Avstämning av 1965 års långtidsutredning : sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Avstämning av 1965 års långtidsutredning Sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor

Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

1. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. 2. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. 3. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. 4. Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Markus. J u . 5. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Esselte. Fi. 6. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Skogsbrukets planläggningsfrågor. Svenska Reproduktions A B . J o . 9. Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo. 10. Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. Esselte. Fö. 1 1 . 1958 års utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. 12. Förvaltningen av kyrklig jord m. m. Berlingska Boktryckeriet. Lund. U. 13. Fritidsfisket. Esselte. Jo. 14. Skolboksleveranser. Svenska Reproduktions A B . U. 15. Musikutbildning i Sverige. Esselte. U. 16. Rennäringen i Sverige. Esselte. J o . 17. Allmänna vägar. Svenska Reproduktions A B . K. 18. Parkering. Esselte. K. 19. Trafikmålsutredningar. Beckman. J u . 20. Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. Esselte. Fi. 2 1 . Pensionstillskott m. m. Esselte. S. 22. Jordhävdslag. Esselte. Jo. 23. Bilregistrering. Berlingska Boktryckeriet. Lund. K. 24. Avstämmning av 1965 års långtidsutredning. Esselte. Fi.

A n m . Om särskild Tryckort ej anges, är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1968: 24 Finansdepartementet

Avstämning av 1965 års långtidsutredning Sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor

Stockholm 1968

ESSELTE AB, S T O C K H O L M 1968

Förord

Sammanfattningen av huvudresultaten från avstämningen av 1965 års långtidsutredning har tidigare publicerats som bilaga till årets kompletteringsproposition (Kungl. Maj:ts prop. 1968: 125). Den sammanfattande översikten har utarbetats inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. Material och undersökningar har tillhandahållits av främst prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån, Industriens utredningsinstitut, olika departement och myndigheter samt konjunkturinstitutet. Eftersom det ansetts önskvärt att i viss utsträckning publicera det underliggande materialet har i föreliggande volym under beteckningen bilaga 1 t. o. m. 6 sammanförts vissa centrala delar av detta material. I respektive bilaga anges vilka som svarat för utredningsarbetet.

SOU 1968:24

Innehåll

I

Sammanfattning av huvudresultaten

11 A. Syfte och uppläggning B. Huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen 1965-1968 B.a. Tillväxttakten B.b Efterfrågans inriktning . . . . B.c Sysselsättning och arbetslöshet . B.d Bytesbalans och valutareserv . . B.e Priser och löner C. Förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt 1965-1975 C a Befolkning och arbetskraft . . C.b Produktivitet C.c Den totala produktionskapacitetens utveckling 1965-1975 . . . D. Synpunkter på tillväxtbetingelserna . E. Resursfördelning och balansproblem F. Utvecklingstendenser på olika delområden F.a Industri F.b Offentliga tjänster F.c Produktionsstrukturen . . . . F.d Sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar . . . F.e Investeringsfördelningen . . . . F.f Den privata konsumtionens fördelning F.g Utrikeshandeln F.h Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1965-1968 G. Sammanfattande synpunkter

11 Bilaga 1 Långtidsutredningens industriprognos för 1970 1.1 Problem: Prognos - utfall - ny bedömning för 1970 1.2 Analys: Utvecklingen 1963-1967 . . 1.2.1 Efterfrågeutvecklingen . . . . 1.2.2 Exportutvecklingen 1.2.3 Produktionsutvecklingen . . . SOU 1968: 24

13 13 14 16 16 17 18 18 19 22 23 26 30 30 34 37 39 41 42 43 46 50

56 56 58 58 60 64

1.2.4 Sysselsättningsutvecklingen . . 69 1.2.5 Investeringsutvecklingen . . . 72 1.2.6 Produktivitetsutvecklingen . . 74 1.3 Bedömning: Prognosmålen för 1970 75 Appendix A Branschdiagram med branschkommentarer 81 A.l Gruvindustri 81 A.2 Järn- och metallverk 82 A. 3 Verkstadsindustri 84 A.4 Varvsindustri 85 A. 5 Jord och stenindustri 87 A.6 Träindustri 88 A.7 Massa-, pappers- och wallboardindustri 89 A. 8 Pappersvaru- och grafisk industri . 91 A.9 Livsmedelsindustri 92 A. 10 Textil- och konfektionsindustri . . 94 A. 11 Sko-, läder- och gummivaruindustri 95 A. 12 Kemisk industri 98 A.13 Hela industrin 100 Appendix B Det statistiska materialet . . 101 Bilaga 2 Offentliga tjänster 105 2.1 Offentlig konsumtion 1965-1968 . . 105 2.2 Utvecklingen inom olika delområden 106 2.2.1 Undervisning 106 2.2.2 Hälso-och sjukvård . . . .111 2.2.3 Socialvård 116 2.2.4 Försvar 120 2.3 Reviderad kalkyl för 1965-1970 . . 120 Bilaga 3 Arbetskraftsberäkningar 1960-1980 123 3.1 Inledning 123 3.2 Befolknings- och arbetskraftsförändringar 1960-1965 124 3.3 Förändringen av andelen förvärvsarbetande för olika befolkningsgrupper 126 5

3.3.1 Män 126 3.3.2 Ej gifta kvinnor 126 3.3.3 Gifta kvinnor 127 3.3.4 Analys och sammanfattning av beräkningarna 131 3.4 Arbetskraftsförändringen mätt i s. k. årsarbetare samt jämförelse mellan de föreliggande beräkningarna och de tidigare 132 Bilaga 4 En granskning av långtidsutredningensexportprognos 1965-1970 139 4.1 Inledning 139 4.2 Utvecklingen på viktigare exportländer 139 4.2.1 Västtyskland 139 4.2.2 Nederländerna 141 4.2.3 Belgien 142 4.2.4 Frankrike 142 4.2.5 Italien 143 4.2.6 EEC 143 4.2.7 Danmark 144 4.2.8 Finland 145 4.2.9 Norge 145 4.2.10 Norden 146 4.2.11 Storbritannien 146 4.2.12 Övriga EFTA 147 4.2.13 EFTA 148 4.2.14 Övriga Västeuropa 148 4.2.15 Förenta staterna 148 4.2.16 Samtliga länder 149 4.3 Utvecklingen för olika varugrupper 150 4.3.1 Trävaror 150 4.3.2 Massa 151 4.3.3 Papper 152 4.3.4 Malm 153 4.3.5 Livsmedel 154 4.3.6 Övriga råvaror 154 4.3.7 Kemikalier 155 4.3.8 Textilier, kläder 155 4.3.9 Metaller 156 4.3.10 Verkstadsprodukter (exkl. fartyg) 157 4.3.11 Övriga varor 158 4.4 Sammanfattning 159 Bilaga 5 Resursutveckling och balansproblem 1965-1975 161 5.1 Inledning 161 5.2 Analysmodellens förutsättningar och allmänna uppläggning 161 5.3 Modellens formella struktur . . . . 1 6 5 5.3.1 Produktionssektorstruktur . 165 5.3.2 Produktionsfunktioner . . . 1 6 5

5.3.3 5.3.4 5.3.5

Kapitalstocksdefinitioner . . 166 Arbetskraftsrestriktion . . . 1 6 6 Jämviktsvillkor för nationalinkomsten 166 5.3.6 Inkomstfördelning 167 5.3.7 Konsumtionsfunktion . . . 1 6 7 5.3.8 Underhållsfunktion . . . . 1 6 7 5.3.9 Importfunktion 167 5.4 Arbetsinsats, kapital och produktivitet 167 5.5 Utvecklingen 1968-1975 168 5.5.1 Balansproblematiken under övergångsperioden 169 5.5.2 Balansproblematiken i långtidsperspektiv 171 5.5.3 Finansieringsproblematiken . 172 5.6 Sammanfattning 173 Appendix A Försörjningsbalanstabeller för åren 1965, 1968, 1970 och 1975 .

174 Bilaga 6 Finansiella tillväxtaspekter 1957-1975 176 6.1 Inledning 176 6.2 Finansiella tillväxtaspekter 19571968 176 6.2.1 Den finansiella sektormodellen 176 6.2.2 Faktorinkomstfördelning och funktionell inkomstfördelning 177 6.2.3 Hushållens sparande . . . . 1 7 9 6.2.4 Företagens vinster, sparande och investeringar 181 6.2.5 Kreditmarknaden 182 6.3 Finansiella perspektiv 1968-1975 . . 184 6.3.1 Reala prognoser och finansiella kalkyler 185 6.3.2 Funktionell inkomstfördelning och företagens självfinansiering 185 6.3.3 Offentlig och privat konsumtion 187 6.3.4 Budgetbalans och skattetryck 188 6.3.5 Finansiellt sparande och kreditmarknad 188

Tabellförteckning Sammanfattning av huvudresultaten 1 Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder 1955-1968 2 Försörjningsbalans 1950-1970 . . .

13 15

SOU 1968: 24

3 Resursemas fördelning 1950-1970. . 4 Arbetskraftens förändringar 19601975 5 Produktion, sysselsättning och produktivitet 1960-1968 6 Produktion, arbets- och kapitalinsats samt deras relationer 1950-1975 . . 7 Industriproduktionens utveckling 1965-1970 8 Offentlig konsumtion 1965-1970, reviderad kalkyl 9 Produktionen inom olika näringsgrenar 1950-1970 10 Antal förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1950-1970 11 Produktionsvolymen per arbetstimme inom olika näringsgrenar 1950-1968 12 Bruttoinvesteringar 1950-1970 . . . 13 Den privata konsumtionens utveckling 1964-1970 14 Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länder områden 1963-1970 15 Export för olika varugrupper 19631970 16 Betalningsbalansen 1964-1968 . . .

15 19

SOU 1968:24

Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom gruvindustrin A.2 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom gruvindustrin A.3 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom järnoch metallverken A.4 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom järnoch metallverken A. 5 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom verkstadsindustrin A.6 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom verkstadsindustrin A.7 Utvecklingen av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom varvsindustrin A.8 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom varvsindustrin A.9 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inomjordoch stenindustrin A. 10 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom jordstenindustrin A. 11 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom träindustrin A. 12 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom träindustrin A. 13 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom massa-, pappers- och wallboardindustrin . A. 14 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom massa-, pappers- och wallboardindustrin . A. 15 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967inompappersvaru- och grafisk industri . . . . A.16 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom pappersvaru- och grafisk industri . . . . A. 17 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom livsmedelsindustrin A. 18 Planer 1963-1970 jämfört med utA.l

20 20 31 36 38 39 40 40 42 43 45 47

Bilaga 1 1 Jämförelse mellan långtidsutredningens prognos och faktisk utveckling t. o. m. 1967 för några poster i försörjningsbalansen 2 Exportvolymens utveckling: jämförelse mellan planer och utfall 3 Exportens länderfördelning 1963 samt 1967 enligt enkäten och enligt handelsstatistiken 4 Sveriges andel (i procent) av EEC:s, Nordens och Storbritanniens hel- och halvfabrikatsimport (SITC 5-8 exkl. fartyg) 5 Industriproduktionens utveckling: jämförelse mellan planer och utfall . 6 Antal anställda inom industrin: jämförelse mellan planer och utfall . . . 7 Andelen anställda berörda av varslade personalinskränkningar 19601967 8 Investeringsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall 9 Produktivitetsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall 10 Industrins produktions- och exportutveckling 1965-1970

Appendix A

59 60

62 65 70

71 73 74 77

vecklingen 1963-1967 inom livsmedelsindustrin 94 A. 19 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom textiloch konfektionsindustrin . . . . 95 A.20 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom textiloch konfektionsindustrin . . . . 96 A.21 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom sko-, läder- och gummivaruindustrin . . 97 A.22 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom sko-, läder- och gummivaruindustrin . . 97 A.23 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom kemisk industri 98 A.24 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom kemisk industri 99 A.25 Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963-1967 inom hela industrin 100 A.26 Planer 1963-1970 jämfört med utvecklingen 1963-1967 inom hela industrin 100 Appendix B B.l Produktionen branschvis inom industrin åren 1959-1967 102 B.2 Antal anställda branschvis inom industrin åren 1959-1967 102 B.3 Produktionen per anställd branschvis inom industrin åren 1959-1967 103 B.4 Investeringar (inkl. underhåll och reparationer) branschvis inom industrin åren 1961-1967 104 B.5 Export av vissa varuslag åren 19591967 104 Bilaga 2 1 Antalet vårdplatser inom sjukvården 1964-1970 113 2 Personalutvecklingen inom hälso- och sjukvård 1966-1970 enligt R U P R O 67 114 3 Antalet vakanta läkartjänster och tjänster som inte uppehållits av legitimerade läkare 1965-1967 114 4 Vakanssituationen vid kroppssjukhusen för annan vårdpersonal än läkare 1965-1967 115 5 Antalet platser vid barnstugorna 1965 -1970 117

6 Offentlig konsumtion 1965-1970, reviderad kalkyl 121 7 Investeringar inom offentlig tjänsteproduktion 1965-1970, reviderad kalkyl 121 Bilaga 3 1 Befolknings- och arbetskraftsutveckling 1960-1965 125 2 Förvärvsintensitetsförändringens effekt på totala arbetskraften 19601965 125 3 Analys av förändringen av gifta samboende kvinnors förvärvsintensitet 1960-1965, samtliga tätorter . . . . 127 4 Andelen (%) förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor i åldern 16-54 år 1960 och 1965 128 5 Beräkning av olika komponenters effekt på arbetskraftsförändringen 1965 -1980 133 6 Jämförelse mellan tidigare och föreliggande beräkningar över förändringar i antal årsarbetare 1965-1980 134 A Andel (%) förvärvsarbetande, 1960 och 1965 enligt folkräkningarna, 1970 -1980 enligt framskrivning 136 B Beräkning av antal förvärvsarbetande 1970-1980 137 C Antal förvärvsarbetande och beräkning av antal årsarbetare 1960-1980 138 Bilaga 4 1 Västtyskland 140 2 Nederländerna 141 3 Belgien 141 4 Frankrike 142 5 Italien 143 6 Danmark 144 7 Finland 145 8 Norge 146 9 Storbritannien 147 10 Förenta staterna 148 11 Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länder områden 149 12 Trävaror 150 13 Massa 151 14 Papper 152 15 Malm 153 16 Livsmedel 154 17 Övriga råvaror 154 18 Kemikalier 155 19 Textilier, kläder 155 20 Metaller 156 SOU 1968: 24

Appendix A A.l Produktion, antal anställda och investeringar 1963-1970 inom gruvindustrin 82 A.2 Export 1963-1970 inom gruvinduBilaga 5 strin 82 A.3 Produktion, antal anställda och in1 Arbetskraft, kapitalinsats och produkvesteringar 1963-1970 inom järntivitet 1950-1975 168 och metallverken 83 A.4 Export och import 1963-1970 inom Appendix A järn- och metallverken 84 A.l Försörjningsbalanser för åren 1965, 1968, 1970 och 1975 175 A.5 Produktion, antal anställda och investeringar 1963-1970 inom verkA.2 Relativa förändringar i försörjningsstadsindustrin 86 balansposterna enligt tabellen A.l . 175 A.6 Export och import 1963-1970 inom verkstadsindustrin 86 Bilaga 6 A.7 Produktion och antal anställda 1 Hushållens inkomster i procent av 1963-1970 inom varvsindustrin . . 87 bruttonationalprodukten till faktorA.8 Export 1963-1970 inom varvsindupriser 1957-1967 177 strin 87 2 Löner och enskilda företagares inA.9 Produktion, antal anställda och inkomster i procent av bruttonationalvesteringar 1963-1970 inom jordprodukten till faktorpriser 1957-1967 178 och stenindustrin 88 3 Hushållens disponibla inkomster och A. 10 Produktion, antal anställda och insparande 1957-1968 179 vesteringar 1963-1970 inom träin4 Offentliga transfereringar och direkta dustrin 90 skatter i procent av hushållens faktorA. 11 Export 1963-1970 inom träinduinkomster 1957-1968 179 strin 90 5 Allmänhetens utbud på kreditmarkA. 12 Produktion, antal anställda och innaden 1960-1967 180 vesteringar 1963-1970 inom massa-, 6 De privata företagens vinster, sparanpappers- och wallboardindustrin . 92 de, investeringar och självfinansieA. 13 Export 1963-1970 inom massa-, ringskvot 1957-1967 181 pappersoch wallboardindustrin . 92 7 Självfinansieringskvoter enligt olika A. 14 Produktion, antal anställda och indefinitioner inom företagssektorn vesteringar 1963-1970 inom pap1961-1967 182 persvaru- och grafisk i n d u s t r i . . . 93 8 De privata företagens sparande, inA. 15 Produktion och antal anställda vesteringar och självfinansieringskvot 1963-1970 inom livsmedelsindustrin 94 1965-1975 186 A. 16 Export 1963-1970 inom livsmedels9 Hushållssektorns direkta skatter i proindustrin 94 cent av faktorinkomsterna 1968-1975 187 A. 17 Produktion, antal anställda och in10 Kreditmarknadskalkyl för 1970 och vesteringar 1963-1970 inom textil1975 189 och konfektionsindustrin . . . . 96 A. 18 Export 1963-1970 inom textil- och fl konfektionsindustrin 96 A. 19 Produktion 1963-1970 inom skooch läderindustrin 98 Diagramförteckning A.20 Produktion 1963-1970 inom gummivaruindustrin 98 Bilaga 1 A.21 Produktion, antal anställda och in1 Export 1963-1970 60 vesteringar 1963-1970 inom kemisk 2 Hemmamarknadsandelar, i procent, industri 99 för vissa produkter 1959-1966 . . . 64 A. 22 Export och import 1963-1970 inom 3 Produktion, antal anställda och inveskemisk industri 99 teringar 1963-1970 65 21 Verkstadsprodukter (exkl. fartyg) . . 157 22 Övriga varor 158 23 Export, total och fördelad på varugrupper 159

SOU 1968: 24

Bilaga 3 1 Illustration av framskrivningsmetodiken för beräkning av gifta kvinnors förvärvsintensitet 130 2 Förvärvsintensiteter för gifta kvinnor 1960-1980 130

10 SOU 1968: 24

I

Sammanfattning av huvudresultaten

A

Syfte och uppläggning

Den senaste långtidsutredningen (Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1980, SOU 1966: 1) publicerades i början av 1966. Det har synts lämpligt att när nu drygt två år förflutit sedan utredningen färdigställdes göra en avstämning av dess kalkyler och bedömningar gentemot den hittills skedda utvecklingen. Syftet har i första hand varit att söka finna om den utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande äger giltighet eller om nya eller förändrade betingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt under perioden som ställer framtidsproblemen i annan belysning än tidigare. Av olika skäl är en sådan avstämning svår att göra. I långtidsutredningarna är det främst trendutvecklingen i ekonomin och de förhållanden som påverkar denna som man söker registrera och bedöma. Någon förutsägelse om hur konjunkturförloppet skulle kunna gestalta sig under prognosperioden kan av naturliga skäl inte göras. Ett för ett visst förflutet år registrerat värde på någon ekonomisk storhet är emellertid alltid påverkat av konjunkturella förhållanden. Att kunna avskilja denna konjunkturpåverkan och därigenom avgöra om det observerade värdet ligger i linje med gjorda förutsägelser är givetvis mycket vanskligt. Detta gäller speciellt i detta fall när endast drygt två år gått av den period långtidsutredningen främst avsåg och då dessa år varit förhållandevis starkt präglade av konjunkturmässiga förhållanden. SOU 1968: 24

I detta sammanhang bör framhållas att den i nationalbudgeten prognoserade utvecklingen för 1968 medtagits i avstämningen och språkligt har därvid även 1968 behandlats som ett förflutet år. En avstämning av detta slag leder naturligen fram till en fråga vad utvecklingen kan resultera i för hela den av långtidsutredningen behandlade femårsperioden. Då i den följande framställningen vissa bedömningar gjorts av utfallet för hela prognosperioden har vissa antaganden måst göras om utvecklingen under de år som återstår av denna. Här skall understrykas att dessa antaganden inte inrymmer någon faktisk bedömning av konjunkturutvecklingen. Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom fallet varit i tidigare utredningar i stor utsträckning på uppgifter som insamlades direkt från företag, branschorganisationer, statliga och kommunala myndigheter etc. Ett betydelsefullt led i denna uppgiftsinsamling utgjordes av en inventering av föreliggande framtidsplaner för produktion, investering, sysselsättning etc. Det har inte bedömts lämpligt och möjligt att i samband med avstämningen av utredningskalkylen genomföra en sådan relativt omfattande fullständig material- och uppgiftsinsamling. En förnyad inventering av planer och förväntningar inom olika delar av den svenska ekonomin håller emellertid på att förberedas och kommer att genomföras i samband med nästa långtidsutredning, som 11

planeras bli publicerad mot slutet av 1970. Den genomgång som här gjorts har koncentrerats till vissa problem och områden som bedömts vara av särskilt intresse, nämligen i första hand befolknings- och arbetskraftsförändringen, produktivitetsutvecklingen, utvecklingen inom industri och offentlig sektor samt exporttendenserna. I vissa fall har sammanställningar och bearbetningar av särskilt insamlat material genomförts. Uppgifter om långsiktiga planer har dock funnits tillgängliga för delar av den offentliga sektorn. I övrigt har genomgången fått göras utifrån annat tillgängligt informationsmaterial, främst trender och aktuella tendenser i statistiska serier. Det underliggande materialets art behandlas i respektive bilaga. I bilageform presenteras även det arbete med en ekonometrisk modell som påbörjats. Förhoppningen är att genom detta modellarbete kunna utveckla och komplettera de metoder som använts i långtidsutredningarna och att det därigenom skall bli möjligt att i nästa långtidsutredning kunna presentera flera genomarbetade utvecklingsalternativ. Av de erinringar som ovan gjorts beträffande förutsättningarna och möjligheterna för en avstämning av långtidsutredningens kalkyler följer att den redogörelse som här lämnas måste bli ofullständig och rapsodisk. Den kan kanske likväl ge ett visst underlag för en vidare diskussion av de långsiktiga utvecklingsproblemen i vår ekonomi.

12 SOU 1968: 24

Huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen 1965—1968

B

B.a

Tillväxttakten

Tillväxttakten i den svenska ekonomin har sedan slutet av 1965 varit ej oväsentligt lägre än under första hälften av 1960-talet. Bruttonationalprodukten ökade volymmässigt med 3,1 % 1966 och 2,7 % 1967. Enligt den reviderade nationalbudgeten väntas 1968 en stegring med 4,2 %. I genomsnitt per år 1965-1968 blir ökningen 3,3 %, vilket kan jämföras med 4,9 % per år 19601965. I den senaste långtidsutredningen presenterades ett enda kalkylmässigt helt genomfört alternativ för den ekonomiska utvecklingen, totalt och på delområden, medan konsekvenserna av tänkbara avvikelser från den presenterade kalkylen diskuterades i texten. Det grundläggande antagandet i kalkylen var att bruttonationalproduktens trendmässiga ökning 1965-1970 skulle stanna vid i genomsnitt 4,2 % per år. Nedgången från den högre tillväxttakten 19601965 på 4,9 % per år förklaras i huvudsak av att utredningen förutsåg en avsaktande tillväxttakt beträffande tillgången på arbetskraft. Under de första tre åren av långtidsutredningens kalkylperiod har således den faktiskt realiserade produktionsökningen legat ca en procentenhet under utredningens antagna trendvärde och närmare två procentenheter under genomsnittsvärdet för första hälften av 1960-talet. Även om den ekoSOU 1968:24

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder 1955—1968 Procent per år i fasta priser 1955— 1960

1965—1968 1960— delvis 1965 prognos

3 5,1 2,5 Belgien Danmark 4,7 5,1 2,5 Finland 4,0 5,4 2,5 Frankrike 5,0 5,4 4,5 Italien 5,5 5,1 5,5 Nederländerna 4,1 5,1 4 Norge 3,2 5,1 4,5 Schweiz 4,0 5,3 2 Storbritannien 2,8 3,5 2 Sverige 3,4 5,0 3,5 Västtyskland 5,2 4,2 2 Österrike 6,3 4,9 3 Västeuropa 4,7 4,8 3 Förenta staterna 2,2 4,8 4,5 Kanada 3,4 5,5 4 Japan 9,6 9,6 10,5 Anm. Tabellen grundar sig på beräkningar av bruttonationalprodukten enligt OECD-definition, vilket förklarar att ökningstalen för Sverige avviker något från dem som anges på andra håll i bilagan. nomiska tillväxten således sjunkit markant jämfört med närmast föregående period har den dock hållit sig kvar på ungefär den nivå som genomsnittligt uppnåddes på 1950-talet och för fredsperioderna under den tidigare delen av 1900-talet. Det är inte bara i Sverige som produktionen ökat långsammare under senare år utan det har varit fallet även i flertalet övriga industriländer. I Västeuropa sjönk som

man ser av tabell 1 genomsnittligt sett bruttonationalproduktens årliga ökningstakt från knappt 5 % under första hälften av 1960talet till ca 3 % 1965-1968, vilket innebär en avmattning i expansionstakten som relativt nära ansluter sig till den som inträffat i vårt land. Mellan de olika länderna har förelegat markanta skillnader i utvecklingen liksom för samma land mellan olika här redovisade år. Avmattningen har varit kraftigast i Västtyskland, Storbritannien och Schweiz, där bruttonationalproduktens ökning begränsade sig till ca 2 % per år 1965-1968. Å andra sidan bibehöll Italien och Norge ungefär den höga tillväxttakten från 1960-1965. Även i Frankrike och Nederländerna var avsaktningen relativt moderat. I flertalet västeuropeiska länder har expansionen efter 1965 varit inte oväsentligt lägre än vad som förutsågs i de långsiktiga prognoser som uppgjordes bl. a. inom OECD. Dessa prognoser avsåg den kapacitetsmässiga utvecklingen. Vad som inträffat är att efterfrågan på varor och tjänster ökat mindre än kapaciteten att producera. Gapet mellan potentiell tillväxtkapacitet och utnyttjade resurser har tilltagit 1966 och 1967 i flertalet länder i Västeuropa. Som en följd härav har arbetslösheten ökat väsentligt. Prognoserna för 1968 tyder på en stabilisering av läget. Självklart har denna internationella utveckling spelat stor roll för vad som hänt i vårt land. Vi återkommer i ett senare avsnitt till den internationella utvecklingen och dess ekonomisk-politiska bakgrund.

B.b Efterfrågans

inriktning

År 1965, som utgjorde utgångsåret i den senaste långtidsutredningen, var speciellt i flera avseenden och detta i högre grad än vad som stod klart då utredningen utarbetades. Detta gäller inte minst efterfrågesituationen. Den totala efterfrågan på varor och tjänster var högt uppdriven, delvis beroende på en kraftig lageruppbyggnad, vilken motsvarade hela 2,1 % av bruttonationalprodukten. Samtidigt uppstod ett betydande 14

underskott i bytesbalansen. När efterfrågetrycket lättade under de närmast följande åren var det framför allt två komponenter i efterfrågan som bidrog härtill, nämligen lagerinvesteringarna, som minskade kraftigt och den privata konsumtionen, som växte förhållandevis långsamt. Lageruppbyggnaden (1959 års priser) sjönk från 2,1 miljarder kr. 1965 till 0,3 miljarder kr. 1967, vilket i genomsnitt per år orsakade ett efterfrågebortfall som motsvarar ca 1 % av bruttonationalprodukten. 1968 väntas en återgång till en mer normal lagerinvestering. Den privata konsumtionens årliga tillväxttakt sjönk, som man kan se av tabell 2, från den tidigare höga nivån på 4,7 % under första hälften av 1960-talet till i genomsnitt 2,5 % 1965-1968. Bruttoinvesteringarna i fast realkapital, som ökat med drygt 5 % per år 1960-1965. fortsatte totalt sett att växa snabbt även 1966 (inemot 6 % ) , trots en i stort sett oförändrad bostadsbyggnadsvolym. Under de därpå följande två åren avtog emellertid ökningstakten, så att den genomsnittliga uppgången 1965-1968 inskränkt sig till 4,1 % per år för de totala investeringarna. Sett över hela denna period har en relativt långsam tillväxt för de privata och statliga investeringarna delvis motvägts av en snabbare utveckling för bostadsbyggande och kommunala investeringar. För samtliga dessa delområden var dock ökningstakten lägre 1965-1968 än 1960-1965. En kontrast till övriga efterfrågekomponenter utgör den offentliga konsumtionen, vars tillväxt accelererat. Mot en ökning i fasta priser med 5,8 % per år 1960-1965 står en ökning med inte mindre än 7,0 % per år 1965-1968. Tillsammantagna ger de beskrivna tendenserna det utslaget att tillväxttakten i den totala inhemska efterfrågan för konsumtions- och investeringsändamål, lagerförändringen inberäknad, sjönk till 3,0 % per år 1965-1968 att jämföra med 5,0 % 19601965. Det var denna dämpade efterfrågetillväxt som kom att prägla den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1965-1968. Visserligen ökade samtidigt exporten snabbare än imSOU 1968: 24

Tabell 2. Försörjningsbalans 1950—1970 Volymökning i procent per år

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar i fast realkapital Inhemsk resursförbrukning inkl. lager Inhemsk resursförbrukning exkl. lager Bruttonationalprodukt 1

1950— 1960

1960— 1965

1965— 1968 delvis prognos

2,6 4,2

4,7 5,8

2,5 7,0

1,7 5,8

2,5 8,2

3,2 6,9

3,4 4,7

4,2

5,2

4,1

5,9

3,0

3,5

4,7

3,5

5,0

3,0

2,5

2,2

4,4

3,9

3,3 3,2

5,0 4,9

3,7 3,3

3,6 3,1

3,5 2,7

3,9 4,2

4,0 4,2

1965— 1966

1966— 1967

1967— 1968 prognos

1965— 1970 enl.LUöS 1

1965 års långtidsutredning. de totala bruttoinvesteringarna med drygt en halv procentenhet. Den snabba expansionen för den offentliga konsumtionen överträffar däremot utredningens kalkylvärde med över två procentenheter. Den faktiska förskjutningen i efterfrågestrukturen kan generellt sägas ha gått i den riktning som långtidskalkylen indikerade fast snabbare. Den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten (i löpande priser) kan 1968 beräknas i det närmaste komma ner i den nivå som kalkylen förutsatte först under 1970. Den offentliga konsumtionens andel av bruttonationalprodukten, som 1965 utgjorde 1 4 , 4 % , uppnådde redan 1967 den för 1970 angivna nivån. Investeringskvotens fortsatta ökning ligger däremot i linje med långtidsutredningens kalkyl. Jämförelsen mellan långtidsutredningens

porten med en förbättring av bytesbalansen som följd men detta efterfrågetillskott räckte endast till att föra upp bruttonationalprodukten till den ovan angivna ökningstakten på 3,3 % per år. Den beskrivna utvecklingen har resulterat i att investeringarnas andel av bruttonationalprodukten (investeringskvoten), som framgår av tabell 3, stigit från 32,0 % 1965 till 32,2 % 1968. Desto kraftigare har den offentliga konsumtionens andelshöjning från 14,4 % 1965 till 17,2 % 1968 varit. Den privata konsumtionens andel har gått ned från 52,6 % 1965 till 50,2 % 1968. Den privata och offentliga konsumtionens samt investeringarnas utveckling behandlas utförligare i avsnitt F. För privat konsumtion understiger den realiserade årliga tillväxttakten långtidskalkylens trendvärde med knappt en och för Tabell 3. Resursernas fördelning 1950—1970 Procent av bruttonationalprodukt i löpande priser

1970 enl. LU 65

1968 prognos

61,9 1. Privat konsumtion 10,1 2. Offentlig konsumtion 72,0 3. Summa konsumtion 4. Bruttoinvesteringar i 27,0 fast realkapital 5. Lagerförändring — 0,3 6. Bytesbalansens saldo 1,2 7. Summa kapitalbildning (4 + 5 + 6) 27,9 8. Bruttonationalprodukt 100

54,7 12,4 67,1

52,6 14,4 67,0

51,8 15,4 67,2

51,1 16,5 67,6

50,2 17,2 67,4

50,0 16,2 66,2

31,1 2,6 — 0,8

32,0 2,1 — 1,1

32,5 1,2 -0,9

32,4 0,3 — 0,3

32,2 0,8 — 0,4

33,0 0,7 0,1

32,9 100

33,0 100

32,8 100

32,4 100

32,6 100

33,8 100

SOU 1968: 24

trendkalkyl och det beräknade utfallet 1965 -1968 för totalproduktion samt för konsumtion och investeringar sammanfattas i nedanstående tablå (procentuella årliga volymförändringar):

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

1965—1968 utfall (a)

1965—1970 enl. LU 65 (b)

Differens (a)-(b)

3,3 2,5 7,0 4,1

4,2 3,4 4,7 4,7

— 0,9 — 0,9 + 2,3 — 0,6

Revideringar av den statistiska bilden av 1965, som gjorts sedan långtidsutredningen utarbetades och som främst berör lagerposten, skulle kunna tas som utgångspunkt för en viss justering av de ursprungliga kalkylsiffrorna. Det har dock inte ansetts motiverat att här ta ställning till dessa möjliga justeringar. Man kan utgå från att de inte är så stora att de förrycker jämförelsen mellan kalkyl och utfall. B.c Sysselsättning och arbetslöshet Arbetsmarknaden präglades under 1965 av en betydande överefterfrågan på arbetskraft och ett högt utnyttjande av tillgängliga arbetskraftsresurser. Den registrerade arbetslösheten var den lägsta sedan nuvarande arbetslöshetsstatistik infördes 1955. Under 1966 och 1967 medförde den dämpade ekonomiska utvecklingen en fortgående försvagning av arbetskraftsefterfrågan. Enligt föreliggande beräkningar synes antalet årsarbetande mellan 1965 och 1968 ha

genom har mer betydande underskott i bytesbalansen kunnat undvikas. Tendenser till försämrad bytesbalans har ofta kunnat överbryggas med ökad kortfristig upplåning varför valutareserven visat en rätt stadig tillväxt under såväl 1950-talet som 1960talet. Resultatet har blivit ett tillfredsställande »internationellt utrymme» (eller »betalningsbalanstak») för den ekonomiska expansionen inom landet. Sverige har tillhört de få industriländer som klarat sig från att komma i utrikes betalningssvårigheter. Situationen ändrades emellertid 1965 på så sätt att ett avsevärt underskott i bytesbalansen uppstod som en följd av kraftig importökning och förhållandevis svag exportökning. Under de följande åren har en förbättring skett på grund av att exporten ökat snabbare än importen. Ett visst underskott i bytesbalansen beräknas dock kvarstå även 1968. Utvecklingen av bytesbalansens saldo under senare år anges i nedanstående tablå (milj. kr.):

1968 prognos

+ 300

— 1 026

— 860

— 278

— 450

minskat med i genomsnitt 0,3 % per år. I avsnitt C a uppskattas arbetskraftsutbudet 1965-1970 öka med 0,1 % per år. Den i motsatt riktning gående utvecklingen för faktisk sysselsättning och arbetskraftsutbud har resulterat i ökad arbetslöshet. 16

B.d Bytesbalans och valutareserv Ett betydelsefullt drag i vårt lands ekonomiska utveckling har varit att exporten och importen i förhållandevis hög grad varierat samstämt på både kort och lång sikt. Däri-

Trots det negativa saldot har valutareserven fortsatt växa frånsett en nedgång i samband med valutaoroligheterna under senare delen av 1967 och var i mars 1968 ca 150 milj. kr. större än i slutet av 1965. Utrikeshandelns och de utrikes betalningarnas utSOU 1968: 24

Procentuella årliga ökningar

Konsumentpriser Importpriser Exportpriser Lönesumma Disponibel inkomst (löpande priser)

1960—1965

1965--1966

1966—1967

1967—1968 prognos

3,6 1,5 1,3 10,9 8,3

5,6 2,3 1,1 11,2 8,1

4,2 0,1 0,8 9,2 6,3

2,1 1,0 1,5 7,8 5,0

veckling behandlas mera utförligt i avsnitt F.j. B.e Priser och löner Den ovan berörda dämpningen i den inhemska ekonomiska aktiviteten har - som framgår av tablån ovan - påverkat prisutvecklingen och till någon del även löneutvecklingen.

SOU 1968: 24

Under 1966 steg konsumentpriserna snabbt. Under 1967 inträdde en klar dämpning i ökningstakten och för 1968 förutses en ytterligare lägre stegringstakt. En likartad utveckling företer både löner och disponibel inkomst. - Export- och importpriserna har fortsatt öka ungefär parallellt i samma låga takt som tidigare.

c

Förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt 1965—1975

Det första grundläggande ledet i långtidsutredningen bestod i en beräkning av produktionskapacitetens möjliga ökning i framtiden för att få en uppfattning om vilka resurser som stod till förfogande för att möta anspråken på konsumtion och investering från olika delar av ekonomin. Det är därför naturligt att det i denna avstämning ingår en revidering av kalkylen för produktionskapaciteten. De två faktorer som bestämmer produktionskapacitetens utveckling är tillgången på arbetskraft och arbetskraftens produktivitet. - En beräkning av arbetskraften bör här ha som syfte att visa det framtida utbudet av produktionsfaktorn arbetskraft mätt i ett volymmått. Det i sammanhanget lämpligaste måttet torde utgöras av antalet arbetstimmar. Produktiviteten bör i konsekvens därmed avse produktionen per arbetstimme. Nedan redogörs i stora drag för den

utveckling, kommer inledningsvis att ges en kortfattad presentation av befolkningsutvecklingen.

C a Befolkning och arbetskraft Befolkning Föreliggande befolkningsprognos, som nyligen utarbetats inom statistiska centralbyrån, innebär att Sveriges totala folkmängd, som vid slutet av 1967 uppgick till 7,9 miljoner personer, skall stiga till ca 8,1 miljoner 1970 och ca 8,3 miljoner 1975. Den nya befolkningsprognosen avviker endast i obetydlig utsträckning från den prognos (medelalternativet) som användes i långtidsutredningen. I nedanstående tablå redovisas de genomsnittliga årliga procentuella ökningarna under perioden 1950-1975 för den totala befolkningen och för olika åldersgrupper:

Åldersgrupp

1950—1960

1960—1965

1965—1970

1970—1975

0—15 år 16—64 år 65—

0,4 0,5 2,1 0,7

— 0,6 0,9 2,3

1,1 0,4 2,3

1,5 0,1 2,1

0,7

0,8

0,7

Totalt

sannolika utvecklingen av dessa två produktionsbestämmande faktorer. Med hänsyn till den nära anknytning som föreligger mellan arbetskraftsutveckling och befolknings-

18 Som framgår av tablån synes några drastiska förändringar fram till 1975 inte vara att vänta i den totala folkmängden. Ett intressant drag i utvecklingen är emellertid SOU 1968: 24

de samtidigt förutsedda förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur, innebärande att åldersgruppen 16—64 år kommer att omfatta en successivt allt mindre andel av den totala befolkningen. De åldersgrupper som omfattar barn i skolåldern respektive personer äldre än 65 år kommer däremot successivt att öka. Särskilt kraftig beräknas ökningen bli för sistnämnda grupp. Den nya befolkningsprognosen har publicerats i Statistiska meddelanden (Be 1968: 3). Arbetskraft Den ovan återgivna befolkningsprognosen ligger till grund för en beräkning av den framtida tillgången på arbetskraft som utförts inom statistiska centralbyrån och vilken redovisas i bilaga 3. Dessa beräkningar bygger vidare på vissa antaganden om förvärvsfrekvenser inom olika köns- och åldersgrupper. För att sedan erhålla en uppfattning om utvecklingen av antalet årsarbetande och av arbetsvolymen i timmar har relativt schablonmässiga uppskattningar gjorts av medel arbetstiden för olika grupper samt av arbetstidens utveckling. Dessa beräkningar sammanfattas i tabell 4, där det framgår att totala antalet förvärvsarbetande väntas öka med i genomsnitt 0,3 % per år mellan 1965 och 1970 och med 0,1 % per år under följande femårsperiod. Under hela perioden 1965-1975 är det de gifta kvinnorna som beräknas svara för hela ökningen, medan antalet män förutses bli i stort oförändrat och de ej gifta kvinnorna minska. Då den kvinnliga arbetskraften har kortare arbetstid än männen blir ökningstakten för antalet årsarbetande något lägre än för antalet förvärvsarbetande. Mellan 1960 och 1965 ökade antalet årsarbetande med närmare 100 000. Ökningen 1965-1970 beräknas bli endast knappt 20 000 för att upphöra praktiskt taget helt 1970-1975. Den nu framlagda prognosen för arbetskraftens utveckling 1965-1975 bekräftar och i någon mån accentuerar långtidsutredningens bedömning om en markant omsvängning i arbetskraftsutvecklingen efter 1965. SOU 1968: 24

Den pågående minskningen av veckoarbetstiden till 42,5 timmar har antagits följas av en ytterligare nedgång i veckoarbetstiden till 40 timmar under första hälften av 1970-talet. Den genomsnittliga arbetstiden per årsarbetande skulle därigenom minska med i genomsnitt 0,6 % per år mellan 1965 -1970 samt med 0,7 % per år mellan 1970 och 1975, och detta ger till resultat att betskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar minskar med 0,5 % per år 1965-1970 och 0,7 % per år 1970-1975. Under tiden 1960 -1965 beräknas arbetskraftsvolymen ha stigit med 0,3 % per år. C.b Produktivitet Som framgår av tabell 5 beräknas den genomsnittliga årliga ökningen i produktionen per arbetstimme till 4,2 % under 1965 -1968, innebärande en något lägre stegring än den genomsnittliga under första hälften av 1960-talet. Med hänsyn till att produktionen 1965-1968 utvecklats relativt långsamt är det märkligt att produktiviteten

Tabell 4. Arbetskraftens förändringar 1960— 1975 1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975 Tusental personer Antal förvärvsarbetande +139 1 + 45 Antal årsarbetande +96 +18 Procent över hela perioden Antal förvärvsarbetande + 4,2* + 1 , 3 Antal årsarbetande + 3,0 + 0,5 Arbetstid per årsarbetande — 1,7—2,8 Arbetskraftsvolym i timmar + 1 , 3 —2,3 Procent i genomsnitt per år Antal förvärvsarbetande + 0.81 + 0,3 Antal årsarbetande +0,6 +0,1 Arbetstid per årsarbetande — 0,3 —0,6 Arbetskraftsvolym i timmar + 0 , 3 —0,5

+ 26 + 5

+ 0,7 + 0,1 —4,0 —3,9

+ 0,1 0 —0,7 —0,7

1 Utvecklingen 1960—1965 avviker från den av folkräkningarna redovisade då en uppskattning gjorts av antalet medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960. 19

Tabell 5. Produktion, sysselsättning och produktivitet 1960—1968 Procentuella förändringar per år

Produktion (BNP) Antal årsarbetande Antal arbetstimmar BNP per sysselsatt BNP per arbetstimme

1960—1965

1965—1966

1965—1968 1967—1968 delvis 1966—1967 prognos prognos

4,9 0,6 0,3 4,3 4,6

3,1 — 0,4 — 0,4 3,5 3,5

2,7 — 0,8 — 1,7 3,5 4,4

samtidigt har kunnat hållas uppe på så relativt hög nivå. Under 1950-talets stagnationsår - speciellt 1952 - kunde man således konstatera en markant dämpning i den samtidiga produktivitetstillväxten. När sedan produktionsutvecklingen vände uppåt igen följde en kraftig stegring i produktiviteten. Detta produktivitetsmönster torde delvis sammanhänga med att sysselsättningen inte anpassats till den rådande produktionsnivån. Dessa cykliska svängningar i produktiviteten mellan låg- och högkonjunktur-

4,2 0,2 — 0,7 4,0 4,9

3,3 — 0,3 — 0,9 3,6 4,2

år medförde totalt en viss produktivitetsförlust. Ett intressant drag i utvecklingen under åren 1966-1968 är den enligt sekretariatets kalkyler påtagliga skillnaden i produktivitetsstegring mellan å ena sidan 1966 och å den andra 1967 och 1968, och det kan synas påkallat att undersöka i vad mån nya tendenser gjort sig gällande, som kan tänkas representera en framtida tillväxt eller om utvecklingen under 1967 och 1968 är av mer tillfällig karaktär.

Tabell 6. Produktion, arbets- och kapitalinsats samt deras relationer 1950—1975 Procentuella förändringar per år 1965— 1965— 1968 1970 delvis rev. prognos kalkyl

1970— 1975 rev. kalkyl

1965— 1970 enl. LU65

1970— 1980 enl. LU65

1950— 1960

1960— 1965

3,2

4,9

3,3

3,9

ca 4

4,2

4,4

0,2

0,6

— 0,3

0,1

0,3

0,1

— 0,5 — 0,3

— 0,3 0,3

— 0,6 — 0,9

— 0,6 — 0,5

ca— y2 — 0,6 ca — y2 — 0,3

— 0,5 — 0,4

C. Kapitalinsats

4,4

4,9

5,0

4,9

—

4,8

5,1

D. Arbetsproduktivitet Produktion per årsarbetande Produktion per arbetstimme

3,0

4,3

3,6

3,8

ca 4

3,9

4,3

3,6

4,6

4,2

4,4

ca 4 y2

4,5

4,8

—1,7

1,0

—

—0,6

—0,7

4,2

4,3

5,3

4,8

—

4,5

5,0

4,7

4,6

5,9

5,4

—

5,1

5,5

A. Produktion (BNP) B. Arbetsinsats Antal årsarbetande Årlig arbetstid per årsarbetande Antal arbetstimmar

E. Kapitalets produktivitet Produktion per enhet av kapitalinsats —1,2 F. Kapitalintensitet Kapitalinsats per årsarbetande Kapitalinsats per arbetstimme

20 SOU 1968: 24

Det är i huvudsak tre grupper av faktorer skall bedöma produktivitetsutvecklingen unsom bygger upp produktions- och produktivi- der 1969 och 1970 är hur konjunkturuttetsförändringarna i ett lands ekonomi, näm- vecklingen kommer att gestalta sig under ligen dels arbetskrafts- och kapitalinsatser dessa år. En andra fråga är i vilken utdels även en tredje grupp av faktorer som sträckning produktivitetsutvecklingen påveravspeglar effekterna av förbättrad produk- kas av konjunkturutvecklingen. Diskussiotionsteknik och utbildning, stordriftsförde- nen av dessa frågor utgår här från antalar och vinster i samband med förbättrad gandet att en konjunkturuppgång kommer resursanvändning. Denna senare grupp bru- till stånd. En ökad aktivitet i ekonomin kar sammanfattningsvis benämnas teknik- borde i och för sig i någon utsträckning faktorn. Svårigheter föreligger emellertid att verka pådrivande på produktivitetstillväxprecisera teknikfaktorns olika komponenter ten, men då sysselsättningen under 1967 i kvantitativa termer, och den analys som och 1968 synes ha väl anpassats till den rånedan kommer att göras av teknikfaktorn dande produktionsnivån kan man inte räkna inskränker sig endast till i vilken riktning med att uppnå någon större »konjunkturdenna kan tänkas komma att utvecklas. effekt» av den typ som erhölls under 1950Av tabell 6 framgår att kapitalinsatsen talets uppgångsår. En viss positiv effekt på under 1965-1968 har ökat med i genomsnitt produktivitetsutvecklingen torde man emel5,0 % per år att jämföra med en ökning lertid likväl kunna räkna med, bl. a. bemed 4,9 % under perioden 1960-1965. roende på att en snabbare produktionstillSamtidigt beräknas den årliga ökningen i växt på vissa områden automatiskt ger en kapitalinsatsen per arbetstimme under 1965 viss produktivitetsstegring. Den prognose-1968 ha uppgått till 5,9 %. Motsvarande rade något snabbare tillväxten av produktisiffra för perioden 1960-1965 uppgick till viteten under 1960-talets två sista år har i 4,6 %. Självfallet inrymmer siffrorna ett re- stort sett bedömts kunna uppnås utan någon lativt stort osäkerhetsmoment, men den mar- större utvidgning av produktionskapacitekanta skillnaden i ökningstakt för kapital- ten då det för närvarande föreligger en re-? insatsen per arbetstimme mellan å ena sidan lativt stor outnyttjad kapacitet i maskiner 1960-1965 och å den andra 1965-1968 och apparater. Vidare förutses den rationaborde till en viss grad ha verkat pådrivande liseringsdrive som påbörjats under de allra på produktivitetstillväxten under den se- senaste åren komma att fortsätta i minst nare perioden. Det bör dock observeras att samma takt. Den prognos som gjorts för den starka ökningen av kapitalinsatsen per 1969 och 1970 innebär att takten i produkarbetstimme influerats av arbetstidsförkort- tivitetstillväxten kommer att ligga något ningen. över den nivå som uppnåddes under 1967 Produktivitetsstegringen under perioden och 1968 innebärande att den årliga genom1965-1968, speciellt under 1967, bör också snittliga tillväxten i produktiviteten under ses mot bakgrund av de samtidiga avmatt- perioden 1965-1970 kommer att uppgå till nings- och åtstramnings tendenserna i eko- ca 4,4 %, vilket i stort överensstämmer med nomin. De inom många företag beskurna långtidsutredningens prognos. vinstmarginalerna torde ha framdrivit särHur produktions- och produktivitetsutskilda ansträngningar i rationaliseringshän- vecklingen kommer att gestalta sig under seende samtidigt som nedläggningen av icke första hälften av 1970-talet är av naturliga räntabla (och därmed sannolikt lågproduk- skäl mycket svårt att förutsäga. Enligt betiva) företag har gått i en snabbare takt än räkningarna skulle arbetsvolymen mätt i tidigare. Vidare torde det rådande arbets- antal timmar minska med i genomsnitt marknadsläget med en minskad rörlighet 0,7 % per år under perioden 1970-1975. av arbetskraften ha bidragit till produktivi- En central fråga för bedömningen av den tetsstegringen. framtida ekonomiska utvecklingen blir såEn första fråga som anmäler sig när man ledes i vilken utsträckning minskningen i SOU 1968: 24

arbetsvolymen kan uppvägas av att produktionen per arbetstimme växer snabbare. Detta aktualiserar då den lika centrala frågan om vilken investeringsutveckling som erfordras för ett realiserande av en dylik kompenserande höjning av produktiviteten. Som redan tidigare framhållits försvårar emellertid vår bristande kunskap om teknikfaktorns kvantitativa storlek och sammansättning en sådan bedömning. En fortsatt snabb uppgång av denna skulle kunna medföra att en relativt gynnsam produktivitetsstegring skulle kunna realiseras under 1970-talets första år utan några större ökningar i kapitalinsatser. Flera erfarenheter talar dock för att åtminstone vissa former av tekniska framsteg förutsätter en ökad investeringsaktivitet för att kunna ta sig ekonomiska uttryck. Preliminära överslagsberäkningar har gett vid handen att en ökning av kapitalinsatsen under 1970-talet av ungefär samma storleksordning som den som gällt under 1960talets senare del skulle medge en relativt hög produktivitetsstegring under perioden fram till 1975. Produktivitetsstegringen blir vidare avhängig av ett flertal faktorer, vars utveckling det för närvarande inte synes möjligt att bedöma. Här har antagits att tillväxten i produktiviteten 1970-1975 kommer att ligga kvar på det årsgenomsnitt som förelåg under 1967 och 1968, dvs. ca 4,7 %.

vecklingen av produktionen på så sätt att ökningen 1965-1970 nu kan beräknas stanna vid 3,9 % per år jämfört med långtidsutredningens 4,2 %. ökningen av den faktiskt realiserade produktionen 1965-1968 - 3,3 % per år - synes i ej oväsentlig grad ha avvikit från den kapacitetsmässiga tillväxten och en viss outnyttjad kapacitet både i maskiner och arbetskraft har förelegat under denna period. Genom att utnyttja detta lediga kapacitetsutrymme skulle under en övergångsperiod bruttonationalproduktens årliga ökningstakt kunna stiga över genomsnittliga 3,9 % per år. Förutsätts att normalt kapacitetsutnyttjande uppnås senast 1970 skulle ökningstakten 1968-1970 kunna uppgå till ca 4,5 % per år. Under första hälften av 1970-talet förutses arbetskraftsvolymen komma att minska med i genomsnitt 0,7 % per år. Samtidigt förutsätts att det är möjligt att upprätthålla den relativt snabba tillväxt i produktiviteten som uppnåddes under senare år varför en årlig ökning av bruttonationalprodukten under 1970-1975 på ca 4 % kan komma till stånd.

C. c Den totala produktionskapacitetens utveckling 1965-1975 Sammanfattningsvis kan konstateras att de förnyade beräkningarna över produktionskapacitetens utveckling inte tyder på att några nya moment tillkommit som mer väsentligt ändrar på bilden av tillväxtbetingelserna i den svenska ekonomin. En viss mindre nedjustering i förhållande till långtidsutredningen har dock företagits. Prognosen rörande produktivitetsstegringen har sänkts obetydligt från 4,5 % per år till 4,4 % per år. Den reviderade arbetskraftsprognosen pekar på en årlig minskning av arbetskraftstillgången i timmar räknat 1965-1970 på 0,5 % per år mot tidigare beräknat 0,3 %. Detta ändrar kalkylen för den kapacitetsmässiga ut-

22 SOU 1968:24

D

Synpunkter på tillväxtbetingelserna

Enligt vad som tidigare konstaterats har den faktiska produktionsökningen 1965-1968 varit mindre än de kapacitetsmässiga tillväxtmöjligheterna. Förklaringen till denna avvikelse mellan den beräknade kapaciteten och den faktiskt realiserade tillväxten i bruttonationalprodukten måste sökas i utvecklingen av efterfrågan. Denna har i sin tur i hög grad bestämts av den internationella utvecklingen och av inriktningen av den inhemska ekonomiska politiken. I detta sammanhang kan inte någon mer ingående beskrivning och analys göras av konjunkturförloppet under de senaste åren och av de faktorer som där verkat. Ett par drag i utvecklingen som är av intresse vid överväganden om långsiktstendenserna framöver skall dock här flyktigt beröras. I väsentliga avseenden har de yttre betingelserna för den svenska ekonomiska politiken förändrats från 1965. Långtidsutredningen framhöll i sin diskussion av den internationella bakgrund mot vilken utvecklingsmöjligheterna i vår inhemska ekonomi måste bedömas att en förskjutning i olika länders prioritering mellan skilda ekonomisk-politiska mål i riktning mot en ökad betoning av de stabiliseringspolitiska målen kunde medföra ett kärvare internationellt ekonomiskt klimat. Riktigheten i denna bedömning har bekräftats av vad som under senare år skett i olika länder. Den återhållsamhet varmed man i olika fall - även då inga direkta valutaproblem tvingat därSOU 1968: 24

till - sökt avhjälpa och motverka nedgången i konjunkturen tyder på en ökad uppmärksamhet på stabiliseringsmålet. Denna förskjutning har bidragit till att förlänga och fördjupa den försvagning i den internationella konjunkturen som inträdde från 1965. Samtidigt som dessa förändringar i de internationella förhållandena började framträda hade en kraftig försämring av den svenska bytesbalansen - till viss del betingad av inhemska förhållanden - inträtt under 1965. För utformningen av den ekonomiska politiken utgjorde detta en avgörande faktor. Ett framgångsrikt fullföljande av politiken för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt förutsatte att balansen i utrikesbetalningarna snabbt kunde återställas. I detta ingick då att nedbringa det tidigare starka interna efterfrågetrycket och att nå en sådan långsiktig anpassning av pris- och kostnadsförhållandena att det svenska näringslivets konkurrenskraft upprätthölls. Såväl vikten av som svårigheterna hos de problem som den ekonomiska politiken inriktas på att lösa accentuerades genom de löneöverenskommelser som träffades våren 1966. Dessa innebar en kostnadsökning per arbetstimme av omkring 23 % för de tre år avtalen omfattade. Detta utfall, som kunde beräknas medföra en tendens till en relativ försvagning av vår internationella pris- och kostnadssituation, kan från utrikesbalanssynpunkt sägas ha under23

strukit nödvändigheten av den restriktiva linjen i den ekonomiska politiken. Sett utifrån effekterna på arbetsmarknaden torde å andra sidan de stora kostnadsstegringarna ha bidragit till att förstärka dämpningen i efterfrågan. Jämte de mer direkta effekterna av den återhållsamma ekonomiska politiken hade en stark omsvängning i lagerinvesteringarna samt en dämpad efterfrågan på utlandsmarknaderna lett till en bättre balans i ekonomin. I denna hårdare konkurrenssituation utlöste sålunda kostnadsstegringarna bland företagen en intensifiering av rationaliseringsåtgärderna, av nedläggningar och sammanslagningar. Den tendens att inom företagen bibehålla arbetsstyrkan ganska oförändrad trots en minskad avsättning som man under tidigare konjunkturförsvagningar kunnat iaktta synes under 1966 och 1967 inte ha gällt utan ersatts av en striktare anpassning av anställningarna till det rådande produktionsläget. På dessa olika sätt har höga produktivitetsökningstal kunnat upprätthållas. Försvarandet av ett internationellt sett konkurrenskraftigt kostnadsläge per producerad enhet har därigenom inom industrin resulterat i en inte oväsentligt minskad sysselsättning. Den strategi som under dessa förhållanden valdes för den ekonomiska politiken innebar att denna i sin grundinriktning skulle ge den återhållsamhet på för importefterfrågan betydelsefulla sektorer och det utrymme som erfordrades för en eftersträvad uppgång i exporten. För genomförandet av en sådan politik stod då till förfogande främst sådana ekonomisk-politiska medel för vilka snabba förändringar beträffande såväl deras insättande som deras framkommande effekter inte kunde uppnås. A andra sidan nödvändiggjorde den tidsmässigt lägre flexibilitet som kännetecknar t. ex. skattepolitiken en sådan grad av restriktivitet att ett övertryck i ekonomin inte skulle behöva uppstå om en förändring i utlandskonjunkturerna snabbt och med styrka skulle inträda. I förhållande till denna återhållsamma grundinriktning kunde sedan modifieringar i stimulerande riktning göras genom åtgär24

der och medel av den styrka och den kortfristiga verkan vilken kunde vara motiverad utifrån svårigheterna att förutse den internationella konjunkturutvecklingen. Vid en förhållandevis stark och utdragen försvagning av utlandsefterfrågan är det ofrånkomligt att en mot här angivna mål inriktad politik temporärt medför ett något lägre utnyttjande av produktionsresurserna. Den i vårt land relativt högt utvecklade arbetsmarknadspolitiken har emellertid erbjudit möjligheter att insätta tidsmässigt begränsade sysselsättningsskapande åtgärder i sådan omfattning, att minskningen av kapacitetsutnyttjandet kunnat begränsas. Som i det föregående angetts skulle utvecklingen av kapaciteten, om det varit möjligt att utnyttja den till fullo, ha kunnat medge en ytterligare årlig ökning av bruttonationalprodukten med omkring V2 %. Jämfört med de kapacitetsreserver i flera andra länder som det under likartade förhållanden inte varit möjligt att ta till vara framstår denna siffra som låg. Den av internationella konkurrens- och efterfrågeförhållanden betingade, begränsade tillväxten i vår ekonomi åtföljdes även av en förskjutning i resurstillskottens fördelning mellan olika användningsområden. Denna fråga kommer senare att något ytterligare belysas men en erinran om ett par drag i den bilden bör i detta sammanhang göras. Sålunda kan här noteras den relativt sett låga ökning av importen som skett 1965-1968, vilket huvudsakligen kan återföras på den tillbakahållna stegringen i privat konsumtion och på den starka omsvängningen av lagerinvesteringarna. För exportens del uppstod genom försvagningen på andra efterfrågeområden ett ökat utrymme i den svenska ekonomin och trots den svagare utlandskonjunkturen och en hårdnad prissituation kunde detta delvis genom särskilda exportansträngningar från de svenska företagens sida utnyttjas för en relativt till produktionsutvecklingen ganska väsentlig exportökning. På dessa sätt reducerades underskottet i bytesbalansen - som tidigare angetts har för 1968 beräknats ett underskott om ca 450 milj. kr. och för 1967 SOU 1968: 24

ett faktiskt underskott på knappt 300 milj. pris- och kostnadsökningar synes politiken kr. mot drygt 1 000 milj. kr 1965. Beträf- i flera länder inriktas på att söka uppnå en fande den inhemska pris- och kostnadsut- högre tillväxt. Värderingen av de stabilivecklingen har en dämpning av stegringen seringspolitiska målen kan möjligen därvid kunnat uppnås. Ökningstakten i konsument- ge sig till känna i en bestämd strävan att priserna har sålunda sjunkit från 5,3 % undvika överslag i ekonomierna. Med ett 1965 till prognoserat 2,1 % 1968. Som be- sådant mindre pressat balansläge som efterlysning av kostnadsutvecklingen kan näm- strävas skulle förutsättningarna för en fortnas att löneglidningstakten var 4,5 % 1965 gående tillväxt i takt med kapacitetsökmen blir uppskattningsvis endast 1,5 % ningarna i och för sig inte försämras. 1968. Vad beträffar frågan om vårt näringslivs Till de här berörda komponenternas fort- möjligheter att framdeles hävda sig på exsatta utveckling riktas i hög grad uppmärk- portmarknaderna är det ytterst vanskligt att samheten om man vill spekulera över möj- göra någon bedömning. Gjorda jämförelser ligheterna att under de återstående åren av av pris- och löneökningarnas utveckling i långtidsutredningens kalkylperiod nå en fak- olika länder kan möjligen peka mot att en tisk ökning av bruttonationalprodukten som viss försvagning av vår konkurrensförmåga närmare ansluter sig till kapacitetsutrym- kan ha inträtt. Ser man däremot på förmets. Lika litet som i långtidsutredningen ändringar i kostnad per producerad enhet kan här någon bedömning göras av den varvid man sålunda tar hänsyn till skillnaframtida konjunkturutvecklingen, men ett den i produktivitetsutvecklingen kan man par kommentarer kan fogas till de upp- finna stöd för att vårt näringsliv genom skattningar av de kapacitetsmässiga förut- starka rationaliseringar kunnat hålla sin sättningarna för internationell tillväxt som ställning i konkurrensen. Den stora tveklåg till grund för långtidsutredningens ex- samhet varmed man måste förbinda varje portprognoser. Dessa uppskattningar var antagande om att det svenska näringslivet hämtade från olika länders egna officiella mer varaktigt skulle kunna uppnå stora beräkningar. De revideringar som i några rationaliseringsvinster jämfört med andra fall gjorts ger inte något direkt intryck av länder motiverar att den starka poängtering att man i skilda länder numer skulle bedö- av pris- och kostnadsfrågornas betydelse ma tillväxtmöjligheterna mer pessimistiskt som gjordes i långtidsutredningen kvarstår än 1965. Den låga produktionsökningen i med oförminskad styrka. Västeuropa 1965-1968 skulle således återspegla en situation av outnyttjad kapacitet vilken för övrigt synes genomsnittligt ha varit mer markerad än i vårt land. Sett enbart till nu anförda förhållanden skulle en sådan årlig ökning som långtidsutredningen angav för exporten kunna realiseras vid fullt kapacitetsutnyttjande i den västeuropeiska ekonomin. Som berörts tidigare har den väntade ökade betoningen av de stabiliseringspolitisla målen kommit att prägla den ekonomiska politiken i flera länder. Det finns skal tro att denna inställning i viss mån blir bestående. Men det bör understrykas att met bakgrund av den situation som rått med genom outnyttjad kapacitet låga ökningstal för produktion och med uppnådda lägre SOU 1968: 24

E

Resursfördelning och balansproblem

Den tidigare redovisningen har gett vid handen att såväl den internationella utvecklingen som den interna ekonomiska politiken lett till att produktionen vuxit långsammare under perioden 1965-1968 än vad som enligt långtidsutredningen angavs som ett genomsnitt för perioden 1965-1970. Detta har i sin tur även medfört att de ökningstakter som angavs i utredningen för olika resursanvändningsområden genomsnittligt sett kommit att ligga lägre än i utredningens kalkylexempel. Såväl utvecklingen av den privata konsumtionen som investeringarna i fast realkapital kan anföras som exempel på detta och båda dessa användningsområden har för perioden 1965-1968 haft en utvecklingstakt per år som ligger ca en procentenhet under den som angavs i utredningen. Men utvecklingen 1965-1968 har även inneburit att den relativa fördelningen på olika användningsområden kommit att avvika något från den som angavs i utredningen: trots den lägre ökningstakten i det totala resursutrymmet har den offentliga konsumtionen kunnat öka i en takt som med ca två procentenheter överstiger den som angavs i utredningen. Denna ändrade resursfördelning har bl. a. medfört ett minskat tryck på importen - importbenägenheten för de offentliga konsumtionsutgifterna understiger ju kraftigt den som gäller för privata konsumtionsutgifter - och har alltså tillsammans med det generellt sett lägre 26

efterfrågetrycket i ekonomin bidragit till realiserandet av en med hänsyn till omständigheterna lämplig extern och intern balans. Frågan är nu om man kan räkna med att utvecklingen under de återstående åren av 1960-talet kommer att representera en återgång till långtidsutredningens skisserade mönster eller om bilden även under dessa återstående år kommer att bli en annan. Vid övervägandena rörande denna frågeställning aktualiseras emellertid flera olika problem: för det första kommer utvecklingen att vara i hög rad beroende av i vilken takt man kommer att tillåta kapacitetsutnyttjandet att stiga och på vilka områden efterfrågetillskotten kommer att fördelas. För det andra är det svårt att mera precist uttala sig om vilket investeringsbehov som kommer att göra sig gällande fram till 1970, detta med hänsyn till både den förutsatta produktivitetsutvecklingen fram till detta år och de krav som den fortsatta utvecklingen under 1970-talet kommer att ställa; en ambitiös tillväxtmålsättning för denna period kommer ju att ställa krav på realkapitalbildningen delvis redan under 1969 och 1970. Avgörande för frågan om kapacitetsutnyttjandet fram till 1970 är den internationella utvecklingen. Om den ekonomiska politiken i de länder som vi är beroende av genom vår export även i fortsättningen kommer att kännetecknas av samSOU 1968:24

ma stramhet som hittills, kommer kravet utveckling sammanhänger emellertid även på den externa balansen för vårt lands vid- med frågan om näringslivets investeringskommande att vid oförändrad målsättning behov. Samtidigt som investeringsutveckför valutareserven medföra att vi i stort sett lingen inom denna sektor ökat långsamt måste bibehålla det relativa efterfrågetryc- under 1965-1968 har produktiviteten utket på ungefär samma nivå som det legat vecklats relativt gynnsamt. Det är dock på 1967 och 1968. Det internationella kon- ingalunda självklart att lika stora produkkurrensläget ger i ett sådant fall inte ut- tivitetsstegringar kan tas ut under de närrymme för någon nämnvärd inhemsk höj- maste åren utan en motsvarande höjning av ning av utnyttjandegraden. Vissa möjlighe- kapitalinsatsen. Enligt de överväganden som ter till en inhemsk expansionspolitik ges redovisats i avsnitt 3 ovan kan man möjvisserligen genom omfördelningar av efter- ligen räkna med en relativt betydande profrågan till områden som kännetecknas av duktivitetsstegring fram till 1970, vilken i låga importbenägenheter - t. ex. offentlig första hand skulle möjliggöras genom ett konsumtion och byggnadsinvesteringar - fortsatt rationaliserings- och effektiviseringsmen ett bibehållande av den externa ba- arbete och ett fortsatt hemtagande av storlansen ställer då bestämda krav på att fi- driftfördelar och allokeringsvinster. Risken för att man vid denna bedömning nanspolitiken utformas så att den ökade har underskattat investeringsbehoven bör inkomstbildningen inte kan tas i anspråk dock beaktas Om den av kapitalinsatsen för en importkrävande privat konsumtion. Om denna ogynnsamma konjunktursitua- oberoende produktivitetsutvecklingen beräktion skulle realiseras kan man alltså inte nats för högt kommer man således vid en utesluta möjligheten att den privata kon- given investeringsutveckling att överskatta sumtionens ökningstakt får hållas nere på tillväxten i bruttonationalprodukten och alltsamma låga nivå som under perioden 1965 så då även utrymmet för privat konsumtion. Alternativt kan ett fullföljande av ambi-1968. Skulle däremot den internationella ut- tionen om en 4-^1,5-procentig tillväxt i brutvecklingen medge en höjning av det in- tonationalprodukten för åren fram till 1970 hemska kapacitetsutnyttjandet - vissa nu i ett sådant läge komma att ställa anspråk aktuella tendenser låter ju antyda en sådan på en väsentlig ökning i kapitalbildningen, möjlighet - så skulle de realiserade brutto- vilken då till stor del måste komma att ske nationalproduktökningarna under åren fram på den privata konsumtionens bekostnad. Frågan om investeringsawägningen untill 1970 temporärt kunna föras upp till en der perioden fram till 1970 är dessutom innivå som svarar mot omkring 4,5 % om timt förbunden med målsättningen för utåret. Även en fortsatt snabb expansion på den offentliga konsumtionens område skul- vecklingen under 1970-talets första del. le då medge att den privata konsumtionen Även om man skulle förutsätta att de två tilläts utveckla sig i mera gynnsam riktning senaste årens mönster med en kombination och för de återstående åren av 1960-talet av relativt stark produktivitetsstegring och uppnå ungefär den tillväxttakt som förut- stagnerande investeringar skulle fortsätta unsattes i långtidsutredningen. Den offentliga der ytterligare några år kan man knappast sektorns expansionsprogram i kombination räkna med en liknande utveckling under med behovet av att även i detta mera gynn- 1970-talet. En bibehållen, moderat invesamma fall förbättra bytesbalansen både steringsutveckling under 1960-talets senare med hänsyn till u-hjälpsprogrammet och det år kan då få som konsekvens ett försämrat ännu kvarstående underskottet kommer vis- utgångsläge för 1970-talets produktivitetsserligen att ställa stora krav på finanspoli- utveckling och därmed också för utrymmet tiken, men dock så att vissa ytterligare ök- för såväl privat som offentlig konsumtion. ningar av den privata konsumtionen kan Vill man undvika att bortfallen av de »entillåtas. Möjligheterna att realisera en sådan gångsvinster» i produktiviteten som känneSOU 1968: 24

tecknat 1960-talets senare del leder till oproportionellt stora investeringsbehov - eller alternativt medför oacceptabelt låga tillväxtmöjligheter under början av 1970-talet - bör politiken under de närmast kommande åren inriktas på ett främjande av näringslivets investeringar och ett tillbakahållande av konsumtionsutrymmet. Behovet av detta accentueras i takt med ökningarna i ambitionsnivån för 1970-talets utveckling. Vissa preliminära beräkningar, som närmare redovisas i bilaga 5, låter antyda att redan en målsättning om en 4procentig kapacitetstillväxt fram till 1975 skulle kräva betydande investeringsökningar redan under 1960-talets sista år, vilket knappast kan realiseras utan motsvarande inskränkningar i utvecklingstakten för såväl offentlig som privat konsumtion. Om målsättningen för 1970-talets första hälft exempelvis fixeras till 4,5 % per år skulle investeringsbehoven i synnerhet under accelerationsåren kring 1970 bli utomordentligt stora. Kan genom en höjd investeringstakt under de närmaste åren förutsättningar skapas för en större tillväxt längre fram minskar emellertid efter hand tvånget att hålla tillbaka den privata konsumtionen i förhållande till andra användningsområden. Den relativa tyngden av de anspråk på en fortsatt stark ökning som gör sig gällande från offentlig konsumtion och bostadsbyggande skulle därvid lättare bäras. Utvecklingen 1965-1968 har som tidigare framhållits medfört en mycket stark omfördelning mellan det privata och offentliga konsumtionsområdet till det senares fördel. En oförändrad relation i tillväxttakten mellan dessa sektorer skulle vid en låg ökning av bruttonationalprodukten under 1970-talet ställa skattepolitiken inför starkt växande svårigheter. Skatteandelen i individernas inkomster skulle i så fall få stiga avsevärt. Å andra sidan kan samtidigt konstateras att de automatiskt framkommande utgifts anspråken inom det statliga området för flera år framöver är av betydande storlek och inom den kommunala sektorn kommer den under senare år accelererade utbyggnaden av kapa28

citeten inom sjuk- och socialvården att utlösas i höga ökningstal beträffande konsumtionsutgifterna för flera år framöver. Givetvis skulle en ökad framtida tillväxttakt göra det väsentligt lättare att lösa de spänningar som här finns. Men även vid en snabbare tillväxt torde inte en så hög ökningstakt som under 1965-1968 kunna upprätthållas för offentlig konsumtion. De inteckningar i det framtida konsumtionsutrymmet som följer av den starka antalsökningen för den icke förvärvsarbetande befolkningen och av till dessa gjorda utfästelser medför att en viss ökning av den totala privata konsumtionen efter hand måste få äga rum för att inte alltför svårartade löne- och standardspänningar skall uppstå på arbetsmarknaden. Problemet att förena en fortsatt stark ökning av den offentliga konsumtionen med en rimlig ökning av skattetrycket framhölls redan i långtidsutredningen och konkretiserades ytterligare i den i anslutning härtill utförda utredningen »Finansiella långtidsperspektiv» (SOU 1967: 6). Den långsammare resurstillväxten 1965-1968 i kombination med den accelererade tillväxten i den offentliga konsumtionen har snarast medfört att denna problematik ytterligare accentuerats. Den utveckling av skattetrycket under förutsättning av en ökning för offentlig konsumtion i enlighet med långtidsutredningens kalkyl som i »Finansiella långtidsperspektiv» angavs för året 1970 synes i stort sett ha realiserats redan 1967/68. Även vid en relativt stark stegring av det totala resursutrymmet under 1970-talet kommer alltså den offentliga sektorns utgiftsanspråk att ställa stora krav på den politik som skall säkerställa den interna balansen. Mot denna bakgrund synes det synnerligen angeläget att tillvarata alla möjligheter att förändra den hittillsvarande relativa kostnadsutvecklingen mellan de offentliga sektorerna och ekonomins övriga delar. Om man vill undvika att de i och för sig angelägna, offentliga utgiftsanspråken blir eftersatta under utvecklingsförloppet på grund av restriktioner på beskattningsområdet, måste man intensifiera de åtgärder som vidSOU 1968: 24

tas med syfte att höja produktiviteten i den offentliga tjänsteproduktionen. Såväl i den senaste långtidsutredningen som i utredningen om de finansiella långtidsperspektiven framhölls även att ett realiserande av de då aktuella investeringsanspråken kunde komma att innebära en sänkt självfinansiering för näringslivets investeringar. Mot bakgrunden av vad som ovan framhållits om vikten av att redan inom de närmaste åren bereda ökat utrymme för sådana investeringar, framstår denna problematik som oförändrat aktuell. Den med hänsyn till 1970-talets utveckling nödvändiga uppgången av investeringsaktiviteten kommer att innebära ökade krav på kreditmarknaden inte endast i kvantitativ bemärkelse utan även vad gäller mekanismerna för utbudets anpassning till de föreliggande behoven. Det synes därför väsentligt att denna process utformas så att den sjunkande självfinansieringen inte verkar återhållande på möjligheterna att realisera nämnda utveckling.

SOU 1968:24

F

Utvecklingstendenser på olika delområden

Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom i tidigare utredningar på expertstudier angående den förutsedda utvecklingen inom olika delar av ekonomin. I ett stort antal fall baserades dessa expertstudier på uppgifter som insamlats direkt från inom olika områden verksamma företag, myndigheter etc. Denna uppgiftsinsamling tjänade även syftet att till en del avhjälpa den brist som består i att statistik för den sektorvisa utvecklingen förekommer sparsamt i vårt land. Som berördes i det inledande avsnittet har genomgången av utvecklingstendenserna i samband med den här presenterade avstämningen koncentrerats till vissa områden som bedömts som strategiska, nämligen i första hand arbetskraftstillgången, produktiviteten och exporttendenserna samt bland produktionssektorerna industrin och den offentliga sektorn. Men inte heller här har det varit fråga om någon fullständig materialinsamling med planinventering utan bedömningarna har gjorts utifrån annat informationsmaterial. Redovisningen för industrin och den offentliga sektorn görs i de båda närmast följande avsnitten. För övriga näringsgrenar har genomgången varit mer summarisk och bestått i insamling av statistik rörande den gångna tiden samt en inventering av existerande utredningar som belyser aktuella tendenser och mer långsiktiga framtidsutsikter. Denna genomgång har främst tagit sikte på ut-

vecklingen av produktion, sysselsättning och produktivitet. De iakttagelser som därvid kunnat göras har legat till grund för de uppgifter som redovisas och i viss utsträckning kommenteras i avsnitt F.c och F.d. Övriga resultat av genomgången har inte berörts i denna översiktliga sammanställning. Beträffande väntade investeringsbehov, vilka spelar en strategisk roll i utvecklingsbilden, har det inte varit möjligt att få några tolkningsbara uppgifter.

F.a Industri Till grund för långtidsutredningens bedömning av industrins utveckling perioden 1965 -1970 låg den enkät till ett stort antal företag som Industriens utredningsinstitut (IUI) utförde hösten 1964. Den gav till resultat att företagens planer totalt skulle innebära en årlig produktionsökning på 7 % och en årlig exportvolymökning på drygt 8 %. Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna på hemma- respektive utlandsmarknaden samt möjligheterna för industrin att dra till sig arbetskraft och kapital antog utredningen att en produktionsökning på ca 5 % per år skulle vara möjlig att realisera. Industrin ansågs kunna få ett arbetskraftstillskott på ca 45 000 personer, vilket skulle vara tillräckligt för att kompensera arbetstidsförkortningen men avsevärt mindre än de 100 000 som företagens planer indikerade. För att förverkliga produktionsutvecklingSOU 1968:24

en beräknades en investeringstillväxt på 7 % per år vara nödvändig. Den bedömning som långtidsutredningen och IUI gjorde av industrins framtida expansionsmöjligheter avsåg i första hand en femårsperiod. Däremot gjordes naturligt nog ingen bedömning av hur tillväxttakten skulle variera över perioden, med andra ord hänsyn hade inte tagits till konjunkturinflytelserna. Vid en granskning i dagsläget av det angivna utvecklingsalternativet står man inför speciellt två problem. Det ena är att enbart en del av perioden gått till ända, det andra att de senaste åren varit präglade av konjunkturdämpning. Att de av konjunkturnedgången påverkade åren 19651967 inte ligger i linje med långtidsutredningens bild är naturligt. Frågan är i stället hur utsikterna ser ut i ett litet längre perspektiv där konjunkturrörelserna neutraliserats och där endast varaktiga brott i den långsiktiga utvecklingen beaktas. Inför avstämningen av långtidsutredningen har IUI gjort en avstämning för industrins del. En utförligare presentation av resultaten ges i bilaga 1. Produktionsutvecklingen Som tidigare nämnts resulterade långtidsutredningens bedömning av företagens planer i ett antagande om en lägre ökning av produktionsvolymen. För enskilda branscher ställdes planerna mot de, låt vara bristfälli-

ga, prognoser över in- och utländsk etterfrågan man hade tillgång till. Vidare beaktades givetvis branschens möjligheter att få kapital och arbetskraft i erforderlig utsträckning. Resultatet av denna utvärdering framgår av tabell 7. Den totala industriproduktionen 1965— 1968 har inte följt kalkylens utvecklingstakt. Variationerna mellan branscherna är givetvis stora. De som expansiva bedömda kemisk industri, järn- och metallverk och verkstadsindustri har ganska väl kunnat hålla uppe sin produktionsnivå. Dessa branscher har stimulerats från exportsidan, verkstäder och kemisk industri särskilt från den nordiska marknaden. Inom järn- och metallverken har produktionen trots snabba exportökningar vuxit långsamt t. o. m. 1967 beroende på en låg efterfrågan från de inhemska förbrukarna och stora lagernedskärningar. För 1968 förutses emellertid en kraftig produktionsökning. (Beträffande exportutvecklingen se avsnitt F.j där denna behandlas separat.) Också massa-, pappers- och wallboardindustrin samt gummivaruindustrin intog i kalkylen en plats som expansiva branscher. För dem har utvecklingen sedan 1965 varit ogynnsam. Massa- och pappersindustrin är starkt beroende av lagerrörelserna och exporten, vilka inte varit några expansiva faktorer. Gummivaruindustrins avsättningsun-

Tabell 7. Industriproduktionens utveckling 1965—1970 Volymökning i procent per år

Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko- och läderindustri Gummivaruindustri Kemisk industri Hela industrin SOU 1968:24

LU:s kalkyl 1965—1970

Faktisk utveckling 1965—1968

kalkyl

4 7 6 0 6 5 7 5 3 2 2 7 12 5 å 5 y2

1,7 4,9 4,5 4,3 3,1 2,1 2,4 3,1 3,4 — 1,8 — 3,5 1,4 9,3 3,7

3 5,5 6 1,5 4 5 4,5 5 3,5 — 1,5 — 3,5 3 11 4 %å5

Reviderad 1965—1970

derlag på bilmarknaden har sviktat, samtidigt som importkonkurrens uppträtt för vissa varor. Gruvor, jord- och stenindustri, träindustri, pappersvaru- och grafisk industri samt livsmedelsindustri uppskattades få årliga produktionsökningar på 3-6 % per år. Av dessa har endast livsmedelsindustrin utvecklats snabbare än kalkylen angav. För jord- och stenindustrin har dämpningen på byggnadsmarknaden spelat in. Träindustrin har mött en viss stimulans från exportmarknaden. Trots detta har produktionsstegringen varit mycket blygsam de senaste åren. Gruvindustrin har stött på svårigheter på utlandsmarknaden. Varvsindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko- och läderindustrin utgjorde de branscher vars expansionsmöjligheter bedömdes vara minst. Av dessa har emellertid varvsindustrin ökat produktionen vilket kalkylen förutsatte inte skulle ske. Detta kan dock hänföras till en speciell händelse, stängningen av Suezkanalen. Vidare är att notera att de två övriga nämnda branscherna ligger på den negativa sidan till följd av den starka importkonkurrens de är utsatta för. Textil- och konfektionsindustrins produktion har minskat trots exportstimulansen. Prisutvecklingen Redovisningen i det föregående har gällt den volymmässiga utvecklingen. Vid den avstämning av långtidsutredningens industridel som IUI gjort detta år, har vid kontakter med företagen från dessa särskilt poängterats att prisutvecklingen varit svag de senaste åren. Det är tydligt att prisförsvagningen initierats från exportsidan. Stagnationen har i flertalet fall inträtt tidigare på utlands- än på hemmamarknaden. På denna senare har prisstegringen i allmänhet brutits först under 1967. Undantag utgör järn- och metallverken, träindustrin samt i någon mån massa och papper samt textil och konfektion, där förändringen inträtt redan under 1966. Sammantaget har prispressen varit mest markant för de av utrikeshandeln beroende bransch-

erna som gruvor, järn- och metallverk, skogsindustri samt textil- och beklädnadsindustri medan i en typisk hemmamarknadsindustri som jord- och stenindustri priserna hållits uppe. Sysselsättnings-, produktivitets- och investeringsutvecklingen De av industriföretagen 1964 lämnade planerna utvisade ett arbetskraftsbehov om 125 000 personer för perioden 1963-1970. Långtidsutredningen utgick från vad som ansågs tillräckligt för att kompensera arbetstidsförkortningen, ca 45 000 i tillskott för åren 1965-1970. Utvecklingen hittills har gått i den riktningen att industrin i stället minskat sin arbetsstyrka. Särskilt gäller detta 1965-1967, som framgår av nedanstående tablå vilken visar förändringen i procent per år: Företagens planer 1963—1970

Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967

LJ5

—0,5

—2,3

M i n s k n i n g e n av antalet anställda h a r i stort sett varit allmän. I n t e heller i de b r a n s c h e r d ä r utsikterna att realisera planernas arbetskraftsbehov b e d ö m d e s vara goda h a r n å g o n sysselsättningsökning av p l a n e r a d omfattning k o m m i t till stånd. D e b r a n s c h e r s o m innefattades i d e n n a b e d ö m n i n g var gruvindustrin o c h skogsindustrin. D e t t a är en till synes a n n o r l u n d a bild än d e n långtidsutredningen gav d ä r arbetskraftstillgången b e d ö m d e s u t g ö r a en flaskhals för förverkligandet av planerna. N u h a r emellertid efter frågeutvecklingen inte varit sådan att ett realiserande av p l a n e r n a varit aktuellt. D e n e k o n o m i s k a aktiviteten h a r allmänt legat p å en lägre nivå och arbetskraftsbehovet h a r därför också varit väsentligt m i n d r e . V i d tidigare k o n j u n k t u r n e d g å n g a r u n d e r efterkrigstiden h a r företagen inte alltid skurit ned sysselsättningen i takt m e d p r o d u k t i o n e n u t a n behållit e n reserv för u p p g å n g s p e r i o d e n . D e t t a h a r inte i så stor u t s t r ä c k n i n g varit fallet d e n n a gång. I den reviderade n a t i o n a l b u d g e t e n förSOU 1968: 24

utses för 1968 en svag ökning av arbetskraften inom industrin. Av tablån nedan framgår utvecklingen av produktiviteten per anställd; ökning i procent per år: Företagens planer 1963—1970

Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967

M

6j4

5I3

Som synes har produktivitetsökningen 1963-1967 trots konjunkturdämpningen utvecklats mera gynnsamt än planerna förutsatte, inte heller 1965-1967 underskreds den planerade nivån. Detta torde ha att göra med det ändrade företagsbeteende som tidigare nämnts. Vidare observerar man att i processindustrier som järn och stål samt massa- och pappersindustrin produktivitetens ökning har försämrats sedan 1965. Utgår man i stället från sysselsättningsvolymens utveckling, räknat i timmar, kommer man till en produktivitetsökning som ligger ungefär på 5,5 % per år. Långtidsutredningen räknade på lång sikt med ca 5 %. De från företagen inhämtade planerna angav en investeringsnivå (inkl. underhåll och reparationer) som 1966-1970 låg 6 % över 1964-1965 års medelnivå. Dessa investeringars fördelning över tiden var inte preciserade. Med hänsyn till tidigare erfarenheter av investeringsplaner och faktiskt utfall samt till sambandet mellan kapitaloch arbetsinsats å ena och produktionsresultet å andra sidan fann sig utredningen föranlåten skriva upp investeringsvolymen till en årlig ökning på 7 % (exkl. reparationer och underhåll). Hittills har ökningen legat ca 1 % lägre. Genom det svaga efterfrågeläget har kapacitetsutvidgande utbyggnader förskjutits något framåt i tiden medan en koncentration skett till rationaliseringsinvesteringar. Fratntidsbedömningen Denna översikt har gett vid handen att i varje fall produktionen legat under den prognoserade utvecklingen. Är detta en tillfällig SOU 1968: 24

försvagning eller kan vi vänta en återgång till av långtidsutredningen kalkylerade trender? Den granskning, som IUI bl. a. gjort mot bakgrund av vad företagare och branschrepresentanter vid ett antal kontakter uttalat i fråga om framtidsbedömningar, har lett till den revidering som återges i tabell 7. Vad först gäller exporten har den 1965-1968 relativt väl följt prognosen. Även om en del av denna exportökning är framtvingad av en svag hemmakonjunktur tycks dock utsikterna goda att hålla en hög exporttillväxt även under de närmaste åren, bl. a. med hänsyn till det sannolika lageruppbyggnadsbehovet i avnämarländerna. Det kan särskilt sägas gälla malm, järn och stål samt massa. Exportutvecklingen på EFTA och framför allt Norden kommer förmodligen att bli gynnsam också i fortsättningen. Det bör särskilt stimulera kemiska produkter, textil och konfektion samt vissa verkstadsprodukter. Uppbyggnaden av den yttre tullmuren kring EEC motvägs i någon mån av Kennedyrondens tullsänkningar. Slutresultatet blir att exportutvecklingen enligt den förnyade bilden ligger ungefär i linje med långtidsutredningens prognos. För produktionen gäller att vissa branscher knappast kan uppnå den av utredningen för hela perioden förutsedda tillväxten. De branscher det främst är fråga om är järnoch metallverken, massa- och pappersindustrin samt beklädnadsindustrierna. För dessa kan man förmoda att även mera långsiktiga förändringar utöver de konjunkturella har spelat in. För 1969 och 1970 har här förutsatts att en relativt snabb produktionsökning kommer till stånd. Den årliga tillväxttakten för hela perioden 1965-1970 skulle då bli av storleksordningen 41/2 å 5 %, dvs. ca Va procentenhet under kalkylen i långtidsutredningen. IUI:s beräkning av sysselsättningsutvecklingen bygger på vissa antaganden om produktionsvolymen per anställd, där man bl. a. tagit hänsyn till den starka rationaliseringsvilja som företagarna uttalat samt på det förhållandet att produktionsvolymökningen

are i processindustrierna förutses gå snabbare än under 1965-1967, vilket automatiskt ger en. ett tillskott till produktivitetsuppgången. Över hela 1960-talets andra hälft minskar då antalet anställda inom industrin med V22 å

Den genomsnittliga ökningen 1965-1968 utgör enligt nämnda källor ca 7 % per år. De årsvisa förändringarna anges i nedanstående tablå (procentuell volymförändring per år):

1965—1968 1965—1970 1965—1970 1967—1968 delvis enl. planer enl. kalkyl 1965—1966 1966—1967 prognos prognos till LU 65 i LU 65 Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Summa offentlig konsumtion

+ 0,9

— 2,2

+ 5,5

+

1,4

+5,4

+4,3

+ 9,3

+ 15,2

+ 7,5

+ 10,6

+ 6,2

+ 5,0

+ 5,8

+

+ 7,0

+ 7,0

+ 5,8

+ 4,7

8,2

ed1 % per år att jämföra med långtidsutredningens kalkyl på en ökning med 1 %. ättIndustrins andel av den totala sysselsättningen kommer då att sjunka ner till knappt 30 % (inkl. hantverket) från en andel på ca 32 % 1965. lelTidigare erfarenheter av sambanden meluklan kapital-, sysselsättnings- och produkektionstillväxt ger vid handen att en utveckcalling i enlighet med den reviderade IUI-kalkylen kräver avsevärda investeringar, betydligt större än vad som förekommit de senaste åren.

F.b Offentliga tjänster Offentlig konsumtion 1965-1968 De planer och bedömningar som insamlades des av långtidsutredningen pekade på en ökning ing av den offentliga konsumtionen med bortåt rtåt 6 % årligen 1965-1970. Utredningen bebedömde emellertid att en så stor ökning inte nte kunde realiseras utan att andra områden len med likaledes starka utbyggnadsbehov måste iste hållas tillbaka. Enligt den avvägning som om låg till grund för utredningens kalkyl bebegränsades de offentliga konsumtionsutgifterternas ökning till 4,7 % per år. am Nationalräkenskapernas redovisning fram udtill 1967 och den reviderade nationalbud;ntgetens prognos för 1968 visar att den offentliga konsumtionen i verkligheten kunnat ex*utpandera väsentligt snabbare än som förutabsattes i utredningens kalkyl och även snabler. bare än som angavs i myndigheternas planer.

34 Som framgått har den kommunala konsumtionen kunnat expandera mycket snabbt 1965-1968, medan den statliga delen visat endast en moderat ökning. Till största delen sammanhänger denna olikhet i utvecklingsbilden med att huvudmannaskapet för vissa verksamheter ändrats under perioden. Sålunda fördes de tidigare statliga gymnasierna över till kommunal sektor 1 juli 1966. Från 1 januari 1967 gick vidare de statliga mentalsjukhusen över till landstingen. En överslagsberäkning visar, att om ingen överföring hade gjorts skulle den statliga konsumtionens årliga ökning 1965-1968 ha blivit 5 å 6 % och den kommunala konsumtionens 8 %. Effekten av dessa överföringar kan dock inte anges exakt då man inte känner till hur utbyggnadstakten för dessa och andra verksamheter i statlig och kommunal konsumtion har påverkats av ändrat huvudmannaskap.

Utvecklingen inom olika delområden Undervisning. Konsumtionsutgifterna för undervisning förutsågs i långtidsutredningen öka med i genomsnitt ca 4 % per år fram till 1970. Enligt nu föreliggande uppgifter synes utgifterna i stort sett ha utvecklats i överensstämmelse med långtidsutredningens kalkyler. Utvecklingen av antalet elever inom grundskolan och de gymnasiala skolorna har ungefär överensstämt med den utveckling som långtidsutredningen förutsatte. Enligt SOU 1968: 24

skolöverstyrelsens beräkningar väntas antalet elever i intagningsklasser i gymnasieskola (inkl. privatskolor) i början av 1970talet motsvara ca 90 % av antalet 16-åringar. Därav beräknas ca 33 % påbörja sina studier i gymnasium, ca 22 % i fackskola och ca 35 % i yrkesskola. Utvecklingen vid universitet och högskolor har hittills gått betydligt snabbare än vad långtidsutredningen förutsåg. Enligt beräkningar som nyligen gjorts av statistiska centralbyråns prognosinstitut väntas tillströmningen till högre utbildning även i fortsättningen öka snabbare än vad som tidigare beräknats. Med nu rådande tillströmningstendenser kommer 1970 antalet närvarande studerande att uppgå till över 100 000. En av orsakerna till den kraftiga ökningen av studerande inom den högre undervisningen kan vara att det dämpade arbetsmarknadsläget dels påverkat de studerande att längre stanna kvar vid universitet och högskolor och dels att fler efter studentexamen fortsätter att studera vid universiteten. En annan orsak, som till en del kan förklara den exceptionellt höga tillströmningen 1967/68, kan vara den fr. o. m. 1967 tilllämpade nya värnpliktslagen för personer som uttas till officers- eller underofficersutbildning. Trots den kraftiga tillströmningen till den högre utbildningen har driftskostnaderna inte ökat lika snabbt utan håller sig inom vad som förutsattes i långtidsutredningen. Detta sammanhänger delvis med att de nyinskrivna i första hand gått till utbildningslinjer med relativt låga driftskostnader, t. ex. de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna. Hälso- och sjukvård. Den offentliga konsumtionen av hälso- och sjukvårdens tjänster har under de senaste åren ökat i avsevärt snabbare takt än vad som tidigare förutsetts. Av tillgängliga uppgifter att döma torde den genomsnittliga ökningen 1965-1968 bli av storleksordningen 10 % per år. I långtidsutredningens kalkyl angavs den årliga ökningen 1965-1970 till ca 7 % medan de utbyggnadsplaner som under 1964 insamlats SOU 1968: 24

från sjukvårdens huvudmän tydde på en ökningstakt om 8 Vä % per år. En liknande undersökning av utbyggnadsplanerna fram till 1970 genomfördes 1967 under benämningen RUPRO 67 (Rullande prognosundersökning 1967). Enligt där redovisade planer förutser huvudmännen en fortsatt mycket snabb ökning av vårdresurserna. Antalet vårdplatser i sluten vård anges komma att ligga endast obetydligt lägre 3 970 än enligt de planer som redovisades 1964 (145 700 mot 14S 900). Utbyggnaden under åren 1965-1967 anges visserligen inte ha gått fullt så snabbt som indikerats av de tidigare planerna, men eftersläpningen skulle inhämtas genom väsentligt större platstillskott under de framförliggande åren. Satsningen på vården av de långvarigt kroppssjuka synes för närvarande kraftigare än enligt tidigare planer. Den övriga kroppssjukvårdens utbyggnad har däremot gått långsammare, medan utvecklingen inom psykiatrisk sjukvård och inom övriga grenar av sluten vård synes ske i överensstämmelse med tidigare planer. Föreliggande uppgifter tyder på att hälso- och sjukvårdens personal ökade med 5 å 6 % under 1966, medan det förändrade arbetsmarknadsläget under 1967 synes ha möjliggjort en betydligt större rekrytering. Härmed har vakanserna successivt minskat, även om någon mera påtaglig förbättring i bristsituationen inte synes ha ägt rum. Mot denna bakgrund bör det ifrågasättas om den av huvudmännen planerade ökningen av antalet tjänster med över 7 000 per år under 1968, 1969 och 1970, helt kan realiseras. Socialvård. Även inom socialvårdssektorn har den offentliga konsumtionen ökat mycket snabbt under de gångna åren av långtidsutredningens kalkylperiod. En genomgång av utvecklingstendenserna inom olika vårdgrenar visar att utbyggnaden av vårdresurserna planeras fortsätta. För de kostnadsmässigt mest betydande områdena ålderdomshem och social hemhjälp synes utbyggnaden ske i enlighet med planerna till långtidsutredningen. Barnstugorna, familjedaghemmen och den öppna åldringsvården 35

synes däremot expandera i snabbare takt än vad som tidigare beräknats. De kommunala och statliga myndigheternas planer tiil långtidsutredningen tydde på en ökning i konsumtionen av socialvårdstjänster med ca 6 1/2 % per år 1965-1970. I långtidsutredningen bedömdes det emellertid inte realistiskt att räkna med att alla angivna planer kunde realiseras redan till 1970; den årliga konsumtionsökningen förutsattes bli ca 5 %. Det är tydligt att denna ökning kommer att överträffas. Utvecklingen synes t. o. m. gå betydligt snabbare än vad som angavs i huvudmännens tidigare planer. Försvar. Försvarsutgifternas utveckling regleras genom av riksdagen fastställda ramar. Att döma av utvecklingen hittills och av det förslag om ny ekonomisk ram för det militära försvaret under fyraårsperioden 1968/69-1971/72, som lagts fram i proposition 1968: 110, synes långtidsutredningen ha överskattat såväl konsumtions- som investeringsutgifternas utveckling. Detta sammanhänger bl. a. med att i långtidsutredningens kalkyl antogs i beräkningstekniskt syfte, att det till 1966/67 gällande försvarsbeslutet skulle tillämpas fram till 1970. Sammanfattande kalkyl Den reviderade kalkylen avseende de offentliga konsumtionsutgifternas förutsedda utveckling inom olika delområden sammanfattas i tabell 8. Osäkerheten i beräkningarna har markerats genom att ange endast hela tal. I kalkylen har antagits att ökningstakten under framförliggande år kommer att dämpas något i förhållande till 1965-1968. För

hela perioden 1965-1970 ger de reviderade beräkningarna en genomsnittlig ökning av den offentliga konsumtionen med ca 6 % per år (att jämföra med 4 V2 % per år enligt långtidsutredningen). Även beträffande investeringarna har revideringen inneburit att den tidigare kalkylen uppjusterats. Investeringarnas utvecklingsbild överensstämmer i stort med vad som beräknats för konsumtionen, dvs. snabba stegringar inom vårdområdena, en utveckling inom undervisning i stort sett i överensstämmelse med tidigare beräkningar och en svagare ökning av försvarets investeringar. Totalt beräknas investeringarna (exkl. underhåll) inom offentlig tjänsteproduktion komma att öka med ca 6 % per år 1965-1970. I långtidsutredningen angavs motsvarande ökning till 5 %. Kalkylerna fram till 1970 har till betydande delar kunnat byggas på planer och bedömningar från för viss verksamhet ansvarig statlig eller kommunal myndighet. Utsträcks perspektivet till 1975 föreligger planmaterial endast i begränsad omfattning och främst i form av uppgifter till långtidsbudgeten. Beträffande undervisning erhålls dock viss vägledning i befolkningsutvecklingen i de för undervisning aktuella åldrarna. Sålunda förutses grundskolan öka i snabbare takt än 1965-1970 beroende på 1960-talets ökade födelsetal. Grundskolan beräknas vara helt utbyggd t. o. m. årskurs 9 läsåret 1972/73. Gymnasieskolans elevunderlag minskar, vilket eventuellt kan komma att något motverkas av en höjd gymnasiefrekvens. Den högre utbildningens utveckling är svårare att överblicka. Om man

Tabell 8. Offentlig konsumtion 1965—1970, reviderad kalkyl Procentuella förändringar per år

Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård Försvar Övriga områden Totalt

1965 milj. kr. i 1965—1968 1965—1970 1964 års priser delvis prognos rev. kalkyl

1965—1970 enl. LU 65

3 976 3 279 1 398 1 855 4 180 14 688

+4 +7 +5 +3% +41/2 +4%

+ 4 + 10 + 10 + 2 + 8 + 7

+4 +9 +9 +2 +7 +6

SOU 1968: 24

antar en relativt oförändrad gymnasiefrekvens fram till mitten av 1970-talet, och då befolkningen i de för högre utbildning aktuella åldersgrupperna (20-24 år) minskar framöver, förutses emellertid ökningen av antalet studerande vid universitet och högskolor avta. Liksom på många andra konsumtionsområden påverkas efterfrågan av hälso- och sjukvård i hög grad av förhållandena på utbudssidan. Som nämnts pågår en omfattande utbyggnad av antalet vårdplatser. Denna förutses fortgå och bilda underlag för fortsatta konsumtionsstegringar under 1970talet. Utbyggnaden av den öppna vården utanför sjukhus har å andra sidan inte gått lika fort och torde ännu inte svara mot de på senare tid framförda önskemålen angående en förstärkning av denna vårdform. Det är därför sannolikt att en snabbare utbyggnad aktualiseras under 1970-talet. Även på socialvårdens område kan man räkna med fortsatta utbyggnadsbehov. Satsningen har på senare tid koncentrerats på de öppna vårdformerna och man får förutsätta att denna utveckling kommer att fortsätta. En utförligare redogörelse för utvecklingstendenserna inom det offentliga tjänsteområdet återfinns i bilaga 2.

F.c

Produktionsstrukturen

Efterfrågeutvecklingen 1965-1968, vilken i stora drag inneburit en dämpad tillväxt och en omfördelning av resurserna mot offentlig sektor, har fått återverkningar på olika produktionsområden. Inom samtliga näringsgrenar med undantag av den offentliga tjänstesektorn sjönk, som framgår av tabell 9, produktionens ökningstakt jämfört med föregående femårsperiod. Accelerationen av de offentliga tjänsternas tillväxt är en direkt reflex av den offentliga konsumtionens snabba utveckling. Jordbruksproduktionen har på vanligt sätt utsatts för relativt stora kastningar år från år på grund av växlande skördeutfall. Genomsnittsutvecklingen 1965-1968 (minskning med 2 % per år) ligger emellertid endast SOU 1968: 24

obetydligt under den långsiktiga trenden. Skogsbrukets dåliga resultat står naturligtvis i direkt samband med skogsindustriernas läge. Industrins relativt långsamma genomsnittliga produktionsuppgång 1965-1968 på knappt 4 % per år förklaras främst av den svaga utvecklingen 1967. I samband med tabell 9 bör påpekas att statistiken är mycket dålig för en rad sektorer. Den svaga ökningstakten inom »övriga tjänster» (handel, samfärdsel, bostadsnyttjande etc), trots bostadspostens höjande inverkan, kan mycket väl vara en statistisk missvisning. Tendenserna under resten av 1960-talet kommer naturligtvis att i hög grad bero på konjunkturutvecklingen. Siffrorna för 1965 -1970 i tabellen har framräknats under förutsättning av en normal konjunkturuppgång under de närmaste åren, som innebär att produktionskapaciteten utvecklas och tas i anspråk i enlighet med vad som sagts i avsnitt C. Bortsett från förskjutningen mot offentlig sektor synes det tidigare förhållandevis stabila relativa produktionsmönstret inte ha rubbats under de senaste årens konjunkturavmattning. Sifferserien för 1965—1970 utgår från att detta mönster står sig även under kommande år. Det innebär att näringsgrenarna ur tillväxtsynpunkt kan schematiskt indelas i tre grupper. Industrin, kraftsektorn, byggnadsverksamheten och bostadsnyttjandet uppvisar en snabb produktionsökning. Varuhandeln ligger omkring genomsnittet för ekonomin. Jordbruk, skogsbruk och privata tjänster bildar slutligen en grupp med långsam produktionsutveckling. Så långt överensstämmer mönstret helt med vad som antogs i långtidsutredningen. De frågetecken som tillkommit under senare år knyter sig till samfärdseln och offentlig sektor. Samfärdseln var tidigare placerad i grupp ett. Nytillkommen, dock ganska osäker, statistik antyder emellertid att samfärselsektorns långsiktiga tillväxt i det närmaste skulle ligga vid genomsnittet för ekonomin. Den offentliga sektorn har under senare år som nämnts expanderat snabbare än genomsnittet och sålunda befunnit sig i den ex37

Tabell 9. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970 Procentuella volymförändringar per år 1965— 1970 enl.

1960— 1965

1965— 1966

1966— 1967

1965— 1965— 1 9 6 7 — 1968 1970 1968 delvis rev. prognos prognos kalkyl

Jordbruk m. m. —2,0 Skogsbruk 2,8 Industri 4,6 Kraftverk m. m. 6,0 Byggnadsverksamhet 4,4 Summa kraft- och varuproduktion 3,5

0,1 2,6 7,5 8,0 5,8

—9,0 —1,0 4,2 3,2 4,2

8,3 6,8 1,4 6,2 4,7

—5,8 —5,0 5,6 4,6 2,7

—2,2 0,1 3,7 4,7 3,9

—2 2 5 5 4,5

—1 2,6 5 å 5,5 6 5

6,1

2,9

3,0

3,7

3,2

4,5

4,5

Offentliga tjänster Övriga tjänster Summa tjänsteproduktion Totalt1

3,3 2,9

4,4 4,3

4,2 2,6

8,5 1,6

4,7 3,1

5,8 2,5

5,5 3

4 4

3,0 3,2

4,3 5,2

3,0 3,0

3,3 3,1

3,5 3,6

3,3 3,3

3,5 3,9

4 4,2

1950— 1960

LU65

1 Siffrorna i tabellen för den totala produktionen baserar sig på en beräkning från produktionssidan och avviker på vissa punkter från de uppgifter som baseras på bruttonationalprodukten beräknad från användningssidan.

pansiva gruppen. Om detta kommer att fortsätta avgörs genom den ekonomisk-politiska resursavvägningen. Inom de olika näringsgrenarna har samtidigt omvandlingen av företagsstrukturen gått vidare. Inom jordbruket och handeln synes nedläggningar av mindre enheter ha fortsatt i ungefär samma eller för jordbrukets del möjligen någon snabbare takt än tidigare. Inom industrin däremot har omvandlingen gått påtagligt snabbare. Frågan är om detta enbart är en följd av konjunkturnedgången och den skärpta ekonomiska politiken eller om man även på lång sikt får tänka sig en omvandling i snabbare takt. Flera skäl talar för att konjunkturdämpningen har påskyndat utvecklingen. Under 1960-talets första hälft berördes, enligt arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik, ca 7 000 personer per år av driftsinskränkningar. Fr. o. m. 1965 började antalet stiga för att 1966 ligga på 20 000 och 1967 på drygt 22 000. Enbart nedläggningarna berörde 1967 12 000 personer mot ca 3 000 å 4 000 under 1960-talets första år. Som en följd av den uppdrivna inhemska konjunkturen var friställandena relativt begränsade under första delen av 1960-talet. 38

När den ekonomiska aktiviteten dämpades torde spänningen på lönsamhetssidan ha utlösts i form av driftsinskränkningar. Samtidigt är det troligt att den möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen som treårsavtalet gav har bidragit till att påskynda omvandlingsprocessen. Man kan hävda att speciella förhållanden satt sin prägel på utvecklingen sedan 1965. De branscher som har varit speciellt berörda av de senaste årens omvandlingsprocess är gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummivaruindustrin. Detta är i stort sett de branscher som i industribilagan till långtidsutredningen angavs stå inför omstruktureringsproblem. Andra sidor av omvandlingsprocessen är mycket ofullständigt kartlagda. Vi saknar exempelvis en klar uppfattning om nybildningen av företag och dess utveckling och om några nya moment kommit in i bilden i dessa avseenden. Företagssamgåendena har ökat kraftigt fr. o. m. 1965. De tycks också ha kommit att omfatta allt större företag. Mot bakgrunden av de långsiktiga tendenserna i utländsk och inhemsk efterfrågeinriktning förefaller det troligt att struktuSOU 1968:24

relia problem kommer att kvarstå för olika delar av industrin. Inverkan från bl. a. den förväntade konjunkturuppgången torde emellertid ge en något långsammare takt i omvandlingsprocessen än vad som varit fallet de senaste åren. F.d Sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar Statistiken ger som tidigare nämnts endast bristfälligt underlag för en kartläggning av sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar under senare år. Tidigare har konstaterats att totala antalet sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden sjönk med 0,3 % per år 1965-68. Av de uppgifter som står till buds synes man kunna sluta sig till att denna minskning som närmare framgår av tabell 10 fördelat sig så mellan näringsgrenarna att antalet sysselsatta minskat genomgående inom de varuproducerande sektorerna och att minskningar endast till en del har motvägts av ökningar inom tjänstesektorerna, främst den offentliga sektorn. I fråga om jordbruket tyder tillgänglig statistik på att sysselsättningen efter 1965 har minskat inte oväsentligt snabbare än både vad långtidsutredningen antog och vad som skedde 1960-1965. Det skulle innebära att den lägre efterfrågan från andra sektorer inte skulle ha bromsat avgången från jordbruket. Samma tendens mot snabbare minsknings-

takt har gällt även i skogsbruket. Rationaliseringen i förening med den svaga efterfrågan på virke har medfört en kraftig minskning av antalet sysselsatta i skogsbruket. Speciellt har detta gällt tillfälligt sysselsatta. Inom industrin har antalet förvärvsarbetande minskat med i genomsnitt 1,5 % per år 1965-1968, vilket närmare berörts i avsnitt F.a. Även inom byggnadsverksamheten synes arbetsstyrkan ha minskat fast långsammare. Den relativt kraftiga ökningen för offentlig sektor står i samband med utvecklingen inom övriga sektorer på så vis att deras dämpade efterfrågan medfört ett lättare arbetsmarknadsläge som möjliggjort för stat och kommun att fylla de vakanser som uppstått under åren med arbetskraftsbrist. I avsnitt C har konstaterats att den totala produktiviteten synes ha utvecklats förhållandevis gynnsamt under avmattningsperioden 1965-1968. Den lägre tillväxt som dock registrerats hänför sig, som man kan se av tabell 11, i första hand till tjänstesektorn. När det gäller de varuproducerande sektorerna har produktivitetstillväxten under perioden 1965-1968 med undantag för industri och kraftverk utvecklats gynnsammare än tidigare. Det bör dock än en gång betonas att underlaget för beräkningarna är bräckligt. I långa stycken rör det sig om rena gissningar. Det finns inget egentligt underlag för en kalkyl över den näringsgrensvisa sysselsätt-

Tabell 10. Antal förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1950—1970 Procentuella förändringar per år. Folkräkningarnas definitioner 1965—1970 1965—1970 1950—1960 1960—1965 1965—1968 rev. kalkyl enl. L U 65 Jordbruk m. m. Skogsbruk Industri Kraftverk m. m . Byggnadsverksamhet

— 4,0 0,8 0,6 1,8 1,7

— 4,7 — 4,2 0,7 — 1,0 2,2

— 7,8 — 7,2 — 1,5 0,2 — 0,3

— 7,5 — 5,5 — 0,5 0,5 0

—6 —4 1 0,5 2

Summa kraft- och varuproduktion

— 0,6

— 0,4

— 2,5

— 1,5

3,4 1,2

5,1 1,2

5,0 0.9

4,5 1

3,5 0,5

Summa tjänsteproduktion

1,8

2,4

2,4

2,5

1,5

Totalt

0,3

0,8

— 0,3

0,3

0,7

Offentliga tjänster Övriga tjänster

SOU 1968:24

Tabell 11. Produktionsvolymen per arbetstimme inom olika näringsgrenar 1950—1968 Procentuella förändringar per år

1950—1960

1965—1968 delvis prognos

1960—1965

Jordbruk m. m. Skogsbruk Industri Kraftverk m. m. Byggnadsverksamhet

2,5 2,5 4,5 4,2 3,2

5,1 7,1 7,1 9,0 3,9

5,9 7,6 6,1 4,7 4,5

Summa kraft- och varuproduktion

4,7

6,8

6,4

Offentliga tjänster 1 Övriga tjänster

0,4 1,6

— 0,4 3,6

1,0 1,5

Summa tjänsteproduktion

1,1 3,6

2,2

1,2

4,6

4,2

Totalt

1 Någon beräkning i egentlig mening av vare sig produktion eller produktivitet har inte gjorts för denna sektor. Beräkningstekniskt framkommer emellertid en viss mindre förändring av produktiviteten vilken införts i tabellen.

Tabell 12. Bruttoinvesteringar 1950—1970 Årlig procentuell volymförändring 19651968 delvis 1965— prognos 1966

1950— 1960

1960— 1965

951 — 1,5 1 314 6

4,5 — 1,5

—4

— 0,5 14,5

— 11 4,5

0,5

2 3

5 573 5 261 4 477 1 577 2 900 1 344 5 863

3,5 3,5 7,5 10,5 6,5 16,5 4

5 5 2 7,5 0 10 7,5

6 6

11 11 11,5 2 16,5 0 —2

2 2 — 0,5 2 — 1,5 2,5 16,5

5,5 5,5

7 7 5 5,5 5 4,5 5

1 059 5 072 2915 1 173 710 257 775 2 157

7,5 7,5 7,5 8,5 8,5 9,5 4,5 8

11 8,5 12,5 10,5 11,5 15,5 16 4,5

0,5 8,5 8 1,5 20 26 1 8,5

19,5 0 14 7,5 15 27 18 — 18

13,5

Totalt, exkl. underhåll

25 653

5,4

5,8

4,*1

6,4

4,4

3,6

4 5 5 4 7,5 7 3 4,5 5,1

B. Underhåll Totala bruttoinvesteringar (A + B) Bostäder Privata exkl. bostäder Statliga exkl. bostäder Kommunala exkl. bostäder

9 501

1,8

3,5

2,1[

4,4

— 1,2

3,2

3,4

35 154 7 158 15 022 7 167

4,3 3,0 4,6 5,4

5,2 6,5 4,5 2,4

5,9 4,1 5,( '•> — 0 , 3 2,:> 9,7 3,1 3,7

3,0 13,9 — 2,3 — 2,3

3,5 3,6 — 0,4 8,1

4,7 5 5,5 4,5

5 807

5,5

9,6

8,:>

10,9

7,5

1965 milj kr A. Exkl. underhåll Jordbruk, skogsbruk o. fiske Kraftverk m. m. Industri o. hantverk m. m. Egentlig industri Samfärdsel Vägar och gator Övrigt Varuhandel m. m. Bostäder Vatten och avlopp m. m. Offentliga tjänster Civila Undervisning Hälso- och sjukvård Sociala ändamål Förvaltning m. m. Försvar

3 — 3,5 6

.

6,4

1966— 1967

1965— 1967— 1970 1968 enl. prognos L U 6 5

4,5 — 13 4

SOU 1968: 24

ningsutvecklingen framöver. Förutsätter man emellertid den produktionsuppgång som skisserades i föregående avsnitt och utgår man vidare från föreliggande produktivitetstendenser kan kanske följande försöksvisa antydningar göras beträffande sysselsättningen under de närmaste åren. En snabbare produktionstillväxt skulle antagligen dra med sig en viss ökning av den antalsmässiga sysselsättningen inom industri och byggnadsverksamhet. Däremot skulle jord- och skogsbruket med stor sannolikhet fortsätta att avge arbetskraft. På grund av bl. a. utnyttjandet av arbetskraftsresurserna finns ett expansionsutrymme för tjänstesektorerna som dock inte växer lika snabbt som genomsnittet under 1960-talet. Under första hälften av 1970-talet förutses den totala arbetskraftstillgången i antal räknat stagnera. Om tjänstesektorerna skall öka sysselsättningen i enlighet med den långsiktiga tendensen måste detta balanseras av en motsvarande absolut minskning för industrin och de andra varuproducerande grenarna. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att förutsätta en lägre ökningstakt för tjänsteområdena under 1970-talet jämfört med 1960-talet. F.e

Investeringsfördelningen

Långtidsutredningen antog i sin kalkyl att de totala bruttoinvesteringarna skulle öka med 4,7 % per år 1965-1970. Den faktiska ökningen 1965-1968 har som framgår av tabell 12 varit 4,1 %. Bakom denna skillnad mot långtidsutredningen ligger främst en dämpad utveckling för underhållsinvesteringarna, medan däremot nyinvesteringarna visar en jämfört med långtidsutredningen endast obetydligt långsammare ökning. I långtidsutredningens kalkyl ingick att privata sektorn och inte minst industrin skulle få en något ökad andel av de totala investeringarna. Delvis under inverkan av konjunkturavmattningen har i stället hittills under perioden utvecklingen varit svag för den privata delen. Liksom under första hälften av 1960-talet har däremot bostadsbyggandet och kommuninvesteringarna expanderat kraftigt, 5,6 % respektive 8,2 % SOU 1968: 24

per år 1965-1968. Investeringarna för produktion av offentliga tjänster, exklusive militära, vilka till drygt 80 % är kommunala, har liksom under föregående femårsperiod visat mycket snabb expansion. Det bör kanske i detta sammanhang erinras om att långtidsutredningen för bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna upptog en mera dämpad utveckling än den som redovisades i planer och expertbedömningar. I långtidsutredningen antog man att förutsättningar saknades för att dessa investeringsbehov i sin helhet skulle kunna realiseras. De senare årens konjunkturavmattning har emellertid bromsat upp utbyggnaden inom den privata sektorn. Det är speciellt kommunala investeringar som fyllt detta utrymme medan däremot de statliga uppvisar en mera återhållsam utveckling. I fråga om de statliga investeringarna exklusive bostäder påverkas utvecklingen 1965— 1968 i hög grad av materielanskaffningarna till försvaret, för vilka ingen ökning registreras 1965-1968. Inom de statliga affärsverken och aktiebolagen, som i tabell 12 till största delen redovisas under rubrikerna övrig samfärdsel och kraftverk m. m., har investeringarna efter stagnationen 1966 ökat i snabb takt 1967. En fortsatt uppgång väntas under 1968. I jämförelse med första hälften av 1960-talet är det för dessa investeringar fråga om en ganska betydande expansion, vilket också förutsågs i det planmaterial som ställdes till långtidsutredningens förfogande. En viss eftersläpning i förhållande till planerna kommer dock att föreligga fram till 1968. De statliga väginvesteringarna har i stort sett varit oförändrade efter 1965. Här föreligger en betydande avvikelse från planerna som upptog en ökning på ca 5 % per år 1965-1970. Till följd av en kraftig kommunal expansion har emellertid det totala vägoch gatubyggandet ökat med 3 % per år 1965-1968. Privata investeringar exklusive bostäder uppvisar en måttlig ökning 1965-1968, i medeltal endast 2 % per år. Förändringarna mellan åren uppvisar emellertid kraftiga skillnader: ökningen 1966 med närmare 10 41

% åtföljs sålunda av minskade investeringar 1967 och ungefär oförändrad nivå 1968. En betydande ökning för industrin, 6 % i genomsnitt per år 1965-1968 (exklusive underhåll), motsvaras av svagare utveckling inom andra områden, främst handeln och jordbruket.

F.f Den privata konsumtionens

fördelning

Den totala privata konsumtionen har som nämnts ökat med i genomsnitt 2,5 % under perioden 1965-1968. Ökningen är betydligt lägre än vad som uppnåddes under första delen av 1960-talet, då konsumtionen i genomsnitt steg med 4,7 %, och lägre än långtidsutredningens kalkyl på 3,4 % för perioden 1965-1970. När det gäller konsumtionens fördelning på olika varugrupper gjordes i långtidsutredningen en prognos för perioden 19641970. Den byggde på antagandet att konsumtionen skulle öka med 2,5 % i volym per capita motsvarande en årlig ökning på 3,0 %. Prognosen anslöt sig alltså nära till utredningens huvudkalkyl. Ett alternativ med högre ökningstakt redovisades också. I tabell 13 har den faktiska volymökningen inom olika varugrupper jämförts med nämnda prognosalternativ i långtidsutredningen. Definitionerna av varugrupperna

är något olika genom att man i långtidsutredningens prognos hade inkluderat vissa kompletteringar till nationalräkenskapernas redovisning av privat konsumtion. Som framgår av tabellen avviker den faktiska utvecklingen från prognosen framför allt beträffande resekonsumtionen. Personbilarna skulle svara för nästan hela den prognoserade ökningen om 5,1 % per år. Nybilsförsäljningen har som bekant markant avtagit under 1966 och 1967 och väntas även för 1968 ligga betydligt under 1965 års nivå. Denna nedgång har ej tillfredsställande kunnat förklaras och saknar motsvarighet vid tidigare avmattningar i konjunkturerna. Det torde ännu vara för tidigt att avgöra om man för bilkonsumtionen står inför en helt annan långsiktig utveckling än vad som förutsatts i gjorda långtidsprognoser. För ett mera ingående resonemang rörande orsakerna till bilförsäljningens nedgång hänvisas till konsumtionsavsnittet i den reviderade nationalbudgeten. Bland övriga varugrupper har konsumtionen av beklädnad och hushållsutrustning ökat svagare än prognosen anger. Utvecklingen för övriga varor och tjänster är svårtolkad beroende på den mindre goda överensstämmelsen mellan de båda beräkningarna. Den relativt stora skillnaden mellan prognos och faktisk utveckling för gruppen

Tabell 13. Den privata konsumtionens utveckling 1964—1970 Procentuell volymförändring per år Konsumtionsutgift 1967 milj. kr.

1964—1967

1964—1970 enl. LU:s lägre alt.

Livsmedel Bostad Beklädnad Hushållsutrustning Resor Rekreation Sjukvård och hygien Övriga varor och tjänster Total inhemsk privat konsumtion

25 000 9 700 6 500 3 000 8 300 6 300 3 500 2 900

2,1 5,7 0,6 2,7 — 0,2 4,7 4,0 5,3

1,7 4,5 3,6 4,2 5,1 4,2 4,3 3,0

65 300

2,7

3,3

Plus: svenska turistutgifter i utlandet Minus: utländska turistutgifter i Sverige Total privat konsumtion

1 500 600

14,5 1,8

66 200

3,0

42 SOU 1968: 24

kan bero på denna brist. Utvecklingsmönstret skulle emellertid om man bortser från resekonsumtionen, fortfarande kunna sägas ha sin giltighet. Inget har framkommit som motsäger att avvikelserna från prognosen för dessa senare varugrupper kan förklaras utifrån konjunkturella inflytelser.

F.g

Utrikeshandeln

Exportutvecklingen

1965-1970

Exportutvecklingen på viktigare länder. I tabell 14 har exportutvecklingen 1 på olika länderområden sammanfattats. Konjunkturavmattningen i Västeuropa har medfört att ökningen av exporten dit 1966-1967 blivit lägre än långtidsutredningens prognos för den genomsnittliga tillväxten 1965-1970. Betydande skillnader föreligger i exportutvecklingen på EEC- och EFTA-området. Förutom att detta är ett klart uttryck för skillnaden i efterfrågeutvecklingen i de båda länderområdena, kan här spåras en omstrukturering av handeln inom de båda handelsblocken. Det förefaller troligt att såväl de positiva integrationseffekterna på EFTA som de negativa på EEC inte blivit tillräckligt betonade i den prognos som gjordes för perioden. Det mest markanta bakslaget för svensk export under perioden 1965-1967 gäller exporten till Västtyskland. Denna utveckling hänger samman dels med att konjunktur-

avmattningen där varit anmärkningsvärt stark mellan 1966 och 1967 med ungefär oförändrad bruttonationalprodukt, industriproduktion och privat konsumtion, dels med att de strukturella förändringarna i exporten genom integrationen torde varit särskilt framträdande på den västtyska marknaden. Sveriges andel av den tyska totalimporten har successivt minskat sedan 1964 - från 3,9 % 1964 till 3,1 % 1967 - en utveckling som knappast helt kan förklaras av konjunkturnedgången. På övriga EEC-länder har exporten inte utvecklats lika ogynnsamt som på Västtyskland. Dels har konjunkturnedgången inte varit så markant i dessa länder - i Italien har rått högkonjunktur 1965-1967 - dels är varusammansättningen i exporten delvis en annan. Integrationseffekterna synes också ha gett mindre utslag i dessa länder jämfört med Västtyskland. Nordens betydelse som avnämare för svensk export har under 1960-talet ökat högst väsentligt och i något högre grad än vad som förutsågs i prognosen. Till en del måste den snabba utvecklingen av handeln inom Norden också tillskrivas integrations1 Denna är baserad uteslutande på den svenska utrikeshandelsstatistiken till skillnad från marknadsstudien i bilaga 1 till långtidsutredningen. Genomgående refereras till volymutvecklingen; här exportvärdet deflaterat med totala exportprisindex för respektive varugrupp. Länderfördelade prisindex föreligger inte.

Tabell 14. Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länderområden 1963—1970 Procentuella årliga förändringar, volymtal. Faktisk utveckling Exportvärde 1965 1963— 1964— 1965— milj. 1966 1965 kr. 1964 EEC EFTA därav: Norden Västeuropa USA Industriländerna Resten av världen

6 226 7 599 4 320 14 170 1 222 15 756 3 190

9,5 18,6 21,1 13,9 7,5 14,1 4,8

Hela världen

18 946

12,4

0,8 5,2 10,1 3,0 15,8 3,8 1,1 3,3

Prognos

1966— 1967

1967— 1968 enl. RNB1

1965— 1970 enl. LU

1968— 1970 »rest» enl. L U

4,8 8,7 9,4 7,1 22,2 8,9 14,3

— 5,8 9,5 9,3 2,7 12,8 3,8 7,2

8 4 2 6 9 6,5 8

6,1 7,7 8,3 7,0 7,4 7,1 6,1

9,8

4,4

7,0

12 8 10,5 10 -2,5 8,5 1 7

Reviderad nationalbudget för 1968.

SOU 1968:24

effekterna av EEC- och EFTA-bildningen. Av betydelse för skillnaden i exportutvecklingen på Norden och övriga länder under denna begränsade period är dessutom att den snabbare växande färdigvaruexporten utgör en betydligt större del i exporten till Norden än till övriga länder. Här har också skett andelsvinster för flera varugrupper. I Finland har betalningsbalansproblemen och devalveringen 1967 fått effekter på vår export. Denna föll med 4,5 % från att tidigare ha ökat med 10-15 % årligen eller ungefär lika snabbt som exporten till Norge och Danmark. Storbritannien är vår största exportmarknad. Exporten dit har fluktuerat kraftigt under perioden 1963-1967, dock med en trend på drygt 6 %, dvs. praktiskt taget densamma som förutsattes i prognosen för 1965-1970. Förklaringen till exportutvecklingen på Storbritannien är svår att ange; EFTA-effekten ligger i varje fall bakom pappersexportens utveckling och sannolikt även för järn och stål att döma av de stora andelsvinsterna i stålimporten 1965 och 1967. Totalt sett synes dock inte Sveriges andel i den brittiska importen ha ökat från 1964. Den svaga exporttillväxten på Västeuropa har i viss mån kunnat kompenseras genom hög export på andra marknader, framför allt på Förenta staterna och öststaterna. Exportprognosen på Förenta staterna har hittills kraftigt underskattat den faktiska utvecklingen. Exportökningen är rätt genomgående för alla viktigare exportvarugrupper men har speciellt gällt verkstadsprodukter (främst bilar) samt järn och stål. Exportutvecklingen på Förenta staterna bestäms i allt väsentligt av konjunkturutvecklingen. Den starka stegringen de två senaste åren bör emellertid också ses i samband med kriget i Vietnam. Exporten på varugrupper. I tabell 15 har exporten för olika varugrupper redovisats. Den långsiktiga exportutvecklingen av massa och papper kan från utbudssidan i viss mån sägas styras av en försäljningssamverkan mellan de nordiska producenterna och/eller åtgärder rörande internationella driftsinskränkningar föranledda av ett

visst kapacitetsöverskott. Dessa balansrubbningar mellan utbud och efterfrågan har förstärkts av konjunkturavmattningen 1966 och 1967. Vidare kan man konstatera en ökad integration mellan massa- och papperstillverkare, såväl inom de stora exportländerna som inom viktiga avnämarländer, t. ex. inom EEC. Dessa faktorer synes i stor utsträckning förklara exportutvecklingen 1965 -1967. Tendenser i exporttillväxten för skogsprodukter störs dock i betydande utsträckning av konjunkturvariationer, i vilka framför allt lagerförändringar får en stor genomslagskraft i enskilda års exportökningar. Betingelserna för svensk järnmalmsexport har i vissa avseenden något förändrats under de senaste åren. Man kan konstatera att den metallurgiska utvecklingen i stort sett inte har gynnat användandet av fosformalm, som ju utgör en mycket betydande del av vårt exportutbud. På kort sikt har man mött fosformalmens minskade attraktivitet med väsentliga prisreduceringar. Ett annat drag är de under 1960-talet fallande malmfrakterna och öppnandet av nya rika gruvor i Afrika, Sydamerika och Australien vilket gjort de översjöiska malmerna väsentligt konkurrenskraftigare än tidigare. Om den för 1968 planerade exportökningen realiseras kommer malmexporten 1965-1968 nära nog i nivå med utvecklingen enligt prognosen 1965-1970. För färdigvarugrupperna kan man konstatera att utvecklingen 1965-1967 varit gynnsammare än den prognosen indikerade. Mot bakgrunden av konjunkturavmattningen skulle man kunna misstänka att prognoserna är för låga; en mer normal tillväxt borde ge en än högre tillväxt för denna del av exporten. Till en stor del sammanhänger utvecklingen som tidigare antytts med att vår inriktning av färdigvaruexporten varit gynnsam i förhållande till konjunkturavmattningen i olika länder. Mest slående i utvecklingen är de snabba ökningarna för metaller, kemikalier, textil och kläder. Här torde man kunna tala om en betydande marknadsutvidgning. För verkstadsprodukter har utvecklingen i stort SOU 1968:24

Tabell 15. Export för olika varugrupper 1963—1970 Procentuella årliga förändringar, volymtal Faktisk utveckling

Trävaror Massa Papper Malm Livsmedel Övriga råvaror Kemikalier Textil, kläder Metaller Verkstadsprodukter Övriga färdigvaror Total export exkl. fartyg, vapen Fartyg, vapen Total export 1

Prognos

Exportvärde 1963— 1965 1967 milj. kr. trend

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1 526 2 237 1 941 1 269 708 482 721 459 2 094

3,0 2,7 4,4 3,0 2,4 8,4 13,4 13,0 12,4

16,3 8,6 12,0 21,3 — 8,5 6,7 17,4 19,9 14,4

— 3,1 — 4,5 — 0,4 1,4 11,6 9,2 12,0 4,4 9,6

6 595

8,9

12,7

10,9

18 946 1 595 20 541

1966— 1967

1967— 1968 enl. RNB 1

1965— 1970 enl. LU

— 4,6 9,3 5,9 — 5,4 — 0,6 8,2 16,6 15,2 14,0

12,2 — 1,3 2,2 1,9 5,3 9,4 6,8 16,8 12,6

— 2,5 7,5 7 16,5 — 0,5 12 8,5 9 7,5

1,9 4,9 7,1 5,4 4,2 5,1 9,7 8,6 7,6

2,5 4,5 10 7,5 2 1,5 8,5 1,5 2

5,1

15,8

1,0

6,5

8,9

10,5

10,4

9,1

12,8

11,5

7,7

2,5

7,2 — 1,6

12,4 — 0,3

3,3 26,6

9,8 — 34,6

4,4 22,7

7 — 1,5

7,0 0

7 12,5

6,6

11,4

4,8

6,4

5,2

6,5

6,5

1968— 1970 »rest» enl. LU

Reviderad nationalbudget för 1968.

sett följt prognosen om man beaktar att de statistiskt beräknade kraftiga prisökningarna även innefattar volymeffekter. Verkstadsprodukterna borde liksom de övriga färdigvarugrupperna ha utvecklats bättr; än prognoserna, då de i stora drag bygger på samma efterfrågeprognoser. Ezportutsikterna 1968-1970. Som framgår av tabell 15 ligger den totala exporten 1965-1968 ungefär i linje med prognosen för 1965-1970.1 vad mån en exporttill växt på 6V2 % för perioden 1965-1970 kan -ealiseras beror i hög grad på hur konjunkturutvecklingen kommer att bli. En i stort sett »normal» efterfrågetillväxt i industriläiderna kan beräknas ge en exporttillväxt på 6-7 % per år 1968-1970. Ett uppsving i konjunkturerna under den följande perioden torde innebära en viss återhämtning av oporten till Västeuropa, kanske framför allt rå EEC-området. Effekterna av devalveringarna i EFTA är här svåra att förutse men bör dock innebära en begränsning av exportexpansionen. Til skillnad från 1965 har exporten de sen.ase tre åren kunnat utvecklas tämligen SOIU 1968: 24

fritt från högt uppdrivna resursanspråk inom den svenska ekonomin. Så vitt man kan bedöma gynnades exporten åtminstone 1966 och 1967 av god leveransberedskap i förhållande till andra industriländer - också i motsats till läget 1965. Mycket talar för att det interna efterfrågetrycket och kapacitetsutnyttjandet har ett betydande inflytande på exporten av färdigvaror på kort sikt, sannolikt större än det relativa kostnadsläget. En utförligare genomgång av exportutvecklingen ges i bilaga 4. Importen En uppföljning och revidering av långtidsutredningens importprognos har inte gjorts. Dock har det ansetts önskvärt söka något belysa svängningarna i importen över de senaste konjunkturfaserna. Ett karakteristiskt drag i importutvecklingen under 1960-talet har varit den markerade ojämnheten i utvecklingen och variationerna i importelasticiteten mellan olika år. 1961-1964 kan sägas representera »normala» år från importsynpunkt med hänsyn

Importökning/BNPökning (Importelasticitet)

1960— 1961

1961— 1962— 1963— 1962 1963 1964

1964— 1965— 1966— 1967— 1965 1966 1967 1968

(U

1,7

3^2

1,4

till efterfrågetillväxten inom landet. Den kraftiga importökningen 1965 har ett direkt samband med den samtidiga stora lageruppbyggnaden. Även om man beaktar en möjlig inverkan av icke statistiskt belysta lager blir dock importen för hög. Sannolikt har andra faktorer inverkat, framför allt det mycket höga kapacitetsutnyttjandet som i kombination med det starka efterfrågetrycket tog sig uttryck i ett importläckage. Detta kom att gälla de flesta större varugrupper, framför allt beträffande varaktiga konsumtionsvaror (icke minst bilar) och insatsvaror för industriproduktionen. Omsvängningen 1966 berörde också i stort sett samma varugrupper, vilket stämmer såväl med hypotesen om lagerutvecklingens som efterfrågetryckets inverkan. Den svaga importökningen 1967 hade delvis en annan karaktär. Konsumtionsvarorna visar en viss återhämtning, medan importökningarna för insatsvaror till industrin ytterligare mattas uppenbarligen en följd av såväl lagerutvecklingen som en svag tillväxt. Efter de senaste årens låga importelasticitet bedöms denna bli något sånär »normal» 1968. Omsvängningen synes bli särskilt markant för insatsvarorna, vilka visat förhållandevis måttlig och jämn tillväxt 1964-1967. Till importökningen bidrar också att bilimporten, som under de två senaste åren minskat starkt, nu åter förutses öka.

Bytes- och betalningsbalansutvecklingen Som en följd av en kraftig importökning och en förhållandevis svag exportökning under 1965 uppstod ett betydande underskott i bytesbalansen. Det finns mycket starka indikationer på att denna utveckling till övervägande del var att hänföra till det starka efterfrågetryck och den kapacitets-

1^5

0,8

1,0

1,5

brist som förelåg i den inhemska ekonomin. Under de följande åren kom en förbättring av bytesbalansen till stånd på grund av att exporten ökade snabbare än importen, närmare 6 % per år i volym 1965-1968 jämfört med drygt 3,5 %. Ännu 1968 väntas dock ett underskott i bytesbalansen (korrigerad) på 450 milj. kr. kvarstå, vilket dock inte förefaller större än att det kan balanseras av kapitalimporten. Bedömningen av betalningsbalansens utveckling försvåras högst väsentligt av osäkerheten i flera poster, kanske i synnerhet beträffande posten »övriga tjänster m. m.», som formellt uppvisar snabbt växande försämring. Till en del utgörs denna av reella försämringar, t. ex. för turistnettot, medan en del torde kunna tillskrivas ett redovisningsbortfall på intäktsidan; därav förekomsten av en »korrigeringspost» vars nivå och utveckling ej kan fastställas från något säkert underlag. Betalningsbalansens olika poster och dessas utveckling från 1962 finns redovisade i tabell 16.

F.h Finansiella aspekter på den utvecklingen 1965-1968

ekonomiska

Den primära kalkylen i en långtidsutredning utförs i realekonomiska termer såsom produktion, investering konsumtion etc. Denna reala kalkyl har emellertid i de senaste långtidsutredningarna kompletterats med en finansiell. Man har därvid utifrån en kartläggning av aktuella förhållanden och antaganden om en framtida utveckling sökt klargöra tendenserna på längre sikt beträffande sparandets storlek och fördelning, finansieringsbehov och kreditförmedling. Syftet med en sådan finansiell kalkyl är i sista hand att pröva rimligheten hos den reala SOU 1968:24

Tabell 16. Betalningsbalansen 1964—1968 Miljoner kronor

Import Export Handelsbalans Korr. av handelsstatistiken 1 Sjöfartsnetto Övriga tjänster 2 m. m., netto Korrigeringspost Bytesbalansens saldo Kapitaltransaktioner 3 , netto Restpost Valutareservens förändring 4

19 946 19 014 — 932 + 177 + 1 540 — 710 + 225 + 300 + 647 + 72 + 1 019

22 644 20 541 — 2 103 + 211 + 1 590 — 1 024 + 300 — 1 026 + 383 + 760 + 117

23 704 22 071 — 1 633 + 171 + 1 710 — 1 483 + 375 — 860 + 851 + 355 + 346

24 329 23 425 — 904 + 192 + 1 730 — 1 746 + 450 — 278 + 553 — 485 — 210

1968 prognos 26 233 25 355 — 878 + 275 + 1 800 — 2 175 + 525 — 453

1 Inkluderar: reexport och reimport, direktlandad fisk, icke monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljehandel. 2 Omfattar turistnetto, transfereringsnetto samt övriga tjänster. 3 Statliga och privata kapitaltransaktioner, värdepappershandel, förändringar i affärsbankernas tidsposition, varvens kreditgivning i samband med fartygsexport samt beräknade differenser mellan4 betalningar och importvärden för fartyg, flygplan och datamaskiner. Inkluderar transaktioner med IMF.

kalkylen och dessutom erhålla en viss uppfattning om problematiken för främst finans- och kreditpolitiken. En finansiell studie av denna typ har utförts även i samband med denna avstämning och de därtill knutna kalkylerna för olika framtida utvecklingsalternativ. Vissa slutsatser av denna studie har redovisats i avsnitt E. En utförlig redogörelse presenteras i bilaga 6. Som ett komplement till vad som framkommit i tidigare avsnitt redovisas i det följande några sifferserier, som belyser vissa aspekter på den finansiella utvecklingen 1965-1968.

Inkomst andelar och självfinansieringsgrad Hushållens inkomster (arbetsgivaravgifterna inräknade) har enligt nationalräkenskaperna ökat sin andel av bruttonationalprodukten oavbrutet under den gångna tioårsperioden. Andelsökningen har dock varit mindre kraftig efter 1964 än dessförinnan. Exklusive arbetsgivaravgifterna har inkomstandelen varit ungefär konstant. Hushållens inkomster av arbete i procent av bruttonationalprodukten (till faktorpriser) har utvecklats på följande sätt 19571968: SOU 1968: 24

1957—1960 1961—1964 1965—1967

Inklusive arbetsgivaravgifter

Exklusive arbetsgivaravgifter

71,5 74,1 74,8

70,0 70,9 70,2

Andelsökningen för hushållen motsvaras av en relativ minskning av företagsvinsterna. Denna vinstförsämring registreras på ett flertal olika sätt. Avkastningen på realkapitalet har sålunda, såsom framgår av tablån nedan, varit lägre under 1960-talet än tidigare. Bruttovinst Bruttosparande i % av realkapitalet 1957—1960 1960—1964 1965—1967

8,9 7,6 7,7

5,9 5,2 5,2

Bruttovinsten har därvid beräknats enligt nationalräkenskaperna och inkluderar förutom avskrivningar även bolagsskatterna. I bruttosparandet ingår inte skatter, räntor och utdelningar. Beräkningen av realkapitalet i företagssektorn, i vilken förutom industrin ingår bl. a. handeln och

jordbruket är av naturliga skäl ganska osäker. Företagssparandet har också minskat såväl i förhållande till bruttonationalprodukten som i förhållande till bruttoinvesteringarna, vilket framgår av följande tablå (som avser hela företagssektorn): BruttoBruttoSjälvfinansparande investering siering, % i % av bruttonationalprodukten (a) (b) (a)/(b) 1957—1960 1961—1964 1965—1967

12,8 10,8 10,5

13,8 15,5 15,5

92 69 68

Totala företagssektorns självfinansieringsgrad beräknad enligt nationalräkenskaperna kan jämföras med uppgifter för industrin enligt statistiska centralbyråns statistik över företagens intäkter, kostnader och vinster. Materialet tillåter inte några slutsatser beträffande självfinansieringens nivå inom de nämnda sektorerna. Däremot torde förändringarna i tiden ha större tillförlitlighet. 1961 Självfinansieringsgrad (%) inom totala företagssektorn 75 Industrin 95

givningen exklusive statens upplåning visar att förskjutningen i den reala resursallokeringen mellan 1960-1964 och 1965-1967 mot offentliga och offentligt styrda investeringar motsvaras av fördelningen av de finansiella resurserna. Företagens kreditandel har sjunkit mellan delperioderna, trots att investeringarna i ökad utsträckning har finansierats på marknaden. På utbudssidan har AP-fonden blivit en allt viktigare faktor. Affärsbankerna har under 1960-talet i betydande utsträckning omriktat sin kreditgivning från företagen till bostadssektorn. Fördelningsmönstret 1965-1967 har därvid kommit att likna det som rådde 1955-1959 enligt vad som framgår av nedanstående tablå (procentuell fördelning av affärsbankernas kreditgivning).

Kommuner 1955- -1959 — 2 3 1960- -1964 4 1965- -1967

Bostäder

Företag

Summa

44 26 40

58 71 56

100 100 100

64 97

66 96

73 107

75 101

63 80

67 Kr edit marknadsdata Under senare år har betydande förändringar ägt rum i kreditgivningsmönstret på den reguljära kreditmarknaden. Nedanstående periodjämförelse av den inhemska kredit-

Av intresse är också andra bankers och enskilda försäkringsinrättningars minskande andel av bostadskreditgivningen och motsvarande ökande engagemang i näringslivets kreditförsörjning.

Utlåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning

Upplåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning

Affärsbanker Andra banker samt enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar (främst AP fonden) Obligationsmarknaden Aktiemarknaden

1960— 1964

1965— 1967

18 2 5 100

29 —1 6 100

Kommuner Bostäder Företag

1960— 1964

1965— 1967

10 45 45

11 47 42

100 SOU 1968: 24

Fördelningen av dessa instituts kreditgivning har utvecklats på följande sätt (procent): Kommuner 1955- -1959 10 1960- -1964 12 1965- -1967 18

Bostäder

Företag

Summa

70 64 52

20 24 30

100 100 100

Sektorsfördelningen av kreditinstitutens utbud torde ha påverkats av utvecklingen på utbudssidan främst på grund av APfondens snabba tillväxt och dessutom av förändringarna i den reala efterfrågestrukturen. Slutligen kan för företagens del en förändring i upplåningsstrukturen konstateras såsom framgår av följande periodjämförelse, som avser den procentuella fördelningen av företagens upplåning.

Lån Obligationer Aktier Summa

1962- -1964

1965- -1967

70 20 10

54 36 10

100 Den totala upplåningen på kreditmarknaden har expanderat kraftigt de senaste åren. Upplåningen, som under åren 19601964 uppgick till i genomsnitt 8,2 % av bruttonationalprodukten, ökade till 13,3 % 1967. Följande tablå visar expansionen på kreditmarknaden mätt som upplåning i procent av bruttonationalprodukten.

1960—1964 1965 1966 1967

SOU 1968:24

Total upplåning

Upplåning exkl. statens

8,2 9,2 10,5 13,3

8,1 9,5 9,5 11,0

G

Sammanfattande synpunkter

Syftet med den gjorda avstämningen av långtidsutredningen har varit att söka finna om den utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande äger giltighet eller om nya eller ändrade betingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt under de senaste åren som ställer framtidsproblemen i en annan belysning än tidigare. Olika skäl gör att det ännu inte är möjligt att ge något bestämt svar på dessa frågor. Vill man med undanskjutande av olika reservationer ändock ge omdömen om viktigare långsiktiga utvecklingsdrag och deras förhållande till långtidsutredningens kalkyler måste dessa med nödvändighet i stor utsträckning bli subjektiva. Det är förvisso äventyrligt att redovisa dessa subjektiva uppfattningar. När detta ändå här skall göras sker det främst för att bidra till den fortgående diskussionen om de grundläggande utvecklingsperspektiven för den svenska ekonomin. Det första grundläggande ledet i långtidsutredningens arbete var att söka bestämma den sannolika kapacitetstillväxten i ekonomin, dvs. den ökning av produktionen som skulle vara möjlig att uppnå vid ett normalt kapacitetsutnyttjande. För detta ändamål gjordes en beräkning av den framtida arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen, vilken indikerade en ökning av produktionen på 4,2 % per år 19651970. Under de tre första åren av kalkylperio-

den, 1966 t. o. m. 1968, har bruttonationalprodukten ökat med i genomsnitt 3,3 % per år, vilket alltså är inemot en procentenhet mindre än vad långtidsutredningen räknade med som ett genomsnitt för hela perioden 1965-1970. Det är i detta läge naturligt att fråga om avvikelsen mellan kalkyl och utfall till någon del kan bero på att produktionskapaciteten utvecklats på annat sätt än som utredningen beräknade. En förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt har därför gjorts på grundval av en analys av utvecklingen för de år som förflutit sedan långtidsutredningen utarbetades och vissa nya befolknings- och arbetskraftsprognoser. De nya beräkningarna tyder inte på att några nya moment tillkommit som mer väsentligt ändrar på den allmänna bilden. De justeringar som gjorts är av mindre omfattning och huvudsakligen betingade av ändrat statistiskt material och vissa förändringar i prognosmetoderna. Produktivitetsökningen har hållits uppe i relativt hög takt även under konjunkturavmattningen. En besvärande osäkerhet råder dock om hur man ur prognossynpunkt skall tolka denna produktivitetsutveckling beroende dels på svagheter i det statistiska underlaget dels på att vi här har att göra med ett delvis nytt utvecklingsmönster för en avmattningsperiod. Långtidsutredningens prognos rörande produktivitetsstegringen har justerats ned obetydSOU 1968: 24

ligt till 4,4 % per år. Den reviderande arbetskraftsprognosen pekar på en årlig minskning av arbetskraftstillgången i timmar räknat 1965-1970 på 0,5 % per år mot tidigare beräknat 0,3 %. Detta ändrar bilden av den kapacitetsmässiga utvecklingen av produktionen på så sätt att ökningen 1965— 1970 nu kan beräknas stanna vid 3,9 % per år jämfört med långtidsutredningens 4.2 %. Den faktiskt realiserade ökningen av bruttonationalprodukten 1965-1968 har som framgår av de redovisade uppgifterna understigit kapacitetstillväxten enligt den nu reviderade kalkylen med ca en halv procentenhet per år. Förklaringen till att kapaciteten inte till fullo kunnat utnyttjas kan sökas i utvecklingen av den totala efterfrågan, vilken i sin tur bestämts av den internationella konjunkturutvecklingen och den därav påverkade inriktningen av den inhemska ekonomiska politiken. Den internationella utvecklingen och Sveriges konkurrensläge på exportmarknaden kommer även i framtiden att i hög grad bestämma möjligheterna att effektivt utnyttja det tillgängliga kapacitetsutrymmet. Det är inte möjligt att dra några bestämda slutsatser beträffande dessa tillväxtbetingelser. Dock torde den högre värdering av de stabiliseringspolitiska målen som man kunnat iaktta i flera länder även fortsättningsvis ge sig till känna i en viss försiktighet i den ekonomiska politiken för att undvika överslag i ekonomin. Nu aktuella tendenser, sådana de framgår av den reviderade nationalbudgeten, antyder att en internationell konjunkturuppgång inletts. Består dessa tendenser skulle förutsättningarna öka för en återgång till högre aktivitet i den svenska ekonomin. Blir det möjligt att fullt utnyttja den kapacitet som den förnyade kalkylen anger skulle bruttonationalproduktens tillväxttakt kunna höjas till i genomsnitt ca 4,5 % per år 1968-1970. Tillsammans med den realiserade ökningen 1965-1968 på 3.3 % per år skulle detta ge en genomsnittlig tillväxt 1965-1970 som skulle ligga nära kapacitetskalkylens 3,9 % per år. SOU 1968: 24

Om denna produktionsökning blir möjlig att genomföra skulle då den lägre produktionstillväxten 1965-1968 komma att kompenseras under de återstående åren av långtidsutredningens kalkylperiod? Frågan är naturligtvis omöjlig att exakt besvara, eftersom det inte går att mer precist avgöra i vilken grad konjunkturförsvagningen påverkat produktionskapaciteten. Vad som framkommit vid avstämningen tyder dock närmast på att kapacitetstillväxten bromsats något men ändå i så begränsad utsträckning som någon tiondels procentenhet per år. Att konjunkturen inte i större utsträckning kan antas ha verkat hämmande på produktionskapaciteten och därmed den möjliga produktions/7ivån är en sak. En annan är emellertid de förluster som uppstått i och med att kapaciteten inte kunnat utnyttjas fullt under några år och vilka ju kan antas ha varit ganska betydande. Det andra grundläggande ledet i långtidsutredningen var att utifrån en inventering av planer, trendberäkningar etc. söka bedöma hur efterfrågan kunde komma att fördela sig på olika användningsområden såsom privat och offentlig konsumtion, investering etc. och inom dessa på olika delområden vid en ökning av den totala efterfrågan som motsvarade kapacitetstillväxten. Av konjunkturförhållandena och den därmed sammanhängande politiken har följt inte blott den nämnda skillnaden mellan kapacitets- och realiserad produktionstillväxt utan även en förskjutning mellan nämnda efterfrågeområden. De förhållanden som kunde bedömas vara av betydelse för resursfördelningen som de politiska instanserna hade att ta ställning till diskuterades i långtidsutredningen. Därvid berördes olika alternativ av vilka dock endast ett gavs en siffermässigt mer detaljerad utformning. I förhållande till denna kalkyl har utvecklingen 1965-1968 inneburit att offentlig konsumtion ökat väsentligt snabbare och privat konsumtion avsevärt långsammare. En sådan förskjutning är till stor del en återspegling av den ekonomiska politikens inriktning på att lösa bytesbalansoch stabiliseringsproblemen. Även de totala 51

investeringarna har 1965-1968 vuxit långsammare än den kalkylerade långtidstrenden. Frågan är om man kan räkna med att utvecklingen under de kommande åren medför en återgång till långtidsutredningens mönster eller om bilden även då kommer att bli en annan. I avsnittet om resursfördelning och baiansproblem har något belysts hur denna fråga utifrån de delvis ändrade förhållandena nu kan bedömas gestalta sig. Den hittillsvarande utvecklingen kan utan tvivel sägas ha accentuerat problemet om vilken grad av restriktivitet gentemot privat konsumtion som i fortsättningen är möjlig och lämplig. Vid ett ställningstagande till denna avvägning får inte endast fortsatt höga utbyggnadskrav från offentlig sektor tas med i beräkningen utan även att ökade behov på investeringssidan gör sig starkt påminta. Vilket utrymme man vill ge investeringarna bestäms till väsentlig del av den tillväxtmålsättning för kommande år som man vill uppsätta. Önskar man skapa förutsättningar för fortsatt hög tillväxttakt i ekonomin under början av 1970-talet synes det nödvändigt att relativt snart åstadkomma snabbare ökande investeringar. Accentueringen av avvägningsproblemet kan därigenom sägas framträda i två nivåer. Spörsmålet hur man skall väga framtida mot nutida konsumtion ställs hårdare och samtidigt därmed skärps då också konkurrensen mellan offentlig och privat konsumtion. Med i avvägniagsdiskussionen måste också tas att resursutrymmet till inte obetydlig del - åtminstone några tiondels procentenheter av den årliga produktionsökningen — måste tas i anspråk för dels viss lageruppbyggnad och dels en förbättring av bytesbalansen både med hänsyn till höjningen av u-1 andsbiståndet och det ännu kvarstående underskottet. Vad beträffar efterfrågans inriktning inom de olika användningsområdena kan de i långtidsutredningen använda prognosmetoderna sägas innebära en bedömning av hur efterfrågan kommer att fördela sig vid en given ökning av nationalprodukten 52

eller vid en given ökning för hela användningsområdet. Har nu den årliga tillväxten varit en annan än den antagna förskjuts givetvis den tidpunkt som representerar slutåret i beräkningarna. Utginge man endast från den lägre tillväxttakt 1965-1970 som under vissa förutsättningar nu beräknas skulle detta slutar från långtidsutredningens 1970 förskjutas l/« a 1 år framåt i tiden. Genom att de förhållanden som legat bakom den lägre tillväxttakten även medfört vissa förskjutningar mellan användningsområden gäller denna tidsförskjutning inte över hela fältet. För offentlig konsumtion uppnåddes det för femårsperioden kalkylerade ökningstalet redan efter 2 å 3 år medan för privat konsumtion slutåret kan tänkas förskjutas från 1970 till ungefär 1971. En liknande fördröjning skulle gälla för de totala investeringarna. Även om tidsangivelsen i beräkningarna sålunda inte slagit in kan dock prognoserna i ett annat hänsende fortfarande ha sin giltighet. Detta skulle då avse det mönster efter vilka förändringarna inom efterfrågeområdet sker - t. ex. att inom privat konsumtion relationen i ökningstalen mellan olika delområden (livsmedel, kläder etc.) överensstämmer med prognosen. Avstämningen av långtidsutredningen tyder beträffande privat konsumtion på att prognoserna alltjämt kan ha sin giltighet i denna mening. Bilkonsumtionens utveckling utgör dock därvidlag ett frågetecken. Inom ramen för en något lägre total ökning av privat konsumtion skulle alltså det i långtidsutredningen angivna efterfrågemönstret kunna komma att bestå. Beträffande offentlig konsumtion är avstämningen av utvecklingsmönstret svårare. Såväl en utbyggnad totalt sett som dess fördelning på olika användningsområden är där bestämd av politiska beslut och prioriteringar. Dessa beslut är emellertid i hög grad betingade av tidigare gjorda åtaganden och av individernas efterfrågan på de tjänster för vilkas tillgodoseende det allmänna har ansvaret. Detta medför ett starkt inslag av automatik i utvecklingen. Detta i förening med att det tar avsevärd tid inSOU 1968: 24

nan en ny - och vid prognosperiodens början okänd - reform börjar verka gör att man inte under en femårsperiod behöver vänta större genomslag av ändrade prioriteringar. Man borde under dessa förhållanden ha kunnat räkna med ett ganska stabilt utvecklingsmönster. Åren 1965-1968 har det tidigare väntade mönstret upprätthållits så tillvida att ordningen mellan mer och mindre expansiva områden i stort överensstämt med långtidsutredningens kalkyl. Men ökningarna för de starkast växande områdena (hälso- och sjukvård, socialvård) har varit så påtagligt snabbare än beräknat att man inte reservationslöst kan säga att utvecklingsmönstret varit oförändrat. Ifrågavarande sektorer kan sägas ha fått huvudparten av det extra stora tillskottet till total offentlig konsumtion. Detta kan sättas i samband med den lättare rekryteringssituation för vårdområdena som rått 1965-1968, och det skulle då även kunna förklara den berörda avvikelsen i utvecklingsmönstret. Här inställer sig då osökt den frågan om en sådan avvikelse blir bestående. Ganska troligt är väl att så inte blir fallet. Sker en uppgång i konjunkturen återkommer nog den tidigare vakansproblematiken inom vårdområdena. Uteslutet är inte heller att den då även accentueras till följd av den starka utbyggnad av vårdkapaciteten som skett under senare år. Efterf rågeutvecklingen 1965-1968, som inneburit en dämpad total tillväxt och viss omfördelning mot offentlig sektor, har medfört en långsammare produktionsutveckling för samtliga näringsgrenar med undantag för den offentliga tjänstesektorn, där tillväxten accelererat. Näringsgrenarna har påverkats i ungefär samma utsträckning, varför det relativa produktionsmönstret, bortsett från den offentliga sektorns större vikt, i stort sett stått sig. Det synes inte påkallat att mer väsentligt frångå det av långtidsutredningen skisserade framtida förhållandet mellan näringsgrenarnas expansionstakt. Ett stöd för detta ställningstagande har erhållits i den genomgång som gjorts beträffande industrin och som tyder på att SOU 1968: 24

industriproduktionens ökningstakt 19651970 - under förutsättning av goda konjunkturbetingelser under återstående år skulle kunna komma att uppgå till i genomsnitt 472 a 5 % per år, dvs. endast ca en halv procentenhet mindre än vad som antogs i långtidsutredningen. Sysselsättningen har påverkats relativt kraftigt av dämpningen i produktionsutvecklingen p. g. a. att produktiviteten fortsatt att växa snabbt även under avmattningsåren. En snabbare produktionstillväxt under de närmaste åren kommer sannolikt att dra med sig ett visst behov av att öka antalet sysselsatta inom industri och byggnadsverksamhet. På längre sikt är det inte osannolikt att produktivitetsförhållandena gestaltar sig så pass gynnsamt att den förutsedda produktionsökningen inom de varuproducerande sektorerna kan genomföras samtidigt med att antalet sysselsatta minskar något. Trots stagnerande total tillgång på arbetskraft skulle det alltså finnas ett visst mindre utrymme för expansion inom tjänstesektorerna. De förändringar i fråga om bransch- och företagsstruktur som kunnat iakttas under de senaste åren har i stort sett gått i den av långtidsutredningen förutsedda riktningen ehuru konjunkturdämpningen något accentuerat och påskyndat processen. Det förefaller troligt att strukturella problem kommer att kvarstå för olika delar av industrin även i framtiden. Takten i omvandlingsprocessen kan emellertid i samband med en konjunkturuppgång förmodas bli något långsammare än under senare år. Uppföljningen av de finansiella perspektiven har inte givit anledning revidera de tidigare bedömningarna beträffande utvecklingstendenserna i stort och arten av de problem utvecklingen är förenad med. Vad som skett under de senaste åren synes dock ha accentuerat problemens vikt. Den starkare ökningen av offentlig sektor har åtföljts av en snabbare höjning av skattekvoten och en fortsatt utbyggnad av denna sektor kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Finansieringsproblemen inom näringslivet har inte heller fått

någon minskad aktualitet. De kan väntas komma alltmer i centrum för intresset genom den avgörande betydelse som investeringsutvecklingen inom näringslivet har för den fortsatta tillväxttakten i ekonomin. Av vital betydelse blir därvid bedömningen av i vilken utsträckning investeringsincitamenten sammanhänger med möjligheterna till egenfinansiering. Den i det tidigare lämnade redogörelsen har till stor del avsett sådana resultat som framkommit vid avstämningen av i långtidsutredningen gjorda prognoser, beräkningar och bedömningar. Men som ett led i ett fortgående arbete kring långtidsproblemen och som en förberedelse för nästa långtidsutredning har avstämningen även haft ett annat inslag. Detta har helt allmänt bestått i att söka finna i vad mån och på vad sätt olika metoder för framtidsbedömningarna kan förbättras, statistiskt och annat underlag kan vidgas och göras bättre, om problem som kan bedömas vara av betydelse för utvecklingen förbisetts eller fått en otillräcklig behandling etc. En genomgång av dessa frågor kan inte här göras. Vad metod- och materialsidan beträffar skulle listan på problem och brister kunna göras lång. Likaså skulle en förteckning över problemställningar som det vid ett studium av utvecklingsproblemen kunde vara av intresse att få mer belysta också kunna bli ganska omfattande. Ett kort omnämnande av ett par större sådana problemområden skall här göras. Det finns ett stort behov av långsiktsbedömningar för utvecklingen inom olika delar av landet. I förberedelserna till senaste långtidsutredningen gjordes försök att ta in regionala data. Det visade sig dock inte möjligt att erhålla ett tillförlitligt eller i övrigt användbart material. Skilda ansträngningar har sedermera gjorts och görs för att finna vägar att komplettera långtidsutredningarna med regionala uppdelningar. Mycket betydande svårigheter av praktisk och teoretisk art är förenade med en nedbrytning av rikssiffror på regionala enheter. Huruvida dessa hinder kan bemästras är högst 54

osäkert. Alldeles klart är att svårigheterna tilltar mycket snabbt ju finare uppdelning som eftersträvas. Att sikta mot en nedbrytning utöver länsnivå syns sålunda inte realistiskt och mycket talar för att det även är nödvändigt utgå från enheter större än län om det skall finnas några utsikter att komma till användbara resultat. Inkomstfördelningsfrågor tangerades i den senaste långtidsutredningen i flera olika sammanhang - vid behandlingen av de finansiella aspekterna, i samband med bostadsproblemen, pris- och avgiftsfrågor inom offentlig sektor etc. Det stod tidigt under arbetet klart att en samlad och mer omfattande behandling av inkomstfördelningsproblemen i den ekonomiska utvecklingen i hög grad var önskvärd men förutsättningar saknades att fylla detta behov. Uppföljningen av långtidsutredningen har än starkare understrukit angelägenheten att föra in inkomstfördelningsfrågorna i långtidsstudierna. Olika steg har även tagits för att så skall kunna ske. Miljövårdsfrågorna kan inte i detta sammanhang förbigås. Då emellertid en ganska nära upprepning av vad nyss sagts om inkomstfördelningsfrågorna därvidlag skulle kunna göras torde inte mer än detta omnämnande vara behövligt. Vår utrikeshandel har sedan långt tillbaka årligen ökat med ett par procentenheter mer än som gällt för nationalproduktens tillväxt. Telekommunikationernas och trafikmedlens utveckling har starkt ökat utbytet och umgänget med vår omvärld. I ett framtidsperspektiv framstår den ökade internationella samhörigheten och beroendet som ett av de viktigaste inslagen i vår ekonomis och vårt samhälles utveckling. Man kan troligen utgå från att denna integration fortgår oavsett hur de specifika marknadsfrågorna löses - tillspetsat kan ju sägas att dessas aktualisering och de starka strävandena att söka finna en lösning på dem är en följd och ett uttryck för denna integration. Dessa förhållanden gör det angeläget att alltmer beakta de internationella aspekterna i vår ekonomi. Uppmärksamheten torde därvid inte kunna begränsas till vissa SOU 1968: 24

områden eller vissa problem. Tendenserna till en starkare internationell framtoning måste följas inom flertalet sektorer av ekonomin - utrikeshandeln, etablering av svenska företag i utlandet och utländska i Sverige, arbetskraftens flyttningar över gränserna, internationell samordning av lagar, regler för socialförsäkringar etc. Det är i utvecklingen på de olika delområdena som betingelserna, möjligheterna och restriktionerna för den ekonomiska politiken byggs upp.

SOU 1968:24

Bilaga 1

Långtidsutredningens industriprognos för 1970 Utarbetad inom Industriens utredningsinstitut av ekon. lic. John Ekström

1.1 Problem: Prognos - utfall - ny bedömning för 1970 För långtidsutredningen 1965-1970 utförde Industriens Utredningsinstitut under hösten 1964 en enkätundersökning bland industriföretagen beträffande deras planer och förväntningar fram till 1970. Basåret för bedömningen var 1963, och företagens »planperiod» var sålunda 1963-1970. På grundval av enkätresultaten utförde IUI, efter att ha hört branschrepresentanter, en egen bedömning, varvid för såväl den totala industrin som för branscherna företagens »planer» ställdes emot den förväntade utvecklingen inom andra sektorer av samhällsekonomin. 1 Diskussionen knöts i första hand till följande två frågor: Vilka förutsättningar har företagen att dra åt sig de erforderliga produktionsresurserna, och vilka förutsättningar har de att finna avsättning för den planerade produktionen? Försöken att besvara dessa frågor inrymde givetvis vissa prognoselement. Man syftade emellertid inte till numeriskt preciserade prognoser utan endast till att ge en bild av utvecklingen »i stort» och att påvisa de fall där företagens planer var uppenbart orealistiska. Bakgrunden för analysen av industriutvecklingen gavs i en översikt över de allmänna förutsättningarna för en framtida industriexpansion i vårt land, varvid särskilt behandlades tillgången på arbetskraft och kapital, produktivitetsutveckling56

en, efterfrågan på industriprodukter i Sverige och i utlandet samt den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Långtidsutredningens bedömningar angående utvecklingen av arbetskraftstillgången, liksom de för långtidsutredningen utförda export- och konsumtionsprognoserna för 1970, gav hållpunkter för diskussionen av branschernas framtida expansionsförutsättningar. Under utredningsarbetets gång blev successivt tillgängligt produktions- och exportuppgifterna för 1964 och 1965. Sålunda kom IUI:s bedömning att omfatta samma period som långtidsutredningen, 1965-1970. Då halva »planperioden» nu förflutit har frågan uppkommit om i vad mån de tidigare bedömningarna av industrins utvecklingstakt och utvecklingsmönster alltjämt är aktuella. Den allmänna ekonomiska utvecklingen - här hemma och på våra viktigare exportmarknader - har under 1966 och 1967 markant avvikit från den starka expansionstrend, som gällde under första delen av 1960-talet och som låg bakom företagens planer och förväntningar enligt enkäten 1964. Är detta nu att betrakta såsom en tillfällig avmattning av det slag som får anses normal, och som lika normalt kan kompenseras av ett par år av särskilt snabb expansion? Eller är det en klimatförändring som förändrat utveck1 Ragnar Bentzel och Jan Beckeman: »Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980.» Stockholm 1966.

SOU 1968: 24

lingsperspektiven på ett mera fundamentalt sätt? Det kan finnas skäl att idag revidera bedömningen för 1970 redan av den orsaken att vi nu disponerar mera information än 1965 och att 1970 nu är mindre avlägset än då. Den förevarande granskningen har emellertid inte till föremål att lämna nya sådana utvecklingskalkyler eller att undersöka hur företagens långtidsbedömningar ter sig idag. Syftet är betydligt mindre ambitiöst, nämligen att i belysning av de senaste årens utveckling diskutera om det är realistiskt att anta, att utvecklingen under åren 1968-1970 blir sådan att de tidigare prognoserna blir uppfyllda. Liksom vid långtidsutredningens tidigare bedömningar skall 1970 därvid uppfattas såsom ett »normalår» med »fullt» kapacitetsutnyttjande inom industrin. 1 Detta innebär i och för sig ingen prognos om att 1970 kommer att falla just i en sådan fas av konjunkturen. Jämförelserna mellan företagens planer för 1963-1970 och IUI:s bedömningar för 1965-1970, å ena sidan, och den faktiska utvecklingen hittills under perioden, å den andra, stöter emellertid på åtskilliga både praktiska och teoretiska svårigheter. Varken planer eller bedömningar gjordes för de enskilda åren under perioden, endast för slutåret 1970. Detta komplicerar jämförelser med hittillsvarande utveckling. Här skall förutsättas att planer och bedömningar implicerade en över perioden konstant tillväxttakt. Uppenbarligen är detta icke alltid realistiskt. Företagens planer om investeringar och kapacitetsutvidgningar kan ha avsett en koncentration till början eller till slutet av planperioden, och utvecklingen under perioden blir i dessa båda fall helt olika. Därtill kommer det redan berörda konjunkturproblemet. Till den del eftersläpningar under 1966 och 1967 är konjunkturbetingade kan en återhämtning ännu ske under förutsättning av en tillräckligt stark och tidig konjunkturåterhämtning under 1968-1970. Till den del de är strukturellt betingade - dvs. åstadkomna geSOU 1968: 24

nom förändrade konkurrensrelationer eller ändrad efterfrågeinriktning som lett till nedläggningar och andra anpassningar i produktionsapparaten - är återhämtningen icke en självklar process. Det är främst i det senare avseendet som den här företagna genomgången kan väntas belysa vår problemställning. Konjunkturutvecklingen, däremot, som måste bedömas i en vidare ram, kan i detta sammanhang belysas endast indirekt. Till dessa allmänna anmärkningar skall endast fogas, att det statistiska materialet för 1966 och 1967 ännu är ofullständigt och av preliminär karaktär. I möjligaste mån har det emellertid anpassats till den i föregående undersökning använda branschuppdelningen. En redogörelse härför återfinns i appendix B. Det bör emellertid observeras att uppgifterna för 1966, 1967 och 1968 baseras på beräkningen i den preliminära nationalbudgeten för 1968; hänsyn har alltså inte kunnat tas till den reviderade nationalbudgetens beräkningar. På sätt som närmare framgår av diagram och tabeller har för industrin i sin helhet och för de enskilda branscherna utvecklingen under 1963-1967 av produktion, export, sysselsättning och investeringar jämförts med trenden emot 1970 enligt planer och perspektiv. Denna statistiska bild har konfronterats med industrins uppfattning och bedömning - vid hearings med de viktigare branscherna, i övriga fall vid samtal med branschsekretariaten och enskilda företagare. En viss kompletterande belysning beträffande kapacitetsutbyggnad och kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och produktivitet har därmed erhållits. I detta sammanhang ställdes industrirepresentanterna inför frågor av följande slag: Hur bedöms konjunkturutveckling och avsättningsförhållanden under 1968-1970; vilken produktionsökning räknar man emot den bakgrunden kunna realisera; hur bedöms möjligheten att upprätthålla de senaste årens allmänt höga produktivitetsförbättring; vilka är konse1 »Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980», SOU 1966: 1.

kvenserna beträffande sysselsättning och investeringar? Branschkommentarerna i dessa avseenden har inarbetats i appendix A. Den fortsatta framställningen disponeras på två avsnitt. Närmast analyseras och kommenteras utvecklingen 1963-1967 vad beträffar produktion, export, sysselsättning etc. Därefter behandlas utsikterna för 19671970 med riktpunkt att bedöma realismen av de i långtidsutredningen uppställda prognoserna för 1965-1970. Branschdiagram med kortfattade kommentarer återfinns i appendix A. Det statistiska materialet finns sammanställt i appendix B i anslutning till långtidsutredningens tidigare redovisningar. 1.2 Analys:

Utvecklingen

1963-1967

1.2.1 Efterf rågeutvecklingen För IUI:s analys av utvecklingstendenserna inom svensk industri utfördes icke några speciella avsättningsstudier för enskilda branscher. I stället ställdes företagens utvecklingsplaner emot en generell diskussion om hur snabbt avsättningsutrymmet för svensk industriproduktion kunde tänkas växa under femårsperioden 1965-1970. Tre förhållanden lades till grund för bedömningen: förändringen av den inhemska förbrukningen av industrivaror, förändringen av industrivaruförbrukningen i utlandet samt förändringen av den svenska industrins konkurrenskraft på hemma- och exportmarknaderna. Enligt långtidsutredningens överväganden - och främst såsom följd av det förväntade omslaget i fråga om tillgång på arbetskraft - kunde man i framtiden inte räkna med en lika hög takt i bruttonationalproduktens tillväxt som under 1960-1965, då ökningen varit i genomsnitt 5 % per år. Som mest sannolika alternativ för 1965-1970 angav långtidsutredningen ett tillväxttal på 4,2 % per år. Detta ansågs innebära en maximal tillväxttakt för industriproduktionen om 5V2 % per år. De skäl som dikterade långtidsutredningens avvägning beträffande försörjningsbalansens delposter skall inte diskuteras här. För den fortsatta behandlingen må det 58

dock vara av intresse att omnämna, att den privata konsumtionen ansågs kunna tillväxa med 3,4 % per år (emot 4,6 % under 1960-1965) och investeringarna med 4,7 % (emot 5,7 % 1960-1965). Expansionsutrymmet syntes sålunda bli tämligen ringa för de hemmamarknadsorienterade konsumtionsvaruindustrierna. Den särskilda konsumtionsprognosen gav visst underlag för bedömning av avsättningsutvecklingen för vissa branscher. Förutsättningarna för en ökning av den svenska exporten - vid antagen oförändrad konkurrenskraft - bedömdes av långtidsutredningen bli sämre under 1960-talets andra hälft än de varit under dess första. Den allmänna tillväxttakten på våra viktigare exportmarknader - främst i Västeuropa - väntades allmänt komma att minskas av i stort sett samma skäl som gällde Sverige. Enligt den marknadsstudie, som för långtidsutredningens räkning utfördes inom konjunkturinstitutet och som även byggde på schematiska antaganden om den svenska marknadsandelens utveckling på viktigare avsättningsmarknader, skulle den svenska exporten exklusive fartyg gå upp med 40 % i volym under 1965-1970, vilket gav en genomsnittlig årlig stegring om 7 %. Då fartygsexporten beaktades slutade kalkylen för totalexporten på 37 % ökning eller 6V2 % per år. Exporten skulle enligt dessa beräkningar - vilka accepterades av långtidsutredningen såsom en prognos sålunda fortsätta att öka snabbt, dock ej fullt så mycket som under föregående två femårsperioder. Det ligger i sakens natur att långtidsutredningen inte gjorde några explicita antaganden beträffande utvecklingen av den svenska industrins konkurrenskraft. Den handelspolitiska utvecklingen - speciellt tillkomsten av EFTA och EEC - behandlades i korthet. Exporten på EFTA hade redan visat en positiv trend, medan konsekvenserna av harmoniseringen av EEC:s yttre tullar ännu framstod som oklara. Långtidsutredningen ansåg det sannolikt att stimulansen på EFTA-exporten skulle minska efter initialskedet, samt att den SOU 1968: 24

slutliga anpassningen av EEC-tullarna under 1967 (den kommer till stånd först den 1 juli 1968) skulle innebära ett inte obetydligt handikapp för vårt lands del genom tullhöjningarna i Västtyskland och Benelux. De handelspolitiska förutsättningarna för en ökning av den svenska exporten komme sålunda att försämras under femårsperioden. Beträffande kostnadsutvecklingen lämnades endast en verbal diskussion om löner och produktivitet. Man markerade att den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden utgjorde ett klart faromoment för den svenska industrins internationella konkurrenskraft genom det tryck uppåt på lönerna den kunde åstadkomma samt underströk betydelsen av att produktivitetsförbättringen icke hämmades genom brist på kapital. I tabell 1 redovisas för de berörda huvudposterna i försörjningsbalansen utvecklingen 1963-1967 i jämförelse med långtidsutredningens antaganden. Det framgår att under 1966 och 1967 den interna efterfrågeutvecklingen varit svag: den privata konsumtionen har ökat med endast 2 % per år, vilket är endast 2/3 av ökningstakten enligt långtidsutredningen. Relativt gynnsammare har dock den realiserade investeringsutvecklingen varit, delvis såsom följd av dämpningen på arbetsmarknaden som medgett ett snabbare färdigställande av byggen, delvis genom övergång till en mera expansiv kreditpolitik, frisläppandet av investeringsfondsmedel etc.

Exportvolymens tillväxt har också varit större än vad som i och för sig vore att vänta. Särskilt 1967 har nämligen karaktäriserats av en svag konjunktur på våra exportmarknader i Västeuropa. Speciellt gäller detta den viktiga västtyska marknaden. BNP-tillväxten inom EEC var 1967 den lägsta sedan gemenskapens tillkomst; under 1958 års lågkonjunktur hade den varit 3 , 2 % , under 1967 var den endast 2 , 5 % . För Västtyskland inträffade 1967 en absolut nedgång i BNP med 1h % ; den tyska industriproduktionen minskade med 2,5 %. I Storbritannien gällde intill slutet av 1966 den särskilda importbegränsande avgiften, och under 1967 bedrevs en stark restriktiv politik i avsikt att stärka pundets ställning. I Norden besvärades både Danmark och Finland av balansproblem som ledde fram till devalvering under 1967. Endast den norska marknaden präglades under 1966 och 1967 av goda avsättningsförhållanden för vår export. Jämförelsen med den för femårsperioden 1965-1970 förutsedda »normala» tillväxten av efterfrågan visar sålunda på betydande eftersläpning. Som vidrörts inledningsvis innebär i och för sig ett par »svaga» år ingen diskvalificering av femårsprognosen. Att de svaga åren kommit 1966 och 1967, just i början av perioden, för emellertid med sig vissa bedömningssvårigheter. Vi skall på detta stadium av vår granskning endast anföra att om etter-

Tabell 1. Jämförelse mellan långtidsutredningens prognos och faktisk utveckling t.o.m. 1967 för några poster i försörjningsbalansen. Volymökning i procent per år. Faktisk utveckling 1963--1967

LU 1965—1970

Faktisk utveckling 1965—1967

Återstående ökning 1967—1970

4,9 3,2 4,2 4,3 Bruttonationalprodukt Privat konsumtion 3,6 3,4 2,2 4,21 Investeringar 5,3 4,7 4,5 4.8 Export 7,3 6,5 6,4 6,6 Import 6,9 5,2 2,6 7,0 1 Det bör observeras att återstående investeringsökning 1967—1970 utgör den ökning som krävs för att totala bruttotillskottet till kapitalstocken skall bli detsamma som om långtidsutredningens konstanta tillväxttakt för investeringar realiserats. SOU 1968: 24

frågeprognosen för 1970 skall uppfyllas - vilket är en första och grundläggande betingelse för att industrins produktionsvolym 1970 enligt långtidsutredningen skall kunna uppnås - så måste åren 1968-1970 få en ganska klar prägel av högkonjunktur. BNP-tillväxten, och speciellt konsumtionsefterfrågan, måste bli högre än den som realiserats i genomsnitt under perioden 1963-1967, vilken innehöll de båda utpräglade högkonjunkturåren 1964 och 1965. Vi skall återkomma till denna frågeställning i avsnitt 1.3. 1.2.2 Exportutvecklingen När industrin hösten 1964 besvarade IUI:s enkät befann man sig i en period av stark exportexpansion. Under 1959-1965 steg exportvolymen med i genomsnitt 9 % per år. Detta färgade uppenbarligen på många håll starkt av sig på företagens svar. Såsom förut omnämnts visade också den för långtidsutredningen utförda marknadsstudien på en mera moderat exportökning under 1965-1970 än industrienkäten. Inte heller synes företagen vid svarstillfället mera allmänt ha haft någon klar uppfattning om hur den europeiska handelsblocksbildningen skulle komma att påverka deras exportförsäljningar. En jämförelse mellan exportplaner och exportutfall ges i tabell 2 och i diagram 1. Det framgår att för 1965-1967 export-

Diagram 1. Export 1963—1970 Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Export: Före

E/I (volym)

Anm.: E/I = exportvärde (fob) genom importvärde (cif). utvecklingen för industrivaror, totalt sett, förlöpt just enligt den av långtidsutredningen antagna trenden. Detta måste, med tanke på den konjunkturbetonade avmattningen i efterfrågan på våra viktigare exportmarknader under 1966 och 1967, betraktas såsom en klart förmånlig utveck-

Tabell 2. Exportvolymens utveckling: jämförelse mellan planer och utfall. Volymökning i procent per år Företagens Faktisk ut-Återståen- LU:s Faktisk Återståenplaner veckling de ökning kalkyl utveckling de ökning enl. planer enl. LU 1963-1970 1963-1967 1967-1970 1965-1970 1965-1967 1967-1970

Bransch

Gruvindustri 6,0 Järn- och metallverk 8,4 Verkstadsindustri (exkl. varv) 11,7 Varvsindustri 1,6 Träindustri 2,7 Massa-, pappers- och wallboardindustri 7,2 Livsmedelsindustri -2,3 Textil- och konfektionsindustri 10,8 Kemisk industri 10,8 Hela industrin

8,3

4,9 12,3 9,0 1,8 4,4

7,4 3,4 15,5 1,3 0,5

5,4 7,5 8,9 0 1,9

9,6 -8,1 2,4

9,1 4,4 8,4 5,7 1,5

2,8 1,7

13,4 -7,2

5,9 4,2

4,2 2,2

7,1 5,5

14,7 14,5

5,8 6,1

8,6 9,8

7,3

9,6

6,5

17,5 13,4 6,4

3,1 7,4 6.6

0 12,3

SOU 1968: 24

ling. Det må också noteras att jämförelseåret 1965 var ett gott exportår. Man torde därför, för industrin i sin helhet, kunna anse att exporten utvecklas enligt en trend som pekar utöver den av långtidsutredningen antagna. Av större intresse är dock att betrakta utvecklingen inom de enskilda branscherna. Två av våra främsta exportindustrier järn- och metallindustrin och verkstäderna - uppvisar en väsentligt gynnsammare exportvolymutveckling än vad långtidsutredningen förutsåg. Exportmålet 1970 (enligt långtidsutredningen) skulle för dessa branscher kunna uppnås vid en fortsatt exportvolymökning väsentligt lägre än den som reaiiserats under åren 1966 och 1967 med då förhärskande ogynnsamma marknadsförhållanden. För vår tredje egentliga exportindustri massa- och pappersindustrin - har 19651967 emellertid varit en period av exportstagnation. Eftersläpningen i förhållande till långtidsutredningens trend är nu så stor, att en genomsnittlig ökningstakt om mer än 7 % erfordras för att exportprognosen skall realiseras, vilken expansionstakt massa- och pappersexporten dock överträffade under konjunkturuppsvinget 1961— 1964. Negativ är - såsom framgår av tabellen - också exportbilden 1965-1967 för gruvorna och för varven. I båda fallen är det en reflex av världsmarknadsutvecklingen: för varven den strukturella och sannolikt långvariga allmänna varvskrisen, för gruvorna det normala starka beroendet av stålindustrins världskonjunkturer. Slutligen är att notera en i förhållande till prognosen oväntat positiv exportutveckling för två relativt nya exportbranscher: textil- och konfektionsindustrin samt den kemiska industrin. De av dessa båda branscher planerade i och för sig betydande exportökningarna (11 % per år) har betydligt överstigits (realiserat för 19631967 är 15 % per år). I båda fallen har exportuppgången gällt EFTA-länder och speciellt Norden. Den nu redovisade exportutvecklingen SOU 1968: 24

har avsett volymer, dvs. ingen hänsyn är tagen till prisutvecklingen. Det har vid samtalen med företagsrepresentanter av dem understrukits, att den allmänt positiva exportbilden har ett starkt negativt inslag vad gäller prissidan och räntabiliteten. Det har länge varit en ogynnsam faktor i den svenska exportsituationen att priserna på de stapelbetonade stora artiklarna i vår export legat kvar kring 1950-talets nivå. Även om för en del av dessa varor jämförelsepriset efter den svenska devalveringen 1949 måste ha varit mycket gynnsamt, så har marginalerna uppenbarligen successivt ätits upp av kostnadsstegringar under 1960-talet. Totalt sett låg prisnivån oförändrad 1965-1967, som var en period av internationellt sett förhållandevis hög stegring av de svenska lönekostnaderna. Det framgår av följande tablå att under denna tid även direkta prisfall drabbade flera stora exportprodukter. Detta illustrerar många företagares uttalanden om att en del av exportvolymökningen under 19651967 måst betalas med priskoncessioner. Exportprisindex 1959 - 100

Malmer Trävaror Massa Tidningspapper Elektriska maskiner 1 Bilar

86 113 98 100 117 107

90 132 108 99 123 107

80 123 102 99 132 112

Trots den svaga exportprisutvecklingen och den låga tillväxttakten i flertalet avnämarländer under perioden 1965-1967 har sålunda exportvolymen hållits på en hög nivå. Detta torde till en del vara dikterat av en strävan hos företagen att utnyttja befintlig produktionskapacitet i ett läge med tillfälligt försämrad hemmamarknad. I enkäten 1964 ombads företagen uttala sig om den förväntade utvecklingen av 1

Prisuppgången för maskiner torde till väsentlig del förklaras av kvalitetsändringar som icke kunnat statistiskt isoleras från egentliga prisändringar.

Tabell 3. Exportens länderfördelning 1963 samt 1967 enligt enkäten och enligt handelsstatistiken. Förväntad 19671

1963 Länderområden EFTA EEC Island, Irland, Turkiet, Grekland och Spanien Östblocket, inkl. Jugoslavien och Kina USA, Kanada Syd- och Mellanamerika Övriga världen Hela världen

Realiserad 1967

Verkstadsprod. exkl. Total fartyg export

Verkstadsprod. exkl. fartyg

Total export

Verkstadsprod. exkl. Total fartyg export

40 32

36,5 23

40,5 31

38 22

44 27

38 18,5

3,5

3,5

5 6,5 4,5 9 100

5,5 10 7 14 100

4,5 7 4,5 9 100

5,5 10,5 7 13,5 100

5,5 8,5 4 8 100

5 14 7,5 13 100

1 Företagen yttrade sig om den förväntade marknadsförskjutningen till 1970. Här har angivits beräknade andelar för 1967 enligt trenden.

exporten på EFTA, EEC och andra ländergrupper. Det framgick att man räknade med en något snabbare exportutveckling på EFTA än på EEC samt med en förhållandevis snabb expansion på USA. I tabell 3 jämförs den förväntade marknadsfördelningen med den år 1967 realiserade. Av tabellen framgår att företagen betydligt underskattat den handelsomför-

delande effekten av marknadsbildningarna i Europa. Andelsförändringar av redovisad storleksordning (ca 5 % av totala exporten) måste betecknas såsom betydande över en så kort period som fyra år. Inte mindre anmärkningsvärd är storleken av verkstadsindustrins andelsminskning på EEC, liksom dess expansion på USA (det sistnämnda avser främst bilexporten). En återhållande

Tabell 4. Sveriges andel (i procent) av EEC:s, Nordens och Storbritanniens hel- och halvfabrikatsimport (SITC 5—8 exkl. fartyg). Hel- och halvfabr. EEC: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 1960/62—1966 Norden: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 1960/62—1966 Storbritannien: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 1960/62—1966

2,88 2,63 2,54 — 9 —12 13,9 16,0 16,6 + 15 + 19 4,20 4,16 4,43 — 1 + 5

Järn och Kemiska Papper produkter och papp stål 1,18 1,00 0,86 —15 —27 6,62 9,41 9,86 +42 +49 2,08 1,63 2,07 —22 0

22,4 20,5 19,6 —9 —13 38,8 40,5 39,7 + 5 + 2 21,1 22,5 23,2 + 7 + 10

3,92 4,58 4,22 + 17 + 8 12,3 14,8 17,2 +20 +40 10,7 16,5 16,0 + 55 + 50

Verkstadsprodukter Övriga 3,02 2,64 2,74 —13 — 9 16,3 18,2 18,3 + 11 + 12 4,68 5,03 4,94 + 7 + 6

1,05 1,02 1,02 — 3 — 3 12,0 14,0 14,9 + 17 + 24 1,55 1,44 1,82 — 7 + 17

SOU 1968: 24

effekt på EEC torde ha utövats av den omfattande nyetableringen och utbyggnaden av svenska filialföretag inom EEC, vilken avsett speciellt verkstadsindustrin. I detta sammanhang blir frågan aktuell om vilka förändringar som kan ha skett beträffande industrins internationella konkurrenskraft. Någon enkel mätning härav låter sig icke göras, och en studie av de faktorer av handelspolitiskt och annat slag som kan ha verkat härvidlag ryms inte inom ramen för denna granskning. Två illustrationer skall dock givas. I tabell 4 jämförs utvecklingen för den svenska exporten relativt andra exportörer till EEC, Norden och Storbritannien 1 . Det framgår att utan undantag den svenska industrivaruexporten på de nordiska grannländerna uppnått starkt ökade importandelar under 1960-talet; särskilt påtaglig har marknadsförbättringen varit för kemiska produkter, för järn och stål samt för gruppen »övriga», vilken huvudsakligen omfattar konsumtionsvaror. För den svenska exporten på EEC är bilden den omvända: förlust av importandelar för alla branscher med järn och stål som enda undantag. Uppenbarligen kan sådana andelsförändringar ha många »normala» orsaker: efterfrågeförskjutning beträffande enskilda varuslag och kvaliteter, förändringar i leverantörländernas relativa kostnadsläge etc. Det framgår emellertid av närmre studium, att andelsförändringarna till en betydande del måste hänföras till den förändrade tullsituationen: nedtrappning av tullar medlemsländerna emellan och höjning av vissa EEC-tullar emot utomstående. Så har exempelvis de svenska andelsförlusterna varit särskilt stora på Västtyskland, där »tullklyftan» etablerats både genom tullhöjning utåt och tullsänkning inåt. Att avgöra hur stor del av dessa förändringar som är att tillskriva EEC- och EFTA-bildningen låter sig icke göras. För de flesta här berörda varugrupperna pågick redan före 1960 en ökning av de svenska andelarna i Nordens import: EFTAbildningen har förstärkt denna trend. Men under 1950-talet var den svenska exporten SOU 1968: 24

delaktig i en liknande regionaliseringstrend också vad gäller EEC-ländernas import: denna positiva marknadstrend har brutits under 1960-talet. Det kan med vissa trendantaganden visas att EEC-diskrimineringen av vår industrivaruexport i stort sett har balanserats av EFTA-fördelarna på Norden (de berörda exportbeloppen är också i båda fallen av samma storleksordning, ca 750 milj. dollar). Detta lyckliga förhållande gäller dock icke för enskilda branscher. Konsumtionsvaruindustrierna och den kemiska industrin har gynnats starkt av EFTA-preferenserna på de nordiska marknaderna, men de har haft föga att förlora på EEC. Pappersindustrin har alltför smalt exportutrymme i Norden för att kunna kompensera bortfall på den för dem utslagsgivande EEC-marknaden men har lyckats öka sin importandel i Storbritannien. Verkstadsindustrin har totalt sett ungefär samma exportvolym och samma andelsförändring på Norden och på EEC, men en varuvis genomgång skulle visa att marknadsförluster på EEC och marknadsvinster på EFTA icke saideras jämnt över delbranscher och företag. Det finns sålunda goda skäl - vilket antyddes av långtidsutredningen - att betrakta den europeiska marknadssplittringen såsom en av de faktorer som under de senaste åren påverkat branschutvecklingen. En andra illustration beträffande den svenska industrins konkurrensställning ges i diagram 2; för några branscher där jämförelse överhuvud synes meningsfull redovisas utvecklingen av den svenska industrins andelar på hemmamarknaden. Mättalet utgörs av kvoten mellan, å ena sidan, den produktion som avsätts i Sverige (dvs. produktion minus export) och, å andra sidan, den totala tillförseln till marknaden (dvs. produktion plus import minus export). Diagrammet illustrerar sålunda utvecklingen av konkurrenssituationen på hemma1 Uppgifter för EEC t. o. m. 1965 från »Utvecklingen av den svenska exporten på EECmarknaden». Handelsdepartementet 1967. Uppgifter för EEC år 1966 samt för Norden och Storbritannien har framtagits av författaren till nämnda skrift, Göran Schumacher.

Diagram 2. Hemmamarknadsandelar, i procent, för vissa produkter 1959—1966 Varugruppering enl. SITC

Konfektion (840) Järn o. stål (672—679)

Gummivaror (621, 629) Skor (851)

Motorfordon (732) Vävnader (652, 653, 655)

Anm.: Hemmamarknadsandelar =

P-E

P+l-E

marknaden. Det upptar branscher som brukat betecknas såsom hemmamarknadsindustri men som numera också utvecklat en betydande export. Det framgår nu att för vävnader, konfektionsvaror, skor och gummivaror den svenska industrins marknadsandelar har varit fallande över hela den redovisade perioden 1959-1966; särskilt markant är detta efter år 1962. För dessa varugrupper är en växande andel av importen av »lågpriskaraktär». Det här använda måttet innebär emellertid att lågpriskonkurrensen på importsidan underskattas, därigenom att ett visst importbelopp »lågprisvaror» innefattar en så mycket större kvantitet (exempelvis antal kostymer) än samma belopp inhemsk produktion. Marknadsförlusterna har för beklädnadsindustrierna varit så omfattande och snabba att de up64

penbarligen måste ha allvarligt påverkat branschutvecklingen. Mot detta mönster kontrasterar utvecklingen för järn- och stålindustrin som under hela 1960-talet kunnat stärka sin ställning på hemmamarknaden (vilket f. ö. gått parallellt med en gynnsam exportutveckling). Emellertid syns de allra senaste årens andel sökning vara genererad av en stagnation och minskning av importen som till stor del får anses vara konjunkturbetingad. Liknande synpunkter kan fogas till uppgången beträffande bilarna. 1.2.3 Produktionsutvecklingen De svar som företagen lämnade på IUI:s enkät 1964 visade på en betydande optimism och expansionslust inom svensk industri. För industrin som helhet uppgick den planerade produktionsökningen under SOU 1968: 24

Tabell 5. Industriproduktionens utveckling: jämförelse mellan planer och utfall. Volymökning i procent per år

Bransch

Faktisk ÅterståenFaktisk ÅterståenFöretagens utveckde ökning IUI:s 1 utveckde ökning planer ling enl. planer kalkyl ling enl. IUP 1963-1970 1963-1967 1967-1970 1965-1970 1965-1967 1967-1970

Gruvindustri 6,2 Järn- och metallverk 9,1 Verkstadsindustri (exkl. varv) 8,1 Varvsindustri 1,8 Jord- o. stenindustri 7,2 Träindustri 6,0 Massa-, pappers- och wallboardindustri 7,5 Pappersvaru- och grafisk industri 6,4 Livsmedelsindustri 4,3 Textil- och konfektionsindustri 4,7 Sko- och läderindustri 3,2 Gummivaruindustri 8,7 Kemisk industri 11,4 Hela industrin 7,3

3,2 7,1 7,6 5,8 7.1 6,0

10,4 11,8 8,8 -3,4 7,4 5,8

4 7 6 (5,0) 0 6 5 (4,1)

-2,2 1,9 4,9 3,3 3,4 1,6

8,5 10,6 5,2 -2,2 7,4 5,7

4,5

11,7

1,5

10,8

5,8 3,8

7,1 5,0

5 3

3,4 4,3

6,1 2,2

0,2 -3,7 4,5 10,7 6,0

11,1 13,0 14,4 12,4 8,9

2 2 7 (7,6) 12 (10,9) 5

-0,9 -5,2 -1,8 8,6 3,3

3,9 7,1 14,5 12,4 6,1

1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från preliminära produktionssiffror för 1965. Tillväxttakten räknad från definitiva produktionsuppgifter för 1965 anges inom parentes. 2 Vi har här utgått ifrån att beräkningen primärt avsåg produktionsnivån (kapaciteten) 1970 och icke tillväxttakten 1965—1970.

Diagram 3. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 Log-skala

Produktion: Företagsplaner

Investeringar

sjuårsperioden 1963-1970 till omkring 60 %, vilket innebar en genomsnittlig årlig ökningstakt på drygt 7 % . Det kan noteras att detta var just den ökningstakt som realiserades under femårsperioden 1960-1965, och att sålunda företagsplanerna speglade en förväntan om att samma utvecklingstrend skulle fortsätta fram till 1970. 1 Av skilda skäl, och efter en granskning bransch för bransch av utvecklingsförutsättningarna, stannade IUI vid bedömningen att en produktionsökning för hela industrin om 5 % per år var ett realistiskt antagande för 1965-1970. Faktorer såväl på efterfrågesidan som på utbudssidan talade för en sådan nedrevidering. Sålunda hänvisade man till den minskade tillväxttakt i nationalprodukten, som lång1 Det kan vara av något mer än kuriositetsintresse att observera, att den industrienkät som våren 1960 utfördes för långtidsutredningen 1959— 1965 visade en planerad produktionsökning om 5 %, vilket då utgjorde en förlängning av trenden; den realiserade ökningen blev nästan 8 %.

SOU 1968: 24

tidsutredningen förutsåg, och fann på grundval av de allmänna exportprognoser, som långtidsutredningen också framtagit, skäl att ifrågasätta svensk industris möjligheter att uppehålla den tidigare ökningstakten i exporten. Avgörande blev emellertid främst att förutsättningar inte syntes föreligga för industrin att erhålla det arbetskraftstillskott som av företagen bedömts erforderligt för den planerade produktionsökningen. Vi skall nu konfrontera dessa planer och prognoser med den hittillsvarande utvecklingen. Industrins planer och IUI:s bedömningar jämförs i tabell 5 och i diagram 3 med utvecklingen t. o. m. 1967 (prognosen för 1968 enligt den preliminära nationalbudgeten har även inlagts i diagrammet). Sedan 1963 har industrins produktion ökat med i genomsnitt 6 % per år, vilket dock främst får tillskrivas den starka expansionen under 1964 och 1965. Från 1965 har nämligen produktionsökningstakten varit endast 3 % per år. Man finner också att produktionstillväxten måste bli 6 % per år under 1968-1970 om prognosen för 1970 (enligt IUI) skall realiseras. Till frågan om en sådan utveckling är sannolik skall vi återkomma senare. (Att uppnå den av företagen planerade produktionsnivån för 1970 får anses uteslutet.) Redan här skall emellertid anmärkas, att om man såsom långtidsutredningen betraktar 1970 såsom ett »normalår» så synes bedömningen för 1970 ha kommit att ligga något högt genom att den anknöts till 1965. Nu i efterhand kan det konstateras att produktionsökningen under 1965 ledde till betydande lageruppbyggnad och sålunda var »för hög» i förhållande till de efterfrågebestämmande faktorerna. Detta har kompenserats av lagerförtäring under 1966-1967 och bidragit till att skärpa den konjunkturbetingade produktionsavmattningen. Det framgår numera också att kapacitetsutnyttjandet under 1965 t. o. m. var högre än långtidsutredningen räknade med på basis av de då tillgängliga preliminära produktionsuppgifterna. Måhända kunde

det därför finnas anledning att till den produktionsvolym för 1970, som erhålls om långtidsutredningens tillväxtprognos appliceras på 1965 års bas, knyta kvalifikationen att den avser ett klart högkonjunkturår. Långtidsutredningens bedömning utgjorde dock framför allt en utsaga beträffande utvecklingen av industrins kapacitet. Det är nu av intresse att gå något bakom denna allmänna bild för hela industrin. Såväl företagens planer som IUI-bedömningarna visade - såsom framgår av tabellen på stora skillnader mellan branscherna. Såsom mest expansiva framstod den kemiska industrin, järn- och metallindustrin, verkstadsindustrin (utom varven), massaoch pappersindustrin samt gummivaruindustrin. Hur har utvecklingen hittills förlöpt för dessa branscher? Mest expansiva var den kemiska industrins produktionsplaner - 11V2 % ökning per år under 1963-1970, vilket innebar mer än en fördubbling av produktionsvolymen. Särskilt petroleumindustrin och läkemedelsindustrin räknade med höga ökningstal. Granskningen av avsättningsutvecklingen och konkurrensläget ledde tili slutsatsen att planerna var realistiska. Man kan nu också konstatera, att produktionen t. o. m. 1967 utvecklats i mycket nära anslutning till vad som planerats och att expansionen fortsatt i förhållandevis hög takt även under 1966-1967. Granskningen bestyrker sålunda den tidigare bedömningen. Produktionsmålet 1970 skulle uppnås vid en fortsatt produktionsökningstakt endast obetydligt högre än de senaste årens trend. Det kan i och för sig synas överraskande att den kemiska industrin kunnat hålla en så hög expansionstakt när andra grenar av svensk industri av skilda skäl icke följt den tillväxt man förutsåg i långtidsutredningen. Kemisk industri är leverantör till flertalet andra industrigrenar och därmed starkt påverkad av expansionstakten i dessa. Det förefaller därför rimligt förmoda, att tillväxttakten i kemisk industri kunde ha varit än högre under »normala» konjunkturförhållanden. Å andra sidan är det tydligt att den bättre arbetskraftstillgång SOU 1968: 24

som följt med konjunkturavmattningen utgjort en positiv faktor för färdigställandet och igångkörningen av bl. a. de nya petrokemiska storanläggningarna, vilket bidragit till den också under 1965-1967 goda produktionsökningen. Även verkstadsindustrin hade i linje med den tidigare utvecklingen expansiva produktionsplaner för perioden 1963-1970 (ca 8 % per år). Emellertid tydde den granskning som IUI utförde på att hinder kunde uppkomma dels på efterfrågesidan, dels, och framför allt, beträffande möjligheten att rekrytera arbetskraft. Man stannade därför vid att räknat från 1965 ange utvecklingsramen till 6 % per år. Fram t. o. m. 1967 har verkstadsindustrins produktionsvolym dock utvecklats endast obetydligt svagare än vad företagens planer indikerade. Detta inkluderar en mycket stark expansion 1963-1965 (mer än 10 % per år) men även en relativt gynnsam utveckling under 1966 (under 1967 stagnerade emellertid produktionen). Uppenbarligen har den positiva exportutvecklingen därvid varit ett viktigt element. Elektroindustrin (som hade de mest expansiva planerna) och transportmedelsindustrin (bilar) har varit de mest framgångsrika. Att döma av den hittillsvarande utvecklingen är sålunda för verkstadsindustrin utsikterna goda att uppnå långtidsutredningens prognoser för produktionen. Också järn- och metallindustrin redovisade 1964 produktionsplaner som i stort sett följde trenden från slutet av 1950talet och första delen av 1960-talet. Också härvidlag ledde granskningen till en nedskärning med hänvisning till avsättningsförhållandena - den internationellt förändrade situationen för stålindustrin - samt tillgången på arbetskraft: 7 % produktionsvolymökning per år ansågs dock såsom möjlig. Under perioden 1963-1967 har produktionsökningen för järn- och metallverken varit i genomsnitt 7 % per år; den föll emellertid huvudsakligast på 1963-1965, medan produktionen under 1966-1967 har förblivit nära nog konstant. Produktionen skulle behöva öka med så mycket som SOU 1968:24

10 % per år för att det projekterade målet för 1970 skall uppnås. För enbart järn- och stålindustrin torde långtidsutredningens produktionsantagande för 1965-1970 ha inneburit en produktionsvolymökning med omkring 6 % per år. Följande försörjningsbalans för handelsfärdigt stål kan nu uppgöras (i milj. ton):

1964 Produktion 3,1 Import 1,2 Summa tillgång 4,3 Export 1,0 Inh. förbrukning (netto) 3,3 Summa användning 4,3

1970 enl. IUI

3,4 1,2 4,6 1,3

4,2* 1,3 5,5 1,5

3,3 4,6

4,0 5,5

1 Innebär en mindre nedjustering i förhållande till den av IUI redovisade särskilda produktionsenkäten.

Räknat från 1965, som var ett gott produktionsår (3,25 milj. ton), har produktionsökningen kvantitativt sett varit tämligen ringa: knappt 2V2 % per år vilket torde motsvara maximalt 3 % räknat i volym. Det skulle sålunda erfordras en tillväxt om 8 % i genomsnitt för de tre återstående åren för att nå upp till den planerade produktionsnivån 1970. Massa-, pappers- och wallboardindustrin räknade i sina planer 1964 med ökad expansionstakt. Dessa produktionsplaner var, liksom för järn- och metallindustrin och verkstäderna, betingade av en optimistisk bedömning av exportmöjligheterna. Men till skillnad emot de sistnämnda branscherna har massa- och pappersindustrins exportvolym icke utvecklats gynnsamt. Produktionsvolymen har i genomsnitt för 19631967 ökat med endast 4V2 %', för att uppnå prognosen 1970 (enligt IUI) skulle erfordras en årsökning om 11 % under 1968— 1970. Följande försörjningsbalans, där exporten framtagits såsom saldo, kan uppgöras (kvantiteter i milj. ton):

1970 1963 1965 1967 enl. IUI Massa Produktion Export Inh. förbrukning

5,6 3,2 2,4

6,6 3,3 3,3

6,8 3,5 3,3

8,6(8,2)* 4,6(4,2) 4,0

Papper och papp Produktion Export Inh. förbrukning

2,7 1,6 1,0

3,1 1,9 1,2

3,3 2,0 1,3

4,2 2,7 1,5

1 Kapacitetsutnyttjande 90 %, vilket torde vara mera realistiskt än förut antagna 95 %.

Räknat i kvantitet har produktionsuppgången varit något högre än i volymmått mätt (över 5 % för både massa och papper), vilket tyder på att produktionsökningen särskilt avsett billigare kvaliteter, exempelvis säckpapper. Produktionsnivån 1970 (beräknad i kvantitet och vid 90 % utnyttjandegrad) skulle uppnås vid en produktionsökning 1968-1970 som för massaindustrin utgjorde 6V2 % och för pappersindustrin ca 10 % per år. Av expansionsgruppen, som vi här ägnat särskilt intresse, återstår gummivaruindustrin. Dess produktionsplaner visade på en årlig produktionsökning på nära 9 %, vilket från den höga produktionsnivå som uppnåtts redan 1965 betydde 7 % per år fram till 1970. Under 1966 och 1967 har emellertid produktionen i stället minskat något. Anledningen härtill syns dock i första hand vara den svaga utvecklingen på bilsidan: avsättningen av svenska däck till importerade bilar har minskat liksom leveranserna av lastbils- och ersättningsdäck. Av betydelse är också att avsättningen av s. k. industrigummi påverkats av den svagare utvecklingen inom verkstadsindustrin. Tillverkningen av gummiskor har känt av ökad importkonkurrens från öststater och Hongkong. Granskningen av dessa branschgrupper, vilka såväl i planer som bedömning framstod såsom den expansiva delen av industrin och som omfattar cirka hälften av industrins förädlingsvärde, utfaller sålunda

tämligen gynnsamt. Både den kemiska industrin och verkstadsindustrin ligger väl till i förhållande till långtidsutredningens produktionstrend inte minst därigenom att expansionen, tack vare en god exportutveckling, kunnat uppehållas också under 1966 och 1967. Markerat under planerad trend ligger järn- och metallindustrin samt massa- och pappersindustrin. Båda dessa branscher är emellertid huvudsakligen stapelvaruproducenter och sålunda starkt beroende av hur kundernas lagerhållning utvecklas. Att konjunkturavmattningen 1966 och 1967 för dem inneburit stagnerande produktion är därför i och för sig inte diskvalificerande för den mera långsiktiga utvecklingen. I långtidsutredningens bedömning intog gruvorna, jord- och stenindustrin, träindustrin, pappers- och grafisk industri samt livsmedelsindustrin en mellanställning med projekterade »normala» produktionsökningar om 3-6 % per år. Av dessa branscher har fram t. o. m. 1967 livsmedelsindustrin och (om man betraktar produktionsnivån) träindustrin utvecklats klart gynnsammare än väntat, och de visar föga eller ingen påverkan av de senaste årens konjunkturavmattning. Träindustrin har påverkats starkt positivt från exportsidan: nyare transport- och leveransteknik för sågtimmer i »paketer» från terminalanläggningar över de nyöppnade färjeförbindelserna till England har där varit ett viktigt element. Produktionsvolymen för jord- och stenindustrin ligger visserligen 1967 just på den trendlinje, som företagsplanerna indikerade, men sedan 1965 uppvisar gruppen som helhet en avtagande utvecklingstakt. Det bör anmärkas att bland delbranscherna utgör tegel- och hushållsporslinstillverkning strukturellt »svaga» inslag. I övrigt är gruppens produktionsutveckling starkt knuten till byggnadsverksamheten. Den grafiska industrin har praktiskt taget följt den planerade produktionstrenden, medan pappersvaruindustrins planerade starka expansion (9 %) icke realiserats. Endast för gruvorna - vilken är den enda av dessa branscher som till avgörande del SOU 1968: 24

är beroende av exporten - visas en betydande eftersläpning i förhållande till den projekterade utvecklingen. Sedan 1965 har brytningen minskat såsom direkt följd av den starka exportnedgången i fråga om malm och stagnationen inom järn- och stålindustrin. De tre återstående branscherna - skeppsvarven, textil- och konfektionsindustrin samt sko- och läderindustrin - framstod i långtidsutredningens bedömning som stagnationsbranscher (produktionsökning högst 2 % per år). De är alla branscher som arbetar i hård konkurrens med utlandet. För varvsindustrin har emellertid produktionsutvecklingen, positivt påverkad av Suezkrisen, blivit bättre än väntat: nära 6 % ökning per år under 1963-1967 och ca 3 % för 1965-1967. Produktionsvolymen ligger därmed redan nu över prognosen för 1970. För textil-, konfektions- och skoindustrin hade redan 1965 inneburit vissa produktionsminskningar, vilken tendens förstärktes under 1966. Textilindustrins produktionsnivå ligger 1967 på samma nivå som 1963, skoindustrins ca 20 % lägre. Mer än hela konsumtionsökningen på beklädnadsområdet - för skor ca 15 % räknat i antal par - har sålunda tillfallit importen. Genom en kraftig exportökning (främst på Norden) har textil- och konfektionsindustrin balanserat marknadsförluster på hemmamarknaden; skoindustrin har härvidlag varit mindre framgångsrik. Det må anmärkas att läderindustrin, genom specialisering och betydande exportökning, mer än väl kompenserat det avsättningsbortfall som den minskade svenska skoproduktionen inneburit. IUI:s bedömning av branschutvecklingen skedde mot bakgrund av det allmänna mönster för branschtillväxten som man finner i de utvecklade industriländerna. Det kan vara av visst intresse att här till sist notera, att de branscher som i Sverige bedömdes utvecklas snabbare än detta mönster antydde inte kunnat fullt realisera angiven tillväxt. Detta gäller järn- och metallverken, träindustrin, massa- och pappersindustrin samt den kemiska industrin. Avvikelsen nedSOU 1968: 24

åt för textil- och konfektionsindustrin har blivit större än vad som antagits. Den faktiska utvecklingen sådan den ter sig hittills har sålunda inneburit, att i förhållande till det internationella mönstret branscherna med förväntad snabb expansion inte kunnat fullt ut hålla den angivna takten samt att avvikelserna nedåt blivit flera och större än väntat. 1.2.4 Sysselsättningsutvecklingen Enligt den befolknings- och arbetskraftsprognos som utfördes för 1965 års långtidsutredning skulle under 1965-1970 befolkningen öka med totalt 4 % och arbetskraften med 3 %. Räknat i antal årsarbetare skulle ökningen i arbetskraftstillgången stanna vid 1 V2 %; räknat i antal arbetstimmar och med hänsyn tagen till den beslutade arbetstidsförkortningen förutsågs en minskning med 1 å 2 %. Detta innebar en väsentlig förändring i förhållande till 19601965 då arbetskraftstillgången ökade med 2%. Totalt för hela industrin räknades enligt företagsenkäten med en sysselsättningsökning om 125 000 personer för 1963-1970. Verkstäderna svarade för ca 80 000 av dessa. Under 1963-1965 hade industrins sysselsättning gått upp med ca 25 000, och ett förverkligande av planerna skulle sålunda innebära att industrin droge till sig ytterligare 100 000 man under 1965-1970. Med den begränsade tillgång på arbetskraft som under femårsperioden stod till förfogande ansåg långtidsutredningen det ytterst osannolikt att de i enkäten redovisade planerna skulle kunna realiseras. Man antog att sysselsättningsökningen för industrin icke kunde bli större i antal räknat än vad som svarade emot arbetstidsförkortningen. Arbetskraftsvolymen - mätt i antal timmar - antogs sålunda förbli oförändrad fram till 1970. Man räknade med ett tillskott om 45 000 personer, dvs. ca 4 V2 % för femårsperioden. Utvecklingen av antal anställda inom industrin 1963-1967 framgår av tabell 6. Det totala antalet industrianställda har ökat med 2V2 % under 1963-1965 och därefter mins69

Tabell 6. Antal anställda inom industrin: jämförelse mellan planer och utfall. Ökning i procent per år

Bransch

Företagens planer 1963—1970

Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko-, läder- och gummivaruindustri Kemisk industri

—0,6 2,3 3,0 —0,7 1,7 0,2 —0,6 1,7 0,6 0,9 2,9 2,6 Hela industrin

kat med i genomsnitt 2 V2 % per år under 1966 och 1967. Totalt var sålunda industrisysselsättningen ca 3 % lägre 1967 än 1963, vilket motsvarar ca 25 000 personer. Industrin sysselsatte 1967 ca 65 000 personer mindre än den skulle ha gjort om den antagna trenden hade förverkligats. Endast verkstadsindustrin hade 1963— 1965 ökat sin sysselsättning mindre än planerat, vilket kan ha orsakats av arbetskraftsbrist i vissa tätorter med verkstadsindustri. Sådana restriktioner synes icke ha träffat de expansiva delarna av träindustrin, jord- och stenindustrin samt den grafiska industrin, vilka fram t. o. m. 1965 ökade sin sysselsättning väsentligt mera än planerat. För massa- och pappersindustrin, gruvorna, varven samt för beklädnadsindustrierna noterar man sysselsättningsminskning eller -stagnation utöver den planerade ramen. Nedläggningar och omställningar av strukturell natur hade i dessa branscher börjat redan före 1965, och de accelererade under 1966 och 1967. För gruvorna samt för textil- och konfektionsindustrin blev sysselsättningsavgången 1965-1967 inte mindre än 5 %, för sko-, läder- och gummivaruindustrin över 7 % per år. Sysselsättningsminskningen under 1966 och 1967 var emellertid praktiskt taget generell inom industrin (endast livsmedelsindustrin visade en liten ökning). Det är därför

1,8

Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967 —3,3 0,4 —0,1 —2,4 0,7 —0,1 —2,0 —0,1 0,4 —4,2 —3,4 —0,2 —0,7

—4,8 —1,6 —2,8 —2,7 —0,7 —2,7 —2,6 —2,3 0,6 —5,2 —7,2 —1,8 —2,6

uppenbart att den också måste sättas i samband med den konjunkturbetonade produktionsavmattning som redovisats i det föregående. En så stark konjunktureffekt på sysselsättningen var dock en ny företeelse under efterkrigstiden. Industrins produktionsvolym ökade både 1966 och 1967 (med 4 resp. 2 V2 %) men det skedde med en sysselsättning som minskade med 1 V2 respektive 4 % . Under 1952-1953, då industrins produktionsvolym helt stagnerade blev sysselsättningsminskningen, mätt i årsdata, endast ca 2 % per år; 1958 med en mindre volymökning gav en sysselsättningsminskning om knappt 1 %. För verkstadsindustrin ledde produktionsstagnationen 1967 till inte mindre än 6 % sysselsättningsminskning. Endast en gång tidigare under efterkrigstiden (1953) har verkstadsindustrins sysselsättning minskat, men då blev avgången inte mer än just parallell med produktionsminskningen. Det är sålunda uppenbart att konjunkturavmattningen 1966-1967 fört med sig en ändring i företagens reaktionssätt. Den nära nog permanenta arbetskraftsbristen under 1950-talet och första delen av 1960talet hade skapat en benägenhet hos företagen att hålla kvar arbetskraft även under perioder av produktionsavmattning, vilket minskade konjunkturutslaget på sysselsättningen. Under 1966 och 1967 har denna SOU 1968: 24

betstagare. Fördelningen på branscher framgår av nedanstående tablå.

handlingsnorm tenderat ersättas av en »hårdare» linje: totalt anställningsstopp, permitteringar och på en del håll direkta avskedanden. Detta har bekräftats under samtalen med företagsrepresentanter, varvid man särskilt framhållit att ett ändrat betraktelsesätt kommit att gälla tjänstemännen. Det har för företagen, långt utöver de av speciella strukturproblem drabbade branscherna, kommit att framstå såsom oundgängligt att intensifiera rationaliseringsarbetet och tillvarata alla möjligheter till kostnadsminskningar i strävan att motverka vad man allmänt uppfattar som en allvarlig försämring i kostnadsläget. Speciellt hade de starkt ökade lönekostnaderna som följde med treårsavtalet 1966 i kombination med arbetstidsförkortningen samt det förhållandet att man fick ett fast underlag för den långsiktiga kostnadsbedömningen kommit att tjäna som incitament i detta avseende. Utöver skärpt intern rationalisering i produktion och administration är det i de speciellt konkurrensutsatta branscherna åtgärder som produktionskoncentrationer, nedläggningar av vissa tillverkningar och av hela filialavdelningar e t c , som åstadkommit den redovisade sysselsättningsminskningen. Arbetsmarknadsstyrelsens statistik över varsel om väntade personalinskränkningar visar en ökning från 7 400 år 1965 till 22 000 år 1967, räknat i antal berörda ar-

1965 Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri 2 012 287 Jord- och stenindustri 239 Träindustri 360 Massa- och pappersindustri Grafisk industri 731 Livsmedelsindustri 355 Dryckesvaru- och tobaksindustri 95 2 774 Textil- och sömnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri 388 Kemisk och kem.-tekn. 166 industri Hela industrin 7 407

1967 847 10 501 1 045 1 510 1 942 393 757 197 3 161 811 875 22 039

Som synes har det varit fråga om en i flertalet branscher kraftig ökning. Metalloch verkstadsindustrin svarade 1967 för hälften av de av varslen berörda. Textiloch konfektionsindustrin har under hela 1960-talet visat höga siffror. De angivna talen bör emellertid sättas i relation till totala antalet anställda i respektive bransch. Då får man den bild som tabell 7 visar. Därav framgår att personalinskränkningarna fått ökad betydelse de två senaste åren. Även om det inte är känt hur lång tid som förflyter mellan varseltidpunkten och åtgärdernas genomförande torde det stå klart

Tabell 7. Andelen anställda berörda av varslade personalinskränkningar 1960—1967. I procent av totala antalet anställda i respektive bransch Bransch

1964 Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaksindustri Textil- och sömnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk och kemisk-teknisk industri

0,2 0,5 1,3 0,0 0,3 1,0 0,3 2,9 1,5 0,9

0,1 0,4 0,7 1,4 1,9 0,1 0,7 0,3 0,3 0,7 0,5

2,1 0,8 0,7 0,6 0,9 0,2 0,3 0,4 0,7 0,4 0,9

0,2 0,3 0,3 0,5 0,6 0,3 0,7

0,7

0,8

3,1 0,9 0,3 1,0 1,8 0,3 0,8 0,6 1,3 0,4 1,1 1,0

Hela industrin

SOU 1968:24

0,7

—

0,7 0,8 0,3 0,4

0,4 0,6 0,3 0,6 1,5 0,6 0,9 3,2 1,2 0,4 0,7

1,4 1,4 2,7 2,8 2,8 0,1 0,7 1,3 6,4 3,8 0,9 2,0

7,0 2,2 2,2 2,0 3,2 0,9 1,2 1,9 4,0 2,9 2,0 2,3

att varslade sysselsättningsinskränkningar 1966 svarade för huvuddelen av nedgången i antalet anställda detta år. Under 1967 har den totala sysselsättningsminskningen varit större än varslen givit anledning vänta. Detta kan tydas så att rationaliseringsåtgärder i form av naturlig avgång utan nyrekrytering samt totalt anställningsstopp börjat få effekt. Vidare kan vad beträffar situationen för olika branscher noteras att de branscher som vi tidigare funnit inte har kunnat följa IUI:s produktionsprognoser även har en hög »varselandel». De branscher det rör sig om är gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummivaruindustrin. Textil- och konfektionsindustrin har drabbats på ett tidigare stadium än övriga branscher. En uppspaltning av metall- och verkstadsindustrin på delbranscher skulle förmodligen avslöja skillnader inom denna grupp. Den hittillsvarande genomgången visar sålunda att både strukturella och konjunkturella faktorer verkat dämpande på sysselsättningssidan under de båda första åren av den behandlade femårsperioden. För att återställa räntabilitet och konkurrenskraft har det över ett brett fält av den svenska industrin erfordrats mera radikala åtgärder än tidigare under 1960-talet, då kostnadsökningar i många branscher kunnat balanseras genom ökning av produktionsvolymen. Det är uppenbart att den begränsning av arbetskraftstillgången, som utgjorde en restriktion i långtidsutredningens bedömning av industrins produktionsutveckling, inte gällt för 1966 och 1967. Till frågan om dess giltighet under 1968-1970 skall vi återkomma i ett senare avsnitt. 1.2.5 Investeringsutvecklingen Vad gäller investeringarna visade sig industriföretagens planer 1964 ganska moderata. Medelnivån för femårsperioden 1966-1970 angavs till endast 6 % över nivån 1964/ 1965 (inkl. reparationer och underhåll). Under antagande av konstant ökningstakt skulle detta betyda 2 % uppgång per år under 1965-1970.

72 Emellertid visar all erfarenhet att investeringarna tenderar att bli systematiskt underskattade vid enkäter av detta slag, och att därför skillnader mellan plan och utfall kan bli högst betydande även på så kort sikt som något år. Dels sker en underskattning genom att ofta endast definitivt beslutade och tidsplanerade projekt rapporteras och att planeringsperioden för många industriinvesteringar inte är särskilt lång. Dels är företagens långsiktiga investeringsplaner underkastade betydande kortsiktiga förskjutningar i tidsfördelningen. Beroende på förändringar i framtidsförväntningar, i företagens finansiella situation och, inte minst, på ändringar i den allmänna investeringspåverkande politiken (exempelvis byggnadsregleringen, investeringsavgifterna, investeringsfonderna) kan investeringsprojekt på relativt kort varsel komma att tidigareläggas eller senareläggas i förhållande till företagens långtidsplaner. Långtidsutredningens investeringsantagande för industrin valdes utifrån överväganden angående möjligheterna att verkställa den för femårsperioden planerade produktionsökningen. Skulle företagen i stället för att öka sysselsättningen med 100 000 personer, såsom planerna angav, kunna uppnå den projekterade produktionsökningen (7 % per år) genom ökade investeringar? Överslagsberäkningar gav dock vid handen att detta skulle kräva mer än en fördubbling av investeringsnivån fram till 1970. Å andra sidan skulle den totala industriproduktionen, vid antagen oförändrad arbetskraftsvolym, kunna stiga med endast 4 å 4 V2 % per år om 1964/1965 års investeringsnivå hölls oförändrad över hela femårsperioden. Kalkyler om det tillgängliga totala investeringsutrymmet och dess fördelning ledde långtidsutredningen till antagandet att industrins investeringsvolym (räknad exkl. reparationer och underhåll) skulle kunna öka med 7 % per år från 1965 till 1970. Detta skulle möjliggöra en produktionsökning 1965-1970 på någonting mellan 5 och 5 Vs % årligen. Hur investeringsutvecklingen gestaltat sig i förhållande till företagens planer framgår av tabell 8. Jämförelse har gjorts mellan genomsnittsnivån 1966/1967 och basnivån SOU 1968:00

Tabell 8. Investeringsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall. Omfattar bruttoinvesteringar inkl. reparationer och underhåll. Volymökning i procent per år

Bransch

Företagens planer, genomsnittlig nivå 1966/1970 över 1964/ 1965

—17,1 Gruvindustri1 1 20,1 Järn- och metallverk 3,5 Verkstadsindustri1 (exkl. varv) 21,0 Varvsindustri 1 8,2 Jord- och stenindustri 6,4 Träindustri 1 27,4 Massa-, pappers- och wallboardindustri -7,1 Pappersvaru- och gransk industri -5,4 Textil- och sömnadsindustri1 —2,5 Sko-, läder- och gummivaruindustri 6,2 Hela industrin 1

Faktisk utveckling, genomsnittlig nivå 1966/1967 över 1964/ 1965 —5,5 11,0 9,0 81,7 1,8 27,0 28,7 —20,1 12,6

Vissa olikheter föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad gäller branschens omfattning.

1964/1965. (För utvecklingen årsvis sedan 1963 se diagram 3 beträffande hela industrin och appendix A beträffande enskilda branscher.) Man kan nu först notera att för hela industrin investeringsnivån under 1966 och 1967 legat över den genomsnittsnivå som planerades för 1965-1970. Detta är emellertid, med tanke på vad som sagts om planstatistikens underskattningar, föga upplysande. Mycket kan inte heller sägas beträffande de enskilda branschernas investeringsbeteende. Siffermässigt sett ligger t. ex. järn- och stålindustrins effektuerade nivå 1966/1967 ett gott stycke under dess planerade medelnivå; vad detta innebär kan inte anges utan kännedom om tidsfördelningen av företagens investeringsplaner. Man kan också vara benägen notera den stora ökningen för varvsindustrin och minskningen för textil- och konfektionsindustrin såsom en positiv respektive negativ revidering av investeringsplanerna föranledd av ändrad teknik eller reviderade framtidsbedömningar i branschen. Återstår så enbart att jämföra med långtidsutredningens allmänna investeringsantagande för hela industrin, dvs. 7 % årlig investeringsökning 1965-1970. Investeringarna (exkl. reparationer och underhåll) syns under 1966 och 1967 ha utvecklats något SOU 1968: 00

långsammare än enligt hypotesen om konstant tillväxt med 7 % under femårsperioden. Detta innebär emellertid knappast att utvecklingen hittills skulle vara oförenlig med den av långtidsutredningen projekterade trenden. Det finns dock i den allmänna ekonomiska bilden under 1966 och 1967 faktorer som inverkat såväl på investeringarnas inriktning som på tidsförläggningen och vilkas nettoeffekt endast med svårighet kan bedömas. Den sviktande efterfrågan som flera stora industribranscher mötte efter en lång period av expansiv marknadsutveckling (exempel järn och stål, papper och massa) har inneburit att vissa kapacitetsutvidgande investeringar känts mindre angelägna och bör ha skjutits något framåt i tiden. Rationaliseringsinvesteringar har å andra sidan fått en starkt ökad aktualitet; dessa som är mindre inriktade på byggnader, mera på maskiner och utrustning, har i betydande grad avsett organisatoriska ingrepp beträffande administration, tillverkning, lagerhantering och transporter. Den lättare arbetsmarknaden har medfört att tiden för färdigställande kunnat avsevärt avkortas, och att anläggningar kunnat tas i drift tidigare än eljest varit fallet (exempel i den kemiska industrin). Viss tidigareläggning har följt genom investeringsfondsfrisläppet. Lättare

Tabell 9. Produktivitetsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall. Produktionsvolym per anställd; volymökning i procent per år

Bransch Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko-, läder- och gummivaruindustri Kemisk industri Hela industrin

kapitalmarknad och minskade vinstmarginaler har påverkat investeringsbenägenheten i skilda riktningar; nettoeffekten därav har säkerligen inte fördelats jämnt på branscher. Det är dock svårt att i dag bedöma i vilken utsträckning fondfrisläppen åstadkommit en omfördelning i tiden av investeringsverksamheten. Speciellt vad gäller åren 1967 och 1968 finns anledning förmoda att en ökad optimism om framtiden hos företagen har medfört att fondmedel tilldelats projekt som skulle ha verkställts oavsett fondfrisläppet. Erfarenheterna från 1958 års fondfrisläpp understryker sannolikheten härför, när frisläppen kommer relativt sent under konjunkturnedgången. Det är något förvånande att notera hur de industrigrenar, som under senare år i högre grad än andra lidit av en besvärande avmattning i exportefterfrågan och ett som följd härav försämrat vinstläge (varven och skogsindustrierna) samtidigt i större utsträckning än andra industrigrenar överskridit de investeringsplaner, som ursprungligen inlevererats till långtidsutredningen. Samtidigt gäller att åtminstone massa- och pappersindustrin under åren 1965-1967 i ovanligt stor omfattning tillåtits lägga ut obligations- och förlagslån på den reglerade kapitalmarknaden. I en undersökning inom IUI, som nyligen avslutats, har ett empiriskt stöd kunnat presenteras för hypotesen att företagen ten-

74 Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963- -1967

1965—1967

6,9 6,7 5,2 2,5 5,5 5,8 8,2 4,6 3,7 3,8 3,4 8,6 5,4

6,8 6,7 7,7 8,4 6,3 6,1 6,6 5,9 3,4 4,5 4,6 10,9

2,8 3,6 8,0 6,2 4,2 4,5 4,2 5,8 3,6 4,6 4,3 6,9 6,1

6,8

derar att upprevidera sina kortsiktiga investeringsplaner de år de erhållit tillstånd att lägga ut obligations- och förlagslån. 1 Det har dessutom visats att denna teori står sig väl som en förklaring till planrevisionerna åren 1965 och 1967. Det syns troligt att den lätta kapitalmarknadspolitiken åren 1965-1967 bidragit till att hålla uppe investeringsnivån inom industrin under den konjunktursvacka som inledde långtidsutredningens prognosperiod. En mer preciserad bedömning av hur konjunkturen och konjunkturpolitiken påverkat tidsfördelningen hos industrins investeringar under åren 1965-1967 låter sig dock svårligen göras utan omfattande specialstudier. 1.2.6 Produktivitetsutvecklingen Avslutningsvis i denna översikt om industriutvecklingen sedd mot långtidsutredningens perspektiv redovisas några kalkyler beträffande produktiviteten. Produktivitetstalen i tabell 9 avser produktionsvolym per anställd och framgår ur en enkel division av de förut givna produktionsserierna med sysselsättningsserierna. De ger därigenom egentligen ingen ny information men kan bidra till att fästa uppmärksamheten på vissa tendenser. Det bör uppmärksammas att de angivna produktivitets1 Gunnar Eliasson: »Kreditmarknaden och industrins investeringar». IUI, Uppsala 1967.

SOU 1968: 24

talen i sig inrymmer icke endast de förbättringar i arbetskraftsinsatsen som kan ha inträffat utan även sådana som har sin grund i ökade kapitalinsatser och organisatoriska förändringar. Ett viktigt inslag, speciellt i vissa branscher, är produktivitetseffekten av förändringar i strukturen: genom, å ena sidan, nyanläggningar som på grund av sin modernitet och inriktning är mer än genomsnittligt kapitalintensiva och produktiva samt, å andra sidan, nedläggningar av företag och företagsdelar som normalt kan förutsättas ha haft en relativt låg produktivitet. För industrin i sin helhet registreras på liknande sätt produktivitetsökning genom att de särskilt expansiva branscherna (här kemisk industri och verkstadsindustri) också företett en relativt stark produktivitetstillväxt. Det bör också observeras att den produktivitetsökning som åtgått för att kompensera arbetstidsförkortningen skall läggas till dessa siffror. De föreliggande beräkningarna visar på en mycket god produktivitetsutveckling inom industrin under 1963-1967, i genomsnitt per år inte mindre än 6,8 %. Det är anmärkningsvärt - och en reflex av den förut berörda tämligen allmänna nedskärningen på sysselsättningssidan - att produktivitetsförbättringen kunnat uppehållas så väl även under avmattningsåren 1966 och 1967 (storleksordning 6 % per år). Normalt har industrin - då produktiviteten beräknas på detta sätt - företett relativt svag produktivitetsutveckling under lågkonjunkturer (såsom under 1952-1953 och 1958). Främst beror detta på de stora produktionssvängningar som då vanligen drabbar de stapelvaruinriktade processindustrierna, i vilka sysselsättningen inom vida marginaler icke kan varieras med produktionen. Sådan avmattning i produktivitetsuppgången visas av järn- och stålindustrin samt av pappers- och massaindustrin och gruvorna också under 1965-1967, men i väsentligt mindre grad än tidigare. Notabel är också den ansenliga produktivitetsökningen inom den kemiska industrin och verkstadsindustrin (för den senare speciellt under 1965-1967). De senaste årens produktivitetsförbättring inom textilSOU 1968: 24

och konfektionsindustrin och varvsindustrin torde speciellt böra sättas i samband med strukturomvandlingen. Det bör allmänt markeras att en inte oväsentlig del av den registrerade produktivitetsuppgången under 1966 och 1967 är en följd av arbetsmarknadsläget; ökad närvaro, minskad rörlighet och bättre upparbetning av ackord är positiva effekter som företagsrepresentanterna härvid oftast anfört. Industrins produktivitetsförbättring har, totalt och i de flesta branscher, varit större än vad företagen själva räknade med vid enkättillfället 1964. Mera relevant är dock jämförelse med långtidsutredningen. Produktivitetsantagandet enligt långtidsutredningen var tämligen konventionellt: produktions- och sysselsättningsantagandena implicerade en produktivitetstillväxt om ca 4 % per år för 1965-1970 (vartill kom ca 1 procentenhet för kompensation av arbetstidsförkortningen). Detta var i samklang med utvecklingen 1955-1960 (4,2 %) men låg betydligt under vad som realiserades 1960-1965 (6,2 % ) . Sistnämnda femårsperiod omfattar dock de mycket gynnsamma åren 1964 och 1965, då den registrerade produktivitetsförbättringen per anställd blev mycket hög (ca 8 %) såsom följd av högt kapacitetsutnyttjande, omfattande övertidsarbete etc. Även i jämförelse med långtidsutredningen framstår produktivitetstillväxten 6 % per år under 1965-1967 såsom gynnsam. Det har vitsordats vid våra samtal med företagarna, att löneavtalet 1966 utlöste en intensiv rationaliseringsaktivitet inom industrin. Produktivitetsutvecklingen under 1966 och 1967 tyder på att detta arbete varit framgångsrikt.

1.3 Bedömning: Prognosmålen för 1970 Det framhölls inledningsvis att en grundläggande förutsättning för att industrin skulle kunna realisera den produktionsnivå som långtidsutredningen projekterat för 1970 var att efterfrågan detta år uppnådde av långtidsutredningen angiven nivå. Vi har noterat i föregående avsnitt att i detta avseende en eftersläpning i förhållande till trenden upp-

stått genom de två år av svag konjunktur som inlett femårsperioden. Under de återstående tre åren skulle den svenska bruttonationalprodukten behöva öka med i genomsnitt 5 % per år om den av långtidsutredningen för 1965-1970 förutsatta expansionen skulle realiseras. Sannolikheten härav är naturligtvis intimt beroende av hur snabbt den nu förväntade konjunkturförbättringen sätter in. Tar man härvidlag fasta på progaosen för 1968 (3,5 % enligt den preliminära nationalbudgeten) finner man att expansionen under 1969 och 1970 måste bli densamma som under de utpräglade högkonjunkturåren 1964 och 1965. På motsvarande sätt framgår att den privata konsumtionen skulle behöva växa med över 4 % per år under 1968-1970 (eller med så mycket som 5 % under 1969 och 1970 förutsatt att den förhållandevis ringa konsumtionsökning som prognoseras för 1968 realiseras). Långtidsutredningens avvägning innebar en relativ minskning av konsumtionsandelen (från 53 % av BNP 1965 till 50 % 1970). Denna omfördelning har i huvudsak skett under 1966 och 1967 (konsumtionsandelen 1967 beräknas till 51 %). Om den balans mellan konsumtion och övriga anspråk på det tillgängliga utrymmet, som långtidsutredningen förutsatte för 1970 alltjämt skall gälla, skulle sålunda konsumtionstillväxten bli dubbelt så snabb under den kvarvarande hälften av femårsperioden som under den förlupna. För de konsumtionsinriktade branscherna skulle detta innebära en väsentlig klimatförändring. Huruvida nu dessa tendenser kan gälla som en realistisk förutsättning kan inte bedömas inom den ram förevarande granskning sker. Icke heller kan behandlas de krav och restriktioner på den svenska ekonomiska politiken som ett uppställande av nämnda eller alternativa riktpunkter ställer. Självfallet är också, i en så utlandsberoende ekonomi som den svenska, att såväl politiska händelser (av naturen Suezkrisen) som ekonomiska omständigheter (exempelvis den engelska och amerikanska betalningsbalansutvecklingen) utgör osäkerhetsfaktorer som 76

snabbt kan accelerera eller retardera tillväxten i den svenska ekonomin. Det kan tilläggas att den konjunkturuppfattning som företagarna tämligen allmänt givit till känna vid våra kontakter i stora drag sammanfaller med den som präglade den preliminära nationalbudgeten. Möjligen var tveksamheten större beträffande tidpunkten och tempot för återhämtningen i den västeuropeiska konjunkturen, som ju är den utslagsgivande för vår export. Ovissheten är alltså alltjämt stor om när uppsvinget i exportförsäljningarna sätter in. I flera branscher - stålindustrin, massa- och pappersindustrin och gruvorna - räknar man emellertid med att då detta sker, en relativt snabb avsättningsexpansion inträder därigenom att kunderna har behov att täcka in sig både för förbrukningsuppgång och för lagerökning. Detta skulle ge i varje fall 1969 en starkt expansiv karaktär, medan 1970 - då lagerpåfyllningen avslutas - för de nämnda branscherna skulle få ett lugnare förlopp. Det är sålunda - trots den alltjämt förhärskande svaga konjunkturen - en expansiv och optimistisk framtidsuppfattning som karaktäriserar industrin. På de håll där avsättningsutvecklingen framemot 1970 bedömdes mindre gynnsamt, motiverades detta av andra skäl än konjunkturella. Av flera skäl riktas uppmärksamheten först på exporten. Här är utgångsläget inför 1968-1970 gott i det avseendet att den volymmässiga exportutvecklingen under 1965 -1967 följt den av långtidsutredningen antagna trenden. Positiva inslag var järn och stål och verkstadsprodukter samt en del icke-traditionella exportvaror på Norden. Är det tänkbart att dessa inslag försvagas? Det har anförts att en del av de senaste årens exportframgångar förklaras av låga offertpriser och av företagens intresse att uppehålla produktionsvolymen. I det förbättrade marknadsläge, som den ovan uppställda konjunkturhypotesen innebär, skulle följaktligen på dessa punkter exportintresset minska. Det finns emellertid i vår expansionsbild för 1968-1970 inte något som tyder på att de berörda branscherna särskilt snabbt skulle närma sig den kapacitetsgräns, SOU 1968: 24

Tabell 10. Industrins produktions- och exportutveckling 1965—1970. Volymökning i procent per år Export

Produktion Bransch

Enligt LU

Enligt revisionen

Enligt LU

Enligt revisionen

Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko- och läderindustri Gummivaruindustri Kemisk industri Hela industrin

4 7 6 0 6 5 7 5 3 2 2 7 12 5 å5,5

3 5,5 6 1,5 4 5 4,5 5 3,5 —1,5 —3,5 3 11 4,5 å 5

5 7,5 9 0

3,5 9,5 9 —3,5

—

—

—

—

där sådana exporttillskott skulle bli ointressanta. Flertalet av våra stapelvaruproducerande branscher räknar i själva verket med att åren 1968-1970 får en utpräglad karaktär av mängdkonjunktur med till följd av existerande outnyttjad kapacitet pressade priser och otillfredsställande räntabilitet. Dock räknar t. ex. stålindustrin med att kunna ersätta en del av handelsjämexporten med intressantare specialstålleveranser. För vissa branscher anses punddevalveringen innebära ökat pristryck på vissa exportmarknader. Inga tecken tyder heller på att den starka exporttrenden på Norden skulle tonas ned under de närmaste åren. Osäkerhetsfaktorn - som företagen understrukit - gäller vår EEC-export och effekten av tullanpassningen nu den 1 juli 1968. Men man kan notera att de V 5 (eller mera) av Kennedyrondens tullsänkningar, som sätts i kraft vid samma tidpunkt, eliminerar en del av höjningen i Västtyskland och Benelux och f. ö. medför sänkningar på andra intressanta exportmarknader än EEC. Den bild av exportförväntningarna för 1968-1970 inom de olika branscherna som erhållits har-såsom närmare framgår av diagrammen i appendix A - kollationerats emot långtidsutredningens exportprognoser för 1965-1970. Det bör understrykas att de i SOU 1968:24

2 6

2 6

4 9

2,5 13

— —

— —

10 6,5

13,5 6,5

appendix specificerade exportkalkylerna för 1968-1970 är kvalificerade av den konjunkturuppfattning som här förut redovisats. Avsteg från långtidsutredningens prognoser har gjorts endast där det varit uppenbart att dessa, under de valda förutsättningarna, inte kunnat förenas med vad som branschen betraktade som realistiskt. Den bedömning som framgått härur återges i tabell 10. Det framgår att nedrevidering i fråga om exporten ansetts nödvändig för gruvorna och för varven, medan en kraftig uppräkning skett för kemi- och textilgrupperna. Motivet härför är den exportförmåga som demonstrerats över en lång följd av år och branschernas uttryckta förväntan om en fortsättning. Också för verkstadsexporten syns utsikterna goda till att prognosen överskrids under förutsättning av en gynnsam kostnadsutveckling (vilket för denna arbetskraftsintensiva bransch främst betyder relativ löneutveckling). Icke minst bör exporten av investeringsvaror främjas vid förbättrad exportkonjunktur i viktiga importländer såsom Västtyskland. En sammanvägning för hela industriexporten ger en total nivå 1970 som med endast 2 % överskrider den av långtidsutredningen kalkylerade. Denna framstår sålunda även i aktuell belysning såsom realistisk. Samma förfarande har tillämpats be77

träffande produktionssidan. Närmare kommentarer för de enskilda branscherna återfinns i appendix A. Som också framgår av tabell 10 och med den branschgruppering som långtidsutredningen använt har vissa nedjusteringar ansetts motiverade för järnoch metallverken samt för massa- och pappersindustrin. Den produktionseftersläpning som för dessa industrigrupper inträtt under konjunkturavmattningen 1966 och 1967, syns svårligen kunna helt återtas före 1970 under de konjunkturförutsättningar som gäller för vår kalkyl. Utvecklingen av exporten blir för dessa industrier avgörande volymbestämmande faktor. Främst för massa- och pappersindustrin har produktionsstagnationen dock även varit av strukturell natur och beroende av faktorer som kvarstår också i ett förbättrat konjunkturläge. Detsamma gäller i än högre grad textiloch konfektionsindustrin samt skoindustrin. För skoindustrin enbart (den ingår här tillsammans med läderindustrin vars expansion förlöper normalt) skulle kontraktionen bli högst betydande. Tempot i beklädnadsindustriernas strukturanpassning är emellertid starkt avhängigt av den handelspolitiska utvecklingen och den svenska handelspolitiken och svårt att bestämma. Detsamma gäller varvsindustrin, för vilken revisionen gått i positiv riktning; detta beror dock enbart på att långtidsutredningens prognos med 1965 års utgångspunkter kom att hamna på en alltför låg nivå i förhållande till dagens situation. Sammanvägt för hela industrin innebär revideringen en sänkning av beräknad produktionsvolym 1970 med ca 3 % i förhållande till kalkylen 1965. Det innebär en med en halv procentenhet sänkt tillväxttakt under femårsperioden 1965-1970. Den nya kalkylen innebär vidare att industriproduktionen beräknas öka med i genomsnitt inemot 6 % per år under återstående delen av 1960-talet. Det är nära dubbelt så snabbt som under 1965-1967, ungefär lika med takten under 1963-1967, men betydligt svagare än under 1960-1965. Då det kan antas att för 1968 i sin helhet en så stor produktionsökning som 6 % inte kommer att rea-

liseras, måste uppenbarligen 1969 och 1970 ligga motsvarande högre om kalkylen skall realiseras. Tas den produktionsökning för 1968 som förutses i den preliminära nationalbudgeten till riktpunkt, finner man att industrins produktionsexpansion under 1969 och 1970 skulle behöva bli så hög som 7 %. Det är sålunda uppenbart att kalkylen liksom de underliggande branschbedömningarna - förutsätter att konjunkturuppgången sätter in redan tidigt under 1968. Nu är emellertid det viktigaste i långtidsutredningens bedömningar kanske inte just projektionen på 1970 utan de förändringar som man förutsett inom denna. Det finns f. ö. goda skäl att inte betrakta långtidsutredningen (eller revisionen) såsom en prognos just för året 1970. Långtidsutredningens siffror beträffande produktion och export för 1970 kan också förstås såsom prognoser för det år, då vår ekonomi uppnår den angivna bruttonationalprodukten, möjligen 1970 kanske snarare 1971, såsom utvecklades inledningsvis i detta avsnitt. Så betraktat, är det preliminära omdöme som kan ges idag, att långtidsutredningen vad gäller industriutvecklingen träffat förhållandevis väl. De korrigeringar som skedde utifrån företagsplanerna gick - av allt att döma - i rätt riktning. Mot bakgrund av vad vi nu vet kan sägas, att de var något för försiktiga. Man tvekade inför verkstadsindustrins stora expansionsförväntningar och höga exportplaner. Det förefaller idag fullt möjligt att långtidsutredningens prognos där överskrids. Man var tveksam inför den framtidsbedömning som beklädnadsindustriernas produktionsplaner visade; man skar ned kraftigt men, som utvecklingen visat, kanske inte tillräckligt. Med denna anmärkning, att strukturförvandlingen gått snabbare än väntat, är omdömet idag att man tecknat utvecklingsmönstret förvånande riktigt - förvånande med tanke på att bedömningen gjordes emot bakgrunden av en lång period av goda konjunkturer. Det har i samband med denna granskning icke gjorts någon speciell sysselsättningsenkät eller något försök att direkt bestämma sysselsättningseffekten 1968-1970. SOU 1968: 24

De utförda produktionskalkylerna ger dock underlag för vissa beräkningar. Om man för varje bransch väljer ett produktivitetstal, som framstår som rimligt i förhållande till vad branschen presterat under senare tid, så erhålls nämligen sysselsättningen genom en enkel kalkyl. Vid valet av produktivitetsantagande har fästs vikt vid den uppfattning om det aktuella konkurrensläget, som framkommit vid kontakterna med företagsrepresentanterna. Nästan utan undantag har därvid uttalats, att man ämnade fortsätta den hårda inre och yttre rationalisering som gett påtagliga resultat under de senaste åren. Detta är naturligtvis ensamt icke ett avgörande argument för att rationaliseringen kan och kommer att bedrivas i framtiden med samma goda resultat beträffande produktiviteten som framkommit under 1966 och 1967. Men det ger uttryck dels för att ytterligare åtgärder med sikte på de närmaste åren allmänt förbereds inom företagen, dels också för företagsledningarnas uppfattning att konkurrenskraften relativt utlandet måste förbättras. Hänsyn har i kalkylen även tagits till att en produktionsvolymökning i stapelvaruindustrierna medför en »automatisk» produktivitetsuppgång. Å andra sidan träffar arbetstidsförkortningen åren 1968-1970 något hårdare än 1966-1967. Kalkyler utförda på detta sätt visar på att produktionsökningen 1968-1970 mycket väl kan effektueras inom ramen för ett i stort sett oförändrat antal anställda för industrin i sin helhet. Detta skulle över hela femårsperioden betyda en minskning av antalet industrianställda med ca 1 % per år. Det är en högst väsentlig perspektivförändring i förhållande till industrins år 1964 uttalade behov av att under 1965-1970 nyanställa 100 000 man (eller 2 % per år) och till långtidsutredningens kalkyl år 1965 om ett tillskott av 45 000 man (eller nära 1 % per år). Det finns icke något orimligt i den nya kalkylen, som visar att resultatet i stället kan bli en minskning med omkring 1 % per år under femårsperioden. Starka produktivitetsdrivande motiv finns alltjämt för företagen i det höga kostnadsläget och SOU 1968: 24

den förväntade bestående prispressen. Emellertid skall en viktig betingelse för kalkylen understrykas: att det ekonomiska klimatet inte slår om till överkonjunktur och överansträngd arbetsmarknad. Då är risken stor att också den nuvarande produktivitetsstimulerande miljön snabbt förändras. Denna förändring på sysselsättningssidan riktar uppmärksamheten på investeringarna. Investeringar är både ett medel för industrins expansion och ett resultat därav. Lönsamhetsutvecklingen och dess inverkan på självfinansieringsgraden kan väntas verka i riktning mot en viss försvagning av investeringsmöjligheterna. Kapitalmarknadens och den ekonomiska politikens inflytande i detta sammanhang har förut vidrörts. På många håll inom verkstadsindustrin har uttryckts uppfattningen, dels att de närmast gångna åren inneburit en investeringstopp och en fördröjd effekt av det fulla kapacitetsutnyttjandet under högkonjunkturen, dels att investeringarna under de närmaste åren starkt inriktas på speciella rationaliseringsprojekt i produktionen samt på produkt- och marknadsutveckling i ökad omfattning. De kapacitetsutvidgande investeringarna inom t. ex. stål- och skogsindustrin synes dock inte ha påverkats annat än såtillvida att angelägenheten av ett färdigställande framstår som mindre brådskande än förut. En väsentlig del av skogsindustrins angelägna investeringar, liksom f. ö. gruvindustrins, avser åtgärder vid sidan av den centrala produktionsprocessen, såsom hanteringen av råvaror och fabrikat samt kompletterande färdigbehandling. En del stora nya projekt inom skogsindustri och kemisk industri upptas men med riktpunkt att färdigställas först 1971-1972. Investeringarna inom industrin under 1965-1967 synes ha utvecklats något långsammare än enligt den trend som långtidsutredningen angav (7 % ökning per år). Denna nivå hade befunnits förenlig med antagandet om oförändrad arbetskraftsvolym. Skulle den ovan skisserade utvecklingen av industrins sysselsättning nu stå såsom ett realistiskt alternativ, är implikationen den, att det för den förutsedda pro79

duktionsökningen erfordras en väsentligt högre investeringsnivå för 1965-1970 än vad långtidsutredningen räknade med. Detta synes stå i viss motsättning till de av företagen deklarerade investeringsavsikterna. Ökade industriinvesteringar under 1969 och 1970 inverkar emellertid med viss tidsfördröjning på produktiviteten, till stor del först efter 1970. Om den här antagna konjunktur- och efterfrågeförbättringen realiseras och sålunda det för 1970 beräknade produktionstillskottet har utsikter att avsättas, så skulle effekten av »otillräckliga» investeringar närmast bli en sämre produktivitetsutveckling för 1968-1970 än vad som räknats med i den ovanstående sysselsättningskalkylen. Därav kan följa att industrisysselsättningen i vissa branscher (och totalt) kommer att bli något högre än enligt kalkylen och den eftersträvade förbättringen av industrins konkurrenskraft sålunda fördröjas i motsvarande grad. De störningar som av konjunkturella och strukturella orsaker drabbat den svenska ekonomin syns ha resulterat i en med en halv procentenhet sänkt framstegstakt för industrin. Men det bör då erinras om den förevarande granskningens förutsättning: att konjunktur återhämtningen sätter in relativt tidigt och starkt under 1968. Sker icke detta måste man räkna med en betydligt större sänkning och med att den förlorade terrängen inte kan återtas före 1970. En slutsats av denna granskning är sålunda att eftersläpningen i industrins produktionsutveckling, som inträtt genom konjunkturavmattningen 1966 och 1967, ännu kan kompenseras. Det allmänna mönster för branschutvecklingen som tecknades av långtidsutredningen syns också komma att förverkligas i sina huvuddrag. Men att strukturella inflytelser alltfort kommer att göra sig starkt gällande illustreras av andra resultat från denna granskning.

APPENDIX A

A.l

Branschdiagram med branschkommentarer

Gruvindustri

Produktion: Företagens planer för 19631970 utvisade en ökning i produktionsvolymen med 53 % eller drygt 6 % per år. Sedan 1965 har dock produktionen minskat, och det erfordras 10 % årlig ökning om företagens planer för 1970 skall realiseras. Prognosen för 1968 pekar på knappt 5 % ökning. Vad /ärnma/rasbrytningen beträffar ansåg långtidsutredningen att planerna indikerade en brytning på 35-36 milj. ton 1970. För 1967 uppskattas brytningen till ungefär 28 milj. ton, varför en ökning om 8 % per år erfordras för att uppnå det planerade målet 1970. Export: Enkätplanerna angav en exportökning om totalt 50 % eller med 6 % per år fram till 1970. Utvecklingen av malmexporten har varit svag sedan 1964. Det erfordras en årlig tillväxt om cirka 7Va % per år för att uppnå den planerade exportnivån 1970. Exportprognosen för 1968 pekar på 8V2 %. Sysselsättning, produktivitet och investeringar: Den för 1963-1970 planerade sysselsättningsminskningen (V2 % per år) har väsentligt överskridits; totalt uppgår minskningen 1963-1967 till 13 %, dvs. mer än 3 % per år. Produktionen per anställd har

utvecklats planenligt (ca 7 % årlig förbättring). Investeringarna har minskat mindre än förutsett. Bedömning: Gruvindustrins produktion och export är nära avhängig av den europeiska järn- och stålindustrins konjunkturer och lagerutveckling. Branschens bedömning är att 1968 medför en god återhämtning i efterfrågan och att dess produktions- och exportuppgång som följd härav åter tar fart En viss mindre nedgång kan, enligt lagercykeln, inträffa redan under 1970. Järngruvornas brytning väntas komma upp till 31 å 33 milj. ton, vilket är något lägre än långtidsutredningens kapacitetsbedömning för 1970. Vilken produktionsvolym inom denna ram som uppnås blir emellertid i högsta grad beroende på den prispolitik som företagen kan och vill bedriva. Produktionsökningen under 1968-1970 beräknas bli 5 å 6 % i genomsnitt per år; detta innebär en mindre nedjustering av långtidsutredningens prognos. Investeringarna inriktas främst på nya produkter; behovet av kapacitetsutbyggnad minskas genom övergång till kontinuerlig drift. För extern rationalisering (nedläggning av mindre gruvor) återstår inte mycket utrymme. Produktionsökning inom ramen ca 15 % anses kunna ske utan sysselsättningsökning.

Tabell A 1. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom gruvindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym SOU 1968: 24

100 100 100 100 100

111 96 115 104 120

1191 96 123 86 121

114 95 119 80 115

114 87 130 100 121

(119)

(130) 81

Tabell A 2. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom gruvindstrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning enligt planer 1967— 1970

6,2 6,0 — 0,6 6,9 — 17,1 2

3,2 4,9 — 3,3 6,8 — 5,53

10,4 7,4 3,3 6,9 20,4 4

IUI:s kalkyl 1965— 1970 4J(5) 5,4

Faktisk utveckling 1965— 1967 — 2,2 0 — 4,8 2,8

1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 2 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 3 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 4

Återstående ökning enligt IUI 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

10,4 9,1

3 3,5

1965 = 125.

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

A.2 Järn- och metallverk Produktion: Järn- och metallverken redovisade 1964 produktionsplaner som i stort sett följde trenden från slutet av 1950-talet och första delen av 1960-talet; man räknade för perioden 1963-1970 med en årlig ökningstakt på 9 %, vilket skulle innebära mer än 80 % volymökning. Med hänsyn

till avsättningsförhållanden samt tillgång på arbetskraft och kapital nedskrev IUI ökningen till 7 % per år för perioden 19651970. För järn- och stålindustrins del torde detta inneburit antagande om ca 6 % ökning av produktionen av handelsfärdigt stål per år 1965-1970. Under perioden 1963-1967 har produk-

Diagram A 1. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom gruvindustrin

Diagram A 2. Export 1963—1970 inom gruvindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Produktion: Plan = IUI

Investeringar

Antal anställda

I 1963

82 I

1 L

J

L

t 65

SOU 1968: 24

Diagram A 3. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom järn- och metallverken Volymindex 1963 = 100 Log-skala

tionsökningen för järn- och metallverken varit i genomsnitt 7 % per år; produktionsökningen föll emellertid huvudsakligen på 1963-1965, medan produktionen under 1966-1967 förblivit nära nog konstant. För att realisera den lägre IUI-målsättningen för 1970 skulle produktionen ökas med så mycket som 10 % per år under 1968-1970. Under 1963-1967 har produktionen av götstål ökat med 5V2 % och av handelsfärdigt stål med 6 % i genomsnitt per år. Export: Exporten har hävdat sig bättre än vad enkäten gav anledning tro; den årliga volymökningen (dvs. vid oförändrade priser) angavs till 8V2 %. För perioden 1963-1967 har järn- och metallexporten ökat med mer än 12 % i genomsnitt per år, och expansionstakten har inte varit lägre under konjunkturavmattningen 19661967. Sålunda skulle exportökningen under 1968-1970 endast behöva uppgå till 3VJ % per år för att exportmålsättningen från 1964 skulle uppfyllas.

Tabell A 3. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom järn- och metallverken

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym Importvolym

100 100 100 100 100 100

115 102 113 81 114 115

127 105 121 91 126 138

131 105 125 96 143 134

132 102 130 96 159 118

(142)

(170)

Tabell A 4. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom järn-och metallverken Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar 1

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning enl. planer 1967— 1970

9,1 8,4 2,3 6,7 20,! 1

7,1 12,3 0,4 6,7 11,02

11,8 3,4 4,9 6,6 13,73

Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965.

2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

SOU 1968: 24

IUI:s kalkyl 1965— 1970 7 7,5

. .

Faktisk utveckling 1965— 1967 1,9 12,3 — 1,6 3,6

Återstående ök- IUI:s ning revienl. deIUI ring 1967— 19t)5— 1970 1970 10,6 4,4

5,5 9,5

. .

Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Sysselsättningen beräknades enligt enkäten öka med drygt 2 % per år, vilket den också gjorde fram t. o. m. 1965. Under 1967 har den dock minskat och nästan återförts till 1963 års nivå. Produktionen per anställd har över perioden 1963-1967 utvecklats i enlighet med planerna (6V2 % per år). Förbättringen faller emellertid liksom produktionsökningen - främst på åren 1963-1965. Den lägre produktivitetsförbättringen under 1966 och 1967 kan antas sammanhänga med minskat kapacitetsutnyttjande. Den betydande investeringsökningen som företagen planerade för 1966-1970 (genomsnittlig nivå 20 % över 1964/1965) synes ha effektuerats om man förutsätter att planerna avsåg konstant ökning över perioden. Bedömning: Järn- och stålindustrins planerade kapacitetsutbyggnad synes väl följa programmet, medan produktionen under senare år närmast stagnerat. Minskat kapacitetsutnyttjande har blivit följden. Konjunkturuppgång och låg lagerhållning hos förbrukarna väntas nu medföra kraftigt höjda leveranser redan under 1968. Brukens pla-

ner pekar på en genomsnittlig produktionsökning om 6 å 7 % fram till 1970; uppgången avser särskilt specialstålkvaliteter. Om sålunda en produktionsvolymökning kring 7 % per år anses realistisk skulle den av långtidsutredningen för 1970 kalkylerade produktionsvolymen uppnås med ett års försening. I samband därmed räknar man med avsevärt förbättrat kapacitetsutnyttjande. Därtill bidrager också att de närmaste årens investeringar främst avser rationalisering och utbyggnad av manufaktureringen. Produktionsökningen väntas icke medföra behov av mera arbetskraft.

A. 3 Verkstadsindustrin Produktion: Företagen i verkstadsindustrin planerade att mellan 1963 och 1970 öka sin produktion med drygt 70 %, dvs. i genomsnitt med 8 % per år. Detta låg väl i linje med den tidigare produktionsutvecklingen. Med hänvisning såväl till utsikterna att finna avsättning för den planerade produktionen som att rekrytera erforderlig arbetskraft bedömdes dessa produktionsplaner såsom alltför expansiva: produktionsökningen 1965-1970 sattes av IUI till 6 % per år. Man kan nu konstatera att för den del av planperioden som kan överblickas Diagram A 4. Export och import 1963—7970 (1963-1967) den årliga ökningen blivit drygt 7 V2 %; under 1965-1967 har produktionsinom järn- och metallverken uppgången, trots konjunkturavmattning vaVolymindex 1963 = 100 rit så hög som 5 % i genomsnitt per år. Log-skala Den planerade produktionsvolymen för 1970 skulle kunna uppnås vid en genomsnittlig ökning 1967-1970 om 5 å 5 1/1 % per år. Export: Även exportutsikterna bedömdes 1964 av företagen expansivt: den årliga volymökningen (dvs. vid oförändrade priser) angavs till mer än 11 V2 %. Den avsättningsstudie som utfördes av långtidsutredningen stannade vid en lägre exportökning, 9 % per år 1965-1970. Utvecklingen har varit ojämn under den förflutna delen av planperioden men förlöpt i nära anslutning till exportprognosen. EEC-marknadernas andel har minskat betydligt mera än väntat (från 2 3 % 1963 till 1 8 % 1967). 84

SOU 1968: 24

Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Verkstadsindustrins planer innebar ett arbetskraftstillskott om 80 000 eller 3 % per år. Långtidsutredningen fann av flera skäl en dylik utveckling föga trolig. Antalet anställda 1967 ligger också på samma nivå som 1963; sedan 1965 har skett en minskning med 5 %. Som följd härav har produktionen per anställd utvecklats mera tillfredsställande än företagen förutsett. Ur planerna för produktion och sysselsättning kunde härledas en årlig produktivitetsökning på ca 5 %. För de gångna fyra åren har den emellertid uppgått till 7Vs%. Även investeringarna har överstigit planerna. Bedömning: Branschen bedömer en produktionsökning om ca 6 % per år under 1968-1970 såsom realistisk vid förväntad gynnsam konjunkturutveckling. Det av långtidsutredningen angivna produktionsmålet för 1970 skulle därmed kunna uppnås. Exporten bedöms, med hänsyn till det förhållandevis goda utfallet under 1965-1967,

kunna uppnå och vid en gynnsam kostnadsutveckling möjligen även överskrida prognosmålet 1970. Det framhålls allmänt inom branschen att de genomgripande rationaliseringsåtgärder som kostnadsläget tvingat till kommer att fortsätta under de närmast kommande åren. Förutsedd produktionsökning anses kunna uppnås med endast mindre ökning av arbetsstyrkan; på tjänstemannasidan räknas dock med fortsatt minskning. Enär den försämrade självfinansieringen tenderar hålla ned investeringarna, betraktas investeringsnivån 1966-1967 såsom en investeringstopp. Genom att investeringen inriktas mindre på byggnader och mera på maskiner och produktutveckling, räknar man dock med fortsatt hög produktivitetsutveckling.

A.4 Varvsindustri Produktion: Varvsindustrins bedömning 1964 av produktionsutvecklingen fram till 1970 var tämligen försiktig: en årlig till-

Tabell A 5. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom verkstadsindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar (exkl. varv) Exportvolym Importvolym

100 100 100 100 100 100

110 103 107 93 114 109

1221 106 115 102 118 127

132 106 125 118 136 124

134 100 134 100 141 127

(140)

(150)

Tabell A 6. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom verkstadsindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning enl. IUI:s planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

8,1 11,7 3,0 5,2 3,52

7,7 9,0 0,0 7,5 9,03

8,8 15,5 7,1 2,34 — 8,4

6M5) 8,9

Faktisk utveckling 1965— 1967 4,9 9,6 —2,6 7,7

Återstående ök- IUI.s ning revideenl. IUI ring 1967— 1965— 1970 1970 5,2 8,4

6 9

IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965=117

2 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 3 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 4

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

SOU 1968: 24

Diagram A 5. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom verkstadsindustrin Volymindex 1963 — 100 Log-skala

Diagram A 6. Export och import 1963—1970 inom verkstadsindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Produktion: Plan

Import Investeringar Antal anställda

I

L

Tabell A 7. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom varvsindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Exportvolym

100 100 100 100

107 99 108 101

1171 96 122 127

124 93 134 85

125 91 138 107

(132)

växttakt om knappt 2 %, vilket var mindre än hälften av tidigare expansionstakt. IUI:s bedömning innebar oförändrad produktionsvolym från 1965. Produktionsutvecklingen fram t. o. m. 1967 ligger betydligt över dessa bedömningar (nära 6 % ökning per år 1963 -1967 och ca 3 % för 1965-1967). Prognosen för 1968 pekar 572 % ökning. Produktionen ligger redan nu 10 % över produktionsmålet för 1970. Export: På grund av produktionens speciella karaktär fluktuerar exporten starkt från år till år. Exportökningen 1963-1967 ansluter sig nära till branschens bedömning. 1967 års exportvolym ligger dock väsentligt under 1965 som var utgångspunkten för IUI:s kalkyl. 86

(105)

Sysselsättning och produktivitet: Varvsindustrin räknade 1964 med en nedgång i antalet anställda om i genomsnitt Ve % per år. Fram t. o. m. 1967 har minskningen varit 2V2 % per år. Som följd härav har produktivitetsförbättringen varit avsevärt större än vad planerna indikerade (8 % resp. 272 % per år). Bedömning: Varvsindustrins inneliggande orderstock, som svällde kraftigt efter Suezkrisen 1967, synes medge ungefär oförändrad produktion under 1968 och 1969 (räknad i brutto ton). För arbetet på konstruktionsavdelningarna samt för sysselsättningen 1970 är några av varven beroende av nya order redan under 1968. Försäljningsmöjligheterna anses starkt beroende av att de SOU 1968: 24

Tabell A 8. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom varvsindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd 1

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning enl. planer 1967— 1970

1,8 1,6 — 0,7 2,5

5,8 1,8 — 2,4 8,4

— 3,4 1,3 1,7 — 4,9

IUI:s kalkyl 1965— 1970 0 0

Faktisk utveckling 1965— 1967 3,3 — 8,1 — 2,7 6,2

Återstående ökning enl. IUI 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

— 2,2 5,7

1,5 — 3,5

IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965 = 110.

Diagram A 7. Produktion och antal anställda 1963—1970 inom varvsindustrin Volymindex 1963 Log-skala

100 Antal anställda

I

Diagram A 8. Export 1963—1970 inom varvsindustrin Volymindex 1963 - 100 Log-skala

Plan IUI rev.

svenska varven kan bjuda kunderna kreditvillkor jämförliga med konkurrenternas. Bedömningen fram till 1970, som av dessa skäl framstår som synnerligen oviss, innebär stagnation på 1967 års nivå för både produktion och export. För branschen i dess helhet torde detta implicera fortsatt minskad sysselsättning.

A.5 Jord- och stenindustri Produktion: Jord- och stenindustrins produktionsplaner 1964 var i anslutning till tidigare utveckling expansiva (drygt 7 % per år 1963-1970). Utvecklingen 1963-1965 var snabb, och med 6 % produktionsökning per år 1965-1970 skulle produktionsmålet 1970 kunna nås. Med hänsyn till den förväntade utvecklingen av byggnadsverksamheten bedömdes detta vara realistiskt; den svagare utvecklingen inom tegelindustrin och inom hushållsporslinstillverkningen balanserades av en stark utveckling inom cement- och glasindustrierna. Sedan 1965 har utvecklingstakten emellertid varit avtagande, och 1967 års produktionsvolym ligger just på trendlinjen 1963-1970 enligt planerna. Prognosen för 1968 tyder på ringa ökning. Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Den planerade produktionsökningen ansågs 1964 erfordra ett arbetskraftstillskott om IV2 % per år under 1963-1970. Det årliga tillskottet har stannat vid V2 % fram t. o. m. 1967. Produktionen per anställd har sålunda ökat snabbare än förutsett (6V2 %

SOL 1968: 24

Tabell A 9. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom jord- och stenindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

100 100 100 100

115 102 113 114

123 105 118 128

128 104 124 147

132 103 130 100

(134)

Tabell A10. Planer 1963—19 70 jämfört med utvecklingen 1963—1967inomjord-ochstenindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående IUI:s ökning kalkyl enl.planer 1967— 1965— 1970 1970

Faktisk utveckling 1965— 1967

7,2 1,7 5,5 8,2*

7,1 0,7 6,32 1,8

7,4 2,9 4,3 3 10,5

3,4 —0,7 4,2 .

6 . . .

Återstående ökning enl.IUI 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

7,4

.

1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

per år). Investeringarna har i genomsnitt legat på 1964/1965 års nivå. Bedömning: Branschgruppens produktion är direkt och indirekt beroende av byggnadsverksamhetens utveckling. Den särDiagram A 9. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom jord- och stenindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

skilda investeringsavgiftens bortfall under 1968 bör sålunda påverka branschen i positiv riktning om inte något nytt regleringselement tillkommer. Flera av delbranscherna befinner sig under hårt konkurrenstryck, bl. a. genom ökande lågprisimport. Detta har motiverat en försiktigare uppskattning beträffande produktionen 1968-1970 än den ursprungliga långtidsutredningens kalkyl. Den projekterade produktionsuppgången (4 % fram till 1970) syns kunna realiseras med en något minskad sysselsättning.

Index 200 r—

Produktion: S

IUI = plan

^

IUI rev.

/ • /

150 -

< •

*\

sys'

\ • \.

67 Antal anställda Investeringar

A. 6 Träindustri Produktion: För enkätperioden 1963-1970 planerade träindustrin en produktionsökning om 50 %, vilket innebär 6 % per år och ungefär samma takt som under föregående femårsperiod. IUI bedömde planerna såsom rimliga med hänvisning till den relativt starka tillväxten 1963-1965. Produktionstillväxten har 1963-1967 totalt sett skett enligt trenden men har för 1965-1967 varit tämligen svag. En tillväxt 1967-1970 om knappt 6 % erfordras för att uppfylla produktionsmålet 1970. Export: Träindustrins exportplaner var SOU 1968: 24

Tabell A 11. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom träindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym

100 100 100 100 100

112 102 110 127 117

123 1 105 116 141 113

124 102 121 143 108

127 100 127 199 119

(130)

mera blygsamma: 20 % ökning 1963-1970, dvs. 2'/2 % per år. Under 1963-1967 har exporten av trävaror pendlat ganska kraftigt kring en nivå inemot 15 % över 1963 års. För att uppnå prognosmålet 1970 erfordras en exportökning om l1/» % per år (prognosen för 1968 tyder på en viss minskning). Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Träföretagen planerade enligt enkäten 1964 att öka sysselsättningen endast obetydligt. Sedan 1965 har skett en minskning om nära 5 %. Produktivitetsökningen har varit ungefär som beräknat. Höjningen av investeringsnivån var blygsam i enkäten, i genomsnitt endast 6 % över nivån 1964/1965; investeringarna under 1966 och 1967 ligger väsentligt över denna basnivå. Bedömning: Såväl allmänna konjunkturutsikter som nuvarande låga lagerhållning hos kunderna i in- och utlandet ger sågverken anledning räkna med återtagen leveransökning redan under 1968. Dock väntas produktionsexpansionen under de närmaste åren få volymmässig men knappast någon prismässig karaktär (bl. a. verkar

(115)

punddevalveringen prispressande). Den förut beräknade produktionsvolymen för 1970 framstår i dagens läge såsom något hög, men tillräckliga skäl finns icke att frångå långtidsutredningens prognos. Ett stöd för denna är att den motsvarande exportprognosen får anses ha goda utsikter att realiseras. Både produktions- och exportutvecklingen torde föra med sig en tyngdpunktsförskjutning söderut för sågverken liksom strukturomställningar av annat slag. Det sistnämnda gäller även annan träbearbetningsindustri. Produktionsökningen kan väl rymmas inom en för branschen totalt sett oförändrad sysselsättningsram. A.7 Massa-, pappers- och wallboardindustri Produktion: Produktionsplanerna för massa-, pappers- och wallboardindustrin angav en ökning från 1963 till 1970 på 6 6 % , dvs. 7Vs % i genomsnitt per år. Detta var något mera än under föregående två femårsperioder (1953-1958 = 7,0 %; 19581963 = 6,5 % ) . Planmålet, som angetts

Tabell A 12. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom träindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

6,0 2,7 0,2 5,8 6,42

6,0 4,4 —0,1 6,1 27,0 3

5,8 0,5 0,5 5,3 —27,0 4

5X(4) 1,9

Faktisk utveckling 1965— 1967 1,6 2,4 —2,7 4,5

Återstående ökning enl. I U I 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

5,8 1,5

5 2

.

1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 2 Planerad genomsnittsnivå 1966/1970 över 1964/1965. 3 Faktisk genomsnittsnivå 1966/1967 över 1964/1965. 4

1965 = 118.

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

SOU 1968:24

Diagram A 10. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom träindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Diagram A 11. Export 1963—1970 inom träindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Investeringar

Antal anställda

i 1963

i

i 85

i

i 67

i

i 70

»vid fullt kapacitetsutnyttjande», nedskrevs av IUI till att motsvara 7 % årlig ökning från 1965, medan man i övrigt icke betraktade planerna såsom orealistiska. Utvecklingen har emellertid hittills varit betydligt mera moderat: knappt 4Va % per år under 1963-1967 och mindre än 2 % för tvåårsperioden 1965-1967. För att uppnå planmålet (enligt IUI) skulle det erfordras en årsökningom 11 % under 1967-1970. Export: Företagens exportplaner visade på mer än 60 % exportökning 1963-1970. Konjunkturinstitutets marknadsstudie angav 33 % ökning 1965-1970, vilket innebär 43 % för 1963-1970, medan en upprättad försörjningsbalans (exporten beräknad i ton och såsom restpost) pekade på 54 % ökning. Utvecklingen fram t. o. m. 1967 har väl anslutit sig till den lägre av dessa prognostrender. För att uppnå det sistnämnda exportmålet behöver ökningen vara ca 7 % per år under 1968-1970. Företagen redovisade 1964 också den förväntade länderfördelningen i exporten. Fram till 1967 har realiserats en inte obetydlig marknadsförskjutning från EEC-länderna som icke förutsetts i planerna. Sysselsättning, investeringar och produk90

tivitet: Företagens planer 1964 angav en sysselsättningsminskning på omkring en halv procent per år. Under de fyra år som gått har minskningen av arbetsstyrkan dock varit betydligt kraftigare, inte mindre än 2 % per år. Trots detta har produktivitetsförbättringen blivit mindre än den som planerna gav uttryck för (ca 6 resp. 8 % per år). Till väsentlig del torde detta hänföra sig till minskat kapacitetsutnyttjande. Den relativt betydande investeringsökning som inbegreps i företagens planer (en genomsnittlig investeringsnivå 1966-1970 som översteg 1964/1965 års med mer än en fjärdedel) synes nämligen ha realiserats till fullo under 1966-1967. Bedömning: Massaindustrins kapacitetsutbyggnad synes ha fortskridit t. o. m. 1967 såsom planerats enligt IUI-enkäten 1964. Det därvid angivna målet för 1970 (9 milj. ton) framstår också alltjämt såsom i stort sett aktuellt; några större projekt planeras för färdigställande 1971-1972. Den projekterade produktionsutvecklingen under 19681970 (6,5 % i genomsnitt per år) innebär att den av långtidsutredningen angivna produktionen skulle uppnås tidigast 1971. Pappersindustrins kapacitet har under SOU 1968: 24

1963-1967 ökat mindre snabbt än produktionen, vilken accelererade under dessa år såsom följd av den höga investeringsaktiviteten under 1961 och 1962. Under 19671970 kommer av föreliggande planer att döma kapacitetstillskottet dock att överstiga den som möjlig betraktade produktionsökningen (ca 6 % per år). Den vid IUI-enkäten angivna produktionsvolymen (4,2 milj. ton) skulle enligt detta antagande icke uppnås före 1971. Dessa kalkyler implicerar för vissa produktionssektorer ett försämrat kapacitetsutnyttjande. För både massa- och pappersindustrin ger existerande outnyttjad kapacitet (massa) och förestående utvidgningar synnerligen starka incitament till att öka försäljningen åtminstone i den takt som här antagits. Mot bakgrunden härav och den internationella konkurrenssituationen uppfattar man expansionen 1968-1970 såsom en mängdkonjunktur med få eller ringa prisförbättringar. Långtidsutredningens prognos

beträffande exporten kan med hänsyn till denna situation anses realistisk. Realiserande av både den förutsedda produktionsutvecklingen och förväntad produktivitetsökning innebär fortsatt minskning av branschens totala sysselsättning. A.8 Pappersvaru- och grafisk industri Produktion: Företagens planer 1964 visade på en förväntad produktionsökning 19631970 om 6V2 % per år, något lägre inom grafisk industri och väsentligt högre (9 %) inom papper sv aruindustri. Planmålet 1970 nedreviderades obetydligt av IUI (5 % per år under 1965-1970). Under 1963-1967 har produktionsutvecklingen i den grafiska industrin praktiskt taget följt den planerade trenden; för pappersvaruindustrin har produktionsökningen legat väsentligt under planerna. Det erfordras ca 6 % respektive 12 % produktionsökning 1967-1970 för att nå plannivå 1970. Prognosen för 1968 är 3 respektive 5 %.

Tabell A 13. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963- -1967 inom massa-, pappersoch wallboardindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym

100 100 100 100 100

111 100 112 95 110

116 97 119 102 107

114 96 118 118 115

119 92 129 135 116

(123)

(124)

Tabell A 14. Planer 1963 —1970 jämfört med utvecklingen 1963 —1967 i n o m massa -, pappersoch wallboardindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar 1

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående IULs ökning enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

7,5 7,2 —0,6 8,2 27,4X

4,5 2,8 —2,0 6,6 28,7 2

11,7 13,4 1,2 10,4 3,43

7 5,9

Faktisk utveckling 1965— 1967 1,5 4,2 —2,6 4,2

Återstående ökning enl. I U I 1967— 1970

IUIa revidering 1965— 1970

10,8 7,1

4,5 6

Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965.

2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

SOU 1968:24

ni

Diagram A 12. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom massa-, pappers och wallboardiudustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Diagram A 13. Export 1963—1970 inom massa-, pappers- och wallboardindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala Index 200 r-

Produktion:Plan IUI

Antal anställda

J

L

1_

Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Företagen räknade 1964 med en ökning av sysselsättningen med ca IV2 % per år. För 1967 redovisar man dock samma antal anställda som 1963 (efter ökning med 5 % 1963-1965). Produktionen per anställd har under 1963-1967 ökat mera än planerna förutsatte (6 % jämfört med 4 7 2 % per år). Investeringarna synes ha minskat mera än planerat Oxh % per år). Det bör noteras att 1963 års investeringsnivå var den högsta under 1960-talet. Bedömning: Hittillsvarande utveckling ger ingen anledning till revidering av långtidsutredningens produktionsprognos för 1970, vilken också enligt branschuppfattningen alltjämt framstår såsom realistisk. Åtstramningen på sysselsättningssidan, som inträtt

under 1966 och 1967, kan dock väntas fortsätta. Även vid gynnsam efterfrågeutveckling kan omställningsproblemen skärpas genom ökad utlandskonkurrens för vissa varusortiment, lågt kapacitetsutnyttjande och otillfredsställande räntabilitet. Den förutsedda produktionsuppgången kan realiseras med i stort sett oförändrad sysselsättning. A. 9 Livsmedelsindustri Produktion: Livsmedelsindustrins produktionsvolym skulle enligt enkäten öka med 4 å 4V2 % per år under 1963-1970. Bl. a. med hänvisning till tidigare utveckling samt prognoserna för den privata konsumtionen av livsmedel bedömde IUI 3 % såsom en mera realistisk uppskattning. Sedan 1963

Tabell A 15. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom pappersvaruoch grafisk industri

Produktionsvolym därav pappersvaruind. grafisk ind. Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

100 100 100 100 100 100

107 109 107 102 105 90

117 124 116 105 116 81

122 128 121 103 119 77

125 132 124 100 126

(130) (139) (128)

SOU 1968:24

Tabell A 16. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom pappersvaru- och grafisk industri Procent i genomsnitt per år Företagens planer 1963— 1970 Produktionsvolym 6,4 därav pappersvaruind. 9,4 grafisk ind. 5,7 Antal anställda 1,7 Produktion per anställd 4,6 Investeringar —7,1

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

5,8 7,3 5,5 —0,1 5,9

7,1 12,3 5,9 4,1 2,9

har den årliga produktionsökningen varit knappt 4 % , sedan 1965 dock något högre. För att uppnå IUI-kalkylens mål erfordras en ökning med endast 2 % per år under 1968-1970. Prognosen för 1968 pekar på 2 % uppgång. Export: Livsmedelsindustrin var den enda branschgrupp som förutsåg minskad export Diagram A 14. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom pappersvaruoch grafisk industri Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Anta! anställda

Investeringar

65 SOU 1968: 24

5 Faktisk utveckling 1965— 1967 3,4 3,3 3,4 —2,3 5,8

Återstående IUI:s ökning revideenl. IUI ring 1967— 1965— 1970 1970 6,1

under 1963-1970 (nedgång hade skett under 1964). Långtidsutredningens kalkyl stannade vid 4 % årlig ökning 1965-1970. Utvecklingen har hittills varit något svagare (knappt 2 % per år). För att nå prognosmålet skulle behövas mer än 5 % ökning per år under 1968-1970. Sysselsättning och produktivitet: Företagen planerade öka sysselsättningen med drygt V2 % per år under perioden. Hittillsvarande utveckling överensstämmer i stort sett med denna trend. Det kan dock noteras att dryckes- och tobaksvaruindustrin minskat sysselsättningen med ca V2 % per år, medan dess planer visade på en lika stor ökning. Produktivitetsökningen har för branschen i dess helhet blivit som planerat (3»/s % per år, vilket är lägre än i någon annan av de behandlade branscherna). Det kan antas att den varit väsentligt högre i delgruppen dryckes- och tobaksvaruindustri och sålunda lägre i den egentliga livsmedelsindustrin. Bedömning: IULs nedbantning av företagens planer med hänvisning till konsumtionsutrymmet har visat sig alltför stor; förklaringen kan ligga i att ökningen i förädlingsgrad, förskjutningen av distributionsarbetet till fabrikantledet samt storhushållens expansion gått snabbare än väntat. Exportutvecklingen har förlöpt i bättre anslutning till marknadsanalysens anvisning än till företagens pessimistiska exportplaner. Uppräkning av produktions- och exportprognosen har gjorts. Vare sig produktion

Tabell A 17. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom livsmedelsindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym

100 100 100 100 100

104 101 103 110 92

107 100 107 119 102

113 102 110 109 102

116 101 114 131 107

(118)

(108)

nadstillgänglighet kan aktualisera vissa omställningsproblem.

eller sysselsättning har nämnvärt påverkats av konjunkturavmattningen 1966-1967. Det stora antalet små och medelstora företag och den i förhållande till industrin i övrigt låga produktivitetsökningen inom den egentliga livsmedelsindustrin synes innebära att en ökad nationell och internationell mark-

A. 10 Textil- och konfektionsindustri Produktion: Vid enkäten 1964 redovisade textil- och konfektionsindustrin för 1963— 1970 en förväntad produktionsökning om

Tabell A 18. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom^livsmedelsindstrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd 1 2

Företa- Faktisk gens pla- utveckner ling 1963— 1963— 1970 1967

Återstående ökning enl. IUI:s planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

Faktisk utveckling 1965— 1967

4,3 —2,3 0,6 3,7

5,0 —7,2 1,0 4,0

4,3 2,2 0,6 3,6

3,8 1,7 0,4 3,4

3 —3.51 . .

Återstående ök- IUI:s ning enl. revidering IUI 1967— 1965— 1970 1970 3,5 2,5

2,2 —7,22

4,2 enligt LU. 5,5 enligt LU.

Diagram A 15. Produktion och antal anställda 1963—1970 inom livsmedelsindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala Index 150

Diagram A 16. Export 1963—1970 inom livsmedelsindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala Index 150

Produktion:

^

^

^

Plan

^

lUI rev.

us IUI rev.

^^\^ "~ -x: ^ yr

Antal anställd

I

19 6 3

f

65 I

I

^

1 70

^

^

80 I

94 I

I

I

I

!

SOU 1968:24

4V2 % per år. Mot bakgrunden av den produktionsstagnation som inträtt 1963-1965 och den relativt svaga konsumtionsutvecklingen som kunde förväntas stannade IUI:s bedömning vid 2 % produktionsökning per år 1965-1967. Textilindustrins produktion har emellertid minskat med 2Va % per år under 1965-1967 och konfektionsindustrins har ökat med endast en knapp procent. Även för att nå det lägre IUI-målet skulle branschens produktion behöva öka med 4 % per år 1968-1970. För båda grupperna tyder prognosen dock även för 1968 på minskning. Export: Branschens exportplaner var 1964 klart optimistiska med en exportvolymtillväxt på nära 11 % per år. IUI stannade för en något lägre expansionstakt (9 %). Emellertid har den starka exportexpansion fortsatt, som pågått sedan början av 1960-talet, och exporten ligger väsentligt över också branschens förväntningar. Sålunda är det tillfyllest med en exportökning om 6 % per år under 1968-1970 för att målet 1970 skall uppnås. Exporten har avsett främst de nordiska marknaderna. Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Branschen räknade 1964 med en mindre ökning av arbetskraften (ca 1 %). Rationaliseringar och nedläggningar har emellertid fört med sig en inte obetydlig sänkning (över 4 % per år sedan 1963). Trots produktionsstagnationen har produktivitetsförbättringen därigenom blivit betydande och större än förväntat (i genomsnitt 4,5 % per år 1963-1967). Sedan 1965 har investeringarna varit starkt sjunkande. Bedömning: Både textil- och konfektionsindustrin har under hela 1960-talet förlorat marknadsandelar på hemmamarknaden till

importen. Främst s. k. lågprisimport av vissa konfektions- och trikåvaror utövar ett starkt tryck på branschen. Detta väntas föra till fortsatta nedläggningar och koncentrationer inom egentlig textilindustri och konfektionsindustri. IUI:s revision innebär antagandet om att den relativa produktionsnedgången kommer att fortsätta i den takt som etablerats under senare år. Flera faktorer - exempelvis den upphörande effekten av utlagda statliga beställningar och den nu mycket snabba importuppgången för tung konfektion - vilkas styrka inte kan närmare bedömas, pekar dock på möjligheten av en accelererad nedgång under 1968-1969. Exporten till de nordiska grannländerna, som bedöms såsom reguljär, lönsam och starkt utvecklingsbar, kan inte väntas kompensera marknadsbortfallet på hemmamarknaden. Fortsatt förhållandevis god produktivitetsökning, icke minst genom nedläggningar och koncentrationer, väntas medföra ytterligare avgång av arbetskraft.

A. 11 Sko-, läder- och gummivaruindustri Produktion: För hela gruppen sko-, läderoch gummivaruindustri pekade företagsenkäten 1964 på över 6 % produktionsökning per år för 1963-1970. Gummivaruindustrins produktionsplaner var synnerligen expansiva (nära 9 % ) , men sko- och läderindustrin förutsåg endast omkring 3 % ökning. Gummiindustrins bedömning betraktades av IUI såsom realistisk, främst med hänvisning till bilindustrins snabba expansion. Med hänsyn till relativt svag konsumtionsökning och ökat importtryck stannade IUI vid 2 % årlig produktionsökning för sko- och läder industrin för 1965-

Tabell A 19. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom textil- och konfektionsindustrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym SOU 1968:24

100 100 100 100 100

103 99 104 94 120

102 94 109 87 125

97 88 111 66 144

101 84 119 78 173

(97)

(199) 95

Tabell A 20. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom textil- och konfektionsindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

FöreFaktisk gens pla- utveckner ling 1963— 1963— 1970 1967

Återstående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

4,7 10,8 0,9 3,8 —5,4X

11,1 5,8 8,2 2,7 30,73

0,2 14,7 —4,2 4,5 —20, l 2

2 9

Faktisk utveckling 1965— 1967 —0,9 17,5 —5,2 4,6

Återstående ökning enl. I U I 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

3,9 3,1

—1,5 13

1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

1970. Båda dessa branschgrupper har emellertid fått en mindre gynnsam utvecklingstakt än förväntat: under 1963-1967 har skoindustrins produktion minskat med ca 372 % per år och gummivaruindustrins ökning inte blivit högre än 4Va %. Prognosen för 1968 visar på fortsatt minskning för

sko- och läderindustrin och tämligen ringa ökning för gummivaruindustrin. Sysselsättning och produktivitet: För skoindustrin planerade man öka sysselsättningen 1963-1970 med totalt 5 % ; gummiindustrin räknade med 5 % ökning per år. För 1963-1967 visar hela branschgruppen i stäl-

Diagram A 17. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom textil- och konfektionsindustrin

Diagram A 18. Export 1963—1970 inom textiloch konfektionsindustrin

Volymindex 1963 - 100 Log-skala

Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Antal anställda Investeringar

96 SOU 1968:24

let en minskning med inemot 4 % per år (att jämföra med branschens ökningstal enligt enkäten 3 %). Trots den jämfört med förväntningarna starkt försämrade produktionsutvecklingen har härigenom produktivitetsökningen blivit förhållandevis hög (5 % per år jämfört med 3 % enligt enkäten). Bedömning: Gummiindustrins svaga produktionsutveckling under 1965-1967 hänförs till avmattningen inom dess viktigaste avnämare verkstadsindustrin (industrigummi och bildäck). För de närmaste åren räknar man härvidlag med förbättrat avsättningsläge, liksom med att importtrycket från EEC:s produktionsöverskott skall lindras. Beträffande gummiskor är produktionsutsikterna dock mindre gynnsamma genom den starkt ökande lågprisimporten. För gummiindustrin anses en produktionsökning kring 5 % per år realistisk för 1968-1970.

Viss ökning av investeringsaktiviteten och begränsad ytterligare sysselsättningsökning är att förutse. Beträffande sko- och läderindustrin noteras, att garveriindustrin efter kraftig strukturrationalisering stabiliserats och expanderar på vissa specialsortiment med betydande export. För skoindustrin fortsätter produktionsnedgången som inleddes 1964 och som framkallades av en på mode- och priskonkurrens grundad stark importexpansion; mot en marknadsökning 1963-1967 om ca 15 % står en svensk produktionsminskning på inemot 1/i. Denna utveckling väntas fortsätta och resultera i ytterligare koncentration beträffande produktionsenheter och produktionssortiment. Exporten på Norden är ännu svagt utvecklad, delvis beroende på särskilda tillverkningsbestämmelser (Norge) och eftersläpning i tullavtrappningen (Finland).

Tabell A 21. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963- -1967 inom sko-, läder- och gummivaruindustrin

Produktionsvolym därav sko- och läderind. gummiind. Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

100 100 100 100 100 100

108 102 114 103 105 98

111 96 1241 101 110 127

106 89 121 94 113 109

104 86 119 87 120 121

(107) (84) (125)

Tabell A 22. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom sko-, läder- och gummivaruindustrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym därav skoind. gummiind. Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

Faktisk utveckling 1965— 1967

6,3 3,2 8,7 2,9 3,4 —2,52

1,1 —3,7 4,5 —3,4 4,6

13,8 13,0 14,4 11,9 1,8

-3,1 —5,2 —1,8 —7,2 4,3

(5) 2 7(7,6)

Återstående ökning enl. IUI 1967— 1970

IUI:s revidering 1965— 1970

(10,5) 7,1 14,4

(1) —3,5 3

. IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965 = 129. 2 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965.

1 SOU 1968: 24

Diagram A 19. Produktion 1963—1970 inom Diagram A 20. Produktion 1963—1970 inom sko- och läderindustrin gummivaruindustrin Volymindex 1963 = 100 Volymindex 1963 = 100 Log-skala Log-skala

IUI rev.

I

I

A. 12 Kemisk industri Produktion: Den kemiska industrin var den bransch som vid IUI-enkäten 1964 redovisade de mest expansiva planerna, inte mindre än 11V2% produktionsökning per år under 1963-1970, vilket innebär mer än fördubbling av produktionsvolymen, ökningstal utöver branschgenomsnittet visade petroleumindustrin och läkemedelsindustrin. Långtidsutredningen ansåg planerna realistiska med hänsyn till avsättningsutvecklingen. Produktionsökningen under 1963-1967 ansluter sig också mycket nära till den planerade; planmålet 1970 skulle sålunda uppnås vid en fortsatt produktionsökning enligt de senaste årens trend. Export: Exporten - särskilt den till

EFTA-länderna - har utgjort en viktig expansiv faktor för den kemiska industrin. Den av företagen planerade i och för sig betydande exportökningen (11 % per år) har väsentligt överstigits (för 1963-1967 ca 15 %). På vissa varuområden (petroleumindustrin) har kapacitetsutbyggnaden inneburit minskat importbehov. Sysselsättning, investeringar och produktivitet: Den kemiska industrins produktionsexpansion under 1963-1967 har uppnåtts med i stort sett oförändrat (sedan 1965 minskat) antal anställda samt en i genomsnitt över perioden oförändrad hög investeringsvolym. Produktivitetsökningen har sålunda varit betydande - i genomsnitt 11 % per år räknad per anställd, vilket är mera

Tabell A 23. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom kemisk industri

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym Importvolym

100 100 100 100 100 100

114 101 112 82 118 117

1271 103 124 104 132 130

136 101 135 124 155 140

150 99 151 103 170 153

(168)

SOU 1968: 24

Tabell A 24. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom kemisk industri Procent i genomsnitt per år.

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar 1

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

11,4 10,8 2,6 8,6

10,7 14,5 —0,2 10,9

Återstående ökning enl. IUI:s planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970 12,4 6,4 6,5 5,6 . .

12*00,9) 9,8 . .

Faktisk utveckning 19651967 8,6 13,4 —1,8 6,9

Återstående ökning enligt IUI:s reIUI videring 1967— 1965— 1970 1970 12,4 7',4

11 13,5

!UI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965-121.

än i någon annan bransch. Bedömning: Av underhandsenkäter inom branschen framgår, att produktionstillväxten väntas följa den trend som uppdrogs redan vid IUI-enkäten 1964, dvs. för hela den kemiska industrin en årlig tillväxt om

11 % per år. Denna jämförelsevis snabba utvecklingstakt är att se såsom en inhämtning frän svensk sida av det försprång som den kemiska industrin i andra industriländer har. Detta gäller främst petrokemisk industri, vilken tillsammans med läkeme-

Diagram A 21. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom kemisk industri Volymindex 1963 = 100 Log-skala

Diagram A 22. Export och import 1963—1970 inom kemisk industri Volymindex 1963 = 100 Log-skala Export:

Produktion: Plan = IUI

Import

Investeringar Antal anställda

-J

SOU 1968: 24

L

1 L

delsindustrin i första hand burit upp expansionen. Ändring av produktionsmålet för 1970 har icke ansetts motiverad. Avsättningsutsikterna för exporten bedöms såsom relativt goda - frånsett utförseln till EEC - i vad gäller de avsatta kvantiteterna. Däremot räknar man med otill-

fredsställande priser på exportmarknaderna. Särskilt för rent kemisk industri är det internationella konkurrenstrycket märkbart. Mot bakgrunden av hittillsvarande starka exportexpansion på Norden har exportprognosen något uppjusterats.

A. 13. Hela industrin För kommentarer och diagram se texten. Tabell A 25. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom hela industrin

Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar Exportvolym Importvolym

100 100 100 100 100 100

110 101,5 108 95 111 110

119 102,5 116 103,5 117 124

124 101 122 112 124 126

127 97 130 112 132 130

(132)

(139) (138)

Tabell A 26. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom hela industrin Procent i genomsnitt per år

Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar

Företagens planer 1963— 1970

Faktisk utveckling 1963— 1967

Återstående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970

Faktisk utveckling 1965— 1967

7,3 8,3 1,8 5,4 6.21

6,0 7,3 —0,6 6,8 12,6*

8,9 9,6 5,1 3,5 —9,5»

3,3 6,4 —2,5 6,1 6,1

5 å 5,5 6,5

Återstående IUI:s Ökning revideenl. IUI ring 1967— 1965— 1970 1970 6,1 6,6

4,5 å 5 6,5

1 Genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 8

Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.

100 SOU 1968: 24

APPENDIX B

D e t statistiska materialet

Den statistiska bearbetningen bygger i stort definitiva siffror t. o. m. 1966. 1967 års sett på det material och de metoder som investeringar grundar sig på uppgifterna i användes i »Framtidsperspektiv för svensk 1967 års novemberenkät. Vissa olikheter industri 1965-1980». Materialet har aktua- föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad liserats och korrigerats där förändringar in- gäller branschgrupperingen. Novemberenträtt. En anpassning till långtidsutredning- käten ger en obetydlig investeringsökning ens branschindelning har eftersträvats. 1966-1967. Det kan nämnas att den preliFör produktionsvolymens del har statis- minära nationalbudgeten anger 1 procents tiska centralbyråns årliga produktionsvolym- investeringsökning för motsvarande period. index utgjort källmaterial. Denna index Slutligen kan nämnas att exportvolymfinns f. n. tillgänglig t. o. m. 1965, för åren talen har byggts på SCB:s, och för senas1966 och 1967 har vi använt konjunktur- te år på konjunkturinstitutets, i den preliinstitutets beräkningar som de kommit till minära nationalbudgeten publicerade beräkuttryck i den preliminära nationalbudgeten ningar för de aktuella varugrupperna. för 1968. Vad gäller antalet anställda är industristatistiken, SOS Industri, källmaterial fram t. o. m. 1965. Därefter framkommer arbetarantalets utveckling ur SCB:s månadsstatistik. Tjänstemännen har framskrivits med antagande om oförändrad utveckling av deras andel av den totala sysselsättningen. En betydande osäkerhet vidlåder av denna anledning de två senaste årens siffror och det ställer sig svårt att uttala sig om i vilken riktning materialet tenderar att ge utslag. Vissa skäl talar dock för att våra beräkningar innebär en överskattning av antalet anställda 1965-1967. Produktionsvolymen per anställd framkommer som en kvot av indexserierna för produktionsvolym och antal anställda.1 Som följd av vad som ovan sagts om sysselsättningen skulle de två senaste årens produktivitetsutveckling vara underskattad. 1 Investeringarna, som inkluderar underFör hela industrin är emellertid produktivitetsserien rensad från bilverkstäder vilket icke håll och reparationer, är hämtade ur statisgäller för sysselsättningstalen. Fr.o.m. 1963 tiska centralbyråns majenkäter, vilka ger är dock utvecklingsroAr/er/ia fullt jämförbara^ SOU 1968:24

Tabell B:l. Produktionen branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index: 1950=100 Verkstadsindustri

År

JärnGruv- o. indu- metallverk Totalt stri

1959 1960 1961 1962 1963 1964 19651 1966 19671

141 161 179 176 182 202 216 207 207

År

186 218 243 257 274 316 347 359 361

Pappers • Livsväru- o. megransk delsinduindustri stri

1959 125 1960 134 1961 141 1962 149 1963 161 1964 172 1965 189 196611 196 1967 201

123 129 133 139 143 149 152 160 165

166 187 208 228 241 265 294 319 324

JordElektro- Transoch Järn- o metall- Maskin-teknisk portme- Varvs- stenmanu- indu- indudelsin- indu indufakturv. stri stri dustri stri stri 148 170 192 206 219 255 282

169 189 214 235 246 264 298

154 173 187 212 225 240 263

229 252 271 296 319 350 385

143 144 150 174 165 177 193 205 207

Massa-, pappersTrä- o.wallindu- boardstri industri 104 115 119 124 134 151 164 166 170

140 149 161 170 185 213 228 238 244

154 176 184 178 196 218 227 223 234

Sko- , läder- c . gummivaruindustri

Textil- o. konfektionsindustri

Totalt

Textil industri

Konfektions industri Totalt

102 109 115 118 124 129 127 121 125

105 113 115 116 123 126 124 116 118

99 105 114 119 125 130 130 125 132

Sko • 0. Gummi- Kemisk Hela läderin- varum- induindudustri dustri stri strin 157 176 190 190 202 230 250 243 241

103 102 103 107 116 118 111 104 100

133 140 147 149 160 173 178 170 167

143 157 169 179 190 208 226 235 241

152 162 171 183 199 225 252 271 298

Preliminära siffror.

Tabell B:2. Antal anställda branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index 1950=100 Verkstadsindustri

År

Jordoch Järn-o. Mas- Elektro- Transmetall- kinteknisk portme- Varvs- stenGruv- Järn-o. manuf.- indu- indudelsin- indu- induindu- metallTotalt verk stri stri dustri stri stri verk stri

1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 196611 1967

127 132 133 121 110 105 106 104 96

116 125 134 135 133 136 139 140 135

115 125 133 137 138 141 146 146 138

107 118 124 125 125 130 134 132 124

115 125 136 140 140 142 146 Ét

••

116 125 135 141 142 142 146

••

128 138 144 149 154 162 168

..

121 120 124 125 120 119 115 111 109

90 93 96 98 99 101 104 103 102

Massa-, pappersoch Träwallindu- boardstri industri 92 96 96 95 97 99 102 99 97

117 121 126 125 123 122 120 118 113

SOU 1968: 24

Textil- o. konfektionsindustri

Är

Pappers varu- o. Livsmegrafisk delsinduindustri stri Totalt

1959 115 98 1960 119 101 1961 123 102 1962 124 104 1963 126 99 1964 129 101 1965 132 99 1966 1* 129 102 1967 126 101 Preliminära siffror.

79 81 80 78 77 76 72 68 65

Sko-, läder- och gummivaruindustri

Textilindustri

Konfektionsindustri Totalt

Sko- o. läder- Gummi - Kemisk Hela induvaruin- induindustri dustri stri strin

70 72 69 68 66 66 61

89 91 93 89 89 87 84

78 78 74 72 74 74 69

94 97 96 93 94 97 95 89 82

128 139 145 141 138 146 151

109 112 114 114 115 116 118 116 114

104 110 114 115 115 117 118 117 112

Tabell B:3. Produktion per anställd branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index 1950=100 Verkstadsindustri

År

Gruvindustri

1959 111 1960 123 1961 135 1962 145 1963 166 1964 192 19651 205 1966 198 19671 217

År

Järn- o. metallverk Totalt 161 174 182 190 206 233 249 257 267

Massa-, papPappers- persoch varu, wall- och board- grafisk indu- industri stri

1959 132 109 1960 145 112 1961 146 115 1962 143 120 1963 160 127 1964 179 134 19651 190 148 19661 190 152 1967 207 160 1 Preliminära siffror. SOU 1968:24

145 150 156 166 175 187 201 219 234

TransJärn- o. Elektro- portmetall- Maskin- teknisk medels- Varvsmanufak- indu- indu induinduturverk stri stri stri stri 138 145 155 164 175 196 210

147 151 157 167 175 186 204

133 138 138 151 158 169 180

Textil- och konfektionsindustri

178 183 188 199 207 214 230

118 120 121 139 137 149 168 183 189

Jord- o. stenTräinduindustri stri 156 161 168 174 186 210 219 231 238

113 120 124 131 139 152 161 167 176

Sko-, läder- och gummivaruindustri

LivsKonf.medelsTextil- tionsinduindu- industri Totalt stri stri Totalt

Sko-o. Gummiläder- varu- Kemisk Hela indu- indu- indu- industri stri stri strin

126 129 130 133 144 148 153 158 164

133 131 140 149 157 158 161

129 135 143 151 162 169 176 179 193

152 158 167 171 186 193 202

112 116 123 133 141 149 155

141 144 153 160 170 178 187 192 203

123 127 131 135 146 157 165

139 145 151 161 173 194 213 232 261

138 144 150 157 167 180 192 203 217

ini

Tabell B:4. Investeringar (inkl. underhåll och reparationer) branschvis inom industrin åren 1961—1967. Index 1953 = 100.

Är

Gruv- 2 industri

Jord- och Järn- och Verkstadsindustri2 stenTräinmetall(inkl.varv) industri2 dustri verk2

1961 1962 1963 1964 1965 19661 1967

102 118 150 155 129 120 149

181 163 167 138 155 162 163

127 112 127 161 179 181 252

150 157 211 240 271 310 210

210 214 225 208 229 265 225

År

Livsmedelsindustri (inkl. Textil- och kon- Sko-, lädero. gummivadryckesvaru- o. fektionsindutobaksindustri) stri2 ruindustri

1961 1962 1963 1964 1965 19661 1967

184 166 192 210 229 208 252

1 2

139 143 176 172 224 193

117 112 127 119 110 84 99

Massa-, papperso. wallboardinindustri2

Pappersvaru- o. och grafisk industri

208 211 133 126 135 157 179

269 272 350 314 283 268

Kemisk och kemisk-teknisk industri2]

Hela industrin

218 242 263 216 273 327 272

183 183 185 176 191 20) 20/

Preliminära siffror. Vissa olikheter föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad gäller branschens omfattning.

Tabell B:5. Export av vissa varuslag åren 1959—1967. Index 1959 - 100.

År

Malm

1959 100 1960 126 1961 130 1962 127 1963 132 1964 158 1965 161 19661 152 1967 160

Metaller

Verkstads produktei (exkl. fartyg) Fartyg

100 112 123 122 139 159 175 198 220

100 119 135 153 159 180 187 217 224

100 103 102 131 165 165 209 140 176

Massa, papper, wallboard l o.papTräpersvaror varor 100 112 111 117 132 145 142 152 154

100 107 97 98 105 123 119 114 125

Livsmedel

Kemiska proTotal dukter export

100 103 112 130 135 123 138 137 144

100 110 121 139 162 191 214 251 276

100 113 119 130 141 157 165 176 187

Preliminära siffror.

104 SOU 1968: 24

Bilaga 2

Offentliga tjänster Utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering

2.1 Offentlig

konsumtion

1965-1968

Enligt det system som används i nationalbokföringen mäts offentlig konsumtion med statens och kommunernas driftskostnader för de tjänster som produceras inom undervisning, hälso- och sjukvård, försvar, förvaltning osv. Över 70 % av driftkostnaderna utgörs av löner och arvoden till anställd personal. Lönedelen i offentlig konsumtion anger den offentliga tjänstesektorns förädlingsvärde eller bidrag till bruttonationalprodukten. 1965 uppgick denna lönesumma till 11,2 miljarder kr., motsvarande 10,2 % av landets totala varu- och tjänsteproduktion. Den offentliga konsumtionen uppgick 1965 till 15,8 miljarder kr., vilket utgör 14,4 % av bruttonationalprodukten. Härav svarade staten för 6,7 miljarder kr. (6,1 procentenheter) och kommunerna för 9,1 miljarder kr. (8,3 procentenheter). När 1965 års långtidsutredning utarbetades förelåg endast en preliminär beräkning av den offentliga konsumtionen för 1965. Kalkylerna utgick i princip från 1964 års värden; alla uppgifter i fasta priser var också uttryckta i detta års löne- och prisläge. Nu föreliggande statistik visar att de offentliga konsumtionsutgifterna ökade snabbare 1964-1965 än vad som då förutsågs. Underskattningen, ca 200 milj. kr. i 1964 års priser, avser helt den kommunala konsumtionen. Någon större inverkan på SOU 1968: 24

utredningens kalkyl torde dock inte kunna tillmätas denna differens. Av utredningen insamlade planer och bedömningar pekade på en ökning av den offentliga konsumtionen med bortåt 6 % årligen 1965-1970. Utredningen bedömde emellertid att en så stor ökning inte kunde realiseras utan att andra områden med likaledes starka utbyggnadsbehov måste hållas tillbaka. Enligt den avvägning som låg till grund för utredningens kalkyl begränsades de offentliga konsumtionsutgifternas ökning till 4,7 % per år. Nationalräkenskapernas redovisning fram till 1967 och den reviderade nationalbudgetens prognos för 1968 visar att den offentliga konsumtionen kommit att expandera väsentligt snabbare än som förutsattes i utredningens kalkyl och även snabbare än som angavs i myndigheternas planer. Den genomsnittliga ökningen 1965-1968 utgör enligt nämnda källor ca 7 % per år. De årsvisa förändringarna anges i tablån på nästa sida (procentuell volymförändring per år). Som framgått har den kommunala konsumtionen kunnat expandera mycket snabbt 1965-1968, medan den statliga delen endast visat en moderat ökning. Till största del sammanhänger denna olikhet i utvecklingsbilden med att huvudmannaskapet för vissa verksamheter ändrats under perioden. Sålunda fördes de tidigare statliga gymnasierna över till kommunal sektor den 1.7. 105

Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Summa offentlig konsumtion

1965— 1966

1966— 1967

+ 0,9 + 9,3 + 5,8

— 2,2 + 5,5 + 15,2 + 7,5 + 6 , 9 + 7

1966. Från 1.1.1967 gick vidare de statliga mentalsjukhusen över till landstingen. En överslagsberäkning visar att om ingen överföring vidtagits skulle den statliga konsumtionens årliga ökning 1965-1968 ha uppgått till 5 å 6 % och den kommunala konsumtionens till 8 %. Effekten av dessa överföringar kan dock inte anges exakt då man inte känner till hur utbyggnadstakten för dessa och andra verksamheter i statlig och kommunal konsumtion har påverkats av ändrat huvudmannaskap. Den snabba ökningen i offentlig konsumtion har ägt rum samtidigt som den totala produktionen utvecklats långsammare än som i utredningen beräknades som möjligt vid fullt utnyttjande av produktionskapaciteten. Offentlig konsumtion har således tagit i anspråk en jämfört med kalkylen betydligt snabbare stigande andel av det totala produktionsresultatet. Den i utredningens kalkyl angivna andelen för 1970 överträffades redan 1967. Den offentliga konsumtionens procentuella andel av bruttonationalprodukten vid skilda tidpunkter anges i nedanstående tablå:

Löpande priser 1964 års priser

1965 1966

1970 enl. 1967 1968 LU

14,4

15,3

16,6

17,1

16,2

14,2

14,6

15,5

15,9

14,6

Lönedelen i offentlig konsumtion - räknat i löpande priser - visar en svagt sjunkande tendens. Samtidigt har lönesatserna stigit avsevärt snabbare än priserna på varudelen (omkostnader). Detta gör att den offentliga tjänstesektorns bidrag till national-

1965— 1967— 1968 1968 delvis prognos prognos + 1,4 + 10,6 + 7,0

1965— 1970 enligt planer till LU

1965— 1970 enligt kalkyl i LU 65

+ 5,4 + 6,2 + 5,8

+ 4,3 + 5,0 + 4,7

produkten i volym ökat i långsammare takt än den offentliga konsumtionsvolymen. Från 1965 till 1968 beräknas den offentliga tjänsteproduktionens volym (sektorprodukt) ha stigit med i genomsnitt 5,8 % per år (mot 7,0 % för konsumtionen). I långtidsutredningen beräknades produktionsökningen 1965-1970 till ca 4 % årligen.

2.2 Utvecklingen inom olika

delområden

2.2.1 Undervisning Undervisning är det största delområdet inom offentlig sektor. Däri ingår förutom skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen samt lärarutbildningen även olika kulturaktiviteter såsom teatrar, arkiv, bibliotek, museer m. m. Undervisningsväsendet har under hela 1960-talet expanderat och denna utveckling väntas komma att bestå även under hela 1970-talet beroende på framför allt 1960-talets stigande födelsetal och genomförandet av flera stora reformer, såsom utbyggandet av det studiesociala stödet 1965, försöksverksamhet med radio och television för utbildningsändamål, vidgade möjligheter för vuxenutbildning m. m. Ett mått på de olika delsektorernas omfattning är antalet sysselsatta personer inom de olika delområdena. Enligt folkräkningen 1965 sysselsattes inom undervisningssektorn ca 156 000 personer, varav inom skolväsendet 125 000, inom den högre utbildningen och forskningen 20 000 samt inom lärarutbildningen 2 500. 1960 var antalet sysselsatta ca 119 000. Således har sysselsättningen inom undervisningssektorn ökat med i genomsnitt ca 5,6 % per år 1960-1965. I det följande redogörs först för nya beSOU 1968: 24

räkningar av studerandeantalets utveckling och lärarbehov. Med stöd av dessa kvantitativa uppgifter görs sedan en ny kalkyl beträffande utgiftsutvecklingen 1965-1970. Slutligen belyses något utvecklingen under 1970-talet. Utbildningens kvantitativa omfattning Utbildningens kvantitativa omfattning bestäms dels av antalet personer i de för olika utbildningsformer aktuella åldrarna, dels av den andel av dessa personer som söker sig till de olika läroanstalterna. I nedanstående tablå anges den beräknade folkmängden i 1 000-tal (enligt folkräkningen 1965 och statistiska centralbyråns senaste befolkningsprognos) för de i utbildningssammanhang relevanta åldersgrupperna 1965-1980.

7—15 år 16—19 år 20—24 år

967 505 615

954 470 663

958 433 632

1 048 1 158 451 426 539 550

1980 Grundskola. Antalet ungdomar i åldern 7 - 1 5 år väntas minska något fram till 1970 för att därefter stiga snabbt under hela 1970-talet. Eleverna på lågstadiet (7-9 år) och på högstadiet (13-15 år) ökar fram till 1970, medan eleverna på mellanstadiet (10 -12 år) minskar något. Elevantalet i grundskolan styrs helt av befolkningen i åldern 7-15 år under förutsättning att grundskolan är helt utbyggd t. o. m. årskurs 9. Enligt föreliggande planer skall grundskolan t. o. m. årskurs 5 vara genomförd i hela landet läsåret 1968/69 och t. o.m. årskurs 9 läsåret 1972/73. 1965 var antalet elever i grundskolan 870 000 och beräknas 1970 ha ökat till 940 000. Gymnasieskola. Antalet ungdomar i åldern 16-19 år väntas minska fram till 1975 och sålunda minskar befolkningsunderlaget för gymnasieskola. Några faktorer som bör ligga till grund för beslut om gymnasieskolans kvantitativa utveckling - såväl total omfattning som inriktning på studievägar - är bl. a. ungdomens efterfrågan på gymnasial utSOU 1968: 24

bildning, samhällets efterfrågan på utbildad arbetskraft och tillgängliga resurser för utbildningsväsendet. Hittills beslutade reformer har lett till mindre specialisering av utbildningen, vilket underlättar den utbildades anpassning till förändringar på arbetsmarknaden. Genom grundskolans genomförande ökar naturligt efterfrågan på gymnasial utbildning. En genomgripande reformering av de gymnasiala skolorna skedde i och med 1964 års riksdagsbeslut om utformningen av det nya gymnasiet och fackskolan. Där angavs som mål för dessa skolformers kvantitativa utveckling att 1970 skulle ca 30 % av årskullen 16-åringar beredas plats i gymnasium och ca 20 % i fackskola. Den framtida utformningen av yrkesskolan har ännu ej slutgiltigt utformats men inom en nära framtid väntas beslut därom. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar väntas antalet elever i intagningsklasser i gymnasium (inkl. privatskolor) i relation till antalet 16-åringar stiga från drygt 25 % 1965 till ca 33 % i början av 1970-talet. Genom att befolkningsunderlaget minskar kommer emellertid antalet gymnasieelever att växa endast obetydligt från ca 95 000 1965 till 105 000 1970. Det nya gymnasiet är i stort sett utbyggt i samtliga regioner läsåret 1966/67. Fackskolan expanderar snabbt. Antalet fackskoleelever var 1967 ca 22 000. 1966/ 67 var fackskola införd i 50 kommuner och beräknas 1972 vara helt genomförd i hela landet. 1967 befann sig i de kommuner där fackskola redan är genomförd 18 % av antalet 16-åringar i fackskola och i början av 1970-talet väntas fackskolefrekvensen uppgå till 22 %. Antalet fackskoleelever beräknas 1970 ha ökat till 40 000. Yrkesskolans kvantitativa omfattning är svårare att mäta på samma sätt som gymnasiets och fackskolans bl. a. beroende på den relativt stora åldersspridningen bland eleverna. Yrkesutbildningsberedningen räknar med att den reducerade yrkesskolefrekvensen (andelen i årskurs 1 eller i motsvarande heltidskurser förstagångsinskrivna elever av årskullen 16-åringar) 1966 ut107

gjorde 31 % och att den förutses successivt öka till 3 5 % 1970. 1970 beräknas 73 000 elever studera vid de kommunala och landstingskommunala yrkesskolornas heltidskurser mot 70 000 1966. En viss överkapacitet har kunnat märkas vid yrkesskolan, men den har nu till stor del fyllts av arbetslösa ungdomar. Antalet elever vid det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskola 1966/67-1972/ 73 enligt skolöverstyrelsens beräkningar framgår av nedanstående sammanställning (1 000-tal): 1966/67 1970/71 1972/73 Det obligatoriska skolväsendet Kommunala gymnasier Kommunala fackskolor Yrkesskolor Privata gymnasier och fackskolor Totalt

17 70

41 73

46 75

3 1 086

3 1 169

3 1 210

Enligt ovannämnda frekvenstal beräknas i början av 1970-talet antalet elever i intagningsklasser motsvara ca 90 % av antalet 16-åringar därav 33 % i gymnasium, 22 % i fackskola och 35 % i yrkesskola. Dessa frekvenstal är ej helt jämförbara med de frekvenstal som statsmakterna uppställde som mål 1970 då här även medräknats privatskolor. Utvecklingen av antalet elever inom grundskolan och de gymnasiala skolorna har i stort överensstämt med den utveckling som förutsatts i långtidsutredningen. Inom vuxenutbildningen görs emellertid större satsningar än som förutsatts i långtidsutredningen. Antalet vuxenstuderande väntas öka snabbare än beräknat eller med ca 5 000 per år från 1968 fram till mitten av 1970-talet. Det är främst vuxenutbildningen vid gymnasium och fackskola som väntas öka medan den inte beräknas expandera vid yrkesskolan. Att vuxenutbildningen ökar så kraftigt beror på att förmånligare statsbidragsbestämmelser träder i kraft den 1 juli 1968. 108

I skolöverstyrelsens beräkning av antalet klasser i grundskolan kan skönjas en ökning av klassmedeltalen och i början av 1970-talet bör klassmedeltalen ha anpassat sig till den nivå som förutsattes i 1962 års grundskolebeslut. Skolväsendets lärarbehov. Behovet av antalet lärartjänster 1966/67-1972/73 enligt skolöverstyrelsens beräkningar framgår av nedanstående tablå: 1966/67 1970/71 1972/73 Grundskola Gymnasieskola därav: gymnasium fackskola yrkesskola Totalt

56 200 59 900 61 300 15 500 17 600 18 100 7 600 7 500 7 800 1 200 3 400 3 500 6 700 6 700 6 800 71 700 77 500 79 400

Som framgår av tablån kommer lärarbehovet för grundskolans del att öka med i genomsnitt ca 1,6 % per år och för gymnasieskolans del med 3,2 % per år från 1966 till 1970. Lärarbehovet avviker endast obetydligt från vad som förutsågs i långtidsutredningen. Vissa rationaliseringsåtgärder har vidtagits vid grundskolan och yrkesskolan, vilket resulterar i ett något lägre lärarbehov under slutet av 1960-talet, men en något snabbare utbyggnad än som förutsågs i långtidsutredningen har skett för fackskolans del, som kräver ett något ökat personalbehov. Lärarutbildningens kapacitet kommer däremot att öka väsentligt mer än enligt långtidsutredningen. En genomgripande reform av klass- och ämneslärarutbildningen genomförs 1968/69, vilken förutses minska lärarbristen. För låg- och mellanstadielärare kommer förmodligen lärarbehovet att vara helt tillgodosett under första hälften av 1970-talet. Lärarbristen på grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolorna har länge varit stor, men bristen har minskat något från 1966. Detta hänger samman med att den praktiska lärarutbildningen utbyggts samt att examinationen från universitet och högskolor ökat kraftigt. 1967 beräknas lärarbristen, om man även räknar de tjänster SOU 1968: 24

som besatts med ej kvalificerad arbetskraft, inom grundskolans låg- och mellanstadier till 3 000 tjänster och inom högstadiet och i de gymnasiala skolorna till 2 500 tjänster. Högre utbildning. Utvecklingen vid universitet och högskolor har hittills gått betydligt snabbare än vad långtidsutredningen förutsåg. Riksdagsbeslutet 1965 innebar, att planeringen för den högre utbildningen skulle utgå från ett totalantal studerande vid universitet och högskolor i början av 1970-talet på 87 000. Tillströmningen till universitet och högskolor är främst beroende av gymnasiets examination de närmast föregående åren. Om gymnasiefrekvensen antas vara ganska oförändrad fram till mitten av 1970-talet, och befolkningen i de aktuella åldersgrupperna (20-24 år) minskar under 1970-talet, väntas den mycket kraftiga ökningen av nyinskrivna under senare år upphöra. Studerande vid universitet och högskolor 1960/61-1975/76 enligt universitetskanslersämbetets beräkning anges i nedanstående tablå:

Antalet närvarande studerande Nettoantalet nyinskrivna studerande

1960/61

1965/66

1967/68

1970/71

1975/76

34 700

64 700

83 500

100 200

103 700

7 300

15 500

18 600

18 100

19 100

Antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor har ökat från 1960 till 1965 med i genomsnitt ca 16,2 % per år. Enligt beräkningar, som nyligen gjorts av statistiska centralbyråns prognosinstitut och som redovisas i nedanstående tablå har tillströmningen till universitet och högskolor emellertid ökat snabbare än vad som ovan beräknats.

Nettoantalet nyinskrivna SOU 1968: 24

Antal närvarande studerande har ökat från 1960 till 1965 med ca 13,3 % per år. 87 000 studerande som var statsmakternas plan för antalet studerande vid universitet och högskolor i början av 1970-talet har redan överskridits och med nu rådande tillströmningstendenser kommer antalet närvarande studerande att uppgå till över 100 000 1970. Det bör emellertid påpekas, att antalet studerande enligt nu gällande definitioner ej utan vidare är jämförligt med ramtalet på 87 000. En sänkning av studietiderna skulle självfallet starkt kunna sänka närvarotalet. Det är de fria fakulteterna, de humanistiska och samhällsvetenskapliga som har ökat kraftigast, medan de naturvetenskapliga fakulteterna har ökat långsammare än som förutsatts i den av statsmakterna 1965 antagna utbyggnadsplanen. Särskilt kraftig var tillströmningen till de samhällsvetenskapliga fakulteterna vid vilka studerandeantalet 1965 översteg det för utbyggnaden fram till början av 1970talet avsedda antalet med 50 %. Frågan är vad denna kraftiga ökning av studerande vid universitet och högskolor

beror på. En av orsakerna kan vara att det dämpade arbetsmarknadsläget dels påverkat de studerande att längre stanna kvar vid universitet och högskolor och dels att fler som gått ur gymnasium nu fortsätter att studera vid universiteten. En annan orsak, som till en del kan förklara den exceptionellt höga tillströmningen 1967, kan vara den nyordning beträffande studenternas militär-

1967/68

1970/71

1975/76

1979/80

26 250

22 350

21 750

tjänstgöring som infördes hösten 1967. En- kommunala och från 1965 till 1966 minsligt denna ändring kommer de värnpliktiga kade ökningstakten till drygt 2 %. I långtidssom uttagits till officers- eller underofficers- utredningen förutsågs utgifterna fram till utbildning och som rycker in i juni fr. o. m. 1970 öka med i genomsnitt ca 4 % per år. september samma år få göra uppehåll på ca Enligt nu föreliggande uppgifter synes ut9 månader med fortsatt värnpliktstjänst. gifterna totalt i stort sett ha utvecklats i 1967 beräknades omkring 3 000 värnpliktiga överensstämmelse med långtidsutredningens ha berörts av de ändrade bestämmelserna kalkyler. Ökningstakten för driftkostnaderna inom och en stor del av dessa kan under uppehålskolväsendet väntas bli ungefär samma som let ha ägnat sig åt studier bl. a. vid univerförutsattes i långtidsutredningen. sitet och högskolor. För lärarutbildningen förutses driftskostFör att kunna tillgodose utbildningsmånaderna öka snabbare än enligt långtidsutlen, som förutsattes i 1965 års riksdagsberedningens beräkningar och den genomslut, är det nödvändigt att stora rationalisnittliga årliga ökningen från 1967-1970 seringar företas. Först och främst kommer anordningar för att få till stånd en fastare kan förmodas bli ca 10 % mot långtidsorganisation av utbildningen fram till pri- utredningens 7 %. Trots den kraftiga ökningen av studeranmärexamen att genomföras. För att öka genomströmningen och minska studietider- de vid universitet och högskolor har driftna tillsattes en arbetsgrupp för att undersö- kostnaderna inte ökat utan överensstämmer ka möjligheterna att införa ett system med ganska väl med vad som förutsatts i långfasta studiegångar. Universitetskanslersäm- tidsutredningen. Detta beror på att det är betets arbetsgrupp för fasta studiegångar, de fria fakulteterna, främst de samhällsveUKAS, kom med sitt förslag till fasta stu- tenskapliga och humanistiska, dvs. utbilddiegångar vid de filosofiska, juridiska och ningslinjer med relativt sett låga driftskostteologiska fakulteterna i mars 1968 men nader som ökat kraftigast. Investeringsutgifterna för undervisning genomförandet planeras till läsåret 1969/ uppgick 1965 till ca 1,1 miljard kr., vilket 70. Hur detta förslag påverkar utbildningskostnaderna är svårt att förutse, men då syftet är en ökning med i genomsnitt ca 10,7 % med fasta studiegångar är att minska studie- per år från 1960. De statliga ökade snabbast tiderna bör en minskning av antalet närva- med i genomsnitt ca 29 % per år medan rande studerande bli resultatet. Exempel på de kommunala ökade något långsammare andra rationaliseringsåtgärder, som skall ge- med i genomsnitt ca 8 % per år. Mellan nomföras, är ökad användning av tekniska 1965 och 1967 ökade investeringsutgifterna hjälpmedel i undervisningen, förbättrad ut- med ca 4,1 % per år och från 1965 till 1970 bildning av universitetslärare tvåskiftsutbild- beräknas den årliga ökningen bli ca 5 %. Skolbyggnadsinvesteringarna totalt fram ning i vissa laborativa ämnen samt radio och till 1970 beräknas ligga mycket nära de betelevision som lärarersättande hjälpmedel. räkningar som gjordes i långtidsutredningen, men fördelningen mellan åren blir en annan. Utgiftsutvecklingen 1965-1970 Utgiftsutvecklingen under perioden beror 1968 blir skolbyggnadsinvesteringarna högförutom på elevantalets utveckling också på re, då dessa investeringar ökar utöver invilka resurser i form av lärare, lokaler, ut- vesteringsramarna på grund av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under återstoden av rustning m. m. som tas i anspråk. Konsumtionsutgifterna för undervisning 1960-talet beräknas de emellertid bli lägre uppgick 1965 till ca 4 miljarder kr., varav än de prognoserade. För högre utbildning och forskning instatlig 1 miljard och kommunal 3 miljarder klusive lärarutbildning, är investeringsvolykr. Mellan 1960 och 1965 ökade konsummen för åren 1967/68 och 1968/69 lägre än tionsutgifterna med i genomsnitt ca 5,3 % vad långtidsutredningen förutsatte. En ökper år, de statliga något snabbare än de 110

SOU 1968:24

ning förutsätts men den totala investeringsvolymen för hela perioden kommer ändå att ligga på en något lägre nivå än i långtidsutredningen. Utvecklingen 1970-1975 En beräkning av resursbehovet för utbildningssektorn under 1970-talet kan inte bygga på redan fattade politiska beslut utan måste i hög grad bli tentativ. Skolväsendet. Grundskolan kommer som tidigare sagts, att enligt planerna vara fullt utbyggd läsåret 1972/73. Under innevarande år kommer emellertid förslag att föreläggas riksdagen om en förändrad utformning av högstadiet. Detta torde dock inte leda till krav på ökade resurser. Elevantalet på låg- och mellanstadiet kommer att öka med ca 100 000 från slutet av 1960-talet till 1975 beroende på det stora antalet födda fr. o. m. 1964. Elevantalet på högstadiet kommer att vara i stort sett oförändrat under perioden 1970-1975. För gymnasieskolans del minskar befolkningsunderlaget fram till 1975 för att därefter öka något. Denna nedgång under första hälften av 1970-talet kan eventuellt komma att motverkas av en något höjd gymnasiefrekvens. Yrkesutbildningsberedningen kommer att framlägga förslag för årets riksdag om en förändrad utformning av yrkesskolan. De ekonomiska konsekvenserna är i dag svåra att överblicka, men krav på ökade resurser kan uppstå. Högre utbildning. De oklara punkterna är ovanligt många i fråga om universitet och högskolor. Nyligen tillsattes också en utredning rörande det eftergymnasiala utbildningssystemets fortsatta utbyggnad. Utredningen har att med utgångspunkt i samhällets beräknade behov, de studerandes önskemål samt tillgängliga resurser ge riktpunkter för den eftergymnasiala utbildningens dimensionering. Då fördelningsproblemen inom utbildningssektorn ter sig svåra att lösa på sikt, om tillträdet är spärrat vid vissa utbildningar och fritt vid andra utbildningar ingår det i kommitténs uppdrag att överväga införandet av någon form av reglering av tillträdet till de nu fria fakulteterna vid universiteten. Kommittén har vidare möjlighet SOU 1968: 24

att överväga en omprövning av nu gällande kvantitativa riktpunkter. Vidare införs 1969/70 fasta studiegångar vid de fria fakulteterna. Man räknar med att tillströmningen minskar något 1968/69 jämfört med den extremt höga tillströmningen 1967/68 och sedan i stort sett stagnerar. Detta innebär att antalet närvarande studerande fortsätter att öka in på 1970-talet. En viss omfördelning inom de fria fakulteterna i riktning mot de naturvetenskapliga fakulteterna antas ske, vilket leder till successivt ökade kostnader. Lärarutbildningskapaciteten har ökat mycket starkt under slutet av 1960-talet. Denna kapacitet beräknas vara tillräcklig på lång sikt, varför förmodligen ytterst små resursökningar under 1970-talet behövs. Med utgångspunkt från ovanstående antas driftsutgifterna öka med i genomsnitt ca 3,5 % per år fram till 1975. Investeringsutgifterna beräknas ligga på endast något högre nivå än i slutet av 1960-talet.

2.2.2. Hälso- och sjukvård Långtidsutredningens kalkyl För att få en överblick över de aktuella utbyggnadsplanerna gjorde den dåvarande medicinalstyrelsen sommaren 1964 en enkät till sjukvårdsstyrelserna i landstingen och städerna utanför landsting samt till olika statliga myndigheter. De av huvudmännen redovisade planerna visade att man förutsåg en mycket kraftig ökning av vårdresurserna fram till 1970. Det totala platsantalet i all sluten vård angavs öka från ca 125 000 1964 till närmare 150 000 1970. Av den totala ökningen med ca 4 000 platser per år skulle mer än hälften (2 200) gå till en förstärkning av långtidssjukvårdens resurser. Det årliga platstillskottet inom annan kroppssjukvård angavs bli ca 950, inom mentalsjukvård ca 250 och inom övriga vårdområden ca 600. För denna utbyggnad erforderliga investeringar (exklusive underhåll) angavs av huvudmännen öka från ca 800 milj. kr. 1965 till bortåt 1 100 milj. kr. i genomsnitt per år 111

under 1966-1970 (vid 1964 års kostnadsnivå). Under förutsättning av en jämn stegring av investeringarna de olika åren skulle dessa uppgå till närmare 1 300 milj. kr. 1970, en ökning med 9,5 % per år sedan 1965. Hälso- och sjukvårdens personalbehov antogs enligt planerna öka med ca 20 000 personer (heltidsarbetande) 1965-1970. Driftutgifterna beräknades stiga betydligt snabbare än personalen; ökningen 19651970 angavs till 8,5 % per år. Detta tal representerar också den planerade volymökningen för offentlig konsumtion av hälsooch sjukvårdstjänster. Som allmänt omdöme framhöll medicinalstyrelsen att en alltför stor optimism synes ha framträtt i huvudmännens planering vad gäller utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framför allt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal. Också långtidsutredningen konstaterade att utsikterna för att avveckla den rådande personalbristen och därutöver öka antalet tjänster i sådan omfattning som framgår av huvudmännens kalkyler var ganska mörka. I utredningens kalkyl förutsattes därför att ökningen i hälso- och sjukvårdskonsumtionen skulle stanna vid ca 7 % årligen 1965-1970 mot 8,5 % per år enligt planerna. En nedskärning gjordes också i investeringsplanerna; i utredningens kalkyl förutsågs hälso- och sjukvårdens investeringar exklusive underhåll öka med ca 7,5 % årligen mot planernas 9,5 %.

Aktuella utbyggnadsplaner Resultaten av nämnda enkätundersökning har bl. a. utnyttjats i arbetet inom socialdepartementets sjukvårdsdelegation med prioriteringar av byggnadsverksamheten inom ramen för gällande byggnadsreglering. Det framstod härvid som angeläget att med liknande undersökningar fortlöpande registrera den pågående planeringen. Mot bakgrund härav hemställde socialdepartementets sjukvårdsdelegation i början av 1967 att medicinalstyrelsen ville företa en förnyad undersökning. Avsikten var att därefter årligen samla in aktuella informationer om 112

sjukvårdsresurserna och den planerade utbyggnaden av dem. Undersökningen genomfördes under 1967 under benämningen RUPRO 67 (Rullande prognosundersökning 1967). Uppgifterna avsåg utvecklingen under perioden 19661970. Primärmaterialet var delvis av en annan karaktär än det material som låg till grund för långtidsutredningen. I det senare fallet begärdes summariska sammanställningar för olika vårdområden medan materialet till RUPRO 67 bestod av detaljerade upplysningar rörande varje sjukhus utveckling. Detta medförde bl. a. ökade möjligheter att kontrollera materialet på ett bättre sätt. Vidare lämnades till långtidsutredningen uppgifter om förutsett platsantal för åren 1965 och 1970 och om investerings- och driftkostnader som summor för perioden 1966-1970. I RUPRO 67 angavs däremot årsvisa uppgifter. Av uppgifterna för de enstaka åren kan 1966 betecknas som av huvudmän känt utfall och 1967 som delvis prognos medan uppgifterna för åren 1968— 1970 avser planerad utveckling. De i RUPRO 67 redovisade planerna visar att huvudmännen förutser en fortsatt mycket snabb ökning av vårdresurserna. Antalet vårdplatser i all sluten vård anges komma att ligga endast obetydligt lägre 1970 än enligt de planer som redovisades 1964 (144 350 mot 148 900). Utbyggnaden under åren 1965-1967 har dock inte gått lika snabbt som indikerats av de tidigare planerna. I dessa räknade man nämligen att antalet platser skulle öka med i medeltal 4 000 per år under perioden 1964-1970. Ökningen 1964-1965 hade därvid angetts till 2 850 men blev enligt definitiv redovisning endast ca 1 000. För 1966 och 1967 anges i RUPRO 67 ökningen till i medeltal 2 500 platser per år. Jämförelsen mellan det till långtidsutredningen angivna platsantalet 1965 och det faktiska utfallet visar att utbyggnadstakten redan på mycket kort sikt kan väsentligen överskattas. Detta förhållande bör erinras när det gäller att bedöma realismen i de egentliga plantalen i RUPRO 67, dvs. utbyggnaden under åren 1968-1970. SOU 1968: 24

Tabell 1. Antalet vårdplatser inom sjukvården 1964—1970. Förändring per år Antal vårdplatser 1964 Kroppssjukvård, exkl. långtidssjukvård 52 300 Långtidssjukvård 22 100 Mentalsjukvård 34 700 Övrigt (vård av psykiskt efterblivna, epileptiker och konvalescenter) 15 250 Totalt 124 350

1964—1967 utfall (delvis prognos)

1967—1970 enl. planer till RUPRO 67

1964—1970 utfall och 1964—1970 planer till enl. planer RUPRO 67 till LU 65

— 300 + 1 700 + 50

+ 700 + 3 100 + 350

+ 200 + 2 400 + 200

+ 950 + 2 200 + 250

+ 500 + 1 950

+ 500 + 4 650

+ 500 + 3 300

+ 600 + 4 000

För dessa tre år planeras en ökning av antalet vårdplatser med 4 600 per år. Den i förhållande till tidigare planer långsammare utveckling som ägt rum under planperiodens första hälft skulle härmed i det närmaste kompenseras genom en mycket snabb utbyggnad under de framförliggande åren. I tabell 1 anges platsutvecklingen för olika vårdområden. Det framgår att satsningen från huvudmännens sida på vården av de långvarigt kroppssjuka synes f. n. vara ännu kraftigare än vad som planerades 1964. Den övriga kroppssjukvårdens utbyggnad har däremot inskränkts. Medan ökningen i antalet vårdplatser enligt nu föreliggande planer inte torde bli fullt så stor som beräknades för långtidsutredningen, har en uppjustering skett för investeringskostnaderna. De totala investeringarna (exklusive underhåll) under åren 19661970 anges nämligen i RUPRO 67 ligga ca 15 % eller ca 150 milj. kr. (i 1964 års kostnadsläge) högre per år än enligt planerna till långtidsutredningen. Någon direkt jämförelse mellan de årsvisa förändringarna i dessa två material kan inte göras då uppgifterna i det senare fallet endast avsåg medelnivån för perioden. Som nämnts beräknades i långtidsutredningen den planerade investeringsnivån, under förutsättning av en jämn stegring av investeringarna de olika åren, uppgå till ca 1 300 milj. kr. 1970. I RUPRO 67 anges investeringarna redan 1968 överstiga 1 300 milj. kr. och 1969 vara över 1 500 milj. kr., vilket innebär en fördubbling av SOU 1968: 24

investeringsvolymen på tre år. För 1970 förutses sedan en nedgång i investeringarna en dylik underrapportering avseende planperiodens slut kan ofta noteras - vilket gör att den genomsnittliga ökningstakten för 1966-1970 stannar på 1 6 % per år. Också driftkostnaderna anges i de nu aktuella planerna ligga väsentligt högre än enligt rapporteringen till långtidsutredningen. I medeltal för perioden 1966-1970 utgör uppjusteringen 10 % eller ca 400 milj. kr. per år (i 1964 års priser). De till långtidsutredningen angivna planerna antogs innebära en driftkostnad 1970 på närmare 5 000 milj. kr. Enligt de nu föreliggande uppgifterna skulle denna nivå uppnås 1969; driftkostnaderna 1970 anges i planerna till över 5 300 milj. kr. Som tidigare nämnts bedömdes personalredovisningen till långtidsutredningen innebära att hälso- och sjukvårdens personalbehov skulle öka från 1965 till 1970 med ca 20 000 personer (omräknade till heltidsarbetande). I RUPRO 67 anges ökningen 1966-1970 till 28 500 heltidsarbetande. En jämförelse av planerna för 1970 i de båda undersökningarna ger vid handen att för samtliga personalkategorier med undantag för tandtekniker och ekonomipersonal anger RUPRO 67 högre antal tjänster. Det bör dock noteras att p. g. a. olikheter i redovisningen full jämförbarhet mellan de båda materialen inte kan uppnås för alla personalkategorier. Sammanlagt skulle enligt RUPRO 67 vårdpersonalen 1970 vara ca 8 000 fler, förval t113

Tabell 2. Personalutveckling inom hälso- och sjukvård 1966—1970 enl. RUPRO 67. Antal tjänster omräknat i heltid Antal tjänster 1966 Vårdpersonal 89 760 därav: läkare1 6 260 sjuksköterskor, barnmorskor o. assistenter 20 330 skötare i psykiatrisk vård 14 690 Förvaltningspersonal 6 180 Ekonomipersonal 19 530 Totalt 115 470 1

Förändring 1966—1967

1967—1968

1968—1969

1969—1970

1966—1970

+ 5 150 + 300

+ 7 890 + 440

+ 4 960 + 300

+ 4 350 + 250

+ 22 350 + 1 290

+ 1 020

+ 1 350

+ 900

+ 750

+ 4 020

+

+

+ 420

+

+

+ 720 + 1 320 + 9 930

+ 320 + 760

+ 260 + 820

+ 6 030

+ 5 430

+ 730 + 1 250 + 7 140

2 500

+ 2 030 + 4 150 + 28 530

Exkl. privatpraktiserande läkare.

ningspersonalen ca 1 000 fler och ekonomipersonalen ca 600 färre än enligt materialet till långtidsutredningen. Till stor del torde uppjusteringen återspegla det ökade personalbehov som uppstått i samband med arbetstidsförkortningen. Någon hänsyn till denna hade nämligen inte tagits i uppgifterna till långtidsutredningen. I tabell 2 anges de årsvisa förändringarna för vissa personalkategorier enligt RUPRO 67.

Kalkyl för perioden 1965-1970 Som nämnts förutsattes i långtidsutredningens kalkyl utbyggnad av hälso- och sjukvården komma att ske långsammare än enligt huvudmännens planer. Övervägandena baserades härvid främst på personal-

läget; det förelåg en avsevärd skillnad mellan tillgång och efterfrågan på sjukvårdspersonal och kalkylerna tydde på att bristen för flera personalkategorier skulle vid den angivna efterfrågeökningen kvarstå framtill 1970. Det föreligger ännu inte fullständig statistik över sysselsättningens förändringar under kalkylperiodens första år. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att personalökningen utgjorde 5 å 6 % under 1966, medan det förändrade arbetsmarknadsläget under 1967 synes ha möjliggjort en betydligt större rekrytering. Uppgifterna i tabell 2 avser endast antalet tjänster. Ser man däremot på antalet uppehållna tjänster, finner man att antalet läkare ökade med 180 under 1966 och med 370 under 1967. Antalet uppehållna tjänster

Tabell 3. Antalet vakanta läkartjänster och tjänster som inte uppehållits av legitimerade läkare 1965—1967. Vakanta tjänster och tjänster inte uppehållna av legitimerade läkare

Provinsialläkartjänster Tjänster vid sjukhus för somatisk vård Tjänster vid sjukhus för psykiatrisk vård Totalt 114

Antal tjänster hösten 1967

Hösten 1967 antal

Hösten 1965

Hösten 1966

Våren 1967

Hösten 1967

%

%

%

%

21,3

21,5

19,5

20,5

4 619

15,0

16,3

14,1

15,6

495 5 889

160 1041

29,4 17,0

31,3 18,1

32,2 16,3

32,3 17,7 SOU 1968: 24

Tabell 4. Vakanssituationen vid kroppssjukhusen för annan vårdpersonal än läkare 19651967. Antal tjänster hösten 1967 Sjuksköterskor Barnmorskor Sjukgymnaster Kuratorer Terapeuter Undersköterskor Barnsköterskor Övrig vårdpersonal

14 301 780 1 024 465 580 6 188 2 234 29 902

Antal vakanser utan vikarie hösten 1967 787 41 147 31 43 272 42

avseende vårdpersonalen vid kroppssjukhusen ökade med 2 550 under 1966 och med 3 860 under 1967. Det förbättrade personalläget återspeglas i att vakanserna minskat något. Av samtliga läkartjänster var hösten 1965 7,6 % vakanta utan vikarie. Motsvarande siffror för hösten 1966 och hösten 1967 var 7,2 % respektive 6,9 %. Nedgången i antalet vakanta tjänster utan vikarie mellan hösten 1965 och hösten 1966 har emellertid kommit till stånd genom att vakanserna tillsatts med icke behörig läkarpersonal. Först till våren 1967 förbättrades läkarsituationen något, men till hösten 1967 har antalet tjänster som inte uppehållits av legitimerade läkare åter ökat (tabell 3). I tabell 4 anges vakanssituationen vid kroppssjukhusen för annan vårdpersonal än läkare. Det framgår att för flertalet personalkategorier har vakanserna successivt minskat sedan hösten 1966. Det bör också noteras att - i motsats till lärarpersonalen - någon ökning av vakanserna mellan våren och hösten 1967 inte har ägt rum för denna vårdpersonal. Genomgången har visat att trots ökad rekrytering någon mera påtaglig förbättring i bristsituationen inte synes ha ägt rum under 1966 och 1967. Till den av huvudmännen planerade ökningen av antalet tjänster - med i genomsnitt över 7 000 per år under treårsperioden 1968-1970 - måste läggas det ytterligare personalbehov som medförs av kravet att fylla dagens vakanser. UtbildSOU 1968: 24

Vakanser utan vikarie i % av antalet tjänster hösten 1965

hösten 1966

hösten 1967

7,1 5,2 15,6 10,4 5,2 4,9 1,1 2,5

7,8 5,8 18,6 9,6 9,4 4,6 2,2 2,8

5,5 5,2 14,4 6,6 7,4 4,4 1,9 2,0

ningen av vårdpersonal beräknas visserligen öka i en relativt snabb takt, men det torde dock betecknas som orealistiskt att hela detta personalbehov kan komma att tillgodoses med för ändamålet kvalificerad personal. När det gäller att bedöma investeringarnas utveckling bör först den dåliga överensstämmelsen mellan uppgifterna i RUPRO 67 och andra källor noteras. Enligt RUPRO 67 ökade hälso- och sjukvårdens investeringar (exkl. underhåll) med bortåt 30 % i volym 1966-1967. I nationalräkenskaperna registrerades ökningen till ca 20 %. Även huvudmännens kostnadsuppgift avseende inr vesteringarna 1968 (innebärande en ökning med 34 % i förhållande till 1967) synes alltför hög. Sedan våren 1966 fordras nämligen igångsättningstillstånd för att påbörja byggen av bl. a. sjukhus. För 1968 gäller en kostnadsram för igångsättning av nya projekt på 100 milj. kr. Kostnadsramen har fastställts med hänsyn tagen till att den stora investeringsvolymen 1967 (750 milj. kr. inom tillståndssektorn) beräknas bidra till att man 1968 får sådana konsekvenskostnader för redan igångsatta byggen att dessa ensamma skulle svara för ca 760 milj. kr. Tillsammans med en nyigångsättning på 100 milj. kr. 1968 skulle investeringarna detta år ligga ca 15 % högre än 1967. Enligt länsarbetsnämndernas bedömning torde dock investeringsökningen 1967-1968 bli större, ca 20 %. Några igångsättningsramar för 1969 har ännu inte fastställts. Genom att kostnads115

ökningen av redan pågående byggen beräknas upphöra skulle en lika stor nyigångsättning 1969 som 1968 leda till en volymökning med 10 % för ifrågavarande byggnadsinvesteringar. Det förutsätts här att hälso- och sjukvårdens totala investeringar (exkl. underhåll) kommer att öka med 20 % 1968 och 10 % både 1969 och 1970. För hela perioden 1965 -1970 skulle då ökningen bli i genomsnitt 1 6 % per år. Kalkylen skiljer sig väsentligt för varje enskilt år från den utveckling som av huvudmännen angetts i RUPRO 67. I denna synes dock uppgifterna för periodens tidigare år även innefatta prisstegringar, medan man för slutåret tydligen lämnat ofullständiga uppgifter. Även beträffande driftutgifterna synes uppgifterna i RUPRO 67 framför allt för 1966-1967 innebära en inte obetydlig överskattning av volymförändringen. Orsaken torde även här vara att rapporteringen skett i löpande priser. För framförliggande år förutsätts här att driftkostnaderna kommer att öka i något långsammare takt än 1965-1968. Den genomsnittliga ökningen 1965-1970 skulle enligt denna reviderade kalkyl uppgå till ca 9 % per år.

2.2.3 Socialvård Utvecklingen inom olika vårdgrenar Åldringsvård. Tyngdpunkten i dagens socialvård ligger både vad beträffar utgifter och personal på åldringsvården. De uppgifter avseende ålderdomshem som samlades in till långtidsutredningen med en enkät till samtliga primärkommuner tydde på en mycket omfattande byggnadsverksamhet de närmaste åren. På grundval av redovisade utbyggnadsplaner beräknade socialstyrelsen att det totala platsantalet skulle stiga från 45 600 1964 till ca 61 000 1970. I beräkningen förutsattes att ny-, till- och ombyggandet skulle omfatta ca 3 800 platser per år. Genom att antalet nedlagda platser antogs successivt minska skulle nettotillskottet av platser för varje år visa en måttlig stegring. Socialstyrelsen bedömde det förutsedda platsantalet på 61 000 1970 som ungefär 116

det minimum som skulle behövas för att avskaffa den nuvarande bristen sådan kommunerna bedömde den och hålla undan för åldringskullarnas ökning. Det kan nämnas att kommunerna uppskattade sitt platsbehov 1970 till ca 70 000, vilket skulle mötsvara omkring 9,5 platser per 100 åldringar över 70 år. Enligt nu tillgänglig redovisning blev nettotillskottet under 1965 2 100 platser mot förutsedda 1 900. Under 1966 och 1967 igångsattes nya ålderdomshemsbyggen med sammanlagt ca 7 000 platser. Genom förfrågan hos samtliga länsstyrelser under hösten 1967 har socialstyrelsen vidare erhållit uppgifter om vilka ålderdomshemsprojekt som föreligger för tiden t. o. m. 1970. Styrelsen har därefter hänvänt sig direkt till de kommuner som har uppgetts planera ålderdomshemsbyggen under angiven tid med mera detaljerade frågor om projektet. Enligt kommunernas bedömningar kan omkring 5 500 platser börja byggas 1968, omkring 4 000 platser 1969 och omkring 2 000 platser 1970. Socialstyrelsen bedömer dock att en igångsättning med omkring 3 800 platser per år bättre kommer att svara mot verkligheten då kommunerna ofta underskattar den tid det tar att planera och finansiera ett ålderdomshemsbygge. Styrelsen anser på dessa grunder att den i långtidsutredningen beräknade vårdplatsutvecklingen i stort sett kommer att förverkligas och att det totala antalet vårdplatser i slutet av 1970 skall uppgå till omkring 60 300. Behovet av ålderdomshemsplatser har sedan lång tid schablonmässigt angetts till ca 10 % av antalet personer som fyllt 70 år. Under senare år har socialstyrelsen hävdat att behovet av ålderdomshemsplatser måste bedömas mer restriktivt än tidigare. Denna tioprocentregel har därför i stort sett utvecklats till en maximiregel som i städer och större tätorter bör kunna underskridas. Socialstyrelsen anser det humanitärt, ekonomiskt och personalmässigt motiverat att i ökande omfattning bygga ut den öppna åldringsvården för att så långt möjligt uppskjuta eller förhindra behov av sluten vård. I den öppna vården ingår förutom den SOU 1968:24

sociala hemhjälpen olika verksamheter för service och kulturella aktiviteter. Dessa verksamheter har hittills varit kostnadsmässigt obetydliga (ca 4,5 milj. kr. 1963) men är under snabb utbyggnad. Enligt en enkät vid årsskiftet 1965/66 hade den till långtidsutredningen angivna målsättningen för 1970 redan då överskridits (med undantag av matdistributionen). Skulle utvecklingen fortsätta i den takt som förutses kommer kostnaderna från 1963 att fyrdubblas fram till 1970. Uppgifterna till långtidsutredningen avsåg en fördubbling av dessa kostnader. Social hemhjälp. Denna vårdform omfattar hemvårdarinne- och hemsamaritverksamhet samt särskild barntillsyn. Enligt uppgifter till långtidsutredningen förutsågs en betydande ökning av dessa verksamheter. Den planerade personalökningen 1964-1970 uppgavs motsvara 7 000 heltidsarbetande. Hemvårdarinneverksamhet som är avsedd främst för korttidshjälp i första hand till barnfamiljer men i viss utsträckning också till åldringar och invalider har fram till 1967 ökat långsammare än som förutsetts. Däremot är en ny kår inom den sociala hemhjälpen, s. k. barnvårdarinnor, under kraftig expansion. Barnvårdarinnorna passar i huvudsak sjuka barn under föräldrarnas arbetstid och avlastar hemvårdarinneverksamheten. Antalet åldringar och handikappade som skulle få hemsamarithjälp beräknades i långtidsutredningen öka från

84 500 1963 till ca 193 000 1970. Av tillgängliga uppgifter avseende utvecklingen fram till 1967 att döma synes utbyggnaden gå i planerad takt. Barnstugor. Jämte social hemhjälp var barnstugor, dvs. daghem, fritidshem och lekskolor, det område inom socialvården som enligt uppgifter till långtidsutredningen förutsågs expandera snabbast under prognosperioden. Antalet daghemsplatser angavs öka med 12 000 1964-1970, vilket innebar något mer än en fördubbling. Trots denna utbyggnad bedömes en betydande platsbrist kvarstå 1970. Antalet platser på fritidshem bedömdes öka med drygt 3 000 och i lekskolor med ca 17 000. I tabell 5 ges dels den faktiska platsutvecklingen 1965 och 1966, dels socialstyrelsens nya bedömning fram till 1970. För jämförelse lämnas också platsutvecklingen enligt socialstyrelsens bedömning till långtidsutredningen. Det framgår att utbyggnaden både under 1965 och 1966 har gått väsentligt långsammare än vad som bedömdes i materialet till långtidsutredningen. Under 1967 beräknas däremot antalet platser på daghem och fritidshem ha ökat betydligt mer jämfört både med föregående år och med den tidigare bedömningen. För de följande åren fram till 1970 förutser socialstyrelsen en ytterligare kraftig ökning av de årliga platstillskotten Utbyggnaden av lekskolorna beräknas å andra sidan ske i långsammare takt än vad man

Tabell 5. Antalet platser vid barnstugorna 1965—1970. 1965

1970 Daghem Antal ökning från föregående år D : o enl. bedömning till LU

11 924 836 1 100

13 402 1 478 1 700

16 500 3 098 2 000

21 000 4 500 2 200

25 500 4 500 2 400

30 000 4 500 2 600

Fritidshem Antal Ökning från föregående år D : o enl. bedömning till L U

3 001 336 350

3 256 255 450

3 850 594 550

4 850 1 000 600

5 850 1 000 600

6 850 1 000 600

Lekskolor Antal Ökning från föregående år D : o enl. bedömning till L U

26 057 1 549 2 500

28 181 2 142 2 900

30 000 1 819 2 900

32 000 2 000 2 900

34 000 2 000 2 900

36 000 2000 2 900

SOU 1968: 24

n i

dersökningen konstaterades också att ca 200 000 nu hemarbetande mödrar sagt sig önska ta förvärvsarbete om tillsynen av deras barn kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. För att möta det stora behov av baratillsyn som redovisats genom undersökningen behövs det enligt utredningens mening en fortsatt stark ökning av platsantalet i daghem fritidshem lekskolor barnstugorna och en utbyggnad även av den kommunalt organiserade familjedaghemsverksamheten. I avsikt att stimulera ny bedömning 30 000 6 850 36 000 LU65 23 600 6100 42 000 denna senare verksamhet och med beaktande av de kvalifikativa aspekterna på denna Även beträffande personalutvecklingen vårdform föreslog utredningen att statsbikan förändringar förutses. I bedömningen drag skall utgå till kommunala familjetill långtidsutredningen förutsågs ett netto- daghem från 1 januari 1969. För att inte tillskott av förskollärare på ca 2 300 under motverka utbyggnaden av barnstugeverkperioden 1966-1970, vilket skulle innebära samheten föreslogs att i kommuner med en minskning av antalet vakanser från ca visst invånarantal antalet familjedaghems550 1965 till ca 100 1970. Nya beräkning- platser ej får överstiga antalet barnstugear grundade på skolöverstyrelsens progno- platser. ser ger vid handen en ökning av antalet I enlighet med förslag i proposition tjänster med 3 700 under tiden 1967-1970 1968: 1, bilaga 7, har riksdagen beslutat om och ett nettotillskott av förskollärare under statsbidrag till kommunala familjedaghem samma tid på 3 400, vilket mot bakgrunden från 1 januari 1969. Vid denna tidpunkt av 700 vakanser 1966 ger 1 000 vakanser beräknas antalet platser vid dessa familje1970. daghem uppgå till ca 15 000. Dessutom beFamiljedaghem. Jämsides med utbygg- räknas ca 15 000 existerande privata familnaden av barnstugorna och som komple- jedaghemsplatser bli övertagna av kommument till dessa vidareutvecklas barntillsynen nen och ca 15 000 helt nya platser kommer inom kommunala familjedaghem. Behovet till i kommunal regi. I materialet till långtidsutredningen beav barntillsyn har kartlagts av familjedaghemsutredningen, som hösten 1967 lämnade räknade socialstyrelsen att det 1970 komsitt betänkande »Samhällets barntillsyn - mer att finnas omkring 15 000 kommunalt barnstugor och familjedaghem» (SOU 1967: förmedlade familjedaghem. Denna siffra 39). Undersökningen visade att ca 150 000 torde således komma att överskridas. Barnhem och barnkolonier. I beräkningbarn under 7 år hade förvärvsarbetande arna till långtidsutredningen förutsattes en mödrar med en arbetstid på mer än 15 ytterligare utbyggnad av barnhemmen, intimmar i veckan. Ungefär hälften av dessa barn hade sin tillsyn i det egna hemmet ge- nebärande en ökning av platsantalet med nom hembiträden, föräldrarna själva, äldre ca 400 från 1964 till 1970. En sådan öksyskon osv. För en tredjedel av barnen ning beräknas nu inte komma till stånd. skedde tillsynen genom privata familjedag- Vid slutet av 1967 var nämligen antalet hem. Den av kommunerna ordnade barn- barnhemsplatser 225 mindre än 1965 och tillsynen i barnstugor och kommunala dag- beräknas till 1970 öka endast obetydligt. hem omfattade endast 16 % av barnanta- Det för 1970 förutsedda platsantalet 4 000 let. För ca 3 000 barn i dessa åldrar upp- understiger det tidigare beräknade antalet gavs att barnen är utan tillsyn under den med närmare 500. Bakom denna utvecking ligger en minskad efterfrågan främst tid föräldrarna förvärvsarbetar. Genom un-

tidigare räknade med. Den ändrade bedömningen sammanhänger med att statsbidragen till daghem och fritidshem höjdes betydligt 1 juli 1966 medan bidragen till lekskolor bortföll. I nedanstående tablå anges det förutsedda platsantalet 1970, dels enligt socialstyrelsens nya bedömning, dels enligt långtidsutredningen:

118 SDU 968:24

på platser i spädbarnshem och mödrahem. En utbyggnad av nämnda slag av barnhem är därför f. n. inte motiverad. Också barnkoloniverksamheten minskar i omfattning år från år. Antalet barn och vårddagar har under de senaste åren minskat med ca 4 % per år, dvs. i något hastigare takt än vad som redovisades till långtidsutredningen. Ungdomsvårdsskolor. Under perioden 1956 -1964 ökades antalet disponibla platser på ungdomsvårdsskolorna med 3 8 % . Då tyngdpunkten i denna verksamhet håller på att förskjutas från institutionsvård till öppen vård angavs i långtidsutredningen någon ytterligare utbyggnad av ungdomsvårdsskolorna fram till 1970 inte komma att äga rum. Den faktiska utvecklingen 1964-1967 visar en minskning av antalet disponibla platser med 4 % och av antalet elever med 5 %. Minskningen i elevantalet sammanhänger med en nedgång i barnavårdsnämndernas omhändertaganden medan däremot en ökad andel av omhändertagna placerats vid institution. Den framtida efterfrågan på vårdplatser är svår att bedöma. Utformningen och tilllämpningen av den straffrättsliga och barnavårdande lagstiftningen liksom tillgången på andra vårdmöjligheter utgör faktorer som påverkar efterfrågan. Vidare är utvecklingen av vårdtiderna av betydelse. Dessa har under en längre tid varit sjunkande men har under de senaste åren stabiliserats och 1966 t. o. m. ökat något. Detta sammanhänger med en förskjutning mot svårare klientel. För att möta kravet på bättre och intensivare vård erfordras i första hand personalförstärkningar. Det totala personalbehovet anges av socialstyrelsen öka från 760 1965 till 1 040 1970, dvs. med 280 mot ca 400 enligt beräkningen till långtidsutredningen. Däremot anser socialstyrelsen i sin nya långtidsbedömning att någon utbyggnad för att tillföra organisationen ytterligare platser inte är erforderlig. Nykterhetsvård. Enligt uppgifter till långtidsutredningen planerades utbyggnaden av SOU 1968: 24

nykterhetsvården bli mest markerad för den öppna vården och särskilt vad gäller alkoholpolikliniker, rådgivningsbyråer och inackorderingshem. Socialstyrelsens nya beräkning tyder på en utveckling som i stort sett överensstämmer med den tidigare bedömningen. Antalet platser vid allmänna vårdanstalter fortsätter att minska i förutsedd takt. Däremot synes platsantalet vid de enskilda vårdanstalterna och vid inackorderingshemmen komma att öka i en något snabbare takt än vad som tidigare beräknats. Inom den öppna vården synes utvecklingen i fråga om alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer komma att stå i god överensstämmelse med den tidigare prognosen. Socialförsäkring. Till offentlig konsumtion av socialvård förs i nationalräkenskaperna också administrationskostnaderna för allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor och AP-fonder. Dessa utgifter - som ligger helt utanför statsbokföringen - uppgick 1965 till 264 milj. kr., varav allmänna försäkringskassor svarade för 166 milj. kr. Under senare år har utgifterna för dessa verksamheter stigit i snabb takt; den volymmässiga ökningen 1965-1967 utgjorde 12,5 % per år. Uppgången sammanhänger till stor del med en förstärkning av de allmänna försäkringskassorna i samband med sjukförsäkringsreformen den 1 januari 1967. För framförliggande år beräknas ökningstakten bli något långsammare.

Kalkyl för perioden 1965-1970 De kommunala och statliga myndigheternas planer till långtidsutredningen pekade på en ökning i konsumtionen av socialvårdstjänster med ca 6,5 % per år 1965-1970. För investeringarna (exklusive underhåll) angavs den årliga ökningen till ca 7,5 % per år. Långtidsutredningen bedömde det emellertid inte realistiskt att räkna med att alla planerna på socialvårdens utbyggnad kunde realiseras redan till 1970. I utredningens kalkyl angavs den offentliga konsumtionen av socialvård öka med 5 % per år och socialvårdens nyinvesteringar med 7 % per år. 119

Den faktiska konsumtionsökningen 1965— dernisering och ombyggnad av befintliga 1966 blev enligt nationalräkenskaperna 8 anstalter till mindre enheter. Man kan såå 9 % i volym. För senare år saknas ännu ledes vänta en hög investeringsnivå under de framförliggande åren, även om ökningssammanfattande redovisning. Av tillgängliga uppgifter att döma synes dock öknings- takten torde bli lägre än under 1965-1967. takten under 1967 och 1968 ha varit något större. Den sammanlagda konsumtionsök- 2.24 Försvar Försvarsutgifternas utveckling regleras geningen 1965-1968 har därför i denna kalnom av riksdagen fastställda kostnadsramar. kyl uppskattats till ca 10 % per år. 1963 års försvarsbeslut - innebärande bl. a. Genomgången av utvecklingstendenserna att de ekonomiska utgångsramarna varje år inom olika vårdgrenar visade att utbyggnadels skulle ökas med 2,5 % för att möta den av vårdresurserna planeras fortsätta i den tekniska utvecklingen, dels kompensesnabb takt. För de kostnadsmässigt mest ras för prisoch lönestegringar - utlöpte betydande områdena, ålderdomshem och med utgången av budgetåret 1966/67. För social hemhjälp, synes utbyggnaden ske i budgetåret 1967/68 hade riksdagen i avenlighet med planerna till långtidsutredvaktan på förslag från 1965 års försvarsningen. Barnstugorna, familjedaghemmen och den öppna åldringsvården synes expan- utredning beslutat en utgiftsram som i fasta dera i snabbare takt än vad som tidigare priser i stort sett motsvarade utgiftsnivån beräknats. Barnhem och kolonier är de föregående budgetår. Förslag om ny ekoenda områden där verksamheten minskar nomisk ram för det militära försvaret för fyraårsperioden 1968/69-1971/72 har lagts i omfattning. En sammanvägning av dessa olika ten- fram i prop. 110:68. Propositionen bygger denser till en totalkalkyl är svår att göra. på 1965 års försvarsutrednings betänkande och försvarsutgifter» Socialstyrelsens redovisning av utbyggnads- »Säkerhetspolitik (SOU 1968: 10). planerna visade emellertid klart att det på Att utgående från föreslagna rambelopp flera områden förutses en snabbare satsberäkna de statliga konsumtions- och inning i slutet av planperioden än vad som vesteringsutgifternas framtida utveckling kunde genomföras under dess första år. bjuder på vissa speciella svårigheter. I 1968 Socialstyrelsen har dock ifrågasatt om en års långtidsbudget har emellertid försvarsså stark utbyggnad kan realiseras. I denna kalkyl förutsätts att konsumtio- beslutet beräknats innebära att konsumnen av socialvårdens tjänster inte kommer tionsutgifterna kommer att öka med IV2 att öka lika snabbt 1968-1970 som under å 2 % årligen (i fasta priser) och investeföregående år då uppgången åtminstone del- ringarna med IV2 å 2 %. Försvarets konvis torde ha underlättats av det rådande sumtionsutgifter steg 1965-1966 med U/2 % arbetsmarknadsläget. I tabell 6 markeras den i volym. För nyinvesteringar noterades förutsatta avsaktningen med att konsumtio- 1965-1966 en ökning på 8V2 % och 1966nens årliga ökningstakt 1968-1970 satts till 1967 en minskning med 14 %. 8 % mot 10 % för perioden 1965-1968. Socialvårdens investeringar (exkl. under- 2.3 Reviderad kalkyl för 1965-1970 håll) ökade med 27 % både 1966 och 1967 Kalkylerna avseende de offentliga konsumoch uppgick det sistnämnda året till närma- tionsutgifternas förutsedda utveckling inom re 400 milj. kr. i 1964 års priser. Planerna olika delområden sammanfattas i tabell 6. till långtidsutredningen förutsattes innebära Osäkerheten i beräkningarna har markerats en investeringsnivå 1970 på ca 300 milj. kr. genom att ange endast hela tal. Som tidigare angetts beräknas den offentSom framgått av tidigare redogörelse väntas utbyggnaden av ålderdomshem och barn- liga konsumtionen ha ökat väsentligt snabstugor fortsätta. Inom ungdomsvårdsskolor- bare 1965-1968 än vad som förutsattes i na och nykterhetsvården planeras en mo- långtidsutredningens kalkyl. Det är framför

120 SOU 1968:24

Tabell 6. Offentlig konsumtion 1965—1970, reviderad kalkyl. Procentuella förändringar per år

Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård Försvar Övriga områden Totalt

1965 milj.kr. 1965— i 1964 års 1968 priser

1968— 1970

1965— 1970

1965—1970 enl. LU:s kalkyl

3 976 3 279 1 398 1 855 4 180 14 688

+ 4 + 8 + 8 + 2 + 5 + 5

+ 4 + 9 + 9 + 2 + 7 + 6

+ 4 + 7 + 5 + 3 1/2 + 4 1/2 + 4 1/2

+ 4 + 10 + 10 + 2 + 8 + 7

allt utvecklingen inom hälso- och sjukvården och socialvården som lett till denna höjda ökningstakt. Den offentliga konsumtionen av undervisning har i stort utvecklats i överensstämmelse med de tidigare kalkylerna. Detta gäller dock endast avseende utgiftsnivån medan beräkningarna av den högre utbildningens kvantitativa omfattning måst revideras. Försvarsutgifternas utveckling synes ha överskattats i långtidsutredningens kalkyl. En genomgång av utbyggnadsplanerna inom olika delområden har pekat på en fortsatt snabb stegring av de offentliga konsumtionsutgifterna under de återstående åren av 1960-talet. I den reviderade kalkylen har av olika skäl antagits att ökningstakten kommer att dämpas något i förhållande till 1965-1968 och ligga i närmare överensstämmelse med utredningens tidigare kalkyl. Reviderade beräkningar över investering-

arnas förutsedda utveckling anges i tabell 7. Även beträffande dessa utgifter har revideringen inneburit att den tidigare kalkylen uppjusterats. Investeringarnas utvecklingsbild överensstämmer i stort med vad som beräknats för konsumtionen, dvs. snabba stegringar inom vårdområdena, en utveckling inom undervisning i linje med tidigare beräkningar och en svagare ökning av försvarets investeringar. Att investeringarna i motsats till konsumtionen beräknas öka snabbare 1968-1970 än under första delen av kalkylperioden sammanhänger helt med en minskning av de tungt vägande försvarsinvesteringarna 1966-1967. Kalkylerna fram till 1970 har till betydande delar kunnat byggas på planer och bedömningar från för viss verksamhet ansvarig statlig eller kommunal myndighet. Utsträcks perspektivet till 1975 föreligger planmaterial endast i begränsad omfattning och främst i form av uppgifter till långtids-

Tabell 7. Investeringar inom offentlig tjänsteproduktion 1965—1970, reviderad kalkyl. Exklusive underhåll. Procentuella förändringar per år 1965 milj kr. i 1964 1965—1970 års enl. LU:s priser 1965- -1968 1968- -1970 1965—-1970 kalkyl Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård Försvar Övriga områden

SOU 1968:24

1 109 669 242 2 046 728 Totalt 4 794

+ 5 + 20 + 23 — 2 + 5

+ 5 + 10 + 10 + 3 + 5

+ 7

+ 5 + 16 + 18 + 1 + 5 + 6

+ 4 + 7 1/2 + 7 + 4 1/2 + 3 + 5 121

budgeten. Beträffande undervisning erhålls dock viss vägledning i befolkningsutvecklingen i de för undervisning aktuella åldrarna. Sålunda förutses grundskolan öka i snabbare takt än 1965-1970 beroende på 1960-talets ökade födelsetal. Grundskolan beräknas vara helt utbyggd t. o. m. årskurs 9 läsåret 1972/73. Gymnasieskolans elevunderlag minskar, vilket eventuellt kan komma att motverkas av en höjd gymnasiefrekvens. Den högre utbildningens utveckling är svårare att överblicka. Om man antar en relativt oförändrad gymnasiefrekvens fram till mitten av 1970-talet, och då befolkningen i de för högre utbildning aktuella åldersgrupperna (20-24 år) minskar framöver, förutses emellertid ökningen av antalet studerande vid universitet och högskolor avta. Liksom på många andra konsumtionsområden påverkas efterfrågan av hälsooch sjukvård i hög grad av förhållandena på utbudssidan. Som nämnts pågår en omfattande utbyggnad av antalet vårdplatser. Denna förutses fortgå och bilda underlag för fortsatta konsumtionsstegringar under 1970-talet. Utbyggnaden av den öppna vården utanför sjukhus har å andra sidan inte gått lika fort och torde ännu inte svara mot de på senare tid framförda önskemålen angående en förstärkning av denna vårdform. Det är därför sannolikt att en snabbare utbyggnad aktualiseras under 1970-talet. Även på socialvårdens område kan man räkna med fortsatta utbyggnadsbehov. Satsningen har på senare tid koncentrerats på de öppna vårdformerna och man får förutsätta att denna utveckling kommer att fortsätta. Det framtida utrymmet för den offentliga sektorn har i bilaga 5 diskuterats i samband med de generella avvägningsproblemen för den ekonomiska politiken.

122 SOU 1968:24

Bilaga 3

Arbetskraftsberäkningar 1960—1980 Utarbetad inom statistiska centralbyråns prognosinstitut av byrådirektör Margit Strandberg.

3.1 Inledning När arbetskraftsberäkningarna till 1965 års långtidsutredning gjordes var materialet för en uppskattning av arbetskraftens storlek för utgångsåret - 1965 - relativt bristfälligt, men ändock uppskattades antalet förvärvsarbetande nära nog exakt till det antal som redovisades i 1965 års folkräkning. I 1965 års långtidsutredning anges de förvärvsarbetande till 3 400 000, i folkräkningen till 3 450 0001. Överensstämmelsen mellan prognos ooh utfall är emellertid t. o. m. bättre än så, då folkräkningens överskjutande 50 000 kan sägas utgöras av de medhjälpande jordbrukarhustrur som inte inkluderats i beräkningarna till långtidsutredningen. Det förhåller sig nämligen så att i 1965 års folkräkning redovisas 62 000 kvinnor som förvärvsarbetande, vilka lär medhjälpande jordbrukarhustrur. I 1960 års folkräkning uppgavs endast 11 000 av denna grupp som förvärvsarbetande. Dessa uppgifter ger självklart inte en korrekt bild av hur denna grupp förändrats. Av kontrollundersökningen till 1960 års folkräkning framgår också att de medhjälpande gifta kvinnorna i jordbruket grovt underskattats. Denna kontrollundersökning byggde emellertid på ett relativt litet urval, vilket gjorde att marginalerna för skattningarna av det SOU 1968: 24

korrekta värdet blev ganska vida och därmed försvårades möjligheterna att använda undersökningens resultat för en bedömning av de framtida utvecklingstendenserna för de gifta kvinnornas förvärvsverksamhet. I princip avsåg således de beräkningar som gjordes till 1965 års långtidsutredning både för året 1965 och framtiden arbetskraftstillgångarna exklusive merparten av de medhjälpande jordbrukarhustrurna. Genom att utesluta denna grupp finns det emellertid en risk att överdriva ökningstakten av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet. I de här presenterade reviderade beräkningarna kommer denna kategori att inkluderas, varvid bedömningen av den framtida ökningstakten av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet blir mer moderat. Emellertid implicerar detta att man bör räkna med en större överföring av arbetskraft från jordbruket till övriga näringar i de beräkningar som avser sysselsättningsförändringarna inom de olika delarna av näringslivet. Även om således överensstämmelsen mellan beräknat antal förvärvsarbetande ooh utfallet enligt folkräkningen 1965 var god sett på total nivå, finns det brister i överensstämmelsen i vissa enskilda detaljer. Några av dessa diskrepenser kommer att kommenteras, då de föranleder en revidering av an1

Enligt SM Be 1967: 24 till 3 449 897.

tagandena för den framtida utvecklingen. För männen underskattades antalet förvärvsarbetande med 0,9 %. Felet bestod till lika delar av en underskattning av andelen förvärvsarbetande och befolkningens storlek. Underskattningen av andelen förvärvsarbetande är koncentrerad till de yngre årsklasserna, 20 till 29 år, medan de äldre t. o. m. överskattats något. Bakom antagandena om de yngre åldersgruppernas deltagande i förvärvslivet ligger antaganden om andelen studerande. Resultaten pekar således för männens del på att utvecklingen av studerandeandelen överskattats något. För de yngre ej gifta kvinnornas del hade inte samma felskattning gjorts. Även om utfallet för de enskilda åldersklasser, som påverkas av antagandena om andelen studerande, pekar på felskattningar, så var skattningen för hela åldersintervallet 15-29 år nära nog korrekt. Däremot underskattades förvärvsintensiteten för åldersgrupperna i intervallet 30 till 54 år. För de gifta kvinnornas del gjordes en överskattning av andelen förvärvsarbetande i samtliga åldersklasser. Felet är störst, relativt sett, i de högre åldersklasserna. På grund av denna felskattning överskattades antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor 1965 med ca 31 000, eller 5,6 %. Detta fel är då beräknat utifrån uppgifterna om förvärvsarbetande gifta kvinnor exklusive medhjälpande i jordbruket enligt folkräkningen 1965. Enligt tidigare resonemang inrymmer emellertid skattningarna för 1965 principiellt ett litet antal medhjälpande, varför felet överdrivits något. Som nämndes tidigare hade befolkningens storlek år 1965 när det gäller männen underskattats. Detta hänger samman med att nettoimmigrationen under 1965 blev större än det antagande som inrymdes i befolkningsframskrivningen. Denna gjordes nämligen 1964 med utgångspunkt från preliminära befolkningsuppgifter för detta år och med ett antagande för nettoimmigrationens storlek i framtiden om 10 000 personer 1 . För kvinnorna har emellertid en svag överskattning av befolkningen gjorts. Eventuellt kan dessa resultat hänga samman med att 124

immigranternas könsfördelning var en annan än som antagits i befolkningsframskrivningen. Totalt underskattades arbetskraften med ca 12 000 personer på grund av fel i befolkningsframskrivningen. Den faktiska nettoimmigrationen under 1965 var emellertid 33 600, dvs. 23 600 fler än som medräknats i framskrivningen. Att underskattningen av arbetskraften ej uppgick till mer än 12 000 kan dock bero på att invandrarna haft en annan åldersfördelning än som antagits, men eventuellt även på andra fel i befolkningsframskrivningen. Då 1965 på flera punkter var utgångsåret för skattningen av förändringarna i framtiden av andelen förvärvsarbetande i olika ålders-, köns- och civilståndsgrupper, och då vissa felbedömningar gjordes av läget 1965 föranleder detta en viss revidering av de gjorda beräkningarna. Innan dessa reviderade beräkningar presenteras skall emellertid en analys av förändringen i befolkning och arbetskraft under perioden 1960-1965 presenteras, då denna analys bildar underlag för bedömningar och antaganden om framtidsutvecklingen.

3.2 Befolknings- och ar betskrafts förändringar 1960-1965 Den totala befolkningen i landet ökade med 3,6 % under perioden. Antalet förvärvsarbetande ökade emellertid något kraftigare, till viss del beroende på att befolkningen i åldersintervallet 15-69 år ökade starkare än den totala befolkningen, (jfr tabell 1). Antalet ungdomar i åldern upp till 14 år minskade under perioden. Detta beror på att de stora ungdomskullarna som föddes under senare delen av 1940-talet passerat 14årsåldern och tillskottet av nyfödda under perioden har varit av mer normal storleksordning. Dessa stora ungdomsgrupper förklarar till stor del även ökningen av den s. k. aktiva åldersgruppen. Ökningen är kraftig jämfört med de förändringar som kan 1 Befolkningsframskrivningen omfattade flera alternativ men det som lades till grund för arbetskraftsberäkningarna innehöll 10 000 invandrare netto per år.

SOU 1968: 24

Tabell 1. Befolknings- och veckling 1960—1965.

arbetskraftsut-

Befolkningens relativa Procent. (%) fördelning förändr. 1960 1965 1960-1965 0—14 år 15—69 år 70—w år Summa

22,0 70,4 7,6 100,0

Förändring av antalet förvärvsarbetande Andel förvärvsarbetande av hela befolkningen 44,2

20,7 71,1 8^2 100,0

-2,5 4,6 11,9 3,6

4,2

Naturlig folkökning 2,6 Nettoimmigration 1,7 Förändring av förvärvsintensitet — -3,5 Därav: gifta ej gifta — Civilståndsfördelning — Total förändring 0,8

Kvii 3,5 1,1 8,9 10,7 — 1,7 — 1,2 12,4

Tabell 2. Förvärvsintensitetsförändringens effekt på totala arbetskraften 1960—1965. Förändring

44,4

Antal personer %

förutses för framtiden. För en belysning av arbetskraftsförändringarna framgår av nedanstående tablå hur de olika komponenterna i befolkningsförändringen 1960-1965 inverkat på förändringen av antalet personer i 15-69-årsintervallet.

Tillskott av 10—14-åringar Avgång av 65—69-åringar Döda i aktiv ålder Total naturlig folkökning Nettoimmigration Totalt

Män

Kvinnor

O/

0/

/o

/o

11,9 5,8 2,6 3,5 1,7 5,2

11,3 6,6 1,6 3,1 0,9 4,0

Motsvarande beräkningar kan även göras för antalet förvärvsarbetande i åldersintervallet 15-69 år. Förutom befolkningsförändringarna tillkommer här förändring i andelen förvärvsarbetande. För denna analys har en approximativ uppskattning gjorts av antalet medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960. Som en hypotes har antagits att denna grupp förvärvsarbetande har förändrats i samma takt som antalet manliga företagare i jordbruket under perioden. Därmed skulle antalet medhälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960 ha varit ca 77 900 i stället för 11 000 som angavs i folkräkningen 1 . Storleken av de olika komponenternas förändring av antalet förvärvsarbetande i åldern 15-69 år framgår av nedanstående tablå2. SOU 1968: 24

Män

Män 15—29 år —57 037 » 30—69 år —20 462 Ej gifta kvinnor 15—29 år —26 277 » » » 30—69 år 8 411 Gifta kvinnor 15—69 år 109 340 Total effekt 13 975

—1,7 —0,6 —0,8 0,3 3,3 0,4

Den sammanlagda förändringen i förvärvsintensiteten för den totala arbetskraftsförändringen fördelad på olika kategorier har beräknats i tabell 2. De gifta kvinnornas ökade förvärvsverksamhet har således enligt tabell 2 kompenserat den minskning av ungdomarnas förvärvsarbete som hänger samman med den ökande tillströmningen till skolor och undervisningsanstalter av olika slag. Totalt ökade antalet förvärvsarbetande i åldern 15-69 år med 4,5 %. Den naturliga folkökningen svarade därav för 2,9 %, nettoimmigrationen för 1,5 % och den förändrade civilståndsfördelningen för kvinnornas del för - 0,4 %. Inkluderas även de äldre ökade antalet förvärvsarbetande med 4,2 %. 1

Beräkningarna har utförts på regionalt material. Förändringen i antalet manliga företagare i varje län 1960—1965 har applicerats på antalet medhjälpande gifta kvinnor i länet enligt folkräkningen 1965. Det så för 1960 beräknade antalet medhjälpande har givits samma åldersfördelning som denna grupp uppvisar 1965. 2 Metodiken för denna typ av beräkningar kommer att presenteras i ett kommande nummer av Information i prognosfrågor, 1968:4 (utges av statistiska centralbyrån).

3.3 Förändringen av andelen förvärvsarbetande för olika befolkningsgrupper Tidigare har effekten av förändringen i de olika komponenter som konstituerar antalet förvärvsarbetande analyserats. För bedömningen av framtidsutvecklingen fordras en något mer i detalj gående analys av hur andelen förvärvsarbetande eller förvärvsintensiteten för olika befolkningsgrupper förändrats. I tabell A redovisas dels andelen förvärvsarbetande 1960 och 1965, dels de antaganden som gjorts för framtiden. 3.3.1 Män Förvärvsintensiteten för män har under 1960-1965 minskat i samtliga åldersklasser. Minskningen är störst för de yngsta, men det sker en märkbar minskning även för åldrarna över 35 år. Jämfört med förändringen under 1950-talet har minskningen under första hälften av 1960-talet varit accelererande. Det är inte fråga om några drastiska förändringar, som exempel kan tas åldersgruppen 35-39 år. Enligt 1950 års folkräkning var då 98,3 % förvärvsarbetande, 1960 96,7 % och 1965 95,8 %. Studerar man hur förändringen har utvecklats för generationsgruppen framåt i tiden har från 1960 till 1965 redan för dem som 1960 var i 30-34-årsåldern fem år senare skett en minskning i andelen förvärvsarbetande. För de följande åldersgrupperna ökar sedan minskningstakten. Det har alltså ansetts motiverat att även för framtiden anta en viss minskning av männens förvärvsintensitet, även i dessa reviderade beräkningar. Man känner emellertid inte till vad som ligger bakom dessa förändringar, även om en uppdelning av männen på de olika civilståndsgrupperna visar att minskningen är störst för de ogifta och förut gifta, medan de giftas minskning är relativt svag. En antydan till förklaring kan ligga i att en större del av de fysiskt och psykiskt handikappade återfinns bland de ogifta och de som ej gifter om sig. Men detta kan troligen inte utgöra hela förklaringen. Därför har här endast införts ett antagande om en fortsatt minskning i samma takt fram till 1970. För de äldsta, de över 65 år, antas dock 126

minskningen fortsätta även efter 1970 eftersom allt större del av dessa kommer att tillhöra de grupper som pensioneras tidigare än vid 67 års ålder och andelen företagare och då främst jordbrukare, som utgör en stor andel av de äldsta förvärvsarbetande, kommer att minska. Även för de yngre antas en minskning i andelen förvärvsarbetande som går i takt med de planer och beräkningar som finns över de gymnasiala och postgymnasiala skolformernas utbyggnad. F. n. räknar man ju med att den kraftigaste expansionsperioden snart kommer att ha passerats och det finns således inte motiv för någon kraftig sänkning av andelen förvärvsarbetande av detta skäl under senare delen av 1970-talet. 3.3.2 Ej gifta kvinnor Mycket av det som sagts ovan angående männen gäller även för de ej gifta kvinnorna. Utvecklingen av andelen studerande har gått och beräknas även gå relativt parallellt för män och kvinnor. Vissa olikheter finns. Kvinnorna väljer oftare kortare studievägar än männen och andelen studerande i 25-29 års ålder är relativt obetydlig bland kvinnorna. För en bedömning och analys av utvecklingen av andelen förvärvsarbetande ej gifta kvinnor i övrigt spelar en förändring i civilståndsfördelningen in i mycket högre grad än som gäller för männen. Mellan 1960 och 1965 har andelen ogifta minskat och således de förut gifta och då främst de frånskilda ökat. Andelen förvärvsarbetande för de enskilda civilståndsgrupperna ligger på olika nivåer och förändras även i olika takt. För åldersgrupperna över 35 år är förvärvsintensiteten högst för de skilda, därnäst de ogifta och lägst för änkorna. Mellan 1960 och 1965 har de ogiftas förvärvsintensitet höjts kraftigast, medan de medelålders skilda visar en något svagare ökning. För de yngsta frånskilda, i åldrarna upp till 34 år, noteras en minskning. Änkornas förvärvsintensitet har sjunkit under perioden. Minskningen har varit kraftigast i de yngre årsklasserna. Detta är troligen en avspegling av det ökade stödet till änkorna som genom SOU 1968:24

Tabell 3. Analys av förändringen av gifta samboende kvinnors förvärvsintensitet 1960—1965, samtliga tätorter. Ålder 1960

1965 Förändring i förvärvsintensitet (procentenheter) på grund av Barnens ålder1 Övrigt Summa

20—24 25—29 30—34 35—39 40-^14 45-^19

25—29 30—34 35—39 40-^4 45—49 50—54

—6,3 —1,7 + 6,5 + 9,2 + 8,8 +4,7

+ 1,9 +2,7 + 3,9 +4,8 + 3,1 + 3,3

—4,4 + 1,0 + 10,5 + 14,1 + 11,9 + 8,0

Inkl. fördelningen av kvinnor med och utan barn under 16 år. ATP-systemet får störst effekt under sitt uppbyggnadsskede för de yngre änkorna. Vid bedömning av framtidsutvecklingen måste man ta hänsyn inte bara till förvärvsintensitetens förändring utan även av civilståndsförändringen inom grupperna. Någon befolkningsframskrivning med civilståndsfördelning finns emellertid inte, varför antaganden om förvärvsintensiteten för de enskilda civilståndsgrupperna inte kan sammanvägas. För utvecklingen fram till 1970 har därför i stort sett endast gjorts en extrapolation av förändringen 1960-1965. Underlaget för en vidare extrapolation för 1970talet har bedömts vara alltför svagt, varför någon ytterligare förändring ej antagits. För åldersgrupperna 25-29 år och 30-34 år har emellertid ytterligare sänkningar gjorts. Dels spelar för 25-29-åringarna den ökande andelen studerande in något, dels tenderar civilståndsfördelningen för dessa gå mot en ökad andel skilda, vilka under 1960-1965 har minskat sin förvärvsintensitet. 3.3.3 Gifta kvinnor För de två tidigare behandlade grupperna är förändringarna i andelen förvärvsarbetande i stort sett relativt små, och de antaganden som görs om förändringen i framtiden får en relativt liten effekt för beräkningen av totalantalet förvärvsarbetande. För de gifta kvinnorna är förändringarna av en mycket större storleksordning och en bedömning av framtidsutveoklingen spelar en relativt stor roll för slutresultatet. Även om förvärvsintensitetens förändring i gången tid och dess samband med förändringar SOU 1968: 24

av andra variabler analyseras är det ändå svårt att finna ett fast underlag för en bedömning av framtidsutvecklingen. Ett samband som studerats tidigare inom prognosinstitutet gäller sambandet mellan förvärvsintensitetens förändring och förändringen i antalet barn. Med hjälp av material från de två senaste folkräkningarna finns det möjlighet att på ett illustrativt sett belysa hur de gifta kvinnorna träder ut på arbetsmarknaden när barnen växer upp. Genom att folkräkningarna inte är helt jämförbara därför att, som tidigare nämnts, de medhjälpande jordbrukarhustrurna medräknats i mycket större utsträckning 1965 än 1960 har de data valts som avser samtliga tätorter i hela riket. Endast 6 % av samtliga medhjälp ande gifta kvinnor i jordbruket år 1965 återfinns nämligen i tätorterna, och utgör där i sin tur 0,7 % av de förvärvsarbetande samboende gifta kvinnorna. Även om materialet för 1960 underskattar denna grupp, så kan detta således inte störa slutsatserna från den följande analysen i någon avgörande grad. De gifta samboende kvinnorna finns för både 1960 och 1965 fördelade efter dels om de har barn under 16 år eller ej, dels efter yngsta barnets ålder. Man kan då som i tabell 3 följa en generation kvinnor framåt fem år i tiden och genom standardiseringsmetoden beräkna hur mycket av förvärvsintensitetsförändringen som har följt av att barnen växt upp, och därtill få en restpost som enligt denna analys ej är att hänföra till barnens ålder. För de gifta samboende kvinnornas del 127

Tabell 4. Andelen (%) förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor i åldern 16—54 år 1960 och 1965. Med barn och yngsta barnets ålder Utan barn 49,1 Samtliga tätorter 1960 » » 1965 57,1 Ökning 8,0 Hela riket 1965 54,1

0—6 år

7—10 år

11—15 år

17,9 21,8 3,9 22,4

27,5 37,6 10,1 37,0

34,1 47,8 13,7 45,6

finner man således att förändringen i andelen förvärvsarbetande har ett mycket nära samband med barninnehav och barnens uppväxt. För de unga kvinnorna ökar andelen som har barn, därför minskar andelen förvärvsarbetande, och i åldrarna från 35 till 44 år sker den starkaste förändringen därför att dessa kvinnor då passerat den fruktsammaste perioden och deras tidigare födda barn växer upp. Det är också intressant att notera att restposten, den som i tablån rubricerats som »övrigt» har en viss variation med åldern. Att den är något lägre för de yngre hänger troligen samman med att de yngre kvinnornas förvärvsintensitet inom de enskilda »barngrupperna» ligger på en högre nivå än de följande årsklassernas. Kvinnorna i 35-39-årsåldern har i sin tur förmodligen lättare att finna arbete än de äldre. Innan en beskrivning görs av de beräkningar som avser framtiden, skall här också helt kort beröras hur andelen förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor i tätorterna utan barn och med barn i olika åldrar förändrats under perioden 1960-1965, tabell 4. Tabell 4 visar att andelen förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor vars yngsta barn är i 0-6-årsåldern haft den svagaste ökningen. Det finns inte något material från folkräkningen 1965 som direkt visar hur många barn i olika åldersklasser som har förvärvsarbetande mödrar, varför det inte går att exakt få reda på hur barntillsynsbehovet förändrats. Men eftersom andelen förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor vars yngsta barn är i åldern 0-6 år av totalantalet förvärvsarbetande kvinnor i tätorterna inte har förändrats under perioden tor128

de det vara rimligt att anta att totalantalet barn i denna ålder med förvärvsarbetande gift mor utvecklats parallellt med antalet barn i tätorterna. Härtill kommer effekten från mödrarnas höjda förvärvsintensitet. Eftersom antalet 0-6-åringar i tätorterna ökat med 14,5 % skulle antalet barn med förvärvsarbetande gift mor i tätorterna ha ökat med 39 %, då andelen förvärvsarbetande mödrar ökat med 21,8 % 21,8

121,8% X 114,5%

( = 139,5%) Att beräkningarna har koncentrerats på de gifta kvinnorna beror dels på att dessa utgör den största gruppen av mödrarna, dels på att det material som beräkningarna baserats på för 1960 bygger på ett urval av befolkningen, varför slumpfelen för den mindre gruppen övriga kvinnor får en större marginal och därmed ökas osäkerheten i beräkningarna. Redan i de tidigare beräkningarna till 1965 års långtidsutredning över de framtida arbetskraftstillgångarna gjordes en framskrivning av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet under hypotesen att kvinnorna trädde ut i förvärvslivet i takt med att barnen växte upp. För 1960 fanns då dels en fördelning av kvinnorna efter barn och barnens ålder samt kvinnans egen ålder, dels förvärvsintensiteten för de olika kategorierna av kvinnor. Det antogs då att kvinnorna 1 En mer detaljerad beräkning av hur många barn i olika åldrar med förvärvsarbetande mor som fanns 1965 kommer att presenteras i Information i prognosfrågor 1968: 4 (SCB).

SOU 1968: 24

skulle bibehålla den förvärvsintensitet som något i positiv riktning bedömdes det inte en viss generationsgrupp uppvisade 1960 finnas motiv och underlag för en justering med differentiering på kvinnor utan barn uppåt av de sålunda framskrivna förvärvsoch med barn i olika åldrar under hela intensiteterna. framskrivningsperioden. Detta förfaringsFör den fortsatta framskrivningen valdes sätt gav en mycket hög förvärvsintensitet en något annorlunda metod, men som även för i synnerhet de något äldre kvinnorna den implicit bygger på sambandet mellan mot slutet av perioden. I det avsnitt där kvinnans utträde på arbetsmarknaden och sedan antalet årsarbetare beräknades anför- barnens uppväxt. Tillvägagångssättet kan des att kanske hade beräkningsmetoden gi- beskrivas med följande exempel. För åren vit orealistiskt höga förvärvsintensiteter för 1960 och 1965 finns de faktiska data 1 som i synnerhet de medelålders gifta kvinnorna. visar hur generationernas förvärvsintensitet Som ett alternativ antogs då att dessa an- förändrats, genom framskrivningen till 1970 delar även innehöll de kvinnor som hade finns ytterligare ett värde. Dessa har nu mindre än halv normal arbetstid (minst halv utnyttjats på följande sätt. normal arbetstid = definitionen på förEnligt tabell A är andelen förvärvsarbevärvsarbetande enligt folkräkningarna), dvs. tande gifta kvinnor i åldern omfattade alla i arbetskraften och därmed 35-39 år 1960 31,3 och 4 0 ^ 4 år 1965 stod för de s. k. relativa arbetskraftstalen 43,6, förändringen för generationen var så(= definitionen i arbetskraftsundersökning- ledes 39,3 %25 arna). 35-39 år 1965 40,3 och 40-44 år 1970 Nu när 1965 års folkräkning föreligger 50,5, förändringen förväntas bli 25,3 %. visar resultaten därifrån att man på lång När förvärvsintensiteten kommer på en sikt troligen får en överdriven utveckling högre nivå avtar således ökningen. För 3 5 av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet om 39-åringarna 1970 anges de förvärvsarbeman gör som beskrivits ovan. Detta innebär tande till 43,5. Denna andel skall således ju att utgångslägets förvärvsintensitet för öka något svagare fram till 1975 när de är kvinnorna i t. ex. 30-34-årsåldern skall i åldern 40^-4 år om förändringen ställs i appliceras på kvinnor i 45-49-årsåldern relation till den nivå förvärvsintensiteten 1980. Innebörden av kvinnornas fördelning ligger på i utgångsläget. Skattningen av förefter barn och barnens ålder kan nämligen ändringen kan illustreras grafiskt, diagram inte sägas vara densamma för dessa ålders1. grupper. De kvinnor som i 30-34-årsåldern inte har barn är ju ej identiska med För denna generation skall alltså förvärvskvinnorna i 45^49-årsåldern femton år se- intensiteten öka med 20,3 % och därmed nare som då ej har barn. Det har däremot uppgå till 52,3 år 1975. För samtliga åldersansetts vara möjligt att göra en framskrivgrupper över 24 år och fram till 64-årsning av den typ som gjordes tidigare för den åldern har framskrivningen tillgått på detta kommande femårsperioden. Detta visar ju sätt fram till 1980. För de yngre har mer de förändringar som studerades för tätor- lösligt grundade antaganden gjorts. Det bör terna. Det kan kanske t. o. m. sägas att en observeras att den yngsta gruppen, 15-19sådan metod ger en något för låg skattning åringarna, är mycket liten. En jämförelse av förvärvsintensiteten i de olika ålders- mellan framtidsantagandena för de gifta i klasserna 1970, eftersom standardiseringen denna ålder och de ej gifta, vars förvärvsför tätorterna inte kunde förklara hela den intensitet har antagits sjunka, kan kanske förändring som inträffat mellan 1960 och 1 Observera att 1960 års data även omfattar en 1965. Eftersom en sådan analys inte kan approximativ uppskattning av de medhjälpande göras för hela riket och det kan antas att jordbrukarhustrurna. de gifta kvinnornas förvärvs intensitet i gles2 Obs! Förändringen har uttryckts i procent, ej bygden förändras mycket måttligt om ens procentenheter. SOU 1968: 24

Diagram 1. Illustration av framskrivningsmetodiken intensitet. 1

för beräkning av gifta kvinnors förvärvs-

£\ Förvörvsinfensltet

(1960- 1965)39,3

"

\

^

(1965- 1970)25,3 25,3-XX (1970-1975)

X

Förvarvjintensitet i

31,3

40,3

43,5

y-^T X = 25,3

— »

(43,S-40,3 )x (39,3-25,3) --v, »3 40,3-31,3 ^'

Diagram 2. Förvärvsintensiteter för gifta kvinnor I960—1980. %förv.orb. 60 1980

6lder 15-19

20-24

25-29

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

55-59

60-64

65-69

SOU 1968:24

ge upphov till en viss förvåning, men de gifta består i huvudsak av nittonåringar och därmed haltar jämförelsen. För 20-24-åringarna har en viss trendmässig förskjutning gjorts. Likaså för de äldsta, de över 64 år. För de yngre grupperna av gifta kvinnor, speciellt för 30-34-årsgruppen, har beräkningarna lett till relativt små förändringar även på kort sikt (jfr diagram 2). Det är i denna ålder som andelen kvinnor med barn är störst, och tendensen har varit att för dessa och även de yngre blir det en allt större koncentration av kvinnor med små barn varför resultaten kanske kan synas vara rimliga även om metoden kan anses vara alltför mekanisk. Genom beräkningstekniken har förändringarna även för de äldre kvinnorna blivit relativt små under framför allt den sista framskrivningsperioden. 3.3.4 Analys och sammanfattning av beräkningarna I den tidigare redogörelsen har underlaget och metodiken för beräkningarna av förvärvsintensiteten för olika befolkningsgrupper diskuterats. Genom att applicera dessa framtida förvärvsintensiteter på en befolkningsframskrivning erhålls således den beräknade framtida arbetskraften 1 . Antalet förvärvsarbetande i de olika befolkningsgrupperna redovisas i tabell B. För att återknyta till det första avsnittet över befolknings- och arbetskraftsförändringar under perioden 1960-1965 skall här ges motsvarande typ av analys för de kommande perioderna. Befolkningsframskrivningen visar att andelarna inom olika åldersgrupper kan komma att utvecklas enligt följande. Ålder

0—14 15—69 70—w

21,4 69,7 8,9 Summa 100,0

22,4 68,1 9,5 100,0

22,8 67,0 10,2 100,0

1 Befolkningsframskrivningen har utförts inom SCBs byrå för befolkningsstatistik, och innehåller ett antagande om 10 000 nettoimmigranter efter 1966. (Statistiska meddelanden Be 1968: 3).

SOU 1968: 24

Och att de procentuella förändringarna för ovanstående åldersgrupper blir 1965— 1970 %

Ålder 0—14 15—69 70—w

7,5 2,0 11,0 Totalt 3,9

1970— 1975 %

1975— 1980 %

8,2 0,9 11,4 3,4

4,6 1,0 10,6 2,8

Den minskande andelen och därmed svaga tillväxten av antalet personer i det åldersintervall varifrån de förvärvsarbetande rekryteras pekar hän mot en svag förändring även av antalet förvärvsarbetande. I tabell C ges en sammanfattning av beräkningarna över antalet förvärvsarbetande. Beräkningarna har givit till resultat att antalet förvärvsarbetande under de kommande perioderna skulle utvecklas enligt följande.

Relativ förändring Absolut »

1965— 1970

1970— 1975

1975— 1980

1,3 % 45 000

0,8 % 26 200

0,5 % 17 700

Arbetskraften skulle därmed tillväxa svagare än den totala befolkningen och även än antalet personer i åldern 15-69 år, och därmed minskar successivt andelen förvärvsarbetande av totalbefolkningen från 44,4 % år 1965 och 62,5 % av antalet personer i 15-69-årsåldern under framskrivningsperioden. 1970 % Förvärvsarb. av totalbefolkn. 43,3 » av antal personer i 15—69årsåldern 62,1

1975 %

1980 %

42,2

41,3

61,9

61,6

För män respektive kvinnor innebär de gjorda beräkningarna att de olika komponenterna i arbetskraften, dvs. befolknings131

förändringarna och förvärvsintensitetsförändringarna haft följande effekter.

Män

Kvinnor

/o

/o

1965—1970 Naturlig folkökning 1,6 Nettoimmigration 1,3 Förändring av förvärvsintensitet —- 3 , 3 Därav: gifta — ej gifta — Civilståndsförändring —

4,6 7,6 — 2,9 — 0,4

Total förändring i arbetskraften —- 0 , 4

5,2

1970—1975 Naturlig folkökning 0,3 Nettoimmigration 0,9 Förändring av förvärvsintensitet —- 1 , 0 Därav: gifta — ej gifta — Civilståndsförändring — Total förändring av arbetskraften 0,2 1975—1980 Naturlig folkökning Nettoimmigration Förändring av förvärvsintensitet Därav: gifta ej gifta Civilståndsförändring Total förändring i arbetskraften

0,1 0,9

— 1,3 0,6 3,4 4,8 — 1,4 — 0,3 2,3

0,8 0,9

— 0,4 0,6

-- 1 , 5

— — —

1,8 2,6 — 0,9 — 0,2

0,2

1,8

Jämfört med den senast gångna femårsperioden, kommer den naturliga folkökningens (dvs. tillskottet av personer till de aktiva åldrarna minus avgången av personer ur denna ålderskategori och de döda i aktiv ålder) effekt på arbetskraftsfönändringen att bli mycket svag och för kvinnorna t. o. m. negativ i framtiden. För männen blir förvärvsintensitetsförändringen mest negativ under den innevarande femårsperioden, och av ungefär samma storlek som för den gångna. Andelen studerande antas nämligen inte förändras lika starkt under 1970-talet. För de gifta kvinnornas del har som syns antagandena om förvärvsintensitetens utveckling lett till allt svagare positiva effekter. 132

De olika komponenternas effekt på den totala arbetskraften för de kommande perioderna har beräknats i tabell 5. (Beräkningarna har utförts på arbetskraften i åldrarna 15-69 år, varför siffrorna nedan ger ett något annat resultat än som redovisades i avsnittets inledande del.) Medan förvärvsintensitetsförändringarna under perioden 1960-1965 ledde till en positiv effekt på arbetskraftsförändringen (jfr tabell 2), skulle för 1965-1970 effekten bli negativ, enligt tabell 5. Minskningen av ungdomar i arbetskraften kan bedömas vara ungefärligen densamma, så även för männen i övriga åldrar, men de gifta kvinnornas ökning får en svagare effekt och de förändringar som antagits för de ej gifta kvinnorna i vuxen ålder har lett till en negativ effekt på arbetskraftsförändringen. För 1970-talet resulterar antagandena i mycket svaga effekter på grund av förvärvsintensitetsförändringarna, och den naturliga befolkningsförändringen förväntas bli sådan att den praktiskt taget inte alls slår igenom på arbetskraftsförändringen. Nettoimmigrationsantagandet å sin sida får närmast betraktas som ett räkneexempel. Det förvånar kanske något att antagandet om 10 000 invandrare netto per år endast ger 27 000-28 000 i arbetskraftstillskott under en femårsperiod. Detta beror dels på att inte samtliga invandrare är i 15-69-årsåldern, dels på att invandrarna åsatts samma förvärvsintensitet som den övriga befolkningen. Detta är förmodligen en underskattning av det arbetskraftstillskott invandringen innebär, rätteligen skulle en liten omfördelning göras mellan den effekt invandringen ger och effekten av förvärvsintensitetsförändringen. 3.4 Arbetskraftsförändringen mätt i s. k. årsarbetare samt jämförelse mellan de föreliggande beräkningarna och de tidigare Eftersom det i huvudsak är de gifta kvinnornas ökade förvärvsverksamhet som skapar en ökning av antalet förvärvsarbetande, men då olika former av deltidsarbete är relativt vanligt förekommande bland dessa, måste någon form av reduktion för kvinnornas del ske. Även när man som här enSOU 1968:24

Tabell 5. Beräkning av olika komponenters effekt på arbetskraftsförändringen 1965—1980. Ålder

Förändring Antal personer

/o

15—29 30—69 15—29 30—69 15—69

—50 072 —24 296 —31966 — 2 031 87 256

—1,5 —0,7 —0,9 —0,1 2,5

Summa förvärvsintensitetsförändring

—21 109

—0,6

Naturlig folkökning Civilståndsförändring Nettoimmigration

37 470 — 4 505 38 712

1,1 —0,1 1,1 1,5

1965—1970 Förvärvsintensitet: Män » Ej gifta kvinnor » Gifta kvinnor

Total förändring i arbetskraften 1970—1975 Förvärvsintensitet: Män » Ej gifta kvinnor » Gifta kvinnor

50 568 15—29 30—69 15—29 30—69 15—69

Summa förvärvsintensitetsförändring Naturlig folkökning Civilståndsförändring Nettoimmigration Total förändring i arbetskraften 1975—1980 Förvärvsintensitet: Män » Ej gifta kvinnor » Gifta kvinnor

15—29 30—69 15—29 30—69 15—69

Summa förvärvsintensitetsförändring Naturlig folkökning Civilståndsförändring Nettoimmigration Total förändring i arbetskraften

dast räknar med dem som har ett förvärvsarbete som omfattar minst halv normal arbetstid, är de gifta kvinnornas medelarbetstid lägre än männens. Enligt resultaten från en intervjuundersökning i samband med 1960 års folkräkning kan beräknas att de gifta kvinnorna då hade en medelarbetstid som motsvarade 85 % av männens. Från arbetskraftsundersökningarna finner man, att om endast de som arbetar mer än 20 timmar medräknas, de gifta kvinnornas medelarbetstid motsvarar 83 % av männens som ett medelvärde för 1965. Även de ej gifta kvinnorna har en något lägre medelSOU 1968:24

—22 814 —10 389 —13 620 — 3 466 58 279

—0,6 —0,3 —0,4 —0,1 1,7

7 990

0,2

1 067 — 3 785 27 804

0,0 —0,1 0,8

33 076

1,0

—11 565 —10 426 — 8 190 — 2 420 32 910

—0,3 —0,3 —0,2 —0,1 0,9

0,0

1 486 — 3 033 —27 223

0,0 —0,1 0,8

25 985

0,7

arbetstid, för 1965 ca 93 % av männens. För framtiden har det antagits att relationen mellan männens och kvinnornas medelarbetstid sjunker något. Det är relativt svårt att finna underlag för en exakt utveckling av relationerna. Männens medelarbetstid är nämligen inte bara beroende av den gängse arbetstiden för anställda av olika slag utan även av att andelen företagare förändras, företagarna redovisas nämligen ha en högre medel arbetstid än anställda. Vidare är medelarbetstiden högre i jordbruket än i öv^ riga näringsgrenar. Prognosen skall alltså ställas på den relativa förändringen mellan 133

ket svagare ökningstakt. Även för 1970-talet ger de nya beräkningarna en svagare ökningstakt. Dessa nya resultat är inte ett utslag av en större pessimism om förändringen i förvärvsintensiteten för de olika befolkningsgrupperna, utan i första hand ett resultat som framkommit genom vissa tekniska olikheter i beräkningarna. De tekniska olikheterna mellan de tidigare och de föreliggande beräkningarna ligger delvis i att i de förra gjordes inga antaganden om arbetskraften över 69-årsåldern. Om jämförelsen mellan de två beräkningarna görs med samma åldersavgränsning och för de olika 'befolkningsgrupperna var för sig, kan olikheterna mellan beräkningarna diskuteras. Resultaten presenteras i tabell 6. Innan skillnaden i utfallet kommenteras bör det påpekas att man inte skall överdriva den precision med vilken detta slag av beräkningar kan göras. Det torde väl vara rimligt att anta att den skattning av antalet årsarbetare som nu gjorts för t. ex. 1970— 1975— 1970, som uppgår till 3 325 000, ligger inom 19651975 1980 1970 en felmarginal av åtminstone ± 0,5 %, dvs. totalt 33 000 personer. Hade t. ex. antagits Absolut förändring + 18 200 + 4 900 —1 300 att relationen mellan kvinnornas och mänRelativ » 0,5% 0,1% 0,0% nens medelarbetstid varit oförändrad, hade detta fram till 1970 givit ytterligare 12 200 De tidigare beräkningarna (SOU 1966:8) årsarbetare. Vidare är antagandet om nettovisade att antalet årsarbetare mellan 1965 immigrationens storlek som påpekats enoch 1970 skulle öka med ca 49 000. Dessa dast ett räkneexempel, och ingen torde kunreviderade beräkningar ger således en myc-

männens och kvinnornas medel arbetstid, varför man egentligen som ett underliggande antagande borde beräkna förändringen av männens medelarbetstid. Men eftersom minskningen av antalet företagare kan antas avta, detta gäller även de förvärvsarbetande inom jordbruket, har i stället antagits en något svagare minskning av kvinnornas medelarbetstid relativt männens i framtiden. Begreppet årsarbetare är kanske inte helt adekvat i detta sammanhang då måtten gäller medelarbetstiden per vecka och detta inte speglar hela volymförändringen i arbetskraften. Semesterförlängningar är inte medräknade. För framtiden inrymmer beräkningarna inte heller generella arbetstidsförkortningar. För den historiska perioden inryms arbetstidsförkortningen endast i den mån den påverkat förhållandet mellan männens och kvinnornas medelarbetstid. I tabell C redovisas resultaten av beräkningarna. Förändringen för kommande perioder i antalet årsarbetare beräknas bli

Tabell 6. Jämförelse mellan tidigare och föreliggande beräkningar över förändringen i antal årsarbetare 1965—1980. Förändring i antal årsarbetare Kvinnor Män

Gifta

Ej gifta

Samtliga

1965—1970 Tidigare beräkningar Föreliggande beräkningar

—289 —9 645

94 539 77 262

- 4 4 911 44 016

49 339 23 601

1970—1975 Tidigare beräkningar Föreliggande beräkningar

3 380 4 739

54 169 46 283

—30 740 —39 556

26 809 11466

1975—1930 Tidigare beräkningar Föreliggande beräkningar

6 526 4 262.

39 575 24 692

—25 571 —22 237

20 530 6 627

134 SOU 1968: 24

na göra en så hållbar förutsägelse om den i framtiden, att detta kan minska felmarginalen för befolkningsframskrivningen något väsentligt. Då det ändock kan vara av intresse att få belyst på vilken grund olikheterna i beräkningarna enligt ovanstående tablå uppkommit skall några kommentarer göras. För perioden 1965-1970 gäller för männens del att avvikelsen beror till ungefärligen lika delar på en svagare befolkningsutveckling och något större minskning i andelen förvärvsarbetande. För de gifta kvinnorna är det svårare att precisera avvikelserna i förändringen, därför att de tidigare beräkningarna inte inkluderade de medhjälpande ijordbrukarhustrurna, men eftersom dessa nu inkluderats har detta lett till en svagare förändring av andelen förvärvsarbetande. För de ej gifta kvinnorna visar beräkningarna som de presenterats ovan inga större skillnader, men i själva verket föreligger en nu beräknad svagare utveckling av förvärvsintensiteten, som dock kompenserats av en starkare befolkningsutveckling. För männens del gäller för de följande perioderna att nu antagits en svagare minskning i förvärvsintensiteten, men däremot innebär befolkningsframskrivningen, troligen genom högre dödlighetsantaganden en större förlust av arbetskraft. För de gifta kvinnorna beror resultaten av samma faktorer för 1970-talet som ovan angivits för perioden 1965-1970. För de ej gifta kvinnorna skulle diskrepensen under perioden 1970-1975 i huvudsak bero på antaganden om lägre förvärvsintensitet, eller snarare minskad relation mellan de ej gifta kvinnornas medelarbetstid relativt männen. I de tidigare beräkningarna antogs nämligen ingen förändring av de gifta kvinnornas medelarbetstid. För den resterande delen av 1970-talet innebär avvikelsen att de ej gifta kvinnorna skulle ha en något mer positiv befolkningsutveckling i de föreliggande beräkningarna än i de föregående.

SOU 1968: 24

%r> —< • * I» O O^ ©_ ©_ O <o ©^ ©^

a:

O

r~^ vo r f vo -rf r f • * r t r f r f oo <-' ro-<1-Ti-roTt</-»u"iir>v->ro

oo©©©</i>/ico©©©©r4

\OoCr^iov-rirr>riT}-© ef © fO

o — «> <s ©^ ©^ o © ^ ©,, »o ©^ <o UJ

O

r4sor-r-r~r-r"-r-\o^-

f - m TJ- © —' ro r f vo • * O^ ©_ N u-T • * o vcf Tf r f ro" r f r-~ ^o oo *->

N O v O O T ' i t * > O O O O r ^ oC ©" r-~ »/"T •/•>* v> ""> * * © © v ^ " ^ r4^0000\0\00\0\CT\ooro

o

00 o T» "*> © © © © ©„""> © © SvloZosoZoZ^cS<-Trf ©"rl

tu

O cd M C

M N r~""^ f i O O r~CT»— O O - H ro-3-rorOTtmi/-)TfrrOM

O © © © «n «"> M O ^ O O ^ O ^ , Tt ro oo' u-T </-f vT i o • * ©~ © © oo

'c

PO\O0OOM?iONO\O>OM»Tt

M

:C«

UJ

ro — r ^ M © r 4 o o c \ r j « > — —•_ mS o\ © ' ©* oC oo' v fCTT©" ©* «-T r f Tt-vooooor~r--r--^civoTt-^

o C o o r o " ^ © r o r o C T \ — oovo —

v©—.riooooo^O'/io^^fr^r-; T t r - ^ c T v ^ ' i r r i o ' O - ^ - ' — r4 ir> ©

-o

C ed

a

O

rv) — ro CN T- r- • * oo <s r-^ oo__ <s r-T^—rCTrr-^«rr<sr-^ooro«-irs| •^•r~oor~-t~r-t-~vO'oro-^

r- o\ r © ro ro "•> cc o^ «s «»« r-^ r-^ «io •>^ es ©" — ro ro —T >/-> w-i ^o •-< nrocororororororJ —

oo o\ CTN n r- oo (N — ro <o vo r^ r f r t r f \o ^o \© vcf i n <N «N ©" ro

o

•o c

< aa. -o

8 136

r-fNfSrorO'*-^-<^>>O^VDt-~

o SOU 1968:24

888888888888 c-><ooor-~v©o\\oi/-)©t--r--(3N v-iOooi-voi^-cnrj-iSt^t^^ ^^ C ) fO ^* ^" f*"* f*1 *"*") ro fS

888888888888 60

888888888888 ^•-"OO^OOIOI^QO-ON-H »O 00 ON >—i © ON O © >r>

O

:8888888

i Is» r~ o »n r» NO ON

888888888888 0 \ O N i O « " V D « H O O O ^ -Hl^OOOiDVO^-oOrfOOOi^

© o o © >_<

r-oofiNO-rt-ONONNooor-oooo

UJ

888888888 O O O Q O O OO O O O C O OO

~888

N i n o \ o o - o\"-^Tfr«~. NO r- •—. ONONOO-^ — c-ifNr-imr-fNON r - v o o o — Tt — r w (N M r^ - N W N N N N N "

o

ON t-- — O r J i ^ ^ N ^ ^ w t

Os

r~r—<Nr«l<su">ONOOTi-w>ONr<1

"3 C

a

888888888888 r o o o < r ) T f - r 4 r o o \ > o r o — i m oo

5?

88888 ;888888 O

sa c

-i^-OClOOr-^tVOCHOOOMO ' t n v o f f n n i o — »n NO NO TI- v> O N © O O C O — <N</lTtC-40Ot--<N <NfN<NfSfN(N(N«N —

'B !e3 cq

s SOU 1968: 24

i ON " * T f ON NO NO i ON r~ rsi r 4 oo —< ' O ON t - m

Tabell C. Antal förvärvsarbetande och beräkning av antal årsarbetare 1960—1980. 1960

1980 Förvärvsarbetande Män 2 278 057 2 290 391 2 274 800 2 273 700 2 270 700 Gifta kv 493 453 619 538 721 400 787 800 829 200 Ej gifta kv 539 787 539 968 498 400 459 400 438 400 Totalt 3 311 297 3 449 897 3 494 700 3 520 900 3 538 200 Förändring +138 600 + 4 5 000 + 2 6 200 + 1 7 700 4,2% 1,3% 0,8% 0,5% »Årsarbetare» Män 2 278 100 2 290 400 2 274 800 2 273 700 2 270 700 Gifta kv 419 400 (85%)x 514 200 (83%) 591 600 (82%) 638 100 (81%) 663 300 (80%) Ej gifta kv 512 800(95%)* 502 200(93%) 458 500(92%) 418 100(91%) 394 600(90%) Totalt 3 210 300 3 306 800 3 325 000 3 329 900 3 328 600 Förändring + 9 6 500 + 1 8 200 + 4 900 —1300 3!0% 0^5% 04% 00% 1

Procentsatserna anger relationen mellan medelarbetstiden för gifta kvinnor resp. ej gifta kvinnor och män.

138 SOU 1968:24

Bilaga 4

En granskning av långtidsutredningens exportprognos 1965—1970 Utarbetad inom konjunkturinstitutet av forskningssekreterare Björn Magnusson

4.1 Inledning Avsikten med denna granskning är att söka bedöma rimligheten av den tillväxttakt för exporten 1965-1970 på 6,5 % per år, som fastställdes som prognos i 1965 års långtidsutredning. Detta skall ske med utgångspunkt från de länder- och varugruppsprognoser som gjordes i marknadsstudien - bilaga 1 till långtidsutredningen. Dessvärre måste denna granskning ske från ganska begränsade utgångspunkter av den anledningen att det nu inte varit möjligt att följa upp vare sig de importprognoser eller de framskrivningar av de svenska exportandelarna som gjordes på olika länder och varugrupper i marknadsstudien. Likaså har de för importprognoserna bakomliggande bedömningarna av eftergfrågeutvecklingen endast till en del berörts. Den följande genomgången omfattar därför i första hand en översikt av hur vår export utvecklats på olika länder och ländergrupper samt på varugrupper 1963-1967. Vad avser exporten på varugrupper har emellertid gjorts ett försök att presentera en ny prognos för 1967-1970. Exportprognosen i reviderad nationalbudget för 1968 utgör härvid underlag för bedömningen av exporttillväxten 1968 medan utvecklingen 1968-1970 har fått markeras av tendenser. Materialet till denna uppföljning är primärt Sveriges export i värde (löpande priser) fördelad på 12 varugrupper jämte total export samt total export minus fartyg och vapen, fördelad på 20 enskilda länder och hela världen. Länderna är sedan summerade SOU 1968:24

till olika ländergrupper. Exportprisindex för de 12 varugrupperna och de två totalerna har använts för deflatering av exportvärdena till 1963 års priser för de 30 olika länderna och länderaggregaten. Då något länderfördelat prisindex inte existerar har denna i och för sig grova deflatering fått tillgripas. Genom deflateringen införes således en osäkerhet om det verkliga utfallet av exporten 1963-1967. Tekniken vid beräkningarna i marknadsstudien var att göra en importprognos för en vara till ett land i fasta priser. Andelsutvecklingen skrevs fram på basis av Sveriges importandel i löpande priser, dvs. förutsättningen var att prisutvecklingen för importen från Sverige var parallell med prisutvecklingen för hela importen av respektive varugrupp. Vidare sattes likhetstecken mellan utvecklingen av importen från Sverige och Sveriges export av en vara till samma land. Det material som används här är bara strikt giltigt för jämförelser mellan den realiserade utvecklingen av exporten till hela världen för de olika varugrupperna och motsvarande utveckling enligt prognosen. Att ändå ett försök görs att följa upp exporten på olika länder och varugrupper är för att, så långt det går, avslöja något om strukturen och tillväxtmöjligheterna för vår export på olika marknader och varugrupper. Genomgående har alla förändringstal angivits söm procentuella årliga förändringar, dvs. det geometriska genomsnittet. För var och en av de 14 X 30 grupperna har en logaritmisk trend beräknats för åren 19631967. 139

Tabell 1: Västtyskland Volymökning i procent per år 19631964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym

6,6 5,3 12,0 11,6 14,6 8,4 10,7

4,6 6,0 6,3 9,1 4,9 5,7 14,3

2,4 3,3 0,3 — 2,1 5,0 1,5 2,9

— 0,1 0 — 7,7 —7 —8 -3,2 — 0,2

3,5 1,0 (6) 4 7 4,8 10

3,6 4,4 4,1 5,9 2,3 4,4

Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Västtysklands import respektive år

12,3

2,2

— 2,5

-8,7

3,53

3,31

3,12

4.2 Utvecklingen på viktigare exportländer 4.2.1 Västtyskland Det kvantitativt allvarligaste bakslaget för svensk export under perioden 1965-1967 utgjorde utvecklingen på Västtyskland. Under slutet av 1950-talet och början av 1960talet ökade exporten dit mycket kraftigt för att 1964 stagnera och därefter minska. Nedgången 1965-1967 berörde också nästan alla varugrupper med undantag av livsmedel, massa, malm och kemikalier. För dessa har dock ökningarna varit rätt små. Som framgår av tabell 1 sammanföll exportutvecklingen i hög grad med efterfrågans förändringar. Under 1967 inträffade det tämligen unika att bruttonationalprodukten minskade i Västtyskland efter att 1966 ha ökat förhållandevis svagt. Detsamma gäller industriproduktionen, där nedgången 1967 var ganska markant. Investeringarna minskade mycket kraftigt 1967 efter att ha varit praktiskt taget stillastående 1966. Den privata konsumtionen ökade inte heller 1967 och ökade i mindre än normal takt 1966. Denna utveckling torde i viss mån ligga bakom att Sveriges andel i totalimporten till Västtyskland successivt minskat från 3,9 % 1964 till 3,1 % 1967. Andelsförluster har också gjorts för verkstadsprodukter samt järn och stål. Bedömningen av efterfrågeutvecklingen 1968 är inte odeciderat gynnsam. Visserligen förväntas bruttonationalprodukten 140

6,1

komma att öka upp emot 3V2 % eller ungefär lika mycket som förutsatts i genomsnitt för perioden 1965-1970. Denna ökning väntas dock inte dra med sig den privata konsumtionen i någon högre utsträckning. Industriproduktionen och investeringarna bör dock kunna nå upp till eller över de värden som prognosen utgick från. Bakom det konjunkturella bakslaget kan man åtminstone för flera råvaror misstänka kraftiga lagerrörelser, som således kan ge en påskjutande effekt för vår export 1968. Utsikterna för malm- och järnexporten bedöms som tämligen gynnsamma, vilket också i viss mån gäller verkstadsprodukter även om man knappast kan få en tillräckligt kraftig exportökning för att nå upp i prognostakten på närmare 9 %. Det förefaller således tveksamt om exporten till Västtyskland 1968 kan öka mer än de 6 % som förutsatts i prognosen. Att realisera 5-årsprognosen kräver nämligen en årlig exporttillväxt om ca 15-20 % för de två återstående åren till 1970. Bakslaget i exporten till Västtyskland kan emellertid inte helt förklaras av konjunkturnedgången. Andelsutvecklingen tyder på att man har att göra med strukturella förändringar som förefaller tämligen allvarliga. Det är kanske här som EEC-integrationen har varit mest kännbar. Västtyskland varken är eller väntas bli den kraftiga expansionsfaktor för vår utrikeshandel som vi tidigare vant oss vid. SOU 1968: 24

Tabell 2: Nederländerna Volymök ning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Nederländernas import respektive ar

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

5,0 4,5 6,5 0

3,5 3,5 i 0

5,0 4,0

4,0 7

4,1 5,2 5,2 8 4 5,1

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

8,8 6,1 16,9 9,8 22,6 9,2 14,4

5,4 7,8 5,6 7,3 0 5,9 7,2

2,8 2,6 6,2 5,4 7,0 6,1 7,8

11,3

5,3

2,1

— 9,1

2,78

2,75

2,59

2,34

4.2.2 Nederländerna Exportutvecklingen till Nederländerna har i stort sett varit parallell med den till Västtyskland även om bakslagen inte varit lika markanta. Nedgången i exporten 1965-1967 inskränkte sig till »/« % mot 7Vt % per år för Västtyskland. Vad gäller exporten på varugrupper kan det nämnas att massa- och pappersexporten i stort sett har uppehållit sin nivå från 1965, medan mindre exportökningar kan noteras för t. ex. metaller och övriga varor. Konjunkturavmattningen har också varit ganska måttlig i Nederländerna. Ser man till bruttonationalprodukten var ökningen

1966— 1967

4,8

till och med större 1967 än 1966. Även industriproduktionen har i stort sett utvecklats gynnsamt, medan den privata konsumtionen visat rätt svaga ökningar, vilket särskilt gäller 1966. Även för exporten till Nederländerna ligger troligen vissa strukturella förskjutningar bakom nedgången. Det förefaller mindre sannolikt att prognosens exporttillväxt om 4,8 % för åren 1965-1970 ska kunna realiseras då det för detta krävs en exportökning på ca 10-12 % per år 19671970. De tentativa prognoser som finns för 1968 för Nederländerna tyder på en ökningstakt av storleksordningen 5-8 %.

Tabell 3: Belgien Volymöki ling i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Belgiens import respektive år

SOU 1968:24

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

6,6 3,5 11,9 2,0 6,0 6,0 10,7

3,3 4,1 3,5 8,6 — 0,7 2,7 7,6

2,7 2,9 5,9 8,2 13,3 1,5 7,8

2,5 2,5 2,5

3,0 2,5 2

3,9 4,1 4,2 5,6

0,3 2

6,5

11,2

— 2,1

1,2

1,2

2,52

2,36

2,12

2,22

4,8

6,1

4.2.3 Belgien Exporten till Belgien har inte utvecklats lika ogynnsamt som till Västtyskland och Nederländerna de senaste två åren, men ej heller så gynnsamt som till Italien och Frankrike. Sammansättningen av exporten till Belgien är rätt speciell med ett mycket markant inslag av järnmalm, ungefär en tredjedel av exporten. Exporten av malm och industriprodukter, särskilt metaller och verkstadsprodukter, har utvecklats klart sämre än prognoserna angav. Massa och papper kan däremot sägas ligga ungefär i nivå med prognoserna, men å andra sidan var dessa prognoser mycket måttliga, med ökningstal på I»/* % för massa, 3 % för papper, samt endast 1 % för trävaror. Pappersleveranserna har dock inte legat i nivå med prognosen. Malmexporten ökade betydligt 1967 (12%) och så väntas bli fallet även 1968 (15 %). Det kommer att vara tillräckligt för att få en årlig tillväxt 1965-1968 på ca 7 %, som även är prognosens för 1965-1970. Ser man till efterfrågefaktorerna är det klart att på alla sektorer synes inte prognoserna i tabell 3 ha infriats. Prognoserna för 1968 pekar visserligen på en uppgång men knappast av den storleksordningen att man kommer tillbaka till den tidigare före 1963 rådande genomsnittliga tillväxten. Med tanke på malmleveranserna 1968 kan man dock räkna med en kanske högre total exportökning än prognosens 6 %. Trots detta ter sig

möjligheterna att realisera en genomsnittlig tillväxt för hela perioden 1965-1970 på 6 % ganska tveksamma. 4.2.4 Frankrike Bruttonationalprodukten tillväxte i Frankrike något snabbare 1963-1965 än 1965-1967 och Sveriges export ökade också snabbare under den tidigare perioden. Trenden från 1963 till 1967 ligger på 7%. Stora exportvarugrupper är skogsprodukter, metaller samt verkstadsprodukter. Trävarorna har totalt sett gått betydligt bättre 1965-1967 än vad prognoserna förutsatte, medan massa och papper i stort sett utvecklats i takt med prognoserna. Mindre gynnsam har utvecklingen varit för metaller och verkstadsprodukter. Vad beträffar efterfrågeutvecklingen har den privata konsumtionen och industriproduktionen inte nått upp till den takt som förutsattes i prognosen. Investeringarna däremot synes ha utvecklats bättre. Exportutvecklingen ligger således i linje med efterfrågans allmänna utveckling 1965-1967. Andelsvinsten 1966 sammanhänger med en kraftig exportökning för metaller, massa och papper. 1967 sjönk emellertid exporten av dessa varor lika markant, vilket torde kunna förklaras av lager förändringar. Exporten av verkstadsprodukter visar en likartad utveckling. En orsak till exportnedgången 1967 är vidare att offentliga investeringar,

Tabell 4: Frankrike Volyir tökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Frankrikes import respektive år

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

6,0 4,7 11,7 6,8 8,7 7,6 12,2

3,5 3,2 5,4 1,1 7,5 1,6 3,6

4,9 4,8 6,3 9,0 8,8 6,8 11,1

3,8 3,0 6,5 6,5 6,5 2,2 6,0

4,5 3,5 6 6,0 6,1 5,5 9,5

4,6 4,5 5,5 8,4

17,9

-0,5

19,9

— 8,4

6,7

2,02

2,02

2,18

1,97

••

6,3

SOU 1968: 24

inklusive investeringar i den statsägda industrin, .-, vars importinnehåll (i varje fall från icke EEC-länder) torde vara lågt har utgjort merparten av den totala investeringsökningen i Frankrike detta år. För 1968 väntar man sig en betydande uppgång i industriproduktionen men en mer moderat sådan för bruttonationalprodukten. Konsumtionen bedöms fortfarande öka relativt måttligt. Man skulle således för de flesta av de efterfrågesektorer, som exportprognosen baserades på, förvänta sig en lägre ökningstakt 1968 än vad denna förutsätter. Trots detta tyder utsikterna för flera varugrupper på att Sveriges export 1968 skulle kunna nå prognosens 6,7 %. För hela perioden 1965-1970 synes däremot inte en årlig ökningstakt på 6,7 % kunna uppnås, det skulle för 1968-1970 kräva en exportökning på 8-9 % i genomsnitt. 4.2.5 Italien Konjunkturutvecklingen i Italien, med en svag utveckling 1963-1965 och markant högkonjunktur 1965-1967, har varit nästan den omvända mot övriga EEC-länder. Följaktligen har också den svenska exporten haft en annorlunda utveckling. Den minskade från 1963 till 1965 med 9,5% per år men ökade under åren 1965-1967 med 14»/2% per år mot prognosens knappt 7 %. Exportuppgången har främst gällt verkstadsprodukter, metaller, pappersmassa, övriga råva-

ror och övriga färdigvaror. Vissa smärre exportgrupper har också ökat mycket markant, t, ex. malm, livsmedel och textilier. Ett väsentligt undantag är dock exporten av papper, som successivt minskat under hela perioden och inte minst från 1965. Det sammanhänger med en stor utbyggnad av den egna pappersindustrin, varav följer att Sverige håller på att förlora en stor exportmarknad. Den kraftiga ökningen av livsmedelsexporten är intressant. Förklaringen härtill anses vara att Italien utgör en bakdörr till EEC-marknaden för vår överskottsproduktion av vissa livsmedel, främst fläsk och kött. Anmärkningsvärt är att den svenska andelen av Italiens import av trävaror är helt negligerbar och dessutom förefaller att minska, trots att Italien är en av Europas största trävaruimportörer. Delprognoser för exporten 1968 av olika varugrupper till Italien föreligger inte. Med tanke på efterfrågeprognoserna förefaller dock t. ex. 7 % vara en rimlig skattning. Förutsättningarna att uppnå 7 % per år för hela perioden 1965-1970 kan även bedömas som gynnsamma. 4.2.6 EEC Totalt för EEC-området har vi således haft en väsentligt sämre exportutveckling än förväntat såväl totalt som för de olika varugrupperna. Endast för ett par smärre exportgrupper, såsom livsmedel och övriga

Tabell 5: Italien Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Italiens import respektive år

SOU 1968: 24

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

2,7 2,5 — 6,5 — 17,5 — 2,2 1,1 — 5,4

3,4 2,1 -8,2 — 15,2 -1,5 4,6 1,9

5,4 5,7 3,7 9,2 2,3 11,6 13,4

5,5 5,8 10,5 18 8,8 9,0 11,0

5,5 5,3 11 15 8,0 8,0 11,5

5,0 5,2 6,3 9,9 5,1 6,3

-12,1

— 6,8

22,7

6,6

1,87

1,73

1,83

1,73

6,9

råvaror, gäller att utvecklingen varit bättre än eller ungefär som den förväntade. För 1968 kan exporten till EEC återigen väntas stiga, troligen över den förutsedda takten om 6 % (se tabell 11). Även med en mycket gynnsam utveckling från 1968 till 1970 kan man dock inte förvänta sig att i genomsnitt nå upp till 6 % 1965-1970. Med en exportökning på 6 % per år från 1967 till 1970 skulle man få en genomsnittlig tillväxt på ca 3Va % per år för hela perioden. Man kan fråga sig om utsikterna ens är så goda, framför allt mot bakgrunden av integrationens framtida effekter.

4.2.7 Danmark Danmark har jämte de övriga nordiska länderna och Förenta staterna varit vår mest expansiva exportmarknad under perioden 1963-1967, då den genomsnittliga exporttillväxten var inte mindre än 12 % per år. Trots att en kraftig exportökning delvis var förutsedd har dock utvecklingen i betydande grad överträffat prognosen för flera varugrupper. Detta gäller exempelvis för kemikalier, textilier och övriga varor. För skogsprodukter och även för verkstadsprodukter har man däremot haft en utveckling ungefär i linje med prognoserna. Bland annat genom minskade bilköp i Danmark ökade verkstadsexporten rätt svagt 1967. Data över ef ter frågeutvecklingen, såsom

industriproduktion och investeringar, är ännu inte tillgängliga för 1967. Man kan dock konstatera att bruttonationalproduktökningen för 1966 och 1967 varit i genomsnitt 2Vt % jämfört med en prognos på drygt 3V2 %, medan konsumtionen ökat knappt 4 %, vilket också var prognosens siffra. De åtstramningsåtgärder, som tillkännagivits av regeringen, samt effekterna av devalveringen i november gör att man för 1968 räknar med en relativt svag bruttonationalprodukttillväxt. Man kan förutsätta att detta kommer att bli fallet även för den privata konsumtionen. Exportutsikterna för de varugrupper man nu kan bedöma, exempelvis trävaror, papper, övriga varor, metaller och verkstadsprodukter, tyder på att man inte kan räkna med en tillväxt i samma snabba takt som de senaste två åren. Den totala exportökningen 1968 torde bli väsentligt lägre än de 8 % som prognosen förutsätter. För 1965-1968 skulle man i stort sett kunna tänkas komma i nivå med prognosen. Den gynsamma exportutvecklingen har ett klart samband med inte obetydliga andelsvinster i den danska importen. Påtagliga har dessa varit för järn och stål, från 14,2% 1964 till 18,1 % 1967, och för verkstadsprodukter, vars svenska importandel successivt ökat från 16,0 % 1964 till 17,1 % 1967. Mot denna bakgrund förefaller en exportökning på i genomsnitt 8 % 1968-1970 att kunna betraktas som en minimiprognos.

Tabell 6: Danmark Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Danmarks import (exkl. fartyg) respektive år

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

7,8 8,4 22,4 22,6 18,7 11,5 20,0

4,7 3,9 4,9 2,7 7,5 6,5 6,7

2,2 3,8 3,3 5,7 —1,1 2,5 5,5

3,1 4,0

26,3

9,8

6,2

11,2

12,77

13,73

14,65

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

3,7 3,7 5,8 8,1 2,1 4,3

3,6 7,8

SOU 1968:24

Tabell 7: Finland Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Finlands import (exkl. fartyg) respektive år

Prognos 1965— 1970

2,8 4,0 —2

3,0 -4,5

4,0

3,9 3,7 3,3 4,9 2,1 4,7

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

6,0 4,5 3,2 19,0 9,1 7,2 21,4

4,9 4,8 10,4 -3,1 18,6 6,1 8,4

2,2 4,2 1,1 0,8 — 0,5 4,5 4,7

23,3

11,4

15,0

— 4,5

11,36

12,64

12,55

13,66

4.2.8 Finland De betalningsbalansproblem som pressade Finland 1967 och som ledde till devalveringen i oktober samma år kunde naturligtvis inte undgå att påverka vår export. Denna föll 1967 med 4 */i % (exklusive fartyg och vapen) från att tidigare ha ökat med 101 5 % årligen. Exportnedgången synes främst ha drabbat verkstadsprodukterna, som utgör ungefär halva exporten till Finland, och bland dessa till inte obetydlig del bilarna. Beräkningar som gjordes i samband med den finska devalveringen tyder på att man knappast kan påräkna någon exportökning 1968, vilket skulle innebära att den genomsnittliga tillväxten på närmare 8 Vi % som prognosen förutsätter i varje fall inte kan realiseras för de tre första åren av perioden. Även på Finland har den svenska exportandelen utvecklats gynnsamt, såväl för hela importen som för importen av järn och stål samt verkstadsprodukter. När importen åter tar fart efter den uppbromsning som skett genom devalveringen borde man återigen kunna räkna med en förhållandevis snabb exportökning. För åren 1967-1970 krävs dock en årlig exportökning på 10 % för att nå upp till den prognoserade tillväxten på 8,4 % per år 1965-1970 och med en förutsättning om oförändrad export 1968 behövs en exportökning under de två följande åren på 15—18 %. En exporttillväxt över SOUA1968: 24

Prognos 1967— 1968

1963— 1964

8,4

prognosens kan dock vara realiserbar, eftersom handeln med Finland expanderar genom påtagliga integrations vinster. 4.2.9 Norge Norges ekonomi har de senaste åren expanderat synnerligen snabbt. År 1967 var Norge tillsammans med Italien och Japan tämligen ensamma bland industriländerna att ha högkonjunktur. Detta gynnade i betydande grad vår export, som ökade med inte mindre än I6V2 %• För perioden 1963-1967 har exporten till Norge visat en jämn och hög ökningstakt på i genomsnitt närmare 12 % per år. Exportprognoserna är baserade på betydligt lägre efterfrågetillväxt än vad som hittills realiserats. Prognoserna för de olika varugrupperna är också nästan genomgående lägre än den faktiska utvecklingen 1965-1967. Speciellt markant är detta fallet för varugrupper som kemiska produkter, textilier, metaller och färdigvaror. Även för verkstadsprodukter, som utgör närmare hälften av hela exporten utom fartyg till Norge, är ökningstakten något högre än prognosen. Till skillnad från utvecklingen på de andra nordiska länderna har inte Sveriges andel i importen av verkstadsprodukter ökat sedan 1964, snarare märks en svag minskning, medan prognosen förutsätter en betydande andelsvinst. För den totala importen (exklusive fartyg) till Norge har dock 145

Tabell 8: Norge Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym (exkl. fartyg) Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Norges import (exkl. fartyg) respektive år

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

6,4 3,7 3,1 2,4 3,8 9,1 11,4

5,5 2,8 7,3 11,2 1,4 6,7 7,9

4,5 4,6 5,2 6,2 4,5 4,8 12,4

5,3 4,5 10,5 15,3

14,0

9,6

9,5

16,6

14,79

15,31

15,65

16,59

Sveriges andel ökat från 14,8% 1964 till 16,6 % 1967. Under 1968 kan man förvänta sig en något lägre tillväxttakt i den norska ekonomin, framför allt på investeringssidan. Detta synes innebära en väsentligt lägre ökningstakt för vår export till Norge 1968. Dock torde det finnas mycket goda utsikter att denna inte blir lägre än det förutsedda genomsnittet för 1965-1970. Utsikterna att man för hela perioden 1965-1970 skall kunna uppnå en högre tillväxttakt än 9 % för exporten är således mycket gynnsamma. 4.2.10 Norden Nordens betydelse som avnämare för svensk export har under 1960-talet ökat högst väsentligt (se tabell 11). Ungefär en fjärdedel av exporten finner nu sin avsättning där. Den nordiska marknaden är snart lika betydelsefull som hela EEC. Till en del måste den snabba exportökningen till Norden de senaste åren tillskrivas integrationseffekterna genom EFTA. I och med att tullavvecklingarna nu är avslutade inom EFTAområdet skulle man kunna vänta sig att tillväxttakten av den anledningen kommer att sjunka under återstående år på 1960-talet. Sannolikt är dock att handelsintegrationen kommer att ge stora exportincitament ännu flera år framåt med andelsökningar som följd. För 1968 är exportutsikterna in146

Prognos 1967— 1968 A

4 —1 —6

Prognos 1965— 1970 4,7 3,7 3,1 4,3 0,2 5,2

7,8 8,8

te fullt så gynnsamma. Danmark och Finland söker genom sin ekonomiska politik säkra devalveringsvinsterna, vilket kan väntas minska importefterfrågan. Trots den svagare ökningstakt man kan förvänta för 1968 torde dock förutsättningarna för att uppnå en drygt 8-procentig ökning över hela perioden vara goda. Utgångsläget är väl snarare att man kan ifrågasätta om inte en snabbare ökningstakt kan uppnås.

4.2.11 Storbritannien Genom de stora kastningar som förekommit i exporten till Storbritannien blir utvecklingen mycket svårbedömbar. Tidigare studier har inte riktigt kunnat klargöra hur importavgiften 1964-1966 verkade. Som framgått har exporten till andra länder 1963-1967 i stort sett följt den allmänna efterfrågeutvecklingen, medan så inte helt varit fallet med exporten till Storbritannien. Förutsätter man att den exporthämmande effekt som importavgiften medförde 1965 delvis togs igen 1966 och 1967 bör den trendmässiga utvecklingen från 1963 till 1967 ge ett visst mått på tillväxtmöjligheterna för exporten till Storbritannien. Exporttrenden för perioden har varit drygt 6 %, dvs. praktiskt taget densamma som förutsattes i prognosen för perioden 1965-1970. Av de olika exportvarugrupperna har SOU 1968: 24

Tabell 9: Storbritannien Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym

Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Storbritanniens import respektive år

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

5,6 3,8 17,1 14,3 16,3 7,2 11,2

2,4 1,8 3,9 4,5 4,2 2,9 0,8

1,6 1,6 1,1 3,7 — 0,7 1,1 1,7

1,5 2,0 5,2 3,5 4,4 — 0,3 8,2

17,8

3,0

4,9

11,7

3,68

3,72

3,65

3,85

framför allt skogsprodukterna haft en varierande utveckling. Exporten av trävaror ökade således 1967 med närmare 50 %, vilket fört upp vår export härav på en nivå, som klart överstiger den förutsedda exportutvecklingen 1965-1970. I prognosen angavs nämligen en årlig minskning på 5 V2 %. Tillfälligheter ligger emellertid bakom att Sverige vunnit osedvanligt stor marknadsandel just 1967 och man torde för resten av perioden få räkna med andelsförluster, som eventuellt kan bli så kraftiga att de uppnådda vinsterna försvinner. För massaexporten däremot har utvecklingen hittills varit mindre gynnsam, vilket emellertid har kompenserats genom en kraftigt ökad pappersexport. Det har särskilt varit fallet 1965-1967 och beror på att de nordiska pappersproducenterna i stor utsträckning konkurrerat ut engelsk produktion. Exportökningen för papper utgör en av de tydligaste EFTA-effekterna, vilket i och för sig är naturligt med tanke på det låga förädlingsvärdet på papper. Malmexporten har det sista året utvecklats mycket ogynnsamt vilket inneburit kraftiga andelsförluster. Då detta synes bero på tillfälligheter kan man 1968 räkna med en väsentlig uppgång. Vad beträffar exporten av färdigvaror kan man över hela linjen konstatera mycket höga ökningar över perioden 1963-1967 och inte minst 1967. För metaller, särskilt järn och stål, kan man tala om en väsentligt utökad marknad, men SOU 1968: 24

Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

3,0 — 0,4 4,6 0,5 2,2 3,5

4,0 3,4 5,4 4,9 5,8 4,0

6,3

även för verkstadsprodukterna har utvecklingen varit bättre än förväntat. Utsikterna för 1968 är dock knappast gynnsamma. I varje fall borde de inte vara det, med hänsyn till att den engelska politiken syftar till importbegränsningar. Inte desto mindre kan man räkna med att exporten av flera varugrupper trots detta komr mer att öka 1968. Hit hör järn och stål, papper samt malm. Även om förutsättningarna för de prognoser som gjordes för exportutvecklingen på Storbritannien 1965-1970 har ändrats i flera avseenden, tillmäts prognoserna ändock en viss sannolikhet. Ef ta-effekterna på Storbritannien kan som nämnts verifieras för papper och som sådana effekter kan troligen också räknas en del av de under framför allt 1965 och 1967 vunna marknadsandelarna på järn- och stålmarknaden. 4.2.12 Övriga EFTA Exporten till de övriga EFTA-länderna, Portugal, Schweiz och Österrike har i stort utvecklats tämligen gynnsamt från 1963 till 1967. Då prognosunderlaget för dessa länder varit rätt svagt, kan inte de enskilda varuprognoserna på de tre länderna tillmätas någon större tillförlitlighet. Anmärkningsvärt är dock att den totala exporten till dessa länder haft en tämligen jämn tillväxt på ungefär 10 % i genomsnitt, vilket också prognosen förutsatte. Man kan dock notera 147

att verkstadsprodukterna inte nått upp till den förutsatta ökningstakten framför allt beroende på en nedgång 1967. 4.2.13 EFTA Om exportmöjligheterna på EEC generellt sett kan sägas vara överskattade torde med viss reservation motsatsen kunna sägas om exporten till EFTA. Klart är dock att exporten till EFTA ökat väsentligt snabbare än vad prognosen förutsatte, 9 % per år för 1965-1967 mot en prognos på knappt 8 %. Som redogjorts för vid ländergenomgången är exportutsikterna för 1968 relativt sett sämre. Man kan dock dra den slutsatsen att prognosen för 1965-1970 bör kunna uppnås och eventuellt överträffas. 4.2.14 övriga Västeuropa Exportutvecklingen till dessa sins emellan mycket olika länder måste vi i stort sett avstå från att försöka bedöma. Gruppen består av Island, Irland, Grekland, Jugoslavien och Turkiet. Här gäller samma sak som för de övriga EFTA-länderna beträffande prognosmaterialets tillförlitlighet. Totala exporten till gruppen som helhet har från 1963 varit ganska varierande. För 1965— 1967 har ökningstakten dock följt prognosen. Det kan noteras att exporten till Grekland minskade påtagligt 1967 (23 %) efter att tidigare stadigt ha ökat med 10-15 % per år, medan exporten till Jugoslavien steg

kraftigt (ca 50 %) efter att tidigare successivt ha minskat. 4.2.15 Förenta staterna Exporten till Förenta staterna har expanderat påtagligt under den studerade perioden. Trenden från 1963 till 1967 har legat på drygt 15 %, med de två sista åren som i genomsnitt mest expansiva (17V2 %)• Exporttillväxten hittills har klart överträffat prognosens om knappt 772 %. Man kan också konstatera att praktiskt taget alla viktigare exportvarugrupper har utvecklats mycket gynnsamt. Verkstadsprodukterna, som utgör ca hälften av totala exporten till Förenta staterna, har 1965-1967 ökat med 24 % per år, något som huvudsakligen kan tillskrivas den snabbt expanderande bilexporten. Även för järn och stål har ökningen varit nästan lika kraftig. Exportmöjligheterna för metaller bedömdes inte som särskilt gynnsamma i långtidsutredningen prognosen angav endast knappt 2 % i årlig ökning - medan exportökningen i själva verket uppgått till drygt 20 % per år från 1965. Vissa grupper har dock inte kunnat följa med i den allmänna uppgången. Dit hör massa och papper vilka tillsammans utgör en inte ringa del av exporten. För massa förutsattes en minskning i prognosen men detta gällde inte för papper. Exportutvecklingen 1966 stämmer väl överens med expansionstakten i den ame-

Tabell 10: Förenta staterna Volymökning i procent per år

Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvestering » maskiner » byggn. Industriproduktion Importvolym Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Förenta staternas import respektive år

148 Prognos 1967— 1968

Prognos 1965— 1970

2,5 3,4 -1,5 2,5 -5,9 1,3 4,4

4,5 4,2 4 2 1,4 7,3

4,4 4,3 5,6 5,0 6,2 4,7

22,2

12,8

15,3

7,4

1,18

1,24

1963— 1964

1964— 1965

1965— 1966

1966— 1967

5,3 5,8 6,6 6,4 6,0

5,9 6,6 8,3 3,9 10,3 8,4 14,1

5,8 4,9 4,4 11,6 7,8 9,0 17,4

7,5

15,8

1,09

1,14

SOU 1968: 2*

rikanska ekonomin. Sålunda ökade de flesta efterfrågesektorerna mycket kraftigt med en BNP-tillväxt på närmare 6 % och en industriproduktionsökning på 9 %. Däremot expanderade efterfrågan inte särskilt markant 1967, bruttonationalprodukttillväxten uppskattas till endast 2V2 %, ökningen i industriproduktionen till IV2 %, medan bruttoinvesteringarna har minskat. Det är uppenbart att importtillväxten 1966 och 1967 i Förenta staterna till en del förklaras av ett inflationstryck och i viss utsträckning av stora militära beställningar. För vår export har denna utveckling inneburit väsentligt lägre tillväxt 1967 jämfört med 1966. För 1968 väntas en genomgående expansion i ekonomin med en markant uppgång i industriproduktionen. Bruttonationalprodukten och dess komponenter väntas växa snabbare än under 1967. Just för Förenta staterna har man kunnat konstatera tydliga samband mellan vår exportutveckling och konjunkturutvecklingen där. Den amerikanska efterfrågeutvecklingen förefaller att slå direkt och mycket markant på vår export. Av den anledningen borde man kunna vänta sig en uppgång i exporten till Förenta staterna av åtminstone samma storleksordning som under 1967, dvs. ca 13 %. Å andra sidan kan regeringens åtgärder för att minska underskottet i betalningsbalansen få vissa negativa effekter på vår export. Det erfordras antagligen kraftiga rubbningar av den amerikanska ekonomin för

att prognosen för 1965-1970 på 7 Vi % per år inte skall realiseras och eventuellt överträffas.

4.2.16 Samtliga länder I tabell 11 ges en sammanfattning av exportutvecklingen för olika länderområden. Prognoserna är härledda genom varugruppsprognoserna till den reviderade nationalbudgeten för 1968. Dessa är bara delvis länderfördelade varför denna översättning är relativt osäker. För exporten till Västeuropa har, som framgår av tabellen, det senaste årets konjunkturnedgång medfört ett betydande avsteg från prognosen. Trots att man för området som helhet räknar med en väsentligt snabbare tillväxt i totalproduktionen 1968 än under 1967 är det tveksamt om exporten kan öka i den takt som prognosen angav. För att uppnå prognosens ökning 1965-1970 om 7 % behövs en exportökning om 10 % per år 1968-1970. Mot bakgrunden av utvecklingen under de senaste åren och över huvud taget under 1960-talet förefaller en tillväxt av den storleksordningen inte sannolikt. Den svaga exportutvecklingen på Västeuropa 1967 har i viss mån kunnat kompenseras på andra marknader, framför allt Förenta staterna och (inom gruppen övriga världen) råvaruländerna och öststaterna. Även om exportutsikterna för övriga världen är svårbedömbara torde dock möjlighe-

Tabell 11: Total export (exklusive fartyg och vapen) till olika länderområden Volymökning i procent per år Exportvärde 1965 Faktisk utveckling milj. kr.

EEC EFTA därav: Norden Västeuropa Förenta staterna Industriländerna Övriga världen Hela världen S O U 1968: 24

Prognos

löp. pris

1963— 1964

1964— 1965

6 226 7 599 4 320 14170 1 222 15 756 3 190 18 946

9,5 18,6 21,1 13,9 7,5 14,1 4,8 12,4

0,8 5,2 10,1 3,0 15,8 3,8 1.1 3,3

4,8 8,7 9,4 7,1 22,2 8,9 14,3 9,8

— 5,8 9,5 9,3 2,7 12,8 3,8 7,2 4,4

RNB 1967— 1968

LU 1965— 1970

»Rest» 1968— 1970

6,1 7,7 8,3 7,0 7,4 7,1 6,1 7,0

12 8 10 10 — 2 8 1 7

terna att öka denna del av exporten mer än 1 % per år 1968-1970 vara goda. Man kan här peka på en expanderande handel med öststaterna. Överslagsberäkningarna på dessa grunder tyder på att prognosen för totala handeln (exklusive fartyg och vapen) om 7 % genomsnittlig exporttillväxt 1965-1970 knappast kan förkastas. En bedömning från något andra utgångspunkter skall göras vid behandlingen av de skilda varugrupperna. 4.3 Utvecklingen för olika varugrupper I den genomgång som nedan görs för olika varugrupper skall tendenserna i utvecklingen beskrivas för perioderna 1965-1967 och 19671970 - för den senare perioden dock bara helt tentativt. Prognoserna för 1967-1968 är hämtade från reviderad nationalbudget för 1968, medan utvecklingen 1968-1970 inte kan bedömas utifrån ett liknande immaterial om konjunkturutvecklingen. För att ange tendenserna har emellertid i tabellerna angetts vissa tal, vilka bygger på det antagandet att konjunkturutvecklingen 1968-1970 kommer att vara relativt gynnsam. Vidare antas att det huvudsakligen är fråga om en mängdkonjunktur med mindre tendenser till inflationistiska inslag än tidigare under 1960-talet. Kapacitetsutnyttjandet i industrin förutsätts öka men inte nå upp till kapacitetsgränsen. I den mån det inte synes finnas anledning att ändra den ursprungliga prognosen eller där inget kan sägas utgörs de angivna talen för 1968-

1970 av prognoserna för 1965-1970 (markerat genom att »prognosen» 1968-1970 är given med decimal). Härigenom får man en »prognos» för utvecklingen 1965-1970, som är en blandning av utfall, prognos och gissning. 4.3.1 Trävaror För trävaruexporten antogs en tillväxt på knappt 2 % per år för perioden 1965-1970. Prognosen för trävaror förutsatte vidare att Sverige kunde förväntas förlora andelar på de större exportmarknaderna. Den faktiska utvecklingen visar emellertid att exportökningen hittills överträffat prognosen och att den svenska andelen 1966 och 1967 stigit på flera viktiga marknader, t. ex. Storbritannien, Danmark och Nederländerna. Andelsvinsterna kan delvis vara en följd av en mer långsiktig strukturell utveckling, till vilken hör ett förbättrat transportarbete, t. ex. transporter av paketerat virke och rationaliserad lasthantering med terminalsystem i mottagarländerna samt roll on-roll offtrafik. Utbudet av sydsvenskt virke i trävaruexporten har ökat, något som också kan ge fördelar ur transportsynpunkt sammanhängande med närheten till avsättningsmarknaderna och oberoendet av isförhållanden. Dessa faktorer torde emellertid ännu knappast i märkbar grad ha förändrat Sveriges konkurrenssituation gentemot Sovjetunionen, Kanada och det genom devalveringen konkurrenskraftigare Finland. Att den totala trävaruexporten kunde öka

Tabell 12: Trävaror Volymök ning i procent per år Faktisk iitveckling

EEC därav: Nederländerna Västtyskland Danmark Norge Storbritannien Hela världen

150 Prognos »Prognoser» nuläget LU 1967— 1968— 1965— 1968 1970 1970

Värde 1965 löp. pris milj. kr.

Trend 1963— 1967

1965— 1967

— 3,2

— 7,0

1,7

281 251 192 155 314 1 526

2,3 — 12,5 7,9 14,2 5,7 3,0

-3,5 — 19,7 1,4 15,6 17,9 3,5

2,3 0,9 0,7 16,5 — 5,4 1,9

1965— 1970

— 1,5

— 12 -;- 27 — 15 + 15 —3 —2 K

2,3 2 8 15 —2 4

— 3.0 —3 0 15 5 2

-r

SOU 1968: 24

med ca 10 % 1967 beror till stor del på att Sverige tillfälligtvis lyckats göra betydande marknadsvinster i Storbritannien. Därmed är den för 1970 prognoserade exportnivån på E F T A uppnådd och överträffad redan 1967. Väsentliga bakslag kan noteras för exporten till EEC-området, där man kan registrera en årlig nedåtgående trend på ungefär 3V2% från 1963 till 1967. Bakom denna ogynnsamma utveckling ligger en minskande export till Västtyskland på omkring 13 % per år. Den var delvis förutsedd, ty för perioden 1965-1970 räknades bara med en svag årlig ökning på knappt 1 %. Det förefaller emellertid inte troligt att trävaruexporten till EEC-området kan uppnå den prognoserade nivån 1970. Utsikterna för 1968 tyder på en nedgång i trävaruexporten, men prognosen om knappt 2 % i årlig ökning 1965-1970 borde trots det kunna förverkligas. 4.3.2 Massa Avsättningsförhållandena för massa har inte motsvarat de förväntningar som prognosen för 1965-1970 byggde på. Den överkapacitet i massaproduktionen som förelåg 1963 ansågs då ganska snart bli övervunnen. Den tidpunkt när efterfrågan bedöms nå i kapp kapaciteten har emellertid sedan dess successivt flyttats fram, inte minst genom stora kapacitetstillskott i Nordamerika. Prognosen för 1965-1970 innebar att avsättningen till industriländerna skulle öka

med 4,8 % per år, vilket betydligt överstiger den realiserade tillväxten på 1,6% årligen 1965-1967. Däremot har exporten till övriga världen, främst öststaterna, utvecklats betydligt bättre med en ökning på i genomsitt 17 % per år 1965-1967. Denna förskjutning i handeln kan i viss utsträckning ses som en följd av den svaga avsättningen till Västeuropa, bl. a. av det skälet att det i många fall varit förmånligare för företagen att sälja till sämre priser på perifera marknader än att minska produktionen. Avmattningen i massaexporten till Västeuropa är helt att hänföra till exporten på den engelska marknaden, medan exporten till EEC i stort sett utvecklats i takt med prognosen. Även för de närmaste åren torde frågetecknen rörande massaexportens tillväxt främst kunna knytas till exporten på Storbritannien. Det sammanhänger med att brittiska marknaden för avsalumassa krympt de senaste åren genom en integration mellan engelsk och kanadensisk pappersindustri och att produktionsutsikterna för den inhemska brittiska pappersindustrin inte bedöms som ljusa de närmaste åren. Av dessa skäl torde således en export av massa till Storbritannien av prognosens storlek (5,8 % per år) 1967-1970 vara allt för hög. En tänkbar kompensation för ett eventuellt exportbortfall på Storbritannien synes de öststatliga marknaderna kunna erbjuda. De stora exportleveranserna till öst-

Tabell 13: Massa Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU — löp. pris 1963— 19651965— 1967— 1968— 1965milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC därav: Frankrike Italien Nederländerna Västtyskland Storbritannien Förenta staterna Övriga världen Hela världen SOU 1968: 24

2,8

4,2

4,1

3 V>

249 220 112 364 607 114 295 2 237

2,5 4,2 4,0 1,5 1,4 3,6 8,4 2,7

3,6 7,4 -0,7 2,6 -3,0 11,1 17,0 3,8

3,9 3,4 0,5 5,9 5,8 4,6 4,8 4,9

11 10 9 13 8 10 7 7

3,9 5 2 3 0 4,6 4,8 2

5 6 2 5 0 —5 10 4

staterna de senaste åren är troligen inte tillfälliga och för 1968 väntas en fortsatt exportökning dit. Denna tendens förstärks på längre sikt, då konsumtionsbehovet förefaller växa snabbare än den realiserade produktionen, trots betydande kapacitetsutbyggnader i framför allt Sovjetunionen. En jämförelse med prognosen för 19651970 visar att exporten av massa 19651967 legat ca 1 procentenhet därunder, medan en uppgång på 8 % väntas för 1968. Denna ökning liksom minskningen i exporten 1967 på drygt 1 % hänger bl. a. samman med svängningar i lagercykeln. För hela perioden synes långtidsutredningens ursprungliga prognos på knappt 5 % per år vara för hög. 4.3.3 Papper Även för pappersexporten kan man notera en betydande skillnad mellan prognosen på 7,1 % och utfallet på drygt 4 % per år för 1965-1967. Under perioden 1963-1967 synes den genomsnittliga ökningstakten i exporten ha sjunkit på de flesta marknader i förhållande till vad som rådde under åren omkring 1960. Tendensen synes vara så genomgående att man kan misstänka att det skett en strukturförskjutning. Utbyggnaden av pappersproduktionen i flera länder och en tendens mot ökad integration mellan massaoch papperstillverkare tyder härpå. Detta gäller inte bara de massaproducerande län-

derna i Skandinavien och Nordamerika utan även andra länder. Pappersexporten till EEC-området, som omfattar ca en tredjedel av den totala pappersexporten, har haft en svag utveckling. Trenden från 1963-1967 ger endast 2 % tillväxt per år. Avgörande för denna låga ökningstakt var den kraftiga nedgången 1967, framför allt beroende på att exporten till Västtyskland minskade med ca 15 %; tendensen var dock densamma på andra EECmarknader. Till inte oväsentlig del anses denna konjunktureli a nedgång vara kopplad till lagernedskärningar i olika förbrukningsled, vilka huvudsakligen kan hänföras till omställningen till mervärdesskatt. En konsumtionsuppgång kommer alltså sannolikt att åtföljas av efterfrågetillskott från minskad lageraweckling eller ökade lager. Bidragande till exportnedgången på EEC är också bortfallet av stora kvantiteter tidningspapper till Italien i takt med att den egna produktionskapaciteten byggs ut. För vissa pappersslag där tidigare har rått en viss kapacitetsbrist t. ex. kraftliner, som väger tungt i vår export, föreligger nu närmast en viss överkapacitet. Tendenserna i exporten av papper till EEC ger sammanfattningsvis en årlig tillväxt, som för perioden 1965-1970 troligen klart understiger prognosens (7 %) särskilt som exporten 1965-1967 minskat med 3 %. Den ökning i exporten till EEC på drygt

Tabell 14: Papper Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde 1965 Trend löp. pris 1963— 1965— milj. kr. 1967 1967 EEC därav: Frankrike Nederländerna Västtyskland Danmark Storbritannien Industriländer Övriga världen Hela världen

152 Prognos »Prognoser» nulägel LU 1965— 1967— 1968— 1965— 1970 1968 1970 1970

2,0

— 3,0

6,9

7H

140 156 427 183 348 1 587 353 1941

10,0 3,2 0,1 9,4 6,8 5,3 0,6 4,4

7,6 0,8 — 8,3 7,9 15,8 4,5 2,3 4,1

7,9 6,2 7,0 8,1 7,0 7,2 7,1 7,1

8 8 7 3 2 7 9 7

7,9 6,2 4 8,1 8 6 4

8 4 —1 7 10

5 Vt

5 y2

4 5

SOU 1968:24

7 %, som kalkylerats med 1968, är huvudsakligen betingad av de ovan nämnda lagerrörelserna. Förutsättningarna i stort för exporten av papper till övriga marknader är bättre. På Storbritannien har således pappersexporten utvecklats mycket gynnsamt de senaste åren. Denna utveckling väntas emellertid inte fortsätta 1968, då papperskonsumtionen inte antas öka. I den mån det finns tilltro till den engelska ekonomins möjligheter till återhämtning borde en fortsatt hög ökning av pappersexporten däremot vara möjlig 1968-1970. Exporten av papper till »övriga världen» är relativt stor men har utvecklats mycket svagt under de senaste åren. Även utsikterna för 1968 synes innebära att man inte kommer upp i samma ökningstakt som förutsätts i prognosen, dvs. 7 %. Liksom när det gäller massan har dock pappersexporten till öststaterna ökat markant under 1967 och väntas fortsätta att öka även 1968. Den slutsats man kan dra av pappersexportens möjligheter att uppfylla prognosmålen är att exporten åtminstone 1968 bör öka mer än 7 % . För hela perioden 19651970 verkar den prognoserade ökningen dock något för hög. 4.3.4 Malm Förutsättningarna för svensk järnmalmsexport har växlat något de senaste åren. Då de även betyder en del för förloppet av exporten under en så kort period som tre år skall problemställningarna något beröras. För det första gäller att den metallurgiska utvecklingen inte har gynnat användandet av fosformalm, som utgör en mycket bety-

dande del av vårt exportutbud. Nackdelarna härav har man från svensk sida sökt minska dels genom förädling av styckemalmen till pellets, något som både höjer järnhalten och reducerar fosforhalten samt dels genom att stödja användandet av sådana stålprocesser som kan baseras på fosforrik malm. På kort sikt har man vidare mött fosformalmens minskade attraktivitet med väsentliga prisreduceringar. Hittills har dock de så kallade LD-processerna, som baseras på fosfortfattig malm, ett visst försprång framför de tillgägliga LDAC-processerna, som kan utnyttja fosforhaltig malm. Den svenska kaldostålframställningen är ett exempel på dessa sistnämnda processer. För det andra kan man konstatera att de under 1960-talet fallande frakterna för malmtransporter och öppnandet av nya rika gruvor i Afrika, Sydamerika och Australien gjort de transoceana malmerna väsentligt konkurrenskraftigare än tidigare. I den riktningen verkar också utbyggnaden av hamnanläggningar, tendensen att förlägga stora stålverk till kusterna samt den ökade storleken på malmfartygen. Temporärt förändrade Mellersta Östern-krisen konkurrensförhållandena något, men på sikt torde fördelen av Sveriges närhet till marknaden komma att reduceras. Den svaga exportutvecklingen 1963-1967 torde i viss mån vara betingad av dessa mera långsiktiga förutsättningar. Huruvida dessa kommer att ha fortsatt genomslagskraft är svårt att bedöma. Ett annat drag är att de för några år sedan vanliga föreställningarna om riskerna för kommande stora överutbud på järn-

Tabell 15: Malm Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde • Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 Belgien Västtyskland Storbritannien Hela världen SOU 1968:24

267 500 296 1269

3,1 6,0 -3,5 3,0

3,2 2,7 — 15,0 -1,8

7,1 5,4 2,5 5,4

15 16 18 16%

7,1 5,4 8 7

7 6 0 5 153

malm i världen nu i viss mån har reviderats. Många bedömare hävdar att man i början av 1970-talet kan stå inför en viss knapphet på malm. Inför detta perspektiv har köparna sökt säkra sina inköpsmöjligheter på längre sikt. Riskerna för politiska störningar i flera av de nya malmländerna stärker därmed Sveriges konkurrenssituation. Den successiva förskjutningen i produktionen mot en mer förädlad produkt, pellets, är också en fördel för svensk järnmalmsexport. Malmexporten går, som framgår av tabell 15, huvudsakligen till Belgien, Västtyskland och Storbritannien. Trots en mycket kraftig exportökning till Belgien 1967 ligger utvecklingen 1965-1967 ändock under prognosen. Genom de stora kontrakterade leveranserna 1968 torde man i stort sett komma i nivå med prognosen. För Västtyskland är förhållandet ungefär likartat. För Storbritannien däremot är tillbakagången de senaste två åren så kraftig att det fordras stora exportleveranser såväl 1968 som följande år för att den i och för sig moderata prognosen på 2lk % tillväxt per år 1965-1970 skall kunna uppnås.

För den totala malmexporten gäller att, även om den kraftiga volymökningen 1968 om I6V2 % enligt reviderad nationalbudget kan förverkligas, kommer den ändock för perioden 1965-1968 inte upp i mer än 4 % årlig tillväxt. Den faktiska utvecklingen kan således sägas ligga något i underkant gentemot förväntningarna.

4.3.5 Livsmedel Livsmedelsexporten förutsattes i långtidsutredningen öka med 4,2 % per år 1965-1970. Trots att exporten fluktuerat en del år från år finns dock en klar positiv trend på ca 2Vi % för åren 1963-1967. Även om det är uppenbart att livsmedelsexporten på lång sikt kommer att stagnera och gå tillbaka bör man dock fram till 1970 ha anledning att räkna med en viss ökning. 4.3.6 Övriga råvaror Exporten av övriga råvaror är som framgår av tabellen relativt liten. Tillväxten har under perioden 1963-1967 varit ganska hög, ca 8V2 % per år och relativt stabil från

Tabell 16: Livsmedel Volymökning i procent per är Faktisk utveckling

EEC Norden Storbritannien Hela världen

Värde 1965 löp. pris milj. kr.

Trend 1963— 1967

285 145 105 708

4,6 12,9 — 1,9 2,4

»Prognoser» nuläget

1965— 1967

Prognos LU 1965— 1970

1967— 1968

1968— 1970

9,4 8,9 2,9 2,3

4,2

— Vi

1965— 1970

2 Tabell 17: Övriga råvaror Volymökning i procent per år Faktisk utveckling

EEC Norden Förenta staterna Hela världen

154 Värde 1965 löp. pris milj. kr.

Trend 1963— 1967

105 165 75 482

1,9 19,8 — 4,5 8,4

»Prognoser» nulägel

1965— 1967

Prognos LU 1965— 1970

1967— 1968

1968— 1970

1965— 1970

3,2 29,1 — 10,1 8,8

3,7 10,2 5,4 5,1

8 17 8 12

3,7 16 5,4 8

4 21 —1 9

SOU 1968: 24

år till år. Den prognoserade tillväxten om 5 % per år för perioden 1965-1970 torde därför kunna överträffas. Exporten till EEC-området har stagnerat, medan exporten till Norden och Storbritannien ökat markant. En annan stor avnämare för dessa produkter är Förenta staterna. Bakom de i och för sig anmärkningsvärda ökningstalen för Norden ligger en utbyggnad av exporten av petroleumprodukter, främst bensin. Vad beträffar Storbritannien och Förenta staterna innehåller exporten på dessa marknader en hel del pälsskinn som 1967 hade en mycket svag utveckling såväl volym- som prismässigt sett. 4.3.7 Kemikalier Exporten av kemikalierna bedömdes i långtidsutredningen komma att ha den högsta tillväxttakten, 9,7 % årligen. Den faktiska utvecklingen har dock gått snabbare; trendutvecklingen 1963-1967 ligger på 13,4%. Liksom för så många andra grupper har exportutvecklingen på EEC varit ogynnsam-

mare än på andra länderområden. EECmarknaden är emellertid liten för kemiska produkter i förhållande till andra varugrupper. Betecknande är vidare att exporten till Norden haft en närmast explosionsartad ökning 1963-1967 med en trendökning på 1872 %. Från 1963 till 1967 har ökningstakten dock successivt minskat, vilket med vissa reservationer också synes gälla för de enskilda länderna. Även till Storbritannien har exporten i stort sett utvecklats väl och betydligt gynnsammare än vad prognosen förutsatte. Exporten till EFTA, som utgör mer än hälften av kemikalieexporten, har däremot på två år ökat så kraftig att nivån för 1970 med lätthet kan uppnås redan 1968. Vad beträffar totala kemikalieexporten torde förutsättningarna för att prognosen skall kunna uppnås och överträffas vara mycket goda, trots de svagheter som finns på vissa marknader. 4.3.8 Textilier, kläder Av exporten av textilier och kläder avsattes

Tabell 18: Kemikalier Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde 1965 Trend löp. pris 1963— 1965— milj. kr. 1967 1967 EEC EFTA Industriländer Övriga världen Hela världen

157 385 601 120 721

5,4 17,4 14,0 10,0 13,4

1,1 16,9 12,5 7,0 11,6

Prognos »Prognoser» nuläget LU 1965— 1970

1967— 1968

1968— 1970

4,8 11,1 9,8 9,7 9,7

10 8 9 5

4,8 12 10 9,7 10

4 13 11 8 10

8y 2

Tabell 19: Textilier, kläder Volymökning i procent per år Faktisk utveckling

EEC Danmark Norge Norden EFTA Totalt

SOU 1968:24

Värde 1965 löp. pris milj. kr.

Trend 1963— 1967

86 94 132 266 325 459

4,6 15,8 10,9 14,5 15,1 13,0

»Prognoser» nu läget

1965— 1967

Prognos LU 1965— 1970

1967— 1968

1968- 1970

1965— 1970

— 6,2 19,9 12,0 18,3 20,9 16,0

8,3 6,4 6,6 7,3 8,4 8,6

11 6 7 7 8 9

8,3 8 8 8 8 8

3 12 9 11 12 11

ungefär 60 % inom Norden och närmare 80% på hela EFTA. EEC-marknaden är således tämligen begränsad och Finland mottager en större del av textilexporten än exempelvis Västtyskland. Exporten till Norden har sedan 1963 ökat med 14V2 % per år, medan textilindustrin på hemmamarknaden förlorat gentemot importen. Nivån för 1970 har i stort sett uppnåtts 1967. Exporten på Storbritannien har också ökat starkt och även här synes utvecklingen under 1965-1967 ha fört upp exporten i närheten av prognosnivån 1970. Det är dock snarast en följd av den 50-procentiga ökningen 1967. För framtiden måste man dock förutsätta att exportökningen kommer att minska successivt allteftersom omstruktureringen av textilindustrin avtar. Med tanke på att gruppen ännu beloppsmässigt är relativt liten, kan man emellertid anta att mättnadsgraden i utlandets efterfrågan ännu ej är nådd, varför ytterligare några års expansion bör kunna påräknas. 4.3.9 Metaller Mot bakgrunden av de stora exportökningar som registrerats för metaller under 1960talet, från 1963 med ett genomsnitt av drygt 12 %, synes prognosen om 7tyt % ök-

ning vara väl blygsam. Bilden är i stort sett densamma som för de flesta andra varugrupper med en svag utveckling på EEC och en väsentlig uppgång på Norden och Storbritannien samt i detta fall också Förenta staterna, där ökningstakten inget år varit under 20 % mot prognosens knappt 2 %. Trots nedgången på EEC-området 1967 ligger dock trenden 1963-1967 över prognosvärdet. För 1968 väntas en mycket kraftig återhämtning av exporten till EEC med en ökning på ca 10 %, varför en stor del av 1967 års förluster torde kunna inhämtas. Däremot väntas inte utvecklingen på Norden och Storbritannien bli fullt lika gynnsam som tidigare. Bedömningen av gruppen försvåras dock av att den till ca 20 % består av koppar och kopparprodukter. Genom kraftiga prisrörelser de senaste åren har denna export fått ett splittrat mönster. Ett mer normalt mönster på kopparmarknaden skulle minska exportutbudet. För järn och stål har utvecklingen under 1960-talet varit mer jämn och med undantag för 1961-1962 har stålexporten ökat med 10-15 % i genomsnitt. I början av perioden var det kanske främst kvalitetssektorn som expanderade, medan handelsjärnen de sista två åren haft den högsta tillväxten. Detta är till en del en

Tabell 20: Metaller Volymökning i procent per år

EEC därav: Frankrike Nederländerna Västtyskland Danmark Finland Norge Norden Storbritannien EFTA Förenta staterna Industriländer övriga världen Hela världen

156 Faktisk utveckling Värde 1965 Trend löp. pris 1963— 1965— milj. kr. 1967 1967

Prognos »Prognoser» nuläget LU 1965— 1967— 1968— 1965— 1970 1968 1970 1970

6,8

1,1

8,2

io y2

115 101 334 211 107 174 493 233 822 238 1 778 317 2 094

13,5 20,8 1,2 13,4 12,0 11,8 12,4 28,6 16,4 18,4 13,3 8,7 12,4

4,6 0,5 -8,9 6,0 16,5 13,4 11,0 29,6 11,0 20,7 12,3 18,3 13,3

11,8 5,7 7,0 5,7 4,6 7,6 6,1 12,9 8,0 1,8 7,5 7,6 7,6

7 10 14 5 5 2 4 4% 4y2 7 TVz 1 7%

8 8 6 7 6 10 8 5 7 8 7 9

6 5 1 6 9 10 8 14 9 13 9 12 10

7H

SOU 1968: 24

Tabell 21: Verkstadsprodukter (exklusive fartyg) Volymökning i procent per år Faktisk utveckling

Belgien Frankrike Italien Nederländerna Västtyskland EEC Danmark Finland Norge Norden Storbritannien övriga EFTA EFTA övriga Västeuropa Västeuropa Förenta staterna Kanada Japan Industriländer övriga världen Hela världen

Värde 1965 Trend löp. pris 1963— milj. kr. 1967

1965— 1967

Prognos »Prognoser» nuläget LU 1965— 1967— 1968— 1965— 1970 1968 1970 1970

197 266 129 268 514 1 374 656 558 633 1848 420 338 2 606 167 4 148 580 167 89 4 983 1 613 6 595

0,7 5,0 23,1 — 2,1 -3,0 2,0 4,5 -3,7 8,7 3,6 12,2 6,2 5,4 6,0 4,3 24,2 11,5 16,0 7,2 10,9 8,2

7,6 8,2 12,4 7,6 8,8 8,7 9,1 8,5 7,7 8,4 11,1 10,6 9,2 8,7 9,0 11,4 11,1 8,2 9,4 8,0 8,9

4,1 8,1 — 1,2 1,1 4,9 3,8 9,8 6,8 7,0 7,9 15,5 8,9 9,3 1,6 7,0 20,7 20,4 10,8 9,1 8,2 8,9

effekt av att hemmamarknaden dessa år varit svag, medan exporten 1965 däremot torde ha hämmats av hemmamarknadsefterfrågan. I nuläget är dock sannolikheten mindre att hemmaefterfrågan skall inskränka på exportutrymmet då det finns outnyttjat kapacitetsutrymme. 4.3.10 Verkstadsprodukter (exklusive fartyg) Det registrerade enhetsprisindexet för exporten av verkstadsprodukter 1967 ger en prisökning på närmare 6 % från 1966. Det förefaller vara tämligen extremt, då man tidigare har haft en ökning om ungefär 3 % per år. Dessa 6 % kan knappast anses motsvara en reell prisuppgång. Det har dock inte varit möjligt att införa några korrigeringar härför. Till en icke obetydlig del antas enhetsprisindex fånga upp kvalitetsförbättringar i exporten, vilka alltså även ligger i den 3-procentiga prisökning som registrerats under 1960-talet. För andra varugrupper torde man utan alltför stora fel kunna använda enhetsprisindex som deflator med de reservationer som inledningsvis gjordes, men för verkstadsprodukter är detta SOU 1968: 24

8 6 12 9 11

7,6 8,2 12,4 6 6

9H

7y 2

—1 0 —2 —1 7 12 2 —4 4 11 9 —5 5 11 6V2

8 8,5 7,7 8 6 10,6 8 6 7% 11,4 11,1 10 8 8,0 8

5 6 16 3 3 Stf 5 2 6 4% 9 9 6 4

5y 2

16 11 9 7 10 8

mindre tillfredsställande. Det är i hög grad tveksamt om konsistens föreligger mellan de volymserier för olika länder som prognosen bygger på och den här presenterade volymserien. Vid bedömningen av ökningstalens realism bör antingen prognosen 1965-1970 räknas ned något eller utfallssiffrorna och »prognoser» nuläget räknas upp. Sammansättningen av verkstadsexporten är rätt olika på EEC och EFTA. På EEC dominerar investeringsvaror och insatsvaror, medan i EFTA-exporten konsumtionsvarorna är mer framträdande, inte minst på Norden med en stor bilandel. Sammansättningen avspeglas också i exportutvecklingen på de båda marknaderna. Nedgången på EEC kan i stor utsträckning återföras på investeringsutvecklingen. Exporten till Italien, som i motsats till andra EEC-länder 1965-1967 haft en snabb investeringstillväxt, har också ökat kraftigt dessa år. Den svaga exportökningen 1967 till Danmark och minskningen till Finland förklaras i viss utsträckning av bilexportens utveckling, ökningstakten till Storbritannien har varit mycket hög hela perioden 1963157

1967. Importavgiftens införande och slopande märks visserligen i förändringarna 1965— 1966 och 1966-1967, men påfallande svagt. Exporten till EFTA 1965-1967 ligger under prognosen 1965-1970, vilket är förhållandet även för Västeuropa som helhet. För denna varugrupp synes andelsförluster på EEC och andelsvinster på EFTA ha inträffat under perioden 1964-1967. Dessa andelsförskjutningar kan dock till en del ha att göra med sammansättningen av exporten på de skilda länderna. Bakom den snabba expansionen i exporten till Förenta staterna 1965-1967 ligger en fördubbling av bilexporten sedan 1965 - denna utgör nu ca 40 % av verkstadsexporten - men även i övrigt har verkstadsexporten varit mycket expansiv. Tillväxttakten i ekonomin har också legat på en hög nivå 1963-1966. Exporten till Kanada och Japan har varit mer ojämn, vilket inte framgår av tabellens genomsnitt. För industriländerna gav prognosen en årlig ökning om 9,4 % 1965-1970. Trenden från 1963 ligger på 9,1 %, de två sista åren på 7,2%. Dessa tal ligger som synes inte alltför långt ifrån varandra, varför det är svårt att med hänsyn till de osäkra priserna kunna säga något definitivt om prognosens tillförlitlighet. Klart är emellertid att exporten av verkstadsprodukter till övriga världen, som bedömdes öka något långsamma-

re än till industriländerna, väl har överträffat dessa förväntningar. För hela verkstadsexporten ligger exportutvecklingen något under prognosen 19651970. Med hänsyn till vad som ovan sagts om volymmåttet för verkstadsprodukter kan man alltså påstå att utvecklingen i stort sett motsvarat förväntningarna. 4.3.11 Övriga varor Utvecklingsmönstret för övriga varor är i stort sett parallellt till vad som gällde för kemiska produkter bortsett från att gruppen inte är fullt lika expansiv. Även här kan vi konstatera en jämn och hög ökningstakt från år till år med en trend på 11 %. Bortsett från EEC-länderna finns stora överskott i förhållande till prognoserna på praktiskt taget alla andra exportmarknader. Norden är här, liksom för andra färdigvaror, den mest expansiva marknaden med en ökning om 18% 1965-1967, vilket är nära nog dubbelt mot vad som förutsades i prognosen. Den snabba ökningstakt som man haft på Norden kan tänkas mattas under resten av perioden då integrationseffekterna avtar. Den i tabellen skenbart gynnsamma exportutvecklingen på Storbritannien beror nästan helt på en ökning 1967 om 31 %. Förklaringen ligger troligen till en del i att importavgiften togs bort i november 1966. Därtill kom att de återstående tullarna

Tabell 22: Övriga varor Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde 1965 löp. pris milj. kr. EEC därav: Västtyskland Danmark Finland Norge Norden Storbritannien EFTA Förenta staterna Hela världen

»Prognos er» nuläget Trend 1963— 1967

1965— 1967

LU 1965— 1970

1967— 1968

1968— 1970

1965— 1970

1,6

— 2,3

6,1

6,1

123 195 79 120 395 90 528 88 913

— 0,6 19,3 18,6 15,2 17,8 6,0 15,7 7,1 11,0

— 5,9 17,6 16,2 18,4 17,6 16,7 17,9 9,1 12,2

7,0 10,8 9,0 9,0 9,9 5,2 9,3 3,5 7,7

12 6 8 9 8 3 7 11 9

8 10,8 9,0 9,0 9,9 4 8]/2 7 7

3 12 11 12 12 8 9 9 9

SOU 1968: 24

för EFTA-varorna togs bort vid årsskiftet 1966/1967. Man märker för övrigt också en nedgång i exporten 1965, dvs. det år som importavgiften verkade kraftigast och en svag uppgång 1966. Prognosen för 19651970 för hela världen på 7,7 % bör rimligen kunna uppnås och överträffas. 4.4 Sammanfattning Som framgår av tabell 23 förefaller exportprognosen 1965-1970 för totala exporten ha slagit väl ut för 1965-1967. Att vi kan notera en något mindre ökningstakt än 6.5 % kan hänföras till den statistiska missvisningen för prisindex på verkstadsprodukter.1 Genomgången av tendenserna på olika marknader och varugrupper tyder på att tillväxttakten för exporten skulle bli något lägre 1967-1970 än 1965-1967. Antagandet är dock för svagt underbyggt för att det skall kunna förkasta grundprognosen. Generellt kan vi göra den iakttagelsen att vissa färdigvaror såsom textilier, kemikalier och övriga färdigvaror, utvecklas betydligt gynnsammare än beräknat. För dessa varugrupper spelar tillkomsten av helt nya varuslag i exporten en avgörande roll. I viss mån gäller detta också metaller, då det inom den gruppen till inte ringa grad är nya

produkter som svarar för expansionen. De mer traditionella exportvarorna, skogsprodukter och malm, har utvecklats sämre. På sätt och vis innebär också exporten av verkstadsprodukter delvis en missräkning. Då exporten av andra färdigvaror tenderar att vara underskattad borde det också gälla för verkstadsexporten. Prognoserna bygger ju på samma efterfrågeutveckling, bruttonationalprodukt, konsumtion, industriproduktion etc. Det faktum att investeringsutvecklingen väger tungt för verkstadsexporten förklarar en del men ej hela skillnaden. En förklaring kan vara att verkstadsexporten i större utsträckning än andra färdigvarugrupper har nått en högre integrationsnivå, varför tullreduceringarna inte ger samma exportstimulerande effekt. Vad beträffar exportutvecklingen 19671970 förutsätts i bedömningarna att efterfrågeutvecklingen i EEC-området kommer 1 Statistiska centralbyrån håller för närvarande på att bygga upp ett nytt beräkningsförfarande. Därvid kommer enhetsprisindex att baseras på vägning av prisutvecklingen av varje vara (tullnummer) till varje land. Ett sådant prisindex blir okänsligt för kastningar i länderinriktningen av exporten — sådana som just ägde rum med osedvanlig styrka 1967 för t. ex. verkstadsprodukter. Härigenom kan även länderfördelade index fås.

Tabell 23: Export, total och fördelad på varugrupper Volymökning i procent per år Faktisk utveckling

Trävaror Massa Papper Malm Livsmedel Övriga råvaror Kemikalier Textilier, kläder Metaller Verkstadsprodukter Övriga färdigvaror Total export exkl. fartyg, vapen Fartyg, vapen Total export SOU 1968: 24

Värde 1965 löp. pris milj. kr.

Trend 1963— 1967

»Prognoser» nuläget

1965— 1967

Prognos LU 1965— 1970

1967— 1968

1968— 1970

1 526 2 237 1 941 1 269 708 482 721 459 2 094 6 595 913

3,0 2,7 4,4 3,0 2,4 8,4 13,4 13,0 12,4 8,9 10,9

3,5 3,8 4,0 — 1,8 2,3 8,8 11,6 16,0 13,3 8,2 12,2

1.9 4,9 7,1 5,4 4,2 5,1 9,7 8,6 7,6 8,9 7,7

-2V2 7 y2 7 i 6 y2

4 2 5% 7 2 8 10 8 7y2 8 7

ii 10 8 9

18 946 1 595 20 541

7,2 — 1,6 6.6

7,1 — 10,4 5,8

7,0 0 6,5

6 11 6 Vi

6V2 0 6

i/„

12 i/

9 iy% 6% 9 7

-1 K 6 Ii-.

1965— 1970 2 4 5 5 2 9

io y2

att vara mer gynnsam än under perioden 1965-1967 och därmed ge en högre exportökning. För EFTA blir utvecklingen sannolikt sämre då devalveringarna i Danmark, Finland och Storbritannien bör innebära en begränsning av exportexpansionen. Det är vanskligt att precisera hur den internationella konjunkturbild skall se ut. inom vilken långtidsutredningens exportprognos 1965-1970 kan realiseras. Någon egentlig avmattning i industriländernas efterfrågeutveckling får uppenbarligen inte inträffa, å andra sidan kan man inte vänta sig att en kraftig konjunkturuppgång 19681970 automatiskt leder till stora exportökningar med tanke på den avsevärda outnyttjade produktionskapacitet som finns i industriländerna. Den nuvarande, relativt strama, ekonomiska politiken i många länder har bl. a. som mål att förbättra bytesbalansen och hålla tillbaka prisstegringarna, vilket också tenderar att motverka snabba exportökningar. Inte heller har till fullo kunnat beaktas effekterna på handeln av Förenta staternas och Storbritanniens strävanden att minska sina betalningsbalansunderskott.

160 SOU 1968: 24

Bilaga 5

Resursutveckling och balansproblem 1965—1975 Utarbetad av professor Börje Kragh och fil. lic. Carl Johan Åberg. Därutöver har i arbetet även deltagit forskningssekreterarna vid konjunkturinstitutet Björn Magnusson (importfunktionen), Eva Puura (produktionsfunktionen) samt Willem vänder Hoeven(de finansiellakalkylerna).

5.1 Inledning Erfarenheterna från den senaste långtidsutredningen har understrukit behovet av att man arbetar med alternativ såväl vad gäller tillväxtens betingelser som själva tillväxtmålen. Valet av tillväxttakt har bl. a. betydelse för möjligheterna att expandera den offentliga sektorn vid bibehållen balans mellan tillgängliga resurser å ena sidan och de samlade anspråken å den andra. Olika tillväxttakter ställer också olika krav på den yttre balansen. Ju snabbare tillväxt desto större importbehov och desto större krav på ökningstakten av den export som skall balansera detta ökade importbehov. Exportmöjligheterna är i sin tur avhängiga av den internationella utvecklingen, över vilken vi inte kan utöva något direkt inflytande och vars framtida utveckling man endast med stor osäkerhet kan uttala sig om. Nödvändigheten för den svenska ekonomin att i väsentliga hänseenden anpassa sig till utlandskonjunkturen reser krav på en flexibel strategi grundad på kunskap om konsekvenserna i olika avseenden av valet mellan olika ambitionsnivåer för den ekonomiska tillväxten. Ur dessa synpunkter synes det alltså lämpligt att övervägandena rörande resursutvecklingen och resursernas fördelning på olika användningar direkt knytes till beräkningar för olika tillväxtalternativ. Sådana alternativa beräkningar förutsätter emellertid att man har tillgång till ett sammanhängande system i form av en samSOU 1968: 24

hällsekonomisk modell, som kan fånga upp sambanden mellan ekonomins olika delar. Under 1967 har ett arbete på detta område påbörjats inom finansdepartementet med sikte på att till 1970 års långtidsutredning kunna använda resultaten av detta vid bl. a. övervägandena rörande olika tillväxtalternativ. Det har emellertid bedömts som både angeläget och möjligt att redan nu presentera vissa resultat som erhållits i samband med detta modellarbete. Såväl metoder som resultat är emellertid preliminära och de överväganden rörande 1970-talet som här presenteras kan helt självklart komma att bli föremål för senare revisioner. I det närmast följande avsnittet kommer en verbal redogörelse att lämnas för den använda analysmodellens uppläggning, vilket sedan i ett följande avsnitt kommer att formaliseras och preciseras numeriskt. Därefter kommer resultaten enligt modellen av de varierande förutsättningarna och målsättningarna att presenteras och diskuteras.

5.2 Analysmodellens förutsättningar allmänna uppläggning

och

Modellen tar sin utgångspunkt i en uppdelning av ekonomin i tre sektorer: en för produktion av offentliga tjänster, en för produktion av bostadstjänster och en för produktion av alla övriga varor och tjänster. Den offentliga sektor som vi i fortsättningen kommer att arbeta med omfattar i 161

första hand undervisning, vård och militära tjänster. I förhållande till nationalräkenskapernas definition av offentlig konsumtion har posten 3 uteslutits, dvs. väg- och gatuväsen m. m., med motiveringen att dessa tjänster i högre grad än de andra genom olika komplementaritetsförhållanden är knutna till bostadssektorns och den privata sektorns utveckling. Detta innebär i sin tur att »övrig-sektorn» (R-sektorn) inte endast kommer att omfatta de egentliga privata sektorerna av ekonomin utan även t. ex. de statliga och kommunala affärsverken samt vissa mindre delar av det som i nationalräkenskaperna förs till offentlig tj änsteproduktion. För var och en av de tre här använda sektorerna gäller vissa produktionsrestriktioner: produktionen av bostadstjänster erhålls genom enbart insatser av bostadskapital, produktionen av offentliga tjänster erhålls genom såväl arbetskrafts- som kapitalinsatser men dock så att faktorkombinationen mellan dessa i princip är låst. Även »övrig-sektorns» produktionsrestriktion innehåller arbetskraft och kapital men dessa faktorer ingår på ett mera komplicerat sätt i funktionen än vad fallet är för den offentliga sektorn. För det första har den empiriska analysen av perioden 1954-1967 givit vid handen att den realiserade produktionstillväxten inte helt kan förklaras av enbart insatserna av arbetskraft och kapital - åtminstone inte med de här använda tillvägagångssätten vid mätningar av dessa båda variabler - utan en »residual» tillväxt av ganska betydande omfattning har kunnat observeras. Om denna har sedan för det andra förutsatts att den dels representerar en grupp av tillväxtfaktorer - stordriftsfördelar och vissa former av teknisk utveckling kan nämnas som exempel - vilka endast kan föras ut i tillämpning genom nyinvesteringar, dels en grupp av faktorer som inte är knuten till ett sådant villkor. Utvecklingen av bostadssektorn och den offentliga tjänstesektorn förutsätts bestämda av olika målsättningar: för bostadskonsumtionen har i samtliga alternativ förutsatts att den skall öka med inemot 4 % om året

fram till 1970, därefter med 3,5 % per år under första hälften av 1970-talet. Denna ökningstakt ligger i allmänhet över vad som i fortsättningen kommer att visas vara godtagbart för den totala privata konsumtionen. Bostadskonsumtionens andel av denna förutsätts alltså komma att öka. Ur denna målsättning om efterfrågeutvecklingen tillsammans med vissa förutsättningar om avgången av äldre bostäder - har härletts ett kapitalbildningsbehov inom denna sektor fram till 1975. Som framgår av de i appendix till denna redogörelse medtagna försörjningsbalanstabellerna implicerar detta en uppgång i bostadsinvesteringarna med inte fullt 1 % om året efter 1970. Denna moderata ökningstakt kan förefalla anmärkningsvärd men förklaras av att själva nivån på investeringsverksamheten nu nått upp till en sådan höjd att den implicerar en relativt snabb uppgång i själva stocken av bostadskapitalet. En av analysens huvuduppgifter har varit att visa i vad mån vissa i förväg givna mål för den offentliga tjänsteproduktionen är förenliga med kraven på intern och extern balans. Huvudalternativet för denna sektors tillväxt är en årlig ökning på 6 % fram till 1975, vilket i stort sett är en extrapolation av ökningstakten för denna sektor under sextiotalets hittills passerade år. Men dessutom har även konsekvenserna av ett mindre ambitiöst alternativ studerats, där tillväxten satts till 4,5 % om året under perioden 1970-1975. Utifrån förutsättningarna för dessa båda sektorer har sedan det arbetskrafts- och investeringsbehov beräknats som behövs för att realisera måltsättningarna. Därefter återstår att beräkna det bidrag som skall komma från »övrig-sektorn». Detta har i princip härletts utifrån olika målsättningar för tillväxten i den totala kapaciteten under perioden 1970-1975. De alternativ som därvid prövats är 3Vi, 4 och 4Vi procents årlig tillväxt som då - tillsammans med kraven på produktionen av bostads- och offentliga tjänster - indirekt kommer att bestämma produktionsutvecklingen inom »övrigsektorn». Ett realiserande av denna kräver SOU 1968: 24

insatser av arbetskraft och kapital, vilket kan beräknas med hjälp av det ovan berörda, erfarenhetsmässigt grundade sambandet mellan faktorinsatser och produktionsresultat. Den arbetskraftsinsats som står till »övrigsektorns» förfogande är emellertid i stort sett given av dels den exogena prognosen över det totala arbetskraftsutbudets utveckling fram till 1975 och dels anspråken från den offentliga sektorn. Produktionsfunktionens egentliga användning kommer alltså att bestå av en bestämning av den insats av realkapital som krävs för att realisera de olika tillväxtalternativen. Ur denna bestämning av kapitalinsatsen kan sedan - efter det att avskrivningarna och underhålls- och reparationsutgifterna preciserats - härledas ett bruttoinvesteringsbehov, vars storlek kommer att bli beroende av tillväxtambitionerna. I och med detta har den del av resursanspråken låsts som behövs för att realisera den totala resurstillväxten samt dess allokering på bostäder, offentlig sektor och »övrigsektorns» investeringar, varefter alltså återstår att allokera de övriga delarna av den tillgängliga kapaciteten på privat konsumtion, bytesbalans och lagerförändringar. I fråga om bytesbalansen har införts en förutsättning att denna - i förhållande till 1967 års nivå - skall utvecklas så att den dels kan inrymma en successiv uppgång av det internationella biståndet till att svara mot 1 % av bruttonationalprodukten 1974/75 dels även en viss ytterligare förstärkning av bytesbalanssaldot. För lagerförändringarna har en särskild prognos gjorts, som innebär en något snabbare lageruppbyggnad i det högre än i det lägre alternativet. I och med dessa senare preciseringar kan utrymmet för den privata konsumtionen nu beräknas som en restpost, dvs. som skillnaden mellan den totala bruttonationalproduktökningen å ena sidan och summan av samtliga övriga resursanspråk å den andra. Detta utrymme kan sedan jämföras med den konsumtionsefterfrågan från hushållen som kan beräknas föreligga t. ex. under förutsättning av att hushållens inkomster SOU 1968:24

stiger parallellt med nationalinkomsten. (I den använda kalkylen för de framförliggande åren har förutsatts att företagen skall »bära» kostnaden för ökningarna i avgiftsuttaget till ATP.) Prognosen för konsumtionsefterfrågan bygger på ett erfarenhetsmässigt bestämt samband mellan hushållens konsumtion och deras disponibla inkomster. Hushållens transfereringsinkomster från offentliga sektorn enligt nu gällande planer har lagts in i beräkningarna eftersom de kan sägas representera ett ekonomiskt-politiskt mål. Avstämningen av konsumtionsefterfrågan mot konsumtionsutrymmet indikerar för var och en av tillväxtalternativen möjligheterna att med bibehållen intern balans samtidigt realisera de uppställda målen för den offentliga sektorns expansion, för bostadsbyggandet och bytesbalansen. Villkoret för den yttre balansen analyseras med hjälp av erfarenhetsmässigt bestämda samband mellan utvecklingen av bruttonationalprodukten och importbehovet - preciserad med hjälp av en »importfunktion». Denna är konstruerad på så sätt att man kan studera importbehovet för variationer i bruttonationalproduktens sammansättning med avseende på de sektorer som förut diskuterats: offentlig investering och konsumtion, privat investering och konsumtion samt export. Ytterligare disaggregering har i själva verket kommit till användning. De marginella importbenägenheterna framgår av följande tablå.

Offentlig konsumtion Privat konsumtion Bostadsinvesteringar Övriga byggnadsinvesteringar och underhåll Maskininvesteringar Lagerinvesteringar Råvaruexport (inkl. tjänster) Färdigvaruexport

0,07 0,38 0,01 0,03 0,?8 0,45 0,10 0,40

Importbehovet kommer att variera inte bara med tillväxttakten utan också med viktsfördelningen mellan nyssnämnda sektorer, en fördelning som i sin tur är olika för de olika tillväxtalternativen. Det för varje fall beräknade importbehovet kan, ef-

ter tillägg av bytesbalanskravet, sedan jämföras med den exportutveckling som bedöms som möjlig bl. a. med hänsyn till de aktuella tendenserna på olika exportområden. Detta ger då ett underlag för bedömningar - varje tillväxtalternativ för sig - av möjligheterna att med hänsyn till den externa balansen realisera målen om den offentliga tjänsteproduktionen samt bostadsbyggandet. Det ger också en möjlighet att bedöma konsekvenserna i fråga om den yttre balansen av olika ambitioner för den ekonomiska tillväxten. Möjligheten kan emellertid inte uteslutas att den här valda modellen för beskrivning av importens generering i viss mån kommer att överdriva skillnaden i importbehov mellan en situation då ökningarna i bruttonationalprodukten i huvudsak ligger på importkrävande områden och ett fall då dessa är koncentrerade på t. ex. bostadsbyggande och offentlig verksamhet. Vissa faktorer t. ex. den tilltagande internationella arbetsfördelningen och avslägsnandet av åtminstone en del av hindren för det internationella handelsutbytet - kan förmodas verka så att en importfunktion av ovanstående typ är utsatt för trendmässiga förskjutningar uppåt. De försök som gjorts att i funktionen medtaga ett uttryck för denna utveckling har emellertid inte givit ur statistiska synpunkter sett tillfredsställande resultat. Men effekten av dess uteslutning kan vara att importbehovet i någon mån blir underskattat i de fall då man radikalt omfördelar ökningarna i bruttonationalprodukten till områden med låga importbenägenheter. Utvecklingen 1968-1970 har utgjort ett speciellt problem vid analysen. Nuläget kännetecknas ju av ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande och man kan knappast undvika att ta ställning till hur detta utnyttjande kan komma att utveckla sig under både de närmaste åren och under perioden 19701975. Vid analysen har två olika alternativ prövats, dels ett som innebär att den beräknade utnyttjandegraden för 1968 bibehålls oförändrad hela perioden fram till 1975 dels ett där kapacitetsutnyttjandet successivt höjes fram till 1970 så att det då ligger 164

något över 1966 års nivå men under 1965 års. I detta alternativ bibehålles sedan denna utnyttjandegrad oförändrad till 1975. I det senare alternativet kommer således den realiserade bruttonationalproduktutvecklingen fram till 1970 att öka snabbare än kapaciteten, vilket kan visas ha vissa konsekvenser för bedömningen av möjligheterna att realisera en yttre och inre balans under dessa år. Utvecklingstakten för bruttonationalprodukten under åren fram till 1970 har valts i enlighet med bedömningarna i den som en bilaga till 1968 års kompletteringsproposition publicerade avstämningen av 1965 års långtidsutredning. Enligt dessa bedömningar skulle den realiserade nationalprodukten kunna öka med 4, 2 % mellan 1967 och 1968 och med drygt 4,5 % årligen t. o. m. 1970. Därvid förutsattes att utnyttjandegraden - räknad som andelen sysselsatta av den totalt tillgängliga mängden arbetskraft - skulle kunna öka med omkring en procentenhet mellan 1967 och 1970. Om man förutsätter att denna förändring i arbetskraftens utnyttjande även avspeglar förändringar i utnyttjandet av de övriga produktionsresurserna, skulle detta innebära att resurstillväxten under åren 1969 och 1970 skulle behöva ligga på omkring 4 % om året, vilket är den förutsättning som gjorts i den följande analysen. Ett ytterligare problem vid behandlingen av 1970-talet har frågan om arbetstidsförkortningen utgjort. Här har förutsatts att en minskning av arbetstiden per helårsarbetare kommer att ske med i genomsnitt 0,6 % per år under perioden 1970-1975. Detta innbär i sin tur att den lagstadgade förkortningen i arbetstiden per vecka inte har förutsatts svara mot en proportionellt lika stor nedgång i den genomsnittliga arbetstiden per vecka, beroende bl. a. på att en beaktansvärd del av arbetskraften redan nu har en kortare arbetstid. På nuvarande stadium synes det emellertid mycket svårt att uttala sig mera precist om dessa effekter varför den gjorda förutsättningen om arbetstiden måste omges med vissa reservationer. SOU 1968: 24

I det närmast följande avsnittet 5.3 kommer dessa resonemang att preciseras i form av en modellstruktur. Som nämndes redan i inledningen representerar denna modell första steget i ett utvecklingsarbete som fram till 1970 års långtidsutredning kommer att resultera i en mera fullständig och mera genomarbetad modell. Detta innebär att många alternativa ansatser ännu är oprövade och att den här presenterade modellen kan komma att modifieras och göras mera disaggregerad under det fortsatta arbetets lopp. De tekniskt mindre intresserade läsarna kan utan olägenhet hoppa över det följande avsnittet och fortsätta direkt med resultatdiskussionen i avsnitt 5.4.

5.3 Modellens formella struktur Modellens variabler är angivna på årsnivå och uttryckta i milj. kr. 5.3.1 Produktionssektorstruktur (1) BNP, = BPBt + BPOt+BPRt BNPt = Bruttonationalprodukt år / värderad i 1959 års marknadspriser BPBt = Bruttoproduktion inom bostadsnyttjande sektorn BPOt = Produktion av offentliga konsumtionstjänster, exklusive nationalräkenskapsposten 3: vägoch gatuväsen, o. dyl. BPRt = Bruttoproduktion inom övriga sektorer

5.3.2 Produktionsfunktioner (2) BPBt = -277+0,041 KB, r=0,99 KBt — Stocken av bostadskapital vid slutet av år t. Ekvationen har estimerats på data från perioden 1950-1966.

(3)

KBOt= 13497+5326 BPOt \KMOt = ax{t)BPO, NO, = a2(t) BPOt

r=0,9S

KBOt = Offentligt byggnadskapital KMOt= Offentligt maskinkapital SOU 1968: 24

NO,

= Sysselsättning - räknad i antal arbetstimmar - inom offentlig tjänsteproduktion.

Ekvationen för byggnadskapitalet har estimerats på data för perioden 1950-1966. En särskild trendanalys har utförts för koefficienterna a t och a2 beroende på att utvecklingen under observationsperioden varit svår att fånga med samma ansats som den som använts för byggnadskapitalet. Maskinkapitalkvoten, dvs. förhållandet mellan kapitalstock och förädlingsvärde, har under perioden 1950-1965 ökat från 0,8 till 3,1 men har förutsatts öka långsammare fram till 1975, där ett värde på 3,8 har uppskattats. Räknat i antal årsarbetare är koefficienten ag praktiskt taget konstant för perioden 1950-1965, vilket sammanhänger med det sätt på vilket man i nationalräkenskaperna beräknar förädlingsvärdet inom den offentliga tjänsteproduktionen. Sedan hänsyn tagits till arbetstidsförkortningen visar emellertid förädlingsvärdet per arbetstimme en viss uppgång vilket även bedömts komma att gälla under 1970-talet.

(4) log BPRt= -3,31881 + 0,59 log NRt+

(1 - 0,59) log KRt _,+0,51 log (27 w, - JlQ + 0,004/. r=0,99 NR, = Sysselsättningen inom »övrig»sektorn. (R-sektorn) KR, = Realkapitalet inom R-sektorn IRn = Bruttoinvesteringarna inom Rsektorn inklusive reparationer och underhåll. w,-n= Viktsfunktion innehållande följande vikter: År

Vikt

t t-1

0,24 0,26 0,24 0,16 0,08 0,02

t-2 t-3 t-4

t-5

Ekvationen har estimerats på data från perioden 1954-1967, varvid såväl insatssom resultatvariablerna justerats för variationerna i kapacitetsutnyttjande. I brist på separata skattningar för de olika variablerna har ett och samma mått använts, nämligen en på visst sätt gjord beräkning av arbetskraftsreserven. Denna har ansetts bestå av vid arbetsförmedlingarna anmälda och arbetslöshetsförsäkrade personer plus sådana som är sysselsatta i beredskapsarbeten och deltagare i omskolningskurser. Dessutom har även medtagits en ytterligare grupp som avsetts representera summan av de icke arbetslöshetsförsäkrade men vid förmedlingarna registrerade arbetssökande och den icke registrerade arbetslösheten. Denna summa har för 1967 uppskattats till omkring 30 000 personer, vilket belopp sedan förts tillbaka med hjälp av utvecklingen hos den statistiska serien över de arbetssökande vid förmedlingarna som icke varit arbetslöshetsförsäkrade varvid även en korrektion företagits för variationer i anslutningen till kassorna.

nalräkenskapernas offentliga sektor. KR, ._.

= KBRt + KMRt

KBR, - É LBY,.n

KV

{

IBR„

n = t-P t

KMR,=

E

LMt_nIMRn

n=t-y

Samma avskrivningstabeller har använts som i ekvationerna (6) IBRn och IMRn = R-sektorns bruttoinvesteringar exklusive reparationer och underhåll Investeringsuppgifterna har för åren 1950-1966 hämtats från de officiella nationalräkenskaperna (Statistiska Meddelanden, serie V 1967: 8). För de tidigare åren har de hämtats från Östen Johansson: The Gross Domestic Product of Sweden and its Composition 1861-1955. De skillnader som föreligger mellan dessa båda beräkningar har behandlats så att Östen Johanssons serier för åren före 1950 har anpassats till nationalräkenskapernas nivå med hjälp av de relationer som kan observeras för den gemensamma perioden 1950-1955.

5.3.3 Kapitalstocksdefinitioner (5) KB, = E

LB,.nlBn

(8) N, = NO, + NR,

n = t-a

LBt-„ = avskrivningstabell1 för bostäder, som beräknas ha en median livslängd på 92 år och en maximal livslängd (a) om 128 år. lBn = Bostadsinvesteringar under år n, räknade brutto men exklusive reparationer och underhåll. KBOt - E

LBY,_nIBO„

KMO, - E

LMt_nIMOn

(6) n=t-Y

LBYt _„ och LM,^n = avskrivningstabeller för anläggnings- respektive maskinkapitalet inom den offentliga sektorn; (3 = 100 och y = 46 år. Medianlivslängden har förutsatts vara 67 resp. 25 år. IBOn och IMOn = Offentliga bruttoinvesteringar i byggnadskapital respektive maskinkapital, exklusive reparationer och underhåll och exklusive sektor 3 i natio166

5.3.4 Arbetskraftsrestriktion N, = Totalt tillgänglig (i arbetstimmar)

arbetskraftsvolym

5.3.5 Jämviktsvillkor för nationalinkomsten (9) <p . BNPt= CPt+ COt+It+ U,+ ALt+ X-Mt <p = Kapacitetsutnyttjande CPt =s Privat konsumtion CO, = Offentlig konsumtion exklusive nationalräkenskapsposten nr 3 It = Totala bruttoinvesteringar exklusive reparationer och underhåll U, = Reparationer och underhåll totalt AL, = Lagerförändring under året X, = Export av varor och tjänster M, = Import av varor och tjänster 1

Byrådirektör C. O. Cederblad, statistiska centalbyrån, har medverkat vid konstruktionen av avskrivningstabellerna. SOU 1968: 24

5.3.6 Inkomstfördelning (10) BNPie? = <p BNP, BNP^e^ = Faktiskt realiserad bruttonationalinkomst, räknad i 1959 års marknadspriser. (11) BNP0?**

BNP^

J,+Z,

BNP,(/) ,= U}

/, Z, (12) L,

Bruttonationalprodukten till 1959 års faktorkostnad = Summa indirekta skatter = Summa subventioner

= 0,7 BNP^ = Summa arbetsinkomster.

5.3.7 Konsumtionsfunktion (13) CP,= 0,93 (L-S,+ Ot) S, = Summa direkta skatter på hushållen O, = Netto av samtliga transfereringar, försäkringsbetalningar och avgifter till och från hushållen

5.3.8 Underhållsfunktion (14) U, = UBRt+UMRt+UBt+UOt UBRt = Underhåll och reparationer på R-byggnader UMRt = Underhåll och reparationer på R-maskiner UBt = Underhåll och reparationer på bostäder UO, = Underhåll och reparationer på offentligt kapital

(15)

Typfunktion för bestämning av U: Ut=ai+asKt_m där a 4 , a& och m varierar med kapitalobjekt.

5.3.9 Importfunktion (16) M, =

- 7744 + 0,07 CO, + 0,38 CPt + + 0,01 IB, + 0,03 IBY, + 0,38 IM, + 0,45 AL, + 0,\0XR,+ + 0,40A-F, r=0,99

SOU 1968:24

IBY, = Byggnads- och anläggningsinvesteringar inom den offentliga sektorn och R-sektorn inklusive reparationer och underhåll IM, = Maskininvesteringar totalt, inklusive reparationer och underhåll XRt = Export av råvaror XFt = Export av förädlade varor Importfunktionen har uppskattats på data från perioden 1954—1967.

5.4 Arbetsinsats, kapital och produktivitet I den följande tabellen 1 presenteras de data över produktivitets- och insatsfaktorernas utveckling som dels legat till grund för analysen av tidigare år och som dels de modellmässiga övervägandena gett som resultat. I fråga om arbetsinsatsen har utgångsmaterialet varit folkräkningarna 1950-1965 och statistiska centralbyråns prognos över antalet årsarbetare fram till 1975. För 1950 års räkning har en korrigering gjorts för en förmodad underskattning av antalet medhjälpande familjemedlemmar i jordbruket, vilken åtgärd medfört att arbetskraftsutbudet enligt nu föreliggande beräkningar inte ökat lika snabbt under 1950-talet som tidigare beräkningar givit vid handen. Ovanpå uppskattningarna enligt statistiska centralbyrån av förändringarna i antalet årsarbetare för perioden 1970-1975 har lagts den tidigare omnämnda förutsättningen att den genomsnittliga arbetstiden per årsarbetare kommer att minska med 0,6 % om året. De uppgifter som ges om kapitalinsatsen 1960-1968 har beräknats i enlighet med formlerna (5)-(7) och med hjälp av de data som omnämndes i föregående avsnitt. Uppgifterna för prognosperioden har med hjälp av produktionsfunktionen härletts utifrån tillväxtmålsättningarna för perioden 19691975. Samtliga data i tabellen avser de faktiskt realiserade produktionsresultaten och de faktiskt utnyttjade faktorinsatserna. De två förutsättningarna om utnyttjandegraden re167

Tabell 1: Arbetskraft, kapitalinsats och produktivitet 1950—1975. (Procentuella förändringar per år)

Arbetskraft Årsarbetande I II Arbetstimmar I II Kapitalinsats per arbetstimme vid 3,5 % tillväxt 1970—1975 4,0 % » 1970--1975 4,5 % » 1970--1975 BNP per arbetstimme vid 3,5 % tillväxt 1970—1975 4,0 % » 1970--1975 4,5 % » 1970—1975

1950— 1960

1960— 1965

1965— 1968

1968— 1970

1965— 1970

1970— 1975

| 0,2

| 0,6

1—0,3

1— 0,3

] — 0,3

1—0,8

0,2 0,7 — 0,5 0,0

— 0,1 0,1 — 0,6 — 0,5

0,0 0,0 — 0,6 — 0,6

1 U,6

1 U,6

1 5,5

I 5,5

1 5,5

J

J

J

5,4 5,5 5,6

1[4,6

14,3

J

J

J

3,4

J

4,7

presenteras i tabellen genom alternativen I och II. Det förra innebär att 1968 års kapacitetsnivå bibehålles oförändrad fram till 1975, det senare att utnyttjandet stiger fram till 1970 enligt de förutsättningar som tidigare angivits.

5.5 Utvecklingen 1968-1975 Med hjälp av den i det föregående beskrivna modellen skall balansproblematiken studeras dels för de resterande åren av den senaste långtidsutredningens period, dvs. åren 1968-1970, dels för det långtidsperspektiv som representeras av nästfoljande femårsperiod 1970-1975. Denna perioduppdelning är inte bara formellt utan även sakligt motiverad. De senaste årens avsaktning av tillväxttakten har gett upphov till kapacitetsöverskott. Det är av intresse att diskutera innebörden av att man under de närmaste åren höjer utnyttjandegraden i samhällsekonomin. Härigenom skulle det bli möjligt att tillgodose en ökning i efterfrågan som växer snabbare än de nya kapacitetstillskotten. I enlighet härmed diskuteras för perioden 1968-1970 balansproblematiken för två typfall. I det ena fallet (Fall I) förutsätts en kapacitetstillväxt på omkring 4 % årligen fram till och med 1970 vid ett bibehållande av det innevarande årets kapacitetsutnytt168

J

4,1

4,2 4,7 5,2

jande. Till modellen ställs nu frågan vilket i så fall investeringsbehovet, privata konsumtionsutrymmet och kraven på extern balans blir under dessa förutsättningar. I det andra fallet (Fall II) förutsätts samma kapacitetstillväxt och alltså samma investeringsbehov som i Fall I, men en uppgång i utnyttjandegraden fram till 1970 så att den då svarar mot ett genomsnitt av utnyttjandet under åren 1965 och 1966. De realiserade bruttonationalproduktökningarna kommer i detta fall att ligga runt 4,5 % om året och frågan blir då om detta kommer att innebära en väsentligen annorlunda balansproblematik än det föregående fallet. För perioden 1970-1975 förutsätts utnyttjandegraden i samhällsekonomin behållas oförändrad och intresset koncentreras kring innebörden av olika tillväxtalternativ vart och ett med olika behov av kapitalinsats. De studerade alternativen avser en genomsnittlig tillväxt på V/i, 4 och 4Vi % (Alt. A, B och C). Det kan vidare anses vara av särskilt intresse ur synpunkten av strategin för den ekonomiska politiken att illustrera effekten på den ekonomiska balansen av marginella förändringar i den offentliga sektorns expansionstakt. Denna illustration har dock begränsats till ett av tillväxtalternativen (Alt. B). SOU 1968: 24

De för de olika fallen (I och II, resp. A, B och C) gemensamma förutsättningarna i fråga om målvariabler och övriga konstanthållna faktorer sammanfattas i följande tablå avseende årliga förändringar i genomsnitt för respektive perioder. 1968—1970 Offentlig konsumtion 5,9 % Bostadsinvesteringar 0,6 % Lagerinvesteringar1 —100 milj. kr. Bytesbalans +200 milj, kr

1970—1975 6,0 % (4,5) 0,6 % 0 + 120 milj, kr.

5.5.1 Balansproblematiken under övergångsperioden Man kan till en början var för sig diskutera den interna och den externa balansen som restriktioner för realiseringen av angivna mål. För perioden 1968-1970 skall som nämnts balansproblematiken blott studeras för ett alternativ för kapacitetstillväxten i bruttonationalprodukten. Graden av kapacitetsutnyttjande tillkommer dock som särskild valmöjlighet. Bedömningen av den interna balansen går i sista hand ut på att matcha tillgängligt utrymme för privat konsumtion mot den efterfrågan som kan förväntas bli riktad mot detta område. Det privata konsumtionsutrymmet framkommer nämligen som residual sedan från det totala utrymmet resurser avdelats, dels enligt redan givna förutsättningar, dels för de med modellens hjälp härledda, med förutsättningarna konsistenta investeringsbehoven för den offentliga sektorn och för »övrig-sektorn». Modellresultaten i form av procentuella årsgenomsnitt framgår av följande tablå där i fall I kapacitetsutnyttjandet antagits oförändrat jämfört med utgångsläget 1968 men höjts i fall II.

Offentliga investeringar »Övrig-sektorns» investeringar Privat konsumtionsutrymme Bruttonationalprodukt SOU 1968:24

Fall I 5,3

Fall II 5,3

8,5 2,3 4,1

8,5 3,0 4,5

Det beräknade investeringsbehovet inom »övrig-sektorn» kan förefalla anmärkningsvärt högt. Detta sammanhänger med övergången från en lägre ökningstakt i kapacitetsutbyggnaden till en högre. Ett bibehållande av den låga ökningstakten under senare år skulle i stort sett lämna investeringsbehovet oförändrat. Det är i själva övergången som acceleratoreffekterna enligt den här använda produktionsfunktionen gör sig gällande. Det är dock möjligt att man vid användningen av denna underskattat graden av i utgångsläget föreliggande, användbar ledig kapacitet och att investeringsbehovet i motsvarande mån överskattats. Även i det fall att utnyttjandegraden höjs växer utrymmet för den privata konsumtionen i en takt som ligger signifikativt under ökningstakten för bruttonationalprodukten. Skillnaden är 1,8 och 1,5 procentenheter i respektive fall. Vid oförändrad inkomstfördelning, skattekvot och sparkvot skulle intern balans förutsätta att privat konsumtion och bruttonationalprodukt stiger med samma procenttal. Differensen mellan procenttalen gav alltså ett grovt uttryck för en intern balansbrist. Nu kan man emellertid räkna med vissa balanskorrigerande effekter som minskar behovet av ekonomisk-politiska ingrepp. Skatteprogressiviteten tenderar att öka skattetrycket fastän skattesatserna bibehålls oförändrade. Den marginella sparbenägenheten tenderar också att stiga. Eventuellt kan man också räkna med en minskad inkomstandel för hushållen, bl. a. beroende på att de eventuellt kan komma att »bära» åtminstone en del av de under perioden ökade arbetsgivaravgifterna. Överslagsberäkningar ger dock vid handen att skattetrycket även i det ur balanssynpunkt gynnsammaste fallet skulle behöva höjas från nuvarande 32 % (1968) till nära 36 % 1970. Med de förutsättningar som här gjorts för den offentliga sektorns expansion (inklusive transfereringarna) skulle en dylik skattehöj1 Det kan synas anmärkningsvärt att en förutsättning om en nedgång i lagerinvesteringarna införts här. Detta förklaras emellertid av att lagerinvesteringarna enligt nu föreliggande prognoser för 1968 kan beräknas ligga över den trendmässiga utvecklingen.

ning i stort sett motsvara kraven på budgetbalansering i snävare finansiell bemärkelse. Skatteintäkterna skulle räcka till för att totalbalansera statens budget och hålla tillbaka kommunernas upplåning vid en ökningstakt ungefär lika stor som för de totala kommunala utgifterna. Ur synpunkten av den interna balansen ter sig fall II gynnsammast eftersom takten i bruttonationalprodukten kunnat höjas över kapacitetstillväxten tack vare en höjd grad av resursutnyttjande. Inga extra resursanspråk är förknippade med den höjning av ökningstakten av bruttonationalprodukten från 4,1 till 4,5 % årligen som härigenom möjliggöres. Konsumtionsutrymmet stiger därför motsvarande. Fallet I utan ökad utnyttjandegrad ger därför ännu större intern balansbrist än fall II. Det kan emellertid föreligga hinder för realiserande av den högre utnyttjandegraden om nämligen omvärldens konjunkturutveckling fortsätter att vara lika dämpad som under åren 19661968. Vår egen kostnadsutveckling tenderar då att ligga internationellt sett högt, vilket skulle försvåra upprätthållandet av den yttre balansen. Efterfrågan på vår export skulle komma att stiga relativt långsamt samtidigt som importbehovet fick beräknas i anslutning till en relativt hög ökningstakt för bruttonationalprodukten. Med hänsyn till externbalansen kunde det då framstå som motiverat att pruta av på tillväxtambitionen i fall II fastän detta fall är överlägset med hänsyn till internbalansen. Bedömningen av skärpan i denna konflikt kan bl. a. baseras på de slutsatser, som med modellens hjälp kan dras om importbehovet i de olika fallen. Beräkningarna ger vid handen att totala exporten i fall I vardera året 1969 och 1970 skulle behöva öka med omkring 6Vi % och i fall II med omkring IV2 %. Hänsyn har härvid tagits dels till det importvarubehov, som svarar mot bruttonationalproduktens tillväxt och sammansättning i de båda fallen, dels till utvecklingen av tjänstebalansen och dels också till kravet på en förbättring av bytesbalansens saldo utöver det belopp som svarar mot ökningen av u-hjälpen. 170

I fall II är importelasticiteten något högre än i fall I beroende på att i förra fallet den importkrävande privata konsumtionen svarar för en relativt stor del av ökningen i bruttonationalprodukten. Frågan är nu i första hand om det kan anses möjligt att uppnå en årlig exportökning på 6V2-IV2 % under de närmaste åren och för det andra om skillnaderna i exportkrav för de bägge fallen är av en sådan storleksordning att det ur synpunkten av hänsyn till den externa balansen finns anledning att diskriminera mellan dem. Vid exportbedömningen kan det vara lämpligt att göra en uppdelning på råvaruexport och exporten av övriga varor. För råvaruexporten verkar det sannolikt, bl. a. med hänsyn till stabiliteten hittills på längre sikt och aktuella tendenser, att räkna med en trendmässig årlig ökningstakt på omkring AV2 %. Färdigvaruexportens utveckling kan väntas variera mer och vara mer påverkbar bl. a. via det inhemska efterfrågetrycket. Den vid givna tillväxtmål behövliga ökningstakten för färdigvaruexporten framkommer sedan från totala exportbehovet dragits trendökningen i råvaruexporten. I fall I kan färdigvaruexporten då beräknas komma att behöva öka med omkring 9,0 % och med 11,0 % i fall II. Exportbehov 1968-1970

Fall I

Fall II

Total export Råvaruexport m. m. Färdigvaruexport

6,4 4,5 9,0

7,4 4,5 11,0

Som jämförelse kan nämnas att i genomsnitt har över perioder om åtta år eller längre årliga ökningstakten av färdigvaruexporten under 1950- och 1960-talet hållit sig omkring 10 å 1 1 : % . Såtillvida verkar de här angivna exportbehoven relativt överkomliga. Den förutsatta graden av kapacitetsutnyttjande är dock i fall II högre än den som gällt under senare år även om den ligger signifikativt under den som uppnåddes högkonjunkturåret 1965. Om omvärlden bibehåller en lägre utnyttjandegrad riskerar man att stanna vid den ökningstakt för färSOU 1968: 24

digvaruexporten som uppnåtts under åren 1965-1967 på i genomsnitt omkring 7 %. Då skulle åtminstone i fall II betalningsbalansen kunna komma att utsättas för betydande påfrestningar. De bägge balansrestriktionerna synes alltså böra tillmätas olika tyngd i de båda här diskuterade tillväxtalternativen för övergångsperioden 1968-1970. Det lägre tillväxtalternativet (fall I) med låg utnyttjandegrad förutsätter en kraftig konsumtionsbegränsning som kan motiveras bara av de därigenom modererade kraven på externbalansen. I det högre tillväxtalternativet, där konsumtionsutrymmet kunnat ökas tack vare högre utnyttjandegrad, kan nämligen kravet på externbalans aktualiseras som viktigaste restriktion. Detta problem kan förväntas få särskild aktualitet i den mån omvärldens utnyttjandegrad och därmed också dess kostnadsutveckling skulle komma att ligga i underkant i förhållande till den för vår egen ekonomi förutsatta. I så fall kan skillnaden i balanskraven mellan de bägge fallen ges en mer påtaglig innebörd än vad som framgår av de angivna procenttalen för färdigvaruexporten.

här använda modellen, dvs. i första hand bedömningar av förhållandet mellan tillväxttakterna i Sverige och omvärlden. I fortsättningen har antagits att den under övergångsperioden i fall II höjda utnyttjandegraden blir bestående under hela perioden 1970-1975. Frågan om den interna balansen vid olika tillväxtalternativ belyses av följande tablå. De siffror som inom parentes anges för alternativ B avser den variant där den offentliga konsumtionen fortsätter öka med 4V2 % årligen i stället för med 6 % som i de övriga alternativen. 1970-1975 Offentliga investeringar »Övriga sektorers» investeringar Privat konsumtionsutrymme BNP

Alt. A

Alt. B (Bl)

Alt. C

6,0

6,0

(4,6)

6,0

2,9

4,3

(3,7)

5,6

2,9 3,5

3,3 4,0

(4,1)

3,7 4,5

Jämfört med övergångsperioden framstår investeringsbehovet i »övrig-sektorn» som påtagligt moderat. I alternativ A med en nedtrappning av tillväxttakten, kan öknings5.5.2 Balansproblematiken i långtidstakten för dessa investeringar stiga t. o. m. perspektiv långsammare än bruttonationalprodukten. I alternativ B är takten i kapacitetsuppbygBalansproblematiken för långtidsperspektigandet oförändrad jämfört med övergångsvet 1970-1975 kan studeras på i princip samma sätt som för övergångsperioden. Va- perioden och i alternativ C är det fråga om let mellan olika strategier har emellertid nu en halv procents uppgång. Graden av infått avse alternativa tillväxttakter nämligen tern obalans - mätt som skillnaden i ök31/2, 4 och 4V2 % per år (alternativen A, ningstakt mellan privat konsumtionsutrymB och C). För en så pass lång period som me och bruttonationalprodukt - försämras det här är fråga om är gradvisa föränd- emellertid relativt obetydligt när man går ringar av utnyttjandegraden av mindre in- från alternativ A till B och C. »Övrig-sektresse — innebörden härav har ju för övrigt torns» investeringsbehov ökar visserligen mer i princip illustrerats för övergångsperioden. än proportionellt men relativa vikten av den Utförda beräkningar visar också att ur syn- offentliga sektorn och bostadsbyggandet punkten av den här diskuterade balanspro- (med för alla alternativ oförändrad expanblematiken någon nämnvärd skillnad ej sionstakt) minskar allteftersom takten för heller föreligger mellan de fall där utnytt- bruttonationalprodukten ökar. För alla tre jandegraden permanent ligger på olika ni- alternativen gäller också att den interna bavåer. Valet mellan sådana alternativ får då lansen ter sig avsevärt mer komfortabel än bedömas i första hand med hänsyn till så- under övergångsperioden. Balansen skulle dana faktorer som ej explicit beaktas i den visserligen alltjämt förutsätta en successiv SOU 1968: 24

ökning av genomsnittliga skattetrycket för hushållen, men denna ökning skulle inte behöva gå mer än hälften så snabbt som under övergångsperioden - med omkring en procentenhet per år i stället för med två. Realiserandet av den förut angivna »budgetnormen» har dock för långtidsperspektivet beräknats kräva en ytterligare stegring av skattetrycket jämfört med vad som behövs för upprätthållandet av intern balans i här använd bemärkelse. I detta sammanhang bör också bemärkas att det hela tiden förutsatts att företagen »bär» de under perioden stigande arbetsgivaravgifterna, så att hushållens faktorinkomst fått växa parallellt med bruttonationalprodukten. I den mån hushållen »bär» nämnda kostnader dämpas takten i deras inkomstökning och därmed också behovet av att med skattepolitik vidmakthålla intern balans. För alternativ B har som nämnts beräknats en särskild variant (Bl) där förutsättningen för den offentliga sektorns expansionstakt ändrats jämfört med vad som annars antagits gälla. Siffrorna för alternativ Bl visar effekten av att ökningstakten för den offentliga konsumtionen sänks från 6 % till 4Vi %. Investeringsbehovet inom den offentliga sektorn sänks då också motsvarande. Det kan synas paradoxalt att investeringsbehovet minskar även för »övrigsektorn» eftersom dess produktionsökningstakt i alternativ Bl kommer att expandera snabbare än i fallet B. Den relativa krympningen av den offentliga sektorn lösgör emellertid arbetskraft i en sådan utsträckning att - förutsatt realism i de använda produktionsfunktionerna - samma totala tillväxt (4 %) kan uppnås trots lägre kapitalinsats inom båda sektorerna. Det privata konsumtionsutrymmet kommer härigenom att stiga snabbare än bruttonationalprodukten med påföljden att den interna balansen inte längre representerar något problem för finanspolitiken. I princip är en sådan variant av intresse för balansproblematiken även under övergångsperioden. Den offentliga sektorns expansionstakt kan emellertid då förutsättas vara mer låst än i ett längre perspektiv. Ett alternativ med relativt låg ök172

ningstakt för offentliga sektorn innebal emellertid ytterligare påfrestningar för den externa balansen, som ju visats vara särskilt ömtålig under övergångsperioden. Villkoren för extern balans 1970-1975 i meningen av den behövliga årliga ökningstakten för exporten framgår av följande tablå: liksom för övergångsperioden har en uppdelning gjorts på råvaruexport och färdigvaruexport. Siffrorna inom parentes avser alternativ Bl. Export behov 1970-1975 Total export Råvaruexport m. m. Färdigvaruexport

Alt. A

Alt. B

Alt. C

5,0

5,7 (6,3)

6,2

4,5

4,5

4,5

6,0

7,6 (8,6)

8,5

Kravet på ökningstakten för exporten synes i långtidsperspektivet vara betydligt moderatare än under övergångsperioden. Detta sammanhänger bl. a., liksom för internbalansen, med att det importkrävande investeringsbehovet för »övrig-sektorn» stiger relativt långsamt. Jämfört med övergångsperioden slipper man också i långtidsperspektivet den extra belastning på betalningsbalansen som elimineringen av utgångslägets underskott medför. Kravet på exporttakten ökar visserligen successivt när man går från alternativ A till B och C men ligger i alla alternativen (även i Bl) under det procenttal som krävdes för externbalans i det gynnsammaste av de för övergångsperioden diskuterade fallen. 5.5.3 Finansieringsproblematiken 1 Modellen har använts till att beräkna de för tillväxtmålens realiserande nödvändiga investeringarna både i den offentliga sektorn och i »övrig-sektorn». De offentliga investeringarna kan i detta sammanhang uppfattas som en handlingsparameter. Ökningstakten av investeringarna i »övrig-sek1 En mera detaljerad redogörelse för detta avsnitt ges i bilaga 6, författad av Willem van der Hoeven.

SOU 1968: 24

torn» beror däremot på ett flertal faktorer varav företagens finansieringsförhållanden är en av de viktigaste. Inom ramen för modellen finns det vissa begränsade möjligheter att diskutera dess konsistens även ur synpunkten av den finansiella utvecklingen. Utifrån de använda förutsättningarna om inkomstfördelningen å ena sidan samt den beräknade utvecklingen för kapitalstock och investeringar å den andra kan man härleda de implicita förändringarna i kapitalavkastning och självfinansieringsgrad. Modellkonsistens kräver i detta sammanhang att den implicerade finansiella utvecklingen kan visas vara förenlig med den beräknade realkapitalbildningen. Det ligger i modellens natur att slutsatserna på detta område måste bli mycket osäkra. Smärre förskjutningar i inkomstfördelningen som relativt obetydligt kan förväntas påverka konsumtionsefterfrågan kan samtidigt kraftigt påverka företagens räntabilitet och självfinansieringsgrad. Därtill kommer att sambanden mellan dessa faktorer och investeringsviljan är mycket osäkra - »konsumtionsfunktionerna» synes uppvisa en betydligt större stabilitet än de »investeringsfunktioner» man hittills kunnat beräkna. Modellen kan emellertid ge en allmän uppfattning om storleksordningen av förändringarna i de finansiella förutsättningarna för de olika alternativ beträffande den »reala» utvecklingen som diskuterats i det föregående. Problematiken skall fortsättningsvis illustreras med några siffror för förändringarna i självfinansieringsgraden inom »övrig-sektorn». Utgångspunkten är den förut redovisade utvecklingen av investeringarna på detta område. Företagens andel av totala faktorinkomsten har antagits förbli oförändrad jämfört med utgångsläget. I den mån företagen »bär» den förutsatta ökningen av företagsavgifterna stiger dock företagsinkomsterna något långsammare än totala bruttonationalprodukten. Redan i det fall då »övrig-sektorns» investeringar stiger lika snabbt som bruttonationalprodukten tenderar i princip självfinansieringsgraden att falla. Denna tendens förstärks ju högre SOU 1968: 24

tillväxten för investeringarna ligger över tillväxten för bruttonationalprodukten. Eftersom »övrig-sektorns» investeringsbehov har beräknats bli särskilt stort under övergångsperioden kommer också självfinansieringsgraden, vid given inkomstfördelning, att reduceras avsevärt. I utgångsläget har självfinansierings graden för näringslivet i dess helhet beräknats till omkring 70 % självfinansiering har här definierats som bruttosparande i relation till totala bruttoinvesteringar. Investeringsutvecklingen 1968 -1970 implicerar en sänkning av självfinansieringsgraden till omkring 60. (Beräkningen avser här fall II med fullt kapacitetsutnyttjande.) Under den följande perioden 19701975 bör, som nämnts, investeringsbehovet för »övrig-sektorn» växa mindre snabbt än under övergångsperioden. Självfinansieringsgraden faller därför också ganska långsamt och ungefär lika mycket i de tre tillväxtalternativen A, B och C. För hela perioden 1970-1975 har nedgången beräknats till omkring hälften av nedgången för övergångsperioden. Kalkylerna är emellertid mycket känsliga för även måttliga förändringar i förutsättningarna om inkomstfördelningen. Om hushållen och inte företagen förutsattes »bära» de förutsedda höjningarna av arbetsgivaravgifterna kan i själva verket självfinansieringsgraden under de i övrigt givna förutsättningarna beräknas bli ungefär oförändrade under perioden 19701975.

5.6 Sammanfattning

Kalkylresultaten för övergångsperioden och långtidsperspektivet sammanfattas i följande tablå. Redovisningen har begränsats till alternativet II för övergångsperioden - alltså med en uppgång av kapacitetsutnyttjandet fram till 1970 - och fallet B med 4 procents tillväxt per år för perioden 1970-1975. Den interna balansproblematiken illustreras med kvoten mellan tillväxttakten för privat konsumtion och bruttonationalprodukten, externbalansen med ökningstakten för färdigvaruexporten och den finansiella sidan med självfinansieringsgraden. De två första ra173

derna i tablån avser periodgenomsnitt medan uppgifterna om självfinansieringsgrad härrör från slutåret i respektive period. Som jämförelse med åren 1968-1970 och 1970-1975 har också inlagts motsvarande utveckling under perioderna 1960-1965 och 19651968. 1960— 1965— 1968— 1970— 1965 1968 1970 1975 Privat konsumtion/BNP 0,8 Färdigvaruexport 10,5 Självfinansieringsgrad 70

0,6

0,7

0,8

6,3

11,0

8,5

55 Övergångsperiodens balansproblem framstår klart av sammanställningen. Relativa konsumtionstillväxten måste hållas signifikativt lägre än den som faktiskt realiserades under perioden 1960-1965 om än den kan tillåtas ligga något högre än 1965-1968. Sistnämnda period kännetecknades dock av en av flera anledningar kraftigt eftersläpande privat konsumtion. Samtidigt skall färdigvaruexporten öka med minst samma höga ökningstakt som 1960-1965 och avsevärt snabbare än 1965-1968. För perioden 1970-1975 framstår den inre såväl som den yttre balansen som betydligt mindre pressad. Om den finansiella problematiken kan anses mer ligga i svårigheterna för en anpassning nedåt av självfinansieringen än i själva nivån för denna kommer övergångsperioden även i detta avseende att framstå som mest problemfylld. Modellen synes m. a. o. visa att övergångsperioden i här använd bemärkelse kommer att bjuda på betydande svårigheter för den ekonomiska politiken om man samtidigt skall tillgodose kraven på såväl en extern som intern balans parallellt med att även den finansiella balansens krav beaktas. Detta är i och för sig inte ett självklart resultat utan sammanhänger med att de relativt stora resursanspråken för »övrig-sektorns» investeringar på en gång inkräktar på utrymmet för den privata konsumtionen, är importdyra och kräver externfinansiering. I långsiktsper174

spektivet minskar dessa resursaaspråk relativt sett i betydelse. Övergångsperiodens problematik kan helt enkelt sägas utgöra en (omvänd) spegelbild av utvecklingen under de närmast föregående åren då tillväxttakten för bruttonationalprodukten trappades ned, »övrig-sektorns» investeringsbehov dämpades och den importsnåla offentliga sektorn fick svara för en relativt stor del av expansionen. Trots att kalkylerna presenterats med decimaler får de ändå inte uppfattas som någon precisering utöver de allmänna slutsatserna utan fastmer som ett exempel på de resultat som borde kunna erhållas genom en mer fullständig och genomarbetad modell. Den här använda mycket grova modellen behöver kompletteras med mer specificerade uttryck för den ekonomiska politikens mål och medel. Uppsättningen av alternativ behöver mångdubblas för att man skall kunna bättre studera olika kombinationer av förutsättningar och därigenom de ytterlighetsfall för utvecklingen mellan vilka den ekonomiska politiken kan förutses komma att operera. Och - framförallt behöver modellen disaggregeras i olika avseenden för att man skall kunna studera utvecklingen inom delsektorer. Det är på dessa nivåer mycket av den akuta balansproblematiken kommer att behöva angripas.

Appendix A: Försörjningsbalanstabeller för åren 1965, 1968, 1970 och 1975 Uppgifterna för åren 1965 och 1968 ansluter sig - med undantag för de i avsnittet 5.2 berörda definitionsolikheterna i förhållande till nationalräkenskaperna - till de beräkningar och prognoser som redovisas i reviderade nationalbudgeten för 1968. Uppgifterna för 1970 och 1975 har beräknats med hjälp av den i avsnittet 5.2 beskrivna modellen och med utgångspunkt i de olika förutsättningar som gjorts för utvecklingen fram till 1975. Dessa kan - i enlighet med tidigare sammanfattas i följande fall: Fall I: Oförändrat kapacitetsutnyttjande i förhållande till 1968 års nivå. SOU 1968: 24

Tabell All. Försörjningsbalanser för åren 1965, 1968, 1970 och 1975. Milj. kr. 1959 års priser. 1975 1965

1968 Privat konsumtion I » » II Offentlig konsumtion Bostadsinvesteringar R-sektorns investeringar Offentliga investeringar Lagerförändringar Bytesbalans

J47 713 J51 319

Bruttonationalprod. I » II

J84 986 J93 699

9 927 5 357 16 477 4 602 2 126 —1215

12 145 6 307 17 747 5 758 942 —519

1970 A

B

Bl

C

53 664 54 453 13 618 6 380 20 875 6 376 720 —100

61 989 62 910 18 223 6 552 24 102 8 527 720 500

63 171 64 138 18 223 6 552 25 749 8 527 800 500

65 610 66 577 16 970 6 552 25 041 8 049 800 500

64 369 65 407 18 223 6 552 27 423 8 527 880 500

101 533 120 613 123 522 123 522 126 474 102 322 121 525 124 489 124 489 127 512

Tabell A: 2. Relativa förändringar i försörjningsbalansposterna enligt tabellen A: 1. 1950— 1960— 19651960 1965 1968 Privat konsumtion I J2,6 » » II Offentlig konsumtion 4,3 Bostadsinvesteringar 3,1 R-sektorns investeringar 4,2 Offentliga investeringar 6,4 Export I \,a » II Import I 7, » II Bruttonationalprod. I » II J3,2

}4,

} 2 ,5

5,9 6,5 4,2 7,6

7,0 5,6 2,5 7,8

Y J6,6 Ua J6,4

J4,9 J3,3

Fall II: En höjning av kapacitetsutnyttjandet under perioden 1968-1970, så att det 1970 svarar mot läget i genomsnitt åren 1965 och 1966. Efter 1970 hålls denna nivå oförändrad. Fall A: 3,5 % årlig tillväxt i bruttonationalprodukten 1970-1975.

SOU 1968: 24

2,3 3,0 5,9 0,6 8,5 5,2 6,4 7,4 5,5 6,4 4,1 4,5

2,4 2,7 6,5 3,6 4,8 6,7 5,9 6,3 4,7 5,1 3,6 3,8

1970—1975 Bl 3,7 3,7 6,0 0,5 5,6 6,0 [6,2 [5,9 [4,5

Fall B: 4,0 % årlig tillväxt i bruttonationalprodukten 1970-1975. Fall Bl: Samma som B, men med 4,5 i stället för 6 % årlig tillväxt i den offentliga tj änsteproduktionen. Fall C: 4,5 % årlig tillväxt i bruttonationalprodukten 1970-1975.

Bilaga 6

Finansiella tillväxtaspekter 1957—1975 Utarbetad inom konjunkturinstitutet av forskningssekreterare Willem van der Hoeven.

6.1. Inledning Den primära kalkylen i en långtidsutredning utförs vanligen i realekonomiska termer såsom produktion, investering, konsumtion etc. Denna reala kalkyl har emellertid i de senaste långtidsutredningarna kompletterats med en finansiell. Man har därvid sökt klarlägga tendenserna på längre sikt beträffande främst sparandets storlek och fördelning samt finansieringsbehov och kreditförmediing. Syftet med en sådan finansiell kalkyl är i sista hand att pröva rimligheten hos den reala kalkylen och dessutom erhålla en viss uppfattning om problematiken för främst finans- och kreditpolitiken. En finansiell studie av denna typ har utförts även i samband med avstämningen av 1965 års långtidsutredning och de därtill knutna kalkylerna för olika framtida utvecklingsalternativ. Prognosen för den reala utvecklingen som delvis ligger till grund för de finansiella kalkylerna utgörs av de modellresultat som presenterats i bilaga 5. Den finansiella prognosen har gjorts med hjälp av en sektormodell som beskrivs i det följande. I denna bilaga analyseras först utvecklingen fram till 1968 varvid i vissa fall med faktisk utveckling även avses prognosvärden för 1968. Därefter presenteras i ett andra avsnitt de finansiella perspektiven för perioden 1968-1975.

6.2 Finansiella tillväxtaspekter 1957-1968 6.2.1 Den finansiella sektormodellen Analysen av de finansiella tillväxtaspekterna sker med hjälp av en modell för inkomstbildning, inkomstfördelning och sparande. Modellen är uppdelad på sektorerna stat, kommuner, offentliga affärsverk, bostäder, enskilda och offentliga försäkringsinrättningar, privata icke-finansiella företag, hushåll och »utlandet». I förenklad form har den följande utseende. Offentlig Föresektor tag Bruttoinkomst — Skatter T Övrig inkomstomfördelning —O Disponibel Yd inkomst K Konsumtion Investering I Finansiellt Sf sparande

Hushåll

Summa

Bf —T

Bh —T

BNP —

O

O

—

Yd K I

Yd K I

BNP K I

Sf

Sf

Sf (bytesbalans)

Det finansiella sektorsparandet utgörs av differensen mellan disponibel inkomst och utgifterna för konsumtion och investering. Utgifterna har beräknats med hjälp av den reala prognosmodellen och betraktas i första omgången som givna. Tre faktorer bestämmer fördelningen av SOU 1968: 24

den disponibla inkomsten mellan sektorerna. 1) Fördelningen av bruttonationalprodukten på företagsvinster och hushållsinkomster (Bf/Bh). Beroende på vilket syfte analysen har kommer härvidlag olika fördelningsprinciper till användning, dels den funktionella inkomstfördelningen i vilken åtskillnad görs mellan avkastning på realkapitalet och ersättning för produktionsfaktorn arbete, dels faktorinkomstfördelningen, vilken närmare ansluter till den sedvanliga analysen av inkomstbildningen inom den så kallade hushållssektorn. 2) Det som i modellskissen angivits som »övrig inkomstomfördelning» (0), och som utgörs av ett stort antal transaktioner mellan de olika sektorerna. Som viktiga poster ingår här transfereringarna från det offentliga till hushållen, allmänhetens avgifter till det offentliga, räntor och utdelningar och samtliga inbetalningar till och utbetalningar från försäkringsinrättningarna. 3) Slutligen bestäms fördelningen av de disponibla inkomsterna av skatterna.

tionalprodukten något under början av 1960-talet men efter 1964 har andelen blivit mindre. På grund av revideringar av nationalräkenskaperna är uppgifterna inte helt jämförbara med dem som redovisades i »Finansiella långtidsperspektiv»1, men bilden fram till 1964 har inte förändrats nämnvärt. Där konstaterades att hushållens bibehållna kontantinkomstandel efter ATPsystemets tillkomst hade inneburit att företagen hade fått bära huvuddelen av avgifterna. Som det mest sannolika alternativet för perioden 1965-1970 förutsattes dock att avgifterna i större utsträckning skulle komma att bäras av hushållen, kontantinkomstandelen skulle med andra ord krympa något. Av uppgifterna i tabell 1 (kolumn 2) att döma har inkomstfördelningen också förändrats såsom förutsattes. Den faktiska förändringen i inkomstfördelningen är ett resultat av ett stort antal faktorer såsom avtalsresultat, löneglidning och prisförändringar. Inklusive arbetsgivaravgifterna - till ATP och till övriga sociala och privata försäkringar - har inkomstandelen fortsatt att

6.2.2 Faktorinkomstfördelning och funktionell inkomstfördelning Exklusive arbetsgivaravgifterna har hushållens inkomster ökat sin andel av bruttona-

1 SOU 1967: 6.

Tabell 1. Hushållens inkomster i procent av bruttonationalprodukten till faktorpriser 19571967 Faktorinkomster

Arbetsinkomster

inkl. ATPavgifter

exkl. ATPavgifter

inkl. samtliga arbetsgivaravgifter

exkl. arbetsgivaravgifter

O)

(2)

(3)

(4)

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

75,4 75,6 77,0 76,7 76,3 76,0 76,9 76,4

75,0 75,4 73,4 74,8 74,9 75,6 74,8 74,1 73,6 74,3 73,5

71,8 72,0 70,4 71,9 72,4 74,6 75,0 74,5 74,0 75,2 75,2

70,4 70,6 69,0 70,1 70,3 71,7 71,3 70,5 69,8 70,7 70,1

1957—1960 1961—1964 1965—1967

76,4 76,4

74,6 74,8 73,8

71,5 74,1 74,8

70,0 70,9 70,2

SOU 1968: 24

Tabell 2. Löner och enskilda företagares inkomster i procent av bruttonationalprodukten till faktorpriser 1957—1967

Löner exkl. pensioner

Enskilda företagares inkomster

Arbetsinkomstandelen av enskilda företagsinkomster (%)

Enskilda företagares arbetsinkomster

(1)

(2)

(3)

(4)

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

55,1 55,4 54,5 56,2 56,8 58,4 58,6 58,3 58,3 59,8 59,6

9,0 8,6 8,4 8,1 7,8 7,4 6,8 6,9 6,6 6,0 5,8

74 76 74 72 76 80 80 79 78 82 (80)

1957—1960 1961—1964 1965—1967

55,3 58,0 59,2

8,5 7,2 6,1

6,7 6,5 6,3 5,8 5,9 5,9 5,5 5,4 5,3 5,0 (4,8) 6,3 5,7 5,0

öka efter 1964, om än i lägre takt än tidigare. I hushållssektoms faktorinkomster ingår förutom arbetsinkomster vissa inkomster av kapital, nämligen räntor och utdelningar, och den del av enskilda företagares inkomster som kan hänföras till företagsfunktionen. Arbetsinkomstens andel av bruttonationalprodukten (den funktionella inkomstfördelningen) är i detta sammanhang av större relevans än faktorinkomstandelen. Uppgifter om den funktionella inkomstfördelningen möjliggör en undersökning av avkastningen på det privata realkapitalet, för vilken en redogörelse lämnas längre fram. I arbetsinkomstandelen av bruttonationalprodukten ingår följande komponenter: privata pensioner, löner, enskilda företagares arbetsinkomster och en omfattande restpost som har uppkommit på grund av differenser mellan bruttonationalproduktvärden beräknade från produktionssidan respektive från användningssidan. Som framgår av kolumn 4 i tabell 1 har arbetsinkomstandelen ökat åren 1960-1964 för att återigen minska efter 1964. I själva verket har arbetsinkomstandelen, beräknat exklusive ovannämnda restpost, ökat oavbrutet under perioden 1957-1967. En lik178

nande utveckling förefaller ha ägt rum i flertalet väst-europeiska länder. Enligt siffrorna i tabell 1 skulle dock andelsökningen ha bromsats upp under de senaste fyra åren. Faktorinkomstfördelningen och den funktionella inkomstfördelningen ger ungefär samma bild. De ovannämnda komponenterna av hushållsinkomsterna har utvecklats på olika sätt. Som framgår av tabell 2 har lönernas andel av bruttonationalprodukten ökat kraftigt under hela undersökningsperioden, ökningstakten har dock avtagit något under senare år. Löneandelsökningen kan delvis hänföras till strukturomvandlingen inom näringslivet. Många enskilda företagare har således övergått till anställningar, vilket också kommer till synes i en minskning av de enskilda företagarnas inkomstandel. Löneandelsökningen har dock varit större än den sistnämnda andelsminskningen. Arbetsinkomstens del av de enskilda företagarnas inkomster har schablonmässigt beräknats med ledning av taxeringsstatistiken. Kvoten mellan inkomst av arbete och inkomst av kapital och arbete motsvarar sålunda relationen mellan anställdas och företagares taxerade genomsnittsinkomster inom olika näringsgrenar. Jordbruket dominerar i denna beräkning. SOU 1968: 24

Tabell 3. Hushållens disponibla inkomster och sparande 1957—1968

O) Disponibla inkomster i % av faktorinkomster

(2)

(3)

Sparande i % av disponibla inkomster FLP

rev. uppgifter

Sparande i % av B N P till faktorpriser

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

87,1 87,8 87,8 87,0 85,8 86,0 86,5 85,9 84,4 83,5 83,0 82,5

8,2 6,5 4,5 8,7 8,6 9,8 9,5 10,8 — —

7,2 6,0 4,1 7,1 6,9 7,4 6,6 7,4 6,1 7,0 6,7 6,3

4,7 3,9 2,6 4,7 4,4 4,7 4,3 4,7 3,8 4,3 4,1

1957- -1960 1 9 6 1 - -1964 1965- -1968

87,4 86,0 83,5

7,0 9,7 —

6,1 ( 6,8)2 7,1 6,5

4,0 (4,4) a 4,5 4,1

1 2

»Finansiella långtidsperspektiv». Periodgenomsnitten i kolumnerna 2 och 3 inom parentes är beräknade exklusive det »extrema» året 1959.

Förutom att de enskilda företagarnas totala inkomstandel har minskat har som kolumn 3 i tabellen visar även marginalen mellan anställdas och företagares inkomster inom berörda branscher krympt. 6.2.3 Hushållens sparande Hushållens sparande är av central betydelse för den finansiella utvecklingen, inte endast ur synvinkeln av de resurser som via kreditmarknaden kommer att ställas till andra sektorers förfogande utan även ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Om man förutsätter att kapitalbildning och offentlig konsumtion sätter gränsen för det privata konsumtionsutrymmet blir det vid en given disponibel inkomst hushållens konsumtionsbenägenhet som avgör under vilka förhållanden balans på konsumtionsvarumarknaderna kan åstadkommas. På längre sikt kan fördelningen av den disponibla inkomsten på konsumtion och sparande betraktas som tämligen stabil, vilket också bestyrks av nationalräkenskaperna. På kort sikt kan sparandet variera avsevärt på grund av det förhållandet att konSOU 1968:24

Tabell 4. Offentliga transfereringar och direkta skatter i procent av hushållens faktorinkomster 1957—1968

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968

Transfereringar till hushållen

Direkta skatter inkl. egenavgifter

7,8 8,7 8,7 8,8 8,9 9,3 9,7 9,8 10,6 10,9 11,3 11,6

21,0 21,1 22,0 22,8 24,0 24,2 25,0 25,7 28,0 (28,7) 29,3 (28,8) 30,1 (29,1) 32,2 (31,8)

Anm. Skatterna har beräknats på kassabasis. Uppgifterna inom parentes avser påförda skatter. sumtionsefterfrågan torde vara relaterad inte endast till den disponibla inkomsten under samma period utan även till inkomstnivån och förändringarna i denna under föregående år. Ett sådant betraktelsesätt måste också tillgripas när prognosen görs för konsum-

tionsefterfrågan 1970. Man kan då inte utan vidare göra en trendextrapolering. Som framgår av tabell 3, kolumn 3, har hushållens sparande, exklusive försäkringssparande, i procent av bruttonationalprodukten minskat sedan 1964. Ett flertal faktorer har bidragit till detta. Ovan har visats att hushållens faktorinkomstandel har krympts något under de senaste åren. Dessutom har hushållens disponibla inkomster minskat tämligen kraftigt i förhållande till faktorinkomsterna. Denna andelsminskning, som framgår av kolumn 1 i tabellen kan främst hänföras till den snabba ökningen av skatterna sedan 1964. De statliga skatterna har ökat endast obetydligt snabbare än faktorinkomsterna, men kraftiga höjningar av de kommunala skattesatserna har bidragit till att öka den totala skattekvoten från 25,7 % 1964 till 30,1 % 1967. 1968 beräknas kvoten öka till 32,2 %. Skatterna har således haft en större köpkraftsindragande effekt än det offentligas transfereringar till hushållen (tabell 4). Sparbenägenheten synes, av uppgifterna i tabell 3, kolumn 2, att döma, ha sjunkit under prognostiden. Denna slutsats bör dock modifieras med hänsyn till det statistiska underlagets bristfällighet. Bl. a. har som nämnts nationalräkenskaperna reviderats. Den omfattande restpost som ingår i faktorinkomsterna bygger på trendextrapolering. Sparkvoten enligt »Finan-

siella långtidsperspektiv» ökade kraftigt mellan perioderna 1957-1960 och 1961-1964 men kreditmarknadsstatistiken gav inte belägg för denna utveckling. Numera bygger restposten på en lägre trendextrapolering. I tabell 5 har från allmänhetens utbud på kreditmarknaden dragits hushållssparandet enligt nationalräkenskaperna. Det resterande kreditmarknadsutbudet, som huvudsakligen kan hänföras till företagen, torde enligt denna kalkyl ha ökat med 85 % mellan 1962 och 1966. Den restriktiva penningpolitik som förts under större delen av denna period har emellertid medfört att allmänhetens reala likviditet har sjunkit, och det skulle kunna ifrågasättas om företagens likviditet verkligen har kunnat öka så snabbt som tabellen ger vid handen. Tabelluppgifterna skulle med andra ord kunna tyda på att hushållens sparande enligt nuvarande nationalräkenskapsberäkningar underskattas något. Denna rent statistiska förändring påverkar inte i och för sig kalkylerna i »Finansiella långtidsperspektiv» eller i denna utredning, eftersom tidigare konstaterade residualer extrapoleras i prognoserna. En fråga av analytisk betydelse är huruvida sparbenägenheten i verkligheten har utvecklats i annan riktning än vad »Finansiella långtidsperspektiv» räknade med. Jämförelse mellan genomsnitt för de tre delperioderna i tabell 3 visar att sparbenägen-

Tabell 5. Allmänhetens utbud på kreditmarknaden 1960—1967 Flow uppgifter. Milj. kr., löpande priser

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967

(1)

(2)

(3)

Allmänhetens utbud på kreditmarknaden

Hushållens bruttosparande enl. NR

Företagens utbud på kreditmarknaden (1)--(2) milj. kr. index 1962=100

3 300 4000 4 800 5 700 7 000 5 100 7 000 11000

3 000 3 000 3 500 3 400 4 200 3 800 4 600 4 700

300 1000 1 300 2 300 2 800 1 300 2 400 6 300

23 76 100 177 215 100 185 485

Anm. Med allmänheten avses företagen och hushållen. Hushållens bruttosparande kan i detta sammanhang likställas med monetärt utbud. Kreditmarknadsstatistiken tillåter inte en direkt sektorsfördelning av allmänhetens monetära utbud.

180 SOU 1968: 24

heten har minskat sedan 1964, eller rättare uttryckt, att sparbenägenheten under senare år ligger under trenden för perioden 19571964. Det kan inte uteslutas att sänkningen av sparkvoten är tillfällig. Hushållens disponibla inkomster har som nämnts visat en dämpad stegringstakt. En viss trögrörlighet i konsumtionsutgifterna kan således ha orsakat en nedgång av sparkvoten. Enligt detta resonemang skulle privatkonsumtionens långsamma ökningstakt under perioden 1965-1968 helt kunna hänföras till en avtagande ökningstakt för de disponibla inkomsterna, medan konsumtionsbenägenheten verkat i motsatt riktning. Dessa faktorer måste beaktas i prognoserna. Om inkomsterna fortsätter att växa i samma takt kan anpassningen av konsumtionsefterfrågan medföra en höjning av sparkvoten till trendnivå före 1970. Skulle dessutom inkomststegringstakten återigen öka, såsom prognoserna tyder på, blir det ännu mera sannolikt att sparkvoten ökar. Prognosen bygger sålunda på ett antagande om en sparkvot på 7 % 1970 och 1975. 6.2.4 Företagens vinster, sparande och investeringar I det föregående har beskrivits hur hushål-

lens kontanta inkomster av arbete har utvecklats i förhållande till bruttonationalprodukten under perioden 1957-1967. Arbetsgivaravgifterna har däremot ökat avsevärt vilket har medfört att företagsinkomsternas andel av bruttonationalprodukten har minskat. Det är nu av intresse att närmare undersöka huruvida denna utveckling kommer till uttryck i realkapitalets räntabilitet och i självfinansieringen inom de privata företagen. Från bruttovinsten beräknad som bruttonationalprodukten exklusive arbetsinkomster och arbetsgivaravgifter bör först fråndragas avkastningen på bostadskapitalet i form av bostadssektorns produktionsvärde och även de offentliga affärsverkens vinster. Den residualberäknade bruttovinsr ten för de privata icke-finansiella företagen, till vilka förutom industrin bl. a. räknas handel och jordbruk, kan sedan ställas i relation till realkapitalet. Detta har på samma sätt som i den reala prognosmodellen beräknats med ledning av investeringsuppgifter under en ganska lång period för vilka sedan avskrivningar har beräknats enligt en exponentiell funktion som beaktar kapitalets med tilltagande ålder accelererande förslitning. Beräkningar av detta slag är givetvis tämligen osäkra. Som framgår av tabell 6 har vinsterna

Tabell 6. De privata företagens vinster, sparande, investeringar och självfinansieringskvot 1957—1967 (1)

1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1957- -1960 1961—-1964 1 9 6 5 - -1967

SOU 1968: 24

(2)

(3)

(4)

(5)

BruttoBruttovinst sparande i % av kapitalstocken

BruttoBruttoSjälvfinansparande investering siering, % i % av B N P till faktorpriser (3) : (4)

9,0 8,3 9,2 8,3 8,1 7,2 7,3 7,9 8,1 7,6 7,4 8,9 7,6 7,7

6,0 5,2 6,6 5,9 5,6 4,7 5,2 5,4 5,6 5,0 5,0

13,0 11,4 14,0 12,8 11,8 10,0 10,3 11,0 11,3 10,2 10,2

13,0 13,6 13,7 15,1 15,7 15,5 15,8 14,9 15,1 16,2 15,2

100 84 102 85 75 64 66 73 75 63 67

5,9 5,2 5,2

12,8 10,8 10,5

13,8 15,5 15,5

92 69 68

Tabell 7. Självfinansieringskvoter enligt olika definitioner inom företagssektorn 1961— Procent

Företagssektorn sj älvfinansieringskvot exklusive lagerinvestering självfinansieringskvot inklusive lagerinvestering

65 Industrin sj älvfinansieringskvot 80 101 107 96 exklusive lagerinvestering 95 97 självfinansieringskvot 65 81 100 106 inklusive lagerinvestering1 77 87 självfinansieringskvot vid trendmässig investeringstill- 2 82 93 104 101 växt, exklusive lagerinvestering 107 101 1964—1965 1961—1962 1962- -1963 1963—1964 förändring i industrins — 0.6 + 1.0 — 1.0 —0.1 bruttovinstmarginaler

1965—1966 —0.9

1 2

Dessa uppgifter har tidigare redovisats i konjunkturinstitutets hostrapporter. Enligt konjunkturinstitutets höstrapport 1967. Uppgifterna syftar till att belysa företagens förmåga att själva generera det sparande som erfordras för att upprätthålla en viss tillväxttakt. Sjalvfinansieringskvoten har beräknats som relationen mellan sparandet och investeringarna i anläggningar och maskiner. I stället för de verkliga investeringarna har i nämnaren införts trendvarden beräknade över en tio-årsperiod och baserade på relationen försäljningsintäkter/investeringar. minskat i förhållande till realkapitalet mellan 1957-1960 och 1961-1964. Ser man till genomsnittsvärdena finner man att någon ytterligare minskning inte inträffat under senare år. 1 Som också konstaterades ovan krympte under dessa år hushållens kontanta inkomstandel. En rimlig hypotes är att sjunkande lönsamhet har utgjort ett incitament för företagen att övervältra både indirekta skatter och arbetsgivaravgifter på hushållen. Bruttosparandet, som i motsats till bruttovinsten exkluderar bolagsskatten, minskade kraftigt mellan 1957-1960 och 1961-1964 och minskade ytterligare under senare år med undantag för 1965. Företagens investeringar ökade relativt kraftigt under början av sextiotalet men har sedan dess legat på samma nivå. Självfinansieringen, som efter 1960 sjönk ganska kraftigt, fortsatte att minska, framför allt under 1966 och 1967 i jämförelse med 1964 och 1965. Kalkyler gjorda i samband med den reviderade nationalbudgeten 1968 tyder på en svag ökning av företagssparandet 1968. Företagens självfinansiering beräknad en-

ligt nationalräkenskaperna kan jämföras med uppgifter för industrin enligt statistiska centralbyråns statistik över företagens intäkter, kostnader och vinster, se tabell 7. Med hjälp av denna statistik har även förändringarna i industriföretagens bruttovinstmarginaler beräknats. Materialet tillåter inte några slutsatser beträffande självfinansieringens nivå inom de nämnda sektorerna, det är främst förändringarna i tiden som är av intresse i detta sammanhang.

6.2.5 Kreditmarknaden Under senare år har betydande förändringar ägt rum i kreditgivningsmönstret på den reguljära marknaden. Nedanstående periodjämförelse av den inhemska kreditgivningen exklusive statens upplåning visar att förskjutningen i den reala resursallokeringen 1 Den stora restposten i nationalräkenskaperna kan som nämnts betyda att utvecklingen av hushållens inkomstandel underskattats. Företagsinkomsternas andelsutveckling skulle då vara mindre gynnsam än vad som framgår ur nationalräkenskaperna.

SOU 1968:24

mellan 1960-1964 och 1965-1967 mot offentliga och offentligt styrda investeringar motsvaras av förändringen i fördelningen av de finansiella resurserna.

motsvarande ökade engagemang i näringslivets kreditförsörjning. Fördelningen av dessa instituts kreditgivning har utvecklats på följande sätt (procent):

Utlåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning

Affärsbanker Andra banker samt enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar (främst APfonden) Obligationsmarknaden Aktiemarknaden

1960— 1964

1965— 1967

18 2 5 100

29 —1 6 100

Upplåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning 1960— 1964

1965— 1967

Kommuner Bostäder Företag

10 45 45

11 47 42

TÖÖ

TÖÖ

Företagens kreditandel har sjunkit mellan delperioderna, trots att investeringarna i ökad utsträckning har finansierats på kreditmarknaden. På utbudssidan har AP-fonden blivit en allt viktigare faktor. Affärsbankerna har under 1960-talet i betydande utsträckning omriktat sin kreditgivning från företagen till bostadssektorn. Fördelningsmönstret 1965-1967 har därvid kommit att likna det som rådde 1955-1959 enligt vad som framgår av nedanstående tablå (procentuell fördelning av affärsbankernas kreditgivning): Kom- Bostä- Föremuner der tag 1955—1959 1960—1964 1965—1967

—2 3 4

44 26 40

58 71 56

Summa

Summa

10 12 18

100 100 100

70 64 52

20 24 30

Sektorfördelningen av kreditinstitutens utbud torde främst ha påverkats av AP-fondens snabba tillväxt och dessutom av förändringarna i den reala efterfrågestrukturen. Slutligen kan för företagens del en förändring i upplåningsstrukturen konstateras såsom framgår av följande periodjämförelse, som avser den procentuella fördelningen av företagens upplåning. 1962- -1964 Lån Obligationer Aktier

70 20 10 Summa 100

1965- -1967 54 36 10 100

Ovanstående tablåer visar främst de med resursallokeringen sammanhängande förändringarna i kreditströmmarna. Den totala kreditgivningen på marknaden har expanderat avsevärt sedan 1964. Kreditmarknadsbalansens omslutning, som för perioden 1960-1964 uppgick till 8,2 % av bruttonationalprodukten, ökade fram till 1967 till inte mindre än 13,3 %. Kreditmarknadsbalansens omslutning, procent av BNP

O)

100 100 100

Av intresse är också andra bankers och de enskilda försäkringsinrättningarnas minskande andel av bostadskreditgivningen och SOU 1968: 24

1955- -1959 1960- -1964 1965- -1967

Kom- Bostä- Föremuner der tag

1960- -1964 1965 1966 1967

Balansomslutning

(2) (3) EfterfråUtbud gan exklu- exklusive sive AP-fonstaten derna

8,2 9,2 10,5 13,3

8,1 9,5 9,5 11,0

6,6 6,7 7,5 10,1

tidsutredning och i »Finansiella Långtidsperspektiv» medför att utgångspunkten för bedömningen fram till 1970 har förändrats. Prognosen för 1970 frångår således LUkalkylen och bygger på den tidigare beskrivna reala modellen, som dock i första hand vill ge en utblick mot 1975. I detta längre tidsperspektiv ökar osäkerheten i bedömningen. Samtidigt blir det intervall inom vilket tillväxtprocessen kan påverkas större. Det större utrymme som alternativa tillväxtförlopp bjuder den ekonomiska politiken medför att även den finansiella analysen ställes inför en utvidgad uppgift. Den bör inte endast ange utvecklingen av det finansiella sparandet och strukturförändringarna på kreditmarknaden för en given tillväxttakt, utan även de finansiella konsekvenserna av olika politikalternativ. I syfte att förenkla framställningen skall analysen här begränsas till att endast avse åren 1970 och 1975. Mellan marknaderna för varor och tjänster å ena sidan och de finansiella marknaderna å andra sidan föreligger interdepenKreditmarknadsbalans dens. Denna interdependens skulle kunna studeras i en totalmodell i vilken både reala Procentuella andelar 1960— och finansiella variabler ingår. Här har Upplåning 1964 1965 1966 1967 valts att approximera interdependensen genom en flerstegsanalys. I första steget härStaten 1,7 -2,4 9,8 | 17,3 leds vissa finansiella implikationer ur de Kommuner 11,3 11,3 10,6 | 9,8 Bostäder 46,7 45,0 43,3 \ 39,5 reala prognoserna. Andra steget innebär en Företag 40,3 46,1 36,3 > 33,4 revidering av de initiella realprognoserna Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 med hänsyn till eventuella inkonsistenser som uppstår enligt den finansiella analysen. 1960— Endast det första steget kan för närvarande Utlåning 1964 1965 1966 1967 kvantifieras på ett någorlunda tillfredsstälRiksbanken 3,5 5,9 7,9 3,7 lande sätt i formen av kalkyler för finanAffärsbanker 27,9 21,1 20,9 34,0 siellt sektorsparande. Andra banker och Fördelningen av det finansiella sparandet enskilda försäkringsinrättinom samhällsekonomins olika sektorer har ningar 40,3 39,1 36,2 30,6 avgörande betydelse för kreditgivningsAP-fonden 20,2 27,0 29,1 23,9 Allmänheten 8,1 6,9 5,9 7,8 mönstret både på den reguljära marknaden och utanför denna. Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 Det är förenat med betydligt större svårigheter att ange på vilket sätt finansiella 6.3 Finansiella perspektiv 1968-1975 variabler utgör restriktioner för realtillväxDen avsevärda diskrepans som har uppstått ten. Som ett exempel kan nämnas betydelmellan den faktiska utvecklingen och de sen av en minskning av företagens självfikalkyler som presenterades i 1965 års lång- nansiering för investeringarnas tillväxt.

Tre faktorer har bidragit till att öka balansomslutningen. Statens upplåning som i genomsnitt 1960-1964 uppgick till endast 1,7 % av den totala efterfrågan ökade till inte mindre än 17 % 1967 och förväntas bli lika omfattande under 1968. Den kvantitativa effekten av denna expansiva finanspolitik framgår genom jämförelse mellan kolumnerna 1 och 2 i ovanstående tablå. Även AP-fondernas tillväxt har bidragit till kreditexpansionen. Nettoeffekten av APfondbildningen kan inte exakt anges eftersom det är okänt i vilken utsträckning APsparandet motverkas av ett sparandebortfall i andra sektorer. En jämförelse mellan kolumnerna 1 och 3 i tablån kan dock ge en viss antydan. Slutligen har efter flera års åtstramning penning- och kreditpolitiken lagts om i expansiv riktning sedan slutet av 1966. I detta sammanhang är främst affärsbankernas kraftigt ökande utbudsandel under 1967 signifikant, såsom framgår av nedanstående kreditmarknadsbalans.

184 SOU 1968: 24

6.3.1 Reala prognoser och finansiella kalkyler De finansiella kalkylerna sker med hjälp av samma sektormodell som har använts vid den historiska analysen i avsnitt 6.2. Första uppgiften blir sålunda att beräkna det finansiella sektorsparandet, vilket framkommer som differensen mellan sektorinkomsterna och utgifterna i form av konsumtion och investering. I denna modell bestäms sektorfördelningen av de disponibla inkomsterna av tre faktorer. Den första bestämningsfaktorn utgör bruttonationalproduktens fördelning på företagsvinster och inkomster av arbete. Den andra faktorn utgör inkomstomfördelningen i form av transfereringar, avgifter och försäkringstransaktioner m. m. som bygger på ett stort antal trendextrapoleringar. I transfereringarna ingår dock en beräknad standardförbättring för pensionärerna. Prognosen för AP-fonderna utgår från det av riksförsäkringsverket framlagda alternativet C, enligt vilket avgifterna höjs med Vi % årligen till och med 1970 och med VA, % till och med 1974. Statsbidragen till kommunerna slutligen varierar med olika utgiftsalternativ för kommunerna. Sektorutgifterna för konsumtion och investering har som nämnts bestämts med ledning av den reala prognosmodellen. För att det finansiella sektorsparandet vid given sparbenägenhet för hushållen nu skall kunna fastställas återstår enligt denna kalkyl endast den tredje variabeln, nämligen de direkta skattesatserna. Det bör understrykas att det här är fråga om ett val av ekonomisk-politiska instrument; vissa av de mål som beaktas här skulle givetvis även kunna uppnås på annat sätt. I syfte att förenkla framställningen diskuteras endast förändringar i de direkta skatterna, de indirekta skatterna förutsattes öka i samma takt som bruttonationalprodukten. Ur synvinkeln av den offentliga budgetutvecklingen utgör avgifter, direkta skatter och indirekta skatter i viss mån alternativ. I »övrig inkomstomfördelning» i modellen har också redan lagts in en relativt kraftig ökning av avgifterna i enlighet med trenden under 1960-talet. SOU 1968: 24

Ändringar av skattesatserna sker i denna modell med utgångspunkt från olika postulat. Ett kriterium är att skatterna bör anpassas på så sätt att vissa budgetnormer för staten och kommunerna blir uppfyllda. I princip kan man utgå från olika normer, såsom formell balans, eller underskott som motsvarar ett »normalt» eller »önskvärt» upplåningsbehov. Ett annat kriterium för skattesatsändringar är att man eftersträvar balans på konsumtionsvarumarknaden. Hushållens skatter anpassas i ett sådant fall till att begränsa den privata konsumtionsefterfrågan till att motsvara det reala konsumtionsutrymmet. Det finns ingen anledning att på förhand tro att dessa kriteria är förenliga med varandra. Ett konsistenstest av annat slag utgör de privata företagens finansiella sparande, vilket också kan anges som självfinansieringsgraden. Självfinansieringens betydelse för realkapitaltillväxten kan knappast kvantitativt preciseras, men förändringar i självfinansieringen utgör otvivelaktigt en faktor av strategisk betydelse. I denna utredning kan endast den kvantitativa betydelsen av ett ökat upplåningsbehov för kreditmarknadsbalansen anges. En mera ingående analys, som ligger utanför ramen för denna framställning, skulle framför allt avse strukturförändringen inom näringslivet, såsom den kommer till uttryck i ökad koncentration av företag, expansionstakten inom olika näringsgrenar och förändringarna i upplåningsbehovets struktur.

6.3.2 Funktionell inkomstfördelning och företagens självfinansiering Som framgår av beskrivningen av det historiska finansiella tillväxtförloppet i avsnitt 6.2 är nationalräkenskapernas registrering av den funktionella inkomstfördelningen behäftad med en stor osäkerhetsmarginal. Som arbetshypotes kan man utgå från det förhållandet att den registrerade funktionella inkomstfördelningen under de senaste tio åren har varit tämligen konstant och att den kan förväntas förbli så. En möjlighet att testa rimligheten av detta antagande vore 185

Tabell 8. De privata företagens sparande, investeringar och självfinansieringskvot 1965—1975

1965—1967 1968 1970 1975 arbetsinkomstandel exklusive arbetsgivaravgifterna konstant 1975 arbetsinkomstandel inklusive arbetsgivaravgifterna konstant

BNP-tillväxt, alternativ

BruttoBruttosparande investering (a) (b) i % av BNP till faktorpriser

Självfinansiering, % (a) : (b)

3,5 % 4,0 % 4,5 %

10,5 10,3 9,6 8,6 8,9 9,1

15,5 14,7 15,8 15,4 16,0 16,7

68 70 60 56 55 54

4,0 %

9,8

16,0

att undersöka vad denna inkomstfördelning skulle innebära för det privata realkapitalets avkastning. I det följande har emellertid endast konsekvenserna för företagens självfinansiering kunnat undersökas. Det bör observeras att den minskning av självfinansieringsgraden som kommer att redovisas nedan inte kan betraktas som ett entydigt tecken på en sjunkande avkastning på kapitalet. De kontanta arbetsinkomsternas andel av bruttonationalprodukten har under de senaste åren minskat något. 1957— 1961— 1965— 1960 1964 1967 Arbetsinkomstens andel av BNP exklusive arbetsgivaravgifter inklusive arbetsgivaravgifter

70,0

70,9

70,2

71,5

74,1

74,8

En tolkning skulle kunna vara att trenden för inkomstandelsförskjutningen åren 1957-1964 har böjts neråt på grund av den ökade pressen på företagens lönsamhet; industriföretagens vinstmarginaler har som bekant sjunkit under en rad av år. Denna utveckling av inkomstfördelningen synes också vara i överensstämmelse med huvudalternativet i »Finansiella Långtidsperspektiv», i vilket förutsattes att hushållen i ökad utsträckning skulle bära höjningen av arbetsgivaravgifterna. I denna kalkyl räknas som huvudalterna-

tiv med en oförändrad kontant arbetsinkomstandel. I tabell 8 anges dock även effekten på företagens självfinansiering om arbetsinkomstandelen inklusive avgifterna skulle vara konstant, dvs. om hushållen även i fortsättningen skulle bära en större del av avgifterna. Företagens självfinansiering skulle i detta fall ligga på samma nivå 1975 som 1970, men under nuvarande nivå. Det har här inte bedömts som möjligt att differentiera inkomstandelsutvecklingen med hänsyn till ambitionsnivån för tillväxten i bruttonationalprodukten. Sannolikt minskar hushållens inkomstandel vid en högre tillväxttakt och ökar vid en lägre ökningstakt. Ett dylikt samband framgår dock inte klart av ovanstående uppgifter för inkomstfördelningen under delperioderna 1960-1964 och 1965-1967. I samtliga kalkyler i detta avsnitt har förutsatts att kapacitetsutnyttjandet inom hela ekonomin kommer att öka fram till 1970 för att därefter ligga på samma nivå. Under dessa förutsättningar utvecklas de privata företagens bruttosparande och bruttoinvesteringar på det sätt som framgår av tabell 8. Enligt samtliga alternativ minskar sparandets andel av bruttonationalprodukten. Beroende på vissa modelltekniska förutsättningar ökar företagssparandets andel vid högre expansionstakt, trots att den funktionella inkomstfördelningen inte har differentierats med hänsyn till tillväxttakten. Eftersom realkapitalbildningen ävenledes ökar vid högre expansionstakt synes självSOU 1968: 24

finansieringsgraden endast påverkas i ringa utsträckning av tillväxttakten. Av dessa räkneexempel framgår tydligt att företagens finansieringsbehov kommer att öka kraftigt. Detta innebär att kraven på kreditmarknadens kapacitet stegras inte enbart i kvantitativ bemärkelse utan även vad beträffar anpassningen av utbudet till efterfrågan. En lika viktig fråga är också huruvida en sjunkande självfinansiering kan verka återhållande på investeringarna. Härvidlag bör göras en distinktion mellan låg självfinansieringsgrad och minskande självfinansieringsgrad. Även om företagssparandet skulle ligga kvar på den nuvarande nivån skulle investeringsexpansionen medföra en minskad grad av självfinansiering.

6.3.3 Offentlig och privat konsumtion I de reala prognoserna för perioden fram till 1975 bestäms realkapitalbildningen av kraven på produktionstillväxten. För den offentliga konsumtionen har i första hand förutsatts en ökningstakt på omkring 6 % årligen, eller samma takt som hittills under 1960-talet. I försörjningsbalansen utgör då privat konsumtion en restpost; den skulle öka med mellan 2,7 och 3,5 % per år. Vilken förändring i skattetrycket implicerar en dylik resursallokering? Utrymmet för den privata konsumtionen beräknades som restpost. Hushållens konsumtionsefterfrågan be-

stäms dock av den disponibla inkomsten. Som nämnts blir förändringarna i den funktionella inkomstfördelningen sannolikt ganska små. Även övriga faktorer som bestämmer den disponibla inkomsten är givna inom tämligen snäva marginaler. Som viktiga exempel kan nämnas folkpensionerna och barnbidragen. Det förefaller sannolikt att själva konsumtionsbenägenheten inte kommer att förändras i någon nämnvärd utsträckning - den kommer snarast att öka i samband med pensionärernas ökade antal medan en ökning i de disponibla inkomsternas tillväxttakt torde ha en motsatt effekt. Det vilar på den ekonomiska politiken att åstadkomma balans mellan utvecklingen av de disponibla inkomsterna och härmed av konsumtionsefterfrågan å ena sidan och utvecklingen av utrymmet för privat konsumtion å andra sidan. Den köpkraftsåtstramning som erfordras för att åstadkomma balans sker i denna kalkyl med hjälp av de direkta skatterna; de indirekta skatterna förutsätts öka i takt med bruttonationalprodukten. De av stabiliseringskravet betingade förändringarna i hushållens direkta skattekvot framgår av följande tabell. Förutsattes att den offentliga konsumtionen ökar med 6 % årligen under hela prognosperioden så lämnas endast ett begränsat utrymme till privat konsumtion. Som tabell 9 visar (rad a) erfordras i detta fall en kraf-

Tabell 9. Hushållssektorns direkta skatter i procent av faktorinkomsterna 1968—1975 1975 BNP-tillväxt, alternativ

Stabiliseringskrav a) offentlig konsumtion ökar med 6 % per år b) offentlig konsumtion ökar med 4,5 % per år efter 1970 Budgetnormer för staten och kommunerna c) offentlig konsumtion ökar med 6 % per år d) offentlig konsumtion ökar med 4,5 % per år efter 1970 SOU 1968: 24

3,5 %

4,0 %

4,5 %

32,2

35,8

41,2

40,9

40,7

32,2

35,8

38,1

—

36,4

41,9

—

36,4

39,5 187

tig höjning av skatterna för att hålla tillbaka konsumtionsefterfrågan. Kvothöjningen beräknas uppgå till drygt 8 procentenheter, vilket kan jämföras med ökningen av skattekvoten under perioden 1961-1968 från 24,0 till 32,2 %. Dessutom höjdes den allmänna varuskatten under denna period. Som framgår skulle skattetrycket också behöva öka mera vid en lägre tillväxt, vilket dock sammanhänger med att utrymmet för den privata konsumtionen ökar relativt vid en högre tillväxt av bruttonationalprodukten. Om den offentliga konsumtionens ökningstakt skulle sänkas till 4,5 % per år efter 1970 skapas ett större utrymme för privat konsumtion och då uppgår också den ur stabiliseringssynpunkt erforderliga skattekvoten till en något lägre nivå, nämligen 38,1 %.

6.3.4 Budgetbalans och skattetryck I kalkylen ovan beräknades skattetrycket med utgångspunkt från ett stabiliseringspolitiskt mål. Hur högt skulle skattetrycket i stället bli om vissa budgetnormer för det offentliga skall bli uppfyllda? Som norm för statens finansiella sparande utgår vi i det följande från en balanserad totalbudget. Eftersom statens kreditgivning är ganska omfattande och kan förväntas öka ytterligare innebär totalbalans ett statligt finansiellt överskottssparande på flera miljarder kronor. Som norm för kommunsektorn förutsattes att upplåningen på kreditmarknaden ökar trendmässigt. Upplåningen motsvarar summan av ett inkomstunderskott och ett finansieringsbehov i samband med markförvärv. Enligt dessa förutsättningar ökar i detta räkneexempel hushållens skattetryck mer än vad som var fallet i stabiliseringsexemplet. Omvänt gäller att balans mellan konsumtionsefterfrågan och det privata konsumtionsutrymmet kan åstadkommas utan att budgetnormerna har blivit uppfyllda. Differensen uppgår enligt tabell 9 - rad a och b jämföres med rad c och d - till omkring en procentenhet, vilket motsvarar drygt en miljard kr 1975 (1968 års priser). 188

Om den offentliga konsumtionen ökar med 6 % per år fram till 1975 kräver budgetbalansen att skattetrycket höjes från 32,2 % 1968 till 41,9 % 1975. Vid en årlig allmän prisstegring på 2 % beräknas 1,5 procentenhet av kvothöjningen komma till stånd som en följd av skatteskalornas progressivitet. Den återstående kvothöjningen fördelar sig ungefär på följande sätt. Det kommunala skatteuttaget ökar från i genomsnitt kr 19:40 1968 till omkring kr 2 5 : 1975. De statliga skattesatserna skulle dessutom behöva höjas med omkring 30 %. Hänsyn har inte tagits till budgetunderskottet 1968. Självfallet kan budgetbalans åstadkommas på annat sätt, t. ex. genom höjning av de indirekta skatterna. Enligt alternativet med en avtagande ökningstakt för den offentliga konsumtionen ökar skattetrycket till 39,5 % vilket motsvarar en höjning av det kommunala skatteuttaget till drygt kr 22: och en höjning av statsskatterna med omkring 20 %.

6.3.5 Finansiellt sparande och kreditmarknad Fördelningen av det finansiella sparandet på överskott och underskott inom samhällsekonomins olika sektorer utgör den viktigaste bestämningsfaktorn för utvecklingen på kreditmarknaden. Härledningen av kreditmarknadsbalanser kan dock ske på många olika sätt. Upplåningsbehovet för den offentliga sektorn följer i nedanstående balanser budgetnormerna, dvs. statens upplåning blir lika med noll och kommunernas upplåning ökar trendmässigt. Bostadssektorns upplåning på kreditmarknaden visar ett tämligen stabilt samband med investeringarna. Prognosen för bostadsinvesteringarna fram till 1975 har därför på ett enkelt sätt kunnat översättas till kreditbehov. Näringslivets upplåningsbehov har estimerats med ledning av sambandet mellan investeringar och upplåning under perioden 1964-1967. Det på så sätt framräknade kreditbehovet har sedan korrigerats för förändringen i självfinansieringsgraden. På utbudssidan har riksbankens, enskilda försäkringsanstalters SOU 1968: 24

Tabell 10. Kreditmarknadskalkyl för 1970 och 1975 Nettobelopp i 1968 års priser Upplåning

1970 milj. kr

1965—1967 1970 procentuell fördelning

1975 Staten Kommuner Bostäder Företag

(0) 1 750 6 750 8 000

(0) 2 500 7 000 11 250

8 10 43 39

(0) 11 41 48

(0) 12 34 54

16 500

20 750

100 Utlåning

1970 milj. kr

1965—1967 1970 procentuell fördelning

1975 Riksbanken Enskilda försäkringsanstalter Offentliga försäkringsanstalter Banker Allmänheten Summa

500 1 750 6 500 6 500 1 250 16 500

500 1 750 8 500 8 500 1 500 20 750

6 11 26 50 7 100

3 8 41 41 7 100

Summa

3 11 39 39 8 100

och allmänhetens siffror baserats på trendextrapoleringar. Utbudssiffran för offentliga försäkringsinrättningar bygger på riksförsäkringsverkets prognos för AP-fonden, och exkluderar på sedvanligt sätt fondens återlån. Siffran för bankerna beräknas som restpost. Kalkylens konsistens har endast kunnat undersökas på ett approximativt sätt genom att ställa allmänhetens sammanlagda bankinlåning i relation till hushållens sparande. För tidigare år har relationen varit följande. Allmänhetens inlåning i banker i procent av hushållens sparande enligt nationalräkenskaperna 1961

188 Procenttalen för 1970 och 1975 i balansen uppgår till 117 respektive 126 och tyder inte på någon påtaglig balansbrist på marknaden.

SOU 1968: 24

1 1 JUL 1968

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

1. Nordiskt patentråd. Tredje instans i patentsaker. 4. Kopenhavns lufthavns fremtid. 8. Nordisk gränsregion. Näringspolitik och samhällsservice.

Statens offentliga utredningar 1968

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handläggningen av säkerhetsfrågor. [4] Trafikmålsutredningar. [19] Försvarsdepartementet Ekonomisystem för försvaret. [1] Ekonomisystem för försvaret. Bihang [2] Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. [10] Socialdepartementet Pensionstillskott m.m. [21] Kommunikationsdepartementet Allmänna vägar. [17] Parkering. [18] Bilregistrering. [23] Finansdepartementet Koncentrationsutredningen. II. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. [3] III. Industrins struktur och konkurrensförhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. [7] Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. [20]. Avstämning av 1965 års långtidsutredning. [24] Utbildningsdepartementet 1958 års utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och staten. [11] Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12] Skolboksleveranser. [14] Musikutbildning i Sverige. [15] Jordbruksdepartementet Skogsbrukets planläggningsfrågor. [8] Virkesbalanser 1967. [9] Fritidsfisket. [13] Rennäringen i Sverige. [16] Jordhävdslag. [22]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas^ nummer i den kronologiska fnrtankningBnj

"RTTfeckmans Tryckerier AB 1968

1 1 JUL 1883

-I