Bostadsanpassningsbidrag : förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Förslag av handikapputredningen Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar SOU 1972:30 Inrikesdepartementet

Bostadsanpassnings bidrag

Förslag av handikapputredningen Stockholm 1972

ISBN

91-38-00222-1

K L Beckmans Tryckerier A B . S t o c k h o l m 1972

Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Den 6 maj 1970 har Kungl. Maj:t uppdragit åt handikapputredningen att i samråd med bostadsstyrelsen utreda frågan om en vidgning av tillämpningsområdet för invalidbostadsbidrag till att omfatta andra handikappade personer än som anges i gällande bidragsbestämmelser samt att inkomma till Kungl. Maj:t med de förslag som föranleds av utredningen. Vidare har Kungl. Maj:t den 7 maj 1971 överlämnat vissa riksdagsmotioner angående beloppsgränsen för invalidbostadsbidrag till handikapputredningen för övervägande. Handikapputredningen framlägger i sitt femte betänkande Bostadsanpassningsbidrag (SOU 1972:30), vilket härmed överlämnas, sina överväganden och förslag i nämnda hänseenden. Förslagen innebär att bidrag ska kunna utgå för finansiering av anpassningsåtgärder i bostäder åt handikappade utan begränsning i fråga om handikappets art samt att bidragets maximibelopp om 15 000 kr ska få överskridas om särskilda skäl föreligger. Vidare föreslår utredningen att benämningen invalidbostadsbidrag ändras till bostadsanpassningsbidrag och att bestämmelserna om bidraget bryts ut ur räntelånekungörelsen och tas in i en särskild kungörelse. Dessutom föreslås att bostadsstyrelsen och statens planverk ska utarbeta normer för bostäder åt handikappade och bringa dessa normer till kännedom för berörda intressenter. Handikapputredningens samtliga ledamöter har deltagit vid utarbetandet av betänkandet. För bostadsstyrelsen har i arbetet deltagit avdelningsdirektören Carl-Magnus Rcbach. Utredningens sammansättning är följande: SOU 1972:30

riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, ordförande, riksdagsledamoten Johannes Antonsson, kanslirådet i socialdepartementet Åke Fors, avdelningschefen hos riksrevisionsverket Åke Gustafsson, riksdagsledamoten Elver Jonsson och f. d. riksdagsledamöterna Erik Magnusson och Börje Nilsson. I arbetet har utredningen anlitat sina experter professorn vid Göteborgs universitet Sven-Olof Brattgård och sekreteraren åt statens handikappråd Linnea Gardeström. Sekreterare åt handikapputredningen är departementssekreteraren i socialdepartementet Bengt-Olof Mattsson. Stockholm den 28 april 1972.

Anna-Greta Skantz Johannes Antonsson Åke Gustafsson Erik Magnusson

Åke Fors Elver Jonsson Börje Nilsson /B.-O. Mattsson

Innehåll

Kapitel 1 Uppdraget 1.1 Sammanfattning av uppdraget . . 1.2 Kungl. Maj.ts skrivelse 1 9 7 0 - 0 5 06 1.3 Kungl. Maj:ts skrivelse 1 9 7 1 - 0 5 07

7 7

Kapitel 2 Gällande bestämmelser 2.1 Räntelånekungörelsen jämte bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter och anvisningar

10 Kapitel 3 Verksamhetens omfattning

18 Kapitel 4 Inhämtade synpunkter

7 8

. .

23 Kapitel 5 Ett bostadsanpassningsbidrag - principiell motivering . . . .

25 Kapitel 6 Förslag till kungörelse om bostadsanpassningsbidrag jämte specialmotivering

30 Kapitel 7 Kostnadsberäkning

. . . .

35 Kapitel 8 Sammanfattning

av förslagen

in deutscher Sprache

40 Zusammenfassung

Summary in English

43 Sakregister

46 SOU 1972:30

1.1 Sammanfattning

Uppdraget

av uppdraget

Kungl. Maj:t har i skrivelser den 6 maj 1970 och den 7 maj 1971 uppdragit åt handikapputredningen att i samråd med bostadsstyrelsen 1. utreda frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för invalidbostadsbidrag till att omfatta andra handikappade än som anges i gällande bidragsbestämmelser (1970-05-06); 2. överväga frågan om beloppsgränsen för invalidbostadsbidraget (1971 - 0 5 - 0 7 ) .

1.2 Kungl. Maj:ts skrivelse

1970-05-06

Kungl. Maj:ts skrivelse till handikapputredningen den 6 maj 1970 lyder som följer. I skrivelse den 22 april 1970 har riksdagen anmält sina beslut angående anslag för budgetåret 1970/71 till bostadsbyggande m. m. (prop. 1970:1 bil. 13.SU 50, rskr 152). Kungl. Maj:t uppdrager åt handikapputredningen att med beaktande av vad statsutskottet anfört i ämnet och i samråd med bostadsstyrelsen utreda frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för invalidbostadsbidrag till att omfatta andra handikappade personer än som anges i gällande bidragsbestämmelser samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag som föranledes av utredningen. I motioner till 1970 års riksdag (likalydande motionerna 1:661 och 11:805) togs SOU 1972:30

upp frågan om vidgad rätt till invalidbostadsbidrag. Motionärerna anförde. Vid bostadsbyggandet måste hänsyn tas till handikappades särskilda behov i boendesituationen. Alla bostäder bör vid nybyggnad och ombyggnad anpassas så att handikappade kan bebo dem och besöka dem. Om bostäderna utformas på ett sådant sätt, vilket numera börjar ske i större utsträckning än förr, kan specialarrangemang för handikappade ofta undvikas och de handikappades integration och normalisering ytterligare främjas. Många handikappade torde emellertid, i avvaktan på bostadsbeståndets förnyelse, under överskådlig tid få lita till invalidbostadsbidrag för att få sina särskilda behov i boendesituationen tillgodosedda. Stödformen har under 1960-talet haft stor och växande betydelse, särskilt från den 1 juli 1964 då en offensiv inleddes för att höja de äldres och de handikappades bostadsstandard. Budgetåret 1968/69 beviljades invalidbostadsbidrag i ca 1 400 fall. Den totala kostnaden var ca 13 miljoner kronor. Förra året utvidgades stödformen, som ursprungligen avsåg personer med mera avsevärda gångsvårigheter, till att omfatta även personer med starkt nedsatt synförmåga. I årets statsverksproposition föreslås att också den som har starkt nedsatt förmåga att utnyttja armarna eller som saknar armar fr. o. m. den 1 juli 1970 med stöd av invalidbostadsbidrag skall kunna få bostaden anpassad till sina särskilda behov. Denna utveckling är glädjande. Men det finns andra grupper, vilkas behov av speciella anordningar i bostaden f. n. inte kan tillgodoses med stöd av invalidbostadsbidrag. Hit hör t. ex. personer som lider av allergi. Den som känner mera påtagliga besvär av vissa metaller kan behöva få detaljer i bostadens utrustning utbytta. Detsamma gäller den som är överkänslig för viss målarfärg eller visst isoleringsmaterial. Psykiskt sjuka och psykiskt 7

utvecklingsstörda kan behöva särskilt ombonade förhållanden, kanske ett bättre isolerat rum, för att inte störas eller störa. Medelsbehovet för en sådan utvidgning av invalidbostadsbidragets användningsområde torde inte påverka anslagsberäkningarna i statsverkspropositionen. Det är angeläget att kunna utnyttja invalidbostadsbidrag för att tillgodose även andra handikappades speciella behov i boendesituationen. Med stöd av ovanstående hemställes, dels att riksdagen beslutar att invalidbegreppet avseende invalidbostadsbidrag vidgas till att omfatta även personer som lider av allergi samt psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda; dels att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av nämnda invalidbegrepp i syfte att tillgodose även andra handikappades speciella behov i boendesituationen. I anledning av m o t i o n e n anförde statsuts k o t t e t (SU 1 9 7 0 : 5 0 ) . I fråga om invalidbostadsbidrag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen godkänna att invalidbegreppet i detta sammanhang, som nu omfattar endast käppoch rullstolsinvalider, vidgas att omfatta även personer med starkt nedsatt förmåga att utnyttja armarna eller som saknar armar. En ytterligare utvidgning av invalidbegreppet till att omfatta även personer som lider av allergi samt psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingsstörda föreslås i motionerna 1:661 och 11:805. 1 dessa motioner föreslås vidare riksdagen hemställa om en översyn av invalidbegreppet. Vad i statsrådsprotokollet och motionerna anförts och i övrigt upplysts har föranlett utskottet att här förorda en översyn av villkoren för invalidbostadsbidrag i syfte att öppna möjligheter till bidrag för andra än hittillsvarande och nu föreslagna grupper. Bidragsgivningen bör inom ramen för vad som är tekniskt lämpligt och anknutet till bostadsbyggandet kunna tillgodose behov som föranleds av skilda handikapp och ansluta till det område som täcks genom särskilda bidrag till handikapphjälpmedel. Kungl. Maj:t bör äga meddela erforderliga bestämmelser i ämnet. Vad utskottet anfört bör, med tillstyrkan även av Kungl. Maj:ts förslag, ges Kungl. Maj.t till känna.

I skrivelse till Kungl. Maj:t åberopade riksdagen vad m o t i o n ä r e r n a och u t s k o t t e t hade anfört och hemställde o m utredning i frågan.

1.3 Kungl. Maj:ts skrivelse

1971-05-07

Kungl. Maj:ts skrivelse till h a n d i k a p p u t r e d ningen den 7 maj 1971 har följande lydelse. Med anledning av riksdagens beslut (prop. 1971:1 bil. 13, Cl) 12, rskr 92) förordnar Kungl. Maj:t att motionerna nr 162 och 1154, i vad de avser beloppsgränsen för invalidbostadsbidrag, samt motionen nr 1163 skall överlämnas till handikapputredningen för övervägande. Motionen 1 9 7 1 : 1 1 6 3 lyder som följer.

Enligt räntelånekungörelsen 1967:553 (ändrad genom KK 1968:229 och 1969:131) utgår av statsmedel invalidbostadsbidrag för extra utformning och inredning av bostadslägenhet samt extra lägenhetsutrymme som erfordras för rörelsehindrade eller personer med starkt nedsatt synförmåga. Invalidbostadsbidraget kan utgå för bostadslägenhet i samband med såväl nybyggnad som ombyggnad och därvid erforderliga kompletteringar av utrustningen. Bidraget är maximerat till 15 000 kronor för varje lägenhet. Invalidbostadsbidraget får dock överstiga detta belopp vid kostnader som avser hydrauliska eller elektriska lyftanordningar. Bostadsstyrelsens statistik visar att invalidbostadsbidraget under budgetåret 1969/70 utgått med i genomsnitt cirka 9 000 kronor per bidrag. Vid ombyggnad av äldre bostäder visade det sig emellertid att det maximala bidragsbeloppet icke är tillräckligt. De relativt stora ingrepp som då erfordras för att t. ex. göra badrum tillgängligt för handikappade och för att byta ut inredning i kök gör det angeläget att ett högre bidrag kan utgå i sådana fall liksom det nu gör när det gäller installation av hiss. Ett högsta bidragsbelopp av 20 000 kronor skulle undanröja de ekonomiska svårigheter som uppstår i ifrågavarande fall. En sådan höjning av bidragsbeloppet för ändring av äldre fastigheter med hänsyn till handikappade behöver inte innebära någon ändring av den beräknade medelstilldelningen i statsverkspropositionen. Med hänvisning hemställs

till det

som

ovan anförts

att riksdagen måtte besluta att invalidbostadsbidraget kan utgå med högst 20 000 kronor per lägenhet i samband med ombyggnad av tidigare uppförd fastighet.

Motionen 1 971 :1 62 lyder som följer. Med hänvisning till vad som anförts i motion nr 133 hemställer vi att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om

8 SOU 1972:30

a) en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag sä att den kommer att gälla alla som har behov av speciella arrangemang, b) att nuvarande maximigräns på 15 000 kronor tas bort samt c) att invalidbostadsbidrag kan utgå även för fritidsboende. Den i m o t i o n 1971 :1 62 åberopade m o t i o n e n 1 9 7 1 : 1 3 3 tar u p p flera frågor om stöd åt h a n d i k a p p a d e . I nu ifrågavarande avseende anförs i m o t i o n 1 9 7 1 : 1 3 3 följande. Enligt räntelänekungörelsen nr 553/1967 kan invalidbostadsbidrag utgå för att rörelsehindrads särskilda behov skall kunna beaktas vid utformning och inredning av bostadslägenhet. Bidraget är avsett att täcka extrakostnader, dock högst 15 000 kronor, för varje lägenhet. Med rörelsehindrad avses rullstols- eller käppinvalid. Genom tillägg har senare också synskadad och person med starkt nedsatt förmåga att utnyttja armarna eller som saknar armar gjorts bidragsberättigade. Detta innebär att stora grupper handikappade fortfarande utestängs från möjligheterna att få invalidbostadsbidrag, trots uppenbara behov av detsamma. Allergiker, epileptiker, dvärgväxta osv. behöver också specialutrustning och större utrymmen, men för deras behov utgår inga bidrag. En översyn av gällande bestämmelser är nödvändig i syfte att ändra bestämmelserna så att de knyts till behovet och inte till handikappgrupp. Alla personer, som på grund av handikapp behöver speciella arrangemang i sina lägenheter, bör kunna erhålla ersättning för detta. Samtidigt bör också gällande maximibelopp tas bort. I

motionen

(1971:133)

anförs

vidare

bl. a. följande. Det börjar bli allt vanligare med dubbelboende, dvs. man har ett fritidshus dit man söker sig för avkoppling och vila. För den handikappade är denna rekreationsmöjlighet låst så till vida, att invalidbostadsbidraget endast beviljas för permanent boende. Den handikappade som inköper ett torp eller en fritidsstuga kan inte få bidrag för nödvändiga förändringar. Hotell, stugor som hyrs ut osv. är dessutom ofta omöjliga att utnyttja av en handikappad på grund av felaktig planering. Bestämmelserna bör därför ändras så att de gäller även fritidshus. Motion

1971:1154

eller person med starkt nedsatt synförmåga behöver, dock i regel med högst 15 000 kr för varje lägenhet. På grund av prisutvecklingen finner vi det motiverat att invalidbostadsbidraget höjs till 20 000 kr. Genom höjningar av dessa båda bidrag kan samhället medverka till att förbättra bostadsstandarden för grupper som i allmänhet har en låg bostadsstandard. Med hänvisning till det anförda hemställes att riksdagen beslutar om höjning av invalidbostadsbidrag till 20 000 kr. Civilutskottet erinrar i sitt b e t ä n k a n d e (CU 1971:12) o m att Kungl. Maj:t har givit h a n d i k a p p u t r e d n i n g e n i u p p d r a g att i samråd med bostadsstyrelsen u t r e d a frågan o m ett vidgat tillämpningsområde för invalidbostadsbidraget. U t s k o t t e t anför vidare med anledning av de redovisade m o t i o n e r n a nr 162, 1 154 och 1163 bl. a. följande. 1 motionen nr 162 föreslås riksdagen begära en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har behov av speciella arrangemang. Motionsförslaget i denna del får anses tillgodosett genom den av 1970 års riksdag påkallade utredningen. I den nämnda motionen föreslås vidare att invalidbostadsbidrag skall kunna utgå även för fritidsboende. En sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet torde få stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda anspråk. Förslag som rör beloppsgränsen för bidrag förs fram i flera motioner. Sålunda förordas i motionen nr 162 att beloppsgränsen slopas medan den i motionerna nr 1154 och 1163 föreslås höjd till 20 000 kr, i den senare motionen dock endast vid ombyggnad. Handikapputredningens tidigare uppdrag och vad i de sistnämnda motionerna anförts bör enligt utskottets mening föranleda att motionerna i denna del överlämnas till handikapputredningen. Kungl. Maj:t torde bemyndigas att i avvaktan på ett slutligt ställningstagande medge de undantag från gällande regler som visar sig påkallade.

har, såvitt nu är i

fråga, följande lydelse. Vi vill också i detta sammanhang behandla invalidbostadsbidraget. Bidraget utgår för sådan inredning av bostadslägenhet och i vissa fall sådant extra lägenhetsutrymme som rörelsehindrad invalid 2-SOU

1972:30

Motionen behandlar även förbättringslånet. 9

2 Gällande bestämmelser

Invalidbostadsbidraget tillkom den 1 januari 1959 som en särskild stödform för att finansiera anpassningen av bostäder åt personer som för sin förflyttning är beroende av rullstol eller käppar. Den 1 juli 1969 utvidgades bidragets tillämpningsområde till att gälla även personer med starkt nedsatt synförmåga, varmed i detta sammanhang avses den som är blind eller endast har ledsyn och inte kan läsa vanlig skrift. Den 1 juli 1970 kompletterades bestämmelsen till att omfatta även personer med starkt nedsatt förmåga att använda armarna eller som saknar armar. Invalidbostadsbidragets maximibelopp utgjorde 7 000 kr fr. o. m. stödformens tillkomst t. o. m. juni 1963. Den 1 juli 1963 höjdes maximibeloppet till 10 000 kr och den 1 juli 1968 till 15 000 kr. Bestämmelserna om invalidbostadsbidrag återfinns i 1, 2 och 2 2 - 2 9 §§ räntelånekungörelsen (1967:553; ändrad senast 1971: 1183). I det följande återges bestämmelserna jämte bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrifter och anvisningar.

10 SOU 1972:30

2.1 Räntelånekungörelsen ter och anvisningar

jämte bostadsstyrelsens

tillämpningsföreskrif-

Kungl. Maj:ts Räntelånekungörelse given Stockholms slott den 1 september 1967 Kungl. Maj:t har, med stöd av riksdagens beslut 1 , funnit gott förordna som följer.

Inledande

bestämmelser

1 § För bostadshus utgår räntelån, vinterbidrag och invalidbostadsbidrag av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse. Den extra kostnad, som betingas av invalidlägenhetens speciella utformning och inredning har ansetts böra varken bäras av lägenhetsinnehavaren eller fördelas på hyresgästerna i det hus, vari lägenheten är belägen. Ett särskilt bidrag för täckning av sådan kostnad har därför ansetts motiverat och bidraget syftar även till att stimulera tillkomsten av lämpliga bostäder för rörelsehindrade invalider och synskadade.

2 §

Låne- och bidragsverksamheten utövas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Fråga om lån eller bidrag prövas av länsbostadsnämnden. Organ för kommuns befattning med verksamheten (förmedlingsorgan) är kommunens styrelse, om ej kommunen beslutat att verksamheten skall utövas av annat kommunalt organ.

Länsbostadsnämnd Länsbostadsnämnderna är förlagda till residensstäderna, utom nämnderna i Älvsborgs län och Skaraborgs län, som är placerade i Borås respektive Skara.

Kommuns

skyldigheter

Bestämmelser om skyldighet för kommun att medverka vid låne- och bidragsverksamheten finns i 2 § lagen den 10 juli 1947 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. 1

Prop. 1967:100, SU 100, rskr 265 Prop. 1968:41, SU 88, rskr 206 Prop. 1969:1, SU 50, rskr 141

SOU 1972:30

Förmedlingsorgan Kommuns fullmäktige äger besluta, att verksamheten skall handhas av sådan nämnd, som avses i 44 § kommunallagen.

In v alidb o stadsbidrag 22 § Till ägare av bostadshus eller den som innehar bostadslägenhet med bostadsrätt eller hyresrätt utgår invalidbostadsbidrag för sådan särskild inredning av bostadslägenhet och, i den omfattning bostadsstyrelsen bestämmer, sådant extra lägenhetsutrymme som rörelsehindrad invalid eller person med starkt nedsatt synförmåga behöver, under förutsättning att lägenhetens storlek, utformning och utrustning uppfyller skäliga krav pagod bostadsstandard. (Kk 131/1969) Bidraget utgår med belopp, som motsvarar de beräknade kostnaderna för inredning och utrymme som avses i första stycket, men får överstiga 15 000 kronor för varje lägenhet endast i den mån det avser hydraulisk lyftanordning. (Kk 229/1968)

Invalidbegreppet Invalidbostadsbidrag kan f. n. utgå till följande: 1. rörelsehindrad, varmed avses rullstols- eller käppinvalid; 2. person med starkt nedsatt synförmåga, varmed avses den som är blind eller som har endast ledsyn och inte kan läsa vanlig skrift (Prop. 1969:1, bil. 13 p D 6 S U 50); 3. person med starkt nedsatt förmåga att utnyttja armarna eller som saknar armar (Prop. 1970:1, bil. 13, p D 6; SU 50).

Bidragstagare Ägare av bostadshus kan beviljas invalidbostadsbidrag, om med bidraget avsedd lägenhet skall vara bostad åt rörelsehindrad invalid; därvid får inte för lägenheten betingas högre hyra (eller avgift för bostadsrätt) än som hade gällt om åtgärderna inte vidtagits. Kommun kan beviljas bidrag om den besitter lägenheten med bostadsrätt eller med hyresrätt, ouppsägbar från fastighetsägarens sida under minst tio år från bidragets utbetalande, samt att kommunen tillåtits såväl att vidtaga de avsedda åtgärderna som att utan husvärdens vidare hörande upplåta hyresrätt i andra hand. Bostadsrättshavare eller hyresgäst kan beviljas bidrag om husets ägare tillåter sökanden att vidtaga de avsedda åtgärderna och att sökanden ej skall vara skyldig att återställa lägenheten i dess ursprungliga skick vid avflyttning eller eljest. Hyresavtal skall vara tecknat direkt med husets ägare. Angivna förutsättningar skall vara uppfyllda sist vid bidragets utbetalande. Såväl hyresavtal som ovan nämnda särskilda överenskommelser skall upprättas skriftligen. Den omständigheten, att en lägenhet är upplåten som tjänstebostad, utgör inte hinder för beviljande av invalidbostadsbidrag. 12

SOU 1972:30

U p p l å t e l s e av

invalidbostad

Kommunen kan, utan att vara bidragstagare, medverka till att lägenhet som iordningställts till invalidbostad får varaktig användning som sådan. Då kommunen inte själv äger huset eller inte innehar invalidlägenheten med bostadsrätt kan det därför vara lämpligt att kommunen hyr lägenheten av husets ägare för att hyra ut densamma i andra hand. I kontrakt om sådan uthyrning bör föreskrivas skyldighet för hyresgästen att avflytta, om familjens behov av särskild invalidlägenhet upphör och familjen anvisas annan lägenhet som skäligen bör tagas för god.

Åtgärder

som b e r ä t t i g a r

till

bidrag

Invalidbostadsbidrag utgår såväl för lägenheter i nyproduktionen som för lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet. Bestämmelsen att lägenhet skall uppfylla skäliga krav på god bostadsstandard innebär inte endast att den skall ha en god allmän kvalitet, utan den skall också bli väl lämpad som invalidbostad. I fråga om äldre lägenheter kan kvalitetskraven jämkas med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Om utformningen av invalidbostäder utges råd och anvisningar av Handikappinstitutet. Invalidbostadsbidraget skall avse sådan specialutrustning som erfordras för invaliden. Utrustningen kan utgöras av anordningar dels inom lägenheten, framför allt i kök och badrum, dels utanför huset eller i entré' och trapphus för att underlätta den rörelsehindrades förflyttning till och från bostaden. Till en del är det fråga om åtgärder som gör den vanliga lägenhetsutrustningen användbar för invaliden genom anpassning av arbetshöjder m. m. Därjämte avser bidraget sådan extra utrustning som inte finns i eller i anslutning till vanliga bostadslägenheter. Begränsningen av bidragsgivningen till sådana anordningar som erfordras för invalidens särskilda behov innebär vidare följande. Bidraget får i regel inte omfatta sådana nyttigheter som skulle medföra en standardhöjning för boende i allmänhet (t. ex. anordningar för vatten och avlopp eller oljeeldning). Undantag kan dock göras, om en invalid med stöd av läkarintyg visar att behovet av viss inredning är så påtagligt betingat av handikappet att frånvaron av denna inredning skulle vålla svårigheter. En kombination av invalidbostadsbidrag och förbättringslån utgör ofta en lämplig lösning av invalidens bostadsfråga. För att invaliden bekvämt skall kunna utnyttja bostaden erfordras ofta att lägenheten göres större än andra jämförbara lägenheter. Vanligen faller den större ytan på kök, badrum och kommunikationsutrymmen. För sådan extra lägenhetsyta kan bidrag beviljas. Som bidragsberättigande extra lägenhetsutrymme räknas däremot inte rum för hemhjälp eller vårdpersonal. 1 fråga om lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet kan bidrag också, där så är erforderligt, beviljas för utökning av i första hand ovan angivna utrymmen. 1 fråga om lägenheter i mer än ett plan i småhus, där utrymmena icke utan omdisposition kan fungera tillfredsställande för invaliden, kan bidrag beviljas även för mera omfattande åtgärder. Det är vanligt att den invalidiserade bor och vistas i markplanet. Innehåller detta våningsplan blott kök och ett vardagsrum kan det behöva utökas med ett sovrum för invaliden. Har badrummet förlagts till källare eller övervåning kan bad- eller duschrum behöva inredas i bottenplanet. Sökes bidrag av hyresgäst eller bostadsrättshavare bör åtgärderna begränsas till anordningar i lägenheten. Endast undantagsvis bör bidrag utgå för nyttigheter utanför lägenheten, och det bör avse endast mindre och föga kostnadskrävande ingrepp i byggnaden; jfr dock nedan om automatiska garageportöppnare m. m. Exempel på bidragsberättigande åtgärder inom och utom bostaden är följande.

Anordningar

utanför

bostaden

Utomhus Betongramp, med eller utan räcke Extra stort entre'plan Ledstång Hårdgöring av gång eller gårdsplan

SOU 1972:30

Inomhus (i flerfamiljshus) Hiss dörrbredd utöver normalt större hisskorg extra hissdörr i mellanplan extra hissdörr i hisskorg förlängning av hisschakt med gejdrar och linor Betongramp på valv Extra soplucka

Anordningar inom

bostaden

Kommunikationer Skjutdörr Bredare dörr Fasad tröskel, vid ombyggnad Diverse arbeten (t. ex. noggrann passning av lådor, vred, handtag m. m. i och för lättare gång)

I badrum Pali Sittbräde Gummibeklädnad på badkarskant Fästen i tak för lyfthandtag Svängbar handdukshängare Stödhandtag vid badkar Förhöjd wc-stol Wc-stol med tvätt- och torkanordning Svängbara armstöd till wc-stol Extra duschanordning Fäste för lyftapparat, modell Hoyer Gummitröskel Termostatreglerad bländare (inklusive installation)

I kök Skåp med backar Skåp med urtag för inbyggnadsugn Karusellskåp Extra utdragsskiva, reglerbar i höjdled Bänkspis med ugn Överskåp med reglerbara hyllor och jalusi med motvikt Specialkryddskåp Extra utdragsskiva i bänkskåp Glidskena i tak för hängande handstöd Handledare vid köksbänk Bänkskydd vid sittplats Avfallskvarn (inklusive montering)

14 SOU 1972:30

Diverse inredningsdetaljer Städskåp, typ SVCR Flyttbar hylla och stång i garderob eller linneskåp Skåp för strykbräda (inklusive elkontakt) Överbågsöppnare Vattenkran med specialvred

Särskilda

anordningar

Invalidbostadsbidrag kan, fr. o. m. den 1 juli 1968, beviljas också för inköp och installation av automatiska garageportöppnare, hydrauliska lyftplattor och enklare hydrauliska hissar, om sådana anordningar är av speciell betydelse med hänsyn till den rörelsehindrades behov och bostadssituation. Med hydraulisk lyftanordning jämställs lyftanordning av annan likvärdig konstruktion, t. ex. elektrisk hiss.

Avskrivning Invalidbostadsbidrag avskrivs vid utbetalningen och kan inte återkrävas.

23 § Ansökan o m invalidbostadsbidrag ges in till förmedlingsorganet, som med eget y t t r a n d e skall sända handlingarna i ärendet till n ä m n d e n .

Ansökan

om

invalidbostadsbidrag

Ansökan om invalidbostadsbidrag göres på blankett, som fastställs av bostadsstyrelsen. Granskning i ärendet utföres av länsbostadsnämnden. Avser ansökningen lägenhet i ett äldre hus bör nämnden före beslutet besiktiga lägenheten.

24 § Beslut om beviljande av invalidbostadsbidrag skall innehålla uppgift om bidragsbeloppet och behövliga föreskrifter o m byggnadsföretagets utförande.

Beslut

om

invalidbostadsbidrag

Avser ansökningen hus, för vilket också sökes statligt lån, meddelas beslut om bidrag i samband med det preliminära lånebeslutet, därest dubbla lånebeslut erfordras. Efter framställning av sökanden får dock prövningen av bidragsfrågan uppskjutas till senast tidpunkten för det slutliga lånebeslutet. Skall i låneärendet meddelas endast ett beslut, lämnas beslut i bidragsärendet i samband härmed. SOU

1972:30

25 §

Invalidbostadsbidrag får helt eller delvis betalas ut i förskott om a. kommunen åtagit sig ansvar för återbetalning av förskottet, b. bidragstagaren på begäran av kommunen ställt säkerhet som kommunen godkänt, c. bidragstagaren förbundit sig att underkasta sig den särskilda kontroll över byggnadsföretaget som kommunen vill utöva med anledning av förskottet.

Förskott

på

invalidbostadsbidrag

Beslut om utbetalning i förskott får meddelas endast om bidragstagaren gör sannolikt att han eljest saknar möjlighet att finansiera arbetena under byggnadstiden. Kommunen ansvarar för återbetalning av förskottet genom borgen såsom för egen skuld. Förskott utbetalas av bostadsstyrelsen till förmedlingsorganet som har att bestämma hur förskottet skall tillgodoföras bidragstagaren.

26 § Vid framställning om utbetalning av bidrag skall förmedlingsorganet foga intyg om besiktning med anledning av föreskrifter enligt 24 §.

F r a m s t ä l l n i n g invalidbostadsbidrag

om

u t b e t a l n i n g

av

Vid framställningen skall förmedlingsorganet foga - utom besiktningsintyg uppgift om huruvida de under 22 § angivna förutsättningarna beträffande bidragstagaren är uppfyllda. Beviljas statligt lån för huset skall beslut om utbetalning av bidraget meddelas samtidigt med beslutet om utbetalning av lånet, och eljest snarast möjligt sedan ansökningen om utbetalning granskats.

Gemensamma

bestämmelser

27 § Länsbostadsnämnden beslutar om utbetalning av lån och Bostadsstyrelsen har hand om utbetalningen.

bidrag.

28 § (upphävd genom kungörelse 1971: 1183) 1 beslut av länsbostadsnämnd eller bostadsstyrelsen skall anges vad den som vill föra talan mot beslutet har att iakttaga. Innebär beslutet att ansökan eller framställning avslagits helt eller delvis, skall skälen härtill anges i beslutet. 16

SOU 1972:30

Beslutet:

innehåll

och

delgivning

Beslutshandlingen skall innehålla skälen till beslutet även när det, utan att innefatta avslag, är grundat på uppgifter som väsentligen avviker från sökandens. Har ansökan avslagits skall samtliga avslagsskäl anges. Beslut i låneärendet skall delges dels sökanden och dels förmedlingsorganet genom att handlingen överbringas i huvudskrift eller styrkt avskrift. Är beslutet av den art, att skälen skall anges, skall delgivningen med sökanden ske på bevisligt sätt (t. ex. genom rekommenderad försändelse med mottagningsbevis).

Besvär Talan mot länsbostadsnämnds beslut föres hos bostadsstyrelsen genom besvär. Besvärsinlagan skall ges in till bostadsstyrelsen. Talan mot bostadsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj:t (i inrikesdepartementet) genom besvär. Besvären skall ges in till Kungl. Maj:t. Anmärkning: Syftet med den upphävda (1971:1183) 28 § räntelånekungörelsen angående bl. a. skyldigheten för länsbostadsnämnd eller bostadsstyrelsen att i beslut om avslag ange skälen härför tillgodoses numera genom bestämmelserna i förvaltningslagen (1971: 290).

29 § Föreskrifter

för

tillämpningen

av

denna

kungörelse

meddelas

av

bostadsstyrelsen.

3-SOU

1972:30

3 Verksamhetens omfattning

Uppgifterna i detta avsnitt grundar sig på material som inhämtats från bostadsstyrelsen. I fråga om tabellerna 1-3 härrör uppgifterna från styrelsens löpande statistik och i fråga om tabellerna 4 - 7 från en specialundersökning om bidragsgivningen under budgetåret 1969/70.

3.1 Från bostäder

knappt

till

nära 2 400

Fr. o. m. den 1 januari 1959, då invalidbostadsbidraget infördes, t. o. m. den 30 juni 1971 beviljades invalidbostadsbidrag till kostnaderna för anpassningsåtgärder i sammanlagt 9 565 bostäder. Det totala bidragsbeloppet under perioden utgjorde ca 80 milj. kr. Antalet bostäder som har anpassats för handikappade med stöd av invalidbostadsbidrag framgår av tabell 1. Antalet bostäder som anpassades för handikappade (rörelsehindrade) med stöd av invalidbostadsbidrag utgjorde ca 100 under de första budgetåren efter stödformens tillkomst. Budgetåret 1963/64 hade antalet ökat till 170. Den kraftiga ökningen till ca 500 under budgetåret 1964/65 hänger samman med genomförandet av socialpolitiska kommitténs förslag år 1 963 om åtgärder för en snabb upprustning av bl. a. handikappades bostäder. Verksamhetens fortsatta ökning får ses som ett resultat av kommunernas 18

Tabell 1 Lägenheter som anpassats med stöd av invalidbostadsbidrag samt kostnaden för bidragsgivningen Budgetår Antal lägenheter

Totalt

I genomsnitt per lägenhet

jan 19591959/60 51 1960/61 81 1961/62 121 1962/63 144 1963/64 170 1964/65 496 1965/66 707 1966/67 965 1967/68 1 336 1968/69 1 368 1969/70 1 757 1970/71 2 369

209 120 366 340 521 650 749 890 1 058 400 2 909 250 5 000 270 7 286 052 10 950 568 12 150 190 16 594 152 21 578 682

4 100 4 520 4310 5 210 6 230 5 870 7 070 7 550 8 200 8 880 9 440 9 110

Hela perioden 9 565

79 374 564

8 300

Bidragskostnad

stegrade insatser för att uppdaga enskildas bostadsbehov och verka för att dessa tillgodoses. De ökade kostnaderna för verksamheten beror också bl. a. på att invalidbostadsbidraget i stigande utsträckning har anlitats för finansiering av tekniskt mer avancerade anordningar i bostäderna.

3 .2 Stora skillnader länen emellan Antalet bostäder för vilka invalidbostadsSOU 1972:30

bidrag har beviljats utgjorde för budgetåret 1970/71 nära 30 per 100 000 invånare i landet. Det relativt sett största antalet bostäder anpassades med stöd av bidraget i Västerbottens län (94), det minsta antalet i Blekinge län (12). Det bör dock nämnas att antalet varierar avsevärt från år till annat. Detta beror t. ex. på att i samband med tillkomsten av nya bostadsområden ett flertal bostäder för handikappade på en gång byggs och sålunda påverkar det totala antalet lägenheter inom länet vilka under ett visst år anpassas med stöd av invalidbostadsbidrag. Under en längre period än ett år utjämnas i hög grad skillnaderna länen emellan i fråga om verksamheten med invalidbostadsbidrag. Till viss del torde dessa skillnader kunna förklaras genom olika grad av utbyggnad inom kommunerna av den aktiva uppsökande verksamheten för att uppdaga enskildas behov och verka för att dessa tillgodoses. De

bostäder för vars anpassning invalidbostadsbidrag beviljats är i tabell 2 fördelade länsvis. Invalidbostadsbidragets genomsnittsbelopp per lägenhet varierade budgetåret 1970/71 länen emellan från 5 900 kr i Göteborgs och Bohus län till 14 300 kr i Västmanlands län. För hela riket utgjorde beloppet 9 100 kr. 1 14 av de 24 länen låg det genomsnittliga bidragsbeloppet per bostad mellan 7 000 kr och 10 000 kr. Större genomsnittligt belopp torde bl. a. ha berott på att ett förhållandevis stort antal bostäder på en gång har anpassats för svårt rörelsehindrade med kvalificerade behov i sin boendesituation. För hela treårsperioden 1968/69-1970/ 71 utgjorde det genomsnittliga bidragsbeloppet per bostad 9 100 kr, dvs. samma belopp som för budgetåret 1970/71. Även i fråga om bidragsbeloppet kan för treårsperioden konstateras en avsevärd utjämning i förhållande

Tabell 2 Lägenheter som anpassats med stöd av invalidbostadsbidrag 1968/69 — 1970/71 fördelade länsvis Län

Antal lägenheter Totalt

Per 100 000 invånare

Bidrag i genomsnitt per lägenhet

Hela perioden

1970/71

Hela perioden

1970/71

Hela perioden

1970/71

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

582 181 121 260 225 125 196 41 55 173 470 134

314 119 31 75 91 31 80 24 18 54 221 80

39,4 82,8 48,7 67,8 73,4 74,9 81,3 76,2 35,8 65,4 65,1 69,3

21,3 54,4 12,5 19,6 29,7 18,6 33,2 44,6 11,7 20,4 30,6 41,3

9 260 8 130 8 340 9 390 9 980 8 860 7 270 11 390 8 320 10 140 8 240 9 190

9 730 8 560 7 450 9 850 9 050 12 250 7 340 10 880 8 860 9 480 8 780 10710

453 180 107 236 243 205 235 213 298 124 397 212

148 83 49 105 135 88 108 66 110 47 219 73

63,2 44,6 41,5 82,8 87,7 78,7 84,5 72,5 108,7 99,0 170,3 82,9

20,6 20,5 19,0 36,8 48,7 33,8 38,8 22,5 40,1 37,5 93,9 28,5

8 800 8 720 9 400 9 930 12 260 12 750 9 200 7 130 9 760 8 950 8 010 7 340

5 910 10 090 8 870 9 410 11 760 14 340 9 270 6 310 10 400 9 720 6 740 7 340

Hela riket

5 466

2 369

67,6

29,3

9 110

9 110

SOU 1972:30

till budgetåret 1970/71. För 20 av de 24 länen låg genomsnittsbeloppet mellan 7 000 kr och 10 000 kr. Också för treårsperioden uppvisar Västmanlands län det största beloppet (12 750 kr); det minsta redovisar Gävleborgs län (7 100 kr).

Tabell 4 Lägenheter som anpassats med stöd av invalidbostadsbidrag budgetåret 1969/70, fördelade efter bidragets storlek samt efter ombyggnads- och nybyggnadsåtgärder Bidrag kr

Lägenheter Om bygg- Nybyggnad nad

3.3 Flest bidrag i småhus

Totalt

Antal % Antal %

Av det totala antalet bostäder som t. o. m. budgetåret 1970/71 har anpassats med stöd av invalidbostadsbidrag (9 565) utgör, som framgår av tabell 3, 5 700 (60 %) bostäder i småhus (en- och tvåfamiljshus i friliggande villor, i radhus och i kedjehus) och 3 865 (40 %) bostäder i flerfamiljshus. Ser man till hela perioden har det genomsnittliga bidraget varit något större (7 %) för lägenheter i flerfamiljshus än för lägenheter i småhus.

3.4 / vart femte fall maximibelopp

eller mer

Som framgår av det föregående utgjorde budgetåret 1969/70 det genomsnittliga bidragsbeloppet 9 450 kr per bostad. I tabell 4 redovisas antalet invalidbostadsbidrag under

- 2 999 232 3 0 0 0 - 4 999 137 5 0 0 0 - 6 999 137 7 0 0 0 - 8 999 101 9 0 0 0 - 1 1 999 118 12 0 0 0 - 1 4 999 81 15 000 131 15 0 0 1 41

92 20 84 27 68 64 45 123 47 133 26 236 50 133 73 15

8 16 32 55 53 74 50 27

252 164 201 224 251 317 264 56

Samtliga

57 751

1 729 1

978 Skillnaden i förhållande till uppgiften i tab. 1 beror på olika redovisning i den löpande statistiken och specialundersökningen.

budgetåret 1969/70, fördelade efter bidragets storlek och på ombyggnads- och nybyggnadsåtgärder. Av hela antalet bidrag (1 729) avsåg 751 (43 %) anpassningsåtgärder i samband med nybyggnad. Återstoden, dvs. 978 bidrag (57 %), avsåg anpassningsåtgärder i redan

Tabell 3 Lägenheter som anpassats med stöd av invalidbostadsbidrag, fördelade på småhus och flerfamiljshus samt bidragets genomsnittsbelopp, fördelat på sådana hus Budgetår

Antal läger lheter

Bidrag i genomsnitt per lägenhet

Totalt

Totalt

Därav i småhus

flerfamiljshus

Därav i småhus

flerfamiljshus

jan 1 9 5 9 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

51 81 121 144 170 496 707 965 1 336 1 368 1 757 2 369

32 48 47 77 123 372 529 661 680 780 1 054 1 297

19 33 74 67 47 124 178 304 656 588 703 1 072

4 100 4 520 4 310 5 210 6 230 5 870 7 070 7 550 8 200 8 880 9 450 9 110

4 200 4 570 4 760 4 960 6 500 5 710 6 820 7 450 7 450 8 670 9 230 9 280

3 940 4 450 4 030 5 500 5 520 6 330 7 820 7 770 8 970 9 170 9 780 8 910

Hela perioden

9 565

5 700

3 865

8 300

8 070

8 640

20 SOU 1972:30

nybyggnad. Eftersom installation av lyftanfärdigställda bostäder (ombyggnad). Bidragets medianbelopp utgjorde vid ny- ordning i princip inte får finansieras med invalidbostadsbidrag vid nybyggande av småbyggnad 12 000 kr och vid ombyggnad 6 700 kr. Detta innebär att 5 0 % av de hus, torde de 1 5 bidragen i nybyggnadsfallen bidrag som beviljades för anpassningsåtgär- avse merkostnaderna för anpassning av hissar der i samband med nybyggande utgjorde mer i flerfamiljshus med flera våningsplan. än 12 000 kr. Av de bidrag som beviljades för sådana åtgärder i befintligt bostadsbestånd var 50 % mer än 6 700 kr. 3.5 Åtgärderna avser främst badrum och kök I nära en fjärdedel av ombyggnadsfallen Bland de anpassningsåtgärder som finansiebeviljades bidrag med mindre belopp än 3 000 kr, vilket innebär att endast smärre rats med invalidbostadsbidrag är specialinåtgärder har behövts i dessa fall. Vid redning i badrum och toalettrum vanligast. nybyggnad var bidrag som understeg 3 000 Sådana åtgärder har under budgetåret 1969/70 vidtagits i 75 % av de bostäder för kr däremot sällsynta (3 %). Bidragets maximibelopp om 15 000 kr vars anpassning bidrag har beviljats. Därtill kommer att i ytterligare 4 % av fallen beviljades för anpassning av 264 av totalt 1 729 bostäder (15 %). Av de 264 bostäder- closomat (toalett med speciellt spolsystem) na var 131, dvs. hälften, belägna i befintlig har installerats. Specialinredning i kök har bebyggelse medan i 133 bostäder anpass- utförts i hälften av bostäderna. Närmare uppgifter om olika slags åtgärder framgår av ningsåtgärderna företogs i samband med nybyggnad. Detta innebär att vid ombygg- tabell 5. nad maximibeloppet utgick i 13 % av fallen och vid nybyggnad i 18 % av fallen. 3.6 Avslag sällsynta I sammanlagt 56 fall beviljades större bidrag än 1 5 000 kr, dvs. mer än maximibeUnder budgetåret 1969/70 meddelade länsloppet. I dessa fall har bidraget beviljats för bostadsnämnderna helt avslag i 34 ärenden bl. a. finansiering av lyftanordningar enligt om invalidbostadsbidrag. 1 ca hälften av 22 § andra stycket räntelånekungörelsen. Av fallen motiverades avslaget med att den för nämnda 56 fall hänför sig 41 till befintligt vilken anpassningsåtgärderna avsågs inte var bostadsbestånd (ombyggnad) och 15 till

Tabell 5 Åtgärder för vilkas finansiering invalidbostadsbidrag beviljats budgetåret 1969/70 Åtgärd

c 1

Antal lägenheter i vilka viss anpassningsåtgärd vidtagits i . o av hela antalet lägenheter i vilka anpassningså tgärde vidtagi s 1 små-

hus Specialinredning i bad- och toalettrum 75 Closomat 4 Specialinredning i k ö k 37 Lyftanordning 11 Automatisk dörröppnare 6 Halkfri golvbeläggning 14 O m d i s p o n e r i n g av u t r y m m e , extra utrymme 31 Ramp 31 Hårdgöring av m a r k 35 Entreplan (nivåutjämning m. m.) 25

SOU 1972:30

1 flerfamiljshus

Vid nybyggnad

Vid ombyggnad

Samtliga lägenheter

75 2 69 19 13 7

85 2 78 17 15 8

67 5 29 12 4 12

75 4 50 14 9 11

23 35 22 25

41 40 35 37

17 27 25 16

28 33 29 25

handikappad i räntelånekungörelsens mening. De angivna avslagsskälen var följande.

Avslagsskäl

Antal ärenden

Standardhöjande åtgärder för vilka bidrag inte har beviljats Åtgärden inte avsedd för handikappad i författningens mening Ej bidragsberättigande åtgärd Åtgärderna medför ej godtagbar handikappanpassning Invalidbostadsbidrag tidigare beviljat med 15 000 kr

16 10

Summa

34 I ett större antal fall har länsbostadsnämnderna i ärenden om invalidbostadsbidrag meddelat beslut som inneburit en reduktion av det sökta beloppet. Skälen till att dessa ansökningar delvis lämnats utan bifall var i de flesta fallen att åtgärd för vilken bidrag sökts inte varit bidragsberättigande, inte medfört godtagbar handikappanpassning eller att åtgärden inneburit en standardhöjning.

3.7 Sextio procent av bidragen gäller personer som fyllt 50 år I de fall ansökan om invalidbostadsbidrag har avsett åtgärd för i ansökan angiven person föreligger vissa uppgifter om denne, såsom ålder, familjesituation och handikappets art. Budgetåret 1969/70 beviljades i sådana fall bidrag för anpassning av 1 009 av sammanlagt 1 757 bostäder. I de 1 009 bostäderna bodde 1 057 handikappade. Deras åldersfördelning framgår av tabell 6. Av tabellen framgår att anpassningsåtgärderna i 630 fall (61 %) avsåg personer som fyllt 50 år. I 101 fall (10 %) avsåg åtgärderna personer som inte fyllt 20 år. De uppgifter som i övrigt föreligger beträffande familjesituationen utvisar att bidrag har beviljats i 167 fall (16%) för anpassning av bostäder för personer som bor hos sina föräldrar. Av dessa personer var 86 barn som inte fyllt 16 år. Med hänsyn till handikappets art fördelar sig de 1 057 personerna, för vilka invalidbostadsbidrag har beviljats, på sätt som framgår av tabell 7.

Tabell 6 Handikappade i lägenheter för vars anpassning invalidbostadsbidrag beviljats budgetåret 1969/70, fördelade i åldersklasser Åldersklass

Antal personer Procent

-19

20-29

30-39

40-49

50-59

60-

Totalt

101 10

63 6

96 9

145 14

230 22

400 39

1 035 1 100

Uppgift saknas för 22 personer.

Tabell 7 Handikappade i lägenheter för vars anpassning invalidbostadsbidrag beviljats budgetåret 1969/70, fördelade efter handikappets art

Antal personer Procent

22 Rullstolsbundna

I behov av käppar

Med beneller armprotes

Armar, händer skadade

Ej angivet rörelsehinder

Synskadade

Totalt

591 56

385 36

8 1

11 1

38 4

24 2

1 057 100

SOU 1972:30

4 Inhämtade synpunkter

Handikapputredningen har i arbetet med frågor om invalidbostadsbidraget haft överläggningar med företrädare för handikapporganisationerna. Vidare har utredningen dryftat hithörande spörsmål med företrädare för HSB:s riksförbund, Svenska riksbyggen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Svenska byggnadsentreprenörföreningen samt med företrädare för Stiftelsen Fokus, vars verksamhet är inriktad på boende och service åt svårt rörelsehindrade. Samtliga de nämnda intressenterna ansluter sig till uppfattningen att bostäder och boendemiljö, liksom samhällsmiljön överhuvud, bör vara så tillgänglig som möjligt för alla. De har också hävdat att även andra handikappade än rörelsehindrade och synskadade behöver särskilda anpassningsåtgärder i sina bostäder och att invalidbostadsbidraget bör få anlitas för att finansiera sådana åtgärder. I fråga om bidragsbeloppet har vid överläggningarna anförts att gällande maximibelopp för bidraget, dvs. 1 5 000 kr, i flertalet fall är tillräckligt. Eftersom kostnaderna för anpassning av bostäder för svårt rörelsehindrade ibland överstiger 1 5 000 kr, bör det emellertid öppnas en möjlighet att medge bidrag med större belopp. Vid överläggningarna betonades vidare de praktiska svårigheter som hänger samman med att enhetliga och centralt utfärdade föreskrifter inte finns för bostadsbyggande SOU 1972:30

med hänsyn till handikappades behov. De rekommendationer som tillämpas är både ofullständiga och motsägande. Ofullständigheten och mångfalden rekommendationer från olika myndigheter och organisationer har enligt den uppfattning som framfördes utgjort ett hinder för att på bästa sätt tillgodose handikappades behov i boendesituationen. Man framhöll bl. a. att från skilda håll olika uppfattningar yppas om vilka konkreta åtgärder som bör krävas för att anpassa bostäder till handikappades behov. Som exempel nämndes att rekommendationerna för anpassningsåtgärder anger varierande värden för dörrbredd, badrumsyta och höjd för spis och arbetsbänkar. I somliga fall tillämpas rekommendationer som numera får anses föråldrade. Vid överläggningarna underströks vikten av att enhetliga och tidsenliga normer snarast utfärdas och att de bringas till bostadsproducenternas, kommunernas, handikapporganisationernas och handikappades kännedom. Under överläggningarna togs också upp vissa frågor i anslutning till kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Bostadsproducenterna fann det angeläget att kommunerna, som har ansvaret för både den uppsökande verksamheten och bostadsförsörjningen, snabbare, mera konkret och redan på planeringsstadiet underrättar bostadsproducenterna om behovet inom kom23

munen av lägenheter för handikappade. Detta gäller både antalet lägenheter och de särskilda anpassningsåtgärder i lägenheterna och närmiljön som behövs med hänsyn till handikappades situation. Företrädarna för handikapporganisationerna framhöll i detta sammanhang särskilt att informationen om gällande bestämmelser på bostadsområdet bör förstärkas så att kommunerna och handikapporganisationerna blir underrättade om de olika stödformerna och deras tillämpning. Frågor om handikappades boendesituation och behov av anpassningsåtgärder och service i sina bostäder har under senare år alltmer uppmärksammats i den allmänna debatten. Dessa frågor har sålunda ingående dryftats vid t. ex. HSB:s bostadsriksdag i Helsingborg år 1970 och vid en konferens som år 1971 anordnades i Stockholm av SABO och Handikapporganisationernas centralkommitté (HCK). I sammanhanget kan även nämnas att Socialdemokratiska kvinnoförbundet med skrivelse den 27 april 1971 till handikapputredningen har överlämnat en inom förbundet behandlad motion angående invalidbostadsbidraget.

24 SOU 1972:30

5 Ett bostadsanpassningsbidrag — principiell motivering

Samhällets åtgärder för handikappade sätts in pä en rad områden. De har till gemensamt syfte att göra samhället — både dess yttre fysiska miljö och den verksamhet som bedrivs i samhället - bättre tillgängligt för handikappade. Detta kan också uttryckas så att insatserna ska underlätta för handikappade att så långt möjligt leva som andra. En bra bostad är en grundläggande förutsättning för att kunna leva oberoende. Genom de generella bostadspolitiska insatserna har bostadsstandarden stigit för alla. Speciella stödformer har skapat möjligheter för handikappade att bo som andra, i vanlig miljö utanför institutionerna. Dessa speciella stödformer är förbättringslån och invalidbostadsbidrag. Förbättringslån utgår för finansiering av standardhöjande åtgärder i äldre bostäder, främst för gamla och handikappade. Invalidbostadsbidraget anlitas för anpassning av bostäder för vissa grupper handikappade. Det inom bostadsstyrelsen pågående arbetet med förslag till nya riktlinjer för bostädernas utformning (God bostad) är ett viktigt uttryck för tillgänglighetsprincipen. Enligt en preliminär skiss till sådana riktlinjer ska alla bostadslägenheter såvitt möjligt kunna bebos och besökas av handikappade. Förutsättningar ska enligt skissen finnas att utan alltför kostnadskrävande åtgärder anpassa bostäderna till handikappades individuella behov. Ett annat viktigt uttryck för 4-SOU

1972:30

tillgänglighetsprincipen är bestämmelsen i 42 a § byggnadsstadgan. Där stadgas att byggnader till vilka allmänheten har tillträde samt arbetslokaler ska vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga eller nedsatt orienteringsförmåga. I fråga om bostadshus avser bestämmelsen förflyttningsväg till entre' samt entreutrymmen fram till trappa och hiss. Sedan invalidbostadsbidraget infördes den 1 januari 1959 har t. o. m. budgetåret 1 970/71 drygt 9 500 bostäder anpassats med stöd av detta bidrag. Av samtliga dessa lägenheter har ca 7 800 (mer än 80 %) anpassats under de fem åren 1966/67-1970/71. Nära 2 400(25 %) lägenheter har anpassats med stöd av bidraget under budgetåret 1970/71. Detta budgetår utgjorde statens totala kostnad för invalidbostadsbidrag 21,6 milj. kr. Per lägenhet var bidraget genomsnittligt 9 100 kr. De nära 2 400 lägenheter som under budgetåret 1970/71 anpassades med stöd av invalidbostadsbidrag fördelar sig på 1 300 (55 %) i småhus och 1 070 (45 %) i flerfamiljshus. Av det totala antalet invalidbostadsbidrag (drygt 9 500) som beviljats sedan stödformens tillkomst t. o. m. budgetåret 1 970/71 har 5 700 (60 %) avsett lägenheter i småhus och drygt 3 800 (40 %) lägenheter i flerfamiljshus. Att bidraget sålunda i högre grad - fastän med åren i relativt sett minskande omfattning — har använts för 25

småhus än för flerfamiljshus torde delvis förklaras av att många handikappade bor i glesbygder där andra boendeformer än småhus förekommer endast undantagsvis. Det torde också bero på att det ofta är lättare att genomföra ändringar i en egen fastighet än i en förhyrd bostad. Genomsnittligt har beviljats något större bidrag för lägenheter i flerfamiljshus (8 600 kr) än för lägenheter i småhus (8 100 kr). Enligt en specialundersökning för budgetåret 1969/70 avsåg av det totala antalet bidragsärenden (drygt 1 700) 57 % anpassningsåtgärder i det befintliga bostadsbeståndet och 43 % sådana åtgärder i samband med nybyggnad. Bidragsbeloppet vari genomsnitt större vid nybyggnad än vid ombyggnad. Maximibeloppet (15 000 kr) beviljades dock för ungefär samma antal ombyggnadsfall och nybyggnadsfall (ca 130). Bidrag med mer än maximibeloppet - dvs. med tillämpning av undantagsregeln vid installation av hiss eller annan lyftanordning — var betydligt vanligare vid ombyggnad (41) än vid nybyggnad (15). Detta har sin naturliga förklaring i att vid nybyggnad småhus ska planeras så att lyftanordningar undviks och att därför bidraget vid nybyggnad får användas för att finansiera sådana anordningar endast i flerfamiljshus med flera våningsplan. Före den 1 juli 1969 kunde invalidbostadsbidrag endast beviljas för anpassningsåtgärder i bostäder för personer som för sin förflyttning är beroende av rullstol eller käpp. Vid nämnda tidpunkt vidgades bidragets tillämplighetsområde till att avse även personer med starkt nedsatt synförmåga. Fr. o. m. den 1 juli 1970 kan invalidbostadsbidrag beviljas också för personer med starkt nedsatt förmåga att använda armarna eller som saknar armar. Bestämmelserna om invalidbostadsbidrag innebär, trots de viktiga kompletteringarna åren 1 969 och 1970, alltjämt begränsningar i fråga om den personkrets som får nytta av bidraget. Härigenom skiljer sig bestämmelserna om invalidbostadsbidrag från reglerna om förbättringslån. Förbättringslån kan nämligen utgå till upprustning av bostad för 26

handikappad oberoende av handikappets art. Vid prövningen av frågan om en utvidgning av tillämplighetsområdet för invalidbostadsbidrag har handikapputredningen övervägt vissa gränsdragningsproblem. Härvid har utredningen ansett sig böra utgå från att bostaden i första hand ska tillgodose den handikappades grundläggande behov av att i bostaden kunna sova och vila, sköta sin hygien, laga mat och äta samt förflytta sig. Anpassningsåtgärder i bostaden som motiveras av en persons handikapp - och som inte faller inom sjukvårdshuvudmännens statsunderstödda hjälpmedelsverksamhet - bör få vidtas med stöd av bidraget. Det ankommer på sjukvårdshuvudmannen att pröva behovet av och svara för åtgärder för att i bostaden tillgodose ett sjukvårdsbehov. Sådana åtgärder bör därför inte få finansieras med bidraget. På motsvarande sätt ankommer det på primärkommunen att bedöma vilka särskilda anordningar i bostaden som kan vara erforderliga för att tillgodose ett behov av social hemhjälp. Bidraget bör inte få anlitas för att bekosta sådana anordningar. Erfarenheterna av verksamheten med anpassning av bostäder till handikappades behov visar att också andra handikappade än vissa rörelsehindrade och synskadade behöver tillgång till det stöd som invalidbostadsbidraget utgör. I överensstämmelse med vad som har framhållits i riksdagen vid behandlingen av frågor om invalidbostadsbidraget anser handikapputredningen därför att bidraget i princip bör få användas för att anpassa bostäder till handikappades behov utan begränsning i fråga om handikappets art. Bestämmelserna om invalidbostadsbidrag bör ändras i enlighet härmed. Utredningen återkommer i det följande (s. 31) till frågan om vad i detta sammanhang bör avses med handikapp. Stödformens benämning bör ändras till bostadsanpassningsbidrag. Bestämmelserna, som f. n. är intagna i räntelånekungörelsen, bör i samband med ändringen flyttas till en särskild kungörelse, benämnd kungörelse om bostadsanpassningsbidrag. I riksdagsmotioner, som överlämnats till SOU 1972:30

utredningen för övervägande i detta avseende, har vidare föreslagits att gällande maximibelopp för invalidbostadsbidrag (15 000 kr) ska höjas till 20 000 kr eller att bidraget ska utgå utan begränsning i fråga om bidragets storlek. Efter förslag i handikapputredningens betänkande Bättre hjälpmedel för handikappade (SOU 1967:60) har bestämts att bidragets maximibelopp, med verkan fr. o. m. den 1 juli 1968, får överskridas för finansiering av lyftanordningar. I det föregående (s. 19) redovisas att invalidbostadsbidrag under budgetåret 1970/71 — liksom under treårsperioden 1968/69-1970/71 - utgick med genomsnittligt 9 100 kr, dvs. 60 % av maximibeloppet. I 1 8 % av bidragsärendena under budgetåret 1969/70 har maximalt bidrag om 1 5 000 kr — eller i samband med installation av lyftanordning större bidrag — beviljats. I en del av dessa fall kan ytterligare ekonomiskt stöd ha varit motiverat för att finansiera anpassningsåtgärderna. Detta har företrädesvis gällt bostäder för svårt rörelsehindrade med omfattande och kvalificerat behov i sin bostadssituation. Behovet av ytterligare ekonomiskt stöd har i de särskilda fallen varit relativt ringa. En undersökning som har gjorts av Stiftelsen Fokus visar att de totala kostnaderna per lägenhet för anpassning av 13 servicelägenheter för svårt rörelsehindrade i Skövde har utgjort 15 000 kr för lägenheter om ett rum och kök (lägenhetsyta: 39 m 2 ), 22 000 kr för tvårumslägenheter (71 m 2 ) och 23 000 kr för trerumslägenheter (86 m 2 ). Dessa bostäder färdigställdes i slutet av år 1970. Ökad tillgänglighet och anpassbarhet i nyproduktionen samt klarare normer för bostadsbyggande och anpassning torde på sikt komma att i viss utsträckning minska behovet av statsbidrag för anpassning av bostäder åt handikappade. Under överskådlig tid kommer dock enligt handikapputredningens uppfattning bostadsanpassningsbidraget att visa sig behövligt, särskilt för svårt handikappade och för handikappade som bor i det befintliga bostadsbeståndet. SOU 1972:30

Handikapputredningen har prövat frågan om en generell höjning av gällande maximibelopp. Med hänsyn till att, som förut framhållits, det genomsnittliga bidragsbeloppet per bostad under de tre senaste budgetåren har utgjort 9 100 kr och således inte varit mer än 60 % av bidragets maximibelopp och till att bidragsbeloppet i mer än fyra femtedelar av ärendena varit mindre än 15 000 kr, finner utredningen inte tillräckliga skäl att f. n. föreslå en sådan generell höjning. Erfarenheterna har emellertid visat att det i en del fall kan vara befogat att medge bidrag med högre belopp. Utredningen, som anser att kraven på noggrann medicinsk och social prövning har särskild tyngd i bidragsärenden vari anspråken på allmänna medel går utöver 15 000 kr, har därför stannat för att, med bibehållande tills vidare i princip av gällande beloppsgräns, föreslå att möjlighet ska öppnas att i enskilda fall medge bidrag med högre belopp än 15 000 kr om särskilda skäl föreligger. Härigenom kan svårt handikappades behov av kvalificerade anpassningsåtgärder i bostaden tillgodoses med stöd av bostadsanpassningsbidrag även om kostnaden för dessa åtgärder överstiger 15 000 kr. Utredningen förutsätter att bostadsstyrelsen följer bidragsverksamhetens utveckling och i de årliga anslagsframställningarna föreslår de ändringar i stödets utformning, bl. a. i fråga om nämnda beloppsgräns, som visar sig påkallade på grund av kostnadsförändringar och övriga omständigheter som har betydelse för verksamheten. Handikapputredningens förslag till kungörelse om bostadsanpassningsbidrag framgår av kapitel 6, vari även ändringarna i förhållande till gällande regler om invalidbostadsbidrag närmare motiveras. I samband med prövningen av frågor om invalidbostadsbidraget har handikapputredningen även tagit upp vissa frågor om normer och information. Vid de förutnämnda överläggningarna (s. 23) med de olika intressenterna angående invalidbostadsbidraget har dessa hävdat att enhetliga normer måste utfärdas om åtgärder för anpassning av 27

bostäder till handikappades behov. De har vidare framhållit vikten av att normerna bringas till kännedom för kommunala organ, bostadsproducenter, handikapporganisationer och handikappade. Vid överläggningarna betonades det också som angeläget att kommunerna i god tid underrättar bostadsproducenterna om behovet av lägenheter för handikappade och om det individuella behovet av anpassningsåtgärder i bostäderna. Handikapputredningen konstaterar att verksamheten med anpassning av bostäder åt handikappade har försvårats på grund av att enhetliga normer saknas för bostadens tekniska utformning. Det torde också förhålla sig så att kommunerna i många fall har saknat tillräcklig kännedom om handikappades behov i bostadssituationen och därför inte på planeringsstadiet kunnat underrätta bostadsproducenterna om föreliggande behov. De nu nämnda förhållandena har i en del fall medfört att handikappades behov av bra bostäder inte har kunnat tillgodoses och att de medel som står till förfogande för anpassningsåtgärder därför inte alltid har använts ändamålsenligt. Det är angeläget att ändamålsenliga och enhetliga normer skapas för utformning och utrustning av bostäder åt handikappade. Statens planverk ser f. n. över sina föreskrifter, råd och anvisningar för tillämpningen av bestämmelserna i 42 a § byggnadsstadgan om byggnaders tillgänglighet för handikappade. Det bör enligt handikapputredningens mening ankomma på bostadsstyrelsen och planverket att i samråd utarbeta normer för bostäder åt handikappade samt bringa dessa normer till kännedom för länsbostadsnämnderna, kommunerna, bostadsbyggnadsföretagen, handikapporganisationerna och övriga intressenter på området. Handikapputredningen vill erinra om att länsbostadsnämndernas bedömningar i verksamheten med anpassning av bostäder till handikappades behov har åtskilliga beröringspunkter med sjukvårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet och med primärkommunernas verksamhet med social hemhjälp och andra slag av socialtjänst. Verkningsfulla 28

åtgärder för den enskilde vidtas bäst om hans behovssituation prövas och behoven tillgodoses i ett sammanhang — vilken huvudman som än har att tillgodose dem. Bedömningar om behoven är ofta desamma, oavsett huvudmannaskapet för de olika åtgärderna. Till grund för bedömningar av hithörande slag bör därför i den utsträckning så befinns erforderligt läggas en samlad social och medicinsk prövning i det individuella fallet. Utredningen anser det betydelsefullt från både socialhumanitär och samhällsekonomisk synpunkt att de samhälleliga huvudmännen samarbetar i hithörande frågor. Härigenom blir insatserna till bästa gagn för den enskilde och de medel som samhället satsar kommer till mest nytta. Utredningen, som noterar att länsbostadsnämnderna på en del håll har ett väl utvecklat samarbete med landstingens hjälpmedelscentraler och den kommunala socialvården, finner det angeläget att sådant samarbete byggs ut ytterligare. Det är också viktigt att länsbostadsnämnderna i frågor om handikappades bostadsproblem samarbetar med bostadsproducenterna och handikapporganisationerna, som har ingående kännedom om handikappades särskilda behov i boendesituationen. Den föregående redogörelsen har visat att invalidbostadsbidraget i större utsträckning har anlitats för finansiering av anpassningsåtgärder i småhus än i flerfamiljshus. Även om detta, som förut berörts, delvis förklaras av att många handikappade bor i glesbygder där småhusformen är förhärskande, finner handikapputredningen det sannolikt att behovet av sådana åtgärder har tillgodosetts i mindre mån i flerfamiljshus än i småhus. Inte minst i de större tätortskommunerna torde det finnas många handikappade som lever i små ekonomiska förhållanden och för vilka en hyreslägenhet är enda möjligheten till bostad för överkomlig kostnad. Det får förutsättas att kommunernas uppsökande verksamhet kommer att ge dem ett bättre underlag för att bedöma bl. a. dessa handikappades behov i bostadssituationen. Genom tillkomsten av kommunala handikappråd (KHR) får komSOU 1972:30

munerna ytterligare möjligheter att fortlöpande underrätta sig om de åtgärder som behöver vidtas för att tillgodose föreliggande behov. Den förstärkning av kommunernas socialtjänst som den uppsökande verksamheten och samarbetet inom KHR medför gör det lättare för kommunerna att långsiktigt planera behövliga åtgärder för handikappade. Härigenom kan kommunerna i samarbete med byggföretagen planera bostadsproduktionen så att ändamålsenliga bostäder kan erbjudas handikappade. Handikapputredningen understryker betydelsen av det lokala och regionala samarbete i boendefrågor som kommer att äga rum i KHR och länshandikappråden (LHR). Eftersom länsbostadsnämnderna torde bli företrädda i LHR, ökar möjligheten till överläggningar med handikapporganisationerna i bostadsfrågor. Det är även angeläget att nämnderna tar initiativ till och medverkar vid konferenser i sådana frågor. De bör i samarbete med kommunerna också på annat sätt svara för information på området.

SOU 1972:30

6 Förslag till kungörelse om bostadsanpassningsbidrag jämte specialmotivering

6.1 Kungörelse drag

om

bostadsanpassningsbi-

1 § För sådana åtgärder inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs för att handikappad skall kunna utnyttja lägenheten får utgå bostadsanpassningsbidrag av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

2 §

Bidrag utgår till den som äger bostadshus i vilket lägenheten är inrymd eller till den som innehar lägenheten med bostadsrätt eller till den som förhyr lägenheten. Bidraget utgår med belopp som motsvarar beräknade skäliga kostnader för åtgärderna, dock högst 15 000 kronor. Om särskilda skäl föreligger får bidraget överstiga nämnda belopp. Såsom villkor för bidrag gäller att lägenheten uppfyller skäliga krav på god bostadsstandard.

3 § Bidragsverksamheten utövas av bostadssty30

relsen, länsbostadsnämnderna och kommunerna. Organ för kommunens befattning med verksamheten (förmedlingsorgan) är kommunstyrelsen, om ej kommunen beslutat att verksamheten skall utövas av annat kommunalt organ.

4 §

Ansökan om bidrag ges in till förmedlingsorganet som med eget yttrande skall sända handlingarna i ärendet till länsbostadsnämnden. Beslut om bidrag meddelas av länsbostadsnämnden, om bostadsstyrelsen inte bestämmer annat.

5 §

Beslut om bidrag skall innehålla behövliga föreskrifter om åtgärdernas utförande.

6 § Bidrag utbetalas sedan de åtgärder som bidraget avser färdigställts. Bidraget får helt eller delvis utbetalas i förskott om a) kommunen åtagit sig ansvar för återbetalning av förskottet, SOU 1972:30

ärendenas handläggning eller eljest har formell natur, har setts över redaktionellt. Det bör därvid nämnas att syftet med den upphävda (1971: 1183) 28 § RLK angående bl. a. skyldigheten för länsbostadsnämnd eller bostadsstyrelsen att i beslut om avslag ange skälen härför numera tillgodoses genom bestämmelserna i förvaltningslagen (1971: 290). 7 § I fråga om 3 § kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag bör nämnas att kommunerna Framställning om utbetalning av bidrag inges enligt 1 och 6 §§ socialhjälpslagen (1956:2) till förmedlingsorganet som vidarebefordrar har ansvar för att enskildas behov av skilda framställningen till länsbostadsnämnden med intyg att åtgärderna utförts och att föreskrif- slag uppdagas och tillgodoses. Denna aktiva, uppsökande verksamhet innebär bl. a. att terna enligt 5 § iakttagits. kommunerna har att underrätta sig om handikappades boendeförhållanden och verka för att de får ändamålsenliga bostäder 8 § som tillgodoser de behov i boendesituationen som handikappet föranleder. BestämFöreskrifter för tillämpningen av denna melser om skyldighet för kommun att kungörelse meddelas av bostadsstyrelsen. medverka vid låne- och bidragsverksamheten finns i 2 § lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjanDenna kungörelse träder i kraft den — .—.-.-. då 22—26 §§ räntelånekungörelsen de. I det följande kommenteras närmare skall upphöra att gälla. bestämmelserna i 1 och 2 §§ kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag. 6.2 Specialmotivering

b) bidragstagaren på begäran av kommunen ställt säkerhet som kommunen godkänt, c) bidragstagaren förbundit sig att underkasta sig den särskilda kontroll över byggnadsföretaget som kommunen vill utöva med anledning av förskottet.

6.2.1 Inledning Gällande bestämmelser om invalidbostadsbidrag återfinns i 1 , 2 och 2 2 - 2 9 §§ räntelånekungörelsen (RLK; 1967:553). I samband med att bestämmelserna för bidraget ändras bör de brytas ut ur RLK och tas in i en särskild kungörelse. Denna bör benämnas kungörelse om bostadsanpassningsbidrag. Huvudbestämmelserna om invalidbostadsbidraget (22 § RLK) motsvaras av 1 och 2 §§ kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag. Ändringarna i förhållande till 22 § RLK avser, utom viss redaktionell översyn, följande tre frågor, nämligen handikappbegreppet, åtgärder som berättigar till bidrag och bidragsbeloppet. Övriga bestämmelser, som avser bidragsSOU 1972:30

6.2.2 Handikappbegreppet Enligt 22 § RLK kan invalidbostadsbidrag utgå om den handikappade 1) är rörelsehindrad varmed avses rullstols- eller käppinvalid; 2) har starkt nedsatt synförmåga, dvs. är blind eller endast har ledsyn och inte kan läsa vanlig skrift; 3) har starkt nedsatt förmåga att använda armarna eller saknar armar. Genom den föreslagna bestämmelsen öppnas möjligheter till bidrag för att tillgodose även andra handikappades behov av anpassningsåtgärder i bostaden. Förutsättning för att bostadsanpassningsbidrag ska beviljas är att den påkallade åtgärden betingas av ett handikapp. Häri ligger att behovet av åtgärden inte får vara tillfälligt. Bidrag bör vidare inte få utgå för finansiering av åtgärder som är påkallade av ett sjukvårds31

behov. I den mån anpassningsåtgärder i bostaden är behövliga för att meddela mer kvalificerad sjukvård i hemmet ankommer det på sjukvårdshuvudmannen att pröva om han bör bestrida kostnaderna för dessa åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är inredning, utrustning och extra utrymme i bostaden som kan behövas för dialysbehandling (blodrening) av njursjuka personer eller behandling i dimtält av personer med cystisk fibros (en sjukdom som försvårar bl. a. andning och matsmältning). Det ankommer på primärkommunen att pröva behovet av sådana åtgärder i bostaden som kan erfordras för att tillhandahålla handikappad social hemhjälp. Den föreslagna vidgningen av handikappbegreppet innebär möjlighet att bevilja bostadsanpassningsbidrag för exempelvis extremt kortväxta personer (chondrodystrophia foetalis och därmed jämförbara tillstånd), personer med påtagliga rörelsehinder till följd av nedsatt hjärt- eller lungfunktion eller eljest nedsatt kroppsfunktion, personer med epileptiska eller andra anfall som leder till abscens eller coma (medvetslöshet), personer med allergi (överkänslighet), personer som är psykiskt utvecklingsstörda samt personer som har annat psykiskt handikapp.

6.2.3 Åtgärder som berättigar till bidrag De åtgärder för vilka invalidbostadsbidrag utgår är enligt 22 § RLK dels särskild inredning, dels extra lägenhetsutrymme. I 1 § kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag, vilken inte är avsedd att i detta hänseende innebära någon principiell ändring i förhållande till gällande ordning, sammanfattas de bidragsberättigande åtgärderna med uttrycket sådana åtgärder inom och i anslutning till bostadslägenhet som behövs (för att handikappad ska kunna utnyttja lägenheten). Bostadsanpassningsbidrag bör, liksom f. n. invalidbostadsbidrag, utgå såväl för bostäder i nyproduktionen som för bostäder i det befintliga bostadsbeståndet. Bidrag bör 32

också, liksom hittills, utgå för åtgärder både i småhus och i flerfamiljshus samt oberoende av om huset har finansierats med statslån eller inte. Bestämmelsen att bostaden ska uppfylla skäliga krav på god bostadsstandard innebär ingen ändring i förhållande till 22 § RLK. Som villkor för att bidrag ska utgå bör sålunda gälla att bostaden ska ha god kvalitet med hänsyn till storlek, utformning och utrustning. I fråga om äldre bostäder bör kvalitetskraven kunna jämkas med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Bostaden ska dessutom i möjligaste mån, med hänsyn till miljö och belägenhet vara lämpad som bostad för den handikappade. Vidare bör de åtgärder för vilka bostadsanpassningsbidrag påkallas så långt möjligt tillgodose den handikappades behov i bostadssituationen. Bostadsanpassningsbidraget avser sådana åtgärder som erfordras för att tillgodose den handikappades grundläggande behov av att i bostaden kunna sova och vila, sköta sin hygien, laga mat och äta samt förflytta sig. Åtgärderna bör i princip inte få innebära standardhöjning. För arbeten som är att hänföra till löpande underhåll utgår bidrag endast i den mån de är direkt betingade av åtgärder för vilka bostadsanpassningsbidrag har beviljats. Åtgärderna kan indelas i tre grupper. Den första gruppen gäller åtgärder som gör den gängse utrustningen i bostaden användbar för den handikappade. Detta kan gälla anpassning av arbetshöjder och inredningsdetaljer, såsom spis, ugn, kylskåp, wc-stol och tvättställ (för personer med rörelsehinder) och vattenkranar (för personer med rörelsehinder eller personer som är allergiska för vissa metaller). Det kan också gälla förbättrad isolering av väggar (för utvecklingsstörda) och byte av tapeter (för personer med allergi). Den andra gruppen åtgärder avser sådan extra utrustning eller anordning som inte brukar finnas i eller i anslutning till vanliga bostäder. Exempel härpå är stödhandtag, automatisk dörröppnare, breddning av bilSOU 1972:30

garage, ramp, lyftanordning och hårdgöring av mark. Den tredje gruppen åtgärder avser omdisponering av befintligt bostadsutrymme och extra bostadsyta. De kan även avse utrymme utanför själva bostaden, t. ex. uppställningsplats för rullstolar. Omdisponering av befintligt utrymme, såväl i småhus som i flerfamiljshus, kan innebära utökning av ytan i kök, badrum och kommunikationsutrymmen genom att andra utrymmen i bostaden tas i anspråk för ändamålet. I vissa fall när det på grund av bostadens planlösning är omöjligt att disponera om befintliga utrymmen kan det vara nödvändigt att öka den totala bostadsytan för att en handikappad ska få tillgång till exempelvis ett tillräckligt rymligt toalettrum. Sådan extra yta som behövs med hänsyn till handikappet kan i vissa fall tillföras bostad genom att utrymme tas i anspråk från intilliggande bostad. Det torde få förutsättas att i förekommande fall och i mån av behov kommunalt bostadstillägg (KBT) eller kommunalt bostadstillägg för handikappade (KBH), som är ett kommunalt bidrag (subvention) till handikappades bostadskostnad, kan anlitas för att betala hyran för det ökade utrymmet. Det kan i sammanhanget nämnas att Svenska kommunförbundet i skrivelse till samtliga kommuner den 13 november 1969 (65/69) rekommenderat kommunerna att vid införande av KBH beakta de synpunkter som anförs i en vid skrivelsen fogad promemoria. I småhus kan extra yta tillföras bostaden genom tillbyggnad. Extra yta utanför den befintliga bostaden bör få tillföras denna endast om åtgärden med hänsyn till den handikappades behov bedöms nödvändig. I ärendet bör även vara utrett att åtgärden är mindre kostnadskrävande än annan åtgärd varmed behovet skulle kunna tillgodoses. Bostadsanpassningsbidrag utgår för sådana åtgärder som behövs med hänsyn till handikappet. Bidragets syfte är att den handikappade ska fungera så väl som möjligt i den anpassade bostaden. Bidraget bör emellertid, som nyss har nämnts, i princip SOU 1972:30

inte få avse standardhöjande åtgärder. Det innebär att stödformen inte får användas för att finansiera t. ex. installation av vatten och avlopp eller anordnande av altan. För sådana åtgärder kan i vissa fall bostadslån eller förbättringslån anlitas. Undantagsvis bör dock smärre standardhöjande åtgärder, t. ex. installation av toalett och byte av vedspis mot elspis, få stödjas med bostadsanpassningsbidrag om det genom intyg av arbetsterapeut, distriktssköterska, läkare eller sjukgymnast eller på annat sätt har utretts att åtgärden har väsentlig betydelse för den handikappade. Bostadsanpassningsbidrag bör inte få utgå för finansiering av åtgärder som behövs för att tillgodose ett behov av sjukvårdskaraktär. Som framgår av kommentarerna till handikappbegreppet bör bidrag t. ex. inte få beviljas för inredning, utrustning och extra utrymme, som kan behövas för dialysbehandling av njursjuka personer eller behandling i dimtält av personer med cystisk fibros. Inte heller bör stödformen få anlitas för åtgärder för rehabilitering och funktionsträning. Således bör bidrag inte beviljas för anordnande av simbassäng och medicinskt motiverade anordningar eller för utrymme och utrustning för fysikalisk terapi eller för gymnastik och bastubad. Anordningar som för handikappades räkning behövs för personal inom sjukvård eller social hemhjälp, t. ex. ett särskilt rum, bör inte få bekostas med bostadsanpassningsbidrag. I hus med bostäder för flera, vanligen svårt handikappade (servicehus) är det med hänsyn till de handikappades behov ofta nödvändigt att förlägga vissa anordningar, som hör till bostäderna, till för samtliga bostäder gemensamma utrymmen. Exempel härpå är utrymmen som är avsedda att användas för uppställning av rullstolar och för laddning av rullstolsbatterier samt sedvanliga anordningar för bad. Om sådana gemensamma, ur bostäderna utbrutna anordningar bedöms nödvändiga med hänsyn till det behov bostäderna är avsedda att tillgodose, bör anordningarna få finansieras med bostadsanpassningsbidrag. 33

Bostadsanpassningsbidraget utgår för att täcka beräknade skäliga merkostnader för de åtgärder som behövs med hänsyn till handikappet. I bidragsärendena bör på lämpligt sätt, genom intyg av arbetsterapeut, distriktssköterska, läkare eller sjukgymnast eller annorledes, vara utrett att de påkallade åtgärderna är behövliga med hänsyn till handikappet. I den utsträckning så befinnes erforderligt bör som underlag för prövningen göras en samlad social och medicinsk utredning om den enskildes situation och behov. Vid utredningen bör samråd äga rum med personal vid landstingets hjälpmedelscentral och den kommunala socialvården. När fråga är om mer kostnadskrävande åtgärder bör undersökas om den handikappades bostadsproblem kan lösas på annat sätt. En kostnadsjämförelse kan ge vid handen att den handikappades behov kan tillgodoses till en lägre kostnad genom en annan bostadsteknisk lösning än den för vilken bidrag har sökts. Behovet att i ett tvåplanshus få tillgång till nyttigheter i det övre planet, vilket kanske förutsätter installation av en dyr lyftanordning, torde i en del fall kunna tillgodoses genom en mindre kostnadskrävande omdisponering i det nedre planet eller en tillbyggnad till detta. En ramp för tillträde till bostaden kan i vissa fall tillgodose syftet med en lyftplatta. Endast undantagsvis bör bidrag medges för installation i småhus av hiss eller annan kostnadskrävande lyftanordning för förflyttning mellan olika plan. Behovet av sådan anordning bör bedömas vara oundgängligen nödvändigt och varaktigt. 1 småhus bör bidrag för sådana anordningar inte komma i fråga i samband med nybyggnad. När mer omfattande och kostnadskrävande anpassningsåtgärder påkallas i handikappads bostad bör kommunen (förmedlingsorganet) vid sin befattning med ärendet pröva möjligheterna att erbjuda den handikappade annan anpassad bostad eller bostad som kan anpassas till en lägre kostnad. Kommunens utredning härom bör redovisas i yttrandet till länsbostadsnämnden enligt 4 § kungörelsen om bostadsanpassningsbidrag. 34

6.2.4 Bidragsbeloppet Prövningen av ärenden om bostadsanpassningsbidrag bör innefatta en bedömning av skäligheten av kostnaderna för de åtgärder för vilka bidrag söks. Anbudsförfarande bör tillämpas om det inte, t. ex. för mindre kostnadskrävande åtgärder, bedöms uppenbart obehövligt. Bidragets maximibelopp bör, som f. n. enligt 22 § andra stycket RLK, utgöra 1 5 000 kr. Om särskilda skäl föreligger bör dock större bidrag kunna utgå. Särskilda skäl bör anses föreligga om det vid den medicinska och sociala prövningen i ärendet har ådagalagts att åtgärder som kostar mer än 15 000 kr är nödvändiga med hänsyn till den handikappades behov eller, om bostaden bebos av flera handikappade, de handikappades behov. Ansökan om bostadsanpassningsbidrag prövas med hänsyn till förhållandena vid prövningstillfället. Om bidrag sedermera söks för åtgärder som påkallas av ändrade förhållanden utgör den nya ansökningen ett nytt ärende, som alltså prövas med hänsyn till förhållandena vid det nya prövningstillfället. Exempel på sådana förändringar är om annan handikappad flyttat in i bostaden i stället för den som tidigare bebodde denna, arten eller graden av en persons handikapp ändrats eller om bostaden bebos av ytterligare handikappad person. I ärenden om bostadsanpassningsbidrag för åtgärder åt person som flyttat till annan bostad och för vilken anpassningsåtgärder i den tidigare bostaden finansierats med sådant bidrag (eller invalidbostadsbidrag) bör vid prövningen beaktas skälen för bostadsbytet. Bidrag bör beviljas allenast om dessa skäl bedöms godtagbara.

SOU 1972:30

7 Kostnadsberäkning

Förslagen i det föregående innebär förändringar i två avseenden i förhållande till gällande bestämmelser. Dels föreslås att bostadsanpassningsbidragets maximibelopp, 15 000 kr, ska få överskridas om det finns särskilda skäl att vidta bostadsanpassningsåtgärder till en större kostnad än 1 5 000 kr. Dels föreslås att tillämpningsområdet för bidraget utvidgas till att omfatta andra handikappade än dem som avses med nuvarande regler för invalidbostadsbidrag. 7.1 Bidrag u töver

maximibeloppet

Gällande maximibelopp för invalidbostadsbidrag, 1 5 000 kr, har visat sig i de flesta fall vara tillräckligt för att finansiera kostnaderna för anpassningsåtgärder i handikappades bostäder. Den kompletterande bestämmelsen att högre belopp får beviljas för installation av lyftanordningar gör det möjligt att med stöd av bidraget installera sådana när detta är motiverat. I det föregående har föreslagits att bidragets maximibelopp i princip ska behållas men att en möjlighet öppnas att om särskilda skäl föreligger bevilja större bidrag för finansiering även av andra anpassningsåtgärder än installation av lyftanordning. Den föreslagna bestämmelsen får betydelse för personer med särskilt kvalificerade behov i sin bostadssituation, främst svårt rörelsehindrade. SOU 1972:30

Vid planering av andra anordningar för gruppen svårt rörelsehindrade har handikapputredningen, bl. a. i betänkandet Bättre utbildning för handikappade (SOU 1969:35), beräknat att gruppen utgör omkring 40 personer i varje årsklass. Denna beräkning vinner stöd av att t. ex. landstingens verksamhet med elevhem för svårt rörelsehindrade barn i grundskolan har denna omfattning. Detsamma är förhållandet med de statliga åtgärderna för omvårdnad åt svårt rörelsehindrade elever i den till Solna kommun förlagda gymnasiala skolan (Ingemundskolan). Med hänsyn till att gruppen svårt rörelsehindrade torde öka något, bl. a. genom olycksfall i trafiken, och till att det inom gruppen torde finnas ett visst uppdämt behov av omfattande bostadsanpassningsåtgärder, torde behovet av sådana åtgärder för en större kostnad än 15 000 kr - bortsett från kostnaden för hiss - kunna beräknas föreligga för 5 0 - 1 0 0 personer årligen. Enligt en utredning som har gjorts av Stiftelsen Fokus beträffande 13 anpassade lägenheter i ett servicehus i Skövde utgjorde kostnaden år 1970 för bostadsanpassningsåtgärder för svårt rörelsehindrade 1 5 000 kr i enrumslägenheter (lägenhetsyta: 39 m ), 22 000 kr i tvårumslägenheter (71 m 2 ) och 23 000 kr i trerumslägenheter (86 m 2 ). I dessa belopp ingår inte den på lägenheterna fördelade kostnaden för anpassad hiss i 35

huset. Kostnaden för hiss, för vilken invalidbostadsbidrag har beviljats enligt gällande undantagsregel om överskridande av bidragets maximibelopp, var ca 45 000 kr, dvs. ca 3 000 kr för varje lägenhet. Av de redovisade uppgifterna framgår att kostnaderna för anpassningsåtgärder åt svårt rörelsehindrade i tvårums- och trerumslägenheter, bortsett från lägenheternas andel i kostnaden för hiss, varit 7 0 0 0 - 8 000 kr större än invalidbostadsbidragets maximibelopp. Däremot har maximibeloppet varit tillräckligt för finansiering av bostadsanpassningsåtgärder i enrumslägenheter. Det medelsbehov som uppkommer vid genomförande av den föreslagna vidgade möjligheten att bevilja större bidrag än 1 5 000 kr om särskilda skäl föreligger bör beräknas med utgångspunkt från att bestämmelsen kommer att tillämpas för 5 0 - 1 0 0 personer om året. Kostnaden utöver 1 5 000 kr för bostadsanpassningsåtgärder i dessa fall - bortsett från kostnaden för hiss - kan antas utgöra 7 0 0 0 - 8 000 kr för varje lägenhet. Det ifrågavarande medelsbehovet kan därför f. n. beräknas till (75 x 7 500 = ca) 500 000 kr. Handikapputredningen förutsätter att bostadsstyrelsen i sina årliga anslagsframställningar redovisar i vilken utsträckning bostadsan passningsbidrag har beviljats med mer än 1 5 000 kr.

7.2 Vidgning av den berättigade kretsen

person-

Medelsbehovet för den föreslagna vidgningen av den personkrets för vilken bostadsanpassningsbidrag kan utgå är beroende av dels antalet personer för vilka bidrag kommer att utgå på grund av vidgningen, dels kostnaderna för de bostadsanpassningsåtgärder som behöver vidtas för dessa personer. Det finns inga säkra hållpunkter för denna kostnadsberäkning. Den föreslagna vidgningen av den berättigade personkretsen har till syfte att tillgodose behovet av anpassningsåtgärder i bostäder för bl. a. per36

soner med vissa rörelsehinder, exempelvis personer med nedsatt lung- eller hjärtfunktion, för personer med extrem kortväxthet, epilepsi och allergi, psykiskt utvecklingsstörda och personer med annat psykiskt handikapp. De anpassningsåtgärder som har vidtagits för rörelsehindrade med stöd av det nuvarande invalidbostadsbidraget har avsett personer med kvalificerade behov i sin bostadssituation. De utvidgningar som redan har gjorts av den berättigade personkretsen, nämligen till att omfatta synskadade personer och armskadade personer, har medfört att de svårast handikappade i dessa grupper har fått tillgång till stödformen. Totalt har antalet invalidbostadsbidrag som behövt beviljas för anpassning av bostäder för dessa personer varit förhållandevis litet. Budgetåret 1969/70 har stödet sålunda anlitats för 24 personer med synskador. Det ligger i sakens natur att behovet av bostadsanpassningsåtgärder också beträffande dem för vilka stödformen enligt förslaget ska kunna anlitas föreligger hos dem som har mer uttalade handikapp. Eftersom gällande bestämmelser om begränsning av den berättigade personkretsen till vissa rörelsehindrade och synskadade torde vara bekant för de flesta, kan det ringa antalet framställningar om bidrag för personer utanför denna krets (budgetåret 1969/70: 16 ansökningar) inte anses vara ett uttryck för föreliggande behov. Enligt uppgifter som inhämtats från länsbostadsnämnderna har dessa i en del fall därutöver under hand tillfrågats om möjligheterna att bevilja invalidbostadsbidrag för andra personer än dem för vilka stödet kan anlitas. Handikapputredningen har vid sina bedömningar funnit det ogörligt att med någon högre grad av säkerhet beräkna antalet handikappade för vilka bostadsanpassningsbidrag skulle komma att beviljas i anledning av den föreslagna vidgningen av den berättigade personkretsen. Utredningen anser det därför motiverat att för denna verksamhet beräknas medel som med så stor sannolikhet som möjligt kan bedömas vara tillräckliga för att i första hand tillgodose behovet av bostadsSOU 1972:30

anpassningsåtgärder för svårt handikappade utanför den personkrets som enligt gällande bestämmelser om invalidbostadsbidrag har tillgång till stödformen. De bostadsanpassningsåtgärder som kommer i fråga vid ett genomförande av förslaget om vidgning av den berättigade personkretsen avser t. ex. installation av utrustning (kranar, golvbeläggning, tapeter) som inte framkallar allergiska besvär. Det gäller t. ex. också åtgärder för att förhindra att personer med epilepsi skadar sig på kranar, kanter och hörn om de faller i badrummet. Vidare kan det i vissa fall gälla isolering av rum. I exempel som de angivna torde kostnaderna för anpassningsåtgärderna i regel inte överstiga 3 000 kr. I undantagsfall kan mera kostnadskrävande åtgärder, t. ex. installation av lyftanordning (för personer med nedsatt kroppsfunktion), omdisponering av befintliga utrymmen och anordnande av extra utrymme komma i fråga. Med nu angivna utgångspunkter anser handikapputredningen att medelsåtgången för ifrågavarande verksamhet för det första budgetåret bör beräknas till 2 milj. kr. Beloppet skulle - för att göra ett par räkneexempel - räcka till bostadsanpassningsåtgärder i nära 700 fall om genomsnittskostnaden vore 3 000 kr och i 1 000 fall om genomsnittskostnaden vore 2 000 kr. Handikapputredningen förutsätter att bostadsstyrelsen fortlöpande följer och bedömer verksamheten och i sina årliga anslagsframställningar, till vägledning för den fortsatta beräkningen av medelsbehovet, redovisar i vilken omfattning och för vilka ändamål bostadsanpassningsbidrag har sökts och beviljats för nu aktuella grupper handikappade.

7.3 Sammanfattning av

kostnadsberäkningen

Ett genomförande av förslaget om ökad möjlighet att bevilja bostadsanpassningsbidrag med större belopp än 15 000 kr beräknas kosta 0,5 milj. kr om året. För bidrag för personer som genom den föreslagSOU 1972:30

na vidgningen av den berättigade kretsen kan komma i åtnjutande av stödformen bör beräknas 2 milj. kr. Den totala kostnaden kan således uppskattas till 2,5 milj. kr om året.

8 Sammanfattning av förslagen

Handikapputredningen redovisar i betänkandet sina överväganden och förslag angående bl. a. ändring av gällande regler för invalidbostadsbidrag. Invalidbostadsbidraget, som infördes år 1959, är ett statligt stöd för finansiering av åtgärder för anpassning av bostäder till behoven hos personer med vissa handikapp. Bidrag kan utgå för personer som för sin förflyttning är beroende av rullstol eller käppar, för personer med starkt nedsatt synförmåga samt för personer med starkt nedsatt förmåga att använda armarna eller som saknar armar. Bidrag får beviljas med högst 15 000 kr per lägenhet. Maximibeloppet kan dock få överskridas för installation av lyftanordning. Sedan stödformens tillkomst t. o. m. budgetåret 1970/71 har beviljats invalidbostadsbidrag för anpassning av drygt 9 500 lägenheter. Verksamheten har år från år ökat i omfattning och under budgetåret 1970/71 utgick bidrag för nära 2 400 lägenheter. Statens utgifter för invalidbostadsbidrag utgjorde från bidragets införande t. o. m. budgetåret 1970/71 ca 80 milj. kr, därav 21,6 milj. kr under budgetåret 1970/71. Handikapputredningen framhåller i betänkandet att också andra handikappade än den f. n. berättigade personkretsen behöver tillgång till invalidbostadsbidrag. Vidare anför utredningen att det i en del fall är befogat att medge större bidrag än gällande maximibelopp om 1 5 000 kr. SOU 1972:30

Handikapputredningens förslag sammanfattningsvis följande.

innebär

1. Benämningen invalidbostadsbidrag bör ändras till bostadsanpassningsbidrag och bestämmelserna om bidraget bör utgöra en särskild kungörelse. 2. Tillämpningsområdet för bidraget bör vidgas så att detta får anlitas för finansiering av bostadsanpassningsåtgärder utan begränsning i fråga om handikappets art. 3. Bidragets maximibelopp, 15 000 kr, bör få överskridas om det finns särskilda skäl att bevilja bidrag för finansiering av bostadsanpassningsåtgärder till en högre kostnad. 4. Bostadsstyrelsen och statens planverk bör i samråd utarbeta normer för bostäder åt handikappade samt bringa dessa normer till kännedom för länsbostadsnämnderna, kommunerna, bostadsbyggnadsföretagen, handikapporganisationerna och övriga intressenter. 5. Kostnaderna i anledning av de föreslagna ändringarna av bidragsreglerna kan beräknas till 2,5 milj. kr per år.

Zusammenfassung in deutscher Sprache

1 Die fruheren

Vorschläge

Das von der schwedischen Regierung berufene Komitee fur Fragen in Zusammenhang mit Behinderten (handikapputredningen = HKU) legt hiermit sein ftinftes Gutachten vor. In dem ersten Gutachten „Die Gemeinden und die soziale Betreuung" wurde ein Gesetz vorgeschlagen, welches die Gemeinden verpflichtet, sich iiber die Situation jedes einzelnen Menschen, der sich in der Gemeinde aufhält, und dessen Bediirfnisse zu unterrichten, und auch Sorge dafiir zu trägen, dass diese Bediirfnisse in jeder Hinsicht völlig befriedigt werden. HKU hat fiir diese Tätigkeit den Ausdruck „aktive, aufsuchende Sozialbetreuung" geschaffen. Das zweite Gutachten ,,Bessere Hilfsmittel fiir Behinderte" enthielt Vorschläge erweiterter Möglichkeiten fiir Behinderte jede Art Hilfsmittel — auch fiir das tägliche Leben, z. B. Waschmaschinen und Geschirrsptilmaschinen — kostenfrei zu bekommen. Ausserdem wurde die Schaffung eines technischen Expertorgans (das Handikapinstitut) auf dem Gebiet der Hilfsmittel, u. a. fiir qualifizierte Beurteilung und fiir Koordination der Forschung und der Entwicklungsarbeit, vorgeschlagen. In dem dritten Gutachten ,,Bessere Ausbildung fiir Behinderte" wurden verschiedene Massnahmen vorgeschlagen, um die Stu40

dien der Behinderten in den gymnasialen Schulformen, d. h. in den theoretischen Ausbildungszweigen Gymnasium und Fachschule, gleichwie in der gewerblichen Berufsausbildung, in der Volkshochschule und an den Hochschulen und Universitäten zu erleichtern. Zu diesem Zweck schlug HKU u. a. das Einrichten eines „Pflegedienstes" vor, was bedeutet, dass Schwerbehinderte alle die persönliche Hilfe fiir das tägliche Leben erhalten, die fiir ihre Studien notwendig ist. Das vierte Gutachten des HKU behandelt zwei Hauptfragen, nämlich teils die Frage der Reisemöglichkeiten der Behinderten, teils die Frage vertiefter Zusammenarbeit zwischen den Behörden des Staates, der Provinzen sowie der Gemeinden und den verschiedenen Verbänden der Behinderten, welche in Schweden oftmals ,,die Handikapbewegung" genannt werden. In der ersterwähnten Hinsicht wurde die Einrichtung eines effektiven Fahrdienstes vorgeschlagen, der den Behinderten die Möglichkeit geben soil in jedem Ort iiber ganz Schweden zu reisen wie andere mit den allgemeinen Verkehrsmitteln fahren können. Betreffs der Zusammenarbeit zwischen der Gesellschaft und den Handikapverbänden schlug HKU vor, das jede Gemeinde einen Handikaprat mit Vertretern der örtlichen Behörden sowie Vertretern der genannten Verbände zu berufen hatte. Auch in den Provinzen soil es laut SOU 1972:30

des Vorschlages entsprechende Räte geben. Schliesslich wurde eine gewisse Umbildung des im Jahre 1965 eingerichteten staatlichen Handikaprates vorgeschlagen, um dadurch die Zusammenarbeit zwischen den zentralen staatlichen Behörden und den Handikapverbänden zu verstärken. Die Frage des Fahrdienstes ist von der Regierung noch nicht vollständig behandelt. Im Ubrigen sind sämtliche die erwähnten Vorschläge des HKU von Regierung und Reichstag angenommen worden. Sie sind bereits in Kraft getreten.

2 Bessere Wohnungen fur

Behinderte

In dem vorliegenden, fiinften Gutachten schlägt HKU vor, eine Erweiterung der Möglichkeit die Kosten flir die Anpassung von Wohnungen an die besonderen BedUrfnisse der Behinderten mit dem sogenannten Wohnungsanpassungszuschuss zu finanzieren. HKU betont, dass die Massnahmen der Gesellschaft in Hinsicht auf Behinderte auf allén Gebieten eingesetzt werden. Ihr gemeinsamer Zweck ist es alle Gebiete des täglichen Lebens flir Behinderte zugänglich zu machen. Dieser Grundsatz der Zugänglichkeit, öder der Normalisierung, bezieht sich sowohl auf die physikalischen Umweltbedingungen als auch auf die verschiedenen Aktivitäten in der modemen Gesellschaft. Die soziale Betreuung — im weitesten Sinne dieses Begriffes - känn hinsichtlich Behinderter auch so ausgedriickt werden, dass die Anordnungen das Ziel haben, es den Behinderten zu ermöglichen wie alle andere leben zu können. Eine gute und den besonderen individuellen Bediirfnissen des Behinderten zweckmässig angepasste Wohnung ist eine grundlegende Voraussetzung dafiir, unabhängig sein zu können. Durch das allgemeine wohnungspolitische Programm der Regierung, welches das Ziel hat, allén Menschen gesunde, gut geplante, geräumige und gut ausgerlistete Wohnungen zur VerfUgung zu stellen, steigt fortlaufend der WohnungsSOU 1972:30

standard fUr alle. Neugebaute Wohnungen sind auch in höherem Masse als ältere flir Behinderte geeignet. Dieses ermöglicht Behinderten Angehörige und Freunde zu besuchen, was wichtig ist um Isolierung entgegenzuwirken. Der Umfang der allgemeinen staatlichen Wohnungsfinanzierung hat zur Zeit 21 Milliarden schwedische Kronen (etwa 14 Milliarden DM) erreicht. In älteren Wohnungen ist es oftmals nötig verschiedene Anpassungsmassnahmen zu treffen um die BedUrfnisse Behinderter zu befriedigen. Fur Schwerbehinderte können derartige Vorkehrungen auch in modemen Komfortwohnungen, die gemäss dem Grundsatz der Normalisierung mit höhem Grad von Zugänglichkeit gebaut worden sind, notwendig sein, um den Behinderten eine hinsichtlich des Handikaps zweckmässige und gute Wohnung zu geben. Im Jahre 1959 wurde ein System eingefiihrt, nach welchem der Staat die Kosten flir Anpassungsmassnahmen in Wohnungen der Behinderten trägt. Mit diesem System können solche Massnahmen flir gewisse Körperbehinderte, nämlich teils Personen die flir ihre Fortbewegung von Rollstuhl öder Stocken abhängig sind, teils Personen ohne Arme öder mit herabgesetzter Fähigkeit die Arme zu benutzen, wie auch flir blinde und schwer sehbehinderte Personen finanziert werden. Unter den Vorkehrungen verschiedener Art fUr deren Finanzierung der staatliche Wohnungsanpassungszuschuss flir Behinderte eingesetzt werden känn, sind Spezialeinrichtungen in Badezimmern, Toiletten und in Kiichen am gewöhnlichsten. Im Badezimmer känn es sich dabei u. a. um eine den besonderen Bediirfnissen des Behinderten angepasste Badewanne öder um einen Klosettstuhl mit automatischem Splilsystem flir armbeschädigte Personen handeln. In der Kiiche känn es sich z. B. um einen Kochherd mit getrenntem Ofen handeln, um Personen im Rollstuhl geniigend Platz zu bereiten öder um Änderungen der Höhe der Arbeitsbänke und der KUchenschränke. FUr Blinde känn der Gasherd gegen einen elektrischen Herd 41

umgetauscht werden. Mit Inanspruchnahme des Zuschusses können Wände umgestellt öder andere bauliche Arbeiten ausgeftihrt werden um der Wohnung in Anbetracht der individuellen Bedtirfnisse des Behinderten eine zweckmassige Planlösung zu geben. Es ist auch möglich die Wohnung zu vergrössern wenn sie flir den Behinderten nicht gross genug ist. In Häusern mit zwei öder mehreren Stockwerken, auch in Villen, können Aufziige installiert werden. Um den Niveauunterschied zwischen dem BUrgersteig und dem Eingang eines Hauses zu UberbrUcken känn eine Hebebiihne flir Rollstiihle bekostet werden. FUr die Kosten der Anpassungsmassnahmen känn als Wohnungsanpassungszuschuss ein Betrag von höchstens 15 000 Kronen (etwa 10 000 DM) bewilligt werden. FUr Finanzierung von Aufzligen besteht diese Betragsgrenze aber nicht. Seit EinfUhrung des Wohnungsanpassungszuschusses flir Behinderte sind etwa 10 000 Wohnungen den individuellen Bediirfnissen Behinderter angepasst worden. Von Jahr zu Jahr hat sich die Anzahl dieser Wohnungen erhöht. Vom 1. Juli 1970 bis zum 30. Juni 1971 wurden Anpassungsmassnahmen in mehr als 2 000 Wohnungen mit Finanzierung durch den Zuschuss vorgenommen. Im Durchschnitt belief sich der Betrag flir jede Wohnung auf gute 9 000 Kronen (etwa 6 000 DM). Die Gesamtkosten des Staates flir diese Zwecke betrugen fast 22 Millionen Kronen (etwa 14 Millionen DM). HKU stellt in dem jetzt vorliegenden Gutachten fest, dass auch andere Behinderte als diejenigen die im Augenblick berechtigt sind einen Wohnungsanpassungszuschuss zu erhalten, d. h. gewisse Gehbehinderte, Armbeschädigte und Sehbehinderte, verschiedene Anpassungsmassnahmen flir ihre Wohnungen brauchen. Als Beispiele werden Personen mit ausgesprochenen Bewegungsschwierigkeiten infolge herabgesetzter Herz- öder Lungenfunktion öder sonst geschwächter Körperfunktion, Zwerge, Personen mit epileptischen öder anderen Anfallen, die Bewusst42

losigkeit verursachen können, Personen mit Allergie (Ueberempfindlichkeit), Personen mit geistiger Behinderung und Personen mit anderweitigem psychischem Handikap erwähnt. HKU schlägt vor, dass die Anwendbarkeit des Wohnungsanpassungszuschusses erweitert wird, damit Wohnungen den individuellen Bediirfnissen der Behinderten angepasst werden können ohne Begrenzung hinsichtlich der Art der Behinderung. Die Anpassungsmassnahmen, die laut HKU in Betracht kommen, sind beispielsweise die Ausstattung mit besonderen Wasserhähnen, Tapeten und Fussbodenbelag, die keine allergischen Beschwerden verursachen. Es handelt sich auch um Anordnungen zur Verhinderung von Körperverletzungen wenn ein Epileptiker gegen Wasserhähne öder scharfe Ecken im Badezimmer stUrzt. Installation eines Aufzuges öder einer Hebebtlhne in einer Villa flir einen schwer Herzkranken öder Isolierung eines Zimmers, damit ein geistig Behinderter nicht stört öder gestört wird, diirfte auch in Frage kommen können. Weiterhin wird von HKU vorgeschlagen, dass die jetzige Möglichkeit höheren Zuschuss als 15 000 Kronen im Falle von Installation eines Aufzuges öder einer Hebebiihne zu bewilligen, auf jede Art Wohnungsanpassungsmassnahme ausgestreckt wird. HKU berechnet die jährlichen Kosten flir die Durchfiihrung der erwähnten Vorschläge auf 2,5 Millionen Kronen (etwa 1,6 Millionen DM).

SOU 1972:30

Summary in English

1 Previous Proposals The Royal Commission on Handicapped Persons presents herewith its fifth report. The first report, The Municipalities and Social Care, proposed an Act obligating the municipalities to inform themselves concerning the needs of each individual citizen, and to see to it that these needs are met. For such activities the HKU created the expression "active, case-seeking social care". The second report, Better Aids for Handicapped Persons, suggested improved opportunities for handicapped persons to obtain all kinds of aids free of charge, included those needed for daily living activities, e. g. washing and dish-washing machines. Also proposed was the creation of an expert technical unit (the Institute for Handicapped) in the aids sector mainly for the testing and assessment of aids, and the coordination of research and development. The third report, Better Education for the Handicapped, proposed various measures to facilitate studies by handicapped persons at the secondary school level i. e. at the more theoretical secondary schools or technical schools, at vocational schools, at people's high schools, and at universities. To this end, HKU proposed among other things the creation of a personal attendance service, which offers all severely handicapped persons all the personal assistance they required SOU 1972:30

in order to pursue their studies. In the fourth report, HKU dealt with two main questions, namely travel facilities for the handicapped, and the question of extended collaboration between Government, County Councils and Municipal authorities and the various organisations of handicapped persons (often jointly referred to in Sweden as the "Handicap Movement"). In respect of the first question the creation of an efficient municipal transport service was proposed in order to enable handicapped persons all over Sweden to travel in the same way as other people can travel with common carriers. Regarding the cooperation between society and the organisations of handicapped persons HKU proposed that each municipality should set up a Council for the Handicapped with representatives from the local authorities as well as from the abovementioned organisations. Also within the County Council districts there should according to the report be set up corresponding councils. Finally the report suggested certain changes in the organisation of the National Council for the Handicapped which was set up in 1965. These changes aimed at strengthening the cooperation between the Government authorities and the organisations of the handicapped. The Government has not yet taken a final decision concerning the proposals regarding transport service. All other HKU proposals have been adopted by 43

Government and Parliament. They are already in force.

2 Better housing for the Handicapped In the present fifth report HKU makes proposals regarding extended possibilities to finance the adjustment of dwellings to the special requirements of handicapped persons through so-called Housing Adjustment Allowances. HKU stresses that society's measures to the benefit of the handicapped should cover all fields. The common aim is to give the handicapped persons access to all activities of daily life. This principle of access or of normalisation applies not only to the physical environment but also to the different activities in modern society. The social care - in its widest sense - can as far as the handicapped persons are concerned be expressed as aiming at enabling the handicapped persons to lead the same life as everybody else. A good place to live in, adjusted to the particular individual needs of the handicapped person is a basic condition for independance. The housing standard is continuously rising for everybody through the general governmental housing policy which aims at providing everybody with healthy, well-planned, spacy and well equipped dwellings. Newly built dwellings are to a greater extent than older ones adapted to the needs of the handicapped. This makes it possible for the handicapped to visit relatives and friends which is important in order to offset isolation. The size of the general governmental financing of housing construction has at present reached 21 000 million Sw. crowns (more than 4 300 million US $). In older dwellings it is often necessary to make different adjustments in order to satisfy the needs of handicapped persons. In order to get good housing suitable to their particular handicaps severely handicapped persons might need adjustments done also to modern comfortable dwellings, which have been constructed with a high extent of access. 44

According to a system adopted in 1959 the Government bears the costs for adjustment made to dwellings of handicapped persons. Thanks to this system such adjustments can be financed for certain orthopedically handicapped, namely persons needing a wheel-chair or sticks in order to move and persons without arms or with limited possibilities to use their arms as well as for blind persons or persons with severe defects of vision. Among the different adjustment measures for which the financing through the governmental housing adjustment allowances can be used the most common are special fittings for bath-rooms, lavatories and kitchens. As regards the bath-room it might among other things concern a bathtub adapted to the special needs of a handicapped person or a WC with automatic rinsing system for persons with arm defects. As regards the kitchens it might concern a stove with separate oven in order to make sufficient space for persons in wheel-chairs or changes in height of a workbench or a kitchen cupboard. For blind persons a gas stove can be changed to an electric one. With these allowances walls can be moved or similar construction work can be done in order to give the dwelling a disposition suited to the individual needs of the handicapped person concerned. It is also possible to enlarge the dwelling unit when it is not big enough. In houses of two or more floors — also one-family houses — lifts can be installed. In order to level down the difference of height between the pavement and the entrance to a house a lifting board for wheel-chairs can be financed. To cover the costs of adjustment measures an amount of maximum 15 000 Sw. crowns (somewhat more than 3 000 US $) can be granted. As regards the financing of lifts this limit does not apply. Since the introduction of the housing adjustment allowances for handicapped persons around 10 000 dwelling units have been adapted to the individual needs of handicapped persons. The number of these dwellings has increased year by year. SOU 1972:30

From 1 July 1970 to 30 June 1971 adjustment measures financed by the allowances were undertaken in more than 2 000 dwelling units. The average allowance amounted to some 9 000 Sw. crowns (around 1 900 US $). The total costs of the Government for these allowances reached almost 22 million Sw. crowns (around 4,5 million US $). In the present report HKU stresses that also other categories of handicapped persons than those at present entitled to housing adjustment allowances - i. e. certain orthopedically handicapped persons, persons with arm injuries or defective vision — need various adjustments made to there dwellings. The following categories of handicapped persons are mentioned as examples, persons with pronounced difficulties to move as a result of reduced heart- or lungfunctions, dwarfs, persons with epileptic or similar attacks, which might cause unconsciousness, persons with allergies, persons with mental or certain psychical handicaps.

implementation of these proposals to 2,5 million Sw. crowns (0,5 million US $).

HKU suggests the use of housing adjustment allowances be extended in a way as to make possible the adjustment of dwellings to the individual needs of handicapped persons without limitations to the type of handicap. Adjustment measures which according to HKU would be appropriate are e. g. provision of special water-taps or wallpapers and flooring material not causing allergic inconveniences. It could also concern arrangements preventing injuries when an epileptic person falls against water-taps or sharp edges in his bath-room. The installment of a lift or a lifting board in a house for a person with a severe heart disease could also be needed as well as the soundproofing of a room in order to prevent that a mentally handicapped person is not disturbed or does not disturb. Furthermore HKU suggests, that the present possibility of granting higher allowances than 15 000 Sw. crowns for lifts or lifting boards should be extended to any kind of housing adjustment measures. HKU estimates the yearly costs of the 45

Sakregister

abscens 32 aktiv uppsökande verksamhet 18, 19, 23, 28, 31 allergi (överkänslighet) 7, 8, 9, 32, 36 allmänheten 25 altan 33 anbudsförfarande 34 ansökan om bidrag 15, 30 anvisningar, bostadsstyrelsens 11 arbetsbänk 23 arbetshöjd 13, 23, 32 arbetslokal 25 arbetsterapeut 33, 34 armprotes 22 armskadad 7, 8, 9, 12, 22, 26, 31, 36 armstöd 14 automatisk dörröppnare 32 automatisk garageportöppnare 13, 15 avfallskvarn 14 avgift för bostadsrätt 12 avkoppling 9 avlopp 13, 33 avskrift 17 avslag 16, 17, 2 1 , 2 2 , 3 1 avslag delvis 16, 22 avslagsskäl 16, 17,22,31 back 14 badkar 14 badrum 8, 13, 14, 2 1 , 2 3 , 3 3 , 3 7 barn 22 bastubad 33 befintligt bostadsbestånd 1 3 , 2 1 , 2 6 , 2 7 , 3 2 benprotes 22 besiktning 15 besiktningsintyg 16 beslut om bidrag 15, 16, 30 besvär 16, 17 bidragsberättigande åtgärder 13, 32 bidragstagare 12, 16, 31 bländare 14 46

blind 10, 12, 31 borgen 16 bostadslån 33 bostadsproducenterna 23, 28, 29 bostadsrätt 12, 13, 30 bostadsstyrelsen 7 , 9 , 11, 15, 16, 17, 1 8 , 2 5 , 2 7 , 2 8 , 3 0 , 3 1 , 36, 37 byggnadsstadgan, 42 a §; 25, 28 bänkskydd 14 bänkskåp 14 bänkspis 14 Bättre hjälpmedel för handikappade (SOU 1967:60) 27 Bättre utbildning för handikappade (SOU 1969:35) 35 chondrodystrophia foetalis 32 civilutskottet 9 closomat 21 coma 32 cystisk fibros 32, 33 delgivning 17 dialysbehandling 32, 33 dimtält 32, 33 distriktssköterska 33, 34 dubbelboende 9 dusch 13, 14 dvärgväxt 9, 32, 36 dörr 14, 23 dörröppnare 21, 32 elektrisk lyftanordning 8 elevhem 35 elkontakt 15 elspis 33 enfamiljshus 20 entré 13,21, 25 epilepsi 9, 32, 36 extra lägenhetsutrymme 12, 13, 21, 32, 33, 37 SOU

1972:30

familjesituation 22 fasad tröskel 14 fastighetsägare 12 flerfamiljshus 14, 20, 21, 25, 26, 28, 32, 33 flyttning 12, 34 Fokus, stiftelsen 23, 27, 35 fritidsboende 9 funktionsträning 33 fysikalisk terapi 33 fäste 14 förbättringslån 9, 13, 25, 26, 33 föreskrifter om utförande 15, 30, 31 förflyttning 10, 1 3 , 2 6 , 3 2 förflyttningsväg 25 förhöjd klosettstol 14 förmedlingsorgan 11, 12, 15, 16, 17, 30, 31, 34 förskott 16, 30,31 förvaltningslagen (1971:290) 17,31 föräldrar 22

huvudskrift 17 hydraulisk lyftanordning 8, 12, 15 hygien 26, 32 hylla 14, 15 hyra 12, 28,33 hyresavtal 12 hyresgäst 11,13 hyresrätt 12 hårdgöring av mark 1 3 , 2 1 , 3 3

garage 33 garageportöppnare 13, 15 garderob 15 gejder 14 glesbygd 26, 28 glidskena 14 God bostad 25 god bostadsstandard 12, 13, 30, 32 golvbeläggning 21, 37 grundläggande bostadsfunktioner 26, 32 gränsdragningsproblem 26 gummibeklädnad 14 gummitröskel 14 gymnastik 33 gång 13 gårdsplan 13

karusellskåp 14 KBH (kommunalt bostadstillägg för handikappade) 33 KBT (kommunalt bostadstillägg) 33 kedjehus 20 KHR (kommunalt handikappråd) 28 klosettstol 1 4 , 2 1 , 3 2 , 3 3 kommun 11, 13, 16, 23, 24, 26, 28, 29, 30, 31, 32,34 kommunallagen 12 kommunal socialvård 28, 34 kommunalt bostadstillägg (KBT) 33 kommunalt bostadstillägg för handikappade (KBH) 33 kommunalt handikappråd (KHR) 28 kommunfullmäktige 12 kommunikationsutrymme 13, 14, 33 kommunstyrelse 11,30 konferens 29 kontrakt 13 kontroll 16, 31 kostnadsjämförelse 34 kostnadskrävande åtgärder 34 kran 15, 32,37 kryddskåp 14 kungörelse om bostadsanpassningsbidrag 26, 30 kvalificerat behov 19, 27, 36 kvalitetskrav 13, 32 kylskåp 32 källare 13 käppinvalid 8,9, 12,22, 26,31 kök 8, 13, 14,21, 33 köksbänk 14

halkfri golvbeläggning 21 hand 22 handdukshängare 14 handikappbegreppet 8, 12, 22, 31, 33 handikapporganisationerna 23, 28, 29 Handikapporganisationernas centralkommitté (HCK) 24 handledare 14 handläggning av ärende 31 handstöd 14 handtag 14, 32 HCK (Handikapporganisationernas centralkommitté') 24 hiss 8, 14, 15, 21,25, 26,34 hissdörr 14 hisskorg 14 hjälpmedel för handikappade 8, 26, 28 hjälpmedelscentral 28, 34 hotell 9 HSB:s bostadsriksdag 24 HSB:s riksförbund 23 SOU

1972:30

inbyggnadsugn 14 information 24, 27, 29 Ingemundskolan 35 inrikesdepartementet 17 institution 25 integration 7 isoleringsmaterial 7, 32, 37 jalusi 14

laddning av rullstolsbatterier 33 laga mat 26, 32 lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande 11,31

landsting (sjukvårdshuvudman) 26, 28, 32 ledstång 13 ledsyn 10, 12, 31 LHR (länshandikappråd) 29 lina 14 linneskåp 15 lyftanordning 8, 15, 21, 26, 27, 33, 34, 37 lyftapparat 14 lyfthandtag 14 lyftplatta 15, 34 låda 14 lån 15 lånebeslut 15 läkarintyg 13, 33, 34 länsbostadsnämnd 11, 15, 16, 17, 28, 29, 30, 31 länshandikappråd (LHR) 29 löpande underhåll 32 markplan 13 maximibelopp 10, 20, 23, 26, 27, 34 medianbelopp 21 medicinsk prövning 27, 28, 34 medvetslöshet 32 mellanplan 14 metall 7, 32 miljö 32 mottagningsbevis 17 motvikt 14 målarfärg 7 nedsatt hjärtfunktion 32, 36 nedsatt lungfunktion 32, 36 nedsatt orienteringsförmåga 25 nedsatt rörelseförmåga 25 nedsatt synförmåga 7, 9, 12, 26, 31 nivåutjämning 21 njursjuk 32, 33 norm 27,28 normalisering 7 nybyggnad 8, 20, 2 1 , 2 6 , 3 4 nyproduktion 13, 32 närmiljö 24 oljeeldning 13 ombyggnad 8, 9, 14, 20, 21, 26 omdisposition 1 3 , 2 1 , 3 3 , 3 4 , 3 7 pall 14 partiellt avslag 16, 22 planeringsstadium 23, 28 preliminärt lånebeslut 15 psykiskt handikapp 7, 8, 32, 36 psykiskt utvecklingsstörd 7, 8, 32, 36 radhus 20 ramp 13, 14, 21, 33,34 reglerbarhet 14 rehabilitering 33 rekommenderad försändelse 17 48

rekreation 9 residensstad 11 rullstolsinvalid 8, 9, 12, 22, 26, 31 räcke 13 räntelån 11 räntelånekungörelsen 8, 9, 10, 11, 21, 22, 26, 31, 32,34 rörelsehindrad 8, 9, 11, 12, 22, 23, 26, 31, 32, 36 SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsföretag) 23, 24 samhällsmiljö 23, 25 samlad social och medicinsk prövning 27, 28, 34 service 23, 24 servicehus 33, 35 servicelägenhet 27, 35 simbassäng 33 sittbräde 14 sittplats 14 sjukgymnast 33, 34 sjukvårdsbehov 2 6 , 3 1 , 3 3 sjukvårdshuvudman (landsting) 26, 28, 32 skjutdörr 14 skåp 14, 15 skälig kostnad 30, 34 slutligt lånebeslut 15 små ekonomiska förhållanden 28 småhus 13, 20, 21, 25, 26, 28, 32, 33, 34 Socialdemokratiska kvinnoförbundet 24 social hemhjälp 1 3 , 2 6 , 2 8 , 3 2 , 3 3 socialhjälpslagen 31 socialpolitiska kommittén 18 social prövning 27, 28, 34 socialtjänst 28, 29 soplucka 14 sova 26, 32 sovrum 13 spis 14, 23, 32, 33 spolsystem 21 standardhöjning 13, 22, 25, 32, 33 statens planverk 28 statistik, bostadsstyrelsens 18 statligt lån 15, 16, 32 statsmedel 11, 30 statsutskottet 8 Stiftelsen Fokus 23, 27, 35 strykbräda 15 stuga 9 stång 15 städskåp 15 stödhandtag 14, 32 SVCR (Svenska centralkommittén för rehabilitering) 15 Svenska byggnadsentreprenörföreningen 23 Svenska centralkommittén för rehabilitering (SVCR) 15 Svenska kommunförbundet 33 Svenska riksbyggen 23 SOU

1972:30

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) 23, 24 svårt handikappad 27, 33, 37 svårt rörelsehindrad 19, 23, 27, 35 synskadad 9, 11, 22, 23,26, 36 säkerhet 16, 31 särskilda skäl 27, 30, 34 särskild inredning 12, 32

äldre bostäder 8, 25 äta 26, 32 överbågsöppnare 15 överkänslighet (allergi) 7, 8, 9, 32, 36 överskåp 14 övervåning 13, 34

tak 14 talan mot beslut 16,17 tapet 32, 37 termostatreglerad bländare 14 tillbyggnad 33, 34 tillgänglighetsprincipen 25 tillämpningsföreskrifter, bostadsstyrelsens 11, 17, 31 tjänstebostad 12 toalettrum 21, 33 torp 9 trafikolycksfall 35 trappa 25 trapphus 13 tröskel 14 tvåfamiljshus 20 tvåplanshus 34 tvättställ 32 tätortskommun 28 ugn 14,32 uppdraget 7 upplåtelse av bostad 13 uppställningsplats för rullstolar 33 utbetalning 15, 16, 30, 31 utdragsskiva 14 uthyrning i andra hand 13 vanlig skrift 10, 12, 31 varaktighet 13, 31, 34 vardagsrum 13 vattenkran 15, 32 vatten och avlopp 13,33 vedspis 33 vila 9, 26, 32 villa 20 vinterbidrag 11 vred 14, 15 vårdpersonal 13, 33 vägg 32 wc 14, 21, 32, 33 yta 12, 1 3 , 2 1 , 3 2 , 33, 37 ålder 22 återbetalning av förskott 16, 30 ägare av bostadshus 12,30 SOU 1 9 7 2 : 3 0

Statens offentliga utredningar 1972 Kronologisk förteckning

1 . Ämbetsansvaret I I . J u . 2. Svensk möbelindustri. I. 3. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö. 4 . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR (Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam I I . Beskrivning och analys. U. 8. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. 10. Godsbefordran till sjöss. J u . 1 1 . Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. J u . 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del. 2. J u . 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. J u . 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) J u . 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. J u . 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. J u . 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. J u . 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet II. J u . 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. J u . 29. Utkommer senare. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In.

50 SOU 1972: 30

Statens offentliga utredningar 1972 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ämbetsansvaret I I . [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform» Nyriksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Vägfraktavtalet I I . [24] Konsumentköplag. [ 2 8 ]

Försvarsdepartementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4]

Socialdepartementet 1968 års barnstugeutredning. 1 . Förskolan 1 . [26] 2. Förskolan 2. [27]

Kommunikationsdepartementet CKR (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [ 2 1 ]

Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. [11]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. [8] 4 . Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. [20] Högre utbildning - regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. [23]

Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30]

Industridepartementet Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1972: 30

ISBN 91-38-00212-4

i'Allmanna Förlaget

WIKINGLIT.O72.66I