SOU 1998:14

E-pengar näringsrättsliga frågor : delbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

fitta I.

StatensI

offenthgta

1998:14

N Finansdepartementet

E-pengar

- näringsrättsliga frågor

$0113

Delbetänkande av om elektroniska

utredningen pengar Stockholm 1998

Mmin

Statens offentligautredningar

MM 1998: 14

w Finansdepartementet

E-pengar

- näringsrättsli ga frågor

Delbetänkande Utredningen elektroniska

av om pengar Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.order@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

f9 im, V v L ° ISBN 91-38-20828-8

Stockholm 1998 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Regeringen beslutade den 9 januari 1997 att tillkalla särskild utredare

en med uppdrag att kartlägga och analysera de rättsfrågor som uppkommer

användning elektroniska samt att utreda behovet av genom av pengar ändringar i gällande regelverk.

Till särskild utredare förordnades dag numera hovrättslagmannen

samma Hans Jacobson. Jacobson entledigades den 13 1997 och förordnades

mars till expert. Den 16 april år förordnades lagmannen Anders Nordström

samma till särskild utredare.

Att experter biträda utredningen förordnades den 17 februari 1997

som ekonomen Hans Bäckström, jur. kand. Simon Corell, inspektören Thomas Gralm, hovrättsassessor Per Hall, bankdirektören Lars Lindgren, departementssekreteraren Tomas Lindman och hovrättsassessor Monica Rodrigo.

Till sekreterare förordnades den 9 januari 1997 numera rådmannen Per Furberg.

Utredningen Fi 1997:01, antagit nanmet Utredningen om elektron-

som iska får härmed överlämna delbetänkandet E-pengar närings-

pengar, rättsliga frågor SOU 1998: 14.

Jönköping i januari 1998

Anders Nordström

/Per Furberg

Förkortningar

A. och a.a. Anförd och anfört arbete BAC Banking Advisory Committee BIS Bank for International Settlements DES Data Encryption Standard Dir. Direktiv Ds Departementsserien EDI Electronic Data Interchange EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EFTPOS Electronic Funds Transfer at the Point Of Sale EG Europeiska gemenskapen tidigare Europeiska

ekonomiska gemenskapen, EEG EMI Europeiska monetära institutet E-pengar Elektroniska

pengar EU Europeiska unionen G-10 Group of Ten IT Informationsteknik OECD Organisation for Economic Co-operation and

Development PIN Personal Identification Number

10 Förkortningar

POS Point Of Sale Prop. Regeringens proposition

Regeringsfonnen RSA Algoritm uppkallad efler sina uppfinnare; Rivest,

Shamir och Adleman SEK Svenska kronor SET Secure Electronic Transaction SFS Svensk författningssamling SIPS Secure Internet Payment Service SOU Statens offentliga utredningar UNCITRAL FN:s handelskommission USD US-dollar

Sammanfattning

Elektroniska pengar e-pengar

I detta delbetänkande beskriver jag e-pengar och behandlar de näringsrättsliga frågor som uppkommer när e-penningsystem tas i bruk; dvs. frågor

om skydd för betalsystemen mot obalans och dominoeifekter m.m.

Vid min genomgång av begreppet och anknytande rutiner fram-

e-pengar kom att termen e-pengar ofta används i en vid, delvis oklar betydelse där en mängd kontantliknande och kontobaserade rutiner omfattas. Jag har föreslagit att detta begrepp begränsas till digitala värdeenheter som används som allmänna betalningsinstrument. Med digitala värdeenheter därvid

menas elektroniska registreringar medel kan användas för betalningar utan

av som att finnas på ett individualiserat konto.

Näringsrättsliga frågor

Ett förslag till direktiv om e-pengar

Internationellt pågår ett intensivt arbete rörande näringsrättslig reglering

en av e-pengar, bl.a. inom Europeiska Kommissionen, inom kort att

som avser lägga fram ett förslag till direktiv för Ett förslag kan dock

e-pengar. knappast komma att antas under den tid mitt utredningsarbete pågår. Jag har därför underlag för regeringens och departementens ställnings-

——som taganden nationellt och i olika internationella fora lagt fram mina

— näiingsrättsliga synpunkter på e-pengar i form skiss till reglering

av en bilaga 3. Ett färdigt författningsförslag framstår meningsfullt först när

som

förutsättningarna har klarlagts.

En näringsrättslig reglering

Enligt min skiss till näringsrättslig reglering skall åtgärder sättas med

en sikte dels på utgivare av e-pengar, dels på e-penningsystemens utfomining,

12 Sammanfattning

för att säkerställa allmänhetens tillit till de nya rutinerna och skydda mot fallissemang och kedjeeffekter i anknytning till sådana betaltjänster. Jag föreslår att sådana regler förs in i en särskild lag om e-pengar. Lagen bör med hänsyn till den snabba utvecklingen på området begränsas till att innehålla endast vissa grundläggande regler.

I en sådan lag bör således riktlinjer för e-penningsystem slås fast. Systemen skall uppfylla vissa minimikrav på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet. Banker och kreditmarknadsföretag skall naturligtvis få ge ut e-

Även andra institut och bolag bör denna rätt, dock endast efter pengar. ges särskild prövning och tillståndsgivning. Den som har fått tillstånd bör stå under Finansinspektionens tillsyn.

Mindre system för digitala värdeenheter, som är försumbara för de finansiella systemens stabilitet, bör undantas från tillståndsprövning och tillsyn. Undantag bör dock göras endast för system som gäller en viss begränsad plats eller är tillfälliga samt för system begränsade till s.k.

som förskottsbetalningar; dvs. system som är tillgängliga för betalning endast av varor och tjänster som framställs eller säljs av utgivaren eller av ett annat företag med nära ekonomisk samhörighet.

En ansökan om tillstånd bör därmed bifallas endast om systemet uppfyller de grundläggande kraven på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet,

om utgivaren har en tillfredsställande finansiering och betalningsberedskap samt om ägare och ledande befattningshavare i det utgivande bolaget kan förväntas bedriva en seriös verksamhet.

Den som har fått tillstånd att ut bör normalt inte få driva

ge e-pengar annan verksamhet än utgivning och administration betalningsmedel.

av Vidare bör e-pengar i system som i princip skall tillståndspliktiga

vara omfattas av en insättningsgaranti eller ett liknande skydd. Utgivare

av epengar i mindre system som inte omfattas någon garanti, bör informera

av användarna om att sådant skydd saknas.

Behovet av reglering

Det kan visserligen hävdas att det för närvarande inte behövs någon reglering av e-pengar eftersom användningen av sådana rutiner är i sin linda och de svenska tillämpningama är ytterst begränsade och knutna till banker. Marknaden och tekniken är emellertid på stark frammarsch, inte minst internationellt. Risken finns att inom kort på vår marknad kommer att konfronteras med dessa nya system. För att inte stå handfallna i denna situation bör en reglering redan nu övervägas.

SOU 1998: 14 Sammanfattning 13

Jag har dock inte, från näringsrättsliga utgångspunkter, funnit skäl för

så långtgående och detaljerad reglering som kommissionens nuvarande

utkast till direktiv om e-pengar ger uttryck för.

Utredningsarbetet

1.1. Uppdraget

Utredningens direktiv dir. 1997: l beslöts regeringen den 9 januari 1997.

av De återges i sin helhet i bilaga Där framgår att utredningens uppgift är att kartlägga och analysera de rättsfrågor uppkommer användning

som genom av elektroniska e-pengar samt att utreda behovet ändringar i

pengar av gällande regelverk och om det behövs föreslå ändringar i detta.

— ——

Sammanfattningsvis skall utredaren

° analysera e-pengars rättsliga status, ° överväga vilka som skall ha rätt att utfärda e-pengar,

° överväga i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdama och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas,

analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfärdare, innehavare och betalningsmottagare vid utfärdande och användning

av e-pengar,

° överväga om betalningar med e-pengar bör kunna vara anonyma,

° överväga behovet bestämmelser till skydd för konsumenterna,

° överväga om särskilda bestämmelser behövs för att förhindra brottslighet vid användning

av e-pengar,

° överväga om införandet av e-pengar medför behov ändrade regler

av om processuella säkerhetsåtgärder och exekution, samt

° kartlägga om problem kan uppkomma på grund att de s.k. kryp-

av teringsalgoritrner som används i anslutning till kan att

e-pengar vara anse som krigsmateriel och därmed vara föremål för exportförbud.

1.2.

Avgränsning

Uppdragets avgränsning bör ses utifrån det arbete redan har utförts

som av Betaltjänstutredningen, som behandlat bl.a.

0 rätten att ta emot inlåning på konto, avgränsningen av förskottsbetalningar mot bankverksamhet, valutaväxlingskontorens verksamhet, bankverksamhet i butik och sådan inlånings- och finansieringsverksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar Finansiella tjänster i förändring; SOU 1994:66, och

0 behovet av näringsrättsliga regler om tillståndsplikt och tillsyn samt civilrättsliga regler, främst med syfte att stärka konsmnentskyddet, för betaltjänster som yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten Betaltjéinster; SOU 1995:69.

Härvid kartlades marknaden för betaltjänster och det betonades att Betaltjänstutredningens förslag till författningsreglering skulle ses som en plattform för eventuella tillkommande regler. Utredningen nämnde särskilt behovet av att återkomma till frågan om s.k. förbetalda kort, när det visat sig

vilka marknadsmässiga möjligheter som dessa kort rymmerl Detsamma

gäller för sådana inte är kortbaserade.

e-pengar som

Mitt nuvarande uppdrag kan härvid sägas röra två kategorier av frågor; nämligen

0 vilka näringsrättsliga regler bör gälla för e-penningsystem samt

som

utgivare och andra aktörer på området, och

0 hur e-pengar bör sorteras i det civilrättsliga regelsystemet samt

vilka materiella och processuella bestämmelser som bör gälla för

denna nya kategori av betalningsinstrument.

De näringsrättsliga frågorna framförallt skyddet för betalsystemen mot

avser obalans, dominoeffekter m.m. medan de materiella och processuella frågorna, något förenklat, kan sägas röra vad som gäller vid en rättslig prövning av transaktioner genomförs med

som e-pengar.

En grundläggande ram för mitt utredningsuppdrag sätts härvid av vilka objekt som bör anses utgöra e-pengar. Samtidigt kan behovet översyn

av inte reduceras till en deñnitionsfråga, och flera de rättsfrågor berörs

av som har visat sig vara delvis oberoende av vilka tekniska och administrativa rutiner som väljs. De näringsrättsliga bedömningama flyter dessutom samman med materiella och processuella frågorz, och en mängd olika rättsområden berörs, beroende bl.a. vilka rutiner som avses. Vissa system

SOU 1995:69 s. 67. 2 Som exempel kan näringsrättsliga regler och civilrättsliga konsument-

nämnas att

skyddsregler delvis kan ses som kommunicerande kärl där ett fungerande närings-

rättsligt skydd kan begränsa behovet av civilrättslig reglering och vice versa.

SOU 1998: l 4 Utredningsarbetet 17

bygger på att imitera traditionella rutiner, så att analogier med nuvarande synsätt framstår som naturliga, medan andra tar sin utgångspunkt i möjligheterna att rationalisera med lT så att hela handels- och handläggningsmönster förändras. Påfrestningama på regelverken kan bli betydande, i vart fall i den senare typen av tillämpningar.

Med hänsyn till utredningsdirektivens breda anslag och de nya rutinemas förmåga att tränga på nära nog varje samhällsområde har det inte varit möjligt att ställa upp en traditionell avgränsning till vissa rättsonrråden. Min utgångspunkt har istället varit att söka identifiera de mest akuta rättsfrågoma och sortera dem i gällande regelverk. En särreglering bör

av e-pengar som framgått av direktiven undvikas, särskilt som detta är ett område

——

förändras snabbt.3 som

1.3. Genomförandet

Utredningens arbete inleddes med en genomgång vad med

av som menas epengar i Sverige och internationellt och hur anknytande rutiner är utfonnade. Härvid har utvecklingen inom bl.a. EU följts. Syftet har varit att klarlägga om det finns sådana skillnader mellan traditionella betalningar och rutiner

som bygger e-pengar att helt nya rättsfigirrer och skyddsbehov

uppkommer eller om vedertagna synsätt alltjämt kan tillämpas. Det visade sig härvid att utvecklingstakten är så snabb beskrivning i första hand bör

att en ta sikte på betydelsefulla egenskaper hos e-penningsystem och troliga konsekvenser olika kombinationer dessa inte på de enskilda

av av —— tillämpningama se vidare kap. 3.

Som nästa steg gjordes en preliminär genomgång av de civilrättsliga frågorna, i syfte att göra en näringsrättslig bedömning först när det har klarlagts vad e-pengar är och vilka civilrättsliga regler bör gälla. Jag hade

som emellertid, liksom författaren av mina direktiv, inte räknat med två faktorer som kommit att få avgörande betydelse för hur arbetet därefter har bedrivits.

0 En preliminär genomgång den civilrättsliga regleringen visade att de

av rättsfrågor som berörs i anknytning till är generella och att det

e-pengar allmänt råder osäkerhet om vilka rättsregler gäller för betalningar. Det

som är knappast rimligt att författningsreglera betalningar med och låta

e-pengar

3 Jfr direktiven där det förslag

sägs att eventuella till författningsändringar långt

som möjligt skall utgå från gällande regler och passas i befintlig reglering samt

utgå från vedertagna civilrättsliga grundsatser.

18 Utredningsarbetet

de oklarheter som därvid skulle undanröjas finnas kvar för de stora betalströmmama.

0 Internationellt pågår en livlig diskussion som främst rör vilka institutionella arrangemang som behövs för e-pengar. Inom Europeiska Kommissionen har arbetet forcerats och kommissionen har för avsikt att i rådet, inom kort, lägga fram ett formellt förslag till direktiv om elektroniska pengar. Samtidigt har det stått klart att ett direktiv inte kommer att antas innan min utredning skall vara avslutad.

Vi vet alltså inte vilka utgångspunkter enligt EG-direktiv kommer att

som gälla för en näringsrättslig reglering av e-pengar. En parallell situation på ett annat rättsornråde har lett till dubbelarbete när det i Sverige tagits fram färdiga lagförslag såväl före efter antagandet ett EG-direktiv.4

som av Istället behövs underlag för regeringens och departementens fortsatta diskussioner av näringsrättsliga frågor i olika internationella fora, och detta material behövs Därför har jag mot bakgrund kommissionens

nu. —— av arbete valt att i ett delbetänkande presentera min genomgång av vad e-

pengar är och att framföra mina näringsrättsliga synpunkter på e-pengar.

I detta betänkande behandlas alltså de i direktiven nämnda frågorna om vilka som bör ha rätt att ut och i vilken utsträckning tillsyn bör

ge e-pengar utövas över utgivare och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas. Vidare berörs indirekt frågor om e-pengars rättsliga status, om

- anonymitet och om skydd mot bl.a. fallissemang och missbruk inom e-

pemiingsystem. Slutligen berörs vissa frågor om kryptering.

Utredningen har för avsikt att behandla de återstående frågorna i ett betänkande under våren. Departementet får naturligtvis bedöma hur utredningen fortsättningsvis skall bedrivas och huruvida alla de frågor nämns

som i mina direktiv under rådande förhållanden bör bli föremål för detaljerad

en genomlysning.

Måhända kan de inledande beskrivningarna i detta betänkande uppfattas som omfattande. Avsikten är emellertid att sammanhängande redogöra för berörda frågor så bakgrund också för de civilrättsliga frågor

att en ges som skall tas upp i ett slutbetänkande.

4 Se Datalagsutredningens betänkande En datalag SOU 1993:10 och Datalags-

kommitténs betänkande Integritet offentlighet Informationsteknik SOU 1997:39.

2. Traditionella IT

betalningar och

2.1. Vissa m.m.

begrepp

2.1.1. Betalning, betalningsmedel, betalningsinstrument m.m.

Betalningsväsendet kan beskrivas som samhällets samlade infrastruktur för att utföra betalningar. Detta kan delas upp i olika betalsystem, t.ex. mynt och sedlar, girosystem, checksystem och kontokortssystem, som utgör mer eller mindre självständiga delar av denna infrastruktur.

Själva betalningen kan beskrivas som en rättshandling som innebär att ett fordringsförhållande helt eller delvis upphör genom att betalningsmottagaren f°ar det som betalaren har åtagit sig att prestera.5 Fordringen, dvs. rätten för en person att av en annan få en viss prestation, kan uppkomma på många olika sätt. Den kan vara såväl privaträttslig som oifentligrättslig och kan avse t.ex. varor, tjänster eller pengar. För den

följande framställningen är det endast undantagsvis av intresse hur det

bakomliggande fordringsförhållandet har uppkommit och endast penning-

förpliktelser berörs.

Betalningsmedlet, dvs. med vad betalaren fullgör sin prestation, varierar beroende på innehållet i lag eller annan författning, det avtal som gav upphov till fordringen etc. Vanligtvis skall dock betalning ske i någon valuta, t.ex. svenska kronor SEK.

Betalningen kan erläggas genom att överlämna tradera mynt och sedlar flcontanter uppgående till ett visst antal kronor5, men även genom

Medel överförs även när det inte föreligger någon fordran, t.ex. vid gåva som inte

tar sin utgångspunkt i något bindande gåvolöñe.

I takt med att betalning genom överlämnande av mynt och sedlar fått minskad

betydelse har uttrycket "kontant" kommit att användas även för annan betalning

som sker utan att kredit lämnas zug um zug, t.ex. med ett forbetalt kort. Sådana

nya "pengar" kallas dock knappast kontanter.

20 Traditionella betalningar och IT

förfoganden över medel konton bokpengar. Bokpengar utgörs alltså av

en fordran som kontohavaren har mot det kontoförande institutet och bokbetalningar genomförs genom att fordringsrätter tillskapas och utsläcks när konton med nominella tillgodohavanden debiteras och krediteras.7 Villkoren för kontohavarens fordran respektive det finansiella institutets skuld bestäms genom avtal mellan paitema.

Den fortsatta genomgången visar också på en tredje kategori nämligen

eller digitala kontanter Vid sådan betalning avhänds betalaren pengar en elektroniskt medel som tillförs betalningsmottagaren, utan registrering på konton och utan användning av kontanter. De medel motsvarar utgivna

som e-pengar registreras dock i vissa system på s.k. skuggkonton, som liknar vanliga inlånings- konton som banker för. I det följande markeras detta genom att traditionella konton som finansiella institut för kallas individualiserade konton.

En definition av e-pengar föreslås i avsnitt 3.7. Dessförinnan används termen e-pengar huvudsakligen såsom vanligtvis sker med vid,

- - en delvis oklar innebörd.

De objekt som används för att genomföra betalningen, t.ex. checkar och kontokortsavdrag9, kallas här betahiingsinstrument. Vissa sådana instrument, t.ex. sedlar och mynt, ses samtidigt som betalningsmedel. De representerar emellertid inte någon reell tillgång, såsom guld viss vikt och

av kvalitet, utan endast viss betalkraft10 som behöver bestämmas endast till sort och kvantitet.

Även de elektroniska instrumenten kan sikte på

ta att 0 förfoga över medel på konton; med användning av digitala dokument

som ersättare för checkar, anvisningar och andra traditionella urkunder, eller

0 direkt representera betalkrafi; med digitala symboler. Dessa symboler, som här kallas digitala värdeenheter, kan utfonnade ackumu-

vara som lerade saldon eller fasta, odelbara valörer på kort, hårddisk, etc.

7 Här alltså andra fordringsforhållanden den skuld

avses än som skall betalas.

Begreppen följer av engelskans e-money eller digital cash". 9 Angående denna avsnitt 2.2.4.

term, se 10 Ordet köpkraft undviks här eftersom det

är en nationalekonomisk term, som kan

ge intryck av att vara begränsad till betalning vid mellanhavanden utgör köp.

som 11

Se vidare avsnitt 2.4. 12 Jfr engelskans monetary units" och Ds 1993:56

s. 36.

SOU 1998: 14 Traditionella betalningar och IT 21

I följande figur illustreras sambanden mellan vissa dessa begrepp.

Typ av medel Typ av instrument vid förfogande Bokpengar : Urkunder/Digitala dokument Kontanter : Mynt och sedlar E-pengar/digitala kontanter Digitala Värdeenheter

På samma sätt som i IT-utredningens betänkande Elektronisk dokumenthantering SOU 1996:40 s. 58 används här begreppet digital13, till skillnad från elektronisk14, i anknytning till säkra rutiner baserade på

kryptografi15.

Vid överföring av betalkraft betalningsförmedlingen behöver minst

en person vara inblandad utöver betalaren och betalningsmottagaren. I sin mest ursprungliga form transporterade betalningsförmedlaren sedlar och mynt. Numera går i stort sett all betalningsfönnedling ut på att överföra digitala data15 så att registrering sker av förändringar i tillgodohavanden på konton eller, såvitt direkt representerad betalkraft i form

avser e-pengar, av av digitala värdeenhcter.

Varje betalsystem kombineras med mottagande medel, vanligtvis i

av fonn inlåning i bankrörelselagens 1987:617 mening, samt med

av beviljande av krediter, uppsågbara med kort varsel för betalningsändamål. Det är också främst banker som ger ut i vid mening.

e-pengar

Jag avser att återkomma till dessa frågor i ett betänkande, där

senare modifieringar av definitionerna inte kan uteslutas med hänsyn till vad

som

13 Med digital enligt standardiserad definition storheter uttryckta med

menas en

diskret representation där endast siffror förekommer. Detta kan förenklat beskrivas

såatt en diskret representation i motsats till analog endast antar fasta värden; jfr

hur ett traditionellt ur steglöst visar tidens gång till skillnad från klocka

en som

en display endast visar timmar och minuter med siffror. 14 Ordet "elektronisk" har i IT-sammanhang kommit användas

att som ett slags över-

gripande begrepp som kan rymma olika IT-rutiner, tex. i uttrycken elektronisk

post och elektronisk dokumenthantering. Härvid bör närvaron av elektroner dock

inte anses vara avgörande för den juridiska begreppsbildningen. När data lagras

CD-skivor bränns i stället märken, ett underlag, som kan läsas med laserteknik,

och framtidens datorer kanske baseras optisk teknik så att det rör sig om

fotoner i stället för elektroner jfr SOU 1996:40 s. 56. 15 Kryptografi metoder och principer för kryptera och dekryptera.

utgör att 16 Data definieras representation fakta, begrepp eller instruktioner

som av i form

lämpad för överföring, tolkning eller bearbetning av människor eller automatiska

hjälpmedel; jfr information som vid databehandling definieras som innebörden i

data.

22 Traditionella betalningar och IT

framkommer i det fortsatta arbetet. Beskrivningen

syftar här endast till att ge ett tillräckligt underlag för näringsrättsliga bedömningar.

2.1.2. Pengar en mångtydig terminologi

- Med "pengar" brukar omväxlande förstås

kontanter; t.ex. sedlar fysiska föremål

o bokpengar; t.ex. behållningen på ett konto immateriella enheter17

o räkneenheter för t.ex. budgetering

o värdemätare vid t.ex. jämförelse av två varor

o betalkraft immateriell enhet

o instrument för att genomföra betalningar; t.ex. checkar och betal-

ningsorder fysiska eller IT-baserade objekt.

Dessa olika betraktelsesätt sammanfaller delvis och det brukar framgå av sammanhanget vad i ett enskilt fa1l.13 Inom för utred-

som avses ramen ningens uppdrag berörs framförallt följande aspekter.

0 Pengar som betalningsmedel; dvs. den betalkraft som bokpengar

och kontanter står för. Denna betalkraft behöver bestämmas till

såväl sort t.ex. SEK eller pund som kvantitet.

- ———

0 Pengar i betydelsen betalningsinstrument; dvs. de "objekt" som

betalaren använder för att utföra betalningstransalctionema, t.ex.

mynt och sedlar, checkar, kontokortsavdrag och motsvarande

digitala objekt.

I allmänt språkbruk brukar man dock inte skilja mellan räkneenheten pengar, de medel betalaren har att prestera och de instrument i form av t.ex. sedlar och mynt som används för att uppfylla penningskuld. språkbruket har

en vidare en betydande makt över tanken, så att pengar ofta uppfattas som en vara som har ett inneboende närmast oföränderligt värde. Vidare förekommer, även i anknytning till bokbetalningar, termer skulle kunna

som föra tanken till fysisk transport av pengar mellan de olika platser där betalningsförmedlare driver sina verksamheter slutligen så att pengarna

—— skulle hamna i betalningsmottagarens besittning. Terminologin på området är alltså mångtydig och strävanden att kortfattat och marknadsanpassat

17 Synonymt med begreppet bokpengar används ibland kontopengar.

termen 18 Jfr 2 kap. 2§bankaktiebolagslagen 1987:618 och 2 kap. 9 § andra stycket

aktiebolagslagen 1975: 1385 angående uttrycken annan egendom än pengar och

"betalas i pengar.

Traditionella betalningar och IT 23

beskriva de rutinerna med analogier från traditionell miljö leder lätt nya tanken fel.

2.2. Rutinerna för betalning

Rutinerna för betalning när t.ex. lämnar ifrån oss sedlar eller skriver checkar eller handlingar för girering så självklara att de knappt - ses som nämns. För några hundra sedan var situationen en arman. En översiktlig beskrivning hur började användas och hur liknande rutiner av pengar utvecklades underlättar förståelsen motsvarande elektroniska betalningar. av

2.2.1. Byteshandel metallism -

I ett samhälle där det inte farms något betalningsväsende i egentlig mening ñck all handel ske direkta byten. Som vederlag för en vara länmades genom Byteshandel är emellertid omständlig hur mycket den en annan vara. — av skall t.ex. i utbyte för den andra och hur skall den som vill ena varan ges förvärva till väga ägaren behöver helt andra varor än dem en vara om

spekulanten förfogar över

Handeln förenklades dock med tiden att del varor, främst ädelgenom en metaller, blev allmänt accepterade som bytesmedel eftersom de enkelt kunde överlåtas utan nänmvärda variationer i priset. Den som betalade skulle prestera viss metallkvantitet vilken, om skulden hade bestämts i en en viss valuta såsom ptmd, blev beroende vilken myntfot som gällde. av Metallen måste dock i varje enskilt fall mätas efter vikt och finhet. För att undvika Vägning började man att prägla mynt vars värde m.m. överensstämde med myntets metallinnehåll. Sådana betalningsinstrument förekom redan på 600-talet f.Kr. i Mindre Asiens västra delar. De första svenska mynten präglades dock först omkring år 1000 e.Kr. av Olof Skötkonung. 19 Sedlar började användes i Kina 800-talet e.Kr. Dessa var närmast en form depositionsbevis eller anvisningar på betalning. Till Europa kom av sedlama först under 1600-talet när t.ex. girobanker i Amsterdam och Hamburg och guldsmeder i England tog emot guld och silvermynt för förvaring. Genom att bevisen deposition karaktären av en i ge

19 SOU1986:22s.101. 20 SOU1986:22s.101.

24 Traditionella betalningar och IT

innehavarens hand gällande förbindelse blev depositionsbevisen lämpade som betalningsmedel. De uppfattades därvid ett surrogat för de som deponerade mynten och transporter mynten kunde undvikas. av Även bokpengar förekom inom för Istället för ramen samma synsätt. att överlåta ett bevis på en deposition förekom det att betalaren i brev uppmanade banken att överföra ett belopp till betalningsmottagarens tillgodohavande. Även i sådana system sågs dock i penningen som en vara egentlig mening, eftersom den omedelbart knuten till viss metall eller var liknande som en konstant värdemätare. Innebörden i en penningskuld blev därmed densamma även myntom foten eller myntens metallhalt eller vikt ändrades efter fordrans uppkomst. Betalaren skulle alltjämt prestera den överenskomna metallkvantiteten. Mängden guld vid en skuld i kronor blev alltså beroende vilken myntfot av som gällde när fordran uppkom. Denna på brukar kallas syn pengar metallism.

2.2.2. Valorism nominalism —

Från tanken att penningen utgjorde kvantitet guld framträdde en av t.ex. vissa awikelser. Genom präglingen mynt kunde viss ñnhet och vikt av ersättas av yttre tecken så att de accepterades till angivet värde, trots att de inte innehöll motsvarande metall; metallen utgjorde endast underlag för

inskriptionen. Även sedlar började i vad

ges ut större mängd än som motsvarade utgivarens förråd t.ex. guld, och de började tryckas i jämna av summor, i standardfonnat. Rätten att lösa dem mot mynt eller guld togs efterhand bort eftersom allmänhetens förtroende för dem inte längre förutsatte rätt till inlösen. en Därmed framträdde den nominalistiska uppfattningen slagordsmässigt —— uttryckt så att en krona är krona. En penningskuld skulle därmed, en oberoende penningvärdesförändringar, alltid betalas med nominellt av belopp. I Sverige återspeglades det nominalistiska synsättet redan i landskapslagama. Regleringen dock dispositiv så att borgenären kunde var skydda sig genom en överenskommelse betalning i viss vikt om t.ex. av guld. Enligt en mellanfonn mellan metallism och nominalism, valorismen, skulle en penningskuld istället uppfattas värdeskuld. Skulden som en behövde visserligen fixeras i anslutning till någon fast värdemätare såsom guld eller nötkreatur jfr index men den behövde inte infrias att - — genom betalaren överlämnade just den angivna mängden guld viss finhet. av t.ex. av

Traditionella betalningar och IT 25

Han måste endast överlämna ett värde motsvarande den angivna metallkvantiteten. Valorismen innebär alltså, till skillnad från nominalismen, att borgenären kompenseras för förändringar i penningvärdet under penningskuldens löptid.

2.2.3. Särskilt om svenska sedlar

I Sverige gavs s.k. kreditivsedlar ut av den Palmstruchska banken redan år 1661. Dessa sedlar motsvarade inte något deponerat värde i t.ex. guld och innefattade inte heller någon rätt till inlösen i viss metall. Sedan utgivningen blivit för omfattande kom den Palmstruchska banken på obestånd. Den rekonstmerades dock genom 1668 års bankoordning och blev i samband därmed underställd riksdagen och benänmd Riksens ständers bank. Denna bank från år 1866 Sveriges riksbank förbjöds först att ge ut sedlar

— med hänsyn till de risker som visat sig föreligga. Behovet av lätthanterliga betalningsinstrument blev emellertid så stort att banken såg sig tvingad

att ge ut sedlar. Dessa sedlars karaktär har i Statsskuldspolitiska kommitténs slutbetänkande Riksbanken och riksgäldskontoret SOU 1986:22 i huvudsak beskrivits enligt följande 102.

Sedlama var ursprungligen till sin art insättningsbevis kunde

som överlåtas och fungerade därmed sedlar i modern mening. Egenskapen

som av insättningsbevis betydde att den som innehade sedeln, banken kunde

av erhålla metallmynt motsvarande det belopp som angivet på sedeln.

var Formellt behöll sedlarna sin karaktär insättningsbevis till år 1834, då det i

av 72 § regeringsfonnen föreskrevs en skyldighet för Riksbanken att lösa de sedlar som banken ut med mängd silver motsvarande värdet

gav en av sedelns belopp. Sedlama försågs vidare med löttesmening inlösen och

en om de blev därmed fordringsbevis. Sverige övergick år 1873 till guldmyntfot

istället för inlösen i silver. Denna inlösenskyldighet suspenderades dock några år under och efter första världskriget och därefter fortlöpande från år 1931. I och med nuvarande regeringsform upphävdes även grundlagsstadgandet om skyldighet för Riksbanken att lösa in sedlar mot guld. Därmed utgör utelöpande sedlar och mynt visserligen skuldpost på

en Riksbankens balansräkning, balanseras bankens tillgångar, det

som av men finns inte längre någon koppling till t.ex. guld eller viss fordran. Sedlar-

26 Traditionella betalningar och IT

nas rättsliga natur har därmed förändrats från att vara ett fordringsbevis till att bli ett betalningsmedel representerar ett självständigt värde.

som

2.2.4. Från kreditmynt till kontantkort

Kort för betalningar hade sin upprinnelse i USA som en följd av de kommersiella framgångar som s.k. kreditrnynt hade rönt. Dessa mynt infördes på 1920-talet och gjorde det möjligt för innehavaren att handla varor på kredit hos en viss affarskedja. Sådana mynt skilde sig från de traditionella mynten bl.a. genom att de var präglade med den utställande köpmarmens nanm och det kontonummer som innehavaren hade tilldelats. På 1950-talet skedde en övergång från mynt till plastkort och internationella kontokortsforetag började framträda

I Sverige började kort i plast att präglas redan 1960-talet, med vilka uppgifter som namn och nummer snabbt kunde överföras till olika blanketter. Sådana vanliga kreditkort spelar alltjämt en viktig roll. Variationer i t.ex. kredittidens längd, kopplingen till konto etc. har dock föranlett en mängd alternativa rutiner.

Nya tekniska rutiner har också tagits i bruk. Redan på 1970-talet försågs plastkorten med en s.k. magnetrand. Till att börja med användes den framför allt i bankernas uttagsautomater. Numera är nära nog varje kassaterminal försedd med en kortläsare för magnetrand och det har blivit allt vanligare att kunder i t.ex. livsmedelsbutiker anger en personlig kod på en knappsats istället för att underteckna en blankett som präglats med användning av kortet kontokortsavdrag eller producerats av en skrivare köpnota på grundval av uppgifter på bl.a. magnetranden vanligen kallat

användning av PIN-kod Personal Identification Number; PIN vid sälj stället

Point Of Sale; POS.23

På senare tid har magnetranden börjat ersättas eller kompletteras med ett chip.24 Denna teknik, som ger nya möjligheter att på ett säkert sätt lagra och

21 Inlösen enligt 8 § lagen 1988:1385 Sveriges riksbank skadade, förslitna

om av

eller förstörda sedlar eller sedlar som har upphört att vara lagliga betalningsmedel

innebär i princip endast att nya sedlar lämnas. 22 Se vidare OECD-rapporten Consumer redress the global marketplace:

Chargebacks OCDE/GD96142. 23 Härvid förekommer också förkortningen EFTPOS står för Electronic Funds

som

Transfer at the Point Of Sale. 24 Redan 1930-talet användes i Sverige ID-kort med och foto.

av papper namn

Sedermera började de att tillverkas i plast, bl.a. av säkerhetsskäl. Nyligen har en

Traditionella betalningar och IT 27

behandla data, används vanligtvis när det talas om förbetalda s.k. kontantkort. 25

2.3. Traditionella instrument

2.3.1. Mynt/sedlar värdemärken urkunder

- ~— l den traditionella miljön används som framgått mynt, sedlar, värdemärken och vissa typer urkunder instrument för betalningar. För att säker-

av som ställa deras skilda funktioner har lagstifiats om straff för förfalskningar och andra missbruk 14 och 15 kap. brottsbalken.

Som urkimder anses såväl handlingar som s.k. bevismärken. Regleringen är inriktad på urkunden ett fysiskt föremål som förmedlar ett föreställ-

som ningsinnehåll genom användning av tecken, såsom skrift med bokstäver eller siffror, prägling på metallföremål och dylikt. I traditionell miljö har det uppfattats närmast givet vad en urkund Detta framgår bl.a. av att legal-

som definitionen av urkund har utformats som en exempliñerande uppräkningzö

På motsvarande sätt har det inte ansetts erforderligt med någon närmare beskrivning i lag av penningsedel, mynt och värdemärke. Enligt bestämmelserna om penningförfalskning och märkesförfalskning 14 kap. 6 och 7 brottsbalken utgörs dessa objekt av

inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt" penning-

o förfalskning, och

gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat offentligt eller för

0 allmänheten avsett inländskt eller utländskt värdemärke märkesförfalskning begränsat till värdemärken.

Enligt lagmotiven kännetecknas värdemärken att de, fristående eller på

av visst sätt anbragta, medför en viss rättslig eller ekonomisk verkan, ofta som bärare av ett bestämt penningvärde. Beträffande mynt sägs vidare till

skillnad från urkimdema att inte bara skriften eller präglingen är av

svensk standard utarbetats for ID-kort i plast som innehåller såväl foto och

traditionell text med underskrift som ett chip med bl.a. uppgiñer om namn och

rutiner for digitala signaturer. 25 Se vidare avsnitt 3.2.3 angående olika kort.

typer av 26 Såsom urkund protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och handling,

anses annan

som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitima-

tionskort, biljett och dylikt bevismärke 14 kap. l § andra stycket brottsbalken.

28 Traditionella betalningar och IT

betydelse utan även själva föremålets fysiska beskaffenhet. Det brottsliga förfarandet vid förfalskning sådana objekt kan förenklat beskrivas av så att gärningsmannen producerar eller manipulerar ett objekt, så att det sak 7 som inte helt härrör från den framstår utställare. För att mynt skall som som anses vara äkta tillkommer att de utöver att ha producerats någon — av behörig måste uppfylla vissa krav på vikt och metallhalt. Motsvarande —— torde gälla beträffande den grafiska utfommingen sedlar. av

2.3.2. Underförstådda egenskaper

En studie traditionella urkunder, sedlar, märken och visar de av mynt att

förknippas med vissa underförstådda egenskaper dolda rekvisit.

En pappersurkund kan något förenklat sägas mot tre begrepp och svara tre fysiska enheter; bäraren vanligtvis ett pappersark, texten eventuellt kompletterad med bilder och grafiska framställningar och utställar-

angivelsen t.ex. en underskrift.23 Detta dock inte uttryckligen i

anges brottsbalkens legaldeñnition urkund och där framgår inte heller av att en handling behöver ge reella hållpunlcter för äkthetsprövning för att att en vara bedöma som urkund. Det enklaste exemplet på ett äkthetstecken är en underskrift. Den är avsedd att övertyga läsaren innehållet, i sin om att helhet, omanipulerat härrör från den har skrivit under. Dessa äkthetssom tecken avses när man talar om tilltroshöjande egenskaper och i viss mån även när det erinras om att det för urkundskvalitet ställs ett krav på originalkaraktär. Detsamma gäller för sedlar, mynt och värdemärken, med den skillnaden att vissa uppgifter endast anges med symboler och förkortningar eller helt utelämnas eftersom de är allmänt kända notoriska. Som exempel kan nämnas att det på tiokronorsmyntet inte att Riksbanken är utställare. anges På en hundrakronorssedel anges visserligen Sveriges Riksbank det men framgår inte såsom i t.ex. ett skuldebrev vad objektet har för funktion; det anses tillräckligt med texten ett hundra kronor eftersom sedelns funktion är självklar.

27 En ovidimerad fotokopia alltså är till skillnad från en vidimerad inte en — urkund eñersom det inte finns någon garant för handlingen kopian sak. som 28 Närmare beskrivningar av dessa förutsättningar finns i bl.a. följande betänkanden; SOU 1989:20 s. 93 ff., SOU 1992:110 234 och 249 ff., Ds 1994:80 53 ff, s. SOU 1996:40, bl.a. 56 SOU 1996:157 276 ff. samt SOU 1997:39 494 f

Traditionella betalningar och IT 29

Kravet på att en handling skall innefatta ett visst mått äkthetstecken

av för att kunna tillerkännas urkundskvalitet har redan i traditionell miljö kommit att försvagas. Exempelvis lämnar bankema inte längre kvittenser, vid t.ex. insättningar, är undertecknade två tjänstemän. Istället f°ar

som av kunden ett tunt papper med noteringar gjorda med en enkel skrivare. Denna utveckling kan förklaras historiskt. Sigill, lack, etc. har efter hand ersatts med underskrifter för att sedermera, särskilt i anknytning till masstransaktioner, ersättas med rationellare tekniska rutiner; jfr de gamla undertecknade pantbreven med dem produceras centralt för hela riket,

som nu utan underskriñer men numrerade och med särskild layout för att försvåra manipulationer. Reaktioner mot missbruk har dock framträtt så att kraven på äkthetstecken på vissa objekt såsom sedlar och snarast har ökat.

pass

2.4. En med IT

jämförelse

2.4.1. Motsvarande egenskaper i IT-miljön

Ett intensivt arbete bedrivs nu inom bl.a. den finansiella sektorn för att utforma digitala ersättare för de traditionella fysiska äkthetstecknen och det är i detta sammanhang som e-pengar i vid mening bör Motsvarande

ses. förändringar har följt vid övergången från traditionell pappersbaserad till elektronisk bokföring och kontoföring där bundna böcker, handskrivna noteringar kontanter och värdemärken ersatts flyktiga elektroniska

av signaler. Övergången till elektronisk kontoföring är dock ingen

ny företeelse. Bankema har sedan länge använt datorer i sin verksamhet.

De nya dimensioner detta för med sig skall här kort beröras. IT-objekten kan till skillnad från traditionella kontanter, värdemärken och urkimder knappast beskrivas som fysiska objekt, saker. Databäraren mister delvis sin betydelse när data utan kvalitetsförluster kan överföras från bärare till bärare och därmed behandlas närmast oberoende tid och Medan ett vanligt

av rum. brev eller ett mynt måste transporteras fysiskt, med den tidsutdräkt det medför, kan data snabbt överföras mellan länder och kontinenter och

Riskerna för manipulationer av räkenskapsmaterial har dock beaktats i 10 § bok-

föringslagen 1976:125 att IT-baserat material inte får användas for samman-

fattningar av huvudbokforingen eller samtidigt for både verifikationer och grund-

bokforing; jfr dock de ändringar som har föreslagits i Redovisningskommitténs slutbetänkande SOU 1996: 157 Översyn redovisningslagstiñningen.

30 Traditionella betalningar och IT

användaren kan via nät direkt nå sitt elektroniska arkiv även om det fysiskt finns på en annan ort.

Representationen av uppgifiema har dänned så att säga frigjorts från sitt underlag. Det närmast självklara fysiska sambandet mellan bärare, text och utställarangivelse upplöses och ersätts logiska samband; dvs. tekniska

av rutiner knyter data rätt sätt, närmast oberoende av på vilken

som samman eller vilka fysiska platser de för tillfället lagras. Beskrivningama av objekten har därför ofia kommit att knytas direkt till infonnationen.

Medan de traditionella betalningsinstrumenten alltså är identiska i lagrad och läsbar fonn och kan läsas på ett språk som vanligtvis kan förstås utan särskild träning, kan de digitala ersättarna i princip läsas endast med tekniskt hjälpmedel. Det fysiska skydd som traditionella pappersbaserade rutiner ger

pappersarket låser bläcket, kolpulvret etc. och objekten förvaras i kuvert, arkiv och andra slutna förvar får därför i huvudsak ersättas av

logiska skydd för data som lagras, transporteras, etc. Dessutom behöver den tekniska miljön för överföring från lagrad till läsbar form skyddas mot avsiktliga och oavsiktliga fel. Utan sådana skydd kan det bli svårt att klarlägga instrumentens ursprungliga innehåll.

2.4.2. Originalexemplar ersätts av originalinnehåll

Den kanske mest betydelsefulla skillnaden mellan IT-baserade och traditionella betalningsinstrument har emellertid samband med att pappersurkunder, kontanter och värdemärken utgörs av unika fysiska, i många fall numrerade, Originalexemplar med unika kännetecken. Dessa äkthetstecken utgörs av Lmderskrifier, stämplar, papper av särskild kvalitet, särskilt tryck med mönster som är svåra att reproducera, etc. Därmed kan redan innehavet av betalningsinstrurnentet legitimera; den som innehar sedlar eller värdemärken kan betala genom att överlämna dem och den som innehar ett löpande skuldebrev eller ett konossement kan, att förete det fysiska

genom originalexemplaret, betalt respektive ut sina varor.

Motsvarande IT-baserade instrument kan emellertid enkelt mångfaldigas och kopian f°ar i princip samma kvalitet som förlagan, så att ett originalexemplar inte kan skiljas från ett nytt exemplar. Dessa förutsättningar kan beskrivas så att datarepresentationen endast utgör ett originalinnehåll; dvs. ett för ett visst objekt unikt mönster av digitala signaler som kan reproduceras så att ett exemplar inte kan skiljas från ett annat med samma

mönster av signaler.

Traditionella betalningar och IT 31

Det kan naturligtvis inte godtas att någon, att framställa

genom nya exemplar, flera gånger tillgodogör sig den betalkraft viss digital

en värdeenhet representerar. Därför behöver åtgärder vidtas till skydd mot dubbelspenderingar och liknande manipulationer. Dessa åtgärder kan emellertid inte baseras på t.ex. avancerat tryck på unika exemplar särskilt

av papper försett med metalltråd etc. Istället kan data skyddas, dels fysiskt med t.ex. särskilda hårdvaror, i slutna nät och i låsta utrymmen, dels logiskt med särskilda mjukvaror baserade på kryptograñska och administrativa säkerhetsrutiner. Kryptografi kan härvid användas såväl till skydd mot insyn i

en transaktion som till skydd mot manipulationer av själva uppgifiema.

I praktiken har emellertid datoriseringen inneburit en övergång till registreringar på konton. Exempelvis har aktiebrev till stor del ersatts av registreringar på konton, inte av digitala aktiebrev se aktiekontolagen

— 1989:827 och arbete pågår med att utveckla nya rutiner för registrering

— av rätten till gods, som ersättning för traditionella konossement. På motsvarande sätt har de pappersbaserade motböckema ersatts motbokslösa

av konton, inte av elektroniska bankböcker.

Det nya med e-pengar i vid mening är arbetet med att skapa fungerande digitala betalningsinstiument som inte är kontobaserade. Därvid aktualiseras delvis samma rättsfrågor i anknytning till digitala dokument. Dessa

som dokument har dock redan behandlats av bl.a. Datastraffrättsutredningen och IT-utredningen.3° Därav framgår bl.a. följande, som är av intresse också för e-pengar i vid mening.

2.4.3. Datas karaktär

Distinktionen mellan vad är ett konkret föremål, sak, och vad är

som en som ett abstrakt objekt är som antytts ett generellt problem i IT-miljön. Data kan, till skillnad från text på ett papper, mycket väl ha existens fristående från

en en viss bärare, t.ex. under överföring via telenätet. Objektet utgörs då det

av som överförs och denna ström signaler i form t.ex. elektroner i elektrisk

av av en ledning eller ljusvâgor i optisk kabel kan knappast sak.31

av en ses som en

30 Se vidare SOU 1996:40 48 med hänvisningar

s. och fotnot 28 ovan. 31 Eftersom elektricitet inte kan

ses som något konkret, uppkommer motsvarande

komplikationer vid olovlig kraftavledning. Det ansesinte utgöra en besittningsrubbning

att avleda ström genom en otillåten inkoppling elnätet, varfor ingreppet inte kan

föranleda ansvarfor stöld eller egenmäktigt förfarande utan endast for olovlig krafcav-

ledning 8 kap. 10 § brottsbalken. Om en gärningsman däremot rubbar en innehavares

besittning till själva den elektriska anläggningen, att bryta den elektriska

ex. genom

32 Traditionella betalningar och IT

Samtidigt finns en representation, data, utgörs t.ex. magnetiska som av laddningar i ett IT-system. De laddningar eller andra markeringar som används för att representera ett visst tecken är inte fysiskt unika; de kan som bärare av den aktuella informationen ersättas andra laddningar på av annan plats i minnet. Huvudsaken är att rutinen fungerar; att de laddningar bär som viss information kan göras tillgängliga. Vi befinner alltså i gränszon mellan det materiella och det oss en immateriella där IT upplöser vissa de självklara samband ligger till av som grund för traditionella rättsliga synsätt, t.ex. de verkningar följer som av att inneha kontanter eller ett löpande skuldebrev. Det viktiga det gäller när datorlagrad information är emellertid, från tekniska utgångspunkter, inte varje enskilt fysiskt tillstånd eller icketillstånd eller dess lokalisering utan det inbördes sambandet mellan dessa tillstånd, det mönster bits de av som tillsammans bildar, och när det gäller kommunikation, den ordning i vilken de informationsbärande signalerna överförs eller sätts när de når samman fram. Den nu antydda objektkategorin varken kan uteslutande som ses som materiell eller uteslutande immateriell kan kallas kvasimateriell. Sådana företeelser kan alltså till skillnad från t.ex. sedlar - individualiseras endast i fonn unika bitmönster eller signalordningar av men inte som unika saker. Denna karaktär utgör grundläggande förutsättning en för det flexibla sätt på vilket det är möjligt att i IT-miljön bearbeta och kommunicera information.33

2.4.4. De kryptografiska rutinerna

De beskrivna nya förutsättningarna medför att det i första hand är logiska skydd baserade på kryptografi gör övergång till i vid som en e-pengar mening möjlig. Med kryptografi principer, och metoder för menas resurser

strömmen, kan ett egenmäktigt förfarande föreligga. Svårigheten att dra generell en gränsmellan konkreta och abstrakta objekt är såledesinte unik för IT. 32 Enligt svensk och internationell standard tar definitionen data sikte av representation av information medan information definieras som innebörden i data. 33 256fi. SOU 1992:110

Traditionella betalningar och IT 33

att omvandla data i syfie att skydda mot 0 olovlig insyn confidentiality of content o förfalskning; dvs. mot sådana manipulationer att data inte i alla delar härrör från den som framstår utställare origin authentication — som och content integrity 0 att ursprunget förnekas non-repudiation of origin o att mottagandet förnekas non-repudiation of receipt.

For att förstå dessa rutiner är det viktigt att skilja skyddet mot insyn från sådana skydd som endast syftar till att motverka förfalskningar och förnekande av ursprung eller mottagande. I det första fallet är det fråga om kryptering; dvs. att omvandla data till en fonn inte kan förstås skydd som mot insyn. Dessa rutiner behöver inte beskrivas närmare.34 Övriga skydd baseras på signering; dvs. att ett kontrolltal skapas på grundval av den datamängd skall skyddas t.ex. data som — som representerar ett sedelnurnmer och valor. Därvid används kryptografiska en metoder och unika s.k. nycklar, så att det utifrån kontrolltalet skall kunna Verifieras, dels att uppgiften utställare är dels att datamängden inte om sann, har manipulerats.35 Sådana s.k. signaturer, kan i huvudsak ersätta traditionella underskrifier, det finns också betydelsefulla skillnader och men signaturema kan utöver att skydda i vid mening användas —— e-pengar för t.ex. signering av digitala dokument, tillträdeskontroll och verifiering av organisationer, befogenheter, enheter och Till detta skall läggas processer. behovet vissa administrativa rutiner, i anknytning till av som e-pengar huvudsakligen består av upp- och nedräkningar saldon och s.k. tidsav

stämplingar.

Vissa rutiner, s.k. symmetrisk kryptering, förutsätter att både den som signerar och den verifierar signaturen har tillgång till hemliga som samma nyckel, medan asymmetrisk kryptering innebär att två nycklar används; en hemlig och publik nyckel. Dessa rutiner har beskrivits bla. en närmare av IT-utredningen i betänkandet Elektronisk dokumenthantering SOU 1996:40 bilaga 2 och Regeringskansliets referensgrupp för kiypteringsfrågor i en rapport från oktober 1997, Kryptopolitik möjliga svenska handlingslinj - er.

34 Enligt en svensk standard definieras kryptering som omvandling av klartext till kryptotext medelst kryptosystem och aktuell kryptonyckel i syñe att förhindra obehörig åtkomst av konfidentiell information. 35 Om nyckel för en att dekryptera går förlorad kan det vara i det närmaste omöjligt att återföra data till läsbar form, medan en förlust av nyckeln for att verifiera vissa signaturer endast hindrar en äkthetsprövning.

E-pengar

3.1. Utgångspunkter

Redan idag genomförs handel och transfereringar till betydande del med elektroniska instrument och elektronisk kommunikation. Dessa rutiner brukar likna vedertagna förfaranden och enkla att beskriva från

vara en användares perspektiv. De tekniska lösningarna kan däremot utvärderas

endast av den som har ingående kunskaper i IT och matematik. Dessutom berörs hela handelsmönster och det finns tendens att variera och

en anpassa de nya rutinerna så att vedertagna gränser fördunklas eller rent raderas

av ut.35 Den del motsvarar traditionell betalning kan därför svår

som en vara att urskilja och uttrycket används ofia lösligt i vid mening jfr

e-pengar en avsnitt 2.1.1, med sikte rad olika mekanismer för betalningar. Det

en behöver därför klarläggas vad med

som menas e-pengar.

En sådan genomgång som bör omfatta såväl övergripande och

principiella indelningar detaljbetonade skillnader mellan olika

som mera koncept brukar delas i olika abstraktionsnivâer, där de övergripande

modellerna för betalning, dataflödena och mekanismerna för informationssäkerhet behandlas för sig.37 Visserligen ligger utgångspunkt från

var en valet av övergripande modell närmast till hands för rättsliga överväganden, men även vissa detaljer som rör dataflöden och säkerhetsmekanismer är

av betydelse från rättsliga utgångspunkter; t.ex. tekniska detaljer blir

som

36 Detta typiskt for IT-området.

är Se t.ex. hur de tidigare tydliga skillnaderna

mellan tal, text och bild kommit att flyta i IT-miljön till s.k. multimedia.

samman 37

Medan redogörelsen for modellen tar sikte att inordna de nya rutinerna under

redan kända former för betalning och anknytande mönster for handel och

administration rör dataflödet de krav ställs vid lagring, kommunikation och

som

verifiering av data. Mekanismema for informationssäkerhet de metoder

avser

varigenom erforderlig säkerhet nås för lagrade och kommunicerade data; i huvud-

sak val mellan olika former och kombinationer av hårdvaror och kryptograñska

rutiner.

36 E-pengar

avgörande för anonymitet föreligger eller hur länge det är möjligt att om korrigera eller återkalla transaktion. Jag har därför valt en klassificering en utifrån följande tekniska, finansiella och juridiska aspekter på e-pengar i vid mening. Konto- eller kontantbaserade system Anonyma eller spårbara transaktioner Öppna eller slutna system Transfererbarhet Små eller stora transaktioner Aweckling. Ränta och float Hantering av valutor

Återbetalning

10. Kort eller nätbaserade rutiner l On-line- eller off-linetransaktioner

12. Kryptografisk teknik

3.1.1. Konto- eller kontantbaserade system

En grundläggande indelning brukar göras mellan medel konto och digitala värdeenheter fungerar kontanter. När medlen inte är registrerade som som på ett individualiserat konto hanteras de värdeenheter, firms i ett som som elektroniskt förvar hos den innehar med1en.33 Beskrivningar som av medel finns hos innehavaren brukar, med användning av metaforer som elektronisk börs och elektronisk plånbok, ta sikte på vissa hårdvaror, som t.ex. ett kort eller hårddisk där innehavaren förvarar de symboler som en bär betalkraften; de digitala värdeenhetema. Dessa elektroniska förvar för digitala värdeenheter kan vara utformade ackumulerade saldon. Rutinema för betalning påminner då ofta om som traditionell överföring bokpengar mellan konton, med den skillnaden att av själva kontoföringen sker hos betalaren t.ex. på ett kort och hos

betalningsmottagaren, vanligtvis i särskilt skyddad terminal. I de fall där

en transaktionerna dessutom blir registrerade på s.k. skuggkonton hos ett finansiellt institut blir likheten med traditionell kontoföring särskilt påtaglig. Pengar betalningsmedel ställs i förgrunden utan omvägar via som

38 Angående begreppet fdrvar i IT-miljö, Datalagskommitténs betänkande SOU se 1997:39 Integritet offentlighet Informationsteknik, 482 ff., 500 ff., 508 ff. och 604 ff.

SOU 1998: 14 E-pengar 37

symboler liksom mynt och sedlar, avses utgöra instrument för

som, betalningar, och det sker i kort och korttenninaler vid saldobaserade

som rutiner, inte att betalningsmottagaren erhåller en sedel eller en check i digital fonn. Istället ändras saldon på kort och korttenninal.

De digitala värdeenhetema kan också hanteras som fasta valörer, och hybridsystem förekommer där en viss digital sedel kan delas upp i flera med mindre valörer. Sådana objekt kan förenklat beskrivas

genom en jämförelse med traditionella sedlar och urkunder. Istället för med

ett papper visst tryck etc. signerar utställaren data som representerar sedelnummer, valör, giltighetstid etc. I princip sker betalningen genom att betalningsmottagaren erhåller de digitalt signerade värdesymbolema. Han tillgodogör sig dem därefter genom inlösen eller, i vissa system, genom att återanvända dem för betalningar. Även dessa rutiner kan ha likheter med

egna kontoföring eftersom viss registrering och avstämning behövs för att skydda mot manipulationer. I vart fall sker vanligtvis en avräkning mot en dator där uppgifter förs om vilka digitala värdeenheter som har använts, och det beror då på utformningen av kringliggande rutiner vilka uppgifter om transaktionen som kan tas fram.

När uttrycket e-pengar i vid mening används i anknytning till individualiserade konton hos finansiella institut tar beskrivningarna sikte endast på vissa inledande moment; rutinerna för att initiera en betalning. Transaktioner inom och mellan finansiella institut brukar inte ses som baserade på e-pengar i vid mening, trots att själva kontohållningen och kommunikationen inom och mellan instituten sköts elektroniskt.

När kort skall laddas eller anskaffas och när digitala värdeenheter som förvaras på innehavarens hårddisk skall förvärvas från utgivaren brukar en koppling till ett individualiserat konto dock finnas, även för de mest kontantliknande e-penningsystemen.

Olika tillämpningar av e-pengar i vid mening erbjuder alltså en glidande skala från kontobaserade till kontantliknande rutiner där betalkrafi kan hanteras som digitala värdeenheter, utformade antingen som saldon som räknas upp eller ned eller som fasta valörer som betalaren tillför betalningsmottagaren. Det talas härvid om olika grader av moneyness.

I det följande används begreppet värdeenhet som beteckning på digital representation av betalningsmedel oberoende av teknisk lösning dvs.

oavsett om de är utformade som ackumulerade saldon, fasta odelbara

39 En alternativ lösning bygger betalningsmottagaren lämnar digitala "växel-

att

pengar".

38 E-pengar SOU 1998:l4

valörer eller hybridsystem40 förutsatt att enheterna inte är knutna till ett — individualiserat konto utan finns på digitala symboler för annat sätt som betalkraft hos betalare, betalningsmottagare och finansiella institut; vidare se den definition som föreslås, avsnitt 3.7.1.2. Från rättsliga utgångspunkter

synes skillnaden mellan digitala värdeenheter registreras saldon som som och sådana som utfärdas som fasta odelbara värden begränsat vara av intresse. Kontoliknande registreringar kan aktualiseras även vid användning

av sedelliknande instrument och för båda dessa varianter behövs skydd mot

bl.a. dubbelspenderingar.

3.1.2. Anonyma eller spårbara e-pengar

Transaktioner via individualiserade konton är vanligtvis fullt spårbara medan

överföringar av digitala värdeenheter mellan elektroniska förvar kan göras

mer eller mindre Graden spårbarhet beror på utformningen anonyma. av av och ansvaret för

0 de administrativa rutinerna, och

0 det kryptografiska skyddet.

Även digitala värdeenheter registreras saldon inte fasta som som - som valörer och som är spårbara via skuggkonton kan tekniskt och admi- nistrativt anonymiseras så att deras funktion motsvarar betalningar med mynt

och sedlar. När t.ex. kort med säljs över disk, utan kontroll och e-pengar registrering av köparens identitet, blir betalningarna Visserligen anonyma. brukar en teknisk identifiering ske det kort med vilket viss transaktion av en har genomförts, men transaktionen kan inte knytas till individ.

40 Följande beskrivning hur av e-pengar representeras tekniskt ges i rapporten Security of electronic money från centralbanken för G-IO-länderna Bank for —— International Settlements BIS. The electronic record of "value" stored on a device can be designed one of several basic Devices store and ways. can manipulate a numeric ledger, with transactions performed debits credits to as or a balance hereafier referred to as "balance-based" products. Alternatively, devices can store electronic "notes" sometimes called coins or tokens that are uniquely identified a serial number and are associated with fixed, unchangeable a denomination. In the latter "note-based" model, transactions are performed transferring notes from one device to another, and the balance of fimds stored on a device thus the sum of the denominations of all the device. A third notes on possible approach, which can be thought of hybrid of the previous two, also as a possible using what can be thought of electronic cheques" that uniquely as are identified electronic certificates combination with a balance. Most products use a balance-based design.

SOU 1998: 14 E-pengar 39

Den försöksverksamhet pågår i Sverige med aktiva kort för esom nu baserad på att korthavaren identifieras och att transaktionerna blir pengar är registrerade på skuggkonton. Betalningarna sker emellertid utan några identitetskontroller. Därför kan det någon än köparen av kortet vara annan

använder det för betalningar t.ex. familjemedlem eller någon som

som —— en har hittat kortet. Beträffande innehavaren förvarar och som inte är knutna e-pengar som till ett kort eller någon liknande hårdvara används istället kryptografiska rutiner för anonymitet. Dessa rutiner kan dock användas även i anknytning till kortpengar. Det är därmed möjligt att eller mindre oberoende av mer tekniska lösningar skapa rutiner på glidande skala ända från - en fullständig anonymitet till fullständig registrering och identifiering. En distinktion kan alltså göras mellan betalsystem anonymitet och de som ger kräver att parterna identifierar sig vid varje betalning. Utöver som individanonymitet kan tala transaktionsanonymitet, dvs. att man om utgivaren inte har möjlighet att spåra vilket kort använts var och med som vilka belopp. Om ett elektroniskt betalsystem helt skall motsvara dagens kontanter får inte information betalarens identitet ñrmas med på den om digitala värdeenheten. En sak är vilken spårbarhet är önskvärd annan som

från rättspolitiska utgångspunkter.

3.1.3. Öppna eller slutna system, transfererbarhet och små eller stora transaktioner

Beskrivningar öppna respektive slutna system kan ta sikte på av huruvida överföringen betaldata sker via Internet och liknande allmänt 0 av tillgängliga nät eller via skyddade nät inom den finansiella sektorn, och i vilken omfattning och tjänster kan betalas med korten samt antalet 0 varor berörda aktörerf

En fråga är härvid står utgivare av betalningsmedlen; vem som som riksbanken, affärsbankema, något annat finansiellt institut eller kanske en detaljhandelskedja. Av betydelse är vidare vilka andra finansiella institut,

detaljhandelsföretag och nätoperatörer som hanterar betalningsmedlen samt

kretsen betalare jfr uttrycket "the public i banksarnordningsdirektiven. av

41 En anknytande fråga är skillnaden mellan öppna och slutna specifikationer; dvs. specifikationer som det är fritt for vem som helst att använda for att utveckla egna rutiner standard respektive specifikationer som får användas endast av —- en — den har utarbetat dem eller förvärvat rätten att använda dem. som

40 E-pengar

Frågan om antalet aktörer och i vilken omfattning betalningar kan ske med en viss tillämpning av e-pengar är av avgörande betydelse när behovet av reglering skall bedömas. Detta återspeglas bl.a. av den indelning i olika typer av kort som förekommer i det internationella arbetet; single-purpose, limited-purpose och multi-purpose prepaid cards.42

En arman viktig fråga är i vilken omfattning kan transfereras;

e-pengar dvs. om de kan cirkulera fritt mellan användarna på i princip sätt

samma som sedlar och mynt transfererbartg i det internationella arbetet kallat multi-loop eller open loop eller de bara kan användas gång och i

om en en riktning, från betalare till säljställe, för att sedan lösas av utfärdaren ej transfererbart; s.k. single-loop, "closed loop" eller "deposit type. Vissa tillämpningar innebär alltså att betalning kan ske endast från kund till säljställe för inlösen medan andra innebär att privatpersoner kan betala direkt till varandra. Uppenbarligen är utgivarens möjligheter till kontroll bättre i system för direkt inlösen och där betalningar endast kan göras i

en riktning; dvs. från kund till säljföretag.

Från rättsliga utgångspunkter kan härvid en indelning göras i 0 vanliga förskottsbetalningar för varor och tjänster, 0 en vidare användning av förbetalda medel inom mindre krets

en 0 rutiner avsedda att generellt användas som ersättare för kontanter.

Det finns vidare betydande skillnader mellan system avsedda för små respektive stora transaktioner. Generellt kan sägas att rutiner för stora belopp baseras mera kostsamma och tidskrävande förfaranden, där identifiering och registrering sker såväl betalare betalningsmottagare,

av som medan nya kontantliknande rutiner för utan identifiering

e-pengar, av betalare mm., vanligtvis är ärnnade för belopp är större än mikro-

som betalningar men mindre än sedvanliga kontokortstransaktioner.

Det är alltså främst öppna system är intresse när behovet

som av av reglering skall bedömas. De nya rutinerna har dock vanligtvis begränsats såväl beträffande kretsen användare transfererbarhet.

av som

3.1.4. Avveckling, ränta, float, hantering av valutor och

återbetalning

När betalning sker genom att sedlar och mynt överlämnas sker omedelbar

en aweckling. Betalaren kan inte återkalla transaktionen eftersom den redan är

42 Se vidare avsnitt 3.2.3 interna och kort.

om externa

SOU 1998: 14 E-pengar 41

avslutad och betalningsmottagaren kan disponera över medlen och får skydd mot tredje mans anspråk. Det är visserligen möjligt att skapa on-linerutiner för e-pengar där alla led i transaktionen genomförs omedelbart. Så sker emellertid inte. Rutinema knyts ofia till den vanliga clearingen mellan de finansiella instituten, men även andra rutiner förekommer.

I den mån utgivningen av e-pengar i vid mening leder till minskad

en efterfrågan på kontanter sker en omfördelning av ränteinkomster mellan utgivare, och centralbanken. Eftersom syftet med e-pengar brukar att

vara ersätta kontanter, inte medel på konton, sker dock vanligtvis inte någon sådan omfördelning mellan konsumenter och finansiella institut. De finansiella instituten kan emellertid tillgodogöra sig den s.k. floaten; dvs. ränteinkomster som uppkommer till följd av tidsglapp när medel ännu inte har bokförts på mottagarens konto.

E-pengar i vid mening kan också tillhandahållas i olika valutor och växling kan ske mellan valutor. Dessutom förekommer låtsasvalutor, t.ex. CyberBucks. E-pengar brukar också återbetalbara, dvs. förenade med

vara en rätt för innehavaren att erhålla lagliga betalningsmedel på motsvarande

belopp.

Den närmare utfonnningen av dessa rutiner kan betydelse för

vara av bl.a. vissa sakrättsliga och konsumenträttsliga frågor.

3.2.

Kortpengar

3.2.1. Kortet

Rutiner för inte är knutna till individualiserade konton bygger

e-pengar som vanligtvis på kontokortsliknande plastkort försedda med chip43. I många fall är sådana kort aktiva och kan inte bara lagra data utan kortets egen dator kan också utföra vissa operationer och beräkningar har säkerhetsmässig

som betydelse. Chipet i ett aktivt kort kan sägas ha vissa likheter med PC

en men fimgerar aldrig självständigt utan del ett system, oftast med

som en av speciella betalterminaler. Kortet fungerar därvid hjälpmedel för att hålla

som reda på bl.a. mängden kvarvarande värdeenheter och slag valuta t.ex.

av SEK. Det fysiska innehavet mynt och sedlar i börs ersätts alltså

av en av

43 Enligt Standardiserad definition chip bärare integrerad krets

en är en av en som

fotografisk väg framställts ett underlag. Chipet kan t.ex. minne och

rymma

datorprogram.

42 E -pengar

kortet med därpå lagrade värdeenheter i form av fasta valörer eller saldon som räknas upp och ned.

Ett skäl för att använda kort med chip och särskilda kortterminaler är behovet fysiska skydd för databehandlingen. En säker miljö för digitala

av värdeenheter är betydelsefull vid bl.a. lagring och behandling av lösenord, krypteringsnycklar och uppgifter om saldon m.m.

Ett annat skäl för att använda aktiva kort är den legitirnations- och kontrollfunktion de fyller, inte bara vid hanteringen av digitala värdeenheter

avsnitt 3.2.4 utan också i sådana sammanhang där innehavaren skall

identifieras elektroniskt eller t.ex. förse en betaltransaktion med digital signatur.

3.2.2. Kortterminaler

De terminaler används vid betalningar med kort är också av betydelse

som från säkerhetssynpunkt. De kan precis som korten vara baserade antingen på saldon som räknas upp eller ned eller instrument som representerar fasta värden; jfr t.ex. sedlar och checkar.

I vissa fall är dessa rutiner sammankopplade med konton hos finansiella institut så att värdeenheter som förvaras i en terminal kan knytas till förändringar på vissa konton. I andra fall förvaras instrumenten bara i tenninalen.

3.2.3. Olika typer av kort

Olika typer av kort har beskrivits av Betaltjänstutredningen i slutbetänkandet Betaltjänster SOU 1995:69. Där framgår bl.a. följande.

Med kontokort menas ett kort som ger tillgång till ett eller flera konton så att varje transaktion kan kopplas ihop med ett individualiserat konto. Redan innehavet av kortet ger en presumtion för att innehavaren har dispositionsrätt till kontot. Vanligtvis krävs dock även att betalaren, vid manuella rutiner, företer ett identitetskort eller, vid elektroniska rutiner, anger ett lösenord. Betalaren skall normalt också underteckna en pappersbaserad köpnota respektive ge något slags klartecken.

De olika funktioner kortet kan vara förenat med gör det till ett

0 debetkort nyttja ti11godohavande44,

44 Ett kontokort for betalningar, kan användas för belasta tillgodohavande

som att ett

ett konto. Synonymt används även begreppet bankkort, en term som dock

SOU 1998: 14 E-pengar 43

o kreditkort belasta kreditutrymme45, o betalkort belasta kreditutrymme45, eller 0 uttagskort kontanter från terminal47.

Kontokorten används alltså i vissa fall för att förfoga över redan inbetalade medel, i andra som kreditrnedel, och graden av betalningsanstånd eller avsaknaden av sådant anstånd fungerar som huvudsaklig indelningsgrund. När det finansiella institutets kreditgivning har begränsats till vad som krävs för debiterings- och betalningsrutinema talar man om betalkort, annars om kreditkort Dessa korttyper brukar i övrigt huvudsakligen följa samma regler och ett kort kan samtidigt fylla tvâ eller flera dessa funktioner.43

Betaltjänstutredningen har också behandlat s.k. förbetalda kort, en beskrivning som tar sikte på

o kortets egenskaper; det skall kunna hantera information om att ett

visst värde har reserverats för användning av kortet, och

0 var det reserverade värdet förvaras; värdet f°ar inte finnas på ett

individualiserat k0nt0.49

I sitt förslag till lag om betaltjänster har Betaltjänstutredningen definierat förbetalt kort som ett kort som kan innehålla information att det finns

om medel reserverade för betalningar med kortet, om medlen inte finns på ett individualiserat k0nto.5° Eftersom kort fyller denna funktion i vart fall

som teoretiskt kan ges ut också på kredit jfr de beskrivna kreditrnynten

avsnitt 2.2.4 har jag här valt termen kontantkort.-51 Sådana kort kan

——

endast torde omfatta kort utgivna av banker, och som lätt kan missforstås eftersom

banker också ger ut kort som ger tillgång till en kredit. Beträffande denna och

följande definitioner, se SOU 1995:69 15 f.. 45 Ett kontokort för betalningar, kan användas för belasta kreditkonto.

som att ett

Utnyttjad kredit får regleras genom uppdelade betalningar. 45 Ett kontokort for betalningar, kan användas för belasta kreditkonto.

som att ett

Utnyttjad kredit skall regleras i ett sammanhang inom en kortare tid, normalt 30-45

dagar. 47 Ett kontokort kan användas enbart för kontantuttag från elektronisk

som en

terminal. Kortets uttagsmöjligheter är oftast av debetkaraktär. 48 Sevidare SOU 1995:69 15 104 ff. och 307

s. 49 Jfr 38.

not 50 Se vidare SOU 1995:69 16, 127 fl‘. och 309 Definitionen innebär alltså

att

någon förbetalning inte anses ha skett om beloppet kvarstår kortinnehavarens

konto men har reserverats för betalningar med kortet. 51 Det finns egentligen inte någon klar mellan betalningsinstrument och

gräns

kreditinstrument Ds 1993:56 29.

44 E -pengar

förenkla betalningen av en viss tjänst som kortutgivaren tillhandahåller, t.ex. Telias telefonkort.

Interna kort single-purpose car som t.ex. ICA:s kundkort fyller närmast funktionen att vid köp utpeka kortinnehavaren som berättigad att åtnjuta kontodebitering istället för t.ex. kontant betahiing. I andra fall ställs korten ut av särskilda företag kortföretag som genom avtal

anslutningsavtal knyter en mängd säljföretag till sig. Sådana externa kort

multi-purpose card syftar som framgått till att ersätta kontanter i många olika sammanhang och i förhållande till en mängd aktörer.

3.2.4. Kortens funktion

Förvaringen av digitala värdeenheter på kort gör, som framgått, det möjligt att bära med sig dessa i börs.52 Innehavet kortet fungerar därvid

som en av vanligtvis ett slags bevis rätten att disponera medlen. Den

som som innehar kortet utan att någon identitetskontroll görs vid transaktionen

ses -

som legitimerad att förfoga över medlen, på motsvarande sätt som den som innehar kontanter. De kontroller som sker begränsas i princip till att värdeenhetema är äkta och inte redan har spenderats.

Detta kan jämföras med kontokortet som i första hand är ett bevis om att en på kortet nanmgiven person innehar eller har dispositionsrätt till ett individualiserat konto hos ett institut, i regel framgår kortet.

vars namn av Kontot kan vara med eller utan kredit. Vid dispositioner över medel på kontot fyller kortet även den redan beskrivna legitimationsfunktionen se avsnitt 3.2.3.

Medan det vid kontantköp endast föreligger ett avtal om överlåtelse samt en kontant betalning med de rättsverkningar som följer när ett lagligt

betalningsmedel överlämnas -tillkommer här kontoavtalet med tillhörande bestämmelser om kortet och dess hantering samt om kredit. När kortet ges ut och kontot förs det företag också tillhandahåller de eller

av som varor tjänster som avses betalas med kortet interna kort utgör transaktionen endast en sedvanlig affär mellan två parter. En köpnota utgör endast ett godkännande av att mottagaren tar i anspråk medel redan ingår i dennes

som

fönnögenhctsmassa. När betalningsmottagaren inte för kontot, torde köp-

notan däremot utgöra en anvisning papper eller i elektronisk form.

—-

52 Denna analogi brukas dock vid marknadsföring andra funktioner

att även

innefattas.

E-pengar 45

3.3.

Nätpengar

E-pengar som förekommer på annat medium än kort t.ex. på inne-

havarens hårddisk och förmedlas över öppna nät brukar kallas nätpengar.

- Dessa skyddas inte av särskilda hårdvaror utan endast av programvaror och kryptograñska rutiner samt av administrativa åtgärder. Härvid används begreppet e-pengar ofta i en vid mening som innefattar både digitala värdeenheter och medel på individualiserade konton. Medan värdeenhetema i sig avses representera den betalkrafi de står för, används de övriga digitala instrumenten jfr traditionella undertecknade urkunder endast till att förfoga över individualiserade kont0n.53

Riktiga nätpengar, dvs. sådana som utgörs av digitala värdeenheter, är ovanliga. I Sverige torde användningen av sådana rutiner vara mycket begränsad. Däremot pågår en snabb utveckling för att signera digitala dokument och kommunicera dem med finansiella institut, via öppna nät. Visserligen rör dessa rutiner inte digitala värdeenheter utan betalningsorder och liknande, men säkerhetstekniken är densamma. Som exempel kan nämnas de nya banktjänster som erbjuds via bl.a. Internet där kunden initierar transaktioner med hjälp av sin persondator istället för att underteckna pappersbaserade blanketter Electronic Banking.

Dessa rutiner skyddas med de i avsnitt 2.4.4 berörda kryptografiska metoderna för att säkerställa transaktionens autenticitet, dvs. att värdeenheterna respektive dokumenten har ställts ut av en behörig person och att innehållet inte förvanskats. Medan riksbanken utfärdar sedlar där firmatecknarens underskrift ersätts med avancerat tryck, numrering m.m. för att säkerställa sedelns äkthet använder de finansiella instituten alltså digitala signaturer eller liknande tekniska rutiner för att säkerställa de digitala värdeenhetemas äkthet; institutet signerar t.ex. valör och digitalt sedelnummer.

53 Alternativt skulle med beteckningar mjukvaru- respektive

man som t.ex.

hårdvarupengar kunna undvika missförstånd när betalningar med kort sker via nät.

Nät används för något led i nästan alla betalsystem, och produkter börjar nu

komma for att via t.ex. Internet betala med användning av sådana kort som förut

användes endast i automater och särskilda terminaler hos säljföretag. Det

pedagogiska värdet av den för gemene man vanligtvis lätt uppfattbara gränsen

mellan kort- och nätpengar bör dock inte underskattas. 54 I praktiken härvid sådanarutiner bygger digitala värdeenheter i form

är som av

fasta odelbara valörer ovanliga, såväl kort som hårddisk, eñersom de kräver

särskilt kraftfulla aktiva kort och avanceradekrypteringsrutiner.

46 E-pengar SOU 1998: 14

På motsvarande sätt förser kunden betalningsorder m.m. med digital signatur istället för att underteckna vanliga anvisningar, uttagskvitton etc.

3.4. Typfall av digitala värdeenheter

3.4.1. En modell

För att underlätta beskrivningen av säkerhets- och rättsfrågor i anknytning till e-pengar bör en grundläggande indelning göras i vissa typfall av digitala värdeenheter. En sådan indelning kan naturligtvis inte ta sikte på alla de ovan beskrivna faktorerna, även dessa i någon mån kan ha inverkat på

om utfommingen av en betaltjänst. Jag har istället utgått från följande särskilt betydelsefulla egenskaper; om hanteringen är baserad på

0 nät- eller kortpengar 0 direktanslutning eller fristående rutiner, och

0 transfererbara värdeenheter eller sådana löses efter varje trans-

som

aktion.

Den modell som då framträder kan illustreras med följande ñgur, som förklaras närmare i det följande.55

55 Angående begreppen och digitala värdeenheter, vidare avsnitt 2.1 och

e-pengar se

3.1.1. 55 Även andra sorteringsgrunder de i figuren

än som nämns är av betydelse från

rättsliga utgångspunkter; bl.a. frågor om o vilken grad av anonymitet en viss rutin erbjuder o hur en betalning awecklas 0 ränta och växling mellan valutor 0 behandling av digitala värdeenheter som inte spenderas.

För en generell indelning i typfall är dessa indelningsgrunder emellertid inte

lämpliga. Detsamma gäller vissa tekniska och administrativa variationer, t.ex. val

av kryptografisk lösning och av digital representationsform for värdeenhetema i

form av ackumulerade saldon eller fasta valörer.

E-pengar 47

Direktansluten on-line Fristående off-line

transfererbart Transfererbart

Nät

ecaSh mjukvarubaserat i

Kort re st Mondex

Proton hårdvaru- alte 1 baserat d elt sky

3.4.2. Nätpengar on-line

Den kategori av e-pengar som i figuren ovan beskrivs som nätpengar on-line kännetecknas av att det saknas sådana fysiska skydd mot missbruk som chipkort och särskilda terminaler ger.57 Istället kontrolleras mot en central dator hos utgivaren eller någon i dennes ställe, för varje transaktion, att värdeenheten är äkta och inte redan har spenderats.

Utfärdaren har alltså i princip kontroll över varje betalning. Samma värdeenhet kan inte användas flera gånger och transfereringar kan inte ske mellan t.ex. två privatpersoner utan kontakt med utfardaren. Detta hindrar emellertid i princip inte att en mottagare av sådana värdeenheter, istället för inlösen, kan använda den mottagna betalkraften för att i sin tur betala med epengar. Kontakten med utfardaren vid varje transaktion utesluter inte heller anonymitet.

De flesta tillämpningama av e-pengar on-line hör hemma inom denna kategori. Ett exempel på en avancerad sådan lösning är det holländska

57 Jfr säker fysisk förvaring och transport av sådana unika svårkopierade exemplar

som vanliga sedlar.

48 E-pengar

företaget DigiCashs system för digitala värdeenheter; s.k. e-cash se vidare beskrivningen i bilaga 2.

3.4.3. Nätpengar off-line

Nätpengar off-line kännetecknas av att det saknas såväl fysiska skydd mot missbruk som kontroller mot en central dator för varje transaktion. Frågan är då hur det skall kunna säkerställas att de digitala värdeenheter som erbjuds som betalning är äkta och inte redan har spenderats.

I detta sammanhang aktualiseras också en annan aspekt av betydelse för dels säkerheten, dels hur träffande analogin med mynt och sedlar blir, nämligen om en viss värdeenhet kan transfereras flera gånger och i olika riktningar, t.ex. från privatperson till privatperson, eller endast gång och i

en en riktning; från kund till säljställe för att sedan lösas in.58 Skulle nätpengar ofi’-line kunna transfereras gång på gång finns påtagliga risker för manipulationer m.m. som inte är kontrollerbara, med hänsyn till bl.a. bristen på revisionsspår och risken för att de digitala värdeenhetema mångfaldigas. Det finns därför endast teoretiska modeller för transfererbara nätpengar offline.

För s.k. mikrobetalningar, dvs. transaktioner som uppgår till bråkdelar av

cent, finns emellertid några enstaka exempel på off-linerutiner för en nätpengar som inte är transfererbara. Därvid brukar uttryckligen framgå att säkerheten är anpassad endast för ytterst begränsade belopp. Vidare brukar de administrativa skyddsåtgärdema sådan utformning att de delvis

ges en skall kompensera avsaknaden hårdvaruskydd och central äkthets- och

av spenderingskontroll.

Som exempel på en sådan rutin kan nämnas Millicent från Digital Equipment Corporation. Det är visserligen inte fråga om något rent exempel på ojf-linerutiner. Eftersom varje handlare ger ut sina egna digitala värdeenheter skulle systemet kunna ses både som slutet och on-linebaserat. Millicent fungerar emellertid i praktiken som ett generellt betalningsmedel genom att s.k. mäklare agerar som mellanhänder, utan någon central kontroll av transaktioner m.m. se vidare bilaga 2.

58 Vid transaktioner on-line blir denna fråga knappast aktuell eftersom utfardaren

eller någon som är i dennes ställe då i princip har kontroll över varje

—— —

betalning.

SOU 1998: 14 E-pengar 49

3.4.4. Kortpengar

Utvecklingen av kontantliknande betalningsrutiner baserade på kort med chip har varit särskilt snabb. För närvarande finns två europeiska projekt CAFE och Clip från Europay och tre med litet större spridning Mondex, Proton och Visa Cash. Till dessa kommer mängd nationella tillärnp-

ningar. En genomgång nyligen gjorts den Europeiska Kommittén för

som av Standarder Bankområdet omfattar 16 sådana tillämpningar. Därvid har olika nationella projekt baserade på samma koncept inräknats, medan projekt som fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas har länmats utanför.

Tillämpningar för kortpengar har såvitt avser svenska förhållanden

- begränsats till e-pengar som transfereras endast från korthavare till säljställe och därifrån till ett finansiellt institut för inlösen och sedvanlig clearing. Det registreras på ett skuggkonto vem som förvärvar ett kort. Vidare registreras varje transaktion efter inlösen. Intemationelltñnns det emellertid tillärnpningar för kort bygger på i princip fri transfererbarhet, så att de

som en digitala värdeenhetema kan hanteras på ett sätt som ligger betydligt närmare betalningar med kontanter. Dessa variationer har direkt betydelse för frågor om bl.a. anonymitet, aweckling betalningar och hantering digitala

av av värdeenheter som inte spenderas.

De kortbaserade tillämpningama är avsedda för betalningar ofi’-line. Av kostnadsskäl förekommer knappast ett dubbelt skydd dvs. kort59 för

transaktioner on-line eftersom nuvarande användning tar

- av e-pengar sikte på betalningar av mindre belopp. Av kostnadsskäl är också användningen av asymmetrisk kryptograñ begränsad, trots att hårdvaruskyddet för kortrutiner ofl-line därmed skulle kunna inskränkas så att särskilda skyddade betalterminaler inte längre behövs. Värdeenhetema kan nämligen då åkthetsprövas med nycklar som inte behöver hållas hemliga. Asymmetriska rutiner förutsätter emellertid kraftfullare chip för de matematiska beräkningarna och ökar därmed kostnaden för kort.

Som exempel på kortpengar som inte är transfererbara annat än från korthavare till säljställe för inlösen och där varje transaktion kan spåras via skuggkonton kan nämnas Protonsystemet. Det år med denna typ

av kortpengar som försök har gjorts i Sverige. Ett annat system av motsatt karaktär är Mondex, bygger på transfererbara värdeenheter

som som överförs helt anonymt vidare bilaga 2 angående dessa system.

59 Det bör jämförelse inte bör mellan chipkort och nuvarande

noteras att en göras

hantering av kontokort on-line. Kontokorten saknar det fysiska skydd chipet

ger.

50 E -pengar

3.5. av kontobaserade e-pengar

Typfall

Andra tillämpningar bygger på betalningar mellan individualiserade konton. Sådan registrering och kommunikation i elektronisk form har sedan länge förekommit inbördes mellan t.ex. banker eller företag inom särskilda skyddade nät- utan att termen i vid mening har använts. I och

e-pengar med att kommunikation mellan enskilda och näringsidkare, mellan näringsidkare och direkt mellan enskilda börjat ske i elektronisk form har emellertid uttrycket e-pengar börjat florera också med den vida innebörd där även betalningsorder och andra dokument som signeras digitalt och anknytande omföringar på individualiserade konton innefattas.6°

Det är inte bara masstransaktioner i form av ständigt återkommande avtalsslut och betalningar som rör mindre värden som rationaliseras på detta sätt. Även betydelsefulla dokument och transaktioner på betydande belopp avses hanteras elektroniskt, ibland via öppna nät. De rutinerna

nya anpassas och kombineras härvid så att hela handels- och transaktionsmönster förändras.

I bilaga 2 beskrivs två kontobaserade tillämpningar First Virtual och CyberCash och en standard SET för sådana rutiner.

3.6. En

immaterialisering

3.6.1. Utgångspunkter

Olika typer av e-pengar i vid mening präglas av en härmning eller nära

av jämförelse med vissa traditionella rutiner. Förebilden vanligtvis både

avser en traditionell typ av instrument och ett i anknytning härtill vedertaget faktiskt handlande för att en betalning skall komma till stånd. Dessa rättsliga modeller eller analogier tar i första hand sikte på

0 mynt och sedlar kontantmodell

0 skuldebrev värdepappersmodell

0 anvisningar checkmodell

0 polletter förskottsmodell

60 För de fall där vanlig tidigare skrevs under manuellt införs alltså rutiner fu

en text

digitala signaturer. På t.ex. en bank går detta idag till så att underskriñen om

kundens utseende jämförs med en legitimation, medan verifieringen i IT-miljön

sker automatiskt.

SOU 1998: 14 E-pengar 51

Jag att i ett betänkande återkomma till dessa modeller och

avser senare frågan om hur de olika typerna av e-pengar bör bedömas från bl.a. civilrättsliga utgångspunkter. Här begränsas framställningen till vad är

som av betydelse från näringsrättsliga utgångspunkter.

3.6.2. Immaterialiseringen medlen

Betalningsmedlen har frikopplats från en fast fysisk värdemätare och utgör därmed endast en betalkrafi.

Den nominalistiska synen på pengar gäller sedan länge, både i den praktiska hanteringen och i den ekonomiska teorin. Även den juridiska doktrinen

om ger en splittrad bild av pengar torde det numera uppfattas som självklart att de medel, bestämda i SEK eller någon arman valuta, som skall presteras vid en betalning, utgör endast betalkraft. Som i betydelsen betalnings-

en pengar medel behandlas också inom nationalekonomin såväl kontanter som vissa

kortfristiga fordringar.

Denna immaterialisering av medlen har kommit till uttryck även vid utvecklingen av nya betalningsinstmment från guldstycken, till präglade

— mynt, till sedlar som kunde lösas in, till sedlar som inte kan lösas in, till bokpengar och slutligen till betalningar genom digitala registreringar på konton eller i form av digitala värdeenheter. Medlens immaterialisering har gjort det möjligt att knyta dem till instrument som i sig är närmast värdelösa

t.ex. en papperslapp med visst tryck men som allmänt godtas som - —— symbol för det aktuella penningbeloppet och därför kan användas för betalningar. Därmed ses det objekt som används för betalningen som direkt bärare av medlen.

Betalningsinstrurnenten kan också vara skilda från medlen såsom vid bokbetalningar där instrumentet, t.ex. en anvisning, endast fungerar som verktyg för att bokföringsâtgärder skall genomföras. Detta kan något förenklat beskrivas så att tillgodohavanden disponeras medan kontanter och vissa typer av materialiserade fordringar cirkulerar. Behållningen på ett konto utgör endast en oprioriterad fordran. Tilltron till sådana betalningar är ändå hög till följd av de åtgärder som vidtas för att säkerställa sådana fordringar. De risker framträder för betalningsmottagaren är därmed

som främst att det skulle saknas täckning på kontot eller att han vilseleds

genom brottsliga förfaranden.

52 E-pengar

3.6.3. Immaterialiseringen av instrumenten

Betalningsinstrumenten immaterialiseras genom att de nya rutinerna för betalningar inte förutsätter transport av fysiska saker, varken av kontanter eller av pappersurkunder, för att auktorisera transaktioner på individualiserade konton. Detta är av betydelse för bl.a. frågan om näringsrättsligt skydd.

3.6.3.1. Olika kategorier av instrument

De nya modellerna för kontantliknande och kontobaserade rutiner har det gemensamt att även betalningsinstrumenten immaterialiseras; från text och andra noteringar på mynt, sedlar, polletter, checkar, betalningsorder etc. till digitala data som kan överföras direkt mellan kort och terminaler eller mellan olika infonnationssystem. Härvid uppkommer frågan om e-pengar i vid mening, från rättsliga utgångspunkter i egenskap av instrument

- kan jämställas med sina pappersbaserade motsvarigheter, och frågan rör två kategorier av instrument;

0 digitala värdeenheter; objekt som i sig bär betalkraften, och

digitala dokument för att genomföra kontobaserade transaktioner. 0

Från rättsliga utgångspunkter uppkommer därvid frågan om vilka instrument

bör digitala motsvarigheter till t.ex. sedlar och vilka som bör som ses som

dokumentation för kontobaserade rutiner. En närmast teknisk ses som invändning mot att jämställa digitala värdeenheter med kontanter kan vara att vissa av dem har fonnen av ackumulerade saldon, inte av fasta valörer

t.ex. sedlar.61 Liknande jämförelser med traditionella rutiner kan som emellertid anföras för motsatt ståndpunkt, t.ex. att vissa registreringar som representerar digitala värdeenheter inte finns hos de finansiella instituten utan hos betalare och betalningsmottagare så länge värdeenhetema cirkulerar. I de fall där digitala värdeenheter efter inlösen registreras på skuggkonton hos de institut som ger ut dem blir likheten med traditionell kontoföring emellertid påtaglig.

61 I olika internationella sammanhang talas balance-based systems och token

money respektive "account money och "note-based systems, eller liknande. I en

rapport från BIS se not 40 ges följande definitioner: Balance-based system: an

electronic money system which the electronic funds are stored on a device as a

numeric ledger, with transactions performed asdebits or credits to a balance. Note-

based system: an electronic money system which the electronic funds are

represented records electronic notes that are uniquely identified a serial

number and are associated with a fixed, unchangeable denomination.

E -pengar 53

Jag har inte kunnat finna sådana avgörande fysiska eller tekniska skillnader mellan rutiner baserade på konton respektive digitala värdeenheter viss gränsdragning mellan dem framstår som självklar. De att en tekniska variationerna bör därmed inte avgörande för den rättsliga anses bedömningen. Jämför hur papperskvalitet tryckteknik etc. kan t.ex. samma användas för att framställa sedlar, checkblanketter och underlag för skriftliga betalningsorder till giroinstitut. Ändå fyller dessa instrument rättsligt och praktiskt helt olika funktioner. På motsvarande sätt kan samma hårdvaror —— och kryptografiska rutiner användas för att hantera såväl värdeenheter som kontobaserade betalningar. Den omständigheten att det inom vissa tillämpningar är tekniskt möjligt utifrån t.ex. registreringar för att skydda mot missbruk skuggkonton, att, sammanställningar, på bildskärm eller i utskriñ, som ser likadana ut generera kontoutdrag, bör inte heller avgörande för huruvida en viss som anses tillämpning skall kontobaserad. Istället bör rättslig bedömning av ses som en baseras på uppdelning utifrån ändamål och funktioner. e-pengar en

3.6.3.2. Instrumentens karaktär

I den traditionella miljön är det ofta avgörande har besittningen till vem som kontanter och dokument, eftersom särskilda rättsverkningar knyts till överlärnnandet instrument. De digitala motsvarighetema är emellertid endast av unika signalmönster och IT bygger på ständiga kopieringar, t.ex. när som data skall läsas mellan två enheter eller befordras via nät; se avsnitt 2.4. I de beskrivningar vanligtvis bl.a. i material från de intersom ges, nationella arbetar med i vid mening, brukar denna fråga organ som e-pengar

endast antydas ett behov skydd mot dubbelspenderingar. I själva

som av verket är det emellertid denna punkt som de rättsliga komplikationema

framträder. Avgörande sådana praktiskt och rättsligt okomplicerade

är om förfaranden betalning överlänmande tradition kontanter med som genom av full äganderätt kan och bör överföras till IT-miljön; dvs. om digitala symboler kan hanteras med rättsverkningar som vid betalning med samma och sedlar. Annars torde lagbestärnmelser, synsätt och teoribildningar mynt förutsätter användning unika fysiska föremål bli delvis overksom en av samma i IT-rniljön. Om kvasimateriella digitala värdeenheter eller dokument godtas — — för sådana rutiner uppkommer istället frågan hur ett unikt skyddat exemplar

54 E-pengar

skall kunna pekas ut bland de kopior när data behandlas.52

som genereras I praktiken har de finansiella instituten vidtagit olika tekniska och administrativa skyddsåtgärder utmanande formulerat- kan sägas ta

som ——— sikte på

0 hur betalkrafi skall kunna knytas till ett unikt objekt när data-

behandlingen bygger på kopiering, och

0 hur registreringar och anknytande rutiner varigenom det finansiella institutet kan presentera uppgifter på ett vanligt konto skall

samma som vara utformade för ñistående från individualiserade konton.

att anses vara

Genom att utforma de digitala instrumenten symboler för betalkrafi

som digitala värdeenheter och den praktiska hanteringen karaktär

- ge samma som kontantbaserade rutiner föreligger kategori objekt

en ny av som samtidigt avses fylla funktioner av

0 fysisk karaktär; egenskapen unikt exemplar, och

0 immateriell karaktär; egenskapen att mobil, t.ex. vid överföring

vara via nät jfr avsnitt 2.4.3 datas karaktär.

För mitt fortsatta utredningsarbete är det härvid särskilt intresse

av om en besittningsövergång bör anses ske när digitala värdeenheter förs från betalare till betalningsmottagare eller rättsverkan omedelbart

om samma fullbordande av en rättshandling, sakrättsligt skydd etc. kan nås på

- annat sätt; utan registrering på konto eller sådana rutiner för att underrätta gäldenärer, s.k. denuntiation, knappast är praktiskt genomförbara i

som anknytning till masstransaktioner. Härvid aktualiseras också frågor var

om digitala värdeenheter bör anses förvarade. Jag att återkomma till detta

avser

i utredningens nästa betänkande, främst från civilrättsliga utgångspunkter.

62 Se vidare Datastraffrättsutredningens

sammanfattning av skillnader mellan

pappersurkunder och digitala materialiseringar SOU 1992:110 261 ff.

E-pengar 55

3.7. Överväganden

3.7.1. En definition av e-pengar

Mitt förslag: Med bör menas digitala värdeenheter som e-pengar används allmänna betalningsinstmment. Med digitala värdeenheter som därvid elektroniska registreringar medel kan användas för avses av som betalningar utan att finnas ett individualiserat konto.

7.1.1. Utgångspunkter oklara begrepp och gränser —

De tillämpningar i vid mening kallas e-pengar återfinns, som framgått, som på glidande skala ända från auktorisation kontobaserade överföringar en av till sedelliknande digitala värdeenheter i allt väsentligt anonyma som hanteras de kontanter. Bakgrunden är den övergång till IT och som om vore de satsningar på elektronisk handel görs på bred front. Härvid ses som nu betalningar ett led i mönster för handel och administration, se t.ex. som nya Europeiska Kommissionens dokument den 15 april 1997 A European Initiative in Electronic C0mmerce°°53 och arbetet inom FN:s handelskommissions UNCITRAL arbetsgrupp Electronic Commerce. Europeiska Kommissionen har vidare föreslagit åtgärder rörande epenga154 och arbete pågår med ett förslag till direktiv om e-pengar se vidare avsnitt 4.3. Dessa frågor behandlas också inom flera andra internationella Härvid har emellertid i vid mening definierats och organ. e-pengar beskrivits på skilda sätt och frågan vad med e-pengar har om som menas delvis dolts bakom t.ex. slagordsmässiga analogier med mynt, sedlar och

plånböcker

63 COM 97 51. 157, par. 64 Communication the European Parliament, to the Council, the European to Monetary Institute and the Economic and Social Committee, Boosting Customers’ Confidence Electronic Means of Payment the Single Market and a Commission Recommendation concerning Transactions Affected by means of an Electronic Payment Instrument, particular the relationship between issuer and holder. 65 Jfr uttrycket Electronic Data Interchange EDI egentligen står for överföring som meddelanden har strukturerats att datorer kan "forstå/agera utan direkt av som

56 E -pengar

I det direktivförslag kommissionen arbetar med definieras som nu epengar som "monetaiy value which 0 stored electronically electronic device such chipcard on an as a or a computer memory; 0 accepted as means of payment by undertakings other than the issuing institution; and 0 generated order to be put at the disposal of to users serve as an electronic surrogate for coins and banknotes for the of effecting purpose electronic transfers of limited value payments.

Kommissionen har dock utgått från skilda definitioner i olika sammanhang, beroende på syftet med arbetet. I ett sammanhang har tydlig uppdelning en gjorts mellan kontantkort och nätpengar, samtidigt det angivits som att denna gräns kan komma att raderas ut. Dessutom har kortpengar delats i

single-purpose, limited-ptupose and multi-purpose prepaid cards, utifrån

t.ex. sådana faktorer som i vilken omfattning och tjänster kan betalas varor med korten, antalet berörda parter och huruvida medel kan överföras endast till vissa säljställen eller i flera riktningar såsom mellan olika korthavare. I ett annat sammanhang har kommissionen, med hänsyn till den snabba utvecklingen av nya rutiner och önskemålet globala lösningar, förklarat om sig vilja undvika strikta klassificeringar och definitioner vad av som menas med vissa instrument eller tjänster för betalning och det har förekommit att e-pengar definierats så vitt att innefattat Electronic Funds Transfer, man Electronic Purses and Electronic Cash. En analys av e-pengar har gjorts inom Bank for International Settlements BIS, som är ett gemensamt för centralbankema. I förorgan en rapport klaras att begreppet ofia används lösligt med avseende på rad e-pengar en betalmekanismer för detaljhandeln. "E-money products definieras där som "‘stored-value’ or ‘prepaid’ products which record of the funds a or ‘value’ available to a consumer stored electronic device in the on an consurner’s possession. Därvid sägs bl.a. till skillnad från att e-pengar, single-purpose prepaid cards, är avsedda för generell användning och att sådana rutiner skiljer sig från produkter för åtkomst till vanliga

access

mänsklig medverkan. I praktiken har tennen EDI dock kommit användas att som beteckning allt möjligt skall klang och bra, i som ges en av att vara nytt t.ex. samband med marknadsföring.

E-pengar 57

betaltjänster t.ex. att använda en PC för att göra en kreditkortsbetalning

eller att överföra order för överföring medel mellan bankkont0n.56

en av

Detta bör jämföras med UNCITRAL:s Model Law On International Credit Transfers, från 1992, enligt vilken ‘Funds’ or ‘money’ includes credit in an account kept by a bank and includes credit denominated a monetary unit of account that established by an intergovernmental institution by agreement of two States, provided that this law

or or more shall apply without prejudice to the rules of the intergovernmental institution or the stipulations of the agreement.

7.1.2. Mitt förslag

Om e-pengar skulle definieras så att alla registreringar av betalningsmedel i elektronisk form innefattas mister termen sitt värde som sorteringsbegrepp. Detta gäller särskilt i anknytning till individualiserade konton hos finansiella institut. Dessa konton har sedan länge förts med datorer och betalningar mellan finansiella institut har skett elektroniskt, utan att betecknas som epengar, digitala kontanter eller liknande. I och med att de finansiella instituten börjat kommunicera elektroniskt med sina kunder har en mer löslig användning av begreppet e-pengar dock uppkommit där ibland både bokpengar och digitala värdeenheter omfattas, trots de grundläggande skillnader som finns mellan sådana tillämpningar.

Vad som i första hand behöver avgränsas och definieras inom ramen för mitt uppdrag är sådana nya rutiner där värdeenheter i digital fonn förs från betalare till betalningsmottagare utan att traditionella bokpengar, kontanter eller värdepapper anses föreligga. Det är på detta område som nya rätts-

66 Följande beskrivning under rubriken "Glossary". Electronic e-money:

ges money

monetary value measured currency units stored electronic form on an

electronic device the consumers possession. This electronic value can be

purchased the consumer and held on the device and reduced whenever the

consumer uses the device to make purchases. This contrasts with traditional

electronic payment transactions such as those with debit or credit cards which

typically require on-line authorisation and involve the debiting of the consumer’s

bank account after the transaction. There are two different types of electronic

devices: prepaid cards and prepaid software products. With prepaid cards, the

electronic value stored on a computer chip or integrated circuit embedded

the card and value typically transferred by inserting the card a card reader.

With software products, the electronic value stored on the hard disk of a

computer and transferred over communication networks such as the Internet

when payments are made. Implications for central banks of the development of

electronic money, Basle, October 1996.

58 E-pengar

frågor aktualiseras och som osäkerheten är särskilt påtaglig om hur tjänsterna bör sorteras i regelverket. För bokpengama finns däremot redan termer konton, betalningsorder, etc. och en jämförelse med urkimder

- — ligger närmare till hands analogi med kontanter.57

än en

Jag föreslår därför en definition av e-pengar som inte omfattar medel som är knutna till vanliga konton hos finansiella institut. Sådana digitala värdeenheter kan beskrivas som elektroniska registreringar av medel som kan användas för betalningar utan att finnas på ett individualiserat konto.53 Denna avgränsning bygger på Betaltjänstutredningens definition av förbetalda kort; se avsnitt 3.2.3. Mitt uppdrag är emellertid inte inskränkt till kortbaserade rutiner. Även digitala värdeenheter förvaras inne-

som av havama, t.ex. på hårddiskar, bör innefattas.

Att mitt förslag till definition formulerats så att medlen kan användas för betalningar beror på att de digitala värdeenhetema kan användas också för transaktioner som inte utgör betalningar.59

Därutöver föreslår jag en avgränsning som enklast kan beskrivas genom en jämförelse med värdemärken, vilka kännetecknas av att instrumenten gäller endast vid betalning vissa eller tjänster och vanligtvis

av varor förvärvas från den som tillhandahåller nyttigheten. I princip bör begreppet epengar begränsas till sådana tjänster som avses fungera mera allmänt för betalningar. Elektroniska motsvarigheter till t.ex. kuponger för kollektivtrafiken och kort för betalningar i telefonautomater bör alltså inte innefattas; jfr hur traditionella spårvägskuponger och polletter till varuautomater inte anses utgöra mynt och sedlar även om instrumenten till det yttre är av samma karaktär. Syftet med värdemärken är nämligen inte att mera allmänt ersätta mynt och sedlar och behovet av författningsreglering torde därmed bli försumbart. Vanliga förskottsbetalningar kan spenderas med

som användning av digitala värdeenheter på t.ex. kort eller hårddisk eller motsvarande förfaranden baserade på krediter bör alltså undantas.7°

67 Därmed har inte de rättsfrågor rör bokpengar redan skulle ha

sagts att som

klarlagts; jfr avsnitt 1.3. 68 Att dessa digitala symboler for penningmedel kan utformas ackumulerade

som

saldon, fasta odelbara valörer eller hybrider härav har redan framgått. 69 Se vidare fotnot 5

nr ovan. 7° Medlen vanligtvis forbetalda i den meningen innehavaren

är att genom t.ex.

överföring från sitt konto eller kontant betalning skall ha tillfort utfärdaren ett

värde som motsvarar e-pengama. Det är emellertid fullt möjligt att ge ut digitala

värdeenheter mot ersättning i eñerskott; jfr att låna ut mynt och sedlar.

SOU 1998: 14 E-pengar

Detsamma bör gälla för sådana betalningar som avses i l kap. 2 a§ bankrörelselagen; se avsnitt 4.1.2.2. Hur denna avgränsning görs är emellertid till stor del en lagteknisk fråga. Antingen kan en vid definition av epengar införas i förening med en föreskrift om att de pollettliknande tillämpningama de elektroniska värdemärkena undantas från tillämp-

- ningsområdet för en reglering av e-pengar, eller också kan ett sådant undantag tas redan i själva definitionen.

För att ta tillvara de associationer som traditionell terminologi ger

en föreslår jag följande. Med e-pengar menas digitala värdeenheter som används som allmänna betalningsinstmment. Digitala värdeenheter är elektroniska registreringar medel kan användas för betalningar utan

av som att finnas på ett individualiserat konto.

Även med de föreslagna begränsningarna blir dock spännvidden stor

mellan olika typer av e-pengar; jfr sådana ytterlighetsfall där betalningar

0 är knutna till och helt kan följas via skuggkonton, eller 0 är anonyma och kan cirkulera fritt mellan olika aktörer.

Ytterligare uppdelningar kan därför behövas. Dessa skillnader f°ar emellertid tas upp på varje område för sig, i den mån de visar sig vara av betydelse för den rättsliga bedömningen.

3.7.2. Gränser mot kontanter, konton, värdepapper, m.m.

Frågan är då hur de föreslagna definitionerna förhåller sig till kontanter och bokpengar m.m. Detta berörs dock endast översiktligt för att inte föregripa de civilrättsliga frågor som avses behandlas i utredningens nästa betänkande.

7.2.1. E -pengar respektive traditionella instrument

En klar gräns bör kunna dras, mellan e-pengar å ena sidan och sedvanliga kontanter, skuldebrev och anvisningar å den andra, med stöd av de jämförelser som jag har gjort av traditionella instrument och digitala data se avsnitt 2.3 och 2.4. Medan e-pengar som instrument endast är ett originalinnehåll som representeras av data utgör mynt och sedlar unika fysiska föremål; originalexemplar. Samma skillnad finns mellan digitala dokument och traditionella urkunder.

De digitala värdeenhetema bör därmed enkelt kunna skiljas från traditionella instrument.

60 E -pengar

7.2.2. Värdeenheter och andra digitala instrument

Olika typer av digitala instrument behöver också kunna skiljas från varandra. Mitt förslag till definition av e-pengar innebär att de digitala motsvarighetema till betalningsorder, anvisningar och andra dokument inte utgör e-pengar eftersom de inte representerar ett självständigt värde. De fungerar istället som underlag för transaktioner med medel finns på

som individualiserade konton eller dokumenterar fordringsförhållanden som inte är knutna till vissa medel.

Även denna gränsdragning bör kunna göras tydlig, det kan vad

om anges som menas med ett konto och om e-pengar kan skiljas från värdepapper.

7.2.3. Konton

Ett konto i en bank eller ett annat finansiellt institut är ett avräkningsförhållande som har tillkommit genom avtal mellan kontohavaren och det kontoförande institutet. Avtalet innebär att alla betalningar som görs till det kontoförande institutet och som är avsedda för insättning på kontot räknas kontohavaren till godo medan alla utbetalningar från kontot avräknas. Insättningar och uttag kvittas; se vidare bankrörelselagens definitionen av bankrörelse avsnitt 4.1.2.1 och följande uttalanden i lagmotiven."

Med inlåning avses redan enligt gängse språkbruk någon form av insättning av medel som insättaren ensam, eller tillsammans med annan kontohavare, förfogar över. Det är således fråga om en deposition av pengar vilka insättaren har krav återbetalning. Vidare förutsätts någon form av kontoförhållande, dvs. ett ramavtal enligt vilket kontohavaren får göra fortlöpande insättningar. Storleken de insatta beloppen har inte bestämts

förhand. behållningen är nominellt bestämd, Insatta medel är disponibla genom att de i normalfallet är omedelbart tillgängliga for uttag vid anfordran. Detta moment i inlåningsavtalet gör kontot särskilt ägnat att anslutas till ett eller flera generella betalningsinstrument.

I detta sammanhang är det tillräckligt att slå fast att ett inlåningskonto är något annat än det finansiella institutets räkenskapsmaterial72 och att e-

71 Prop. 1995/96:74 97.

s. 72 Betaltjänstutredningen har anfört begreppet konto utgår från den betydelse

att som

följer av bokforingslagen och avser en avräkning som fortlöpande avspeglar de

ekonomiska förhållandena mellan kontohavaren och kontohållaren SOU 1995:69

s. 307. Andra har hävdat att detta skulle vara fel och att ett bankkonto i grunden

skulle vara någonting helt annat än ett konto i redovisningssammanhang Lehrberg,

Moderna betalningsfonner, s. 26 not 3. Därvid har anförts bl.a. följande. Ett

bankkonto är ett avtalsforhållande, inte en plats i bankens bokföring, och

E-pengar 61

har fört med sig ny tredje kategori, skuggkonton, som avses ge pengar en det underlag behövs för att skydda transaktioner med e-pengar ñån

som manipulationer och missbruk.73 I anknytning till förekommer också

e-pengar termen floatkonto eller "samlingskonto" för att beteckna utgivarens registrering medel ingår i den egna fönnögenhetsmassan men som

av som motsvaras utgivna e-pengar. Dessa uppgifter preciseras i vissa system

av genom nämnda skuggkonton.

En avgränsning bör härvid i huvudsak kunna göras utifrån

av e-pengar rutinerna för betalning. Om betalaren förfogar över medlen utan att identifiera sig eller så att det helt saknas sådana betahiingsorder,

annars anvisningar eller liknande digitala instrument varigenom kontobaserade förfoganden sker, bör det för att undvika komplicerade teoretiska

överbyggnader och pressade tolkningar redan av praktiska skäl undvikas

att behandla medlen bokpengar. I övrigt bör denna gränsdragning ske

som utifrån civilrättsliga överväganden som jag återkommer till i ett senare betänkande.

Redan den omständigheten att registreringar på skuggkonton kommer att ske och att det däreñer blir möjligt att i huvudsak följa transaktionerna bör dock inte göra medlen till bokpengar. Detta kan jämföras med en hantering

kontanter där samma uppgifter antecknas som vid betalningar via ett av inlåningskonto. Att transaktionerna finns noterade gör naturligtvis inte mynt och sedlar till bokpengar.

7.2. Värdepapper och kontanter

Vid överväganden instrumentens karaktär bör vidare beaktas att skillna-

av derna mellan traditionella fordringsbevis och kontanter inte är så stora. Detta gäller särskilt för sådana skuldebrev där fordringar har knutits till dokumenten så att ett godtrosförvärv utsläcker andras rätt. Ett traditionellt sådant dokument kan visserligen omsättas som en lös sak men det är ett fordringsbevis till sin karaktär och inte, som mynt och digitala värdeenheter, ett betalningsmedel som representerar ett självständigt värde.

redovisningen for kontot avspeglar inte ‘de ekonomiska förhållandena mellan

kontohavaren och kontohållaren utan visar endast ett saldo som hänför sig till det

specifika avräkningsförhållande som det aktuella kontot representerar. 73 På kontanter och bokpengar kompletterats med kategori,

samma sätt som en ny e-

pengar, har alltså konton som hör till räkenskapsmaterialet och inlåningskonton

kompletterats med skuggkonton.

62 E-pengar SOU 1998: 14

Vid en närmare jämförelse sådana fordringsbevis och kontanter är det

av dock inte lätt att finna hållbara skiljelinjer. Visserligen är endast mynt och sedlar lagliga betalningsmedel men därutöver synes skillnaden mellan dessa objektkategorier, inom ramen för säkra rutiner, bestå endast i att kontanter är allmänt accepterade och därmed hanterbara rent praktiskt. Skulle t.ex. Riksbanken i lämpliga valörer ge ut löpande skuldebrev ställda till innehavaren, som blir allmänt accepterade, är skillnaderna i förhållande till sedlar inte lätta att ange. Dessa frågor avses behandlas senare i anknytning

till den civilrättsliga bedömningen betalningar med

av e-pengar.

Näringsrättsliga frågor

4.1. Gällande rätt

Allmänt

Inom den finansiella sektorn finns ett antal etablerade verksamhetsformer. Dessa omges av ett omfattande regelverk, som i huvudsak motiveras utifrån tre grundläggande skyddsintressen; stabilitet, sundhet och effektivitet.

Av särskild betydelse är den inlåning, har förbehållits de

som verksamheter som bedriver bankrörelse. Som skäl för en särreglering av sådan verksamhet har i första hand anförts det s.k. systemskyddsintresset, dvs. behovet av att säkerställa ett stabilt betalningssystem. Det har härvid ansetts särskilt viktigt att värna sådana kontofonner som är ägnade att integreras i betalningssystemet, t.ex. transaktionskonton som är sammanlänkade med någon form generell betalningsrutin; jfr Ett annat

av e-pengar. skäl för särskilda skyddsregler bankomrâdet är det rena konsumentskyddsintresset. Instabilitet i de verksamheter som förvaltar hushållens transaktions- och sparmedel skulle kunna allvarliga konsekvenser för berörda hushåll.

Med utgångspunkt från vår nationella reglering aktualiseras utöver

banker kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag som tar emot

medel på konto. Vidare har ett system införts för garanti beträffande insättningar, för att stärka konsumentskyddet och komplettera den övriga skyddsreglering som omger banker.

Dessa bestämmelser har nära anknytning till EG-rätten. I EG:s regelverk firms dock ingen skillnad mellan banker och kreditmarknadsföretag dc

—— utgör s.k. kreditinstitut. Inlånings- och kreditgivningsverksamhet behandlas i bl.a. de första 77/780/EEG och andra 89/646/EEG banksamordningsdirektiven. Sådana frågor berörs även i direktivet 93/22/EEG investe-

om ringstjänster inom värdepappersområdet investeringstjänstdirektivet.

64 Näringsrättsliga frågor

Frågan är nu hur olika tillämpningar av e-pengar förhåller sig till den svenska regleringen av bankinlåning, upplâning och insättning och till EGdirektiven rörande credit institutions.

4.1.2. Bankrörelse inlåning

4.1.2.1. Definitionen av bankrörelse

Bankrörelse omges av särskilt stränga regler. Sådan verksamhet får drivas endast efter tillstånd oktroj av regeringen. Med bankrörelse avses enligt l kap. 2 § bankrörelselagen 1987:617 verksamhet i vilken ingår sådan inlåning som

0 sker på konto 0 är nominellt bestämd, och

hålls tillgänglig för insättaren med kort varsel.74 0

Inom ramen för vårt uppdrag ställs det inte på sin spets vad som menas med att behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig med kort varsel75. Möjligen kan nya valutor tillskapade just för elektroniska betalningsrutiner behöva övervägas i anknytning till e-pengar. Här är emellertid främst frågan om kontoförhållande intresse. Ett konto beskrivs i lagmotiven

av som ett ramavtal enligt vilket kontohavaren f°ar göra fortlöpande insättningar, där storleken75 på de belopp sätts inte har bestämts på förhand. Där

som diskuteras vidare om inlåning bör anses kärmetecknad av att

0 insättaren får ränta eller arman avkastning på insatta medel 0 inlåningen erbjuder insättama likalydande villkor o inlåningen inte innebär några skyldigheter för insättama.

Dessa kriterier har dock inte kommit att användas för att avgränsa vad som är bankförbehållen inlåning.

74 Prop. 1995/96:74 91 ff. och Bankrörelse definierades före den juli

s. 157 252. l

1996 som verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten sådan räkning

som bank cirkel allmänt använder. 75 I lagmotiven sägsbl.a. tiden från uppsägning till dess medlen kan disponeras

att att

inte får vara längre än en månad a. prop. s. 97. 76 Härigenom skiljer sig inlåning från bl.a. utgivning obligationer a. 97.

av prop.

Näringsrättsliga frågor 65

4.1.2.2. Undantag för kundmedel, m.m.

Från bankrörelselagens tillämpningsområde undantas

0 mottagande av medel på vissa s.k. kimdmedelskonton för framtida betalningar av varor eller tjänster 1 kap. 2 a §, och

o inlåningsverksamhet som bedrivs i vissa mindre s.k. sparlåneföreningar 1 kap. 2 b §.

Undantaget för ekonomiska föreningar77 torde vara av begränsat intresse för frågan om e-pengarmedan detaljhandelsföretagens mottagande av kundmedel på konto ofta tar sikte på kortbaserade rutiner för betalningar. Undantaget för kimdmedel gäller dock endast om behållningen

0 för varje kund uppgår till högst 15 000 kr, och

0 är tillgänglig för kunden endast för betalning av varor och tjänster

som framställs eller säljs av företaget eller av ett annat företag som ingår i samma koncern eller i samma företagsgrupp med nära ekonomisk samhörighet, eller i samband med att kontoförhållandet upphör.

I motiven till denna bestämmelse beskrivs hur kundmedelskonton delvis kan fungera som ett sparkonto i bank: Pâ behållningen utgår vanligtvis ränta och någon skyldighet att betala med insatta medel brukar inte förekomma utan kunden kan när som helst avsluta kontot och få ut sin behållning. Vidare finns en praxis om s.k. kontantavrundning till 300 kr, vilket

upp innebär att kunderna kan upp till 300 kr direkt i handen i samband med att

kontot belastas vid betalning av ett företags produkter.

Samtidigt företer kundmedelskontona betydande likheter med en vanlig förskottsbetalning genom att insättningama

0 är ägnade att användas för betalning vissa företags och

av varor tjänster, och

brukar göras i anslutning till sådana betalningar.

Kortbaserade rutiner för e-pengar kan antas komma att fungera på motsvarande sätt så att löpande betalningar och rationell kassahantering

en underlättas. Det blir emellertid inte fråga några allmänt gångbara

77 Bankrörelse enligt 2 § första stycket skall inte föreligga, ekonomisk

anses när en

förening bedriver inlåningsverksamhet, om föreningen

tar emot insättningar endast från de egna medlemmarna,

har till ändamål endast att med användande av medlemsinsättningar tillgodose

flnansieringsbehov hos medlemmarna,

antar endast fysiska personer till medlemmar, samt

har högst l 000 medlemmar 1 kap. 2 b § bankrörelselagen. 78 A. 99.

prop.

66 Näringsrättsliga frågor

betalningsinstrument när de elektroniska betalningarna avses ske endast till ett visst företag eller en viss företagsgrupp. Skillnaden är alltså densamma som mellan sedlar användbara i alla sammanhang och värdemärken såsom polletter eller kort för betalning av en viss vara eller tjänst.

1.2. Insättningsgaranti insättningar

Enligt lagen 1995:1571 om insättningsgaranti skall insättningar i bank ersättas upp till 250.000 kr om bankinstitutet går i konkurs. Som insättning definieras

o nominellt bestämda tillgodohavanden 0 tillgängliga för insättaren med kort varsel.

Av lagmotiven framgår att definitionen av bankrörelse 1 kap. 2 § första stycket bankrörelselagen lagts till grund även för avgränsningen av insättningsgarantin. En skillnad är emellertid att det inte krävs att medlen finns på konto. Detta har motiverats med att medlen kanske inte finns placerade på kundens konto, exempelvis under en övergångstid i samband med någon transaktion, och att även sådana tillgodohavanden bör omfattas av garantin, om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Detta exempel är av intresse för behandlingen av t.ex. sådana e-pengar som registreras på ett skuggkonto hos kortutgivande bank. Behållningen på skuggkontot reduceras när säljföretag löser in de e-pengar som korthavaren fört över till säljföretagets tenninal. Detta kan något förenklat formuleras som en fråga om inlåning enligt insättningsgarantin skall anses föreligga medan bankinlåning inte skulle föreligga eftersom skuggkontot inte utgör kundens vanliga konto. Skall man vid denna tolkning, för den händelse ramavtalet för kortet med e-pengar fonnulerats så att alla kortpengar samlas ett gemensamt samlingskonto, bortse från de konton som i realiteten förs, av bl.a. säkerhetsskäl

Garantin omfattar även insättningar hos värdepappersbolag.

79 Prop. 1995/96:60 56. Där anförs vidare det kännetecknar nominellt

att som en

bestämd insättning är att behållningen kontot vid ett uttag av medlen alltid är

minst lika stor en viss dag som den var den föregående dagen, oberoende av

variationer i det allmänna ränteläget a. prop. s. 120. Insättningar konto vars

behållning varierar med rådande marknadsräntor grund av att insättningen löper

med fast ränta under en bestämd period ansesinte vara nominellt bestämd.

Näringsrättsliga frågor 67

4.1.3. Kreditmarknadsföretag finansieringsverksamhet utan

bankinlåning

Finansieringsverksamhet får med vissa undantag drivas endast av s.k. kreditrnarknadsföretag efter tillstånd av Finansinspektionen enligt lagen

1992: 1610 finansienngsverksamhet.3°

Verksamheter som avser finansiering endast i samband med avsättning av varor eller tjänster kimdmedel omfattas inte av kravet på tillstånd se närmare lkap. 3 §3. Tillämpningsområdet för denna reglering bestäms alltså inte i bankrörelsedeñnitionen med utgångspunkt från hur

- som instituten får in medel. Avgörande är istället om finansieringsverksamhet föreligger, eller förenklat uttryckt institutet lånar ut, utan att bankinlåning

föreligger

Kreditrnarknadsföretag får på samma sätt som icke finansiella företag låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra jämförbara fordringsrätter 3 kap 3 §. Någon definition av sådan upplåning ges dock inte.

Kreditmarknadsföretagen borde kunna ägna sig utgivning av e-pengar redan enligt 3 kap 1 § 4 och 5 lagen om finansieringsverksamhet, där det föreskrivs att sådana bolag i sin verksamhet får bl.a. fönnedla betalningar och tillhandahålla betalningsmedel. Denna rätt gäller dock endast om utgivningen inte omfattar bankinlåning.

4.1.4. Värdepappersbolag insättningar

Enligt 3 kap. 4 § första stycket 4 och 5 lagen 1991:981 om värdepappersrörelse får ett värdepappersbolag och en filial till ett utländskt värdepappersföretag efter tillstånd Finansinspektionen som ett led i

- av —— rörelsen ta emot kunders medel på konto och lämna kunder kredit mot säkerhet för placeringar i finansiella instrument, allt under förutsättning att mottagandet sker för att underlätta värdepappersrörelsen. Regler-ingen av sådana insättningar syftar till att kunder skall kunna ha insatta medel hos

80 För tiden före den 1 juli 1997 betecknat kreditmarknadsbolag enligt lagen

1992: 161O om kreditmarknazisbolag. 31 Med finansicringsverksamhet näringsverksamhet har till ändamål

menas som att

lämna kredit, ställa garanti for kredit, fönnedla kredit till konsumenter eller

medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom

till nyttjande 1 kap. l § 1 samma lag.

68 Näringsrättsliga frågor

värdepappersföretag för att smidigt kunna låta det genomföra transaktioner

med värdepapper. Medlen

finns enligt lagtexten på konto, I

torde regelmässigt nominellt bestämda, och 0 vara 0 behöver vara tillgängliga med kort varsel för att värdepappersrörelsen

skall underlättas.

Värdepappersföretaget anses dock inte bedriva bankrörelse, även om rekvisiten för inlåning enligt bankrörelselagen är uppfyllda.

E-pengar torde för närvarande inte vara aktuella för sådan hantering

av medel.

4.1.5. Finansiella instrument upplåning

Även s.k. kontobaserade obligationer tangerar bankrörelselagens inlåningsbegrepp. För att uppfylla kraven fondpapper enligt lagen 1991:980 om handel med finansiella instrument fordras att det vid utgivningen av obligationen sker en utgivning av ett fysiskt värdepapper eller en offentlig registrering enligt aktiekontolagen 1989:827.82 Genom registreringen blir obligationer som inte representeras av något fysiskt värdepapper möjliga att omsätta på värdepappersmarknaden; ägarbyten sker genom registrering istället för tradering av en pappershandling.

I dessa fall är behållningen

o tillgänglig med kort varsel, men

inte nominellt bestämd

Vissa kontobaserade obligationer har dock ingen fungerande andrahandsmarknad och de kan lösas vid varje tillfälle hos utgivaren till

nominellt belopp jämte viss reglering ränta. Gränsen mellan bankinlåning

av och s.k. upplâning har därmed kommit att bli allt mindre tydlig.

Lagen om finansiella instrument reglerar upplåningsmomentet som sådant och dess syfte är att upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Något krav på tillstånd motsvarande den omfattande regleringen i bankrörelselagen och lagen om värdepappersrörelse finns inte.

Inte heller i detta sammanhang torde e-pengar aktualiseras.

82 Sevidare 1995/96:74 93.

prop. s. 83 Utgångspunkten det värde marknaden Om istället betraktar

är som sätter. man

obligationen utifrån förutsättningen att den inte skall lösas förrän efter löptidens

utgång kan den sägas vara nominellt bestämd men inte tillgänglig med kort varsel.

Näringsrättsliga frågor 69

4.1.6. Gränsdragningsfrågor i anknytning till e-pengar

Bankrörelse

Den betalkrafi i form av värdeenheter som en användare innehar när han förvärvat e-pengar från ett finansiellt institut torde alltid vara nominellt bestämd och tillgänglig med kort varsel; jfr definitionen av bankrörelse avsnitt 4.1.2.1. För de e-penningsystem där skuggkonton förs så att transaktionerna kan följas finns också de uppgifter som behövs för ett kontoförhållande, och det kan då närmast framstå som en lek med 0rd hur utställaren presenterar sitt förhållande till innehavaren av e-pengama. Infonnationsbehandlingen kan också utfonnas så att lagrade uppgifter presenteras med samma utseende som i ett vanligt kontoutdrag.

Frågan är då hur sådana kontoförhållanden för e-pengar bör bedömas. Är skillnaden mot vanliga konton endast att ränta inte utgår och att betalningarna auktoriseras med andra rutiner än vid förfoganden över traditionella konton, torde bankrörelselagen bli tillämplig34 Villkoren i avtal om e-pengar kan dock anpassas så att rutinerna faller utanför lagmotivens beskrivningar av de ramavtal som utgör konton i bankrörelselagens mening. De skall exempelvis ha givits sådant innehåll att insättningar får göras fortlöpande och utan att storleken bestämts på förhand. Avtalen för e-pengar skulle härvid kunna utfonnas så att t.ex. endast ett bestämt belopp t.ex. 500 kr får sättas vid påfyllning och endast under vissa på förhand bestämda perioder.

Även fritt transfererbara där ett fullständigt revisionsspår

e-pengar saknas är nominellt bestämda och tillgängliga med kort varsel. De digitala instrumenten kan emellertid knappast sägas finnas registrerade och i övrigt hanterade på ett sätt som påminner om ett individualiserat konto eftersom avtalen för att reglera sådana mellanhavanden och de tekniska rutinerna torde innebära att utställaren inte vet vilka värdeenheter som härrör från vem eller från vilken inlåning. Utställaren behöver endast kunna kontrollera att dubbelspendering inte sker.35

Därmed skulle en tillämpning gällande rätt kunna leda till att skydds-

av regleringen för banker blev tillämplig på reviderbara e-penningsystem men

84 Jfr dock 2 kap. 21 § bankrörelselagen. 85 Att rutinerna För anonymitet i vissa kan brytas vid dubbelspendering

system en

förändrar inte förutsättningarna. Det kan dock vara av intresse att överväga i vilket

skede inlösen av sådanainstrument skall ansesmedföra en övergång till bokpengar.

inte på andra, trots att skyddsbehovet är större i det senare fallet. Hade det, när banklagstiñningen kom till, varit möjligt att lägga pengar i en stor pott, för att sedan med användning av något instrument lösa ut delar av denna pott när betalning aktualiserades, hade de skyddsintressen som motiverat den hårda särregleringen av banker förmodligen ansetts tillämpliga även på det området i vart fall om rutinerna hade vunnit omfattning och spridning.

- Detsamma gäller för e-pengar.35

Den bedömning av konto som jag har gjort redan i anknytning till frågan om definition av e-pengar gäller dock även här avsnitt 3.7.2.3. Det innebär att redan förekomsten hos en bank av registreringar som kan användas för att generera sammanställningar som ser ut som kontoutdrag inte medför att medlen bör anses finnas konto i bankrörelselagens mening. Ett inlåningskonto är inte detsamma som noteringar i det finansiella institutets räkenskaper utan ett genom avtal tillkommet avräkningsförhållande av visst slag; se avsnitt 4.1.2. E-pengar utgör härvid inte bara

~— tekniskt utan också rättsligt en ny kategori vilken regler för bankin-

—— låning inte kan tillämpas, om de digitala värdeenhetema skall kunna fylla avsedda kontantliknande funktioner; se t.ex. föreskriñema hantering

om av inlåningskonton samt värdeenhetemas funktion som instrument och regleringen för motsvarande instrument vid bankinlåning 2 kap. 3 a och 2l §§ bankrörelselagen. Jag återkommer till de civilrättsliga frågorna i mitt nästa betänkande.

Insättningsgaranti

Lagen om insättningsgaranti har ansetts tillämplig på det s.k. Cash-projektet vid uttagande av avgifter för garantin; dvs. på ett reviderbart system. Enligt

insättningsgarantilagen krävs endast att behållningen är nominellt bestämd

och tillgänglig med kort varsel; inte att medlen finns på konto. Även sådana e-pengar som transfereras fritt och utan revisionsspår är nominellt bestämda och tillgängliga med kort varsel. Formellt lagens rekvisit därmed

synes vara

uppfyllda.

Om insättningsgarantin skall tillämpas helt anonyma system uppkommer emellertid praktiska svårigheter i flera avseenden. Det skulle bl.a. bli svårt för den myndighet som hanterar garantin att snabbt bilda sig

en uppfattning om hur stort krav varje insättare har och möjligheter skapas för

86 Vanliga förskottsbetalningar och kundmedel i kap.

som avses 1 2 a § bankrörelse-

lagen har undantagits redan i min definition av e—pengar.

insättama överlåtelser kringgå maximibeloppet för garantin. Motatt genom svarande komplikationer kan uppkomma i sådana via skuggkonton reviderbara system t.ex. det svenska Cash-projektet, den som innehar som om kortet ha rätt till ännu spenderade e-penningrnedel och inte den som anses är registrerad för det skuggkonto som banken för beträffande varje kort.

F inansieringsverksamhet utan bankinlåning

Om bankinlåning inte föreligger uppkommer frågan bestämmelserna för om kreditmarknadsföretag kan bli tillämpliga på Sådan verksamhet e-pengar. föreligger dock endast när ett institut driver näringsverksamhet har till som ändamål att lämna kredit o.l. Eftersom är förbetalda har lagen e-pengar fmansieringsverksamhet inte aktualiserats. om Inget hindrar emellertid att e-pengar liksom betalningar med konto- kort kombineras med betalning till det utgivande finansiella institutet först i eñerskott. Regeringen har dock i ett beslut 4/ 1981 rörande Amexco betalkortsystem funnit att kortare betalningsanstånd i samband med betalkortverksamhet inte att betrakta kredit. Finansinspektionen har var som i enlighet härmed ansett att betalningsanstånd i samband med betalkortverksamhet inte utgör tillståndspliktig finansieringsverksamhet.87

4.1.7. Seigniorage och float

Riksbanken får intäkter genom utelöpande sedlar och mynt, dvs. genom upplåning från allmänheten. Detta seigniorage kan grovt uppskattas till värdet på utelöpande sedlar och mynt, multiplicerat med räntenivån på statsobligationer, dvs. staten utgivna räntebärande skuldförbindelser med en av löptid på mer än ett år. Bokföringsmässigt utgör alltså utelöpande sedlar och mynt skuldpost på Riksbankens balansräkning. Denna uppvägs av bl.a. en seignioraget, för åren 1993 till 1995 kan uppskattas till i genomsnitt som 5 miljarder år, enligt modell för sådana beräkningar som har använts per en inom bl.a. Group of Ten G-lO och Europeiska monetära institutet EMI. Övriga finansiella institut tillgodogör sig ränteinkomster genom de tidsglapp uppkommer vid hanteringen pengar. Denna s.k. float utgörs som av medel, hos kontoförande institut eller institut som fönnedlar betalningar, av ännu inte har bokförts på mottagarens konto. Genom att dessa medel som placeras på marknaden genereras floatintäkter. Beräkningar för år 1996

87 Se sou 1994166 240 s.

Näringsrättsliga frågor

pekar på en ränteintäkt 1,5 miljarder för banksystemet; dvs. 1,3

procent av bankernas samlade ränteintäkter, eller sett i relation till betalnings-

uppdragen knappt två kronor transaktion.33

- per

4.2. EG-rätten

4.2.1. Gällande rätt

Som ett led i förverkligandet den inre marknaden för finansiella tjänster

av har EG:s ministerråd antagit en rad direktiv gäller för s.k. kreditinstitut

som credit institutions. Ett kreditinstitut är i EG-rättssarnmanhang ett företag vars verksamhet består i att

0 från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel, och

0 bevilja krediter för egen räkning art. l direktiv 77/7 80/EEG.

EG-rätten på området innebär en harmonisering de mest centrala

av reglerna för kreditinstitutens verksamhet för att kunna möjliggöra

en implementering av grundprincipema om ömsesidigt erkännande och hemlandstillsyn. Ett kreditinstitut auktoriserats i ett EES-land har sålunda

som rätt att bedriva verksamhet i andra EES-länder med stöd sin

av hemlandsauktorisation och under tillsyn hemlandets myndigheter. De

av verksamheter som kan komma ifråga finns uppräknade i bilaga till det

en andra banksamordningsdirektivet 89/646/EEG; bl.a. mottagande insätt-

av ningar och andra återbetalningspliktiga medel från allmänheten, utlåning, betalningsfönnedling och utställande och administration betalningsmedel

av t.ex. kreditkort, resecheckar och bankväxlar.

För att ett företag skall kvaliñceras kreditinstitut krävs enligt vad

som som framgår av definitionen att företaget både lånar medel från

ovan upp allmänheten och lånar ut medel. Ett företag enbart ägnar sig

som upplåning utan att låna ut medel blir alltså inte att betrakta kreditinstitut.

som Dock gäller enligt artikel 3 i andra banksamordningsdirektivet att medlemsstaterna skall förbjuda företag inte är kreditinstitut att "carrying the

som on business of taking deposits and other repayable funds from the public" något oegentligt översatt till att "driva rörelse omfattar inlåning från

som allmänheten". Förbudet gäller emellertid inte fall är särskilt omfattade

som

88 Penning- och valutapolitik,

nr 3/4 1997, s. 26 fl‘. utgiven av Sveriges riksbank.

Näringsrättsliga frågor 73

nationell lagstiftning eller regler antagna gemenskapen, allt under av av av förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

För att skydda insättamas intressen har EG vidare antagit ett direktiv om system för garanti av insättningar. Genom direktivet har medlemsstaterna ålagts att införa garantiordning i syfte att kompensera insättare i samband

en med fallissemang i kreditinstitut. Direktivet som alltså bara gäller insättningar i kreditinstitut omfattar "tillgodohavanden i form av inlåning eller ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och som ett

som kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, och alla fordringar i form av värdepapper som har ställts

kreditinstitut".39 Medlemsstatema har rätt att undanta debt Securities ut av något oegentligt översatt med skuldebrev från det garanterade området.

4.2.2. Gränsdragningsfrågor

I EG-rätten görs således inte någon distinktion mellan banker och kreditrnarknadsföretag, och det finns inte någon särskild kategori som motsvarar våra värdepappersbolag. De verksamheter9° credit

institutions som omfattas av EG-direktiven är alltså företag som

från allmänheten tar emot medel på visst sätt jfr bankrörelse, och beviljar kredit jfr kreditmarknadsföretag.

Till detta kommer det berörda förbudet mot att företag som inte är kreditinstitut, från allmänheten tar emot återbetalbara medel, ett förbud som i sin tur försetts med undantag såvitt nu är av intresse för fall som är

— särskilt omfattade av nationell lagstiftning, förutsatt att visst skydd finns för insättare och investerare.

Förbudet tar alltså sikte på sådan verksamhet som avses i 1 se den engelska lydelsen. Allt från den svenska bankinlåningsdeñnitionen till utgivning av finansiella instrument torde i princip falla under förbudet.

I svensk lagstiftning finns dock varken förbud mot eller reglering av att låna medel från allmänheten, annat sätt än genom bankinlåning eller

89 Enligt direktivets engelska lydelse; "any credit balance which results from funds

leñ an account or from temporary situations deriving from normal banking

transactions and which a credit institution must repay under the legal and

contractual conditions applicable, and any debt evidenced a certificate issued by

a credit institution". 90 Ett särskilt undantag för centralbanker och vissa andra verksamheter inte

tas upp

här eftersom det knappast är av intresse for frågan om e-pengar.

74 Näringsrättsliga frågor

genom utgivning av finansiella instrument, en ordning som möjligen kan ifrågasättas mot bakgrund EG-rätten. Även den ut kan

av som ger e-pengar undvika att träffas av definitionen av kreditinstitut, t.ex. genom att tillgodogöra sig floaten utan att bevilja krediter.

En annan fråga är om rutinerna för e-pengar i vid mening kan utformas så att det inte blir fråga om att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel p. 1 ovan. Beträffande de rutiner som är av principiellt intresse för nu aktuella frågor torde rekvisitet allmänheten regelmässigt vara uppfyllt. Vad menas då med återbetalbara medel".

I ingressen till det första banksamordningsdirektivet talas om att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan fonn, såsom fortlöpande utgivning av obligationer och andra

ering av vad som skall ses som mottagning i annan form av återbetalbara medel från allmänheten.

När en användare förvärvar e-pengar som motsvaras av registreringar på skuggkonton tar banken otvivelaktigt emot medel och de är återbetalbara i den meningen att så snart aweckling sker till följd av att korthavaren använder värdeenheter måste banken utge medlen.

Beträffande fritt transfererbara e-pengar utan fullständigt revisionsspår, där analogin med mynt och sedlar är synnerligen stark, kan istället ifrågasättas om de bör ses som återbetalbara Vid sådana rutiner kan

anonyma den som mottagit betalningen, redan praktiska skäl knappast vända sig

av mot betalaren om rutinerna fallerar, och det kan ifrågasättas om den inlösen som betalningsmottagaren gör verkligen kan betecknas som en återbetalning.

4.3. internationellt arbete

Pågående

4.3.1. Allmänt

Frågan om vilka krav som bör ställas på de institutionella

arrangemangen har under senare år varit föremål för en livlig internationell diskussion, inom både EU-samarbetet Europeiska Kommissionen och EMI och G-l0-

- —— samarbetet. Vad gäller det europeiska samarbetet antog EMI, det Europeiska Monetära Institutet där EU:s centralbanker ingår, år 1994 den ståndpunkten att betalkrafi förbetalda kort är att betrakta som

Näringsrättsliga frågor 75

inlåningsmedel och att utgivningsrätten därför skall begränsas till "credit

institutions", d.v.s. i praktiken banker.

Från bl.a. amerikanskt håll har dock inte sett behov av en sådan

man begränsning, utan hävdat att detta kan hämma den tekniska och marknadsmässiga utvecklingen. Även inom den europeiska centralbankskretsen har denna begränsning iñågasatts, bl.a. från den Svenska Riksbankens sida. Inom EU-kommissionens diskuteras, framgått, ett utkast till

ram som direktiv där en övergripande reglering av utgivningsrätt m.m. ingår. Vidare pågår arbete inom EMI med över och utveckla rekommendationen

att se från år 1994. Bland annat diskuteras s.k. "minimum requirements" för utgivare av e-pengar. En utgångspunkt har därvid varit just de berörda kraven på finansiell stabilitet, erforderliga rättsliga arrangemang och teknisk säkerhet. Vidare behandlas frågor om statistiska uppgifter och skydd mot missbruk av e-pengar i brottsligt syfie.

4.3.2. Särskilt om samarbetet mellan EU-ländema

I januari 1997 tillsattes arbetsgrupp under kommissionen i syfte att

en kartlägga problem för myndigheter i samband med utgivning och användande elektroniska pengar, främst i näringsrättsligt avseende.

Kommissionen har därvid behandlat rättsliga status enligt EG-

e-pengars lagstiftningen och dragit slutsatsen att utgivning av e-pengar inte utgör deposit taking enligt art. 3 i andra banksamordningsdirektivet. Utgivning skall därför inte på den grunden vara förbehållen endast kreditinstitut.

Kommissionen har även utarbetat ett förslag till direktiv om elektroniska

och har för avsikt att inom kort lägga fram det i rådet. pengar

Direktivet föreslås bli tillämpligt på institut för elektroniska pengar epinstitut. Med ep-institut ett företag inte är ett kreditinstitut och

menas som

ut och för vissa fall investerar betalningsmedel i fonn av esom ger —— -

Vissa medlemsstater att även företag administrerar epengar. anser som

skall omfattas av definitionen. Den verksamhet som får bedrivas av pengar ep-institut föreslås bli begränsad till utgivning och administration av betalningsmedel och tillhandahållande av annat än finansiella tjänster om de levereras via det elektroniska lagringsmediet. Banksamordningsdirektiven

med vissa undantag tillämpas även på ep-institut. De bestämavses - melser undantas behandlas i stället i ep-direktivet. Direktiven om

som penningtvätt 91/308/EEG och om gruppbaserad tillsyn 83/350/EEG och 92/30/EEG skall tillämpliga. Vidare föreslås följande.

vara

76 Näringsrättsliga frågor

Ep-instituten skall ha ett startkapital på minst 500 000 ECU och vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som är lika med eller större än två procent av det aktuella årets eller de föregående månademas genomsnittsvärde på sex det totala beloppet av institutets förpliktelser avseende oinlösta e-pengar, beroende på vilket värde som är högre. Mottagna medel får i princip endast investeras i statspapper. Ep-institut skall ha sund och ansvarsfull ledning, en sund administration och bokföring samt tillfredsställande intern kontroll. Undantag från direktivets tillämpningsområde kan göras för ep-institut med relativt små system, dvs. system där det oinlösta ep-värdet vanligtvis inte överstiger 10 miljoner 0 ECU och aldrig överstiger 12 miljoner ECU, samt 0 det belopp som kan lagras är högst 150 ECU. För dessa små ep-system kan medlemsstatema tillämpa förenklad en tillsynsordning. Krav på bl.a. kapitalbas inte på startkapital och - men —— skyldighet att driva en sund och ansvarsfull verksamhet skall dock gälla. De undantagna instituten avses inte ha rätt att driva gränsöverskridande verksamhet.

4.4. för Skyddet e-pengar

4.4.1. Utgångspunkter

Allmänt kan konstateras att betalningsfönnedling och penninghantering

av hävd har ansetts innefatta betydande och legitima samhälleliga skyddsintressen. Kraven på finansiell, administrativ, teknisk och juridisk stabilitet har därför ställts högt. För att säkerställa tillräcklig standard hålls i dessa att en avseenden har huvuddelen av den finansiella tjänsteproduktionen ansetts kräva reglering och tillsyn. Frågan år då om detsamma bör gälla för Härvid berörs inte e-pengar. bara e-penningsystemens ñinlctionsfönnåga. Motsvarande bedömningar får göras med avseende på utgivare och mellanaktörer, måste uppfylla som vissa grundläggande krav för att kunna fylla sina funktioner, eftersom det i praktiken är dessa som institutionellt sett bär systemet. Vilka faktorer år upp då avgörande för denna bedömning. Vare sig e-pengar från näringsrättsliga utgångspunkter form ses som en av kontanter, form inlåning eller något annat ingen tolken av som av — ningama är, som framgått, självklar är det väsentligt att betalkraft - som

Näringsrättsliga frågor 77

förvaras på kort eller andra databärare inte plötsligt blir värdelös för betalare eller betalningsmottagare; dvs. för konsumenter eller näringsidkare som betalar med eller godtar e-pengar för betalningar. Risker kan vidare framträda för det finansiella systemets och angränsande systems funktionsförmåga. De skydd som ges är vanligtvis verksamma på båda dessa områden.

Indelningar i olika typer av risker 1 Finansiella risker, 2 operativa

risker och 3 rättsliga risker brukar härvid motsvaras av krav på 1

— finansiell stabilitet 2 tekniska och administrativa säkerhetsåtgärder och 3 solida och transparenta rättsliga arrangemang.

4.4.2. Finansiella risker

Det klassiska exemplet på finansiell kris år att ett finansiellt institut går i konkurs vilket leder till dels att insättama/konsurnentema förlorar pengar, dels att det samlade betalningssystemets funktionsförrnåga hotas genom de kedjeeffekter som uppstår för andra finansiella institut. Det är den senare typen risk brukar benämnas systemrisk, dvs. risken att en störning

av som sprids eller mindre okontrollerat och ett sätt som de enskilda

mer aktörerna inte kan bemästra.

Den typen störningar i finansiell infrastruktur innebär alltså

av en närmast definitionsmässigt att flera parter, liksom systemet som sådant, skadas på ett mer eller mindre allvarligt sätt. Samtidigt är dessa risker sällan tydliggjorda och därmed sällan fullt hanterbara för aktörerna. Till detta kommer att en förtroendekollaps eller en annan störning i ett system för exempelvis e-pengar kan ge s.k. "guilt-by-associationeffekter för andra, liknande system och aktörer. Därmed är också sagt att systemrisker kan utlösas även av operativa och tekniska problem; jfr avsnitt 4.4.3. När det gäller e-pengar torde dessa aspekter vara väl så viktiga som de finansiella faktorerna.

I ett slutet system single-purpose kan guilt-by-associationleffekter aktualiseras, men i övrigt finns inga kanaler för vittgående systemmässiga spridningseffekter eftersom det i grunden handlar om ett bilateralt förhållande mellan utgivaren och var och en av hans kunder. Behovet av skydd för betalningssystemets stabilitet berör alltså inte dessa typer av betaltjänster.

Öppna system för dock med sig risker för systemmässiga spridningseffekter. För att undvika sådana störningar krävs således att systemägaren/utgivaren har bl.a. finansiell styrka i termer av soliditet och likviditet,

78 Näringsrättsliga frågor

och administrativ och teknisk kompetens. Därmed kan risken för fallisemang hållas låg. Om olyckan ändå skulle framme skall möjligheter och

vara beredskap finnas för att hantera detta ett tillfredställande sätt. Det ideala vore om detta kunde ske genom att de "bästa" utgivarna vinner konsumenternas förtroende i öppen konkurrens. I praktiken torde dock den genomsnittlige konsumenten ha svårt att göra en allsidig och väl avvägd bedömning för- och nackdelar med olika systemkoncept, särskilt när det

av gäller en så pass tekniskt sofistikerad produkt som e-pengar.

Det faktum att praktiskt taget all intennediär, finansiell verksamhet är underkastad en mer eller mindre långtgående reglering och tillsyn, kan ses som ett uttryck för att man från samhällets sida har dragit slutsatsen att "självreglering" inte räcker. Resonemanget ovan talar för att denna bedömning är relevant också för e-pengar, men det finns ingen automatik i detta. Mot de argument som förvisso finns för reglering skall ställas att det kan finnas ett värde i att undvika reglering för att stimulera mångfald och teknisk utveckling. Det kan också hävdas att behoven av konsurnentskydd och stabilitetsäkring ännu inte antagit sådana dimensioner att det är nödvändigt med en reglering, eftersom företeelsen ännu inte är etablerad på marknaden i någon större omfattning. Jag återkommer till denna

awägningsfråga i det följande.

4.4.3. Operativa risker

En annan viktig fråga som gäller stabilitet och förtroende är den tekniska och administrativa säkerheten. Enligt flera bedömare är tekniken med chip säker. Till skillnad från vanlig falskrnyntning går det dock, för den som kan forcera de kryptograñska och hårdvarubaserade skydden, att producera e-pengar som är helt identiska med äkta värdeenheter och det är förenat med betydande svårigheter att spåra gärningsmarmen och att styrka brott. Det tekniska skyddet måste med andra ord vara bra för att risker för förtroendekollapser i systemen skall kunna undvikas.

De tekniska rutinerna måste kombineras med administrativa skydd. En metod för att i viss utsträckning hantera detta är att låta systemen inkludera ett s.k. revisionsspår audit trail gör varje transaktion spårbar dock

som inte till en enskild kortanvändare. Därmed blir det möjligt att någorlunda snabbt se om falska värdeenheter finns i systemet.

91 Jfr dock vad mindre i avsnitt 4.4.6.

som sägsom system

Näringsrättsliga frågor 79

De ekonomiska incitamenten till intrång kommer att vara betydande, och därmed stimulans till brottsliga aktiviteter. Även med avancerade

ge tekniska och administrativa skydd kan dessa risker därför aldrig negligeras. Därför behövs väl fungerande rutiner för bl.a. intern kontroll och uppföljning

nya metoder för missbruk av e-pengar. av

4.4.4. Rättsliga risker

Osäkerhet om vilka regler som gäller för betalningar med e-pengar och för anknytande verksamheter för också med sig risker för berörda aktörer. Variationsmöjlighetema är betydande med hänsyn till bl.a. den flexibilitet IT erbjuder och de möjligheter till rättsliga anpassningar av enskilda tillämpningar som följer att e-penningsystem huvudsakligen är baserade på avtal

av om procedurer m.m.; jfr däremot betalningar med kontanter som sker på ett enda vedertaget sätt, fritt från rättsliga variationer.

Redan av mina direktiv framgår behovet av att genomlysa de regelverk som rör betalningar och dessa rättsfrågor avses behandlas i nästa betänkande. Det är emellertid inte tillräckligt med en sådan analys eftersom hanteringen till stor del kommer att grundas på avtal, med de risker detta kan föra med sig för förluster till följd av bristande kärmedom om vad som gäller samt brister i dokumentation och kontroll av avtal m.m. Partemas rättigheter och skyldigheter vid betalningar med e-pengar behöver härvid anges tydligt för varje led.

4.4.5. Penningtvätt, m.m.

Det bör undvikas att e-penningsystemen utformas så att de underlättar penningtvätt, skatteflykt och annan liknande brottslighet. Om systemen skulle medge helt anonyma transaktioner till betydande belopp, där överföringar görs direkt mellan enskilda med hjälp av en växlande krets av mellanaktörer skulle nuvarande åtgärder till skydd mot missbruk kanske inte fungera. Härvid riskerar också traditionella rutiner för straffprocessuella tvångsmedel att sättas ur spel. Bland annat har Sveriges överenskommelser med andra länder om s.k. rättshjälp för att säkra bevis brott inte

om anpassats för snabba överföringar mellan olika kontinenter.

80 Näringsrättsliga frågor

4.4.6. Konsumentskyddet

Näringsrättsliga regler och civilrättsliga konsumentskyddsregler kan delvis ses som kommunicerande kärl där ett väl fungerande näringsrättsligt skydd kan begränsa behovet av civilrättslig reglering och vice versa. Från konsumenträttsliga utgångspunkter kan alltså konstateras att ett skydd för det finansiella systemet också kommer enskilda till godo.

Sådana e-penningsystem som saknar betydelse för skyddet av det finansiella systemet är dock inte betydelselösa från konsumentskydds-

synpunkt; exempelvis för den konsument just omvandlat betydande

som en del av sin hushållskassa till sådana värdeenheter. Frågan civilrättsliga

om regler till skydd för konsumenter kan alltså bli särskilt aktuell i anknytning till mindre, begränsade system beträffande vilka behov näringsrättsligt

av skydd saknas se de begränsningar jag föreslår i avsnitt 4.8.4.

4.5. Effekter

betalningsmarknaden

De e-penningsystem som hittills lanserats har marknadsförts för att användas för mindre inköp och därmed för att ersätta mynt och smâsedlar. Detta är i och för sig en naturlig startpunkt eftersom kostnaderna för hanteringen

av mynt och småsedlar är stora i förhållande till berörda värden. Dessutom torde konsumenterna ha ett begränsat intresse att hålla stora belopp i

av form av digitala värdeenheter, eftersom betalkraften förutsätts bli räntelös

på samma sätt som kontanter.

Det är emellertid viktigt att lyfta blicken och se att det på sikt inte bara handlar om att ersätta mynt och småsedlar för köp av glass och kvällstidningar. Tekniken rymmer en potential kan komma att beröra alla

som slags betalningar och föra med sig strukturomvandling betalnings-

en av marknaden, där inte bara kontanter utan även kontobaserad betalningsförmedling kan komma att utsättas för växande konkurrens från

e-pengar. Detta gäller i synnerhet de nätbaserade systemen. Nät för digital kommunikation och betalsystem kommer rimligen också att användas för att t.ex. betala räkningar ett för konsumenten enklare och snabbare sätt än idag. Frågan ränta kan visserligen bli återhållande faktor, med

om en men tanke på de låga inlåningsräntor som normalt gäller för transaktionskonton torde alternativkostnadema vara tämligen begränsade. Dessutom är det möjligt att utforma e-penningsystem så att ränta Till detta kommer att

ges. funktioner för bokpengar och e-pengar sannolikt kommer att erbjudas med

utgångspunkt från tekniska hjälpmedel i t.ex. aktiva kort

samma —— samma

fönnodligen även tillsammans med andra tillämpningar. Detta kan antas komma att påverka marknadsförutsättningar och strukturutveckling inte bara på betalningsområdet utan på den finansiella marknaden i stort. Kanske är det så att tekniken blir verkligt intressant för konsumenterna först när dessa möjligheter på allvar börjar tas i bruk.

En reflektion i sammanhanget är att skillnaderna mellan kontantkort och kontokort samt mellan nätpengar och bokpengar synes bli allt mindre längre kraven spårbarhet drivs. Lägger man till detta det faktum att hanteringen av traditionella kontokort ute i butikerna blir allt snabbare, synes nischen för kontantkort kunna bli alltför smal för att vara affärsmässigt intressant. Detta illustrerar det faktum att den framtida marknadsbilden vid sidan av teknikutveckling och kommersiella villkor också kommer att påverkas krav från lagstiñaren och olika myndigheter.

4.6. Problem för centralbanken

Att ge ut sedlar och mynt utgör av hävd en kämuppgift för alla centralbanker. Samtidigt är det en källa till ränteintäkter för centralbankema och, indirekt, staten det s.k. seignioraget. En misstanke emellanåt

—— som ventilerats är att centralbankema i grunden ogillar

e-pengar av omsorg om sin egen verksamhet och sina intäkter.

egna

De beräkningar har gjorts rörande centralbankemas seigniorage-

som inkomster och hur dessa skulle påverkas under olika antaganden utbred-

om ningen av privata e-pengar, visar dock att påverkan i de allra flesta fall dels blir mycket måttlig, dels relativt enkelt kan kompenseras med andra intäkter, det skulle bedömas nödvändigt. I huvudsak slutsats har

om samma dragits beträffande effekterna på penningpolitikens arbetsvillkor. Intresset från centralbankema rör därför i allt väsentligt olika aspekter på förtroende och stabilitet kring e-pengar.

4.7. Finns det behov av att reglera

e-penningsystem

Mitt förslag: För att säkerställa allmänhetens tillit till bör åtgärder

e-pengar sättas med sikte dels på utgivare av e-pengar, dels e-penningsystemens utfomining. Visserligen bör ett näringsrättsligt regelverk för i första

e-pengar hand utarbetas inom internationella fora men en sådan utveckling kan knappast awaktas.

4.7.1. Behov av tillit till system och institut

För att e-pengar skall kunna fungera måste allmänhetens förtroende för dem säkerställas. Ett sådant skydd kan ges på många olika sätt. I praktiken behöver dock olika åtgärder samordnas för att undvika att skyddet bryts. Åtgärderna behöver vidare sättas från två olika delvis samverkande

- — utgångspunkter, som rör vilka krav som bör ställas på 0 e-penningsystemens utformning, och 0 utgivarna.

Frågan är då om berörda risker för den finansiella stabiliteten och andra skyddsvärda intressen bör föranleda en näringsrättslig reglering

av epenningsystem. Om en sådan reglering skulle anses erforderlig uppkommer frågan vilka system som bör omfattas och vilka krav bör ställas på

som dessa samt på de institut som ger ut värdeenheter.

4.7.2. Olika system och aktörer näringsrättsliga

—

gränsdragningsfrågor

Redan utifrån min indelning i olika typer avsnitt 3.4.1 kan

av e-pengar konstateras att skillnaderna mellan alternativa system och aktörer är betydande, och utvecklingen går snabbt. Behovet av näringsrättslig reglering för e-pengar kan därför inte bedömas generellt utan måste knytas till de systern och aktörer som kommer i fråga.

En faktor vid bedömningen av olika rutiner är den tekniska utforrrmingen av e-penningsystemet; t.ex. val av kryptografisk teknik, hård- eller mjukvarubaserade skydd och fristående eller direktanslutna miljöer; se vidare de egenskaper som har behandlats i avsnitt 3.1 och 3.4. Dessa alternativ måste emellertid från näringsrättsligt perspektiv utifrån hur de att

—— ——ses avses närmare utformas och administreras. Av särskilt intresse är härvid frågor

Näringsrättsliga frågor 83

anonymitet, transfererbarhet och reviderbarhet. Den strävan som finns om efter kontantliknande rutiner och därmed efter anonymitet och transferer- — barhet står i direkt motsats till behovet intern och extern kontroll för - av att begränsa riskerna för förfalskningar och liknande missbruk. Frågan om administrativ säkerhet behöver härvid delvis hållas isär från frågor om teknisk säkerhet och val e-penningsystem. Ett tekniskt närmast fulländat av system kan nämligen i praktiken visa sig mindre säkert än ett tekniskt vara outvecklat system, t.ex. de administrativa rutinerna för nyckelhantering om är undermåliga i det första systemet. m.m. Andra betydelsefulla faktorer är e-penningsystemens spridning och storlek. I vissa system näringsidkare ut värdeenheter som avses användas ger en endast när dennes kunder köper eller tjänster, i andra avses värdevaror enhetema användas allmänna betalningsinstmment; dvs. hos var och en. som Oberoende systemet öppet eller slutet kan det dock få en av om avses vara betydande storlek och spridning. Dessa variationsmöjligheter gör det svårt att definiera det skyddsvärda området. Det är visserligen uppenbart i vilket fack sådana skulle hamna blir utgivna i hela landet samtliga e-pengar som av svenska banker, respektive sådana ges ut av ett mindre företag e-pengar som till begränsat belopp för inköp endast hos företaget. Man kan emellertid tänka sig exempel där allt fler aktörer berörs eller där giltigheten i tid och stegvis sträcks ut. E-pengar endast gäller inom exempelvis ett rum som köpcentrum eller endast för kort period t.ex. en månad är knappast en —— sådan betydelse att de förtjänar någon särskild näringsrättslig reglering av eller tillsyn. Detsamma gäller hanterade värden är ytterst begränsade om — oberoende spridningen är omfattande och värdeenhetema kan av om om användas under avsevärd tid. En viktig aspekt är vidare systemens utvecklingsmöjligheter. Medan en traditionell manuell, pappersbaserad betaltjänst för att få spridning - behöver knytas till ett kontorsnät och omfattande hantering av tradien tionella betalningsinstrument, skulle helst som har vissa tekniska vem som hjälpmedel och fungerande affärsidé kunna tillhandahålla mjukvaruen baserade e-pengar92 Ett sådant systern i liten skala skulle snabbt kunna växa och spridas, t.ex. via Internet. Ett exempel från ett närliggande område är hur det s.k. World Wide Web endast något år brutit och i stort sett

92 Det kan inte heller uteslutas kortpengar beroende hur konen och att —— anslutande överenskommelser utformas skulle kunna baseras uppgraderingar — av aktiva kort som har getts ut av någon annan aktör.

84 Näringsrättsliga frågor

tagit över tidigare, mindre användarvänliga kanaler för att sprida infonnation.

Den mångfald av alternativa tekniska och administrativa rutiner och skydd som IT kan erbjuda gör det svårt att utifrån endast ett eller

ett par kriterier ange en gräns mellan systern är respektive inte är skyddsvärda.

som Därför kan endast en grov sortering göras på detta sätt; dvs. att

genom direkt undanta vissa kategorier e-penningsystem inte förtjäna

av som anses näringsrättsligt skydd; se vidare avsnitt 4.8.4. För övriga fall torde samlad

bedömning behöva göras förutsättningarna för varje enskilt e-penning-

av system. Lägg märke till att jag härigenom inte har uttalat mig behovet

om av civilrättsligt skydd för t.ex. konsumenter.

4.7.3. Ett förbud mot vissa system

7.3.1. Olika olika förutsättningar

system -

Av avsnitt 3.4 och bilaga 2 framgår att tekniska och administrativa rutiner redan finns för e-penningsystem där värdeenheter kan transfereras anonymt och i flera led, såväl mellan enskilda och säljföretag mellan enskilda

som användare. Eftersom värdeenheter denna typ cirkulerar behöver de i

av princip inte lösas in. Därför skulle öppna, och transfererbara

anonyma systern med stor spridning eller potential att spridas helt utbyggda och

fria från beloppsgränser och liknande inskränkningar inte bara kunna

ersätta mynt och sedlar, de skulle också erbjuda helt och smidiga

nya möjligheter att överföra betalkrafi mellan länder och utan hinder sådana

av kontrollrutiner finns för kontanter och bokpengar.

som

Det finns emellertid också invändningar mot sådana system, dels med hänsyn till de operativa risker, systemrisker och rättsliga risker

som framträder, dels till följd av de risker för bl.a. missbruk i kriminellt syfte och de hinder mot penningpolitiska åtgärder ett sådant system kan föra med

som sig. Ett grundläggande problemet är härvid hur skydd skall kunna

ges mot dubbelspenderingar och liknande missbruk när systemet inte är reviderbart i traditionell mening och inte heller erbjuder sådana fysiska skydd och begränsningar som den traditionella hanteringen mynt och sedlar.

Värdeenhetema skulle kunna cirkulera under avsevärda perioder, varefter t.ex. en misstanke missbruk skulle kunna leda till att huvuddelen

om av användarna plötsligt vill lösa sina värdeenheter. Om det skulle visa sig att oäkta värdeenheter finns i systemet torde förutsättningar saknas för att

Näringsrättsliga frågor 85

skilja dessa från de äkta.93 Det skulle vidare svårt att utforma ett vara fullgott garantisystem eftersom det inte kan uteslutas att det tekniska skyddet forceras och att värdeenheter produceras, kanske så att nya mängden värdeenheter cirkulerar avsevärt överstiger den betalkraft som som de äkta värdeenhetema representerar.

7.3.2. Min bedömning inga förbud mot närmare angivna system - Betalsystem kan redan i traditionell miljö uppfattas som amöbor som inte känner gränser och de är inte alltid transparenta så att betalningarna kan följas. IT gör det dock möjligt att snabbt införa nya system där denna avsaknad gränser och revisionsspår förstärks. Skulle öppna, anonyma och av transfererbara system bli stora och medge hantering av avsevärda belopp, kan utgivare och användare komma att bära betydande risker jämfört med en traditionell hantering, samtidigt som betalsystemens stabilitet kan sättas i fara. Finns inte regler insyn och kontroll skulle såväl användare som om myndigheter kunna komma att sakna möjlighet att bedöma dessa risker. Till detta kommer att missbruk kan bli svåra att utreda och beivra när traditionella fysiska begränsningar för transporter av mynt och sedlar ersätts digitala värdeenheter anonymt, snabbt och ospârbart kan överföras av som mellan olika aktörer och kanske även kontinenter. Det kan därvid knappast lämnas fritt till marknadskraftema att sätta för e-penningsystem blir betydelse för hela det svenska ramarna som av betalsystemet, eller indirekt kan påverka detta genom smittoeffekter, som t.ex. för att brister i inforrnationssäkerheten inom ett visst system felaktigt antas föreligga även inom andra. Skyddet bör inte heller inskränkas till att ställa krav på vilka f°ar ut eller annars förmedla e-pengar själva esom ge -— penningsystemet behöver uppfylla vissa krav. Som exempel kan nämnas att system medför betydande risker för penningtvätt eller liknande som missbruk knappast kan motverkas endast genom krav på att utgivande institut skall ha t.ex. viss likviditet eller soliditet. Samtidigt är det emellertid knappast realistiskt att söka förutse de framtida e-penningsystemens utformning i Sverige och att med förbud mot vissa närmare angivna rutiner som anses vara särskilt oacceptabla. Förändringstakten är hög och gissningar om utformningen av komrena

mande e-penningsystem kan knappast läggas till grund för lagstiftning. Till

93 Jfr de tekniska förutsättningar har beskrivits i avsnitt 2.4.3 med hur den som som har fått en falsk traditionell sedel själv får bära förlusten.

86 Näringsrättsliga frågor

detta kommer att ett förbud mot vissa typer av e-pengar kan bli svårt att förena med Sveriges internationella åtaganden, t.ex. med de regler som

gäller inom Europeiska Unionen fri rörlighet för kapital, etablerings-

om en frihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Därmed återstår att bedöma huruvida bestämmelser om tillstånd och tillsyn kan bereda erforderligt skydd.

4.7.4. Reglering av system som har eller kan få stor spridning

7.4.1. Regler bör övervägas redan

För e-penningsystem som har sådana egenskaper att det inte finns skäl att motverka att de införs uppkommer frågan om vilka institut bör

som vara

utgivare. För banker och kreditmarknadsföretag finns regler tillstånd och

om tillsyn, som i allt väsentligt tillgodoser behovet av näringsrättsligt skydd också på området för e-pengar, och dessa institut fär bl.a. fonnedla

betalningar.94

För andra finansiella institut kan en tillämpning av gällande rätt aktualisera vissa gränsdragningsfrâgor, beroende pâ bl.a. typ

av e-pengar och hur användaren avses betala för dem. Skulle avtal och rutiner utformas, så att användarens betalning för e-pengar medför att bankrörelselagen blir tillämplig, följer därav att endast den som har oktroj får vara utgivare; jfr beträffande kreditmarknadsföretag en utgivning på kredit utformas så

som att ñnansieringsverksamhet föreligga. Är varken bankrörelselagen

anses eller lagen om kreditmarknadsföretag tillämpliga på utgivare uppkommer

en frågor om andra skyddsregler på det finansiella området gäller jfr avsnitt 4.1.6 och om särskilda regler bör införas för

e-pengar.

Den svenska ståndpunkten i det internationella arbetet är att även andra aktörer än banker bör kunna ge ut e-pengar och jag delar denna bedömning. En reglering kan härvid behövas redan för att klargöra att andra institut än credit institutions f°ar ut Vidare kan vissa särskilda regler

ge e-pengar. behövas för såväl banker andra institut ut Denna

som som ger e-pengar. bedömning har nära anknytning till berörda intressen av att säkerställa att

penningsystem uppfyller grundläggande krav på säkerhet, reviderbarhet,

m.m. och att undvika fallissemang och kedjeeffekter på området för betaltjänster.

94 Jag bortser här från det teoretiskt möjliga

men praktiskt knappast tänkbara fallet

att t.ex. en banks oktroj inte innefattar betalningsförmedling.

Finansiell tillsyn behövs enligt min mening över sådana system som har eller kan få stor spridning. Det är emellertid inte enkelt att i dagsläget antas precisera vilka särskilda risker uppkommer och vilka finansiella institut som bör godtas utgivare. Vi vet inte hur e-penningsystemen kommer att som som utformas med undantag för det s.k. Cash-projektet bilaga 2 och

se -

behovet lagreglering med sikte på en enda tillämpning kan av en ifrågasättas, särskilt endast banker ut dessa digitala värdeenheter. som ger Från allmänna utgångspunkter kan emellertid konstateras att mera grundläggande risker i finansiell verksamhet uppkommer samma som annan när system för byggs. Dessa risker måste kunna preciseras nya e-pengar innan i drift. Till detta kommer att det behövs sådan framsystemen tas en förhållning att betalsystem och konsumenter kan skyddas när nya tillämpningar för dyker Förutsättningarna kan härvid snabbt komma e-pengar upp. att ändras, bl.a. till följd den internationella utvecklingen. av Enligt min mening kan det alltså visserligen hävdas att det inte behövs nu någon reglering; användningen är i sin linda och de svenska av e-pengar tillämpningama begränsade och knutna till banker. Det finns är ytterst emellertid risk för att inom kort kan stå handfallna inför nya system en särskilt de skulle utformas med sikte på att undgå gällande skyddsregler om på det finansiella området. Jag därför att regler för e-pengar bör anser övervägas redan nu.

7.4.2. Internationellt samarbete

Den ökade intemationaliseringen har medfört att betalningar behöver kunna ske enkelt och kostnadseffektivt mellan aktörer i olika länder. Samtidigt behöver den nationella regleringen göras förenlig med våra internationella åtaganden. Regler för e-penningsystem bör därför i första hand utarbetas i internationella fora. Härigenom underlättas enhetliga och konkurrensneutrala samtidigt möjligheterna ökar att hindra eller i vart fall

lösningar som

motverka system med en direkt olämplig uppbyggnad. Detta gäller särskilt inom EU där arbete, framgått, redan pågår med som direktiv Arbetet vid EMI s.k. minimikrav för eett om e-pengar. penningsystem bör också beaktas. I awaktan på resultatet härav lägger jag, framgått avsnitt 1.3, inte fram något konkret lagförslag. som av

7.4.3. Minimikrav, tillstånd och tillsyn

Det berörda internationella arbetet behöver följas nationella upp genom regler, för att säkerställa ett grundläggande skydd för sådan finansiell

verksamhet som innefattar utgivning Regleringen bör emellertid av e-pengar. inte vara lika ingripande rörelsereglema för banker och tillämpsom

ningsområdet bör begränsas till system har sådan art och omfattning

som en att det föreligger ett klart behov kontroll. av Nuvarande tillämpningar ger endast ett begränsat underlag för att utforma en sådan reglering. Att istället utgå från det utvecklingsarbete som pågår internationellt att ta sikte på ett rörligt mål knappt finns hos vore som oss. Det bör därför undvikas att räkna vissa verksamhetsfonner eller att upp utforma regler som tar sikte på viss typ e-penningsystem. Sådana en av bestämmelser skulle förutsätta att rutinerna för görs e-pengar mer förutsägbara, med de risker detta för med sig för hinder i utvecklingen och icke avsedda begränsningar konkurrensen. Jag föreslår istället, i enlighet av med det pågående internationella arbetet, att vissa minimikrav införs på system för e-pengar. Dessa bör uppfylla grundläggande krav på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet.

En bedömning av huruvida e-penningsystem är förenliga med dessa

nya grundläggande krav torde förutsätta helhetsbedömning utifrån bl.a. en samverkande tekniska och administrativa skyddsrutiner. Vid denna bedömning behövs såväl teknisk juridisk och ekonomisk kompetens. Riskerna för som misstag blir därvid påtagliga utgivama skulle utföra denna prövning och om det torde bli svårt att vidta åtgärder sedan ett e-penningsystem redan har tagits i diiñ, t.ex. rutiner inte är godtagbara har byggts in om som som bärande delar. Jag föreslår därför med vissa begränsningar att e-pengar skall få ges ut endast efter ett tillståndsförfarande, andra banker —— om än och kreditmarknadsföretag att etablera sådana tjänster. Därigenom kan avser undvikas att digitaliseringen och de snabba förändringarna på det finansiella området ger utrymme för mindre seriösa aktörer kanske till och med som skulle variera sina tjänster endast för att undgå näringsrättsliga

skyddsregler.

Samtidigt får regleringen inte bli så ingripande kostnadseffektiva att nya rutiner och en sund konkurrens motverkas. Jag föreslår vidare institut att som ger ut e-pengar skall stå under tillsyn så att det kan säkerställas att

regler om skydd verkligen följs.

Man skulle också kunna tänka sig regler förhandsprövning om enligt

vilka Finansinspektionen, etter ansökan, lämnade bindande förhandsett besked huruvida ett planerat e-penningsystem begränsat så det inte är att omfattas av ett krav på tillstånd. Dessa frågor bör emellertid i praktiken kunna lösas vid kontakter med Finansinspektionen, sådan fonnaliutan en sering. Om tvekan undantagsvis skulle uppkomma bör istället ansökan en

Näringsrättsliga frågor 89

tillstånd in, varefter inspektionen har att awisa denna om det skulle om ges visa sig att det tilltänkta systemet inte omfattas av krav på tillstånd. Den särskilda reglering jag dänned föreslår rör, som av e-pengar som framgått, speciell kategori av objekt där förändringstakten är hög. Sådana en bestämmelser bör därför föras i en särskild lag.

4.8. Huvuddragen i en reglering av e-pengar

Mitt förslag: Regler bör samlas i särskild lag. Med hänsyn om e-pengar en till den snabba utvecklingen på området bör lagen innehålla endast vissa grundläggande regler, som inte onödigtvis försvårar eller begränsar nya rutiner.

4.8. Definitioner

Mitt förslag att skilja mellan digitala instrument som allmänt används för betalningar e-pengar och nya instrument som till omfattning och funktion liknar värdemärken avsnitt 3.7.1.2 bör komma till uttryck redan i defini-

tionerna till en reglering av e-pengar. E-pengar kan därmed definieras som digitala värdeenheter används allmänna betalningsinstrument. För som som att göra denna gräns tydlig bör uttrycket allmänna betalningsinstrument kompletteras med regel där undantagen närmare anges; se vidare avsnitt en 4.8.4 och bilaga Någon särskild beteckning på undantagna värdeenheter behövs de kan lämpligen kallas elektroniska värdemärken. inte i lag men beskrivna grundläggande skillnaderna se avsnitt 3.6.3 mellan De ovan instrument som i IT-rniljön används för att dokumentera auktorisation av kontobaserade transaktioner respektive för att, på motsvarande sätt som mynt och sedlar, fungera som bärare eller symboler för viss betalkrafi, bör också komma till uttryck i definition. Jag föreslår därför att den senare en typen instrument kallas digitala värdeenheter och definieras av som elektroniska registreringar medel kan användas för betalningar utan av som att finnas på ett individualiserat k0nto; allt i enlighet med mitt förslag i avsnitt 3.7.1.2. Dessutom föreslår jag att den brukar elektroniska pengar för som betalning kallas användare och att den som ger ut e-pengar kort och gott betecknas utgivare.

90 Näringsrättsliga frågor

4.8.2. Krav på system

Mitt förslag: Enligt uppdragna riktlinjer bör e-penningsystem uppfylla vissa

minimikrav på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet.

Vissa minimikrav stabilitet, säkerhet och reviderbarhet bör, som framgått av avsnitt 4.7.4.3, ställas system för e-pengar. Jag har redan tagit upp vad som menas med finansiell stabilitet avsnitt 4.4.2 och, i flera sammanhang, berört frågor om teknisk och administrativ säkerhet. Med hänsyn till den mängd alternativa förfaringssätt som IT erbjuder och den snabba utvecklingen på området för e-pengar torde endast vissa grundläggande regler

om system för e-pengar kunna ges i lag bilaga 3. Dessa bör dock preciseras

genom föreskrifter i förordning eller på lägre nivå; se vidare bilaga 3 under rubriken Normgivningsbemyndiganden.

Behovet av reviderbarhet har också behandlats, men utan att det har preciserats vad som menas. Till att börja med kan konstateras att ett sådant fullständigt revisionsspår audit trail som avses i redovisningssammanhang knappast kan krävas om e-penningsystemen skall kunna ges den avsedda kontantliknande prägeln. Visserligen upptar bokföringslagen inte något krav på att verifikationer eller grundnoteringar av en affárshändelse, i den ena partens redovisning, skall innehålla något referensnummer eller någon annan direkt ingång till den andra partens redovisning, i

men praktiken kan transaktioner med bokpengar vanligtvis följas från verksamhet till verksamhet.95

Betalningar med e-pengar istället kunna ske anonymt, i princip så

avses att den som innehar en värdeenhet anses legitimerad att förfoga över den redan genom innehavet. Jag syftar därför på skillnader med anknytning till transfererbarheten i olika system. När skuggkonton förs och värdeenheter måste lösas så snart de har använts samt betalningar kan ske endast i

en riktning från kund till säljföretag single loop är det möjligt att

- relativt snabbt upptäcka om falska värdeenheter förekommer. Skuggkonton erbjuder dessutom ett visst underlag för att knyta brottsliga förfaranden till individer att uppgifter bevaras förvärvat vissa

genom om vem som värdeenheter och för vilka transaktioner de har använts.

95 Jfr dock s.k. fakturalösa rutiner.

t.ex.

Däremot kan avsevärda risker finnas inbyggda i helt transfererbara system multi loop, där värdeenhet kan användas gång på gång och i en flera riktningar. Medan utgivaren i single loop-system, ett visst antal dagar efter transaktionsdag får uppgifter använda värdeenheter och därmed en om kan stämma systemet, kan utgivaren i ett multi loop-system knappast av förrän långt efteråt veta vilka medel har använts och det torde inte att som spåra hur den betalkrafi en viss värdeenhet representerar har använts. Enligt min mening bör det vara möjligt att hindra att e-penningsystem kommer till stånd rutinerna är sådana att det finns klara risker för om missbruk under avsevärd tid utan att det upptäcks eller där möjligheterna till kontroll är påtagligt begränsade. Ett exempel är om flera finansiella annars institut skulle ut viss typ av e-pengar och utforma de tekniska ge en rutinerna så att det inte går att utläsa vilket av dessa institut som har gett ut viss värdeenhet. Därmed skulle ett missbruk inte kunna hänföras ens till en ett visst instituts värdeenheter. De krav jag har föreslagit bör gälla för såväl bankers och som nu kreditmarknadsföretags e-penningsystem som för tillståndspliktiga system. Begreppet sundhet förekommer inte i mitt förslag. Det finns skäl att utmönstra detta begrepp den svenska, finansiella lagstiftningen. Inneur börden i sundhetsrekvisitet oklar och förändras över tiden. anses

4.8.3. Utgivning, tillstånd och tillsyn

Mitt förslag: Banker och kreditmarknadsföretag får Även ge ut e-pengar. andra institut och bolag bör få göra detta, dock endast efter ett tillståndsförfarande. fått tillstånd bör stå under Finansinspektionens tillsyn. Den som

För banker och vissa andra typer finansiella institut finns redan regler om av bl.a. tillstånd och tillsyn samt föreskrifter om vilken verksamhet som får bedrivas och verksamhetens utfomming. Exempelvis får banker och om

kreditmarknadsföretag förmedla betalningar och tillhandahålla betalnings-

medel.95 Någon tillståndsprövning för sådana institut i enlighet med ny som, meddelade tillstånd, att ge ut e-pengar bör inte komma i fråga. avser Utgivning finansiell produkt även för banker och av e-pengar är en ny kreditmarknadsföretag och det behöver övervägas om kompletterande krav bör ställas för utgivning av e-pengar, och o

95 Se 2 kap. 2 §bankrörelselagen och 3 kap. l § lagen ñnansieringsverksamhet. om

92 Näringsrättsliga frågor

0 om undantag bör föreskrivas från de krav som gäller för den verksamhet som banker och kreditmarknadsföretag bedriver i övrigt.

I den mån föreskrifter ges med krav på system för bör dessa

e-pengar, som framgått gälla också för banker och kreditmarknadsföretag de

— om avser att ge ut e-pengar -trots att de, efter tillståndsprövning, redan har givits

en rätt att tillhandahålla betalningsmedel och förmedla betalningar. De rörelseregler som gäller för sådana institut torde dock i huvudsak redan täcka de krav som kan bli aktuella för e-penningsystem.

När t.ex. en bank är utgivare kan för detta system eventuellt

av e-pengar behövas vissa undantag från kreditinstitutens rörelseregler. Som exempel på sådana frågor vid utgivning av e-pengar kan nämnas föreskrifterna i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen om att en banks verksamhet skall drivas bankens

av egen personal och i bankens egna lokaler med vissa undantag97 och

— — att motbok eller annat bevis bank utfärdar tillgodohavande på

som en om räkning, enligt 2 kap. 21 § samma lag skall ställas till viss och innehålla

man att överlåtelse får ske endast till viss samt att överlåtelsen bör anmälas

man hos banken, som inte får träffa förbehåll rätt att åberopa betalning till

om annan än rätt innehavare av motbok.

Naturligtvis kan e-pengar, som avses bli använda utan identifiering

av den som betalar, inte vara ställda till viss och rutinerna är särskilt

man anordnade för att uttag av insatta e-penningmedel skall ske på

annan plats än i bankens lokaler. Inom för EG-arbetet har, framgått,

ramen som den bedömningen gjorts att mottagande av medel för e-pengar inte utgör deposit taking i första och andra banksamordningsdirektivens mening. På motsvarande sätt bör sådana medel inte ses som tillgodohavande på räkning som inte får ställas till innehavaren.

97 Uttag från konto bankbok får tillhandahållas

utan även annat sätt och Finans-

inspektionen får ge en bank tillstånd att tillhandahålla vissa tjänster for bankens

räkning ombud utanför bankens lokaler; nämligen insättning bankkonto,

genom

uttag från konto med bankbok, och betalningsformedling. Finansinspektionen får

också ge en bank tillstånd att tillhandahålla andra särskilt angivna tjänster

genom

visst eller vissa angivna ombud utanför bankens lokaler. Sådana tillstånd får dock

ges endast om banken svarar for verksamheten mot kunden, och det kan antas att

verksamheten kommer att bedrivas under kontrollerade och säkerhetsmässigt

betryggande former.

Näringsrättsliga frågor 93

För tydlighetens skull bör dock i lag klart uttalas att e-pengar får ges ut av banker och kreditmarknadsföretag93 På motsvarande sätt kan ett uttryckligt undantag från 2 kap. 3 a § bankrörelselagen vara lämpligt se bilaga 3.99 Jag återkommer i nästa betänkande till de civilrättsliga frågorna, bl.a. om digitala dokument kan utgöra bevis om tillgodohavande på räkning i bankrörelselagens mening och hur olika förfoganden bör bedömas; jfr 32 § och 33 § andra stycket skuldebrevslagen.

Andra institut än banker och kreditmarknadsföretag bör, som sagt, ge

endast efter en tillståndsprövning. Att inrätta någon särskild ut e-pengar myndighet för denna prövning kan knappast komma i fråga och den enda myndighet vars organisation och verksamhet är anpassad för en sådan uppgift är Finansinspektionen. Utgivare som har fått ett sådant tillstånd bör stå under Finansinspektionens tillsyn. Undantag från dessa bestämmelser bör göras för Riksbanken, samtidigt som erforderliga EU-anpassningar behövs för utländska företag som ger ut e-pengar enligt tillstånd i hemlandet jfr bilaga 3.

4.8.4. Undantagna system

Mitt förslag: Mindre system för digitala värdeenheter, som är försumbara för de finansiella systemens stabilitet, bör undantas från tillståndsprövning och tillsyn. Undantaget bör omfatta system som gäller på en begränsad plats, är tillfälliga eller avser s.k. förskottsbetalningar.

Vissa begränsade systern för digitala värdeenheter, saknar betydelse för

som de finansiella systemens stabilitet, bör som framgått av avsnitt 4.7.2

—— inte bli föremål för tillståndsprövning och tillsyn. Härvid är dock endast en grov sortering möjlig av system bör respektive inte bör undantas från

som den näringsrättsliga regleringen.

Naturligtvis bör e-pengar som representerar vanliga förskottsbetalningar undantas, men även betalningar för kommande inköp hos en sådan vidare krets som avses i l kap. 2 a § bankrörelselagen bör hållas utanför den reglering jag föreslår se bilaga 3 vid föreslagna definitioner.

98 Jag utgår härvid från bedömningen i avsnitt 4.1 inte aktuella for

att e-pengar är

sådan hantering som avses i lagen om värdepappersrörelse och lagen om handel

med finansiella instrument. 99 Alternativt kan det tillräckligt med hänvisning till bestämmelserna i

anses en

bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsforetag om rätt att förmedla

betalningar och tillhandahålla betalningsmedel.

94 Näringsrättsliga frågor

Detsamma bör gälla för mindre system som är försumbara från systemskyddssynpunkt. Frågan är emellertid hur ett sådant undantag bör utformas. Ett alternativ är att undanta system där varje användares innehav av digitala värdeenheter är begränsat till ringa belopp och där det samlade värdet av utelöpande värdeenheter understiger vad som kan antas vara av intresse för skyddet den finansiella stabiliteten. Sådana begränsningar har motsvarig-

av heter i det förslag till direktiv om e-pengar som nu utarbetas inom Europeiska Kommissionen. 100

Enligt min mening kan sådana gränser dock ifrågasättas när det gäller

system användas allmänna betalningsinstrument; dvs. hos

som avses som var och en. Exempelvis torde regler, som innebär att kort med e-pengar inte f°ar innehålla mer än ett visst värde, kunna kringgås genom att användaren innehar flera kort identifiering sker inte vid en betalning, och det bör kunna undvikas att nå upp till totalbeloppet för ett undantaget system genom att skapa flera kompatibla system; särskilt med beaktande av storleken på

- de belopp som diskuteras inom Europeiska Kommissionen.

Så snart de digitala värdeenheterna avses användas som allmänt betalningsmedel, torde systemet en sådan spridning att i vart fall risker för s.k. guilt-by-association-effekter kan motivera näringsrättsliga åtgärder. Dessutom kan sådana system normalt antas komma att växa så att totalbeloppet för ett undantaget system passeras. Det skulle därvid framstå som märkligt om olika krav skulle komma att gälla i olika stadier.

Såväl konsumenters som näringsidkares intressen bör således bevakas

från systemskyddssynpunkt, ett enhetligt sätt under systemets hela

livslängd. Därvid bör beaktas att näringsidkare även i ett litet system

— kan komma att inneha betydande värden i värdeenheter, innan de har lösts eller återanvänts. Behovet av skydd för dessa säljföretag behöver också tillgodoses.

Däremot bör en annan typ av undantag gälla för mindre system; dels för tillfälliga system, dels för system som gäller endast på en begränsad plats även om värdeenheterna kan användas för betalningar hos en vid

krets av betalningsmottagare. Med tillfälliga system menar jag digitala värdeenheter som gäller endast under en kortare tidsperiod, t.ex. under en mässa eller ett idrottsevenemang. Att tidsperioden sträcks ut till någon vecka, eller undantagsvis kanske månad, bör inte hindra ett undantag från

100 Ett sådant forslag skulle kunna utformas enligt följande: Tillstånd behövs inte for

system där de digitala värdeenheterna for varje användare begränsas till högst

5.000 kronor och värdet av utelöpande värdeenheter inte uppgår till 100 miljoner

kronor, eller motsvarande värden i annan valuta.

Näringsrättsliga frågor 95

den näringsrättsliga skyddsregleringen. Mitt förslag till undantag för system som är begränsade till viss plats avser såväl traditionella fysiska platser, t.ex. ett köpcentrum, som elektroniska platser, t.ex. en elektronisk fömiedlingstjänst som är begränsade på motsvarande sätt, där flera näringsidkare tillhandahåller varor och tjänster utan att de ingår i samma koncern eller företagsgrupp se bilaga 3 vid föreslagna definitioner. Platsen måste dock begränsas så att tjänsten inte får karaktären av allmänt betalningsmedel. Slutligen bör tillstånd Finansinspektionen inte krävas verksamav om heten skall bedrivas av Sveriges riksbank eller av ett utländskt företag som har säte inom EES och som har tillståndsprövats i hemlandet. Sådana system bör inte heller stå under tillsyn av Finansinspektionen. En närmare regleringen får ske i enlighet med vad som bestäms inom EU-samarbetet.

4.8.5. Tillståndsprövning m.m.

Mitt förslag: En ansökan om tillstånd-bör bifallas endast om systemet uppfyller grundläggande krav på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet, om utgivaren har en tillfredsställande finansiering och betalningsberedskap samt om ägare och andra högre befattningshavare i det utgivande bolaget kan förväntas bedriva en seriös verksamhet.

För övriga system bör krävas att den som skall ge ut värdeenheterna — utgivaren ansöker om tillstånd. För att ansökan skall bifallas bör tre grundläggande krav vara uppfyllda. Det bör kunna antas att 0 systemet uppfyller de berörda kraven på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet, 0 utgivarens finansiering och betalningsberedskap är tillfredsställande, och 0 ägare, styrelse och verkställande direktör och dennes ställföreträdare uppfyller vissa krav se bilaga 3. Utgivaren skall naturligtvis bedriva verksamheten så att han kan möta grundläggande krav på juridisk, teknisk, administrativ och finansiell stabilitet. Dessa förutsättningar behöver dock preciseras närmare samtidigt som den snabba utvecklingen och de variationsmöjligheter som IT erbjuder måste beaktas. En detaljerad reglering på lagnivå bör därför undvikas. Det bör anses tillräckligt om de grundläggande kraven finansiering och betalningsberedskap nämns i lag. Utgivare av e-pengar som inte, på grund av systemets karaktär, är undantagna från tillståndsplikt fyller sådan en

systembärande funktion att kraven på finansiering och betalningsberedskap

måste vara höga. Betalningsberedskapen hänför sig till likviditeten, dvs. till hur medel som erhållits för e-pengar har placerats, och det är här

som särskilda risker framträder om många skulle vilja lösa sina värdeenheter samtidigt. Inspektionen bör härvid bevaka att utgivare tar rimlig hänsyn till behovet av att på kort sikt kurma hantera sådana krav.

För att säkerställa en seriös verksamhet i ett företag som avser att ge ut e-pengar bör motsvarande prövning som för banker och kreditrnarknadsföretag ske av ägare, styrelse och verkställande direktör och dennes ställföreträdare. Denna prövning får motsvara vad som sägs i 2 kap. l § första stycket 3 och 4 och andra stycket samt 5 kap. 11-15, 15 a och 15 b lagen

om fmansieringsverksamhet.

I övrigt bör närmare föreskrifter för utgivaren kunna i förordning

ges eller av Finansinspektionen; jfr bilaga

En anpassning till förhållandena i de enskilda fallen bör vidare kunna ske genom att ge Finansinspektionen rätt att, i besluten om tillstånd, meddela föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas och om anmälan till inspektionen när förhållanden av betydelse för tillståndet ändras. Vidare bör Finansinspektionen ges rätt att återkalla ett tillstånd när förutsättningar därför inte längre föreligger eller att när det bedöms tillräckligt

— förelägga rättelse eller meddela varning. Är det osäkert

om om en verksamhet är tillståndspliktig bör inspektionen ha rätt att förelägga den som driver verksamheten att lämna erforderliga upplysningar. Visar det sig att tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan tillstånd bör Finansinspektionen ha rätt att förelägga att verksamheten skall upphöra och bestämma hur den

om skall avvecklas. I första hand bör naturligtvis en ansökan om tillstånd ges in. Sker det inte eller saknas förutsättningar för tillstånd bör inspektionen dock, genom att förelägga vite, kunna sätta krafi bakom ett beslut om att verksamheten skall upphöra. Vite bör kunna föreläggas även i andra beslut av inspektionen som avser åtgärder enligt en reglering av e-pengar jfi bilaga 3.

I detta sammanhang kan också nämnas att inspektionens beslut bör kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol och att inspektionens verksamhet på omrâdet bör bekostas genom årliga avgifter, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Rutinema för tillståndsprövning, tillsyn m.m. får härvid anpassas till de särskilda risker som det enskilda systemet kan föra med sig. Som exempel på frågor som bör beaktas är behovet av att säkerställa att den som ges tillstånd att ge ut e-pengar har fungerande rutiner för inlösen värdeenheter

Näringsrättsliga frågor 97

och att denne inte genom t.ex. avtal eller bolagsrättsliga konstruktioner gör det möjligt att undandra sig detta ansvar.

Denna särreglering för e-pengar bör dock, som framgått, inte tillämpas på banker och andra institut som redan har varit föremål för tillståndsprövning avseende rätt att fönnedla betalningar och som står under tillsyn. Även för dessa institut bör emellertid inspektionen utfärda föreskrifter med hänsyn till den finansiella karaktär som utgivandet av e-pengar har.

En ansökan om tillstånd bör innehålla en beskrivning av det tilltänkta systemet och av berörda verksamheter så att Finansinspektionen får ett tillräckligt underlag för att kunna bedöma om förutsättningar för tillstånd föreligger. Närmare föreskrifter om vad en ansökan skall innehålla bör kunna ges i förordning eller, efter delegation, Finansinspektionen.

En redogörelse för själva e-penningsystemet och utgivarens verksamhet i inskränkt mening kan härvid vara otillräcklig. E-penningsystemen innefattar ofta en mängd andra aktörer med administrativa eller närmast tekniska uppgifter; t.ex. operatörer som tillhandahåller nödvändiga förbindelser mellan informationssystem och särskilda mellanhänder som administrerar eller annars hanterar uppgifter överföringar Sådana

om av e-pengar m.m. mellanaktörer kan fylla systembärande funktioner. Behovet av stabila och säkra rutiner är därvid uppenbart.

Det är emellertid inte enkelt att dra gränser mellan aktörer beträffande vilka direkt tillsyn kan motiverad och andra mindre betydelse från

vara av skyddssynpunkt. I detta skede bedömer jag det tillräckligt att låta

vara tillsynen omfatta endast huvudaktörema och betona vikten att Finans-

av inspektionen, vid bedömningen av om tillstånd skall för utgivning

ges av epengar, noggrant prövar huruvida utgivarens avtal med och praktiska arrangemang i förhållande till mellanaktörer motsvarar föreskrivna krav på system och utgivare av e-pengar.

4.8.6. Känsliga uppgifter sekretess

- De redogörelser för e-penningsystem och utgivares verksamheter som aktualiseras i samband med en tillståndsprövning kan beröra synnerligen känsliga uppgifter. Det torde därför bli grarmlaga uppgift för inspektionen

en att göra sådana avvägningar när information inhämtas att riskerna för informationssäkerheten inte ökar.

Redan att väcka frågan om ökade risker skulle kunna bli följden

av kontakter med en myndighet kan förefalla märkligt. De tekniska och administrativa arrangemang som används för att skydda digitala värde-

98 Näringsrättsliga frågor

enheter är emellertid synnerligen sammansatta och komplicerade och känsliga uppgifter kan om de kommer avvägar skapa luckor i

—— —— säkerheten av en art och omfattning som torde sakna motsvarighet i traditionell miljö. Saken underlättas inte av att Finansinspektionen kan komma att behöva anlita extern expertis för att bedöma tekniskt komplicerade system. Exempelvis bör hemliga nycklar naturligtvis inte avhandlas när det är tillräckligt att granska t.ex. nyckellängder, kryptologiska koncept och andra principiellt hållna frågor.

Någon reglering härav, utöver skyddet enligt sekretesslagen, är naturligtvis inte aktuell. Det behöver emellertid övervägas, när förutsättningarna klamat, om ändringar behövs i sekretesslagen; jfr SOU 1996:40 s. 38.

4.8.7. Utgivarens verksamhet

Mitt förslag: Den som har tillstånd att ge ut e-pengar bör normalt inte driva annan verksamhet än utgivning och administration av betalningsmedel.

Frågan om vilken verksamhet en utgivare bedriver är betydelsefull i samband med tillståndsgivningen och verksamheten behöver bevakas mer eller mindre kontinuerligt. En betydelsefull fråga är härvid om den som ger ut epengar och som föreslås vara underkastad tillståndsplikt skall få driva annan verksamhet inom ramen för samma juridiska person; t.ex. industriell verksamhet eller detaljhandel. Enligt min mening kan e-penningsystemen få en sådan systembärande roll att utgivamas förpliktelser mot användarna inte bör få sättas i fara genom risker för underskott i annan verksamhet. Till detta kommer att tillståndsprövning och tillsyn avsevärt skulle försvåras om blandade verksamheter skulle behöva granskas och bedömas från t.ex. soliditets- och likviditetssynpunkt. Jag föreslår därför som huvudregel att den som ges tillstånd enligt den föreslagna lagen inte får driva annan verksamhet än utgivning och administration betalningsmedel. En sådan

av reglering utan undantag kan dock bli alltför stelbent. Därför bör Finansinspektionen ges rätt att tillåta att en utgivare driver arman verksamhet om denna inte kan antas äventyra utgivarens finansiering eller betalningsberedskap.

En annan fråga är om det bör krävas att tillståndspliktiga utgivare av epengar driver sin verksamhet i viss associationsfonn. Aktiebolagsfonnen utgör här, liksom på det finansiella området i övrigt, en tydlig och väl fungerande bas. Regelverket är klart och det är lätt att anskaffa nytt kapital, om det skulle behövas. Det finns dock risk för att uttrycklig begränsning

Näringsrättsliga frågor 99

till aktiebolag utgivare e-pengar undantagsvis skulle kunna leda till

som av begränsningar som inte är sakligt motiverade. Enligt min mening bör Finansinspektionen i denna del istället kunna uppställa särskilda krav vid tillståndsprövningen, om en annan associationsform aktualiseras, så att berörda skyddsintressen tillgodoses.

4.8.8. Insättningsgaranti eller liknande skydd - Mitt förslag: E-pengar i större system kan behöva omfattas av någon form av garanti. Frågan behöver dock övervägas närmare.

En fråga är om någon särskild garanti bör finnas för att skydda kunder mot risker i e-penningsystemen. Tanken går härvid i första hand till lagen 1995:1571 om insättningsgaranti. När det gäller de större systemen dvs.

tillståndspliktiga system eller motsvarande system som banker och kreditmarknadsföretag tillhandahåller kan det finnas skäl att ställa krav på

någon fonn av garantiordning, till skydd för både konsumenter och det finansiella systemet. För mindre system behövs däremot knappast något sådant skydd; berörda belopp är alltför begränsade.

Härvid bör genomlysas hur insättningsgarantilagens regelsystem skulle

kunna anpassas till e-pengar, t.ex. hur reglerna om maximalt ersättningsbelopp skulle kurma tillämpas på helt eller delvis anonyma värdeenheter. Även andra lösningar än insättningsgaranti kan tänkas, t.ex.

en att ett finansiellt institut går i borgen eller ställer en bankgaranti för utgivarens förpliktelser. Ett skydd baserat på försäkringar bör inte heller uteslutas.

För system som inte kommer att omfattas av garantin blir det betydelsefullt att lärrma tydlig information till användarna om att det inte finns något sådant skydd se bilaga 3.

4.9. En med till

jämförelse förslaget ep-direktiv

Jag har inte från näringsrättsliga utgångspunkter funnit skäl för en så långtgående och detaljerad reglering som den i kommissionens förslaget till epdirektiv.

Förslaget till direktiv om tillhandahållande av elektroniska penningtjänster ep-direktivet har behandlats i avsnitt 4.3.2. Frågan är då mitt förslag till

näringsrättslig reglering, vid närmare jämförelse, kan anses förenligt med en direktivförslaget. Jag har ansett det tillräckligt att låta utgivare av e-pengar omfattas, vara medan direktivförslaget även innefattar den investerar intäkterna från som sådan verksamhet utan att omfattas av direktivet 93/22/EEC. Enligt min mening bör så omfattande reglering kunna undvikas genom att ställa en erforderliga krav på utgivaren och dennes val av mellanaktörer och överenskommelser med dessa. Direktivförslagets definition e-pengar avsnitt 3.7.1.1 är visser-

av se

ligen i huvudsak förenlig med min, närmare studie visar att men en definitionen i direktivet är både vidare och smalare. I direktivet görs till skillnad från mitt förslag begränsning till e-penningsystem som syftar ——en till överföringar mindre belopp limited value payments. Enligt min av mening är en begränsning till en sådan i huvudsak konsumenträttslig reglering inte lämplig. En fråga är vad som då skall gälla för arman betalningar med digitala värdeenheter av betydande belopp inom t.ex. industrin och vad de skall kallas om de inte benämns e-pengar -

Vidare omfattas, enligt direktivförslaget, berörda betalningsmedel så

snart de godtas av andra än utställaren, medan jag föreslår ett undantag i enlighet med den vidare krets som anges i 1 kap. 2 a§ bankrörelselagen. Skall ICA-kort för kontobaserade betalningar därmed vara undantagna från tillstånd och tillsyn medan motsatsen skall gälla för sådana rutiner baserade

på e-pengar1°1

Vad härefter beträffar de verksamheter ett ep-institut får ägna sig som föreslås i princip, i min skiss till reglering bilaga 3, en begränsning till som utgivning och administration betalningsmedel. Enligt direktivförslaget av skall ep-institut emellertid dessutom tillhandahålla icke-finansiella tjänster levereras via det elektroniska lagringsmediet med vilket som förmodligen har avsetts chip på kort. Chipet innehåller emellertid vanligtvis hel dator. Den i direktivet föreslagna begränsningen kan därför komma en att medföra att alla de olika typer av tjänster som kan tillhandahållas elektroniskt blir medgivna. En sådant synsätt förefaller ologiskt. Det kan istället antas att bestämmelsen avses klargöra att chipet och för den -

101 Slutligen kan den teknikaliteten nämnas att direktivets krav att det monetära värdet skall vara lagrat en teknisk anordning såsom chip eller datorminne, synes innebära att digitala värdeenheter mister egenskapen av e-pengar när de distribueras via t.ex. nät eller från kort till betalterminal, men återfår denna egenskap när lagring nytt sker; något som jag har undvikit i mitt förslag jfr avsnitt 2.4.3 om datas karaktär.

SOU 1998: l 4 Näringsrättsliga frågor 101

delen även en hårddisk där e-pengar lagras får innehålla även annat; t.ex. de uppgifter som brukar finnas ett vanligt ID-kort eller patientrelaterade

uppgifter.

Slutligen i art. l uttrycklig begränsning rätten för ep-institut att ges en av inneha andelar i andra företag, medan risker till följd av sådana engagemang, enligt min mening, bör kunna beaktas genom föreskrifter i samband med tillståndsgivningen. I ep-direktivet föreslås en uttrycklig bestämmelse om att medel som mottas i utbyte mot inte är att anse som deposits enligt art. 3 i e-pengar andra banksamordningsdirektivet, bakomliggande avtal klart slår fast att om ersätta mynt och sedlar vid betalningar inom detaljhandeln e-pengama avses och inte erbjuder möjligheter att förskottera medel för att senare få dem ersatta med e-pengar.102 Om man ser till hur denna bestämmelse vuxit fram utifrån generella uttalanden av kommissionens tjänstemän och medlems- länderna att medel mottagna för e-pengar inte utgör deposits kan en — tolkning contrario utanför området för limited value payments knappast e komma i fråga. Frågan är då användning digitala värdeenheter för om en av t.ex. industrins inköp från leverantörer varken skulle omfattas av banksamordningsdirektiven eller av förslaget till ep-direktiv.

De regler bl.a. kapitalkrav, investeringsbegränsningar och sund och

om ansvarsfull ledning föreslås i ep-direktivet art. 6 och 7 m.m. som motsvaras i mitt förslag de allmänt hållna kraven på tillfredsställande av finansiering och betalningsberedskap, ägarprövning samt garanti för m.m. mottagna medel se bilaga 3. En väsentlig skillnad mellan mitt förslag och utkastet till direktiv är dock på lokala eller tillfälliga system godtas av andra än utgivaren. synen som Banksamordningsdirektiven avses enligt direktivförslaget med vissa undantag -tillämpas även på dessa system art. 2; kraven på tillstånd och tillsyn kvarstår, förfaranden torde bli resurskrävande se t.ex. art. 5. som Direktivförslaget är vidare omfattande och delvis detaljbetonat. Jag har från näringsrättsliga utgångspunkter inte kunnat finna skäl för en så långt gående reglering, som dessutom står i motsats till min syn på hur regelverket bör utformas på detta nya och snabbt föränderliga område. Istället har jag, framgått, föreslagit att regleringen i bankrörelselagen som

och lagen om finansieringsverksamhet inte skall tillämpas på andra än

102 I direktivforslaget tilläggs också avtalad rätt växla tillbaka till att en att e-pengar lagliga betalningsmedel inte i sig är tillräckligt for att bedöma forskotterade medel som deposits”.

102 Näringsrättsliga frågor

banker och kreditrnarknadsföretag och att en särskild reglering för

e-pengar skall tillämpas endast på system är viss omfattning och skall

som av begränsas till en grundläggande ram för detta område. Det synsätt

som direktivförslaget ger uttryck för kan antas leda till att ut endast

e-pengar ges av banker, med de begränsningar detta kan innebära för konkurrensen och utvecklingen av nya tjänster på området.

4.10.

Övriga frågor

4.10.1. Kryptografi och gränsöverskridande hantering

4.10.1.1. Mitt uppdrag

Enligt direktiven har jag att kartlägga om problem kan uppkomma på grund av att de s.k. krypteringsalgoritmer103 används i anslutning till

som elektroniska pengar kan att krigsmateriel och därmed

vara anse som vara

föremål för exportförbud.

Bakgrunden är att ett trettiotal stater inom ramen för det s.k. Wassenaararrangemanget har kommit överens om att motverka spridning vissa

av produkter till länder där de kan ha en destabiliserande verkan. Sverige deltar i detta samarbete, som rör s.k. strategiska produkter, dvs. med dubbla

varor användningsområden inte vad betecknas krigsmateriel. 104

— som

4.10.1.2. Regelverket

Grundläggande regler för export och utförsel med dubbla använd-

av varor ningsområden finns i

0 rådets förordning EG nr 3381/94 den 19 december 1994

av om upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll export med

av av varor dubbla användningsområden rådsförordningen, EGT L 367, 31.12.1994,

nr s. 1, och

0 lagen 1991:341 om strategiska produkter den svenska lagen.

103 Enligt standardiserad definition algoritm uppsättning

en är en en av väldefinierade

regler for lösning av ett problem i ett ändligt antal steg; jfr avsnitt 2.4.4 angående

kryptografi. 104 Se vidare den nämnda från

rapporten Regeringskansliets referensgrupp for kryp-

teringsfrågor, Kryptopolitik möjliga handlingslinjer, 57 fl‘.

—— s.

SOU 1998: 14 Näringsrättsliga frågor 103

Syfiet med rådsförordningen gäller svensk rätt är å ena ——som som sidan att säkerställa den fria rörligheten inom gemenskapen för med varor dubbla användningsområden, å andra sidan att se till att sådana varor om-

fattas effektiv kontroll vid export från gemenskapen. Regleringen har av en utformats så att tillstånd krävs för export medan varor som endast passerar

gemenskapens territorium inte omfattas art. 3 l och 3.1°5 genom pp. Rådsförordningen innehåller emellertid även regler för sändningar inom

gemenskapen, dvs. från medlemsstat till arman.1°5 Reglerna för en en sändningar mellan medlemsländer skall dock tillämpas endast under en

övergångsperiod och behovet dessa åtgärder skall tas upp till förnyad av granskning inom tre år från rådsförordningens ikraftträdande den l juli 1995

art. 19 1 och 5. Bestämmelserna export gäller enligt art. 3 för de pp. om har förtecknats i bilaga 1 till rådets beslut 94/942/GUSP, medan varor som föreskrifterna sändningar, enligt art. 19, gäller för varor som har om förtecknats i bilaga I Vtill rådsbeslut1°7 samma Denna reglering återkommer delvis i den svenska lagen, som också

kompletterar rådsförordningen och innehåller föreskrifter tillverkom ningsrätt och tillhandahållande inte har någon motsvarighet i rådsförsom ordningen.103 Den svenska lagen gäller enligt 2 § 9 och 10 i den — utsträckning regeringen föreskriver bl.a. högteknologiska produkter som — direkt eller indirekt kan användas i förstörelsebringande syfte och

särskilt utformade för produkter, utrustning och material av programvaror visst slag. I 3 § lag sägs vidare att regeringen meddelar föreskrifter samma vilka strategiska produkter enligt 2 § skall omfattas av krav på om som tillstånd till utförsel enligt rådsförordningen. Med utförsel menas här såväl

105 Med export enligt art. 2 att lämnar gemenskapens tullområde. menas varan 105 For sändningar här aktuella föreskrivs i art. 19.1 b att tillstånd skall av varor krävas samtliga medlemsstater jfr den engelska texten "shall be required by av all memberstates och dessa tillstånd får inte generella tillstånd. utgöras av Bestämmelsen innebär att sändning får ske endast efter tillstånd av den behöriga en myndigheten i avsändarlandet. Den skall alltså inte, trots ordalydelsen, förstås så sändning från medlemsstat till skall medges av samtliga att en en en annan medlemsstater. 107 Även andra kan dock omfattas; art. 4 och varor se 108 Strategiska produkter finns i utlandet får inte här i landet tillhandahållas som någon i utlandet utan tillstånd. Vidare får svenska myndigheter och företag samt den är bosatt eller stadigvarande vistas har inte utan tillstånd tillhandahålla som sådana produkter i utlandet 6 §. På motsvarande sätt krävs tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse tillverkningsrätt till bl.a. högteknologiska produkter 2 § 9, av inte till sådana åtgärder rörande programvaror enligt 2 § 10. men

104 Näringsrättsliga frågor SOU 1998: 14

export som sändningar enligt den terminologi används i rådsförord-

som ningen. Frågor om tillstånd, tillsyn och kontroll beträffande här aktuella produkter handhas, enligt 1 b och 16 lagen strategiska produkter,

om av Inspektionen för strategiska produkter.

Enligt 1 § förordningen 1994:2060 strategiska produkter

om den

svenska förordningen tillämpas den svenska lagen och rådsförordningen på

bl.a. sådana produkter som finns upptagna i bilaga 1 och 4 till den svenska förordningen. I 4 och 5 den svenska förordningen vilken typ

anges genom av beslut tillstånd kan enligt art. 3 rådsförordningen och tillstånd

ges att krävs enligt art. 19-21 rådsförordningen för produkter finns i

som upptagna bilaga 4 till den svenska förordningen. Föreskrifter vidare bl.a.

ges om tillståndens utformning, deklarationer, anmälan utförsel och tillsyn.

4.10.1.3. Bilagoma

Förteckningama i bilaga l och 4 till den svenska förordningen över

varor med dubbla användningsområden motsvarar med gjorda ändringar de

— nämnda bilagoma till rådets beslut 94/942/GUSP, det hänvisas till i

som rådsförordningen. De innehåller följande bestämmelser kan beröra

som produkter för e-pengar.

Enligt bilaga 1 till den svenska förordningen omfattas bl.a. datorer och programvaror kategori 4A och 4D de har egenskaper eller kan utföra

om funktioner som överskrider vissa begränsningar1°9 Vilka dessa begränsningar är emellertid inte framgå bilagan. Vidare omfattas enligt

synes av bilaga l bl.a. systern, utrustning och komponenter kategori 5A2

som är konstruerade för att använda digital kryptoteknikl 10

samt programvaror som fyller motsvarande funktioner kategori 5D2.111

109 I varuforteckningen i bilaga under

1 "KATEGORI 4 DATORER", anges att

elektroniska datorer och tillhörande utrustning och elektroniska sammansättningar

och därtill specialtillverkade komponenter omfattas, bl.a. när de har egenskaper

eller kan utföra funktioner som överskrider begränsningarna i kategori del 2

4A001. Vidare omfattas speciell programvara, bl.a. den har egenskaper eller

möjliga funktioner som överskrider begränsningarna i kategori del 2 4D003. 11°

Under rubriken KATEGORI s TELEKOMMUNIKATIONER OCH ’IN~

FORMATIONSSÄKERHET i del 2 5A2 utrustning, använd-

anges att system,

ningsspeciñka enheter, moduler och integrerade kretsar för informationssäkerhet

samt för sådana speciellt konstruerade komponenter innefattas bl.a. de är

konstruerade for att använda kxyptograñ som innehåller digital teknik för att

tillgodose inforrnationssäkerheten 5AOO2 a. 1 Under kategori 5 innefattas vidare

programvara 5D0O2 som är speciellt utformad

eller modifierad for utveckling, produktion eller användning av utrustning eller

SOU 1998: 14 Näringsrättsl iga frågor 105

Bland de allmänna anmärkningar som inledningsvis ges i bilaga 1 görs emellertid undantag för vissa programvaror som är generellt tillgängliga för allmänheten eller allmänt tillgängliga112 samt för viss utrustning och vissa komponenter i Kategori 5A2113.

som avses I bilaga 4 till förordningen om strategiska produkter upptas, under rubriken GEMENSKAPENS STRATEGISKA KONTROLL, de regler i avsnitten 4AO0l och 4D003 om datorer och programvaror som har

programvara som omfattas av bl.a. de just nämnda bestämmelserna om inforrnationssäkerhet 5A0O2 och specifik programvara som, såvitt här är av intresse,

- har samma egenskaper eller kan utföra eller simulera funktionen hos utrustning som omfattas av 5A0O2 och programvara som bestyrker sådana program. Programvaror som erfordras för användningen av utrustning, som i avsnitt 5A0O2 har undantagits från kontroll, och programvaror som erbjuder någon av ñinktionerna hos sådanutrustning, omfattas dock inte av regelverket anm. till 5D002. 112 Enligt de allmänna anmärkningarna i bilaga omfattas inte

l programvara som beskrivs i kategorierna 0-9

0 om den är generellt tillgänglig för allmänheten genom att

den säljs från lager via en detaljists försäljningsställe utan restrik-

tioner

a över disk

b via postorderförsäljning, eller

c via telefonförsäljning, och

den är konstruerad så att användaren själv kan installera

programvaran utan väsentlig medverkan av försäljaren, eller

0 om den är "allmänt tillgänglig, dvs. utan restriktioner för dess vidare

spridning se vidare de allmänna definitionema i bilaga I anknytning till denna anmärkning anges att den har företräde framför bestämmelsema i kategorierna 0-9 avsnitt D. 113 Undantag föreskrivs för bl.a. följande utrustning: 0 Personliga smartcards eller speciella komponenter som konstruerats för dessa om de såvitt nu är av intresse inte kan kryptera eller dekryptera

-- meddelanden eller styrnycklar för sådan kryptering eller dekryptering. 0 Utrustning som styr åtkomst, såsom bankomater, automatiska saldomaskiner eller varuautomater och som skyddar lösenord eller PIN eller liknande och som används för att förhindra otillbörligt utnyttjande, allt under förutsättning att utrustningen inte tillåter kryptering av texter eller filer utom för att skydda lösenord eller dylikt. 0 Utrustning som kalkylerar en kod Message Authentication Code MAC som används för att kontrollera att en text eller en överförts korrekt och att inga förändringar har utförts eller för att verifiera användare, men som inte tillåter kryptering av datatexter eller filer, utom för den som behövs för veriñeringen. 0 Kryptografisk utrustning speciellt utvecklad och begränsad för användning i maskiner för bank- eller penningtransaktioner såsom bankomater, automatiska saldomaskiner, självbetjänande skrivare för transaktionsredovisning eller varuautomater.

106 Näringsrättsliga frågor SOU 1998: 14

redovisats ovan. Undantag görs därvid för datorer och programvaror för

personligt bruk medföljer användarenl 14

som

I bilaga l anges alltså vilka produkter som står under kontroll vid export,

i princip skall få föras fritt mellan medlemsländema. Vissa men som undantag från rätten att fritt föra produkter mellan medlemsländerna följer dock bilaga från vilken undantag i sin tur görs, t.ex. för programvaror

av för personligt bruk som medföljer användaren.

4.10.1.4. Överväganden

Kryptografi är en förutsättning för att erbjuda säkra rutiner för e-pengar. Sådana rutiner används dock i många olika tjänster för informationssäkerhet och det är viktigt att skilja tjänster som avser autenticering dvs. att

säkerställa att uppgiften om utställare är riktig och att innehållet är omanipulerat från tjänster för konfidentialitet; dvs. att hindra insyn i digitalt

representerade uppgifter. Å sidan kan den finansiella sektorn utvecklas

ena på ett säkrare sätt marknaden har fri tillgång till kryptograñ. Å andra

om sidan kan en fn tillgång till sådana rutiner underlätta kriminell verksamhet.

Den berörda regleringen av export och utförsel tar sikte på produkter

kan erbjuda konñdentialitet. Eftersom de Säkerhetstjänster som behövs som i system för e-pengar i första hand avser autenticitet synes några direkta konflikter inte behöva uppkomma mellan de intressen som regleringen av strategiska produkter har att ta tillvara respektive behovet av säkra rutiner på det finansiella området. Visst skydd mot insyn i elektroniska betalningar behövs dock och algoritmer och nycklar för autenticering kan om

rutinerna utformas så användas även för insynsskydd. Gränserna mellan

dessa funktioner är därför inte alltid klara.

De situationer där bestämmelserna strategiska produkter aktualiseras

om i anknytning till e-pengar är följande.

En utgivare av e-pengar i ett annat land vill tillhandahålla e-penningprodukter en användare i Sverige.

En Svensk utgivare har kund i ett annat land vill förse denne

som en

med sådana produkter.

En användare som är på resa till ett annat land vill ta med sig t.ex. ett aktivt kort eller en bärbar dator med kryptografiska hjälpmedel för e-pengar.

I de fall som avses i l och 2 kan produkten tillhandahållas genom att ett föremål t.ex. ett kort eller en dator transporteras på traditionellt sätt

- ——

114 Infon SFS 1997:669 i krañ den 30 september 1997.

genom som trätt

SOU 1998: 14 Näringsrättsliga frågor 107

eller genom överföring via nät;115 jfr kortpengar och nätpengar. När användare på resa inom EU, för personligt bruk tar med sig t.ex. kort eller dator med kryptobaserade e-penningprodukter, torde det berörda undantaget i bilaga 4 vanligtvis frita från tillståndsplikt. Motsatsen gäller dock vid resa till länder utanför EU.

När en utländsk utgivare av e-pengar vill tillhandahålla kryptoprodukter åt en svensk, hindrar den svenska regleringen av strategiska produkter inte att produkten förs in. Däremot kan utgivaren behöva tillstånd av en myndighet i ett annat land för att få exportera/överföra produkten hit.

På motsvarande sätt torde en svensk utgivare som har en kund i ett annat land behöva tillstånd för att förse denne med en kryptoprodukt för e-pengar; dvs. för att exportera/överföra produkten dit. Detta bör emellertid kunna lösas praktiskt genom förenklade förfaranden för tillstånd se art. 6 rådsförordningen i avvaktan på regler anpassade för dessa nya tjänster.

Slutligen vill jag peka på vissa författningstekniska frågor, som fördelningen normgivningen mellan direkt tillämplig EG-rätt respektive svensk

av författningsreglering på olika nivåer115 och svårigheterna att tränga i regelverket så som det har utfonnats.

4.10.2. Kostnadskonsekvenser

I detta principbetänkande har arbetet inriktats på att som underlag bl.a.

—— för en svensk ståndpunkt i det internationella arbetet överväga möjliga

näringsrättsliga lösningar för e-pengar. De löst skisserade förslag som nu presenteras ger dock inte tillräckligt underlag för att beräkningar av kostnadskonsekvenser skall bli meningsfulla.

Om det fortsatta arbetet resulterar i förslag till näringsrättsliga regler för

bör frågan kostnadskonsekvenser tas i det sammanhanget. e-pengar om upp

115 strategiska produkter, kom till innan aktuella internationella

Lagen om som nu

åtaganden förelåg, innehöll ursprungligen en bestämmelse om att överföring via nät

jämställs med utforsel. Den togs emellertid bort vid implementeringen av

rådsförordningen se lagrådets yttrande i prop. 1994/95:159 bil. 2 34. 116 Jfr den genomgång TDL-utredningen har gjorts i sitt slutbetänkande SOU

som

1992:23 Kontrollfrågor i tulldatoriseringen 70 ff.

Bilaga 1 s. 109

Bilaga 1

Kommittédirektiv Dir.

Elektroniska 1997:1

pengar

Beslut vid regeringssammanträde den 9 januari 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall kartlägga och analysera de rättsliga frågor som uppkommer användning av elektroniska pengar. I anslutning till detta genom skall utredaren utreda behovet ändringar i gällande regelverk och om av —— det behövs föreslå ändringar i detta. - Utredaren skall analysera elektroniska pengars rättsliga status, överväga vilka som skall ha rätt att utfärda elektroniska pengar, överväga i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdama och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas, analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfärdare, innehavare —— och betalningsmottagare vid utfärdande och användning av elektroniska

Pengaf, överväga om betalningar med elektroniska pengar bör kunna vara — anonyma, överväga behovet av bestämmelser till skydd för konsumenterna, överväga särskilda bestämmelser behövs för att förhindra - om brottslighet vid användning av elektroniska pengar, överväga om införandet av elektroniska pengar medför behov av ändrade regler om processuella säkerhetsåtgärder och exekution, samt

Bilaga 1 s. 110

110 Bilaga 1

kartlägga om problem kan uppkomma på grund av att de s.k.

krypteringsalgoritmer som används i anslutning till elektroniska pengar kan vara att anse som krigsmateriel och därmed vara föremål för exportförbud.

Bakgrund Utvecklingen Utvecklingen inom elektronikens och datateknikens områden har gått mycket snabbt under senare år. Ett exempel detta är den ökade användningen av s.k. smarta kort, dvs. plastkort försedda med integrerad

en elektronisk krets som tillåter laddning betydande mängder information

av av och som kan utföra vissa beräkningar och logiska operationer. Ett annat exempel är det ökade utbudet av varor och tjänster som erbjuds på datornät, som exempelvis Internet. Inom det finansiella området har utvecklingen inneburit bl.a. att nya former för betalningar skapats genom tillkomsten

av s.k. elektroniska pengar.

Betalningar med elektroniska pengar brukar delas i två kategorier, dels sådana som utförs med smarta kort, dvs. kontantkort, dels sådana utförs

som via datornät med värdeenheter som laddats en diskett eller på hårddisken i en dator. För båda kategorierna gäller att utfärdama som regel kräver betalning i förskott för de värdeenheter laddas förbetalda betalningsin-

som strument.

Kontantkort Ett kontantkort innehåller information att kortet kan användas för

om betalningar upp till ett visst värde. Kortet laddas alltså med elektroniska enheter motsvarande ett bestämt värde i pengar. Detta kan sedan användas för betalning och tjänster hos betalningsmottagare irmehar

av varor som nödvändig teknisk utrustning. Betalningsmottagaren vänder sig i sin tur till utfardaren för att lösa de elektroniska enheterna mot kontanter. Varje gång en betalning sker med kortet minskar antalet enheter på kortet med motsvarande belopp. Vissa kontantkort kan laddas nytt sedan de

upp elektroniska förbrukats. Andra kort är engångskaraktär.

pengarna av

Kontantkorten kan anslutna till ett slutet eller ett öppet system. I ett

vara slutet system kan det värde finns reserverat på kortet bara användas för

som betalning hos en eller ett fåtal betalningsmottagare. Exempel på sådana kort är Telias telefonkort. I ett öppet system kan kontantkort användas för betalning hos en större krets mottagare. Öppna system för kontantkort finns i bl.a. Danmark, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Italien, Finland,

Bilaga 1 s. 111

Bilaga 1 lll

Portugal och Storbritannien. I de flesta av dessa länder tillhandahålls systemen banker. IDanmark, Belgien och Frankrike är det emellertid

av möjligt även för andra företag än banker att tillhandahålla öppna system.

I Sverige har förekomsten av kontantkort i huvudsak varit begränsad till kort av engångskaralçtär i slutna system. Under hösten 1996 har dock Sparbanken och Nordbanken i samarbete lanserat ett öppet system för kontantkort i Uppsala och Hahnstad. Skandinaviska Enskilda Banken har för avsikt att ansluta sig till detta system under våren 1997. Avsikten är att systemet skall introduceras i hela Sverige under perioden 1997-1999.

För betalningsmottagare, särskilt inom handeln, innebär kontantkort att kostnaderna för hantering av sedlar och mynt minskar samtidigt som risken för rån minskar. Kortinnehavaren slipper ha kontanter på sig och kan använda kortet i butiker, på alhnänna kommunikationsmedel, i parkeringsautomater m.m.

Elektroniska pengar på datorn Elektroniska pengar kan även bestå av värdeenheter som laddas på en diskett eller på hårddisken i en dator s.k. cyber money eller network money. En person kan med sin dator via ett datornät, t.ex. Internet, köpa varor och tjänster och betala med de värdeenheter som finns laddade på disketten eller hårddisken. Härigenom öppnas även nya möjligheter att utan förmedling av en bank eller annat företag göra överföringar och betalningar via datornät eller direkt mellan två datorer.

På senare tid har banker och andra kreditinstitut börjat erbjuda sina kunder vissa finansiella tjänster via datomätet s.k. home banking. Det rör sig i allmänhet om sådana tjänster som även kan utföras via telenätet, t.ex. överflyttning av pengar mellan olika konton. Arbete pågår också med att utveckla olika lösningar för säker handel via datornät med användning av konto- eller kreditkort. Dessa bank- och betaltjänster skall emellertid inte förväxlas med betalningar med elektroniska pengar.

I Sverige finns ännu inga utfärdare av denna typ av elektroniska pengar. I vissa länder, t.ex. Nederländerna och USA, har viss försöksverksamhet inletts. Med hänsyn till den omfattande och gränsöverskridande verksamhet som förekommer på dataområdet finns det dock anledning att tro att elektroniska pengar på datorn kommer att finnas även i Sverige inom kort.

Bilaga 1 s. 112

112 Bilaga 1

Tidigare utredningsarbete I 1992 tillkallade regeringen en utredare för att utreda behovet av

mars näringsrättslig nonngivning och tillsyn över nya betaltjänster. Utredningen var närmast föranledd av den snabba datatekniska utvecklingen inom betalningsväsendet. Genom tilläggsdirektiv i oktober 1994 utvidgades utrednings-

uppdraget till att omfatta även överväganden av civilrättsliga lösningar.

Betaltjänstutredningen avlämnade sitt slutbetänkande, Betaltjänster SOU 1995:69, i augusti 1995. Betänkandet handläggs för närvarande i regeringskansliet.

I betänkandet föreslås att en ny lag om betaltjänster införs. Denna innehåller en näringsrättslig och en civilrättslig reglering. De näringsrättsliga bestämmelserna föreslås bli tillämpliga på förbetalda betalningsinstrument, t.ex. kontantkort. Utredningen har emellertid valt att undanta dessa betalningsinstrument från den av utredningen föreslagna civilrättsliga regleringen bl.a. med hänsyn till den utveckling som kan förväntas under de närmaste åren på området och osäkerheten om vilka betalningsinstrument som slutligen kommer att etablera sig på marknaden.

På intemationell nivå pågår diskussioner om elektroniska pengar. Föregångaren till EMI, EU:s centralbanks-komrnitté, har i maj 1994 gett ut en rapport om kontantkort the May 1994 Prepaid Card Report som belyser frågorna ur centralbankemas perspektiv. För närvarande pågår arbete med en uppföljning av rapporten. Arbetet omfattar även elektroniska pengar datorn. Europeiska kommissionen utreder också dessa frågor ur näringsrättslig och civilrättslig synvinkel. Under första halvåret 1996 utarbetade centralbankema inom G10 fem rapporter om elektroniska pengar. En sannnanfattning av resultaten publicerades i november 1996. Fortsatt arbete pågår inom G10 och ytterligare en rapport kommer att lärrmas i maj 1997. Frågor om elektroniska pengar har även tagits upp inom OECD/FATF Financial Action Task Force on money laundring och Baselkommittén för banktillsyn.

Uppdraget Näringsrättsliga och civilrättsliga frågor I flera länder är rätten att utfärda kontantkort förbehållen banker och kreditinstitut. EU:s centralbankskommitté nuvarande EMI har i 1994 års rapport rekommenderat att kontantkort endast skall utfärdas av sådana institut. För närvarande pågår emellertid en översyn av den rekommendationen. Frågan om vilka institut som skall ha rätt att utfärda elektroniska pengar hör dock nära samman med frågan om dessa pengars rättsliga status. I flera

Bilaga 113

medlemsstater inom EU betraktas värdeenhetema på kontantkort som insättningar i bank. I utredarens uppdrag skall det ingå att analysera vilken rättslig status elektroniska har, såväl kontantkort som på datorn. I

pengar anslutning till detta skall utredaren överväga om rätten att utfärda elektroniska pengar skall vara förbehållen endast vissa institut eller företag. Utredaren bör även överväga i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdama och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas.

Utredaren skall vidare analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfärdare, innehavare och betalningsmottagare vid utfärdande och användning av elektroniska pengar. Exempel aspekter som skall beaktas är ansvarsfördelningen mellan utfärdare och kortinnehaväre vid betalningar med kontantkort, betalningarnas slutgiltighet, förfoganden över kortet av den som är obehörig samt verkningar av utfärdarens eller kortinnehavarens insolvens. Även sådana sakrättsliga frågor bör beaktas uppkommer till

som följd av att besittningen av fysiska föremål mynt och sedlar ersätts

- med ett innehav av elektroniska behållningar.

Syftet med de elektroniska pengarna såvitt gäller kontantkort är att de i första hand skall ersätta kontanter och användas för hushållens betalningar. De flesta system för kontantkort har därför en högsta gräns för det belopp som kan laddas på kortet. Det finns emellertid inget som hindrar att korten respektive datorerna i framtiden kan laddas med obegränsade belopp. Med elektroniska pengar öppnas också möjligheten att ha tillgång till flera olika valutor på samma kort genom att utfärdaren erbjuder växlingsmöjligheter av skilda slag. Utredaren bör vid sin analys ta hänsyn till dessa möjligheter.

Elektroniska pengar behöver inte vara knutna till en viss person eller ett individualiserat konto. Utfärdaren kan emellertid av kontrollskäl vilja ha system som ger möjlighet att följa transaktionerna på ett enskilt kort. I vissa länder finns regler som innebär att elektroniska pengar inte får vara anonyma. Utredaren skall överväga om betalningar med elektroniska pengar bör kunna vara anonyma.

Sammanfattningsvis skall utredaren kartlägga vilka civilrättsliga och näringsrättsliga bestämmelser i svensk lagstiftning som är tillämpliga på elektroniska pengar. Om utredaren bedömer att det finns ett behov av lagstiftning, skall förslag härom länmas. Sådana förslag skall så långt som möjligt utgå från gällande regler och passas i befintlig reglering. Därvid är utredaren inte bunden av de förslag som lämnats av Betaltjänstutredningen. Bedöms det nödvändigt att civilrättsligt särreglera elektroniska pengar i något avseende, skall regleringen utgå från vedertagna civilrättsliga grundsatser. I sammanhanget skall behovet av konsumentskyddsregler beaktas.

114 Bilaga 1

Ökad risk för brottslighet, m.m. Ett effektivt betalningsväsende förutsätter hög säkerhet hos de system som används. Brist i säkerheten kan bl.a. ge upphov till ökad risk för brottslighet. När det gäller elektroniska pengar kan det även finnas anledning att befara att dessa kan komma att användas för t.ex. penningtvätt. Utredaren skall överväga om särskilda regler behövs för att komma till rätta med eventuell brottslighet. I det sammanhanget kan också frågor processuella

om säkerhetsåtgärder behöva uppmärksammas. Det kan t.ex. ifrågasättas hur man vid beslag och husrannsakan skall hantera elektroniska

pengar. Motsvarande frågor uppkommer vid exekutiva åtgärder.

Elektroniska pengar i ett internationellt perspektiv Betalningar med elektroniska måste i ett internationellt

pengar ses perspektiv. Utredaren skall därför beakta det arbete pågår i andra

som länder och inom internationella organisationer. I det sammanhanget skall utredaren även kartlägga de eventuella problem som kan uppkomma med hänsyn till att de s.k. krypteringsalgoritmer som används i anslutning till elektroniska pengar kan vara att anse som krigsmateriel och därför vara

föremål för exportförbud, samtidigt som pengarna kan förflyttas över

gränserna via datornät.

Utredningsarbetet Utredaren skall samråda med Banklagskommittén Fi 1995:09, dir. 1995:86. Utredaren bör även samråda med Internationella ekobrottsgruppen inom Justitiedepartementet.

Vid de överväganden som utredaren gör gäller regeringens generella direktiv till kommittéer och särskilda utredare och direktiven om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden

om dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. i

Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången år 1997.

Finansdepartementet

Bilaga 2 s. 115

Bilaga 2

Exempel på typer av m.m.

e-pengar,

Digitala värdeenheter

e-cash nätpengar on-line

- Användaren laddar e-cash i sin dator från ett konto hos ett finansiellt institut. Kontot används dock endast vid utgivning och inlösen digitala

av värdeenheter. Transaktionema sker on-line med särskilda programvaror.

En värdeenhet i form av e-cash består av digitala siffror som genererats slumpmässigt med användarens jfr ett sedelnummer. Detta

programvara nummer skickas till en utgivare e-cash i ett s.k. digitalt kuvert. Utgivaren,

av som inte kan göra sedelnumret läsbart, verifierat vem avsändaren är, debiterar dennes konto och förser kuvertet med sin digitala signatur, samt återsänder det till avsändaren. Denna rutin kan enklast förklaras genom en jämförelse med att någon utan att öppna skriver sitt nanm på ett

- vanligt kuvert som innehåller karbonpapper och en handling så att underskriften samtidigt hanmar på handlingen i kuvertet. Utställaren kan inte spåra betalaren vid inlösen eftersom han inte vet vad han signerade; dvs. vem som erhållit ett visst sedelnummer s.k. blinda signaturer. När användaren har återfått den signerade värdeenheten från utfardaren tar han bort kuvertet. Värdeenheten, vars valör framgår av signaturen, är därmed färdig för att användas.

En betalning sker så att innehavaren av e-cash, från sin dator via Internet, överför digitala värdeenheter motsvarande fordrat belopp till betalningsmottagarens dator. Mottagaren skickar värdeenheten vidare till det utgivande finansiella institutet för auktorisation, dvs. kontroll central

mot en databas att värdeenheten inte redan har spenderats. Avvecklingen kan ske snabbt on-line.

Bilaga 2 s. 116

116 Bilaga 2

Systemet är baserat på asymmetrisk kryptograñ, där ett nyckelpar används för att applicera och ta bort digitala kuvert och ett för att förse värdeenhetema med det finansiella institutets signatur.

Transfereringar kan i detta system ske fritt mellan de individer som är anslutna. Dubbelspenderingar undviks genom att samma värdeenhet aldrig används två gånger och en kontroll sker för varje transaktion mot en databas med uppgifter spenderade värdeenheter. När överföring skett mellan

om en två användare får mottagaren värdeenheter med samma valör, om han

nya inte löser in värdeenhetema. Vidare har de digitala signaturema utformats så att användarens anonymitet bryts först vid upprepad användning av en viss värdeenhet. Användaren har emellertid tillgång till nycklar så att han kan Visa att det är han som har betalat med en viss värdeenhet.

Systemet har provats i några år med en egen valuta, s.k. CyberBucks. Dessa kan inte växlas till nationella valutor men kan användas inom Internethandel. Numera ges e-cash ut i USA av Mark Twain Bank, i Europa

Finlands Eunet och Deutsche Bank samt i Australien av Advance av av Bank; alla i sina respektive valutor. Enligt Mark Twains tillämpning av systemet kan digitala värdeenheter som inte använts återföras till ett bankkonto; dvs. till kontopengar.

Millicent nätpengar ofi"-line

- Millicent är inriktat på mikrobetalningar via Intemet. Skyddet mot manipulationer bygger här på rutinemas praktiska utformning än på avancerad

mer kryptografi. Förfarandet har arbetats fram utifrån tanken att det är tillräckligt med sådana säkerhetsrutiner att kostnaden för att bryta skyddet överstiger den förtjänst detta ger. En grundläggande begränsning, som visserligen inskränker transfererbarheten men som ger visst skydd mot missbruk, år att varje handlare ger ut egna mynt och endast accepterar sina egna som betalning. Eventuella kontroller sker alltså lokalt; det finns varken någon central registrering av transaktioner eller några hårdvamskydd mot

dubbelspenderingar.

För att undvika att köparna i förväg skall behöva skaffa värdeenheter från en mängd handlare, använder sig Millicent av mäklare som agerar som mellanhänder så att den som vill betala med Millicent i förväg kan införskaffa mäklarmynf han sedan vid transaktionstillfället växlar mot

som de värdeenheter handlaren ger ut.

Värdeenhetema, som kallas scrip, består av uppgifter om bl.a. den handlare hos vilken myntet gäller, kunden oklart vilken information, värde och giltighetstid samt vissa hemliga uppgifter m.m. Beroende på

Bilaga 2 s. 117

Bilaga 2 117

vilken skyddsnivå som valts för den enskilda tillämpningen används scripet i

klartext och oskyddat scrip clear, i klartext signerat authentic

men

but not private eller signerat och insynsskyddat authentic and private.

Scripen utgör valutor värde bestäms av handlama.

egna vars

Rutinerna för betalningar med scrip inleds med att kunden köper ett scrip

utgivande handlare eller mäklare. I denna del avses säkra kanaler av en användas; jfr nedan ang. formen för registrering hos First Virtual. När kunden betalar med ett scrip sänder han det via Internet till handlaren, som kontrollerar att det är äkta och oanvänt samt drar det värde med vilket

av betalning skett. Därefter utfärdar han ett nytt scrip, på det till följd av betalningen reducerade värdet, och sänder det nya scripet till köparen. Ytterligare transaktioner tillkommer dock vanligtvis eftersom handel med scrip brukar ske via mäklare. För betalningar mellan handlare och mäklare avses andra säkra kanaler användas.

Scrip skiljer sig alltså från vanliga mynt genom att värdet på kundens scrip ändras allteftersom betalning sker. En jämförelse kan därmed delvis göras med ett konto där ett saldo räknas ned. Analogien med mynt är emellertid stark eftersom utgivaren inte för något konto. Uppgiften saldo

om finns endast i kundens scrip, som i den delen skyddats med en digital signatur. Varje transaktion förutsätter kännedom om den hemliga nyckeln.

Det är oklart transaktionema sker anonymt. Spårbarheten torde bli

om beroende vilka registreringar görs vid anskaffande, t.ex. från en

av som mäklare, och vid inlösen samt vad i själva scripet om kunden.

som anges Efiersom den gör ett inköp med scrip inte identifieras endast scripet

som —— verifieras kan kunden dock ha fört över scripet till någon annans hårddisk

— för att användas av denne.

Proton kortpengar utan transfererbarhet

—

Protonsystemet utvecklats förening av belgiska banker

— som av en Banksys har licensierats för nationell användning av banker i Schweiz,

- Canada, Holland, Australien, Tyskland, Sverige117 och Brasilien samt till American Express för världsomfattande användning. Rutinerna bygger på aktiva kort och särskilda betaltenninaler. Det används nu i åtta länder under olika namn, och det finns fler kort i omlopp inom protonsystemet än i alla andra system tillsammans. I Sverige har Proton lanserats av Nordbanken, Föreningssparbanken och S-E-Banken, under beteckningen Cash, och fler

117 Systemet har sedanhösten 1996 i bl.a. Uppsala och Halmstad och efter

prövats en

utvärdering har lanseringen fortsatt i ett antal andra städer.

118 Bilaga

banker antas komma att ansluta sig. Den följande beskrivningen tar i första hand sikte på svenska förhållanden.

När ett Cashkort ges ut kontrollerar och registrerar banken kundens identitet. Kortet, som är bankens egendom och lånas ut till kunden, är personligt och får i princip inte överlåtasllg Kunden har emellertid rätt att befullmäktiga annan att använda kortet och kunna få ut ett kort till

avses varje medlem i hushållet. Det är inte nödvändigt att kunden har ett vanligt konto knutet till kortet, men tanken är att han, att identifiera sig med

genom ett lösenord, skall kunna ladda kortet från sitt konto.l19 En övre gräns har satts för det belopp med vilket ett kort skall kunna laddas i Sverige l 500 kr och antalet laddningstillfällen under viss period har begränsats.

en Vidare har kortets giltighetstid inskränkts så att kortet skall kurma, dels laddas endast under viss tid 2-3 år, dels användas för betalningar endast sex månader efter utgången av giltighetstiden för laddning.

Värdeenhetema i Protonsystemet utgörs tekniskt ackumulerade

av saldon, inte fasta odelbara valörer. 12° Eftersom dessa saldoräknare skyddas fysiskt såväl i korten tenninalema det att symmetrisk kryptografi

som anses ger ett tillräckligt skydd.

En transaktion går till så att säljaren registrerar i särskild

summan en tenninal, varefter kunden sätter sitt kort i tenninalens kortläsare och trycker klart för att acceptera betalningen. Motsvarande digitala värdeenheter överförs då till läsaren och betalningen sägs därmed klar.

vara Av säkerhetsskäl sker ytterligare kontroller mellan kort och säljarens terminal.

Vid säljstället utförs ingen identitetskontroll eller kontroll on-line mot ett finansiellt institut och säljaren äger rätt att lita på att mottagna värdeenheter representerar ett motvärde i SEK.121 Det förekommer inte heller några traditionella spärrlistor eftersom rutinerna bygger att korten skall kunna användas anonymt innehavaren. Härigenom tid och kostnader

av sparas för kommunikationer Korten kan dock spärras så att påfyllning inte

m.m.

längre blir möjlig.

118 I den svenska beskrivningen

av Proton anges att tredje man inte kan förvärva ett

kort i god tro eftersom det skall anges kortet att det inte får överlåtas. 119 Kort

avses kunna laddas från konton via bankomatliknande terminaler, telenätet,

etc., eller vid personligt besök hos en bank där användaren identifieras. 120 I beskrivningar Proton

av sägs dock ‘pengar’ föras över till kortet i form av

elektroniska enheter.. 121

PIN-koden används endast vid laddning av kortet.

Bilaga 2 s. 122

Bilaga 2 119

Den bank som har utfärdat kortet för ett internt skuggkonto, så att ett fullständigt revisionsspår skapas, med uppgifter om alla transaktioner. Syftet med detta konto är endast att säkerställa för utgivaren att totalt inlösta värden inte överstiger vad som har utfärdats i systemet och kortutgivande bank lämnar inga kontoutdrag beträffande skuggkonton. 122 Kortinnehavaren kan emellertid med en läsare i nyckelringsformat se saldot och de tio senaste transaktionerna.

Varje säljställe överför mottagna värdeenheter för inlösen till ett i förväg angivet konto hos den bank med vilken avtal om inlösen tecknats. Banken sätter motsvarande belopp i svenska kronor på säljarens konto samt överför protonenhetema till kortutgivande bank och får via clearing motsvarande belopp i svenska kronor. Därmed är värdeenhetens liv slut.

Genom avtalet garanteras säljföretaget likvid för inlösta värdeenheter, med undantag för återdebiteringar efter reklamationer från kortinnehavare. Överföringama måste dock göras regelbundet. Annars låses terminalen för vidare transaktioner. Betalningar kan, som framgått, inte heller göras mellan individer eller från kort till kort.

Betalaren är alltså anonym gentemot handlaren, medan transaktionerna kan följas av banken, bl.a. så att det framgår satt de medel

vem som som inte har spenderats inom kortets totala giltighetstid. Kortinnehavama får ingen ränta på medlen och avvecklingen sker relativt långsamt, beroende på hur ofta värdeenhetema överförs till inlösande bank och den tid

som förflyter för att genomföra resterande överföringar. De finansiella instituten erhåller intäkterna av den s.k. floaten.

Medlen anges vara återbetalbara i den meningen att en kund som säger upp sitt kortavtal och återlämnar kortet återfår de medel som resterande värdeenheter representerar. Medlen sägs emellertid förlorade kortet

vara om tappas och upphittas av någon använder det. I den genomgång

annan som som nyligen gjorts av den Europeiska Kommittén för Standarder på Bankområdet anges att återbetalning även skall kunna ske om ett kort går sönder, och beträffande den schweiziska motsvarigheten Cash anges att återbetalning automatiskt kommer att ske för belopp kvarstår efter

som giltighetstidens utgång.

Protonsystemet förutsätter avtal mellan kortutgivande bank och kund, säljställe och inlösande bank, inlösande bank och kortutgivande bank samt licensavtal mellan Banksys och varje kortutgivare. I den svenska beskriv-

122 Uttag vid laddningar från inlåningskonto redovisas dock vanliga

ett de

kontoutdragen.

Bilaga 2 s. 123

120 Bilaga 2

ningen att Protonsystemet närmast kan jämföras med vanliga

anges anvisningar vid konto- eller kreditkortstransaktioner, eller med resecheckar.

Samtidigt pekas på att det inte ställs något krav på legitirnationskontroll. I

beskrivningen avfärdas jämförelse med löpande skuldebrev under

en åberopande att de digitala värdeenhetema inte kan bli föremål för

av upprepade överlåtelser; jfr dock beskrivningen ovan av inlösemutinen

kortinnehavare-säljställe, säljställe-inlösande bank och inlösande-kortutstäl-

lande bank.

Mondex transfererbara kortpengar

— Mondex är ett system för kort, utvecklat av Mondex International, som urspnmgligen ägdes NatWest, Midland Bank och British Te1ecom.123

av Mondex har liksom Proton utvecklats med tanke på transaktioner vid personliga besök på säljställen, med kortläsare kopplad till datorn

men en eller särskild telefon kan Mondex användas också för betalningar på

en distans, t.ex. via Internet.

Det finns betydande skillnader mellan Mondex och andra systern som t.ex. Proton. Viktigast är att de digitala värdeenhetema i princip skall kunna transfereras fiitt, t.ex. från kort till kort, och handlaren kan istället för att

lös in enheterna betala med dem till andra som är anslutna till systemet.

- Det är emellertid inte helt klart var gränserna för denna transfererbarhet går

kan en mondexenhet cirkulera hur länge som helst och i vilka riktningar som helst

Mondex lämnar även i övrigt knapphändig information om säkerhetsteknik och andra rutiner. Det är exempelvis inte klart i vilka delar systemet bygger på symmetrisk eller asymmetrisk kryptering och i vilken mån systemet kan sägas anonymt.124 Som i Protonsystemet behöver

vara användarna inte identifiera sig när de genomför en transaktion, men transaktionerna sägs ändå spårbara. Enligt Mondex skall en bild av betalnings-

vara flödena kunna skapas genom urval av transaktioner så att förfalskningar och bedrägerier kan uppdagas innan vinsterna därav skördas. I det berörda dokumentet från den Europeiska Kommittén för Standarder på Bankornrådet sägs dock att skuggkonton inte förs men att sådana kan införas om det önskas. I likhet med andra kortsystem sker transaktionerna off-line men

123 Nu deltar ytterligare 15 banker världen aktiemajoriteten 51 %

över men

förvärvades av MasterCard i november 1996. 124 I dokumentet från den Europeiska Kommittén för Standarder Bankområdet

angesatt asymmetrisk kryptering används med undantag for pilotsystem.

Bilaga 2 s. 124

Bilaga 2 121

rutinerna kan knytas till ett vanligt konto för laddning av kort, som kan ske via uttagsautomater, särskilt utrustade telefoner, datorer med kortläsare, köpterminaler, etc.

Med mondexkorten kan en mängd olika valutor hanteras och betalningsmottagaren kan omgående förfoga över mottagna mondexenheter. Därför behövs ingen clearing i vanlig mening. Det finns också en möjlighet för innehavaren att låsa kortet med ett lösenord så att kortet inte kan användas av obehöriga. Kortet kan dessutom användas för t.ex. behörighetskontroll vid tillträde till informationssystem eller vid utförande av banktj änster via nät.

Kontobaserade rutiner

First Virtual

First Virtuals system för elektroniska betalningar lämpar sig som ett första exempel på nya rutiner för betalningar knutna till individualiserade konton, eftersom skyddet mot manipulationer bygger på administrativa åtgärder

inte tekniska. First Virtual gör nämligen gällande att det inte finns någon teknologi som kan övervinna de säkerhetsrisker som ett öppet nät för med sig.l25 Istället för att sända känslig information via sådana nät, för First

Virtual databas med erforderliga uppgifter betalare och betalnings-

en om mottagare, kontoinformation, m.m.

Användarna måste alltså registrera sig på förhand hos First Virtual och de får då ett lösenord s.k. VirtualPIN som skall används för identifikation vid transaktioner. Vid registreringen av användare överförs kontokortsinformation m.m. via fax eller telefon, medan den efterföljande kommunikationen vid transaktioner sker med e-post. Den finansiella aspekten

av transaktionerna sköts emellertid First Virtual existerande skyd-

av genom dade nät, och säljarens konto krediteras först efter 90 dagar så att kunderna får tillfälle att upptäcka felaktiga debiteringar. Kunden är anonym inför säljaren eftersom han bara identifierar sig med sin VirtualPIN, men

125 Inte den starkaste krypteringen tillräckligt säker grund risker for s.k.

ens är av

trojanska hästar. Med det menas att det är relativt lätt att smyga ett program i

någons dator som kopierar till exempel kreditkonsinformation i det ögonblick

uppgifterna skrivs, innan de har krypterats for överföring. First Virtual påstår sig

ha utvecklat ett datavirus som automatiskt kopierar sådan information och att de

provat det alla existerande kryptobaserade system. Dessa system skulle därvid

ha visat sig vara sårbara for denna typ av missbruk. CyberCash säger sig ha

utvecklat en metod for att undvika problemet.

Bilaga 2 s. 125

122 Bilaga 2

transaktionen är spårbar eftersom PIN-koden är kopplad till ett vanligt bankkonto och First Virtual registrerar varje transaktion.

När en transaktion skall genomföras sänder kunden en beställning och sin VirtualPIN till säljaren, sänder förfrågan till First Virtual

som en om kundens kod är korrekt. Om First Virtual att koden är korrekt

svarar levererar säljaren, och First Virtual sänder ett meddelande till kunden för att verifiera transaktionen. Kunden bekräftar därefter eller avvisar transaktionen

allt via e-post. First Virtual debiterar kundens konto och krediterar sälja- — rens samt genomför sedermera transaktionen via säkra nät.

- -

Överföringar från till är möjliga endast mottagaren är

person person om ansluten i egenskap av handlare. Rutinema säkerställer inte att säljaren får betalt126 och awecklingen sker, framgått, först efter månader.

som tre Kontohavaren får inte ränta och endast valuta kan användas USD.

en Medlen kan dock tas ut när så önskas. Användningen e-post medför att

av åtgärder vidtas on-line vid varje transaktion. Kommunikationen är emellertid indirekt eftersom meddelandena inte läses och besvaras omedelbart.

CyberCash SIPS

- CyberCash tillhandahåller också rutiner knutna till individualiserade konton för betalningar via Secure Internet Payment Service SIPS. Rutinema

nät —— liknar en vanlig betalning med kreditkort, där CyberCash fungerar

som intermediär mellan säljaren och dennes inlösande bank. Känslig information överförs visserligen via öppna nät men både kund och säljare använder särskild mjukvara så att uppgifterna krypteras, och kundens kontokortsinforrnation hålls därigenom hemlig även för handlaren. Rutinema bygger en kombination av symmetrisk och asymmetrisk kryptering. Transaktionema, som sker on-line, är fullständigt spårbara.

Betalning sker så att kunden genererar en betalningsorder som krypteras, först med betalarens hemliga nyckel och sedan med säljarens publika nyckel. När betalningsordem när säljaren förser han ordern med sin hemliga nyckel och vidarebefordrar meddelandet till en CyberCash-server som är kopplad till det vanliga kreditkortsnätet, på samma sätt som en kortläsare i en affär. Där tas meddelandet om hand i en säker miljö, dekrypteras och skickas vidare via slutna nät till handlarens bank. Banken kommunicerar

126 First Virtual rekommenderar säljaren överlåter köparen

att att avgöra om han

vill betala for produkten, men rutinerna kan utformas såatt leverans sker först efter

betalning.

Bilaga 2 s. 126

Bilaga 2 123

med kundens bank för auktorisation. Svaret skickas sedan till CyberCash. Hela transaktionen sägs ta cirka 15-20 sekunder.

SET

Secure Electronic Transaction SET är ett antal specifikationer utvecklade Visa och MasterCard för att skydda finansiell information under varje av steg i handels- och betalningsprocess; från registrering av korthavare och en säljföretag till själva betalningen127 Rutinema syftar till att skydda vanliga korttransaktioner så att meddelanden kan utväxlas varigenom kontobaserade betalningar sker direkt via öppna nät, skyddade mot obehörig insyn och mot

manipulationer. SET avses därför

skydda mot obehörig insyn i uppgifter betalningar samt order m.m. 0 om befordras tillsammans med betaldata confidentiality of information som säkerställa att överförda data inte ändras obehörigt integrity of data 0 göra det möjligt att verifiera dels att den som initierar en transaktion 0 är kontohavaren och inte obehörig cardholder account authentication, en dels att handlaren har sådana överenskommelser med ett finansiellt institut att han är behörig att genomföra transaktionen merchant authentication tillgodose vissa andra tekniska och administrativa krav på att o systemen är förenliga med varandra interoperability. Dessa olika funktioner för informationssäkerhet beskrivs var för sig för att tydliggöras, de måste införas enhet för att SET skall fungera. men som en Rutinema bygger, precis som CyberCash, på en kombination av symmetrisk och asymmetrisk kryptering. Behovet insynsskydd tillgodoses genom av symmetrisk kryptering meddelanden DES, medan verifiering av av kontohavaren och handlare samt skydd mot manipulering av data under t.ex. överföring via öppna nät möjliggörs genom digitala signaturer RSA. En transaktion enligt SET-standarden kan beskrivas enligt följande. När kimden bestämt sig för ett inköp och valt att betala med kontokort sänder han elektronisk order tillsammans med en betalningsinstruktion som en signeras digitalt. Säljaren sänder i sin tur begäran till kontoförande en institut auktorisation betalningen samt en bekräftelse av ordern till om av köparen. Därefter levererar han och begär betalning från köparens finansiella institut. Detta förfarandet kan dock varieras inom vissa ramar.

127 Flera bedömare SET kommer dominera marknaden för kontobaserade antar att att betalningar via Internet, och många planerar att utveckla produkter i enlighet med dessa öppna specifikationer.

Bilaga 2 s. 127

124 Bilaga 2

De rutiner som SET-standarden bygger är omfattande och komplexa. De kan förenklat beskrivas så att traditionella rutiner för betalningar med kontokort, där kunden skriver under ett kontokortsavdrag/en köpnota eller bekräftar en elektroniska transaktion med ett lösenord, ersätts dokument

av som förses med utställarens digitala signatur. Pâ motsvarande sätt ersätts traditionella kuvert och kommunikation via skyddade nät med överföring via öppna nät av krypterade dokument. I SET-standarden kallas också den tekniskt skyddade symmetriska nyckel som mottagaren erhåller tillsammans med meddelandet för digitalt kuvert digital envelope.

Eftersom rutinerna bygger på en mer eller mindre öppen kommunikation on-line mellan olika finansiella institut förutsätts en hierarki av nycklar och certifikat som parterna behöver kunna lita på. De identifierar sig för varandra med hjälp av dessa och varje transaktion förutsätter utbyte ett

av antal meddelanden, nycklar och certifikat. Detta fördyrar transaktionerna och SET är därför inte lämpat för små betalningar.

Alla transaktioner enligt SET registreras säljaren har bara delvis

men tillgång till överförda uppgifter. SET baseras nämligen kombination

på en av kryptografiska rutiner så att två meddelanden knyts till varandra. Exempelvis kan en kund, tillsammans med ett anbud, sända en betalningsauktorisation, som sedan kan vidarebefordras till det finansiella institutet, för den händelse anbudet skulle accepteras. Därvid är det möjligt för institutet, men inte för säljaren, att läsa kontonummer medan institutet inte kan

m.m., ta del av detaljerna i överenskommelsen mellan kund och säljare. Uppgifter kan även i övrigt döljas för olika aktörer. Enligt dokumentationen SET-

av standarden antas emellertid att aktörerna kommer att samarbeta för

att ge en fullständig bild av en transaktion det skulle visa sig nödvändigt.

Transferering kan endast ske i riktning, från kund till sälj ställe och det

en beror på hur rutinerna används hur snabbt awecklingen sker. Det kan gå avsevärd tid från det att säljare begärt att köparens finansiella institut

en skall auktorisera transaktionen till dess han sänder begäran betalning.

en om

Flera internationella IT-företag samarbetar kring SET-standarden,

som beräknas en betydande spridning. Ett pilotprojekt i Sverige syftar till att använda SET-standarden för Intemetbetalningar. I projektet ingår Förenings- Sparbanken, S-E-Banken, Handelsbanken, PostGirot Bank samt 35 utländska banker. Visa International har huvudnyckeln och varje bank erhåller sin bankspecifika certifikatnyckel. Bankema själva distribuerar de privata

kund- respektive säljarnycklama.

Bilaga 3 s. 125

Bilaga 3

En skiss till näringsrättslig reglering

av elektroniska pengar

Inledande bestämmelser

Regleringen av elektroniska pengar bör inledas med följande definitioner: elektroniska pengar digitala värdeenheter som används som allmänna betalningsinstrument a digitala värdeenheter elektroniska registreringar av medel som kan användas för betalningar utan att finnas på ett individualiserat konto a användare den som brukar elektroniska pengar för betalning, a utgivare den som ger ut elektroniska pengar

Digitala värdeenheter är inte att anse som allmärma betalningsinstrument om de ges ut för användning endast på en viss begränsad plats, är giltiga endast under en kort tidsperiod, eller är tillgängliga för betalning endast av varor och tjänster som framställs eller säljs av utgivaren eller av ett annat företag ingår i som samma koncern eller i företagsgmpp med nära ekonomisk samhörigsamma het.

System för elektroniska pengar

Riktlinjer för system för elektroniska pengar bör slås fast att de genom skall uppfylla grundläggande krav på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet.

Bilaga 3 s. 126

126 Bilaga 3

Utgivning och tillstånd m.m.

Elektroniska pengar f°ar ges ut av banker och kreditmarknadsföretag. Andra institut får ge ut elektroniska pengar endast efter tillstånd av

Finansinspektionen.

Tillstånd behövs inte om verksamheten bedrivs av Sveriges riksbank eller av ett utländskt företag som har säte inom EES och EU-anpassning.

En ansökan om tillstånd skall innehålla en beskrivning av det tilltänkta systemet för elektroniska pengar och berörda verksamheter.

av Finansinspektionen får meddela tillstånd om det kan antas att

systemet uppfyller kraven på stabilitet, säkerhet och reviderbarhet,

utgivarens finansiering och betalningsberedskap är tillfredsställande,

och

ägare av ett kvalificerat innehav i företaget och företagets styrelse och

verkställande direktör och dennes ställföreträdare uppfyller mot-

svarande krav som ägare och företrädare enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 och 4 och andra stycket samt 5 kap. 11-15, 15 och 15 b

lagen 1996:1610 om ñnansieringsverksamhet.

Tillståndet får förenas med föreskrifter hur verksamheten skall

om bedrivas och om skyldighet att anmäla ändringar av förhållanden som skulle ha varit av betydelse för beslutet att ge tillstånd.

Den som har tillstånd enligt denna lag får inte driva arman verksamhet än utgivning och administration betalningsmedel. Finansinspektionen får

av dock ge en utgivare tillstånd att driva verksamhet denna inte

annan om kan antas äventyra utgivarens finansiering eller betalningsberedskap.

Tillsyn

Den som har tillstånd att ge ut elektroniska pengar står under Finansinspektionens tillsyn.

Bilaga 3 s. 127

Bilaga 3 127

Återkallelse och ingripande mot den som saknar tillstånd

Ett tillstånd kan återkallas Finansinspektionen utgivaren inte driver av om sin rörelse i enlighet med denna lag eller förutsättningar för tillstånd om inte längre föreligger. annars

Om det bedöms tillräckligt får Finansinspektionen istället förelägga om rättelse eller meddela vaming.

Om någon bedriver tillståndspliktig verksamhet utan att vara berättigad till det, skall Finansinspektionen förelägga honom att upphöra med verksamheten. Inspektionen får besluta hur awecklingen verksamheten av skall ske.

Om det är osäkert verksamheten är tillståndspliktig, får inspektionen om förelägga den driver verksamheten att lämna de upplysningar som som behövs för att inspektionen skall kunna bedöma om så är fallet.

Om inspektionen meddelar föreläggande, får det förenas med vite.

Garanti För mottagna medel

I lagen 1995:1571 insättningsgaranti finns bestämmelser om skydd om för elektroniska pengar.

Den tillhandahåller digitala värdeenheter får ges ut utan tillstånd som som Finansinspektionen skall, vid annonsering, skyltning och annan av marknadsföring tjänsten, informera om att betalningsmedlen inte av omfattas garanti enligt lagen 1995:1571 om insättningsgaranti. av

Övriga frågor

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § bankrörelselagen 1987:617 tillämpas inte a på system för elektroniska pengar.

Finansinspektionens verksamhet bör bekostas med årliga avgifter.

Finansinspektionens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd behövs vid överklagande till kammarrätten.

Bilaga 3 s. 128

128 Bilaga 3

Normgivningsbemyndiganden

Lagama på det finansiella området innehåller mängd normgivningsen bemyndiganden. Min skiss har inte tagit sikte på sådana frågor det men behöver övervägas huruvida bestämmelser delegation behövs i lag eller om om en rätt för regeringen att meddela föreskrifter och att delegera före-

skriñsrätt följer redan regeringsfonnen RF. Avgörande för denna av bedömning är vilken regler 128 typ av som avses.

Vad som främst aktualiseras i anknytning till min skiss rörande regler i

lag om e-pengar är kompletterande föreskrifter näringsverksamhet

om se

8 kap. 3 och 7 RF. Det är emellertid oklart hur omfattande

en lag-

reglering av e-pengar kan komma att bli och i vilken mån regeringen och -

Finansinspektionen bör ges en normgivningskompetens går längre än

- som vad som följer 8 kap. 13 § RF. Jag begränsar mig därför till erinra av att om behovet att genomlysa dessa frågor när reglering av en av e-pengar närmare

utfonnas.

128 Privaträttsliga regler hör till det obligatoriska Iagområdet. Riksdagen får alltså inte

delegera sådan normgivningsmakt 8 kap. 2 § RF. Däremot får regeringen på

området för s.k. betungande otfentligrättsliga näringsrättsliga föreskrifter se - - 8 kap. 3 § RF, efter bemyndigande i lag förordning, meddela föreskrifter genom om annat än skatt, i de ämnen som anges i 8 kap, 7 § RF se vidare prop. 1994/95:50 283 ñi. Därvid får också s.k. subdelegation ske; dvs. riksdagen att får medge att regeringen överlåter en förvaltningsmyndighet eller kommun en att meddela föreskrifter i ämnet 8 kap. 11 § RF. Detsamma gäller enligt 8 kap.

9§ RF för sådanaföreskrifter om avgifter, grund 3 § kapitel som av samma annars skall meddelas av riksdagen. Slutligen följer direkt av RF en rätt för regeringen att meddela verkställighets-

föreskrifter och föreskrifter inom för den s.k. restkompetensen; dvs. ramen föreskriñer som inte enligt grundlag skall meddelas riksdagen 8 kap. 13 §. av Regeringen tår delegera denna foreskriñsrâtt. Trots att det alltså följer av grundlag

att den normgivningskompetens i 8 kap. 13 § RF tillkommer regeringen, som avses förekommer det bestämmelser i vanlig lag om delegation sådan kompetens till av regeringen; s.k. kvasidelegation.

Bilaga 4 s. 129

Bilaga 4

Sakregister

aktivt kort, 41 debetkort, 42 anonymitet, 38; 47; 49; 59; 116; digital, 21

118; 120 digitala dokument, 20; 31; 45; 50; asymmetrisk kryptering, 33 52 autenticitet. Se äkthet digitala värdeenheter. Se avveckling, 40 värdeenhet betalkort, 43 dubbelspendering, 31; 38; 53 betalkrafi, 20; 22; 51 e-cash, 48 betalning, 19 elektronisk, 21. Se digital betalningsfönnedlare, 21 elektroniskt arkiv, 30 betalningsförmedling, 21 elektroniskt förvar, 36 betalningsinstrument, 20; 22; 52 e-pengar, 20; 45; 50; 52; 55; 59 betalningsmedel, 19; 20; 22; 36; externa kort, 44

51 fasta valörer, 37; 52 betalningsväsendet, 19 First Virtual, 121 betalsystem, 19 float, 41; 71; 119 bitmönster, 32 fordring, 19 blinda signaturer, 115 fordringsbevis, 25 bokbetalning, 20 fysiska objekt, 29 bokpengar, 20 fysiska skydd, 30 byteshandel, 23 förbetalda kort, 43 Cash, 117 förskottsbetalning, 65

chip, 26; 41 förskottsbetalningar, 58

CyberBucks, 116 hybridsystem, 37 CyberCash, 122 information, 21 data, 21; 31; 52; 54 instrument, 22; 27; 60

Bilaga 4 s. 130

130 Bilaga 4 SOU 1993:14

insättningsbevis, 25 off-line, 48; 49 interna kort, 44 on-line, 47 konkret föremål, 31 originalexemplar, 30 kontanter, 19; 59; 61 originalinnehâll, 30 kontantkort, 27; 43 pengar, 22 konto, 20; 29; 31; 42; 60; 64 plastkort, 26; 41

individualiserat konto, 20; 37 räkneenhet, 22

kontoföring, 36 rättsliga modeller, 50

samlingskonto, 66 saldo, 36; 52 skuggkonto, 20; 36; 39; 49; 52; seigniorage, 71

59; 61; 119 signering, 33

kontobaserade tillämpningar, 50 single-loop, 40 kontokort, 26; 42 single-purpose, 40 kortpengar, 49 självständigt värde, 26; 61 kreditivsedel, 25 slutna system, 39 kreditkort, 26; 43 symboler, 51 kreditmynt, 26 symmetrisk kryptering, 33 kryptering, 33 transfererbarhet, 40; 48; 49; 120 kryptograñ, 21; 32 urkund, 27 kundmedel, 65 uttagskort, 43 kvasimatenell, 32; 53 valorism, 24 legitimationsfunktion, 44 valuta, 19 logiska skydd, 30; 32 valutor, 41 magnetrand, 26 värdeenhet, 20; 37; 44; 52; 53; 59 metallism, 24 värdemärke, 27 Millicent, 48 värdemätare, 22 Mondex, 120 återbetalbar, 41; 119 multi-loop, 40 äkthet, 45 multi-purpose, 40 äkthetstecken, 28 nominalism, 24; 51 öppna system, 39 nätpengar, 45; 47

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. . Tänderhelalivet

nyttersättningssystemför vuxentandvård. b Välfärdensgenusansikte.A. . Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka . processermedexempelfrånhandeln.A.

Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch . maktdiskurser.A.

Ty makten dinär Mytenomdetrationella . arbetslivetochdetjämställdaSverige.A.

Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva . försäkringar.Fi

Alkoholreklam.Marknadsföringavalkoholdrycker . ochSystembolagetsprodukturval.

Integritet Effektivitet- Skattebrott.Fi. . - Campusför konst.U. . Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn . inomolika områden.U.

Självdeklarationoch kontrolluppgifter .

förenkladeförfaranden.Fi. - Säkrarekemikaliehantering.Fö .

näringsrâttsligafrågor.Fi. 14 E-pengar-.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet Säkrarekemikaliehantering.13

Socialdepartementet Tänderhelalivet

nyttersättningssystemför vuxentandvård.2 - Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerochav Systembolagetsprodukturval.8

Finansdepartementet Omstruktureringarochbeskattning.l Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva

av försäkringar.7 Integritet Effektivitet- skattebrott.9- Självdeklarationoch kontrolluppgifier

förenkladeförfaranden.12 — E-pengar näringsrättsligafrågor. 14

- Utbildningsdepartementet Campusför konst10 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn inomolika områden.1 l

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdensgenusansikte.3 Manpassaralltid Nivä- och organisationsspecifika processermedexempelfrån handeln.4 Vårt liv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty makten dinär Mytenomdetrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.6

FRITZES

Posmnmzssz10647STOCKHOLM FAX:08-690919a,TELEFON:08-690 9-190