Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 : huvudrapport

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arbetskrafts resurserna

19651990 1970års långtidsutredning Bilagal

SOL 1971=8

Statens offentliga utredningar 1971:8 Finansdepartementet

Arbetskraftsresurserna 1965-1990 1970 års långtidsutredning BILAGA 1

Utarbetad inom statistiska centralbyråns prognosinstitut Stockholm 1971

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 ALLF 106 2 044

Innehåll

Förord 1. Inledning och sammanfattning resultaten

av 9

2. Befolkningsutvecklingen 1965-1990 .

3. Arbetskraftsvolymen 1965-1980 . . 3.1 Antal personer i arbetskraften . 3.1.1 Bedömning av de relativa arbetskraftstalens utveckling 3.1.2 Diskussion av de gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal 3.1.3 Beräknat antal personer i arbetskraften och diskussion av arbetskraftsförändringarna 3.2 Antal sysselsatta 3.3 Antal personer i arbete . . . . 3.4 Ar betskrafts volymen uttryckt i timmar 3.5 Approximativ beräkning av antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner . . 3.6 Diskussion av resultaten och en känslighetsbedömning av beräkningarna

19 19

4. Tentativ kalkyl över arbetskraftens utvecklingstendenser under 80-talet .

50 Bilagetabeller A—E

62 Appendix A. Analys av de relativa arbetskraftstalens konjunkturberoende

69 Appendix B. Kartläggning av de deltidsarbetandes fördelning av arbetstiden på antal dagar i veckan . . . . * .

78 TABELLFÖRTECKNING

SOU 1971: 8

27 32 33 36

1. Sammanfattning av huvudresultaten av arbetskraftsberäkningarna 1965-1990 :. 2. Arbetskraftstillgångarna i antal per- ! söner och antal timmar i relation till hela befolkningen, personer i åldrarna 18-66 år samt arbetskraftens olika kategorier 1965-1990 . . . . 3. Andelen (%) gifta kvinnor i vissa åldersklasser i slutet av åren 19671969 och enligt framskrivning för 1970 . . . 4. Befolkningen (medelfolkmängd) i vissa åldersklasser 1965 och enligt framskrivning 1970-1990 5. Gifta kvinnor i arbetskraften och därav i arbete i olika timklasser med fördelning på större åldersklasser, kvinnor med barn och utan barn samt yngsta barnets ålder enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969 6. Antal hemmavarande barn i olika åldrar fördelade efter moderns arbetstid enligt arbetskraftsundersökningarna första kvartalet 1970 . . 7. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldersklasser i olika regioner enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966-1969

samt kvoten mellan detta tal i resp. region och för hela riket 8. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar i olika regioner 1969 och under alternativa antaganden av den regionala utvecklingen för 1975 och 1980 9. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar med och utan barn under sju år enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 samt 1975 och 1980 enligt vissa antaganden 10. Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980 11. Arbetskraftsförändringen årsvis 1965-1970 och dess olika komponenter beräknade enligt standardiseringsmetoden 12. Sammanfattning av analys av befolkningsförändringarnas och förändringen av de relativa arbetskraftstalens effekt på arbetskraftstillgångarna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1980 13. Arbetskraftens åldersfördelning och förändring i olika åldersklasser 1965-1980 14. Antal sysselsatta personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980 15. Den relativa frånvaron (antal frånvarande i procent av de sysselsatta) enligt arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 med fördelning på orsak för olika befolkningsgrupper . . . 16. Antalet personer i arbete (inkl. semestrande) med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965— 1980. . . 17. Män, gifta och ej gifta kvinnor i arbete fördelade efter arbetstidens längd samt medelarbetstiden för dessa 1965-1969 18. Beräknad andel personer i arbete 1—19 timmar respektive 20 timmar och däröver samt medelarbetstid för de två grupperna samt för totalantalet personer i arbete 1970-1980 19. En jämförelse mellan antal arbetade timmar per år enligt NR-sektionen (SCB) och per vecka (inkl. semestrande) beräknat utifrån material

3"

från arbetskraftsundersökningarna 1965-1969 20. Totalantal arbetstimmar per vecka och per år 1965-1980 21. Antal förvärvsarbetande enligt FoB-definition med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 19651980 22. Jämförelse mellan tidigare beräkningar av antalet förvärvsarbetande enligt FoB-definition (till avstämning av 1965 års långtidsutredning) och de nu presenterade 23. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångarnas förändring 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1980 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden 24. Sammanfattande analys av kombinationer av olika antaganden för skilda komponenter i arbetskraftsutvecklingen åren 1975 och 1980 uttryckt i procent av de ursprungliga antagandena mätt i arbetstimmar per år 25. Antalet personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor samt förändringen per femårsperiod fördelad på befolkningsutveckling och förändring av relativa arbetskraftstal 19801990 26. Genomsnittligt antal arbetstimmar per år per sysselsatt för män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1990 . . 27. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångarnas förändring 1980-1985, 1985-1990 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden 28. Åldersvikter för den genomsnittliga årsarbetstiden per person i arbetskraften för män, gifta respektive ej gifta kvinnor FIGURFÖRTECKNING 1. Flödesschema för beräkning av de totala arbetskraftsresurserna . . . 2. Utvecklingen av den totala befolkningen och totalantalet arbetstimmar 1950-1990 3. Befolkningsutvecklingen 1965-1990. Procentuell förändring av vissa större

38 39

13 SOU 1971: 8

åldersklasser per femårsperiod med och utan antagande om 20000 immigranter netto per år fr. o. m. 1970 . 4. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser 1965-1980 . FÖRTECKNING ÖVER BILAGETABELLER A. Andel (%) gifta kvinnor i olika åldrar 1965 och enligt framskrivning 1970-1990, medelfolkmängd . . . B. Befolkningen (medelfolkmängd) med fördelning på ålder, kön och civilstånd (kvinnor) 1965 och enligt framskrivning 1970-1990 C. Relativa arbetskraftstal för olika åldersklasser (tioårsklasser), kön och civilståndsgrupper (kvinnor), årsmedelvärden av observerade tal enligt arbetskraftsundersökningarna 1965-1969 med framskrivning till 1970, samt årsvisa förändringar . . D. Relativa arbetskraftstal för olika åldersklasser (femårsklasser), kön och civilståndsgrupper (kvinnor) enligt arbetskraftsundersökningarna 1965 (årsmedelvärde) med framskrivning vart femte år till 1990 samt förändringar E. Beräknat antal personer i arbetskraften med fördelning på ålder, kön och civilstånd (kvinnor) 1965-1990

SOU 1971: 8

66 68

Förord

Statistiska centralbyråns prognosinstitut har för 1970 års långtidsutredning utarbetat prognoser över arbetskraftsresursernas utveckling. För de här presenterade beräkningarna svarar byrådirektör Margit Strandberg som också författat denna skrift. I utredningsarbetet har förste aktuarie Ann-Charlott Sturegård medverkat. Räknearbetet har utförts av kansliskrivare Raili Sjöberg. Stockholm i september 1970 Ingvar Ohlsson Thora Nilsson

SOU 1971: 8

I

Inledning och sammanfattning av resultaten

För att kunna göra långsiktiga bedömningar av vårt lands ekonomiska utvecklingsmöjligheter fordras bl. a. en kalkyl över de framtida arbetskraftstillgångarna. Som ett led i arbetet för 1970 års långtidsutredning presenteras här beräkningar över den framtida arbetskraften och dess förändringar. Beräkningarna baseras på en rad antaganden, vilka i många fall har stora osäkerhetsmarginaler, och dessa belyses genom att effekterna av alternativa utvecklingstendenser beräknas. För de ekonomiska analyser som görs inom långtidsutredningen mäts arbetskraftsresurserna lämpligen i antal arbetstimmar per år. Med en beräkningsteknik som ger detta som slutprodukt kan man också belysa t. ex. effekten av arbetstidsförkortningar eller förändringar i fördelningen mellan heltids- och deltidsarbetande. Det källmaterial som visat sig vara lämpligast för sådana beräkningar är arbetskraftsundersökningarna (AKU), då dessa bygger på sådana definitioner och ger sådana data att man på ett konsistent sätt kan bygga upp beräkningarna av arbetskraftsvolymen mätt i timmar. Tidigare beräkningar av de framtida arbetskraftstillgångarna har grundats på material från folkräkningarna och därmed på folkräkningarnas definition av förvärvsarbetande. Detta innebär att de som haft ett arbete med mindre än halv normal arbetstid inte inkluderats i arbetskraften. En anSOU 1971: 8

nan brist i folkräkningsmaterialet är att det inte ger någon fördelning av de förvärvsarbetande efter arbetstid. 1 Då deltidsarbete är vanligt i synnerhet bland kvinnorna även inom ramen för minst halv normal arbetstid gjordes en viss reduktion av de förvärvsarbetande kvinnorna för att få en bättre kvantitativ belysning av arbetskraftsvolymens utveckling. Detta konstruerade mått benämndes »årsarbetare». Detta beräkningssätt är emellertid mindre tillfredsställande, då man härigenom skapar ett mått som inte kan följas i den löpande statistiken. Skälet till att de tidigare beräkningarna grundades på folkräkningarnas definitioner var att detta material gav den säkraste basen för framtidsbedömningarna. Alternativt prövades till 1965 års långtidsutredning AKU som underlag, men en analys visade då att dessa utgjorde ett relativt bräckligt underlag 2 . Den serie av data som då stod till förfogande uppvisade betydande oregelbundenheter troligen beroende på dels de olika omläggningar i urvals- och uppräkningsförfarande som hade gjorts, dels slumpfelen. AKU har emellertid sedan 1964 genomförts på ett likartat sätt och resultaten uppvisar 1 Man har till 1970 års folk- och bostadsräkning ändrat definitionerna på dessa punkter. Alla som oavsett arbetstid har haft ett arbete under mätveckan skall hänföras till de förvärvsarbetande. Man kommer också att dela in de förvärvsarbetande efter arbetstid. 2 Tillgången på arbetskraft 1960-1980. 1965 års långtidsutredning, bilaga 2. SOU 1966:8, sid. 16.

Figur 1. Flödesschema för beräkning av de totala arbetskraftsresurserna. Befolkningen

Antaganden om relativa AK-tal

Antal personer i arbetskraften

Antaganden om andelen arbetslösa

i

'! Antal sysse satta

Antal arbetslösa

Antaganden o m andelen frånvarande

t

!f

Antal frånvarande

Antal personer i arbete

Antaganden om medelarbetstiden

}f Antal arbetstimmar

sedan dess en större regelbundenhet. Eftersom AKU är en urvalsundersökning 1 kvarstår dock slumpfelen, som vid en nedbrytning av materialet i mindre grupper kan bli besvärande stora. Även om AKU:s material nu läggs till grund för beräkningarna kan man därför inte helt släppa folkräkningsmaterialet. Folkräkningarna ger också en belysning bakåt i tiden över hur andelen förvärvsarbetande i olika befolkningsgrupper har utvecklats. I AKU indelas befolkningen och arbetskraften i olika kategorier som stegvis leder fram till det erforderliga måttet. Här lämnas en kortfattad beskrivning av definitio-

nerna 2 i den ordning som beräkningarna kommer att utföras, se även figur 1 där ett flödesschema över beräkningarna presenteras. Befolkningen indelas först i personer i arbetskraften respektive ej i arbetskraften. Andelen personer i arbetskraften av befolk1 T.o.m. 1969 intervjuades ca 12 000 personer per kvartalsundersökning. Fr.o.m. 1966 intervjuas sammanlagt ca 60 000 personer under tio veckor på hösten. Fr.o.m. 1970 genomförs AKU varje månad och urvalet omfattar 18 000 personer. 2 Definitionerna presenteras i varje redogörelse för AKU:s resultat, se t. ex. Arbetskraftsundersökningarna 1961-1969, Statistiska meddelanden Am 1969:57 (SCB).

SOU 1971: 8

ningen i en viss grupp benämns det relativa arbetskraftstalet (AK-talet), vilket uttrycks i procent. Personer i arbetskraften fördelas på sysselsatta och arbetslösa. De sysselsatta är personer som har en anställning eller arbetar som egna företagare eller medhjälpande, och de arbetslösa är personer som sökt arbete för mätveckan. De sysselsatta i sin tur indelas i personer i arbete respektive frånvarande. De som var i arbete under mätveckan tillfrågas hur många timmar de arbetade och därmed kan medelarbetstiden per vecka beräknas. Detta mått används även för beräkningarna av den totala framtida arbetskraftsvolymen i timmar per vecka. Därefter görs slutligen en beräkning av antalet arbetsveckor per år, varvid således slutresultatet blir en uppskattning av de framtida arbetskraftstillgångarna uttryckt i antal timmar per år. Utgångspunkten för beräkningarna är således befolkningsutvecklingen och de relativa AK-talen. Här görs en uppdelning av befolkningen på ålder och kön och för kvinnornas del på gifta och ej gifta. I fortsättningen görs ingen åldersuppdelning av materialet, men däremot görs separata antaganden vad gäller andelen sysselsatta, frånvarande osv. för de tre befolkningsgrupperna män, gifta respektive ej gifta kvinnor. I det följande görs först en analys av arbetskraftsutvecklingen för åren 1965-1969, för att presentera det underlag som framtidsbedömningarna bygger på, varefter resultaten av de gjorda antagandena för tiden fram till 1990 visas. För perioden 19701980 förs en ingående diskussion av antagandena och deras effekt på den beräknade arbetskraftsutvecklingen. Eftersom osäkerheten i bedömningarna av framtidsutvecklingen på flera punkter är stor beräknas även effekten av några alternativa antaganden för att belysa känsligheten. Kalkylerna över utvecklingen för perioden 1980-1990 är av mer tentativ karaktär. Även för denna period beräknas effekterna av alternativa utvecklingstendenser. De alternativa kalkylerna för detta längre tidsperspektiv har emellertid inte huvudsakligen karaktär av SOU1971:8

känslighetsbedömningar utan kan mera ses som exempel på hur olika beslut, som kan komma att fattas avseende t. ex. arbetstidsförkortning, vuxenutbildning eller tidigare pensionering, påverkar arbetskraftstillgångarnas utveckling. Huvudresultatet av beräkningarna presenteras i tabellerna 1 och 2. Den totala arbetskraften kommer enligt dessa beräkningar att tillväxa mycket svagt i framtiden. År 1970 omfattar arbetskraften 3,9 milj. personer och ökningen blir ca 90 000 personer per femårsperiod under 70-talet och något över 100 000 per femårsperiod under 80-talet. Jämfört med perioden 1965-1970 försvagas ökningstakten. Då ökade arbetskraften med 125 000 personer. Denna utveckling sammanhänger främst med den svaga tillväxten av antalet personer i arbetskraftsåldrarna. Även om man antar att nettoimmigrationen uppgår till 20 000 per år ökar befolkningen i arbetskraftsåldrarna med endast ca 0,3 % per år under 70-talet, men under 80-talet kan tillväxten bli något starkare, ca 0,5 % per år. Under perioden 19651970 var ökningen 0,7 %per år. Under 70-talet liksom under 60-talet faller arbetskraftsökningen i huvudsak på de gifta kvinnorna. Ökningstakten kanske försvagas något eftersom nu 55 % av alla gifta kvinnor upp till 64 år är i arbetskraften. Enligt beräkningarna skulle denna andel stiga till 60 % 1975, 64 % 1980 och 70 % 1990. Eftersom en arbetstidsförkortning kommer att genomföras under den första delen av 70-talet kommer den totala arbetskraftstillgången mätt i timmar per år att sjunka med genomsnittligt 0,8 % per år fram till 1975. En betydelsefull faktor för dessa beräkningar är emellertid bedömningen av frånvarons ökning. Det har antagits att frånvarons ökningstakt endast blir hälften så stor som under perioden 1965-1970. Fortsätter emellertid den tidigare utvecklingen så kommer de totala arbetskraftsresurserna att minska med 0,9 % per år. Ingenting är nu fastställt om vilka arbetstidsförkortningar som kan komma efter den nu beslutade, som skall vara genomförd se11

Tabell 1. Sammanfattning av huvudresultaten av arbetskraftsberäkningarna 1965-1990.

Total befolkning

7 733 900

8 029 600 8 279 400 8 501 900

4 921300

Förändring i % under perioden Totalt Per år Antal personer i arbetskraften 3 789 800 Förändring i % under perioden Totalt Per år Antal sysselsatta

3 744 100

Förändring i % under perioden Totalt Per år Antal personer i arbete

1970 Förändring i % under perioden Totalt Per år Antal personer i åldrarna 18-66 år

3 519 200

Förändring i % under perioden Totalt Per år

Antal arbetstimmar per år (milj.) 6 555,00 Förändring i % under perioden Totalt Per år

3,1 0,61

3,8 0,75

8 693 600 8 873 800 2,3 0,45

2,7 0,53

2,1 0,41

5 099 300 5 190 000 5 243 300 5 390 500 5 488 200 1,8 0,35

3,6 0,71

1,8 0,36

2,8 0,55

1,0 0,21

3 915 900 4 006 200 4 096 500 4 199 800 4 318 300 2,3 0,46

3,3 0,66 3 847 100

3 936 100 4 025 100

2,8 0,54

2,3 0,46

2,3 0,45

3 563 400

3 612 000

3 659 700

1,3 0,25

1,4 0,27

1,3 0,26

6 279,48

6 043,21

-4,2 — 0,85

-3,8 — 0,77

nast 1973. Det är dock troligt att ytterligare förkortningar kommer. För den senare delen av 70-talet har det därför kalkylmässigt

2,8 0,56

2,5 0,50

2,3 0,45

4 126 600 4 243 100 2,8 0,56

2,5 0,50

—

—

5 923,83

5 764,92

5 627,38

-2,0 — 0,40

-2,7 — 0,54

-2,4 — 0,48

räknats med en förkortning som motsvarar en extra semestervecka. Förkortningen kan dock gestalta sig på annat sätt. Olika grup-

Tabell 2. Arbetskraftstillgångarna i antal personer och antal timmar i relation till hela befolkningen, personer i åldrarna 18-66 år samt arbetskraftens olika kategorier 1965-1990. 1965

1990 Hela arbetskraften i relation till a) totala befolkningen, % b) befolkningen i åldrarna 18-66 år, %

49,0 77,0

48,8 76,8

48,4 77,2

48,2 78,1

48,3 77,9

48,7 78,7

Antal arbetstimmar per är a) per person i totalbefolkningen Index b) per person i åldrarna 18-66 år Index c) per person i arbetskraften Index d) per sysselsatt Index

848 100 1 332 100 1 730 100 1 751 100

782 92 1 231 92 1 604 93 1 632 93

730 86 1 164 87 1 508 87 1 535 88

697 82 1 130 85 1 446 84 1 472 84

663 78 1069 80 1 373 79 1 397 80

634 75 1025 77 1 303 75 1 326 76

12 SOU 1971: 8

per, t. ex. skiftarbetare, kan komma att förhandla sig till en kortare arbetsvecka. Utslaget på samtliga motsvarar den extra semesterveckan i arbetstid per vecka en sänkning med knappt en timme. Detta antagande om en fortsatt arbetstidsförkortning för den senare delen av 70-talet, som är mindre än för den första, innebär för beräkningarna att arbetskraftsresurserna skulle komma att minska även under perioden 1975-1980, men i svagare takt. Minskningen har beräknats till 0,4 % per år. För 80-talets del är det primära syftet med beräkningarna inte att göra en förutsägelse om utvecklingen utan att visa vad olika beslut som påverkar arbetskraftsresurserna kan innebära kvantitativt. Fortsätter arbetstidsförkortningen i samma takt som under perioden 1965-1970 och som räknats med för perioden 1970-1980 kommer arbetskraftsresurserna att minska med 0,5 % per år under 80-talet. Tar man inte ut någon förkortning kan det bli en ökning med 0,5 % per år. Om vuxenutbildningen får

den omfattningen under 80-talet att en årskull i åldern 35-44 år är frånvarande från arbetet under ett år, så motsvarar detta 2,7 % av den totala arbetskraftsvolymen. Ett annat alternativ som beräknats är ett års tidigare pensionering. Redan i huvudalternativet har dock antagits att pensionsåldern blir 65 år för samtliga, men att några arbetar även efter pensionen. En ytterligare förkortning med ett år motsvarar 1,4 % av de totala arbetskraftsresurserna. En sammanfattning av utvecklingstendenserna för befolkning och arbetskraftsvolym finns i figur 2. Under den gångna tjugoårsperioden, 1950-1970, har antalet arbetstimmar per invånare minskat med totalt 15 %. Går utvecklingen i den takt som huvudalternativets beräkningar innebär så skulle minskningen bli 20 % under den kommande tjugoårsperioden. Arbetskraftsinsatsen per invånare var 1950 910 timmar per år, 1970 är den 780 och skulle kunna bli 630 per år 1990. Många faktorer ligger bakom denna utveckling. Vi har fler åldringar

Figur 2. Utvecklingen av den totala befolkningen och totalantalet arbetstimmar 1950—1990. Index ,, ^——-""""

Totala befolkningen

110 -

90 Totalantal arbetstimmar

80-

Arbetstimmar per

invånare 60

1950 SOU 1971: 8

i 990

1970 än 1950 och tillväxten av åldringarna blir stark framöver. Antalet studerande har ökat starkt och därmed minskat arbetskraftsunderlaget, men antalet förvärvsarbetande kvinnor har ökat i stället. Det går inte att exakt beräkna, men den största faktorn bakom denna nedgång är dock arbetstidsförkortningen.

14 SOU 1971

2 Befolkningsutvecklingen 1965—1990

Den befolkningsframskrivning som ligger till grund för arbetskraftsberäkningarna har gjorts inom SCB:s byrå för befolkningsstatistik (Statistiska meddelanden Be 1970: 2). Utgångspunkten för denna framskrivning är rikets folkmängd tredje registreringsveckan 1970 enligt registret över totalbefolkningen fördelad på kön och ålder. Befolkningsframskrivningens antaganden beskrivs i korthet nedan. Fruktsamheten antas vara konstant under hela framskrivningsperioden. Antagandena innebär att den totala fruktsamheten, dvs. antalet levande födda barn som 1 000 kvinnor får under hela sin fruktsamhetsperiod, uppgår till 2 000. Som jämförelse kan nämnas att detta tal under den närmast föregående perioden enligt befolkningsstatistiken varit 1961—1965 per år 2 344,5 1966 1967

2 367,0 2 280,0

Man har vidare räknat med en successivt fallande dödlighet för män under 40 år och för kvinnor under 90 år. För personer i åldrar över de nämnda antas dödligheten i framtiden ligga kvar på 1967 års nivå. Då arbetskraftsberäkningarna bygger på separata antaganden av de relativa arbetskraftstalens utveckling för gifta respektive ej gifta kvinnor erfordras även en uppdelning på civilstånd för kvinnornas del. Den använda befolkningsprojektionen saknar en SOU1971:8

sådan uppdelning. Byrån för befolkningsstatistik har emellertid tidigare gjort en projektion efter civilstånd (Statistiska meddelanden Be 1970: 1). Till grund för denna låg befolkningen i slutet av 1967 och observerade tal över civilståndsväxlingarna för 1967, som använts för framskrivningen under hela perioden. Metoden har resulterat i relativt små förskjutningar i befolkningens civilståndsfördelning. Den statistik som nu föreligger över befolkningens fördelning efter civilstånd 1968 och 1969 visar emellertid att andelen gifta kvinnor i de yngre åldersgrupperna har sjunkit starkt. Om resultatet från civilståndsprojektionen för andelen yngre gifta kvinnor 1970 skulle användas, skulle detta innebära en ökning mellan 1969 och 1970 (se tabell 3). Då det ännu inte finns någon statistik över civilståndsväxlingarna under 1968 och 1969 kan inte någon ny civilståndsprojektion av samma slag göras nu. De justeringar som erfordras för de yngre upp till 34 år har därför fått göras med enkla metoder, där förändringen i andelen gifta kvinnor i de olika ettårsklasserna under senare år studerats och framskrivits till 1970. Den så skattade nivån har bibehållits under hela framskrivningsperioden. För kvinnorna över 34 år har de civilståndsandelar som kan beräknas utifrån Be-byråns civilståndsprojektion använts. Andelen gifta kvinnor i olika åldrar under framskrivningsperioden redovisas i bilagetabell A. Den framtida befolkningen har av Be15

Tabell 3. Andelen (%) gifta kvinnor i vissa åldersklasser i slutet av åren 1967-1969 och enligt framskrivning för 1970. Observerade tal 1970

1968 Ålck

15-19 20-24 25-29 30-34 35-39

4,0

3,1

2,5

3,5

44,5 77,0 85,0 86,0

43,2 76,0 84,6 85,7

41,2 74,6 84,0 85,4

44,3 76,1 84,2 85,7

Källor: Befolkningsförändringar 1967 (SOS). Del 3. Befolkningens sammansättning 31.12.1968 respektive 31.12.1969, SM Be 1969:8 respektive 1970:4. Befolkningsprojektion efter civilstånd 1970-2000, SM Be 1970:1.

byrån beräknats dels utan nettoimmigration dels med ett antagande att nettoimmigrationen uppgår till 20 000 personer per år, vilket i stort motsvarar det årliga genomsnittet för perioden 1965-1969. Arbetskraftsberäkningarna grundas på de befolkningssiffror som innehåller 20 000 immigranter, men för att visa effekten av andra antaganden presenteras även resultat som bygger på förutsättningen att immigrationen i framtiden uppgår till 10 000 per år. Immigranterna har givits samma köns- och åldersfördelning som genomsnittet för 1966 och 1967. Resultatet av Be-byråns beräkningar över den totala befolkningen presenteras i tabell 4 med fördelning på vissa större åldersklasser, och med fördelning på femårsklasser,

kön och för kvinnorna även civilstånd i bilagetabell B. I figur 3 visas den procentuella befolkningsförändringen per femårsperiod för vissa större åldersklasser och för den totala befolkningen med och utan antagande om nettoimmigration. Beräkningarna över den framtida befolkningen bygger på relativt schablonartade antaganden. Om beräkningarna skall tas som prognoser på utvecklingen är osäkerhetsmarginalerna stora och förstärks i slutet av framskrivningsperioden. Då utgångspunkten för beräkningarna är slutet av året 1969, är det beräknade antalet personer under 5 år 1975, 10 år 1980 osv. fram till 20 år 1990, ett resultat av fruktsamhetsantagandena. Om fruktsamheten blir så låg i framtiden

Tabell 4. Befolkningen (medelfolkmängd) i vissa åldersklasser 1965 och enligt framskrivning 1970-1990. Ålder

0-6

762 100 1 221 500 4 921 300 1 329 600 1 980 500 1 611 200 829 000 478 600 350 400

822 900 1 176 300 5 099 300 1 495 900 1 940 400 1 663 100 931 100 535 200 395 900

798 300 1 250 400 5 190 000 1 472 000 2 024 500 1 693 500 1 040 700 591 200 449 500

815 300 1 295 600 5 243 300 1 374 400 2 239 600 1 629 300 1 147 700 637 900 509 700

810 000 1 284 300 5 390 500 1 434 400 2 400 100 1 556 000 1 208 900 634 400 574 400

819 900 1 296 000 5 488 200 1 478 200 2 507 000 1 502 900 1 269 700 648 600 621 100

Totalt 7 733 900

8 029 600

8 279 400

8 501 900

8 693 600

8 873 800

7-17 18-66 därav 18-29 30-49 50-66 67-w därav 67-74 75-w

Anm.

Framskrivningen innehåller antagandet att antalet nettoimmigranter uppgår till 20 000 per år fr.o.m. 1970. Källor: Folkmängdens förändringar 1965 (SOS). Befolkningsprojektion för riket 1970-2000, SM Be 1970:2. 16

SOU 1971: 8

c 0

£

öp

<s C 9 c OJ

3 A

c oco

i •i-1

ä

JD

r>-

a> —

CO

x 4=

CD

i

16 r/l «H

Q)

E "O E C j *

X OJ

n

II

ro C

ra

a>

OCO

CD

CO

r*.

O

1^ ^ 1

(0

c c

O)

,_

oco T*'

10 E "° E 5 — O) —

,_

O

*-> o

y

•111 cs oco

0>

S

Q)

8 T3

o CO

o

•8

c

CO

,

,

'

[

*~ mm

•a 6 J?

as

oj

_-

C u 60 u G co

3 C

«" .

M ft

C 2

W^

CN

SOU 1971: 8 2—014496

som antagits kommer ökningen av totalbefolkningen att bli mycket svag (se tabell 1 och figur 3). Åldersgruppen 18-66 år är mest intressant för arbetskraftsberäkningrna och påverkas inte av fruktsamhetsantagandena förrän 1990 och då ytterst marginellt. Denna grupp ökar svagt fram till 1980. Om man inte för in något antagande om immigration blir antalet personer i denna ålder i stort sett oförändrat. Under första delen av 80-talet inträder sedan en viss ökning av tillväxten, som dock återigen mattas av fram mot 1990. Studerar man emellertid några större åldersgrupper inom intervallet 18-66 år finner man att åldersgruppen 30-49 år ökar kraftigt under hela framskrivningsperioden, medan antalet yngre, personer i åldern 1829 år, minskar fram till 1980 för att därefter återigen öka. De äldre, personer i åldern 50-66 år, ökar svagt till 1975, men minskar sedan under hela framskrivningsperioden. Dessa stora variationer speglar de stora olikheterna i gångna tiders födelsekullar. Tillväxten av 30-49-åringarna hänger samman med att 40-talets stora födelsekullar successivt inträder i denna åldersgrupp under framskrivningsperioden medan 30-talets mycket små kullar fortgående lämnar gruppen. Minskningen av antalet personer i åldern 50-66 år beror på att de stora födelsekullarna närmast efter sekelskiftet ersätts av 20- och 3 0-talens mycket mindre. Tillväxten av antalet pensionärer minskar successivt under hela framskrivningsperioden. Det kan påpekas att antalet personer i mycket hög ålder, över 75 år, ökar i samma takt fram till 1985, varefter en viss dämpning sker.

18 SOU 1971: 8

3 Arbetskraftsvolymen 1965—1980

3.1 Antal personer i arbetskraften Med befolkningsframskrivningen som grund kan efter en skattning av de relativa AK-talen antalet personer i arbetskraften beräknas. Som en grund för bedömningen av de framtida relativa AK-talen ges en redogörelse för dessa tals utveckling 1965-1969 i bilagetabell C, där årsmedelvärdena av kvartalsundersökningarnas relativa AK-tal anges för tioårsklasser. Som jämförelse anges skattningarna av de relativa AK-talen i motsvarande åldersklasser även för 1970. Det bör kanske framhållas att de värden som anges för 1970 i dessa beräkningar genomgående är prognoser och ej faktiska värden. För framtidsberäkningarna har skattningar gjorts för femårsklasser, då man därmed lättare kan genomföra en kohortanalys, som kan bilda underlag för en bedömning av hur många personer som träder in på respektive försvinner från arbetskraften, eller vad som också brukar benämnas bruttoströmmarnas storlek. I bilagetabell D anges årsmedelvärden för de relativa AK-talen i femårsklasser för 1965 och skattningarna för 1970, 1975, 1980, 1985 och 1990. Bedömningen av utvecklingen under 80-talet diskuteras i kapitel 4. De värden som används från AKU avser genomgående årsmedelvärden som bildats från de fyra observationerna från undersökSOU1971:8

ningarna i februari, maj, augusti och november. Det kan nämnas att ett årsmedelvärde grundat på observationer från samtliga månader under året, vilket blir möjligt fr. o. m. 1970, inte behöver ge samma nivåskattning som ett medelvärde som grundas på de nämnda fyra månaderna. Resultaten från de första undersökningarna under 1970 antyder t. ex. att ungdomarnas relativa AK-tal ligger något högre i februari än i januari och mars. Tydligen tar en del studerande arbete under februarilovet. 3.1.1 Bedömning av de relativa arbetskraftstalens utveckling Olika rent statistiska ansatser har prövats för att få fram skattningar av de framtida relativa AK-talen. Dessa framskrivningar har emellertid för samtliga grupper givit sådana resultat att man utifrån andra bedömningsgrunder inte har kunnat acceptera dem. När framskrivningar har gjorts för separata åldersklasser har det ofta inträffat att utvecklingen för en åldersklass alltför markant avvikit från utvecklingen för de omgivande. En annan teknik vore att studera förändringarna för kohorterna och därmed följa förändringarna generationsvis över tiden. En sådan ansats fordrar emellertid avsevärt längre observationsserier än vad AKU-materialet kan ge. De tidigare AKU, före 1964, var också föremål för olika om19

läggningar och data dessförinnan är därför inte på alla punkter helt jämförbara med de senare. De framskrivningar som gjorts kan sägas vara av trendextrapoleringskaraktär. Det har dock antagits att förändringstakten försvagas successivt i framtiden. I stället för att göra en extrapolation för varje enskild åldersgrupp har en bedömning gjorts för en befolkningsgrupp som helhet. Så har det t. ex. för männen antagits att minskningen av de relativa AK-talen för åldrarna över 30 år, som mellan 1965 och 1970 motsvarade en arbetskraftsminskning av 30 000 personer, under den följande femårsperioden endast blir hälften så stor. För ungdomarna har dock beräkningar av utvecklingen av antalet studerande fått bestämma utvecklingstakten för de relativa AK-talen. Vad gäller ungdomarnas relativa AK-tal kan de kanske förefalla höga, men eftersom det är årsmedelvärden som avses, så inkluderas även de feriearbetande, och det är inte heller ovanligt att många studerande har ett deltidsarbete vid sidan om studierna. Nedan följer några kommentarer till förändringarna av de relativa AK-talen under perioden 1965-1969 och en kort beskrivning av antagandena om den framtida utvecklingen. Dessa antagandens effekt på den beräknade arbetskraftsutvecklingen analyseras sedan i avsnitt 3.1.3. Om man jämför de relativa AK-talen 1965 och 1969 för männen (bilagetabell C) finner man att de sjunkit för alla åldersgrupper. Mest, med 9,4 procentenheter, för de yngsta, som i ökad utsträckning studerar, och minst för 35-44-åringarna, med 0,7 procentenheter. De sistnämnda har för övrigt under alla åren de högsta relativa AKtalen, 96 å 97 % av åldersgruppen tillhör arbetskraften. För åldersgrupperna över 45 år har de relativa AK-talen minskat kraftigt under 1969 och enligt de första AKU under 1970 fortsätter minskningstendensen. För framtiden har som redan påpekats antagits att minskningen fortsätter, men i något svagare takt (se bilagetabell D). ökningen av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet har fortsatt under den senare 20

delen av 60-talet. ökningstakten i antal procentenheter har bedömts vara av ungefär samma storleksordning som under den första delen av 60-talet. Däremot har den effekt som denna ökning inneburit i relation till totalantalet gifta kvinnor i arbetskraften blivit något svagare. Det är denna tendens som tagits fasta på vid framskrivningen. Det är emellertid svårt att göra några exakta jämförelser av utvecklingen mellan de två femårsperioderna. AKU-materialet från de första åren av 60-talet är alltför osäkert och jämförelsen får alltså bygga på å ena sidan resultaten från folkräkningarna 1960 och 1965 och å den andra resultaten från AKU från 1965 och därefter. I folkräkningarna har inte de som arbetat mindre än halv normal arbetstid hänförts till de förvärvsarbetande, medan AKU inte har en sådan begränsning. Förändringen under den senare delen av 60-talet synes emellertid ha haft en annan karaktär än under den förra. Under denna period har ökningstakten varit stor även för de yngre gifta kvinnorna, vars förvärvsintensiteter ökade relativt måttligt mellan 1960 och 1965 (se figur 4). Denna utveckling förutsågs inte vid beräkningarna till avstämningen av 1965 års långtidsutredning (SOU 1968: 24, bilaga 3, sid. 127 ff). Det underlag som då fanns visade visserligen på en relativt kraftig ökning av de relativa AK-talen mellan 1965 och 1966, men under 1967 var ökningen mycket svag. För flera åldersklasser kunde även minskningar observeras (se bilagetabell C). Den teknik som användes vid avstämningen till 1965 års långtidsutredning och som byggde på en relativt strikt tilllämpning av förändringen av förvärvsintensiteten i de olika kohorterna gav således inte helt rimliga resultat. Det redovisades i bakgrundsmaterialet till arbetskraftsberäkningarna för avstämningen av 1965 års långtidsutredning att procentandelen förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor i åldern 16-54 år i rikets tätorter med barn i åldern 0-6 år ökade mellan 1960 och 1965 med 3,9, i åldern 7-10 år med 10,1 och i åldern 11-15 år med 13,7 samt för kvinnorna utan barn med 8,0 enSOU 1971: 8

Figur 4. Andel (%) förvärvsarbetande gifta kvinnor i olika åldersklasser enligt folkräkningarna 1960 och 1965 samt relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i olika åldersklasser 1965—1980.

1970 I

^^s s

/ ' "

__-

N

N

S

"1N\ s

andel förvärvsår betande i

relativ»i A K - t a l i

^s %

i

20-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

55-54

60-64

65-69

A n m : Uppgifterna enligt folkräkningen 1960 har räknats upp och inkluderar en approximativ beräkning av medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket. Metoden f ö r denna uppräkning redovisas i Information i prognosfrågor 1969:5, appendix A (SCB).

heter, (a.a sid. 128.) För att belysa utvecklingen sedan dess ges i tabell 5 uppgifter från arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969. De relativa AK-talen för de gifta kvinnorna upp till 54 års ålder med barn i åldern 0-6 år har under de tre åren ökat med 9,7 procentenheter och för kvinnorna med barn i åldern 7-16 år med 5,6 och för kvinnorna utan barn med 4,6 procentenheter. Som nämnts görs i AKU ingen avgränsning av arbetskraften med avseende på den arbetstid en person har. Man redovisar emellertid den faktiska arbetstiden för de personer som varit i arbete under mätveckan. Uppgifterna från detta material visar att det knappast skett någon förändring mellan 1966 och 1969 i fördelning efter arbetstid för de gifta kvinnornas del (se tabell 5). Även uppgifterna från AKU hösten 1967 och 1968 uppvisar likartade fördelningar SOU 1971: 8

med avseende på arbetstid. Av den totala ökningen av antalet gifta kvinnor i arbetskraften som detta material ger - ca 100 000 personer - utgör drygt hälften kvinnor med barn under 6 år. I det följande avsnittet diskuteras bl. a. de relativa AK-tal som antagits för framtiden för de yngre gifta kvinnornas del, varvid en kalkylmässig fördelning sker på kvinnor med och utan små barn. Därmed kan man få en belysning av vad framskrivningen kan innebära ifråga om ökade krav på barntillsynsresurserna. Som en utgångspunkt för denna diskussion lämnas här några uppgifter om dagens läge. Hösten 1969 var ca 75 000 gifta kvinnor med barn i förskoleåldern i arbete 35 timmar eller mer per vecka, ca 40 000 hade ett deltidsarbete som omfattade 22-34 timmar och ca 85 000 hade ett kortare deltidsarbete. 21

Tabell 5. Gifta kvinnor i arbetskraften och därav i arbete i olika timklasser med fördelning på större åldersklasser, kvinnor med barn och utan barn samt yngsta barnets ålder enligt arbetskraftsundersökningarna hösten 1966 och 1969.

Hösten 1966 — 54 år Med yngsta barn i åldern 0-6 år i åldern 7-16 år Utan barn 55-64 år 65Totalt Hösten 1969 — 54 år Med yngsta barn i åldern 0-6 år i åldern 7-16 år Utan barn 55-64 år 65Totalt

Antal i arbetskraften

Rel. AKtal

Antal i arbete

Procent I arbete (rel. fördelning, % ) frånvarande 1-21 tim 22-34 tim 3 5 - tim

173 500 250 800 270 600 122 100 13 300

35,1 58,7 66,1 37,4 6,4

144 300 233 800 247 900 112 600 12 300

14,3 5,3 7,3 6,4 7,2

42,4 34,1 19,4 34,7 50,9

830 300

44,5

750 900

8,0

31,2

235 200 263 800 296 600 138 700 12 900

44,3 64,3 70,9 40,6 5,9

199 400 243 500 268 100 124 500 11 600

13,1 5,9 8,1 9,1 7,3

41,9 33,2 20,9 33,7 47,8

947 100

49,4

847 000

8,9

31,6

21,5 26,6 21,3 22,6 20,1 23,2

36,1 39,4 59,3 42,6 29,0 45,6

20,9 26,0 22,4 24,6 20,4 23,3

37,2 40,9 56,7 41,7 31,8 45,0

Anm. Vid redovisningen av denna tabell har hänsyn inte kunnat tagas till att det finns ett litet antal kvinnor över 54 år som har barn under 17 år. Dessa kvinnor ingår i den yngre åldersgruppen. Dessa siffror anger i och för sig storleksordningen på det barntillsynsbehov som finns, men sedan januari 1970 anges i AKU också hur många barn det finns i olika åldrar till mödrar som har förvärvsarbete. I tabell 6 har uppgifter därom sammanställts från det material som anger genomsnittet för första kvartalet 1970. Det fanns då totalt ca 120 000 förskolebarn vars mödrar arbetade över 35 timmar i veckan. Av dessa var 95 000 barn till gifta mödrar. För var och en av de två deltidsgrupperna, 20-34 timmar respektive 1-19 timmar, redovisas de förvärvsarbetande mödrarna ha ca 90 000 barn.

Slutligen skall angående antagandena för de gifta kvinnornas del nämnas att framskrivningen innebär att 1980 skulle ca 65 % av de yngre kvinnorna, upp till 35 års ålder, vara i arbetskraften, medan i dag motsvarande andel är ca 55 %. För kvinnorna i åldern 35-54 år är i dag genomsnittligt ca 60 % i arbetskraften och denna andel skulle ha stigit till ca 70 % 1980. Förutom diskussionen om dessa förändringars utfall för gifta kvinnor med respektive utan barn i åldern 0-6 år behandlas även vissa regionala aspekter av dessa antaganden i följande avsnitt. För de ej gifta kvinnorna är det mycket vanskligt att göra några bedömningar av

Tabell 6. Antal hemmavarande barn i olika åldrar fördelade efter moderns arbetstid enligt arbetskraftsundersökningarna första kvartalet 1970. Mödrar i arbete Deltid 20--34 tim. Samtliga Gifta mödrar mödrar

Deltid 1- 19 tim. Samtliga Gifta mödrar mödrar

Barnets ålder

Heltid 35 -w tim. Samtliga Gifta mödrar mödrar

0-6 år 7-10 år 11-16 år

122 700 74 300 144 900

95 300 59 000 119 300

92 500 67 000 128 200

83 700 62 600 119 300

90 900 59 300 90 700

85 900 56 700 86 800

341 900

273 600

287 800

265 500

240 800

229 300

Totalt

22 SOU 1971: 8

framtidsutvecklingen. Deras relativa AK-tal har varierat mycket kraftigt under perioden 1965-1969 (se bilagetabell C). Antalet personer i mellanåldrarna är relativt ringa, vilket medför att skattningarna av de relativa AK-talen har relativt stora standardavvikelser, och de förändringar som AKU uppvisar ligger troligen inom felmarginalerna. Gruppen är också mycket heterogent sammansatt. En uppdelning efter ålder i tre något mer homogena grupper kan göras. a) De yngsta, 15-24 år, till större delen ogifta kvinnor, där andelen studerande är hög och de relativa AK-talen för dem som inte studerar är ca 90 % . För denna åldersgrupp bestäms således utvecklingen av de relativa AK-talen av förändringen i andelen studerande, vilken antas fortsätta öka men i avsaktande takt. b) En mellangrupp i åldrarna 25-59 år, där varje 5-årsklass innehåller ganska få individer. Här finns ogifta och frånskilda med troligen höga relativa AK-tal samt änkor med betydligt lägre. (Denna slutsats dras från folkräkningsmaterialet, som har en uppdelning även på de enskilda civilståndsgrupperna.) För denna grupp har små höjningar av de relativa AK-talen gjorts endast för kvinnorna i åldern 35-44 år. Dessa åldersklasser uppvisade nämligen en signifikant trend vid linjär utjämning. I övrigt har inga förändringar gjorts.

c) De äldsta, 60 år och däröver, där änkorna dominerar och de relativa AK-talen är låga. För dessa har det antagits att de relativa AK-talen för 65-69-åringarna fortsätter att minska. Bland de ännu äldre är det redan nu ett mycket litet antal som hör till arbetskraften. 3.1.2 Diskussion av de gifta relativa arbetskraftstal

kvinnornas

För att ge underlag för en bedömning av de relativa AK-tal som antagits för de gifta kvinnorna skall här diskuteras dels några regionala aspekter, dels utfallet om kvinnorna fördelas på dem som har barn under sju år och övriga. Grundmaterialet för denna diskussion hämtas från de utvidgade AKU som företagits under höstarna 19661969. För den regionala diskussionen har fördelningen på följande tre regioner valts: skogslänen (dvs. Norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län), storstadslänen och övriga län. Eftersom det har sitt intresse att i detta sammanhang även belysa olikheterna mellan skilda åldersgrupper kan man på grund av slumpfelen inte ha en mer detaljerad regional indelning. I tabell 7 anges de relativa AK-talen för de gifta kvinnorna i åldersgrupperna 25-44 år och 45-64 år i de tre regionerna höstarna

Tabell 7. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldersklasser i olika regioner enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 samt kvoten mellan detta tal i respektive region och för hela riket. 1966 Region

1969 Ålder

Relativa Relativa Relativa Relativa AK-tal Kvot AK-tal Kvot AK-tal Kvot AK-tal Kvot

25-44 år 45-64 år

49,2 44,5

0,961 49,0 0,931 48,0

0,944 50,7 0,980 46,5

0,929 53,8 0,932 49,2

0,923 0,955

25-44 år 45-64 år

52,8 51,2

1,031 53,6 1,071 51,6

1,033 57,6 1,053 53,6

1,055 60,9 1,074 54,5

1,045 1,058

25-44 år 45-64 år

50,8 47,0

0,992 52,0 0,983 47,5

1,002 54,2 0,969 48,8

0,993 58,3 0,978 50,4

1,000 0,979

25-44 år 45-64 år

51,2 47,8

51,9 49,0

54,6 49,9

58,3 51,5

Skogslänen

Storstadslänen Övriga län Hela riket

SOU 1971: 8

1966-1969. I tabellen anges även en kvot mellan det relativa AK-talet för regionen och hela riket, vilken visar dels olikheterna i de relativa AK-talens nivå, dels eventuella olikheter i dessa tals utvecklingstakt mellan regionerna. Det är svårt att få fram helt entydiga tendenser. Men det framgår att det relativa AKtalet är klart lägre i skogslänen för båda åldersgrupperna än genomsnittet för hela riket. För övriga län ligger den yngre gruppens omkring genomsnittet, men de äldres något under. I storstadslänen däremot ligger de äldres relativa AK-tal något mer över genomsnittet än de yngres. Det är av intresse att se närmare på de relativa AK-talen för de gifta kvinnorna i Stockholmsområdet (AB län).

25-44 år 45-64 år

1968 1969

56.0 55.1

55,5 54,9

58,7 55,0

61,7 59,3

Man finner då att det troligen är de höga relativa AK-talen för detta område som drar upp den äldre gruppens i storstadslänen. Vad gäller utvecklingen av de relativa AK-talen så kan man dra följande slutsatser. De yngre kvinnornas relativa AK-tal i skogslänen har ökat svagare än i de andra områdena. För denna åldersgrupp har ökningen varit starkare i storstadslänen än vad som gäller för riksgenomsittet. För de äldre kvinnorna har förändringen gått parallellt i samtliga tre regioner.

Med utgångspunkt från detta kan ett resonemang föras om hur den antagna utvecklingen på riksnivå kan slå igenom på regional nivå. En analys av folkräkningsmaterialet för de olika länen från 1960 och 1965 visade att en viss regional utjämning av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet inträffade under denna period 1 . Analysen av de utvidgade AKU 1966-1969 visar dock ingen utjämning mellan de tre regionerna. Diskussionen om framtidsutvecklingen förs därför med tre olika alternativa antaganden. Utvecklingen blir likformig i samtliga regioner, dvs. kvoten mellan förvärvsintensiteten för regionen och för hela riket förändras inte (alt. a). En regional utjämning sker (alt. b) respektive utvecklingen går långsammare i skogslänen (alt. c). Även förändringarna i befolkningsvikterna har förts in i bilden för alternativen b och c. Förändringarna i befolkningsvikterna fram till 1980 har skattats i enlighet med resultaten för hela befolkningen från Länsplanering 1967, prognos O (SOU 1969: 27), varvid följande resultat har erhållits: Hela befolkningen 1980 enligt 1968 enligt Länsplan. 1967, SM Be 1969:8 prognos 0 Skogslänen Storstadslänen övriga län

1 Se t. ex. Tio ekonomer om arbetsmarknadspolitiken, sid. 88, (SOU 1968:62).

20,8 36,5 42,7 100,0

19,3 38,0 42,7 100,0

17,7 39,6 42,7 100,0

22,4 35,0 42,6 100,0

20,9 36,5 42,6 100,0

19,3 38,1 42,6 100,0

1970 Gifta kvinnor, 25-44 år Skogslänen Storstadslänen övriga län Gifta kvinnor, 45-64 år Skogslänen Storstadslänen övriga län

18,4 39,4 42,2 100,0

22,1 35,6 42,2 100,0

1969 enligt Höst-AKU

Skattning

21,1 36,2 42,7 100,0 22,7 34,7 42,6 100,0

SOU 1971: 8

Vad gäller de regionala kvoterna har antagits att de i alternativ b respektive c utvecklas enligt följande. 25-44 år

b) Skogslänen Storstadslänen Övriga län O Skogslänen Storstadslänen övriga län

45-64 år

0,950 1,027 1,000 0,906 1,048 1,000

0,975 1,010 1,000 0,889 1,050 1,000

0,970 1,031 0,985 0,940 1,053 0,979

0,990 1,005 1,000 0,925 1,061 0,979

Sedan antagandena för skogslänen och övriga län fastlagts och hänsyn tagits till befolkningsvikterna ovan har kvoterna för storstadslänen lösts ut. Resultaten av de beräknade relativa AKtalen redovisas i tabell 8. Då hänsyn inte tagits till befolkningsomfördelningen i alternativ a överstiger det sammanvägda relativa AK-talet för hela riket något det som erhålls från riksframskrivningen. Innan resultaten diskuteras skall ytterligare en teknisk anmärkning göras. De relativa AK-talen enligt de utvidgade AKU ligger i allmänhet något högre än årsgenomsnitten av kvartalsundersökningarnas relativa AK-tal. Man kan emellertid ta 1969 års värden som en approximation för genomsnittet 1970.

För den yngre gruppen kommer man i storstadslänen upp till en nivå som i det högsta alternativet c något överstiger 70 % år 1980. I skogslänen skulle detta år enligt samma alternativ 60 % vara i arbetskraften, en nivå som man idag har i Storstockholmsområdet. För storstadslänen och även övriga län innebär kalkylen en ökning av det relativa AK-talet med en procentenhet per år under 70-talet. Mellan 1966 och 1969 var ökningstakten i dessa länsgrupper två procentenheter per år. Förutom kvinnornas benägenhet att förvärvsarbeta och efterfrågan på arbetskraft har även möjligheterna att ordna barntillsynen en mycket stor betydelse för bedömningen av denna åldersgrupps relativa AK-tal i framtiden. Ökningstakten blir emellertid även i extremfallet

Tabell 8. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar i olika regioner 1969 och under alternativa antaganden av den regionala utvecklingen för 1975 och 1980. 25-44 år

45-64 år

a) Likformig utveckling Skogslänen Storstadslänen övriga län Hela riket

53,8 60,9 58,3 58,3

58,7 66,5 63,6 63,8 (63,6)

62,3 70,5 67,5 67,8 (67,5)

49,2 54,5 50,4 51,5

54,1 60,0 55,5 56,8 (56,7)

57,9 64,1 59,3 60,9 (60,6)

b) Regional utjämning Skogslänen Storstadslänen Övriga län Hela riket

53,8 60,9 58,3 58,3

60,4 65,3 63,6 63,6

65,8 68,3 67,5 67,5

49,2 54,5 50,4 51,4

55,0 58,7 55,8 56,7

60,0 60,9 60,6 60,6

57,6 66,7 63,6 63,6

60,0 70,9 67,5 67,5

49,2 54,5 50,4 51,4

53,3 60,0 55,5 56,7

56,1 64,3 59,3 60,6

c) Utvecklingen går långsammare i skogslånen slånen Skogslänen 53,8 Storstadslänen 60,9 övriga län 58,3 Hela riket 58,3 SOU 1971: 8

Tabell 9. Relativa arbetskraftstal för gifta kvinnor i vissa åldrar med och utan barn under sju år enligt de utvidgade arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 samt 1975 och 1980 enligt vissa antaganden. 1966

1980 Samtliga gifta kvinnor 20-24 år 25-34 år 35-44 år

46,2 56,6 56,0

51,1 46,5 56,9

51,3 50,2 59,0

55,0 53,5 63,2

59,8 60,4 67,7

63,9 65,0 70,3

Gifta kvinnor med barn under 7 år 20-24 år 25-34 år 35-44 år

29,6 35,5 37,6

35,3 36,7 36,3

35,7 41,4 39,7

40,5 46,0 44,8

46,5 54,2 54,3

51,6 59,7 58,1

Övriga gifta kvinnor 20-24 år 25-34 år 35-44 år

80,3 71,8 64,4

83,3 75,0 66,4

86,6 75,1 68,3

85,6 74,5 71,8

88,0 78,0 74,0

90,0 80,0 76,0

mindre än under den senare delen av 60talet. För den äldre gruppen har kalkylen för övriga län enligt samtliga alternativ och maximivärdet för skogslänen (alt. b) för 1980 den nivå nåtts som vi idag har i Storstockholmsområdet. Maximialternativet för storstadslänen (alt. c) i sin tur innebär en ökningstakt som är något snabbare än utvecklingen där under den senare delen av 60talet. En liknande kalkyl har gjorts för de gifta kvinnorna i åldrarna 20-44 år fördelade efter kvinnor med barn under sju år och övriga. I tabell 9 anges de relativa AK-talen enligt de utvidgade AKU höstarna 19661969 för dessa kvinnor med fördelning på åldersgrupperna 20-24 år, 25-34 år och 3 5 44 år. De relativa AK-talen för kvinnor med barn under sju år har ökat mycket starkt. Ökningen för de två yngre grupperna överstiger två procentenheter per år, och för den äldre gruppen uppgår den till knappt två procentenheter per år. För att belysa vad separata antaganden för kvinnor med respektive utan barn under 7 år kan innebära fordras att man har en uppfattning om hur kvinnorna i framtiden kommer att fördela sig på dessa två grupper. Tyvärr finns det ingen möjlighet att nu göra en sådan beräkning. Den fördelning som kan observeras enligt den utvidgade AKU 1969 har använts även för fram26

tiden. Andelen gifta kvinnor med bara under sju år för de tre åldersgrupperna i tabell 9 var 1969 0,68, 0,74 respektive 0,32. Om man antar en fortsatt försiktig ökning av de relativa AK-talen för kvinnorna utan barn under sju år, kan därmed utifrån de framskrivna relativa AK-talen för hela gruppen motsvarande tal beräknas för kvinnorna med bara under sju år. Resultatet presenteras i tabell 9. Om utvecklingen går i den skisserade riktningen skulle detta innebära en ökningstakt i de relativa AK-talen för 70-talet på något över en procentenhet per år för de gifta småbarnsmödrarna, dvs. svagare än under den senare delen av 60-talet. Detta skulle innebära att ca 55 % av dem skulle vara i arbetskraften 1980 mot f. n. ca 45 %. Om detta skall realiseras ställs således ökade krav på barntillsynsmöjligheterna. Det är endast möjligt att göra en mycket grov överslagskalkyl över vad en sådan ökning av de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet innebär för barntillsynsbehovet. En sådan kalkyl bör dock omfatta samtliga barn oavsett moderns civilstånd. Kalkylen grundas på följande förutsättningar. Det finns 1970 ca 830 000 barn i åldern 0-6 år. Enligt befolkningsframskrivningen, som har ett mycket lågt fruktsamhetsantagande, skulle det 1975 finnas 800 000 och 1980 815 000 barn i denna ålder. En minskning således fram till 1975 och därefter en svag ökSOU 1971: 8

ning till 1980. Enligt AKU för första kvartalet 1970 har ca 10 % av barnen i åldern 0 - 6 år en mor som ej är gift. AKU visar vidare, att av de barn som har en mor som ej är gift har 60 % en förvärvsarbetande mor. Av de barn vars mor är gift har 43 % en förvärvsarbetande mor. Kalkylerna över kvinnornas civilståndsfördelning enligt kapitel 2 innebar en oförändrad civilståndsfördclning bland de yngre kvinnorna. De senaste årens utveckling pekar dock mot en sjunkande andel gifta, men det är inte möjligt att göra någon bedömning av om denna tendens kommer att fortsätta i framtiden. Det kan därför endast antagas att relationen mellan gifta och ej gifta mödrar förblir oförändrad i framtiden. Vidare antas att andelen barn med ej gift förvärvsarbetande mor även i framtiden uppgår till 60 %. Däremot antas motsvarande andel för de barn vars mor är gift öka i framtiden. Ökningen antas gå i samma takt som kalkylen ovan för de gifta småbarnsmödrarna, dvs. från 43 % 1970 till 53 % år 1980. Även om ökningstakten kanske blir snabbare under den första delen av 70-talet antas att nivån blir 48 % år 1975. Dessa förutsättningar leder till resultatet att antalet barn i åldern 0-6 år vars mödrar hör till arbetskraften skulle öka från ca 370 000 enligt AKU för första kvartalet 1970 till 390 000 1975 och 435 000 1980. Den svaga ökningstakten mellan 1970 och 1975 är i huvudsak ett resultat av att fruktsamhetsantagandena innebär en minskning av antalet barn. Relativt många småbarnsmödrar, ca 17 %, redovisas emellertid vara frånvarande från arbetet. Detta beror troligen inte endast på att de t. ex. har problem med barntillsynen utan att många är tjänstlediga för barnsbörd. I tabell 6 redovisas vidare hur de småbarnsmödrar som var i arbete fördelade sig på olika arbetstider. Under första kvartalet

Barn till heltidsarbetande mödrar Barn till deltidsarbetande (20-34 tim.) mödrar Barn till deltidsarbetande (1-19 tim.) mödrar SOU 1971: 8

1970 hade 40,1 % heltidsarbete, 30,2 % ett deltidsarbete omfattande 20-34 timmar och 29,7 % ett deltidsarbete omfattande 1-19 timmar. Om andelen frånvarande samt fördelningen på heltid och deltid bibehålls på 1970 års nivå även för framtiden innebär detta i sin tur att antalet barn i åldern 0-6 år med förvärvsarbetande mödrar skulle utvecklas enligt tablån nedan. Om barntillsynsbehovet för de mödrar som arbetar minst halvtid, dvs. 20 timmar och mer till 50 % skall täckas genom daghem, en andel som diskuterats i många sammanhang, innebär denna kalkyl att det erfordras 115 000 daghemsplatser 1975 och ca 130 000 år 1980. 3.1.3 Beräknat antal personer i arbetskraften och diskussion av arbetskraftsförändringarna I de föregående två avsnitten har redogjorts för de antaganden som gjorts för de relativa AK-talens framtida utveckling inom de olika befolkningsgrupperna samt vissa implikationer av detta. I detta avsnitt följer en resultatredovisning för det beräknade antalet personer i arbetskraften, sedan dessa relativa AK-tal för de olika befolkningsgrupperna applicerats på uppgifter om antalet personer i motsvarande grupper. Även vissa demografiska aspekter på den framtida arbetskraften kommer att diskuteras. I bilagetabell E redovisas det beräknade antalet personer i arbetskraften i olika åldersgrupper för vart femte år under perioden 1965-1990. Resultatet för den senare delen av framskrivningsperioden diskuteras i kapitel 4. I tabell 10 redovisas det beräknade totalantalet personer i arbetskraften 1965-1980 med fördelning på kön och för kvinnorna även civilstånd. Denna tabell innehåller även antalet personer i arbetskraften åren 1965-1969. Utvecklingen 1970

122 700 92 500 90 900

130 000 98 000 96 000

145 000 110 000 108 000

Tabell 10. Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980. 1965 Män 2 398 700 Gifta kvinnor 799 800 591 300 Ej gifta kvinnor Totalt 3 789 800 Förändring i % från föregående år

2 402 800 845 800 584 500 3 833 100

2 386 300 858 500 563 600 3 808 500

2 391 400 893 900 574 400 3 859 600

2 383 900 926 200 579 500 3 889 600

2 387 800 950 100 578 000 3 915 900

1,1

— 0,6

1,3

0,8

0,7

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Totalt

2 398 700 799 800 591 300 3 789 800

2 387 800 950 100 578 000 3 915 900

2 383 600 1 078 400 544 100 4 006 200

2 394 800 1 173 100 528 700 4 096 500

2,3 0,46

2,3 0,45

Förändring i % ur tder perioden Totalt 3,3 Per år 0,66

Anm. Uppgifterna för åren 1965-1969 har beräknats utifrån årsmedelvärdet av de relativa arbetskraftstalen enligt arbetskraftsundersökningarna, vilka har multiplicerats med medelfolkmängden i respektive befolkningsgrupp enligt befolkningsstatistiken. Det erhållna antalet personer i arbetskraften avviker endast obetydligt från det som redovisas i arbetskraftsundersökningarna (se t. ex. SM Am 1969:57, SCB). årsvis för de närmast gångna åren har medtagits för att få en belysning av hur olika komponenter av arbetskraftsförändringen varierat under de olika konjunkturlägen vi haft under denna tid. Först kommenteras de årsvisa förändringarna 1965-1969, och dessa antyder att den totala arbetskraftsförändringen har en viss konjunkturkänslighet. Det skall då observeras att de arbetslösa ingår i arbetskraften. För att belysa de olika komponenterna i arbetskraftsförändringen, dvs. dels effekten av befolkningsförändringen, dels effekten av de relativa AK-talens förändring har dessa komponenter beräknats enligt standardise-

1965-1966 1966-1967 1967-1968 1968-1969

ringsmetoden och redovisas i tabell 11. Sammanfattningsvis framgår av nedanstående tablå hur mycket av den totala arbetskraftsförändringen som härrör från befolkningsförändringen respektive förändringen i relativa AK-tal. Som jämförelse anges även den totala nettoimmigrationen under respektive år. Att befolkningsförändringarna har konjunkturella variationer hänger samman med att immigrationen i sin tur varierar med konjunkturen. Förändringarna i de relativa AK-talen uppvisar emellertid starkare variationer. Eftersom AKU är en urvalsundersökning kan dock slumpfelen störa tolk-

Total arbetskraftsförändring

Därav på grund av förändring av Rel. AK- Befolktal ning

Nettoimmigration

43 200 — 24 600 51 100 29 900

13 100 — 47 000 33 000 2 400

27 200 10 000 12 800 44 000

30 100 22 400 18 100 27 500

SOU 1971: 8

Tabell 11. Arbetskraftsförändringen årsvis 1965-1970 och dess olika komponenter beräknade enligt standardiseringsmetoden. 1965-1966

1966-1967

1967-1968

1968-1969

Summa

22 500 7 000 600 30 100

16 600 4 600 1 200 22 400

12 500 1 000 4 500 18 100

18 300 200 9 000 27 500

Förändring i rel. A K-tal Män 15-24 år 25-64 år 65-w år Summa

— 11900 3 400 — 9 900 — 18 400

— 19 200 — 6 300 — 7 500 — 33 100

100 — 7 000 — 600 — 7 500

— 4 000 — 13 200 — 8 600 — 25 800

— 11 200 — 600 — 4 600 — 16 400

4 600 31 700 2 700 39 000

300 10 500 — 2 600 8 200

5 000 30 000 — 600 34 300

1 300 28 100 2 800 32 200

1 800 23 100 — 1 000 24 000

Ej gifta kvinnor 15-24 år — 6 100 25-64 år 4 100 65-w år — 5 400 Summa — 7 500 Total förändring 43 200

— 17 100 1 200 — 6 200 — 22 100 — 24 600

4 000 — 2 900 5 100 6 200 51 100

— 7 700 4 900 — 1 200 — 3 900 29 900

— 5 600 — 1 700 — 3 500 — 10 800 26 300

Befolkningsförändring Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor

Gifta kvinnor 15-24 år 25-64 år 65-w år Summa

ningen av analysen. Som materialet nu föreligger härrör den kraftiga minskningen på grund av de relativa AK-talens förändring under konjunktursvackan 1967 från dels den svaga ökningen av de gifta kvinnornas relativa AK-tal, dels från en kraftig minskning av männens och de ej gifta kvinnornas relativa AK-tal1. Det mest markerade för dessa båda gruppers del är ungdomarnas starka minskning. För dessa sker sedan under 1968 en viss återhämtning vilket är den viktigaste faktorn för den stora positiva effekten på arbetskraftstillväxten under detta år jämfört med åren 1966 och 1969. Under 1969 märks framför allt en minskning av de relativa AK-talen för männen i åldern 25-64 år. Denna minskning är emellertid starkt koncentrerad till åldern 55-64 år. Även arbetskraftsutvecklingen per femårsperiod har analyserats medelst standardiseringsberäkningar så att den gångna tidens utveckling kan jämföras med de antaganden som gjorts för framtiden. Beräkningarna kan också illustrera osäkerhetsmarginalerna i framtidsbedömningarna och bilda underlag för överslagskalkyler som utgår från SOU 1971: 8

1969-1970

—

20 400 100 9 300 29 500

andra antaganden. I avsnitt 3.6 genomförs också sådana kalkyler. I tabell 12 finns en sammanfattande redogörelse för olika komponenters inverkan på arbetskraftsberäkningarna. Beräkningarna bygger på kohortanalyser och har utförts enligt en metod som finns beskriven i Information i prognosfrågor 1968: 4 (SCB), appendix A. Som redogjorts för i kapitel 2 kan totalantalet personer i de s. k. aktiva åldrarna, dvs. 18-66 år, förväntas öka långsammare i framtiden än under den senaste femårsperioden. Tillväxten var mellan 1965 och 1970 3,6 % och för de två kommande femårsperioderna beräknas den bli 1,8 respektive 1,0 %. Denna minskande tillväxt har också slagit igenom i arbetskraftsförändringen så att den totala effekten på de framtida arbetskraftstillgångarna av de demografiska förändringarna blir 1 % lägre under de två femårsperioderna under 70-talet än den senast gångna femårsperioden (se tabell 12). Det är i huvudsak den naturliga folkökningen som blir mindre gynnsam. Det 1 En statistisk analys av de relativa AK-talens konjunkturberoende redovisas i appendix A.

Tabell 12. Sammanfattning av analys av befolkningsförändringarnas och förändringen av de relativa arbetskraftstalens effekt på arbetskraftstillgångarna 1965-1970, 1970-1975 och 19751980. 1965-1970

1970-1975

Vo1

Antal

1975-1980 O/l

Antal

0/ 1

Antal

/o

/o

Demografiska variabler: Tillskott av ungdomar och återinträdande kvinnor Avgång genom pensionering m. m. Döda i aktiv ålder

— 369 700 — 83 200

Summa naturlig befolkningsförändring

39 200

1,0

14 000

0,4

18 000

Nettoimmigration

55 100

1,5

50 200

1,3

48 100

1,2

Giftermålsandel

0,0

1 900

0,0

0,0

95 000

2,5

62 200

1,6

65 600

1,6

Summa demografiska

variabler

Förändring av relativa AK-tal: Män och ej gifta kvinnor åldrarna 15-29 år åldrarna 30-69 år Gifta kvinnor Summa relativa Total

AK-tal

arbetskraftsförändring

13,0

492 200

— 81 200 — 28 500 140 800

— ~

484 900

9,8 — 386 600 2,2 — 84 300

—

— 2,1 — 59 100 — 0,8 — 17 000 3,7 104 200

12,4 — —

— —

12,3

494 600

9,9 — 392 900 2,2 — 83 700

—

1,5 — 35 800 0,4 — 12 600 2,7 73 100

— —

9,8 2,1 0,4

— —

0,9 0,3 1,8

31 100

0,8

28 000

0,7

24 700

0,6

126 000

3,3

90 300

2,3

90 400

2,3

1 Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens början. kan om beräkningarna över effekten av nettoimmigrationen anmärkas att för den gångna perioden ett fullständigt material över köns- och åldersfördelning för åren efter 1967 inte funnits när dessa kalkyler gjorts. Antalet nettoimmigranter i de olika åldersklasserna för män respektive kvinnor har erhållits som en restpost sedan antalet döda beräknats. För att erhålla antalet döda i sin tur har de senast tillgängliga dödskvoterna applicerats på de uppgifter som finns tillgängliga över antal personer i varje könsoch åldersklass i slutet av åren 1967 och 1968. Antalet nettoimmigranter för 1970 uppgår till de 20 000 som befolkningsprojektionen har som ett antagande. Vid standardiseringsberäkningarna appliceras på nettoimmigranterna de relativa AK-tal som antas gälla för befolkningen i övrigt i respektive ålders- och könsgrupp. Det är möjligt att immigranterna har högre relativa AK-tal och då i synnerhet i de yngre åldrarna, men om detta gäller och hänsyn skulle tas till 30

detta så blir beräkningarna mer tekniskt komplicerade. Beräkningarna illustrerar ändock klart den i relation till den naturliga folkökningen stora marginella effekt som immigrationsantagandet har. Angående antagandena för de relativa AK-talen kan först framhållas att den sammanlagda effekten blir av samma storleksordning för framtiden som för den gångna femårsperioden. I tabell 12 framgår dock tydligt att den trendextrapolering som skett är av avsaktande typ. Det kan vara ett relativt realistiskt antagande att minskningen i ungdomarnas relativa AK-tal saktar in nu när utbildningsväsendet genomgått sin starkaste expansion. Om ungdomarnas relativa AK-tal eventuellt kan minska något starkare eller svagare är det emellertid svårt att finna belägg för. Förmodligen ligger en sådan felbedömning inom relativt små marginaler sett i relation till den totala arbetskraften. Den effekt som angivits för män och ej gifta kvinnor i åldern 30-69 år på grund av SOU 1971: 8

en minskning i deras relativa AK-tal avser nära nog uteslutande män. Förändringen för ej gifta kvinnor har varit och antas bli mycket ringa. För männen gäller emellertid att om de senaste årens tendenser fortsätter så blir nog minskningen kraftigare, kanske t. o .m. kraftigare än under perioden 19651970. Alternativt kommer senare en kalkyl att presenteras med en starkare minskning. För de gifta kvinnorna slutligen är det väl troligen så att ökningstakten i deras relativa AK-tal kommer att sakta av, allteftersom dessa tal får en högre nivå. Om en felbedömning gjorts för deras del är det möjligt att den kalkylerade retardationen satts in för tidigt. Befolkningsförändringarna och de relativa AK-talens utveckling medför vissa förändringar i arbetskraftens demografiska sammansättning. Antalet män i arbetskraften har minskat mellan 1965 och 1970 och fortsätter att minska svagt fram till 1975, men därefter kan en viss ökning inträffa. Dessa förändringar beror i huvudsak på de relativa AK-talens utveckling. Minskningstakten avtar framför allt till följd av att andelen ungdomar under utbildning inte fortsätter att öka i samma takt som hittills. Ökningen faller fram till 1975 helt och därefter nära nog helt på kvinnorna, och detta framför allt till följd av de ökande relativa AK-talen för de gifta kvinnorna. De gifta kvinnorna i arbetskraften skulle enligt beräkningarna komma att överstiga en miljon 1975. Förändringen i arbetskraftens relativa fördelning på de olika befolkningsgrupperna framgår av nedanstående tablå. Eftersom en stor del av i synnerhet de gifta kvinnorna har deltidsarbete kommer inte arbetskraftstillgångarna mätt i timvolym att öka parallellt med antalet personer. Denna aspekt kommer emellertid att behandlas i ett senare avsnitt.

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Totalt SOU 1971: 8

Andra aspekter på denna successiva omfördelning som har mer arbetsmarknadspolitisk karaktär är att med det växande inslaget av gifta kvinnor i arbetskraften så får vi en större andel som är mindre stabilt anknuten till arbetsmarknaden. Även om de gifta kvinnornas relativa AK-tal ökar, från idag ca 55 % av alla gifta kvinnor i åldern 15-64 år till ca 60 % 1975 och ca 64 % 1980 (se bilagetabell D), så kommer det förmodligen även i framtiden att bli så att ett betydande antal kvinnor väljer att stanna hemma något eller några år när barnen är små, och sedan återvända till förvärvsarbetet. Men en växande andel av arbetskraften kan också förväntas bestå av småbarnsmödrar som när barnen blir sjuka eller när andra problem med barntillsynen uppkommer måste stanna hemma från arbetet. Andelen frånvarande kan således förväntas öka. Många kvinnor har också en säsongmässig anknytning till arbetsmarknaden. Man finner i AKU en tendens till lägre relativa AK-tal i augusti för framför allt de gifta kvinnorna över 35 år (se Information i prognosfrågor 1968: 4 (SCB), sid. 84). Det kan bl. a. hänga samman med att familjer med barn i de yngre skolåldrarna har problem med tillsynen under sommarferierna eller att mödrarna fritt väljer att vistas på landet under denna tid tillsammans med barnen. Med den ökade förvärvsverksamheten bland de gifta kvinnorna kan också följa att makarna i större utsträckning än nu önskar dela på ansvaret för den service som hem och familj kräver. Detta i sin tur kommer att innebära att arbetsgivarna måste få en större förståelse för de behov detta kan komma att kräva i form av ledighet och flexibla arbetstider för båda makarna. En annan demografisk aspekt är arbetskraftens åldersfördelning. Det framhölls i 1965

63,3 21,1 15,6 100

61,0 24,3 14^ 100

59,5 26,9 13^6 100

58,5 28,6 12^9 100 31

Tabell 13. Arbetskraftens åldersfördelning

förändring i olika åldersklasser 1965-1980. Förändring i %

Fördelning i % Ålder

1965-1970

1970- 1975-1975 -1980

15-29 30-49 50-

29,4 40,1 30,5 100

30,0 39,8 30,2 100

28,1 41,6 30,3

25,5 45,8 28,7

5,7 2,5 2^2

—4,4 7,1 2,7

7,3 12,5 — 3,0

3,3

2,3

2,3

Totalt

kapitel 2 om befolkningsutvecklingen, att man kan vänta sig en omfördelning åldersmässigt inom de s. k. aktiva åldrarna. Åldersgruppen 30-49 år förväntas öka relativt starkt och de personer som är över 50 år ökar något fram till 1975 men minskar därefter. Dessa tendenser slår också igenom i arbetskraften. Fram till 1975 (se tabell 13) skulle med de relativa AK-tal som antagits antalet personer i arbetskraften över 50 år öka, och därtill något snabbare än totalantalet personer i arbetskraften. Antalet yngre däremot minskar ganska kraftigt, en minskning vars takt ökar under den senare delen av 70-talet. Det är värt att uppmärksamma den åldersmässiga struktur vår arbetskraft faktiskt har. Med de svagt växande totala arbetskraftstillgångarna och det minskande antalet yngre personer i arbetskraften, vilka brukar vara de mest begärliga vid nyanställningar, kan en skärpt konkurrens om de yngre, som generellt sett nu också har en avsevärt högre utbildningsstandard än de äldre, medföra vidgade klyftor mellan yngre och äldre på arbetsmarknaden. Tendenser finns, som redan har påpekats, att männen redan i 50-årsåldern nu i ökande utsträckning lämnar arbetskraften. Bland de äldre kvinnorna förmärks en viss tendens till avsaktande ökningstakt i de relativa AKtalen. De möjligheter som finns till en omfördelning av arbetskraften på yrken och näringsgrenar är till viss del demografiskt betingade. Delvis sker denna omfördelning genom att de unga dras till de växande yrkesgrupperna och mest expansiva näringsgrenarna samtidigt som de stagnerande områdena minskar successivt via pensionsavgångar. Om en fortsatt omstrukturering kan

—

komma att erfordras i accelererande takt kan, med den åldersfördelning arbetskraften får, detta komma att kräva ökande arbetsmarknadspolitiska insatser för omskolning och ställa ökade krav på de enskildas villighet till omskolning. Därtill kommer att arbetsgivarnas villighet att vid rekrytering av ny arbetskraft även anställa medelålders och äldre måste öka. För den senare delen av 70-talet och även därefter minskar dock antalet personer över 50 år, men kravet på rörlighet kan komma att öka ytterligare för personerna i åldern 30-49 år. En relativt sett större andel av dessa har då jämfört med dagens läge en högre grundutbildning som kan underlätta yrkesrörligheten, men ännu tillhör då många de generationer som i huvudsak endast har folkskola att bygga på. 3.2 Antal sysselsatta Under den gångna tiden har inte hela arbetskraften varit sysselsatt utan det har rått en viss, varierande, arbetslöshet. Det torde inte heller vid beräkningen av de framtida arbetskraftstillgångarna vara realistiskt att räkna med att hela arbetskraften ständigt kan vara sysselsatt. Även i mycket goda konjunkturlägen har man att räkna med en viss arbetslöshet av bl. a. omställningskaraktär. Vissa personer slutar en anställning innan de fått definitivt besked om ett nytt arbete, ungdomar som slutar sina studier och kvinnor som vill tillbaka till förvärvslivet kan få räkna med en väntetid innan de får en lämplig anställning. Vilken nivå en arbetslöshet av denna typ kan ha är emellertid svårt att fastställa. För prognosperioden har valts att räkna med medeltalet av den SOU 1971: 8

Tabell 14. Antal sysselsatta personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980. 1965 Män 2 377 100 (% arbetslösa) (0,9) Gifta kvinnor 787 800 (% arbetslösa) (1,5) Ej gifta kvinnor 579 200 (% arbetslösa) (2,05) Totalt 3 744 100 (% arbetslösa) (1,2) Förändring i % från föregående år

2 371 500 (1,3) 829 700 (1,9) 571 600 (2,2) 3 772 900 (1,6)

2 338 600 (2,0) 840 900 (2,05) 547 300 (2,9) 3 726 800 (2,1)

2 337 600 (2,25) 879 100 (1,65) 557 100 (3,0) 3 773 800 (2,2)

0,8

— 1,2

1,3

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Totalt

2 340 900

911 400 (1,6) 563 800 (2,7) 3 816 200 (1,9)

2 349 600 (1,6) 933 900 (1,7) 563 600 (2,5) 3 847 100 (1,8)

1,1

0,8

0,8)

2 377 100 787 800 579 200 3 744 100

2 349 600 933 900 563 600 3 847 100

2 345 500 1 060 100 530 500 3 936 100

2 356 500 1 153 100 515 400 4 025 100

Förändring i % tu ider perioden Totalt 2,8 Per år 0,54

2,3 0,46

2,3 0,45 1 Arbetslöshetsnivån antas för hela prognosperioden vara 1,6 % för män, 1,7 % för gifta kvinnor och 2,5 % för ej gifta kvinnor, vilket innebär 1,8 % för hela arbetskraften. arbetslöshet som enligt AKU rått under åren 1964-1969. Vid den diskussion av beräkningarna som följer görs dock en kalkyl utifrån två andra alternativ. Dels beräknas effekten av en lägre arbetslöshet, nämligen den som rådde under 1965, dels av en högre, den högsta som förekommit under samma period. Det beräknade antalet sysselsatta personer i arbetskraften redovisas i tabell 14. Vid en jämförelse med antalet personer i arbetskraften enligt tabell 10 framgår vad först gäller de årsvisa förändringar under den gångna perioden, effekten av den höga arbetslösheten under 1966 och 1967 och sedan det förbättrade sysselsättningsläget under 1969. Den svagare tillväxten i antal sysselsatta än i antalet personer i arbetskraften under hela perioden 1965-1970 beror på att den arbetslöshet som antas för 1970 ligger något högre än 1965. Det bör anmärkas att det inte ligger någon konjunkturbedömning bakom den antagna arbetslöshetsnivån. SOU1971:8 3—014496

Utvecklingen hittills pekar mot en arbetslöshet för 1970 som ligger lägre än de antagna siffrorna. Eftersom man inte antar någon förändring under prognosperioden i andelen arbetslösa går utvecklingen av antalet personer i arbetskraften och antalet sysselsatta parallellt. 3.3 Antal personer i arbete Nästa steg i beräkningarna innebär att de frånvarande skall beräknas, varefter man erhåller antal personer i arbete. I AKU-materialet lämnas en redogörelse för frånvarons fördelning efter orsak. Årsmedeltalet för det relativa frånvarotalet, dvs. antalet frånvarande i procent av antalet sysselsatta, och dess fördelning på de redovisade frånvaroorsakerna 1966-1969 anges i tabell 15. Man kan dra följande slutsatser av materialet. Det föreligger inte någon större skillnad i nivån mellan de tre befolkningsgrup-

Tabell 15. Den relativa frånvaron (antal frånvarande i procent av de sysselsatta) enligt arbetskraftsundersökningarna 1966-1969 med fördelning på orsak för olika befolkningsgrupper.

Övrigt

Summa exkl. semester

Semester

Summa inkl. semester

1,1 0,9 0,8 0,8

6,0 5,6 6,4 6,3

3,3 3,1 3,4 3,7

9,2 8,8 9,8 10,0

3,4 3,9 4,5 5,0

4,0 4,6 4,6 4,6

7,3 8,5 9,1 9,6

4,4 4,1 4,6 5,3

11,8 12,6 13,7 14,9

4,2 4,5 4,6 4.8

2,1 2,3 2,1 2,3

6,3 6,9 6,8 7,1

4,4 4,5 5,1 5,2

10,7 11,4 11,8 12,4

Egen sjukdom

Vpltjänstgonng

1966 1967 1968 1969

3,6 3,5 4,7 4,5

1,2 1,2 0,8 0,9

1966 1967 1968 1969 1966 1967 1968 1969

perna vad gäller frånvaro på grund av egen sjukdom, och för samtliga finns en tendens till ökning av denna typ av frånvaro. För gifta kvinnor visar observationen i februari 1969 en exceptionell hög nivå, vilket dragit upp årsmedelvärdet och överdriver ökningen något. I tabellen har inte angivits några värden för 1965, då de tidigare AKU redovisade frånvaron på grund av tjänstledighet sammanslagen med semesterfrånvaro. Fr. o. m. 1966 hänförs tjänstledigheten till övrig frånvaro. Vad gäller frånvaron på grund av egen sjukdom finns däremot jämförbara siffror även för åren före 1966. Årsmedelvärdena för sjukfrånvaron för 1965 var 3,4 för män, 4,1 för gifta kvinnor - ett förvånande högt tal då för 1964 däremot årsmedelvärdet var 3,5 - för ej gifta kvinnor var årsmedelvärdet 1965 4,5. Det är relativt svårt att exakt precisera ökningen av sjukfrånvaron för de tre grupperna under perioden 1965-1969, men uppskattningsvis har frånvarotalet ökat med 0,7 å 1,0 procentenheter på grund av ökningen i denna frånvaro typ. Frånvaron på grund av värnplikt för männen avser huvudsakligast personer som gör sin första tjänstgöring. De som har en anställning innan de rycker in och behåller denna hänförs således till arbetskraften. Kanske kan man anta en viss relativ minskning av denna kategori allt eftersom studie-

tiden för ungdomarna ökar och således allt färre hinner ut på arbetsmarknaden mellan studier och värnplikt. Frånvaron på grund av denna orsak är emellertid en relativt obetydlig post och förändringstakten av denna visavi de övriga frånvaroorsakerna är svårbedömbar. Den övriga frånvaron inkluderar som nämnts även tjänstledighet. För männens del antyder siffrorna någon minskning i denna typ av frånvaro. Kvinnornas högre tal torde åtminstone delvis förklaras av att många har tjänstledighet på grund av barnsbörd. Många kvinnor är även frånvarande på grund av barnens sjukdom eller på grund av andra problem med barntillsynen. Det kan anmärkas att för i synnerhet de gifta kvinnorna visar denna typ av frånvaro relativt höga tal under augusti. Det är känt att många kvinnor tar tjänstledigt under sommarmånaderna för att då se till sina barn. För kvinnorna visar denna frånvarotyp inte någon förändring. I tabell 15 anges även andelen frånvarande på grund av semester. AKU har emellertid inte hittills genomförts under den mest frekventa semestertiden. Vi kan således inte erhålla en korrekt uppskattning av antalet semestrande totalt sett från detta material. Semestertiden kan också ha förskjutits under den observerade perioden. Generellt sett SOU 1971: 8

har inte semesterförmånerna ökat under den studerade perioden. En viss ökning av andelen semestrande kan det dock ha blivit genom en omstrukturering av arbetskraften till tjänstemannagrupperna med mer förmånliga semestervillkor. Genom att beräkningarnas slutprodukt är det totala antalet arbetstimmar per år kan hänsyn till en eventuell ökning av semesterförmånerna i framtiden tas i ett senare led av beräkningarna. Om således semestern inte inkluderas i frånvaron har frånvaron på grund av samtliga de övriga orsakerna ökat från 6 % av antalet sysselsatta 1965 till 7,2 % år 1969. Det bör kanske påpekas att den frånvaro som registreras i AKU omfattar minst hela mätveckan. Kortare frånvaro inverkar på antalet arbetstimmar per vecka. AKU-materialet visar att ca 280 000 personer i genomsnitt per vecka är frånvarande från arbetet och att ökningstakten i frånvaron motsvarar ca 10 000 per år. Observera som

nämnts att detta avser den längre frånvaron, den som varar mer än en vecka. Genomsnittligt har männens och de ej gifta kvinnornas frånvaro under perioden 1965-1970 ökat med totalt ca 1,3 procentenheter, de gifta kvinnornas med drygt 2 procentenheter. Detta genomsnitt har erhållits genom minstakvadratutjamning. För prognosperioden antas en försiktigare frånvaroökning, 0,7 procentenheter för män och ej gifta kvinnor, för gifta kvinnor 1,0 procentenheter per femårsperiod. Resultatet av beräkningarna presenteras i tabell 16. Utvecklingen av antalet personer i arbete under prognosperioden skulle enligt dessa beräkningar gå i samma takt som under närmast föregående femårsperiod. I jämförelse med siffrorna över de sysselsatta visar detta att antagandena för frånvaroökningen är mycket betydelsefulla för framtidsbedömningen. Vid diskussionen av resultaten kommer även effekten av två andra alternativ

Tabell 16. Antal personer i arbete (inkl. semestrande) med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980. 1965 Män (% frånvarande) Gifta kvinnor (% frånvarande) Ej gifta kvinnor (% frånvarande) Totalt (% frånv ärande)

2 251 100 2 229 300 2 207 600 2 188 000 (5,3) (6,0) (5,6) (6,4) 724 800 769 200 769 500 799 100 (8,0) (7,3) (8,5) (9,1) 543 300 535 600 509 500 519 300 (6,2) (6,3) (6,9) (6,8) 3 519 200 3 534 000 3 486 600 3 506 400

2 193 500 2 198 300 (6,3) (6,44) 823 900 842 400 (9,6) (9,8) 523 800 522 800 (7,24) (7,1)

(6,0)

Förändring i % från föregående år

Män (% frånvarande) Gifta kvinnor (% frånvarande) Ej gifta kvinnor (% frånvarande) Totalt ( % frånvarande)

3 541 200 3 563 400

(6,3)

(6,4)

(7,1)

(7,2)

(7,4)

0,4

— 1,3

0,6

1,0

0,6

197?

2 251 100 (5,3) 724 800 (8,0) 543 300 (6,2)

2 198 300 (6,44) 842 400 (9,8) 522 800 (7,24)

2 178 000 (7,14) 945 600 (10,8) 488 400 (7,94)

2 171 700 (7,84) 1 017 100 (11,8) 470 900 (8,64)

3 519 200

3 563 400

3 612 000

3 659 700

(6,0)

(7,4)

(8,2)

(9,1)

Förändring i % undei• perioden •

SOU 1971: 8

Totalt

1,3

1,4

1,3

Per åi

0,25

0,27

0,26

för frånvaron att beräknas, dels ett där frånvaron i framtiden ökar i samma takt som hittills, dels som en jämförelse ett där frånvaron ej ökar. 3.4 Arbetskraftsvolymen

uttryckt i timmar

Det sista steget i beräkningarna är att via en skattning av medelarbetstiden per vecka för de olika befolkningsgrupperna uttrycka arbetskraftstillgångarna i antal timmar per vecka och därefter även i antal timmar per år. I AKU samlar man in uppgifter om hur många timmar per vecka de som varit i arbete under mätveckan utfört. Dessa uppgifter skall inkludera eventuell övertid och den totala arbetstiden för dem som har flera anställningar. Utifrån dessa uppgifter beräknas så medelarbetstiden per vecka. Under perioden 1965-1969 har den lagstadgade arbetstiden sänkts från 45 till 42,5 timmar per vecka. Hela denna förkortning behöver inte slå igenom på medelarbetstiden så att även den sänks med 2,5 timmar. Vissa

personer har haft en längre arbetstid än 45 timmar, andra en kortare. Männens medelarbetstid har enligt AKU minskat från 45,3 timmar 1965 till 43,5 timmar 1969, dvs. med 1,8 timmar. Denna minskning kan emellertid vara alltför svag. Det kan anmärkas att man i AKU inte noterar delar av timmar för de enskilda intervjupersonerna. Under 1969, då den lagstadgade arbetstiden varit 42,5 timmar, har för dera som arbetat så mycket noterats 43 timmar. Å andra sidan kan det emellertid finnas risk för att eventuell övertid underskattas i materialet. I det följande kommer en approximativ uppskattning att göras av antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner. I 1970 års folkräkning kommer man att använda 20 timmar som en gräns för att avskilja dem som har kortare förvärvsarbete. I dessa beräkningar görs därför en motsvarande uppdelning, och en uppskattning görs av medelarbetstiden för både dem som arbetar 1-19 timmar och dem som arbetar 20 timmar och mer. I tabell 17 anges för

Tabell 17. Män, gifta och ej gifta kvinnor i arbete fördelade efter arbetstidens längd samt medelarbetstiden för dessa 1965-1969. Årsmedelvärden enligt skattningar från material i arbetskraftsundersökningarna. Gifta kvinnor

Män

Ej gifta b vinnor

Medelarbetstid

Andel i%

Medelarbetstid

20,65 79,35 100,0

11,2 36,2 31,0

6,45 93,55 100,0

11,6 42,0 40,0

10,4 46,1 45,0

22,85 77,15 100,0

11,2 36,0 30,3

7,45 92,55 100,0

11,6 41,5 39,3

3,0 97,0 100,0

10,4 45,6 44,5

23,55 76,45 100,0

11,2 36,2 30,3

8,0 92,0 100,0

11,2 41,4 39,0

1-19 tim 1968 20-w tim 1-w tim

3,45 96,55 100,0

10,6 44,7 43,5

22,75 77,25 100,0

10,9 35,8 30,1

8,15 91,85 100,0

10,7 40,3 37,9

1-19 tim 1969 20-w tim 1-w tim

3,65 96,35 100,0

10,3 44,8 43,5

22,3 77,7 100,0

10,9 35,6 30,1

9,75 90,25 100,0

10,5 40,0 37,1

Andel i%

Medelarbetstid

1-19 tim 965 20-w tim 1 1-w tim

3,0 97,0 100,0

10,6 46,4 45,3

1-19 tim 1966 20-w tim 1-w tim

3,1 96,9 100,0

1-19 tim 1967 20-w tim 1-w tim

Andel 1

/o

Anm För 1965 och 1966 är skattningarna approximativa. Materialet före 1967 finns inte fördelat med 20 timmar som gräns. Däremot finns en fördelning med 21 timmar som gräns både fore och etter 1967. 36

SOU 1971: 8

perioden 1965-1969 andelen personer i arbete i de två timgrupperna och medelarbetstiden för de två grupperna. För män och ej gifta kvinnor ökar andelarna som arbetar mindre än 20 timmar per vecka, medan denna andel för de gifta kvinnornas del ökar fram till 1967, men sedan minskar något. För prognosperioden har antagits att andelen deltidsarbetande män ökar med 0,5 procentenheter per femårsperiod. Detta är något svagare än under perioden 19651969. Det kan nämnas att det är i huvudsak bland de yngre och äldre männen som deltidsarbete förekommer. För de ungas del är det troligen studerande som har ett deltidsarbete vid sidan av studierna. För de gifta kvinnorna antas 1969 års nivå bibehållas under 1970 och därefter antas 22,5 % ha ett deltidsarbete omfattande 1-19 timmar både 1975 och 1980. De ej gifta kvinnorna har ökat sitt deltidsarbete mycket kraftigt under perioden 1965-1969. En minstakvadratutjämning ger en årlig genomsnittlig ökning på 0,6 procentenheter per år. Denna ökning antas fortsätta. För ingen av de tre befolkningsgrupperna antas medelarbetstiden för de deltidsarbetande förändras i framtiden. För männen och de gifta kvinnornas del har ju inte heller den gångna tiden uppvisat så stora förändringar i medelarbetstiden för de deltidsarbetande. De ej gifta kvinnorna däremot har relativt starka minskningar i de deltidsarbetandes medelarbetstid. Det är emellertid svårt att finna något underlag för ett antagande att de deltidsarbetande i denna befolkningsgrupp skulle ha en medelarbetstid i framtiden som väsentligt skulle avvika från de två andra befolkningsgruppernas. För dem som arbetar 20 timmar och mer har antagandena om medelarbetstidens förändringar byggts upp på följande sätt. Eftersom lagen om 40 timmars arbetsvecka skall genomföras under de närmast följande åren måste detta påverka medelarbetstiden. I dagens läge har 77,6 % av de män som arbetar 20 timmar och mer en arbetstid som överstiger 40 timmar. När arbetstiden för dem som nu arbetar 42,5 timmar minsSOU1971:8

kar med 2,5 timmar så minskar därmed medelarbetstiden för hela gruppen med 1,9 timmar. Det antas således att en sänkning i motsvarande grad sker även för dem som arbetar mer än 42,5 timmar. För gifta kvinnor gäller att 32,8 % av dem som arbetar 20 timmar och mer har en arbetstid som överstiger 40 timmar. Arbetstidsförkortningen antas därmed påverka medelarbetstiden med 0,8 timmar. Många gifta kvinnor arbetar emellertid deltid även ovanför 20-timmarsgränsen, en deltid som många gånger är avpassad till vissa delar av den normala arbetstiden för den plats de arbetar på. Det är svårt att exakt bestämma timgränserna inom intervallet 20-40 timmar så att inte även heltidsarbetande inkluderas. Emellertid har intervallet 21—30 timmar valts och 28,4 % av de gifta kvinnorna som arbetar 20 timmar och mer finns i detta intervall i dagens läge. Det antas att hälften av den lagstadgade arbetstidsförkortningen slår igenom för deras del. Därmed skulle medelarbetstiden för hela gruppen med 20 timmar och mer i arbetstid sänkas med ytterligare 0,3 timmar och totalt med 1,1 timmar per vecka. För ej gifta kvinnor är motsvarande data att 53,3 % har en arbetstid som överstiger 40 timmar och 11,3 % har ett deltidsarbete i intervallet 21-30 timmar av dem som arbetar 20 timmar och mer. Därmed skulle medelarbetstiden minska med 1,3 respektive 0,1 timmar och totalt med 1,4 timmar fram till 1975. Resultatet av beräkningarna över medelarbetstiden har samlats i tabell 18. Det skall slutligen nämnas att man kunde ha anledning att förmoda att även förskjutningen mellan olika yrkesställningsgrupper kan påverka medelarbetstiden. Företagarna t. ex. redovisas ha en relativt hög medelarbetstid och vissa tjänstemannagrupper relativt låg. Vid sidan av den nu beslutade minskningen av den lagstadgade arbetstiden skulle därmed en fortsatt förskjutning mellan de olika yrkesställningsgrupperna ha en ytterligare sänkande effekt på medelarbetstiden då andelen företagare kan antas minska även i fortsättningen. En analys av detta visar emellertid att förskjutningen som så37

Tabell 18. Beräknad andel personer i arbete 1-19 timmar respektive 20 timmar och däröver samt medelarbetstid för de två grupperna samt för totalantalet personer i arbete 1970-1980. 20-w timmar

1-19 timmar

Totalt

Andel i%

Medelarbetstid

Andel i%

Medelarbetstid

Medelarbetstid

Män

1970 1975 1980

3,8 4,3 4,8

10,3 10,3 10,3

96,2 95,7 95,2

44,8 42,9 42,9

43,5 41,5 41,3

Gifta kvinnor

1970 1975 1980

22,3 22,5 22,5

10,9 10,9 10,9

77,7 77,5 77,5

35,6 34,5 34,5

30,1 29,2 29,2

Ej gifta kvinnor

1970 1975 1980

10,3 13,3 16,3

10,5 10,5 10,5

89,7 86,7 83,7

40,0 38,6 38,6

37,0 34,9 34,0

dan har mycket ringa effekt på den totala medelarbetstiden. Företagarna har nämligen minskat sin arbetstid i takt med den generella arbetstidsförkortningen. Med de medelarbetstider per vecka för de olika befolkningsgrupperna som angivits i tabell 17 och antalet personer i arbete enligt tabell 16 erhålls totalantalet arbetade timmar per vecka i tabell 19. I denna tabell anges även totalantalet arbetade timmar per år enligt statistiska centralbyråns nationalräkenskapssektions (NR) beräkningar. Man finner för de årsvisa förändringarna att överensstämmelsen mellan dessa beräkningar är god. Den största avvikelsen mellan de två materialen har uppkommit för 1966 där NR-beräkningarna ger en jämförelsevis nå-

got högre nivå än de beräkningar som grundas på AKU-materialet, vilket avspeglas i den högre kvoten mellan de två serierna för detta år. NR-sektionens beräkningar grundar sig troligen på ett till stora delar mer tillförlitligt material än vad AKU är. Av denna jämförelse kan man emellertid dra den slutsatsen att AKU-materialet trots den tveksamhet som anförts i den tidigare diskussionen med rimliga krav på precision speglar den gångna tidens utveckling och därmed också att detta kan läggas till grund för beräkningar av framtidsutvecklingen. Kvoten mellan de två beräkningarna kan i princip tolkas som antalet arbetade veckor per år. Antalet semesterveckor är minst 4,0 för dem som arbetat hela året och därtill

Tabell 19. En jämförelse mellan antal arbetade timmar per år enligt NR-sektionen (SCB) och per vecka (inkl. semestrande) beräknat utifrån material från arbetskraftsundersökningarna 1965-1969. Milj. timmar. Timmar per år 1

Timmar per vecka

1965 1966 1967 1968 1969

6 555,00 6 511,70 6 321,37 6 216,62 6 254,00

146,18 144,67 141,43 138,91 139,65

Förändring i % 1965-1966 1966-1967 1967-1968 1968-1969

— 0,66 — 2,92 — 1,66 0,60

— 1,03 — 2,24 — 1,78 0,53

1:2

2 44,84 45,01 44,70 44,75 44,78

Anm. Antal timmar per år för 1969 enligt NR är en preliminär beräkning.

38 SOU 1971: 8

Tabell 20. Totalantal arbetstimmar per vecka och per år 1965-1980. Milj. timmar.

Timmar per vecka Timmar per år

Förändring i % Hela perioden Tim./vecka Tim./år Per år Tim./vecka Tim./år

146,18 6 555,00

140,32 6 279,48

135,04 6 043,21

135,40 5 923,83

1965-1970

1970-1975

4,0 4,2

3,8 3,8

0,3 — 2,0

0,82 0,85

0,77 0,77

0,05 — 0,40

går det bort 1,5 till 2,0 veckor per år för helgdagar (en variation mellan åren kan förekomma på grund av hur vissa av helgdagarna infaller). Maximalt kan man således räkna med 46,5 arbetade veckor per år. Många har emellertid längre semester än 4 veckor. Många lämnar eller tillförs också arbetskraften under året och arbetar därför inte hela året. Det diskuterades tidigare om andelen semestrande på grund av förskjutningar i arbetskraften har ökat något. I och för sig kunde man ta den fallande kvoten mellan de två beräkningarna som en viss intäkt för detta. Men ojämnheten i tidsserien och de ännu alltför få observationerna gör det tveksamt om man verkligen kan få en skattning av denna förskjutning via dessa jämförelser. Det antas för framtiden att antalet arbetade veckor i genomsnitt för det antal personer i arbete per vecka som framskrivningarna resulterat i ligger på nivån 44,75. Arbetstidsförkortning kan mellertid fortsätta även efter 1975. Det antas att den till sin storlek motsvarar införandet av ytterligare en semestervecka. Antalet arbetade veckor blir därmed 43,75 år 1980. Antalet arbetade timmar per vecka och per år utvecklas därmed som anges i tabell 20. En jämförelse mellan beräkningarna för den totala arbetstiden per vecka och per år 1980 visar att en arbetstidsförkortning som motsvarar en semestervecka minskar arbetskraftstillgångarna med 2,3 %. Det kan även anmärkas att antalet personer i arbete mellan 1975 och 1980 enligt tabell 16 skulle öka SOU 1971: 8

1975-1980

med 1,3 %. Även om ingen arbetstidsförkortning tas ut under den senare delen av 70-talet så ökar tillgångarna uttryckt i antal timmar, men med endast 0,3 %. Detta beror dels av antagandet om ökad andel deltidsarbetande och dels av den befolkningsmässiga omfördelningen av arbetskraften.

3.5 Approximativ beräkning av antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner Beräkningarna över arbetskraftstillgångarna till 1965 års långtidsutredning baserades på folkräkningarnas definitioner av de förvärvsarbetande. Därmed omfattade beräkningarna inte de som har kortare deltidsarbete, 1 då man i folkräkningarna har hänfört endast de personer som arbetat minst halv normal arbetstid till de förvärvsarbetande. I 1970 års folkräkning kommer man att insamla information om samtliga förvärvsarbetande, men indela dem i olika grupper efter arbetstid. De som arbetar 20 timmar eller mer kan anses motsvara den tidigare definitionen minst halv normal arbetstid. Med det material som hittills presenterats över antal personer i arbetskraften och för1 En jämförelse mellan folkräkningarnas och arbetskraftsundersökningarnas definitioner av förvärvsarbetande respektive personer som hänförs till arbetskraften finns bl. a. i SM Am 1969:8.

delningen efter arbetstid för personer i arbete finns det möjligheter att åtminstone approximativt skatta antalet personer som förvärvsarbetar 20 timmar eller mer. Därmed kan en jämförelse göras mellan de beräkningar över arbetskraftstillgångarna som presenterades till avstämningen av 1965 års långtidsutredning och de nu föreliggande. Vidare får man då en skattning av de förvärvsarbetande så att en anknytning kan göras till material som belyser gångna tiders utveckling, vilket erfordras för t. ex. beräkningar över yrkesstrukturens förändringar. Skattningarna av antalet förvärvsarbetande har skett enligt följande metodik. Den beräknade andelen personer i arbete 20 timmar och mer (enligt tabell 17 och 18) appliceras på antalet personer i arbetskraften (enligt tabell 10). Detta innebär således att det antas att de arbetslösa och de frånvarande har samma fördelning efter arbetstid som personer i arbete. Det så beräknade antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer för 1965 jämförs med antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningen 1965. Men eftersom beräkningarna över antalet personer i arbetskraften har grundats på medelfolkmängden 1965 har en motsvarande omräkning först gjorts av de förvärvsarbetande. Andelen förvärvsarbetande i olika åldersgrupper enligt folkräkningen 1965 har således applicerats på medelfolkmängden för detta år. För var och en av de tre befolk-

ningsgrupperna har jämförelsen uttryckts genom en kvot mellan det så beräknade antalet förvärvsarbetande och antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer för 1965, vilken uppgick till 0,98 för män och gifta kvinnor och till 0,97 för ej gifta kvinnor. Antalet förvärvsarbetande enligt folkräkningen 1965 understiger således det beräknade antalet personer i arbetskraften 20 timmar och mer med 2 a 3 % . I folkräkningen hade man som nämnts den något diffusa definitionen att till de förvärvsarbetande skulle räknas de som arbetade minst halv normal arbetstid, och denna avgränsning behöver inte helt sammanfalla med 20-timmarsgränsen. Kontrollundersökningen i samband med 1965 års folkräkning visar att antalet förvärvsarbetande underskattats något, för männen med 0,6 %, för de gifta samboende kvinnorna med 1,4 % och för övriga kvinnor med 4,1 %. Den totala underskattningen var 1,3 %.1 De beräknade kvoterna för 1965 mellan förvärvsarbetande och antal personer i arbetskraften 20 timmar och mer bibehålls för hela framskrivningsperioden. Någon korrigering för den underskattning av antalet förvärvsarbetande som kontrollundersökningen pekar på görs således inte. Resultatet av beräkningarna över antalet förvärvsarbetande presenteras i tabell 21. 1 Folk- och bostadsräkningen den 1 november 1965, del VII sid. 36 (SOS).

Tabell 21. Antal förvärvsarbetande enligt FoB-definition med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1980. 1965

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Totalt

1965 Enligt FoB

Beräkn. för med.-befolkn } 1970

2 290 391 619 538 539 968

2 275 700 619 100 534 800

3 449 897

3 429 700

2 246 700 720 100 501 300

2 231 100 815 300 456 100

2 229 900 886 900 427 800

3 468 100

3 502 500

3 544 600

1,1 0,22

1,0

1,2

0,20

0,24

Förändringar i % under periode n Totalt Per år

1 Andelen förvärvsarbetande enligt FoB 1965 för de olika ålders-, köns- och civilståndsgrupperna har applicerats på medelbefolkningen för detta år.

40 SOU 1971: 8

1965 Antal deltidsarbetande under 20 tim. per vecka 360 200 Andel (%) av hela arbetskraften 9,5 Ökningstakten för antalet förvärvsarbetande blir mycket svag, knappt hälften av ökningstakten för antalet personer i arbetskraften (jämför tabell 10). Genom att jämföra beräkningarna över antalet personer i arbetskraften och antalet förvärvsarbetande kan man få en uppskattning av vad beräkningarna innebär för de deltidsarbetandes del. Då framgår att ökningstakten för dem som har kortare deltidsarbete, under 20 timmar per vecka, är relativt stark. I ovanstående tablå anges det så uppskattade antalet deltidsarbetande för perioden 1965-1980. Ökningen per femårsperiod för dessa deltidsarbetande har enligt de gjorda antagandena för 1965-1970 varit 24,3 % och beräknas för de två kommande perioderna bli 12,5 respektive 9,6 %. Den lägre ökningstakten för 70-talet hänger främst samman med att det antas att andelen deltidsarbetande bland de gifta kvinnorna ej kommer

447 800 11.4

503 600 12,6

552 000 13,5

att öka i framtiden. Man kan som det påpekades i föregående avsnitt för de senaste åren iaktta en stabilisering av denna andel (jämför tabell 17). En jämförelse kan nu göras mellan de närmast föregående arbetskraftsberäkningarna, de som gjordes till avstämningen av 1965 års långtidsutredning, 1 och de här presenterade. Enligt de föregående beräkningarna skulle antalet förvärvsarbetande under 70-talet öka med 0,8 % under den första femårsperioden och med 0,5 % under den andra. Men skall man få en mer talande bild av hur de två beräkningarna skiljer sig åt måste man ta hänsyn till att de nya beräkningarna bl. a. grundas på en annan befolkningsproj ektion. I tabell 22 presenteras en jämförelse mellan de två beräkningarna, där skillnaderna 1

SOU 1968:24, bilaga 3, sid. 123 ff.

Tabell 22. Jämförelse mellan tidigare beräkningar av antalet förvärvsarbetande enligt FoBdefinition (till avstämningen av 1965 års långtidsutredning) och de nu presenterade. Differenser Antal förvärvsarbetande Tidigare beräkningar

Därav

Nya beräkningar

Totalt

Ny befolkningsproj.

Andelar

Restpost

2 246 700 720 100 501 300

— 28 100 — 1 300 2 900

8 300 — 7 900 24 000

— 30 600 7 100 — 21 700

— 5 800 — 500 600

3 494 700

3 468 100

— 26 600

24 400

— 45 200

— 5 600

1975 Män 2 273 700 Gifta kvinnor 787 800 Ej gifta kvinnor 459 400

2 231 100 815 300 456 100

— 42 600 27 500 — 3 300

29 900 100 26 500

— 69 700 32 300 — 37 600

— 2 900 — 4 600 7 800

3 520 900

3 502 500

— 1 8 400

56 300

— 75 000

—

1980 Män 2 270 700 Gifta kvinnor 829 200 Ej gifta kvinnor 438 400

2 229 900 886 900 427 800

— 40 800 57 700 — 10 600

53 400 1400 44 300

— 91 400 58 900 — 54 000

2 800 200 — 800

3 544 600

6 300

96 300

— 86 500

— 3 500

1970 Män 2 274 800 Gifta kvinnor 721 400 Ej gifta kvinnor 498 400 Totait

Totalt

Totalt

SOU 1971: 8

3 538 200

—

—

fördelats på tre komponenter. Den första komponenten belyser effekten av den nya befolkningsprojektionen, som ju innehåller ett antagande om 20 000 immigranter netto per år i stället för 10 000 som låg till grund för den befolkningsprojektion som användes tidigare. Därtill skiljer sig de två beräkningarna åt vad avser andelen gifta kvinnor. Då den tidigare använda projektionen baserades på befolkningen vid slutet av år 1966 och den nya på befolkningen vid slutet av 1969 får man för 1970 i tabell 22 även fram effekten av den antagna och den faktiska immigrationen under de mellanliggande åren, där den största avvikelsen inträffade 1969. De tidigare beräkningarna baserades på den projekterade befolkningen vid slutet av året, medan de nya baserats på medelbefolkningen för respektive år. Denna skillnad har en viss effekt för beräkningarna och anges under rubriken »restpost» i tabell 22. Att det blir en så förhållandevis stor avvikelse beror på relativt stora skillnader i årskullarnas storlek i framför allt de yngre åldersklasserna. Under rubriken »andelar» belyses effekten av olikheterna i antagandena av förändringstakten för å ena sidan andelen för-

värvsarbetande och å den andra andelen personer i arbetskraften. En mycket stor bidragande orsak till de relativt stora skillnaderna är att för de föregående beräkningarna undersöktes inte särskilt hur deltidsarbetet hade utvecklats eller kunde tänkas utvecklas för män och ej gifta kvinnor. Det är ju också främst under de senaste åren som andelen deltidsarbetande bland dessa grupper ökat mer märkbart (jämför tabell 17). För männen skall det även anmärkas att i de tidigare beräkningarna antogs att andelen förvärvsarbetande i åldrarna 30-64 år skulle förbli oförändrad (se SOU 1968: 24, sid. 136). I de nu presenterade beräkningarna är det endast 30-39-åringarna som antas få oförändrade relativa AK-tal, för alla övriga åldersklasser har en viss sänkning införts (jämför bilagetabell D). 3.6 Diskussion av resultaten och en känslighetsbedömning av beräkningarna Det har tidigare visats hur å ena sidan de förväntade befolkningsförändringarna och å den andra antagandena om de relativa AKtalens utveckling inverkat på det beräknade totalantalet personer i arbetskraften. Som en

Tabell 23. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångarnas förändring 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1980 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden.

Antal personer i arbetskraften befolkningsutv., totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor förändring av rel. AK-tal, totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Andel sysselsatta Andel personer i arbete män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Medelarbetstid per vecka män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Antal arbetade veckor per år

1965-1970

1970-1975

1975-1980

2,2 2,6 2,0 0,2 0,5

1,5 1,6 1,4 0,5

1,8 1,6 1,2 0,4 0,0

-0,4 — 2,3

— 0,3 — 0,1 — 1,5

— 0,1 -0,9

2,7

2,0

1,4

— 0,8

— 0,6

— 0,4

— 0,6 — 1,3

— — 0,8

— — 0,9

— 0,8 — 0,4 — 0,2

— 0,5 -0,2 — 0,1

— 0,5 — 0,2 — 0,1

— 4,3

— 4,4

— 0,6

-2,7 — 0,5 — 1,1

— 3,1 — 0,6 — 0,7

— 0,3 — 0,3

— 0,2 Total förändring -4,2

— — 3,8

— 2,3 — 2,0

—

SOU 1971: 8

inledning till en fortsättning av denna diskussion - där även de andra komponenterna i arbetskraftsberäkningarna som sysselsättning, andel personer i arbete och medelarbetstiden förs in i bilden - ges i tabell 23 en sammanfattning av de olika komponenternas effekt på arbetskraftstillgångarnas förändring. När arbetskraftstillgångarna som här uttrycks i timmar per år finner man att förändringen i antal personer i arbetskraften utfaller något mer gynnsamt under den senare delen av 70-talet än under den förra. Detta beror på att beräkningarna innebär en svag ökning av antalet män i arbetskraften via den avtagande minskningstakten av deras relativa AK-tal. Det är denna olikhet och den försiktigare minskningen i den totala arbetstiden per person under den senare delen av 70-talet som förklarar skiDnaden i utveckling jämfört med den förra delen av 70-talet. Vid jämförelsen mellan den närmast gångna femårsperioden och den närmast följande kan man säga att skillnaden i huvudsak faller på antagandet om den försiktigare frånvaroökningen i framtiden. För den gångna perioden finns det en minuspost för andelen sysselsatta då arbetslösheten antas vara högre 1970 än som observerats för 1965. Denna minuspost har uppvägts av en högre ökning av antalet personer i arbetskraften än som antas kunna komma till stånd i framtiden. En genomgång kommer nu att göras, varvid osäkerheten diskuteras steg för steg och effekten av alternativa antaganden beräknas. Slutligen kommer också en sammanvägning av olika kombinationer av alternativ att göras.

Det första steget i beräkningarna avser antalet personer i arbetskraften. Grunden för dessa beräkningar är befolkningsprojektionen. Den osäkraste faktorn i denna är antagandet om nettoimmigrationen. Fruktsamhetsantagandet påverkar inte befolkningen i de s. k. aktiva åldrarna, och förändringar i dödlighetsantagandena har även en relativt marginell betydelse för dessa åldrar. För att belysa effekten av ett lägre alternativ för nettoimmigrationen har beräknats hur ett antagande om 10 000 immigranter skulle påverka arbetskraftsberäkningarna. Om den ålders- och könsfördelning som antagits gälla för immigranterna realiseras kan det först nämnas, att vi skulle ha ca 3 000 personer färrre i arbetskraften 1970, 35 000 färre 1975 och 70 400 färre 1980 än som ursprungligen beräknats. Antalet personer i arbetskraften skulle öka med 1,5 % respektive 1,4 % under de två kommande femårsperioderna i stället för med 2,3 % enligt antagandet om 20 000 immigranter. Om immigranterna även antas ha samma frånvaro och medelarbetstid som övriga delen av befolkningen påverkas beräkningarna av totalantalet arbetade timmar (milj.) per år på det sätt som anges i tablån nedan. Det diskuterades i samband med analysen av antagandena om de relativa AK-talens förändring att minskningstakten i de relativa AK-talen för männen över 30 år kanske hade underskattats för framtiden. Vidare får det anses vanskligt att göra en korrekt skattning av de gifta kvinnornas relativa AK-tal. Antag att minskningstakten för männens del blir minst lika stor i framtiden som den var under perioden 1965-1970. Man skulle i detta fall få 15 000 färre män

20 000 immigranter

10 000 immigranter

_ 1

%

1970 1975 1980

6 279,48 6 043,21 5 923,83

6 274,56 5 988,93 5 819,47

— 0,08 — 0,90 —1,77

Förändring i % 1970-1975 1975-1980

— 3,8 — 2,0

— 4,6 — 2,8

SOU 1971:8

1970 1975 1980

Fler

g Jfta kv. i AK

« —1

%

%

—0,42 —0,97

6 083,31 6 012,44

0,66 1,50

Ursprungl. beräkningar

Färre män i AK

2 _i

6 279,48 6 043,21 5 923,83

6 017,76 5 866,48

—3,8 —2,0

— 4,2 -2,5

Förändring i % 1970-1975 1975-1980

i arbetskraften 1975 och 35 000 färre 1980. För de gifta kvinnorna kan osäkerhetsmarginalerna sägas ligga på båda sidorna om de ursprungliga beräkningarna. Blir ökningstakten lika stor i framtiden som den varit under den gångna perioden skulle vi ha 35 000 fler i arbetskraften 1975 och 80 000 fler 1980. Vad dessa antaganden innebär för skattningarna av totalantalet timmar per år anges i ovanstående tablå. De 15 000 färre männen i arbetskraften 1975 innebär 0,37 % färre personer i arbetskraften, men effekten mätt i antal timmar blir något kraftigare. Det omvända gäller för de gifta kvinnorna, 35 000 fler i arbetskraften innebär 0,87 % fler personer, men i antal timmar blir effekten 0,66 %. Om man för de gifta kvinnornas del antar att en överskattning gjorts i de ursprungliga beräkningarna i stället för en underskattning som ovan, men av samma storleksordning, kan med ledning av uppgifterna i tablån uppskattas att den totala volymförändringen 1970-1975 skulle bli -4,5 % och för 1975-1980 -2,8 % . Det kan här också nämnas att en kombination av antagandena om en överskattning av männen och en underskattning av de gifta kvinnorna påverkar nivån för 1975 med 0,24 % och för 1980 med 0,52 %. I det föregående antogs att arbetslöshe-

1975 1980

—3,1 —1,2

tens nivå skulle motsvara den genomsnittliga under perioden 1964-1969. Den var 1,6% för männen, 1,7 % för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta kvinnorna. För den totala arbetskraften innebär detta 1,8 % arbetslöshet. Det kan i och för sig diskuteras om denna arbetslöshetsnivå fångar upp den omställningsarbetslöshet som anses vara realistiskt att räkna med, då syftet är att mäta det potentiella arbetskraftsutbudet oavsett konjunkturnivå. För att belysa hur beräkningarna påverkas av andra arbetslöshetssiffror har följande alternativ utförts. Arbetslösheten blir av samma omfattning som under 1965, vilket är den lägsta under den observerade perioden, dvs. 0,9 % för männen, 1,5 % för de gifta kvinnorna och 2,05 % för de ej gifta kvinnorna. För hela arbetskraften blir detta 1,2%. Som ett högre alternativ har valts det högsta årsmedelvärde som observerats under perioden 1964-1969, vilket innebär 2,25 % för männen, 2,05 % för de gifta kvinnorna och 3,0 % för de ej gifta kvinnorna (se tabell 14). För hela arbetskraften blir detta 2,3 %. För att visa det teoretiskt sett totalt tillgängliga arbetskraftsutbudet beräknas även antalet timmar utan arbetslöshet. Beräkningarna presenteras i nedanstående tablå (milj. arbetstimmar per år). Det totala arbetskraftsutbudet utan ar-

Ursprungl. beräkningar

Ingen arbetslöshet

~_ — 1

1965 års arbetslöshet

-_. 1

Den högsta arbetslös^ i heten under 1964-1969 1

%

%

%

6 043,21 5 923,83

6 149,91 6 028,06

1,77 1,76

6 078,02 5 957,62

0,58 0,57

6 008,18 5 889,69

—0,58 —0,58 SOU 1971: 8

Ursprungl beräkningar 1

Ingen förändring av frånvaron

2 _i

—i 1

Frånvaron ökar lika mycket som « . under 1965- _ 1969 1

%

%

0,83 1,68

5 994,75 5 825,90

—0,80 —1,66

1970 1975 1980

6 279,48 6 043,21 5 923,83

6 093,35 6 023,64

Förändring i % 1970-1975 1975-1980

— 38 —2,0

— 3,0 -1,1

betslöshet ligger således på en nivå som ger ca 100 milj. arbetstimmar per år mer än som ursprungligen beräknats. Det maximala spelrummet för den totala sysselsättningen skulle således med avseende på arbetslöshetsantagandet ligga inom denna gräns. Nästa komponent i beräkningarna är frånvaron. I de ursprungliga beräkningarna antogs att frånvaron ökar med 0,7 procentenheter för männen och de ej gifta kvinnorna, samt med 1,0 procentenheter för de gifta kvinnorna per femårsperiod. För att visa effekten av vad variationer i antagandena på denna punkt betyder beräknas dels vad en oförändrad frånvaronivå och dels vad en ökad frånvaro i samma takt som mellan 1965 och 1969 betyder för arbetskraftstillgångarna. Det sistnämnda alternativet innebär att ökningen i frånvaron per femårsperiod skulle bli 1,25 enheter för män, 2,5 för gifta kvinnor och 1,15 för ej gifta kvinnor. I tablån ovan anges totalantalet arbetstimmar per år (milj.) för de olika

Antal frånvarande Ursprungliga beräkningar Ingen förändring av frånvaron Frånvaron ökar lika mycket som under 1965-1969

alternativen. Dessa beräkningar visar således att det är relativt betydelsefullt för skattningarna av det framtida arbetskraftsutbudet vilken uppfattning man har om frånvarons förändring. För att något mer konkretisera de olika antagandena om frånvarons förändringar kan även effekten på det beräknade antalet personer i arbete visas. I tablån nedan visas dels det beräknade antalet frånvarande i genomsnitt per vecka under året (observera att i dessa tal ingår inte den frånvaro som understiger en vecka och inte heller semesterfrånvaron), dels förändringen i antalet personer i arbete enligt de olika alternativen och som en referensram förändringen i antalet sysselsatta för den närmast gångna tiden och för framtiden enligt den ursprungliga kalkylen. Beräkningen av antal personer i arbete utan frånvaroökning, dvs. utan ökning av frånvaron för de tre befolkningsgrupperna, visar att omfördelningseffekten mellan de

224 900 —

283 600

324 100 293 300

365 400 302 100

—

—

355 300

403 500

1965-1970 Förändring av antal sysselsatta 103 000 Förändring av antal personer i arbete 44 200 Ursprungliga beräkningar — Ingen förändring av frånvaron — Frånvaron ökar lika mycket som under 1965-1969 SOU 1971: 8

— 4,5 —2,8

1970-1975

1975-1980

89 000

89 000

48 600 79 300 17 400

47 700 80 200 13 700

tre grupperna har relativt liten inverkan. Om frånvaron fortsätter att öka i samma takt som hittills blir ökningen av antalet personer i arbete mycket obetydlig. Det kan vara lämpligt att även belysa vad en viss osäkerhet i skattningen av medelarbetstiden per vecka betyder för beräkningarna. Antag att det finns en osäkerhet på ±0,5 timmar per vecka för männen och de ej gifta kvinnorna samt å ena sidan +0,9 timmar och å den andra -0,5 timmar för de gifta kvinnorna. Den högre gränsen för den positiva avvikelsen för de gifta kvinnorna kan vara intressant att pröva då utvecklingen eventuellt kan gå i den riktningen att de gifta kvinnorna övergår till heltidsarbete när arbetstiden förkortas. Om en felbedömning gjorts åt samma håll för samtliga befolkningsgrupper innebär detta för den positiva avvikelsen en felmarginal för totalantalet timmar per år för 1975 på 1,62 % och för 1980 på 1,30 % eller ca 100 milj. arbetstimmar. En felbedömning i negativ riktning för samtliga innebär att den tillgängliga arbetskraftsvolymen ligger 3,3 % lägre både 1975 och 1980, eller i absoluta tal ca 200 milj. färre arbetstimmar. Slutligen kan här nämnas att den arbetstidsförkortning som antagits för den senare delen av 70-talet, dvs. en ökning av semestern med en vecka, minskar det totala utbudet med 2,3 % eller 140 milj. arbetstimmar. Det antagande som gjorts skall inte tolkas som en prognos på att en fortsatt arbetstidsförkortning verkligen kommer i formen av en semesterökning. En eventuell ytterligare arbetstidsförkortning under 70-talet efter den nu beslutade kan även den ta sig uttryck i en fortsatt sänkning av den lagstadgade arbetstiden per vecka eller att olika grupper via förhandlingar får en sänkning av sin veckoarbetstid. I stället för en förlängning av semestrarna kan man således tänka sig en fortsatt sänkning av medelarbetstiden per vecka. Det kan som en jämförelse nämnas att en sådan typ av förkortning som i totalvolym motsvarar en ytterligare semestervecka innebär för männen en sänkning av medelarbetstiden per vecka år 1980 med 0,9 timmar (till 40,4 timmar per

vecka), för gifta kvinnor med 0,7 timmar (28,5 timmar per vecka) och för ej gifta kvinnor med 0,8 timmar (33,2 timmar per vecka). Denna genomgång av olika alternativ av utvecklingstendenserna för de olika komponenter som bestämmer det framtida arbetskraftsutbudet har för 1980 pendlat mellan marginalerna 1,8 % (ingen arbetslöshet) och -3,3 % (medelarbetstiden har överskattats med 0,5 timmar). Men det väsentligaste för bedömningen blir att se utfallet för kombinationer av alternativ. För att få en samlad bedömning redovisas i tabell 24 några sådana kombinationer och deras effekter för beräkningen av antalet arbetstimmar per år. Följande kombinationer har gjorts: I Antalet personer i arbetskraften är detsamma som i de ursprungliga beräkningarna i kombination med en lägre arbetslöshet (1965 års nivå) och en högre (den högsta under perioden 1964-1969) samt dels att frånvaron inte ökar under prognosperioden, dels att ökningen blir densamma som under perioden 1965-1969. Dessa senare variabler kombineras så under II med antagandet att nettoinvandringen uppgår till 10 000 personer per år, i stället för 20 000 som inkluderats i befolkningsframskrivningen, III med antagnadet att männens relativa AK-tal minskar något starkare än som antagits ursprungligen, IV med antagandet att de gifta kvinnornas relativa AK-tal ökar ännu något kraftigare än som antagits ursprungligen, men männens minskning är densamma som under III, V med antagandet att de gifta kvinnornas relativa AK-tal ökar något svagare än som antagits ursprungligen, men männens minskning är densamma som under III, VI antagandet att nettoinvandringen omfattar 10 000 personer per år kombineras med antagandet under III, VII med antagandet under IV, VIII med antagandet under V. När alternativen kombineras kan man få SOU 1971: 8

Tabell 24. Sammanfattande analys av kombinationer av olika antaganden för skilda komponenter i arbetskraftsutvecklingen åren 1975 och 1980 uttryckt i procent av de ursprungliga antagandena mätt i arbetstimmar per år. Arbetslöshet

Frånvaro

1980 I Antal personer i arbetskraften: ursprungliga b ursprunglig ingen ökning c » samma ökn. som 1965-1969 d 1965 års ursprunglig e » ingen ökning f » samma ökn. som 1965-1969 g högsta 1964-1969 ursprunglig h » ingen ökning i » samma ökn. som 1965-1969

0,83 —0,80 0,58 1,41 —0,23 —0,58 0,25 —1,38

1,68 —1,66 0,57 2,26 —1,10 —0,58 1,09 —2,23

II a b c d e f g h i

—0,90 —0,08 —1,69 —0,33 0,50 —1,13 —1,47 — 0,66 — 2,26

—1,77 —0,11 — 3,39 —1,21 0,46 —2,84 —2,33 — 0,69 — 3,95

—0,42 0,40 —1,22 0,15 0,98 —0,65 —1,00 —0,18 —1,79

—0,97 0^70 —2,61 — 0,41 1,27 —2,06 —1,54 0,12 — 3,18

Antal personer i arbetskraften: 10 000 immigranter (netto) per år ursprunglig ursprunglig » ingen ökning » samma ökn. som 1965-1969 1965 års ursprunglig » ingen ökning » samma ökn. som 1965-1969 högsta 1964-1969 ursprunglig » ingen ökning » samma ökn. som 1965-1969

III Antal personer i arbetskraften: -15 000 män 1975 och -35 000 män 1980 a ursprunglig ursprunglig b » ingen ökning c » samma ökn. som 1965-1969 d 1965 års ursprunglig e » ingen ökning f » samma ökn. som 1965-1969 g högsta 1964-1969 ursprunglig h » ingen ökning i » samma ökn. som 1965-1969

IV Antal personer i arbetskraften: -15 000 män och +35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män och +80 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig 0,24 0,52 b » ingen ökning 1,08 2,23 c » samma ökn. som 1965-1969 —0,57 —1,17 d 1965 års ursprunglig 0,82 1,09 e » ingen ökning 1,65 2,80 f » samma ökn. som 1965-1969 0,00 —0,61 g högsta 1964-1969 ursprunglig —0,34 —0,05 h » ingen ökning 0,49 1,64 i » samma ökn. som 1965-1969 —1,14 —1,74 V Antal personer i arbetskraften: —15 000 män och —35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män och —80 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig —1,09 —2,47 b » ingen ökning — 0,27 — 0,83 c » samma ökn. som 1965-1969 —1,87 —4,06 d 1965 års ursprunglig —0,51 —1,91 e » ingen ökning 0,31 —0,26 f » samma ökn. som 1965-1969 —1,31 — 3,51 g högsta 1964-1969 ursprunglig —1,66 — 3,03 h » ingen ökning —0,84 —1,41 i » samma ökn. som 1965-1969 —2,44 —4,62 Forts, på nästa sida

SOU 1971: 8

Tabell 24. (forts.) Arbetslöshet

Frånvaro

1980 VI Antal personer i arbetskrafter r: 10 000 immigranter (netto), -- 1 5 000 män 1975 och —35 000 män 1980 a ursprunglig ursprunglig — 1,32 — 1,91 b » ingen ökning — 0,50 — 0,25 c » samma ökn. som 1965-1969 — 2,11 — 3,53 d 1965 års ursprunglig — 0,75 — 1,35 e » ingen ökning 0,07 0,32 f » samma ökn. som 1965-1969 — 1,55 — 2,98 g högsta 1964-1969 ursprunglig — 1,89 — 2,47 h » ingen ökning — 1,08 — 0,83 i » samma ökn. som 1965-1969 — 2,68 — 4,09 VII Antal personer i arbetskraften: 10 000 immigranter (netto), —15 000 män och + 3 5 000 gifta kvinnor 1975 samt --35 000 män och + 8 0 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig — 0,66 — 1,24 b » ingen ökning 0,17 0,44 c » samma ökn. som 1965-1969 — 1,46 — 2,90 d 1965 års ursprunglig — 0,09 — 0,68 e » ingen ökning 0,74 1,00 f » samma ökn. som 1965-1969 — 0,90 — 2,36 g högsta 1964-1969 ursprunglig — 1,23 — 1,80 h » ingen ökning — 0,41 — 0,14 i » samma ökn. som 1965-1969 — 2,03 — 3,46 VIII Antal personer i arbetskraften: 10 000 immigranter (netto), —15 000 män och — 35 000 gifta kvinnor 1975 samt —35 000 män och —80 000 gifta kvinnor 1980 a ursprunglig ursprunglig — 1,98 — 4,23 b » ingen ökning — 1,17 — 2,62 c » samma ökn. som 1965-1969 — 2,76 — 5,79 d 1965 års ursprunglig — 1,42 — 3,68 e » ingen ökning — 0,60 — 2,06 f » samma ökn. som 1965-1969 — 2,20 — 5,25 g högsta 1964-1969 ursprunglig — 2,55 — 4,78 h » ingen ökning — 1,74 — 3,18 i » samma ökn. som 1965-1969 — 3,33 — 6,33

en viss bedömning av de osäkerhetsmarginaler som sådana här framtidsbedömningar har. För de kombinationer som valts här, och som således inte innehåller några variationer i antagandena för arbetstiden, är marginalen för 1975 +1,65 % till -3,33 % och för 1980 +2,80 % till -6,33 %. Eftersom så stor vikt läggs vid arbetskraftstillgångarnas förändring får detta sägas vara stora osäkerhetsmarginaler. De ursprungliga beräkningarna resulterade i följande skattningar av den totala arbetskraftsvolymens förändring 1970-1975 1975-1980

3,8% 2,0%

Enligt det gynnsammaste alternativet (IV e), som innebär att männens relativa AKtal överskattats och de gifta kvinnornas un-

derskattats i kombination med en lägre arbetslöshetsnivå (1965 års) och ingen ökning av frånvaron, skulle förändringen bli 1970-1975 1975-1980

- 2,2 % - 0,9 %

Det kanske bör anmärkas att ett alternativ som innebär att männens relativa AKtal skattats korrekt eller underskattats i kombination med de övriga förutsättningarna under IV e skulle ha givit ett ännu gynnsammare resultat. Det minst gynnsamma alternativet (VIII i), som innebär att nettoimmigrationen uppgår till 10 000 personer årligen från 1970, att både männens och de gifta kvinnornas relativa AK-tal överskattats i kombination med en högre arbetslöshet (motsvarande den högsta under perioden 1964-1969) och samma ökning av frånSOU 1971: 8

varon som under perioden 1965-1969, ger i stället följande förändring i framtiden 1970-1975 1975-1980

- 7,0 % - 5,0 %

Det mest gynnsamma alternativet torde nog också vara det minst realistiska i varje fall om alla dess förutsättningar skall inträffa, däremot finns det nog mer av realism i det minst gynnsamma även om det inte heller i detta fall är troligt att alla dess förutsättningar inträffar. Det kan anmärkas att omräkningen av förändringskalkylen för det totala antalet arbetstimmar enligt något annat av alternativen i tabell 24 kan ske enligt följande formel för perioden 1970-1975: [(100-3,8) x 1 0 ° 1 ^ 7 5 ] - 100, där „75 är skillnaden mellan den alternativa nivåskattningen 1975 och den ursprungliga skattningen uttryckt i procent. För perioden 19751980 blir uttrycket

[*"-*»*£&- 1 * »-*•"• des är skillnaden mellan den alternativa nivåskattningen och den ursprungliga 1980.

SOU 1971: 8 4—014496

Tentativ kalkyl över arbetskraftens utvecklingstendenser under 80-talet

En arbetskraftsberäkning som sträcks ut i ett 20-årsperspektiv blir självklart av mycket tentativ karaktär. Huvudsyftet med beräkningen är inte att göra en förutsägelse om hur utvecklingen faktiskt kan komma att gestalta sig utan i stället att visa vilka alternativ vi kan stå inför, och vad dessa innebär i kvantitativa termer för den totala arbetskraftsvolymen . Som en utgångspunkt för de resonemang som här skall föras om arbetskraftsutveck-

lingen under 80-talet presenteras i tabell 25 en sammanfattning av resultaten över antalet personer i arbetskraften fram till 1990 som beräknats utifrån de relativa arbetskraftstal som angivits i bilagetabell D. Innan antagandena om de relativa AK-talen diskuteras närmare kan en jämförelse först göras mellan beräkningarna över arbetskraftsutvecklingen för 70-talet och 80-talet. Enligt förändringsanalysen i tabell 25 skulle befolkningsutvecklingen bli något mer gynn-

Tabell 25. Antal personer i arbetskraften med fördelning på män, gifta och ej gifta kvinnor samt förändringen per femårsperiod fördelad på befolkningsutveckling och förändring av relativa arbetskraftstal 1980-1990.

Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Totalt

2 394 800 1 173 100 528 700 4 096 500

2 430 500 1 242 000 527 300

2 474 500 1 314 400 529 400

4 199 800

4 318 300

1985-1990

1980-1985 Antal Befolkningsutveckling Förändring av relativa AK-tal Män Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor Summa relativa AK-tal Total arbetskraftsförändring

o/o

%l

Antal

98 800

2,4

23 700 40 000 11900

— 0,6

4 400 103 300

0,1 2,5

-

1,0 — 0,3

—

114 900

2,7

24 800 37 000 8 600

— 0,6

3 600 118 500

0,1 2,8

0,9 — 0,2

1 Procenttalet avser förändringen i absoluta tal i relation till den totala arbetskraften vid periodens början.

50 SOU 1971: 8

sam under 80-talet (jämför tabell 12). Till mycket stor del är emellertid detta ett resultat av en kumulerad effekt av immigrationsantagandet. För att visa osäkerhetsmarginalen i denna utveckling kan det nämnas att ca 75 % av ökningen för hela 80-talet via befolkningsutvecklingen är ett resultat av immigrationsantagandets totala effekt. Med detta avses då inte bara immigrationen under 80-talet utan från projektionens basår, som är slutet av 1969.

värvsarbeta i framtiden minskar till följd av de ökade pensionsförmånerna. För 1990 är antagandet för 65-69-åringarna att 24,2 % skulle vara i arbetskraften. Detta ligger i nivå med vad som i dag gäller för 68-69-åringarna. För 80-talets del kan det bedömas att antagandena inrymmer en sänkning av pensionsåldern till 65 år. Motsvarande bedömningar av antagandenas innebörd gäller även för de äldre ej gifta kvinnorna. I ett senare skede av beräkningarna kommer emellertid effekten av en ytterligare sänkning av pensionsåldern att diskuteras.

Som framgår av tabell 25 har det gjorts måttliga förändringar av de relativa AK-talen. För männen och de ej gifta kvinnorna har sänkningar antagits ske endast för de yngre åldersklasserna, upp till 29 år, samt för de äldre, från 60 år och däröver. För att bedöma rimligheten av de antaganden som gjorts och för att också ge underlag för eventuella justeringar av dessa kan effekten av antagandena uttryckas på följande sätt. För ungdomarnas del uttrycker minskningen i de relativa AK-talen en i stort sett motsvarande antagen ökning i andelen studerande. Den minskning som antagits av de relativa AK-talen för ungdomarna under 80talet kan beräknas motsvara en ökning av den genomsnittliga studietiden med ca V» år. De minskningar av de relativa AK-talen som antagits för 70-talet kan för jämförelsens skull uttryckas på samma sätt. Dessa motsvarar en ökning av den genomsnittliga studietiden med ca ett år under hela tioårsperioden, medan minskningen under den senast gångna femårsperioden 1965-1970 också motsvarar ett års ökning av studietiden.

För de gifta kvinnorna har det antagits att de relativa AK-talen fortsätter att öka något även under 80-talet, men i en avsaktande takt. Av bilagetabell D framgår att antagandena innebär att andelen gifta kvinnor i arbetskraften i åldern 15-64 år skulle öka från ca 65 % år 1980 till ca 70 % år 1990. I åldrarna 35-49 år antas ca 75 % vara i arbetskraften. Om man antar en något kraftigare ökning så att de relativa AKtalen ligger i genomsnitt ca 5 procentenheter högre 1990 och således ligger på nivån 75 % för åldrarna upp till 44 år och 80 % upp till 54 år och därefter något lägre, skulle detta ge ca 65 000 fler gifta kvinnor i arbetskraften 1985 och ca 100 000 fler 1990 än som angivits i tabell 25. Detta innebär att ökningstakten i de relativa AK-talen skulle bli densamma under 80-talet som antagits för 70-talet. Den totala arbetskraftsförändringen under de två femårsperioderna skulle om detta realiserades bli 4,1 % respektive 3,7 %.

Det relativa AK-tal som antagits för 1980 för män i åldersklassen 65-69 år 35,2 - ligger i nivå med vad som i dag kan observeras för 67-åringarna. Detta skulle således innebära att det för 70-talets del finns visst utrymme i antagandena för den sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 år som nu är under diskussion. Det kan emellertid tänkas att, om denna sänkning blir en realitet under 70-talet, det antagna relativa AK-talet för 1980 ligger något för högt om pensionärernas benägenhet att för-

För att beräkna arbetskraftsutvecklingen i timmar per år görs här en något enklare kalkyl än som gjordes för 70-talet. Utgångspunkten för de fortsatta beräkningarna är utvecklingen av totalantalet arbetstimmar per sysselsatt för de tre befolkningskategorierna. Vad de beräkningar som gjorts över arbetskraftstillgångarna i det föregående fram till 1980 innebär i genomsnittligt antal timmar per sysselsatt framgår av tabell 26. Om man antar att arbetstidsförkortningen, frånvaron och deltidsarbetet - alla dessa

SOU 1971: 8

Tabell 26. Genomsnittligt antal arbetstimmar per år per sysselsatt för män, gifta och ej gifta kvinnor 1965-1990. Män

Gifta kvinnor

Ej gifta kvinnor

1924 1 821 1 725 1 665

1 279 1 215 1 166 1 127

1 682 1 536 1438 1 359

— 1,0 — 0,8 — 0,7

— 1,8 — 1,3 — 1,1

1965-1980

-1,1 — 1,1 — 0,7 — 1,0

— 0,8

— 1,4

Projektion1 1985 1990

1 587 1 512

1 080 1 035

1 266 1 179

1965 1970 1975 1980 Förändring i % per år 1965-1970 1970-1975 1975-1980

1 Projektionen för 1980-talet har skett under antagande av samma genomsnittliga förändring som under perioden 1965-1980. komponenter och deras förändringar uttryckta i antalet arbetstimmar per sysselsatt - fortsätter att minska i samma takt för var och en av de tre befolkningsgrupperna som beräknats för perioden 1965-1980, så kan detta utgöra ett huvudalternativ för de fortsatta beräkningarna. Med de genomsnittliga årsarbetstider som angivits i tabell 26 och det antal personer i arbetskraften som angivits i tabell 25 (dock med samma reduktion för en viss arbetslöshet som gjordes för 70talet) så skulle arbetskraftsutvecklingen uttryckt i antal milj. timmar per år bli följande.

Arbetstimmar (milj.) 1980

5 923,83

5 764,92

5 627,38

Förändring % per period — 2,7 — 2,4

Jämfört med hela 70-talet skulle därmed 80-talets minskning av de totala arbetskraftstillgångarna bli av samma omfattning. För att få en jämförelse mellan de antaganden som gjorts för 80-talet och de som gjorts för 70-talet presenteras i tabell 27

Tabell 27. Olika komponenters inverkan på arbetskraftstillgångarnas förändring 1980-1985, 1985-1990 uttryckt i procent av den totala tillgången i antal timmar per år i början av perioden.

Antal personer i arbetskraften därav befolkningsutv., totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor förändring av relativa AK-tal, totalt män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Arbetstidsförkortning, ökad frånvaro män gifta kvinnor ej gifta kvinnor Total förändring

1980-1985

1985-1990

2,1 2,3 1,6 0,5 0,2 — 0,2 — 0,6 0,7 — 0,3 — 4,8 — 3,1 — 0,9 — 0,8

2,5 2,6 1,8 0,6 0,2 — 0,2 — 0,6 0,7 — 0,2 — 4,9 — 3,1 — 1,0 — 0,8 -2,4

— 2,7

SOU 1971: 8

de olika komponenternas effekt på de beräknade förändringarna. Tabellen ger också en utgångspunkt för en diskussion av alternativa utvecklingstendenser. Vad gäller jämförelsen med 70-talets beräkningar (se tabell 23) framgår tydligt hur den gynnsammare befolkningsutvecklingen har en större positiv effekt på förändringen. Men som nämndes tidigare är en stor del av denna ökning orsakad av kumulativa effekter av immigrationsantagandet, och därmed är dess osäkerhetsmarginal stor. Summan av förändringen av antagandet om viss ökning av frånvaron, minskningen av medelarbetstiden per vecka och antalet arbetade veckor per år uppgår till -5,2 % respektive -3,8 % för de två femårsperioderna under 70-talet. Medelvärdet därav är något lägre än för motsvarande tal under 80-talets två femårsperioder, men den extrapolation som gjorts bygger ju även på utvecklingen 1965-1970, då effekten av dessa komponenters förändring var -5,8 %. Effekten av de relativa AK-talens förändring försvagas successivt under hela framskrivningsperioden och har under 80talet sammantaget blivit ytterst obetydlig. Om emellertid de gifta kvinnornas relativa AK-tal når den mycket höga nivå som diskuterades i det föregående dämpas arbetskraftsminskningen, vilket framgår av beräkningar av totalantalet arbetstimmar enligt detta alternativ i nedanstående tablå. Det kanske bör anmärkas att en utvecklingstendens av det skisserade slaget för de gifta kvinnornas del, vad gäller anknytningen till de alternativa beräkningarna för 70talet, inte behöver knytas till det högre alternativ som beräknades för det årtiondet.

Den alternativa utvecklingstendensen för 80-talet innebär nämligen inte en snabbare utvecklingstakt än huvudalternativet för 70talet. Vad gäller de relativa AK-talens utveckling för männen och de ej gifta kvinnorna framhölls i det föregående att huvudalternativet innebar relativt små förändringar för ungdomarnas del. Sett i relation till dagens diskussioner om det framtida utbildningsväsendet är det väl inte heller realistiskt att räkna med så kraftiga ökningar av andelen studerande ungdomar. Däremot får kanske vuxenutbildningen en mycket större omfattning i framtiden. En mycket stor del av den vuxenutbildning som växt fram under senare år inom ramen för kommunernas utbildningsverksamhet bedrivs i form av fritidsstudier från elevernas sida. I framtiden är det tänkbart att studiestöden kan få en sådan utformning och omfattning, eller att tjänstledighet kommer att ges i ökande omfattning med bibehållande av vissa löneförmåner, att relativt många vuxna kommer att lockas till vidareutbildning. Den nu diskuterade varvade utbildningen, som innebär att en person växlar mellan perioder av studier och förvärvsarbete under en relativt utsträckt tidsrymd kan också komma att realiseras under 80-talet. Diskussionerna om denna studieform har dock ännu inte konkretiserats så i detaljerna att det går att med någon större säkerhet fastställa vilken effekt ett förverkligande av denna skulle ha på arbetskraftsutbudet i kvantitativa termer. Denna studieform behöver inte i och för sig öka totalantalet studerande. Man kan tänka sig att effekten blir att andelen studerande ungdomar i åldrarna i di-

Ursprungl. beräk ningar 1

Fler gifta kvinnor i AK

2-1 1

1,2 1,8

1980 1985 1990

5 923,83 5 764,92 5 627,38

5 833,97 5 731,40

Förändring, 1980-1985 1985-1990

— 2,7 — 2,4

1,5 1,8

SOU 1971:8

Tabell 28. Åldersvikter för den genomsnittliga årsarbetstiden per person i arbetskraften för män, gifta resp. ej gifta kvinnor. Ålder

Män

Gifta kvinnor

Ej gifta kvinnor

15-19 20-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65-

0,8853 0,8959 1,0296 1,0629 1,0528 0,9848 0,7882 1,0000

1,0902 1,0755 0,9525 0,9725 1,0347 0,9830 0,8374 1,0000

0,9859 1,0362 1,0440 1,0194 1,0129 0,9285 0,8109 1,0000

rekt anslutning till gymnasieskolans nivå kan komma att sänkas men att en fördelning av studietiden över en längre tidsperiod höjer andelen i högre åldrar jämfört med läget i dag eller under den närmast kommande tiden. Det framhölls i det föregående att huvudalternativets beräkningar inrymmer ett förverkligande av en allmän sänkning av pensionsåldern till 65 år, men att några äldre ändå har ett visst förvärvsarbete åtminstone i form av deltidsarbete efter pensionsåldern. Det kan emellertid tänkas att utvecklingen under 80-talet går mot en ytterligare sänkning eller att man fortsätter på den linje som redan påbörjats med ett flexiblare pensionssystem som är mer anpassat till de växlande behoven hos de enskilda individerna eller olika yrkesgrupper. En sådan utveckling motiverar en alternativ beräkning med ett färre antal äldre i arbetskraften än som beräknats ursprungligen, eftersom ingen minskning antagits av de relativa AK-talen upp till 59 års ålder och en relativt mycket svag minskning för 60-64-åringarna. För att uttrycka dessa alternativa utvecklingstendenser och deras eventuella effekter på arbetskraftstillgångarna väljs en beräkningsteknik som också kan illustrera den valsituation som alternativen kan sägas innebära. De olika komponenterna av arbetskraftstillgångarna som arbetslöshet, frånvaro och medelarbetstid per vecka är inte jämnt fördelade över åldrarna. Den medelarbetstid per år som beräknats tidigare kan därför inte appliceras på vilken åldergrupp som

helst. I tabell 28 anges emellertid de olika åldersvikterna per person i arbetskraften för den genomsnittliga årsarbetstiden, där utgångspunkten för beräkningarna är ett genomsnitt av observationerna för de angivna variablerna enligt AKU hösten 1969 och första kvartalet 1970. Viktsystemet avspeglar således de åldersolikheter som råder i dagens läge. För framtidsberäkningarna har det inte i det föregående gjorts några explicita bedömningar av om t. ex. en sådan komponent som det ökade deltidsarbetet bland männen är orsakad av eller kommer att orsakas av en ökande andel deltidsarbetande bland de yngre och äldre - där deltidsarbetet är mest förekommande - en generell ökning av deltidsarbetet i alla åldrar eller av en åldersmässig omstrukturering av arbetskraften. De förändringar som antagits är ju ganska små i förhållande till den precision underlaget har. Även om således de relativa vikterna kan bli annorlunda i framtiden torde det vara mest korrekt att inte införa några förändringar i dessa för de alternativkalkyler som skall göras i det följande. I tabell 26 angavs det genomsnittliga antalet arbetstimmar per sysselsatt under framskrivningsperioden, men eftersom också arbetslösheten bör föras in i bilden med sin ojämna åldersstruktur görs de följande kalkylerna i genomsnittlig arbetstid per person i arbetskraften. De så omräknade årsarbetstiderna, med den arbetslöshet som generellt antagits för hela framskrivningsperioden, dvs. 1,6 % för männen, 1,7 % för de gifta kvinnorna och 2,5 % för de ej gifta SOU 1971: 8

kvinnorna, anges i nedanstående tablå.

1985 1990

Män

Gifta kvinnor

Ej gifta kvinnor

1 562 1488

1062 1017

1234 1 150

Om vuxenutbildningen får den omfattningen under 80-talet att den vid slutet av perioden motsvarar en årskulls frånvaro från arbetet och om den antas vara mest frekvent omkring 35-44-årsåldern kan det med hjälp av de presenterade uppgifterna beräknas att detta motsvarar en minskning av de ursprungligen angivna arbetskraftstillgångarna med 81 milj. timmar 1985 och 152 milj. timmar 1990. Det har då antagits att utvecklingen gått halvvägs till 1985 och att 57 000 personer i åldern 35-44 år av dem som ursrpungligen beräknades vara i arbetskraften då är i utbildning med fördelningen 33 000 män, 20 000 gifta och 4 000 ej gifta kvinnor. Är 1990 motsvarar en årskull av dessa åldrar i genomsnitt 113 000 personer i arbetskraften, fördelat på 65 000 män, 40 000 gifta och 8 000 ej gifta kvinnor. Det kan här nämnas att det finns ett visst utrymme för expansion av vuxenutbildningen även under 70-talet, eftersom de relativa AK-talen antagits minska något för männen, och vidare beräknades ett alternativ med en något kraftigare minskningstakt än det ursprungliga alternativet. Det beräknade totalantalet arbetstimmar (milj.) per år under antagande om en ökning av vuxenutbildningen så att den motsvarar en årskulls frånvaro från arbetet i slutet av perioden anges i nedanstående tablå.

Beräkningarna för ett antagande om sänkt pensionsålder görs på motsvarande sätt. Kalkylmässigt antas att pensionsåldern sänks successivt under 80-talet så att den motsvarar genomsnittligt ett års tidigare pensionering än som ursprungligen antagits för år 1990. De åldersgrupper som kommer att beröras av denna sänkning antas befinna sig i 55-64-årsåldern. Eftersom ålderskullarna har decimerats genom dödlighet, och då de relativa AK-talen samt åldersvikterna för arbetstiden är lägre för dessa åldersklasser än vad som gällde för 35-44-åringarna blir effekten av detta antagande mätt i totalantal arbetstimmar per år endast cirka hälften så stort som antagandet om vuxenutbildningen. Totalt skulle arbetskraftstillgångarna 1985 vara 43 milj. timmar lägre och 1990 76 milj. timmar lägre om pensionsåldern successivt under 80-talet sänks med i genomsnitt ett år mer än som ursprungligen beräknats. För 1985 skulle en sådan sänkning beröra 31 600 personer fördelat på 19 000 män, 9 000 gifta och 3 600 ej gifta kvinnor, och för 1990 skulle 59 500 personer beröras fördelade på 35 000 män, 18 000 gifta och 6 500 ej gifta kvinnor. Det beräknade totalantalet arbetstimmar (milj.) per år för detta antagande anges överst på nästa sida. För de alternativ som hittills diskuterats, dvs. en utökad utbildning här antagen i form av en satsning på vuxenutbildning och en tidigare pensionering, kan man först göra en kalkyl som visar vad ett realiserande av detta skulle innebära inklusive de antaganden som huvudalternativet innehåller, dvs. en arbetstidsförkortning men även en viss utök-

Ursprungl. beräkningar 1

Utökad vuxenutbildning 2

2-1 1

1980 1985 1990

5 923,83 5 764,92 5 627,38

5 684,14 5 476,07

— 1,4 — 2,7

Förändring i % 1980-1985 1985-1990

— 2,7 — 2,4

— 4,1 — 3,7

SOU 1971: 8

%

2-1

Ursprungl. beräkningar

Sänkt pensionsålder

/o

1980 1985 1990

5 923,83 5 764,92 5 627,38

5 722,18 5 551,60

— 0,7 — 1,4

Förändring i % 1980-1985 1985-1990

— 2,7 — 2,4

— 3,4 — 3,0

ning av utbildningen och en tidigare pensionering jämfört med dagens läge. Schablonmässigt kan det med ledning av de givna uppgifterna då beräknas att de totala arbetskraftstillgångarna då skulle utvecklas enligt följande.

Vi har under den gångna tjugoårsperioden haft sådana produktivitetsförbättringar att vi inte bara fått en högre ekonomisk standard utan även kunnat ta ut en viss del av standardökningen i form av arbetstidsförkortning för ökad fritid, med 15 % lägre

5 923,83 5 764,92 5 627,38

5 641,40 5 399,85

— 2,1 — 4,1

2,7 2,4

— 4,8 — 4,3

Förändring i 1980-1985 1985-1990

Det är självklart att möjligheterna att realisera denna utveckling måste bedömas utifrån de ekonomiska resursernas expansionstakt men ett enkelt sätt att illustrera de framtida resursbehoven är att sätta det beräknade totalantalet arbetstimmar i relation till totalbefolkningen. Det kan då vara lämpligt att förlänga perspektivet också bakåt. Antalet arbetstimmar per år i relation till totalbefolkningen har utvecklats och beräknas utvecklas enligt följande (se även figur 2).

1950 1960 1970 1980 1990 1990

alt.

914 865 782 697 634 609

Utökad vuxenutbildning samt tidigare pension

2-1 1 %

Ursprungl. beräkningar

1980 1985 1990

arbetskraftsinsats per person räknat. Detta grova kvantitativa mått inrymmer dock en serie komponenter vars förändringar delvis har illustrerats i det tidigare. Relationen mellan å ena sidan den s. k. aktiva befolkningen och å den andra antalet barn och ungdomar samt de äldre är en viktig komponent. Arbetstidsförkortningen, det ökade antalet studerande och de minskande relativa AK-talen för de äldre har verkat i negativ riktning, men den ökande förvärvsverksamheten bland kvinnorna har haft en kompense-

1950-1960 1960-1970 1970-1980 1980-1990 1980-1990

alt.

— 5% — 10 % — 11 % — 9% — 13% SOU 1971: 8

rande effekt. De största grupperna av heltidsarbetande För framtiden blir då frågan om produkarbetar i dagens läge 42,5 timmar respektivitetstillväxten kan accelerera, så att den tive 40 timmar i veckan och flertalet har arbetskraftsinsats som här beräknats kan dessa timmar koncentrerade till fem dagar fortsätta att minska med 20 eller t. o. m. i veckan. Med fyra veckors semester under drygt 20 % i relation till totalbefolkningen året och några veckor som går bort i helgoch samtidigt ge utrymme för en ekonomisk dagar och annan frånvaro arbetar de flesta tillväxt. Men det är också en fråga i vilken 45 veckor under året. Fram till 1975 har form man vill ta ut en standardförbättring 40-timmarsveckan genomförts och i kalkyi framtiden, en arbetstidsförkortning t. ex. lerna för 1980 beräknades en fortsatt arbetsär ju en standardförbättring i sig. Man betidsförkortning motsvarande en semesterhöver ju inte heller välja ett antingen eller vecka vilket alternativt motsvarar ca en mellan olika alternativ utan valet kan stältimme per vecka för de heltidsarbetande. las mellan olika kombinationer. Sådana oliDärmed skulle många under 1980 arbeta ka kombinationer kan också få skilda kon39 tim./vecka i 45 veckor med 4 vecsekvenser för både den ekonomiska tillväxkors semester ten och de anspråk som ställs på de ekoeller 40 tim./vecka i 44 veckor med 5 nomiska resurserna, dvs. verkar styrande i veckors semester. olika riktningar på både utbuds- och efterDen för 80-talet extrapolerade arbetstidsfrågesidan. förkortningen innebär att arbetstiden för Här har beräknats vad å ena sidan ytter- dessa grupper år 1990 kan bli ligare en årskull under utbildning betyder 35 tim./vecka i 45 veckor med 4 veci arbetskraftsresursminskning och å den kors semester andra ett års tidigare pensionering. Sett eneller 40 tim./vecka i 39,5 veckor med 9,5 dast från denna aspekt kan en årskull unveckors semester. der utbildning jämställas med två års tidiSjälvklart kan man även tänka sig variangare pensionering, men utbildningsalterna- ter emellan dessa ytterligheter som t. ex. tivet ställer även krav på de ekonomiska re- drygt 36,5 timmar per vecka i 43 veckor surserna i form av lärare och lokaler. Se- med sex veckors semester. dan kommer frågan om studiemedelsförmåApplicerat på de heltidsarbetande innenerna skall vara i nivå med pensionsförmåbär således den arbetstidsförkortning som nerna. En vuxenutbildning som är anpassad beräknats att en timmes minskning per vectill arbetslivets krav kan dock ge ökade ka reducerar arbetskraftsresurserna med ca produktivitetsvinster och därmed en fram1,5 %. Totalt innebär arbetstidsförkorttida avkastning som kan betala delar av arningen inklusive den ökande frånvaron en betskraftsminskningen. En tidigare pensio- minskning av arbetskraftsresurserna med nering kan däremot inte verka direkt pro- 9,7 % för hela perioden 1980-1990 enligt duktivitetshöjande. komponentanalysen i tabell 27, men frånÄven en arbetstidsförkortning får åter- varoökningen under hela tioårsperioden verkningar på den övriga ekonomin, frammotsvarar ca 2 % arbetskraftsminskning. för allt troligen på konsumtionsefterfrågans Om den extrapolerade arbetstidsförkortstruktur. Det intressanta här i ett långt per- ningen realiseras är fältet ganska fritt för spektiv är inte bara storleken av förkort- spekulationer hur arbetstiden kommer att ningen i de genomsnittstermer som beräkförläggas. Mycket litet är känt om vilka prenats utan hur denna förkortning kommer ferenserna är och hittills har dessa frågor att tas ut, eller rättare vilken fördelning vi varit relativt hårt styrda av konventionella kommer att få mellan arbete och fritid un- synpunkter. De hittillsvarande arbetstidsder veckan respektive året. De genomsnitts- förkortningarna har bestämts genom fackmått som beräknats behöver emellertid kon- liga eller politiska beslut för stora kollektiv, kretiseras för att detta skall kunna belysas. och därmed har också arbetstiden blivit enSOU1971:8

hetligt bestämd för stora grupper. På sitt sätt kan man säga att det ökade deltidsarbetet och troligen även till viss del frånvaroökningen är uttryck för det behov av individuella korrigeringar som finns av de enhetliga arbetstidsnormerna. Även de som tar extraarbete vid sidan om det ordinarie arbetet gör en individuell anpassning av sitt arbetskraftsutbud. De successiva arbetstidsförkortningarna har alternerat mellan utökad semester och förkortning av arbetsveckan varvid även följt en koncentration av arbetstiden till fem dagar i veckan för de flesta som är anställda inom industri- och kontorsyrken. Följden av detta har bl. a. blivit att trycket inom serviceområdena har ökat, dels har kravet på produktionsinsatserna koncentrerats till de tider då de stora grupperna av arbetslediga vill utnyttja sin fritid till rekreation, inköp eller att få andra tjänster utförda, dels har det i viss grad uppkommit svårigheter att rekrytera personal till serviceverksamheterna. En fortsatt arbetstidsförkortning kommer väl även den att ske i etapper och kanske fortsätta att alternera mellan en förkortning av arbetsveckan och semesterförlängning. Men det sätt som förkortningen av arbetsveckan kommer att göras på kan få rätt stora konsekvenser både för den ekonomiska och sociala utvecklingen. En förkortning som tas ut så att arbetstid å den ena sidan och ledighet å den andra koncentreras till vissa dagar, dvs. att man fortsätter den utveckling som har påbörjats och förlänger ledigheten för stora grupper kring lördagsoch söndagsdygnen kan ställas mot en jämnare fördelning av arbete och fritid under veckan. Dessa två varianter, den ena med en koncentrerad ledighetsperiod och den andra med en utspridd kan påverka konsumtionsutvecklingen i olika riktningar. Den första leder förmodligen till en ökad efterfrågan på fritidsbostäder utanför städerna och möjliggör troligen också en relativt utspridd fritidsbebyggelse, då man har längre tid att offra på resor. I konsekvens med detta ökar också trycket på kommunikationerna, förmodligen i form av privatbilism, 58

och därmed behovet av ett förbättrat vägnät och i synnerhet in- och utfartsmöjligheterna till storstäderna. Denna variant som också innebär relativt långa arbetsdagar ökar visserligen möjligheterna till en koncentrerad samvaro med familjen, men kan få följder av stressartad karaktär i varje fall för storstadsinvånarna, då man och hustru efter arbetsdagen och resan till bostaden också skall hinna med den dagliga service som hemmet och familjen kräver på några få vardagskvällar före resan till fritidshuset. Den andra varianten som innebär en något kortare arbetsdag med mer utspridd ledighet kan medföra en något mindre jäktad dag som kan ge ett större utrymme för en fritidskonsumtion som är mer inriktad på kulturella aktiviteter, föreningsverksamhet eller samvaro med vänner och bekanta förutom familjen. Även om man inte behöver se följderna av dessa två varianter som varandra helt uteslutande - många kommer även i fortsättningen att ha arbetstider som avviker från majoritetens, folk har olika intressen och läggning och de ekonomiska förutsättningarna är inte desamma för alla - så kommer ändå den fördelning vi i framtiden väljer mellan arbete och fritid att få väsentliga konsekvenser för i synnerhet invånarna i storstäderna. Den första varianten kan leda till en ökad centrering till familjesamvaro, där förorternas karaktär av sovstäder förstärks och stadens aktiviteter i övrigt koncentreras till och baseras på ungdom och andra ensamstående. Den andra varianten däremot ökar möjligheterna till mer varierade kontakter människorna emellan och kan ge större underlag för aktiviteter av olika och mer skiftande slag både ute i förorterna och i stadens centrum på vardagskvällarna och under helgerna. En utveckling mot en jämnare fördelning av arbete och fritid kan också motverka den tendens till klyftbildning som finns mellan de grupper som har s. k. regelbunden arbetstid och övriga inom främst serviceyrken av olika slag inom områden som måste vara i funktion under större delen av dygnet och veckan, eller som har sin SOU 1971: 8

verksamhet koncentrerad till perioder då de stora grupperna arbetslediga kan utnyttja deras service. En sådan utveckling kan också innebära att det underlättar möjligheterna att utnyttja deltidsarbetskraften både från utbuds- och efterfrågesidan. I dagens läge består deltidsarbetskraften huvudsakligen av gifta kvinnor och en majoritet av dessa arbetar 20-24 timmar som de sprider ut på fem dagar (se appendix B som belyser deltidsarbetet med hjälp av några tilläggsfrågor som gjordes i samband med arbetskraftsundersökningen i maj 1969). En koncentrering av arbetstiden med de konsekvenser i övrigt som skisserats tidigare kan minska deltidsutbudet från de gifta kvinnornas sida, vilka kan finna det svårt att hinna med skötsel av hem och familj under några få dagar i början av veckan vid sidan av ett arbete även om det är på deltid, om de också skall planera för en resa till ett fritidshus kring veckoslutet. En utspridning av arbetstiden kan ge större grupper också bland studerande och äldre möjlighet att finna arbete på tider som passar dem. En sådan utspridning öppnar överhuvudtaget fler möjligheter till en större variation i arbetstidsvalet för den enskilde både vad gäller dess mängd och dess förläggning. Vissa effekter på deltidsarbetet har nämnts, men många kan även vilja ha ett extraarbete vid sidan av det ordinarie arbetet. Samtidigt som utvecklingen går mot kortare arbetstid blir produktionen inom alla verksamhetsformer alltmer kapitalintensiv. Detta gäller både varu- och tjänsteproduktionen. Denna utveckling kan i sin tur, om vi skall få de ekonomiska förutsättningarna för en kortare arbetstid, komma att kräva en utökning av skiftarbetet. Man kan även naturligtvis se det så att om skiftarbete införs på många fler arbetsplatser än som är vanligt i dagens läge så ökar därmed förutsättningarna för en förkortning av arbetstiden som kanske kan gå snabbare än som kalkylerats med här. Men en kalkyl som även tar hänsyn till ett ökat utnyttjande av realkapitalet måste göras utifrån ett vidare underlag än som presenterats i detta sammanhang. SOU 1971: 8

Dessa resonemang om arbetstidens utveckling och dess förläggning skall här avslutas med några överslagskalkyler över deltidsarbetets utveckling, med koncentration på de gifta kvinnorna. Som redan nämnts kan deltidsarbetet tänkas utvecklas i olika riktningar bl. a. beroende på hur arbetstidsförkortningen kan komma att tas ut. För att belysa de kvantitativa effekterna av olika alternativa utvecklingstendenser kan några stiliserade exempel konstrueras som ändock ger en bättre konkretisering både av fördelningen mellan deltids- och heltidsarbetande och de två gruppernas veckoarbetstider än genomsnittsmåtten timmar per år gör. I dagens läge är fördelningen mellan heltidsoch deltidsarbetande gifta kvinnor ca 50 % av vartdera slaget (se avsnitt B.3.2 i appendix B). De heltidsarbetande arbetar ca 42 timmar och de deltidsarbetande ca 19 timmar. Som en utgångspunkt för vad som kan inträffa under 80-talet kan man för 1990 först konstruera ett exempel som innebär en oförändrad relation mellan de heltids- respektive deltidsarbetande men som kalkylmässigt ger samma antal timmar per år per sysselsatt gift kvinna som angivits i tabell 26 och där hänsyn också tagits till de gifta kvinnornas högre frånvaro. Olika alternativ för heltidsarbetande män 1990 diskuterades tidigare, men man kan här välja medelvarianten 36,5 timmar per vecka med 2 veckors längre semester än som gäller i dagens läge. Om de heltidsarbetande kvinnorna också arbetar 36,5 timmar per vecka skulle därmed, med de förutsättningar som antagits gälla i övrigt, de deltidsarbetande ha en medelarbetstid som är något över 20 timmar, dvs. högre än i dagens läge. Denna kalkyl är endast avsedd att ge en utgångspunkt för ett vidare resonemang. Det är emellertid svårt att ha några bestämda meningar om deltidsarbetets utveckling. Som nämnts styrs utvecklingen både av efterfråge- och utbudssidan. I dagens läge är deltidsarbetet för kvinnornas del vanligast inom serviceyrkena, lantbruksarbete och kommersiellt arbete. I varje fall det förstnämnda området kommer att kräva ett ökat antal sysselsatta, och det sistnämnda kanske 59

kan expandera sysselsättningsmässigt något även i det långa perspektivet. Båda dessa områden kan dock förmodligen även i ökad utsträckning bereda deltidsarbetande sysselsättning. För båda dessa områden gäller emellertid också att det finns en mycket stor spridning av de deltidsarbetandes arbetstid. Däremot finns det en mer markerad tendens till en mer renodlad halvtid inom kontorsyrkena och framför allt inom tillverkningsyrkena, som också för flertalet tas ut i form av femdagarsvecka (se tabell B.9 i appendix B). Det är troligt att man i perspektivet av en minskande total arbetskraftsutveckling kommer att ge de deltidsarbetande ökande sysselsättningsmöjligheter även inom dessa områden. Frågan är emellertid också i vilken form deltidsarbete i framtiden kan erbjudas respektive utbjudas. Kommer man t. ex. inom industrin att även i fortsättningen välja den form som nu tycks vara vanligast, dvs. halvdag. Blir det så fordrar en kalkyl att man även specificerar heltidsarbetstiden per vecka. Går den ned till 36,5 timmar per vecka är det emellertid inte otroligt att många fler industrier jämfört med dagens läge har infört åtminstone tvåskift, och kanske har en ännu något lägre veckoarbetstid. Detta kan i så fall komma att medge mer varierande arbetstider för de deltidsarbetande. Från utbudssidan kan det emellertid tänkas att andelen deltidsarbetande kommer att sjunka när den normala arbetstiden sänks. Vidare kan utvecklingen gå i den riktningen från de deltidsarbetandes sida att de koncentrerar sitt deltidsarbete till färre dagar i veckan men då arbetar full dag. Den ökande storstadsbefolkningen talar för en utveckling i den riktningen. Med långa resor till arbetsplatsen blir det alltför tidsödande att fördela arbetet på många dagar. Slutligen kan man även tänka sig att de deltidsarbetande i huvudsak finns på arbetsuppgifter som fordrar en relativt låg arbetstidsinsats som t. ex. i form av lunchavbytare eller för att klara toppbelastningar inom detaljhandel eller andra serviceområden. Dessa

utvecklingstendenser kan kalkylmässigt specificeras på följande sätt. Andelen deltidsarbetande gifta kvinnor minskar något, till 40 %, och de har i genomsnitt tre dagars arbetsvecka med full arbetstid, som antas bli ca 7,3 timmar per dag 1990. Då har det antagits att de 36,5 timmarna som regel sprids ut på fem arbetsdagar för de heltidsarbetande. Medelarbetstiden per vecka för de gifta kvinnorna totalt sett blir därmed 30,7 timmar och per år blir genomsnittet 1116 timmar per sysselsatt gift kvinna. Det andra exemplet kan specificeras så att andelen deltidsarbetande blir endast 25 % och deras medel arbetstid per vecka endast 10 timmar. Medelarbetstiden per vecka för samtliga gifta kvinnor blir därmed 29,9 timmar och årsarbetstiden per sysselsatt 1 087 timmar 1990. Man kan för kalkylen vidare anta att denna utveckling går successivt under 80-talet så att årsarbetstiderna 1985 enligt dessa alternativ ligger mitt emellan den som tidigare beräknats för 1980 och de som nu beräknats för 1990. Även för de ej gifta kvinnorna innebär de tidigare beräkningarna en viss ökning av deltidsarbetet. För att förenkla räkneexemplet för deras del antas att relationen mellan de gifta och de ej gifta kvinnornas årsarbetstider bibehålls för 80-talet enligt de tidigare beräkningarna (jämför tabell 26). Sammanfattningsvis erhålls därmed följande årsarbetstider per sysselsatt för gift respektive ej gift kvinna. 1985 1990 Något minskande andel deltidsarbetande samt koncentration av deltidsarbetet (alt. a) Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor

1 122 1 116 1 315 1 263

Starkt minskande andel deltidsarbetande samt kort veckoarbetstid för dessa (alt. b) Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor

1 107 1 087 1 298 1 230

Detta skulle ge följande utveckling av totalantalet arbetstimmar (milj.) per år.

SOU 1971: 8

Ursprungl. beräkningar 1

Alt. a 2

1980 1985 1990

5 923,83 5 764,92 5 627,38

5 841,39 5 775,39

Förändring i % 1980-1985 1985-1990

-2,7 — 2,4

— 1,4 — 1,1

2-1 1 /o

Alt. b 3

1,3 2,6

5 814,34 5 720,81

3-1 1 % 0,9 1,7

-1,8 -1,6

En sådan utveckling skulle således moderera arbetskraftsminskningen för 80-talet enligt de ursprungliga beräkningarna eftersom kalkylen innebär att minskningstakten i kvinnornas årsarbetstid avtar.

SOU 1971: 8

Bilagetabell A. Andel (%) gifta kvinnor i olika åldrar 1965 och enligt framskrivning 1970-1990, medelfolkmängd. Ålder

15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-w

4,28 43,09 77,87 85,47 86,16 84,47 82,22 77,71 70,86 61,26 50,24 27,91

2,00 40,00 74,20 83,50 85,40 84,72 82,29 79,09 73,31 64,33 52,70 28,63

2,00 40,00 74,20 83,50 85,28 84,68 82,70 79,16 74,57 66,51 55,26 29,58

2,00 40,00 74,20 83,50 85,05 84,35 82,77 79,60 74,64 67,72 57,07 30,50

2,00 40,00 74,20 83,50 85,37 84,19 82,48 79,77 75,26 68,00 58,36 30,78

2,00 40,00 74,20 83,50 85,59 84,35 82,32 79,52 75,32 68,40 58,22 30,73

62 SOU 1971: 8

o

vO -^fNiriOv.fNOOcN^ror-covOfNr©|nvofN^-tr-~voir>©«/->Ti-©r--ovco oooor^vooo(NO\co<Nmvoi/->Tfrvi>/-i <NfNfN(N<NrOfNrN<NCN<NfN<N<NTi-

Ov Ov

© © © © © © © © © O © © © © ©

-2

m

ooooooooooooooo © <r> vo r - O V T l - C v T i - r o O U O r o f N r v l O v oooor--i/NvoooTi-coroTi-invooo©»-< <N <N f N «N ~ H .-i ro

•a c». © O TjTf ro —<

O © vo fN as <N

© fN

© <N

© ©

(SooooawoTi-vo^ovor-r~(N

«

5 O © O © O O i © O O O © © O O T i - T t o| O T j - i / - > f N f N O O © v o O \ T f f N v o vo > — i O n n o \ ^ ' - 1 >o vo w i f l VD vo vo 0\©0\r~0\Ti-fN»/"><NrovOTt-ro©rO

I/O VO Ov

CN

O

c C

i

t

ro

©© o© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© ©© © o

© ©

© ©

V l r H 0 0 O 5 \ « l ^ 0 0 C l O m M r - - M M fNTj-r~O\,-i'.3-roavvO00i/->vOro©00 M t ^ i O V O N O V W w n v o v v i o r t M O v <NfN«NfNrO<NfSCNfNfNCN<N<NfNro

© vo fN © © <N

KO

-* ro 22220°ooooooooo 8 © 0 © © © 0 © © © © 0 © © © O ©

•o c X!

VD Tt"

W

> r > » - i o o v o » - i O \ v O i — i rt i n ^ ^ t o \ • * i-i «NTi-r~roro«ooofNvot-~rooovoovTioor~»/">voo\r~rocoroTl-iovoooovoo f N <N <N f N i-i «N © 0 0 © © © 0 © © 0 0 S © © o o o o o o © © © Tt-oofN<—ir-~fNi/">ovooccr-©

o c

v>oooo«/or~©©^Hr~vooTt( N r t O v O O O N O O O i r i M M

© 0 © © 0 0 0 © © 0 0 © 0 0 ©

ft a

'3

-

© ©

© ©

fN)

fN Ov

© © CN

e

t

ro

© 0 0 © 0 © © 0 © © 0 © © 0 © © 0 © © © 0 © © © 0 © 0 © 0 ©

© © (N <N oo ro

O ©

© ©

å a c

OO

Tj-

(-« 00 ©

ro

© ©

O V > N M T f r t r t N « V O M n V O T j - - i

fN

Ti-

<N ( N ( N f N * - i

O fN

CM

w © © © o o o o © © © © © © © © © o © o © o © © © •rtiooor^^i-r^voTt-fNfNOvm cori-avvoror-~fNroovr~Ti-r<Hf>i>ooON«oi^mova\

T»

Ti-

© o oooo©©©©©©©©©© © rM'-H»-H©Tt-Hr--r--ch©Tj-r--oo©rr) ro

r--invoov>oviwnTfTfvit^ooo\vi

J2

© © OV 00

av

© © © © © © 0 © 0 © © © © © 0

:B1

r(N

CN

o\voooovooinio©inooT-Hvor-~©TtoooofNi-H<nr~oovoooovvoro^Hvoro O v o o i ^ o o m - H T t N n v o i n i n o M O M f S M M r o r r i N N t S M N N M M M

fSr-H-lr-I^OV'OiHVUOMOOOVVO ©•/OfNVOOOOOOVOOVOOr-irOTj-OOOO r^uovoooorowrovovovoiofNooT}fN<NfNrocslCvlfNrNfNfNrN{NfN«ro

T3 M O

OV

~ —' ©©©©o©©©©©©©©©©

•Bl

ro Ov ©

av

O

2 *3

© © Ti-

O

O

o

OV OV V) OO 1—1

© © 0 © 0 © 0 © © 0 © © 0 © © © © © © © 0 © 0 © 0 © © © 0 ©

OvroMr^OvOOvavOr-iOi-iavvoco Tf-©r--OvTi-rorooorofNTi-oooor-uo oor-~r--'-i©T}-rNror--vovoTi"©vor-(NfNfNf^fnfNfNfNfNfNCNfNfNT-ifN

I

CN

*+ © © Ov Ov OO

-1

O ©

© ©

VO OO

Ov <N O ro

ro

.2

OV

3 «n o

i—i

H >

1 T}-fJ\T^OVTj-OVTj-aVTi-OVTfOV Ovi-iT-<(NfNrorOTl-Tt>ninvovo

25 SOU 1971: 8

2 IJl Jl Jl Jl

->

I I I I I

i/-i©v->©i/-v©»noi/->©<n©,''>© ^i-ifNfNrorOTt-Ti-Koir>vovor~

88888 8 8 Tfr NO i-H 00 r o

*

<NCNCNCNrofSCNCNrocNCNCNCNCN</"i

rf Tf

ON

• *

O

O O

oo w-> N O t— cs oo o\

I/-}

O O O O O

O <-i 0> M 0\ fS OO

_o o o o o o

• *

rt ON «o CO

8 VO

_ < NO rf r»

CN CN CN CN —

CN CN

tu 000N©0N>ocNV0000NO\O-<fr ^-HfN^OONONrfTtOi-iONrt

O O 00

rt»

rf

"-1 8 00 t—

r-

~^ CN »—*

O

CN

S Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo Oo

O O -3-

O O

^ O N r o T t - r - O N o o N o ^ o — cNONNooNr-O O O O - i - H O - ^ f l l S ^ O O O O

Tt <N

O CN

rf

CO

>/->

*

ro

O O Q O O O O O O O O O O O O

O O

ooooooooooooooo

^r rvi

8 ON VO

O ^ t T l - H n O O ^ O O T M ^ O O r H O v O V ooooooo\o>ooo\r->a\<-«i»-i<Niorsio CNCNCNCNCNCNCNr0CNCNCNCNCNCN<O

ro

O O O O O O O O O O O O O O O

o

O O CN ro

OOOOOOOOf^r^-^Tl-Tt-tfTl-lOOOONOO CN CN CN CN —> en

m CN rs

§ o0 o0 o0 o0 o0 o0 o0 o0 o0 o0 o0

O

O O r-~ ro CN

ooooooooooooooo W OOVOTfCNr--©U-1CNOCNONCN -HOrt-oo>/->oNr--r~r~ror--

o

</->

•<*r o O r<-o

o rm cs

ro

—'

*-H

^CN CN 00aQ,

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O oo-H—<rtO<om<NTt-<Nv%>/->r~OfNO - H -H NO "O T— T f O O I O O O O O ' H V l ' t M O N O O O O O - ^ v ^ c N - ^ - H C N r o O O N

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O «cNCNO\-<d-rooocNTi-rot~r--Tj-NOr-< N m r - o v > r ~ o > o o i n o \ N O \ N M N

O O ro

Tt-

O O CN r~ ro rico

O O CN ON

O O 00 NO

VI

o

VO

ro ro

CN

•

*

"* r o O O

O

oo 00

<i ro ro

l/->

i—

w o C g O

r» o r~ o

CN

o O

NO

O O NO rf ,_, ro

T *

ro

*j cd O

H

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

O ' O O W - i O w - i O ' ^ i O ' O O U - i O ' o O »-tf-HCNCNcocoTi-Ti-inv-iNONor--

c "s

P9

s O!

**

O • O

ca ÖO

22 CN O 1

•u.

Cd

o cd *_ ~ 00 cd

« c C rt

cd

T>

i- 13

i"73i C cd J3 cd <U T3 C •-

. , . ON

2« cd *00 •C :0 T3 C C O :cd * a : 9 <o

% .a -o g .5oo | :cd C ti*

v>

rrt > H

:cd T3

<

<D

_4> • < cd —

O O

<N Tf CN

T f O N T f O N T f O N T f O N T f O N T f O N -^

ON

o c

O O t"O r» O

ooo\roror~-r-voNoocoorooNOro

I

CN O

tio

-1 •O x i

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

1 E

CN

es <nr}-cNTf-Tl-Ti-,_(-<3-oov-ir~-OCN<Nro

i

o o

l e .3 o

* ° uupa O U

(/> cd

£ B 3*2 ^

cd . 60

*c X

cd

SOU 1971: 8

u

Ti

a

•O in tn V% (S fS f*l »O » C3\ O^ r f «-l O " O " O " O ' O * O "

in in m rt Tt Tf WHO P H O W r^ ,-T ^H" »4 *4 « O" O '

inoorfoOr-^^Hrfrf

** o" ~H* «" o" «" rf ö

I I -O O

> Cd C

^"cf

O O N n O

o i-T ro" -H *~T e f —T "-T

O <-• O ro O O

T3

s-i

j> <U

t3

r-^vo i n «*!-^, ^ • * ©"©" ' « d d d d

Ä-p «

N

^

H

O

O

O

«

^ooo^nvoo

cd C tU j j "O

CL» •d ib

O

c c

'>

in

in in

in

«n* o" o* o" o" o" ^ rf

•n in in in m tnincoo^oo^ooio eW c f o" r f o" r f r f e f

-o u

sQ

rorfOfOO»—iinO

I I •n

>nin

in

N«NVO^rtC>0 ro" o" o" o" o o " O* ro"

rf rf VO^OV rf^tn 00 ve" rf" T-T •** rf" ro" r f

ti) CA

>

a) cd i/i 4J

ocd

M

C

u

> X) > cd cd

y-II—i©ro«—iCSroO

"O

CL)

.«

i-i rd » i cd C cd m O T) O 0)

TI T3

>

t»

(/)

cd 4> T3

m

stE/ i

C

:0 M

.>>

C/5 cd

0 \ M « M r t « N

°\ ^ "^ "^ °«°i '"i "*ro" vcf rf" vo m" in" »-t ©"

«

t

t/1

rfO\CT\©a\t->-<©

<3\m—iOsVOVOc3vrf

u <{

bli

n •ao c

•n

>

in m

•n in *r\ rf r^ rf r» ro rfro r f <-<"oo"oCro"rf rf in vi ve in co H

i

1) vcd 0) >T3

rfror-r-r-r-rooo

J2^

(fl c/1 3 S-I

i

©VOVOVO~H<NO\©

c

Min(S(S'tvON«

,5 O : t d« O

o •o ^o ON

r-invovoooooo

« «N VO 00 ^f rt VO't t--" oo" rf* vo" v-T oC «o r f rft-~a\ONO\oorf»—i

:0

r~-

>O

cd C

cd LJ

ed *-> bit

S

V)

•O rt <N Tf i-< •<* VO Tf r f oC in" t-" vcf oo" vo" rf" l Ot^CM3\0\(»'<tr-1

c |f/1 c £:0

rfrorororooorocN o " 0\" in vo vcf in ro ro" ro rf rf in in ro T-<

•n in in in :(J n vo oo^ o r» o^ ro^ rf -o oo" vcf « oo" in" rf" vo" ro" rf r~ oo r~ r- in ^ Ö ro

c/i

U

a -a

c

f ^ t * ^ - * o o o <N •/-> m i n o C i n v o v o oo"r»"r-" v i r^ O 0 \ ov » • * rt

> 3 0

PH

a as

1-H

o— cd

cd

ti)

>-i ti) t/i CU Q

.-* o>

cd

T3 cd

«o >

<3 ON \o

|

S

•o o

3 -os

3 V)

> _^ u*• C < u cd cd > cd

r - o \ o o \ oo T ) - «

L

b -o

fl O

Ui

o

OJ ;_J

o

C/5

O cd

(T\

M

<A cd

^ n CS ro ro n «s

-o

t>

•->

•d — -H o o o —< n

C/1

a

voo\rfoomr~on

ti M cd C CD

Cd

ti)

a

3 cd ui

C

Mo<irfrfrfrfrfON

0)

SOU 1971: 8 5—014496

:o2

(U

U

b

|*2 g 03 .2

hl)

TI

T3

<J

f/1

•O C =5 C

|

iS i r i i i i i

.,.

5jino>nininin<no

-,C\rfrfrfrfrfO\ ^ S^nrorfinvovO > <£, I I I I I I I I ;^inoininininino Oi-H(Nr>rorfinvof-

rf rf rf rf rf 0\ ^ «N ro rf m vo VO >

A

pq

:0 G fT

i J I i ' A

O in in in in in O cs n ro rf in vo r~

M •o

IT) O OO OS

-o c 3

o o >/0

,-r,-ro

i-"so"o"

t - T © " r t " o f o f <-<"of o f o f » - T r o o "

os os

O <o

CN-TO"

©"m"©"

O 0 0 1/0 »-I 0 0 VO O SO VO O^ M3 rO^ TT « O" "<" fN N " rt N -H" N I N tN O * <-"

OO OO

*-"

os os

lO O r - oo

ro • * r -

-*rt*o"

I/-J ir> i/o >o ir> © © oo © " © " © " © " o " r o " ro" © "

»-* os^ t s os so_ ©^ •* ol_ os^ •»* c» •o" o " ro ro" of ( S t N f n m w ' o

int--K0K oo ro"*-"

0 0 O OO 0 0 0 0 © O O i-T o " o " o " en r t

OS >i in so r^ ro vo « »^os VOK i/-T©",«ct"i/""i/"rro"*<i" vj m f o o

os os O C

a •>

r-

r-

CN »-T

os os

>/o o so t-os os

H N T f O > - < 0 ^ t< w ^ •"* "ro" » - ? © " © " o * »-*«-" »-T o f so"r--" o f

i O t N v i v c i m i H V i v O r t V O o o w x-^ t--"-^io r-"vo" o so i^f vn" vo" ©" of TJ-"

-C KS U O C u

G : 0 •a c J * :KS :0

^• M

u,

OJ c/J

(Ti

i

.-< m no ro o vo •<* o- os C N C M ut *-*

KS

os m so os O «o os c> r-^ so ©^ ©^ so_ o*"*"of —"sb" so «ocN"* oo"©"*-*" "o"

tNSOt^t^M^M^SO't—

M O L OS

so

°Ki OS

J

»Kl

yl

<u

KS (A,

i

u L TJ

< M io O^rn O so ^ r~ Os CN fN O fN os ©" ©" r~" r-" •«* r f CN" os" oo" o " ro oir--ososososasosoot--ro

os^ M o oo Os oo oo oo ©^ os CN^ ro oo" «/o" -H" os" ro" rf" ro O * CN" so ro" **" (Nsot^vor-M^t v sOTf'i

iHioiAwosoTj->c3\t~-tNTj-

os os v> r~ -* oi oo cN^^r-^oo so^ m^ o" vT os" o" »-" ro" <-T os o\ •rf »o -^ CN rosososot~~r-^so«o-^-»-^ so

r--

KS

•ed > nrt u y c H o u •o

>

J2 E

T)- Os CN ro O ^ ^ O S ^ N T t t N t N T f «/-" CN" —T r~" t-~" vn" rf ro" o " os" oo" so rot~~OsOsOsOsOsOsOsC~-ro

O O ro oo xo CN "<*• 0^«o ro O^so^ so" vo" so ro oo" -H os* so" i«o « io" *-" rososososor^sosowoTi-r-i

OS so (N ro O OS^Os^O^O^O^O^'"* ro" so" CN t--" o" «o" no" **" »•* O " »5 O •^•r^osososososososoo^T-i

os os oo CN • * os oo^ os t-^ •* "* so^ f f -4" rt" »-T oo" ro" r-" •^i" o"»-? r~" ** »-" f~TfSOSOiososososD>oro»-1 *n

o-r^^r-osoooooooi/ono

oo

T j - r - r o s O i — l O o r o r o s o o o c N O s Os

OSTtOSTl-OSTl-OsrfOSrl-OSii. Tf s; ^H <N <N ro ro - * "* «n uo so so ? s o " Ö l l l l l l l l l l l l I S i f i O K i O v i O v i O ' o O i o O <o "=; »-i CN CN ro ro Ti-rf <n >o so so t> T-H

s e o s ^ t o s T f o s M - o s T t - o s ^ o s ^ •* S » ^ ( S | < S | r o r o " * T t - i o i r > s o v O ! S so Å U 0 O « o O i o O « r > O K 0 O X 0 O >^> F^T-KSCNroroTj-rj-iovososor-- ••

<a KS c/1 Q-c •M

CVS

-a o;

|r/> B 1—s

U u X) •a H KS :KS KS

^ >

tU

> -o KS fl.»

tt. L Q ^^ SO ON

T3 C

o>

-Q

rri

3 CK5 ti)

C

«cq c 66

ä

«2

SOU 1971: 8

in O 00 as as as

•"»t I w >n in O O in^ in v^ o m

r<NO*

© >n © cs* >-<"*-*

»i ©" IN CN" CO i-T (N <N en" en en ©*

m o

MD_ T-^ vq t"-^ ©^ (N O^ —H <N -H O •-i ^ ^ rf' en ts" c T TJ-" in in CS*

© m

<n o\^ Tf r- as oo vo in TJ- rj- o »-T ^ vo vo* in en <o N O in NO* <N*

r~ oo as as

<N*©* _*

in u-> ©*©*

o\ as

•n >n <o <o Tt O ^ O ^ t ^ ' H OS (N SO N M VO C4 <N" © " NO" r~T so © " oo' r-" oo* o\ rN* .-T

P. I ~

r^ ^t »•* is oo is^ Tt r- is is *-< oo • q I--*NO* ^rnun NO"-H © * ~ * co 'fris* —*

as as

in © ^ © ^ © ^ i n ©^>n o O O O t-»" "*" o " o " «rf >n «n is* <n o " © * «-H c->\or-r-t~-r^r-»t-~NOin —

t--oo©Tt-isNo>o©r-NO©©

o>o^«nininin©©i/->in©in oo* Tt t-»* t--* is* en en ©" *-* r--* rj* *m fosovo\OM-~t^r-.\0't«

t ^ M O ^ N v O i f l O h V O O N 00 oo" <n* ~ « is" »-T r-* TJ-* m* in* is* *-«* NO*

oo

m 0> -H O^ N VO^ ^3 O <?\ en —< O ©* en >n «n ON* *-** o * oo* r-* r t t-»* is" ^f \ o \ o \ D \ o > r - v o i o • * r i

0\oovimNTj-(^0\>(NMO

en

o\ >n o^ •* t-^ i-H i n o r - N© ON TT i s >n* oo*is*<-*'-"'-*r-*-^-*r<rin"-** —T o nvoooooxoot^t^vo't'-* NO

^•ONMsOfnsOi-irj-tnooMO

oo

ON<no\ , , 3-iSNO>n©r--NOONTt-

en

sOOiONO^OM^Ov^ON

e

•5

-t SOU 1971:

Si !

rt-ONTl-OS-^-ONTl-ON'tf-ON ^ N N n n * I 1 ^ V> \ 0 « > I ! I I f f I I I I I O<r>0«00«no>no<no

•* VO

>>ON •<*0\rJ-0\TtOsTj-a\TtON ^ K <H l l l l l l l l l l l faj1^ o m o < n o > o o < o o > o o

!S

o ooooo _ oooooo

888888 ro r~ o\ •«* • * <N

O O O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O O O O oooooooooooP t-»«->OOr-iinrot-'~^HVOOO<-< 0000«00TfNOm«(NO'*

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

w o oo

O O O Q O O O O

O O O wo o o p o o o ©

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O 8 NO^t(»r<looooOw05\oo

8 o

O o oo oo oo oo oo oo op oo op o© o S >oo\ooTi-r-r-©t--c-icsooir>

opopoooooooo

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O O O O i n o ^ O h r~ ro Tf oo o\ O O o o N o o o O n O N o o i n « H

ooooopoooooo

Tj-cNmmr~O^Hr--oo--H<N<N T^Ooocicivor-inroONro

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O S irii—it-rfi—irHMiO^^OooO

00 ifl 0 \ m O h ^ *0

O00MrtV00\V05\f0O\V1Tf

w

W

8 O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 O O O O O O O O O O O 8 MNt^viO\V>MN00WI^ O

,

{Si/->©ror!-Tj-»-H.—iw><—loots r^. ,_, O _ <•»-, PO <—lOdiflH

a

a

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O ^-OTfooinoorovOcNrovOO

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

OO-Ht^CfOMOONOO^Ort

888888888888 O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

oovo>om--(M<tr-i(STto\<-i OOMOlN'Hr-inVDiOOM H M N M H - ,

o o o

< t - H O 4 w O C\ «1 N W f !ft oo^-iw^rorotNrOTtrOT-H

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O PT*000'ON(SO\Nr~M'NOOOftviNOOinNNdM

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O fnoOt-~ONr-~-^-oomo\o<N oo ro t~- oo <—i ro rf O O ro G*\ oo i-~Tj-<N»-<ro^o</o»<->ror^r»,«*

_

inoocoTt-^-HVOror-wOOo Tfrrs|Tt«N<Ncoro-«d-Ti-cO^»-H

a

<3

^

o o o o

o o o o o o o

^_j o O O w o w o w o >—< o •—' o •—' p — ^—o

w

_

ed •nO'oO'^O^nO'nPx^O T 1 »-* rs <N ro ro rf •* >n </-> v© vo r- t—

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O - H i n o o v o v o r -| ^ r o r - O ^ f c s O N O I " - ' * ! " ' — ! « • - ' — i <s oo r~ »—•

I J l I II I I I 1 , 1 1 i n O ' n O ^ o m O ' o O ' n P

SOU 1971: 8

Appendix A. Analys av de relativa arbetskraftstalens konjunkturberoende

A.l

Inledning

Den analys av arbetskraftsförändringarna år för år under perioden 1965-1969 som gjordes i avsnitt 3.1.3 antydde att det troligen finns ett visst konjunkturelit beroende bakom de relativa AK-talens förändring (jfr tabell 11). Antalet personer i arbetskraften utgör en summa av antalet sysselsatta och antalet arbetslösa, och att antalet arbetslösa varierar med konjunkturen är närmast en självklarhet. Däremot kan man ställa sig frågan varför summan av sysselsatta och arbetslösa skulle variera med konjunkturen. Om man emellertid betraktar utvecklingen av ungdomens relativa AK-tal (dvs. antalet personer i arbetskraften i procent av befolkningen) finner man t. ex. en mycket stark nedgång under 1966 och 1967 (jfr figur A.2) som sedan följs av en uppgång under 1968. Troligen är det så att det försämrade arbetsmarknadsläget verkade så att ungdomarna stannade kvar längre i studier eller att övergången från lägre till högre studier blev större än i ett mer gynnsamt arbetsmarknadsläge. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som sattes in under konjunkturdämpningen 1967 för ungdomarnas del inriktades också på utbildning. Det kan finnas anledning att undersöka konjunkturberoendet inte bara hos ungdomarnas relativa AK-tal utan för samtliga åldersgrupper. SOU 1971: 8 6—014496

A.2 Analysens

uppläggning

A.2.1 Dataunderlaget De relativa AK-talen har en viss säsongvariation som är mest markerad för ungdomar och gifta kvinnor. (Se Arbetskraftsberäkningar 1960-1980, Appendix B sid. 84, Information i prognosfrågor 1968: 4 (SCB), där en analys av säsongawikelser presenteras.) För att analysen inte skall störas av säsongkomponenter har de relativa AK-talen från de fyra undersökningarna som finns för varje år utjämnats genom beräkning av rullande medelvärden. 1 Analysen har baserats på data från augusti 1961 fram till maj 1970. Genom medelvärdesberäkningarna förkortas emellertid tidsserien till februari 1962-november 1969. De tidigare AKU före 1964 var föremål för olika typer av omläggningar vad gäller urvals- och uppräkningsförfarande varför det är tveksamt om resultaten från dessa på alla punkter är helt jämförbara med de senare. Analyser har därför gjorts av två tidsserier, dels den ovan nämnda längre som innehåller 32 observationer, dels en kortare augusti 1964november 1969 som innehåller 22 observationer. De relativa AK-talen analyseras för dels 1

Följande beräkning har använts för att erhålla det utjämnade värdet för en viss tidpunkt 0,25 (0,5 A 1 + A2 + A3 + A 4 +0,5 A5), där A med index är det relativa AK-talet för tidpunkten 1, 2 osv. 69

Figur A.l Lediga platser vid månadens mitt 1962—1969, absoluta tal (utjämnade värden, tusental) och procentuell förändring. 70 -t Tusental

60-

50-

40-

30-

|

1962 70

|||

|

| l| I I

i ll l I 68

I IlI I

I 111

1969 SOU 1971:

män, dels kvinnor. För kvinnornas del hade passningar har därför också skett till följandet funnits möjlighet att göra en uppdelde regressionsekvationer. ning på civilstånd, men de relativa AK-taYt = a + bT + ckt (2.0) len för de ej gifta kvinnorna har så stora Yt = a + bT + ckt_{ (2.1) slumpfel (jfr bilagetabell D) att det är stor risk att dessa stör resultatet. En uppdelYt=a + bT+ckt_2 (2.2) ning görs även på ålder i följande åldersdär k således är den procentuella förändklasser 15-19, 20-24, 25-34, 35-44, 45-54 ringen i antalet lediganmälda platser, och och 55-64 år. Åldrarna över 65 år har inte där indiceringen t, t-1 och t-2 anger de tidsmedtagits i analysen på grund av de stora förskjutningar som prövats. För dessa anslumpfelen. passningar har observationer förlorats i börSom konjunkturvariabel har statistiken jan av serien för den långa tidsseriens del, över de vid arbetsförmedlingen anmälda levarför antalet observationer för denna blir diga platserna vid månadens mitt använts 1 31, 30 respektive 29. De använda tidsseför samma månader som det finns uppgifter rierna över lediga platser återges i figur A. från AKU. Även dessa data har utjämnats 1. Då det även kan vara av intresse att jämgenom beräkning av rullande medelvärden. föra de skattade värdena för trenden utan I och för sig speglar troligen denna statistik att konjunkturvariabeln förs in i bilden som konjunkturvariationerna mycket väl, men i de ovan specificerade regressionsekvatiodet finns en risk att tidsserien kan ha en nerna har en anpassning gjorts även till den viss snedvridning. Under en högkonjunktur enkla ekvationen är det inte troligt att denna statistik avYt = a + bT (3) speglar hela den arbetskraftsefterfrågan som finns, då det kan vara meningslöst att anmäla nya lediga platser om man inte fått sökande till tidigare vakanser. Man kan vi- A.3 Resultat dare ha en trendmässig förändring i antalet De värden som erhållits för den multipla lediganmälda platser, då successivt nya korrelationskoefficienten (R) redovisas i tagrupper av arbetsgivare kan tillkomma för bell A . l . För samtliga åldersgrupper bland att få del av arbetsförmedlingens tjänster. männen har R erhållit det högsta värdet för någon av de modeller som har den kortare tidsserien som grund. Bland kvinnorna är A.2.2 Modell det två åldersklasser, 20-24 år och 45-54 år, där de högsta R-värdena erhållits för den För varje åldersgrupp har för de båda kölängre tidsserien. Skillnaderna mellan de två nen de relativa AK-talen (Yt) anpassats till tidsseriernas skattningar är för dessa relativt följande typ av regressionsekvation små, vilket i synnerhet gäller 45-54-åringYt = a + bT+cKt (1) arna. Denna iakttagelse att den kortare tidsdär således trenden antagits vara linjär, T serien, dvs. värden från augusti 1964, har går från 1 till 32 i den långa tidsserien och erhållit högre R-värden, kan inte i och för från 11 till 32 i den kortare tidsserien. Kt sig sägas vara nog för att bekräfta att de relativa AK-talen före 1964 inte är helt är antalet lediganmälda platser i tusental. jämförbara med de senare. Modellerna kan För att minska effekten av en eventuell trendmässig förändring i serien över ledig- ju ha en felaktig specifikation. Så t. ex. behöver ju inte trenden vara linjär. Om trenanmälda platser kan man i stället pröva den i själva verket är av t. ex. kontinuerligt sambandet mellan de relativa AK-talen och tilltagande eller avtagande typ, så kommer den relativa förändringen i antalet lediga en skattning utifrån en kortare tidsserie, där platser från en tidpunkt till nästa. Vid denna ansats har även prövats om det finns 1 Återfinns i arbetsmarknadsstyrelsens serie några tidsförskjutningar i sambanden. An- Arbetsmarknadsstatistik. SOU 1971: 8

Tabell A.l Multipla korrelationskoefficienten (R) för de olika modellerna. Modell med trend och konjunkturvariabel, lediga platser mätt i Modell med endast trend

Absoluta tal

Förändring, tidsförskjutning

n = 32 n = 22 n = 32 n = 22 0

n = 31 n = 30 n = 29 n = 22 n = 22 n = 22 Män 15—19 0,9353 20—24 0,7020 25—34 0,1842 35—44 0,6922 45 54 0,8929 55 64 0,5647 Kvinnor 15—19 0,9615 20—24 0,5973 25—34 0,6729 3 5 - ^ 4 0,9886 45—54 0,9417 55—64 0,8487

0,9483 0,8454 0,9148 0,4887 0,9273 0,3497

0,9720 0,8319 0,4073 0,6979 0,8932 0,8715

0,9895 0,9343 0,9513 0,4933 0,9331 0,9514

0,9306 0,7128 0,3488 0,8773 0,9105 0,6387

0,9322 0,7310 0,6328 0,7992 0,9016 0,7218

0,9419 0,7892 0,8020 0,6725 0,9029 0,8043

0,9665 0,8457 0,9580 0,9048 0,9525 0,5192

0,9819 0,9924 0,8619 0,8991 0,9670 0,9657 0,7681 0,6258 0,9467 0,9399 0,6958 0,8241

0,9482 0,3844 0,8078 0,9906 0,9252 0,8612

0,9674 0,9640 0,7901 0,7272 0,7604 0,9511 0,9926 0,9966 0,9434 0,9301 0,8788 0,8986

0,9589 0,7143 0,8785 0,9881 0,9392 0,8608

0,9598 0,7804 0,9080 0,9863 0,9347 0.8626

0,9628 0,8272 0,8802 0,9856 0,9291 0,8529

0,9626 0,5733 0,9329 0,9912 0,9369 0,9334

0,9698 0,9757 0,6725 0,7470 0,9699 0,9869 0,9930 0,9950 0,9287 0,9252 0,9402 0,9292

Anm. Det högsta R-värdet i resp. serie anges med kursiverad stil. trenden antas vara linjär, att ge bättre värden än en skattning utifrån en längre tidsserie. Eftersom emellertid skillnaderna mellan skattningarna är förhållandevis små och huvudsyftet är att undersöka konjunktursambandet så koncentreras redogörelsen av resultaten i fortsättningen till den korta tidsserien. För männen finner man vidare att för fyra av de sex åldersklasserna har skattningar utifrån några av de modeller där konjunkturen mäts utifrån förändringen i lediga platser givit det högsta R-värdet. Undantagen är åldersklasserna 20-24 år och 55-64 år, där den bästa anpassningen erhållits utifrån den modell där konjunkturen mäts i det absoluta antalet lediga platser. Även bland kvinnorna är det två åldersklasser som givit de högsta R-värdena för modellerna där konjunkturen mäts i det absoluta antalet lediga platser. Skillnaderna i Rvärdena i de två modellansatserna är dock i de flesta fall relativt små och som regel har signifikanta koefficienter erhållits för konjunkturvariabeln i båda typerna. För de flesta åldersklasserna har en stor del av den totala variansen fångats upp av den linjära trenden (se tabell A.2). De mest markanta avvikelserna härifrån uppvisar

männen i åldrarna 35-44 år och i åldern 55-64 år samt kvinnorna i åldern 20-24 år. För männen i åldern 35-44 år kan det dock anmärkas att skattningen för trenden i modellen utan konjunkturvariabel är signifikant skild från noll på 95 %-nivån (jfr tabell A.3), och den längre tidsserien har givit en signifikant trend ( = - 0 , 0 6 ) på 99 %-nivån. För de två andra grupperna har den kortare tidsserien inte givit signifikanta trender (95 %-nivån) i regressionsmodellen utan konjunkturvariabel, men den längre tidsserien ger en signifikant (99 %nivån) trendskattning vars värde nära sammanfaller med den kortare tidsserien. Måttet på de relativa AK-talens konjunkturkänslighet för de olika grupperna kan avläsas i skattningarna för koefficienten för konjunkturvariabeln, vilken anges i tabell A.3. Med endast ett undantag, kvinnor i åldern 45-54 år, har åtminstone någon av modellerna givit signifikanta värden för denna koefficient. Det kanske bör nämnas att inte heller den längre tidsserien givit signifikanta konjunkturestimat för de 4 5 54-åriga kvinnorna. För de tre yngsta åldersklasserna, både för män och kvinnor, är som synes tecknet för konjunkturkoefficienten positivt, för de SOU 1971: 8

Tabell A.2 Variansen i de relativa arbetskraftstalen (aug. 1964—nov. 1969) fördelad på trend respektive tillägg av konjunkturvariabel enligt olika modeller. Tillägg av konjunkturvariabel mätt i Förändring, tidsförskjutning Trend

Absoluta tal

2 Män 15—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64

0,90 0,72 0,84 0,24 0,86 0,12

0,08 0,16 0,07 0,005 0,01 0,78

0,03 0,00 0,08 0,56 0,05 0,15

0,06 0,03 0,10 0,35 0,04 0,36

0,09 0,09 0,10 0,15 0,02 0,57

Kvinnor 15—19 20—24 25—34 35-^4 45—54 55—64

0,90 0,15 0,65 0,98 0,86 0,74

0,03 0,38 0,25 0,01 0,01 0,07

0,03 0,71 0,20 0,001 0,02 0,13

0,04 0,30 0,29 0,005 0,007 0,14

0,05 0,41 0,32 0,01 0,00 0,12

äldre negativt De yngre skulle således reagera på konjunkturförändringen så att när efterfrågan på arbetskraft är stark svarar de med att söka sig ut på arbetsmarknaden. När efterfrågan minskar så minskar även utbudet. De äldre skulle reagera i motsatt riktning. När konjunkturen dämpas skulle de öka sitt utbud och när efterfrågan på ar-

betskraft är stor skulle de minska sitt utbud. Innan det diskuteras om det finns ett saklogiskt fog för en sådan kausal tolkning av resultaten skall några ytterligare kommentarer göras till de erhållna värdena. I figur A.2 tecknas tidsserierna för de olika befolkningsgruppernas relativa AK-tal. De beräknade trenderna för både den långa

Tabell A3 Skattningar av koefficienterna för trend resp. konjunktur enligt de olika modellerna (korta tidsserien). Trendkoefficient

Endast trend

Konjunkturkoefficient

Modell med konjunkturvariabel

Modell med konjunkturvariabel

Förändring, tidsförskjutAbsolu- ning ta tal

Förändring, tidsförskjutAbsolu- ning ta tal 0 1

0 Män 15—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 Kvinnor 15—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64

—0,58** —0,57** —0,65** —0,66** —0,64** 0,12** 0,13** 0,17** 0,19** —0,14** —0,14** —0,15** —0,16** —0,16** 0,05** 0,005 0,03 0,05** —0,06** —0,06** —0,07** —0,07** —0,06** 0,01** 0,02** 0,02** 0,02** —0,05* —0,05* —0,004 —0,02 —0,04 0,005 —0,09** —0,06** —0,04* —0,09** —0,09** —0,08** —0,08** —0,09** 0,01 —O,02**—0,02* —0,02 —0,04 —0,05**—0,02 —0,01 —0,01 —0,08**—0,05 —0,08**—0,10 —0,34** —0,33** —0,37** —0,37** —0,36 0,04** 0,06* 0,08** 0,08** —0,07 —0,06 0,12**—0,12**—0,11** 0,08** 0,09* 0,11** 0,12** 0,32** 0,33** 0,23** 0,22** 0,24** 0,14** 0,19** 0,23** 0,23** 0,43** 0,43** 0,44** 0,45** 0,46**—0,03**—0,02 —0,03* —0,04** 0,24** 0,24** 0,26** 0,25** 0,24** 0,02 —0,04 —0,02 0,001 0,24** 0,24** 0,30** 0,30** 0,28** —0,05** —0,11** —0,11** —0,10**

Anm. Koefficienter med * är signifikanta på 95 %-nivå och med ** på 99 %-nivå. SOU 1971: 8

Figur A.2 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor i olika åldrar 1962—1969. 60 -r-

a*

20 - 2 4 Ä r

*n B f l M M P — T * " ^

- - 80

ibTl

100 35 r- 44 Ä r

-L

45 - 54 Är

95 90

55 - 64 Är

- J - 85 J

i ' II l i i 1962 1963

i Ml 1964 '

L 1965

1967 J LU 1968

i

l

L

1969 SOU 1971: 8

KVINNOR

J—I—I—LLJ

1962 SOU 1971: 8

•

I

L_U

1963 I

'

I

I

1964 I I I

'

1965 I

I | I

'

I

I

'

'

1968 J_U I L ' 1969

och den korta tidsserien har också inritats samt den »bästa» anpassningen till den modell där konjunkturen mäts i förändringen av de lediga platserna. Koefficienterna för konjunkturvariabeln skall numeriskt tolkas så, att enligt modellen där de lediga platserna mäts i absoluta tal så anger det skattade värdet det antal procentenheter varmed det relativa AK-talet förändras om antalet lediga platser förändras med 1 000 platser. I modellerna där förändringen i de lediga platserna insatts som konjunkturvariabel anger koefficienten med hur många procentenheter det relativa AKtalet förändras om de lediga platserna förändras med 1 %. Enligt dessa skattningar skulle den konjunkturkänsligaste befolkningsgruppen vara kvinnor i åldern 25-34 år, därnäst den yngsta åldersgruppen bland männen, kvinnorna i åldern 20-24 år, den äldsta åldersgruppen för båda könen och de yngsta kvinnorna, i nu nämnd ordning, övriga åldersgrupper har erhållit relativt låga skattningar för konjunkturkoefficienten . Eftersom de relativa AK-talen för vissa befolkningsgrupper varierar med konjunkturen, andra mot konjunkturen är det av intresse att få en bedömning av dessa variationers effekt till storlek och riktning på den totala arbetskraften. Om skattningarna för konjunkturkoefficienten vägs med antalet personer i de olika befolkningsgrupperna erhålls på ett enkelt sätt ett sådant sammanfattande mått. Visserligen varierar antalet personer i de olika grupperna över tiden, men här har befolkningen i slutet av år 1969 valts för beräkningen. Vidare har den »bästa» koefficienten valts från någon av modellerna där konjunkturen mäts i den procentuella förändringen av de lediga platserna. Denna kalkyl ger till resultat att 1 procents ökning (eller minskning) av de lediga platserna ökar (eller minskar) den totala arbetskraften med sammanlagt 900 personer. Nettoeffekten är således positiv och det kan även nämnas att nettoeffekten för kvinnorna enbart är ett tillskott av 1 100 personer. Antalet kan förefalla lågt men under konjunktursvängningarna är föränd76

ringen i de lediganmälda platserna mycket kraftig. Från mitten av år 1965, när konjunkturuppgången dämpades, till slutet av 1967, när botten i konjunktursvackan nåddes, minskade antalet lediga platser kvartal för kvartal med sammanlagt nära 50 % . Utifrån de gjorda skattningarna innebär detta att den totala arbetskraften på grund av konjunkturnedgången minskade med något över 40 000 personer. Det kan nämnas att under denna tid ökade antalet arbetslösa enligt AKU från ca 45 000 till ca 85 000. Arbetslösheten ökade således också med 40 000. Under den konjunkturuppgång som sedan satte in ökade antalet lediga platser med sammanlagt ca 70 % fram till slutet av 1969, som är sluttidpunkten för analysen. Enligt skattningarna skulle genom efterfrågetrycket drygt 60 000 personer tillförts arbetskraften under 1968 och 1969. Görs samma typ av sammanvägning för att mäta effekten av den rent trendmässiga förändringen erhålls det resultatet att arbetskraften har minskat med 13 000 män och ökat med 18 500 kvinnor årligen i åldrarna 15-64 år, netto således en ökning med 5 500 per år. I tabell 12 i huvudavsnittet anges den totala effekten av de relativa AKtalens förändring under perioden 1965-1970 till 31 000. Regressionsanalysens resultat anger att den trendmässiga förändringen under den studerade tidsserien för en femårsperiod uppgår till 27 500. Man kan således säga att de konjunktureli a variationerna i stort sett tagit ut varandra under 60talets senare hälft.

A.4 Diskussion av resultaten Som nämndes tidigare kan man inte med en regressionsanalys bevisa att det föreligger ett kasualt samband mellan de studerade variablerna. Men man kan diskutera om det förefaller logiskt eventuellt utifrån andra iakttagelser att arbetsmarknaden fungerar på det sätt som resultaten antyder. Koefficienten för konjunkturvariabeln har erhållit positiva och relativt höga varder för de befolkningsgrupper varifrån det huvudsakliga nytillskottet av arbetskraft rekryteSOU 1971: 8

ras. För ungdomarnas del fungerar utbildningssystemet till viss del som en konjunkturregulator. Det är inte bara så att utbildning sätts in som ett arbetsmarknadspolitiskt medel, utan många ungdomar står efter det att de fullbordat en utbildning inför valet att söka sig ut på arbetsmarknaden eller fortsätta sin utbildning. Vid konjunkturdämpningar införs ofta anställningsstopp och ungdomarnas möjlighet att få anställning minskar. Det bästa valet blir då att fortsätta en utbildning som då också ger möjiighet till ekonomiskt stöd. Det har i både tidsserie- och tvärsnittsstudier1 påvisats att kvinnornas arbetskraftsutbud är beroende av efterfrågan på arbetskraft. Den här gjorda regressionsanalysen antyder också ett sådant samband. För åldersgrupperna 20-24 och 25-34 år kan man observera en nedgång i de relativa AK-talen under 1966 och under första delen av 1967 (se figur A.2), varefter en ökning sätter in. Det skall observeras att minskningen i de relativa AK-talen varken för ungdomarna eller dessa kvinnogrupper behöver betyda att någon lämnat arbetskraften på grund av arbetsmarknadssituationen. Den observerade minskningen kan ha åstadkommits genom ett minskat tillflöde av nytillkommande på arbetsmarknaden. När efterfrågan sedan stiger ökar tillflödet.

för konjunkturkoefficienten är jämförelsevis lågt för de äldre kvinnorna. För männens del torde emellertid antalet personer som skulle höra till arbetskraftens s. k. marginalgrupper i synnerhet i åldrarna 35-64 år vara mycket ringa. Kanske förklaringen i stället är att finna i arbetsmarknadspolitikens verkningar. Under lågkonjunkturer sätter man bl. a. in beredskapsarbeten och många med fysiska, psykiska eller sociala handikapp och undersysselsatta i jord- och skogsbruk fångas då upp i dessa arbeten, men slås under högkonjunkturen ut ur arbetskraften när de sysselsättningsskapande åtgärderna dämpas. 1 Se t. ex. P. Silenstam, Arbetskraftsutbudets utveckling i Sverige 1870—1965. (IUI, Uppsala 1970) och G. de Laval, Familjecykeln och den gifta kvinnans förvärvsarbete. Monografiserie 6 i anslutning till FoB 1960. (Lund 1970.)

För åldersgrupperna över 35 år har för både män och kvinnor koefficienten för konjunkturvariabeln erhållit negativa värden. Det är svårare att finna några säkert underbyggda förklaringar till dessa resultat. Det finns emellertid teorier som säger att arbetskraften får ett tillskott från de s. k. marginalgrupperna under lågkonjunkturperioder. När familjeförsörjaren blir arbetslös eller hotas av arbetslöshet så söker sig hustrun eller andra familjemedlemmar ut på arbetsmarknaden. Denna teori skulle väl då framför allt vara tillämplig på kvinnorna. En förklaring till att det negativa förtecknet erhållits för de äldre kvinnorna men ej för de yngre, skulle kunna vara att de äldre kvinnorna är gifta med äldre män som drabbas hårdare av arbetslösheten än de yngre. Det skall emellertid observeras att värdet SOU 1971: 8 1—014496

Appendix B. Kartläggning av de deltidsarbetandes fördelning av arbetstiden på antal dagar i veckan

B.l Undersökningens uppläggning I arbetskraftsundersökningarna (AKU) ges regelbundet information om de arbetandes fördelning på arbetstid i olika timklasser i kombination med t. ex. sådana variabler som kön, civilstånd för kvinnorna, yrke och yrkesställning (dvs. företagare, anställda eller medhjälpande). I AKU benämner man dem som arbetat 34 timmar eller mindre under veckan som deltidsarbetande och dessa tillfrågas om orsaken till deltidsarbetet. I redovisningen av dessa svar särskiljer man arbetsmarknadsskälen från t. ex. personliga skäl som studier eller hushållsarbete. Man redovisar även de deltidsarbetande med fördelning på dem som vanligen arbetar deltid, respektive dem som vanligen arbetar heltid. En stor del av dem som under en viss vecka arbetat högst 34 timmar, men som annars brukar arbeta mer, har just denna vecka varit frånvarande någon tid på grund av t. ex. sjukdom eller semester. Utöver den information som reguljärt ges i AKU är det av intresse att se hur de deltidsarbetande sprider ut sitt arbete under veckans dagar. I samband med AKU i maj 1969 tillfrågades därför de personer som uppgav att de vanligen arbetade deltid hur många dagar de arbetat under veckan. Därigenom har man kunnat göra en korsklassificering över arbetad tid under veckan, vilken redovisats i timklasserna 1-9, 10-14, 15-19, 20-24, 25-29 och 30-34 timmar, 78

och antal dagar 1, 2 osv. till 7 dagar. Sådana tabeller har framtagits för olika befolkningsgrupper, yrkesområden, regioner m. m. I det följande kommer endast ett fåtal av de framtagna korstabellerna att redovisas i detalj. Redovisningen kommer att i huvudsak koncentreras till marginalfördelningarna, dvs. fördelningen efter dels antal arbetade timmar, dels antal dagar, för olika grupper. För den som så önskar finns det emellertid möjlighet att efter hänvändelse till SCB:s prognosinstitut få ta del av det fullständiga materialet eller delar därav. En förteckning över samtliga tabeller till undersökningen återfinns i bilagan till detta appendix. B.2 Orsaker till deltidsarbete och deltidsarbetets omfattning i maj 1969. Som en inledning till resultatredovisningen från den speciella undersökningen i maj 1969 kan nämnas att då arbetade totalt 740 600 personer 1-34 timmar under mätveckan. Detta motsvarar 21,3 % av samtliga personer som var i arbete. I tabell B.l lämnas en redovisning av orsakerna till deltidsarbete i maj 1969 med fördelning efter kön och om de deltidsarbetande vanligen arbetar på heltid eller vanligen på deltid. Bland de vanligen heltidsarbetande som under mätveckan dock arbetade mindre än 35 timmar dominerar egen sjukdom och »annat skäl» bland orsakerna. De flesta i SOU 1971: 8

Tabell B.J Personer i arbete mindre än 35 timmar fördelade efter kön och orsak till deltidsarbete enligt arbetskraftsundersökningen i maj 1969.

Orsak

Arbetar vanligen heltid

Arbetar vanligen deltid

Män

Män

Antal

Kvinnor

%

Antal

°/

Kvinnor

Antal

/o

Antal

%

/o

Arbetsmarknadsskäl 11 700 Dåligt väder 2 600 Egen sjukdom 32 100 Semester 6 800 Upptagen med eget hushåll 0 Studier 500 Vill inte ha heltid 0 Hel arbetsvecka under 35 timmar 2 100 Annat skäl 20 000

15,4 3,4 42,3 9,0 0,0 0,7 0,0

4 600 2 100 20 500 3 500 2 600 2 000 0

8,8 4,0 39,4 6,7 5,0 3,8 0,0

7 800 0 17 000 0 1 100 23 000 26 400

7,5 0,0 16,3 0,0 1.1 22,0 25,3

31 500 0 11 800 0 233 600 21900 148 300

6,2 0,0 2,3 0,0 45,9 4,3 29,2

2,8 26,4

2 100 14 600

4,0 28,1

15 900 13 300

15,2 12,7

48 400 13 000

9,5 2,6

Summa

52 100

104 500 100

75 700

denna grupp kan troligen betraktas som korttidsfrånvarande. Några av dem kan dock tillfälligtvis vara t. ex. partiellt sjukskrivna. Sammanlagt uppgår de deltidsarbetande som i vanliga fall arbetar på heltid till 127 800 och dessa ingår inte i den kartläggning som gjorts över deltidsarbetets spridning på antal arbetade dagar. De vanligen deltidsarbetande var i maj 1969 612 700 eller 17,6 % av samtliga personer i arbete. Kvinnorna utgör merparten eller 508 200 personer. Vad gäller orsakerna till deltidsarbete för denna grupp skiljer sig män och kvinnor åt relativt markant. Bland männen har stora grupper angivit egen sjukdom och studier som skäl till deltidsarbete. Dessa orsaker är relativt fåtaligt representerade bland kvinnorna. De är däremot representerade med ungefärligen lika antal personer för män och kvinnor. De flesta kvinnorna har angivit att de varit upptagna med det egna hushållet som skäl till sitt deltidsarbete. Det kanske bör anmärkas att det finns en grupp som rubricerats »hel arbetsvecka under 35 timmar». Hit förs personer som på grund av arbetets art (t. ex. skiftarbete, vissa lärare) inte uppnått 35 timmars ar-

508 200 100

betstid under mätveckan. Även personer som på grund av sommartid inte uppnår 35 timmar förs till denna grupp. 1 Dessa är inte deltidsarbetande i egentlig mening men ingår i den speciella undersökningen. B.3 Deltidsarbetande män och kvinnor B.3.1 Män I maj 1969 tillhörde 4,3 % av de män som var i arbete de vanligen deltidsarbetande. Denna andel växlar emellertid kraftigt med åldern, som framgår av nedanstående tablå. 2 De deltidsarbetande männen är antingen relativt unga eller relativt gamla. I tabell B.I 3 ges en korsklassificering av de deltidsarbetande männen efter arbetstid och antal arbetsdagar. I denna tabell anges för marginalerna även antalet deltidsarbetande efter ålder. En stor del av de deltidsarbetande männen har en myckert kort arbetstid, nära 30 % återfinns i intervallet 1 Enligt »Allmän instruktion för arbetskraftsundersökningarna», (SCB, Ui). Sthlm. Upplaga 6 A, februari 1968. 2 Obs: I undersökningen ingår endast personer i åldern 14—74 år. 8 Tabeller med romerska siffror har placerats efter texten.

Ålde

14—29

30-^4

45—64

65—74

Samtliga

Andel deltidsarbete i % Antal deltidsarbetande

5,8 34 300

1.5 9 500

2,8 23 200

32,9 19 400

4,3 96 400

SOU 1971: 8

Tabell B.2 Deltidsarbetande män i olika åldrar fördelade på antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka.

Timmar 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Summa Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas Summa Totalt antal

14—29 år

30—44 år

45—64 år

65—74 år

Samtliga

46,1 12,4 7,7 9,1 7,6 17,1

5,6 0,0 5,5 33,3 11,1 44,5

20,1 4,5 15,6 15,3 29,1 15,4

26,2 14,1 14,2 17,8 13,7 14,0

28,9 9,8 11,4 15,6 15,0 18,4

20,0 26,1 7,8 6,0 20,2 12,2 4,5 3,1

5,6 0,0 0,0 11,2 47,4 16,7 16,6 5,5 100 9 500

9,0 11,2 11,1 6,7 35,3 4,4 17,9 4,5 100 23 200

7,2 17,3 15,4 7,4 15,9 12,4 24,3 0,0

12,0 17,3 10,1 7,1 24,9 10,8 15,0 2,7

100 29 400

100 96 400

100 34 300

1-9 timmar per vecka. Över hälften av dessa i sin tur tillhör den yngsta åldersklassen. Många av ungdomarna med kort deltidsarbete koncentrerar sitt arbete till 1 å 2 dagar i veckan. Det är troligt att vi här återfinner många av dem som angivit studier som orsak till deltidsarbete. Några andra typiska drag i männens deltidsarbete är att det relativt ringa antalet deltidsarbetande i åldern 30-44 år i allmänhet arbetar mellan 20 och 35 timmar vilket sprids ut på fem eller fler arbetsdagar (jfr tabell B.2). Med stigande ålder ökar emellertid sedan det korta deltidsarbetet igen, men de äldre har inte samma markerade koncentration till ett fåtal arbetsdagar i veckan som den yngsta åldersgruppen.

B.3.2 Kvinnor För kvinnorna är det relevant att även göra en indelning efter civilstånd och barninnehav när man studerar deltidsarbetet. Av samtliga kvinnor i arbete i maj 1969 hörde 37,9 % till kategorin vanligen deltidsarbetande. För de olika befolkningsgrupperna erhålls följande andelar deltidsarbetande av totalantalet i arbete i respektive grupp.

80 Samtliga gifta kvinnor Gifta kvinnor med bara under 7 år Gifta kvinnor utan barn under 7 år därav i åldern —44 år i åldern 45—64 år i åldern 65—74 år

50,9% 62,3% 47,4% 42,4% 50,4% 72,3%

Ej gifta kvinnor 17,4% därav i åldern 14—29 år 12,7% i åldern 30—44 år 16,4% i åldern 45—64 år 24,4% i åldern 65—74 år 45,2% Huvudparten av de deltidsarbetande kvinnorna hör till kategorin gifta utan barn och många av dem är medelålders (se tabell B.3). I tabellerna B.II-V ges samma typ av korsklassificeringar över arbetade timmar och dagar som för männen, men kvinnorna har även fördelats på civilstånd och barninnehav. Marginalfördelningarna över antal arbetade timmar respektive dagar återges sammanfattningsvis även i tabell B.4. De deltidsarbetande ej gifta kvinnorna har vissa drag gemensamt med de deltidsarbetande männen. Huvudparten av dem med mycket kort deltid hör till den yngsta åldersklassen, vilka liksom de unga männen koncentrerar sitt arbete till 1 å 2 dagar veckan. De gifta kvinnorna med barn har genomsnittligt ett kortare deltidsarbete än de SOU 1971: 8

Tabell B.3 Deltidsarbetande kvinnor fördelade efter ålder, civilstånd och barninnehav. Gifta Ej gifta

Summa Med barn under 7 år

Utan barn under 7 år

14—29 år 30—44 år 45—64 år 65—74 år

33 600 13 100 35 800 7 600

55 100 59 200 3 600

15 200 101 000 172 700 9 900

103 800 173 300 212 100 17 500

Summa

90 100

117 900

298 800

506 700

gifta utan barn under 7 år. Därmed blir naturligt nog arbetet mer koncentrerat till färre dagar i veckan för småbarnsmödrarnas del. Men man finner även när arbetstiden hålls konstant, att småbarnsmödrarna koncentrerar sitt förvärvsarbete till ett färre antal dagar. Av dem som kan kallas halvtidsarbetande (20-24 timmar per vecka) har 16 % av småbarnsmödrarna arbetat 3 dagar och 21 % 4 dagar, medan 13 % och 14 % av de gifta kvinnorna utan småbarn arbetat 3 respektive 4 dagar (se tabell B.5). Relativt många av de gifta kvinnorna utan

små barn har arbetat 7 dagar i veckan. Det är troligt att man här återfinner många av de medhjälpande familjemedlemmarna. B.4 Deltidsarbetande i olika yrkesställningskategorier Huvudparten (71,6 %) av de deltidsarbetande männen hör till gruppen anställda, 25,7 % till gruppen företagare och resten till de medhjälpande. I relation till samtliga män i arbete i maj 1969 utgör de deltidsarbetande männen i de tre yrkesställningsgrupperna följande andelar.

Tabell B.4 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka. Gifta Ej gifta

Timmar 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Summa

Samtliga kvinnor

Med barn under 7 år

Utan barn under 7 år

19,3 13,6 12,1 21,5 15,8 17,7

17,7 13,6 19,1 25,9 11,8 11,9

13,6 10,1 12,1 30,3 17,4 16,5

15,6 11,6 13,7 27,7 15,8 15,6

12,5 15,2 11,4 9,8 35,2 12,5 2,8 0,6

9,5 20,0 14,1 11,8 29,6 9,1 5,0 0,9

5,0 9,5 12,3 8,6 39,6 12,3 11,6 1,2

7,4 12,9 12,6 9,5 36,5 11,6 8,5 1,0

Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas Summa

100 Totalt antal

90 100

117 900

298 800

506 700

SOU 1971: 8

Yrkesställning

Anställda Företagare Medhjälp. Totalt

Andel deltidsarbetande i Antal deltidsarbetande

38 69 100

7,5 24 800

21,1 2 500

4,3 96 400

Tabell B.5 Deltidsarbetande gifta kvinnor med resp. utan barn under 7 år i vissa timklasser fördelade efter antal arbetsdagar. Arbetade timmar 30—34 tim

25—29 tim

20—24 tim Med barn

Utan barn

Med barn

Utan barn

Med barn

Utan barn

Arbetsdagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas

0,0 10,8 15,7 21,0 35,4 10,5 6,9 0,0

0,0 5,7 13,4 13,8 38,2 11,6 16,7

0,0 0,0 19,4 23,0 41,7

0,0 0,0 10,0 5,0 53,4 10,0 18,3

0,0

0,0 0,0 4,3 10,5 53,3 21,3 7,3

—

Summa

0,0 100

— —

— 100

—

18,6 15,7 42,9 15,0

—

0,0 100

— 100

Anm. Då antalet observationer varit få har den relativa andelen inte angivits utan ersatts med Eftersom de deltidsarbetande männen är relativt få är det vanskligt att dra för långt gående slutsatser av ett material som fördelas både på arbetstimmar och arbetsdagar. Det kan emellertid nämnas att det finns en tendens till koncentration av arbetsveckan för de anställda män som arbetar 20-24 timmar. 36,8 % arbetar 3 dagar, 13,6 % 4 dagar och 30,9 % 5 dagar, de resterande 6 dagar. För dam som arbetat 25-29 timmar per vecka har 59,1 % uppgivit att de har arbetat i 5 dagar. De deltidsanställda kvinnorna hör i huvudsak till kategorin anställda (89,6 %), därnäst följer de medhjälpande, 8,1 % och den minsta gruppen, 2,3 % hör till gruppen företagare. I relation till samtliga kvinnor i arbete utgör de deltidsarbetande följande andelar.

De flesta anställda kvinnor med deltidsarbete arbetar 20 timmar eller mer och 5dagarsvecka dominerar (se tabell B.6). Det relativt ringa antalet kvinnliga deltidsarbetande företagare har genomsnittligt kortare arbetstid per vecka än de anställda, men arbetstiden är relativt utspridd över veckans dagar. Angående de medhjälpande skall först påpekas att de som arbetar mindre än 15 timmar per vecka inte hänförs till arbetskraften. För de medhjälpande dominerar 7-dagars arbetsvecka. För de anställda kvinnorna lämnas även uppgifter om fördelningen på antal arbetsdagar inom olika timklasser (tabell B.7). För dem som har minst halvtid (20 timmar eller mer per vecka) dominerar 5-dagarsveckan. En regional uppdelning visar dock att det finns en viss tendens till koncentra-

Yrkesställning

Anställda Företagare Medhjälp. Totalt

Andel deltidsarbetande i % Antal deltidsarbetande

63,8 453 900

37,4 11 500

52,9 41 300

37,9 506 700 SOU 1971: 8

Tabell B.6 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på yrkesställning, antal arbetsdagar och antal arbetstimmar per vecka. Anställda

Företagare

Medhjälpande

Timmar 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Summa

16,8 12,6 13,8 26,3 15,0 15,5

22,6 13,3 18,4 22,5 9,4 13,8

11,4 44,4 26,5 17,7

100 Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas Summa

8,0 14,0 13,7 10,0 39,5 11,3 2,6 1,1 100

9,0 18,1 9,7 13,6 31,4 18,2 0,0 0,0

0,0 0,0 1,3 3,8 6,4 11,4 75,8 1,3

100 Totalt antal

453 900

11 500

33 900

tion av arbetsveckan till 3 å 4 dagar för de halvtidsarbetande i storstadsområdena. Följande tablå visar de anställda kvinnorna med 20-24 timmar per vecka fördelade på arbetsdagar i storstadslän respektive övriga län, där dock skogslänen ej ingår. Antalet observationer är relativt ringa i skogslänen.

— —

Storstads- Övriga län län

Arbetsdagar 1

2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas

8,5 16,8 16,7 44,5 12,4 1,0

—

8,9 13,4 15,0 47,7 11,5 2,6 0,9

Totalt

100 Tabell B.7 Anställda deltidsarbetande kvinnor fördelade på arbetsdagar per vecka inom olika timklasser. Timmar per vecka

Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas Summa Totalt antal SOU 1971: 8

1—9

10—14

15—19

20—24

25—29

30—34

44,2 26,4 13,7 2,8 8,2 3,4 1,4 0,0

4,7 31,4 16,7 1,9 30,4 9,3 3,7 1,9

0,0 22,7 16,8 11,1 32,7 11,6 5,1 0,0

0,0 8,9 15,3 15,7 46,6 11,3 1,7 0,4

0,0 0,0 11,7 10,1 60,4 11,5 3,2 3,1

0,0 0,8 7,4 13,4 54,6 21,0 1,4 1,5

76 300

57 100

62 700

119 600

67 900

70 400

I tabell B.8 ges för de deltidsarbetande männen en fördelning dels över antal arbetstimmar dels över arbetsdagar per vecka. Kort deltid är vanligast inom kommersiellt arbete (3), där i kombination med få arbetande dagar. Så även inom servicearbete (91-94) och kommunikationsarbete (6). För de två sistnämnda är dock arbetet mer utspritt på veckans dagar. Detta gäller även de som arbetar få timmar. Det påpekades inledningsvis att många av de deltidsarbetande männen hade ett kort deltidsarbete, ca 30 % av samtliga arbetade endast 1-9 timmar. Det kan nämnas att dessa korttidsarbetande fördelar sig med ca 1/5 var på följande fyra yrkesområden: natur- och socialvetenskapligt arbete (inkl. lärare) (0 + 98), kommunikationsarbete (6), tillverkningsarbete (5 + 7 + 8) och servicearbete (91-94) samt resten på övriga yrkesgrupper.

B.5 Deltidsarbetande inom olika yrkesområden En uppdelning av materialet har även gjorts på yrkesområden på s. k. en-siffernivå enligt följande indelning: 0 + 98 Natur- och socialvetenskapligt arbete, sjukvårdsarbete, tekniskt, humanistiskt, konstnärligt, pedagogiskt och militärt arbete m. m. 1 Administrativt arbete 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete 3 Kommersiellt arbete 4 Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 6 Transport- och kommunikationsarbete 5 + 7 + 8 Tillverkningsarbete 91-94 Servicearbete De flesta deltidsarbetande männen finns inom yrkesområdena natur- och socialvetenskapligt arbete m. m. (0 + 98) och tillverkningsarbete (5 + 7 + 8). Relativt sett är emellertid deltidsarbete för männens del vanligast inom servicearbete (91-94). Yrkesområde

0+98

1 Andel deltidsarb. i % Antal deltidsarb.

6,2 22 700

1,7 1 000

Angående tabell B.8 i övrigt bör det kanske påpekas att yrkesområdet lantbruks-, 5 + 7 + 8 91—94

5,0 4 800

3,3 5 700

7,5 17 400

7,4 14 100

2,1 20 300

11,6 10 400

Tabell B.8 Deltidsarbetande män fördelade på yrkesområde, antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka. Yrkesområde Timmar 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Summa Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas Summa Totalt antal 84

0 + 98

1+2

27,8

27,6 26,6

9,2 7,1 9,8

9,3 18,4

9,0 9,1 100

11,6 16,3

26,7

20,8 25,3

91—94

49,1

18,7

28,2 10,3 13,0 17,7 15,5 15,3

19,0 11,1

15,6 20,4 17,9

14,8 15,3

22,1 25,9

54,4

6,0

41,1

9,5 9,2 9,2 0,0

7,5

17,7

12,2 11,7 23,2 26,1 20,8

6,8

9,4

11,9 39,5

18,3 45,6

9,2 0,0

3,0 8,6 8,7 0,0

17,8

11,8

6,9 2,3 4,7 100

0,0 0,0 0,0 100

9,1 0,0 0,0 100

8,7 0,0 100

22 700

5 800

5 700

17 400

0,0

5+ 7+ 8

18,1 45,8

59,2

11,1 14,4

7,2

7,1 7,1

0,0 19,9 15,3

4,9 10,7

9,8 5,2

7,7 25,4

10,0 15,4 24,5

3,8 3,8 100

7,8 2,6 2,6 100

5,0 100

14 100

20 300

10 400

SOU 1971: 8

skogs- och fiskeriarbete (4) troligen omfattar många medhjälpande familjemedlemmar, vilket förklarar de små andelarna med kort arbetstid. För kvinnornas del arbetar de flesta deltidsarbetande inom yrkesområdet service (0 + 98). Inom detta område finns sådana yrken som husligt arbete samt fastighetsskötsel och städning, vilka är typiska deltidsarbeten. Sett i relation till samtliga kvinnor i arbete i maj 1969 dominerade de deltidsarbetande inom servicearbete.

tidsarbete inom framförallt serviceområdet (91-94) och därnäst inom kommunikationsarbete (6) och kommersiellt arbete (3). Det är vidare anmärkningsvärt att det är förhållandevis ovanligt med kortare deltid än halv veckoarbetstid inom tillverkningsyrkena (5 + 7 + 8). För de yrkesområden som har många deltidsarbetande lämnas även uppgift om hur de deltidsarbetande i olika timklasser fördelar sin arbetstid på antal dagar (se tabell B.10). Det finns några typiska drag i des-

Yrkesområde

0 + 98

5 + 7 + 8 91—94

Andel deltidsarb. 1 0/ Antal deltidsarb. /o

34,7 93 000

10,7 1 000

22,0 62 000

46,2 73 500

47,1 37 600

36,5 15 200

26,1 54,9 40 400 184 000

Andra stora yrkesområden för de deltidsarbetande kvinnorna är natur- och socialvetenskapligt arbete m. m. (0 + 98), som även omfattar pedagogiskt arbete och sjukvårdsarbete, samt kommersiellt arbete (3). I tabell B.9 lämnas uppgifter om hur de deltidsarbetande kvinnorna fördelar sitt arbete på timmar och dagar per vecka inom olika yrkesområden. Man kan där observera att det är mycket vanligt med kort del-

sa fördelningar för de olika yrkesområdena. Man kan om det korta deltidsarbetet anmärka att detta vanligtvis koncentreras till endast en dag inom kommersiellt arbete (3), till en å två dagar inom natur- och socialvetenskapligt arbete m. m. (0 + 98) samt inom administrativt, kameralt och kontorstekniskt arbete (1 + 2 ) , medan det är mer utspritt över fler dagar inom serviceyrkena

Tabell B.9 Deltidsarbetande kvinnor fördelade på yrkesområde, antal arbetstimmar och antal arbetsdagar per vecka. Yrkesområde

0+98

1+2

Timmar 1—9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 Summa

10,1 12,5 14,9 30,0 9,6 22,9

11,9 6,8 13,3 36,5 15,8 15,7

15,7 8,7 13,6 20,6 20,5 20,9

100 Dagar 1 2 3 4 5 6 7 Uppgift saknas

6,2 22,3 21,5 14,2 29,5 5,7 0,6 0,0

5,9 10,1 12,5 11,7 49,9 6,5 2,5 0,9

5+ 7+ 8

91—94

4,2 1,5 11,1 41,7 27,6 13,9

16,9 20,8 13,9 20,7 13,8 13,8

3,7 3,9 7,7 40,9 24,4 19,4

24,4 16,8 15,1 21,2 12,9 9,6

15,1 12,8 14,4 11,4 21,4 22,8 1,4 0,7

1,4 2,9 0,0 4,0 0.0 7,0 83,4 1,4

6,6 13,8 6,8 0,0 27,7 27,5 17,5 0,0

2,5 7,4 4,1 19,5 56,0 6,7 0,0 3,9

7,8 12,4 12,3 5,4 45,4 12,4 3,1 1,2

Summa

100 Totalt antal

93 000

63 000

73 500

37 600

15 200

40 400

184 000

SOU 1971: 8

Tabell B.10 Deltidsarbetande kvinnor inom vissa yrkesområden fördelade på arbetsdagar per vecka inom olika timklasser. Timmar per vecka Yrkes- Dagar område

0+98

1—9

10—14

15—19

20—24

25—29

30—34

Samtliga

44,8 1 34,0 2 16,3 3 0,0 4 4,9 5 0,0 6 7 0,0 Uppgift saknas 0,0

13,8 40,8 18,0 9,1 13,6 4,5 0,0 0,0

0,0 34,7 26,9 15,4 19,0 0,0 4,0 0,0

0,0 28,5 24,3 19,0 22,6 5,6 0,0 0,0

0,0 0,0 24,3 23,8 45,8 6,0 0,0 0,0

0,0 0,0 17,2 12,3 57,9 12,7 0,0 0,0 100

6,2 22,3 21,5 14,2 29,5 5,7 0,6 0,0 100

9 400

11 600

13 900

27 900

8 900

21 300

93 000

49,5 1 2 21,9 3 21,4 4 — 0,0 5 0,0 6 7 0,0 Uppgift saknas 0,0

— — — — — — — —

0,0 25,0 12,4 12,9 25,5 24,2 0,0 0,0

0,0 0,0 6,8 18,0 66,1 2,3 6,8 0,0

0,0 0,0 26,5

0,0 0,0

5,9 10,1 12,5 11,7 49,9 6,5 2,5 0,9

Summa Totalt antal 1+2

— —

68,3 15,4 0,0 0,0

Summa

100 Totalt antal

7 500

4 300

8 400

23 000

9 900

9 900

63 000

0,0 42,2 26,5

0,0 7,0 20,8 27,1 17,6 27,6 0,0 0,0

0,0 0,0 16,9 10,6 38,1 30,9

0,0 0,0 13,9 31,0 44,9

—

15,1 12,8 14,4 11,4 21,4 22,8

— —

— —

1 86,8 2 13,2 3 0,0 0,0 4 5 0,0 6 0,0 7 0,0 Uppgift saknas 0,0

91—94

—

68,3 0,0 0,0 0,0

40,9 26,5 0,0

—

20,8

— —

—

0,0 0,0

0,0 0,0

—

Summa

0,0 100

100 Totalt antal

11 500

6 400

10 000

15 100

15 100

15 300

73 500

32,0 1 2 30,7 3 15,2 4 3,5 5 12,8 6 4,6 7 — Uppgift saknas 0,0

0,0 17,0 16,8 0,0 50,7 10,5 3,4

0,0 7,8 IM 9,5 47,1 20,7 3,7 0,0

0,0

0,0 0,0

0,0

Summa

7,8 12,4 12,3 5,4 45,4 12,4 3,1 1,2 100

Totalt antal

44 900

31 000

27 800

39 000

23 700

17 600

184 000

—

—

13,4 8,1 56,2 15,6 2,7

—

— —

— —

65,8 13,3

11,6 64,9 14,7

— —

0,0

—

Anm. Då antalet observationer varit få har den relativa andelen inte angivits utan ersatts med (91-94). Inom natur- och socialvetenskapligt arbete m. m. (0 + 98) har halvtidsarbetande en viss koncentration till ett fåtal arbetsdagar

i veckan. Inom kameralt och kontorstek niskt arbete (1 + 2) dominerar femdagarsveckan och inom kommersiellt arbete (3) är det många som arbetar 5 å 6 dagar.

SOU 1971: 8

Ö O O O '_

22§225S2 CNCNCN^OO^^.-*

Q o Q8 o8 o o

1 3S8SS88S C i O O N f S V C t w - i

©^ r n «

— os oo^ o t"» </-T CN*

CN r~-' o " t--* TC" o '

3V -O as

O O O O O O Q O O O Q O O O oo 8 VOVOOOONO-tf^vO -HVOONVOTtOTt-CN

a

60 PS

•o o •o

00 ° ° 8 8 8 8 8 8 Oo — O VD r-- r o vo V ) • ^ CN v i m CN

Ctf

I

• o ^ t r o ,3. ©_

° ° S 8 8 8 8 8 oO v-T —i

u C CIS

v> o -H

oo v> VD O VD -3- —

•"fr

vo - « r~ © C^ « vo • *

-C o

o ."2

• - —

C :c3

£

8888 Ifl n M M »1 Ifl l « T}- — ir, •

- i CN VD CN

°8§8888°

o 8 88 r^ i n VD CN

r o »•* i-H CN

4> T3 d <L>

•a :c 0

ed

•^ u

> 1

0J

rN

ro TT

ts

O O S O O '_ 8 8 VD >-* v> v~> VD

O

*-H

5 O O

O

o

o o

ro •*

O <-< —' " t

4) C C3

E

o oo oo oo oo oo oo oo o

X

O Ov O CN 1»

O Q O O O O oo v> r-

O O r»

u

Q

c

,2 cd c V5 ca 32 g Öl) S . - i CN ro TJ- vo vo r-~

D.

§$5 3

SOU 1971: 8

.-- U. U

U

l-

oCCt °Ctf °C3 CCS

I O T O

- * VD

O O O O O O O O

ooooo §

O O >n (N O §

§ 0o Oo Oo Oo Oo §o

s

(N iri r j - r t in rj-

O Q O Q O O O o O O O O O O OOvfliTtvO

O O O O O O o O O O O O O O o O 00 V ) m f O t ~ - N r t

"T, fN^ ••*• 00^ C ^ »O oo VO

cd

2 o

OOOO 0 0 0 0

O O O O O O o O O O O O O O o O ror~rooot~~rNi/-ii/-> *—1 ro o 00 -H .-* (sj

cd

i

VO —c 00 VO

O O O O O O o O O O O O o >o >o r- «N o «N r- -d- _

O O O O O O O O O O O O O O

»—1 VO O O O "") — — 00 <N ^H

O O O Q O O O O r- o CN •<*

g£

S OO OO OQ OO OO O OO <N— 'H't'tOOMn f\| _ n CN «

-o 03

O O O O O O O O 0 0 0 0 0 vo <N 'O </-> o

O C

a

01 rr-,

i

O OO OQ OO O tj-os-Hin

O rN O — os

n

O O O O O O O O

O O OQ OO O° OO OO u-l ro

ro <N ro m

~* _1

-o c O O O O O O O O 0 0 0 0 0

ed

O

ro

-^ cd c

<*-

X» 60 H ed < T 3

O O O O O O O O *in(SO

—1 i—1

C

88 O O O —

cd cd

M E a —< <N ro r f 10 VO f »a o.

u •a -.

•_ i_ •_ •— ©Cd °Cd °CQ °Cd

^

ON • *

rf

TJ-

5 <N • * vo r~ r*

1 T

I

1 S n- 0 >/o m Q —1 ro T f VD

SOU 1971: 8

_> O O in O <ri

O O

o o o o o o o o o o o o o o o oo *0 ^f m t - - M (S in r< oo t^ Tt \ o TC

ON NO

o oo oo oo oo oo oo oo o •sflnCOT^C^ONNOM r f O 0 0 > O 0 \ M « r t

cd

in C ^ ^ I ^ ^ - H O ON oT O " " ^ »-i oC oC <n o ' (N « T-H tN

c

S oO oO oO oO oo oo oo oo oo ON —i

—< «N ^ ir> ON M »n i n

O o o

o o

O O

o o o o o o o o o o o o o o ^ovoMo-Hin

J8

" «

o o o

3 o o o o o o o o o o o o o

oog

cd

t-- w> <-1

oo oogo

o o o o o o o o o o o o o o M0O ^-OOMr-i

o oo oo oo ooooooo

C 3

in"*oo\(NfS \ O N « i O M N

( N NO

rt

o o O O

o

<n o

X)

i

O c c

O o o o O

o o o o o o o o o o o o o o NO -rf CN| m » o .—< «vO(N •* *-i

r- oo

'> o o o o o o o o O O O O O as r- <N

o o o 00 o O 00 —, -H

o

—i

T3 C eq

eö

aq

Is SOU 1971: 8

C

^

oaj

U U V°Ctf oC3 °ra

T

ON " * •<*•

T3

S« <T3

' f S r<"> r f i n NO t*- p .

D

888888° vi in un vo m CN

os vo os

oor-r~vo;5->d-osvo f~ VO ( - T f ( ^ r t N - H —i —i —i \o CN <^

SO 0 0O 0O 5o 0o 02 0 ° •a

•8

8888888° os —< os CN ön vo - * ^ * cn CN w-> —*

cö

I

C

©_ <o m ^ ^ m vo CN v f ON" CN oo" g ^ CN t-T —T

x: o o •o

s

8 ooO t--oo osoo

88888888 8 S ©eooor--r7;vovor~

t. KS

Cl

-o

i

cd

00 CN

T*

o o o o o o 8 os cn vo i n

888888 8 »H CN ?n "O VD VD CN —'

S oO Oo Qo

O O O O o O O O O O o o o o CN VD p i CN "O VD «r> CN (-. m OS »H T3

O O O o o °

i

cd

X)

O C c

o

O O O o o o o O CN —< »O vo • n * - 1 ""> i n o v> (N CN T^- O «"> os

en

O O O O N N - i O CN Ti- CN CN cn m

°888888° 8

CN

O O O O O O O O vo CN cn i-H

vo in en (^ rj- en

VD m

H

M O H - H CN

8 o"

O O O O O O

en O

i-i r - oo CN

'> M

•8 g cd

a c/5

ii

i

o o o o o o o o O O O O o o o >o r- CN o o *>o *-* i n T t »-c en m CN

O O

o b Wl

o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o

sb

o o

VD v o • < * »-H

i n o m i n r~ vo O •<t — r en CN ~-<

H

<J

Q ^ ed t/3

cq

-c

8 8

•P 60 < T3

ii 60 CN en -<* »n vo

r-

D

^c^ 03 ed

§ £ C/3

T3 u-

•Cd od

•— >

x- u u ©cd °Ctf °Ctf

cd !0l

0 SOU 1971: 8

8888888° O NO "o O oo «-> »-i M -H <N 1-1 </0 —< T t

§ 0O 0O 0O 0O 0O 0O 0 O

88888888 -HVOr-{NCNO\VO"

o o o o o o o

TfCNNOVoinvovoO

ON

O O Q O O O

a

o o

o r- _< -H i «-> CN

cd

CO

1 O O Q O O O O O O O O O O O O 'flNOCMJONVO

C

•c o o -a

rf ir> ro vo i-i

ogoo

OOo o

ON O r o i—i

OOo O OOo O

O i/-> O —

o

ON ^O ON ^ >

-iNro

§ 0o 0o 0o 0o 0o 0 o

JO

© O O

oro NO o ON o t~Oo

u CO

O Oo i_

o oo oo go o

ro —i Ö vi r f ro

NO —H T j - KO

:0 O C C

i

"> J*

•8 c

O O O O O O O O O O O O O O O O

OOO o o o o o

8=

CNr--C7\*-H00</->CN-i

o o o o o o o o

O O O O O O O O

ccS

o o o o o o o C» CN V I — CN I-H O

Q

c

M

o

ti

T> cd •K *i

-P oo <T3

SOU 1971: 8

a

rrt

"O

C

^5 H H *-• *-*

CCS

ed ÖO

O-

i

—i CS ro r f >o vo r~- Q, Q

3 C/3

-

ON t

I t Tt

•sS

S T}- © m m O rt ro TJ- vo

Förteckning över samtliga tabeller i undersökningen av personer i åldern 14—74 år med vanligen deltidsarbete i maj 1969

Varje tabell är en korsklassificering av antal arbetade timmar (klassindelat) och antal arbetade dagar per vecka. Män, totalt (tabell nr 1), i åldern 14-29 år (2), 30-44 år (3), 45-64 år (4), 65-74 år (5) Kvinnor, totalt (6), åldersfördelat (7-10) Gifta kvinnor, totalt (11), åldersfördelat (12-15) Ej gifta kvinnor, totalt (16), åldersfördelat (17-20) Gifta kvinnor med barn under 7 år, totalt (21), åldsrsfördelat (22-25) Samtliga personer, totalt (26), åldersfördelat (27-30) Anställda män, totalt (31) åldersfördelat (32-35) Anställda kvinnor, totalt (36), åldersfördelat (37-40) Anställda gifta kvinnor, totalt (41), åldersfördelat (42-45) Anställda ej gifta kvinnor, totalt (26), åldersfördelat (47-50) Anställda gifta kvinnor med barn under 7 år, totalt (51), åldersfördelat (52-55) Samtliga anställda, totalt (56), åldersfördelat (57-60) Anställda män, storstadslän (61), skogslän (62), övriga län (63) Anställda kvinnor med regionindelning (64-66) Manliga företagare med regionindelning (67-69) Kvinnliga företagare med regionindelning

(70-72) Medhjälpande män med regionindelning (73-75) Medhjälpande kvinnor med regionindelning (76-78) Samtliga anställda med regionindelning (79-81) Samtliga företagare med regionindelning (82-84) Samtliga medhjälpande med regionindelning (85-87) Samtliga anställda (88) Samtliga företagare (89) Samtliga medhjälpande (90) Män inom yrkesgrupp 0 + 98 (91), yrkesgrupp 1 (92), yrkesgrupp 2 (93), yrkesgrupp 3 (94), yrkesgrupp 4 (95), yrkesgrupp 6 (96), yrkesgrupp 5 + 7 + 8 (97), yrkesgrupp 91-94 (98), yrkesgrupp 99 (99) Kvinnor med yrkesfördelning (100-108) Samtliga personer med yrkesfördelning (109-117)

KUNQL. B I B L

- 8 MRS 10' STOCKHOLM

SOU 1971: 8

Allmänna Förlaget AL.LF 238 71 08) WIKING LITO 71.183