Ökat stöd till barnfamiljer : promemoria

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

JOto STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:36 Socialdepartementet

ÖKAT STÖD TILL BARNFAMILJER PROMEMORIA AVGIVEN AV FAMILJEBEREDNINGEN

Stockholm 1964

D

''

^^°

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning

1. I n d e x l i n . Del I. K l h l s t r ö m . 96 s. F i . 2. I n d e x l i n . Del I I . K i h l s t r ö m . 526 s. F l . 3. K o n s u n t i o n s m ö n s t e r p å b o s t a d s m a r k n a d e n . Esselte 212 s. I . 4. Effekt.vare k o n s u m e n t u p p l y s n i n g . Esselte. 111 s. H . 5. B ä t t r e å l d r i n g s v å r d . Esselte. 121 s. S. 6. A l k o h d r e k l a m e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 278 s. Fl. 7. Staten: s k o g a r och s k o g s i n d u s t r i e r . S v e n s k a R e p r o c u k t i o n s A B . 144 s. F i . 8. K a p i t a u t v e c k l i n g e n i d e t s v e n s k a l a n t b r u k e t . Esselte 88 s. J o . 9. A r b e t s i d s f ö r k o r t n i n g e n s v e r k n i n g a r . Esselte. 216 s. i. 10. F ö r e t a ; s i n t e c k n i n g . T i d e n - B a r n ä n g e n T r y c k e r i e r A B . 14! s. J u . 11. Älgfrå;an. N o r s t e d t & S ö n e r . 188 s. J o . 12. V e t e r i i ä r m e d i c i n s k f o r s k n i n g o c h u n d e r v i s n i n g . Del II. Esselte. 302 s. J o . 13. Religionsfrihet. A B "Wilhelmssons B o k t r y c k e r i . X X V I I + 594 s. E. 14. Svensk n a m n b o k 1964. A B E G J o h a n s s o n s B o k t r y c k e i , K a r l s h a m n . 227 s. J u . 15. U t l å t a i d e a v J u r i s t k o m m i s s i o n e n i W e n n e r s t r ö m a l f ä r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 117 s. J u . 16. Historisk ö v e r s i k t . K y r k o b e g r e p p . A l m q v i s t & W i k s e l s B o k t r y c k e r i A B , U p p s a l a . 324 s. E. 17. Rapport av p a r l a m e n t a r i s k a n ä m n d e n i W e n n e r s t r c m a f f ä r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 46 s. J u . 18. ö v e r s ä r t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n det EV E u r o p e i s k a atomenergigemenskapen (Euratim) o c h t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 187 s. I .

19. K o m m u n a l s k a t t e u t j ä m n i n g . K i h l s t r ö m . 419 s. F l . 20. K r i g s m a k t e n s f ö r b a n d s s j u k v å r d . Esselte. 222 s. Fö. 21. B i l s k r o t n i n g . Esselte. 75 s. K. 22. F ö r b u d m o t u t f ö r s e l a v k u l t u r f ö r e m å l . K i h l s t r ö m . 67 s. E. 23. K r o n h j o r t s r e s e r v a t m . m . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 109 s. J o . 24. B e h a n d l i n g s f o r s k n i n g v i d u n g d o m s v å r d s s k o l o r n a . Esselte. 279 s. S. 25. N y t t s k a t t e s y s t e m . Esselte. 827 s. F l . 26. Offentliga b y g g n a d e r 3. E k o n o m i s k t b y g g a n d e . Esselte. 103 s. K. 27. L a g o m f ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a n d e t . Esselte. 719 s. Ju. 28. B e r ä k n i n g a v p e n s i o n s r e s e r v i pensionsstiftelse. H o l m q v i s t s k r i v b y r å & k o n t o r s t r y c k e r i . 39 s. J u . 29. K o n c e r n b i d r a g m . m. E s s e l t e . 160 s. F i . 30. K r i s t e n d o m s u n d e r v i s n i n g e n . Esselte. 182 s. E. 31. S k a d e s t å n d II. Esselte. 170 + 62 s. J u . 32. F ö r t i d a t i l l t r ä d e , e x p r o p r i a t i o n s k o s t n a d m . m . M a r c u s . 118 s. J u . 33. ö v e r s ä t t n i n g a v v i k t i g a r e f ö l j d f ö r f a t t n i n g a r till fördragen angående Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemens k a p e n . M a r c u s . 521 s. H. 34. Ä k t e n s k a p s r ä t t I. F ö r f a t t n i n g s t e x t . M a r c u s . 96 s. J u . 35. Ä k t e n s k a p s r ä t t I I . Motiv. M a r c u s . 597 s. J u . 36. ö k a t stöd till b a r n f a m i l j e r . Esselte. 148 s. S.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n

Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1964:36 Socialdepartementet

ÖKAT STOD TILL BARNFAMILJER PROMEMORIA AVGIVEN AV FAMILJEBEREDNINGEN

ESSELTE AB STOCKHOLM 1964

Till

Konungen

Familjeberedningen — tillsatt av Kungl. Maj:t den 6 juni 1962 — har till huvuduppgift att kartlägga och analysera olika problem i anknytning till samhällets service för barnfamiljerna och inkomma med de förslag bered-

ningen med anledning härav finner påkallade. Vidare har Kungl. Maj :t till beredningen överlämnat ett antal riksdagsskrivelser för beaktande i de delar som inte faller inom ramen för vissa andra kommittéers utredningsuppdrag. Till beredningen har sålunda överlämnats bl. a. en skrivelse från 1962 års riksdag med anhållan om utredning rörande frågorna om samhällets ansvar för barnkostnaderna och om särskilda åtgärder för att förbättra barnfamiljernas ekonomiska ställning, samt rörande befolkningsfrågans olika aspekter. Vidare en skrivelse från 1963 års riksdag angående ekonomiskt stöd till hemarbetande mödrar med barn i förskoleåldern. Föreliggande promemoria, vilken härmed överlämnas, innehåller en sammanställning av vissa uppgifter ägnade att belysa den aktuella ekonomiska situationen för barnfamiljerna. Vidare lämnas en redogörelse för familjeberedningens överväganden i anledning härav och beredningens ståndpunkter till vissa ekonomiska stödåtgärder för familjer med barn. I bilaga redovisas resultaten från en intervjuundersökning avseende bl. a. attityderna till barnantal, barnbegränsning, barnkostnader och samhällets stödåtgärder för barnfamilj erna. Familjeberedningen h a r följande sammansättning: Statsrådet Ulla Lindström, ordförande, landstingsdirektören Gillis Albinsson, professorn Ragnar Bentzel, fru Barbro Bornedal, barnavårdsdirektören Karl-Erik Granath, professorn Georg Karlsson, kassörskan Maj-Lis Landberg, redaktören Kerstin Lundberg, bitr. skyddskonsulenten Linnea Nyman, byrådirektören Bertil Rehnberg, docenten Bertil Söderling samt fru Katarina Wilandh. P å grund av utlandsvistelse har ledamoten Bentzel inte kunnat deltaga i behandlingen av de frågor som avhandlas i denna promemoria. Stockholm i april 1964 Underdånigst Ulla

Lindström I Gustav

Jönsson

Innehåll

1. 1 2 3

Inledning Utredningsarbetet Familjestruktur och befolkningsutveckling Nuvarande familjestöd

7 7 9 11

1 2 3 4

Barnfamiljernas ekonomiska situation En tioårsperiod för barnfamiljerna Barnfamiljerna i 1960 års inkomststatistik Barnen och kvinnornas förvärvsarbete Barnkostnaderna

13 13 14 17 19

1 2 3 4

Familjeplanering — omfattning och motiv Intervjuundersökningen Barnbegränsningens omfattning Motiv för barnbegränsning Vad man anser om samhällets familjestöd

24 24 25 26 28

1 2 3 4 5

Familjeberedningens ståndpunkter Några allmänna aspekter på barnfamiljernas situation De allmänna barnbidragen Stöd till småbarnsfamiljer Ökat stöd till flerbarnsfamiljer Sammanfattning

30 30 32 36 41 44

2.

3.

4.

Bilaga 1 F A M I L J E P L A N E B I N G OCH B A B N K O S T N A D E B 1. 1 2 3 4

Planläggning och utförande Undersökningens syfte Population och urval Materialinsamling Bortfall

46 46 46 47 49

1 2 3

Tillförlitligheten hos data Slumpmässigt förekommande fel Fel som snedvrider resultaten Generalisering från stickprov till population

51 51 51 53

1 2 3

Förekomst av familjeplanering och metoder för barnbegränsning Förekomst av familjeplanering Metoder för barnbegränsning Sammanfattning

2.

3.

. . .

55 55 59 63

6 4. 1 2 3

ö n s k a t och planerat barnantal Önskat barnantal Planerat barnantal Sammanfattning

66 66 68 72

1 2 3 4

Orsaker till a t t man önskar respektive planerar ett visst b a r n a n t a l . . Allmänt om materialet Orsaker till a t t man önskar ett visst barnantal Orsaker till a t t man planerar ett visst barnantal Sammanfattning

73 73 74 80 87 89 89

3 Samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna Rangordning av stödåtgärderna Önskemål avseende en eventuell ökning av samhällets stöd till barnfamiljerna Sammanfattning

91 94

1 2 3 4

De uppfattade barnkostnaderna Allmänt om materialet Redovisning av totala barnkostnaderna Redovisning av barnkostnaderna fördelade på olika utgiftsposter Sammanfattning

96 96 97 99 102

5.

6. 1 2

7.

Appendix: Redogörelse för medelfelsberäkningar Litteraturförteckning

. . . .

103 108

Bilaga 2 INTERVJUFORMULÄR

1. I n l e d n i n g

1. 1 Utredningsarbetet Familj eberedningen, som närmast arbetar med sikte på att öka samhällets serviceåtgärder för barnfamiljerna, har — inte överraskande — funnit att mesta delen av den service, som underlättar arbetet med barnens fostran och vård, har ett nära samband med de ekonomiska betingelser, varunder barnfamiljerna lever. Det arbete, som inte modern själv uträttar för sin familj, måste köpas eller betalas för till utomstående. Priserna på daghemsvård och hemhjälp, bostadskomfort och »färdigköpt» blir — sammanvägda — av allt större betydelse för den enskilda familjen i valet mellan en större familjeinkomst genom båda makarnas förvärvsarbete eller en mindre kontantinkomst varjämte hustruns arbetskraft tillföres hemmet. Detta tydliga samband har föranlett familjeberedningen, sedan den under sitt första arbetsår penetrerat och ställt förslag i daghemsfrågan (Kungl. Maj :ts proposition nr G2: 1963) och beträffande den sociala hemhjälpen (PM om social hemhjälp, stencil 1963: 8), att upptaga även ett par undersökningar i avsikt att belysa barnfamiljernas ekonomiska läge. Eftersom den hemarbetande moderns arbetskraft utgör en betydande faktor i barnkostnaderna, har familjeberedningen inlett en undersökning av hem- och barnvårdnadsarbetets omfattning och tidsåtgång. Den beräknas bl. a. kunna ge visst underlag för en värdering av det barnavårdande arbetet i hemmet. Enbart att få fram en realistisk schablonvärdering av detta arbete k a n bli av värde för bedömningen av de sociala förmåner, ersättningar m. m. som anknytes till husmorsarbetet. Denna undersökning, som omfattar ett slumpmässigt urval hushåll med olika barnantal och utföres i samarbete med Statistiska centralbyrån, väntas bli färdig under sommaren 1964. Vidare h a r familjeberedningen företagit en intervjuundersökning om familjeplanering och barnkostnader för att tränga närmare in i sammanhanget mellan familjeekonomi och samhällsservice å ena sidan och å andra sidan motiven för det barnantal m a n önskar sig eller planerar i familjerna. Resultaten av denna senare undersökning, som utförts under hösten 1963, redovisas i det följande. Färska kunskaper om de svenska barnfamiljernas ekonomiska situation ger också 1960 års folkräkning. Familjeberedningen har bearbetat och sam^ manställt uppgifter ur folkräkningen, av intresse ur de synpunkter beredningen företräder. De återges nedan.

8 I sin diskussion av de material, som sålunda föreligger, har familjeberedningen även upptagit tankegångarna i ett antal riksdagsmotioner, som genom riksdagsskrivelser och Kungl. Maj :ts beslut överlämnats till beredningen för beaktande. I motion II: 22 till 1962 års riksdag hemställes om utredning av befolkningsfrågans olika aspekter i anledning av att födelsetalet i Sverige hör till de lägsta i världen. Motionärerna antar, att den standardsänkning som drabbar barnfamiljerna, särskilt flerbarnsfamiljerna, är en framträdande orsak till den svaga reproduktionsviljan. I motionerna I: 511 och II: 584 samma år hemställes om en utredning av samhällets ansvar för barnkostnaderna, varvid också försäkringsvägen borde prövas. Möjligheterna för småbarnsmödrar att få högre tilläggssjukpenning och tillgodoräkna sig pensionspoäng under vissa vårdnadsår önskas utredda. I motionerna 1: 652 och II: 805 till 1963 års riksdag ifrågasattes om inte direkt ekonomiskt stöd till kvinnor, som själva tar omvårdnaden om sina barn under de första levnadsåren, borde finnas som alternativ till daghem och annan institutionsvård som samhället ställer till förfogande. Motionärerna tänker sig »någon form av särskilt barnbidrag» och framhåller som motiv dels värdet av att modern själv har hand om vården under de första levnadsåren, dels att kvinnorna bör h a valfrihet mellan förvärvsarbete och att stanna hemma hos sina barn. Även i den allmänna mötes- och pressdebatten har under senare år vid sidan om krav på en generell och lika höjning av de allmänna barnbidragen förekommit önskemål om s. k. vårdbidrag till småbarnsmödrar och om differentierade barnbidrag för att stötta särskilt flerbarnsfamiljerna. Familj eberedningen har för sin del gjort en genomgång av dessa olika tankegångar och funderingar mot bakgrund av fakta ur beredningens eget undersökningsmaterial och för övrigt insamlade uppgifter. Den har därefter förutsättningslöst diskuterat olika möjligheter att förstärka familjestödet och de antagliga verkningarna av olika tillvägagångssätt. Beredningens överväganden har resulterat i ett antal principiella ståndpunkter till stödåtgärdernas inriktning. Skattefrågorna har lämnats därhän, då de j u behandlas av särskilda sakkunniga. Beredningen förordar inte heller några bestämda bidragsbelopp. Storleken av diskuterade bidrag sammanhänger med det statsfinansiella utrymme, som kan komma att stå till förfogande för ett ökat familjestöd, sedan allmänna skatteberedningen gjort den omfördelning av skattetrycket som ingår i dess uppdrag. Familjeberedningen har vidare uppehållit sig huvudsakligen vid »normalfamiljer» och lämnat utanför de familjekategorier, som är föremål för uppmärksamhet i annan ordning: ensamstående med barn och familjer med handikappade barn. Förslag om höjda bidragsförskott och barnpensioner samt nya vårdbidrag för handikappade barn har sålunda förelagts 1964 års riksdag. Familj eberedningen i sin t u r upptar i denna promemoria frågan om allmänna barnbidrag med påbyggnad av vårdbidrag och familjetillägg.

9 1. 2 Familjestruktur och befolkningsutveckling Barnfamiljernas situation bör ses mot bakgrund av nuvarande familjestruktur och befolkningsutvecklingen under de senaste decennierna. Här följer en kort beskrivning av denna bakgrund. Av tabell 1 framgår antalet familjer av olika typ enligt preliminära uppgifter från 1960 års folkräkning. Som familjeenhet räknas därvid en grupp om minst två personer, mantalsskrivna inom samma hushåll och bestående antingen av samboende äkta makar jämte eventuella hemmavarande barn under 16 år eller av en ogift, förut gift eller gift ej samboende person och dennes hemmavarande barn under 16 år. Till familjeenheten har hänförts samtliga hemmavarande barn under 16 år, inräknat adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn. Som vuxna räknas personer födda år 1944 eller tidigare. Det är alltså att märka, att familjeförhållandena belyses endast vad gäller antalet barn under 16 år, medan däremot t. ex. eventuell förekomst av äldre syskon i hushållet inte framgår av tabellen. Tabell 1. Familjer av olika typ den 1 november 1960 Personer

Familjer

/o

Vuxna män Antal

Vuxna S:a Barn under 16 år kvinnor vuxna Antal Antal /o /o

44,6 24,1 17,2 5,9 1,9 0,7

825 300 447 100 319 300 110 100 34 500 13 500

825 300 447 100 319 300 110 100 34 500 13 500

Familjetyp Antal

Gifta samboende makar med 0 barn under 16 år 825 300 1 » » 1 6 år 447 100 2 » » 1 6 år 319 300 3 » » 16 år 110 100 34 500 4 » » 1 6 år 13 500 5+ » » 16 år Summa Ensamstående vuxna med 1 barn under 16 år 2 » » 16 år 3 » » 16 år 4+ » » 16 år Summa

1 749 800

73 300 20 500 6 700 2 300 102 800

94,4 1 749 800 1 749 800

4,0 1,1 0,4 0,1 5,6

Vuxna personer ej ingående i familj: Gifta ej s a m b o e n d e . . . Ogifta Änklingar/Änkor Skilda Barn under 16 år ej ingående i f a m i l j . . . . Summa

Totalt Antal

447 100 638 700 330 200 138 100 73 700

1 650 600 25,2 1 341 200 35,9 1 277 300 18,6 550 400 7,8 207 100 4,1 100 700

61,2 1 627 800

91,6 5 127 300

28,8 15,6 11,2 3,9 1,2 0,5

8 000 2 000 600 200

65 300 18 500 6 100 2 100

1,3 0,4 0,1

73 300 41 100 20 200 9 800

4,1 2,3 1,1 0,6

146 600 61 600 26 900 12 000

10 800

92 000

1,8

144 400

8,1

247 100

34 200 851 300 117 200 63 000

24 600 688 000 275 800 62 000

1,0 26,9 6,9 2,2 4 700

0,3

1 065 700 1 050 400

37,0

0,3 2 120 800

1 776^00 100

Totalt

1 852 700

2 826 300 2 892 200

därav barnfamiljer

1 027 400

55,4

935 300 1 016 500

58 700 1 539 300 393 100 125 000

34,2 1 772 100

Anm. Talen är avrundade, varför vissa summeringar avviker något.

4 700 7 495 300

99,7 3 723 800

10 Av 5 718 500 vuxna personer är det 1 951 800 eller 34 % som tillhör familjer med barn. Hela antalet barnfamiljer utgör 1 027 400. Särskilt bör observeras det låga antalet vuxna, som är föräldrar i familjer med 3 eller flera barn. Hela antalet föräldrar i sådana familjer utgör inte mer än 325 200 eller 5,7 % av alla vuxna. Däremot finns 572 000 barn — 32 % av samtliga barn — i familjer med minst 3 barn. De ofullständiga familjerna är 102 800 eller 5,6 % av alla familjer. Barnen i dessa familjer utgör 8,1 % av samtliga barn. Tabell 2. Befolkningsutvecklingen under 1900-talet Levande födda

År

Medelfolkmängd

Folkökning per år

Ärligen

per 1 000

1901—10 1911—20 1921—30 1931—40 1941_50 1951—60

136 840 126 283 105 840 90 328 123 419 107 049

25,8 22,2 17,5 14,5 18,5 14,8

5 310 120 5 712 967 6 044 818 6 250 791 6 688 203 7 287 639

38 596 38 208 23 770 22 996 67 039 46 029

1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962

105 096 107 305 107 960 107 168 105 502 104 743 102 219 104 501 107 158

14,6 14,8 14,8 14,6 14,2 14,1 13,7 13,9 14,2

Folkmängd 1/1 7 192 316 7 234 664 7 290 112 7 338 991 7 388 611 7 429 675 7 462 823 7 497 967 7 542 028

42 348 55 448 48 879 49 620 41 064 33 148 35 144 44 061 38 778

Som framgår har barnkullarnas storlek varierat avsevärt. De fyra första decennierna visar sjunkande siffror och det lägsta antalet födda noterades under trettiotalet. 1934 var födelsetalet så lågt som 13,68. Fyrtiotalet medförde en markant omsvängning med 1945 som toppar med 130 392 födda. Under femtiotalet har barnkullarna sedan åter minskat medan ökade tal noteras fr. o. m. 1961. Antalet födda är givetvis beroende av antalet personer i fruktsam ålder. Trettiotalets små kullar avspeglas alltså i femtiotalets vikande siffror medan de stora kullarna under fyrtiotalet kan väntas medföra en uppgång i antalet födda under sextiotalets senare år. Förändringarna i folkmängden bestäms förutom av antalet födda av antalet döda samt in- och utvandring. Med den ökande medellivslängden i vårt land blir antalet dödsfall främst beroende av antalet åldringar och blir alltså av sekundärt intresse när det gäller att studera familjer med barn under 16 år. Det förtjänar emellertid att omnämnas, att spädbarnsdödligheten avsevärt minskat sedan århundradets början. Under 1950-talet har invandringsöverskottet utgjort i genomsnitt 10 000 personer per år. De flesta av dessa tillhör de produktiva åldrarna.

11 1.3 Nuvarande

familjestöd

Samhällets nuvarande familjestöd berör olika stadier av barnfamiljernas tillvaro liksom även olika områden av deras konsumtion. Det har sin egentliga upprinnelse i 1930-talets arbetslöshetskris med de försörjningssvårigheter den medförde särskilt för barnfamiljerna. Det avsåg att upprätthålla en rimlig levnadsstandard för familjer med barn i förhållande till de barnlösa hushållen. En del av försörjningsbördan för barnen borde sålunda delas av samtliga medborgare. Barnen skulle i framtiden komma att svara även för de åldringars försörjning som aldrig haft egna barn. Investeringar i det unga släktet borde alltså betraktas som en gemensam uppgift. Solidaritets- och rättvisesynpunkter bestämde familjestödets utformning. Under kriget med arbetskraftsbrist och knapphet på varor blev motiveringen för familjestödet delvis annorlunda. Trygghetsmotivet blev starkare accentuerat i familjepolitiken. Stödet utbyggdes efterhand, och efterkrigstiden har bevittnat h u r familjereformer har utformats och gång efter annan reviderats för att fullständiga den ekonomiska tryggheten så långt möjligt. I dag innefattar det egentliga familjestödet följande förmåner: Moderskapspenning utgår vid enkelbörd med 900 kr. och ökas med 450 kr. för varje ytterligare barn vid flerbörd. Tilläggssjukpenning utgår under högst 180 dagar om kvinnan i samband med barnsbörden avhåller sig från förvärvsarbete under villkor att hon före nedkomsten under minst 270 dagar varit sjukpenningplacerad efter en årsinkomst av 2 600 kr. eller däröver. Det allmänna barnbidraget kommer den 1 juli 1964 att höjas till 700 kr. per barn och år. Barnbidraget, som beslöts av 1947 års riksdag i samband med att barnavdragen slopades vid den statliga beskattningen, kommer därvid så när som på några tiotal kronor att motsvara bidragets ursprungliga köpkraft jämte standardstegring. De fria skolmåltiderna beräknas i medeltal kosta 1: 25 per portion. Vid ett utnyttjande under 190 dagar kommer värdet av den fria måltiden att uppgå till ca 240 kr. per barn och år. För att barnfamiljen skall vara berättigad till familjebostadsbidrag måste vissa villkor uppfyllas. Bostaden skall uppfylla krav på tillräckligt utrymme och ha viss sanitär utrustning och bidraget är vidare beroende av den beskattningsbara inkomsten. Inkomstgränserna höjdes den 1 januari i år. För t. ex. en 2barnsfamilj utgår bidraget med 690 kr. (förhöjt 1 020 kr.) vid en högsta beskattningsbar inkomst om 12 000 kr. (8 000 k r . ) . För varje ytterligare barn ökas bidraget med 180 kr. och även inkomstgränsen stiger med 1 500 kr. Vidare förekommer reducerade bidrag vid något högre inkomster. Samtliga belopp är något högre i Norrland och norra Svealand. Bidragen till barnstugor har väsentligt höjts genom beslut av 1963 års riksdag. För de ensamstående föräldrarna finns speciella stödåtgärder. De har sålunda rätt till dubbla ortsavdrag samt förvärvsavdrag vid beskattningen. Har någon av föräldrarna avlidit utgår barnpension. Vidare föreligger för-

12 slag om utökat skydd genom bidragsförskott fr. o. m. den 1 juli 1964. Frånskilda makars och ogifta mödrars barn garanteras därvid ett indexreglerat generellt underhåll, 1 200 kr., utan begränsning till fastställt bidrags storlek och även oberoende av om sådant bidrag fastställts.

2. Barnfamiljernas ekonomiska situation

2. 1 En tioårsperiod för

barnfamiljerna

För j ä m n t 10 år sedan gjorde 1954 års familjeutredning en grundlig analys av barnfamiljernas dåvarande ekonomiska situation i förhållande till de barnlösa hushållens. Utredningens rekommendationer föranledde förslag till 1957 års riksdag om höjning av de allmänna barnbidragen, om utfyllnadsbidrag, om försöksverksamhet med daghem m. m. Även i bostadspolitiken nyttiggjordes en del av utredningens rön. F r a m till 1964 har sedan familjestödet som tidigare nämnts utvecklats genom ett antal reformer som ökat den ekonomiska tryggheten för barnfamiljer i allmänhet eller för vissa grupper barnfamiljer. När 1954 års familjeutredning framlade sitt betänkande 1955, byggde detta på bl. a. uppgifter u r 1950 års folkräkning. Utredningen definierade makar med minst 3 barn samt ensamstående med minst 2 barn såsom personer med »stor barnförsörjningsbörda». Man konstaterade, att ca 8 % av den vuxna befolkningen under 65 år svarade för försörjningen av 38 % av alla landets barn under 16 år och var att hänföra till denna betungade grupp. Utredningen gjorde vidare antagligt, att klyftan i levnadsstandard mellan barnfamiljer och barnlösa hushåll utgjorde vid pass 30 % till barnfamiljernas nackdel. En minskning av denna klyfta vore motiverad både ur rättvisesynpunkt och av befolkningsskäl: Även de barnlösa skulle en dag dra nytta av den arbetskraft, som de växande generationerna representerar, och borde rättvisligen betala en del av utgifterna för barnen. Även det låga födelsetalet (14,6 promille år 1954 och en barnkull på 105 000) syntes kräva åtgärder för att de barn skulle komma till världen, som familjerna skulle välkomna om de haft bättre råd. Under den senaste tioårsperioden har en ansenlig standardhöjning ägt rum för alla medborgare i Vårt land. Reallöneökningen per arbetstimme har i genomsnitt överstigit 3 % per år. Familjeinkomsterna h a r alltså stigit. Under 1950-talet ökade dessutom yrkesverksamheten bland de gifta kvinnorna med 1 % om året, vilket innebär att 15 000—20 000 gifta kvinnor per år tillförts arbetsmarknaden och därmed har också respektive familjer tillförts en inkomst utöver mannens. Härmed har också barnfamiljerna fått det ekonomiskt bättre.

14 Även om barnfamiljernas situation har blivit bättre absolut taget, är det emellertid en öppen fråga huruvida den blivit relativt bättre, d. v. s. bättre jämförd med den standardökning, som de barnlösa hushållen kunnat gottgöra sig. Då detta är viktigt, eftersom människan alltid upplever sina egna villkor i relation till omgivningens och hennes attityder bestäms av jämförelsen, har familjeberedningen försökt tolka utvecklingen härvidlag bl. a. genom studium av relevant material ur 1960 års folkräkning. Av tabell 1 kan utläsas att ca 34 % av alla vuxna år 1960 hade barn under 16 år. Resten var barnlösa eller hade endast barn över 16 år. Av samtliga barn fanns 32 % (1950: 36 %) i familjer med minst 3 barn, och för deras försörjning och vård svarade 5,7 % (1950: 6,4 %) eller 325 200 av alla vuxna personer i landet. Personer med »stor försörjningsbörda» enligt samma definition som 1950 utgjorde 6 %. De svarade för 35 % av barnantalet. Fördelningen av barnfamiljerna 1950 och 1960 1950

Familjer med 1 barn. 2 » . 3 » . 4 » . 5+ » .

1960 Antal

%

Antal

/o

492 000 308 000 113 000 40 000 22 000

50,5 31,6 11,6 4,1 2,2

520 000 340 000 117 000 36 000 14 000

50,6 33,1 11,4 3,5 1,4

975 000

100,0

1 027 000

100,0

Förändringarna under tioårsintervallen mellan de båda folkräkningarna är som synes små. E n granskning ger vid handen, att andelen 1- och 3-barnsfamiljer är i stort sett oförändrad, att andelen familjer med 4 eller flera barn har minskat, medan 2-barnsfamilj ernås andel har ökat något. De absoluta talen har ökat för 1-, 2- och 3-barnsfamiljerna medan de sjunkit för familjer med 4 eller flera barn. Men alltjämt växer omkring Va av de svenska barnen upp i syskonskaror på 3 eller flera minderåriga. De försörj es därvid av ca V17 av den vuxna befolkningen. Denna bråkdels försörjningsbördor belyses i följande avsnitt. 2. 2 Barnfamiljerna i 1960 års inkomststatistik I anslutning till 1960 års folkräkning insamlades vissa inkomstuppgifter avseende en urvalspopulation för att belysa inkomstfördelningen inom olika familjetyper. Bearbetningen av materialet för familje- och inkomststatistiken har tyvärr inte hunnit slutföras när detta skrives, varför här endast kan redovisas vissa preliminära beräkningar, som under hand erhållits från folkräkningen. Materialet, som alltså grundas på en urvalspopulation, har uppräknats till att gälla hela befolkningen. Talen är därför inte exakta, men

15 Tabell 3. Andelen familjer

under viss nettoinkomst 1960 fördelat efter antal hemmavarande barn under 16 år Därav familjer med nettoinkomst under

Familjetyp

A. Samboende makar med 0 barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5+ »

Summa familjer

8 000 kr %

12 000 kr 18 000 kr 25 000 kr % % /o

825 300

447 100 319 300 110 100 34 500 13 500

10 8 10 14 18

25 23 29 37 46

62 61 66 75 83

85 83 84 89 94

924 500

därav Endast mannen förvärvsarbetar 0 barn

429 100

1 2 3 4 5+

323 200 260 800 94 400 30 600 12 300

9 8 9 14 15

27 25 30 38 46

69 66 70 77 84

88 85 86 90 95

721 300

87 Summa barnfamiljer 1

» » » » » Summa barnfamiljer

Båda makarna förvärvsarbetar 0 barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5+ »

196 200

111 300 54 100 13 900 3 400 1 000

5 5 5 9 15

11 11 15 21 30

35 33 40 56 60

74 71 73 85 70

Summa barnfamiljer 183 700 B. Ensamstående kvinnor med 0 barn 1 050 400 1 » 65 300 2 » 18 500 3 » 6 100 4 » 1600 5+ » 500

73 Summa barnfamiljer

92 000

68 73 87 100 100

90 90 95 100 100

98 98 98 100 100

99 99 100 100 100

1 Här redovisas inte mindre grupper, t. ex. samboende, där ingen av makarna eller endast hustrun förvärvsarbetar, varför summan för delgrupperna inte blir densamma som för totalgruppen.

avvikelserna torde inte vara så stora att de har någon betydelse i detta sammanhang. I tabell 3 redovisas andelen familjer under en viss nettoinkomst med fördelning efter antalet hemmavarande barn under 16 år. För makar upptas den sammanlagda inkomsten. Med nettoinkomst avses i folkräkningen summan av inkomsttagarnas inkomster med avdrag för underskott å förvärvskälla och exklusive icke skattepliktiga inkomster såsom allmänna barnbidrag, ersättning från sjukkassa, socialhjälp o. dyl. Det här använda be-

16 greppet nettoinkomst får alltså inte förväxlas med taxerad eller beskattningsbar inkomst, som framkommer först efter vissa avdrag. Den motsvarar inte heller det nettobelopp, som återstår sedan skatter och vissa obligatoriska avgifter erlagts. Av tabell 3 framgår, att andelen barnfamiljer under en viss nettoinkomst genomgående ökar allteftersom barnantalet i gruppen ökar. Denna tendens gäller oavsett om endast den ene av makarna eller båda är förvärvsarbetande och för samtliga angivna inkomstgränser. E n d a undantaget utgör tvåbarnsfamiljerna, där andelen under viss nettoinkomst mestadels synes ligga under motsvarande andel bland ettbarnsfamiljerna. Samma tendenser med minskande familjeinkomster vid ökande barnantal kan utläsas av tabell 4, som visar medianinkomsten inom olika familjetyper med fördelning efter barnantal samt även inkomstgränser för 25 % respektive 75 % av familjerna. Som framgår av tabellen ligger medianinkomsten för samboende makar, där båda förvärvsarbetar, mellan 3 100 och 7 300 kr. högre än i familjer där endast mannen förvärvsarbetar. Den största inkomstskillnaden redovisas för familjer utan barn och skillnaden minskar därefter med ökande barnantal i familjerna. Det markant sämsta inkomstläget h a r ensamstående kvinnor med flera barn. Det är dock av flera skäl vanskligt att göra jämförelser mellan inkomstläget i familjer med, respektive utan barn samt i familjer med olika barnantal. Materialet ger inte information om förekomst av hemmavarande barn över 16 år i de olika familjegrupperingarna. Dessa äldre barn kan i vissa fall utgöra en ekonomisk belastning, t. ex. studerande, men de k a n också vara till hjälp genom eget arbete. Olikheter i makarnas ålder respektive åldern hos de ensamstående kvinnorna i olika grupper k a n också påverka inkomstrelaitionerna. I tabell 4 redovisas emellertid medianinkomsten i olika familjetyper även med hänsyn till familjeföreståndarens ålder. Därav framgår, att det negativa sambandet mellan medianinkomst och barnantal i stort sett kvarstår även inom samma åldersgrupper. Enligt inkomststatistiken befinner sig sålunda familjer med 3 eller flera barn under 16 år i ett klart sämre inkomstläge än familjer med färre barn. Inkomstförhållandet mellan dessa senare familjer och familjer utan barn varierar något mellan olika familjetyper och är därför mera svårtolkat. Orsakerna till dessa inkomstskillnader kan inte fastställas på grundval av det begränsade material, som ännu föreligger från folkräkningen i detta avsnitt. Eftersom lönemarknaden inte tar hänsyn till familjestorleken, torde en del av förklaringen till inkomstskillnaderna vara att mödrarna i flerbarnsfamiljerna har mindre tid och möjlighet att bidraga till familjens försörjning med extrainkomster av regelbunden eller tillfällig n a t u r samt att flerbarnsfamiljerna kan vara överrepresenterade bland befolkningsgrupper med jämförelsevis låga kontantinkomster, t. ex. lantbrukare samt skogs- och jordbruksarbetare.

17 Tabell 4. Inkomstfördelning inom olika familjetyper efter barnantal och familfeföreståndarens ålder Undre kvartil kr

Familjetyp

Medianinkomst kr

övre kvartil kr

Medianinkomst i familjer med familjeföreståndaren i åldern 30—39 år 40—49 år

Samboende makar: Endast mannen förvärvsarbetar 0 barn 1 » 2 > 3 » 4 » 5+ » Hela gruppen Båda makarna förvärvsarbetar 0 barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5+ » Hela gruppen Ensamstående Ogifta med 0 barn 1 » 2 » 3 » 4+ »

förvärvsarbetande

9 700 11 800 12 200 11 500 10 500 9 600

13 400 15 100 15 500 14 800 13 800 12 600

18 000 19 600 20 500 19 700 17 700 15 700

11 000

14 500

19 200

15 900 16 400 16 500 15 200 13 700 11 800

20 700 20 600 20 900 20 300 17 500 15 700

25 700 25 600 26 300 26 300 21400 26 800

16 100

20 600

25 700

4 300 4 300 4 400 3 200

7 100 7 000 7 000 4 000

10 000 9 600 9 100 9 000

4 300

7 100

9 900

5 100 5 400 4 100 3 100

7 800 8 400 5 900 7 500

11 100 11 800 11 300 9 800

5 000

7 800

6 200 6 500 5 700 5 600 3 800

8 700 9 100 8 200 7 800 5 200

11300 11 500 10 500 9 700 5 800

6 200

8 700

11 300

15 000 15 700 15 900 15 100 14 100 12 900

15 300 16 000 16 200 15 400 14 100 12 400

22 700 21 600 21 000 19 700 17 300 14 500

21 700 21 100 21 600 21200 18 300 16 000

10 500 8 500 7 000 4 000

10 100 8 600 7 000

8 900 10 800 7 000 3 500

9 300 7 500 5 500 8 000

9 700 9 500 8 300 7 800 5 000

8 900 8 600 8 200 6 500

kvinnor

Hela gruppen Änkor med 0 barn 1 » 2 » 3 » 4+ » Hela gruppen Frånskilda med 0 barn 1 » 2 » 3 » 4+ » Hela gruppen

2. 3 Barnen och kvinnornas förvärvsarbete En eftersläpning i barnfamiljernas levnadsstandard uppkommer redan av det faktum att en inkomst, som konsumeras av flera personer, rent arit2—412849

18 Tabell ö. Andelen förvärvsarbetande kvinnor efter ålder och antal barn av samtliga kvinnor i motsvarande grupp (i procent) Antal hemmavarande barn under 16 år

Kvinnans ålder

Gifta samboende kvinnor —24 år 25—34 år 35—44 år 45—54 år Samtliga över 16 år Ensamstående —24 år 25—34 år 35—44 år 45—54 år

70,5 69,6 48,0 30,3

20,9 29,9 30,1 21,4

25,8

|

Samtliga förvärvsarbetande med barn

a

4+

8,5 15,4 20,5 17,1

5,6 10,8 14,7 14,5

7,0 11,1 10,4

16,9 19,7 22,8 19,7

25,7

17,3

12,9

9,4

20,5

68,3 79,3 80,0 65,6

81,3 66,1 70,9 53,6

55,4 52,7 40,0

34,5 40,6

69,1 72,6 73,4 61,5

71,4

66,2

51,7

35,2

68,2

kvinnor

Samtliga över 16 år

metiskt ger mindre åt varje konsument. Men härtill kommer som nämnts, att familjeinkomsten ofta blir mindre i barnfamiljerna på grund av att den ena av två potentiella försörj are bindes vid vårdnaden om barnen. Den inverkan barnen har på kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta framgår av tabellerna 5 och 6. Uppgifterna har erhållits från 1960 års folkräkning, som med förvärvsarbetande avser personer, som vid räkningstillfället (nov. 1960) arbetade minst halv normal arbetstid. Som framgår av (tabell 5 minskar andelen förvärvsarbetande gifta kvinnor från drygt 25 % bland kvinnor utan barn till mindre än 10 % bland kvinnor med 4 eller flera barn. Därvid är att märka, att andelen förvärvsarbetande bland kvinnor utan minderåriga barn totalt för hela gruppen hålles nere av det relativt stora antalet kvinnor över 54 år. Denna åldersgrupp finns inte särredovisad i tabellen men ingår i totalsumman. Nedgången i förvärvsintensitet när barn tillkommer är särskilt markant bland de lägre åldersgrupperna, där j u andelen yrkesarbetande kvinnor utan barn är högst, men där motsvarande andel bland 3-barnsmödrarna går ner till en lägre nivå än vad som gäller för något äldre flerbarnsmödrar. Procenttalen för de olika åldersgrupperna visar h u r kraftigt det första barnet påverkar möjligheterna till förvärvsarbete och hur varje ytterligare barn minskar dessa möjligheter ännu mer. Även bland ensamstående kvinnor med barn registreras en nedgång i andelen yrkesverksamma vid ökande barnantal. Här blir dock inte nedgången lika markant som för gifta kvinnor. Det har sin naturliga förklaring i att de ensamstående är tvungna att för sin försörjning yrkesarbeta även när de har flera barn att ta hand om.

19 Tabell G. Andelen förvärvsarbetande kvinnor efter yngsta barnets ålder av samtliga kvinnor i motsvarande grupp (i procent) Yngsta barnets ålder Kvinnans ålder

Gifta samboende kvinnor —24 år 25—34 år 35—44 år 45—54 år Samtliga över 16 år Ensamslående —24 år 25—34 år 35—44 år 45—54 år

Samtliga förvärvsarbetan11—15 år de med barn

0—2

3—6

7—10

14,4 14,3 12,1 11,0

28,2 19,2 15,3 12,2

30,6 23,4 17,5

51,4 34,5 22,0

16,9 19,7 22,8 19,7

13,8

17,5

23,3

27,6

20,5

kvinnor

Samtliga över 16 år

69,1 69,5 59,5 49,9 65,3

69,1 72,6 73,4 61,5

78,1 79,1 62,3 68,0

71,2

68,7

68,2

Av tabell 6 kan vidare utläsas hur möjligheterna till förvärvsarbete påverkas av det yngsta barnets ålder. Som väntat återfinnes den lägsta andelen förvärvsarbetande i gruppen med de yngsta barnen. Andelen yrkesverksamma mödrar med barn i åldern 0—2 år kan ändå synas förvånande hög med hänsyn till att lU av denna tid täckes genom moderskapsförsäkringen. Dessutom kan man vänta sig att tillsynsmöjligheterna är sämst för denna åldersgrupp. Andelen yrkesverksamma mödrar ökar sedan med stigande ålder hos barnen. Denna tendens är mest framträdande bland de yngre mödrarna. Detta kan antas bero på att de äldre kvinnorna i större utsträckning har ytterligare barn, samt att kvinnor, som hunnit upp i medelåldern när barnen uppnått tonåren, har svårare att erhålla förvärvsarbete. Materialet om de ensamstående mödrarna är relativt osäkert och utvisar dessutom inte några klara tendenser. Man kan dock där konstatera den höga förvärvsandelen även bland mödrar med barn i förskoleåldern. 2. 4 Barnkostnaderna Hittills har här endast inkomstsidan berörts. En analys av barnfamiljernas ekonomiska situation förutsätter att även utgiftssidan behandlas, varvid det i första hand är kostnaderna för barnen som är av intresse. Dessa varierar givetvis med ålder och bosättningsort, med familjeinkomst och levnadsvanor, varför alla generella beräkningar av barnkostnadernas storlek måste bli behäftade med stor osäkerhet. Flera försök till beräkning av barnkostnaderna har dock gjorts under årens lopp med tillämpning av skiftande metodik. Sålunda försökte 1954 års familjeutredning att med hjälp av uppgifter från socialstyrelsens dåvarande levnadskostnadsundersökning beräkna kostnaderna för barnens individuella

20 konsumtion. Härtill lades värdet av barnens utnyttjande av för familjen gemensama nyttigheter jämte värdet av arbetsinsatsen för vård och tillsyn av barnen. Man konstruerade bl. a. en konsumtionsskala som utvisade värdet av konsumtionen för barn i olika åldrar, mätt i relation till en vuxen persons konsumtion. Det k a n nämnas, att utredningen med hjälp av denna konsumtionsskala samt 1952 års inkomsttaxeringar även sökte beräkna hur familjer av olika typ var fördelade i förhållande till ett visst konsumtionsbelopp per konsumtionsenhet. Man kom därvid fram till att följande andelar inom respektive familjetyp låg under ett konsumtionsbelopp av

Ensamstående Makar utan barn Makar med 1 b a r n . . . . » » 2 » . . .. » » 3 » ... .

2 500 kr per konsumtionsenhet

3 000 kr per konsumtionsenhet

10% 10% 14% 18% 35%

16% 17% 36% 48% 61%

På basis av material från 1958 års levnadskostnadsundersökning har socialstyrelsen senare gjort en uppräkning av barnkostnaderna. 1 I stort sett har samma metodik som den ovan beskrivna kommit till användning. Till grund för beräkningarna ligger alltså faktiska observationer avseende hushållens utgifter för olika grupper av varor och tjänster. Fördelningen av beloppen på vuxna resp. barn i olika familjetyper bygger däremot på schematiska uppskattningar. Enligt dessa beräkningar skulle familjens årskostnader för barnens konsumtion uppgå till följande belopp i 1961 års priser: Hushåll med 1 barn

2 barn

3 + barn

1 800

3 260

4 900

1 950

3 210

3 490

2 640

Andel i hushållets gemensamma konSumma konsumtion

Samtliga barnhushåll 2 860

3 750

6 470

8 390

5 500

3 750

3 235

2 470

3 060

Konsumtionskostnaderna per barn beräknas således sjunka med ökande barnantal i hushållet — inte därför att de senare barnen i syskonskaran skulle ha mindre behov att tillfredsställa u t a n främst därför att den ekonomiska ramen tvingar till en ofrivillig konsumtionsbegränsning. Socialstyrelsen har försökt beräkna värdet även av arbetsinsatsen för vård och tillsyn av barnen i hemmet. Man kom därvid fram till årsbeloppen 3 280, 4 830 resp. 5 590 kr. i hushåll med 1, 2 resp. 3 eller flera hemmavarande barn un1

Sociala Meddelanden, Statistisk Information nr 6/1961.

21 der 16 år. Genomsnittligt för samtliga barnfamiljer skulle dessa belopp motsvara 4 510 kr. per hushåll och ca 2 500 kr. per barn. Mycket talar för att barnkostnaderna till sitt innehåll inte fördelar sig lika inom olika åldersgrupper. Konsumtionen ändrar i hög grad karaktär från spädbarnsåldern till tonåren och likaså förändras kravet på vård och tillsyn. Enligt socialstyrelsens ovannämnda undersökning beräknas barnkostnaderna till följande belopp för olika åldrar (1961 års priser). Barnets ålder 0—2 år

3—6 år

7—10 år

11—13 år

14—16 år

Individuell konsumtion Andel i hushållets gemensamma konsumtion

1 120

1 660

1 970

2 480

1 460

1 460

1460 Summa konsumtion

2 260

2 580

3 120

3 430

3 940

Konsumtionskostnaderna stiger alltså allteftersom barnet växer upp och de skulle enligt dessa beräkningar vara drygt 70 % högre i 14—16-årsåldern än i spädbarnsåldern. Om även barnens vård och tillsyn tas med i bilden, blir dock förhållandet ett annat. Det kan nämnas, att värdet av denna vård och tillsyn enligt socialstyrelsens uppskattning har antagits (1961) uppgå till drygt 3 600 kr. per år, när det gäller barn i åldern 0—2 år. Beloppet sjunker sedan och har beräknats till drygt 1 400 kr. i åldern 14—16 år. Familjeberedningens intervjuundersökning, som närmare redovisas i nästa kapitel samt i bilaga 1, omfattade bl. a. ett antal frågor om kostnaderna för familjernas barn enligt intervjupersonernas uppfattning. Undersökningen har i detta avsnitt omfattat 617 mödrar med sammanlagt 1 159 hemmavarande barn, varav 1 060 under 17 år. Frågor ställdes rörande utgifterna för olika poster i familjebudgeten, dels totalt för familjen i dess helhet och dels med uppdelning för varje hemmavarande barn. Avsikten med detta undersökningsavsnitt har varit att belysa h u r barnkostnaderna uppfattas inom olika familjer. Uppgifterna baseras inte på någon direkt observation i form av bokföring eller liknande och måste därför tas med stor reservation för bl. a. minnesfel hos intervjupersonerna. Av efterföljande tablå framgår de genomsnittliga barnkostnaderna enligt intervjupersonernas uppskattningar. Det är att märka, att i de redovisade kostnaderna ingår i huvudsak endast konsumtionskostnader och alltså inte någon uppskattning av värdet av arbetsinsatsen för vård och tillsyn av barnen i hemmet. Beloppen här ligger som synes lägre än enligt de tidigare redovisade beräkningarna, som delvis grundats på levnadskostnadsundersökningar. I båda fallen redovisas dock lägre kostnader per barn med ökande antal barn i hushållet. Delvis kan detta förklaras av att vissa slags konsumtionskostnader blir lägre per barn i flerbarnsfamiljer: barnen »ärver» var-

22 Hushåll med Medelkostnad per barn för

4+

barn kr

Totalt kr

1 barn kr

2 barn kr

3 barn kr

Bostad Mat Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport Semester (inkl. resor) övriga resekostnader Hälsovård Tillsyn Skolutgifter övrigt

394 1 385 385 84 130 80 15 51 145 31 76

451 1 396 376 82 121 96 24 46 132 28 50

435 1 305 366 68 138 103 15 28 40 24 52

215 1 056 273 74 72 58 3 17 10 8 30

410 1337 365 78 122 90 17 39 99 25 53

S u m m a medelkostnad per barn

2 780

2 800

2 570

1 820

2 640

Medelkostnad för familjens samt liga barn

2 780

5 600

7 720

7 920

4 930

andras kläder m. m., bostaden förblir ofta densamma fastän barnantalet ökar o. s. v. Den väsentligaste orsaken torde dock vara det ovan antydda faktumet, att familjens totala konsumtionsutrymme förblir i stort sett oförändrat även vid ökande barnantal, vilket innebär att konsumtionsutrymmet per familjemedlem minskar för varje ytterligare barn. Denna slutsats styrkes av redovisningen i tabell 60, sid. 98, som visar hur de uppfattade barnkostnaderna stiger med växande familjeinkomst. Den uppgivna kostnaden per b a r n uppgår sålunda i medeltal till mer än dubbla beloppet i de högsta inkomstlägena jämfört med de lägsta. Liknande variationer återfinnes även mellan olika socialgrupper, där socialgrupp 1 uppger de jämförelsevis högsta barnkostnaderna medan gruppen jordbrukare redovisar betydligt lägre belopp. De uppskattade barnkostnaderna har även grupperats med hänsyn till barnens ålder. Därvid erhålles följande fördelning. Barnets ålder

Medelkostnad per barn

0—2 år

3—6 år

7—12 år

13—16 år

17—år

Totalt

1 790

2 340

2 800

3 420

3 140

2 640

Liksom enligt socialstyrelsens beräkningar stiger här konsumtionskostnaderna med barnets ålder fram till 13—16 år. En viss minskning av kostnaderna synes inträda med högre ålder. Det kan förklaras av att det då blir vanligare att barnet tjänar egna pengar, vilket minskar föräldrarnas utgifter för beklädnad m. m. Det är också lättförklarligt, att konsumtionskostnaderna stiger allteftersom barnet växer upp. Kraven på kläder, leksaker, hobbyartiklar ni. m. är givetvis helt andra hos barn i exempelvis 7—12-årsåldern än hos spädbarn. Man bör också hålla i minnet att de här redovisade

kostnaderna inte innefattar värdet av vård och tillsyn i hemmet. Om en sådan post tas med i bilden blir förhållandet ett annat, eftersom den största arbetsinsatsen erfordras för barnen i de lägsta åldrarna och avtar successivt med stigande ålder. Väl medveten om svårigheterna har familjeberedningen inte haft som målsättning att kunna lämna en fullständig och till alla delar tillförlitlig redovisning av barnfamiljernas ekonomiska läge, jämfört med övriga gruppers, och med hänsyn tagen till familjeinkomster och barnkostnader. Särskilt när det gäller de senare erfordras ett långt mer omfattande arbete än beredningen haft möjlighet att nerlägga på uppgiften, för att få fram en nyanserad bild av vad barnen kostar i dagens samhälle. Här skall endast omnämnas att beredningen, utöver vad som redovisats ovan, har utfört ett antal räkneexempel med utgångspunkt från vissa antaganden om ett barns genomsnittliga totalkonsumtion i förhållande till en vuxen. Av dessa räkneexempel har bekräftats, att konsumtionsutrymmet per konsumtionsenhet i en familj alltid minskar med stigande barnantal, även när hänsyn tages till samhällets nuvarande familjestöd, och att det inte är möjligt att ge alla barnfamiljer inom samma inkomstskikt en lika konsum.tionskraft — lika levnadsstandard — utan någon form av inkomstförstärkning, differentierad efter barnantal. Härtill kommer att barnfamiljernas konsumtion stiger med inkomsterna såsom för alla andra människor, som efterfrågar mera när de får bättre råd.

3. Familjeplanering — omfattning och m o t i v

3. 1

Intervjuundersökningen

Här har redan betonats att stödet till barnfamiljerna har sitt främsta motiv i rättviseprincipen. Det kan inte vara rättvist, att de medborgare som drar försorg om de kommande generationerna skall behöva göra detta under försakelser som överstiger en viss rimlig »självrisk». Men även befolkningsfrågan skymtar i bakgrunden såsom påpekats tidigare. Om det blir alltför oförmånligt och pressande att ha barn, kan födelsetalet sjunka under den gräns, där befolkningen reproducerar sig själv och samhällsaktiviteten kan upprätthållas i medborgarnas gemensamma intresse. Sverige h a r ett lågt födelsetal — bland de lägsta i världen. Utvecklingen härav har beskrivits i inledningsavsnittet. Om folkmängden skall hållas oförändrad krävs, att varje generation efterföljes av lika många som den ursprungligen själv omfattat. Härvid bortses då från den in- och utflyttning, som kan komma att äga rum. För att befolkningen skall behålla sin numerär räcker det inte med 2 barn per familj, eftersom en hel del inte bildar familj. För full reproduktion skulle det behövas ungefär 2,3—2,5 barn på varje 50-årig gift kvinna. För att uppnå en sådan genomsnittssiffra fordras det uppenbarligen ett stort antal familjer med 3 eller flera barn. Familjeberedningen beslöt våren 1963 att undersöka h u r de svenska familjerna ser på olika frågor som anknyter till barnfamiljernas situation i dag. Målsättning var att såvitt möjligt belysa följande frågeställningar: a) I vilken utsträckning försöker man i vårt land genomföra någon form av familjeplanering och vilka metoder använder man sig av i barnbegränsningssyfte; b) vilken familjestorlek anser man lämpligast för egen del; c) h u r föreställer man sig de moiiv, som bestämmer uppfattningen om en viss familjestorlek som den mest lämpliga; d) vilka attityder hyser man gentemot samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna; e) till vilka belopp uppskattar barnfamiljerna sina utgifter för barnens räkning. Undersökningen planlades av en arbetsgrupp inom familjeberedningen varefter ett statistiskt representativt urval gifta kvinnor i åldrar upp till 45

25 år intervjuades genom statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Av de ca 870 uttagna intervjuobjekten har — efter ett naturligt bortfall av personer som hunnit ändra civilstånd, avlidit e t c , och ett egentligt bortfall av 5,2 % som vägrat medverka till en intervju — 810 kvinnor deltagit i undersökningen. Med hänsyn till att undersökningen delvis avsett ett högst personligt område är svarsprocenten glädjande hög. Bilaga 1 innefattar en utförlig redogörelse för undersökningens uppläggning, tillförlitlighet och resultat. Här skall endast återges de viktigaste rönen i sammanfattning. Avsnittet om barnkostnaderna har redan berörts.

3. 2 Barnbegränsningens

omfattning

Enligt undersökningen synes majoriteten av svenska gifta kvinnor i fruktsam ålder försöka planera sitt barnantal. Totalt säger sig 92 % försöka planera sin familj. Så gott som alla — cirka 96 % — av dem som sagt sig planera sitt barnantal har även uppgivit sig använda någon eller några metoder för barnbegränsning. Tillämpningen av födelsekontroll synes ha samband med familjens socialgrupp, kvinnans utbildning och antalet födda barn. Familjeplanering blir sålunda vanligare j u högre utbildning kvinnan har. Vidare synes sådan planering vara vanligast i socialgrupp 1, därnäst kommer i ordning socialgrupperna 2 och 3. Jordbrukare planerar sitt barnantal i minst utsträckning — ca 88 % — bland de olika socialgrupperna. Vad beträffar sambandet mellan förekomsten av familjeplanering och antal barn i familjen, föreligger en förhållandevis stor skillnad mellan de barnlösa kvinnorna och kvinnor med 1—3 barn. Av de kvinnor som inte har några barn säger sig endast 75 % försöka genomföra någon form av barnplanering mot 93 % bland 1-barnsmödrarna. Sedan ökar andelen planerande successivt för att stanna vid cirka 97 % hos 3-barnsfamiljerna. Bland dem som h a r fler än 3 barn minskar därpå andelen som planerar till omkring 84 %. Det verkar som det just vore 3-barnsfamiljen som är mest rädd för att få flera barn och som planerar för att undvika detta. Helt naturligt är familjeplanering, sedd i dess barnbegränsande bemärkelse, minst vanlig i de ännu barnlösa äktenskapen. Yrkesarbetande kvinnor, med ett yrke som hänförs till socialgrupp 1 eller 2, planerar i större utsträckning än yrkeskvinnor från socialgrupp 3. Beträffande barnantalet har frågeställningarna gällt dels vilket barnantal som ansetts mest lagom (önskat barnantal), dels hur många barn man planerar att skaffa sig (planerat barnantal). Av svaren att döma synes i båda fallen 2 barn vara det ojämförligt populäraste antalet. Som framgår av efterföljande tablå har 48 % ansett 2 barn vara mest idealiskt, medan närmare 46 % själva planerar just det antalet barn. Därnäst kommer 3 barn, som anses mest lagom av drygt 30 % och är det planerade barnantalet för omkring 27 %. På tredje plats kommer 1 barn som önskat och planerat an-

26 Barnantal 0 barn 1 » 1—2 » 2 » 2—3 » 3 » 3—4 » 4 »

5+ »

önskat

Planerat

/o

/o

0,8 7,7 0,3 47,9 2,8 30,8 1,5 6,5 1,7

3,4 13,8 0,2 45,7 1,3 26,7 0,3 6,0 2,6

tal. Genomgående tycks det barnantal som anses mest idealiskt genomsnittligt ligga något högre än det barnantal man sagt sig planera att skaffa. Att familjeplaneringen inte alltid »lyckas» framgår av att en hel del av de tillfrågade kvinnorna faktiskt sagt sig önska ett mindre antal barn än de har. Bland kvinnor med 3 barn har 12 % uppgivit, att de anser 2 barn vara det lämpligaste antalet, och bland 4-barnsmödrarna har drygt 33 % sagt sig föredra ett lägre barnantal än de faktiskt har fått. Det förefaller vidare som om de olika socialgrupperna skiljer sig åt även i fråga om önskat barnantal. Bland jordbrukare vill man ha det jämförelsevis högsta antalet barn. Därpå följer socialgrupp 1, medan man inom socialgrupp 3 säger sig vilja ha det jämförelsevis lägsta barnantalet. När det gäller planerat barnantal i förhållande till antalet redan födda barn i familjen, har närmare hälften av de barnlösa kvinnorna sagt sig inte ä m n a försöka få några barn. Drygt 45 % av 1-barnsmödrarna och 84 % av 2-barnsmödrarna ämnar stanna vid nuvarande barnantal, medan resterande andelar sagt sig planera 1—2 barn ytterligare. Sambandet mellan socialgrupp och planerat barnantal tycks vara i stort sett detsamma som för önskat barnantal. Vidare synes det föreligga ett samband mellan familjeinkomst och planerat barnantal. Den lägsta inkomstgruppen planerar det genomsnittligt högsta barnantalet, vilket sedan minskar allteftersom man går uppåt i inkomstklasserna. Familjer i hyreshus planerar ett genomsnittligt lägre barnantal än familjer i enfamiljshus och lantgårdar. Detta återspeglas i skillnaden mellan tätort och landsbygd — familjer i större tätorter planerar det jämförelsevis minsta barnantalet och landsbygdsfamiljerna det största.

3.3 Motiv för barnbegränsning 1 anslutning till frågorna till intervjupersonerna om vilket barnantal de ansåg mest lagom respektive hur många barn de planerade att försöka få för egen del, ställdes även frågan om motiven för de uppgivna barnantalen. Som »positiva» motiv till att man anser ett visst barnantal mest lagom för egen del har i första hand angetts, att man önskar att barnen skall ha

27 syskon, att man önskar barn av visst kön, samt det allmänna motivet att man tycker om barn. Många har endast kunnat hänvisa till att man själv har just det uppgivna barnantalet och är nöjd med detta. Som »negativa» motiv har främst framkommit ekonomiska skäl och meningen att arbetsbördan skulle bli alltför stor vid ett större barnantal än det uppgivna. Som första n ä m n d a orsaker till att inte stanna vid ett högre barnantal (än ett visst angivet) såsom mest lagom, förekommer ekonomiska skäl (39 %) och arbetsbördan (32 %). I övrigt nämns sådana skäl som ålder och hälsa, bostadssituationen och hustruns förvärvsarbete. Vissa skillnader i svarsfördelningen kan iakttas vid en uppdelning av materialet på olika bakgrundsvariabler. De ekonomiska motiven är sålunda mest dominerande bland kvinnor utan barn samt bland 1-barnsmödrarna. Dessa motiv förekommer mest frekvent som angivet skäl till att anse 2—3 barn som lämpligaste antalet. De ekonomiska motiven är vidare mest framträdande inom socialgrupperna 2 och 3 samt bland de yngre gifta kvinnorna. Arbetsbördan anges som motiv företrädesvis i flerbarnsfamiljerna och då som orsak till att stanna vid ett visst antal över 3 barn. När det gäller motiven för att inte planera fler än ett visst antal barn i familjen spelar åldern en betydande roll liksom även här de ekonomiska skälen. Åldersskäl har angivits som främsta orsak av 27 % och familjeekonomin av 26 % av de intervjuade kvinnorna. Därefter kommer arbetsbördan 19 %, hälsoskäl 10 % och vidare bl. a. bostadssituationen samt hustruns förvärvsarbete. Hur dessa motiv fördelar sig med hänsyn till planerat barnantal framgår av följande tabell. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn Planerat barnantal Orsak

Ålder Ekonomiska skäl Arbetsbördan Hälsa Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet o. förlossning Hustruns förvärvsarbete . . . Bundenhet Ansvar (ej ekonomiskt) . . . . Summa procent

Totalt 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4-f barn

/o

/o

/o

/o

/o

/o

37,5 4,2 4,2 4,2 4,2

45,6 6,7 6,7 15,6 1,1

27,1 25,7 16,1 9,3 5,4

16,4 35,2 28,5 9,7 5,5

27,0 37,4 25,0 6,2

26,9 25,9 18,6 9,7 4,2

4,4 10,0 1,1

5,0 4,3 2,9 1,8 2,5

2,4

4,2 8,3 33,3 100

8,9 100

0,6 0,6 1,2 100

2,1 2,1 100

3,6 3,6 1,8 1,5 4,1 100

Åldersskälen är som synes mest framträdande bland dem som planerar bara 1 barn samt dem som inte avser att försöka få några barn alls. Ekonomin får däremot allt större betydelse j u flera barn man planerar att skaffa sig. Samma tendens gäller beträffande arbetsbördans inverkan.

28 Vid en uppdelning av materialet med hänsyn till kvinnornas ålder, framkommer att i åldersgruppen under 30 år har de ekonomiska motiven nämnts först av 46 % och arbetsbördan av 25—30 %. Dessa motiv får mindre betydelse i de högre åldersgrupperna, där åldersskälen helt naturligt blir dominerande. Arbetsbördan är vidare mest framträdande som motiv inom socialgrupp 1, där även hustruns förvärvsarbete angivits som orsak oftare än inom övriga grupper. De ekonomiska motiven är mest framträdande inom socialgrupp 3.

3. 4 Vad man anser om samhällets familjestöd På frågan om vilka av ett antal angivna samhälleliga stödåtgärder för barnfamiljerna som man anser viktigast, har drygt hälften av de intervjuade satt det allmänna barnbidraget på första plats. På andra plats kommer den fria tandvården och hälsokontrollen samt därefter studiebidragen. Betoningen av barnbidraget är mest markerad bland flerbarnsfamiljerna, men det placeras främst i samtliga familjegrupper, oberoende av barnantal. Den fria tandvården och hälsokontrollen uppnår ungefär samma medelpoäng, oberoende av barnantal, medan studiebidragen når den bästa positionen bland gifta kvinnor utan eller med endast 1 barn. Vidare förefaller det att finnas ett samband mellan socialgruppstillhörighet och gradering av stödåtgärderna. Detta ger sig tillkänna sålunda, att socialgrupp 3 jämte gruppen jordbrukare ger barnbidraget en mer framträdande position än socialgrupperna 1 och 2. Studiebidragen får den j ä m förelsevis bästa positionen inom socialgrupperna 1 och 2, medan de fria skolmåltiderna föres fram på tredje plats bland jordbrukarna efter tandvård och hälsokontroll. Sett i förhållande till familjeinkomsten betonas barnbidraget mest i de lägre inkomstgrupperna, dock med en viss avvikelse för den allra lägsta inkomstklassen, som istället givit kontantbidraget vid barnsbörd en jämförelsevis framträdande plats. Studiebidraget betonas mera i de högre inkomstlägena än i de lägre, medan familjebostadsbidragen av naturliga skäl värdesättes mest i något lägre inkomstgrupper. Även när det gäller önskemål om utformningen av ett eventuellt ökat familjestöd intar det allmänna barnbidraget en framskjuten ställning. Totalt cirka 40 % av de tillfrågade vill helst se, att ett eventuellt ökat samhällsstöd får formen av höjda barnbidrag. Dessutom har ett mindre antal framfört önskemål om ändring av barnbidragets utformning. Även h ä r ä r barnbidragets dominans mest markerad bland flerbarnsfamiljerna. På andra plats kommer önskemålet om förbättrade studiebidrag främst markerat bland 0-barns familj erna, inom socialgrupp 1 samt bland högre inkomsttagare. Reformerade familjebostadsbidrag framföres som tredje önskemål totalt sett, främst av flerbarnsfamiljer i socialgrupperna 2 och 3 samt lägre inkomsttagare. Cirka 10 % har satt förbättringar av den fria tandvården

I

29 och hälsokontrollen som första önskemål. Slutligen har omkring 9 % inte ansett att det föreligger behov av något ökat familjestöd utan svarat att det är bra som det är. Att märka är att de ovan redovisade svaren givits med ledning av ett svarskort, som upptagit sex olika former av familjepolitiska åtgärder. (Se närmare därom i bilaga 1, kapitel 6.) Härutöver har dock intervjupersonerna getts tillfälle att ange ytterligare områden, där ett utvidgat familjestöd vore önskvärt. Drygt hälften har inte kunnat ange något sådant område. Bland de önskemål, som framkommit från den övriga delen, dominerar frågor rörande barntillsyn och övriga anordningar för barn och ungdom; lekplatser, barnstugor och fritidslokaler. Vidare intar bostadsfrågan en framträdande plats med önskemål om flera, billigare och rymligare bostäder för barnfamiljerna. Dessutom nämns olika servicefrågor, t. ex. behovet av hemhjälp i olika situationer, samt skattefrågor.

4. Familjeberedningens ståndpunkter

4. 1 Några allmänna aspekter på barnfamiljernas

situation

Realinkomsterna har under den senaste 1 O-årsperioden ökat med omkring 30 procent. Även barnfamiljerna har fått del av denna standardhöjning och de ca 6 % vuxna svenska medborgare, som svarar för vården av en tredjedel av landets barn under 16 år, har i dag för sig och sina barn kanske 30 procent större konsumtionsutrymme än i början av 50-talet. Men avståndet från vad de har råd med till vad barnlösa grannar, släkt och vänner i samma inkomstlägen kan kosta på sig kvarstår. Relationstänkandet i lönefrågor hos arbetstagargrupperna på arbetsmarknaden har sin motsvarighet i standardhänseende hos den enskilde. Jämförelserna bestämmer attityderna till bl. a. frågan »fler barn eller inte». Familjeplaneringsundersökningen ger övertygande belägg för hur starka dessa attityder är. Hälften av alla gifta kvinnor i barnproducerande åldrar anser, att 2 barn är lagom. De dominerande motiven — ekonomi och arbetsbörda —• må verka svaga vid en jämförelse med vad människor för ett antal decennier sedan orkade med — låt vara ofrivilligt — av stora barnkullar under större försakelser och tyngre arbetsbördor. Men i dagens samhälle är dessa motiv inte desto mindre realiteter. Man jämför inte sina villkor bakåt i tiden med föräldragenerationens utan med nuets värld och med förväntningar på framtiden. Om man skulle anse, att genomsnittligt 3 barn per familj i de fruktsamma åldrarna är vad som skulle behövas för att upprätthålla en önskvärd befolkningsutveckling, får man försöka minska underlaget för de betänkligheter hos de enskilda människorna, som nu sätter in efter det andra barnet. När kvinnorna i socialgrupp 3 önskar sig färre barn och skjuter fram det ekonomiska motivet för sin familjeplanering mer än vad medsystrarna i högre socialgrupper gör, ligger förmodligen bakom detta en närmare inlevelse i de villkor, som ett större barnantal innebär för lägre inkomsttagare. Det oberoende som pengar kan ge eftersträvas av alltfler gifta kvinnor och de söker sig egna förvärvsarbeten. De siffror som återgivits i det föregående speglar också denna tendens. Enligt de kvartalsvis återkommande arbetskraftsundersökningarna, där även gifta kvinnor som förvärvsarbetar bara någon timme i veckan medtages i statistiken, försöker dubbla antalet mot i folkräkningen skaffa sig mer eller mindre tillfälliga deltidsarbeten. Det faktum att 3-barnsfamiljerna och ändå mer familjer med flera barn befinner sig i

31 lägre inkomstlagen än andra familjetyper torde — eftersom avtalslöner utgår efter prestation och inte efter familjestorlek — till en inte ringa del ha sin orsak i att flertalet mödrar i dessa familjer inte orkar med något som helst förvärvsarbete vid sidan om hemarbetet. Och även om de orkar kan de inte ordna barntillsynen under arbetstiden. De ensamstående mödrarnas situation är ekonomiskt lika pressande som flerbarnsfamiljernas, men beror inte på att deras arbetskraft är bunden vid barnen och hemmet. Den har istället sin grundorsak i att de som ensamma familjeförsörjare måste överlåta barntillsynen helt eller delvis på andra och för en ofta lägre »kvinnolön» bekosta alla utgifter som ingår i föräldrafunktionen. Dessa ensamstående mödrar har inte ingått i intervjumaterialet för familjeplaneringsundersökningen av främst undersökningstekniska skäl. Härtill kommer att deras attityder ur befolkningspolitisk synpunkt får anses mindre intressanta än andra familjers. Men deras faktiska situation är givetvis ingalunda mindre viktig. 1960 års folkräkning visar exempelvis att 90 % av de ensamstående mödrarna hade mindre än 12 000 kr. i årsinkomst. Enförälderfamiljen är emellertid föremål för utredning i annat sammanhang. Mångbarnsfamiljerna liksom familjer med ensamstående försörj are hör otvivelaktigt till välfärdssamhällets sämst ställda minoriteter f. n. Antalet familjer med 3 eller flera barn utgjorde 1960 167 100 med ett barnantal av i runt tal 572 000 barn. De representerar ett ytterligare trappsteg nedåt i levnadsstandard under 2-barnsfamiljens och givetvis under de ändå mindre hushållens nivå. Tillika representerar de — enligt familjeplaneringsundersökningen — de starkaste betänkligheterna mot att kliva ner ännu ett trappsteg: den högsta siffran för medveten barnbegränsning utgår sålunda från 3-barnsmödrarna. Inom samma kategori är det som familjeplaneringsundersökningen redovisar sporadiska önskemål om en omformning av familjestödet, närmast av barnbidragen. Enligt 1959 års socialhjälpsundersökning var förekomsten av socialhjälp påfallande ymnig bland familjer med tre eller flera barn. Frekvensen var ca 4 gånger större än hos ettbarnsfamiljerna, ca 3 gånger större än hos tvåbarnsfamiljerna (och t. ex. 3—4 gånger större än hos ålderspensionärerna). De n ä m n d a siffrorna gäller fullständiga familjer. Ser man på både fullständiga och ofullständiga familjer blir bilden i stort sett densamma, trots att frekvensen av ensamstående kvinnor med ett eller två barn är förhållandevis stor i socialhjälpsklientelet. Ettbarnsfamiljerna är klart underrepresenterade, tvåbarnsfamiljerna förekommer bland socialhjälpstagarna i någon mindre utsträckning än genomsnittet. Fr. o. m. trebarnsfamiljerna går hjälpkurvan brant uppåt, och familjer med fem och flera barn har t. ex. 6 gånger större hjälpfrekvens än ettbarnsfamiljerna. I de familjer som fick socialhjälp 1960 fanns sammanlagt 110 000 barn. De flesta fanns i familjer med tre eller flera barn. Vart 9:e barn i denna kategori tillhörde socialhjälpsklientelet.

32 De flesta människor ser inget orimligt i att föräldrarna prutar av på sin egen standard för barnens skull. Någonstans går dock en gräns. Var den skall anses ligga kan alltid diskuteras. Med säkerhet kan m a n påstå, att när familjen har tre eller flera barn, måste standardsänkningen normalt gå ut också över barnen. Det kan inte vara rätt att barn i en mångbarnsfamilj skall behöva växa upp under sämre yttre betingelser än barn i andra familjer. Inte heller kan det vara rätt att föräldrar med många barn skall hänvisas till att leva på en påtagligt sämre standard än familjer med ett par barn. Om normalfamiljen skaffar sig fler än 1 barn beror på en rad överväganden, varav en del återfinnes i familjeplaneringsundersökningen. Det framgår bl. a. att arbetsbördan är en hindrande faktor. Familjeberedningen h a r som sin huvuduppgift att undersöka h u r familjernas arbetsbördor skall kunna minskas genom ökad service från samhällets sida. I det syftet har beredningen i andra sammanhang föreslagit utökning av samhällsstödet till institutionsvård och vidgade kriterier för rätten att åtnjuta social hemhjälp. En del andra undersökningar pågår — om ett bekvämare öppethållande av institutioner som familjer benyttar sig utav, om fritidshem, om barnparkering m. m. Men den centrala frågan för den enskilde liksom för samhället är det avgörande som ekonomin framtvingar: barn eller inte, stanna hemma och sköta barnet när det kommer, eller ordna tillsyn på annat sätt och yrkesarbeta parallellt. I en tidsålder, då preventivtekniken ger familjerna allt större säkerhet mot oönskade barn (familjeplaneringsundersökningen ger ett tvärsnitt av de aktuella barnbegränsningsmetoderna) får man r ä k n a med att det redan finns en viss valfrihet hos medborgarna: de kan undvika vad de inte anser sig h a råd med. Att göra valfriheten fullständig innebär att ge familjerna ekonomisk trygghet för det barnantal de väljer, även om det blir större än »normalfamiljens». Likaså att låta kvinnan slippa välja mellan barn och yrke, utan möjliggöra för henne ett både/och som kan tillfredsställa henne både som kvinna och individ. Möjligheterna att trygghetsförsäkra medborgarna även inför de beslut, som sammanhänger med barnalstrandet, är säkerligen inte uttömda ännu. Här står vi bara i början av en utveckling.

4. 2 De allmänna barnbidragen Sammanfattningsvis kan sägas, att barnfamiljerna generellt sett lever på en lägre standard än ensamstående och familjer utan barn. Samtidigt som barnens ankomst ofta innebär ett temporärt eller mera stadigvarande bortfall av ena förälderns förvärvsinkomst ökar familjens utgifter. Det ekonomiska läget för familjen försämras med varje ytterligare barn. Samhällets ekonomiska stödåtgärder för barnfamiljerna måste därför förstärkas, om man vill minska nuvarande mycket betydande standardskillnader mellan barnfamiljer och övriga. De allmänna barnbidragen utgör i dag både siffermässigt

33 och — som tidigare framgått — enligt familjernas egna värderingar det betydelsefullaste familjestödet. Den mest näraliggande åtgärden med standardutjämnande effekt är därför en höjning av dessa bidrag. Det har från början funnits ett klart samband mellan skatter och barnbidrag. När barnbidragen infördes 1948, ersattes därmed de dåvarande barnavdragen vid den statliga beskattningen. I flera omgångar har barnbidragen sedan höjts för att följa penningvärdeutvecklingen och förskjutningar inom skattesystemet — under senare år förskjutningar från direkt till indirekt skatt. I den pågående skatteberedningens uppdrag ingår följdriktigt frågan om barnbidragen. Som tidigare nämnts h a r de under årens lopp genomförda höjningarna av barnbidragen utöver kompensation för penningvärdeförändringarna även räckt till att följa standardutvecklingen ett gott stycke på väg, vilket belyses i tabell 7. Nuvarande barnbidragets (550 kr.) andel av kostnaderna för barnens konsumtion uppgår till ca en femtedel av dessa kostnader enligt socialstyrelsens beräkning, grundad på 1958 års levnadskostnadsundersökning med uppräkning till 1961 års prisnivå. Om vidare socialstyrelsens siffror för 1961 skulle justeras till nuläget — d. v. s. uppåt med ca 10 % — skulle konsumtionskostnaden för ett barn under 16 år i genomsnitt ligga mellan 3 300 och 3 400 kr. per år. Enligt beredningens intervjuundersökning hösten 1963 uppskattas konsumtionskostnaderna till 2 640 kr. per barn. I båda fallen är förbrukningen av moderns arbetskraft (eller hennes ersättares) icke medräknad. Denna kostnad, som varierar med arbetsmarknadsläget, med dagspriset på vårdarbetet och med moderns utbildning och förvärvsförmåga i ett alternaTabell 7. Barnbidrag, penningvärdeförändring (konsumentprisindex) och standardutveckling (konsumtionsindex) 1947 Allmänna barnbidragen per barn under 16 år kr/år Konsumentprisindex 1947 = 100 1950 = 100

100 93

104 97

107 100

128 119

162 150

169 157

181 168

186 173

Reglerat efter konsumentprisindex 260 kr från 1947 kr/år 30 kr från 1950 kr/år

278 30

333 36

421 45

439 47

471 50

484 52

Summa kr/år

536 Privat konsumtion per invånare i löpande priser. . . kr/år 2 390 Index 1947 = 1 0 0 100 1950 = 100 87

2 570 108 93

2 759 115 100

3 370 141 122

4 634 194 168

5 061 212 183

5 845 245 212

6198 259 225

299 30

367 37

504 50

551 55

637 64

673 68 741

Reglerat efter ovanstående index 260 kr från 1947 kr/år 30 kr från 1950 kr/år Summa kr/år 3—412849

34 tivt yrke, är för övrigt mycket svår att ange i enhetliga belopp. Med den mindre konsumtionen per barn i flerbarnsfamiljer, där varje barn får »kosta» mindre än i 2-barns- och 1-barnsfamiljerna, har barnbidraget en relativt större betydelse i dessa familjer. Av familjeplaneringsundersökningen framgår också, att attityden till barnbidraget är positivare ju fler barn man har och positivare ju lägre socialgrupp man tillhör. Det enhetliga svenska barnbidraget är uppbyggt på förutsättningen, att alla barn i princip bör få kosta lika mycket. När man i Norge inte ger något barnbidrag alls till första barnet och när man i Finland differentierar barnbidragsbeloppen med mindre belopp till första barnet, ett något större till andra och ytterligare större till det därpå följande (se översikten nedan), avviker alltså detta från det svenska systemet. Barnbidragen i nedan redovisade länder måste dock ses i sammanhang med koordinerade skattelindringsbestämmelser. Barnbidragets konstruktion i några andra länder Danmark: Bidraget utgår med lika belopp (480 Dkr.) för varje barn under 18 år, som icke beskattas självständigt. För person, som inte sambeskattas med make utgår förhöjning (300 Dkr. för varje barn). Finland: Bidrag utgår för barn under 16 år med 180 mark för första barnet (ca 290 sv. kr.) 204 » » andra » ( » 328 » » ) 240 » » varje ytterligare barn ( » 380 » » ) Specialbidrag kan utgå efter behovsprövning (högst 288 mark = 465 sv. kr. per barn). Norge: Bidrag först fr. o. m. andra barnet under 16 år med 400 Nkr. som ökar med 100 Nkr. för varje ytterligare barn. Finland och Norge har därutöver ett familjebeskattningssystem som avser att lindra skatten med hänsyn till antalet barn. I Finland tillämpas vid statsbeskattning lindrigare skatteskala för barnförsörjare, dyrortsavdragen är graderade efter barnantalet och skattebeloppet minskas med 100 kr. för varje barn medan vid kommunalbeskattningen förekommer speciella barnavdrag. I Norge medges stigande avdrag från statsskatten efter antalet barn och vid kommunalbeskattningen tillämpas graderade avdrag från inkomsten. Frankrike har ett invecklat familjebidragssystem, som dock ofta har fått lämna exempel till den familjepolitiska debatten i vårt land. Där är det arbetsgivaren som ensam svarar för den anställdes avgifter för familjebidragen. Dessa betalas alltså inte av staten. Arbetsgivaren erlägger ca 15 % av lönen upp till ett visst årslönebelopp (ca 7 600 kr. 1961. Samtliga uppgifter härefter avser detta år). Icke löntagaren betalar själv sina avgifter. Barnbidrag utgår först fr. o. m. andra barnet (ca 55 kr. per mån.) och med ett något högre belopp (ca 80 kr. per mån.) för tredje och följande barn. Bidragsberättigade är generellt barn under 15 år och gränsen höjs till 17 år, resp. 20 år för dem som genomgår lärlingsutbildning eller fullföljer högre studier. Vissa tillägg utgår till barnbidragen vid låg inkomst eller om endast en make arbetar (d. v. s. i

35 regel kvinnan stannar i hemmet). Detta tillägg utgår även till 1-barnsfamiljen tills barnet blivit 5 år (ca 40 kr. per mån.). Moderskapspenning (ca 500 kr.) utgår om modern ej fyllt 25 år eller om barnet föds inom 2 år från äktenskapets ingående. Förmånen utgår även för de följande barnen, om dessa kommer inom 3 år från föregående födsel. Dessutom förekommer havandeskapsbidrag. Vidare är familjen berättigad till bostadsbidrag om dels en viss del av inkomsten (andelen sjunker med antalet barn) anslås till bostadskostnaden, dels bostaden motsvarar vissa krav på bekvämlighet och utrymme. Ålderspensionen ökas med en mindre del om pensionstagaren uppfostrat minst 3 barn. Det svenska barnbidraget har sedan det infördes 1948 förblivit oförändrat till sin konstruktion. Denna konstruktion har dock gång efter annan ställts under debatt och olika politiska opinioner i riksdagen har fört fram olika synpunkter på barnbidragets anknytning till barnantal och civilstånd, på dess eventuella differentiering, dess storlek och sammankoppling, resp. frikoppling från familjebeskattningen. Barnbidraget till det första barnet har sålunda tidvis varit ganska omtvistat. Det har påpekats, att två vuxna människor tillsammans bör kunna försörja ett barn utan särskilt samhällsstöd och att ett barnbidrag till första barnet varken gör till eller från i familjebildningens intresse eller ur befolkningspolitisk synpunkt, eftersom de flesta makar ändå vill skaffa sig åtminstone ett barn. Ett inbesparande av detta första barnbidrag skulle också kunna ge statsfinansiella resurser för ett betydligt Ökat stöd åt flerbarnsfamiljerna, har man menat. Mot dessa synpunkter på det första barnbidraget och för bibehållande av nuvarande ordning har emellertid anförts starka skäl, vartill familjeberedningen ansluter sig. Omställningen i livsföring, när första barnet anlänt, är så genomgripande och medför så kraftig sänkning av standarden, att det är motiverat med barnbidrag redan för barnfamiljens s. a. s. initialkostnader. Speciellt gäller detta, då det första barnet föds utom äktenskapet. Förslag att bibehålla barnbidraget för förstfödda i fall där modern är ensamstående, men eljest avskaffa det, stupar rent administrativt på svårigheten att avgöra h u r pass ensamstående modern är i realiteten, den preventiva verkan det skulle kunna få på legitimeringen av uä-barn, överflyttningar till fosterhem och vid skilsmässa etc. I debatten om barnbidraget har även uppmärksammats behovet av förstärkt stöd för flerbarnsfamiljerna. Förslag om förhöjda eller differentierade barnbidrag har sålunda vid olika tillfällen framförts i riksdagen. Liksom riksdagen avvisat förslag att slopa det första barnbidraget har den emellertid avvisat förslag om en differentiering av de allmänna barnbidragen efter antalet syskon i barnkullen. Invändningarna har varit lika mycket av psykologisk natur som administrativ-praktisk. Växande barnbidrag verkar som en premiering av barnafödandet. Det skulle vara stötande, om samhället gav intryck av att vilja »köpa» barn. Att taxera barnen till olika värde är också stötande. Med en förhöjning av barnbidragen till flerbarnsfamiljen skulle det yngsta barnet få högsta bidraget, fast det i regel medför de lägsta kon-

36 sumtionskostnaderna. När å andra sidan det äldsta barnet upphör att vara bidragsberättigat, skulle man behöva göra en svårförklarig omtaxering av de yngre. Genom alla åren och debatterna har det nuvarande allmänna och lika barnbidraget bibehållits oförändrat. Det har blivit inarbetat och h a r förvärvat en ansenlig good-will i sin nuvarande form. Enligt familjeberedningens uppfattning finns inte heller nu någon anledning att förändra dess konstruktion. Beredningen anser, att det grundläggande stödet även fortsättningsvis bör vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Beredningen anser vidare att detta grundläggande stöd bör förstärkas i samband med den omfördelning av skattetrycket och det därigenom ökade utrymme för förbättring av barnfamiljernas villkor, som allmänna skatteberedningen väntas framlägga förslag om. Behovet av en differentiering av familjestödet bör istället tillgodoses genom en påbyggnad med särskilda familjetillägg, vilket närmare beröres i avsnitt 4.4.

4. 3 Stöd till

småbarnsfamiljer

Barntillsynen och dess kostnader

Det allmänna barnbidraget är ett konsumtionsstöd och som sådant ökar dess betydelse j u mer barnet konsumerar. Konsumtionskostnaderna stiger helt naturligt med barnets ålder. I gengäld är behovet av vård och tillsyn störst för det späda barnet och avtar med åldern. Kostnaderna för vårdinsatsen — om den ombesörjes av annan person än modern — är följaktligen mest kännbara för småbarnsfamiljen, och de avspeglas även indirekt i den faktiska eller möjliga inkomst, som vårdnadshavaren avstår från när hon sköter barnet. En prissättning av arbetsinsatsen för barnets vård skulle väsentligt höja de beräknade barnkostnaderna och ge en annan bild av kostnadernas fördelning på barnets åldrar, än när enbart konsumtionen tages med i kalkylen. Familjeberedningen har avstått ifrån att h ä r göra några egna antaganden om den ekonomiska avbränning, som barnens vård och tillsyn förorsakar familjerna. Som nämnts inledningsvis pågår emellertid inom beredningen en undersökning om hemarbetet, som i sig inkluderar den arbetsinsats för barnens räkning som utföres i hemmen. Volymen och karaktären av denna arbetsinsats kan måhända sedermera bilda utgångspunkt för en ekonomisk värdering av vårdnadsuppgiften. Det står likväl klart, att vården och tillsynen av barn i förskoleåldern i många fall utgör ett besvärligt problem för familjerna. Här drabbas fäbarnsfamiljerna i stort sett lika hårt som flerbarnsfamiljerna genom att redan det första barnet binder en av föräldrarna vid hemmet och därmed orsakar ett bortfall av dennes förvärvsinkomst. F r å n att tidigare två personer h a r

37 levat på två inkomster, skall plötsligt tre personer leva på en inkomst. Bortfallet av den ena förälderns förvärvsinkomst är dock inte ovillkorligt, eftersom barntillsynen j u k a n ordnas på annat sätt. Men det blir då en extra kostnad av varierande storlek, vartill kommer att möjligheterna att ordna barntillsynen på ett tillfredsställande sätt ofta är starkt begränsade. Barnets behov av vård och tillsyn utgör alltså en ekonomisk fråga men även en fråga om vilken service, som finns att tillgå för ändamålet. Vad det senare beträffar h a r familjeberedningen tidigare avlämnat en promemoria med förslag om utbyggnad av barnstugeverksamheten, medan familjedaghemsverksamheten och andra former av barntillsyn är föremål för fortsatt behandling inom beredningen. Möjligheten att ordna barntillsynen genom daghem är av stor betydelse för många familjer, särskilt som det även innebär en ekonomisk förmån: daghemsverksamheten finansieras j u till större delen av kommunerna med bidrag från staten. Även om en ökad aktivitet när det gäller planerade utbyggnader av daghemmen kan noteras efter riksdagsbeslutet 1963 om höjda statsbidrag, kan långt ifrån alla småbarnsfamiljer inom överskådlig tid få sin tillsynsfråga ordnad genom daghem. För flertalet återstår alternativen att antingen den ena föräldern stannar hemma eller att tillsynen ordnas genom familjedaghem eller privat, varvid man som regel själv får svara för hela eller större delen av kostnaden. Motiv för vårdbidrag

Under senare år har diskuterats tanken på ett särskilt vårdbidrag, att utgå speciellt under de första åren av barnets uppväxttid. Två huvudmotiv har anförts för ett sådant bidrag, nämligen dels att det är fördelaktigast att modern själv vårdar sitt barn under spädbarnsåren, och att hon bör ges tillfälle att göra detta, dels att man bör ge full valfrihet för modern att stanna hemma och vårda sitt barn, respektive att gå ut i förvärvsarbete och överlåta barntillsynen på betald arbetskraft. Ett vårdbidrag skulle skapa ekonomiska möjligheter för modern att stanna hemma, samtidigt som det för den förvärvsarbetande skulle utgöra ett värdefullt bidrag till kostnaderna för barntillsynen. Det förstnämnda motivet bygger på uppfattningen, att barnet får en lugnare och mer harmonisk utveckling i hemmet tillsammans med modern, givetvis under förutsättning att hon ä r normalt lämpad för barnavård. Särskilt värdefull anses moderskontakten vara under de första levnadsåren, då barnets trygghet i tillvaron grundlägges genom intimiteten och den emotionella kontakten med en viss vuxen. I hemmet löper barnet mindre risk för infektioner och barnsjukdomar än när det vistas i daghem och familjedaghem tillsammans med andra barn. Å andra sidan erbjuder daghemmet pedagogiskt utbildad vårdpersonal, och enda-barnsituationen (ca Vä av alla barn är enda-barn) innebär inte samma fostran till social anpassning som en daglig samvaro med andra barn i ett

38 kollektiv kan skänka. För barn som växer upp utan någorlunda jämngamla syskon kan daghemmet därför vara att föredraga. De som betraktar ett vårdbidrag som ett medel att friare välja mellan de här beskrivna alternativen utgår ifrån, att den enskilda familj en inte skall påverkas i sitt val av vårdbidraget annat än av dess roll i den ekonomiska kalkylen. Andra ställer sig kritiska till vårdbidragstanken just u r valfrihetssynpunkt: vårdbidraget skulle kunna bli en moralisk pekpinne, k u n n a öka det sociala trycket på småbarnsmammorna att göra sin skyldighet och stanna hemma hos sina barn, kunna bli en dirigerande faktor i ett konjunkturläge då kvinnorna är mindre välkomna på arbetsmarknaden än nu. När bidraget efter viss tid upphör, skulle detta i sin tur kunna uppfattas som ett moraliskt tryck på mödrarna att gå ut i förvärvsarbetet, om samhället har bruk för dem just då. Ett ytterligare motiv som åberopas av både dem, som hoppas att ett vårdbidrag skulle resultera i fler hemmafruar, och dem som hoppas att det skulle tillföra arbetsmarknaden fler förvärvsarbetande kvinnor och bistå kvinnorna i deras frigörelseprocess är rättvisemotivet. Senast i samband med riksdagsbeslutet om förstärkta statsbidrag till daghem och fritidshem drevs rättviseargumentationen med stor livlighet. Den utgår ifrån att de mödrar, som har sina barn på daghem, får en mer eller mindre kraftig samhällssubventionering av vårdkostnaderna, medan de mödrar i likartad ekonomisk ställning, som bor på orter utan daghem eller som inte har kommit tillräckligt långt fram i sin orts daghemskö, får vidkännas ett betydligt större avbräck i familjeekonomin genom en barntillsyn som måste ordnas på annat sätt. Med barnet i familjedaghem, utvalt genom barnavårdsnämndens försorg, kan mamman få en mindre subvention. Är hon h e m m a m a m m a får hon dock alls inget samhällsstöd för sin ständiga barnpassning. Genom ett särskilt vårdbidrag till samtliga familjer med barn under en viss ålder skulle däremot föräldrarna själva få avgöra, om någon av dem skall stanna hemma och vårda barnet eller om bidraget skall användas till att täcka de kostnader lör barntillsyn, som uppkommer när båda föräldrarna förvärvsarbetar. Storleken av eventuellt vårdbidrag och ekonomiska effekter

Hur ett vårdbidrag skulle komma att verka i olika avseenden är i hög grad beroende av vilken storlek det skulle få. Så mycket är tydligt, att om det överhuvudtaget skall vara någon mening med att införa ett särskilt vårdbidrag får det inte röra sig om alltför små bidragsbelopp. Bidraget bör något så när motsvara en rimlig vårdkostnad. Här kan som exempel på tänkbara utgångspunkter för en beräkning nämnas vårdkostnaden vid daghem. År 1963 utgjorde denna i genomsnitt 4 700 kr. per år och plats. Därav uppgick personalkostnadernas andel till närmare 3 700 kr. eller 78 %. Daghemsavdelningarna för de yngsta barnen kräver den största personalinsatsen, och man kan utgå ifrån att personalkostnaderna för en avdelning, avsedd för

39 barn i åldrarna 6 mån.—3 år, överstiger 3 700 kr. per plats. Daghemmet erbjuder emellertid särskilt utbildad personal och det kan ifrågasättas, om det vore rimligt att ge alla isom blir mödrar ett vårdbidrag, som står i paritet med institutionernas personalutgifter. En annan vårdmöjlighet är som nämnt familjedaghemmen. Ersättningarna till de hem, som anskaffas genom Stockholms barnavårdsnämnd är f. n. 10 kr. per dag. I andra orter är avgiften någon eller några kronor lägre. De hem, som ordnas utan de kommunala myndigheternas medverkan, tar i Stockholm ofta mer än 10 kr. per dag. Om barnet antages vistas i genomsnitt ca 250 dagar om året i familjedaghemmet, blir årskostnaden således ca 2 500 kr., om man räknar med en genomsnittlig dagavgift av 10 kr. Det finns även andra möjliga anknytningspunkter: t. ex. beloppet för barnpension som 1964 föreslagits bli 1 200 kr., eller bidraget till handikappade barn som föreslås bli 2 400 kr. per år. Vårdbidragets storlek sammanhänger med huruvida det blir fråga om en reell ersättning för barntillsynen eller bara ett handtag till denna. Kostnaderna i det förra fallet blir avsevärda. Det h a r spekulerats över vilken inverkan ett vårdbidrag skulle ha för mödrarnas yrkesverksamhet. Den lokala tillgången på arbetstillfällen och tillsyns möjligheter har därvidlag stor betydelse liksom vårdbidragets storlek, jämfört med nettointäkten av förvärvsarbetet. Småbarnsmödrarna är överlag unga kvinnor och har en gynnad ställning på arbetsmarknaden. Det är därför sannolikt, att nettointäkten av deras heltidsarbete skulle komma att betydligt överstiga vårdbidraget. Genom sitt förvärvsarbete kan modern dessutom hålla sina yrkeskunskaper aktuella (flera års bortovaro från arbetsmarknaden betyder försämrat konkurrens- och löneläge); hon kan avancera i ett yrke som hon intresserar sig för; hon förvärvar ATP-poäng och hennes sjukpenning blir höfgre än den icke förvärvsarbetandes etc. Detta tyder på, att ett vårdbidrag inte skulle verka för en hemmamamma-tillvaro för flertalet. Måhända kommer dock benägenheten att deltidsarbeta för att få ett mindre tillskott till familjeekonomin att minska. Ett sådan tillskott skulle k u n n a te sig mera betydelselöst. En annan faktor, som kan komma att påverka mödrarnas ställningstagande, är möjligheten att daghems- och familjedaghemsavgifterna skulle komma att avpassas efter vårdbidragets storlek och institutionernas huvudmän komma att tillgodogöra sig bidraget helt eller till större delen. För de familjer som redan har tillgång till daghem eller subventionerad familjedaghemsplats och betalar en låg avgift för detta, skulle vårdbidraget då få mindre betydelse. Ofta har debatten utgått ifrån att vårdbidraget skall avse de tre första barnaåren. Man har ansett det angelägnast, att modern får möjlighet att vårda sitt barn själv under de åren. Men utgår man från valfrihetsmotivet förefaller en sådan gränsdragning mera diskutabel. Behovet av tillsyn och vård kvarstår även efter treårsåldern. Ett bortfall av vårdbidraget vid en så-

40 dan ålder, att vårdbehov kvarstår, finge en del oberäkneliga verkningar vid skarven. Den förvärvsarbetande, för vilken bidraget helt eller till största delen betalar de faktiska vårdkostnaderna, skulle plötsligt drabbas av en k ä n n b a r utgift för fortsatt vård. Kanske skulle de subventionerade vårdformerna avpassa sina taxor nedåt för de ålderskategorier som inte längre ä r vårdbidragsberättigade. För dem, som hade tillgång till kommunal daghems- eller familjedaghemsplats, skulle bortfallet därmed bli mindre kännbart än för övriga föräldrar, som betalade tillsynen privat genom lejd arbetskraft eller avtal med ett annat privat hem. En del skulle inte finna det lönt att betala detta själva som avbränning på lönen utan hellre sluta förvärvsarbeta. Hemmamammor som vant sig vid ett tillägg till familjebudgeten, vilket plötsligt försvinner, skulle däremot kanske kompensera sig genom att söka anställning och tjäna egna pengar. Beredningens principiella ståndpunkt

Verkningarna av ett vårdbidrag kan alltså bli komplicerade, och det är inte säkert att någon får bevittna den verkan han eller hon önskat sig. Det hindr a r inte att det kan vara principiellt riktigt att samhället solidariskt påtager sig en större andel av den enskildes uppoffringar för barnets vård. Att investera i nya generationer är att investera i framtiden för samhället, för näringslivet och den aktiva befolkningen, som en gång blir orkeslös och beroende av de ungas tjänster. Ett vårdbidrag kan ses som en sådan investering. Ett vårdbidrag skulle emellertid bli mycket kostnadskrävande. P å varje årsklass om grovt räknat 110 000 barn skulle ett vårdbidrag av 2 500—3 000 kr. om året kosta 275—330 milj. kr. Ett vårdbidrag av 10 kr. per dag — analogt med familjedaghemsavgiften — skulle kosta i r u n t tal 400 milj. kr. per årsklass. Huruvida belopp av denna storleksordning kan inpassas i samhällsekonomin undandrar sig familjeberedningens bedömande. Beredningen h a r endast — för att hörsamma riksdagens beställning — velat redovisa de skäl som kan anföras pro et contra särskilda vårdbidrag och ange vilka olika verkningar som ett vårdbidrag skulle kunna få. I princip anser familjeberedningen att ett extra stöd till småbarnsfamiljer — utöver det allmänna barnbidraget — är motiverat, i första hand så länge barnet befinner sig i späd ålder; att ett sådant stöd bör ges alla familjer med barn i den åldersgrupp, vars vårdnad m a n bestämmer sig för att underlätta, oberoende av om barnets båda föräldrar är förvärvsarbetande eller inte. Hur barnets vård därefter ordnas bör familjen själv avgöra; att ersättningen för vårdarbetet hellre bör vara realistisk — d. v. s. något så när täcka en rimlig kostnad för barntillsynen — under en kortare tid ä n utgå med ett mindre och otillräckligt belopp under en längre tid, samt

41 att man bör undersöka huruvida en successiv utbyggnad av ett vårdbidragssystem — under en relativt lång övergångsperiod — k a n anknytas till socialförsäkringarna med en avgiftsfinansiering av vårdbidragen. Beredningen vill för sin del rekommendera att denna möjlighet prövas närmare med utgångspunkt från exempelvis moderskapsförsäkringen.

4. 4 ökat stöd till flerbarnsfamiljer Familjeberedningens material har visat att barn utan tvivel medför en dubbel påfrestning för familjeekonomin. Barnets konsumtion medför ökade direkta kostnader och barnets vård medför minskade inkomster när modern inte kan fortsätta sitt förvärvsarbete. I flerbarnsfamiljer stiger i princip konsumtionsutgifterna proportionellt med barnantalet, men inkomstramen tvingar i praktiken till en sammanpressning av utgifterna med varje nytt syskon som tillkommer. Därmed sjunker familjens totala standard. 1958 års konsumtionsundersökning visade exempelvis att värdet av konsumtionen i familjer med 3 eller flera barn skilde sig med endast 3 % från 2-barnsfamiljernås, och inom arbetarhemmen var familjernas totala konsumtion rent av något mindre i familjer med 3 eller flera barn än i familjer med 2 barn. Samhällets konsumtionsstöd till flerbarnsfamiljerna måste dock utgå ifrån, att alla familjens barn är lika »dyra» eller borde h a rätt att vara det. Vårdkostnaderna för barnen är i sin tur icke proportionella till barnantalet vare sig i princip eller i praktiken. Tillsynen av 1—3 barn kräver samma närvarotid, ehuru vederbörande blir mer eller mindre intensivt engagerad av uppgiften. Däremot kan det vara lättare att till en annan familj eller en institution överlämna tillsynen av ett enda barn än tillsynen av två eller flera barn. Den sjunkande sifferserien över procentandelen förvärvsarbetande mödrar vid stigande barnantal bekräftar att så är fallet. Endast hälften så stor andel 3-barns- som 1-barnsmödrar förvärvsarbetar sålunda minst halv normal arbetstid. Inkomststatistiken från 1960 års folkräkning bestyrker likaså att flerbarnsfamiljerna genomsnittligt får ett mindre inkomsttillskott från ena föräldraparten (modern) än fåbarnsfamiljerna. Den absoluta familjeinkomsten för flerbarnsfamiljerna är lägre, samtidigt som det relativa konsumtionsutrymmet blir mindre när det delas på flera. Samhällets familjestöd täcker som nämnts endast en del av utgifterna för barnen. I det föregående har påpekats att det allmänna barnbidraget torde svara för ca femtedelen av barnens konsumtionskostnad. Återstoden ankommer på föräldrarna. Även om 4/s av 1-barnskostnaden skulle anses vara en rimlig uppoffring för glädjen att ha barn — vilket ingalunda är givet —, gäller inte detta om samma andel utgifter multipliceras med tre eller flera. Familjeplaneringsundersökningen, som visar att barnbegränsningsmetoder allmänt tillämpas i äktenskapen, visar också att svenska familjer i allmänhet och främst av ekonomiska skäl hejdar sig inför ett barnantal som över-

42 stiger två. Hälften av alla gifta kvinnor tycker att det räcker med två barn i familjen, medan en tredjedel kan tänka sig tre barn. Födelsetalet synes också nära överensstämma med de redovisade attityderna. Om attityderna ändras, så ändras även födelsetalet. Om barn är dyra att föda och fostra för den enskilda familjen, är de också dyrbara — i annan bemärkelse — för samhället. Befolkningsstrukturen i Sverige uppvisar en stark förskjutning mot högre åldrar. Antalet ålderspensionärer ökar med ca 30 % under innevarande tioårsperiod. Försörjningen av de gamla ställer växande krav på de arbetsföra åldrarna och på de nya släktena efter dem. Barnfamiljerna svarar för den framtida arbetskraften såväl kvantitativt som kvalitativt. Det är inte tillfredsställande, att 5,7 % av den vuxna befolkningen försörjer hela 32 % eller nära tredjedelen av de barn under 16 år som f. n. växer upp i svenska hem. Enligt familjeberedningens åsikt är det en orimlig snedbelastning av den försörjningsbörda som barnen åsamkar. I det föregående har beredningen studerat de aktuella barnkostnaderna. De viktigaste konsumtionsutgifterna för barnen gäller mat och kläder. Kring dessa två huvudposter grupperar sig de många mindre utgifter, som höjer standarden ovan existensminimum: utgifter för hälsovård och hygien, för skola och sport m. m. När samhället har utformat det hittillsvarande familj estödet, h a r naturahjälpen fått stå tillbaka för kontantbidragen. De farhågor, som yppades när de allmänna barnbidragen introducerades, att kontantsystemet skulle komma att missbrukas av föräldrarna, besannades inte. Förmyndarinställningen mot familjerna försvann efterhand från det ena området efter det andra. Längst bibehölls naturaprincipen inom mödrahjalpen tills den även där fick träda tillbaka till förmån för fritt konsumtionsval och med tillit till människors förmåga att själva bedöma den egna familjens behov. Endast där klart praktiska skäl föreligger — såsom beträffande fri skoltandvård och fria skolmåltider — har naturastödet förblivit. Enda större undantaget är familjebostadsbidraget, som är avsiktligt konsumtionsdirigerande. I familjeplaneringsundersökningen såväl som i socialstyrelsens tidigare konsumtionsundersökningar har gjorts försök att fördela bostadskostnaderna på barnen. Dessa försök har med nödvändighet blivit schablonmässiga och mindre exakta än de utgifter för barnen, som k a n bokföras på dem direkt. Ett nytt barn i familjen medför inte automatiskt någon ökad bostadskostnad. Mera sällan kan familjen omgående flytta till en annan lägenhet och utöka med ett nytt r u m för den nya familjemedlemmen, även om detta vore önskvärt. Familjebostadsbidraget bibehålles dock under en övergångstid av två år om ett nytt barn innebär att familjen blir trångbodd enligt bidragsreglerna. Bostadskostnaden blir därmed mindre per familjemedlem genom det nya barnet, utrymmes standarden blir lägre. En beräkning av barnets andel i bostadskostnaden blir i sådana fall helt

43 fiktiv. Detsamma gäller den fjärdedel av alla barnfamiljer, som inte erhåller familjebostadsbidrag, emedan de inte kunnat uppbringa en lägenhet, som fyller storleks- och standardkraven och som inte heller ändrar sina boendeförhållanden efter barnantalet. Familj ebostadsbidragen är emellertid till viss mindre del differentierade efter barnantal och utgör ett försök att tillmötesgå flerbarnsfamiljernas behov av ökat stöd samt att på samma gång stimulera barnfamiljerna att välja en högre bostadsstandard. F. n. utgör familjebostadsbidraget en avsevärd del av det totala familjestödet. Men det kominer inte alla barnfamiljer tillgodo, inte heller speciellt flerbarnsfamiljerna som har mest behov av ett förstärkt konsumtionsstöd. Riksdagens andra lagutskott framhöll 1962, att man vid diskussion av stödet åt barnfamiljerna »icke alltför ensidigt» borde inrikta sig på stödet i form av allmänna barnbidrag, och samma utskott tillfogade 1963, att »det kunde ifrågasättas om icke andra och bättre former för samhällets stöd åt barnfamiljerna än barnbidrag kunde tillskapas». Den här redovisade familjeplaneringsundersökningen har visat, att det allmänna barnbidraget är det familjestöd som röner mesta uppskattningen bland barnfamiljerna själva, men att man inte heller är främmande för behovet av kompletterande åtgärder. Familjeberedningen har redan för sin del uttalat, att det grundläggande stödet till barnfamiljerna bör vara lika för alla barn och utgå kontant i form av allmänna barnbidrag. Men eftersom behoven varierar mellan olika kategorier barnfamiljer, menar beredningen, att en differentiering av stödet bör ske för att avhjälpa behov som inte täckes genom grundbidraget. Påbyggnader av olika slag förekommer redan. Som exempel på kompletterande bidrag kan nämnas de lagstadgade bidragsförskotten för barn till ensamstående föräldrar, barnpensioner och vårdbidrag för svårt handikappade barn. 1964 års riksdag tar ställning till förslag i samtliga dessa avseenden. P å samma sätt bör enligt familjeberedningens mening ett särskilt bidrag utgå till flerbarnsfamiljerna, här förslagsvis kallat familjetillägg, i syfte att bidraga till en utjämning av standardskillnaderna mellan familjer med olika barnantal. Stödet per barn räknat bör därmed göras större för familjer med 3 eller flera barn och differentieras efter barnantal med ökande belopp i förhållande till barnantalet. Storleken av ett dylikt familjetillägg bör stå i rimlig relation till storleken av det grundbidrag (det allmänna barnbidraget), varpå tillägget bygger. Sannolikt måste det även samordnas med familjebostadsbidragen, som j u berör en viss sektor av den konsumtion, som familjetillägget rent allmänt skulle avse att bistå flerbarnsfamiljerna med. Även om ett visst särskilt bostadsstöd kan k o m m a att vara behövligt länge än för att hjälpa barnfamiljerna ut ur det trånga och undermåliga bostadsbestånd, där blott alltför många av dem h a m n a r eller stannar på grund av dålig betalningsförmåga, är det åtskilligt som talar för att en del av det på bostadsefterfrågan inriktade familjestödet skulle k u n n a generaliseras till ett mera allmänt familjetillägg. Detta tillägg skulle utgå

44 till alla flerbarnsfamiljer för att användas efter deras eget fria val för de konsumtionsändamål, som de känner mest trängande behov av. Familjeberedningen anser således i princip att ett familjetillägg bör utgå till familjer med 3 eller flera barn, större ju fler barn familjen har, och att storleken av detta familjetillägg bestäms i förhållande till det allmänna barnbidragets storlek och att det samordnas med familjebostadsbidragen eller del därav så att alla flerbarnsfamiljer får ett mera generellt familjetillägg för valfri konsumtion. 4. 5

Sammanfattning

Det material som presenteras i föreliggande promemoria visar, att barnfamiljerna generellt sett lever på en lägre standard än ensamstående och familjer utan barn. Samtidigt som barnens ankomst ofta innebär ett temporärt eller mera stadigvarande bortfall av ena förälderns förvärvsinkomst, ökar familjens utgifter. Det ekonomiska läget för familjen försämras med varje ytterligare barn, eftersom en i stort sett oförändrad familjeinkomst skall täcka konsumtionskostnaderna för flera personer. Den ekonomiska faktorn har därför också av naturliga skäl stor betydelse i dagens familjeplanering. Familjeberedningen konstaterar, att samhällets ekonomiska stödåtgärder för barnfamiljerna måste förstärkas, om man vill minska nuvarande mycket betydande standardskillnader mellan barnfamiljer och övriga. Det grundläggande stödet bör, enligt beredningens mening, vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Detta grundläggande stöd bör förstärkas i samband med den omläggning av skattesystemet, varom förslag väntas från allmänna skatteberedningen. Familjeberedningen anser det vidare motiverat med ett extra stöd — värdbidrag — till familjer med småbarn, i första hand så länge barnet befinner sig i späd ålder. Beredningen rekommenderar att olika frågor som hör samman med införandet av ett sådant bidrag blir föremål för närmare utredning. Lämpligen kan moderskapsförsäkringen tagas till utgångspunkt. Utöver det grundläggande stödet förordar beredningen ett särskilt familjetillägg till flerbarnsfamiljerna, avsett att bidraga till en utjämning av standardskillnaderna mellan familjer med olika barnantal. Detta familjetillägg bör utgå med ökande belopp i förhållande till barnantalet och beloppen bör därvid stå i rimlig relation till de grundläggande barnbidragen. Införande av ett familjetillägg torde förutsätta en samtidig översyn av reglerna för familj ebostadsbidrag. Familjeberedningen har här endast framfört vissa principiella ståndp u n k t e r vad beträffar samhällets ekonomiska stödåtgärder för barnfamiljerna. Den närmare fördelningen på de olika komponenterna i bidragssystemet och möjligheterna till samordning dem emellan kräver en särskild

45 utredning. Denna bör komma till stånd sedan skatteberedningen framlagt förslag till nytt skattesystem och man vet vilket finansiellt utrymme som står till förfogande för ett förstärkt familjestöd. De olika beståndsdelarna i det framtida familjestödet bör dock enligt familjeberedningens åsikt avvägas så, att samhället påtager sig en större andel av de konsumtionsutgifter som barnen medför, med sikte på att minska klyftorna i levnadsstandard inte endast mellan barnfamiljer och hushåll utan barn, utan även mellan barnfamiljer med olika barnantal.

BILAGA 1

FAMILJEPLANERING OCH BARNKOSTNADER Redovisning a v en intervjuundersökning b l a n d gifta k v i n n o r

1. Planläggning och utförande

Föreliggande undersökning har planlagts av en arbetsgrupp inom familjeberedningen under ledning av beredningsledamoten och t.f. professorn i sociologi vid Uppsala universitet Georg Karlsson. Själva intervjuundersökningen h a r utförts av statistiska centralbyråns utredningsinstitut och den maskinella bearbetningen av dess maskincentral. Föreliggande redovisning h a r i huvudsak utarbetats av fil. kand. Agneta Linné. För redogörelsen beträffande medelfelen (se appendix) svarar aktuarien Lars Lindgren, statistiska centralbyråns utredningsinstitut.

1. 1 Undersökningens

syfte

Syftet med denna undersökning h a r varit att söka belysa följande frågeställningar: a) i vilken utsträckning försöker man i Sverige genomföra någon form av familjeplanering, och vilka metoder använder man sig av i barnbegränsningssyfte; b) vilken familjestorlek anser man lämpligast för egen del; c) h u r föreställer man sig de motiv som bestämmer uppfattningen om en viss familjestorlek som den mest lämpliga; d) vilka attityder hyser man gentemot samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna; samt e) till vilka belopp uppskattar barnfamiljerna sina utgifter för barnens räkning.

1. 2 Population

och urval

Frågan om vilken population undersökningen skulle omfatta behandlades ingående i samband med undersökningens planläggning, och man stannade för att urvalet skulle göras bland gifta kvinnor upp till och med 45 års ålder. Detta val av population h a r i huvudsak två stora svagheter: dels hade det varit av stort värde att få kännedom även om männens inställning till de här aktuella spörsmålen, dels borde också ensamstående personer ingått i populationen. Dessutom kan den uppställda åldersgränsen ifrågasättas, då urvalet nu kom att innefatta en hel del kvinnor som kommit över den period i livet då barnafödande är möjligt, och för vilka de ovan antydda frågeställningarna angående familjeplanering därför inte längre är aktuella. Undersökningens andra huvudsyfte (uppskattning av familjens barnkostnader) fordrade dock att tillräckligt många personer med b a r n i tonåren ingick i populationen, då en snedvriden bild av barnkostnadernas fördelning annars skulle erhållas.

47 En av de främsta anledningarna till att den nämnda populationen valts var den ekonomiska ram som givits för undersökningen. För att möjliggöra en meningsfull analys av resultaten måste materialet vara stort nog att kunna delas in i mindre grupper utifrån vissa bakgrundsdata hos de undersökta individerna. I de flesta fall kan man nämligen med fog anta att vissa relevanta skillnader i attityder föreligger mellan exempelvis olika åldersgrupper eller yrkeskategorier. Om undersökningen skulle ha utsträckts till att gälla även män, skulle urvalet — för att ge samma analysmöjligheter — behövt göras dubbelt så stort som vid en begränsning till enbart kvinnor. En sådan utökning skulle ha medfört betydligt högre kostnader. Samma sak gäller givetvis om undersökningen skulle ha omfattat även ensamstående personer, som likaså måste behandlas som en grupp för sig vid analysen på grund av .sina speciella karakteristika. En ytterligare anledning till valet av population h a r varit att statistiska centralbyråns utredningsinstitut därvid kunnat använda sig av ett delvis redan färdigdraget urval, varigenom såväl kostnaderna som tidsåtgången för urvalsdragningen kunnat nedbringas. Liknande undersökningar som denna saknas nästan helt i Sverige, och den tid som h ä r stått till förfogande h a r dessutom varit starkt begränsad. Detta gör att föreliggande undersökning närmast är att betrakta som ett slags förundersökning till en mera omfattande undersökning. Därmed bör också de invändningar, som kan resas mot begränsningen av populationen, kunna tillmätas mindre vikt. Urvalet h a r omfattat 872 personer, fördelade över hela landet och uttagna genom slumpmässigt urval i två steg med utredningsinstitutets basurval av geografiska områden som första steg. I andra steget har ett urval av individer (oavsett kön, civilstånd och ålder) uttagits ur 1963 års mantalslängder. Personer som inte tillhört undersökningens population har därefter strukits ur urvalet. Individerna h a r dragits med lika sannolikhet, s. k. självvägt urval. I detta sammanhang bör även påpekas att 1963 års mantalslängder grundar sig på uppgifter som insamlats i slutet av år 1962. Detta innebär att urvalet inte omfattar de kvinnor, som ingått äktenskap under tiden från avlämnandet av mantalsuppgift och till intervjuernas genomförande i september 1963. Det hade självfallet varit av värde att få med även representanter för dessa kvinnor i undersökningen, men detta h a r inte låtit sig göras.

1. 3

Materialinsamling

Undersökningen h a r som nämnts utförts i form av en landsomfattande stickprovsmässig intervjuundersökning. Intervjuerna h a r utförts genom personliga besök av för uppgiften särskilt utbildade kvinnliga intervjuare. Varje intervjuperson h a r i förväg fått ett introduktionsbrev med en kort presentation av undersökningen. Tidsplanen har i huvudsak varit följande. Undersökningens planläggning påbörjades under våren 1963, och en provundersökning genomfördes under juni månad. Frågeformulär förelåg i slutlig utformning vid månadsskiftet juli/augusti, och efter utbildningskurs för de i undersökningen deltagande intervjuarna utfördes det egentliga fältarbetet med materialinsamlingen under september 1963. Den manuella och maskinella bearbetningen av de inkomna svaren pågick sedan i olika omgångar fram till ett stycke in på 1964. Undersökningens mätinstrument h a r utgjorts av ett frågeformulär. Vissa impulser, avseende både uppslag till frågeformuleringar och utkast till bearbetningsplan, h a r erhållits från befintlig litteratur i ämnet, bl. a. två amerikanska arbeten som behandlar två relativt aktuella undersökningar på familjeplaneringens om-

48 r a d e (Freedman, Whelpton, Campbell 1959 samt Westoff, Potter, Sagi, Mishler 1961). Dessa undersökningar h a r dock utförts under andra förutsättningar och med a n d r a målsättningar än vad som gällt här, varför man endast i viss mån kan dra paralleller till dem. Föreliggande undersökning är därför, som tidigare nämnts, närmast att betrakta som en inledande kartläggning på ett område, där ytterligare forskning är nödvändig för att få de aktuella förhållandena tillräckligt belysta. Frågeformuläret, som föreligger i fullständig form i bilaga 2, är i stort sett uppbyggt av tre huvudavdelningar. Del I (fråga 1—44) gäller vissa bakgrundsdata. Dessa h a r ansetts väsentliga för att man vid analysen skall kunna dela in materialet i vissa mindre grupper, mellan vilka man kan förmoda att skillnader föreligger beträffande de attityder undersökningen avser att belysa. De viktigaste av dessa s. k. bakgrundsvariabler utgörs av intervjupersonens ålder, familjens socialgrupp (baserad på makens yrkestillhörigh e t ) , makarnas gemensamma inkomst, intervjupersonens utbildning samt antal barn i familjen. Del II (fråga 45—71) består av frågor rörande de ungefärliga kostnaderna för familjens barn (gäller endast familjer med barn i hushållet). Frågorna avser dels den totala kostnaden för samtliga barn i familjen, dels kostnaderna för varje barn för sig. Familjens utgifter h a r därvid delats upp på de viktigaste posterna i familjebudgeten, varav främst bör nämnas kostnaderna för bostad, mat och kläder. Många av dessa frågor saknar fasta svarsalternativ. Denna form av frågor h a r använts för att man vid analysen lättare skall kunna göra summeringar och beräkna medelvärden. Del III (fråga 72—103) omfattar frågor på familjeplaneringens område. Frågorna 100—102 kan dock i viss mån sägas utgöra en avdelning för sig, då dessa frågor behandlar samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna. Fråga 72 gäller makarnas förmåga att i framtiden kunna få barn, och frågorna 73—99 h a r ställts endast till kvinnor som ej anser sig ha starka skäl att ifrågasätta sin framtida fruktsamhet. Frågor om h u r många barn man planerar att försöka få i framtiden är ju varken aktuella eller på annat sätt lämpliga att ställa till personer som betvivlar sin förmåga att kunna få barn. För övrigt består detta frågeavsnitt av två delar. Dels innehåller det frågor om önskat barnantal och om de uppfattade motiven till en önskan om ett visst antal barn. Dels följer h ä r p å några frågor som mer direkt rör familjeplaneringen. Avsikten med denna form av frågekonstruktion, som vid en första anblick kan förefalla att innebära en något omotiverad upprepning, kanske bör påpekas. Det kan förmodas, att intervjupersonen vid frågor om de allmänna önskemålen rörande ett visst barnantal och motiven för detta mer ser till den bakomliggande orsak, som hon generellt uppfattar vara bestämmande för sin attityd till den nämnda familjestorleken. Däremot tänker hon kanske vid direkta frågor om planering i högre grad på de för stunden mest aktuella och m e r specifika orsakerna — t. ex. ålder, plötsligt inträffad sjukdom, förestående skilsmässa. Det har bedömts vara av intresse att äga information om båda dessa aspekter. Även huvuddelen av frågorna i avsnitt III saknar fasta svarsalternativ, vilket medfört vissa svårigheter vid bearbetningen. Att trots detta öppna frågor kommit till användning är betingat av strävandena att söka erhålla data om h u r kvinnorna själva tänker och uppfattar dessa problem, eftersom undersökningen r ö r sig på ett så pass okänt område. För att söka undvika en mängd intetsägande och flertydiga svar h a r grupper av frågor vidare konstruerats enligt en teknik där man inleder med en rent allmän fråga, som intervjupersonen får besvara i den dimension hon först kommer in på. F ö r att inte förlora information om andra viktiga

49 aspekter har därtill följdfrågor konstruerats, där man med avsikt leder in intervjupersonen på ett mer preciserat område. Avsnittet innehåller även en fråga (98) rörande vilka metoder för barnbegränsning intervjupersonen och hennes make använder sig av. Denna fråga h a r ställts enbart till dem som sagt sig på något sätt försöka planera sin familj. På grund av frågans strängt personliga karaktär h a r använts ett svarskort, försett med numrerade svarsalternativ. Intervjupersonen fick läsa igenom kortet tyst för sig själv och därefter svara med den eller de siffror som stod framför namnet på den eller de metoder hon använde sig av. Detta system fungerade utmärkt, och ett ytterst obetydligt fåtal av alla tillfrågade h a r vägrat svara på just denna fråga. Efter den sista frågan i formuläret h a r funnits utrymme för personliga anteckningar från intervjuarens sida avseende intervjun och intervjusituationen. I instruktioner till intervjuarna och i introduktionsbrevet till intervjupersonerna framlades som önskemål att intervjun om möjligt skulle ske vid en tidpunkt då intervjupersonen var ostörd. Detta h a r man i flertalet fall lyckats genomföra. Givetvis h a r mindre barns närvaro godtagits -— det väsentliga i sammanhanget h a r varit att undvika andra vuxna personer. Vidare kan nämnas att ett ovanligt stort antal positiva omdömen om intervjun inkommit, både från intervjupersoner och intervjuare. Man har ansett frågorna mycket intressanta och roliga att besvara, även om intervjun tagit förhållandevis lång tid — i genomsnitt mellan en och två timmar. Avseende bearbetningen är att säga att kodningen av de öppna frågorna skett på så sätt att svaren på de aktuella frågorna i ett hundratal formulär gicks igenom, och de vanligaste förekommande svarskategorierna fick sedan ligga till grund för kodningen. De kodade svaren har därefter stansats på hålkort, och tabeller h a r framställts med hjälp av konventionella hålkortsmaskiner.

1.4. Bortfall Ett problem vid undersökningar av denna typ utgörs alltid av bortfallet, eftersom ett stort bortfall ifrågasätter möjligheterna att generalisera från stickprovet till populationen. I detta fall h a r ett betydande arbete nedlagts på att försöka hålla bortfallet så lågt som möjligt, men ansträngningarna därvidlag h a r givetvis begränsats något av tidsskäl. Besvarade intervjuer h a r slutligen erhållits från 810 personer eller 92,9 % av de uttagna intervjuobjekten. Härigenom h a r det totala bortfallet begränsats till 62 personer eller 7,1 %. Det s. k. naturliga bortfallet h a r mindre betydelse i sammanhanget. Det h a r utgjorts av personer som hunnit ändra civilstånd, avlidit eller emigrerat efter det att senaste mantalsuppgifter lämnats, och som alltså egentligen inte borde kommit med i urvalet. Tabell 1. Olika typer av bortfall

Naturligt bortfall Sjukdom Intervjupersonen oanträffbar Vägran Uppgift saknas Totalt bortfall Genomförda intervjuer Summa 4— 412849

söner

urvalet

7 5 2 45 3

0,8 0,6 0,2 5,2 0,3

62 810

7,1 92,9

50 Det egentliga bortfallsproblemet utgörs av de 5,2 % som vägrat medverka till en intervju. Man skulle nämligen kunna misstänka, att dessa 45 personers attityder på något sätt avviker från åsikterna hos de 810 kvinnor som deltagit i intervjuundersökningen. Dock kan man inte med fog påstå att detta bortfall är särskilt mycket större än vad som allmänt brukar godtas vid intervjuundersökningar av denna typ. Om man dessutom tar i betraktande att undersökningen till stor del utgörs av frågor om familjens ekonomi, något som i allmänhet brukar erbjuda problem av bortfallsnatur, och att därtill frågor på familjeplaneringens område ju av många kan anses »känsliga» och alltför personliga, får man nog i stället hävda att undersökningens svarsprocent varit glädjande hög.

2. Tillförlitligheten hos data

2 . 1 Slumpmässigt

förekommande

fel

Här skall först något beröras undersökningens tillförlitlighet i fråga om fel som kunnat uppstå genom frågeformulering och frågeformulärets konstruktion i övrigt, under själva intervjun eller i samband med bearbetningen, och som begränsar den tilltro man kan sätta till erhållna data. Huvudundersökningen föregicks av en provundersökning omfattande 35 intervjuer, vilka utfördes i Stockholm och Södertälje. Erfarenheterna härifrån gav ytterst värdefull hjälp för frågekonstruktionen, så att bl. a. många missuppfattningar och otydliga svar kunnat undvikas i det slutliga formuläret. Även det faktum att flera olika frågor i formuläret mätt samma attityd (jämför t. ex. fråga 88 respektive 93 med fråga 96) h a r bidragit till att undvika fel av ovannämnda typ. Huvudundersökningen h a r vidare föregåtts av relativt utförliga instruktioner till intervjuarna samt av en detaljerad utbildningskurs i form av en brevkurs, där u p p gifterna rättats individuellt av undersökningsledningen och återsänts till intervjuaren ifråga. Vidare fick var och en av intervjuarna utföra en övningsintervju, som även den blev kommenterad av undersökningsledningen. Dessutom h a r frågeskrivelser till intervjuaren sänts ut i de fall där oklarhet uppstått under granskningen av de inkomna formulären. Vid granskningen h a r alla fall av tveksamhet avgjorts av undersökningsledningen. Stickprovskontroller avseende vissa moment av kodningen h a r utförts fortlöpande, och vad beträffar avsnittet om familjeplanering h a r kodningen i samtliga fall kontrollerats av undersökningsledningen, för att en enhetlig klassificering av svaren på de öppna frågorna skulle kunna äga rum. Förutom dessa olika kontroller har eventuella kodnings- och stansningsfel till stor del eliminerats genom en maskinell kontroll av hela materialet härvidlag. I stort sett kan nog sägas att förekomsten av slumpmässigt uppträdande fel h ä r i möjligaste mån begränsats genom de kvalitetskontroller som satts in i olika led av undersökningen, och tillförlitligheten hos data torde härvidlag vara relativt god. I följande avsnitt skall emellertid redogöras för begränsningar i tillförlitligheten som kunnat uppstå på annat sätt. 2. 2 Fel som snedvrider

resultaten

Risker finns för ytterligare en typ av fel i en undersökning av detta slag, nämligen systematiskt uppträdande fel. Dessa är allvarligare än de slumpmässiga felen, eftersom de kan medföra att resultaten blir snedvridna. Fel kan t. ex. uppstå genom att en viss fråga missuppfattats av en grupp intervjupersoner, eller genom att dessa medvetet lämnat felaktiga uppgifter. Om en fråga avseende familjens utgifter för barnens kläder u n d e r det senaste året av några intervjupersoner uppfattats som gällande utgifterna u n d e r den senaste månaden, uppstår givetvis en felkälla som kan snedvrida resultaten. Likaså kan en

52 fråga om familjeplaneringen för en person, vars religiösa övertygelse förbjuder familjeplanering, lätt fresta till att en felaktig uppgift lämnas. Det är mycket svårt att komma åt fel av dessa slag. Någon generell kontroll av uppgifternas riktighet h a r inte varit möjlig vid denna undersökning. En ytterlig noggrannhet vid frågeformuleringar, intervjuarinstruktioner och bearbetning kan hjälpa i viss utsträckning, men helt säker på att ha undgått alla felkällor av denna typ kan man aldrig vara. Utöver i föregående avsnitt omnämnda kvalitetskontroller h a r i någon mån svaren på vissa frågor kunnat testas mot svaren på andra frågor, där man kunnat förvänta sig en viss överensstämmelse. Som exempel kan nämnas fråga 85, som lyder: »Försöker Ni och Er man planera antalet barn så långt det går, eller låter Ni det bli så många det blir?» (Intervjupersonen hade inför denna fråga redan förberetts av fråga 83, där formuleringen är denna: »Tycker Ni att man så långt det är möjligt bör försöka planera sin familj, så att man försöker skaffa sig just det antal barn man helst vill ha, eller tycker Ni att man inte bör göra något för att begränsa barnantalet?» Härigenom h a r betydelsen av ordet »planera» tydligare klargjorts i sammanhanget.) Man kan emellertid testa om fråga 85 missuppfattats genom att ställa den i relation till fråga 98, där de intervjupersoner som sagt sig försöka planera sin familj blev tillfrågade om vilka barnbegränsningsmetoder de använt sig av. Bland svarsalternativen förekom även alternativet »ingen barnbegränsning». Av tabell 9 framgår att endast drygt 2 % av dem som svarat på fråga 98 använt sig av detta alternativ. Det innebär att ungefär 96 % J av dem som sagt sig försöka planera sin familj även sagt sig använda någon form av metod för att begränsa barnantalet. Därmed torde också kunna hävdas att fråga 85 verkligen mäter vad den avsetts att mäta, nämligen förekomsten av försök till familjeplanering. (Att drygt 2 % sagt sig inte använda någon form av barnbegränsning kan mycket väl förklaras av att de ännu inte fått det antal barn de ansett lämpligt för egen del. De kan givetvis komma att vidta åtgärder i barnbegränsningssyfte längre fram u n d e r äktenskapet, när de kanske fått så många barn de önskat.) När det gäller avsnittet om barnkostnader är det givet att man måste vara ytterst försiktig vid tolkningen av de siffror som h ä r kommer fram. I de flesta fall har intervjupersonen ombetts försöka erinra sig sina utgifter för en viss post i budgeten under så lång tid som de senaste 12 månaderna. Att en så lång tidsperiod tillämpats beror på att inköp av vissa typer av varor eller tjänster, som kläder, sportartiklar, läkarvård, knappast går att mäta under en kortare period, eftersom sådana inköp kanske endast sker under en eller två av årets 12 månader. Familjeberedningen h a r givetvis varit ytterst medveten om svårigheterna på den här punkten. Resultaten får därför endast betraktas som en uppskattning från intervjupersonens sida av utgifterna för barnen, inte som de faktiska barnkostnaderna. Vad undersökningen visar är h u r de tillfrågade uppfattar sina kostnader för barnen. Vid undersökningens planläggning hystes starka tvivel om möjligheten att överhuvud få fram några kvantifierbara svar på frågorna om familjens totala barnkostnader, än mindre att kunna erhålla uppgift om kostnaderna för varje barn för sig. Enligt erfarenheterna från provintervjuerna visade det sig emellertid att intervjupersonerna i allmänhet utgått från kostnaderna för varje enskilt barn för sig vid beräkningen av utgifterna för samtliga barn i familjen. Detta gjorde att det ansågs möjligt att ta med uppgifter om utgifterna för varje barn. Dessutom visade provintervjuerna att förvånansvärt många intervjupersoner förefallit att kunna lämna relativt övertänkta uppgifter avseende de olika utgifterna. 1 Omkring 2 % av de tillfrågade har vägrat svara på fråga 98, varför vi ej kan dra några slutsatser om huruvida de använder sig av några barnbegränsningsmetoder eller ej.

53 Något som troligen i hög grad bidragit till att undersökningsresultaten kanske trots allt inte utgörs av enbart lösa gissningar är det faktum att barnkostnaderna delats u p p på olika poster i budgeten. Dessutom h a r frågorna avseende utgifterna för bostad, mat och kläder först gällt kostnaderna för hela familjen, och därefter h a r man försökt få fram ungefär hur stor andel kostnaderna för barnen utgjort. Vad man skulle kunna kontrollera i validitetshänseende är väl h ä r främst en eventuell dubbelräkning av samma utgift under två olika poster. Detta problem h a r man försökt undvika genom noggranna instruktioner till både intervjuare och intervjuperson. Det bör h ä r påpekas att avsikten med dessa frågor om familjens kostnader för barnen på intet sätt varit att ersätta de av socialstyrelsen tidigare utförda undersökningarna rörande de faktiska barnkostnaderna. Dessa h a r utförts genom insamling av bokförda kostnadsuppgifter under en viss tid och får alltså tänkas fylla ett annat syfte. (Se vidare bl. a. Hushållens konsumtion år 1958, Sveriges officiella statistik, samt artikeln »Kostnader för barns konsumtion, vård och uppfostran åren 1958 och 1961», Sociala Meddelanden 1961: 6.) Något bör även sägas rörande en annan aspekt av problemet om giltigheten hos föreliggande data. Vi rör oss i denna undersökning med uppgifter, som till stor del betecknar attityder hos intervjupersonerna. Det stöter på stora svårigheter att testa svaren på dessa attitydfrågor mot några interna eller externa kriterier. Många frågor r ö r dessutom inställningen till olika förhållanden som kan ändras i framtiden. När det gäller exempelvis frågan om h u r många barn en kvinna planerar att försöka skaffa sig, kan ju hennes attityd h ä r förändras allteftersom tiden går. Hon kanske för närvarande anser två barn lämpligast men kan sedan vilja ha ytterligare ett barn, när hon väl fått de två hon först önskat. Dessutom kan ju familjeplaneringen vara mer eller mindre effektiv. Vi kan inte här avgöra tillförlitligheten hos de barnbegränsningsmetoder intervjupersonen sagt sig använda, vi vet endast att hon sagt sig använda dem. Vad som ovan sagts medför att man på grundval av denna undersökning inte kan göra några trovärdiga förutsägelser om befolkningens storlek i framtiden. Undersökningen visar endast vilket barnantal gifta kvinnor i fruktsam ålder för närvarande anser lämpligast. Ingenting h i n d r a r att dessa kvinnor senare under äktenskapet låter sig påverkas av olika förhållanden i sin omgivning — t. ex. ändrade ekonomiska förhållanden, ändrad bostadssituation, ändrad inställning hos maken — så att de kanske kommer att anse ett annat barnantal vara det mest önskvärda.

2. 3 Generalisering

från stickprov

till

population1

Denna undersökning omfattar som nämnts ett landsomfattande stickprov om ca 800 gifta kvinnor, ej äldre än 45 år. Genom att undersökningen omfattar kvinnor över hela landet, genom att stickprovet är slumpmässigt, och genom att bortfallet är obetydligt, borde man från resultaten i princip kunna dra slutsatser som är giltiga för alla gifta kvinnor i Sverige i åldrarna upp till 45 år. Genom att undersökningen avser ett stickprov och inte hela populationen tillkommer emellertid en felkälla genom de samplingfel en stickprovsundersökning alltid för med sig. Observerade skillnader mellan t. ex. två olika åldersgrupper 1 Utgångspunkten för resonemanget i detta avsnitt har i huvudsak varit den diskussion som redovisas i kapitlet »Speciella tolkningsproblem» av Ulf Himmelstrand i Karlsson (utg.), Sociologiska metoder, 1961.

54 avseende en viss fråga kan med en viss sannolikhet ha uppkommit på grund av att ett stickprov undersökts och inte hela populationen. Genom statistiska metoder kan man emellertid fastställa samplingfelets storlek. Man kan alltså med en viss sannolikhet säga huruvida den funna skillnaden mellan de två åldersgrupperna kan förklaras av samplingfelet eller kan tänkas vara förorsakad av någon annan faktor. Men även om man funnit att skillnaden mellan två grupper i stickprovet sannolikt inte beror på den varians som samplingförfarandet medfört, går det ändå inte att med säkerhet sluta sig till vad som orsakat skillnaden mellan de båda grupperna i populationen. Skillnaden i resultaten kan vara förorsakad av någon bakomliggande faktor, som inte kommit fram vid den aktuella analysen. En skillnad mellan två åldersgrupper kan kanske i stället för åldern bero på att de båda grupperna skiljer sig åt i fråga om barnantal, och det alltså är detta som betingat olikheterna i svaren på den fråga vi undersökt. Inom fältundersökningar av den typ det här gäller är det omöjligt att kontrollera alla tänkbara bakgrundsvariabler, som kan ha påverkat resultaten. Signifikansanalys säger inte någonting om dessa okända variablers inverkan. Det enda man i ett sådant fall kan göra är att försöka få med så många bakgrundsdata som möjligt för de undersökta individerna i stickprovet. Ytterligare ett argument kan anföras mot användandet av detaljerad signifikansanalys vid undersökningar av denna typ. Ett samband finns alltid mellan storleken hos de undersökta grupperna och signifikanstestets utslag. Om man h a r stora grupper att bearbeta får man nästan alltid signifikanta skillnader mellan dessa grupper, medan signifikanta resultat sällan erhålls om grupperna är små. Eftersom det i denna undersökning överallt r ö r sig om små grupper, kan alltså signifikanta skillnader mellan grupperna förväntas i ytterst få fall. — Trots detta kan det vara berättigat att diskutera vissa skillnader som indikatorer på möjligt orsakssamband. Om en signifikansprövning skall företagas, måste detta alltså ske i medvetande om att dess utslag utgör ett kriterium bland många på tillförlitligheten hos data. I de fall där grupperna i materialet är förhållandevis stora, skulle man alltså med hjälp av en signifikansprövning kunna delvis eliminera en tänkbar orsak till variationerna i resultaten. Däremot är problemet om okända variablers inverkan inte löst i och med detta. Det kan endast i viss mån ske genom att ytterligare tänkbara bakgrundsdata sätts i relation till den aktuella tabellen. Någon signifikansprövning h a r undersökningsledningen ej ansett sig kunna utföra i detta fall, bl. a. på grund av tidsmässiga skäl. Däremot h a r beräkningar skett för att få fram samplingfelets storlek i vissa viktiga tabeller, där grupperna varit förhållandevis stora. Utifrån de värden på samplingfelets storlek som föreligger i appendix kan läsaren själv göra signifikansberäkningar, om han anser detta vara av intresse. Vad som ovan sagts innebär inte att föreliggande resultat överhuvud saknar tillförlitlighet. Det måste endast påpekas, att man bör vara ytterst försiktig vid tolkningen av de siffror som kommit fram, dels på grund av samplingfelet, dels på grund av okända faktorers inverkan. Materialet kan inte ligga till grund för några entydiga tolkningar utan snarare ge uppslag till hypoteser, som kan prövas och eventuellt få ytterligare stöd i andra liknande undersökningar. Vidare kan man undersöka om trender förekommer i materialet — i sådana fall är det troligt att skillnader mellan grupper inte h ä r r ö r sig enbart från okontrollerade faktorer eller från de fel som stickprovsförfarandet medfört.

3. Förekomst av familjeplanering och metoder för barnbegränsning

3 . 1 Förekomst

av

familjeplanering

Vad som här kommer att kallas »förekomst av familjeplanering» har mätts genom svaren på fråga 85, vilken lyder: »Försöker Ni och Er man planera antalet barn så långt det går, eller låter Ni det bli så många det blir?» Man bör hålla frågans lydelse i minnet — undersökningen gäller nämligen endast hur många av intervjupersonerna som försöker planera sin familj. En kvinna som säger sig försöka planera sitt barnantal kan mycket väl ha fått ett eller flera barn utanför den planerade ramen. Frågan ger ju inte några uppgifter om effektiviteten hos hennes planering. I fråga om tillförlitligheten hos svaren kan anknytas till vad tidigare nämnts, nämligen att ca 96 % av dem som sagt sig försöka planera sin familj senare under intervjun även uppgivit att de använt sig av någon form av metod i barnbegränsande syfte. Detta kan ge en viss kontroll på förmågan hos fråga 85 att verkligen mäta vad som avsetts, nämligen förekomsten av försök till familjeplanering. Dock saknar vi uppgift om h u r de olika metoderna för barnbegränsning praktiseras. Dessutom varierar metoderna givetvis ifråga om tillförlitlighet rent tekniskt sett. Emellertid h a r drygt 4 % av dem som sagt sig planera sin familj inte angivit någon metod för barnbegränsning. Därav h a r 2 % ej besvarat frågan om barnbegränsningsmetoder, varför drygt 2 % besvarat den aktuella frågan med alternativet »ingen barnbegränsning». En förklaring till detta kan ligga i den dubbla innebörden av ordet planera: vill man gärna försöka få barn så snart som möjligt, vidtar man kanske inte några metoder i barnbegränsningssyfte förrän man fått barnet ifråga. Man kan givetvis ändå säga sig planera sin familj. (För detta talar även resultaten i tabell 12, där svarsalternativet »ingen barnbegränsning» oftast förekommer bland kvinnor utan barn.) Av tabell 2 framgår att totalt en så stor andel som 91,6 % av dem som besvarat fråga 85 sagt sig försöka planera sitt barnantal. Det övervägande flertalet av alla gifta kvinnor i fruktsam ålder tycks alltså söka genomföra någon form av familjeplanering. Man kan jämföra procenttalet för förekomsten av försök till familjeplanering, totalt sett, enligt tabell 2 med svarsfördelningen för fråga 83, som lyder: »Tycker Ni att man så långt det är möjligt bör försöka planera sin familj, så att man försöker skaffa sig just det antal barn man helst vill ha, eller tycker Ni att man inte bör göra något för att begränsa barnantalet?» Här h a r alltså intervjupersonen angivit hur hon anser att man i allmänhet bör ställa sig till frågan om familjeplanering, och h ä r h a r ytterligare ett antal personer ansett att familjeplanering bör förekomma— 95,2 % av 726 personer. Överensstämmelsen mellan svaren på de båda frågorna ger ytterligare belägg för slutsatsen, att det övervägande flertalet av alla

56 Tabell 2. Förekomst av familjeplanering, Planering

Socialgrupp 1 Socialgrupp 2 Socialgrupp 3 Jordbrukare 0/

/o

Planerar Planerar ej

fördelat på familjens

96,3 3,7

socialgrupp Totalt

/o

/o

%

/o

93,3 6,7

90,3 9,8

87,5 12,5

91,6 8,4

Summa %

100 Antal

*725

Ej svar, vet inte: antal = 6 (0,8 % ) . Gäller tabell 2—8. 1

Det bör här påpekas att summan av antalet individer i de olika undergrupperna ofta kommer att understiga det totala antalet personer som besvarat en viss fråga. Detta beror på att någon eller några personer underlåtit att lämna information avseende den bakgrundsvariabel redovisningen avser — i detta fall familjens socialgrupp — varför deras svar inte kan redovisas vid en uppdelning på undergrupper.

gifta svenska kvinnor i fruktsam ålder tycks vara positivt inställda till familjeplanering och även söker tillämpa sådan. Det föreligger ett mycket begränsat svensk jämförelsematerial från tidigare forskning på den här punkten. I en SIFO-rapport från 1957 sägs det att barnantalet planeras noggrant i vartannat hem (SIFO november 1957). Emellertid är SIFO:s undersökning inte riktigt jämförbar med den nu föreliggande. Det förefaller som om SIFO-undersökningens slutsats grundar sig på svar från gifta män och kvinnor som uppnått 40 års ålder. När hänsyn tagits även till yngre åldersgrupper i undersökningen synes nämligen en positiv inställning till familjeplanering förekomma — genom att intervjupersonen sagt sig vara säker på hur många barn hon vill eller velat ha — hos 78 % av intervjupersoner under 22 år, hos 98 % av personer i åldern 22—39 år samt hos 54 % av dem som är 40—66 år. Man h a r då frågat både gifta och ogifta. Dessutom h a r 45 % av 15—21-åringarna, 40 % av 22—39-åringarna, 26 % av 40—66-åringarna och 15 % av dem som är äldre än 66 år sagt sig ämna vänta eller ha väntat något med första barnet. Inte heller dessa uppgifter är dock fullt jämförbara med h ä r framkomna resultat. Enligt en amerikansk undersökning som företagits på detta område, och där ett landsomfattande slumpmässigt stickprov av gifta kvinnor i åldern 18—39 år intervjuats, har 70 % uppgivit sig använda någon metod för barnbegränsning. Undersökningen ägde rum år 1955. (Freedman, Whelpton, Campbell 1959, sid. 181.) Enligt en annan amerikansk undersökning, utförd år 1957 bland gifta kvinnor, boende i storstadsområden och med två barn där det andra barnet fötts under år 1956, uppgav 89 % av de tillfrågade att de använt sig av någon metod för barnbegränsning. (Westoff, Potter, Sagi, Mishler 1961, sid. 72.) Den senare av dessa båda amerikanska undersökningar utgår ju emellertid från en helt annan population än den här aktuella, eftersom endast tvåbarnsmödrar från storstadsområden kommit med. I tabell 2 h a r materialet delats upp även på socialgrupper, varvid makens yrke har legat till grund för socialgruppsindelningen. Denna har i stort sett utförts så att större företagare och högre tjänstemän hänförts till socialgrupp 1, mindre företagare och lägre tjänstemän till socialgrupp 2 och arbetare till socialgrupp 3. Dessutom h a r jordbrukare och lantarbetare skilts ut och behandlas genomgående som en grupp för sig. Av tabellen kan man utläsa ett visst samband mellan socialgrupp och förekomst av familjeplanering — det förefaller vara vanligast i socialgrupp 1 att man försöker planera sitt barnantal, därnäst kommer socialgrupp 2 och socialgrupp 3 f

57 Tabell 3. Förekomst av familjeplanering,

fördelat på hustruns

utbildning

Folkskola

Folkskola + yrkesutb.

Rcalexamen

Studentexamen

Totalt

/o

/o

/o

/o

o/ /o

89,3 10,7

95,1 4,9

95,0 5,0

100,0

91,6 8,4

Summa %

100 Antal

725 Planering

Planerar Planerar ej

medan försök till familjeplanering synes vara minst vanligt bland jordbrukare. Det r ö r sig om skillnader på ungefär 3 % mellan varje grupp. I tabell 3 h a r materialet delats in efter hustruns utbildning. Även h ä r synes det finnas ett visst samband mellan bakgrundsvariabeln och förekomsten av familjeplanering. Att döma av denna tabell skulle kvinnor med folkskola planera i lägsta utsträckning (89,3 % ) , medan de som h a r folkskola med yrkesutbildning eller realexamcn skulle planera i något högre grad, och samtliga studenter skulle planera sitt barnantal. (Gruppen med studentexamen är dock så liten, att resultaten h ä r är ytterst osäkra.) Tabell 4. Förekomst av familjeplanering,

36—40 år

41—45 år

Totalt

/o

/o

/o

/o

o/ /o

92,1 7,9

95,2 4,8

91,4 8,6

90,7 9,3

88,6 11,4

91,6 8,4

Summa %

100 Antal

725 Planerar Planerar ej

26—30 år 31—35 år

ålder

/o

Planering

—25 år

fördelat på hustruns

Tabell 4 visar h u r olika åldersgrupper ser på frågan om familjeplanering. Familjeplanering tycks vara minst vanlig i åldrarna 41—45 år och vanligast i åldersgruppen 26—30 år. Tabell 5. Förekomst av familjeplanering, Planering

Planerar Planerar ej

—1 000 kr

1 001— 1 500 kr

fördelat på gemensam inkomst,

kr/mån

1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

3 001— kr

Totalt

/o

/o

/o

/o

91,6 8,4

/o

°/ /o

82,7 17,3

91,9 8,1

89,8 10,2

94,9 5,1

95,1 4,9

Summa %

100 Antal

725 I tabell 5 införs gemensam inkomst som bakgrundsfaktor. Det förefaller därvid som om familjeplanering är något mindre vanlig i den lägsta inkomstklassen, medan de båda högsta inkomstklasserna uppvisar störst andel kvinnor som säger sig försöka planera sitt barnantal. Av tabell 6 framgår att förekomsten av familjeplanering synes hänga samman med det antal barn man har. Bland de kvinnor som inte h a r några barn säger sig

58 Tabell 6. Förekomst av familjeplanering, Planering Planerar Planerar ej

fördelat på antal födda barn

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Total.

/o

/o

/o

/o

/o

/o

75,0 25,0

92,9 7,1

93,6 6,4

96,7 3,3

82,4 17,6

91,5 8,4

Summa %

100 Antal

endast 75 % försöka genomföra någon form av barnplanering, mot 92,9 % b h n d ettbarnsmödrarna. Sedan ökar andelen planerande successivt för att stanna n d 96,7 % bos trebarnsfamiljerna. Bland dem som bar fler än 3 barn minskar därpå andelen planerande till 82,4 %. Familjeplanering förefaller alltså vara vanligast i familjer som har 3 barn och minst vanlig i de ännu barnlösa äktenskapen. Tabell 7. Förekomst av familjeplanering,

fördelat på hustruns

Yrkesarbetande Planering

yrke

Hemmafruar

Totalt

/o

/o

/o

91,4 8,6

91,7 8,3

91,6 8,4

Socialgr. 1 + 2

Socialgr. 3

Totalt

/o

%

95,0 5,0

86,1 13,9

Summa %

100 Antal

725 Planerar Planerar ej

Som framgår av tabell 7 synes det inte föreligga någon skillnad mellan yrkesarbetande kvinnor och hemmafruar. Om däremot gruppen yrkesarbetande uppdelas på olika socialgrupper (med utgångspunkt från kvinnans y r k e ) , finner vi att kvinnor med ett yrke hänförligt till socialgrupp 1 och 2 i stickprovet oftare planer a r sin familj än kvinnor i socialgrupp 3 — skillnaden uppgår till 9 %. Tabell 8. Förekomst av familjeplanering,

fördelat på hustruns religiösa

aktivite:

Religiöst aktiva Planering

Ej religiöst aktiva

Svenska kyrkan

/o

93,2 6,8

87,0 13,0

91,6 8,4

/o

92,6 7,4

84,5 15,5

Summa %

100 Antal

571 Planerar ej

Totalt Totalt /o

/o

Planerar

övriga samfund /o

Tabell 8 visar hur de religiöst aktiva fördelar sig i fråga om inställning till familjeplanering, jämfört med de ej religiösa. Totalt tycks familjeplanering förekomma i något mindre omfattning bland religiöst aktiva. Vid jämförelse mellan de aktiva inom Svenska kyrkan och aktiva inom övriga religiösa samfund visar sig dock skillnaden mellan religiösa och icke religiösa komma sig av att Svenska

59 kyrkans aktiva medlemmar tydligen planerar sin familj i lägre grad än både de som tillhör andra samfund och de som ej är religiöst engagerade. Vid jämförelse mellan tabellerna 2, 3 och 5 framkommer att de lägre socialgrupperna, de lägre utbildningsgrupperna och de lägre inkomstklasserna alla förefaller att planera sin familj i något m i n d r e utsträckning än övriga grupper. Denna överensstämmelse i tendens mellan de tre bakgrundsfaktorerna kan bero på att variablerna socialgrupp, utbildning och inkomst är korrelerade. För att undersöka om de erhållna sambanden mellan bakgrundsvariablerna och den beroende variabeln — förekomsten av försök till familjeplanering — eventuellt endast är skenbara och i själva verket uppkomna genom andra faktorers inverkan, har vid analysen i vissa fall även införts ytterligare en variabel i sammanhanget. De resultat som erhållits vid denna analys skall endast sammanfattningsvis beröras. Vad gäller sambandet mellan socialgrupp och försök till familjeplanering har analysen skett genom att variablerna hustruns ålder, gemensam inkomst och barnantal införts. I samtliga dessa fall visade sig det ursprungliga sambandet till -stor del kvarslå. Sambandet mellan utbildning och försök till familjeplanering h a r studerats genom införande av variablerna socialgrupp, ålder, barnantal, hustruns yrke och religiös aktivitet. Med vissa smärre variationer synes det ursprungliga sambandet kvarstå även här. Sambandet mellan hustruns ålder och försök till familjeplanering tycks även det i viss mån kvarstå, då variablerna religiös aktivitet och gemensam inkomst medtages i analysen. Ett intressant förhållande kan konstateras vad beträffar de barnlösa kvinnorna. Som framgått av tabell 6 h a r en förhållandevis stor andel av dessa kvinnor uppgivit sig inte planera sitt barnantal. Vid en ytterligare analys visar det sig att denna tendens tycks vara ännu mer markant i den lägsta social- och utbildningsgruppen.

3. 2 Metoder för

barnbegränsning

De metoder intervjupersonen och hennes make uppger sig använda i barnbegränsningssyfte har framkommit genom svaren på fråga 98, som lyder: »Om Ni och E r make på något sätt försöker förhindra att Ni får barn — nu eller tidigare — t. ex. genom någon eller några av de metoder, som finns på det h ä r kortet — skulle Ni då vilja nämna den eller de siffror, som på kortet står framför det eller de sätt Ni använder. Om Ni begagnar E r av någon annan metod än de som finns på kortet, skulle Ni i så fall vilja tala om vilken?» I samband med att frågan ställdes överlämnades ett svarskort till intervjupersonen, där följande metoder fanns angivna: 1 = säkra perioder, 2 = avhållsamhet under längre tid, 3 = avbrutet samlag, 4 = kondom (makens skyddsmedel), 5 = pessar, 6 = kemiskt medel, 7 = annat sätt — i så fall vilket? Som tidigare nämnts h a r denna fråga inte vållat några problem under intervjuns gång — troligen tack vare systemet med svarskort och siffror framför varje svarsalternativ. Endast 2,1 % av dem som fått fråga 98 har underlåtit att besvara den. Frågan har endast ställts till dem som sagt sig försöka planera sin familj. Eftersom fråga 98 gällde den eller de metoder som förekom, h a r vi i svaren fått med upp till tre nämnda sätt, som intervjupersonerna använt sig av. (De angivna metoderna behöver givetvis inte begagnas vid ett och samma tillfälle.) Vid bearbetningen har därför nästan genomgående räknats fram det antal kvinnor som över-

60 Tabell 9. Metoder för barnbegränsning,

fördelat på hustruns

utbildning

Folkskola

Folkskola -fyrkesutb.

Realexamen

Studentexamen

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

Ingen barnbegränsning Kondom Coitus i n t e r r u p t u s . . . . Pessar Säkra perioder Avhållsamhet Kemiskt medel Hormontabletter övrigt

1,8 53,5 34,8 19,3 7,5 3,8 3,5 0,3 0,3

2,0 62,2 34,8 24,5 8,2 5,1 3,1

3,1 55,4 23,1 37,7 10,0 3,1 3,8 1,5

11,6 57,8 27,0 50,0 11,6

2,4 55,3 32,1 24,9 8,4 3,7 3,5 0,5 0,3

Summa %

124,8

140,9

137,7

161,9

131,1

Antal

654 Metoder

3,9

1,0

Ej svar, vet inte: antal = 14 (2,1 %). Gäller tabell 9—14. huvud använt sig av en viss metod, oberoende av om den metoden använts enbart eller i kombination med andra. Härigenom överstiger summan av procenttalen 100, men i realiteten används ju en viss metod av den angivna andelen intervjuade. Av tabell 9 framkommer att kondom uppges vara den vanligaste barnbegränsningsmetoden totalt sett (55,3 % ) . Därnäst följer coitus interruptus och pessar. Dessa tre metoder är avsevärt mycket vanligare i materialet än alla övriga. Metoden med säkra perioder följer på fjärde plats med endast 8,4 %. Vid jämförelse mellan olika utbildningsgrupper förefaller det som om kondom är vanligast i alla kategorier. I folkskolegruppen kommer sedan coitus interruptus som näst vanligaste metod, medan i stället pessar kommer på a n d r a plats bland personer med real- eller studentexamen. Säkra perioder är vanligare som barnbegränsningsmetod bland kvinnor med högre utbildning än bland kvinnor med lägre. Det är också vanligare att man säger sig använda mer än en metod, ju högre utbildning man har. Tabell 10 jämför olika socialgrupper i fråga om metoder för barnbegränsning. Vi ser att kondom uppgivits vara den vanligaste metoden inom socialgrupperna 1—3, medan coitus interruptus förefaller vanligast bland jordbrukare. Pessar tycks användas oftare i socialgrupp 1, medan coitus interruptus tydligen är vanligare i Tabell 10. Metoder för barnbegränsning, Metoder Ingen barnbegränsning Kondom Coitus interruptus.. . . Pessar Säkra perioder Avhållsamhet Kemiskt medel Hormontabletter

Soc.gr. 1

°//o

6,1 44,9 24,5 38,8 12,2 4,1 8,2

övrigt

fördelat på familjens

socialgrupp

Soc.gr. 2

Soc.gr. 3

Jordbrukare

Totalt

0/ /o

/o

/o

/o

0,9 59,7 30,5 27,5 9,0 2,1 2,6 0,4

3,4 55,7 32,9 21,2 7,1 4,0 3,4 0,3 0,6

41,2 43,4 23,9 10,9 8,7 4,3 2,2

2,4 55,3 32,1 24,9 8,4 3,7 3,5 0,5 0,3

Summa %

138,8

132,7

128,6

134,6

131,1

Antal

61 övriga socialgrupper. Kondom synes vara något mindre vanlig i socialgrupp 1 och bland jordbrukare än i övriga grupper. Säkra perioder tycks användas något oftare i socialgrupp 1 och bland jordbrukare än i övriga socialgrupper. Tabell 11. Metoder för barnbegränsning, —25 år

Metoder

fördelat på hustruns

ålder

26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år

Totalt

%

/o

/o

/o

%

/o

5,4 58,1 21,5 32,3 8,6 2,2 4,3

2,9 58,0 23,9 27,5 8,0 0,7 3,6 1,4

1,4 55,1 35,4 29,3 8,8 1,4 4,8 0,7

2,3 52,3 38,6 15,2 6,8 6,1 4,5

1,4 54,2 37,5 22,2 9,7 7,6 0,7

2,4 55,3 32,1 24,9 8,4 3,7 3,5 0,5 0,3

Summa %

132,4

126,0

136,9

125,8

134,7

131,1

Antal

654 Ingen barnbegränsning . . . .

Säkra perioder

1,4

Övrigt

Tabell 11 visar att coitus interruptus tycks vara en något vanligare metod i åldrarna över 30 år, medan pessar förekommer något oftare bland kvinnor under 35 år. I övrigt visar sig inga anmärkningsvärda skillnader mellan olika åldersgrupper. Tabell 12. Metoder för barnbegränsning, Metoder Ingen barnbegränsning . . . . Kondom Coitus interruptus Säkra perioder Avhållsamhet

Summa % Antal

fördelat på antal födda barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

/o

/o

%

/o

%

17,8 40,0 26,7 22,2 11,1 8,9

2,6 57,1 29,8 22,5 9,4 1,6 2,1 0,5 0,5

0,8 56,5 32,4 25,6 7,3 3,1 5,0 0,4

0,9 54,4 36,0 26,3 8,8 3,5 4,4 0,9 0,9

126,7

126,1

131,1

136,1

148,7

131,1

0 barn

°//o

58,5 36,6 31,7 7,3 12,2 2,4

2,4 55,3 32,1 24,9 8,4 3,7 3,5 0,5 0,3

Tabell 12 beskriver vilka barnbegränsningsmetoder kvinnor med olika antal födda barn uppger sig använda. De tre vanligaste metoderna coitus interruptus, kondom och pessar förekommer oftare ju fler barn kvinnan har. Detta kan utgöra en följd av att man n ä m n e r mer än en metod oftare bland flerbarnsmödrar. Av särskilt intresse är den relativt stora andel kvinnor utan barn som uppgivit att de inte använder någon form av barnbegränsning (17,8 % ) . De totalt ungefär 2 % som sagt sig inte använda någon metod för barnbegränsning, trots att de i fråga 85 uppgivit sig försöka planera sin familj, tycks således huvudsakligen vara att finna bland de barnlösa kvinnorna. Man skulle härav kunna förmoda, att dessa kvinnor ännu inte vidtagit några åtgärder i barnbegränsande syfte, just därför att de hoppas på att få barn så snart som möjligt. Att de uppgivit sig planera sin familj

62 är ju fullt riktigt, eftersom sådan planering inte alltid behöver innefatta barnbegränsande metoder förrän det planerade barnantalet erhållits. Man bör dock hålla i minnet att gruppen kvinnor utan barn är så liten, att man måste vara ytterst försiktig vid tolkningen av resultaten här. Det kan vara av intresse att jämföra ovanstående resultat med tabell 6, som visade att endast ungefär 75 % av alla barnlösa kvinnor uppger sig försöka planera sitt barnantal. Det är alltså sammanlagt 62 % av de barnlösa kvinnorna som uppger sig använda någon form av metod för barnbegränsning. Man torde kunna antaga att den låga andelen planerande bland just de barnlösa kvinnorna delvis beror på att dessa kvinnor inte anser sig ha anledning att planera sitt barnantal, förrän de vet om de kan få några barn eller inte. Vissa kommentarer till fråga 85 från en del intervjupersoner kan delvis tyda på något sådant. Tabell 13. Metoder för barnbegränsning, fördelat på hustruns religiösa

aktivitet

Religiöst aktiva Metoder

Ingen barnbegränsning Kondom Coitus i n t e r r u p t u s . . . . Pessar Säkra perioder Avhållsamhet Kemiskt medel Hormontabletter övrigt Summa %

Ej religiöst aktiva

Totalt

Svenska kyrkan

övriga samfund

Totalt

%

/o

/o

/o

2,7 56,6 31,3 26,1 7,5 3,6 3,8 0,6 0,4

2,2 50,5 35,5 20,4 8,6 3,2 2,2

48,7 35,9 17,9 20,5 5,1 2,6

1,5 50,0 35,6 19,7 12,1 3,8 2,3

2,4 55,3 32,1 24,9 8,4 3,7 3,5 0,5 0,3

132,6

122,6

130,7

125,0

131,1

°//o

I tabell 13 jämförs kvinnor av olika religiös aktivitet med avseende på metoder för barnbegränsning. Det förefaller som om kondom och pessar totalt används något oftare bland de ej religiöst aktiva, medan säkra perioder som metod är vanligare bland de religiöst engagerade, särskilt då bland dem som tillhör andra samfund än Svenska kyrkan. I tabell Ii redovisas till sist i vilken utsträckning var och en av metoderna används enbart, och i vilken omfattning man använder olika kombinationer av metoder. Här h a r av praktiska skäl endast två metoder tagits med — de som använder mer än två sätt är så fåtaliga att de inte kan anses påverka resultatens riktning. Som synes blir rangordningen mellan metoderna hos dem som endast använder en metod densamma som tidigare. Vidare framkommer att bland olika kombinationer av metoder förefaller kondom och coitus interruptus vara vanligast, följt av kondom och pessar. På samma sätt som när det gällde förekomsten av försök till familjeplanering, h a r analysen även h ä r utvidgats till att avse eventuella samband mellan ytterligare en bakgrundsvariabel och angivna metoder för barnbegränsning. Sambandet mellan utbildning och sätt för barnbegränsning synes sålunda i huvudsak kvarstå även sedan variablerna hustruns ålder, familjens socialgrupp, hustruns yrke, antal barn och religiös aktivitet tagits med i bilden. Likaså består sambandet mellan socialgrupp och metoder för barnbegränsning sedan man vid analysen tagit hänsyn

63 Tabell

14. Metoder

för barnbegränsning,

Metod

fördelat

på hustruns

utbildning

Folkskola

Folksk. + yrkesutb.

Realexamen

/o

/o

/o

1,7 38,2 21,7 9,7 3,0 1,2 1,0 0,2 6,5 5,7 1,5 0,5 3,0

2,0 32,6 13,3 9,2 3,1 2,0

3,1 32,4 9,2 16,9 1,5 1,5 1,5

7,7 23,1 7,7 15,4

15,3 8,2 3,1 2,0 3,1

6,9 11,5 1,5 0,8 3,1

11,5 15,4 7,7 3,8

2,4 35,6 17,4 11,3 2,6 1,4 0,9 0,2 8,1 7,6 2,0 0,8 2,8

2,2

2,0

3,8

3,8

2,6

1,7 0,8 0,5 0,2

1,0

0,5 0,2

2,0

Ingen barnbegränsning Kondom Coitus interruptus Pessar Säkra perioder Avhållsamhet Kemiskt medel Hormontabletter Kondom och coitus interruptus . . Kondom och pessar Kondom och säkra perioder . . . . Kondom och kemiskt medel Coitus interruptus och p e s s a r . . . . Coitus interruptus och säkra perioder Coitus interruptus och avhållsamhet Pessar och säkra perioder Pessar och kemiskt medel Avhållsamhet och säkra perioder . Avhållsamhet och kondom eller pessar Övrigt

1,0

2,3 1,5 0,8

Studentexamen /o

3,8

Totalt

1,2 0,9 0,9 0,3 0,8 0,3

0,8 0,8

Summa %

100 Antal....

till v a r i a b l e r n a h u s t r u n s ålder samt h u s t r u n s u t b i l d n i n g . V a d s o m i det föregående sagts o m h u r k v i n n o r m e d olika antal barn fördelar s i g på den b e r o e n d e variabeln t y c k s m e d v i s s a smärre v a r i a t i o n e r gälla, o b e r o e n d e av v i l k e n u t b i l d n i n g k v i n n a n har. Vad s o m o v a n sagts v i s a r — på s a m m a sätt s o m beträffande f ö r e k o m s t e n av försök till f a m i l j e p l a n e r i n g — ä v e n en v i s s ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e l l a n socialgruppstillh ö r i g h e t o c h u t b i l d n i n g i fråga om a n v ä n d a m e t o d e r för b a r n b e g r ä n s n i n g .

3. 3

Sammanfattning

De h ä r p r e s e n t e r a d e resultaten a n g å e n d e f ö r e k o m s t e n av försök till familjeplan e r i n g o c h m e t o d e r för b a r n b e g r ä n s n i n g v i s a r klart att majoriteten av s v e n s k a gifta k v i n n o r i fruktsam å l d e r t y c k s försöka p l a n e r a sitt barnantal. Sålunda säger sig 91,6 % a v i n t e r v j u p e r s o n e r n a försöka p l a n e r a sin familjestorlek. Så gott s o m alla d e s s a k v i n n o r h a r o c k s å u p p g i v i t s i g a n v ä n d a n å g o n eller några m e t o d e r för b a r n b e g r ä n s n i n g . F ö r e k o m s t e n av försök till f a m i l j e p l a n e r i n g s y n e s h a s a m b a n d m e d f a m i l j e n s s o c i a l g r u p p , k v i n n a n s u t b i l d n i n g o c h antal f ö d d a barn. T r o t s att s k i l l n a d e r n a mellan o l i k a u t b i l d n i n g s k l a s s e r o c h s o c i a l g r u p p e r är g a n s k a små, kvarstår de sedan m a n fört in ett antal ytterligare b a k g r u n d s v a r i a b l e r , s o m förm o d a s k u n n a s p e l a i n . Man t y c k s s å l u n d a försöka p l a n e r a sin familj i något m i n d r e grad ju lägre u t b i l d n i n g m a n har. S o c i a l g r u p p 1 p l a n e r a r sin familj oftast, därnäst k o m m e r s o c i a l g r u p p 2 o c h s e d a n följer s o c i a l g r u p p 3. Jordbrukare s y n e s p l a n e r a sitt barnantal i m i n s t u t s t r ä c k n i n g bland de o l i k a s o c i a l g r u p p e r n a .

64 När det gäller sambandet mellan förekomst av familjeplanering och antal barn i familjen, förefinns en förhållandevis stor skillnad mellan de barnlösa kvinnorna och kvinnor med 1—3 barn. De barnlösa säger sig planera sin familj i avsevärt mindre grad än de övriga, dock med undantag av familjerna med fler än 3 barn, där man också planerar i mindre utsträckning. Dessa skillnader kvarstår även sedan utbildning och socialgrupp tas med i bilden. Skillnaden mellan å ena sidan de barnlösa, å andra sidan familjerna med 1—3 barn är till och med m e r markant inom socialgrupp 3 och bland personer med endast folkskoleutbildning än inom övriga social- och utbildningsgrupper. Vidare säger man sig planera barnantalet i mindre grad bland religiöst aktiva inom Svenska kyrkan än bland religiösa tillhörande andra samfund eller bland icke religiösa. Medveten planering av barnantalet förefaller vanligare bland yrkesarbetande kvinnor med ett yrke som hänförs till socialgrupp 1 eller 2 än bland yrkeskvinnor från socialgrupp 3. Man tycks på det hela taget planera sin familj oftare ju yngre man är — bortsett från den allra yngsta åldersgruppen — och ju högre inkomst man har. Bland de metoder man använder sig av i barnbegränsande syfte är kondom den vanligaste. Den förefaller komma till användning i drygt 55 % av alla äktenskap där hustrun är under 45 år och t r o r sig kunna få barn. Härnäst i tillämpning kommer coitus interruptus och därpå följer pessar. Dessa tre metoder ser ut att vara de ojämförligt vanligaste. Även här synes förekomma ett visst samband mellan hustruns utbildning och praktiserade metoder. Coitus interruptus är sålunda vanligare ju lägre utbildning kvinnan har, medan pessar ökar i popularitet ju högre utbildning hon har. Också kvinnor tillhörande olika socialgrupper förefaller att skilja sig åt beträffande barnbegränsningsmetoderna. Coitus interruptus är vanligast hos jordbrukare och minst vanligt hos socialgrupp 1, medan pessar oftast förekommer inom socialgrupp 1 och minst ofta inom socialgrupp 3. Kondom kommer i främsta rummet inom alla utbildnings- och socialgrupper, med undantag av jordbrukare, där coitus interruptus sätts främst. Vad beträffar kvinnor med olika antal födda barn tycks man oftare använda de tre vanligaste metoderna för barnbegränsning ju fler barn man har. Det övervägande flertalet av dem som ej angivit någon metod för barnbegränsning utgörs av barnlösa kvinnor. Kondom och pessar kommer till användning något mera sällan bland religiöst aktiva än bland ej aktiva, medan säkra perioder används något oftare bland religiösa, särskilt då bland dem som tillhör andra samfund än Svenska kyrkan. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att vissa överensstämmelser förefinns mellan å ena sidan förekomsten av försök till familjeplanering, å andra sidan angivna metoder för barnbegränsning, hos kvinnor av samma socialgrupp, utbildningsklass och ålder. Familjeplanering tycks vara vanligast i de högsta socialgrupperna och bland kvinnor med någon utbildning utöver folkskolan. Samtidigt använder de högre social- och utbildningsgrupperna oftare pessar som barnbegränsningsmetod, medan coitus interruptus tycks vara vanligare i de lägre socialgrupperna och bland kvinnor med enbart folkskoleutbildning. Likaså tycks familjeplanering oftast förekomma i åldrarna under 30 år och minst ofta bland 41—45åringarna. Pessar förefaller också vara vanligast i de yngre åldrarna, medan coitus interruptus oftare tycks förekomma bland de äldre.

4. Önskat och planerat barnantal

4 . 1 önskat

barnantal

Genom fråga 75 har uppgift erhållits om hur många barn intervjupersonerna allra helst skulle vilja ha. Frågan lyder: »Hur många barn tycker Ni själv vore mest lagom för Er egen del (allt som allt) ?» Avsikten var att försöka få fram vilket barnantal de tillfrågade kvinnorna anser vara mest idealiskt för egen del. Detta barnantal behöver alltså varken sammanfalla med det antal barn man faktiskt har, eller med det antal barn man planerar att försöka skaffa sig. Givetvis är det emellertid mycket svårt att i detta fall undvika efterrationaliseringar — många kvinnor kanske inte vill erkänna, att de helst skulle velat ha ett mindre antal barn än de fått. De är kanske rädda för att ett sådant svar skulle uppfattas som ett svek mot de egna barnen. Därför är det naturligt, att man måste förvänta ett ganska starkt samband mellan det antal barn kvinnan fött, och det antal barn hon uppger sig allra helst vilja ha, åtminstone bland kvinnor med fler än 1—2 barn. Det har också förekommit en del fall, där man som svar på en fråga rörande orsaken till att man önskar just det antal barn man sagt sig vilja ha, inte kunnat ange något annat skäl än det faktum att man fått just det barnantalet. Se vidare tabell 30. Av tabell 15 kan utläsas att 2 barn är det ojämförligt populäraste antalet enligt de intervjuade kvinnorna. Ca 48 % har ansett 2 barn vara mest idealiskt, medan 31 % önskat sig 3 barn. Dessutom är 2,8 % osäkra på om de vill ha 2 eller 3 barn. Tabell 15 sätter även önskat barnantal i relation till antal födda barn. Som vänTabell 15. Önskat barnantal, fördelat på antal födda barn Antal födda barn önskat barnantal

0 barn 2 barn 3 barn 4 barn

Totalt 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

/o

/o

/o

/o

/o

/o

6,3 9,5 46,0 27,0 3,2

2,0

21,8 51,2 21,3

0,8 7,7 47,9 30,8 6,5 1,7 0,3 2,8 1,5 0,1

0,5 1—2 barn 2—3 barn 3—4 barn 4—5 barn

1,6 3,2 3,2 Summa %

100 Medelantal önskade barn . .

2,17

Antal

4,7 0,5 100 2,04 211

0,4 1,4 66,7 23,4 4,6 0,3

11,8 73,1 8,4 2,5

1,4 1,4 0,4

0,8 2,5 0,8

100 2,35 282

Ej svar, vet inte: antal = 4 (0,5 %). Gäller tabellerna 15—21. 5— 412849

100 3,04 119

15,7 17,6 41,2 13,8 2,0 5,9 2,0 100 3,42 51

100 2,43 727

66 tat föreligger ett samband mellan det antal barn man har och det antal barn man säger sig allra helst vilja ha, åtminstone vad beträffar familjer med mer än 1 barn. Det kan dock konstateras att en hel del av de tillfrågade kvinnorna faktiskt har sagt sig önska ett mindre antal barn än de har. Bland kvinnor med 3 barn har drygt 11 % uppgivit att de anser 2 barn vara ett lämpligare antal än 3, och bland mödrar med fler än 3 barn har ca 16 % sagt sig önska 2 barn och ca 18 % sagt sig vilja ha 3 barn. Det förefaller vara något vanligare bland ettbarnsmödrar än bland kvinnor som ännu ej fått barn att anse en familjestorlek om endast 1 barn som mest önskvärd. Tabell 16. Önskat barnantal, fördelat på familjens

socialgrupp

Socialgrupp 1 Socialgrupp 2 Socialgrupp 3 Jordbrukare Medelantal önskade barn

2,74

Antal

2,42

2,31

2,95

362 Totalt

2,43

727 Tabell 16 visar att det tycks föreligga ett samband mellan den socialgrupp man tillhör och det antal barn man anser vara mest lämpligt. Bland jordbrukare ser man ut att vilja ha det jämförelsevis högsta barnantalet, därnäst kommer socialgrupp 1, och sedan följer socialgrupp 2. Det genomsnittligt lägsta talet för den mest önskvärda familjestorleken redovisas inom socialgrupp 3. Tabell 17. Önskat barnantal, fördelat på hustruns —25 år Medelantal önskade b a r n . . . Antal

ålder

26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år

2,46

2,52

2,48

2,25

151 Totalt

2,45 166

2,43 727

Tabell 17 undersöker hur olika åldersgrupper fördelar sig avseende antal önskade barn. Det förefaller som om åldrarna 26—30 år vill ha det i jämförelse högsta antalet barn, medan gruppen 36—40 år erhåller en lägre siffra än övriga åldrar. Tabell 18. Önskat barnantal, fördelat på föräldrarnas gemensamma —1 000 kr Medelantal önskade barn Antal

2,72 52

1 001— 1 500 kr

2,50 208

1 501— 2 500 kr

2,34 198

2 001— 3 000 kr

2,35 177

inkomst,

3 001— kr

2,45 80

krfmån. Totalt

2,435 727

Tabell 18 ger en viss uppfattning om h u r de olika inkomstklasserna fördelar :sig med avseende på önskad familjestorlek. Det ser h ä r ut som om man skulle vilja ha största antalet barn i de två lägsta inkomstklasserna samt i den allra högsta kLassen, medan personer med en inkomst av 1 500—3 000 kr/mån. vill ha det förhållandevis lägsta barnantalet. Tabell 19 visar att religiöst aktiva i genomsnitt tycks vilja ha fler barn än ej religiösa. Bland de religiöst aktiva förefaller dessutom Svenska kyrkans b e k ä n n a r e

67 Tabell 19. Önskat barnantal, fördelat på hustruns religiösa Ej religiöst aktiva

Medelantal önskade barn

Religiöst aktiva Svenska kyrkan

2,39

Antal

aktivitet

övriga samfund

2,46 111

Totalt Totalt

2,86 44

2,59 155

2,43 727

anse ett lägre barnantal lämpligare — i genomsnitt 2,46 — medan kvinnor tillhör övriga religiösa samfund i medeltal vill ha så många som 2,86 barn. Tabell 20. Önskat barnantal, fördelat på bostadsort Stockholm Göteborg Malmö Medelantal önskade barn

2,42

Antal

122 Annan tätort Tätort med med mer än mindre än 20 000 inv. 20 000 inv.

2,33 194

2,39 218

Landsbygd

2,60 192

Totalt

2,43 727

Tabell 20 visar att man tycks anse ett högre antal barn lämpligare om man är bosatt på landsbygden än om man bor i tätort. Detta stämmer väl överens med resultaten i tabell 16, enligt vilken jordbrukare synes vilja ha det förhållandevis högsta barnantalet jämfört med övriga socialgrupper. Vidare tycks personer bosatta i medelstora tätorter föredra det förhållandevis lägsta barnantalet jämfört med övriga bostadsorter. Tabell 21. Önskat barnantal, fördelat på bostadstyp Flerfamiljshus Enfamiljshus Medelantal önskade barn

2,34 Antal

2,54 200

Lantgård

Totalt

2,81

2,43

727 Av tabell 21 framgår h u r personer i olika bostadstyper fördelar sig med avseende på önskad familjestorlek. De kvinnor som bor i lantgård önskar det förhålJandevis största barnantalet, medan personer i flerfamiljshus tycks vilja ha det lägsta antalet barn. Även detta stöder resultaten i tabellerna 16 och 20, nämligen att jordbrukare och landsbygdsbor vill ha ett större barnantal jämfört med övriga socialgrupper och bostadsorter. På samma sätt som tidigare h a r vidare undersökts huruvida de antydda sambanden kvarstår sedan ytterligare en faktor tagits med vid analysen. Härvid h a r sambandet mellan socialgrupp och önskad familjestorlek satts i relation till variablerna hustruns ålder, religiös aktivitet, bostadsort och bostadstyp. I stort sett kvarstår det ursprungliga sambandet; dock framkommer vissa avvikelser vad beträffar kvinnor i åldern 31—35 år och kvinnor boende i storstäder. Sambandet mellan bostadsort, bostadstyp, religiös aktivitet och önskad familjestorlek synes bestå, oberoende av vilken socialgrupp kvinnan tillhör.

68 Beträffande sambandet mellan hustruns ålder och önskat barnantal synes detta bestå även sedan det satts i relation till variablerna socialgrupp, antal barn, hustruns utbildning, mannens utbildning och hustruns yrke. Vad beträffar hustruns utbildning kan ett samband skönjas även mellan olika utbildningsklasser och önskad familjestorlek. Oberoende av ålder förefaller man att önska ett större barnantal i de högre utbildningsklasserna. Totalt säger sig kvinnor med folkskola eller folkskola med yrkesutbildning vilja ha 2,39 barn, medan kvinnor med realexamen eller högre utbildning vill ha i genomsnitt 2,57 barn. I fråga om hustruns yrke kan sägas att man oberoende av ålder synes vilja ha fler barn bland hemmafruar än bland yrkesarbetande kvinnor. I genomsnitt önskar hemmafruarna ungefär 2,53 barn, medan yrkeskvinnorna vill ha i genomsnitt ungefär 2,27. 4. 2 Planerat

barnantal

Uppgifterna om det sammanlagda barnantal de intervjuade kvinnorna planerar att stanna för har erhållits, genom att sätta deras faktiska barnantal i relation till det ytterligare antal barn de sagt sig planera att försöka få. Fråga 86 gäller det barnantal man ytterligare ämnar försöka skaffa sig: »Planerar Ni att skaffa Er någr a (fler) barn (förutom det Ni väntar) ?» — Genom fråga 82 h a r man fått kännedom om huruvida intervjupersonen väntar barn eller inte. Frågorna rörande planerad familjestorlek har inte ställts till de kvinnor som uppgivit att de inte planerar sin familj, då detaljfrågor om familjeplanering inte ansetts vara aktuella för dem. Till skillnad från i det föregående frågas alltså i detta avsnitt endast efter om man planerar att skaffa sig några barn ytterligare — förutom de barn man redan h a r — och i så fall hur många barn man tänker försöka få i framtiden. Vi vet härmed ingenting om i vilken utsträckning de barn familjen redan h a r är planerade. Tabell 22 visar att 2 barn ser ut att vara det populäraste barnantalet även när det gäller den planerade familjestorleken. Ungefär 46 % av de kvinnor som planer a r sin familj har sagt sig ämna stanna för en familjestorlek om 2 barn. 27 % vill ha 3 barn, och inemot 14 % planerar tydligen att skaffa sig endast 1 barn. Med Tabell 22. Planerat barnantal, fördelat på antal födda barn Antal födda barn Planerat barnantal

Totalt 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

/o

/o

°/

/o

4 + barn %

/o

64,3 28,6 4,8 2,4

3,4 13,8 0,2 45,7 1,3 26,7 0,3 6,0 2,1 0,3 0,2

/o

0 barn 1 barn 1—2 barn 2 barn 2—3 barn 3 barn 3—4 barn 4 barn 5 barn 7 barn 8 barn

47,9 6,2 2,1 18,7 4,2 18,7 2,1

Summa % Medelvärde. . Antal

100 1,21 48

45,2 37,6 3,6 13,2 0,5

100 1,71 197

84,1 13,3

93,1

2,7

5,2 1,7

100 2,19 264

100 3,09 116

4,52 42

2,28 667

69 a n d r a ord planerar ungefär 63 % av samtliga dessa kvinnor att inte få mer än 2 barn. Totalt ligger medeltalet på 2,28, varför den planerade familjestorleken tycks vara något mindre än den som ansetts mest idealisk allmänt sett. Jämförelse kan göras med tabell 15. Där ingår emellertid uppgifter även från de kvinnor som inte planerar sin familj, varför de båda tabellerna inte är fullt jämförbara. Av tabell 22 framgår att man ganska ofta tycks ha stannat för det barnantal man redan har. Detta gäller även familjer utan barn, där ca 48 % tydligen inte planerar att försöka skaffa sig några barn alls, och familjer med 1 barn, där 45,2 % inte vill ha fler än 1 barn. Så många som 84 % av tvåbarnsmödrarna och 93 % av t r e b a r n s m ö d r a r n a tänker av dessa resultat att döma inte heller försöka skaffa sig några fler barn. 13,2 % av ettbarnsmödrarna och 18,7 % av de barnlösa planerar tydligen att försöka få 3 barn. 8,6 % av samtliga intervjupersoner säger sig planera att skaffa sig 4 barn eller flera. Vid jämförelse mellan tabellerna 22 och 15 framkommer vissa skillnader mellan det antal barn man allra helst skulle vilja ha och det antal barn man planerar att försöka skaffa sig. Bl. a. är medelvärdet något lägre för det planerade barnantalet. Skillnaden förefaller att vara särskilt markant vad beträffar kvinnor utan barn. Ser man litet närmare på denna grupp och gör jämförelser även med tabell 6, kan emellertid konstateras att eftersom så många som 25 % av de barnlösa kvinnorna sagt sig inte försöka planera sin familj, grundar sig uppgifterna i tabell 22 alltså på svar från endast 75 % av dem som besvarat frågan om önskat barnantal. Man bör vara uppmärksam h ä r p å vid jämförelser mellan tabell 15 och tabell 22. Olikheterna mellan de båda tabellerna i fråga om vilka personer svaren h ä r r ö r från kan dock inte helt förklara det genomsnittligt lägre barnantal som angivits i svaren på frågan om h u r många barn man planerar att skaffa sig. Dessutom h a r så gott som alla ett-, två- och trebarnsmödrar besvarat både frågan om önskat barnantal och frågan om planerad familjestorlek (se tabell 6). Trots detta ligger genomsnittet lägre vad beträffar planerat barnantal också bland dessa kvinnor; ettbarnsmödrarna får medelvärden på 2,04 (önskat barnantal) respektive 1,71 vplanerat b a r n a n t a l ) , och för tvåbarnsmödrarna är motsvarande värden 2,35 respektive 2,19. Drygt 51 % av ettbarnsmödrarna säger sig allra helst vilja ha två barn, men endast 37,6 % planerar att försöka skaffa sig ett barn ytterligare. Bland kvinnorna utan barn säger sig så många som 48 % av dem som planerar sin familj planera att inte få några barn. Däremot skulle endast drygt 6 % av alla dem som ännu ej fått barn helst också vilja vara utan barn. Man kan kanske misstänka, att denna skillnad mellan önskad och planerad familjestorlek hos de barnlösa kvinnorna —• som ju ger sig till känna även om man tar hänsyn till att inte alla besvarat frågan om planerad familjestorlek — delvis skulle kunna bero på att några av de ännu barnlösa kvinnorna försökt att få barn utan att lyckas, och därför inte vill säga att de planerar några barn i framtiden. Samtidigt kanske de inte vill säga sig ha någon välgrundad anledning att tro att de ej skulle kunna få barn, varför de inte fallit bort genom inledningsfrågan till avsnittet om familjeplanering. I tabell 23 jämförs medelvärdena för olika socialgrupper vad beträffar planerad 'amiljestorlek. Vi ser att jordbrukarna tycks planera att skaffa sig förhållandevis flest barn, medan socialgrupp 1 kommer därnäst. Däremot visar sig socialgrupp 2 planera ett mindre antal barn än socialgrupp 3. Om vi jämför detta resultat med de olika socialgruppernas fördelning vad beträffar önskad familjestorlek (tabell 16), så tycktes man där vilja ha fler barn i socialgrupp 2 än i socialgrupp 3. Man skulle eventuellt kunna antaga, att skillnaden mellan det antal barn som anses mest idealiskt och det antal barn -man planerar att försöka få är förhållandevis

70 Tabell 23. Planerat barnantal, fördelat på familjens

socialgrupp

Socialgrupp 1 Socialgrupp 2 Socialgrupp 3 Jordbrukare Medelantal planerade barn

2,36

Antal

2,17

2,26

238 Totalt

2,80

2,28

stor i just socialgrupp 2. Denna skillnad tycks emellertid vara ännu större i socialgrupp 1, medan den i socialgrupp 3 ser ut att vara i det närmaste obefintlig och bland jordbrukarna n ä r m a r sig genomsnittet. Med andra ord förefaller man i de båda högsta socialgrupperna vilja ha fler barn än man anser sig kunna skaffa sig. Det bör dock fortfarande hållas i minnet, att de båda tabellerna grundar sig på svar från något olika grupper. Tabell 24. Planerat barnantal, fördelat på hustruns

ålder

—25 år 26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år Medelantal planerade barn

2,24

Antal

2,37

2,40

2,20

149 Totalt

2,17

2,28

667 Vid studium av tabellerna 24 och 17 framgår h u r den planerade och den önskade familjestorleken förhåller sig till varandra inom olika åldersgrupper. Det ser ut som om skillnaden mellan önskemål och planering skulle vara störst vad beträffar de yngsta och de äldsta kvinnorna. Man säger sig planera att skaffa sig flest barn i åldern 31—35 år, medan de äldsta kvinnorna tycks planera den förhållandevis minsta familjestorleken. — Dock är de båda tabellerna inte helt jämförbara. Tabell 25. Planerat barnantal, fördelat på gemensam inkomst, —1 000 kr/mån. Medelantal planerade barn Antal

2,62 43

1 001— 1 500 kr

2,43 192

1 501— 2 000 kr

2,23 178

2 001— 3 000 kr

2,16 168

krjmån.

3 001— kr

2,05 77

Totalt

2,28 667

Tabtil 25 jämför de olika inkomstklassernas fördelning med avseende på planerad familjestorlek. Tendensen är h ä r den att man säger sig planera ett m i n d r e antal barn ju högre inkomst man har. Man förefaller att planera flest barn i den lägsta inkomstklassen. När dessa resultat jämförs med tabell 18, där den önskade familjestorleken satts i relation till olika inkomstgrupper, framkommer det att skillnaden mellan planer och önskemål är störst i de båda högsta inkomstklasserna. I tabell 26 redovisas materialet efter hustruns utbildning. Folkskolegruppen tycks planera det förhållandevis största antalet barn, medan kvinnorna med realexamen kommer strax därefter. Minsta familjestorleken planeras bland kvinnor med folkskola jämte yrkesutbildning. Om dessa resultat jämförs med de sammanfattande siffror som omnämns på sidan 68 avseende hur de två grupperna med folkskola respektive realexamen eller högre utbildning ser på den önskade familjestorleken, framkommer att realskolegruppen där önskar ett större antal barn än

71 Tabell 26. Planerat barnantal, fördelat på hustruns Folkskola -f yrkesutbildning

Folkskola

Medelantal planerade barn Antal

2,32

Realexatnen

2,14

utbildning Studentexamen

2,27

99 Totalt

2,19

2,28

folkskolegruppen. En sammanfattning av tabell 26 ger dock vid handen att de planerar i stort sett lika många barn (2,28 för folkskolegruppen och 2,26 för realskolegruppen). Tabell 27. Planerat barnantal, fördelat på hustruns religiösa

aktivitet

Religiöst aktiva Ej religiöst aktiva

Medelantal planerade barn

Svenska kyrkan

2,22 Antal

530 Totalt

övriga samfund

2,39

2,93

41 Totalt 2,28

2,55 136

667 Tabell 27 för in hustruns religiösa aktivitet som bakgrundsfaktor. Tendensen går i samma riktning som vad beträffar den önskade familjestorleken (tabell 19). Skillnaden mellan önskad och planerad familjestorlek tycks till övervägande del vara att hänföra till de ej religiöst aktiva. Tabell 28. Planerat

barnantal,

Stockholm Göteborg Malmö Medelantal planerade barn

Annan tät- Tätort med ort med mindre än mer än 20 000 Landsbygd 20 000 inv. inv.

2,31 Antal

fördelat på bostadsort

2,13

2,44

2,25 204

183 Totalt

2,28 667

Tabell 29. Planerat barnantal, fördelat på bostadstyp Flerfamiljshus Medelantal planerade barn

2,18 Antal

429 Enfamiljshus 2,36 183

Lantgård 2,67 51

Totalt 2,28 667

Tabellerna 28 och 29 för in bostadsort respektive bostadstyp som bakgrundsvariabler. Tendensen ser i båda fallen ut att likna den för önskat barnantal. Man förefaller sålunda att planera flest barn på landsbygden och bland dem som bor i lantgård och minst antal barn i medelstora tätorter och bland dem som bor i flerfamiljshus. Skillnaderna mellan önskad och planerad familjestorlek är större än genomsnittet endast vad gäller de medelstora tätorterna.

72 4. 3

Sammanfattning

Undersökningen h a r sökt belysa dels h u r många barn intervjupersonerna helst skulle vilja ha, dels h u r många barn de planerar att försöka skaffa sig. Av resultaten rörande önskat barnantal framgår att nära hälften av gifta kvinnor i fruktsam ålder förefaller anse 2 barn vara den mest idealiska familjestorleken för egen del. En knapp tredjedel önskar 3 barn, medan ungefär 8 % säger sig vilja ha 1 barn och drygt 8 % uppger 4 barn eller flera vara mest lagom. Det föreligger ett troligt samband mellan det faktiska barnantalet och det antal barn man anser mest önskvärt för egen del. Detta samband ger sig främst till känna bland kvinnor med mer än 1 barn. Dock synes en del av de tillfrågade kvinnorna helst velat ha ett mindre antal barn än de faktiskt h a r fått. Om detta beror på bristfällig familjeplanering eller på att intervjupersonerna ändrat inställning efter det att barnen kommit till världen kan inte utrönas här. Det förefaller vidare som om de olika socialgrupperna skiljer sig åt i fråga om önskat barnantal. Bland jordbrukare vill man ha det jämförelsevis högsta antalet barn, därpå följer socialgrupp 1, medan man inom socialgrupp 3 säger sig vilja ha det förhållandevis lägsta barnantalet. Detta samband tycks kvarstå med vissa avvikelser även sedan ett antal ytterligare variabler förts in i sammanhanget. Ett visst samband återfinns även mellan hustruns ålder och önskat barnantal. Man tycks sålunda vilja ha flest barn i åldrarna under 30 år och minst antal barn i åldersgruppen 36—40 år. Vidare säger sig de högre utbildningsgrupperna vilja ha något fler barn än personer med enbart folkskola. Bland de religiöst aktiva säger sig kvinnor som tillhör andra samfund än Svenska kyrkan önska fler barn än både de icke religiösa och de aktiva inom Svenska kyrkan. Familjer som bor i enfamiljshus synes vilja ha fler barn än familjer som bor i flerfamiljshus, och hemmafruar uppger sig önska ett högre barnantal än yrkeskvinnor. När det sedan gäller den planerade familjestorleken, förefaller det som om man i genomsnitt planerar något färre barn än man sagt sig allra helst vilja ha. Nära hälften av alla som sagt sig planera sin familj uppger att de vill stanna för en planerad familjestorlek om 2 barn, medan 27 % tänker försöka skaffa sig 3 barn och 13,8 % planerar att nöja sig med 1 barn. Det förefaller alltså som om nästan två tredjedelar av dem som planerar sin familj inte vill skaffa sig fler än två barn. — Vidare tycks sambandet mellan faktiskt barnantal och planerad familjestorlek här bli ännu tydligare jämfört med önskad familjestorlek och ger sig till känna även bland familjer utan barn eller med endast 1 barn. Även när det gäller den planerade familjestorleken synes det finnas ett samband mellan socialgrupp och planerat barnantal. Man planerar att skaffa sig flest barn bland jordbrukare och i socialgrupp 1 och minst antal barn i socialgrupp 2. Här kan en skillnad konstateras i jämförelse med önskad familjestorlek. Denna skillnad ger sig främst till känna i socialgrupp 1 och 2, där man önskar fler barn än man planerar att skaffa sig. Beträffande hustruns ålder kan noteras att kvinnor i åldern 31—35 år planerar att skaffa sig flest barn, medan de äldsta kvinnorna planerar det minsta antalet. Även detta innebär en skillnad gentemot önskad familjestorlek, då man vill ha flest barn i åldrarna under 30 år och över 40 år. Också i fråga om inkomstklasser finns en skillnad mellan önskad och planerad familjestorlek. Skillnaden är störst i de högsta inkomstklasserna, där man säger sig planera ett förhållandevis mindre antal barn än man sagt sig vilja ha. I fråga om hustruns utbildning tycks man planera minst antal barn i gruppen »folkskola med yrkesutbildning» och störst antal barn i gruppen »enbart folkskola». Vad beträffar religiös aktivitet, bostadsort och bostadstyp framkommer i stort sett samma tendenser som i fråga om önskad familjestorlek.

5. Orsaker till att man önskar respektive planerar ett visst barnantal

5. 1 Allmänt

om

materialet

Förutom att belysa h u r många barn de intervjuade kvinnorna allra helst skulle vilja ha, respektive planerar att försöka få, har undersökningen även avsett att skapa kännedom om de motiv som ligger bakom en önskan om, respektive en planering för, ett visst barnantal. I anslutning till frågorna rörande önskat respektive planerat barnantal h a r alltså även ställts frågor i avsikt att få fram varför intervjupersonen sagt sig vilja ha, respektive planerar, just det antalet barn och inte ett större eller mindre antal. Det måste i detta sammanhang återigen betonas, att de resultat som här kommer att presenteras endast kan ge en bild av de motiv och orsaker som intervjupersonen uppgivit ligga bakom det barnantal hon stannat för. Huruvida svaren verkligen till fullo ger rättvisa åt intervjupersonens verkliga, innersta motiv och attityder kan inte helt klarläggas. Redovisningen här kan dessutom endast avse de orsaker intervjupersonen vid intervjutillfället uppgivit ligga till grund för att anse ett visst barnantal mest lämpligt — hennes inställning i frågan kan givetvis senare påverkas av olika faktorer i omgivningen. Frågorna om orsakerna till varför man sagt sig vilja ha just ett visst antal barn har så gott som genomgående använts utan fasta svarsalternativ. Detta har inneburit att undersökningsledningen sedan intervjuerna blivit utförda h a r undersökt vilka svarsalternativ som oftast förekommit på en viss fråga genom att gå igenom svaren från ett hundratal intervjupersoner. De vanligaste svarskategorierna h a r sedan fått ligga till grund för klassificeringen av hela materialet. Med detta system h a r bl. a. undvikits att en intervjuperson tvingats svara med ett alternativ som egentligen inte varit fullt adekvat för hennes del, därför att något fast svarsalternativ som varit lämpligt i hennes fall ej funnits. Slutligen kanske det återigen bör påminnas om skillnaden mellan frågorna om varför man sagt sig vilja ha ett visst antal barn, och frågorna om varför man planerar att skaffa sig ett visst antal barn ytterligare (eller inte p l a n e r a r att försöka få fler b a r n ) . Man kan nämligen förmoda att intervjupersonen vid en fråga om varför hon allra helst skulle vilja ha just det antal barn hon nämnt i större utsträckning tänker på varför hon rent allmänt tycker det aktuella barnantalet är lämpligast, bortsett från olika speciella förhållanden som kanske gör henne förhindrad att försöka planera att skaffa sig samma barnantal. Det h a r exempelvis visat sig att några av de intervjuade kvinnorna genomgående nämnt åldern som den främsta orsaken till att inte planera fler än ett visst antal barn, medan denna orsak ej kommit på någon särskilt framskjuten plats vad beträffar anledningar till att inte önska fler än ett visst antal barn. Man tycks i det senare fallet ha sett mera till de orsaker som rent allmänt bestämt inställningen till ett visst barnantal, medan man n ä r det gäller orsaker varför man ej planerar fler än ett visst antal

74 barn snarare tänker på sin aktuella situation. Man h a r till exempel lämnat svar som: »förestående skilsmässa», »ett barns sjukdom», »ett barns död». I de två följande avsnitten redovisas de angivna orsakerna till att helst vilja ha ett visst barnantal respektive till att planera en viss familjestorlek.

5. 2 Orsaker till att man önskar ett visst

barnantal

Orsakerna till att ett visst barnantal anses mest idealiskt har undersökts genom frågorna 76—78. Fråga 76 lyder: »Vad är det som gör att Ni säger j u s t . . . barn?» (D. v. s. det barnantal intervjupersonen sagt sig vilja ha i fråga 75). Fråga 77: »Hur kommer det sig att Ni säger just . . . barn och inte fler?» Och slutligen fråga 78: »Vad är det som gör att Ni inte säger ett mindre antal än . . . ? » Intervjupersonen fick alltså dels en rent allmän fråga, där hon kunde ta upp den aspekt som hon ansåg mest väsentlig för egen del, d. v. s. antingen orsaken till att inte vilja ha fler barn, eller orsaken till att inte vilja ha färre barn. Man kunde misstänka att den dimension hon först svarade i delvis var betingad av det antal barn hon tidigare sagt sig vilja ha. För att inte intervjupersonen sedan skulle hålla fast vid samma aspekt och därigenom viktig information gå förlorad, hade sedan de båda övriga frågorna utformats för att få fram orsakerna både till att hon inte vill ha fler barn och till att hon inte vill ha färre. I det följande kommer huvudvikten att läggas vid de angivna orsakerna till att intervjupersonerna inte vill ha fler än ett visst antal barn. Först dock en redovisning av resultaten från den första, rent allmänna frågan. I tabell 30 lämnas en redovisning av de angivna orsakerna till önskemålen om ett visst barnantal. Med beteckningen »syskon önskas» menas att intervjupersonen t. ex. angivit att barnet/barnen behöver syskon. »Ekonomiska skäl» utgör en samlande beteckning för alla svar där ett ekonomiskt resonemang förmärkts, och beteckningen »arbetsbördan» innefattar sådana fall, där man ansett flera barn medföra alltför mycket arbete. De två senare svaren avser alltså varför man inte vill ha fler barn än man uppgivit. Med »visst kön önskas» avses svar där man t. ex. säger sig vilja ha ett barn av vardera könet. Beteckningen »har själv det antalet barn» avser de fall där intervjupersonen inte kunnat ange något annat skäl än att hon själv fått det aktuella antalet barn. Beteckningen »ålder» och »hälsa» gäller både kvinnan och mannen, liksom »antal barn i föräldrahemmet» avser båda makarnas föräldrahem. Till besvär i samband med graviditeten h a r hänförts även svar där kvinnan uppgivit s. k. Rh-negativitet som orsak. »Ansvar (ej ekonomiskt)» betecknar svar som »det är för stort ansvar med att kunna uppfostra barnen riktigt», d. v. s. mer moraliska aspekter på uppfostringsproblemet. Beteckningen »barns eventuella död» h ä r r ö r från svar där intervjupersonen exempelvis sagt sig vilja ha något barn kvar i händelse av att ett av barnen skulle gå bort. »Befolkningspolitiska skäl» är orsaker av typen »vi måste tänka på att det inte blir en folkminskning». Med »barn redan avlidna» avses att något eller några av intervjupersonens egna barn gått bort. De h ä r upptagna orsakskategorierna går i flera fall delvis in i varandra och kan därför inte ses helt isolerade från andra särredovisade orsaker. Detta gäller bl. a. de »återhållande» faktorerna av ekonomisk natur, till vilka även kan hänföras hustruns arbetssituation. Bundenheten och hustruns förvärvsarbete kan exempelvis i vissa fall gälla samma sak, och vidare torde önskan att kunna ägna tid åt barnen ligga mycket nära beteckningen »arbetsbördan». Som framgår av tabellen är den totalt sett oftast angivna orsaken till att man önskar ett visst barnantal en önskan om att barnen skall ha syskon. Denna orsak

75 Tabell

30. Första

nämnda

orsak till att önska ett visst antal barn, fördelat socialgrupp

Orsak

Syskon önskas Ekonomiska skäl Arbetsbördan Visst kön önskas Har själv det antalet barn Tycker om barn Ålder Hälsa Bostadssituationen önskar kunna ägna tid åt barnen Antal barn i föräldrahemmet . . . Bundenhet Hustruns förvärvsarbete Besvär i samband med graviditet o. förlossning Ansvar (ej ekonomiskt) Barns event, död Världsläget Befolkningspolitiska skäl Makens önskan Barn redan avlidna

på

familjens

Socialgrupp 1

Socialgrupp 2

Socialgrupp 3

Jordbrukare

Totalt

/o

/o

%

/o

/o

21,6 13,7 11,8 7,8 3,9 23,5 2,0 3,9 2,0 5,9

24,4 19,1 12,5 7,5 7,7 5,1 2,7 3,6 4,2 2,4 2,1 2,4 1,8

24,1 9,3 16,7 13,0 14,8 3,7 3,7

2,0

24,9 15,9 13,9 9,0 6,5 7,3 6,1 4,1 2,4 2,0 1,2 0,8 2,0

24,4 16,8 13,3 8,5 7,6 7,2 3,9 3,5 3,2 2,5 2,0 1,6 1,6

0,9 1,5 1,2 0,6

1,9

2,0

1,6 1,2 0,4

1,9 1,9 7,4

1,9

0,4 0,3 0,3

1,2 1,2 1,0 0,3 0,1 0,1 0,1

Summa %

100 Antal

687 Ej svar, vet inte: = 44 (6,0 % ) . Gäller tabellerna 30—32. h a r a n g i v i t s av o m k r i n g e n f j ä r d e d e l a v i n t e r v j u p e r s o n e r n a . Med d e t a n v ä n d a klassifikationssystemet k o m m e r de e k o n o m i s k a skälen p å a n d r a plats o c h därefter följer a r b e t s b ö r d a n . Ö n s k e m å l e t o m s y s k o n ä r f r ä m s t a o r s a k e n i n o m a l l a socialgrupper u t o m s o c i a l g r u p p I, d ä r a l t e r n a t i v e t » t y c k e r o m b a r n » ä r oftast f ö r e k o m m a n d e . Önskemålet om syskon k o m m e r h ä r på a n d r a plats. Vidare visar det s i g att e k o n o m i n o c h b o s t a d s s i t u a t i o n e n t y c k s h a s t ö r r e b e t y d e l s e för b a r n a n t a l e t inom socialgrupp 3 än inom övriga grupper. Bland j o r d b r u k a r e ser arbetsbördan u t att få e n m e r f r a m s k j u t e n p l a t s ä n e k o n o m i n . S v a r s a l t e r n a t i v e t » h a r d e t a n t a l e t barn» är också betydligt vanligare b l a n d j o r d b r u k a r e än bland övriga grupper. D e t t a s v a r ä r m i n s t v a n l i g t i n o m s o c i a l g r u p p 1. Tabell 31 v i s a r h u r s v a r e n f ö r d e l a r s i g i n o m d e o l i k a åldersgrupperna. Ekon o m i s k a s k ä l s o m o r s a k till a t t m a n ö n s k a r ett v i s s t b a r n a n t a l f ö r e f a l l e r v a r a n å g o t v a n l i g a r e i å l d r a r n a u n d e r 30 å r s a m t ö v e r 40 å r . Ö n s k e m å l o m s y s k o n t y c k s o c k s å vara vanligare ju yngre intervjupersonen är, och även arbetsbördan h a r angivits n å g o t o f t a r e i d e y n g r e å l d e r s g r u p p e r n a . B o s t a d s s i t u a t i o n e n h a r a n g i v i t s oftast i å l d e r s g r u p p e n 2 6 — 3 0 å r . S v a r e t att m a n » h a r fått d e t a n t a l e t b a r n » ä r v a n l i g a s t b l a n d k v i n n o r n a ö v e r 40 å r o c h b l i r allt v a n l i g a r e j u ä l d r e i n t e r v j u p e r s o n e n ä r . Av tabell 32 f r a m g å r h u r m a n s e r p å d e s s a f r å g o r i f a m i l j e r m e d o l i k a antal barn. S o m s y n e s h a r ö n s k e m å l e t o m s y s k o n n ä m n t s a v m e r ä n en t r e d j e d e l a v d e m s o m h a r 1 b a r n . ö n s k a n o m b a r n av visst kön k o m m e r p å m e r framskjuten plats bland t v å b a r n s m ö d r a r n a än bland övriga grupper. Ekonomiska skäl synes vara mest framträdande b l a n d k v i n n o r n a utan barn, m e d a n arbetsbördan h a r angivits a v f ö r h å l l a n d e v i s m å n g a m ö d r a r m e d fler ä n 2 b a r n . B o s t a d s s i t u a t i o n e n h a r a n -

76 Tabell

31. Första

nämnda

orsak till att önska ålder —25 år

Orsak

26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år

hustruns

Totalt

/o

/o

/o

%

/o

/o

31,2 20,8 15,6 10,4 1,0 6,2

26,1 18,9 11,6 10,9 4,4 9,4 0,7 2,2 6,5

24,4 11,5 14,1 5,8 7,7 9,6 2,6 3,2 3,9

20,6 15,6 14,9 7,1 9,9 7,8 7,8 5,7 1,4

21,8 18,6 10,9 9,0 12,2 2,6 7,1 3,8 1,9

24,4 16,8 13,3 8,5 7,6 7,2 3,9 3,5 3,2

2,2 2,2 1,5 0,7

5,8 1,9 1,3 3,2

1,4 0,7 2,8 1,4

1,3 1,9 0,6 2,6

2,5 2,0 1,6 1,6

1,5 0,7 0,7

1,9 0,6 1,9

0,7 1,4

— — —

—

0,7

i —

—

— — — —

1,3 1,9 1,3 1,3

— —

— —

Summa %

1,2 1,2 1,0 0,3 0,1 0,1 0,1 100

Antal

687 Syskon önskas Ekonomiska skäl Arbetsbördan Visst kön önskas Har själv det antalet barn Tycker om barn Ålder Hälsa Bostadssituationen Önskar kunna ägna tid åt barnen Antal barn i föräldrahemmet Bundenhet Hustruns förv.arb Besvär i samband med graviditet o. f ö r l o s s n i n g . . . . Ansvar (ej ekonomiskt). . . . Barns eventuella död Världsläget Befolkningspolitiska skäl. . . Makens önskan Barn redan avlidna

Tabell 32. Första

ett visst antal barn, fördelat på

nämnda

—

2,1 2,1 1,0 4,2 2,1

— .— 1,0 1,0

.— —

1,0

0,6

•

—

orsak till att önska ett visst antal barn, fördelat i hushållet

Orsak Svskon önskas Ekonomiska skäl Arbetsbördan Visst kön önskas Har själv det antalet barn. . Tycker om barn Ålder Hälsa Bostadssituationen Önskar kunna ägna tid åt barnen Antal barn i föräldrahemmet Bundenhet Hustruns förv.arb Besvär i samband med graviditet o. förlossning. . . . Ansvar (ej ekonomiskt). . . . Barns eventuella död Världsläget Befolkningspolitiska skäl. . . Makens önskan Barn redan avlidna

på antal

barn

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4-f barn

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

/o

23,9 23,9 14,3 9,5

19,3 18,1 12,7 10,8 6,6 7,3 5,4 3,9 4,2

16,8 12,2 16,8 8,4 16,8 13,1

8,1 16,2 18,9 5,4 29,7 8,1

3,2

36,7 15,1 11,0 6,0 2,8 3,7 4,1 4,6 2,3

3,7 2,8

2,7

24,4 16,8 13,3 8,5 7,6 7,2 3,9 3,5 3,2

3,2 3,2 1,6 1,6

0,5 2,3 2,8 2,8

4,2 1,5 0,8 1,5

0,9 1,9 1,9

1,6

2,3 1,4 0,9

0,8 1,2 0,4 0,8

0,9 0,9 2,8

8,0 6,4

5,4

2,7

2,7

0,5 0,5 0,4

2,5 2,0 1,6 1,6 1,2 1,2 1,0 0,3 0,1 0,1 0,1

Summa %

100 Antal

77 f ö r t s a v fler i n t e r v j u p e r s o n e r b l a n d t v å b a r n s m ö d r a r n a ä n b l a n d ö v r i g a , m e n a n d e l e n u p p g å r i n g e n s t a n s till 5 %. S v a r e t a t t m a n själv h a r d e t a n t a l e t b a r n h a r a n g i v i t s s o m f r ä m s t a o r s a k till ö n s k a t a n t a l b a r n a v n ä r m a r e 30 % a v d e m s o m h a r 4 eller flera b a r n . P r o c e n t a n d e l e n för detta s v a r s a l t e r n a t i v s j u n k e r kraftigt m e d m i n s k a t b a r n a n t a l o c h utgör m i n d r e än 3 % bland e t t b a r n s m ö d r a r n a . D e a n g i v n a o r s a k e r n a t i l l a t t m a n s a g t s i g inte önska fler barn ä n d e t a n g i v n a a n t a l e t r e d o v i s a s i tabell 33. D e n t i d i g a r e b e s k r i v n a k l a s s i f i k a t i o n e n g ä l l e r ä v e n här. Tabell

33. Första

nämnda

orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, på önskad familjestorlek1

Orsak Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder Bostadssituationen Hälsa Antal barn i föräldrahemmet . Ansvar (ej ekonomiskt) Hustruns förvärvsarbete Bundenhet Besvär i samband med graviditet o. förlossning Övrigt

fördelat

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

o/ /o

/o

/o

/o

/o

11,1 22,2 13,0 5,6 14,8 5,6 7,4 9,3 5,6

40,1 27,8 9,1 5,0 4,7 3,8 2,5 2,5 2,2

44,5 38,8 1,0 3,8 1,9 2,9 1,4 1,0 2,4

31,5 53,7

38,6 32,3 5,8 5,1 4,0 3,4 2,8 2,7 2,2

5,6

0,9 1,3

1,9 0,5

5,6 3,7 3,7

1,9

1,5 1,5

Summa %

100 Antal

672 Ej svar, vet inte: antal = 59 (8,0 % ) . Gäller tabellerna 33—37. Uppgifter har här inte tagits med från dem som önskar 0 barn, 1—2 barn, 2—3 barn samt 3—4 barn. 1

Tabellen visar att de e k o n o m i s k a skälen utgör den vanligaste orsaken totalt sett till b e g r ä n s n i n g a v b a r n a n t a l e t . D e n a n d r a f r a m t r ä d a n d e o r s a k e n s y n e s v a r a a t t a r b e t s b ö r d a n anses bli alltför stor, o m m a n skulle t ä n k a sig ytterligare antal b a r n . D e s s a t v å s k ä l h a r a n f ö r t s s o m f ö r s t a o r s a k a v t o t a l t d r y g t 70 % a v d e i n t e r v j u a d e k v i n n o r n i a . T a b e l l 33 v i s a r o c k s å h u r f ö r s t a n ä m n d a o r s a k till att i n t e vilja h a fler ä n ett v i s s t a n t a l b a r n f ö r d e l a r s i g m e d h ä n s y n till d e t önskade barnantalet. Här k a n konstateras att såväl ekonomiska skäl s o m arbetsbördan n ä m n s oftare som o r s a k j u fler b a r n m a n h a r s a g t sig vilja h a . E n v i s s a v v i k e l s e f r å n d e n n a t e n d e n s b e t r ä f f a n d e e k o n o m i n i a k t t a g e s d o c k f ö r m ö d r a r s o m ö n s k a r sig m e r ä n 3 b a r n . Å l d e r o c h h ä l s a h a r d ä r e m o t oftast a n g i v i t s s o m o r s a k e r b l a n d d e m s o m ö n s k a r endast 1 barn, och frekvensen avtar med ökande barnantal. Samma tendens kan m ä r k a s n ä r d e t g ä l l e r h u s t r u n s f ö r v ä r v s a r b e t e l i k s o m för f l e r t a l e t ö v r i g a m i n d r e frekventa orsaker. D e t s y n e s f ö r e l i g g a e t t s a m b a n d m e l l a n socialgrupp o c h a n g i v e n o r s a k till b e g r ä n s n i n g e n a v d e t ö n s k a d e b a r n a n t a l e t . S o m f r a m g å r a v tabell Si h a r e k o n o m i s k a s k ä l a n g i v i t s a v d r y g t 42 % i n o m s o c i a l g r u p p 3 , m e n d e n n a a n d e l s j u n k e r m e d o m k r i n g 3 p r o c e n t e n h e t e r till s o c i a l g r u p p 2 o c h u t g ö r i n t e m e r ä n d r y g t 21 % i n o m s o c i a l g r u p p 1. H ä l f t e n a v d e i n t e r v j u p e r s o n e r s o m t i l l h ö r s o c i a l g r u p p 1 h a r angivit a r b e t s b ö r d a n som främsta orsak, och även j o r d b r u k a r e ligger h ä r högt (47 %), m e d a n m o t s v a r a n d e a n d e l för s o c i a l g r u p p 2 o c h 3 l i g g e r a v s e v ä r t l ä g r e . Bostadssituationen anges oftare som orsak i n o m socialgrupp 2 och 3 än b l a n d övriga.

78 Tabell 34. Första nämnda

orsak till alt inte önska fler än ett visst antal barn, fördelat på familjens socialgrupp Socialgrupp 1

Orsak

Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder Bostadssituationen Hälsa Antal barn i föräldrahemmet . . . . Ansvar (ej ekonomiskt) Hustruns förvärvsarbete Bundenhet Besvär i samband med graviditet och förlossning Övrigt

Socialgrupp 2

Socialgrupp 3

Jordbrukare

Totalt

°//o

°//o

42,4 30,3 3,6 5,8 4,6 3,3 2,4 2,1 2,4

28,6 47,0 8,2 4,1

38,6 32,3 5,8 5,1 4,0 3,4 2,8 2,7 2,2

1,2 1,8

4,1

/o

/o

/o

21,2 50,0 3,9 1,9 3,9 5,8 5,8 1,9 1,9

39,2 28,4 8,8 5,0 4,2 2,9 2,9 3,8 2,5

3,9

1,7 0,8

4,1 2,0 2,0

1,5 1,5

Summa %

100 Antal

672 Om man jämför resultaten i tabell 34 med tabell 16, som visar de olika socialgruppernas fördelning avseende önskad familjestorlek, tycker man sig finna att de grupper som önskat flest antal barn (jordbrukare och socialgrupp 1) oftast n ä m n e r arbetsbördan som skäl till att inte vilja ha fler barn, medan de grupper som sagt sig vilja ha det förhållandevis lägsta antalet barn oftare n ä m n e r ekonomin som orsak till att inte vilja ha fler barn. Tabell 35. Första nämnda orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, fördelat på hustruns ålder —25 år 26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år

Orsak Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder Bostadssituationen Hälsa Antal barn i föräldrahemmet Ansvar (ej ekonomiskt) Hustruns förvärvsarbete . . . Bundenhet Besvär i samband med graviditet o. förlossning

Totalt

0/ /o

/o

%

°//o

/o

/o

47,3 32,6

46,7 29,6 0,7 8,9 2,2 4,5 2,2 1,5 2,2

30,5 39,7 4,6 6,0 4,0 2,0 2,0 4,0 2,7

35,0 29,9 12,4 2,9 6,6 3,6 3,6 2,2 1,5

37,0 29,2 9,1 3,3 4,5 3,3 3,9 3,9 1,3

38,6 32,3 5,8 5,1 4,0 3,4 2,8 2,7 2,2

1,5

2,0 2,7

1,5 0,7

2,0 2,6

1,5 1,5

4,2 2,1 3,2 2,1 1,1 5,3 2,1

Summa %

100 Antal

672 Av tabell 35 kan utläsas vilka orsaker de olika åldersgrupperna angivit. Ekonomiska skäl har angivits i jämförelsevis störst utsträckning bland k v i n n o r under 30 år, medan arbetsbördan tycks tillmätas den största betydelsen i åldern 31—35 år. Bostadssituationen synes h a något större inverkan i åldersgrupperna 26—30 år och 31—35 år än bland övriga.

79 Tabell 36. Första nämnda orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, fördelat på gemensam inkomst, kr/mån. Orsak

Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder Bostadssituationen Hälsa Antal barn i föräldrahemmet Ansvar (ej ekonomiskt) . . . . Hustruns förvärvsarbete . . . Bundenhet Besvär i samband med graviditet och förlossning . . . Övrigt

—1 000 kr

1001— 1 500 kr

1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

3 001— kr

Totalt

/o

/o

/o

/o

%

/o

38,3 40,4 2,1 6,4 2,1 4,3

42,7 34,1 3,8 6,5 2,7 1,6 3,8

38,6 28,8 6,5 6,0 7,1 1,6 2,7 2,7 2,7

40,1 29,0 8,6 4,3 2,5 6,2 1,9 3,1 2,5

24,7 39,5 4,9 1,2 4,9 3,7 4,9 9,9 1,2

38,6 32,3 5,8 5,1 4,0 3,4 2,8 2,7 2,2

1,6 1,6

1,2 0,6

2,5 2,5

1,5 1,5

3,2

Summa %

0,5 1,1 100

Antal

4,3 2,1

672 Tabell 36 visar att något lineärt samband inte tycks föreligga vad beträffar grupper med olika inkomst. Ekonomiska skäl förefaller vara vanligast i inkomstgruppen 1 000—1 500 kr och därpå följer inkomstgruppen 2 000—3 000 kr. Arbetsbördan uppges oftast som skäl i den lägsta inkomstgruppen och näst oftast i den högsta. Bostadssituationen anförs däremot oftast i de lägsta inkomstklasserna och får allt mindre betydelse ju högre inkomst intervjupersonens familj har. Hustruns förvärvsarbete nämns oftast i den högsta inkomstklassen. Tabell 37. Första nämnda orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, fördelat på antal barn i hushållet Orsak

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

/o

Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder

53,2 32,3 6,5 1,6

40,8 24,9 5,6 5,2 5,2 2,8 3,3 3,8 4,2

34,2 32,3 8,2 6,6 4,3 4,3 3,1 2,7 1,2

37,1 39,0 1,0 3,8 4,8 3,8 2,9 1,0 3,8

33,3 57,6 3,0 3,0

38,6 32,3 5,8 5,1 4,0 3,4 2,8 2,7 2,2

2,3 1,9

1,2 1,9

1,9 1,0

Hälsa Antal barn i föräldrahemmet Ansvar (ej ekonomiskt) . . . . Hustruns förvärvsarbete . . . Bundenhet Besvär i samband med graviditet och förlossning . . . övrigt

1,6 1,« 1,6

1,6

3,0

1,5 1,5

Summa %

100 Antal

672 Tabell 37 undersöker om det finns något samband mellan angiven orsak till att önska ett visst antal barn och faktiskt barnantal. Enligt den klassifikation av svaren som gjorts synes ekonomiska skäl vara vanligast bland dem som inte h a r några barn och därefter i stort sett minska i frekvens med ökande barnantal. Ar-

80 betsbördan däremot uppges som skäl av över hälften av m ö d r a r n a med fler än 3 barn och tillmäts sedan mindre betydelse med minskande barnantal. Bostadssituationen nämns oftast av tvåbarnsmödrarna och hustruns förvärvsarbete samt bundenhet av kvinnor med 1 barn.

5. 3 Orsaker till att man planerar

ett visst

barnantal

Här kan endast redovisas de angivna orsakerna till varför man antingen planerar att försöka få ett visst antal barn ytterligare eller inte planerar att skaffa sig några (fler) barn över huvud. Materialet ger ingen information om h u r man resonerat inför de barn man redan har. Olika frågor h a r ställts till dem som tänker skaffa sig fler barn och till dem som sagt sig inte ämna göra detta. Frågorna h a r följt i anslutning till frågan om hur många barn man eventuellt tänker försöka få ytterligare och h a r riktats endast till dem som sagt sig försöka planera sitt barnantal. I huvudsak kommer h ä r följande områden att beröras: a) den först angivna orsaken till att man tänker försöka få ett visst antal barn ytterligare; b) den först nämnda orsaken till varför man inte planerar ett mindre antal barn; c) den främsta orsaken till att man inte planerar fler (än ett visst antal) barn ytterligare; d) rangordningen av vissa givna anledningar till att inte planera fler än ett visst antal barn. Moment a) och b) gäller endast dem som tänker försöka få fler barn, medan moment c) och d) gäller samtliga som sagt sig planera sin familj. Moment a) har beräknats genom svaren på fråga 87: »Varför tänker Ni försöka få j u s t . . . barn (till) ?» Det är alltså en rent allmän fråga av samma typ som fråga 76. Moment b) grundar sig på svaren på fråga 89: »Vad är det som gör att Ni inte säger ett mindre antal?» Moment c) h a r beräknats på grundval av både först angivna orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn ytterligare och på det som sagts vara den främsta orsaken till att inte ämna skaffa sig några fler barn över huvud. Svarsfördelningen h a r alltså sammanslagits för fråga 88: »Varför vill Ni ha just det antalet barn och inte fler?» och för fråga 93: »Vilken är den främsta orsaken till att Ni inte planerar att skaffa Er några (fler) barn?» för att få fram den främsta orsaken till att inte planera fler än ett visst antal barn. Moment d) slutligen grundar sig på fråga 96, där intervjupersonerna fått rangordna åtta angivna anledningar till att inte vilja ha fler barn. Frågan lyder: »På det h ä r kortet — (ett svarskort hade överlämnats) — står angivet olika tänkbara anledningar till att man inte vill skaffa sig barn. Skulle Ni vilja försöka gradera de h ä r orsakerna efter h u r viktiga Ni själv anser dem vara för E r egen del, när Ni säger att Ni inte vill skaffa E r /några barn/ fler barn /fler än . . . barn till/. Börja med den orsak Ni tycker är viktigast av dem som finns angivna på kortet och fortsätt med den näst viktigaste och så vidare!» De angivna svarsalternativen var följande: 1 = besvär i samband med graviditet eller förlossning, 2 = sjukdom eller klenhet hos E r själv eller hos Er make, 3 = E r eller E r makes ålder, 4 = familjens ekonomi, 5 = bostadens storlek, 6 — ökad bundenhet till hemmet, 7 = för stor arbetsbörda i hemmet, 8 tr svårigheter för Er att behålla Ert förvärvsarbete eller återgå till förvärvslivet. Dessa alternativ skulle alltså graderas efter h u r väsentliga intervjupersonen ansåg dem vara. Hon skulle börja med det viktigaste, varför

81 detta fått värdet 1. Ju lägre värde ett visst alternativ h a r fått, desto viktigare anser intervjupersonen det alltså vara som orsak till att hon inte vill ha fler än ett visst antal barn. Tabell 38. Första nämnda orsak till att planera ett visst antal barn ytterligare, fördelat på familjens socialgrupp Orsak

Syskon önskas Tycker om barn Visst kön önskas Ekonomiska skäl Arbetsbördan Ålder Antal barn i föräldrahemmet Barns eventuella död Makens önskan Religiösa skäl

Socialgrupp 1 /o

Socialgrupp 2 /o

Socialgrupp 3 /o

Jordbrukare /o

(38,5) (15,4) (23,1) (15,4)

47,5 20,3 11,9 5,1 8,5 1,7 1,7

59,3 10,6 12,0 12,0 4,6

(25,0) (12,5) (50,0) (12,5)

50,7 15,1 15,1 9,6 5,5 1,4 0,7 0,7 0,7 0,7

(7,7)

1,5 1,7 1,7

Summa %

100 Antal

66 Totalt /o

146 Ej svar, vet inte: antal = 17 (10,5 % ) . Siffrorna inom parentes är mycket osäkra p. g. a. det låga antalet intervjupersoner i gruppen. a. Först nämnda orsak till att planera ett visst antal barn ytterligare

Moment a) skall h ä r endast i korthet beröras. Av tabell 38 framgår att endast 163 personer — eller drygt 24 % av de 667 som uppgivit sig försöka planera sitt barnantal — har sagt sig ämna försöka få barn i framtiden. Materialet medger därför inte några finare uppdelningar på olika bakgrundsvariabler i detta fall. Drygt hälften av dem som vill försöka få barn i framtiden anger önskan om syskon som det väsentligaste skälet till varför de vill ha just det angivna antalet barn ytterligare. Skälet att man tycker om barn och önskan om barn av visst kön kommer därefter i frekvens. Vid uppdelning av materialet med hänsyn till socialgruppstillhörighet framkommer att önskemålen om syskon är vanligast inom socialgrupp 3, där även ekonomiska skäl nämns oftare än inom övriga grupper. b. Först nämnda orsak till att inte planera ett mindre antal barn ytterligare

Tabell 39 visar att önskemålet om syskon nu ökar i frekvens från föregående avsnitt. Det h a r h ä r angivits av 60 % som motiv till att inte vilja ha ett mindre antal barn. Särskilt markant är detta motiv inom familjer med 1 barn, där ungefär tre fjärdedelar säger sig ha detta som anledning. Andelen minskar med ökat antal födda barn. Bland tvåbarnsmödrarna h a r man i stället i stor utsträckning endast angivit skälet att man tycker om barn, liksom även att man önskar barn av visst kön. Endast 7 personer av dem som har fler än 2 barn och säger sig försöka planera sitt barnantal — 158 personer — förefaller att planera några barn ytterligare, varför hänsyn h ä r inte kan tas till denna grupp. c. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn

Enligt vad som framkommit i tabell 40 förefaller åldern vara den vanligaste anledningen till att man inte vill planera fler (än ett visst antal) barn ytterligare. 6— 412849

82 Tabell 39. Första nämnda orsak till att inte planera ett mindre antal barn ytterligare, fördelat på antal födda barn Orsak

0 barn

1 barn

2 barn

3 + barn

Totalt

/o

/o

/o

%

/o

64,0 16,0 12,0 4,0 4,0

74,1 10,9 8,7 1,1 2,2 1,1 1,1

33,3 42,4 18,2 3,0

(14,3) (71,4) (14,3)

Syskon önskas Tycker om barn Visst kön önskas Ekonomiska skäl Arbetsbördan Antal barn i föräldrahemmet . . . Barns eventuella död Makens önskan; ändrad familjesituation

3,0

60,5 18,5 14,0 2,6 1,9 1,3 0,6 0,6

Summa %

1,1 100

100 Antal

157 Ej svar, vet inte: antal = 6 (3,7 %). Tabell 40. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på p lanerad fam ilfestorlekx Orsak Ålder Ekonomiska skäl Arbetsbördan Hälsa Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet och förlossning . . . Hustruns förvärvsarbete . . . Bundenhet Ansvar (ej ekonomiskt) . . . . Övrigt

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

/o

37,5 4,2 4,2 4,2 4,2

45,6 6,7 6,7 15,6 1,1

27,1 25,7 16,1 9,3 5,4

16,4 35,2 28,5 9,7 5,5

27,0 37,4 25,0 6,2

26,9 25,9 18,6 9,7 4,2

4,4 10,0 1,1

5,0 4,3 2,9 1,8 2,5

2,4

4,2 8,3 33,3

8,9

0,6 0,6 1,2

2,1 2,1

3,6 3,6 1,8 1,5 4,1

Summa %

100 Antal

616 Ej svar, vet inte: antal = 52 (7,7 % ) . Gäller tabellerna 40—44. Uppgifter har här ej tagits med från dem som önskar 1—2 barn, 2—3 barn eller 3—4 barn.

1 Ekonomiska skäl ser emellertid ut att vara nästan lika ofta förekommande och anges av var fjärde hustru. Arbetsbördan kommer på tredje plats som angiven orsak till barnbegränsningen. I tabellen ställs även den anförda orsaken till att inte planera fler än ett visst antal barn i relation till det planerade barnantalet. Därav framgår att ekonomiska skäl samt arbetsbördan anförs som huvudorsak i markant ökande utsträckning ju fler barn man sagt sig planera. Skillnaden förefaller vara särskilt märkbar mellan kvinnor som planerar inget eller 1 barn å ena sidan och kvinnor som p l a n e r a r 2 eller fler barn å andra sidan. Hustruns förvärvsarbete nämns jämförelsevis oftare bland dem som planerar endast 1 barn än bland övriga. Vid en jämförelse mellan tabell 40 och tabell 33, som utvisar främsta orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, frapperas man främst av ålderns betydligt m e r dominerande betydelse i tabell 40 (ca 27 % mot knappt 6 % i tabell 33).

83 Tabell 41. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på familjens socialgrupp Orsak

Socialgrupp 1 /o

Socialgrupp 2 /o

Socialgrupp 3 /o

Jordbrukare /o

Totalt

26,5 14,3 28,6 8,2 4,1

26,7 23,1 20,8 9,1 2,7

26,6 30,3 15,8 10,2 5,3

31,7 22,0 17,1 12,2 4,9

26,9 25,9 18,6 9,7 4,2

2,0 6,1 2,0 2,0 6,2

4,5 4,5 2,3 2,3 4,0

3,0 2,6 1,6 1,0 3,6

4,9 2,4

3,6 3,6 1,8 1,5 4,1

Ålder. Ekonomiska skäl Arbetsbördan Hälsa Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet och förlossning Hustruns förvärvsarbete Bundenhet Ansvar (ej ekonomiskt) övrigt Summa %

100 Antal

4,9

/o

616 Detta visar vad som tidigare berörts, nämligen skillnaden mellan de angivna svaren på frågor som avser orsak till att inte önska, respektive frågor rörande orsak till att inte planera fler än ett visst barnantal. Vad beträffar övriga förekommande svar finner man dock i stort sett samma tendenser i de båda tabellerna. Vad beträffar socialgruppsfördelningen förefaller det enligt tabell kl som om ekonomiska skäl tillmäts den största betydelsen inom socialgrupp 3 och jämförelsevis minsta betydelsen inom socialgrupp 1. Åldersskäl anges som orsak i ungefär samma utsträckning inom alla socialgrupperna, dock något oftare bland jordbrukare. Arbetsbördan nämns däremot oftast inom socialgrupp 1 och minst ofta i socialgrupp 3. Hustruns förvärvsarbete tycks spela in i största utsträckning i socialgrupp 1. Bortsett från skillnaderna vad beträffar ålderns betydelse i denna tabell jämfört med tabell 34, kan iakttagas i stort sett samma förhållanden mellan olika socialgrupper n ä r det gäller orsakerna till att inte önska respektive inte planera fler än ett visst antal barn. Socialgrupp 1 har dock oftare nämnt hustruns förvärvsarbete enligt tabell 41 än enligt tabell 34. Tabell 42. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på hustruns ålder Orsak Ålder Ekonomiska skäl Arbetsbördan Hälsa Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet och förlossning... Hustruns förvärvsarbete. . . Bundenhet Ansvar (ej e k o n o m i s k t ) . . . . övrigt

—25 år 26—30 år 31—35 år 36—40 år 41—45 år o/ /o /o % /o /o 2,3 11,7 38,9 70,2 46,5 46,1 27,0 13,5 5,7 30,2 24,6 21,9 16,7 5,0 1,2 13,9 7,9 14,3 8,5 6,6 7,0 4,8 1,6 2,1 2,3 3,5 1,2 5,8

4,0 3,2 2,4 2,4 4,8

6,6 7,3 2,9 0,7 1,5

3,2 2,4 0,8 2,4 6,4

2,8 2,1 0,7 2,8

Totalt /o 26,9 25,9 18,6 9,7 4,2 3,6 3,6 1,8 1,5 4,1

Summa %

100 Antal

84 Av tabell 42 kan man utläsa ett samband mellan kvinnans ålder och främsta angivna orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn. I de högsta åldersgrupperna är åldern helt naturligt det dominerande svarsalternativet. I de yngre åldrarna anger däremot nära hälften ekonomiska skäl som den främsta orsaken. Arbetsbördan nämns likaså oftast av de yngre. Vid en jämförelse mellan tabellerna 42 och 35 finner man betydande skillnader mellan svarsfördelningarna, främst hänförlig till ålderns dominans i de högre åldersgrupperna vad gäller tabell 42. Jämförs enbart åldrarna u n d e r 30 å r finner man dock i stort sett samma svarsfördelning i de båda tabellerna. Tabell 43. Främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på gemensam inkomst, kr/mån. Orsak

Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet och förlossning. . . Hustruns förvärvsarbete. . . Ansvar (ej e k o n o m i s k t ) . . . . Summa % Antal

—1 000 kr

1 001— 1 500 kr

1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

3 001— kr

Totalt

/o

/o

/o

%

/o

/o

13,2 26,3 21,0 18,4 5,3

20,3 32,5 19,8 9,9 7,6

30,2 26,5 19,1 7,4 4,9

28,9 25,8 18,9 8,2 0,6

34,7 10,7 14,7 14,7 2,7

26,9 25,9 18,6 9,7 4,2

5,3 2,6

4,7 2,3 0,6 2,3

2,5 3,2 4,4 1,9 5,7

5,3 10,7

2,6 5,3

2,5 2,5 2,5 1,9 2,5

3,6 3,6 1,8 1,5 4,1

1,3 5,3

616 När det gäller svarsfördelningen inom olika inkomstgrupper utvisar tabell 43 att ekonomiska skäl angivits oftast av dem som h a r en inkomst mellan 1 000 och 1 500 kr. Några större skillnader är emellertid inte märkbara, utom mellan den allra högsta inkomstgruppen och de övriga. Som synes visar åldersskälen en stigande frekvens med ökande inkomst. Om man bortser från ålderns relativt Tabell 44. Främsta orsak till att inte planera fler ån ett visst antal barn, fördelat på antal födda barn Orsak

Bostadssituationen Besvär i samband med graviditet och förlossning. . . Hustruns förvärvsarbete . . . Ansvar (ej ekonomiskt) . . . .

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

/o

20,8 33,3 14,6 4,2 2,1

28,0 26,9 17,1 7,8 2,6

29,3 22,4 16,9 11,2 5,2

18,4 27,5 28,6 13,3 7,1

39,3 32,1 17,9 7,1

26,9 25,9 18,6 9,7 4,2

3,1 6,2 1,6 1,0 5,7

5,6 3,6 2,4 1,6 1,6

2,0

2,1 2,1 4,2 16,6

3,6

3,6 3,6 1,8 1,5 4,1

1,0 2,0

Summa %

100 Antal

85 dominerande betydelse i tabell 43 är svarsfördelningen i övrigt inom de olika inkomstgrupperna h ä r i stort sett likartad som n ä r det gäller önskat barnantal, tabell 36. Tabell H sätter den främsta angivna orsaken till att inte planera fler än ett visst antal barn i relation till faktiskt barnantal. Det visar sig liksom tidigare att ekonomiska skäl tycks nämnas något oftare bland de barnlösa, men h ä r även bland dem som h a r mer än 3 barn. Arbetsbördan liksom också bostadssituationen anges oftast av trebarnsmödrarna. Vid en jämförelse med motsvarande tabell (37) avseende önskat barnantal synes — bortsett från åldersskälen — i stort sett likartade tendenser göra sig gällande i de båda tabellerna. Ett undantag härvidlag skulle möjligen utgöras av de barnlösa kvinnorna och m ö d r a r n a med fler än 3 barn, vilka n ä m n e r arbetsbördan förhållandevis mer sällan i tabell 44 än i tabell 37, jämfört med övriga grupper. Detta torde delvis kunna ses mot bakgrunden av ålderns olika inverkan i de båda tabellerna.

d. Rangordningen av vissa bestämda anledningar till att inte planera fler än ett visst antal barn

Tabell 45 visar att ekonomin h ä r ser ut att vara det vanligast förekommande skälet till att inte planera fler barn (än ett visst antal) ytterligare. (Ju lägre poäng ett alternativ har, desto viktigare har intervjupersonerna ansett det vara.) Härnäst i betydelse kommer tydligen arbetsbördan och därpå bundenheten. Alternativet »bundenhet», som inte alls nått någon framskjuten plats vid de öppna frågorna, h a r alltså h ä r kommit som nummer tre. Det kan som tidigare nämnts misstänkas, att intervjupersonerna vid de öppna frågorna lagt in även bundenheten i vad som betecknats som arbetsbördan, och att de alltså i själva verket kanske med ett svar som »det blir alldeles för arbetsamt med fler barn» menat både själva arbetsbördan och bundenheten till hemmet. Familjens ekonomi h a r tydligen den förhållandevis största betydelsen beträffande barnantalet inom socialgrupp 3, något m i n d r e bland jordbrukare och minst i socialgrupp 1. Bostaden n ä m n s oftast som orsak inom socialgrupp 3. Till viss del tycks det alltså föreligga överensstämmelse mellan rangordningsfrågan, uppdelad på socialgrupper, och den öppna frågan om främsta orsak till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på socialgrupp (tabell 41). Dock får åldern tydligen en något mindre framskjuten plats vid rangordningsfrågan än vid den öppna frågan. Tabell 45. Medelrangnummer för orsaker till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på familjens socialgrupp Soc.gr. 1 Orsak

Arbetsbördan Bundenhet Ålder Bostadens storlek Besvär i samband med graviditet o. förlossning. . . Hälsa Hustruns förvärvsarbete.

Soc.gr. 2

Soc.gr. 3

Jordbrukare

Totalt

MedelMedelMedelMedelMedelAntal Antal Antal Antal Antal rang rang rang rang rang 4,51 3,54 3,80 3,76 4,81

45 46 44 45 42

3,70 3,84 3,39 4,00 4,55

210 217 214 207 204

3,11 3,76 4,36 4,48 4,18

303 302 300 295 300

3,36 2,75 3,93 3,88 5,37

44 44 41 42 41

3,44 3,70 4,14 4,21 4,44

602 609 599 589 587

5,02 4,91 4,62

44 43 42

4,64 4,97 5,12

204 194 203

4,96 4,90 5,38

286 291 286

4,54 4,30 6,98

43 43 40

4,82 4,88 5,34

577 571 571

86 Tabell 46. Medelrangnummer

för orsaker till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat på hustruns ålder

—25 år Orsak

Familjens ekonomi . . . . Arbetsbördan Bundenhet Ålder Bostadens storlek Besvär i samband med graviditet o. förlossn. Hälsa Hustruns förvärvsarbete

26—30 år

31—35 år

36—40 år

41—45 år

Totalt

MedelMedelMedelMedelMedelMedelrang Antal rang Antal rang Antal rang Antal rang Antal rang Antal 2,32 3,37 4,14 6,47 3,22

84 86 87 74 83

2,75 3,28 3,64 6,42 3,79

126 128 127 114 121

3,20 3,72 3,82 4,92 4,34

138 137 134 130 133

3,89 3,81 4,60 2,78 5,08

128 127 123 133 125

4,66 4,19 4,52 1,93 5,33

127 132 129 139 126

3,44 3,70 4,14 4,21 4,44

602 609 599 589 587

4,86 5,01 5,68

79 75 79

5,03 5,38 4,97

118 116 119

4,80 4,90 5,26

129 127 130

4,83 4,64 5,61

123 124 120

4,63 4,59 5,29

129 130 124

4,82 4,88 5,34

577 571 571

I tabell 46 sätts rangordningspoängen i relation till hustruns ålder, varvid framkommer att familjeekonomin oftast h a r angivits som orsak av den yngsta åldersgruppen. Även bostadens storlek synes ha stor betydelse i sammanhanget för dem som är under 25 år, medan åldern kommer som klar främsta orsak i åldrarna över 35 år. Arbetsbördan ser ut att tillmätas den förhållandevis största betydelsen av dem som är 26—30 år. Tabell M tar slutligen med inkomsten i bilden. Familjens ekonomi h a r som synes nämnts oftast bland dem som har en inkomst under 1 500 kr, medan arbetsbördan främst anges som orsak i inkomstklassen under 1 000 kr. Vad beträffar bostaden tycks man tillmäta den störst betydelse för barnantalet bland inkomsttagarna med 1 000—2 000 kr per månad. Även vad beträffar orsaker till att inte önska fler än ett visst antal barn, respektive orsaker till att inte planera fler än ett visst antal barn, h a r analysen i vissa fall utvidgats till att omfatta även en tredje faktor. I fråga om orsaker till att inte önska fler än ett visst antal b a r n har det antydda sambandet mellan beroendevariabeln och familjens socialgrupp testats genom införande av variablerna inTabell 47. Medelrangnummer

för orsaker till att inte planera fler än ett visst antal barn, fördelat pÅ gemensam inkomst, kr/mån.

—1 000 kr

1 000—1 500 1 501—2 000 2 001—3 000 kr kr kr

3 001— kr

Totalt

Orsak MedelMedelMedelMedelMedelMedelrang Antal rang Antal rang Antal rang Antal rang Antal rang Antal Familjens e k o n o m i . . . . Arbetsbördan Bundenhet Ålder Bostadens storlek Besvär i samband med graviditet o. förlossn. Hälsa Hustruns förvärvsarbete

2,83 3,38 4,33 4,63 4,78

41 40 39 40 40

2,87 3,58 4,26 4,72 4,11

181 178 178 174 176

3,24 3,90 4,13 4,30 4,16

166 167 164 159 164

3,74 3,60 3,89 3,68 4,79

141 149 145 138 135

5,29 3,94 4,32 3,65 5,11

65 67 65 71 65

3,44 3,70 4,14 4,21 4,44

602 609 599 589 587

4,95 4,53 6,09

40 40 39

4,80 4,84 6,12

171 173 168

5,04 4,93 5,38

157 156 156

4,87 5,05 4,61

136 130 135

4,24 4,68 4,23

66 65 66

4,82 4,88 5,34

577 571 571

87 komst, ålder, hustruns utbildning och hustruns yrke. Med vissa smärre variationer — ekonomin tycks exempelvis nämnas oftare i socialgrupp 2 än i socialgrupp 3 vad gäller inkomstklassen 2 000—3 000 kr, yrkesarbetande kvinnor, kvinnor med enbart folkskola samt med realexamen eller högre —- förefaller sambandet mellan socialgrupp och orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn kvarstå. Vidare kan nämnas att hustruns förvärvsarbete helt naturligt h a r angivits som anledning huvudsakligen bland de yrkesarbetande kvinnorna. Samtidigt har dessutom faktorerna ålder och inkomst satts i relation till första nämnda orsak att inte vilja ha fler än ett visst antal barn. Därvid framkom vissa smärre avvikelser från tidigare skönjda tendenser. På det hela taget förefaller dock de ursprungliga sambanden mellan dels ålder, dels inkomst och orsak att inte vilja ha fler än ett visst antal barn kvarstå. När det gäller den främsta angivna orsaken till att inte planera att försöka få fler än ett visst antal barn, har inverkan av variablerna socialgrupp, inkomst och antal födda barn analyserats tillsammans med åldersfaktorn, vilken ju visat sig vara speciellt dominerande som uppfattad orsak till att inte planera att skaffa sig fler än ett visst antal barn. Åldern tycks alltjämt vara den oftast nämnda orsaken i åldrarna över 35 år, oberoende av socialgrupp, inkomst och antal födda barn. Dessutom visar det sig att vad som tidigare antagits beträffande samband mellan socialgrupp, inkomst samt faktiskt barnantal och den beroende variabeln tycks bestå med vissa avvikelser, trots att kvinnans ålder konstanthållits vid analysen. (I åldersgruppen 26—30 år anges t. ex. ekonomin förhållandevis oftast som orsak bland kvinnor med fler än 2 barn, vilka ju totalt sett nämner detta skäl mer sällan än kvinnor utan barn eller med ett barn.)

5. 4

Sammanfattning

Detta avsnitt av undersökningen h a r arbetat med i huvudsak två olika begrepp: dels de skäl man anger som orsak till att önska ett visst antal barn, dels de motiv man nämner som anledning till att planera ett bestämt antal barn ytterligare. Dessa båda begrepp har mätts genom två olika typer av frågor och givit två olika typer av svarsfördelningar. Undersökningen h a r delvis givit belägg för antagandet att man, n ä r det rör sig om det önskade barnantalet, oftast tycks ange de motiv som rent allmänt bestämt inställningen till familjestorleken, medan man däremot förefaller att tänka mer på den förhandenvarande specifika situationen, när det gäller h u r många barn man planerar att försöka få i framtiden. Det är viktigt att ha denna skillnad klar för sig. I fråga om varför man ansett ett visst antal barn mest idealiskt, tycks ekonomin och arbetsbördan av resultaten att döma förekomma oftast bland de uppfattade orsakerna till att man inte vill ha ett större antal barn, När det gäller den aktuella barnplaneringen, visar det sig däremot att åldern totalt sett förefaller vara det vanligaste skälet, tätt följd av ekonomin. Att barnen skall få syskon är tydligen den viktigaste orsaken till att man inte säger sig vilja ha ett mindre antal barn. Vad beträffar de allmänna önskemålen om ett visst barnantal framkommer vissa skillnader i fråga om de angivna orsakerna mellan olika socialgrupper, inkomstklasser och ålderskategorier och mellan kvinnor med olika antal barn, samt mellan kvinnor som önskat olika barnantal. Ekonomiska skäl betonas mest i socialgrupp 3, men nämns i nästan lika hög grad i socialgrupp 2, medan jordbrukare och socialgrupp 1 snarare betonar arbetsbördan. Den sistnämnda orsaken framhävs mest även i de högre inkomstklasserna, medan ekonomiska skäl kommer i främsta rummet bland dem som har en inkomst på 1 000—1 500 kr. Ekonomin förefaller

88 ha störst betydelse i de yngsta åldersgrupperna, och bland de barnlösa och bland ettbarnsmödrarna tycks man fästa större vikt vid ekonomin än man gör bland kvinnor med fler barn. Flerbarnsmödrarna betonar i stället arbetsbördan. Dock förefaller det som om ekonomin spelar en betydligt mer underordnad roll bland dem som önskat ett barn. Det är i stället kvinnorna som önskat 2 eller flera barn, vilka betonar ekonomin. När det sedan gäller de angivna motiven för att inte planera fler än ett visst antal barn, tycks ett starkt samband mellan hustruns ålder och nämnd orsak i hög grad vara märkbart. I de högsta ålderskategorierna förefaller åldern vara den alltigenom dominerande anledningen till att man inte vill skaffa sig fler barn, medan ekonomin däremot överväger i åldrarna under 35 år. Vad redan nämnts om sambandet mellan socialgrupp, inkomst samt antal födda barn och främsta orsak till att inte önska fler än ett visst antal barn, synes gälla också när vi kommer till varför man inte planerar fler barn. Dessutom visar sig ett intressant samband mellan planerad familjestorlek och orsak till att inte planera fler barn. Ekonomin och arbetsbördan spelar i stort sett större roll, ju fler barn man p l a n e r a r att försöka få. Ovannämnda samband erhålls i stort sett även när intervjupersonerna rangordnat vissa angivna tänkbara orsaker till att inte vilja skaffa sig fler barn, och resultaten sätts i relation till hustruns ålder, socialgrupp och inkomst. — Dock bör uppmärksammas skillnaden mellan de två olika typerna av frågor som behandlar önskan och planering. Ålderns dominans i det senare fallet är ju särskilt märkbar.

6. Samhällets stödåtgärder till barnfamiljerna

6. 1 Rangordning

av

stödåtgärderna

Genom fråga 100 h a r erhållits en uppskattning av hur intervjupersonerna graderar vissa väsentliga stödåtgärder för barnfamiljerna. Samma system h a r använts som vid den föregående rangordningsfrågan, d. v. s. ju lägre poäng ett svarsalternativ fått, desto betydelsefullare h a r intervjupersonen ansett det vara. I det följande kommer i huvudsak att redovisas de medelvärdespoäng som räknats fram för varje svarsalternativ på grundval av intervjupersonernas gradering. Den aktuella frågan lyder: »Samhället bidrar nu till barnkostnaderna genom bl. a. följande åtgärder (svarskort överlämnas): 1 = allmänna barnbidrag, 2 = studiebidrag, 3 = kontantbidrag vid barnsbörd, 4 = familjebostadsbidrag, 5 = fria skolmåltider, 6 = fri tandvård och hälsokontroll. Skulle Ni på samma sätt som förut vilja gradera dessa åtgärder efter h u r viktiga Ni anser dem vara. Börja med det Ni tycker är viktigast, sedan näst viktigast och så vidare.» Tabell 49. Rangordning

av allmänna barnbidraget, fördelat på antal barn i hushållet 0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

/o

/o

/o

/o

/o

%

48,8 12,5 17,0 9,1 9,1 3,4

48,0 19,1 8,6 12,5 7,0 4,7

54,3 16,7 10,1 8,0 7,0 3,8

62,6 20,3 7,3 5,7 3,3 0,8

65,9 13,6 15,9 2,3 2,3

53,6 17,5 10,3 8,9 6,4 3,4

Summa %

100 Antal

798 Rang 1 2 3 4 5 6

Ej svar, vet inte: antal = 12 (1,5 %). Tabell 49 visar h u r man procentuellt sett graderat åtgärden allmänna barnbidrag, över hälften av alla intervjupersoner h a r satt det allmänna barnbidraget på första plats, och därmed alltså sagt sig anse det vara den viktigaste åtgärden. Det tycks även finnas ett samband mellan den vikt man fäst vid barnbidraget och det antal barn man har. Bland dem som h a r fler än 3 barn h a r nära två tredjedelar placerat barnbidraget på första plats. Inom samtliga grupper vinner dock barnbidraget den största anslutningen, oberoende av faktiskt barnantal. Tabell 50 redovisar medelvärdespoängen för samtliga åtgärder, totalt samt uppdelat på antal barn. Allmänna barnbidraget kommer på främsta plats, och därnäst i rangordning följer fri tandvård och hälsokontroll. I tredje rummet h a r man placerat studiebidraget och därpå kommer de fria skolmåltiderna. Allra sist finner vi familjebostadsbidraget och näst sist kommer kontantbidraget vid barnsbörd.

90 Tabell 50. Medelrang för samhällets

0 barn Åtgärd

stödåtgärder till barnfamiljerna, hushållet 1 barn

2 barn

3 barn

fördelat på antal 4 + barn

barn

Totalt

MedelMedelMedelMedelMedelMedelAntal Antal Antal Antal rang Antal rang rang Antal rang rang rang

Allmänna barnbidrag . . . Fri tandvård och hälsokontroll Studiebidrag Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd Familjebostadsbidrag. . .

2,26

2,25

2,08

1,70

1,61

2,07

2,77 3,57 4,23

88 87 88

2,66 3,68 4,04

256 255 250

2,67 4,00 3,81

289 285 289

2,84 4,20 3,88

122 122 122

2,70 4,58 3,82

44 43 44

2,71 3,91 3,94

799 792 793

3,91 4,21

87 87

3,78 4,49

254 252

4,05 4,35

286 284

4,29 4,11

122 122

4,27 3,88

44 43

4,00 4,32

793 788

Även h ä r synes framgå hur antalet barn i hushållet inverkat på rangordningen av det allmänna barnbidraget. Vad beträffar studiebidraget gör sig däremot en motsatt riktning i sambandet gällande — det placeras främst av dem som ännu ej h a r några barn samt av ettbarnsmödrarna. Den fria tandvården och hälsovårdskontrollen kommer främst bland dem som h a r 1 eller 2 barn, men värderas nästan lika högt bland dem som har mer än 3 barn. Fria skolmåltider betonas mest av mödrar med 2 eller flera barn. Familjebostadsbidraget sätts främst bland dem som h a r mer än 3 barn. Tabell 51.

Medelrang för samhällets stödåtgärder, fördelat på familjens Soc.gr. 1 + 2 Åtgärd

Allmänna barnbidrag Fri tandvård och hälsokontroll. Studiebidrag Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd. . Familjebostadsbidrag

Soc.gr. 3

Jordbrukare

socialgrupp Totalt

MedelMedelMedelMedelrang Antal rang Antal rang Antal rang Antal 2,20 2,66 3,52 3,96 3,92 4,63

341 344 339 340 339 338

1,98 2,78 4,17 3,95 4,08 3,97

396 396 395 394 396 393

1,93 2,47 4,19 3,63 3,84 4,83

58 59 58 59 58 57

2,07 2,71 3,91 3,94 4,00 4,32

795 799 792 793 793 788

Av tabell 51 framgår h u r kvinnor tillhörande olika socialgrupper fördelar sig i fråga om rangordningen av stödåtgärderna. Det förefaller som om barnbidraget sätts allra främst bland jordbrukare och inom socialgrupp 3, medan de båda övriga socialgrupperna värderar det något lägre. Dock kommer barnbidraget främst i alla socialgrupper om vi jämför åtgärderna sinsemellan. Tandvården och hälsokontrollen samt de fria skolmåltiderna h a r de flesta förespråkarna bland jordbrukarna, medan familjebostadsbidraget nämnts i största utsträckning inom socialgrupp 3 och studiebidraget huvudsakligen i de båda högre socialgrupperna. Tabell 52 visar att även inkomsten tycks stå i samband med de åtgärder m a n v ä r d e r a r högst. Sålunda nämns barnbidraget oftast i främsta rummet bland dem som h a r en inkomst på 1 000—1 500 kr/mån., därnäst kommer den närmast högre inkomstgruppen. Vad beträffar studiebidraget förefinns en tydlig korrelation med inkomsten — denna åtgärd betonas mer ju högre inkomst man har. Kontantbidrag vid barnsbörd h a r fått en mer framskjuten plats i den lägsta inkomstgruppen,

91 Tabell 52. Medelrang för samhällets stödåtgärder, fördelat på gemensam inkomst, — 1 000 kr

1 0 0 1 — 1 500 1 5 0 1 — 2 000 2 0 0 1 —-3 000 kr kr kr

3001 kr

krjmån. Totalt

Åtgärd MedelMedelMedelMedelMedelMedelAntal Antal Antal Antal Antal Antal rang rang rang rang rang rang

Allmänna barnbidrag . . . Fri tandvård och hälsokontroll Studiebidrag Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd Familjebostadsbidrag. . .

2,14

1,79

1,99

2,15

2,84

2,07

2,84 4,91 3,97

58 58 58

2,83 4,33 4,11

225 223 224

2,50 4,07 4,04

216 214 215

2,67 3,45 3,81

200 194 196

2,81 3,10 3,61

88 89 88

2,71 3,91 3,94

799 792 793

3,57 4,12

58 58

3,95 3,91

225 223

4,05 4,32

214 214

4,05 4,66

197 194

3,99 4,64

87 87

4,00 4,32

793 788

medan familjebostadsbidraget förefaller att värdesättas mest av personer med en inkomst av 1 000—1 500 kr. Fria skolmåltider tycks däremot värderas högst i de översta inkomstgrupperna, medan tandvård och hälsokontroll har sin största betydelse i inkomstgruppen 1 500—2 000 kr. Slutligen har en tredje variabel förts in vid analysen för att undersöka om de ovan relaterade sambanden i själva verket skulle vara att hänföra till denna tredje faktors inverkan. Sambandet mellan socialgrupp och rangordning av de sex åtgärderna ser ut att kvarstå även om antal barn i hushållet konstanthålls vid analysen. Oberoende av antal barn tycks man alltså värdera barnbidraget högre i socialgrupp 3 än i de båda högre socialgrupperna. Detta gäller dock huvudsakligen bland kvinnor med mindre än 3 barn. Vidare uppmärksammar man samma tendens vad beträffar studiebidragets placering som i tabell 51. Anmärkas bör kanske att den genomgående låga värderingen av studiebidraget bland kvinnor ur socialgrupp 3 ser ut att vara särskilt tydlig bland dem som h a r fler än 2 barn. Däremot tycks familjebostadsbidraget värderas särskilt högt av mångbarnsfamiljerna i socialgrupp 3. — För övrigt ser även sambandet mellan antal barn i hushållet och gradering av åtgärderna ut att kvarstå med vissa smärre variationer oberoende av socialgrupp.

6. 2 önskemål

avseende en eventuell ökning av samhällets till barnfamiljerna

stöd

Förutom en ren gradering av de ovan nämnda stödåtgärderna för barnfamiljerna har intervjupersonerna även ombetts ange på vilket av dessa områden man helst skulle se en ökning av stödet. Fråga 102 h a r mätt inställningen till en eventuell ökning på något av de nämnda områdena: »Om samhället skulle utvidga sitt stöd till barnfamiljerna på något eller några av de här sex områdena, på vilket eller vilka av dem tycker Ni då det främst borde göras?» Intervjupersonen skulle alltså endast nämna något eller några av de områden som hon tidigare graderat. Som det senare kommer att visa sig, h a r det trots detta inkommit en del svar där man t. ex. yrkat på en ändring av barnbidragets utformning.i 1 Vad beträffar svarsalternativet »bra som det är» (se tabell 53) bör måhända påpekas a t t skillnaden i attityd kanske är rätt likartad mellan dem som svarat »bra som det är» och dem som svarat »vet inte». De senare har dock ej räknats in i den procentuella svarsfördelningen utan redovisas separat.

92 Tabell

53. Första

nämnda önskemål avseende en ökning familjerna, fördelat på antal barn i

Åtgärd

av samhällets hushållet

stöd till

barn-

0 barn

1 barn

2 barn

3 barn

4 + barn

Totalt

%

%

/o

/o

%

/o

24,1 36,7 7,6 13,9 1,3

41,9 21,5 15,9 8,5 1,2

39,4 21,8 12,2 10,7 2,5

45,0 20,0 15,0 6,7 4,2

48,8 4,9 24,4 7,3 2,4

40,0 22,0 14,0 9,5 2,2

2,5

1,2

1,8

1,3 12,7

0,4 8,9 0,4

2,1 8,6 0,7

Allmänna barnbidrag Studiebidrag Familjebostadsbidrag Fri tandvård o. hälsokontroll Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd Ändring av barnbidragets utformning Bra som det är Minskade bidrag

1,4

2,4 3,3 5,8

1,6 8,8 0,4

9,8

Summa %

100 Antal

12,2 %

5,4 %

3,8 %

3,2 %

10,4 %

5,3 % (antal = 43}

Ej svar, vet inte

Tabell 53 v i s a r a t t m a n b l a n d d e sex s t ö d å t g ä r d e r n a i s t ö r s t a u t s t r ä c k n i n g s ä g e r sig föredra en ö k n i n g av det a l l m ä n n a b a r n b i d r a g e t . H ä r n ä s t u p p g e r m a n sig v i l j a h a h ö g r e s t u d i e b i d r a g , o c h d ä r p å ö n s k a s en ö k n i n g a v f a m i l j e b o s t a d s b i d r a g e n . B e t o n i n g e n a v e t t ö k a t b a r n b i d r a g f ö r e f a l l e r i s t o r t b l i s t a r k a r e j u fler b a r n i n t e r v j u p e r s o n e n själv h a r . D ä r e m o t g ö r s i g d e n o m v ä n d a t e n d e n s e n g ä l l a n d e v a d b e t r ä f f a r s t u d i e b i d r a g — h ä r ä r d e t d e b a r n l ö s a , s o m f r ä m s t s ä g e r sig v i l j a få e n ö k n i n g till s t å n d . D e t ä r till o c h m e d e n s t ö r r e a n d e l a v d e b a r n l ö s a s o m f ö r o r d a r s t u d i e b i d r a g än s o m n ä m n e r b a r n b i d r a g . Likaså i fråga om t a n d v å r d o c h h ä l s o k o n t r o l l vill m a n t y d l i g e n oftast få e n ö k n i n g till s t å n d b l a n d d e m s o m i n t e h a r n å g r a b a r n . F a m i l j e b o s t a d s b i d r a g e t n ä m n s d ä r e m o t oftast b l a n d f l e r b a r n s m ö d rarna. Tabell

54. Första

nämnda önskemål avseende en ökning barnfamiljerna, fördelat på familjens

Åtgärd

Allmänna barnbidrag Studiebidrag Familjebostadsbidrag Fri tandvård o. hälsokontroll Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd Ändring av barnbidragets utform ning Bra som det är Minskade bidrag

av samhällets socialgrupp

stödåtgärder

till

Socialgrupp 1

Socialgrupp 2

Socialgrupp 3

Jordbrukare

%

/o

/o

/o

%

31,5 36,8 1,8 14,0 3,5

38,9 27,0 12,2 10,7 1,5 0,7

42,4 16,5 18,6 7,6 2,6 1,6

37,6 21,5 3,6 10,7 1,8 5,4

40,0 22,0 14,0 9,5 2,2 1,4

1,8 10,5

1,5 6,7 0,7

1,8 8,6

17,9 1,8

1,6 8,8 0,4

Totalt

Summa %

100 Antal

767 Ej svar, vet inte: antal = 43 (5,3 % ) . Gäller tabell 54—55.

93 Av tabell 54 framgår hur de olika socialgrupperna fördelar sig med avseende p å önskemål om ett ökat stöd till barnfamiljerna. Därvid kan konstateras att en höjning av barnbidraget vinner störst anslutning inom socialgrupp 3 och minst inom socialgrupp 1, där man istället i stor utsträckning önskar förbättrade studiebidrag. Över huvud ser man ut att betona studiebidraget mest i de högre socialgrupperna och minst i socialgrupp 3. Däremot får familjebostadsbidraget en mer framskjuten plats i socialgrupp 3, även n ä r det gäller önskemål om förbättringar. Även socialgrupp 2 är h ä r relativt väl företrädd. Förbättringar beträffande den fria tandvården och hälsokontrollen anses av resultaten att döma inte fullt så viktiga inom socialgrupp 3 — socialgrupp 1 ligger h ä r främst. Bland jordbrukarna tycker så många som 18 % att det är »bra som det är» när det gäller stödet till barnfamiljerna. Tabell 55. Första nämnda önskemål avseende en ökning av samhällets stöd till barnfamiljerna, fördelat på gemensam inkomst, kr/mån. 1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

3 001 —

kr

1001— 1 500 kr

/o

/o

/o

/o

/o

/o

35,7 21,4 14,3 12,5

47,6 9,5 17,1 7,6 4,3

41,6 22,5 16,7 7,2 1,9

36,1 31,4 11,3 9,8 0,5

28,8 30,0 6,0 18,0 3,6

40,0 22,0 14,0 9,5 2,2

3,5

1,0

1,9

0,5

2,4

1,4

1,8 10,5

1,0 11,9

1,9 6,2

1,5 7,2 1,5

1,2 9,6

1,6 8,8 0,4

Summa %

100 Antal

—1000 Åtgärd

Allmänna barnbidrag Studiebidrag Familjebostadsbidrag Fri tandvård o. hälsokontroll Fria skolmåltider Kontantbidrag vid barnsbörd Ändring av barnbidragets utBra som det är Minskade bidrag

Totalt kr

Genom tabell 55 kan vi konstatera att även inkomsten tycks stå i samband med de åtgärder intervjupersonerna förordar. Bortsett från den lägsta inkomstklassen minskar betoningen lav allmänna barnbidraget med ökade familjeinkomster. Däremot vill man tydligen oftare se en ökning av studiebidragen ju större inkomst man har. Förbättringen av familjebostadsbidragen får flera förespråkare ju lägre inkomsten är. Dock ser detta inte ut att gälla bland de allra lägsta inkomsttagarna. Liksom i det föregående h a r analysen utvidgats till att omfatta även en tredje faktor. Sambandet mellan socialgrupp och önskemål tycks i stort sett kvarstå oberoende av antal barn i hushållet. Skillnaden mellan socialgrupp 3 och de båda högre socialgrupperna vad beträffar barnbidraget synes dock främst ge sig till känna bland kvinnor med mindre än 3 barn. En liknande tendens förmärktes ju också vad beträffar graderingen av de olika stödåtgärderna. Även sambandet mellan inkomst och önskemål tycks med vissa smärre avvikelser kvarstå oberoende av antal barn i hushållet. Likaså förefaller sambandet mellan antal barn i hushållet och önskemålen om ökade stödåtgärder kvarstå oberoende av socialgruppstillhörighet och inkomst. Önskemål om en ökning av allmänna barnbidraget förekommer dock något mer sällan bland tvåbarnsmödrarna än ettbarnsmödrarna, om socialgruppstillhörigheten konstanthålls.

94 Tabell 56. övriga önskemål avseende samhällets stöd till barnfamiljerna Önskemål

/o

Bostäder Daghem Lekskolor Skattelättnader Hjälp till handikappade barn. . . . Lekplatser Utbildning Hälsovård Fritidslokaler, ungdomsgårdar Hjälp till ensamma mödrar Barntillsyn vid tillfällig bortovaro Hemhjälp Övrigt

21,4 12,8 12,2 11,0 6,1 5,2 4,9 4,9 4,6 4,6 2,8 2,4 7,0 Summa % Antal

100 327 404 intervjupersoner (55,3 %) har ej angivit några övriga önskemål. Tabell 56 grundar sig på svaren från fråga 102 a, vilken lyder »Tycker Ni att samhället borde utvidga stödet till barnfamiljerna på något eller några andra områden än dem vi förut talat om?» — Avsikten h a r alltså varit att undersöka om intervjupersonen har några önskemål vad beträffar även andra områden där samhället skulle kunna utvidga stödet till barnfamiljerna — förutom de sex tidigare nämnda. Det är av vikt att här observera att endast 44,7 % av dem som erhållit den aktuella frågan verkligen sagt sig vilja få ett ökat stöd till stånd på något specificerat område. Drygt hälften av de tillfrågade har alltså besvarat frågan nekande. Procentsiffrorna i tabellen hänför sig endast till den andel som nämnt ett visst område, där hon ansett samhällets stöd böra utvidgas. Tabellen visar att av de områden där man ansett ett ytterligare stöd önskvärt nämns bostadsområdet av förhållandevis flest personer. Svaren innefattar h ä r dels önskemål om rymligare och bekvämare bostäder, dels önskemål om billigare bostäder. Drygt 12 % nämner just rymligare och bättre bostäder, medan nära 4 % önskar större tillgång på bostäder och ca 3 % är inriktade på kostnadsaspekten. — Det är dock svårt att utläsa vad en intervjuperson egentligen avser med ett svar som »bättre bostäder», varför det är mindre meningsfullt att redogöra för de olika aspekter som man tyckt sig kunna utläsa av svar som hänför sig till bostadsområdet. Daghem — innefattande även familjedaghem och fritidshem — förordas av en förhållandevis stor andel av dem som angivit några särskilda önskemål. Likaså vill man se en ökad tillgång vad beträffar lekskolor. Man h a r också önskat skattelättnader, och till denna svarskategori har även förts önskemål om ökat förvärvsavdrag. 6. 3

Sammanfattning

Redovisningen av materialet i detta avsnitt ger vid handen att bland samhällets stödåtgärder till barnfamiljerna värderas det allmänna barnbidraget främst. På a n d r a plats kommer den fria tandvården och hälsokontrollen och därefter studie-

95 bidraget samt fria skolmåltider. Värderingen av barnbidraget ökar ju fler barn familjen har. Studiebidraget kommer i stället främst bland dem som inte h a r några barn och bland ettbarnsmödrarna. Ett samband förefaller även ge sig till känna mellan socialgruppstillhörighet och gradering av åtgärderna. Barnbidraget intar den mest framträdande positionen bland jordbrukare och inom socialgrupp 3, medan de övriga socialgrupperna ger det en något mindre framskjuten plats. Studiebidraget n å r en jämförelsevis högre position i socialgrapp 1 och 2, medan familjebostadsbidraget värderas högst bland mångbarnsfamiljerna i socialgrupp 3. Ett visst samband framträder även mellan inkomst och rangordning av de nämnda åtgärderna. Barnbidraget placeras främst i inkomstklassen 1 000—1 500 kr, medan studiebidraget tycks få en högre position ju högre inkomst intervjupersonen har. Vad beträffar önskemål om ett eventuellt ökat stöd till barnfamiljerna på något av de nämnda områdena, föreligger även h ä r samma dominans för det allmänna barnbidraget. På a n d r a plats kommer önskemål om förbättrade studiebidrag och därpå familjebostadsbidragen. Ju fler barn man har, desto mer betonar man önskemålet om en ökning av barnbidraget, medan studiebidraget oftare nämns bland de barnlösa kvinnorna. I stort sett återfinnes samband av samma art som när det gällde själva graderingen av åtgärderna. Socialgrupp 3 betonar sålunda en förbättring av barnbidraget och familjebostadsbidraget i högre grad, medan socialgrupp 1 och 2 fäster förhållandevis större vikt vid studiebidraget. Likaså framhäver inkomstgruppen 1 000—1 500 kr oftast en ökning av barnbidraget, medan de högsta inkomstklasserna anser studiebidraget i första h a n d böra förbättras. Utöver de fasta svarsalternativen h a r önskemål framförts om bl. a. flera, bättre och billigare bostäder, förbättrade tillsynsmöjligheter för barn i förskoleåldern samt skattelättnader för barnfamiljerna.

7. De uppfattade barnkostnaderna

7. 1 Allmänt

om

materialet

Ett antal frågor i intervjuformuläret h a r avsett att belysa till vilka belopp intervjupersonerna uppskattar kostnaderna för sina barn. Som redan nämnts måste man vara ytterst restriktiv vid tolkningen av de uppgifter som h ä r kommer fram. Intervjupersonerna har endast ombetts försöka göra en skönsmässig uppskattning av h u r stora utgifter familjen haft för varje barn med avseende på vissa poster i familj ebudgeten. I en del fall h a r kostnadsuppgifterna avsett en så lång tidsperiod som de senaste 12 månaderna. Naturligt nog blir de erhållna svaren i hög grad ungefärliga, och det måste betonas att det alltså hela tiden r ö r sig om de uppfattade barnkostnaderna. Frågeformuläret innehåller en r a d frågor som gäller utgifterna för olika poster i familjebudgeten. Totalsumman för familjens barnkostnader h a r sedan räknats fram genom en summering av utgifterna på de enskilda posterna. Vidare h a r endast utgifterna för barn som vistas i hushållet tagits med. När det gäller hemniavarande barn med egna inkomster h a r föräldrarnas kostnader för dessa barn räknats in. Föräldrarnas totala utgifter för sina barn kan nämligen ha betydelse för deras inställning till familjestorleken. Vidare bör nämnas att intervjuerna inte gått ut på att söka »provocera fram» en kostnadsuppgift i de fall där intervjupersonen inte ansett sig ha några utgifter för barnen. Eftersom huvudsyftet med frågorna om kostnaderna för barnen snarare varit att söka klargöra vilken inställning man bland m ö d r a r i allmänhet har till barnens andel av familjens utgifter än att göra en beräkning av de faktiska barnkostnaderna, h a r sådana svar godtagits som t. ex. »Jag anser inte barnen ha någon del i bostadskostnaderna, eftersom vi skulle ha samma bostad även om vi inte hade några barn». Svar av denna typ har erhållits i många fall, särskilt när det gällt barnens andel i familjens gemensamma konsumtion, t. ex. bostad och semestervistelse. Inga försök har gjorts att utifrån några yttre oberoende kriterier räkna fram ett »rimligt» värde på barnens andel i den gemensamma konsumtionen, utan intervjupersonens egen uppskattning härav h a r i p r i n c i p godtagits. Av bl. a. denna anledning är resultaten i denna undersökning inte fullt jämförbara med de av socialstyrelsen utförda undersökningarna rörande de genomsnittliga barnkostnaderna. Vad beträffar de enskilda frågorna kan nämnas att fråga 48 avser att mäta kostnaderna för bostaden i genomsnitt för varje barn och månad, medan fråga 51 gäller utgifterna för mat i genomsnitt p e r vecka. Båda frågorna föregås av en fråga rörande familjens totala utgifter för bostad respektive mat under samma tidsperiod. Detta förmodades vara till hjälp då intervjupersonen skulle försöka ange kostnaderna för varje barn. Dessutom gavs därmed möjlighet att vid bearbetningen av de inkomna svaren kontrollera att ingen uppgivit barnkostnaderna till ett större belopp än utgifterna för hela familjen. Därmed erhölls även ett visst mått på tillförlitligheten hos svaren.

97 Fråga 53 r ö r kostnaderna för barnens kläder under de senaste 12 månaderna och föregås av en fråga om klädkostnaderna för hela familjen. Fråga 54 avser kostn a d e r n a för fickpengar i genomsnitt p e r vecka, medan fråga 55 gäller genomsnittskostnaderna för leksaker, hobby och sport under de senaste 12 månaderna. Fråga 57 behandlar feriekostnader — både vad beträffar resor och vistelse — under de senaste 12 månaderna, och fråga 58 berör eventuella övriga reskostnader — i genomsnitt p e r vecka. Genom fråga 59 erhålls uppgift om eventuella utgifter u n d e r de senaste 12 månaderna för tandvård och sjukvård, medan kostn a d e r n a för barntillsyn i genomsnitt p e r vecka belyses genom fråga 65 a. Fråga 66 gäller de senaste 12 månadernas skolutgifter, och fråga 69 avser slutligen eventuella övriga utgifter för barnens räkning under de senaste 12 månaderna. Här h a r man tagit upp bl. a. kostnader för möbler och inventarier, nyanskaffningar med anledning av ett barns tillkomst, presenter åt barnen till jul och födelsedagar, försäkringar. — Vad beträffar frågornas exakta lydelse hänvisas till bilaga 2. Vid bearbetningen h a r den genomsnittliga årskostnaden per barn räknats fram. Kvantifierbara svar h a r erhållits från följande antal m ö d r a r och avseende följande antal barn. Antal födda barn

Antal mödrar

Totalt antal barn i hushållen

239 255 94 22 5 1 1

239 509 282 84 25 6 7

1 152

1 2 3 4 5 6 7

Dessutom h a r uppgifter erhållits avseende kostnaderna för ytterligare 7 barn, medan uppgift om antal barn i hushållet saknas i dessa fall. 7. 2 Redovisning

av totala

barnkostnader

Tabell 57. De uppfattade kostnaderna per barn och år, fördelat på antal barn i hushållet 1 barn kr

2 barn kr

3 barn kr

4 + barn kr

Totalt 1 kr

2 776 2 776

5 601 2 801

7 721 2 574

7 915 1 817

4 930 2 640

1 152

Medelkostnad för familjens samtMedelkostnad per barn 1

Totalbeloppen har avrundats till närmaste tiotal kronor.

Tabell 57 visar h u r de uppfattade totala barnkostnaderna fördelar sig bland familjer med olika antal barn i hushållet. Sammanfattningsvis synes man i genomsnitt uppskatta sina barnkostnader u n d e r det senaste året till 4 930 kr per familj och till 2 640 kr p e r barn. Familjer med 1 eller 2 barn säger sig ha i stort sett lika kostnader p e r barn, medan utgifterna p e r barn sedan sjunker, ju flera barn familjen har. 1—412849

98 Tabell 58. Uppfattade kostnader per barn och år, fördelat på barnets ålder

Medelkostnad per b a r n . . . . Antal barn

0—2 år kr

3—6 år kr

7—12 år 13—16 år kr kr

17—år kr

Totalt kr

1 789

2 335

2 796

3 419

3 144

2 640

1 159

I tabell 58 är de uppfattade genomsnittskostnaderna p e r barn fördelade på barn i olika åldrar. Fram till 16-årsåldern förefaller utgifterna p e r barn att stiga successivt för att sedan avta efter fyllda 17 år. Detta skulle kanske kunna förklaras av att en relativt stor andel ungdomar över 16 år själva delvis b i d r a r till sin försörjning, trots att de sammanbor med föräldrarna. Det är vidare att märka att de h ä r redovisade utgifterna upptar kostnader för småbarnens vård och tillsyn endast i de fall det förekommit direkta kontantutgifter. Däremot ingår inte värdet av t. ex. moderns arbetsinsats i hemmet.

Tabell 59. De uppfattade kostnaderna per barn och år, fördelat på familjens

socialgrupp

Socialgrupp 1 kr

Socialgrupp 2 kr

Socialgrupp 3 kr

Jordbrukare kr

Totalt

3 857

3 003

2 323

1 811

2 640

1 159

Medelkostnad per barn Antal barn

kr

Av resultaten som presenteras i tabell 59 tycker man sig kunna märka ett visst samband mellan familjens socialgrupp och uppfattade barnkostnader. Vad som här särskilt bör påpekas är jordbrukarnas förhållandevis låga uppskattningar av barnkostnaderna. Man uppskattar sina kostnader för barnen förhållandevis högst i socialgrupp 1, följt av socialgrupp 2 och därefter socialgrupp 3.

Tabell 60. De uppfattade

kostnaderna per barn och år, fördelat på makarnas samma månadsinkomst 1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

3 001—

Totalt

kr

1001— 1500 kr

kr

kr

2 044

2 593

3 114

4 172

2 640

1 159

—1000

Medelkostnad per barn . . . . Antal barn

gemen-

Att döma av tabell 60 föreligger likaledes — inte helt överraskande — ett samband mellan föräldrarnas gemensamma inkomst och deras uppfattade barnkostnader. I den lägsta inkomstklassen uppger man sig ha en kostnad av i genomsnitt 1 578 kr för varje barn, medan utgifterna i den högsta inkomstgruppen uppskattas till 4 172 kr. Kostnadsökningen mellan inkomstklasserna uppgår till ungefär 500 kr, utom mellan den högsta och den näst högsta gruppen, där ökningen uppgår till det dubbla.

9S Tabell 61. De uppfattade

kostnaderna per barn och år, fördelat på hustruns

yrke

Yrkesarbetande

Medelkostnad per barn Antal barn

Hemmafruar

Totalt

kr

kr

kr

2 671

3 102

2 418

2 640

1 159

Socialgrupp 1 + 2 kr

Socialgrupp 3 kr

3 462 201

Totalt

Tabell 61 visar att man säger sig ha större utgifter för barnen i de familjer där hustrun h a r förvärvsarbete. Detta borde också falla sig naturligt med tanke på resultaten i föregående tabell, eftersom man bör kunna förvänta sig en viss överensstämmelse mellan familjens inkomst och hustruns sysselsättning. Tabell 62. De uppfattade

Medelkostnad per barn Antal barn

kostnaderna per barn och år, fördelat på familjens Stocholm, Göteborg, Malmö kr

Annan större tätort kr

3 653 172

bostadsort

Mindre tätort

Landsbygd

Totalt

kr

kr

kr

2 668

2 488

2 640

1 159

Tabell 62 ställer de uppfattade kostnaderna för barnen i relation till familjens bostadsort. Som väntat — eftersom jordbrukarna uppskattat sina barnkostnader till det förhållandevis lägsta beloppet i jämförelse med övriga grupper — uppger man sig h a lägre barnkostnader på landsbygden än i övriga orter. Kostnaden tycks bli allt högre ju större tätort man bor i. Skillnaden mellan de medelstora tätorterna och storstäderna uppgår till nära 1 000 kr. 7. 3 Redovisning

av barnkostnader

fördelade på olika

utgiftsposter

I de föregående tabellerna h a r lämnats en redogörelse för de uppfattade totala barnkostnaderna. Resultaten h a r erhållits genom en summering av de nämnda utgifterna på vissa olika poster i familjebudgeten. I det följande skall vi emellertid redovisa kostnaderna uppdelade på dessa olika poster. Av tabell 63 kan man utläsa att den största utgiftsposten för barnen är matkontot. Man h a r alltså genomsnittligt uppskattat matkostnaderna till 1 337 kr för varje barn och år. Den därnäst mest betydande posten tycks vara bostadskostnaderna (410 k r ) , varefter följer klädkostnaderna (365 k r ) . Leksaker, hobby och sport betingar en uppskattad kostnad om 122 kr p e r år, medan man i genomsnitt säger sig betala ca 100 kr för tillsyn och ungefär 90 kr för barnens semester. Utgifterna synes öka med barnets ålder i fråga om mat, reskostnader, hälsovård och skolutgifter. Vad beträffar de uppfattade kostnaderna för bostad, kläder, fickpengar, leksaker, hobby, sport ökar dessa jämnt fram till 17-årsåldern, där en viss nedgång ger sig till känna. Vad beträffar semesterutgifterna förefaller skillnaden mellan den äldsta och den näst äldsta åldersgruppen vara närmast obefintlig. Tillsynskostnaderna är däremot av naturliga skäl störst i åldern 3—6 år. Som tidigare nämnts ingår dock här endast direkta utgifter för barntillsynen, t. ex. daghems- eller lekskoleavgifter.

100 Tabell 63. De uppfattade kostnaderna per barn och dr, uppdelade på olika samt fördelat pä barnets ålder

utgiftsposter

0—2 år kr

3—6 år kr

7—12 år kr

13—16 år kr

17— år kr

0—16 år kr

Totalt

275 1 059 228 5 42 14

371 1 208 295 21 99 45

26 45

541 1 535 581 196 190 157 46 46

476 1 728 272 171 57 154 67 68

38 220 6 31

430 1384 411 81 166 115 14 36 95 22 43

40 86

123 27

405 1 301 374 70 128 84 13 36 108 16 56

410 1 337 365 78 122 90 17 39 99 25 53

Summa kr

1 790

2 334

2 797

3 418

3 143

2 591

2 635

Antal barn

1 058

1 159

Medelkostnad per barn för Bostad Mat Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport Semester (inkl. resor) övriga resekostnader Hälsovård Tillsyn Skolutgifter övrigt

Tabell 64. De uppfattade kostnaderna per barn och år, uppdelade på olika samt fördelat på antal barn i hushållet

kr

utgiftsposter

1 barn kr

2 barn kr

3 barn kr

4 + barn kr

Totalt kr

394 1385 385 84 130 80 15 51 145 31 76

451 1 396 376 82 121 96 24 46 132 28 50

435 1 305 366 68 138 103 15 28 40 24 52

215 1 056 273 74 72 58 3 17 10 8 30

410 1 337 365 78 122 90 17 39 99 25 53

Summa kr

2 776

2 802

2 574

1 816

2 635

Antal barn

1 159

Medelkostnad per barn för Bostad Mat Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport Semester (inkl. resor) Hälsovård.. Tillsyn Skolutgifter övrigt

I tabell 64 jämförs familjer med olika antal barn vad beträffar skilda utgiftsposter. I fråga om matkostnaderna h a r tvåbarnsfamiljerna uppgivit sig ha en något högre kostnad p e r barn än ettbarnsfamiljerna, medan beloppen raskt sjunker vid ett större barnantal. Samma förhållande tycks gälla vad beträffar bostadskostnaderna. I fråga om de uppfattade klädkostnaderna ser tendensen ut att vara jämnt fallande från ettbarnsfamiljerna till trebarnsfamiljerna, medan kurvan sjunker betydligt i fråga om familjer med fler än 3 barn. Utgifterna för tillsyn synes vara störst p e r barn räknat i familjer med endast 1 barn, men skillnaden mellan ettoch tvåbarnsfamiljerna är förhållandevis liten. Däremot är kostnaderna betydligt lägre bland familjer med fler än 2 barn. Kostnaderna för leksaker, hobby, sport samt för semester uppskattas till betydligt lägre belopp bland familjer med fler än 3 barn än bland de övriga. Fickpengarna tycks hålla sig relativt konstanta mellan familjer med olika antal barn.

101 Tabell 65. De uppfattade kostnaderna per barn och år, uppdelade på olika utgiftsposter samt fördelat på familjens socialgrupp Socialgrupp 1 kr

Socialgrupp 2 kr

Socialgrupp 3 kr

Jordbrukare kr

751 1553 451 89 191 297 52 47 278 52 97

478 1424 396 89 153 130 17 47 171 26 73

335 1 296 348 70 98 42 14 35 37 19 29

264 984 247 78 70 19 7 18 39 85

410 1 337 365 78 122 90 17 39 99 25 53

Summa kr

3 858

3 004

2 323

1 811

2 635

Antal barn

1 159

Medelkostnad per barn för

Bostad Mat Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport Semester (inkl. resor) övriga resekostnader Hälsovård Tillsyn Skolutgifter övrigt

Totalt kr

Vad som i anslutning till tabell 59 anfördes beträffande sambandet mellan uppfattade barnkostnader och socialgrupp får stöd även av resultaten som presenteras i tabell 65. Även vid uppdelning av kostnaderna på de olika utgiftsposterna förefaller alltså sambandet mellan socialgrupp och uppfattade barnkostnader att bestå. Skillnaderna är särskilt stora vad beträffar kostnaderna för mat och bostad, och minst märkbara i fråga om fickpengar, hälsovård och skolutgifter. Bland jordbrukare anger man förhållandevis obetydliga kostnader för barnens semester, reskostnader och tillsyn, medan socialgrupp 1 vad beträffar tillsyn och semester förefaller uppskatta sina kostnader förhållandevis högt, jämfört med övriga socialgrupper.

Tabell 66. De uppfattade kostnaderna per barn och år, uppdelade på olika utgiftsposter samt fördelat på makarnas gemensamma månadsinkomst

kr

1 001— 1500 kr

1 501— 2 000 kr

2 001— 3 000 kr

176 1 016 172 42

268 1 223 318 48

391 1 336 360 75

51 5 3 15 51 29 20

86 29 8 28 1 12 23

Summa kr

1 580

Antal barn

86 Medelkostnad per barn för

—1 000

Bostad Mat Kläder Fickpengar Leksaker, hobby, sport Semester (inkl. resor) övriga resekostnader Hälsovård Tillsyn

övrigt

3 001—

Totalt

kr

kr

580 1 438 405 103

669 1 648 551 152

410 1337 365 78

119 56 20 40 121 20 55

157 147 10 52 98 39 87

214 296 70 60 377 46 90

122 90 17 39 99 25 53

2 044

2 593

3 116

4 173

2 635

1 159

102 Även tabell 66 understryker de tidigare konstaterade resultaten. Även vad beträffar sambandet mellan inkomst och uppfattade barnkostnader tycks nämligen en likartad tendens som beskrivits ovan ge sig till känna vid uppdelning av materialet på olika utgiftsposter. Genomgående anges högre kostnader på de skilda posterna ju högre familjeinkomsten är. Dock h a r den lägsta inkomstgruppen uppgivit sig ha något högre kostnader för tillsyn och skolutgifter än den närmast högre inkomstklassen. Det tycks framför allt vara i de båda högsta inkomstklasserna man anser sig ha råd att kosta på barnen dyrbarare semester. Tillsynskostnaderna har uppgivits till betydligt högre belopp i den högsta inkomstklassen, jämfört med de övriga. Till skillnad från vad som ovan framkom vid jämförelse mellan olika socialgrupper, förefaller man uppskatta kostnaderna för barnens fickpengar till allt högre belopp ju högre inkomst man har. På samma sätt som i de tidigare avsnitten h a r en tredje variabel förts in i analysen, för att klarlägga att inte denna tredje faktor i själva verket förorsakat ett funnet samband. Sålunda har undersökts sambandet mellan barnets ålder och uppfattade barnkostnader, oberoende av socialgrupp och oberoende av inkomst, varvid det visat sig att sambandet i stort sett tycks bestå. Likaledes förefaller sambanden mellan socialgrupp och uppfattade kostnader samt mellan inkomst och kostnader att kvarstå, oberoende av barnets ålder.

7. 4

Sammanfattning

Av de resultat som h ä r presenterats rörande de uppfattade barnkostnaderna kan utläsas, att de intervjuade kvinnorna uppskattat sina kostnader p e r barn och år till i genomsnitt 2 640 kr. Vidare framkommer ett samband mellan de uppfattade barnkostnaderna och det antal barn som ingår i hushållet, på så sätt att de uppskattade genomsnittskostnaderna per barn minskar successivt i hushåll med fler än 2 barn. Ett samband kan även märkas mellan uppfattad genomsnittskostnad och barnets ålder. Fram till och med 16-årsåldern ökar de uppskattade kostnaderna för barnet successivt med barnens ålder. Härvid h a r dock kostnaderna för vård och tillsyn medräknats endast beträffande direkta utgifter för familjen. Vissa samband finns även mellan uppfattade utgifter för familjens barn och variablerna socialgrupp, inkomst, hustruns yrke samt bostadsort. Jordbrukare h a r uppskattat sina barnkostnader till det förhållandevis lägsta beloppet och därnäst följer i ordning socialgrupp 3, socialgrupp 2 och socialgrupp 1. Vidare har den lägsta inkomstklassen också angivit sina barnkostnader till det lägsta beloppet, varefter de uppgivna beloppen ökar med stigande inkomst. Vad beträffar hustruns yrke ger sig sambandet till känna på så sätt att yrkesarbetande kvinnor säger sig ha större utgifter för barnen än hemmafruarna, och yrkeskvinnor med ett yrke som är att hänföra till socialgrupp 1 eller 2 uppger större kostnader för barnen än. yrkeskvinnor med ett yrke som hänförs till socialgrupp 3. De uppfattade barnkostnaderna h a r även redovisats uppdelade på olika poster i familjebudgeten. Matkontot innefattar totalt sett den största utgiftsposten. Därnäst kommer utgifterna för bostad samt för kläder. Materialet h a r även h ä r delats upp efter olika bakgrundsfaktorer: barnets ålder, antal barn i hushållet, familjens socialgrupp, föräldrarnas gemensamma inkomst. Även vad beträffar utgifterna för de enskilda posterna i budgeten synes det finnas samband — av samma typ som d e Ovannämnda — mellan var och en av bakgrundsfaktorerna och de uppfattade genomsnittskostnaderna p e r barn och år.

APPENDIX

Redogörelse för medelfelsberäkningar

Medelfelstabell

1. Medelantal önskade barn, fördelat pä socialgrupp i tabell 16), samt medeltalens medelfel

Medelantal önskade barn Medelfel

(tidigare

redovisade

Socialgrupp 1

Socialgrupp 2

Socialgrupp 3

Jordbrukare

Totalt

2,74 0,11

2,42 0,05

2,31 0,04

2,95 0,12

2,43 0,03

Anm. Det medelvärde, som man skulle erhålla om undersökningen var en totalundersökning, ligger med approximativt 95 procents säkerhet inom intervallet »det i stickprovet erhållna värdet ± två gånger medelfelet». Säkerhetsnivån för intervallet »det erhållna värdet ± en gång medelfelet» är approximativt 68 procent. Medelfelstabell

2. Approximativa

medelfel

för

procenttal

Procenttal, p Nämnare n

100 125 150 175 200 250 300. 400 500 600 700 800

5 95

10 90

15 85

20 80

30 70

2,3 2,0 1,9 1,7 1,6 1,4 1,3 1,1 1,0 0,9 0,9 0,8

3,1 2,8 2,6 2,4 2,2 2,0 1,8 1,6 1,4 1,3 1,2 1,1

3,7 3,3 3,1 2,8 2,6 2,4 2,2 1,9 1,7 1,5 1,4 1,3

4,2 3,8 3,4 3,2 3,0 2,7 2,4 2,1 1,9 1,7 1,6 1,5

4,8 4,3 3,9 3,6 3,4 3,0 2,8 2,4 2,1 2,0 1,8 1,7

.

40 60

5,1 4,6 4,2 3,9 3,6 3,2 3,0 2,6 2,3 2,1 1,9 1,8

5,2 4,7 4,3 4,0 3,7 3,3 3,0 . 2,6 2,3 2,1 2,0 1,9

Anm. 1: Tabellen upptar medelfel för några olika procenttal vid ett antal olika nämnare. Som minsta procenttal har valts fem procent och som minsta nämnare ett hundra. Medelfelsskattningarna är osäkra för små procenttal respektive nämnare. Anm. 2: Medelfel för procenttal och nämnare som inte finns upptagna i tabellen kan erhållas genom interpolering. En bättre approximation av medelfelet för procenttalet p och nämnaren n kan erhållas som 1,1

p(100—p)

Anm. 3: Det procenttal, som man skulle erhålla om undersökningen var en totalundersökning, ligger med approximativt 95 procents säkerhet inom intervallet. »det i stickprovet erhållna värdet ± t v å gånger medelfelet». Säkerhetsnivån för intervallet »det erhållna värdet ± en gång medelfelet» är approximativt 68 procent.

104 Beräkning

av medelfelet för

medelvärden

Den i undersökningen tillämpade urvalsmodellen har tidigare i korthet beskrivits. (Se kapitel 1, sid. 46 ff.) Som en bakgrund till beskrivningen av variansformlerna måste några ord sägas om basurvalets uppbyggnad. En mera utförlig redogörelse för konstruktionen av utredningsinstitutets basurval kan återfinnas i T. Dalenius: »Sampling in Sweden», Ch. 4 (Uppsala 1957). Vid konstruktionen har riket indelats i p r i m ä r a urvalsenheter (pue), var och en bestående av en eller flera kommuner. Pue har sammanförts till sjuttio strata, vardera innehållande en eller flera pue. Stratifieringen h a r gjorts med utgångspunkt från bl. a. pues storlek och läge samt näringsgrensfördelning. I varje stratum har uttagits en pue med urvalssannolikheten proportionell mot storleken av befolkningen i åldern 15 år och över. Dessa sjuttio uttagna pue konstituerar det s. k. basurvalet. Medelvärden har i undersökningen estimerats som 70

x =

ng

Z £Xai 1 i - 1

n„

3-1

i=1

där g är index för stratum och i för person och ng antalet uttagna personer i stratum g. Med x' och y' betecknas sampletotaler (icke uppräknade totaler). Den relativa variansen för medelvärdet x kan estimeras med s*(x')

s*(y')

2s(x',y')

(x') 2

(y') 2

x'y'

där s2(x') och s s (y') är variansen för x' respektive y' och s(x', y') är covariansen för x', y'. Variansen för en total kan beräknas med estimatorn s*{x') = 17

+

(1)

105 Det första ledet (1) i variansformeln hänför sig till stratum 1—17 i basurvalet Stratum ä r h ä r lika med pue, dvs. stratum består av endast en pue, vilken uttagits med sannolikheten ett. Dessa strata omfattar de större städerna och ett antal omgivande kommuner. I själva verket har viss ytterligare subsampling gjorts bland de n ä m n d a omgivande kommunerna. Detta urvalssteg h a r ansetts orsaka en så liten variansökning, att man inte tagit hänsyn till denna vid variansberäkningen. Uttrycket (1) betecknar alltså variansen vid stratifierat enstegsurval. De använda symbolerna h a r tidigare förklarats. Som urvalsram har mantalslängder använts. Totalt omfattar undersökningens population, gifta kvinnor i åldern 45 år och yngre, endast ca tretton procent av de personer, som ingår i ramen. Först h a r ett urval av personer dragits ur mantalslängderna, och därefter h a r de personer, som inte tillhör populationen, uteslutits ur urvalet. Detta förfarande medför en slumpvariation i antalet uttagna, vilken ger ett tillskott i variansen för totaler. Det a n d r a ledet (2) i variansformlerna ger ett uttryck för detta tillskott i stratum 1—17. Med Mg avses antalet personer upptagna i mantalslängder i stratum g, och mg är antalet personer, som ursprungligen utvalts u r längderna i stratum g. Vart och ett av de övriga 53 strata innehåller flera pue, varav endast en uttagits p e r stratum. Det är därför omöjligt att uppställa en förväntansriktig estimator av variansen. Däremot är det möjligt att konstruera en estimator, som något överskattar densamma. Strata sammanförs till ett antal grupper (här fjorton) och den totala variansen beräknas enligt (3). Man bortser alltså från stratifieringen inom stratumgruppen och därav erhållna precisionsvinster. Index för grupp betecknas med a, La är antalet strata i grupp a och Aag och Aa är mått på stratums respektive stratumgrupps storlek (här befolkningen 15 år och äldre den 1 nov. 1960). Covariansen beräknas på analogt sätt enligt följande: 17

^•mrm i>*-^ x

'g Va

• -i

+

°

^

Mg — mg / l

1 \

Några medelvärden och deras medelfel, beräknade enligt ovan beskrivna principer, finns redovisade i medelfelstabell 1. Beräkningarna h a r genomförts på statistiska centralbyråns EDB-anläggning IBM 1401/7070 med användande av utredningsinstitutets standardprogram för stickprovsundersökningar. Av programmeringstekniska skäl h a r formlerna i programmet uppställts på något annorlunda sätt, än vad som h ä r redovisats.

106 Medelfel för

procenttal

Procenttal är en typ av medelvärden, som h a r skattats på i princip samma sätt som övriga medelvärden i undersökningen: 100 x' p=

= 100 x V Variansen kan på samma sätt beräknas med redan angivna estimatorer. Att så beräkna medelfel för alla de i undersökningen redovisade procenttalen skulle emellertid ställa sig alltför kostsamt. I stället har approximativa variansvärden beräknats enligt en metod, som utarbetats vid US Bureau of the Census. Först har varianser beräknats för sammanlagt 95 st. totalvärden bildade genom sammanslagningar i nio av de tabeller som ingår i undersökningen. Tabellerna h a r utvalts så att flertalet av undersökningsvariablerna skulle bli representerade och sammanslagningarna h ä r gjorts, dels för att begränsa beräkningarnas omfattning, dels för att man skulle få en bättre provkarta på värden av olika storleksordning. Beräkningarna genomfördes med användande av utredningsinstitutets standardprogram för stickprovsundersökningar. Resultaten i form av värden på absoluta frekvenser (x') och motsvarande variansestimat [s 2 (x')] h a r prickats in i ett diagram. Inga större skillnader i variansens storlek mellan de olika variablerna h a r kunnat utskiljas. Alla de erhållna värdena h a r därför anpassats till en enda funktion. Man h a r därigenom erhållit en utjämning av de slumpmässiga felen i variansskattningarna (variansen i variansen) men även kommit att dölja de faktiska variansskillnader, som kan finnas. Funktionen h a r utifrån bx* + a Or') 2 , där s2(x')

erfarenhetsmässiga synpunkter fått formen s*(x') =

är variansen för den absoluta frekvensen, x'.

Det bedömes, att punktsvärmen av inprickade värden i diagrammet gav en tillräckligt entydig bild för att anpassningen skulle kunna göras på fri hand. Konstanten b h a r åsatts värdet 1,1, vilket torde ge en obetydlig överskattning av variansen och konstanten a fått värdet ,—, detsamma som vid obundet slumpF 6 289. mässigt urval av samma storlek. Slutligen h a r denna funktion använts när man beräknade variansen för ett p r o centtal. Den relativa variansen för p kan skrivas ys (p) = v*(x') - v*(y') - 2v (x*, dar u(:r/, x'/y0 är relativa CoVariänsen för x',

x'/y'

Ur den generella funktionen förs*(x') erhålles v

x

s 2 (x')

b

(x')2

x'

< > = T^F - — + a

x'/y'),

107 Om man använder detta generella värde på v^(x') och v^iy') och antar att relativa covariansen för x', x'ly' är av försumbar storleksordning får man

.<,,>.(» + «)_(» + . ) - , ( | _ 2 . ) I termer av procenttal, p (= 100x'/y') på b insatt, får uttrycket formen v\p)

och nämnare n ( = y') samt med värdet 1,1

/100 = 1,1 (

\pn

1\ )

nj

Motsvarande uttryck för variansen blir 22^ 1,1 P (100 — P) s2(p) = p*v\p) = n och för medelfelet

s<p)

/ l , l p ( 1 0 0 —p)

-v — s —

Den sistnämnda funktionens värden h a r beräknats för några olika värden på p och n, med avsikt att användas som approximation av medelfelet (medelfelstabell 2). Denna approximationsmetod, med försummande av korrelationen mellan procenttalet och täljaren i procenttalet, h a r ofta visat sig ge en acceptabel approximation av medelfelet. I denna undersökning h a r av kostnadsskäl inga försök gjorts att kontrollera metodens giltighet. Allmänt kan sägas att förfarandet ger en bättre approximation vid små procenttal än vid stora sådana.

Litteratur

Dalenius, Sampling in Sweden, Uppsala 1957. Freedman, Whelpton, Campbell, Family Planning Sterility and Population Growth, New York 1959. Hansen, Hurwitz & Madow, Sample Survey Methods and Theory. Vol. I—II New York, 1953. Hill, Sty cos, Back, The Family and Population Control, The University of North Carolina Press, 1959. Karlsson (utg.), Sociologiska metoder, Stockholm 1961. Westoff, Potter, Sagi, Mishler, Family Growth in Metropolitan America, Princeton New Jersey, 1961. Westoff, Potter, Sagi, The Tird Child, Princeton, New Jersey, 1963. SOU 1946: 6 Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. 1941 års befolkningsutredning, Stockholm 1946. SOU 1955:29 Samhället och barnfamiljerna, betänkande av 1954 års familjeutredning, Stockholm 1955. Hushållens konsumtion år 1958, Sveriges officiella statistik, Stockholm 1961. Kostnader för barns konsumtion, vård och uppfostran åren 1958 och 1961, Soc. Medd. 1961:6. Inget eller högst ett barn idealet för två av tio gifta, SIFO 1 augusti 1957. Modern brud vill skjuta på bamplikten, SIFO 22 november 1957.

BILAGA 2 Frågeformulär

STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UTREDNINGSINSTITUT STOCKHOLM 27 Tel» 08/63 05 60

P 458

UB-nr

Intervjuundersökning angående BABNKOSTNADER

OCH

F A M I L J E P L A N E R I N G

Loko nr: ....... Intervju den

/

från kl. ....... till kl. OBS i Låt Ip läöa vad som står på Ditt legitimationskort Annan Du börjar intervjun.

110 Innan jag börjar intervjun vill jag betona att de uppgifter som inhämtas genom frågorna är konfidentiella och endast kommer att bli föremål för., en rent statistisk bearbetning i form av tabeller. Han vill t.ex. göra. fördelningar efter de tillfrågades födelseår7 sysselsättning m.m.

1.

Jag börjar med att kontrollera att jag fått rätt uppgift beträffande Ert födelseår Är Ni född den

/

19....?

Fyll i uppgifter enligt UB

jOm födelsedatum ej stämmer, kontakta Ull

2.

Vilket -år är"Er make född? 19 Om det framgår att Ip vid intervjutillfället är skild eller änka avbrytes- intervjun. Om Ip ligger under hemskillnad antecknas detta här och fortsä+tes intervjun!

3.

Har Hi förvärvsarbete utanför hemmet? Ja

) 10

Om ne j: Har Hi tidigare haft förvärvsarbete utanför hemmet? Ja Hej

4.

£10

Vad hade Hi då för yrke eller sysselsättning?

Anm,

Var Hi anställd egen företagare självständig yrkesutövare medhjälpande familjemedlem? Anm.:

Som medhjälpande familjemedlem räknas.här person som arbetar i företag, ägt av make eller släkting, tillhörande samma hushåll som It).

Ill

När upphörde Ni med att förvärvsarbeta utanför hemmet?

1 2

år 1943 eller tidigare

3 4 5

1949 - 1953

1961 - 1962

1963 Uppgiften gäller Ip-s senaste förvärvsarbete

1944 - 1948 1954 - 1958 1959 - 1960

Anm.

Hur lång tid hade Ni då sammanlagt varit förvärvsarbetande?

1 2

mindre än 1 år

3 4 5 6

5 - 9 år

2 - 4 är

10-14 år 15-19 år 20 år eller mer Anm.

Kan Ni komma ihåg ungefär hur många timmar Ni i genomsnitt arbetade per vecka då Ni"senast hade förvärvsarbete? mindre än 15 timmar/vecka 15 - 19 timmar/vecka 20 - 24

"

25 - 29

"

30 - 34

"

35 - 39

"

40 - 44

"

45 timmar/vecka eller mer

9.

Vad var den främsta anledningen till att Ni slutade Ert förvärvsarbete? giftermål 1-a "barnets ankomst 2-a barnets ankomst

Läs ej[ upp svarsalternativen! Markera endas.t ett alternativ, nämligen den främsta anledningen i

3-e barnets ankomst ytterligare barns ankomst ville stanna hemma hos de barn som redan fanns makens önskan hälsoskäl övrigt

Ange vilket;

Anm. i *>. ......».••••• ........................

10.

Vad har Ni nu för yrke eller sysselsättning'

.Anm. 11a.

Om Ip har förvärvsarbete: Är Ni anställd egen företagare självständig yrkesutövare

Som medhjälpande familjemedlem räknas här person som arbetar i företag,ägt av make eller släktingj som tillhör samma hushåll som Ip.

medhjälpande familjemedlem? Anm.

11b.

Hur lång tid hor Ni utan avbrott haft förvärvsarbete?

1 2

mindre än 1 år

3 4 5 6

5 - 9 år

2 - 4 år

1 -14 år 15-19 år 20 år" eller mer Anm.:

113 Om Ip har förvärvsarbete eller studerar: Hur mänga timmar arbetar/ctuderar Hi i genomsnitt per vecka? Mindre än 15 timmar/vecka 15 - 19 timmar/vecka 20 - 24

"

25 - 29

"

30 - 34

"

35-39

»

40 - 44

"

45 timmar/vecka eller mer Anm,

Vad har Br make för yrke eller sysselsättning?

Anm.: k)m. maken har iförvärvsarbete: t' •» - • i • • i» -m ,.—__. Arbetar han.som anställd egen företagare självständig yrkeautövare

Som medhjälpande familjemedlem räknas här person som arbetar i företag, ägt av maka eller släkting|tillhörande samma hushåll som Ip-s make.

medh^älpaside familjemedlem? Anm.

J0m maken har förvärvsarbetej Ar han heltidsarbetande? Ja Om nej: Hur många timmar arbetar han i genomsnitt per vecka? mindre än 15 timmar/vecka 15 - 19 timmar/vecka 20 - 24

"

25 - 29

"

30 - 34

•

35 timmar/vecka e l l e r mer Anm.:

8—412849

.............*.....•*.••••••

••<

114 Vad liar Hi gått i för skolor? Räkna även med yrkesutbildning som varat minst ett årI folkskola, fortsättningsskola eller liknande folkskola eller liknande samt yrkesutbildning i minst ett år (t,ex. yrkesskola, lanthushållsskola, hushållsskola) realexamen (även praktisk), högre folkskola, flickskola, folkhögskola realexamen, högre folkskola, flickskola eller folkhögskola samt yrkesutbildning i minst ett år (t.ex. handelsskola, sjuksköterskeskola, folkskoleseminar.-'ium, socialinstitut) studentexamen (även på fackgymnasium) studentexamen samt yrkesutbildning i minst ett år (t.ex. folkskoleseminarium, socialinstitut, högskola eller universitet utan examen) examen från universitet.eller högskola Markera endast ett' svarsalternativ!. Anteckna nedan all slags utbildning, utöver folkskola,' som varat minst ett år:

Anm,: ,,

Vad har Er make gått i för skolor? Räkna även med yrkesutbildning som varat minst ett år! folkskola, fortsättningsskola eller liknande folkskola eller liknande samt yrkesutbildning i minst ett år (t.ex. yrkesskola, verkstadsskola) realexamen, (även praktisk), högre folkskola, folkhögskola realexamen, högre folkskola eller folkhögskola samt yrkesutbildning i minst ett år (t.ex. handelsskola. folkskoleseminarium, socialinsti7 tut) studentexamen (även på fackgymnasium) studentexamen samt yrkesutbildning i minst ett år (t.ex. folkskolesemincirium, socialinstitut, högskola eller universitet utan examen) examen från universitet eller högskola Markera endast ett svarsalternativ! Anteckna nedan all lags utbildning, utöver folkskola, som varat minst ett år:

Anm.

115 Tillhör Ni någon förening eller organisation, som t.ex. fackförening, nykterhetsorganisation, religiöst samfund eller kyrka förutom Svenska kyrkan - eller politisk organisation? Om .ja; Vilken/vilka? Svenska Missionsförbundet, Svenska Alliansmissionen Baptistsamfundet, Örebro Missionsförening, Helgelaeförbundet Pingströrelsen Frälsningsarmén, Svenska Frälsningsarmén Metodistkyrkan Katolska kyrkan Jehovas vittnen Annat religiöst samfund - anteckna vilket; Om Ip tillhör annan förening eller organisation, anteckna vilken/ vilkaI

Om nej eller om något religiöst samfund ej nämnts: Ar ITi aktiv inom Svenska kyrkan? Nej Ja Anm.: ...............

Tillhör Er make någon förening eller organisation, som t.ex. fackförening, nykterhetsorganisation, religiöst samfund eller kyrka förutom Svenska kyrkan - eller politisk organisation? Om ja: Vilken/vilka? Svenska Missionsförbundet, Svenska Alliansmissionen Baptistsamfundet, Örebro Missionsförening, Helgelseförbundet Pingströrelsen Frälsningsarmén, Svenska Frälsningsarmén Metodistkyrkan Katolska kyrkan Jehovas vittnen Annat religiöst samfund - anteckna vilket:

,

Om Ip-s make tillhör annan förening eller organisation, anteckna vilken/vilka!

*—412819

116 19.forte.

Om nej eller nm något religiöst samfund ej nämnts: Är Er make aktiv inom Svenska kyrkan? Nej Ja Anm,

20.

Vad hade Er far för yrke eller sysselsättning under största delen av Er uppväxttid? Om Ip-s far haft växlande yrke, ange det yrke fadern haft då Ip var 10 år

Anm. t

21,

Hade Er mor förvärvsarbete utanför hemmet under största delen av Er uppväxttid?

00 Hej Om_jja_: Vad hade hon för yrke eller sysselsättning under 3törsta delen av Er uppväxttid?

Anm.

22,

Vad hade Er makes far för yrke eller sysselsättning under största delen av Er makes uppväxttid? Om makens far haft växlande yrke, ange om möjligt det yrke fadern haft då Ip-s make var 10 år.

Anm.

^3.

Hade Er makes mor förvärvsarbete utanför hemmet under största delen av hans uppväxttid? Nej Omjja.: Vad hade hon för yrke eller'sysselsättning under största delen av Er makes uppväxttid?

Anm,

117 Var någonstans bodde Ni under största delen av rx uppväxttid i Stockholm, Göteborg, Malmö i annan tätort med minst 20.000 invånare

Läs och låt Ip bedöma angivna alternativ men ange även ortens namn!

i tätort med mindre än 20.000 invånare 4

på landsbygden? Ortens namn:

......i

Anm,

Var bodde Er make under största delen av sin uppväxttid : Stockholm, Göteborg, Malmö i annan tätort med minst 20.000 invånare

Läs och låt Ip bedöma angivna alternativ men ange även ortens namn!

i tätort med mindre än 20.000 invånare på landsbygden? Ortens namn: An»,

Hur många syskon - även halvsyskon - var Ni i Ert hem under största delen av Er uppväxttid? Räkna även med Er s.jälv. ................. syskon Anm.:

Vistades några andra barn stadigvarande i Ert hem under största delen av Er uppväxttid? Nej On flat Hur många ? • Anm.:

barn •

28.

Inberäknat Er själv fanns det alltså..,.,barn i Ert hem under största delen av Er uppväxttid? (antalet i 26+27)

Anm.:

29.

,

»•

Hur mänga syskon - även halvsyskon - fanns det i Er makes hem under största delen av hans uppväxttid? Räkna även med honom själv. •... syskon Anm.:

30.

Vistades några andra barn stadigvarande i Er makes hem under största delen av hans uppväxttid? 0

Nej Om ja:

Hur många? barn

Anm.:

31,

Inberäknat Er make fanns det alltså barn i Er makes hem under största delen av hans- uppväxttid? (antalet i 29+30)

Anm.:

32.

När ingick Ni Ert nuvarande äktenskap? /

33.

19 Har Ni varit gift tidigare? 0

33a.

Nej

*35

Om ja: Har Ni varit gift mer än en gång tidigare? 1

Nej

__

_

Om ja. ange antal gånger Ip tidigare varit gift. gånger

35b. 33c

Kur länge varade Ert/Era tidigare äktenskap? Upplöstes det/de genom skilsmässa eller genom mannens död? 33 a. Äktenskap nr

33 b. Varaktighet 1 mindre än 2 år 2 3 - 4 år 3 5 - 9 år 4 10-14 är 5 15 år eller mer

33 c 1 skilsmässa 2 makens död

Anm,

34.

Hade Ni några barn i Ert/Era tidigare äktenskap? Nej Om ja; Skulle Ni vilja ange kön och födeisår för Ert/Era barn i tidigare äktenskap. Ängs också hos vem det/de stadigvarande vistas. jom Ip varit gift flera gånger tidigare :| Ange även i vilket alctenskap Ni fått barnet/varje barn.

Äktenskap nr

Barn nr

Kön 1 pojke 2 flicka

Födelseår

39. 39. 39. 39. 39, 39, Anm.

Vistas 1 hos modern 2 hos fadern 3 annat - beskrivl

120 35.

Har Er make varit gift tidigare? Nej

35a.

> 37

0m_ja: Har han varit gift. mer än en gång tidigare? Nej Oinja,: Ange antal gånger maken tidigare varit gift. gånger

35b.

Upplöstea Er makes äktenskap genom skilsmässa eller genom hustruns död?

Äktenskap nr

1 2

skilsmässa makans död

Anm.:

36.

Hade Er make några barn i sitt/sina tidigare äktenskap? Nej

Känner Ni till dess/deras ålder och k<3n? tOm maken varit gift flera gånger tidigare:| Kl inner Ni till i vilket äktenskap han fått barnet/varje barn?

Äktenskap nr

Barn nr

Kön 1 pojke 2 flicka

Födelseår

Vistas 1 hos modern 2 hos fadern 3 annat - beskrivl

37.

Har Ni några barn i Ert nuvarande äktenskap, egna eller adoptivbarn? Nej Om ja: Skulle NI vilja ange kön och födelseår för det/dem. Börja med det äldsta, om Ni har flera barn. Ange också var det/ de stadigvarande vistas.

ADOPTIVBARN

EGNA

Födelse-l '/istas hos Barn Kön barn Kön Födelse- Vistas hos 1 adoptivår 1 föräldrarna nr 1 po. nr 1 po. år föräldrarna 2 fl. 2 annat - be2 fl. 2 annat-bpskrivJ skrivl

19 19

.. Har Ni själv några andra barn än det/dem Ni redan nämnt? Nej Om"ja; Skulle Ni vilja ange kön och födelseår för det/dem. Börja med det äldsta, om Ni har flera barn. Ange också var det/ de stadigvarande vistas.

Barn nr

Kön 1 pojke 2 flicka

Födelseår

Vistas 1 hos modern 2 hos fadern 3 annat - beskrivl

39,

Har Er make några andra barn/än det/den Ni tidigare nämnt/? Nej Om_ja: Känner Ni till dess/deras kön och ålder samt var det/de stadigvarande vistas?

Barn nr

Kön 1 pojke 2 flicka

Födelseår

Viatee 1 hos modern 2 hos fadern 3 annat - beskriv!

39. ,39. 39, 39. 39. 39 Anm,

40.

Har Ni och Er make några fosterbarn för närvarande? Nej Om .ja: Ange dees/deras kön och födelseår.

Barn nr

Kön 1 pojke 2 flicka

Födelseår

39. 39, 39. 39, Anm,

123 Hur stor är Er och Sr makes inkomst i genomsnitt per månad, före skatteavdraget? Det räcker, om Ni kan ange den på 100 kr när.

Egen inkomst

Makens inkomst

0 ingen 1 - 200 2 201 - 400

0 ingen - 200 1 2 201 - 400

401 - 600 3 401 - 600 3 4 601 - 800 4 601 - 800 5 801 - 1000 5 801 - 1000 6 1001 - 1500 6 1001 - 1500 7 1501 - 2000 7 1501 - 2000 8 2001 - 3000 8 2001 - 3000 9 3001 i 9 3001 -

Anm.

Om Ip har svårt att ange ett bestämt belopp per månad för sig eller makeri anteckna då årsinkomsten ovan. Ange om den avser Ip eller Ip-s makel Om Ip eller Ip-s make studerar och innehar stipendium eller studielån, anteckna detta 3amt årligt stipendiebelopp eller lånebelopp. Ange om beloppet avser Ip eller maken!

Vilka vuxna personer utom Er själv vistas stadigvarande i Ert hem för närvarande? Ip-s eller maltens eventuella hemmavarande vuxna barn skall ej räknas in häri Observera att samtliga alternativ Ip nämner skall markeras 1 ingen utom•Ip Ip-s make boende hemhjälp en eller flera släktingar - anteckna relation till Ip / för var och en/

annan person/andra personer än Ip-s make, beende hemhjälp eller släkting - anteckna relation till Ip / för var och en /, ,

Anm*:

124 Om Ip och Ip-s make ej sammanbor - alternativ 0:I Vad £r anledningen till att Er make ej vistas i hemmet? 1

arbete eller studier på annan ort

2 3 4

sjukhusvistelse hemskillnad annat - anteckna vilket:

••••«<

Anm.

Hur många rum består bostaden av?

1 rum utan kokmöjligheter Markera endast ett svarsalter. r.ativl Ange avvikelser pä an2 rum utan kokmöjligheter J märlcningsraderna! 1 rum och kokvrå/kokskåp 2 rum och kokvrå/kokskåp 1 rum och kök (och eventuellt matrum) 2 rum och kök " " » 3 rum och kök " " " 4 rum och kök " " » 5 rum och kök eller större bostad Anm,

Ange om Ip bor i

3 4 5

lägenhet i flerfamiljshus lägenhet i tvåfamiljshus enfamiljshus (ej lantgård) lantgård inneboende

Anm.:

Markera endast ett svarsalternativ ! Ange awikelBév på anmurkningsradernai

125 TILL ALLA MSP BA5Mt VAlRE SICTE'GNA ELLER ADOPTIVBAEH.

Läses: Vi kommer nu att ställa några frågor om familjens utgifter. PramfÖr allt vill vi försöka få fram Era kostnader för barnet/barnen. Hur många bara vistas alltså stadigvarande i Ert hem'för närvarande? ••

barn

Anm.: •••••

••<

Om Ip har hemmavarande barn Har något/några av Era hemmavarande barn regelbunden inkomst

Hej

-» 47

Om ja; Vilket/vilka av barnen? Hur stor är inkomsten/för varje barn/ i genomsnitt per månad, före skatteavdraget? Betalar barnet/barnen något visst belopp för inackordering i hemmet? Ne 3 Om ja; Hur mycket per månad? Vad beräknas denna summa täcka för utgifter? 46 a Barn nr

Anm.

Födelseår

Inkomst

46 b Belopp som erläggs för inackordering i hemmet

46 c Utgifter som erlagt belopp beräknas täcka

47.

Hur stora utgifter har Ni och Er man för familjens hostad i genomsnitt per månad, inberäknat bränsle, lyse och i förekommande fall gas? 0

mindre än 50 kr/månad

5 0 - 9 9 kr/månad

100 - 149

"

150 - 199

"

200 - 249

"

250 - 299

"

300 - 349

"

350 - 399

"

400 - 499

"

500 kr/månad eller mer

läs e_i upp svarsalternativen Utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt alternativ;

Summa utgifter för bostaden ...................t... kr/mån•

Anm.:

48,

Hur stor del av bostadskostnaderna skulle Ni vilja säga kommer aå barnets/barnens del? Försök om möjligt att ange hur stor del som kommer på varje barnl Barn nr 1

Barn nr 4

Barn nr 2

Barn nr 5

Barn nr 3 Andel av bostadskostnaderna för samtliga barn Anm.:

49.

Hur mycket ger Ni i genomsnitt ut för familjens mat varje vecka? mindre än 50 kr/vecka 5 0 - 7 4 kr/vecka 75 - 99

"

100-124

"

125-149

"

läs _ej_ upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt alternativT

150-174

"

175-199

»

Summa utgifter för mat

200-249

"

............ kr/vecka

250 kr/vecka eller mer Anm.

127 Om Ip ej kan nämna någon summa per vecka: Kan Ni försöka komma ihåg hur stora utgifter Ni haft för mat under förra veckan? Markera enligt koden ovan! Anteckna även Ip-s svar!

Summa utgifter för mat

kr under förra veckan

Anm.

Äter alla familjemedlemmarna regelbundet alla dagens måltider i hemmet? Ja Om nej; Brukar Ert barn/några av Era barn regelbundet äta någon daglig måltid utanför hemmet? Nej Om ja;

Vilket/vilka av barnen? Barn nr

•.

Har Ni några utgifter för detta? Nej Om ja;

Kan Ni ange hur mycket Ni brukar betala per vecka för barnets/varje barns måltider Utanför hemmet. OBSJ Ange inte kostnader för daghem, fritidshem (eftenaiddagehem), familjedaghem häri Barn nr 1 Barn nr 2 Barn nr 3

kr/vecka .......**

...*.*.. kr/vecka •

• • • kr/vecka

Barn nr 4

kr/vecka

Barn nr 5

• kr/vecka

128 50d,

Brukar Hl själv eller Er make regelbundet äta någon daglig måltid utanför hemmet? Nej Ip Maken Om ja; Har Ni några utgifter för-detta? Nej Utgifter för Ip-s måltider utanför hemmet .»*,......*..* kr/vecka Utgifter för makens måltider utanför hemmet ,..,....„.<• kr/vecka Anm.:

51.

,.

Skulle Ni vilja försöka uppskatta på ett ungefär hur stor del av familjens matkostnader som kommer på barnets/barnens del? Försök om möjligt ange hur stor del som kommer på varje barn! Barn nr 1 .*..*........*

Barn nr 4 *. *.

Barn nr 2 ^...

Barn nr 5

Barn nr 3

„

And e#l av ma.tkos triad£rna £|ör s amt liga# barn Anm.: ,.,.,.,

,

-..-..

.

.

Om Ni har bara med egna inkomster, räkna då i fortsättningen'inte ned utgifter som barnet/barnen själv/a be.Vostat, eller som täcks av dess/deras egna bidrag, utan tag endast med de eventuella utgifter som Ni och Er make haft för barnet/barnen.

32.

Hur stora utgifter har Ni haft-för familjens kläder och skor under de senaste 12 månaderna? 0

under 500 kr

500 r 749 kr

750 - 999 kr

1000-1249 kr

läs ej_ upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt nlternativi

1250-1499 kr

1500-1749 kr

1750-1999 kr

' 2000-2499 kr

*. c.,..;,...,

2500-2599 kr

Anm.; • «««•.•,•*».«...••.«•••......*<

3000 kr eller mer Anm. ;

Summa utgifter för familjens kläder

,

utii

e

kr

129 Hur mycket skulle -Ni vilja säga att barnets/varje barns kläder och skor under de senaste 12 månaderna har kostat Er? Barn nr 1»

kr

Barn nr 2» Barn nr 3

Anm,

kr ••

kr

Barn nr 4

kr

Barn nr 5

kr

kr

Summa utgifter för barnens kläder Brukar Ni ge Ert/Era barn fickpengar? Nej

Omjjja: .Hur stora utgifter.brukar Ni ha för fickpengar per vecka /för varje barn/? Barn nr 1

Barn nr 4

Barn nr 2

Barn nr 5

Barn nr.3

Summa fickpengar till barnen .................. kr/vecka Anm.:

Vad ska fickpengarna räcka till /för varje barn/? Barn nr 1. Barn nr 2. Barn nr 3* Barn nr 4< Barn.nr 5«

Anm.:

130 Kan Ni försöka tala om hur stora Era utgifter för leksaker, hobbyoch sportartiklar åt barnet/varje barn har varit under de senaste 12 månaderna? Räkna inte in några kläder eller skor här! Barn nr 1

kr

Barn nr 4 *

Barn nr 2

kr

Barn nr 5 • • *

Barn nr 3

,, kr

Summa utgifter Anm.:

•. kr kr

kr »

Var brukar Ert/vart och ett av Era/barn vistas under sommaren? TCoda enligt nedanstående Barn 1

i hemmet

Barn 2

i egen sommarstuga

Barn 3

i hyrd sommarstuga

Barn 4 Barn 5

hos släktingar eller bekanta i sonnarhen hos annan tillsammans med föräldrarna i tält, husvagn, vandrarhem koloni övrigt - ange vadI

Anm,

Var har barnet/vart och ett av Era barn vistats under ferierna de senaste 12 månaderna - dvs under samtliga ferier? Skulle Ni också vilja försöka uppskatta hur stora särskilda kostnader Ni haft för barnets/varje barns ferievistelser. Försök om det är möjligt att ange eventuella reskostnader för varje ferievistelse .för sig. Räkna inte in utgifter för kläder eller skor här, e»j heller utgifter för sportartiklar! Ange även hur många veckor varje ferievistelse varat! Om Ip har svårt för att exakt ange dessa kostnader, be då Ip i alla fall försöka göra en uppskattning! Observera att uppgifterna här skall avse yarje ferievistelse för sig!

131 Barn n r

Typ av f e r i e v i s t e l s e e n l . koden i f r . 56

Varje f e r i e v i s t e l s e s längd

Kostnader för v i s t .

Kostnadei för rosa ......

it

annan period

,.

TI

It

II

II

II

It

• • • • » . .

ti

ll

II

tt

ti

II

ti

it

II

tt

ti

ti

ti

tt

ti

ti

it

ti

tt

tt

n

ti

u

't

ti

II

ti

it

ti

ti

ti

ii

ti

tt

1'

it

tt

II

tt

tt

ti

ti

II

tt

n

tr

......

...... ......

B r u k a r E r t b a m / n å g o t a v E r a b a r n r e g e l b u n d e t r e s a med a l l m ä n n a trafikmedel? Hoj Om ja: Hur mycket brukar Era utgifter för dessa resor gå till pe: vecka / för varje barn? Barn nr 1

kr/vecka

Barn nr 3

...kr/vecka

Barn nr 2

kr/vecka

Barn nr 4

kr/vecka

Summa utgifter för resor .............kr/vecka.

t! II

ti

Anm,

Anm.:

ti

tt

. . .

It

lu-

it

, 0 0

132 Ungefär hur mycket bar Ni givit ut för tandvård och sjukvård för barnets/varje barns räkning under de senaste 12 månaderna?

59.

Summa utgifter för tandvård och sjukvård

Har Si anlitat betald arbetskraft som hjälp till hemmets skötsel under den senaste månaden?

60. 0 60a.

60b.

kr

lej Om ja: Hur många timmar använde Hi Er av betald hjälp under den senaste månaden?

Vad kostade Er denna hjälp under månaden?

naste månaden.

60c.

.Hur stor andel av hemhjälpens tid skulle Ni vilja säga gick åt till barnet /barnen ? /Pörsök om möjligt ange andel tid som gått åt till varje barn/.

133 Hur många timmar ägnade Ni själv åt hemarbetet - inberäknat barntillsyn m.m. - under förra veckan?» 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

ingen t i d a l l s —-~—) 1 - 20 timmar 21 - 30 .11 II 31 - 40 II 41 - 50 !l 51 - 60 II 61 - 70 II 71 - 80 II 81 - 90 mer än 90 timmar

Läs ej_ upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt alternativ!

timmar Ana.

I hur mycket av denna tid skulle Ni vilja säga att vård och tillsyn av barnet/barnen ingick? Ange svaret i antal timmar. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

ingen t i d a l l s 1 - 1 0 timmar ti 11 - 20 , II 21-30 ti 31 - 40 it 41 - 50 v 51 - 60 II 61 - 70 ti 71 - 80 mer än 80 timmar

Läs. ejL upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt alternativi

»<•»«*• timmar Anm,

Ungefär hur många timmar ägnade Er man åt hemarbetet barntillsyn m.m. - under förra veckan? 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

9—412849

ingen t i d a l l s ' 1 - 5 timmar 6-10 • 11 - 15 " 16 - 20 " 21-30 " 31 - 40 » 41 - 50 " 51-60 " mer än -60 timmar

)) 65

inberäknat

Läs ej_ upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s 3var och markera dessv.tom lämpligt svarsalternativ{

timmar Anm,

IM 64.

I hur mycket av denna tid skulle Ni vilja säga att vård och tillsyn av barnet/barnen ingick? Ange svaret i timmar. ingen tid alls 1-5

Läs ej_ upp svarsalternativen utan anteckna Ip-s svar och markera dessutom lämpligt alternativ I

timmar

6 - 10-

"

11 - 15

«

16 - 20

»

21-30

»

31 - 40

"

41 - 50

"

51-60

»

timmar Anm,

mer än 60 timmar Är tillsynen av Ert/Era barn regelbundet ordnad på annat sätt än genom att Ni själv ser efter dem, eller genom att det/de- vistas i skolan? Nej ) 66 Om Ja: Hur är denna tillsyn ordnad/för varje barn/? Försök ock3å ange ungefär hur många timmar per vecka Ni anlitar respektive form av tillsyn. Kod Tim Kod Tim Kod Tim Läs ej_ upp svarsalternativen Barn nr 1 utan markera Ip-s svar' enligt nedanstående för varje barn. Barn nr 2 Om inget av de givna alternatiBarn nr 3 ven passar, anteckna då Ip-s svar! Barn nr 4 Barn nr 5

1 2

daghem, eftermiddagshem lekskola

3 4 5

familjedaghem maken släkting granne, väninna - ej familjedaghem andra barn - t.ex. syskon hemhjälp klarar sig själv

6 Anm,

7 8

9 Har Ni några kostnader för denna tillsyn? Nej

Om Ja: Ange hur mycket kostnaderna för barnens tillsyn i genomsnitt uppgår till per vecka / för varje barn /? Barn nr 1

kr/vecka

Barn nr 2

kr/vecka

Barn nr 3

kr/vecka

Barn nr 4

kr/vecka

Barn nr 5

,

kr/vecka kr/vecka kr/v2cka kr/vecka

Anm,

135 Hur stora utgifter har Vi haft i samband med barnets/barnens skolgång under föregående läsår, dvs. utgifter som Ni inte tagit upp under någon annan punkt här?/Ange: om mö.1 ligt utgifter-, na för varje barn för sig!/ Barn nr Barn nr Barn nr

I###IM •••««*•#•#•«• kr under läsåret , , M M M , . , I ( ( M M M kr " .,». kr " M M M f

Barn nr

«IMM

Summa utgifter

MMUMI^T

M

kr under läsåret

Anm,t ••..........,

Om Ip eller maken har barn som vistas utanför hemmet, t.ex. barn i föregående äktenskap eller utomäktenskapliga barn: Betalar Ni eller Er make underhållsbidrag aör något barn? Nej 0m

Jai H U r mycket uppgår detta till per år och för vilket barn utgår det? Barn nr Barn nr Barn my Barn nr

Anm,

kr/år kr/år kr/år kr/år

136;

66.

Har Ni haft några andra utgifter för barnets/barnens räkning, under de senaste 12 månaderna, som Ni inte tycker har kommit med här? Nej

.Om,3a;, Hur -mycket, har dessa utgifter uppgått till ungefär /för ""varje barn/? Kostnad ± kr Ändamål Barn nr •».•.•»• ]•.•••»»•••»• ».....• . • •«• ••••••••••« Barn nr ***«•««•••••#•••••••

».t.............

•• i

Barn nr »t.*................*

•

Barn nr *....*........

•

••....*...............••••••«

Barn nr .............

•»

••*

* • • » • • * • « » » • • * • • • • • • • • • • • • • » • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Summa övriga utgifter

kr

Anm.:

70.

•

Har Ni kunnat spara något under de senaste 12 månaderna? Ned

70a,

••

Om j a ;

7 70 c

T&igefär hur mycket?

Summa sparande . . . . . . . . . . . . . . . k r 70b.

T i l l v i l k e t / v i l k a ändamål?

Ar^t.r. 70c.

;...........•...*••...

Har Ni och Er make under de senaste 12 månaderna gjort några skuldamorteringar, som Ni inte tagit upp under frågan öm sparande? Nej Om ja: Hur mycket har dessa uppgått till?

lör.vilket/ vilka ändamål.uppstod skulden/skulderna?

Anm.:

..«-..•»•*.......

.<

71.

Vid vilka åldrar anser Ni barnet/barnen vara mest krävande för familjens ekonomi? ' ->• • '; ..;

71a.

Av vilka orsaker?

Anm. III 72.

Till Ip med egna barn: Många makar har svårigheter att få barn. Har Ni någon välgrundad anledning att tro, att Ni och Er man inte skulle kunna få fler barn? Nej Ja ) 100 Anm,: ......

72 a.

Till Ip utan egna barn: Många makar har svårigheter att få barn. Har Ni någon välgrundad anledning att tro, att Ni och Er man inte skulle kunna få några barn? Nej Ja r ^ 100 Anmé:

73.

......

Hur många barn tycker Ni skulle vara det lämpligaste antalet för en svensk genomsnittsfamilj, alldeles bortsett från Era egna förhållanden?

Anm.

74.

Varför tycker Ni att just

Anm,:

barn är bäst?

Hur mänga barn tycker Hi själv vore mest lagom för Er egen del (allt som allt)?

Om "vet inte" eller dyliktt Har Ni inte någon gång tänkt på unge"" fär hur många barn.Ni tycker vore mest lagom for Er egen del?

Nej

->79

Om ja: Vilket antal kom Ni då till?

Anm.:

Vad är det som gör att Ni säger just

barn? (antal i 75)

Om Ip svarar "lagom","tillräckligt", "nöjd med det", eller dylikt: Varför tycker Ni att just

barn är lagom? (antalet i 75)

Anm.:

139 77.

Hur kommer det alg att Hi aäger juat ............... barn och inte, fler? (antalet i 75)

Anm.t

78.

Vad är det aom gör att Ni inte säger ett mindre antal än .......«..'?' (antalet i 75)

Anm.:

79.

När Ni.gifte Er, hur många barn ville Ni då ha under Ert äktenskap?

Om Ip ej kan ange något bestämt antal, gå vidare till fråga 811 Anm.:

Om antalet skiljer sig från antalet i fråga 75? Vad är det som gör att Ni inte säger samma antal nu?

Anm..:

81i

Hur många barn tror Ni att" Er make helst skulle vilja ha?

Anm.:

, Väntar ;Ni barn' nu? .0.

Jb&<

1 . Ja . , . . Anm.:

.«.,.,*..*,....

Tyckor Hi att man så långt det är möjligt bör försöka planera sin »familj, så att man försöker skaffa sig, just det antal barn man helst vill ha, eller tycker ITi att man inte hör göra något för att .begränsa barnantalet? Ingen planering Planering

......

;•- > 85 .

,

Anm,

Om Ip ej_ anser att man bör planera sin familj tj Varför tycker Si inte att man bör göra det?

Anm,

Försöker Ni själv och Er man planera antalet barn så' långt det går, eller låter Ni det bli så många det blir? Planerar

B l i så många det b l i r

Anm.:

>100

141 Planerar Ni att skaffa Er några / fler / "barn / föruton det Hi nu väntar /•? Hoj-

492 Ja Om ja; Hur många ytterligare barn?

Anm.

Varför tänker Ki försöka få just • barn / till /? (antalet i 86)

Om Ip svarar "lagom", "tillräckligt"."nöjd med det", »vill ha barn inalles", eller dylikt; Hur kommer det sig att Hi säger ............? (svaret på 87)

Anm.

Varför vill Hi ha just det antalet barn och inte fler"-

Anm.

Vad är det sonKgör att Hi inte säger ett mindre antal?

Anm*:

142 Finns det någonting som skulle kunna få Er att ändra Er, så att Ni i alla fall ville försöka få fler barn än till? (svaret på 86) Nej

Ja Om ja: Vad skulle det i så fall vara?

Anm,

När planerar Ni a t t skaffa E-r E r t n ä s t a barn /förutom det Ni nu väntar/?

Anm,

I.Gå vidare till jfråga 96

Varför tänker Ii i inte skaffa Er några /fler/ barn?

Om Ip svarar "lagom", "tillräckligt", "vi är nöjda med dem/de"t ""• har", ."vill inte ha fler"/eller 'dylikt':' Vad är dét som gör att Ni säger

Anm,

? avaret' na 'Q'2'V

93.

Vilket är den främsta orsaken till att Ni inte planerar att skaffa Er några / fler / barn?

Anm.:

94.

Finn3 det några andra anledningar till att Ni inte tanker skaffa Er några / fler / barn?

Anm.:

95.

Finns det någonting som skulle kunna få Er att ändra Er., så att Vi i alla fall ville försöka få / fler / barn?

0 Hej

1 Ja Om ja: Vad skulle "det i så fall vara?

Anm.:

96.

Svarskort-1 överlämnad| Läses; På det här kortet står angivet olika tänkbara anledningar till att man inte vill skaffa sig barn. Skulle Ni vilja försöka gradera de här orsakerna efter hur viktiga Ni själv -anser dem vara för Er egen- del, när Ni säger'att Ni inte vill skaffa Er /några barn / fler barn / fler än ........ barn till /. Börja med den orsak Ni tycker är viktigast av dem som finns angivna på kortet och fortsätt sedan med den.näst viktigaste och så vidare I Det räcker om Ni anger numren.

Bangordnings1. Besvär i samband ned graviditet eller förlossning. 2. Sjukdom eller klenhet hos Er själv eller hos Er make. 3. Er eller Er makes ålder. 4. Familjens ekonomi.

*•••*» ••••»«

5. Bostadens storlek. 6. Ökad bundenhet till hemmet. 7. Eör stor arbetsbörda i hemmet. 8. Svårigheter för Er att behålla Ert förvärvsarbete eller återgå till förvärvslivet.

97.

Om Ip har eget/egna barn, eller om Ip väntar barn: Det barn Ni har / Ert yngsta barn / det barn Ni nu väntar /, var det planerat? Nej Ja

Anm.:

145c Om Ni och Er make på något sätt försöker förhindra att Ni får barn. nu eller tidigare - t.ex. genom någon eller några av de metoder, som finns på det här kortet - [Svarskort- 2 överlämnas!- skull a Ni då vilja nämna den eller de siffror, som på kortet star framför det eller de sätt Ni använder. Om Ni bagagnar Zr av någon annan metod än de som finns på kortet, skulle Ni i så fall vilja tala om vilken? Ingen barnbegränsning Säkra perioder Avhållsamhct under längre tid Avbrutet samlag Kondom (maken skyddsmedel) Pessar Kemiskt medel Annat sätt - i så fall vilket?

Läs e_i upp svarsaltennativen, utan markera endast den eller de siffror Ip nämner. Observera att mer än en siffra okall markeras, om Ip nämner mer än en.metod. Anteckna svaret, om Ip uppger sig använda annan metod än de exemplifierade! Frågan avser den eller de metoder Ip och maken använder när barnbegränsning förekommer, även om de för närvarande önskar sig barn och därför inte just för tillfället vidtar några åtgärder i barnbegränsande syfte. - Se till att Ip.återlämnar svarskortet!

Anm.

Hur har Ni själv fått kännedom om denna metod/dessa metoder? I Svarskort 3 överlämnas t

Observera att mer an ett svarsalternativ kan markeras!

Läses: Genom Tidningar, tidskrifter, böcker RFSU (Riksförbundet för Sexuell Upplysning) BB, barnmorska, mödravårdscentral eller barnavårdscentral läkare, sjukhus eller distriktssköterska - ej_ RFSU, BB, mödravårdscentral eller barnavårdscentral. Skola Make Föräldrar Släktingar, vänner, bekanta Annat sätt - i så fall vilket?

Anm. :

.

146 Samhället bidrar nu till bsrnkostnaderna, genom bl,a* följande åtgärder: överlämna svarskört och låt Ip behålla det t.o.m. fråga102l I Läses 9 1 i Allmänna barnbidrag 2* Studiebidrag 3* Kontantbidrag vid barnsbörd 4* Familjebostadsbidrag 5* Fria skolmåltider 6. ?ri tandvård" och hälsokontroll Skulle Ni på samma sätt som förut vilja gradera dessa åtgärder efter hur viktiga Ni anser dem vara. Börja med det Ni tycker är viktigast, sedan näst viktigast och så vidare. Anm.:

........ ..*............

"Varför har Ni graderat.åtgärderna i•just.den.här.ordningen?

När Ni rangordnade do här olika åtgärderna tänkte Ni då i första hand på hur viktiga Ni tyckte de var för Er egen familjs del, eller på hur viktiga Ni anaåg dem vara för samhället i stort? Por egen familjs del

> 101b.

För samhället i' stort

• 101c.

I Om Ip svarat 'iför egen familjs del": l Skulle Ni nu vilja titta på kortet igen ohh den här gången försöka rangordha åtgärderna efter hur viktiga Ni tycker de är för samhället i stort. 1. Allmänna barnbidrag 2* Studiebidrag 2* Kontantbidrag vid barnsbörd 4* Familj ebostr.dsbidrag 5* Fria skolmåltider 6. Fri tandvård och hälsokontroll

H7 jon Ip svarat "för samhället i stort"t j Skulle Ni nu vilja titta på kortet igen och den här gången försöka rangordna åtgärderna efter hur viktiga Ni tycker de är för Er egen familjs del. 1. Allmänna barnbidrag 2* Studiebidrag 3* Kontantbidrag vid barnsbörd 4* Familjebostadsbidrag 5* Pria skolmåltider 6. Pri tandvård och hälsokontroll Anm.

Om samhället skulle utvidga sitt stöd till barnfamiljerna på något eller några av de här sex områdena, på vilket eller vilka av dem tycker Ni då det främst borde göras?

Anm.

Tycker Ni att samhället borde utvidga stödet till barnfamiljerna på något eller några andra områden än dem vi förut talat om? Nej. Om ja: På vilket eller.vilka områden tycker.Ni då det borde.göras?

Anm.:

(För Lokos markering; T Ange har om Ip bor i Stockholm, Göteborg, Malmö i annan t ä t o r t med minst 20.000 invånare i t ä t o r t med mindre än 20.000 invånare på landsbygden Ortens namn: -,.,*,

Anm.: i,é '"""" * .....é.........^.........*..«..

;

0m Du är osäker på om orten ! ifråga har över eller under i 20.000 invånare, försök då * i att själv taga reda på detta. i

,

(Kommentarer till interv.iun och intervjusituationen:]

. ...^..............................................

t . - w » . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . é . . . . . . . . . . . . .

. . . . i . .

. . . . . . é i . . . . .

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

.*•».....

GL. Oj

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964 1. Teknikerutbildning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. 2. Nordisk etterutdannelse i by- og regionplanlegging. 3. Nordiskt institut för elementarpartikelfysik. 4. Invaliditetsvurdering, erstatningsfastsettelse, tabellsystemer m. v. i yrkesskadetrydgene i Norden

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningem)

Justitiedepartementet Företagsinteckning. [10] Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerströmaffären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [31] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommitten. Äktenskapsrätt I. Författningstext. [34] Äktenskapsrätt II. Motiv. [35] Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20] Socialdepartementet Bättre åldringsvård. [5] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna. [24] ö k a t stöd till barnfamiljer. [36] Kommunikationsdepartementet Bilskrotning. [21] Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26] Finansdepartementet Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2]

Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29] Ecklesiastikdepartementet 1958 års utredning kyrka-stat III. Religiomsfrihel [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V. Kristendomsundervisningen. [30] Förbud mot utförsel av kulturföremål. [22] Jordbruksdepartementet Kapitalutvecklingen i det svenska lantbrukeat. [8] Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisming. Del II. [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]

Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysning. [4] översättning av fördrag angående upprättamdet a' Europeiska atomenergigemenskapen (Euratoom) ocl tillhörande dokument. [18] översättning av viktigare följdförfattningar 1 till för dragen angående Europeiska ekonomiska jgemen skapen och Europeiska kol- och stålgemensskapen [33] Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. |[3]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1964