Behandling av personuppgifter inom socialtjänsten betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Behandling av

personuppgifter inom socialtjänsten

Betänkande av Socialdatautredningen

umm

Statens offentligautredningar WW 1999:109

EE

Socialdepartementet

av Behandling person-

inom socialuppgifter

tjänsten

Betänkande av Spgzjaldatautredningen Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-832-5

ISSN 0375-250X Elanders Gotab, Stockholm 1999

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Regeringen beslutade den 4 september 1997 att tillkalla en särskild utredare för att utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen personuppgiñer inom socialtjänsten.

av

Till särskild utredare förordnades den 9 januari 1998 lagmannen Sigurd Heuman.

Som experter har medverkat fr.o.m. den 2 april 1998 avdelningsdirektören Ellinor Englund, Socialstyrelsen, f.d. universitetslektom Jan Evers, arkivrådet Per Jansson, Riksarkivet, departementssekreteraren Gunilla Malmborg, Socialdepartementet, kammarrättsassessorn Bo Nordelius, Socialdepartementet, förbundsjuristen Lena Sandström, Svenska kommunförbundet samt chefsjuristen Sören Öman, Statens institutionsstyrelse.

Sekreterare utredningen har varit hovrättsassessom Lars Henriksson fr.o.m. den 1 april 1998.

Utredningen har antagit namnet Socialdatautredningen S 1997: 15. Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Behandling

av personuppgifter inom socialtjänsten SOU 1999: 109.

Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande Ellinor Englund och

av Lena Sandström.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Malmö i september 1999

Sigurd Heuman

/Lars Henriksson

a. . tv.;

1999: 109 Sammanfattning 9 SOU

Sammanfattning

Inledning

Utredningens förslag innebär att socialtjänstens behandling av personuppgifter författningsregleras och anpassas till bestämmelserna i per-

sonuppgiñslagen 1998:204. Förslaget utgår från personuppgiñslagens

tillämpningsområde, begrepp och terminologi och bestämmelserna har utformats så att de de undantag och preciseringar i förhållande anger till personuppgiftslagen är motiverade. Lagen föreslås få namnet som lag behandling av personuppgifter inom socialtjänsten avsnitten om 6.l.l-6.1.4. Utredningens förslag innebär vidare vissa ändringar i socialtjänstlagen 1980:620. Syftet med den föreslagna lagstiftningen är inte att utvidga socialtjänstens nuvarande möjligheter att registrera uppgifter om medborgarna. Huruvida personuppgifter i det enskilda fallet skall samlas in eller lämnas ut avgörs av annan lagstiftning och inte av personuppgiftslagen eller den föreslagna lagstiftningen. Avsikten med utredningens av förslag är bl.a. att de regler styr förutsättningarna för när anpassa som personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten så att de inte hindrar att personuppgifter får behandlas när så krävs för att socialtjänsten skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Förslaget till lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Lagens tillämpningsområde, m.m.

Den föreslagna lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Personuppgiftslagen är generellt tillämplig på behandling av personuppgifter och de begränsningar i fråga att behandla anger om personuppgifter kan nödvändiga för att skydda den som anses personliga integriteten. Att personuppgiftslagen är generell innebär att

10 Sammanfattning SOU 19991 109

lagen är tillämplig vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, inte särskilda bestämmelser meddelas som avviker

om från personuppgiftslagens. Den föreslagna lagen innehåller sådana bestämmelser. Om inget annat följer av den föreslagna lagen, tillämpas emellertid personuppgiftslagen vid behandling personuppgifter inom

av socialtjänsten. Begreppet socialtjänst definieras i lagen avsnitt 6.2.1. Med socialtjänst förstås i detta sammanhang

verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke, verksamhet i annat fall enligt lag handhas socialnämnd,

som av verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse, verksamhet hos kommunal invandrarbyrå, handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av socialnämnd

asylsökande och andra utlänningar, handläggning av ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlärmingar, handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade, samt tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i l-8.

Den nämnda uppräkningen av verksamheter m.m. som innefattas i begreppet socialtjänst är uttömmande. Utanför lagens tillärnpningsområde kommer därmed att falla t.ex. fárdtjänstverksamhet samt förskoleverksamhet m.m., vilka verksamheter regleras av lagen 1997:735 om riksfärdtjänst och lagen 1997:736 färdtjänst

om respektive skollagen 1985: l 100. Det bör dock framhållas att sådan verksamhet och annan verksamhet inte omfattas denna lag eller

som av av annan särlagstiftning omfattas av personuppgiftslagen. Konsekvensen av att man låter en verksamhet falla utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde blir alltså inte att behandlingen av personuppgifter i den verksamheten förblir oreglerad. Huruvida de personuppgifter som har samlats in med stöd av denna lag får behandlas för t.ex. sådan verksamhet som nu nänmts, dvs. utanför socialtjänsten, får således avgöras efter en tillämpning av personuppgiftslagen. Frågan om uppgifterna får lämnas ut måste naturligtvis också prövas enligt sekretesslagen 1980:100.

Sammanfattning 11

Enligt förslaget är lagen tillämplig oavsett vilket subjekt som behandlar personuppgifter, under förutsättning att det är fråga om socialtjänst i lagens mening. Det innebär att inte bara myndigheter utan även enskilda behandlar personuppgifter inom socialtjänsten har

som att tillämpa lagen.

Liksom personuppgiftslagen föreslås lagen gälla inte endast för behandling personuppgifter är helt eller delvis automatiserad

av som utan även för annan behandling, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga

en för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. för manuell behandling personregister avsnitt 6.2.2. Det föreslås inte

av några särskilda bestämmelser för den automatiserade behandlingen av personuppgifter.

Lagen är dock inte tillämplig vid behandling av personuppgifter för forsknings- och statistikändamål avsnitt 6.2.3. Behandling för sådana ändamål regleras av bestämmelserna i personuppgiftslagen och av eventuell annan särlagstiftning området. Det bör dock påpekas att det inte är något som hindrar att de uppgifter som samlats in för att myndigheter och andra skall kunna utföra sina arbetsuppgifter inom socialtjänsten, dvs. med stöd av den föreslagna lagen, även används för forsknings- och statistikändamål. Av 9 § andra stycket personuppgiftslagen följer nämligen att behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål inte skall oförenlig med de ändamål för

anses vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. Huruvida behandlingen av personuppgifterna, t.ex. själva utlämnandet, är tillåten i det enskilda fallet får emellertid avgöras av bestämmelserna i personuppgiftslagen och sekretesslagen. I 19 § tredje stycket personuppgiftslagen finns en allmän bestämmelse i ämnet. I den mån det, som t.ex. i 64§ socialtjänstlagen, finns särskilda föreskrifter i lag eller förordning om utlämnande av uppgifter för forskningsändamål, gäller dessa bestämmelser före personuppgiftslagens regler 2 § personuppgiftslagen.

När personuppgifter får behandlas och ändamålen med behandlingen av personuppgifter

Bestämningen av ändamål för behandlingen personuppgifter anses

av vara av central betydelse från integritetssynpunkt. Utredningen har därför noga övervägt om det skulle vara möjligt att direkt i lagen uttömmande ange för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Utredningen har emellertid av skäl som redovisas utför-

12 Sammanfattning SOU 1999: 109

ligt i avsnitt 6.3 ansett att det inte är möjligt att föreslå en sådan lös-

ning.

Utredningen har i stället stannat för en modell som innebär att det överlåts på de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att

inom i lagen angiven de ändamål för vilka personuppgif-

en ram - ange

skall få behandlas inom socialtjänsten. En sådan modell framstår ter -

utredningen den bästa inte bara när det gäller skyddet för menar - som den enskildes personliga integritet utan även när det gäller verksamheten inom socialtjänsten.

Utredningens förslag innebär således att det i lagen föreskrivs att personuppgifter, förutom med den registrerades samtycke, får behandlas bara behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom

om socialtjänsten skall kunna utföras. Lagen hindrar dock inte att personuppgifter lämnas ut, om det följer av lag eller förordning. I lagen regle-

inte för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom ras socialtjänsten. Det ankommer således de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att med beaktande 9 § första stycket c

av

personuppgiftslagen dvs. bestämmelsen att personuppgifter bara får

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål

-

för vilka ändamål personuppgifter behandlas. Endast ändamål ange

är nödvändiga för arbetsuppgift inom socialtjänsten skall som att en kunna utföras kan därvid vara berättigade.

Vilka kategorier av personuppgifter bör få behandlas

Föreskrifterna i 9 § första stycket och f personuppgiftslagen att de

e personuppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt att inte fler personuppgifter får behandlas än är nödvändigt med hänsyn till ändamålen

som med behandlingen och viss annan lagstiftning, t.ex. socialtjänstlagens

bestämmelser om dokumentation, innebär viktiga begränsningar av vilka personuppgifter som får behandlas. Det skydd som dessa föreskrifter ger för den personliga integriteten är menar utredningen tillräckligt. I den föreslagna lagen finns det därför inte några särskilda begränsningar beträffande vilka kategorier personuppgifter som får

av behandlas inom socialtjänsten avsnitt 6.4. Samtliga kategorier av personuppgifter kommer således i och för sig att få behandlas inom socialtjänsten, även bl.a. känsliga personuppgifter i personuppgiftslagens mening.

Utredningen framhåller att det inte råder något tvivel om att det från integritetssynpunkt skulle vara en fördel om det i lagtexten ett kon-

1999; 109 Sammanfattning 13 sou

kunde vilka personuppgifter får behandlas inom kret sätt anges som socialtjänsten. Utredningen har emellertid bedömt det som i praktiken omöjligt att göra så. Det beror på den mycket omfattande och mångskiftande verksamhet lagstiftningen skall omfatta och som socialtjänstens behov att behandla ett synnerligen stort antal olika av

personuppgifter, när det gäller graden av integritetskänslighet

som varierar i stor utsträckning. En reglering skulle nämligen menar utredningen antingen innebära stora risker för att socialtjänstarbetet försvårades eller listan över vilka uppgifter fick behandlas om som gjordes mycket omfattande knappast medföra några vinster från inte- -

gritetssynpunkt.

Personuppgiftsansvaret

I den föreslagna lagen anges inte vem som skall vara personuppgiftsansvarig för de behandlingar personuppgifter utförs inom av som socialtjänsten avsnitt 6.5. Frågan om vem som är personuppgiftsansvarig för viss behandling personuppgifter enligt lagen om en av behandling personuppgifter inom socialtjänsten får i stället avgöras av efter tillämpning bestämmelserna i personuppgiftslagen. Någon en av särskild regel detta behövs inte i den föreslagna lagen. om

Sökbegrepp

Med sökbegrepp förstås bokstäver eller siffror med vars hjälp man kan söka fram lagrad infonnation. Frågan sökbegränsningar har om behandlats i avsnitt 6.6. De sekretessbestämmelser gäller för personuppgifter inom som socialtjänsten bl.a. 7 kap. 4 § sekretesslagen 1980:100 och 51 § andra stycket socialtjänstlagen innebär ett mycket starkt skydd för uppgifterna, inte bara i förhållande till verksamhet utanför socialtjänsten, utan även mellan myndigheter på socialtjänstens område samt inom en och myndighet. Möjligheterna att söka information begränsas samma emellertid inte endast sekretessbestämmelser, utan även av personav uppgiftslagens bestämmelse 9 § första stycket d om att redan insamlade personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in. Vidare innebär bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen om förbud mot att i s.k. sammanställningsregister hos socialnämnd ta in uppgifter ömtåliga personliga förhållanden ytterligare begränsom

14 Sammanfattning SOU 1999: 109

ningar av sökmöjlighetema. Dessa bestämmelser innebär ett tillräckligt integritetsskydd. I lagen föreslås därför inte någon särskild begränsning i möjligheten att med olika sökbegrepp hämta information som finns inom socialtjänsten.

Utredningen framhåller dock att det vid denna bedömning förutsätts att den personuppgiftsansvarige utformar de tekniska systemen så att i princip endast behöriga personer kan göra sökningar samt att det finns behörighetskontrollsystem och att det i efterhand går att fastställa vilka personer som har tagit del av information loggning. Den enskilde handläggarens sökmöjligheter torde kunna begränsas mycket kraftigt jfr bl.a. 51 § andra stycket socialtjänstlagen. Den personkrets

som arbetar med uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik och naturligtvis är beroende att

- som av kunna söka information i en helt annan omfattning än enskild

en handläggare -torde i de flesta fall kunna begränsas till ett minimum.

Samkörning

Enligt utredningen saknas det anledning att i den föreslagna lagen ha

en särskild bestämmelse som tillåter eller förbjuder att de personuppgifter som finns inom socialtjänsten samkörs avsnitt 6.7. Personuppgiftslagens bestämmelser 9 § första stycket och f att personuppgifter

e får behandlas för andra ändamål än de för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in bara om de nya ändamålen inte är oförenliga med de ursprungliga ändamålen, att de personuppgifter behandlas

som skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt att inte fler uppgifter får behandlas än är

som nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen- innebär ett tillräckligt integritetsskydd för den enskilde. I praktiken begränsar dessa bestämmelser möjligheterna till samköming på ett sätt är

som godtagbart från integritetssynpunkt samtidigt de innebär att

som personuppgifter kan samköras när det är ändamålsenligt och lämpligt. Även 59 § socialtjänstlagen och bestämmelserna

i sekretesslagen kan hindra att personuppgifter samkörs.

Utlämnande av personuppgifter på medium för automatiserad behandling

I den föreslagna lagen behövs ingen regel tillåter att personuppgif-

som ter inom socialtjänsten får länmas ut på medium för automatiserad

SOU 1999: 109 Sammanfattning 15

behandling 6.8. Personuppgifter får lämnas ut på vilket

avsnitt

medium helst behandlingen utlämnandet inte är oförenlig som om - med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in. Detta följer direkt personuppgiftslagen. Det finns inte heller tillräckav lig anledning att förbjuda att personuppgifter lämnas ut på ett sådant medium. Sekretesslagen eller andra bestämmelser kan dock hindra att uppgifterna över huvud taget får lämnas ut.

Direktåtkomst

Den har direktåtkomst till information som behandlas autornatisesom kan, när han eller hon vill, ta del informationen en bildskärm. rat av Åtkomsten kan all information finns eller endast del avse som en av denna. Direktåtkornst inte i sig möjlighet att påverka informationsger innehållet. Frågan direktåtkomst har behandlats i avsnitt 6.9. om De sekretessbestämmelser gäller vid behandling av personuppsom gifter inom socialtjänsten bl.a. 7 kap. 4 § sekretesslagen och 51 § andra stycket socialtjänstlagen innebär, oavsett om det är fråga att lämna ut uppgifter eller det rör sig om direktåtkomst, ett papper om mycket starkt skydd för personuppgifterna. Vidare innebär personuppgiftslagens regler om att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, som att de personuppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, samt att inte fler personuppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen 9 § första stycket e och ett ytterligare skydd för personuppgifterna. Även detta gäller oavsett vilket medium uppgifterna tas fram. Det finns inget behov av att härutöver föreslå regel innebär begränsningar åtkomsten till personen som av uppgifter behandlas automatiserat inom socialtjänsten. som Utredningen framhåller att förutsättning för att en lösning som en den föreslagna skall ge ett tillräckligt integritetsskydd är att den personuppgiftsansvarige begränsar den krets av personer som har direktåtkomst till information vilket redan med hänsyn till gällande sekre- tessregler är nödvändigt och att det finns system för behörighetskon- troll. Utredningen har vid sin bedömning också utgått från att så blir fallet och att de tekniska systemen utformas så att det i efterhand går att fastställa vilka personer som har tagit del av information.

16 Sammanfattning

Information

Personuppgiftslagens bestämmelser om den personuppgiftsansvariges informationsplikt skall gälla även när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten avsnitt 6.10. Några särskilda bestämmelser

om information behövs inte i den föreslagna lagen. I betänkandet gör utredningen en bedömning av hur personuppgiftslagens bestämmelser

om information kan komma att tillämpas inom socialtjänsten.

Säkerheten vid behandling och tillsynsmyndighetens befogenheter

Personuppgiftslagens bestämmelser säkerheten vid behandling och

om tillsynsmyndighetens befogenheter skall gälla också när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten avsnitt 6.11. Några särskilda bestämmelser därutöver behövs inte i den föreslagna lagen. Datainspektionen skall vara tillsynsmyndighet även enligt den föreslagna lagen.

I betänkandet erinrar dock utredningen att de uppgifter

om som finns och kommer att finnas inom socialtjänsten mycket ofta kommer att vara av integritetskänslig natur. Utredningen understryker därför betydelsen av att det bedrivs ett aktivt arbete i syfte vidmakthålla

att en hög säkerhetsnivå. Det kan också, framhåller utredningen, förväntas

att Datainspektionen med stöd 13 § personuppgiftsförordningen

avg 1998:1191 kommer att meddela närmare föreskrifter de säkerhets-

om åtgärder som behövs.

Anmälan till tillsynsmyndigheten,

m.m.

Enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen gäller behandling

att av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad omfattas

av anmälningsskyldighet. Den personuppgiftsansvarige skall göra

en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten Datainspektionen innan

en sådan behandling eller serie sådana behandlingar med eller

av samma liknande ändamål genomförs.

Emellertid innebär bestämmelsen i 3 § 3 personuppgiftsförordningen att den anmälningsskyldighet följer 36 § första stycket

som av personuppgiftslagen inte gäller för behandling personuppgifter

av som regleras genom särskilda föreskrifter i lag eller förordning. Denna undantagsbestämmelse från anmälningsskyldigheten bör utred-

- menar ningen gälla också när personuppgifter behandlas med stöd lagen

- av

SOU 1999: 109 Sammanfattning 17

behandling personuppgifter inom socialtjänsten avsnitt 6.12. om av När personuppgifter behandlas automatiserat inom socialtjänsten behöver anmälan således inte göras till Datainspektionen. Personuppgiftslagens bestämmelse 42 § om att den personuppgiftsansvarige till var och en som begär det skall länma upplysningar sådana automatiserade eller andra behandlingar av personuppgifter om inte har anmälts till tillsynsmyndigheten, skall däremot gälla även som vid behandling personuppgifter inom socialtjänsten avsnitt 6.12. av

Bevarande och gallring

Det finns inget behov av bestämmelser i fråga om bevarande och gallring avviker från regleringen härav i andra författningar som avsnitt 6.13. Detta innebär att bevarande och gallring skall ske med beaktande reglerna i personuppgiftslagen och socialtjänstlagen. En av bestämmelse härom tas in i lagen.

Sekretess

I den föreslagna lagen tas inte någon särskild reglering av sekretessfrågor som avviker från gällande lagstiftning avsnitt 6.14. I lagtexten införs dock en uttrycklig erinran om de Sekretessregler som skall beaktas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Rättelse och skadestånd

De bestämmelser om rättelse och skadestånd som finns i personuppgiftslagen skall gälla även behandlingar som utförts i strid med lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten avsnitten 6.15 och 6.16. En föreskrift som anger detta förhållande tas in i den sistnämnda lagen

Överklagande

Utredningen föreslår inga särskilda regler om överklagande av den personuppgiftsansvariges beslut i olika frågor avsnitt 6.17. Frågan om en sådan överklaganderätt bör finnas är av principiellt slag och bör därför övervägas i ett annat sammanhang.

18 Sammanfattning SOU 1999: 109

Det är, menar utredningen, ingen lämplig ordning att riksdagen i varje enskilt fall i olika specialförfattningar om behandling av personuppgifter, skall ta ställning till om vissa beslut som den personuppgiftsansvarige fattar bör kunna överklagas. Den bästa lösningen är att riksdagen i ett sammanhang lämpligen i ett lagstiftningsärende rörande

personuppgiftslagen får ta ställning till sådan överklaganderätt

- om en bör finnas.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Lagen om behandling av personuppgifter föreslås träda i kraft den 1juli 2000 avsnitt 7.2.

Som inledningsvis nämndes bygger lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten personuppgiftslagen och skall tillämpas sida vid sida med den. Mot denna bakgrund bör, menar utredningen, den föreslagna lagens övergångsreglering och personuppgiftslagens i princip överensstämma.

Utredningen föreslår därför i fråga automatiserad behandling

om av personuppgifter, en övergångsbestämmelse som innebär att lagen lik-

som personuppgiftslagen skall tillämpas först den l oktober 2001 på

sådana automatiserade behandlingar har påbörjats före den

som 24 oktober 1998. Detsamma bör liksom enligt personuppgiftslagen

- gälla beträffande automatiserad behandling som utförs för ett visst ändamål, om behandling för ändamålet har påbörjats före den 24 oktober 1998.

Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten kommer således att gälla för de automatiserade behandlingar pågår den

som 1 juli 2000 och som har påbörjats efter den 24 oktober 1998. Den 1 oktober 2001 kommer denna lag liksom personuppgiftslagen i

- princip att gälla fullt ut för all automatiserad behandling

av personuppgifter, oavsett när den har påbörjats.

När det sedan gäller manuell behandling av personuppgifter

som påbörjats före den 24 oktober 1998, anser utredningen att den föreslagna lagen bör träda i kraft först den 1 oktober 2007. För sådan manuell behandling av personuppgifter inom socialtjänsten kommer således endast personuppgiftslagen att gälla till och med den 30 september 2007. När det gäller manuell behandling påbörjats

som efter den 24 oktober 1998 gäller däremot såväl personuppgiftslagens bestämmelser som lagen behandling personuppgifter inom

om av socialtjänsten redan den 1 juli 2000.

SOU 1999: 109 Sammanfattning 19

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

Utredningens förslag innebär vidare att det i socialtjänstlagen tas in en

bestämmelse, 59 innebär att förbudet i 59 § första stycket ny a som

lag mot att i s.k. sammanställningsregister hos socialnämnden samma anteckna uppgifter ömtåliga personliga förhållanden inte skall

om hindra att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av stati-

stik avsnitt 6.1.5.

Vidare föreslås ändring i 61 § socialtjänstlagen, som innebär att

en det i den paragrafen tas in hänvisning inte bara till personuppgifts-

en lagen utan även till lagen behandling av personuppgifter inom

om socialtjänsten avsnitt 8.2.

Även ändringarna i socialtjänstlagen föreslås träda i kraft den l juli 2000 7.2. Beträffande 61 § socialtjänstlagen föreslås en viss

avsnitt

övergångsreglering.

1999:109 Författningsförslag 21

SOU

Författningsförslag

l Förslag till

Lag om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad om samling personuppgifter är tillgängliga för sökning eller av som sammanställning enligt särskilda kriterier.

2§ Lagen tillämpas inte vid behandling personuppgifter för av forsknings- och statistikändamål.

3 § Med socialtjänst förstås i denna lag verksamhet enligt lagstiftningen socialtjänst och den om särskilda lagstiftningen vård och missbrukare utan om av unga av samtycke, verksamhet i annat fall enligt lag handhas av sociahiämnd, som verksamhet bedrivs Statens institutionsstyrelse, som av verksamhet hos kommunal invandrarbyrå, handläggning ärenden bistånd lämnas socialnämnd av om som av asylsökande och andra utlänningar, handläggning ärenden introduktionsersättning för av om flyktingar och vissa andra utlänningar, handläggning ärenden tillstånd till parkering för av om rörelsehindrade, verksamhet enligt lagstiftningen stöd och service till vissa om funktionshindrade, samt tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet som avses i l-8.

22 F örfattningsförslag

Förhållandet till personuppgiftslagen, m.m.

4 § Om inget annat följer av denna lag, tillämpas personuppgiftslagen 1998:204 vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

5§ I socialtjänstlagen 1980:620 finns särskilda bestämmelser om register m.m. hos socialnämnden.

När personuppgifter får behandlas

6 § Personuppgifter får, förutom med den registrerades samtycke, behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna utföras.

Lagen hindrar dock inte att personuppgifter lämnas ut om det följer av lag eller förordning.

Ändamålen med behandlingen

7 § Det ankommer på den personuppgiftsansvarige att, inom den ram som anges i 6 § och med beaktande 9 § första stycket c

av personuppgiftslagen 1998:204, bestämma för vilka ändamål personuppgifter får behandlas.

Känsliga personuppgifter, m.m.

8 § En tillåten behandling av personuppgifter enligt 6 § innebär

att även uppgifter om personnummer och sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen 1998:204 får behandlas,

att även andra än myndigheter får behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden, samt

att personuppgifter får föras över till tredje land.

Av 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen följer att de personuppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt att inte fler personuppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

Författningsförslag 23

SOU 1999: 109

Bevarande och gallring

Utöver vad följer personuppgiftslagen 1998:204 finns

9 § som av särskilda bestämmelser bevarande och gallring i socialtjänstlagen om

1980:620.

Sekretess

10 § För utlänmande personuppgifter finns inom socialtjänsten

av som

gäller de begränsningar följer av sekretesslagen 1980:100,

som socialtjänstlagen 1980:620 och lagen 1993:387 stöd och service om till vissa funktionshindrade.

Rättelse och skadestånd

11 §Bestämmelsema i personuppgiftslagen 1998:204 om rättelse och

skadestånd gäller även vid behandling personuppgifter enligt denna av lag.

Denna lag träder i kraft den 1juli 2000. I fråga automatiserad behandling av personuppgifter, som om påbörjats före den 24 oktober 1998 och sådan behandling utförs som för ett visst ändamål, behandling för ändamålet påbörjats före den om 24 oktober 1998, skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2001. I fråga manuell behandling personuppgifter, som påbörjats om av före den 24 oktober 1998 och sådan behandling som utförs för ett visst ändamål, manuell behandling för ändamålet påbörjats före den 24 om oktober 1998, skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2007.

24 F örfattningsförslag SOU 1999: 109

2 Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen

l 9802620

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen 1980:620 dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 59 a dels att 61 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

59 a §

Bestämmelsen i 59 § första

stycket hindrar inte att person-

uppgifter behandlas hos social-

nämnden för uppföljning,

utvärdering, kvalitetssäkring,

forskning och framställning av

statistik

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

61§ I fråga om automatiserad och I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av viss manuell behandling

av personuppgifter finns bestäm- personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen melser i personuppgiftslagen 1998:204. 1998:204 och i lagen

2000:000 behandling

om av

personuppgifter inom social-

tjänsten.

Denna lag träder i kraft den l juli 2000.

2. Under den tid datalagen 1973:289 skall tillämpas på viss behandling av personuppgifter, gäller dock 61 § i dess lydelse före den 24 oktober 1998 för sådan behandling.

SOU 1999: 109 Utredningsuppdraget 25

l Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv dir. 1997:108 innebär ett uppdrag att utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten. Enligt direktiven är syftet att garantera ett fullgott och för detta särskilda område specialanpassat integritetsskydd vid i första hand automatisk databehandling ADB.

Direktiven i sin helhet framgår av bilaga.

För att informera sig den behandling personuppgifter som f.n.

om av pågår inom socialtjänsten och för att inhämta synpunkter i olika avseenden, har utredningen besökt Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och Stockholms kommun. Utredningen har också tagit del av ett antal tillstånd från Datainspektionen, som rör personregister inom socialtjänsten. Utredningen har vidare hañ överläggningar med företrädare för Datainspektionen.

Samråd har på sekretariatsnivå under arbetets gång skett med Narkotikakommissionen S 1998:04.

Utredningen har genom Sveriges ambassad i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo respektive Reykjavik, inhämtat material om relevant lagstiftning i de övriga nordiska länderna. I Danmark, Island och Norge har ännu inte antagits någon lagstiftning som är anpassad till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I Danmark finns emellertid ett förslag till lov om behandling af personoplysninger, som sedan oktober 1998 är föremål för behandling i Folketinget. I Norge har den 25 juni 1999 till Stortinget överlämnats en proposition Ot prp nr 92, 1998-99 om lov om behandling av personopplysninger personopplysningsloven. I Island pågår arbete med att anpassa gällande datalagstiftning till EG-direktivet. Finland har däremot sedan den l juni 1999 en ny personuppgiftslag nr 523/99, som är anpassad till EG-direktivet. Såvitt utredningen har kunnat utröna finns det i de övriga nordiska länderna ingen nu gällande specialreglering av behandling personuppgifter inom socialtjänsten och någon sådan

av lagstiftning synes inte heller vara aktuell. Utredningen har mot denna bakgrund gjort bedömningen att det inte är meningsfullt att lämna någon redogörelse for lagstiftningen i de övriga nordiska länderna.

eüvâlW:

Begreppet socialtjänst 27

BAKGRUND

Begreppet socialtjänst

1 Inledning

Utredningen har i uppdrag att utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten. Med socialtjänsten avses i detta sammanhang enligt direktiven verksamhet enligt socialtjänstlagen och anslutande lagar, inklusive sådan verksamhet bedrivs av enskilda. I direktiven sägs dock att ut-

som redningen har frihet i fråga den närmare avgränsningen av vad som

om bör omfattas förslaget och att utredningen inte heller är förhindrad

av att låta förslaget omfatta något som formellt ligger utanför socialtjänsten, om det finns ett naturligt samband och det i övrigt är motiverat. I det sammanhanget nämns i direktiven prop. 1996/972115 Mer tillgänglig kollektivtrafik, vilken proposition innehåller förslag till förändringar i fråga om färdtjänstverksamheten, som innebär att denna samhällsservice till funktionshindrade inte längre skall räknas som hörande till socialtjänsten. Propositionen har sedermera lett till lagstiftning. Den 1januari 1998 ersattes socialtjänstlagens bestämmelser om färdtjänst och den särskilda lagen om riksfárdtjänst av en ny lag 1997:736 om färdtjänst respektive en ny lag 1997:735 om riksfárdtjänst prop. l996/97:l 15, bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10. Innebörden av den ändrade regleringen kan i korthet sägas bl.a. att färdtjänst skall

vara betraktas i första hand som en transportform i stället för en form av bistånd. Utredningen återkommer till bl.a. färdtjänsten i det följande.

Den första fråga som utredningen har att ta ställning till är alltså vilken verksamhet skall omfattas författningsregleringen. Det kan

som av mot denna bakgrund vara värdefullt att översiktligt försöka närmare beskriva vad som avses med "verksamhet enligt socialtjänstlagen och

28 Begreppet socialtjänst

anslutande lagar" samt att ta och redovisa även annan verksamhet

upp

kan ha ett nära samband med socialtjänsten. som anses

I avsnitt 2.2 lämnas redogörelse för socialtjänstlagen 1980:620.

en Därefter berörs i avsnitt 2.3 den särskilda lagstiftningen om vård av

och missbrukare utan samtycke samt den nya brottspåföljden unga av sluten ungdomsvård. I avsnitt 2.4 behandlas vissa andra uppgifter som enligt lag eller förordning åvilar socialnämnd. I avsnitt 2.5 tas upp viss

verksamhet i 7 kap. 4 § sekretesslagen 1980:100 förstås annan som

räknas till eller jämställs med socialtjänst. Slutligen tas i avsnitt som, 2.6 exempel på annan verksamhet som kan anses ha ett nära sam-

upp band med socialtjänsten.

2.2 Socialtj 1980:620

Socialtjänstlagen 1980:620 är att betrakta som en i huvudsak målinriktad ramlag. Den innehåller grundläggande värderingar och principer för socialtjänstens verksamhet. De grundläggande principerna och socialtjänstens mål uttrycks i lagens första paragraf, den s.k. portalparagrafen. Där sägs att samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet samt skall när åtgärder rör barn särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.

I 2 § kommunens för socialtjänsten inom sitt område.

anges ansvar Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver 3 §.

Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer 4 §. Tidigare gällde att inom varje kommun skulle finnas en nämnd, socialnämnden, för att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. I socialtjänstlagen och i flera andra lagar och förordningar finns föreskrifter om socialnämnden. Av 4 § andra stycket socialtjänstlagen framgår att vad som sägs socialnämnd i lag eller författning skall gälla den eller

om annan de nämnder som kommunen inrättar för att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten.

Kommunen fär sluta avtal med någon annan om att utföra kommu-

uppgifter inom socialtjänsten. Genom ett sådant avtal får en komnens

även tillhandahålla tjänster en annan kommun. Det yttersta anmun

SOU 1999: 109 Begreppet socialtjänst 29

för kommunens uppgifter inom socialtjänsten kan emellertid inte svaret överlåtas på prop. 1992/93:43 s. 21. Inte heller får uppgifter annan innefattar myndighetsutövning t.ex. beslut olika former av som - om bistånd och stödåtgärder inom individ- och familjeomsorgen, tvångsåtgärder enligt lagen vård eller enligt lagen vård av missom av unga om brukare överlämnas till ett bolag, förening, en samfållighet, en en stiftelse eller enskild individ 4 § tredje stycket. Beslutsfattande i en sådana frågor kan sålunda inte läggas ut på entreprenad. Detsamma gäller socialnämndernas uppgifter enligt föräldrabalken i samband med fastställande faderskap och underhållsbidrag till vissa bam a. prop. av a. s. Socialtjänstens uppgifter och omfattningen dessa framgår av 5 av Där i första stycket att det till socialnämndens uppgifter hör bl.a. anges att medverka i samhällsplaneringen, informera socialtjänsten i om kommunen, uppsökande verksamhet och på annat sätt främja genom förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, för omsorg och svara service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda behöver det. I 5 § andra stycket som sägs att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för dem vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. som Lagen innehåller vidare särskilda avsnitt om åtgärder mot missbruk barn och ungdom, äldre människor och människor samt omsorger om med funktionshinder. Reglerna i dessa avsnitt, till vilka utredningen återkommer i det följ innehåller också målpreciseringar. I 6 b-6 f regleras rätten till bistånd. Enligt 6 § har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd socialnämnden för sin försörjning av försörjningsstöd och för sin livsföring i övrigt annat bistånd på vissa villkor som anges i 6 b-6 f §§. Med annat bistånd avses hjälp i hemmet samt särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild service för funktionshindrade 6 f §. Fram till den l januari 1998 kunde sådant bistånd även i form färdtjänst se ges av avsnitt 2.6.1. Socialnämnden får vidare enligt om det finns skäl 6 g för det, bistånd i form eller utöver vad följer 6 b § ge annan som av försörjningsstöd eller 6 f § annat bistånd. Sådant bistånd kan vara ett komplement till försörjningsstödet eller avse olika former av stöd samt vård- och behandlingsinsatser. I 7-10 finns allmänna riktlinjer för socialnämndens verksamhet. Bland dessa riktlinjer kan särskilt nämnas att socialnämnden genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst bör underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra 10 § första stycket.

socialtjänst SOU 1999I109 30 Begreppet

I ll § finns bestämmelser åtgärder mot missbruk. Enligt ll § om första stycket skall socialnämnden arbeta för att förebygga och motverka missbruk alkohol och andra beroendeframkallande medel. I av paragrafs tredje stycke sägs att socialnämnden skall aktivt sörja samma för den enskilde missbrukaren får den hjälp och den vård som han att behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och bevaka att planoga nen fullföljs. Kan vård inom socialtjänsten inte missbrukare i samförstånd ges en med honom enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen, f°ar vård beredas missbrukaren utan samtycke med stöd bestämmelserna i lagen av 1988:870 vård missbrukare i vissa fall se avsnitt 2.3.3. om av De grundläggande bestämmelserna barn och om omsorger om ungdom finns i l2 Där föreskrivs att socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer under trygga och goda förhållanden. Sociupp alnämnden skall bl.a. samarbeta nära med hemmen och rikta särskild uppmärksamhet mot utvecklingen hos de bam och ungdomar som visat tecken till utveckling. Barn och ungdom skall beredas det en ogynnsam skydd och stöd de behöver och, om hänsynen till den unges bästa som motiverar det, skall socialnämnden sörja för vård och fostran utanför det egna hemmet. 1996/971124 Ändring i socialtjänstlagen uttalade regeringen I prop. s. 91 att det bland de i 10-12 uppräknade insatserna ingick sådana insatser kunde sägas utgöra grunden för det sociala arbetet med som barn, ungdomar, familjer, missbrukare och enskilda personer vuxna med psykosociala problem såsom det vid den dåvarande tidpunkten bedrevs inom socialtjänsten. Enligt vad regeringen uttalade kunde detta bl.a. innefatta att lämna upplysningar till den enskilde, hänvisa till eller förmedla kontakt med andra samhällsorgan, motivationsarbete, all slags öppenvårdsinsatser samt vård utanför hemmet i form av placering i familjehem eller i hem för vård eller boende. En uppgift åvilar socialnämnden i dess omsorg om barn annan som och ungdom är att tillgodose även det särskilda behov av stöd och hjälp kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umsom gänge eller adoption har avgjorts 12 §. Vidare skall kommunen enligt 12 a § erbjuda samarbetssamtal för att hjälpa föräldrar att bli eniga i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge. Kommunen skall även sörja för att föräldrar f°ar hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 § avtal om vårdnad, 14 § andra stycket avtal om boende, eller 15 a § andra a stycket föräldrabalken avtal om umgänge Enligt samma bestämmelse skall kommunen sörja för att familjerådgivning, dvs. samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parförhållanden och familjer, genom kommunens försorg eller annars genom lämplig rådgivare kan

Begreppet socialtjänst 31

erbjudas begär det. Utredningen återkommer i avsnitt 2.4 till

dem som socialnämndens uppgifter inom området för familjerätt.

Socialtjänstlagen innehåller vidare ett avsnitt med särskilda regler till skydd för underåriga vistas i ett annat hem än det egna 25-32

som §§ och bestämmelse anmälan misshandel m.m. mot under-

en om om åriga 71 §.

Kan inte insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom göras i samförstånd med den och hans vårdnadshavare enligt bestämmel-

unge

i socialtjänstlagen, kan den som är under 18 år under 20 år i visserna

fall utan samtycke beredas vård med stöd av lagen 1990:52 sa - med särskilda bestämmelser om vård av unga se avsnitt 2.3.2.

I 19-20 finns särskilda bestämmelser om omsorger om äldre

a människor. I 19 § socialnämndens skyldighet att verka för att

anges äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integritet.

Enligt 20 § första stycket skall socialnämnden verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. I paragrafens andra stycke anges kommunens skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd. Med särskilda boendefonner avses bl.a. servicebostäder, gruppboenden och lokala sjukhem.

Kommunens skyldighet att planera sina insatser för äldre anges i 20 a § andra stycket. Där föreskrivs att kommunen i planeringen skall samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

I 21 § slås fast kommunernas ansvar för människor med funktionshinder. Där sägs att socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Socialnämnden skall vidare medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd. Slutligen skall enligt bestämmelsen kommunen inrätta bostäder med särskild service för dem som till följd av sådana svårigheter behöver ett sådant boende.

Personer med funktionshinder kan förutom enligt socialtjänstlagen erhålla stöd och hjälp enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade se avsnitt 2.5.5.

I 71 a § finns en bestämmelse om anmälan om missförhållanden i omsorger om äldre eller funktionshindrade.

I den mån den enskildes vårdbehov inte kan tillgodoses genom insatser i öppna former kan det under förutsättning att den enskilde

-

socialtjänst 32 Begreppet

lämnar sitt samtycke bli fråga placering utanför det egna hemmet. - om Det kan ske i antingen familjehem eller hem för vård eller boende. För vård i sådana hem finns bestämmelser i 22 och 24 som är gemenför barn och vuxna. samma I socialtjänstlagen finns också rad bestämmelser som innebär en uppgiftsskyldighet för socialnämnden 63-66 §§. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas att verksamheten enligt socialtjänstlagen är mångfacetterad och består inte bara i handläggning av ärende utan även rent faktiskt handlande. Som framgått kan verkett av samheten utgöras bl.a. rådgivning, stödsamtal, hemtjänst, kontaktav verksamhet, vård och behandling antingen i öppenvård eller vid institutioner såsom behandlingshem, inackorderingshem och särskilda bostäder för äldre och funktionshindrade. Slutligen kan nämnas att det är Socialstyrelsen har tillsyn över som socialtjänsten i riket 67 § och att det ankommer på styrelsen att följa och vidareutveckla socialtjänsten. Den regionala tillsynen över socialtjänsten i länet handhas av länsstyrelsen 68 §.

2.3 med särskilda bestäm-

Lagen l990:52

melser om vård av unga, lagen

om vård av missbrukare i

1988:870

vissa fall samt verkställighet av sluten

ungdomsvård

2.3.1 Inledning

Som tidigare har nämnts kan enligt lagen l990:52 med särskilda bestämmelser vård av unga och lagen 1988:870 om vård av missom brukare i vissa fall vård beredas den enskilde utan att han har samtyckt till det. Det saknas anledning att i detta sammanhang redovisa förutsättningarna för att sådan tvångsvård skall kunna beredas den enskilde eller att gå in närmare på de båda författningarna. Däremot finns det skäl att översiktligt beröra vissa de bestämmelser som gäller beträfav fande vården.

Begreppet socialtjänst 33

2.3.2 med särskilda bestämmelser

Lagen 1990:52

vård av om unga

Inledningsvis kan nämnas att beslut om vård med stöd av lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård av unga LVU med-

om delas länsrätten efter ansökan socialnämnden 4 §.

av av

För vårdens innehåll och utformning gäller- förutom föreskrifterna i LVU bestämmelserna i socialtjänstlagen 10 § andra stycket.

-

Socialnänmdens vårdansvar är fastslaget i 22 § socialtjänstlagen. Där sägs att socialnämnden skall sörja för att den behöver vårdas i

som ett annat hem än det tas emot i ett familjehem eller i ett hem för

egna vård eller boende.

Socialnämnden bestämmer hur vården enligt LVU av den unge skall ordnas och han skall vistas under vårdtiden ll §. Socialnämnden

var skall i första hand placera den antingen hos annan familj än

unge en

eller på någon lämplig institution. Nämnden får dock medge den egna att den unge vistas i sitt eget hem, om detta kan antas vara bäst ägnat att främja vården av honom. Vården skall dock alltid inledas utanför den unges eget hem.

Enligt 12 § skall det finnas särskilda ungdomshem för vård av unga som på grund av missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende behöver särskilt noggrann tillsyn. Behovet av sådana hem skall enligt 23 a § socialtjänstlagen tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för dessa hem och styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen. Staten kan dock om det finns särskilda skäl för det genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva sådana hem.

Om socialnämnden har beslutat att den unge skall vistas i ett särskilt ungdomshem, skall Statens institutionsstyrelse anvisa plats i ett sådant hem.

Enligt 13 § skall socialnämnden noga följa vården av den som får vård med stöd av LVU.

2.3.3 Lagen vård missbrukare i

1988:870 om av

vissa fall

Enligt lagen 1988:870 om vård missbrukare i vissa fall LVM är

av det socialnämnd som tar initiativ till beredande av vård med stöd av lagen. För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i LVM 2 § andra stycket.

34 Begreppet socialtjänst SOU 19992109

Tvångsvård lämnas hem är särskilt avsedda att lämna

genom som vård enligt LVM LVM-hem. Ett sådant hem skall ha en styrelse som

Statens institutionsstyrelse 22 §. utses av

För missbrukare behöver stå under särskilt tillsyn

som noggrann skall det finnas LVM-hem är anpassade för sådan tillsyn 23 §.

som Enligt 23 § socialtjänstlagen skall behovet sådana hem som avses i

a av 22 och 23 LVM tillgodoses staten. Statens institutionsstyrelse år

av central förvaltningsmyndighet för även dessa hem. Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen. Staten kan dock om det finns särskilda skäl för det genom avtal uppdra ett landsting eller en kommun att inrätta och driva sådana hem.

Enligt 25 § skall Statens institutionsstyrelse efter anmälan av socialnämnden anvisa plats i ett LVM-hem.

I 26 § sägs att den förestår vården vid ett LVM-hem skall fort-

som löpande hålla socialnämnden underrättad hur vården framskrider

om och samråda med nämnden i alla frågor av vikt.

2.3.4 Sluten ungdomsvård

Den l januari 1999 infördes en ny frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare, sluten ungdomsvård 31 kap. l § brottsbalken. Verk-

a ställigheten av denna påföljd, som regleras i lagen 1998:603 om verkställighet sluten ungdomsvård, skall ske vid sådana särskilda ung-

av domshem som avses i 12 § lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga. Statens institutionsstyrelse ansvarar för verkställigheten av påföljden.

2.4 Vissa andra som

uppgifter enligt lag

eller åvilar Socialnämnd

förordning

Socialnämndens eller den nämnd som kommunen utser att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten, 4 § andra stycket socialtjänstlagen 1980:620 arbetsuppgifter är som för övrigt framgått

redan av det föregående inte uttömmande reglerade i socialtjänst-

lagen.

Socialtjänstens uppgifter på det familjerättsliga området regleras t.ex. inte endast i socialtjänstlagen utan även i föräldrabalken. I föräldrabalken finns regler socialnämnds medverkan vid faststäl-

om lande av faderskap och underhâllsbidrag till barn, om medverkan i frågor om vårdnad, boende och umgänge samt medverkan i samband

om

1999: 109 Begreppet socialtjänst 35 SOU

med adoptioner. Socialnämnden har vidare vissa uppgifter vid handräckning enligt 21 kap. föräldrabalken, dvs. vid verkställighet av domar, beslut eller avtal om vårdnad boende eller umgänge.

Vidare föreskrivs i 42 § första stycket socialtjänstförordningen 1981:750 socialnämnden, nämnden får veta att någon åtgärd

att om behöver vidtas i fråga vårdnad eller förmynderskap för en under-

om årig, skall göra framställning eller ansökan det hos den domstol till

om vilken ärendet hör. Detsamma gäller nämnden i förekommande fall

om bedömer att underårig är i behov av målsägandebiträde.

en

Enligt 42 § andra stycket socialtjänstförordningen skall socialnämnden till Överförmyndaren anmäla nämnden finner att god man eller

om förvaltare enligt föräldrabalken bör förordnas för någon, att någon inte längre bör ha förvaltare, eller att det föreligger sådana förhållanden

talar för förälder inte kommer att förvalta sitt underåriga som att en barns egendom på ett betryggande sätt.

Socialnämnden skall dessutom enligt ett antal olika författningar till myndigheter och domstolar inkomma med yttranden när så begärs, t.ex. enligt lagen 1964: 167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, namnlagen 1982:670 och körkortsförordningen 1998:980.

I ll § första stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare föreskrivs att åklagaren under vissa förutsättningar

innan han fattar beslut i åtalsfrågan beträffande den som misstänks för att ha begått brott innan han har fyllt 18 år- skall inhämta yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt socialtjänstlagen har ansvaret för den Ett sådant yttrande är också förutsättning för att dom-

unge. en stolen påföljd för brottet skall kunna överlämna den till vård

som unge inom socialtjänsten och det inte finns särskilda skäl- för att den

- om

inte har fyllt 21 år skall kunna dömas till fängelse i mer än tre måsom nader 28 §.

Ett yttrande enligt ll § första stycket skall innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den

samt plan för de åtgärder nämnden avser att vidta, varvid unge en som arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna skall framgå. Yttrandet skall, åklagaren begär det eller nämnden finner det nödvän-

om digt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och hans levnadsomständigheter i övrigt ll § andra stycket.

I ll § tredje stycket föreskrivs att nämnden även utan samband med yttrande skall lämna åklagaren de upplysningar som denne begär i fråga om den unge.

Enligt 45 § namnlagen 1982:670 ankommer det på Socialnämnd att yttra sig till domstol i vissa ärenden om barns namnbyte. I sådana ärenden skall socialnämnden, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten.

36 Begreppet socialtjänst SOU 19991109

Enligt 7 kap. 2 § körkortslagen 1998:488 prövar länsstyrelsen ärenden bl.a. körkortsingripande. Enligt 5 kap. 2 § första stycket

om körkortsforordningen 1998:980 skall länsstyrelsen, om det finns anledning anta att körkortshavare inte uppfyller de förutsättningar som

en gäller för att inneha körkort, skyndsamt utreda dennes lämplighet. I ett sådant ärende får länsstyrelsen höra bl.a. socialnämnd, om nämndens yttrande har betydelse för ärendet 5 kap. 2 § andra stycket körkortsförordningen.

Vidare finns i rad författningar bestämmelser som innebär upp-

en giftsskyldighet för socialnämnden socialtjänsten. I det följande redovisas del av dessa författningar.

en

I 6 § lagen 1991:2041 särskild personutredning i brottmål,

om

sägs att socialnämnden på begäran rätten, åklagaren eller frim.m. av vårdsmyndigheten skall lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de åtgärder nämnden behövs för att främja hans an-

som anser passning i samhället. Enligt 8 § är socialtjänsten skyldig att lämna ut sådana uppgifter misstänkt behövs för ett läkarintyg enligt 7

om en som § samma lag.

I 14 § lagen 1991:1137 om rättspsykiatrisk undersökning sägs att socialtjänsten bl.a. är skyldig att lämna ut sådana uppgifter om den misstänkte behövs för rättspsykiatrisk undersökning.

som en

Enligt 3 och 5 §§ förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare gäller att socialnämnden är skyldig att besvara vissa förfrågningar från åklagaren som rör vilken vård inom socialtjänsten som har anordnats för en ung lagöverträdare.

Av 43 § lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård och 24 § la-

om

1991:1129 om rättspsykiatrisk vård framgår att socialtjänsten gen skall lämna ut uppgifter patient, det behövs för att

om en om chefsöverläkare, sakkunnig eller Socialstyrelsen skall kunna fullgöra sina åligganden enligt nämnda lagar.

Enligt 11 kap. 6 § utlänningslagen 1989:529 skall socialnämnden på begäran av regeringen, Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk, eller polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personliga

en förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om uppehållstillstånd eller för verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

När socialnämnd första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänst angår en utlänning, skall nämnden enligt 6 kap. 2 § 3 utlän-

som ningsförordningen 1989:547, utom i vissa särskilda undantagsfall, underrätta polismyndigheten härom.

I 14 a § lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap föreskrivs att socialnämnden på begäran av regeringen, Utlänningsnämnden, Statens invandrarverk eller en polismyndighet skall lämna ut uppgifter en

om

Begreppet socialtjänst 37

utlännings personliga förhållanden, uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap. om

7 4 §

2.5 Viss annan verksamhet som i kap.

förstås som,

sekretesslagen 1980: 100

räknas till eller med social-

jämställs

ånst

2.5.1 Inledning

l 7 kap. 4 § sekretesslagen 1980:100, som innehåller bestämmelser sekretess på socialtjänstens område, i tredje stycket vad som om anges med socialtjänst. Där sägs att med socialtjänst förstås verksamhet avses enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård och missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i av unga av annat fall enligt lag handhas socialnämnd eller Statens instituav av tionsstyrelse. Till socialtjänst räknas enligt bestämmelsen också verksamhet hos myndighet innefattar omprövning av socialannan som nämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs vidare verksamhet rörande ärenden bistånd asylsökande och andom utlänningar, ärenden introduktionsersättning för flyktingar och ra om vissa andra utlänningar, ärenden tillstånd till parkering för rörelseom hindrade, ärenden allmän omvårdnad hos nämnd med uppgift att om bedriva patientnämndsverksamhet samt verksamhet enligt lagstiñningen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I det följande berörs en del av de verksamheter som nu har nämnts.

2.5.2 Statens institutionsstyrelses verksamhet

Som nämndes förstås i 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen nyss med socialtjänst verksamhet enligt lagstiftningen socialtjänst och om den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionsstyrelse. I det följande redovisas inte bara Statens institutionsstyrelses lagreglerade verksamhet utan även annan verksamhet som styrelsen bedri-

ver. Statens institutionsstyrelse är, som tidigare har nämnts, central förvaltningsmyndighet för sådana hem som avses i 12 § lagen l990:52

38 Begreppet socialtjänst

med särskilda bestämmelser om vård av unga särskilda ungdomshem samt 22 och 23 lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall

om av LVM-hem.

Enligt förordningen 1996:610 med instruktion för Statens institutionsstyrelse skall styrelsen 2 § särskilt för planering, ledning

svara och drift samt tillsyn över de särskilda ungdomshemmen och LVM-

av hemmen, anvisning platser till hemmen, ekonomisk styrning,

av resultatuppföljning och kontroll, metodutveckling, forskning och

utvecklingsarbete. Vidare får styrelsen enligt förordningen 3 § mot

avgift utföra uppdrag kommuner i samband med avgiftning av missbrukare, utslussning, eñervård eller andra insatser enligt socialtjänstla-

1980:620 som anknyter till verksamheten vid särskilda ungdomsgen hem och LVM-hem.

Av ll § socialtjänstförordningen 1981:750 följer att Statens institutionsstyrelse i vissa fall kan bedriva även hälso- och sjukvård. Styrel-

kan också bedriva skolverksamhet. Detta följer av 12 § socialtjänstsen förordningen, lO kap. 2 § skollagen 1985: l 100 och förordningen l983:28 om undervisning av barn och ungdomar som vistas vid särskilda ungdomshem.

Som redovisats i avsnitt 2.3.4 ansvarar Statens institutionsstyrelse även för verkställigheten av den, den l januari 1999, införda nya frihetsberövande påfölj den för unga lagöverträdare, sluten ungdomsvård.

2.5.3 Verksamhet hos kommunal invandrarbyrå

En invandrarbyrå är en frivillig kommunal serviceinrättning med uppgift att dels hjälpa invandrare till rätta i samhället, dels informera olika kommunala förvaltningar och kommuninvånare invandrarnas bak-

om grund, språk och kultur. År 1992 fanns invandrarbyrå i 120 kommu-

ca ner. Ofta svarar invandrarbyrån för kommunens tolkfönnedling. Kommunal uppslagsbok, Svenska kommunförbundet, 1992.

I de kommuner som inte har en särskild invandrarbyrå, handläggs även frågor som rör invandrare inom ramen för socialtjänsten. T.ex. kan nämnas att Malmö stad tidigare hade särskild invandrarnänmd

en med tillhörande förvaltning, i vilken handlades alla ärenden enligt socialtjänstlagen som rörde individ- och familjeomsorgen, lagen vård

om av missbrukare i vissa fall och lagen om vård av unga, som avsåg invandrare. Därutöver, dvs. utanför socialtjänsten, handlade förvaltningen ärenden enligt lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande, m.fl., lagen 1992:1068 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar samt ansvarade för svenskundervisning för invandrare 13 kap. skollagen. Denna förvaltning svarade även för kommunens

SOU 1999: 109 Begreppet socialtjänst 39

samlade tolkförmedling samt handlade ansökningar statsbidrag på om området och beredde avtal flyktingmottagande. Sedan den l januari om 1998 hanteras i Malmö samtliga dessa frågor integrerat i den ordinarie verksamheten i de olika stadsdelsnämnder numera finns i kommusom nen.

2.5.4 Bistånd m.m. flyktingar och vissa andra

utlänningar

Enligt lagen 1992:1068 introduktionsersättning för flyktingar och om vissa andra utlänningar får kommun under introduktionsperiod i en en stället för socialbidrag bevilja introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar har tagits emot i kommunen inom rasom för det kommunala flyktingmottagandet. Det är således kommunen men skall besluta systemet med introduktionsersättning skall infösom om Kommunen fastställer nivån på introduktionsersättningen. Ett villras. kor för att introduktionsersättning skall få beviljas är att flyktingen förbinder sig att följa en introduktionsplan som fastställts av kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. I lagen 1994:137 mottagande av asylsökande m.fl. finns beom stämmelser sysselsättning för och bistånd till vissa utlänningar. Det om är Statens invandrarverk har huvudansvaret för mottagandet av som utlänningama och verket för att bistånd lämnas enligt bestämsvarar melserna i lagen. Den omfattas lagen har inte rätt till bistånd som av enligt 6 § socialtj för förmåner av motsvarande karaktär. Det är Statens invandrarverk som skall besluta om och betala ut ekonomiskt bistånd till asylsökande. Invandrarverket får uppdra nåatt svara för själva utbetalningen. Beträffande vissa av utgon annan länningarna de har ansökt uppehållstillstånd i Sverige och av - som om särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas skall dock bistånd beslutas och betalas ut av socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.

2.5.5 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller med andra varaktiga fysiska eller psykiska funk-

40 Begreppet socialtjänst SOU 19992109

tionshjnder uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är

som stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livstöringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service l §.

Lagen, till sin karaktär är s.k. rättighetslag, innebär inte nå-

som en

inskränkning i de rättigheter den enskilde kan ha enligt någon gon som

lag, t.ex. enligt socialtjänstlagen 4 §. annan

Insatserna för särskilt stöd och service är 9 § l rådgivning och annat personligt stöd ställer krav på särskild kunskap om problem

som och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder, 2 biträde personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäli-

av

kostnader för sådan assistans, till den del behovet inte täcks av bega viljade assistanstimmar enligt lagen 1993:389 om assistansersättning, 3 ledsagarservice, 4 biträde kontaktperson, 5 avlösarservice i

av hemmet, 6 korttidsvistelse utanför det hemmet, 7 korttidstillsyn

egna för skolungdom över 12 är utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov, 8 boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, 9 bostad med särskild service för eller annan särskilt

vuxna anpassad bostad för vuxna, 10 daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

Varje kommun är ansvarig för samtliga nu angivna stödformer med ett undantag 2 §. Undantaget gäller insatsen "rådgivning och annat personligt stöd" 9 § l, som faller under landstingets ansvarsområde. Ledningen landstingets eller kommunens verksamhet enligt lagen

av skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser 22 §. Enligt 17 § får dock ett landsting eller kommun med bibehållet ansvar

en sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt lagen.

När det gäller insatsen personlig assistans 9 § 2 bör särskilt framhållas kommunernas grundläggande ansvar. Kommunerna som har ett

basansvar för stöd- och serviceinsatser skall finansiera beviljad assi-

stansersättning tör de första 20 assistanstimmarna vecka för alla

per

beviljats assistansersättning. Om behovet av personlig assistans som överstiger 20 timmar vecka skall emellertid staten enligt lagen

per 1993:389 om assistansersättning bekosta de timmar som överstiger 20. Frågor om assistansersättning administreras av de allmänna försäkringskassoma. Kommunerna debiteras för de första 20 timmarna per vecka. Rätten till insatser enligt 9 § 2 upphör när den insatsberättigade har fyllt 65 år.

I 23 och 24 finns bestämmelser om enskild verksamhet, som i huvudsak överensstämmer med motsvarande bestämmelser i socialtjänstlagen.

Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt lagen 25 §. Styrelsen skall därvid följa, stödja och utvärdera verksam-

Begreppet socialtjänst 41

heten informera den och stimulera till vidareutveckling. Till-

samt om

över verksamheten inom ett län ankommer på länsstyrelsen, som syn har rätt att inspektera verksamheten 26 §.

2.5.6 Ärenden för rörelsehin-

om parkeringstillstånd

drade

I lagen 1957:259 rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplå-

om telser offentlig plats, och i vägtrafikkungörelsen 1972:603

av m.m. finns bestämmelser bl.a. att rörelsehindrade kommunen får be-

om av frias från skyldighet att erlägga parkeringsavgiñ och att kommunen när det gäller rörelsehindrade får besluta undantag från bestämmelser

om

avser stannande och parkering. som

Ansökningar parkeringstillstånd för rörelsehindrade prövas av

om

kommunal nämnd regel nämnd än socialnämnen - som av en annan den. I sådana ärenden infordras regelmässigt läkarintyg när ansökan om tillstånd görs första gången. Läkarintygen kan mycket detaljerade

vara och det förekommer att de ursprungligen varit avsedda för ansökan om olika typer bidrag eller andra förmåner.

av

2.6 Annan verksamhet som kan anses ha ett

nära samband med änsten

socialtj

2.6. l Färdtj änst

Som förut har nämnts kunde färdtjänst tidigare utgå antingen som bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen eller som service enligt 10 § samma lag. Den s.k. riksfärdtjänsten dock särskilt reglerad i lagen

var 1993:963 om kommunal riksfärdtjänst. Den l januari 1998 ersattes emellertid socialtjänstlagens bestämmelser om färdtjänst och den särskilda lagen riksfárdtjänst lag 1997:736 färdtjänst

om av en ny om respektive lag 1997:735 riksfárdtjänst prop. 1996/972115,

en ny om bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10. Enligt de båda författningarnas Övergångsbestämmelser SFS 1999:338 och 339 gäller äldre bestämmelser respektive den gamla lagen före ikraftträdandet. Dock skall la-

färdtjänst respektive lagen riksfärdtjänst från och med den gen om om 1 januari 2000 tillämpas på tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet, dvs. före den l januari 1998. Innebörden av den ändrade regleringen kan i korthet sägas bl.a. att färdtjänst skall betraktas i första

vara hand som en transportform i stället för en form av bistånd.

42 Begreppet socialtjänst

Med färdtjänst enligt 1 § lagen färdtjänst särskilt anordna-

avses om de transporter för personer med funktionshinder.

Enligt varje kommun, såvitt gäller kommuninvånarna,

3 § ansvarar för att färdtjänst anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skål, mellan kommunen och annan kommun. En kommun får för

en sina kommuninvånare anordna färdtjänst också i eller mellan andra kommuner.

Kommunens uppgifter enligt lagen färdtjänst fullgörs av den el-

om ler de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer 4 §. Kommunen får, efter överenskommelse med landstinget, om det hör till de länstrañkansvariga, överlåta sina uppgifter enligt lagen till trafikhuvudman-

i länet. Uppgiftema får överlåtas även om trañkhuvudmannen är ett nen aktiebolag.

Färdtjänst får anlitas den efter ansökan har fått tillstånd till

av som det 6 §. Frågor om tillstånd prövas av kommunen där den sökande är folkbokförd eller, om kommunens uppgifter enligt lagen om färdtjänst överlåtits till trafikhuvudmannen i länet, av trafikhuvudmannen tillståndsgivaren. Innan trañkhuvudman prövar ansökan skall

en en den kommun där den sökande är folkbokförd höras.

Tillstånd till färdtjänst skall meddelas för dem som på grund av funktionshinder, som inte endast är tillfälligt, har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel 7 §.

För resor med färdtjänst får tillståndsgivaren ta ut en avgift enligt grunder som bestäms i lagen 10 §. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga tillståndsgivarens självkostnader.

Genom lagen om riksfärdqänst finns ytterligare möjligheter för svårt funktionshindrade att få ersättning för vissa

resor.

Enligt l § skall en kommun på de villkor som anges i lagen om riksfärdtjänst lämna ersättning för reskostnader för till följd

personer som av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt.

Kommunens uppgifter enligt lagen riksfärdtjänst fullgörs den

om av eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer 3 §. Liksom enligt lagen om färdtjänst får kommunens uppgifter, efter överens-

kommelse med landstinget, det hör till de länstrañkansvariga,

om överlåtas till trafikhuvudmarmen i länet. Uppgifterna får överlåtas även om trañkhuvudmannen är ett aktiebolag.

Begreppet socialtjänst 43

2.6.2 Förskoleverksamhet m.m.

I socialtjänstlagen 1980:620 fanns tidigare bestämmelser om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 13-18 §§. Dessa bestämmelser har emellertid inarbetats i skollagen 1985:1100 där de samlats i 2 a kap. förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg och 2 b kap. förskoleklassen. Lagändringen trädde i kraft den l januari 1998 SFS 1997:1212, vid vilken tidpunkt 13l8 §§ i socialtjänstlagen upphörde att gälla SFS 1997: 1229. Genom att bestämmelserna om barnomsorg och förskoleklass inarbetats i skollagen är dessa verksamheter inte längre del socialtjänsten. Därmed har Socialstyrelsens och läns-

en av styrelsernas för verksamheten upphört och Statens skolverk har

ansvar blivit ansvarig myndighet.

Numera jämställs inte längre i 7 kap. 4 § sekretesslagen 1980:100 denna verksamhet med socialtjänst, vilket tidigare var fallet. Bestämmelser sekretess i förskoleverksamheten finns i 7 kap. 38 § sekre-

om tesslagen. Sekretessen i förskoleklassen regleras i 7 kap. 9§ samma lag.

wsmeggwxâä

Socialtjänstens behandling personuppgifter 45 SOU 1999: 109 av

3 Socialtjänstens behandling av

personuppgifter

l Inledning

Som framgått avsnitt 2 är socialtjänst synnerligen mångskiftande av en och omfattande verksamhet. I förevarande avsnitt skall utredningen beskriva i vilken utsträckning personuppgifter i dag behandlas försöka socialtjänsten för att verksamheten inom det området skall kunna inom första avsnitt 3.2 redovisas bakgrund vad utföras. I ett avsnitt som en Socialtjänstkommittén, i slutbetänkandet Dokumentation och socialänstregister SOU 1995:86, uttalade den dåvarande användningen om personregister inom socialtjänstens verksamhetsområden. Vid ett av besök hos Socialstyrelsen har utredningen tagit del ett antal tillstånd av från Datainspektionen, rör kommunernas personregister inom sosom cialtjänsten. Dessa tillstånd, redovisas i avsnitt 3.3 ger, menar utsom redningen, ganska bra bild i vilka sammanhang och i vilken omen av fattning personuppgiñer behöver behandlas inom socialtjänsten. I det avsnittet tas också vad utredningen inhämtat vid ett besök hos sociupp altjänsten i Stockholms stad. I avsnitt 3.4 redovisas vad som framkom vid besök hos Statens institutionsstyrelse, där utredningen fick en ett genomgång vilka personregister används i styrelsens verksamav som het. I avsnitt 3.5 lämnar utredningen några avslutande synpunkter på den nuvarande behandlingen personuppgifter inom socialtjänsten av och gör även bedömning vad den närmaste framtiden kan tänkas en av innebära på det området.

3.2 änstkommitténs för

Socialtj redogörelse

den dåvarande användningen av person-

inom verksam-

register socialtjänstens

hetsornråden

I slutbetänkandet Dokumentation och socialtjånstregister SOU 1995:86 lämnade Socialtjänstkommittén en redogörelse för den dåvarande användningen personregister inom socialtjänstens verksamav

46 Socialtjänstens behandling av personuppgifter SOU 1999: 109

hetsområden. Det kan, menar utredningen, även om redogörelsen nu är fyra år gammal, vara värdefullt att i detta sammanhang ta del av vad som därvid framkom. Enligt vad som sagts utredningen är nämligen denna redogörelse fortfarande i huvudsak aktuell. I det följande redovisas vad Socialtjänstkommittén uttalade betänkandet s. 44-47.

Kommunernas personregister inom socialtjänsten

Personregistren används i första hand som stöd för handläggningen av de uppgifter där socialtjänsten har en utredningsskyldighet och som stöd för de beslut utredningen ut Även under verkställighetsfasen

som mynnar används personregister som administrativt stöd vid handläggningen av a.rbetsplaner, genomförandet av olika insatser, hanteringen av färdtjänst/riksfärdtjänst, utbetalningar av ekonomiskt bistånd, hanteringen

av egenavgifter inom bam- och äldreomsorg Därutöver används

m.m. personregistren om än i mindre omfattning som underlag för tillsyn, uppfölj-

- ning och utvärdering av socialtjänstens verksamhet. Registren underlättar också rapporteringen av uppgifter till Socialstyrelsen som underlag för den officiella statistiken.

I de ADB-system som byggts upp i kommunerna lagras som regel individrelaterade person-, ärende-, beslut- och verkställighetsuppgiñer inom socialtjänsten. Pâ persomiivå finns t.ex. folkbokföringsuppgifter, uppgifter om familjesammansätming, inkomster På ärendenivå finns uppgifter

m.m. om ärendetyp, öppnandedatum, avslutandedatum, handläggare, tjänstenummer, administrativt område m.m. På beslutsnivå finns t.ex. uppgifter om beslutstyp, beslutsdatum, datum för framställan, beslutsfattare, giltighetstid, insatstyp samt hela beslutsunderlaget i form ärendeblad. På

av verkställighetsnivå finns uppgifter om arbetsplan, placering, utbetalningar av ekonomiskt bistånd m.m. I ADB-systemen kan också enkla ordbehandlingsmöjligheter förekomma som en del systemet. Dessa används

av främst för ärendeanteckningar som är knutna till den enskilde.

I det följande ges en närmare beskrivning områdesvis socialtjänstens

av personregister. Ärenderegistren beskrivs dock först för hela socialtjänsten.

Årenderegister

Ärenderegistren är ofta sådana att de systemtekniskt direkt förutsätt-

är en ning för att uppgifter skall kunna registreras i andra s.k. delsystem. Detta gäller framför allt individ- och familjeomsorgs- samt äldreomsorgsverksamhetema, där merparten handläggningen rör ärenden enligt social-

av tjänstlagen. Ärenderegistren, eller akt- och ärenderegistren de också

som

1999: 109 Socialtjänstens behandling av personuppgifter 47 SOU

nära kopplade till de beslutsregister finns inom de olika benämns, är som verksamhetsgrenama. Att ärende öppnats innebär regel också att ett som socialtjänsten fattat beslut utredning enligt 10 kap. l § socialtjänstlagen om 1996:000. Ärenderegistren är s.k. sammanställningsregister enligt ll kap. socialtjänstlagen det är möjligt att lista personer/ärenden efl § genom att den ärendeindelning gjorts i systemen. Registren innehåller känsliter som uppgifter i flera avseenden. Dels kan själva förekomsten i registren uppga fattas integritetskänslig den enskilde, dels innebär ärendeuppsom av delningen oftast det klart framgår att enskild t.ex. uppbär socialatt person bidrag eller är föremål för utredning av något slag.

Barnomsorg

I personregistren inom barnomsorgen finns uppgifter barn som står i kö om till eller är placerade i kommunens eller kommunen subventionerad en av barnomsorg. Vidare förs register över barnens föräldrar och deras inkomster. Uppgifterna används för att få ett så effektivt platsutnyttjande som möjligt, för att hantera beräkning och debitering av avgifter samt för uppföljning och statistik. Kommuner har en inkomstrelaterad taxa hämtar som i många fall uppgifter sjukpenninggrundande inkomst från socialförom säkringssystemet för att användas som jämförelse vid kontroll av de inkomstuppgifter som föräldrarna lämnat. I barnomsorgsregistren lagras vissa ömtåliga uppgifter som t.ex. anledningen till barnomsorg, nödvändiga insatser, önskemål, bakgrund till avgiftsbeslut, uppsägning bamomsorgsplats och olika kategoriindelningar. av De ömtåliga uppgifterna lagras inte primärt för att kunna sammanställas utan betraktas "aktmaterial". Det är dock i många fall möjligt att mer som listuttag eller presentation i olika sökbilder redovisa dessa uppgifter genom samlade för än person. Det är även möjligt att använda en del av mer en uppgifterna som sökbegrepp vid sådana sammanställningar.

Vård och omsorg för äldre och personer med funktionshinder

I personregistren inom detta verksamhetsområde finns uppgifter om äldre och funktionshindrade och deras anhöriga som fått eller ansökt om bistånd enligt socialtjänstlagen i form hemtjänst, serviceboende, färdtjänst av eller riksfärdtjänst enligt lagen 1993:963 om kommunal riksm.m. om färdtjänst samt funktionshindrade och deras anhöriga enligt lagen om om stöd och service till vissa funktionshindrade i form av ledsagarservice, kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse utom hemmet, personlig assistent etc.

48 Socialtjänstens behandling av personuppgifter SOU 1999: 109

Vidare förekommer det att de kommuner som använder en inkomstberoende taxa hämtar uppgifter från Riksförsäkringsverket och/eller Riksskatteverket för avgiftsberäkning. Uppgifterna lagras av samma skäl som beträffande barnomsorgen, dvs. för att underlätta administrationen och få ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt, men också för att hantera beräkning och debitering av avgifter m.m.

Det kan förekomma både känsliga och ömtåliga uppgifter i dessa personregister. För att kunna ge en så adekvat omvårdnad som möjligt behöver uppgifter lagras om t.ex. den enskildes behov av rehabilitering, dagsjukvård och hjälp med hygien m.m.

Individ- och familjeomsorg

Personregistren omfattar här uppgifter om bl.a. Socialbidragsberäkningar, beslut om ekonomiskt bistånd, andra beslut enligt socialtjänstlagen i form av t.ex. kontaktperson, placeringar i familjehem eller i hem för vård eller boende, beslut inom familjerätten i form av fastställande faderskap,

av underhållsbidrag m.m., beslut flyktingersättning, asylbidrag Vidare

om m.m. lagras uppgifter om olika betalningar som är kopplade till ärendehandläggningen.

Registren inom individ- och familjeomsorgen innehåller

känsliga uppgifter i flera olika avseenden. Socialbidragsberäkningar omfattar t.ex. detaljerade uppgifter om bidragsaktuella hushålls inkomster och utgifter. Dessa uppgifter betraktas dock i allmänhet ett aktrnaterial. Upp-

mer som gifterna kan sålunda inte sammanställas så att mer än ett hushåll gången kan identifieras. Dock används avidentiñerade sammanställningar

av uppgifter för statistik och Verksamhetsuppföljning.

Vid registrering av beslut socialbidrag använder ett stort antal

om kommuner också särskilda orsakskoder eller bakgrundsvariabler

som en form av "märkning" av de beslut man fattar. Syftet med märkningen är att kunna följa orsakerna bakom i första hand socialbidragsutvecklingen. Användningen av orsakskoder kan alltså ses som ett första steg i tillskapandet av ett uppfoljnings- och utvärderingsinstrument för socialtjänstens individuellt inriktade insatser. Flera kommuner är i färd med att utveckla

modeller för en mer förfmad uppföljning, eftersom kraven på redovisning

av olika insatsers effekter ständigt ökar.

De ekonomiska transaktioner registreras inom individ- och famil-

som jeomsorgen kan t.ex. institutionskostnader, socialbidrag eller kostna-

avse der i samband med en placering. Transaktionema utgör också underlag för den ekonomiska redovisningen och överförs därför regelbundet till kommunens ekonomisystem.

Socialtjänstens behandling personuppgifter 49 SOU 1999: 109 av

Till individ- och familjeomsorgens personregister också i stor utsträckning uppgifter ñån Riksförsäkringsverket utbetalade ersättom ningar, bidrag och pensioner. Denna överföring sker ofta dagligen. Uppgifterna används för kontroll i samband med utredning rätt till socialbiom drag och sparas under högst tre månader.

Statens institutionsstyrelses personregister

Statens institutionsstyrelses personregister håller för närvarande på att byg- Registret kommer i första hand att användas i samband med placegas upp. ringar vid Statens institutionsstyrelses institutioner. Registret skall också användas för fakturering till kommunerna och för framställning av avidentifierad statistik. Personregistret kommer att föras vid Statens institutionsstyrelses huvudkontor. De olika institutionerna skall via ADB få tillgång till de uppgifter berör den institutionens verksamhet. Endast aktuella placesom egna ringar blir tillgängliga för hemmen. Såväl känsliga ömtåliga uppgifter kommer att finnas i registret, som kommer att innehålla följande. Personnummer, namn, intagningssom orsak, bakgrundsfaktorer, medborgarskap, differentieringsgrunder, val av institution, utskrivningsorsak, placeringsdatum, lagrum, intagningsdatum, vistelse före, utskrivningsdatum, § 27 placeringar avvikelser, tillfällig frånvaro, flyttning mellan avdelningar och utskrivning. Det kommer också att finnas ett fritextfált där anteckningar om ärendets gång skall föras av den placerar den enskilde samtal med socialsekreteraren osv. person som liksom de avtal som sluts mellan den enskilde och Statens institutionsom styrelse samt mellan kommunerna och Staten institutionsstyrelse.

3.3 Kommunernas behandling av person-

uppgifter

För att få uppfattning för vilka ändamål inom socialtjänsten som en om kommunerna behandlar personuppgifter och vad det rör sig om för uppgifter, har utredningen vid ett besök på Socialstyrelsen tagit del av ett antal tillståndsbeslut från Datainspektionen. Enligt uppgift lär dessa beslut representativa för de tillstånd enligt datalagen 1973:289 vara förekommer inom kommunerna när det gäller ändamål som avser som socialtjänst och annan närliggande verksamhet. I det följande redovisas vissa dessa tillståndsbeslut. Man bör ha i åtanke att inte alla personav register tillståndspliktiga enligt datalagen och att det således bör var finnas många register för vilka kommunerna endast har licens. Vidare

50 Socialtjänstens behandling personuppgifter SOU 1999: 109

av

behövdes inte tillstånd trots att det är fråga om känsliga personupp-

gifter för personregister som myndigheter inom socialtjänsten inrättar

och för, som innehåller uppgifter om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten 2 a § andra stycket 3 datalagen.

I förevarande avsnitt redovisas också vad som framkom vid ett besök hos socialtjänsten i Stockholms stad.

Ett av tillstånden har meddelats en socialnämnd. Enligt beslutet skall ändamålet med registret administration ärenden inom individ-

vara av och familjeomsorgen, inklusive förande av ärendeblad, journalanteckningar, beslut om ekonomiskt bistånd till flyktingar, nonnberäkningar den beräkning som görs för att fastställa socialbidrag samt administration nämndens verksamhet vad lagen 1993:387

av avser om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. I Datainspektionens beslut sägs att registret får innehålla det slag uppgifter och

av bearbetas på det sätt som angetts i ansökan under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS S 1981:126 om personregister inom socialtjänsten. Av ansökan framgår att de uppgifter som behandlas rör ekonomiskt bistånd, insatser för bam och ungdom samt vuxna med stöd av socialtjänstlagen, lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård och lagen 1988:870

av unga om vård av missbrukare i vissa fall. Andra uppgifter behandlas är

som uppgifter rörande faderskap, underhållsbidrag, adoptioner, samarbetssamtal samt vårdnads- och umgängesärenden. När det gäller flyktingar behandlas uppgifter om ankomst till kommunen och uppgifter om ekonomiskt bistånd. Vid registreringen används mängd olika

en ärende-, orsaks- och beslutskoder. Vidare behandlas automatiserat joumalanteckningar, nonnberäkningar samt uppgifter rörande handläggning enligt LSS. Beslutet innehåller även föreskrifter

om infonnation, gallring och ADB-säkerhet. Den registeransvarige skall informera de registrerade och, i förekommande fall, vårdnadshavare, god man eller förvaltare, förekomsten registret, dess innehåll

om av samt om rätten att erhålla utdrag registret enligt 10 § datalagen. Per-

ur sonuppgifter i registret skall gallras när de inte längre behövs med hänsyn till ändamålet med registret och senast vid den tidpunkt i

som anges 60 § socialtjänstlagen. Från denna gallringsregel görs emellertid följande undantag. Personuppgifter i 62§ första stycket

som avses socialtjänstlagen och personuppgifter enligt 62§ andra stycket

som samma lag och 51 § socialtjänstförordningen 1981:750 skall undantas från gallring hänsyn till forskningens behov. Uppgifterna får dock

av bevaras på ADB-medium endast under förutsättning att de överlämnas till kommunal arkivmyndighet. Föreskrifterna ADB-säkerhet inne-

om

1999: 109 Socialtjänstens behandling personuppgifter 51 SOU av

håller bestämmelser åtkomstskydd, behörighetskontroll, loggning, om datakommunikation, utplåning samt reparation och service. Ett beslut har meddelats socialnämnd och innebär att annat en nämnden får föra ett personregister, får användas för administrasom tion nämndens ärenden inom familjeomsorgen. I Datainspektionens av beslut registret får innehålla det slag uppgifter och bearbetas sägs att av på det sätt angetts i ansökan, under förutsättning att personregistret som därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter personregister inom socialtjänsten. Av om ansökan framgår att de skall registreras är de söker bistånd. som som Följande uppgifter skall därvid registreras. Personnummer behövs för uppföljning och kontroll utbetalning ekonomiskt bistånd, efterav av identitetsbegrepp inte finns hos myndigheten, namn, adress, som annat telefonnummer, orsakskoder 23 olika poster, t.ex. arbetslös utan bidrag, väntar inkomst-ej förskott, saknar barnomsorg, hög boendekostnad, flykting, vård och stöd samt ändamål- och aktivitetskoder 21 olika poster, t.ex. normutfyllnad, matpengar, kläder, hemutrustning, skulder. Av ansökan framgår vidare att från personregistret skall tas fram statistik där enskilda inte avslöjas och listor för kontroll personer Även och rättning av uppgifter i samband med statistikproduktionen. andra slag utdata än statistik skall enligt ansökan tas fram från perav sonregistret. Det rör sig dels utanordningar på papper till den registom rerade, dels socialregister på bildskärm, där mottagaren är en handläg- Tillståndet innehåller vidare föreskrifter om information, gallring gare. och ADB-säkerhet. Ytterligare ett de tillstånd utredningen har tagit del av har av som registerändamål att underlätta administrationen av socialtjänstens som individ- och familjeomsorg samt att utgöra underlag för framställning statistik inte avslöjar enskilda personers identitet. Liksom de av som båda tidigare redovisade registren sägs i beslutet att registret får innehålla det slag av uppgifter och bearbetas på det sätt som angetts i ansökan under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föi strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter ras personregister inom socialtjänsten. Av ansökan framgår att syftet om med registret är att på ett enkelt sätt administrera klientarbetet, t.ex. med att bevaka omprövningstiden, bevaka akuta ärenden, hålla reda på vilken handläggare som har vilket ärende, få sammanställningar över handläggarnas ärendebelastning, mäta produktionen och ge aktuell information till arbetsledningen arbetsläget. Själva registret förvaras i om centraldator och uppdatering/bearbetning sker på arbetsplatser knuten till centraldatom via nätverk. I registret registreras klienter vid socina alkontoret. Följande uppgifter registreras. Personnummer, namn, adress, civilstånd, nationalitet och samhörigs personnummer. Dessa

52 Socialtjänstens behandling personuppgifter SOU 1999: 109

av

uppgifter som registreras i vad man kallar befolkningsregistret

- hämtas från länsskattemyndigheten, den registrerade eller anmälare. Därutöver registreras uppgifter om familjemedlemmar, telefon, uppehållstillstånd, övrig ekonomisk information av betydelse för ärendet sökande och medsökande, bank-/postgirokonto, handläggares uttag av akt samt förmedlingskod. Nu nämnda uppgiñer- som registreras i ett klientregister hämtas in från den registrerade och från handläggaren.

- Ytterligare uppgifter som registreras är uppgifter om klienternas ärende. Det rör sig om uppgifter om inkommandedatum, öppnande-, besluts-, omprövnings och avslutandedatum, orsak anges med koder, övrigt anges med koder, huvudinsats och övriga insatser anges med koder, timmar, institution, handläggare två stycken, beslutshandläggare, bekräftelse utsänd, beslut insänt, delegationslista, kommentarer och utredningstext. Vidare registreras uppgifter om utbetalningar; utbetalningsdag, ändamål, orsak, utbetalningssätt, postgironummer, mottagare, utbetalare, belopp, återbetalning, ärendekoppling och antal dagar. Av ansökan framgår att följande bearbetning sker. Statistik och listor över inkomna ärenden samt fattade beslut om insatser tas fram och sammanställs i rapporter för att underlätta arbetsledning och det administrativa arbetet samt utförs socialbidragberäkningar och genereras betalningsunderlag. Bearbetning på individnivä avslutas då ärendet avslutas. Från registret tas som utdata fram statistik där enskild person inte avslöjas, listor för kontroll och rättning av personuppgift i samband med statistikproduktion, utskrifter med uppgifter från de olika registren varje registerpost sammanfattas med mellan en och tre rader, beslutsmeddelande, ärendeblad beskrivning ärendet, arbetsplan och

av beslut, utbetalningsunderlag och kontoutdrag vid förmedlingsärenden. Slutligen kan nämnas att beslutet innehåller sedvanliga föreskrifter om information, gallring och ADB-säkerhet.

Ett av tillstånden har meddelats socialnämnd, med föreskriften att

en ändamålet med registret skall att administrera nämndens verksam-

vara het inom äldreomsorgen, fakturering avgifter, uppföljning pati-

av av ent- och vårdtagarutveckling samt framställning avidentifrerad sta-

av tistik. Även i detta beslut sägs registret får innehålla det slag

att av uppgifter och bearbetas på det sätt som angetts i ansökan under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter personregister

om inom socialtjänsten. I ansökan anges att mottagare hemtjänst, trygg-

av hetslarm, matdistribution, hemsjukvård och hjälpmedel samt vårdpersonal inom äldreomsorgen i kommunen kommer att registreras i registret. Av ansökan framgår vidare att det är hel mängd olika uppgifter

en som skall registeras. Det rör sig kön, krävs

om namn, personnummer med hänsyn till vikten säker identifiering, postadress, telefon,

av en

Socialtjänstens behandling personuppgifter 53 SOU 1999: 109 av

anhörig, god bank, medborgarskap, ansökan bistånd, närmast man, om anledning till ansökan, utredning aktuell ansökan, färdtjänstutredav ningar, arbetsplan åtgärder skall genomföras av vårdpersonal, som till beslut/beslut vårdinsatser/särskild boendeform, fortlöförslag om pande anteckningar i aktuellt ärende, schemaläggning vårdbehov, patientjournal med omvårdnadsdokumentation enligt patientjournallagen, omvårdnadsplan, läkemedelslistor, läkemedelsordination, hjälpmedels-

hantering, hjälpmedelsutprovning/ordination, intyg, delegerade arbets-

uppgifter, hemsjukvårdsinsatser, besöksfrekvens, vårdtid, dagjoumaler,

matlistor, remisser, fallskador och besöksplanering. Dessa uppgifter hämtas in från den hjälpbehövande, läkare, distriktssköterska, anhörig, arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska, heminstruktör, kurator och handläggare. Andra uppgifter registreras är ekonomiska utredsom

avgiftsregistrering, avgiftsreduceringar, beräkning avgift,

ningar, av hämtning inkomstuppgiñer på registrerade vårdtagare från Riksav skatteverket. Vidare registreras vissa uppgifter om vårdpersonal; peradress, telefon, utbildning, sysselsättningsgrad, sonnummer, namn, schemaläggning och tirnredovisning, inrapportering frånvaro, inkomstuppgifter samt arbetsskador och tillbud. Dessa uppgifter hämtas in från den anställde och från arbetsledaren. Av ansökan framgår även att från personregistret skall tas fram statistik där enskilda personer inte avslöjas listor för kontroll och rättning uppgifter i samband samt av med statistikproduktionen. Andra slag utdata än statistik skall enligt av ansökan fram från personregistret på eller bildskärm. Det tas papper rör sig bl.a. ärendeblad och biståndsbeslut, arbetsplaner, beslut om om

joumalhandlingar, omvårdnadsplan, debiteringsunderlag, in-

god man, tyg, läkemedelslistor och personalregister med inkomstuppgift. Mottadessa uppgifter kan handläggare, den registrerade, vårdgare av vara m.fl. Även detta beslut innehåller sedvanliga

personal, patientjoumal,

bestämmelser information, gallring och ADB-säkerhet. om Ett tillstånd har meddelats kommunal omsorgsnämnd och ändaen målet med registret i beslutet administration och övrig textanges vara framställning i ärenden och beträffande åtgärder vidtagna i enlighet med lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade om samt administration ersättning enligt lagen 1993:389 om assistanav sersättning. När det gäller registerinnehållet har det begränsats på de övriga redovisade registren, dvs. registret får innesamma sätt som hålla det slag uppgifter och bearbetas på det sätt som angetts i ansöav kan under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föi strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter ras om personregister inom socialtjänsten. Av ansökan framgår att persoskall registreras är sådana som söker bistånd eller är föremål ner som för utredning/myndighetsutövning inom socialtjänsten. De uppgifter

54 Socialtjänstens behandling personuppgifter SOU 1999: 109

av

skall registreras är enligt ansökan personnummer, adress, familjesom situation, inkomst och hjälpbehov. Uppgifterna hämtas in vid samtal med den hjälpbehövande och från Riksskatteverket. Utdata som tas fram från personregistret är statistik där enskilda personer inte avslöjas, listor för kontroll och rättning av uppgifter i samband med statistikproduktionen, bevakningslistor, den utredning som utförts samt yttrande till myndighet. I Datainspektionens beslut finns föreskrifter om

annan information, gallring och ADB-säkerhet.

Ett annat tillstånd harmeddelats en kommunal äldre- och handikappnämnd. Ändamålet med registret skall administration Ald-

vara av re- och handikappnämndens verksamhet som omfattas av lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS samt framställning av avidentifierad statistik. Liksom övriga register har registerinnehållet i beslutet begränsats på så sätt att registret f°ar innehålla det slag av uppgifter och bearbetas på det sätt som angetts i ansökan under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter om personregister inom socialtjänsten. Av ansökan framgår att LSS personkrets skall registreras i registret. Följande uppgifter registreras. Namn och personnummer personnummer behövs för en säker identifiering och för uppkoppling mot Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket för debitering, adressuppgifter och telefonnummer, folkbokföring, personkretstillhörighet LSS, anhörigas/ställföreträdares

namn, adress och telefonnummer, pågående LSS-insatser, sökta LSS-insatser, vårddagavgifter extern plats, LASS-uppgifter försäkringskassans beslut om assistansersättning och beslut. Dessa uppgifter hämtas in från bl.a. den registrerade/ställföreträdaren, och från överförda akter. Utdata som tas fram från personregistret är statistik där enskilda

personer inte avslöjas, listor för kontroll och rättning av uppgifter i samband med statistikproduktionen, ärendeblad med beslut, statistik och

egen fakturaunderlag. Vidare finns i Datainspektionens beslut föreskrifter om information, gallring och ADB-säkerhet.

Ett tillstånd att inrätta och föra personregister har meddelats

en stadsdelsnämnd. Ändamålet med registret skall

vara administration av vårdbehov samt att ge underlag för akut behandling social och

av medicinsk karaktär avseende de inom äldre- och handikappom-

personer

fått trygghetslarm. Även registerinnesorgen som detta personregisters håll har begränsats på så sätt att registret får innehålla det slag av uppgifter och bearbetas på det sätt angetts i ansökan under förutsätt-

som ning att personregistret därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter personregister

om inom socialtjänsten. Av ansökan framgår att de registre-

personer som ras i registret är sådana som ansökt och beviljats bistånd enligt 6 §

om

Socialtjänstens behandling personuppgifter 55 SOU 1999: 109 av

socialtjänstlagen i form trygghetslarm. Följande uppgifter registreav adress, telefonnummer, kortfattade sociala ras. Namn, personnummer, och medicinska uppgifter, nyckeluppgiñer och portkoder, statistikuppgifter, ansvarig handläggare, larmkoder samt orsaks- och åtgärdskoder. Dessa uppgifter hämtas in från ansvarig handläggare inom äldreomsor- Utdata tas fram från personregistret är sammanställningar av gen. som orsaks- och åtgärdskoder larmkod medium är blankett och larm, per är ansvarig inom äldreomsorgen, listor på tid, larm, orsak mottagare åtgärd handläggare samt larmkoder medium är datalista och samt per är ansvarig handläggare underlag för debitering och mottagare som sammanställning åtgärdat larm samt tidpunkt och åtgärd av vem som är terminal och uppgifterna distribueras inte utanför verksam-

medium

heten. Också detta tillstånd innehåller sedvanliga föreskrifter om information, gallring och ADB-säkerhet. Ytterligare ett tillstånd utredningen har tagit del av är ett tillsom kommunstyrelse. Ändamålet stånd Datainspektionen meddelat en som med registret är att utgöra underlag för visst beslutsstöd vad avser förebyggande och hantering våldssituationer vid gruppboende enligt av lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS om inom kommunen. Enligt beslutet f°ar registret endast innehålla de uppgifter angetts i ansökan inom för vad Socialstyrelsen anfört som ramen yttrande i ärendet. I detta yttrande anför Socialstyrelsen bl.a. föli ett jande.

Det föreligger ingen joumalföringsplikt enligt LSS. Dokumentation enligt LSS kompliceras att den görs på olika arbetsplatser som distriktskontor, av bostad med särskild service, daglig verksamhet och korttidshem. Viss basdokumentation måste finnas tillgänglig för personalen på varje enskild arbetsplats. Föreståndaren skall leda verksamheten och föra de anteckningar behövs får insatser enligt LSS. Det är också föreståndasom om dem som att bedöma hur mycket dokumentation som behöver finnas på rens ansvar arbetsplatsen. Den bör begränsas med hänsyn till den enskildes integritet, kan å andra sidan i vissa delar vara nödvändig av medicinska skäl. men sjukdomar, medicinering och individuell planering bör finnas. Fakta om Tillfälliga anteckningar bör förstöras. Enligt Socialstyrelsens uppfattning skall anteckningar i det aktuella personregistret föras med restriktivitet gäller för manuella ansamma som teckningar. Det är även viktigt att det klart framgår att det är föreståndaren bedömer vilka anteckningar skall införas. Informationsmängden som som skall med hänsyn till den enskildes integritet vara begränsad. Anteclcningarna skall förstöras när de inte längre behövs. Ett utbyte av information om enskilda personer på gruppboende får inte ske mellan olika gruppboenden.

56 Socialtjänstens behandling personuppgifter SOU 1999: 109

av

I registret får registreras boende i gruppbostad inom kommunen. Endast förnamn antecknas respektive person och således finns där inga

om fullständiga namn. Inte heller registreras personnummer. Som ett exempel på information kan behöva registreras i ansökan föl-

som anges jande. Personlig information Ola, 27 år. Tycker om; hundar och

om katter och att lyssna till musik på bandspelaren. Kända våldssituationer; han f°ar inte träffa sina föräldrar, någon av hans egna saker har gått sönder, han får inte åka till arbetet på grund av att arbetsledaren är sjuk. Viktigt; han behöver tid på sig inför aktiviteter, han tål inte parfy-

nya merade disk- och tvättmedel. Kommunikationsförmåga; har vissa svårigheter. Tidsuppfattning; har stora svårigheter. Förståelse för orsak och verkan; har stora svårigheter. Kroppsuppfattning; har vissa svårigheter. Känslig för förändringar; mycket. Utdata tas ut på papper och

används endast internt. I Datainspektionens beslut finns föreskrifter om information och ADB-säkerhet. Föreskriften om information innebär att den registeransvari ge på lämpligt sätt skall underrätta de registrerade eller, om detta inte låter sig göra, närmaste anhörig om förekomsten av registret och dess ändamål. Beslutet innehåller emellertid inte någon särskild föreskrift om gallring. I beslutet erinras endast om reglerna för bevarande och gallring av personuppgifter i 12 § första stycket datala-

gen.

Vid utredningens besök hos socialtjänsten i Stockholms stad redovisades exempel på vilka olika typer av handlingar som kan finnas i socialtjänstens manuella personakter. Utredningen kunde konstatera att det inom socialtjänsten används ett mycket stort antal olika blanketter. På nästan samtliga blanketter finns integritetskänsliga uppgifter, uppgifter som är helt nödvändiga för att socialtjänsten skall kunna utföra sitt arbete, t.ex. yttra sig, fatta beslut,

osv.

Personuppgifter finns inte bara i personakterna, utan sådana uppgifter, t.ex., anmälningar enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade personer m.m., kan om den omhändertagne inte har en per-

sonakt finnas förvarade i pärmar i kronologisk ordning. En sådan

anmälan, som inte föranleder någon åtgärd, sätts in i en pärm. Först efter kanske två eller tre anmälningar läggs personakt Vidare

en upp. samlas vissa domar på äktenskapsskillnad i pärmar. Där förvaras de

en viss tid och om inget ärende initieras kastas sedan. Andra

- - personuppgifter som kan förvaras utanför personakterna är meddelande

om obetalda hyror och elräkningar samt polisanmälningar t.ex. snatteri.

om

Tanken är att all information viss skall finnas ien

om en person personakt. I denna personakt kan sedan finnas s.k. inneliggare. Av flera olika skäl kan emellertid uppgifterna spridda på flera olika håll.

vara T.ex. kan personen i fråga vårdas på ett behandlingshem och det

som

109 Socialtjänstens behandling personuppgifter 57 SOU 1999: av

där antecknas vederbörande ingår inte i personakten. Har personen om flyttat kan han ha flera olika personakter. stadsdelsförvaltning är den praktiska verksamheten uppdelad På en på olika områden och på olika socialsekreterare. Det kan t.ex. finnas en särskild sektion för handikappade, för bistånd för äldre, för fören en sörjningsstöd för för barn- och familjerättsliga frågor, osv. vuxna, en Därför arbetar mycket med s.k. inneliggare. man Utvecklingen går emellertid snabbt mot att och information mer mer läggs in i datorer. 0rd- och textbehandlingsprogram används i allt stör-

re utsträckning. Inom Stockholms stad har det utvecklats ett datasystem, det s.k. paraplysystemet, kommer obligatoriskt för samtliga stadssom att vara delar. Det skall omfatta individ- och familjeomsorgen samt äldre- och handikappomsorgen. Systemet skall ersätta gamla automatiserade och den manuella hanteringen. Det skall finnas en system personakt/person. Viss pappershantering kommer att förekomma även fortsättningsvis, så länge inte accepterar elektroniska signaturer man blir det nödvändigt att ta ut beslut på Det kommer att finm.m. papper. 2 500 användare i Stockholms stad. I systemet finns mallar och nas ca blanketter för hela staden. Systemet innehåller som är gemensamma ärendehantering, funktioner för registrering personer, dokumentav

hantering samt behörighetsadministration.

3.4 Statens institutionsstyrelses behandling av personuppgifter

Vid utredningens besök hos Statens institutionsstyrelse framkom bl.a. följande. Statens institutionsstyrelse SiS år central förvaltningsmyndighet for sådana hem i 12 § lagen 1990152 med särskilda besom avses stämmelser vård särskilda ungdomshem samt 22 och 23 om av unga §§ lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall LVM-hem. om av Enligt förordningen 1996:610 med instruktion för Statens institutionsstyrelse skall styrelsen 2 § särskilt svara for planering, ledning och drift samt tillsyn över de särskilda ungdomshemmen och LVMav hemmen, anvisning platser till hemmen, ekonomisk styrning, av resultatuppföljning och kontroll, metodutveckling, forskning och utvecklingsarbete. Vidare får styrelsen enligt förordningen 3 § mot avgift utföra uppdrag kommuner i samband med avgiftning av missbrukare, utslussning, eftervård eller andra insatser enligt socialtjänstla-

58 Socialtjänstens behandling personuppgifter SOU 19991109

av

1980:620 anknyter till verksamheten vid särskilda ungdomsgen som hem och LVM-hem.

SiS har Datainspektionens tillstånd enligt datalagen att föra ett antal olika datoriserade personregister. Det rör sig om dels administrativa datasystem, dels datasystem för forskningsändamål. I det följande redovisas först de båda viktigaste administrativa datasystemen, nämligen Klient- och institutionsadministrativt register KIA samt det register

utgör SiS diarium. Därvid berörs bl.a. vilka personuppgifter som som behandlas i systemen och varför SiS behöver behandla dessa uppgifter. Därefter beskrivs SiS forskningsregister, "Dokumentationssystem inom missbruksvården och ungdomsvården.

Klient- och institutionsadministrativt register KIA

Enligt Datainspektionens beslut skall ändamålet med personregistret Klient- och institutionsadministrativt register KIA vara dels att utgöra ett hjälpmedel vid institutionsplaceringar inom Statens institutionsstyrelsens verksamhetsområde, dels att utgöra ett hjälpmedel för administration och dokumentation enligt socialtjänstlagen av vård, behandling och behandlingsresultat för klienter på Statens institutionsstyrelses institutioner, dels administration debiteringar, dels framställ-

av ning av statistik som inte avslöjar enskilda personers identitet. Registret utgör helt eller delvis akt och journal, inklusive dagboksblad

- klientdiarium, för klienter som vårdas vid SiS institutioner.

Registret får innehålla det slag av uppgifter som behövs för att tillgodose ändamålet med registret. I det ursprungliga tillståndet från år 1995 emellertid registerinnehållet begränsat till vissa slags upp-

var gifter, vilka framgick av SiS ansökan; personnummer, namn, intagningsorsak, bakgrundsfaktorer, medborgarskap, differentieringsgrunder, val av institution, utskrivningsorsak, placeringsdatum, lagrum, intagningsdatum, vistelse före, utskrivningsdatum, § 27 placeringar avvikningar, tillfällig frånvaro, flyttning mellan avdelningar, utskriven till, ñitextfált med anteckningar om ärendets gång och de avtal som sluts mellan klienten och SiS respektive kommunerna och SiS, kommunens önskemål, bästa plats, problembild och tidigare insatser. När registerändamålen på ansökan av SiS år 1997 utvidgades till att avse

även dokumentation och joumalföring enligt socialtjänstlagen vid in-

stitutionerna, fann Datainspektionen inte anledning att begränsa innehållet i registret. Inspektionen erinrade dock att samtliga uppgifter

om som registreras skall vara relevanta med hänsyn till registrets ändamål för varje klient och får inte strida mot 59 § socialtjänstlagen. I sin ansökan om utvidgning av tillståndet framhöll SiS att följande uppgifter

SOU 1999: 109 Socialtjänstens behandling personuppgifter 59

av

skulle tillkomma. Identifieringsuppgifter uppgifter särskilda kän-

om netecken avseende såväl fysik beteende avseende klienter, för att

som möjliggöra säker identifiering dem är föremål för vård och

en av som

underlag för eventuell efterlysning, uppgifter anhöriga som en om namn, adress, telefonnummer och anknytning till klienten, vilka uppgifter behövs för bl.a. vården och behandlingen, uppgifter om kommun/socialnämnd, inklusive kontaktperson, uppgifterna behövs bl.a. eftersom vården och behandlingen skall utformas i samråd med kom-

och för fakturering samt uppgifter behandlingsinsatser och munen om behandlingens gång i övrigt inklusive beslut rörande vården och behandlingen samt behandlingsresultat. De sistnämnda uppgifterna avsåg i huvudsak de uppgifter skulle komma att antecknas iklientakten

som och journalen.

I klientakten antecknas helt enkelt de uppgifter som är av betydelse för vården och behandlingen klienten. Akter och journaler i den

av verksamhet som avser hälso- och sjukvård som förekommer vid institutionerna förs emellertid separat och ingår inte i datasystemet.

I registret finns uppgifter om klienter vårdade vid SiS institutioner

för vilka kommun ansökt sådan vård, anhöriga till och personer en om dessa personkategorier, kontaktpersoner vid kommuner som ansöker om vård samt personal vid SiS som har behörighet att använda systemet eller som deltar vid fattandet av registrerade beslut. Sedan den l januari 1999 finns behov även av att registrera vissa uppgifter om en målsägande, eftersom denne enligt lagen 1998:603 om verkställighet av sluten ungdomsvård i vissa fall skall underrättas om vid vilket ungdomshem den dömde befinner sig samt om han förflyttas, vistas utanför det särskilda ungdomshemmet eller rymmer.

KIA förs vid SiS huvudkontor i Stockholm. I centraldatom där finns uppgifter om samtliga institutioner och man kan vid huvudkontoret också se alla ärenden, dock att man inte kan läsa uppgifter i aktiva journaler. Med hjälp av KIA sker placering på en institution. Detta görs under kontorstid på huvudkontoret och under övrig tid utförs denna arbetsuppgift av den institution som har jour. I samband med placeringen läggs upp en akt. I den läggs in bl.a. ärendeuppgifter, lagstöd för placeringen samt kan vissa viktigare noteringar göras. Informationen skickas krypterad till den aktuella institutionen. Inskrivning sker vid respektive institution. Under behandlingens gång antecknas sedan iklientakten på institutionen allt det är betydelse för vården och

som av behandlingen. All datakommunikation som sker via teleledningarna är krypterad. Respektive institution har endast tillgång till de uppgifter som berör den egna institutionen och endast behörig vårdpersonal har direkt tillgång till klientakten. Dock att den institution för tillfället

som har jour har tillgång till all den information som finns i centraldatom på

behandling personuppgifter SOU 1999: 109 60 Socialtjänstens av

SiS huvudkontor. När klienten skrivs ut avslutas ärendet och akten arcentralt på huvudkontoret. På respektive institution behåller kiveras dock kopia akten. När klient flyttar från institution till man en av en en behåller institutionen sina uppgifter i akten, som dock spärras, en annan material bedöms relevant för den fortsatta vården och och det som vara behandlingen förs över till den nya institutionen. På SiS vid samtal med utredningen att placering i dag uppgav man huvudsakligen sker med hjälp KIA och att journalföring på de flesta av ställen sker elektroniskt. Fortfarande finns hel del material på papen per. Datainspektionens beslut KIA innehåller vidare följande föreom skrifter.

Den registeransvarige skall informera de registrerade klintema 0 eller i förekommande fall berörd vårdnadshavare eller annan som för underårig samt de registrerade anhöriga om dels föreansvarar komsten registret och att Statens institutionsstyrelse är regisav teransvarig även för den registrering som sker på institutionerna, dels registrets ändamål och huvudsakliga innehåll, dels registrerads rätt enligt lO § datalagen att få utdrag ur registret. Endast personal är engagerad i vården klient eller som 0 som av en i sitt arbete måste ha tillgång till dokumentation om klienten, annars får ha åtkomst till journalanteckningar och liknande uppgifter beträffande denne. Åtkomsten skall begränsad till vad sådan pervara sonal behöver för att kunna fullgöra sitt arbete. Personuppgifter i registret skall gallras när de inte längre behövs 0 med hänsyn till personregistrets ändamål och senast vid den tidpunkt i 60 § socialtjänstlagen, med följande undantag. som anges Personuppgifter i 62 § första stycket samma lag och persom avses sonuppgifter enligt 62 § andra stycket socialtjänstlagen och 51 som § socialtjänstförordningen 1981:750 skall undantas från gallring hänsyn till forskningens behov. Uppgifterna får dock bevaras på av ADB-medium endast under förutsättning att de överlämnas till en arkivfunktion.

Vidare finns i Datainspektionens beslut särskilda föreskrifter om säkerhet, rör åtkomstskydd, säkerhetskopia, behörighetskontroll, loggsom ning, datakommunikation, utplåning samt reparation och service.

SOU 1999: 109 Socialtjänstens behandling personuppgifter 61 av

Statens institutionsstyrelse diarium

Statens institutionsstyrelse har vidare Datainspektionens tillstånd att föra diarium med hjälp ADB. Ändamålet med registret är enligt sitt av beslutet att utgöra SiS diarium. Registret får innehålla det slag av uppgifter framgår 15 kap. 2 § första stycket sekretesslagen som av 1980:100. Av beslutet framgår att SiS har uppgett att uppgifter som kan omfattas sekretess skall särskiljas i registret så att endast persoav nal är behörig uppgifterna skall ha åtkomst till dem. som att se I beslutet finns sedvanliga föreskrifter ADB-säkerhet. om

Dokumentationssystem inom missbruksvården och ungdomsvården

SiS har även Datainspektionens tillstånd att föra personregistret Dokumentationssystem inom missbruksvården och ungdomsvården". Enligt tillståndet skall ändamålet med registret vara att utgöra underlag för statistiska bearbetningar och vetenskaplig analys av data rörande klientsammansättning, behandlingsinsatser och behandlingsresultat inom missbruksvård och ungdomsvård, såväl avseende Statens institutionsstyrelses klienter klienter inom DOK-projektet i övrigt. som DOK år ett system för dokumentation vård och behandling riktad av till personer med alkohol- och drogproblem. Registret får innehålla personuppgifter, personnummer, uppgifter intagningsform, myndighetsbeslut, uppgifter om behandlingsinsatom ser, sociodemograñska uppgifter, uppgifter om missbrukskarriär samt uppgifter om hälsa och kriminalitet. I övrigt gäller enligt beslutet följande föreskrifter för registret.

Innan uppgifter inhämtas till registret skall den kan komma att 0 som registreras samt eventuell vårdnadshavare till barn under arton år skriftligen informeras om den registeransvariga myndighetens namn och adress, registrets ändamål och innehåll, vilka personuppgifter som skall bearbetas med ADB, i förekommande fall vilka uppgifter som skall inhämtas från andra källor än den registrerade och vilka dessa källor i så fall är, hur länge myndigheten planerar att föra registret, att registret kan komma att bevaras hos riksarkivet, sekretesskyddets innebörd och omfattning, registrerades rätt att enligt 10 § datalagen få utdrag registret samt att registreringen är ur frivillig. Uppgifter till registret får dock hämtas in från KIA före det att klienten lämnats sitt samtycke, men skall snarast raderas om klienten motsätter sig registreringen.

62 Socialtjänstens behandling personuppgzjfter SOU 19992109

av

Den registeransvarige skall se till att enskilda inte avslöjas i statis- 0

tiska redovisningar eller i andra vetenskapliga rapporter. Den registeransvarige skall senast fem år efter behandlingstidens

utgång för den registrerade antingen avidentifiera personregistret

eller överlämna det till Riksarkivet för förvaring där.

Vidare innehåller Datainspektionens beslut vissa säkerhetsföreskrifter.

Inom SiS har det- i nära samarbetet med Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukarvården IKM utvecklats särskilda, standar-

diserade formulär för insamling uppgifter till registret, främst vid

av intervjuer med klienterna. Dessa formulär en uppsättning för ung-

domsvården och en uppsättning för missbrukarvården fylls i på insti-

tutionerna och uppgifterna matas där in i ett särskilt utvecklat datorprogram. Dessa uppgifter förs sedan över på en diskett och skickas i

krypterad form till SiS huvudkontor i Stockholm för vidare bearbet-

ning och analys. På SiS Forsknings- och utvecklingsenhet dekrypteras informationen och läggs in i ett datorprogram. Disketten med krypterad information sparas på forsknings- och utvecklingsenheten. På institutionen sparas de ifyllda formulär som har använts vid intervjutillfállena och läggs in i respektive klientakt. Den intervju som används inom ungdomsvärden ADAD är uppdelad i nio olika områden; fysisk hälsa, skola, arbete, fritid och vänner, familj, psykisk hälsa, brottslighet, alkohol och narkotika. Det skall sägas att stor del uppgifterna är

en av synnerligen integritetskänsliga.

Som framgått av det föregående är det enligt tillståndet förutsätt-

en ning för att uppgifterna skall få behandlas med hjälp ADB att den

av unge, och i de fall den unge är under arton år, dennes vårdnadshavare, inte motsätter sig det. Det kan nämnas att SiS inte kräver ett uttryckligt samtycke från vårdnadshavaren. Hör inte vårdnadshavaren sig inom

av en viss angiven tid utgår man från att denne inte har några invändningar mot att uppgifterna behandlas.

Till registret hämtas in även information från socialtjänsten och från

andra register, t.ex. KIA, folkbokföringsregistret, sjukförsäkringsre-

gister, krininalvårdsregister och kommunernas socialregister.

3.5 Avslutande den

synpunkter på nuvar-

ande och framtida behandlingen av per-

sonuppgifter inom socialtjänsten

Det är svårt att ha en generell uppfattning i vilken utsträckning

om personuppgifter i dag behandlas automatiserat i kommunerna för social-

SOU 1999: 109 Socialtjänstens behandling av personuppgzfier 63

tjänständamål. Förmodligen har kommunerna kommit olika långt när det gäller användning av ADB. Det finns säkert kommuner som för praktiskt taget all sin socialtjänstinformation datoriserat, t.o.m.klientakter, medan andra kommuner i mycket liten utsträckning använder sig av ADB för socialtjänständamål och fortfarande hanterar denna information manuellt.

Det är emellertid viktigt att framhålla att även viss manuell behand-

ling av personuppgifter omfattas av personuppgifcslagens 1998:204

tillämpningsområde, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. i ett register. Personuppgiftslagen har därmed ett bredare tillämpningsområde än datalagen 1973:289, som endast gällde personregister som inrättades eller fördes med hjälp av ADB.

År 1995 gjorde Socialtjänstkommittén i sitt slutbetänkande Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 s. 43 bedömningen att de flesta kommuner i landet vid den dåvarande tidpunkten använde sig av ADB för åtminstone något av socialtjänstens verksamhetsområden. Det är troligt att denna utveckling har fortsatt och att ADB i dag används i en än större utsträckning än som var fallet år 1995. Utvecklingen inom informationstekniken har nämligen fortsatt och fortsätter i en hög takt. Tekniken blir bara kraftfullare, enklare att hantera och billigare. Som framgår av utredningens direktiv är det för övrigt regeringens uppfattning att modern informationsteknik bör på samma sätt som

i övrigt inom offentlig och privat förvaltning- användas inom socialtjänsten för att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet. Det gäller, menar regeringen, inte bara arbetet i enskilda ärenden utan också i hög grad möjligheten att uppfylla ökade krav i fråga att följa, analysera

om och utveckla verksamheten, dvs. dokumentation samt framställning

av olika sammanställningar och statistik.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 65

4 Den nuvarande rättsliga regleringen

till för den inte-

skydd personliga griteten

1 Inledning

I utredningens direktiv sägs att det i socialtjänsten- på samma sätt som i övrigt i offentlig och privat förvaltning- bör utnyttjas modern informationsteknik för att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet. I direktiven framhålls dock att modern informationsteknik- samtidigt som den ger stora möjligheter också- kan innebära särskilda risker från

integritetssynpunkt. Därvid påpekas att verksamheten inom socialtjänsten nödvändiggör en omfattande hantering av känsliga personuppgifter.

Som tidigare har nämnts har utredningen i uppdrag att utarbeta ett förslag till törfattningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten. Syftet är enligt direktiven att garantera ett fullgott och för detta särskilda omrâde specialanpassat integritetsskydd vid i första hand automatisk databehandling ADB. I utredningens uppdrag ligger att söka de lösningar för integritetsskyddet som minst försvårar ett effektivt och rationellt utnyttjande den moderna tekniken.

av

I avsnitt 4 skall- sedan några inledande ord sagts om personlig integritet avsnitt 4.2 redovisas de viktigare bestämmelser kan

- som vara av intresse när det gäller behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Vissa av bestämmelserna tar explicit sikte på socialtjänsten medan andra allmänt skyddet för den personliga integriteten.

mer avser Först tas den nationella regleringen upp. I avsnitten 4.3.1 och 4.3.2 behandlas grundlagarna. Därefter redogörs för vissa bestämmelser i sekretesslagen avsnitt 4.3.3. I avsnitt 4.3.4 redovisas de regler i socialtjänstlagen som rör dokumentation 50, 5 l och 52 §§, register 59 och 61 §§, gallring 60 och 62 §§ och under vilka förutsättningar uppgifter ur bl.a. personregister får lämnas till andra myndigheter 63-66 §§. Dessa bestämmelser i socialtjänstlagen syftar bl.a. till att värna den

enskildes rättssäkerhet och personliga integritet. Sedan behandlas i avsnitt 4.3.5 datalagen 1973:289 och i avsnitt 4.3.6 personuppgiftslagen 1998:204. I avsnitt 4.3.7 berörs även den på år alltmer vanliga

senare

rättsliga regleringen... SOU 1999: 109 66 Den nuvarande

tekniken att med särskilda registerförfattningar komplettera eller ersätta

delar personuppgiftslagen, tidigare datalagen. I avsnitt 4.3.8 vissa av redogörs i korthet för vissa arkivlagens 1990:782 bestämmelser.

av Slutligen behandlas i avsnitt 4.4 internationella konventioner, rekommendationer och direktiv på omrâdet.

4.2 Personlig integritet

Det saknas anledning att i detta sammanhang fördjupa sig i själva be-

personlig integritet. Innebörden detta begrepp har nämligen greppet av vid upprepade tillfällen diskuterats i utrednings- och lagstiñningssammanhang att kunnat nå fram till enhetlig definition av be-

utan man en greppet. Det kan dock intressant att nämna något om de resone-

vara mang som har förts.

I direktiven till Datalagsutredningen dir. 1989:26 framhöll departementschefen att uttrycket personlig integritet föremål för det

som skydd datalagen skall flera gånger hade behandlats i syfte att preci-

ge

vad menades med det, att denna definitionsfråga åter sera som men borde till behandling. På motsvarande sätt borde Datalagsutred-

tas upp ningen, fortsatte departementschefen, undersöka om det närmare gick att beskriva vad skall otillbörligt intrång i den personli-

som anses vara

integriteten. Datalagsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande ga En datalag SOU 1993:10 att allmän uppfattning om begreppet

ny en personlig integritet och integritetsskyddet, såväl i Sverige som utomlands, torde att det innefattar rätt för den enskilde att själv be-

vara en stämma vilka uppgifter sig själv och sina personliga förhållanden

om

han eller hon skall lämna ifrån sig och hur dessa uppgifter skall som användas och spridas s. 159. Datalagsutredningen menade dock att det inte möjligt att definiera begreppet "otillbörligt intrång i den

var personliga integriteten", eftersom det är beroende av en Vägning av motstående intressen s. 161. Begreppet personlig integritet har därefter behandlats bl.a. Datalagskommittén i betänkandet Integritet-

av Offentlighet Informationsteknik SOU 1997:39. Datalagskommittén

införskaffade särskild utredning begreppet Behandling av per-

en om sonuppgifter och personlig integritet. En etisk analys; biträdande

av professorn Göran Collste, publicerad bilaga 4 till betänkandet.

som Slutligen kan nämnas att regeringen i prop. 1997/98:l08 Hälsodataoch vårdregister förde ett resonemang om personlig integritet som det kan vara av intresse att här återge. Regeringen uttalade bl.a. följande 26 ff..

Den nuvarande rättsliga regleringen... 67 SOU 1999: 109

integritet även begreppet inte kan någon objek- Personlig är om ges mer tivt bestämbar innebörd ett honnörsbegrepp. Det anses allmänt att det är viktigt skydda den enskildes integritet och förhindra olika former av inatt Innebörden begreppen personlig integritet och intrång är trång däri. av dock olika för olika människor i olika situationer. entydig förklaring till begreppet är inte möjlig att ge. En ofta Någon använd beskrivning integritetsskyddet innebär att skall skydda den av man enskildes bli lämnad i fred. Andra försök att beskriva vad som merätt att med personlig integritet tar fasta på rätten till ensamhet, till förtrolig nas inom familjen, rätt till anonymitet och distans till andra indivisamvaro en der. Ett sätt att beskriva begreppet är att den enskilde skall kunna annat kontrollera spridningen uppgifter eller ha rätt att själv bestämma vilav en ka uppgifter sig själv han eller hon vill dela med sig till andra. om som Ett skydd otillbörligt intrång är nödvändigt för att den enskilde mot skall uppnå viss frihet att styra och kontrollera sitt eget liv. Den enskilde en kan dock inte krav på helt fredad sfár. Den personliga integriteten resa en kan inte absolut i den mening att regler till skydd därför skall gälla vara och tillämpas undantagslöst eller oavsett motstående intressen. Ett visst mått intrång måste accepteras. I stället får bygga upp ett skydd mot av man sådant bedöms utgöra ett otillbörligt intrång. som Vad upplevs integritetskränkning av en person behöver som som en inte upplevas sådan Det är därför svårt att gesom en av en annan person. neralisera. Några omständigheter kan dock allmänt sägas påverka den mera enskildes uppfattning risk för integritetsintrång. Stora mängder uppom gifter, förekomsten många olika register och den möjlighet till samkörav ning det är sådana exempel. Vidare om de uppgifter som behandsom ger las belyser den enskildes avvikelser från gängse normer, särskilt i kombination med om tilltron till att uppgifterna hålls hemliga sviktar. Svårigheter att uppnå rättelse och användning av personnummer är ytterligare omständigheter som ofta oroar den enskilde.

I proposition s. 27 gjorde regeringen ett uttalande rörande avsamma vägning integritetsskyddet. Därvid uttalades följande. av

I begreppet personlig integritet kan man lägga in två delkomponenter. För det första att den enskilde bör tillförsäkras en sfár som skyddas mot otillbörligt intrång från myndigheter och andra som kan uppfattas som utomstående och för det andra att den enskilde bör ha rätt och möjlighet att själv med och bestämma i vilka sammanhang uppgifter om honom får utvara nyttjas och hur det i så fall skall ske. I båda fallen måste dock den enskilde tåla vissa ingrepp, framför allt från samhällets sida, när andra intressen, som av samhället bedöms som totalt sett viktigare, kräver det. Ingrepp får dock inte vara alltför långtgående, alltför besvärande eller betungande i

nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109 68 Den

förhållande till de syften intrånget skall tjäna. Varje gång det blir ak-

som

utnyttja uppgifter enskilds personliga förhållanden måste tuellt att om en

avvägning göras mellan den enskildes rätt till personlig integrisåledes en tet och det allmännas behov av information.

Regeringen berörde i 1998/99:72 Rättspsykiatriskt forskningsre-

prop. gister på begreppet personlig integritet s. 20. Därvid förde rege-

nytt ringen i princip i den nyss redovisade propo-

samma resonemang som sitionen hälsodata- och vårdregister.

om

4.3 Nationell reglering

4.3.1 Regeringsformen

Det grundläggande skyddet för den personliga integriteten finns i regeringsformen. I l kap. 2 § tredje stycket regeringsformen anges bl.a. att det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. En särskild bestämmelse den personliga integriteten och automatisk data-

om behandling ñnns i 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen. Där anges att varje medborgare skall i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks att uppgifter

genom

honom registreras med hjälp automatisk databehandling. Den om av närmare reglering åsyftas i lagrummet återfinns sedan den 24 ok-

som tober 1998 i personuppgiftslagen 1998:204, avsnitt 4.3.6. Tidigare

se fanns regleringen i datalagen 1973:289, avsnitt 4.3.5. Vidare finns i

se dag inom flera områden särskilda registerförfattningar, vilka innebär en specialreglering i förhållande till personuppgiftslagen i syfte att komplettera eller ersätta vissa delar av den, se avsnitt 4.3.7.

4.3.2 Tryckfrihetsförordningen

När frågor om den enskildes integritet diskuteras är offentlighetsprinci-

ofta intresse. Offentlighetsprincipen kan beskrivas som den pen av grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas under allmän insyn och kontroll. Offentlighetsprincipen kan förenklat sägas fylla tre huvudändamål. Den utgör en garanti for rättssäkerheten, effektivitet i förvaltningen och effektivitet i folkstyret.

Offentlighetsprincipen är av intresse utifrån många synvinklar. Aven om syftet är att garantera offentlighet, kan principen också stärka integritetsskyddet. Genom offentlighet ges nämligen möjlighet till in-

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 69

och kontroll. Det är också ett sätt att minska risken för att uppgifter syn blir ofullständiga eller felaktiga. Tryckfrihetsförordningen slår fast den kanske viktigaste beståndsdelen offentlighetsprincipen. I 2 kap. l § föreskrivs att varje svensk

av medborgare till främjande ett fritt meningsutbyte och allsidig

av en upplysning skall ha rätt att ta del allmänna handlingar.

av Med handling förstås, enligt 2 kap. 3 framställning i skrift eller bild samt upptagning kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt upp-

som fattas endast med tekniskt hjälpmedel. Den viktigaste formen av upptagning torde upptagning för automatisk databehandling.

numera vara Vad med begreppet upptagning berördes närmare i prop.

som avses 1975/76: grundlagsbestämmelser angående allmänna hand-

160 om nya lingars offentlighet. Departementschefen uttalade bl.a. följande s. 89 f..

I 1973 års proposition förklarade jag att med upptagning borde avses själva informationsinnehâllet, dvs. den uppgift som har fixerats på det tekniska mediet. Jag utgår från detta begrepp. Jag vill emellertid lägga någ-

även nu

synpunkter på frågan om när det föreligger en eller flera upptagningar. ra En utgångspunkt för resonemanget är att i fråga om konventionella handlingar den fysiska databäraren pappersarket, boken på ett för det mesta

- självfallet sätt avgränsar vad som är en handling i förhållande till en annan. Beträffande upptagningar för ADB saknas i betydande omfattning motsvarande hållpunkter för en avgränsning. Ett datamedium eller ett dataregister

ordet fattat i teknisk bemärkelse kan innehålla en överväldigande stor - mängd data. Det vore orimligt att endast tillsammans se dessa data som en upptagning. Å andra sidan kan en uppgift för att bli begriplig eller i vart fall för att tillgodose det aktuella informationsintresset behöva hämtas från skilda fysiska databärare eller från skilda dataregister. Att alltid beteckna varje uppgift för sig som en upptagning svarar därför knappast heller mot realitetema. Jag anser att man i stället bör fästa starkare avseende vid det som från offentlighetssynpunkt är det intressanta, nämligen rätten att ta del av viss information i myndigheternas besittning. Från denna synpunkt spelar det en underordnad roll om önskade data utgör ett urval ur en större datamängd, en sammanställning av data från skilda register eller ett resultat av annan bearbetning. Varje konstellation av sakligt sammanhängande uppgifter bör enligt min mening sessom en upptagning for sig.

Med ADB-upptagning sålunda sammanställning uppgifter

avses en av som har ett sakligt sammanhang. Upptagningen kan alltså bestå av ett visst urval av den information som finns på exempelvis hårddisk

en eller diskett och inte själva den hårddisk eller diskett där infor-

en av mationen förvaras. En sådan upptagning är alltså inte på sätt

samma

70 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

som en pappershandling knuten till ett bestämt föremål. Begreppet upptagning har i stället knutits närmare till informationsinnehållet än till bäraren av uppgiften.

En handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och den enligt särskilda regler gäller det är att inkommen till

som om anse som eller upprättad hos myndigheten. En upptagning anses förvarad hos en myndighet om den är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Syftet med denna reglering är att den enskilde inte skall kunna påverka området för insyn med stöd av offentlighetsprincipen genom att själv bidra med datorkapacitet prop. l990/91:6O s. 74. Med begreppet "tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar" avses enligt förarbetena datorkraft a. prop. a. s.. I förarbetena sägs vidare att begreppet innefattar även de tekniska hjälpmedel som finns hos en servicebyrå myndigheten

som anlitar eller hos en sido-, över- eller underordnad myndighet, liksom den utrustning som på annat liknande sätt står till myndighetens förfogande. Det ansågs inte nödvändigt att i lagtexten särskilt markera att en enskild inte har rätt att ställa datorprogram till förfogande.

Som tidigare nämnts utgör varje tänkbar konstellation sakligt

av sammanhängande uppgifter upptagning, dvs. handling i tryckfri-

en en hetsförordningens mening. Den mycket stora mängd uppgifter kan

som finnas på ett tekniskt medium kan ofta, teoretiskt sett, ställas

samman till ett oändligt stort antal upptagningar, i princip lika många det

som finns sammanställningsmöjligheter, även myndigheten för sin verk-

om samhet endast använder en mindre del dessa. Man brukar därför tala

av om att ADB-systemen innehåller potentiella handlingar.

För att en sådan sammanställning handling skall förvarad

- - anses hos myndigheten och således allmän krävs, berörts i det före-

vara som gående, att den är faktiskt tillgänglig för myndigheten. Vad

som avses med begreppet tillgänglig utvecklades i förarbetena prop. 1975/76: 160 s. 90 f..

Ett visst urval eller en viss sammanställning data fär utgöra för

av anses en myndigheten tillgänglig upptagning, urvalet eller sammanställningen

om kan tas fram genom rutinbetonade åtgärder från myndighetens sida,

men endast då. Krävs däremot en mera kvalificerad, konstruktiv insats i form

av

t.ex. nyskrivning av datorprogram, kan den upptagning skulle bli

som re-

sultatet av bearbetningen inte tillgänglig för myndigheten i grundla-

anses gens mening. Huruvida de åtgärder kan komma i fråga skall betecknas

som som programmering saknar i och för sig betydelse. Det angivna synsättet torde leda till att en myndighet blir skyldig att tillhandagå med nytt datorprogram endast om sådant kan upprättas inom myndigheten

genom en

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 71

enkel arbetsinsats och utan nämnvärda kostnader eller andra komplikationer.

Vad med rutinbetonade åtgärder har varit uppe till bedöm-

som avses ning i rättspraxis vid ett antal olika tillfällen. I Regeringsrättens årsbok RÅ. 1988 ref. 84 hade hos Statistiska centralbyrån begärt att

en person få vissa statistiska uppgifter från undersökning levnadsförhål-

en om landen. Statistiska centralbyrån att ett framtagande av de be-

uppgav gärda uppgifterna skulle kräva dels utredningsinsats på omkring två

en timmar, dels specialprogrammering av ett befintligt datorprogram samt efterkontroll. Regeringsrätten konstaterade att de begärda uppgifterna kunde tas fram endast genom en bearbetning av vissa ADB-registrerade uppgifter med begagnande ett för ändamålet särskilt framställt pro-

av

Regeringsrätten ansåg att en sådan bearbetning fick anses gå utgram. över sådana rutinbetonade åtgärder för visst urval eller viss sammanställning av data som en myndighet är skyldig att vidta for att tillgodose kraven på offentlighet. De begärda uppgifterna kunde därför inte anses

tillgängliga for Statistiska centralbyrån på sådant sätt att de utgjorvara de allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen.

För att upptagning som ingår i ett personregister- dvs. register,

en företeckning eller andra anteckningar som kan innehålla uppgift som

enskild kan hänföras till denne skall förvarad avser person som anses hos en myndighet krävs, utöver att myndigheten har den faktiska möjligheten att överföra upptagningen i läsbar eller annan form som är möjlig att uppfatta, att myndigheten har rättslig befogenhet att göra överföringen. Om myndigheten saknar en sådan befogenhet, anses upptagningen inte förvarad hos myndigheten och är således inte allmän handling. En begränsning av den rättsliga befogenheten att göra en upptagning tillgänglig i läsbar form kan t.ex. följa författningsbe-

av stämmelser.

I flera av de särskilda registerfcirfattningar som finns har införts rättsliga begränsningar i rätten att göra överföringar. T.ex. finns i 18 § socialförsäkringsregisterlagen 1997:934 regler om vilka sökbegrepp som får användas i ett socialförsäkringsregister.

Det är emellertid som tidigare har nämnts, inte tillräckligt att en

, handling är förvarad hos en myndighet för att den skall vara allmän. Dessutom krävs att den är antingen inkommen till myndigheten eller upprättad där.

En teknisk upptagning ha kommit in till myndighet när nå-

anses en gon utomstående, som kan vara en enskild, ett företag eller

annan myndighet, har gjort den tillgänglig för myndigheten i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat sätt 2 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. En ADB-upptagning kan t.ex. bli tillgänglig

72 Den nuvarande rättsliga regleringen...

för myndigheten om den sänds till myndigheten på diskett eller om den överförs på elektronisk väg. Om upptagningen däremot har gjorts tillgänglig av någon tjänsteman hos myndigheten är den, om förutsättningarna enligt 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen är uppfyllda, att anse som upprättad inom myndigheten.

När en handling skall anses upprättad hos en myndighet regleras alltså i 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen. Någon särskild regel för tekniska upptagningar finns inte utan samma regel gäller både för handlingar i traditionell mening och för ADB-upptagningar. En handling är att anse som upprättad hos en myndighet när den har expedierats. Om handlingen inte expedieras, anses den upprättad när det ärende den hör till är slutbehandlat hos myndigheten. Hör handlingen inte till något visst ärende, anses den upprättad när den har justerats eller färdigställts på annat sätt.

För vissa typer av handlingar gäller särskilda regler om när de skall anses vara upprättade. Diarier, journaler och liknande handlingar, där anteckningar görs fortlöpande anses upprättade i och med att de är färdigställda att användas. Domar och beslut med tillhörande protokoll är upprättade, då domarna eller besluten avkunnas eller expedieras. Andra protokoll och liknande handlingar är i regel upprättade, när myndigheten har justerat dem eller färdigställt dem på annat sätt. Utkast, koncept och minnesanteckningar är inte allmänna handlingar, om de inte

tas om hand för arkivering 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen. Med

minnesanteckningar förstås promemorior och uppteckningar eller

upptagningar som har kommit till endast för ärendets föredragning eller beredning under förutsättning att de inte tillför ärendet några sak-

nya uppgifter. Avsikten med denna regel är att skapa arbetsro för myndigheterna.

Som nämnts tidigare tar ingen de regler när hand-

av som anger en ling är att anse som upprättad sikte särskilt på ADB-upptagningar. I Data- och offentlighetskommitténs slutbetänkande Integritetsskydd i informationssamhället 5 SOU 1988:64 37 emellertid några

s. gavs exempel på vad reglerna kan innebära i olika situationer.

ADB-upptagningar som ingår i register förs fortlöpande och där

som upp-

gifter kontinuerligt förs in och ändras får upprättade, när registren tas

anses i bruk. Sådana register har i allmänhet

en obestämd livslängd. Många stora ADB-system inom den offentliga sektorn är denna typ och innehåller

av alltså allmänna handlingar.

Kommittén fortsatte a. s..

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 73

Ett ADB-register kan också ha en mera begränsad användning och relativt

kort livslängd. Om ett sådant register har upprättats för att lösa en till tiden

klart avgränsad uppgift eller för handläggningen av ett särskilt ärende hos

myndighet, blir en ADB-upptagning som ingår i registret normalt en all-

en män handling först när ärendet har slutbehandlats. Tillhör ADB-upptagningen inte något särskilt ärende, anses den upprättad, när den färdigställts och fått sin slutliga form.

Ibland inrättas ett ADB-register enbart som ett hjälpmedel vid ett visst

ärendes föredragning eller beredning. Det kan röra sig om en sammanställ-

ning material i ärendet eller av intressanta rättsfall. Registret utgör i så-

av

dana fall ett osjälvständigt led i ärendets handläggning och betraktas som

ett slags minnesanteckning. En ADB-upptagning som ingår i registret och

inte expedieras blir allmän handling först i det fall, då

som att anse som

den omhändertas för arkivering. Detsamma gäller upptagning som utgör

utkast e.d. till en myndighets beslut, skrivelse eller liknande handling.

Offentlighetsprincipen är emellertid inte undantagslös. Av hänsyn till allmänna och enskilda intressen gäller en rad undantag som är tillkomna efter en avvägning mellan motstående intressen. Dessa inskränkningar i offentlighetsprincipen bestäms till väsentlig del av integritetssynpunkter. I 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen anges att rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas bl.a. om det är påkallat med hänsyn till skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden sjätte punkten. Sådana begränsningar skall i lag. Närmare

anges

bestämmelser om inskränkningar i offentlighetsprincipen finns framför

allt i sekretesslagen. Mera härom i avsnitt 4.3.3.

Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar ta del av den, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen. En ADB-upptagning kan göras tillgänglig på en bildskärm eller genom utskriñ. Myndig-

en heten är dock inte skyldig att på stället tillhandahålla sådan allmän

en handling, om betydande hinder möter eller sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos närbelägen myndighet.

en

Den som önskar ta del av en allmän handling har också rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia den allmänna handling-

en en av en. ADB-upptagningar är myndigheten emellertid inte skyldig att lämna ut i annan form än genom en utskrift 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen.

74 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

4.3.3 Sekretesslagen 1980: 100

Sekretesslagen 1980:100 innehåller bestämmelser tystnadsplikt i

om det allmännas verksamhet och förbud att lämna ut allmänna hand-

om lingar. Lagen innebär alltså bl.a. inskränkningar i den offentlighetsprincip slås fast i tryckfrihetsförordningen. Sekretessen innebär ett

som förbud att röja uppgift oberoende hur detta sker. Sekretessen

en av gäller både mot enskilda och mot andra myndigheter men också i förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.

Sekretessbestämmelserna kan något förenklat sägas vara uppbyggda så att de sekretessens föremål, räckvidd och styrka. Sekretessens

anger styrka skaderekvisit. För vissa uppgifter gäller ett s.k.

anges genom omvänt skaderekvisit, dvs. uppgiften kan lämnas ut endast om det står klart att utlämnandet inte medför för den uppgiften rör eller skada

men för de intressen sekretessen skall skydda. Sekretess är i dessa fall huvudregel. I andra fall gäller ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. sekretess föreligger endast om det kan antas att ett röjande av uppgiften medför men för den uppgiften rör eller skada för de intressen den skall skydda. Offentlighet är i dessa fall huvudregel. Slutligen gäller i vissa fall s.k. absolut sekretess, vilket innebär att uppgiften aldrig får röjas.

Sekretess på socialtjänstens område regleras i 7 kap. 4 § sekretesslagen. Huvudregeln är att sekretess med ett omvänt skaderekvisit gäller för uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke och beslut om sluten ungdomsvård är emellertid alltid offentliga. Vidare får utan hinder sek-

av retessen uppgift lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få vetskap om vilka hans biologiska föräldrar

Inom kommunal familjerådgivning 12 § andra och tredje stycke-

a na socialtjänstlagen gäller absolut sekretess för uppgift som enskild lämnat i förtroende eller som inhämtats i samband med rådgivningen se dock 71 § socialtjänstlagen. Vilken sekretess gäller vid s.k.

som samarbetssamtal 12 a § första stycket socialtjänstlagen är beroende av samtalets karaktär. Har samtalet karaktär av familjerådgivning, gäller den strängare familjerådgivningssekretessen. I andra fall gäller den s.k. socialtjänstsekretessen Regner, Eliason och Heuman; Sekretesslagen En kommentar, s. 7:26.

I 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen ges en nämnare beskrivning av socialtjänstsekretessens omf°ang. Enligt detta stycke förstås med

socialtjänst först och främst den verksamhet i socialtjänstlagen.

som avses I Regners m.fl. kommentar till sekretesslagen a. 7:27 sägs att

a. s. verksamheten inte behöver bestå i handläggning ett ärende utan kan

av

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 75

utgöras rent faktisk verksamhet och att Sekretessen sålunda omfattar

av bl.a. handlingar och uppgifter i övrigt som gäller uppsökande verksamhet, social hemhjälp, kontaktverksamhet, vård och behandling vid kommunernas och landstingens institutioner såsom bam- eller ungdomshem, behandlingshem, inackorderingshem och särskilt boende för äldre samt över huvud taget social service och socialt bistånd som lämnas av socialnämnd. Den kommunala hälso- och sjukvården hör i sekretesshänseende till samma verksamhetsområde som den kommunala socialtjänsten prop. 1990/91214 s. 84-86 och prop. l990/9l:11l s. 15. Vidare skall enligt tredje stycket till socialtjänsten räknas verksamhet enligt den särskilda lagstiftning om vård av unga och av missbrukare utan samtycke, dvs. lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga respektive lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall. Med socialtjänst förstås också verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionsstyrelse.

Till socialtjänst räknas enligt bestämmelsen i tredje stycket också verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning soci-

av alnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Vidare jämställs med socialtjänst verkamhet rörande ärenden om bistånd asylsökande och andra

utlänningar, ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vis-

sa andra utlänningar, ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, ärenden om allmän omvårdnad hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet samt verksamhet enligt lagstiftningen

om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Enligt 7 kap. 16 § gäller sekretess för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen.

I 9 kap. 4 § sekretesslagen regleras den s.k. statistiksekretessen. Sekretess gäller i sådan verksamhet hos myndighet fram-

som avser ställning av statistik samt, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan därmed jämförbar undersökning utförs myndighet, för

som av uppgift som avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden och som kan hänföras till den enskilde. Sekretessen är enligt huvudregeln absolut det finns fem undantag för vilka det gäller ett omvänt

men skaderekvisit. Till undantagen hänförs bl.a. uppgifter behövs för

som forsknings- och statistikändamål och uppgift inte är direkt hänför-

som lig till den enskilde.

I 14 kap. finns föreskrifter vissa begränsningar i Sekretessen.

om

76 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 19992109

4.3.4 Socialtjänstlagen 1980:620

Dokumentation inom socialtjänsten

I 50, 51 och 52 socialtjänstlagen 1980:620 finns bestämmelser om dokumentation inom socialtjänsten. Dessa bestämmelser infördes, enligt vad regeringen uttalade i 1996/971124 149 f., främst i

prop. förtydligande syfte och ett komplement till förvaltningslagens

som regler. Dokumentationsreglerna är vidare generellt tillämpliga på sådan enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänsten står under länssty-

som relsens tillsyn 70 § socialtjänstlagen.

a

I 51 § första stycket socialtjänstlagen finns den grundläggande bestämmelsen dokumentationsskyldighet. Enligt första meningen i det

om stycket skall handläggning ärenden som rör enskilda samt genomfö-

av rande beslut stödinsatser, vård och behandling dokumenteras.

av om Enligt förarbetena a. 151 och 181 avses med handläggning

prop. s.

ärenden alla åtgärder från det att ett ärende anhängiggörs genom av ansökan eller på något annat sätt, t.ex. på initiativ myndigheten själv

av

till dess att det avslutas genom beslut. Verksamhet som rådgivning och information samt vissa öppna verksamheter omfattas inte av dokumentationsskyldigheten. Däremot omfattas socialnämndens arbete med

yttranden till andra myndigheter, t.ex. i brottmål beträffande att avge bl.a. ungdomar, dokumentationsskyldigheten. Som framgått skall

av vidare dokumentation ske sådant rent faktiskt handlande som utgör

av genomförande beslut stödinsatser, vård och behandling.

av om

I 51 § första stycket socialtjänstlagen regleras vidare generellt vilken information dokumentationen skall lämna. Enligt bestämmelsen skall dokumentationen utvisa beslut och åtgärder vidtas i ärendet

som samt faktiska omständigheter och händelser betydelse. Det är, fram-

av håller regeringen i förarbetena a. 181, primärt intresse för

prop. s. av den enskilde att få en korrekt handläggning av ärendet och i förekommande fall insats av god kvalitet. Dokumentationen skall kunna an-

en vändas socialtjänstens personal ett arbetsinstrument för den in-

av som dividuella planeringen, för handläggningen av ärendet, för genomförandet och för uppföljning ärendehandläggningen och insatsen.

av Uppgifterna utnyttjas enligt regeringen också i flera andra för socialtjänsten viktiga sammanhang, t.ex. underlag för kvalitetssäkring,

som forskning och framställning av statistik. I förarbetena a. prop. s. 152 och 181 framhåller regeringen att dokumentationen- för att fylla sin huvuduppgift skall innehålla tillräcklig, väsentlig och korrekt infor-

mation. Det sägs vidare att vad som utgör tillräcklig och väsentlig information kan variera starkt mellan olika verksamheter och ärendetyper inom socialtjänsten samt att endast de uppgifter som har betydelse med

SOU 1999; 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 77

hänsyn till verksamhetens art och det enskilda fallet behöver dokumenteras. Enligt regeringen bör dokumentationen innehålla uppgift om

har gjort viss anteckning och när anteckningen gjordes. Att vem som en sådana uppgifter finns är, menade regeringen, väsentlig såväl under ett ärendes handläggning och under genomförandefasen därefter för

som olika slag av uppföljning och kontroll. Av 52 § socialtjänstlagen följer att dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet samt att den enskilde bör hållas underrättad de joumalanteckningar och andra anteckningar som

om

honom. I bestämmelsen föreskrivs vidare att det skall anteckförs om

den enskilde att någon uppgift i dokumentationen är oriknas om anser tig. Regeringen underströk i förarbetena a. prop. s. 153 att det är väsentligt att dokumentationen blir både objektiv och saklig samt anförde bl.a. följande.

En kritik har framförts mot socialtjänstens dokumentation är att den

som ibland innehåller subjektiva omdömen den enskilde vilka kan uppfattas

om

nedsättande. Anteckningar skall präglas av respekt för den enskilde. som Utgångspunkten är att uppgifterna skall bygga på ett korrekt underlag och inte vara av nedsättande karaktär.

Ibland kan det dock vara nödvändigt att dokumentera värderingar om den enskilde. Uppgifterna kan vara av betydelse även om de kanske inte uppfattas så av den enskilde. Vad som är integritetskränkande kan uppfattas på olika sätt av olika personer. Ett krav för att värderande omdömen etc. skall få förekomma bör att de grundas på ett korrekt underlag och

vara att de är av verklig betydelse för saken. Det skall också klart framgå av dokumentationen när den enskilde har en annan uppfattning om vad som sagts eller noterats. Däremot skall den enskilde inte kunna styra hur dokumentationen utformas.

Uppgifter om tredje person bör undvikas så långt det är möjligt. Det skulle dock vara att gå för långt att helt förbjuda detta. En god vård och behandling kan förutsätta att den enskildes situation ses i sitt sammanhang, vilket gör det nästan ofrånkomligt att även beröra anhöriga till honom. En betydande återhållsamhet bör dock iakttas när det gäller uppgifter om andra personer än den som är aktuell i ärendet.

Vidare föreskrivs i 50 § andra stycket att vad som har kommit fram vid utredning som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt, och i 51 § andra stycket sägs att handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att den som är obehörig inte får tillgång till dem s.k. inre sekretess.

78 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 19992109

Ytterligare regler om dokumentation finns i socialtj 1981:750 och i förordningen 1998:641 om verkställighet av sluten ungdomsvård. I 14 § socialtjänstförordningen föreskrivs att för varje klient vid hem för vård eller boende skall föras journal enligt Socialstyrelsens nämnare föreskrifter. Enligt 6 § förordningen verkställighet

om av sluten ungdomsvård skall journal föras för den som undergår sluten ungdomsvård.

Register

Som framgått av avsnitt 3 finns i dag hos socialnämnden personuppgifter om de enskilda klienterna i socialnämndens protokoll och i bilagor till dessa, i olika sammanställningsregister kan föras manuellt

som eller med hjälp ADB, och framför allt i personakterna. Dessa

av - personakter innehåller en mängd uppgifter klienten och hans anhö-

om riga. Som regel innehåller akten löpande anteckningar från samtal

som förts med den enskilde i samband med planerade eller genomförda insatser. Dessutom finns det i personakterna handlingar skiftande

av natur. Där förvaras utredningar och kopior beslut i tidigare ärenden,

av kopior av yttranden till andra myndigheter, inkomna anmälningar och rapporter, läkarintyg, skriñväxling med andra sociala myndigheter m.m. Som sökregister till personakterna finns ofta ett slag- eller sökregister som är upplagt på och Ett sådant sökre-

namn personnummer. gister som numera oftast torde föras med hjälp ADB med därtill

- av hörande personakter bildar ett personregister prop. 1979/ 80:1 Del

A s. 435. Det blir vidare alltmera vanligt att även personakterna förs med hjälp av ADB, s.k. elektroniska akter.

Enligt 59 § första stycket socialtjänstlagen får i sådana personregister hos socialnämnden som utgör sammanställningar uppgifter inte

av tas in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden. Denna bestämmelse gäller inte innehållet i de personakter ingår i socialnämnder-

som nas personregister utan endast sådana register i inskränkt bemär-

mer kelse som utgör sammanställning uppgiftema prop. 1979/80:1 Del

av A s. 568 f.. I förarbetena uttalas a. 439 att uppgifter i sådana

prop. s. register är tillgängliga på ett omedelbart sätt än är fallet med

mer som personakter. De lämnar upplysningar den enskilde klienten

om utan att samtidigt kunna fullständig och objektiv beskrivning hans för-

ge en av hållanden. Registren framstår därför särskilt känsliga från integri-

som tetssynpunkt. Därtill kommer att de är lättillgängliga och används

mer av ett långt större antal tjänstemän vid socialförvaltningen än är

som fallet med den enskilda personakten. Enligt förarbetena hör hit framför allt de databaserade personregistren även alla former manuella

men av

1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 79 SOU

register såsom t.ex. kortregister över utbetalningar, bevakningsregister olika slag, servicekort I de register i bestämmelsen av etc. som avses

får inte tas in integritetskänsliga uppgifter rörande t.ex. sjukdom, ar-

betsförmåga, missbruk, kriminalitet. Om sådana anteckningar behöver göras, blir det nödvändigt att lägga personakt. I registret får seupp en dan göras hänvisning till personakten. Enligt 59 § andra stycket socialtjänstlagen får dock socialnämnden i personregister angivet slag ta in uppgifter åtgärder som har beav om slutats inom socialtjänsten och som innebär myndighetsutövning samt den bestämmelse på vilken ett beslut sådan åtgärd grundas. Ett om en exempel på detta är beslut i ärenden bistånd enligt 6 § socialtjänstom lagen. Register förevarande slag är således förutom nämnda unav - nyss dantag begränsat till sådana uppgifter som normalt är offentliga t.ex. adress, civilstånd, födelsedatum, yrke, etc. Orsaken till ett fattat namn, beslut eller uppgift kan innefatta värdering av klientens törannan som hållanden får däremot aldrig antecknas i ett sådant register a. prop. s. 439 och s. 569. Ytterligare föreskrifter personregister har i enlighet med 59 § om tredje stycket socialtjänstlagen och 50 § socialtjänstförordningen 1981:750 meddelats Socialstyrelsen, SOSFS 1981:26. av Slutligen kan nämnas att det i 61 § socialtjänstlagen erinras om att det i personuppgiftslagen 1998:204 finns bestämmelser i fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter.

Gallring

Enligt 60 § socialtjänstlagen gäller som huvudregel att anteckningar och andra uppgifter i en personakt som tillhör socialnämndens personregister skall gallras fem år efter det att sista anteckningen gjordes i akten. Från denna gallringsregel undantas handlingar i faderskapsärenden, adoptionsärenden och i ärenden placering barn 62 § första om av stycket. Därutöver undantas från gallring vissa handlingar av hänsyn till forskningens behov 62 § andra stycket. Utredningen återkommer i avsnitt 6.13 till bl.a. socialtjänstlagens bestämmelser om bevarande och gallring.

Uppgifts- och underrättelseskyldighet

I 63-66 §§ socialtjänstlagen finns vissa bestämmelser om uppgifts- och underrättelseskyldighet för socialnämnd. Bl.a. skall socialnämnden,

80 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

enligt vad regeringen närmare föreskriver, ur personregister lämna ut uppgifter till Socialstyrelsen för angelägna statistiska ändamål 63 §. Sådana närmare föreskrifter har meddelats i förordningen 1981: 1370 om skyldighet för socialnämndema att lämna statistiska uppgifter. Vidare skall socialnämnden lämna ut uppgifter ur personregister till statliga myndigheter, när detta begärs för forskningsändamål och det kan ske utan risk för att den enskilde eller någon honom närstående lider

men.

4.3.5 Datalagen

1973:289

Den 24 oktober 1998 upphörde datalagen 1973:289 att gälla och ersattes av personuppgiftslagen 1998:204, som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995

om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. En redogörelse för huvuddragen i detta direktiv och för personuppgiftslagen lämnas i avsnitt 4.4.1 respektive avsnitt 4.3.6. Eftersom datalagen i enlighet med övergångsbestämmelsema till personuppgiftslagen fortsätter att i vissa fall gälla ytterligare tid in på 2000-talet, finns det anledning att

en redovisa regelsystemet i datalagen.

De grundläggande reglerna inrättandet och förandet

om av personregister med hjälp av automatisk databehandling farms tidigare i datalagen l973:289, omtryckt 1992:446. Kompletterande bestämmelser

om bl.a. licensanmälan, tillståndsansökan, handläggningen hos Datainspektionen, verkställighetsföreskrifter och bistånd till är

personer som registrerade utomlands fanns i dataförordningen 1982:480, omtryckt 1989:254.

Datalagen inleds med definition begreppen personuppgift,

en av personregister, registrerad och registeransvarig l §.

Med personuppgift avses upplysning enskild Det

som avser person. kan vara upplysningar födelsedatum, natio-

om namn, personnummer,

nalitet, utbildning, familj och anställningsförhållanden. Även andra

typer av upplysningar av mindre personlig karaktär räknas

som personuppgifter. Enligt lagmotiven prop. 1973:33 117 även uppgif-

s. avses

ter om en persons bostadsförhållanden, banktillgodohavanden,

fastighets- eller bilinnehav och upplysningar i övrigt

om en persons ekonomiska ställning.

Med personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp automatisk databehandling och inne-

av som håller personuppgifter kan hänföras till den med

som som avses uppgifterna. Endast register förs med hjälp ADB omfattas således

som av

Den nuvarande rättsliga regleringen... 81 SOU 1999: 109

datalagen. Register förs med hjälp teknik än ADB av som av annan

faller utanför lagens tillämpningsområde.

Med enskild beträffande vilken det föregistrerad avses en person

rekommer en personuppgift i ett personregister.

Registeransvarig är den för verksamhet registret förs, om han vars förfogar över registret. Såväl fysiska juridiska personer och mynsom

digheter kan vara registeransvariga.

Enligt 2 § datalagen får personregister inrättas, varmed enligt fjärde stycket förstås även insamling uppgifter som skall ingå i registret, av och föras endast den har anmält sig hos Datainspektionen och av som fått licens. Datainspektionen granskar inte anmälan i sak utan ger endast den registeransvarige ett bevis licens att anmälan har gjorts om särskilt licensnummer 10 § dataförordningen. En licens besamt ett rättigar den registeransvarige att föra ett eller flera personregister. Libehövs inte för personregister enskild person inrättar eller cens som en för uteslutande för personligt bruk 2 § tredje stycket. Den fått licens skall betala årlig avgift till Datainspektionen. som en Inspektionen får, det finns särskilda skäl, sätta ned eller efterskänka om avgiften. Med hjälp ADB för Datainspektionen ett register över licensanav målningar, licensregistret 3 § dataförordningen. Licensregistret får Datainspektionen använda för sin tillsyns- och informationsverksamhet

samt som underlag för uppbörd av licensavgiñer.

För vissa typer register med känsliga uppgifter krävs utöver liav även ett särskilt tillstånd från Datainspektionen 2 § andra styckcens et. Sådant tillstånd behövs i regel för att inrätta och föra register som innehåller

i sig känsliga personuppgifter, t.ex. uppgift att någon missa om tänks för eller har dömts för brott, uppgift att någon varit föom remål för tvångsingripande enligt lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga eller enligt lagen 1988:870 om vård missbrukare i vissa fall, uppgift om att någon fått ekoav nomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, uppgift om någons sjukdom, hälsotillstånd, sexualliv, politiska uppfattning eller ras, b omdömen eller andra värderande upplysningar om den registrerade, uppgifter saknar sådan anknytning till den rec om personer som gisteransvarige följer medlemskap, anställning, kundförsom av hållande eller något därmed jämförligt förhållande samt

d personuppgifter som hämtas in från något annat personregister

s.k. samköming, om inte registreringen av uppgifterna eller ut-

82 Den nuvarande rättsliga regleringen...

lämnandet av dessa sker med stöd av författning, Datainspektio-

nens beslut eller den registrerades medgivande.

Tillstånd behövs inte för personregister någon inrättar eller för som uteslutande för personligt bruk 2 § tredje stycket. Tillstånd behövs inte heller för register vars inrättande beslutats riksdagen eller av regeringen s.k. statsmaktsregister eller för register har tagits emot för som förvaring av en arkivmyndighet 2 § första stycket l och 3. För såa dana personregister som ofta förekommer inom en viss verksamhet för

ett visst ändamål kan det meddelas särskilda föreskrifter 19 §. Följer den registeransvarige sådana föreskrifter, behövs inte något tillstånd 2

a § första stycket 2. sammanslutningar får utan tillstånd inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter medlemmarnas politiska uppfattom ning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt utgör grunden för som medlemskapet i sammanslutningen 2 § andra stycket a Myndigheter inom hälso- och sjukvården får utan tillstånd för vård-

eller behandlingsändamål inrätta och föra personregister innehåller som uppgifter om någons sjukdom eller hälsotillstånd i övrigt 2 § andra a stycket 2. Likaså får myndigheter inom socialtjänsten utan tillstånd imätta och föra personregister som innehåller uppgifter att någon fått ekonoom misk hjälp eller vård inom socialtjänsten 2 § andra stycket 3. Enligt a förarbetena sådana kommunala register, vilka led i avses som ett en myndighets normala verksamhet innehåller uppgift social om omsorg. De uppgifter som får registreras är sådana behövs för de verksamsom heter som regleras av socialtjänstlagen, lagen vård missbrukare om av och lagen med särskilda bestämmelser vård Enligt Datainom av unga. spektionens praxis innebär detta att det endast är uppgift beslut om om ekonomisk hjälp eller vård samt den paragraf beslutet grundar sig som på som får registreras. Skall andra känsliga uppgifter registreras blir

registret tillståndspliktigt. Detsamma gäller registret skall användas om för annat än administrativt ändamål. Läkare och tandläkare får utan tillstånd inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter någons sjukdom eller hälsoom tillstånd i övrigt de har fått reda på i sin yrkesverksamhet 2 som a § andra stycket 4.

Arbetsgivare får utan tillstånd inrätta och föra personregister som innehåller sådana uppgifter arbetstagares sjukdom tid för om som avser sjukfrånvaro, uppgifterna används för löneadministrativa om ändamål eller för att arbetsgivaren skall kunna avgöra han eller hon skall om

påbörja rehabiliteringsutredning enligt

en 22 kap. 3 § andra stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring 2 § andra stycket 5. a

Den nuvarande rättsliga regleringen... 83 SOU 1999: 109

tillståndsprövning skall Datainspektionen ta ställning till om Vid sin registreringen medför ett otillbörligt intrång det finns anledning anta att integritet. Om så fallet, skall

i den registrerades personliga anses vara

meddelas. Vid denna prövning skall inspektionen särskilt tillstånd inte och mängden de personuppgifter skall ingå i rebeakta arten av som och från uppgifterna skall hämtas in, vilken inställning gistret, hur vem de kan komma att registreras har eller kan antas ha till saken samt som andra uppgifter eller andra registreras än som står i att inte personer överensstämmelse med ändamålet med registret 3 §. Särskilda skäl krävs för att tillstånd skall kunna meddelas för inrät-

tande och förande personregister omfattar andra än medlemav som anställda eller kunder hos den registeransvarige eller personer som mar, har därmed jämställd anknytning 3 a §. annan krävs synnerliga skäl för att andra än myndigheter som enligt Det lag eller författning har att föra förteckning över sådana uppgifannan skall kunna få tillstånd att inrätta och föra personregister som inneter håller vissa angivna typer känsliga uppgifter, såsom exempelvis av uppgift någon misstänks eller har dömts för brott eller varit föom att

remål för vissa tvångsingripanden 4 § första stycket.

Tillstånd inrätta och föra personregister i övrigt innehåller att som uppgifter någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppom gift att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten om eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen får bara om det

finns särskilda skäl meddelas någon än myndighet som enligt annan en lag eller författning har att föra förteckning över sådana uppannan en gifter. Särskilda skäl krävs även för registrering uppgifter om nåav eller politiska uppfattning eller religiösa övertygelse 4 § andra gons ras och tredje styckena. När Datainspektionen meddelar tillstånd att inrätta och föra personregister, skall inspektionen samtidigt meddela föreskrift ändamålet om med registret. Föreligger särskilda skäl får tillståndet begränsas till viss tid 5 §. Vid tillståndsgivningen skall inspektionen även meddela vissa

andra föreskrifter, det behövs för att förebygga risk för otillbörligt om intrång i personlig integritet 6 §. Dessa föreskrifter kan avse bl.a. in-

hämtande av uppgifter för personregistret, vilka personuppgifter som får ingå i registret, de bearbetningar personuppgifterna i registret av får göras med ADB, utlämnande, bevaring och gallring. Sådana som föreskrifter skall Datainspektionen också meddela i fråga om statsmaktsregister. Det gäller dock endast registret skall innehålla sådaom uppgifter att tillstånd hade krävts det inte hade varit ett statsna om maktsregister och föreskrifter i ämnet inte har meddelats av riksdagen

eller regeringen 6 a §.

84 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

Den registeransvarige är skyldig att föra personregistret så att inte otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet uppkommer. Särskilt i 7 § anges närmare vad skall iakttas för att nå till vad som upp som brukar kallas "god registersed". Särskilt skall iakttas bl.a. att registret förs för ett bestämt ändamål och att inte andra uppgifter registreras än som står i överensstämmelse med registrets ändamål. Den registeransvarige är också skyldig att förteckna de personregister han som eller hon är ansvarig för 7 §. Förteckningen skall aktuell och a vara hållas tillgänglig for Datainspektionen. I datalagen finns också särskilda bestämmelser ADBom användningen som är avsedda att garantera att personuppgifter är riktiga och fullständiga. Dessa bestämmelser, återfinns i 8 och 9 §§, som behandlar bl.a. rättelse oriktiga och missvisande uppgifter. av En central bestämmelse är vidare 10 Den den enskilde rätt ger en till insyn i personregister. Där föreskrivs att den registeransvarige på skriftlig begäran av den enskilde skall underrätta denne innehållet i om registret, såvitt gäller honom eller henne. Ett sådant registerutdrag, ett s.k. § lO-utdrag, har den enskilde rätt att kostnadsfritt gång år. en per Enligt ll § får personuppgift ingår i personregister inte lämnas som ut, om det finns anledning anta att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med lagen. Paragrafen gäller för andra registeransvariga än myndigheter. För myndigheter finns motsvarande bestämmelse i 7 kap. 16 § sekretesslagen avsnitt 4.3.3.

se

I datalagen finns vidare allmänna bestämmelser gallring om av personuppgifter och om vad skall iakttas då registeransvarig som en upphör att föra ett personregister för vilket Datainspektionen har meddelat tillstånd 12 §. Vissa bestämmelser tystnadsplikt finns i 13 I det allmännas om verksamhet gäller dock, i stället för denna bestämmelse, reglerna i sekretesslagen. I 14 § fanns en särskild bestämmelse dokumentationsskyldighet om som avser att göra det möjligt att i efterhand fastställa vilka uppgifter i en ADB-upptagning som har legat till grund för avgörandet mål av ett eller ärende hos myndighet. Sådana ADB-upptagningar skall en tillföras handlingarna i målet eller ärendet i för ögat läsbar form.

Undantag

gäller bara det finns särskilda skäl. Bestämmelsen om finns numera i 15 kap. 14 § sekretesslagen 1980:100. Datainspektionen utövar tillsyn över automatisk

att databehandling

inte medför otillbörligt intrång i den registrerades personliga

integritet

15-18 §§. Inspektionen har möjlighet att meddela villkor eller, om rättelse inte kan åstadkommas på annat sätt, förandet förbjuda av personregister eller återkalla meddelade tillstånd 18 §.

Den nuvarande rättsliga regleringen... 85 SOU 1999: 109

Datainspektionens beslut enligt datalagen kan överklagas till länsrätten i Stockholm eller, när statlig myndighet ärregisteransvarig, en Justitiekanslern f°ar föra talan för att ta till allmänna regeringen. vara intressen. 25 §. Bestämmelser straff och skadestånd finns i 20, 21 och 23 §§. Ett om personregister kan förklaras förverkat, det inrättas eller förs utan om nödvändig licens eller tillstånd 22 §. I datalagen reglerades även det statliga och adressregistret person- SPAR, 26-28 §§. Sedan den 24 1998 regleras dock detta re-

oktober

gister i lagen 1998:527 det statliga personadressregistret. om

4.3.6 Personuppgiftslagen 1998:204

prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, rskr.

Personuppgiftslagen

1997/982180, SFS 1998:204, trädde i kraft den 24 oktober 1998, som har den tidigare datalagen. Lagen innebär ett genomförande i ersatt svensk lagstiftning Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 skydd för enskilda med avseende av om personer på behandling personuppgifter och det fria flödet av sådana uppav om gifter. Regeringen har i personuppgiftsförordningen 1998:1191 gett kompletterande föreskrifter beträffande sådan behandling av personuppgifter omfattas personuppgiftslagen. Vidare har Datainspektionen som av meddelat föreskrifter dels skyldigheten att anmäla behandlingar av om, personuppgifter till inspektionen DIFS 1998:2, dels undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser DIFS 1998:3. m.m.

Personuppgiftslagens tillämpningsområde

Personuppgiftslagen omfattar all behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad 5 § första stycket. Lagen gäller även för manuell behandling personuppgifter, uppgifterna ingår i eller av om är avsedda att ingå i strukturerad samling av personuppgifter som är en tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. i register 5 § andra stycket. Personuppgiftslagen har därmed ett ett bredare tillämpningsområde än datalagen, endast gäller personsom register som inrättades eller fördes med hjälp av ADB. Till skillnad från EG-direktivet omfattar personuppgiftslagen även sådan behandling personuppgifter sker inom ramen för verkav som samheter inte omfattas gemenskapsrätten, t.ex. statens verksom av

86 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

samhet på straffrättens område eller verksamhet rör allmän säkersom het eller försvar. I likhet med datalagen är alltså personuppgiftslagen generellt tillämplig. Dock gäller det i lag eller i förordatt om annan en ning frnns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen de bestämmelserna skall gälla 2 §. De särregler som kan nödvändiga vara på vissa områden förutsätts få sin plats i särskilda registeriörfattningar, som helt eller delvis tar över den generella regleringen ipersonuppgiftslagen a. 40 f.. prop. s. Personuppgiftslagen gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som en fysisk person utför ett led i verksamhet rent som en av privat natur 6 §. Detta innebär enligt förarbetena a. 54 t.ex. prop. s. att enskilda för rent privat bruk kan föra elektronisk dagbok eller en registrera sina grannar eller släktingar. Vidare görs i lagen i förtydligande syfte ett undantag för all sådan behandling personuppgifter av

som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen

7 § första stycket. Vidsträckta undantag från lagens regler gäller även i fråga om sådan behandling utförs uteslutande för som annars journalistiska ändamål eller för konstnärligt eller litterärt skapande 7 § andra stycket. Lagen innehåller också bestämmelse även den en enligt regeringen i förtydligande syñe, eftersom personuppgiftslagens bestämmelser inte kan ta över bestämmelser i grundlagsom anger att personuppgiftslagen inte skall tillämpas, sådan tillämpning om en skulle inskränka myndigheternas skyldighet att lämna uppgifter ut enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen 8 § första stycket.

Definitioner

Genom personuppgiftslagen utmönstras rad begrepp i

en som använts datalagen, t.ex. personregister och i stället införs rad begrepp, en nya vilka definieras i 3 Med behandling personuppgifter av avses varje åtgärd eller serie åtgärder vidtas i fråga personuppgifter, av som om vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning in- , hämtande, användning, utlämnande översändande, genom spridning eller annat tillhandahållande uppgiñer, sammanställning av eller sam-

köming, blockering, utplåning eller förstöring. Personuppgifter definie-

ras som all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person är i livet. den

som Personuppgzffsansvarig är som en-

sam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen personuppgifter. I lagen används av även andra begrepp, till vilka utredningen återkommer i det följande.

Den nuvarande rättsliga regleringen... 87 SOU 1999: 109

Grundläggande krav på behandling av personuppgifter

läggs det fast vissa grundläggande krav på behandlingen av per- I 9 §

Den personuppgiftsansvarige skall till att a personsonuppgifter. se

bara det är lagligt, personuppgifter alltid uppgifter behandlas om b behandlas på korrekt sätt och i enlighet med god sed, c personuppett samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade gifter ändamål, personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är

d

oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, e de personuppbehandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändagifter som med behandlingen, inte fler personuppgifter behandlas än som målen f nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen, g de är behandlas är riktiga och, det är nödvändigt,

personuppgifter som om

aktuella, alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller

h

sådana personuppgifter är felaktiga eller ofullständiga med utplåna som till ändamålen med behandlingen, och i personuppgifter inte hänsyn under längre tid än vad är nödvändigt med hänsyn till bevaras en som ändamålen med behandlingen. behandlingen personuppgifter för historiska, statistiska eller För av vetenskapliga ändamål gäller vissa särregler. Enligt 9 § andra och tredje styckena gäller att behandling för sådana ändamål inte skall anoförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in och att ses personuppgifter insamlade för sådana ändamål får bevaras under en längre tid än vad sägs i punkten i ovan. Dock gäller att uppgiftersom inte får bevaras under längre tid än behövs för dessa ändana en som mål. I fjärde stycket sägs att personuppgifter behandlas för histosom riska, statistiska eller vetenskapliga ändamål får användas för att vidta åtgärder i fråga den registrerade bara den registrerade har lämom om nat sitt samtycke eller det finns synnerliga skäl med hänsyn till den registrerades vitala intressen. Den sistnämnda bestämmelsen gäller dock inte för myndighets användning personuppgifter i allmänna en av handlingar 8 § andra stycket sista meningen. Myndigheterna får alltså trots bestämmelsen i 9 § fjärde stycket använda information i allmänna handlingar för att vidta åtgärder beträffande enskilda. Övriga bestäm-

melser i personuppgiftslagen skall däremot följas när en myndighet på detta sätt återanvänder personuppgifter, t.ex. bestämmelsen i 9 § första stycket d att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål om är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in a. prop. som s.120.

88 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

När behandling av personuppgifter är tillåten

Lagens 10 § innehåller en uttömmande uppräkning av de fall då personuppgifter får behandlas. Om känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser m.m. eller skall behandlas, måste personnummer behandlingen dessutom vara tillåten i enlighet med 13-22 §§. Innebär behandlingen att personuppgifter överförs till tredje land, dvs. till stat

som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, måste också 33-35 följas.

Enligt 10 § är behandling av personuppgifter tillåten endast den om registrerade, dvs. den som personuppgift har lämnat sitt en avser, samtycke till behandlingen eller om behandlingen är nödvändig för att

a ett avtal med den registrerade skall kunna fullgöras eller åtgärder som den registrerade begärt skall kunna vidtas innan ett avtal träffas, b den personuppgiñsansvarige skall kunna fullgöra rättslig en skyldighet, c vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas,

d en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras, e den personuppgiftsansvarige eller tredje till vilken en man personuppgiñer lämnas ut skall kunna utföra arbetsuppgift i en sam-

band med myndighetsutövning, eller

f ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje till vilken man personuppgifterna lämnas ut skall kunna tillgodoses, detta intresse om väger tyngre än den registrerades intresse skydd mot kränkav ning av den personliga integriteten.

Med samtycke avses enligt 3 § varje slag frivillig, särskild och av otvetydig viljeyttring vilken den registrerade, efter ha fått genom att information, godtar behandling personuppgifter honom eller av som rör henne. Med begreppet tredje i personuppgiftslagen någon man avses annan än den registrerade, den personuppgiñsansvarige, personuppgiftsombudet, dvs. den fysiska efter förordnande person som, av den

personuppgiftsansvarige, självständigt skall till att personuppgifter

se behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, personuppgiftsbiträdet, varmed förstås den behandlar personuppgifter för den som personuppgiftsansvariges räkning, och sådana under den personer som personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets direkta har beansvar fogenhet att behandla personuppgifter.

Enligt 11 § får personuppgifter inte behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, den registrerade hos den om personupp-

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 89

giftsansvarige skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling.

I 12 § finns bestämmelser återkallelse samtycke m.m. Enligt

om av första stycket har den registrerade i de fall då behandling av person-

v uppgifter bara är tillåten när den registrerade har lämnat sitt samtycke enligt 10, 15 eller 34 § rätt att när som helst återkalla ett lämnat sam-

tycke. Ytterligare personuppgifter den registrerade får därefter inte

om behandlas. Behandlingen redan insamlade uppgifter får däremot

av

återkallelsen fortsätta i enlighet med det ursprungligen lämnade trots samtycket, uppgifterna får således inte t.ex. uppdateras eller kom-

men pletteras a. 123. I andra stycket sägs registrerad utöver

prop. s. att en vad följer första stycket och 11 § inte har rätt att motsätta sig

som av sådan behandling personuppgifter som är tillåten enligt personupp-

av giftslagen.

Förbud mot behandling av känsliga personuppgifter

För behandlingen känsliga personuppgifter gäller särskilt restriktiva

av regler. I 13 § finns ett principiellt förbud mot att behandla personuppgifter avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös

som eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifter den angivna arten betecknas i lagen

av som känsliga personuppgifter 13 § andra stycket. Det är att notera att

del det som enligt datalagen omfattas av särskilda regler- t.ex. en av uppgifter om att någon misstänks eller dömts för brott, att någon avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott, att någon varit föremål för tvångsingripanden enligt viss lagstiftning, att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, att någon varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen eller uppgifter om någon som utgör omdöme eller annan värderande upplysning inte omfattas av bestämmelserna

om känsliga uppgifter i personuppgiftslagen.

I förarbetena a. prop. s. 68 uttalar regeringen att den gjort bedömningen att det skulle vara oförenligt med EG-direktivet att utvidga området för direktivets bestämmelser om känsliga uppgifter till att omfatta allt det regleras särskilda regler enligt datalagen. Att göra så

som av skulle, menade regeringen, hindra det fria flödet av sådana uppgifter inom EU. Regeringen framhåller att denna bedömning- som även Datalagskommittén gjorde inte verkar ha ifrågasätts av någon remissin-

stans.

90 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

Undantag från förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter

Förbudet i 13 § mot behandling känsliga personuppgifter är emel-

av lertid inte undantagslöst 14 §. I 15-19 regleras under vilka omständigheter behandling känsliga uppgifter trots förbudet är tillå-

en av ten.

Enligt 15 § får känsliga personuppgifter behandlas, om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till behandlingen eller på ett tydligt sätt offentliggjort uppgifterna.

Vidare f°ar enligt 16 § känsliga personuppgifter behandlas om behandlingen är nödvändig for att a den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra sina skyldigheter eller utöva sina rättigheter inom arbetsrätten, b den registrerades eller någon annans vitala intressen skall kunna skyddas och den registrerade inte kan lämna sitt samtycke, eller c rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller försvaras.

Uppgifter som behandlas med stöd av a får lämnas ut till tredje man bara om det inom arbetsrätten finns en skyldighet för den personuppgiñsansvarige att göra det eller den registrerade uttryckligen har samtyckt till utlämnandet.

Vidare får ideella organisationer med politiskt, filosofiskt, religiöst eller fackligt syfte inom ramen för sin verksamhet behandla känsliga personuppgifter om organisationens medlemmar och sådana andra personer som på grund av organisationens syfte har regelbunden kontakt med den. Känsliga personuppgifter får dock lämnas ut till tredje

man bara om den registrerade uttryckligen har samtyckt till det. Detta framgår av 17

För hälso- och sjukvårdsändamål får, enligt 18 känsliga

personuppgifter behandlas, om behandlingen är nödvändig för förebyg-

a

gande hälso- och sjukvård, b medicinska diagnoser, vård eller

c

behandling, eller d administration hälso- och sjukvård. Vidare får

av den som är yrkesmässigt verksam inom hälso- och sjukvårdsområdet och har tystnadsplikt alltid behandla känsliga personuppgifter

som omfattas tystnadsplikten. Detsamma gäller den inte är verksam

av som inom hälso- och sjukvårdsområdet är underkastad liknande

men en tystnadsplikt och som har fått känsliga personuppgifter från verksamhet inom hälso- och sjukvården.

I 19 § regleras när känsliga personuppgifter utan samtycke från

den registrerade får behandlas för forsknings- och statistikändamål. I

förarbetena prop. 1997/98:44 127 sägs att med forskning i första

s. hand avses den verksamhet bedrivs vid etablerade institutioner,

som såsom universitet och högskolor eller privata, väletablerade forsk-

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 91

ningsinstitut. Även sådana epidemiologiska undersökningar utförs

som vetenskapligt omfattas. Släktforskning faller utanför, liksom annan forskning eller utredningsverksamhet privat natur. Det måste

av mera finnas ett samhällsintresse att forskningen bedrivs, och den måste

av

vetenskaplig i någon mening. Med statistik numeriska samvara avses manställningar elementära observationer som kan hänföras till hän-

av delser, flöden eller tillstånd och verksamhet för att göra sådana sammanställningar.

Enligt 19 § första stycket får känsliga personuppgifter behandlas för forsknings- och statistikändamål, om behandlingen är nödvändig på sätt

sägs i 10 § och sarnhällsintresset det forsknings- eller stasom om av tistikprojekt där behandlingen ingår klart överväger den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. Med statistikprojekt avses enligt förarbetena a. prop. s. 127 även sådan statistikframställning som sker återkommande, t.ex. årligen, dvs. vad brukar kallas en statistikprodukt.

som

Det är i första hand den personuppgiftsansvarige som har att på eget ansvar göra denna avvägning. Om behandlingen inom ett aktuellt projekt godkänts av en forskningsetisk kommitté, behöver dock den personuppgiftsansvarige inte göra någon egen awägning. Då skall nämligen, enligt 19 § andra stycket, förutsättningarna enligt avvägningsnormen anses uppfyllda.

Enligt 19 § tredje stycket får personuppgifter lämnas ut för att användas i sådana projekt som avses i första stycket, om inte något annat följer regler sekretess och tystnadsplikt. Bestämmelsen för med

av om sig att den forskare eller statistiker som i enlighet med bestämmelsen hämtar in personuppgifter från något annat håll än de registrerade inte automatiskt behöver informera de registrerade om sin behandling jfr 24 § andra stycket.

I 20 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ytterligare undantag från förbudet i 13 § mot behandling av känsliga personuppgifter, det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Några

om generella sådana föreskrifter har ännu inte utfärdats. Däremot kan nämnas bl.a. att regeringen iRättsinformationsförordningen 1999:175 har föreskrivit visst undantag från förbudet att behandla personupp-

om gifter som avslöjar politiska åsikter 22 §.

Enligt 21 § är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter lagöverträdelser innefattar brott, domar i

om som brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Som exempel på administrativa frihetsberövanden nämns i förarbetena a. prop. s. 76 tvångsingripanden enligt lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen 1988:870 om

92 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

vård missbrukare i vissa fall, lagen 1991:1128 om psykiatrisk

av tvångsvård, lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård, lagen 1967:940 angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och utlänningslagen 1989:529.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 21 § 21 § tredje stycket. Vidare får regeringen eller, om regeringen så bestämmer, tillsynsmyndigheten i enskilda fall besluta om undantag från förbudet. Som exempel på fall där det kan vara befogat med undantag nämns i förarbetena a. prop. s. 75 den behandling av uppgifter om t.ex. brottmålsdomar som privata vård- och behandlingshem kan behöva utföra för att vårda och behandla den dömde på ett effektivt sätt.

Datainspektionen har med stöd av regeringens bemyndigande 8 § personuppgiftsförordningen, 1998:1191 meddelat föreskrifter

om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m. DIFS 1998:3. Bl.a. får enligt föreskrifterna sådana personuppgifter behandlas om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en föreskrift på socialtjänstområdet l § a.

Behandling av personnummer

Uppgifter om personnummer får som huvudregel behandlas endast om samtycke lämnats 22 §. Sådana uppgifter får dock behandlas även när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen,

a

b vikten av en säker identifiering, eller c något annat beaktansvärt skäl.

Information till den registrerade

I 23-27 finns bestämmelser om information till den registrerade.

Enligt 23 § skall den personuppgiftsansvarige i samband med att uppgifter om en person samlas in från personen själv, självmant lämna den registrerade information behandlingen uppgifterna.

om av

När uppgifterna samlas in från någon annan källa än den registrerade, skall den personuppgiftsansvarige självmant lämna den registrerade information behandlingen uppgifterna när de registreras 24 §.

om av Är uppgifterna avsedda att lämnas ut till tredje behöver informa-

man, tionen dock inte ges förrän uppgifterna lämnas ut för första gången. Information enligt 24 § behöver dock inte lämnas, det finns be-

om stämmelser om registrerandet eller utlämnandet i lag eller någon

en annan författning 24 § andra stycket.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 93

Enligt samma lagrum behöver information inte heller lämnas om detta visar sig omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats. Om uppgifterna används för att vidta åtgärder rör den som registrerade, skall dock information lämnas senast i samband med att så sker. I 25 § vilken information skall lämnas självmant. Inforanges som mationen enligt 23 eller 24 § skall omfatta uppgift om den personuppgifcsansvariges identitet, uppgift ändamålen med behandlingen, och om all övrig information behövs för att den registrerade skall kunna ta som till sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom informavara tion mottagarna uppgiftema, skyldighet att lämna uppgifter och om av rätten att ansöka om information och fä rättelse. Information behöver dock inte lämnas sådant som den registrerade redan känner till. om Enligt 26 § är den personuppgiftsansvarige skyldig att till var och en ansöker det gång kalenderår gratis lämna besked om som om en per personuppgifter som rör den sökande behandlas eller Behandlas sådana uppgifter skall skriftlig information lämnas också om vilka uppgifter om den sökande som behandlas, varifrån dessa uppgifter har hämtats, ändamålen med behandlingen, och till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut. I 26 § andra stycket finns det bestämmelser dels om den registrerades ansökan om information, dels vid vilken tidpunkt efter ansökan som den personuppom gifcsansvarige skall lämna informationen. I 26 § tredje stycket finns vissa undantagsbestämmelser beträffande personuppgifter i löpande text. Med mottagare avses 3 § den till vilken personuppgifter lämnas ut. När personuppgifter lämnas ut för att en myndighet skall kunna utföra sådan tillsyn, kontroll eller revision som den är skyldig att sköta, anses dock inte myndigheten som mottagare. I 27 § finns en bestämmelse om undantag från informationsskyldigheten enligt 23-26 §§ vid sekretess och tystnadsplikt. I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning eller i beslut som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade gäller inte bestämmelserna i 23-26 §§. En personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet får därvid i motsvarande fall i sekretesslagen 1980: 100 vägra att lämna ut uppgifter som avses till den registrerade. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela närmare föreskrifter om bl.a. vilken information som skall lämnas till registrerade och hur lämnandet av information skall gå till 50 § e. Regeringen hari 13 § 5 personuppgiftsförordningen bemyndigat Datainspektionen att meddela föreskrifter om vilken information som skall lämnas till registrerade och hur informationen skall lämnas. Några generella sådana föreskrifter har emellertid ännu inte utfärdats.

94 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

Rättelse

Enligt 28 § skall den personuppgiftsansvarige på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det föreskrivs också skyldighet att under vissa förutsättningar underrätta tredje man som fått del av sådana uppgifter, om den vidtagna åtgärden. Med blockering av personuppgifter avses en åtgärd som vidtas för att personuppgifterna skall vara förknippade med information om att de är spärrade och om anledningen till spärren och för att personuppgiñema inte skall lämnas ut till tredje man annat än med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen 3 §.

Automatiserade beslut

I 29 § finns bestämmelser om automatiserade beslut, dvs. beslut som har rättsliga följder eller annars har märkbara verkningar för en fysisk person och som grundas enbart på automatiserad behandling sådana

av personuppgifter som är avsedda att bedöma egenskaper hos personen. Som exempel på sådana uppgifter nämns i förarbetena a. prop. s. 88 arbetsprestationer, kreditvärdighet, pålitlighet och uppträdande. Enligt bestämmelsens första stycke skall den som berörs av ett sådant beslut ha möjlighet att på begäran beslutet omprövat av någon person. I andra stycket sägs att var och en som varit föremål för ett automatiserat beslut har rätt att på ansökan få information från den

personuppgiftsansvarige om vad som har styrt den automatiserade behandling som lett fram till beslutet. Informationsskyldigheten avser således bara vad som styrt behandlingen, dvs. den tekniska och inte t.ex.

processen, närmare information om bankers regler eller gränsvärden för kreditgivning a. prop. s. 135.

Säkerheten vid behandling och överförande personuppgifter till - av tredje land

I 30-32 finns bestämmelser om säkerheten vid behandling och i 33- 35 regleras överföring av personuppgifter till tredje land.

Den som arbetar med personuppgifter får bara behandla dessa i

enlighet med instruktioner från den personuppgiftsansvarige 30 §. Om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser be-

om handlingen av personuppgifter i det allmännas verksamhet i sådana frågor, skall dessa dock gälla.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 95

Enligt 31 § skall den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgärderna skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande de tekniska möjligheter finns, vad det

av som skulle kosta att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen personuppgiftema, och hur känsliga de be-

av pass handlade uppgifterna är.

Enligt 50 § b får regeringen eller myndighet regeringen be-

som stämmer meddela närmare föreskrifter om vilka krav som ställs på den

personuppgiftsansvarige vid behandlingen av personuppgifter. Rege-

ringen har i personuppgiftsförordningen 13 § bemyndigat Datainspektionen att meddela sådana föreskrifter. Några generella sådana föreskrifter har emellertid ännu inte utfärdats.

I 33 § finns ett förbud mot överföring personuppgifter till tredje

av land. Detta förbud är emellertid inte undantagslöst. I 34 §personuppgiftslagen finns en uppräkning av i vilka fall det är tillåtet att föra över personuppgifter till tredje land. Bl.a. fär så ske den registrerade har

om lämnat sitt samtycke till överföringen. Vidare kan ytterligare undantag från förbudet göras med stöd 35 Enligt den bestämmelsen får re-

av geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer Datainspektionen, ll § personuppgiftsförordningen bl.a. meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 33 om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd för de registrerades rättigheter.

I bl.a. förordningen 1995:1386 med instruktion för Patent- och registreringsverket och i Rättsinformationsförordningen 1999:175 finns särskilda bestämmelser som tillåter att personuppgifter får lämnas ut till tredje land.

I en lagrådsremiss den 17 juni 1999 föreslår regeringen att personuppgiftslagens bestämmelse om förbud mot överföring av personuppgifter till tredje land ändras. Enligt förslaget skall överföring av personuppgifter till tredje land inte längre vara förbjuden, om det tredje landet har en adekvat skyddsnivå för skyddet av personuppgifter.

Anmälan till tillsynsmyndigheten

Enligt personuppgiftslagen är tillsynsmyndigheten den myndighet som regeringen utser för att utöva tillsyn. Enligt 2 §personuppgiftsförordningen är Datainspektionen tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen.

Något tillståndsförfarande motsvarande det som finns i datalagen

-

förekommer inte ipersonuppgiftslagen. Däremot föreskrivs i 36 § att -

96 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

behandling personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad

av omfattas anmälningsskyldighet. Den personuppgiñsansvarige skall

av göra skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan en sådan behandling genomförs. Regeringen eller den myndighet regeringen be-

som stämmer Datainspektionen, 6 § personuppgiftsförordningen får dock meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten för sådana typer av behandlingar som sannolikt inte kommer att leda till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Ipersonuppgiñsförordningen har regeringen 3-5 §§ föreskrivit om undantag från anmälningsskyldigheten enligt personuppgiftslagen. Bl.a. gäller anmälningsskyldigheten inte för behandling av personuppgifter regleras ge-

som nom särskilda föreskrifter lag eller förordning 3 § 3.

Vidare behöver anmälan inte göras, om den personuppgiftsansvarige till tillsynsmyndigheten har anmält att ett personuppgiftsombud har utsetts och denne är 37 §. Även entledigande ett

vem av personuppgiñsombud skall anmälas till tillsynsmyndigheten. Om det på grund

av entledigande inte längre finns något anmält personuppgiñsombud, måste den personuppgiñsansvarige enligt 36 § anmäla de behandlingar som påbörjas därefter.

I förarbetena a. prop. s. 140 sägs att ett personuppgiftsombud kan vara en anställd hos den personuppgiftsansvarige, men att ombudet då måste ges en sådan ställning att befogenheterna

som personuppgiftsombud kan utövas på ett självständigt sätt i förhållande till arbetsgivaren. Ett anlitat personuppgiñsbiträde eller någon anställd hos biträdet kan utses till personuppgiftsombud under förutsättning att den utsedde ges förutsättningar att utöva sitt uppdrag självständigt. Däremot kan en personuppgiñsansvarig inte utse sig själv till personuppgiftsombud. I personuppgiftsombudets självständiga ställning ligger vidare att personuppgiftsombudet skall ha tillräckliga kvalifikationer och kunskaper för att kunna utföra sina uppgifter.

Enligt 38 § skall personuppgiftsombudet ha till uppgift att självständigt se till att den personuppgiftsansvarige behandlar personuppgifter på ett lagligt och korrekt sätt och i enlighet med god sed samt påpeka eventuella brister för honom eller henne. Har ombudet anledning att misstänka att den personuppgiftsansvarige bryter mot de bestämmelser som gäller för behandlingen av ,personuppgifter och vidtas inte rättelse så snart det kan ske efter påpekande, skall ombudet anmäla förhållandet till tillsynsmyndigheten. Personuppgiftsombudet skall även i övrigt samråda med tillsynsmyndigheten vid tveksamheter hur de be-

om stämmelser som gäller för behandlingen skall tillämpas.

Vidare skall personuppgiftsombudet föra förteckning över de be-

en handlingar som den personuppgiftsansvarige genomför och skulle

som ha omfattats av anmälningsskyldighet om ombudet inte hade funnits

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 97

39 § samt skall ombudet hjälpa registrerade att få rättelse när det finns anledning att misstänka att behandlade personuppgifter är felaktiga eller ofullständiga 40 §. I 41 § föreskrivs obligatorisk anmälan särskilt integriom av tetskänsliga behandlingar. Enligt bestämmelsen får regeringen meddela föreskrifter att sådana behandlingar personuppgifter som innebär om av

särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall

för förhandskontroll anmälas till tillsynsmyndigheten tre veckor i förväg. Sådana föreskrifter finns bl.a. i 9 § personuppgiftsförordningen och i 2 § förordningen 1999:105 om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar. Om regeringen har meddelat sådana föreskrifter gäller inte undantaget från anmälningsskyldigheten enligt 37 dvs. att anmälan inte behöver göras om

det finns ett personuppgiftsombud.

Upplysningar till allmänheten om behandlingar som inte anmälts

Enligt 42 § skall den personuppgiftsansvarige till var och en som begär det skyndsamt och på lämpligt sätt lämna upplysningar om sådana automatiserade eller andra behandlingar av personuppgifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten. Den personuppgiftsansvarige är dock inte skyldig att lämna ut sekretessbelagda uppgifter vilka säkerom hetsåtgärder som har vidtagits. En personuppgiftsansvarig som inte är myndighet får därvid i motsvarande fall som avses i sekretesslagen 1980: 100 vägra att lämna ut uppgifter.

Tillsynsmyndighetens befogenheter

I 32 och 43-47 finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens befo-

genheter.

I 32 § sägs att tillsynsmyndigheten i enskilda fall får besluta om vilka säkerhetsåtgärder den personuppgiñsansvarige skall vidta. som Tillsynsmyndigheten har rätt att för sin tillsyn på begäran få tillgång till de personuppgifter behandlas, upplysningar och dokumensom om tation av behandlingen och säkerheten vid denna samt tillträde till sådana lokaler som har anknytning till behandlingen 43 §. Om myndigheten därvid inte kan få tillräckligt underlag för att konstatera att behandlingen är laglig, får myndigheten vid vite förbjuda den

personuppgiñsansvarige att behandla personuppgifter på annat sätt än

genom att lagra dem 44 §. Detsamma gäller om det konstaterats att personuppgifter behandlas eller kan komma att behandlas på ett olagligt

98 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

sätt och det inte går att åstadkomma rättelse på något annat sätt eller om saken är brådskande 45 §. Om saken är brådskande, får tillsynsmyndigheten också meddela ett tillfälligt beslut om vite innan den personuppgiftsansvarige fått tillfälle att yttra sig 46 §. Det tillfälliga beslutet skall då omprövas när yttrandetiden gått ut.

Enligt 47 § får tillsynsmyndigheten hos länsrätt ansöka om att såda-

personuppgifter har behandlats på ett olagligt sätt skall utplåna som nas.

Överklagande

Tillsynsmyndighetens beslut enligt personuppgiftslagen om annat än föreskrifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Myndigheten får dock bestämma att beslutet skall gälla även om det överklagas 51 §. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

Skadestånd

I 48 § föreskrivs att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen vid behandling av personuppgifter har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan dock i den utsträckning det är skäligt jämkas om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne.

Straff

I 49 § finns straffbestämmelser. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar osarma uppgifter i infonnation eller anmälan enligt lagen, i strid med lagens bestämmelser behandlar känsliga personuppgifter eller uppgifter lagöverträdelser eller för över personuppgifter till

om m.m. tredje land eller låter bli att göra en anmälan om behandling till tillsynsmyndigheten straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt får dömas till fängelse i högst två år.

I den tidigare nämnda lagrådsremissen den 17 juni 1999 föreslår regeringen också viss ändring av personuppgiftslagens straffbestämmelser. Enligt förslaget skall ansvar för en gärning inte dömas ut i ringa fall.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 99

Närmare föreskrifter

Som framgått det föregående får regeringen eller den myndighet

av

regeringen bestämmer enligt 50§ meddela närmare föreskrifter som

bl.a. i vilka fall behandling personuppgifter är tillåten, vilka krav om av som ställs på den personuppgiftsansvarige vid behandling av personuppgifter, och i vilka fall användning av personuppgifter är tillåten.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Personuppgiftslagen har, som tidigare har nämnts, trätt i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen upphört att gälla. Enligt personuppgiftslagens Övergångsbestämmelser skall för sådana behandlingar som påbörjats vid den tidpunkten personuppgiftslagen tillämpas först den l oktober 2001. Detsamma gäller behandling av nya personuppgifter om behandling för ändamålet påbörjats vid ikraftträdandet. Vissa bestämmelser i personuppgiftslagen tillämpas inte på påbörjad manuell behandling av personuppgifter förrän den l oktober 2007. Dessa bestämmelser tillämpas inte heller på pågående lagring av personuppgifter för historisk forskning förrän uppgifterna börjar behandlas på något annat sätt.

Registerförfattningar

Särskilda registerförfattningar har på år blivit alltmer vanliga.

senare En registerförfattning innebär en specialreglering i förhållande till personuppgiftslagen i syfte att komplettera den eller i vissa delar ersätta den. En särskild författning anses under vissa förutsättningar innebära en bättre garanti för utformning av integritetsskyddet i särskilt känsliga register. Sådan särskild författningsreglering av personregister har skett utifrån det principiella ställningstagandet att personregister med ett stort antal registrerade personer och ett integritetskänsligt innehåll bör vara reglerade i lag prop. 1990/9l:60 s. 56 ff. och bet. 1990/9l:KUll s. ll.

Registerförfattningar finns i dag inom flera områden och omfattar bl.a. behandling av personuppgifter om totaltörsvarspliktiga, skatteregister, hälsodata- och vårdregister, socialförsäkringsregister och polisregister.

Angående behovet av registerförfattningar se avsnitt 6.1.1. Där redovisas Pliktregisterutredningens i betänkandet Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga SOU 1997:101 s. 103 Datalagskommitténs i betänkandet Integritet- Offentlighet Informations-

-

100 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

teknik SOU 1997:39 s. 208 ff. och regeringens i prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag s. 40 resonemang i frågan.

4.3.8 Arkivlagen 1990:782

Arkivlagen 1990:782 innehåller bestämmelser om myndigheternas och vissa andra organs arkiv samt om arkivmyndighetema. Enligt 3 § bildas myndighets arkiv enbart de allmänna handlingarna från

en av myndighetens verksamhet samt av sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept och som myndigheten beslutar skall tas om hand för arkivering.

Handlingar får enligt lO § arkivlagen gallras. Vid gallringen skall dock beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det arkivmaterial återstår skall kunna tillgodose de ändamål som anges i 3 §

som arkivlagen, nämligen att tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, rättskipningens och förvaltningens behov av information samt forskningens behov. Om det finns avvikande bestämmelser om gallring

vissa allmänna handlingar i annan lag eller i förordning gäller dessa av bestämmelser.

Utredningen återkommer i avsnitt 6.13 till bl.a. arkivlagens bestämmelser bevarande och gallring.

om

4.4 Internationell

reglering

4.4.1 EG:s

dataskyddsdirektiv

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 skydd för enskilda med avseende på behandling av

om personer personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ålägger EU:s medlemsstater att inom tre år genom lagstiftning eller på annat sätt ge föreskrifter av det innehåll som framgår av direktivet. Som framgått av avsnitt 4.3.6 gäller i Sverige sedan den 24 oktober 1998 personuppgiftslagen, vars bestämmelser i huvudsak följer direktivets text och disposition.

Dataskyddsdirektivet innebär inte att man skall anta en gemensam personuppgiftslag för hela EU. Ett direktiv är endast bindande i fråga om det resultat som skall uppnås och överlämnar medlemsländerna att själva välja form och metod för detta. Direktivet utgör endast den ram inom vilken medlemsländerna skall införliva de principer som fastställts i direktivet.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... l0l

Det förekommer att ett EG-direktiv är ett s.k. minimidirektiv, dvs. att det innehåller endast minimibestämmelser. Medlemsstaterna måste då kunna garantera att minimiskyddet enligt EG-direktivet alltid uppfylls det är tillåtet att upprätthålla eller införa regler som innebär

men ett starkare skydd för de aktuella intressena. Är det inte fråga om ett sådant minimidirektiv måste medlemsstaterna kunna garantera att varken strängare eller mildare nationella bestämmelser gäller än vad som följer av EG-direktivet.

Enligt rådande uppfattning år EG:s dataskyddsdirektiv inte ett minimidirektiv bl.a. SOU 1997:39 s. 109 ff. och prop. l997/98:44 s. 34.

se

I stället kan man, som regeringen uttalar i prop. 1997/98: 108 s. 34, säga att direktivet är av både minimi- och maximikaraktär. Det är alltså inte tillåtet att föreskriva eller behålla ett bättre eller sämre skydd för

- den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter eller för det fria flödet av sådana uppgifter än som följer av direktivet. Däremot får medlemsstaterna inom den ram som ges i direktivet närmare precisera villkoren för när behandling av personuppgifter f°ar förekomma. Dessa preciseringar får dock inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen. I artikel 1.2 finns en uttrycklig bestämmelse som säger att medlemsstaterna får varken begränsa eller förbjuda det fria flödet av personuppgifter mellan medlemsstaterna med hänvisning till den enskildes integritetsskydd sådant det framgår av direktivet. Som framgått av avsnitt 4.3.6 har regeringen t.ex. ansett att det skulle vara oförenligt med EG-direktivet att i personuppgiftslagen ha en annan definition av känsliga personuppgifter än den som finns i EG-direktivet prop. l997/98z44 s. 68. Att göra så skulle, menade regeringen, hindra det fria flödet av sådana uppgifter inom Europeiska unionen och därmed strida mot direktivet.

Det finns två syften med direktivet artikel l. Det syftet är att

ena skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatliv, i samband med behandling av personuppgifter. Det andra syftet är att skapa förutsättningar för ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna.

Artikel 2 innehåller definitioner av bl.a. personuppgifter och behandling av personuppgifter. Med personuppgifter som ges en vid

definition avses varje upplysning som avser identifierad eller

- en identifierbar fysisk person. Med sådan förstås person som kan identifieras direkt eller indirekt, framför allt genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet. Med behandling av personuppgifter varje åtgärd eller

avses serie av åtgärder som vidtas beträffande personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organise-

102 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

ring, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande, användning, utlämnande översändande, spridning eller annat till-

genom handahållande uppgifter, sammanställning eller samkörning, blocke-

av ring, utplåning eller förstöring artikel 2 b.

Registerbegreppet används i EG-direktivet beträffande manuell behandling personuppgifter. I övrigt används inte det begreppet utan

av det talas i stället behandling personuppgifter för bestämda än-

om av damål. Huvudregeln är att direktivet gäller endast för sådan behandling

personuppgifter helt eller delvis företas på automatisk väg av som artikel 3. Men direktivet gäller också för manuell behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register. Direktivet är inte tillämpligt på sådan verksamhet som faller utanför gemenskapsrätten.

Registeransvarig är enligt direktivet den fysiska eller juridiska person, den myndighet, den institution eller det andra organ som ensamt eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen av personuppgifter. När ändamålen och medlen för behandlingen bestäms av nationella lagar och andra författningar eller av gemenskapsrätten kan emellertid den registeransvarige eller de särskilda kriterierna för att utse denne, anges i nationell rätt eller i gemenskapsrätten.

De principer som medlemsländerna skall ta in i sin lagstiftning är enligt artikel 6 att personuppgifter skall a behandlas korrekt och lagligt, b samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Senare behandling får inte ske på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Dock skall behandling för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte anses oförenlig med ursprungliga ändamål, om lämpliga skyddsåtgärder beslutas. Personuppgifterna skall c vara adekvata, relevanta och inte överflödiga i förhållande till de ändamål för vilka de samlas in och behandlas, d vara riktiga och, om nödvändigt, aktuella. Oriktiga uppgifter eller ofullständiga uppgifter skall utplånas eller rättas. Personuppgifterna skall e inte förvaras på ett sätt som gör det möjligt att under längre tid än som är nödvändigt för de ändamål för vilka uppgifterna behandlas identifiera enskilda. Lämpliga skyddsåtgärder skall vidtas för personuppgifter som lagras för historisk, statistisk eller vetenskaplig användning under längre perioder.

Enligt direktivet är behandling av personuppgifter tillåten endast under vissa förutsättningar. De generella bestämmelserna härom finns i artikel medan artikel 8 innehåller bestämmelser för s.k. känsliga personuppgifter. Enligt artikel 7 är behandling av personuppgifter tillåten om a den registrerade givit sitt otvetydiga samtycke eller behandlingen är nödvändig för b att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att på den registrerades begäran vidta åtgärder inför detta avtal,

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 103

att uppfylla rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige, c en d att skydda intressen är grundläggande betydelse för den resom av gistrerade, att utföra arbetsuppgift allmänt intresse eller som ett e en av led i myndighetsutövning den registeransvarige eller av tredje man av till vilken personuppgifterna lämnas ut eller, f ändamål som rör berättigade intressen hos den registeransvaüge eller hos den tredje man till vilken uppgifterna lämnas ut, utom då den registrerades intressen tar över. Med begreppet tredje i direktivet någon än den man avses annan registrerade, den registeransvarige, den som behandlar personuppgifter för den registeransvariges räkning registerföraren eller de personer under den registeransvariges eller registerförarens direkta ansvar som har befogenhet att behandla uppgiñema. I artikel 8.1 föreskrivs huvudregel förbud mot behandling av som känsliga uppgifter. Med sådana uppgifter avses uppgifter om ras eller etniskt politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, ursprung, medlemskap i fackförening samt uppgifter som rör hälsa eller sexualliv. I artikel 8.2 emellertid ett antal undantag från huvudregeln, anges bl.a. den registrerade har gett sitt samtycke till behandlingen. Huom vudregeln gäller inte heller när behandlingen är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling eller administration av hälso- och sjukvård eller när dessa uppgifter behandlas någon är yrkesmässigt verksam inom omav som rådet eller är underkastad tystnadsplikt artikel 8.3. Om lämpliga skyddsåtgärder vidtas, får genom nationell lagstiftning beslutas andra undantag från huvudregeln i artikel 8.1 det krävs om om av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse artikel 8.4. Direktivet innehåller inte något förbud avseende behandling av uppgifter om brott. I artikel 8.5 föreskrivs dock att uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder får utföras endast under kontroll myndighet eller- lämpliga skyddsåtgärder finns i av en om nationell lag med förbehåll för de ändringar som medlemsstaterna kan tillåta med stöd nationella bestämmelser som innehåller lämpliav ga och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt register över brottmålsdomar får dock, enligt vad vidare i artikel 8.5, föras som anges endast under kontroll av en myndighet. Direktivet innehåller också bestämmelser bl.a. rätt för den reom gistrerade att motsätta sig uppgiftsbehandling i vissa fall, begränsningar vad gäller möjligheterna att grunda för den enskilde betydelsefulla beslut enbart på en automatisk databehandling av uppgifter som avser dennes personliga egenskaper, information till den registrerade, den enskildes rätt till insyn och rättelse datasäkerhet, sekretess och samt om galhing.

104 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

För vissa fall möjligheter att göra avsteg från vad föreskrivs

ges som i direktivet. I artikel 13.1 sålunda medlemsstaterna möjligheter att

ges

lagstiftning begränsa omfattningen de skyldigheter och rätgenom av tigheter följer artiklarna 6.1 principer för de behandlade perso-

som av nuppgiftemas kvalitet, 10 information vid insamling av uppgifter från den registrerade, ll.l information när uppgifterna inte har samlats in från den registrerade, 12 den registrerades rätt att få tillgång till uppgifter och 21 behandlingarnas offentlighet. En sådan begränsning får dock göras endast i fall då det är nödvändig åtgärd med hänsyn till

en vissa särskilt angivna ändamål, bl.a. förebyggande, undersökning eller avslöjande av brott.

Artikel 18 innehåller bestämmelser som ålägger medlemsstaterna att föreskriva att den registeransvarige eller dennes företrädare skall underrätta tillsynsmyndigheten före genomförandet av en behandling som helt eller delvis genomförs på automatisk väg eller serie sådana be-

en handlingar har eller närbesläktade ändamål. För vissa fall

som samma finns det möjligheter till undantag och förenklingar amnälningspro-

av ceduren artikel l8.2-4.

Enligt artikel 20 är medlemsstaterna skyldiga att bestämma vilka behandlingar som kan innebära särskilda risker för den registrerades fri- och rättigheter samt att säkerställa att sådana behandlingar kontrolleras innan de påbörjas. Sådana förhandskontroller skall utföras av tillsynsmyndigheten kan också utföras ett led i det nationella

men som parlamentets förberedande arbete med en åtgärd eller som ett led i arbetet med åtgärd grundas på sådan lagstiftande åtgärd, vilken

en som en definierar behandlingens art och anger lämpliga skyddsåtgärder artikel 20.3.

Direktivet innehåller även bestämmelser rörande överföring av personuppgifter till länder utanför den Europeiska gemenskapen. Enligt huvudregeln skall medlemsländerna föreskriva att en överföring av sådana uppgiñer, är under behandling eller är avsedda att behandlas

som efter överföring till tredje land, får ske endast om ifrågavarande tredje land säkerställer en adekvat skyddsnivå artikel 25.1.

Medlemsstaterna skall enligt artikel 22 föreskriva att var och en har rätt att föra talan inför domstol kränkningar sådana rättigheter

om av som skyddas av den nationella lagstiftning som är tillämplig på behandlingen i fråga. Enligt artikel 23 skall även föreskrivas att var och en, som lidit skada till följd av en otillåten behandling eller någon annan åtgärd som är oförenlig med de nationella bestämmelser som antagits till följd av direktivet, har rätt till ersättning av denregisteransvarige för den skada han lidit.

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 105

Som inledningsvis nämndes har personuppgiftslagen i genom svensk rätt införlivats de principer och riktlinjer som direktivet innehåller. Personuppgiftslagen behandlas ovan i avsnitt 4.3.6.

4.4.2 Europarådets dataskyddskonvention

Europarådets ministerkommitté antog år 1980 en konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling personuppgifter SO av 1982:50, den s.k. dataskyddskonventionen. Konventionen trädde i kraft den l oktober 1985 och har ratificerats ett antal länder, bl.a. av Sverige. Syftet med konventionen är att säkerställa respekten för grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter artikel l. Utgångspunkten är att vissa den enskildes rättigheter kan av behöva skyddas i förhållande till den princip om fritt flöde av information, oberoende gränser, finns inskriven i internationella överav som enskommelser om mänskliga rättigheter. Med personuppgifter i detta sammanhang all information som avses kan hänföras till en identifierad eller identiñerbar person. Till automatisk databehandling hänförs i konventionen såväl lagring av uppgifter utförandet av logisk eller aritmetisk behandling av dessa samt ändsom ring, utplåning, återvinning eller spridning av uppgifterna. Konventionens tillämpningsområde är enligt huvudregeln automatiserade personregister och automatisk databehandling av personuppgifter i allmän och enskild verksamhet. Varje konventionsstat kan dock göra vissa allmänna inskränkningar eller utvidgningar i tillämpningsområdet för konventionen i dess helhet artikel 3. Därutöver finns vismöjligheter att göra undantag från några de enskilda bestämmelsa av artikel 9. Reservationer mot bestämmelserna i övrigt får inte serna göras artikel 25. Däremot är det ingenting som hindrar att registrerade tillerkänns ett omfattande skydd än som föreskrivs i konpersoner mer ventionen artikel ll. I konventionens centrala bestämmelser artiklarna 4-l l ställs vissa grundläggande principer för dataskydd upp. De innebär bl.a. följande. Personuppgifter skall undergå automatisk databehandling skall som inhämtas och behandlas på ett korrekt sätt. De skall lagras och behandlas på ett korrekt sätt. De skall lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål. Uppgifterna skall vidare relevanta för dessa ändamål och vara får inte användas på ett sådant sätt som är oförenligt med dem artikel 5. Vissa kategorier av personuppgifter får inte undergå automatisk databehandling, inte den nationella lagen ett ändamålsenligt om ger

106 Den nuvarande rättsliga regleringen... SOU 1999: 109

skydd. Detta gäller i fråga om uppgifter om ras, politisk åskådning, religiös tro och annan övertygelse, hälsa, sexualliv samt brottmålsdomar artikel 6. Lämpliga säkerhetsåtgärder skall vidtas för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse artikel 7. Vidare föreskrivs bl.a. att alla är registrerade i ett personregister skall ha

som möjlighet till insyn i registret och möjlighet att få rättelse till stånd om personuppgifter har behandlats i strid med nationell lagstiftning som syftar till att förverkliga de i artiklarna 5 och 6 fastlagda principerna.

Undantag får enligt konventionen göras i fråga om kraven på personuppgiñemas beskaffenhet, förutsättningarna för behandling av känsliga uppgifter och vissa andra föreskrivna skyddsåtgärder. För sådana avvikelser krävs dock dels att de har stöd i nationell lagstiftning, dels att de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda statens säkerhet eller dylikt eller för att skydda den registrerades eller

fri- och rättigheter. andra personers

4.4.3 Europarådets rekommendationer

om

dataskydd

Europarådet har antagit ett flertal rekommendationer om dataskydd inom olika områden. Dessa rekommendationer är i och för sig inte bindande för medlemsländerna men genom att anta rekommendation

en utan reservation anses medlemslandet i princip åtagit sig att följa den och försöka anpassa sin nationella lagstiftning till rekommendationens innehåll. Av intresse för utredningens arbete torde endast rekom-

vara mendationen om skydd för personuppgifter som används för forskning och statistik, No. R 83 10.

Rekommendationen om skydd för personuppgifter som används för forskning och statistik, No. R 83 10

Sverige har utan reservation anslutit sig till rekommendationen som antogs år 1983. Syftet med rekommendationen är att tillgodose såväl forskningens behov som skyddet för den enskildes integritet. Rekommendationen är tillämplig på personuppgifter som uteslutande används för vetenskaplig forskning och statistik, såväl inom den allmänna som inom den enskilda sektorn och oberoende uppgifterna förs med

av om hjälp av ADB eller manuellt.

Respekten för den personliga integriteten skall garanteras i varje projekt använder personuppgifter. Är det möjligt skall projekten

som utföras med anonyma uppgifter. Vidare får personuppgifter som erhål-

SOU 1999: 109 Den nuvarande rättsliga regleringen... 107

lits för forskning och statistik inte användas för någon annat ändamål än dessa. Personuppgifter med den enskildes samtycke samlats in

som för ett särskilt projekt får inte utan den enskildes samtycke användas i samband med något annat ändamål.

Personuppgifter används för forskning och statistik får inte

som publiceras i identiñerbar form, såvida inte de berörda lämnat sitt samtycke och det sker i enlighet med skyddsbestämrnelser i inhemsk lag.

Så långt det är möjligt skall det i varje projekt anges om personuppgift skall förstöras, avidentiñeras eller bevaras när projektet är avslutat och i så fall under vilka former som uppgifterna skall bevaras.

I Europarådet har rekommendation till skydd för personupp-

en ny gifter som samlas in och behandlas för statistik förhandlats fram. Denna förväntas ersätta den nuvarande rekommendationen.

4.4.4 OECD:s

riktlinjer

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD har enexpertgrupp utarbetat vissa riktlinjer fråga om integritetsskyddet och persondatailödet över gränserna. Riktlinjerna antogs år 1980 av OECD:s råd tillsammans med en rekommendation till medlemsstatemas regeringar om att beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Samtliga medlemsländer, däribland Sverige, har godtagit rekommendationen och därmed åtagit sig att följa denna.

Riktlinjerna innehåller bl.a. en särskild avdelning som behandlar grundläggande principer rörande skyddet för den personliga integriteten på det nationella planet. I mångt och mycket överensstämmer riktlinjerna i dessa hänseenden med vad i EG:s dataskyddsdi-

som anges rektiv och Europarådets dataskyddskonvention. Riktlinjerna är emellertid mindre detaljerade och uppställer i vissa hänseenden också lägre krav än dessa.

109 Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering... 109

SOU 1999: om

5 änstkommitténs förslag om

Socialtj författningsreglering av socialtjäns-

tens m.m.

personregister,

5.1 Inledning

Frågan författningsreglering socialtjänstens personregister beom av handlades Socialtjänstkommittén islutbetänkandet Dokumentation av och Socialtjänstregister SOU 1995:86. I betänkandet föreslogs dels att bestämmelser dokumentation i socialtjänsten skulle införas, dels en om lagreglering socialtjänstens personregister. Bestämmelserna föreav slogs intagna i särskild lag, lag dokumentation och socialtjänsten om register Av de båda förslagen det emellertid endast förslaget m.m. var dokumentationsskyldighet ledde till lagstiftning, och då i form om som ändringar i socialtjänstlagen 1980:620 prop. 1996/972124, bet. av l996/97:SoUl8, rskr. 1996/972264, SFS 1997:313. Lagändringarna trädde i kraft den l januari 1998. I det följande avsnitt 5.3 redovisas Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering socialtjänstens personregister. Eftersom om av utgångspunkten vid kommitténs överväganden beträffande vilka uppgifter borde få finnas i dessa personregister de bestämmelser som var föreslogs gälla för dokumentation inom socialtjänsten m.m., lämsom i ett inledande avsnitt avsnitt 5.2 redogörelse för detta förslag nas en och för de lagändringar det föranledde. I avsnitt 5.4 redovisas resom missynpunktema på Socialtjänstkommitténs förslag om författningsreglering socialtjänstens personregister och i avsnitt 5.5 redovisas av regeringens överväganden. Utredningen återkommer i avsnitt 6 till Socialtjänstkommitténs förslag och till de remissynpunkter som framfördes.

5.2 om dokumenta-

Nya lagbestämmelser tion i socialtjänsten

Socialtjänstkommittén föreslog att nya generella och mycket utförliga bestämmelser dokumentation i socialtjänsten skulle införas genom om

110 Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering.. SOU 1999: 109

om

en särskild lag, lag om dokumentation och socialtjänstregister m.m., och att reglerna skulle göras tillämpliga också på sådan enskilt bedriven verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn. Bestämmelserna föreslogs samlade i lagens första kapitel, l kap. Dokumentation inom socialtjänsten m.m.

Förslaget ledde till lagstiftning i så måtto att vissa ytterligare bestämmelser om dokumentation infördes i socialtjänstlagen 50 och 51 §§, enligt regeringen prop. 1996/972124 s. 149 främst i förtydligande syfte och som ett komplement till förvaltningslagens regler. Dokumentationsreglerna gjordes vidare generellt tillämpliga

på sådan enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänsten som står under länssty-

relsens tillsyn 70 a § socialtjänstlagen.

Utan att närmare gå in på kommitténs förslag dokumentations-

om skyldighet kan sägas att förslaget i huvudsak överensstämde med regeringens men att det var än mer detaljerat, bl.a. när det gällde dokumentationsskyldighetens omfattning och kraven på dokumentationen.

I 51 § första stycket socialtjänstlagen finns den grundläggande bestämmelsen om dokumentationsskyldighet. Enligt första meningen i det stycket skall handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling dokumenteras. Enligt förarbetena a. prop. s. 151 och 181 avses med handläggning av ärenden alla åtgärder från det att ett ärende anhängiggörs

- genom en ansökan eller på något annat sätt, t.ex. på initiativ av myndigheten själv -till dess att det avslutas genom beslut. Verksamhet rådgiv-

som ning och information samt vissa öppna verksamheter omfattas inte

av dokumentationsskyldigheten. Däremot omfattas socialnämndens arbete med att avge yttranden till andra myndigheter, t.ex. i brottmål beträf-

fande bl.a. ungdomar, dokumentationsskyldigheten. Som framgått

av skall vidare dokumentation ske av sådant rent faktiskt handlande

som utgör genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling.

I 51 § första stycket socialtjänstlagen regleras vidare generellt vilken information dokumentationen skall lämna. Enligt bestämmelsen skall dokumentationen utvisa beslut och åtgärder vidtas i ärendet

som samt faktiska omständigheter och händelser betydelse. Det är, fram-

av håller regeringen i förarbetena a. 181, primärt intresse för

prop. s. av den enskilde att få en korrekt handläggning ärendet och i förekom-

av mande fall en insats av god kvalitet. Dokumentationen skall kunna

användas av socialtjänstens personal ett arbetsinstrument för den in-

som dividuella planeringen, för handläggningen ärendet, för genomfö-

av

randet och för uppföljning ärendehandläggningen och insatsen.

av Uppgifterna utnyttjas enligt regeringen också i flera andra för socialtjänsten viktiga sammanhang, t.ex. underlag för kvalitetssäkring,

som forskning och framställning statistik. I förarbetena a. 152

av prop. s.

SOU 1999: 109 Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering... lll

om

och 181 framhåller regeringen att dokumentationen- för att fylla sin huvuduppgift skall innehålla tillräcklig, väsentlig och korrekt infor- mation. Det sägs vidare att vad utgör tillräcklig och väsentlig insom formation kan variera starkt mellan olika verksamheter och ärendetyper inom socialtjänsten samt att endast de uppgifter som har betydelse med hänsyn till verksamhetens art och det enskilda fallet behöver dokumenteras. Enligt regeringen bör dokumentationen innehålla uppgift om har gjort viss anteckning och när anteckningen gjordes. Att vem som en sådana uppgifter finns är, menade regeringen, väsentligt såväl under ett ärendes handläggning och under genomförandefasen som därefter för olika slag uppföljning och kontroll. av Av 52 § socialtjänstlagen följer att dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet samt att den enskilde bör hållas underrättad de joumalanteckningar och andra anteckningar som om förs honom. I bestämmelsen föreskrivs vidare att det skall anteckom den enskilde att någon uppgift i dokumentationen är oriknas om anser tig.

5.3 Förslaget om socialtj änstregister

5.3.1 Bakgrund

Socialtj änstkommittén konstaterade att de flesta kommuner i landet vid den dåvarande tidpunkten använde sig personregister som förs med av stöd automatisk databehandling ADB för åtminstone något av soav cialtjänstens verksamhetsområden. Enligt kommittén var syftet med ADB-användningen främst att underlätta olika administrativa rutiner. Kommunerna måste ha möjlighet att bevaka och följa upp ärenden insocialtjänsten. Kommittén menade att, även det i första hand är om om administrativa rutiner inom socialtjänstens verksamhetsområden som har datoriserats, och effektiva ADB-stöd under senare år hade utnya vecklats också inom service-, vård- och behandlingsområdena. Socialtjänstkommittén framhöll att personregistrering med stöd av ADB i flertalet landets kommuner således förutsättning för att komav var en skulle kunna fullgöra sitt enligt socialtjänsten. Enligt munerna ansvar kommittén använde även Statens institutionsstyrelse och ett fåtal privata utövare ADB-baserade personregister som stöd för sin verksamhet. I betänkandet lämnade Socialtjänstkommittén en beskrivning av socialtj änstens personregister 44 ff.. Beskrivningen gällde verksamhet enligt socialtjänstlagen 1996:000, lagen l990:52 med särskilda bestämmelser vård lagen l988:70 om vård av missbrukare i om av unga,

112 Socialtjänstkommitténs förslag om föifattningsreglering... SOU 1999: 109

vissa fall, lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade, ärenden om tillstånd till riksfärdtjänsten, verksamhet inom familjerätten som bedrivs i kommunerna enligt föräldrabalken samt ärenden om bistånd asylsökande m.fl. och introduktionsersätt-

om ning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Beskrivningen har redovisats i avsnitt 3.2.

5.3.2 Kommitténs förslag

Socialtjänstkommittén ansåg att de från integritetssynpunkt viktiga gränserna för registrering av personuppgifter på socialtjänstens område borde anges i lag. Vid kommitténs överväganden beträffande vilka uppgifter som borde få finnas i dessa personregister socialtjänstregister var utgångspunkten de bestämmelser före-

som slogs gälla för dokumentation inom socialtjänsten Regleringen

m.m. föreslogs bli införd i samma lag som dokumentationsbestämmelserna, dvs. i den föreslagna lagen om dokumentation och socialtjänstregister m.m. Enligt förslaget skulle lagregleringen socialtjänstregistren

av omfatta bestämmelser om registerändamål, register-innehåll, sambearbetning, registeransvar, direktåtkomst till registrerade uppgifter, sökbegrepp, utlämnande av uppgifter på ADB-medium, informationsskyldighet samt gallring. Flera av bestämmelserna avsågs bli kompletterade i ett antal till lagen anslutande förordningar. De register skulle

som komma att föras med stöd den föreslagna lagen skulle s.k.

av vara statsmaktsregister, som inte krävde tillstånd Datainspektionen

av betänkandet s. 144. Kommittén erinrade dock att Datainspektio-

om nen skulle ha kvar sin befogenhet enligt datalagen att i vissa fall meddela föreskrifter till skydd för den personliga integriteten. Även i övrigt skulle datalagens allmänna regler personregister fortsätta att gälla

om för de register föreslogs lagreglerade, i den mån inte särskilda

som regler gavs i den föreslagna lagen eller i de till den lagen anslutande förordningama.

Bestämmelserna om socialtjänstregister föreslogs intagna i ett andra kapitel, 2 kap. Socialtjänstregister, i den tidigare berörda lagen do-

om kumentation och socialtjänstregister Enligt 2 kap. l § skulle

m.m. regleringen omfatta de personregister behövdes för sådan handlägg-

som ning av ärenden och verkställighet beslut inom socialtjänstens verk-

av samhetsområden som enligt den föreslagna lagen eller författ-

annan ning ankom på en kommun, ett kommunalförbund, Statens institutionsstyrelse eller sådan privat verksamhet stod under länsstyrelsens

som tillsyn. Bestämmelserna skulle inte omfatta sådana personregister

som fick föras utan tillstånd enligt datalagen licensregister och statsmakts-

Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering... 113

SOU 1999: 109 om

Vidare föreslogs att det s.k. socialtjänstundantaget i 2 a § register. tredje stycket 3 datalagen, dvs. att socialtjänsten utan tillstånd får inoch föra personregister innehåller uppgifter att någon fått rätta som om ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, skulle upphävas. Det enligt kommittén nämligen naturlig konsekvens att socialvar en av tjänstregistren i sin helhet författningsreglerades. Samtliga de socialtjänstregister innehöll känslig information skulle därmed komma som omfattas den föreslagna lagen. De register föll under lagens att av som tillämpningsområde fördes enligt kommittén i stor utsträckning med tillstånd från Datainspektionen. Lagen och de därtill hörande stöd av förordningama skulle ersätta dessa tillstånd. Enligt 2 kap. 2 § skulle ett socialtjänstregister inte få inrättas eller föras regeringen beslutat det i förordning. Lagen innebar utan att om en således inte att några socialtjänstregister inrättades. Av samma bestämmelse följde att föreskrifter hur registret skulle föras och anom vändas skulle meddelas av regeringen. Enligt förslaget betänkandet 144 skulle registerändamålen s. inte minst integritetsskäl begränsade till att verksamhet av - vara avse inom socialtjänsten 2 kap. 3 §. Registren skulle emellertid också få användas för tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik 2 kap. 4 §. När det sedan gäller registerinnehåll föreslogs att ett socialtjänstregister endast skulle få innehålla de uppgifter behövs för handläggsom ning ärenden inom socialtjänstens verksamhetsområden och för av verkställighet stödinsatser, vård och behandling 2 kap. 5 §. Komav mittén ansåg det dock med hänsyn till behovet flexibilitet och föreav komsten ständiga förändringar inom socialtjänsten inte lämpligt att i av lag ingående reglera vilka uppgifter ett register skulle få innehålla mer menade att regeringen i förordningar borde närmare föreskriva utan vilka uppgifter skulle få registreras betänkandet s. 145 f.. Komsom mittén uttalade därvid att skyddet för den personliga integriteten enligt kommitténs mening inte krävde att föreskrifterna innehållet skulle om sådan detaljrikedom att varje variabel angavs. Med hänsyn till ges en den mängd uppgifter det skulle bli fråga och till det mått av flexibiom litet systemet i sig skulle kräva det, menade kommittén, nödvändigt var att reglerna innehållet skulle få en mer allmän utformning utan om ges att översikten för den skull behövde gå förlorad. Det väsentliga var, framhöll kommittén, att den enskilde skulle bibringas en klar bild av vilka uppgifter honom myndigheterna och andra aktörer skulle ha om tillgång till genom registret. Att bearbeta uppgifter olika personregister kan, menade kommitur tén, i många fall göra handläggningen rättssäker och effektiv, samtidigt sambearbeming kan innebära särskilda risker från integritetssynsom

114 Socialtjänstkommitténs förslag om föryizttningsreglering... SOU 1999: 109

punkt betänkandet s. 146 f.. I lagförslaget fanns ett allmänt medgivande 2 kap. 6 § första stycket till sambearbetning med uppgifter från olika socialtjänstregister. Enligt bestämmelsen kunde emellertid

regeringen begränsa denna möjlighet genom föreskrifter i förordning. Eftersom ett socialtjänstregister med nödvändighet skulle komma att behöva tillföras uppgifter från andra register, inte minst vid handläggningen

av olika slags förmåner, innehöll förslaget även möjlighet att tillföra ett

en socialtjänstregister uppgifter från andra register 2 kap. 6 § andra stycket. Som förutsättning för överföringen skulle

dock gälla att regeringen föreskrivit vilka uppgifter som ñck överföras.

Socialtjänstkommittén föreslog betänkandet 147 att regis-

s. teransvaret skulle ligga på nämnd enligt socialtjänstlagen utövar

som ledningen socialtjänsten och i övriga fall på den myndighet eller pri-

av vata utövare som ansvarar för handläggningen de ärenden för vilka

av registret var inrättat 2 kap. 7 §.

Direktåtkomst till registrerade uppgzfter, dvs. möjlighet att ta fram innehållet i registret, t.ex. att kunna läsa text på bildskärm eller att ha terminalåtkomst, skulle enligt förslaget endast den registeransvarige ha 2 kap. 8 §. Enligt kommittén betänkandet 148 och 183 det

s. var nämligen från integritetssynpunkt angeläget inte lät direktåt-

att man komsten till uppgifter i ett socialtjänstregister vidare än be-

vara som hövdes med hänsyn till den verksamhet för vilken registret fördes. Detta innebar att intressenter utanför den handläggning registret

som inrättats för inte skulle tillgång till uppgifterna. Från denna regel gjordes undantag för de kommuner där socialtjänsten organiserad

var under olika nämnder inom kommun. Undantaget föranlett

en var av kommitténs förslag till ändringar i sekretesslagstiftningen. I annat fall skulle nämligen dessa nämnder inte få tillgång till samtliga registrerade uppgifter i kommunen.

Enligt kommittén aktualiserade emellertid principen att endast den registeransvarige skulle ha direktätkomst till registrerade uppgifter vissa frågor även beträffande Statens institutionsstyrelse betänkandet

s. 149. Detta hängde samman med att Statens institutionsstyrelse

ansvarade för ett stort antal institutioner och att det register fördes för

som styrelsens verksamhet enligt kommittén att ett enda

var anse som personregister i datalagens mening, trots att handläggningen vid de olika institutionerna borde avgränsad från varandra. Det samti-

ses som var digt, menade kommittén, naturligt att institutionerna på lokal nivå,

som fattade beslut intagning, behövde direktätkomst till uppgifter i

om registret. Detta var nödvändigt för att verksamheten skulle fungera rationellt, effektivt och rättssäkert och för att vårdmålen skulle kunna nås. Enligt förslaget skulle emellertid institutionerna i konsekvens med den ovan angivna principen få direktätkomst endast till uppgifter i registret

Socialtjänstkommitténs förslag författningsreglering... 115

SOU 1999: 109 om

föremål för vård vid den institusom avsåg de personer som var egna Vidare skulle regeringen enligt förslaget kunna meddela företionen. skrifter hindrade direktåtkomst till vissa integritetskänsliga uppsom i registret saknade betydelse för vården vid institutionen.

gifter som

Kommittén föreslog inte någon begränsning i möjligheterna att med

olika sökbegrepp hämta information socialtj änstregistren 2 kap. 9 § ur 151 ff.. Detta trots att enligt kommittén vissa fördelar i

betänkandet s.

torde stå att vinna med begränsningar där-

integritetsskyddshänseende

menade kommittén, för den löpande ärendevidlag och trots att man, hanteringen i normalfallet knappast skulle behöva söka information med andra begrepp än och Kommittén framhöll namn personnummer. uppgifterna i registren, skulle grundas på de uppgifter som enatt som den föreslagna dokumentations- och socialtjänstregisterlagen skulle ligt dokumenteras inom socialtjänsten, skyddas sekretess och en långtav gående inskränkning sökmöjlighetema skulle medföra stora svårigav heter fram uppgifter i den verksamhet som avser tillsyn, uppföljatt ta ning, utvärdering och framställning av statistik. Användningen av en uppgift i socialtjänstregister sökbegrepp skulle dock bara vara ett som tillåten det behövdes för tillämpning lag eller annan författningom av varmed avsågs endast de författningar som reglerade socialtjänstens verksamhetsområden enligt 2 kap. l § eller för rättelse, tillsyn, upp- följning, utvärdering, urval för forskning eller framställning av statistik

betänkandet 184.

s. Utlämnande uppgifter från ett socialtjänstregister på ADBav medium skulle enligt förslaget betänkandet 149 ff. få ske endast om s. det följ de lag eller förordning eller uppgiften skulle användas för av om forskning eller framställning statistik 2 kap. 10 §. av I 2 kap. ll § förslaget till lag dokumentation och socialtjänstreom gister farms bestämmelser information betänkandet s. 158. m.m. om Enligt förslaget skulle den registeransvarig för ett socialtjänstsom var register till den enskilde eller avsågs bli registrerad på se att som var lämpligt sätt fick information registret. Informationen skulle inneom hålla beskrivning de uppgifter registret fick innehålla samt en av som upplysning registerändamålen, de sekretess- och säkerhetsbeom stämmelser gällde för registret, rätten att få registerutdrag och som rättelse med stöd datalagen samt de begränsningar i fråga om diav rektåtkomst till registrerade uppgifter, utlämnande uppgifter på meav dium för automatisk databehandling, sökbegrepp och bevarande av

uppgifter som gällde för registret. I förslaget till lag dokumentation och socialtjänstregister m.m. om fanns i 1 kap. 15 och 16 regler bevarande och gallring av sociom altjänsthandlingar, skulle ta över arkivlagens 1990:782 föresom skrifter gallring betänkandet 135 ff. och 174. Dessa bestämmelom s.

116 Socialyänstkommitténs förslag om fötfattningsreglering... SOU 1999: 109

ser, som med redaktionella ändringar i huvudsak motsvaras av 60 och 62 socialtjänstlagen, skulle enligt förslaget gälla även den som bedrev privat verksamhet och stod under länsstyrelsens tillsyn enligt socialtjänstlagen Bestämmelserna skulle vidare enligt 2 kap. 12 § gälla även för socialtjänstregister betänkandet s. 157 och 186.

Som ikraftträdandetidpunkt för lagen angav Socialtjänstkommittén den l juli 1996. Enligt en övergångsbestämmelse skulle utan hinder

av lagen ett motsvarande personregister som hade inrättats före ikraftträdandet få föras intill utgången av år 1997 i den mån registret inte ersattes av ett register enligt den föreslagna lagen betänkandet s. 186.

5.4 änstkom-

Remissynpunkter på Socialtj

mitténs

förslag

Vid remissbehandlingen av Socialtjänstkommitténs slutbetänkande förklarade sig remissinstanserna över lag dela uppfattningen att användningen av personregister inom socialtjänsten borde lagregleras. De flesta remissinstanser tillstyrkte i stora drag kommitténs förslag. Det bör dock framhållas att ett stort antal remissinstanser hade relativt många lagtekniska och språkliga synpunkter på kommitténs lagförslag. Som inledningsvis nämndes återkommer utredningen i avsnitt 6 till

remissynpunktema.

Även Datainspektionen hade

uppfattningen att användningen av personregister inom socialtjänsten borde lagregleras. Datainspektionen ansåg dock att den kommittén föreslagna metoden för författnings-

av reglering starkt kunde ifrågasättas och avstyrkte lagreglering på

en grundval av kommitténs förslag. Inspektionen framhöll att metoden med en detaljreglering i förordningar bara skjuter på problemen med den nödvändiga regleringen och inspektionen menade att tiden var mogen för att renodla registerförfattningama och- på bekostnad detalj-

av styrningen överlåta en större del ansvaret på de registeransvariga.

- av Författningen borde enligt Datainspektionen omfatta generella regler för det aktuella området samt borde, fortsatte inspektionen, individuell prövning och kompletterande föreskrifter från Datainspektionen kunna undvaras. Vad gäller innehållet i registren ansåg inspektionen att detta konkret skulle regleras i lagen den föreslagna regeln registerinne-

- om håll var enligt inspektionen uppfattning oklar- liksom begränsningarna för åtkomst. Datainspektionen, med vilken bl.a. Länsstyrelsen i Västernorrlands län instämde, ansåg vidare att det inte krävdes särskild lagstiftning om socialtjänstregister utan att bestämmelserna kunde inordnas i de verksamhetslagar reglerar området. Kammarrätten i

som

förslag författningsreglering... 117 SOU 1999: 109 Socialtjänstkommitténs om

de föreslagna socialtj änstregistren kunde medfö- Stockholm framhöll att verkningar vad gäller integritetsskyddet och att det därför ingripande ra reglerade bestämmelser vad skulle ingå i i lagen behövdes mer av som menade kammarrätten, inte tillräckligt med sådana register. Det var, Socialtjänstkommittén föreslagna formuleringen att ett socialden av skulle få "irmehålla de uppgifter behövs". Aven

tjänstregister som

Sundsvall ansåg att det skulle bättre att i lagen Kammarrätten i vara reglera registerinnehållet än att överlämna detta till regeringen närmare förordning. Rättsinstanserna i övrigt hade relativt många lagteki en och synpunkter tillstyrkte i stort sett den föreslagna

niska språkliga men

regleringen. Statens institutionsstyrelse ansåg att utformningen av ett i första hand skulle fråga för myndigheten enligt en av register vara en utformad förordning och att frågan inte skulle behöva tas regeringen upp vidare. det gäller lagens tillämpningsområde påpekade några remissin- När landsting i flera län hade ansvaret för insatser enligt stanser att även stöd och service till vissa funktionshindrade och

lagen 1993:387 om

landstingen på vissa håll driver institutioner för barn och ungdom. att Svenska kommunförbundet instämde med kommittén i att det skulle olämpligt i lag ingående reglera vilka uppgifter ett socialvara att mer tjänstregister skulle få innehålla. Förbundet avvisade därutöver förslaregeringen i förordning närmare skulle få föreskriva vilka get om att uppgifter skulle få registreras i ett socialtjänstregister. Förbundet som framhöll det fanns uppenbar risk för att sådan ordning skulle att en en leda till otydligt och osammanhängande regelverk som skulle vara ett lika dåligt till teknikutvecklingen dagens. I den mån reganpassat som lering behövdes beträffande vilka uppgifter som skulle få registreras, detta ske i lagen och inte i kompletterande bestämmelser. Flera borde kommuner instämde i detta yttrande. En kommun påpekade att det med till den betydelse kompletterande föreskrifter från bl.a. hänsyn stora regeringen skulle komma att få, det i lagtexten borde klargöras i vilka avseenden sådana detalj föreskrifter skulle få meddelas. Vidare framhöll

många kommuner kommitténs bedömning kostnaderna för att att av införa regleringen inte korrekt. De menade att kommunerna skulle var få betydande kostnad för utbildning och uppbyggnad av systemen. en Malmö kommun ansåg att det inte självklart att göra en skarp åtvar skillnad mellan socialtjänsthandlingar i akt och socialregister och en socialtjänstdokumentationen gjordes helt elektroniskt skulle det om menade kommunen, möjligt att upprätthålla skillnaden. inte, vara Kommunen påpekade att EG:s dataskyddsdirektiv använder ett gemenbegrepp "personal data" och kommunen ansåg att kommittén inte samt tillräckligt beaktat detta förhållande. Kommunen föreslog att begreppen

118 Socialtjänstkommitténs förslag om författningsreglering... SOU 1999: 109

socialtjänsthandling och socialtjänstregister skulle ersättas det av gemensamma begreppet "personuppgifter inom socialtjänsten". Intresseorganisationema hade i stort sett inget att erinra mot den föreslagna regleringen. Föreningen Sveriges Socialchefer ansåg att för-

slaget om socialtjänstregister- under förutsättning att innehållet i såda-

na register inte skulle komma att regleras i detalj i förordningar- skulle underlätta användningen ADB. Föreningen delade vidare kommitav téns uppfattning att kostnaderna för systemen på sikt kunde uppvägas av minskade kostnader för verksamheten. Några organisationer ansåg att kommuner med undermålig datasäkerhet inte skulle få registrera uppgifter om en enskild utan dennes medgivande. person Många remissinstanser betonade vikten sekretess och integritet av vid åtkomst och utlämnade uppgifter. De flesta remissinstanser, av dock inte Riksdagens ombudsmän JO, tillstyrkte likväl ändringen i sekretesslagen som skulle göra det möjligt att lämna uppgifter mellan olika myndigheter inom samma sekretessområde inom och en samma kommun. JO framhöll att motsvarande fråga uppkommer mellan socialtjänsten i två olika kommuner och menade utifrån principiella att man utgångspunkter borde överväga en likartad reglering för uppgiftslämnande mellan olika sociala myndigheter oberoende de finns i av om samma kommun eller inte. JO ifrågasatte dessutom behovet regel av en som den föreslagna, eftersom uppgifter endast bör lämnas med den ut enskildes samtycke och då regler redan finns för kontroll felaktiga av

utbetalningar av ekonomisk hjälp 65 § socialtjänstlagen

m.m. 1980:620. Mot den bakgrunden ansåg JO att ändringen i 14 kap. 2 § sekretesslagen 1980:100 skulle utredas vidare och att det inte borde bli möjligt att lämna uppgifter mellan olika nämnder i kommun i en större utsträckning än vad är fallet mellan olika verksamhetsgrenar som under en och samma nämnd.

Riksförsäkringsverket påpekade att försäkringskassoma hade behov

av att i olika ärenden fä uppgifter från socialtjänstregistren och framhöll vikten att dessa uppgifter kunde överföras via ADB. Socialstyav relsen påpekade att det borde finnas möjlighet för forskningsändaatt mål få inhämta uppgifter från register utanför socialtjänstområdet till socialtjänstregister. Statens institutionsstyrelse föreslog ytterligare en förändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen för att kunna fullfölja sitt upp-

drag avseende uppföljning och utvecklingsarbete. Enligt styrelsen bor-

de i ett nytt stycke i 14 kap. 2 § föreskrivas att sekretess enligt 7 kap. 4 § första och fjärde styckena inte hindrar uppgift enskild lämnas att om från kommun till Statens institutionsstyrelse för

en resultatuppföljning

och utvecklingsarbete avseende myndighetens verksamhet. Flera egen remissinstanser såg sekretesslagen ett hinder för utveckling och som samverkan mellan olika myndigheter och ansåg ytterligare

att undantag

förslag författningsreglering... 119

SOU 1999: 109 Socialtjänstkommitténs om

från reglerna sekretess mellan myndigheter. Malmö borde göras om kommun framhöll att det borde möjligt att registrera bakgrundsvavara riabler socialbidragstagare för uppföljning och planering av insatom ser. remissinstanser avstyrkte integritetshänsyn kommitténs Några av till obegränsade möjligheter att med hjälp olika sökbegrepp förslag av hämta information socialtjänstregistren. En kommun ansåg att uppur och utvärdering är särskilt känsliga skulle få gifter för uppföljning som användas sökbegrepp de med hänsyn till ändamålet och den som om registrerades integritet framstod uppenbart rimliga. En annan som kommun påpekade att vissa sökbegrepp i kombination kan peka ut ett fåtal socialtjänstens klienter på ett sådant sätt att deras integritet av kränks.

5.5 1996/972124 i social-

Prop. Ändring

änstlagen

I den i avsnitt 5.2 berörda propositionen, l996/97:l24 Ändring i prop. socialtjänstlagen, behandlade regeringen även Socialtjänstkommitténs

förslag till författningsreglering av socialtjänstens personregister.

I propositionen s. 156 uttalade regeringen att många faktorer, inte minst uppgifternas känslighet och registrens mångfald, talar för att det bör bildas ett fast regelverk för personregistreringen inom socialtjänstens område, anpassat till dess särskilda behov och intressen. Regeringen framhöll vidare att reglering socialtjänstregistren föruten av sätter avvägning mellan socialtjänstens behov rationell och en av en effektiv administration å sidan och den enskildes krav på skydd för ena den personliga integriteten å andra sidan. Enligt regeringens uppfattning innebar emellertid Socialtjänstkommitténs lagförslag inte någon lösning på de från integritetssynpunkt avgörande frågorna om registrering och behandling personuppgifter och regeringen var därför inte av beredd på då tillgängligt underlag lägga fram lagförslag för riksdaatt rörande socialtjänstens personregister. gen

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 121

ny om av

ÖVERVÄGAN DEN OCH FÖRSLAG

6 En lag om behandling av per-

ny

sonuppgifter inom socialtjänsten

6.1 Allmänna

utgångspunkter

Utredningens förslag: Socialtjänstens behandling av personuppgifter författningsregleras och anpassas till bestämmelserna i personuppgiftslagen 1998:204. Detta innebär bl.a. att förslaget ut-

går från personuppgiftslagens tillämpningsområde, begrepp och

terminologi och bestämmelserna har utformas så att de anger de undantag och preciseringar i förhållande till personuppgiftslagen som är motiverade.

Lagen föreslås få namnet lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

I socialtjänstlagen 1980:620 tas in en ny bestämmelse, 59 a som innebär att förbudet i 59 § samma lag mot att i s.k. sammanställningsregister anteckna uppgifter ömtåliga personliga för-

om hållanden inte skall hindra att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik.

6.1.1 Behovet särskild författningsreglering

av en Utredningen har i uppdrag att utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten. Syftet med författningsregleringen är enligt direktiven att garantera

122 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

ett fullgott och för detta särskilda område specialanpassat integritetsskydd. I direktiven sägs att utgångspunkten skall vara EG-direktivet om personuppgifter Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet sådana

av uppgifter och personuppgiftslagen 1998:204. Detta gäller enligt direktiven också för frågan om vilken behandling av personuppgifter

som skall omfattas av regleringen.

Även utredningen således har uttryckligt uppdrag utarbeta

om ett att

en författningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom so-

cialtjänsten, bör allra först något behovet av en sådan särskild

sägas om reglering.

Pliktregisterutredningen ifrågasatte i betänkandet Behandling

av personuppgifter om totalförsvarspliktiga SOU 1997:101 103 f.

s. om det skulle komma att finnas behov av särskilda registerförfattningar när personuppgiftslagen trädde i kraft. Bakgrunden till detta ifrågasättande var följande. En av de stora skillnaderna mellan personuppgiftslagen och datalagen 1973:289 är tillämpningsområdet. Medan datalagen gäller endast ADB-baserade register omfattar personuppgiftslagen all behandling av personuppgifter företas på automatiserad väg, lik-

som som manuell behandling av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i en strukturerad samling personuppgifter, vilka är tillgäng-

av liga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Vidare är en utgångspunkt för personuppgiftslagen att behandling

av personuppgifter är tillåten endast i de fall och de villkor i lagen.

som anges I andra fall skall behandling av personuppgifter inte få förekomma. Något tillståndsförfarande motsvarande det förekom enligt data-

som lagen finns inte.

Pliktregisterutredningen framhöll att som skäl för tidigare införda särskilda registerlagar inte sällan hade åberopats uttalanden från riksdagen om nödvändigheten av sådan lagstiftning. Dessa uttalanden förlorar, menade Pliktregisterutredningen, mycket i aktualitet i och med personuppgiftslagens införande, eftersom uttalandena i huvudsak gjordes mot bakgrund av att vissa stora statsmaktsregister tidigare i

var princip oreglerade. Utredningen pekade att personuppgiftslagen är tillämplig även på sådana register och till stor del avhjälper den

uppmärksammande bristen med sin i förhållande till datalagen direkta

- reglering av behandlingen av personuppgifter. Pliktregisterutredningen framhöll dock att personuppgiftslagen är mindre utförlig än de särskilda registerförfattnin garna.

Pliktregisterutredningen ansåg att behovet av registerförfattningar

torde bli mindre i och med personuppgiftslagens ikraftträdande. Utredningen menade dock att personuppgiftslagen generell produkt

är en

SOU 1999: 109 En ny lag om behandling av personuppgijier... 123

avsedd att all slags verksamhet där behandling av personuppgif-

passa ter utförs och att det därför finns anledning att undersöka om inte preciseringar och särregleringar är nödvändiga många områden. Detta gäller, menade utredningen, särskilt verksamhet som inte omfattas av EG-direktivet och när fråga är behandling av känsliga personupp-

om gifter.

Pliktregisterutredningens slutsats var att viss särskild reglering vid sidan personuppgiftslagen nödvändig. Personuppgiftslagen för-

av var utsätter, menade utredningen, också närmast att sådan reglering sker, i vart fall i vissa situationer. Det framhölls från utredningens sida dock att det finns anledning att överväga vilken omfattning särregleringen skall ha och i vilken form den skall ges.

I den proposition behandlade Pliktregisterutredningens förslag

som prop. 1997/98:80 Lag om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga fördes inget allmänt resonemang om behovet av registerförfattningar när personuppgiftslagen väl trätt i kraft. Dock uttalade regeringen att personuppgiftslagens tillkomst inte utgör tillräckligt skäl att frångå den uppfattning som riksdagen givit uttryck för; att stora personregister med känsliga uppgifter skall lagregleras a. prop. s. 26. Regeringen menade vidare att en viss särskild reglering vid sidan av personuppgiftslagen var nödvändig när det gällde Totalförsvarets pliktverks hantering av personuppgifter a. prop. s. 25. Enligt regeringen förutsätter också personuppgiftslagen att sådan reglering sker, i vart fall i vissa situationer.

I betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik SOU

- - 1997:39 s. 208 ff. konstaterade Datalagskommittén endast att kommitténs uppdrag inte omfattade de särskilda registerförfattningama. Kommittén föreslog att särregler i registerförfattningar skulle gälla framför den nya persondatalagen personuppgiftslagen. Datalagskommittén framhöll dock att det är nödvändigt att se över de befintliga registerförfattningama innan den nya lagstiftningen börjar tillämpas deras respektive område och att registerförfattningama måste anpassas till såväl EG-direktivet som till den föreslagna persondatalagen. Kommittén menade att registerförfattningama bygger att den generellt tillämpliga datalagen fyller ut där det inte finns särregler och när datalagen byts ut mot persondatalagen, med delvis andra regler och annan terminologi, vissa justeringar givetvis måste ske i registerförfattningarna för att passa in dem i den nya, grundläggande rättsliga miljön.

I prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag s. 40 uttalade regeringen att den nya lagen i princip bara bör innehålla generella regler och att behovet av undantag och särregler för mer speciella områden får tillgodoses genom andra författningar. Regeringen framhöll att registerförfattningama innehåller många preciserade och viktiga regler som inte

124 En ny lag om behandling av personuppgifer... SOU 1999: 109

rimligen kan ersättas av de generella bestämmelser som den nya lagen innehåller. Vid utskottsbehandlingen av förslaget till personuppgiftslag uttalade Konstitutionsutskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande, att det saknas anledning att nu avvika från den tidigare fastlagda målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras särskilt i lag bet. 1997/98:KU18 s. 43, rskr. 1997/98:180.

Precis som Pliktregisterutredningen ifrågasatte behovet av särskilda regler när det gäller totalförsvarspliktiga, kan det menar utredningen

-

möjligen ifrågasättas om det egentligen finns något behov av en sär- skild reglering för den behandling av personuppgifter som sker inom socialtjänsten. Även socialtjänstens behandling personuppgifter

av omfattas av personuppgiftslagens bestämmelser.

Emellertid nödvändiggör verksamheten inom socialtjänsten en omfattande hantering av personuppgifter som är känsliga från integritetssynpunkt. Därtill kommer att verksamheten berör ett mycket stort antal enskilda individer. Redan detta förhållande talar, med hänsyn framför allt till den nyss redovisade målsättning som statsmakterna gett till känna, med styrka för att behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten bör regleras särskilt i lag. Det finns emellertid även andra skäl till det.

För det första innebär en sådan särskild reglering att det blir möjligt att få en mer enhetlig tillämpning av den behandling av personuppgifter som förekommer inom socialtjänsten. Utan särskild lagstiftning

en området har nämligen varje myndighet eller annan inom socialtjänsten och de anställda där att tillämpa personuppgiftslagen och göra be-

en dömning av om den tänkta behandlingen av personuppgifter är laglig. Personuppgiftslagen är generellt tillämplig och även socialtjänstens behandling av personuppgifter kommer att omfattas därav, inte sär-

om skilda bestämmelser meddelas som avviker från personuppgiftslagen.

Vidare anser utredningen, som kommer att framgå i det följande se avsnitt 6.4, att det är nödvändigt att socialtjänsten, för att arbetsuppgifterna i den verksamheten skall kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, får rätt att behandla personuppgifter som är att som känsliga

anse personuppgifter i personuppgiftslagens mening. Personuppgiftslagen medger emellertid inte att känsliga personuppgifter behandlas inom socialtjänsten, om inte att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter ytterligare undantag från

om förbudet i personuppgiftslagen mot att behandla sådana uppgifter. Sådana föreskrifter får meddelas endast om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Några generella sådana föreskrifter har emellertid inte meddelats. Även vissa andra undantag, utredningen

som återkommer till, behöver göras från regleringen i personuppgiftslagen.

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgi er... 125 ny om av

Det finns alltså för att socialtjänsten skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter ett behov särreglering i förhållande till person- - av en uppgiftslagen. Det är visserligen inget hindrar att dessa undantag som görs i form än i lag, t.ex. får, som ovan nämnts, enligt 20 § perannan sonuppgiftslagen regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter ytterligare undantag från förbudet i om 13 § mot att behandla känsliga personuppgifter. Utredningen anser dock att frågan undantag från personuppgiftslagens bestämmelser i om så integritetskänslig verksamhet socialtjänsten, bör underställas en som riksdagen. Utan att föregripa utredningens överväganden i övrigt kan vidare nämnas att det- i verksamhet är så integritetskänslig som socien som altj änsten kan finnas all anledning att fundera närmare frågor som t.ex. vilka bör ha direktåtkomst till de personuppgifter som finns i som verksamheten och möjligheten att söka information något sätt om bör begränsas. I den mån det finns behov av att reglera sådana frågor, måste det ske i särskild lagstiftning, eftersom de inte fått sin lösning en i personuppgiftslagen. Sammanfattningsvis utredningen att övervägande skäl talar för anser att behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten bör regleras särskilt i lag. Utredningen förslår således att en sådan reglering införs. Hur socialtjänsten närmare bör avgränsas berörs i avsnitt 6.2, där även

andra frågor som rör tillämpningsområdet tas upp.

Utredningen är medveten om att en lagstiftning som enligt direktihar främsta syfte att garantera ett fullgott och för detta särskilven som da område specialanpassat integritetsskydd, innebär att fler personuppgifter får behandlas varit möjligt om verksamheten reglerats än som enbart personuppgiftslagen. Dock får inte fler personuppgifter beav handlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen se avsnitt 6.4. Som nyss nämndes är det emellertid nödvändigt att göra dessa undantag från personuppgiftslagen för att verksamheten skall kunna fullgöras inom socialtjänsten. Utredningens förslag innebär att dessa undantag kommer att göras i lag och inte vilket varit möjligt av regeringen i förordning eller, efter beslut av regeringen, i myndig- hetsföreskrifter. Avslutningsvis vill utredningen framhålla att avsikten med lagstiftningen inte på något sätt är att utvidga socialtjänstens nuvarande möjligheter att registrera uppgifter om medborgarna. Huruvida personuppgifter i det enskilda fallet skall samlas in eller lämnas ut avgörs av annan lagstiftning och inte av personuppgiftslagen eller av den här lagen. Vad som däremot är viktigt att åstadkomma är att den lagstiftning som skall reglera under vilka förutsättningar personuppgifter i övrigt får behandlas inom socialtjänsten, inte hindrar att personuppgifter får be-

126 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

handlas när så krävs för att socialtjänsten skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

6.1.2 Hanteringsmodell eller missbruksmodell

Utredningen har funderat något kring frågan om det skulle vara möjligt att låta en lagstiftning som skall reglera socialtjänstens behandling av personuppgifter vara utformad efter en s.k. missbruksmodell, dvs. själva hanteringen av personuppgifter skulle vara i det närmaste fri och i lagstiftningen skulle endast identifieras vilken behandling av personuppgifter som utgör ett sådant missbruk att den bör förbjudas, i första hand kriminaliseras eller skadeståndsbeläggas.

Personuppgiftslagen 1998:204 liksom bl.a. EG-direktivet och

datalagen 1973:289 innebär att själva hanteringen av personupp-

gifter regleras, oavsett om hanteringen kan sägas utgöra ett missbuk. Lagen bygger sålunda på den s.k. hanteringsmodellen.

I prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag uttalades s. 36 f. att regeringen i likhet med Datalagskommittén och de allra flesta remissin-

stanser ansåg att det då inte möjligt att uppfylla skyldigheten att

- var genomföra direktivet annat sätt än genom att införa en lagstiftning av hanteringsmodell. Regeringen framhöll att ingen för övrigt kunnat konkret ange hur det skulle vara möjligt med hänsyn till EG-direktivet att använda en renodlad missbruksmodell. Regeringen menade dock att det finns starka skäl för att verka för att det blir möjligt att ifrån

en lagstiftning efter en vittornfattande hanteringsmodell och regeringen förklarade att den avser att lämpligt sätt utnyttja Sveriges inflytande i Europeiska unionen för att påverka i denna riktning. Regeringen

pekade att möjligheterna till påverkan givetvis är beroende att visa

av på användbara alternativ till en hanteringsmodell och att det därför är viktigt att diskussionen om och arbetet med möjliga utforrrmingar och alternativa modeller fortsätter. Regeringen nämnde därvid att Datalagskommittén diskussionsvis skisserat alternativ modell.

en

Som skäl för regleringsmodell använda sig hanterings-

att som av modellen framhöll Datalagskommittén i betänkandet Integritet Of-

fentlighet Informationsteknik SOU 1997:39 191 bl.a. att många

- s. människor inte bara i Sverige utan även internationellt fortfarande

- känner oro och obehag inför de möjligheter finns att behandla

som personuppgifter med hjälp av ADB. Datalagskommittén ansåg att det förhållandet att många människor i politisk demokrati känner obehag

en inför en viss hantering är ett starkt argument i sig för att reglera den hanteringen. Kommittén pekade bedömning verkar ha

att samma

SOU 1999: 109 En ny lag om behandling av personuppgifter... 127

gjorts i de flesta EU-stater, vilka har lagstiftning efter hanteringsmodellen, och av EU i och med att EG-direktivet antogs.

Som nyss nämndes har Datalagskomrnittén i betänkandet s. 179 ff. diskussionsvis skisserat på alternativ till en hanteringsmodell. Kommittén menade dock s. 185 att det kan antas att människor även i framtiden kommer att ha kvar sin oro för stora datasystem. Det torde därför, menade kommittén, bli nödvändigt att behålla en hanteringsmodell, ock i förenklad form, för stora databaser hos myndigheter och

om hos företag med enskilda som klienter eller kunder, t.ex. sjukhus, banker och försäkringsföretag. När det gäller de många små datasystemen, hos t.ex. skolor, småföretagare, enskilda och troligen också Internet synes det enligt kommittén däremot hopplöst att söka kontrollera

- själva hanteringen av persondata.

Datalagskommittén trodde för sin del betänkandet s. 192 att det kommer att dröja innan tiden är mogen för en övergång till missbruksmodellen. Den oro människor alltjämt känner för teknikens möjligheter måste respekteras, menade kommittén. Övriga EU-stater måste också vinnas för tanken på en sådan övergång. Datalagskommittén önskade emellertid att diskussionen om en övergång till missbruksmodellen skall fortsätta. Kommittén menade att Sverige vid lämplig tidpunkt bör ta initiativ till en persondatalagstiftning av mer modernt snitt. Eftersom enhetligheten inom EU bör bevaras bör menade kommittén detta

- initiativ i första hand avse tillskapandet av ett nytt EG-direktiv.

Vid sin behandling av proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag delade Konstitutionsutskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande, regeringens bedömning att det inte var möjligt att då genomföra EGdirektivet ett annat sätt än genom en lagstiftning som följer den struktur som direktivet anvisar bet 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180. Utskottet menade därför att lagstiftningen borde utformas efter en hanteringsmodell. Utskottet framhöll emellertid, i likhet med regeringen, att den lagstiftning som måste införas på grund av EG-direktivet redan framstod som omodern. Utskottet såg därför med tillfredsställelse att regeringen avsåg att verka för att det skall bli möjligt att ifrån en långtgående hanteringsmodell det aktuella lagstiftningsområdet.

Därefter har Konstitutionsutskottet i ytterligare ett betänkande med anledning av ett antal motioner från allmänna motionstiden 1998 behandlat frågor som rör personuppgiftslagen bet. 1998/99:KUl5. I betänkandet uttalade utskottet bl.a. att siktet bör vara inställt att åstadkomma en teknikoberoende lagstiftning till skydd för den personliga integriteten. Utskottet fann därför anledning att, i likhet med vad som gjordes vid personuppgiftslagens införande, framhålla att EG-direktivet i dag får anses omodemt. Utskottet menade att en revidering av direkti-

128 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

vet måste ske. Konstitutionsutskottet föreslog att riksdagen ger regeringen till känna att den med kraft bör verka för revidering sker

att en av EG-direktivet. Vidare föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen med innebörd att en översyn av personuppgiftslagen bör komma till stånd med syfte att, så långt det är möjligt inom EGdirektivets ram, åstadkomma en förändring av lagstiftningen i riktning mot ett regelverk som tar sikte missbruk av personuppgifter. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. 1998/99: 147.

Vidare har det IT-rättsliga observatoriet i sin rapport En missbruksmodell rapport 8/98 gjort vissa överväganden rörande bl.a. utfommingen av en missbruksmodell. Observatoriets slutsats var att en generell missbruksmodell enligt observatoriets beskrivning inte är möjlig att införa inom ramen för EG-direktivet rapporten 30.

s.

Som framgått av den tidigare redogörelsen är den rådande uppfattningen att det i en lagstiftning som bygger missbruksmodell inte

en är möjligt att uppfylla de krav som EG-direktivet ställer upp. Utredningen delar den bedörrmingen. Utredningen dessutom att det,

menar även om det vore möjligt att använda sig av en missbruksmodell när det gäller socialtjänstens behandling av personuppgifter, skulle mind-

vara re lämpligt att göra det. Det finns nämligen all anledning att tro att många människor kan känna oro och obehag vid tanken den stora mängd personuppgifter som hanteras inom ett område socialtjäns-

som ten. Att vid sådant förhållande överge hanteringsmodellen detta

område kan, menar utredningen, därför knappast komma i fråga. Frågan måste ses i ett större sammanhang. Datalagskommittén också när-

var mast inne att använda en missbruksmodell när hanteringen i praktiken är omöjlig att kontrollera och att i övriga fall t.ex. vid myndig-

heternas behandling av personuppgifter behålla hanteringsmodell.

- en

Ett annat argument mot att i detta sammanhang använda

en annan lagstiftningsteknik än i personuppgiftslagen är att personuppgiftslagen är en förhållandevis ny lagstiftning, i vart fall initialt inte

som - kommer att vara så där alldeles enkel att tillämpa. I ett sådant läge bör man inte om det inte finns tungt vägande skäl använda helt

- - en annan lagstiftningsteknik när det gäller socialtjänstens behandling

av personuppgifter. Det finns en risk för att det skulle bli mycket förvirrande för dem som har att tillämpa lagstiftningen på området. Det är dessutom sannolikt enklare för myndigheter och andra att tillämpa en hanteringsmodell, eftersom man är van vid det sedan tidigare.

Sammanfattningsvis anser utredningen att författningsregleringen

detta särskilda område bör som personuppgiftslagen utformas

- efter en hanteringsmodell. Lagstiftningen bör utgå från personuppgiftslagens tillämpningsområde, begrepp och terminologi och utformas så att den anger de undantag och preciseringar i förhållande till

person-

SOU 1999: 109 En ny lag behandling personuppgi 129

om av er...

uppgiftslagen som är motiverade. Det skulle naturligtvis vara möjligt att i den nya lagen upprepa personuppgiftslagens bestämmelser. Ett sådant system skulle emellertid bli tungrott och utredningen anser att man så långt möjligt bör undvika en sådan "dubbelreglering". Däremot är det naturligtvis viktigt att behovet av särreglering noga övervägs. I lagen bör tas in en bestämmelse som anger att personuppgiftslagens regler skall vara tillämpliga om inget annat följer av den föreslagna lagen.

Som tidigare har nämnts återkommer utredningen till lagens

tillämpningsområde i avsnitt 6.2.

6.1.3 Lagens

namn

Den föreslagna lagen kommer att tillämpas varje dag ett stort antal

av människor som är verksamma inom socialtjänsten. Det vore därför lämpligt att ge lagen ett kort namn. Utredningen har emellertid inte kunnat hitta ett kort namn på ett bra sätt beskriver vad lagen

som handlar om. Utredningen föreslår att lagen ges namnet lag behand-

om ling av personuppgifter inom socialtjänsten.

6.1.4 bör inte användas i

Registerbegreppet lagen

Datalagen 1973:289 innehöll grundläggande regler inrättandet

om och förandet av personregister med hjälp av automatisk databehandling. Register var i den lagstiftningen ett centralt begrepp. I EGdirektivet och i personuppgiftslagen har emellertid begreppet register mindre betydelse. Personuppgiftslagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter, oavsett om personuppgifterna ingår i ett register eller inte. Däremot är begreppet register i EG-direktivet och i personuppgiftslagen av intresse när det gäller manuell behandling

av personuppgifter. För att omfattas EG-direktivet och

av personuppgiftslagen skall de manuellt behandlade personuppgifterna ingå i eller vara avsedda att ingå i en strukturerad samling personuppgifter

av som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. ingå i ett register.

Som kommer att framgå av det följande utredningen att den

anser föreslagna lagen bör ha tillämpningsområde

samma som personuppgiftslagen och att enhetliga regler bör gälla för automatiserad behandling och för manuell behandling av personuppgifter, som ingår i ett register. Vid sådant förhållande kommer begreppet register

i detta sammanhang att sakna relevans och begreppet bör därför utred-

- menar

130 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

ningen inte förekomma i lagen. Detta hindrar naturligtvis inte att det

inom socialtjänsten även fortsättningsvis kommer att finnas ett stort antal regelrätta register, datoriserade eller manuella.

6.1.5 Särskilt om 59 § socialtjänstlagen 1980:620

Enligt 59 § socialtjänstlagen 1980:620 gäller att i sådana personregister hos socialnämnden som utgör sammanställningar av uppgifter inte får tas in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden. Dock att det i sådana register får tas in uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten och som innebär myndighetsutövning och den bestämmelse vilken ett beslut om en sådan åtgärd grundas.

Det är viktigt att framhålla att denna bestämmelse inte gäller innehållet i de personakter som ingår i socialnärrmdemas personregister utan endast sådana av socialnärrmden förda register i mer inskränkt bemärkelse som utgör sammanställning av uppgifter om klienterna. Hit hör framför allt de databaserade personregistren. Till register av förevarande slag räknas emellertid även alla former av manuella register, såsom t.ex. kortregister över utbetalningar, bevakningsregister av olika slag, servicekort etc prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten s. 568.

I förarbetena till socialtjänstlagen framhöll regeringen a. prop. s. 438 ff. att sådana sammanställningsregister, är upprättade för att

som underlätta administrationen av socialtjänsten, är tillgängliga ett mer omedelbart sätt än som är fallet med uppgifter i personaktema. De lämnar upplysningar om den enskilde klienten utan att samtidigt kunna ge en fullständig och objektiv beskrivning av hans förhållanden. Regeringen ansåg att registren därför framstår som särskilt känsliga från integritetssynpunkt. Därtill kommer, menade regeringen, att de är mer lättillgängliga och används av ett långt större antal tjänstemän vid socialförvaltningen än som är fallet med den enskilda personakten. På grund härav togs i 59 § socialtjänstlagen in en bestämmelse med det angivna innehållet.

Socialstyrelsen har med stöd av 50 § socialtjänstförordningen 1981:750 meddelat föreskrifter om personregister inom socialtjänsten SOSFS S 1981:26. Enligt föreskrifterna får i s.k. sammanställningsregister tas in endast uppgifter som i allmänhet framstår som neutrala, t.ex. nanm, personnummer, adress, civilstånd och övriga farniljeförhållanden, uppgift vårdnadshavare, förmyndare eller god samt

om man nära anhörig eller annan liknande uppgift, yrke, arbetsgivare, bostadsförhållanden, samt inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Som exempel på uppgifter som inte får tas in i ett s.k. sammanställningsregister nämndes i förarbetena till socialtjänstlagen prop.

SOU 1999: 109 En ny lag om behandling av personuppgifter... 131

1979/80:1 s. 568 f. integritetskänsliga uppgifter rörande t.ex. sjukdom, arbetsförmåga, missbruk och kriminalitet. Om sådana anteckningar behöver göras, blir det nödvändigt att lägga upp en personakt. I registret får sedan hänvisning till personakten. I förarbetena a. prop. s.

göras en 439 nämndes vidare att i ett sammanställningsregister aldrig får tas in orsak till fattat beslut eller annan uppgift som kan innefatta värdering

klientens förhållanden eller röja sekretesskyddade förhållanav annars den. Inte heller får i sådana register tas in uppgifter om vidtagna åtgärder som grundas på meddelanden från andra myndigheter, t.ex. rapporter om ingripande enligt lagen om tillfälligt omhändertagande.

Som inledningsvis nämndes får dock i sådana sammanställningsregister tas in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden, när det är fråga om beslut inom socialtjänsten som fattats om den registrerade och som innebär myndighetsutövning 59 § andra stycket. I Socialstyrelsens föreskrifter lämnas ett antal exempel vad som därvid avses. Beslut i ärenden om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen, andra beslut som fattats med stöd av socialnämndens allmänna kompetens i 5 § samma lag, beslut enligt de särskilda reglerna till skydd för underåriga i socialtjänstlagen, bestämmande av avgifter liksom beslut om återkrav enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen, beslut om överflyttning av ärende till annan Socialnämnd, beslut enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga och vård av missbrukare i vissa fall, samt beslut vid omprövning av socialnämndens beslut. I föreskrifterna sägs att sådana anteckningar skall vara så kortfattade som möjligt. Skälen liksom de närmare orsakerna för ett visst beslut får inte antecknas i vidare mån än som framgår av hänvisning till den författning vilken åtgärden har grundats. Däremot får, enligt föreskrifterna, antecknas i vilken form och i vilken omfattning socialtjänstens insatser utgått. Uppgifter som avser olika åtgärder som vidtas inom ramen för beslutade åtgärder, t.ex. att den registrerade blivit föremål för hembesök eller deltagit i terapisamtal får däremot inte antecknas. Omdömen och värderingar

om enskilda personer får inte tas in. I föreskrifterna sägs till sist att vid tveksamhet om en uppgift skall antecknas eller inte i ett sammanställningsregister skall sådan anteckning inte ske. Uppgiften bör då i stället föras

i den registrerades personakt eller motsvarande handling.

I Socialstyrelsens nämnda föreskrifter erinras vidare att med

om socialtjänst förstås inte enbart verksamhet enligt socialtjänstlagen utan också annan verksamhet som hör till detta område såsom t.ex. åtgärder enligt den särskilda lagstiftningen vård och vård miss-

om av unga av brukare i vissa fall. I föreskrifterna påpekas också att till socialtjänst räknas inte bara socialnämnds verksamhet utan också andra myndigheters åtgärder inom området, t.ex. vid omprövning socialnämnds

av beslut eller tillsyn över nämndens verksamhet. Bestämmelsen i 59 §

132 En lag behandling personuppgifier... SOU 1999: 109 ny om av

socialtjänstlagen gäller dock bara register Socialnämnd för.

som en Andra myndigheters och enskildas register faller således utanför be-

stämmelsens tillämpningsområde.

redovisade bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen infördes

Den nu för snart 20 år sedan. Vid den tidpunkten utfördes i princip all hantering av personuppgifter inom socialtjänsten manuellt. Den tidiga begränsade användningen av automatisk databehandling handlade oftast om att framställa listor över ärenden, fattade beslut, gjorda utbetalning-

Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 s. 142 ar m.m. f.. Numera är modern informationsteknik inom socialtjänsten vanligt förekommande och ökar hela tiden i omfattning. På en del håll, t.ex. i Stockholms stad, förekommer även elektronisk akthantering.

Mot denna bakgrund kan man fråga sig om inte bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen har spelat ut sin roll. Den moderna tekniken att söka information som finns lagrad i datorer är nämligen sådan att inforrnation, även den inte finns i ett register, kan tas fram sekundsnabbt

om med de sökmotorer som numera finns. Socialtjänstkommittén ansåg att begreppet sammanställningsregister, bl.a. beroende de nya sökmöjligheter som finns, delvis förlorat relevans. a. betänkande s. 142. Kommittén föreslog emellertid inte att bestämmelsen skulle upphävas och inte heller att den skulle modifieras på något sätt. Vid remissbehandlingen av Socialtjänstkommitténs betänkande synes inte 59 § socialtjänstlagen ha berörts.

Vidare har utredningen sig bekant att 59 § socialtjänstlagen på en del håll anses utgöra ett hinder för att behandla personuppgifter på ett rationellt och effektivt sätt.

Det har t.ex. sagts utredningen att bestämmelsen kan innebära att man inom socialtjänsten i vissa fall kan ha svårare att uppmärksamma att en person är i behov av hjälp. Förbudet mot att i s.k. sammanställningsregister anteckna uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden innebär nämligen att rapporter som kommer in till en nämnd, t.ex. en polisanmälan om att en underårig gjort sig skyldig till snatteri eller om att någon omhändertagits enligt lagen 1976:511 om omhändertagande av berusade m.m. LOB-rapport, och som inte föranleder att en personakt läggs upp, inte får sorteras i personnummerordning utan måste sparas i kronologisk ordning. Detsamma gäller beträffande underrättelse till socialnämnd om obetald hyra 12 kap. 44 § första stycket l jordabalken och obetald elräkning 11 kap. 4 § första stycket ellagen 1997:857. Detta innebär att det beträffande en och samma person kan finnas ett antal olika indikationer, dvs. flera rapporter inkomna vid olika tillfällen, att vederbörande är i behov hjälp, utan att detta

av uppmärksammas av de sociala myndigheterna eller att det uppmärksammas först efter en viss tid.

SOU 1999: 109 En ny lag om behandling av personuppgi er... 133

Vidare har det för utredningen framhållits att 59 § socialtjänstlagen kan hindra att uppgifter tas fram för att användas för utvärdering, uppföljning och kvalitetssäkring. En sådan insamling av uppgifter kan nämligen innebära att man kommer i konflikt med förbudet i 59 § socialtjänstlagen mot att i s.k. sammanställningsregister få anteckna uppgifter ömtåliga personliga förhållanden. Även bearbetning ett

om en av register i och för sig innehåller fullständig beskrivning de

som en av registrerades personliga förhållanden kan resultera i sammanställningar som står i strid med den nämnda bestämmelsen.

I det sammanhanget kan nämnas att utredningen har tagit del av ett antal beslut från Datainspektionen, som innebär att tillstånd lämnats

en kommun att föra ett personregister benämnt Psykiskt handikappades behov". Ändamålet med registret är kartläggning psykiskt handikap-

av pades vård- och omsorgsbehov för underlag för socialtjänst, psy-

att ge kiatri och andra myndigheter att i samverkan utarbeta och följa upp stödinsatser. I besluten har Datainspektionen som en särskild föreskrift bestämt att registret får innehålla det slag uppgifter och bearbetas

av det sätt som angetts i ansökan, under förutsättning att personregistret därmed inte kommer att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter om personregister. I andra inspektionens beslut som utredningen har tagit del av, har Datainspektionen uttalat att det inte ankommer på inspektionen att bedöma huruvida det register som tillstånd har lämnats för kommer att utgöra ett sammanställningsregister eller om de uppgifter som skall registreras är av det slag som avses i 59 § socialtjänstlagen. Datainspektionen har i stället framhållit att ansvaret för att ett register inom socialtjänsten förs i enlighet med de angivna bestämmelserna åvilar den som är registeransvarig.

Förbudet i 59 § socialtjänstlagen mot att i s.k. sammanställningsregister anteckna uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden har tillkommit för att värna den enskildes personliga integritet. Därför bör det

om förbudet i något avseende skall lättas kunna presenteras ett - upp starkt behov därav, ett behov som får väga tyngre än behovet

anses av att skydda den enskildes personliga integritet.

Enligt utredningens uppfattning har det inte framkommit tillräckligt belägg för att rent allmänt hävda att bestämmelsen inte längre fyller någon funktion. Tvärtom kan, menar utredningen, den moderna tekniken och dess sökmöjligheter t.0.m. medföra att behovet av en sådan bestämmelse är större i dag än tidigare. De moderna sökmotorerna möjliggör nämligen att ett sådant s.k. sammanställningsregister kan skapas på ett ögonblick.

Å andra sidan får bestämmelsen naturligtvis inte

om det inte finns

starka integritetsskäl som talar i den andra riktningen hindra att

- per-

134 En lag behandling personuppgiñer... SOU 1999: 109 ny om av

sonuppgifter kan behandlas inom socialtjänsten på ett modernt, effektivt och rationellt sätt.

Enligt utredningens uppfattning är det uppenbart att det inte kan komma i fråga att ändra bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen så att den medger att t.ex. LOB-rapporter, som inte tas in i en personakt, kan hållas ordnade i personnummerföljd. Det är nämligen precis den typen av register som bestämmelsen är avsedd att förhindra. Utredningen menar också att det knappast finns något behov av att för dessa och andra myndigheters rapporters skull göra någon ändring i 59 § socialtjänstlagen. Bestämmelsen behöver nämligen inte få några negativa konsekvenser för socialtjänstens arbete. Det enda som behövs är att man skapar nya rutiner för att bevaka LOB-rapporter och andra anmälningar från myndigheter. Inget hindrar t.ex. att socialtjänsten, när en anmälan kommer in, lägger upp ett ärende och därmed en personakt och sedan, om man konstaterar att det inte finns någon anledning att vidta någon åtgärd, omedelbart skriver av ärendet. Man får då också en ansvarig handläggare för ärendet, något man inte får om anmälan förvaras t.ex. i en pärm en socialförvaltning, där den kanske är tillgänglig för många. Den enda nackdelen med en sådan ordning är att det finns särskilda gallringsregler beträffande personakter se avsnitt 6.13, t.ex. får vissa personakter över huvud taget inte gallras. Det får emellertid accepteras.

Inte heller innebär det förhållandet att en socialnämnd får sig tillsänt en mycket stor mängd underrättelser enligt jordabalken respektive ellagen om obetalda hyror och obetalda räkningar underrättelser som en-

ligt vad som sagts utredningen ofta inte föranleder någon åtgärd från socialnämndens sida, beroende att de människor underrättelser-

som na gäller inte behöver stöd eller hjälp att 59 § första stycket social-

tjänstlagen bör upphävas. Det kan t.ex. röra sig har

om personer som glömt att betala hyran eller elräkningen innan de gett sig i väg på

en längre semester.

Om man anser att de nämnda bestämmelserna i jordabalken och ellagen innebär att socialnämndema erhåller underrättelser när så egentligen inte är påkallat, och därigenom på grund av det stora antalet

underrättelser riskerar att inte uppmärksamma de är i

- personer som behov av stöd och hjälp, bör man i stället överväga att ändra dessa bestämmelser så att de blir mer flexibla. Problemet bör utred-

- menar ningen knappast lösas genom att förbudet i 59 § första stycket social-

tjänstlagen upphävs.

Det kan i sammanhanget nämnas att Socialtjänstkommittén i betänkandet Dokumentation och Socialtjänstregister SOU 1995:86

- av integritetshänsyn föreslog ett uttryckligt förbud mot att tillföra

- personakt anmälan som inte föranleder utredning 1 kap. 6 §. Vid remiss-

SOU 1999: 109 En ny lag om behandling personuppgifter... 135

av

behandlingen av betänkandet var många remissinstanser tveksamma eller avstyrkte förslaget. Bl.a. menade Datainspektionen sådan

att en anmälan ändå måste diarieföras och inspektionen ifrågasatte om inte den personliga integriteten bättre upprätthålls om en sådan anmälan fogas till personakten med anteckning om att den inte föranlett någon åtgärd och grunden för detta ställningstagande. Socialstyrelsen avstyrkte förslaget och framhöll vikten av att kunna följa upprepade anmälningar. Även Kammarrätten i Göteborg negativ till förslaget,

var eftersom detta, menade kammarrätten, kan leda till att socialtjänsten inte anmälningar har kommit in tidigare. Flera andra remiss-

vet om instanser redovisade samma uppfattning som kammarrätten.

Däremot inser utredningen att förbudet i 59 § socialtjänstlagen kan innebära vissa hinder mot att behandla personuppgifter för ändamål som t.ex. tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kvalitetssäkring, och att det således finns ett behov av att utvidga undantaget från förbudet i den nämnda bestämmelsen. Även när det gäller fram uppgifter för

att ta forskning eller för framställning av statistik finns det ett behov av att göra ett sådant undantag. I annat fall kan modern informationsteknik i många fall inte användas för att för sådana ändamål bearbeta redan insamlade personuppgifter. Enligt utredningens uppfattning utgör hänsynen till enskildas personliga integritet inget hinder mot att tillåta att uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden får antecknas i ett s.k. sammanställningsregister för sådana övergripande ändamål

mer som nyss nämndes.

En rimlig och lämplig avvägning mellan behovet av att kunna använda modem informationsteknik ett rationellt och effektivt sätt till gagn för socialtjänsten och den enskildes anspråk på skydd för sin

personliga integritet, skulle kunna vara att försiktigt utvidga undantaget från förbudet i 59 § socialtjänstlagen till att omfatta även de situationer där personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning statistik.

av Det är vad utredningen föreslår. Det torde i de allra flesta fall röra sig om tillfälliga sammanställningar av uppgifter, förstörs efter viss

som en tid. Utredningen vill i sammanhanget också framhålla vikten att ett

av sådant sammanställningsregister endast blir tillgängligt för ett begränsat antal personer. Det ankommer i enlighet med 59 § tredje stycket socialtjänstlagen och 50 § socialtjänstförordningen Socialstyrelsen att meddela ytterligare föreskrifter, om det anses påkallat.

Avslutningsvis kan närrmas att när det införs särskild regle-

nu en ring beträffande under vilka förutsättningar personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten, det kanske kan rimligt och

anses vara naturligt att föra över bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen till denna lag. Så bör emellertid enligt utredningens mening inte ske. fö-

Den nu

136 En lag behandling personuppgifer... SOU 1999: 109 ny om av

reslagna lagstiftningen omfattar nämligen ett större verksamhetsområde än vad 59 § socialtjänstlagen gör enligt gällande rätt och det saknas anledning att utvidga förbudet i den bestämmelsen det sätt som då skulle bli fallet. Däremot bör det i den nya lagen tas in en erinran om att det i socialtjänstlagen finns särskilda bestämmelser om register m.m. hos socialnämnden, bestämmelser som skall tillämpas även när personuppgifter behandlas hos socialnämnden med stöd av den lagen.

6.2 Tillämpningsornrådet

Utredningens förslag: Lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Begreppet socialtjänst föreslås definierat i lagen.

Lagen skall liksom personuppgiftslagen 1998:204 gälla inte

- endast för behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad utan även för annan behandling, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier, dvs. för manuell behandling av personregister.

Det bör inte införas några särskilda bestämmelser för den automatiserade behandlingen av personuppgifter.

Lagen är inte tillämplig vid behandling av personuppgifter för forsknings- och statistikändamål. Behandling för sådana ändamål regleras av bestämmelserna i personuppgiftslagen och av eventuell annan särlagstiftning området.

6.2.1 Vad bör med

avses socialtjänst

I direktiven sägs att med socialtjänst avses i detta sammanhang verksamhet enligt socialtjänstlagen 1980:620 och anslutande lagar, inklusive sådan verksamhet som bedrivs enskilda. Utredningen har dock

av enligt direktiven frihet i fråga om den närmare avgränsningen av vad som bör omfattas av förslaget och utredningen är inte heller förhindrad att låta förslaget omfatta något som formellt ligger utanför socialtjänsten, det

om finns ett naturligt samband och det i övrigt är motiverat. I det sammanhanget nämns i direktiven prop. 1996/97: l 15 Mer tillgänglig kollektivtrafik, vilken proposition innehåller förslag till förändringar i fråga

om färdtjänstverksamheten, som innebär att denna samhällsservice till funk-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgijier... 137 ny om av

tionshindrade inte längre skall räknas hörande till socialtjänsten. som Propositionen har sedermera lett till lagstiftning. Den 1 januari 1998 ersattes socialtjänstlagens bestämmelser färdtjänst och den särskilda om lagen riksfärdtjänst av en ny lag 1997:736 om färdtjänst respektive om lag 1997:735 riksfärdtjänst prop. 1996/972115, bet. en ny om 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10. Enligt de båda författningarnas övergångsbestämmelser SFS 1999:338 och 339 gäller äldre bestämmelser respektive den gamla lagen före ikraftträdandet. Dock skall lagen om färdtjänst respektive lagen riksfärdtjänst från och med den 1 januari om 2000 tillämpas tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet, dvs. före den 1 januari 1998. Innebörden av den ändrade regleringen kan i korthet sägas bl.a. att färdtjänst skall betraktas i första hand som en vara transportform i stället för form bistånd. en av Socialtjänstkomrnitténs förslag till lag om dokumentation och socialtjänstregister vilket förslag lades fram i slutbetänkandet Dokum.m., mentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 s. 116 ff. se avsnitten 5.2 och 5.3, innebar att dokumentationsskyldigheten och bestämmelserna om socialtjänstregister skulle omfatta all verksamhet inom socialtjänsten bedrevs av kommun eller sådan privat yrkesutövare som stod under länsstyrelsens tillsyn samt verksamhet inom kommusom nalförbund övertagit kommunalt socialtjänstansvar och verksamsom het inom Statens institutionsstyrelse. Härmed förstods verksamhet enligt den Socialtjänstkommittén föreslagna lagen om socialtjänst Ny av socialtjänstlag SOU 1994:139 och de särskilda lagarna vård av om unga och av missbrukare utan samtycke. Med socialtjänst jämställdes vidare verksamhet enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade, ärenden om tillstånd till riksfärdtjänsten, verksamhet inom familjerätten som bedrevs i kommunerna enligt föräldrabalken, socialnämnds avgivande av yttrande, i den mån sådan yttrandeskyldighet föreskrevs i lag, samt ärenden om bistånd asylsökande mfl. och om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Däremot menade kommittén att verksamheten inom Nämnden för vårdartjänst som var helt statlig och inte hade någon koppling till socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade inte borde omfattas av de föreslagna bestämmelserna. - Socialtjänstkommittén föreslog följande definition av begreppet socialtjänst.

Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av nämnd enligt 1 § första stycket. Nämnd som avses i 1 kap. 7 § socialtjänstlagen 1996:000. Med socialtjänst jämställs ärenden om bistånd asylsökande

138 En ny lag om behandling av personuppgi er... SOU 1999: 109

och andra utlänningar, ärenden om introduktionsersättning för flyktingar

och vissa andra utlänningar, ärenden om tillstånd till riksfärdtjänst samt

verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

l författningskommentaren till bestämmelsen betänkandet s. 164 upplyste Socialtjänstkommittén att paragrafen beskrivning

gav en av socialtjänstens verksamhetsområden och att lagtexten i stort sett överensstämde med 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen 1980:100 i dess dåvarande lydelse.

Vid rernissbehandlingen av betänkandet var övervägande delen

av de remissinstanser som yttrade sig positiva till Socialtjänstkommitténs förslag till hur lagens tillämpningsområde hade avgränsats. En remissinstans påpekade att även landsting i flera län hade för insatser

ansvar enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och att landsting vissa håll i landet driver institutioner för bam

och ungdom. Landstingsförbundet ansåg att även landstingens verksamhet

enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade borde

omfattas av den föreslagna regleringen. Några remissinstanser ansåg att dokumentationsskyldigheten och därmed bestämmelserna social-

- om tjänstregister borde gälla oavsett utförde de verksamheter

- vem som som föreslogs omfattas av lagen. Statens invandrarverk förutsatte att ärenden om bistånd asylsökande och andra utlänningar skall

som bedömas socialtjänst inte omfattade verkets hantering dessa

som av ärenden. Invandrarverket ansåg att det i den föreslagna lagen behövdes ett förtydligande om att lagen endast avsåg kommunernas hantering. Kammarrätten i Jönköping ansåg att definitionen begreppet social-

av tjänst i 1 kap. 2 § i den föreslagna lagen borde överensstämma helt med definitionen av samma begrepp i 7 kap. 4 § sekretesslagen.

Som tidigare har redovisats avsnitten 4.3.4 och 5.2 det endast

var

förslaget om dokumentationsskyldighet som ledde till lagstiftning, och

då i form av ändringar i socialtjänstlagen prop. 1996/972124, bet. 1996/97:SoUl8, rskr. 1996/972264, SFS 1997:313. Vissa ytterligare bestämmelser infördes i socialtjänstlagen 50 och 51 §§, enligt

regeringen främst i förtydligande syfte och ett komplement till förvalt-

som

ningslagens 1986:223 regler. Dokumentationsreglema i socialtjänst-

lagen gjordes vidare generellt tillämpliga på sådan enskilt bedriven verksamhet inom socialtjänsten står under länsstyrelsens stillsyn.

som När det gällde tillämpningsområdet för bestämmelserna dokumen-

om tation i socialtjänsten i övrigt fanns det enligt regeringens mening inte anledning att då föreslå några ändringar. Dokumentationsskyldigheten skulle liksom dittills med undantag för den privata verksamheten

- -

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgi er... 139

ny om av

omfatta kommunens verksamhet enligt socialtjänstlagen och vissa anslutande lagar a. prop. s. 150 f..

Det får uppenbart att med socialtjänst i detta sammanhang

anses skall verksamhet enligt socialtjänstlagen och anslutande lagar,

avses inklusive sådan verksamhet som bedrivs av enskilda och av Statens institutionsstyrelse. Att sådan verksamhet, som är socialtjänst i traditionell mening, skall omfattas av lagens tillämpningsområde följer för övrigt i princip redan direktiven. Utredningen återkommer i författ-

av ningskommentaren till vad som avses med denna verksamhet. Frågan är emellertid vad därutöver i detta sammanhang bör innefattas i be-

som greppet socialtjänst. Utredningen har enligt direktiven frihet i fråga om den närmare avgränsningen av vad som bör omfattas av förslaget och utredningen är inte heller förhindrad att låta förslaget omfatta något som formellt ligger utanför socialtjänsten, om det finns ett naturligt samband och det i övrigt är motiverat.

När Socialtjänstkommittén skulle definiera begreppet socialtjänst sökte kommittén ledning i den definition av begreppet som finns i 7 kap 4 § sekretesslagen, vilken paragraf innehåller bestämmelser om sekretess socialtjänstens område. Vid remissbehandlingen av Socialtjänstkommitténs betänkande hade remissinstansema detaljsynpunkter i fråga om tillämpningsornrådet såvitt gällde det allmännas verksamhet utanför socialtjänstlagen men biträdde i övrigt kommitténs förslag eller lämnade det utan erinran. Det kan nämnas att vid remissbehandlingen bereddes 144 remissinstanser tillfälle att yttra sig. Av dessa instanser lämnade 110 svar. Dessutom inkom ett tiotal yttranden utöver remissförteckningen.

Det är ingen enkel uppgift att försöka avgränsa vad som i detta sammanhang bör avses med socialtjänst. Det är svårt att ange några skäl av vilka bestämda slutsatser kan dras om varför en viss verksamhet skall omfattas av denna lagstiftning, medan en annan verksamhet, som kanske även den har en social dimension, skall falla utanför lagens tillämpningsområde. På något sätt måste emellertid gränsen dras. Att utgå från den definition av begreppet socialtjänst finns i 7 kap 4 §

som tredje stycket sekretesslagen har vissa fördelar. För det första har tekniken tidigare använts av Socialtjänstkommittén och därvid godtagits av praktiskt taget samtliga instanser vid en mycket bred remissbehandling. För det andra kan det från praktisk synpunkt fördel att de

vara en olika definitionerna av begreppet socialtjänst inte skiljer sig alltför mycket. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl därför för att man i stort sett bör följa definitionen i 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen när samma begrepp nu skall avgränsas i denna lag.

Som tidigare nämndes är färdtjänsten sedan den l januari 1998 inte längre en del av socialtjänsten. Vid den tidpunkten ersattes social-

lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 140 En ny om av

tjänstlagens bestämmelser om färdtjänst och den särskilda lagen om riksfärdtjänst av en ny lag om färdtjänst respektive en ny lag om riksfärdtjänst. Inte heller i sekretesshänseende jämställs ärenden om tillstånd till färdtjänst respektive riksfärdtjänst med socialtjänst. Sekretess i sådana ärenden regleras särskilt i 7 kap. 37 § sekretesslagen.

Frågan är om verksamhet enligt färdtjänstlagstiftningen i detta sammanhang bör anses som socialtjänst och omfattas av lagens

tillämpningsområde.

Färdtjänstverksamheten är en samhällsservice och har onekligen inslag av socialtjänst. Vad det handlar om är nämligen att tillgodose behovet av transport för människor, som grund av funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand, att resa med allmänna kommunikationsmedel, eller som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa ett särskilt kostsamt sätt. Vidare torde datoriserade personregister vara en förutsättning för att kommunerna och trafikhuvudmännen skall kunna fullgöra sina uppgifter inom färdtjänsten och riksfärdtjänsten prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik, s. 49. För att hantera ärenden om tillstånd erfordras nämligen register med uppgifter om bostadsadress, nödvändiga hjälpmedel vid transporten, allergier, möjligheten att samåka med andra resenärer, ledsagare, ledarhund etc. Några av de uppgifter därvid kan

som behöva registreras kan vara känsliga personuppgifter i personuppgiftslagens mening.

Det finns emellertid också verksamhet kan ha star-

annan som anses ka inslag av socialtjänst men som numera inte är del socialtjäns-

en av ten, t.ex. förskoleverksamhet se avsnitt 2.6.2. Om i detta

m.m. man nu sammanhang låter begreppet socialtjänst omfatta även färdtjänstverksamheten, kan det vara svårt att motivera varför inte socialtjäns-

annan ten närliggande verksamhet bör omfattas lagens tillämpningsområ-

av de. Utredningen anser därför att begreppet socialtjänst i princip inte bör utvidgas utöver vad som gäller enligt 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen. Följaktligen bör inte t.ex. färdtjänstverksamheten innefattas i begreppet socialtjänst.

I utredningens direktiv sägs att modern informationsteknik bör kunna användas även inom socialtjänsten för att höja effektiviteten och kvaliteten i arbetet. Det framhålls därvid att det gäller inte bara arbetet i enskilda ärenden utan också i hög grad möjligheten att uppfylla ökade krav i fråga om att följa, analysera och utveckla verksamheten, dvs.

bl.a. framställning av olika sammanställningar och statistik. Lagens

tillämpningsområde bör därför omfatta även sådan verksamhet. Med socialtjänst bör således förstås även tillsyn, uppföljning, utvärdering,

kvalitetssäkring och administration, allt naturligtvis under förutsättning

att det anknyter till det huvudsakliga verksamhetsområden

SOU 1999: 109 En lag behandling av personuppgifter... 141 ny om

I 1997/98:108 Hälsodata- och vårdregister s. 49 lämnades prop. följande definition terrnema uppföljning, utvärdering och kvalitetsav säkring. Uppföljning att fortlöpande och regelbundet mäta och avser beskriva behov, verksamheter och resursåtgång angivet i termer av t.ex. behovstäckning, produktivitet och nyckeltal. Uppföljning syftar till att översiktlig bild verksamhetens utveckling och att fungera som ge en av signal för avvikelser bör beaktas. Utvärdering analys och som avser värdering kvalitet, effektivitet och resultat hos en verksamhet i förav hållande till de mål bestämts för denna. Kvalitetssäkring är en utsom värderingsprocess i vilken fortlöpande och systematiskt beskriver, man mäter och värderar kvaliteten i den verksamheten i relation till de egna mål har lagts fast. Enligt utredningens mening är dessa definitiosom väl ägnade att användas även i förevarande sammanhang. ner Med administration avses i detta sammanhang administration som är direkt kopplad till själva verksamhetsområdet. Det kan t.ex. röra sig fakturering vårdavgifter, i vilket sammanhang det inte är ovanom av ligt att måste eller fördelningen mellan de anpersonnummer anges, ställda ärenden. Däremot avses inte den verksamhetsansvariges egen av administration, t.ex. betalning löner och leverantörsfakturor och beav handling enbart för personaladministrativa ändamål. Behandling av personuppgifter för sådan administration, regleras av personuppgiftslagen, om inte annan särlagstiftning är tillämplig. Med tillsyn förstås i detta sammanhang kontroll i individärenden och enskilda verksamheter, en uppgift som inom socialtjänsten främst fullgörs regional nivå, dvs. av länsstyrelserna. I detta sammanhang kan även nämnas 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll, prop. uppgifter och inriktning, där begreppet tillsyn fått en delvis annorlunda betydelse. Med tillsyn i nämnda proposition även uppföljning avses och utvärdering. Att begreppet tillsyn där har en annan innebörd saknar emellertid i detta sammanhang praktisk betydelse. Även uppföljning och utvärdering omfattas nämligen av lagens tillämpningsområde. Utredningen föreslår således att med socialtjänst skall förstås ut- över verksamhet enligt socialtjänstlagen och anslutande lagar, inklusive sådan verksamhet bedrivs enskilda verksamhet som bedrivs som av - Statens institutionsstyrelse, verksamhet hos kommunal invandrarbyav rå, handläggning ärenden bistånd lämnas socialnämnd av om som av asylsökande och andra utlänningar, handläggning av ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt under förutsättning att det anknyter till det huvudsakliga verksamhetsområdet tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvali- tetssäkring och administration.

142 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

Förslaget innebär när det gäller Statens institutionsstyrelse

- - en viss avvikelse från vad som gäller enligt 7 kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen. Detta har sin grund i att styrelsen som framgått av avsnitt

- 2.5.2 bedriver även verksamhet som endast är reglerad i förordning,

men som lämpligen bör omfattas av den föreslagna lagstiftningen.

Utredningen utvecklar i författningskommentaren vad som närmare avses med respektive verksamhet eller ärendehandläggning. Utredningen återkommer i avsnitt 6.3 till frågan när personuppgifter får be-

om handlas och för vilka ändamål personuppgifter skall behandlas i den verksamhet som sålunda definierats socialtjänst.

som

Det bör i sammanhanget påpekas vilket kommer att framgå det

- av följande och av författningskommentaren 3 § att definitionen

- av begreppet socialtjänst är i viss mån överlappande. Det kan alltså

vara så att vissa av de särskilt nämnda uppgifterna skulle bli att betrakta

som socialtjänst även utan att de uttryckligen i definitionen. I vissa

togs upp fall följer det t.ex. nämligen direkt författning att verksamhet

av en skall bl.a. följas och utvärderas, t.ex. har Socialstyrelsen ett

upp ansvar för att följa och vidareutveckla socialtjänsten 67 § socialtjänstlagen, länsstyrelsen skall svara för bl.a. utveckling och samordning social-

av tjänsten 68 § socialtjänstlagen samt har Socialstyrelsen och länsstyrelsen motsvarande uppgifter enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 25 och 26 §§. Vidare skall Statens institutionsstyrelse enligt sin instruktion särskilt för bl.a. ekonomisk styrning,

svara resultatuppföljning och kontroll, metodutveckling och utvecklingsarbete 2 § 3 och 4 förordningen 1996:610 med instruktion för Statens institutionsstyrelse. Utredningen är medveten om att bl.a. de angivna verksamheterna skulle att socialtjänst även utan

vara anse som att uppföljning och utvärdering nämns särskilt i definitionen begreppet

av so-

cialtjänst. För att lagens tillämpningsområde skall omfatta

även t.ex. uppföljning och utvärdering också i de fall sådan verksamhet inte är

reglerad i socialtjänstlagen eller i författning omfattas

annan som av definitionen socialtjänst, exempelvis för uppföljning och utvärde-

av ring på det lokala planet i kommun, är det emellertid nödvändigt

en att komplettera definitionen på det föreslagna sättet.

Den nämnda uppräkningen verksamheter innefattas i

av m.m. som begreppet socialtjänst är uttömmande. Utanför lagens tillämpningsområde kommer därmed att falla t.ex. färdtjänstverksamheten för-

samt skoleverksamhet vilken verksamhet regleras skollagen

m.m., av 1985:1100. Det bör dock framhållas att sådan verksamhet och

annan verksamhet som inte omfattas denna lag eller särlagstift-

av av annan ning omfattas av personuppgiftslagen. Konsekvensen att låter

av man en verksamhet falla utanför lagens tillämpningsområde blir alltså inte att behandlingen av personuppgifter i den verksamheten förblir oregle-

SOU 1999: 109 En lag behandling av personuppgifter... 143 ny om

rad. Huruvida de personuppgifter som har samlats in med stöd av denlag får behandlas för t.ex. sådan verksamhet som nu närrmts, dvs. na utanför socialtjänsten, får således avgöras efter en tillämpning av personuppgiftslagen. Därutöver bör påpekas att denna lag till skillnad från Socialtjänst- konunitténs förslag där det särskilt pekades ut vilka som hade att organ tillämpa regleringen 2 kap. 1 § förslaget till lag om dokumentation och socialtjänstregister avsnitt 5.3.2 är tillämplig oavsett vilket m.m., se subjekt behandlar personuppgifter, under förutsättning att det är som fråga socialtjänst i lagens mening. Det innebär att även enskilda om behandlar personuppgifter inom socialtjänsten har att tillämpa lasom gen.

6.2.2 Vilken behandling personuppgifter bör

av

omfattas av regleringen

Som tidigare har nämnts sägs i utredningens direktiv att EG-direktivet

och personuppgiftslagen 1998:204 skall utgångspunkt för utred-

vara ningens arbete och att detta också gäller för frågan om vilken behandling av personuppgifter som skall omfattas av regleringen. Personuppgiftslagen gäller för sådan behandling av personuppgifter helt eller delvis är automatiserad. Lagen gäller även för annan som behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i strukturerad samling personuppgifter som är tillgängliga en av för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier 5 § personuppgiftslagen. Det kan nämnas att det har diskuterats om ett register för att om- fattas av EG-direktivet och av personuppgiftslagens tillämpningsområde måste vara sökbart på mer än ett kriterium eller om det är tillräck- ligt att registret är sökbart ett enda kriterium. Datalagskommittén, som hänvisade till att det i den svenska, engelska, franska och tyska språkversionen av EG-direktivet talas om kriterier i pluralis, menade för sin del att registret måste vara sökbart mer än ett kriterium Datalagskommittém betänkandet Integritet Offentlighet Inforrna- - tionsteknik SOU l997z39 s. 340. Professor Spiros Simitis universitetet i Frankfurt, Tyskland, som medverkade vid utarbetandet av EG-direktivet, har en annan uppfattning och anser att det är tillräckligt om ett register är sökbart på ett enda kriterium Ulrich Dammann- Spiros Simitis; EG-Datenschutzrichtlinie, Baden-Baden, Nomos 1997, 73. I sin kommentar till personuppgiftslagen framhåller Öman och s. Lindblom att syftet med att låta EG-direktivet och personuppgiftslagen omfatta även viss manuell behandling av personuppgifter är att för-

144 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

hindra försök att undkomma lagstiftningen att behandla

genom personuppgifterna manuellt. Detta syfte bör, Oman och Lindblom,

menar påverka tolkningen av vad som är manuell behandling Öman och

en Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, 1998, 47. Frågan

- s. om ett register skall vara sökbart på ett eller flera kriterier berördes inte

i prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag.

Enligt utredningens uppfattning bör en lag som avser behandling

av personuppgifter inom socialtjänsten ha tillämpningsområde

samma som personuppgiftslagen. Redan utredningens direktiv antyder att man bör välja en sådan lösning. Det finns flera skäl för sådan lösning.

en

För det första förekommer det, enligt vad utredningen inhämtat,

fortfarande i en inte obetydlig utsträckning att personuppgifter inom socialtjänsten behandlas manuellt i register. Det finns skäl att tro att det

kommer att förhålla sig det viset under längre övergångsperiod.

en Vidare kan det väl knappast uteslutas att det alltid kommer att finnas

ett visst behov av att behandla personuppgifter manuellt i register.

I 13 § personuppgiftslagen finns ett förbud mot att behandla känsliga personuppgifter. Med känsliga personuppgifter

avses personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt politiska åsikter, religiös

ursprung, eller filosofisk övertygelse, eller medlemskap i fackförening. Även uppgifter som rör hälsa och sexualliv betecknas känsliga

som personuppgifter. I personuppgiftslagen görs rad undantag från detta förbud

en 15-19 §§. Inget av undantagen bortsett från att sådana uppgifter

alltid får behandlas med samtycke och att sådana uppgifter under vissa

omständigheter får behandlas för forskning och statistik är emellertid

tillämpligt för den verksamhet bedrivs inom socialtjänsten. Som

som framgår av det följande anser utredningen att det är nödvändigt att

man inom socialtjänsten får behandla känsliga personuppgifter avsnitt

se

6.4.

Om tillämpningsområdet för denna lag begränsades till

att avse endast automatiserad behandling personuppgifter, skulle den manuella

av behandlingen av sådana uppgifter i ett register komma regleras

att enbart av personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen gäller i den mån det inte i annan lag eller författning finns avvikande bestämmelser.

Detta skulle få till följd att känsliga personuppgifter inte skulle kunna behandlas manuellt i ett register inom socialtjänsten.

Det förefaller enligt utredningens mening mest rimligt och praktiskt

att, när man nu skall särskilt reglera socialtjänstens behandling

av personuppgifter, låta inte bara automatiserad behandling sådana

av uppgifter omfattas av regleringen utan även den manuella behandlingen

av personuppgifter som ingår i ett register. En ordning skulle för-

annan modligen framstå som egendomlig. Dessutom skulle i fall

man annat

för att verksamheten inom socialtjänsten skulle kunna fullgöras

- i an-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 145 ny om av

författning 20 § personuppgiftslagen behöva göra undantag från nan personuppgiftslagens förbud mot att behandla känsliga personuppgif- En sådan lösning framstår enligt utredningens uppfattning som föga ter. ändamålsenlig. En betydligt bättre lagstiftningsteknik är att i en och författning i så stor utsträckning som möjligt samla de bestämsamma melser innebär avvikelser från personuppgiftslagen. Regleringen som blir då lättare att överskåda och tillämpa, vilket är värdefullt inte minst för det stora antal praktiker kommer att behöva tillämpa regleringsom en. Sammanfattningsvis utredningen således att lag om beanser en handling personuppgifter inom socialtjänsten bör ha samma tillämpav

ningsomrâde personuppgiftslagen. Lagen skall följaktligen gälla

som inte bara för all automatiserad behandling av personuppgifter utan även

för manuell behandling personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller

av är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Huruvida manuell behandling av personuppgifter i personakter kommer att omfattas lagens tillämpningsområde är beroende av om av de personaktsystem som används inom socialtjänsten är att anse som register i EG-direktivets och personuppgiftslagens mening, dvs. om de är sökbara på det sätt där krävs. Enligt vad sagts utredningen som som torde de sökregister som finns till personaktema vara slag- eller sökregister är upplagda och dvs. på två kriterisom namn personnummer, jfr även prop. 1979/80:1 s. 438. Om sökregistret är sökbart på det er krävs enligt EG-direktivet och personuppgiftslagen, uppkomsätt som frågan också personaktema innehållet i dessa inte är mer om - även om sökbart enligt särskilda kriterier- är att register. För att så anse som skall vara fallet talar det förhållandet att sökregistret och akten anses bör i ett sammanhang a. s. samt betänkandet Socialtjänst ses prop. a. och socialförsäkringstillägg Lagar och motiv SOU 1977:40 s. 740. I boken EG-Datenschutzrichtlinie Ulrich Dammann och Spiros Sirniav tis sägs emellertid att enskilda akter och aktsarnlingar och de tillhörande omslagen skall register, deras innehåll är strukturerat anses vara om ett register s. 110. Se EG-direktivets ingress punkt 27 sista mesom ningen. Utanför lagens tillämpningsområde faller således manuell behandling personuppgifter som inte ingår i och inte heller är avsedda att av ingå i ett register. Lagens tillämpningsområde följer även i det här avseendet personuppgiftslagen. Enligt utredningens uppfattning bör lagen -i likhet med personuppgiftslagen inte innehålla några särskilda regler för när uppgifter be- handlas automatiserat. Det är viktigt att den lagen så litet som nya möjligt hämmar användningen av modern informationsteknik. Om man

146 En ny lag om behandling av personuppgi er... SOU 1999: 109

har särskilt stränga regler för den automatiserade behandlingen av personuppgifter, kan konsekvensen bli att de personuppgiftsansvariga i stället väljer att behandla personuppgifterna manuellt.

6.2.3 för forsk-

Behandling av personuppgifter

nings- och statistikändamål bör falla utanför

lagens tillämpningsområde

Det finns inte någon entydig definition begreppet forskning. Beav greppet bör emellertid beröras något eftersom forskning inte får förväxlas med uppföljning, utvärdering eller kvalitetssäkring. Datalags-

kommittén hänvisade i betänkandet Integritet Offentlighet Inforrna- - tionsteknik SOU 1997:39 275 till ett uttalande i betänkandet s. Forskningsetisk prövning Organisation, information och utbildning - SOU 1989:74 s. 25. Där uttalade Forskningsetiska utredningen att begreppet forskning i ett OECD-dokument från år 1970 har fått tvåen delad förklaring, och tillade.

Där talar man om dels grundforskning, dels tillämpad forskning, riktad forskning. I båda fallen finns det emellertid kärna en gemensam som getts formuleringen att man med forskning "ett systematiskt och metodiskt menar sökande efter ny kunskap och idéer. Denna allmänt inriktade och vida nya definition utgår jag också i från, när jag talar forskning", oberoende om av inriktning, område och finansiering.

I prop. 1998/99:72 Rättspsykiatriskt forskningsregister s. 36 f. hänvisar regeringen till bl.a. det nämnda uttalandet framhåller det nu samt att är svårt att ge någon exakt definition begreppet forskning. mera av I förarbetena till personuppgiftslagen prop. 1997/98:44 127 s. uttalades om begreppet forskning bl.a. följande.

Med forskning avses i paragrafen 19 § i första hand den verksamhet som bedrivs vid etablerade institutioner, såsom universitet och högskolor eller

privata, väletablerade forskningsinstitut. Även sådana epidemiologiska undersökningar som utförs vetenskapligt omfattas. Släktforskning faller utanför, liksom annan forskning eller utredningsverksamhet privat av mera natur. Det måste finnas ett samhällsintresse forskningen bedrivs, och av att den måste vetenskaplig i någon mening. vara

1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 147 SOU ny om av

Med statistik i detta sammanhang statistik än s.k. verkavses annan samhetsstatistik. 1997/98:44 Personuppgiftslag uttalade regeringen s. 71 att I prop. vikten värna forskningens frihet gör att det förefaller lämpliav att om göra avvägning i varje enskilt fall än att i den nya lagen ingare att en föra generella regler vilken forskning och statistik skall tillåom som Regeringen tillade att många dessa olikartade forsknings- och tas. av regel bara under begränsad tid. Även Da-

statistikprojekt som pågår en

talagskommitténs slutsats att det måste göras en avvägning i varje var enskilt fall betänkandet s. 297. Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning att i detta sammanhang göra någon bedömning än den Datalagskommittén annan och regeringen gjorde i lagstiftningsärendet om en ny personuppgiftslag. Inte heller denna lag bör således explicit ange när personuppgifter får behandlas för forskning och statistik. Behandling för sådana ändamål bör således falla utanför lagens tillämpningsområde. Det kan tilläggas att lagen 1998:544 vårdregister inte gäller automatiserad om behandling personuppgifter lokal och regional nivå för framställav ning statistik, uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring samt av forskning prop. 1997/98: 108 62 ff.. Regeringen uttalade att vårdres. gisterlagen innebär att den personuppgiftsansvarige oavsett den registrerades inställning skall få använda ett vårdregister för de ändamål som i lagen. Regeringen menade dock att denna princip däremot inte anges bör gälla den, är personuppgiftsansvarig för ett vårdregister, om som önskar använda registret för forskning a. prop. s. 67. I lagen bör därför eftersom definitionen socialtjänst i vissa fall - av kan innefatta även t.ex. forskning, se t.ex. 2 § första stycket 4 förordningen 1996:610 med instruktion för Statens institutionsstyrelse -tas in uttrycklig bestämmelse om att lagen inte skall tillämpas vid been handling personuppgifter för forsknings- och statistikändamål. Perav sonuppgifter får behandlas för sådana ändamål endast om förutsättningarna i personuppgiftslagen 1998:204 är uppfyllda. Vid behandling personuppgifter för forskning och övrig statistik av inom socialtjänsten gäller således personuppgiftslagen, dock att det beträffande den officiella statistiken finns särskild författningsregleen ring lagen 1995:606 vissa personregister för officiell statistik och om förordningen 1995:1060 vissa personregister för officiell statistik om

som gäller framför personuppgiftslagen. Enligt personuppgiftslagen får personuppgifter i princip alltid be-

handlas, den registrerade uttryckligen har lämnat sitt samtycke. om Huvudprincipen vid forskning har under lång tid varit att den enskilde skall ha lämnat sitt samtycke. Om inte samtycke finns, krävs enligt personuppgiftslagen för det första att behandlingen är nödvändig för det

148 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

aktuella forsknings- och statistikändamålet enligt 10 Behandlingen skall alltså kunna hänföras under någon de punkter räknas i

av som upp 10 Är behandlingen nödvändig på detta krävs därutöver

sätt, när

fråga är om behandling av känsliga personuppgifter att samhällsin-

tresset av det forsknings- eller statistikprojekt vari behandlingen ingår

klart väger över den risk för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. För att göra denna avvägning måste det ske en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Det är i första

hand den personuppgiftsansvarige själv som har att eget till-

ansvar lämpa avvägningsnonnen. Om behandlingen inom ett aktuellt projekt

godkänts av en forskningsetisk kommitté, behöver emellertid den

personuppgiftsansvarige inte göra någon avvägning. Då skall nämli-

egen gen förutsättningarna för att behandla personuppgifterna

anses vara

uppfyllda.

Det bör avslutningsvis framhållas att det inte är något hindrar

som att de uppgifter som samlats in för att myndigheter och andra skall

kunna utföra sina arbetsuppgifter inom socialtjänsten,

dvs. med stöd av denna lag, även används för forsknings- och statistikändamål. Av 9 § andra stycket personuppgiftslagen följer nämligen att behandling för

historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål inte skall oför-

anses enlig med det ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. I 19 § tredje stycket personuppgiftslagen finns allmän bestämmelse i

en ämnet. Huruvida behandlingen personuppgifterna, t.ex. själva

av utlämnandet, är tillåten i det enskilda fallet, får emellertid avgöras

av bestämmelserna i personuppgiftslagen. I den mån det, i 64 §

som t.ex. socialtjänstlagen, finns särskilda föreskrifter i lag eller förordning

om utlärrmande av uppgifter för forskningsändamål, gäller dessa bestäm-

melser före personuppgiftslagens regler 2 § personuppgiftslagen.

6.2.4 förhållande till hälso-

Lagens och sjukvårds-

verksamhet

IT-användningen inom hälso- och sjukvården har reglerats i bl.a. lagen 1998:544 om vårdregister. Med vård enligt lagen vårdre-

avses om gister vård enligt hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, tandvårdslagen

1985:125, lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård, lagen

om 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård samt Smittskydd enligt smitt-

skyddslagen 1988:1472. Tillämpningsornrådet har bestämts så all

att

patientjoumalföring oavsett om den grundar sig patientjoumalla-

-

gen 1985:562 eller författning omfattas vårdregisterlagens

annan - av

tillämpningsområde prop. 1997/982108 Hälsodata- och vårdregister

s. 69. Vårdregisterlagen gäller personregister förs inom såväl

som of-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 149 ny om av

fentlig privat bedriven vård och oavsett i vilken Organisationsform som verksamheten bedrivs. Vårdregisterlagen har sitt största tillämpningsområde inom den landstingsbedrivna hälso- och sjukvården men den har också betydelse för den kommunalt bedrivna vården och för all privat vård a. prop. s. 95. Det förekommer i viss utsträckning att det i nära anslutning till socialtjänsten bedrivs hälso- och sjukvård. Ett exempel på detta är den s.k. ÄDEL-reformen, innebar att kommunerna tog över ansvaret som för hälso- och sjukvården i vissa boendeformer för äldre m.fl. I prop. l990/91:l4 s. 85 uttalade regeringen att den hälso- och sjukvård som kommunerna reformen skulle få för samt den kommugenom ansvar nala socialtjänsten skall fungera ett komplement till varandra i en som integrerad organisation under socialnämndens ledning. Enskilda som behöver stöd och hjälp skall, menade regeringen, kunna få sådan, vare sig det rör insatser social eller medicinsk natur, inom en samlad av kommunal organisation för hälso- och sjukvård och socialtjänst. Regeringen framhöll att många gånger kommer också såväl medicinska som sociala insatser att ges samma person. Ett annat exempel som kan nämi sammanhanget är att det även i Statens institutionsstyrelses verknas samhet i vissa fall bedrivs hälso- och sjukvård. Enligt utredningens uppfattning bör det det i många fall - även om kan svårt att avgöra viss åtgärd är att hälso- och vara om en anse som sjukvård socialtjänst inte uppkomma några gränsdragningseller som problem mellan vårdregisterlagen och den nu föreslagna lagen om behandling personuppgifter inom socialtjänsten. Är viss åtgärd av en hälso- och sjukvård är vårdregisterlagen tillämplig när att anse som personuppgifter skall behandlas med anledning av åtgärden. Det sagda gäller under förutsättning att det är fråga om automatiserad behandling av sådana uppgifter. I annat fall regleras behandlingen av personupp-

gifter för hälso- och sjukvårdsändamål av personuppgiftslagen 2 §

vårdregisterlagen. Är det däremot fråga socialtjänstverksamhet är om den föreslagna lagen tillämplig vid behandling av personuppgifter. nu

6.3 När får behandlas och

personuppgifter

ändamålen med av

behandlingen personuppgifter

Utredningens förslag: I lagen föreskrivs att personuppgifter, förutom med den registrerades samtycke, får behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall

150 En ny lag behandling personuppgi SOU 1999: 109 om av er...

kunna utföras. Lagen hindrar dock inte att personuppgifter länmas ut om det följer av lag eller förordning. I lagen regleras inte för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Det ankommer således de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att med beaktande av 9 § första stycket personuppgiftslac gen 1998:204 dvs. bestämmelsen att personuppgifter bara får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål ange för vilka ändamål personuppgifter behandlas. Endast ända- mål som är nödvändiga för att arbetsuppgift inom socialtjänsten en skall kunna utföras kan därvid vara berättigade.

Bakgrund

I 9 § personuppgiftslagen 1998:204 finns bestämmelser de grundom läggande krav behandlingen personuppgifter av som en personuppgiftsansvarig alltid måste uppfylla. För att en viss behandling skall laglig krävs det inte bara att vara behandlingen utförs i enlighet med de grundläggande kraven. Behandlingen måste också kunna hänföras till något de fall i 10 av som anges Bara i de fall som anges i 10 § är det över huvud taget tillåtet att behandla personuppgifter. Avser behandlingen känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser eller måste bem.m. personnummer, handlingen dessutom tillåten enligt bestämmelserna i 13-22 §§. vara Innebär behandlingen att personuppgifter förs över till tredje land, måste också 33-35 §§ följas. Här nämns endast några av de krav finns intagna i 9 § första som stycket personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige skall till se att a personuppgifter behandlas bara det är lagligt, b om personuppgifter alltid behandlas ett korrekt sätt och i enlighet med god sed,

c

personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, d personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in,

e

de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt f att inte fler personuppgifter behandlas än är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med som

behandlingen.

I 10 § personuppgiftslagen anges i uttömmande uppräkning när en behandling av personuppgifter över huvud taget är tillåten. Enligt bestämmelsen får personuppgifter behandlas bara den registrerade om lämnat sitt samtycke till behandlingen eller behandlingen är nödom vändig för att a ett avtal med den registrerade skall kunna fullgöras eller åtgärder som den registrerade begärt skall kunna vidtas innan ett

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgi er... 151 ny om av

avtal träffas, b den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig skyldighet, vitala intressen för den registrerade skall kunna

c

skyddas, d arbetsuppgift allmänt intresse skall kunna utföras, e en av den personuppgiftsansvarige eller tredje man till vilken personen uppgifter lämnas ut skall kunna utföra arbetsuppgift i samband med en myndighetsutövning, eller f ett ändamål rör ett berättigat intresse som hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut skall kunna tillgodoses, detta inom tresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkden personliga integriteten. ning av

Om känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser m.m.

eller personnummer skall behandlas, måste behandlingen, som nämnts, dessutom tillåten i enlighet med 13-22 §§. Innebär behandlingen vara personuppgifter förs över till tredje land, måste också 33-35 att följas.

6.3.2 När får behandlas och ända-

personuppgifter

målen med behandlingen

I likhet med vad gäller enligt personuppgiftslagen 10 § bör persom sonuppgifter få behandlas när samtycke finns. Vidare finns det i rad olika författningar föreskrifter som innebär en att myndigheter eller enskilda får eller skall lämna ut uppgifter. När bestämmelser sådant uppgiftslänmande har införts får det förutsätom tas att det har gjorts en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ut och intresset av att skydda enskilda personers integritet, vid vilken avvägning man funnit att uppgiften bör lämnas ut. Det saknas därför, menar utredningen, anledning att i en integritetsskyddslagstiftning, den föreslagna, särskilt reglera dessa fall redan författsom nu av ningsreglerat uppgiftslämnande. Enligt utredningen bör i stället i den föreslagna lagen föreskrivas att lagen inte liksom är fallet enligt nu personuppgiftslagen 2 § hindrar att personuppgifter lärrmas ut om det följer av lag eller förordning. Eftersom det naturligtvis inte är realistiskt att ha samtycke från den registrerade som i princip enda förutsättning för att personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten, bör sådana uppgifter få behandlas även utan samtycke, om vissa förutsättningar är uppfyllda. I det följande diskuteras vad som därvid bör gälla. Som tidigare framgått gäller enligt EG-direktivet och personuppgiftslagen att personuppgifter får samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna senare inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket

152 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

uppgifterna samlades in artikel 6.1 i EG-direktivet och 9 § första stycket c och d personuppgiftslagen. Tanken är att den personuppgiftsansvarige själv, redan när uppgifterna samlas in, skall sär-

ange skilda ändamål för sin behandling personuppgifterna. Dessa ända-

av mål sätter sedan gränser för hur uppgifterna får behandlas.

Enligt utredningens uppfattning vore det önskvärt att det direkt i lagen uttömmande kunde anges för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Bestämningen ändamål för be-

av handlingen av personuppgifter är nämligen central betydelse från

av integritetssynpunkt.

En sådan lösning skulle innebära att personuppgifter inom socialtjänsten får samlas in och behandlas endast för de i lagen angivna ändamålen. Det skulle därmed sättas definitiv gräns för de ändamål för

en vilka personuppgifter får samlas in inom socialtjänsten. Det skulle, när det gäller behandlingen i övrigt, inte heller finnas något utrymme för att inom socialtjänsten tillämpa 9 § första stycket d personuppgiftslagen, dvs. att insamlade personuppgifter får behandlas även för andra ändamål, det ändamålet inte är oförenligt med de ändamål för

om nya vilka uppgifterna har samlats in.

Däremot skulle personuppgiftslagens bestämmelser tillämpliga

vara så snart det var fråga om att behandla personuppgifter utanför socialtjänsten, t.ex. att lämna ut uppgifter för forsknings- och statistikändamål eller att annars använda inom socialtjänsten insamlade uppgifterna utanför socialtjänsten. Lagens tillämpningsområde är begränsat till att gälla behandling av personuppgifter inom socialtjänsten avsnitt

se

6.2.

Ett annat argument för att direkt i lagen uttömmande ändamå-

ange len med behandlingen är att det kanske av en speciallagstiftning

som den nu aktuella förväntas att ändamålen är klart angivna. Det finns flera exempel på att lagstiftaren i författningar, innehåller special-

som en reglering i förhållande till personuppgiftslagen, valt att i författningen ange för vilka ändamål personuppgifter får behandlas 3 och 4

se t.ex. §§ lagen 1998:544 om vårdregister.

Utredningen har därför ingående diskuterat det är möjligt i

om att lagen uttömmande för vilka ändamål personuppgifter skall få

ange behandlas inom socialtjänsten. Beroende på socialtjänsten, sådant

att begreppet föreslås definierat i lagen avsnitt 6.2.1, mycket

se är en bred verksamhet är det emellertid, kommer framgå det föl-

som att av jande, inte alldeles okomplicerat att göra det. De exempel på lagstiftning som innehåller ändamålsbestämmelser regel

avser som en mer avgränsad verksamhet som inte sällan har karaktären register-

av ren verksamhet, t.ex. vårdregister och behandling personuppgifter

av om

totalförsvarspliktiga SFS 1998:938. Utredningen har i huvudsak

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 153 ny om av

diskuterat två olika modeller för hur ändamålen skulle kunna anges uttömmande i lagen. Utredningen återkommer i det följande till dessa båda modeller. Därefter diskuteras modell som innebär att det överen låts på de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att inom i lagen föreskriven själva ändamålen med behandlingen en ram - ange

av personuppgifter.

Socialtjänstkommitténs förslag till registerändamål

Först bör emellertid något sägas Socialtjänstkommitténs förslag till om ändamålsbestämmelse i den kommittén föreslagna lagen om dokuav mentation och socialtjänstregister SOU 1995:86. Socialtjänstm.m. kommitténs förslag har redovisats utförligt i avsnitt Socialtjänstkomrnittén föreslog att ändamålet med ett socialtjänstregister skulle handläggning ärenden och verkställighet av beslut vara av inom socialtjänstens verksamhetsområden. Med socialtjänst förstods verksamhet enligt lagstiftningen socialtjänst och den särskilda lagom stiftningen vård unga och av missbrukare utan samtycke samt om av verksamhet i annat fall enligt lag handhas den kommunala som av nämnd utövar ledningen av socialtjänsten. Med socialtjänst jämsom ställdes ärenden bistånd asylsökande och andra utlänningar, om ärenden introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utom länningar, ärenden tillstånd till riksfärdtjänst samt verksamhet enom ligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Tanken att specificerade ändamål skulle anges i till lagen anvar mer slutande förordningar och att registren således skulle få användas endast i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelade. Registren skulle få användas även för förberedande åtgärder för handläggningen samt för tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik. Vid remissbehandlingen av betänkandet riktades ingen särskild kritik mot det sätt vilket ändamålsbestämmelsen hade utformats. Datainspektionen framhöll dock att man borde avstå från detaljreglering i förordningar och i stället överlåta större del ansvaret de regisen av teransvariga. Den mesta kritiken föranleddes av att det i den föreslagna lagen inte konkret vilka uppgifter skulle få förekomma i angavs som registren. Enligt kommitténs förslag skulle ett socialtjänstregister få innehålla endast de uppgifter som behövdes för sådan handläggning av ärenden och verkställighet av beslut inom socialtjänstens verksamhetsområden som avsågs i den föreslagna lagen. Utredningen återkommer i avsnitt 6.4 till vilka personuppgifter som bör få behandlas inom socialtjänsten.

154 En lag behandling personuppgifter... ny om av

Ändamålen med behandlingen uttömmande i lagen

anges

I lagen anges endast gtt ändamål modell 1

Den första modell som utredningen har diskuterat för hur ändamålen skulle kunna anges uttömmande i lagen, innebär att det i en ändamålsbestämmelse anges endast ett ändamål. En sådan bestämmelse skulle med nödvändighet bli ganska vid till sin utformning, eftersom det inte är möjligt att i ändamålsbestämmelse, det slag Datainspek-

en av som tionen har meddelat i sina tillståndsbeslut, fånga en verksamhet som är

så omfattande och mångskiftande som socialtjänsten. Detta framgår av

den genomgång som utredningen gjort av olika tillståndsbeslut som rör socialtjänsten se avsnitt 3 och av de samtal som utredningen har haft med företrädare för olika myndigheter. Det kan i sammanhanget påpe-

kas att även Socialtjänstkommitténs förslag, tidigare sagts, innebar

som att regeringen skulle ange särskilda ändamål för de olika register

som skulle inrättas.

Ändamålsbestämmelsen skulle kunna utformas så den innebär

att att personuppgifter får behandlas för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna utföras. Ett sådant ändamål skulle, utred-

menar ningen, vara berättigat i den betydelsen att det inte står i strid med vad

EG-direktivet och personuppgiftslagen när behandling

anger om av personuppgifter är tillåten, dvs. behandlingen kan hänföras under artikel 7 i EG-direktivet och 10 § personuppgiftslagen. Det är nödvändigt att inom socialtjänsten få behandla personuppgifter datoriserat eller manuellt i register. I annat fall skulle den verksamheten, är all-

som av mänt intresse, inte kunna bedrivas över huvud taget.

Det finns vissa fördelar med att endast ett ändamål. Under för-

ange utsättning att personuppgifterna behövs för arbetsuppgift inom

att en socialtjänsten skall kunna utföras, får personuppgifterna samlas in och de kan sedan i den mån sekretess inte lägger hinder i vägen flöda

- fritt inom socialtjänsten och användas för alla de skilda arbetsuppgifter som förekommer Begreppet socialtjänst definieras i 2 § l-9

se

avsnitt 6.2.1. Det skulle således inte spela någon roll i vilket

sammanhang personuppgifterna samlats in inom socialtjänsten. Uppgifter

som samlats in för att arbetsuppgift enligt lagen 1993:387 stöd och

en om service till vissa funktionshindrade behöver utföras, skulle exempelvis kunna användas behandlas för att handlägga ett ärende parke-

- - om ringstillstånd för rörelsehindrade. Så länge personuppgifterna behandlas för det angivna ändamålet är behandlingen tillåten. För något

annat ändamål skulle de insamlade personuppgifterna däremot över huvud taget inte få användas inom socialtjänsten. I vilken utsträckning uppgiltema skulle kunna användas utanför socialtjänsten skulle

få av-

1999: 109 En lag behandling personuppgzfter... 155 SOU ny om av

göras efter tillämpning personuppgiftslagen och av de sekretessen av bestämmelser som gäller för uppgifterna. Det torde knappast råda något tvivel att ordning som den nu om en diskuterade skulle praktisk i det dagliga arbetet inom socialtjänsvara En personuppgift kan nämligen användbar i rad olika ten. vara en sammanhang inom socialtjänsten, utan att den användningen behönya innebära något negativt för den enskilde. Det kan tvärtom vara till ver fördel för denne. Det kan t.ex. vara svårt att redan när personuppgiftersamlas in avgöra när uppgifterna kan behövas igen. I socialna senare tjänstens personakter samlas uppgifter inte hänför sig till endast ett som ärende, utan i och akt finns det uppgifter rör olika delar en samma som socialtjänstverksamheten. En socialtjänstakt kan liknas närmast vid av dossier, i vilken sammanförs handlingar viss persons olika en om en ärenden inom socialtjänsten. Hanteringen och lagringen av personuppgifter inom socialtjänsten är således till skillnad från vad som är fallet vid nästan all offentlig handläggning- uppbyggd efter perannan i stället för ärende. Det är också förklaringen till att just socialson tjänstens akthantering är undantagen från kravet på att diarieföra alla inkomna handlingar; man kan ändå enkelt hitta alla handlingar om en att titta i dennes akt jfr 5 § sekretessförordningen person genom 1980:657. En ändamålsbestämmelse är något lite vidare till sin utformning som blir också flexibel och hindrar eller försvårar inte förändring av mer en verksamheten. En nackdel med att ha alltför preciserade ändamålsbestämmelser är att det finns risk för att vissa arbetsuppgifter inte kan en utföras, eftersom de inte går att föra in under en ändamâlsbestämmelse. Man bör ha i åtanke att denna lagstiftning, till skillnad från datalagen, skall reglera inte bara den automatiserade behandlingen av personuppgifter utan även manuell behandling i register. Personuppgifter får behandlas, t.ex. antecknas i personakt eller användas i ett annat ärende, en endast åtgärden ryms under åndamålsbestämrnelsen. om Det finns emellertid även nackdelar med ett ändamål som utformas på det angivna sättet. För det första är det, menar utredningen, mycket tveksamt sådan ändamålsbestämmelse uppfyller EG-direktivets om en och personuppgiftslagens krav på att ändamålen skall särskilda. Vad vara närmare med detta framgår visserligen varken av EG-direktisom avses vet eller förarbetena till personuppgiftslagen. Datalagskommittén av framhöll att uttrycket särskilda innebär att en alltför allmänt hållen ändamålsangivelse inte godtas. Kommittén menade att det i praxis får avgöras hur detaljerad ändarnålsangivelsen skall vara för att uppfylla personuppgiftslagens och direktivets krav SOU 1997:39 s. 350 samt påpekade att regeringen och Datainspektionen kan utfärda mer precise rade regler, t.ex. för olika typsituationer. Några sådana föreskrifter har

156 En lag om behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny av

emellertid ännu inte utfärdats. Kommittén nämnde vidare att det är möjligt att ange flera ändamål när uppgifterna samlas in. I prop. 1997/98:44 Personuppgiftslag lämnades ingen ledning för hur uttrycket skall tokas.

Man kan när det gäller tolkningen av begreppet särskilda få viss ledning av EG-direktivets och personuppgiftslagens krav på att personuppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen och att inte fler uppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen artikel 6 c i EG-direktivet och 9 § första stycket och f personupp-

e giftslagen. Om inte ändamålet har en viss grad av precision, kan man knappast bedöma huruvida personuppgifterna är adekvata och relevanta eller om för många personuppgifter behandlas.

En personuppgiñ torde vara nödvändig för ett visst ändamål,

om ändamålet inte kan realiseras om inte personuppgiften får användas. Kan man inte avgöra vilka personuppgifter behövs för att ända-

som målet skall kunna uppfyllas, torde ändamålet inte vara särskilt utan allmänt. Ett skäl för denna tolkning är EG-direktivets krav på att personuppgifter skall vara relevanta och inte överflödiga i förhållande till sina ändamål.

Det är emellertid innan praxis utvecklats på området eller särskil-

da föreskrifter utfärdats mycket svårt att ha en bestämd uppfattning

om vad som avses med uttrycket att ändamålen skall särskilda.

vara Vad man däremot kan säga är att det finns inte obetydlig risk för att

en ett ändamål som det angivna skulle anses vara alltför allmänt hållet och att det följaktligen inte skulle godtas.

En annan fråga är om det från integritetssynpunkt är godtagbart att den stora mängd personuppgifter finns och kommer att finnas in-

som om socialtjänsten utan hinder lagen kan flöda så fritt inom social-

av tjänsten skulle bli fallet ändamålet utformades på det sätt

som om som nu diskuteras.

Enligt vad som sagts utredningen är detta relativt fria flöde

av personuppgifter emellertid en förutsättning för att systemet med socialtjänstakter skall kunna användas. De risker från integritetssynpunkt som är förenade med att det i socialtjänstakt kan finnas stor

en en mängd personuppgifter tas i dag hand andra regler än da-

om av taskyddslagstiftning. Sekretesslagen hindrar i vissa fall att uppgifter lämnas till andra myndigheter eller att uppgifter lämnas mellan olika verksamhetsgrenar inom socialtjänsten. Andra begränsningar kan följa av en eventuell intern instruktion om åtkomst till personuppgifter inom den behandlande organisationen. Vidare finns i viss lagstiftning regler som innebär ett komplement till reglerna sekretess. T.ex. föreskrivs

om i 51 § andra stycket socialtjänstlagen att handlingar rör enskildas

som personliga förhållanden skall förvaras så att den är obehörig inte

som

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgtfter... 157 ny om av

får tillgång till dem. Enligt förarbetena får obehörig anses vara envar inte har legitim anledning att ta del handlingen i sin tjänssom av teutövning prop. 1979/80:1 socialtjänsten s. 563. Härtill kommer om förvaltningslagens 1986:223 krav på kommunikation 17 § innan uppgifter läggs till grund för ett avgörande. Enligt utredningens uppfattning innebär de redovisade bestämnu melserna ett godtagbart integritetsskydd för den enskilde. Den kanske mest allvarliga invändningen som kan riktas mot den nu diskuterade modellen är emellertid att den registrerade skulle ha mycket svårt att bilda sig uppfattning om i vilka sammanhang uppen gifter samlas in beträffande honom eller henne kan användas. I som personuppgiftslagen finns ett antal olika bestämmelser 23-27 §§ om information till den registrerade. Frågan vilka regler om informaom tion skall gälla vid behandling personuppgifter med stöd av som av denna lag berörs i avsnitt 6.10. Den enda information den registrerade skulle få om man angav som ändamålet på det sätt som nu diskuteras, är att de personuppgifter som samlas in får behandlas för att en arbetsuppgift inom socialtjänstenvilken helst- skall kunna utföras. Så arbetsuppgift inom som snart en socialtjänsten en verksamhet som spänner över ett mycket stort om- råde behöver utföras skulle uppgifterna således kunna användas. - Enligt utredningens uppfattning bör den enskilde när han lämnar uppgifter till socialtjänsten, kanske i ett biståndsärende, ha klart för sig vad dessa uppgifter kan komma att användas till. Ett syften med EGav direktivet och personuppgiftslagen är nämligen att skydda fysiska pergrundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatlivet, i soners samband med behandling personuppgifter. EG-direktivets och perav sonuppgiftslagens bestämmelser information till den registrerade om syftar just till att ge den enskilde en reell möjlighet att bevaka hur uppgifter samlats in beträffande honom eller henne används. Med allsom mänt hållna ändamål det beskrivna blir emellertid detta endast som nu en chimär. Vid samlad bedömning anser utredningen att det även om det en skulle innebära vissa fördelar inte är någon framkomlig väg att i la- endast ett ändamål för behandlingen av personuppgifter inom gen ange socialtjänsten. För det första är det mycket talar för att en sådan som ändamålsbestämmelse inte uppfyller EG-direktivets och personuppgiftslagens krav på att ändamålen skall särskilda. För det andra var skulle den registrerade knappast ha någon möjlighet att bevaka hur uppgifter som gäller honom eller henne används. En sådan lösning bör följaktligen inte väljas. Det kan noteras att Socialtjänstkommitténs ändamålsbestämmelse visserligen var relativt allmänt hållen, men tanken var att regeringen i

158 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

förordning beträffande varje särskilt socialtjänstregister skulle ange preciserade ändamål.

I lagen flera olika ändamål modell 2

anges I den andra modell som utredningen har diskuterat skulle anges inte endast ett ändamål, utan flera särskilda ändamål för när personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten. Denna uppräkning skulle vara uttömmande. Som tidigare nämndes är det inget i EG-direktivet eller personuppgiñslagen som hindrar att det redan vid insamlande av uppgifter anges flera olika ändamål för behandlingen.

Den största fördelen med en sådan modell är att den enskilde, genom att det är angivet flera olika preciserade ändamål, skulle få en bättre och klarare uppfattning om i vilka sammanhang insamlade personuppgifter beträffande honom kan användas.

Utredningen har diskuterat en ändamålsbestämmelse som hade kun-

enligt följande. Ändamålen med behandlingen inom socialnat se ut tjänsten skall vara a handläggning och dokumentation av ärenden eller vård och behandling, b förandet socialtjänstakt, fakturering, de-

av c bitering och ekonomisk redovisning, d uppgiñsutlänmande som är tilllåtet enligt författning, e uppföljning, utvärdering, kontroll, tillsyn och

kvalitetssäkring, samt t arkivering.

Även denna modell kan det emellertid riktas invändningar. En-

mot ligt utredningens uppfattning skiljer sig en sådan bestämmelse inte på något avgörande sätt från den ändamålsbestämmelse som diskuterades i den tidigare modellen. Man kan i allt väsentligt rikta kritik mot

samma denna bestämmelse. Eftersom det är svårt att förutse för vilka ändamål personuppgifter kan behöva behandlas inom socialtjänsten, beroende på att det är fråga om en mycket bred verksamhet, har ändamålsbestämmelsen för att inget ändamål skall falla utanför- fått förhållande-

- en vis allmän utfornming. Det finns därför även med denna modell en viss risk för att den inte uppfyller EG-direktivets och personuppgiftslagens krav på att ändamålen skall vara särskilda. Vidare framstår en sådan ändamålsbestämmelse för den registrerade som föga upplysande. Den ger knappast den enskilde mer information vad insamlade

om personuppgiñer kan användas till än den tidigare diskuterade modellen.

Vill man att ändamålen skall vara mer preciserade än som nu redovisats skulle listan över olika ändamål troligen behöva bli mycket lång och det skulle ändå kvarstå en risk för att ett angeläget ändamål inte tagits med i den uttömmande uppräkningen. Personuppgifter skulle få behandlas inom socialtjänsten endast behandlingen rymdes under

om något av de angivna ändamålen.

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 159

ny om av

Ett annat argument mot att i lagen uttömmande ändamålen med

ange behandlingen, är kan anta att ändamålen kan behöva utformas

att man på olika sätt beroende på hur verksamheten är organiserad i det enskilda fallet, t.ex. i kommun. De i lagen angivna ändamålen skulle kan-

en ske därför ibland verksamheten ganska bra, medan de i andra fall

passa skulle fungera mindre bra. Detta talar för att ändamålen inte bör uttömmande i lag utan att på något sätt bör försöka hitta en

anges man mer flexibel lösning.

Enligt utredningens uppfattning är nackdelarna även med denna modell alltför stora för att den skall kunna användas. Utredningens slutsats blir således att det inte är möjligt att i lagen uttömmande ange för vilka ändamål personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten.

Det överlåts på de personuppgiftsansvariga att -inom en i lagen angiven ram bestämma ändamålen med behandlingen modell 3

- Det är viktigt att författningsreglering, anger under vilka förut-

en som sättningar personuppgifter skall få behandlas, datoriserat eller manuellt i register inom socialtjänsten, inte innebär sådana begränsningar att det går ut över effektiviteten och kvaliteten i arbetet. Samtidigt är det naturligtvis mycket betydelsefullt att regleringen i största möjliga utsträckning eliminerar riskerna för kränkningar av enskildas personliga integritet.

Det är självfallet de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet som har störst förutsättningar att bedöma för vilka ändamål personuppgifter behöver behandlas inom socialtjänsten. Enligt utredningens uppfattning har en modell som innebär att det överlåts på den personuppgiftsansvarige att ange de särskilda ändamål för behandlingen som just denne vill uppnå stora fördelar iflexibilitetshänseende. Genom att man inte i en författning uttömmande anger för vilka ändamål personuppgifter får behandlas, kan den personuppgiftsansvarige skräddarsy ändamålen så att de passar den aktuella verksamheten och hur den är organiserad. Man hindrar då inte heller att personuppgifter inom socialtjänsten behandlas även för andra ändamål, under förutsättning att dessa nya ändamål inte är oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in.

Mot modellen kan invändas att den i ett avseende måhända inte utgör ett tillräckligt skydd för den personliga integriteten. Det skulle kunna hävdas att det med en sådan ordning inte finns några egentliga gränser för när insamlade personuppgifter får behandlas, eftersom de nya ändamålen kanske inte skulle anses vara oförenliga med de ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. I de båda tidigare redovi-

160 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

sade modellerna skulle ändamålen uttömmande i författningen

anges och det skulle därför inte bli aktuellt att göra någon sådan prövning.

Utredningen dock att denna farhåga inte bör överdrivas. I

menar första hand är naturligtvis utfallet av denna "oförenlighetsprövning beroende hur pass preciserat det ursprungliga ändamålet I för-

av fattningskommentaren lämnar utredningen några exempel på hur en tillräckligt preciserad ändamålsbestämmelse skulle kunna se ut. Det kan dock redan här sägas att en ändamålsbestämmelse, som är relativt vanlig i Datainspektionens beslut, slaget handläggning av ärenden in-

av

individ- och familjeomsorgen torde vara alltför allmänt hållet. om

Det saknas i princip auktoritativa uttalanden vilka överväganden

om

skall göras när man prövar om ett nytt ändamål är förenligt med som det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen har samlats in. Datalagskommittén uttalade i betänkandet Integritet- Offentlighet Infor-

mationsteknik SOU 1997:39 att vad är oförenligt med de ur-

som sprungliga ändamålen får bestämmas genom praxis och de mer preciserade regler som regeringen och Datainspektionen kan utfärda 351. F.n. finns på området emellertid varken praxis eller närmare föreskrifter. Enligt utredningens uppfattning bör man vid denna oförenlighetsprövning, hypotetiskt utgå från hur en registrerad typiskt sett inte den registrerade i det enskilda fallet skulle se på saken. Kommer man vid en sådan bedömning fram till att den registrerade rimligen har att räkna med att de insamlade personuppgifterna också får behandlas för det nya ändamålet, kan det nya ändamålet inte anses vara oförenligt med det ursprungliga ändamålet. Detta är, menar utredningen, en rimlig utgångspunkt med tanke på syftet bakom EG-direktivet, dvs. att skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt rätten till privatlivet, i samband med behandling av personuppgifter. Vid sådant förhållande blir det fråga restriktiv tillämpning

om en av bestämmelsen i 9 § första stycket d personuppgiftslagen och utrymmet för att behandla redan insamlade personuppgifter för andra ändamål blir följaktligen litet.

Det bör i sammanhanget också framhållas att det är den modell man faktiskt enats om inom EU och att de personuppgiftsansvariga har ett EG-rättsligt grundat anspråk på att få använda personuppgifter för alla tillåtna ändamål som inte är oförenliga med de ursprungliga. Vidare utgör redan det förhållandet att denna oförenlighetsprövning måste göras ett skydd för integriteten. Alternativet är att ange ett enda mycket brett ändamål.

Genom att ändamålen är preciserade skulle den registrerade också få en klar bild av i vilka sammanhang de personuppgifter samlas in

som beträffande honom kommer att användas.

En lag behandling personuppgifter... 161

ny om av

För att personuppgifter inom socialtjänsten inte skall kunna samlas in för vilka ändamål som helst bör dock i lagen anges en yttersta ram inom vilken de särskilda, uttryckligt angivna ändamålen måste hålla sig. Endast sådana ändamål kan berättigade. Denna regel

anses som skulle helt enkelt ersätta 10 § personuppgiftslagen och kunna lyda enligt följande. Personuppgifter får, förutom med den registrerades samtycke, behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna utföras. Personuppgifterna kan då i princip inte heller användas utanför socialtjänsten, eftersom ändamålen får så stark anknytning till det området. En behandling av de

en insamlade personuppgifterna för ändamål ligger utanför social-

som tjänsten, torde därmed i de allra flesta fall anses vara oförenlig med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in 9 § första stycket d personuppgiftslagen. Utredningen återkommer till denna frå-

i det följande. ga

En sådan bestämmelse skulle inte vara en ändamålsbestämmelse i den mening som avses i 9 § första stycket c personuppgiftslagen. Men den skulle likväl innebära ett integritetsskydd i så måtto att det där läggs fast vilka ändamål som är berättigade. Det ankommer sedan på den personuppgiftsansvarige i respektive verksamhet att ange konkreta ändamål för sin behandling av personuppgifter. Dessa konkreta ändamål måste uppfylla personuppgiftslagens krav på precision och hålla sig inom den ram som läggs fast i den nu föreslagna lagen. Det skulle följaktligen vara felaktigt att göra tolkningen att sådan yttersta

en ram för behandlingen av personuppgifter skulle innebära att man inte måste ange uttryckliga och preciserade ändamål med personuppgiftsbehandlingen. Inget hindrar att det redan från början flera ändamål för

angavs vilka uppgifterna skulle behandlas.

De insamlade personuppgifterna får i denna modell behandlas även för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in, under förutsättning att den nya behandlingen inte är oförenlig med de

ursprungliga ändamålen.

Personuppgifterna kan behandlas även för forsknings- och statistikändamål. Av 9 § första stycket f personuppgiftslagen följer nämligen att behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål inte skall anses oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. Huruvida behandlingen personuppgifterna, t.ex.

av själva utlämnandet, är tillåten i det enskilda fallet får emellertid avgöras av bestämmelserna i personuppgiftslagen och bestämmelserna i denna lag. I 19 § tredje stycket personuppgiftslagen finns allmän bestäm-

en melse i ämnet. Ibland kan det emellertid också, i t.ex. 64 § social-

som tjänstlagen 1980:620, finnas uttrycklig föreskrift att

en om perso-

162 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

nuppgifter skall lämnas ut för forskningsändamål. En sådan regel gäller före bestämmelserna i personuppgiftslagen 2 §.

Som tidigare nämndes skulle emellertid i praktiken personuppgifter

har samlats in inom socialtjänsten- med undantag för behandling som för forsknings- och statistikändamål och när personuppgifterna har lämnats ut med stöd författning- knappast kunna behandlas samlas

av in utanför socialtjänsten. Bl.a. personuppgiftslagens krav på att behandlingen för det ändamålet inte skall oförenlig med det än-

nya vara damål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades 9 § första stycket d, och de regler gäller sekretess på socialtjänstens område,

som om torde ofta hindra sådan användning av personuppgifterna. Vidare

en skulle det i andra fall än de angivna knappast möjligt för nå-

ovan vara

utanför socialtjänsten att hänföra sin behandling under något av de gon tillåtna fall i 10 § personuppgiftslagen. Skulle behandlingen

som anges avse t.ex. känsliga personuppgifter skulle behandlingen dessutom behöva vara tillåten enligt bestämmelserna i 13-22 personuppgiftslagen.

Utredningens slutsats

Enligt utredningens uppfattning framstår den senast redovisade modellen som den bästa inte bara när det gäller skyddet för den enskildes personliga integritet utan även när det gäller verksamheten inom socialtjänsten. En modell som innebär att den personuppgiñsansvarige skall ange ändamålen med behandlingen personuppgifter överensstämmer

av också bäst med EG-direktivet. Utredningen föreslår att denna modell används och att det således överlåts på de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att ange de ändamål för vilka personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Dock att endast ändamål är

som nödvändiga för att arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna ut-

en föras kan vara berättigade. I lagen bör tas in bestämmelser med denna innebörd.

Avslutningsvis vill utredningen framhålla att den föreslagna lösningen under förutsättning att ändamålen på ett heltäckande

- anges sätt går utmärkt väl att förena med systemet med socialtjänstakter.

-

Sammanfattningsvis innebär således utredningens förslag att personuppgifter, förutom med den registrerades samtycke, får behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna utföras. Lagen hindrar dock inte att personuppgifter lämnas ut om det följer av lag eller förordning. I lagen regleras inte

SOU 1999: 109 En lag behandling av personuppgifter... 163

ny om

för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Det ankommer således på de personuppgiftsansvariga i respektive verksamhet att med beaktande av 9 § första stycket c personuppgiftslagen 1998:204 dvs. bestämmelsen att personuppgifter bara får

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål-

för vilka ändamål personuppgifter behandlas. Endast ändamål ange

är nödvändiga för arbetsuppgift inom socialtjänsten skall som att en kunna utföras kan därvid vara berättigade.

6.4 Vilka av bör

kategorier personuppgifter

få behandlas

Utredningens förslag: Föreskrifterna i 9 § första stycket och f

e

personuppgiftslagen 1998:204 och viss annan lagstiftning, t.ex. so-

cialtjänstlagens bestämmelser om dokumentation, innebär viktiga

begränsningar vilka personuppgifter som får behandlas. Det

av

skydd dessa föreskrifter ger för den personliga integriteten är

som

tillräckligt. Det behöver därför inte finnas några särskilda begräns-

ningar beträffande vilka kategorier personuppgifter som får be-

av

handlas inom socialtjänsten. Samtliga kategorier av personuppgifter

kommer således i och för sig att få behandlas inom socialtjänsten.

Enligt 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen 1998:204 skall den personuppgiftsansvarige se till att de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen och att inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.

För behandlingen av känsliga personuppgifter gäller särskilt restriktiva regler. I 13 § finns ett principiellt förbud mot att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt politiska åsikter,

ursprung, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, eller som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifter av den angivna arten betecknas i lagen som känsliga personuppgifter 13 § tredje stycket. Det är att notera att del det som enligt datalagen 1973:289 omfattas av

en av särskilda regler t.ex. uppgifter om att någon misstänks eller dömts för

brott, att någon avtjänat straff eller undergått annan påföljd för brott, att någon varit föremål för tvångsingripanden enligt viss lagstiftning, att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten, att någon varit föremål för åtgärd enligt utlärmingslagen eller uppgifter om någon

164 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

utgör omdöme eller annan värderande upplysning inte omfattas som -

bestämmelserna om känsliga uppgifter i personuppgiftslagen. av

Förbudet i 13 § mot behandling av känsliga personuppgifter är emellertid inte undantagslöst 14 §. I 15-19 regleras under vilka omständigheter behandling känsliga uppgifter trots förbudet är

en av tillåten.

Enligt 15 § får känsliga personuppgifter behandlas, om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till behandlingen eller på ett tydligt sätt offentliggjort uppgifterna.

Övriga undantag från förbudet är med undantag för bestämmelsen

i 19 § om behandling av känsliga personuppgifter för forsknings- och statistikändamål i princip inte tillämpliga vid behandling av person-

uppgifter inom socialtjänsten.

I 20 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ytterligare undantag från förbudet i 13 § mot behandling av känsliga personuppgifter, om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Några sådana föreskrifter har emellertid ännu inte meddelats.

I 21 § personuppgiftslagen finns ett förbud för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 21 § 21 § tredje stycket. Vidare får regeringen eller, om regeringen så bestämmer, tillsynsmyndigheten i enskilda fall besluta om undantag från förbudet. Som exempel på fall där det kan vara befogat med undantag nämndes i förarbetena till personuppgiftslagen prop. 1997/98:44 s. 75 den behandling av uppgifter om t.ex. brottmålsdomar som privata vård- och behandlingshem kan behöva utföra för att vårda och behandla den dömde på ett effektivt sätt. Datainspektionen har beslutat föreskrifter om undantag från förbudet DIFS 1998:3.

Uppgifter om personnummer får som huvudregel behandlas endast om samtycke lämnats 22 §. Sådana uppgifter får dock behandlas även när det är klart motiverat med hänsyn till a ändamålet med behandlingen, b vikten av en säker identifiering, eller c något annat beaktansvärt skäl.

I 33 § personuppgiftslagen finns ett förbud mot överföring av personuppgifter till tredje land. Med tredje land förstås en stat som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 3 § personuppgiftslagen. Detta förbud är emellertid inte undantagslöst. I 34 § personuppgiftslagen finns uppräkning i

en av vilka fall det är tillåtet att föra över personuppgifter till tredje land. Bl.a. får så ske om den registrerade har lämnat sitt samtycke till över-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 165

ny om av

föringen. Vidare kan ytterligare undantag från förbudet göras med stöd

35 Enligt den bestämmelsen får regeringen eller den myndighet av

regeringen bestämmer bl.a. meddela föreskrifter undantag från som om förbudet i 33 det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt in-

om

eller det finns tillräckliga garantier till skydd för de registretresse om rades rättigheter. I lagrådsremiss den 17 juni 1999 föreslår regering-

en

vissa ändringar i förbudet mot överföring av personuppgifter till en tredje land. Enligt förslaget skall överföring personuppgifter till

av tredje land inte längre förbjuden det tredje landet har en ade-

vara om kvat nivå för skyddet av personuppgifter.

Frågan och i så fall i vilken utsträckning det finns ett be-

är om - hov att, i lag behandling personuppgifter inom social-

av en om av tjänsten, göra undantag från personuppgiftslagens särskilda regler om behandling av känsliga personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser

innefattar brott och uppgifter personnummer samt när det som m.m. om gäller överföring personuppgifter till tredje land. En annan fråga är

av

de allmänt hållna bestämmelserna i 9 § första stycket e och f persoom nuppgiftslagen innebär en tillräcklig begränsning av de uppgifter som får behandlas eller i något avseende konkret bör inskränka

om man mer i vilken omfattning personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten.

Av de beslut enligt datalagen som utredningen har studerat se avsnitt 3 framgår att det inom socialtjänsten finns ett behov av att behandla i stort sett alla slags uppgifter, allt från harmlösa personuppgifter till sådana uppgifter som kan betraktas som mycket integzitetskänsliga. I annat fall skulle nämligen verksamheten inom socialtjänsten inte kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt. Dessa utredningens iakttagelser har bekräftats vid samtal som utredningen har hañ med företrädare för ett antal olika myndigheter inom socialtjänsten.

Socialutredningen, vars betänkanden Socialvården Mål och medel SOU 1974:39 och Socialtjänst och socialförsäkringstillägg- Lagar och motiv SOU 1977:40 ligger till grund för socialtjänstlagen, ansåg att det var praktiskt omöjligt att närmare ange vilken dokumentation som bör samlas i socialtjänstens personakter SOU 1977:40 739 f..

s. Av förarbetena till socialtjänstlagen framgår prop. l979/80:l s. 438 att flera av remissinstansema, bl.a. Socialstyrelsen och LO, stödde de principer som Socialutredningen hade redovisat. Det anmärktes att remissinstansema inte förordat att särskilda föreskrifter skulle utfärdas om innehållet i personakterna. Departementschefen uttalade att inte heller han ansåg det vara nödvändigt med sådana föreskrifter. Som tidigare redovisats se avsnitt 4.3.4 finns det i socialtjänstlagen

numera vissa mer övergripande regler om dokumentation.

Socialtjänstkommittén ansåg, som tidigare har nämnts se avsnitt 5.3.2, att det inte med hänsyn till behovet av flexibilitet och före-

-

166 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

komsten ständiga förändringar inom socialtjänsten- var lämpligt att

av i lagform ingående reglera vilka uppgifter ett register skulle få in-

mer nehålla. Avsikten var att regeringen i förordningar skulle närmare föreskriva vilka uppgifter som fick registreras. Kommittén uttalade dock att det var nödvändigt att sådana regler skulle få ges en mer allmän utfonnning. Flera remissinstanser, däribland några domstolar och Datainspektionen, ansåg att innehållet i registren borde konkret regleras i 1a-

Svenska kommunförbundet ansåg däremot att det skulle vara gen. olämpligt att i lag mer ingående reglera vilka uppgifter ett socialtjänstregister skulle få innehålla. Förbundet avvisade därutöver förslaget om att regeringen i förordning närmare skulle få föreskriva vilka uppgifter som skulle få registreras i ett socialtjänstregister. Det framhölls därvid att det fanns en uppenbar risk för att en sådan ordning skulle leda till ett otydligt och osammanhängande regelverk, som skulle vara lika dåligt anpassat till teknikutvecklingen som det som då gällde. I den mån reglering behövdes beträffande vilka uppgifter skulle registreras,

som borde, menade Kommunförbundet, detta ske i lagen och inte i kompletterande bestämmelser.

Det råder inget tvivel om att det från integritetssynpunkt skulle vara en fördel om det i lagtexten på ett konkret sätt kunde anges vilka personuppgiñer som får behandlas inom socialtjänsten. Utredningen har emellertid bedömt det som i praktiken omöjligt att göra så. Detta beror på den mycket omfattande och mångskiftande verksamhet som lagstiftningen skall omfatta och socialtjänstens behov av att behandla ett

synnerligen stort antal olika personuppgifter, när det gäller graden

som av integritetskänslighet varierar i stor utsträckning. En reglering skulle nämligen antingen innebära stora risker för att socialtjänstarbetet försvårades eller om listan över vilka uppgifter som fick behandlas gjor-

des mycket omfattande knappast medföra några vinster från integri-

tetssynpunkt.

Även regeringen uttrycker i utredningens direktiv viss skepsis in-

en för en lösning som skulle innebära begränsningar beträffande vad

som får registreras inom socialtjänsten. Regeringen uttalar i direktiven att såvitt gäller ärendehandläggning i en verksamhet socialtjänst kan

som konstateras att en sådan väg att uppnå ett integritetsskydd är den

som mest försvårar ett rationellt utnyttjande informationstekniken i verk-

av samheten.

Utredningen anser således att det i princip inte i lagen bör införas några begränsningar när det gäller vilka kategorier personuppgifter

av som bör få behandlas inom socialtjänsten. Som framgått den tidigare

av redogörelsen har emellertid behandlingen vissa kategorier

av av personuppgifter, närmare bestämt känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott och överföring

m.m. av per-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 167

ny om av

sonuppgifter till tredje reglerats särskilt strängt i EG-direktivet och

land

i personuppgiftslagen. Aven uppgifter om personnummer har reglerats särskilt. I det följande berör utredningen dessa särskilda kategorier av

personuppgifter.

Som inledningsvis nämndes framgår av 22 § personuppgiftslagen att uppgifter får behandlas utan samtycke bara när det

om personnummer är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten

säker identifiering, eller något annat beaktansvärt skäl. Bestämav en melsens innebörd är att det beträffande varje enskilt "register skall övervägas behovet att registrera personnummer och att en prövning

av

detta behov utifrån integritetssynpunkt skall ske. Det skall därvid av föreligga ett objektivt intresse, enligt personuppgiftslagens rekvisit, att registrera personnumret i prop. 1997/98: 108 s. 47.

Av utredningens genomgång av vilka uppgifter det finns behov av att behandla har det framkommit att vikten av en säker identifiering gör att det regelmässigt är nödvändigt att behandla uppgifter om personnummer. Vid sådant förhållande anser utredningen att denna lag bör tillåta att uppgifter om personnummer får behandlas. Det kan vidare tilläggas att EG-direktivet artikel 8.7 endast kräver att medlemsstater-

skall bestämma på vilka villkor ett nationellt identifikationsnummer na eller något annat vedertaget sätt för identifiering får behandlas. Medlemsstatema får följaktligen fritt bestämma det materiella innehållet i reglerna.

Det finns vidare för att socialtjänsten skall kunna klara sina upp-

gifter ett behov av att behandla även personuppgifter som är känsliga

i personuppgiftslagens mening. Sådana uppgifter bör enligt utredningen därför få behandlas. Att socialtjänsten skall kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt är ett viktigt allmänt intresse. Det är därför enligt artikel 8.4 i EG-direktivet tillåtet att göra ytterligare undantag från förbudet mot att behandla känsliga personuppgifter. Ett sådant undantag skall anmälas till kommissionen artikel 8.6.

I artikel 8.5 i EG-direktivet finns det särskilda regler rörande behandling av uppgifter om lagöverträdelser, brottmålsdomar eller säkerhetsåtgärder. Behandling av sådana uppgifter får utföras endast under kontroll av en myndighet eller om lämpliga skyddsåtgärder finns i

nationell lag med förbehåll för de ändringar som medlemsstaterna

kan tillåta med stöd nationella bestämmelser innehåller lämpli-

av som ga och specifika skyddsåtgärder. Ett fullständigt register över brottmålsdomar f°ar dock föras endast under kontroll av en myndighet. Det är vidare tillåtet för medlemsstaterna att föreskriva att uppgifter som rör administrativa sanktioner eller avgöranden i tvistemål också skall behandlas under kontroll av en myndighet.

168 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

Som inledningsvis nämndes finns i 21 § personuppgiftslagen ett förbud för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Som exempel på administrativa frihetsberövanden nämns i förarbetena a. prop. s. 76 tvångsingripanden enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser

vård lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall, om av unga, om av lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård, lagen 1991:1129 om

om rättspsykiatrisk vård, lagen 1967:940 angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och utlänningslagen 1989:529.

Datainspektionen har med stöd av 21 § personuppgiftslagen och 8 § personuppgiftsförordningen 1998:1191 beslutat föreskrifter om undantag från förbudet DIFS 1998:3. Enligt dessa föreskrifter l § får

a

utan hinder förbudet i 21 § personuppgiftslagen sådana uppgifter

av behandlas bl.a. om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en föreskrift på socialtjänstområdet.

Eftersom det uppenbarligen finns ett behov av att låta även andra än myndigheter behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden, bör lagen tillåta att även sådana uppgifter får behandlas generellt inom socialtjänsten. Detta förhållande torde behöva anmälas till EG-kommissionen enligt artikel 8.6 i EGdirektivet. Datainspektionens nu nämnda föreskrift kan därmedn såvitt avser socialtjänsten 1 § a upphävas.

-

Vidare bör det vara tillåtet att föra över personuppgifter inom socialtjänsten till tredje land. Det torde visserligen bara ibland bli aktuellt att inom socialtjänsten föra över personuppgifter till tredje land. Man kan t.ex. tänka sig att det kan ske i ett faderskapsärende. Det är tillåtet enligt EG-direktivet och personuppgiftslagen att göra ytterligare

undantag från förbudet mot Överföring av personuppgifter till tredje land, bl.a. om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.

Sammanfattningsvis innebär alltså utredningens förslag att samtliga tänkbara kategorier av personuppgifter kommer att få behandlas inom socialtjänsten. Eftersom uppgifterna kringgärdas mycket sträng

av en sekretess anser utredningen att det från integritetssynpunkt inte är något som hindrar en sådan ordning.

Det bör dock särskilt framhållas att bestämmelserna i 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen innebär begränsningar för när

personuppgifter får behandlas. De personuppgifter behandlas skall

som enligt dessa bestämmelser vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen och fler personuppgifter får inte behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. En erinran om detta bör tas in i den föreslagna lagen.

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 169

ny om av

Även de bestämmelser finns dokumentation inom social-

som om tjänsten avsnitt 4.3.4 sätter vissa gränser för vilka personuppgifter

se

får behandlas. Det följer exempelvis 52 § socialtjänstlagen b1.a. som av att dokumentationen skall utformas med respekt for den enskildes integritet. I förarbetena till den bestämmelsen prop. 1996/97: 124 s. 153 uttalade regeringen att det är väsentligt att dokumentationen blir både objektiv och saklig. Enligt regeringen är utgångspunkten att uppgifterna skall bygga på ett korrekt underlag och inte nedsättande karak-

vara av tär. Vidare bör, menade regeringen, uppgifter tredje person undvi-

om kas så långt det är möjligt.

6.5 Personuppgiftsansvaret

Utredningens bedömning: Det är inte nödvändigt och knappast

-

heller möjligt eller ens lämpligt att i lagen bestämma vem som

-

skall personuppgiftsansvarig för de behandlingar av personupp-

vara

gifter utförs inom socialtjänsten. Frågan om vem som är person-

som

uppgiftsansvarig för en viss behandling av personuppgifter enligt

denna lag bör i stället avgöras efter en tillämpning av bestämmel-

i personuppgiftslagen 1998:204. Någon särskild regel om

serna

detta behövs inte.

Enligt definitionen i 3 § personuppgiftslagen 1998:204 är denpersonuppgiftsansvarig som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen av personuppgifter. Av definitionen följer att personuppgiftsansvaret kan delas av flera. Personuppgiftsansvaret innebär b1.a. skyldighet att till att de i 9§

en se personuppgiftslagen angivna grundläggande kraven på behandlingen av personuppgifter iakttas. Vidare innebär personuppgiftsansvaret en skyldighet att lämna information till den registrerade 23-27 personuppgiftslagen, att på begäran av den registrerade rätta, blockera eller utplåna personuppgifter som inte behandlats i enlighet med personuppgiftslagen 28 § personuppgiftslagen, att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas 31 § personuppgiftslagen, enligt huvudregeln i 36 §

att personuppgiftslagen anmäla all automatiserad behandling av person-

uppgifter till Datainspektionen, samt att ersätta den registrerade for den skada en lagstridig behandling av personuppgifter för med sig 48 §

personuppgiftslagen.

170 En lag behandling personuppgzjfter... SOU 1999: 109 ny om av

Vem som är personuppgiñsansvarig för en viss behandling får avgöras efter en bedömning av de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet. Inget hindrar emellertid att det genom lag eller förordning bestäms vem som är personuppgiñsansvarig. En sådan bestämmelse tar nämligen över regleringen i personuppgiftslagen 2 § personuppgiftslagen.

I lagen 1998:938 om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga anges i 7§ uttryckligen att Totalförsvarets pliktverk är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga som verket utför. I lagrådsremissen i det lagstiftningsärendet förekom denna bestämmelse samt föreskrevs i en annan paragraf att vissa begrepp, bl.a. begreppet personuppgiftsansvarig, skulle ha samma betydelse som i personuppgiftslagen. I sitt yttrande framhöll Lagrådet prop. 1997/98:80 117 att- eftersom det i lagför-

s. slaget angavs för vilka ändamål det automatiska registret över totalförsvarspliktiga fick användas det framstod som osäkert om Totalförsva-

rets pliktverk skulle få sådant inflytande över ändamålen med behandlingen att verket uppfyller personuppgiftslagens definition på personuppgiftsansvarig. Lagrådet fortsatte.

Till synes såsom en konsekvens härav föreslås också att det i 7 § införs en

uttrycklig bestämmelse om att Totalförsvarets pliktverk är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter om totalförsvarsplilctiga

som verket utför. Någon annan myndighet som får sådant inflytande torde

inte finnas. Hänvisningen till personuppgiftslagens definition

av person-

uppgiftsansvarig synes av denna anledning böra utgå.

Regeringen anslöt sig till vad Lagrådet anfört a. 45 samt uttal-

prop. s. ade att det- för att undanröja all osäkerhet kring frågan

om personuppgiftsansvaret i lagen bör att Totalförsvarets pliktverk ärperson-

- anges uppgiñsansvarigt för den behandling personuppgifter totalför-

av om svarspliktiga som verket utför.

Även i lagen 1998:543

om hälsodataregister anges uttryckligen

vem som är personuppgiftsansvarig. I l § sägs att central förvaltnings-

myndighet inom hälso- och sjukvården får utföra automatiserad behandling av personuppgifter i hälsodataregister samt att den centrala förvaltningsmyndighet som utför behandlingen personuppgifter är

av personuppgiftsansvarig. Enligt vad som uttalades i förarbetena förekom vid den dåvarande tidpunkten personregister kan utgöra hälsodata-

som register hos Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet prop. 1997/98:108 90.

s.

Den angivna bestämmelsen fick denna utformning på förslag

av Lagrådet. Lagrådet påpekade i sitt yttrande a. 125 enligt

prop. s. att

SOU 1999: 109 En lag om behandling personuppgifter... 171

ny av

4 § i lagförslaget skulle vissa begrepp, bl.a. begreppet personuppgiftsansvarig, ha samma betydelse i den remitterade lagen som i personuppgiftslagen. Lagrådet fortsatte.

I 5 § det remitterade förslaget anges för vilka ändamål personuppgifter i ett

hälsodataregisterfår behandlas. Dessa ändamål kan, som framgått av vad

Lagrådet anfört i anslutning till 3 senare komma att preciseras i inskrän-

kande riktning genom föreskrifter som regeringen meddelar. Det framstår

mot denna bakgrund som högst tveksamt om den centrala förvaltningsmyndigheten får ett sådant inflytande över ändamålen med behandlingen

att myndigheten blir att anse som personuppgiftsansvarig. För att undan-

röja all osäkerhet på denna punkt bör den i förevarande paragraf gjorda

kopplingen till personuppgiftslagen slopas. I stället bör det remitterade för-

slaget kompletteras med en uttrycklig regel om att den centrala förvalt-

ningsmyndighet som för registret är personuppgiftsansvarig.

Däremot saknas motsvarande bestämmelse om personuppgiftsansvar i lagen 1998:544 vårdregister. Även den lagen innehåller

om en uttömmande uppräkning av de ändamål för vilka personuppgifter får behandlas i ett vårdregister. Frågan om personuppgiftsansvar i vårdregisterlagen berördes över huvud taget inte i förarbetena, varken av Lagrådet eller regeringen.

l polisdatalagen 1998:622 sägs i 4 § att Rikspolisstyrelsen ärpersonuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i 23,

som avses 25 och 29 DNA-register, spårregister samt fmgeravtrycks- och signalementsregister. I 32 § samma lag sägs att Säkerhetspolisen ärpersonuppgiftsansvarig för behandlingen personuppgifter i SÄPO-

av registret.

I polisdatalagen finns regler även om när personuppgifter får behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet 14 § ff. Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller polismyndighet.

av Den myndighet som för registret är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret 18 §.

I betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 föreslog Socialtjänstkommittén att registeransvaret enligt datalagen 1973:289 för ett socialtjänstregister skulle ligga på den nämnd som enligt socialtjänstlagen utövar ledningen av socialtjänsten och i övriga fall på den myndighet eller privata utövare för

som ansvarar handläggning de ärenden och verkställighet de beslut för vilka

av av registret är inrättat. Remissinstansema synes inte haft några invändningar mot att registeransvaret bestämdes på detta sätt. En remissinstans ansåg dock att ett förtydligande borde göras beträffande register som förs av Statens institutionsstyrelse, då det- menade remissinstan-

172 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

oklart hur ansvaret för register skulle fördelas mellan styrelsen - var sen och de lokala institutionerna.

Som framgått av det redovisade finns det i den lagstiftning om behandling personuppgifter innebär specialreglering i förhål-

av som en lande till personuppgiftslagen inom vissa särskilda områden exempel dels på att det direkt i författningen angetts vem som är personuppgiftsansvarig, dels på att frågan om personuppgiñsansvaret inte berörts. Båda varianter förekommer således. Den sistnämnda lösningen innebär att personuppgiftslagens regler gäller och att frågan om vem som är personuppgiñsansvarig får avgöras genom en tillämpning av den lagen.

Eftersom ändamålen med behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten inte anges uttömmande i den förslagna lagen, är detmenar utredningen inte heller nödvändigt att i lagen ange vem som

skall vara personuppgiftsansvarig för respektive behandling. Den som svarar för behandlingen får nämligen sådant inflytande över behandlingen att personuppgiftslagens definition på personuppgiftsansvarig är uppfylld jfr Lagrådets ovan redovisade yttranden. Mot att i lagen peka ut vem som skall vara personuppgiftsansvarig talar också det förhållandet att lagen kommer att tillämpas många olika aktörer, t.ex. kom-

av muner, socialnämnder, stadsdelsnämnder, Statens institutionsstyrelse, bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser och enskilda individer. Enligt utredningens uppfattning är det knappast möjligt eller ens lämpligt att, i lagstiftning som omfattar ett så stort verksarnhetsfált soci-

en som altjänsten och som berör så många olika aktörer, direkt i lagen reglera personuppgiftsansvaret. Det finns inte heller någon anledning att göra det. Reglerna om information se avsnitt 6.10 innebär nämligen att den enskilde alltid kan få vetskap om den personuppgiftsansvariges identitet. Utredningen menar vidare att en bestämmelse

om personuppgiftsansvar som byggts på ungefär sätt Socialtjänst-

upp samma som kommitténs förslag till bestämmelse registeransvar inte skulle bli

om särskilt klargörande och därför föga meningsfull.

vara

Utredningen föreslår således att frågan ärpersonupp-

om vem som giftsansvarig för en viss behandling skall avgöras efter tillämpning

en av bestämmelserna i personuppgiftslagen. Personuppgiftsansvaret behöver då inte regleras i denna lag, eftersom personuppgiftslagen i

enlighet med vad tidigare sagts skall tillämpas även vid behand-

som ling av personuppgifter inom socialtjänsten inget annat sägs. Inget

om hindrar emellertid vilket kanske kan värdefullt att i

- vara - man en organisation genom interna föreskrifter skall fullgöra de

anger vem som åligganden som ankommer på en personuppgiftsansvarig. Det bör dock framhållas att en sådan konstruktion inte i sig innebär att den utpekade är personuppgiftsansvarig, det är tidigare har nämnts de faktis-

- som ka omständigheterna i det enskilda fallet är avgörande, dvs.

som vem

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 173 ny om av

eller vilka faktiskt har bestämt ändamålen med och medlen för som

behandlingen av personuppgifter.

Vid behandlingen personuppgifter inom socialtjänsten torde i av praktiken personuppgifcsansvaret komma att åvila i första hand en socialnämnd, stadsdelsnämnd, Statens institutionsstyrelse eller en privat en aktör.

Vad personuppgiftsansvaret innebär framgår av personuppgiftslagen

bestämmelserna i denna lag. och av

6.6 Sökbegrepp

Utredningens bedömning: De sekretessbestämmelser som gäller för personuppgifter inom socialtjänsten bl.a. 7 kap. 4 § sekretessla- 1980: 100 och 51 § andra stycket socialtjänstlagen 1980:620 ingen nebär ett mycket starkt skydd för uppgifterna, inte bara i förhållande till verksamhet utanför socialtjänsten, utan även mellan myndigheter på socialtjänstens område samt inom en och samma myndighet. Möjligheterna att söka information begränsas emellertid inte endast sekretessbestämmelser, utan även av personuppgiftslagens av 1998:204 bestämmelse 9 § första stycket d om att redan insamlade personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in. Vidare innebär bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen 1980:620 förbud mot att i s.k. sammanställningsregister hos om socialnämnd ta in uppgifter ömtåliga personliga förhållanden om ytterligare begränsningar sökmöjlighetema. Dessa bestämmelser av innebär ett tillräckligt integritetsskydd. I lagen föreslås därför inte någon särskild begränsning i möjligheten att med olika sökbegrepp hämta information som finns inom socialtjänsten.

Med sökbegrepp förstås bokstäver eller siffror med vars hjälp man kan ta fram lagrad information. Ett sökbegrepp kan t.ex. vara ett personnummer, ett diarienummer eller en handlings inkomstdag till en myndighet. Det kan också vara ord vars motsvarighet man söker i den mängd information som man har tillgång till, s.k. fritextsökning. Frågan om sökbegrepp är i princip intressant endast när det gäller information som finns lagrad på medium för automatiserad behandling. Manuella register är nämligen som regel sökbara på endast några få kriterier och s.k. fritextsökning kan över huvud taget inte förekomma. Däremot är

174 En lag behandling personuppgzfter... SOU 1999: 109

ny om av

tekniken sådan att sökmöjligheterna när det gäller information som finns lagrad i datorer i princip inte känner några begränsningar.

Användningen av sökbegrepp innebär alltså att olika urval och sammanställningar av information kan göras. Det har i olika sammanhang, bl.a. i prop. 1997/982108 om hälsodata- och vårdregister 58, hävdats att förekomsten av många sökbegrepp i viss mån kan öka risken för integritetsintrång. Därvid har sagts t.ex. att från början harmlösa uppgifter just genom sammanställningen kan framstå som integritetskränkande.

Vilka sökbegrepp som får användas har betydelse inte bara för den för vars verksamhet informationen i första hand används, utan även för frågan om vad som är att anse som allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen. I avsnitt 4.3.2 har utförligt redogjorts för offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar. I detta sammanhang bör emellertid kort sammanfattas vad som därvid redovisades.

Offentlighetsprincipen innebär bl.a. att allmänheten har rätt att ta del av allmänna handlingar. Med handling avses enligt tryckfrihetsförordningen inte endast pappersdokument utan även upptagningar kan

som läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med hjälp tek-

av niskt hjälpmedel. En handling är allmän, den förvaras hos

om en myndighet och är inkommen till eller upprättad hos myndig-

att anse som heten. En ADB-upptagning anses förvarad hos en myndighet,

om upptagningen är tillgänglig för myndigheten för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Varje

sammanställning av sakligt sammanhängande uppgifter i upptagning

en som en myndighet kan göra med hjälp tillgängliga är att

av program anse som en handling som förvaras hos myndigheten. En förutsättning är dock att sammanställningen skall kunna göras med rutinbetonade åtgärder. Detta innebär att sammanställningen skall kunna göras med enkel

en arbetsinsats och utan nämnvärda kostnader eller andra komplikationer. Den information i allmänna handlingar i ett ADB-system är till-

som gänglig för en myndighet- och också är att inkommen

som anse som till eller upprättad hos myndigheten skall på begäran lämnas till

- ut allmänheten, om informationen inte är sekretessbelagd. Detta innebär att allmänheten och myndigheten i princip är likställda när det gäller tillgången till icke sekretessbelagd information. Principen gäller

oavsett om myndigheten faktiskt själv har gjort sammanställning infor-

en av mationen eller inte och oberoende informationen behövs för

av om

myndighetens verksamhet. En tänkt sammanställning uppgifter kan

av alltså vara att allmän handling även inte

anse som en om det tidigare existerat någon sådan sammanställning, s.k. potentiell handling.

En myndighets möjligheter- och därmed allmänhetens få till-

att

gång till sammanställningar sådana uppgifter finns i myndig-

av som

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 175

ny om av

hetens ADB-system kan underkastas såväl tekniska rättsliga be-

som gränsningar. När det gäller personregister följer 2 kap. 3 § andra

av stycket tryckfrihetsförordningen att en myndighets befogenhet att göra upptagningar tillgängliga för räkning kan begränsas genom lag,

egen förordning eller särskilda beslut, grundar sig på lag. Rättsliga be-

som gränsningar detta slag kan ske föreskrifter om användningen

av genom

s.k. sökbegrepp i personregister. Om inga begränsningar görs av av sökbegreppen i ett personregister, följer offentlighetsprincipen att en

av myndighet måste använda sig av alla till buds stående sökmöjligheter när någon begär uppgifter ur myndighetens ADB-register.

I samband med behandlingen av regeringens prop. 1989/90:40 om tullregisterlag uttalade riksdagen att frågan om vilka sökbegrepp som skall få användas i ett register är av stor betydelse för den personliga integriteten och att det därför är viktigt att sökbegrepp som är känsliga från integritetssynpunkt endast används i begränsad utsträckning. Användningen sådana sökbegrepp bör enligt riksdagsuttalandet regleras

av i lag medan användningen i andra fall bör kunna regleras genom verkställighetshetsföreskrifter bet. 1989/90:KU5 och bet. 1989/90:SkUl samt rskr. 1989/90:l88.

Det finns i ett antal olika författningar exempel på att användningen

sökbegrepp har begränsats. Sådana begränsningar finns t.ex. i 18 § av socialförsälcringsregisterlagen 1997:934, i 7 § lagen 1998:544 om vårdregister och i 14 § lagen 1998:938 om behandling av personuppgifter totalförsvarspliktiga. Även lagstiftning har anpassats till

om som regleringen i personuppgiftslagen, vilket är fallet med de båda sistnämnda författningarna, innehåller sålunda begränsningar beträffande vilka sökbegrepp som får användas. Vanligen omfattar en sådan begränsning uppgifter som anses som särskilt känsliga från integritetssynpunkt.

I 18 § tredje stycket socialförsäkringsregisterlagen har sökning i elektroniska akter särskilt begränsats. I sådana akter får endast ärendebeteckning och beteckning på handling användas som sökbegrepp. I förarbetena till bestämmelsen prop. 1996/97:155 s. 67 sägs att införandet av möjligheten att använda elektroniska akter vid ärendehandläggningen påkallar av integritetshänsyn restriktioner när det gäller sökbegrepp. Därigenom kan, uttalade regeringen, förhindras att integritetsintrång sker genom bearbetning av aktema som inte står i överensstämmelse med registrens ändamål.

Socialtjänstkommittén föreslog i betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister l995:86 inte någon allmän begränsning i möjligheterna att med olika sökbegrepp hämta information ur socialtjänstregistren. Dock skulle endast sådan sökning vara tillåten som krävdes för registerändamålen eller för rättelse, tillsyn, uppföljning, utvärdering,

176 En ny lag om behandling av personuppgüier... SOU 1999: 109

urval för forskning eller framställning av statistik. Kommittén framhöll att uppgifterna i registren skulle skyddas av sekretess och att en långtgående inskränkning av sökmöjligheterna skulle medföra stora svårigheter att ta fram uppgifter i den verksamhet som avser, tillsyn, uppföljning, utvärdering och framställning av statistik. När det gällde den löpande ärendehandläggningen menade kommittén att det i normalfallet knappast skulle vara nödvändigt att behöva söka information med andra begrepp än namn och personnummer.

Vid remissbehandlingen av Socialtjänstkommitténs betänkande avstyrkte några remissinstanser av integritetshänsyn kommitténs förslag till obegränsade möjligheter att med hjälp av olika sökbegrepp hämta information ur socialtjänstregistren. En kommun ansåg att uppgifter för uppföljning och utvärdering, som är särskilt känsliga, skulle få användas som sökbegrepp endast om de med hänsyn till ändamålet och den registrerades integritet framstod som uppenbart rimliga. En

annan kommun påpekade att vissa sökbegrepp i kombination kan peka ut ett fåtal av socialtjänstens klienter på ett sådant sätt att deras integritet kränks.

Som tidigare framhållits se avsnitt 6.4 utredningen att det

anser inte är möjligt att i lagen ange några begränsningar när det gäller vilka kategorier av personuppgifter som bör få behandlas inom socialtjänsten. Det ligger i sakens natur att många dessa personuppgifter kom-

av mer att vara av integritetskänslig natur, t.ex. kommer det att finnas uppgifter om utbetalda socialbidrag, missbruk och andra sociala

problem. Uppgifter om sjukdomar kan också förekomma. Vidare kan

man anta att användningen av elektronisk akthantering inom socialtjänsten kommer att öka i omfattning, vilket- med de möjligheter tekniken innebär ger i princip obegränsade möjligheter att söka information.

- Detta förhållande kan tala för att användningen sökbegrepp integ-

av av ritetshänsyn bör begränsas i något avseende, dvs. att den

personuppgiñsansvarige inte skall få söka uppgifter eller gör sammanställningar efter eget gottfmnande.

I likhet med Socialtjänstkommittén dock utredningen att det

menar finns starka skäl talar även i den andra riktningen, dvs. inte

som att man bör särskilt begränsa möjligheterna att söka information. Det kan i sammanhanget framhållas att det endast några få remissinstanser

var som framförde invändningar mot kommitténs förslag till i princip obegränsade sökmöjligheter i registren. Visserligen kan Social-

man, som tjänstkommittén påpekade, utgå från att vid normal

ärendehandlägg-

ning endast och kommer behöva användas

namn personnummer att som sökbegrepp. Emellertid kan de uppgifter finns inom social-

som tjänsten behöva användas även i rad andra sammanhang, för

en t.ex. tillsyn, uppföljning, utvärdering, forskning, statistik eller uppgiftsut-

En lag behandling personuppgifter... 177

SOU 1999: 109 ny om av

följer lag eller förordning. Risken med att i författlämnande som av uttömmande reglera vilka sökbegrepp får eller inte får använning som därigenom kan hindra att verksamheten inom socialdas är att man på modernt, effektivt och rationellt sätt. Det bör i tjänsten bedrivs ett undvikas information behövs i ett visst ärende möjligaste mån att som möjligheterna till sökning i princip obegränsade och om var som skulle kunna fram sekundsnabbt, kräver lång tid eller stora resurser tas fall kan reglering vilka sökbegrepp som får att ta fram. I sämsta en av få till följd den eftersökta informationen över huvud taget användas att inte kan tas fram. utsträckning personuppgifter skall få användas sökbe- I vilken som utredningen, bedömas efter avvägning mellan å ena grepp får, menar en enskildes intresse integritetsskydd och å andra sidan det sidan den av intresset verksamheten inom socialtjänsten bedrivs på ett allmänna att effektivt sätt. Frågan är emellertid inte de övriga regler kommer att gälla om som för behandlingen personuppgifter inom socialtjänsten innebär ett av tillfredsställande integritetsskydd och att det således inte finns något behov begränsa vilka uppgifter får användas för att söka inav att som formation. För det första innebär de sekretessbestämmelser som gäller för uppgifterna t.ex. 7 kap. 4 § sekretesslagen ett mycket starkt skydd. Uppgifterna kan i princip inte användas utanför socialtjänsten. Sekretessen gäller också mellan myndigheter på socialtjänstens område. sammanhanget kan också nämnas att bestämmelsen i 51 § andra I stycket socialtjänstlagen, vad kan kallas för inre sekretess, inom som nebär endast den har legitim anledning att ta del handling att som av en i sin tjänsteutövning är behörig att göra det. bl.a. avsnitt 6.14.

se

För det andra begränsas sökmöjligheterna av personuppgiftslagens bestämmelse 9 § första stycket d att redan insamlade personuppom gifter inte får behandlas för något ändamål är oförenligt med det som ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in. Det går alltså inte att söka förutsättningslöst i informationsmängden. Slutligen innebär förbudet i 59 § socialtjänstlagen 1980:620 mot att i s.k. sammanställningsregister hos socialnänmden ta in uppgifter ömtåliga förhållanden en ytterligare begränsning av

om personliga

sökmöjligheterna. Aven viss behandling skulle vara ändamålsom en enlig kan den nämligen ändå otillåten, eftersom man vid behandvara lingen kommer i konflikt med förbudet i 59 § socialtjänstlagen. I ett sådant sammanställningsregister kan skapas just genom - som användandet sökbegrepp, t.ex. när man tar fram en förteckning över av missbrukare i kommun får, förutom vidtagna åtgärder som inneen fattar myndighetsutövning, endast tas in uppgifter som inte är integri-

178 En lag behandling personuppgifter... SOU 19991109 ny om av

tetskänsliga, t.ex. namn, adress, civilstånd, födelsedatum och yrke. Som framgått avsnitt 6.1.5 innebär utredningens förslag en viss för-

av ändring av förbudet i 59 nämligen att bestämmelsen inte skall hindra att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik. En sådan sammanställning över missbrukare skulle alltså inte vara tillåten enligt gällande rätt, och med utredningens förslag endast om för-

- teckningen skulle användas för något av de ändamål som nyss nämndes. i

Visserligen är 59 § socialtjänstlagen inte tillämplig i alla de sammanhang där personuppgifter behandlas inom socialtjänsten, det är

men i socialnämndemas akter som den största mängden integritetskänslig information finns.

Det kan påpekas att det i Datainspektionens beslut enligt datalagen inte sällan togs in en föreskrift av innebörd att det aktuella registret fick innehålla det slag av uppgifter och bearbetas på det sätt som angetts i ansökan, under förutsättning att personregistret därmed inte kom att föras i strid med 59 § socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS S 1981:126 om personregister inom socialtjänsten.

Vid en samlad bedömning anser utredningen att de redovisade

nu bestämmelserna innebär ett tillräckligt integritetsskydd vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten och att det således inte finns något behov av att i den föreslagna lagen särskilt begränsa användningen av de personuppgifter som får användas som sökbegrepp. Vid denna bedömning har utredningen utgått från att den personuppgiftsansvarige utformar de tekniska systemen så att i princip endast behöriga

personer kan göra sökningar samt att det finns behörighetskontrollsystem och att det i efterhand går att fastställa vilka har tagit del in-

personer som av formation loggning. Den enskilde handläggarens sökmöjligheter torde kunna begränsas mycket kraftigt jfr bl.a. 51 § andra stycket socialtjänstlagen. Den personkrets arbetar med uppföljning, utvärde-

som ring, kvalitetssäkring, forskning och framställning statistik och

av som naturligtvis är beroende att kunna söka information i helt

av en annan omfattning än en enskild handläggare -torde i de flesta fall kunna begränsas till ett minimum.

Enligt utredningens uppfattning står sådan lösning också bäst i

en överensstämmelse med EG-direktivet och personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen innebär ett tillståndslöst system där det direkt i lagen anges under vilka förutsättningar personuppgifter får behandlas i

samhället. Den som behandlar personuppgifter på ett sätt strider mot

som personuppgiftslagen riskerar att få utge skadestånd till den registrerade. I vissa fall kan straff också komma i fråga. Att då införa restriktioner när det gäller sökbegrepp för att därigenom ytterligare förvissa sig

-

En lag behandling personuppgifter... 179

ny om av

insamlade personuppgifter inte behandlas för något ändamål om att är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen som samlades in, dvs. i strid med personuppgiftslagen, är enligt utredningen Det sagda gäller i synnerhet det huvudsakligen

inte påkallat. som

myndigheter har att tillämpa lagen behandling kommer att vara som om personuppgifter inom socialtjänsten. av

6.7 Samkörning

Utredningens bedömning: Det saknas anledning att ha särskild en bestämmelse tillåter eller förbjuder att de uppgifter som finns som inom socialtjänsten samkörs.

Samkörning uppgifter från två register som förs med hjälp av autoav matiserad behandling innebär i praktiken att ett nytt register upprättas. den anledningen krävdes enligt datalagen 1973:289 formellt till- Av stånd för samköming, inte registreringen uppgifterna eller utlänom av nandet dessa skedde med stöd författning, Datainspektionens beslut av av eller den registrerades medgivande. Socialtjänstkommittén föreslog i betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 att uppgifter i ett socialtjänstregister huvudregel skulle kunna hämtas från ett annat sådant register. Resom geringen skulle dock föreskrifter i förordning kunna begränsa genom möjligheterna till samköming, Enligt Socialtjänstkommittén skulle ett socialtjänstregister med nödvändighet behöva tillföras uppgifter från andra register, inte minst vid handläggning av olika slags förmåner. En förutsättning för detta skulle enligt förslaget dock vara att regeringen föreskrivit vilka uppgifter som fick överföras. Socialtjänstkommitténs förslag anpassat efter regleringen i datalagen betänkandet s. 147. var Enligt personuppgiftslagen 1998:204, innebär ett tillståndslöst som är däremot samkörning tillåten så länge behandlingen är förensystem, lig med det ändamål för vilka personuppgifterna ursprungligen samlades in. Vidare måste behandlingen samkörningen för det ända- - - nya målet, liksom behandlingen för de ursprungliga ändamålen, kunna hänföras under något de tillåtna fall behandling som anges i lO § perav av

sonuppgiftslagen och, känsliga personuppgifter skall behandlas,

om dessutom tillåten enligt 13-20 lag. Sekretessbestämvara samma melser och bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen avsnitt 6.1.5 kan

se

också hindra att uppgifter samkörs.

180 En lag behandling av personuppgifter... ny om

Eftersom bestämmelsen i 9 § första stycket d personuppgiftslagen, vilken bestämmelse skall gälla även vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, innebär att personuppgifter får behandlas för andra ändamål än de för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in bara om de nya ändamålen inte är oförenliga med de ursprungliga ändamålen, behövs ingen bestämmelse som tillåter eller förbjuder sarnköming av personuppgifter som finns inom socialtjänsten.

Denna bestämmelse, och föreskrifterna i 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen att de personuppgifter som behandlas skall vara

adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen och att inte fler uppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen innebär, menar utredningen, ett tillräckligt integritetsskydd för den enskilde. I praktiken begränsar dessa bestämmelser möjligheterna till samköming på ett sätt är

som godtagbart från integritetssynpunkt samtidigt som de innebär att

personuppgifter kan samköras när det är ändamålsenligt och lämpligt. Som inledningsvis nämndes kan också bestämmelsen i 59 § socialtjänstlagen och sekretessbestämmelser hindra att uppgifter samkörs.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen således att det i lagen inte tas in någon särskild bestämmelse om samköming personuppgifter

av som finns inom socialtjänsten.

6.8 Utlämnande av

personuppgifter på

medium för automatiserad

behandling

Utredningens bedömning: Någon regel tillåter att

som personupp-

gifter inom socialtjänsten får lämnas ut på medium för automatiserad

behandling behövs inte. Personuppgifter får lämnas ut på vilket

me-

dium som helst om behandlingen utlämnandet inte är oförenlig

- -

med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in.

Detta följer direkt personuppgiftslagen 1998:204. Det finns inte

av

heller tillräcklig anledning att förbjuda att personuppgifter lämnas ut

på ett sådant medium. Sekretesslagen 1980:100 eller andra be-

stämmelser kan dock hindra att uppgifterna över huvud taget får

lämnas ut.

Enligt ll § datalagen 1973:289 gällde att personuppgift ingick i

som

inte fick lämnas ut, det fanns anledning anta att

personregister om upp-

giften skulle användas för automatisk databehandling i strid med data-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 181 ny om av

lagen. Vidare föreskrevs i bestämmelsen att, det fanns anledning att om personuppgift skulle användas för automatisk databehandling i anta att utlandet, uppgiften fick lämnas ut endast efter medgivande av Datainspektionen. Motsvarande bestämmelse för myndigheter fanns tidigare i 7 kap 16 § sekretesslagen 1980:100. De redovisade bestämmelserna innebar i praktiken att ett utlämnande på ADB-medium krävde att mottagaren hade tillstånd av Datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett personregister med de uppgifter som lämnades ut. Socialtjänstkommittén föreslog i betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 att uppgifter från ett socialtjänstregister skulle få lämnas ut på ADB-medium, endast det följde av lag om eller förordning eller uppgiften skulle användas för forskning och om statistik. Kommitténs förslag anpassat efter regleringen i datalagen var och sekretesslagen. Till skillnad från datalagen kräver personuppgiftslagen 1998:204 inte tillstånd för att behandla t.ex. registrera personuppgifter. Den - nämnda bestämmelsen i sekretesslagen innebär endast att seknumera retess gäller för personuppgift, det kan antas att ett utlämnande om skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen. Det finns alltså inte längre någon allmänt tillämplig bestämmelse i lagstiftningen hindrar att personuppgifter får lämnas ut på medium som för automatiserad behandling. Om inget annat har föreskrivits får personuppgifter under förutsättning att utlämnandet behandlingen är tillåten enligt personuppgiftslagen och eventuellt anslutande speciallagstiftning lämnas ut på vilket medium som helst, även på medium för automatiserad behandling. Bestämmelser sekretess kan dock hindra om att uppgifterna över huvud taget får lämnas ut. I vissa fall, t.ex. i 64 § socialtjänstlagen 1980:620, finns särskilda bestämmelser om utlämnande personuppgifter som tar över personuppgiftslagens bestämav melser. Följaktligen behövs ingen regel tillåter att personuppgifter inom som socialtjänsten får lämnas ut på medium för automatiserad behandling. Inte heller finns det- utredningen från integritetssynpunkt tillmenar räckliga skäl för att i lagstiftningen förbjuda att personuppgifter inom socialtjänsten lämnas ut på ett sådant medium. Personuppgifterna kommer nämligen i princip inte att användas utanför socialtjänsten och de omgärdas sträng sekretess. Det framstår också som mindre av en lämpligt att förhindra att uppgifter- som får lämnas ut- kan lämnas ut på ett modernt och rationellt sätt. När det gäller en begäran om utlämnande av allmänna handlingar med stöd av offentlighetsprincipen bör framhållas att myndigheten själv bestämmer i vilken form uppgifterna skall lämnas ut. Enligt 2 kap.

182 En lag behandling personuppgzfter... SOU 1999: 109 ny om av

13 § tryckfrihetsförordningen föreligger nämligen ingen skyldighet för myndighet att lämna ut uppgifterna på ADB-medium. Det kan i en sammanhanget nämnas att bl.a. denna regel är föremål för översyn av regeringen tillkallad kommitté, Kommittén offentlighetsprinen av om cipen och IT samt översyn av sekretesslagen m.m. dir. 1998:32.

6.9 Direktåtkomst

Utredningens bedömning: De sekretessbestämmelser som gäller vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten bl.a. 7 kap. 4 § sekretesslagen 1980:100 och 51 § andra stycket socialtjänstlagen 1980:620 innebär, oavsett om det är fråga att lämna ut uppgifter på papper eller om det rör sig om direktåtkomst, ett mycket starkt skydd för personuppgifterna. Vidare innebär personuppgiftslagens 1998:204 regler om att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, att de personuppgifter som behandlas skall adekvata och vara relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, samt att inte fler personuppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen 9 § första stycket e och f ett ytterligare skydd för personuppgifterna. Även detta gäller oavsett på vilket medium uppgifterna tas fram. Det finns inget behov av att härutöver föreslå en regel som innebär begränsningar åtav komsten till personuppgifter som behandlas automatiserat inom socialtjänsten.

Den som har direktåtkomst till information som behandlas automatiserat kan, när han eller hon vill, ta del informationen på bildskärm. av en Åtkomsten kan all information finns eller endast del avse som en av denna. Direktåtkomst ger inte i sig möjlighet att påverka inforrnationsinnehållet. För att undanröja eventuella missförstånd bör framhållas att begreppet direktåtkomst här och i det följande inte är begränsat till när någon utanför den personuppgiftsansvariges organisation får direktåtkomst till den information finns. Aven den inom den som som personuppgiftsansvariges organisation, när han eller hon vill, kan ta del inforav mationen på en bildskärm ha direktåtkomst. anses En reglering i lag av tillhandahållande personuppgifter det av avser sätt på vilket uppgifterna får tillhandahållas och inte frågan uppgifom terna får lämnas ut. En första förutsättning för att någon skall ha rätt att

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 183

ny om av

ta del personuppgifter inom socialtjänsten är således att uppgifterna

av inte är sekretessbelagda i förhållande till den som vill ta del av dem. Det är viktigt att framhålla att regel direktåtkomst inte bryter

en om reglerna sekretess. Frågan sekretess behandlas i avsnitt 6.14.

om om Om ett utlämnande personuppgifter kan ske, blir det aktuellt för den

av personuppgiftsansvarige att med beaktande lagens bestämmelser om

av direktåtkomst och utlämnade på medium för automatiserad behand-

om ling ta ställning till på vilket sätt uppgifterna skall tillhandahållas. Frå-

utlämnande personuppgifter på medium för automatiserad gan om av behandling har behandlats i avsnitt 6.8.

I sammanhanget kan också nämnas att bestämmelsen i 51 § andra stycket socialtjänstlagen, om vad som kan kallas för inre sekretess, innebär att endast den har legitim anledning att ta del en handling

som av i sin tjänsteutövning är behörig att göra det se bl.a. avsnitt 6.14.

I lagstiftning som tar sikte på automatiserad behandling av personuppgifter brukar det ofta framhållas att direktåtkomsten- av hänsyn till kravet på skydd för den registrerades personliga integritet- bör hållas begränsad. T.ex. finns särskilda begränsningar direktåtkomsten i

av lagen 1998:543 om hälsodataregister 8 §, i lagen 1998:544 om vårdregister 8 § och i lagen 1998:938 om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga 12 §.

Socialtjänstkommittén föreslog i betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 s. 148 att endast den som var registeransvarig skulle ha direktâtkomst till uppgifter i ett socialtjänstregister. Från denna regel gjordes dock undantag för dels kommuner där ansvaret inom ett sekretessområde var uppdelat på flera nämnder kommitténs förslag innebar också vissa ändringar i sekretesslagstiftningen, dels för de institutioner för vilka Statens institutionsstyrelse ansvarade. Dessa institutioner föreslogs få direktåtkomst till en del av de uppgifter som fanns i styrelsens centralt förda register. Institutionerna skulle emellertid enligt förslaget få tillgång till endast de uppgifter som avsåg de personer som var föremål för vård vid den egna institutionen.

Remissinstanserna synes ha godtagit kommitténs förslag i denna del. Många remissinstanser betonade dock vikten av sekretess och integritet vid åtkomst och utlämnande av uppgiñer. En kommun ansåg att den föreslagna regleringen borde förtydligas så att även nämnder, som har endast vissa uppgifter inom socialtjänsten och inte förfogar över registret i sådan utsträckning att de blev registeransvariga, kunde komma uppgifter. Aven kommunstyrelsen måste, menade samma kommun, ges direktåtkomst till socialtjänstregister i den utsträckning behövs för

som att utöva övergripande ledning över kommunens socialtjänst. Statens institutionsstyrelse tillstyrkte kommitténs förslag och föreslog därut-

184 En ny lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109

över för att kunna fullfölja sitt uppdrag avseende uppföljning och ut-

vecklingsarbete en ändring i sekretesslagen Den föreslagna ändringen

skulle innebära att styrelsen fick direktåtkomst till kommunens socialtjänstregister.

De sekretessbestämmelser som gäller vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten se avsnitt 6.14 innebär, oavsett om det är fråga att lämna ut uppgifter på papper eller det rör sig direktåt-

om om komst, ett mycket starkt skydd för personuppgifterna. Vidare innebär personuppgiftslagens regler om att personuppgifter inte får behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, att de personuppgifter som behandlas skall adekvata

vara och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, samt att inte fler personuppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen 9 § första stycket och ett

e ytterligare skydd för personuppgifterna. Även detta gäller på

oavsett vilket medium uppgifterna tas fram.

Enligt utredningen finns det inget behov att härutöver föreslå

av en regel som innebär begränsningar åtkomsten till personuppgifter

av som behandlas automatiserat inom socialtjänsten. En regel direktåtkomst

om bör följaktligen inte införas. Ett annat skäl till att inte särskilt reglera direktåtkomst till personuppgifter kan att det är svårt att överblicka

vara i vilken utsträckning och i vilka sammanhang sådan åtkomst kan behövas i framtiden.

Utredningen vill emellertid framhålla att förutsättning för att

en en lösning som den föreslagna skall ett tillräckligt integritetsskydd är

ge att den personuppgiñsansvarige begränsar den krets

av personer som har direktåtkomst till information- vilket redan med hänsyn till gällande Sekretessregler är nödvändigt och att det finns systern för behörig-

hetskontroll. Utredningen har vid sin bedömning också utgått från att så blir fallet och att de tekniska systemen utformas så att det i efterhand går att fastställa vilka personer har tagit del information.

som av

Slutligen vill utredningen för tydlighets skull påpeka att direktåtkomst till information naturligtvis endast kan komma i fråga när de bestämmelser som finns om sekretess medger det. Som inledningsvis nämndes är en första förutsättning för att någon skall ha rätt att ta del av personuppgifter inom socialtjänsten att uppgifterna inte ärsekretessbelagda i förhållande till den vill ta del dem.

som av

En lag behandling personuppgüter... 185 ny om av

6.10 Information

Utredningens bedömning: Personuppgiftslagens 1998:204 bestämmelser den personuppgiftsansvariges informationsplikt bör om gälla även när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten. Några ytterligare bestämmelser information behövs inte. om

I 23-27 personuppgiftslagen 1998:204 finns bestämmelser om information den personuppgiftsansvarige skall lämna till den resom gistrerade. Dessa bestämmelser har sin motsvarighet i EG-direktivet. Personuppgiftslagen går i detta avseende inte längre än vad direktivet

kräver. Det bör framhållas att den skyldighet att informera som följer av personuppgiftslagen i princip gäller utöver den informationsskyldighet kan föreskriven enligt lagstiftning prop. 1997/98:44 s. som vara annan 79. En sådan informationsskyldighet följer t.ex. 52 § socialtjänstlaav 1980:620, där det sägs att den enskilde bör hållas underrättad om gen de joumalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom.

Enligt 23 § personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige i

samband med att uppgifter samlas in från personen själv, om en person självmant lämna den registrerade information behandlingen av om uppgifterna. Huvudregeln torde att den registrerade f°ar informavara tionen innan han eller hon lämnar uppgifter eller uppgifterna annars samlas in från honom eller henne Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, 1998, s. 125. - När uppgifterna samlas in från någon annan källa än den registrerade, t.ex. samköming, överföring av register, via tidningsuppgenom gifter eller via andra personer, skall den personuppgiftsansvarige självmant lämna den registrerade information om behandlingen av uppgifterna när de registreras 24 §, dvs. när de matas in i en dator manuellt omfattas lagen. Är eller sorteras in i ett sådant register som av uppgifterna avsedda att lämnas ut till tredje man, behöver informatiodock inte förrän uppgifterna lämnas ut för första gången. Av 24 nen ges § andra stycket följer att information inte behöver lämnas det finns om bestämmelser registrerandet eller utlämnandet personuppgifter i om av lag eller någon annan författning. T.ex. innebär bestämmelsen i 19 § en tredje stycket personuppgiftslagen att den forskare eller statistiker som i enlighet med bestämmelsen samlar in personuppgifter från något annat håll än de registrerade inte behöver informera de registrerade om sin behandling. Vidare behöver information inte heller lämnas om detta visar sig omöjligt eller skulle innebära oproportionerligt stor arbetsen

186 En lag behandling personuppgrzfer... ny om av

insats. Detta följer av 24 § tredje stycket. Om uppgifterna används för att vidta åtgärder rör den registrerade, skall dock information läm-

som nas senast i samband med att så sker.

I 25 § anges vilken information skall lämnas självmant. Infor-

som mationen enligt 23 eller 24 § skall omfatta uppgift om den personuppgiitsansvariges identitet, uppgift om ändamålen med behandlingen, och all övrig information som behövs för att den registrerade skall kunna ta till vara sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom inforrnation mottagarna av uppgifterna, skyldighet att lämna uppgifter och

om rätten att ansöka om information och få rättelse. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till.

Enligt 26 § är den personuppgiftsansvarige skyldig att till var och en som ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om personuppgifter som rör den sökande behandlas eller Behandlas sådana uppgifter skall skriftlig information lämnas också om vilka uppgifter om den sökande som behandlas, varifrån dessa uppgifter har hämtats, ändamålen med behandlingen, och till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som uppgifterna lämnas ut.

l 26 § andra stycket finns det bestämmelser dels den registrera-

om des ansökan om information, dels om vid vilken tidpunkt efter ansökan som den personuppgiftsansvarige skall lämna infonnationen.

I 26 § tredje stycket finns vissa undantagsbestämmelser beträffande personuppgifter i löpande text som inte har fått sin slutliga utformning när den registrerade gjorde sin ansökan eller utgör minnesanteck-

som ning.

I 27 § finns en bestämmelse om undantag från inforrnationsskyldigheten enligt 23-26 vid sekretess och tystnadsplikt. I den utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller författning eller i beslut

annan som har meddelats med stöd av författning att uppgifter inte f°ar lämnas ut till den registrerade gäller inte bestämmelserna i 23-26

§§. En personuppgiftsansvarig som inte är myndighet får därvid i motsvarande

en fall som avses i sekretesslagen 1980: 100 vägra att lämna ut uppgifter till den registrerade. Bestämmelser sekretess och tystnadsplikt gäl-

om ler således alltid före skyldigheten att lämna information.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela närmare föreskrifter om bl.a. vilken information skall

som lämnas till registrerade och hur lämnandet information skall gå till

av 50 § e. Regeringen har i 13 § 5 personuppgiftsförordningen 1998:1191 bemyndigat Datainspektionen att meddela sådana föreskriñer. Några föreskrifter har emellertid ännu inte utfärdats. Däremot har frågan information till registrerade berörts i olika lagstiñningsä-

om renden.

109 En lag behandling personuppgifter... 187 SOU 1999: ny om av

I förarbetena till bl.a. polisdatalagen 1998:622 uttalades att personuppgiftslagens bestämmelser information behandlingen borde

om om gälla på polisområdet och att några särskilda bestämmelser inte behövdes i polisdatalagen prop. 1997/98:97 107 f.. I propositionen fram-

s. hölls undantagsreglema i personuppgiftslagen 24 och 27 §§ inne-

att

polisen i regel inte behöver lämna någon information till den bär att registrerade. Inte heller i lagen 1998:938 om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga farms det, menade regeringen, skäl att göra undantag, sig utvidgning eller inskränkning, från den infor-

vare genom mationsskyldighet gentemot registrerade som föreskrivs i personuppgiftslagen prop. 1997/98:80 s. 42 ff.. Däremot finns i 11 § lagen 1998:544 vårdregister särskild

om en bestämmelse information. I första stycket sägs att den som är per-

om sonuppgiftsansvarig för ett vårdregister skall se till att den registrerade får information behandlingen. I andra stycket anges att infonnatio-

om

skall innehålla upplysningar om l vem som är personuppnen giñsansvarig, 2 ändamålet med registret, 3 vilken typ av uppgifter

ingår i registret, 4 den uppgiftsskyldighet som följer av lagen som 1998:543 hälsodataregister, 5 de sekretess- och säkerhetsbe-

om stämmelser gäller för registret, 6 rätten att ta del av uppgifter en-

som ligt 26 § personuppgiftslagen 1998:204, 7 rätten till rättelse av oriktiga eller missvisande uppgifter, 8 rätten till skadestånd vid behandling personuppgifter i strid med vårdregisterlagen, 9 vad som gäller i av fråga sökbegrepp, direktåtkomst och utlämnande uppgifter på

om av medium för automatiserad behandling, 10 vad som gäller i fråga om bevarande och gallring, samt ll registreringen är frivillig eller in-

om te. I förarbetena uttalade regeringen prop. 1997/982108 s. 80 bl.a. följande.

Enligt regeringens förslag skall vårdregister få föras oavsett vilken inställning patienten har till att bli registrerad i personregister. Mot bakgrund härav är det ur integritetssynpunkt angeläget att patienten tär information om att registrering sker, syftet med registreringen, vad för slags uppgifter registreringen och att vissa uppgifter lämnas vidare till centrala förvalt-

avser ningsmyndigheter inom hälso- och sjukvårdens område på grund av bestämmelsen i 6 § lagen om hälsodataregister. Det är vidare angeläget att patienten får information om vilka rättigheter han eller hon har i anledning av registreringen, t.ex. rätten att ta del av uppgifter, om vart han eller hon skall vända sig med en begäran om registerutdrag eller rättelse.

Utöver vad som nu nämnts är informationen enligt regeringens mening viktig även för att skapa en nödvändig grund för att allmänheten skall få

188 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

förtroende för registren. Informationen bör i detta syfte även innehålla

upplysning de begränsningar i fråga om sökbegrepp, direktåtkomst,

om

utlänmande uppgifter på medium för automatiserad behandling och vil-

av

ka regler gäller för bevarande och gallring samt för rätten till skade-

som

stånd.

Det bör åvila den personuppgiftsansvarige att skapa rutiner som garan-

terar att infonnationsskyldigheten fullgörs. Det bör dock inte krävas att

vårdpersonalen i varje enskilt fall lämnar en muntlig information om att

dokumentation sker i ettvårdregister utan informationsskyldigheten kan

fullgöras genom t.ex. broschyrer.

När det gäller lagen 1998:543 hälsodataregister finns det i den

om lagen ingen särskild reglering beträffande infonnation. I förarbetena uttalade regeringen prop. 1997/982108 60 att personuppgiftsla-

s.

till skillnad från datalagen 1973:289, innehåller utförliga begen, stämmelser information vid behandling av personuppgifter. Om en

om fråga inte regleras i lagen om hälsodataregister, skall enligt 2 § i den lagen personuppgiftslagens regler gälla. Regeringen ansåg därför att någon ytterligare generell reglering av informationsskyldigheten inte

nödvändig. Regeringen framhöll dock att avsikten var att i respektivar

registerförordning närmare precisera på vilket sätt informationen ve skall ges och vilket innehåll informationen skall ha. Enligt regeringen skall riktlinje för dessa föreskrifter gälla att följande uppgifter i

som vart fall bör ingå. l Vem som är personuppgiftsansvarig, 2 ändamålet med registret, 3 vilka uppgifter som ingår i registret, 4 varifrån uppgifterna hämtats in, 5 hur länge registret kommer att föras, 6 rätten till rättelse av oriktiga eller missvisande uppgifter, 7 innebörden och omfattningen det sekretess- och säkerhetsskydd gäller för registret,

av som 8 vad som gäller i fråga om sökbegrepp, direktåtkomst och utlämnande på medium för automatiserad behandling, 9 den registrerades rätt att ta del av uppgifter enligt 26 § personuppgiftslagen, samt 10 vad som gäller om bevarande och gallring av registret.

Socialtjänstkommitténs förslag, som var anpassat efter regleringen i datalagen, innebar att den registeransvarige skulle se till att den enskilde som var eller avsågs bli registrerad på lämpligt sätt skulle få information om registret Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 s. 158 och 185. Enligt förslaget skulle informationen innehålla en beskrivning de uppgifter registret fick innehålla samt

av som upplysning om registerändamålen, de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gällde för registret, rätten att få registerutdrag och rättelse med stöd datalagen, de begränsningar i fråga direktåtkomst till

av om registrerade uppgifter, utlämnande av uppgiñer på medium för automatisk databehandling, sökbegrepp och bevarande av uppgifter som gällde

SOU 1999: 109 En ny lag behandling personuppgzfter... 189

om av

för registret. Informationen kunde, menade kommittén, lämpligen fullgöras genom muntlig information, i trycksaker om verksamheten eller på annat lämpligt sätt. Remissinstanserna synes inte ha berört kommitténs förslag om information.

Som framgått av den tidigare redogörelsen innehåller personuppgiftslagen särskilda bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldighet att lämna information till den registrerade. Informationsskyldigheten är försedd med flera undantag. Enligt utredningens bedömning kan man inte utan att komma i konflikt med EG-direktivet-

göra några ytterligare inskränkningar dvs. fler undantag i den in-

- fonnationsskyldighet som följer av personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen går nämligen, när det gäller information, inte längre än vad som krävs med hänsyn till EG-direktivet prop. 1997/98:44 s. 79. Det är däremot tillåtet att, när det gäller frågan vilken information

om som skall lämnas, utvidga informationsskyldigheten utöver vad följer

som av EG-direktivet artiklarna 10.1 och 11.1. Direktivet är i detta

avseende endast ett minimidirektiv. Vidare är det enligt direktivet tillåtet att precisera hur informationen skall lämnas. Som nämnts i det föregående har så också gjorts i viss lagstiftning.

Enligt utredningens uppfattning finns det inget behov att i detta

av sammanhang utvidga informationsskyldigheten utöver vad följer

som av personuppgiftslagen. Några ytterligare inskränkningar i densamma kan man, som nämndes i det föregående, inte göra. När personuppgifter behandlas inom socialtjänsten har man således att utgå från

personuppgiftslagens bestämmelser om infonnation. Vad innebär då detta i praktiken Av den tidigare redogörelsen framgår att personuppgiftslagens bestämmelser om information berör två olika situationer, dels att information i vissa fall skall lämnas självmant den personuppgifts-

av ansvarige, dels att information skall lämnas på begäran den

av registrerade. I det följande gör utredningen bedömning hur

en av personuppgiftslagens bestämmelser information kan komma att

om tillämpas inom socialtjänsten. Därvid berörs först de bestämmelser

som innebär att information skall lämnas självmant. Därefter behandlas bestämmelsen om information efter ansökan. Slutligen diskuteras huruvida det finns anledning att i något avseende precisera personuppgiftslagens bestämmelser vilken information skall lämnas till de

om som registrerade.

behandling avpersonuppgzfter... SOU 1999: 109 190 En lag om ny

Information skall lämnas självmant

samlas in från själv, skall den När uppgifter om en person personen i samband med insamlandet självmant lämna

personuppgiftsansvarige

information behandlingen uppgiftema 23§

den registrerade om av

personuppgiftslagen. Från denna informationsskyldighet har inte föreskrivits något uttryckligt undantag, förmodligen främst för att den personuppgiftsansvarige i detta fall alltid har någon form direktkontakt av med den registrerade. I praktiken torde informationen kunna lämnas i broschyr lämnas till den registrerade eller på den blankett t.ex. en som denne lämnar sina uppgifter. Denna infonnationsskyldighet torde där knappast förorsaka socialtjänsten något större arbete eller innebära någsärskilda svårigheter. ra Mer problematiskt kan det naturligtvis bli i de- sarmolikt ofta förekommande situationer där uppgifterna samlas in från någon annan källa än den registrerade. Enligt regleringen i personuppgiftslagen skall information i sådana fall lämnas i princip när uppgifterna registreras 24 § första stycket personuppgiftslagen. Denna regel är emellertid försedd med några undantag. Frågan är i vilken utsträckning dessa un-

dantagsbestämmelser kan tillämpas vid behandling av personuppgifter

inom socialtjänsten.

Undantaget i 24 § andra stycket personuppgiftslagen från informationsslcyldighet

För det första behöver information inte lämnas det finns bestämom melser registrerandet eller utlämnandet personuppgifter i en lag om av eller någon annan författning 24 § andra stycket personuppgiftslagen. Enligt utredningens bedömning innebär de regler om dokumentation finns i 51 § socialtjänstlagen 1980:620, i 14 § socialtjänstförordsom ningen 19812750, i 15 § förvaltningslagen 1986:223 och i 6 § förordningen 1998:641 verkställighet sluten ungdomsvård sådana om av särskilda bestämmelser som avses med undantaget. I sammanhanget kan också nämnas att det i 15 kap. l och 2 sekretesslagen 1980:100 finns bestämmelser bl.a. registrerandet av om allmänna handlingar Det saknas i lagen 1993:387 om stöd och m.m. service till vissa funktionshindrade särskilda bestämmelser om dokumentation/joumalföringsplikt. Undantagsbestämmelsen i 24 § andra stycket personuppgiftslagen torde, enligt utredningens uppfattning, ge ett mycket stort utrymme för att underlåta att lämna infonnation i samband med att uppgifterna registreras. Det bör dock framhållas att avsikten inte är att de registre-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 191

ny om av

rade uppgifterna skall undanhållas den registrerade. Denne kommer förr eller att få del uppgifterna då med stöd av andra

senare av men bestämmelser, t.ex. förvaltningslagens regel kommunikation 17 §

om eller socialtjänstlagens regel att den enskilde bör hållas underrättad

om

de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom om 52 § eller då han eller hon ansöker information enligt 26§

om personuppgiftslagen. Undantaget innebär emellertid att socialtjänsten befrias från bördan att omedelbart lämna information om behandlingen

av personuppgiftertill den registrerade.

Utredningen är emellertid medveten att det kan diskuteras om

om 15 § förvaltningslagen verkligen har den angivna innebörden. Om

nu

inte godtar utredningens härvidlag, torde det- om man resonemang inte undantaget i 24 § tredje stycket personuppgiftslagen kan vara tilllämpligt nedan nödvändigt att lämna information i bl.a. de

se - vara fall det är fråga behandling personuppgifter i den verksamhet

om av

regleras lagen stöd och service till vissa funktionshindrade. som av om

Undantaget i 24 § tredje stycket personuppgiftslagen från informationsskyldighet

För det andra behöver information inte lämnas när uppgifter samlats in från källa än den registrerade, det visar sig vara omöjligt

en annan om eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats 24 § tredje stycket personuppgiftslagen. Om uppgifterna används för att vidta åtgärder rör den registrerade, skall dock informationen lämnas se-

som nast i samband med att så sker. När det gäller behandling av personuppgifter inom socialtjänsten torde dock detta undantag endast mera sällan komma att tillämpas. Dock att det kan få en viss betydelse i de situationer där personuppgifter inom socialtjänsten antecknas om andra personer än den som är föremål för åtgärd. Något som lär förekomma i en inte obetydlig utsträckning, det kan t.ex. röra sig om uppgifter om anhöriga, kontaktpersoner m.fl.

Utredningen har diskuterat om det är möjligt att uttryckligen föreskriva att personuppgiftslagens bestämmelse om information enligt 24 § första stycket inte skall omfatta information till den i detta hän-

som seende kan betraktas som tredje man". Enligt vad som sagts utredningen skulle det inte bara vara till nackel för det nätverksarbete som bedrivs inom socialtjänsten, utan också oerhört resurskrävande, om det fordrades att tredje man som nämns under ett ärendes handläggning alltid skall behöva informeras om att uppgifter honom eller henne

om samlats in. Utredningens uppfattning är dock- som tidigare framhållits

att det inte är tillåtet att göra ytterligare undantag från informations- -

SOU 1999: 109 192 En lag behandling av personuppgifter... ny om

skyldigheten. Det skulle dessutom vilket utredningen strax återkom- mindre lämpligt att göra ett sådant generellt undantag för mer till vara w uppgifter som rör tredje man. fall kan förmodligen underlåta att lämna infor- I de allra flesta man med hänvisning till socialtjänstlagens eller förvaltningslagens mation dokumentation. Det är emellertid, utredningen, möjligt regler om menar även åberopa undantaget i 24 § tredje stycket personuppgiftslagen. att det är fråga fåtal harmlösa personuppgifter bör man Så länge om ett nämligen kunna hävda att-den registrerades intresse av att bli informestår i någon rimlig proportion till den arbetsinsats krävs rad inte som kunna lämna information. En sådan lösning framstår också som för att

från integritetssynpunkt jämfört med att göra ett generellt infor-

bättre mationsundantag för tredje man, eftersom den personuppgiftsansva-

rige i varje enskilt fall måste göra bedömning av hur stort intresset är en informera. Det kan inte uteslutas att de uppgifter som anteckav att tredje man är så integritetskänsliga eller så omfatnats om pass pass det framstår högst motiverat att vederbörande informeras tande att som att dessa uppgifter samlats in. om Nu angivna förhållanden, samt den omständigheten att den som är tredje man i motsats till den är föremål för en åtgärd inom so- - som cialtj änsten kanske inte känner till att personuppgifter om honom eller henne behandlas och därför inte på sätt kan bevaka sin rätt, tasamma lar, utredningen, för att det även det vore tillåtet- inte anser - om skulle lämpligt att helt undanta tredje man från kravet på inforvara mation i 24 § personuppgiftslagen. Som framgått är det inte heller nödvändigt att göra det. Under förutsättning att personuppgiftslagens bestämmelser information tillämpas på ett rimligt och förnuftigt sätt om behöver de inte försvåra eller hindra socialtjänsten från att arbeta på ett

rationellt sätt. Den angivna tolkningen undantagsbestämmelsen i 24 § tredje av

stycket personuppgiftslagen är utredningen godtagbar från

- anser integritetssynpunkt. För det första finns det alltid en möjlighet för den misstänker att personuppgifter behandlas honom eller henne att som om ansöka information enligt 26 § personuppgiftslagen. Det kan alltså om inte annat än någon sekretessbestämmelse kan åberopas bli frå- - om att dölja för den enskilde att vissa uppgifter samlats in. Vidare ga om innebär det förhållandet att- vid tvist undantaget är tillämpligt om bevisbördan torde ligga på den personuppgiñsansvarige, en viss spärr mot alltför generös tillämpning undantagsbestämmelsen. Den en av avstår från att lämna information löper således viss risk att bli som en skadeståndsskyldig gentemot den registrerade.

En lag behandling personuppgifter... 193

SOU 1999: 109 ny om av

Andra undantag i personuppgiftslagen från informationsskyldighet

Enligt § personuppgiftslagen behöver information inte lämnas i den 27 utsträckning det är särskilt föreskrivet i lag eller författning eller annan beslut har meddelats med stöd författning att uppgifter inte får i som av

lämnas till den registrerade. En personuppgiftsansvarig som inte är

ut myndighet får därvid i motsvarande fall i sekretesslagen en som avses

1980:100 vägra att lämna ut uppgifter till den registrerade. Bestäm-

melser sekretess och tystnadsplikt gäller således alltid före skyldigom heten lämna information. Ibland hindrar bestämmelser om sekretess att och tystnadsplikt att någon får reda på uppgifter sig själv, t.ex. 7 om kap. 6 § sekretesslagen, vilken paragraf innehåller bestämmelser till

skydd för den lämnar uppgifter till bl.a. socialvärdsmyndigheter

som andras förhållanden. om Slutligen kan nämnas att information inte behöver lämnas om sådant den registrerade redan känner till 25 § andra stycket personsom uppgiftslagen. Det förhållandet att vid tvist undantaget är till- - om lämpligt bevisbördan torde ligga på den personuppgiftsansvarige, innebär viss spärr mot alltför generös tillämpning av undantagsen en bestämmelsen.

Om inget de nämnda undantagen är tillämpligt, måste emellertid av nu information lämnas.

Information skall lämnas efter ansökan

Som inledningsvis nämndes gäller enligt 26 § personuppgiftslagen att den registrerade har rätt att på ansökan få information rörande de uppgifter behandlas. Denna bestämmelse måste självfallet tillämpas som även inom socialtjänsten. Vilken information skall lämnas efter ansökan regleras i 26 § som första stycket personuppgiftslagen. Där sägs att skriftlig information skall lämnas vilka uppgifter den sökande behandlas, b om a om som varifrån dessa uppgifter har hämtats, c ändamålen med behandlingen, och d till vilka mottagare eller kategorier mottagare uppgifterav som na lämnas ut. Informationen vilka personuppgifter behandlas skall, enligt om som EG-direktivet, vara begriplig for den registrerade. När det gäller information varifrån uppgifterna kommer, behöver den personuppom giftsansvarige bara lämna all den information som finns tillgänglig för honom eller henne. Den personuppgifrsansvarige behöver således inte

194 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

hålla reda på varifrån uppgifterna har hämtats, men vet han eller hon det när den registrerade begär information skall det uppges prop. 1997/98:44 s. 81 f..

Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 26 § personuppgiftslagen omfattar samtliga personuppgifter om den registrerade som den personuppgiñsansvarige behandlar. Även personuppgifter i löpande i

text ett ordbehandlingsdokument omfattas, dock att det i 26§ tredje stycket personuppgiftslagen görs undantag för personuppgifter i löpande text

inte fått sin slutliga utformning när ansökan gjordes eller som som utgör minnesanteckning eller liknande.

Beträffande sådana personuppgifter finns det särskilda svårigheter att söka fram alla uppgifter om en och samma person som behandlas. I förarbetena till personuppgiftslagen har emellertid regeringen uttalat prop. 1997/98:44 s. 82 att den personuppgiñsansvarige bara är skyldig att utnyttja alla de sök- och sammanställningsmöjligheter som han eller hon har tillgång till för att få fram information.

En särskild fråga som bör beröras i sammanhanget är förbudet i

om 59 § första stycket socialtjänstlagen mot att i s.k. sammanställningsregister ta in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden, kan utgöra hinder mot att hos en Socialnämnd göra de sökningar och sammanställningar som är nödvändiga för att uppfylla kraven på information enligt 26 § personuppgiftslagen.

Enligt utredningens uppfattning innebär 59 § första stycket socialtjånstlagen inget sådant hinder. Syftet med förbudet i den bestämmelsen är nämligen att skydda den enskildes personliga integritet och den kan därför knappast tillämpas när sökning eller sammanställning

en skall göras på den enskildes egen begäran, just för att denne skall kunna ta tillvara sina intressen gentemot myndigheten. För övrigt är det inte fråga om en sammanställning uppgifter den enskilde

av om som skall lämnas ut. Vad det gäller är att ta fram och lämna utsamtliga

personuppgifter som finns om den enskilde. Enligt utredningen är förbudet i 59 § socialtjänstlagen helt enkelt inte tillämpligt när den enskilde begär information enligt 26 § personuppgiftslagen. Bestämmelsen innebär således ingen rättslig begränsning den personuppgiftsansvariges

av sammanställningsmöjligheter jfr 1997/98:44 82 f..

prop. s.

Sammanfattningsvis anser således utredningen att personuppgiftslagens bestämmelser den personuppgiftsansvariges informationsplikt är

om tillräckliga och att det inte bör- eller för den delen behövs göras någ-

ra ytterligare undantag från dessa bestämmelser. När personuppgifter behandlas inom socialtjänsten skall alltså personuppgiftslagens bestämmelser om infonnation tillämpas.

En lag behandling personuppgifter... 195

SOU 1999: 109 ny om av

i något avseende preciseras vilken information som skall Bör det lämnas till den registrerade

När det sedan gäller frågan det i något avseende i lagen bör preciseom vilken information skall lämnas, utredningen att de ovan ras som menar återgivna regeringen framförde i propositionen om hälargument som sodata- och vårdregister prop. 1997/982108 80 i och för sig s. den aktuella. Å mycket väl kan appliceras även på en lagstiftning som andra sidan framgår det, inledningsvis redovisats, ganska klart av som de relativt utförliga bestämmelserna i 25 och 26 personuppgiftslagen vad informationen skall innehålla. Det kan därför onödigt att i lag vara närmare reglera detta. Vid samlad bedömning utredningen att övervägande skäl en anser talar för det i lagen inte närmare bör preciseras vad informationen att

till den registrerade skall omfatta. Personuppgiftslagens bestämmelser

detta får tilhäckliga. Inget hindrar naturligtvis att man om anses vara inom socialtjänsten lämnar utförlig information om behandlingen mer

personuppgifter krävs med hänsyn till personuppgiftslagen.

av än som Det får i den mån det saknas särskilda regler antingen iförordnings- form eller i form generella föreskrifter från Datainspektionen- bli av

en fråga för respektive personuppgiñsansvarig.

6.1 1 Säkerheten vid behandling och tillsynsmyndighetens befogenheter

Utredningens bedömning: Personuppgiftslagens 1998:204 bestämmelser säkerheten vid behandlingen och tillsynsmyndighe-

om tens befogenheter skall gälla också när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten. Några särskilda bestämmelser därutöver behövs

inte. Datainspektionen skall tillsynsmyndighet även enligt den-

vara na lag.

Enligt 31 § personuppgiftslagen 1998:204 skall den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter behandlas. Åtgärderna skall åstadsom komma säkerhetsnivå är lämplig med beaktande av de tekniska en som möjligheter finns, vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna, som de särskilda risker som finns med behandlingen av personuppgifterna, och hur pass känsliga de behandlade uppgifterna

196 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

Uppräkningen av de faktorer som skall beaktas är sålunda relativt kortfattad och mycket allmänt hållen. I förarbetena till personuppgiftslagen uttalade regeringen prop. 1997/98:44 s. 92 att uppräkning-

likväl på ett bra sätt beskriver de överväganden som måste göras i en fråga säkerhetsåtgärder. Regeringen framhöll dock att den som re-

om gel inte ger tillräcklig vägledning för den personuppgiñsansvarige för att avgöra vilka säkerhetsåtgärder som bör vidtas i det enskilda fallet. Avsikten är, uttalade regeringen, att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter om säkerhetsåtgärder som behövs. Enligt 50 § b personuppgiftslagen får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vilka krav som ställs på den personuppgiftsansvarige vid behandlingen av personuppgifter. Regeringen har i personuppgiftsförordningen 13 § bemyndigat Datainspektionen att meddela sådana föreskrifter. Några föreskrifter har emellertid ännu inte utfärdats. Regeringen nämnde i förarbetena till personuppgiftslagen även att tillsynsmyndigheten i rimlig utsträckning bör lämna råd i säkerhetsfrågor a. prop. a. s.. Däremot har Datainspektionen innan personuppgiftslagen trädde i kraft i allmänna råd om ADB-säkerhet angett sin uppfattning om innebörden av datalagens krav på ADB-säkerhet. Dessa råd, som inte är bindande, är f.n. föremål för översyn är alltjämt gäl-

men lande. Datainspektionen har utarbetat ett förslag till Allmänna råd om IT-säkerhet vid behandling av personuppgifter vid tillämpning

av personuppgiftslagen. Datainspektionen har berett vissa myndigheter, organisationer och företag tillfälle att lämna synpunkter på förslaget, innan inspektionen fattar beslut om råden. Eventuella synpunkter på förslaget skall lämnas senast den l oktober 1999.

Personuppgiftslagen innehåller vidare vissa bestämmelser till-

om synsmyndighetens befogenheter. Innan utredningen redogör för innehållet i dessa bestämmelser, bör något tillsynsmyndigheten

sägas om som sådan. Enligt personuppgiftslagen 3 § är tillsynsmyndigheten den myndighet som regeringen utser för att utöva tillsyn. Regeringen har i personuppgiftsförordningen l998:ll9l, 2 § utsett Datainspektionen att vara tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen. Det finns visserligen inget som hindrar att regeringen utser olika tillsynsmyndigheter för skilda områden, t.ex. skulle kunna tänka sig att utse

man en annan tillsynsmyndighet för den behandling av personuppgifter sker in-

som om socialtjänsten, eller för vissa delar den behandlingen. Det saknas

av dock, menar utredningen, anledning att överväga sådan ordning i

en denna lag. Datainspektionen skall följaktligen tillsynsmyndighet

vara även enligt lagen om behandling personuppgifter inom socialtjäns-

av ten.

En lag behandling personuppgifter... 197

SOU 1999: 109 ny om av

tillsynsmyndigheten i enskilda fall får besluta om vil- I 32 § sägs att säkerhetsåtgärder den personuppgiftsansvarige skall vidta. Tillka som har enligt personuppgiftslagen 43 § också rätt att

synsmyndigheten

tillsyn på begäran få tillgång till de personuppgifter som beför sin handlas, upplysningar och dokumentation behandlingen av perom av sonuppgifter och säkerheten vid denna, och tillträde till sådana lokaler har anknytning till behandlingen personuppgifter. Tillsynsmynsom av digheten har vidare vissa möjligheter att förelägga vite och att förbjuda

den personuppgiftsansvarige att fortsätta att behandla personuppgifter

på sätt än att lagra dem 44 och 45 §§. Tillsynsmyndigannat genom heten har också möjlighet att hos domstol ansöka om att personuppgifhar behandlats på ett olagligt sätt skall utplånas 47 §. ter som Enligt utredningens uppfattning bör personuppgiftslagens bestämmelser säkerheten vid behandling personuppgifter och tillom av synsmyndighetens befogenheter gälla även när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten. Några särskilda regler därutöver behövs

inte i denna lag. Det bör dock i sammanhanget framhållas att de uppgifter som finns och kommer att finnas inom socialtjänsten mycket ofta kommer att vara integritetskänslig natur. Utredningen vill därför understryka betydelav att det bedrivs ett aktivt arbete i syfte att vidmakthålla en hög sen av säkerhetsnivâ. Det kan också, vilket berörts i det föregående, förväntas att Datainspektionen med stöd av 13 § personuppgiftsförordningen kommer att meddela närmare föreskrifter om de säkerhetsåtgärder som behövs. Som regeringen uttalade i l997/98:lO8 om hälsodataprop. och vårdregister s. 86 rör säkerhetsfrågor ofta sådana områden som behörighetskontrollsystem, förvaring av datamedia, säkerhetskopiering, dvs. frågor med klar inriktning på teknik. Sådana frågor lämpar m.m., sig, menade regeringen, mindre väl för reglering på lag- eller fören ordningsnivå och bör i stället- liksom hittills hanteras på myndig- hetsnivå. Avslutningsvis kan något sägas om vad dessa säkerhetsåtgärder kan innebära i praktiken. Det kan röra sig om åtgärder som avser t.ex. åtkomstskydd, säkerhetskopiering, behörighetskontroll, loggning, datakommunikation, utplåning samt reparation och service. I det följande berörs närmare en del av dessa åtgärder. Det som därvid sägs är i huvudsak hämtat från Datainspektionens mall till föreskrifter som inspektionen vanligen brukade ge i beslut om tillstånd enligt datalagen. Med åtkomstskydd avses att man skyddar personuppgifterna mot obehörig användning, obehörig påverkan, stöld och utplåning. Ett grundläggande skydd kan vara att förse lokaler där datorutrustning och lagringsmedier förvaras med tillträdesskydd. Ett alternativ kan vara att låsa in datorutrustning och lagringsmedier så att obehöriga inte kan

198 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

komma dem. Om det inte är möjligt att ordna ett fysiskt skydd- t.ex.

bärbar dator används kan uppgifterna behöva krypteras. då en -

En dator med personuppgifter bör alltid ha ett skydd mot obehörig inloggning. Används datorn av mer än en person måste man dessutom med ett tekniskt system för behörighetskontroll styra åtkomsten till personuppgiitema. Ett behörighetskontrollsystem skall avgränsa åtkomstmöjligheten så att varje användare endast kommer de personuppgifter är relevanta för de egna arbetsuppgifterna.

som

Loggning innebär att det i efterhand ges möjlighet att följa upp hur personuppgifter har bearbetats. Loggen är ett nödvändigt hjälpmedel för att utreda felaktig eller obehörig användning av personuppgifter. Det är därför viktigt att loggen är så detaljerad att det framgår vilka eller vilka uppgifter som har åtkommits, vem som har haft

personers åtkomst och när det har skett. En logg anses också ha en förebyggande effekt.

I Datainspektionens allmänna råd om ADB-säkerhet finns en utförlig redogörelse för inspektionens syn på sådan säkerhet. För ytterligare information om datasäkerhet kan hänvisas till dessa allmänna råd.

6.12 Anmälan till m.m.

tillsynsmyndigheten,

Utredningens bedömning: Bestämmelsen i 3 § 3 personuppgifts-

förordningen 1998:1191 innebär att den anmälningsskyldighet

som

följer 36 § första stycket personuppgiftslagen 1998:204 inte

av

gäller för behandling av personuppgifter regleras sär-

som genom

skilda föreskrifter i lag eller förordning. Denna undantagsbestämmelse från anmälningsskyldigheten bör gälla även

när personupp-

gifter behandlas med stöd denna lag. När personuppgifter be-

av

handlas automatiserat inom socialtjänsten behöver anmälan således

inte göras till Datainspektionen.

Personuppgiftslagens bestämmelse 42 § om att den

personupp-

giitsansvarige till var och en som begär det skall lämna upplysningar

om sådana automatiserade eller andra behandlingar

av personupp-

gifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten, gäller däremot

även vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen 1998:204 omfattas behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatiserad

av

anmälningsskyldighet. Den personuppgiitsansvarige skall göra

en

skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan sådan behandling

en

i l s

En lag behandling personuppgifter... 199

SOU 1999: 109 ny om av

eller serie sådana behandlingar med eller liknande ändaen av samma mål genomförs. Denna anmälningsskyldighet är emellertid inte utan undantag. Av personuppgiftslagen följer att anmälan inte behöver göras om den per-

sonuppgiftsansvarige har anmält att ett personuppgiftsombud har utsetts

och det är 37 §. Vidare får regeringen eller den myndighet som vem regeringen bestämmer enligt 36 § tredje stycket personuppgiftslagen meddela föreskrifter undantag från anmälningsskyldigheten för såom dana behandlingar sannolikt inte kommer att leda till typer av som otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Sådana föreskrifter finns i 3-5 §§ personuppgiftsförordningen 1998:1191 och i 4 och 5 §§ i Datainspektionens föreskrifter DIFS 1998:2 i fråga om skyldigheten att anmäla behandlingar personuppgifter till Datainspektioav nen. I 3 § 3 personuppgiftsförordningen föreskrivs, såvitt här är av intresse, att anmälningsskyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen inte gäller för behandling personuppgifter som regleav särskilda föreskrifter i lag eller förordning. Denna bestämras genom melse innebär att behandling personuppgifter inom socialtjänsten av sker med stöd denna lag inte kommer att omfattas av den som av

nämnda anmälningsskyldigheten.

Frågan är detta är lämplig ordning eller man i denna lag om en om bör föreskriva att anmälan skall göras när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten. T.ex. har regeringen i förordningen 1998:1229

behandling personuppgifter om totalförsvarspliktiga i 5 §- med

om av undantag från 3 § 3 personuppgiñsförordningen föreskrivit att an- mälningsskyldighet gäller enligt 36 § första stycket personuppgiftslaför behandling personuppgifter enligt lagen 1998:938 om begen av handling personuppgifter om totalförsvarspliktiga. av Datainspektionen har i de ovan nämnda föreskrifterna närmare angett vad en anmälan enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen skall innehålla 6 §. En sådan anmälan skall innehålla a den personuppgiftsansvariges adress, telefonnummer och organisationsnanm, b ändamålet eller ändamålen med behandlingen, c en nummer, beskrivning den eller de kategorier registrerade som berörs av av av behandlingen, d en beskrivning av de uppgifter eller kategorier av uppgifter som skall behandlas om de registrerade, e uppgift om mottagarna eller de kategorier mottagare till vilka uppgifterna kan av komma att lämnas ut, f upplysning om överföringar av uppgifter till tredje land, och g allmän beskrivning de åtgärder som har viden av tagits för att trygga säkerheten i behandlingen. En anmälan till Datainspektionen skulle tjäna det syftet att vissa uppgifter verksamheten, inte framgår lagen om behandling om som av

200 En lag behandling personuppgifter... ny om av

personuppgifter inom socialtjänsten, gjordes tillgängliga för såväl av Datainspektionen allmänheten, t.ex. allmän beskrivning av de

som en säkerhetsåtgärder har vidtagits. Emellertid tillgodoses allmän-

som hetens intresse av information även om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten är undantaget från kravet på anmälningsskyldighet. Enligt 42 § personuppgiftslagen gäller nämligen att den personuppgiftsansvarige till var och en som begär det skall lämna upplysningar om sådana automatiserade eller andra behandlingar av personuppgifter som inte har anmälts till tillsynsmyndigheten. Upplysningama skall- med vissa undantag omfatta det som en anmälan enligt 36 § första stycket

personuppgiftslagen skulle ha omfattat. Vidare kan nämnas bestämmelsen i 15 kap. ll § första stycket sekretesslagen 1980:100, där det föreskrivs att varje myndighet skall för allmänheten hålla tillgänglig beskrivning av de register, förteckningar eller andra anteckningar hos myndigheten som förs med hjälp av automatisk databehandling ADB-register. En förutsättning är att registret till någon del utgör allmän handling och att beskrivningen inte är obehövlig från offentlighetssynpunkt. I bestämmelsens andra stycke vad en sådan

anges beskrivning skall innehålla, bl.a. skall beskrivningen ge upplysning om registrets ändamål och vilka typer av uppgifter som myndigheten har tillgång till och på vilket sätt dessa uppgifter normalt inhämtas. Fördelarna med att föreskriva anmälningsskyldighet för behandling av personuppgifter inom socialtjänsten är sålunda, som framgått, inte stora.

Vid en samlad bedömning anser utredningen att det inte framkommit tillräckliga skäl för att föreskriva att anmälningsskyldighet skall gälla. Undantaget i 3 § 3 personuppgiftsförordningen skall följaktligen tillämpas när personuppgifter behandlas inom socialtjänsten. Någon särskild föreskrift detta behövs inte, eftersom personuppgiftslagen

om gäller om inget annat sägs se avsnitt 6.2.

6.13 Bevarande och

gallring

Utredningens förslag: Något behov bestämmelser i fråga be-

av om varande och gallring som avviker från regleringen härav i andra författningar finns inte. Detta innebär att bevarande och gallring skall ske med beaktande av reglerna i personuppgiftslagen 1998:204 och socialtjänstlagen 1980:620. En bestämmelse härom bör tas in i lagen.

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 201

ny om av

I utredningens direktiv framhålls att modern informationsteknik ger stora möjligheter att den också kan innebära särskilda risker från men integritetssynpunkt. Enligt direktiven ligger i utredningens uppdrag att söka de lösningar för integritetsskyddet som minst försvårar ett rationellt utnyttjande modern teknik. Om det i delfrågor inte går att undav vika att effektivitet och integritetsskydd kommer i ett motsatsförhållande till varandra, skall utredningen, fortfarande enligt direktiven, söka finna den lämpliga avvägningen mellan dessa båda intressen. Därvid nämns att konsekvenserna olika lösningar för skilda samhällsintresav såsom insyns- och .forskningsbehov måste beaktas. Vidare sägs i sen direktiven att gallringsfrågoma behöver analyseras utifrån bl.a. forskningens behov. I arkivlagen 1990:782 ges grundläggande regler om arkiv hos såväl statliga kommunala myndigheter samt bestämmelser om vad som som ingår i en myndighets arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. De bestämmelser gäller för statliga arkiv gäller också för arkiv som hos kyrkokommunala myndigheter, vissa organ som jämställs med myndigheter och allmänna försäkringskassor. De bestämmelser som gäller för kommunala myndigheters arkiv gäller även för arkiv hos sådana juridiska i 1 kap. 9 § sekretesslagen personer som avses 1980:100, dvs. aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner, landsting eller kommunalförbund utövar ett rättsligt bestämmande inflytande. Vidare gäller arkivlagens regler om arkivbildning, arkivvård och gallring sådana enskilda organ hos vilka allmänna handlingar förvaras med stöd av lagen 1994:1383 om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring. Enskilda rättssubjekts arkiv regleras således arkivlainte av gen annat än om offentlighetsprincipen gjorts tillämplig på handlingar hos sådana subjekt jfr l kap. 8 och 9 sekretesslagen. I 3 § arkivlagen slås fast att myndigheternas arkiv är del av det en nationella kulturarvet och att de skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att rätten att ta del av allmänna handlingar tillgodoses. Dessutom skall behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov tillgodoses. Ett myndighetsarkiv bildas enbart de allmänna handlingarna från av myndighetens verksamhet samt av sådana handlingar som avses i 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen vissa minnesanteckningar och utkast eller koncept och som myndigheten beslutar skall tas hand för om arkivering. Upptagningar för automatisk databehandling är tillgängliga som för flera myndigheter, så att de där utgör allmänna handlingar, skall dock bilda arkiv endast hos en av dessa myndigheter. Huvudprincipen enligt arkivlagen är att allmänna handlingar skall bevaras. Enligt 10 § får gallring dock ske. Därvid skall beaktas att arki-

202 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

utgör del kulturarvet och att det arkivmaterial som återstår ven en av skall kunna tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet

information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens av behov. Arkivlagen medger också att avvikande bestämmelser meddelas i lag eller förordning. Dessa avvikande bestämmelser tar då över arkivlagens regler om gallring 10 § tredje stycket. I författningar som reglerar integritetskänsliga register finns ofta regler som innebär att materialet skall gallras efter en viss tid. Bestämmelserna varierar något,

den principen framträder att materialet skall men som gemensamma förstöras efter en viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande. Sådana särbestämmelser som nu har berörts finns bl.a. i socialtjänstlagen 60 och 62 §§. Utredningen återkommer i det följande till dessa bestämmelser.

I praktiken är det fråga bestämmelser som innebär att handlingar

om skall förstöras utan de hänsyn som föreskrivs i arkivlagen. I förarbetena till arkivlagen prop. 1989/90:72 s. 50 ff. anfördes som skäl att denna omvända princip är rimlig med hänsyn till de integritetsaspekter som kan föreligga på de särskilda registerlagamas område. 52 fram-

I prop. hölls vidare att undantag från denna gallringsskyldighet, som kan förestavas av hänsyn till insynsaspekten, myndighetens informationsbehov och rättssäkerhetsaspekter, som regel bör tas in direkt i den särskilda registerlagen. Sådana frågor kan nämligen normalt regleras genom generella bestärmnelser. Däremot borde, menade departementschefen, kmkreta avgöranden av vilka handlingar som bör bevaras med hänsyn till forskningens behov i princip överlåtas fackkunnigt folk inom arkivmyndighetema. Departementschefen fortsatte.

I de fall då registerlagarna avser handlingar som omhänderhas av statliga

myndigheter bör frågan lösas på följande sätt. I resp. lag slås fast att, ut-

över de undantag från gallringsplikten som konkret anges direkt i lagen,

ytterligare undantag får föreskrivas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Dessa bemyndiganden får förutsättas bli använda

enbart för att bevara material med hänsyn till forskningens behov och då

främst ett representativt urval av material.

En något annorlunda lösning får användas i det fall att de särskilda gall-

ringsbestämmelsema avser handlingar som omhänderhas kommunala

av

myndigheter. Med hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 5 § regeringsformen

och att föreskrifter om kommunernas åligganden skall lagform framstår

ges

ett icke närmare avgränsat bemyndigande för regeringen att meddela före-

skrifter om undantag som konstitutionellt tveksamt. I stället bör ett

som av

undantagen från basregeln om gallring efter viss tid att handlingar

en anges

skall undantas med hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval

av landets kommuner och i övriga kommuner beträffande ett representativt

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 203

ny om av

urval personer. Till en sådan lagregel kan sedan regeringen eller den

av myndighet som regeringen bestämmer genom verkställighetsföreskriñer precisera vad som utgör ett representativt urval.

Det bör i sammanhanget nämnas att gallring inte behöver innebära att möjligheterna till insyn helt försvinner: Informationen kan finnas kvar t.ex. på papper. Gallring innebär visserligen att uppgifterna skall förstöras men detta behöver inte innebära att uppgifterna utplånas fysiskt så att de inte kan återfinnas. Enligt Riksarkivets föreskrifter och allmänna råd arkiv hos statliga myndigheter RA-FS 1991:1, 2 kap. l § räk-

om nas som förstöring av handlingar/uppgifter även överförande till annan databärare om överföringen innebär informationsförlust, förlust av möjliga informationssammanställningar, förlust av sökmöjligheter eller förlust av möjligheten att fastställa informationens autenticitet.

För de enskilda arkivbildarna, dvs. för företag, organisationer etc. finns inte några allmänna författningsbestämmelser arkivvård. Per-

om sonuppgiftslagen gäller dock för dessa enskilda arkivbildare. Vidare finns i § socialtjänstlagen 1980:620 bestämmelse beva-

70 a en om rande av dokumentation i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn. Utredningen återkommer i det följande till denna bestämmelse.

Enligt 9 § första stycket i personuppgiftslagen 1998:204 skall den personuppgiftsansvarige se till att personuppgifter inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Därefter måste personuppgifterna avidentiñeras eller utplånas.

I 9 § tredje stycket samma lag sägs dock att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål under längre tid än som sagts i 9 § första stycket Dock att personuppgifterna i sådana fall inte får bevaras under en längre tid än vad som behövs för dessa ändamål. Med behandling för historiska ändamål i första

avses hand bevarandet i arkiv av personuppgifter.

De nämnda bestämmelserna i personuppgiftslagen har betydelse främst för enskilda arkiv. Myndigheternas arkivering och bevarande

av allmänna handlingar har nämligen undantagits från lagens tillämpningsområde genom en bestämmelse i 8 § andra stycket. Där sägs att bestämmelserna i personuppgiftslagen inte hindrar myndighet

att en arkiverar och bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial

tas om hand av en arkivmyndighet.

Som tidigare nämndes finns i socialtjänstlagen vissa bestämmelser som tar över arkivlagens regler bevarade och gallring. I 60 § social-

om tjänstlagen föreskrivs att anteckningar och andra uppgifter i

en personakt som tillhör socialnämndens personregister i princip skall gallras

204 En lag behandling personuppgzfter... SOU 1999: 109 ny om av

fem år efter det att sista anteckningen gjordes i akten. I paragrafens andra stycke föreskrivs att uppgifter i personregister som utgör sammanställningar uppgifter skall gallras fem år efter det att de förhåll-

av anden uppgiften har upphört. Gallringsreglema modifieras

som avser sedan i 62 Där föreskrivs i första stycket att vissa handlingar inte får gallras. Det är handlingar kommit in eller upprättats i samband

som med utredning faderskap, i samband med utredning om adoption

om eller i samband med underårig har placerats eller tagits emot i ett

att en hem för vård eller boende; i ett familjehem eller i ett annat enskilt hem

inte tillhör någon hans föräldrar eller någon annan som har som av vårdnaden om honom. Vidare skall enligt 62§ andra stycket socialtjänstlagen vissa handlingar skulle ha gallrats undantas från

som armars gallring av hänsyn till forskningens behov i ett representativt urval av kommuner och i övriga kommuner beträffande ett representativt urval av personer. Regeringen har genom verkställighetsföreskrifter beslutat att de handlingar som därvid skall undantas från gallring är handlingar i de kommuner ingår i Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands

som län samt i Göteborgs kommun. I landets övriga kommuner skall handlingar undantas från gallring i fråga om personer födda den femte, femtonde och tjugofemte i varje månad. Dessa verkställighetsföreskrifter finns intagna i 51 § socialtjänstförordningen 1981:750.

I 70 a § socialtjänstlagen finns, som nämnts, en regel om bevarande av dokumentation i enskild verksamhet. I bestämmelsen sägs att reglerna i 51 och 52 socialtjänstlagen om dokumentation i tillämpliga delar gäller i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn samt att dokumentationen skall bevaras så länge den kan antas ha betydelse för åtgärder i verksamheten.

Slutligen kan nämnas att Riksarkivet har utfärdat allmänna råd om bevarande och gallring handlingar inom bl.a. den kommunala soci-

av altjänsten RA-FS 1991:15, ändrad genom RA-FS 1992: Dessa föreskrifter tar sikte på sådan dokumentation inte omfattas de

som av nyss nämnda föreskrifterna i socialtjänstlagen om gallring och bevarande.

I betänkandet Dokumentation och socialtjänstregister SOU 1995:86 föreslog Socialtjänstkommittén en bestämmelse om bevarande av socialtjänsthandling, som i princip motsvarade den nuvarande regeln i 60 § socialtjänstlagen. Den föreslagna regeln gallring skulle

om dock gälla även hos den bedrev privat verksamhet och stod under

som länsstyrelsens tillsyn. Vidare föreslog kommittén bestämmelse

en om undantag från gallring motsvarande den nuvarande regeln i 62 § socialtjänstlagen. Undantaget från gallring skulle enligt förslaget- liksom enligt gällande rätt dock gälla endast hos myndigheter och inte hos

den bedrev privat verksamhet.

som

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 205 ny om av

Vid remissbehandlingen Socialtjänstkommitténs betänkande av lämnades rad synpunkter på kommitténs förslag om gallring. Synen punkterna gällde främst att likartade bestämmelser borde införas då det gäller dokumentation enligt patientjoumallagen och socialtjänstlagen, eftersom det finns ett kommunalt för verksamheter som omfatansvar båda dessa lagar. Några remissinstanser ifrågasatte om inte galltas av ringstiden borde tre år i stället for fem år. Någon remissinstans vara önskade vissa ytterligare undantag från gallring. Det redovisade innebär för socialtjänstens del att myndigheter nu och vissa andra har att tillämpa arkivlagens bestämmelser, vilka föreskriver att handlingar skall bevaras att de får gallras under vissa men hänsynstaganden. Riksarkivets föreskrifter tjänar till ledning vid denna gallring. Dock att det beträffande vissa handlingar, närmare bestämt anteckningar och andra uppgifter i personakt tillhör socialen som nämndens personregister och personregister avses i 59 § socialsom

tjänstlagen, finns särskilda gallringsregler i socialtjänstlagen och soci-

altjänstförordningen, vilka regler tar över arkivlagens bestämmelser. Statens institutionsstyrelse har att tillämpa endast arkivlagen och för enskilda gäller personuppgiftslagens bestämmelser och bestämmelsen i 70 a § socialtjänstlagen. Dessa bestämmelser bevarande och gallring utgör resultatet av om avvägningar mellan å den sidan integritetsskyddsintressen och å ena den andra sidan insyns- och rättssäkerhetsaspekter, myndigheternas informationsbehov samt forskningsintresset se prop. 1997/98:lO8 80. Utredningen finner inte anledning att föreslå någon ändring i nu s. gällande bestämmelser på området. I lagen bör dock erinras om att gallring skall ske med beaktande av bestämmelserna i personuppgiftslagen. Vidare bör med hänsyn till den stora praktiska betydelse som socialänstlagens regler bevarande och gallring har, hänvisning härtill om en göras i lagtexten. Någon hänvisning till arkivlagens bestämmelser behöver däremot inte göras jfr 1997/981108 80. Av 8 § andra prop. s. stycket personuppgiftslagen följer nämligen uttryckligen att lagen inte hindrar myndighet bevarar allmänna handlingar eller att arkivatt en material tas om hand av en arkivmyndighet.

6.14 Sekretess

Utredningens förslag: Någon särskild reglering av sekretessfrågor som avviker från gällande lagstiftning skall inte införas. I lagtexten

206 En ny lag om behandling av pers0nuppg1fter... SOU 19991109

införs dock uttrycklig erinran de Sekretessregler som skall be-

en om

aktas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagens 1980: 100 regler om handlingssekretess och tystnadsplikt se avsnitt 4.3.3. I socialtjänstlagen 1980:620 finns föreskrifter om tystnadsplikt för den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Motsvarande regel finns i lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade.

I vilken utsträckning uppgifter som finns inom socialtjänsten om enskilds personliga förhållanden kan lämnas ut, prövas mot bakgrund

av bestämmelserna i främst 7 kap. 4 § sekretesslagen, under förutsättning att verksamheten bedrivs av det allmänna. Bedrivs i stället verksamheten i privat regi, görs prövningen enligt 71 b § eller 71 c § socialtjänstlagen och 29 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vad särskilt gäller den verksamhet bedrivs det allmänna bör

som av det dessutom framhållas att sekretess gäller inte bara mellan myndigheter utan även mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, om dessa är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra l kap. 3 § sekretesslagen.

Dessa grundläggande integritetsskyddsbestämmelser kompletteras av en bestämmelse i 51 § andra stycket socialtjänstlagen vad

om som kan kallas för inre sekretess. 1 bestämmelsen sägs att handlingar

som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att den är

som obehörig inte får tillgång till dem. Enligt förarbetena får obehörig

anses vara envar som inte har legitim anledning att ta del handlingen i sin

av tjänsteutövning prop. 1979/80:1 om socialtjänsten 563.

s.

Enligt utredningens bedömning innebär den redovisade lagstift-

nu ningen ett väl avvägt skydd för de uppgifter kan förekomma inom

som socialtjänsten. Att ytterligare komplettera dessa regler till följd att

av en lag om behandling av personuppgifter införs är därför inte nödvändigt.

I förarbetena till hälsodata- och vårdregisterlagstiftningen uttalade regeringen prop. 1997/98:108 s. 88 emellertid att frågan skydd

om mot okontrollerat utlämnande uppgifter är de frågor för

av en av som den enskilde är mycket stor betydelse. I lagen 1998:543 hälso-

av om dataregister 10 § och i lagen 1998:544 vårdregister 12 § togs

om därför in en erinran att tystnadsplikts- och sekretessbestämmelser

om gäller för utlämnande av personuppgifter från ett hälsodataregister

respektive ett vårdregister. Även i lagen

1998:938 om behandlingen av personuppgiñer om totalförsvarspliktiga 16 § finns erinran att

en om sekretesslagen är tillämplig vid utlämnande personuppgifter to-

av om

talförsvarspliktiga.

1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 207 SOU ny om av

Enligt utredningens uppfattning är det motiverat att även i denna lag

in uttrycklig erinran de Sekretessregler skall beaktas vid ta en om som

utlämnande personuppgifter inom socialtjänsten. En sådan erinran

av bör därför tas in i lagtexten.

6.15 Rättelse

Utredningens förslag: De bestämmelser rättelse finns i

om som personuppgiftslagen 1998:204 skall gälla även behandlingar som utförts i strid med lagen behandling av personuppgifter inom so-

om

cialtjänsten. En föreskrift detta förhållande tas in i den

som anger

sistnämnda lagen.

Enligt 28 § personuppgiftslagen 1998:204 är den personuppgiñsansvarige skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd den. Med blockering avses en åtgärd som vidtas för att

av personuppgifterna skall förknippade med information om att de är

vara spärrade och om anledningen till spärren och för att personuppgifterna inte skall lämnas ut till tredje man annat än med stöd av 2 kap. tryckfri-

hetsförordningen 3 § personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansva-

rige skall också enligt 28 § personuppgiftslagen, under vissa förutsättningar, underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om åtgärden. Enligt utredningens uppfattning bör personuppgiftslagens bestämmelser

rättelse gälla även behandling som utförts i strid med lagen om beom handling av personuppgifter inom socialtjänsten.

För uppnå detta är det, enligt rådande uppfattning, beroende på det

sätt 28 § personuppgiftslagen har utformats nödvändigt att i de

som särskilda registerförfattningarna ha en egen bestämmelse om rättelse eller att ha en uttrycklig hänvisning till 28 § personuppgiftslagen. Sådana hänvisningar har tagits in i ett flertal olika författningar, bl.a. i lagen 1998:543 om hälsodataregister ll §, lagen 1998:544 om vårdregister 13 §, lagen 1998:620 belastningsregister 18 §,

om lagen 1998:621 om misstankeregister 15 §, polisdatalagen 1998:622 9 § och i lagen 1998:938 om behandlingen av person-

uppgifter om totalförsvarspliktiga l 8 §.

Frågan ställdes på sin spets i prop. 1997/98: 136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst s. 98 f.. I en lagrådsremiss om bl.a. ett förslag till

208 En lag om behandling av personuppgifter... SOU 1999: 109 ny

lag om det statliga personadressregistret hade regeringen i 9 § tagit in en föreskrift där det sades att bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd skulle gälla även vid behandling av personuppgifter enligt lagen om det statliga personadressregistret. I sitt yttrande ifrågasatte Lagrådet- som inte hade någon invändning mot den avsedda sakliga innebörden om den föreslagna bestämmelsen behövdes.

- Lagrådet hänvisade till att det i lagförslaget fanns bestämmelse i

en vilken föreskrevs som huvudregel att personuppgiftslagen skall tillämpas när personuppgifter behandlas i ett statligt personadressregister SPAR. Enligt Lagrådets mening hindrade inte avfattningen av bestämmelserna i personuppgiftslagen angående rättelse och skadestånd att de tillämpas när fråga är om behandling av personuppgifter i SPAR.

Regeringen menade dock att avfattningen bestämmelserna i

av personuppgiftslagen ...i enlighet med denna lag/i strid med denna lag ... var sådan att en hänvisning till bestämmelserna rättelse och skade-

om stånd borde tas in i lagen om SPAR. a. prop. s. 78. Den angivna bestämmelsen infördes i 9 § lagen 1998:527 om det statliga personadressregistret.

Som inledningsvis nämndes anser utredningen att personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse bör gälla även behandling som utförts i strid med lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. För att uppnå detta krävs emellertid, som framgått av det föregående, att det i lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten tas in en uttrycklig föreskrift om att personuppgiftslagens regler i denna del gäller även då uppgifterna har behandlats i strid med den förstnämnda lagen. Utredningen föreslår således sådan hänvisning

att en gors.

16 Skadestånd

Utredningens förslag: De bestämmelser skadestånd finns i

om som

personuppgiftslagen 1998:204 skall gälla även behandlingar

som

utförts i strid med lagen behandling personuppgifter inom

om av so-

cialtjänsten. En föreskrift som anger detta förhållande tas in i den

sistnämnda lagen.

Enligt 48 § personuppgiftslagen skall den personuppgiñsansvarige

ersätta den registrerade för skada och kränkning den personliga integ-

av riteten behandling personuppgifter i strid med den lagen har

som en av orsakat. Ersättningsskyldigheten kan i den utsträckning det är skäligt

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgifter... 209 ny om av

jämkas, den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på om honom eller henne. Enligt utredningens uppfattning bör personuppgiftslagens bestämmelser skadestånd gälla även behandling utförts i strid med om som lagen behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. om I likhet vad angetts beträffande rättelse avsnitt 6.15 som ovan se gäller personuppgiftslagens regler skadestånd endast för uppgifter om behandlats i strid med den lagen. Det är därför nödvändigt att i som lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten göra en uttrycklig hänvisning till personuppgiftslagens bestämmelser om skadestånd. Utredningen föreslår således att en sådan hänvisning görs.

l 7 Överklagande

Utredningens bedömning: Utredningen föreslår inga särskilda regler överklagande av den personuppgiftsansvariges beslut i om olika frågor. Frågan sådan överklaganderätt bör finnas är av om en principiellt slag och bör därför övervägas i ett större sammanhang.

I personuppgiftslagen 1998:204 finns i 51 § en bestämmelse om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut. Där sägs att tillsynsmyndighetens beslut enligt personuppgiftslagen annat än föreskrifter får om överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillsynsmyndigheten får bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas. Däremot saknas i personuppgiftslagen särskilda regler om överklagande av beslut som fattas av den som är personuppgiftsansvarig. Frågan om särskilda överklaganderegler den personuppav giftsansvariges beslut har aktualiserats i två av riksdagen relativt nyligen antagna författningar, dels i lagen 1999:90 om behandling av personuppgifter i skattemyndighetemas brottsutredande verksamhet, m.m. prop. 1998/99:34, bet. l998/99:SkU9, rskr. 1998/99:145, vilken författning har trätt i kraft den l april 1999, dels i lagen 1999:353 om rättspsykiatriskt forskningsregister prop. 1998/99:72, bet. l998/99:JuU25, rskr. 1998/99:2l3, vilken författning träder i kraft först den l januari 2000. I lagen l999:90 om behandling personuppgifter i skattemynav dighetemas brottsutredande verksamhet, har i 17 § tagits in m.m. en regel av innebörd att skattemyndighets beslut om rättelse får överklagas

210 En lag behandling personuppgifter... SOU 1999: 109 ny om av

hos allmän förvaltningsdomstol. I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringen bl.a. följande prop. 1998/99:34 s. 56.

Utredningen Skattekriminalregisterutredningem betänkandet Integritet

- Effektivitet skattebrott SOU 1998:9 har föreslagit att en bestämmelse

-

överklagande av sådana beslut som fattas av Skattemyndigheten i den om brottsbekämpande verksamheten och som direkt berör den enskilde skall tas in i lagen. Det gäller framför allt beslut om rättelse av oriktiga uppgifter, om information om pågående behandlingar och att avslå en enskilds begäran om att fä ut de uppgifter om honom som behandlas.

Regeringen delar utredningens bedömning att skattemyndighetens beslut angående behandling av personuppgifter och som direkt berör den enskilde skall kunna överklagas. Den föreslagna lagen innehåller dock till skillnad mot utredningens förslag endast de särbestämmelser som är motiverade för skattemyndighetemas brottsutredande verksamhet och hänvisar därutöver till personuppgiftslagen. Endast i fråga om rättelse av oriktiga uppgifter föreslås bestämmelser i lagen.

Beslut om rättelse skall givetvis kunna överklagas. Regeringen föreslår därför att det skall införas en rätt att överklaga sådana beslut till allmän förvaltningsdomstol. För överklagande till kammarrätt skall krävas prövningstillstånd.

För övriga beslut som rör behandlingen av personuppgifter gäller

personuppgiftslagens regler. Någon särskild bestämmelse om hur beslut av en myndighet som är personuppgiftsansvarig skall överklagas finns inte i

personuppgiftslagen. När det gäller beslut om att avslå en enskilds begäran om att få ut uppgifter finns dock, som Kammarrätten i Göteborg påtalat, bestämmelser om överklagande i sekretesslagen. Härutöver finns bestämmelser om överklagande av skattemyndighetens beslut, i de fall det saknas andra regler om överklagande, i förordningen 1990: 1293 med instruktion för skatteförvaltningen.

Det kan tilläggas att praktiskt taget samtliga remissinstanser tillstyrkte

Skattekriminalregisterutredningens förslag om överklagandebestäm-

melser eller hade inte något att invända mot det. I lagen 1999:353 rättspsykiatriskt forskningsregister har i 16 §

om tagits in en bestämmelse som innebär att beslut Rättsmedicinalverket

av om information som skall lämnas efter ansökan enligt 26 §

personuppgiftslagen och rättelse enligt 28 § lag får överklagas hos

om samma allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I förarbetena till bestämmelsen uttalade regeringensom påpekade att det i utredningens Utredningen register för

om forskning inom rättspsykiatrin; betänkandet Rättspsykiatriskt forsk-

SOU 1999: 109 En lag behandling personuppgzfter... 21 l

ny om av

ningsregister SOU 1996:72 förslag inte fanns någon bestämmelse om överklagande bl.a. följande prop. 1998/99:72 s. 61.

-

Ett beslut Rättsmedicinalverket angåendebehandling avpersonuppgifter som di-

av

rekt berör den enskilde skall kunna överklagas. Detta gäller beslut om information

skall lämnas efter ansökan enligt 26 § personuppgiftslagen och om rättelse en-

som

ligt 28 § lag. Några bestämmelser om överklagande i dessafall finns inte i

samma

personuppgiftslagen. En särskild föreskrift Överklagandemåste därför tas in i

om

lagen om rättspsykiatriskt forskningsregister.

Det kan tilläggas att remissinstanserna inte tog upp frågan om överklagande.

Däremot saknas såvitt utredningen har sig bekant- motsvarande

bestämmelse i samtliga de övriga registerförfattningar har an-

som passats till personuppgiftslagens bestämmelser, t.ex. i lagen 1998:543

hälsodataregister, i lagen 1998:544 om vårdregister, ipolisdatalaom

1998:622 och i lagen 1998:938 om behandling av personuppgen gifter totalförsvarspliktiga. I förarbetena till nämnda författningar

om har frågan överklagande den personuppgiftsansvariges beslut

om av över huvud taget inte berörts.

Allra först kan konstateras att EG-direktivet inte kräver att den personuppgiftsansvariges beslut skall kunna överklagas. Inget hindrar naturligtvis att det likväl bör finnas en sådan möjlighet.

Inledningsvis vill utredningen dock påpeka att vissa beslut av en myndighet, även utan särskilda regler överklagande, torde kunna

om överklagas enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer.

I 22 § förvaltningslagen 1986:223 att ett beslut får överkla-

anges

den beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet gas av som kan överklagas. Förvaltningslagen ger emellertid, bortsett från vissa beslut meddelas under handläggning, inget svar på frågan om vilka

som beslut kan överklagas prop. l997/98:lOl s. 50 ff.. Överklagbar-

som heten regleras i stället i viss mån genom bestämmelser i specialförfattningar och myndighetsinstruktioner. Dessa bestämmelser kompletteras av allmänna principer som har utbildats i praxis. I svensk förvaltningsrätt har sedan länge den oskrivna huvudregeln ansetts gälla att statliga myndigheters beslut kan överklagas även om bestämmelser om överklagande saknas. Om det för kommunala beslut saknas specialbestämmelser om överklagande kan besluten i vissa fall bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen 1991:900 eller kyrkolagen 1992:300. För att förvaltningsbeslut som meddelas av organ som står utanför den statliga och kommunala organisationen skall kunna överklagas krävs däremot uttryckligt författningsstöd.

212 En lag behandling personuppgifter... SOU 19991109 ny om av

Sedan den l oktober 1998 finns i 22 § förvaltningslagen en allmän

a och kompletterande regel om domstolsprövning av förvaltningsbeslut. I de fall bestämmelsen är tillämplig, dvs. ett beslut äröverklagbart,

om skall beslutet få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i administrativa ärenden och beslut inonngivningsärenden. I 22 a § tredje stycket finns en upplysning om att bestämmelsen inte gäller om det i den i ärendet aktuella materiella lagstiftningen finns föreskrifter om överklagande till en annan instans eller föreskrift överklagandeförbud. Av 31 § förvaltningslagen framen om går att 22 § inte är tillämplig på beslut får överklagas med stöd

a som bestämmelserna om laglighetsprövning enligt kommunallagen eller av kyrkolagen. Genom den nya regeln i 22 a § förvaltningslagen överges i huvudsak den delvis oskrivna regeln att ett beslut av en statlig myndighet, om inte annat anges i författning, får överklagas till närmast högre förvaltningsmyndighet och ytterst till regeringen. I samband med införandet 22 § förvaltningslagen

av a uttalade rege-

ringen bl.a. följande prop. 1997/981101 s. 62.

Enligt vår mening finns det för närvarande inte några skäl att låta den nya regeln ersätta alla de föreskrifter om överklagande till allmän förvaltningsdomstol som förekommer i den förvalmingsrättsliga lagstiftningen, dvs. när föreskriften har tagits in i lag. Tvärtom fyller sådana föreskrifter en viktig funktion som information till allmänheten. En bestämmelse om att överklagande skall ske till allmän förvaltningsdomstol har också sin naturliga placering i anslutning till föreskrifter om krav på prövningstillstånd och olika särbestärnmelser om partsställning m.m. som förekommer i den forvaltningsprocessrättsliga lagstiftningen.

Vi har således en annan uppfattning än den som förs fram i 1997 års promemoria, där det sägs att den nya bestämmelsen kan ersätta uttryckliga bestämmelser i den förvaltningsrättsliga lagstiftningen om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Särskilda regler om överklagande till förvaltningsdomstol bör därför tills vidare behållas och även i fortsättningen föras in i förvaltningsrättslig

ny lagstiftning. Regeringen vill dock påpeka att det i framtiden kan framkomma anledning att överväga behovet av särskilda överklagandebestämmelser i de materiella författningama.

Som regeringen uttalade i förarbetena till lagen behandling

om av personuppgifter i skattemyndighetemas brottsutredande verksamhet,

m.m. och till lagen rättspsykiatriskt forskningsregister, är det- måhända

om en rimlig utgångspunkt att vissa beslut, fattas myndighet - som av en som är personuppgiftsansvarig angående behandling personuppgif-

av ter som direkt berör den enskilde, skall kunna överklagas. Enligt utredningens uppfattning är emellertid frågan sådan överklaganderätt bör

om

1999: l09 En lag behandling personuppgzfier... 2 l 3 SOU ny om av

finnas principiellt slag och bör därför övervägas i ett större sammanav hang. Varken i personuppgiftslagen eller i dess förarbeten har frågan överklagande sådana beslut berörts. I personuppgiftslagen finns om av andra medel för att komma till rätta med en personuppgiftsansvarig inte behandlar personuppgifter i enlighet med lagen. Den registresom rade kan påtala saken för tillsynsmyndigheten, kan vidta olika som åtgärder. Tillsynsmyndigheten kan det inte går att få rättelse på - om något annat sätt eller saken är brådskande vid vite förbjuda en om -

personuppgiñsansvarig att fortsätta att behandla personuppgifter på

annat sätt än att lagra dem 45 § personuppgiftslagen. Enligt genom

47 § personuppgiftslagen kan tillsynsmyndigheten hos länsrätt ansöka

att sådana personuppgifter har behandlats på ett olagligt sätt om som skall utplånas. Vidare kan den registrerade väcka talan om saken vid allmän domstol och t.ex. kräva skadestånd. Frågan är man därutom över bör ha rätt att överklaga t.ex. ett beslut om rättelse till allmän för-

valtningsdomstol.

utredningen, inget lämpligt tillvägagångssätt att riks- Det är, menar dagen i varje enskilt fall i de olika specialförfattningar om behandling personuppgifter finns och kommer att finnas, skall ta ställning av som till vissa beslut den personuppgiftsansvarige fattar bör kunna om som överklagas. Den bästa lösningen är att riksdagen i ett sammanhang -

lämpligen i ett lagstifcningsärende rörande personuppgiftslagen får ta

ställning sådan överklaganderätt bör finnas. till om en Sammanfattningsvis föreslår utredningen således inga särskilda regler överklagande den personuppgiftsansvariges beslut i olika om av frågor. behovet sådana särskilda överklaganderegler bör i Frågan om av stället övervägas i ett annat sammanhang. Som nämndes i det föregående torde dock vissa beslut som den personuppgiftsansvarige fattar, under förutsättning att det är fråga myndighet, även utan sådana om en uttryckliga bestämmelser, kunna överklagas enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer.

SOU 1999: 109 Genomförandet 215

7 Genomförandet

7.1 Ekonomiska konsekvenser

Utredningens bedömning: Den verksamhet som förslagen avser behandling personuppgifter inom socialtjänsten omfattas redan av -

enligt gällande personuppgiftslagens 1998:204 bestärmnel-

rätt av Utredningens förslag innebär endast att det på vissa punkter ser. görs undantag och preciseringar i förhållande till personuppgiftsla- Förslagen innebär inga ökade kostnader. gen.

Utredningen har haft att beakta bl.a. regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare dir. 1994:23 om att pröva offentliåtaganden. Detta och övriga generella kommittédirektiv se avsnitt ga 7.3 upphävdes den 1 januari 1999 och ersattes bestämmelser i av kommittéförordningen 1998:1474. Enligt 14 § kommittéförordningen skall, förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkom terna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, en beräkning dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om förslaav gen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. Vidare gäller enligt bestämmelsen finansiering skall att en föreslås när det gäller kostnadsökningar och intäktsminslmingar för staten, kommuner eller landsting. Den verksamhet som förslagen avser behandling av personupp- gifter inom socialtjänsten omfattas redan enligt gällande rätt av per- -

sonuppgiftslagens bestämmelser. I förarbetena till personuppgiftslagen

1998:204 prop. 1997/98:44 s. 114 har regeringen gjort en bedömning av personuppgiftslagens ekonomiska konsekvenser. Utredningens förslag innebär endast att det på vissa punkter görs undantag och preciseringar i förhållande till personuppgiftslagen. Dessa förslag innebär inga ökade kostnader.

216 Genomförandet SOU 19991109

7.2 Ikraftträdande- och övergångsbestäm-

melser

Utredningens förslag: Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten bör kunna träda i kraft den 1juli 2000. I fråga om automatiserad behandling av personuppgifter som har påbörjats före den 24 oktober 1998 och sådan behandling utförs för ett visst

som ändamål, om behandling för ändamålet har påbörjats före den 24 oktober 1998, skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2001. I fråga om manuell behandling av personuppgifter, har påbörjats före

som den 24 oktober 1998 och sådan behandling som utförs för ett visst ändamål, om manuell behandling för ändamålet har påbörjats före den 24 oktober 1998, skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2007.

Ändringama i socialtjänstlagen 1980:620 bör kunna träda i kraft den 1 juli 2000. Några Övergångsbestämmelser till

den nya 59 a§ socialtjänstlagen behövs inte och bör inte införas. Däremot bör beträffande 61 § föreskrivas att bestämmelsen gäller i sin lydelse före den 24 oktober 1998, under den tid datalagen 1973:289 skall tillämpas viss behandling av personuppgifter.

Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Det krävs inte några förberedelser, som medför att ikraftträdandet behöver dra ut tiden. Mot denna bakgrund bör tidpunkten för ikraftträdandet kunna sättas till den 1 juli 2000.

Lagen om behandling av personuppgifter bygger

personuppgiftslagen 1998:204, som har trätt i kraft den 24 oktober 1998. Av övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen punkten 2 följer att sådan behandling av personuppgifter som påbörjats före ikraftträdandet eller behandling som utförs för ett visst ändamål behandling

om för ändamålet påbörjats före ikraftträdandet skall till och med den 30 september 2001 datalagen 1973:289 tillämpas i stället för bestämmelserna i personuppgiftslagen. Detta innebär att sådan behandling av personuppgifter som pågår vid ikraftträdandet med stöd Datainspek-

av tionens tillstånd eller utan tillstånd, sådant inte krävdes enligt da-

om talagens bestämmelser, får fortsätta oberörd personuppgiftslagen

av fram till den l oktober 2001. När det gäller manuell behandling

av personuppgifter, skall enligt övergångsbestämmelserna punkten 3 vissa av bestämmelserna i personuppgiftslagen 9, 10, 13 och 21 §§ inte tillämpas förrän den 1 oktober 2007. Dessa bestämmelser grund-

avser

SOU 1999: 109 Genomförandet 217

läggande krav behandlingen av personuppgifter 9 §, i vilka fall det över huvud taget är tillåtet att behandla personuppgifter 10 §, förbud mot behandling av känsliga personuppgifter 13 § samt förbud för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden 21 §. Personuppgiftslagens övriga bestämmelser träder däremot i kraft den 1 oktober 2001 även när det gäller manuell behandling av personuppgifter, t.ex. bestämmelserna om information och om rättelse.

Som nyss framhölls bygger den nu föreslagna lagen på personuppgiftslagen och skall tillämpas sida vid sida med den. Mot denna bakgrund bör, menar utredningen, denna lags övergångsreglering och personuppgiftslagens i princip överensstämma.

Utredningen föreslår därför i fråga om automatiserad behandling

av personuppgifter, en övergångsbestämmelse som innebär att lagen -lik-

som personuppgiftslagen skall tillämpas först den 1 oktober 2001 på

sådana automatiserade behandlingar som har påbörjats före den 24 oktober 1998. Detsamma bör liksom enligt personuppgiftslagen gälla

- beträffande automatiserad behandling utförs för ett visst ändamål,

som om behandling för ändamålet har påbörjats före den 24 oktober 1998.

Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten kommer således att gälla för de automatiserade behandlingar pågår den

som 1 juli 2000 och som har påbörjats efter den 24 oktober 1998. Den 1 oktober 2001 kommer denna lag liksom personuppgiftslagen i prin-

- cip att gälla fullt ut för all automatiserad behandling personuppgif-

av ter, oavsett när den har påbörjats.

När det sedan gäller manuell behandling personuppgifter

av som påbörjats före den 24 oktober 1998, anser utredningen att den föreslagna lagen bör träda i kraft först den l oktober 2007. Som tidigare nämndes träder personuppgiftslagen i kraft den 1 oktober 2001 även när det gäller manuell behandling personuppgifter, påbörjats före den

av som 24 oktober 1998. Dock att vissa viktiga bestämmelser inte träder i kraft vid den tidpunkten, utan först den 1 oktober 2007.

Den enda fördelen som utredningen det med att låta lagen

- ser om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten träda i kraft den l oktober 2001, även när det gäller manuell behandling pågick vid

som den angivna tidpunkten, är att det då direkt lagen skulle framgå

av att uppgifter om personnummer får behandlas och att personuppgifter får föras över till tredje land se 8 § första stycket lagen behandling

om av

personuppgifter inom socialtjänsten. Personuppgiftslagens regler

om uppgifter om personnummer och personuppgifters överförande till

om tredje land träder nämligen i kraft den l oktober 2001 även beträffande manuell behandling som pågick den 24 oktober 1998. Om inte lagen

218 Genomförandet SOU 1999109

behandling personuppgifter inom socialtjänsten träder i kraft den om av l oktober 2001 även beträffande manuell behandling av personuppgifter, får alltså tillämpa personuppgiftslagen när det gäller

man

uppgifter och personuppgifters överförande till

om personnummer tredje land.

Nackdelarna med att låta lagen, även när det gäller manuell behandling personuppgifter, träda i kraft den 1 oktober 2001 är emellertid

av flera. För det första skulle det innebära att jämfört med vad som gäl-

-

ler enligt personuppgiftslagen möjligheten att behandla personuppgif-

ter påbörjats före den 24 oktober 1998 manuellt inskränktes. Den

som

föreslagna lagens 6 ersätter 10 § personuppgiftslagen, reglerar

som när personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten. 10 § personuppgiftslagen, innehåller uttömmande uppräkning av när person-

som en uppgifter över huvud taget får behandlas, träder emellertid inte i kraft förrän den l oktober 2007. För det andra hänvisar lagen om behandling

personuppgifter till bl.a. 9 § första stycket c, e och f personuppgiftsav lagen, bestämmelser som träder i kraft först den 1 oktober 2007. Slutligen skulle sådan ordning innebära att den föreslagna lagen gjorde

en undantag från förbud som gäller först den 1 oktober 2007. Lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten medger nämligen att känsliga personuppgifter får behandlas samt att även andra än myndigheter får behandla personuppgifter som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel och administrativa frihetsberövanden. Något förbud mot att behandla sådana uppgifter manuellt gäller emellertid inte förrän den 1 oktober 2007 under förutsättning att behandling har påbörjats före den 24 oktober 1998.

Ett alternativ är naturligtvis att låta lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten träda i kraft den 1 oktober 2001 även när det gäller manuell behandling av personuppgifter som påbörjats före den 24 oktober 1998, och i en övergångsbestämmelse förordna att

- bestämmelserna i 6 7 8§ första stycket såvitt avser känsliga personuppgifter, 8 § första stycket 2 samt 8 § andra stycket, skall tillämpas först den l oktober 2007. På så sätt skulle man nå en fullständig överensstämmelse med personuppgiftslagens övergångsreglering. Emellertid anser utredningen att en sådan ordning skulle innebära att det när det gäller manuell behandling som påbörjats före den

- 24 oktober 1998 blev så pass litet kvar av den föreslagna lagen som

skulle träda i kraft den l oktober 2001, att det knappast är meningsfullt.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utredningen, som tidigare nämndes, att övervägande skäl talar för att lagen när det gäller manu-

ell behandling av personuppgifter som påbörjats före den 24 oktober 1998, bör träda i kraft först den 1 oktober 2007. För sådan manuell behandling av personuppgifter inom socialtjänsten kommer således en-

SOU 1999: 109 Genomförandet 219

dast personuppgiftslagen att gälla fram till den 1 oktober 2007. I praktiken kommer emellertid detta knappast att få några negativa konsekvenser för socialtjänstens del. Regleringen i personuppgiftslagen tillåter med all sannolikhet att t.ex. uppgifter om personnummer får behandlas manuellt när så behövs.

När det gäller manuell behandling av personuppgifter som påbörjats efter den 24 oktober 1998, gäller däremot såväl personuppgiftslagens bestämmelser som bestämmelserna i lagen behandling

om av personuppgifter inom socialtjänsten redan den 1 juli 2000.

Ändringarna i socialtjänstlagen 1980:620

Även ändringarna i socialtjänstlagen bör kunna träda i kraft den 1 juli 2000. Några Övergångsbestämmelser till den 59 § socialtjänstla-

nya a gen behövs inte och bör inte heller införas. Däremot bör införas viss

övergångsreglering när det gäller 61 § socialtjänstlagen.

Beträffande 61 § bör föreskrivas att bestämmelsen gäller i sin lydelse före den 24 oktober 1998, under den tid datalagen 1973:289 skall tillämpas på viss behandling av personuppgifter. Fram till den 1 oktober 2001 kan det nämligen vara aktuellt. En motsvarande Övergångsbestämmelse infördes när 61 § socialtjänstlagen ändrades med anledning av personuppgiftslagens ikraftträdande SFS 1998:719.

7.3 Övriga

frågor

Utredningen har haft att beakta regeringens generella direktiv till

samtliga utredare och kommittéer att redovisa eventuella regionalpoli-

om tiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Som tidigare nämndes upphävdes dessa direktiv den 1 januari 1999 och bestämmelser i kommitté-

ersattes av

förordningen 1998:1474.

I 15 § kommittéförordningen sägs att förslagen i ett betänkande

om har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet i betänkandet. Detsamma gäller när förslag har

anges ett betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet,

för sysselsättning och offentlig service i olika delar landet, för små företags

av

arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhål-

lande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

SOU 1999: 109

220 Genomförandet

Utredningen de framlagda förslagen inte får någon sådan anser att inverkan de nämnda områdena att någon särskild redovisning av konsekvenserna är motiverad.

SOU 1999: 109 Föifattningskommentar 221

8 Författningskommentar

8.1 till om av

Förslaget lag behandling personuppgifter inom socialtjänsten

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas vid behandling av personuppgifter inom social-

tjänsten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller

om upp-

gifterna ingår i eller är avsedda att ingå i strukturerad samling

en av person-

uppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt sär-

skilda kriterier.

Paragrafen anger med de begränsningar följer 2 § lagens

- som av -

tillämpningsområde.

Lagen skall tillämpas vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten, om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller

om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Lagen har

följaktligen samma tillämpningsområde som personuppgiftslagen

1998:204. Tillämpningsområdet har behandlats utförligt i avsnitt 6.2.

Lagens tillämpningsområde kommer således att omfatta bl.a. de

personakter som förs automatiserat, s.k. elektroniska akter. Huruvida

tillämpningsområdet kommer att omfatta även manuell behandling

av personuppgifter i personakter är beroende de manuella

av om personaktsystem som används inom socialtjänsten är register i

att anse som EG-direktivets och personuppgiftslagens mening se avsnitt 6.2.2, dvs. om de utgör en strukturerad samling personuppgifter är

av som tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Begreppen behandling och personuppgifter definieras

i 3 § personuppgiftslagen. Med behandling av personuppgifter varje åtgärd

avses eller serie av åtgärder som vidtas i fråga personuppgifter, sig

om vare det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering,

organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämt-

ande, användning, utlämnande översändande, spridning eller

genom annat tillhandahållande uppgifter, sammanställning eller samkör-

av

örfattningskommentar SOU 1999: 109

222 F

ning, blockering, utplåning eller förstöring. Med personuppgifter avses all slags information direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk

som

är i livet. Uppgifter avlidna och ännu inte födda persoperson som om

omfattas således varken personuppgiftslagen eller av denna lag ner av prop. 1997/98:44 117. Uppgifter sådana "personer får därför

s. om behandlas fritt. Här kan tilläggas att sekretesslagen 1980: 100 dock är tillämplig även till förmån för avlidna. I 5 kap. 4 § brottsbalken finns

straffbestämmelse för förtal av avliden. en om ansvar

Begreppet socialtjänst definieras i lagen 3 §. Lagen är tillämplig endast det är fråga behandling personuppgifter inom social-

om om av tjänsten, sådant begreppet avgränsats i 3 För behandling av personuppgifter faller utanför denna lags tillämpningsområde gäller per-

som sonuppgiftslagens bestämmelser, under förutsättning att behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller att personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i strukturerad samling av personuppgifter som

en är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier. Denna lags förhållande till personuppgiftslagen beskrivs i kommentaren till 4

2 § Lagen tillämpas inte vid behandling av personuppgifter för forskningsoch statistikändamål.

Paragrafen innebär vissa begränsningar av lagens tillämpningsområde.

I bestämmelsen anges att lagen inte tillämpas vid behandling av personuppgifter för forsknings- och statistikändamål. Vad som i detta sammanhang med forskning och statistik har redovisats i avsnitt

avses 6.2.3, där också skälen för denna begränsning av lagens tillämpningsområde har redovisats.

Vid behandling personuppgifter för forsknings- och statistikän-

av damål tillämpas bestämmelserna i personuppgiftslagen och eventuell särlagstiftning området. Som har nämnts i den allmänna motivering-

är det emellertid inte något som hindrar att de uppgifter som samlats en in för att myndigheter och andra skall kunna utföra sina arbetsuppgifter inom socialtjänsten, dvs. med stöd denna lag, även används för

av forsknings- och statistikändamål. Av 9 § andra stycket personuppgiftslagen följer nämligen att behandling för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål inte skall oförenlig med de ändamål för

anses vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. Huruvida behandlingen av personuppgifterna, t.ex. själva utlänmandet, är tillåten i det enskilda fallet får emellertid avgöras bestämmelserna i personuppgiftslagen

av och reglerna i denna lag se 6 § andra stycket. I 19 § tredje stycket personuppgiftslagen finns också allmän regel i ämnet. Iden mån det,

en

t.ex. i 64 § socialtjänstlagen, finns särskilda föreskrifter i lag eller som

i l

r SOU 1999: 109 F örfattningskommentar 223

förordning om utlänmande av uppgifter för forskningsändamål, gäller dessa bestämmelser före personuppgiftslagens regler 2 § personuppgiftslagen.

3 § Med socialtjänst förstås i denna lag

verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda

lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke,

verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd,

verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse,

4. verksamhet hos kommunal invandrarbyrå,

handläggning av ärenden om bistånd som lämnas av Socialnämnd

asylsökande och andra utlänningar,

handläggning av ärenden om introduktionsersättning för flyktingar

och vissa andra utlänningar,

handläggning av ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindra-

de,

verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funk-

tionshindrade, samt

tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration

av verksamhet som avses i 1-8.

I denna paragraf definieras i en uttömmande uppräkning begreppet

socialtjänst.

Lagen är tillämplig oavsett vilket subjekt behandlar

som personuppgifter, under förutsättning att åtgärden är socialtjänst. Det

att anse som innebär att även enskilda som behandlar personuppgifter inom socialtjänsten har att tillämpa lagen.

I det följande kommenteras något de olika verksamheter och den

ärendehandläggning som är att anse som socialtjänst. För utförligare

en redovisning kan hänvisas till avsnitten 2 och 6.2.1. Utredningen återkommer i kommentaren till 7 § till de ändamål för vilka personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten.

Först och främst förstås med socialtjänst den verksamhet

som avses i socialtjänstlagen. Detta följer punkten Som framgått avsnitt

av av 2.2 är denna verksamhet mycket mångskiftande och kan bestå inte bara i handläggning av ett ärende utan även rent faktiskt handlande.

av Verksamheten kan t.ex. utgöras rådgivning, stödsamtal, hemtjänst,

av kontaktverksamhet, vård och behandling antingen i öppenvård eller vid institutioner såsom behandlingshem, inackorderingshem och särskilda bostäder för äldre och funktionshindrade.

Vidare avses med socialtjänst verksamhet enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall och lagen l990:52 med särskilda

SOU 19991109

224 Författningskommentar

bestämmelser vård Denna verksamhet har berörts i avom av unga. snitten 2.3.2 och 2.3.3. Det tidigare framgått, utan betydelse om kommunens uppsom kommunen själv eller uppgifterna utförs någon gifter utförs av om av kommun eller ett privat subjekt. Lagen är annan, t.ex. av en annan av det är är aktör. Även Statens institutionsstytillämplig oavsett vem som relses verksamhet, i den mån den bedrivs med stöd av socialtjänstlagen, lagen vård missbrukare i vissa fall eller lagen med särskilda beom av stämmelser vård träffas i och för sig av denna punkt. Styom av unga relsens verksamhet har dock reglerats särskilt i 3 § Enligt 2 förstås med socialtjänst också verksamhet som i

punkten

fall enligt lag handhas Socialnämnd. T.ex. finns i föräldrabalannat av regler socialnämnds medverkan vid fastställande faderskap ken om av och underhållsbidrag till barn, medverkan i frågor om vårdnad, boom ende och umgänge medverkan i samband med adoptioner. I samt om avsnitt 2.4 finns redovisning vad denna lagreglerade verksamhet en av kan innebära. Även sådan verksamhet är att betrakta socialtjänst och i den som mån det då behandlas personuppgifter automatiserat eller manuellt i personregister skall denna lag tillämpas. - Av punkten 3 följer att verksamhet bedrivs av Statens institusom tionsstyrelse är socialtjänst i lagens mening. Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för sådana hem i 12 § lagen l990:52 med särskilda bestämmelsom avses vård särskilda ungdomshem samt 22 och 23 §§ lagen ser om av unga 1988:870 vård missbrukare i vissa fall LVM-hem. om av Enligt förordningen 1996:610 med instruktion för Statens institutionsstyrelse skall styrelsen 2 § särskilt för planering, ledning svara och drift tillsyn över de särskilda ungdomshemmen och LVMav samt hemmen, anvisning platser till hemmen, ekonomisk styrning, av resultatuppföljning och kontroll, 4. metodutveckling, forskning och utvecklingsarbete. Vidare får styrelsen enligt förordningen 3 § mot avgift utföra uppdrag kommuner i samband med avgiftning av missbrukare, utslussning, eftervård eller andra insatser enligt socialtjänstla- 1980:620 anknyter till verksamheten vid särskilda ungdomsgen som hem och LVM-hem. Statens institutionsstyrelse ansvarar även för verkställigheten av den, den 1 januari 1999, införda frihetsberövande påföljden för nya lagöverträdare, sluten ungdomsvård. Verkställigheten av denna unga påföljd, regleras i lagen 1998:603 verkställighet av sluten som om ungdomsvård skall ske vid sådana särskilda ungdomshem som avses i 12 § lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga.

All denna styrelsens verksamhet är att anse som socialtjänst vid tilllämpning av denna lag. Det bör dock påpekas att personuppgifter för forsknings- och statistikändamål får behandlas endast om förutsättningarna i personuppgiftslagen är uppfyllda se kommentaren till 2 §

Även verksamheten vid kommunal invandrarbyrå hänförs i detta

en sammanhang liksom i sekretesshänseende till socialtjänsten. Detta

- framgår av punkten I avsnitt 2.5.3 har lämnats en redogörelse för vad som kan avses med verksamhet hos kommunal invandrarbyrå.

Det mesta av den verksamhet som bedrivs vid en kommunal invandrarbyrå torde vara att anse som socialtjänst och omfattas lagens

av tillämpningsområde redan med stöd övriga punkter i 3 Denna

av punkt innebär således en viss överlappning medför därutöver att

men all behandling av personuppgifter sker vid kommunal invand-

som en rarbyrå omfattas av lagens tillämpningsområde. T.ex. kommer behandling av personuppgifter som sker inom för kommunens tolkför-

ramen medling att omfattas av lagen, om den äger vid kommunal in-

rum en vandrarbyrå.

Enligt punkten 5 förstås som socialtjänst också handläggning

av ärenden om bistånd som lämnas Socialnämnd asylsökande och

av andra utlännin gar.

I lagen 1994:137 om mottagande asylsökande m.fl. finns be-

av stämmelser om sysselsättning för och bistånd till vissa utlänningar. Det är Statens invandrarverk som har huvudansvaret för mottagandet

av utlänningarna och verket för att bistånd lämnas enligt bestäm-

svarar melserna i lagen. Den som omfattas av lagen har inte rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen för förmåner motsvarande karaktär.

av

Det är Statens invandrarverk som skall besluta och betala ut

om ekonomiskt bistånd till asylsökande. Invandrarverket får uppdra någon annan att svara för själva utbetalningen. Beträffande vissa ut-

av länningarna de som har ansökt uppehållstillstånd i Sverige och

- om av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas skall

dock bistånd beslutas och betalas socialnämnden i den kommun

ut av där utlänningen vistas.

En socialnämnds verksamhet enligt denna lag soci-

är att anse som altjänst i lagens mening. Statens invandrarverks verksamhet enligt 1agen är däremot inte att socialtjänst. Iden mån Statens invand-

anse som rarverk har behov av att behandla personuppgifter i denna verksamhet är personuppgiftslagen tillämplig.

Enligt lagen 1992:1068 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar får en kommun under introduktionsperi-

en od i stället för socialbidrag bevilja introduktionsersättning för flyk-

- tingar och vissa andra utlänningar har tagits emot i kommunen

som inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet. Handläggning

av

ärenden introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra ut-

om länningar är också socialtjänst vid tillämpning av denna

att anse som lag. Detta följer av punkten

I lagen 1957:259 rätt för kommun att ta ut avgift för vissa

om

upplåtelser offentlig plats, m.m. och i vägtrafikkungörelsen

av 1972:603 finns bestämmelser bl.a. att rörelsehindrade av kommu-

om

får befrias från skyldighet att erlägga parkeringsavgift och att nen kommunen när det gäller rörelsehindrade får besluta undantag från

om bestämmelser stannande och parkering. Ansökningar om

som avser parkeringstillstånd för rörelsehindrade prövas kommunal nänmd.

av en Även denna verksamhet förstås, enligt punkten som socialtjänst.

Även verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade förstås i detta sammanhang som socialtjänst. Detta framgår punkten Det bör dock noteras att försäkringskassans ad-

av ministration insatsen personlig assistans inte är socialtjänst, efter-

av

den verksamheten styrs av lagen 1993:389 om assistansersättsom ning.

Slutligen förstås enligt punkten 9 som socialtjänst tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring och administration av verksamhet

i punkterna 1-8. I avsnitt 6.2.1 har utvecklats vad som avses som avses med detta. Det kan i sammanhanget framhållas att det inte i denna lag regleras i vilken utsträckning myndigheter och andra är skyldiga att lämna ut uppgifter för att Socialstyrelsen och länsstyrelsen skall kunna utöva tillsyn. Det framgår av andra författningar.

Som inledningsvis nämndes och som har utvecklats i den allmänna motiveringen avsnitt 6.2.1 är uppräkningen av verksamheter m.m.

innefattas i begreppet socialtjänst uttömmande. Utanför lagens som tillämpningsområde kommer därmed att falla behandling av personuppgifter inom t.ex. färdtjänstverksamheten. Sådan verksamhet och annan verksamhet som inte omfattas av denna lag eller av annan särlagstiftning omfattas emellertid av personuppgiftslagens bestämmelser.

När det gäller färdtjänstverksamheten kan nämnas att bestämmelsen i 6 § andra stycket innebär att denna lag inte hindrar att personuppgifter lämnas ut i ett färdtjänstärende se kommentaren till 6 §. Trafikhuvudmannens behandling av personuppgifter omfattas emellertid inte av denna lag, eftersom det inte är socialtjänst, utan regleras av personuppgiftslagens bestämmelser.

Det bör därvid uppmärksammas att det inte finns något lagstöd för att i trafikhuvudmannens verksamhet behandla känsliga personuppgifter i personuppgiftslagens mening. Datoriserade personregister torde vara en förutsättning för att kommunerna och trafikhuvudmännen skall kunna fullgöra sina uppgifter inom färdtjänsten och riksfärdtjänsten prop. 1996/97:115 Mer tillgänglig kollektivtrafik, s. 49. För att hante-

SOU 1999: 109 Författningskommentar 227

ra ärenden om tillstånd erfordras nämligen register med uppgifter om bostadsadress, nödvändiga hjälpmedel vid transporten, allergier, möjligheten att samåka med andra resenärer, ledsagare, ledarhund etc. Några av de uppgifter som därvid kan behöva registreras kan vara känsliga personuppgifter i personuppgiftslagens mening. Detta kan

man emellertid precis som med sekretessproblematiken se kommentaren

till 6 § andra stycket och prop. 1996/971115 s. 48 lösa med samtycke

från den enskilde.

Förhållandet till personuppgiftslagen, m.m.

4 § Om inget annat följer av denna lag, tillämpas personuppgiftslagen 1998:204 vid behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Av personuppgiftslagen 2 § följer att bestämmelser i lagar och förordningar som avviker från personuppgiftslagen gäller framför denna. I förevarande paragraf uttrycks förhållandet mellan personuppgiftslagen och denna lag det sättet att personuppgiftslagen gäller inget

om annat sägs i denna lag. För att ta reda på grundläggande bestämmelser för behandling av personuppgifter måste man alltså till

personuppgiftslagen, även när det gäller behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten som omfattas denna lag. Lagen behandling

av om av personuppgifter inom socialtjänsten utgörs nämligen regler preci-

av som serar och i vissa fall gör undantag från allmänt hållna bestämmel-

mer ser.

5 § I socialtjänstlagen 1980:620 finns särskilda bestämmelser register

om

m.m. hos socialnämnden.

I bestämmelsen erinras om att det i socialtjänstlagen finns särskilda bestämmelser register hos socialnämnden 59-66 §§. Den i detta

om sammanhang kanske viktigaste av bestämmelserna är 59 § socialtjänstlagen, som innehåller ettförbud mot att i s.k. sammanställningsregister ta in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden avsnitt

se

6.1.5. Denna bestämmelse kan bli aktuell i rad olika sammanhang,

en bl.a. vid sökning av information och vid s.k. samköming avsnitten

se

6.6 och 6.7.

Övriga bestämmelser i socialtjänstlagen register gallring

om avser 60 och 62 §§, uppgiftsskyldighet 63-65 §§ och sekretess 66 §. I 61 § erinras om personuppgiftslagens och denna lags bestämmelser.

228 F örfattningskommentar SOU 1999: 109

När personuppgifter får behandlas

6 § Personuppgifter får, förutom med den registrerades samtycke, be-

handlas bara behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom

om

socialtjänsten skall kunna utföras.

Lagen hindrar inte att personuppgifter lämnas ut om det följer av lag

eller förordning.

I bestämmelsens första stycke, som ersätter 10 § personuppgiftslagen,

när personuppgifter får behandlas se avsnitt 6.3. Av bestämanges melsen följer också att samtliga kategorier personuppgifter därvid

av får behandlas. Frågan vilka kategorier av personuppgifter som bör

om få behandlas inom socialtjänsten har diskuterats i avsnitt 6.4.

Som tidigare har nämnts definieras begreppen behandling och personuppgifter i 3 § personuppgiftslagen. Definitionen av behandling,

innefattar bl.a. insamling, bearbetning och utlämnande, är så vid som att i princip alla åtgärder kan vidtas med personuppgifter omfattas

som

begreppet. Med personuppgifter avses all slags information som diav rekt eller indirekt kan hänföras till fysisk person som är i livet.

en

I likhet med vad gäller enligt personuppgiftslagen 10 § får

som personuppgifter alltid behandlas när samtycke finns. Detta framgår av den inskjutna satsen. Samtycke definieras i 3 § personuppgiftslagen som varje slag av frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne.

Eftersom det naturligtvis inte är realistiskt att ha samtycke från den registrerade enda förutsättning för att personuppgifter skall få be-

som handlas inom socialtjänsten, bör sådana uppgifter få behandlas även utan samtycke, om vissa förutsättningar är uppfyllda. I 6 § anges att personuppgifter därutöver får behandlas bara om behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift inom socialtjänsten skall kunna utföras.

Som har framgått avsnitt 6.3 och kommer att utvecklas ytter-

av som ligare något i författningskommentaren till 7 innebär lagförslaget inte någon uttömmande reglering för vilka ändamål personuppgifter

av skall få behandlas inom socialtjänsten. I stället överlåts de personuppgiftsansvariga själva särskilda ändamål för sin behandling

att ange

personuppgifter. Bestämmelsen i 6 § innebär emellertid att det läggs av fast yttersta ram inom vilken de särskilda, uttryckligt angivna

en ändamålen måste hålla sig. Endast sådana ändamål kan anses som berättigade.

Det bör framhållas att bestämmelsen i 6 § alltså inte är en ändamålsbestämmelse i den mening som avses i 9 § första stycket c personuppgiftslagen.

SOU 1999: 109 Författningskommentar 229

Som har behandlats i avsnitt 6.4 och framgår författnings-

som av kommentaren till 8 finns det i lagen inte några särskilda begränsningar beträffande vilka kategorier personuppgifter som får be-

av handlas inom socialtjänsten. Samtliga kategorier personuppgifter får

av således behandlas. Detta framgår av att rekvisitet personuppgifter används utan någon begränsning.

Dock innebär föreskrifterna i 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen där det sägs att de personuppgifter som behandlas skall

-

adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandvara lingen samt att inte fler personuppgifter får behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen och viss annan

lagstiftning, t.ex. socialtjänstlagens bestämmelser om dokumentation

vissa begränsningar vilka personuppgifter får behandlas. En

av som erinran detta har tagits in i 8 § andra stycket.

om

Av andra stycket följer att lagen inte hindrar att personuppgifter lämnas ut om det följer av lag eller förordning.

Sådana bestämmelser går således före bestämmelserna i denna lag, liksom de tillämpas före bestämmelserna i personuppgiftslagen 2 § personuppgiftslagen. Personuppgifter som har samlats in inom socialtjänsten får alltså alltid i den mån inte andra regler hindrar det- läm-

nas ut om det följer av lag eller förordning.

-

I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om utlänmande av allmänna handlingar. I 64 § socialtjänstlagen 1980:620 finns en bestämmelse om s.k. uppgiftsskyldighet.

Ett annat exempel på bestämmelse att uppgifter får eller skall

en om lämnas ut, är 6 § tredje stycket lagen 1997:736 om färdtjänst. Enligt den bestämmelsen skall en trafikhuvudman, innan en ansökan om färdtjänst prövas, höra den kommun där den sökande är folkbokförd. Den nu föreslagna lagen hindrar således inte att kommunen lämnar ut de personuppgifter som behövs för att ärendet skall prövas. Däremot kan regler om sekretess hindra att uppgifterna lämnas till trafikhuvudmannen. I ett fall som det nämnda torde uppgifter om en enskilds personliga förhållanden få lämnas ut till tillståndsgivaren endast om den enskilde har lämnat sitt samtycke härtill se prop. 1996/972115 Mer tillgänglig kollektivtrafik s. 48.

I avsnitt 2.4 finns ytterligare exempel författningsbestämmelser som innebär att uppgifter får eller skall lämnas ut.

230 F örfattningskommentar SOU 1999: 109

Ändamålen med behandlingen

7 § Det ankommer på den personuppgiftsansvarige att, inom den ram som

i 6 § och med beaktande av 9 § första stycket c personuppgiftslagen

anges

1998:204, bestämma för vilka ändamål personuppgifter får behandlas.

Som nämndes i kommentaren till 6 § regleras i lagen inte för vilka ändamål personuppgifter skall få behandlas inom socialtjänsten. Det ankommer på den personuppgiftsansvarige i respektive verksamhet

att inom den i 6 § konkreta ändamål för sin be-

ram som anges - ange

handling av personuppgifter, ändamål som uppfyller personuppgiftsla-

krav att ändamålen skall var särskilda och uttryckligt angivna gens se avsnitt 6.3. I 7 § paragrafen erinras om detta.

Som har framgått av avsnitt 6.3 framgår det varken av personuppgiftslagen eller förarbetena till den, vad som avses med att ett ända-

av mål skall vara särskilt, och det är därför vanskligt att lämna vägledning till hur ändamålen för behandling av personuppgifter inom socialtjänsten skall utformas. Enligt utredningen torde emellertid ett ändamål

av slaget "handläggning av ärenden inom individ- och familjeomsorgen"

alltför allmänt hållet. Inget hindrar i och för sig att personuppgifvara ter behandlas inom ett så brett område, men det får då anges flera olika preciserade ändamål för vilka uppgifterna skall få behandlas. Det torde

främst vid verksamhet som kan vara mera mångskiftande och vara mycket omfattande, t.ex. vid verksamhet enligt socialtjänstlagen eller i Statens institutionsstyrelse verksamhet, som det finns ett behov av att precisera ändamålet med behandlingen. Är det däremot fråga att

om behandla personuppgifter i en författningsreglerad verksamhet som är relativt avgränsad, torde man, menar utredningen, som ändamål med

behandlingen kunna ange verksamhet enligt den aktuella författningen.

Som exempel ändamål som torde vara tillräckligt preciserade kan nämnas bl.a. följande. Handläggning av ärenden om bistånd enligt socialtjänstlagen 1980:620 samt tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssälcring och administration av sådan verksamhet. Faderskapsutredningar, utredningar om vårdnad av barn och underhållsbidrag till barn, adoptionsärenden, samt vid annan verksamhet inom familjerätten som följer av bestämmelserna i föräldrabalken. Handläggning av ärenden enligt lagen 1990:52 om unga lagöverträdare. Handläggning av ärenden enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall.

När det gäller ändamålsbestärnrnelser i Statens institutionsstyrelses verksamhet kan hänvisas till de nuvarande tillstånden enligt datalagen se avsnitt 3.4. Dessa ändamål torde tillräckligt preciserade för att

vara uppfylla EG-direktivets och personuppgiftslagens krav.

I vilken utsträckning insamlade personuppgifter får behandlas även för andra ändamål än de för vilka de ursprungligen samlades in, avgörs

bestämmelserna i personuppgiftslagen. Skulle den nya behandlingen av vid en prövning enligt personuppgiftslagen anses vara oförenlig med det ändamål för vilket personuppgifterna ursprungligen samlades in, får

antingen få den enskildes samtycke till den nya behandlingen eller man får uppgifterna hämtas in nytt.

Känsliga personuppgifter, m.m.

8 § En tillåten behandling av personuppgifter enligt 6 § innebär

att även uppgifter om personnummer och sådana känsliga person-

uppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen 1998:204 får behandlas,

att även andra än myndigheter får behandla personuppgifter om lag-

överträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden, samt

att personuppgifter får föras över till tredje land.

Av 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen följer att de person-

uppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till

ändamålen med behandlingen samt att inte fler personuppgifter får be-

handlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behand-

lingen.

Som framgått av kommentaren till 6 § tillåter lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten att samtliga kategorier av personuppgifter får behandlas inom socialtjänsten. Detta följer av att rekvisitet personuppgifter i 6 § används utan någon begränsning.

I första stycket erinras om att en tillåten behandling av personuppgifter innebär att även sådana personuppgifter får behandlas som i personuppgiftslagen har reglerats särskilt. Således får inom socialtjänsten behandlas också uppgifter om personnummer och sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen. Vidare får även andra än myndigheter behandla personuppgifter innefattar

som brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden samt får personuppgifter föras över till tredje land.

Bestämmelserna i 9 § första stycket e och f personuppgiftslagen, vilka innebär att de personuppgifter som behandlas skall vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen samt att inte fler personuppgifter får behandlas än är nödvändigt med hän-

som syn till ändamålen med behandlingen, utgör emellertid begränsningar för när personuppgifter får behandlas I andra stycket har tagits

in en

232 F örfattningskommentar SOU 1999: 109

erinran om detta. Vidare sätter de bestämmelser som finns om dokumentation inom socialtjänsten se 52 § socialtjänstlagen, vissa gränser för vilka personuppgifter som får behandlas.

Bevarande och gallring

9 § Utöver vad som följer av personuppgiftslagen 1998:204 finns särskil-

da bestämmelser om bevarande och gallring i socialtjänstlagen 1980:620.

I avsnitt 6.13 har behandlats frågan om bevarande och gallring. Några avvikande bestämmelser om bevarande och gallring införs inte i lagen. Däremot hänvisas till gällande regler härom. Bestämmelsen innebär att frågan om bevarande och gallring skall lösas med tillämpning av personuppgiftslagens regler. Personuppgiftslagen medger enligt 8 § andra stycket bevarande av allmänna handlingar och omhändertagande av arkivmaterial. Vidare skall alltid avvikande bestämmelser i socialtjänstlagen 1980:620 beaktas.

Sekretess

10 § För utlämnande av personuppgifter som finns inom socialtjänsten gäl-

ler de begränsningar som följer av sekretesslagen 1980:100, socialtjänst-

lagen 1980:620 och lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funk-

tionshindrade.

I paragrafen erinras om de tystnads- och sekretessbestämmelser som gäller för utlämnande av personuppgifter inom socialtjänsten. Frågan om sekretess har behandlats i avsnitt 6.14.

Rättelse och skadestånd

11 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen 1998:204 om rättelse och

skadestånd gäller även vid behandling av personuppgifter enligt denna lag.

Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse och skadestånd är utformade så att dessa gäller endast vid överträdelse den lagen se

av avsnitten 6.15 och 6.16. Genom förevarande paragraf

görs personuppgiftslagens bestämmelser i dessa avseenden tillämpliga även då

personuppgifter behandlas i strid med lagen behandling personuppgif-

om av ter inom socialtjänsten.

SOU 1999: 109 F örfattningskommentar 233

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1juli 2000.

I fråga om automatiserad behandling av personuppgifter, som påbör-

jats före den 24 oktober 1998 och sådan behandling som utförs för ett visst

ändamål, om behandling för ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998,

skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2001.

I fråga om manuell behandling av personuppgifter, som påbörjats fo-

re den 24 oktober 1998 och sådan behandling som utförs för ett visst ända-

mål, om manuell behandling för ändamålet påbörjats före den 24 oktober

1998, skall lagen tillämpas först den 1 oktober 2007.

Frågan om ikraftträdande och Övergångsbestämmelser har behandlats i avsnitt 7.2.

Övergångsregleringen när det gäller automatiserad behandling av personuppgifter punkten 2 motsvarar vad som gäller enligt personuppgiftslagen. I fråga om automatiserad behandling av personuppgifter

skall lagen liksom personuppgiftslagen tillämpas först den

- - 1 oktober 2001 på sådana automatiserade behandlingar påbörjats

som före den 24 oktober 1998. Detsamma gäller liksom enligt

- personuppgiftslagen beträffande automatiserad behandling utförs för ett

- som visst ändamål, om behandling för ändamålet påbörjats före den 24 oktober 1998.

Lagen om behandling av personuppgifter kommer således att gälla för de automatiserade behandlingar pågår den 1 juli 2000 och

som som har påbörjats efter den 24 oktober 1998. Den 1 oktober 2001 kommer denna lag -liksom personuppgiftslagen i princip att gälla fullt för all

automatiserad behandling av personuppgifter, oavsett när den har påbörjats.

I fråga om manuell behandling av personuppgifter innebär övergångsbestämmelsema punkten 3 att lagen när det gäller sådan

behandling som har påbörjats före den 24 oktober 1998 -träder i kraft först den 1 oktober 2007. För sådan behandling kommer

endast personuppgiftslagen att gälla till och med den 30 september 2007. Manuell behandling av personuppgifter som har påbörjats efter den 24 oktober 1998 kommer emellertid att omfattas bestämmelserna i såväl

av personuppgiftslagen som lagen om behandling personuppgifter inom

av socialtjänsten redan den 1 juli 2000.

SOU 19991109

234 F örfattningskommentar

8.2 till om i social-

Förslaget lag ändring

tjänstlagen 1980:620

59a§

Bestämmelsen i 59 § första stycket hindrar inte att personuppgifter behandlas hos socialnämnden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik.

Paragrafen är och innebär utvidgning undantaget från förbudet ny en av i 59 § socialtjänstlagen mot att i s.k. sammanställningsregister ta in uppgifter ömtåliga personliga förhållanden. om Bestämmelsen innebär att 59 § första stycket inte hindrar att personuppgifter behandlas hos socialnärrmden för uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning statistik. Bestämmelav har behandlats utförligt i avsnitt 6.1.5. sen

61§

I fråga automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter om finns bestämmelser i personuppgiftslagen 1998:204 och i lagen 2000:000 behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. om

I denna paragraf i dess nuvarande lydelse erinras om att det i personuppgiftslagen finns särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter. I paragrafen har tagits in hänvisning också till lagen om en behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1juli 2000. Under den tid datalagen 1973:289 skall tillämpas viss behandling av personuppgifter, gäller dock 61 § i dess lydelse före den 24 oktober 1998 för sådan behandling.

Frågan om ikraftträdande och Övergångsbestämmelser har behandlats i avsnitt 7.2. Det kan hänvisas till vad som där sagts.

Särskilt yttrande 235

Särskilt yttrande av Ellinor Englund och

Lena Sandström

Av 59 § första stycket socialtjänstlagen 1980:620 framgår att det i s.k. sammanställningsregister inte får tas in uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden. Från denna regel görs i andra stycket undantag för uppgifter åtgärder har beslutats inom socialtjänsten och som

om som innebär myndighetsutövning. Vidare får uppgift registreras om den bestämmelse på vilken ett beslut om sådan åtgärd grundas. Utredningen föreslår utvidgning undantaget i 59 § andra stycket socialtjänst-

en av lagen till att omfatta även de situationer där personuppgifter behandlas inom socialtjänsten för tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och framställning av statistik. Ett upphävande av 59 § socialtjänstlagen anser utredningen inte vara möjligt med hänvisning till behovet av att skydda den enskildes integritet.

Vi delar inte utredningens uppfattning i denna fråga utan anser av följande skäl att 59 § socialtjänstlagen bör upphävas;

Till socialnämndema inkommer en mängd handlingar varav många av naturliga skäl innehåller uppgifter om ömtåliga personliga förhållanden. Genom flera under senare tid dels genomförda och dels föreslagna lagändringar kan man skönja en önskan om att ytterligare öka informationsflödet till socialtjänsten. Som exempel kan nämnas ändringen 71 § socialtjänstlagen, införandet av 11 kap 4 § ellagen

av 1997:857 och SOU 1998:40 där Brottsofferutredningen föreslår att socialnämndema skall underrättas om beslut om besöksförbud i de fall parterna har gemensamma barn. Infonnationsflödet måste kunna hanteras av socialnåmndema på ett sådant vis att deras arbetsuppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt och syftet med överlämnandet av information kan uppnås. Enligt vår uppfattning utgör 59 § socialtjänstlagen ett hinder för detta. Inkommet material som inte leder till ett ärende och därmed en personakt, kan med den nuvarande och med den utformning av 59 § socialtjänstlagen som utredningen föreslår, inte förvaras på det sätt som är mest ändamålsenligt för verksamheten- dvs. på ett sätt som möjliggör sökning exempelvis i bokstavsordning eller efter personnummer. Upprepade anmälningar något till

av som synes är av oskyldig karaktär, och där endast en anmälan knappast föranleder

236 Särskilt yttrande

utredning, kan sammantaget tyda på behov av insatser från socialen tjänstens sida. I synnerhet då barn och ungdomar är berörda måste man från socialtjänstens sida ha möjlighet att vara observant och kunna agepå ett så tidigt stadium möjligt. Framför allt i större kommuner ra som omöjliggörs detta så länge anmälningarna måste förvaras så att ett

som s.k. sammanställningsregister inte skapas. Ett sätt för socialtjänsten att lösa problemet kan enligt Socialdatautredningens mening att alltid inleda utredning då anmälan

vara en en kommer in. Ärendet då uppkommer kan sedan omedelbart avskri-

som vas i det fall det inte finns anledning för nämnden att vidta någon åtgärd. Den lösningen är enligt vår mening vare sig lämplig eller möjlig.

Vår uppfattning är att tillvägagångssättet är mer integritetskränk- 0 ande än en förvaring av handlingar i pärmar på ett sökbart sätt. Förfarandet kommer att leda till fler ärenden och därmed personakter än vad som torde vara nödvändigt och härigenom kommer handlingar att bevaras som i annat fall hade gallrats efter en kort tidsperiod. Observeras bör att vissa personakter inte får gallras överhuvudtaget. Vi menar också att sådan lösning inte är i överensstämmelse 0 en med 50 § socialtjänstlagen. En viktig bedömning som alltid bör göras innan en utredning sätts igång är huruvida de sakförhållanden som påkallat nämndens uppmärksamhet kan leda till någon åtgärd av nämnden. En utredning bör inte inledas om det redan från början står klart att nämnden inte kan eller inte bör vidta några åtgärder prop. l979/80zl s. 562.

Bilaga 237

Kommittédirektiv

Författningsreglering av socialtjänstens personregister Dir.

1997: 108

Beslut vid regeringssammanträde den 4 september 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen av personuppgifter inom socialtjänsten. Syftet är att garantera ett fullgott och för detta särskilda område specialanpassat integritetsskydd vid i första hand automatisk databehandling.

Bakgrund behovet av en firfattningsreglering

- Verksamheten inom socialtjänsten nödvändiggör en omfattande hantering av känsliga personuppgiñer. Det är och har alltid varit ett intresse av största vikt att denna information skyddas mot obehörig insyn. Därför gäller sedan länge bestämmelser om tystnadsplikt sekretess och hantering informationen i övrigt, bestämmelser finns i sek-

av som nu retesslagen 1980: 100 och socialtjänstlagen 1980:620.

Tillkomsten av teknik för automatisk databehandling ADB har ställt nya krav på integritetsskyddet vid hantering av personuppgifter. Som en följd härav har i regeringsformen införts särskild bestäm-

en melse om lagstiftning till skydd mot integritetskränkning genom registrering av personuppgifter med ADB, och i datalagen 1973:289 finns sedan år 1973 ett generellt regelverk om personregisterhantering med ADB.

Som komplettering till datalagen finns flera speciallagar ADB-

om register i särskilda verksamheter i den offentliga sektorn registerlagar. Sådan särskild författningsreglering av personregister har på tid

senare skett utifrån det principiella ställningstagandet att personregister med ett stort antal registrerade personer och ett särskilt integritetskänsligt

Bilaga SOU 1999: 109 233

innehåll bör reglerade i lag 1990/91:60 och bet.

vara se prop. 1990/91:KU1l.

Frågan författningsreglering av socialtjänstens personregister

om har tidigare behandlats Socialtjänstkommittén se kommitténs slut-

av betänkande Dokumentation och socialtjänstregister, SOU 1995:86. Regeringen har dock, uttalats i propositionen Ändring i social-

som tjänstlagen prop. 1996/972124, funnit att den ännu inte har ett tillfredsställande underlag för att förelägga riksdagen ett förslag i frågan.

Nuvarande reglering

I 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen föreskrivs att varje medbor-

i den utsträckning som närmare anges i lag skall skyddas mot att gare hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom regist-

med hjälp av automatisk databehandling. Datalagen 1973:289 reras innehåller de åsyftade närmare bestämmelserna, bl.a. finns i 2 § bestämmelser tillståndsplikt för vissa personregister, däribland sådana

om

är aktuella i detta sammanhang. I socialtjänstlagen 1980:620 som finns vissa specialbestämmelser om register i socialtjänsten. Dessa bestämmelser gäller både ADB-register och manuella register.

EG-direktivet om personuppgifter och förslaget till persondatalag

Datalagskommittén har haft i uppdrag att göra en översyn av datalagen i syfte att åstadkomma en modern och teknikoberoende lagstiftning om skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter, anpassad till EG-direktivet om personuppgifter Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG den 24 oktober 1995 om skydd för

av enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Kommittén har i betänkandet Integritet Offentlighet Informationsteknik SOU 1997:39 lämnat förslag till en ny generell lag, persondatalagen, som föreslås ersätta datalagen den l januari 1999. Kommittén har inte behandlat de särskilda registerförfattningarna men har förutsatt att dessa finns kvar och anpassas till den nya generella lagen och till EG-direktivet i särskild ordning.

Den föreslagna persondatalagen omfattar sådan behandling av personuppgifter som är helt eller delvis automatisk, men också annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i ett register. Med register avses enligt lagförslaget varje strukturerad samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Bilaga 239

Uppdraget

Utredaren skall utarbeta ett förslag till särskild författningsreglering för behandlingen personuppgifter inom socialtjänsten. Syftet är att gaav rantera ett fullgott och för detta särskilda område specialanpassat integritetsskydd. Utgångspunkten skall EG-direktivet om personuppvara gifter och den generella lag kommer att ersätta datalagen. Detta som gäller också för frågan om vilken behandling av personuppgifter som skall omfattas av regleringen. Verksamheten inom socialtjänsten nödvändiggör omfattande en hantering känsliga personuppgifter. I socialtjänsten bör på samma av i övrigt i offentlig och privat förvaltning modern informasätt som tionsteknik utnyttjas för att höja effektiviteten och kvalitén i arbetet. Det gäller inte bara arbetet i enskilda ärenden utan också i hög grad möjligheten att uppfylla ökade krav i fråga att följa, analysera och om utveckla verksamheten, dvs. dokumentation samt framställning av olika sammanställningar och statistik. Modern informationsteknik ger stora möjligheter men kan också innebära särskilda risker från integritetssynpunkt. Syftet med varje författningsreglering, sig den är generell eller speciell, är att söka vare eliminera dessa särskilda risker. De regler som används kan vara av olika slag. En typ regler är begränsningar i fråga vad som får av om registreras. Såvitt gäller ärendehandläggning i en verksamhet som socialtj änst kan konstateras att denna väg att uppnå ett integritetsskydd generellt sett är den mest försvårar ett rationellt utnyttjande av insom formationstekniken i verksamheten. Införande denna typ av regler av förutsätter också genomgång av vilka uppgifter som bör respektive en inte bör få registreras. Begränsningar i fråga om vad som får registreras är dock långt ifrån den enda möjligheten att skapa ett integritetsskydd. Möjligheterna att skapa ett verksamt skydd genom olika begränsningar i fråga åtkomsten till och behandlingen uppgifterna samt genom om av fortlöpande kontroll användningen i efterhand loggning och andra av säkerhetsfunktioner har förbättrats starkt genom teknik- och systemutveckling under år. I uppdraget ligger att söka de lösningar för senare integritetsskyddet minst försvårar ett effektivt och rationellt utsom nyttjande modem teknik och, det i delfrågor inte går att undvika av om att effektivitet och integritetsskydd kommer i ett motsatsförhållande till varandra, finna den lämpliga avvägningen mellan dessa båda intressen. Konsekvenserna av olika lösningar för skilda samhällsintressen såinsyns- och forskningsbehov måste beaktas. Gallringsfrågorna besom höver analyseras utifrån bl.a. forskningens behov. Med socialtjänsten här verksamhet enligt socialtjänstlagen och avses anslutande lagar, inklusive sådan verksamhet som bedrivs av enskilda.

240 Bilaga SOU 1999: 109

Utredaren bör dock ha frihet i fråga om den närmare avgränsningen av vad bör omfattas, och skall inte heller förhindrad att låta sitt

som vara förslag omfatta något som formellt ligger utanför socialtjänsten, om det finns ett naturligt samband och det i övrigt är motiverat. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen i propositionen Mer tillgänglig kollektivtrafik prop. 1996/97:1 15 föreslår förändringar i fråga om färdtjänstverksamheten som innebär att denna samhällsservice till funktionshindrade inte längre skall räknas som hörande till socialtjänsten. Utredaren bör ta ställning till om det är lämpligt att, om den nämnda ändringen genomförs, trots detta behandla även en författningsregle-

ring gällande fárdtjänstverksamheten i detta sammanhang.

Uppdraget omfattar inte sådan behandling av personuppgifter som sker med stöd av lagen 1995:606 om vissa personregister för officiell statistik.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer samt med statliga kommittéer, utredare och arbetsgrupper inom regeringskansliet som utreder eller på annat sätt arbetar med frågor vilka anknyter till denna utredning.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och utredare dir. 1992:50, 1994:23, 1994:124, 1996:49.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa uppdraget till regeringen senast den 1 oktober 1998.

Socialdepartementet

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya formänsrättsregler+Bilagor.Ju. 32.Utvecklingssamarbetepårättsområdet.Ju. . Steriliseringsñågani Sverige1935-1975. 33.Botryggt Betalarätt.Särskildaboendeformerför . - Ekonomiskersättning. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. S . God sedi forskningen.U. Svensktmedborgarskap.Ku. . . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . . - Effektivare TotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.Fö. Likvidationavaktiebolag.Ju. . . Märk väl Fi. Underrättelsetjänsten enöversyn.Fö.

. - Invandrarskapochmedborgarskap. Följdleveranseri sambandmedexportav . . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. lcrigsmateriel.UD.

Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriñserie. Kunskapslyftet.U.

Ju. Demokratini denoffentligasektornsförändring.

. 10.Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiuuedningensskriftserie.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs-

. l Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvárdscentral.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42 Ny luftfartslag.N. . . skriftserie.Ju. 43. Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningenssldiftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N.

14 Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch . 15.Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.

17.GarantipensionochBosättningstilläggförpersoner 47. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi.

föddaår 1937eller tidigare. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel 7iEG:s varumärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku. Ändringar varumärkeslagen.i Ju. 50 skyddsjaktpåvarg.M.

. 20. Sverigeochjudamastillgångar.UD. Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. S.

. 21. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52. Inkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.av

av personermedfunktionshinder. S.

22. Den skyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.En nytullag.Fi.

skriftserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav

23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktning av nyamål 3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N.

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58. Löserjuridiken demokratinsproblem

25. Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59. Begränsadfastighetsskatt.Fi.

27. Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60. Kundvänligaretaxi. N.

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28.Kontantmetodfor småföretagare.Fi. 62. Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29. Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att läraochleda Enlärarutbildningfor samverkan

- tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64. Representativdemokrati.Demokratiutredningens

mediekoncentrationslag.m. m.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65.Barnombudsmannenföreträdareför bamoch 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav

-

ungdomar. informationomnarkotikautveckling.S. 66.Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav 91.Enöversynavjämställdhetslagen.N.

-

hälso-ochsjukvården+ 2bilagor. 92.Premiärför personval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats 93. Detungafolkstyret.ForskarvolymVI.

- - miljokonsekvens.KASAMsyttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju. FUD-program98.M. 94.Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi.

68.BrandkatastrofeniGöteborg. 95.Småskaligelproduktionsamtmätningoch

DrabbadeMedierMyndigheter.Ku. debiteringaveltörbnrkning.N. 69.Individenocharbetslivet.Perspektivpådet 96.Statistikreformen.Utvärderingochförslagtill

samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför 70.Gentekniknämnden.U. utvärderingen reformen.Ju.av 71.Oseriösabostadstörmedlare.S. 97.Socialtjänsti utveckling. 72.Boendesocialaeffekteravkonkurseroch DelA ochB Bilagor. S.

-

bostadsrättsföreningaroch 98.Likvärdigavillkor U.

rekonstruktioner-

egnahem.S. 99.Översyn stiftelsenför internationell

av 73.Handikappombudsmannensframtida rapportering lakemedelsbiverkningar.av

förutsättningarocharbetsuppgifter.S. 100.Bibeln texterna.

- 74. Demokratinochdetgemensammabästa. Gamlatestamentet Volym

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. GamlatestamentetII. Volym 75. Rättplatsför vindkraiten.Del ochl Del2. M. Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfa 76.Maktdelning.Forskarvolym ellerdeuterokanoniskaskrittema.Volym

Demokratiutredningen.Ju. Nyatestamentet.Volym 4. Ku. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- l01. Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare

volym II. Demokratiutredningen.Ju. ochdjurrättsaktivister. 78.Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför Demokratiutredningenssluiftserie.Ju.

-

jordbruket.Jo. 102.Ansvarsfördelningför internationellaprogram 79.Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat påutbildnings-ochungdomsområdet.U.

skattskyldiga.Fi. 103.Regionreformpåförsök förstastegenmot

- 80.Demokratiopinioner. ennyregionalsamhällsorganisation.Ju.

Demokratiutredningensskriñzserie.Ju. 104.Nyasarnboregler.Ju. 81 Forhandlingsersätmingtill hyresgästorganisation. 105.Skatt Tull Exekution Normerför behandling

. - - -

Ju. avpersonuppgitter.Fi. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibanker 106.KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer,

m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi. 83.Globaliseing.ForskarvolymIX. Demokrati- 107.Nyamål 3 förutvecklingavmänskligaresurser

utredningen.Ju. i arbetslivet.N. 84.Civilsamhället.ForskarvolymVIII. 108.Handläggningavungdomsmål enutvärderingav

-

Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsreform.Ju. 85.Bredbandför tillväxt i helalandet. 109.Behandling personuppgifterinomav socialtjänsten.

Näringsgregional-ochvälñrdspolitiska S.

aspekterpåIT-inüasmrlcturen.N. 86. PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheter

-

för Sverige.

Enrapportfrånhearingen"Etter PC:n"anordnad

avIT-kommissionenjuni 1999.N. 87.Vagnbolagför järnvägen.N. 88.Granskningskommissionensbetänkandeianledning

avBrottsutredningenettermordetpåstatsminister

Olof Palme.Ju. 89.statsbidragtill handikapporganisationer.S.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Granskningskommissionensbetänkandeianledningav Nyafönnänsrättsregler+ Bilagor. 1

Brottsutredningeneftermordetpåstatsminister Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

Olof Palme.88 utredningensskriftserie.8

Premiärfor personval.92 Att slaktaett får i Gudsnanm.Omreligionsfrihetoch

DetungaFolkstyret.ForskarvolymVI. demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9

Demokratiutredningen.93 Rasism,nynazismochfrämlingskap.

Statistikrefonnen. Utvärderingochförslagtill Demokratiutredningensslaiñserie.10 -

utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför utvärderingen Bör demokratinavnationaliseras

avreformen.96 Demokratiutredningensskiftserie.1 1

Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens

ochdjurrättsaktivister. skriftserie.12 Etik ochdemokratiskstatskonst. Demokratiutredningensskriftserie. 101

Demokratiutredningensslcriñserie. 3l Regionreformpä försök förstastegenmot-

ennyregionalsamhällsorganisation.103 Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15

Nya samboregler.104 Artikel 7 i EG:svarumärkesdirektiv.

Handläggning ungdomsmål-enutvärderingav av 1995års Ändringar i varumärkeslagen.19

ungdomsmälsreform.108 Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins

värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie 22 Utrikesdepartementet

Tillsyn överadvokaterm. m. 31 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Sverigeochjudarnastillgångar. 20

Likvidation avaktiebolag.36 Följ i sambandmedexportavkrigsmateriel.

Demokratini denoffentligasektornsförändring. 138

Demokratiutredningensskriftserie.40 Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43 Försvarsdepartementet

Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 EffektivareTotaltörsvarsstödi Östersjöområdet.6

Globaliseringenochdemokratin. Internationellkonflikthantering attförberedasig

- Demokratiutredningensskriftserie.56 tillsammans.29

Löserjuridiken demokratinsproblem Underrättelsetjänsten översyn.37

- en Demokratiutredningensskriftserie.58 Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Socialdepartementet

Representativdemokrati.Demokratiutredningens SteriliseringsñäganiSverige1935-1975.Ekonomisk

slcriñserie.64 ersättning.2

Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati-

GarantipensionochBosätmingstilläggför personer utredningensskriftserie.74 födda år 1937eller tidigare.17

Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningen. Lindqvistsnia nio utvecklabemötandet

- vägaratt av 76 medfunktionshinder.21

personer Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII. Bo Betalarätt.Särskildaboendeforrnerför äldre

tryggt- Demokratiutredningen.77

samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33 Demokratiopinioner. Ökadesocialbidrag.En studie inkomsteroch

om Demokratiutredningensskriftserie.80 socialbidragåren1990till 1996.46

Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.8 l Smittskydd,samhälleoch individ. Del

A+B. 51 Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningen. lnkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.52av

Barnombudsmannenföreträdareför bamoch- Civilsamhället.ForskarvolymVIII. Demokrati-

utredningen.84

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

ungdomar.65 Jordbruksdepartementet

Godvård lika villkor omstatensstyrning

- Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 avhälso-ochsjukvården 2+ bilagor.66

Samema etturspnmgsfolki Sverige.25 Oseriösabostadsförmedlare.7 l -

Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför- Boendesociala konkurseroch -

effekterav jordbruket. 78

rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch

egnahem.72 Kulturdepartementet

Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch

Denframtidakommersiellalokalradion.14 arbetsuppgifter.73

Frågortill det industriellasamhället.18 statsbidragtill handikapporganisationer.89

Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehov information -

av

mediekoncentrationslagm. m. 30 omnarkotikautveckling.90

Svensktmedborgarskap.34 Socialtjänsti utveckling.DelA. och Bilagor. 97

B - Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsforslag Översynavstiftelsenför internationellrapporteringav

samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen läkemedelsbiverkningar.99

filmvårdscentral.41 Behandlingavpersonuppgifterinomsocialtjänsten.

Invandraresomföretagare.49 109

Konvergensochförändring.Samordning lagstift-av

ningenför medie-ochtelesektorema.5 5 Finansdepartementet

BrandkarastrofeniGöteborg. Märk väl 7 DrabbadeMedierMyndigheter.68

Införselavbeskattadevaror.26 Bibeln texterna.

- Kontantmetodförsmåföretagare.28 Gamlatestamentet Volym

Fastighetsmäklamäirrndeneffektivaretillsyn. 35 GamlatestamentetII. Volym

- Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47 Tillägg till Gamlatestamentet.De apokryfaeller

- Ennytullag. 54 deuterokanoniskaskriñema.Volym

Begränsadfastighetsskatt.59 Nya testamentet.Volym 100

Bilen, miljön ochsäkerheten.62 Källskattpåutdelningochroyalty till Näringsdepartementet

begränsat-

skattskyldiga.79 Effektiva värme-ochmiljölösningar.5

Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibankerm.m.82 Utveckling mänskliga i arbetslivet.

av resurser Förmånerochökadelevnadskostnader.94 Förslagtill inriktning mål 3 inomEG:sstruktur-

avnya Skatt Tull Exekution Normerförbehandlingav fonder.23

- - personuppgifter.105 EG:ssüukturstöd.Nyorganisationfor degeografiskt

KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, avgränsadestrukturfondsprogrammen.24

handelochmarknadsföring.1 06 deltidsarbete,tillfälliga jobb

Delta Utredningenom-

ocharbetslöshetsersättningen.27 Utbildningsdepartementet Nyluftfartslag.42

Godsedi forskningen.4 Öppenelrnarknad.44

Vuxenutbildningför alla Andra åretmed LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

Kunskapslyftet.39 slutredovisning.48

Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan Rikstrafiken Ennymyndighet.5 7

- ochutveckling.63 Kundvänligaretaxi. 60

Gentekniknänmden.70 Individen ocharbetslivet.Perspektivpå detsamtida

Likvärdigavillkor. 98 arbetslivetkring sekelskiftet2000.69

Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regional- Ansvarsfördelningför internationellaprogram påutbildnings-ochungdomsområdet.102 ochvälfardspolitiskaaspekterpå IT-infrastrukturen.85

PC:närdöd-länge levePC:n Nyamöjligheterför

Sverige.Enrapportfrån hearingen"Efter PC:n"

anordnad IT-kommissionenjuni 1999.86av

Vagnbolagför järnvägen.87

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering avelförbrukning.95 Nyamål för utveckling3 avmänskligaresurseri arbetslivet.107

Miljödepartementet

Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktpåvarg.50 KARNAVFALL metod plats miljökonsekvens.

- - - KASAMs yttrandeöverSKBsFUD-program98.67 Rättplatsför vindkraften.Del ochDell 75

A

fakta info direkt

Tel08-587671oo.Fax08-58767171.

i

Box6430.11382Stockholm. order@faktainfo.sewwwfaktainfasc ä