Egenföretagares sjukpenning, m m : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Egenöretagares

sjukpenning,

mm

v” .\.\,4 i» U \.

S @ Må;

slutbetänkande av

sjukpenningkommittén

Statens offentliga utredningar Eâä 1983:48 % Socialdepartementet

Egenföretagares

sjukpenning,

m m

Slutbetänkande av sjukpenningkommittén Stockholm 1983

Omslag Siv Asplund Jernström offsettryck AB ISBN 91-38-07751-5 ISSN 0375-250X LiberTryck Stockholm 1983 290700

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Sjukpenningkommittén tillsattes efter bemyndigande av regeringen den 29 juni 1978. Kommittén har under arbetet med föreliggande betänkande haft följande sammansättning: f. d. presidenten i försäkringsöverdomstolen Liss Granqvist, ordförande, riksdagsledamoten Gösta Andersson, direktören Gunnel Arrbäck, direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Ulf Berggren, riksdagsledamoten Doris Håvik, ombudsmannen i försäkringstjänstemannaförbundet Carl-Eric Kjerstensson (fr. o. m. den l6 september 1982), riksdagsledamoten Gullan Lindblad, utredningssekreteraren i SACO/SR Sara Lönnerblad (t. o. m. den l5 augusti 1982), riksdagsledamoten Christer Nilsson, ombudsmannen i Svenska lndustritjänstemannaförbundet Marian Oxelberg (avliden den l5 april 1982), utredningschefen hos Sveriges Tandläkareförbund Stefan Saläng (fr. o. m. den l6 augusti 1982) och ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige Håkan Walander. Som sakkunniga har medverkat konsulenten hos Lantbrukarnas riksförbund Ulla Backman, sektionschefen i Svenska Kommunförbundet Hans Horn af Rantzien, departementssekreteraren i finansdepartementet Gert Jönsson och departementsrådet i Socialdepartementet Gustav Jönsson. Som experter har medverkat sektionschefen vid Norrbottens läns allmänna försäkringskassa Gerd Brännmark, byråchefen i riksförsäkringsverket Einar Edvardsson, avdelningsdirektören i riksförsäkringsverket Ola Rylander, byráchefen i riksförsäkringsverket Göran Smedmark samt bitr. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Inge Svensson. Sekreterare åt kommittén har varit hovrättsfiskalerna Göran Thoresson och Krister Thelin. Huvuddelen av kommitténs beräkningar har utförts av Rylander. Kommittén har tidigare avlämnat betänkandet (SOU l98l 122) Sjukersättningsfrågor. Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande Egenföretagares sjukpenning, m. m. I betänkandet redovisar kommittén de återstående delarna av sitt utredningsuppdrag, nämligen egenföretagares sjukpenningförsäkring, frågan om retroaktivt sjukpenningtillägg samt vissa övriga frågor, däribland hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande.

Ledamöterna Andersson, Arrbäck, Berggren, Lindblad och Saläng har avgivit reservationer rörande vissa delar av betänkandet. Särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Andersson, Arrbäck, Berggren och Lindblad samt av sakkunniga Backman och experten Svensson. Kommitténs arbete är härmed avslutat. Stockholm i september 1983

Liss Granqvist

Gösta Andersson Gunnel Arrbäck Ulf Berggren

Doris Hâvik Carl-Eric Kjerstensson Gullan Lindblad

Christer Nilsson Stefan Saläng Håkan Walander

/Göran Thoresson Krister Thelin

sou 1983 :48 Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

I EGENFÖRETAGARES FRAMTIDA SJUKPENNING- FÖRSÄKRING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 3 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 3.l Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst . . . . . . . . . . . 26 3.2 Karenstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 3.3 Avgiftsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.3.l Allmänt om socialförsäkringsavgifter . . . . . . . . . . . .. 29 3.3.2 Arbetsgivaravgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.3.3 Egenavgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.3.4 Debitering och uppbörd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 4 Bakgrund till nuvarande regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 5 Frâgans tidigare behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 6 Egenföretagares sjukförsäkringsskydd utanför den allmänna försäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 6.1 Lantbrukarnas trygghetspaket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 6.|.l Gemensamma bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 37 6.1.2 Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) . . . . . . . . . . . . . . . . 38 6.1.3 Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) . . . . . . . . 38 6.2 LRF:s ersättarförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 6.3 Avbytartjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 6.4 Avbrottsförsäkringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 7 Vissa utländska jämförelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 7.1 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 7.2 Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 7.3 Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

SOU l983r48 6 Innehåll

Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 8.1 egenföretagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Gruppen 8.2 och verkningarna av nuvarande regler 49 Tillämpningen 8.3 Utgångspunkter vid bedömningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 8.3.1 Sjukpenningförsäkringens syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 8.3.2 Egenföretagares sjukpenningskydd . . . . . . . . . . . . . . . 52 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 lnkomstberäkningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Förhållandet mellan avgift och förmån . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 8.3.3 Principen om förbud mot överförsäkring . . . . . . . . . . 56 8.3.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58

Olika alternativ till en förändrad försäkring . . . . . . . . . . . . . . 60 för inkomstbortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Försäkring 9.1.1 Olika alternativ i en obligatorisk försäkring . . . . . . . . 60 9.I.2 Olika alternativ i en frivillig försäkring . . . . . . . . . . . . 6l 9.2 för annat än inkomstbortfall . . . . . . . . . . . . . . . . 6l Försäkring 9.3 Förhållandet mellan avgift och förmån m. m. . . . . . . . . . . . 61

l0 lnkomstbortfalls- eller behovsprincip . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

ll av inkomstbortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66

Beräkning ll.l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 11.2 inkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 SGI grundad på taxerad Fördelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Nackdelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 ll.3 SGI grundad taxerad inkomst . . . . . . . . . . . . 70 på en justerad 11.4 SGl grundad på en jämförelseinkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 l 1.4.1 Jämförelsegrupp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 för bestämmande av SGI . . . . . . . . . . 75 l 1.4.2 Normgivning Nuvarande förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 i ett alternativ med jämförelselön . . . . . . . . . 76 Normgivning l 1.4.3 Jämförelselön för vissa grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 ll.4.4 Tillämpning på lokal nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 ll.4.5 Arbetstiden som faktor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 Bestämmande av arbetstiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Gränser för arbetstiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8l l I.4.6 Nedre inkomstgräns . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83 till nuvarande inkomstgräns . . . . . . . . . . . . . . . 84 Bakgrunden Nedre gräns i ett alternativ med jämförelselön . . . . . . . . . . 85 Blandade inkomster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 ll.4.7 Försäkringskassans kontroll m. m . . . . . . . . . . . . . . . . 90 l l.4.8 Vissa effekter av ett alternativ med jämförelselön på andra delar av socialförsäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9l Förtidspensioneringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Arbetsskadeförsäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Föräldraförsäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94

Övriga socialförsäkringsförmåner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95

Innehåll 7

l1.4.9 Sjukförsäkringsavgift för egenföretagare i en 0rdning med jämförelselön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 1 1.4. 10 Kostnadseffekter vid ett alternativ med jämförelselön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 ll.4.1l Sammanfattning av ett alternativ med jämförelselön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 l 1.5 Bedömning av alternativet med jämförelselön . . . . . . . . . . . 101 11.6 En smidigare tillämpning av dagens ordning m. m. . . . . . . 102 Karens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

12 Obligatorisk eller frivillig försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107 Fördelar med en frivillig försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Nackdelar med en frivillig försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

13 Samlad bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

BILAGOR

Bilaga 1:1 Beräknade årslöner 1981 för vissa arbetare och tjänstemän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113

Bilaga 1:2 Skattade årslöner 1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

Bilaga 1:3 Antals- och beloppsuppgifter rörande S GI-beroende dagersättningar m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117

Bilaga 1:4 Kostnadsberäkningar m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

Bilaga 1:5 Ökade förtidspensionskostnader vid ändrad SGI . . . . . . 125

Bilaga 1:6 Beräkning av administrativa kostnader för bestämning av SGI för egenföretagare i ett alternativ med jämförelselön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127

Bilaga 1:7 Exempel på tillämpning av alternativet med jämförelselän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129

Bilaga 1:8 Administrativa konsekvenser av en smidigare tillämpning av dagens ordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139

Bilaga 1:9 Reservationer och särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . 141

11 RETROAKTIVT SJUKPENNINGTILLÄGG . . . . . . . . . .. 147

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

2 Direktiven m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148

8 Innehåll sou 1983:48

3 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150

4 Sjuklön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152

5 Frâgans tidigare behandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 5.1 Sjukpenningutredningen m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 5.2 Riksdagsmotioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 5.3 Riksförsäkringsverkets förslag om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 5.3.1 lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 5.3.2 Allmänna överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 5.3.3 Förslaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 5.3.4 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 5.3.5 Remissyttrandena . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 158

6 Avtalsförhandlingar m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

7 Omfattningen av dem som berörs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161

8 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram . 163 8.1 Berättigade till retroaktivt sjukpenningtillägg . . . . . . . . . . . 163 8.1.1 Arbetstagargrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 8.1.2 Uppdragstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.1.3 Egenföretagare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.1.4 Sjuklöneberättigade arbetstagare . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 8.2 utformning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 Ersättningens 8.3 Ersättningsperioden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 8.4 Engångsbelopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 8.5 Krav på inkomstförlust . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 8.6 Sjukpenningtilläggets beräkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 8.7 Begränsningsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 8.8 Anhängiggörande och utbetalning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 8.9 Kostnader och administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 8.9.1 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173 8.9.2 Administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174 8.10 Sammanfattning av skiss till retroaktivt sjukpenningtillägg 175

9 Samlad bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177

BILAGOR

Bilaga 11:1 Exempel på retroaktivitetsbestämmelser på förbundsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179

Bilaga llz2Exempel på retroakrivitetens effekter i några antagna

sjukfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183

Innehåll 9

Bilaga ll :3Kostnadsberäkning av tillägg till sjukpenning m. m. vid retroaktiv lön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187

Bilaga llz4Administrativa effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189

Bilaga llz5Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193

m ÖVRIGA FRÅGOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 195

1 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande . . . . . . . . . . . . . . 195 l.l Hemmamakeförsäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 l.l.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 195 1.1.2 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 195 1.1.3 Bakgrund till nuvarande ordning . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 1.1.4 Väckta frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 197 Försäkringens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 Sjukpenningens storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 1.2 Frivillig sjukpenningförsäkring för hemmamakar och studerande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 1.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 198 1.2.2 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 Finansiering av försäkringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 Antal frivilligt försäkrade . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 Administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 1.2.3 Väckta frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 202 Begreppet god hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 Ersättningens storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Omfattningen för studerande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 Frivillig försäkring utan karenstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204

1.3 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205

1.3.1 Behov av en hemmamakeförsäkring . . . . . . . . . . . . . . 205 1.3.2 Frivillig försäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 Omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 Ersättningens storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 Karenstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Begreppet god hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Skatteplikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208 Kostnader och administration m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 208

2 Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare . . . . . . . . 21 I 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211 2.2 Sjukpenning för arbetslösa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 2.2.1 Nuvarande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 2.2.2 Bakgrund till frågans väckande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212

2.2.3 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213

10 Innehåll

2.3 Sjukpenning för beredskapsarbetare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 2.3.1 Beredskapsarbetare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 2.3.2 Sjukpenningens bestämmande för beredskapsarbetare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l6 2.3.3 Bakgrund till frågans väckande . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l6

2.3.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217

3 Sjukpenninggrundande inkomst för elever som genomgår grundutbildning för vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 219 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2l9 3.2 Grundutbildning för vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l9 3.2.1 Bakgrund och syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l9 3.2.2 Omfattning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220 3.3 Studieförmáner vid grundvuxutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 221 3.4 SGl för vuxenstuderande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 3.5 Studieavbrott inom grundvux . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 3.6 Komvux-utredningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 3.7 Studiestödsutredningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 224 3.8 Centrala studiestödsnämndens behandling av frågan. . . . . 224

3.9 Överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225

4 Halv och jjärdedels sjukpenning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 Inledning 4.2 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 4.3 Halv sjukpenning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 4.4 En fjärdedels sjukpenning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228

4.5 Överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228

Nedsättning av arbetsförmågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 Sjukdomsbegreppet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 4.6 Samlad bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231

5 sjukpenning vid läkarbesök m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 5.2 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 5.3 Bakgrund till frågans väckande m. m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233

5.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235

6 Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanställning . . . . . . . . . . . . . 237 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 6.2 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 6.3 till frågans väckande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238 Bakgrund

6.4 överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 238

BILAGOR

Bilaga III:l Förslag till ny hemmamakeförsäkring. Kostnadskalkyl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241

Innehåll 11 Bilaga 11112 Utkast till lagändringar och specialmotivering . . . . . 243

Bilaga 11123 Ökade sjukpenningkostnaderför det fall S GI får be-

hållas för elever som genomgår grundutbildning för vuxna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 251 m;4 Utkast till lagändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 Bilaga 11115 Reservationer och särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . 255 Bilaga

Förkortningar 13

Forkortn1ngar

A-inkomst inkomst av anställning ADB automatisk databehandling AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring AGS avtalsgruppsjukförsäkring AMF arbetsmarknadsförsäkringar AMS arbetsmarknadsstyrelsen AST allmänt avlöningsavtal för statligt anställda och vissa andra tjänstemän ATP allmän tilläggspension AU arbetsmarknadsutskottet B-inkomst inkomst av annat förvärvsarbete än anställning BNT befattningsnomenklatur för tjänstemän CSN centrala studiestödsnämnden FAL lagen (1927:77) om försäkringsavtal FD försäkringsdomstolen FÖD försäkringsöverdomstolen GLA grupplivförsäkring genom avtal KAS kontant arbetsmarknadsstöd LAF lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LO Landsorganisationen i Sverige LRF Lantbrukarnas riksförbund LSP lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd PGI pensionsgrundande inkomst PTK Privattjänstemannakartellen prop. proposition RFFS riksförsäkringsverkets författningssamling RFV riksförsäkringsverket rskr. riksdagskrivelse RSV riksskatteverket SACO/ SR Centralorganisationen SACO/ SR SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SALF Sveriges Arbetsledareförbund SCB statistiska centralbyrån SfU socialförsäkringsutskottet SFS Svensk författningssamling Sveriges förenade Studentkårer SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet

14 SOU l983z48

Förkortningar

SGI sjukpenninggrundande inkomst SNI svensk standard för näringsgrensindelning SOU statens offentliga utredningar sjukpenningtillägg TCO Tjänstemännens Centralorganisation TFA trygghetsförsäkring vid arbetsskada

sou 1983:48 Sammanfattning 15

Sammanfattning

l detta betänkande behandlar sjukpenningkommittén de återstående delarna av sitt utredningsuppdrag, nämligen egenföretagares sjukpenningförsäkring, frågan om retroaktivt sjukpenningtillägg och vissa övriga frågor, däribland hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande.

Egenföretagares framtida sjukpenningförsäkring

(avdelning I)

Mot bakgrund av de brister som påtalats beträffande den nuvarande sjukpenningförsäkringen för egenföretagare har kommittén övervägt olika alternativ till ändring i sjukpenningskyddet för denna grupp. Därvid har kommittén strävat efter att finna den lämpligaste lösningen inom ramen för en obligatorisk försäkring för inkomstbortfall och med en i förväg registrerad sjukpenninggrundande inkomst (SGI). En del av kritiken mot den nuvarande ordningen tar sikte på det olämpliga i att låta den taxerade inkomsten utgöra SGI vid inkomstbe- Kommittén har funnit att en enbart på den taxerade inkomsräkningen. ten gjord beräkning inte ger ett rättvisande resultat i alla fall. Det har inte heller visat sig vara möjligt att vid beräkningen av SGI på ett konsekvent sätt justera den taxerade inkomsten så att den bättre svarar mot sjukpenningförsäkringens behov. Kommittén har vidare prövat och utförligt redovisat alternativet att framgent låta SGI för egenföretagare enbart fastställas efter en jämförelse med vad motsvarande kategori anställda har i ársinkomst. Detta alternativ är dock förenat med nackdelar. Det kan vara svårt att i de olika fallen finna en passande jämförelseinkomst. Systemet kan med den av schablonisering som blir nödvändig också uppfattas såsom grad stelbent. För försäkringskassan kan det vidare uppstå nya bedömningsoch kontrollsvårigheter, t. ex. beträffande omfattningen av den försäkrades förvärvsarbete. Ett system med jämförelseinkomst medför vidare inte någon enkel lösning ifråga om avgiftens beräkning. Härtill kommer att konsekvenserna för pensionsförsäkringen och övriga delar av socialförsäkringssystemet är svåra att överblicka. Detta är allvarligt då det försvårar möjligheten att göra beräkningar rörande kostnadsutfallet av

l6 Sammanfattning

en sådan skisserad ordning. Eftersom kommittén avvisar tanken på en långtgående central styrning för att tillgodose behovet av enhetlighet i kommer även med den skisserade ordningen framgent att tillämpningen, finnas fall, vilka kan uppfattas såsom resultat av en skiftande eller oriktig tillämpning. I fråga om avgifternas beräkning har kommittén inte funnit det möjkritiken mot det bristande sambandet mellan avgift ligt att tillmötesgå och förmån i sjukpenningförsäkringen. Kommittén har inte ansett sig kunna gå emot den utveckling som på senare år ägt rum på detta område och som senast kommit till uttryck i den nya socialavgiftslagen. Även med en ny ordning för sjukpenningens fastställande skulle således avgift till en del komma att få beräknas på ett underlag som inte grundar någon rätt till förmån. De lösningar kommittén funnit vara mest lämpliga ryms inom det nuvarande Ett bättre utnyttjande av de nuvarande beregelsystemet. stämmelserna kan avhjälpa en del av de skevheter som finns i dag. Genom att ta hänsyn till de möjligheter som redan står till buds torde det i många fall gå att få en smidigare och mera rättvisande tillämpning. Det gäller t. ex. möjligheten att vid beräkningen av SGI justera den taxerade inkomsten med hänsyn till vissa avdrag och möjligheten att i stället lägga en jämförelselön till grund för SGI i fall av uppbyggnad av en rörelse eller fall av stark skuldbelastning av densamma. Denna mera flexibla tillämpning skulle kunna åstadkommas genom den ökade information om och utbildning i gällande bestämmelser, som påbörjades för något år sedan, liksom att ärendena beredes med grundlighet och omsorg. inom ramen för det bestående kan En sådan ändring av tillämpningen medföra vissa kostnadsökningar, om den leder till en genomsnittligt sett högre SGl för egenföretagare. Dessa kostnadsökningar torde emellertid vara att betrakta på samma sätt som t. ex. de naturliga ökningar som kan uppstå som en följd av en utveckling i praxis eller en ökning av sjukfrånvaron. De torde därför inte stå i strid med de av regeringen utfärdade besparingsdirektiv som kommittén haft att iakttaga. Då de lösningar som ryms inom ramen för den obligatoriska försäkringen likväl inte är helt utan komplikationer, skulle det naturligtvis kunna övervägas att låta egenföretagarnas sjukpenningskydd lösas genom någon form av frivillig försäkring. Kommittén har också prövat

denna möjlighet men funnit den olämplig. Faran med ett skydd, som inte

till alla delar är obligatoriskt och alltså inte omfattar alla, är att vissa väljer att stå utanför, antingen för att de menar sig inte ha något behov därav eller för att de inte vill betala kostnaderna därför. Vidare är att märka att sjukpenningförsäkringen är en integrerad del av ett större socialförsäkringsrättsligt system och en frikoppling från en del leder till samordningssvårigheter med övriga delar. Eftersom egenföretagarna ingår i det obligatoriska systemet i övrigt, kan de inte brytas ut utan att detta får allvarliga följder. Därför bör enligt kommitténs mening en lösning med en frivillig försäkring inte väljas, utan en framtida sjukpenbör i stället återfinnas i en förbättrad ningförsäkring för egenföretagare tillämpning av det bestående allomfattande systemet.

Sammanfattning 17

Retroaktivt sjukpenningtillägg (avdelning II)

Försäkringens sjukpenning höjs inte för gången tid i samband med kollektivavtal som innefattar retroaktiv löneökning. Den som har sjuklön får dock vanligen retroaktivt lönetillägg. l direktiven påpekas att försäkringsreglerna därför kan uppfattas som ogynnsamma av dem som inte har sjuklön. De som berörs är ca 60 procent av landets löntagare eller 2,3 milj. Frågan om sjukpenningtillägg vid lönehöjningar med retroaktiv verkan har främst sin betydelse för löntagargrupperna inom SAF/ LO-området, eftersom sjuklön saknas för dessa grupper. Kommittén har prövat möjligheten att inom den allmänna försäkringens ram ge de berörda grupperna kompensation genom ett i efterhand sjukpenningtillägg. Den skiss som kommittén utarbetat visar utgående emellertid att ett sådant ersättningssystem skulle bli mycket komplicerat. härtill är att det för sjukpenningtilläggets beräkning är Anledningen nödvändigt att ta hänsyn till de mångskiftande löneavtal som förekommer på arbetsmarknaden och den variation av villkor för retroaktiviteten som intagits däri. Kommittén, som strävat efter att finna enkla och schablonartade lösningar, har bedömt att avtalen även framdeles kan komma att bli mycket komplicerade. Kommittén anser inte att man helt kan överlämna åt försäkringsadministrationen att vid en framtida eventuell tillämpning söka finna de rätta tekniska lösningarna på konstruktionen med sjukpenningtillägg. Kommittén har därför ingående redovisat de möjligheter som då stått till buds och angivit de alternativ som förefallit minst komplicerade. Den utarbetade skissen förutsätter att försäkringskassornas administration tillföres betydande resurser. En komplikation i detta hänseende är att den administrativa belastningen inte blir jämnt fördelad över året utan kommer att vara koncentrerad i anslutning till tidpunkterna för de kollektiva löneavtalens slutande. Handläggningen av ett eventuellt sjukpenningtillägg torde vidare kräva stora kunskaper hos försäkringskasvarför de arbetstoppar som kan förutses inte sornas befattningshavare, enbart skulle kunna bemästras genom anlitande av extra personal eller omprioriteringar inom den nuvarande ramen. Det hari diskussionen kring införandet av ett retroaktivt sjukpenningtillägg hävdats, att de utgiftsökningar detta leder till inte innebär några verkliga kostnadsökningar för den almänna sjukförsäkringen och att det i dagens system finns ett visst öve.uttag på avgiftssidan. Den framlagda skissen innebär emellertid i realiteten en utvidgning av sjukförsäkringsförmånerna för vissa grupper försäkrade vilket leder till ökade utgifter för den allmänna sjukförsäkringen, vilket i sin tur inte låter sig förena med de nyssnämnda besparingsdirektiven. Endast under förutsättning att en kostnadskrävande reform kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar eller omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet kan reformen förordas. Några sådana motsvarande besparingar har kommittén inte funnit det möjligt att föreslå. Det är enligt kommitténs mening önskvärt att de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden i framtiden beaktar denna fråga och att

Sammanfattning

avtalen så långt möjligt utformas så, att eventuella retroaktiva ersättningar tillfaller även dem som varit frånvarande på grund av sjukdom under någon del av retroaktivtiden. Kommittén anser att frågan kan böra prövas på nytt, sedan de ekonomiska förutsättningarna härför förbättrats och ytterligare erfarenheter från arbetsmarknaden av hithörande problem kunnat vinnas.

Övriga frågor (avdelning III)

Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande (kap. 1)

Kommittén har gjort en översyn av den nuvarande hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande. De som i dag är obligatoriskt hemmamakeförsäkrade, dvs. vissa sammanboende som har en årsinkomst som understiger 6 000 kr och är berättigade till en skattefri sjukpenning på 8 kr per dag, utgör drygt 300 000. Dessa samt de som är studerande har möjlighet att frivilligt försäkra sig för erhållande av en skattefri sjukpenning på högst 20 kr per dag eller för ett skattefritt sjukpenningtillägg på högst skillnaden mellan detta belopp och den obligatoriska sjukpenning på grund av förvärvsarbete som de kan ha. Vid 1982 års utgång var ca 40 000 hemmamakar och ca 4 000 studerande frivilligt försäkrade. Antalet har minskat med 14- 19 % årligen sedan år 1975. Kommittén har funnit att hemmamakeförsäkringen utgör ett udda inslag i sjukpenningförsäkringen därigenom att syftet med den inte är att, såsom i sjukpenningförsäkringen i övrigt, ersätta något inkomstbortfall. Den har ursprungligen avsetts att vara ett bidrag för att täcka de kostnadsökningar som kunde uppstå därigenom att den hemarbetande maken, oftast kvinnan, på grund av sjukdom inte kunde utföra de vanliga sysslorna i hemmet. Tanken har emellertid inte varit att försäkringen helt skulle täcka kostnaderna för t. ex. lejd hemhjälp eller barnpassning. Antalet hemmamakeförsäkrade har mer än halverats på tio år; år l973 fanns drygt 700 000. Samhällets barnomsorg har vidare kraftigt byggts ut. Efterfrågan på och därigenom tillgången till den hemhjälp, vars förekomst kan sägas ha varit en förutsättning för det ursprungliga ändamålet med hemmamakeförsäkring, har gått ned mycket starkt och torde på många håll vara närmast obefmtlig. En naturlig konsekvens av denna samhälleliga förändring är enligt kommittén att den speciella och för en annan tid avpassade hemmamakeförsäkringen upphör. Behovet är i dag inte så stort att det motiverar en obligatorisk försäkring. En ändring som helt ställer hemmamakarna utanför det kollektiva försäkringssystemet skulle emellertid kunna uppfattas såsom en nedvärdering av de hemarbetandes insatser. Om något behov av en obligatorisk således inte kan anses föreligga längre, torde likväl en inom försäkring den allmänna försäkringens ram anordnad frivillig försäkring för denna

SOU l983:48 19

Sammanfattning

grupp kunna tillgodose önskemålen att inte ställa hemmamakarna utan möjlighet att erhålla ett försäkringsskydd. Den hemmamake som så önskar får därmed att bibehålla möjlighet en viss trygghet vid sjukdom. Kommittén har därför utarbetat ett förslag till en ny och reformerad frivillig försäkring för hemmamakar. Så länge osäkerhet råder om utformningen av det framtida sjukpenningskyddet för de studerande - en bereds fråga som för närvarande i regeringskansliet har kommittén ansett att även de bör kunna anslutas till den nya frivilliga försäkringen. Enligt kommitténs förslag till en ny frivillig försäkring bör ersättningsnivån höjas så att den motsvarar garantinivån inom

föräldraförsäkring-

en, dvs. för närvarande 37 kr per dag. Detta bör också vara högsta gräns

för ett frivilligt sjukpenningtillägg i förening med en obligatorisk sjuk-

penning på grund av förvärvsarbete. Ersättningen bör vara skattepliktig. Villkoren föreslås även i övrigt bli mera gynnsamma för de försäkrade än vad som gäller i dag. Det gäller bl. a. rätten att under en övergångstid såsom hemmamake kvarstå i försäkringen, reglerna om god hälsa som villkor för anslutning till försäkringen och karensreglerna. Försäkringen föreslås skola finansieras med premier från de försäkrade, beräknade efter

försäkringsmässiga grunder, och visst statsbidrag.

De fonderade medel som i dag finns i den frivilliga försäkringen, knappt

90 milj. kr, bör tillföras den nya försäkringen. Statsbidraget föreslås

sänkt från nuvarande 20 % till 15 % av den frivilliga kostförsäkringens nader. Därvid kan reformen - av

slopandet hemmamakeförsäkringen

och utbyggandet av den frivilliga försäkringen - gott och väl genomföras utan att för det allmänna.

kostnadsökningar uppstår

Reformen bör kunna träda i kraft den l januari 1985.

Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare (kap. 2)

Kommittén har behandlat frågor om sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare, sedan riksdagen bifallit motioner härom. Frågorna har gällt bl. a. rätten för arbetslösa att få sjukpenningen höjd, som en följd av löneutvecklingen inom den arbetslöses yrkesområde, och en ifrågasatt bristande enhetlighet vid beräkning av SGI för vissa arbetslösa och beredskapsarbetare. Kommittén har därvid funnit att en del av de väckta frågorna redan fått sin lösning i praxis och att övriga frågor bör lösas dels inom ramen för ett vidare socialpolitiskt samordningsarbete, dels genom en intensifierad tillsynsverksamhet som riksdagen redan givit riksförsäkringsverket i uppdrag att utföra.

Sjukpenninggrundande inkomst för elever som genomgår grundutbildning för vuxna (kap. 3)

Kommittén har haft att behandla frågan om sjukpenningskyddet för dem som genomgår grundutbildning för vuxna (s. k. grundvux). Antalet berörda uppgår till ca 10 000.

20 Sammanfattning SOU l983z48

Kommittén har funnit det önskvärt att förbättra den sociala tryggheten för dem som deltar i grundutbildning för vuxna. Kommittén föreslår därför att dessa, i likhet med vad som f. n. gäller för bl. a. dem som uppbär särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för doktorander, fâr behålla sin sjukpenninggrundande inkomst under utbildningstiden. Denna reform kommer att medföra en kostnadsökning på ca l milj. kr.

Halv och fjärdedels sjukpenning (kap. 4)

Kommittén har prövat frågan om en utvidgning av de nuvarande bestämmelserna för att möjliggöra utgivande av dels halv sjukpenning för alla dagar under en sjukperiod även i de fall arbete utföres varannan dag och då mer än halva dagen, dels en fjärdedels sjukpenning. Frågorna har överlämnats till kommittén sedan de väckts i riksdagsmotioner. De överlämnade motionerna berör frågor som är fundamentala för sjukpenningförsäkringen, nämligen de materiella förutsättningarna avseende förekomsten av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Dessa begrepp har sedan länge varit föremål för en rättsutveckling i praxis. Syftet med de önskemål som framförts i motionerna är att förbättra möjligheterna till en snabbare rehabilitering av de sjukskrivna försäkrade. Detta syfte kan också spåras i den senaste utvecklingen i rättspraxis, liksom i det av riksdagen uttalade önskemålet om en översyn av sjukdomsbegreppet. Sistnämnda fråga, som inte ingår i kommittens uppdrag, är intimt förknippad med de här aktuella frågorna. De har också anknytning till överväganden som rör behovet av en allmän inkomstförsäkring. Förändringar i den av motionärerna önskade riktningen skulle med nödvändighet kräva närmare utredning beträffande sjukdomsbegreppet, liksom det allmänna syftet med sjukpenningförsäkringen skulle behöva utredas närmare. Kommittén har framhållit det angelägna i att dessa frågor får en snar lösning och, med reservation för de överväganden beträffande sjukdomsbegreppet som bör göras, allmänt uttalat sitt stöd för den mera flexibla tillämpningen av begreppet nedsättning av arbetsförmågan som tolkas in i den nuvarande rättsutvecklingen.

Sjukpenning vid läkarbesök (kap. 5)

Kommittén har haft att pröva frågan om sjukpenning vid läkarbesök, vilket berör bl. a. de nuvarande reglerna om insjuknandedag och den s. k. tjugodagarsregeln. Även frågor om sjukdomsbegreppet och tolkningen av begreppet nedsättning av arbetsförmågan är centrala för denna fråga. Kommittén, som har funnit att de nuvarande reglerna om insjuknandedag och tjugodagarsregeln är väl avvägda, har ansett sig i övrigt böra göra samma bedömning som i fråga om halv och fjärdedels sjukpenning med hänvisning till att en översyn av sjukdomsbegreppet inte har ingått i kommitténs uppdrag.

SOU l983248 2l

Sammanfattning

Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanställning (kap. 6)

Genom tilläggsdirektiv har kommittén fått i uppdrag att pröva frågan om den nuvarande skyldigheten för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning till allmän försäkringskassa. Enligt tillgängliga uppgifter skulle denna skyldighet, om den fullgjordes av alla, innebära att mellan 2 och 2,5 milj. anställningskort årligen skulle inges till försäkringskassorna. Uppgiftsskyldigheten fullgörs emellertid inte i mer än ca 50 procent av fallen. Kommittén har funnit att värdet av den information som erhålles inte står i rimlig proportion till de administrativa insatserna hos arbetsgivare och försäkringskassa. Kommittén föreslår därför att denna skyldighet skall upphöra. Kommittén har också framhållit att detta borde kunna ske omedelbart och oberoende av vad kommitténs överväganden och förslag i övriga frågor kan föranleda. Genom en sådan reform skulle en besparing för försäkringskassorna på ca 7,2 milj. kr årligen kunna uppnås.

Kostnader och genomförande (avdelning III)

Kommitténs förslag om slopande av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen och en samtidig reformering av den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande bör gott och väl kunna genomföras utan att kostnadsökningar uppstår för det allmänna (kap. l). Det finns även skäl att anta att en sådan reform kan komma att innebära en viss administrativ besparing för försäkringsadministrationen. Reformen bör kunna genomföras den l januari 1985. Den föreslagna reformen för dem som genomgår grundvux har beräknats kosta ca l milj. kr. årligen (kap. 3). Det förbättrade sjukpenningskyddet för grundvux-eleverna bör kunna införas den l juli 1984. Kommitténs förslag om upphörande av arbetsgivares skyldighet att lämna uppgift om arbetsanställning till försäkringskassa beräknas innebära en administrativ besparing inom den allmänna försäkringen, som upgår till drygt 7 milj. kr. (kap. 6). Detta förslag har kommittén ansett kunna genomföras omgående. Kommitténs förslag i dessa frågor skulle således sammantaget innebära en besparing på drygt 6 milj. kr årligen för den allmänna försäkringen.

Inledning 23

I framtida

Egenföretagares sjukpenningförsäkring

1 Inledning

l föreliggande avdelning redovisas kommitténs behandling av frågan om egenföretagares sjukpenningförsäkring. l det följande redogörs för de särskilda bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) som gäller egenföretagare. Beträffande de allmänna bestämmelserna rörande sjukpenningförsäkringen hänvisas till redogörelsen i vårt betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor (s. 29 ff). Vidare redovisas kommitténs direktiv i denna del, bakgrunden till frågans väckande, vissa utländska sjukersättningsregler för egenföretagare samt kommitténs överväganden. Reservationer och särskilda yttranden i anledning av kommitténs överväganden redovisas i bilaga 1:9.

24 Direkti ven

2 Direktiven

1 betänkandet (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor har kommittén behandlat frågor om sjuklön och en förändrad sjukpenningberäkning. Enligt direktiven den 15 juni 1978 ålades kommittén att redovisa de följdändringar som dessa överväganden skulle medföra för egenföretagarnas del. Detta har skett i nämnda betänkande (kap. 16). Kommittén ålades vidare att vad gäller egenföretagare undersöka tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I direktiven framhålls, att egenföretagarnas sjukpenning har förmenats ge bristande kompensation för inkomstförlust i vissa fall. Det framhålls vidare att, om kommittén skulle vilja föreslå ändringar på förmånssidan, måste också konsekvenserna på avgiftssidan beaktas. Den 13 mars 1980 erhöll kommittén, liksom övriga kommittéer och särskilda utredare, de s. k. besparingsdirektiven. Dåvarande chefen för budgetdepartementet, statsrådet Mundebo erinrade i dessa om vad som i tidigare tilläggsdirektiv anförts till samtliga kommittéer och särskilda utredare, att bl. a. noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras och belysa förslagens indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och byråkrati för myndigheter och enskilda. Härutöver anförde Mundebo bl. a. följande.

Utgångspunkten skall vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om de drabbar staten, kommunerna eller enskilda. Kommittéerna bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda. Vidare erinras om att regeringen är inriktad på att i större utsträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insatser. Det är därför nödvändigt att olika reformers effekter på den kommunala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs. Mot denna bakgrund måste kommittéerna noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden.

Direktiven 25

har till kommittén överlämnats en framställ- Från Socialdepartementet riksförbund (LRF) att beakning den 2l mars 1977 från Lantbrukarnas tas vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Vidare har till kommittén inkommit ett flertal skrivelser från myndigheter, enskilda personer samt fackliga och andra organisationer.

26 Gällande rätt SOU l983z48

3 Gällande rätt

3.1 av

Beräkning sjukpenninggrundande inkomst

I fråga om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) föreskrivs i 3 kap. 2 § AFL att inkomst av arbete för egen räkning inte skall beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Inkomst av kapital, pension, livränta eller liknande räknas inte såsom inkomst av förvärvsarbete. Föreskriften har i en riksförsäkringsverkets kungörelse (RF FS 1981 25) givits följande tolkning.

Har en försäkrad med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning under en följd av år i allmän självdeklaration redovisat lägre skatterättslig nettointäkt än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, skall hans sjukpenninggrundande inkomst av detta arbete beräknas med ledning av de tre senaste årens taxering. l förekommande fall skall hänsyn tas till särskilt investeringsavdrag enligt lagen (l980z953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning eller därmed jämförligt avdrag. Den sjukpenninggrundande inkomsten får beräknas till högre belopp än vad som framgår av den skatterättsliga nettointäkten under en verksamhets uppbyggnadsskede eller om andra särskilda skäl föreligger, såsom stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. Driver makar förvärvsverksamhet gemensamt eller driver den ena maken sådan verksamhet med biträde av den andre skall nettointäkten från verksamheten vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten fördelas på makarna i förhållande till värdet av vardera makens arbetsinsats i verksamheten. Med make likställs person som stadigvarande bor med någon, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn (4 §).

Utgångspunkten för SGI-beräkningen är således den taxerade inkomsten. Avvikelse härifrån får enligt kungörelsen att särskilt göras genom

investeringsavdrag eller därmed jämförligt avdrag läggs till den taxerade

nettointäkten i det fall det framgår att sådana avdrag föreligger i den försäkrades deklaration. Dessutom kan, som framgår av kungörelsen, SGI bestämmas till ett högre belopp än det skattemässiga, om verksamheten antingen befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller det föreligger andra särskilda skäl. Därvid nämns särskilt stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. l de fall uppbyggnadsskede eller andra särskilda skäl anses föreligga

Gällande rätt 27

bestäms SGI till vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, dvs. en jämförlig anställds avtalsmässigt bestämda inkomst. Vid fastställande av storleken härav utgår man från årsinkomsten för någon jämförbar kategori anställd. Det innebär t. ex. att en jordbrukare får sin SGI beräknad till ett belopp som motsvarar inkomsten för en lantarbetare, rättare, skolad rättare, inspektor eller förvaltare, alltefter storleken på jordbruket. En butiksinnehavare, som ensam sköter sin butik, får på motsvarande sätt sin SGI bestämd till vad en affärsanställd har i inkomst. De årsinkomster som används begränsas vanligen till ett belopp som inkluderar lagstadgad maximal övertidsersättning och semesterersättning. Hänsyn till det administrativa arbete som en egenföretagare kan ha brukar tas så, att SGI ökas med ett schablonmässigt tillägg härför utöver tillämpligt jämförelsebelopp. En oklar fråga har tidigare varit huruvida jämförelsen också skall begränsas till vad en anställd med normal årsarbetstid uppbär. Sedan det i något fall av försäkringsrätt ansetts kunna bestämmas till högre belopp, har försäkringsöverdomstolen sedermera i ett avgörande (22.6. 1982, Dnr 96/81) funnit att jämförelsen bör begränsas till en person, oavsett att den försäkrade utförde en arbetsinsats som motsvarade en och en halv årsarbetskraft. Frågan om hänsyn till och tillägg för administrativt merarbete prövades dock inte i målet. Vid bedömningen av den taxerade inkomsten sker beräkningen oftast med ledning av uppgift om den försäkrades registrerade pensionspoäng, som försäkringskassan har tillgång till. Även i de fall då något av undantagen som medför avvikelser från taxeringen inte föreligger, görs i en del fall en viss, med hänsyn till en allmän inkomstutveckling och den försäkrades inkomster under tidigare år såsom skälig ansedd, uppskrivning av de tre föregående årens taxerade inkomst. Såsom framgår av ovanstående finns begreppet egenföretagare inte uttryckligen definierat vare sig i lagtext eller i föreskrift. Det bestäms i stället med ledning av begreppet inkomst av annat förvärvsarbete till skillnad från inkomst enbart av anställning. Avgränsningen är således negativt bestämd. Den som är arbetstagare och således har inkomst enbart av anställning är inte egenföretagare. Även arbetstagarbegreppet saknar definition i AFL. Det får ges den innebörd som i praxis utbildats bl. a. i arbetsrätten och inom socialförsäkringen (se härom prop 1975/762105 bil. l s. 323 ff och SOU 1975:1 s. 691 ff). Vid rättstillämpningen är det avgörande oftast vilka yrken och verksamhetsgrenar som berörs. Bedömningen av frågan om en person är arbetstagare eller inte beror av en prövning av samtliga omständigheter i varje särskilt fall. En förskjutning i praxis mot en mera schablonartad bedömningsmetod har emellertid gjort sig gällande. Riksförsäkringsverket har i en utgiven broschyr, benämnd Vem är arbetstagare, lämnat en sammanfattning av innebörden av begreppet i praxis. Egenföretagarens förvärvsinkomster är vanligen hänförliga till inkomst av jordbruk, rörelse eller uppdrag. Avgränsningen mot arbetstagarbegreppet ter sig svårast beträffande

28 Gällande rätt

den kategori som har inkomst av annat förvärvsarbete genom uppdrag. Med uppdragstagare förstås den som utför arbete för annans räkning utan att anställningsförhållande föreligger. Som uppdragstagare betraktas bl. a. den som innehar förtroendeuppdrag, t. ex. som styrelseledamot, eller har tillfälligt uppdrag att förrätta bouppteckning, verkställa besiktning och värdering, att hålla föredrag eller liknande. På uppdragsersättning som överstiger 500 kr per år skall uppdragsgivare obligatoriskt erlägga arbetsgivaravgift på samma sätt, som det åligger arbetsgivare beträffande lön till anställd. Uppdragstagare jämställs således med anställda i förevarande hänseende. Detta gäller dock inte beträffande uppdrag, som ingår i en av uppdragstagare bedriven rörelse eller bedrivet jordbruk. I dylika fall är uppdragsgivaren avgiftsskyldig endast om överenskommelse träffats att ersättning för uppdraget skall anses som inkomst av anställning, s. k. likställighetsavtal. Att avgöra vad som utgör inkomst av jordbruk resp. uppdragsinkomst för den som driver jordbruk torde i regel inte vara svårt. Däremot ter det sig svårare att avgränsa uppdrag från rörelse i övrigt. För bestämmande av vad som avses med rörelse skall det skatterättsliga begreppet rörelse vara vägledande. Med rörelse förstås således varje förvärvsverksamhet som - utan att vara hänförlig till förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst - bedrivs yrkesmässigt, dvs. utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet ävensom vinstsyfte (27 § kommunalskattelagen). För att avgöra om det är fråga om rörelseinkomst räcker det inte att enbart konstatera att något eller några kännetecken på självständighet föreligger, utan alla framkomna omständigheter skall beaktas och sammanvägas. En särskild fråga vid gränsdragningen kring egenföretagare gäller bedömningen då någon utfört arbete åt en juridisk person, i vilken han är delägare. När det gäller aktiebolag anses i regel den omständigheten att en delägare innehar alla aktier eller aktiemajoritet i bolaget eller att han utgör eller är ledamot i dess styrelse inte hindra att han betraktas såsom arbetstagare i förhållande till bolaget såsom arbetsgivare, såvida han fortlöpande mot ersättning utför arbete åt bolaget. Motsvarande är bedömningen i fråga om delägare i ekonomiska föreningar. Delägare i handelsbolag och huvuddelägare i kommanditbolag, som arbetar åt bolaget, är inte att anse som arbetstagare hos bolaget. Huruvida kommanditdelägare kan vara anställd hos bolaget eller de andra delägarna får avgöras med hänsyn till vederbörandes reella ställning, såsom omfattningen av hans ansvar för företagets förbindelser, hans inflytande över företagets ledning, rätten till andel i vinsten, formen för vederlaget för det utförda arbetet m m.

3.2 Karenstid

Den som är försäkrad för sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har rätt att välja karenstid för sådan sjuk-

Gällande rätt 29

penning. Karenstiden kan efter den försäkrades val bestämmas till 0, 3, 33 eller 93 dagar. Av de vid 1982 års utgång försäkrade egenföretagarna, ca 273 500, hade ca 61 100 valt att inte ha någon karenstid, ca 197 800 valt karensalternativet 3 dagar, ca 10700 33 dagar och ca 3 800 93 dagar. Karenstidsbestämmelserna innebär att sjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställning inte utgår för de första 3, 33 eller av en sjukperiod, inräknad. Om en ny 93 dagarna insjuknandedagen sjukperiod börjar inom 20 dagar efter den föregående sjukperiodens perioderna vid karensberäkningen anses som en slut, så skall de båda sjukperiod. Bestämmelserna som rör insjuknandedag och fridagsregeln gäller inte i fråga om sjukpenning med karenstid. Den som vill ha karenstid för sin sjukpenning måste anmäla detta till försäkringskassan. Bestämmelserna om karenstid blir då tillämpliga vid som börjar efter nästkommande månadsskifte. Den som har sjukperiod valt karenstid kan övergå till försäkring med kortare karenstid eller utan

karenstid om han är under 55 år och har god hälsa. Ändringen blir

gällande fr. o. m. månadsskiftet efter det att framställning om ändring har gjorts. Den kortare karenstiden eller försäkringen utan karenstid skall emellertid inte tillämpas vid sjukdom som har inträffat innan har blivit gällande. Den sjukpenninggrundande inkomsten ändringen vid karenstid kan ändras av försäkringskassan, dock att ändringen gäller först fr. o. m. 30 dagar ökat med det antal dagar som svarar mot den valda karenstiden. (3 kap. 11 § AFL.) l kommitténs tidigare betänkande föreslås alternativet 93 dagar kunna utgå och alternativet 33 dagar kortas ned till 30 dagar (s. 243.)

3.3 Avgiftsregler

3.3.1 Allmänt om socialförsäkringsavgifter

Socialförsäkringarna finansieras genom arbetsgivaravgifter och avgifter f rån försäkrade som inte är arbetstagare (egenavgifter) samt med allmänna medel. Genom införandet av en lag (1981:691) om socialavgifter gäller fr. o. m. 1.1.1982 enhetliga och enklare regler för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

3.3.2 Arbetsgivaravgift

Det åligger arbetsgivaren att årligen erlägga socialavgifter. För närvarande förekommer elva olika arbetsgivaravgifter. Av dessa är avgifterna till ATP, sjukförsäkringen och folkpensioneringen störst. Avgiftsunderlag är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil samt ersättning som han har utgett till uppdragstagare. Är uppdragstakan uppdragsgivaren träffa avtal med hogaren också egenföretagare nom om att erlägga avgifter på ersättning för uppdraget (likställighetsavtal).

30 Gällande rätt

Avgift skall i princip erläggas på utgiven bruttolön/ersättning. Har arbetstagaren varit tvungen att med sin lön svara för kostnader i anställningen, får riksförsäkringsverket medge avdrag härför på lönen. Avgift skall inte beräknas på lön eller ersättning som inte uppgår till 500 kr under året till en och samma arbetstagare. Vidare skall bortses från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. Det tak på 7,5 gånger basbeloppet som tidigare gällt är numera borttaget.

3.3.3 Egenavgift

Det finns sju olika slag av egenavgifter för den som bedriver rörelse eller brukarjordfruksfastighet. De avgifter som kommer ifråga är tilläggspensionsavgift, folkpensionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäkringsavgift, barnomsorgsavgift, delpensionsavgift och allmän löneavgift. Egenavgiften till sjukförsäkringen avser att täcka kostnader för inte bara sjukpenning utan även bl. a. sjuk- och tandvårdsförmåner. I princip är det taxeringen till statlig inkomstskatt som ligger till grund för avgiftsberäkningen. Avgifterna beräknas i regel på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten av rörelse och jordbruk. En försäkrad för vilken sjukpenningförsäkringen 3 kap. 11 § enligt AFL gäller med karenstid betalar sjukförsäkringsavgift efter en lägre procentsats än övriga. Den lägre procentsatsen tillämpas dock bara på inkomst upp till 7,5 gånger basbeloppet. För inkomster över detta tak debiteras den normala procentsatsen, dvs. 10,5 procent avseende år 1982. Procentsatsen fastställes av riksförsäkringsverket efter regeringens bemyndigande. Riksförsäkringsverket har fastställt nedanstående procentsatser vid beräkning av sjukförsäkringsavgifter, avseende år 1982, som debiteras vid 1983 års taxering:

Egenavgifter beräknas inte för år efter det då den försäkrade fyllt 65 år. För den som vid utgången av inkomståret inte var inskriven hos allmän försäkringskassa betalas endast tilläggspensionsavgift. Samma förhållande gäller för den som för någon del av samma år uppburit hel ålderspension. Understiger inkomsten 500 kr påförs inte egenavgift. Inkomst i form av sjukpenning är alltid avgiftsfri.

3.3.4 Debitering och uppbörd

Arbetsgivaravgiften debiteras och uppbärs enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981 1691) om socialavgifter.

Gällande rätt 31

Egenavgifterna debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen (l953:272). Lokal skattemyndighet debiterar egenavgifterna preliminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Även den slutliga debiteringen ombesörjs av lokal skattemyndighet. Avgifterna uträknas samtidigt med beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP och påförs debetsedeln för slutlig skatt. Underlag för debitering av sjukförsäkringsavgiften erhåller skattemyndigheterna från riksförsäkringsverket. Från riksförsäkringsverkets dataenhet i Sundsvall aviseras sådana uppgifter. De uppgifter som aviseras är den försäkrades s. k. inskrivningsförhållanden hos allmän försäkringskassa, procentsatser att tillämpa vid beräkning av sjukförsäkringsavgifter samt pensionsförhåIlandekoder. En huvudavisering sker via magnetband direkt till riksskatteverket från riksförsäkringsverket den l0 februari årligen. Riksförsäkringsverkets register bryts årligen den 30 april. Därvid tar man fram ett ändrings- och rättningsband som sänds till riksskatteverket. Efter detta datum aviseras lokala Skattemyndigheten manuellt av försäkringskassorna om ändrade förhållanden.

32 Bakgrund till nuvarande regler

4 till nuvarande

Bakgrund regler

De nuvarande reglerna erhöll i huvudsak sin lydelse i samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringen år 1955 men hade sin motsvarighet redan i ett förslag till lag om allmän sjukförsäkring år 1919, ett förslag som emellertid inte ledde till lagstiftning. Socialvárdskommitten anförde i sitt betänkande (SOU 1944:15) i denna del bl. a. följande (s 213).

Beräkningen av de självständiga företagarnas inkomster bereder särskilda svårigheter. Löneuppgifter från arbetsgivare kunna sålunda icke erhållas beträffande dem. inkomsten härleder sig vidare i regel dels av vederbörandes eget arbete och dels av avkastning av i en rörelse eller i en fastighet investerat kapital. l vissa fall påverkas inkomsten av vinster eller förluster i samband med spekulation. l fråga om hantverkare blir inkomsten i regel mindre beroende av vederbörandes eget arbete ju större och ju mera inarbetad hans rörelse är. En jordbrukares inkomst beror av bland annat jordbruksfastighetens värde och storleken av intecknad gäld. För en affärsmans inkomster spela snart sagt oräkneliga omständigheter in, av vilka många äro föga beroende av vederbörandes egen arbetsinsats. Liknande gäller om advokater, läkare m. fl. Kommittén har därför, med upptagande av motsvarande bestämmelse i 1919 och 1920 års förslag, föreslagit, att inkomst av arbete för egen räkning ej må beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Härigenom elimineras i huvudsak den inverkan å inkomstens storlek, som utövas av rörelsekapital m. m.

Ur förarbetena kan även återges följande utdrag ur socialförsäkringskommitténs betänkande (SOU 1961 :29 s. 253 ff).

Sjukpenningförsäkringen är väsentligen avsedd att ersätta det inkomstbortfall, som blir följden av arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Det finns helt säkert företagare, som kan vara borta från sin rörelse kortare eller längre tid utan att detta medför svårare ekonomiska konsekvenser för dem. De kan exempelvis ha tillgångar i form av fastighet eller rörelse, som ger avkastning även då vederbörandes egen arbetsinsats minskar eller upphör. För andra företagare, exempelvis småföretagare inom jordbruk, trädgårdsodling, fiske, småindustri, hantverk och handel - och dessa torde utgöra majoriteten - torde sjukdom regelmässigt medföra sådana ekonomiska konsekvenser att behov av försäkringsskydd föreligger. De lever i många fall under betingelser, vilka är likartade med löntagarnas. Det sagda gäller inte endast småföretagare utan även större företagare, exempelvis sådana med nystartad verksamhet. Vid ett ställningstagande till frågan om att utsträcka den obligatoriska tilläggssjukpen-

Bakgrund till nuvarande regler 33

ningförsäkringen måste behovet hos nu nämnda grupper tillmätas avgörande betydelse. På anförda skäl föreslår kommittén att i fråga om tillhörighet till tilläggssjukpenningförsäkringen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete likställes. Alla sjukkassemedlemmar med en viss minsta inkomst av förvärvsarbete skall alltså bli obligatoriskt försäkrade för tilläggssjukpenning och sjukpenningen skall graderas efter förvärvsinkomstens storlek. Inom kommittén har övervägts, huruvida denna regel borde modifieras så, att företagarinkomst endast i begränsad omfattning skulle utgöra grund för sjukpenningklassplaceringen genom att ett lägre maximum tillämpades eller att endast viss kvotdel av inkomsten beaktades. En begränsning skulle närmast vara motiverad av en önskan att hålla kostnaderna nere för de försäkrade, eftersom kommittén utgår ifrån att dessa skall ha att själva erlägga hela avgiften för tilIäggssjukpenningförsäkringen. Med hänsyn till angelägenheten av enhetliga regler och till vad som förevarit beträffande motsvarande problem inom tilläggspensioneringen har kommittén stannat för att i denna del förorda full jämställdhet mellan anställda och företagare . . . Det är uppenbart att ett genomförande av kommitténs förslag medför vissa problem vid beräkningen av företagarnas årsinkomst av förvärvsarbete. Fastställandet av denna årsinkomst ankommer på sjukkassorna. Som allmän princip gäller därvid bl. a. dels att med årsinkomst av förvärvsarbete avses den för år beräknade inkomst i penningar eller naturaförmåner, som någon kan antagas _komma att tills vidare åtnjuta av sådant arbete, och dels att inkomst av arbete för egen räkning ej må beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Någon ändring i dessa principer påkallas inte av kommitténs förslag att utsträcka den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen till företagarna. Vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen torde dock inställa sig. När det gäller de anställda, kan beräkningen av årsinkomsten och sjukpenningklassplaceringen ske med ledning av löneuppgifter från arbetsgivarna. Detta hjälp- eller kontrollmedel saknas beträffande företagarna. Deras inkomst härleder sig vidare i regel dels från vederbörandes eget arbete och dels från avkastning av i en rörelse eller i en fastighet investerat kapital. För en jordbrukare har exempelvis fastighetens värde och storleken av intecknad gäld betydelse. l vissa fall påverkas inkomsten av tillfälliga vinster eller förluster. En företagares inkomster röner alltså inverkan av omständigheter, som inte har något direkt samband med den egna arbetsinsatsen. Verkan av dessa omständigheter elimineras emellertid i huvudsak genom den nämnda föreskriften, att inkomst av arbete för egen räkning ej må beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Vid bedömningen av storleken av en företagares beräknade inkomster av förvärvsarbete får sjukkassan i första hand bygga på uppgifter, som denne själv lämnar angående sin sysselsättning och sina inkomster. Riktigheten av dessa uppgifter torde sjukkassan i mån av behov kunna i viss omfattning kontrollera genom jämförelse med företagarens taxerade inkomster. Att direkt bygga försäkringen på dessa inkomster är givetvis ogörligt med hänsyn till vad nyss sagts om de omständigheter som påverkar inkomsternas storlek. Det må också framhållas, att sjukpenningförsäkringen är avsedd att giva skydd mot bortfall av inkomst, som någon kan antagas komma att tills vidare åtnjuta - den tager sikte på den sannolika arbetsinkomsten under en tid av ett å två år framåt - under det att taxeringen avser förfluten tid. Den nämnda kontrollen måste ske med viss försiktighet. En företagare bör nämligen kunna placeras i såväl högre som lägre sjukpenningklass än den som motsvarar hans deklarerade inkomst för visst eller vissa år. Det synes dock vara självklart att sjukpenningförsäkringen inte får grundas på

34 Bakgrund till nuvarande regler SOU I983:48

högre inkomst än den som den försäkrade regelmässigt taxerats för under en följd av år, såvida inte särskilda skäl såsom ändrade förvärvsförhållanden föranleder till annat. Viss hjälp vid kontrollarbetet har sjukkassan genom det inom kassan förda pensionsregistret avseende tilläggspensioneringen. Till detta inflyter årligen från de lokala skattemyndigheterna uppgifter om fastställda pensionsgrundande inkomster. Till ledning för sjukkassans beräkning av årsinkomsten torde åtminstone i vissa fall också kunna tjäna sjukkassans egen kännedom om vederbörandes sysselsättnings- och inkomstförhållanden. Ofta torde den utvägen kunna väljas, att såsom företagarens förvärvsinkomst anse den inkomst, som i orten plägar åtnjutas av en anställd person med motsvarande förutsättningar och färdigheter. Sjukkassorna har redan nu - från tillämpningen av den frivilliga försäkringen - av den högsta inkomst för företagare viss erfarenhet rörande uppskattningen som får läggas till grund för sjukpenningförsäkring. Tilläggas må också att företagarna med hänsyn till kostnaderna för tilIäggssjukpenningförsäkringen inte kan antagas vara angelägna att få en för hög sjukpenningklassplacering.

SOU I983:48 Frågans tidigare behandling 35

5 Frågans tidigare behandling

Egenföretagarnas sjukpenningförsäkring har bl. a. varit föremål för riksdagsbehandling under senare år. l det följande redogörs för vissa av de motioner som därvid behandlats.

I motion 1975:763 påtalades nackdelarna för egenföretagares del vid beräkningen av SGI, bestående i att dessa kan ha svårigheter att rätt beräkna sin framtida inkomst och att försummelse att anmäla inkomsthöjning medför förlust av en del av sjukpenningen samt att en inkomständring inte får effekt förrän efter en månad efter anmälan och saknar retroaktiv verkan. l motionen föreslogs därför att sjukpenningen skulle baseras på självdeklarationen med en definitiv reglering av sjukpenningens storlek uppåt eller nedåt samtidigt med att den slutliga skatten fastställs, vilket med nuvarande datateknik inte skulle bli komplicerat från administrativ synpunkt.

Utskottet (SfU l975z8) redovisade vad sjukpenningutredningen (SOU

1972:60) anfört i denna del:

Med utgångspunkt i att sjukpenningen så långt möjligt bör vara en ersättning för det aktuella inkomstbortfallet är ett alternativ för beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten som innebär att densamma skulle beräknas på föregående kalenderårs inkomst, dvs. i regel den inkomst som framkommer vid taxering, förkastligt. Det skulle inte heller enligt utredningen vara tekniskt möjligt att få fram inkomstuppgifterna från skattemyndigheterna för ett inkomstår förrän tidigast i september påföljande år, och taxeringsuppgifterna skulle inte utan att ge försäkringsorganen möjlighet till avsteg från dem ge en riktig kompensation. En avstegsmöjlighet skulle i sin tur medföra ett betydande merarbete för att kunna tillgodose den försäkrades intresse att få sjukpenningen beräknad efter den verkliga arbetsinkomsten vid sjukfallet.

Utskottet fann utredningens skäl mot en beräkning i efterhand vägande. Enligt utskottet angav motionen inte klart om nu gällande system kombinerat med en slutjustering i anslutning till den på inkomståret följande taxeringen avsågs, eller om motionärerna tänkt sig en preliminär beräkning av SGI på grundval av ett föregående års taxering kombinerat med en slutjustering vid taxeringen för det år då sjukpenningen utbetalats. Utskottet anförde härefter:

Ett system i enlighet med det först skisserade torde vara förenat med avsevärda

36 Frâgans tidigare behandling SOU l983z48

administrativa svårigheter inte minst därigenom att den sjukpenninggrundande inkomsten, om arbets- och inkomstförändringar skett under ett kalenderår, inte enbart grundar sig på kalenderårsinkomsten utan, efter inkomständringen, också på inkomsten ett år framåt från tidpunkten för denna. Deklarationen däremot grundar sig nästan alltid på inkomsten under ett kalenderår. l de fall sjukpenningen inte överensstämde med inkomsten skulle det därför bli nödvändigt att under› söka om och när under året inkomständring skett och om sjukpenning utgått före eller efter inkomständringen. Ett system där även den preliminära sjukpenninggrundande inkomsten anslöt sig till taxeringen skulle, som sjukpenningutredningen anfört, i de flesta fall ge en felaktig kompensation för inkomstbortfallet. Den slutligajusteringen i anslutning till taxeringen skulle medföra att den försäkrade antingen fick ytterligare skattepliktiga sjukpenningbelopp eller att han måste betala tillbaka redan beskattade och deklarerade belopp. Justeringar fick därefter företas i självdeklarationerna antingen av taxeringsnämnderna eller av de skattskyldiga i påföljande års deklaration.

Med detta avstyrkte utskottet bifall, och riksdagen avslog motionen. Enahanda motion (l975/76:558) behandlades vid riksmötet 1976/77.

Med hänvisning till den tidigare behandlingen hemställde utskottet (SfU

1976/77:6) om avslag, vilket riksdagen biföll. I motion l978/79:708 angavs att egenföretagare främst beroende på att deras inkomster kan variera starkt mellan olika år - inte är jämställda med anställda i förmånshänseende. Så t. ex. kan den sjukpenninggrundande inkomsten för en egenföretagares arbete i princip inte beräknas högre men väl lägre än vad som svarar mot liknande arbete för annans räkning framhölls det i motionen. En egenföretagare är vidare

skyldig, påpekades det, att återbetala för högt utgiven sjukpenning, om

hans inkomst skulle visa sig bli lägre än vad som beräknats, medan det däremot inte föreligger någon motsvarande skyldighet för försäkringskassan att retroaktivt utbetala höjd sjukpenning om inkomsten skulle bli högre än beräknat. Motionärerna ansåg också, att de bestämmelser inom sjukpenningförsäkringen som berör egenföretagarna är komplicerade och svårtolkade. I syfte att skapa bättre jämställdhet mellan löntagare och egenföretagare borde, menade de, bestämmelserna utformas sä att de blir smidigare och lättare att tolka. Med hänvisning till sjukpenningkommitténs direktiv hemställde ut-

skottet (SfU l978/79zl8) att motionen avslogs, enär något särskilt till-

kännagivande med anledning av motionen inte var påkallat. Riksdagen följde utskottet. En motion (l979/80:l 147) rörande beräkning av SGI för egenföreta-

gare avslogs (SfU 1979/80:15) likaledes med hänvisning till kommitténs

arbete. En liknande motion (1980/81 :l623) avslogs av samma skäl påföljande

år (SfU 1980/81 :18).

Egenföretagares sjukförsäkringsskydd utanför den allmänna 37 försäkringen

6 Egenföretagares sjukförsäkringsskydd

utanför den allmänna

försäkringen

Flera grupper egenföretagare har utanför den allmänna försäkringens ram skapat sig ett skydd vid sjukdom. Detta har ordnats genom t. ex. gruppsjukförsäkringar, avbytarsystem eller avbrottsförsäkringar. Den grupp som varit mest aktiv härvidlag är lantbrukarna.

6.1 Lantbrukarnas trygghetspaket

Efter förebild av de trygghetsförsäkringar som anställda har (AMFförsäkringar) infördes år 1978 ett gruppförsäkringspaket för dem som är verksamma som företagare inom lantbruket. Paketet omfattar avtalsgruppsjukförsäkring (AGS), trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och grupplivförsäkring genom avtal (GLA). Eftersom GLA inte innefattar ersättning vid sjukdom kommenteras denna försäkring inte vidare nedan. Avtal om försäkringarna sluts mellan Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och respektive försäkringsgivare. Villkoren skall i förväg godkännas av statens jordbruksnämnd, som i sin tur inhämtar yttrande av försäkringsinspektionen. Medel till premierna utbetalas av statens jordbruksnämnd inom ramen för jordbruksprisregleringen till LRF, som i sin tur står för den direkta premiebetalningen. Premierna betalas alltså av medel som anses tillkomma jordbruket som sådant. Försäkringsgivare i fråga om AGS och TFA är AMF-sjukförsäkring respektive AM F-trygghetsförsäkring. Vissa delar av villkoren är desamma för båda försäkringarna.

6. l .l Gemensamma bestämmelser

Försäkringarna omfattar alla såsom egna företagare verksamma lantbrukare mellan l6 och 65 år - sålunda inte bara medlemmari LRF under förutsättning att lantbrukaren under något av de två föregående beskattningsåren uppfyllt två krav. Han skall ha varit verksam som egen företagare i ett lantbruksföretag, vars kontanta bruttointäkter av växtoch djurprodukter uppgått till minst l5 000 kr, och han skall såsom egen nettointäkt av verksamheten (ökad med eventuellt investeringsavdrag) ha deklarerat för minst 7 500 kr. Uppgår lantbrukets bruttointäkt enligt ovan till minst 100 000 kr omfattas lantbrukaren av försäkringarna även

38 Egenföretagares sjukfärsäkringsskydd utanför den allmänna försäkringen

om nettointäkten inte har uppgått till 7 500 kr. Lantbrukare som vid arbetsoförmåga p. g. a. sjukdom eller arbetsskada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA och som till följd av sjukdomen eller arbetsskadan inte har kunnat uppfylla intäkts- och inkomstkraven omfattas trots det av försäkringarna. Nyetablerad lantbrukare som visserligen inte ännu har uppfyllt kraven men som med hänsyn till påbörjad produktion och arbetsinsats under innevarande beskattningsår kan antas komma att uppfylla dem omfattas av försäkringarna under två hela beskattningsår efter etableringsåret. Som lantbrukare räknas också i lantbruket verksam make och sådan sammanboende som enligt kommunalskattelagen jämställs med make ävensom delägare i dödsbo, handelsbolag, kommanditbolag eller aktiebolag som driver lantbruk, om delägaren gör en arbetsinsats om minst 400 timmar per år och, i fråga om aktiebolag, äger minst 10% av aktierna.

6.1.2 Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)

Försäkringen träder i kraft efter utgången av det kalenderkvartal under vilket lantbrukaren under minst fem veckor varit verksam som lantbrukare. Rätt till ersättning har försäkrad som är arbetsoförmögen till minst 50 % på grund av sjukdom eller olycksfall. Ersättning utgår dock inte för tid då ersättning för inkomstförlust kan utgå enligt LAF, TFA eller annan trygghetsförsäkring. I försäkringen finns en karensregel. AGS-ersättning lämnas för sjukperiod som varar mer än 30 dagar. Om den anställde är sjuk 31 dagar eller mer får han ersättning redan fr. o. m. åttonde dagen. Om han insjuknar på nytt inom 20 dagar och då är sjuk minst åtta dagar, får han lägga samman sjukperioderna vid beräkning av karenstid. Ersättning under sjukpenningtid uppgår till 3 kr per dag. Detta belopp gäller för alla försäkrade oavsett inkomstens storlek. Vid halv sjukpenning lämnas halv dagsersättning. Vid förtidspension utgår AGS-ersättning i form av månadsbelopp vars storlek är beroende av den sjukpenninggrundande inkomstens storlek vid tidpunkten för insjuknandet. Såväl dagsersättning som månadsersättning utgår med skattefria belopp. Månadsersättningen från AGS var under år 1982 lägst 90 och högst 747 kr. Försäkringen har ett efterskydd som innebär att försäkringen fortsätter att gälla trots att lantbrukaren ej längre är verksam i lantbruket, eller uppfyller inkomstkraven. AGS gäller med två kalenderkvartals efterskydd - vid arbetslöshet finns möjlighet till åtta kalenderkvartals efterskydd.

6.1.3 Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)

Försäkringen innebär att lantbrukaren vid arbetsskador som orsakats av olycksfall i arbetet, (jordbruks- och skogsarbete), färdolyckor (skador

SOU l983 :48 Egenföretagares sjukförsäkringsskydd utanför den allmänna försäkringen 39

som inträffat på väg till eller från arbetet) samt arbetssjukdomar som varar längre tid än 90 dagar, erhåller ersättning från försäkringen. TFA avser att ersätta den förlust som inte ersätts från annat håll, dvs. den inkomstförlust och de kostnader som blir kvar när t. ex. ersättningarna från försäkringskassan räknats bort. Dessutom kan man få ersättning för sveda och värk och vid invaliditet ersättning för lyte och men och olägenheter i övrigt. Vid arbetsoförmåga p. g. a. arbetsskada som varat åtta dagar eller mer räknat fr. o. m. insjuknandedagen lämnas ersättning för förlorad arbetsinkomst. För de första 30 dagarna lämnas en skattefri schablonersättning för inkomstförlust enligt nedanstående tabell.

För insjuknandedagen lämnas ersättning med ett belopp motsvarande fem gånger den i tabellen angivna dagsersättningen. För delar av arbetsinkomst överstigande vad som motsvarar en årlig arbetsinkomst av sju och ett halvt basbelopp lämnas ersättning för den faktiska förlusten. Hänsyn tas emellertid inte till den del av inkomst som per år överstiger summan av 30 basbelopp. För sjukskrivningstid fr. 0. m. den 31:a dagen lämnas ersättning för den faktiska inkomstförlusten. Hänsyn tas inte heller här till den del av inkomst som per år överstiger summan av 30 basbelopp. Försäkringen ger möjlighet för lantbrukaren att anlita ersättare. Om ersättare vid arbetsoförmåga som varat åtta dagar eller mer - anlitas för att reducera eller förhindra förlust av inkomst, betalas ersättning härför enligt skadeståndsrättsliga regler.

6.2 LRF:s ersättarförsäkring

Lantbrukarnas riksförbund har i samarbete med försäkringsbolaget Skandia konstruerat en medlemsförsäkring som vid lantbrukarens sjukdom betalar kostnaderna för en ersättare. Ersättarförsäkringen gäller för LRF-medlemmar mellan 16 och 65 år som är fullt arbetsföra (uppfyller vissa hälsokrav). Lantbrukare som fyllt 62 år kan dock inte anslutas till försäkringen. För lantbrukare med djurproduktion gäller försäkringen året om, men för spannmålsproducenter gäller den endast för oundvikliga förluster vid växtodling. Försäkringen gäller även vid stormfällning av skog. Försäkringen betalar kostnader för ersättare som måste anlitas. Kostnad för ersättare utgår när lantbrukaren är sjuk, när lantbrukaren

40 Egenföretagares sjukförsäkringsskydd den allmänna utanför försäkringen

har skadat sig på sin fritid och vid dödsfall. l det fall lantbrukaren har drabbats av skada i arbetet betalas kostnaderna för ersättare av trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA). Se avsnitt 6.1.3. Vid sjukdom gäller en karenstid om tio dagar. Ersättning utgår således fr. o. m. elfte dagen, dock högst ett år. Vid olycksfall på fritiden utgår ersättning från första dagen under förutsättning att arbetsoförmågan varar i minst tio dagar. Vid dödsfall ersätts kostnaden för ersättare i tre månader, även här från första dagen. Försäkringen ersätter 75 procent av kostnaderna för ersättare. Detta gäller även för det fall man måste anlita personal och utrustning från en maskinstation. Premien för ersättarförsäkringen är 600 kr per år. Den är till största delen avdragsgill i deklarationen.

6.3 Avbytartjänst

I Sverige har sedan 1975 genom lantbrukskooperationens försorg byggts upp en riksomfattande s. k. avbytarverksamhet, varigenom lantbrukare har möjlighet att anlita en särskild avbytartjänst för planerad ledighet och för att få hjälp vid t. ex. sjukdom. Verksamheten sköts av ett särskilt riksomfattande företag, Lantbrukets Avbytartjänst AB (Avbytartjänsten), som fungerar som arbetsgivare för avbytarna. Bolaget har nära anknytning till Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Alla djurägare har möjlighet att anlita Avbytartjänsten för planerad ledighet och för att få hjälp vid t. ex. sjukdom. Ca 8 000 djurägare har hittills anslutit sig till verksamheten. Dessa betjänas av l 200 hel- eller deltidsanställda avbytare. Dessutom finns ca l 200 reservavbytare som kan rycka in vid t. ex. djurägares sjukdom. En heltidsanställd avbytare arbetar inom en krets bestående av 5-8 gårdar. Avbytarna är som nämnts anställda av Avbytartjänsten. Arbetsledning och de direkta kontakterna med djurägarna sköts regionalt av de föreningar som Avbytartjänsten träffat avtal med. Vanligen är det mejeri- eller husdjursföreningar eller hushållningssällskapet. Inom varje län finns ett avbytarråd som leds av LRF:s länsförbund. Avbytarverksamheten finansieras genom avgifter från djurägarna och genom medel som utbetalas av statens jordbruksnämnd inom ramen för jordbruksprisregleringen. Under budgetåret l98l/82 avsattes ca 95 milj. kr till avbytartjänsten. Avgifterna är uppdelade i taxa A och taxa B beroende på om vederbörande lantbrukare är abonnent hos Avbytartjänsten eller ej samt ändamålet med ledigheten. Som exempel kan nämnas att för en lantbrukare med l0 kor utgör avgiften för en avbytare under en vardag (utom lördagar) l60 kr enligt taxa A och 200 kr enligt taxa B. För en lantbrukare med 40 kor utgör avgiften 362 kr respektive 428 kr. Avgifterna är avdragsgilla i deklarationen. l mån av tillgång på avbytare erbjuder Avbytartjänsten möjlighet för

sjukförsäkringsskydd utanför den allmänna försäkringen 41 Egenföretagares

alla djurägare att abonnera på avbytare upp till 50 dagar per år till taxa A. De abonnerade dagarna får förläggas så att djurägarna utöver regelbunden ledighet får en sammanhängande ledighetsperiod om högst 10 dagar per år. Eventuella sjukdagar, ledighet för förtroendeuppdrag m. m. inräknas ej i de abonnerade dagarna. Även de djurägare som inte abonnerar kan erhålla avbytare för en årlig ledighetsperiod på upp till l0 dygn till taxa A. Vid sjukdom tillhandahåller Avbytartjänsten avbytare till taxa A, dock högst 216 kr per dag för abonnent och 260 kr för övriga. Sjukdomstaxan” får tillämpas i högst 10 dagar per sjukdomstillfälle. Om djurägaren efter 10 dagar fortfarande är sjuk har han möjlighet att abonnera på ytterligare 80 dagar till en timkostnad av 74--95 kr. Sjukdomsfallet måste vara anmält till försäkringskassan. Regeln om maximerad avgift får börja tillämpas först samma dag som Sjukanmälan gjorts. Djurägare som blir sjuk på redan inplanerade abonnerade dagar får tillämpa sjukdomstaxan fr. o. m. den dag sjukanmälningsdatum rapporterats till arbetsledarkontoret. I annat fall tillämpas ordinarie taxa för de abonnerade dagarna. Regeln om maximerad avgift gäller endast för djurägare som själv skulle arbetat med besättningen om han inte varit sjukskriven. Enligt uppgift från Avbytartjänsten har nästan alla som efterfrågat fått hjälp. Från Avbytartjänsten har dock framhällits att efteravbytare frågan inte torde avspegla det verkliga behovet. Om det vid något tillfälle inte finns avbytare tillgänglig kan Avbytartjänsten anställa den person som djurägaren föreslår för att i första hand klara den akuta situationen. Alla lantbrukare med djur kan i princip få avbytare. Vid brist på avbytare går familjeföretag före gårdar med anställd arbetskraft. Mjölkproducenter går före andra driftsinriktningar. Vid utnyttjande av ej abonnerade dagar har alltid abonnerande företag företräde framför andra. För växtodlare finns möjlighet att vid sjukdom utnyttja Avbytartjänsten under högst 90 dagar per sjukskrivningstillfälle till en timkostnad av 74-95 kr.

6.4 Avbrottsförsäkringar

Flera försäkringsbolag erbjuder egenföretagare att teckna s. k. avbrottsförsäkring. Denna form av försäkring har i några fall utarbetats i samråd med resp. egenföretagares branschorganisation. Avbrottsförsäkringarna är relativt likartade till sin utformning. Som allmän regel gäller att de är kollektiva avbrottsförsäkringar med individuell frivillig anslutning. Förutsättning för tecknande av försäkringarna är att den försäkrade är fullt arbetsför. Syftet med en avbrottsförsäkring är att ett företag skall kunna klara sin ekonomi även om intäkterna helt eller delvis bortfaller. Försäkringen ersätter under viss tid fasta kostnader som belastar företaget då den försäkrade drabbas av sjukdom eller olycksfall som berättigar till sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension enligt AFL eller då den försäkrade avlider.

42 Egenföretagares sjukförsäkringsskydd utanför den allmänna försäkringen

De fasta kostnader som ersätts är vanligen löner och socialavgifter för personal, hyror och arrendeavgifter, kontorskostnader samt kapitalkostnader (avskrivningar och räntor). Försäkringen lämnar inte ersättning under de 30 första dygnen från tidpunkten för inträffad arbetsoförmåga eller dödsfall. Vanligen utgår ersättning t. o. m. 12:e månaden därefter. Även tre månaders karens förekommer. Avbrottsförsäkringar finns för bl. a. läkare, tandläkare, arkitekter, åkeriägare och frisörer.

Vissa utländska jämförelser 43

7 Vissa utländska jämförelser

l kommitténs tidigare betänkande (SOU 1981 222) har allmänt redogjorts för vissa utländska sjukersättningsbestämmelser (s 97 ff). I det följande redovisas översiktligt de särskilda regler som rör egenföretagares sjuk- Danmark, Finland och Norge.

penningförsäkringi

7.1 Danmark

l Danmark är kategorien egenföretagare, liksom i Sverige, bestämd såsom en grupp försäkrade med inkomst av visst slag. Ersättningsunderlaget för sjukersättning utgörs av dels inkomst av anställning (løneindav annan förvärvsverksamhet (anden erhvervsindteegt), dels inkomst tagt). De som har inkomst av det senare slaget anses såsom egenföretagare. avser att täcka förlorad förvärvsinkomst vid Sjukpenningförsäkringen sjukdom. Storleken är således beroende av att det föreligger en nettoinkomst som sjukpenningunderlag. Sjukpenningen beräknas därvid på samma sätt som för anställda, dvs. f. n. 90 procent av en sjukpenninginkomst (dagpengegivende indtaegt). Ersättningen, som är grundande skattepliktig, är emellertid maximerad till ett vid tid efter annan bestämt högsta belopp. Den sjukpenninggrundande inkomsten utgör enligt huvudregeln nettointäkten (jämte tillägg av eventuellt investeringsavdrag) som den försäkrade taxerats för året före ersättningsåret, dvs. vad som i Sverige skulle motsvara den taxerade nettointäkten. För att inte den taxerade inkomsten skall släpa alltför mycket efter den aktuella finns två justeringsmetoder. Dels skrivs inkomstárets belopp upp per den l april och l oktober med vissa av socialministeriet fastställda procentsatser. Dels kan utbetalande myndighet själv göra en justering med hänsyn till den vid sjukdomsfallet inträffande gällande aktuella inkomsten, om denna inte bara tillfälligt skulle avvika med mer än l0 procent från den senaste inkomsten. Avvikelsen kan göras såväl uppåt som procentreglerade nedåt. Ersättning utgår inte för de tre första veckorna, dvs. den tid som motsvarar sjuklöneperioden för anställda. (Före den l januari 1983 var denna period fem veckor) sjukpenning utgår därefter efter treveckorsperiodens utgång. Ersättningsperioden gäller utan tidsgräns. Egenföretagare kan genom frivillig försäkring erhålla sjukpenning

44 Vissa utländska jämförelser sou

1933:48

även för de första tre veckorna. Försäkringen börjar gälla tre månader

efter ansökan. Övergår någon från att vara arbetstagare till att bli egen-

företagare gäller dock inte denna frist, om ansökan sker inom tre månader från det den sjukpenninggrundande löneinkomsten upphörde. Försäkringen kan gälla en sjukpenning motsvarande en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar eller hela sjuklönens maximum. Egenföretagare kan dock inte försäkra sig för högre belopp än 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

7.2 Finland

Sjukpenningförsäkrad enligt den finländska sjukförsäkringslagen är förutom anställd även den som arbetar för egen räkning. Såsom arbete för egen räkning anses bl. a. arbete i eget eller familjemedlems företag, lant- och skogshushållning samt självständigt vetenskapligt arbete. Sjukpenning beräknas på grundval av den arbetsinkomst som konstateras vid beskattningen året före sjukfallets inträde. Med arbetsinkomst menas ”löneinkomst och därmed jämförbar personlig inkomst, värdet av det arbete den försäkrade utfört i samband med leveransköp av skog eller annan jämförlig försäljning samt värdet av arbete vid renskötsel”. Som arbetsinkomst anses dock inte nettoavkastning av skogsbruk, ränteinkomst, hyresinkomst, bostadsinkomst, vinst på överlåtelse av värdepapper och fast egendom, ersättning för överlåtelse av fastighets substansdel och inte heller annan med dessa inkomster jämförbar inkomst. Har den försäkrades arbetsinkomst omedelbart före insjuknandet kontinuerligt varit väsentligt större än den ovannämnda vid beskattningen konstaterade arbetsinkomsten, uppskattas på den försäkrades anhållan hans arbetsinkomst på grundval av utredning som han företer. Utredningen bör omfatta hans arbetsinkomst under de sex månaderna närmast före arbetsoförmågans inträde. Om dessa sex månaders inkomst multiplicerad med två är minst 20% större än den vid beskattningen konstaterade arbetsinkomsten, läggs den utredda arbetsinkomsten till grund för sjukpenningberäkningen. Har en försäkrad under de sex månaderna närmast före arbetsoförmågans inträde på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan sådan orsak varit utan arbetsinkomst minst en månads tid, kan han förete utredning om sin arbetsinkomst under de senaste sex månader som han arbetat. Det behöver härvid inte vara fråga om sex månader i en följd. Utredningen får dock inte gå längre tillbaka än t. o. m. året före arbetsoförmågans inträde. Egenföretagare äger förete ovan avsedd utredning beträffande hela den redovisningsperiod eller det kalenderår varunder arbetsoförmågan inträdde eller ock närmaste föregående redovisningsperiod eller kalenderår. En bokföringsskyldig egenföretagare kan i undantagsfall ha en redovisningsperiod som är längre än ett år.

Vissa utländska jämförelser 45

Det minsta sjukpenningbeloppet är 27,50 Fmk. Sjukpenningens storlek per vardag är 80 % av en trehundradedel av arbetsinkomsten per år. Om den försäkrades arbetsinkomst är högst 16 500 Fmk blir sjukpenningen emellertid större än 80 % av arbetsinkomsten. Sjukpenningbeloppet beräknas härvid så att 30 procent av en trchundradedel av årsinkomsten adderas till 27,50 Fmk. Utöver sjukpenningen kan s. k. barnförhöjning utgå. Sådan förhöjning utgår om den försäkrades arbetsinkomst är större eller lika stor som makens arbetsinkomst. Barnförhöjningen är 4,25 Fmk per dag för ett barn och sammanlagt 8,50 Fmk för två eller flera barn. Sjukpenningen är skattepliktig. Sjukpenning utgår för varje vardag, dock inte för insjuknandedagen och inte heller för de sju närmast följande vardagarna. Denna karenstid motsvarar den period varunder sjuklön utges. Om arten av den försäkrades arbete regelbundet förutsätter tjänstgöring söndagar eller helgdagar likställs sådan dag med vardag. Om man får återfall i en sjukdom inom 30 dagar från den sista sjukpenningdagen utgår sjukpenning fr. o. m. första vardagen efter den, då arbetsoförmåga på nytt inträtt. I Finland finns inte någon inom den allmänna försäkringen ordnad tilläggsförsäkring.

7.3 Norge

i Norge benämns ”selvstendig nzeringsdrivende”. För Egenföretagare egenföretagare gäller att de är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade samt att de dessutom har möjlighet att teckna en frivillig tilläggsförsäkring för det fall de önskar få ett bättre sjukpenningsskydd. För att rätt till sjukpenning skall föreligga skall den årliga inkomsten uppgå till minst 4 000 NKr. För den del av årsinkomsten som överstiger tolv gånger basbeloppet (grundbeløpet) utges inte sjukpenning och av den del av inkomsten som ligger mellan åtta och tolv gånger basbeloppet medräknas endast l/ 3. Även i Norge finns konstruktionen med ett basbelopp som har samma funktion som basbeloppet i Sverige när det gäller att fastställa pensionspoängtalen till grund för storleken av bl. a. tilläggspensionen. För en försäkrad som har inkomst av självständig näringsverksamhet beräknas sjukpenningen på grundval av en antagen arbetsinkomst. Denna arbetsinkomst fastställs enligt huvudregeln med hjälp av den försäkrades senaste pensionspoängtal eller, om det blir högre, genomsnittet av de senaste tre pensionspoängtalen. En egenföretagare har rätt till sjukpenning med 65 procent av inkomstunderlaget. Sjukpenning utges för alla dagar utom söndagar. Sjukpenning utges dock inte för de första 14 dagarna räknat från och med den dag arbetsoförmågan inträder (ventetid). Ny väntetid räknas emellertid inte vid återfall i samma sjukdom inom 14 dagar. Väntetiden motsvarar sjuklöneperioden för arbetstagare. Egenföretagare skall göra anmälan till försäkringskassan för att vän-

46 Vissa utländska jämförelser

tetiden skall börja att löpa. Som huvudregel gäller att sjukpenning endast utges för tid efter det egenföretagaren blivit sjukskriven av läkare. Sjukpenningen är skattepliktig. En egenföretagare som önskar erhålla ett bättre sjukpenningskydd än vad den obligatoriska sjukpenningförsäkringen kan ge har möjlighet att teckna en frivillig tilläggsförsäkring. Tilläggsförsäkringen kan gälla

0 sjukpenning med 65 procent av inkomstunderlaget från och med den första sjukdagen, o sjukpenning med 100 procent av inkomstunderlaget efter l4 dagar eller 0 sjukpenning med 100 procent av inkomstunderlaget från och med första sjukdagen.

Ansökan om tilläggsförsäkring göres till försäkringskassan. Försäkringen gäller från den dag försäkringskassan mottog ansökan. Premien erläggs inom l4 dagar efter meddelande om beslutet. Rätt till sjukpenning inträder först efter en viss tid, dock inte om yrkesskada föreligger.

SOU l983z48 Allmänna överväganden 47

8 Allmänna

överväganden

8.1 Gruppen egenföretagare

Sjukpenningkommittén har att överväga ändringar i sjukpenningförsäkringen för egenföretagarnas del. Denna grupp är emellertid inte enhetligt bestämd utan innefattar många slag av verksamheter. En angelägen uppgift är därför att försöka kartlägga omfattningen av de berörda grupperna. Egenföretagare finns, såsom tidigare framhållits, inte begreppsbestämt vare sig i AFL eller i annan författning. I AFL skiljer man, som nämnts, enbart mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete (3 kap. 2 § AFL). I andra sammanhang används begreppet rörelseidkare (skattelagstiftning) eller näringsidkare (t. ex. näringslagstiftning och konsumentskyddslagstiftning) om en förvårvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt. Normalt förutsättes att verksamheten bedrivs med vinstsyfte. Den juridiska formen (handelsbolag, aktiebolag, ekonomisk förening etc.) eller huruvida flera, t. ex. såsom anställda, är sysselsatta i företaget är utan betydelse. Oftast används begreppet egenföretagare dock om den som ensam, eller med endast familjemedlemmar till hjälp, utan någon anställd utövar viss verksamhet. Eftersom begreppet således i viss mening är vittomfattande, krävs att det struktureras på annat sätt. l statistiska sammanhang används en av statistiska centralbyrån (SCB) uppställd Svensk standard för näringsgrensindelning (SNI). Hos SCB förs ett hela riket omfattande företagsregister. Uppgifterna däri bygger på inlämnade arbetsgivaruppgifter och mervärdeskatteredovisningen; mervärdeskattepliktig är enligt huvudregeln den vars verksamhet under ett kalenderår har en skattepliktig omsättning som överstiger l0000 kr. Uppgifterna kan innehålla en del ofullständigheter. Branschklassiñceringarna kan likaledes emellanåt vara osäkra. Enligt företagsregistret uppgick vid årsskiftet 1982/83 hela antalet i Sverige till ca 400 000. Av dessa har omkring 210 000 en eller företag flera anställda. Härav utgör de som har mindre än 50 anställda ca 208 000. Endast l 500 företag har fler än 200 anställda. Antalet företag som drivs som enmansföretag, dvs. utan någon anställd, är ca 180 000. Drygt häften av dessa återfinns inom jord- och skogsbruket. Se nedanstående tabell.

48 Allmänna överväganden Antal företag som drivs som enmansföretag

4 E1-, gas-, värmeoch vattenverk 92 5 Byggnadsindustri 18 000 6 Varuhandel, hotell- och restaurangrörelse 22 841 7 Samfärdsel, postoch televerk 9 438 8 Banker, försäkringsinstitutioner m. m. 9 223 9 Offentlig förvaltning och andra tjänster? 14 226 Totalt l79 449

1Det stora antalet företag förklaras av att även försäkringsagenturer ingår.

2 Utöver den egentliga offentliga förvaltningen ingår privat verksamhet, såsom kulturell serviceverksamhet, rekreationsverksamhet samt reparations- och annan serviceverksamhet.

l antalet dominerar - om man bortser företag från jordbruk och skogsbruk - således inom företag varuhandeln, hotell- och restaurangrörelsen. Dessa företag svarar tillsammans med företag inom byggnads- och tillverkningsindustrin för knappt tre fjärdedelar av det övriga antalet företag. Varuhandel, samfärdsel och privata tjänster brukar även sammanfattas under samlingsbegreppet servicenäringar. Dessa svarar tillsammans för en tredjedel av den samlade produktionen i riket. Störst bland servicenäringarna är privata tjänster. Hit hänförs bl. a. restaurang- och hotellrörelse, reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet samt övriga privata tjänster såsom t. ex. städningsfirmor, uppdragsverksamhet. I uppdragsverksamhet ingår flera skilda verksamhetsområden såsom t. ex. teknisk uppdragsverksamhet (bl. a. byggkonsulter, arkitekter, ingenjörsbyráer), reklambyråer, juridisk uppdragsverksamhet och bevakningsverksamhet. Antalet företag som är verksamma inom sektorn privata tjänster, varuhandel och samfärdsel med ingen eller högst en anställd vid uppgick årsskiftet 1982/83 till nästan 100 000. Motsvarande antal för jord- och

skogsbruksföretag är ca 130 000.

Eftersom den juridiska formen för företaget har betydelse för huruvida inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete - en föreligger egenföretagare som driver verksamhet i form av aktiebolag betraktas såsom anställd av företaget är uppgift härom av intresse. Av de ca 280 000 företag, som drivs utan eller med enbart en anställd, är blott 22 000 aktiebolag. Handelsbolaget är den därnäst vanligaste formen av juridisk person med ca 12 000 företag. Den övervägande delen av aktiebolagen i denna storleksgrupp återfinns inom varuhandeln. Endast en

Allmänna överväganden 49

liten del, mindre än två procent, av aktiebolagen finns inom jordbrukssektorn. Sammanfattningsvis framgår det av det statistiska materialet, att knappt hälften av alla egenföretagare, som inte har någon anställd, är verksamma inom andra näringar än jord- och skogsbruk. Inom dessa andra näringar dominerar verksamhet inom varuhandeln och sektorn privata tjänster. Förhållandena och förutsättningarna där är emellertid så skilda att det är svårt att tala om dessa företag som en enhetlig grupp. Andra stora homogena grupper egenföretagare än lantbrukare är således svåra att urskilja. Ett regelsystem inom sjukpenningförsäkringen med ambitionen att ha en hög individuell anknytning till varje försäkrad egenföretagare torde därför leda till tekniska svårigheter och tillämpningsproblem. Reglerna torde därför med hänsyn enbart tagen till gruppen egenföretagare böra utformas så, att egenföretagarens verksamhetsinriktning inte är av nämnvärd betydelse för sjukpenningförsäkringens del. Detta bör dock inte utesluta att särbestämmelser kan övervägas för lantbrukare, vilka dels utgör en stor andel av egenföretagarna, dels har en verksamhet med vissa i förhållande till övriga egenföretagare speciella särdrag, såsom t. ex. stor säsongbundenhet. Inom denna grupp torde även en stor del av dem som har inkomst av såväl annat förvärvsarbete som anställning återfinnas (s. k. blandad inkomst). Vid fastställande av SGI läggs inkomsten av anställning i botten och med hänsyn till basbeloppsgränsen görs först på inkomsten av avräkning annat förvärvsarbete. Antalet försäkrade med blandad inkomst uppgick den 30.6.1982 till 64 860. Antalet försäkrade med inkomst enbart av annat förvärvsarbete vid samma tidpunkt till 275 354. uppgick

8.2 Tillämpningen och verkningarna av nuvarande

regler

Kommittén har enligt direktiven att undersöka tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler. Det har gjorts gällande att reglerna ger bristande kompensation för inkomstförlust i vissa fall och även att tillämpningen i en del fall är alltför skiftande. Genom besök av kommitténs sekretariat hos ett utvalt antal försäkringskassor har försök gjorts att utröna hur tillämpningen av bestämmelserna praktiskt sker. Urvalet, som av tidsskäl måst bli begränsat, har skett så, att försäkringskassor som kan antas ha ett stort antal egenföretagare registrerade har besökts. Urvalet har gjorts i samråd med kommitténs experter från riksförsäkringsverket. Lokalkontoren i Hässleholm, Kristianstad och Simrishamn i Kristianstads läns allmänna försäkringskassa har besökts, liksom lokalkontoret i Smålandsstenar i Jönköpings läns allmänna försäkringskassa. De är alla närbelägna sekretariatets förläggningsort i Malmö. Vid besöken har tillämpningen av SGI-bestämmelserna för egenföretagare dels allmänt diskuterats, dels prövats i ett antal valda praktiska fall. Fallen har utformats mot bakgrund av vissa domstolsavgöranden och av material som kommit kommittén tillhanda från bl. a. riksförsäkringsverket och enskilda.

50 Allmänna överväganden SOU l983z48

Till ledning för försäkringskassornas lokalkontor vid deras bestämning av SGl för egenföretagare har centralkontoren utfärdat olika former av anvisningar. l de flesta fall har sådana anvisningar givits i form av cirkulär eller s. k. internt material. Vissa centralkontor nöjer sig emellertid med att i sin personalutbildning ange riktlinjer för SGI-bestämningen. l vissa fall har även lokalkontoren utfärdat anvisningar. Anvisningarnas innehåll skiljer sig i en del fall åt beträffande t. ex. gränsen för godtagbar tid för uppbyggnadsskede, arbetad tid och storleken av det belopp som skall anses såsom skälig avlöning till en motsvarande kategori arbetstagare. Resultatet av undersökningen av tillämpningen vid de försäkringskassor som besökts kan sammanfattas på följande sätt. Gemensamt för de undersökta kassorna synes vara att ärendena bereds med omsorg. Den tid som läggs ned för att utreda de försäkrade egenföretagarnas ekonomiska förhållanden är i vissa fall avsevärd. Antalet besvärsärenden är överlag få. Orsaken till detta är naturligtvis svår att fastställa. Det låga antalet tyder dock på att kommunikationerna med de försäkrade är så goda, att skälen för försäkringskassans avgörande framstår som klara och att missförstånd och missuppfattningar därvid lätt kan avhjälpas. Vad som leder till diskussion mellan den försäkrade och handläggande tjänsteman förefaller mera gälla reglernas utformning än beslutets riktighet. Särskilt den bristande överensstämmelsen mellan avgiftsunderlag och förmån samt jämförelsen med anställningsinkomst som en spärr mot en hög SGI-placering tycks ge upphov till irritation från en del försäkrades sida. Frågan huruvida avgörandena överensstämmer med gällande rätt är svårare att besvara. Tillämpningen synes i en del av de undersökta praktiska fallen skifta mellan de olika försäkringskassorna. I några fall har även meningarna gått i sär mellan företrädare för samma lokalkontor. Alltför stort avseende torde dock inte kunna fästas härvid, eftersom förutsättningarna vid undersökningen i någon mån avvek från de verkliga; expeditör eller assistent skulle troligen i större omfattning ha rådfrågat sektionschef eller tjänsteman på centralkontoret än vad som nu var fallet. Det är emellertid tydligt att den enskilde handläggarens kunskap och kännedom om de lokala förhållandena är av mycket stor betydelse. Den försäkrades egen kännedom om reglerna synes också spela en viss roll, eftersom informationen från den försäkrade i sådant fall blir mer fullständig. Från så gott som alla lokalkontor uppges att kunskapen om vilka bestämmelser som gäller har ökat hos bl. a. lantbrukarna, företrädesvis de yngre, under senare år. Detta tillskriver man den informationsverksamhet som LRF:s driftsbyråer bedrivit. Driftsbyråerna används även mycket ofta som upplysningskälla av försäkringskassan. Anmärkningsvärt kan synas vara att avgörandena av försäkringsöverdomstolen eller försäkringsrätt inte förefaller tillmätas så stor betydelse vid tolkning av bestämmelserna. Ehuru avgöranden från domstolarna regelmässigt finns att tillgå, används de inte så ofta. Skälet härtill kan vara dels svårighet att ur domstolens beslut utläsa huruvida avgörandet

Allmänna överväganden 51

kan tjäna till ledning för framtida tolkning, dels att bl. a. försäkringsöverdomstolen i något fall allmänt uttryckligen förklarat, att endast pleniavgöranden eller eljest beslut, vari klart utsäges att det är fråga om ett avgörande av principiell räckvidd, kan tjäna som stöd för tillämpningen. Handböcker, tillämpningsföreskrifter från centralkontoret och kursmaterial synes allmänt ha stor betydelse som rättskälla”. I det stora antalet fall sker givetvis tillämpningen utan svårighet. De fall som kan bereda bekymmer är dels bedömningen av om en rörelse befinner sig i ett uppbyggnadsskede, dels frågan vad som skall vara jämförlig anställningsinkomst, särskilt i fall med egenföretagare utanför jordbrukarkategorin. I båda fallen ställs stora krav på handläggarens kunskap och förmåga att få fram ett beslutsunderlag. Den försäkrades medverkan och tilltron till dennes uppgifter har härvid säkerligen också stor betydelse. Uppgifter från skattemyndigheter och intresseorganisationer, främst fackföreningar, tillmäts stort värde. I fråga om uppgifter om egenföretagarens arbetsinsats synes kännedom om de lokala och personliga förhållandena ha ett avgörande inflytande på bedömningen. En del lokalkontor ansåg sig friare i bedömningen av arbetad tid, medan andra strikt tillämpade arbetstidslagens bestämmelser om högsta tillåtna antal övertidstimmar för arbetstagare, med bortseende från de avstegsmöjligheter genom kollektivavtal eller dispens som lagen medger. I den mån den begränsade undersökningen kan berättiga till någon slutsats om hur SGI-bestämmelserna för egenföretagare tillämpas, bör den vara att försäkringskassorna har en hög ambitionsnivå i fråga om att åstadkomma riktiga beslut och att detta säkerligen i de flesta fall uppnås, trots att ärendena ibland innefattar svåra ställningstaganden och gränsdragningsproblem. De avvikelser som likväl förekommer torde inte vara fler än det stora antalet SGI-fall och mängden handläggande tjänstemän rimligen bör föranleda till.

8.3 Utgångspunkter vid bedömningen

Det får anses framgå att de nuvarande reglerna, såsom direktiven förutsatt, uppvisar vissa skevheter och kan leda till skiftande tillämpning med bristande kompensation och inkomstförlust för den enskilde som följd. Härtill kommer den bristande överensstämmelsen mellan avgift och förmån. Kommittén har att överväga ändringar i regelsystemet som avhjälper de nuvarande bristerna. Dessa överväganden bör göras mot bakgrund av de allmänna principer som bär upp den nuvarande sjukpenningförsäkringen och särskilt då de motiv som gäller i fråga om reglerna för egenföretagarnas del. Hänsyn bör också tas till de överväganden om samordning av olika förmånsformer som redovisats i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94) och som resulterat i en proposition till riksdagen om samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssyste-

met (prop. 1982/83:3). Propositionen har behandlats i riksdagen (SfU

1982/83:14). I det följande redovisas dessa allmänna utgångspunkter.

52 Allmänna överväganden

8.3.1 Sjukpenningförsäkringens syfte

Vid införandet av AFL betonades mycket starkt att sjukpenningförsäkringen och de övriga delarna av socialförsäkringen skulle utgöra ett enhetligt system, ägnat att genom sina olika komponenter skänka den enskilde ett i det hela tillfredsställande skydd mot de ekonomiska följderna av sjukdom, ålderdom och försörjarens frånfälle (prop. l962:90 s. 269). Sjukpenningförsäkringen är väsentligen avsedd att ersätta det inkomstbortfall, som blir följden av arbetsoförmåga på grund av sjukdom. Uppstår vid sjukdom inget inkomstbortfall t. ex. genom att avkastning alltjämt uppbärs från tillgångar i form av fastighet eller rörelse (kapitalinkomster), även då den försäkrades egen arbetsinsats minskar eller upphör vid sjukdom, saknas således behov av det skydd som sjukpenningförsäkringen skall utgöra. lnkomstbortfallet skall sålunda vara knutet till ett förvärvsarbete. Det sagda innebär emellertid inte att ett förvärvsarbete vars huvudsakliga inriktning gäller t. ex. omsättning av förmögenhetstillgångar, som enbart ger kapitalinkomst, skulle vara undantaget från principen om försäkringsskydd. Arbetsoförmåga på grund av sjukdom kan i detta fall leda till att omsättningen nedgår och framtida kapitalinkomster uteblir; avtal kan inte slutas i tid eller beredningsarbete kan ej göras och förtjänsttillfällen går därför förlorade. Naturligtvis får sjukpenningförsäkringen inte leda till överkompensation. I förarbetena till lagen om allmän försäkring fastslås principen att den försäkrade ej genom sjukpenningen får försättas i bättre ekonomiskt läge än då han är frisk (se bl. a. prop. 1953:178 s. 141). Se härom vidare avsnitt 8.3.3.

8.3.2 Egenföretagares sjukpenningskydd

Allmänt AFL medförde gentemot vad som tidigare gällde för egenföretagarnas del - den stora förändringen att de kom att omfattas av den obligatoriska tilläggssjukpenningen, som dittills enbart hade gällt försäkrade med anställningsinkomst. Inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete blev således i princip jämställda. Förslaget, som först framlades av 1958 års socialförsäkringskommitté i betänkandet (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m., motiverades av kommittén bl. a. med att det från allmän synpunkt måste vara ett önskemål att alla - såväl löntagare som företagare vilka vid sjukdom drabbades av inkomstbortfall, erhöll erforderlig kompensation härför (s. 254). Det framhölls att för småföretagare inom jordbruk, trädgårdsodling, fiske, småindustri, hantverk och handel torde sjukdom regelmässigt medföra sådana ekonomiska konsekvenser att behov av försäkringsskydd förelåg. De levde, menade kommittén, i många fall under betingelser, vilka var likartade med löntagarnas. Detta gällde enligt kommittén även större företagare, exempelvis sådana med nystartad verksamhet. Uppfattningen om behovet av ett utvidgat försäkringsskydd delades av remissinstanserna och departementschefen (prop. l962:90 s. 270).

Allmänna överväganden 53

I samband med denna reform diskuterades även vilken valfrihet som skulle tillåtas för egenföretagarna inom ramen för den obligatoriska och allmänna försäkringen. Departementschefen anförde i denna del (s. 270 f): En automatisk anslutning av företagarna till försäkringen för tilläggssjukpenning är inte oförenlig med en viss individuell valfrihet. Behovet av försäkringsskydd är mer skiftande när det gäller företagare än när det gäller anställda, vilket motiverar att särskilda valmöjligheter står företagarna till buds. De valmöjligheter man vill ge företagarna inom sjukförsäkringen måste emellertid bedömas i samband med den redan befintliga valfriheten inom tilläggspensioneringen. l ett remissyttrande har med tanke på lantbrukarnas speciella förhållanden framkastats förslag om att låta skiljelinjen gå mellan riskskydd och åldersskydd. En företagare borde kunna ställa sig utanför tilläggspensioneringens álderspensionsdel men ändock ha kvar rätten till tilläggssjukpenning liksom sitt förtids- och familjepensionsskydd inom försäkringen för tilläggspension. Detta förslag bryter emellertid mot systemets grundläggande konstruktion, och en uppbyggnad efter de i yttrandet föreslagna linjerna skulle ge upphov till invecklade problem rörande samordningen mellan förtidspension och ålderspension. Det är svårt att bedöma om det skulle vara möjligt att finna en tillfredsställande lösning på dessa samordningsproblem, men det står i alla händelser klart att varje lösning, som kunde förtjäna att övervägas, skulle komplicera försäkringssystemet på ett sätt som är ägnat att inge starka betänkligheter. En hela folket omfattande socialförsäkring kan inte, om rimliga anspråk på översiktlighet och hanterlighet skall upprätthållas, tillfredsställa alla tänkbara önskemål om variationer. Jag kan därför inte förorda en lösning av det slag som åsyftas i det berörda remissyttrandet. En annan fråga är om valmöjligheterna inom sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen bör vara fristående från eller sammankopplade med varandra. l det förra fallet skulle en företagare kunna välja att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tilläggspensioneringen, men i det senare fallet skulle utträde och återinträde få avse endast båda försäkringsgrenarna gemensamt. Socialförsäkringskommitténs majoritet har föredragit det senare av dessa båda alternativ, men en minoritet inom kommittén och åtskilliga remissorgan har givit företräde åt det förra. De som förordat att valmöjligheterna inom sjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen blir helt fristående från varandra hari en del fall motiverat sin ståndpunkt med att företagarna själva betalar sina avgifter och därför själva bör få bestämma omfattningen av sitt försäkringsskydd. Inom ett i princip obligatoriskt försäkringssystem, i vilket de olika delarna är beroende av varandra, kan emellertid ett argument av detta slag inte ensamt få bli utslagsgivande. Finge vissa försäkrade välja att tillhöra tilläggspensioneringen samtidigt som de kunde ställa sig utanför försäkringen för tilläggssjukpenning, skulle detta kunna leda till ett tryck på de pensionsbeviljande organen för att förmå dem att fylla ut luckan i försäkringsskyddet genom att bevilja pension i fall då detta eljest inte skulle ha skett. Resultatet skulle kunna bli en omotiverad belastning på tilläggspensioneringen. Omvänt skulle det kunna leda till att sjukförsäkringen i viss omfattning finge överta pensioneringens roll, om en del försäkrade kunde tillhöra försäkringen för tilläggssjukpenning även efter ett utträde ur tilläggspensioneringen. Det skulle nämligen då i praktiken kunna bli svårt att på ett så tidigt stadium som rätteligen borde ske byta ut en tämligen hög sjukpenning mot folkpension. Mot denna sista form av valfrihet kan även invändas att man knappast bör räkna med att en företagare har större förmåga att själv bära de ekonomiska konsekvenserna av en invaliditet än motsvarande följder av en övergående sjukdom. Jag har vid övervägande av de olika synpunkter som kan anläggas på frågan kommit till den uppfattningen att utträden och återinträden

54 Allmänna överväganden

beträffande försäkringarna för tilläggssjukpenning och för tilläggspension bör få ske endast med avseende på båda försäkringarna i förening. För att tillmötesgå önskemålen om ett billigare men till följd därav givetvis också mindre omfattande sjukförsäkringsskydd förordar jag att, såsom socialförsäkringskommittén föreslagit, företagarna skall få rätt att välja karenstid för tilläggssjukpenningen. Kommitténs förslag om 33 och 93 dagars karenstid som alternativ till den normala 3-dagarstiden förefaller mig väl avvägt.

Möjligheten att anmäla undantagande från tilläggspensioneringen har upphört fr. 0. m. den 1 januari 1982 frånsett vissa övergångsvis anord-

nade möjligheter. Ändringen torde inte inverka på de argument mot att

utträda ur sjukförsäkringen som anförts i det föregående. En historisk tillbakablick ger även anledning till följande påpekanden. Sjukförsäkringslagen av år 1947 avsåg att den frivilliga sjukförsäkringen skulle avlösas av en allmän obligatorisk sjukförsäkring i princip omfattande landets hela befolkning. Denna försäkring skulle dock endast utge sjukersättning med vissa enhetsbelopp, som ej knöt an till det faktiska inkomstbortfallet. Av olika skäl kom reformen, som bekant, aldrig att träda i kraft. År 1955 kom en ny sjukförsäkringslag med ändringar på väsentliga punkter. Nu ansågs att det obligatoriska försäkringsskyddet borde begränsas till att omfatta dem som bäst behövde ett effektivt

skydd vid sjukdom, nämligen de anställda. Övriga kategorier förvärvs-

arbetande skulle emellertid inte ställas utanför utan få ett visst grundskydd, som kunde påbyggas genom frivillig försäkring. Därmed undvek man, framhölls det, de svårigheter av olika slag, som uppstod om alla - av vilka självständiga företagare många ej behövde en helt utbyggd - skulle försäkras efter sin inkomst 1953:178 s. sjukförsäkring (prop. 139). l och med att egenföretagarna genom AFL av år 1962 kom att helt omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen upphörde möjligheten för egenföretagare att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. Genom 1974 års reform, varigenom sjukpenningen bl. a. gjordes skattepliktig och pensionsgrundande, försvann uppdelningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning och likaså systemet med klassplacering. Denna förändring ävensom de övriga ändringar som senare vidtagits i sjukpenningförsäkringen har emellertid inte inverkat på den grundläggande synen på försäkringen för egenföretagarnas del, nämligen att de i princip skall, jämställda med löntagare, ha ersättning för inkomstbortfall till följd av sjukdom.

I nkomstberäkn ingen

Såsom en följd av inkomstbortfallsprincipen har det ansetts att vid beräkning av sjukpenning för egenföretagare skall inkomst av eget arbete inte beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Härigenom, har det hävdats, undviker man i huvudsak den inverkan på inkomstens storlek, som utövas av rörelsekapital m. m. (SOU 1944:15 s. 213). Såsom tidigare nämnts upptogs denna princip redan i 1919 och 1920 års lagförslag och infördes i 1955 års lag om allmän sjukförsäkring.

Allmänna överväganden 55

Tanken att genom denna jämförelse försöka finna en möjlighet att eliminera inverkan av kapitalinkomst, spekulation och andra omständigheter som är oberoende av den enskildes arbetsinsats går således längre tillbaka än principen om jämställdhet i försäkringshänseende mellan egenföretagare och löntagare. Såsom tidigare redovisats medför denna jämförelsemetod samtidigt

stora bedömnings- och tillämpningssvårigheter. En stor del av svårighe-

terna ligger naturligtvis däri att avgränsningen mellan inkomst av förvärvsarbete och kapitalinkomst är svår att göra när det gäller inkomst av rörelse. Tidpunkten för sjukfallets inträffande spelar här större roll för inkomstbortfallet än när det gäller de anställda, där inkomsterna normalt är jämnare fördelade i tiden; ett kortare sjukfall med åtföljande arbetsoförmåga vid en affärsmässigt ogynnsam tidpunkt kan få långtgående negativa ekonomiska konsekvenser. Socialpolitiska samordningsutredningen har även diskuterat frågan om inkomstberäkning för egenföretagare. l betänkandet (SOU 1979:94) anföres härom bl. a. följande (s. 190).

Vid beräkning av egenföretagares inkomst möter speciella problem. lnkomsterna varierar ofta år från år, t. ex. beroende på tillfälliga vinster eller förluster. Vidare kan inkomsten innefatta avkastning av rörelsekapitalet och således inte bara påverkas av företagarens egen arbetsinsats. Också konjunkturpolitiskt betingade bidrag och avdrag av olika slag kan påverka inkomsten. Ett inkomstunderlag som utgörs av den beräknade nettointäkten av rörelsen kan därför i vissa fall ge ett resultat som inte direkt avspeglar den aktuella situationen. För beräkning av SGI gäller f. n. att inkomst av arbete för egen räkning inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Har en egen företagare under en följd av år taxerats för lägre inkomst än den som en anställd i motsvarande ställning får, skall dock vid beräkning av SGI företagarens inkomst i regel beräknas till det belopp som han normalt har taxerats för. En regel som anknyter till vilken inkomst en anställd i motsvarande ställning har, t. ex. en ersättare för företagaren, kan övervägas för ett inkomstunderlag som gäller för enbart inkomstrelaterade ersättningar. l fråga om inkomstprövade bidrag är dock en sådan regel mindre lämplig, eftersom det här är behovet med hänsyn till inkomstens faktiska storlek och inte inkomstbortfallet vid t. ex. sjukdom som man behöver bestämma. Även om man bara ser till förvärvsinkomsten kan således ett inkomstunderlag som är gemensamt för inkomstrelaterade ersättningar och inkomstprövade bidrag vara svårt att konstruera när det gäller egna företagare. Skall en framtida beräknad inkomst vara inkomstunderlag för egna företagare torde det emellertid vara nödvändigt att använda vissa schablonberäkningar, eftersom det i allmänhet är mer eller mindre omöjligt att göra en exakt uppskattning av den framtida inkomsten. Vad man har att välja mellan är då antingen att utgå från nettointäkten av rörelsen och göra en jämförelse med de senaste årens taxeringar eller att jämföra med vad en anställd i motsvarande ställning har för inkomst. För att undvika otillfredsställande resultat i enskilda fall bör det dock finnas möjlighet att göra avsteg från schablonberäkningen. Det gäller oavsett vilken metod man väljer.

56 Allmänna överväganden sou 1983:48

Förhållandet mellan avgift och förmån Avgiftsreglerna för egenföretagare finns redovisade i avsnitt 3.3. Som en följd av bl. a. den s. k. Haga II-uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet infördes år l975 den förändringen att det tidigare taket (7,5 gånger basbeloppet) för avgiftsunderlag slopades för andra socialförsäkringsavgifter än för ATP. Detta medförde således att sambandet mellan avgiftsunderlag och förmån tunnades ut, såtillvida att avgiften i många fall kom att beräknas på ett högre underlag än det efter vilken förmånen utgick. I riksdagen väckta motioner om att differentiera sjukförsäkringsavgifterna genom att t. ex. införa ett avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare har avstyrkts med motivering, att avgifterna tillkommit för att bereda de försäkrade ett grundskydd vid bl. a. sjukdom, ett grundskydd som alla försäkrade måste vara med om att betala. Selektiva åtgärder skulle, menade man, innebära att kostnaderna för detta grundskydd övervältrades på andra försäkrade (se bl. a. SfU 1976/ 77:26). Såsom framgår av redogörelsen i avsnitt 3.3 har en ny lag om socialavgifter trätt i kraft den 1 januari 1982. Den innebär i detta hänseende att sambandet mellan avgiftsunderlag och förmån ytterligare försvagas genom att bl. a. även taket för avgiftsunderlag för ATP har slopats. Skillnad mellan avgift och förmån har emellertid länge funnits genom att avgiftsunderlaget för socialförsäkringsavgifter har beräknats efter den taxerade inkomsten och förmånen, som bekant, beräknats på annat sätt. Slopandet av taket för avgiftsunderlaget har således förstärkt en redan bestående bristande kongruens. Detta motiverades bl. a. av den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och att sjukförsäkring bör betraktas såsom en del av ett större sammanhängande socialförsäkringssystem. Detta betraktelsesätt torde på senare tid ha förstärkts av det synsätt som kommit till uttryck bl. a. i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande (SOU 1979:94) och i riksdagsbehandlingen av den därav föranledda propositionen (se prop. 1982/83:3 och SfU 1982/83114). Varje samband mellan avgift och förmån inom sjukpenningförsäkringen för anställdas del upphörde för övrigt redan fr. o. m. år l975 då löntagarnas socialförsäkringsavgifter slopades.

8.3.3 Principen om förbud mot överförsäkring

Vid överväganden av olika föreslagna ändringar i den allmänna försäkringen har man att beakta de regler som avser att förhindra att överförsäkring uppstår. Härmed förstås att den ersättning som utgår vid försäkringsfallet överstiger den förlust som skall täckas genom försäkringen. För t. ex. egenföretagares del skulle överförsäkring vara för handen, om generellt alla kapitalinkomster utgjorde beräkningsunderlag för sjukpenningen; sådana inkomster går normalt inte direkt förlorade vid försäkringsfallet. I detta avsnitt redovisas i huvuddrag bakgrunden till de allmänna regler om förbud mot överförsäkring som finns i bl. a. försäkringsavtalslagen (FAL) och AFL.

SOU |983:48 Allmänna överväganden 57

l lagen om försäkringsavtal (FA L), som allmänt reglerar bl. a. sak- och personförsäkringar, finns en uttrycklig bestämmelse om överförsäkring (39 §). Däri föreskrivs att försäkringsgivaren vid sakfärsäkring inte är att utge större belopp än som erfordras för förlustens täckande. pliktig Principen om förbud mot överförsäkring brukar även uttryckas så, att den försäkrade i de fall någon förlust inte gjorts saknar intresse att få försäkringsersättning. En annan ganska vanlig formulering är att försäkringen inte får bereda vinst. Skälet till denna inställning är huvudsakligen att avsaknaden av förbud kan medföra en risk för att den ersättningsberättigade avsiktligt framkallar försäkringsfallet. För personförsäkringens vidkommande, dit olycksfalls- och sjukförsäkringar räknas, finns emellertid i lagen inte något förbud mot överförsäkdär kan tecknas till obering. Lagen utgår således från att ersättningar Detta sammanhänger med att sådana försäkringar är gränsat belopp. s. k. summaförsäkringar och att det står försäkringstagaren fritt att betinga sig vilket belopp han vill. Även om vid summaförsäkring ersättning för t. ex. förlust av arbetsinkomst är fastställd i avtalen på förhand och inte utgår efter en konkret beräkning av förlusten, är beloppen genom försäkringsbolagens ackvisitionspolitik likväl begränsade till den förlorade arbetsinkomsten. l praktiken tillämpas vid ersättning för förlorad arbetsinkomst en av den försäkrades behållrelativt fast kompensationsgrad på 95 procent na inkomst efter skatt, varvid hänsyn tas till sjukpenning, folkpension, ATP och andra pensions- och sjuklöneförmåner. Denna begränsning har enbart sin grund i försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet men upprätthålles genomgående. Försäkringsinspektionens ställningstagande till just den nivån, vars ursprung är oklart till såväl tid som bakgrund, kan möjligen ha grundats på att den kompensationsgraden motsvarade den högsta kompensationsgrad som statstjänstemän hade i sin sjuklön. Vid de förändringar som idag görs i försäkringsbolagens kompletterande sjukförsäkringar, t. ex. AGS-försäkringen, kontrollerar bolagen under hand med försäkringsinspektionen att den inte anser att överkompensationsgränsen överskrids. I lagen om allmän försäkring saknas uttryckliga regler om överkompensation. Den regel som gäller för de privata försäkringarnas del gäller dock även här och har senast kommit till uttryck i bl. a. förarbetena till sjukpenningreformen år 1974. Redan vid införandet av den allmänna uttalades (prop. 1953:178 s. 141) grundsatsen att den sjukförsäkringen försäkrade inte genom sjukpenningen fick försättas i bättre ekonomiskt Föredragande departementschefen fastslog i läge än då han är frisk. propositionen till 1974 års reform (prop. 1973:46 s. 104) att denna princip alltjämt hade giltighet. l arbetsskadeförsäkringen är kompensationsnivän högre eller 100 procent. Denna skillnad har motiverats av det skadeståndsrättsliga inslaget i den försäkringen. Någon risk för överutnyttjande anses där inte föreligga. har i ett fall hittills ansett att principen att Sjukpenningkommittén inte får överstiga vad den försäkrade har när han är frisk sjukpenningen inte kan upprätthällas undantagslöst. I diskussionen om en framtida

58 Allmänna överväganden

förändrad sjukpenningberäkning för arbetslösa har den principen fått underordnas uppfattningen att den försäkrades trygghet inte får urholkas i jämförelse med nuläget (se betänkandet Sjukersättningsfrågor (SOU 1981 :22 s. 207). Enligt de nuvarande bestämmelserna är det som bekant i en del fall ekonomiskt förmånligare att såsom arbetslös vara sjukskriven än att som frisk uppbära arbetslöshetsunderstöd i någon form. Även om något uttalat förbud mot överkompensation inte finns, bör emellertid de överväganden som ligger bakom principen -- främst risken att försäkringen eller missbrukas överutnyttjas vara vägledande vid bedömning av om denna princip kan genombrytas. Det är således bl. a. mot denna bakgrund som utformningen av en försäkring för egenföretagare bör göras. Det bör dock i detta sammanhang påpekas att frågan huruvida en försäkring för denna grupp skall omfatta även kapitalinkomster inte i första hand är en fråga om överförsäkring. l de fall framtida kapitalinkomster går förlorade vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom uppstår en förlust av förvärvsinkomst som principiellt bör vara ersättningsbar. Prövningen av möjligheterna att fastställa omfattningen av inkomstbortfallet i dessa fall bör således föregå bedömningen om överkompensation, vilken närmast gäller graden av ett fastställt inkomstbortfall. Detta kan illustreras genom t. ex. inkomst av skogsbruk. Sådan inkomst kan under vissa förhållanden avsättas på s. k. skogskonto och räknas därvid såsom inkomst av kapital. Den skall därför inte ingå i underlaget för SGI-bestämning. När sedan uttag från skogskontot under följande år görs kommer beloppet emellertid att ingå i nettointäkten och därmed påverka SGI. Vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom går det på skogskonto redan insatta beloppet förvisso inte förlorat och någon förlust uppstår ej. Den nedsatta förvärvsförmågan kan emellertid förhindra nödvändigt beredningsarbete i skogen, vilket leder till att avkastningen framgent nedgår. En framtida inkomstförlust av kapital har därigenom uppstått på grund av arbetsoförmågan. Det bör dock framhållas, att arbetet normalt sett inte torde vara så tidspressat att ett kortvarigt sjukdomsfall får denna effekt.

8.3.4 Sammanfattning

Såsom utgångspunkter vid en bedömning av en förändring för egenföretagarnas del gäller således, att enligt de nuvarande principerna bör egenföretagare liksom anställda genom sjukpenningförsäkringen erhålla ett försäkringsskydd mot inkomstbortfall vid sjukdom. Utvecklingen har i reformarbetet hittills gått från ett garanterat med minimiskydd möjlighet till frivillig påbyggnad till ett om möjligt heltäckande obligatoriskt skydd. Försäkringsförmånen är i dag frikopplad från de socialförsäkringsavgifter som erläggs av den enskilde egenföretagaren. Principen om att ersättning skall utgå för förlust av förvärvsinkomst har varit svår att upprätthålla för egenföretagarnas del. Orsaken härtill är svårigheten att i det enskilda fallet definiera vad som skall anses utgöra förvärvsinkomst och bortfall härav för den som driver rörelse.

Allmänna överväganden 59

- i stället för Detta har lett till att man tvingats att i varje enskilt fall av den förlorade förvärvsinkomsten - en utreda omfattningen tillgripa schabloniserad metod som, liksom alla schabloner, i en del fall leder till en inte rättvisande kompensation. Reformerna inom sjukpenningförsäkringen för anställda har dock hittills lett till en ökad grad av individualisering för att få en mera rättvisande ersättningsberäkning; klassplaceringssystemet har t. ex. ersatts av den nuvarande SGI-beräkningen. Även sjukpenningkommitténs i det tidigare betänkandet gjorda överväbeträffade sjuklön eller en förändrad sjukpenningberäkning har ganden präglats av samma strävanden. Med till principen om förbud mot överkompensation får en hänsyn framtida försäkring inte leda till att inkomster som inte går förlorade vid kommer att ersättas. Frågan härom aktualiseras bl. a. vid besjukdom dömningen av förlust av kapitalinkomst.

60 Olika alternativ till en förändrad försäkring

9 Olika alternativ till en förändrad

försäkring

Den framtida sjukpenningförsäkringen för egenföretagare kan utformas enligt något av de i det följande skisserade alternativen. Därvid kan till en början två huvudalternativ urskiljas: försäkring för inkomstbortfall och en efter en allmän behovsprincip eller för annat ändamål konstruerad försäkring.

9.1 Försäkring för inkomstbortfall

l det följande presenteras några olika alternativ till försäkring för förlorad förvärvsinkomst vid sjukdom för försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. A. Obligatorisk försäkring omfattar även egenföretagare. B. Obligatorisk försäkring för egenföretagare bibehålles till viss del och kompletteras med en frivillig försäkring. C. Egenföretagare ansluts inte obligatoriskt till den allmänna försäkringen men en frivillig försäkring tillhandahålles inom dennas ram. D. Försäkring sker helt utanför den allmänna försäkringens ram, dvs. egenföretagare får genom anskaffande av privata sjukförsäkringar sörja för skyddet mot inkomstbortfall vid sjukdom.

9.1.1 Olika alternativ i en obligatorisk försäkring

En obligatorisk försäkring kan vara utformad enligt något av följande alternativ. A. Försäkring med en SGI grundad enbart på den taxerade inkomsten. B. Försäkring med en SGI grundad på den taxerade inkomsten sedan hänsyn tagits till vissa skattemässiga avdrag. C. Försäkring med en SGI grundad på den försäkrades arbetsinsats. Arbetsinsatsen kan bedömas med hänsyn antingen till den individuella rörelsens omfattning eller efter jämförelse med någon närliggande kategori arbetstagare (jämförelselön). D. Försäkring med en SGI grundad på en kombination av taxerad inkomst och en jämförelselön, dvs. den ordning som gäller i dag. Vid dessa alternativ bör utgångspunkten vid bestämmande av SGI, liksom för närvarande, vara en beräknad framtida inkomst respektive

Olika alternativ till en förändrad försäkring 61

arbetsinsats varvid SGl förhandsregistreras. I samtliga fall kan också en övre begränsning göras i form av t. ex. ett basbeloppstak. Som ett ytterligare alternativ (E) kan övervägas att inte förhandsregistrera SGI utan utreda inkomstbortfallet i varje särskilt fall vid arbetsoförmågans inträde. Uppskattning av inkomstbortfallet kan därvid göras med ledning av något av alternativen A-D.

9.1.2 Olika alternativ i en frivillig försäkring

En helt frivillig försäkring kan utformas oberoende av de alternativ som angivits för en obligatorisk försäkring. Beräkningen av inkomstbortfallet kan också göras med utgångspunkt från något av de i föregående avsnitt angivna alternativen. Slutligen kan den frivilliga försäkringen kombineras med ett vart av alternativen för obligatorisk försäkring. En frivillig försäkring kan slutligen tecknas helt utan begränsning eller med samma slag av begränsning som i den obligatoriska försäkringen.

9.2. Försäkring för annat än inkomstbortfall

A. Försäkring sker inte för inkomstbortfall utan efter en behovsprincip. Det senare skulle innebära någon garanterad miniminivå för alla egenföretagare, oberoende av inkomstförlust. Nivån skulle kunna uttryckas i en viss produkt av basbelopp, dvs. såsom en grundtrygghet. Denna grundtrygghet skulle sedan kunna kombineras med en frivillig försäkring, eventuellt upp till en viss övre gräns. B. Försäkring sker i första hand för kostnad för ersättningsarbetskraft och inte för inkomstbortfall. Även ett sådant alternativ kan kombineras med en frivillig försäkring enligt A.

9.3 Förhållandet mellan avgift och förmån m. m.

Vid de olika alternativen i de föregående avsnitten kan antingen avgift och förmån bestämmas på samma underlag eller efter skilda grunder. Vid val mellan de olika alternativa utgångspunkterna kan vidare dessa antingen omfatta alla egenföretagare eller differentieras till att endast gälla vissa kategorier, t. ex. lantbrukare.

62 Inkomstbortfalls- eller behovsprincip SOU l983z48

10 Inkomstbortfalls- eller behovs-

princip

Vid en bedömning av de alternativ som i korthet skisserats ovan är huvudfrågan huruvida försäkringen skall avse att täcka inkomstbortfall eller tillgodose något annat behov. Denna fråga diskuteras i detta avsnitt. Sjukpenningförsäkringen vilar för närvarande på principen om ersättning för inkomstbortfall, dvs. att sjukpenningen skall ersätta den inkomst av förvärvsarbete som går förlorad vid sjukdom. l grunden kan detta naturligtvis sägas vara motiverat av att ett behov föreligger att kompensera en försämrad ekonomi vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. En försäkring som i första hand vilar på en behovsprincip skulle emellertid inte behöva vara knuten till en försämring av ekonomin, utan enbart vara inriktad behov på att säkra att vissa materiella t. ex. en viss levnadsstandard - blir tillgodosedda vid sjukdom. Behovsprincipen äri den meningen absolut, medan inkomstbortfallsprincipen är relativ. En sjukförsäkring som utformas mot bakgrund av en allmän behovsprincip måste innefatta ersättning i form av en grundsjukpenning. Grundsjukpenningen skulle i ett sådant system vara obligatorisk och inte relateras till något inkomstbortfall. Syftet är således att åstadkomma ett sjukförsäkringsskydd som inte enbart är avhängigt av någon inkomstförlust. Ett införande av en grundsjukpenning skulle i viss mån innebära en återgång till den ordning som gällde före 1974 års reform inom sjukförsäkringen. Sjukpenningen var då uppdelad i en grundsjukpenning och en tilläggssjukpenning. Grundsjukpenningen var lika för alla och oberoende av inkomsten. Dock krävdes för andra än hemmamakar att inkomsten av förvärvsarbete uppgick till l 800 kr per år för att sjukpenningförsäkring skulle föreligga. Grundsjukpenningen uppgick före reformen till 6 kr per dag och var skattefri. Tilläggssjukpenningen däremot varierade med inkomsten inom ramen för de olika sjukpenningklasser som de försäkrade i. Intervallen placerades i varje klass uppgick till 2 000- 3 000 kr per år i de högre klasserna och till något mindre i de lägre klasserna. Högsta sjukpenningklassen omfattade årlig inkomst på 39 000 kr och därutöver och medförde en skattefri sjukpenning på 52 kr per dag. Tanken på ett grundskydd kan sägas redan dessförinnan ha varit uttalad för egenföretagares del, i samband med att dessa genom 1962 års reform kom att såsom jämställda med löntagare omfattas av den obligatoriska tilläggssjukpenningen. Då framhölls att det för småföretagare inom jordbruk, trädgårdsodling, fiske, småindustri, hantverk och han-

lnkomstbortfalls- eller behovsprincip 63

del torde sjukdom regelmässigt medföra sådana ekonomiska konsekvenser att behov av försäkringsskydd förelåg. Några närmare diskussioner om hur nivån på ett av behovet motiverat sjukpenningskydd skulle bestämmas fördes inte i samband med nämnda reform. Socialförsäkringsutredningen hade dock i betänkandet (SOU 1952:39) Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring anfört, att grundsjukpenningen syftade till att ge ett visst mått av hjälp och inte att garantera en viss skälig minimistandard (s. 157). Vid införandet av den nuvarande SGI-beräkningen genom 1974 års reform, varigenom bl. a. sjukpenningen även gjordes skattepliktig, uttalades i förarbetena endast att en uppdelning i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning inte längre var motiverad och därför kunde utgå (prop. 1973:46 s. I0l). Tanken på ett grundskydd motsvarande tre basbelopp har framförts i en skrivelse till vår kommitté. Det kan nämnas att vid ett grundskydd beräknat på tre basbelopp skulle antalet försäkrade, som skulle få en högre sjukpenning än i dag, uppgå till ca 177 000 egenföretagare eller ca 64 procent av samtliga försäkrade egenföretagare. Motsvarande siffror för två respektive ett basbelopp är ca 107 000 eller ca 39 procent respektive ca 34 000 eller ca 12 procent. Beräkningarna är gjorda på förhållandena 30.6.1982. Nivån vid tre basbelopp ligger uppenbarligen för högt och skulle för övrigt leda till konsekvenser i fråga om sjukpenningkostnaderna, som skulle stå i strid med kommitténs besparingsdirektiv. Å andra sidan torde nivån för att ge ett tillräckligt skydd få sättas åtskilligt högre än vad som framkommit av de belopp som förekommit tidigare när man avmätt olika former av grundförmån. En allvarlig konsekvens med att införa endast ett grundskydd är att sjukpenningen inte längre kan ligga till grund för beräkning av ersättning i andra socialförsäkringsgrenar såsom t. ex. föräldraförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Samordningen skulle även försvåras för vissa andra förmåner såsom t. ex. förtidspensioneringen. Två andra aspekter måste även beaktas vid övervägande av ett grundskydd för egenföretagare, nämligen dels inverkan på sjukpenningförsäkringen för löntagare, dels förbudet mot överförsäkring. Skall en behovsprincip tillåtas slå igenom för egenföretagare kan det med fog göras gällande att något motsvarande också bör införas för löntagare; behovet får anses vara lika stort för den senare kategorien försäkrade, såvitt deras SGI ligger under den valda nivån för grundskyddet. Principen om förbud mot överförsäkring torde dock inte i sig medföra något hinder vid bedömningen av ett grundskydd. Eftersom inkomstbortfallet här inte har någon direkt betydelse, saknas egentligen ett belopp att beräkna överförsäkringen på. Skadans omfattning i varje enskilt fall skulle bli utan intresse, då endast den försäkrades grundi en allmän - inte närmare bestämd - är motivet för trygghet mening försäkringsskyddet. Dock är att observera att om beloppet på grundsjukpenningen sättes för högt så uppkommer en risk för att försäkringen obehörigen utnyttjas, dvs. sjukdomsfall simuleras och liknande.

64 lnkomstbortfalls- eller behovsprincip SOU [983248

Inom sjukpenningförsäkringen finns i dag endast hemmamakesjukpenningen som kan sägas vara ett grundskydd. lnom andra socialförsäkringsformer finns dock flera liknande ersättningar, t. ex. kontant arbetsmarknadsstöd, garantinivå för föräldrapenning, lägsta dagpenning vid repetitionsutbildning m. m. och ålderspension i form av folkpension jämte pensionstillskott. Socialpolitiska samordningsutredningen har i sitt principbetänkande (SOU l979z94) En allmän socialförsäkring diskuterat införandet av en allmän enhetlig inkomstförsäkring och därvid funnit det möjligt att kombinera inkomstrelaterade ersättningar med en garantinivå. l betänkandet (s. 103 f) anförs härom bl. a. följande.

I en enhetlig inkomstförsäkring bör man eftersträva att garantinivån blir gemensam för alla behovssituationerna i den mån skillnad inte görs t. ex. mellan olika åldersgrupper eller mellan kortvariga och långvariga fall. En utveckling mot en gemensam och allmän garantinivå är emellertid en fråga på lång sikt. Som vi har sagt i anslutning till resonemanget om kortvariga och långvariga fall ingår det inte i vårt uppdrag att föreslå kostnadskrävande nivåförändringar för olika bidrag. lnkomstförsäkringen bör dock konstrueras på ett sådant sätt att den tillåter en framtida ökad harmonisering. . . . Även för garantibidragen bör det i inkomstförsäkringen finnas enhetliga beräkningsgrunder. Detta kan göras på så sätt att ersättningarna värdesäkras genom att de anknyts till basbeloppet på ett enhetligt sätt. Också för garantibidragen gäller att skillnaden i nivå inte är något avgörande hinder för en i övrigt samordnad inkomstförsäkring.

Ett införande av ett grundskydd för egenföretagare skulle således innebära att principen om att sjukpenningen skall ersätta ett inkomstbortfall frånfölls ävensom att den eftersträvade likabehandlingen av olika grupper försäkrade (löntagare ./. egenföretagare) motverkades. Eftersom den nuvarande försäkringen för löntagare i huvudsak fungerar tillfredsställande, finns det inte skäl att överväga införande av något grundskydd för dem. Det skulle vidare allvarligt försvåra sjukpenningförsäkringens samordning med andra bidrags- och försäkringsförmåner. Det inger därför stora betänkligheter att införa en ordning med ett grundskydd för egenföretagare. Skall man över huvud taget införa ett grundskydd i en så omfattande försäkring som sjukpenningförsäkringen bör detta därför övervägas i ett större sammanhang som t. ex. vid ett införande av en allmän inkomstförsäkring. Slutligen skulle alternativet med ett grundskydd inverka på finansieringsreglerna. En enhetsavgift skulle behöva debiteras för grundsjukpenningen. Avgiften skulle bli lika stor för alla försäkrade. Ett annat avgiftsunderlag skulle behövas för de eventuella kompletterande sjukpenninganordningarna. Allt detta skulle medföra att avsteg måste göras från de regler om avgiftsunderlag som nyligen införts genom antagandet av lagen (1981:691) om socialavgifter. En sådan lösning skulle därför motverka strävandena till den förenkling av systemet som åsyftades med denna lag. I det föregående har diskuterats en försäkring grundad på ett allmänt behov. Ett annat alternativ skulle vara att försäkringen skulle täcka t. ex. kostnader för ersättningsarbetskraft i likhet med den möjlighet som för

Inkomstbortfalls- eller behovsprincip 65

närvarande finns för lantbrukare att privat försäkra sig härför (se kap. 6). Med hänvisning till svårigheten att för varje kategori egenföretagare utanför lantbrukarkretsen finna ersättningsarbetskraft torde behovet av att försäkra sig för kostnader för sådan arbetskraft i huvudsak vara begränsat till sistnämnda grupp. l den mån det finns tillgång på arbetskraft, som med kort varsel skulle kunna ersätta en egenföretagares arbetsinsats i en rörelse vid sjukdom i övriga fall, vore det likväl utomordentligt svárt att finna normer för hur försäkringsersättningen skulle utformas inom den allmänna försäkringens ram. De individuella variationer inom olika branscher och rörelseslag som egenföretagarkollektivet uppvisar torde vara för stora för en sådan allmän reglering. Det torde därför inte finnas skäl att närmare överväga en försäkring med en sådan inriktning. Försäkringen bör således inte utformas med tillämpning av någon allmän behovsprincip, dvs. grundsjukpenning, eller ta sikte på att tillgodose några speciella behov utan även framdeles utformas som en ersättning för förlorad förvärvsinkomst.

66 Beräkning av inkomstbortfall SOU |983:48

11 inkomstbortfall

Beräkning

av

l l.l Allmänt

Sjukpenningen för egenföretagare bör således även framgent motsvara vad denne vid sjukdom förlorar i förvärvsinkomst på grund av att arbetsförmågan minskar eller går förlorad. Dagens SGl-beräkning gör det emellertid svårt att i varje enskilt fall konstatera vari inkomstbortfallet består. Reglerna härför har utförligt beskrivits i avsnitt 3.1. Såsom kommittén redovisat i sitt tidigare betänkande (s. 196 ff) är alternativet med en i förväg registrerad SGl mest tilltalande vid fastställande av inkomstbortfallets storlek, om en omfattande utredning i varje särskilt fall skall kunna undvikas. Stora svårigheter skulle nämligen uppstå om varje enskild egenföretagares arbete och förlorade inkomst skulle utredas vid sjukfallets inträffande. Påståendet om att egenföretagaren, om han inte varit sjuk viss tid, skulle ha arbetat just denna tid med gynnsamt resultat skulle vara svårt att belägga eller gendriva. En i förväg registrerad SGl bör därför behållas såsom grund för beräkning av inkomstbortfallet för egenföretagare. Som framhållits tidigare innebär dagens ordning att egenföretagarens taxerade inkomst utgör utgångspunkten för SGl-beräkningen. Förutom regeln att SGl inte får överstiga en skälig jämförelseinkomst, får avvikelse från den taxerade inkomsten för närvarande göras på två sätt: l. I de fall särskilt investeringsavdrag enligt lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning eller därmed jämförligt avdrag gjorts i deklarationen skall hänsyn tas till detta. Det innebär att den skatterättsliga nettointäkten ökar med motsvarande belopp. 2. SGI får bestämmas till ett högre belopp än den taxerade inkomsten i följande två fall: a) verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede; b) andra särskilda skäl föreligger, såsom stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. l fall då avvikelse sker med stöd av punkt 2. innebär det oftast att SGI bestäms till en skälig jämförelseinkomst. I såväl fall under punkt l. som fall under 2. möjliggör dagens ordning också att SGI bestäms efter en justering av den taxerade inkomsten. Det är att märka att i fall, där en rörelseidkare eller lantbrukare har en låg taxerad inkomst till följd av stora ränteavdrag utan att något uppbyggnadsskede föreligger, detta kan

SOU l983:48 Beräkning av inkomstbortfall 67

beaktas vid SGI-beräkningen. l vilken omfattning denna undantagsregel tillämpas är svårt att säga. Den begränsade undersökning av tillämpningen som företagits ger dock inte stöd för antagande att det skulle ske i någon större omfattning. Av undersökningen framgår emellertid att det finns en viss stelhet i bedömningen av den tid under vilken en verksamhet skall anses vara i ett uppbyggnadsskede. Osäkerhet synes också råda i fråga om möjligheten att ta hänsyn till flera på varandra följande uppbyggnadsskeden av en rörelse, liksom vad som skall innefattas i ändrade förvärvsförhållanden och tillfälliga förluster. begreppen Den nuvarande ordningen med möjlighet till avvikelse från den taxerade inkomsten finns som nämnts intagen i riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:5). Reglerna har utformats mot bakgrund av de motivuttalanden och avgöranden av försäkringsöverdomstolen som finns. I stor utsträckning saknas emellertid såväl vägledande motivuttalanden som rättspraxis till ledning för tolkningen av dessa regler. Detta medför att beräkningen av SGI i hög grad istället grundas på den regel som föreskriver att den skatterättsliga nettointäkten, om denna under en följd av år legat på en viss nivå, skall utgöra SGI. Dagens regler kan således som helhet sägas inrymma tre underlag för beräkning av SGI för egenföretagare, dels den taxerade inkomsten, dels en justering av denna och dels en jämförelseinkomst. Ett vart av dessa alternativ skall diskuteras i de följande avsnitten för att utröna huruvida det är möjligt att utveckla och renodla något av dem eller huruvida en kombination, såsom i den nuvarande ordningen, är att föredra. Socialpolitiska samordningsutredningens uppfattning (se avsnitt 8.3.2 ovan) synes vara att en utveckling bör ske enligt något av alternativen taxerad inkomst eller jämförelseinkomst, om en framtida och schabloniserad beräknad inkomst skall vara inkomstunderlag för egenföretagare.

11.2 SGI grundad på taxerad inkomst

Den taxerade inkomsten är enligt skattelagstiftningen det sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor som den skattskyldige har. Såsom förvärvskällor räknas jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. inkomsten av varje förvärvskälla beräknas vid taxeringen såsom överskottet av de ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkterna i pengar eller pengars värde (bruttointäkt), sedan avdrag gjorts för omkostnader för intäkternas förvärvande. Överskottet utgör således nettointäkten från en förvärvskälla.

De skatterättsliga inkomstslag som korresponderar mot de nuvarande bestämmelserna om underlag för SGI för egenföretagare, dvs. inkomst av annat förvärvsarbete i AFL:s mening, är inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet. Det är således enbart inkomst från dessa två förvärvskällor som avses när det hänvisas till egenföretagares taxerade inkomst. För den händelse fråga är om ett s. k. blandfall ingår dock även förvärvskällan tjänst, dvs. vad som i AFL benämnes inkomst av anställ-

68 Beräkning av inkomstbortfall

ning. Inkomst från övriga förvärvskällor, dvs. annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, beaktas i princip inte i SGl-sammanhang. Motsvarande gäller vid fastställande av pensionsgrundande inkomst (PGI). Skälet till att dessa inkomstslag inte ingår är som nämnts att endastförvärvsinkomst beaktas vid sjukpenning- resp. pensionsberäkning. l skattelagstiftningen ges utförliga bestämmelser om vad som skall hänföras till bruttointäkt av rörelse och jordbruksfastighet (se t. ex. 2l och 28 §§ kommunalskattelagen) resp. utgör avdragsgill omkostnad (se t. ex. 22 och 29 §§ kommunalskattelagen). l fråga om avdrag för kostnader upptar därvid reglerna om bl. a. värdeminskning och avskrivning av maskiner eller andra inventarier stort utrymme i författningarna. Dessa transaktioner är således bestämmande för storleken av den taxerade inkomsten. På ett eller annat sätt är dessa avdragsposter att hänföra till det i en rörelse eller jordbruksfastighet nedlagda kapitalet. Nettointäkten ensam speglar således dåligt den skattskyldiges förvärvsarbetsinsats i t. ex. en rörelse. Däremot kan den taxerade inkomsten i många fall sägas vara en bättre mätare av den insats som utförts av det kapital som omsatts i rörelsen. Att det därvid finns ett samband mellan den skattskyldiges förvärvsarbetsinsats i form av planläggning och beslutsfattande, å ena sidan, och storleken av den förräntning som investerat kapital ger, å andra sidan, behöver inte sägas. Av rörelseresultatet kan emellertid inte allt utläsas om omfattningen av denna förvärvsarbetsinsats, eftersom olika besluts tidsanpassning och moment av spekulation och risktagande i så stor utsträckning påverkar utgången. För- och nackdelar med taxerad inkomst som SGI-underlag skulle allmänt kunna sammanfattas på följande sätt.

Fördelar Skulle den taxerade inkomsten av rörelse eller jordbruksfastighet utan inskränkning kunna läggas till grund för SGI, skulle detta innebära en stor administrativ förenkling för försäkringsadministrationen. Denna skulle enbart behöva inhämta upplysning härom från Skattemyndigheterna eller utnyttja de från PGI-bestämningen härrörande uppgifterna om den försäkrades pensionspoäng. Någon egen bedömning behövde således inte göras. Den andra fördelen med en sådan ordning skulle vara att förmåns- och avgiftsunderlag fullständigt skulle korrespondera med bibehållande av nuvarande regler för avgiftsberäkning (i vart fall i fråga om inkomster upp till basbeloppsgränsen).

Nackdelar

a) Den taxerade inkomsten bygger på uppgifter från förfluten tid. Den taxerade inkomsten för beskattningsåret 1982 föreligger inte slutligt fastställd förrän i slutet av år 1983 och skulle i praktiken inte kunna utgöra underlag för SGI förrän under år 1984. SGI skulle således i stället för att visa en aktuell och förväntad inkomst återge två år gamla förhållanden. l-lärtill kommer den inverkan som orsakas av förändringar i penningvärdet. Ambitionsnivån med nuvarande SGI

Beräkning av inkomstbortfall 69

fick således överges. Eftersläpningen skulle orsaka problem framförallt vid etablering resp. avveckling av t. ex. en rörelse. b) Eftersom nettointäkten, som redovisats ovan, i sig har stora inslag av kapitalinkomst fick principen om SGI såsom en mätare på inkomst av förvärvsarbete överges, dvs. sjukpenning skulle inte längre utgå efter principen om ersättning för bortfall av förvärvsarbetsinkomst. En på enbart taxerad inkomst grundad SGI skulle även komma i konflikt med principen om förbud mot överförsäkring dvs. ersättning skulle till en del utgå, trots att arbetsoförmågan inte medför ett motsvarande inkomstbortfall (kapitalet arbetar många gångar oavsett arbetsförmågan). c) För att få en anpassning till de under b) nämnda principerna skulle det krävas att den taxerade inkomsten delades upp, så att kapitaldelarna identiñerades och eliminierades. Detta skulle innebära att försäkringsadministrationen granskade intäkts- och kostnadssidan i en rörelse genom t. ex. studium av den försäkrades deklaration och övriga handlingar och beslöt vad som skulle anses vara hänförligt till kapital, dvs. brutto- eller nettointäkten i en rörelse fick justeras med hänsyn till bl. a. förekomsten av olika värdeminskningsavdrag. Detta är en uppgift som för närvarande inte ens åligger skattemyndigheterna och som, enligt vad dessa uppgivit, för deras del skulle ställa sig mycket svår att fullgöra. Även om en total rensning av rörelseinkomster på detta sätt torde medföra stora besvär för handläggarna vid försäkringskassorna, sker det dock till en viss del redan i dag gäldbelastning och genom att hänsyn tas till t. ex. investeringsavdrag, förluster vid SGI-bestämningen. Den metod som huvudsaktillfälliga ligen används för att för närvarande eliminera inverkan av rörelsekapital på inkomsten, och som upptogs redan i 1919 års lagförslag på detta område, är emellertid som nämnts att inkomsten begränsas till av en jämförbar anställningsinkomst. Detta är en högst storleken schablon och som sådan naturligtvis enklare att handha. Alternativet med en justering av den taxerade inkomsten diskuteras även närmare nedan. d) En SGI som baseras huvudsakligen på en taxerad inkomst skulle för övrigt strida mot de principer för inkomstunderlag som socialpolitiska samordningsutredningen givit uttryck för.

l den mån den taxerade inkomsten i dag, såsom ofta sker, läggs till grund för SGI kan häremot riktas de invändningar som framförts under a-d). Genom att vid SGl-bestämningen framdeles i en högre grad än i dag använda undantagsregeln, förbehållen t. ex. försäkrad med en rörelse som befinner sig i ett uppbyggnadsskede, nämligen jämförelsen med motsvarande anställningsinkomst, och utveckla denna regel så, att större hänsyn tas till omfattningen av förvärvsarbetsinsatsen, torde skapas en ordning som bättre svarar mot principerna om inkomstbortfall och förbud mot överförsäkring samt ger en högre grad av aktualitet i SGI.

70 av SOU l983:48

Beräkning inkomstbortfall

11.3 SGI grundad på en justerad taxerad inkomst

De negativa konsekvenserna av en användning av den taxerade inkomsten såsom ett mått på förvärvsarbetsinkomsten i sjukpenningförsäkringen skulle måhända kunna undvikas, om den taxerade inkomsten på något sätt mer konsekvent justerades; vissa komponenter i underlaget för den taxerade inkomsten skulle man t. ex. kunna bortse ifrån. I det följande diskuteras närmare hur ett alternativ med en justerad (rensad”) taxerad inkomst såsom SGI-underlag skulle kunna utformas. Tanken på att justera den taxerade inkomsten, så att den bättre speglar den försäkrade egenföretagarens förvärvsarbetsinkomst är således inte ny. Dels finns den uttryckt i dagens ordning och dels har den framförts i andra utredningssammanhang. Förutom i socialpolitiska samordningsutredningens betänkande har man i samband med överväganden rörande inkomstberäkningen för egenföretagare i arbetslöshetsförsäkringen varit inne på detta alternativ (se s. 156 i betänkandet (SOU 1978:45) Allmän arbetslöshetsförsäkring). l de sammanhang där frågan tidigare tagits upp synes man emellertid inte närmare ha angivit hur en justering skulle göras. Målsättningen finns emellertid angiven, nämligen att justera den taxerade inkomsten så att avkastning av rörelsekapital inte medräknas och att inverkan av olika slag av skattemässiga avdrag, som påverkar den taxerade inkomsten, elimineras. En beräkning kan antingen utgå från den skattemässiga nettointäkten och tillägg göras för vissa avdrag jämte avdrag för vissa intäkter eller också kan utgångspunkten vara den skattemässiga bruttointäkten med avdrag för rörelsekostnader och vissa intäkter. I båda fallen får den av den försäkrade till skattemyndigheterna avgivna deklarationen ligga till grund för den beräkning som försäkringskassans tjänstemän får utföra. Såsom angivits ovan är det bland de under de skatterättsliga inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet upptagna beloppen som ett val måste göras beträffande vad som skall medräknas eller inte medräknas vid bestämmande av en justerad taxerad inkomst. Reglerna för vad som skall upptagas i deklaration såsom intäkter och kostnader finns, som nämnts, utförligt angivna i de skatterättsliga författningarna. Omfattningen härav framgår bl. a. redan av den av riksskatteverket i broschyrform utgivna översiktliga informationen (se t. ex. Skatteupplysningar 1983 för rörelse, jordbruk och hyreshus). Deklaration av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall göras på olika sätt beroende på vilka bokföringsregler som gäller för den skattskyldige. I de fall verksamheten i en rörelse understiger en viss bruttoomsättningssumma behöver t. ex. inte resultaträkning och balansräkning upprättas. Enligt jordbruksbokföringslagen finns på motsvarande sätt olika regler för jordbrukare beroende på huruvida räkenskapsavslutning sker med vinst- och förlustkonto eller inte. Det bör framhållas att den egenföretagare som har inkomst av andra förvärvskällor, dvs. inkomst av tjänst, kapital, annan fastighet än jordbruksfastighet och tillfällig förvärvsverksamhet, naturligtvis får sin sammanlagda taxerade inkomst bestämd med hänsyn även till inkomsterna

Beräkning av inkomstbortfall 71

härifrån. Vid bedömning av en justerad taxerad inkomst i förevarande hänseende inverkar dock inte inkomsterna från dessa övriga förvärvskällor. Det betyder t. ex. att när kapitalinkomster skall bedömas avses endast sådan inverkan av kapital som ingår i förvärvskällorna rörelse eller jordbruksfastighet. Kapital, som hänförs till andra inkomstkällor, är redan avskilda genom att det endast är den taxerade inkomsten av rörelse och jordbruksfastighet som skall justeras och läggas till grund för en eventuell SGI. I en deklaration av inkomst av jordbruksfastighet återfinns bland bruttointäkterna ersättning för försålda produkter såsom gröda och djur. Hit hör också ersättning för upplåten nyttjanderätt, liksom vissa erhållna försäkringar och statsbidrag. Värdet av naturaförmåner skall upptas såsom bruttointäkt, liksom skillnaden mellan utgående och ingående lager och varufordringar. Bland de kostnader som får dras av från bruttointäkten för att erhålla nettointäkten återfinns bl. a. utgifter för driften (räntor, löner, förnödenheter, underhåll m. m.) och värdeminskning av byggnader och inventarier, liksom t. ex. särskilt investeringsavdrag och avdrag för avyttring av skog. I deklaration av inkomst av rörelse skall såsom bruttointäkter redovisas försålda varor eller tjänster och skillnaden mellan utgående och ingående varufordringar och lager, liksom vinst av försålda inventarier. Till kostnader hänförs, förutom rena driftskostnader, värdeminskningsavdrag och särskilda avdrag, även särskilt investeringsavdrag, forskningsavdrag och exportkreditavdrag. Vid såväl inkomst av jordbruksfastighet som inkomst av rörelse påverkas resultatet även av bl. a. avsättning till resultatutjämningsfond. I fråga om värdeminskningsavdragen finns olika regler beroende på vilka avskrivningsmetoder som tillämpas. Man skiljer bl. a. mellan restvärdes- och räkenskapsenlig avskrivning. Det bör också erinras om att räkenskapsåren rent allmänt kan vara olika utformade och att de i en del fall inte sammanfaller med kalenderår. Om strävan vid en justering av det skattemässiga nettoresultatet skall vara att urskilja kapitaldelar, som inte hänförs till förvärvsarbete, vilka poster på respektive brutto- och intäktssidan kommer då ifråga? Skall t. ex. överskottet av försålda inventarier eller andra anläggningstillgångar såsom härflutna ur det i en rörelse investerade kapitalet räknas från bruttointäkten? Hur skall värdeminskningsavdrag behandlas? De är likaledes kopplade till investerat kapital. Skall dessa avdrag läggas till nettointäkten liksom ränteutgifter för lån till investering? Dessa kapitaldelar minskar i dag inkomsten. Om hänsyn skall tas till dessa poster, skall ändringar i bokföringsmetod (t. ex. ändring av räkenskapsår eller i avskrivningsplan) beaktas? I dag tas hänsyn till särskilt investeringsavdrag och vissa andra avdrag, (t. ex. forskningsavdrag och exportkreditavdrag). Hur skall avsättning till resultatutjämningsfond, skogskonto, allmän investeringsreserv och upphovsmannakonto beaktas? I fråga om statsbidrag finns olika regler; i en del fall skall de behandlas såsom skattepliktig intäkt, i en del fall inte. Hur skall dessa bidrag bedömas?

72 Beräkning av inkomstbortfall

Efter en noggrann genomgång av de olika tänkbara delar som ingår i beräkningen av den taxerade inkomsten skulle efter samråd med - måhända kunna vilka intäkter och skatterättslig expertis avgöras kostnader som har övervägande kapitalinslag och således borde bortses ifrån. Beslöts t. ex. att alla ränteutgifter och avdrag för investering alltid skulle frånräknas, skulle en sådan justerad nettointäkt motsvara den inkomst som en person med i övrigt samma inkomst- och utgiftsförhállanden men utan investeringar hade, t. ex. den som genom arv blivit ägare till en jordbruksfastighet eller rörelse. En annan fråga som måste övervägas är huruvida den nuvarande övre gränsen med jämförelseinkomst skall beaktas vid fall av en justerad taxerad inkomst. Skall den tillämpas torde det i många fall te sig enklare att direkt tillämpa en sådan gräns, än att först företa en genomgång av de olika komponenterna i den försäkrades inkomstredovisning, justera inkomsten enligt meddelade riktlinjer och därefter finna att gränsen är uppnådd. Det bör också framhållas, att med en justerad taxerad inkomst följer de nackdelar i fråga om bristande aktualitet som allmänt kan riktas mot detta underlag (se ovan avsnitt l 1.2). En ordning med en justerad taxerad inkomst medför en ökad administrativ belastning. Deklarationsmaterial och i många fall redovisningshandlingar, såsom t. ex. upprättat bokslut, fick granskas av handläggande tjänsteman i avsevärt större omfattning än för närvarande. Skulle en SGI framgent bestämmas med utgångspunkt i en ”rensad” taxerad inkomst, kan det också övervägas om inte som en följd härav även den pensionsgrundande inkomsten i framtiden borde bestämmas på liknande sätt. I dag görs, som bekant, ingen justering av den taxerade inkomst som utgörs av inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet vid fastställande av pensionsunderlaget. Det bör också framhållas, att en på en justerad taxerad inkomst beräknad SGI naturligtvis blir beroende av de förändringar som görs inom skattesystemet och i skattereglerna. Dessa förändringar sker vanligtvis mot bakgrund av andra överväganden än de som är styrande inom socialförsäkringsområdet. Det är således svårt att förutse hur t. ex. en framtida förändring av förvärvskällebegreppet kommer att inverka. Frågan om detta i skattesammanhang centrala begrepp utreds för närvarande enligt beslut av riksdagen i samband med den s. k. skatteöverenskommelsen våren 1981 (se SkU 1981/82:60). Såsom exempel på en sådan förändring kan nämnas inverkan av de ändrade regler för personer med inkomst av bl. a. rörelse och jordbruksfastighet, som såsom en följd av den s. k. skattereformen gäller fr. o. m. inkomståret 1983. Sålunda skall t. ex. s. k. räntetillägg göras för bl. a. värdet av bostadsförmån på jordbruksfastighet och av bil, båt eller liknande inventarier som använts privat. Alternativet med en justerad taxerad inkomst synes sammantaget således vara en mindre framkomlig väg för en framtida ändring av SGI-bestämning för egenföretagare, eftersom det reser en rad svårbedömda skattetekniskt betingade frågor samtidigt som de grundläggande nackdelarna som följer med den taxerade inkomsten såsom inkomstmått kvarstår.

Beräkning av inkomstbortfall 73

11.4 SGI grundad på en jämförelseinkomst

En del av dagens problem skulle kunna undanröjas om man som utgångspunkt för SGI-beräkning inte tog de skattemässiga grunderna utan kunde anlita någon annan mätare på förvärvsinkomstbortfallet. De skattemässiga reglerna ger som framhållits i många fall inte en riktig bild av den enskilde egenföretagarens arbetsinsats. En stor arbetsinsats, även efter ett uppbyggnadsskede, kan ge en låg nettointäkt, eftersom egenföretagaren väljer att investera i företaget och genom stora avskrivningar således få en låg nettointäkt. På motsvarande sätt kan en ringa arbetsinsats ge upphov till en hög nettointäkt. En genom t. ex. arv förvärvad skogsfastighet kan ge stora inkomster som inte kräver någon större insats av eget arbete. Nettointäkten är således ingen mätare på vad som i en rörelse motsvarar förvärvsarbete och vad som är hänförligt till förräntat kapital. Enligt inkomstbortfallsprincipen bör endast vad som kan hänföras till förvärvsarbete ersättas. För det fall arbetsinsatsen lät sig bestämmas borde den därför kunna vara ett bättre mått på förlusten av inkomst av eget arbete. Arbetsinsatsen uttryckt i viss inkomst skulle måhända i stället för rörelseinkomsten kunna utgöra underlaget för SGI. Förvärvsarbetsinkomsten bör då först grundas i en viss arbetstid. Frågan om arbetstiden diskuteras i avsnitt ll.4.5. Sedan arbetstiden bestämts återstår att knyta en viss inkomst till denna. Det ligger därvid nära till hands att använda den jämförelselön som i dag tillämpas i vissa fall, dvs. den lön som en anställd inom samma bransch har. Det betyder att omständigheter som t. ex. företagets storlek och eventuella anställda och deras antal är omständigheter som får beaktas när lönenivån skall bestämmas. Svårigheten är att på detta sätt finna en passande lönenorm för varje enskild egenförtagare, med tanke på den variationsrikedom som den heterogena gruppen egenföretagare uppvisar. Någon exakt avpassad individuell anknytning när det gäller jämförelselönen kan det dock inte bli fråga om, eftersom metoden i sig är schabloniserad. Det skulle däremot vara möjligt att ha större individuell anknytning när det gäller den arbetstid, som skall sättas i relation till en lämplig lönenorm. Det innebär att en heltidsarbetande egenföretagares arbetsinsats per år mycket väl kan överstiga den insats som en anställd i samma bransch har. För en egenföretagare tillkommer ju bl. a. administrativa uppgifter som inte har sin motsvarighet hos en anställd. Sådana bedömningar görs också i dag. Sedan såväl arbetstid som lönenorm fastställts blir den förvärvsinkomst som skall utgöra SGI en produkt av dessa två faktorer. Vid bedömning av arbetstidens omfattning får i första hand tas hänsyn till normalarbetstiden för en anställd inom samma bransch. I det fall en egenföretagare har uppgett sig ha en arbetstid som väsentligt överstiger en sådan normalarbetstid får det bedömas i vad mån den högre arbetsinsatsen är sådan att den kan räknas som förvärvsarbete. Uppgifter om den försäkrades taxerade inkomst kan härvid naturligtvis till en del vara till vägledning. Ett alternativ med en SGI som beräknas på dessa grunder reser dock en rad svåra frågor rörande bl. a. lönenormens fastställande, dvs. vilken

74 Beräkning av inkomstbonfall

jämförelsegrupp anställda som skall användas, liksom beträffande arbetstiden som faktor och frågan om nedre inkomstgräns. Dessa frågor behandlas i de följande avsnitten jämte de överväganden som alternativet föranleder rörande normgivning, ändring av SGI, försäkringskassans kontroll, avgiftens bestämmande och samordningsfrågor m. m.

1 1.4.1 J ämförelsegrupp

Tanken bakom att grunda egenföretagares SGI på den inkomst som en anställd har kan sägas vara, att värdet av samma slag av förvärvsarbete i en årsinkomst uttryckt skall vara lika stort för en egenföretagare som för en arbetstagare. Liknande förvärvsarbete blir i sjukpenningsammanhang således bedömt på enahanda sätt. De olikheter som finns mellan en egenföretagare och en löntagare i fråga om näringsfång och som leder till en skillnad i skattemässig inkomstbedömning blir i detta hänseende utan betydelse. Detta är en konstruktion som för sin hållbarhet kräver att det för varje egenföretagare går att finna en kategori anställda med förvärvsarbete som till sitt innehåll överensstämmer med det arbete som egenföretagaren utför och att detta förvärvsarbete kan åsättas ett värde. I en del fall torde det till synes vara möjligt att uppnå en fullständig överensstämmelse redan genom att t. ex. undersöka i vilken form en rörelse bedrivs. En egenföretagare kan t. ex. välja att driva sin rörelse i form av aktiebolag. Han betraktas därvid i den mån han utför förvärvsarbete vanligen som anställd i bolaget. Omfattningen av detta arbete och den lön som utgår borde då kunna överföras såsom SGI till en egenföretagare med samma storlek och slag av rörelse och med samma förvärvsarbetsinsats, men som driver företaget under enskild firma. Möjligheterna att på detta sätt finna en jämförelseinkomst torde emellertid vara små, eftersom fall där två rörelser, identiska till såväl omsättning som arbetsinsats, endast i undantagsfall skulle kunna påträffas. Det skulle under alla förhållanden kräva ett omfattande arbete för försäkringsadministrationen att på detta sätta spåra en jämförelsegrupp. Fullständig identitet är således inte möjlig. Detta framgår redan av de olika individuella särdrag som egenföretagare uppvisar i förvarande hänseende. För att jämförelsen skall bli praktiskt hanterbar måste den därför schabloniseras. Såväl egenföretagarna som jämförelsekategorien bör inordnas i någon form av branscheller yrkesklassiñcering. Med en för både egenföretagare och löntagare gemensam branschbestämning skulle sedan bedömningen kunna begränsas till en inom respektive bransch gjord jämförelse. I det statistiska arbete som SCB bedriver finns en för egenföretagare

och löntagare gemensam branschredovisning, SNI-indelningen (Svensk

standard för näringsgrensindelning). Till denna indelning hänförs uppgifter rörande bl. a. sysselsättning och löneförhållanden. I fråga om SCB:s möjligheter att förse t. ex. RFV med material och jämförelselönernas aktualitet har följande framkommit. SCB har uppgett sig ha goda möjligheter att ta fram statistiskt beräknade jämförelselöner enligt de önskemål som RFV kan komma att ha. Det är i stort sett endast beträffande författare och konstnärer som material i dag saknas. Det bör dock framhållas att dessa grupper redan

Beräkning av inkomstbortfall 75

i dag är svåra att SGI-bestämma. I den mån SCB idag för någon grupp saknar eget material är det möjligt för SCB att införskaffa statistik från annat håll. För att tillgodose ett önskemål från försäkringsadministrationen om en differentierad statistik har SCB möjligheter att kombinera branschuppgifter intagna i SNI och statistik baserad på Befattningsnomenklatur för tjänstemän (BNT). Det är också möjligt att härigenom få uppgifter för olika yrkesnivåer, t. ex. självständigt kvalificerat arbete och kvalificerat arbete. Ett krav på de jämförelseinkomster som SCB skulle leverera till RFV är att dessa är aktuella. SCB har uppgivit att materialet till årsstatistiken på arbetarsidan samlas in under andra kvartalet. För tjänstemän sker insamlingen under augusti månad. För den offentliga sektorns anställda görs insamlingen under mars månad. Materialet publiceras sedan i mars påföljande år. I den mån förändringar skett på grund av avtalsuppgörelser görs en omräkning av det insamlade materialet med hänsyn tagen härtill. Att göra uppskattningar om framtida förändringar av inkomsterna som inte baseras på kända avtalsuppgörelser är naturligtvis svårt. lnte ens den enskilde försäkrade med anställningsinkomst kan göra säkra uppskattningar om framtida förändringar av lönen utöver vad avtalsuppgörelserna visar. Dessutom bör det framhållas att justeringar av en på detta sätt schablonmässigt bestämd SGI blir mycket osäkra. I vissa fall i dag är det dock nödvändigt med uppskattningar, t. ex. för dem med prestationsbaserad lön såsom ackord och provision. Vilken nivå på inkomst för egenföretagare som skall väljas vid jämförelsen, dvs. om man skall välja nivån för arbetare eller någon av tjänstemannanivåerna, blir beroende av storleken på egenföretagarens rörelse. Faktorer såsom omsättningens storlek och eventuella anställda och deras antal får tillmätas stor betydelse. Här torde uppgifter om den försäkrades taxerade inkomst kunna vara till hjälp vid bedömningen. l de fall då mer än en är verksam såsom delägare i en rörelse eller då någon deltar såsom medhjälpande make får naturligtvis var och en av dem bedömas för sig.

ll.4.2 Normgivning för bestämmande av SGI

Nuvarande förhållanden l dag sker normgivning för bestämmande av SGI på tre nivåer: lagtext (3 kap. 2 § AFL), riksförsäkringsverkets kungörelse (4 § kungörelsen (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst) och cirkulär från försäkringskassans centralkontor. Lagtext och kungörelser är bindande för försäkringskassorna. I verkets författningssamling kan emellertid även intas allmänna råd och anvisningar, vilka inte är av samma bindande karaktär; se t. ex. allmänna råd om tillämpning av lagen (1964:143) om bidragsförskott (RFFS 1979:7). Cirkulären kan vara utformade på olika sätt. De kan vara kommentarer till verkets kungörelse med detaljerade riktlinjer. De kan också vara

76 Beräkning av

inkomstbortfall

internt material till den s. k. S-handboken. Denna handbok används av personalen i försäkringskassorna vid prövning av olika ärenden i sjukförsäkringen. På de enskilda lokalkontoren kan också förekomma i särskild ordning tillkomna riktlinjer som används vid SGI-placeringen. Förekomsten av cirkulär och internt material skiftar mellan olika försäkringskassor. Vissa försäkringskassor nöjer sig med att i sin personalutbildning ange riktlinjer på detta område. Skillnaderna mellan de olika försäkringskassorna i detta hänseende torde till en del kunna förklaras med olikhet i fråga om kunskap och erfarenhet hos försäkringskassornas befattningshavare. Skillnaderna i fråga om innehåll i de olika riktlinjerna utjämnas dock fortlöpande genom det utbyte av material som sker mellan de olika försäkringskassorna och genom den styrning som riksförsäkringsverkets centrala kursverksamhet innebär.

Normgivning i ett alternativ med jämförelselön

Det skisserade alternativet med en jämförelselön som grund för SGIbedömningen innehåller i stort två delar, nämligen dels de faktorer och omständigheter som skall styra valet av en viss jämförelsekategori, dels storleken av den jämförelselön som skall användas. Ett exempel kan åskådliggöra detta. En lantbrukare driver ett jordbruk på heltid. Arealen är 90 ha åker. Dessutom finns en mindre djurbesättning. Han saknar anställda, men hustrun deltar i arbetet. Nuvarande inriktning på jordbruket har gällt under flera år. Lantbrukarens taxerade inkomst de tre senaste åren uppgår till ca 40 000 kr. per år. Mot bakgrund av dessa faktiska omständigheter skall en jämförlig kategori anställda bestämmas. De kategorier som därvid närmast kan komma i fråga är lantarbetare, rättare och skolad rättare. För lantbrukare finns dessutom för andra förhållanden tillämpliga kategorier såsom inspektor och förvaltare. I enlighet med den praxis som i dag finns bör jämförbar kategori anställd vara skolad rättare. Om någon av faktorerna ändras, t. ex. genom att arealen varit annorlunda, anställda funnits eller jordbrukets inriktning väsentligen förändrats, hade jämförelsekategorien måhända varit en annan. När kategoribestämningen således skett skall egenföretagarens arbete åsättas ett värde, dvs. lönen för en skolad rättare skall bestämmas. I dag skulle detta ske genom att bl. a. centralkontoren i sina anvisningar har angivit storleken härav eller att lokalkontoret självt efterforskat detta genom att undersöka tillämpliga kollektivavtal. - Det bör dock erinras om att med nuvarande tillämpning av SGI-bestämmelserna torde frågan om jämförelselön inte bli aktuell, eftersom den taxerade inkomsten i exemplet skulle bli bestämmande för SGI. Årsinkomstcn för en skolad rättare är enligt vad som framgår av bilaga 1:1 ca 74 000 kr. SGI skulle således i detta fall bli avsevärt högre i ett system där jämförelselönen är utslagsgivande än med en tillämpning av den nuvarande ordningen. Frågan är vilken ändring av normgivningen den skisserade ordningen kräver. Skall såväl frågan om relevanta faktorer för bestämmande av

Beräkning av inkomstborçfall 77

jämförelsekategori som storleken på jämförelseinkomsten avgöras genom samma slag av normgivning eller bör någon skillnad göras mellan de två? Hur uniform skall ordningen vara och på vilken nivå bör normgivningen ligga?

Vad först gäller frågan om relevanta faktorertorde det vara ogörligt att

reglera detta genom lagtext. Med hänsyn till den mångfald av omständigheter som har betydelse i detta sammanhang bör det inte heller ankomma på riksförsäkringsverket att i kungörelseform föreskriva vad som skall gälla. Lagtexten torde därför enbart behöva ändras i liten omfattning. Viss ändring fick naturligtvis också göras i 4§ i den nuvarande kungörelsen (RFFS 1981:5). Det bör således alltjämt ankomma på centralkontoren att i sina cirkulär och annat internt material ange de närmare detaljerna härvidlag. Härigenom kan tillbörlig hänsyn tas till de regionala skillnader som finns för t. ex. lantbruk, fiske och handel. Vad därefter angår storleken av jämförelselönen är detta en fråga dels om information, dvs. hur kunskap om olika kategorier anställdas löner skall erhållas, dels på vilken nivå denna information skall inhämtas och handhas. I dag sker informationshanteringen uteslutande på lokal nivå, dvs. lokalkontoren, och regional nivå, dvs. centralkontoren. Detta leder till skillnader som inte enbart är betingade av de lokala och regionala variationerna i löneförhållanden. Det kräver att försäkringskassorna bevakar löneutvecklingen på skilda områden och håller sig underrättade om bl. a. slutandet av kollektivavtal. Aktiviteten härvidlag och tillförlitligheten i underlaget torde i detta hänseende vara mycket skiftande. Särskilt när det gäller grupper försäkrade egenföretagare som inte förekommer så ofta vid vissa lokalkontor torde kännedomen om aktuell jämförelselön i hög grad vara beroende av den enskilde tjänstemannens åtgöranden. Dessa skillnader kan ge upphov till att lika fall blir olika bedömda. För att avhjälpa detta torde krävas att informationshanteringen läggs på en högre nivå än Iokalkontoren. Såsom angivits i avsnitt ll.4.l sker en kontinuerlig bevakning av löneutvecklingen för hela landet genom SCB:s enhet för arbetsmarknadsstatistik. Det statistiska materialet bygger till 80 procent på uppgifter från arbetsmarknadens parter och till 20 procent på egna undersökningar. Enligt uppgift från SCB torde det, som nämnts, vara möjligt att inom ramen för tillgängliga resurser bearbeta och publicera materialet så, att det motsvarar de behov som försäkringsadministrationen här kan ha. Riksförsäkringsverket skulle således kunna erhålla information om de statistiskt fastställda genomsnittslönerna för de branscher och yrkesnivåer som är relevanta för den övervägande delen av de försäkrade egenföretagarna i enlighet med verkets eget önskemål. Dessa uppgifter om jämförelselöner kunde sedan delges försäkringskassorna. Det är ofrånkomligt, som framhållits tidigare, att detta blir schablonmässigt bestämda jämförelsebelopp. Detta ligger emellertid redan i principen att finna ett värde på egenföretagarens arbete som är annat än det som bestäms efter skattemässiga grunder. På uppdrag av kommittén har SCB presenterat jämförelselöner för ett antal branscher. Se bilaga 1:1.

78 Beräkning av inkomstbortfall SOU l983z48

Det urval som gjorts i bilagan torde täcka den helt övervägande delen av egenföretagarkollektivet. Det skulle således vara möjligt att göra en uppställning på två sidor där det gick att utläsa jämförelselön för varje försäkrad egenföretagare med iakttagande av huruvida denne är att anse som självständigt kvalificerat eller kvalificerat verksam. Omfattningen av grupperna och yrkesnivåerna kan självfallet förändras vid de kontakter som kontinuerligt får förutsättas äga rum mellan SCB och RFV, om denna lösning väljes. Det kan naturligtvis övervägas en mer långtgående schablonisering än den i bilagan skisserade. Nackdelen är främst att den enskilde egenföretagaren får svårt att identifiera sig med den valda jämförelseschablonen. Detta kan förutsättas leda till diskussioner mellan de försäkrade och försäkringskassans tjänstemän, vilket skulle medföra en administrativ belastning och således försvåra tillämpningen av en ny ordning. I bilaga 1:2 lämnas exempel på en mer långtgående schablonisering som utarbetats av SCB på uppdrag av kommittén. Frågan är huruvida de av riksförsäkringsverket på ett sådant sätt inhämtade och delgivna uppgifterna bör vara bindande för försäkringskassorna. För detta talar att därmed enhetligheten i riket skulle bli säkerställd. Mot att göra dem bindande talar emellertid att det kan finnas fall där avsteg från schablonen är klart motiverade; den grupp som skall bestämmas är t. ex. så liten att det statistiska materialet kan bli missvisande eller det finns tydliga regionala skillnader som inte har sin motsvarighet i det från SCB erhållna materialet. Ett fasthållande av schablonen i varje fall skulle då kunna ge stötande resultat. En lämplig avvägning förefaller därför vara att riksförsäkringsverket i form av råd och anvisningar anger uppgift om jämförelselön och svarar för att denna är aktuell, men att centralkontoren har möjlighet att ange riktlinjer som avviker härifrån i de fall det bedöms som erforderligt. Detta torde dock i de flesta fall inte bli behövligt. För de enstaka grupper, t. ex. vissa fria yrkesutövare, som inte har någon på detta sätt bestämd jämförelselön, bör bedömningen även göras enligt de anvisningar som riksförsäkringsverket kan meddela. Oavsett vilken modell för framtagande av jämförelselön som väljs, kommer det att bli tillämpningsproblem. Svagheten med en sådan ordning är således att den inte till alla delar undanröjer brister av det slag som den nuvarande ordningen är behäftad med. Anledningen härtill är, som påpekats ovan, att de olika grupperna försäkrade egenföretagare måste pressas in i en schabloniserad kategoriindelning, som i en del fall kan verka främmande. Detta kommer med stor säkerhet att leda till diskussioner med de försäkrade.

ll.4.3 Jämförelselön för vissa grupper

Såsom tidigare framhållits är gruppen egenföretagare inte enhetligt bestämd. Det stora flertalet torde falla inom grupperna rörelseidkare, vilka bl. a. skattemässigt är klart urskiljbara. Hit hör enligt AFL:s definition emellertid även sådana försäkrade, vilka har inkomst av annat än anställning men som inte är inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,

Beräkning av inkomstbortfall 79

dvs. bl. a. uppdragstagarna. Enligt lag skall de idag få räkna uppdragsinkomsten såsom inkomst av anställning, om de icke erhållit uppdragsinkomsten i en bedriven rörelse (3 kap. 2 § AFL). För en uppdragstagare med rörelse, t. ex. advokat, läkare eller tandläkare, blir uppdragsinkomsten således i sin helhet att betrakta såsom inkomst av annat förvärvsarbete, dvs. egenföretagarinkomst. För t. ex. en journalist utan rörelseinkomst blir ersättningen däremot ansedd såsom inkomst av anställning. Han är således ej att anse såsom egenföretagare och frågan om jämförelseinkomst blir därför inte aktuell. Svårighet kan dock uppstå för det fall exempelvis journalister, författare, konstnärer eller andra fria yrkesutövare har rörelseinkomst. lnkomsten av de uppdrag som utförs skall därvid betraktas såsom inkomst av annat förvärvsarbete. (Här bortses från reglerna om s. k. likställighetsavtal, se 3 kap. 2§ 2 st 4 p. AFL.) Vilken jämförelsegrupp löntagare skall i de fallen användas? Även om det finns yrkesutövare inom denna kategori som är anställda, blir gruppen troligen inte alltid så stor att den statistiska schablonnormen blir rättvisande. En möjlighet skulle kunna vara att såsom norm för denna grupp av fria yrkesutövare, dvs. dem med rörelse, såsom jämförelse använda storleken av de statliga bidrag och stipendier som utdelas till konstnärer och andra. Dessa ekonomiska stödformer utgår emellertid från flera olika institutioner och efter olika grunder, varför de inte direkt kan tjäna till ledning. Som exempel på institut som utger sådant stöd kan nämnas konstnärsnämnden och Sveriges författarfond. Regeringen kan även besluta om inkomstgaranti för konstnärer. Sådan garanti kan utgå med högst fem gånger basbeloppet per år och utges till konstnär som ”står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv (l och 3 §§ SFS 1976:504). Konstnärsnämnden kan bl. a. lämna bidrag åt “aktiv konstnär” med för närvarande maximalt 43 000 kr per år under normalt högst fem år (SFS 1982:602). Bidraget är skattepliktigt. Författarfonden utdelar såväl ett- eller femåriga arbetsstipendier som särskilda bidrag inom ramen för de anslag som finns. Normalt skall den stipendie- eller bidragsberättigade vara en författare, översättare eller bokillustratör som är representerad i folk- eller skolbibliotek. l undantagsfall kan stipendium utgå även till ”litterär yrkesutövare”, vilken ännu inte publicerat sig (SFS 1979:394 och 1981:440). Efter en kartläggning och sammanställning av de olika stödformer som finns torde det dock vara möjligt att finna en norm även för fria yrkesutövare som kan vara vägledande vid bestämmande av en efter jämförelse med anställd gjord SGI-bestämning. För bestämmande av de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att några skall räknas såsom tillhörande denna kategori torde även riktlinjer kunna utarbetas mot bakgrund av den praxis som stipendie- och bidragsinstituten utbildat. Att märka är att de bidrag och stipendier som idag utgår inte läggs till grund för SGI, eftersom de inte går förlorade vid sjukdom. Detta hindrar emellertid inte att de kan tjäna såsom jämförelsenorm för en försäkrad konstnär som är att betrakta som egenföretagare. Vid bedömningen får naturligtvis även viss hänsyn tas till de uppgifter om taxerad inkomst

80 Beräkning av inkomstbortfall SOU l983z48

som kan föreligga. Svårigheten att med den skisserade nya beräkningsmetoden fastställa SGI för denna ”svårfångade” grupp skall dock ej överdrivas, eftersom gruppen rörelseidkande försäkrade av detta slag torde vara begränsad. Svårigheten är emellertid ytterligare en nackdel som är förenad med en renodlad ordning med jämförelselön.

ll.4.4 Tillämpning på lokal nivå

med den nu beskrivna metoden att Tillämpningen på lokal nivå kommer i förhållande till ordning i huvudsak skilja sig i följande två dagens hänseenden: dels skall en egenföretagare enligt huvudregeln få sin SGI bestämd efter en jämförelse med vad en anställd med liknande arbete har i inkomst - och inte som nu endast i vissa undantagsfall - och dels skall det finnas centralt och regionalt tillhandahållna uppgifter om storleken som därvid skall användas. De svårigheter att av den jämförelselön bestämma tillhörighet till en jämförelsekategori som i dag finns kommer således att bestå. Antalet ärenden kommer även att Öka, eftersom nya grupper försäkrade som inte fått sin SGl bestämd på detta sätt tidigare tillkommer. Enstaka fall kommer även att finnas där anvisningar och riktlinjer inte ger klart besked. En möjlighet är att låta försäkringsnämnderna, där lekmannainflytande finns och som normalt är inrättade i varje kommun, ta del i tillämpningen av en ny ordning. Med den ovan beskrivna modellen med anvisningar och riktlinjer torde behov av ytterligare normgivning inte föreligvid tillämpningen av enstaka ärenden vid bega. l de fall tveksamhet stämmande av SGl för egenföretagare föreligger hos handläggande tjänsteman torde det emellertid vara värdefullt om frågan kunde prövas av något organ inom försäkringskassan. Nämndernas organisation och är emellertid för närvarande föremål för översyn. Frågan om uppgifter deras framtida medverkan vid beslut om SGl för egenföretagare torde därför lämpligen kunna prövas inom ramen för det översynsarbetet.

l1.4.5 Arbetstiden som faktor

I den skisserade ordningen skall, såsom redovisats ovan, SGI för egenföretagare bestämmas efter en jämförelse med vad motsvarande kategori anställda har i inkomst. Egenföretagarens arbetstid har därvid antagits vara normalt heltidsarbete. Detta har följt av att storleken av jämförelselönen uttryckts i en årsinkomst för en heltidsarbetande anställd. Det kan naturligtvis förekomma att en egenföretagares förvärvsarbetsinsats såväl underskrider som överstiger normalarbetstiden för en arbetstagare. Detta reser frågor om hur arbetsinsatsens storlek skall bestämmas och huruvida några minsta eller högsta gränser skall gälla för denna arbetsinsats i sjukpenningförsäkringen. Svagheten med en på jämförelselön grundad SGI kan sägas vara att det även kräver ställningstagande till en helt ny anknytning till försäkringen.

Beräkning av inkomstbortfall 81

Bestämmande av arbetstiden Egenföretagarens arbetsinsats tillhör de faktorer som i likhet med t. ex. branschtillhörighet och omsättning får bestämmas med hänsyn till förutsättningarna för varje enskild försäkrad. Den försäkrade får således uppge huruvida förvärvsarbetet bedrivs såsom heltidsarbete eller deltidsarbete. Uppgifterna får, liksom den försäkrades övriga uppgifter, bedömas och kontrolleras på sedvanligt sätt mot bakgrund av försäkringskassans person- och lokalkännedom och tillgången till upplysningar från myndigheter och andra. Uppgifter om arbetsinsats måste naturligtvis också relateras till de övriga faktorer som tillsammans konstituerar egenföretagarens verksamhet. Utgångspunkten bör därvid vara vad som kan anses normalt för en viss typ av verksamhet. Saknas möjlighet att bedöma omfattningen av en nystartad rörelse eller verksamhet bör en uppgift om heltidsarbete normalt kunna godtas. Efter ett år bör en säkrare bedömning kunna göras med ledning av bl. a. taxeringsuppgifter. Visar det sig då att omsättningen inte uppgår till den nivå som kan sägas vara normal bör en uppgift om heltidsarbete med fog kunna ifrågasättas och antagande göras att det i själva verket rör sig om en deltidssysselsättning. Det får i ett sådant fall ankomma på den försäkrade att visa att han är heltidssysselsatt. Detta skulle kunna ske genom uppgift från revisor eller motsvarande. På samma sätt bör påståenden om en arbetsinsats som överstiger normal full arbetstid bedömas. Det bör ankomma på den försäkrade att förebringa utredning om att hans arbetsinsats är den uppgivna. Det bör framhållas att med arbetstiden som en väsentlig faktor för fastställande av SGI blir inriktningen av försäkringskassornas bedömning en annan än med den nuvarande tillämpningen. Handläggande tjänstemän kan komma att ställas inför svåra avvägningar. Detta är naturligtvis en nackdel med en sådan ordning.

Gränser för arbetstiden Bestämmelser om arbetstid återfinns bl. a. i arbetstidslagen (1982:673), lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m., lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. I arbetstidslagen förstås med ordinarie arbetstid 40 timmar per vecka. Detta motsvarar således ett normalt heltidsarbete. Arbetstidslagens bestämmelser reglerar enbart en arbetstagares förhållande till en arbetsgivare. Det finns i lagen inga regler om en arbetstagares totala arbetstid. Lagen utgör sålunda inget hinder för bisysslor (extraknäck). Med normal arbetstid enligt föräldraledighetslagen förstås den arbetstid som normalt förekommer inom branschen eller på arbetsplatsen, dvs. i praktiken ca 37 -40 timmar per vecka. Ledighet kan förekomma såsom hel ledighet eller förkortning till hälften eller tre fjärdedelar av normal arbetstid. Inom föräldraförsäkringen (4 kap. AFL), har begreppet normal arbetstid samma innebörd som i föräldraledighetslagen.

82 Beräkning av inkomstbortfall

I delpensiønsförsäkringen finns regler om viss arbetstidsminskning som en förutsättning för rätt till delpension. Ett minimivillkor är därvid att arbetstiden efter arbetstidsminskningen uppgår till i genomsnitt minst 17 timmar per arbetsvecka. För medlemskap i en erkänd arbetslöshetskassa enligt arbetslöshetsförsäkringslagen krävs bl. a. att man arbetar minst tre timmar per dag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. Motsvarande arbetstidsmátt gäller även såsom allmänt villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd, dvs. den arbetslöse skall vara oförhindrad att åtaga sig arbete i minst denna omfattning.

Åtskilliga sociala förmåner förutsätter att arbete utförts minst l6 vec-

kotimmar (se AU 1980/81 :9 s. ll foch 17 f med hänvisningar). l fråga om rätt till avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) gäller dock i vissa fall en gräns på minst 8 veckotimmar. Reglerna om minsta arbetstid kan således mot denna bakgrund sägas sätta en lägsta gräns för veckoarbetstid vid 16- l7 timmar för den huvudsakliga sysslan, dvs. ca 40 procent av normal veckoarbetstid på ca 40 timmar. Något förbud mot en arbetsinsats som är lägre finns naturligtvis inte. Huvuddelen av reglerna avser även i huvudsak arbetstagares förhållanden. Att märka är dock att arbetslöshetsförsäkringslagen liksom delpensionsförsäkringen även gäller egenföretagare. En veckoarbetsinsats som understiger den nu nämnda bör dock normalt kunna i hänföras till kategorien bisyssla. Det finns mycket som talar för att den lägsta gränsen för en egenföretagares arbetsinsats i en huvudsyssla i detta sammanhang bör anknyta till det mått som tillämpas på andra närliggande områden. En absolut gräns kan emellertid sägas finnas redan i dag i 6 000 kr-gränsen för rätt till sjukpenning (3 kap. l § AFL). Frågan om nedre inkomstgräns diskuteras därför i ett särskilt avsnitt nedan (l 1.4.6). Inom föräldraledighetslagen finns, som nämnts, hel, tre fjärdedels och halv normal arbetstid. Med normal arbetstid förstås då normalt heltidsarbete inom t. ex. en bransch. Det förefaller lämpligt att i vart fall motsvarande gränser gällde inom sjukpenningförsäkringen. Det skulle innebära att en egenföretagare, med huvudsakligt förvärvsarbete som sådan, skulle kunna anmäla sig såsom halvt, tre fjärdedels eller helt förvärvsarbetande. SGI bestäms sedan till motsvarande kvot av den jämförelselön som befmnes tillämplig, dvs. den årslön som gäller för en anställd inom samma bransch. Kvoterna blir uttryckt i timmar således respektive 40, 30 och 20 per arbetsvecka. Någon anledning att ha en mera ñnstämd bedömning på grund av t. ex. en speciell normalarbetstid inom någon bransch torde inte föreligga. Vad bör gälla i fråga om en övre gräns? Något lagligt hinder mot arbete över normal arbetstid finns inte. Arbetstidslagens regler om övertid gäller ej heller egenföretagare. I den nuvarande tillämpningen medges däremot normalt inte en jämförelseinkomst som överstiger inkomst för normal arbetstid jämte avtalsenlig övertid för en anställd (se avsnitt 3.1). I den nya ordning som nu diskuteras för egenföretagares del torde det inte finnas några sakliga skäl som talar mot att medge en arbetstid - och därmed SGI - som överstiger en normal heltidsanställds. Det bör dock

sou |933;4s Beräkning av inkomstbortfall 83

knappast komma ifråga att låta varje påvisad mertid över normal arbetstid inverka på SGI. Kravet på att det inte får vara enbart en tillfällig avvikelse måste också gälla. Arbetstidsmåttet bör även passa in i den skisserade beräkningsmetoden. Det bör således inte gärna tillämpas så, som nu sker, att ett visst antal timmar multipliceras med någon timlönefaktor. Enligt den föreslagna ordningen ärju lönefaktorn angiven som lön för ett normalt heltidsarbete inom en viss bransch, oberoende av vilket normalantal arbetstimmar som kan gälla för branschen. Kvorer av heltidsarbete bör därför gälla såsom tilläggsmått även på mertidsarbete. Heltidsarbetet bör även här anses vara 40 timmar per arbetsvecka. Den som kan påvisa att han stadigvarande arbetar motsvarande tid som en och en halv heltidsarbetande bör således kunna erhålla en SGI som motsvarar en och en halv årslön. Tillägg med tre fjärdedelar av normal arbetstid bör på motsvarande sätt kunna användas. Det torde höra till undantagen att en arbetsinsats som motsvarar två heltidsarbeten förekommer; tillfälliga förändringar bör, som påpekats tidigare, inte inverka på beräkningen. Det nu sagda innebär att den uppgivna arbetstiden genomsnittligt över t. ex. en sexmånadersperiod bör uppgå till den angivna gränsen för att hänsyn skall kunna tas till den. För att få en förhöjning med en fjärdedel måste arbetstiden regelmässigt uppgå till minst 50 timmar per arbetsvecka. SGI bör då beräknas till 1,25 gånger den jämförelselön per år som svarar mot egenföretagarens verksamhet. En försäkrad egenföretagare som anger att han regelmässigt arbetar t. ex. 45 timmar per arbetsvecka får således ingen högre SGI än den som arbetar 40 timmar per vecka. Beräkningsmetoden blir således schablonartad, eftersom någon särskild förhöjning inte görs på grund av att övertidstimmar enligt kollektivavtal för anställda utgår efter en högre timnorm. Beräkningar som tog hänsyn härtill skulle bli alltför ohanterliga. Det skulle nämligen krävas att försäkringskassan hade tillgång till bl. a. kollektivavtalsuppgifter, något som den beskrivna metoden onödiggör. Det kan erinras om, att basbeloppsbegränsningen för sjukpenningens storlek även utgör en gräns som i praktiken minskar tillämpningen av fall med arbetstid över normalt heltidsarbete.

l 1.4.6 Nedre inkomstgräns

I föregående avsnitt anges att arbetstiden bör beräknas i kvoter och multiplar av normal veckoarbetstid, dvs. 40 timmar per vecka. Det medför t. ex. att en försäkrad som stadigvarande arbetar 60 timmar per vecka skulle få en SGI som blir en och en halv gång så hög som för en normalt heltidsarbetande egenföretagare inom samma bransch och yrkesnivå. Om den lägsta graden av arbetsinsats skulle anges till t. ex. en fjärdedel, eller ca 10 timmar per vecka, skulle en annan nedre inkomstgräns än för närvarande komma att gälla för egenföretagare och därmed en annan gräns för deras anslutning till försäkringen. Detta lederi sin tur till att vissa försäkrade måhända inte längre skulle omfattas av försäkringen. I detta avsnitt diskuteras närmare vad som bör gälla i fråga om nedre inkomstgränser.

84 Beräkning av inkomstbortfall

Bakgrunden till nuvarande inkomstgräns Enligt bestämmelsen i 3 kap. l § AFL krävs för rätt till sjukpenning, såvitt nu är i fråga, att SGI uppgår till minst 6 000 kr. Denna gräns infördes i samband med att vissa skatte- och taxeringsbestämmelser ändrades år 1979, varigenom bl. a. grundavdraget vid kommunal in-

komsttaxering höjdes till 6 000 kr. Ändringen för sjukpenningförsäk-

ringens del skedde utan närmare kommentarer (se SkU 1979/80:20). Före AFL:s tillkomst år 1962 var inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen 1 200 kr. Det motsvarade den gräns vid vilken deklarationsskyldighet för enskilda i regel inträdde. Kontroll av skyldighet att tillhöra sjukpenningförsäkringen skulle försvåras, menade man, om inkomstgränsen vore lägre (se SOU 1961:29 s. 230). Gränsbeloppet hade även betydelse i fråga om skyldigheten att erlägga sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift. Som bekant var sjukpenningen fram till 1974 års reform skattefri och uppdelad i grundsjukpenning och tilläggsjukpenning (se kap. 10). I förarbetena till AFL diskuterades en höjning av grundsjukpenningen från dåvarande 3 kr till 4 eller 5 kr. Socialförsäkringskommittén framhöll därvid (se SOU 1961:29 s. 237), att om beloppet höjdes måste inkomstgränsen även höjas för undvikande av överförsäkring; höjdes beloppet till 4 kr borde därför inkomstgränsen sättas till 1 800 kr och till 2 400 kr om grundsjukpenningen höjdes till 5 kr. Departementschefen (prop. 1962:90) förklarade sig dela uppfattningen att en höjd grundsjukpenning borde medföra en höjd inkomstgräns men ansåg att en grundsjukpenning på 5 kr var möjlig att förena med en inkomstgräns för tillhörigheten till försäkringen på 1 800 kr. Den höjda inkomstgränsen och grundsjukpenningen godtogs utan kommentar av riksdagen (2 LU 1962:27). l samband med avskaffandet av karensdagarna år 1966 höjdes grundsjukpenningen till 6 kr. Någon diskussion om inkomstgränsen förekom ej (prop. 1966:113 och 2 LU 1966:47). Den nedre inkomstgränsen kom, liksom grundsjukpenningens storlek, sedan att gälla oförändrad till 1974 års reform, varigenom sjukpenningen som nämnts gjordes skattepliktig och pensionsgrundande samt uppdelningen i grundsjukpenning och tilläggssjukpenning försvann. I samband med reformen höjdes den nedre gränsen för tillhörighet till försäkringen från l 800 kr till 4 500 kr (prop. 1973:46 och SfU 1973:21). Departementschefen anförde i anslutning härtill, att den nedre gränsen tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen alltsedan den obligatoriska sjukpenningförsäkringen infördes och att gränsen för å ena sidan deklarations- och skatteplikt och å andra sidan tillhörighet till sjukpenningförsäkringen borde överensstämma. För en höjning talade enligt departementschefen också den allmänna löneutvecklingen sedan år 1962. 4 500 kr-gränsen gällde därefter fram till ändringen år 1979, då den nuvarande 6 000 kr-gränsen infördes.

Beräkning av inkomstbortfall 85

Nedre gräns i ett alternativ med jämförelselön Som framgår av den redovisade bakgrunden till nuvarande inkomstgräns har grunderna för bestämmelsen i huvudsak varit behovet av en samordning med skatte- och taxeringsbestämmelserna. Gränsen för skattskyldighet och deklarationsplikt har ansetts böra sammanfalla med rätten till sjukpenning för dem med förvärvsinkomst. Så länge grundsjukpenning fanns, dvs. sjukpenning utan samband med förvärvsinkomst, har överförsäkringsprincipen även inverkat; inkomstgränsen fick inte vara så låg att grundsjukpenningen kom att överstiga den kompensationsnivå som skulle gälla för försäkringen. Sedan grundsjukpenningen upphört torde det sistnämnda argumentet för gränsens beha förlorat - här erinras stämmande sin giltighet. Det kan dock om, att grundsjukpenningen kan sägas leva kvar i ersättningen för hemmamakar. För dem gäller som bekant ingen inkomstgräns. Sjukpenningen var för hemmamakar tidigare lika med grundsjukpenningen. I samband med 1974 års reform fastställdes det belopp om 8 kr per dag, som alltjämt gäller. Ersättningen är skattefri (se även redogörelsen i kap. lllzl). Alternativet med jämförelselön som grund för beräkning av egenföretagares sjukpenning innebär att den taxerade inkomsten inte längre får samma betydelse vid fastställande av SGI. För att få en riktigare SGI skall i stället ett antaget jämförelsebelopp gälla. De skattemässiga skälen för bestämmande av en nedre gräns för rätt till sjukpenning torde därmed minska i betydelse. Den nedre gränsen bör därför bestämmas utifrån andra utgångspunkter. För en egenföretagare innebär dagens ordning att hans taxerade inkomst, dvs. inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, måste uppgå till minst 6 000 kr för att rätt till sjukpenning skall inträda. Om skälet till den låga taxerade inkomsten är att verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller att det föreligger stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster beräknas emellertid, som nämnts, SGI på grundval av en jämförelseinkomst redan i dag. De som inte kommer i fråga för denna undantagsbestämmelse och inte når upp till beloppsgränsen är emellertid avskurna från rätt till sjukpenning. För dem som har blandad inkomst läggs inkomsten av annat förvärvsarbete till grund för sjukpenningberäkning, även om inkomsten av annat förvärvsarbete understiger 6 000 kr. Det är först när den sammanlagda inkomsten understiger 6 000 kr som rätten till sjukpenning går förlorad. Om någon kvot av en heltidsarbetandes årsarbetsinsats i stället skall gälla såsom nedre gräns för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen, bör samma kvot gälla även när fall med blandade inkomster föreligger, dvs. fall där huvudsysslan t. ex. är inkomst av anställning och verksamheten som egenföretagare bedrivs såsom bisyssla. Den valda kvoten bör också användas som minsta tilläggsmått för de egenföretagare som arbetar mer än en heltidsarbetande. Skall en viss kvot få relevans för rätten till sjukpenning överhuvudtaget måste den nämligen även få inverka på storleken av sjukpenningen i blandfallen och i fall med en arbetsinsats som överstiger normalt heltidsarbete. En grundförutsättning för fastställande av en nedre gräns, liksom vid

86 Beräkning av inkomstbortfall sou 193343

bedömningar av t. ex. bisysslors omfattning, bör vara att det valda måttet återspeglar sjukpenningförsäkringens allmänna krav på förvärvsarbetsanknytning, liksom kravet på att ett förvärvsarbete skall vara regelmässigt och stadigvarande. Försäkringen är inte avsedd att täcka inkomstbortfall för förvärvsarbete som inte uppfyller dessa krav. Skulle kraven härpå efterges, fick även nuvarande utformning med förregistrering av SGI helt överges, vilket inte gärna kan komma i fråga. Gränsen bör således vara så bestämd att dessa förutsättningar går att bedöma. Detta syfte kan även sägas ligga bakom nuvarande beloppsgräns, vilken medför att ett antal försäkrade faller utanför sjukpenningförsäkringen. Även om upprätthållandet av en gräns i detta hänseende medför att några inte kommer att få rätt till sjukpenning, bör strävan vara att antalet av gränsen berörda personer ej blir stort. Skillnaderna härvidlag mellan dem med enbart anställningsinkomst och egenföretagare bör vidare inte vara för stora. Det mått som väljes som gräns bör slutligen ha anknytning till vad som förekommer i annan lagstiftning, där förvärvsarbetstid har socialförsäkringsrättslig betydelse. I det föregående har utgångspunkten varit att nuvarande beloppsgräns inte skall bibehållas, om SGI framgent bestäms efter en jämförelseinkomst. Det kan sägas vara en nackdel med en ordning med jämförelseinkomst att man därigenom även nödgas överväga en ny ordning för att bestämma tillhörigheten till försäkringen. Det kunde naturligtvis övervägas att låta egenföretagarens taxerade inkomst utgöra förutsättning för tillhörighet till försäkringen, dvs. om inkomsten överstiger 6 000 kr föreligger rätt till sjukpenning. Detta skulle emellertid innebära att sjukpenningen skulle bestämmas efter två olika kriterier, taxerad inkomst för gränsbestämning och jämförelseinkomst i övriga fall. Härigenom uppstår ett nytt gränsdragningsproblem: var skall gränsen mellan taxerad inkomst som SGI-grundande och jämförelseinkomsten dras? Problemet med gräns skjuts s. a. s. upp i ett högre inkomstskikt. Såsom redovisats tidigare utgör den taxerade inkomsten ensamt en dålig mätare på förvärvsarbetsinsatsen; en taxerad inkomst som per år överstiger 6 000 kr kan innebära en förvärvsarbetsinsats under samma tid som inte är mer än sammanlagt 40 timmar för t. ex. en konsultverksamhet. Förvärvsarbetsinsatsen understiger således en timma per vecka, räknat per år. Det kan förutsättas att kraven på förvärvsarbetsanknytning i ett sådant fall inte är uppfyllda. Taxerad inkomst bör således inte väljas för att fastställa rätt till tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Så sker för övrigt, som nämnts ovan, inte heller idag i alla fall. Om gränsen inte bör bestämmas såsom en beloppsgräns, återstår med hänsyn till den skisserade förändringen i övrigt såsom alternativ endast förvärvsarbetstid. Ett förvärvsarbete som utföres med mindre än en timma per dag, dvs. under fem-sju timmar per vecka, bör som nämnts inte anses tillräckligt; försäkringen har inte till syfte att ersätta varje mätbar inkomstförlust. Härtill kommer att en omfattning av förvärsarbete som är så ringa är svår att bedöma och därmed administrativt betungande. Å andra sidan bör gränsen inte sättas så högt som t. ex.

sou 1983:48 Beräkning av inkomstbortfall 87

minst 16- l7 timmar per vecka, en gräns som idag förutsätts för vissa sociala förmåner. En lämplig avvägning mellan dessa båda ytterligheter förefaller vara ca 10 timmar per vecka, dvs. en fjärdedel av en heltidsarbetandes årsarbetsinsats. Detta mått överensstämmer även med det arbetstidsmått som för bisyssla finns angivet i arbetslöshetsförsäkringslagen (23 § 2 st) och delpensionsförsäkringslagen (8 § 2 p). Om gränsen för tillhörighet till försäkringen bestäms så, att en regelmässig arbetsinsats av minst 10 timmar per vecka förutsättes, hur många av dem som i dag är försäkrade kommer att falla utanför? Detta är ett mycket vanskligt spörsmål, eftersom den statistik som i dag finns inte redovisar arbetad tid. Av framtagen statistik över s. k. blandade inkomsttagare framgår dock att l l 800 (l8,3 %) har en inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (SGI-B) som understiger 6 000 kr samt 14 000 (21 ,7 °/o) har en sådan inkomst på 6 000- ll 900 kr. Däremot framgår inte hur stor förvärvsarbetsinsats dessa 25 800 har, ej heller hur stor arbetsinsatsen är för dem med en högre SGI. Det torde emellertid kunna antas att det övervägande antalet av dessa har en förvärvsarbetstid som uppgår till minst en fjärdedel av en heltidsarbetandes. Motsvarande bedömning torde kunna göras beträffande de ca 15 000 försäkrade, som idag har en SGI som enbart härrör från inkomst av annat förvärvsarbete i intervallet 6 000- l l 900 kr. Om lägsta SGI bestämdes till vad som motsvarade en fjärdedels årsarbetsinsats, skulle detta med en genomsnittsinkomst på ca 80 000 kr. sålunda motsvara en SGI på 20 000 kr. och en sjukpenning på 49 kr per dag. Skulle gränsen sättas till hälften härav, dvs. en åttondels årsarbetsinsats eller 5 timmar per vecka, skulle SGI vid en liknande jämförelse bli 10 000 kr. och sjukpenningen per dag 25 kr. I undantagsfall kan naturligtvis en ny gräns ge mindre tillfredsställande resultat. Följande två antagna fall kan visa detta.

Fall l A har en firma som utför besiktningar och värderingar av fastigheter. Han arbetar ca 7 tim per vecka. Han har inga anställda. Hans inkomst är ca 150 kr/tim. Den taxerade inkomsten under år 1982 uppgår till ca 35 000 kr.

Försäkringskassans bedömning i dag SGI bestäms på grundval av den taxerade inkomsten, dvs. till 35 000 kr. Alternativt kan SGI tänkas bli bestämd efter en jämförelse med vad en anställd inom samma bransch tjänar (dvs. ca l0 000 kr/mån.). SGI skulle då bli ca 22 000 kr. Avgift erläggs på den taxerade inkomsten, dvs. på 35 000 kr.

Tillämpning enligt en ny ordning Arbetsinsatsen är mindre än en fjärdedel av en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir då 0. SGI blir 0 kr.

88 Beräkning av inkomstbortfall sou 193343

Fall 2 B bedriver kioskrörelse på en badort under sommaren. Kiosken är öppen under tiden 15.6- 15.8. Han har inga anställda. Han uppger sin arbetstid till ca 40 tim/ veckan. Han arbetar således sammanlagt ca 360 tim. per år i rörelsen. Hans taxerade inkomst av eget arbete uppgår till ca 24 000 kr per år.

Försäkringskassans bedömning i dag Hans SGI baseras på den taxerade inkomsten dvs. 24 000 kr. Alternativt kan SGI tänkas bestämmas efter en jämförelse med vad en butiksföreståndare har i lön dvs. till ca 18 000 kr. Avgift erläggs på den taxerade inkomsten, dvs. på 24 000 kr.

Tillämpning enligt en ny ordning Arbetstidsinsatsen är mindre än en fjärdedel av en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir således O. SGI blir 0 kr.

I fråga om avgiften i en ordning med jämförelselön hänvisas till › avsnitt ll.4.9. I fråga om fall 2, där arbetet under endast en period når upp till en angiven säsongskaraktär, bör framhålgräns på grund av verksamhetens las följande. Den som inte regelmässigt under âret har en förvärvsarbetsnivå som uppgår till minst ca 10 timmar per vecka får således ingen rätt till sjukpenning. Detta blir emellertid en konsekvens endast om det nuvarande sättet att periodicera underlaget för sjukpenningens beräkning även framgent skall gälla för förvärvsarbetstiden. Såsom framhål- Iits i kommitténs tidigare betänkande (s. 244) är en annan periodicering, som tar hänsyn till deltids- eller delårsverksamhet, möjlig för att få en bättre anpassad sjukpenning. Det skulle också innebära att den försäkrade i fall 2 kom att omfattas av rätten till sjukpenning. Om en gräns således framdeles bestäms på det sätt som föreslagits, utesluter detta naturligtvis inte att de som i dag är inskrivna för en SGI som underskrider gränsen genom Övergångsbestämmelser förklaras vara vidblivna sin rätt till sjukpenning enligt de äldre bestämmelserna under viss tid. Med en nedre gräns fastställd till en fjärdedel av normal arbetstid skulle således fyra kvoter av heltidsarbete komma i fråga vid bestämmande av arbetstidsfaktorn, nämligen hel, tre fjärdedelar, halv och en fjärdedel av en 40 timmars arbetsvecka, liksom multiplarna en och en fjärdedel, en och en halv etc.

Blandade inkomster En egenföretagare kan även ha inkomst av anställning. Ca 65 000 av de försäkrade har blandade inkomster. Det kan t. ex. förekomma att en lantbrukare har delårs- eller deltidsanställning vid sidan av jordbruket. Av de 65 000 har drygt 60 procent eller ca 40 000 en SGI-B som uppgår till högst 20 000 kr.

Beräkning av inkomstbortfall 89

Nedanstående tabell visar fördelningen.

Andel SGI-B 18,3 % 6 000 21,7 % 6 000- ll 900 15,6% 12 000-18 000 7,8 °/o 18 100-20 000 63,4 °/o

här är det möjligt att utläsa vilken förvärvsarbetsinsats som Ej heller motsvarar denna inkomst. Det går således inte att få fram hur många som inte skulle få sin SGI bestämd med hänsyn till en bisyssla som egenföretagare, om gränsen sattes till en fjärdedel eller en åttondel av en heltidsarbetandes. Det blir naturligtvis färre om gränsen sätts till en åttondel, dvs. ca 5 timmar per vecka. Å andra sidan innebär det de tillämpningsproblem som angivits ovan. Fördelen från tillämpnings- och anknytningssynpunkt med en schabloniserad gräns till en fjärdedel av en normalt heltidsarbetandes såsom nedre gräns respektive gräns för bisyssla eller regelmässigt merarbete får således vägas emot att ett antal personer som inte når upp till dessa gränser blir utan sjukpenningrätt till viss del. Detta blir emellertid följden vid varje gränssättning och finns redan i det nuvarande systemet. Den beskrivna nya beräkningsmetoden behöver i övrigt inte medföra att någon särskild hänsyn tas till dem med blandade inkomster. Inkomstslagen får såsom för närvarande bestämmas var för sig. som för I fråga om övre gräns innebär det sagda att den bör bestämmas den som enbart förvärvsarbetar som egenföretagare. Kombinationer med anställning som huvudsyssla och annat förvärvsarbete som bisyssla jämte det omvända är således tänkbara, med den begränsning enbart som ligger i de schabloner som föreslagits för arbetstiden för den del som är annat förvärsvarbete. Det är emellertid ofrånkomligt att de uppgifter om arbetstid som egenföretagare lämnar måste tolkas i belysning av att den försäkrade samtidigt har inkomst av anställning. Det torde således väl vara möjligt men inte särskilt ofta förekommande att någon vid sidan av ett heltidsarbete såsom anställd även har ett heltids förvärvsarbete som egen företagare. För en del kategorier anställda utgör även bestämmelser om bisysslor begränsningar i detta hänseende. Detta gäller t. ex. vissa statligt anställda. Hänsyn fick naturligtvis tas även härtill om någon som dittills enbart haft inkomst av anställning uppgav sig även vara till en fjärdedel sysselsatt med annat förvärvsarbete. Den försäkrade bör även i ett sådant fall vanligen finnas antecknad i t. ex. rörelseregister och mervärdeskatteregister. För de anställda som har ersättning av annat förvärvsarbete men ej har rörelse föreligger, som tidigare nämnts, egentligen inte blandad inkomst, eftersom denna form av förvärvsinkomst, dvs. vanligen uppdragsinkomst, jämställs med inkomst av anställning (3 kap. 2 § 2 st 3 p. AFL). Någon anledning att bedöma arbetstid särskilt för uppdragsverksamhet finns således inte. Slutligen bör framhållas att i fråga om avräkning för fastställande av

90 Beräkning av inkomstbortfall

basbeloppsgränsen i blandfallen skall i första hand, såsom för närvarande, inkomsten av annat förvärvsarbete räknas av (se 3 kap. 2 § 2 st. 2 p. AFL).

ll.4.7 Försäkringskassans kontroll m. m.

Som framhållits tidigare är en stor del av svårigheten med fastställande av SGI för egenföretagare till skillnad från löntagarna bl. a. att naturliga kontroll- eller referensfaktorer saknas. l fråga om arbetstagare finns alltid möjligheten att kontrollera lämnade uppgifter hos dennes arbetsgivare. Behovet av kontrollmöjlighet blir inte mindre med den skisserade jämförelsemetoden. I första hand kommer dock denna att inriktas på frågor om omfattningen och inriktningen av förvärvsarbetet och inte på inkomsten i sig, eftersom denna finns att få i den jämförelseschablon som skall användas. Den försäkrades uppgifter om förvärvsarbetets omfattning och art får emellertid prövas på sedvanligt sätt mot bakgrund av den person- och lokalkännedom som försäkringskassan har. Det kan bli fråga om kontroll med t. ex. handelsregister och skattemyndigheter för att utröna storleken av en dittills okänd rörelse. Dessa uppgifter liksom taxeringsuppgifter blir, som nämnts, av betydelse för att bedöma huruvida den försäkrades påståenden om sin förvärvskälla är riktiga. I de fall någon uppgivit sig nyligen ha påbörjat en rörelse av visst slag och vara heltidssysselsatt därmed, bör normalt uppgiften läggas till grund för SGI, om inte påståendet klart motsäges av andra omständigheter, som t. ex. den försäkrades ålder, kunskaper och erfarenheter. SGI skall sedan naturligtvis sänkas, om det t. ex. efter ett år inte av deklaration eller på annat sätt framgår att den försäkrade är så sysselsatt som han uppgivit. Det kan i detta sammanhang erinras om, att lämnande av oriktiga uppgifter enligt 20 kap. 4 § AFL i vissa fall medför skadeståndsskyldighet för den försäkrade. Om avgift skall erläggas i förhållande till storleken av SGI innebär det även en viss självkontroll mot obehörigt utnyttjande av försäkringen i detta hänseende. Frågan om ändring av SGI påverkas av den skisserade metoden i så måtto att den försäkrade själv inte har möjlighet att avgöra förändringar i jämförelselönens storlek. Han förfogar inte över den. Det medför att i de fall enbart jämförelselönen ändras, detta skulle kunna leda till en förändrad SGI endast på försäkringsadministrationens initiativ. Förändringar i SGI som skall ske på grund av andra orsaker, såsom t. ex. omfattningen av den arbetsinsats egenföretagaren utför eller storleken av rörelsen, bör naturligtvis, såsom för närvarande, ske endast efter ansökan av den försäkrade. De nuvarande reglerna om verkan av tillfälliga förändringar bör också alltjämt gälla. Oavsett hur ofta riksförsäkringsverket erhåller information frân SCB om löneutvecklingen, bör det inte komma ifråga att varje gång aktualisera en ändring av SGI. För närvarande sker förfrågan om SGI-ändring en gång per år till de försäkrade, som inte under året begärt ändring av SGI. För egenföretagarnas del skulle kunna övervägas att göra en årlig justering av SGI om ändringen i löneutvecklingen föranleder det.

Beräkning av inkomstbortfall 9l

Det bör övervägas vilka differenser som skall föranleda ändring. En avgränsning till ändringar som påverkar SGl till närmsta l 000-talet kr. förefaller lämplig. Denna fråga är också avhängig av vad som i framtiden skall gälla för ändring av SGI för löntagare.

l 1.4.8 Vissa effekter av ett alternativ med jämförelselön på andra delar av socialförsäkringen.

Inledning En ändring av reglerna för beräkning av SGI för egna företagare får betydelse för storleken av flera förmåner inom socialförsäkringen vid sidan av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Vissa förmåner beräknas på samma sätt som sjukpenningen, varför effekten i fråga om dessa blir densamma som när det gäller sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. l andra fall rör det sig däremot om en indirekt påverkan. Enligt huvudregeln i det nuvarande sjukförsäkringssystemet skall, såsom närmare redovisats ovan, SGI för egna företagare beräknas med ledning av uppgifter från taxeringen. l vissa situationer skall emellertid en jämförelseinkomst användas i stället. Detta gäller i begränsande syfte i de fall den skatterättsliga nettointäkten överstiger vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete i en anställning. Syftet kan också vara det motsatta under en verksamhets uppbyggnadsskede eller om det andra särskilda skäl, såsom stark skuldbelastning, ändrade föreligger förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. Detta medför att det redan i det nuvarande systemet kan uppträda motsvarande följdverki enskilda fall som en övergång till den skisserade ordningen med ningar jämförelselön skulle föranleda mera generellt. Konsekvenserna blir dock mer omfattande för de övriga delarna av socialförsäkringssystemet såsom helhet, vilket kan sägas vara en svaghet med det skisserade systemet. En övergång till ett system med jämförelselön kan antas föranleda en uppräkning av egenföretagarnas sjukpenning eftersom såväl SGI som

genomsnittssjukpenning är högre för anställda än för egna företagare.

SGI bestäms i det skisserade alternativet emellertid inte bara av jämförelselönen, utan också av arbetsinsatsen. Valet av de kvoter och multiav normalt heltidsarbete som skall användas för att bestämma plar arbetsinsatsen, liksom valet av nedre arbetstidsgräns för rätt till SGI, får också betydelse för hur SGI för egna företagare i det skisserade systemet ändras i förhållande till de nuvarande reglerna. Effekten kan därför bli olika i de enskilda fallen, men det har här antagits att systemet med jämförelselön skulle leda till en höjning av såväl genomsnittligt registrerad SGI som den genomsnittligt utbetalda sjukpenningen för de egna företagarna, se bilaga 1:4. I det följande diskuteras direkta och indirekta effekter inom andra försäkringsområden av en ändrad sjukpenningförsäkring. Antalsuppgifter rörande de olika ersättningsformerna redovisas i bilaga 1:3.

92 Beräkning av inkomstbortfall sou 193343

Förtidspensioneringen I det nuvarande regelsystemet baseras såväl sjukpenningen för egna företagare som förtidspensioneringen på ett i vissa avseenden enhetligt dvs. på uppgifter som hämtats från taxeringen. Även om underlag, tidsperspektiven är olika och det finns undantagsregler inom sjukpenningförsäkringen finns det i allmänhet ett samband mellan sjukpenningens och pensionens storlek. En övergång till ett system där beräkningen av sjukpenningens storlek frikopplas från taxeringen leder till att detta samband upplöses. Utformningen av reglerna för beräkning av förtidspensionens storlek leder dessutom till att denna kan påverkas direkt av vilket kan inverka på den försäkrades önskemål sjukpenningens storlek, och agerande i pensionsfrågan.

Övergången från ett sjukdomstillstånd som medför rätt till sjukpen-

ning till ett sådant varaktigt tillstånd som kan ge rätt till förtidspension är beroende av en lång rad förhållanden vid sidan av de rent medicinska. Den försäkrades egen inställning - om han själv söker pension eller inte - kan utges under rehabilitering har betydelse. Eftersom sjukpenning kan t. ex. också arbetsmarknadssituationen och de rehabiliterande organens arbetsläge spela in. I många fall är också de medicinska bedömningarna av när ett sjukdomstillstånd går över till ett stationärt tillstånd ytterst vanskliga. En förtidspensionering föregås vanligen av sjukpenning under en tid. Det är inte ovanligt att sjukpenning utges, ibland med vissa längre avbrott, under ett eller flera års tid. Eftersom sjukpenningen är pensionsgrundande kan en genomsnittlig höjning av sjukpenningnivån påverka pensionsnivån liksom även den försäkrades benägenhet att vilja behålla sjukpenningen en längre tid. Detta sammanhänger med sättet för beräk- (sjukbidrag) från ATP-systemet, vilket kan ske ning av förtidspension med s. k. antagandepoäng. Avsikten är att en förtidspension från ATP skall motsvara den ålderspension den försäkrade skulle fått om han inte råkat ut för invaliditet före 65 års ålder. Därför beaktas också de år den försäkrade skulle kunna ha haft pensionsgrundande inkomst, om han inte blivit arbetsoförmögen. För dessa år kan den försäkrade få antagandepoäng, dvs. man räknar med att han skulle ha haft ungefär samma pensionsgrundande inkomst som under tiden närmast före pensioneringstillfället. För att antagandepoäng skall beräknas skall den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallet ha pensionspoäng för minst ett år och en SGI som motsvarar lägst det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller också skall han ha tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före det år då pensionsfallet inträffar. Antagandeberäknas på det för den försäkrade fördelaktigaste av två sätt. poängen Antingen beräknas poängen som medeltalet av de två bästa poängtalen bland de fyra senaste åren före pensionsåret eller också med ledning av pensionspoängen för åren fr. o. m. det år den försäkrade fyllde 16 år. En förändring av SGI-beräkningen för egna företagare kan i vissa fall medföra tämligen drastiska förändringar av förtidspensionernas storlek. Ett exempel visar detta.

Beräkning av inkomstbortfall 93

El A, som är egenföretagare, är född 1954. Hans SGI uppgår till 35 000 kronor åren 1979 och 1980 och till 45 000 kronor fr. o. m. ingången av år 1981. Han har under 10 års förvärvsarbete tillgodoräknats i genomsnitt 1,5 pensionspoäng (pensionspoäng är den del av den pensionsgrundande inkomsten som ligger mellan l och 7,5 basbelopp, dividerad med basbeloppet vid årets ingång). En övergång till den skisserade ordningen med jämförelselön föranleder en höjning av SGI. Om de nya reglerna hade gällt redan fr. o. m. år 1979 kan det antas att hans SGI skulle ha beräknats till 95 000 kronor för åren 1979 och 1980 samt 120 000 kronor fr. o. m. ingången av år 1981. A beviljas hel förtidspension i början av år 1982 efter en viss tids sjukdom. l följande tablå redovisas hur stor förtidspensionen skulle bli under olika antaganden om längden av den föregående sjukskrivningen dels enligt nuvarande regler, dels om det skisserade systemet med jämförelseinkomst hade gällt under sjukskrivningstiden.

Sjukpenning Årlig förtidspen- Årlig dif- Differenföre förtids- sion enligt ferens sernas tom? pensionering talbelopp nuvarande nya intill ål-

lnkl. folkpension, ATP och ev pensionstillskott

Det bör uppmärksammas att skillnaden kvarstår ungefär oförändrad även sedan förtidspensionen bytts ut mot ålderspension vid 65 års ålder.

Arbetsskadeförsäkringen Ersättningsgrunderna vid arbetsskador är flera. Under samordningstiden, dvs. de första 90 dagarna efter en skadeanmälan, är ersättningen för inkomstbortfall densamma som ordinarie sjukpenning enligt gällande SGI. Kvarstår skadan efter samordningstidens utgång, utges arbetsskadesjukpenning som uppgår till 100 % av fastställd SGI delad med 365. Resulterar skadan i bestående nedsättning av arbetsförmågan kan livränta komma att utges. Livräntan baseras på SGI som gäller vid den tidpunkt från vilken livräntan utgår. Eftersom SGI således utgör både sjukpenningunderlag och livränteunderlag slår en höjning av SGI omedelbart igenom inom arbetsskadeförsäkringen. Vid beräkning av livränta utgår man från den försäkrades livränteunderlag, som skall motsvara den inkomst den försäkrade skulle ha haft om skadan inte inträffat. Livränteunderlaget jämförs med den förmåga den försäkrade har att skaffa sig inkomst trots skadan. Skillnaden, som antas vara ett mått på skadans ekonomiska inverkan, kompenseras genom livränta från arbetsskadeförsäkringen. l dag har lantbrukare ibland en låg SGI, vilket medför ett lågt livrän-

94 Beräkning av inkomstbortfall

av arbetsförmågan av teunderlag. Vid en partiell nedsättning på grund en skada kan livräntebedömningen te sig som i följande exempel.

EJ B har en SGI på 30 000 kronor. Han skadar sin vänsterhand och måste leja hjälp till vissa arbetsmoment. Kostnaden för detta blir 10 000 kronor, och B anser att hans arbetsförmåga sänks i motsvarande grad och vill ha livränta för denna kostnad. Försäkringskassan bedömer att B, som är 38 år och som har annan tidigare yrkeserfarenhet, bör kunna få ett arbete som ger honom 30 000 kronor per år. Han beviljas därför ingen livränta. Vid en höjning av egenföretagarnas SGl enligt den skisserade ordningen höjs också livränteunderlaget och bedömningarna och jämförelserna skulle troligen i allt fler fall leda fram till att fler egenföretagare beviljas livränta. l de fall en arbetsskada leder till ett bestående helt bortfall av arbetsförmågan skall förutom livränta även förtidspension utgå. Eftersom livräntan och pensionen täcker samma inkomstförlust skall förmånerna samordnas.

El Detta kan illustreras med lantbrukaren B som exempel. B, som har 30000 kronor i årsinkomst, får 33 286 kronor i förtidspension och pensionstillskott och 30 000 kronor i bruttolivränta. Eftersom livräntan endast utges till den del den överstiger pensionen utgår här ingen livränta. Om SGl och därmed livränteunderlaget höjs kommer livränta att utgå i den mån bruttolivräntan överstiger den pensionsförmân som också utges på grund av skadan. Tidpunkten för när livränta skall börja utges kan komma att få mycket stor betydelse i gränsfallen i samband med genomförandet av en ny ordning för sjukpenningförsäkring för egenföretagare. Tröskeleffekterna kan komma att bli betydande i de fall egenföretagarna har låg SGI. Om B:s livränta i exemplet ovan skall börja utgå före de nya reglernas ikraftträdande blir utfallet ingen eller en mycket låg livränta. Avses den däremot börja utges efter införande av de nya reglerna för egenföretagare kan livräntan bli 30 000-50 000 kronor högre.

F öräldraförsäkringen

Inom föräldraförsäkringen finns tre ersättningsformer: föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning och föräldrapenning för tillfällig vård av barn. Därutöver kan havandeskapspenning utges under vissa förutsättningar i högst 50 dagar under det senare skedet av en graviditet. Vidare kan en fader uppbära föräldrapenning under högst 10 dagar i samband med barns födelse. Inom föräldraförsäkringen blir effekterna av en ändrad sjukpenningberäkning i stor utsträckning desamma som inom sjukpenningförsäkringen. Föräldrapenning i samband med barns födelse utges under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna. Som regel utges föräldrapenning

Beräkning av inkomstbortfall 95

med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Föräldrapenning utgår dock alltid med lägst ett garantibelopp (f. n. 37 kr) Till de egna företagare som får sin SGI höjd och som är berättigade till föräldrapenning kommer en högre föräldrapenning att utgå. I enstaka föräldraförsäkringsfall kan den indirekta effekten tänkas att mannen kan få en högre föräldrapenning om en kvinna som är egen företagare inte får sin SGI begränsad av t. ex. låg taxering, utan i stället får en jämförelseinkomst som motsvarar en högre ersättning än garantinivån. Särskild föräldrapenning utges under högst 180 dagar sammanlagt för föräldrarna, varav 90 dagar med belopp motsvarande sjukpenningen och 90 dagar enligt garantinivån. För halva ersättningstiden skulle alltså en ny sjukpenningberäkning leda till ändrad förmånsnivå inom föräldraförsäkringen. Till skillnad mot föräldrapenning i samband med barns födelse krävs som regel att båda föräldrarna är eller bort vara försäkrade över garantibeloppet för att föräldrapenning skall utges med belopp motsvarande sjukpenningen. Denna regel gäller dock endast när föräldern gör anspråk på hel föräldrapenning. I de fall den aktuella begränsningsregeln skulle bli tillämplig väljer föräldrarna i praktiken halv eller fjärdedels föräldrapenning i stället och undviker därigenom reduktion av föräldrapenningen. Någon nämnvärd kostnadsökning till följd av motsvarande indirekta effekter som nämnts ovan under föräldrapenning i samband med barns födelse torde därför inte uppstå. Föräldrapenning för tillfällig vård av barn utges alltid med belopp motsvarande den försäkrades sjukpenning. En direkt höjning av ersättningsnivån uppstår för de egna företagare som genom det nya systemet erhåller en högre SGI.

Övriga socialförsäkringsfärmâner

Ersättning lämnas åt tillfällig smittbärare som genom ingripande av myndighet underkastas observation eller isolering eller på annat sätt förorsakas inkomstförlust. Ersättningens storlek motsvarar sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring. En höjning av sjukpenningen för egenföretagare medför därför en motsvarande höjning av denna ersättningsform. Vid repetitionstjänstgöring erhåller värnpliktiga, vapenfria yänstepliktiga och civilförsvarspliktiga en dagpenning som motsvarar sjukpenningen. De egna företagare som får en högre SGI kommer därmed att erhålla en högre dagpenning i samband med repetitionstjänstgöring eller annan motsvarande tjänstgöring. Även storleken av viss ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd motsvarar sjukpenningen. En ändring av SGI får även indirekt betydelse för andra förmåner för vilka det finns regler om samordning med sjukpenning. Detta gäller bl. a. olika former av utbildningsstöd och arbetsmarknadspolitiska stödformer.

96 Beräkning av inkomstbortfall

Även av andra skäl kan det förekomma en indirekt påverkan. Inom pensioneringen kan t. ex. liknande effekter som redovisats ovan i fråga om förtidspension uppkomma även när det gäller delpension och ålderspension. SGI används vidare för olika jämförelser vid beräkning av andra förmåner än sjukpenning t. ex. bostadstillägg till folkpension och bidragsförskott. Vid en ändring av SGI-beräkningen för egna företagare bör behovet av justering av dessa regler ses över. Kostnaderna för de effekter på socialförsäkringen, som beskrivits ovan, redovisas i avsnitt ll.4.l0.

l 1.4.9 Sjukförsäkringsavgift för egenföretagare i en ordning med

jämförelselön

I sjukpenningkommitténs direktiv har bl. a. uttalats att för det fall kommittén föreslår ändringar på förmånssidan måste också konsekvenserna på avgiftssidan beaktas. För flertalet försäkrade egenföretagare torde i dag den taxerade inkomsten av annat förvärvsarbete ligga till grund för SGI. Undantag är bl. a. fall då den försäkrades rörelse befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller där den försäkrades taxerade inkomst är högre än vad som motsvarar en jämförbar anställningsinkomst. I de sistnämnda fallen skall SGI bestämmas på grundval av en jämförelseinkomst. Egenföretagare har i dag i genomsnitt en lägre SGI än de anställda har. Av riksförsäkringsverket gjorda beräkningar visar att den genomsnittliga utbetalda sjukpenningen för en egenföretagare är 93 kr. per dag. Motsvarande sjukpenning för en anställd är 147 kr. (uppgifterna avser l98l års förhållanden). Beräkningarna har intagits i bilaga 1:4. Beräkningarna visar vidare att egenföretagares sjukpenningkostnader år l98l uppgick till ca 451 milj. kr. Av detta belopp skall 85 % eller ca 380 milj. kr. finansieras med avgifter. Totalt uttogs från egenföretagare l 048 milj. kr i sjukförsäkringsavgifter. Någon uppdelning i avgift avseende sjukpenning och övriga förmåner såsom t. ex. sjukvård finns inte redovisad. Det har emellertid i beräkningarna antagits att egenföretagare utnyttjar andra sjukförsäkringsförmåner än sjukpenning i samma utsträckning som övriga kategorier försäkrade. Med ett sådant antagande beräknas 345 milj. kr. utgöra avgifter för sjukpenning. Vid överväganden angående olika alternativ till avgiftsberäkning bör först framhållas att det endast är avgiftsunderlaget för egenavgift till sjukförsäkringen som här diskuteras. Det är således inte avsett att underlaget för övriga egenavgifter skall ändras. En ändring av SGI-beräkningen för egenföretagare får emellertid konsekvenser för andra delar av socialförsäkringen. Dessa konsekvenser har redovisats i avsnitt ll.4.8. Det kan t. ex. uppstå kostnader för dessa försäkringsgrenar. Sådana kostnadsökningar kan medföra att avgifterna till resp. socialförsäkring måste höjas. Det bör då lämpligen ske genom en höjning av uttagsprocenten. De överväganden som görs i det följande gäller hela sjukförsäkringsavgiften och inte enbart den del som tas i anspråk för sjukpenningför-

SOU I983:48 Beräkning av 97

inkomstbortfall

säkringen (sjukförsäkringsavgiften avser även kostnader för sjuk- och tandvårdsförmåner samt föräldrapenning m. m.). En uppdelning av sjukförsäkringsavgiften skulle medföra att flera avgiftsunderlag skulle behöva användas. Detta skulle i ännu högre grad komplicera ett avgiftssystem som genom de lösningar som presenteras i det följande blir nog så komplicerat. Fyra olika alternativ till beräkning av sjukförsäkringsavgift för egenföretagare kan övervägas. Dessa alternativ innebär i korthet följande: a) Dagens avgiftsregler behålles, dvs. avgift uttas på egenföretagarens taxerade inkomst av annat förvärvsarbete utan någon begränsning uppåt. b) Sjukförsäkringsavgift uttas på grundval av registrerad SGI med eller utan hänsyn till basbeloppstak. c) Sjukförsäkringsavgift uttas på registrerad SGI, men om den taxerade inkomsten av annat förvärvsarbete är högre tas avgift ut på den taxerade inkomsten. d) Sjukförsäkringsavgift uttas på registrerad SGI. Om den taxerade inkomsten av annat förvärvsarbete är högre än SGI men ej högre än basbeloppstaket (7,5 gånger basbeloppet) skall avgiften beräknas på SGI. I det fall den taxerade inkomsten är högre än basbeloppstaket skall även den överskjutande taxerade inkomsten vara avgiftsunderlag. I sistnämnda fall skall således avgift tas ut dels på SGI, dels på den del av den taxerade inkomsten som ligger ovanför basbeloppstaket. Ett glapprum” uppstår därvid. Inkomster som ligger mellan SGI och basbeloppstaket ingår således inte i avgiftsunderlaget. Om den taxerade inkomsten är lägre än SGI skall avgift tas ut på SGI. Den skisserade ändringen av reglerna för SGI-beräkning innebär med största sannolikhet förbättringar på förmånssidan för gruppen egenföretagare sedd i dess helhet. De ovan nämnda beräkningarna visar detta. För det fall egenföretagarna i den ändrade sjukpenningordningen erhåller en genomsnittlig sjukpenning som uppgår till 147 kr. per dag, dvs. den sjukpenningnivå som gäller för anställda, och nuvarande avgiftsregler bibehålls (alternativ a) ovan) beräknas sjukpenningkostnaderna med de antaganden som gjorts ovan öka med ca 261 milj. kr. (se avsnitt 4.l i bilaga 1:4). Sådana kostnadsökningar skulle strida mot de s. k. besparingsdirektiven. Att bibehålla det nuvarande avgiftsunderlaget men höja avgiftsprocenten för att neutralisera nämnda kostnadsökningar skulle emellertid leda till en särbehandling i detta hänseende av företagare (om man bortser från karensdagsalternativen). Det kan övervägas om inte sjukförsäkringsavgiften kan uttas med enbart registrerad SGI som underlag (alternativ b). Därigenom uppnås överensstämmelse mellan avgift och förmån. Det är också en från administrativ synpunkt enklare lösning än alternativen c) och d). En sådan lösning fordrar dock att skattemyndigheterna erhåller kunskap om en under året genomsnittligt registrerad SGI för varje egenföretagare. Från riksförsäkringsverket har inhämtats att det inte skulle medföra några svårigheter att till skattemyndigheterna med hjälp av datamedium avisera registrerad SGI. Representanter för riksskatteverket (RSV) har vid Sammanträffande med sjukpenningkommittén bl. a. uppgivit att en så-

av SOU 1983 :48

98 Beräkning inkomstbortfall

men att avgiftssystemet alldan ordning går att hantera administrativt, mänt sett blir besvärligare att hantera eftersom ytterligare ett avgiftsunderlag, SGI, förs in. Även för detta alternativ har vissa kostnadsberäkningar gjorts i avsnitt 4.2 i bilaga 1:4. Av dessa framgår att den genomsnittligt registrerade utbetalda sjuksjukpenningen per dag är högre än den genomsnittligt År 1981 var denna differens för anställda 12 kr. och för penningen. egenföretagare 17 kr. Detta förhållande påverkar kostnadsberäkningari en förändrad ordning erhålna. Med antagande dels att egenföretagare som uppgår till 147 kr. per dag, dvs. ler en genomsnittlig sjukpenning dels att differensen mellan den nivå som gäller för de anställda, registrerad och utbetald är 17 kr., skulle avgiftsinkomsterna komsjukpenning om alternativ ma att bli ca 30 milj. kr. högre än sjukpenningutgifterna b) väljs. En konstruktion av detta slag innebär dock att avgift inte erläggs på inkomstdelar som överstiger basbeloppstaket. Därvid uppstår en inte önskvärd i förhållande till löntagarna. Arbetsgivaren besärbehandling talar ju avgift på hela den anställdes lönesumma, dvs. även på delar som

överstiger basbeloppstaket. I det föregående har med alternativ b) avsetts endast den del av

SGI som även utgör underlag för sjukpenningberäkningen.

registrerad finns härutöver i re- Rent faktiskt även uppgift på belopp tillgängliga För närvarande bevakas av försäkringskassan begistreringssystemet. lopp upp till och med 199 100 kr för varje försäkrad. Skälet till att belopp och således inte grundar rätt som överstiger basbeloppsgränsen någon bevakas av SGI skall kunna ske automatill sjukpenning är att höjning tiskt i takt med att basbeloppsgränsen höjs genom att basbeloppet ökar. En variant b) skulle således kunna tänkas, där hela det pâ alternativ för avbelopp som finns tillgängligt vid registreringen läggs till grund giftens beräkning, ehuru endast inkomstdelar under basbeloppsgränsen såsom SGI. Härigenom skulle överensstämmelse med löntaregistreras uppnås, men samtidigt skulle den försäkrades inkomstgarna visserligen anmälan till försäkringskassan få en betydelse utanför förmånsbestäm-

ningen. Försäkringskassan skulle ha att fastställa över basbeloppsgränsen skjutande belopp såsom enbart grundande en skyldighet att erlägga avgift. Detta vore en ny uppgift för försäkringskassan, en uppgift av rent ñskal karaktär. Det skulle förutsätta en annorlunda organisation och utbildning vid kassorna. Den försäkrades insikt om att uppgifter i inkomstanmälan som översteg ett visst belopp inte ger någon rätt till förmån men väl en avgiftsskyldighet skulle kunna leda till en risk för uppgifterna t. ex. beträffande arbetstiden avpassas så, att spekulation; förmånsbeloppsgränsen inte överstiges. Försäkringskassornas granskfick för att motverka denna risk bli av det slag som ning och kontroll t. ex. skatte- och avgiftsmyndigheterna har, vilket inte vore önskvärt. De två avgiftskonstruktioner som återstår att diskutera (alternativen c) och d) bygger båda på att SGI skall ligga till grund för uttag av sjukförinkomsten till säkringsavgiften och att avgift skall uttas på den taxerade den del den taxerade inkomsten överstiger basbeloppstaket. Skillnaden

Beräkning av inkomstbortfall 99

utgörs av att alternativ c) inte har något avgiftsfritt inkomstskikt (glapprum) mellan SGI och basbeloppstaket. Det har från flera håll i kommittén gjorts gällande att en konstruktion med ”glapprum” (alt. d) är den mest rättvisa från likabehandlingssynpunkt. Att låta egenföretagarens inkomstdelar ovanför basbeloppstaket ingå i avgiftsunderlaget har inte mött någon kritik av det skälet att arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen även erläggs på sådana inkomstdelar utan att löntagaren får förmån härav i form av sjukpenning. Egenföretagare och löntagare blir således lika behandlade i detta hänseende. Visserligen innebär alternativ d) en högre grad av likabehandling och en viss korrespondens mellan avgift och förmån men konstruktionen blir administrativt mycket svår att hantera. Vid kontakter med företrädare för riksskatteverket har framkommit att både alternativ c) och d) är besvärliga att hantera från administrativ synpunkt. Det har framhållits att avgiftssystemet redan i dag är mycket komplicerat och att det från bl. a. skattemyndigheternas sida finns en strävan att förenkla det. Ett önskemål är därvid att minska antalet avgiftsunderlag. Även om vissa förenklingar har genomförts beträffande debitering av egenavgifter vid 1983 års taxering kvarstår det faktum att regelsystemet är komplicerat. Från RSV har framhållits att det inte bara är viktigt att skattemyndigheterna får ett enklare avgiftssystem att hantera utan även att den enskilde egenföretagaren själv kan räkna ut sina egenavgifter. Att i skrift på ett lättfattligt sätt förklara dagens avgiftssystem för egenföretagarna är nog så komplicerat, har det påpekats från RSV. Från RSV:s sida har det vidare uppgivits att en konstruktion enligt alternativ c) går att hantera om riksförsäkringsverket till RSV levererar

en årlig genomsnitts-SGl för varje egenföretagare. Konstruktionen in-

nebär emellertid, har det framhållits, att de strävanden till förenkling av avgiftssystemet som finns motverkas. Se för övrigt tilläggsdirektiven

(Dir l982i27) angående kontroll och förenklingsfrågor vid reformer på

skatteområdet. RSV har även framhållit problemen med att använda flera avgiftsunderlag vid debitering av en och samma socialförsäkringsavgift. Man har därvid särskilt pekat på fall med blandade inkomster, dvs. inkomst av anställning tillsammans med inkomst av annat förvärvsarbete. Att i det komplicerade regelsystem som skisseras i alternativ c) dessutom införa ett s. k. glapprum har RSV menat medföra ytterligare komplikationer. Från RSV har det slutligen uppgivits att alternativ d) går att hantera från teknisk synpunkt, men att den manuella hanteringen blir mer komplicerad än för närvarande. Dessutom har man ansett det vara mycket svårt att lära egenföretagarna att förstå ett så invecklat avgiftssystem som alternativ d) och att egenföretagarnas förmåga att själva räkna ut sina egenavgifter minskar. Från kostnadssynpunkt torde både alternativ c) och d) vara möjliga att genomföra inom ramen för besparingsdirektiven. Några exakta kostnadsberäkningar har emellertid ej varit möjliga att utföra (se avsnitt 4.3 i bilaga 1:4).

100 Beräkning av inkomstbortfall

Sammanfattningsvis torde det kunna fastslås att en avgiftskonstruktion enligt alternativ d) blir mycket komplicerad att hantera inte bara för skattemyndigheterna utan även för den enskilde egenföretagaren. l ett system med jämförelselön förefaller det i valet mellan alternativen d) och c) vara minst komplicerat att låta egenavgift till sjukförsäkringen beräknas enligt alternativ c). Det bör dock framhållas att även detta system blir mera komplicerat än den nuvarande ordningen och det utan att en överensstämmelse mellan avgift och förmån kan uppnås.

l l.4.l0 Kostnadseffekter vid ett alternativ med jämförelselön

I ett alternativ med jämförelselön kan kostnadseffekter uppstå på flera sätt. Det kan dels uppstå en ökning eller minskning av sjukpenningutgifterna, dels ökade utgifter inom andra delar av socialförsäkringen. Vidare kan det uppkomma en ökad administrativ kostnad. I fråga om sjukpenningutgifterna blir effekterna beroende av vilket avgiftsalternativ som väljs. Riksförsäkringsverket har gjort vissa beräkningar. Dessa beräkningar redovisas i bilaga 1:4. Som exempel kan nämnas att för det fall egenföretagare i ett alternativ med jämförelselön erhåller en genomsnittlig sjukpenning motsvarande den sjukpenningnivå som gäller för de anställda, och nuvarande avgiftsregler bibehålls (avgiftsalternativ a) i avsnitt ll.4.9) beräknas sjukpenningkostnaderna under vissa antaganden öka med ca 261 milj. kr. Dessutom kommer kostnadsökningar att uppstå för övriga dagersättningar där SGI läggs till grund för ersättning samt inom förtidspensioneringen (se bilaga 1:3 och 1:5 ). Om sjukförsäkringsavgifti stället uttas med SGI som underlag uppnås överensstämmelse mellan avgift och förmån. Med samma antaganden i övrigt som i fallet ovan skulle avgiftsinkomsterna komma att bli ca 30 milj. kr. högre än sjukpenningutgifterna. De övriga avgiftskonstruktioner som diskuterats i avsnitt l 1.4.9 (alternativen c) och d)) innebär båda att ökningar när det gäller sjukpenningutgifterna undviks. Några exakta kostnadsberäkningar för dessa alternativ har emellertid ej varit möjliga att genomföra. När det gäller kostnadseffekterna inom övriga delar av socialförsäkringen, t. ex. på förtidspensionering och arbetsskadeförsäkring är dessa effekter svåra att överblicka. Vissa kostnadsberäkningar har gjorts av riksförsäkringsverket. Dessa beräkningar redovisas i bilaga 1:5. På den administrativa sidan kan också kostnadseffekter uppstå. Sådana effekter kan uppkomma för riksförsäkringsverket, försäkringskassorna, statistiska centralbyrån samt skatteadministrationen. När det gäller effekterna på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har beräkningar gjorts inom riksförsäkringsverket (se bilaga 1:6). Därav framgår att en ordning med jämförelselön kommer att kräva betydligt större arbetsinsatser än dagens ordning. Den ökade administrativa belastningen på försäkringskassorna och riksförsäkringsverket har uppskattats till ca 2l0 årsarbetare, vilket motsvarar ca 23 milj. kr. Den administrativa belastningen på SCB består huvudsakligen i det

Beräkning av inkomstbortfall 101

ökade arbete det innebär att efter önskemål av riksförsäkringsverket presentera jämförelselöner. Några kostnadsberäkningar härav har inte kunnat göras. Det förutsättes att uppkommande kostnadsökning uttages av SCB från RFV. När det gäller de administrativa konsekvenserna för skatteadministrationen blir bedömningen helt beroende av vilket avgiftsalternativ som väljs. Endast för det fall dagens avgiftssystem bibehålls torde kostnads-

ökningar kunna undvikas. Övriga avgiftsalternativ innebär, som fram-

går av avsnitt l 1.4.9, att den administrativa belastningen på skattemyndigheterna ökar.

l l.4.l 1 Sammanfattning av ett alternativ med jämförelselön

Ett alternativ med en SGI-bestämning för egenföretagare grundad på jämförelselön kan mot bakgrund av de överväganden som redovisats i det föregående sammanfattas på följande sätt. O SGI skall inte i samma utsträckning som i dag grundas på den taxerade inkomsten. 0 Egenföretagarens arbetsinsats och branschtillhörighet skall fastställas. O En jämförelselön för egenföretagarens bransch och yrkesnivå skall bestämmas efter uppgift om vad motsvarande kategori arbetstagare har. Uppgift härom meddelas försäkringskassorna av riksförsäkringsverket i form av råd och anvisningar med ledning av material som bl. a. SCB tillhandahåller. O SGI skall utgöra jämförelselönen satt i relation till arbetsinsatsen. O Arbetsinsatsen skall bestämmas till kvoter och multiplar av normalt heltidsarbete, dvs. 40 timmar per arbetsvecka. O Såsom nedre gräns för rätt till SGI skall gälla en arbetsinsats som motsvarar en fjärdedel av en heltidsarbetandes. En fjärdedel skall även vara minsta tilläggsmått. 0 Någon övre begränsning i fråga om arbetsinsats skall formellt inte gälla, förutom den gräns som följer av basbeloppsbegränsningen (7,5 gånger gällande basbelopp). O l fråga om sjukförsäkringsavgift har olika alternativ redovisats. Vissa kostnadsberäkningar framgår av avsnitt l l.4.l0. Exempel på tillämpningen av en ordning med jämförelselön framgår av bilaga 1:7.

11.5 av alternativet med

Bedömning jämförelselön

I de föregående avsnitten har redovisats en noggrann genomgång av ett system för beräkning av SGI för egenföretagare som i huvudsak grundas enbart på en jämförelse med vad en anställd i samma bransch har för inkomst. I detta avsnitt görs en bedömning av de för- och nackdelar ett sådant renodlat alternativ har. Fördelarna med ett sådant system är följande. För många av de

l02 Beräkning av inkomstbortfall

försäkrade, som i dag har en låg SGI på grund av en låg taxerad inkomst, ger alternativet med jämförelselön ett bättre sjukpenningskydd. Genom ett alternativ med jämförelselön kommer vidare inte vad som egentligen är kapitalinkomster, såsom för närvarande, att ingå i beräkningsunderlaget. Förvärvsarbetsinsatsen kommer också att i högre grad kunna bli värderad med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Försäkringskassorna kommer med den skisserade ordningen för normgivning att få bättre tillgång till uppgifter om jämförelselönens storlek. Härigenom uppnås också en högre grad av enhetlighet i tillämpningen. Slutligen undviks genom det skisserade systemet de svårigheter som i dag finns vid bedömning av huruvida avsteg skall göras från den taxerade inkomsten vid t. ex. fall av uppbyggnadsskede eller stark skuldbelastning i en rörelse. Nackdelarna kan sammanfattas på följande sätt. Alternativet med jämförelselön är starkt schabloniserat. En del försäkrade kan komma att få ett sämre sjukpenningskydd genom att tvingas in i en schablon, som ger ett lägre inkomstunderlag än den nuvarande ordningen. Vissa grupper, t. ex. dem med s. k. fria yrken, är svåra att över huvud i ett system med jämförelselön. Genom att använtaget inplacera da arbetstiden som en faktor för beräkningen kommer försäkringskassorna att ställas inför nya och svåra bedömningsuppgifter. Behovet av kontroll från deras sida kommer också att öka. Arbetstidsfaktorns skisserade utformning kan även leda till vissa oönskade tröskeleffekter, särskilt när det gäller frågan om anslutning till försäkringen. På grund med andra delar av sjukpenningförsäkringens nödvändiga samordning av socialförsäkringssystemet kommer det att uppstå kostnadsökningar som är svåra att överblicka. l fråga om sjukförsäkringsavgiftens beräkslutligen finns det inget alternativ som inte är förenat med nackdening lar. Nackdelarna med ett renodlat alternativ med jämförelselön är således Det är därför ingen idealisk lösning. Med hänsyn till främst många. konsekvenserna för Övriga delar av socialförsäkringssystemet och svårigheterna att ñnna ett godtagbart alternativ för avgiftens beräkning samt risken för att nya tillämpningssvårigheter byggs in i sjukpenningförsäkringen framstår de fördelar som kan uppnås med detta alternativ såsom så begränsade att det är tveksamt om denna lösning bör väljas. Innan slutlig ställning tas till detta alternativ bör därför prövas om inte vissa av de fördelar som en renodlad ordning med jämförelselön kan medföra också kan uppnås inom ramen för nuvarande ordning utan att därmed följer de nackdelar som redovisats i det föregående. Detta behandlas i följande avsnitt.

11.6 En smidigare tillämpning av dagens ordning

m. m.

Såsom framgår av redovisningen i de föregående avsnitten har kommittén funnit, att en framtida sjukpenningberäkning för egenföretagare som grundas på en utveckling och renodling av något av alternativen taxerad

Beräkning av inkomstbortfall 103

inkomst, justerad taxerad inkomst eller jämförelselön inte reservationslöst kan förordas. Eftersom en kombination av dessa tre alternativ utgör återstår - om en framtida för dagens ordning sjukpenningförsäkring egenföretagare skall ske inom ramen för en obligatorisk försäkring - att undersöka huruvida dagens ordning kan förbättras i några avseenden. Dagens ordning, som tidigare redovisats i bl. a. avsnitt ll.l, innebär ju att den taxerade inkomsten visserligen utgör en utgångspunkt för SGI-beräkningen men att undantag härifrån kan ske i en rad olika fall. Ett undantag är att SGI inte får överstiga en skälig jämförelseinkomst. Vidare får SGI beräknas till en sådan jämförelseinkomst när en verksamhet befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller när i övrigt stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster föreligger. När den skatterättsliga nettointäkten ligger till grund skall hänsyn tas till inkomsterna de senaste åren och till förekomsten av gjorda särskilda investeringsavdrag eller därmed jämförliga avdrag.

Trots att gällande rätt således ger stort utrymme för en flexibel bedömning synes tillämpningen, såsom framhållits tidigare, i stor utsträckning resultera i en SGI-bestämning som enbart utgår från medelvärdet av de tre senaste årens taxerade nettointäkter. Detta leder till en viss stelhet i bedömningen. En motsvarande stelhet synes föreligga i de fall undantagsreglerna tillämpas. Såsom exempel härpå kan nämnas att uppbyggnadsskede inte anses kunna föreligga i mer än ett visst antal år, oberoende av rörelsens art och omfattning. Denna tidsgräns, som inte synes ha stöd i förarbeten eller i något principavgörande från domstol, skiftar också mellan olika försäkringskassor. Oklarhet synes också råda i fråga om möjligheten av att flera uppbyggnadsskeden kan föreligga. Den möjlighet till undantag som utgöres av de fall då en rörelse har en stark skuldbelastning utan att något uppbyggnadsskede föreligger synes utnyttjas endast i ett fåtal fall. Detta kan bero på att reglerna tolkats så snävt, att gäldbelastning endast ansetts kunna föreligga vid uppbyggnad av ett företag.

Övriga undantagsregler som möjliggör en SGI som är högre än den

skatterättsliga nettointäkten synes likaledes tillämpas i ringa utsträckmng. l de fall försäkringskassan tillämpar regeln att lägga en jämförelseinkomst till grund för SGI synes metoden för att räkna fram denna skifta väsentligt. Detta gäller ifråga om bl. a. vilken kategori anställda som skall vara jämförelsegrupp, vilken inkomst som skall anses tillämplig, arbetsinsatsens betydelse, inverkan av eventuella administrativa uppgifter som egenföretagaren kan ha etc. Särskilt påtagliga blir skillnaderna när det gäller försäkrade utanför lantbrukarkollektivet. En bidragande orsak till den nuvarande något stela och snäva tillämpningen kan vara att det saknas prejudicerande avgöranden till vägledning vid tolkning av undantagsreglerna. En annan förklaring kan vara att försäkringskassorna trots det omfattande arbete som uppenbarligen allmänt ägnas åt att utreda inkomstförhållandena för egenföretagare saknar bedömningsmaterial i tillräcklig omfattning. Oftast kan detta bero på den försäkrade, som

104 Beräkning av inkomstbortfall SOU I983:48

inte lämnar den information som är nödvändig för att försäkringskassan skall uppmärksammas på att det kan finnas anledning att tillämpa en undantagsregel. De försäkrade har som regel dålig kännedom om reglerna för SGI-bestämning. Frågorna om SGI-bestämning för egenföretagare synes emellertid under senare år ha ägnats större uppmärksamhet i riksförsäkringsverket och i försäkringskassorna. Härigenom har informationen till de försäkrade om de nuvarande reglerna också i viss utsträckning förbättrats. En smidigare tillämpning av de nuvarande reglerna skulle kunna ske med större utnyttjande av möjligheterna att använda jämförelselönen eller att på annat sätt avvika från en strikt bedömning grundad enbart på uppgift om den taxerade inkomsten. Bedömningen av hur länge en rörelse kan anses vara under uppbyggnad bör t. ex. inte låsas till ett begränsat antal år utan göras med hänsyn till de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet. Rörelsens art och omsättningens storlek, längden av innehavet samt omfattningen och inriktningen av gjorda investeringar är exempel på sådana omständigheter av betydelse för bedömningen. Naturligtvis kan även flera uppbyggnadsskeden förekomma i en rörelse. Varje större nyinvestering i en rörelse, som sänker det omedelbara nettoresultatet men avser att öka den framtida nettointäkten, bör bedömas på det sättet. Uppvisar en etablerad rörelse en låg nettointäkt bör anledningen härtill utrönas. Framkommer det därvid att skälet är en i förhållande till rörelsens omfattning stor skuldbelastning, som t. ex. hänför sig till anskaffande av omsättningstillgångar eller lager, bör hänsyn tas härtill. Användning av jämförelseinkomst såsom grund bör därvid kunna komma ifråga, utan att rörelsen är att anse såsom under uppbyggnad. På motsvarande sätt bör bedömningen bli om orsaken till en nedgång av nettointäkten kan förklaras med en ändrad produktionsinriktning eller en tillfällig förlust, t. ex. stormskador i lantbruket eller trädgårdsnäringen. För de fall en låg inkomst i en etablerad rörelse inte kan förklaras med någon av dessa omständigheter eller av gjorda avsättningar till t. ex. allmän investeringsreserv, upphovsmannakonto, skogskonto, resultateller liknande - utan är utjämningsfond skattemässiga dispositioner hänförlig till t. ex. egenföretagarens ringa arbetsinsats och därav följande omsättning och resultat bör detta naturligtvis avspeglas i SGI-bestämningen, om det kan bedömas vara annat än tillfälligt. Det kan därvid bli frågan om att låta medelvärdet av föregående års taxeringar utgöra SGI. Det är emellertid angeläget att försäkringskassornas tjänstemän tillförsäkras underlag för att göra dessa många gånger svåra bedömningar och nå ett riktigt resultat. Det torde därvid inte vara tillräckligt att enbart förlita sig på att den försäkrade i en inkomstanmälan skall lämna de relevanta upplysningarna. Det är måhända först efter upprepade kontakter som försäkringskassan erhåller ett tillfredsställande beslutsunderlag. Skulle den försäkrade inte vilja medverka till att lämna de upplysningar som erfordras för en skälig bedömning och avsteg från den taxerade inkomsten, får naturligtvis SGI fastställas med ledning av de upplysningar om denna inkomst som försäkringskassan regelmässigt

Beräkning av inkomstbortfall 105

har tillgång till. Upplysningar från den försäkrade som uppenbarligen saknar fog skall självfallet likaledes inte föranleda att undantagsregeln tillämpas. När det gäller arbetet med framtagande av uppgifter om en relevant jämförelselön sker detta inte utan ett visst besvär idag, särskilt gäller det för de grupper egenföretagare som kanske inte förekommer så ofta i försäkringskassan. Ett stort arbete synes också läggas ned på att med ledning av uppgifter från någon arbetstagarorganisation om tillämpliga timlönenormer för ordinär och obekväm arbetstid, semesterersättning och arbetade timmar i branschen räkna ut den jämförelseinkomst som skall användas. Ett sätt att förenkla detta arbete och samtidigt säkerställa en större enhetlighet i tillämpningen vore att fastställa jämförelselönen i enlighet med vad som skisserats i det redovisade alternativet med jämförelselön ovan. Riksförsäkringsverket skulle således i form av allmänna råd och anvisningar kunna förse försäkringskassorna med uppgift om vilken jämförelselön som skall gälla för de olika kategorier egenföretagare som kan komma ifråga. Uppgifterna skulle inte vara bindande för försäkringskassorna vid deras tillämpning av undantagsregeln om jämförelselön men skulle bidra till att utjämna olikheter som inte är motiverade av omständigheterna i det enskilda fallet. Den smidigare tillämpning av den nuvarande ordningen som skisserats ovan skulle således kunna ge en mera individualiserad bedömning, där t. ex. den försäkrades arbetsinsats, rörelsens omsättning och art i större utsträckning i förhållande till den skattemässiga nettointäkten blev styrande för SGl-bestämningen. Den nuvarande ordningen med en ökning av SGI med hänsyn till administrativt merarbete som tillämpas i en del fall bör t. ex. kunna utvecklas och renodlas, så att den försäkrades arbetsinsats i det enskilda fallet vinner beaktande. Det torde vara möjligt att åstadkomma en mer flexibel tillämpning, och därmed ett minskat schablonartat fasthållande vid den taxerade inkomsten, genom den informations- och utbildningsverksamhet som redan påbörjats av riksförsäkringsverket. Innehållet i gällande rätt bör emellertid också i större utsträckning komma till de försäkrades kännedom. Genom att försäkringsrätterna numera har inrättats kommer måhända praxisbildningen på detta område också att öka. Den nyligen genomförda möjligheten för försäkringskassorna att ompröva sina beslut torde också bidra till den önskade flexibiliteten i tillämpningen i framtiden. Den nu skisserade mera flexibla tillämpningen kan komma att medföra ökade utgifter för den allmänna försäkringen, dels i form av ökade sjukpenningutgifter, dels i form av en ökad administration. Att närmare beräkna effekten på sjukpenningutgifterna har ej varit möjligt att göra. Vissa beräkningar har emellertid, som ovan nämnts, gjorts för det renodlade alternativet med jämförelselön (se bilaga 1:4). Dessa beräkningar har grundats på ett antagande om en genomsnittlig höjning av egenföretagarnas SGI. l den mån en sådan ökning av SGI även uppstår med den nu diskuterade smidigare tillämpningen av dagens ordning kan dessa kostnadsberäkningar även ligga till grund för beräkning av kost-

l06 Beräkning av inkomstbortfall

nadseffekterna av detta alternativ (jfr avsnitt 4.1 i bilaga 1:4 ). När det gäller de administrativa effekterna har vissa beräkningar gjorts av riksförsäkringsverket (se bilaga 1:8). Dessa beräkningar visar att den mera flexibla tillämpningen förmodligen kommer att innebära ett något mera omfattande utredningsarbete vid försäkringskassorna.

Ökningen av antalet årsarbetare har uppskattats till ca 60 eller ca 6,6

milj. kr.

K arens l den nuvarande ordningen finns, som nämnts, möjlighet för en försäkrad att för inkomst av annat förvärvsarbete välja karenstid. Denna kan bestämmas till 0, 3, 33 eller 93 dagar. Kommittén har i sitt tidigare betänkande (s. 242 f) föreslagit att alternativet 93 dagar, som har ringa anslutning, kan utgå och att alternativet 33 dagar förkortas till 30 dagar. Behov av karensalternativ får anses föreligga även i en ny ordning för fastställande av sjukpenning för egenföretagare. Kommitténs tidigare bedömning av alternativen gäller alltjämt. Framdeles bör således tre alternativ komma ifråga, nämligen O, 3 eller 30 dagar.

Obligatorisk eller frivillig försäkring 107

12 eller

Obligatorisk frivillig försäkring

l de i kap. 9 uppräknade alternativen till en förändrad försäkring har i det föregående genomgåtts de möjligheter som rör en obligatorisk försäkring för inkomstbortfall. Denna prövning kan sägas ha resulterat i att den nuvarande ordningen med en smidigare tillämpning är det alternativ som har förtjänster framför övriga alternativ. I det följande skall slutligen diskuteras huruvida någon variant på frivillig försäkring för egenföretagare vore att föredra framför dagens obligatoriska system.

Bakgrund I och med att egenföretagarna genom 1962 års reform kom att helt omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen upphörde möjligheten för egenföretagare att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. Motivet var bl. a. att man undvek de för den tidigare frivilligheten av olika slag, som uppstod om alla egenföretagare - av vilka svårigheter många ej behövde eller hade råd med en helt utbyggd sjukförsäkring skulle försäkras efter sin inkomst, framhölls det i förarbetena till 1955 års sjukförsäkringslag (prop. 1953:178 s. 139). svårigheterna att i dag få en rättvisande SGl för egenföretagarna kan måhända som en jämförelse med denna tidigare uppfattning sägas vara ett skäl att införa någon grad av frivillighet i sjukpenningförsäkringen för deras del. Denna möjlighet bör övervägas om alternativen att nå en tillfredsställande lösning inom ramen för den nuvarande obligatoriska ordningen bedöms vara uttömda. För en egenföretagare uppstår vid sjukdom ofta inte bara en förlust av ersättning för eget arbete utan även ett bortfall av bruttoinkomst. Bruttoinkomsten skall ju inte bara täcka egenföretagarens egen lön” utan även hans kostnader för räntor, hyror, lön till anställda m. m. Sjukpenningförsäkringen ger idag ej ersättning för förlorade rörelseinkomster utöver vad som kan hänföras till egenföretagarens egen arbetsinsats. Det betyder att uteblivna vinster ej heller ersätts. Bedömning och uppskattning av bruttoinkomstförluster är svåra att göra eftersom det skiljer sig från bransch till bransch, från egenföretagare till egenföretagare och från tid till annan. 1 förarbetena till den nuvarande ordningen har inte dessa svårigheter närmare berörts. l socialvårdskommitténs ovan nämnda betänkande (SOU 1944:15) anfördes endast att den inverkan å inkomstens storlek som utövas av rörelsekapital m. m. i huvudsak elimi-

l08 Obligatorisk eller frivillig försäkring SOU l983z48

neras genom att inkomsten av arbete för egen räkning inte må beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Fördelar med en frivillig försäkring Den allmänna sjukförsäkringen passar således illa för att ersätta dessa individuellt betingade förluster av rörelseinkomster. Om egenföretagarnas kostnader för den obligatoriska försäkringen kunde användas för att teckna privata försäkringar som bättre anpassades till den enskildes behov skulle man kunna hävda att egenföretagarna fick ett bättre försäkringsskydd än i dag. Sådana försäkringar finns som redovisats ovan redan för t. ex. läkare, tandläkare och åkeriägare. En sådan frivillig privat försäkring skulle också kunna ge en IOO-procentig täckning för förluster eftersom den till viss del skulle kunna betraktas som en sakförsäkring (se avsnitt 8.3.3 ovan). I en frivillig försäkring skulle också kunna råda överensstämmelse mellan förmån och avgift vilket inte är fallet i dagens allmänna försäkring.

Nackdelar med en frivillig försäkring Mot en frivillig försäkring för egenföretagare talar emellertid följande omständigheter. a) Det är från allmän synpunkt motiverat att alla - såväl löntagare som företagare skall få kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom. Detta har också uttalats av socialförsäkringskommittén i betänkandet (SOU 1961:29) där det föreslogs att även egenföretagarna skulle omfattas av den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen som dittills enbart hade gällt försäkrade med anställningsinkomst (se avsnitt 8.3.2). Det kan alltså göras gällande att ett försäkringsskydd inte enbart skall vara avhängigt av den enskildes åtgärder. Grundtanken bakom den allmänna försäkringen är att alla skall omfattas på i princip lika villkor. b) Om frivillighet tillåts kommer det att medföra att vissa egenföretagare ställer sig utanför försäkringen eller skaffar sig ett bristfälligt sjukförsäkringsskydd. Det kan då leda till ett tryck på de pensionsbeviljande organen för att förmå dem att fylla ut luckan i försäkringsskyddet i fall då detta eljest inte skulle ha skett. Resultatet skulle kunna bli en omotiverad belastning på pensioneringen. Detta var skälet till att man tidigare (år 1962) inte ville medge den försäkrade möjlighet att utträda ur sjukförsäkringen men kvarstå inom tilläggspensioneringen (se avsnitt 8.3.2). Detta argument äger giltighet även idag. c) Sjukpenningförsäkringen är idag samordnad med andra grenar av den obligatoriska allmänna försäkringen, såsom t. ex. arbetsskadeförsäkringen och föräldraförsäkringen. Egenföretagarna omfattas av dessa samordnade försäkringar och numera också av delpensionsförsäkringen. Det har hela tiden varit en strävan att jämställa egenföretagare med löntagare. Att nu bryta ut egenföretagarna ur sjukpenningförsäkringen skulle inte bara försvåra samordningen mellan de olika försäkringsgre-

Obligatorisk eller frivillig försäkring 109

narna utan även motverka den strävan till jämställdhet mellan arbetstagare och egenföretagare som ansetts önskvärd. d) len frivillig försäkring skulle troligen behöva uppställas ett krav på en god hälsa för anslutning till försäkringen. Därigenom skulle de som inte uppfyller detta krav och som vore bäst i behov av ett försäkringsskydd komma att stå utan sådant skydd. e) Genom att låta egenföretagare - liksom löntagare - omfattas av den allmänna försäkringen får man en större riskspridning än vad som skulle erhållas om egenföretagarna skulle stå utanför. Därigenom uppnås också att försäkringsskyddet allmänt sett blir billigare. f) Om egenföretagarna skulle stå utanför den allmänna försäkringen skulle gränsdragningsproblem uppstå, detta eftersom gruppen egenföretagare, som redovisas ovan, är svårbestämbar. De med inkomst av både anställning och annan förvärvsverksamhet, s. k. blandfall, skulle också behöva ägnas särskild uppmärksamhet. g) Med en frivillig försäkring för egenföretagare uppstår även problem när det gäller integrationen med och övergången till den allmänna försäkringen. Bl. a. mäste övervägas en annan gränsdragning mellan sjukpenningförsäkringen och t.ex. förtidspensioneringen än den som nu finns. Detta reser också organisatoriska frågor om var beslutanderätten och initiativrätten rörande en övergång från den privata försäkringen till den allmänna försäkringen skall ligga. De ovan nämnda för- och nackdelarna torde i allt väsentligt äga giltighet vare sig en frivillig försäkring enbart är ett komplement till en obligatorisk försäkring eller handhas privat eller inom den allmänna försäkringens ram. I de fall en frivillig försäkring avser att komplettera en obligatorisk försäkring kvarstår dessutom de problem som inkomstberäkningen ger upphov till, om man inte inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen nöjer sig med en låg fast grundsjukpenning. Sammanfattningsvis kan det således hävdas att argumenten för att egenföretagarna alltjämt skall omfattas av en obligatorisk försäkring än argumenten för att de skall stå utanför. Endast om väger tyngre möjligheten för den enskilde att förutsättningslöst få välja sitt försäkringsskydd i sig bedöms som särskilt värdefull skulle man kunna göra gällande en motsatt uppfattning. Denna uppfattning bör då även delas av hela eller övervägande delen av egenföretagarkollektivet. En sådan lösning förutsätter dock ett snävare synsätt än vad som hittills gällt inom socialförsäkringen.

l l0 Samlad bedömning sou m3 :48

13 Samlad

bedömning

Kommittén har i sina överväganden rörande egenföretagarnas framtida sjukpenningskydd strävat efter att finna den lämpligaste lösningen för inkomstberäkning inom ramen för en obligatorisk försäkring för inkomstbortfall och med en i förväg registrerad sjukpenninggrundande inkomst, dvs. den ordning som för närvarande finns. Olika alternativ till förändringar har prövats. En del av kritiken mot den nuvarande ordningen tar sikte på det olämpliga i att låta den taxerade inkomsten utgöra SGI vid inkomstberäkningen. Kommittén har också i sin prövning av de olika alternativen funnit att en enbart på den taxerade inkomsten gjord beräkning inte i alla fall ger ett rättvisande resultat. Det har inte heller visat sig vara ett möjligt alternativ att på ett konsekvent sätt vid beräkningen justera den taxerade inkomsten, så att den bättre svarar mot sjukpenningförsäkringens behov. Kommittén har vidare, såsom utförligt redovisats, prövat alternativet att framgent låta den sjukpenninggrundande inkomsten för egenföretagare enbart fastställas efter en jämförelseinkomst. Detta alternativ är dock inte utan nackdelar. Det kan medföra svårigheter att i de olika fallen finna en passande jämförelseinkomst. Systemet kan med den grad av schablonisering som blir nödvändig också uppfattas såsom stelbent. För försäkringskassan kan det vidare uppstå nya bedömnings- och kontrollsvårigheter, t. ex. beträffande omfattningen av den försäkrades förvärvsarbete. Ett system med jämförelseinkomst medför vidare inte någon enkel lösning ifråga om avgiftens beräkning. Härtill kommer slutligen att konsekvenserna för pensionsförsäkringen och övriga delar av socialförsäkringssystemet är svåra att överblicka. Detta är allvarligt då det försvårar möjligheten att göra säkra beräkningar rörande kostnadsutfallet av en sådan skisserad ordning. Om med denna ordning en del av bristerna i det nuvarande sjukpenningskyddet således kan sägas bli undanröjda, finns likväl en risk att nya skapas. Eftersom kommittén avvisat tanken på en långtgående central styrning för att tillgodose behovet av enhetlighet i tillämpningen, skulle det även med den skisserade ordningen framgent komma att finnas fall, vilka kan uppfattas såsom resultat av en skiftande eller oriktig tillämpning. Det är emellertid ofrånkomligt, om en önskvärd självständighet och anpassning till lokala förhållanden för försäkringskassornas del skall kunna bibehållas. I fråga om avgifternas beräkning har kommittén inte funnit det möjligt att tillmötesgå kritiken mot det bristande sambandet mellan avgift

SOU l983:48 Samlad bedömning lll

och förmån i sjukpenningförsäkringen. Kommittén har ansett sig inte kunna gå emot den utveckling som på senare år ägt rum på detta område och som senast kommit till uttryck i den nya socialavgiftslagen. Även med en ny ordning för sjukpenningens fastställande skulle således avgift till en del komma att få beräknas på ett underlag som inte grundar någon rätt till förmån. De lösningar kommittén funnit vara mest lämpliga ryms inom det nuvarande regelsystemet. l stället för en ordning som renodlat bygger på en beräkning efter jämförelseinkomst eller en ensidig beräkning av de skattemässiga inkomsterna, torde ett bättre utnyttjande av de nuvarande bestämmelserna kunna avhjälpa en del av de skevheter som i dag finns. Genom att ta hänsyn till de möjligheter som nu står till buds torde det i många fall gå att få en smidigare och mera rättvisande tillämpning. Det gäller t. ex. möjligheten att justera den taxerade inkomsten med hänsyn till vissa avdrag och möjligheten att lägga en jämförelselön till grund i fall av uppbyggnad av en rörelse eller fall av stark skuldbelastning. Denna mera flexibla tillämpning skulle kunna åstadkommas genom att den ökning av informationen om och utbildningen i gällande bestämmelser, som bl. a. på riksförsäkringsverkets initiativ påbörjades för något år sedan, fick fortsätta, liksom att ärendena även fortsättningsvis bereddes med grundlighet och omsorg. En sådan ändring av tillämpningen inom ramen för det bestående kan komma att medföra vissa kostnadsökningar, om den leder till en genomsnittligt sett högre SGI för egenföretagare. Dessa ökningar torde emellertid vara att betrakta på samma sätt som t. ex. de naturliga ökningar som kan uppstå som en följd av en utveckling i praxis eller en ökning av sjukfrånvaron. De torde därigenom inte stå i strid med besparingsdirektiven. Då de lösningar som ryms inom ramen för den obligatoriska försäkringen likväl inte är helt utan komplikationer, skulle det naturligtvis kunna övervägas att låta egenföretagarnas sjukpenningskydd lösas genom någon form av frivillig försäkring. Kommittén har också prövat denna möjlighet men funnit den olämplig. Faran med ett skydd, som inte till alla delar är obligatoriskt och därigenom inte omfattar alla, är att vissa väljer att stå utanför, antingen för att de menar sig inte ha något behov därav eller för att de inte vill betala kostnaderna därför. Detta är olyckligt också av det skälet att sjukpenningförsäkringen är en integrerad del av ett större socialförsäkringsrättsligt system och en frikoppling från en del leder till samordningssvårigheter med övriga delar. Eftersom egenföretagarna numera ingår i det obligatoriska systemet, kan de inte brytas ut utan att detta får allvarliga följder för övriga delar av socialförsäkringen. Därför bör enligt kommitténs mening en lösning med en frivillig försäkring inte väljas, utan en framtida sjukpenningförsäkring för egenföretagare bör i stället återfinnas i en förbättrad tillämpning av det bestående allomfattande systemet.

a .. om ;nMtid

1 13

Bilagor

I:1 Beräknade

Bilaga årslöner 1981 för

Vissa arbetare och

tjansteman

Årslön Tänkbara jämförelsegrupper Egenföretagare K Yrkesgrupp

56 100 Lantarbetare Lantbrukare 65 800 Djurskötare (alternativ med hänsyn till 67 800 Rättare lantbrukets storlek) 73 800 Skolad rättare 104 100 lnspektor

Trädgårdsodlare 66 000 Trädgårdsarbetare

, västkusten Lanthandlare

g

Dagligvaruhandel 66 300 Butikspersonal Övr. Detaljhandel

Restaurangägare 82 200 Restaurangtjänstemän Hotellinnehavare 76 700 Kontorspersonal kare 74 100 Bilförare vid privata åkerier Taxiägare 83 000 Taxichaufför Researrangör 106 200 Tjänstemän med självständigt och kvalificerat arbete -- 79 500 med kvalificerat arbete Tjänstemän Bilreparatör 71 400 Bilmekaniker Radio-, TV-, cykelrepara- 65 400 Reparatör tör, rep. av hushållsmaskiner

Urmakare Guld-, silversmed uppgifter ej tillgängliga Optiker Tvätteriinnehavare 64 300 Arbetare vid tvätterier och färgerier Elektriker 90 800 Elektriker Byggnadsentreprenör l 12 700 Tjänstemän med självständigt och kvalificerat arbete n 95 500 Tjänstemän med kvalificerat arbete Byggnadssnickare 90 700 Träarbetare Murare 89 800 Murare Målare 92 800 Målare Rörledningsinstallatör 88 100 Rörledningsarbetare Frisör 69 600 Frisörer Suk mnast 78 200 Landstingsanställd sjukgymnast

üäkåye 214 300 - - läkare

Tandläkare l 12 300 - - tandläkare Veterinär 170 000 Statligt anställd veterinär Advokat 147 300 Privat anställda med juridiskt arbete 123 400 Statligt och kommunalt anställda med juridiskt arbete

l 14 SOU l983z48

Bilagor

Yrkesgrupp Årslön Tänkbara jämförelsegrupper Kr

Revisor I06 900 Tjänstemän med självständigt och kvalificerat ekonomiskt arbete inom industri och handel -- 79 800 Tjänstemän med kvalificerat ekonomiskt arbete inom industri och handel Datakonsult l l5 200 Tjänstemän med självständigt och kvalificerat system- och dataarbete inom industrin -- 82 200 Tjänstemän med kvalificerat systemoch dataarbete inom industrin Arkitekt I08 400 Arkitekter med självständigt och kvalificerat arbete -- 80 300 Arkitekter med kvalificerat arbete Affärs- och bokföringsbyrå- se Revisor

innehavare

âcârââåââçe

uppgifter ej tillgängliga › Musiker 85 400 Statligt anställda regionmusiker

Anm. Uppgifterna har hämtats från, förutom SCB:s egen statistik, SAF, fackförbund och särskilt framtagen specialstatistik. För vissa yrkesbeteckningar redovisas endast vuxna män, för andra ingår även vuxna kvinnor. avser l98l utom för fiskare, för vilka 1980 års uppgifter använts. Uppgifterna Uppgifterna är beräknade utan övertidstillägg och i stort sett enligt den modell som tillämpas för beräkning av jämförbara årslöner. Semesterlönetillägg för tjänstemän har inte medtagits.

Bilagor 1 15

1:2 Skattade årslöner 1981

Bilaga

Tänkbar jämförelsegrupp (alternativ beroende på bl a rörelsens storlek och arbetets art)

För de fria yrkena (konstnärer, författare m. fl.) har det inte varit möjligt att få fram uppgifter.

sou 1983:48 1 17

Bilagor

Bilaga I:3 Antals- och beloppsuppgifter

rörande SGI-beroende

dagersättningar

m. m.

Tabell 1. SGI-beroende dagersättningar. 1981/82 Budgetåret Ersättningsform Totalt Därav egna företagare Antal ers. Belopp Antal ers. Belopp dagar (tkr) dagar (tkr) sjukpenning 87 327 048 l2 978 673 4 606 210 435 697 Havandeskapspenning 258 533 38 472 8 0l4 69I Föräldrapenning, barns födelse 16 803 82I 2 270 837 386 000* 48 000* Föräldrapenning, vård av barn 4 153 766 652 787 150 000* 20 000* Föräldrapenning,

Dagpenning till vpl m . fl. l 524 228 309 446 * värde. Uppskattat

Tabell 2. Arbetsskadelivräntor budgetåret 1981/82

Av samtliga arbetsskador som anmäldes år 1979 gällde ca 5 procent egna företagare och av de dödsfall som anmäldes samma år drabbade ca 14 procent egna företagare.

Aas gm: v-uwmqq-ø-ewmn-áuvoønwnu-...u

Bilagor 1 19

I:4

Bilaga Kostnadsberäkningar

m. m.

1. Vissa basuppgifter

1981 1982 Försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning 329 100 340 200

Sjukförsäkringsavgifter, milj. kr 345 därav avseende sjukpenning? 703 övrigt? ll 918 - Avgiftsunderlag samtliga företagare, milj kr kr 36 200 - Avgiftsunderlag genomsnitt per företagare, Genomsnittlig utbetald sjukpenning anställda kr/ dag 147 159 egenföretagare kr/ dag 93 98 Genomsnittlig registrerad sjukpenning anställda kr/dag 159 173 egenföretagare kr/ dag 110 117

2. Nuvarande finansiering

Sjukpenningförsäkringen finansieras till 85 % med avgifter och till 15 % med statliga medel. Sjukpenningkostnaderna för egenföretagare var 451 milj. kr år 1981. Denna kostnad skall till 85 %, eller ca 380 milj. kr, finansieras med avgifter från företagarna själva.

Med hänsyn tagen till olika karenstider. 2 Uppskattad uppgift.

120 Bilagor

Av avsnitt l framgår att av totalt l 048 milj. kr i sjukförsäkringsavgifter år 1981 beräknas 345 milj. kr vara avgifter för sjukpenning. Till 85-procentnivån, 380 milj. kr, återstår således 35 milj kr. Vid beräkning av ovanstående uppgifter har antagits att företagare använder andra sjukförsäkringsförmåner än sjukpenning i samma utsträckning som alla andra kategorier av försäkrade. Det skall framhållas att någon direkt avstämning mellan avgifter och utgifter, uppdelade på å ena sidan sjukpenning och å andra sidan övrigt, inte görs. Den avstämning som görs innebär en kontroll av att totala avgifterna täcker 85 % av totala utgifterna för alla kategorier försäkrade. Det bör också framhållas att den procentsats för sjukförsäkringsavgift som under senare år varit gällande givit sådana avgiftsinkomster, att de väl täckt 85 % av totala sjukförsäkringsutgifterna för samtliga försäkrade. Överskotten åren 1981 och 1982 har beräknats till 3 200 resp. 2 500 milj. kr. Fr. 0. m. 1983 har procentsatsen för sjukförsäkringsavgiften sänkts med l procentenhet. Eftersom det inte finns särredovisade uppgifter om egenföretagare vad avser kostnaderna för andra sjukförsäkringsförmåner än sjukpenning är det inte möjligt att med säkerhet beräkna om ett över- eller underuttag råder beträffande egenföretagares sjukpenningförsäkring.

3. Avgift beräknad på SGI

Om avgiften 1981 hade beräknats på den sjukpenninggrundande inkomsten för egenföretagare skulle man fått in 425 milj. kr till finansieringen av sjukpenningutgifterna. Detta motsvarar alltså avgifterna till den sjukpenningnivå som egenföretagarna var försäkrade för år 1981.

4. Kostnadsberäkningar

4.1 Nuvarande avgiftsregler behålls (alternativ a i avsnitt ll.4.9)

Detta alternativ innebär att SGI bestäms på grundval av en jämförelselön och att egenavgift till sjukförsäkringen erläggs på den taxerade inkomsten av annat förvärvsarbete. Genomsnittlig sjukpenning per dag 1981 var 93 kr. Denna nivå antas bli höjd till 110, 130, 147 (genomsnittlig sjukpenning för anställda), 170, 190 eller 210 kr/dag. Vidare antas att sjukskrivningsmönstret inte förändras.

sou 1983:48 Bilagor 121

Sjukpenningkostnadernas beräknade ökning framgår av nedanstående tabell.

Anm. Avser 1981 års förhållanden

Egenföretagares avgifter till sjukpenningförsäkringen år 1981 kan beräknas till 345 milj kr. Nuvarande regler för bestämmande av SGI kan synas innebära att dessa 345 milj. kr inte riktigt förslår till täckning av 85 % av sjukpenningkostnaderna för egenföretagare. En höjning av SGI-nivån utan att samtidigt ändra avgiftsunderlaget skulle därför ytterligare öka underskottet vilket framgår av nedanstående tabell.

Genomsnittlig Sjukpenningkostnader, milj. kr Avgifter Underskott,

Anm. Avser 1981 års förhållanden. Här bör framhållas vad som anmärkts i avsnittet 2 ovan om svårigheten att fastställa huruvida över- eller underuttag f. n. föreligger beträffande egenföretagares sjukpenningförsäkring.

4.2 Avgift erläggs på registrerad SGI (alternativ b i avsnitt l 1.4.9)

Alternativet innebär att egenavgift till sjukförsäkringen erläggs på grundval av registrerad SGI. Av avsnitt l framgår att för sjukpenningförsäkrade är den genomsnittligt registrerade sjukpenningen per dag högre än den genomsnittligt utbetalda sjukpenningen per dag. År 1981 var denna differens för anställda 12 kr och för företagare 17 kr. Detta förhållande påverkar kostnadsberäkningarna eftersom registrerad SGI skall vara grunden för avgiftsintäkterna och den utbetalda sjukpenningen grunden för utgifterna. Om egenföretagares SGI skall bestämmas med hjälp av jämförelselön för anställda kan antas att skillnaden mellan registrerad och utbetald genomsnittlig sjukpenning kan variera mellan 12 kr och 17 kr.

122 Bilagor

1 nedanstående tabell har skillnaden mellan avgiftsintäkter och sjukpenningutgifter beräknats, om SGI bestäms med jämförelselön för anställda. Sjukförsäkringsavgiften har därvid beräknats på den försäkrades SGI. Följande antaganden har gjorts. - utbetald Genomsnittligt sjukpenning år 1981 för egenföretagare, 93 kr per dag, antas bli höjd till 110, 130, 147 (genomsnittsjukpenning för anställda), 170, 190 eller 210 kr per dag. - Skillnaden mellan och utbetald genomsnittligt registrerad sjukpenning är 12, 13, 15 eller 17 kr. - är detsamma som år 1981 Sjukskrivningsmönstret

Genomsnittlig Avgifter minus 85 % av utgifterna, milj. kr k 93

?ådâjfâåj-f

Skillnad mellan registrerad och utbetald

Anm. Avser 1981 års förhållanden.

Av tabellen kan t. ex. utläsas att om egenföretagares genomsnittliga sjukpenning höjs till 147 kr per dag (genomsnittlig sjukpenning för anställda) och om skillnaden mellan genomsnittligt registrerad och utbetald sjukpenning blir 15 kr kommer avgiftsinkomsterna att bli ca 22 milj. kr högre än sjukpenningutgifterna om nuvarande uttagsprocent bibehålls. En höjd medelsjukpenning för egenföretagare leder också till ökade föräldraförsäkringsutgifter. Höjning av medelsjukpenningen leder även till ökade avgiftsinkomster för finansiering av denna del av försäkringen. Eftersom föräldraförsäkringen har samma regler för alla sjukpenningförsäkrade betalar en egenföretagare samma avgift till denna försäkring som en arbetsgivare betalar för sina anställda. Den avgiftsnivå som gäller är så avvägd att avgiften förslår till täckning av 85 % av kostnaderna för samtliga försäkrade. Något över- eller underuttag för egenföretagare bör därför ej uppstå beträffande föräldraförsäkringen.

4.3 Avgift uttas på registrerad SGI eller på den taxerade inkomsten om den är högre (alternativ c och d i avsnitt 1 1.4.9)

Båda dessa alternativ innebär att SGI i första hand skall utgöra avgiftsunderlag. Om den taxerade inkomsten är högre skall denna utgöra avgiftsunderlag (alternativ c). Alternativ d) innebär att om taxerad inkomst år större än basbelopps-

Bilagor 123

taket och SGI är mindre än basbeloppstaket, skall avgift beräknas dels på SGI, dels på den del av taxerad inkomst som ligger över basbeloppstaket. l övriga fall beräknas avgift på den högsta av taxerad inkomst och SGI. För båda dessa alternativ gäller att exakta kostnadsberäkningar inte har kunnat göras eftersom bakgrundsuppgifter saknas. Uppgifter saknas t ex om jordbrukare fördelade i intervaller efter storlek på inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse.

sou 1983:48 Bilagor 125

Bilaga 1:5 Ökade

förtidspensionskostnader

vid ändrad SGI

I avsnitt l 1.4.8 redogörs för sambandet mellan sjukpenningens och pensionens storlek. Dessutom ges ett exempel på hur storleken av en förtidspension från ATP kan påverkas då SGI-reglerna ändras. I statistiska uppgifter över antalet förtidspensioner särredovisas inte olika förvärvsbakgrund. Man har således inga uppgifter om t. ex. antalet företagare med förtidspension. Följande bakgrundsuppgifter kan dock ge en viss antydan om problemets omfattning.

Det förtidspensioneras ca 40 000 personer per år. Åldersfördelningen

bland dessa framgår av nedanstående sammanställning.

Ålder 16-29 30-49 50-54 55-59 60-64 Totalt Fördeln.% 3,2 I6,l 13,4 27,5 39,8 100

Det finns ca 4,3 milj förvärvsarbetande, varav 7,5 % är företagare. Om andelen företagare som får förtidspension antas vara 7,5 % av alla som blir förtidspensionärer under ett år, blir antalet förtidspensionerade företagare ca 3 000 per år. Antas dessutom att drygt 67 % är äldre än 54 år innebär det att ca 2 000 av företagarna som får förtidspension har högst 10 år kvar för vilka antagandepoäng kan beräknas. Ju Färre år som är kvar till 65-årsdagen från förtidspensioneringstillfället, desto mindre kommer antagandepoängen att påverka den genomsnittliga pensionspoängen. Det är svårt att bedöma hur många företagare som skulle få förhöjningar av sina pensioner och hur stora höjningarna blir vid ändrade SGI-regler. Av betydelse för kostnadsberäkningarna är hur många år som återstår från den tidpunkt då förtidspensionen beviljades tills förtids- eller ålderspensionen upphör, dvs. vanligen då den försäkrade avlider. Av betydelse är också vilken förvärvsbakgrund personen har, t. ex. om han haft hög inkomst vissa år i yngre ålder, och hur lång tid före förtidspensioneringen han uppbär sjukpenning. Kostnaderna blir också beroende av i vilken utsträckning hänsyn tas till sådana särskilda omständigheter som skall kunna beaktas vid SGI-bestämningen, t. ex. stark skuldbelastning, verksamheten är under uppbyggnad etc. Beträffande sjukpenning före förtidspensionering bör observeras att försäkringskassan enligt den nuvarande tillämpningen av 16 kap. l §

Bilagor

andra stycket AFL i allmänhet inte på eget initiativ byter ut sjukpenning mot förtidspension förrän tidigast efter ca ett års sjukskrivning. Det bör vidare observeras att kostnadsökningarna uppstår först efter en viss övergångstid och därefter med successivt ökande belopp. Ett fullfunktionsstadium uppnås först efter ett flertal år.

Det bör också uppmärksammas att effekten kvarstår även efter det att

förtidspensionen bytts ut mot ålderspension vid 65 års ålder. Ett genomför ålderspension från ATP uppstår först efter slag på kostnaderna ytterligare fördröjning. Följande räkneexempel kan ge en uppfattning om kostnadseffekten. Antaganden: - år berörs 2 000 nya personer/ - höjs med 0,25 genomsnittspoängen - för året efter ikrafttrådandeåret blir kostnadseffekten halverad och därefter fås hel kostnadseffekt - == 19 400 kr basbelopp Den använda beräkningsmodellen ser ut så här: 60 % x basbeloppet x 0,25 (= poäng) x antal berörda.

Kostnadseffekt, milj kr ÅrO År l (halv kostnadseffekt) 2,9 - O, - 8,7 5,8 + 2,9

årZ

T3 5,8 + 8,7 - 0,0 = |4,5 År4 5,8 + 14,5 - 0,0 - 20,3 År5 58+2,3-0,0-= 26,1

Faktor som beror på dödlighetsförhållandena i gruppen. Först efter lång tid får denna faktor betydelse.

Bilagor 127

1:6 administrativa

Bilaga Beräkning

av

kostnader för

bestämning

av

SGI för i ett

egenföretagare

alternativ med

jämförelselön

Förutsättningar - utan på en jämförelse- SGI grundas inte på den taxerade inkomsten lön. - Jämförelselönen för egenföretagarens bransch och yrkesnivå fastställs efter vad motsvarande kategori arbetstagare har. Uppgift härom får försäkringskassorna från RFV i form av råd och anvisningar med ledning av material som SCB tillhandahåller. - arbetsinsats och branschtillhörighet fastställs av Egenföretagarens försäkringskassan. - satt i relation till arbetsinsatsen. SGI skall utgöra jämförelselönen - Arbetsinsatsen skall bestämmas till kvoter och multiplar av normalt heltidsarbete, som är 40 timmar per arbetsvecka. - Om arbetsinsatsen motsvarar mindre än l/4 av normal arbetstid ger detta inte rätt till SGI-placering. - övre begränsning i fråga om arbetsinsats finns inte förutom Någon basbeloppsbegränsningen (7,5 gånger basbeloppet). - Karenstid om 0, 3 eller 30 dagar kan väljas. - beräknas inkomst. Avgiften på SGI om den är större än taxerad

- Övergångsvis skall nuvarande regler gälla för försäkrade med en

arbetsinsats som är mindre än l/4.

Antalsuppgifter

Antalet försäkrade med B-inkomst uppgår till ca 340 000, varav ca 66 000 även har inkomst av anställning.

Handläggning

vid innebär att Förändringen i handläggningen försäkringskassorna kontroll skall göras beträffande arbetsinsats och bransch och utredning i stället för den kontroll som för närvarande görs av uppgiven inkomst. Detta medför en personlig kontakt med diskussion i varje enskilt fall för att kassan skall kunna fastställa SGI med ledning av de råd och anvissom RFV utfärdat efter samråd med SCB. Det ningar om jämförelselön som därvid måste beaktas utan även är ju inte enbart jämförelselönen arbetstidens omfattning.

128 Bilagor

Uppgifterna om bransch och arbetstid måste därefter registreras i ADB-systemet för särredovisning av vilka som handlagts enligt det nya regelsystemet och vilka som skall behandlas enligt gamla regler (övergångsfall). Det är uppenbart att en sådan handläggning kommer att kräva betydligt större arbetsinsatser än nuvarande handläggning av SGI för egna företagare. Ärendetiden för handläggning av SGI-ändring avseende egna företagare uppskattas nu till ca 45 minuter per ärende, vilket motsvarar ca 190 årsarbetare för hela landet. Att exakt precisera en handläggningstid för det skisserade regelsystemet är knappast möjligt. Med ledning av de erfarenheter om uppskattning av handläggningstider som organisationsbyrån kommit fram till genom arbetet med rationaliseringar hos kassorna och mot bakgrund av de krav som kommer att ställas på handläggningen, torde ärendetiden kunna uppskattas till ca 120 minuter per ärende. Med utgångspunkt i att nuvarande antal SGI-ändringar för egna företagare (en per år) kvarstår skulle denna ärendetid motsvara ca 500 årsarbetare för hela landet.

Administration vid RFV För RFV beräknas en årsarbetare åtgå för den administration som följer av att ta fram råd och anvisningar för jämförelseberäkningarna.

sou 1983:48 Bilagor 129

1:7

Bilaga Exempel på tillämpning av

alternativet med

jämförelselön

l.

Inledning

I det följande ges exempel på hur en ny ordning skulle kunna tillämpas i ett antal fall. Vissa av fallen (nr 1-6) har legat till grund för den undersökning av tillämpningen av den nuvarande ordningen som utförts av sekretariatet (se härom avsnitt 8.2). Dessa fall har som nämnts utformats mot bakgrund av det material som kommit till kommitténs

kännedom genom bl. a. skrivelser från enskilda. Övriga fall (nr 7- 13)

har hämtats från Malmö allmänna försäkringskassa och vissa av sekretariatet utförda intervjuer. I fallen görs en jämförelse med hur tillämpningen sker i dag. I fallen nr l -6 finns därvid redovisat den spridning i bedömningen som framgick av undersökningen. 1 de övriga fallen har, när uppgift om försäkringskassans bedömning saknats, antaganden om den nuvarande bedömningen gjorts. I fråga om avgiftens bestämmande i ett alternativ med jämförelselön har detta antagits skola ske utifrån alternativ c), dvs. avgiften beräknas på det högsta av SGI eller taxerad inkomst (se avsnitt ll.4.9). De belopp som angivits såsom jämförelselön har hämtats från sammanställningarna i bilagorna 1:1 och 1:2.

2 i olika fall

Tillämpning

Fall l

En lantbrukare har för år 1980 en taxerad inkomst av jordbruksrörelse på 60 000 kr. De tre senaste årens taxerade inkomst uppgick till resp. 45 000, 30 000 och 50 000 kr. för år 1977-1979. Jordbruksrörelsen förvärvades år 1976. I en till försäkringskassan ingiven inkomstuppgift uppges den beräknade årsinkomsten för år 1981 av heltidsarbete i jordbruksrörelsen uppgå till 100 000 kr., vilket belopp yrkas såsom grund för SGI. Arbetsinsatsen uppges per år uppgå till ca 2 500 timmar. Åkerarealen är ca 90 ha. Nettoinkomsten av jordbruket efter avdrag för investeringar beräknas uppgå till ca 70 000 kr.

i 130 SOU l983:48

Bilagor

Försäkringskassans bedömning idag

SGI bestäms till som lägst 60 000 kr. och som högst 100 000 kr. Idag betalas avgift på 70 000 kr.

enligt alternativet med jämförelselön Tillämpning

SGl torde bestämmas enligt följande. Arbetsinsatsen är mer än heltidsarbetandes. Överskottet överstiger med minst en fjärdedel (ca 500 tim.) normalarbetstiden för en heltidsarbetande (ca 2 000 tim.). Arbetstidsfaktorn blir då 1,25. Bransch och yrkesnivå motsvarar en skolad rättare. Årsinkomsten för denne uppgår till ca 74 000 kr. SGI fastställs till 92 500 kr. (74 000 kr. › 1,25). Avgift skall beräknas på SGI i detta fall.

Fall 2

En åkeriägare uppger för år 1981 sin beräknade årsinkomst av rörelsen till ca 95 000 kr., vilket yrkas såsom SGI-grundande. Den deklarerade inkomsten för åren [978- 1980 uppgår till resp. 65 000, 80 000 och 70 000 kr. Arbetsinsatsen beräknas uppgå till 2 100 timmar per år. Åkerirörelsen bedrivs i form av ett aktiebolag, där åkeriägaren tillsammans med sin maka äger alla aktierna.

Försäkringskassans bedömning idag

SGI fastställs till 95 000 kr., eftersom han räknas såsom anställd. Arbetsgivaren erlägger avgift på lönesumman.

enligt alternativet med jämförelselön

Tillämpning

Ingen förändring mot dagens ordning.

Fall 3 som enbart består En jordbrukare äger och brukar en jordbruksfastighet av 300 ha skog. Han arbetar halvtid i rörelsen och sysslar då med bl. a. avverkning, plantering och röjning. Vart 5:e år säljer han skog på rot. Den senaste försäljningen ägde rum år 1979. Försäljningssumman upphan till beskattning 80 000 kr. gick då till 200 000 kr. För år 1979 upptog sattes in på skogskonto. Under åren 1980medan resten av beloppet 30 000 kr. år. till en 1983 upptas till beskattning per Skälig avlöning halvtidsanställd skogsarbetare är ca 35 000 kr.

Försäkringskassans bedömning idag

SGl bestäms till som lägst 30 000 kr. och som högst 40 000 kr. Avgift erläggs på 30 000 kr.

sou 1983:48 Bilagor 131

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen uppgår till hälften av en heltidsanställds. Arbetstidsfaktorn blir 0,5. Bransch och yrkesnivå är skogsarbetare. Årslönen är ca 70 000 kr. SGl fastställs till 35 000 kr. (70 000 kr. x 0,5). Avgift erläggs på SGI.

Fall 4

En försäkrad, som driver guldsmedsrörelse, uppger såsom grund för SGI-beräkning att hans beräknade inkomst av rörelsen för år l98l kommer att uppgå till ca l35 000 kr. Beloppet utgör också den deklarerade nettoinkomsten för året. Tidigare års deklarerade inkomst är resp. l 10 000, 120 000 och 125 000 kr. för åren 1978- 1980. Arbetsinsatsen per år beräknas vara ca 2 000 timmar.

Försäkringskassans bedömning idag

SGI fastställs till som lägst 120 000 kr. och som högst 135 000 kr. Avgift erläggs på l35 000 kr.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen överstiger inte med minst en fjärdedel en heltidsarbetandes, varför faktorn blir l. Bransch och yrkesnivå torde motsvara en tjänsteman med kvalificerat arbete inom tillverkningsindustri. Årslönen motsvarar ca ll0 000 kr. SGI fastställs till l l0 000 kr. Avgift erläggs på l35 000 kr.

Fall 5

En lantbrukare har under åren 1978- 1980 deklarerat för en inkomst på resp. 35 000 kr., 50 000 kr. och 60 000 kr. Den deklarerade inkomsten för år l98l beräknas till enbart ca 30 000 kr. p. g. a. att skörden förstörts till följd av för mycket nederbörd. Den försäkrade begär en SGI på ca 80 000 kr., vilket motsvarar den beräknade inkomsten om skörden inte förstörts och grundas på en arbetsinsats per år på ca 2 l00 timmar.

Försäkringskassans bedömning idag

SGl fastställs till som lägst 50 000 kr. och som högst 80 000 kr. Avgift erläggs på 30 000 kr.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen överstiger inte med en fjärdedel en heltidsarbetandes, varför arbetstidsfaktorn blir l.

Bilagor

Bransch och yrkesnivå torde motsvara en skolad rättare. Årslönen för denne uppgår till ca 74 000 kr. SGl bestäms till 74 000 kr. Avgift erläggs på 74 000 kr.

Fall 6

En fiskare äger tillsammans med två andra personer en ñsketrålare och bedriver trålñske. Fisket har i denna form bedrivits i två år. Han uppger sin årsinkomst till l30 000 kr. Hans deklarerade inkomst för år 1979 var 100 000 kr. År 1980 var nettointäkten efter schablonavdrag 41 000 kr. Fiskare på orten och i närliggande orter har en genomsnittlig årsinkomst på 90 000 kr.

Försäkringskassans bedömning idag

SGI fastställs till som lägst l00 000 kr. och som högst l30 000 kr. Avgift erläggs på den taxerade inkomsten för år 1981.

Tillämpningen enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen motsvarar, i avsaknad av annan information, en heltidsarbetandes. Bransch och yrkesnivä bestäms efter en jämförelse med liknande typ av fiske. Årsinkomsten torde då motsvara ca 90 000 kr, som blir SGI. Avgift beräknas på 90 000 kr.

Fall 7

En tidigare fabriksarbetare bedriver sedan år 1979 egen verksamhet bestående i trädgárdsarbete och mindre reparations- och målningsarbeten. Rörelsens anläggningstillgångar består av ett fordon och vissa maskiner och verktyg, såsom t. ex. slipmaskin, jordfräs, länspump och cementblandare. Han saknar anställda. Hustrun är inte verksam i rörelsen. Under åren 1980 och 1981 uppgick omsättningen till ca 100 000 kr. och den taxerade inkomsten till 30 000 kr. resp. 45 000 kr. Arbetstiden, uttryckt i timmar under samma tid till l 500 resp. 2 100 timmar. Detta per år, uppgick inkluderar administrativt arbete, dvs. bokföring och fakturautskrift. Den beräknade nettoinkomsten för år 1982 är ca 45 000 kr. lnkomsten är bl. a. beroende av väderleken. Årsarbetsinsatsen beräknas bli ca 2 100 timmar. för år 1980 beräknades på en årsinkomst av Sjukpenningen 54 000 kr., dvs. den inkomst en kommunalt anställd parkarbetare hade. För år 1981 och 1982 beräknades SGI på 40 000 kr., dvs. den taxerade inkomsten.

Bilagor 133

Försäkringskassans bedömning idag

Rörelsen kan antingen betraktas såsom varande under uppbyggnad, i vilket fall SGl skall utgöras av en jämförelseinkomst, eller såsom etablerad, varvid den taxerade inkomsten, om denna är lägre än jämförelseinkomsten, läggs till grund. 1 detta fall valde kassan att endast anse år 1979 och 1980 såsom uppbyggnadsår och har följaktligen därefter låtit den lägre taxerade inkomsten utgöra SGI. Avgift erläggs på samma belopp, dvs. 40 000 kr.

Tillämpning enligt alternativet med jämfärelselön

Arbetsinsatsen är mer än en heltidsarbetandes men överstiger inte denna med minst en fjärdedel, varför arbetstidsfaktorn blir 1. Bransch och yrkesnivå torde motsvara arbetare inom jordbruk och trädgårdsodling. Årsinkomsten uppgår till ca 66 000 kr. SGI fastställs till 66 000 kr. (66 000 kr. 1). Avgift skall beräknas på SGI.

Fall 8

En person övertog genom köp år 1980 en lanthandel. Omsättningen uppgick då till ca 900 000 kr. per år. Efter det första verksamhetsåret ökade omsättningen till ca 2 milj. kr. År 1981 uppgick den till 3,5 milj. kr. Under ett vart av åren 1980 och l98l investerades i rörelsen ca l00 000 kr. (kyldiskar, vågar och övrig inredning). Den taxerade inkomsten uppgick under samma tid till ca 60 000 kr. per år. Hustrun, som sköter bokföringen, arbetar även full tid i rörelsen. Dessutom finns 1-2 heltidsanställda. Veckoarbetstiden uppgår regelmässigt till 65 timmar. För år 1982 beräknas omsättningen stiga till ca 6 milj. kr. och den taxerade inkomsten uppgår till ca l00 000 kr. Under året har investeringar gjorts för ca 400 000 kr. (ny tillbyggnad med tillhörande utrustning). Arbetstidens omfattning är densamma. Rörelsen är nu att betrakta såsom färdigutbyggd. SGI har under åren 1980-81, liksom för år 1982, beräknats på 60 000 kr.

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan har lagt den taxerade inkomsten till grund för SGI. Avgift har beräknats på den taxerade inkomsten. Något uppbyggnadsskede har inte ansetts föreligga.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen överstiger med hälften en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir l,5. Bransch och yrkesnivå motsvarar tjänsteman inom detaljhandeln med självständigt arbete. Årsinkomsten för denne uppgår till ca 85 000 kr. SGI fastställs till 127 500 kr. (85 000 kr. x 1,5). Avgift skall beräknas på SGI.

134 Bilagor

Fall 9

En ingenjör driver tillsammans med hustrun i handelsbolagsform sedan ett antal år en mindre verkstadsrörelse (legotillverkning av maskindelar). Anställda saknas. År l980 gav rörelsen ett nettoöverskott på 60 000 kr., för vilket mannen taxerades för en inkomst på 30000 kr. Under året investerades i en ny maskin till en kostnad av ca 300 000 kr. P. g. a. fel i maskinen har produktionen år l98l och år l982 kraftigt minskat. Ersättnings- och skadeståndsfrågor är ännu outredda. Den minskade produktionen har påverkat rörelseresultatet. Den taxerade inkomsten år l98l därför till 0 kr. Resultatet beräknas till samma för år l982. uppgick Under året har en mindre investering gjorts i ett projekt med laxodling. Avsikten är att detta projekt, om det lyckas, fullt utbyggt om några år skall ge en nettoinkomst på ca 50 000 kr. Arbete med teknisk utveckling av en egen produkt (dragblock till släpvagn) pågår även. Det går ännu inte att förutse om och när detta arbete kan ge ekonomisk avkastning. Förvärvsarbetstiden för år 1980 och l98l uppgick till ca 2 400 timmar. För år l982 beräknas den till ca 2 000 timmar. SGI har för ett vart av åren l980-82 fastställts till ca 55 000 kr.

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan har grundat SGI på ett belopp som överstiger den taxerade inkomsten men underskrider en jämförelseinkomst. Viss hänsyn kan sägas ha tagits till rörelseresultatet. Eftersom den taxerade inkomsten är 0 kr. utgår inga avgifter.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen är mer än en heltidsarbetandes men överstiger inte denna med minst en fjärdedel. Arbetstidsfaktorn blir l. Bransch och yrkesnivå torde motsvara tjänsteman med kvalificerat arbete inom tillverkningsindustrin. Årslönen uppgår till ca l lO 000 kr. SGI fastställs till l l0 000 kr. (l l0 000 kr. x l). Avgift skall beräknas på SGI.

Fall l0

Två makar bedriver rörelse i form av grönsaksodling. Odlingen sker i växthus och på s. k. friland. Rörelsen har funnits i ca tio år. Båda makarna arbetar heltid. De har inga anställda. Under åren 1979 och 1980 uppgick den taxerade nettointäkten för vardera maken till 40 700 kr. resp. 39 200 kr. Nettointäkten för år l98l uppgick för vardera maken till 38 600 kr. lnvesteringsavdraget var per år ca 3 000 kr. SGI för l98l var 60 000 kr. För år l982 begär makarna att SGI skall bestämmas till 60 000 kr.

Bilagor 135

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan har för år 1982 lagt den taxerade nettointäkten med tillägg av investeringsavdraget till grund för SGI. SGI har således bestämts ti11 41 000 kr. för vardera maken. Avgift beräknas på den taxerade inkomsten.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen är en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir 1. Bransch och yrkesnivå torde motsvara arbetare inom jordbruk och trädgårdsodling. Årsinkomsten uppgår till ca 66 000 kr. SGI fastställs till 66 000 kr. (66 000 kr. x 1). Avgift skall beräknas på SGI.

Fall 11

En ensamstående lantbrukare bedriver jordbruk i södra Skåne. Arealen är ca 15 ha. Han har inga anställda. Jordbruket är främst inriktat på grönsaksodling men även viss spannmålsproduktion förekommer. Han uppger sig ”nog arbeta mer än heltid” men kan inte närmare ange hur många timmar per år som han arbetar. Under sommarhalvåret arbetar han även viss del nattetid (tillsyn av konstbevattning) uppger han. Under vinterhalvåret sysslar han en del med Snöröjning. Hans taxerade inkomst under åren 1979- 1981 uppgick till resp. 86 800 kr., 65 200 kr. och 133 700 kr. För år 1982 uppskattar han den taxerade inkomsten till 130 000 kr. Han önskar få sin SGI för år 1982 fastställd till 130 000 kr.

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan har lagt en jämförelseinkomst till grund för SGI. Som jämförbar kategori anställd har man använt en lantarbetare med traktoroch maskinförarutbildning. Med övertidstillägg har jämförelseinkomsten bestämts till 86 000 kr, vilket också har blivit SGI. Avgift erläggs på den taxerade inkomsten, dvs. på 130 000 kr.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen torde vara en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir då 1. Bransch och yrkesnivå torde motsvara en utbildad lantarbetare. Årsinkomsten uppgår till ca 70 000 kr. SGI fastställs till 70 000 kr. Avgift skall beräknas på 130 000 kr.

Fall 12

En person har en firma som sysslar med besiktning av lägenheter och hus, främst vid nybyggnation. Han uppger sig arbeta heltid med detta.

136 Bilagor

Han har dessutom en halvtidsanställning (80 tim/mån) som ger honom en årsinkomst på 48 000 kr. Hans taxerade nettointäkt av rörelsen uppgick under åren l979-81 till resp. 46 200 kr., 42 100 kr. och 50 100 kr. För år 1982 uppger han sin inkomst av eget arbete i rörelsen till 100 000 kr. Som förklaring till den väsentligt ökade inkomsten anger han att han i början av året erhållit i uppdrag av ett stort byggnadsföretag att framdeles utföra samtliga företagets nybyggnadsbesiktningar.

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan har lagt en jämförelseinkomst till grund för SGI. Man har efter utredning funnit att skälig avlöning till en besiktningsman är mellan 9 000 och 11 000 kr. i månaden. SGI av eget arbete har fastställts till 100000 kr. För anställningsinkomsten har SGI bestämts till 48 000 kr. Avgift erläggs på den taxerade inkomsten av eget arbete.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen av annat förvärvsarbete är en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir l. Bransch och yrkesnivå torde motsvara tjänsteman inom byggnadsindustrin med självständigt kvalificerat arbete. Årsinkomsten uppgår till ca l 10 000 kr. SGI fastställs till ll0 000 kr. Avgift skall beräknas på SGI eller på den taxerade inkomsten för år 1982 om den skulle vara högre.

Fall 13

Två personer driver rörelse i ett företag som sysslar med butikskontroll. Företaget har en person anställd på deltid. Lönen för den anställde är 40 kr./tim. Verksamheten har bedrivits sedan år 1979. Den taxerade inkomsten var för vardera rörelseidkaren 42 000 kr. för år 1980 och 72 000 kr. för år 1981. För år 1982 beräknas den taxerade inkomsten till 87 000 kr. SGI har för åren 1980-82 varit fastställd till resp. 50 000 kr., 72 000 kr. och 75 000 kr. Arbetstiden uppges för vardera personen till 1 200 timmar per år varav 200 timmar är att hänföra till administrativt arbete. Försäkringskassan överväger nu (juli -82) att sänka SGI.

Försäkringskassans bedömning idag

Försäkringskassan gör en jämförelse med vad en anställd inom samma bransch tjänar. Man har för bestämmande av jämförelselönen tagit som utgångspunkt den i företaget anställdes lön (40 kr./tim.) och multiplicerat denna med l 200 samt tillagt 12 °/o i semesterersättning. Jämförelseinkomsten har sålunda beräknats till 53 700 kr. Försäkringskassan avser att fastställa SGI till detta belopp. Handelstjänstemannaförbundet har på förfrågan från försäkringskassan upplyst att lönen för en butikskon-

sou 1983:48 137

Bilagor

trollant i den försäkrades ålder uppgår till ca 6200 kr. i månaden (heltid). Avgift erläggs på den taxerade inkomsten 87 000 kr.

Tillämpning enligt alternativet med jämförelselön

Arbetsinsatsen är mindre än en heltidsarbetandes. Arbetstidsfaktorn blir 0,5. Bransch och yrkesnivå torde motsvara tjänsteman inom handel med självständigt kvaliñcerat arbete. Årsinkomsten för en heltidsanställd sådan tjänsteman uppgår till ca l l0 000 kr. SGl fastställs till 55 000 kr. (l 10 000 x 0,5). Avgift skall beräknas på den taxerade inkomsten, dvs. på 87 000 kr.

SOU l983:48 Bilagor 139

Bilaga 1:8 Administrativa

konsekvenser av en

smidigare tillämpning

av

dagens ordning

Försäkringskassornas nuvarande handläggning

De regler som försäkringskassorna tillämpar för att fastställa SGI kan sammanfattas enligt följande. Utredning görs för att fastställa om verksamheten är i ett uppbyggnadsskede eller etablerad. Hur länge ett uppbyggnadsskede skall anses pågå varierar från verksamhetsområde till verksamhetsområde. Fem år är det längsta som tillämpas. Under uppbyggnadsskedet fastställs SGI som regel till ett belopp som motsvarar den lön en anställd har med ungefär samma arbetsuppgifter. För egna företagare med etablerade rörelser och som under en följd av år redovisat lägre nettointäkt än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete fastställs SGI med ledning av de tre senaste årens taxerade inkomster. Man skall dock ta hänsyn till eventuella investeringsavdrag eller därmed jämförliga avdrag.

Kommitténs förslag till en smidigare tillämpning

Kommittén föreslår att större hänsyn skall tas till förändringari rörelsers verksamhet och omfattning. Den nuvarande tillämpningen med ett begränsat antal år för uppbyggnadsskede skall enligt förslaget upphöra. Kommittén menar att hänsyn exempelvis skall tas till nyinvesteringar även i etablerade rör_elser. SGI för rörelseidkare med angivna förutsättningar skall i större utsträckning baseras på en årsinkomst motsvarande en anställd med ungefär samma arbetsuppgifter. Som underlag för denna jämförelse skall av SCB framtagen lönestatistik kunna tjäna, vilket kommer att underlätta kassornas nuvarande arbete med fastställande av årsinkomst för anställda med ungefär motsvarande arbete. En tillämpning av reglerna för bestämmande av egenföretagares SGI enligt kommitténs förslag kommer förmodligen att innebära ett något mera omfattande utredningsarbete vid försäkringskassorna. Ãrendetiden bedöms därför komma att uppgå till 60 minuter vilket är en ökning i förhållande till nuvarande ärendetid med 15 minuter. Under förutsättning att ärendeantalet inte kommer att förändras innebär det en ökning av antalet årsarbetare från ca 190 till ca 250.

Bilagor

I:9 Reservationer och särskilda

Bilaga

yttranden

l. Reservation av ledamöterna Arrbäck,

Berggren, Lindblad och Saläng med instämmande av

experten Svensson.

Den nuvarande ordningen för att fastställa SGI för egenföretagare är otillfredsställande från flera synpunkter. Att grunda SGI-beräkningen på jordbrukets respektive rörelsens taxerade inkomst innebär dels att bedömningen utgår från förhållanden i förfluten tid, i vissa fall med upp till fem års eftersläpning, dels att det inte är själva bortfallet av inkomst av förvärvsarbete som mäts - också andra faktorer spelar ju in för att åstadkomma det resultat som den taxerade inkomsten är. I båda dessa avseenden skiljer sig de grundläggande bedömningarna för egenföretagarna från vad som anses riktigt och rättvist för anställda. Därtill kommer att dagens ordning medför att många egenföretagare får en alltför låg sjukpenning och i vissa fall betalar avgift utan att få motsvarande SGI. Ytterligare ett problem är det förhållandet att en egenföretagare aldrig kan sjukpenningplaceras i högre inkomst än motsvarande anställd, även om hans arbetsinsats i realiteten skulle motivera det. Av dessa skäl förordar vi att man i stället för dagens system inför en ordning där användande av jämförelselön blir huvudregel. Detta innebär ju inte något helt nytt utan enbart en utvidgning av en i princip redan känd och tillämpad metod. Skälet till att denna metod redan i dag i undantagsfall kommer till användning är ju just att nu gällande huvudregel i vissa fall får iögonenfallande orimliga effekter. Den nya huvudregeln, jämförelselön som generell metod, bör emellertid för att bli hanterlig tillämpas med en avsevärd grad av schablonisering. Den statistik som kommittén tagit fram visar också att detta kan ske med fullt godtagbara resultat. Antalet jämförelsegrupper borde kunna begränsas till 15-20 olika sådana, med möjlighet att inom dessa grupper också ange ett par tre olika nivåer (graden av kvalificerat arbete). I ett sådant system skall också finnas möjlighet att - i enlighet med vad som finns beskrivet i betänkandet - använda arbetstidsmátt utöver heltid. Det som kommitténs majoritet vill kalla en smidigare tillämpning av dagens ordning innehåller en del egendomligheter. Själva det förslaget är ett erkännande av att dagens situation inte är bra för många egenföretagare. Det är också ett erkännande av att metoden med jämförelselön har klara fördelar. Men majoritetens förslag skapar problem,

l42 Bilagor

bl. a. risk för bristande enhetlighet i bedömningarna och ett avsevärt mer tungrott utredningsarbete i varje enskilt fall. Därtill konstaterar vi att större delen av den kritik som majoriteten riktar mot förslaget om jämförelselön som generell regel naturligtvis också drabbar denna smidigare tillämpning”. Underlaget för egenföretagarens sjukförsäkringsavgift bör enligt vårt förslag vara registrerad SGI. Därmed uppnås en eftersträvansvärd överensstämmelse mellan avgift och förmån. Den bristande överensstämmelsen här i dagens läge är ju ett av de problem som kommittén haft att överväga. I denna detalj innebär det då en annan ordning än för anställda. Men eftersom detju visat sig omöjligt att få full överensstämmelse överhuvudtaget mellan egenföretagare och anställda inom sjukförsäkringens regelsystem, så kan det argumentet knappast ha utslagsgivande tyngd. medför - dess egen utsaga - vissa förbätt- Majoritetens förslag enligt ringar för vissa egenföretagare. Det måste alltså betyda ökade sjukpenningutgifter, vartill rimligen kommer viss ökad administration, eftersom fler enskilda fall skall bli föremål för särskilda överväganden. Majoriteten har däremot inte föreslagit några förändringar i avgiftssystemet som skulle finansiera dessa ökade kostnader. Vi frågar oss om inte detta strider mot besparingsdirektiven. I vårt förslag ligger däremot finansieringen inbyggd och vi hänvisar till de beräkningar som återfinns i betänkandet i samband med att systemet med jämförelselön och olika avgiftsvarianter beskrivs.

Till ovanstående reservation har ledamoten Berggren med in-

stämmande av experten Svensson gjort följande tillägg.

Utöver vad jag anfört i den med ledamöterna Arrbäck m. fl. gemensamma reservationen avseende SGI för egenföretagare vill jag anföra följande. Skulle det visa sig att en ordning med jämförelseinkomst inte är bör alternativet frivillig försäkring prövas. Stor valfrihet i framkomlig utformningen av ett sådant system föreligger. Vid alternativet frivillig försäkring vill jag också peka på möjligheten att ordna denna utanför den allmänna försäkringens ram genom existerande eller nytillskapade enskilda försäkringsinstitut.

2. Reservation av ledamoten Andersson

Grundlrygghet med frivillig tilläggsförsäkring

De nuvarande reglerna för sjukförsäkringen för egenföretagare har på flera punkter allvarliga brister. Enligt min uppfattning kan de väsentligaste invändningarna kort sammanfattas i följande punkter. l. Försäkringskassorna har ofta stora svårigheter att fastställa en rättvis och i förhållande till arbetsinsatsen rimlig sjukersättning. I praktiken tillämpas två motstridiga principer när egenföretagarnas sjukersättning ska fastställas. I vissa fall försöker försäkringskassan beräkna vad som kan vara en rimlig arbetsinkomst. l flertalet fall fastställs sjukersättning-

Bilagor 143

en utifrån helt andra utgångspunkter då den taxerade inkomsten läggs till grund för ersättningen vid sjukdom. I dessa fall blir ersättningen ofta väsentligt lägre. Kommittén har i sina analyser av hur reglerna tillämpas ute på försäkringskassorna fått klart bekräftat att skillnaderna i ersättning kan bli mycket stora t. 0. m. i fall där förutsättningarna är exakt desamma. l något fall var avvikelsen nära l00 %. Det måste anses som djupt otillfredsställande och från rättssynpunkt stötande när försäkrade behandlas så här olika. 2. Även avgiftssystemet har för egenföretagarna ogynnsamma konsekvenser. Företagare som t. ex. har inkomster som är högre än vad försäkringskassan anser vara det normala inom näringen eller branschen kan få sin sjukersättning sänkt till en nivå som ligger långt under den avgiftsgrundande inkomsten. För egenföretagare gäller också att avgifter till sjukförsäkringen tas ut även på den del av inkomsten som kan anses vara kapitalinkomst. För löntagare gäller däremot att avgift endast tas ut på arbetsinkomsten. Det obligatoriska sjukförsäkringssystemet ger alltså på väsentliga punkter ingen likabehandling vare sig när det gäller avgifter eller förmåner. 3. Under kommitténs arbete har det klart framgått att en omfattande byråkrati omgärdar främst egenföretagarnas sjukförsäkring. Försäkringskassorna försöker genom olika kontakter med myndigheter och organisationer bedöma enskilda företagares arbetsinsats i sina företag. Genom att företagares verksamhet ofta är mångskiftande och svåra att jämföra med vanliga löntagares blir försäkringskassornas uppgifter ganska omöjliga och resultatet i många fall direkt felaktigt. Många egenföretagare hamnar ofta i ett hopplöst underläge i förhållande till försäkringskassan när de försöker hävda sin rätt mot myndigheten. Kommitténs majoritet har delvis försökt komma till rätta med bristerna i sjukförsäkringssystemet för egenföretagare genom marginella förändringar i tillämpningen av lagstiftningen. Dessa åtgärder leder till att försäkringskassorna tvingas till en ytterligare detaljgranskning av egenföretagarnas verksamhet och inkomstförhållanden. Därmed skapas en växande byråkrati samtidigt som riskerna ökar för att lagstiftningen inte får en enhetlig tillämpning. Majoriteten anvisar heller ingen lösning på de orättvisor som egenföretagarna drabbas av i avgiftssystemet. Kommittén har omsorgsfullt analyserat ett alternativ med jämförelselön. För en betydande grupp egenföretagare skulle detta alternativ innebära en högre sjukersättning. Det finns dock flera allvarliga nackdelar med förslaget. Egenföretagarna skulle med detta förslag drabbas av en avgiftshöjning på sammanlagt 200-300 miljoner kronor per år. Dessutom kräver lagförslaget också en omfattande detaljgranskning av egenföretagarnas verksamhet och därmed ökande byråkrati. Det finns också en stor risk för att ett sådant alternativ helt utestänger egenföretagare med låga inkomster från sjukersättning. Från rättvisesynpunkt vore det stötande om dessa grupper tvingades att betala avgifter till sjukförsäkringen samtidigt som man helt förlorade rätten till ekonomisk ersättning vid sjukdom. Enligt min uppfattning utgör inte heller alternativet med jämförelselön någon idealisk lösning på egenföretagarnas försäkringsproblem vid sjukdom.

144 Bilagor

Kommitténs arbete har tydligt visat på stora svårigheter att finna en bra modell som helt knyter an till det obligatoriska sjukförsäkringssystemet. Det är helt enkelt svårt att inom den allmänna försäkringens ram ñnna enkla och obyråkratiska lösningar som är anpassade till de individuellt betingade förluster av rörelseinkomster som drabbar olika egenföretagare vid sjukdom. Olika grupper av egenföretagare har under senare år gått in för att teckna frivilliga försäkringar för att på det sättet skaffa sig ett bättre skydd vid sjukdom. Även i andra länder har man valt ett liknande inslag av frivillighet för egenföretagare. Enligt min uppfattning bör sjukförsäkringen reformeras så att alla egenföretagare tillförsäkras en ekonomisk grundtrygghet vid sjukdom. Därutöver bör det finnas möjligheter att teckna frivillig tilläggsförsäkring. Jag ansluter mig alltså i hög grad till de principer som angetts i den i kap. l0 omnämnda skrivelsen till kommittén. Vilken nivå som bör gälla för grundtryggheten bör närmare analyseras. Fördelarna med en allmän grundtrygghet med rätt till frivillig tilläggsförsäkring kan sammanfattas enligt följande. l. Egenföretagare får enligt denna modell förmåner som motsvarar de avgifter som man erlägger. De nuvarande orättvisorna där åtskilliga egenföretagare betalar för höga avgifter försvinner genom denna reform av sjukförsäkringen. 2. Egenföretagarnas sjukförsäkring blir genom en ekonomisk grundtrygghet som är lika för alla obyråkratisk och enkel att administrera. Även egenföretagarnas låga frånvaro från arbetet bör bidra till att göra

kostnaderna för försäkringen låga.

3. Genom att egenföretagarna med denna reform ges rätten att utöver grundsjukpenningen teckna frivillig tilläggsförsäkring som är anpassad

till de ekonomiska: förluster som kan uppkomma i företaget skapas en

ekonomisk trygghet som den nuvarande obligatoriska sjukförsäkringen saknar.

3. Särskilt yttrande av sakkunniga Backman.

Många egenföretagare har en sjukpenning som är alldeles för låg, vilket visar att sjukförsäkringen är otillfredsställande. Man betalar också i vissa fall avgift utan att få motsvarande förmån. Jag anser inte att en mera flexibel tillämpning av nuvarande regler kommer att lösa de stora problem som finns idag. Ett sådant förfaringssätt skulle säkert inte förändra svårigheterna att få en rättvis och samstämmig bedömning av vad som ska vara en egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst. Endast en uppmjukning av nuvarande regler är inte tillräcklig för att egenföretagarna ska ha samma trygghet vid sjukdom som löntagarna har. En jämförelselön som sjukpenninggrundande inkomst anser jag vara ett bättre alternativ än det nuvarande systemet. Dock bör det finnas viss frivillighet i ett sådant systern för att de små företagarna ska orka med avgifterna; frivillighet så till vida att man om man arbetar hel dag ska ha

Bilagor 145

möjlighet att anmäla sjukpenninggrundande inkomst motsvarande hel eller halv avtalsenlig lön. överensstämmelse bör ñnnas mellan avgift och förmån. Den registrerade sjukpenninggrundande inkomsten kan användas som avgiftsunderlag. En obligatorisk sjukförsäkring - en lägsta sjukpenning motsvarande föräldraförsäkringens - 37 kr./dag eller ett basbelopp och därtill rätt att teckna en frivillig sjukförsäkring upp till 7,5 x basbeloppet inom Socialförsäkringens ram skulle ge egenföretagarna en rättvisare och mera riktig sjukpenning. Det borde finnas möjlighet att bygga ut den redan befintliga frivilliga försäkringen så att den även passar lantbrukare och andra rörelseidkare.

sou 1933:43 Inledning 147

II Retroaktivt

sjukpenningtillägg

l

Inledning

I föreliggande avdelning redovisas kommitténs behandling av frågan om retroaktivt sjukpenningtillägg. I det följande redovisas således kommitténs direktiv i denna del, liksom gällande rätt och bakgrunden till frågans väckande samt de överväganden som gjorts. Särskilda yttranden i anledning av kommitténs överväganden redovisas i bilaga 11:5.

148 Direktiven m. m.

2 Direktiven m. m.

I direktiven framhålls att försäkringens sjukpenning inte höjs för gången tid i samband med kollektivavtal som också innebär retroaktiv löneökning. Eftersom den som i stället har sjuklön vanligen enligt avtal får retroaktivt kan - det lönetillägg även för sjukperioder, påpekas försäkringsreglerna uppfattas som ogynnsamma av dem som inte har sjuklön. Som ett alternativ till lösning av denna fråga nämns i direktiven införandet av en sjuklöneperiod i sjukersättningssystemet. I betänkandet (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor har kommittén behandlat bl. a. frågan om sjuklön. Den 13 mars 1980 erhöll kommittén, liksom övriga kommittéer och särskilda utredare, de s. k. besparingsdirektiven. Chefen för budgetdepartementet, statsrådet Mundebo erinrade i dessa om vad som i tidigare tilläggsdirektiv anförts till samtliga kommittéer och särskilda utredare, att bl. a. noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras och belysa förslagens indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och byråkrati för myndigheter och enskilda. Härutöver anförde Mundebo bl. a. följande.

Utgångspunkten skall vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. Det innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå oavsett om de drabbar staten, kommunerna eller enskilda. Kommittéerna bör så omsorgsfullt som möjligt belysa de indirekta effekter i form av exempelvis ökad administration och ökat krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda. Vidare erinras om att regeringen är inriktad på att i större utsträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kommunala insatser. Det är därför nödvändigt att olika reformers effekter på den kommunala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs. Mot denna bakgrund måste kommittéerna noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden.

Från Socialdepartementet har till kommittén överlämnats en skrivelse 11.9.1979 från Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), vari hem-

Direktiven m. m. 149

ställs att sjukförsäkringen ändras så att ersättning kan utgå på grundval av retroaktiva löneökningar. Vidare har till kommittén överlämnats ett av riksförsäkringsverket i februari 1977 framlagt förslag i frågan. Detta förslag redovisas närmare i avsnittet 5.3.

150 Gällande rätt

3 Gällande rätt

I det följande redovisas de bestämmelser i lagen 0962:381) om allmän försäkring (AFL) som särskilt har betydelse för denna fråga. Beträffande de allmänna bestämmelserna i övrigt rörande sjukpenningförsäkringen hänvisas till redogörelsen i betänkandet (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor (s. 29 ff). För att få rätt till sjukpenning krävs, förutom inskrivning i försäkringskassa, att den försäkrade antingen har en beräknad årlig förvärvsinkomst av minst 6 000 kr. eller är s. k. hemmamake. För varje sjukpenningförsäkrad förvärvsarbetande fastställer försäkringskassan en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Därmed avses den inkomst i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som den försäkrade kan antas komma att få av eget arbete under det närmaste året antingen som arbetstagare (inkomst av anställning) eller av annat förvärvsarbete). Vid fastställande av på annan grund (inkomst SGI avrundas inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig till närmast lägre hundratal kr. Vidare bortses från den del av årsinkomsten som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet

vid årets ingång (145 500 kr. för år 1983). Överskjutande belopp räknas

i första hand av på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för arbete som någon utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall anses som anställningsinkomst om ersättningen uppgår till minst 500 kr. under ett år. Detta gäller dock inte om uppdragsersättningen skall hänföras till inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller till inkomst av jordbruksfastighet som han brukar. Parterna i ett sådant uppdragsförhållande kan emellertid komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av anställning. lnkomstberäkningen skall, om annat inte är känt för försäkringskassan, grundas på upplysningar som kassan får av den försäkrade eller hans arbetsgivare eller på inkomsttaxering för tidigare år. Naturaförmåner värderas efter de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt (3 kap. 2 §). Försäkringskassan är skyldig att ompröva en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst när kassan får kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. Den försäkrade är skyldig att inom två veckor anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som kan påverka sjukpenningens storlek. Försäkringskassan skall också

SOU l983 :48 Gällande rätt 151

i skälig utsträckning på eget initiativ inhämta uppgifter om inkomstförhållanden m. m. från den försäkrade eller på annat lämpligt sätt. Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten sker först 30 dagar efter det att kassan har fått kännedom om inkomständringen (3 kap. 5 och 6 §§). Beräkningen av den framtida årsinkomsten får enligt praxis inte grunda sig på förväntade lönehöjningar på grund av avtalsförhandlingar, utan uppgift om inkomständringen får beaktas först sedan avtalsförhandlingarna avslutats. utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med sjukpenning minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmåga utges hel I annat fall utgår halv sjukpenning. Försäkringskassan kan sjukpenning. fordra att nedsättningen av arbetsförmågan styrks med läkarintyg. Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst delad med 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. Sjukpenningen är, med undantag för sjukpengrund av hemmamakeförsäkring, fr. o. m. år 1974 beskattad och ning på pensionsgrundande för ATP (3 kap. 4 och 7 §§ och ll kap. 2 §). Regeringen kan föreskriva undantag från bestämmelserna om sjukpenning för arbetstagare som enligt statliga föreskrifter eller på grund av bl. a. kommunala bestämmelser har rätt till lön vid sjukdom. Har undankan s. k. arbetsgivarinträde ske. Detta innebär att tag inte föreskrivits bestämmer kan erhålla arbetstaarbetsgivare på det sätt som regeringen garens sjukpenning från försäkringskassan i den mån sjukpenningen inte överstiger den utbetalda lönen. Arbetsgivarinträde kan också komma till stånd genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av huvudorganisation (3 kap. 16 §). Ersättningsanspråken preskriberas om inte ersättning lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förföll till betalning.

152 Sjuk/ön sou 1983 :48

4 Sjuklön

Ungefär drygt 40 procent av landets arbetstagare har avtalsreglerad sjuklön. Detta gäller för anställda inom den offentliga sektorn och dessutom tjänstemän inom den privata sektorn. l betänkandet (SOU l98l :22) Sjukersättningsfrågor (s. 65 ff) har lämnats en ingående redogörelse för sjuklöneförmånerna för statsanställda, de allmänna försäkringskassornas anställda, kommunal- och landstingsanställda, ombordanställda sjömän samt för tjänstemän i enskild tjänst.

Frågans tidigare behandling l53

5 Frågans tidigare behandling

5.1 m. m.

Sjukpenningutredningen

Olika metoder att sätta sjukpenningen i relation till inkomsten har prövats vid utredningsarbete inom sjukförsäkringen. Sjukpenningutredningen, som hade i uppdrag att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenningen i beskattningen, redovisade i sitt betänkande (SOU 1972:60) olika tänkbara sätt att beräkna den inkomst som skulle grunda rätt till sjukpenning. Utredningen prövad tre olika alternativ, nämligen en SGI på grundval av (l) förvärvsinkomsten under ett föregående kalenderår, dvs. i regel den inkomst som framkommer vid taxeringen, (2) förvärvsinkomsten vid tiden för sjukfallets inträffande och (3) den förvärvsinkomst som den försäkrade kunde antas komma att tills vidare åtnjuta. Utredningen framhöll att det i alt. l var ganska enkelt att få fram ett underlag för sjukpenningen, men :att detta lätt blev inaktuellt beroende på att det genom taxeringsarbetet hann förflyta en viss tid innan inkomstuppgifterna blev tillgängliga för försäkringsadministrationen. Utredningen hade inhämtat att det inte var tekniskt möjligt att få fram inkomstuppgifterna från skattemyndigheterna för ett inkomstår förrän tidigast i september följande år. Att beräkna sjukpenningens storlek enbart på uppgifterna från taxeringen kunde sålunda, anförde utredningen, ge en sjukpenning som mången gång inte gav en riktig kompensation vid sjukfall. För att rätta till dessa förhållanden var det nödvändigt att ge försäkringsorganen möjligheter att göra avsteg från den taxerade inkomsten, vilket med rådande löneutveckling kunde beräknas medföra ett betydande merarbete, om man skulle tillgodose den försäkrades intresse att få sjukpenningen beräknad efter den verkliga arbetsinkomsten vid sjukfallet. Utredningen kunde därför inte förorda denna metod. Det andra alternativet att beräkna sjukpenningens storlek var enligt utredningen i praktiken tillämpligt i stort sett endast för arbetstagare, medan för egna företagare i regel en annan beräkningsgrund måste användas. För tillämpningen krävdes att i samband med att sjukdomsfallet inträffade uppgifter kunde inhämtas från arbetsgivaren om arbetsinkomstens storlek. Den tid som krävdes för att i samband med inträffat sjukfall fastställa den årsinkomst som skulle ligga till grund för sjukpenningens storlek gjorde att utbetalningen kunde försenas avsevärt. lnte heller denna metod kunde förordas av utredningen. Utredningen stannade för alternativ 3.

Frågans tidigare behandling

har vidare gjorts till föremål för överväganden av SG1-begreppet i betänkandet Sjukersättningsfrågor (s. 196 ff).

sjukpenningkommittén

Riksdagsmotioner

år 1975 (19752149 och 763) föreslogs att utbetalad I riksdagsmotioner skulle kunna i efterhand varigenom en retroaktiv sjukpenning justeras skulle kunna ske efter retroaktiva löneökförhöjning av sjukpenningen av dessa motioner socialförsäkningar. Vid sin behandling redogjorde övervä-

ringsutskottet (SfU 1975:8) för bl. a. sjukpenningutredningens

inkomst, vilka redovisats i

ganden angående sjukpenninggrundande

föregående avsnitt. Utskottet anförde slutligen:

Utskottet finner de sålunda framförda skälen mot att beräkna sjukpenning i löneökningar som efterhand vägande. De avtal om generella, delvis retroaktiva, med ett eller flera års mellanrum ingås mellan arbetsmarknadens parter omfattar majoriteten av landets löntagare. En retroaktiv sjukpenning i enlighet med vad som föreslås i motionen 149 skulle förutsätta att försäkringskassorna individuellt för varje försäkrad undersökte vilken generell höjning av inkomsten som utgått retroaktivt och det antal dagar för vilka sjukpenning utbetalats under den period den retroaktiva höjningen avser. De relativt begränsade fördelar som ett sådant inte stå i rimlig proporsystern kunde innebära för de försäkrade finner utskottet tion till det administrativa merarbete som måste antas bli följden av en sådan metod för sjukpenningberäkning. Utskottet kan därför inte biträda yrkandet i motionen 149. Inte heller ett sjukpenningsystem med efterhandsjustering i enlighet med förslaget i motionen 763 finner utskottet realistiskt. Av motionen framgår av inte klart om motionärerna tänker sig nu gällande system för beräkning sjukpenninggrundande inkomst kombinerat med en slutjustering i anslutning till eller en preliminär beräkning av den den på inkomståret följande taxeringen sjukpenninggrundande inkomsten på grundval av ett föregående års taxering kombinerad med en slutjustering vid taxeringen för det år då sjukpenningen utbetalats. Ett system i enlighet med det först skisserade torde vara förenat med avsevärda administrativa svårigheter inte minst därigenom att den sjukpenningskett under ett kalengrundande inkomsten, om arbets- och inkomstförändringar derår, inte enbart grundar sig på kalenderårsinkomsten utan, efter inkomständför denna. Deklaratioringen, också på inkomsten ett år framåt från tidpunkten nen däremot grundar sig nästan alltid på inkomsten under ett kalenderår. l de fall sjukpenningen inte överensstämde med inkomsten skulle det därför bli nödvändigt att undersöka om och när under året inkomständring skett och om sjukpenning utgått före eller efter inkomständringen. Ett system där även den preliminära sjukpenninggrundande inkomsten anslöt sig till taxeringen skulle, som sjukpenanfört, i de flesta fall ge en felaktig kompensation för inkomstningutredningen bortfallet. Den slutliga justeringen i anslutning till taxeringen skulle medföra att den försäkrade skattepliktiga sjukpenningbelopp eller antingen fick ytterligare att han måste betala tillbaka redan beskattade och deklarerade belopp. Justeringar fick därefter företas i självdeklarationerna antingen av taxeringsnämnderna eller av de skattskyldiga i påföljande års deklaration.

Med det anförda utskottet bifall även till motionen 763. avstyrkte Riksdagen följde utskottet.

Frâgans tidigare behandling 155

l november 1976 behandlade utskottet (SfU 1976/ 77:6) ytterligare två

motioner i detta ämne ( l975/76:558 och 1203). Utskottet anförde därvid:

Enligt vad utskottet erfarit har riksförsäkringsverket uppmärksammat de av motionärerna påtalade problemen med för låga sjukpenningar i samband med försenade avtalsrörelser. Verket har därför tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att undersöka vilka möjligheter det finns att kompensera inkomstförluster i sådana fall. Avsikten är att förslag i frågan skall lämnas inom sådan tid att ändringar av den art som avses i motionen l203 blir möjliga efter nu pågående avtalsrörelses slut. Härigenom får motionen l203 anses besvarad. Någon riksdagens åtgärd med anledning av densamma är därför inte påkallad. Vad härefter angår förslaget i motionen 558 om en justering av utbetalda sjukpenningar i anslutning till inkomsttaxeringen vill utskottet erinra om att en motion med samma yrkande enhälligt avstyrktes av utskottet vid 1975 års riksmöte (SfU 1975:8). De skäl av administrativ art som utskottet därvid åberopade mot ett genomförande av ett sådant förslag har redovisats i inledningen till detta betänkande och äger enligt utskottets mening alltjämt i hög grad giltighet. På grund härav och då syftet med motionen 558 till huvudsaklig del får anses tillgodosett genom den översyn som pågår inom riksförsäkringsverket avstyrker utskottet bifall även till denna motion.

Riksdagen anslöt sig till utskottets utlåtande. l motionen 1977/7821064 begärdes att riksdagen snarast skulle föreläggas förslag av innebörd att löntagare efter avtalsförhandlingar, vilka resulterat i retroaktiva löneökningar, skulle ha rätt till särskilt tillägg till sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning till värnpliktiga m. m. Socialförsäkringsutskottet behandlade motionen i sitt betänkande SfU l977/78:29. Utskottet anförde:

Som motionärerna påpekat i motionen har ett av riksförsäkringsverket utarbetat förslag om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön i februari l977 överlämnats till regeringen. Enligt vad utskottet erfarit är förslaget f. n. föremål för överväganden inom socialdepartementet, och det kan enligt utskottets mening förutsättas att ett förslag i frågan kommer att föreläggas riksdagen. Vid sådant förhållande anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen 1064.

Reservation avgavs av de socialdemokratiska ledamöterna vilka ansåg att yttrandet borde ha följande lydelse.

Som motionärerna påpekat i motionen har ett av riksförsäkringsverket utarbetat förslag om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön i februari l977 överlämnats till regeringen. Mot denna bakgrund finner utskottet det anmärkningsvärt att någon proposition i ämnet ännu inte förelagts riksdagen. Enligt utskottets mening är det, med hänsyn inte minst till att ca 2,5 miljoner arbetstagare i dag saknar avtalsenlig rätt till sjuklön, angeläget att frågan om kompensation för sjukförsäkrings- m. fl. förmåner i samband med retroaktiva lönehöjningar får en snar lösning. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka bifall till motionen 1064.

Riksdagen följde utskottets hemställan och avslog motionen.

156 behandling Frâgans tidigare

5.3 om tillägg till Riksförsäkringsverkets förslag

vid retroaktiv lön m. m.

sjukpenning

5.3.1 Inledning

Riksförsäkringsverket överlämnade den 2 februari 1977 till regeringen ett inom verket utarbetat förslag av innebörd att tillägg till bl. a. sjukpenbetalas ut efter avtalsförhandlingar, vilka resulterat i ning skulle kunna retroaktiva löneökningar. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i förslaget och remissbehandlingen därav.

5.3.2 Allmänna överväganden

Vid övervägande av olika lösningar fann verket att varje alternativ som bygger på förhandsuppskattning av utfallet av avtalsförhandlingarna är orealistiskt. Verket prövade i stället olika möjligheter till retroaktiv utbetalning av sjukersättning på grundval av avtalsförhandlingarnas resultat. Därvid avvisades först tanken på ett generellt procentpåslag på utbetalade ersättningar. En lösning med påslag efter bransch och löneläge ansågs inte heller genomförbar. Riksförsäkringsverket erinrade om att en rad alternativ för individuell uppräkning i efterhand hade diskuterats i olika sammanhang. En därvid föreslagen justering av utbetald sjukpenning i anslutning till inkomsttaxeringen kunde verket av administrativa skäl inte godta. Ett system med omräkning och tilläggsutbetalning på grundval av en verklig eller fmgerad retroaktiv ändring av SGI skulle, menade verket, ge ett exakt resultat för den enskilde men kräva relativt stora ingrepp i sjukförsäkringen och dessutom medföra administrativa olägenheter. Ett motsvarande materiellt resultat ansåg verket skulle kunna uppnås om den retroaktiva ersättningen gavs i form av ett särskilt beräknat tillägg utan samband med ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även om den administrativa belastningen ändå skulle bli betydande skulle ett sådant system förenkla handläggningen och möjliggöra en viss schablonmässighet i beräkningarna. Riksförsäkringsverket ansåg därför det sistnämnda alternativet vara den lämpligaste lösningen av retroaktivfrågan inom sjukförsäkringen.

5.3.3 Förslaget

Ersättningen föreslogs bli benämnd sjukpenningtillägg”. Den skulle gälla inkomst av anställning. Egenföretagare hade enligt riksförsäkringsverket på ett annat sätt än anställda inflytande på sin egen lönesättning och något retroaktivproblem i det här aktuella avseendet ansågs därför inte föreligga. Ersättningen föreslogs grundad på retroaktivt lönepåslag till följd av 0 kollektivavtal mellan centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer (riksavtal eller, om avtalet är regionalt eller lokalt begränsat,

SOU l983z48 Frâgans tidigare 157 behandling

distriktsavtal resp. lokal överenskommelse som går utöver riksavtalet) eller O avtal mellan central arbetstagarorganisation och arbetsgivare, som står utanför arbetsgivarorganisation men ändå genom avtalsförbindelse (s. k. hängavtal) är bunden av riksavtal eller distriktsavtal, eller O avtal i övrigt mellan lokal arbetstagarorganisation och arbetsgivare/ arbetsgivarorganisation, vilket tids- och innehållsmässigt anknyter till riksavtal eller distriktsavtal för det aktuella avtalsområdet, eller O annan löneöverenskommelse i den mån den stämmer överens med ovan nämnt avtal. Sjukpenningtillägg föreslogs utgå som komplement till sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning till värnpliktiga. Den försäkrade skulle själv göra anspråk på ersättningen. Ersättningsperioden föreslogs börja löpa den dag fr. o. m. vilken det nya löneavtalet blir gällande med retroaktiv verkan. Verket föreslog inte någon begränsning av rätten till ersättning. I fråga om slutdag övervägde riksförsäkringsverket olika alternativ. För att få en enkel regel valde verket som slutdag utgången av andra månaden efter avtalsmånaden i den mån ny sjukpenninggrundande inkomst inte redan hade fastställts. Den allmänna tvååriga preskriptionsregel som finns i 20 kap. 5 § AFL avsågs bli tillämpad även på sjukpenningtillägg. Den föreslagna ersättningen var utformad som ett tillägg och borde därför enligt riksförsäkringsverket utgå endast i den mån tillhörande förmåner hade betalats ut under retroaktivperioden. Det föreslogs att sjukpenningtillägget skulle grundas på skillnaden mellan inkomstnivåerna under retroaktivtiden före och efter avtalet. Vid ersättningsberäkningen behövdes enligt riksförsäkringsverket en del uppgifter från den försäkrade. Behövliga uppgifter om inkomstförhållanden m. m. föreslogs bli lämnade på en särskild blankett och regeli mässigt i samband med anmälan om inkomständring. Enligt verket måste sjukpenningtillägget i stor utsträckning beräknas manuellt hos försäkringskassorna. Efter en utbyggnad av den allmänna försäkringens ADB-resurser skulle det dock kunna bli möjligt att i högre grad göra beräkningen maskinellt. Slutligen föreslogs det att avdrag för preliminär skatt borde göras med 30 % på ersättning i form av sjukpenningtillägg.

5.3.4 Kostnader

Riksförsäkringsverket fann det inte möjligt att exakt beräkna kostnaderna för den föreslagna reformen. Vissa beräkningar gjordes dock. Med antagande om 5 % i lönepåslag och en retroaktivperiod om sex månader beräknades den allmänna försäkringens kostnader öka med ca

275 milj. kr. efter en större förhandlingsomgång. (Beräkningarna var

baserade på 1976 års förhållanden). Administrationskostnaderna beräknades därvid öka med ca 20 milj. kr. Om man genom en karensregel undantog alla sjukfall som varar högst

Frågans tidigare behandling

skulle administrationskostnaderna verket i stort sett sex dagar enligt halveras och ersättningskostnaderna minska med ca 10 %.

5.3.5 Remissyttrandena

förslag ñck ett blandat mottagande vid remiss- Riksförsäkringsverkets Det framhölls bl. a. från flera håll att administrationen av behandlingen. den föreslagna anordningen skulle komma att dra oproportionerligt stora kostnader, särskilt såvitt gäller den stora mängden korta sjukfall.

SOU l983:48 Avtalsförhandlingar m. m. 159

6 Avtalsförhandlingar

m. m.

Frågan om sjukpenningtillägg vid lönehöjningar med retroaktiv verkan har främst sin betydelse för löntagargrupperna inom SAF/ LO-området, eftersom sjuklön saknas för LO:s grupper. Den har dock även betydelse för vissa kommunalt anställda som inte är sjuklöneberättigade. En kollektiv avtalsuppgörelse inom SAF/ LO-området sker oftast på tre nivåer. Den översta nivån, som också kommer först i tiden, utgörs därvid av ett av företrädare för SAF resp. LO träffat avtal (central överenskommelse) som innebär en rekommendation att förbundsvisa avtal av visst innehåll skall ingås. I den centrala överenskommelsen finns då även angivet från vilken dag t. ex. löneförhöjningar skall räknas. Nästa nivå utgöres av förbundsavtal, som sluts vid olika tider och med olika innehåll inom de skilda avtalsområdena. Slutligen följer därpå lokala avtal mellan arbetsgivare och arbetstagareorganisation. Det kan således dröja lång tid efter det att den centrala överenskommelsen träffats till dess ett lokalt avtal ingåtts. Först sedan förhandlingsförloppet i sin helhet avslutats går det att uttala sig om den exakta storleken av den löneförändring som den enskilde arbetstagaren får. Antalet förbundsavtal beträffande löner och allmänna villkor inom detta område uppgår till ca 600. I de olika förbundsavtalen löses frågorna om retroaktivitet på flera sätt. Oftast sker därvid schablonberäkningar. På det kommunala området träffar kommunförbunden s. k. rekommendationsöverenskommelser med de kommunalanställdas huvudorganisationer (Kommunaltjänstemannakartellen, Svenska kommunalarbetareförbundet och SACO/SR-K) samt med ett antal från dessa huvudorganisationer fristående riksorganisationer. På grundval av dessa överenskommelser sluts därefter lokala avtal mellan de kommunala arbetsgivarna och respektive riksorganisation. För att belysa omfattningen av avtalsslutandet kan här nämnas, att det på den kommunala sidan finns ett 30-tal riksorganisationer och att arbetsgivarna utgörs av 284 kommuner, 23 landstingskommuner, drygt 2 000 kyrkoförsamlingar och andra kyrkliga huvudmän samt ett inte obetydligt antal kommunala bolag och andra huvudmän som tillämpar kommunala avtal. Utöver dessa på centrala rekommendationsöverenskommelser grundade avtal förekommer även i stor utsträckning förhandlingar om individuella lönejusteringar vid s. k. lokala varv. Utfallet av löneförhandlingarna på arbetsmarknaden blir ofta mycket

160 m. m.

Avtalsförhandlingar

olika för anställda inom olika branscher och i skilda inkomstlägen. Retroaktivbestämmelserna skiljer sig vanligen från bransch till bransch. Avtalsåret 1980 kan illustrera tidsperspektivet för de olika förbundsavtalen. Detta år slöts den centrala överenskommelsen mellan SAF och LO den l l maj. Flertalet av förbundsförhandlingarna avslutades sedan omkring mitten av juni, varvid avtal slöts mellan t. ex. Byggnadsämnesindustrins Arbetsgivareförbund och Fabriksarbetareförbundet den 12 juni samt mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Transportarbetareförbundet den 15 juni. Såsom sista förbundsavtalsuppgörelse det året ingicks den 28 augusti avtal mellan Handelns Arbetsgivareorganisation och Handelsanställdas förbund rörande anställda inom NK-Åhlénföretag. I de centrala överenskommelserna finns, som nämnts, oftast intaget en bestämmelse från vilken tid löneförhöjning skall räknas. Härtill kommer i en del fall särskilda regler om engångsbelopp, vilka är av retroaktiv karaktär. De retroaktivtider som blivit aktuella i de centrala uppgörelserna på SAF/ LO-området åren 1977- 1981 resp. förekomsten av engångsbelopp framgår av följande uppställning.

År Datum för SAF/LO Löneförhöjning uppgörelsen fr. o. m.

1977 26 maj 15 maj 1978 l l mars Avtalsårets början inom respektive avtalsområde (1 februari, 1 mars eller 1 april)

1979 5 december 1 november jämte engångsbelopp

1980 l l maj 15 april jämte engångsbelopp

1981 2 februari l januari

Som framgår av uppställningen är retroaktivtiderna, dvs. tiden från avtalets slutande och den tidigare liggande giltighetsdagen, i de flesta fall relativt korta. Men tiden blir i de flesta fall avsevärt längre om hänsyn tas till när det för den enskilde slutliga avtalet ingåtts, dvs. förbundsavtal eventuellt av ett lokalt avtal. Därvid kan, såsom nämnts, också följt särskilda om hur frågan om retroaktivitet skall regler ha överenskommits lösas. I bilaga 11:1 ges exempel på tre förbundsavtals villkor år 1980 beträffande övergångsbestämmelser och retroaktivitet för löner m. m.

Omfattningen av dem som berörs 161

7 dem

Omfattningen

av som berörs

Vid mitten av år 1982 var drygt 4,3 milj. försäkrade med förvärvsinkomst inskrivna hos försäkringskassorna. Av dessa hade omkring 4 miljoner inkomst av anställning. Ungefär 40 procent av landets arbetstagare har sjuklön. Detta gäller för anställda inom den offentliga sektorn och dessutom för tjänstemän inom den privata sektorn. För dem med statligt reglerad avlöning gäller ett s. k. arbetsgivarinträde, vilket innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren. omfattar - Arbetsgivarinträdet även föräldrapenning dock inte föräldrapenning för tillfällig vård av barn -- och särskild föräldrapenning. Antalet statligt anställda uppgår totalt till omkring 420 000. Icke statligt antällda med statligt reglerade löner uppgår till ca 170 000. Av dessa grupper är sammanlagt ca 550 000 sjuklöneberättigade. För de allmänna försäkringskassornas anställda gäller ifråga om sjuklön huvudsakligen samma bestämmelser som för de statsanställda. Denna grupp omfattar ca 16 000 årsarbetare. För kommunal- och landstingsanställda med rätt till sjuklön gäller i korthet följande regler. För de sjukdagar, då sjukpenning enligt AFL inte utgår, svarar arbetsgivaren för den garanterade sjuklönen. Vad gäller övriga sjukdagar inom sjuklönetiden sker en samordning av den sjukpenning som utbetalas från försäkringskassan och de sjuklöneförmåner som den anställde erhåller från arbetsgivaren. Från dagslönen görs av arbetsgivaren ett s. k. sjukpenningavdrag. För arbetstagare med frånvarolön per kalenderdag sker avdraget per kalenderdag enligt särskild tabell. För arbetstagare med andra löneformer beräknas sjukpenningavdraget på något olika sätt beroende på vilket kollektivavtal som gäller för den anställde. I de kommunala avtalen har det under senare år varit regel att utge särskilda schablontillägg för retroaktivtiden. Genom att schablontillåggen beräknats utan omräkning av de under retroaktivtiden verkställda samordningsavdragen för sjukpenning har arbetstagarna fått de retroaktiva löneökningarna även för de i retroaktivtiden ingående sjukperioderna. De arbetstagare hos de kommunala arbetsgivarna som berörs av dessa schablonregler uppgick år 1982 till drygt 700 000 personer. För tjänstemän inom den privata sektorn gäller att den sjuklön som arbetsgivaren skall utge till tjänstemännen beräknas genom att avdrag

162 av dem som berörs

Omfattningen

görs från lönen på visst angivet sätt. För tjänstemän inom industrin gäller t. ex. att för varje sjukdag, varvid även inräknas arbetsfria vardagar samt sön- och helgdagar, görs ett indexberäknat sjukavdrag utgörande 90 procent av en dagslön, dock för närvarande högst 359 kr. Avdrag skall dock inte för dagar för vilka försäkringskassan inte utger göras sjukpenning. Genom att multiplicera månadslönen med 12,16 och därefter dividera den erhållna produkten med 365 framräknas dagslönen. Liknande regler gäller för tjänstmän inom bankväsendet och försäkringsbranschen. Sammanlagt omfattas ca 450 000 tjäntemän inom den privata sektorn av sjuklöneavtal. För stora grupper, sammanlagt ca 1,7 milj. arbetstagare, har frågan om retroaktiv kompensation för sjukperioder m. m. således hittills inte ut-

gjort något problem. Av löntagarna saknar emellertid ca 60 procent rätt

till retroaktiv kompensation.

Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram 163

8 Skiss till en inom den

lösning

allmänna

försäkringens

ram

Av redogörelsen i föregående avsnitt och av bilaga 11:1 framgår att avtalskonstruktionerna när det gäller retroaktiva tillägg är mycket komplicerade. Variationsrikedomen är också stor. De exempel från 1980 års avtalsrörelse som behandlats i det föregående torde få anses som tämligen representativa. Någon tendens att förenkla avtalskonstruktionerna synes inte föreligga. Ej heller torde det kunna förväntas att arbetmarknadens parter kommer att frångå avtalskonstruktioner med retroaktiva inslag. Avtalen kommer med största sannolikhet även i framtiden att slutas så sent att behov av retroaktiva avtalsvillkor föreligger. Mot denna bakgrund har kommittén försökt utforma en skiss till lösning, om man skulle vilja lösa ersättningsfrågan för de sjukskrivna inom den allmänna försäkringens ram.

8.1 Berättigade till retroaktivt

sjukpenningtillägg

8.1.1 Arbetstagargrupper

l riksförsäkringsverkets år 1977 till regeringen överlämnade promemoria om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön m. m. (se avsnitt 5.3) föreslogs att sjukpenningtillägg skulle grundas på retroaktivt lönepåslag till följd av 0 kollektivavtal mellan centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer (riksavtal eller, om avtalet är regionalt eller lokalt begränsat, distriktsavtal resp. lokal överenskommelse som går utöver riksavtalet) eller 0 avtal mellan central arbetstagarorganisation och arbetsgivare, som står utanför arbetsgivarorganisation men ändå genom avtalsförbindelse (s. k. hängavtal) är bunden av riksavtal eller distriktsavtal, eller o avtal i övrigt mellan lokal arbetstagarorganisation och arbetsgivare/ arbetsgivarorganisation vilket tids- och innehållsmässigt anknyter till riksavtal eller distriktsavtal för det aktuella avtalsområdet, eller 0 annan löneöverenskommelse i den mån den stämmer överens med ovan nämnt avtal. Sjukpenningkommittén har i sin skiss till retroaktivt sjukpenningtillägg övervägt att låta rätten till sådant tillägg begränsas på detta sätt. En sådan begränsning utesluter emellertid fall där ett avtal mellan en

164 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram

arbetsgivare och en arbetstagare inte är direkt hänförligt till ett kollektivavtal. Fråga uppkommer då om inte även sådana fall bör omfattas av retroaktiv sjukpenning. Det kan givetvis göras gällande att då det är fråga om ett mellan en oorganiserad arbetstagare och arbetsgivare träffat avtal situationen är sådan att någon retroaktivitet inte behövt avtalas, eftersom parterna helt har disponerat över förhandlingen. Är emellertid förhållandet det att parterna i ett sådant avtal har retroaktiva bestämmelser är det dock svårt att motivera att inte även dessa fall bör omfattas av rätten till retroaktiv sjukpenning. Det kan naturligtvis hävdas att missbruksmöjligheter föreligger, dvs. parterna kan komma överens om en viss avtalskonstruktion enbart för att erhålla sjukpenning. Dessa missbruksmöjligheter bör dock inte överdrivas och kan säkerligen genom försäkringskassornas kontroll på ett effektivt sätt motverkas. Det sagda innebär således att samtliga arbetstagare som har ett avtal med en arbetsgivare vilket innehåller retroaktiva löneökningar bör omfattas av rätten till retroaktiv sjukpenning.

8.1.2 Uppdragstagare

På motsvarande sätt som i avsnitt 8.1.1 torde fall med uppdragsgivare och uppdragstagare böra bedömas. Har det i ett uppdragsavtal avtalats om retroaktiv ersättning torde detta vara att behandla som ett fall av retroaktiv löneökning och således ge rätt till retroaktiv sjukpenning.

8.1.3 Egenföretagare

Grunden för rätten till retroaktiv sjukpenning är ett avtal om retroaktiv lön. Detta utesluter en retroaktiv uppräkning av sjukpenningen för egenföretagare. Något avtal om ersättning kan inte förekomma i dessa fall, eftersom den försäkrade egenföretagaren inte gärna kan ingå avtal med sig själv.

8.1.4 Sjuklöneberättigade arbetstagare

De försäkrade som har sjuklön i en eller annan form måste också beaktas. Det förhållandet att arbetsgivaren övertagit rätten till den försäkrades sjukpenning och sedan vid sjukdom betalar lön, såsom ju är fallet vid s. k. arbetsgivarinträde, eller att den försäkrade uppbär sjukpenning och arbetsgivaren sedan fyller ut” ersättningen med lön (kommunala och privata sektorns sjuklöneavtal) innebär naturligtvis inte att rätten till retroaktiv sjukpenning på något sätt skulle vara förlorad. Även i dessa fall tillkommer en sådan rätt den försäkrade, låt vara att han i fall av arbetsgivarinträde har överlåtit den på arbetsgivaren, varvid arbetsgivaren då är berättigad att utfå den retroaktiva ersättningen. För de statligt anställda, där arbetsgivarinträdet i dag främst förekommer, skulle regleringen av retroaktiversättningen lämpligen kunna göras schablonmässigt i efterhand. För övriga med sjuklön innebär ju avtalen att den försäkrade själv

Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram 165

uppbär sin sjukpenning. Han skall då vid en konstruktion med retroaktiv sjukpenning uppbära detta tillägg. Det torde också kunna förväntas att arbetsgivarsidan ställer krav på att sjuklöneavtalen inom den kommunala och privata sektorn skall anpassas till en sådan ordning, så att någon dubbelkompensation ej uppstår.

8.2 Ersättningens utformning

l fråga om beräkning av den ersättning som skall utgå som retroaktiv sjukpenning kan flera olika möjligheter övervägas. Utgångspunkten bör emellertid vara att endast de frånvarodagar under retroaktivperioden för vilka sjukpenning har utgått skall ersättas. En annan förutsättning bör också vara att den ersättning som skall beaktas vid en beräkning är sådan att den allmänt kunnat ingå såsom underlag i en SGI-beräkning, dvs. vara förvärvsarbetsinkomst i form av pengar eller naturaförmåner (se 3 kap. 2 § AFL). Två huvudalternativ torde kunna övervägas: l. Ersättningen utgår som en tilläggsutbetalning beräknad på en retroaktiv ändring av SGI. 2. Ersättningen beräknas som ett tillägg till redan utgiven sjukpenning oberoende av SGI. Vid alternativ ett, dvs. en beräkning baserad på en retroaktiv ändring av SGl, måste beaktas hur man skall förfara med SGI som av någon anledning är för hög eller för låg. Som nämnts innebär reglerna idag att den som försummat att göra inkomstanmälan, som skulle innebära en högre SGl, inte kan få rättelse. SGI ändras inte för förfluten tid. Däremot kan en för högt anmäld SGI leda till att sjukpenning dras in eller nedsättes (3 kap. 17 § c) AFL). Väljer man att beräkna den retroaktiva sjukpenningen med en retroaktiv höjning av SGI som underlag, skulle det te sig egendomligt att inte därvid även beakta att denna från början - genom t. ex. en ursäktlig försumlighet varit för låg. En försäkrad har t. ex. en SGI registrerad efter en uppgiven månadsinkomst på 5 000 kr. Rätteligen skulle den anmälda månadsinkomsten vara 5 500 kr. Efter är månadsinkomsten därefter - med verkan från förlöneförhöjning fluten tid - 6 000 kr. Om hänsyn inte togs till den tidigare felaktigheten, skulle ersättningen under retroaktivperioden och med en retroaktiv höjning av SGl beräknas på 5 500 kr. i månaden (5 000 + 500 kr). Togs, å andra sidan, hänsyn till felaktigheten blir underlaget 6 000 kr (5 500 + 500). Vid en retroaktiv förändring av SGI måste också hänsyn tas till de delar av denna som inte berörs av löneökningar, dvs. inkomstdelar som hänför sig till andra inkomstkällor. Eftersom detta torde ställa stora krav på utredning hos försäkringskassan, bör alternativet med en retroaktiv ändring av SGI inte väljas i första hand utan den retroaktiva ersättningen bör utformas som ett sjukpenningtillägg. Sjukpenningtillägg skall utgå för frånvarodagar för vilka det utgått sjukpenning enligt AFL, LAF och YFL, smittbärarersättning, föräldrapenning i samband med barns födelse, föräldrapenning för tillfällig

166 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram SOU l983z48

vård av barn, särskild föräldrapenning, havandeskapspenning, dagpenoch vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutning till värnpliktiga bildning och till civilförsvarspliktiga. Det bör inte krävas att den försäkrade är helt sjukskriven resp. uppbär Även t. ex. fall med halv sjukskrivning skall således hel föräldrapenning. kunna omfattas av rätten till sjukpenningtillägg. Undantag bör dock göras i de fall föräldrapenning utgår på garantinivå. och tilläggets beräkning behandlas i Fråga om ersättningsperioden avsnitt, liksom vilka överväganden som förekomsten av schaföljande blonartade engångsbelopp i avtalen kräver samt huruvida krav på inkomstförlust skall uppställas.

8.3 Ersättningsperioden

Den period för vilken den retroaktiva ersättningen skall utgå (retroaktivperioden) kan beräknas på olika sätt. Vad först gäller utgångspunkten för denna period är frågan huruvida ikraftträdandedagen eller någon senare tidpunkt skall gälla. Med ikraftförstås här att avtalet, såvitt gäller den retroaktiva ersättträdandedag ningen, skall gälla från en viss dag. Avtalet som sådant har ingåtts en senare som avtalsdagen. Utbetalning av den dag, som kan betecknas retroaktiva ersättningen kan ske från en i avtalet bestämd senare tidpunkt. Men denna kan också vara oreglerad i avtalet. Exempel på vilka tidpunkter som kan komma ifråga framgår i övrigt av bilaga 11:1. Ett alternativ till att retroaktivperiodens utgångspunkt bör sammanfalla med den dag från vilken den retroaktiva ersättningen skall räknas skulle kunna vara att i stället räkna den dagen med tillägg av 30 dagar, i analogi med att förändringar av SGl inte träder i kraft förrän 30 dagar efter att försäkringskassan fått kännedom härom (3 kap. 5 § AFL). Syftet med denna begränsning är dock speciell och knuten till konstruktionen av SGI (se härom betänkandet Sjukersättningsfrågor s. 205). För att tillgodose ändamålet med en retroaktiv sjukpenning bör utgångspunkten för perioden vara samma som den retroaktiva lönens ikraftträdandedag. l fråga om retroaktivperiodens slut finns flera olika möjligheter, dels avtalsdagen, dels dagen när avtalet blir känt eller borde vara känt för den försäkrade, dels dagen för den retroaktiva ersättningens utbetalning och emellan dessa dagar. Vid bedömningen av alternadels någon tidpunkt tiven bör beaktas att den regel som väljs inte i för hög grad blir beroende av omständigheter i det enskilda fallet. Dessutom bör den anpassas till den skyldighet som idag finns att senast inom 14 dagar anmäla ändring i inkomstförhållanden till försäkringskassan (3 kap 6 § AFL): ett avtal om löneökning utlöser ju en sådan skyldighet. ingående är olämplig som slutpunkt för retroaktiv- Dagen för avtalets Det torde höra till undantagen att den försäkrade får känneperioden. dom om avtalet den dagen. En anknytning till den försäkrades faktiska eller förmodade kännedom om avtalet blir i hög grad beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, liksom fallet är med utbetalnings-

Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram 167

dagen. Denna varierar beroende på vilket lönesystem arbetsgivaren använder sig av. Slutdagen bör därför vara någon efter avtalets ingående liggande tidpunkt, som dels knyter an till de frister som i dag gäller för ändring av SGI och dels möjliggör för den enskilde att överblicka perioden. Om därvid fristerna 30 och 14 dagar sammantaget väljs, torde kravet på överblickbarhet vara uppfyllt. Slutpunkten för retroaktivperioden skulle således kunna bestämmas till 44 dagar efter avtalets slutande. Detta är emellertid en alltför stel regel och skulle kunna ersättas med en begränsning som hänför sig till kalendermånad. Det skulle innebära utgången av andra månaden efter den under vilken avtalet ingicks. Retroaktivperioden skulle således börja med dagen för den retroaktiva ersättningens ikraftträdande och sluta med utgången av andra månaden efter den under vilken avtalet slöts. I ett fall där avtalet exempelvis ingås den l maj och retroaktivitet skall gälla från och med den l november föregående år blir retroaktivperioden således fr. o. m. den l november år Xl t. o. m. den 31 juli år X2. Endast sjukfall under denna period skulle komma ifråga för retroaktiv sjukpenning. För det fall SGI har hunnit ändras under den nu angivna retroaktivperioden blir tidpunkten härför naturligtvis slutpunkt för retroaktiviteten. Såsom framgår av kap. 6 innebär en kollektiv avtalsuppgörelse oftast att flera avtal ingås efter varandra. Ikraftträdandedagen för de retroaktiva ersättningarna kan därvid vara olika. Det skulle naturligtvis vara möjligt att i de fallen räkna med enbart en retroaktivperiod. Utgångspunkten skulle då vara den tidigaste ikraftträdandedagen och slutpunkten bestämmas efter det sista avtalets slutande. Om t. ex. ett förbundsavtal ingås den l maj med retroaktivitet räknat fr. 0. m. den l november föregående år och följs av ett lokalt avtal som ingås den l augusti med retroaktivitet från den l april, skulle retroaktivperioden räknas fr. o. m. den l november år X1 t. 0. m. den 31 oktober år X2. Eftersom skyldighet för den enskilde att anmäla inkomständring föreligger såväl efter avtalet den l maj som efter avtalet den l augusti och dessa avtal innebär ökning på olika nivåer, innebär det svårigheter att bestämma underlaget för en retroaktiv sjukpenning. l det valda exemplet kan ju en ny SGI gälla fr. o. m. den 15 juni år X2 och därefter ytterligare en ny fr. o. m. den l5 september samma år. Skulle därvid endast en retroaktivperiod gälla, som omslöt hela perioden, fick nivåerna på ersättningarna likväl rekonstrueras av försäkringskassan. Det skulle underlätta om varje avtal, som medförde retroaktiv ersättning, i detta hänseende behandlades för sig. Det innebär i exemplet att den första perioden skulle räknas fr. o. m. den l november Xl t. o. m. den 3l juli X2 och den andra perioden fr. o. m. den l april X2 t. o. m. den 3l oktober det året. Om, som ibland är fallet, två lokalavtal med retroaktivitet sluts, kan ytterligare en retroaktivperiod förekomma. När det gäller fall med flera avtalsuppgörelser torde det således vara lämpligast att varje avtal, som medför retroaktiv ersättning, behandlas för sig.

168 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram

På motsvarande sätt bör fall med flera arbetsgivare eller byte av arbetsgivare bedömas så, att retroaktivperioderna beräknas för sig då detta är möjligt. Komplicerade tolkningar torde dock kunna uppstå i fråga om vilket avtal som skall gälla vid byte av arbetsgivare inom olika avtalsområden. Frågan om bestämmande av retroaktivperioden bör skiljas från frågor om hur sent en framställan om retroaktiv sjukpenning får göras, dvs. när anspråk härom preskriberas. Enligt nuvarande bestämmelser förverkas ersättningar som ej lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning (20 kap. 5 § AFL). Någon anledning att i detta sammanhang välja någon annan period torde inte föreligga.

8.4 Engångsbelopp

En svårighet vid tillämpningen av ett retroaktivt sjukpenningtillägg är hur man skall förfara med schablonartade retroaktiversättningar såsom t. ex. engångsbelopp (se bilaga 11:1). Skall de periodiceras över hela retroaktivperioden eller enbart över delar av denna? l retroaktiva villkor kan t. ex. ñnnas intaget att en nivå på höjning skall gälla från exempelvis l.ll och en annan från exempelvis 1.3. Retroaktivperioden antas gälla fr. o. m. l.ll t. o. m. 31.7, dvs. nio månader. Avtalet ingicks den l maj. I avtalet finns intaget ett villkor om engångsbelopp på exempelvis 400 kr. Skall tillägget per dag räknas enligt följande? 400 kr 90 (periodicerat över hela retroaktivperioden) 270 x 100

Eller skall det räknas på detta sätt? 400 kr x 90 (periodicerat fr. o. m. 1.3 till periodens slut) 150 x l00

En annan möjlighet är: 400 kr › 90 (periodicerat över hela tiden l.1 l - 1.5) l80 x l00

Ytterligare en variant kan vara: 400kr x 90 (periodicerat över tiden l.3-1.5) 60 x l00

Slutligen kan naturligtvis periodicering tänkas ske över hela året, dvs. beräkningen görs sålunda: 400 kr x 90 365 x l00

Det sistnämnda är emellertid ytterligt förenklat. Det ger inte ett korrekt resultat och leder till en för låg ersättning.

Skiss till en läsning inom den allmänna försäkringens ram 169

En möjlighet att undvika problemen skulle vara att helt bortse från dessa former av ersättningar. Ersättningarna ingår emellertid som ett led i en retroaktiv löneökning. I vissa fall innehåller avtalen enbart sådana engångsbelopp som retroaktiversättning. Det skulle därför vara otillfredsställande att helt bortse från dem. Resultatet skulle i så fall kunna bli mycket skiftande beroende på avtalstillhörighet. Detta skulle sannolikt för den enskilde försäkrade te sig egendomligt. Inget av de beskrivna alternativen när det gäller periodicering av engångsbeloppen saknar nackdelar. Att helt överlämna åt försäkringskassans tjänstemän att från fall till fall avgöra hur periodiceringen bör ske torde inte heller vara lämpligt, eftersom det kan leda till godtycke och därmed stora skillnader i tillämpningen. Det är därför av vikt att en klar regel kan uppställas. Den lämpligaste konstruktionen torde vara att engångsbeloppen skall periodiceras över en period som såsom utgångspunkt har den i avtalet intagna tidigaste ikraftträdandedagen och såsom slutpunkt retroaktivperiodens slut, dvs. det första av de ovan nämnda alternativen.

8.5 Krav inkomstförlust

på

Såsom framgått av det föregående bör hänsyn tas till schabloniserade ersättningar, t. ex. engångsbelopp, vid beräkning av sjukpenningtillägg. Därmed aktualiseras frågan huruvida också krav på inkomstförlust skall uppställas för att få rätt till sådant tillägg. För uppställandet av ett krav på att ersättningen skall ha gått förlorad p. g. a. sjukdom talar det grundläggande syftet med sjukpenningförsäkringen och principen om förbud mot överförsäkring. Mot uppställandet av ett sådant krav talar konstruktionen av SGI. Idag sker nämligen ingen prövning vid utgivande av sjukpenning av att det som ingår som SGIunderlag också gått förlorat vid sjukdom. Vissa naturaförmåner, t. ex. bilförmån, kan tvärtom som regel sägas inte gå förlorade. Den lämpligaste lösningen synes vara att knyta an till SGl-konstruktionen och inte kräva att inkomstförlust skall föreligga. En sådan lösning ger också den fördelen att man i försäkringskassan slipper göra den mycket svåra bedömningen huruvida förlusten av t. ex. ett engångsbelopp berott på sjukfrånvaro eller annan frånvaro. Rätt till sjukpenningtillägg skall således föreligga även om den försäkrade inte har haft någon inkomstförlust, t. ex. genom att sjukavdrag inte har gjorts, eller om ett engångsbelopp utbetalats trots sjukfrånvaro. Denna inställning, att SGI-konstruktionen helt skall tillåtas styra bedömningen av vilken lösning som bör väljas, kan naturligtvis tyckas motsägelsefull, eftersom just bristerna i denna konstruktion är ett argument för retroaktiv sjukpenning överhuvudtaget. Alternativet att pröva inkomstförlusten i varje enskilt fall vore dock sämre.

170 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram

8.6 Sjukpenningtilläggets beräkning

Vid beräkning av underlaget för retroaktivt sjukpenningtillägg är två alternativ tänkbara. a) Beräkning sker med hänsyn enbart till skillnaden mellan ny och gammal lön. b) Beräkning sker med hänsyn enbart till ersättning under retroaktivperioden, oavsett om den framgent gäller som ny lön. Om alternativ a) väljs innebär det emellertid att underlaget kan bli felaktigt på grund av att den retroaktiva ersättningen inte i alla fall framgår av skillnaden mellan ny och gammal lön. Detta framgår av exemplen på avtalens utformning i bilaga 11:1. Endast i det fall då t. ex. en månadslön som före avtalsdagen är 5 000 kr efter avtalet skall utgå med 5 500 kr från någon före avtalet liggande tidpunkt går det att välja detta alternativ. Beräkningen skulle därvid kunna göras efter följande formel. Skillnaden i månadslön x 12 365

Tillägget per hel sjukpenningdag blir därefter 90 procent av detta belopp. För att få ett korrekt underlag måste ersättningshöjningen under retroaktivperioden, dvs. alternativ b), utrönas. Vad som således skall beräknas är den sammanlagda retroaktiva ersättning som skulle ha utgått till den försäkrade för det fall han inte varit frånvarande under retroaktivtiden. I beräkningsunderlaget kan då även ingå uppskattat belopp av höjd prestationslön som t. ex. ackord och provision. Som framgått av redogörelsen i avsnittet 8.4 skall även engångsbeloppen ingå. Vid ett antagande av en retroaktivperiod på t. ex. 3 månader och en inkomstökning enligt avtalet under samma tid på sammanlagt 500 kr skulle uträkningen göras enligt följande formel.

500 kr › 90 90 x 100

Detta skulle utgöra ett helt sjukpenningtilläggs storlek per dag för retroaktivperioden. Hänsyn har därvid inte tagits till huruvida de 500 kr uppburits under sjukperioden eller ej. För det fall halv dagersättning utgått under retroaktivperioden blir sjukpenningtillägget per dag naturligtvis enbart hälften av fullt belopp. Det bör framhållas att det kan vara förenat med mycket stora svårigheter att med ledning av avtalen räkna fram storleken av retroaktiversättningen. Detta framgår av exemplen i bilaga 11:2. De antaganden som gjorts i de i bilaga 11:2 beskrivna fallen har begränsats till vad som kan utläsas ur den centrala överenskommelsen och resp. förbundsavtal. Några antaganden om t. ex. innehållet i lokala avtal rörande retroaktivitet har inte gjorts. Det kan emellertid förmodas att variationsrikedomen beträffande tidpunkter och villkor där är mycket stora inom varje bransch, liksom förhållandet är beträffande rent individuella lönetillägg

Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram 171

knutna till t. ex. ackordsprestationer. l de lokala avtalen förekommer även villkor som är knutna till den enskilde och hänförliga till t. ex. dennes ålder, utbildning eller befattning i företaget. Det bör även framhållas att det lönebesked som den enskilde får och där de retroaktiva ersättningarna finns upptagna oftast är framtaget med hjälp av ADB. Det innebär bl. a. att sjukfrånvaroavdrag som gjorts för sjukdom under retroaktivitetsperioden inte alltid finns med beroende på den eftersläpning som normalt följer i och med ADB-hanteringen; lön som utbetalas i t. ex. slutet av juni månad innehåller kanske endast avdrag gjorda fram till någon tidpunkt i maj månad (brytpunkten för den information som beaktas i en månadscykel). Vidare är ADB-behandlade lönebesked oftast kodsatta, vilket gör det svårt för den enskilde att utläsa vad olika poster och belopp hänför sig till. Slutligen kan naturligtvis, vid t. ex. ett på ett förbundsavtal följande lokalt avtal, utbetalning av de retroaktiva beloppen ske vid olika tidpunkter, varför ur ett första lönebesked med en ny lön inte allt kan utläsas om de retroaktiva ersättningarna. Mot bakgrund härav kan antas att en jämförelse mellan olika lönebesked för en arbetstagare inte är tillräckligt för att kontrollera inkomstförhållanden under retroaktivtiden före och efter ett eller flera nya avtals ikraftträdande, detta särskilt som inkomsten ju även kunnat påverkas av andra förhållanden under perioden såsom t. ex. förändring i arbetsuppgifter eller annan ledighet än sjukdom. Om inte avtalsparterna framgent väljer former för de retroaktiva tilläggen, som kan hanteras maskinellt av försäkringskassorna, så nödgas kassorna därför i hög grad behandla retroaktivtilläggen manuellt. Detta kan för dem innebära en personell anspänning vid tidpunkter, vilka i regel inte kan bestämmas i förväg, och föranleda administrativa kostnader som blir svåra att förutse. De avtalsomräden som exemplifierats ovan omfattar mer än hälften av de LO:s medlemmar som inte har sjuklön.

8.7 Begränsningsregler

I en ordning med retroaktiv sjukpenning kan övervägas någon form av begränsningsregler. Behovet härav blir påtagligt om systemet i övrigt är Genom en begränsning kan antalet fall som kräver handkomplicerat. läggning minskas. Begränsningarna bör ta sikte på att avgränsa de sjukpenningdagar inom retroaktivperioden som kan komma ifråga för ett sjukpenningtilllägg. kan antingen göras så, att endast sjukfall av en viss Begränsningen beaktas, dvs. en karensregel. En annan möjlighet är att varaktighet endast utge ersättning sedan ett visst antal sjukpenningdagar förbrukats under perioden. En kombination av dessa två är också möjlig. Behovet av ersättning torde vara stort i fall med lång frånvaro. Väljer man emellertid en karensregel, skulle försäkrade med återkommande flera korta sjukfall drabbas. De skulle kanske aldrig kvalificera sig för

172 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram SOU l983:48

ersättning. Eftersom behovet för dem emellertid får anses lika stort, bör en karensregel inte väljas. En begränsning som innebär att ett visst antal sjukpenningdagar sammanlagt under perioden måste ha förelegat förefaller därför lämpligare. Denna regel bör dock inte utformas såsom en återgångsregel, dvs. sedan det valda antalet uppnåtts utgår ersättning fr. 0. m. första dagen. En sådan regel kan få ogynnsamma styrningseffekter och tendera att förlänga sjukfallen. Ersättningen bör istället utges fr. o. m. den sjukpenningdag som infaller efter den valda gränsen. I fråga om de administrativa konsekvenserna liksom kostnadseffekter av olika begränsningsalternativ hänvisas till avsnitt 8.9.

8.8 Anhängiggörande och utbetalning

När det gäller anhängiggörande av frågan om utbetalning av retroaktivt sjukpenningtillägg torde det lämpligaste vara att kräva något slags ansökningsförfarande. Det ligger då närmast till hands att den enskilde försäkrade ansöker om sjukpenningtillägg. Han har själv bäst kännedom om sina avtalsförhållanden och sin frånvaro. Att ålägga den försäkrades arbetsgivare att göra ansökan för den försäkrades räkning bör av flera skäl inte komma i fråga. Dels har man ingen garanti för att sådan ansökan görs på rätt sätt och inom rätt tid och dels skulle det innebära en stor administrativ belastning på arbetsgivarna. En ordning där den försäkrade själv ansöker om utfående av sjukpenningtillägg kräver att vissa uppgifter lämnas till försäkringskassan i samband med att ansökan görs. Den lämpligaste ordningen torde därför vara att ansökan görs på en särskild blankett. De uppgifter som därvid skulle behöva lämnas är följande: personuppgifter avtalsuppgörelse (central-, förbunds- eller lokalavtal) fackförbund tidpunkt för avtalsuppgörelsen tidpunkt fr. o. m. vilken det nya avtalet gäller om flera retroaktivitetsperioder föreligger, uppgift om dessa anställningstid hos arbetsgivaren under retroaktivperioden arbetsgivarens namn, adress och telefonnummer inkomstförhållanden under retroaktivtiden, dvs. uppgift om vilka retroaktiva ersättningar som skulle ha uppburits om ingen frånvaro hade förelegat, fördelade på olika ersättningsslag 0 önskat utbetalningssätt. Uppgift om antalet sjukpenningdagar torde inte behöva lämnas. Riksförsäkringsverket torde nämligen under år 1984 komma att införa ett sjukfallshistorikregister där uppgifter om sjukfrånvaron kommer att fmnas tillgängliga. De komplicerade retroaktivlönebestämmelser som föreligger torde göra det mycket svårt för den försäkrade att rått ange sina inkomstförhållanden under retroaktivlöneperioden. Det får därför förutsättas att fackföreningsrepresentanterna på arbetsplatserna biträder de anställda

Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram 173

vid upprättandet av ansökningar om sjukpenningtillägg. Fackföreningarna bör dessutom så snart nya kollektivavtal slutits upplysa de anställda om detta förhållande och påpeka vikten av att ansökan om sjukpenningtillägg göres. Från arbetsgivarsidan skall upplysningar också kunna lämnas. Något krav på intyg från arbetsgivaren om den anställdes retroaktivlöneförhållanden eller frånvaro under retroaktivlöneperioden torde inte böra krävas. Något krav på att ansökan om sjukpenningtillägg skall göras samtidigt med anmälan om ny SGI bör inte uppställas. Däremot kan det vara lämpligt att i ansökningsblanketten om sjukpenningtillägg ange att den försäkrade bör göra anmälan om SGI-ändring. Avtalens svårtolkade bestämmelser vad gäller retroaktiversättningar torde göra det svårt för den försäkrade att rätt räkna ut det belopp som skulle ha utgått om han inte varit frånvarande från arbetet, dvs. beräkningsunderlaget för sjukpenningtillägg. Det torde därför kunna antas att försäkringskassan i merparten av dessa ärenden blir nödgad att ta kontakt med den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller fackföreningsrepresentant för utredning och kontroll av lämnade uppgifter. l vissa fall torde det bli nödvändigt för försäkringskassan att tolka kollektivavtal. Utbetalning av sjukpenningtillägg bör göras på samma sätt som sjukpenningutbetalningar i övrigt. På beloppet skall skatteavdrag göras. Det kan därvid diskuteras hur sådant skatteavdrag skall vara utformat. Avdrag för preliminär A-skatt kan antingen göras på beloppet med 30 procent, dvs. som för engångsersättning då årsinkomsten inte är känd, eller efter andra grunder. Av administrativa skäl kan en nedre beloppsgräns övervägas. Den administrativa kostnaden för utbetalning av mindre belopp blir eljest oproportionerligt hög. lnom sjukpenningförsäkringen i övrigt finns emellertid inte någon sådan begränsningsregel. Dessutom torde införandet av någon av de begränsningsregler som diskuterats i avsnittet 8.7 medföra att ytterligare sådana regler ej är erforderliga.

8.9 Kostnader och administration

8.9.1 Kostnader

Exakta beräkningar av försäkringens kostnader för sjukpenningtillägg är inte möjliga att göra. Beräkningarna blir beroende av dels löneförhandlingarnas förlopp och det lönemässiga utfallet, dels den framtida sjukfrånvaroutvecklingen. Vissa beräkningar har emellertid gjorts. Dessa finns intagna i en bilaga 11:3. Beräkningarna visar att med ett antagande om fem procents lönepåslag och sex månaders retroaktivitet skulle försäkringens kostnader öka med ca 470 milj. kr. De administrativa kostnaderna är här inte medräknade.

174 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram SOU l983:48

Med ett antagande om två procents lönepåslag och sex månaders

retroaktivitet ökar kostnaderna med ca l85 milj. kr. Även här tillkommer administrationskostnader. Beräkningar har även gjorts för olika alternativ med begränsningsregler. Med ett antagande om att sjukpenningtillägg inte utgår förrän sammanlagt tio sjukpenningdagar förbrukats, dvs. fr. o. m. elfte sjukpenningdagen, så skulle utgifterna vid fem procents löneökning och sex månaders retroaktivitet öka med ca 375 milj. kr. Vid två procents löneökning skulle utgifterna med i övrigt samma antaganden öka med ca 150 milj. kr. Eftersom avgifter för försäkringen uttas på den i följd av avtalet högre lönesumman, som inkluderar eventuella retroaktiva ersättningar, skulle det kunna hävdas att utgiftsökningarna inte medför en motsvarande kostnadsökning. Utgifterna har till största delen täckts av avgiftsintäkter. Jämförelse kan också göras med de fall då SGl höjs på grund av en löneökning i ett avtal som skett i så god tid att några retroaktiva inslag inte behövts. Införs regler som skulle ge rätt till sjukpenningtillägg innebär detta emellertid faktiskt att försäkringens kostnader ökar jämfört med det nuvarande regelsystemet, oavsett att man kan påstå att avgiftsuttaget i dagens system måhända innebär ett överuttag. Denna fråga diskuteras ytterligare i kap. 9, Samlad bedömning.

8.9.2 Administration

Den i de föregående avsnitten presenterade skissen till retroaktivt sjukpenningtillägg kommer med stor sannolikhet att bli administrativt svårhanterlig för försäkringskassorna. Utformningen av avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden gör det mycket komplicerat att beräkna den retroaktiva lönen och därmed även ett retroaktivt sjukpenningtillägg. Tolkningen av avtalens retroaktivregler och bestämmandet av vad som i det enskilda fallet skall ingå vid beräkningen av sjukpenningtillägget är åtgärder som måste ske manuellt. Beträffande sjukfallsregisteringen har det från riksförsäkringsverket inhämtats att man under år 1984 kommer att införa ett ADBbaserat sjukfallshistorikregister. När ett sådant register har införts kan uträkningen av sjukpenningdagarna göras maskinellt. Den slutliga uträkningen av ett sjukpenningtillägg kan sedan göras med hjälp av ADB. Betydande delar av förfarandet måste som nämnts likväl ske manuellt. De åtgärder det då är fråga om torde inte kunna anförtros åt personal på försäkringskassorna som saknar ingående utbildning i beräkning av sjukpenningtillägg. Det innebär att extrapersonal utan sådan utbildning inte kan anlitas vid de tider på året då huvuddelen av ansökningarna inkommer. Riksförsäkringsverket har gjort vissa administrativa beräkningar, se bilaga 11:4. Beräkningarna har gjorts även för alternativ med begränsningsregler. Under antagande av en retroaktivutbetalning per arbetsta-

Skiss till en läsning inom den allmänna ram 175 försäkringens

gare och år så uppgår de administrativa kostnaderna vid en sexmånaders retroaktivtid till ca 168 milj. kr. Under motsvarande antaganden men med en begränsningsregel om tio dagar nedbringas de administrativa kostnaderna till ca 37 milj. kr. Till dessa kostnader kommer den administrativa kostnaden för avslagsärenden och för avräkning i fall med arbetsgivarinträde. Som ovan nämnts baseras beräkningarna på en retroaktivutbetalning per person och år. De administrativa kostnaderna fördubblas således om ytterligare en retroaktivutbetalning skall göras under året, t. ex. efter lokala förhandlingar. För arbetsgivarnas del gäller att ett införande av retroaktivt sjukpenningtillägg skulle komma att medföra nya personaladministrativa uppgifter. En svårighet i detta sammanhang med t. ex. en begränsningsregel är att arbetsgivarnas datasystem vanligen inte är uppbyggda så, att bevakning och hopsummering av den anställdes frånvarodagar är möjlig i den utsträckning som skulle erfordras.

8.10 Sammanfattning av skiss till retroaktivt sjukpenningtillägg

Den ovan redovisade skissen till retroaktivt sjukpenningtillägg kan sammanfattas enligt följande. l. Sjukpenningtillägg skall utgå som ett tillägg till sjukpenning och inte i form av någon retroaktiv omräkning av SGI. 2. Rätten skall omfatta alla försäkrade löntagare, dvs. även dem som omfattas av sjuklön. 3. I fall med arbetsgivarinträde skall rätten till sjukpenningtillägg tillkomma arbetsgivaren. Det får förutsättas att någon schabloniserad metod för utbetalning av sådana tillägg kan användas. 4. Retroaktivperioden skall börja med dagen för den retroaktiva ersättningens ikraftträdande och sluta med utgången av andra månaden efter den under vilken avtalet slöts. För det fall SGI har hunnit ändras under den nu angivna perioden blir tidpunkten härför slutpunkt. 5. Varje avtal, som medför retroaktiv ersättning, skall behandlas för sig, dvs. ha sin egen retroaktivperiod. 6. Sjukpenningtillägg skall utgå för frånvarodagar för vilka det utgått sjukpenning, smittbärarersättning, föräldrapenning i samband med barns födelse, föräldrapenning för tillfällig vård av barn, särskild föräldrapenning, havandeskapspenning, dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning och till Civilförsvarspliktiga. 7. Rätt till sjukpenningtillägg föreligger även om den försäkrade inte haft någon inkomstförlust, t. ex. genom att sjukavdrag inte har gjorts, eller att engångsbelopp utbetalts trots sjukfrånvaro. 8. Sjukpenningtillägget beräknas på den retroaktiva ersättning som den försäkrade skulle ha erhållit om han inte haft någon frånvaro under retroaktivtiden (dvs. även ett uppskattat belopp av höjd prestationslön som t. ex. ackord och provision skall ingå).

I76 Skiss till en lösning inom den allmänna försäkringens ram

9. S. k. engångsbelopp skall ingå i beräkningsunderlaget även om det inte har gått förlorat. 10. Engångsbeloppet skall periodiceras över en period som såsom utgångspunkt har den i avtalet intagna tidigaste ikraftträdandedagen och såsom slutpunkt retroaktivperiodens slut. ll. Det åligger den försäkrade att ansöka om sjukpenningtillägg. Något krav på intyg från arbetsgivaren om den anställdes retroaktivlöneförhållanden bör inte ställas upp. l2. Ansökan skall göras på särskild blankett. De uppgifter som därvid skall lämnas är följande. personuppgifter avtalsuppgörelse (central-, förbunds- eller lokalavtal) fackförbund tidpunkt för avtalsuppgörelsen tidpunkt fr. 0. m. vilken det nya avtalet gäller om flera retroaktivitetsperioder föreligger, uppgift om dessa anställningstid hos arbetsgivaren under retroaktivperioden arbetsgivarens namn, adress och telefonnummer inkomstförhållanden under retroaktivtiden, dvs. uppgift om vilka retroaktiva ersättningar som skulle ha uppburits om ingen frånvaro hade förelegat, fördelade på olika ersättningsslag O önskat utbetalningssätt. l3. Begränsningsregler kan övervägas. Begränsningen bör då lämpligen göras så, att ersättning skall utgå först sedan ett visst antal sjukpenningdagar förbrukats. 14. Någon nedre beloppsgräns skall inte finnas.

SOU 1983148 Samlad bedömning 177

9 Samlad

bedömning

Det nuvarande sättet att beräkna sjukpenning för löntagare ger inte för kompensation för retroaktiva löneökningar. Kommittén utrymme har prövat möjligheten att införa en sådan ordning inom den allmänna försäkringens ram utan att göra alltför stora ingrepp i den nuvarande SGI-konstruktionen. Det som därvid prövats är en ordning med ett i efterhand utgående sjukpenningtillägg i de fall löneavtal inte kunnat slutas i sådan tid, att retroaktiva belopp blivit obehövliga i avtalen. Den skiss som kommittén utarbetat visar att ett sådant ersättningssystem skulle bli mycket komplicerat. Anledningen härtill är att det för sjukpenningtilläggets beräkning är nödvändigt att ta hänsyn till de mångskiftande löneavtal som förekommer på arbetsmarknaden och den variation av villkor för retroaktiviteten som intagits däri. Kommittén, som strävat efter att finna enkla och schablonartade lösningar, har bedömt att avtalen även framdeles kan komma att vara mycket komplicerade och att någon egentlig anpassning till den allmänna försäkringens behov i förevarande hänseende inte torde vara att räkna med. Kommittén anser inte att man helt kan överlämna åt försäkringsadministrationen att vid en framtida eventuell tillämpning söka finna de rätta tekniska lösningarna på konstruktionen med sjukpenningtillägg. Kommittén har därför ingående redovisat de möjligheter som då stått till buds och angivit de alternativ som förefallit minst komplicerade. Den utarbetade skissen förutsätter att försäkringskassornas administration tillföres betydande resurser. En komplikation i detta hänseende är att den administrativa belastningen inte blir jämnt fördelad över året utan kommer att vara koncentrerad i anslutning till tidpunkterna för de kollektiva löneavtalens slutande. Handläggningen av ett eventuellt sjukpenningtillägg torde vidare kräva stora kunskaper hos försäkringskassornas befattningshavare, varför de arbetstoppar som kan förutses inte enbart skulle kunna bemästras genom anlitande av extra personal eller omprioriteringar inom den nuvarande ramen. Det har i diskussionen kring införandet av ett retroaktivt sjukpenningtillägg hävdats, att de utgiftsökningar detta leder till inte innebär några verkliga kostnadsökningar för den allmänna sjukförsäkringen eftersom utgifterna till större delen täcks av influtna avgifter och att man hypotetiskt kan tänka sig en situation, där retroaktiva löneökningar inte förekommer och där den försäkrade således får sin nya lön registrerad som SGI. Avtalen har med andra ord slutits i så god tid att några retroaktiva

l78 Samlad bedömning SOU I983:48

inslag inte varit behövliga. Ett sådant synsätt innebär således att det i dagens system finns ett överuttag på avgiftssidan. Den framlagda skissen innebär emellertid i realiteten en förbättring av sjukförsäkringsförmånerna för vissa grupper försäkrade vilket leder till ökade utgifter för den allmänna sjukförsäkringen, något som i sin tur inte låter sig förena med de av regeringen utfärdade besparingsdirektiven. Endast under förutsättning att en kostnadskrävande reform kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar eller omprövning av pågående verksamhet inom utredningsområdet kan reformen förordas. Några sådana motsvarande besparingar har kommittén inte funnit det möjligt att föreslå. Mot bakgrund härav finner kommittén vid en samlad bedömning att det inte är möjligt att förorda ett införande av ett retroaktivt sjukpenningtillägg. Kommittén vill dock uttrycka sin förståelse för att ett krav på lösning av frågan framställs från vissa grupper löntagare samt understryka det i och för sig rättmätiga i ett sådant krav. Det är enligt kommitténs mening vidare önskvärt att de avtalsslutande parterna på arbetsmarknaden i framtiden beaktar denna fråga och att avtalen så långt möjligt utformas så, att eventuella retroaktiva ersättningar tillfaller även dem som varit frånvarande på grund av sjukdom under någon del av retroaktivtiden. Kommittén anser således att frågan kan böra prövas på nytt, sedan de ekonomiska förutsättningarna härför förbättrats och ytterligare erfarenheter från arbetsmarknaden av hithörande problem kunnat vinnas.

sou 1983:48 Bilagor 179

:l

Bilaga

II

Exempel på

retroaktivitetsbestämmelser

förbundsnivå

på

1 Inledning

I det följande ges exempel på tre förbundsavtals villkor år 1980 rörande Övergångsbestämmelser och retroaktivitet för löner m. m. År l98O slöts den centrala överenskommelsen mellan SAF och LO den l l maj, varvid angavs att löneförhöjningar skulle beräknas fr. o. m. den 15 april. Därjämte innehöll avtalet en bestämmelse om engångsbelopp av följande lydelse.

Arbetare, som var anställd den 31 maj l98O vid företaget, skall erhålla engångsbelopp om 320 kronor under förutsättning att han under tiden fr. o. m. den l mars och t. o. m. den 30 april l98O fullgjort arbete under minst l60 timmar hos samma företag. Som fullgjort arbete tillgodoräknas dels faktiskt utfört arbete (inkl. övertid), dels 8 timmar per arbetsdag, under vilken semesterledighet med semesterlön åtnjutits. Arbetare, som var anställd den 31 maj 1980 vid företaget, skall erhålla engångsbelopp om l60 kronor under förutsättning att han under tiden fr. o. m. den l mars och t. o. m. den 30 april 1980 fullgjort arbete under minst 80 men ej l60 timmar hos samma företag. Som fullgjort arbete tillgodoräknas dels faktiskt utfört arbete (inkl. övertid), dels 4 timmar per arbetsdag, under vilken semesterledighet med semesterlön åtnjutits. Engångsbelopp skall utbetalas senast den l juli l98O om tekniska hinder härför inte föreligger. Förbundsparterna överenskommer om hur och när utbetalningen av engångsbelopp skall ske och om de bestämmelser i övrigt som kan erfordras.

l.l Kollektivavtal mellan Byggförbundet och Svenska

Byggnadsarbetarförbundet

Efter det centrala avtalet år 1980 ingicks den 6 juni förbundsavtal mellan parterna inom byggnadsbranschen. I detta avtal fanns angivet, att bl. a. ändring beträffande lön för företag som tillämpar bygglön (varmed förstås utbetalning genom bank eller post) skulle gälla fr. 0. m. den löneperiod som började den 2 juni 1980 för företag som hade avlöningsdag som inföll ijämn vecka och den 9 juni för dem där avlöningsdagen inföll i udda vecka. För företag som betalade ut lön på annat sätt gällde den nya lönen fr. 0. m. den l juni.

l 80 Bilagor

I fråga om retroaktiviter innehöll avtalet följande bestämmelser.

l. Retroaktivt ersättningsbelopp om 105 öre per arbetad timme utgår fr. o. m. den löneperiod som började den 3 april t. o. m. den period som avslutas den l juni för dem med bygglön ijämn vecka och för tiden 14 april t. o. m. 8juni för dem med avlöning i udda vecka. För dem som inte har bygglön skall det retroaktiva beloppet gälla för perioden fr. 0. m. den 15 april t. o. m. den 31 maj 1980. 2. Engángsbelopp (jfr den centrala överenskommelsen) om 320 kr. eller l60 kr. utgår enligt följande villkor till arbetare i olika företag. a) Arbetare i företag med bygglön som var anställd under den löneperiod, som började torsdagen den 15 maj 1980, då företagets ordinarie avlöningsdag infaller ijämn vecka eller som var anställd under den löneperiod, som började fredagen den 23 maj 1980, då företagets ordinarie avlöningsdag infaller i udda vecka. b) Arbetare i övriga företag, som var anställd den 31 maj 1980. c) Arbetaren skall ha fullgjort arbete hos detta företag under nedan angivna tidsperiod med minst l60 timmar för att vara berättigad till ett engångsbelopp om 320 kr. och med minst 80, men ej l60 timmar för att vara berättigad till ett engångsbelopp om l60 kr. Tidsperioden omfattar i) för företag med bygglön den löneperiod, som började måndagen den 25 februari t. o. m. den löneperiod, som avslutades söndagen den 4 maj 1980, då företagets ordinarie avlöningsdag infaller ijämn vecka eller den löneperiod, som började måndagen den 3 mars t. o. m. den löneperiod, som avslutades torsdagen den 8 maj 1980, då företagets ordinarie avlöningsdag infaller i udda vecka. Till den under denna period registerade tiden lägges 20 timmar före fastställande av den förmånsgrundande tiden. ii) för övriga företag den l mars t. o. m. den 30 april 1980. Som synes avvek förbundsavtalet i en del detaljer från den centala överenskommelsen. Dessutom fanns stipulerat vad som skall räknas såsom ”fullgjort arbete. Förutom ovan angivna retroaktivitetsbestämmelser fanns även dels villkor rörande t. ex. Övergångsbestämmelser för löneändring vid ackord dels ock andra särskilda tillägg med retroaktiva inslag rörande bl. a. semesterlönens beräkning. I fråga om de under punkterna l och 2 upptagna retroaktiva beloppen fanns angivet att utbetalning skall ske vissa angivna dagar resp. fr. o. m. den 25 juni t. o. m. 2 juli, beroende på vilken avlöningsform som tillämpas vid företaget.

1.2 Kollektivavtal mellan Sveriges Verkstadsförening och

Svenska Metallindustriarbetareförbundet

Förbundsavtalet inom verkstadsindustrin för år 1980 slöts den 3 juni. l avtalet angavs att de generella löneökningarna skulle tillämpas fr. o. m. den löneperiod som börjar närmast efter den 22 juni. Från samma tidpunkt skulle även fördelas en s. k. utjämningspott, vilken skulle uträknas på i avtalet angivet sätt och slutligt fördelas efter lokala avtal mellan företaget och verkstadsklubben.

SOU l983z48 Bilagor l8l

l fråga om retroaktivitet och utbetalning innehöll avtalet följande bestämmelser.

Generella Iönetillägg

Från och med den l november 1979 t. 0. m. den löneperiod som innehåller den 22 juni l980 skall utgå ett belopp av l5 öre per timme. Fr. 0. m. den l5 april l980 t. o. m. den avlöningsperiod som innehåller den 22 juni l980 skall utgå ett belopp av 78 öre per timme. Retroaktiv ersättning utbetalas så snart ske kan, dock senast vid det avlöningstillfälle som avser den löneperiod som innehåller den 22 juni l980. Ackord som pågår vid ingången av den avlöningsperiod som börjar närmast efter den 22 juni l980 må tillämpas oförändrat till dess omräkning skett eller ackordet slutförts. Ackordssumman för sådana höjs från och med den avlöningsperiod som börjar närmast efter den 22 juni l980 med under punkt l angiven procent. Senast den l5 september l980 skall omräkning ha skett av ackord, som icke dessförinnan slutförts.

Utjämningspotter

För tiden fr. o. m. den l5 april l980 t. o. m. den avlöningsperiod som innehåller den 22 juni l980 utbetalas till varje av pottfördelningen berörd arbetare, ett belopp som motsvarar vad som skulle ha utgått om pottfördelningen tillämpats under denna period. De retroaktiva beloppen utbetalas så snart ske kan.

Därjämte skulle enligt avtalet engångsbelopp utges i en omfattning som helt motsvarade den centrala överenskommelsens villkor.

l.3 Kollektivavtal mellan Handelns Arbetsgivareorganisation

Centrala gruppen och Handelsanställdas Förbund

l980 års förbundsavtal på handelns område ingicks den 28 maj. Syftar på en i avtalet in- Av avtalet framgår att de nya lönerna skulle gälla fr. o. m. den l maj. tagen punkt, vari angi- Något avtal om retroaktivitet i Övrigt fanns inte, frånsett att det i fråga vits bl. a. att procenttalet skall framräknas med om engångsbelopp för dem som var anställda den 31 maj hänvisades till ledning av statistik från de förutsättningar som fanns angivna i den centrala överenskommelsen. andra kvartalet 1979.

sou 1983:48 Bilagor 183

II:2

Bilaga Exempel på

retroaktivitetens effekter i

några antagna sjukfall

l Inledning

Mot bakgrund av de exempel på 1980 års förbundsavtal som givits i bilaga 11:1 skall några antagna fall med försäkrade inom respektive avtalsområde anges i det följande. Fallen beskrivs med antagande av att den försäkrade varit sjukskriven olika perioder under den tid som berörs av retroaktivitetsbestämmelserna inom respektive bransch.

l.l Försäkrade inom byggbranschen

Den försäkrade antas i det följande arbeta 40 timmar per vecka och få sin lön slutligt reglerad genom förbundsavtalet, dvs. lokalt avtal föreligger inte. Han uppbär bygglön med avlöningsdag i jämn vecka.

Fall I

Byggnadsarbetaren är sjukskriven fr. o. m. den 15 april t. o. m. den 15 maj I980. Denna period omfattar antagna 160 timmar, vilka han eljest skulle ha arbetat. Löneavdrag sker för motsvarande tid. l stället uppbärs sjukpenning för denna tid med visst belopp. De retroaktiva delar före sjukperioden som utgår till den sjuke men som inte Finns med i SGI-underlaget är följande. a) Om, som i detta fall, bygglön uppbärs ijämn vecka utgår för tiden 3 april till 15 april retroaktiv ersättning med l kr. 5 öre för arbetad timma. Beloppet kan antas uppgå till 50 kr. 40 öre (6 dagar x 8 timmar l kr. 5 öre). Uppbärs i stället bygglön i udda vecka uppgår den retroaktiva ersättningen till 8 kr. 40 öre (1 dag x 8 timmar x 1 kr. 5 öre). Hade inte bygglön tillämpats, hade ingen retroaktiv ersättning utgått, eftersom begynnelsedagen sammanfaller med sjukperiodens första dag. b) Engångsbelopp på 320 kr. utgår, eftersom arbete på minst 160 timmar antas ha fullgjorts under tiden 23 februari- 14 april (resp. l eller 3 mars- 14 april för dem med annan avlöning). Det sammanlagda retroaktiva belopp som kunnat ingå i SGI och som skolat utges för en arbetare med bygglön med full arbetstid vid en löneutbetalning den 25 juni är dels generell lön tiden 3 april- l juni (37

184 Bilagor

dagar 8 timmar = 296 timmar) med 310 kr. 80 öre (296 x l kr. 5 öre), dels 320 kr. eller sammanlagt 630 kr. 80 öre. lnkomstförlusten i fråga om retroaktiv ersättning för den i fallet avsedde byggnadsarbetaren som har bygglön och avlöning ijämn vecka uppgår således till förlusten av den generella retroaktiva ersättningen för perioden 15 april- 15 maj, dvs. 160 timmar â l kr. 5 öre, eller sammanlagt 168 kr. Hänsyn har i fallet inte tagits till eventuell förlust av påslag på ackord som enligt avtalet också skulle utgå retroaktivt i viss omfattning, eftersom antaganden här skulle få göras i alltför stor omfattning. Den rättsliga effekten av dessa retroaktiva ersättningar inträdde den 6 juni 1980, dvs. dagen för förbundsavtalet. Arbetstagarnas kunskap härom får förutsättas ha vunnits någon gång fr. o. m. denna dag till dess löneutbetalning sker i slutet av juni eller början av juli.

Fall 2

sjukskrivning föreligger fr. o. m. l mars t. o. m. 15juni. I förhållande till fall l inträder den förändringen, att den reella förlusten av den generella retroaktiva ersättningen naturligtvis blir större, men också att engångsbeloppet går förlorat, eftersom villkoren för utfående av detta inte är uppfyllda. Den sammanlagda summan av vad som i fråga om retroaktiva ersätt- u 3 ningar kunnat ingå i SGI är naturligtvis lika med den i fall l angivna, dvs. 630 kr. 80 öre. Eftersom sjukfallet sträcker sig över den 2 juni måste emellertid följande också beaktas. Fr. o. m. den avlöningsperiod som börjar den 2 juni skall det nya avtalets löner tillämpas. Det innebär, vid löneutbetalning den 25juni, att även lön som hänför sig till perioden 2-6juni är retroaktiv lön; avtalet ingicks den 6juni men skall gälla redan fr. o. m. den 2 juni. Det finns således i detta fall strängt taget tre olika retroaktiva lönebelopp: l. Retroaktivt ersättningsbelopp för perioden 3 april-1 juni. 2. Den nya avtalade lönen fr. o. m. 2 juni-t. o. m. 5 juni. 3. Engångsbeloppet, som hänför sig till tiden före avtalets ingående.

1.2 Försäkrade inom verkstadsindustrin

Nedan lämnas exempel på tillämpningen av 1980 års förbundsavtal inom verkstadsindustrin.

Fall l

En verkstadsarbetare är sjukskriven den 15 april-den 15 maj. Han förlorar därvid den retroaktiva ersättning på 78 öre per timme som skulle utgått i generellt lönetillägg. Vid ett antagande om 160 arbetstimmar för perioden uppgår beloppet till 124 kr. 80 öre.

Bilagor 185

Vidare förlorar han den höjning som kan hänföras till något under perioden pågående ackordsarbete. Slutligen går han troligen förlustig något belopp som hänför sig till det lokala avtal om utjämningspott som skall träffas för perioden. Däremot erhåller han dels ett generellt lönetillägg retroaktivt fr. o. m. den l november 1979 t. o. m. den 14 april 1980 på 15 öre per timme, dels ett tillägg på 78 öre per timme för tiden 16 maj t. o. m. 3 juni (dvs. dagen för avtalets slutande), dels ock ett engångsbelopp på 320 kr. Den sammanlagda summan av retroaktiva ersättningar som kunnat ingå i SGI är det samlade beloppet av följande delar. l. Generellt tillägg tiden 1 november 1979-3 juni 1980. Vid antagna arbetade timmar för perioden på l 130 och ett timbelopp på 15 öre uppgår tillägget till 169 kr. 50 öre. 2. Generellt tillägg tiden 15 april-3 juni 1980. Vid antagna arbetade timmar för perioden på 264 och ett timbelopp på 78 öre uppgår detta tillägg till 205 kr. 90 öre. 3. Höjning av pågående ackord med visst belopp. 4. Engångsbelopp på 320 kr. 5. Genom lokalt avtal träffad löneförhöjning för tiden 15 april-3 juni med visst belopp. Summan blir således 695 kr. 40 öre jämte beloppen under punkterna 3 och 5.

Fall 2

Sjukskrivningen omfattar perioden l mars- 15 juni. Den förlust av retroaktiva ersättningar som den försäkrade gör blir naturligtvis större än i fall l, bl. a. går engångsbeloppet förlorat. Det belopp som kunnat ingå i SGl är emellertid samma som i fall l, dvs. beloppen under punkterna l-5 ovan. l båda fallen sker utbetalning av de retroaktiva beloppen avlöningsdagen närmast efter den 22 juni. Kunskap om de retroaktiva ersättningarna bör den försäkrade få senast denna dag och tidigast vid dagen för avtalsslutandet, dvs. den 3 juni. Detta gäller emellertid baraförbundsavtalen. När kunskap om det lokala avtalet vinnes (dvs. punkt 5) är beroende av dagen för det avtalets slutande resp. tidpunkten för ersättningens utbetalande.

1.3 Försäkrade inom handelns område

Fall l

En anställd i ett varuhus är sjukskriven fr. o. m. den 15 april t. o. m. den 15 maj 1980. Månadslönen uppgår före avtalet till 4400 kr. Genom avtalet höjs månadslönen till 4 800 kr. Höjningen skall enligt det avtal, som träffades den 28 maj, gälla fr. o. m. den l maj. Den retroaktiva ersättning som utgår trots sjukdomen är dels hälften av månadsökningen, dvs. 200 kr., dels ett engångsbelopp på 320 kr.

186 Bilagor SOU l983z48

Det retroaktiva belopp som högst kunnat ingå i SGI är hela månadsökningen, dvs. 400 kr., jämte engángsbeloppet eller sammanlagt 720 kr.

Fall 2

Sjukskrivningen varar fr. o. m. den l mars t. 0. m. den l5 juni 1980. l detta fall går hela den retroaktiva delen förlorad, således jämväl engångsbeloppet, eftersom villkoret om fullgjort arbete” inte uppfyllts. Det belopp som kunnat ingå i SGI är naturligtvis detsamma som i fall l. l båda fallen får den försäkrade kännedom om den retroaktiva höjningen mellan avtalets slutande den 28 maj och tiden för utbetalning av den nya lönen, vilket torde ske i slutet av juli.

sou 1983:48 Bilagor 187

II:3

Bilaga Kostnadsberäkning

av

till

tillägg sjukpenning

m. m. vid retroaktiv lön

1 Inledning

Inom riksförsäkringsverket har vissa beräkningar gjorts av de kostnader som skulle uppstå för den allmänna försäkringen vid ett införande av retroaktivt sjukpenningstillägg. Beräkningarna grundar sig på utbetald dagersättning såsom sjuk- och föräldrapenning m. m. till försäkrade med anställningsinkomster (även försäkrade som har rätt till sjuklön ingår således). Kostnadsnivån i beräkningarna avser förhållandena under första halvåret 1982. Beräkningar av administrationskostnaderna redovisas i en separat bilaga 11:4.

Kostnadsberäkningar

Beräkningar har gjorts för ett antal alternativ. Dessa redovisas nedan under punkterna 2.1 och 2.2.

2.1 Sjukpenningtillägg utan begränsningsregel

l detta alternativ har antagits att sjukpenningtillägg utges för samtliga dagar med sjukpenning m. m. under retroaktivtiden. Med ett antagande om ett lönepåslag på 1-5 % och en retroaktivtid på 1 -6 månader har följande kostnadstablå framräknats.

Retroakriv sjukpenning och föräldrapenning, milj. kr. Löne- Retroaktivtid, månader påslag, l 2 3 4 5 6 °/o

Härtill kommer kostnader för Sjukpenningtillägg avseende övriga dagersättningar såsom värnpliktsersättning, yrkesskade- och arbetsskadesjuk-

188 Bilagor

penning. Ett femprocentigt lönepåslag och sex månaders retroaktivtid skulle Öka kostnaderna för dessa försäkringsgrenar med ca 18 milj. kr.

2.2 Sjukpenningtillägg med begränsningsregel

1 dessa alternativ har det antagits att sjukpenningtillägg utges först efter det att den försäkrade förbrukat sammanlagt ett visst antal sjukpenningdagar m. m. under retroaktivperioden. Beräkningar har gjorts för löneökningar om ett till fem procent. Begränsningarna har antagits vara 10, 14, 21 resp. 30 dagar. I samtliga fall har retroaktivtiden antagits vara sex månader.

Retrøaktiv sjukpenning och föräldrapenning. milj. kr.

Löne- Sjukpenningtillägg utges först efter förbrukade dagar påslag, 10 14 21 30 %

Härtill kommer kostnader för sjukpenningtillägg avseende övriga dagersätmingar. Dessa har med ett tvåprocentigt lönepåslag och med t. ex. en tio dagars begränsningsregel beräknats uppgå till högst 5 milj. kr. För ett alternativ med fem procents Iönepåslag och en 10 dagars begränsningsregel har kostnaden beräknats till högst 15 milj. kr.

sou 1983:48 Bilagor 189

Bilaga II :4 Administrativa effekter

Förutsättningar för beräkningen av de administrativa effekterna

Samtliga beräkningar grundas på antalsuppgifter från 1981. Antalet försäkrade med anställningsinkomst uppgår till ca 4,1 milj. Av dessa har ca 500 000 arbetsgivarinträde. Vilka effekter som en schabloniserad ersättning får för denna grupp är helt beroende på hur schablonersättningen skall beräknas. De har därför lämnats utanför denna beräkning. De administrativa effekterna som redovisas omfattar därför de 3,6 milj. försäkrade som själva skall ansöka om ersättningen. För att beräkna och administrera utbetalning av sjukpenningtillägg (SPT) krävs en annan form av uppgiftslagring i ADB-systemet över ersättningsperioderna än den som f. n. finns. Det planeras en ändrad lagringsform av dessa uppgifter vilket innebär att de krav som ställs för en SPF-beräkning förmodligen tillgodoses. I beräkningen har förutsatts att den ändrade lagringsformen är genomförd. Beräkningarna grundas på de förutsättningar som angetts i avsnitt 8.10. I de beräknade driftskostnaderna har hänsyn endast tagits till en SPT-utbetalning per ersättningsberättigad person och år. Som framgår av avsnitt 8.3 skall varje avtal behandlas för sig ifråga om den retroaktiva ersättningen. Detta innebär att den resursåtgång som anges i det följande får multipliceras med antalet avtal. Eftersom det i flertalet fall rör sig om såväl central- och förbunds- som lokalavtal blir resursåtgången i sådana fall den tredubbla.

Effekter

Utvecklingsinsatsen för ett system för utbetalning av SVT-ersättning beräknas till ca 1,5 ä 2 ârsarbeten vid riksförsäkringsverket. När det så gäller administrationen vid försäkringskassorna har vid beräkningen av antalet ärenden hänsyn tagits blott till sjukpenning och de

tre föräldraförsäkringsförmånerna. Övriga ersättningar bedöms ha mar-

ginell effekt på antalet SPT-ärenden. Det ärendeantal som redovisas nedan i tabellerna motsvarar antalet ersättningsberättigade personer. Antalet ärenden baseras på en generell retroaktivitet med början i januari och är ackumulerat månad för månad.

190 Bilagor

Uppgifterna grundas på en retroaktivutbetalning per år, dvs. endast ett avtal. Som förut nämnts måste resursåtgången multipliceras med antalet avtal som ger anledning till SPT. Som underlag för beräkningen har en uppskattning gjorts av ärendetiden per ersättningsärende. Uppskattningen bygger på de förutsättningar som getts i avsnitt 8.10 och därvid framförallt det arbete som kassan enligt avsnitt 8.9.2 måste utföra för att kunna beräkna ersättningen. Som utgångspunkt för uppskattningen av ärendetiden har jämförelse gjorts med arbetsredovisningssystemet inom försäkringskassorna. l ärendetiden ingår bedömning, kontroll mot arbetsgivare eller fackförbund och registrering av uppgifterna från blanketten. Med dessa utgångspunkter har ärendetiden uppskattats till 60 minuter per ärende. Lönekostnaden inkluderar lönebikostnad och uppgår till 1 10 000 kr. per årsarbetare. Portokostnaden innefattar kostnaden för utbetalning med Fk-anvisning och kontoinsättning. Beloppet uppskattas till 50 % av varje. Tabellerna är uppdelade efter det antal sjukdagar som skall ha förbrukats under retroaktivperioden för att berättiga till SPT-ersättning.

Tabell 1 lngen begränsning av förbrukat dagantal.

Tabell 2 10 dagar har förbrukats under retroaktivperioden.

Tabell 3 14 dagar har förbrukats under retroaktivperioden.

sou 1983:48 191

Bilagor

Tabell 4 21 dagar har förbrukats under retroaktivperioden.

Tabell 5 30 dagar har förbrukats under retroaktivperioden.

Tabellerna omfattar endast ersättningsberättigade ärenden. Utöver detta tillkommer ett antal avslagsärenden, men att uppskatta antalet sådana ärenden bedöms inte möjligt. Men om exempelvis antalet uppgår till 100 000 tillkommer ca 25 årsarbetare för administrationen av dessa och portokostnaden ökar med ca 160 000 kronor. Som tidigare nämnts baseras beräkningarna på en retroaktivutbetalning per år och person, dvs. ett avtal. De administrativa kostnaderna fördubblas eller tredubblas beroende på antalet avtal. Vid avtalsuppgörelser över flera år kan i stället administrationen vara betydligt mindre. De administrativa kostnaderna är alltså helt beroende av vilken löptid som avtalen har och hur retroaktiviteten konstrueras. l samband med avtalsuppgörelser kommer stora krav att ställas på administrationen vid försäkringskassorna. Det antal årsarbetare som angetts i tabellerna kommer att behöva disponeras under en kort tid för denna handläggning, vilket innebär att angivna resurser måste ökas väsentligt om man under en kortare tidsperiod skall kunna betala ut retroaktiversättningarna. Om exempelvis kassan skall betala ut ersättningen under 3 månader krävs en fyrdubbling av den ovan angivna resursåtgången under dessa 3 månader.

sou l983z48 Bilagor 193

II:5 Särskilt

Bilaga yttrande

Särskilt av

yttrande

ledamöterna Andersson, Arrbäck,

Berggren och Lindblad samt sakkunniga Backman

och experten Svensson.

Kommittén har efter genomgång av frågan kommit till den slutsatsen att besparingsdirektiven inte medger ett förslag om införande av en ordning med retroaktivt sjukpenningtillägg. Detta är en självklart riktig slutsats. Efter den genomgång av frågans administrativa komplikationer som kommittén utfört finns det emellertid också starka skäl att instämma i den bedömning som riksdagens socialförsäkringsutskott i full enighet gjorde 1975 i samma ärende: De relativt begränsade fördelar som ett sådant system kunde innebära för de försäkrade (står inte) i rimlig proportion till det administrativa merarbete som måste antas bli följden av en sådan metod för sjukpenningberäkning.” Detta resonemang får ökad tyngd genom det faktum att kommittén redan i sin skiss till retroaktivt sjukpenningtillägg sett sig tvingad att laborera med begränsningsregler, vilket naturligtvis i motsvarande mån urholkar den grundläggande tanken på total likställighet som förespråkarna sagt sig vilja värna om. Det finns dessutom skäl att understryka att den skillnad som nu finns mellan olika grupper av arbetstagare i detta avseende har sin grund i olikartade regler i kollektivavtalen. Dessa är resultat av förhandlingar. Det får anses ytterst tvivelaktigt om det finns anledning att genom lagstiftning söka ”rätta till en olikställighet som har sin grund i att kollektivavtalen har olika utformning.

Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 195

III

Övriga frågor

l och den

Hemmamakeförsäkringen

för

frivilliga sjukpenningförsäkringen

hemmamakar och studerande

l.l Hemmamakeförsäkringen

1.1.1 Inledning

I direktiven anges att kommittén bör se över hemmamakeförsäkringen. l det följande redogörs för gällande regler, bakgrunden till bestämmelserna samt de frågeställningar som aktualiserats genom överlämnade skrivelser och riksdagsmotioner. Kommitténs överväganden redovisas i avsnitt 1.3. Reservationer och särskilda yttranden redovisas i bilaga lll:5.

1.1.2 Gällande bestämmelser

Med hemmamake avses försäkrad som inte har en sjukpenninggrundande inkomst uppgående till 6 000 kr och som a) är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller b) stadigvarande sammanbor med eget barn under 16 år eller makens barn i denna ålder eller c) stadigvarande sammanbor med någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn. Med barn avses även adoptivbarn. I fall b) likställs fosterbarn med barn som där sägs (3 kap. l § och 20 kap. 2 § AFL). Hel sjukpenning utgår till hemmamake med åtta kr per dag. Sjukpenningen är skattefri och räknas ej som pensionsgrundande inkomst. Beloppet var före 1974 års reform sex kr per dag och motsvarade grundsjukpenningen i den tidigare sjukpenningklassordningen. Sjukpenningen för hemmamakar minskas inte som eljest vid sjukhusvård, eftersom sjukpenning vid sjukhusvård alltid skall utgå med lägst åtta kr (3 kap. 4 och 7 §§). Den s.k. fridagsregeln gäller ej för hemmamakar, vilka således alltid är berättigade till sjukpenning för varje dag efter insjuknandedagen (3 kap. 10 §). Så snart förutsättningar för hemmamakeförsäkring föreligger inträder rätten härtill, oberoende av när försäkringskassan får kännedom om tidpunkten. Civilståndsändringar meddelas till kassan genom folkbokföringsmyndigheterna, och åldersändringar framgår av kassans register. Någon anmälan av den försäkrade erfordras därför som regel inte.

196 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

Försäkringen upphör vid utgången av den månad under vilken vederbörande fyller 65 år (3 kap. 3 §). Beviljas hemmamake hel förtidspension upphör likaså försäkringen. Försäkringen upphör även att gälla så snart förutsättningarna i övrigt inte längre föreligger; sammanboende upphör exempelvis eller barn uppnår sexton års ålder. Ett undantag gäller hemmamake som blir änkling eller änka. 1 sådant fall kvarstår försäkringen till fjärde månadsskiftet efter dödsfallet (3 kap. 5 §). Denna regel har tillkommit för att ge den efterlevande maken skälig tid att börja förvärvsarbeta och därigenom bli ansluten till den vanliga sjukpenningförsäkringen. Antalet hemmamakar uppgick den 31 december 1982 till ca 305 000. De sammanlagda sjukpenningutgifterna för hemmamakar var för år l982 ca 18,5 miljoner kr, dvs. mindre än 1,5 promille av den sammantagna sjukpenningutgiften på ca 13,5 miljarder kr. Härtill kommer de administrativa kostnaderna som uppgår till ca 50 % av sjukpenningutgifterna. Nedanstående tabell visar hemmamakeförsäkrades fördelning på ålder för män respektive kvinnor den 31.12.1982.

Män Ålder 16-19 20-24 25-29 30-34 35-39

Antal 56 9 l 7 2390 2769 2618

Ålder 40-44 45 -49 50- 54 55- 59 60- 64 65 -

Antal 1879 1387 1356 2016 14922 1305

Kvinnor

Ålder 16- 19 20-24 25-29 30-34 35-39

Antal 1626 8829 25093 38357 37966

Ålder 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-

Antal 22293 17380 22022 352 l 2 63536 1553

1.1.3 Bakgrund till nuvarande ordning

1 den allmänna sjukförsäkringen från år 1955 tillerkändes hemmafruar sjukpenning vid sjukdom med 3 kr. skattefritt per dag. Härtill kom barntillägg med 1 kr., 2 kr. eller 3 kr. per dag (för resp. ett- två, tre- fyra och fem eller flera barn). l och med införandet av lagen om allmän försäkring år 1962 höjdes grundsjukpenningen till 5 kr. Barntillägget ändrades samtidigt på det sättet, att en försäkrad som stadigvarande sammanbodde med barn under tio år alltid ñck lägst två kr i tillägg, medan barntilläggen i övrigt var oförändrade.

Hemmamakefärsäkringen och den frivilliga . . . 197

År l966 höjdes grundsjukpenningen till sex kr. i samband med karensdagarnas avskaffande. År 1970 ändrades försäkringen till att gälla hemmamake istället för hemmafru. När sjukpenningen genom 1974 års reform bl.a. gjordes skattepliktig slopades barntilläggen samtidigt som sjukpenningen för hemmamakar höjdes till sin nuvarande nivå på 8 kr. per dag. Vid denna senaste ändring framhölls, att den skattefria nivån på 8 kr per dag ungefär motsvarade nettobehållningen av den då lägsta sjukpen- - l 1 kr. eller strax däröver. Denna ningen utgick på grund av förvärvsinkomst i de lägsta inkomstlägena över 4 500 kr., dvs. den samtidigt införda nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukförsäkringen för förvärvsarbetande. Den nedre inkomstgränsen hade, som nämnts, från år 1962 varit 1 800 kr. För närvarande är inkomstgränsen sedan år 1979 6 000 kr. Hemmamakesjukpenningen skiljer sig från sjukpenningförsäkringen i övrigt därigenom att den inte är avsedd att kompensera något inkomstbortfall vid sjukdom. Den avser endast att bereda ett ekonomiskt skydd för de ökade utgifter som sjukdomen medför (se SOU 1961:29 s. 264 f och prop. 1962:90 s. 273 samt 2 LU 1962:27 s. 218). Detta försäkringens syfte har tidigare ansetts leda till svårigheter att finna säkra hållpunkter för beräkning av sjukpenningens storlek, eftersom merutgifterna varierar med hänsyn till bl.a. barnantal och behov av och kostnad för lejd hjälp (se prop. 1962:90 s. 273). Avgiftsfrågan har även talat mot en hög nivå, då det ansetts skola bli betungande för den försäkrade om avgift infördes. Vid 1974 års reform ansåg man, att hemmamakesjukpenningen inte borde vara högre än den lägsta sjukpenningen som grundas på förvärvsarbete. Skulle sjukpenningen göras skattepliktig, något som diskuterats, skulle detta bl.a. leda till att särskilda administrativa åtgärder fick vidtagas, trots att intäkten regelmässigt inte skulle leda till slutlig beskatthos den som uppburit sjukpenningen, framhölls det ( se prop. ning 1973:46 s. 102).

1.1.4 Väckta frågor

Försäkringens omfattning

Vid ett flertal tillfällen har i riksdagsmotioner framställts yrkanden om att utsträcka försäkringsskyddet till personer som på grund av de nuvarande reglerna inte uppfyller vissa förutsättningar för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen. En sådan fråga är bl.a. huruvida rätten att stå kvar i hemmamakeförsäkringen under en övergångstid i de fall samlevnaden upphör på grund av dödsfall borde utsträckas till att även gälla vid t.ex. äktenskapsskillnad. En motion härom överlämnades år 1977 till socialpolitiska samordningsutredningen (se SfU 1977/78:3). Denna utredning, som avslutade sitt arbete år 1980, behandlade inte frågan utan ansåg att den borde prövas av sjukpenningkommittén, till vilken den således sedermera överlämnats.

198 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

Sjukpenningens storlek

1 ett flertal riksdagsmotioner har föreslagits en höjning av ersättningsniván inom hemmamakeförsäkringen. Förslag om höjning av sjukpenningen till 13 kr. och 25 kr. har framställts (motion l978/79:880 och

1799). Motionerna har överlämnats till sjukpenningkommittén (SfU

1978/79:18). l en motion (1980/81:922) ansågs beloppet böra höjas till vad som motsvarade garantibeloppet inom föräldraförsäkringen (f.n. 37 kr per dag). Som skäl anfördes att hemmamake som vårdar barn i förskoleåldern inte har något sjukpenningskydd som täcker utgifter för lejd arbetskraft vid sjukdom. Motionen avslogs med hänvisning till sjukpenningkommitténs arbete (se SfU 1980/81 : 18). Motioner om höjning av beloppet har även väckts under riksmötet 1982/83. 1 motion l982/83z38l anförde motionären att med hänsyn till att sjukpenningen för hemmamakeförsäkringen varit oförändrad sedan år 1974 vore en höjning av beloppet motiverad. Motionären begärde att en översyn skulle företas i detta syfte. I motionen l982/83:l257 ansåg motionärerna att realvärdet av sjukpenningen skulle återställas till 1974 års nivå och att i framtiden en årlig uppräkning skulle ske med hänsyn till förändringar i basbeloppet. De begärde därför ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en snar uppräkning av hemmamakesjukpenningen. Vid sin behandling av dessa motioner samt en motion rörande den frivilliga sjukpenningförsäkringen (1982/83: 1815) anförde socialförsäk-

ringsutskottet (SfU 1982/83:17) följande.

Utskottet har vid tidigare behandling av motioner om en höjning av hemmamakesjukpenningen hänvisat till att det ingåri sjukpenningkommitténs uppgifter att göra en översyn av hemmamakeförsäkringen. Utskottet har också erinrat om att kommittén på förslag av utskottet i betänkande SfU 1978/79: l 8 fått överlämnade till sig motionsyrkanden i frågan och att utskottet betonat angelägenheten av att kommittén positivt prövar frågan om en förbättring av försäkringsförmånema med hänsyn till den successiva försämring de genomgått. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda och av att det i sjukpenningkommitténs uppdrag ingår att göra en översyn även av den frivilliga sjukpenningförsäkringen att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 381, 1257 och 1815 inte är påkallad.

1.2 Frivillig för hemmamakar

sjukpenningförsäkring

och studerande

1.2.1 Inledning

1 direktiven anges att kommittén även bör se över den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmamakar och studerande. 1 det följande lämnas en redogörelse för nuvarande regler, bakgrunden till bestämmelserna samt de frågeställningar som aktualiseras. Kommitténs övervägan-

SOU l983r48 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 199

den redovisas i avsnitt 1.3. Reservationer och särskilda yttranden har intagits i bilaga lll:5.

1.2.2 Gällande bestämmelser

Allmänt

Frivillig försäkring kan tecknas av två kategorier försäkrade, nämligen a) hemmamakeförsäkrade enligt 3 kap. l §2 st AFL och de som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om de inte haft viss mindre förvärvsinkomst och studerande, vilka till följd av studier som beräknas pågå minst ett b) halvt år, inte alls eller endast i liten utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete. För båda att frivillig försäkring endast kan medkategorierna gäller delas 55 år och som har god hälsa. Undantag härifrån den som inte fyllt gäller 0 när en försäkrad, inom sex månader efter det att hans obligatoriska sänkts, ansöker om frivillig försäkring som sjukpenningförsäkring högst täcker skillnaden mellan det tidigare och det nya sjukpenningunder förutsättning bl.a. att hans hälsotillstånd inte försämbeloppet, rats under tiden efter beslutet (övergångsförsäkring): O när försäkrad, som inom sex månader efter det att hans frivilliga ansöker om frivillig försäkring, under förförsäkring upphört, ånyo bl.a. att hans hälsotillstånd inte försämrats under den tid utsättning försäkringen inte varit gällande (återinträde) eller med medgivande träffar O när försäkringskassa riksförsäkringsverkets överenskommelse med sammanslutning eller undervisningsanstalt om för medlemmar av sammanslutningen eller frivillig försäkring elever vid anstalten (gruppförsäkring). För hemmamakeförsäkrade” gäller också uttryckligen att förtidspension enligt AFL utesluter från rätten till frivillig sjukpenningförsäkring. närmare i avsnittet 1.2.3. Begreppet god hälsa diskuteras kan uppgå till högst 20 kr för dag. Härvid inräk- Frivillig sjukpenning nas eventuell obligatorisk sjukpenning. För studerandeförsäkringen gälinte får understiga 8 kr. ler också att den frivilliga sjukpenningen för hemmamakar träder i kraft från och med Frivillig försäkring av månaden efter det att framställning om frivillig ingången tredje hos kassan. Teckning av frivillig försäkring efter ändförsäkring gjorts samt vissa fall av återinträde i den ring av den obligatoriska försäkringen skall dock gälla från och med ingången av månafrivilliga försäkringen den näst efter det framställning gjorts hos kassan. Det sistnämnda gäller även vid teckning av frivillig försäkring för studerande. Gruppförsäkdock inte före av den månad under vilken verket ring gäller utgången

överenskommelsen. Övergång från mindre

lämnat sitt medgivande till till mer omfattande försäkring har verkan 30 dagar efter det att framställning gjorts hos kassan. Den frivilliga försäkringen kan när som helst sägas upp eller sättas ned till en mindre omfattande.

200 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . SOU l983:48

Ersättning utgår inte för sjukdom som inträffat innan försäkringen blivit gällande. l praxis tillämpas bestämmelsen så, att om en försäkrad lidit av en viss sjukdom innan försäkringen trätt i kraft men under en tváårsperiod inte haft nämnvärda besvär av sjukdomen och inte heller i större utsträckning gått under behandling för den, räknas ett därefter inträffat sjukdomsfall i sjukdomen som ny sjukdom och ersättning från den frivilliga försäkringen kan utgå. Begränsningsregeln gäller inte vid vissa fall av teckning av frivillig försäkring efter sänkning av den obligatoriska försäkringen och återinträde i försäkringen. Hemmamake kan välja frivillig försäkring med karenstid om 3, 18, 33 och 93 dagar. Hemmamake som inte är obligatoriskt försäkrad för förvärvsinkomst kan även välja försäkring utan karenstid. För studerande gäller alltid en karenstid om 14 dagar. Om en ny sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut anses perioderna som en sjukperiod vid karenstidsberäkningen. Studerande med frivillig försäkring kan få ersättning från försäkringen endast vid sjukdom som medfört hel arbetsoförmåga. Ersättning från den frivilliga försäkringen är inte inskattepliktig komst och inte heller pensionsgrundande.

Finansiering av försäkringen

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen ñnansieras huvudsakligen genom de försäkrades avgifter och genom statsbidrag. Avgifterna skall vara så avvägda att de, i förening med andra för ifrågavarande del av försäkringskassans verksamhet tillgängliga medel, kan antas förslå till utbetalningar från försäkringen samt erforderlig fondbildning. Statsbidrag utgår med 20 procent av vad försäkringen betalt ut i sjukpenning eller sjukpenningtillågg. Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst befrias dock från avgift för varje hel månad av tjänstgöringstiden. Inkomster och utgifter avseende den frivilliga försäkringen har under åren 1975-81 fördelat sig enligt följande.

a) Inkomster, milj. kr. I975 1976 1977 l978 1979 1980 1981

b) Utgifter, milj. kr. I975 1976 1977 1978 1979 1980 l98l Sjukpenning 18,3 16,2 12,7 10,7 8,8 7,1 5,8

Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 201

c) Överskott, milj. kr. 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

2,7 2,3 3,5 3,3 3,8 6,8 8,7

d) Fonder, milj. kr. 1975 1976 1977 l978 1979 1980 1981

61,3 63,6 67,1 70,4 74,2 81,0 89,7

A mal fri villigt försäkrade

Den 31 december 1982 fanns 44 237 frivilligt sjukpenningförsäkrade, varav 39 977 hemmamakeförsäkrade och 4 260 studerande. Som jämförelse kan nämnas att det den 31 december 1972 fanns 237 902 frivilligt försäkrade. Utvecklingen av försäkringen från utgången av år 1975 och framåt framgår av nedanstående tabell.

(Prognos) 1975 1976 l977 l978 1979 1980 1981 1982 1983

Hemmamakar 134117 109492 90130 75914 64451 55051 47772 39977 33000

Studerande 20205 15810 12427 10333 8258 6889 5418 4260 3200

Summa 154322 125302 102557 86247 72709 61940 53190 44237 36200

Som synes har en relativt kraftig minskning av antalet frivilligt sjukpenningförsäkrade skett varje år. Den procentuella nedgången uppgår till 14- 19 °/o per år. Enligt en av riksförsäkringsverket 12.1 1.1979 till regeringen avlämnad rapport (se avsnitt 1.2.3) rörande en översyn av begreppet god hälsa inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen kan det minskade antalet ansökningar om frivillig sjukpenningförsäkring bland hemmamakar till viss del förklaras av det minskade befolkningsunderlaget i de åldersgrupper, 25 - 34 år, där de flesta försäkringarna tecknas. Andra orsaker, uppges det i rapporten, kan vara ökat antal förvärvsarbetande kvinnor som därmed får högre obligatorisk sjukpenningförsäkring samt det förhållandet att någon informationskampanj om den frivilliga försäkringen inte genomförts sedan 1972.

Administration Administrationen av den frivilliga sjukpenningförsäkringen med nuvarande utnyttjandegrad beräknas för försäkringskassorna till 40 årsarbetare och för riksförsäkringsverket till tre årsarbetare, vilket sammanlagt motsvarar ca 5 milj. kr.

202 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

1.2.3 Väckta frågor

Begreppet god hälsa

l motion l975/76:407 begärdes att kungörelsen (1962:402) angående frivillig sjukpenningförsäkring skulle ses över i syfte att bereda diabetiker möjlighet att ansluta sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Motionärerna framhöll bl.a. att studerande ungdomar som eljest under vissa förutsättningar kunde få teckna en frivillig sjukpenningförsäkring blev utestängda från denna möjlighet på grund av att de hade diabetes som behandlades med insulin och att de därmed inte uppfyllde försäkhälsovillkor. Man menade att en person med diabetes, liksom ringens alla andra, kan råka ut för olycksfall eller andra sjukdomar som inte föranleds av diabetes och då befinner sig i ett avsevärt sämre ekonomiskt läge än de som har en frivillig sjukpenningförsäkring. Möjlighet borde åtminstone finnas till frivillig sjukpenningförsäkring för ett år i taget, varvid försäkringen borde omfatta de sjukdomstillstånd som inte förorsakas av diabetes. Samtliga remissinstanser tillstyrkte en översyn av kungörelsen men framhöll samtidigt att översynen inte borde begränsas till att avse enbart diabetiker.

l socialförsäkringsutskottets betänkande (SfU l976/77:3) över motio-

nen förordade utskottet att en översyn av begreppet god hälsa inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen skulle komma till stånd och framhöll att denna översyn inte enbart skulle syfta till att förstärka sjukpenningskyddet för diabetiker utan även för personer med andra sjukdomstillstånd, som nu inte berättigar dem till att teckna frivillig sjukpenningförsäkring. Riksdagen biföll betänkandet. Regeringen uppdrog åt riksförsäkringsverket att göra en allmän översyn av begreppet god hälsa inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Riksförsäkringsverket har sedan utarbetat ovan nämnda rapport och i en skrivelse till regeringen 20.11.1979 föreslagit att rapporten skulle överlämnas till sjukpenningkommittén för beaktande. l riksförsäkringsverkets skrivelse till regeringen anförs bl.a. följande.

l rapporten föreslås att även en försäkrad som inte kan anses ha god hälsa skall kunna få ett försäkringsskydd vid sjukskrivning på grund av annan sjukdom eller skada. Förslaget förutsätter att gällande bestämmelser om att ersättning från försäkringen i princip inte utges för sjukdom som inträffat innan försäkringen blivit gällande bibehålls oförändrade. Härigenom undviks att försäkringen belastas på ett inte önskvärt sätt. Anvisningarna för bedömning av om ett anmält sjukdomsfall skall anses ha samband med en sjukdom som inträffat innan försäkringen blivit gällande bör ändras så att ny sjukdom skall anses föreligga om den försäkrade trots viss tidigare inträffad sjukdom därefter varit arbetsför i två år. Om den försäkrade insjuknar under tvåårsperioden bör samband med tidigare inträffad sjukdom anses föreligga endast om sambandet är uppenbart. Så skall vara fallet om de skäl som talar för ett samband är betydligt starkare än de som talar emot ett samband. Genom en sådan bevisregel underlättas kassornas prövning av sambandsfrågorna. För de försäkrade innebär ändringen att bestämmelsen lättare kan förstås och

SOU I983:48 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 203

att ersättning kan utges i ett större antal fall. Dessutom undviks att utbetalning av ersättning fördröjs på grund av utredning hos kassan.

Ersättningens storlek l en motion 1977/78:690 hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning beträffande en översyn av hemmamakeförsäkringen i syfte att höja sjukpenningbeloppen. Motionärerna pekade pâ att nuvarande belopp inte ändrats sedan 1974 trots den penningvärdeförsämring som skett därefter. Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt betänkande SfU 1978/79:6 bl.a. följande. Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om höjda sjukpenningbelopp från hemmamakeförsäkringen och den frivilliga försäkringen. Främst har framhållits svårigheterna att finansiera sådana höjningar. Utskottet har dock uttalat att frågan kunde komma i ett annat läge, om man kunde åstadkomma en pensionsrätt för hemarbetande med vårduppgifter, och därför velat avvakta resultatet av det utredningsarbete som pågick inom pensionskommitten innan utskottet tog ställning. Pensionskommittén, som i fjol avlämnat betänkandet Pensionsfrågor m.m., i vilket bl.a. rätten till ATP för hemarbetande behandlats, har emellertid avstått från att lägga fram något förslag i den nämnda frågan bl.a. på grund av att kommittén inte kunnat finna någon lämplig ñnansieringsmetod. Med hänsyn till det anförda och till att den nya sjukpenningutredningen kommer att se över såväl hemmamakeförsäkringen som den frivilliga sjukförsäkringen anser sig utskottet inte böra föreslå någon åtgärd i anledning av motionen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen. Riksdagen följde utskottets hemställan. l motionen 1979/80:1 172 förespråkades en höjning av hemmamakes sammanlagda sjukpenning till i vart fall ett belopp som motsvarade garantinivån inom föräldraförsäkringen. Motionärerna ville att sjukpenningkommittén, som hade i uppdrag att se över hemmamakeförsäkringen, skulle bryta ut denna fråga och skyndsamt utreda och föreslå en lämplig höjning och avvägning av beloppet för sjukpenning och sjukpenningtillägg för hemmamakar. Detta borde enligt motionärerna ges regeringen till känna. Med hänvisning till att sjukpenningkommittén prövade frågan och

snart väntades slutföra sitt arbete ansåg socialförsäkringsutskottet (SfU

1979/80215) att det inte fanns skäl för ett särskilt tillkännagivande i frågan och avstyrkte således bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet. _ _ Storleken av hemmamakesjukpenningen har behandlats i motionen 1980/8l:923. Motionärerna ansåg att det skulle vara önskvärt om hemmamakesjukpenningen kunde höjas. De menade emellertid att det med hänsyn till rådande ekonomiska läge inte var lämpligt att öka sjukförsäkringens kostnader utöver vad som var direkt oundvikligt med gällande regelsystem. De ansåg därför att reglerna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen borde ändras så att en hemmamake kunde försäkra sig för ett sjukpenningbelopp som motsvarar garantibeloppet inom föräldraförsäkringen.

204 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

Vid sin behandling av denna motion och av en motion som enbart gällde hemmamakeförsäkringen anförde socialförsäkringsutskottet

(SfU 1980/81 : l8) följande.

Sjukpenningkommittén har tidigare, på förslag av utskottet i betänkandet SfU l978/79zl8, fått överlämnade till sig motioner som innehållit yrkanden om höjning av hemmamakeförsäkringens belopp. I nämnda betänkande, som godkänts av riksdagen, har utskottet betonat angelägenheten av att kommittén positivt prövar frågan om en förbättring av försäkringsförmånen med hänsyn till den successiva försämring som den genomgått. Utskottet förutsätter att även de synpunkter som framförts i de nu förevarande motionerna tas upp till prövning i kommitténs arbete. Någon särskilt åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna anser utskottet mot bakgrund av det anförda inte påkallad.

Riksdagen biföll utskottets betänkande. I en motion (1982/8321815) till senaste riksmöte har hemställts att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till höjning av hemmamakesjukpenningen inom frivilligförsäkringens ram till samma nivå som föräldraförsäkringens grundbelopp (f.n. 37 kr).

Socialförsäkringsutskottet (SfU 1982/83:17) hänvisade vid sin be-

handling av motionen till att det i sjukpenningkommitténs uppdrag ingår att göra en översyn även av den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Utskottet ansåg mot bakgrund härav att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte var påkallad.

Omfattningen för studerande

l skrivelse 5.10.1979 till sjukpenningkommittén har Sveriges förenade Studentkårer (SFS) framhållit att studerande som saknar SGI inte är tillräckligt skyddade genom reglerna i studiestödslagen. Dels är ersättningen där, framhålls det, begränsad bl.a. till att gälla högst sex månaders sjukdom under två på varandra följande terminer dels gäller reglerna inte för dem som insjuknar i samband med utbildningens slut eller som inte kunnit ansöka om studiestöd före sjukdomen. Den sjukpenninggrundande inkomst en genomsnittsstuderande kan förväntas uppnå per år torde inte överstiga fribeloppet för studiemedel, omkring 14 000 kr., vilket motsvarar en sjukpenning på 35 kr. per dag. Mot bakgrund härav, menar SFS, är det i högsta grad anmärkningsvärt att det inte finns möjlighet att ens på frivillig väg erhålla ekonomisk trygghet vid sjukdom. Ersättningsnivån inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen uppgår inte till mer än maximalt 600 kr. per månad, vilket är långt under existensminimum. För att råda bot på missförhållandena på kort sikt borde enligt SFS samtliga studerande som saknar sjukpenninggrundande inkomst åtminstone omfattas av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen.

Frivillig försäkring utan karenstid

l en 23.11.1978 inom riksförsäkringsverket upprättad PM, vilken överlamnats till kommittén, redogörs för vissa konsekvenser av nuvarande regler om karenstid för den frivilliga Endast

hemmamakeförsäkringen:

Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 205

hemmamakeförsäkrad kan välja frivillig försäkring utan karenstid, varför denna rätt går förlorad när den hemmamakeförsäkrade får en sjukpenninggrundande inkomst på 4 500 kr* eller mer. En annan effekt av inkomsten blir att hemmamakeförsäkrads undantag från fridagsregeln upphör. Dessa bestämmelser infördes i samband med att karensdagarna borttogs i den obligatoriska försäkringen samtidigt som fridagsregeln infördes. l förarbetena till lagen (prop. 1966:113) framhölls att om inte fridagsregeln modiñerades skulle karenstiden i praktiken bli kvar för hemmafruförsäkrade vid kortare sjukperioder än sju dagar, insjuknandedagen oräknad, och då behovet av ersättning för de merkostnader vilka uppstår vid husmoderns sjukdom är lika stort under karenstiden som behovet av ersättning för inkomstbortfallet för de förvärvsarbetande under samma tid, borde samma karensregler gälla för de hemmafruförsäkrade som för andra försäkrade.

1.3. Överväganden

1.3.1 Behov av en hemmamakeförsäkring

Hemmamakeförsäkringen utgör ett udda inslag i sjukpenningförsäkringen därigenom att syftet med den inte är att, såsom i sjukpenningförsäkringen i övrigt, ersätta något inkomstbortfall. Den har ursprungligen avsetts att vara ett bidrag till de kostnadsökningar som kunde uppstå därigenom att den hemarbetande maken, oftast kvinnan, på grund av inte kunde utföra de vanliga sysslorna i hemmet. Tanken har sjukdom emellertid inte varit att försäkringen helt skulle täcka kostnaderna för t.ex. lejd hemhjälp eller barnpassning. Samhället har förändrats sedan hemmamakeförsäkringen infördes. Det räcker att i detta sammanhang peka på att kvinnor i allt större utsträckning blivit förvärvsarbetande och därigenom kommit att omfattas av den vanliga obligatoriska sjukpenningförsäkringen. l dag är enbart 300 000 personer hemmamakeförsäkrade mot l 146000 år drygt 1955. Antalet har mer än halverats på tio år; år 1973 fanns drygt 700 000. Samhällets barnomsorg har vidare kraftigt byggts ut. Efterfrågan på och därigenom tillgången till den hemhjälp, vars förekomst kan sägas ha varit en förutsättning för det ursprungliga ändamålet med hemmamakeförsäkring, har gått ned mycket starkt och torde på många håll vara närmast obefmtlig. En naturlig konsekvens av den nu beskrivna samhälleliga förändringen vore att denna speciella och för en annan tid avpassade försäkring upphörde; behovet är i dag inte så stort att det motiverar en obligatorisk försäkring. En lösning som helt ställde hemmamakarna utanför det kollektiva försäkringssystemet skulle emellertid kunna uppfattas såsom en nedvärinsatser. Om något behov av en obligatorisk * Numera 6 000 kr. dering av de hemarbetandes

206 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

försäkring således inte kan anses föreligga längre, torde likväl en inom den allmänna försäkringens ram anordnad frivillig försäkring för denna grupp kunna tillgodose önskemålen att inte ställa hemmamakarna helt utan möjlighet att erhålla ett försäkringsskydd. Den hemmamake som så önskar skulle därigenom ha möjlighet att bibehålla en viss trygghet vid sjukdom. En frivillig försäkring gör det också möjligt att erbjuda villkor som inte skulle kunna införas i en obligatorisk försäkring under rådande statsfinansiella förhållanden. l det följande diskuteras utformningen av en framtida frivillig försäkring.

1.3.2 Frivillig försäkring

Omfattning

Om den obligatoriska försäkringen för hemmamakar skall upphöra och dessa i stället få möjlighet till en frivillig försäkring, kommer naturligtvis bedömningen av den nuvarande frivilliga försäkringen för hemmamakar och studerande att påverkas härav. Denna försäkringsform bör då bibehållas, låt vara i något ändrad skepnad. Omfattningen av vilka som skall anslutas till en framtida frivillig försäkring bör med denna inriktning bestämmas bl.a. utifrån de behov som de nu hemmamakeförsäkrade kan ha. Såsom villkor för anslutning till försäkringen bör gälla vad som nu föreskrivs för frivillig försäkring för hemmamakar (se avsnitt l.2.2). Vidare bör övervägas om inte villkoren i vissa hänseenden kan göras gynnsammare för de försäkrade. l den nuvarande obligatoriska försäkringen upphör, såsom redovisats ovan, rätten till försäkringen först efter en övergångstid i visst fall. Det gäller när den försäkrades make eller den med vilken den försäkrade har eller har haft barn avlider. Den försäkrade är då inte längre hemmamake, men står kvar såsom hemmamakeförsäkrad under fyra månader efter dödsfallet. Önskemål har framförts om att denna rätt skulle tillkomma den försäkrade även när sammanboendet upphör på grund av annnan anledning än dödsfall, liksom att övergångstiden görs längre. I en frivillig försäkring bör kunna föreskrivas att övergångsfallen skall gälla även när sammanboendet upphör av andra skäl än dödsfall. Tiden bör även kunna utsträckas till sex månader. Försäkringens villkor fick naturligtvis i övrigt anpassas härefter. I fråga om fall med upphört samboförhållande fick det ankomma på den försäkrade att förebringa utredning om att detta upphört. Kontroll härav fick från försäkringskassans sida ske genom folkbokföringsmyndigheterna, på samma sätt som i de övriga fall då sammanboende har rättsverkan i något hänseende. I fråga om dem som sammanbor torde vidare inte finnas anledning att frångå de förutsättningar härför som nu används inom den allmänna försäkringen. Det innebär således att endast de fall av sammanboende kommer ifråga, där den försäkrade bor tillsammans med någon med vilken han eller hon har varit gift eller har eller har haft barn (jfr 3 kap. l § sista st AFL).

Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 207

Vid bedömningen av de studerandes behov av en frivillig sjukpenningförsäkring är de förslag till förbättringar av de studerandes sjukpenningförsäkring som framlagts av studiestödsutredningen i betänkandet (Ds U 1981 :l l) Studiestöd av betydelse. Studiestödsutredningen har för sina förslag och överväganden haft som utgångspunkt att en studerande inte skall behöva sänka sin standard under sjukdom och att stödet under sjukdom inte skall öka skuldbördan. Vidare har det ansetts viktigt att för studerande, som inte kan falla tillbaka på föräldraekonomin, skapa ett skydd som även täcker ferietid och tiden närmast efter studietiden. Betänkandet bereds f.n. i utbildningsdepartementet. Skulle studiestödsutredningens förslag resultera i lagstiftning torde behovet av en frivillig sjukpenningförsäkring för de studerande minska. Med ett bibehållande av den frivilliga försäkringen för hemmamakarnas del finns det å andra sidan ingen anledning att inte låta de studerande omfattas på de nuvarande villkoren. Dessa bör under alla förhållanden gälla så länge osäkerhet råder om utformningen av det framtida sjukpenningskyddet för de studerande. I likhet med vad som gäller för hemmamakarna bör dock rätt för studerande att teckna frivillig försäkring uttryckligen inte gälla dem som uppbär förtidspension. Vid ett införande av en frivillig försäkring med den utformning som här har skisserats bör Övergångsbestämmelser införas för dem som nu omfattas av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen. Detta gäller även dem som till följd av de Övergångsbestämmelser som meddelades i samband med det beslutade upphävandet av möjligheten till undantagande från ATP erhöll rätten till och för närvarande har en sjukpenning på samma belopp som de hemmamakeförsäkrade.

Ersättningens storlek

Sjukpenningen i den nuvarande frivilliga försäkringen uppgår till högst 20 kr. per dag. Härvid inräknas eventuell obligatorisk sjukpenning. l den mera omfattande frivilliga försäkring som förordats i det föregående bör emellertid erbjudas ett bättre sjukpenningskydd. l annat fall föreligger en risk för att anslutningen till försäkringen blir liten och riskspridningen därigenom otillfredsställande. En höjning av beloppet till 37 kr. per dag, dvs. ett belopp som motsvarar garantinivån inom föräldraförsäkringen, förefaller lämplig. Detta har också föreslagits i flera riksdagsmotioner. Någon konflikt med överförsäkringsreglerna torde inte föreligga. Om garantinivån sedermera kan komma att höjas borde det också leda till en höjning av den frivilliga försäkringens maximala dagersättning. Den som önskar försäkra sig för ett lägre belopp bör kunna erbjudas en sådan möjlighet. Det bör emellertid uppställas en lägsta beloppsgräns, lämpligen IO kr. per dag. I annat fall skulle de administrativa kostnaderna för utbetalning av mindre ersättningar bli oproportionellt höga. Detta belopp bör då också vara det lägsta belopp som såsom sjukpenning skall utgå vid sjukhusvård (se 3 kap. 4 § 2 st AFL). I försäkringen bör finnas en liknande regel som i dag gäller för hemmamakar och studerande som har en viss mindre inkomst. Dessa bör

208 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . SOU l983:48

även i fortsättningen vara berättigade att teckna en frivillig försäkring som ett tillägg till sin obligatoriska sjukpenning upp till 37 kr. per dag.

K arenstid I den nuvarande frivilliga försäkringen kan hemmamake” välja en försäkring med karenstid om 3, 18, 33 eller 93 dagar. Hemmamake som inte är obligatoriskt försäkrad för förvärvsinkomst kan även välja försäkring utan karenstid. För studerande gäller alltid en karenstid om 14 dagar (se avsnitt l.2.2). Det är tveksamt om det finns skäl att behålla så många olika karenstider i den nu skisserade frivilliga försäkringen. Det borde vara tillräckligt att i stället ha endast två karensalternativ, 3 eller 30 dagar. Därmed skulle överensstämmelse uppnås med vad som har föreslagits av kommittén i dess förra betänkande Sjukersättningsfrågor (s. 243).

Begreppet god hälsa

De överväganden angående begreppet god hälsa inom den frivilliga som gjorts av riksförsäkringsverket i den i sjukpenningförsäkringen avsnittet 1.2.3 redovisade rapporten delas av sjukpenningkommittén. Det innebär att samband med tidigare inträffad sjukdom, vid bedömi de fall där detta alltjämt bör ning av om kravet på god hälsa är uppfyllt ha betydelse, skall anses föreligga endast om skälen för sådant samband starkare än de skäl som talar för motsatsen. Denna bevisreär betydligt till förmån för den försäkrade, bör kunna gel, som är en överviktsregel underlätta försäkringskassornas bedömning av begreppet.

S katteplikt

Ersättning från den frivilliga försäkringen äri dag inte skattepliktig. Här har föreslagits en höjning av det maximala sjukpenningbeloppet dag till 37 kr. Därigenom uppnås överensstämmelse med föräldraper Sistnämnda ersättning är skattepliktig. Det försäkringens garantinivå. förefaller därför riktigast att även ersättning från den frivilliga sjukpenningförsäkringen är skattepliktig. Om ersättningen görs skattepliktig får det vid fall av sambeskattning också för den andra maken med hänsyn till reglerna om betydelse förvärvsavdrag och skattereduktion. Det bör dock erinras om att hela den familjeekonomiska politiken nyligen varit föremål för översyn av familjeekonomiska kommittén, där även frågor av detta slag har prövats. Kommitténs överväganden har redovisats i betänkandet (SOU 1983:14) Barn kostar.. . (Jfr bl.a. även SfU l982/83zl6 s. 3).

Kostnader och administration m.m. En framtida frivillig sjukpenningförsäkring för hemmamakar och studerande bör finansieras genom premier från de försäkrade och genom statsbidrag. För närvarande finansieras den frivilliga försäkringen till 20 % med statsbidrag. För sjukförsäkringen i övrigt utgör statsbidraget l5 % av

SOU |983:48 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . . 209

utgifterna. Några vägande skäl för att behålla denna skillnad när det gäller bidragsdelen synes inte föreligga. statsbidrag bör även till den frivilliga försäkringen utgå med 15 %. Utgifterna för den frivilliga försäkringen kommer sannolikt att öka väsentligt genom att en betydande del av de hemmamakar som i dag endast är obligatoriskt hemmamakeförsäkrade kommer att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring. Dessutom torde det kunna förväntas ett större intresse överlag för försäkringen i och med den högre ersättning som kan utgå. l och med att försäkringens utgifter blir högre så ökar även statsbidragskostnaderna för försäkringen. Genom en ökad anslutning till försäkringen ökar även försäkringens administrativa kostnader. Vissa kostnadsberäkningar har gjorts av riksförsäkringsverket. Dessa finns intagna i bilaga IIL-I. Beräkningarna visar att kostnaderna för administration och statsbidrag för en frivillig sjukförsäkring med den utformning som angivits i det föregående skulle rymmas inom ramen för nuvarande kostnader för hemmamakeförsäkring och frivillig försäkring. Härvid bortses från den kostnadsandel som täcks av försäkringsavgifter. När det gäller de administrativa effekterna är att beakta att ett slopande av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen skulle innebära en minskning av de administrativa kostnaderna på ca 8 milj. kr. De administrativa kostnaderna för den nuvarande frivilliga försäkringen uppgår till ca 5 milj. kr. Några exakta beräkningar av de administrativa effekterna för den allmänna försäkringen av en ändrad frivillig försäkring är svåra att göra; faktorer som antal frivilligt försäkrade och deras sjukfallsfrekvens är alltför osäkra. Det torde dock kunna antas att den sammanlagda administrativa kostnad som i dag föreligger för hemmamakeförsäkringen och den frivilliga sjukpenningförsäkringen, ca 13 milj. kr, kommer att täcka kostnaderna för den skisserade försäkringsordningen. Premierna får givetvis avvägas så, att de täcker 85 % av sjukpenningutgifterna, dvs. den del som inte täcks av statsbidraget. De regionala skillnader som i dag är föreskrivna för premiesättningen bör upphöra och ersättas med en för landet som helhet enhetligt bestämd ordning. De fonderade medel, som i dag finns i den frivilliga försäkringen, bör tillföras och användas i en ny frivillig försäkring. Det kan naturligtvis övervägas att låta en frivillig försäkring handhas av privata försäkringsgivare. Med hänsyn till sambandet med den obligatoriska sjukpenningförsäkringen vore detta dock inte lämpligt; försäkringen skall ju bl.a. kunna ges såsom ett tillägg till en obligatorisk sjukpenning. En frivillig försäkring bör därför alltjämt administreras inom ramen för den allmänna sjukpenningförsäkringen. Slutligen kan erinras om att de privata försäkringsbolagen har möjlighet att erbjuda ett kompletterande försäkringsskydd, om behov av detta skulle anses föreligga. Sammanfattningsvis föreslår kommittén således att den nuvarande obligatoriska hemmamakeförsäkringen upphör och att dessa försäkrade jämte studerande bereds möjlighet att försäkra sig i en ny frivillig försäk-

210 Hemmamakeförsäkringen och den frivilliga . . .

ring på villkor som är mera förmånliga än de som gäller i dag. Reformen bör gott och väl kunna genomföras utan att kostnadsökningar uppstår för det allmänna. Utkast till lagtext jämte specialmotivering redovisas i bilaga IIl:2. Reformen bör kunna träda i kraft den l januari 1985.

Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare 21 1

2 för arbetslösa och

Sjukpenning

beredskapsarbetare

Inledning

Kommittén har att behandla frågan om sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare. Frågan har överlämnats till kommittén på uppdrag

av riksdagen som en följd av däri bifallna motioner (SfU 1978/79: 18 och

SfU 1980/81:4).

2.2 sjukpenning för arbetslösa

2.2.1 Nuvarande bestämmelser

AFL saknar uttryckliga bestämmelser om SGI vid arbetslöshet. I lagen föreskrivs (3 kap. 5 §) enbart att SGI inte skall sänkas under tid då den försäkrade är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning; sänkning får dock ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut under förutsättning att arbetsträningen pågått sex månader. I praxis tillämpas emellertid följande ordning. Om den arbetslöse genom anmälan hos arbetsförmedling eller på annat sätt har visat sin avsikt att fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande, bibehålls SGI som regel så länge dessa förhållanden varar. Vid bibehållen SGI kan denna även följa löneutvecklingen inom yrkesområdet. Denna praxis har nyligen kommit till uttryck i en riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981 :5), vari bl.a. föreskrivs att en fastställd SGI inte skall sänkas och får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde, om den försäkrade är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot fastställd SGI (3 § 4 p.). Vad som nu sagts gäller de arbetslösa som således redan har anknytning till förvärvslivet. För nytillträdda på arbetsmarknaden, dvs. dem som t.ex. efter avslutad skolutbildning inte kan få förvärvsarbete, innebär reglerna i kungörelsen, att SGI endast får fastställas om inkomst av eget arbete framgent kan förväntas under minst sex månader i följd (l §), att ingen SGI skulle registreras. l praxis har emellertid detta krav mildrats. Försäkringsöverdomstolen har således i ett pleniavgörande (dom 17.12.1980, Dnr 2819/78) ansett en tre månader lång första anställning med efterföljande oförvållad arbetslöshet tillräcklig för att inträde i

212 Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare

arbetslivet skulle föreligga, när avsikten hos den försäkrade var att fortsätta förvärvsarbeta. SGI fastställdes därför till ett belopp som motsvarade årsinkomsten, beräknad efter månadslönen i den första och enda anställningen. En arbetslös försäkrad, som i enlighet med nu beskriven praxis bibehåller en tidigare SGI, får inte denna ändrad om arbetslösheten tillfälligt upphör. Det saknar därvid betydelse om det tillfälliga arbetet, dvs. ett arbete med kortare varaktighet än sex månader, är bättre eller sämre betalt än det arbete på vilket SGI beräknats eller om arbetet är ett beredskapsarbete eller ett ordinarie arbete. För rätt att såsom arbetslös få sin SGI anpassad till löneutvecklingen i ett tidigare yrke tas hänsyn till den faktiska inkomsten under förvärvsaktiv tid. Skulle inkomsten under denna tid t.ex. ha understigit den genomsnittliga inkomsten i branschen, blir den efter löneutvecklingen anpassade SGI för den arbetslöse i motsvarande mån lägre än för medelinkomsttagaren i yrket. Denna fråga har bl.a. prövats för objektanställd byggnadsarbetare, som varit arbetslös mellan de olika anställningarna. För den som är intermittent arbetslös görs även en bedömning av om fråga inte är om ett frivilligt delårsarbete. Detta gäller naturligtvis dem med säsonganknutna arbeten. Skulle arbetslösheten vara frivillig i den mening att endast säsongarbete söks, är den försäkrade inte att anse såsom arbetslös när säsongen är över. Enahanda kan bedömningen bli om annat arbete söks, men detta inte står att få. SGI blir därför bestämd såsom för en delårsarbetande. Till frågan härom hänvisas till kommitténs redovisning i det tidigare betänkandet Sjukersättningsfrågor (SOU 1981:22) kap. ll- 13. Bedömningen av om den försäkrade är arbetslös eller delårsarbetande hör naturligtvis nära samman med prövningen av om den försäkrade såsom sökande står till arbetsmarknadens förfogande. Den som endast delvis är arbetslös, t.ex. en deltidsanställd som söker heltidsarbete, får sin SGI bedömd dels efter den faktiska inkomsten, dels efter reglerna om arbetslös för den del som arbete söks. På motsvarande sätt sänks naturligtvis SGI för den som är helt arbetslös men endast söker deltidsanställning. Regeln om att SGI ej ändras förrän 30 dagar förflutit från det kassan fått kännedom om en inkomständring (3 kap. 5 § AFL) gäller även vid fastställande av SGI för arbetslösa. Denna fråga har kommittén behandlat i det tidigare nämnda betänkandet (avsnitt 12.8). Väntetiden föreslås där skola nedbringas till 14 dagar. Angående huvuddragen av de ersättningar som i övrigt utgår vid arbetslöshet hänvisas till redogörelsen i kommitténs tidigare betänkande (avsnitt 3.1).

2.2.2 Bakgrund till frägans väckande

l den motion (l978/79zl802) som överlämnats till kommittén anförs bl.a. följande.

Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare 213

Den sjukpenning en försäkrad är berättigad till baseras på framtida beräknad årsinkomst av förvärvsarbete. Enligt 3 kap. 6§ lag om allmän försäkring är försäkrad skyldig att så snart kan ske och senast inom två veckor till den allmänna försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Ändring av den sjukpenninggrundande inkomsten sker 30 dagar efter det att kassan fått kännedom om inkomständringen. Denna ändring kan anmälas under pågående sjukfall. Detta innebär att om en försäkrad uppbär sjukpenning och en avtalsuppgörelse påverkar hans framtida årsinkomst, kan han under pågående sjukfall anmäla sin högre inkomst och ändringen får genomslagskraft efter 30 dagar. l det angivna exemplet förutsätts att den försäkrade har en anställning när sjukfallet inträffar. Under en lågkonjunktur med svårigheter att erhålla anställning har den som saknar fast anställning vid sjukfallets början inga möjligheter att vid avtalsuppgörelse ändra sin sjukpenning. Det räcker inte med att den försäkrade regelmässigt brukar arbeta inom en viss bransch, är fackligt ansluten och före sjukdomsfallet uppbar ersättning från erkänd arbetslöshetskassa. För att ändring skall kunna vidtas måste den försäkrade kunna ange en arbetsgivare. Vi anser att man måste finna vägar att förbättra situationen för människor som på grund av svårigheter på arbetsmarknaden saknar anställning vid sjukfallet. Då sjukpenningen är ATP-grundande kan det få negativa effekter på sikt när det gäller beräkningen av medelpoäng inom tilläggspensionssystemet. Särskilt framträdande kan detta bli när förtidspension beviljas och ATP-pensionens storlek beräknas på grundval av antagandepoäng. Motionen överlämnades till sjukpenningkommittén sedan riksdagen

i enlighet med socialförsäkringsutskottets betänkande (SfU 1978/ 79:18)

funnit att frågan borde göras till föremål för en förutsättningslös prövning med hänsyn till de omfattande direktiv kommittén fått.

2.2.3 Överväganden

I motionen väcks frågan om rätt till ändring av SGI för arbetslös vid avtalsuppgörelse inom den arbetslöses bransch. Eftersom numera uttryckligen föreskrives (se avsnitt 2.2.1 ovan) att den arbetslöses SGI får anpassas efter löneutvecklingen inom dennes yrkesområde, torde denna fråga kunna anses tillfredsställande löst. Sjukpenningskyddet för de arbetslösa som har tidigare anknytning till förvärvslivet behandlas vidare nedan i samband med frågan om sjukpenning för beredskapsarbetare (avsnitt 2.3.4). För dem som saknar tidigare arbetsanknytning, dvs. de nytillträdande på arbetsmarknaden, innebär den hittillsvarande rättsutvecklingen att de såsom arbetslösa alltjämt saknar SGI och därmed sjukpenning. Den nuvarande utformningen av arbetslöshetsersättningsreglerna gör att ett sjukfall för denna grupp, som till stor del utgörs av ungdomar, även medför förlust av den arbetslöshetsersättning som kan ha utgått. Bestämmelserna för kontant arbetsmarknadsstöd och dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen kräver, som bekant, att den arbetslöse är arbetsför för att ersättning i någon av dessa former skall utgå. Sjukpenningen är avsedd att utgöra ersättning för förlorad förvärvsinkomst. Det kan därför sägas vara principiellt riktigt att ersättning från sjukförsäkringen inte utgår i ett fall som det beskrivna. Skulle man i brist på annat underlag låta Lex. storleken av arbets]öshetsersättningen vara

214 arbetslösa och beredskapsarbetare Sjukpenning för

sjukpenninggrundande, föreligger således en konflikt med principen om förlorad förvärvsinkomst. Socialpolitiska samordningsutredningen har också ansett att t.ex. uteblivna socialpolitiska eller socialförsäkringsmässiga bidrag och ersättningar inte kan anses som förlorad förvärvsinkomst (se betänkandet SOU l979:94 s. 187). Frågan om ersättning vid sjukdom åt en arbetslös som saknar tidigare förvärvsinkomst synes därför böra lösas inom ramen för ett vidare socialpolitiskt arbete än inom sjukpenningförsäkringen. Frågan om olikheter i bedömningen av arbetsförmåga mellan t.ex. försäkringskassa och erkänd arbetslöshetskassa, vilket kan leda till utebliven ersättning eller dubbel ersättning, bör likaså övervägas i ett fortsatt socialförsäkringsrättsligt samordningsarbete, liksom frågan om de effekter som kan uppstå därigenom att ersättningsnivåerna är olika. Som bekant år arbetslöshetsersättningen oftast lägre än sjukpenningen. Detta kan t.ex. försvåra en rehabilitering av en sjukskriven arbetslös. Kommittén vill framhålla det angelägna i att dessa samordningsfrågor löses. Det bör erinras om att stödet åt arbetslösa, som vid sjukdom ej äger rätt till sjukpenning, för närvarande endast utgår inom den kommunala socialtjänstverksamheten. Det innebär att det rehabiliteringsstöd som försäkringskassorna kan erbjuda inte kommer dessa försäkrade till del. l de fall de kommunala resurserna i detta hänseende är likvärdiga behöver det emellertid inte vara en nackdel.

2.3 sjukpenning för beredskapsarbetare

2.3.1 Beredskapsarbetare

Beredskapsarbete anordnas för att skapa sysselsättning åt arbetslösa, och institutet ingår således som ett led i samhällets arbetsmarknadspolitiska strävanden. Arbetena skall innebära tidigareläggning eller en sådan utökning av ordinarie verksamhet att den kan jämställas med tidigareläggning för att skapa ytterligare arbetstillfällen. Den arbetslöshet som skall motverkas genom beredskapsarbeten kan bero på konjunki sysselsättning eller på förändringar i tur- eller säsongsmässig nedgång näringslivet. Arbetslösheten kan också bero på att personer på grund av ålder, lokal bundenhet eller arbetshandikapp oavsett konjunkturläget har svårt att få arbete på öppna marknaden. Beredskapsarbetena kan vara statliga, kommunala eller enskilda och bedrivas i huvudmannens egen regi eller genom entreprenör. Vissa arbeten utförs i AMS:s regi. Beredskapsarbetena var tidigare snävt begränsade till skogs-, väg- och byggnadsarbeten men har numera breddats till allt fler områden av arbetslivet. De omfattar nu bl.a. byggnads- och anläggningsarbeten, skogsvårds-, naturvårds- och fornminnesvårdsarbeten, arbeten inom tjänste- och servicesektorerna samt tillverkning av olika produkter. Arbetena har under senare år fått en allt större betydelse för att hjälpa de nytillträdande på arbetsmarknaden, bl.a. kvinnor och ungdomar, till sysselsättning. Anslag till beredskapsarbeten anvisas över

Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare 215

statsbudgeten och förvaltas av AMS. Antalet personer sysselsatta i beredskapsarbete var i genomsnitt ca 35 800 per månad under budgetåret 1981/82. Motsvarande antal för budgetåret 1980/81 var ca 21 500. Antalet ungdomar bland dessa var för motsvarande tid ca 21 000 resp. 9 500 per månad. Ungdomar har på grund av ändrade bestämmelser i större omfattning också kunnat hänvisas till utbildning genom att skolmyndigheterna givits ett utvidgat ansvar för de ungdomar som slutat grundskolan men ännu inte fyllt 18 år. För rätten att erhålla beredskapsarbete gäller följande allmänna förutsättningar. Personen skall vara arbetslös och som huvudregel ha fyllt 18 men inte 65 år. Han skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning. Vidare gäller att han skall vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och att han inte kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden och att inte heller annan åtgärd (t.ex. arbetsmarknadsutbildning) lämpligen kan vidtas för att underlätta hans placering i sådant arbete. Det krävs också att vederbörande skall behöva beredskapsarbete på grund av arbetslöshet som varat minst fem arbetsdagar efter det ansökan om sådan hjälp gjordes. Den som uppbär hel förtidspension enligt AFL får i princip inte anvisas till eller vara kvar i beredskapsarbete. Detsamma gäller den som uppbär ålderspension enligt nämnda lag efter förtida uttag eller uppbär pension på grund av tidigare anställning hos stat, kommun eller privat arbetsgivare. Undantag härifrån görs för den som har försörjningsplikt mot hemmavarande minderåriga barn eller som uppbär pension av endast ringa omfattning. Vidare görs undantag för den som uppbär sjukbidrag eller förtidspension och som av länsarbetsnämndens tjänsteläkare bedömts ha möjlighet att förbättra sin arbetsförmåga. I detta sistnämnda fall kan anvisas tidsbegränsad sysselsättning i beredskapsarbete. Vid beredskapsarbete tillämpas löner enligt kollektivavtal för ifrågavarande yrkesområde eller enligt särskilda kollektivavtal för beredskapsarbeten. Anvisad arbetslös kan i vissa fall beviljas resekostnadsbidrag under förutsättning att han företar dagliga resor mellan bostadsorten och arbetsplatsen. Under vissa förutsättningar kan också utgå s.k. bortaliggningsbidrag för att täcka kostnaderna för dubbel bosättning. Beredskapsarbeten är som regel tidsbegränsade till sex månader. l syfte att öka omsättningen på personer i sådant arbete har genom en ändring våren 1982 beredskapsarbetena inom tjänstesektorn avkortats till fem månader. Kostnaden för beredskapsarbete uppgick för budgetåret l982/ 83 till 2 765 milj. kr. För budgetåret 1983/84 har anvisats ca 3 907 milj. kr. Beredskapsarbete ingår som bekant som en av flera AMS-insatser mot arbetslöshet. Enligt AMS:s prioritering bör insatserna göras i följande ordning: platsförmedling, arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, anställning med lönebidrag och placering i Samhällsföretag. En närmare redogörelse för AMS:s verksamhet återfinns bl.a. i betänkandena Arbetsmarknadspolitik i förändring (SOU 1978:60) och Sysselsättningspolitik för arbete åt alla (SOU 1979:24). Utvecklingen de senaste

216 Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare SOU l983z48

åren framgår även av budgetpropositionen l982/83:l00 bilaga 12 (s. 88 ff).

2.3.2 Sjukpenningens bestämmande för beredskapsarbetare

l enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (AFL) grundar försäkringskassan sin bedömning av den framtida beräknade förvärvsinkomsten på att inkomsten skall vara av stadigvarande natur eller regelbundet återkommande. Med stadigvarande avses i praxis en tid av minst sex månader. I andra fall, dvs. när uppgifterna är osäkra eller förhållandena inte är kända för försäkringskassan, baseras beräkningarna i huvudsak på den uppskattning som tidigare års inkomsttaxering möjliggör. Om inkomsten härrör från beredskapsarbete eller annat förvärvsarbete är därvid utan betydelse. Detta medför för en beredskapsarbetare, där beredskapsarbetet varar Lex. åtta månader, att den beräknade fortsatta inkomsten därefter är avgörande för hur SGI bestäms. Inledningsvis får den försäkrade lägga de åtta månadernas inkomst, omräknat till årsinkomst, till grund för SGI. Efter denna tid omprövas SGI. Bedöms det då att inkomstbringande förvärvsarbete skall kunna fortsättas läggs denna inkomst till grund för SGI under den kommande tolvmånadersperioden, dvs. omräknas till årsinkomst. Blir bedömningen emellertid vid omprövningen sådan att någon förvärvsinkomst inte kan påräknas efter de åtta månaderna minskas SGl-underlaget. Hänsyn tas också till i vilken omfattning förvärvsarbete bedrivits under tidigare år. Denna SGI får som nämnts ovan normalt bibehållas vid fall av arbetslöshet, om den arbetslöse genom anmälan hos arbetsförmedling har dokumenterat sin avsikt att fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande. Försäkringskassan har möjlighet att kontrollera huruvida den försäkrade är aktivt arbetssökande genom att ta del av de register över arbetssökandena som upprättas på arbetsförmedlingarna. Någon kontroll härutöver görs normalt inte. Motsvarande regler för SGI-beräkning gäller även för säsongarbetare, dvs. den faktiska inkomsten under säsongen fastställs såsom SGIgrundande årsinkomst. Denna praxis har upprätthållits av försäkringsöverdomstolen i ett såsom vägledande ansett avgörande (FÖD 80:763). Klaganden hade i målet yrkat, att hans månadsinkomst skulle anses uppburen under tolv månader framöver och inte, såsom försäkringskassan ansåg och sedermera försäkringsrätten och försäkringsöverdomstolen fann, enbart under de åtta månader som säsongarbetet varade. Många beredskapsarbeten torde vara att anse såsom säsongarbete och bedömningen i sak blir då samma som vid övriga fall av delårsarbete. Förvärvsarbetets form av beredskapsarbete torde således även här sakna betydelse.

2.3.3 Bakgrund till frågans väckande

I den motion (l979/80:629), som överlämnats till kommittén, framhöll motionärerna, att en försäkrad som har en fastställd låg SGI, baserad på antagande om ett flertal kortvariga arbeten och dessemellan perioder av

Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare 217

arbetslöshet, inte kan få denna inkomst höjd på grund av ett relativt sett välbetalt beredskapsarbete. När det gäller dem som inte har förvärvsarbetat och som därmed inte har någon fastställd SGl hade motionärerna erfarit att försäkringskassornas handläggning skiljer sig åt. Vissa kassor tar enligt motionärerna fasta på den första månadslönen och fastställer SGl genom att multiplicera denna månadslön med tolv. Därmed kommer, anförde motionärerna, vissa nytillträdda i förvärvslivet att placeras i en hög SGl. Motionärerna menade, att gällande regler för fastställande av SGI kan upplevas såsom orättvisa mellan arbetskamrater i samma beredskapsarbete, beroende på om de är sjukpenningplacerade tidigare eller om de tidigare inte har förvärvsarbetat. Motionärerna begärde därför en översyn av gällande bestämmelser och deras tillämpning så att beredskapsarbetare behandlas enhetligt i sjukpenninghänseende. Riksförsäkringsverket, som avgav remissyttrande över motionen, vitsordade att de nuvarande reglerna i vissa fall kan ge ojämna effekter för personer med oregelbundna arbetsförhållanden.

Socialförsäkringsutskottet hänvisade i sitt betänkande (SfU 1980/

81:4) till sjukpenningkommitténs arbete och ansåg att motionen borde överlämnas till kommittén.

2.3.4 Överväganden

Som redovisats ovan görs i praxis ingen skillnad vid SGI-bestämning i fall där den förväntade inkomsten härrör från ett beredskapsarbete eller från annat arbete. Frågan om beredskapsarbetare hör därför nära samman med bedömningen av dem som är intermittent arbetslösa. För nytillträdande på arbetsmarknaden har rättsutvecklingen lett till att månadsinkomsten i t.ex. ett beredskapsarbete om minst tre månaders varaktighet omräknas till årsinkomst och utgör SGI. Denna får sedan behållas vid efterföljande arbetslöshet enligt reglerna därom. De som har en tidigare SGI fastställd och efter en period av arbetslöshet får t.ex. ett beredskapsarbete skulle kunna delas in i flera kategorier. En grupp utgörs av dem som frivilligt regelmässigt arbetar enbart en del av året, dvs. renodlat säsongarbete. För dessa delårsarbetare har kommittén gjort de överväganden som framgår av det tidigare betänkandet (se ovan avsnitt 2.2.1). En annan grupp är de som är aktivt arbetssökande sedan ett säsongarbete har upphört. De bör bedömas såsom arbetslösa och få kvarstå i en SGI som beräknats på helår, dvs. månadsinkomsten i t.ex. ett beredskapsarbete bör multipliceras med tolv. Slutligen finns de som regelmässigt arbetar en del av året men tvingats därtill av arbetets karaktär, t.ex. vissa byggnads- och anläggningsarbetare i Norrland. Med den praxis som i dag tillämpas betraktas de som renodlade säsongarbetare och får en SG] anpassad efter den faktiska inkomsten men får inte denna uppräknad till ärsinkomst. Skillnaden i bedömning är således avhängig av huruvida arbete aktivt sökes av försäkrade med flera kortvariga arbeten och mellanliggande arbetslöshet. För den sistnämnda gruppen är förhållandena likartade de som gäller för dem som är aktivt arbetssökande sedan ett säsongarbete

218 Sjukpenning för arbetslösa och beredskapsarbetare

upphört. Skälet till att arbete inte söks är måhända att detta bedöms som utsiktslöst. Eftersom arbetets karaktär av säsongarbete således kan sägas vara ofrivilligt, kan det övervägas att i stället låta dem bedömas på samma sätt som övriga arbetslösa. Den omständigheten att arbetslösheten regelmässigt inträder efter en viss period borde således inte medföra att SGI sänks. I de fall det inte kan vederläggas att det är fråga om ofrivilligt avstående från arbete borde den försäkrade därför få sin arbetsinkomst uppräknad till helårsinkomst. Det bör vara tillfyllest att den försäkrade står till arbetsmarknadens förfogande, sådant detta begrepp vanligen tolkas. Eftersom tolkningen av begreppen förlorad förvärvsinkomst och tillfällig förändring, vilka i övrigt är centrala för tillämpningen, även framgent skall bedömas med hänsyn till bl.a. den enskildes förutvarande inkomstförhållanden år det dock ofrånkomligt att personer med olika tidigare inkomstförhållanden får olika hög SGI, trots att de t.ex. samtidigt under en tid har en liknande sysselsättning i form av ett beredskapsarbete. Den förändring som här diskuteras innebär dock att en tidigare innehavd anställning av viss säsongarbetskaraktär för en försäkrad med ett beredskapsarbete av viss varaktighet inte skall medföra en negativ särbehandling i jämförelse med en beredskapsarbetare som tidigare saknat arbete eller haft anställning av annat slag. Vad som skall förstås med tillfälligt” arbete och dess inverkan på SGI bör alltjämt anförtros åt de rättstillämpade organens bedömning, eftersom det torde ställa sig svårt att i författningstext närmare precisera innebörden härav. Det torde emellertid ligga inom ramen för riksförsäkringsverkets behörighet att komplettera de nuvarande tillämpningsföreskrifterna för vissa försäkrade arbetslösa. Det bör i detta sammanhang erinras om, att riksdagen nyligen uttalat sig för att riksförsäkringsverkets tillsynsverksamhet bör intensifieras vad det gäller att säkerställa en enhetlig rättstillämpning genom tillämpningsföreskrifter, såväl när det gäller äldre som ny lagstiftning (se SfU 1982/83:24 s. 6 ff). Den diskuterade förändringen av praxis kommer sannolikt att medföra vissa utgiftsökningar. Storleken härav är dock svår att ange. Eftersom uppgifter saknas om omfattningen av den grupp som berörs, är det inte möjligt att göra närmare beräkningar av en eventuell utgiftsökning.

inkomst för elever. . . 219

Sjukpenninggrundande

3. inkomst för

Sjukpenninggrundande

elever som

genomgår

för vuxna

grundutbildning

3.1 Inledning

Genom beslut den 26 januari 1981 har Socialdepartementet till sjukpenöverlämnat en skrivelse från två socialkuratorer, vari ningkommittén begärts att elever som genomgår grundutbildning för vuxna (s. k. grundsin sjukpenninggrundande inkomst under utbildvux) skall få behålla ningstiden. har vidare samma dag beslutat överlämna en Socialdepartementet skrivelse från en företagsläkare, vari begärts att åtgärder vidtas dels för att invandrare som genomgår grundutbildning för vuxna skall få behålla sin SGI, dels för att åstadkomma enhetliga riktlinjer när det gäller av den sjukpenninggrundande inkomstens storlek för desbedömningen sa elevgrupper.

3.2 Grundutbildning för vuxna

3.2.1 Bakgrund och syfte

I samband med den stora invandringen till Sverige under 1960-talet uppmärksammades analfabetismen bland vuxna. Från år 1967 tilläts kommunerna att ta ut statsbidrag för undervisning på grundskolenivå för vuxna invandrare som fått ofullständig eller ingen undervisning. Det visade sig emellertid att även vuxna svenskar kunde ha behov av elementär undervisning på grundskolenivå. Grundutbildning för vuxna startade i sin nuvarande form den l juli 1977. Av förordningen (1977:537) om grundutbildning för vuxna framgår att utbildningen gäller sådana vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning eller matematik. Utbildningen gäller inte den som skall beredas undervisning enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller den som kan beredas grundutbildning i samband med arbetsmarknadsutbildning eller i AMS:s flyktingförläggningar. Vuxenutbildningens allmänna mål gäller även för grundvux. Inom denna ram har grundvux till syfte l. att förmedla kunskaper och färdigheter som är oundgängliga för den

220 Sjukpenninggmndande inkomst för elever. . .

enskilde i samhället och som kan utgöra grund för yrkesutövning och vidareutbildning samt 2. att utveckla de studerandes att kritiskt undersöka förmåga sin egen situation och det omgivande samhället och stimulera dem till att medverka i samhällets utveckling. Grundvux vänder sig till både invandrare och svenskar. Grundvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och matematik på en nivå som motsvarar högst årskurs 6 i grundskolan. Samhällsorienterande och naturorienterande moment skall ingå i undervisningen. Utbildningen bör anpassas till de studerandes behov och anknyta till deras situation och erfarenheter. Undervisningen bör helt eller delvis anordnas på invandrarens modersmål, om denne önskar det. Svensktalande har rätt att tas in till grundvux, om deras kunskaper i läsning, skrivning eller matematik bedöms ligga under medelnivån för elever som har gått igenom grundskolans årskurs 4. Icke-svensktalande har rätt att tas in om de inte kan läsa eller skriva på sitt modersmål eller har kortare grundutbildning än vad som motsvarar fyra års heltidsstudier i Sverige eller saknar motsvarande kunskaper i läsning, skrivning eller matematik. Lägsta ålder för intagning till grundvux är 16 år. Samma åldersgräns för både svensktalande och icke-svensktalande. gäller Om synnerliga skäl föreligger kan intagning göras tidigare. Sådana skäl kan vara t. ex. att en person på grund av sin speciella sociala situation, t. ex. invandrare som ingått äktenskap, ej kan undervisas i grundskolan. Av skolöverstyrelsens anvisningar framgår att man bör vara återhållsam med att använda formella test och liknande material för att fastställa kunskapsnivån. Den sökandes tidigare formella utbildning är inte avgörande för intagningen. Skolöverstyrelsen hänvisar till uttalanden i 1977 års budgetproposition, där det framgår att det alltid skall vara de faktiska kunskaperna, inte utbildningens längd, som skall få avgöra om en person bör antas eller inte. Betyg eller motsvarande förekommer inte i grundvux. Däremot får den som så önskar ett intyg om deltagande i utbildningen utfärdat av rektor. Deltagarna i grundvux kan få ett särskilt studiestöd enligt förordningen (1976:327) om timersättning vid grundutbildning för vuxna. De närmare reglerna härom redovisas nedan i avsnittet 3.3.

3.2.2 Omfattning av verksamheten

Alltsedan grundvux infördes i sin nuvarande form den l juli 1977 har skolöverstyrelsen i samarbete med statistiska centralbyrån (SCB) varje år tagit in vissa uppgifter om verksamhetens omfattning från kommunerna. Resultaten har publicerats i rapporter. Någon reguljär statistik finns ännu inte. Antalet kommuner som anordnar grundvux har ökat snabbt. År 1978 var antalet kommuner som anordnade sådan utbildning 146. För år 1982 var antalet 257 eller 92 % av landets samtliga kommuner.

Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . . 221

Även antalet genomförda undervisningstimmar och antalet deltagare i grundvux har ökat snabbt. Läsåret 1977/78 genomfördes inom grundvux och komvux sammanlagt 3 045 000 undervisningstimmar. Av denna volym svarade grundvux för 343 000 eller ll °/0. Grundvuxzs andel av den totala undervisningsvolymen inom grundvux och komvux hade läsåret 1980/81 ökat till 27 °/o eller 1 050 000 undervisningstimmar av totalt 3 829 330 undervisningstimmar. Läsåret 1981/82 genomfördes totalt l 220 982 undervisningstimmar inom grundvux. Antalet deltagare i grundvux varierar under läsåret eftersom deltagarna tas in kontinuerligt. Samtidigt slutar deltagare under terminstid av olika skäl. Hur många deltagare som totalt funnits i undervisning under ett år är svårt att bedöma. Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisar i sin verksamhetsberättelse för budgetåret 1980/81 att totalt 9 900 deltagare fått timersättning. För budgetåret 1981/82 redovisar CSN att 10 800 deltagare fått timersättning. l tabellen nedan redovisas utvecklingen av antalet deltagare i grundvuxutbildning 1978- 1982.

Antal och andel svenskar resp. invandrare i grundvux 1978-1982

År Invandrare Svenskar* Totalt

Antal Andel Antal Andel Deltagare med svenska

landena i vecka 10 1982. Bland svenskarna i grundvux var år 1981 andelen män 67 %, och 39 °/o av deltagarna var över 35 år. Bland invandrarna var 34 % män, och 56 °/o av invandrarna i grundvuxutbildning var 35 år eller äldre.

3.3 Studieförmåner vid grundvuxutbildning

Deltagarna i grundvux kan få ett särskilt studiestöd enligt förordningen (1976:327) om timersättning vid grundutbildning för vuxna. Timersättning kan utgå för högst 28 lektionstimmar om 40 minuter per vecka. Skolstyrelserna svarar för utbetalningen. Ersättningen utgår f. n. med 36 kr (tidigare 33 kr) per timme för varje timme den studerande deltar i undervisningen och på grund därav förlorar arbetsinkomst, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd. Till övriga deltagare i grundvux kan timersättning med f. n. 13 kr. utgå. Sistnämnda timersättning kan dock endast utgå till studerande som fyller lägst 20 år under det kalenderår då utbildningen börjar. Timersättningen är i princip maximerad till l 120 lektionstimmar men kan - om särskilda skäl

222 Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . .

finns utgå under ytterligare l 100 lektionstimmar, dvs. under högst totalt 2 220 lektionstimmar. Av centrala studiestödsnämndens verksamhetsberättelse framgår att ca 72 % av de timersättningsberättigade under 1980/81 ñck den lägre ersättningen och att ca 20% fick den högre ersättningen. Ca 8 % fick både den högre och den lägre timersättningen. Av dessa uppgifter kan utläsas att ca l 980 personer hade tjänstledigt med löneavdrag för hela sitt deltagande i grundvux, medan ca 790 deltagare studerade delvis med tjänstledighet och delvis på fritid. Av tillgänglig statistik för 1981/82 framgår att 7 700 personer fick den lägre ersättningen och 2 400 personer den högre ersättningen.

3.4 SGI för vuxenstuderande

Enligt 3 kap. 5§ sista stycket AFL skall den sjukpenninggrundande inkomsten inte sänkas under tid då den försäkrade bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för doktorander. I riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst föreskrivs att fastställd SGI ej skall sänkas men får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som är ledig från sin anställning för studier inom eget yrkesområde eller som i annat fall bedriver studier inom det egna yrkesområdet. I sistnämnda fall får dock SGI behållas i högst ett år. Frågan om SGI-placering för den som genomgår grundutbildning för vuxna har varit föremål för avgörande i försäkringsöverdomstolen (FÖD 79: l 21). Klaganden, som var invandrare, hade erhållit tjänstledighet från sitt arbete som maskinförare för att läsa svenska i grundutbildning för vuxna. Han erhöll därvid timersättning. Försäkringskassan beslöt att sjukförsäkra honom som hemmamake. Han yrkade att få behålla den sjukpenninggrundande inkomst han hade haft före studieledigheten. I överklagade beslutet fann riksförsäkringsverket att utbildningen inte kunde betraktas som vidareutbildning inom eget yrkesområde. Verket fann vidare att ersättningen under studietiden inte var att hänföra till inkomst av förvärvsarbete och att den därför enligt 3 kap. 2 § AFL inte kunde läggas till grund för beräkning av SGI. Verket ändrade därför inte försäkringskassans beslut. Försäkringsöverdomstolen fann ej heller skäl till ändring. Två ledamöter i försäkringsöverdomstolen var emellertid skiljaktiga och ansåg att de studier i form av grundutbildning för vuxna som den försäkrade genomgått var att anse som studier inom eget yrkesområde och att han på grund härav under utbildningen skulle få behålla sin SGI.

3.5 Studieavbrott inom grundvux

l en av de skrivelser som överlämnats till sjukpenningkommittén har som skäl för en ändring av de SGI-bestämmelser som gäller för grund-

Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . . 223

vux-elever anförts att nuvarande regler innebär att en stor del av den sociala tryggheten bortfaller under utbildningen vilket i många fall påverkar studierna och studieresultaten och ofta leder till studieavbrott.” l det följande redovisas de undersökningar angående studieavbrott som gjorts. l skolöverstyrelsens uppföljning av verksamheten inom grundvux 1978 redovisas en undersökning om orsakerna till studieavbrott inom Deltagare som avbrutit studierna har emellertid inte tillfrågrundvux. gats, utan det är lärarnas uppfattning om orsakerna till studieavbrott som har inhämtats. Av 297 deltagare, som avbrutit studierna utan att ha slutfört utbildningen, var orsaken för 16 % graviditet, och för 16 % ej tid på grund av arbete/ hemarbete”. För 21 % var orsaken att de kommit in på annan utbildning, medan 9 % angav ”kan ej leva på timersättning/studiehjälp, måste yrkesarbeta (mer). En begränsad andel deltagare (7 %) bedömdes ha slutat på grund av bristande studieintresse. De återstående (31 %) fördelade sig relativt jämnt på alternativen ”deltagaren nått sitt studiemål, ”återresa till hemlandet, ”grundvux är för betungande”, överkvaliñcerad för grundvux” och ”deltagarna intagits på anstalt. I enstaka fall angavs andra skäl till studieavbrott. Också i den uppföljning av verksamheten som skolöverstyrelsen gjorde 1980 togs deltagarnas studieavbrott upp. Enligt rapporten 1980 beror ca 25 % av avbrotten på ”sjukdom eller graviditet”, ca 20 % kan hänföras till ”ekonomiska skäl och ca 20 % till att deltagarna fått arbete”. Ca I8 % har ”flyttar” och ca 12 % har angivit ”sociala problem eller familsom orsak till studieavbrott. Ca 10 % av dem som avbrutit jeproblem grundvux-utbildningen har övergått till annan utbildning. Skolöverstyrelsen betonar att avbrotten inte alltid är definitiva. l de flesta av landets kommuner följer vuxenutbildningen upp dem som avbrutit grundvux för att försöka få dem att återuppta studierna. Efter en tid återupptar också en del av dem sina studier. Erfarenheterna visar emellertid att få studieavbrytare spontant återupptar studierna. Det krävs oftast en uppföljningsinsats i form av en personlig kontakt.

3.6 Komvux-utredningen

I komvux-utredningens betänkande (SOU 1982:29) KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna behandlas även grundvuxelevernas situation. Utredningen har angående nu aktuella frågor bl. a. anfört följande (s. 232 ff).

Deltagare som är tjänstlediga från sitt arbete för att delta i grundvux får en timersättning som i stort kan sägas motsvara arbetsinkomsten. I sjukpenningklasshänseende blir de emellertid nollklassade, eftersom timersättningen inte får räknas som sjukpenninggrundande inkomst. De får heller inte kvarstå i tidigare sjukpenningklass, eftersom grundvux inte anses vara utbildning inom eget yrkesområde. Vid en konferens om grundvux anordnad av skolöverstyrelsen våren 1981 uppdrogs åt centrala studiestödsnämnden (CSN) att uppmärksamma social- och

224 Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . .

utbildningsdepartementen på frågan om sjukpenning till deltagare i grundvux med den högre timersättningen. CSN överlämnade den 30 juli l98l en skrivelse till Socialdepartementet, i vilken det föreslogs att reglerna för sjukpenning till deltagare i grundvux ändras så att den ovan beskrivna olägenheten elimineras. CSN anmälde också frågan i sin anslagsframställning för budgetåret l982/83. Erfarenheterna inom grundvux har högst påtagligt visat att många deltagare, som börjat i grundvux med mycket kort eller utan utbildning, inte har möjlighet att nå utbildningens mål inom den tid som timersättningssystemet i sin nuvarande form medger. . . Erfarenheterna har också klart visat att många deltagare når den gräns då timersättning upphör att utgå utan att de nått målet för utbildningen. Utan timersättning har få möjlighet att fortsätta studierna i grundvux på ett effektivt sätt. Det finns också exempel på deltagare som, när de fått klart för sig att studierna medför avsevärt försämrade sjukförmåner, avbrutit studierna och återgått till arbetet.

Under rubriken förslag har komvux-utredningen anfört följande.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att timersättningssystemet ses över. Översynen bör bl. a. beakta heltids- och deltidsstudier på halvtid och fritid, möjligheterna att nå personliga utbildningsmål och olika kategoriers behov för att nå utbildningens mål inom ramarna för de nu gällande reglerna för timersättningssystemet. Även reglerna för sjukpenning till deltagare i grundvux bör ses över.

Studiestödsutredningen

Studiestödsutredningen har i sitt betänkande (Ds U l98l :l l) Studiestöd

behandlat bl. a. grundvuxelevernas situation. Utredningen har därvid anfört följande (s. 152).

En grupp studerande som har fått ekonomiska problem vid sjukdom är de som uppbär s. k. timersättning vid grundutbildning för vuxna och som förvärvsarbetar parallellt med studierna. Ersättningen är 33 kr. per timme om man förlorar arbetsinkomst och den utgår för högst 28 timmar per vecka . . . Det förekommer att kursen är schemalagd så att eleverna har undervisning varannan vecka och arbetar varannan vecka. Försäkringskassan har därför sänkt SGl:n för dessa personer. Sjukpenningen har därmed blivit låg. Timersättning utgår inte vid sjukdom. Vi har för övriga studiestöd förordat principen att sjukförsäkring för sjukdom under studietid inordnas i resp. studiestöd. Enligt vår mening bör reglerna för timersättningen ändras så att ersättningen kan utgå även under sjukdom. Vidare bör en ändring införas i AFL 3 kap. 5 §, 3 stycket så att timersättning vid grundutbildning för vuxna jämställs med särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag för doktorander, samt arbetsmarknadsutbildning. Det skulle innebära att SGI inte sänks för den tid de studerande uppbär timersättning.

3.8 Centrala studiestödsnämndens behandling av frågan

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 3.6 har centrala studiestödsnämnden i en skrivelse till Socialdepartementet föreslagit att reglerna för sjukpenning till elever i grundutbildning för vuxna ändras så att nuva-

Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . . 225

rande olägenheter undanröjs. CSN har till stöd för sin begäran anfört bl. a. följande.

CSN har åtskilliga exempel på att elever som, när de fått klart för sig att studierna medför avsevärt försämrade sjukförmåner, avbrutit studierna och återgått till arbetet. Med hänsyn till att det här rör sig om den i utbildningshänseende mest eftersatta gruppen anser CSN att detta är synnerligen olyckligt. l ett fall avbröt exempelvis ett 25-tal invandrarkvinnor sina studier av nämnda orsak. Även för de elever som ändå fortsätter studierna är förhållandena otillfredsställande. Oron för att familjens barn kan bli sjuka eller för att själv bli sjuk och därigenom drabbas av försämrad ekonomi gör att de studerande utsätts för onödig psykisk press som leder till försämrade studieresultat. Det är också otillfredsställande att sjuka elever ska känna sig tvingade att trots exempelvis svår förkylning ändå gå till lektionerna för att de är beroende av timersättningen. Antalet elever som berörs är ganska litet, uppskattningsvis något hundratal, men för dessa är frågans lösning av vital betydelse.

Den av CSN ingivna skrivelsen har inte överlämnats till sjukpenningkommittén.

3.9 och

Överväganden förslag

l de skrivelser som har överlämnats till kommittén har pekats på att de försämrade sjukförmånerna vid grundvux-utbildning medför att eleverna utsätts för en stark press under studierna och att ett flertal studieavbrott inträffar på grund av den osäkra ekonomiska situation som eleverna befinner sig i. Liknande synpunkter har anförts av K0mvux-utredningen och av CSN i skrivelse till regeringen. Av de undersökningar som skolöverstyrelsen gjort angående orsakerna till studieavbrott framgår att en del av studieavbrotten torde kunna sägas vara orsakade av ovan nämnda förhållanden. Andelen sådana avbrott tycks dock inte vara så stor som man kunnat förvänta. De gjorda undersökningarna uppvisar emellertid den bristen att eleverna själva ej tillfrågats. Det är i stället lärarnas uppfattning om orsakerna till studieavbrotten som har inhämtats. En undersökning med annan uppläggning kan möjligen ge ett annat utfall än det nu redovisade. Det förhållandet att studieavbrott sker på grund av att den sociala tryggheten under studierna i viss mån bortfaller är dock klart otillfredsställande. Det kan också antas att många som skulle vara i behov av att genomgå grundvux undandrar sig utbildningen på grund av bl. a. de försämrade sjukförsäkringsförmåner som gäller under utbildningstiden. Från samhällelig synpunkt är det önskvärt att så många som möjligt i de grupper som grundvux är avsedd för genomgår utbildningen. Om den sociala tryggheten under utbildningstiden försämras motverkas detta syfte. En förbättring av sjukförsäkringsförmånerna torde få till följd att antalet personer som önskar genomgå grundvux i någon mån kommer att öka och att studieavbrotten minskar. En ändring av sjukpenningreglerna för grundvuxeleverna bör därför övervägas. Eftersom timersättningen inte får räknas som sjukpenninggrundande inkomst blir, som tidigare framhållits, grundvuxeleverna ”nollklassadd”

226 Sjukpenninggrundande inkomst för elever. . . SOU |983:48

i sjukpenninghänseende. Utbildningen räknas inte heller som vidareutbildning inom eget yrkesområde och innebär därför att en tidigare SGI ej heller får behållas. Det bör först övervägas om timersättningen kan göras SGI-grundande. Frågan om att låta olika former av studiestöd vara SGI-grundande har diskuterats i kommitténs betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor (s. 208). Slutsatsen har därvid varit att en sådan ordning inte låter sig så väl förena med de nuvarande reglerna och praxis om bibehållande av SGI i vissa fall. Sjukpenningen är avsedd att utgöra ersättning för en förlorad förvärvsinkomst. Det torde därför inte vara lämpligt att ge avkall på detta krav när det gäller rätten till SGI. Uteblivna socialförsäkringsersättningar och andra former av sociala bidrag kan inte anses som förlorad arbetsinkomst. Det förefaller därför inte lämpligt att låta timersättningen vid grundvux vara SGI-grundande. En annan möjlig lösning vore att låta timersättningen utgå även under sjukdom. Administration och utbetalning av timersättning ombesörjes emellertid av skolmyndigheterna och ersättningen är i dag en strikt närvaroersättning. Om timersättning skulle utgå även under sjukdom skulle bedömningar som i dag göres av försäkringskassorna i stället få göras av skolmyndigheterna. Det skulle för dessa myndigheter vara en artfrämmande hantering och kunna leda till svårigheter vid bedömningen av om ersättning skall utgå. En bättre lösning synes vara att ge elever som genomgår grundvux rätt att behålla sin SGI under utbildningstiden, m. a. o. införa en liknande bestämmelse som den som gäller för dem som uppbär särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för doktorander. För grundvuxelever som har en registrerad SGI vid inträdet i utbildningen skulle sjukförsäkringsskyddet på så sätt vara bibehållet under utbildningstiden. En sådan konstruktion kräver att en ändring görs i 3 kap. 5 § 3 st AFL. (Se utkast till lagändringi bilaga lll:4.) En förändring som den föreslagna skulle emellertid medföra en viss ökning av sjukpenningutgifterna. Hur stor denna ökning kan bli är svårt att närmare ange. Vissa kostnadsberäkningar har gjorts av riksförsäkringsverket. Beräkningarna finns intagna i bilaga lll:3. Av dessa beräkningar framgår att ökningen av sjukpenningkostnaderna kan uppskattas till ca l milj. kr. per år. Beräkningarna har gjorts på grundval av förhållandena under utbildningsåret 1980/81. Besparingsdirektiven lägger i och för sig hinder i vägen för reformer som innebär utgiftsökningar inom den allmänna försäkringen. Kostnaden för en reform av nu angivet slag kan emellertid finansieras genom en omfördelning av befintliga resurser inom de övriga delar av sjukförsäkringen som kommittén har att se över. Kommittén föreslår nämligen i kapitel lIl:6 att skyldigheten för arbetsgivare att lämna uppgift till försäkringskassan rörande påbörjad och avslutad anställning bör upphöra. Ett sådant förslag innebär besparingar på ca 7 milj. kr. Det förbättrade sjukpenningskyddet för grundvuxeleverna bör kunna införas den l juli 1984.

Halv och fjärdedels sjukpenning 227

4 Halv och fjärdedels

sjukpenning

4.1 Inledning

Regeringen har till sjukpenningkommittén överlämnat två av riksdagen bifallna motioner. l den ena motionen (1981/821188) hemställs att möjligheter till utgivande av en fjärdedels sjukpenning öppnas. I den andra motionen (l98l/82z543) begärs en översyn av bestämmelserna, så att halv sjukpenning skall kunna utgå för alla dagar under en sjukperiod även i de fall arbete utförs varannan dag och då mer än halva dagen.

Socialförsäkringsutskottet (SfU l98l/82: l 5) erinrade vid sin behandling

av motionerna om att frågorna tillhörde kommitténs ämnesområde och föreslog att de överlämnades dit, vilket förslag riksdagen biföll. I föreliggande avsnitt redogörs för de nuvarande reglerna i förevarande hänseende och de överväganden som frågan aktualiserar.

4.2 Gällande bestämmelser

I AFL föreskrivs för rätt till sjukpenning att sjukdom föreligger och att denna förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning (3 kap. 7 §). Vid bedömande huruvida fullständig nedsättning av arbetsförmågan föreligger skall, om sjukdomen kan antas vara kortvarig, särskilt beaktas huruvida den försäkrade på grund av sjukdomen är satt ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete (3 kap. 8 § l st). Är den försäkrade föremål för rehabiliterande åtgärd, dvs. åtgärd som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller avser att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga, skall arbetsförmágan anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av rehabiliteringsåtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete (3 kap. 8 § 2 st). För tillämpning av 3 kap. 8§ 2 st vid arbetsvärd (arbetsprövning, arbetsträning och arbetsmarknadsutbildning) krävs dessutom såsom förutsättning att sjukdomen medfört, eller om rehabiliteringsåtgärd inte vidtas, kan antas komma att medföra nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften. Detta gäller oavsett om sjukpenning utgått före åtgärdens vidtagande (2 § RFFS 1978:32). Denna förutsättning har i praxis ansetts tillämplig också på medicinsk rehabilitering.

228 Halv och fjärdedels sjukpenning

Enligt tillämpningsföreskrifterna skall den försäkrades arbetsförmåga inte anses vara nedsatt med minst hälften, om det kan antas att han utan den beviljade arbetsvården på den allmänna arbetsmarknaden skulle kunna få och behålla en arbetsinkomst som motsvarar minst hälften av den han kunnat räkna med om han varit frisk (3 § RFFS 1978:32). Såsom sådan rehabiliteringsåtgärd, som ger rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 8 § 2 st, räknas även av staten eller sjukvårdshuvudman beslutad och bekostad vård utomlands (RFFS 1981:4).

4.3 Halv

sjukpenning

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av arbetsförmågan anses för rätt till halv sjukpenning vanligen kräva att den försäkrade nedbringat arbetstiden med minst hälften av sin normala arbetsdag eller arbetspass. Det är således vanligtvis inte möjligt att med bibehållen rätt till halv sjukpenning arbeta t. ex. varannan dag och vara ledig varannan dag. Det förekommer dock att bestämmelserna tolkas så, att detta medges. l en av de överlämnade motionerna (l98l/82:543) framställs önskemål om att bestämmelserna ändras så, att detta uttryckligen blir möjligt. Såsom skäl härför anförs, att en återanpassning vid långvarig sjukskrivning till en normal arbetssituation kan vara förknippad med svårigheter av skilda slag, fysiska eller psykiska, problem med resor eller andra hinder. En lösning på dessa problem skulle kunna vara att arbeta hel tid varannan dag och vila varannan dag. Det borde enligt motionärernas mening vara en fråga mellan den sjukskrivne och läkaren hur återanpassning bäst bör ske. Om därvid arbete varannan dag anses vara en bra lösning borde, menade motionärerna, detta kunna tillåtas utan förlust av sjukpenning.

4.4 En fjärdedels sjukpenning

l den andra överlämnade motionen (l98l/82zl88) konstateras, att någon annan variant än hel och halv sjukpenning inte finns. Det föreslås, att bestämmelserna ändras, så att möjligheter öppnas till utgivande av en fjärdedels sjukpenning. Detta synes enligt motionärerna väl motiverat av såväl humanitära som ekonomiska skäl: Inte så sällan inträffar att personer som är sjukskrivna skulle kunna och må bra av att arbeta t.ex. 75 procent av ordinarie tid. Vid en återgång i arbete efter lång sjukskrivning skulle det säkert också vara bra om denna återgång kunde ske successivt, t. ex. först till hälften och därefter till tre fjärdedelar. Det framhålls även att principen om en fjärdedels ersättning redan är löst genom bestämmelserna om särskild föräldrapenning för vård av barn, som kan utgå i form av hel, halv eller fjärdedels ersättning.

Överväganden

Nedsättning av arbetsförmågan

I båda motionerna är det i första hand det nuvarande rekvisitet nedsätt-

Halv och fjärdedels sjukpenning 229

ning av arbetsförmågan och en restriktiv tillämpning härav som sätts i fråga. Som framgår av avsnittet rörande sjukpenning vid läkarbesök (se kap. 5), där frågan också har stor betydelse, är begreppet ett av de grundläggande för sjukpenningförsäkringen. En redovisning av rättspraxis vid tolkningen härav (se Lavin, Rätten till sjukpenning, i Förvaltningsrättslig tidskrift 1982 s. 213 ff) visar vilka bedömningssvårigheter som föreligger. Inte minst gäller detta tillämpningen av regeln i 3 kap. 8 § 2 st om rätt till sjukpenning vid rehabilitering. Ändamålet med de i motionerna framförda ändringsförslagen är att utvidga rätten till sjukpenning för att tillgodose en sjukskrivens möjlighet till rehabilitering. Bestämmelser härom finns även i 3 kap. 13 § och 2 kap. l l §, vari föreskrivs att försäkringskassan bl. a. skall tillse att åtgärd vidtages som är ägnad att förkorta sjukdomstiden eller att eljest helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga. I praxis har i detta hänseende skett en utveckling som för närvarande synes tillmäta förekomsten av rehabiliteringsåtgärd större betydelse än tidigare för rätten till sjukpenning. Genom ett pleniavgörande år 1967 (FD 1967:42) tolkades 3 kap. 8 §2 st så, att däri inlades den förutsättning, som numera uttrycks i verkets tillämpningsföreskrift (RFFS 1978:32) vid arbetsvård, nämligen att sjukdomen redan medfört, eller om rehabiliteringsåtgärden inte vidtas, kan antas komma att medföra nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga med minst hälften. Kravet på nedsättning av arbetsförmågan i förevarande fall har inget uttryckligt stöd i - Stöd skulle måhända kunna härledas lagtexten. ur 3 kap. 13 §jämfört dock med 2 kap. l l §, vilket inte åberopas av domstolen. Av ett senare pleniavgörande år 1981 (FÖD 1981:2) framgår att det inom domstolen för närvarande finns två olika synsätt. En minoritet synes hålla fast vid den tidigare uppfattningen, nämligen att förutsättningen om nedsattt arbetsförmåga måste föreligga vid rehabiliteringsåtgärd för rätt till sjukpenning. Majoriteten däremot synes ha ansett att endast förekomsten av en viss rehabiliteringsåtgärd är tillfyllest. l målet var det fråga om medicinsk rehabilitering, varför det är oklart om domstolens majoritet f ramdeles skulle låta den utvidgade rättstillämpningen gälla även arbetsvård, vilken rehabiliteringsåtgärd omfattas av verkets föreskrift. Om så är fallet, skulle föreskriften, som tillkommit bl. a. som en följd av domstolens tidigare avgöranden, sättas åt sidan. Å andra sidan vore en sådan tolkning bättre i överensstämmelse med den nuvarande ordalydelsen i 3 kap. 8 § 2 st, om denna bestämmelse tolkades som grundande en självständig rätt till sjukpenning, en tolkning som domstolen tidigare antagit (jfr FD 1977:25 och 1978:6). I fråga om tolkning av begreppet nedsatt arbetsförmåga såsom hänförligt till en normal arbetsdag eller ett normalt arbetspass och inte till någon annan tidsperiod är praxis i viss mån skiftande. En nyligen meddelad dom av försäkringsöverdomstolen (FÖD 81 :l32) har därvid av vissa uppfattats såsom stöd för en restriktiv tolkning, medan andra hävdar att den inte utesluter en mera flexibel tillämpning av begreppet, som skulle möjliggöra rätt till halv sjukpenning vid arbete hel tid varannan dag. Det kan naturligtvis övervägas att ändra bestämmelserna så, att be-

230 Halv och jjärdedels sjukpenning

greppet nedsättning av arbetsförmågan kom att omfatta de fall som åsyftas i motionerna. Om man för att tillgodose önskemålet om ett stöd för rehabilitering ändrade begreppet till att uttryckligen omfatta fall, där arbetsförmågan medger att den försäkrade arbetar hel tid varannan dag, kan det hävdas att begreppet uttunnats så, att det delvis förlorat sin innebörd; det är inte längre frågan om någon faktisk nedsättning av arbetsförmågan i ett kort perspektiv. Ett bärande krav för rätten till sjukpenning har då eftergivits och ersättningen har fått en annan innebörd, nämligen att allmänt tillgodose behovet av ersättning i fall av rehabilitering, där sjukdom men ingen omedelbar arbetsförmågenedsättning föreligger. Ersättningen övergår till att bli en annan stödform. På motsvarande sätt skulle införande av en möjlighet till en fjärdedels sjukpenning kunna uppfattas. De svårigheter som i dag föreligger vid tolkning av begreppet nedsättning av arbetsförmågan skulle även förstärkas om de tillämpande organen hade att ta ställning till en till en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga. Hållpunkterna vid bedömningen skulle måhända te sig så svaga att kravet på nedsättning av arbetsfönnågan helt kunde efterges. Om bedömningen av arbetsförmågans nedsättning i vissa fall bör göras mera nyanserad och över en längre tidsperiod bör det anges när arbetsförmågan är att anse såsom nedsatt, trots att full prestationsförmåga kan synas föreligga. Detta reser en rad svåra gränsdragningsfrågor. En möjlighet vore att låta bedömningen av kravet på nedsättning av arbetsförmågan fastställas enbart med utgångspunkt i den medicinska bedömningen av rehabiliteringsbehovet; om t. ex. en läkare intygar att sjukdomen möjliggör fullt arbete varannan dag respektive att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel, skall sjukpenning utgå med hälften respektive en fjärdedel av fullt belopp. Härigenom skulle emellertid i vissa fall tillmätas en betydelse läkarintyg som de i dag inte har. l praktiken skulle tillämpningen av bestämmelserna om rätt till sjukpenning överlyttas från försäkringsadministrationen till intygsutfärdande läkare. Detta vore inte en tillfredsställande ordning, oavsett om läkaren vore knuten till försäkringskassan såsom t. ex. förtroendeläkare. Det förhållandet att medicinsk utredning redan idag har stor betydelse vid avgörande av rätten till sjukpenning ändrar inte denna bedömning.

Det kan slutligen erinras om, att föräldraförsäkringsutredningen i sitt

betänkande (SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring föreslår att möjligheten till utgivande av en fjärdedels föräldrapenning upphör.

Sjukdomsbegreppet

Nedsättning av arbetsförmågan är enligt lagen avhängig av att denna beror på sjukdom. Såsom redovisas i avsnitt 5.2 är detta begrepp inte definierat i lagtext utan bestäms av rättstillämpningen. Frågan om tolkningen härav har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Social-

försäkringsutskottet (SfU 1980/ 8lzl8) har ansett, att en snar översyn

borde ske av sjukdomsbegreppet, vilket riksdagen som sin mening gav regeringen tillkänna. Skälet till detta angavs i betänkandet vara, att sjukdomsbegreppets omfattning enligt nuvarande praxis kunde bidra till att skapa konstlade gränsdragningar och motverka en flexibel tolkning,

Halv och fjärdedels sjukpenning 231

av det sociala och medisamtidigt som utbyggnaden trygghetssystemet cinska och tekniska framsteg inte minst under de två senaste decennierna efter hand kommit att medföra en förändrad syn på vilka situationer som kräver samhällets stöd och hjälp. Någon översyn har ännu inte kommit till stånd. Om kravet av arbetsförmågan minskas såsom motiopå nedsättning närerna önskar och i den riktning som förekommer i en del fall i tillämpningen redan, torde betydelsen av villkoret att sjukdom skall föreligga för rätt till sjukpenning komma att öka. Det blir den enda kvarstående materiella förutsättningen för sjukpenningrätten. Behovet av översyn av detta begrepp kan därför sägas öka, om förändring skall vidtas i fråga av arbetsförmågan. borde beom nedsättningen Lämpligen frågorna handlas i ett sammanhang.

4.6 Samlad bedömning

De överlämnade motionerna berör frågor som är fundamentala för nämligen de materiella förutsättningarna fö-

sjukpenningförsäkringen,

rekomsten av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Dessa begrepp har sedan länge varit föremål för en rättsutveckling i praxis. Syftet med de önskemål som framförts i motionerna är att förbättra möjligheterna till en snabbare rehabilitering av de sjukskrivna försäkrade. Detta syfte kan också i rättspraxis, liksom i det av spåras i den senaste utvecklingen riksdagen uttalade önskemålet om en översyn av sjukdomsbegreppet. som inte överlämnats till Frågan om en översyn av sjukdomsbegreppet, kommittén, är intimt förknippad med de överlämnade frågorna. De har också anknytning till överväganden som rör behovet av en allmän inkomstförsäkring. Om kommittén skulle föreslå ändringar i den av motionärerna önskade riktningen, skulle med nödvändighet sjukdomsbeliksom det allmänna syftet med sjukpenningförsäkringen behögreppet va utredas närmare. Ett sådant ställningstagande torde emellertid också kunna som ett föregripande av frågor som bör övervägas i ett uppfattas annat sammanhang. Kommittén vill dock framhålla det angelägna i att dessa frågor får en snar lösning och, med reservation för de överväganden beträffande sjukdomsbegreppet som bör göras, allmänt uttala sitt stöd för den mera flexibla tillämpning av begreppet nedsättning av arbetsförmågan som tolkas in i den nuvarande rättsutvecklingen.

232 Sjukpenning vid läkarbesök m. m.

5 vid

Sjukpenning

läkarbesök m. m.

Inledning

Till kommittén har även överlämnats vid läkarfrågan om sjukpenning besök. I föreliggande avsnitt redogörs för de nuvarande bestämmelserna som rör denna fråga och de överväganden som aktualiseras.

5.2 Gällande bestämmelser

För rätt till sjukpenning erfordras att sjukdom föreligger och att denna förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning (3 kap. 7 § AFL). Enligt nu gällande regler utgår sjukpenning för den dag då sjukdomsfallet inträffat, den s. k. insjuknandedagen, endast om den försäkrade på grund av sjukdomen gått miste om viss arbetslöshetsersättning eller om en sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter föregående sjukperiods slut

(tjugodagarsregeln; 3 kap. l0§ l st AFL).

I en riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:30) föreskrivs för tillämpningen av dessa regler, att vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning för insjuknandedagen och när tjugodagarsregeln är tillämpbar får bortses från arbete som inte överstiger en fjärdedel av den för den försäkrade normala arbetstiden (l §). Denna regel hade sin motsvarighet i en tidigare regel som föreskrev, att från arbete som utförts under högst två timmar skulle i motsvarande fall bortses (RFV cirk. 2/1968). Dessa regler syftar till att inte försvåra arbetsförsök efter en tids sjukdom. Vad gäller frågan om begreppet sjukdom saknas som nämnts definition härav i lagtext. Med ledning av uttalanden i äldre förarbeten (bl. a. SOU 1944: 15 s. 162) är utgångspunkten vid bedömningen härav vad som enligt vanligt språkbruk och gängse vetenskaplig uppfattning är att anse såsom sjukdom: varje onormalt kropps- eller själstillstånd, som inte sammanhänger med den normala livsprocessen. Skälighetssynpunkter beaktas, enligt vad som betonas i förarbetena, dock vid tillämpningen. Innebörden av begreppet blir således inom dessa ramar närmare bestämd i praxis. Försäkringsöverdomstolen har också i ett stort antal fall prövat denna fråga. (För en översikt härav se Lavin, Rätten till sjukpenning, i Förvaltningsrättslig tidskrift 1982 s. 201).

Sjukpenning vid läkarbesök m. m. 233

Motsvarande är förhållandet med begreppet nedsättning av arbetsför- Betydelse vid bedömningen har här även frågan huruvida den mägan. försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed jämförligt arbete (3 kap. 8 § l st AFL). Svåra tillämpningsproblem kan uppstå i de fall en person är sjukskriven med halv arbetsoförmåga, dvs. uppbär halv sjukpenning, och stannar kvar i sin tidigare sysselsättning men får en annan arbetstid. I praxis anses därvid för rätt till bibehållen halv sjukpenning vanligen böra krävas att arbetstiden nedbringats med minst hälften av en normal arbetsdag eller ett normalt arbetspass. Det saknar således vanligtvis betydelse om den försäkrade efter sjukskrivningen endast arbetar hälften mot tidigare under en dag,

vecka eller månad. (Se även redogörelsen härför i avsnitt 4.3.)

Nu gällande bestämmelser medför att sjukpenning inte utgår vid läkarbesök eller sjukhusvistelse som inte varit föranledda av sjukdom. En försäkrad som genomgått undersökning för utrönande huruvida njurtransplantation kunde göras från honom till annan person, ansågs således inte berättigad till sjukpenning (FD 1967:1). Däremot erhöll en försäkrad, som sedan barndomen lidit av ryggbesvär, sjukpenning för den tid besök gjorts på ett institut för utprovning av stödkorsett (FD 1969:21). På samma sätt bedömdes en föreskriven dag för fasta före en röntgenundersökning (FÖD 79:279). På grund av insjuknandedagsregeln ersätts inte ett av sjukdom föranlett läkarbesök som endast tar en dag i anspråk. Återkommande kortvariga läkarbesök eller behandlingar som inte sker inom tjugo dagar grundar ej heller rätt till sjukpenning. Försäkrade med diabetes tillhör en grupp som därvid kan åsamkas en inkomstförlust.

5.3 Bakgrund till frågans väckande m. m.

l motion 1974:687 till riksdagen år 1974 behandlades frågan om ersättning för dem som på grund av kronisk sjukdom måste göra täta läkarkontroller och i samband därmed får vidkännas inkomstbortfall under

en hel dag. Socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:26) avslog i betänkan-

det motionen under anförande av bl. a. följande.

Sjukförsäkringens regler syftar till att ge skälig kompensation för inkomstbortfall. Bestämmelsen att sjukpenning inte utgår för insjuknandedagen har bl. a. sin grund i att de som insjuknat under senare delen av dagen oftast får vidkännas ringa eller inget inkomstbortfall och därför skulle bli överkompenserade om sjukpenning utgick även för denna dag. Denna avvägning har å andra sidan fått till följd att de som insjuknat i början av dagen får bära en del av kostnaderna för sin sjukdom själva. Att i varje enskilt fall ge rättvis kompensation för inkomstbortfall är inte möjligt utan mycket detaljerade och administrativt tungarbetade bestämmelser. Den nuvarande ZO-dagarsregeln, som ansågs obehövlig när karenstiden för utgivande av sjukpenning togs bort 1966, återinfördes år 1968 enbart därför att det visat sig att försäkrade med kroniska sjukdomar, i synnerhet njursjuka som genomgick dialys varje vecka, fick ett onormalt stort inkomstbortfall som inte kunde kompenseras på grund av regeln att insjuknandedagen inte berättigade till sjukpenning. Samtidigt medförde detta, att regeln kom även andra

234 sjukpenning vid läkarbesök m. m.

försäkrade med upprepade sjukdomsfall på grund av olika sjukdomar inom 20 dagar till godo. Före återinförandet av bestämmelsen diskuterades vilken lagkonstruktion, som kunde vara lämpligast för att ge kroniskt njursjuka och liknande grupper kompensation för inkomstbortfall. Som alternativ till 20-dagarsregeln nämndes att knyta rätten till sjukpenning under insjuknandedagen till sådan sjukdom, som under lång tid krävde regelbundet återkommande sjukhus- eller läkarvård eller att i lagen direkt ange vilka återkommande sjukdomar, som skulle medföra rätt till sjukpenning även för insjuknandedagen. Dessa alternativ förkastades emellertid på grund av att de ansågs kunna medföra gränsdragnings- och tillämpningssvårigheter. Enligt utskottets mening har genom ZO-dagarsregeln de mest angelägna grupperna av försäkrade med kroniska sjukdomar och tätt återkommande sjukhuseller läkarbesök erhållit ett tillfredsställande skydd mot inkomstbortfall. Utskottet anser att en rimlig avvägning skett mellan dessa gruppers berättigade intressen och angelägenheten av att inte ge övriga försäkrade en överkompensation vid sjukdomsfall. Samtidigt har man fått en administrativt lättillämplig regel.

Påföljande år när frågan ånyo behandlades förklarade utskottet (SfU

1975:10) sig vidhålla sin tidigare uppfattning men tillade:

Motionärerna har nämnt de diabetessjuka som exempel på sådana sjuka som genom 20-dagarsregeln förorsakas onormalt stort inkomstbortfall. För dem i denna grupp som fått sin sjukdom under sådan kontroll att de är fullt arbetsföra torde enligt vad utskottet erfarit sjukdomen i de flesta fall endast medföra läkarkontroller var tredje månad eller en gång per år, detta med hänsyn till de möjligheter som numera finns för de sjuka att själva kontrollera sin sjukdom. Utskottet hyser givetvis förståelse för att även ett sådant regelbundet inkomstbortfall inte är utan betydelse för den sjuke men anser att man enbart för sådana fall knappast kan skapa särregler inom sjukförsäkringen. Det torde finnas många andra försäkrade som på grund av allmänt nedsatt hälsotillstånd, t. ex. dåligt immunförsvar mot förkylningar och andra infektionssjukdomar, drabbas betydligt oftare av inkomstbortfall utan att de kan hänföras till någon bestämd grupp av sjuka. Även dessa skulle då kunna resa berättigade krav på en utsträckning av 20-dagarsregeln. Det sagda belyser något svårigheterna att skapa större rättvisa för särskilt utsatta grupper utan att man generellt utsträcker den tidsperiod mellan två sjukdomsperioder som ger rätt till sjukpenning även för insjuknandedagen.

Frågan behandlades även vid följande riksmöten (se SfU 1975/76:35 och 1978/79:18). Motioner i ämnet avslogs emellertid med hänvisning till utskottets tidigare uttalanden. Vid riksmötet 1979/80 motionerades (1979/8021157) åter om rätten till sjukpenning vid läkarbesök. I motionen konstaterades att tjugodagarsregeln medför att många inte får kompensation samt att socialförsäkringsutskottet tidigare har uttalat att regeln var väl avvägd. Motionärerna fortsatte:

Vid närmare kontroll har det visat sig att många människor besöker specialsjukhus för cancersjukdomar, Ortopediska sjukdomar, psykiska sjukdomar osv. Besöken är ofta förenade med långa resor och medför förlorad arbetsinkomst för hel dag. Det kan inte uteslutas att sjukanmälan görs dagen före besöket för att ersättning skall utgå för den dag besöket sker. Då detta strider mot bestämmelserna, bör rätten till ersättning för läkarbesök bli föremål för översyn. Det måste anses olämpligt att reglerna kan innebära att man frestas överträda dem.

Sjukpenning vid läkarbesök m. m. 235

Utskottet (SfU 1979/ 80:15) hänvisade till sitt uttalande vid föregående

års riksmöte, vari problemet ansågs ha samband med sjukpenningkommitténs och tillade att det finns skäl för en allsidig belysning av arbete, varför motionen borde överlämnas till kommittén för beaktande. frågan, har i en till kommittén överlämnad skrivelse Landstingsförbundet som behandlas med s. k. hemdialys. En sådan pekat på de njursjuka behandling tar en del av en dag i anspråk men oftast inte tillräckligt för att nedsättning av arbetsförmågan till minst hälften kan anses föreligga. sker då, men någon sjukpenning utgår följaktligen inte Löneavdrag enligt nuvarande bestämmelser.

5.4 Överväganden

Med nuvarande om krav och nedsättning av arbetsregler på sjukdom vid läkarbesök blir utan ersättförmågan för rätt till sjukpenning många för den inkomstförlust som ett besök för undersökning eller bening ofta innebär. För den med återkommande besök utgår ersätthandling

ning endast i den mån besöken faller inom tjugodagarsintervallen.

skulle läkarbesök, fick således Om ersättning framgent utges för varje inte bara kravet med åtföljande nedsättning av arbetsförpå att sjukdom utan också om insjuknandedag och mågan föreligger efterges, regeln tjugodagarsregeln ändras. Begreppen sjukdom och nedsättning av arbetsförmågan är grundlägför Det kan inte gärna komma i fråga

gande sjukpenningförsäkringen.

som saknar samband att utvidga försäkringen så, att även inkomstförlust härmed ersätts. torde då närmast få karaktären av en Försäkringen allmän Att i lagtext de fall, varom här är inkomstförsäkring. avgränsa och låta dem omfattas ställer sig svårt. Bedömningen av huruvida fråga, och nedsättning föreligger har alltsedan försäkringens införansjukdom de anförtrotts åt de tillämpande organen. På senare tid har emellertid frågan om en översyn av sjukdomsbegrepväckts. har således uttalat en utredning i bl. a. pet Riksdagen sig för för inkomstbortfall för gravida kvinnor som av frågan om kompensation skäl måste avstå från förvärvsarbete men där sjukdomsförebyggande 1980/81 :5 och har tillstånd inte föreligger. (se SfU 18). Någon översyn ännu inte kommit till stånd. l de fall och tjugodagarsreglerna idag leder till insjuknandedagsutebliven vid läkarbesök skulle kunna övervägas att ändra sjukpenning När det gäller torde en sådan begränsdessa regler. insjuknandedagen ning dock inte kunna undvaras, eftersom eljest fall av överkompensation skulle sker ett insjuknande under senare delen av dagen uppstår uppstå; endast eller inkomstbortfall. Det förhållandet att regeln ringa inget frestar till missbruk, vilket påpekas i den motion vari frågan bl. a. väckts, än som bort ske - anmälan genom att Sjukanmälan sker en dag tidigare läkarbesök - är försäkringskassan på kvällen före ett planerat görs till naturligtvis olyckligt. Detta är emellertid en nackdel, som allmänt följer som förenas med en möjlighet att av en bestämmelse om insjuknandedag anmälan till försäkringskassan efter arbetsdagens slut. göra

236 Sjukpenning vid läkarbesök m. m.

Tjugodagarsregeln skulle naturligtvis kunna ändras så, att perioden utsträcktes. Grupper som idag inte får ersättning, skulle därvid komma att omfattas. Skall perioden utsträckas bör den emellertid gälla alla fall och inte begränsas till enbart vissa fall av sjukdom eller situationer, eftersom svåra gränsdragningsproblem skulle uppstå. Det har emellertid tidigare ansetts att i och med periodens fastställande till tjugo dagar en skälig avvägning gjorts, en bedömning som alltjämt torde äga giltighet. Sammanfattningsvis gör kommittén således, med hänvisning till att frågan om en översyn av sjukdomsbegreppet inte ingår i kommitténs uppdrag, i denna fråga enahanda bedömning som tidigare redovisats i fråga om halv och fjärdedels sjukpenning (se avsnitt 4.6 ovan).

Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanställning 237

6 rörande

Uppgiftsskyldighet arbetsanställning

6.1 Inledning

Genom tilläggsdirektiv 29.3.1979 har sjukpenningkommittén fått i uppdrag att i anslutning till översynen av sjukpenningförsäkringen pröva frågan om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning till allmän försäkringskassa. I det följande redovisas gällande bestämmelser härvidlag, bakgrunden till frågans väckande samt kommitténs överväganden i denna del.

6.2 Gällande bestämmelser

har enligt lag (1954:269) skyldighet att lämna uppgift rö- Arbetsgivare rande arbetsanställning till allmän försäkringskassa såväl vid anställningens påbörjande som vid dess upphörande. Skyldigheten avser alla arbetsgivare, dock med möjlighet till undantagande för statliga verk och inrättningar samt kommuner. Anmälan skall ske för alla arbetstagare, vilkas anställning är avsedd att vara längre tid än fyra veckor, och inges till kassan senast en vecka Vid anställningens skall också efter anställningens början. upphörande anmälan inom en vecka ske för de fall anställningen varat över fyra veckor. Med arbetstagare likställs uppdragstagare jämlikt 3 kap. 2 § 2 st. AFL. i anmälan skall lämnas på en särskild blankett. Uppgifterna Underlåtenhet vid fullgörande av uppgiftsskyldigheten är straffsanktionerad med böter. Tidigare skulle försäkringskassan, efter att ha tagit del av uppgifterna, vidarebefordra dem till kronofogdemyndigheten, som haofördröjligen de att förvara uppgifterna i ett särskilt register. Kronofogdemyndighemed dessa uppgifter har emellertid efter lagändring tens befattning upphört från» och med 26.6.1979. Avsikten med uppgiftsskyldigheten är att försäkringskassan därigeatt kontrollera den sjukpenninggrundande inkomsnom fár möjlighet ten. Avsikten var tidigare också att uppgifterna sedan skulle ingå i underlaget för kronofogdemyndighetens beslut om införsel eller utmätning i lön.

238 Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanställning

6.3 Bakgrund till frågans väckande

Lagändringen för kronofogdemyndighetens vidkommande var ett resultat av regeringens förslag i prop. l978/79zl l l om åtgärder mot krångel och onödig byråkrati m. m. Av propositionen framgår att riksskatteverket hemställt att kronofogdemyndighetens skyldighet att föra anställningsregister upphörde under framhållande av bl. a. följande. Registren är bristfälliga främst till följd av att många arbetsgivare underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Härtill kommer att uppgifterna ofta hunnit bli inaktuella när de når kronofogdemyndigheten. Det finns dessutom vissa praktiska svårigheter med att sköta registerhållningen. Enligt en år 1968 utförd undersökning använde kronofogdemyndigheterna ca 33 årsarbetskrafter för registerhållningen. För att få den information som behövs i ett införseleller utmätningsärende har kronofogdemyndigheterna i stället under senare år vanligen inhämtat ifrågavarande uppgifter från kassorna. Viss försöksverksamhet har visat bl. a. att ett slopande av anställningsregistret inte medfört nämnvärt högre antal förfrågningar hos försäkringskassorna. Yttranden inhämtades från bl. a. riksförsäkringsverket och SAF. Samtliga instanser förklarade sig inte ha något att erinra mot riksskatteverkets hemställan. Såväl riksförsäkringsverket som SAF tog även upp frågan om det överhuvudtaget var ändamålsenligt att ha en skyldighet för arbetsgivare att fullgöra den föreskrivna anmälan om anställning till försäkringskassan.

Regeringens förslag tillstyrktes av socialförsäkringsutskottet (SfU

l978/79:23) utan närmare erinran. Departementschefen förutskickade i propositionen att frågan om

uppgiftsskyldighetens berättigande överhuvudtaget borde prövas av

sjukpenningkommittén, vilket sedermera resulterat i tidigare nämnda tilläggsdirektiv.

6.4 Överväganden

l riksförsäkringsverkets tidigare omnämnda remissyttrande redovisas resultatet av en av verket år 1977 gjord enkät till försäkringskassorna i avsikt att utröna de konsekvenser som skulle följa av att anställningskorten slopades. Det övervägande antalet försäkringskassor, 18 stycken, ansåg enligt vad som redovisades, att anställningskorten borde slopas. Motiveringen härför var främst att den arbetsinsats som krävdes för handläggningen inte motsvarade värdet av de uppgifter som erhölls. Alla arbetsgivare sände inte in anställningskort, framhölls det, varför alla arbetstagare inte blev föremål för SGI-kontroll. l många fall insändes korten för sent och uppgifterna som lämnades var därför inaktuella. De kassor som ansåg att anställningskorten borde behållas, åtta stycken, angav som skäl härför att korten var en viktig impuls för SGIkontroll. Man ansåg dock att arbetsgivarna borde informeras om sin skyldighet att lämna anställningskort eftersom många arbetsgivare åsidosatte sin uppgiftsskyldighet.

Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanstâllning 239

Försäkringskassorna ålades även i samband med enkätundersökningen att föra statistik över de under en vecka inkommande anställningskorten. Sammanställningen av inkomna statistikuppgifter visade att sammanlagt 22 653 anställningskort inkom under mätveckan. Under ett år skulle, förutsatt att veckan var representativ för hela året, närmare 1,2 milj. anställningskort inkomma till försäkringskassorna, vilket inte motsvarade tidigare gjorda uppskattningar. Enligt sådana uppskattningar skulle, förutsatt att arbetsgivarna fullgjorde sin uppgiftsskyldighet, i stället mellan 2 och 2,5 milj. anställningskort ha inkommit till kassorna. De erhållna uppgifterna visade att av samtliga inkommande anställningskort under en vecka, föranledde ca 40 °/o utsändande av inkomstförfrågan. Som en följd härav ledde ca 26% av anställningskorten till en SGländring. Detta motsvarade ca 300 000 försäkrade. Som framgår av det nu redovisade materialet synes uppfattningen bland flertalet försäkringskassor vara att hanteringen av anställningskorten är administrativt betungande och att värdet av den information som erhålls inte står i rimlig proportion till den administrativa insatsen. Det kan också antas att arbetsgivarna anser skyldigheten att insända anställningskort vara administrativt betungande. Enligt uppskattningar som gjorts av riksförsäkringsverket meddelas endast hälften av påbörjade resp. avslutade anställningar till försäkringskassan. Det bör även noteras att ca 40% av de försäkrade inte har något ersättningsfall under ett år. Det kan därför mot denna bakgrund övervägas att helt låta denna form av uppgiftsskyldighet upphöra. Nackdelen med ett upphörande av skyldigheten att insända anställningskort kan emellertid vara att försäkringskassan förlorar en impuls till SGl-ändring. Den försäkrades SGl och därmed hans sjukpenning kan vid ersättningsfallet komma att vara felaktig i 30 dagar. Genom att minska väntetiden för ikraftträdande av höjd SGI från nuvarande 30 dagar till l4 dagar skulle effekten av en sålunda för lågt registrerad SGI bli begränsad. Sjukpenningkommittén har i betänkandet Sjukersättningsfrågor (s. 205) föreslagit en sådan ändring av reglerna. Det blir med ett upphörande av anställningskorten viktigt att den försäkrade vid nyanställning eller byte av anställning inkommer till försäkringskassan med en inkomstanmälan. Om anställningskorten inte längre skall förekomma ökar kravet på arbetsgivare och personalorganisationer att lämna information till den anställde angående detta. En ytterligare åtgärd som kan övervägas är att inhämta SGI-uppgifter i den försäkran som skall lämnas av den försäkrade vid ersättningsfall. Därvid bör på blanketten av försäkringskassan finnas redovisat senast anmäld SGI. Den försäkrade bör uppmanas att endast meddela ändringar i inkomsten. Det bör således inte vara fråga om ett obligatoriskt infordrande av inkomstuppgift vid varje ersättningsfall. Sammantaget leder dessa överväganden till att ett större ansvar kommer att läggas på den försäkrade när det gäller inkomstanmälan. De administrativa effekterna av ett upphörande av anställningskorten

240 Uppgiftsskyldighet rörande arbetsanställning SOU l983:48

blir dels minskat utredningsarbete på försäkringskassorna, dels minskat antal kontroller hos arbetsgivarna. Vidare innebär det att arbetsgivarnas arbete med att fylla i och sända iväg anställningskorten bortfaller. Riksförsäkringsverket har uppskattat de administrativa besparingarna på försäkringskassorna till ca 66 årsarbetare, dvs ca 7,2 milj. kr. Dessa beräkningar har gjorts under den förutsättningen att 50 % av de försäkrade ändå anmäler inkomständring.

Övervägande skäl talar således enligt kommitténs mening för att den

nuvarande skyldigheten för arbetsgivare att lämna uppgift till försäkringskassan vid påbörjad och avslutad anställning omedelbart bör upphöra. En sådan reform bör kunna genomföras oberoende av vad kommitténs överväganden och förslag i övriga frågor kan föranleda.

sou 1983:48 Bilagor 241

III:1 till

Bilaga Förslag ny hemmamakeförsäkring.

Kostnadskalkyl

Kostnadskalkylen avser att visa om en ny frivillig hemmamakeförsäkring kan finansieras genom ett avskaffande av den nuvarande obligatoriska hemmamakeförsäkringen. Kalkylen är utformad som en maximal kalkyl, där det bl. a. även antagits att i en framtida frivillig försäkring merparten av de anslutna hemmamakarna kommer att få en avsevärt högre sjukfrånvaro än vad de har i dag. År 1982 utbetalades 18,4 milj. kr. i obligatorisk hemmamakesjukpenning. I genomsnitt erhöll varje hemmamake sjukpenning för 8,5 dagar. Till denna sjukpenningkostnad kommer en administrationskostnad på ca 8 milj. kr., dvs. en total kostnad på ca 26 milj. kr. Finansieringsutrymmet för en ny frivillig hemmamakeförsäkring med beaktande av besparingsdirektiven kan belysas av följande uppställning.

Nuvarande statsbidrag till hemmamakeförsäkring, obligatorisk 5 milj. kr. frivillig l 15 % Arbetsgivaravgifter till nuvarande obligatoriska hemmamakeförsäkring 21 Premier från de försäkrade till ny frivillig hemmamakeförsäkring 153 85 % Total kostnad 180 100 °/o

Inom ramen för besparingsdirektiven kan således kostnaderna för en ny frivillig försäkring uppgå till högst 180 milj. kr. Den nya frivilliga hemmamakeförsäkringen föreslås få en högsta sjukpenning per dag motsvarande garantibeloppet inom föräldraförsäkringen, dvs. 37 kr. Vidare föreslås två karenstidsalternativ, 3 eller 30 dagar. Finansieringen skall ske genom premier från de försäkrade samt genom statsbidrag m. m. på 15 % av kostnaderna. Antalet hemmamakeförsäkrade har minskat kraftigt under senare år och antas även fortsättningsvis minska. l grundmaterialet till riksförsäkringsverkets förslag till ATP-avgifter för åren 1985- 1989 finns en prognos över antalet ej förvärvsarbetande

242 Bilagor

kvinnor. Med ledning av denna prognos har följande uppskattning av antalet hemmamakeförsäkrade fram till år 1990 gjorts.

Om man i en kalkyl av de maximala kostnaderna antar att 260 000 hemmamakar kommer att i genomsnitt vara sjuka i 15 dagar per år med 37 kr/dag i sjukpenning, skulle detta kosta 145 milj. kr. Här har antagits en IOO-procentig anslutning till högsta försäkringsbelopp utan karens. Dessutom har den nuvarande sjukfrånvaron inom gruppen höjts betydligt. Totala kostnaden för en ny frivillig hemmamakeförsäkring, dvs. sjukpenningutgifter plus administration, kan därmed beräknas till allra högst 165 milj. kr. Därmed skulle kostnaden med 15 milj. kr. understiga den gräns som angivits ovan. Av ovanstående kalkyl framgår således, att en ny frivillig hemmamakeförsäkring med en utformning som anges i avsnittet 1.3 mycket väl kan rymmas inom ramen för besparingsdirektiven. Det bör slutligen understrykas att kalkylen innehåller antaganden om maximala utgifter. Sannolikheten för ett så kraftigt utfall angående kostnaderna som redovisats ovan kan bedömas som ringa.

SOU l983 :48 Bilagor 243

III:2 Utkast till

Bilaga lagändringar

och

specialmotivering

Utkast till i 21 om

ändring kap. lagen (1962:381) allmän försäkring

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap. l § Försäkrad, som enligt bestäm- Försäkrad, som är inskriven iallmelserna i 3 kap. är berättigad att män försäkringskassa men som inte vid sjukdom uppbära sjukpenning har sjukpenninggrundande inkomst och som ej åtnjuter förtidspension uppgående till det i3 kap. I § angivenligt denna lag, skall, såframt na beloppet och som inte heller åthan är gift och stadigvarande sam- njuter förtidspension enligt denna manbor med sin make eller, i an- lag, skall, om han eller hon är gift nat fall, stadigvarande samman- och stadigvarande sammanbor bor med barn under sexton år till med sin make, eller, i annat fall, honom eller hans make eller med stadigvarande sammanbor med någon, med vilken han varit gift eget eller makens barn under sexeller har eller har haft barn, genom ton år eller med någon, med vilken frivilliga avgifter kunna hos den den försäkrade varit gift eller har allmänna försäkringskassa, hos eller har haft barn, genom frivillivilken han är inskriven, försäkra ga avgifter kunna hos den allmänsig för erhållande av visst sjukpen- na försäkringskassa, där han eller ningtillägg. hon är inskriven, försäkra sig för erhållande av sjukpenning. Försäkrad som i första stycket sägs och som är berättigad till sjukpenning enligt bestämmelserna i 3 kap. skall genom frivilliga avgifter kunna försäkra sig för erhållande av visst sjukpenningtillägg. Genom frivilliga avgifter skall Genom frivilliga avgifter skall ock hos allmän försäkringskassa också hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vilken till inskriven försäkrad, vilken inte åtföljd av studier eller annan utbild- njuter förtidspension och vilken till ning, som beräknas pågå minst ett följd av studier eller annan utbildhalvt år, icke eller endast i ringa ning, som beräknas pågå minst ett

244 Bilagor SOU 1983 :48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utsträckning ägnar sig åt förvärvs- halvt år, inte eller endast i ringa arbete, kunna hos kassan försäkra utsträckning ägnar sig åt förvärvssig för erhållande av viss sjukpen- arbete, kunna hos kassan försäkra ning eller av visst tillägg till den sig för erhållande av sjukpenning sjukpenning, vartill han är berätti- eller av visst tillägg till den sjukgad enligt 3 kap. penning, vartill han eller hon är berättigad enligt 3 kap. Sjukpenning som avses i denna sjukpenning som avses i denna paragraf må ej uppgå till högre be- paragraf får ej uppgå till högre belopp än tjugo kronor för dag. Ej lopp än som motsvarar för dag den heller må sjukpenningtillägg upp- i 4 kap. 14 § a) angivna garantinigå till högre belopp än som mot- vån för föräldrapenning. Ej heller svarar skillnaden mellan tjugo kro- får sjukpenningtillägg uppgå till nor och den sjukpenning, vartill högre belopp än som motsvarar den försäkrade är berättigad enligt skillnaden mellan detta belopp och 3 kap. den sjukpenning, vartill den försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning av l6 kap. l § andra stycket och l7 kap. l § skall med sjukpenning som där sägs likställas sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring som avses i denna paragraf.

2§ Närmare förutsättningar och vill- Försäkrad, som i I § första och kor för försäkring som i 1 § sägs andra styckena sägs. äger rätt att, bestämmas av regeringen. under den tid som framgår av and- Till allmän försäkringskassa ut- ra stycket och under förutsättning går statsbidrag för den frivilliga för- att villkoren i övrigt är uppfyllda, säkringen enligt särskilda bestäm- kvarstå såsom frivilligt försäkrad, melser. även om den försäkrades samman- Då bokslut är uppgjort för allmän boende make eller någon med vilförsäkringskassa, skall vad av in- ken den försäkrade varit_ gift eller

komsterna för den frivilliga försäk- har eller har haft barn avlidit eller

ringen ej åtgått för löpande utgifter sammanboendet av annan anledunder det år bokslutet avser avsät- ning upphört.

tas till en särskild fond

för den fri- Rätten att kvarstå såsom frivilligt villiga sjukförsäkringen. Angående försäkrad gäller till och med sjätte

denna fond skall vad som stadgas i månaden eller samefter dödsfallet

18 kap. 15 § andra och tredje styc- manboendets upphörande. kena äga motsvarande tillämpning.

3§ Närmare förutsättningar och villkor för försäkring som i 1 § sägs bestämmes av regeringen. Till allmän försäkringskassa ut-

Bilagor 245

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse

går statsbidrag för den fri villiga för-

säkringen enligt särskilda bestämmelser. Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av inkomsterna för den frivilliga försäkringen ej âtgâtt för löpande utgifter under det år bokslutet avser avsät-

tas till en särskild fond för den fri-

villiga gukförsäkringen. Angående

denna fond skall vad som stadgas i

18 kap. 15 § andra och tredje styckena äga motsvarande tillämpning.

Utkast till ändring i vissa lagrum i 3 kap. lagen om allmän försäkring (1962:381)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. l § andra stycket Försäkrad. som är inskriven iall- Om rätt till frivillig sjukpenning-

män försäkringskassa men som försäkring i vissa fall finns stadgat

icke har sjukpenninggrundande in- i 2] kap. komst uppgående till sextusen kronor, skall ändå vara berättigad till sjukpenning enligt vad nedan sägs, förutsatt att han är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall. stadigvarande sammanbor med barn under sexton år till honom eller hans make eller med någon med vilken han varit gift

eller har eller har haft barn.

3 kap. 3§ Försäkrad, som åtnjuter hel för- Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension enligt denna lag eller tidspension enligt denna lag eller átnjutit sådan pension under må- åtnjutit sådan pension under månaden närmast förc den, varundcr naden närmast före den, varunder han börjat åtnjuta hel ålderspen- han börjat åtnjuta hel ålderspension, har ej rätt till sjukpenning. sion, har ej rätt till sjukpenning.

246 Bilagor

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För tid efter ingången av den må- För tid efter ingången av den mänad, varunder försäkrad fyllt sjut- nad, varunder försäkrad fyllt sjuttio år eller dessförinnan börjat åt- tio år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt denna njuta ålderspension enligt denna lag, må sjukpenning utgå för högst lag, må sjukpenning utgå för högst etthundraåttio dagar. etthundraåttio dagar. Ej må försäkrad pâ grund av vad i l § andra stycket stadgas uppbära

sjukpenning för tid efter den månad, varunder han fyller sextiofem

ar.

3 kap. 4§ Hel sjukpenning utgör för dag Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda nittio procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkoms- sjukpenninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextio- ten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen avrundas till fem. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. För försäk- närmaste hela krontal. rad som avses i l § andra stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag. För varje dag då den försäkrade För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning- får sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med fyrtio kronor, en minskas med fyrtio kronor, dock med högst en tredjedel av dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minsk- skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast ning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Sjukpenningen lägre hela krontal. Sjukpenningen vid sjukhusvård skall dock alltid vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med lägst åtta kronor. utgå med lägst tio kronor.

3 kap. 5 § andra stycket

Ändring skall i fall som avses i Ãndring skall i fall som avses i

första stycket a) ej ske förrän tret- första stycket a) ej ske förrän trettio dagar efter det försäkringskas- tio dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om inkomst- san fått kännedom om inkomst-

ändringen. Ändring skall i annat ändringen. Ändring skall i annat

fall ske så snart anledning till änd- fall ske så snart anledning till änd-

ringen uppkommit, eller, i fall då ringen uppkommit.

sjukpenningförsäkring enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att den försäkrades make eller någon med vilken den försäk-

Bilagor 247

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rade varit gift eller har eller har haft

barn avlider, vid fjärde månadsskif-

tet efter dödsfallet.

3 kap. 10 § tredje stycket Utan hinder av andra stycket utgår Utan hinder av andra stycket uta) sjukpenning för semester- går sjukpenning för semesterdag dag; och sjukpenning till försäkrad som b) sjukpenning till försäkrad vid sjukperiodens början äger som vid sjukperiodens början äger uppbära dagpenning från erkänd uppbära dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbets- (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd. marknadsstöd; c) sjukpenning till försäkrad, som avses i I § andra stycket.

Utkast till

specialmotivering

l. Ändringar i 21 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring

l § första stycket l paragrafens första stycke finns angivet den huvudgrupp som har möjlighet att frivilligt försäkra sig. Det är de som för närvarande är obligatoriskt försäkrade såsom hemmamakar enligt 3 kap. l § andra st. Förutom en del redaktionella ändringar, har således definitionen av denna grupp överförts från sistnämnda paragraf. Avgränsningen av gruppen har även gjorts genom hänvisning till beloppsgränsen i 3 kap. l § l st.

l § andra stycket l andra stycket har intagits bestämmelser om rätt till sjukpenningtillägg för den som enligt paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse har en sådan möjlighet, dvs. de hemmamakar som har förvärvsinkomst och sjukpenning till följd därav.

I § tredje stycket

Paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande andra stycket, förutom några redaktionella ändringar. Dock har tillagts att studerande som åtnjuter förtidspension inte har rätt till frivillig sjukpenning eller sjuk-

248 Bilagor

penningtillägg. Detta gäller redan för närvarande men bestämmelsen härom har inte, såsom bort ske, funnits uttryckt i lagtext.

I § fjärde stycket l detta stycke har intagits de bestämmelser om belopp som för närvarande ñnns i tredje stycket. Såsom framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 1.3.2) har storleken av beloppet för frivillig sjukpenning angivits såsom lika med föräldrapenning på garantinivå, dvs. för närvarande 37 kr. per dag. Detta belopp är också enligt förevarande paragraf högsta gräns för obligatorisk sjukpenning i förening med sjukpenningtillägg.

2 § första stycket I denna paragraf har intagits bestämmelser som gäller rätten att kvarstå i försäkringen i vissa fall för de frivilligt försäkrade som är hemmamakar. En rätt att kvarstå i försäkringen tillkommer i dag enligt bestämmelserna i 3 kap. 5§ 2 st. en obligatoriskt hemmamakeförsäkrad vid sammanboendes dödsfall under fyra månader efter dödsfallet. I förevarande paragrafs första stycke har angivits att detta skall gälla även när sammanboendet upphör av annan anledning. Härmed förstås äktenskapsskillnad eller särlevnad som föregår sådan skillnad eller, i fall av sammanboende mellan ogifta, särlevnad utan äktenskapsskillnad. Att endast, i fall av upphört sammanboende mellan ogifta, förhållanden där parterna tidigare varit gifta eller har eller har haft barn kommer i fråga framgår redan av förutsättningarna för anslutning till försäkringen.

2 § andra stycket Häri anges tidsgränsen för rätt att kvarstå i försäkringen till sex månader efter dödsfallet eller sammanboendets upphörande. I fråga om dödsfall torde någon osäkerhet om tidpunkten härför som regel inte föreligga. När sammanboendet skall ha ansetts upphöra får avgöras från fall till fall. När särlevnad sker i anledning av äktenskapsskillnad finns uppgift härom att tillgå i de register som förs över civilståndsändringar. I andra fall har försäkringskassan möjlighet till kontroll genom bl. a. folkbokföringsmyndigheterna på motsvarande sätt som kontroll sker av att förutsättningen i detta hänseende för anslutning till försäkringen föreligger. Skyldighet för den enskilde försäkrade att anmäla när förutsättning för försäkringen inte längre föreligger på grund av att sammanboendet upphört följer av de allmänna reglerna härom, jfr bl. a. 20 kap. 4 §.

3§ Paragrafen motsvarar den nuvarande 2 § och reglerar rätten för regeringen att i form av förordning ge kompletterande föreskrifter. För närvarande finns dessa intagna i kungörelsen (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa. I en ny förordning får även intas de ändringar som föranleds av kommitténs ställningstaganden till bl. a. frågor om begreppet god hälsa och karens, ävensom att

Bilagor 249

de nuvarande regionala skillnaderna i fråga om avgiftens bestämmande bör upphöra (se avsnitt 1.3.2 i allmänmotiveringen).

2. i vissa i 3 om allmän

Ändring lagrum kap. lagen (1962:381)

försäkring

3 kap. 1 § andra stycket I detta stycke har intagits en hänvisning till 21 kap., i stället för den definition på obligatoriskt hemmamakeförsäkrad som nu finns intagen i 3 kap. l § andra stycket. Definitionen på hemmamakeförsäkrad åter-

finns i 21 kap. l §.

3 kap. 3 § andra stycket Paragrafens nuvarande bestämmelse rörande obligatoriskt hemmamakeförsäkrade upphävs.

3 kap. 4§ Paragrafens bestämmelse i första stycket om storleken pä sjukpenningen för obligatoriskt försäkrade hemmamakar upphävs. Det i andra stycket i dess nuvarande lydelse angivna lägsta beloppet för utgående sjukpenning vid sjukhusvárd på åtta kr. har bestämts till tio kr. Härigenom uppnås överensstämmelse med det belopp som kommittén i den allmänna motiveringen angivit såsom lägsta frivilliga sjukpenningbelopp (se avsnitt 1.3.2). Det nuvarande beloppet motsvarar storleken av den obligatoriska hemmamakeförsäkringens sjukpenning.

3 kap. 5 § andra stycket Den i paragrafens nuvarande lydelse stadgade rätten att kvarstå såsom obligatoriskt hemmamakeförsäkrad viss tid i fall av sammanboendes dödsfall upphävs. Motsvarande bestämmelse för den frivilliga försäkringen har intagits i 21 kap. 2 §.

3 kap. 10 § tredje stycket Paragrafens nuvarande bestämmelse rörande obligatoriskt hemmamakeförsäkrad upphävs och redaktionella förändringar i följd därav har vidtagits.

Bilagor 251

III:3 Ökade Bilaga

för

sjukpenningkostnader

det fall SGI får behållas för

elever som

genomgår

för

grundutbildning

vuxna.

Av avsnitt 3.2.2 framgår att l0 800 deltagare fått timersättning under utbildningsåret 1981/82. Av dessa ñck 76 % (ca 8 200) en timersättning

att inget inkomstbortfall skett. Övriga 24 °/o (ca

på 13 kr. som innebär 2 600) har helt eller delvis haft inkomstbortfall och fick då en timersättning som varierat mellan 13 och 33 kr. Av de ca 2 600 personer som enligt ovan beräknas ha ett inkomstbortfall i samband med grundutbildning för vuxna har en viss del rätt att behålla sin SGI redan enligt nuvarande regler. Detta gäller dem som sitt förvärvsarbete för studier under kortare tid än sex månader. avbryter Vid bedömningen av kostnaderna bör beaktas att det inte förekommer någon avisering från utbildningsmyndigheterna till försäkringskassorna torde inte heller uppom beviljad utbildning. Många grundvuxelever märksamma att rätt till bibehållen SGI vid längre studietid än sex månader inte föreligger enligt gällande praxis. De torde dock inte själva ta initiativ av SGI. Dessa förhållanden medför sannolikt till en sänkning att en del av de grundvuxelever som är lediga för utbildning under längre tid än sex månader f. n. inte får sin SGI sänkt, trots att detta rätteligen bort ske. Av dem som inte har rätt till bibehållen SGI under utbildningstiden bedriver en del studier och har därför rätt att behålla en SGI på deltid som motsvarar bibehållna förvärvsinkomster under utbildningstiden. Mot och bedömningar som redovisats bakgrund av de beräkningar ovan om en oförändrad torde och med ett antagande sjukfrånvaro kostnaderna för en ändring av reglerna inte komma att överstiga en milj. kr. per år.

Bilagor 2.53

III:4 Utkast till

Bilaga lagändring

Utkast till om ändring i lagen (1962:381) om Lag allmän försäkring

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. Om sjukpenning

5 § tredje stycket Den fastställda sjukpenning- Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej sän- grundande inkomsten skall ej sänkas under tid då den försäkrade kas under tid då den försäkrade bedriver studier för vilka han upp- bedriver studier för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd enligt bär särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) eller studiestödslagen (1973:349), ututbildningsbidrag för doktoran- bildningsbidrag för doktorander der enligt förordningen (1976:536) enligt förordningen (1976:536) om om utbildningsbidrag för dokto- utbildningsbidrag för doktoranrander, eller då han är inskriven der eller timersättning vid grundutvid arbetsmarknadsinstitut eller bildning för vuxna enligt förordefter förmedling av en arbetsmark- ningen (1976:327) om timersättning nadsmyndighet genomgår yrkes- vid grundutbildning för vuxna, eller Sänkning får dock ske då han är inskriven vid arbetsutbildning. i sådana fall som avses i första marknadsinstitut eller efter förstycket b) eller c). Vidare får sänk- medling av en arbetsmarknadsning ske när någon undergår ar- myndighet genomgår yrkesutbildbetsträning i arbetsmarknadsinsti- ning. Sänkning får dock ske i såtut, under förutsättning att arbets- dana fall som avses i första stycket träningen pågått sex månader. b) eller c). Vidare får sänkning ske när någon undergår arbetsträning i arbetsmarknadsinstitut, under förutsättning att arbetsträningen pågått sex månader.

Bilagor 255

III:5 Reservationer och särskilda

Bilaga

yttranden

Hemmamakeförsäkringen m. m.

l. Reservation av ledamoten Andersson med

instämmande av sakkunniga Backman.

De hemarbetande är en mycket missgynnad grupp inom sjukförsäkringen. Det vore därför orättfärdigt att ytterligare försämra denna grupps situation genom att slopa rätten till hemmamakeförsäkring. Från socialoch rättvisesynpunkt finns det många goda skäl för att förbättra de hemarbetandes ställning inom såväl sjukförsäkringen som inom det sociala trygghetssystemet i övrigt. l en mycket stor utsträckning utför många hemarbetande en Vårdinsats som i allra högsta grad är samhällsnyttig. Vård av t. ex. egna barn borde uppskattas bättre av samhället. En ersättning på 8 kr. per dag vid sjukdom är en generande dålig ersättning i ett välfärdssamhälle som det svenska. Ser man till vad vård av barn kostar skattebetalarna när det sker i samhällets regi borde samma vårdinsats ekonomiskt värderas och uppskattas när föräldrarna själva utför detta arbete. En familjedagvårdare som är kommunalt anställd kan med 3-4 barn få en årlig lön på ca 70 000 kr. och till detta en skattefri kostnadsersättning på 25 000 kr. per - men år. För en grannfamilj som valt att själv vårda samma antal barn - innebär den ekonomiska att vårdinsatsen egna barn verkligheten belönas med 0 kronor och föräldrarna får heller ingen skattefri kostnadsersättning. För folk i allmänhet måste det framstå som djupt orättfärdigt att samhället behandlar människor så här olika. Det är verklighetsfrämmande och orimligt att man måste lämna över sina egna bam till grannen för att få lön och social trygghet vid sjukdom. Förtroendet och tilltron till det sociala trygghetssystemet tar allvarlig skada av att systemet innehåller fullständigt oförklarliga regler.

Kommittén har inte befogenheter att reformera hela trygghetssystemet. Det är dock att ta ett steg i fel riktning när kommitténs majoritet vill försämra sjukförsäkringen för en redan missgynnad grupp. Enligt min borde kommittén följt uttalande från riksdagen där man krävt en mening ekonomisk förbättring. En uppräkning av hemmamakeförsäkringen

256 Bilagor SOU l983z48

från 8 kr. till 37 kr. per dag borde vara ett första steg i strävandet att skapa ett mera rättvist skydd för hemarbetande vid sjukdom. av Finansieringen denna reform kan ske genom att något sänka ersättningen till högavlönade inom sjukförsäkringen. Denna solidaritet mot de sämst ställda borde vara en självklarhet för alla.

2. Reservation av ledamoten Lindblad.

Jag reserverar mig mot kommitténs förslag att den nuvarande obligatoriska hemmamakeförsäkringen ska upphöra och helt ersättas av en frivillig försäkring. Som skäl för ett slopande av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen anförs, att den utgör ett udda inslag i sjukpenningförsäkringen. Syftet med försäkringen har inte angetts vara att ersätta ett inkomstbortfall utan anses vara ett bidrag till de kostnadsökningar, som uppstår när den hemarbetande maken på grund av sjukdom inte kan utföra de vanliga sysslorna. Vidare anförs som skäl för ett borttagande, att samhället har förändrats sedan hemmamakeförsäkringen infördes genom att kvinnor i allt större utsträckning förvärvsarbetar utom hemmet och därigenom blir berättigade till sjukpenning. Kommittén betonar också att samhällets barnomsorg byggts ut kraftigt och anser att tillgången på hemhjälp idag är nästan obeñntlig.

Vilka är hemmamakeförsäkrade?

En i avsnitt l.l.2 intagen tabell visar omfattningen av hemmamakeförsäkringen den 3l dec. 1982. Av tabellen framgår bl. a. att antalet hemmamakeförsäkrade är störst i åldrarna 55-64 år (l 15 686) och att cirka l/3 av totalantalet försäkrade (305 482) är kvinnor i åldrarna 25-39 år (l0l 416).

Den obligatoriska delen av försäkringen bör kvarstå

Även om hemmamakeförsäkringen utgör ett udda inslag i sjukpenning- - att den inte finansieras försäkringen genom med egenavgifter har dock enighet hittills rått om dess berättigande. En rad motioner i riksdagen har genom åren framhållit det angelägna i att höja försäkringsbeloppet åtminstone till föräldraförsäkringens grundbelopp. Jag anser, att en uppräkning av hemmamakeförsäkringens grundbelopp åtminstone i förhållande till penningvärdeförsämringen, vore önskvärd. Någon sådan uppräkning har inte gjorts sedan 1974. Av statsfinansiella skäl är detta emellertid inte möjligt f. n., men den obligatoriska delen av försäkringen bör kvarstå för att eventuellt kunna uppräknas, när det ekonomiska läget så medger. Det är utmärkt att kommittén föreslår vidgade möjligheter till en frivillig försäkring upp till föräldraförsäkringens grundbelopp. Detta bör ge ökad trygghet vid sjukdom för berörda grupper (hemmamakar och studerande).

SOU |983Z48 Bilagor 257

dock vissa av kommitténs ställningstaganden anmärk- Jag finner mot av det rådande arbetsmarknadsläget. Det ningsvärda bakgrund råder stor enighet om det angelägna i att var och en, som vill och kan ha ett förvärvsarbete, också ska kunna få det. Verkligheten talar dock sitt

tydliga språk med ca 196 000 (aug. 1983) arbetslösa. l-lur stor är möjligheten att få ett förvärvsarbete för t. ex. äldre och medelålders kvinnor i glesbygd? Är tillgången på hemhjälp obefmtlig, när tusentals ungdomar går arbetslösa? Hur stor kommer daghemsutbyggnaden att bli med tanke på kommunernas ekonomiska situation? i berörda avseen- Dessa frågor bör ställas mot kommitténs påståenden den. Med kommitténs förslag kommer de hemarbetande, som inte kan få ett förvärvsarbete, att ställas utan något som helst grundskydd inom den obligatoriska sjukförsäkringen. Den förälder, som är hemarbetande på grund av vård av barn, ställs också utanför. Det rimmar illa med det beslut om ATP för vård av små barn, som antogs av riksdagen år l98l. För de människor, som inte har någon möjlighet att bli sjukpenningförsäkrade genom eget förvärvsarbete, utgör hemmamakesjukpenningen på 8 kn/dag, dvs. cirka 240 kn/månad skattefritt, ändock en viss grundtrygghet. Även införs vid en övergång till en helt om Övergångsbestämmelser kan inte negativa effekter undvikas i enskilda fall. frivillig försäkring

Finansieringen vill jag understryka, att den obli- Med hänsyn till besparingsdirektiven är en idag befintlig försäkring, vars gatoriska hemmamakeförsäkringen bibehållande med oförändrade arbetsgivaravgifter och jag förordar statsbidrag. Kommitténs förslag till finansiering av den nya, frivilliga hemmaav arbetsgivaravgifter och makeförsäkringen bygger på ett överförande till den frivilliga varvid statsbidrag från den obligatoriska försäkringen, beräknas till l5 °/o och egenavgifterna från de försäkrade till statsbidraget 85 °/o. att kostnaderna för den frivilliga försäkringen får bestri- Jag förordar das genom högre egenavgifter från de försäkrade i den mån inte finansiering kan ske genom andra besparingar inom kommitténs utredningsområde. l detta sammanhang bör kostnaderna för nödvändiga Övergångsbestämmelser, om utredningens förslag om slopande av den obligatoriska hemmamakeförsäkringen genomförs, beaktas. Kommittén anser att det förefaller lämpligt att ersättningen från den är skattepliktig men erinrar om att frivilliga sjukpenningförsäkringen hela den familjeekonomiska politiken f. n. är föremål för översyn och att skattefrågorna prövas i detta sammanhang. Jag vill understryka kommitténs påpekande av att en skattepliktig sjukersättning får betydelse för den andre maken vid fall av sambeskatt-

258 Bilagor

ning med hänsyn till reglerna om förvärvsavdrag och skattereduktion. En beskattad sjukpenningförmän kan påverka storleken av andra ekonomiska förmåner för barnfamiljer, t. ex. bostadsbidrag. Behállningen av en beskattad ersättning blir regelmässigt lägre i barnfamiljer med flera barn och låg inkomst än i familjer med bättre ekonomisk bärkraft på grund av skatte- och bidragssystemets konstruktion. Förutsättningen för att en beskattad hemmamakeersättning ska införas måste vara att den förvärvsarbetande maken får rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgiften. Men hänsynstagande till de skatte- och bidragssystem, som f. n. råder, görjag den bedömningen, att en skattefri sjukpenningförmån vore bättre från fördelningspolitisk synpunkt än en beskattad förmån.

3. Särskilt av ledamoten med

yttrande Berggren

instämmande av experten Svensson.

Skulle enligt kommitténs förslag den nuvarande försäkringsordningen för hemmamakar m. fl. ersättas av en ny, övergripande försäkfrivillig ring vill vi liksom beträffande egenföretagarna peka på möjligheten att ordna denna utanför den allmänna försäkringens ram genom existerande eller nytillskapade enskilda försäkringsinstitut.

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

. Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. U. Nytt militärt ansvarssystem. Ju. . Skatteregler om traktamenten m. m. Fi. Om hälften vore kvinnor. A.

*°.°°**.°*$7“P“N*

Koncession för försäkringsrörelse. Fi. Radon i bostäder. Jo. . Ersättning för miljöskador. Ju. Stämpelskatt. Fi. . Lagstiftningen på kärnenergiområdet. l. . Användning av växtnäring. Jo. . Bekämpning av vâxtskadegörare och ogräs. Jo. . Former för upphandling av försvarsmateriel. Fö. . Att möta ubåtshotet. Fö. . Barn kostar. S. . Kommunalforskning i Sverige. C. . Sysselsättningsstrukturen i internationella företag. I. . Näringspolitiska effekter av internationella investeringar.

. Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. A. . Den stora omställningen. I. . Bättre miljöskydd II. Jo. . Vilt och jakt. Jo. . Utbildning för arbetslivet. A. . Lag om skatteansvar. Fi. . Ny konkurslag. Ju. . internationella faderskapsfrågor. Ju. . Bestrålning av livsmedel. Jo. . Bilar och renare luft. Jo. . Bilar och renare luft. Bilaga. Jo. . Invandringspolitiken. A. . Utbyggd havandeskapspenning m. m. S. . Familieplanering och abort. S. . Företagshälsovård för alla. A. . Kompetens inom hälso- och sjukvården m.rn. S. . Information som styrmedel. l. . Patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Ju. . Effektivare företagsrevision. Ju. . Fastighetsbildning 1. Aweckling av samfällda vägar och diken. Ju. 38. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. Ju. 39. Politisk styrning-administrativ självständighet. C. 40. Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. Fi. 41. Kontroll av rådgivare. Ju. 42. Bern genom insemination. Ju. 43. Områden för turism och rekreation. Jo. . Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. Fi. 45. Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. Jo. 46. Bulvanlag. Ju. 47. Skatteregler. Om reservering för framtida utgifter. Fi. . Egenföretagaras sjukpenning m. m. S.

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Industridepartementet Nytt militärt ansvarssystem. [2] Lagstiftningen på kärnenergiområdet. [9] Ersättning för miljöskador. [7] Direktinvesteringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i Ny konkursleg. [24] internationella företag. [16]2. Näringspolitiska effekter av inter- Internationella faderskapsfrágor. [25] nationella investeringar. [17] Patantprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Den stora omställningen. [19] [35] Information som styrmedel. [34] Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1.Effektivare företagsrevision. [36] 2. Kontroll av rådgivare. [41] 3. Bulvanlag. [46] Civildepartementet Fastighetsbildningsutredningen. 1. Fastighetsbildning 1. Avveckling av samfällda vägar och diken. [37] Kommunalforskning i Sverige. [15] 2. Fastighetsbildning 2. Ersåttningsfrågor. [38] Politisk styrning-administrativ självständighet. [39] Barn genom insemination. [42]

Försvarsdepartementet Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Att möta ubåtshotet. [13]

Socialdepartementet Barn kostar. [14] Utbyggd havandeskapspenning m. m. [30] Familjeplanering och abort. [31] Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. [33] Egenföretagares sjukpenning m.m. [48]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8] Lag om skattea ma.. [23] Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. [40] Kapitalplaceringer på aktiemarknaden. [44] Skatteregler. Om reservering för framtida utgifter. [47]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1.Användning av växtnäring. [10]2. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd Il. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26] Bilavgaskommitten. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28] Områden för turism och rekreation. [43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. [45]

Arbetsmarknadsdepartementet Om hälften vore kvinnor. [4] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Utbildning för arbetslivet. [22] lnvanderingspolitiken. [29] Företagshälsovård för alla. [32]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarr :iska förteckningen.

Liber ISBN 91-38-07751-5

Allmänna Förlaget ISSN o775-25o-x