('med förslag till lag an\xad gående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj:ts proposition nr 21. 1
Nr 21.
Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an gående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.; given Stock holms slott den 8 januari 195b.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås ändring i krigsförsäkringslagen för att möjlig göra statlig medverkan vid meddelande av återförsäkring av brandförsäk ring vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga för hållanden. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 21
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 om statlig krigsför säkring m. in.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
| (Gällande lydelse.) | (Föreslagen lydelse.) |
|---|---|
| §• Vid krig —--------------------- äga tillämpning. |
Staten må ock under förhållanden, Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande som ovan angivas, efter förordnande av Konungen, åt svenskt försäk av Konungen, åt svenskt försäk ringsbolag eller sammanslutning av ringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring sådana bolag meddela återförsäkring av såväl försäkring, varom i första av försäkring, varom i första stycket stycket förmäles, som transportför förmäles, och av transportförsäk säkring av annat slag än i nämnda ring av annat slag än i nämnda styc stycke avses. ke avses ävensom av brandförsäk ring.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1
1 Senaste lydelse se SFS 1942:369.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21. 3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 december 1953.
Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam .
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge mensam beredning med cheferna för justitie-, social-, inrikes- och finans departementen fråga om statlig återförsäkring av brandförsäkring vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Före draganden anför därvid följande.
Den beredskapslagstiftning, som avser att ge samhället möjlighet att bemästra de svårigheter, vilka i olika hänseenden kan göra sig gäl lande till följd av krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomor dentliga förhållanden, omfattar åtskilliga lagar på försäkringsväsendets område. I förevarande sammanhang må nämnas lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m. Denna lag innehåller bl. a. föreskrifter, som syftar till att ge ökade möjligheter till åter för säkring inom landet. Enligt lagen äger vidare försäkringsinspektionen under krigsförhallanden medge inländskt försäkrings bolag — med visst undantag — rätt att utan återförsäkring ikläda sig an svarighet på samma risk för högre belopp än som kan ske jämlikt bolags ordningen. Vidare kan erinras om lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. in. (krigsförsäkringslagen). Enligt denna lag äger staten bl. a. åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av transportförsäkring såväl mot krigsrisk m. m. som annan risk. I kungörelse den 3 september 1939 (nr 596) ges närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen, enligt vilka försäkringsverksamhetens handhavande ankommer på en särskild nämnd, statens krigsförsäkringsnämnd. Jämlikt 3 § i kungörelsen gäller bl. a. att återförsäkring som nyss sagts kan beviljas allenast när så prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring. I skrivelse den 20 juni 1951 har Svenska brandförsäkringsanstalters kon
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
sortium av år 1940 — som bildats för att ombesörja vissa för försäkrings väsendet gemensamma angelägenheter under krig — fäst uppmärksamheten på att det i händelse av krig kan komma att yppa sig svårigheter att åstad komma erforderlig riskutjämning inom landet på brandförsäkringsväsendets område. I skrivelsen har med anledning därav såsom en beredskapsåtgärd ifrågasatts, att staten skulle berättigas att genom krigsförsäkringsnämnden i viss utsträckning meddela återförsäkring även för brandförsäkring. Konsortiet har till stöd för framställningen anfört bl. a.: Brandförsäkring meddelas i Sverige av svenska och utländska försäkringsinrättningar. För meddelad försäkring svarar försäkringsgivaren intill det belopp, som begränsas av den nominella försäkringssumman. Direktför säkringsgivarna ha emellertid genom ett omfattande system av återförsäk ring avbördat sig en del av det ansvar de stå gentemot försäkringstagarna. En direktförsäkringsgivare, som har tecknat en försäkring på ett företag på t. ex. 5 milj. kr., svarar gentemot försäkringstagaren för skador upp till detta belopp men har kanhända genom återförsäkring avbördat sig 4,5 milj. kr., så att han netto endast står för 500 000 kr. Det belopp direktförsäk ringsgivaren sålunda anser sig kunna svara för utan återförsäkring faststäl les "på basis av brandförsäkringsbolagens mångåriga erfarenhet av olika riskers beskaffenhet och med hänsyn till bolagens kapital och premiein komst. De svenska bolagen taga i viss utsträckning återförsäkring hos varandra. Erforderlig riskutjämning kan emellertid icke erhållas inom landet och bolagen taga därför återförsäkring även hos utländska bolag. De senare återförsåkra å sin sida hos svenska bolag, och genom det utbyte av återförsäk ring som sålunda förekommer erbålles till gagn för den svenska försäkrings rörelsen och för det svenska folkhushållet en utjämning av risker som eljest icke skulle kunna åvägabringas. Om man tänker sig, att en direktförsäkringsgivare förlorar sitt återförsäkringsskydd, blir hans faktiska ansvar på de av honom direkt försäkrade riskerna betydligt större än vad han räknat med när försäkringen teckna des. Även om återförsäkringsgivaren faller bort, kommer nämligen direkt försäkringsgivaren icke från sitt avtal med försäkringstagaren. Om under normala förhållanden en återförsäkringsgivare faller bort, tor de det icke möta några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgiva ren att på annat sätt avbörda sig den risk han icke anser sig kunna stå. Skulle Sverige på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot situationen bli den, alt de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de utländska återförsäkringsgivarna brytas och att därför bolagets faktiska ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i återför säkring. I ett sådant läge kunna också de i Sverige såsom direktförsäkrings givare "arbetande utländska bolagen bli tvingade upphöra med sin verksam het. Om icke de försäkringstagare, som täckt hela eller en del av sitt försäkringsbehov hos dessa bolag, kunna få dem överförda på svenska bolag — vilket dessa bolag självfallet äro villiga att göra sitt yttersta för att möjlig göra — bli de helt eller delvis utan försäkringsskydd. Skola de svenska bo lagen övertaga dessa de utländska försäkringsgivarnas direktförsäkringar kommer deras ansvarighet att ytterligare ökas. Detta kommer att medföra stora svårigheter särskilt i fråga om de försäkringsobjekt, där de svenska bolagen redan tidigare svara för så stora försäkringssummor, som de anse sig ha möjlighet göra. Redan under första världskriget träffades vissa anordningar för att be
Kungl. Maj:ts proposition nr 21. 5
mästra en dylik situation. Detta skedde också under andra världskriget. Så lunda bildades före andra världskriget två jämställda konsortier, Svenska Tariff-Brandförsäkringsbolags Konsortium av 1940 och Svenska Brandstodskonsortiet, vart för sig kallat Konsortiet No 1, vilkas huvudsyfte var att omhändertaga de utländska bolagens försäkringsbestånd, förvalta dessa för deras räkning och återlämna dem, så snart tillfälle därtill gavs. Gemen samt bildade de båda konsortiernas medlemmar Svenska Brandförsäkringsanstalters Konsortium av år 1940, kallat Konsortiet No 2, med mera vittgå ende uppgifter i händelse av en fullständig avspärrning. De svenska konsor tierna träffade med motsvarande, i samma syfte av de norska brandför säkringsbolagen grundade institut, avtal för ömsesidigt stöd. Dessa konsor tier ha sedan andra världskrigets slut fortlevat, ehuru de icke utövat någon verksamhet. I dagens situation ha brandförsäkringsbolagen ansett det an geläget ånyo överväga vad som behöver göras för att säkerställa erforder ligt försäkringsskydd åt landets produktionsapparat i händelse Sverige skulle bli avspärrat och förbindelserna med utländska försäkringsgivare därmed skulle avbrytas. Man har därvid undersökt omfattningen av det ansvar bolagen iklätt sig gentemot olika försäkringstagare. Bolagen ha gjort en förteckning över de största riskerna. Förteckningen utvisar den maximiskada, som före se naste tidens värdestegring beräknades kunna drabba riskerna under fred liga förhållanden. För 66 risker utgör den beräknade maximiskadan över 10 milj. kr per risk, för 21 över 15 milj. kr och för 6 över 20 milj. kr. Den största beräknade skadan uppgår till 28,5 milj. kr. Därjämte ha bolagen undersökt maximibeloppet av den skada på en och samma risk som de i konsortierna engagerade bolagen gemensamt kunna täcka under nuvarande förhållanden utöver vad de hålla netto och utöver de belopp de skulle komma att få svara för, om deras obligatoriska (d. v. s. kontraktsbundna) återförsäkring bortfölle. Denna maximiskada beräknas kunna få uppgå till ca 10 milj. kr per risk. Med utgångspunkt från ovan nämnda täckningskapacitet anse sig de svenska bolagen vara i stånd att i varje fall vid den prisnivå, som rådde i början av år 1951, fullgöra de förpliktelser de själva iklätt sig gentemot sina försäkringstagare, även om förbindelserna med de utländska återförsälcringsgivarna skulle avbrytas. Fortsätta priserna att stiga kunna bolagens möjligheter att vid en av spärrning helt täcka de större riskerna komma att starkt försvåras eller rent av omöjliggöras. Än svårare skulle det i en sådan situation bli för de svenska bolagen att ikläda sig det ytterligare försäkringsansvar på sådana risker, som kunde bli erforderligt, om de i Sverige arbetande utländska direkttecknande bolagen nödgades upphöra med sin verksamhet här. Det torde vara uppenbart, att det är ett synnerligen viktigt samhällsin tresse att produktionsapparaten hålles igång “även vid en avspärrning och att försäkringstagarna kunna få full täckning för sina försäkringsbehov. I den mån försäkringsbolagens egen kapacitet icke räcker till, synes det därför ligga i statens eget intresse att inträda som återförsäkrare; detta så mycket mera som de företag, vilka i ett sådant läge i första hand skulle bliva nödlidande, kunna antagas komma att arbeta huvudsakligen för sta tens räkning. Det får anses utomordentligt angeläget, att redan nu sådana beredskapsatgärder vidtagas i antytt avseende att i händelse av avspärr ning försäkringsskydd utan dröjsmål kan beredas åt våra industrier. Där est staten förklarar sig beredd att övertaga så stor del av ansvarigheten för brandförsäkring av industririsker, som de svenska bolagen med utnytt jande av hela sin kapacitet icke förmå täcka, torde detta lämpligast kunna
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
ske på så sätt, att staten inträder såsom återförsäkringsgivare åt ovan nämnda konsortier. En statlig medverkan vid täckande av toppriskerna inom brandförsäkring under krigstid torde lämpligen kunna ske genom krigförsäkringsnämnden.
De former under vilka nämnden under det senaste kriget bedrev sin verk samhet torde vara väl lämpade även för det fall, att reassurans beträffande brandförsäkring inrymmes i nämndens befogenheter. Självfallet äro brand försäkringsbolagen — liksom på sin tid sjöförsäkringsbolagen — beredda att ställa erforderlig sakkunskap inom sitt verksamhetsområde till nämn dens förfogande. De svenska brandförsäkringsbolagen äro angelägna framhålla att de både kunna och vilja fullgöra sina förpliktelser och att den åtgärd som här före slagits är att betrakta som en beredskapsåtgärd till folkhushållets bästa, i händelse av ogynnsammast tänkbara omständigheter förorsakade av krig eller av krig föranledda förhållanden. över konsortiets framställning har yttranden avgivits av statskon toret, kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Kommerskollegium har i ärendet mottagit yttranden från Stockholms han delskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, han delskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund samt Svenska försäkrings bolags riksförbund. Statskontoret har i sitt yttrande förklarat sig icke vara berett att enbart på konsortiets framställning förorda att åtgärder vidtages i avsett syfte. Emellertid anser statskontoret, att konsortiets förslag bör upptagas till över vägande vid en översyn av lagen om statlig krigsförsäkring och övriga be stämmelser rörande beredskapsåtgärder. I samtliga övriga yttranden har konsortiets förslag tillstyrkts. Kommerskollegium understryker att det är ett synnerligen viktigt sam hällsintresse, att produktionsapparaten hålles i gång även vid en avspärr ning och att försäkringstagarna också i dylikt fall kan få full täckning för sina försäkringsbehov. Om den situationen skulle inträda, att de ut ländska återförsäkringsgivarna bortfaller och samtidigt de utländska direkt försäkringsgivarna upphör med sin verksamhet här, är det enligt kollegium uppenbart att det — särskilt med hänsyn till förändringarna i penningvär det — knappast blir möjligt att säkerställa försäkringstagarnas intressen utan statlig medverkan. På grund av de betydande samhällsekonomiska ska deverkningar, som kan bli följden av eu sådan desorganisation av återiorsäkringsväsendet, tillstyrker kollegium förslaget, att staten inträder som återförsäkringsgivare. Försäkringsinspektionen betonar, att det i första hand är ett intresse för den enskilde, att ett tillfredsställande brandförsäkringsskydd i möjli gaste mån skall kunna upprätthållas vid krig eller krigsfara eller eljest un der utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Med hänsyn till de ekonomiska värden, som de större brandriskerna representerar, måste frå gan emellertid också anses vara av utomordentlig betydelse för folkhus
Kungl. Maj.ts proposition nr 21. 7
hållet i dess helhet. Enligt inspektionens mening kan samhället därför icke undandraga sig att vidtaga de mått och steg som erfordras för att brandförsäkringen, så långt detta är möjligt, skall kunna fungera under sådana extraordinära förhållanden. De svenska försäkringsbolagen med sin mångåriga erfarenhet är enligt försäkringsinspektionen utan tvivel bäst skickade att även under krigsförhållanden ombesörja de med den direkta försäkringsverksamheten förknip pade arbetsuppgifterna, såsom premiedebitering och skadereglering. Att sta tens engagemang begränsas till återförsäkringsplanet anser inspektionen därför ändamålsenligt. Inspektionen har icke heller i övrigt funnit anledning till anmärkningar mot det framlagda förslaget. Statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer erinrar om att motivet till den bestämmelse i krigsförsäkringslagen, varigenom staten tillagts befogen het att meddela återförsäkring även av annan transportförsäkring än mot krigsrisk — d. v. s. mot s. k. civil sjörisk — är detsamma som åberopas av konsortiet, nämligen att ett krig kan medföra sådant avbrott i försäkringsbo lagens normala återförsäkringsförbindelser att dessa helt eller delvis måste ersättas av statlig återförsäkring. Dylik återförsäkring togs också, fram håller likvidatorerna, i viss begränsad utsträckning i anspråk av sjöförsäkringsan',stalterna under krigsförsäkringsnämndens verksamhetstid. Då situationen för brandförsäkringsbolagen i händelse av krig kan utveckla sig på samma sätt som för sjöförsäkringsgivarna och möjlighet till statlig återförsäkring i så fall kan bli av behovet påkallad, tillstyrker likvidatorer na, att krigsförsäkringslagen erhåller en så tillvida ändrad lydelse att stat lig återförsäkring även skall kunna meddelas åt svensk försäkringsanstalt eller sammanslutning av sådana anstalter av försäkring mot brandrisk. Likvidatorerna förutsätter, att därest dylik återförsäkring skulle ifrågakomma inom brandförsäkringsområdet, sakkunnig person i lämplig form knytes till den institution, som kommer att handha den statliga försäk ringen. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anser den föreslagna anordningen med statlig återförsäkring av brandförsäkringar utgöra ett myc ket värdefullt komplement till de åtgärder, som redan vidtagits eller är un der planläggning för beredskapens höjande på brandförsäkringsområdet. Det föreligger uppenbarligen, framhåller nämnden, farhåga för att, sär skilt under ett krig vari riket indrages, konsortiernas täckningskapacitet kan komma att visa sig otillräcklig för att säkra vissa topprisker inom in dustrien. Att ett sådant förhållande skulle kunna medföra allvarliga vådor finner nämnden självklart. I ett dylikt läge, då viktiga samhällsintressen står på spel, anser nämnden staten böra inträda såsom garant. Industriförbundet finner det vara av utomordentlig betydelse såväl för industrien som för folkhushållet, att i möjlig mån betryggande garantier kan skapas för att industriföretag och andra, som tecknat brandförsäkring, i ett extraordinärt läge, då de internationella förbindelserna på återförsäkringsväsendets område avbrutits, kan få täckning för uppkomna brandska
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
dor och därigenom bl. a. sättes i stånd att återuppbygga genom brand för störda anläggningar in. in. Förbundet understryker att konsortiet visser ligen förklarat, att de svenska brandförsäkringsanstalterna även vid en så dan avspärrning skulle vara i stånd att fullgöra sina egna försäkringsförpliktelser vid nuvarande prisnivå. Det är emellertid naturligt, anför för bundet, om de svenska brandförsäkringsanstalterna i ett dylikt läge ej kan med egna resurser reglera de högst betydande skador, som kan tänkas in träffa därest kostnaderna för återuppbyggnad av brunna anläggningar o. d. fortsätter att stiga. Härtill kommer enligt förbundet önskvärdheten av att svenska brandförsäkringsanstalter i ett avspärrningsläge kan ikläda sig försäkringsansvar i stället för de i Sverige arbetande utländska direkttecknan de bolag, som då nödgas upphöra med sin verksamhet här i landet. Indu striförbundet finner det därför vara naturligt, att de svenska brandförsäk ringsanstalterna erhåller möjlighet att teckna återförsäkring på affärsmäs siga villkor hos lämpligt statligt organ. I likhet med konsortiet finner för bundet därvid krigsförsäkringsnämnden böra ifrågakomma i första hand. Det betonas emellertid att den ifrågasatta anordningen icke bör träda i kraft, med mindre de svenska försäkringsanstalterna på grund av avbrott i förbindelserna med utländska återförsäkringsgivare eljest skulle bli urståndsatta att fullgöra sina försäkringsförpliktelser. Stockholms handelskammare ger uttryck åt liknande synpunkter som in dustriförbundet. Även handelskammaren i Göteborg förklarar sig helt in stämma i de av konsortiet framförda önskemålen. Skånes handelskammare framhåller bl. a., att därest direktförsäkringsgivarna icke är i tillfälle att i tillräcklig utsträckning gardera sig genom återförsäkring, de kan bli nöd sakade att utesluta en del av försäkringsrisken genom att sänka ansvarighetssummans storlek. Handelskammaren anser det vara uppenbart att ett dylikt förhållande skulle vara til! betydande nackdel för såväl försäkrings tagarna som folkhushållet, enär brandförsäkringen icke endast omfattar byggnader utan även varulager. Handelskammaren i Gävle betonar bety delsen av att brandförsäkringarna upprätthålles även under krigsförhållanden, så att näringslivets behov av trygghet tillgodoses. Ehuru handelskam maren visserligen är principiell motståndare till en utvidgning av statens inflytande över näringslivet, förklarar sig kammaren svårligen kunna finna annan utväg till förebyggande av att brandförsäkringsföretagen under krigsförhållanden hindras från att fullgöra sina uppgifter än att staten i viss ut sträckning inträder såsom återförsäkringsgivare. Svenska försäkringsbolags riksförbund har förklarat sig önska stödja kon sortiets framställning. Frågan om statlig återförsäkring av brandförsäkring vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden har sedermera behandlats i en inom handelsdepartementet upprättad promemoria i ämnet. I promemorian erinras inledningsvis om att under såväl första som andra världskriget de av kriget föranledda svårigheterna på brandförsäk ringsväsendets område i vårt land kunnat bemästras utan statens direkta
Kungl. Maj:ts proposition nr 21. 9
medverkan. Att så kunnat ske har varit värdefullt ur allmän synpunkt, då det av naturliga skäl är angeläget att statsmakterna icke under krigstid tvingas påtaga sig flera uppgifter än som är strängt nödvändigt. Även vid den fortsatta planläggningen för beredskapens höjande på försäkringsområ det är det enligt promemorian angeläget, att man i första hand söker skapa förutsättningar för att försäkringsverksamheten i händelse av krig skall kunna i största möjliga utsträckning upprätthållas med hjälp av branschens egna organisationer. I promemorian hänvisas till att man på sätt av konsortiets framställning framgår emellertid nu inom brandförsäkringsbranschen förutser, att ett så dant läge kan inträda, att de svenska försäkringsföretagen även vid utnytt jande av hela sin kapacitet genom inbördes samarbete icke förmår fullt täc ka samtliga industririsker. Detta förhållande har föranletts av de under se nare år väsentligt höjda försäkringsvärdena, en utveckling som betingats av såväl inflation som industriens fortgående utbyggnad. Enligt promemorian måste det uppenbarligen anses vara ett allmänt in tresse av stor betydelse, att brandförsäkringsskyddet inom industrien även i krigstid kan upprätthållas i full utsträckning. Det råder därför knappast tvekan om att det ur beredskapssynpunkt är angeläget att skapa förutsätt ningar för en direkt statlig medverkan i detta syfte. 1 konsortiets framställning har föreslagits att den angivna statliga med verkan skulle få den formen, att staten berättigas meddela återförsäkring av brandförsäkring i samma ordning som enligt krigsförsäkringslagen gäller för återförsäkring av transportförsäkring. Vad som sålunda föreslagits har i promemorian bedömts innebära en lämplig lösning av frågan om anord nande av erforderligt statligt stöd. I enlighet härmed föreslås i promemo rian, att den i 1 § andra stycket av angivna lag meddelade befogenheten för staten att åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring utsträckes till att avse också brandförsäkring. På sätt framhållits i industriförbundets yttrande bör enligt promemorian sådan statlig återförsäkring icke meddelas med mindre de svenska försäkringsanstalterna på grund av avbrott i förbindelserna med sina utländska återförsäkringsgivare ser sig ur stånd att erhålla fullt betryggande återförsäkringar för sina förpliktelser. Särskilda föreskrifter angående krigsförsäkringsnämndens behörighet att meddela återförsäkring för brandförsäkring förklaras i promemorian dock ej böra meddelas utöver de som redan gäl ler enligt 3 § i kungörelsen den 3 september 1939. För den händelse krigsförsäkringsnämnden ånyo skulle upprättas för att handha den statliga krigsförsäkringen är det enligt promemorian uppenbart att nämnden — om den ifrågasatta utökningen av nämndens arbetsuppgifter då genomförts — bör tillföras erforderlig sakkunskap även från brandför säkringsbranschens område. Redan inom ramen för de i tillämpningskungörelsen givna föreskrifterna angående nämndens sammansättning torde fin nas erforderligt utrymme härför.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 2t.
Över promemorian har utlåtanden inhämtats från statskontoret, kommerskollegium, försäkringsinspektionen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, statens krigsförsäkringsnämnds likvidatorer och Svenska försäkrings bolags riksförbund. Kommerskollegium har till sitt utlåtande fogat från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels kammare och handelskammaren i Gävle införskaffade yttranden. I samtliga inkomna remissyttranden har promemorians förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Departementschefen. De svenska och utländska försäkringsföretag, som meddelar brandförsäkring här i landet, brukar regelmässigt i fråga om de större eller mer riskbetonade försäkringsobjekten avbörda sig en betydande del av det ansvar, som direktförsäkringsgivaren står i förhållande till sin försäkringstagare. Som erforderlig riskutjämning vad avser de mycket sto ra försäkringsobjekten icke kan erhållas inom landet, tager de svenska för säkringsföretagen i dylika fall vanligen återförsäkring även hos utländska försäkringsföretag, liksom också utländska försäkringsinrättningar å sin sida brukar taga återförsäkringar hos svenska försäkringsbolag. Av den ti digare framställningen framgår, att farhågor uttryckts för att brandförsäk ringsbolagens möjligheter att vid en avspärrning helt täcka de större risker na kommer att försvåras eller omöjliggöras. I ett dylikt läge anses det också kunna bli svårt för de svenska bolagen att övertaga det ytterligare försäkringsansvaret för de försäkringsrisker, som nu täcks av utländska bolag, därest dessa skulle nödgas upphöra med sin verksamhet här i landet. För att åstadkomma en fullgod beredskap inom brandförsäkringsområdet har Svens ka brandförsäkringsanstalters konsortium av år 1940 därför hemställt om statlig medverkan vid täckande av toppriskerna under krigstid. En sådan statlig medverkan har konsortiet ansett lämpligen kunna ske därigenom, att staten förbinder sig att meddela återförsäkring av brandförsäkring i samma ordning som under andra världskriget skedde på transportförsäkringens om råde. Såsom flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna betonat får det anses vara ett viktigt allmänt intresse, att brandförsäkrings skyddet inom näringslivet kan upprätthållas i full utsträckning också under ett krig. Ur beredskapssynpunkt synes angeläget, att de åtgärder vidtages som kan erfordras för att tillgodose detta syfte. I departementspromemorian har föreslagits, att ökade möjligheter skapas för statlig medverkan vid meddelande av återförsäkring. Enligt förslaget skulle sålunda den i krigs försäkringslagen givna befogenheten för staten att åt svenskt försäkrings bolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring, som nu endast avser transportförsäkring, utsträckas till att omfatta även brandför säkring. Förslaget, som vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran, synes ändamålsenligt och tillstyrkes därför. Såsom i prome morian framhållits bör statlig återförsäkring för brandförsäkring dock en
Kungl. Maj.ts proposition nr 21. 11
dast meddelas, därest de svenska försäkringsanstalterna till följd av av brott i utlandsförbindelserna icke i annan ordning kan få fullt betryggande återförsäkringar för sina åtagna förpliktelser. En dylik begränsning följer av stadgandet i 3 § kungörelsen den 3 september 1939. Vad i promemorian framhållits om krigsförsäkringsnämndens sammansättning synes mig böra godtagas.
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats för slag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m. Förslaget torde få fogas vid statsrådsproto kollet såsom bilaga A1.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut drag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet: G. Ljungar.
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 de cember 1953.
Närvarande: justitieråden N issen , H ellquist , K arlgren , regeringsrådet E ckerberg .
Enligt lagrådet den 23 december 1953 tillhandakommet utdrag av proto koll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 18 december 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsrådet Åke Martenius.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet: Harriet Stangenberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21. 13
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1954.
Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , L ingman , N orup , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson . L indell , N ordenstam .
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge mensam beredning med cheferna för justitie-, social-, inrikes- och finans departementen lagrådets den 28 december 1953 avgivna utlåtande över det den 18 december 1953 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigs försäkring m. m. samt hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition före läggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: G. Ljungar.
537911. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag