Doc 1957:176

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verksamhetsområde, gi­ ven Stockholms slott den 29 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) la°' om betalningsväsendet under krigsförhållanden; 2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt 3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehall

Under andra världskriget gällde eu särskild fullmaktslag, enligt vilken Kungl. Maj :t vid krig eller krigsfara kunde meddela särskilda bestämmel­ ser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m. I propositionen föreslås en permanent beredskapslagstiftning, enligt vilken Kungl. Maj:t, i fråga om bl. a. riksbankens sedelutgivning och bankrörelse, erhållei i uvudsak samma befogenheter som enligt nyssnämnda lag. Propositionen in­ nehåller även förslag att Kungl. Maj:t under krigsförhållanden skall aga rätt att meddela de från myntlagen avvikande bestämmelser som kan bil

I syfte att förenkla det statliga kassaväsendet och att om möjligt nnnska behovet av sedlar och mynt föreslås vidare i propositionen att Kungl. Maj .t under krigsförhållanden skall kunna föreskriva skyldighet för riksbanken att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar och skyldighet för statlig myndighet att mottaga sådana handlingar som likvid vid inbetalningar. I beredskapssyfte föreslås en lag motsvarande den under andra varlds- 1 Ilihang till riksdagens protokoll 191 ) 7 . 1 samt . Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

kriget utfärdade tidsbegränsade lagen angående utövande under vissa utom­ ordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter. I propositionen föreslås slutligen, att Kungl. Maj :t genom en särskild för­ ordning skall medges befogenhet att under krigsförhållanden dispensera från bl. a. bestämmelserna i taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna. Kungl. Maj :t skall också äga befogenhet att utfärda vissa särskil­ da föreskrifter rörande tullmyndigheternas verksamhet innebärande bl. a. att frihet från skyldighet att erlägga tullavgifter skall kunna medges.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Förslag

till

Lag

om betalningsväsendet under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer. 1 §- Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—5 §§ träda i tillämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast fore avslutandet av den r dagssession, som börjar näst efter krigets slut, alt bestämmelserna icke vi­ dare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall galla i den man bestammelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt ailVid krigsfara,^ van riket befinner sig, äger Konungen förordna, att namnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen for dess provning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall det­ samma vara förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen

UPUnde?Sutomordentliga förhållanden, som föranletts av krig eller krigs­ fara, vari riket befunnit sig, äger Konungen forordna att vad i 2—5 99 stad­ gas skall under viss tid, högst ett år varje gång, aga tillämpning. Förord­

nandet skall inom en månad eller, om nksdagssession icke P.agar, inom eu

månad från början av nästkommande session understallas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller ri ­ dagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall aga motsvarande till-

Under tid, då bestämmelserna i 2—5 §§ äga tillämpning, galla icke g eller författning meddelade stadganden i den män de strida mot samma be­ stämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §•

Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så ar möjligt av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgaldskontoret, i fråga om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens1 räkenskaper meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att

gäl ia i stället för vad i 8-14, 16, 17, 21, 24 och 27 JJ lagen den ,10 J-m 934

(nr 437) för Sveriges riksbank samt i annan lag darutinnan finnes stadgat. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga förhållanden föranledda av krig eller krigsfara, van riket befunnit sig, ager Konungenf på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, meddela bestämmelser som i forsta styc­ ket avses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

3 §. Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möjligt av fullmäktige i riksbanken, meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att galla i stallet för vad som finnes stadgat i 5—7, 9 och 11 SS lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

förhållanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig, ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela be­ stämmelser som i första stycket avses.

4 §. Befinner sig riket i krig, äger Konungen, efter hörande där så är möihgt av tullmäktige i riksbanken, förordna 3 att riksbanken skall vara skyldig inlösa sådant av statsmyndighet ut­ ta™?1 utbetalmngskort och direktutbetalningskort, som är avsett att anvandas i postgirorörelsen, samt att kort som här avses skall mottagas såsom likvid vid betalning till stat­ lig myndighet. ... ^krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga torhallanden, föranledda av krig eller krigsfara, vari riket befunnit sig, ager Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, meddela förord­ nande som i första stycket avses.

5 §. Ivan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger elkn§ trängande behov av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse i tillämpliga delar utöva befogenhet som enligt denna lag tillkommer Ivo-

6 §-

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämp­ ningen av denna lag. 1 Konungen äger ock uppdraga åt riksbanken samt åt Konungen underord­ nad myndighet att meddela de föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag eller med stöd av lagen meddelat förordnande

träder i^ kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgdt utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957 5

Förslag

till

Lag

angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas som följer. Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riks­ banken tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige kunna med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde skola minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal fullmäktige komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal per­ soner att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och an­ svar träda i fullmäktigs ställe. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande full­ mäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogen­ heter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—6 §§ träda i tillämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån be­ stämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande en­ ligt andra eller tredje stycket. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­ da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess pröv­ ning av frågan, huruvida förordnandet skall beslå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet. Upphör krigsfaran; skall förordnandet av Konung­ en upphävas.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Under utomordentliga förhållanden, so>m föranletts av krig eller krigs­ fara, vari riket befunnit sig, äger Konungen förordna att vad i 2—6 §§ stadgas skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. För­ ordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses. Under tid, då bestämmelserna i 2—6 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot samma bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 §.

Konungen äger, i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §, förordna, att taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt förordningarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögen­ hetsskatt tills vidare icke skall verkställas eller att sådan taxering skall verkställas i annan ordning än i taxeringsförordningen föreskrives. Förord­ nande, som här avses, må innefatta stadgande, att taxering skall ske alle­ nast beträffande vissa grupper skattskyldiga. Senast vid den riksdagssession, som börjar näst efter det förordnande, som i första stycket avses, upphört att gälla, skall för riksdagen framläg­ gas förslag rörande taxeringen för den tid under vilken förordnandet gällt. Vad i törsta och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande annan taxering till skatt eller avgift än där sägs.

3 §. Då så tinnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §, äger Konungen törordna, att i stället för vad i uppbördsförordningen och folkbokföringstörordningen stadgas skall gälla vad Konungen därom föreskri­ ver.

4 §■ Konungen äger, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som av­ ses i 1 §, förordna, att tullfrihet må åtnjutas för varor, som inkomma till riket, samt att frihet må åtnjutas från erläggande av andra sådana å varor lagda avgifter, vilka av tullverket skola upptagas vid trafik till eller från riket. Har eljest meddelats föreskrift, som utgör hinder för tullmyndighet att vidtaga viss åtgärd som är av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, äger Konungen, då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §. förordna att, i stället för vad sålunda föreskrivits, skall gälla vad Konungen därom bestämmer.

5 §• Är i andra fall än som i 2, 3 eller 4 § avses i lag eller författning föreskri­ vet att skatt, accis eller annan allmän avgift skall erläggas inom viss tid och på visst sätt eller att —- till ledning för beräkning av sådan skatt, accis eller avgift — deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet skall fullgöras v*ss ^id, äger Konungen i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §, förordna, att i stället för vad sålunda före­ skrivits skall gälla vad Konungen därom bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957 7

6 §• Befogenhet, som enligt 2—5 §§ tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande beho\ av omedelbara åtgärder, äger länsstyrelse i vad angår länet samt, såvitt an­ går förhållanden inom tullverkets verksamhetsområde, generaltullstyrelsen eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna förordning tillkommer Konungen.

7 §• Konungen meddelar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämp­ ningen av denna förordning. Konungen äger ock uppdraga åt underordnad myndighet att meddela de föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna förordning eller med stöd av förordningen meddelat förordnande.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden Z etterberg , N ilsson , S träng , A ndersson , H edlund , P ersson , L indell , L indström , L ange , L indholm , N äsgård , K ling , E liasson , H enriksson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdepartementets verk­ samhetsområde samt anför därvid följande.

I. Inledning

Under andra världskriget tillkom ett flertal fullmaktslagar, som gav Kungl. Maj :t befogenhet att under i lagarna närmare angivna förutsättningar — krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — i män av behov vidtaga åtgärder i syfte att möjliggöra förenklingar inom det administrativa förfarandet. Även inom riksbankens verksamhetsområde till­ skapades viss beredskapslagstiftning. En del av dessa lagar var tidsbegrän­ sade. På motsvarande sätt tillkom tidsbegränsade fullmaktslagar, som svftade till att genom olika ingripanden säkerställa tillgången på förnödenheter för befolkningen och krigsmakten. Såsom ett led i det alltsedan andra världskrigets slut bedrivna arbetet att överse vad som kan kallas den administrativa försvarsberedskapen, har verkställts en översyn av planläggningen av utbetalningsväsendet och pen­ ningförsörjningen under krigsförhållanden. Vidare har arbetet inriktats på en genomgång av tidigare gällande föreskrifter rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och uppbördsväsendet i händelse av krig. Dessa föreskrifter, som utfärdades under andra världskriget, är nämligen numera i viss mån föråldrade. Vidare har beaktats, att särskilda beredskapsföreskrifter är er­ forderliga även inom tullväsendets område. Avsaknaden av vägledan­ de föreskrifter har visat sig försvåra det planläggningsarbete, som i nu nämnda hänseenden bedrives hos de under finansdepartementet lydande myndigheterna samt hos, bland andra, riksbanken, postverket och länssty­ relserna. Genom beslut den 12 november 1954 uppdrog dåvarande chefen för fi­ nansdepartementet, statsrådet Sköld, åt assessorn i kammarrätten S. F. von

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Otter att utreda vissa frågor rörande beredskapsorganisationen inom finans­ departementets verksamhetsområde. Utredningsmannen överlämnade den 20 juni 1955 en promemoria med förslag till allmänna riktlinjer för underlät­ tande av utbetalningsväsendet m. m. under krig (stencilerad). Förslaget är utarbetat på grundval av tidigare utfärdade planläggningsföreskrifter. Vid uppdragets fullgörande har utredningsmannen bl. a. haft att beakta ett fler­ tal skrivelser med begäran om vägledande beredskapsföreskrilter. I utredningsmannens förslag har i en första avdelning upptagits flågor rörande betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvalt­ ning. Till promemorian har fogats förslag till kungörelse med särskilda be­ stämmelser för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelsförsörj ningen och medelsredovisningen vid krig eller krigsfara in. in. I en andra avdelning har behandlats frågan om taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och tullmyndigheterna samt deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. I anslutning därtill har utarbetats ett författningsförslag an­ gående befogenhet för Kungl. Maj:t att i händelse av krig meddela de före­ skrifter, som erfordras för att förenklingar skall kunna genomföras inom nämnda förvaltningsområden. Över utredningsmannens promemoria har yttranden avgivits av fullmäk­ tige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, överbefälhavaren, försva­ rets civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelen, järnvägsstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket, kammar­ rätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, skolöverstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvars­ beredskap, kommerskollegium, statens pensionsanstalt, statens avtalsnämnd, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Jämtlands samt Norrbottens län, civilbefälhavaren i första civilområdet, domkapitlet i Västerås stift, Svenska jordbrukskreditkassan, Svenska stads­ förbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareför­ eningen, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen. Vid överståthållarämbetets yttrande har fogats utlåtanden från Stock­ holms stadskollegium samt från mantals-, uppbörds- och exeluitionsdirektörerna i Stockholm. Utredningsmannen förutsätter i sitt förslag, i vad detta avser betalnings­ väsendet in. in., att Kungl. Maj:t i händelse av krig har erforderliga full­ makter att reglera förhållandena inom detta område. Framläggandet av för­ slag till författningar, motsvarande de under andra världskriget gällande fullmaktslagarna har utredningsmannen dock inte ansett inrymmas i hans utredningsuppdrag. Med ledning av de avgivna yttrandena har inom finansdepartementet fö­ retagits en överarbetning av utredningsmannens förslag. 1 anslutning där­ till bar eu genomgång skett av de fullmaktslagar, vilka gällde under andi a

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

världskriget och tiden närmast därefter, för att få klarlagt huruvida i beredskapssyfte en motsvarande lagstiftning bör genomföras redan i fredstid. Under överarbetningen har vidare beaktats synpunkter, som framkommit vid behandlingen av andra frågor rörande beredskapsplanläggningen. Som ett resultat av arbetet inom departementet har framlagts förslag till 1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden; 2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontorel tillkommande befogenheter under krigsförhållanden; samt 3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden in. m. De inom departementet upprättade förslagen har under hand granskats inom riksbanken, riksgäldskontoret, generalposlstyrelsen, statskontoret, mynt- och justeringsverket och riksräkenskapsverket. Jag vill slutligen anmärka, att utredningsmannen sedermera upprättat ett leviderat förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämp­ ningen av lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden. Nämnda förslag torde såsom Bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

II. Fullmaktslagar och planläggningsföreskrifter under andra världskriget

1. Den administrativa fullmaktslagen

Genom proposition nr 30 till 1940 års urtima riksdag framlades förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndighe­ terna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. Till grund för förslaget låg ett av särskilda sakkunniga den 14 augusti 1940 avgivet be­ tänkande (SOU 1940:23). Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940 den sålunda antagna lagen (den administrativa fullmaktslagen), vilken skulle gälla till och med den 31 mars 1942. 1942 års riksdag förelädes genom proposition nr 0 förslag till ny lag i samma ämne. På grundval av propositionen, vilken bifölls av riksdagen, uttäidades lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angå­ ende stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. Till skillnad från 1940 års lag gjordes denna lag ej tidsbegränsad. Genom proposition nr 9 till 1953 års riksdag framlades på grundval av en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria förslag till lag om ändring i vissa delar av 1942 års lag. De föreslagna ändringarna avsåg dels grunderna för lagens försättande i tillämpning dels ock anpassning av lagen till den civila regionala beredskapsorganisationen enligt 1951 års riksdags­ beslut. Därjämte innehöll förslaget ytterligare en del ändringar av huvud­ sakligen formell natur. Sedan propositionen bifallits av riksdagen utfärdades lag i ämnet den 27 februari 1953 (nr 51).

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 11

I det förutnämnda av särskilda sakkunniga framlagda betänkandet (SOU 1940:23) angavs såsom allmänna riktlinjer för utformningen av lagför­ slaget, att de behov, som i fråga om de statliga och kommunala förvaltnings­ myndigheterna krävde beaktande vid krig eller krigsfara, avsåge dels oiganisationen och dels förfarandet. Den ledande synpunkten beträffande myn­ digheternas organisation måste vara, att deras funktionsduglighet såvitt möjligt upprätthölles. Detta vore av desto större vikt som de kia\ förvalt­ ningen hade att tillgodose under de utomordentliga förhållanden, som krigs­ tiden medförde, i vissa fall framträdde med långt större styrka liksom de erhölle en helt annan omfattning än under fredstid. Även förvaltningsförfarandet måste i många hänseenden påverkas av krigsförhållanden. Särskild uppmärksamhet påkallade de bestämmelser som reglerade förfarandet vid förvaltningsärendenas behandling; även här framträdde i främsta iummet kravet på förvaltningens effektivitet. Förvaltningsmyndigheternas verksamhet berörde i stor utsträckning en­ skildas rättigheter och skyldigheter. Såsom exempel på förvaltningsärenden av det slag, som sålunda åsyftades, erinrade de sakkunniga hl. a. om mantalsskrivning och kyrkobokföring. Ett betydelsefullt område, som lage rättskipningen nära, vore förfarandet i skattemål. Ofta ägde den enskilde mot det allmänna under vissa villkor framställa anspråk, vilkas provning tillkomme förvaltningsmyndighet, t. ex. anspråk på avlöning, pension, resti­ tution av tull och dylikt. För förvaltningsmyndigheterna syntes stundom svårigheter uppstå att under åsyftade förhållanden följa vissa i författningarna givna tidsbestäm­ melser. Sådana bestämmelser förekomme i den då gällande mantalsskrivningsförordningen, i taxeringsförordningen och i kommunallagarna. Enligt de angivna grundsatserna avser den administrativa fullmaktslagen sålunda såväl förvaltningsmyndigheternas organisation som förvaltningsförfarandet. Huvudbestämmelserna i den administrativa fullmaktslagen skall enligt 1 § första stycket automatiskt äga tillämpning, därest riket befinner sig i krig. Om däremot riket kommer i krigsfara eller eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden påkallar det, skall Kungl. Maj.t äga för­ ordna att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande skall enligt 1 § andra stycket, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad under­ ställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställning­ en skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet. Bestämmelserna i lagens 4 § avser att sätta ur kraft vissa av de tids- och ortsbestämmelser som reglerar förvaltningsförfarandet. I det nyssnämnda betänkandet (SOU 1940:23) har framhållits, att då Kungl. Maj :ts förord­ nande må avse jämkning av fastställd tid, framginge därav alt stadgandet inle avsåge att medge inställande helt och hållet eller för obestämd tid av den åtgärd, varom vore fråga. Sålunda finge förordnande inte meddelas om inställande under visst år av mantalsskrivning eller av den årliga taxering­

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

en. Inte heller avsåges med bestämmelsen att lämna en fullmakt exempel­ vis till förlängning av femårsperioden för den allmänna fastighetstaxering­ en. Däremot medgåve stadgandet, att åtgärder, som i fråga om mantals­ skrivning eller taxering skulle vidtagas under viss månad, i stället finge företagas en eller annan månad senare. Förordnandet skulle innehålla en särskild tidsbestämmelse i stället för den, som genom förordnandet sattes ur kraft. Sedan anstånd meddelats syntes, i mån av behov, ytterligare an­ stånd kunna medges genom nytt förordnande. För tillämpning av ett flertal bestämmelser i administrativa fullmakts­ lagen, bl. a. 2 §, förutsättes särskilt förordnande utöver det allmänna för­ ordnande som meddelas med stöd av 1 §. Sådant särskilt förordnande skall enligt vad som angivits i de olika paragraferna meddelas av Kungl. Maj.t. Enligt 11 § första punkten kan emellertid Kungl. Maj :t uppdraga åt under­ ordnad myndighet att utöva vissa av de ifrågavarande befogenheterna. I 11 § andra punkten stadgas därjämte, att, om under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med svårighet kan upprätthållas eller det eljest under krig föreligger trängande behov av ome­ delbara åtgärder, civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälha- 'are ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelsen i vad angår lanet äger även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt lagen till­ kommer Kungl. Maj:t. Med stöd av föreskrifterna i administrativa fullmaktslagen och på grund­ val av ett av särskilt tillkallade sakkunniga avgivet förslag (SOU 1942: 42) utfärdade Kungl. Maj :t den 2 april 1943 kungörelse (nr 137) med tillämp­ ningsföreskrifter till nämnda lag. Kungörelsen gäller alltjämt. Bestämmel­ serna i kungörelsen skall träda i tillämpning först i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar. Enligt föreskrift i 1 § i kungörelsen skall dock sådana förberedande åtgärder vidtagas som särskilt anges i kungörelsen eller som eljest befinnes erforderliga för dess tillämpning. Beträffande länsstyrelserna meddelades bestämmelser i en den 24 sep­ tember 1943 (nr 708) utfärdad kungörelse om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna och dem underlydan­ de myndigheter. Denna kungörelse, som inte enbart innefattade tillämpningstÖleskrifter till administrativa fullmaktslagen utan jämväl upptog be­ stämmelser av annan natur, sattes i tillämpning genom en kungörelse samma dag (nr 709), vilken emellertid upphävdes med utgången av decem­ ber 1947 enligt en den 12 december 1947 (nr 967) utfärdad kungörelse. Vidare må erinras om Kungl. Maj:ts brev till samtliga länsstyrelser den 5 mars 1943 (nr 335) angående vissa bestämmelser rörande civila myndig­ heters verksamhet under krig. 1943 års båda författningar (nr 335 och 708&) bär numera i huvudsak ersatts av kungörelsen den 20 september 1951 (nr 644) med vissa bestämmelser angående länsstyrelsernas verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957 13

2. Lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Genom proposition nr 95 till 1939 års urtima riksdag framlades förslag till lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. in. Enligt förslaget skul­ le Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest un­ der utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äga att, på framställ­ ning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper meddela av förhållandena på­ kallade bestämmelser att gälla i stället för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Lagen skulle enligt förslaget vara tidsbegränsad. Till grund för propositionen låg en den 7 december 1939 dagtecknad skri­ velse från fullmäktige i riksbanken, vari bl. a. uttalades. Med hänsyn till önskvärdheten av att riksbanken står beredd att möta de krav, som utvecklingen under den närmaste framtiden kan komma att medföra, men vilkas omfattning det i nuvarande krisläge icke är möjligt att bedöma, ha fullmäktige ansett det vara påkallat att undersöka behovet av en ändring av vissa bestämmelser i lagen för Sveriges riksbank. Fullmäk­ tige hava härvid kommit till det resultatet, att ett flertal föreskrifter i riksbankslagen kunna komma att visa sig för snäva och skulle, om de strängt måste iakttagas, i vissa situationer hindra riksbanken från att be­ driva sin rörelse på ändamålsenligt sätt och vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga. Då det härvid kan komma att röra sig om vitt skilda gre­ nar av riksbankens verksamhetsområde, anse fullmäktige icke att en när­ mare precisering av de punkter, på vilka en ökad rörelsefrihet kan komma att krävas, kan eller bör eftersträvas. Fullmäktige vilja i stället föreslå, att den i en utomordentlig situation nödvändiga smidigheten i de bestäm­ melser, som reglera riksbankens verksamhet, åstadkommes genom en full­ maktslag, som under viss tid, förslagsvis till och med den 31 mars 1940, giver Konungen rätt att meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället för riksbankslagens stadganden om riksbankens sedelut­ givning och bankrörelse samt om räkenskapernas avslutande och offentlig­ görande. Dylik rätt skulle, i likhet med vad fallet är i fråga om ett flertal övriga krisåtgärder, tillkomma Konungen vid krig eller krigsfara, vari ri­ ket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda för­ hållanden. Förordnande enligt lagen skulle få meddelas på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, att det även enligt hans mening vore motiverat att åtgärder vidtoges i syfte att möjlig­ göra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser, som reglerade riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare inte förutsedda förhållanden, med vilka man i dåvarande läge måste räkna. Med hänsyn till de skiftande

14 Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utvecklingsmöjligheterna borde detta lämpligen ske genom en fullmakts­ lag, som gåve Kungl. Maj:t rätt att meddela de från riksbankslagen avvi­ kande bestämmelser, som kunde finnas påkallade. Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdades den 22 december 1939 (nT 895) lag i ämnet. Lagen skulle äga giltighet till och med den 31 mars 1940. Med stöd av nämnda fullmaktslag förordnade Kungl. Maj :t genom kun­ görelse den 31 januari 1940 (nr 54) med vissa bestämmelser angående riks­ bankens metalliska kassa att, i stället för vad i 11 § riksbankslagen stad­ gades, skulle gälla att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld. Förordnandet var motiverat därav, att enligt 11 § riksbankslagen guld utom landet finge in­ räknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande 15 procent av hela den metalliska kassan. Bestämmelsen skulle med hän­ syn till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan kunna lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning, som kunde anses mest betryggande.

Vid 1940 års riksdag framlades genom proposition nr 77 förslag om att 1939 års fullmaktslag skulle erhålla förlängd giltighet. Till grund för pro­ positionen låg en av fullmäktige i riksbanken gjord framställning i ämnet. Bankofullmäktige anförde i sin skrivelse, att kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) borde äga fortsatt tillämpning även efter utgången av mars 1940. I fullmaktslagen 1939:895 lämnade beinyndiganden för Kungl. Maj:t att jämväl i övrigt utfärda bestämmelser alt gälla i stället för vissa i riks­ bankslagen intagna stadganden borde även erhålla fortsatt giltighet. I pro­ positionen uttalades, att den möjlighet att efter lägets krav anpassa regler­ na för riksbankens verksamhet, som fullmaktslagen innefattade, uppenbar­ ligen komme att vara erforderlig även efter utgången av mars 1940. Sedan propositionen bifallits av riksdagen utfärdades lagen den 30 mars 1940 (nr 172) om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angåen­ de riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. m. Fullmaktslagen skulle äga giltighet till och med den 30 juni 1941. Efter årligen av fullmäktige i riksbanken gjorda framställningar för­ längdes därefter fullmaktslagens giltighet successivt till och med den 30 juni 1947. Frågan om fullmaktslagens giltighet efter nyssnämnda dag blev föremål för närmare överväganden i proposition nr 83 till 1947 års riksdag. I pro­ positionen framhölls bl. a., att fullmäktige i riksbanken föreslagit att lagen, i avvaktan på en allmän översyn av riksbankslagen, skulle få gälla till och med den 30 juni 1948. Fullmäktige hade även uttalat, att fullmaktslagstiftningen borde läggas till grund för föreskrifter, som åsyftade att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena då påkallade. Sedan propositionen godkänts av riksdagen, utfärdades lag i ämnet den 16 maj 1947 (nr 194).

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957 15

Genom kungörelse den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens sedelutgivning fastställde Kungl. Maj:t sedelutgiv­ ningsrätten i enlighet med ett av bankofullmäktige väckt förslag. Genom kungörelse den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse om riksbankens sedelutgivning ökades det belopp, varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan till 2 500 miljoner kronor. I proposition nr 195 till 1948 års riksdag föreslogs att 1939 års fullmakts­ lag skulle ersättas av en provisorisk lag av mera begränsat innehåll. Den nya lagen skulle sålunda endast innehålla särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt. Propositionsförslaget innebar att i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser skulle lända till efterrättelse, nämligen att riksban­ ken finge utgiva sedlar till ett belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nö­ digt Kungl. Maj:t finge, om riksdagen ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att dylikt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande skulle, där­ est detsamma icke godkändes av riksdagen inom tjugu dagar från det riks­ dagen åter sammanträtt, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksban­ ken tillhörigt guldmynt och omyntat guld (3 §). Bankoutskottet (uti. nr 31) fann inte anledning till erinran mot innehållet i den föreslagna provisoriska lagstiftningen. Riksdagen godkände förslaget (rskr nr 210). Lag utfärdades den 28 maj 1948 (nr 248). 1948 års lag, som gällde för tiden intill utgången av juni månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser meddelas i la­ gen den 1 juni 1956 (nr 240). Maximibeloppet för sedelutgivningen bestämmes däri till 6 000 miljoner kronor. I proposition nr 121 till 1957 års riksdag har föreslagits en motsvarande lagstiftning för tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958. Maximibeloppet är i förslaget bestämt till 6 300 miljoner kronor.

3. Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av full­ mäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter

Genom proposition nr 277 till 1940 års riksdag framlades förslag till lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenhe­ ter. Enligt förslaget finge, om riket eller del därav besatts av fientlig makt, fullmäktige i riksbanken tillkommande befogenheter utövas allenast vid

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige kunde med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid så­ dant sammanträde skulle minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kunde icke nämnda antal fullmäktige komma tillstädes, skulle Konungen förordna er­ forderligt antal personer att, intill dess nämnda hinder upphörde, med fullmäktigs rätt och ansvar träda i fullmäktigs ställe. Vad sålunda stadgats skulle äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter. Lagen skulle vara tidsbegränsad; den föreslogs skola gälla till och med den 30 juni 1941. I propositionen erinrades om att inom finansdepartementet till övervä­ gande upptagits frågan om erforderliga beredskapsåtgärder till tryggande av den centrala finansförvaltningen i händelse av landets indragande i krig. I en inom departementet upprättad promemoria i ämnet hade beträffande behovet av dylika åtgärder anförts. Den centrala finansförvaltningen utövas till väsentliga delar av riksban­ ken och riksgäldskontoret. Decentraliseringen ifråga innebär vid krigsfall en fara, om den kan medföra, att rätlsgiltiga beslut avseende riksbankens och riksgäldskontorets förvaltningsområden icke kunna erhållas, trots att Kungl. Maj :t alltjämt kan utöva sina konstitutionella befogenheter. En risk i denna riktning föreligger obestridligen till följd av det sätt på vilket för­ valtningen av riksdagens verk är organiserad. Fullmäktigeinstitutionerna kunna tänkas bli funktionsodugliga och vara omöjliga att i rättsliga former rekonstituera redan på ett tidigt stadium av ett krig, medan däremot en konstitutionell regering även i extrema nödlägen kan vidmakthållas. Funktionsoduglighet måste anses föreligga icke endast om fullmäktige ej kunna sammanträda i erforderligt antal utan även om detta ej är möjligt inom obesatt område.

Beträffande de olika utvägar, som kunde tänkas stå till buds för att i här avsedda fall trygga utövandet av de båda fullmäktigeinstitutionernas befo­ genheter, yttrades i promemorian. Formellt torde hinder ej möta mot att fullmäktigeinstitutionerna fatta beslut om viss delegation av sina befogenheter för krigsfall. En sådan dele­ gation kan dock befaras ge ett alltför svagt underlag för delegalionsorganets verksamhet och bör vidare knappast ske utan riksdagens medverkan, efter­ som den skulle innebära, att fullmäktige — låt vara med bibehållet indivi­ duellt ansvar — kunde sätta andra i sitt ställe och på så sätt kringgå riks­ dagens val. Dessa svagheter framträda särskilt, om fullmäktige icke behålla sin förvaltning till inträdet av ett nödläge utan redan inför ett avlägset hot i beredskapssyfte fatta beslut om delegation; den senare vägen är emeller­ tid den de sannolikt tvingas att gå. En ytterligare olägenhet, som nära sam­ manhänger med de föregående, är att en fri delegation från fullmäktiges sida, som senare under tryck återkallas, kan skapa väsentlig oklarhet utåt, som skulle undvikas om delegationsformen vore entydigt reglerad av riks­ dagen. Om av angivna skäl riksdagens medverkan anses böra krävas för eu lös­ ning av beredskapsfrågan genom delegation, synes riksdagens beslut lämp­ ligen böra gå ut på att fullmäktiges befogenheter vid krigsfall skola — obe­ roende av ett fullmäktiges särskilda beslut — vara från fullmäktige oåter­ kalleligt delegerade till vissa personer inom eller utom deras krets. En ända­

Kangl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957 17

målsenlig fixering av delegationsformerna synes vara, att förvaltningen skall vara delegerad till de av fullmäktige till ett antal av minst tre som kunna sammanträda inom obesatt område. Om sådan delegation ej kan komma till stånd, skola befogenheterna vara delegerade till en direktion på minst tre personer, bestående av ■— förutom de fullmäktige som må finnas inom obesatt område — de personer som Kungl. Maj :t därtill förordnar. Ett be­ slut av riksdagen med här angiven innebörd skulle giva delegationsorganet exklusiv rättslig auktoritet och bevara riksdagens inflytande på personvalet så långt detta låter sig göra. I propositionen företogs endast den ändringen i promemorieförslagel, att lagtexten kompletterades med en föreskrift, att sammanträde med fullmäk­ tige skall hållas å ort, där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj :t förordnat ombud. Bankoutskottet (uti. nr 1940:38) tillstyrkte propositionen. Sedan riksdagen antagit det i propositionen framlagda lagförslaget, ut­ färdades lagen den 7 december 1940 (nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter. Fullmaktslagen erhöll sedermera förlängd giltighet till och med den 30 juni 1946 i enlighet med av riksdagen årligen fattade beslut.

4. Särskilda planläggningsföreskrifter

1 en inom finansdepartementet upprättad, den 15 november 1943 dagtecknad promemoria med förslag till bestämmelser för underlättande av utbetalningsväsendet och penningförsörjningen inom område, som avspärrats i följd av krig (i det följande benämnd 1943 års departementspromemoria) upptogs särskilda bestämmelser, som skulle gälla för statlig lokalmyndig­ het, postverket och riksbankskontor inom sådant område. Fullmäktige i riksbanken förordnade genom beslut den 2 december 1943 att i promemorian intagna bestämmelser avseende riksbanken skulle lända till efterrättelse rid planläggning -— i händelse av krig — av åtgärder avseende utbetal­ ningsväsendet och penningförsörjningen inom avspärrat område. Samma dag fastställde fullmäktige föreskrifter angående riksbankskontorens verk­ samhet. Kungl. Maj :t föreskrev, efter därom av bankofullmäktige gjord hemstäl­ lan, att de i den nyssnämnda promemorian upptagna bestämmelser och an­ visningar avseende andra statliga myndigheter än riksbanken och dess av­ delningskontor skulle lända till efterrättelse vid planläggningsarbetet (cir­ kulär den 3 december 1943 till samtliga statsmyndigheter angående plan­ läggning i händelse av krig av utbetalningsväsendet och penningförsörj­ ningen inom avspärrat område). Särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och uppbördsväsendet vid krig har upptagits i eu inom finansdepartementet upp- 2 intrång till riksdagens protokoll t ' J ?> 7 . 1 samt . .Vr 176

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

rättad, den 15 november 1943 dagtecknad promemoria. Genom beslut den 3 december 1943 överlämnade Kungl. Maj:t promemorian till samtliga statsmyndigheter för kännedom och övervägande vid planläggningen av de åt­ gärder som avsåges i kungörelsen den 24 september 1943 (nr 708) om sär­ skilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter.

III. Betalningsväsende, penningmedelsförsörjning och medelsförvaltning

Utredningsmannen

Utredningsmannen framhåller inledningsvis att ett framtida krig måste förutsättas medföra stora påfrestningar på kommunikationsmedlen. Avbrott i förbindelserna kan, särskilt om de blir långvariga, försvåra möjligheter­ na att verkställa betalningsuppdrag, att betala ut löner o. s. v. Belastningen på de förbindelser, som kan hållas öppna, kan beräknas bli mycket stor. Ur psykologisk synpunkt är det betydelsefullt att brist på pengar inte upp­ står och att löner och pensioner in. m. kan utbetalas. En förenkling avförfarandet vid medelsförvaltningen måste komma till stånd bl. a. för att så stor del som möjligt av den personal, som sysslar med bokföring, kon­ troll och redovisning, skall kunna frigöras för andra, mera krigsviktiga arbetsuppgifter. De hithörande frågorna berör såväl samtliga statsmyndigheter som kom­ munerna och det enskilda näringslivet. Avsaknaden av klara linjer efter vilka betalningsväsendet, penningmedelsförsörj ningen och medelsförvalt­ ningen skall fungera, medför att det inte är möjligt för de olika myndig­ heterna att genomföra erforderlig krigsplanläggning. I fråga om de planläggningsföreskrifter, som kan vara erforderliga, ut­ talas i promemorian, att planläggningen av de statliga myndigheternas verk­ samhet under krig bör ha till syfte att genomföra en sådan organisation av den statliga förvaltningen, att denna kan fungera vid ett krigsutbrott och under tiden närmast därefter. Utredningsmannen anför vidare. Vid övervägandet av olika krigsplanläggningsfrågor är det av särskild betydelse att hålla i minnet, att planläggningens huvudsyfte icke är att or­ ganisera verksamheten under ett krigs senare skede, då läget kan ha sta­ biliserats och förbindelserna mellan centrala och lokala myndigheter återknutits. I detta sammanhang må även särskilt framhållas, att en statsmyn­ digheternas övergång till krigsorganisation om möjligt måste ske före ett krigsutbrott så att de myndigheter, som skola flytta till annan uppehållsplats an den ordinarie, få möjlighet att genomföra en sådan förflyttning. Detta får till följd att myndigheterna — även om krigstillstånd icke in­ trätt — måste åsidosätta en mängd i och för sig viktiga arbetsuppgifter av den anledningen att personal icke finnes för dessa uppgifters lösande. Uppenbart är emellertid att, om — sedan en övergång skett till krigsorga­ nisation — förhållandena medgiva att handläggningen av frågor av icke kngsviktig beskaffenhet återupptagas, detta måste ske.

Kungl. Moj. ts proposition nr 176 år W57 19

De i 1943 års departementspromemoria meddelade planläggningsföreskrifterna reglerar förhållandena inom vad som kallas avspärrat område. Enligt utredningsmannens mening är emellertid betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltningen under krig ett problem, som be­ rör inte blott avspärrade områden utan riket i dess helhet. Ett krig kom­ mer självfallet att påverka den statliga, kommunala och privata ekonomiska verksamheten vare sig denna bedrives inom områden, som är avstängda från förbindelse med centrala myndigheter, eller den bedrives inom områden, som har sådan förbindelse. Det av utredningsmannen upprättade förslaget till kungörelse med sär­ skilda bestämmelser för underlättande av utbetalningsväsendet, penningmedelslörsörjningen och medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara in. in., vilket är avsett att ersätta 1943 års departementspromemoria, har upprät­ tats med utgångspunkt från de nyss anförda synpunkterna. I 1943 års departementspromemoria lämnas inte, framhåller utrednings­ mannen, några generella föreskrifter rörande betalningsväsendet under krig. En mångfald omständigheter kommer att medföra att det statliga kassaväsendet under krig måste förenklas, även om detta får till följd att kontrollen över medelsförvaltande myndigheter och befattningshavare blir svårare alt genomföra och i vissa fall måste helt eftersättas. Inom statlig, kommunal och privat verksamhet utnyttjas postgirorörel­ sen i allt större utsträckning vid betalningstransaktioner av olika slag. Af­ färs- och sparbanker utnyttjar postgirot i betydande omfattning vid över­ föring av medel från riksbanken till de egna kontoren. För flertalet s. k. huvudförvaltningar finnes särskilda postgirokonton för in- och utbetalning­ ar upplagda. 1 fall, där särskilt postgirokonto för inbetalningar finnes, töm­ mes detta konto automatiskt genom girering till riksbankens postgirokonto nr 4, i regel en gång per vecka. De affärsdrivande verken och vissa andra institutioner har hos riksbanken öppnat egna checkräkningar. Bokföringen inom postgirorörelsen är i fred centraliserad till postgiro­ kontoret i Stockholm. Särskilda postgiroavdelningar är dock inrättade i (iöteborg, Malmö, Boden och Visby. Betalningsväsendet bör, anser utredningsmannen, fungera enligt i möjli­ gaste mån samma principer under krig som under fred. Med hänsyn till postgirorörelsens stora betydelse för det ekonomiska livet räknar man med att postgirorörelsen måste fungera även under ett krig. Ett utnyttjande av postgirorörelsen under krig synes också kunna medföra att vissa förenk­ lingar i det statliga betalningsväsendet kan genomföras. Enligt utredningsmannens förslag skall det statliga kassaväsendet base­ ras på postgirorörelsen. Därigenom vinnes att för det statliga be­ talningsväsendet tillskapas ett system, som är enkelt, kräver ett minimum av personal och kan tillämpas av samtliga statsmyndigheter, oberoende av deras karaktär och oberoende av huruvida de befinner sig inom avspärrat område eller inte. Huvudlinjerna för det statliga betalningsväsendet under krig blir enligt

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

utredningsmannens förslag följande. För varje huvudförvaltning upplägges — i den mån så inte redan skett — ett postgirokonto för inbetalningar och ett för utbetalningar. Inbetalning till statsverket för huvudförvaltnings räk­ ning skall som regel ske på myndighetens postgirokonto för inbetalningar eller genom girering till detta konto. Till kontot inbetalade medel överföres automatiskt, genom postgirokontorets försorg, till ett riksbankens postgiro­ konto. Inbetalning genom insättning på statsverkets checkräkning i riksbanken bör ske endast undantagsvis, om detta betalningssätt är enklare för den, som gör inbetalningen. Även utbetalningar skall i största möjliga utsträckning göras över post­ giro. Utbetalning skall därvid ske över myndighetens utbetalningskonto an­ tingen genom girering till annat postgirokonto eller medelst utbetalningskort, som i vanlig ordning tillställes betalningsmottagaren efter verkställd bokföring eller medelst direktutbelalningskort, som antingen med posten översändes till betalningsmottagaren eller direkt överlämnas till denne. Vanligt utbetalningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart i första hand vid varje postanstalt samt hos riksbanken och dess avdelnings­ kontor. I promemorian uttalas vidare. Därjämte böra följande penninginrättningar, nämligen affärs- och spar­ banker samt centralkassor för jordbrukskredit och jordbrukskassor, vara skyldiga att — i den mån inrättningens inneliggande kassa gör det möjligt -— inlösa utbetalningskort, som här avses. Med sådan skyldighet följer gi­ vetvis även skyldighet att mottaga postgirokort som likvid. Det förutsätter att mellan Kungl. Maj :t och ifrågavarande penninginrättningar kommer att träffas avtal i här nämnt avseende.

I anslutning därtill har i det av utredningsmannen upprättade författningsförslaget införts ett stadgande att av statlig myndighet utfärdat utbe­ talningskort och direktutbetalningskort skall vara inlösbart å varje postan­ stalt samt hos riksbanken och dess avdelningskontor ävensom att vissa an­ givna penninginrättningar skall — i enlighet med av Kungl. Maj:t därom träffat avtal — vara skyldiga inlösa dylika kort. Myndighet, som verkställt utbetalningar över sitt utbetalningskonto, skall likvidera dessa genom att från ett riksbankens postgirokonto till sitt eget utbetalningskonto girera mot­ svarande belopp. Under krig är det, anser utredningsmannen, mera betydelsefullt än eljest, att såvitt avser bl. a. de regionala och lokala statsmyndigheterna, minsta möjliga personal sysselsätts med administrativa uppgifter, som saknar di­ rekt betydelse för krigföring och folkförsörjning. Sålunda bör länsstyrelse helst inte tagas i anspråk för handläggning av frågor rörande medelstill­ delning till statliga myndigheter inom området. Enligt förslaget skall lokal statsmyndighet, som har eget postgirokonto, i största möjliga utsträckning använda detta för in- och utbetalningar. Om myndigheten blivit avstängd från förbindelse med den centralförvaltning, under vilken den lyder, skall lokalförvaltningen, ändock att den saknar tillgodohavande på sitt postgiro­

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

konto, iå använda detta för utbetalningar. Härför skall dock kravas, att lokalmyndigheten, samtidigt som den till postgirokontoret (-avdelningen) insänder inbetalningskort eller girokort, insänder girokort varmed motsva­ rande belopp av myndigheten överföres från centralförvaltningens till lokal­ myndighetens postgirokonto. Lokalmyndigheten skall även kunna uttarda på sig själv ställt och på eget postgirokonto draget utbetalningskort, varvid dock likvid skall ske medelst ett på centralförvaltningens postgirokonto dra­ get girokort. Lokalmyndighet, som icke har eget postgirokonto och som ej heller eljest kan få medel från vederbörlig centralförvaltning, skall vara hänvisad till länsstyrelsen för att få rörelsemedel. Vad här sagts skall i tillämpliga delar gälla sådan central statsmyndig­ het, som ej är huvudförvaltning. Även kommunala myndigheter inom avspärrat område skall rekvirera erforderliga medel från länsstyrelsen. Enligt 1943 års departementsprome­ moria föreligger en viss spärr beträffande möjligheten för länsstyrelsen att förskottera medel till kommunal myndighet. Någon motsvarande sparr bör enligt utredningsmannens mening inte finnas i fortsättningen. Utredningsmannen framhåller att enligt det föreslagna systemet kommer utbetalningskort och direktutbetalningskort att få karaktar av betalnings­ medel. jämförbara med sedlar och checkar. För att försvåra tillverkningen av falska postgirokort och för att öka möjligheterna att lätt upptäcka even­ tuella förfalskningar skall särskilda säkerhetsåtgärder vidtagas. Enligt utredningsmannen kan mot förslaget att i princip helt basera det statliga betalningsväsendet på postgirorörelsen riktas den invändningen, att avbrott i kommunikationer och kraftförsörjning kan omöjliggöra postgiro­ kontorets (-avdelningarnas) verksamhet. Av förslagets utformning följei emellertid, att systemet kan fungera även om förbindelserna ar brutna och om bokföring inte kan ske på grund av avbrott i kraftförsörjningen eller av annan anledning. Bokföring får ske i efterhand om så behövs. Utredningsmannen anför i anslutning härtill. Den beredskapsplanläggning angående hithörande frågor, som agt rum och alltjämt sker inom generalpoststyrelsen, bär bl. a. till syfte att möjlig­ göra postgirorörelsens upprätthållande under krig. Med hansyn till de sto ningar, som måste bliva oundvikliga till följd av avbrott i kommunika­ tionerna och i kraftförsörjningen, förutsattes dock att bokforingsarbetet kan bliva försenat. Särskilda åtgärder äro vidtagna för att oka möjligheterna att trots avbrott i de vanliga förbindelserna erhålla kontakt mellan postgirokontoret, vilket förutsättes skola utflytta till annan ort, och postg.roavdel-

Om — såsom i det följande kommer att föreslås framför allt det stat­ liga utbetalningsväsendet baseras på postgirorörelsen, kräver detta en om­ sorgsfull planläggning från postverkets sida. Vissa förberedelser måste sa- 1 unda vidtagas i ändamål att tillgodose behovet av postgiroblankettei av olika slag. En planläggning måste vidare ske avseende postanstalternas, post­ girokontorets och postgiroavdelningarnas verksamhet; bl. a. toide mant fa räkna med att vid behov särskild postgiroavdelning skall kunna upprättas

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

inom avspärrat område. Betydande svårigheter måste förutsättas komma att uppstå i fråga om postanstalternas förseende med pengar. Med hänsyn till den noggranna planläggning som kräves för att postverket skall kunna fylla sm lunkhon i enlighet med de i denna promemoria uppdragna riktlinjerna färdas ange aS6t att for l)lan,äggningen erforderliga föreskrifter snarast ut-

Vad beträffar frågan om penning medelsförsörjningen fram­ håller utredningsmannen att — under förutsättning att betalningsväsendet ordnas enligt de av honom angivna principerna — huvudansvaret för att tillgången på sedlar och mynt blir tryggad kommer att ligga på riksbanken och postverket. önskvärt ar, att eu viss decentraliserad lagring av sedlar och skiljemynt kan ske redan i fredstid, så att tillgången på betalningsmedel blir säkrad i anslutning till ett krigsutbrott. Av praktiska skäl synes det emellertid inte vara möjligt att i sådant hänseende vidtaga några ytterligare åtgärder ut­ över de av riksbanken redan genomförda. Eu föreskrift om de skyldigheter, som sålunda ansetts böra åligga riks­ banken och postverket, har intagits i utredningsmannens författningsförslag. ° I 1943 års departementspromemoria föreskrives bl. a., framhåller utred­ ningsmannen, att, om tillgången på sedlar kan väntas bli otillräcklig, sty­ relsen for vederbörligt riksbankskontor skall vidtaga åtgärder för förfärdi­ gande och utgivande genom riksbankens försorg av provisoriska penninganvismngar (postremissväxlar, checkar eller innehavarpapper, lydande å av­ rundade belopp). Föreskriften torde inte innebära, att riksbanken skall äga ratt tillverka provisoriska sedlar. Vissa skäl talar emellertid för att riksbanken bör medgivas sådan rätt. Med hänsyn härtill har i utredningsmannens torfattningsforslag intagits eu föreskrift motsvarande den i departements­ promemorian införda, dock med uteslutande av den där gjorda uppräk­ ningen. En eventuell rätt att förfärdiga provisoriska sedlar bör givetvis om­ fatta ratt att, om så skulle bli erforderligt, tillverka sedlar av lägre valör än fem kronor. Om tillverkning och distribution av sedlar inte kan fortgå, torde detsamma gälla även mynt. Med hänsyn härtill och då det är sannolikt att efterfrågan på skiljemynt ökar vid ett krigsutbrott, bör man uppenbarligen räkna med att eu tillverkning av skiljemynt — i enklare utförande och annan metall an som for narvarande kommer till användning — kan behöva igångsättas Om mynt- och justeringsverket inte kan ombesörja sådan tillverkning inom avsparrat område, synes riksbanken böra ha befogenhet att utgiva provisonska betalningsmedel. I utredningsmannens författningsförslag har de nu gallande föreskrifterna kompletterats med en föreskrift av sådan innebörd. Utbetalningsväsendet bygger på att huvudförvaltningarna skall äga rätt att uttaga medel från ett särskilt riksbankens postgirokonto. Eu följd här­ av blir att postverket vid behov skall äga överdraga sådant hos riksbanken öppnat checkräkningskonto, från vilket genom postverkets försorg medel

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

skall överföras till nämnda särskilda postgirokonto. Utredningsmannens författningsförslag innehåller en allmän bestämmelse om rätt för statlig myndighet att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. Utredningsmannen anser också, att det från statens sida måste vidtagas sådana åtgärder, att det enskilda näringslivet äger möjlighet disponera er­ forderligt rörelsekapital. Denna fråga borde närmare utredas i samverkan med representanter för riksbanksledningen, generalpoststyrelsen och närings­ livets organisationer. I detta sammanhang erinras om att det enligt 1943 års departementspromemoria förutsättes att inom avspärrat område skall kunna upprättas s. k. tillfälligt postgirokontor. Kontoinnehavare, som har tillgodohavande på sitt postgirokonto, skall äga disponera detta endast om saldouppgifter tillställes det tillfälliga postgirokontoret från generalpost­ styrelsen.

Beträffande medelsförvaltningen uttalar utredningsmannen. De föreskrifter angående bokföring in. in., som gäller under fredstid, före­ slås — om ej särskilda krigsförvaltningsbestämmelser meddelats — l prmcip skola följas även under krig. Förenklingar måste dock ske nar sa blir av förhållandena påkallat. I princip föreslås skola gälla, att inkomster och ut­ gifter skola antecknas på sådant sätt att en bokföring i författningsenlig ordning kan ske i efterhand. Enligt förslaget skall den revisionspersonal, som finnes hos bi. a. riksräkenskapsverket, ställas till myndigheternas förfogande för utövande av en fortlöpande kontroll av bokföring in. in. Personalen skall aven lamna vederbörliga myndigheter de råd och anvisningar, som kunna bil erloid<Därest en myndighet verkställer utbetalningar i annan myndighets ställe, skall den utbetalande myndigheten göra sådana anteckningar som kunna vara erforderliga för en bokföring i efterhand. Den myndighet, for vars rak­ ning utbetalningen göres, bör underrättas så snart förhållandena det med-

giva . i

° Om krigsförhållandena äro sådana, att kassarapporter och andra redovis­ ningshandlingar icke kunna i föreskriven ordning översandas till vederbö­ rande centrala myndigheter, böra de enligt förslaget tills vidare kvarbli hos den myndighet som upprättat handlingarna. Utredningsmannen anser vidare att det bör ankomma på riksbanksled­ ningen och generalpoststyrelsen att gemensamt besluta om hur redovisningen skall ske av medel som överföres från riksbanken till postverket och tvärtom.

Utredningsmannen berör även i sin promemoria frågan om de statliga myndigheternas ansvar och befogenheter och uttalar härutinnan. Vid krig eller krigsfara bör för samtliga statsmyndigheter gälla, att de skola påtaga sig ett ökat ansvar för att statens ekonomiska verksamhet fun­ gerar tillfredsställande och att de — även om i vissa fall stöd saknas i ga ­ lande författningar för genomförandet av åtgärder av olika slag i sill handlande se till syftemålet med utfärdade bestämmelser. Om förbindelsen med riksstyrelsen är bruten eller allenast med avsevard svårighet kan upprätthållas eller om det eljest föreligger trängande behov

Kungl. Maj:Is proposition nr 176 år 1957

t? att omedelbara åtgärder vidtagas, måste vederbörande myndigheter, fram­ for alu länsstyrelserna, vara beredda att med stöd av gällande fullmaktsagar självständigt fatta beslut i ett stort antal frågor, beträffande vilka beslutanderatten under normala förhållanden ligger hos Kungl Mai-t eller central myndighet. J' I det förslag till kungörelse med särskilda bestämmelser för underlättande av utbetalnmgsväsendet, penningmedelsförsörjningen och medelsförvaltning­ en vid krig eller krigsfara m. in., som av utredningsmannen fogats till pro­ memorian, har, i överensstämmelse med vad nyss uttalats, intagits följande stadgande. Inom avsparrat område, varmed här avses del av riket som genom krigshandelser avskurits från normala förbindelser med landet i övrigt och inom vilket civil administration fungerar, åligger det den högsta civila administra­ tiva myndigheten inom området att ansvara för att statens ekonomiska verk­ samhet fungerar tillfredsställande. Inom eernerat område, varmed här avses genom krigshändelser avskuret område, inom vilket civil administration endast ofullständigt eller icke alls tungerar, åligger det den myndighet, som länsstyrelsen därtill utser, att vidtaga sadana av förhållandena påkallade åtgärder, att den ekonomiska verksamheten kan fungera tillfredsställande

Remissyttrandena

Att det föreligger stort behov av planläggningsföreskrifter understryks av överbefälhavaren, som framhåller angelägenheten av att erforderliga be­ stämmelser snarast utfärdas, så att en grund för fortsatt planläggningsarbete erhålles.

Gentemot de av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinj e r n a riktas i allmänhet ingen erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller dock att förslaget i alltför hög grad bygger på att den för utbetalmngssystemets fungerande nödvändiga tekniska apparaturen kommer att vara intakt. I detta avseende torde det i stället vara realistiskt att räkna med mycket komplicerade störningar, vilka måste neutraliseras med impro­ viserade åtgärder. Flertalet Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Fullmäktige i riksbanken delar den i promemorian framförda upp­ fattningen, att det är av synnerlig vikt, att de bestämmelser, som kommer att gälla beträffande den statliga kassarörelsen och medelsförvaltningen un­ der krig, göres så enkla som möjligt utan att nödig kontroll eftersättes. Av icke mindre betydelse under krigsförhållanden är att betalningsmedelsförsörjningen så ordnas, att brist på penningmedel inte uppstår inom någon del av riket, liksom att betalningsuppdrag kan verkställas och att avlöningar och pensioner m. in. kan utbetalas. De förslag, som den remitterade pro­ memorian innehåller, synes fylla rimliga krav i dessa avseenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 25

Socialstyrelsen uttalar, att läget vid ett krigsfall, med hänsyn inte minst till den snabba tekniska utvecklingen, måste antagas skapa sådana problem i fråga om utbetalningsväsendet, att de inte kan lösas endast med ledning av den erfarenhet, som på detta område vunnits inom och utom Sverige under andra världskriget. Utredningsmannen synes därför ha följt en riktig princip, då han låtit det förenklade utbetalningssystem, som måste tillämpas under krig, i största möjliga utsträckning ansluta till det under fredsförhållanden i vårt land tillämpade systemet. Ur de synpunkter civilförsvarsstyrelsen har att företräda är de allmänna riktlinjerna i stort sett väl ägnade att ligga till grund för den närmare plan­ läggningen av hithörande frågor. Behovet av ytterligare utredning betonas av bank- och fondinspektionen, som föreslår, att de i promemorian framlagda förslagen inte förverkligas förrän den däri berörda utredningen om hur näringslivet skall kunna för­ ses med likvida medel blivit verkställd. Liknande synpunkter anföres av Svenska bankföreningen och Svenska s parbanksfören ingen. Svenska jordbrukskreditkassan framhåller att det måste tillses, att en senare samordning med det privata betalningssystemet inte försvåras genom att riktlinjer utfärdas angående det statliga betalningsväsendet under krig.

Mot förslaget att betalningsväsendet i krig skall baseras på postgiro­ rörelsen har i allmänhet inte riktats några principiella invändningar från remissinstansernas sida. Överbefälhavaren framhåller dock att frågan hur ett betalningsväsende i enlighet med det framlagda förslaget kan komma att fungera under krig inte låter sig i detalj bedöma enbart med ledning av i promemorian fram­ lagda förslag och motiv. Slutligt ställningstagande kan tagas först när tilllämpningsföreskrifter föreligger. Liknande synpunkter anföres av arbetsmarknadsstyrelsen. Försvarets civilförvaltning anför att principen att så långt som möjligt basera betalningsväsendet på postgirorörelsen överensstämmer med den planläggning, som utföres av civilförvaltningen. I vad avser postgirotjäns­ ten inom krigsmakten planeras vissa omläggningar, vilka kommer att vä­ sentligt underlätta betalningsväsendet. Genom omläggningarna kommer inlösningsbara utbetalnings- eller direktutbetalningskort alltid att kunna till­ ställas vederbörande betalningsmottagare. Civilförvaltningen anser det emel­ lertid önskvärt att endast ett system tillämpas beträffande inbetalningar respektive uttag av medel för huvudförvaltnings räkning. Alternativet att göra inbetalningar till eller utbetalningar från statsverkets checkräkning medelst check hör fördenskull inte bibehållas. Civilförsvarsstyrelsen uttalar, att ett utkast till föreskrifter för civilför­ svarets kassaväsende under krig, vilket överarbetas inom styrelsen, väsent­ ligen bygger på samma grundprinciper som förslaget. (leneralpoststyrelsen har intet att erinra mot de riktlinjer, som uppdra-

26 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

gits i förslaget. Efter att ha övervägt även andra tänkbara lösningar, fram­ håller styrelsen som sin åsikt att den förordade lösningen synes lämplig och att något bättre alternativ knappast står att finna. Skolöverstyrelsen anser, att anknytningen av betalningsväsendet till post­ girorörelsen inte bör utesluta att i speciella lägen även andra betalningsformer skall kunna ifrågakomma. Icke minst i fråga om trängande, icke förut­ sedda utgiftsbehov kan vägen över postgirot mången gång innebära en onö­ dig omgång eller med hänsyn till de yttre förhållandena över huvud knap­ past komma till användning, överstyrelsen ifrågasätter därför om det icke lämpligen bör tillskapas ett system med stående krigsförskott, som ställes till vederbörande kassaförvaltares förfogande för bestridande av sådana be­ talningsuppdrag, vilka icke lämpligen kan tillgodoses i vanlig ordning. Svenska bankföreningen uttalar, att i den mån statens utbetalningar skall ske med användande av postgirot har bankföreningen intet att erinra mot förslaget, att avtal skall träffas, som gör det möjligt att få utbetalningskort och direktutbetalningskort inlösta i bank. Även fullmäktige i riksbanken framhåller att det ur skilda synpunkter synes ändamålsenligt att utnyttja postgiro i största möjliga utsträckning för såväl in- som utbetalningar. Fullmäktige i riksgäldskontoret anser en avgjord fördel hos förslaget vara, att det i väsentliga hänseenden anknyter till den redan bestående ord­ ningen. Fullmäktige ifrågasätter dock om icke alltför omfattande uppgifter pålagts postverket, vilket skulle kunna innebära vissa risker för överbelast­ ning. I anslutning härtill anför fullmäktige. Delvis skulle en sådan utveckling kunna motverkas genom att de enskilda kreditinrättningarna engagerades i större omfattning "för det statliga betal­ ningsväsendet under krig än utredningsmannen synes ha tänkt sig. En ökad användning av checken som betalningsmedel jämsides med postgirolikvider synes jämväl böra uppmuntras för att lätta arbetsbelastningen för postverket och minska anspråken på kontanta medel. Ur sistnämnda synpunkt synes jämväl de föreslagna direktutbetalningskorten innebära en ändamålsenlig anordning.

Liknande synpunkter anlägges av Svenska jordbrukskreditkassan. Även Svenska bankföreningen anser, att bankerna bör kunna anlitas i högre grad än som föreslagits, samt anför. Förslaget innebär bl. a. att det statliga kassa- och utbetalningsväsendet under krig skall omläggas så, att inbetalningar till och utbetalningar från de särskilda myndigheterna i största möjliga utsträckning sker över post­ giro. Den sakkunnige är medveten om, att ett sådant system icke kommer att kunna fungera tillfredsställande inom s. k. avspärrat område, om post­ girots bokföring förblir centraliserad till postgirokontoret. Han utgår därför från, att inom avspärrat område skall inrättas särskild postgiroavdelning. Att snabbt bygga upp en sådan torde emellertid i praktiken bli förenat med avsevärda svårigheter. Man lär icke få möjlighet att rutinmässigt anknyta till och föra vidare de kontoanteckningar, som skett hos postgirokontoret, utan får sannolikt räkna med en total nyuppläggning av bokföringen ända från grunden. För att organisera och leda detta arbete erfordras personal

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1951 27

med goda kvalifikationer och praktisk erfarenhet på området. Och även för de mera underordnade uppgifterna krävs det åtminstone en kärna av utbil­ dade och rutinerade befattningshavare. Att skaffa den sålunda behövliga ar­ betskraften torde icke bli något lättlöst problem. Personal med postgirotek­ nisk utbildning finns ju i fredstid så gott som endast vid postgirokontoret, och någon utflyttning därifrån kommer på grund av avspärrningen ej att kunna genomföras. Även anskaffningen av' erforderlig utrustning, såsom enklare kontorsmaskiner och blanketter, kan bli besvärlig. En viss förhandsplanering i detta avseende är väl visserligen tänkbar, men möjligheterna där­ till måste dock bli ganska begränsade på grund av svårigheten att förutse, vilka och hur stora områden som eventuellt kommer att drabbas av avspärrning. Med hänsyn till det nu sagda är det uppenbarligen önskvärt att man för det statliga kassa- och utbetalningsväsendet inom avspärrat område kan utnyttja något redan befintligt organ. Närmast till hands ligger då att an­ lita bankerna. Bankverksamheten behöver icke alls i samma grad som post­ girorörelsen påverkas av avspärrningsåtgärder. Dels finns det ju ett icke ringa antal provinsbanker och dels är även de flesta av de större bankerna administrativt, personellt och arbetstekniskt höggradigt decentraliserade. Här finns alltså att tillgå en redan i fredstid väl inarbetad lokal organisation för betalningsförmedling som i händelse av avspärrning omedelbart kan stå även de statliga myndigheterna till tjänst. Enligt bankföreningens mening bör man icke försumma att söka taga vara på den möjlighet som sålunda erbjuder sig. Innan man binder sig för den sakkunniges förslag i denna del bör därför en utredning göras, om och på vad sätt ett system med betalning över bank kan tekniskt genomföras. En tänkbar utväg synes vara, att myn­ digheterna får öppna chcckräkningskonton, på vilka inbetalningar kan ske och som får disponeras för utbetalningar, eventuellt med rätt till övertrassering i närmare reglerad omfattning. För »påfyllning» av dessa checkräk­ ningar torde då böra uppläggas en riksbankens checkräkning, på vilken de­ biteringar kan göras i erforderlig utsträckning. Vad beträffar frågan om skyldighet för vissa penninginrättningar att inlösa utbetal ning skort och direktutbetalningskort framhåller sparbanksinspektionen, att den konstruktion, som kommit till användning i utredningsmannens författningförslag framstår såsom rätt egendomlig. Sparbanksinspektionen uttalar vidare. Penninginrättningarna åläggas nämligen att iakttaga, vad de förutsättas komma att avtalsvis förbinda sig till. Det lärer väl för övrigt icke förekom­ ma, att Kungl. Maj:t själv träffar dylika avtal, i detta fall med över tusen­ talet enskilda enheter. Riktigare torde väl vara, att penninginrättningarna direkt åläggas ifrågavarande inlösningsskyldighet. Betänkligheter häremot synas icke behöva föreligga i betraktande av det läge, riket vid skyldighetens inträde skulle befinna sig i, och den omständigheten, alt de inlösta korten skulle vara statsanvisningar, som i intet hänseende intoge sämre ställning än av statsmyndighet dragna checker å statsverkets checkräkning i riks­ banken. Frågan om dylikt åläggande av inlösningsskyldighet torde emeller­ tid vara beroende av vilken ställning ifrågavarande kungörelse skulle kom­ ma att få. Enligt uttalande i promemorian torde det vara erforderligt, att riksdagen godkänner de riktlinjer, efter vilka utbetalningen av löner skali ske. Sparbanksinspektionen vill lämna öppet huruvida den antydda proce­ duren skulle sara tillräcklig grund för införande av bär diskuterad inlösningsskvldighct i författningen. Sparbanksinspektionen sill vidare fram­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

hålla, såsom ock anföres i promemorian, att penninginrättningarnas inlösningsskyldighet givetvis icke kunde gå längre än deras kassatillgångar med beaktande av andra legitima krav på dem tilläte. Slutligen må det ock på­ pekas, att inlösen från penninginrättningarnas sida torde bliva allmän även utan åläggande eller avtal, så snart det stode klart för dem, att korten ifråga vore likvärdiga i betalningshänseende med checker på statsverkets check­ räkning i riksbanken. Några remissinstanser har gått närmare in på frågan om myndigheternas ansvar och befogenheter, varvid även ifrågasatts om inte de i förslaget intagna föreskrifterna rörande avspärrat och cernerat område bor­ de utgå. Överbefälhavaren uttalar bl. a. att frågan om civil administration inom cernerat område torde vara tillräckligt reglerad genom 11 § den administra­ tiva fullmaktslagen. Försvarets civilförvaltning anför. Uppdelningen mellan avspärrat och cernerat område torde i många fall vara svår att upprätthålla i praktiken. Framförallt torde det för en lokal myndighet vara svårt att avgöra, huruvida det område, inom vilket den ver­ kar, är att hänföra till den ena eller andra kategorien. Det synes också kun­ na ifrågasättas, om icke civilbefälhavare respektive länsstyrelse i vart fall har att taga initiativ beträffande den civila administrationen inom cernerat område (jfr 11 § administrativa fullmaktslagen). Länsstyrelsen i Kronobergs län och civilbefälhavaren i första civilområdet framhåller, att uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör regleras nå­ got närmare än vad som föreslås i promemorian. Det måste anses vara ange­ läget att i görligaste mån söka åvägabringa en fördelning av uppgifter och ansvar mellan myndigheterna i fråga om deras verksamhet under krig. För att tillgodose detta önskemål bör det innehållet givas åt stadgandet, att an­ svaret för alt statens ekonomiska verksamhet fungerar tillfredsställande åvi­ lar vederbörande länsstyrelse samt eljest, för den händelse länsstyrelsen är förhindrad att fullgöra sina uppgifter i detta hänseende, den högsta civila administrativa myndigheten inom området. Länsstyrelsen i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat en promemoria, i vilken uttalas att det utan tvekan torde föreligga starka skäl för en be­ gränsning av civilbefälhavarens verksamhet på de ämnesområden, som beröres av förslagen. Det synes dock betänkligt att frånkänna civilbefälhava­ ren varje befogenhet att vid eventuellt avbrott i förbindelserna med riks­ styrelsen med stöd av stadgandena i It § administrativa fullmaktslagen meddela vissa direktiv för verksamhetens bedrivande, därest anledning här­ till skulle föreligga. I de fall ett avspärrat område skulle omfatta flera län, exempelvis ett civilområde, torde det vara nödvändigt att man med beak­ tande av folkförsörjningens och det totala försvarets intressen söker sam­ ordna verksamheten inom hela det avspärrade området. I krig, då civil­ befälhavaren intimt samarbetar med militärbefälhavaren, torde direktiv för sådan samordning lämpligen böra meddelas av civilbefälhavaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 29

Departementschefen

Beredskapslagstiftningen under andra världskriget syftade bl. a. till att säkerställa, att den offentliga förvaltningen skulle under krig kunna fun­ gera med största möjliga effekt till stöd för de samlade krigsansträngningarna. Fullmaktslagarna gav bl. a. Kungl. Maj :t befogenhet att till un­ derordnade myndigheter delegera rätten att meddela vissa föreskrifter. Fullmaktslagstiftningen hade betydelse för det rent administrativa planläggningsarbetet. Fullmaktslagarna utgjorde sålunda i vissa fall den nödvän­ diga grundvalen för genomförande av erforderliga administrativa föreskrif­ ter av beredskapskaraktär. Sedan andra världskrigets slut pågår en översyn av hela det område, som beröres av beredskapslagstiftningen. En del av de under kriget utfärdade tidsbegränsade fullmaktslagarna har därvid ersatts av icke tidsbegränsade sådana. Den administrativa fullmaktslagen har reviderats bl. a. med hän­ syn till att det ansetts erforderligt att genomföra vissa ändringar beträf­ fande förutsättningarna och ordningen för lagens tillämplighet. När för­ slaget till dessa ändringar förelädes 1953 års riksdag uttalade chefen föi justitiedepartementet, att han — med hänsyn till att det inom de olika de­ partementen påginge undersökningar rörande vilka materiella lagbestäm­ melser som kunde behöva ändras — inte var beredd att framlägga förslag till ett generellt stadgande om dispens från olika lagbestämmelser av mate­ riell karaktär. Under förberedelserna till en beredskapslagstiftning inom finansdeparte­ mentets verksamhetsområde har det framstatt såsom uppenbart att, om landet skulle bli indraget i krig eller krigsfara skulle uppstå, bestämmelser måste finnas vilka ger Kungl. Maj:t möjlighet att meddela från riksbanks­ lagen avvikande bestämmelser. Inom departementet verkställd utredning vi­ sar också att det kan bli erforderligt att Kungl. Maj :t har möjlighet att dispensera från vissa bestämmelser i myntlagen liksom att meddela sär­ skilda föreskrifter rörande skyldighet för statliga myndigheter att inlösa eller såsom likvid mottaga vissa postala utbetalningshandlingar. Inom fi­ nansdepartementet har under beaktande av dessa synpunkter upprättats förslag till lagstiftning om rätt för Konungen att meddela särskilda bestäm­ melser rörande betalningsväsendet under krigsförhållanden.

Innan jag går in på detaljerna i förslaget vill jag med några ord beröra frågan om behovet av att redan i fredstid genomföra den fullmaktslagstiftning varom här är fråga. Såsom jag förut nämnt, har utredningsman­ nen framhållit, att avsaknaden av lämpliga planläggningsföreskrifter visat sig försvåra, i vissa fall omöjliggöra det planläggningsarbete som måste be­ drivas av de under departementet lydande myndigheterna samt av, bl. a., riksbanken, generalpoststyrelsen och länsstyrelserna. Av de yttranden, som avgivits över promemorian, framgår också otvetydigt alt man inom olika delar av statsförvaltningen ansett nödvändigt att avvakta föreskrifter av den art, varom här är fråga, innan planläggningsarbetet kan föras vidare.

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna har i allmänhet godtagits och synes i huvudsak lämpliga. Om riksdagen ger Kungl. Maj:t de här ifrågasatta fullmakterna är det min avsikt att iord­ ningställa tillämpningsföreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med uti edningsmannens vid detta protokoll fogade förslag. Detta bör enligt min mening redan nu kunna ligga till grund för myndigheternas fortsatta planläggningsarbete. Den fullinaktslagstiftning, som jag här föreslår, är delvis av annan ka­ raktär än den som förekommer inom det område som beröres av vad man i allmänhet menar med den ekonomiska försvarsberedskapen. Till skillnad mot exempelvis förfogandelagen, ransoneringslagen och prisregleringsla­ gen, medför sålunda inte den här aktuella fullmaktslagstiftningen i egent­ lig mening något ingrepp i den enskilde medborgarens handlingsfrihet. I en del remissyttranden har ifragasatts huruvida inte de hithörande problemen borde ytterligare utredas, främst då för att man skall vinna klarhet i frågan hur det enskilda näringslivet skall kunna förses med lik­ vida medel. Det föreligger emellertid enligt min mening inte anledning att avvakta resultatet av en sådan utredning innan man tar ställning till den föreslagna fullmaktslagstiftningen.

Gentemot de farhågor som kommit till uttryck i en del remissyttranden när det gällt frågan om att basera det statliga betalningsväsendet på post­ girorörelsen, vill jag framhålla, att jag i likhet med utredningsman­ nen och flertalet remissinstanser anser det vara en avgjord fördel att under krigsförhållanden ha ett system som så nära som möjligt anknyter till det system, vilket användes under fredstid. En styrka i utredningsmannens förslag ligger just däri, att systemet icke är beroende av att postgirokonto­ rets tekniska utrustning kan fungera liksom att man kan förutsätta att ett användande av postgirots utbetalningskort skall kunna i någon mån med­ föra en minskning av sedelbehovet. Utredningsmannen har föreslagit, att statlig myndighet skall ha rätt att överdraga postgirokonto och checkräkning hos riksbanken. En sådan rätt bor få utnyttjas endast under pågående krig och om myndigheten då, till följd av förbindelseavbrott, inte kan avvakta att medel i vederbörlig ord­ ning blir insatta på kontot eller checkräkningen, överdragningsrätten bör få begagnas allenast vid utbetalningar, som är av väsentlig betydelse för för­ svaret eller folkförsörjningen. Det bör ankomma på riksbanken respektive generalpoststyrelsen att meddela de ytterligare föreskrifter beträffande överdragningsrätten, som kan bli erforderliga. Enligt utredningsmannens förslag borde uttag frän statsverkets check­ räkning i riksbanken medelst check ske endast undantagsvis. Försvarets civilförvaltning har däremot ansett alt uttag från statsverkets checkräkning medelst check inte alls bör förekomma. För egen del anser jag att man bör hålla möjligheten öppen att göra utbetalningar med check. Såväl utred­ ningsmannen som åtskilliga remissinstanser har ansett det lämpligt att re­

Kungi. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 31

dan i fredstid införa ett system, enligt vilket inbetalningar till och uttag från statsverkets checkräkning skall ske över ett riksbankens postgirokonto. På denna punkt föreligger emellertid ännu inte erforderlig utredning.

Vad slutligen beträffar frågan om införandet av skyldighet för penning­ inrättningar in. fl. att inlösa vissa post a la utbetalningshandlingar vill jag i delta sammanhang blott framhålla, att jag anser det tillräckligt att lagfästa skyldighet för riksbanken att inlösa sådana handlingar och skyldighet för statliga myndigheter att mottaga dylika hand­ lingar såsom likvid vid inbetalningar. Det torde ligga i sakens natur att, om riksbanken har skyldighet inlösa vissa postala utbetalningsliandlingar, övriga banker kommer att, i den mån deras kassatillgångar gör det möj­ ligt, lämna sin medverkan för att det föreslagna systemet skall fungera på bästa tänkbara sätt. Jag får dessutom erinra om att bankerna numera, enligt en under år 1956 mellan generalpoststyrelsen och Svenska bankför­ eningen träffad överenskommelse, inlöser vissa postala utbelalningshandlingar. Det torde också vara att förvänta att myndigheterna så långt detta är möjligt och lämpligt kommer att begagna sig av bankernas tjänster. Jag har tidigare redogjort för de lagstiftningsåtgärder som vidtogs under andra världskriget i syfte att trygga fullmäktiges i riksbanken och fullmäk­ tiges i riksgäldskontoret befogenheter. Det är enligt min mening uppenbart att bestämmelser motsvarande dem som gavs i lagen den 7 december 1940 (nr 437) angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter måste finnas, om landet skulle råka i krig. Vid sådant förhål­ lande anser jag det lämpligt att erforderlig beredskapslagstiftning nu genom­ föres. Därigenom erhålles den behövliga grunden för fortsatt planläggningsarbete. I anslutning till att riksdagen antog den nyssnämnda fullmaktslagen lik­ som de lagar enligt vilka fullmaktslagen erhöll förlängd giltighet bemyn­ digades Kungl. Maj :t att upptaga utländska lån. Ehuru det visserligen är sannolikt att ett liknande bemyndigande bör lämnas även i händelse av ett framtida krig, anser jag att det inte finnes anledning att redan nu genom­ föra en sådan beredskapslagstiftning. Något behov av ett bemyndigande av här avsett slag torde nämligen knappast uppkomma i så omedelbar anslut­ ning till ett krigsutbrott att icke ett riksdagens beslut i frågan kan avvaktas. Den av mig föreslagna lagen angående utövande under vissa utomordent­ liga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgälds­ kontoret tillkommande befogenheter är i motsats till 1940 års lag inte tids­ begränsad.

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 dr 1957

IV. Utbetalning av vissa löner och pensioner

Inledning

Enligt de genom 1943 års departementspromemoria meddelade planläggningsföreskriflerna gäller att, om statspension inte kan komma pensionstagare tillhanda på grund av att förbindelserna med den utbetalande myn­ digheten är brutna, länsstyrelsen i det län, där pensionstagaren är bosatt eller vistas, skall utbetala pensionsbeloppet till denne, under förutsättning att han kan styrka sin rätt att erhålla pension. Detsamma skall äga motsva­ rande tillämpning beträffande sådan statlig befattningshavare, vars avlö­ ning utanordnas av central statsmyndighet. Statskontoret har med skrivelse den 21 augusti 1951 överlämnat dels eu av delegerade för statskontoret, generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen upprättad promemoria angående utbetalning av statliga tjänste- och familjepensioner m. m. vid krig dels ock över promemorian avgivna yttranden. I promemorian framhålles, att jämlikt gällande bestämmelser utbetalning av tjänste- och familjepensioner samt därmed jämförliga livräntor och under­ stöd verkställes av vissa statliga myndigheter samt att det i händelse av krig inte syntes bli möjligt att upprätthålla en central dirigering av pensionsutbetalningen. Med denna utgångspunkt hade det ansetts nödvändigt vidtaga särskilda åtgärder för att såvitt möjligt skapa betryggande utbetalningsanordningar vid krig eller däremot svarande förhållanden. Detta syntes endast kunna ske genom en till det yttersta utnyttjad decentralisering av utbetalningen. Då med det nuvarande Utbetalningssystemet den egentliga kontakten mellan huvudmännen (staten) och pensionstagaren skedde genom postanstalterna hade det synts naturligt att i här avsedd situation få pensionsutbetalningen helt anförtrodd åt dessa anstalter. Den enklaste och mest praktiska lösningen vore en anordning, enligt vil­ ken varje pensionstagare försåges med en handling (pensionsbevis), som be­ rättigade honom att vid valfri postanstalt utfå honom tillerkänt belopp. De föreslagna pensionsbevisen borde av respektive myndigheter snarast möjligt iordningställas för ätt i avsedd situation distribueras till vederbö­ rande förmånsberättigade. För att få en något så när rättvisande avvägning av utgående förmåner föreslogs vissa regler för bestämmande av det månatliga belopp som genom pensionsbevis skulle tillförsäkras förmånstagaren. Samtliga förmånstagare skulle därvid behandlas lika oavsett om skatteinbetalningen reglerats genom ett av den pensionsutbetalande myndigheten verkställt källskatteavdrag eller i annan ordning. Skatteavdrag skulle göras efter viss schablon. I skrivelse den 28 juni 1952 framhöll riksnämnden för ekonomisk försvars­ beredskap att, om nyssnämnda, av statskontoret framlagda förslag genom­ fördes, bleve det erforderligt att ändra de i 1943 års departementspromemoria meddelade föreskrifterna. Vidare erinrades om, att enligt ett den 30 novem-

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957 33

ber 1951 framlagt förslag till civilt krigsavlöningsreglemente motsvarande anordning föreslagits för utbetalning av lön till tjänstemän, som pa grund av att arbete inte kunde beredas vederbörande, permitterades från tjänsten.

Utredningsmannen I promemorian lämnar utredningsmannen en ingående redogörelse för hur utbetalning av löner och pensioner lämpligen bör ske under krig. Han förut­ sätter därvid, att avlöningsbestämmelserna skall utformas i huvudsaklig överensstämmelse med framlagda förslag till civila och militära krigsa^öningsreglementen. För att möjliggöra utbetalning av lön till tjänstemannens hustru eller annan förmånstagare samt för att underlätta uträkning och ut­ betalning av lön till tjänstemannen själv föreslår utredningsmannen att så­ väl tjänstemannen som förmånstagaren skall förses med en särskild hand­ ling, kallad lönebevis. Detta bevis skall medföra rätt för innehavaren att på vilken postanstalt som helst i riket utkvittera på beviset angivet belopp. Ut­ redningsmannen föreslår, att på lönebeviset upptaget belopp skall utgöra lö­ nen minskad med preliminär skatt, uträknad efter viss schablon.

Remissyttrandena I en del yttranden framhålles angelägenheten av att en samordning av de hithörande frågorna och frågan om socialvården under krig kommer till stånd.

Departementschefen I likhet med utredningsmannen och flertalet remissinstanser anser jag att skäl kan finnas för åtgärder i syfte att skapa garantier för att de anställdas anhöriga skall kunna komma i åtnjutande av de ekonomiska förmåner, var­ till de är berättigade. Det är också ett önskemål att man sörjer för att pen­ sionärer av olika kategorier kan få ut sina pensioner. De hithörande frågor­ na hänger emellertid nära samman med frågorna om den slutliga utform­ ningen av militära och civila krigsavlöningsreglementena och av social­ vården under krig. Då dessa frågor är föremål för närmare beredning inom bl. a. civildepartementet och socialdepartementet saknar jag, åtminstone för närvarande, anledning att taga ställning till de av utredningsmannen berörda problemen i annan mån än de avser vissa skattefrågor. Till dessa frågor skall jag återkomma i det följande. I detta sammanhang vill jag blott framhålla, att jag inte har något att erinra mot att i vissa fall avdrag för preliminär skatt får ske efter schablon.

V. Taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet

Utredningsmannen

Allmänna synpunkter Kungl. Maj :t har, såsom tidigare framhållits, i december 1943 till länssty­ relserna överlämnat eu inom finansdepartementet upprättad promemoria 3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

med särskilda anvisningar rörande mantalsskrivningen samt taxerings- och uppbördsväsendet vid krig. Promemorian var avsedd alt ligga till grund för planläggningsarbetet. Utredningsmannen uttalar att innehållet i" nämnda promemoria numera är i väsentliga delar föråldrat. Nya planläggningsföreskrifter behöver därför utfärdas. Vid krig eller krigsfara kan det, anser utredningsmannen, för de myn­ digheter som har hand om taxering, uppbörd och folkbokföring uppstå svårigheter att följa nu gällande författningsföreskrifter. Det kan vidare bli svårt för allmänheten att fullgöra sådana skyldigheter som författningsenligt åligger den. Svårigheterna blir olika, beroende på huruvida riket befin­ ner sig i krigsfara eller det befinner sig i krig. Enligt utredningsmannens mening är det inte möjligt att i fredstid lämna detaljerade föreskrifter om hur det skall förfaras i det ena eller det andra lä­ get. Vid krigsfara bör dock, anser utredningsmannen, taxering, uppbörd och folkbokföring kunna ske i huvudsak enligt för fredstid gällande bestäm­ melser. De synpunkter, som utredningsmannen anlägger på frågan hur taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheternas verksamhet skall bedrivas un­ der den första tiden efter ett krigsutbrott och intill dess närmare föreskrifter kan meddelas, är enligt hans mening avsedda att vara en utgångspunkt för myndigheternas överväganden vid dem åliggande planläggningsarbete. Utredningsmannen erinrar om att den administrativa fullmaktslagen inte bereder tillräckliga möjligheter att snabbt genomföra erforderliga ändring­ ar såvitt avser taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna samt deras verksamhet vid krig eller krigsfara. Kungl. Maj:t bör därför ha full­ makt att, i den omfattning Kungl. Maj:t finner erforderligt, själv meddela bestämmelser eller uppdraga åt underordnad myndighet att meddela be­ stämmelser, som påkallas av krigsförhållanden.

T axeringsvåsendet I promemorian beröres först vissa organisatoriska frågor. Utredningsmannen framhallei’ i detta sammanhang att frågan hur taxeringsväsendet skall tänkas fungera under krig måste ses mot bakgrunden av läns­ styrelsernas krigsorganisation. Förhållandena torde nämligen komma att nödvändiggöra, att viss personal frigöres från sådant arbete, som inte direkt har att göra med länsstyrelsens krigsmässiga verksamhet, för att kunna inkopplas på direkt krigsviktiga uppgifter. Ett stort antal skattskyldiga blir, enligt vad som framhålles i promemo­ rian, förhindrade att avlämna självdeklaration. Svårigheter uppstår för be­ folkningen att lämna deklaration i rätt tid eller till rätt myndighet. För taxeringsnämnderna kan det i många fall ställa sig svårt eller omöjligt att även om självdeklarationer avlämnats — utföra något taxeringsarbete. Utredningsmannen anser att man maste räkna med att taxeringsarbetet inte kan pågå sedan krig utbrutit i landet men även med att en viss del av taxeringsarbetet kan behöva nedläggas redan innan krigstillstånd inträtt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 ur 1957 35

Krigsplanläggningen för länsstyrelsernas del måste i första hand taga sikte på ett läge, där i stort sett alla icke krigsviktiga arbetsuppgifter måste ställas åt sidan till förmån för de krigsviktiga. Med hänsyn härtill finnes knappast inom en krigsorganiserad länsstyrelse utrymme för bedrivande av någon egentlig taxeringsverksamhet. Man synes, anser utredningsmannen, vid uppgörandet av planer för länsstyrelsernas krigsorganisation fa räkna med att huvuddelen av taxeringssektionens personal får tagas i anspråk för andra uppgifter än taxering. Det kan övervägas att sammanslå taxeringsseklionen och uppbördssektionen till en sektion, förslagsvis benämnd skattesektion. Taxeringsintendenten bör, uttalas det, i den mån något taxeringsarbete kan utföras inom länet, leda detta arbete samt i övrigt närmast un­ der länsledningen handlägga taxeringsfrågor. En av huvuduppgifterna för häradsskrivare och kronokamrerare skulle hli att ansvara för taxeringsarbetet inom respektive distrikt.

Vad taxeringsverksamheten beträffar framhåller utrednings­ mannen att det får beräknas ankomma på länsstyrelserna själva att i sam­ band med ett krigsutbrott — eller dessförinnan vid övergång till krigsorga­ nisation — och därefter i varje särskilt fall bedöma i vad mån taxeringsårbetet kan fortgå. I direkt anslutning till ett krigsutbrott måste dock, anser utredningsmannen, taxeringsarbetet tillfälligtvis nedläggas, i varje fall inom av krigshandlingar berörda områden, för att — ehuru under förenklade for­ mer — återupptagas så snart möjlighet därtill finnes. Självdeklarationer, taxeringslängder och handlingar i besvärsmål, som är utlämnade till vederbörande taxeringsnämndsordförande, bör om möjligt överlämnas till lokal skattemyndighet. I den mån taxeringsverksamhet kan förekomma skall den enligt förslaget bedrivas efter i huvudsak följande riktlinjer. Om krigstillstånd inträder vid en tidpunkt, då självdeklaration (motsvarande) av något slag skall av­ givas, må med deklarationsskyldighetens fullgörande anstå tillsvidare. Taxeringen skall avse framför allt jordbrukare, fastighetsägare och dem som i skatteteknisk mening driver rörelse medan för löntagare, såsom när­ mare skall utvecklas i det följande, skatten utan taxering får uttagas genom avdrag på lönen. Även personer, som åtnjuter sin huvudsakligaste inkomst i form av inkomst av kapital, anses lämpligen böra bli föremål för taxering. Såsom en allmän huvudregel uppställes att, i den mån taxering kan ske, densamma skall i första hand avse sådana personer, som erlagt eller bort erlägga preliminär B-skatt. Taxeringen skall i betydande utsträckning ske såsom enman,slaxering, dock att den som verkställer taxeringen skall beredas tillfälle samråda med personer, vilka besitter särskild ortskännedom. Om möjligt bör därvid anli­ tas ledamot av taxeringsnämnd. Taxeringsarbetet skall under länsstyrelsens överinseende utföras av vederbörande lokala skattemyndighet, var och eu inom sitt distrikt. Häradsskrivare och kronokamrerare skall i taxeringsarbetet få hjälp av lämpliga personer, i första hand sådana, som är utsedda till

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

taxeringsnämndsordförande. Taxeringen skall utföras fortlöpande utan iakttagande av i taxeringsförordningen stipulerade tider. Häradsskrivare och kronokamrerare skall i anledning av anförda besvär ha möjlighet att rätta eventuella felräkningar och avgöra sådana enklare mål, där besvären bör bifallas. Övriga mål skall prövas och avgöras av taxeringsintendenten, därest av skattskyldig anförda besvär kan bifallas, eller eljest av landskamreraren. Sammanträde med prövningsnämnd bör hållas endast undantagsvis. Skattskyldig, som fått taxeringsbesvär prövade och avgjorda i den före­ slagna förenklade formen, föreslås skola äga möjlighet att, när förhållan­ dena det medger, få besvären omprövade i enlighet med laxeringsförordningens bestämmelser.

Uppbördsväsendet Vad organisationen beträffar uttalar utredningsmannen att det kan förutsättas att under det första skedet i ett krig någon till länsstvrelserna centraliserad handläggning av ärenden berörande uppbörd, indrivning och speciella skatter inte kan äga rum. Inom den lcrigsorganiserade länssty­ relsen synes därför inte erforderligt att annan personal finnes för handlägg­ ning av nyssnämnda slag av ärenden än någon befattningshavare, som har till uppgift att i enlighet med uppdragna riktlinjer leda uppbördsarbetet inom länet. Personalen på skattesektionen torde få till huvudsaklig arbetsuppgift att besvara frågor i taxerings- och uppbördsärenden, att ha överin­ seendet över och leda skatteuppbörden samt att, i den mån så är möjligt, fullgöra sådana åligganden, som i fredstid ankommer på folkbokföringsdelaljen. Nyss har framhållits att en av huvuduppgifterna för häradsskrivare och kronokamrerare blir att svara för taxeringsarbetet inom respektive distrikt. En annan huvuduppgift blir att svara för uppbörden. Skatteavdelningarna vid postkontoren i residensstäderna avses skola kun­ na fungera även under krig. Utredningsmannen räknar dock med att för­ enklingar behöver göras i bokföringsarbetet.

Beträffande verksamheten framhåller utredningsmannen att så­ som allmän princip skall gälla, att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras för varje arbetstagare, alltså även för arbetstagare, som erhållit de­ betsedel å preliminär B-skatt. Vid bedömandet av frågan på vad sätt och med vilket belopp skatteavdrag skall göras får hänsyn tagas till ett flertal faktorer såsom om arbetsgivaren är statlig myndighet, efter vilka grunder lönen utgår samt möjligheten för arbetsgivaren att vid löneutbetalningen tillämpa olika skattetabeller. Utredningsmannen förutsätter såsom tidigare framhållits att statliga lö­ ner skall utbetalas såsom nettolön, d. v. s. lön enligt för krigstid gällande löneplan minskad med ett schablonmässigt beräknat skatteavdrag. Även statliga pensioner avses skola utgå i form av nettopension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 37

Om de för löne- och pensionsutbetalning under krig uppdragna linjerna följes, förlorar, under den tid löne- och pensionsbevisen äger giltighet, de­ betsedlarna å preliminär A-skatt sin betydelse såvitt avser statsanställd per­ sonal samt personer, vilka åtnjuter pension från statsverket. Vederbörande myndigheter har dock möjlighet att beräkna summan av skatteavdragen och att, om så påkallas, redovisa denna summa. Arbetsgivare, som ej är statlig myndighet, skall enligt förslaget göra skat­ teavdrag vid utbetalning av lön. Likaså skall skatteavdrag göras vid utbe­ talning av pensioner och andra livsvariga livräntor. Skatteavdrag skall som regel göras efter tabell. Eftersom nya skattetabeller inte torde komma att upprättas i det läge varom här är fråga, får skatteavdrag verkställas enligt senast upprättade skattetabeller. Liksom i fredstid skall skatteuppbörden i krig verkställas genom post­ verket samt vissa penninginrättningar. Avsevärda förenklingar måste dock genomföras med avseende å redovisningen av inbetalda skattebelopp. Utredningsmannen förutsätter att verksamheten vid postens skatteavdel­ ningar inte kan upprätthållas i full omfattning. En stor del av bokföringsarbetet måste uppskjutas och kontrollarbetet i viss utsträckning överflyttas på de lokala skattemyndigheterna. Såvitt gäller bokföringsarbetet torde det som regel bli nödvändigt att låta anstå med krediteringen av preliminär Askatt. Krediteringen av influten skatt bör i första hand omfatta preliminär B-skatt samt kvarstående och tillkommande skatt. På lokal skattemyndighet skall ankomma att med ledning av till myndig­ heten översända förteckningar i möjligaste mån kontrollera att arbetsgi­ varna inom fögderiet (staden) inbetalat skatt. På grund av angelägenheten att skattemedlen snarast intlyler i statskas­ san föreslår utredningsmannen att genom skatteavdrag innehållen skatt skall redovisas varje månad i stället för varannan månad. Skattskyldig, för vilken utfärdats debetsedel å preliminär B-skatt, skall inbetala sådan skatt i enlighet med debetsedeln eller, om uppbördsåret gått till ända utan alt han fått ny debetsedel å preliminär skatt, i enlighet med senaste för honom utfärdade debetsedel. Har för skattskyldig enligt vad förut sagts verkställts skatteavdrag vid utbetalning av lön eller pension el­ ler dylikt, äger han dock vid inbetalning av den preliminära B-skatten av­ draga vad sålunda innehållits. Har vid ett krigsutbrott debetsedlar utfärdats å slutlig eller tillkommande skatt, skall den skattskyldige erlägga skatt i enlighet med debetsedeln. Av­ drag å lön för kvarstående skatt skall dock inte ske. Därest vid ett krigsut­ brott debiteringsarbete pågår, kan det bli nödvändigt att tillsvidare upp­ skjuta debitering av slutlig och tillkommande skatt för vissa kategorier skattskyldiga, främst dem vars huvudsakliga inkomst utgjort inkomst av tjänst.

Verksamheten med indrivning av skatter av olika slag får enligt utred­ ningsmannen bedrivas i den omfattning som kan vara möjlig. Arbetet bör

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

koncentreras till skattskyldiga som resterar för mera avsevärda belopp och som tillika kan tänkas äga förmåga att gälda skatten. Det bör ankomma på den lokala skattemyndigheten att verkställa de indrivningsåtgärder, som förhållandena medger.

De lokala skattemyndigheternas huvudsakliga uppmärksamhet bör äg­ nas, förutom åt taxeringsarbete, åt kontroll att arbetsgivare inbetalar preli­ minär A-skatt för arbetstagarna samt att skattskyldiga, vilka har att er­ lägga preliminär B-skatt, främst jordbrukare, fastighetsägare och rörelseidkare, fullgör skatteinbetalningarna.

Folkbokföringsväsendet En fortlöpande befolkningsregistrering bör enligt utredningsmannen före­ komma även under krig. Registreringen kommer dock knappast att kunna avse annat än huvudsakligen födelser och dödsfall samt civilståndsändringar. Att hos folkbokföringsmyndigheterna registrera alla fall av ändrad bo­ sättning anses bli alltför omständligt. Den i länsstyrelsens uppbördssektion ingående folkbokföringsdetaljen i en krigsorganiserad länsstyrelse bör ingå i skattesektionen. De lokala skattemyndigheternas arbete med folkbokföringen anses kom­ ma att upphöra. Tyngdpunkten av arbetet med folkbokföringen anser ut­ redningsmannen komma att ligga på pastorsämbetena. Dessa bör lämpligen, så länge förhållandena det medger, kvarligga inom församlingen. Mantalsskrivning torde enligt utredningsmannen efter ett krigsutbrott ej kunna förrättas inom någon del av riket. Särskilda regler behöver utfärdas om vad som skall anses såsom »rätt mantalsskrivningsort». Kyrkobokföringen torde böra radikalt förenklas. Huvuduppgiften bör un­ der krigsförhållanden vara att registrera födelser, vigslar och dödsfall m. in. Pastor, som mottagit anmälan om förhållande, varom anteckning skall ske jämväl i kyrkoböckerna för annan församling, bör avisera pastor i nämnda församling allenast då del är uppenbart att aviseringen kan ha åsyftad verkan. Avisering från pastorsämbete till länsbyrå och vice versa bör alltid förekomma, där så utan olägenhet kan ske. Enär det kan möta svårigheter för pastorsämbete att inom rimlig tid från länsbyrå erhålla uppgift om födelsenummer för nyfött barn, bör pastor, som mottager anmälan om barns födelse, omedelbart tilldela barnet »tillfälligt födelsenummer». Utredningsmannen förutsätter att länsbyråernas verksamhet till följd av driftsstörningar måste inskränkas. Tryckning av längder av olika slag samt av debetsedlar kommer troligen ej att kunna ske i föreskriven ordning på grund av avbrott i krafttillförseln, uteblivna blanketter o. s. v. Avisering till och från länsbyråerna kan komma att omöjliggöras eller försvåras. Av vikt anser utredningsmannen dock vara att avisering — framför allt av födelser, vigslar och dödsfall — sker i största möjliga utsträckning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 39

Riksbyrån för folkbokföringen skall enligt gällande bestämmelser utöva central ledning av och tillsyn över folkbokföringen. Utredningsmannen ut­ talar att det i ett läge, där det ankommer på olika lokala myndigheter att anpassa verksamheten efter för tillfället rådande förhållanden, inte torde bli möjligt att utöva en sådan central ledning och tillsyn som förutsättes skola ske i fredstid. Remissyttrandena Mot de av utredningsmannen anförda allmänna synpunkterna i fråga om taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsmyndigheterna och deras verksamhet har några invändningar inte gjorts i de remissyttranden, där dessa frågor blivit närmare behandlade. Någon erinran mot att Kungl. Maj :t erhåller de föreslagna fullmakterna har inte heller framkommit. Förslaget i denna del har sålunda tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammar­ rätten, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, kommerskollegium, överståthållarämbetet, nio länsstyrelser, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.

Kammarrätten yttrar. I händelse av krig kan det komma att visa sig ogörligt att tillämpa det nu­ varande taxerings- och uppbördsförfarandet och bestämmelserna om folk­ bokföring. Det kan därför bliva nödvändigt att i omedelbar anslutning till ett krigsutbrott genomföra förändringar på förevarande område av förvalt­ ningen. Omfattningen och karaktären av dessa förändringar kunna ej fast­ ställas i förväg utan måste bliva beroende av krigsläget. För att erforderliga åtgärder snabbt skola kunna vidtagas synes det, på sätt i promemorian föreskigits, lämpligt att Kungl. Maj:t erhåller fullmakt att i händelse av ett framtida krig själv eller genom underordnad myndighet meddela de före­ skrifter, som påkallas av krigsförhållandena. Kammarrätten framhåller vidare, att under ett krig skatteuppbörden tor­ de få större betydelse än taxeringsverksamheten. Man får i första hand till­ se att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att inbetala genom skatteavdrag innehållen skatt samt alt skattskyldiga, som har att erlägga preliminär B-skatt, fullgör sina inbetalningar. Om taxering över huvud kan utföras under krig, lärer det vara uppenbart att den måste bli mycket summarisk. Någon fastighetstaxering lorde icke kunna komma i fråga. Inkomsttaxe­ ringen torde, som föreslagits i promemorian, få begränsas till sådana per­ soner, som erlagt eller bort erlägga preliminär B-skatt. Överståthållarämbetet finner de uppdragna riktlinjerna godtagbara som grund för en fortsatt utredning om länsstyrelsernas krigsorganisation men anser att närmare tillämpningsföreskrifter blir erforderliga för planlägg­ ningen av själva verksamheten. Ämbetet uttalar vidare, att även med de föreslagna förenklingarna i förfarandet kommer ett omfattande planläggningsarbete att krävas för att verksamheten skall kunna fungera i krigstid. Detta är icke minst fallet inom Stockholm. Det torde bli nödvändigt att utgå ifrån att överslåthållarämbelets skatteavdelning och den kommunala uppbördsförvaIlningen skall betraktas som en organisatorisk enhet.

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

Även länsstyrelsen i Östergötlands län, som anser sig i allt väsentligt kun­ na godtaga de uppdragna riktlinjerna, framhåller angelägenheten av att dessa redan i fredstid lägges till grund för utarbetande av tillämpnings­ föreskrifter. Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar å sin sida att de av krig föranledda förhållandena torde bli så växlande och svårförutsedda, att det inte synes kunna uppdragas annat än rent schematiska linjer för myndigheternas handläggning av dessa frågor. Länsstyrelsen understryker, att det i händelse av krig i stor utsträckning torde få ankomma på de lokala myndigheterna att lösa en mängd hithörande frågor på sätt läget i varje särskilt fall kräver. Detta gäller givetvis först och främst inom sådana områden, där krigshand­ lingar försiggår eller vars förbindelser med riksstyrelsen avbrutits. Vad ut­ redningsmannen föreslagit torde alltså allenast kunna anses som utgångs­ punkter för de lokala myndigheternas handlande i sådant läge. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte har något att erinra mot huvudlinjerna i förslaget, framhåller att enligt detta slås inte det nu­ varande taxerings- och uppbördsförfarandet i spillror. Det lägger endast tyngdpunkten på uppbörden, medan det taxeringsarbete, som kan hållas i gång, i många fall endast kommer att resultera i jämkning av den preli­ minära skatten. Det skapas en smidig ram, där allt efter omständigheterna taxeringsarbetet ges större eller mindre omfattning.

Riksskattenämnden yttrar. Promemorian innehåller inte något närmare uttalande om hur riksdagens beskattningsmakt avses skola utövas i händelse av krig. Frågan aktualiseras emellertid redan i detta sammanhang, eftersom ett sådant uttagande av skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förutsätts skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, förutsätter en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj:t. Riksskattenämn­ den förutsätter, att spörsmålet om beskattningsmakten regleras i annat sam­ manhang till exempel i samband med frågan om riksdagens verksamhet och arbetsformer i övrigt i händelse av krig.

Departementschefen Det är uppenbart att, om vårt land skulle komma i krig, taxering, upp­ börd och folkbokföring inte kan ske på samma sätt som i fredstid. Att nu ultala sig om hur denna del av förvaltningsområdet skall komma att fun­ gera är emellertid inte möjligt. Jag anser därför, i likhet med utrednings­ mannen och de remissmyndigheter som yttrat sig i denna fråga, lämpligt att Kungl. Maj :t genom särskild beredskapslagstiftning erhåller fullmakt att vidtaga de förändringar, som kan bli påkallade. De av utredningsmannen uppdragna allmänna riktlinjerna för taxering, uppbörd och folkbokföring har i huvudsak tillstyrkts, och jag vill redan här såsom min mening tillkännagiva, att dessa riktlinjer med de modifika­ tioner som framgår av det följande bör ligga till grund för det fortsatta planläggningsarbetet på dessa områden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 41

Jag vill även i detta sammanhang beröra ett par frågor av mera princi­ piell betydelse. Utredningsmannen framhåller, att fragan hur taxeringsväsendet skall tän­ kas fungera under krig måste ses mot bakgrunden av länsstyrelsernas krigs­ organisation. I annat sammanhang har också framhållits av utredningsman­ nen, att statsmyndigheternas övergång till krigsorganisation om möjligt mås­ te ske före ett krigsutbrott. Detta skulle få till följd att myndigheterna även om krigstillstånd inte inträtt — måste åsidosätta i och för sig viktiga arbetsuppgifter av den anledningen att personal inte finnes för dessa mindre krigsviktiga uppgifters lösande. Å andra sidan uttalar utredningsmannen att, om riket befinner sig i krigsfara, taxeringen bör kunna ske i huvudsak en­ ligt för fredstid gällande föreskrifter. I likhet med utredningsmannen och de remissinstanser, som uttalat sig i frågan, anser jag det knappast möjligt att någon taxeringsverksamhet i den mening den bedrives i fredstid skall kunna hållas igång under krig. Av betydelse för planläggningsarbetet är emellertid inte bara frågan hur en eventuell taxeringsverksamhet skall bedrivas under krig utan även vid vilken tidpunkt de nödvändiga förenklingarna bör genomföras. Det är enligt min mening angeläget att taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsverksamheten bedrives enligt de fredstida bestämmelser na så länge detta över huvud taget är möjligt. I den mån det blir nödvändigt att med hänsyn till faran för krig genomföra vissa förenklingar in. in. torde det få ankomma på Kungl. Maj-t att med stöd av den föreslagna fullmaktslagstiftningen förordna därom. Vid ett krigsutbrott torde man däremot få räkna med att den ordinarie taxeringsverksamheten nedlägges tillsvidare. I stället får, därest omständig­ heterna det medger, ett förfarande av mera summarisk karaktär tillämpas. Detta summariska förfarande bör syfta till ett provisoriskt fastställande av den skatt, som vissa grupper skattskyldiga, närmast då de som icke är rena löntagare, skall ha att erlägga. Beträffande löntagarna synes man få räkna med alt någon taxering inte kan komma att ske förrän tidigast i samband med att normala förhållanden åter inträder. Skattskyldiga och ombud föi det allmänna bör givetvis ha möjlighet att även under krig få till stånd jämk­ ningar i provisoriskt verkställda taxeringar och preliminära debiteiingai. Aibetet med denna provisoriska taxeringsverksamhet bör — under överinseende av vederbörande taxeringsintendcnt — utföras av de lokala skattemyndig­ heterna. Uppbörds- och folkbokföringsväsendet hör förenklas så långt det är möj­ ligt och i huvudsaklig överensstämmelse med de av utredningsmannen i pro­ memorian uppdragna riktlinjerna. 1953 års sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation har i sitt i september 1956 avgivna betänkande angående länsstyrelsernas krigsorgani­ sation framlagt förslag angående den tilltänkta skattesektionen. Unligt min mening möjliggör den personaluppsättning, som därvid föreslagits, atl taxe­ rings-, uppbörds- och folkbokföringsverksamheten kan bcdiivas eflei de

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

Det torde inte vara möjligt att nu taga ställning till frågan vilka åtgärder som skall vidtagas bl. a. beträffande taxeringen, sedan normala förhållanden åter blivit rådande i landet. Hur förhållandena än utvecklar sig måste man läkna med att Kungl. Maj :t och riksdagen får laga denna fråga under över­ vägande när det gäller att ordna upp förhållandena inom samhället efter ett krig. Utredningsmannen har föreslagit att skatteavdrag i vissa fall skall kunna göras efter schablonmässiga grunder. Sålunda skall utbetalning av löner och pensioner kunna ske genom användande av vad som av utredningsmannen förslagsvis kallas löne- respektive pensionsbevis. Bevisen förutsätter att av­ drag för preliminär skatt sker efter en viss schablon i stället för efter skatte­ tabell. Riksskattenämnden har i detta sammanhang berört frågan hur riksdagens beskattningsmakt avses skola utövas under krig. Enligt riksskattenämndens mening aktualiseras denna fråga redan nu eftersom ett sådant uttagande av skatt enligt äldre preliminärdebetsedel, som enligt promemorian förutsättes skola i vissa lägen ske utan efterföljande avräkningsförfarande, för­ utsätter en viss delegation av beskattningsmakten till Kungl. Maj :t. Jag har tidigare i anslutning till min redogörelse för utredningsmannens förslag angående utbetalning av löner och pensioner anmält, att den vidare bei edningen av de dithörande frågorna ankommer på civildepartementet. Någon erinran finnes enligt min mening inte att göra mot att, för den hän­ delse löne- och pensionsbevis, utformade i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmannens förslag, kommer att utfärdas, man därvid använder sig av ett efter viss schablon beräknat skatteavdrag. Jag anser mig emellertid mte nu kunna taga ställning till efter vilka grunder schablonen skall bestäm­ mas; därmed torde få anstå till dess beslut fattats huruvida man skall i be-

redskapss 3 rfte införa ett system med löne- och pensionsbevis.

Vad beträffar den av riksskattenämnden uppdragna frågan vill jag här blott framhålla, att de fullmakter, som enligt författningsförslaget skulle lämnas Kungl. Maj :t inte innefattar något bemyndigande att beslula om uttagandet av nya eller högre skatter. Bemyndigandet innebär endast en rätt för Kungl. Maj :t att vidtaga sådana av praktiska skäl betingade åtgärder som erfordras för taxerings- och uppbördsverksamhetens bedrivande. Nå­ got intrång i beskattningsmakten, som även under krig bör vara förbe­ hållen riksdagen, göres därigenom inte. Såsom jag nyss antytt bör det an­ komma på Kungl. Maj :t och riksdagen att, när normala förhållanden inträtt, taga ställning till vilka taxeringsåtgärder, som skall vidtagas med avseende å den tid kriget varat, för att därigenom få skattskyldigheten för nämnda tid definitivt fastslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957 43

VI. Tullväsendet

Utredningsmannen

En av tullverkets huvuduppgifter är, framhåller utredningsmannen, att uppbära tull och vissa andra å varor lagda allmänna avgifter, vilka upptages vid trafik till riket. Denna del av tullverkets verksamhet regleras genom ett flertal förordningar, vilka tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Såsom exempel härpå nämnes tulltaxeförordningen den 4 okto­ ber 1929 (nr 316), frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr 250) och förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. En förutsättning för att tullar och andra avgifter skall kunna uttagas ge­ nom tullverkets försorg är, att inkommet gods blir föremål för undersök­ ning in. m. Föreskrifter härom har utfärdats i administrativ ordning. Allt efter omständigheterna är förfarandet mer eller mindre tidskrävande. En följd härav är emellertid, att en viss anhopning av gods måste komma att ske framför allt i importhamnarna. Under en tid, då kommunikationerna är hårt ansträngda, kan godsanhopningen få en avsevärd omfattning. Detta är ur beredskapssynpunkt betänkligt och utredningsmannen anser det därför vara viktigt att sådana åtgärder vidtages att godset — i händelse av krig eller krigsfara — snabbast möjligt kan undanföras från hamnar och andra platser, som kan beräknas bli utsatta för bl. a. fientliga anfall eller sabo­ tagehandlingar. Utredningsmannen erinrar om att man genom olika föreskrifter sökt sör­ ja för att gods, som äger särskild betydelse för försvaret eller folkförsörj­ ningen i riket, i händelse av krig icke skall genom fiendens åtgöranden lörstöras eller eljest gå förlorade eller falla i fiendens händer. Sålunda medde­ las i civilförsvarslagen vissa föreskrifter angående undanlörsel och förstö­ ring av varuförråd, maskiner, boskap, fordon, fartyg m. m. Vidare har ge­ nom kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 515) föreskrifter lämnats om slcyddsplacering av varuförråd in. in. Att dessa föreskrifter bör tillämpas även å gods, som ligger under tullverkets tillsyn, anser utredningsmannen uppenbart. Gällande förtullningsbestämmelser utgör emellertid ett hinder emot en effektiv tillämpning av bestämmelserna i fråga, därigenom att tull­ verket icke äger laglig möjlighet utlämna gods förrän därå belöpande tull och annan avgift erlagts eller deponerats eller ock betryggande säkerhet därför ställts. Det går nämligen icke att räkna med att tullverket skall kun­ na själv ombesörja undanlörsel av sådant gods, som ligger under tullverkets tillsyn, och än mindre att tullverket skall kunna utöva tillsyn över och till vederbörande varuhavare i föreskriven ordning utlämna undanfört gods. Det måste även förutsättas att gods, som vid krig eller krigsfara inkommer till riket sjövägen, i betydande omfattning kommer att lossas å sådana plat­ ser, där tullmyndighet icke finnes. Lossning av sådant gods får beräknas ske under sådana förhållanden att någon förtullning svårligen kan ske, och god­

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

set måste snabbast möjligt utlämnas till vederbörande varuhavare. Har be­ slut om undanförsel meddelats, kan — därest tiden icke medger att godset undanföres genom varuhavarens försorg eller under hans medverkan — bli erforderligt att tullverket utlämnar godset till vederbörande civilförsvarsmyndighet. Kungl. Maj :t kan visserligen i administrativ ordning medgiva lättnader i fråga om vidtagandet av vissa kontrollåtgärder ävensom meddela särskil­ da bestämmelser angående sättet för erläggande av tullavgifter, men Kungl. Maj:t kan inte enligt utredningsmannens mening utan riksdagens medgi­ vande föreskriva, att tull eller annan avgift över huvud icke skall uttagas under extraordinära förhållanden. Därav följer även, att Kungl. Maj:t icke kan utfärda föreskrifter, syftande till ett sådant förenklat förfarande, som kan vara påkallat av omständigheterna, i den mån detsamma skulle kunna medföra ett åsidosättande av bestämmelserna i tulltaxeförordningen eller i andra av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade författningar. Enligt utredningsmannens förslag skall Kungl. Maj:t äga fullmakt att utfärda sädana föreskrifter, att gods kan utlämnas från tullverket utan att detsamma blivit förtullat eller, där omständigheterna det medgiver, gods kan utlämnas efter det att allenast summariska anteckningar om godsets mängd och beskaffenhet skett. Utredningsmannen förutsätter emellertid alt tull och annan avgift skall kunna erläggas omedelbart eller vid framtida tillfälle. Tullens verksamhet regleras, förutom av föreskrifter rörande erläggande av tullavgifter in. in., av ett stort antal bestämmelser, vilka är tillkomna genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Bland sådana före­ skrifter nämner utredningsmannen förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager. Dessa innehåller föreskrifter, som kan vara svåra eller ur folkförsörjningssynpunkt olämpliga att tillämpa under krigsförhållanden. Den omständigheten att tullmyndigheterna har att i myc­ ket stor omfattning omhändertaga för rikets försvar och folkförsörjningen värdefulla varor bör enligt utredningsmannen medföra, att dessa myndig­ heter icke får vara bundna av föreskrifter, som kan lägga hinder i vägen tör ett snabbt handlande. Det är därför enligt utredningsmannens mening ofrånkomligt att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, ge­ neraltullstyrelsen eller styrelsen underlydande myndighet erhåller en vitt­ gående dispensrätt i fråga om tillämpningen av de lagar och författningar, som reglerar tullens verksamhet i vad den avser sådant gods, som tullmyn­ digheterna på ett eller annat sätt har att taga befattning med. Bl. a. bör tull­ myndigheterna få rätt att till vederbörande civilförsvarsmyndighet utlämna sådant gods, som skall undanföras. Vid utnyttjandet av en sådan dispensrätt bör dock beaktas, att i före­ kommande tall viss kontroll av inkommande gods kan behöva ske av sä­ kerhetsskäl eller med hänsyn till allmän hälso- eller sjukvård.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 45

Remissyttrandena Förslaget att tillerkänna Konungen vittgående dispensrätt inom det här avsedda förvaltningsområdet har inte föranlett någon erinran från remiss­ instansernas sida. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller angelägen­ heten av att importgods inte blir kvarliggande i hamnarna utan kan snabbt undanföras. Liknande uttalande göres av överbefälhavaren.

Departementschefen Under krigsförhållanden är det uppenbarligen ett oavvisligt behov av att alla tänkbara åtgäx-der vidtages för att snabbt undanföra sådana import­ varor, som behöves för rikets försvar och för folkförsörjningen. Då detta inte torde praktiskt kunna tillgodoses på annat sätt än som föreslagits, an­ ser jag den ifrågasatta lagstiftningen nödvändig.

VII. Detaljmotivering

Förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden

1 §• De inledande bestämmelserna har utformats i huvudsaklig överensstäm­ melse med 1 § allmänna prisregleringslagen. Den föreslagna lagen skall så­ lunda automatiskt träda i tillämpning i krig. Vid krigsfara äger Konungen förordna om tillämpning av lagens bestämmelser och förordnandet skall, för att bli bestående, efter underställning gillas av riksdagen. Bestämmelsen i 1 § tredje stycket i förslaget skiljer sig i viss män från motsvarande stadgande i allmänna prisregleringslagen. Stadgandet i sist­ nämnda lag kan tillämpas i en krissituation även om denna inte är bero­ ende av krig eller krigsfara. När det gäller vidtagandet av åtgärder för att underlätta betalningsväsendet finnes det ingen anledning att tillerkänna Kungl. Maj:t lika långt gående befogenheter; dessa bör inskränka sig till en befogenhet att meddela de särskilda föreskrifter som kan erfordras efter ett krig eller sedan krigsfaran är överstånden. Lagförslaget har utformats i överensstämmelse härmed. Den administrativa fullmaktslagen innehåller i 1 § tredje stycket ett stadgande av innebörd att lagens bestämmelser äger giltighet framför de av­ vikande stadganden, som är meddelade i andra lagar och författningar. Då frågor rörande betalningsväsendet regleras i ett flertal författningar är det nödvändigt att, i den män föreskrifter utfärdas med stöd av den här före­ slagna lagen, dessa föreskrifter tillfälligt träder i stället för eljest gällande däremot stridande bestämmelser. Ett stadgande härom är infört i 1 § fjärde stycket i lagförslaget.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957

2 §.

I denna paragraf har intagits bestämmelser, som i huvudsak motsvarar de som meddelades i 1939 års lag angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse in. m. Förslaget skiljer sig dock från 1939 års lag i ett par hänseenden. En­ ligt sistnämnda lag förutsattes för att Kungl. Maj :t skulle få meddela från riksbankslagen avvikande föreskrifter att — även för det fall att riket kom­ mit i krig — framställning därom skulle göras av bankofullmäktige och att riksgäldsfullmäktige skulle höras över framställningen. Eftersom syftet med den här ifrågavarande beredskapslagstiftningen är att Kungl. Maj :t skall kun­ na utan tidsuträkt utfärda de bestämmelser, som erfordras för att underlätta betalningsväsendet, synes det opraktiskt att Kungl. Maj :t i ett läge, då riket befinner sig i krig, skall invänta framställning från bankofullmäktige. Enligt förslaget skall Kungl. Maj:t därför, i det läge som här avses, höra banko­ fullmäktige och riksgäldsfullmäktige endast om förhållandena det medger. Vid krigsfara däremot liksom i ett läge, där riket har befunnit sig i krig eller krigsfara, skall enligt förslaget bankofullmäktige göra framställning om att lagen skall träda i tillämpning. Förordnande därom får meddelas först efter hörande av riksgäldsfullmäktige. Förslaget skiljer sig från 1939 års lag även därutinnan att, enligt försla­ get, Kungl. Maj :t skall äga meddela bestämmelser att gälla i stället för vad som stadgas i 8 § riksbankslagen. Det synes nämligen motiverat att Kungl. Maj :t har möjlighet förordna om utgivande av sedlar lydande å andra be­ lopp än som anges i riksbankslagen. 3 §• De särskilda bestämmelser om rikets mynt m. in., som meddelas i denna paragraf, saknar motsvarighet i tidigare beredskapslagstiftning. Såsom ut­ redningsmannen i sin promemoria framhållit är det sannolikt att efter­ frågan på skiljemynt kan komma att öka avsevärt vid ett eventuellt krigsutbrott. Mynt- och justeringsverkets möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan på mynt av de slag, som användes i fredstid, kan emellertid beräknas bli beskurna av bl. a. den anledningen att vissa av de för mynttillverkningen erforderliga maskinerna svårligen kan bortföras från den plats, där de i fredstid är uppställda. Det kan därför bli nödvändigt att tillverka mynt av ett sådant utförande, som inte förutsätter tillgång till dessa specialmaski­ ner. Man torde också få räkna med att vid myntframställningen använda andra metaller än som föreskrives i myntlagen. Jag finner det angeläget, att Kungl. Maj :t har befogenhet att förordna om de avvikelser från be­ stämmelserna i myntlagen, vilka kan bli erforderliga under krigsförhållanden. Utredningsmannen har föreslagit, att huvudansvaret för att tillgången på sedlar och mynt blir tryggad skall vila på riksbanken och postverket. Denna uppfattning, som inte föranlett någon erinran från remissinstansernas si­

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1957 47

da, delas av mig. En följd av detta ställningstagande bör bli, att riksban­ ken i krig övertager de uppgifter, som i fred åligger mynt- och justeringsverket med avseende å distribution av skiljemynt. Det planläggningsarbete, som ankommer på mynt- och jusleringsverket, bör därför utföras i nära samråd med riksbanksledningen.

4 §• Genom förslaget ålägges riksbanken den skyldighet att inlösa vissa postala utbetalningshandlingar, som tidigare förordats. Vidare fastslås genom författningsrummet skyldigheten för statliga myndigheter att såsom likvid vid inbetalning mottaga vissa sådana handlingar.

5 §• Den i paragrafen meddelade bestämmelsen innefattar en rätt för läns­ styrelse att under vissa förhållanden utöva de befogenheter som enligt lagen tillkommer Kungl. Maj :t. Några särskilda begränsningar har med tanke på förhållandenas skiftande karaktär inte angivits. Det ligger emellertid i sa­ kens natur, att vissa av de befogenheter som tillkommer Kungl. Maj :t inte kan komma i fråga för länsstyrelsens vidkommande. Det föreslagna stad­ gandet motsvarar bestämmelsen i 11 § andra punkten den administrativa fullmaktslagen, ehuru med den väsentliga skillnaden att civil befälhavaren inte blivit tillerkänd några befogenheter med avseende å tillämpningen av den här föreslagna fullmaktslagen. De frågor, som är avsedda att bli regle­ rade genom fullmaktslagen, är nämligen enligt min mening inte av den natur att de med nödvändighet kräver en samordning på det plan, där ci­ vilbefälhavarens medverkan anses oundgängligen erforderlig. Uppkom­ mande samordningsproblem bör kunna lösas genom samverkan länsstyrel­ serna emellan. Skulle emellertid vederbörande civilbefälhavare anse påkal­ lat att på eget initiativ eller efter framställning irån länsstyrelse meddela vissa direktiv, skall han givetvis äga göra detta. Någon uttrycklig författningsföreskrift i detta hänseende torde emellertid inte vara erforderlig. I anslutning till vad jag här anfört får jag även erinra om att 1953 års sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisation i sitt betänkande framhåller, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter på senaste tiden varit föremål för ytterligare överväganden. De sakkunniga ut­ talar att såvitt nu kan bedömas torde dessa uppgifter och befogenheter kom­ ma att koncentreras till sådana verksamhetsområden, där en samordning av de civila försvarsåtgärderna inom större områden än län är oundgänglig för att man skall kunna vinna största effekt i den totala krigsansträngningen och på ett praktiskt och rationellt sätt bemästra de situationer, som upp­ kommer i ett ansträngt läge och som måste erhålla en snabb och med de militära besluten inom motsvarande område fortlöpande koordinerad lös­ ning. Vidare vill jag framhålla, att en särskild sakkunnig tillkallats för ut­ redning rörande civilbefälhavarens befogenheter i krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga förhållanden.

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957

6 §•

För tillämpningen av de i lagförslaget meddelade bestämmelserna erford­ ras, som jag tidigare berört, att särskilda föreskrifter utfärdas. Kungl. Maj :t bör emellertid även ha möjlighet att uppdraga åt riksbanken och åt Kungl. Maj:t underordnade myndigheter att meddela särskilda tillämpningsföre­ skrifter. Ett stadgande härom har införts i denna paragraf.

Förslaget till förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

1 §•

Utredningsmannen. Första till tredje styckena i denna paragraf har i ut­ redningsmannens förslag utformats efter förebild av motsvarande stycken i 1 § den administrativa fullmaktslagen. Förslaget upptager därjämte i fjärde stycket ett stadgande att med lag avses i den föreslagna förordningen annan lag än sådan som antagits i den i § 87 regeringsformen stadgade ord­ ning.

Remissyttrandena. Generaltullstyrelsen framhåller att, såvitt angår tull­ lagstiftningen, viss jämkning bör ske i den bestämmelse, som intagits i fjärde stycket. Styrelsen anför som motiv härför, att tullverkets verksamhet regleras bl. a. genom vissa författningar, som tillkommit i den ordning var­ om stadgas i § 87 regeringsformen. Dessa författningar innehåller bestäm­ melser, som inte kan eller bör tillämpas under krigsförhållanden och som därför bör omfattas av dispensföreskrifterna i den föreslagna beredskapslagstiftningen.

Departementschefen. Såsom jag tidigare anmält har, när det gällt utform­ ningen av 1 § första, andra och tredje styckena förslaget till lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden, motsvarande stadgande i all­ männa prisregleringslagen fått tjäna som förebild. Jag har ansett så böra ske även beträffande den beredskapslagstiftning, varom här är fråga. De i första och andra styckena meddelade bestämmelserna i förslaget överens­ stämmer alltså med motsvarande stadganden i allmänna prisregleringslagen och i den föreslagna fullmaktslagen angående betalningsväsendet. Para­ grafens tredje stycke överensstämmer med motsvarande stycke i nyss­ nämnda förslag till fullmaktslag och innebär att fullmakterna skall kunna användas under de utomordentliga förhållanden som kan vara rådande efter ett krig eller efter överstånden krigsfara. I likhet med utredningsmannen anser jag att den föreslagna förordningen bör innehålla ett stadgande, motsvarande det som återfinnes i 1 § tredje stycket den administrativa fullmaktslagen. Jag får också erinra om att jag ansett ett sådant stadgande böra inflyta i den föreslagna fullmaktslagen an­ gående betalningsväsendet. Dispensrätten torde i enlighet med vad generaltullstyrelsen förordat böra omfatta även lagar, vid vilkas beredning yttrande inhämtats från lagrådet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 49

2 §.

Utredningsmannen. Enligt förslaget skall Konungen äga förordna att taxe­ ring tillsvidare inte skall verkställas eller att taxering skall verkställas i an­ nan ordning än som föreskrives i taxeringsförordningen. Skattskyldig, som blivit taxerad enligt det förenklade förfarandet, skall kunna bli taxerad i en­ lighet med taxeringsförordningens bestämmelser. Sådan taxering skall då, efter därom av den skattskyldige framställt yrkande, ske så snart förhållan­ dena det medgiver. Utredningsmannen framhåller att beträffande vissa speciella skatter stund­ om gäller särskilda bestämmelser eller gäller alt taxering skall ske i en­ lighet med de i taxeringsförordningen meddelade föreskrifterna. I sådana fall bör vad nyss sagts äga motsvarande tillämpning.

Remissyttrandena. Riksskattenämnden uttalar att det summariska taxeringsförfarande, som avses skola tillämpas under krig, kan antagas ofta komma att leda till att betydande vinster blir obeskattade. Särskilt när dessa uppkommit på grund av krigsförhållanden vore det stötande för rättskäns­ lan, om inte rättelse skulle kunna ske på yrkande av ombud för det allmän­ na. Riksskattenämnden anser vidare att bestämmelserna bör få en sådan utformning att de tydligare utvisar att stadgandet avser inte bara de fall då en verklig, ehuru kanske summarisk, taxering skett, utan även sådana fall, i vilka skatt uttagits definitivt med ledning av allenast debetsedel å preli­ minär skatt. Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län anser i likhet med riks­ skattenämnden, att taxeringsintendenlen bör ha rätt att framställa yrkande om att taxering skall ske i enlighet med taxeringsförordningens bestämmel­ ser.

Departementschefen. Det av utredningsmannen föreslagna stadgandet in­ nebär att taxering skall kunna inställas tillsvidare eller att taxering skall kunna ske i annan ordning än som stadgas i taxeringsförordningen. Med stöd av detta stadgande blir det t. ex. möjligt att inställa allmän fastighets­ taxering. Det blir också möjligt att helt inställa den årliga taxeringen till in­ komstskatt och förmögenhetsskatt liksom särskild fastighetstaxering. Stad­ gandet ger vidare Kungl. Maj :t befogenhet föreskriva att för taxeringen, om sådan skall äga rum, skall tillämpas ett summariskt förfarande. Mot för­ slaget i denna del har jag in let att erinra. Utredningsmannen har tänkt sig att beträffande vissa skattskyldiga, näm­ ligen den som erlägger preliminär A-skatt, någon taxering inte skall äga rum, under det andra grupper skattskyldiga, t. ex. rörelseidkare, skall bli taxerade efter ett mera summariskt förfarande. Häremot har jag inte heller något att invända. Detta bör komma till uttryck genom en föreskrift att, då Kungl. Maj :t meddelar förordnande enligt denna paragraf, förordnandet må innefatta stadgande om att taxering skall ske av allenast vissa grupper skattskyldiga. 4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 176

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Utredningsmannen föreslår att, om en skattskyldig blivit taxerad i an­ nan ordning än som stadgas i taxeringsförordningen, skall lian ha möjlig­ het att även under den tid kriget pågår bli taxerad enligt föreskrifterna i nämnda förordning. Detta torde emellertid inte vara praktiskt genomför­ bart då man knappast kan räkna med att taxeringsmyndigheterna har till­ gång till kontrolluppgifter och att de kan granska bokföring m. m. Om taxering sker i annan ordning än i taxeringsförordningen stadgas, bör i stället utan undantag gälla, att taxeringarna inte skall vinna laga kraft under den tid bestämmelserna i fullmaktslagstiftningen äger tillämpning. Taxeringarna blir sålunda provisoriska och erlagd skatt blir att betrakta som preliminär på samma sätt som den skatt, vilken erlägges av sådana skattskyldiga som blir undantagna från taxering enligt det summariska förfarandet. Frågan om taxering skall ske för den förflutna tid, under vil­ ken bestämmelserna varit i tillämpning, om vissa grupper skattskyldiga skall undantagas från taxering o. s. v. torde få bedömas i efterhand sedan mera normala förhållanden inträtt. I konsekvens med vad jag här anfört har i 2 § andra stycket i författningsförslaget intagits ett stadgande av innebörd att Kungl. Maj:t, senast före avslutandet av den riksdagssession som börjar näst efter det bestämmelserna upphört att gälla, skall för riks­ dagen framlägga förslag rörande taxeringen för den tid då bestämmelserna ägde tillämpning.

3 §-

Denna paragraf bereder Kungl. Maj:t möjlighet att föreskriva bl. a. att avdrag för preliminär skatt skall kunna ske efter viss schablon, att skatte­ avdrag skall ske med ledning av äldre skattetabeller o. s. v.

4 §.

Denna paragraf ger Kungl. Maj.t möjlighet alt föreskriva, att tullmyndig­ heterna under krigsförhållanden skall kunna handla så att försvarets och folkförsörjningens intressen blir i möjligaste mån tillgodosedda.

5 §•

Paragrafen tillerkänner Kungl. Maj :t befogenhet att meddela av krigsförhållandena betingade föreskrifter angående bl. a. tid och sätt för uttagande av andra skatter och avgifter än sådana som avses i 2 eller 4 §. Det kan här vara fråga om t. ex. indirekta skatter, försäljningsskatter av olika slag, folkpensionsavgifter in. in.

6 §• Bestämmelserna i denna paragraf innebär, att sådan befogenhet, som en­ ligt 2—5 §§ tillkommer Kungl. Maj:t, må på uppdrag av Kungl. Maj:t ut­ övas av underordnad myndighet. Därest under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svå­ righet kan upprätthållas eller om det eljest under krig föreligger trängande

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 51

behov av omedelbara åtgärder, skall länsstyrelsen i vad angår länet och, såvitt angår förhållanden inom generaltullstyrelsens verksamhetsområde, generaltullstyrelsen eller distrikttullanstalt även utan sådant uppdrag äga utöva befogenhet, som enligt förordningen tillkommer Kungl. Maj :t.

VIII. Departementschefens hemställan

Under framhållande att det inte torde vara något att erinia mot att piopositionen av riksdagen behandlas senare än under innevarande vårsession hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måt­ te genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepai tementet upprättade förslagen till 1) lag om betalningsväsendet under krigsförhållanden; 2) lag angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsf örhållanden; samt 3) förordning om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Lennart Skoglund

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

Bilaga

Utredningsmannens

förslag till

kungörelse med vissa föreskrifter angående tillämpningen av lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden

, Maj ;t har, med stöd av 6 § lagen om betalningsväsendet under krigsforhallanden, funnit gott förordna som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Bestämmelserna i 3—16 §§ denna kungörelse skola gälla, när bestämmelserna i 2—5 §§ lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden äro i tiHampning. Dock skola sådana förberedande åtgärder omedelbart vidtagas, som särskilt angivas i denna kungörelse eller som eljest finnas erforderliga tor att den skall kunna tillämpas.

2 §.

När i denna kungörelse beteckningarna statsmyndighet och kommunal­ myndighet användas, ha de samma innebörd som i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndig­ heterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. m.

3 §. 1 mom. I denna kungörelse förstås med huvudförvaltning: sådan statsmyndighet som har rätt att anlita statsver­ kets checkräkning i riksbanken; utbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i post­ girorörelsen och som tillställes betalningsmottagaren sedan på kortet an­ givet belopp blivit antingen bokfört hos postgirokontoret (postgiroavdel­ ning) eller i särskild ordning på postgiroförteckning redovisat hos post­ anstalt; samt direktutbetalningskort: sådan postal utbetalningshandling som användes i postgirorörelsen och som antingen av utfärdaren överlämnas direkt till be­ talningsmottagaren eller genom postverkets försorg översändes till denne utan att bokföring hos eller redovisning till postverket dessförinnan skett av det på kortet angivna beloppet. 2 mom. Till utbetalningskort och direktutbetalningskort, som i 1 mom. avses, skola användas blanketter enligt av generalpoststyrelsen fastställt formulär. Erforderligt antal blanketter skall av postverket tillhandahållas myndigheterna. Det åligger generalpoststyrelsen att utfärda föreskrifter rörande under­ skrivande av utbetalningskort och direktutbetalningskort samt rörande upp­ rättande och underskrivande av postgiroförteckningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1957 53

Betalningsväsendet

4 §. Insättning å samt uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken skall ske företrädesvis genom anlitande av postgirorörelsen. Checkräkningen må, därest riket befinner sig i krig, överdragas av postverket. Vad i första stycket första punkten stadgas skall äga motsvarande tillämp­ ning beträffande insättning å samt uttag från sådan checkräkning i riksban­ ken, som öppnats av huvudförvaltning, och må checkräkningen, därest ri­ ket befinner sig i krig, överdragas av den myndighet, som öppnat densam­ ma.

5 §• Inbetalning till statsverket skall, där icke medlen inbetalas direkt till ve­ derbörlig myndighet, ske genom överföring till eller inbetalning å myndig­ hetens postgirokonto för inbetalningar. Medel, vilka överföras till eller inbetalas å postgirokonto för inbetalningar, överföras genom postgirokontorets försorg till postgirokonto för riksbanken.

6 §• Huvudförvaltning erhåller för verksamhetens upprätthållande erforder­ liga medel genom överföring från postgirokonto för riksbanken till myndig­ hetens eget postgirokonto för utbetalningar, och må, därest riket befinner sig i krig, sistnämnda konto överdragas. Utbetalning skall i största möjliga utsträckning ske med anlitande av myndighetens postgirokonto för utbetalningar och kan verkställas medelst girokort, utbetalningskort eller direktutbetalningskort.

7 §■ Utan hinder av vad i 5 och 6 §§ stadgas må statsmyndighet efter medgi­ vande av generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket använda för in- och utbetalningar gemensamt postgirokonto ävensom olika konton för olika de­ lar av förvaltningen. 8 §• Annan statsmyndighet än som avses i 6 §, vilken har eget postgirokonto, skall i största möjliga utsträckning använda detta för inbetalningar och ut­ betalningar. Utbetalning må ske medelst girokort, utbetalningskort eller di­ rektutbetalningskort; dock att utbetalning medelst direktutbetalningskort må ske allenast av sådan myndighet, som enligt överenskommelse mellan ge­ neralpoststyrelsen och vederbörlig huvudförvaltning är därtill berättigad. Har statsmyndighet, som i första stycket avses, blivit avstängd från för­ bindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin medelsförsörjning lyder, må myndigheten — ändock att den saknar tillgodo­ havande på sitt postgirokonto — verkställa utbetalningar över nämnda kon­ to. Verkställda utbetalningar skola täckas genom alt motsvarande belopp av myndigheten överföres från huvudförvaltningens till myndighetens postgiro­ konto. 9 §• Därest statsmyndighet, som icke har eget postgirokonto, blir avstängd från förbindelse med huvudförvaltning, under vilken myndigheten i fråga om sin medelsförsörjning lyder, skall länsstyrelsen i det län, inom vilket myn­ digheten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse

54 Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957

till myndigheten mot rekvisition utbetala för verksamhetens upprätthållan­ de erforderliga medel. Vad i första stycket sägs rörande skyldighet för länsstyrelse att utbe­ tala medel skall äga motsvarande tillämpning i sådana fall, där av riksda­ gen godkända anslag, som avse understöd eller bidrag till kommuner, för­ eningar, sammanslutningar, anstalter eller enskilda ställts till förfogande för viss myndighet, vilken på grund av krigshändelser är förhindrad att verkställa utbetalningar. Utbetalningar från dylika anslag må verkställas endast i den mån de är o oundgängligen erforderliga. Kommunalmyndighet erhåller för verksamhetens upprätthållande erfor­ derliga medel efter rekvisition hos länsstyrelsen i det län, där myndighe­ ten har sin verksamhet eller, om så ej kan ske, närmaste länsstyrelse.

10 §.

1 mom. Utbetalningskort och direktutbetalningskort, som utfärdats av statsmyndighet, skall mottagas såsom likvid vid betalning till statliga myn­ digheter. Skyldighet att inlösa utbetalningskort och direktutbetalningskort förelig­ ger för riksbanken i dess huvud- och avdelningskontor samt för postverket vid varje postanstalt i riket. Inlösen av kort som här avses må jämväl ske av följande penninginrättningar nämligen bankbolag, sparbank, centralkas­ sa för jordbrukskredit samt jordbrukskassa; och äger inrättningen att å postkontor samt hos riksbanken erhålla likvid för sålunda inlösta kort.

11 §• Det åligger generalpoststyrelsen att vid behov upprätta särskild postgiro­ avdelning. Innehavare av konto hos postgirokontoret må hos särskild postgiroavdelning utnyttja sitt tillgodohavande på detta konto. Annan kontoin­ nehavare än stats- och kommunalmyndighet må dock icke disponera sådant tillgodohavande, som är bokfört hos postgirokontoret, med mindre saldouppgift därifrån tillställts den särskilda postgiroavdelningen.

Penningmedelsförsörjningen

12 §.

Riksbanken och postverket samverka för att gemensamt trygga tillgången på och distributionen av sedlar och mynt; genom riksbankens försorg till­ godoses önskemålet om en decentraliserad lagring av sådana betalnings­ medel. ' Det ankommer på riksbanken att meddela erforderliga föreskrifter röran­ de distributionen av skiljemynt och vad därmed äger samband samt att, i den mån så erfordras för att motverka knapphet på sedlar och mynt, vid­ taga åtgärder för förfärdigande och utgivande av provisoriska betalnings­ medel.

13 §. Närmast under länsstyrelsen svarar direktören för vederbörligt riksbankskontor — i den mån så är möjligt efter samråd med representanter för postverket och berörda penninginrättningar — för att erforderlig samord­ ning sker av den riksbankens, postverkets och andra penninginrättningars verksamhet, som avser att trygga penningmedelsförsörjningen inom länet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1957 55

14 §. Föreligger risk för att riket eller del därav skall besättas av fientlig makt, skola de statsmyndigheter och kommunalmyndigheter, som ha sin verksam­ het inom område, vilket kan komma att berörass därav, vidtaga sådana åt­ gärder att förråd av mynt, sedlar, penninganvisningar och blanketter till sådana samt postgirokort icke falla i fiendens händer.

Medelsförvaltningen

15 §. Därest på grund av rådande förhållanden för statsmyndigheterna gällande föreskrifter angående bokföring m. m. icke kunna eller icke lämpligen böra tillämpas, skola erforderliga förenklingar genomföras. Därvid iakttages att sådana anteckningar om inkomster och utgifter skola föras, som möjliggöra en senare bokföring i huvudsaklig överensstämmelse med gällande föreskrif­ ter. 16 §. Statsmyndighet och kommunalmyndighet, vilken verkställer utbetalning, som rätteligen bort ankomma på annan statsmyndighet, skall därom sna­ rast underrätta sistnämnda myndighet.

Särskilda föreskrifter

17 §. De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av här med­ delade bestämmelser, utfärdas av riksbanken, generalpoststyrelsen, försva­ rets civilförvaltning, statskontoret och riksräkenskapsverket, envar myndig­ het såvitt avser dess verksamhetsområde. 18 §. Det åligger envar statsmyndighet, som meddelar föreskrifter eller eljest vidtager särskilda åtgärder för underlättande av betalningsväsendet, penningmedelsförsörjningen eller medelsförvaltningen vid krig eller krigsfara in. in., att till chefen för finansdepartementet göra anmälan om meddelade föreskrifter eller vidtagna åtgärder i den mån de kunna anses hava bety­ delse jämväl för annan myndighets verksamhet.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband med denna kungörelses ikraftträdande skola av Kungl. Maj:t ti­ digare utfärdade, mot de nu meddelade bestämmelserna stridande föreskrif­ ter upphöra att gälla.