('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in.',)

Kungl. Maj.is proposition nr 6 år 19GG 1

Nr 6

Kumjl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­ gående ändring i lagen den 2G februari 19G0 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, m. in.; given Stockholms slott den 17 december 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring, dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i beredskapsplaneringen föreslås att statens rätt att i krig och liknande krissituationer meddela återförsäkring får omfatta bl. a. verk­ samhetsgrenen allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Detta innebär att återförsäkringsområdet vidgas något samtidigt som det anpassas till de modernare redovisningsbestämmelser som numera gäller för försäkringsbolagen. Vidare föreslås nya riktlinjer för de beredskapsavtal på återförsäkrings­ området som statens krigsförsäkringsnämnd avser att ingå med stöd av tidigare beslut av statsmakterna. Detta förslag är dels föranlett av det nyss nämnda förslaget om vidgning av statens rätt att meddela återförsäkring, dels betingat av ett önskemål att kunna tillämpa en annan återförsäkringsmetod. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966 . 1 saml . År 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring

Härigenom förordnas, dels att 2 § lagen den 26 februari 1960 om statlig krigsförsäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 3 och 4 §§ samma lag orden »riksförsäkringsanstalten» och »anstalten» skola utbytas mot orden »riksförsäkringsverket» och »verket».

Staten må ock åt svenskt försäk­ Staten må ock åt svenskt försäk­ ringsbolag eller sammanslutning av ringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring sådana bolag meddela återförsäkring av försäkring, varom i första stycket av försäkring, varom i första stycket förmäles, av transportförsäkring i förmäles, av transportförsäkring i övrigt samt av brand-, maskin-, tra­ övrigt, av allmän egendoms-, in­ fik. och ansvarighetsförsäkring. komst- och ansvarighetsförsäkring samt av trafikförsäkring. Med avseende------------------------- äg tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1961: 614.

Kungl. Maj:ts proposition nr (i år 1966 3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 19 november 1965.

Närvarande: Statsministern E rlander , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , L undkvist , G ustafsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om viss ändring i krigsförsäkringslagstiftningen, m. m., och anför.

Statens krigsförsäkringsnämnd har i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt dels att området för statlig återförsäkringsverksamhet under krig och lik­ nande förhållanden vidgas, dels att Kungl. Maj:t hos riksdagen begär be­

myndigande att uppdra åt nämnden att ingå s. k. beredskapsavtal för åter­ försäkring i överensstämmelse med vissa, av nämnden närmare angivna rikt­ linjer.

över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkrings-

inspektionen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kommerskollegium, över­ styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, statens krigsskadenämnd, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas för­ ening och Sveriges allmänna exportförening. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskaimrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle samt från Sveriges industriförbund.

Gällande lagstiftning m. m.

Lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring (i det föl­ jande benämnd krigsförsäkringslagen) är en beredskapslag, vars bestäm­ melser kan tillämpas under vissa närmare angivna förutsättningar. När la­ gen tillämpas avses att staten skall kunna träda in som försäkringsgivare i vissa fall. Betingelserna för lagens tillämpning anges i 1 §. Kommer riket i krig, tilllämpas lagen automatiskt. Dessutom kan Kungl. Maj:t vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda för­ hållanden förordna att bestämmelserna skall tillämpas. Sådant förordnande lf Bihang till riksdagens protokoll 1966 . 1 samt . Nr 6

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966

skall underställas riksdagens prövning inom en månad eller, om riksdagssession inte pågår, inom en månad från början av nästkommande session, vid äventyr att förordnandet annars förfaller. I 2 § första stycket (gällande lydelse se SFS 1961: 614) ges bestämmelser om statens rätt att meddela direkt försäkring. Sådan direkt försäkring får omfatta transport- och motorfordonsförsäkring mot krigsrisk och vissa andra därmed jämförliga risker såsom risk att egendom läggs under em­ bargo eller uppbringas. Staten kan också meddela försäkring mot samma risker såvitt avser egendom som lagrats i utlandet för införsel till riket. Som framgår av tredje stycket skall lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäk­ ringsavtal inte äga tillämpning på nu angivna försäkringsformer. Enligt 2 § andra stycket har staten rätt att meddela åter för säkring åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag. Återförsäk­ ring får avse dels sådan försäkring mot krigsrisk och jämförliga risker som nyss nämnts, dels försäkring av vissa civilrisker, nämligen transportförsäk­ ring i övrigt samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring. Möjlighet för staten att meddela återförsäkring av brandförsäkring inför­ des redan i den tidigare gällande lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring. Detta skedde år 1954 (prop. 1954: 21, L'11 6, rskr 70, SFS 1954: 166). År 1961 vidgades statens återförsäkringsmöjligheter att om­ fatta även maskinförsäkring, trafikförsäkring och ansvarighetsförsäkring t prop. 1961: 172, L2U 70, rskr 391, SFS 1961:614). I övrigt innehåller krigsförsäkringslagen bl. a. bestämmelser om olycks­ fallsförsäkring för personal, som tjänstgör på transportmedel. Enligt 5 § kan Kungl. Maj :t meddela tillämpningsföreskrifter. Så har skett genom kungörelsen den 15 december 1961 (nr 615) med föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring.

När krigsförsäkringslagens bestämmelser är i tillämpning handläggs och avgörs ärenden rörande den statliga försäkringsverksamheten av statens krigsförsäkringsnämnd (jfr prop. 1960: 3 s. 11, L2U 1, rskr 64). Nämnden har även till uppgift att vidta förberedelser för lagens tillämpning. Nämn­ dens åligganden har reglerats ytterligare i nyss nämnda tillämpningsföre­ skrifter.

Staten är emellertid bunden av såväl direktförsäkrings- som återförsäkringsåtaganden avseende krigsförhållanden även utanför krigsförsäkrings­ lagens ram. Det har nämligen, i fråga om sjöfarten, sedan länge ansetts vik­ tigt ur beredskapssynpunkt att man redan på förhand har visshet om att fartyg och varor liksom befäl och besättning blir skyddade vid ett plötsligt krigsutbrott genom en av staten garanterad försäkring. Redan före det se­ naste kriget bemyndigades därför krigsförsäkringsnämnden att sluta vissa återförsäkringsavtal, bl. a. rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Så-

Kanyl. Maj:ls proposition nr (i år UKUi 5 dant återförsäkringsavtal, vanligen benämnt krigsutbrottsavtal, slöts år 1939 rörande kasko-, intresse- och varuförsäkring. Det upphörde att gälla i och med att krigsförsäkringen i dessa hänseenden övertogs av staten. I samband med att den statliga krigsförsäkringsverksamheten efter kri­ get upphörde, bemyndigades krigsförsäkringsnämnden att träffa nytt avtal, avsett att ersätta 1939 års krigsutbrottsavtal (se prop. 1946: 338, SU 277, rskr 497). Detta avtal kom sedermera till stånd i december 1946 och skulle gälla fr. o. m. den 1 januari 1947. Enligt avtalet skulle staten i händelse av krig, ägnat att i väsentlig grad beröra svensk handel och sjöfart, automa­ tiskt överta hela ansvaret för de av försäkringsgivaren tecknade krigsför­ säkringarna med retroaktiv verkan från fientligheternas öppnande. Staten skulle enligt detta avtal vid krigsutbrott träda in som direkt försäkrings­ givare. Som ett led i krigsförsäkringsnämndens beredskapsplanläggning hem­ ställde nämnden år 1961 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att vidta änd­ ringar i 1946 års krigsutbrottsavtal och att komplettera detsamma. Nämn­ dens hemställan bifölls av statsmakterna i stort sett (prop. 1961: 172, L2U 70, rskr 391). Nämnden har därefter, i enlighet med de riktlinjer som dragits upp i prop. 1961: 172, ingått nya krigsutbrottsavtal för transportförsäkring med flertalet svenska sjöassuradörer. Allteftersom avtalen kommit till stånd har 1946 års krigsutbrottsavtal upphört att gälla enligt särskild överens­ kommelse mellan nämnden och medkontrahenten. Även de nya krigsutbrottsavtalen kan träda i tillämpning automatiskt, nämligen vid öppnandet av fientligheter vilka betecknar utbrott av krig som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv. I avtalen räknas upp vissa krig som sålunda skall föranleda deras tillämpning. Vidare föreskrivs i avtalen att de skall träda i tillämpning om Kungl. Maj :t i anledning av annat krig än de upp­ räknade förordnar att 2 § krigsförsäkringslagen skall äga tillämpning.

Vid sidan av krigsutbrottsavtalen har krigsförsäkringsnämnden, med stöd av de riktlinjer som angavs åren 1954 och 1961 (prop. 1954: 21 s. 10, L1U 6 s. 5, rskr 70 samt prop. 1961: 172 s. 18, L2U 70, rskr 391) träffat över­ enskommelser om övertagande av ciuilrisker i återförsäkring. Det gäller här dels sjö- och annan transportförsäkring av gods, dels försäkring av sjökasko (exklusive yachter), dels också protection- och indeinnityrisker. Dessa överenskommelser skall, enligt särskild klausul i återförsäkringskontrakten, träda i tillämpning vid utbrott av ett krig, som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv och medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser med utlandet. Det finns emellertid ytterligare en betingelse för att överenskommelserna skall träda i tillämpning, nämligen att de särskilda beredskapsavtal vilka träffats mellan berörda direktförsäkringsgivare inom den för beredskapsändamål bildade Svenska Transportförsäkringspoolen skall träda i tillämpning. Dessa beredskapsavtal avses träda i tillämpning

Kungl. Dtaj.ts proposition nr 6 år 1966

vid utbrott av ett krig, som är ägnat att medföra avbrott av återförsäkringsförbindelser med utlandet och då därjämte antingen Kungl. Maj :t i enlighet med beredskapskungörelsen den 3 juni 1960 (nr 515) förordnat om inta­ gande av högsta beredskapsgraden eller krigsförsäkringsnämnden och poo­ len träffat överenskommelse om centralisering av sjö- och transportförsäkringsverksamheten i riket. Den exakta tidpunkt då avtalen i enlighet här­ med skall anses ha trätt i tillämpning fastställs av nämnden.

Krigsförsäkringsnämndens framställning

Krigsförsäkringsnämndens framställning behandlar två särskilda frågor. Den första frågan avser ytterligare vidgning av statens rätt att meddela återförsäkring beträffande civilrisker till att omfatta allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Den andra frågan gäller rätten för Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå återförsäkringsavtal, s. k. beredskapsavtal, beträffande nyss nämnda försäkringsgrenar.

Statens rätt att meddela återförsäkring Inledningsvis erinrar krigsförsäkringsnämnden om statens år 1961 lag­ fästa rätt att vid krig och liknande förhållanden meddela återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag bl. a. såvitt gäller brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring. Denna återförsäkring av­ ser civilrisk. Nämnden har, påpekas det, haft ett flertal överläggningar med representanter för de försäkringsbolag som driver verksamhet på detta om­ råde. De överläggningar och utredningar som företagits i samband därmed har lett till en preliminär överenskommelse mellan parterna. Genom över­ enskommelsen har dragits upp riktlinjer för återförsäkringar i vad avser den återförsäkringsmetod och de avtalsförhållanden i övrigt som enligt nämndens uppfattning lämpligen bör tillämpas i statlig återförsäkringsverksamhet. Krigsförsäkringsnämnden framhåller att den i överenskommelsen före­ slagna lösningen inte torde ha täckning i gällande lag och dessutom avvi­ ker från de principförslag och uttalanden som utgjort grundval för riksda­ gens särskilda beslut i ämnet och Kungl. Maj:ts bemyndiganden i tidigare avgjorda avtalsfrågor inom nämndens beredskapsområde. Förevarande framställning från nämnden avses leda till att nämnden får möjlighet att träffa återförsäkringsavtal med försäkringsbolagens beredskapsorgan. Krigsförsäkringsnämnden och försäkringsbolagen sägs ha under förbe­ redelserna för de nu aktuella överenskommelserna beaktat den tolkning av 2 § tillämpningskungörelsen till krigsförsäkringslagen [motsvarar 3 § kun­ görelsen den 3 september 1939 (nr 596) med närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäk­

Kungl. M<i j:ts proposition nr Ii dr Wfifi 7

ring in. in. i dess lydelse efter ändringar, SFS 1939: 748 oeh 1943: Sill] som gjorts i prop. 1954:21 (s. 11). 1 enlighet därmed bör statlig återförsäkring av civila risker meddelas endast om de svenska försäkringsbolagen till följd av avbrott i utlandsförbindelserna inte kan få fullt betryggande återförsäkringar för sina förpliktelser i annan ordning. I sylte att tillgodose dessa krav genom åtgärder som står närmast till buds i en krigssituation, nämligen att först så långt det är möjligt utnyttja de svenska försäkringsbolagens sam­ manlagda täckningskapacitet har riksbolagen på skadetörsäkringsområdet bildat ett antal konsortier. De konsortier som nu fungerar som beredskapsorgan har grundats på erfarenheterna från andra världskriget och utveck­ lats med de tre då existerande s. k. krigskonsortierna för brandförsäkring som förebilder (jfr prop. 1959:52 s. 14—15). Nämnden uppger att ett av dessa konsortier, »Äterförsäkringskonsortium av år 1960», har företrätt för­ säkringsbolagen som förhandlingsorgan och avtalsslutande part i förhållan­ de till nämnden. Nämnden sammanfattar konsortiets funktion såvitt gäller förevarande fråga på följande sätt. Utländska försäkringsbolag driver i Sverige försäkringsrörelse genom sina generalagenter. Skulle krigsförhållanden medföra att förbindelserna mellan ett utländskt försäkringsbolag och dess generalagent i Sverige av­ bryts, kan det utländska bolagets affär i Sverige komma att övertas av konsortiet, sedan det utländska bolaget framställt begäran därom. I ett läge då svenska försäkringsbolags återförsäkringsförbindelser med utländska försäkringsbolag på grund av krigsförhållanden avbrutits inträ­ der konsortiet på därom gjord framställning i de utländska bolagens ställe såsom återförsäkringsgivare. Skulle en sådan krigssituation uppkomma att de svenska försäkringsbolagen finner sig nödsakade att i återförsäkring avge hela sitt försäkringsbestånd i de av konsortieavtalen berörda försäkiingsgrenarna, övertas även detta av konsortiet. Den affär som sålunda kan komma att övertas av konsortiet omfattar också utomlands belägen egendom. Den i det följande föreslagna statliga återförsäkringen berör emellertid endast den del av affären som avser i Sverige belägna risker samt svenska risker i utlandet. Genomförs de av krigsförsäkringsnämndens framställning omfattade åt­ gärderna kommer, upplyser nämnden, konsortieavtalet att ändras, bl. a. så­ vitt avser definitionen av den rörelse avtalet omfattar. I samband härmed kommer konsortiet att få beteckningen »Äterförsäkringskonsortium av år 1965». Krigsförsäkringsnämnden framhåller i sin framställning att bland de i 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen nämnda försäkringsgrenar som kan återförsäkras, brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkringsgrenama bil­ dar en grupp för sig, i det att dessa tre grenar dels i koncessionshänseende vanligen återfinns i ett och samma bolag och dels enligt kungörelsen den 27 april 1962 (nr 118) angående försäkringsbolags balansräkning samt vinst- och förlusträkning (i det följande benämnd redovisningskungörelsen) ingår som delar — dock inte särredovisade — i verksamhetsgrenen »All­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 6 dr 1966

män egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring». Nämnden tar där­ för upp frågan om äterförsäkringsbehovet inom den angivna gruppen så­ som en med hela verksamhetsgrenen sammanhängande angelägenhet. Till verksamhetsgrenen hör, uppger nämnden, enligt redovisningskungörelsen utöver brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring — grenarna skogs-, vattenledningsskade-, glas-, husbocks-, stormskade-, inbrotts-, stöld- och rån-, garanti-, hagel- samt regnförsäkring. Dessutom ingår diverse småbranscher i verksamhetsgrenen. Krigsförsäkringsnämnden anser det viktigt att hänsyn tas till de fak­ tiska förhållandena på den svenska försäkringsmarknaden vid bedömandet av frågan vilka försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring bör om­ fatta. Skadeförsäkringar tillhandahålls numera i betydande utsträckning i form av s. k. paketförsäkringar. Försäkringstagaren får därigenom på grundval av ett och samma avtal ett försäkringsskydd som är lämpat för hans speciella behov, t. ex. för hemmet, företaget, lantbruket eller bostads­ fastigheten. Premier, skador och förvaltningskostnader för dessa försäk­ ringar redovisas gemensamt i den större verksamhetsgrenen »Allmän egen­ doms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring» och splittras inte upp i de oli­ ka delbranscher som en paketförsäkring kan omfatta, heter det i nämndens framställning. I fortsättningen påpekar krigsförsäkringsnämnden att redovisningsbestämmelserna enligt redovisningskungörelsen, som således anpassats till radande praxis, fått sin nuvarande utformning efter den senaste ändringen av 2 § krigsförsäkringslagen. Därigenom har inträtt en ny situation, vilket enligt nämndens uppfattning bör inverka på den statliga återförsäkringens omfattning och komma till uttryck i krigsförsäkringslagen. Nämnden fram­ håller att en vidgning av återförsäkringsområdet till att omfatta hela verk­ samhetsgrenen »Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring» inte medför någon egentlig riskökning för staten. Den statliga återför­ säkringen, anförs det, kommer nämligen alltjämt huvudsakligen att avse sådana risker för vilka försäkringsbolagen redan nu kan få återförsäkringsskydd genom nämndens försorg. De större möjligheterna till återförsäkring anses i stället böra inverka på valet av återförsäkringsmetod, vilket kom­ mer att beröras i det följande. Den begärda vidgningen av återförsäkrings­ området har från både nämndens och försäkringsbolagens synpunkt betrak­ tats som ett nödvändigt led i en rationell utbyggnad av det samhälleliga återförsäkringsskyddet, heter det i nämndens framställning.

Frågan om det statliga återförsäkringsskyddets omfattning har ytterliga­ re aspekter. Krigsförsäkringsnämnden tar upp en sådan aspekt, nämligen frågan om svenska risker i utlandet. Nämnden upplyser att försäkringsinspektionen enligt sina tillämpningsföreskrifter till redovisningskungörelsen och lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse samlar in sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr G är 19GG 9

skilda uppgifter från försäkringsbolagen om svensk direkt tecknad affär med fullständig fördelning av intäkter och kostnader på alla i vinst- och förlusträkningen förekommande huvudrubriker. Även vid denna indelning utgör »Allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring» en sär­ skild gren. Försäkringsbolagen inordnar däremot, enligt krigsförsäkringsnämndens uppgift, vanligen i sina återförsäkringskontrakt under rubriken »svensk affär» även svenska risker utomlands. Med svenska risker utomlands avses sådana försäkringsobjekt som antingen ägs direkt av ett svenskt företag eller av ett lokalt företag som i sin tur är nära knutet till svenska intressen. Försäkringsbreven för svenska risker av detta slag utfärdas normalt av ve­ derbörande bolags huvudkontor i Sverige. Premier och skador medräknas i sådana fall av praktiska skäl i bolagens redovisning av svensk direkt atfär, och enligt nämndens upplysning har försäkringsinspektionen inte ansett sig ha anledning att ändra på detta förhållande. För krigsförsäkringsnämnden utgör, påpekas det, försäkringsbolagens redovisningspraxis när det gäller svenska risker utomlands en komplika­ tion. Nämnden och försäkringsbolagen är ense om att nämndens åtagande får omfatta endast risker som tillhör den svenska delen av återförsäkringskonsortiets affärer. Försäkringsbolagen behöver emellertid återförsäkringsskydd även för de svenska utlandsriskerna, framhåller nämnden. Om återförsäkring inte kan meddelas, synes bolagen i stället behöva skydda sig genom en klausul i försäkringsavtalen som innebär rätt att omedelbart häva avtalen i händelse av krig. Följden av en sådan klausul skulle enligt nämn­ den bli att den svenska exportindustrien skulle förlora intresset av att för­ säkra sina utlandsrisker i svenska bolag. Dessa risker utgör, anför nämn­ den, en försvinnande liten del av den verksamhet som redovisas som di­ rekt affär i Sverige. Försäkringsobjekten utomlands är i allmänhet mo­ derna, och nämndens återförsäkringsbestånd anses inte försämras till sin kvalitet om dessa objekt inordnas däri. Det rör sig därför inte heller i dessa fall om någon nämnvärd riskökning för statens del, framhåller nämnden.

De bedömanden som i det föregående redovisats har, framgår det av krigsförsäkringsnämndens framställning, övertygat nämnden om att den statliga återförsäkringen skulle få den mest ändamålsenliga utformningen om den kunde bringas att omfatta hela verksamhetsgrenen »Allmän egen­ doms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring», dock med begränsning till i Sverige direkt tecknade försäkringar, inklusive svenska risker utomlands som redovisningsmässigt hänförs till denna försäkringsgrupp.

Beredskapsavtalet

Krigsförsäkringsnämnden framhåller att nämnden i tidigare samman­ hang använt uttrycket »krigsutbrottsavtal» i fråga om avtal som rörde

Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

nämndens automatiska inträdande som direkt försäkringsgivare i trans­ portförsäkring mot krigsrisk men uttrycken »återförsäkringsavtal» eller »beredskapsavtal» i övriga sammanhang. Uttrycken har inte särskilt defi­ nierats. Enligt nämndens uppfattning finns det en väsentlig skillnad i bety­ delsen. Nämnden finner anledning erinra om att det i prop. 1961: 172 talas endast om bemyndiganden att teckna krigsutbrottsavtal även när det är fråga om återförsäkring av civilrisker. Nämnden önskar i dessa sammanhang närmare precisera belydelseskillnaden. Enligt nämndens uppfattning bör uttrycket krigsutbrottsavtal användas endast i det fall avtalet utgör för­ beredelse till att staten skall som direkt försäkringsgivare automatiskt över­ ta varje töre krigsutbrottet tecknad och vid detsamma ännu löpande för­ säkring av visst slag mot krigsrisk och jämförliga risker. Uttrycket beredskapsavtal anser nämnden böra komma till användning i fråga om avtal som reglerar ett övertagande av återförsäkring av civila risker i fall då direktförsäkrarens normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blir avbrut­ na. Ett sådant avbrott kan i vissa fall ske vid en senare tidpunkt än den som besklivs i ett krigsutbrottsavtal, heter det vidare i nämndens framställning. Det statliga äterförsäkringsskydd som fordras vid avbrottet måste dock även i detta fall vara planerat i förväg och i form av ett godkänt avtal finnas i beredskap. Den avtalstyp som berörs av nämndens aktuella framställning är helt av karaktären beredskapsavtal.

Vid de överläggningar med återförsäkringskonsortiets representanter som ägt rum i krigsförsäkringsnämndens regi har efter hand vunnits klarhet beträffande de egenskaper som bör känneteckna det beredskapsavtal som nämnden skulle anse sig kunna överlämna till Kungl. Maj:t för vidare prövning. Bland de villkor som därvid förekommer skall här i korthet be­ röras valet av återförsäkringsmetod. Krigsförsäkringsnämnden påpekar alt det i förarbetena till 1954 och 1961 års lagändringar (prop. 1954: 21 s. 10 och prop. 1961: 172 s. 20) uttalats att staten borde medverka till »täckande av toppriskerna» under krigstid. Vid överläggningarna mellan återförsäkringskonsortiet och nämnden i frågan har man utgått från att dessa uttalanden närmast har syftat till att medge tillämpning av endera eller bådadera av de två metoderna för toppriskavtäckning som vanligen förekommer i rent kommersiella återförsäkringskontrakt, nämligen riskexcedent- resp. skadeexcedent- (»Excess of Loss»-) metoderna. Om dessa metoder anför nämnden.

Riskexcedentmetoden är den av de tva nämnda metoderna som närmast svarar mot kravet att återförsäkringen skall »täcka toppriskerna». Vid planeringen av återförsäkringen bestämmer direktförsäkraren först det högsta törsäkiingsbelopp, »självbehållet», som han efter teknisk bedömning av risken anser sig kunna ansvara för å skilda slag av försäkringsobjekt. Vid tillämpningen av metoden måste därför särskild registrering ske av alla de

Kanyl. Ma j:ls proposition nr <> dr UHiti 11

objekt vilkas försäkringsvärde överstiger självbehållet och således icke helt kan behållas »för egen räkning». Kvoten mellan det överskjutande beloppet och hela försäkringsvärdet utgör beräkningsunderlag för fördelningen av premier och skador mellan direktförsäkraren och återförsäkraren. Om den senares andel utgör t. ex. en tredjedel av hela försäkringsvärdet, erhåller han en tredjedel av nettopremien och deltar med en tredjedel av ersätt­ ningen i varje skada som träffat objektet, således även i fråga om sådan skada som underskrider gränsen för självbehållet. Den kontorsmässiga fördelningen av ansvar, premier och skadekostnader utförs primärt hos direktförsäkraren, vilken också helt svarar för att ska­ deregleringen sker enligt god försäkringssed. Direktförsäkraren handhar så­ lunda huvuddelen av det administrativa arbetet, men även återförsäkraren belastas med detaljerat registrerings- och kontrollarbete. Vid återförsäkring enligt skadeexcedentmctoden sker ingen detaljerad be­ dömning av reassuransbehovet för enskilda risker. Det direkttecknande boiaget bestämmer sig i stället för det högsta belopp som det vill betala per skadefall inom det försäkringsbestånd som skall återförsäkras. Vid tillämp­ ningen av metoden står återförsäkringspremien i direkt relation till kända frekvenser och medelvärden av sådana skador som överskridit den av di­ rektförsäkraren valda beloppsgränsen. Denna återförsäkringsmetod är rela­ tivt enkel att administrera. Däremot är den för en affärsuppgörelse erforder­ liga premiekalkylen mera komplicerad. Detta bär samband med att de i kal­ kylen ingående riskantagandena måste avse ett skadeförlopp, som har stor utsträckning framåt i tiden.

Krigsförsäkringsnämnden säger sig ha funnit riskexcedentmeloden olämplig för krigsförhållanden, främst på grund av att den ställer alltför stora krav i fråga om administration och tillgång på personal som är erfaren i försäkringstekniskt avseende. För nämndens bedömande har vidare förele­ gat skilda förslag till lösning av återförsäkringsproblemet genom tillämp­ ning av antingen en ren skadeexcedentmetod eller en kombinationsmetod med skadeexcedentteknik som huvudingrediens. De föreslagna metoderna har vid nämndens granskning med utgående från beredskapssynpunkter emellertid befunnits olämpliga för det avsedda ändamålet. Gemensamt för förslagen har sålunda varit att de vid den praktiska tillämpningen inte en­ dast ger direktförsäkraren det avsedda katastrofskyddet utan dessutom i sig innefattar en möjlighet för denne att uppnå total rörelsevinst på återförsäkrarens bekostnad. Detta förhållande skulle nämligen kunna inträda i det fall att försäkringsbeståndet under löpande risktid visar låg frekvens av små och medelstora skador men hög frekvens av excess-skador, som ställer an­ språk på betalning från återförsäkrarens sida. En sådan situation skulle kunna vara acceptabel under fred i ett rent kommersiellt kontraktsförhål­ lande, som ger reassuradören möjlighet att efter hand erhålla täckning för en liden initialförlust. Nämnden har emellertid funnit att den vid en bered­ skapsplanering som tar sikte på eventualiteten av ett plötsligt inträdande och måhända snabbt övergående krig inte kan förorda ett statligt risktagan­ de av nu angiven art.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 6 år 1966

Den enda kommersiellt tillämpade metod som i möjligaste mån fyller de ovan uppställda fordringarna och därmed har kunnat tjäna till förebild vid planeringen benämns >Stop-Loss»-metoden, framhåller krigsförsäkringsnämnden fortsättningsvis. Den fungerar så, att återförsäkraren helt eller delvis täcker den del av direktförsäkrarens totala skadekostnader under en given redovisningsperiod som överstiger ett visst i relation till premieintäk­ ten ställt belopp. Återförsäkraren meddelar med andra ord försäkring mot risken att ett alltför stort underskott uppkommer i direktförsäkrarens rö­ relse. Tillämpad i den nu föreslagna återförsäkringen innebär metoden att statens åtagande aktualiseras först i den händelse ett extraordinärt under­ skott redovisas i den del av de svenska försäkringsbolagens rörelse — be­ traktad som en enhetlig affär inom ramen för konsortieavtalen — vilken kan avgränsas såsom mest i behov av riskskydd. Metoden måste anses prin­ cipiellt riktig i förevarande sammanhang, bl. a. därför att den gör det möj­ ligt att med stöd av kontrollerbara redovisningsuppgifter direkt relatera det statliga återförsäkringsskyddet till det direktförsäkrande kollektivets tota­ la täckningskapacitet. Krigsförsäkringsnämnden är för sin del övertygad om att den preliminärt överenskomna formen för och omfattningen av ståtligt återförsäkringsskydd, till alla delar avseende svenskt intresse, ger utrymme för en optimal riskutjämning inom gränserna för bolagens egna sammanlagda förmåga. Därigenom blir också statens risktagande mindre än vad som skulle ha va­ rit fallet vid tillämpning av andra tänkbara metoder, heter det i nämndens framställning. Slutligen anför krigsförsäkringsnämnden att den version av Stop-Lossmetoden som nämnden förordar har anpassats till de särskilda förhållanden som kan förväntas råda vid en eventuell tillämpning i praktiken. Sålunda har man med hänsyn till beredskapskraven och avtalsförhållandenas säreg­ na karaktär ansett sig på flera punkter böra frångå de kommersiellt betona­ de riktlinjer som präglar motsvarande avtalstyp under fred. Det har t. ex. befunnits lämpligt att utarbeta särskilda regler som tillgodoser bolagens be­ hov av likvida medel vid reglering av excess-skador under löpande redovis­ ningsperiod.

Remissyttrandena

Krigsförsäkringsnämndens framställning lämnas utan erinran av samtli­ ga remissinstanser. Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller vikten av att ett tillfredsställande försäkringsskydd kan upprätthållas för att trygga folkförsörjningen och näringslivets behöriga fortgång vid krigsförhållanden. Från beredskapssynpunkt är det därför angeläget att redan i fredstider vid­ ta åtgärder soin i möjlig mån garanterar att det utan avbrott kommer att

Kungl. Maj.ts proposition nr (i dr It) G G 13

finnas försäkringsskydd för sådana risker vilkas täckning är av väsentlig betydelse för försvarsberedskapen och näringslivet. Genom tecknande av beredskapsavtal enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör enligt översty­ relsens mening skapas tillräckliga garantier för att försäkringsbolagen i fall då bolagens normala återförsäkringsförbindelser med utlandet blivit avbrut­ na skall få ett tillfredsställande återförsäkringsskydd genom statens med­ verkan. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Sjöassuradörernas förening tillstyrker att frågan om de försäkringsgrenar som en statlig återförsäkring bör omfatta löses så som krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Den föreslag­ na utvidgningen av återförsäkringsskyddet, som närmast är betingad av strukturförändringen på skadeförsäkringsområdet, innebär inte bara en formell anpassning till gällande redovisningsbestämmelser utan kan också ses som en förbättring av bolagens möjligheter att under krigstid fullfölja träffade försäkringsavtal med den utformning dessa numera regelmässigt erhållit. Krigsskadenämnden, som förutsätter att den statliga återförsäkringen in­ te kommer att avse skador på sådan egendom som omfattas av det statliga krigsskadeskyddet, anser det ändamålsenligt att riksdagens medgivande ut­ verkas till att krigsförsäkringsnämnden bemyndigas att i förväg — med verkan tidigast från det krigsförsäkringslagen träder i tillämpning — ingå även andra beredskapsavtal på krigsförsäkringsområdet än sådana, som av­ ser att staten automatiskt skall inträda såsom försäkringsgivare vid utbrott av ett krig som är ägnat att i väsentlig grad beröra svenskt näringsliv.

Departementschefen

På försäkringsområdet finns särskilda bestämmelser för det fall att riket kommer i krig eller att liknande krisartade situationer uppstår. Försäk­ ringsbolagens utländska försäkringsförbindelser kan i sådana situationer bli avbrutna, och det är därför en bärande tanke bakom dessa bestämmelser att statligt försäkringsskydd skall kunna lämnas åt intressen som är av vä­ sentlig betydelse för folkförsörjningen eller näringslivet. Huvudreglerna finns upptagna i krigsförsäkringslagen. Enligt denna lag kan staten när lagen äger tillämpning meddela dels direkt försäkring mot krigsrisk o. d. på vissa områden, framför allt inom transportförsäkringsom­ rådet, dels återförsäkring bl. a. av brand-, maskin-, trafik- och ansvarighets­ försäkring. När det gäller sistnämnda försäkringsgrenar avses återförsäk­ ringsskyddet få omfatta endast civilrisker. Lagen tillämpas automatiskt om Sverige kommer i krig men efter förordnande av Kungl. Maj:t vid krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Kungl. Maj:ts förordnande skall underställas riksdagen för att bli giltigt. På sjöfartsområdet har det ansetts angeläget att skapa garantier för att

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 6 år 1966

löpande krigsförsäkringsskvdd inte avbryts genom ett krigsutbrott. Det finns därför på detta område särskilda avtal, s. k. krigsutbrottsavtal, enligt vilka staten under vissa förhållanden, som närmare angetts i avtalen, auto­ matiskt övertar ansvaret för hela den krigsrisk avseende svenska intressen som är täckt av vederbörande försäkringsbolag genom då löpande, direkt tecknade transportförsäkringar. Även andra intressen omfattas av krigsutbrottsavtalen, så t. ex. nybyggnad på svenskt varv och egendom som lagrats i utlandet för införsel till riket. Krigsutbrottsavtalen omfattar de försäk­ ringsområden som staten kan täcka genom meddelande av försäkring en­ ligt 2 g krigsförsäkringslagen men utgör ett därutöver gående åtagande såtillvida, att statens skyldigheter enligt avtalen kan automatiskt inträda även innan förordnande meddelats att krigsförsäkringslagen skall äga tilllämpning. Vidare förekommer andra avtal enligt vilka staten åtagit sig försäkringsansvar under förhållanden, som inte direkt anknyter till förutsättningarna för krigsförsäkringslagens tillämpning. Det gäller här återförsäkring av ci­ vilrisker i vissa speciella försäkringsgrenar, som till omfattningen faller un­ der 2 § andra stycket krigsförsäkringslagen. Även i dessa fall är det beredskapsskäl som föranlett avtalens tillkomst. Emellertid torde, såsom tillämpningsklausulen utformats i avtalen, dessa s. k. beredskapsavtal i praktiken inte komma i tillämpning innan krigsförsäkringslagen kommit i tillämpning.

Under krigsförsäkringsnämndens beredskapsarbete har, såsom framgår av redogörelsen för nämndens framställning, nämnden funnit anledning att hemställa om ändring av krigsförsäkringslagen samt om möjlighet för Kungl. Maj :t att bemyndiga nämnden att ingå visst slag av beredskapsavtal. Nämndens framställning har inte föranlett erinringar under remissbe­ handlingen.

Ändringen av krigsförsäkringslagen avser vidgning av statens rätt att meddela återförsäkring. Denna rätt omfattar nu — såvitt avser civilrisker — transportförsäkring samt brand-, maskin-, trafik- och ansvarighetsför­ säkring. Enligt krigsförsäkringsnämndens förslag bör återförsäkring kunna meddelas, förutom av transport- och trafikförsäkring, även av allmän egen­ doms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Verksamhetsgrenen allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring föreslås få omfatta de för­ säkringsgrenar som f. n. hänförs dit i nu gällande redovisningskungörelse. Till verksamhetsgrenen räknas, enligt nämnda kungörelse, vid sidan av brand-, maskin- och ansvarighetsförsäkring även skogs-, vattenlednings-, glas-, husbocks-, storm-, hagel-, atom-, garanti-, inbrotts-, stöld- och rån-, smycke- och diverse- samt rättsskyddsförsäkring. Vidare kommer återförsäkringsskyddet att omfatta sådan resgodsförsäkring som inte innefattas under redovisningskategorien transportförsäkring.

Kungl. Maj.ts proposition nr ti år 1'Jtiti 15

Den av nämnden föreslagna utvidgningen kommer såsom framgår av det nyss anförda att utöver de försäkringsgrenar som nämnden uttryckligen angett i sin framställning omfatta också atomförsäkring. Enligt vad jag inhämtat från nämnden finns f. n. behov av att låta det statliga återförsäkringsskyddet omfatta även sistnämnda försäkringsgren. Krigsförsäkringsnämndens förslag om ändring i krigsförsäkringslagen har godtagits vid remissbehandlingen. Även jag anser att möjligheterna för staten att meddela återförsäkring enligt krigsförsäkringslagen skall förutom redan upptagna verksamhetsgrenar omfatta allmän egendoms-, inkomst- och ansvarighetsförsäkring. Den statliga återförsäkringens omfattning bör dock f. n. begränsas till de försäkringsgrenar som faller inom denna verksamhetskategori enligt nu gällande redovisningsbestämmelser. Om sålunda yt­ terligare försäkringsgrenar i framtiden förs in under samma kategoribe­ teckning bör riksdagens samtycke inhämtas för tillämpning av krigsförsäk­ ringslagen på dem. Krigsförsäkringsnämnden uppehåller sig i sin framställning vid frågan om återförsäkringsskydd för svenska risker i utlandet. Även i detta sam­ manhang avses enbart civilrisker. Nämnden anger starka skäl för att även dessa risker skall få omfattas av skyddet. Redan gällande bestämmelser torde — på grund av att lagtexten inte innehåller någon inskränkning i detta avseende — innebära rätt för Kungl. Maj :t att meddela återförsäk­ ring även för svenska intressen i utlandet. Frågan har emellertid inte varit aktuell på området för brand-, maskin- eller ansvarighetsförsäkring, efter­ som nämnden hittills inte träffat några sådana avtal. Jag hyser i likhet med nämnden den uppfattningen att återförsäkringsskyddet bör få om­ fatta även svenska risker i utlandet. Ett av de skäl som nämnden anfört här­ till är dock inte fullt lika bärande som de övriga, nämligen att försäkringsobjekten i allmänhet skulle vara moderna och att objektens inordnande i nämndens återförsäkringsbestånd inte kan anses försämra dettas kvalitet. När det gäller försäkringsobjekt i utlandet måste man förutsätta möjlig­ heten av stora variationer i beståndet, framför allt under olika tidsperioder. Det bör därför åligga nämnden att följa utvecklingen av den svenska försäkringsverksamheten på detta område med stor uppmärksamhet.

Beträffande krigsförsäkringsnämndens hemställan att Kungl. Maj :t skall skaffa sig möjlighet att bemyndiga nämnden att ingå vissa beredskapsavtal vill jag understryka vikten av att staten i görlig mån söker skapa garantier för att inte plötsligt inträdande krigssituationer medför försäkringsavbrott på områden av särskild betydelse för folkförsörjningen och näringslivet. Ansvaret härför vilar närmast på krigsförsäkringsnämnden, som i detta syfte upprättat och alltjämt förbereder upprättandet av särskilda avtal. Den fråga rörande beredskapsavtalen som krigsförsäkringsnämnden nu tagit upp gäller valet av återförsäkringsmetod. Enligt riksdagens tidigare

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966

beslut skall statens återförsäkringsverksamhet enligt lagen om statlig krigs­ försäkring avse »täckande av topprisker», vilket enligt nämndens mening närmast motsvarar de s. k. riskexcedent- och skadeexcedentmetoderna för återförsäkring. Nämnden anser, som utvecklats närmare i det föregående, att den s. k. Stop-Loss-metoden bör användas i stället. Syftet med denna metod är i stort sett att återförsäkringsskyddet skall täcka risken för att ett alltför stort underskott uppkommer i direktförsäkringsgivarens rörelse. Jag ansluter mig helt till nämndens uppfattning i detta avseende. Jag förordar alltså att beredskapsavtal skall ingås enligt de riktlinjer krigsförsäkringsnämnden föreslagit. Detta kräver riksdagens medgivande.

Krigsförsäkringsnämnden har upprättat ett förslag till lag om ändrad ly­ delse av 2 § krigsförsäkringslagen i enlighet med nämndens tidigare redovi­ sade uppfattning. Jag anser att förslaget bör godtas. Samtidigt bör uttryc­ ket »riksförsäkringsanstalten», som f. n. förekommer i 3 och 4 §§, utbytas mot ordet »riksförsäkringsverket» (jfr SFS 1961: 263). De sålunda föreslag­ na författningsändringarna ha lett till ett inom departementet upprättat förslag till lag angående ändring i krigsförsäkringslagen. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga1. Den föreslagna ändringen bör träda i kraft omedelbart efter det att lagen därom utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Föredragande departementschefen hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i 87 § regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet* Jan-Erik Torsell

1 Bilagan har uteslutits här. Frånsett några redaktionella jämkningar är den likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966 17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 december 1965.

Närvarande: f. d. justitierådet L ind , justitierådet Y. S öderlund , regeringsrådet Å björnsson , justitierådet B runnberg .

Enligt lagrådet den 26 november 1965 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 19 november 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ända­

målet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den

26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av kanslirådet G. Wahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 6 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 de­ cember 1965.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L ange , K ling , E denman , J ohansson , H ermansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson . Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 3 december 1965 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 november 1965 re­

mitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 26 februari 1960 (nr 22) om statlig krigsförsäkring.

Föredraganden anför. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det torde efter vissa mindre jämkningar av redaktionell karaktär få föreläggas riksdagen för an­ tagande.

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t måtte genom propo­ sition föreslå 1966 års riksdag att

dels antaga lagförslaget med de nyss angivna jämkningarna, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att uppdraga åt statens krigsförsäkrings-

nämnd att ingå beredskapsavtal i överensstämmelse med vad som angives i statsrådsprotokollet den 19 november 1965.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Josephson

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650668