Politik för regional balans : utvärdering av länsplanering 1974

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

POLITIK FÖR

mmm :mun:

IIWÃRDERINGAV IÃHSPIANERIHGDM

Rapport utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet BILAGA 1

Statens offentliga utredningar WW 1975:92

3%

Arbetsmarknadsdepartementet

Politik för

balans

regional

Bilaga 1

Länsvis

sammanfattning av

länsplanering 1974

Rapport utarbetad inom arbetsmarknadsdepartementet Stockholm 1975

Omslag Bengt Serenander ›

lSBN Ou- 32-0145203 c

F) Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975

Innehåll

Länsvis sammanfattning Stockholms län

(A4UJf\)-*®\OO0\10\LI|-bUJhJ>-®\OO0\IO\U|AU)I\)*-

NNNNNMiUáU-üi-áilil-üitlbühá

Norrbottens län

l LÄNSVIS SAMMANFATTNING AV

LÄNSPLANERING 1974

Hösten 1972 tog riksdagen första gången på ett samlat sätt ställning till regionalpolitiken i Sverige. l riksdagens beslut ingick en plan för den regionala strukturen, ramvärden för länens folkmängd och riktlinjer för den fortsatta länsplaneringen. s Länsplaneringen skulle enligt riktlinjerna liksom tidigare ha sin tyngdpunkt i länen. Samarbetet mellan kommunal och statlig planering skulle föras vidare i den fortsatta länsplaneringen. Länsstyrelsernas arbete med länsplanering 1974 grundar sig på Kungl. Majzts uppdrag den Sjuni 1973 till länsstyrelserna att genomföra en fortsatt regional utvecklingsplanering. Arbetet med länsplanering 1974 har bedrivits i två etapper. I den första etappen togs fram underlaget för planeringen. Detta innefattar prognoser och beskrivningar av de problem i fråga om sysselsättning och service som kan tänkas uppstå. På grundval av detta underlag utarbetades i den andra etappen förslag till målsättningar och åtgärder för att lösa de förutsedda problemen. Kommunernas medverkan i länsplaneringen har stegvis ökats. Kommunal planering ingår i betydande grad i planeringsunderlaget för länsplanering 1974. Underlaget som helhet har dessutom behandlats i ingående kommuner och landsting. l länsplanering 1974 har också de fackliga organisationerna medverkat. På den lokala nivån har utvecklats ett intensivt samspel mellan kommuner och olika fackliga organisationer. Länsprogrammen i länsplanering 1974 redovisades av länsstyrelserna till arbetsmarknadsdepartementet halvårsskiftet omkring 1975. l det följande lämnas en sammanfattning av länsprogrammen för varje län. Resp. länsstyrelser har svarat för innehållet i dessa sammanfattningar. Till sammanfattningarna har fogats tabeller och diagram som har ställts samman centralt. Som illustration till avsnitt 2 regional struktur, redovisas för varje län en karta över planen för utvecklingen av den regionala strukturen enligt prop. 1972:1 l l. Länsstyrelsens förslag utmärks på kartan med röd färg. Efter resp. länssammanfattning har fogats fem diagram med uppgifter om befolkningsfördelning, nettoflyttning, sysselsättningsutveckling, yrkesverksamhetsgrader och arbetslöshet. På dessa diagram utmärks kommuner utanför det allmänna stödom-

rådet med ofyllda cirklar. Storstadsområdena redovisas i samma grupp som primära centra men utmärks med en fylld triangel. Samtliga kommuner, med undantag för kommuner inom storstadsområdena finns således utmärkta. På diagrammen utmärks med en skrafferad yta de 50 % av kommunerna inom ortstypen i fråga, som har de mest ”normala” värdena för resp. ortstyp. De 25 % av kommunerna som har de högsta resp. lägsta värdena återfinns således över resp. under de skrafferade ytorna. I de fall två eller flera kommuner i planen för utvecklingen av den regionala strukturen givits en gemensam klassificering har deras sammanlagda värde markerats med en punkt. De enskilda kommunerna i dessa dubbelorter anges dock med namn och en ofylld cirkel efter namnet. Om den enskilda kommunens värde sammanfaller med dubbelortens värde har endast dubbelortens namn utmärkts.

av varje diagram. (X = resp. län) I det följande ges en beskrivning struktur, länsvis. Fig. X:1 Regional Källa: Riksdagens beslut enligt prop. 1972:111 samt länsstyrelsernas förslag till ändringar.

Andel av befolkningen år 1980 iåldersgruppen 50-w år. Fig. X.2

Källa: Länsstyrelsens prognoser i länsplanering 1974.

i olika näringsgrenar under perioden Fig X:3 Sysselsättningsutveckling 1965-1990.

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1965 och år 1970 samt länsstyrelsens prognoser i länsplanering 1974.

kvinnor år 1980 ställd i relation till Fig. X:4 Antalet yrkesverksamma totala antalet kvinnor i åldern 15-64 år.

Källa: Länsstyrelsens prognoser i länsplanering 1974.

Fig. Xz5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar a°r 1974 ställd i relation till folkmängden i åldern 15-69 år.

Källa: AMS statistik över arbetslösa kassamedlemmar samt folkmängden i 31.12.1973 SOS, SCB.

Fig. X.6 Nettoflyttning per är under perioderna 1968-1970 och 1971- 1974 ställd i relation till befolkningen vid resp. periods början. Källa: Befolkningsförändringar 1968-1974 SOS, SCB.

S rockholms län 9

2 STOCKHOLMS LÄN

för samhällsplaneringen i länet 2.1 Riktlinjer 2.1 .l Bakgrund - utvecklingen i Stockholms län

Under 1900-talet har folkökningen i länet varit mycket kraftig med en tredubbling från en halv miljon invånare år 1900 till en och en halv miljon år 1974. Av ökningen faller 600 000 på tiden efter år l940. 1970-talets första del har dock medfört en helt annorlunda utveckling genom att befolkningstillväxten varit nära nog obefintlig. Länsstyrelsens prognoser ger också en betydligt lägre tillväxttakt än tidigare. Skillnaden beror huvudsakligen på att den tidigare starka nettoinflyttningen till länet i fortsättningen väntas bli obetydlig. Näringslivets tillväxt har under lång tid varit betydligt kraftigare än i landet som helhet. Mellan åren 1940 och 1970 ökade antalet arbetstillfällen i länet med ca 50 %, ungefär tre gånger så snabbt som i riket i övrigt totalt. Ökningen föll främst på tjänstesektorn, vilket medfört att denna år 1970 svarade för 70 % av sysselsättningen samt industri- och byggnadsverksamheten för 30 %. Samma fördelning för riket beräknas uppnås först år 1990. Under perioden 1975-1990 väntas dock ökningstakten inom sysselsättningen i länet avta och i stort sett ligga på samma nivå som i övriga landet. Länsplanering 1974 baserar sig således på helt andra förutsättningar befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i länet än de som ifråga om med lånsplanering 1967 och länsprogram 1970. förelag vid arbetet En viktig utgångspunkt för länsplaneringen är också utvecklingen i länets olika delar. Det bör påpekas att även om länets folkmängd totalt visar stagnerande tendenser, så sker och väntas ske en omfattande flyttning mellan länets kommuner. Det framträdande draget i avfolkningsområden är hög andel äldre medan barn och ungdom utgör en mycket stor del av befolkningen i snabbt växande förortskommuner. Det är viktigt att komma ihåg att många inomregionala variationer inte kommer till synes i länssiffrorna. De ger en ganska ljus bild av förhållandena även i de fall svåra problem förekommer.

10 Stockholms län

2.1.2 Länsstyrelsens riktlinjer för den regionala utvecklingsplaneringen Stockholms län rymmer i sig vitt skiftande miljöer och samhällsbild- Där finns inte endast landets största tätort i Stockholm ›- utan ningar.

också ,rena glesbygdsområden med allt det som är typiskt för sådana:

vikande försörjningsmöjligheter, krympande folkmängd, stor andel äldre invånare och minskande serviceutbud. Inte minst gäller detta Skärgårdsoch kustområdena. Regionalpolitiken för länet måste gå ut på att iett översiktligt mönster söka komma till rätta med de besvärande regionala obalanser som föreligger i fråga om bostäder och arbetsplatser, stimulera näringslivsutvecklingen, beakta kvinnornas speciella krav på arbetsmarknaden etc. Samtidigt måste man bevara värdefulla naturmiljöer och kulturtillgångar och tillgodose invånarnas krav i fråga om god bostad, social och kulturell standard samt trivsel. Den svaga ökningen av sysselsättningen i länet innebär begränsade möjligheter att lösa problemen. Såväl den statliga som den kommunala planeringen måste anpassas till dessa nya förutsättningar. Länsstyrelsens allmänna riktlinjer för samhällsplaneringen i länet ligger väl i linje med kommunernas och övriga remissorgans uppfattning. Uppslutningen bakom länsstyrelsens riktlinjer är stark och entydig.

Huvudstadsomrädet Stockholm är landets ansikte utåt, där regering och riksdag och de centrala instanserna inom administration, näringsliv, organisationsväsen och vetenskap är samlade. Dessa olika organ är beroende av inbördes kontakter, intellektuell stimulans och utbyte av erfarenheter och kunskaper. Ju vitalare landets centrum är, desto starkare blir de impulser som går ut till övriga delar av landet. Genom Stockholm sker i hög grad kontakterna med utlandet, vilket har betydelse för landets export och näringsliv. Storstockholms utveckling måste därför också ses i ett internationellt perspektiv, där konkurrensen med kontinentens storstäder tas med i bilden. Huvudstadsfunktionen sätter i hög grad sin prägel på hela Storstockholm dels genom att expansionen inom huvudstadsfunktionerna har varit den primära grunden för tillväxten i regionen, dels direkt, dels genom starka indirekta effekter på stora delar av det övriga näringslivet. Huvudstadsområdet har stor attraktionskraft och många fördelar både ur människornas och företagsamhetens synvinkel. Den regionalpolitiska målsättningen bör därför innehålla en strävan att med viss tillväxt i befolkning och sysselsättning slå vakt om regionens naturliga förutsättningar för en fortsatt välfärdsutveckling. Med hänsyn till den starka dämpning av storstadstillväxten som inträtt och som beräknas bestå enligt prognoserna, saknas anledning att fortsätta uppbromsningen av Storstockholmsregionens spontana utveckling. Det finns enligt länsstyrelsens mening anledning att allvarligt varna för åtgärder som kan leda till att den relativt välfungerande ekonomiska enhet som huvudstadsregionen utgör försvagas.

Stockholms län ll

Näringslivsprognosen för Storstockholm pekar mot en alltmer tjänstebetonad struktur. Detta står i strid med de regionalpolitiska strävandena mot ekonomisk och social jämlikhet mellan människor i olika regioner. Det är därför angeläget att industrietablering i regionen gynnas. Enligt länsstyrelsens mening bör vidare kravet på lokaliseringssamråd i Storstockholmsområdet slopas helt och inga beslut om ytterligare utlokalisering av statliga verk från länet fattas. De medel som använts för att dämpa utvecklingen inom länets tillverkningsindustri måste vändas i positiva åtgärder för att stimulera sysselsättningen inom tillverkningsyrkena. Dessa åtgärder måste kombineras med aktiva insatser för en lokalisering av arbetsplatser till de delar av länet där utbudet av arbetstillfällen är otillräckligt och till områden med långa restider till de större arbetsplatsområdena, Storstadsregionen med dess omfattande pendling mellan bostäder och arbetsplatser fungerar inte utan goda kommunikationer. Bristen på medel för vägbyggande leder till alltför tidskrävande arbetsresor, köproblem, minskad effektivitet, dyrare varutransporter, lägre produktivitet etc. Utbyggnader av vägar och kollektiva kommunikationer har varit otillräcklig med hänsyn till den snabbt ökande pendlingen. Länet måste enligt länsstyrelsens uppfattning tilldelas en större och mer rättvis andel av landets väganslag. Det regionalpolitiska handlingsprogrammet för Storstockholm måste, vilket även kommunerna och landstinget framhållit, i första hand inriktas på att göra det lättare att nå arbetsplatserna. De medel som samhällsorganen har för att påverka utvecklingen mot detta mål är främst stimulans till näringslivet, bostadsbyggandets inriktning och fördelning, lokalisering av offentlig verksamhet samt utbyggnad av kommunikationsnätet. Utbyggnaden av bostadsområden i goda kommunikationslägen med god tillgänglighet till arbetsområden måste prioriteras. Viktigt är också att rusta upp hårt nedslitna bostadsområden samt att i nyare bostadsområden med icke fullgod standard förbättra bostadsmiljön och möjligheterna att nå arbetsplatser och service. Planeringen har tidigare - under 1960-talet och fram till 1970-talets början - måst inriktas på att möta den kraftiga befolkningsmässiga expansionen i storstadsområdet. Regionen befinner sig nu i en annorlunda planeringssituation. Medan folkmängden i Storstockholms centrala delar minskar sker en kraftig expansion i förortskommunerna. Inriktningen måste bli att planera för en avsevärt långsammare befolkningstillväxt, men fortfarande med en betydande inomregional Planberedomflyttning. skapen i regionen måste därför hållas på en så hög nivå att man kan möta denna starka inomregionala flyttning.

Länets ytteromráden Problemen och utvecklingstendenserna i Norrtälje är i många avseenden av samma art och omfattning som i jämbördiga orter inom det allmänna stödområdet. Detta gäller t. ex. kvinnornas till möjligheter förvärvsarbete, den allmänna inkomstnivån m. m.

12 Stockholms län

Norrtälje kommun täcker en fjärdedel av länets yta. Det är därför angeläget att de tätorter som finns i kommunen också i fortsättningen kan tjäna som serviceorter för glesbygdsbefolkningen. Eftersom Norrtälje är centrum för hela den norra länsdelen är det viktigt att sysselsättningsutvecklingen blir positiv och att förutsättningar skapas för ett livskraftigt regionalt centrum. Det är angeläget att öka stabiliteten och valmöjligheterna på den lokala arbetsmarknaden. Åtgärder för att skapa en stabil och ökande sysselsättning inom industrin måste ges stor tyngd. En önskvärd differentiering och breddning av arbetsmarknaden kräver vidare en utbyggnad av den tjänstesektorn. Länsstyrelsen har i olika sammanhang starkt offentliga hävdat att statlig verksamhet bör lokaliseras till Norrtälje. Det är också av värde om landstingskommunal verksamhet kan lokaliseras till kommunen. Nynäshamn har i den fysiska riksplaneringen angetts som ett av de få områden på ostkusten dit miljöstörande industri kan lokaliseras. Denna för den regionala utvecklingen mycket viktiga förutsättning, liksom det faktum att kommunen har mycket goda hamnmöjligheter, innebär att det är motiverat att satsa på en utbyggnad inom industrin. Arbetsmarknaden i kommunen har i dag stora brister och valfriheten i är liten. Kvinnornas möjligheter till förvärvsarbete inom fråga om arbete kommunen är begränsade. Det är således angeläget att skapa nya arbetstillfällen i kommunen. En av det befintliga raffinaderiet är viktig för att initiera en sådan utbyggnad utveckling. Vare sig denna utbyggnad kommer till stånd eller ej måste åtgärder vidtagas för att komplettera näringslivet och öka arbetsmarknadens differentiering. Kravet på lokaliseringssamråd måste slopas. Gods- och mot Stockholm och Södertälje har en persontrafiken mycket stor betydelse för näringslivets expansionsmöjligheter i Nynäshamn. En förbättring av kommunikationerna måste därför ges hög prioritet. En stor utbyggnad av industri innebär stora problem. Vid beslut om utbyggnad av raffinaderiet måste därför regeringen göra en integrerad bedömning av hela problematiken. Påfrestningarna på kommunens ekonomi måste beaktas av alla inblandade parter. Därutöver bör särskilda väganslag utgå för det vägbyggande som projektet föranleder. Södertälje har en stor folkmängd och en betydande egen arbetsmarknad samt en självständig ställning i förhållande till Stor-Stockholm. visar på den mest positiva utvecklingen bland länets mer Prognoserna belägna kommuner. Valfriheten på arbetsmarknaden får betrakperifert tas som jämförelsevis god om man tar hänsyn till möjligheterna att pendla till Storstockholm. För många innebär detta dock inget alternativ med tanke på de relativt långa restiderna. Enligt länsstyrelsens mening bör därför en strävan vara att differentiera det lokala arbetsutbudet. Detta innebär bl. a. att kravet på lokaliseringssamråd slopas också för Södertäljes del. Samtidigt som det råder brist på arbetstillfällen inom kvalificerad kommersiell och service har tillverkningsindustrin svårt att offentlig

Srockholms län 13

rekrytera personal. Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att dessa frågor uppmärksammas av arbetsmarknadsmyndigheterna och att möjligheterna för kvinnor att ta arbete förbättras. bör behållas Skärgården som en levande bygd med bofast befolkning och fritidsboende samt hållas lätt tillgänglig för det rörliga friluftslivet. För att denna målsättning skall kunna nås måste den negativa befolkningsutvecklingen brytas och den ogynnsamma åldersfördelningen förändras. Minimiförutsättningar för detta är att det finns skolor, dagligvarubutiker, poststationer och reguljära kommunikationer. Framför allt skall det finnas arbetsmöjligheter för skärgårdsbefolkningen. Stödåtgärder av skilda slag måste sättas in. Allt detta kräver en samlad och snar insats från stat, landsting och berörda kommuner. Från länet har man till statsmakterna framfört kravet på att en nationell skärgårdspolitik skapas. En sådan nationell skärgårdspolitik behövs för att man vid sidan av den allmänna skall regionalpolitiken kunna lösa de särskilda problem som råder i landets skärgårdsområden.

2.2 Regional struktur

2.2.1 Riksdagens beslut år 1972

l det av riksdagen fastställda ortsklassificeringssystemet angavs följande ortsklassificering för Stockholms län:

Storstadsområde Storstockholm Regionalt centrum Norrtälje Kommuncentra Nynäshamn, och kommunerna Södertälje i Storstockholm

Skärgårdsområdet gavs ingen egen status i riksdagens beslut, vilket länsstyrelsen föreslagit. Regeringen har sedermera avgränsat storstadsområdet till att omfatta hela länet utom Norrtälje kommun.

2.2.2 Länsstyrelsens förslag till regional struktur

Ortsklassificering För Storstockholms vidkommande vill länsstyrelsen framhålla vikten av att storstadsområdet, som omfattar tjugo kommuner, ges en nyanserad behandling i regionalpolitiska sammanhang. Betydelsen av att huvudstaden och dess näringsliv fungerar väl och inte försvagas måste beaktas. En försvagning av dessa funktioner kan få negativa följder för landet som helhet. Vidare måste hänsyn tas till att regionen ett ingalunda utgör enhetligt område, utan att förhållanden och problem är av helt skilda slag och betydelse i olika delar av regionen. Detta gäller speciellt skärgården. Den geografiska avgränsningen av Storstockholmsområdet är därför tveksam. Riksdagen klassificerade Norrtälje kommun som regionalt centrum.

län 14 Stockholms

Länsstyrelsen framhöll redan i länsprogram 1970 att det var nödvändigt att Norrtälje med lämpliga medel tillförsäkrades sådana resurser att ett differentierat utbud av arbetstillfällen kunde erbjudas. Länsstyrelsen har fortfarande denna inställning och anser att Norrtäljes problem på ett helt annat sätt än tidigare måste uppmärksammas i den rikstäckande regionalpolitiken och att aktiva statliga insatser måste vidtas för att trygga tillväxten och sysselsättningen i kommunen. Klassificeringen av Norrtälje som regionalt centrum måste ges ett reellt innehåll. Beträffande Nynäshamn föreligger enligt länsstyrelsens mening inga motiv att hänföra kommunen till Storstockholm, då Nynäshamn i arbetsmarknadshänseende intar en fristående ställning. Vidare är kommunens service god och beroendet av Storstockholm inte påfallande. Nynäshamn har stor betydelse för gotlandstrafiken och centralorten utgör en repllpunkt för närbelägna delar av skärgården. Goda hamnmöjkombinerat med statsmakternas uttalande, att Nynäshamn från ligheter miljösynpunkt bör vara en lämplig lokaliseringsort för tung industri, innebär att goda fysiska förutsättningar finns för utbyggnader inom näringslivet. Länsstyrelsen finner starka skäl föreligga för att klassificera Nynäshamn som regionalt centrum. Även en jämförelse med övriga regionala centra i landet talar för att det är befogat att räkna in Nynäshamn i denna ortsklass. i Södertälje kommun är expansivt - framför allt inom Näringslivet - från industrisektorn och tillgången på service är god. Arbetspendlingen närliggande delar av Södermanlands län har ökat, likaså utnyttjas service av befolkningen i omkringliggande kommuner. l-lärtill Södertäljes kan läggas att nettopendlingen mot Stockholm avtar. Allt talar enligt uppfattning för att Södertälje skall klassificeras som länsstyrelsens regionalt centrum. Därav följer också att kommunen inte längre skall omfattas av kravet på lokaliseringssamråd. Länsstyrelsen anser att skärgården i regionalpolitiska sammanhang måste betraktas som ett särpräglat och från övriga länet i många avseenden fristående område. Näringslivet och serviceutbudet är av och kommunikationerna besvärliga och utpräglad glesbygdskaraktär tidskrävande. Befolkningen minskar och medelåldern är hög. För att målet ”en levande skärgård skall kunna bibehållas krävs att i enlighet program som föreslås i behövliga stödåtgärder _med det skärgårdsutredning koncentreras till vissa utvalda öar eller länsstyrelsens serviceområden, skärgårdssamhällen. Dessa bör ges en regionalpolitisk status likartad den som kommer kommundelscentra till del. Länsstyrelsens förslag innebär i korthet att Norrtälje även i fortsättningen klassificeras som regionalt centrum, att Nynäshamn och Södertälje klassificeras som regionala centra samt att skärgården i regionalpolitiska sammanhang inte inräknas i Storstockholm och att skärgårdssamhällena klassificeras som kommundelscentra.

S rockholms län 15

Storstockholm

Strukturen i Storstockholm präglas av en stark koncentration av arbetsplatser till kärnområdet (Stockholm, Solna, Sundbyberg, Lidingö och Nacka). Bostäderna har betydligt större spridning. Kommunikationssystemet domineras helt av förbindelserna med Stockholms innerstad. Invånarna i kärnområdet har huvuddelen av Storstockholms arbetsplatser på relativt nära håll. De som bor utanför kärnområdet har ofta betydligt längre resväg. För hälften av dem tar resan till arbetet mer än en timme med kollektiva förbindelser. Mot bakgrund av den förväntade låga tillväxten av antalet arbetsplatser är det enligt länsstyrelsens mening nödvändigt att ny- och omlokalisering av arbetsplatser kanaliseras till ett begränsat antal områden. Därigenom skapas möjligheter för en reell ökning av tillgängligheten till arbetsplatserna och tillräckligt underlag för utbyggnad av kommunikationer och allsidig service. En omfattande spridning av arbetsplatserna skulle för att uppnå sitt syfte, innebära att arbetsplatserna i varje område passar de boendes yrke, utbildning, löneanspråk och övriga krav, vilket är en målsättning som är omöjlig att uppnå. En sådan av utspridning arbetsplatserna över hela Storstockholm skulle förstärka rådande segregationstendenser i regionen. Enligt länsstyrelsens mening kan de välfärdsskapande målen för arbetsmarknaden i Storstockholm endast nås genom att ett mindre antal stora och väl differentierade arbetsområden med förutsättningar för en god kollektiv trafikförsörjning skapas utanför kärnområdet. Den nuvarande kommunikationsstrukturen antyder att en komplettering av kärnområdets arbetsutbud med fördel bör kunna ske i form av en flerkärnig struktur med två stora arbetsområden i norr i anslutning till Järvafältet och Ullna och två i söder vid Kolartorp-Flemingsberg-Eriksberg resp. Jordbro (se fig. 2:1 ). Satsningen på ett mindre antal (fyra) regionala arbetsområden får emellertid inte tillåtas hålla tillbaka utvecklingen inom företagen i länets övriga delar. Utrymme bör självfallet reserveras för av förbättring sysselsättningsmöjligheterna i lokala arbetsområden även på andra håll i Storstockholm, framför allt för den lokalt bundna arbetskraften. Speciell uppmärksamhet måste därvid ägnas Storstockholms ytterkommuner. I första hand gäller detta Sigtuna och Upplands-Bro, som inte i samma grad som övriga kommuner kan tillgodogöra sig fördelarna av den föreslagna regionala strukturen. De föreslagna regionala arbetsområdena i nordväst och sydväst ligger väl till med hänsyn till befolkningskoncentrationerna och de viktigaste trafiklederna. De ligger också i rätt riktning från Stockholm i förhållande till den marknad som övriga riket utgör. I första hand kan därför nya arbetsområden utvecklas där, eftersom det är troligt att dessa lägen är de för företagen mest attraktiva utanför kärnområdet. Förutsättningarna för den spontana utvecklingen är inte lika goda när det gäller de båda östra regionala arbetsområdena. i Prognoserna länsprogrammet pekar på en försämrad relation mellan antalet boende och antalet arbetsplatser i dessa delar av Stockholmsregionen. Sannolikt

län 16 S tockho/ms

krävs aktiva lokaliseringsinsatser för att dessa båda områden skall kunna utvecklas på önskvärt sätt. Principen om en flerkärnig arbetsplatsstruktur har vunnit starkt stöd hos kommunerna och övriga remissorgan. Samtliga kommuner ansluter sig till denna princip. Några kommuner har dock framfört avvikande meningar i fråga om lokaliseringen av de regionala arbetsområdena. Landstinget har i sitt remissyttrande inte behandlat frågan om den inomregionala strukturen i Storstockholm utan hänvisat till att dessa frågor kommer att behandlas i arbetet med dess Regionplan 1978. Länsstyrelsens förslag får ses som ett mål på lång sikt. Det måste betonas att förverkligandet av de båda föreslagna östra regionala arbetsområdena -- liksom självfallet även de västra - kräver målmedvetna insatser från statsmakterna, länsstyrelsen, landstinget och berörda kommuner. Möjligheterna att realisera den skisserade regionala strukturen är bl. a. starkt beroende av den framtida utbyggnaden av kommunikationerna. De föreslagna regionala arbetsplatsområdena måste också närmare och konkretiseras ur olika synpunkter t.ex. sociala analyseras beträffande lokalisering, geografisk avgränsning, branschsammansättning, kommunikationsstruktur m. m. En betydande del av detta arbete faller inom den pågående översiktliga fysiska planeringens ram och naturligt ingår i kommunernas generalplanearbete och landstingets regionplanering. Med hänsyn till den positiva inställning kommunerna redovisat till den strukturen i Storstockholm, finner länsstyrelsen att föreslagna regionala denna redan nu bör läggas till grund för ställningstaganden rörande åtgärder och beslut som kan få betydelse för sysselsättningsskapande etableringar av arbetstillfällen (t. ex. beträffande den statliga vägplaneringen). Sammanfattningsvis vill länsstyrelsen framhålla vikten av att statsmakterna i sina regionalpolitiska överväganden beaktar att Storstockholm inrymmer rikets huvudstad och att en väl fungerande sådan utgör ett nödvändigt inslag i ett modernt samhälle. Därav följer att obalanser och andra brister på arbetsmarknaden och mellan regionens olika delar måste motverkas. Länsstyrelsen har därför föreslagit att man utanför Storstockholms centrala kärnområde söker utveckla en struktur med ett begränsat antal stora och väl differentierade arbetsområden med tillräckligt underlag för en god kollektivtrafikförsörjning.

sou 1975:92 Stockholms län 17

n.

e Stoc kholmsreg.

\ l\

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödo mrådet 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 2:] Regional struktur. Stockholms län.

sou 1975:92 18 Stockholms län

2.3 Planeringsniva

2.3.1 beslut år 1972 och länsstyrelsens beslut år 1973 Riksdagens tilldelades Stockholms län I 1972 års regionalpolitiska riksdagsbeslut en befolkningsram på l 600 000-l 675 000 invånare år 1980. Länsstyav denna ram planeringstal för länets relsen angav år 1973 på grundval Den i befolkningsutvecklingen i kommuner (se tab. 2:1). stagnation länet, som inträffade vid början av 1970-talet gjorde att den lägre nivån i intervallet - 1 600 000 4 valdes som planeringsnivå för länet som helhet.

i kommunerna i Stockholms län år 1970 och år Tab. 2:1 Befolkningen 1974 samt planeringstal för år 1980 enligt länsstyrelsens beslut år 1973

Botkyrka 27 705 27 360 27 4004 30 000 Danderyd 12 609 14 738 14 0004 25 000 Ekerö 46 098 50 411 63 0004 67 000 Haninge

54 588 61 528 75 0004 87 000 Huddinge 49 397 52 014 56 0004 59 500 Järfälla 36 308 35 989 39 0004 41 500 Lidingö 48 532 54 107 59 5004 63 000 Nacka

26 298 26 295 30 500- 32 500 Sigtuna 38 004 42 515 52 500- 55 500 Sollentuna 55 578 54 941 48 500- 51 500 Solna Stockholm 740 486 671 226 620 000--675 000

28 178 27 972 26 0004 29 000 Sundbyberg 27 174 29 015 30 5004 32 000 Tyresö 38 892 40 360 45 000 4 48 000 Täby 11 044 13 976 17 000- 18 500 Upplands-Bro

19 045 27 350 34 0004 36 500 Upplands-Väsby 12 739 14 604 17 5004 18 500 Vallentuna 20 390 26 075 28 000- 30 000 Vaxholm 12 942 15 434 15 0004 17 000 Värmdö

38 348 38 981 40 5004 43 500 Norrtälje 18 158 18 979 21 0004 23 000 Nynäshamn 77 825 90 0004 96 000 Södertälje 75 980 g

Summa länet 1 477 234 l 489 144 1 600 000

Länsram enligt

riksdagens beslut 1600 00041675 000 prop. 1972:1 l l)

2.3.2 Remissorganens förslag till planeringstal

Inom ramen för länsplanering 1974 skall nya planeringstal anges för

länets kommuner. Dessa utarbetas i samverkan mellan kommunerna,

landstinget, länsstyrelsen och riksdagen.

har utarbetat över Länsstyrelsen i planeringsunderlaget prognoser

S tockholms län 19

befolkningsutvecklingen. Kommunerna och landstinget har lämnat synpunkter på dessa prognoser samt föreslagit nya planeringstal (se tab. 2:2). Länsstyrelsen har därefter med beaktande av de kommunala synpunkterna angivit nya planeringstal. Landstinget, Stor-Stockholms planeringsnámnd och Stockholms kommun har lämnat synpunkter på den av länsstyrelsen prognoserade utvecklingen för länet som helhet. De anser samtliga att den önskvärda befolkningsutvecklingen ligger i närheten av prognosen, dvs. 1,56 milj. invånare år 1980 och 1,64 milj. år 1990. Beredskap måste dock finnas för en lägre tillväxttakt. Befolkningsutvecklingen för kommunerna inom Storstockholm är i stor utsträckning beroende av bostadsbyggandet. Kommunernas förslag till planeringstal år 1980 är därför till stor del konsekvensbedömningar av bostadsbyggandet. För år 1990 har många kommuner en mer gjort förutsättningslös bedömning av vilken folkmängd som bör eftersträvas med hänsyn till den kommunala servicen, kommunernas ekonomi m. m. Norrtälje kommun föreslår som planeringstal för kommunen 40 500 invånare år 1980 och 42 000 invånare år 1990. Denna folkmängd bör ge tillräckligt underlag för serviceförsörjningen. En nedjustering av denna nivå eller en folkminskning (som befaras i prognoserna) skulle innebära en mycket hård belastning på den redan kommunala ansträngda ekonomin. kommunen skulle Enligt det i så fall bli omöjligt att uppfylla de målsättningar för ett regionalt centrum som formulerats av riksdagen. Nynäshamns kommun föreslår som planeringstal 20 000-22 000 invånare år 1980 och 21 000-23 000 år 1990. För att nå upp till denna planeringsnivå anser kommunen det nödvändigt att sysselsättningsskapande stöd utgår. Södertälje kommun diskuterar valet av planeringsnivå år 1980 utifrån målet att bereda möjlighet för kommunens invånare att bo kvar i kommunen. Detta motiverar att man som den planeringstal väljer naturliga folkökningen vilket ger 82 000 invånare år 1980. För är 1990 föreslår kommunen ett intervall 88 000-94 000invånare. Det lägre talet motsvarar den naturliga folkökningen och det högre ger uttryck för en strävan att öka arbetsmarknadens differentiering. Summerade till länsnivå kommunernas uppgår förslag till l,55-l,57 milj. invånare år 1980, vilket är i god överensstämmelse med länsstyrelsens befolkningsprognos (l,56 rr1i1j.). Även för år 1990 stämmer kommunernas förslag (l,56-l,63 milj.) relativt väl med länsstyrelsens prognos (l ,64 milj.).

2.3.3 Planeringstal beslut år 1975 enligt länsstyrelsens Valet av planeringstal för länet och dess kommuner har vägletts av länsstyrelsens prognos - 1,56 milj. invånare år 1980 och 1,64 milj. år 1990. I planeringsunderlaget framhölls emellertid att befolkningstillväxten kunde bli lägre och endast komma att motsvaras av den naturliga tillväxten, dvs. nettotlyttningen till länet skulle bli lika med noll.

20 Stockholms län

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 80 000 000 000 000 000 000 000 000

000 000 80 000

S. om 00 mm mm Am z. Hm mm Mm Su mm mm

8 ä 00 00 00 ä s. S m0 08 00.. 0%

|000 |000 »000 |000 :000 1000 |000 1000 I000 |000 I000 I000 1000 t000 I000 |000 |000 I000 I000 |000 .|000 I000 1000 I000 “I000

m: om vm vm 0_ 00 0_ 8 2 om Hm 8

8 2 E 00 2 om 00 ä :m 00

000 00e

0 ä: kw

.E30 000 000 80 000 000 000 000 000 000 00m 00m 000 000 00m 00m 000 000 000 000 000 000 00m 000 000 00m

00 2 0_ S 2 00 z. mm 8 0m mm »N Ä E. m: ä m” 00 3 00 S mw

08 0: 80

azmåmåâäzä

|000 1000 180 |000 :000 08 1000 :000 |000 I000 I00m I00m I00m I000 I00m 1000 |000 |000 I00m I000 “(000 :000 I000 |000 _I000

wcozouåmmcmua

8 00 E 3 8 ...m 00 00 00 m.. 00 mm 8 3 5 mm S ä 0_ 00 00 S

2.0 80 :m

0 q

“Masu

.än 000 80 000 000 80 000 000 . 000 000 000 . 00m 000 000 000 000 . 000 000 000

. . .

00 00 S 00 00 mm 00 Ä mm Nm mm Ä s. å mv 2 v0

§00

0m0I000

I000 |000 |000 5000 I000

0m 0_ 00 Hm 8

kw 000 :E 50

I

umåEåâ

.wm=::__o.$0

.minä

059,0?

Mgmup_ 0.05.25

oc?

azáoaåoâ.

02 000 000 80 000 000 00m 00m 000 000 000 00m 000 00m 8_ 00m 000 000 00m 000 000

Emo:

20:0.:

0_ 2 E. mm om 00 00 ä. 0m mm 00 5a m: ä m: Nm Ä 0.0 S m0 :oo

20:2.:

000 nu

08:08

mNEuOCZEEOM

o;

_

0520:8505_

02050283 I

uzxmmzååoa :ov:©:w=_:u.o

._=:o==EEoxw:o.0._

000 000 000 00m 000

03:30

êosxuoioü

0_ 03:0

009 S Ä.

09. 03

_ _ .20 _ ou

_

.to

tmbwtñsuüøk.

Emm_

5,_

0287.2:

000 000 00m 00m 000

:o

_E5500_

å m_ v0

mocwoi

03 S? :oo uoE

_u::mm:.:0:2n

_

Fük omm:

ä

qo:_::EoV_ mêozxuoñ

Nåummtwzäk

:SFSEOM

800._ _ ä.

§0 00

Ezvåooaaoa

:zonxuoum

maâgucsm ?mäaaa 0050:055 500000002 9.02.0000 mêozzooñ comczxooâ:

82:5

mcåcuzow 565.008

00020002 2200.00

CSEEOV_ _äåzom ?sena asså 00500..: 0000:: 0050: .E505 när? 900mm: E3525 000505

SES

055 .ääz §8 035.

x _

Stockholms län 21

Länsstyrelsen anger planeringsnivån år 1980 för länet till l,52-l,56 p milj. invånare och år 1990 till l,55--l,65 milj. invånare. Intervallens övre gräns motsvarar en befolkningsutveckling i enlighet med prognosen med en nettoflyttning betingad av näringslivets spontana efterfrågan på arbetskraft. Den undre gränsen representerar ett alternativ utan nettoflyttning. Den framtida fördelningen av Storstockholms befolkning på kommuner beror i stor utsträckning av takten i utflyttningen från de centrala delarna (främst Solna, Stockholm och Sundbyberg). Länsstyrelsen instämmer i den av de berörda kommunerna framförda uppfattningen, att det måste vara ett regionalt mål att motverka folkminskningen i dessa delar av Storstockholm. Länsstyrelsen har i stort låtit kommunernas synpunkter på utvecklingen fram till år 1990 ligga till grund för planeringstalen för år 1990. De har dock i vissa fall modifierats mot bakgrund av den bedömda utvecklingen och med hänsyn till den föreslagna regionala strukturen. Länsstyrelsens prognos för Norrtälje innebär en folkminskning fram till år 1980 och en ytterligare minskning fram till år 1990. Med hänsyn till att kommunen är klassificerad som regionalt centrum bör som lägsta planeringsnivå anges oförändrad folkmängd. Planeringstalet har därför satts högre än den prognoserade utvecklingen. För att uppnå planeringstalen erfordras att den spontana utvecklingen bryts, vilket kräver att åtgärder sätts in för att öka sysselsättningsmöjligheterna i kommunen. Beträffande Nynäshamn måste det betonas att prognosen är osäker och helt beroende av i vilken takt näringslivet i kommunen utvecklas. För att den av länsstyrelsen angivna planeringsnivån skall kunna nås krävs att sysselsättningen utöver prognosens siffror ökar med ca l 000 förvärvsarbetande fram till år 1990 samt att åtgärder vidtas för att differentiera arbetsmarknaden i kommunen. Länsstyrelsen anser att planeringstalet för Södertälje bör grundas på den spontana utvecklingen och att beredskap måste upprätthållas för att möta en sådan utveckling. Problemen med arbetskraftsrekryteringen i kommunen måste dock ägnas ökad uppmärksamhet. De planeringstal som länsstyrelsen angivit för de enskilda kommunerna har genomgående kunnat grundas på resp. kommuns synpunkter och förslag. Talen har dock anpassats och modifierats så att bedömningen av befolkningsutvecklingen i regionen som helhet blir realistisk.

2.3.4 Kommunernas ekonomiska resurser

För att få en uppfattning om möjligheterna för olika kommuner att förverkliga de utbyggnadsalternativ som anges för bostäder, arbetsplatser och service är det nödvändigt att så långt möjligt klargöra de kommunalekonomiska konsekvenserna av framförda förslag. Detta har starkt poängterats i kommunernas remissvar. För att en sådan analys skall kunna genomföras fordras dock ingående kunskap om interna kommunala förhållanden. Detta kräver att kommunerna i samarbete med

22 Stockholms län

länsstyrelsen utvecklar en mer konkret redovisning av de ekonomiska följderna av en utveckling i enlighet med planeringstalen. Kommunerna anger i sina remissvar att en sådan redovisning bör kunna åstadkommas i anslutning till den framtida årliga översynen av planeringstalen. Under 1960-talet skedde en snabb utbyggnad av den kommunala servicen med omfattande investeringar inom bl. a. sjukvård och skolväsende. Beträffande utvecklingen under 1970-talet torde det emellertid vara realistiskt att förutsätta att den kommunala servicen inte kan byggas ut i samma takt. För detta talar bl. a. den överenskommelse som ingåtts mellan staten och kommunerna om begränsning av utdebiteringshöjningarna för åren 1976 och 1977. Den finansiella situationen i vissa expansiva kommuner karakteriseras av låg skattekraft, betungande kapitalkostnader, stora utgifter för undervisning och socialvård samt ofullständig kostnadstäckning i vissa allmännyttiga bostadsföretag. Dessa kommuner kommer att ha så besvärande ekonomiska problem att särskild hänsyn måste tas därtill. Inom några kommunala verksamhetsområden har kostnadsutvecklingen varit mycket snabb. Härtill kommer ambitionerna att höja servicestandarden. Det ekonomiska utrymmet att genomföra ytterligare förbättringar enligt länsprogrammets förslag kan alltså komma att visa sig begränsade. Länsstyrelsen konstaterar att de väl dokumenterade behoven av ytterligare kommunala insatser inte kan tillgodoses med nuvarande ekonomiska förutsättningar. Med den allmänna ekonomiska utveckling som bedöms sannolik måste resurserna för den kommunala verksamheten förstärkas. Skall därtill de alltmer framträdande kraven på ökad sysselsättning inom den kommunala och landstingskommunala sektorn kunna uppfyllas är det ofrånkomligt att reformer genomförs på det kommunalekonomiska området. Länsstyrelsen instämmer därför i de av kommuner och landsting framförda kraven på att de kommunalekonomiska frågorna får en snar lösning och en lösning på lång sikt.

2.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser Regionalpolitiska insatser som kommit Stockholms län till del inskränker sig i stort sett till de tlyttningsbidrag, som utgått till över 50 000 intlyttare till länet. Detta har sannolikt inneburit att företagens arbetskraftsrekrytering underlättats, vilket påverkat den totala sysselsättningen i länet i positiv riktning. De regionalpolitiska insatserna har dock tvivelsutan haft betydligt större negativa än positiva effekter på länets näringsliv. Utlokaliseringen av statliga verk samt statligt stöd vid utlokalisering av industriföretag är exempel på sådana för länet negativa åtgärder. Utöver dessa direkta åtgärder kan t. ex. nämnas sådana sannolika effekter som att företag inte etablerat sig eller utvidgat i Stockholmsregionen på grund av de förmåner som erbjudits på annat håll. Sammanlagt har hittillsvarande utflyttning av industriell verksamhet samt beslutade utlokaliseringar av statliga verk inneburit att länet förlorat

minst 20 000 sysselsättningstillfällen, troligen betydligt fler.

S rockho/ms län 23

2.5 Arbete 2.5.1 strukturella sysselsättningsproblem Näringslivet i Stockholms län präglas av att servicesektorn svarar för drygt två tredjedelar av sysselsättningen i länet och industri- och byggnadssektorn för resten. Jord- och skogsbruk har mycket liten betydelse. Denna situation är följden av en långvarig utveckling och kan belysas genom tab. 2:3. Som synes sker en stark omstrukturering inom länets arbetsmarknad enligt prognosen. Sysselsättningen inom industrin minskar och inom byggnadsverksamheten väntas en avsevärd nedgång. lnom privata tjänster och framför allt inom offentlig förvaltning ökar antalet arbetsplatser. Ökningstakten per år beräknas dock bli endast hälften så stor som under senare delen av 1960-talet. Denna utveckling innebär problem. l vissa näringsgrenar föreligger brist på arbetskraft, i andra överskott. Särskilt torde den förväntade nedgången i sysselsättningen inom byggnadsverksamheten komma att medföra anpassningsproblem på arbetsmarknaden. Arbetskraftens yrkesinriktning och näringslivets efterfrågan stämmer ofta inte överens. En mer balanserad sammansätting av arbetsmarknaden är önskvärd både totalt sett och lokalt. Särskilt angeläget är att industrin får behålla en rimlig andel av den totala sysselsättningen och att en jämnare näringsoch yrkesstruktur skapas inom länets olika delar. Detta innebär att en omlokalisering inom Storstockholm är önskvärd för delar av näringslivet till de områden där arbetsplatsutbudet bör förbättras. För att åsadkomma en jämnare närings- och yrkesstruktur i Stockholms län föreslår länsstyrelsen bl. a. att lokaliseringsstöd och utbildningsstöd skall utgå till industriföretag i de delar av länet som har brist på arbetsplatser. Vidare bör investeringsfondmedel kunna användas i regionalpolitiskt syfte inom länet. lnom Storstockholm bör den centrala delens dominans försvagas när

Tab. 2:3 Sysselsatta iStockholms län

Absoluta tal

Prognos Prognos 1970 1980 1990 1970 1980 1990

Jord- och skogsbruk 10 000 8 000 7 000 l 1 l ,l Tillverkningsindustri 148 000 143 000 133 000 20 y l ,5 9 Byggnadsverksamhet 69 000 38 000 36 000 9 9 5 ,2 Varuhandel 116 000 118 000 121 000 16 a l ,l 6 Samfärdsel 64 000 65 000 66 000 9 a 8 9

Privata tjänster 146 000 162 000 172000 2 0 u 23 2 2

Offentlig förvaltning 162 000 198 000 259000 2 2 a 2, 7 l Totalt 715 000 732 000 794000 100,0 100,0

24 Stockholms län

det gäller fördelningen av arbetsplatser inom regionen. Länsstyrelsen anser att detta bör ske genom att planeringen inriktas på att i såväl södra som norra Storstockholm åstadkomma vardera två stora väldifferentierade, kommunikationsmässigt välbelägna regionala arbetsområden. Länsstyrelsen föreslår vidare att särskilda satsningar för att öka antalet arbetsplatser görs i de sydöstra resp. nordöstra kommunerna samt i Sigtuna och Upplands-Bro. Länsstyrelsen finner ingen anledning att föreslå något obligatoriskt regleringssystem för det privata näringslivets inomregionala lokalisering. Nackdelarna med ett sådant system - främst i form av ett komplicerat administrativt förfarande - torde överväga fördelarna. För att uppnå den önskvärda fördelningen av arbetsplatserna torde redan etablerade medel - rätt w vara tillräckliga. Genom en samordnad planering utnyttjade mellan kommunala och regionala organ samt utbyggnader av kommunikationsnätet torde samhällets möjligheter att påverka de spontana lokaliseringstendenserna vara goda. Men detta förutsätter bl. a. att länets för närvarande orimligt låga andel av de statliga vägmedlen höjs. Helt avgörande är också att den förda regionalpolitiken ändras så att näringslivets utveckling i länet inte hämmas. För att uppnå den önskvärda fördelningen av arbetsplatserna bör samhällets informationsverksamhet gentemot det privata näringslivet byggas ut. Detta kan t. ex. ske inom ramen för ”Informationssystemet företag-samhälle”, vilket bör i olika avseenden vidareutvecklas. Vidare bör informationsutbytet mellan å ena sidan regionala samhällsorgan och kommuner och å andra sidan näringslivs- och branschorganisationer intensifieras. Vidare förutsätter länsstyrelsen att byggnadsstyrelsen i sin planeringsverksamhet fortlöpande samrådet med länsstyrelsen och landstinget. - Lokalisering av sådan verksamhet, som på grund av sitt kontaktbehov med hänsyn till riksintresset - bör förläggas till Stockholmsområdet, bör i första hand ske till södra Storstockholm. För Norrtälje och Nynäshamn föreligger särskilda problem och förutsättningar. Sysselsättningsmöjligheterna i Norrtälje beräknas bli ungefär oförändrade fram till år 1980 och behöver förbättras. Valmöjligheterna inom kommunen är begränsade. Särskilt för kvinnorna föreligger svårigheter att finna arbete. För att bättre förhållanden skall kunna åstadkommas bör samma regionalpolitiska stöd, som nu utgår inom det allmänna stödområdet, kunna utgå till industrin i kommunen. Vidare bör investeringsfonderna få utnyttjas i regionalpolitiskt syfte. Lokaliseringsstöd bör vidare kunna utgå till sådana företag inom partihandel och uppdragsverksamhet som nu kan få regionalpolitiskt stöd vid lokalisering inom stödområdet. Länsstyrelsen anser rent principiellt att regionalpolitiskt stöd inte skall förbehållas allmänna stödområdet. För det fall statsmakterna beslutar behålla en geografisk avgränsning för regionalpolitiska stödåtgärder föreslås att Norrtälje kommun hänförs till det allmänna stödområdet. Vidare bör Norrtälje beaktas vid lokalisering av sådan statlig förvaltning, vars verksamhet inte nödvändiggör en placering i länets centrala delar.

Stockholms län 25

För att stödja näringslivets utveckling i Norrtälje har föreslagits att ett industriellt utvecklingscentrum bör skapas i kommunen. Länsstyrelsen anser att som alternativ bör även en utbyggnad av företagareföreningens verksamhet utredas. Sysselsättningsprognosen för Nynäshamn baseras på antagandet om att utbyggnaden av näringslivet kommer till stånd i enlighet med presenterade planer. I annat fall torde tillgången på arbetsplaser bli i stort sett oförändrad under 1970-talet. Därvid kan åtgärder för att upprätthålla sysselsättningen bli aktuella. Särskilt angelägna är insatser för att åstadkomma en ökad differentiering av arbetsmarknaden. Länsstyrelsen föreslår liksom för Norrtälje att statligt regionalpolitiskt stöd skall utgå, att industriföretagen skall få använda sina investeringsfonder i regionalpolitiskt syfte samt att lokaliseringsstöd skall kunna utgå även till företag inom partihandel och uppdragsverksamhet. Vidare vill länsstyrelsen påpeka betydelsen av att statsmakterna vid överväganden om den fortsatta verksamheten inom Televerkets och industriavdelning vid Muskövarvet särskilt beaktar behovet av arbetstillfällen i Nynäshamn. Sysselsättningsprognosen för Södertälje tyder på en ökning av sysselsättningen med fortsatt dominans inom Det är tillverkningsindustrin. önskvärt att förutsättningarna för tillväxt inom tjänstesektorn förbättras. Åtgärder bör dessutom vidtas för att motverka den förutsedda minskningen inom byggnadsverksamheten. Arbetsmarknadens relativa ensidighet i Södertälje avser inte enbart industrins dominans. lndustrisysselsättningen i Södertälje är starkt koncentrerad till ett fåtal branscher. En målsättning om att differentiera arbetsmarknaden i kommunen bör således även inbegripa strävanden att erhålla en bredare branschstruktur inom industrin. Med hänsyn till detta samt för att inte försämra kommunens ställning bör industriföretagen även i Södertälje få möjlighet att utnyttja sina investeringsfonder i regionalpolitiskt syfte. Därutöver föreslår länsstyrelsen att regionalpolitiskt stöd skall kunna utgå till industriföretag i kommunens glesbygdsområden i form av lokaliseringsoch utbildningsstöd. Slutligen föreslås att det kvarvarande obligatoriska avskaffas lokaliseringssamrådet även för Södertäljes del. l skärgården är bristen på arbetstillfällen påtaglig och utflyttningen är därför omfattande. innebär att Befolkningsminskningen det blir allt svårare att upprätthålla tillfredsställande service för den kvarvarande befolkningen. Utflyttningen måste vändas i inflyttning. Detta förutsätter att nya arbetstillfällen tillskapas. Inom ramen för skärgårdsutredningen har föreslagits en rad åtgärder i detta syfte. Bland dem kan nämnas statligt regionalpolitiskt stöd till näringslivet i skärgården samt medverkan i försöksverksamheten med intensifierad kommunal sysselsättningsplanering.

S tockholms län

2.5.2 Arbetsmarknadssituationen för vissa grupper samt rekryteringsproblem på länets arbetsmarknad

Kvinnorna i länet har genomsnittligt en hög förvärvsnivå jämfört med andra delar av landet. Kvinnorna utgjorde 35 % av den förvärvsarbetande i riket år 1970. Motsvarande andel för Stockholms län var befolkningen 41%. I många kommuner i länet med få arbetstillfällen, otillräckligt kommunal barnomsorg samt långa avstånd till kärnområdets utbyggd dock andelen kvinnor i arbetskraften klart under arbetsplatser ligger riksgenomsnittet. För att åstadkomma fler arbetstillfällen för kvinnor krävs bl. a. att barnomsorgsverksamheten byggs ut och bättre anpassas efter föräldrarnas arbets- och restider. Nya arbetsplatser bör lokaliseras och planeras så att sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor förbättras. En attitydförändring och arbetsgivare när det gäller anställning av kvinnori bland arbetstagare ”mansyrken är likaså önskvärd. Länets kommuner är starkt medvetna om behovet av en utbyggd för att öka kvinnornas möjligheter att förvärvsarbarnomsorgsverksamhet beta men konstaterar att resursutrymmet under de närmast följande åren är starkt beskuret. Bristande kommunala resurser begränsar således att den regionalpolitiska målsättningen om full möjligheterna uppnå sysselsättning i alla delar av landet. Utbyggnaden om barnomsorgen måste därför ses som en gemensam angelägenhet för staten och kommunerna. En större andel av samhällets samlade resurser måste tilldelas denna sektor och den bör ges ett ökat statligt stöd. Arbetslösheten bland ungdomen i länet är förhållandevis omfattande. Detta särskilt i de snabbt expanderande kommunerna och i gäller Ungdomar med otillräcklig yrkesutbildning har stora ytterområdena. att få arbete. Arbetslösheten bland ungdomar i länets svårigheter beror främst på att det totala lokala utbudet av arbetstillytterområden fällen är litet och att utbildningsmöjligheterna är begränsade samt på de långa restiderna till arbetsplatser resp. utbildning i Stockholmsregionens centrala delar. l Södertälje är på grund av den ensidigt sammansatta arbetsmarknaden i kommunen arbetslösheten störst bland flickorna. Åtgärder är angelägna för att stimulera till ökad yrkesutbildning och att i ökad usträckning kunna erbjuda lämpliga arbeten. Påtagliga sysselsättingsproblem föreligger även för många äldre, vissa långtidsutbildade och invandrare. För att förbättra situationen för nämnda grupper, har länsstyrelsen bl. a. framfört mer allmängiltiga förslag rörande fler arbetstillfällen, bättre kommunikationer, införande av deltid och flextid, förbättrad utbildning och yrkesvägledning etc. Dessutom föreslår länsstyrelsen för länets del att resurserna vid arbetsförmedlingskontoren förstärks för att förbättra informationsmöjligheterna samt underlätta yrkesval och inträde i arbetslivet. Vidare bör resurserna för hel- och halvskyddad verksamhet utökas. Samtidigt som vissa grupper har svårigheter att finna arbete föreligger svårigheter att rekrytera personal till vissa yrkesområden, främst inom

S rockholms län 27

industrin, hälso- och sjukvården samt barnomsorgen. Som ett bidrag till att minska rekryteringsproblemen föreslår att informatiolänsstyrelsen nen om arbetsmarknadsförhållandena i kommunerna utvecklas genom ökat samarbete mellan arbetsförmedling, kommun, företag och fackliga organisationer. Insatser för förbättring av arbetsmiljön bör snarast komma till stånd. Övergång av arbetskraft till industrin från de delar av näringslivet som har överskott på arbetskraft bör underlättas genom omskolningsverksamhet och bristyrkesutbildning.

2.6 Service

2.6.1 Kommunikationer

Kommunikationssystemet påverkar direkt tillgängligheten till service och arbetsplatser i länets olika delar. Den sociala och ekonomiska planeringens mål beträffande arbete, service och god miljö kan dock inte helt förverkligas med nuvarande Det krävs en kommunikationssystem. anpassning av kommunikationsnätet, inte minst den kollektiva trafiken, till den föreslagna regionala strukturen. Vägbyggandet har, genom de centralt belägna kommunernas dominerande ställning och den successiva utbyggnaden i förorterna, hittills i hög grad koncentrerats på att skapa radiella förbindelser mellan Stockholms kommun och övriga kommuner. De förslag som framförs under avsnittet om den regionala strukturen innebär att man i väg- och trafikplaneringen bör göra en ökad satsning på tangentiella förbindelser. Statliga medel för vägbyggandet tilldelas länet i en omfattning som inte rimmar med dess behovjämfört med riket i övrigt. I länsprogrammet föreslås därför bl. a. att de statliga normerna för tilldelning av medel till vägbyggande ändras, så att de tar hänsyn till kollektivtrafiken. Vägplaneringen måste baseras på trafikantantal i stället för fordonsantal. Dessutom måste i normerna beaktas behovet av miljöförbättrande åtgärder längs nya och befintliga vägar. Vidare föreslås att statliga bidrag till kollektivtrafik även skall utgå för drift av spårbunden trafik. Särskilda medel bör också ställas till förfogande för angelägna vägbyggnader från Stockholm mot Norrtälje och Kappelskär samt mot från Nynäshamn Stockholm och Södertälje. Slutligen föreslår för att länsstyrelsen åtgärder förbättra kommunikationerna i länets skärgårdsområde buss- (regionala bidrag, ökade driftbidrag till kollektiv sjötrafik samt transportstöd för skärgardsföretag).

2.6.2 Bostäder

Påtagliga skillnader i befolkningssammansättning, lägenhetsstruktur och hyresnivåer föreligger mellan bostadsområden och de äldre nya centrala områdena. l det föregående påvisas risker för en ökande obalans inom Storstockholm mellan bostäderna och arbetsplatsernas lokalisering. Remissorganen i länet har samfällt understrukit kravet på åtgärder för att minska rådande obalanser och motverka en sådan utveckling.

28 S rockhø/ms län

Med hänsyn till boendeförhållandena i Storstockholm vill länsstyrelsen, vid sidan av åtgärder för att förbättra balansen mellan bostäder och arbetsplatser, understryka behovet av ökad upprustning och modernisering av det äldre bostadsbeståndet och sanering av bostadsmiljön i främst. de centrala delarna av Storstockholm. Därigenom bör en allsidig lägenhets- och hushållssammansättning kunna erhâillas. Boendemiljön behöver också förbättras i flerfamiljshusområden med svårigheter att få lägenheter uthyrda. Vidare är det önskvärt att underlätta förtätning av bebyggelsen i relativt centralt belägna äldre villa- och fritidsområden. Stockholmsregionens ytterområden utgörs till stor del av äldre villaoch fritidsbebyggelseområden. l takt med de senaste årens förortsutbyggnad har de blivit alltmer välbelägna och intresset för upprustning och exploatering har starkt ökat. Sedan lång tid tillbaka råder dock i de flesta områden byggnadsförbud i avvaktan på en planläggning. Trots detta och oreglerad permanentning av befintliga fritidspågår en fortlöpande hus. Härigenom uppkommer Sanitära missförhållanden samt låg serviceoch kommunikationsstandard. En aktiv planering för att genomföra upprustning och förtätning för bosättning av äldre smâhusområden är angelägen. l det permanent sammanhanget är det viktigt att kommunerna söker hålla kostnaderna på en sådan nivå att produktionen kan tillgodose bostadsbehovet även för hushåll med lägre inkomster. Kommunernas höga exploateringskostnader och bristande resurser medför emellertid i många fall att en planerad måste skjutas på framtiden. Ett sätt att motverka denna upprustning senareläggning av upprustningen kan vara att reformera reglerna angående Om en sådan reform inte kan genomföras på kort tid avgiftsuttag. föreslås att nuvarande byggnadslag ändras provisoriskt. Beträffande förbättringar i boendemiljön föreslår länsstyrelsen bl. a. att kommunerna i sin planering av bostadsområdena eftersträvar en varierad sammansättning av hustyper, upplåtelseformer och lägenhetsstorlekar och att kommunerna prövar möjligheterna att upplåta outhyrda lägenheter för andra ändamål än boende. Statsbidrag och låneregler bör ändras så att bättre förutsättningar skapas att utnyttja delar av det lägenhetsbeståndet för bl. a. daghem, samlingslokaler och outhyrda pensionärscentra genom sammanslagning av flera lägenheter.

2.6.3 Service l planeringsunderlaget redovisades relativt utförligt de allmänna utbildningsmöjligheterna i länets kommuner. De i länsprogrammet har - i det föregående - inriktats framförda förslagen som framgått särskilt till utbildning och yrkesinriktning för ungdomar på möjligheterna och kvinnor. Om arbetsförmedlingen och yrkesvägledningen i länet skall kunna fungera på ett effektivt sätt, måste det finnas ett väl fungerande distriksnät med god anknytning till den lokala arbetsmarknaden i resp. distrikt. Samtidigt måste informationen om sysselsättningsmöjligheteri länet som helhet hållas aktuell. Länsstyrelsen föreslår därför att

Stockholms län 29

arbetsförmedlingen förstärks och ges ökad spridning så att den väl täcker olika delar av länet samt att samarbetet mellan arbetsförmedling, kommuner, fackliga organisationer och företag intensifieras. Kommunerna i Storstockholm ansluter sig i sina remissvar till länsstyrelsens uppfattning att det är nödvändigt att prioritera barnomsorgen med hänsyn till dess betydelse för kvinnornas möjligheter till sysselsätting. Med utgångspunkt från kommunernas planer för utbyggnaden av dag- och familjedaghem har länsstyrelsen beräknat att behovet av platser överstiger planerna med 20-40 % t. o. m. år 1980. De kommunala resurserna är dock starkt begränsade under de närmaste åren varför ett ökat statligt stöd är nödvändigt. Länsstyrelsen betonar vikten av att kommunerna beaktar att prognoserna tyder på ett starkt ökat behov av barntillsyn samt föreslår att de statliga anordnings- och driftbidragen utökas så att erforderlig utbyggnad kan genomföras. Utbudet av hälso- och sjukvård i länet måste anses väl tillgodosett jämfört med övriga landet, såväl beträffande kvalitet som kvantitet. Norrtälje kommun aktualiserar frågan om en sedan lång tid tillbaka planerad upprustning av Norrtälje sjukhus. Resorna till regionsjukhuset i Danderyd anses alltför krävande. Med utgångspunkt i de av kommunen föreslagna planeringstalen tar Nynäshamns kommun om upp frågan möjligheterna att få en väl differentierad sjukvård. l enlighet med de Önskemål som kommunerna framfört föreslår länsstyrelsen att landstinget provar möjligheterna att förstärka hälso- och sjukvårdsutbudet i länets sydöstra del och i Norrtälje. För skärgårdens del bör den öppna sjukvården byggas ut i enlighet med skärgårdsutredningens förslag. Sådan statlig verksamhet på lokal nivå som t. ex. polis, post, försäkringskassan, tingsrätt, åklagarmyndighet, fögderi m. il. har i dag en oenhetlig områdesindelning. Detta innebär nackdelar för invånarna. Länsstyrelsen föreslår därför att berörda myndigheter i samråd med länsstyrelsen försöker åstadkomma en enhetlig distriktsindelning. Problemen i Stockholms län är minst lika allvarliga som på andra håll då det gäller att tillgodose de mindre företagens servicebehov. Det främsta organet härför är företagareföreningen. Länsstyrelsen understryker vikten av att länets företagareförening ges större tilldelning av administrationsbidrag och lånemedel.

2.7 Miljö

Otillräcklig tillgång på vatten, otillräckliga avloppssystem samt hänsyn till recipienter medför i vissa delar av länet restriktioner för lokalisering och utveckling av industriföretag med hög Vattenförbrukning eller svårbehandlat avloppsvatten. Vad gäller avloppsfrågorna är det av största vikt att hänsyn tas till Mälaren som utgör vattentäkt för nästan hela Stockholmsregionen. Beträffande länets kustområden har i den fysiska riksplaneringen framförts vissa restriktioner. Större miljöstörande industrier bör enligt

30 S rockholms län

denna i huvudsak endast få förekomma i fråga om Nynäshamn. l den fysiska riksplaneringen har dessutom större delen av Stockholms skärgård, Mälarområdet samt ett flertal regionalt utnyttjade Strövområden ansetts vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Industrins markanspråk inom dessa områden är förhållandevis ringa och medför inte några större konflikter. Ett område där intressena skär sig mer påtagligt är grustäkterna. Naturvårds- och friluftsintressena uppfattar åsarna och sandområdena som angelägna att bevara medan de för näringslivet utgör en eftersökt råvarukälla för byggnads- och anläggningsverksamheten. l några fall har ansökningar om täktverksamhet i områden av riksintresse inkommit till länsstyrelsen. En del av dem inkom före l november 1972, vilket innebär att den sökande har rätt till ersättning för mistad täkträtt. Kraven bedöms sammanlagt uppgå till hundratals miljoner kronor. De ekonomiska ramar som myndigheterna i dag förfogar över räcker inte till för att täcka ersättningsanspråk av denna storlek. Om intentionerna i den fysiska riksplaneringen skall kunna fullföljas krävs således att ytterligare medel anvisas. Enligt länsstyrelsens mening bör brister i detta avseende inte tillåtas medföra att väsentliga natur- och kulturvärden går förlorade. Länet omfattar betydande områden som är av primärt intresse för jordbruket. Bostadsdepartementet har under våren 1975 i sitt beslut angående fullföljandet av den fysiska riksplaneringen i länet, ansett att vissa kommuner inom det expansiva tätortsområdet i länet bör utarbeta översiktliga planer för markanvändningen som beaktar jordbruksintressena. Då kommunerna just påbörjat detta arbete är det för närvarande svårt att bedöma vilka konflikter som kan aktualiseras mellan tätortsutvecklingen och jordbruksintressena i länet. Prioriteringen i dessa frågor kommmer att i stor utsträckning åvila kommunerna.

sou 197592 Stockholms län 31

%Pc

. t

.isx...ll!|lii;ii.§i§!9s§ñ§

|...1§iä

ou usmcunolm al

.. ynlunamu

..

.. . . . . F . 2:3 S l tt t klin I olik a lvzg. 2:2 befolkningen ar 1980 I alders- närings-

Attdeliav

gruppen .SO-w ar ggn m_ undåxfálfzøáéáçâsálágâ 199g

., C 0

%Pc oo

få 000 O 0

o (D än Slockholm ® F? . Ö .uu-osöaavtaue O 0 can-oa- øunNynüsr-amn QIO

låâkåiiso

1 “ä Will .- : ”anamma å” ÄK (UNGHIIW U0 man 3 -. snocxnocm _.

30 0

Hg. 2:4 Antalet _vrkesverksanzttta kvinnor âr 1980 i relation till totala antalet kvinnørlâldern 15-64 Fig. 2:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år ar 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

32 Stockholms län PC 71-74

I-Nynlahnnm Fig. 2:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971 --1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

3 UPPSALA LÄN

3.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

Den regionalpolitiska planeringen bör utvecklas så att den även inrymmer ekonomiska bedömningar av åtgärdsförslagen i länsprogrammet. Den regionalpolitiska planeringen mäste inriktas dels på en geografisk prioritering mellan kommuner dels en prioritering mellan olika samhällssektorer när det gäller finansiella och andra resurser - för sysselsättningsskapande insatser, för byggande av bostäder, skolor, vägar osv, - som staten ställer till förfogande för samhällsbyggandet. Länsstyrelsen finner det ofrånkomligt att staten lägger synpunkter på de delar av den kommunala planeringen som har ett väsentligt intresse för den regionalpolitiska planeringen. De stora statliga ekonomiska engagemang som finns i genomförandet av den kommunala planeringen innebär också att staten har ett berättigat intresse av att lägga synpunkter på den kommunala verksamheten. Även i regioner av Uppsala läns näringsgeografiska karaktär behövs effektiva styrmedel - såväl ekonomiska som administrativa - som ger möjlighet till ökad regionalpolitisk påverkan. En stor fördel för den regionala planeringen är om de parter, som pâ kommunal, regional och central nivå svarar för genomförandet av regionalpolitiken har en samstämd syn på målsättningarna för regionalpolitiken. Till de viktigaste av dessa hör planeringsnivå beträffande framtida befolkning, ortsstruktur och sysselsättning. En systematisk planeringssamverkan mellan angränsande län är av stor betydelse. För Uppsala län har det varit naturligt att samarbeta med Stockholms, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län. Gemensamma planeringsfrågor finns givetvis också med Gävleborgs och Kopparbergs län. De frågor inom ramen för den regionalpolitiska planeringen där en samverkan mellan angivna län är mest behövlig gäller följande frågor. arbetsmarknadspolitisk planering - vatten- och miljövårdsplanering planering av kommunikationsanläggningar och trafikförsörjning utbildningsplanering planering för turism och friluftsliv fysisk planläggning

län 34 Uppsala

Den av riksdagen år 1972 fastlagda regionala strukturen för länet med Uppsala som primärt centra, Enköping och Tierp som regionala centra samt Håbo, Östhammar och Älvkarleby som kommuncentra är enligt länsstyrelsen funktionell. Till arbetsmarknadsregion hör i huvudsak Enköping och Uppsalas Enköpings kommuns nordöstra del, de östra delarna av Heby kommun län), södra delen av Tierps kommun, delar av Östhammars (Västmanlands kommun samt norra delen av Sigtuna kommun (Stockholms län). Arbetsresor mellan Stockholms- och Uppsalaområdena är vidare en naturlig företeelse. är den naturliga centralpunkten för länets södra del Enköping omfattande Enköpings och Håbo kommuner. Nära berörningspunkter finns med Stockholmsregionen, Uppsala- och Västeråsområdena. i den norra länsdelen (Tierps, Östhammars och Älvkarleby Planeringen kommuner) måste inriktas på att sammanbinda de olika lokala arbetsområdena så att dessa tillsammantaget kan ge en mer differentierad arbetsmarknad. målsättingen är att bereda Den övergripande sysselsättningspolitiska åt alla som önskar detta. För att uppnå detta mål måste arbete för de som redan bor i länet prioriteras. En ökad sysselsättningen och valfrihet i fråga om sysselsättningen måste vara differentiering grunden för sysselsättningsplaneringen på alla delarbetsmarknader. inriktade innebär att ökad De geografiskt sysselsättningsåtgärderna för att åstadkomma en mer industrisysselsättning i Uppsalaregionen differentierad arbetsmarknad prioriteras. l den södra länsdelen bör den ensidiga företagsdominans som finns inom industrin och en ökning och breddning av antalet arbetstillfällen inom servicesektorn eftersträvas. l Håbo kommun måste sysselsättningen förbättras lokalt och ökningen av pendlingen till Stockholmsområdet

begränsas. i länets norra del bör inriktas på att öka Sysselsättningsplaneringen antalet arbetstillfällen genom att utveckla befintligt näringsliv och stödja insatserna bör särskilt inriktas på att ge fler kvinnor nyetablering. l takt med att arbetena vid kärnkraftverket i sysselsättningsmöjligheter. Forsmark måste de som så önskar kunna beredas annan upphör sysselsättning i regionen. Planeringen av samhällsservicen bör inriktas på att ge alla människor till en tillfredsställande service i hemorten eller inom räckhåll tillgång och som från denna. Ifråga om sådan service som är av regional karaktär mer sällan bör denna i första hand finnas i regionala centra. efterfrågas skall behöva få en försämrad kommunalekono- För att ingen kommun misk situation eller riskera inskränkningar i befintlig samhällsservice bör inriktas i alla kommuner som planeringen på en befolkningsutveckling tillgodoser dessa önskemål. i Uppsala kommun skulle vara En mer dämpad befolkningstillväxt ur miljö- och resursanvändningssynpunkt. Beträffande Håbo fördelaktigt i befolkningstillväxten nödvändig för kommun är en betydlig dämpning att undvika i utbyggnaden av samhällsservicen och för att eftersläpning

Uppsala län 35

kommunens självförsörjningsgrad beträffande arbetstillfällen inte skall behöva försämras ytterligare. Bebyggelsestrukturen i landet är sådan att en betydande majoritet av befolkningen bor i större tätorter. Att i någon avsevärd utsträckning söka förändra befolkningsfördelningen mellan å ena sidan stora tätorter och å den andra mindre tätorter och glesbygd är vare sig realistiskt eller önskvärt. Den framtida regionalpolitiska planeringen måste dels inriktas på att i nybebyggelsen tillgodose olika miljöintressen dels söka åstadkomma en bättre boendemiljö, trafikmiljö, rekreationsmiljö osv. i och kring de redan existerande större samhällena. Statliga myndigheter på central och regional nivå måste i sin planering och vid statsbidragsgivning som kräver prioritering noga beakta de skillnader i fråga om kommunalekonomiska resurser som finns mellan kommunerna och verka för en utjämning av dessa skillnader.

3.2 Regional struktur

Den av riksdagen beslutade regionala strukturen är inom Uppsala län uppbyggd på ett för den regionala utvecklingsplaneringen ändamålsenligt sätt. För att Uppsala kommun på ett fullt tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin funktion som centrum primärt i den regionala strukturen behöver näringslivet differentieras. måste där- Sysselsättningsplaneringen för inriktas på att öka antalet industriarbeten. l Uppsala finns utbildningsanstalter och myndigheter av rikskaraktär och ytterligare sådana kommer att förläggas dit. En successiv förbättring av kommunikationerna blir därför nödvändig att genomföra. Enköpings kommun fyller för närvarande i huvudsak sina funktioner som regionalt centrum. De insatser somi första hand erfordras är att öka näringslivets differentieringsgrad och minska den företagsensidighet som föreligger. För att Tierps kommun skall fylla funktionen som regionalt centrum för arbete och service i norra delen av Uppsala län behöver antalet arbetstillfällen utökas och en differentiering av näringslivet åstadkommas. Av särskilt stor betydelse är att en ökning av antalet arbetstillfällen för kvinnorna åstadkoms. service i Tierp Befintlig regional bör självklart bibehållas och strävan vara att tillföra kommunen sådan. Som ytterligare ett led i dessa strävanden bör läns norra kansli Uppsala tingsrätts förläggas till Tierp. Håbo, Östhammars och Älvkarleby kommuner bör klassificeras som kommuncentra. En successiv utbyggnad och differentiering av näringslivet och servicen bör eftersträvas. Uppsala kommun anser att en förutsättning för att kommunen skall kunna rollen som primärt centrum uppfylla är att aktiva insatser görs för att motverka den nuvarande obalansen i näringslivssammansättningen. Man stödjer därför tanken att i lokaliseringsstöd görs tillgängligt kommunen. Älvkarleby kommun önskar att kommunen skall klassificeras som

36 Uppsala län sou 1975:92

regionalt centrum. Till regionala centra skall enligt riksdagens beslut hänföras orter och kommuner som i fråga om sysselsättning och serviceförsörjning har betydelse inte bara för den egna kommunen utan också för en eller flera omgivande kommuner. Beträffande Älvkarleby kommun går det enligt länsstyrelsens mening inte att utpeka någon omgivande region med inriktning mot kommunen och dess huvudort Skutskär. Någon omklassificering av Älvkarleby kommun från kommuncentrum till regionalt centrum kan länsstyrelsen därför inte förorda. Östhammars kommun kan inte tillstyrka att tingsrättens kansli för norra domsagan flyttas från Uppsala till Tierp. Länsstyrelsen anser det emellertid ligga helt i linje med de målsättningar som uppställts för Tierp som regionalt centrum i länets norra del. Åtgärden skulle ur service- och sysselsättningssynpunkt gagna huvuddelen av befolkningen i länsdelen. har i övrigt uttalat sig för att befintlig regional service i Länsstyrelsen Östhammars kommun bör bibehållas.

Älvkarleby

Teckenförklaring Storstadsområde

Enköping f-

Primärt centrum / _ Habo Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomrâdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 3:1 Regional struktur Uppsala 1a“n

Uppsala län 37

3.3 Planeringsnivâ

3.3.1 Remissinstansernas synpunkter och länsstyrelsens förslag De planeringsnivåer som länsstyrelsen föreslår skall ligga till grund för planeringen framgår av tab. 3:1. Planeringen förutsätts inriktas mot den genomsnittliga folkmängden i ramvärdet. Uppsala kommun anser att länsstyrelsens bedömning av folkmängdsutvecklingen i kommunen är alltför pessimistisk. och Östham- Enköpings mars kommmuner anför synpunkter beträffande av 1990 bedömningen års folkmängd som kan tolkas som att kommunen anser ett något högre folkmängdstal rimligt. Håbo kommun anser att planeringsnivån skall ligga betydligt högre såväl år 1980 som år 1990.

Tab. 3:1 Befolkning, prognos och planeringsnivå för Uppsala län

Kommun l-uktisk Bcfolkningsramar Prognos. läns- Länsstyrelsens förslag till

000 Länsram enligt prop. * 1972:1 ll 225 000-235 000 Förslag till länsrum :nligt länsplanering i 1974 234 500-245 500 243 S00-260 000

3.3.2 Länsstyrelsens synpunkter och förslag beträffande kommunal ekonomi

Jämfört med andra regionala centra har Tierps kommun mycket låg skattekraft och hög utdebitering. Flertalet sådana centra med ett liknande ekonomiskt tryck över sig som Tierp åtnjuter garanterat skattebidrag intill 100 % eller mer av landets medelskattekraft. Tierps kommun som tillhör skattekraftsklass 1 bör överföras till skattekraftsklass 2 och garanteras 100% av medelskattekraften i landet. Extra skatteutjämningsbidrag bör också komma ifråga för den regionala utvecklingen i Tierp. De ekonomiska påfrestningarna i Östhammars kommun till följd av den storarbetsplats kärnkraftverksbygget i Forsmark utgör och kraven på en utbyggd kommunal service är stora. Östhammars kommun har landets högsta kommunalskatt och den totala utdebiteringen är den näst högsta. Trots stora skatteuttag är skatteinkomsterna inte tillräckliga. Östhammars kommun bör överföras från skattekraftsklass 1 till skattekraftsklass

38 län Uppsala

2 och garanteras 100 % av medelskattekraften i landet. Till kommunen bör extra skatteutjämningsbidrag utbetalas så länge särskilda påfrestningar finns på kommunens ekonomi i anledning av utbyggnaden av kärnkraftverket i Forsmark. Uppsala läns landstingskommun bör garanteras skattebidrag intill 100 % av medelskattekraften i landet. En översyn av nuvarande regler för skatteutjämningsbidragen bör goras.

3.4 Hittillsvarande regionalpolitik

Som exempel på insatser där beredskapsmedel satts in för att på längre sikt åstadkomma förutsättningar för en förbättrad sysselsättningssituation kan nämnas industrihusbygge i Uppsala, anläggningar av vägar och va-ledningar till industriområden i Tierp, Söderfors och Österbybruk samt utbyggnaden av väg 292. Möjligheterna till lokaliseringsstöd har förbättrats igränsområdet till allmänna stödområdet. Den del av Uppsala län som berörs är Älvkarleby, Tierps och Östhammars kommuner. Sedan 1972 har fyra företag belägna i Östhammars och Tierps kommuner erhållit sådant stöd. Investeringsfonderna har använts som ett regionalpolitiskt medel. Perioden 1966-1974 har sammanlagt ett tiotal företag i länet av regionalpolitiska skäl fått ta i anspråk investeringsfondsmedel. Av regionalpolitiskt stor betydelse är de utlokaliseringar från Stockholmsområdet till Uppsala av statliga förvaltningar och utbildningsenheter som för närvarande genomförs. De verksamheter det gäller är farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet, veterinärhögskolan, del av skogshögskolan, statens livsmedelsverk, socialstyrelsens läkemedelsavdelning, del av Sveriges geologiska undersökning och statens veterinärmedicinska anstalt. Tillsammans beräknas ca 1 350 personer sysselsättas vid dessa verksamheter i Uppsala. En regionalpolitiskt viktig omlokalisering är den som gäller flyttningen av Sl och staben för Fo 47/48 från Uppsala till Enköping i samband med nedläggningen av Pl i Enköping och flyttningen av PKAS. För att lösa vissa regionalpolitiska problem har inom länet särskilda verksamheter startats. Som exempel på detta kan nämnas att industridetillsatt en kontaktgrupp som beredskap mot eventuella partementet förändringar beträffande den industriella verksamheten och sysselsätti Österbybruk. Förutsättningarna för en industriell utveckling i ningen länets östra del genom utbyggnad av Hargshamns hamn undersöks av en särskild med representanter för länsstyrelsen, landstinget och arbetsgrupp Östhammars kommun. Möjligheterna att förlänga väg 292 från Söderfors till 254 i Gävleborgs län undersöks i en särskild grupp med väg representanter för berörda län och kommuner. Genom framställningar från länsstyrelsen och aktioner i riksdagen har beslut fattats om att göra om Uppsala och läns en kompletterande utredning domsaga Uppsala norra domsaga skall sammanläggas eller inte.

län 39 Uppsala

3.5 Arbete 3.5.1 Nuvarande näringslivs- och arbetsmarknadsförhållanden samt utvecklingstendenser i olika delar av länet l Uppsalaregionen (Uppsala kommun) avviker näringsgrensstrukturen från riksgenomsnittet genom att andelen sysselsatta i servicenäringarna är betydligt .högre och andelen industrisysselsatta är avsevärt lägre. Andelen industrisysselsatta var år 1970 16 % och uppgår för närvarande till mellan 12 och 13 %. Utvecklingen fram till år 1980 och år 1990 tyder på att andelen industrisysselsatta kommer att ligga kvar på samma nivå eller minska något. Jordbrukssysselsättningen har beräknats minska men i dämpad takt i förhållande till minskningen under l960-talet. Sysselsättningen inom byggnadsverksamhet kommer enligt prognoserna att minska avsevärt. Genom att ett stort antal offentliga byggen - bl. a. förvaltningslokaler för länsstyrelsen och statens livsmedelsverk, lokaler för veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan och universitetet pågår och avslutas under 1970-talet samt att bostadsbyggandet och kommunens byggande beräknas ligga på en lägre nivå jämfört med slutet på 1960-talet och första åren av 1970-talet torde den emotsedda minskningen komma att inträffa i slutet av l970-talet. Utvecklingen av sysselsättningen inom offentlig verksamhet kommer till följd av utlokaliseringen av statlig verksamhet från Stockholm till Uppsala att öka med omkring l 350 personer medan omlokaliseringen av försvarsverksamhet beräknas ge en minskning av 500-600 personer. Dessutom kommer antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvård samt socialverksamhet att öka betydligt. (Se fig. 3:3.) l Uppsalaregionen karaktäriseras företagsstrukturen av att det endast finns ett fåtal företag som har över 500 sysselsatta medan antalet företag med mindre än 100 sysselsatta är förhållandevis stort. Arbetslösheten i Uppsalaregionen har förändrats under senare år genom att arbetslöshetsnivån vid högkonjunkturer inte sjunkit till samma nivå som tidigare. Vidare har andelen arbetslösa ungdomar - under 24 år - ökat från att i genomsnitt ha utgjort 15 % av samtliga arbetslösa till drygt 30 %. (Se fig. 3:5.) Förvärvsfrekvensen i Uppsalaregionen är för män lägre och för kvinnor högre än riksgenomsnittet för resp. kön, vilket sammanhänger med Uppsalas speciella befolknings- och näringslivsstruktur. En viss ökning av förvärvsfrekvenserna både för män och kvinnor kan beräknas ske fram till år 1990. Näringslivsstrukturen i den södra länsdelen (Håbo och Enköpings kommuner) avviker från riksgenomsnittet genom att andelen sysselsatta i jordbruk är avsevärt större. Andelen sysselsatta i industrin är ungefär lika med riksgenomsnittet medan övriga näringsgrenars sysselsättningsandel är något lägre än riksgenomsnittet. Jordbrukssysselsättningen kommer fram till år 1980 enligt gjorda prognoser att minska med omkring 800 personer liksom som beräknas minska byggnadsindustrin sin andel från knappt 10 % till drygt 7 % främst till följd av minskat bostadsbyggande. I Enköpings kommun har industrisysselsättningens andel beräknats öka

40 Uppsala län

något medan den i Håbo kommun beräknats minska. Servicenäringarnas andel kommer enligt prognosen att öka betydligt. Ökningen blir störst inom den offentliga verksamheten - främst hälso- och sjukvård samt social verksamhet. l Enköpings kommun ger omlokaliseringen av försvarsverksamhet ett sysselsättningstillskott på några hundra personer. Servicenäringarnas tillväxt i Håbo kommun sammanhänger med att den eftersläpning som idag finns när det gäller olika typer av service har beräknats komma att minska eller helt upphöra. Företagsstrukturen i den södra länsdelen kännetecknas av att ett par företag med över l 000 anställda sysselsätter över 50% av samtliga industrisysselsatta. Liksom i övriga delar av länet har arbetslösheten i södra länsdelen förändrats under senare år genom att arbetslöshetsnivån vid högkonjunkturer inte sjunkit till samma nivå som tidigare. Ungdomsarbetslösheten kan på sikt beräknas öka. Förvärvsfrekvensen i den södra länsdelen är för män ungefär lika med riksgenomsnittet medan den för kvinnorna ligger under riksgenomsnittet. Kvinnornas förvärvsfrekvens i Enköpings kommun beräknas enligt prognosen öka något. Förvärvsfrekvensen för kvinnorna i Håbo kommun avviker från den i övriga kommuner främst genom den låga andelen i åldern 24-44 år, vilket kan antas sammanhänga med att det i kommunen finns ett stort antal barnfamiljer i åldern 25-44 år. Beroende på svårigheterna för kvinnor i Håbo kommun att få arbete inom rimligt restidsavstånd har kvinnornas förvärvsfrekvens beräknats sjunka i framtiden. (Se fig. 3:4.) I den norra länsdelen (Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommuner) var andelen jordbrukssysselsatta år 1970 nära 20 % och andelen industrisysselsatta ca 43 %. Detta är betydligt högre än riksgenomsnittet. Andelen servicesysselsatta är däremot betydligt lägre. Andelen sysselsatta i byggnadsverksamhet låg år 1970 något under riksgenomsnittet. Kärnkraftverksbygget i Forsmark gör att andelen sysselsatta i byggnadsverksamhet i Östhammars kommun ökar avsevärt under 1970-talet för att sedan minska under l980-talet. Utbyggnaden av massafabriken i Skutskär under perioden 1974-1977 beräknas sysselsätta maximalt 800 personer. Andelen jordbruksssysselsatta har beräknats minska med drygt en tredjedel fram till år l980.›Andelen industrisysselsatta beräknas ligga kvar på oförändrad nivå medan servicenäringarnas andel beräknas öka. Östhammars och Älvkarleby kommuner har ett företagsensidigt näringsliv. Mest uttalat är detta i Älvkarleby kommun där 70 % av de industrisysselsatta arbetar inom ett företag. l Tierps kommun dominerar enstaka företag stort i vissa tätorter. Arbetslösheten har liksom i andra delar av länet förändrats på senare år genom att arbetslöshetsnivån vid högkonjunkturer inte sjunkit till samma nivå som tidigare. (Se fig. 3:5.) Förvärvsfrekvensen bland kvinnor är lägre än riksgenomsnittet. Detta gäller speciellt Tierps kommun vilket torde sammanhänga med en näringslivsstruktur dominerad av tung industri med traditionellt sett manliga yrken. Förvärvsfrekvensen för kvinnor har beräknats öka fram till år 1990. Största ökningen har antagits för Tierps kommun.

Uppsala län 41 Tab. 3:2 Sysselsatta i Uppsala län

3.5.2 Mål beträffande sysselsättning och arbetsmarknad Det övergripande sysselsättningspolitiska målet måste vara att bereda arbete åt alla som önskar detta. I första hand måste sysselsättningsplaneringen i alla kommuner i länet inriktas på att bereda fler kvinnor, ungdomen, äldre och personer med arbetshinder arbetsmöjligheter. Ett länsövergripande mål som följer av detta blir att i största möjliga utsträckning prioritera sysselsättning åt de personer som är bosatta i länet. Ett av de främsta sysselsättingspolitiska målen för Uppsala kommun är att öka antalet industriarbeten. Till de lokaliserings- och sysselsättningspolitiska målsättningarna för Uppsala kommun bör också höra en positiv inställning till ytterligare etablering av statliga verksamheter med anknytning till sådan som redan finns i kommunen. Länsstyrelsen anser målsättningen riktig därför att utbildnings- och förvaltningsverksamhet kan ge en varierad sysselsättning och även inrymma sådana arbeten som kan jämställas med industriarbete. Vidare kan det föreligga så påtagliga fördelar av en samlokalisering med befintlig verksamhet att man inte bör motsätta sig detta. I den södra länsdelen måste näringslivet differentieras. I Enköping bör man inrikta sig på att vidga den industriella sektorn och därmed minska den ensidiga företagsdominansen. En ökning och breddning av antalet arbetstillfällen inom serviceverksamheter bör vidare eftersträvas i Enköping. I Håbo kommun bör det främsta målet vara att öka det totala antalet arbetstillfällen på den lokala arbetsmarknaden och därigenom ge en större andel av kommuninvånarna närmare bostadsorsysselsättning ten. Detta mål förutsätter att inflyttningen till kommunen dämpas. Den norra länsdelen består av ett antal mindre och geografiskt ganska snävt avgränsade arbetsmarknadsregioner. Hela norra länsdelen bör betraktas som en gemensam arbetsmarknadsregion där Tierp med stöd av det befolkningsunderlag som finns i regionen fungerar som regionalt centrum. Inom regionen bör en positiv utveckling av befintligt näringsliv stödjas och nyetablering åstadkommas för att öka näringslivets differentiering på vissa orter. En ökning och breddning av antalet arbetstillfällen

42 län Uppsala

inom serviceverksamheter i regionen bör eftersträvas. De personer som sysselsätts vid kärnkraftsbygget i Forsmark och som rekryterats från regionen eller under byggnadstiden bosatt sig permanent i området och som önskar annan sysselsättning i regionen bör man i takt med att arbetena vid kärnkraftstationen upphör kunna bereda annan sysselsättning i regionen.

3.5.3 Allmänna åtgärder för att förbättra arbetsmarknads- och sysselsättningssituationen För att åstadkomma en bättre arbetsmarknadsberedskap bör kommuner, landsting och statliga organ åläggas att upprätta flerårsplaner för beredskapsarbeten. Det är också nödvändigt att få fram ett större antal och mer varierade beredskapsarbeten. Det kunde i sammanhanget övervägas om man inte borde ålägga kommunerna att årligen hålla i beredskap och i den årliga budgeten anvisa medel för en viss procentuell andel beredskapsarbeten i förhållande till den totala arbetskraften i kommunen. Driftskostnaderna för anläggningar som utförs som beredskapsarbeten utgör i många fall ett hinder för kommunerna att göra investeringar. Möjligheterna att under en begränsad tid ge driftsbidrag till anläggningar som uppförts om beredskapsarbeten bör därför närmare undersökas. Kommunerna bör kunna ställa industrilokaler till förfogande för uthyrning åt i första hand sådana företag som redan finns etablerade i kommunen och som för att kunna fortsätta att bedriva verksamheten eller utöka den måste ha nya lokaler. För att iordningställa sådana lokaler bör kommunerna kunna erhålla statliga lån och bidrag. Sådana lokaler bör också kunna uppföras som beredskapsarbeten. Genom satsning på anpassningsgrupper bör det vara möjligt att åstadkomma fler arbetstillfällen i halvskyddad verksamhet. Den skyddade verksamheten har i många fall svårigheter att finna arbetsuppgifter som är lämpade för de personer som arbetar på skyddade arbetsplatser. En förbättrad samordning av verksamheten bör komma till stånd. Huvudmännen för den skyddade verksamheten bör inte ställa krav på att den ekonomiskt skall bära sig. att genom deltidsarbete och arbetstidsförkortning åstad- Möjligheterna komma ett större utbud av arbetstillfällen och konsekvenserna av detta bör utredas. syns ha medfört vissa knappast avsedda Lagen om anställningsskydd negativa effekter som i många fall kanske beror på okunnighet om lagens innehåll och hur den skall tolkas. De praktiska konsekvenserna av lagen bör därför noga följas. Tillståndsprövning för expansion inom näringslivet bör prövas. för arbetsgivare att anmäla lediga platser till Obligatorisk skyldighet bör införas. Obligatorisk platsanmälan och en utarbetsförmedlingen byggd yrkesvägledningsverksamhet innebär att såväl förmedlingspersonalen som yrkesvägledarna måste utökas. För att åstadkomma sysselsättningsmöjligheter för ungdom och

Uppsala län 43

kvinnor bör företag som anställer praktikanter kunna erhålla viss timersättning. Hanteringen av och beslutsfattandet vad gäller regionalpolitiskt stöd och andra sysselsättningsskapande medel bör i ökad utsträckning delegeras till länsstyrelsen och andra regionala organ. En utveckling av de kollektiva transportmöjligheterna är nödvändig. Kommun som anordnar olönsam kollektiv trafik för arbetsresor bör kunna erhålla statsbidrag. Sådana bidrag bör också kunna ges för regionala arbetsresor. Barntillsynen måste byggas ut kraftigt isamtliga kommuner. För att åstadkomma en snabbare utbyggnad av barntillsynen måste staten genom förhöjda driftbidrag medverka till att minska kommunernas driftskostnader.

3.5.4 Åtgärder för att förbättra arbetsmarknads- och sysselsättningssituationen i olika delar av länet

Åtgärder i Uppsalaregionen (Uppsala kommun)

För att förbättra näringslivsstrukturen i Uppsala kommun genom ökad sysselsättning inom industrin bör regionalpolitiskt stöd, åtminstone temporärt, kunna utgå vid etablering i Uppsalaregionen. Uppsala kommun har specifika fördelar framför flertalet andra kommuner i landet i form av forsknings- och utbildningsverksamhet vid universitet och högskolor, utmärkt kommunikationsläge och en utvecklad service. Detta borde göra regionen attraktiv inte minst för teknologiskt avancerad industri. Sådana företag bör uppmärksammas på de kvaliteter Uppsala har. I regionen finns dessutom en omfattande spannnmåls- och animalieproduktion som bör innebära goda förutsättningar för en satsning på livsmedelsindustri. Den typen av industri bör kunna dra fördel av ett nära samarbete med bl. a. lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan och statens livsmedelsverk. Kontaktsekretariatet (STU) vid Uppsala universitet bör ges ökade personella resurser så att ett utvidgat samarbete mellan olika forskningsinstitutioner och industriföretag kan komma till stånd.

Å tgdrder i södra länsdelen (Enköpings och Hâbo kommuner) För att öka differentieringen av näringslivet bör serviceverksamheterna byggas ut i såväl Enköpings som Håbo kommuner. Exempelvis bör tingsrättens kansli för Uppsala läns södra domkrets snarast möjligt - i enlighet med av riksdagen tidigare fattat beslut - flyttas från Uppsala till Enköping. Länets södra del bör marknadsföras varvid regionens kommunikationsmässiga fördelar, närheten till den stora avsättningsmarknaden i Mellansverige, tillgång till välbelägna industriområden, arbetskraft m. m. särskilt bör framhållas. Marknadsföringen bör i första hand inriktas mot verksamheter som svarar för distribution av varor och tjänster.

44 län SOU [975292 Uppsala

Åtgärder i norra länsdelen (Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommu-

ner) För att underlätta utvidgning och konsolidering av befintliga företagi regionen samt åstadkomma nyetableringar bör även fortsättningsvis en generös bedömning av ansökningar om regionalpolitiskt stöd tillämpas. Det allmänna stödomrädet bör utökas med Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommuner. Bestämmelserna om könskvotering i samband med regionalpolitiskt stöd bör genom en strikt tillämpning kunna bidraga till ökade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. För att inte minska näringslivets differentieringsgrad måste de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av varje förändring av befintlig statlig regional serviceverksamhet noga bedömas från fall till fall. l egenskap av regionalt centrum och för att stärka näringslivet i länets norra del bör statlig administrativ verksamhet i första hand förläggas till Tierp. Uppsala läns norra domsaga bör bibehållas och tingsrättens kansli för norra domsagan förläggas till Tierp. En ökad satsning på turism och rekreationsverksamhet i första handi nedre Dalälvsområdet och längs Östersjökusten kan ge vissa sysselsättningseffekter och kan också innebära ökad attraktivitet för andra verksamheter att etablera sig. Angivna områden bör jämställas med primära rekreationsområden och få del av de olika former av statligt stöd som avses komma primära rekreationsområden till del. För att hålla tillbaka sysselsättningsminskningen inom det mindre bärkraftiga jordbruket, och därigenom minska sysselsättningsproblemen för äldre brukare och medhjälpande i jordbruket skulle det stöd för mjölkproduktion som utgår i norrlandslänen också kunna tillämpas i norra delen av Uppsala län. l samband med den kommande omprövningen av jordbrukspolitiken bör också övervägas att införa samma stöd som i norrlandslänen till animalieproduktionen.

3.6 Service 3.6.1 Utbildning och kulturell verksamhet Ett allmänt mål för utbildningsområdet bör vara dels att ge eleverna största valmöjlighet i utbildningshänseende dels att få så god överensstämmelse som möjligt mellan inriktningen på utbildningsutbudet och näringslivets behov av arbetskraft för att underlätta för eleverna att få sysselsättning inom den egna regionen. Utveckling av en långsiktig prognosverksamhet inom utbildningsväsendet är en möjlighet att på sikt nå en bättre anpassning mellan utbildning och näringslivets efterfrågan på arbetskraft. Statistiska centralbyrån bör ges ökade resurser för att, tillsammans med skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen, utveckla en prognosteknik som även kan tillämpas på regional nivå. En utvidgad studierådgivning och yrkesvägledning under olika utbildningsskeden är önskvärt. Resurserna för sådan verksamhet bör ökas.

Uppsala län 45

Det förslag till ny yrkesteknisk utbildning inom vårdsektorn som U 68 lämnat i ett betänkande (SOU 1973:58) bör prövas under en försöksperiod i Uppsala. Yrkesteknisk utbildning med inriktning mot livsmedelsindustrin bör inrättasi Uppsala. För att få en större spridning av rekryteringen till universitet och högskolor bör vissa typer av utbildning inriktas på vuxenutbildning och på decentraliserad undervisning. Därigenom kan lärarpersonal, pedagogiskt material osv. utnyttjas effektivt. Utbildningsutbudet kan också snabbt anpassas till förändringar i efterfrågan på utbildning. Tillräckliga medel bör ställas till högskolornas förfogande för att sprida kännedom om sådan utbildning och för att ta fram studiematerial till den. En decentralisering av utbildningen för emellertid inte innebära att de personella och lokalmässiga resurserna som finns vid universitetet och högskolorna inte fullt kan utnyttjas. Beträffande Uppsala är det mycket väsentligt att planeringen kan ske inom ramen för åtminstone ett studerandeantal av ca 20 000. Antalet utbildningsmöjligheter i Tierp bör vidgas så långt möjligt. En verkstadsteknisk linje bör inrättas i Östhammars kommun. Behovet av fordonsteknisk utbildning inom länsdelen syns i och för sig vara tillgodosett genom den utbildning som finns i Tierp. Regionalpolitiska skäl talar emellertid för att utbildningen i Östhammar bibehålls genom att en fordonsteknisk linje inrättas. Viss del av den kommunala vuxenutbildningen bör inriktas på distansundervisning för att underlätta för de personer, som inte bor i de större tätorterna i länet, att ta del av utbildningen. Ökade resurser bör ställas till förfogande för sådan utbildning och till information om detta utbildningsutbud. Ett successivt utökat statligt ekonomiskt stöd till lokalt och regionalt inriktad kulturverksamhet är nödvändigt för att åstadkomma ett rikare och geografiskt mer fördelat kulturutbud. Speciellt bör understrykas den stora betydelse som riksteatern, rikskonserter och riksutställningar spelar i det regionala och lokala kulturlivet.

3.6.2 Hälso- och sjukvård samt tandvård Målet för hälso- Och sjukvården samt tandvården bör vara att ge alla människor oberoende av bostadsort en betryggande hälso-, sjukvårds- och tandvårdsservice. Behovet av vårdplatser inom den somatiska korttidsvården vid Akademiska sjukhuset för patienter från sjukvårdsregionen och från övriga landet måste bevaras på minst nuvarande nivå, även om en utbyggnad av sjukvårdsspecialiteter i andra delar av landet aktualiseras. Uppbyggnaden av hälso- och sjukvården samt tandvården i länet bör ske i överensstämmelse med utbyggnaden av andra samhällsfunktioner och därvid under beaktande av den av riksdagen år 1972 beslutade regionala strukturen. Uppsala som primärt centrum uppfyller väl de krav som ur hälso- och sjukvårdssynpunkt kan ställas på ett primärt centrum.

46 län Uppsala

För Enköping, som regionalt centrum, betyder detta att den framtida hälso- och sjukvården bör utformas på ett sådant sätt att den inte försämras. De regionalpolitiska strävandena gör det nödvändigt att ge - centrum » Tierp i egenskap av regionalt prioritet när det gäller serviceförsörjningen i länets norra del.

3.6.3 Social service Antalet barntillsynsplatser i kommunerna måste ökas avsevärt. För att stimulera kommunerna att snabbare bygga ut barntillsynen måste man genom statliga driftsbidrag minska kommunernas driftskostnader. Större hänsyn måste tas till småbarnsföräldrarnas situation i arbetslivet, framför allt beträffande arbetstidens förläggning. Förskolan och fritidshemmen måste därför ha ett flexibelt öppethållande, vilket det i första hand ankommer på kommunerna att uppmärksamma. Detta medför emellertid avsevärt större kostnader för kommunerna och det kan därför vara motiverat att ge dessa kommuner extra statsbidrag. En större differentiering av boendeformerna för åldringar och handikappade bör åstadkommas. Ett varierat utbud av stöd- och serviceformer bör kunna tillhandahållas i bostaden eller i närbelägna serviceinrättningar. Vissa delar av åldringsvården måste ges samma prioriteringsgrad som akutsjukvården.

3.6.4 Kommunikationer Den kollektiva trafiken måste förbättras i alla delar av länet. Bidragsbestämmelserna för olönsam busstrafik har förbättrats under senare år. Trots detta behövs ytterligare ekonomisk satsning på den kollektiva trafiken. statsbidrag bör kunna utgå till mer än två dubbelturer i såväl lokal som regional trafik. Turer enbart avsedda för arbetsresor skulle vara av speciell betydelse för den norra länsdelen där arbetstillfällena är spridda över ett flertal orter. statsbidrag till kommun som ordnar olönsam sådan trafik bör kunna utgå. Uppsala måste genom sin ställning som primärt centrum tillförsäkras goda kommunikationer med övriga delar av landet. Vid en eventuell flyttning av inrikesfiyget från Bromma är det angeläget att denna trafik överflyttas till Arlanda. En förlängning av den s. k. östgötapendeln till Gävle bör komma till stånd. Godstransportförsörjningen skall möjliggöra för transportkunder i länets olika delar att få sina transportuppdrag utförda på ett rationellt sätt. Orterna i tab. 3:3 bör utgöra transportcentra i länet samt ha angiven transportförsörjning.

Uppsala län 47

Tab. 3:3 Länsstyrelsens förslag till transportcen Ira i länet

Ort Transport- Järnvägstrafik Lastbils- ln- och utlämcentrurn ;-------- trafik ningsställen vagnslast- styckegods- styckegods- för styckegods sändning terminal terminal Uppsala sekundärt] x x linköping sekundärt x x Tierp sekundrt x x Gimo tertiärt Skutskär tertiärt Bålsta tertiärt

l transportsccntrum av betydelse för stora delar av länet. l Uppsala bör tillgång till enhetslasthantering finnas transportcentrum som på sikt byggs ut till sekundärt transportcentrum

l de orter som skall fungera som transportcentra bör samordning eftersträvas och på sikt, i anslutning till järnväg, samlokalisering av olika terminalanläggningar åstadkommas. Kommunerna bör därför i sin fysiska planläggning avsätta lämpliga markområden för detta ändamål. Av största betydelse är att ekonomiska medel ställs till länets förfogande så att det redan utbyggda vägnätet kan underhållas på erforderligt sätt samt att behövliga nybyggnader kan genomföras. Nuvarande väganslag är alltför knappt tilltagna för att kunna realisera de vägbyggnadsprojekt som redovisas i vägplanerna. Mot denna bakgrund kan det vara nödvändigt att statens vägverk prövar de kriterier som används i vägplaneringssystemet. Det är därvid särskilt viktigt att pröva vilken vikt de olika kriterierna skall ges för att det skall vara möjligt att fördela framtida vägbyggnadsanslag mellan riksvägnätet och det mer finmaskiga vägnätet på ett rimligt sätt. Ur kommunikations- och regionalpolitisk skulle en utbyggsynvinkel nad av väg 292 dels mellan Gimo och Harg dels mellan Söderfors och norväst ut mot väg 254 i Gävleborgs län vara önskvärd. Om en nedläggning av järnvägstrafiken mellan Uppsala och Enköping kommer till stånd bör banan behållas genom s. k. beredskapsunderhåll.

3.6.5 Bostäder

För att få en bättre bostadsplanering bör folk- och bostadsräkningarna kompletteras med årliga bostadsräkningar, bättre uppföljning av den saneringsverksamhet, kontorisering och omvandling av fritidsbostäder till permanentbostäder som förekommer. Vidare bör allmänhetens bostadsönskemål kartläggas genom kontinuerligt genomförda enkäter. Statligt stöd bör lämnas till kommunerna för att dessa skall hålla en viss bostadsreserv.

48 län Uppsala

3.6.7 Teknisk samhällsservice Den framtida vattenförsörjningen måste tryggas i alla bebyggda delar av länet. Regionala vattenförsörjningsplaner bör upprättas avseende det långsiktiga framtida vattenbehovet. Beträffande det statliga bidraget till avloppsreningsverk och ledningar till kommun eller huvudman för sådana anläggningar som förklarats allmän bör beslutanderätten när det gäller bidrag till små och medelstora anläggningar delegeras till länsstyrelsen. Befintliga anläggningar för energiproduktion bör ständigt kompletteras och moderniseras för att uppfylla ökade krav på belastning och leveranssäkerhet. Det är samtidigt självklart att utveckling av alternativ till de nuvarande tekniska formerna för energiproduktion och energiomvandling bör ägnas ökad uppmärksamhet. Den framtida energiförsörjningen bör planeras genom att kort- och långsiktiga energiförsörjningsprogram upprättas med avseende på alla energiformer såväl på central, regional som lokal nivå. Behov föreligger dessutom av en övergripande samordning av värmeförsörjning som sådan och samordning från energipolitisk synpunkt och miljöskyddssynpunkt med samhällsplaneringen i övrigt. Någon exploatering av fallsträckorna vid Tyttbo och Gysinge i nedre delen av Dalälven bör inte ske, då dessa områden har stort intresse från rekreations- och fritidssynpunkt. Förutsättningarna för värmeförsörjning från Forsmark till bl. a. Stockholmsområdet via Uppsala och norra förortsområdena bör övervägas. I den mån taxorna för elenergi varierar mellan olika delar av landet bör en kostnadsutjämning åstadkommas. Knappheten på råvarutillgångarna kräver en förändring av inställningen till avfallet som råvarukälla. Värdefulla beståndsdelar i avfallet - såsom papper, glas och metaller - bör tillvaratas och återanvändas i helt annan utsträckning än vad som sker för närvarande. För att åstadkomma en rationellare avfallshantering torde både ur ekonomiska och av omgivningshygienska skäl ett fåtal stora och vällokaliserade anläggningar vara att föredra framför ett antal mindre anläggningar med bristande utrustning och kapacitet. Det är angeläget att statsbidragsgivningen till anläggningar för återvinning av avfall ordnas på så sätt att regionala lösningar främjas. En förutsättning för återvinning av papper, glas , metaller och andra beståndsdelar i hushålls- och industriavfallet är givetvis att det finns återvinningsanläggningar med sådan kapacitet och geografiskt så belägna att transportkostnaderna inte förhindrar strävandena till ökad återvinning. En utredning med uppgift att undersöka behovet och lokaliseringen av erforderliga återvinningsanläggningar bör tillsättas.

3.6.7 Fritidsservice Alla människor bör oberoende av bostadsort ges varierade möjligheter till avkoppling och stimulans på fritiden.

län 49 Uppsala

Nedre Dalälvsområdet och Östersjökusten i Östhamupp till Forsmark mars kommun bör klassificeras som primära rekreationsområden och komma i åtnjutande av de olika former av statligt stöd, exempelvis lokaliseringsstöd, som är avsett att kunna användas för utbyggnad och iordningsställande av sådana områden för turism och rekreation. I de områdena angivna bör man bl. a. planera och anlägga campingplatser, stugbyar för uthyrning, gästhamnar och Sanitära anläggningar. Beträffande det statliga anläggningsstödet för idrott m. m. bör beslutanderätten när det gäller bidrag på upp till 100 000 kr. delegeras till länsstyrelsen.

3.6.8 Offentlig service

Regional statlig service bör så långt möjligt bibehållas och förstärkas. Möjligheterna att bibehålla och förstärka regional service kan offentlig förbättras om denna ges ökade uppgifter. En utökad delegering av arbetsuppgifter från riks- till regional nivå bör därför ske. Vidare bör delegering från regionala statliga organ till lokala eftersträvas. Kommunerna bör också kunna ges ökade befogenheter i olika planeringsoch administrativa frågor. För att förbättra den offentliga servicen i den södra länsdelen bör Uppsala läns södra tingsrätts kansli snarast till förläggas Enköping. Kommunen bör aktivt verka för att lämpliga lokaler finns tillgängliga. Håbo kommun bör utgöra ett lokalvaktområde inom Enköpings polisdistrikt. Uppsala läns norra tingsrätt bör bibehållas och kansliet flyttas från Uppsala till Tierp.

3.6.9 Kommersiell service för hushållen

Oberoende av bostadsort och egna fysiska förutsättningar bör människorna ha en betryggande tillgång till olika former av service. Lokal service i form av livsmedelsbutik med brett sortiment, bensinförsäljning, viss reparationsverksamhet och post utgör sådana serviceformer som dagligen utan stort besvär och inom rimligt avstånd bör kunna tillgodoses. Till regional service bör hänföras varuhus och mer kvalificerad service och reparationsverksamhet, vilken bör kunna nås av alla länets invånare minst en gång per vecka. För att i högre grad än i nuläget kunna överblicka och påverka utbyggnaden av den kommersiella servicen bör kommunerna kunna upprätta planer för serviceförsörjningen i kommunen. Mot bakgrund av det betydande som finns i befolkningsunderlag orterna Skutskär och Bålsta, förordas att dessa orter erhåller systembolagsbutiker.

50 Uppsala län

3.6.10 Service till företagen bör tillhandahållas den typ av företagsservice som är Företagen nödvändig för att de skall kunna driva sin verksamhet på ett rationellt sätt. av beslutsfattandet från centrala statliga myndigheter till Delegering länsstyrelsen och andra länsorgan i frågor som exempelvis gäller lokaliseringsstöd, arbetsmarknadspolitiska insatser och miljöskyddsärenden skulle kunna innebära att kvalitativa fördelar nås som också skulle gagna företagen. För att kunna fullfölja en utökad företagsinriktad servicefunktion behöver större resurser som främst skulle kunna företagareföreningen användas till att informera företagen om existerande leverantörer. bör, som föreslogs i SOU 1972:78, kunna få Företagareföreningen medel att finansiellt stödja köp av externa tjänster så att främst de små och medelstora företagen skulle kunna komma över den tröskelkostnad som köp av sådana tjänster innebär. Produktutvecklingsstödet, som i dag på försök förmedlas av STU via kontaktsekretariaten, bör permanentas och utökas och fördelas på varje län. Universitetets kontaktsekretariat bör byggas ut personellt och verksamhetsområdet begränsas till att omfatta ett mindre antal län än för närvarande. Universitet och högskolor måste kunna utföra uppdragsverksamhet utan organisatoriska eller ekonomiska förhinder. Möjligheterna för exempelvis verksamheter som bedriver företagsservice att bygga upp fonder som skulle ge på det hela taget samma fördelar som de nedskrivnings-, avskrivnings- och avsättningsmöjligheter som industrin har bör undersökas.

3.7 Miljö - markanvändning och resursutnyttjande som den framtida ställer och De markanspråk bebyggelseutvecklingen de intressen som finns att bevara viss mark för annat ändamål är särskilt stort runt tätorterna Uppsala (med utvecklingsorter), Enköping och Bålsta. Den värdefulla jordbruksmarken kring dessa tätorter bör bevaras från bebyggelseexploatering. Även för de områden i Tierps och Östhammars kommuner som är av intresse för jordbruket bör program för hushållningen med primärt jordbruksmark utarbetas. Vissa recipienter i länet är redan hårt belastade och inte ens marginella tillskott av förorenat vatten är önskvärda. Detta gäller främst Fyris- och Tämnarån med tillflöden, Enköpingsån samt Mälaren. Dessa är också vattentäkter för en mycket stor befolkning. Med hänsyn till rekreationsintressena och vattensituationen måste etablering av miljöstörande industri undvikas längs Östersjökusten, bortsett redan finns etablerad, och vid från de platser där sådan industri Mälaren med hänvisning till sjöns mycket stora betydelse för det rörliga

län 51 Uppsala

friluftslivet och som vattentäkt. Längs Östersjökusten bör nyetablering av industriell och annan näringslivsverksamhet i princip endast övervägas på de platser där sådan verksamhet bedrivs i dag samt i Hargshamn. De flygbullermattor som finns norr och söder om Uppsala utgör en restriktion för bebyggelseutvecklingen. För den framtida bebyggelseplai Uppsalaregionen - särskilt neringen söder om och sydost om Uppsala - är det av stor betydelse att snarast klarlägga omfattningen och tätort inriktningen på den framtida flygverksamheten samt utbyggnadsriktningar vid Arlanda. .p

Vid om- och nybyggnad av trafikleder får inte kortsiktiga ekonomiska

intressen, snäva framkomlighets- och trafikmiljösynpunkter få företräde

framför andra markanvändnings- och miljöaspekter. Även när det gäller

kraftledningsdragningar måste skadeverkningar på annan markanvändning och negativ inverkan på natur- och kulturmiljöer undvikas. Många av de problem som gäller samordningen mellan olika planeringsintressen skulle kunna lösas genom en utveckling och utvidgning av tidigt samråd mellan dessa olika intressen. Förbättrade möjligheter behövs att genom större ekonomiska och/eller administrativa insatser och åtgärder kunna säkerställa markloch objekt av allmänt intresse. Vidare behövs större ekonomiska insatser för att säkerställa driften och skötseln av områden av intresse för det rörliga friluftslivet.

län sou 1975:92 52 Uppsala

°/oPc

Fig. 3:3 Sysselsättnlngsutveckling i olika näringspig_ 3:3 Ande] a., befolkningen å, 1980 iålders_ grenar under perioden 1965-1990 gmppen 50_w å,

9/0 PC RC

o o 70:: 08 oo co

00:a co . =

.âiutåm

:uuliläjä

.

30 o

Fig. 3:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år Fig. 3:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor a°r 1980 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år i relation till totala antalet kvinnor i åldern 15-64 år

SOU. 1975192 Uppsa/a

% 68-70 pc 71-14

Fig. 3:6 Nett0f7yttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods bör/an

4 SÖDERMAN LANDS LÄN

4.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet 4.1.1 Bakgrund

Befolkningsutvecklingen i Södermanlands län har tidigare i stora drag följt utvecklingen för riket. Under senare år har emellertid tillväxttakten avtagit i länet. I ett antal kommuner har folkmängden stagnerat eller minskat, huvudsakligen beroende på strukturförändringar inom vissa delar av tillverkningsindustrin, som är den dominerande näringsgrenen. De kommuner som gränsar till Stockholms län har emellertid uppvisat en befolkningsmässigt positiv utveckling under senare år. Påverkan från Storstockholm är vidare uppenbar bl. a. vad avser näringslivs- och ko mmunikationsförhållanden samt fritidsbebyggelse och friluftsliv. Näringslivsstrukturen i länet kännetecknas framför allt av den stora andelen sysselsatta inom industrin inklusive byggnadsverksamhet, 48 % mot 40 % för riket. Nära hälften av länets industrisysselsatta återfinns inom verkstadsindustrin. _ Servicenäringarna sysselsätter en i förhållande till riket som helhet liten andel av de förvärvsarbetande. Eskilstuna har den lägsta andelen sysselsatta inom servicesektorn av landets samtliga primära centra. Trots att Södermanland traditionellt räknas som ett betydande jordbrukslän, är endast 7% av samtliga förvärvsarbetande sysselsatta inom jord- och skogsbruk.

4.1.2 Länsstyrelsens riktlinjer

Förutsättningarna för en aktiv samhällsplanering på den regionala nivån begränsas starkt av rådande ansvars- och kompetensfördelning inom den offentliga sektorn. Enligt länsstyrelsen bör därför en delegering av beslut från central till regional nivå komma till stånd. 1972 års riksdagsbeslut innefattar bl. a. fastställande av befolkningens storlek i länen år 1980, s. k. befolkningsramar. Ramen för Södermanlands län skulle innebära nettoutflyttning från några av länets kommuner. Länsstyrelsens målsättning är att en sådan utveckling skall undvikas såväl för 1970- som 1980-talet. Härför krävs speciella näringspolitiska insatser, i synnerhet i kommuner med minskande arbetskraftsefterfrågan.

56 Södermanlands län SOU 1975192

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom länets industrisektor bör mildras främst utbildningsmässiga insatser igymnasieskolan och genom genom arbetsmarknadsutbildning. Beträffande utbildningsområdet förordar länsstyrelsen vidare en utav gymnasieskolan så att samtliga huvudstudievägar kommer att byggnad finnas inom länet, samt att viss eftergymnasial utbildning lokaliseras till länet. En av de mest angelägna regionalpolitiska åtgärderna för länet är en upprustning av vägnätet. Beträffande järnvägstrafiken är det angeläget att i första hand tågförbindelserna med Eskilstuna förbättras. För godstrafiken fordras förbättrade terminalresurser med möjligheter till ett integrerat transportsystem. Slutligen bör åtgärder för att förbättra och underlätta utnyttjandet av kollektivtrafiken vidtagas.

4.2 Regional struktur 4.2.1 Riksdagens beslut år 1972 Den plan för utveckling av den regionala strukturen, som riksdagen antog 1972, anger bl. a. vilka funktioner skilda orter och regioner bör fullgöra i regionala sammanhang. Följande ortstyper anges: storstadsomrâden, primära centra, regionala centra och kommuncentra. Primära centra karakteriseras av att de är centralorter för hela län. Med regionala centra avses orter som har betydelse i fråga om sysselsättningen och serviceförsörjningen inte bara för den egna kommunen utan också för en eller flera omgivande kommuner. Ortstypen kommuncentra omfattar kommuner med sådana centralorter vilkas funktioner är begränsade huvudsakligen till invånarna i den egna kommunen. De regionalpolitiska åtgärderna skall enligt riksdagsbeslutet inriktas på att främja utvecklingen av den förordade ortsstrukturen. Det innebär bl. a. att initiativ att utveckla näringslivet i skilda delar av länen skall understödjas med både lokaliseringsstöd och andra samhälleliga åtgärder, varvid även kommuncentra och icke särskilt nämnda orter inom kommunerna kan komma ifråga. För Södermanlands län innebär 1972 års riksdagsbeslut följande plan för utveckling av den regionala strukturen. Ortstyp Kommun Primärt centrum Eskilstuna Regionala centra Nyköping/Oxelösund Katrineholm Strängnäs Kommuncentra Flen Vingåker

Södermanlands län 57

4.2.2 Remissorganens synpunkter

Samtliga primärkommuner jämte landstingets förvaltningsutskott togi sina remissvar på planeringsunderlaget upp den regionala strukturen till diskussion. De framförda Synpunkterna berör i huvudsak två frågor, nämligen dels placeringen av Nyköping/Oxelösund i systemet, dels hela detta systems berättigande. Nyköpings och Oxelösunds kommuner samt landstinget förordar, att Nyköping/Oxelösund klassas som primärt centrum. Flera kommuner anser att hela ortsklassificeringssystemet bör slopas. Flertalet remissinstanser förordar i stället att den i länsprogram 1970 väckta idén om ett bandlandskap dvs. en utbyggnad av i första hand orter längs kommunikationslederna från Stockholm tas upp till förnyad prövning.

4.2.3 Länsstyrelsens förslag

Länsstyrelsen understryker att ortsstrukturen uppvisar starka variationer mellan olika län i riket. Nuvarande principer för ortsklassificering är således ej tillämpliga på huvuddelen av kommunerna i mellersta och södra delarna av landet men torde kunna användas för det allmänna stödområdet.

_/

Eskilstuna ,____..-_

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum t r i

Qi xelösund Regionalt centrum

Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområde! Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lstzs förslag till ändring I-ig 4:1 Regional struktur Södermanlands lan i länsplanering 1974

58 Södermanlands län sou 1975:92

Södermanlands län bör med hänsyn till närheten till Stockholmsområdet betraktas som ett avlastnings- eller satellitområde till detta. Ett sådant betraktelsesätt styrks av den befolkningsutveckling som förevarit under början av 1970-talet. Länsstyrelsen förordar därför en utvärdering av ortsklassificeringssystemet inför den fortsatta regionalpolitiska utvecklingsplaneringen samt att möjligheten att genomföra bandlanskapsprincipen på nytt prövas. Därest nuvarande ortsklassificeringssystem bibehålls, föreslås att Nyköping/Oxelösund uppflyttas från regionalt till primärt centrum.

4.3 Planeringsnivâ I 1972 års riksdagsbeslut anges som förutsättning för samlade insatser, att man har ett gemensamt underlag för regionalpolitiska lokaliserings- och dimensioneringsbedömningar. I detta syfte har uppställts befolkningsramar, s. k. planeringstal, för länen. För Södermanlands län innebar riksdagens beslut år 1972 en planeför 1980 inom intervallet 250 O00«260 000 invånare. Vid ringsnivå uppdelningen av denna planeringsnivå på kommunerna utgick länsstyrelsen från det högre av de båda gränstalen och fastställde i mars 1974 en länsram 255 000-265 000 invånare år 1980. lntervallmitten i på kommunernas enligt denna fördelning, vilken blivit planeringsnivåer föremål för remissbehandling, var följande.

Dessa siffror ansluter nära till den av länsstyrelsen i planeringsunderlaget till länsplanering år 1974 framräknade prognosen för år 1980, dvs. den nivå befolkningen kommer att uppnå om hittillsvarande tendenser håller i sig och inga åtgärder vidtas för att påverka utvecklingen.

4.3.1 Remissorganens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 Eskilstuna kommun ansluter sig till den av länsstyrelsen beslutade befolkningsramen, men anför att under vissa förutsättningar kan folkmängder år 1980 komma att överstiga denna nivå. Strängnäs kommun anser att hittillsvarande utveckling pekar på en större folkmängd för kommunen än vad länsstyrelsens intervallmitt anger. Planeringsnivåerna bör enligt kommunen vara 23 000 invånare år 1980 och 26000 år 1990.

Södermanlands län 59

Katrineholms kommun vidhåller sin tidigare målsättning om 33 200 invånare år 1980. Flens kommun har som målsättning för år 1980 ca 19 000 invånare. Kommunen finner länsstyrelsens prognos oroande, och framhåller att kraftiga åtgärder måste vidtas för västra och mellersta delarna av länet. Vingåkers kommun anser sig ej kunna acceptera ett lägre befolkningstal för kommunen än 10 000 invånare år 1980. Hela kommunens planering utgår från denna befolkningsnivâ som anses vara en förutsättning för en acceptabel utveckling. Nyköpings kommun baserar sin planering på en befolkning uppgående till 66 000 invånare år 1980. Man hänvisar till klassificeringen i fysiska riksplaneringen samt räknar med en tills vidare fortsatt inflyttning till östra kommundelen från Stockholms län. Oxelösunds kommun utgår ifrån en planeringsnivå pâ 16 500 invånare år 1980. Kommunen räknar med 1000 fler arbetstillfällen än vad länsstyrelsens prognos anger. Härvid förutsätter man att förvärvsfrekvenser, pendling och nettoinflyttning kommer att_ påverkas. För år 1990 antas den ökade inflyttningen resultera i en befolkningsnivâ på 18 200 invånare. Landstingets förvaltningsutskott anser länsstyrelsens planeringsnivå för länet år 1980 vara rimlig. För år 1990 förordas ett befolkningstal på 270 000 invånare, vilket är 2 500 fler än intervallmitten enligt länsstyrelsens förslag till planeringsnivå.

4.3.2 Kommunalekonomiska förutsättningar En regions utveckling sammanhänger med en mängd faktorer vid sidan av befolkningsförändringarna. En av de mest betydelsefulla är de ko mmunalekonomiska förutsättningarna. Skattekraften år 1974 var lägre än riksgenomsnittet i länets samtliga kommuner utom Oxelösund. Lägst var den i länets mellersta delar. Eskilstuna är bland de primära centra i landet som har den lägsta skattekraften. Beroende på låg skattekraft utgår skatteutjämningsbidrag till samtliga kommuner i länet utom Oxelösund. År 1975 uppgår bidragen till totalt 19 milj. kr. Därutöver utgår bidrag till såväl landstinget som församlingarna. Utdebiteringen varierar relativt kraftigt mellan kommunerna. Eskilstuna, Flen och Katrineholm har för år 1975 än högre utdebitering riksgenomsnittet. Landstingets utdebitering år 1975 motsvarar 93 % av landstingens medelutdebitering. Andelen skattefinansiering av kommunernas investeringar väntas successivt öka i länet - från 56 % 1975 till 70 % är 1979. Vad gäller både sysselsättningen och utbyggnaden av samhällsservice har den kommunala ekonomin en avgörande betydelse.

60 Södermanlands län

00m 000 00m 000 00m 00m 00m 00m 00m

mm ä om 0_ B n_

v3_

_0_100m 1000 100m 1000 100m 100m 100m 278m 278m

:c m

mciozmñmcm_

mm m_

00m_

3 _m 2 v0

00m 00m

wash: _ 000 00m 00m 00m 00m 000 000 000 000

ä mm mm 2 0_ mo 2

$mI000 $mI000

mcurorâmmcm_ m›_cmmciuzm_a

1000 100m 100m 100m 100m 1000 1000

m

mm

00m_

å mm w_ 8 m_

Em Em

som 8_ 25 o.: som 00_ 000 00m

o

00m_

m... å 2.. m: 8 z

.mama Em_ mom

som 0% som com än com så 000

.mo:mo._n_ 2:052..

:E m

00m_

m: 2

omm

ä 2 N... ä.

000 000 000 000 000 000 000 000 000

nhzutåêmnmw

2 mm 2 2 0_ 8 2

_obâmmcm_

_aEsämcEvzacom

.Ewan mwm1000 0om1000

1000 1000 |000 1000 |000 1000 1000

m

_mzco 82

mm mm m_ m_

omm

ä 8

.åk än» mmm

omm 0% :c mmm mmm mmm mmm h?

m

wawzam=im=sn

mm

3.0_

mm _m 2 s v_

omm

mvw mmo of ;m m2 0_.m

S:

w=_=v__o._å

å.

_min_

w_ m m_

05m_

2 0m mm S.

mä

._00

aezmøä_ _Summa_

v3_

.moi

.Miååakmm

Eåmcm_

m:_5:..._.._êm_

.wzco

_än_ :z

5.:...,

zmcmcmzm .Eozuiåaz wiaoxaz 0:22:30

ä»

.v72 so... §25

då

Södermanlands län 61

4.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990

Folkmängdsutvecklingen i länet hittills under 1970-talet och prognosen till år 1980 pekar på en svagare ökningstakt än under senare delen av 1960-talet, beroende på både födelse- och flyttningsnettonas utveckling. Under 1980-talet beräknas denna utveckling fortgå. sker en Samtidigt förskjutning av âldersstrukturen mot högre åldrar. Den i planeringsunderlaget redovisade befolkningsprognosen är uttryck för en sannolik utveckling om inte några särskilda vidtas. åtgärder Tillgängliga regionalpolitiska medel är begränsade i ett län av Södermanlands struktur, varför prognostalen får anses utgöra en rimlig utvecklingsnivå för samtliga kommuner utom Katrineholm, Flen och Vingåker. Här anger prognosen minskad folkmängd vilket inte kan accepteras som målsättning. Följden härav skulle bli ogynnsamma förändringar av befolkningens ålderssammansättning och påfrestningar på den kommunala ekonomin. Länsstyrelsen har i samband med länsprogrammet antagit nya planeringsnivåer. Dessa uttrycks i form av intervall där mittvärdet för merparten av kommunerna lagts i nivå med prognosvärdet (se tab. 4:1). l Katrineholm, Flen och Vingåker har dock mittvärdena lagts på en högre nivå än prognosen. Till följd av osäkerheten i bedömningen av folkmängdstillväxten framhålles att planeringsberedskap bör upprätthållas för såväl högsta som lägsta värdet av resp. intervall.-

4.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser Ett led i regionalpolitiken utgör decentraliseringen av statlig verksamhet. Statsmakternas beslut att omlokalisera och fortifikamyntverket tionsförvaltningen till Eskilstuna är emellertid otillräckligt för att där skapa den differentierade arbetsmarknad som förutsätts för ett primärt centrum. A Vidare utgår s. k. lokaliseringsstöd från staten till industriell verksamhet. Stödet kan numera beviljas företag även utanför stödomrâdet. Lokaliseringslån har utgått till 14 företag i tre av länets kommuner och ytterligare tre ansökningar är för närvarande under prövning. Länsstyrelsen ser detta regionalpolitiska stöd som ett betydelsefullt medel att nå en gynnsammare utveckling i sysselsättningssvaga regioner. Statliga skatteutjämningsbidrag har under år 1974 utgått till Södermanlands län med 34 miljoner kronor.

4.5 Arbete 4.5.1 Sysselsättningsutveckling

Arberskraftsefterfrágan Den totala arbetskraftsefterfrågan i Södermanlands län uppgick år 1970 till 104 500 arbetstillfällen för förvärvsarbetande med minst 20

62 Södermanlands län sou 1975:92

timmars arbete per vecka. Av de anställda var 34% kvinnor. 5 800 arbetade mindre än 20 timmar per vecka. Av dessa var 92 % personer kvinnor. Under perioden 1970-1980 beräknar länsstyrelsen att efterfrågan på arbetskraft skall öka med 0,5 % motsvarande drygt 500 arbetstillfällen. Enligt långtidsutredningens bedömning av utvecklingen i länet skulle dock tillkomma ytterligare l 000 arbetstillfällen. Arbetskraftsökningen antas hänföra förvärvsarbetande kvinnor, medan sig till ett ökat antal däremot antalet förvärvsarbetande män väntas minska. Totala antalet förvärvsarbetande antas öka i samtliga kommuner utom Katrineholm, Flen och Vingåker. För 1980-talet anger länsstyrelseprognosen en kraftig ökning av antalet arbetstillfällen, vilket sammanhänger med att de strukturella förändringarna inom många näringsgrenar antas avta. Med all sannolikhet kommer även arbetstidsförkortningar och fler deltidsarbetande att öka antalet arbetstillfällen. För de olika näringsgrenarna förutspås betydande skillnader i sysselsättningsutvecklingen. Under l970-talet beräknas ökningstakten för den offentliga sektorn avta jämfört med l960-talet. Minskad sysselsättning väntas främst inom jord- och skogsbruk samt byggnadsverksamhet. För sektorn jord- och skogsbruk förutses dock en relativt sett lägre avgångstakt än under l960-talets senare del (se figur sid. 16). Vid en jämförelse med riket noteras främst en svagare utveckling i länet för offentlig förvaltning. För l970-talet anger summan av länsstyrelsernas prognoser en 32-procentig ökning av offentliga sektorn i riket medan prognosvärdet för länet uppgår till 27 %. För samfärdsel och väntas i riket oförändrad resp. ökad sysselsättning, medan privata tjänster man för länets del antagit tillbakagång. Ovanstående utvecklingstendenser och skillnader mellan riket och länet beräknas i stort sett kvarstå under l980-talet.

Arbetskraftstillgángar Beräkningar för perioden 1970-1980 visar att arbetskraftstillgången väntas öka med 4 400 personer i åldern 15-64 år. Härav hänför sig drygt hälften till ändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning och resten till ändrade förvärvsfrekvenser. förvärvsfrekvenser bland kvinnor medför att huvuddelen av det Höjda ökade arbetskraftsutbudet återfinns på kvinnosidan. Bland männen noteras däremot något sjunkande förvärvsfrekvenser, vilket i det närmaste motsvarar det ökande antalet män i aktuella åldrar. antas under perioden 1970-1980 öka i Tillgången på arbetskraft kommuner utom Katrineholm och Vingåker. Särskilt stor samtliga ökning förutses för Nyköping och Strängnäs. Den totala förvärvsfrekvensen väntas öka betydligt långsammare i länet än i riket, vilket till stor del sammanhänger med en beräknad svagare tillväxt av den offentliga sektorn i länet. Härvid påverkas i synnerhet förvärvsfrekvensen bland kvinnor.

sou 1975:92 Södermanlands län 63 Skillnader mellan efterfrågan och tillgång

pa arbetskraft

Differenser mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft utjämnas prognostekniskt genom ändrade antaganden om pendling och flyttning. Under perioden 1965-1970 har nettoutpendlingen från Södermanlands län mer än fördubblats 600 till (från 1 500 förvärvsarbetande). För år 1980 anger prognosen en 3 800 nettoutpendling på personer. Huvuddelen av ökningen väntas för kommunerna med stor inflyttning från Stockholms län (Nyköping och Strängnäs). Under 1970-talet antas nettoinflyttningen uppgå till l 150 förvärvsarbetande. Positivt flyttningsnetto väntas endast för och Nyköpings Strängnäs kommuner. Denna inflyttning kommer inte att motsvaras av ökat antal arbetstillfällen, varför de inflyttade väntas komma att arbetspendla i stor utsträckning. Under 1980-talet beräknas en obetydlig nettoinflyttning av arbetskraft.

Tab. 4:2 Sysselsatta i Södermanlands län

4.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen

De anställdas valmöjligheter och trygghet kan på arbetsmarknaden bedömas utifrån både kvantitativa och kvalitativa såsom de aspekter lokala arbetsmarknadernas storlek, arbetslösheten, förvärvsfrekvenserna, utbildningsnivån och inkomstförhållandena. Av avgörande betydelse är emellertid näringslivsstrukturen.

Nâringslivsstrukturen

Som tidigare framhållits utmärks Södermanlands län av en markant överrepresentation av sysselsatta inom industri. Sysselsättningsstrukturen i Eskilstuna skiljer sig avsevärt från övriga primära centra genom den höga andelen industrisysselsatta och den låga andelen sysselsatta inom service. Bland länets regionala centra noteras industrisektorns betydelse i Nyköping och Strängnäs. Bland kommuncentra noteras att andelen servicesysselsatta i Vingåker är lägre än normalt för ortstypen. l förhållande till riket beräknas en svag tillväxt av sysselsättningen i tjänsteproducerande näringsgrenar i länet under 1970-talet. Detta torde speciellt påverka sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor (se fig. 4:3).

64 Södermanlands län

Industrins bransch- och storleksdifferentiering Industrins branschfördelning i länet jämfört med riket innebär en stark överrepresentation inom järn-, stål- och metallverk samt Verkstadsindustri. Verkstadsindustrin dominerar i Eskilstuna, Katrineholm och Flen medan branschrepresentationen i Vingåker utmärks av textilindustri och i Oxelösund av metallframställning. Av samtliga arbetsställen i länet med mer än fem sysselsatta tillhörde år 1971 70 % gruppen mindre företag (6“50 sysselsatta). Detta var dock en lägre andel än i riket som helhet (78 %). Oxelösund avviker starkt från länsmönstret med över 80 % av de industrisysselsatta vid ett enda företag. Vid bedömning av valmöjligheterna och tryggheten för Oxelösundsborna får man emellertid betrakta Nyköping-Oxelösundsregionen som en arbetsmarknad.

Arbetslöshet De senaste konjunktursvackorna har givit tydliga utslag i arbetslöshetsstatistiken. I vissa kommuner har jämsides med vikande konjunktur förekommit strukturarbetslöshet, t.ex. i Eskilstuna. Under perioden 1965-1973 har den relativa arbetslösheten genomgående varit störst i Eskilstuna och Vingåker, vilket främst förklaras av den ogynnsamma branschstrukturen i dessa kommuner. Den långsiktiga arbetslöshetsutvecklingen för olika arbetskraftskategorier i länet har uppvisat en stigande kurva. Trenden är densamma för både män och kvinnor, olika åldersklasser, kassamedlemmar och icke kassamedlemmar, svenska och utländska medborgare samt för tjänstemän och driftspersonal. för könen har fluktuerat kraftigt sedan år Arbetslöshetsprocenten Vid ett flertal tillfällen har arbetslösheten bland 1972 (se fig. 4:5). kvinnor varit större än bland män. Kvinnorna utgör också huvuddelen av arbetssökande som söker arbete utan att kontakta de latent (personer liksom av de undersysselsatta (deltidsarbetande som arbetsförmedling), önskar längre arbetstid). Ett allvarligt problem är vidare ungdomsbrottsligheten, framför allt vad gäller personer utan yrkesutbildning. Den t. o. m. år 1973 långsiktigt stigande arbetslösheten åtföljdes av ett minskande antal lediga platser. Vidare kunde noteras en ökning av antalet i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. Denna trend personer har i viss mån brutits under det senaste året. Den sörmländska arbetsmarknadens största problem har sin grund i obalansen vad gäller å ena sidan typen av arbetskraftsefterfrågan och å andra sidan de arbetssökandes anspråk.

Arbetsmarknaden för kvinnor Kvinnornas skiljer sig i många avseenden från sysselsättningssituation männens. Av de förvärvsarbetande kvinnorna med en arbetstid om minst 20 timmar år 1970 36 % inom den offentliga sektorn. per vecka återfanns

Södermanlands län 65

l förhållande till männen arbetar vidare en större andel kvinnor inom varuhandel och privata tjänster. Under 1970-talet antas liksom tidigare antalet förvärvsarbetande kvinnor öka mer inom offentliga sektorn än inom industrin (se fig. 4:4). 15 % av de förvärvsarbetande kvinnorna arbetade högst 19 timmar per vecka år 1970. Offentliga sektorn sysselsatte över hälften av dessa. Inom industrin förekom deltidsarbetande kvinnor endast i ringa omfattning. Förvärvsfrekvensen bland kvinnor var i förhållande till ortstypen högi Strängnäs, Vingåker och Flen. l övriga kommuner var värdena normala för ortstypen. Av de gifta kvinnorna förvärvsarbetade år 1970 endast 43 % mot 89 % bland övriga kvinnor. En icke obetydlig arbetskraftsreserv torde alltså finnas bland de gifta kvinnorna.

Pendling

Trots att man vid kommunindelningsreformen eftersträvade överensstämmelse mellan de nya kommungränserna och arbetsmarknadsområdena förekommer på vissa håll i länet en omfattande pendling. Utpendlingen uppgick år 1970 till 8% av den förvärvsarbetande i befolkningen länet. Nettopendling förelåg vid samma tidpunkt för flertalet näringsgrenar, särskilt inom byggnadsverksamhet där 22 % av de förvärvsarbetande hade sina arbetsplatser utanför bostadskommunen. Samtliga kommuner utom Katrineholm hade år 1970 nettoutpendling, vilket delvis förklaras av länets starka influens från Stockholmsområdet. Särskilt stor andel pendlare registrerades för Vingåker och Oxelösund, vilket sammanhänger med ensidig näringsstruktur samt närhet till större arbetsmarknader.

Inkomster och löneláge

Yrkesverksamhetsgraden varierar ej nämnvärt mellan länets kommuner, varför differenser i inkomstnivå främst torde hänföra sig till olikheter i näringslivsstrukturen. I jämförelse med riket är inkomsten per inkomsttagare lägre i samtliga kommuner utom Oxelösund. I förhållande till ortstypen uppvisar Oxelösund den högsta inkomstnivån i riket, vilket med sammanhänger det höga löneläget vid Järnverket. Eskilstuna har däremot i relation till övriga primära centra en låg inkomstnivå, vilket bl. a. beror på den låga lönenivån inom kommunens Verkstadsindustri.

Rekry teringen av yrkesutbildad arbetskraft

Naturlig avgång och övergång mellan näringsgrenar skapar behov av ökad utbildning inom jord- och skogsbruk, samt byggnadsverksamhet inte minst inom industrisektorn. Inom vissa kontors- och förvaltningsinriktade utbildningsvägar föreligger däremot överkapacitet.

66 Södermanlands län

4.5.3 Åtgärder

Södermanlands läns geografiska närhet till Stockholmsområdet torde delvis ha bidragit till länets förhållandevis dåliga tillgång till kvalificerad service. Det ringa antal nya arbetstillfällen i länet som erhållits genom utlokaliseringen av statliga verk förklaras sannolikt också av detta faktum. Den under 1970-talet beräknade svaga sysselsättningsökningen i länet till stor del samman med utvecklingen inom den offentliga hänger sektorn. kommunernas och landstingets behov Här bör uppmärksammas av förbättrade ekonomiska resurser. Genom förläggandet av ytterligare statliga verk till länet och en prövning av förutsättningarna för delegering av centrala beslutsfunktioner till regionala organ, torde en välbehövlig differentiering av näringslivet kunna ske. Härigenom kan också en fördelaktigare utveckling av förvärvsfrekvensen nås. Industrins betydelse för länet gör det angeläget att möjligheterna till lokaliseringsstöd kvarstår för Eskilstuna- och Katrineholmsområdena. Stöd bör även kunna utgå till andra typer av verksamhet än tillverkningsindustri. Vidare bör rekryteringen av yrkesutbildad arbetskraft underlättas, försöksverksamheten med kvinnor i traditionellt manliga yrken utökas samt informationen om tillgången till mark och lokaler till nyetablerade företag förbättras. En fortsatt av barnomsorgen är en viktig förutsättning för utbyggnad kvinnors möjligheter till förvärvsarbete. Andra åtgärder är fler deltidsarbeten och flexibel arbetstid. Genom den beslutade indragningen av flygflottiljen F ll i Nyköping kommer 2 000 personer att beröras. Vidare förutses negativa effekter på service och kommunal ekonomi. Här behövs åtgärder för att erhålla alternativ verksamhet.

Länsstyrelsens åtgärdsförslag kan kortfattat sammanfattas som följer.

Kommunerna - av barnstugor fortsätter för att underlätta för kvinnorna Utbyggnaden att förvärvsarbeta. - Mark- och planberedskapen för etablering av verksamheter bör hållas på en hög nivå. - och liknande böri förekommande Möjligheten att bygga industrihotell fall prövas.

Landstinget - Nya inrättningar inom arbetsvården bör tillkomma. - Förutsättningarna för fler lokala arbetstillfällen bör fortlöpande undersökas.

Södermanlands län 67

Länsstyrelsen och andra statliga länsorgan - av försöksverksamheten Utökning för att bereda fler kvinnor möjlighet till arbete inom traditionellt manliga yrkesområden. - Arbetsmarknadsutbildningen anpassas till förutsättningarna på arbetsmarknaden. AMU-centrum i Nyköping uppföres så snart som möjligt. - för att Förutsättningarna utöka intagningen till de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan prövas av länsskolnämnden.

Centrala myndigheter, regering och riksdag - Ytterligare statlig förvaltning förläggs till länet. - sektorn bör förstärkas av centrala Offentliga genom delegering beslutsfunktioner. Lokaliseringsstödet till industriföretag kvarstår för Eskilstuna och Katrineholms A-regioner. Lokaliseringsstödet bör utvidgas till att gälla även annan verksamhet än industriföretag. Fortsatt utveckling av företagareföreningens verksamhet. - etableras Nya industrier om möjligt i Vingåker och Oxelösund för att åstadkomma en ökad differentiering av resp. arbetsmarknad. Regeringen bör inom de närmaste åren framlägga förslag om lokalisering av verksamhet till Nyköpings kommun såsom kompensation för bortfallet av arbetstillfällen i samband med indragningen av flygflottiljen F l l. -- Ytterligare högskoleutbildning - utöver den yrkestekniska högskolemed verkstadsteknisk - till länet. Här bör utbildningen linje förläggs särskilt nämnas de gynnsamma förutsättningarna härför vid AB Atomenergi i Studsvik. - Undersöknings- och forskningsverksamhet om ungdomens attityder till yrkesutbildning och arbete inom främst industrin bör på försök startas i länet.

4.6 Service 4.6.1 Utbildning och kulturell verksamhet Det för Södermanlands län största problemet inom utbildningssektorn är att anpassa utbildningen till näringslivets behov. Sålunda är bristen på yrkesutbildad personal stor, särskilt inom industrin. Orsak till denna

situation är bland annat inriktningen av utbildningsutbudet xdd länets

gymnasieskolor. Totalt sett är dock länets gymnasieskola väl utbyggd så tillvida att 95 % av samtliga 16-åringar kan erbjudas plats. Ett par utbildningslinjer liksom vissa grenar och varianter saknas emellertid i länet. Ett särskilt problem utgör det begränsade linjeutbudet och svaga elevunderlaget vid Strängnäs gymnasieskola. Eftergymnasial utbildning finns i flertalet primära centra i landet. I Eskilstuna har sådan utbildning hittills saknats men kommer i begränsad

län sou 1975:92 68 Södermanlands

omfattning att inledas höstterminen 1975. l länet i övrigt saknas eftergymnasial utbildning. Outnyttjade utbildningsresurser på högskolenivå finns vid AB Atomenergi i Studsvik. Inom kulturområdet är det största problemet att sprida det kulturella utbudet till så många som möjligt. Ett annat problem är att regionalradiosändningarna splittrar länet.

Å tgâ rd er

Bland kommunala åtgärder noteras planerade skolbyggnadsprojekt vilka är relativt sett mest omfattande i Nyköpings och Vingåkers kommuner. Den i Trosa i Nyköpings kommun planerade högstadieskolan har dock av skolöverstyrelsen lagts på framtiden. Detta förhållande under våren. Länsstyrelsen vill i påtalades vid en regeringsuppvaktning förorda en decentralisering av fördelningsbeslut för sammanhanget och annan Ökade befogenheter här skolbyggen byggnadsverksamhet. torde vara en förutsättning för den regionala planeringen. bör även genomföras för bibehållan- Inom grundskolesektorn åtgärder de av glesbygdsskolorna samt utökning av invandrarbarnens undervisning. samt nybyggnad av gymnasieskolor planeras i Om- och tillbyggnad Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping (inkl. landstingets om- och nybyggnad och Oxelösund. I Oxelösund kommer från och med av Öknaskolan) läsåret 1975/76 att inrättas gymnasieskollinjer i stället för nuvarande specialkurser inom gymnasieskolan.

antar i sin långtidsplanering för hela riket fram till år

Skolöverstyrelsen studievägarna kommer att 1980 att antalet platser på de yrkesinriktade öka mest. Detta förhållande torde i än högre grad behöva beaktas i ett län av Södermanlands struktur vid framtida överväganden om gymnasiesko-

lans linjesammansättning. om vårdutbildningens framtida inriktning l landstingets utredning föreslås viss ökad kapacitet samt en del nya utbildningsvägar. Eftergymnasial utbildning föreslås bli förlagd till Eskilstuna. bör anpassas till länets speciella arbets- Arbetsmarknadsutbildningen kraftsefterfrågan. En AMU-filial bör tillkomma i Nyköping. rörande och fördelning av eko- Beslutsfattandet investeringsplanering och gymnasieskolan bör ske med större nomiska ramar för grundregionalt och lokalt inflytande. och forskningsverksamhet för att En målinriktad undersökningstill utbildning och arbete inom industrin utröna ungdomarnas attityder synes angelägen i länet. i Eskilstuna, bättre Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskola resurser för utbildningsändamål samt utnyttjande av AB Atomenergis (t ex inom vårdområdet) i placering av viss eftergymnasial utbildning Eskilstuna är andra väsentliga åtgärder. verksamhet bör en fortsatt kommunal satsning När det gäller kulturell anslagsgivning till studieförbund, lokala på folkbiblioteken ske, liksom föreningar m m. att få ökad på kulturområdet om Landstinget kommer betydelse

Södermanlands län 69

länsberedningens förslag förverkligas. På central nivå har fattats beslut om såväl länsomfattande som lokala radiosändningar.

4.6.2 Hälso- och sjukvård och annan social service Hälso- och s/zrkvârd lnom länets hälso- och sjukvård kommer bland annat att krävas Ökade insatser för åldringarna. Nuvarande rekryteringsproblem beträffande vissa personalkutegorier väntas minska under det närmaste decenniet bland annat till följd av ökad utbildningskapacitet. Sjukvårdsutbudet är i förhållande till ortstypen normalt ialla länets kommuner utom Strängnäs, som saknar lasarett w en i regionala centra normalt förekommande servicefunktion. Närheten till centrallasarettet i Eskilstuna har emellertid här stor betydelse.

Annan social service I Södermanlands län är förskoleverksamheten för Ö-åringarrelativt väl utbyggd. Ytterligare 350 daghemsplatser har tillkommit det senaste året till följd av det förhöjda statliga anordningsbidraget. Trots detta måste om kvinnor i ökande utsträckning skall få möjlighet att förvärvsarbetea utbyggnaden intensifieras. Följande räkneexempel utgör ett sätt att beräkna ett behov av daghemsoch familjedaghemsplatser (heltidsomsorg) i länet 1980: Hela antalet barn 0-«6 år 25 058 Därav med förvärvsarbetande moder 9 410 studerande moder eller ensamstående fader (2 %) 501 Summa (= teoretiskt behov) 9 911 Praktiskt behov (75 % av det teoretiska) 7 433 Antal barn med särskilda behov (3 % av samtliga) 750 Totalantalet barn med behov av heltidsomsorg 8 183 År 1975 uppgår platsantalet i länet till 3 200 varav l 850 i daghem. Vad beträffar fritids- och familjedaghem för barn i skolåldern finns behov av fler platser i samtliga kommuner. Mot bakgrund av det växande antalet åldringar och de handikappades behov och anspråk fordras ökade serviceinsatser från samhällets sida. Enligt länsstyrelsens prognos kommer åldersgruppen 70 år och äldre att uppgå till nära 11% av länets totalbefolkning år 1980. Särskilt höga andelar anges för kommunerna Katrineholm och Vingåker.

län 70 Södermanlands

Under senare år har skett en ökad satsning på öppna vårdformer, såsom social hemhjälp och färdtjänst för handikappade. Denna typ av service är bäst utbyggd i kommunerna Eskilstuna och Flen. Kommunerna satsar numera på öppnare vårdformer genom att hellre bygga servicehus än ålderdomshem. Härutöver föreligger servicebehov inom till exempel hemsjukvård och arbetsvård.

Å tgá rd er Landstingets ekonomiska femårsplan (1975-1979) omfattar fortsatt utbyggnad av centrallasarettet i Eskilstuna, vårdcentraler i Trosa och Katrineholm, sjukhem i Flen och Katrineholm samt utbyggnad av lasarett. Vidare kommer inom folktandvården att etableras Nyköpings kliniker i ytterligare sex tätorter. Landstingets sjukvårdsplan anger för tiden fram till och med 1985 ytterligare sjukhem för långtidssjukvård i Eskilstuna, Strängnäs, Vingåker och Oxelösund. Vidare finns planer på utökad hemsjukvård. Inom den öppna vården föreslås vårdcentraler i Eskilstuna, Nyköping och Mariefred. För omsorgsverksamheten föreslås vårdhem och dagcentra i Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm. också arbetsvårdsverkstäder i l landstingets investeringsplaner upptas Katrineholm och Nyköping. Därutöver bör ytterligare skyddade verkstäder tillkomma. Pågående statlig utredning kan dock innebära att ansvaret för denna verksamhet flyttas från landstingen. Vad avser dag- och fritidshem är Oxelösund, Eskilstuna och Flen de kommuner som planerar att investera relativt sett mest under de närmaste åren. Totalt för länets kommuner motsvarar investeringsplanerna enligt KELP 75-79 inte tillnärmelsevis den föreslagna målsättningen om ytterligare 3 000 platser i heltidsförskola år 1980 (75 % av det beräknade behovet enligt räkneexemplet på sid 24). En praktiska förutsättning är här att statsbidragen för drift och byggande av förskolor och fritidshem successivt höjs. av servicehus och ålderdomshem bland annat Viss utbyggnad föreslås, ett servicecentrum i Katrineholms kommun, äldreserviceinstitution i Eskilstuna och servicehus eller liknande i Nyköping. Även Oxelösunds kommun räknar med att göra jämförelsevis stora investeringar inom denna sektor under de närmaste åren. Även beträffande social hemhjälp och färdtjänst planeras ytterligare kommunala insatser.

4.6.3 Kommunikationer

Åtgärder

Kommunernas trafikförsörjningsplanering är av stor betydelse för utvecklingen av den lokala trafiken. Planeringen påvisar ytterligare

Södermanlands län 71

möjligheter till samordning. l kommnernas fysiska planering bör markreservationer göras för såväl person- som godstrafikens terminaler och hållplatser. l länsberedningens betänkande föreslås ett generellt landstingskommunalt ansvar för den regionala och lokala kollektivtrafiken. I awaktan på statsmakternas beslut i frågan torde en angelägen åtgärd vara att söka samordna de tidsbeställda besöken vid olika sjukvårdsinrättningar med kollektiva resemöjligheter. Länsstyrelsens regionala trafikplanering syftar till att mot bakgrund av överordnade regionalpolitiska målsättningar få till stånd ökad samordning mellan de olika trafikslagens verksamhet. På centrala myndigheter ankommer att vidta åtgärder för järnvägstrafiken. är en förbättring av Eskilstunas Av väsentlig regionalpolitisk betydelse tågförbindelser, främst på sträckan Eskilstuna-Åker-Södertälje. Vidare bör persontrafiken på förbindelsen Strängnäs-Åkers Styckebruk bibehállas i åtminstone nuvarande omfattning. På sträckan Nyköping-Stockholm bör Vagnhärad på nytt få tågförbindelser för främst arbetsresor till Södertälje/Storstockholm men även för resor till kommunens centralort Nyköping. Järnvägsfrakten av gods bör kunna öka genom förbättrade terminalfunktioner som möjliggör integrerade transportsystem. Beträffande busstrafiken bör systemet med bidragsgivning till olönsam landsbygdstrafik ses över. Länsstyrelsen anser att ett framtida generellt landstingskommunalt ansvar för regional och lokal trafik förutsätter omfattande statsbidrag. Ett stort problem för Södermanlands län är vägnätets standard. Vägverket har inventerat huvudvägnätet och dess behov av åtgärder för att klara en beräknad trafik 1990. Resultatet har omsatts i förslag till långtidsplan för perioden 1976-1985. Den hårt belastade sträckan Eskilstuna-Strängnäs på Europaväg 3 har otillräckligt standard liksom även delar av Europaväg 4. Först mot mitten av 1980-talet beräknas sistnämnda väg vara utbyggd till motorvägsstandard inom länet. Det får anses högst otillfredsställande att utbyggnaden ej sker i snabbare tempo. Genomfartstrafiken på riksväg 55 genom Strängnäs tätort medför stora olägenheter. Vägen bör snarast dras utanför tätbebyggelsen. Även andra förbifarter behöver åtgärdas, bl a i Flen. Också vad avser statskommunvägarna (dvs. statsbidragsberättigade vägar och gator i tätort där kommunen är väghållare) föreligger stora investeringsbehov, särskilt i Eskilstuna och Nyköpings kommuner. skall framhållas behovet av en kraftig höjning av de nu Slutligen otillräckliga väganslagen. Vägstandarden i Södermanlands län bör ej vara lägre än i övriga län.

72 Södermanlands län

4.6.4 Bostäder

Åtgärder

Bostadsbyggnadsbehovet sammanhänger med befolkningsutvecklingen och hushållsbildningen samt med avgången av bostäder genom rivning, kontorisering etc. Både kommunernas och länsstyrelsens bedömningar pekar på ett betydligt lägre behov av nya bostäder fram till 1985 än under slutet av 1960-talet.

4.6.5 VA-frågor och renhållning När det gäller anläggningar för Vattenförsörjning, avloppsrening och renhållning får situationen anses vara relativt tillfredsställande i flertalet kommuner.

Å [gärder En åtgärd beträffande vattenförsörjningen bör vara att upprätthålla en god planeringsberedskap inom kommunerna. Av planerade åtgärder kan nämnas att Katrineholms kommun inom de närmaste åren avser att bygga ett nytt större vattenverk. Den relativt sett mest omfattande utbyggnaden av avloppsreningen planeras i Katrineholm. Även i Nyköpings tätort, Flen och Vingåker, måste inom några år stora investeringar göras inom denna sektor. Inom renhållningssektorn planeras förbättringar av upplagsplatser och utökade resurser för avfallsbehandling i kommunerna Eskilstuna, Strängnäs och Nyköping.

4.6.6 Övrig offentlig service Vad gäller statlig administrativ service i länet är denna huvudsakligen koncentrerad till centralorterna. Både försäkringskasse- och arbetsförmedlingsverksamheten kommer att i ökande omfattning använda sig av datarutiner. Tendensen är att ett mera kvalificerat serviceutbud koncentreras till ett mindre antal orter och att övriga serviceställen får filialkaraktär eller indrages. Även tillgången till postservice tenderar att glesas ut. Vanligtvis införes lantbrevbäring som ersättning för indragna postkontor/-expeditioner. Försök med utökade sociala uppgifter för lantbrevbärarna har givit positiva resultat. De senaste åren har staten, landstinget och vissa kommuner inköpt stora naturområden i länet och ställt dem i ordning för friluftsliv. I Oxelösund har en friskvårdscentral invigts under våren 1975 och en anläggning är under uppbyggnad i Eskilstuna. Vidare förekommer småbåtshamnar, elljusspår, vandrings- och kanotleder.

sou 1975:92 Södermanlands län 73

Åtgärder

Vad gäller administrativ service bör en riktlinjer vara att åstadkomma ökad tillgänglighet, och då främst genom förbättrad kollektivtrafik. Vidare är det angeläget att lantbrevbärarverksamheten med utbyggs sociala uppgifter och hemsändningsservice. Det är också av stor betydelse att länet ej splittras i de affärsdrivande verkens och andra myndigheters distriktsindelning. Fortfarande görs de största investeringarna inom fritidssektorn istora kapitalkrävande -anläggningar exempelvis planeras sim- och Sporthallar i Flen och Katrineholm. Andra angelägna åtgärder är att säkerställa för friluftsändamål lämpliga markområden i tätorternas närhet samt att anordna stugor för korttidsuthyrning och campingplatser. Vidare planeras ytterligare satsningar på friskvårdsanläggningar, i första hand i Katrineholm, Nyköping och Strängnäs.

4.6.7 Kommersiell service för hushållen

Koncentrationstendenserna för kommersiell service utgör ett problem i länets glesbygdsområden, även om de inte är av samma omfattning som i vissa andra delar av landet. Största olägenheterna uppstår för hushåll som saknar tillgång till bil.

Åtgärder

Enligt länsstyrelsens mening bör åtgärderna inriktas på förbättrade kommunikationer, såsom färdtjänst och kompletteringstrafik i glesbygdsområdena.

4.6.8 Service till företagen

Åtgärder

Ett viktigt led i en förbättrad service till företagen i länet vore en utbyggd konsultverksamhet inom områdena teknik, ekonomi och administration. Vidare bör informationen till företagen om tillgängliga lokaler, industrimark m m samordnas. Genom uppförande av lämpligt avpassade industrihotell bör många lokalproblem kunna lösas. Som tidigare framgått har länets företag rekryteringsproblem vad gäller yrkesutbildad arbetskraft. Det är därför av vikt att gymnasieskolans studievägar i högre grad anpassas till näringslivets efterfrågan. Företagareföreningarnas rätt till kreditgivning upp till 200 000 kronor i varje särskilt fall bör höjas till 500 000 kronor. Vidare bör länsstyrelsen anförtros beslutanderätten för statlig kreditgaranti upp till ett belopp av l milj. kr. En för näringslivet synnerligen angelägen åtgärd är en så långt möjligt driven samordning, såväl tids- som innehållsmässigt, av företagens uppgiftsskyldighet gentemot myndigheterna.

74 Södermanlands län

4.7 Miljö

- Fysisk riksplanering program för åtgärder

I Södermanlands län berörs samtliga kommuner av den fysiska riksplaneringen. Kommunerna och länsstyrelsen har upprättat program för hur riktlinjerna för hushållningen med naturresurserna skall tillgodoses. Programmen har till sitt huvudinnehåll godkänts av regeringen. Enligt programmen skall genomföras fysisk översiktsplanering i samverkan mellan stat och kommun. Senast under år 1976 skall erforderliga åtgärder ha vidtagits. Programarbetet omfattar naturvärden, fritidsbebyggelsen, samt problemställningar rörande för jord- och skogsbruket planeringen viss miljöstörande industri. När det rekreationsområden finns goda förutsättningar att gäller bevara områden av större betydelse vid kusten och de större sjöarna. Den har bland annat resulterat i krav på fysiska riksplaneringen planmässiga bedömningar av enstaka bebyggelse i gelsbygdsområden. Reformen är betingad av flera skäl av skyddande och bevarande karaktär. Situationen ställer krav på så kallade kommunöversikter med regler för och utformning. I regeringens beslut om glesbebyggelsens lokalisering betonas att en äterhållen fritidsbebyggelse i fortsatt riksplanearbete kustområdet och skärgården, vid Mälaren, Hjälmaren och Båven medför krav på planeringsberedskap i andra delar av länet. med riktlinjerna beaktas i kommunöversikterna även jordl enlighet intressen i samband med utbyggnadsplaner för tätorteroch skogsbrukets bör översiktliga planer utarbetas i främst na. Enligt regeringsbeslutet Eskilstuna, Nyköpings och Strängnäs expansiva tätortsregioner. finns utpekade tänkbara lokaliseringsor- I den fysiska riksplaneringen industri. För Södermanlands län har man aktualiseter för miljöstörande rat området Oxelösund-Tunaberg. Pågående och planerade utredningar bland annat miljökänslighet i området utgör exempel på angående förberedande insatser från statens sida.

Södermanlands län 75

%Pc

.üu

»Kaluneholm

,giåjssi

.lunálüiäü

Eskilstuna o g ushaungnas ocoNykopingO uonNykbping-Oxelizsund oo

.. DEU? .. 0 u Oxelösundo nu mo mo O 0990

Fig. 4:2 Andel av befolkningen a°r1 980 Fig. 4:3 Sysselsättningsutveckling i olika näringsgrenar i åldersgruppen 50--w år under perioden 1965-1990

°/o PC

o o

ooc

08 000

“han

oo ooo

i oo o :gnjiskilstuna Strängnäs 00000 Vinglkar Kalrinahalm uunooFlen m

9.? Nyköping-Oxelösund 000

0 o o minimum

vanan;- 0101604409

1000040049 $HIn|n

Fig. 4:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 1980 i relation till totala antalet kvinnori lvig. 4:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år åldern 15-64 år 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

76 Södermanlands län

PC

Elkilsluna

NYkÖñlngo Slllnqnl

. W°°“°° - V N köpm-Onlörund ° n -o Iñwnd I. 5323:222; i Katrineholm--r Onwsund°

oxolöaund°

per år under perioderna 1968»1970 och 1971-1974 i Hg. 4:6 Nettoflyttning relation till befolkningen vid resp. periods början

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

5.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet Nedanstående punkter utgör i koncentrat de riktlinjer för samhällsplaneringen som varit vägledande vid utarbetande av förslagsdelen i länsplanering 1974. Den regionala strukturen ligger fast. Kommunikationssystemet bör utvecklas i enlighet med trafikplanen. Bebyggelsestrukturens förskjutning mot nya/utbyggda tätorter av ofullständig karaktär måste bevakas. Miljöförutsättningarna är goda och bör utvecklas med inriktning på rekreation för människorna under hänsynstagande till andra miljöintressen. sysselsättningen står i centrum. Den vikande industrisysselsättningen bör bromsas och helst vändas i tillväxt. Arbetskraftstillgångarna i redan befintlig befolkning bör tillvaratas. Detta innebär större antal kvinnor i förvärvsarbete. Krav på ökad barntillsyn. Yrkesutbildningens inriktning och lokalisering bör omprövas. Service i offentlig och privat regi måste bli ett mer uttalat regionalpolitiskt medel. Lokaliseringen skall vara en fråga även för andra än de som har direkt ansvar för den aktuella servicesektorns inriktning. En skärgårdspolitik med mål och program och med ekonomiska resurser fordras för att klara både ett acceptabelt permanent boende och en tillfredsställande användning av skärgården för rekreation. Kommunernas ekonomiska förutsättningar bör ses över. Detta kan leda till justeringar i systemet för skatteutjämningsbidrag. Områdesindelningen för garanterad skattekraft bör ta hänsyn till variationer mellan enskilda kommuner. Den organisatoriska strukturen måste ses över. Länsstyrelsens samordnande roll inom statlig verksamhet bör stärkas. Detta ställer krav på förändringar av systemet för planering och genomförande främst inom arbetsmarknads- och vägbyggnadssektorn. Informations- och samverkansarbetet mellan företag och samhälle bör utvecklas och ges en mer konkret innebörd.

78 Östergötlands län

5.2 Regional struktur l länsplanering 1967 var följande punkter grundläggande för den diskussion som ledde fram till alternativ 4, d.v.s. den lokaliseringspolitiska målsättningen för länets kommuner. - Den centrala delen av länet utgör landets fjärde stadsregion med två av landets nio största städer. - Länet ligger i ett ur transportekonomisk synpunkt fördelaktigt läge i vårt land. - Under de närmaste åren tillförs länet åtskilliga serviceanläggningar av stor regionalpolitisk betydelse. Dessa punkter har även varit vägledande vid upprättande av det förslag till plan för den regionala strukturen som länsstyrelsen antog vid sitt slutliga ställningstagande till länsprogram 1970. Förslaget framgår nedan.

Alternativ till storstäder Linköping och Norrköping tillsammans Länsdelscentra Motala, Mjölby, Finspång Servicebasorter Kinda, Valdemarsvik Lokala centra Ödeshög, Boxholm, Ydre, Åtvidaberg, Söderköping Linköping och Norrköping tillsammans har enligt länsstyrelsens bedömning mycket goda förutsättningar att vara ett alternativt lokaliseringsområde till storstadsområdena. Klassificeringen av Motala, Mjölby och Finspång som länsdelscentra innebär bland annat att insatser måste göras av centrala statliga organ om den hittillsvarande positiva utvecklingen bryts. l Kinda och Valdemarsvik krävs stora insatser för att utveckla så att orterna som stödjepunkter i näringslivet på sikt skall kunna fungera södra länsdelen. Utvecklingen i lokala centra är mycket beroende av utvecklingen av närmast högre orter i systemet. Lokala centra är alla förhållandevis närbelägna till den kvalificerade service som erbjuds i t.ex. länsdelscentra. Insatser för att stärka näringslivet utöver att upprätthålla sysselsättning och service av lokal karaktär, kan här inte prioriteras. Dock skall man inte avstå från möjligheter som uppkommer att stärka näringslivet i dessa områden och inte heller avvisa kommunala initiativ. Riksdagens beslut år 1972 innebar följande förslag till plan för utveckling av den regionala strukturen. Primärt centrum Linköping/Norrköping Regionala centra Motala, Mjölby, Finspång Kommuncentra Ödeshög, Boxholm, Ydre, Kinda, Åtvidaberg, Söderköping, Valdemarsvik I varje län finns ett primärt centrum och i några fall två centra.

Östergötlands län 79

Linköping/Norrköping skall dock ses som en enhet i dessa sammanhang. statsmakterna utpekade inte speciellt Kinda och Valdemarsvik bland kommuncentra. Däremot påpekade departementschefen att utvecklingen vad gäller service måste följas noggrant i södra delarna av Östergötlands län. Av förslagsdelen framgår att planen för utveckling av den regionala strukturen ligger fast. Möjligheterna att utveckla ett regionalt centrum i södra delarna av länet som en kombination mellan kommunerna Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik bör dock undersökas. Av remissvaren framgår att Kinda kommun anser att dess centralort Kisa bör byggas ut med hjälp av regionalpolitiska medel så att den kan fungera som regionalt centrum. Åtvidabergs kommun menar att kommunen bör vara regionalt centrum. Servicenivån är redan av den art som krävs i regionala centra. Omprövningen av den regionala strukturen bör ske nu när slutlig ställning till länsplanering 1974 tas. En konsekvens av ett sådant beslut är att en ombyggnad av länsvägnätet i anslutning till centralorten prioriteras. Gymnasieskola bör inrättas i Åtvidaberg. Valdemarsviks kommun anser att ett gemensamt regionalt centrum med Åtvidaberg som baspunkt är en olycklig lösning. Valdemarsvik och Kinda skulle få en alltför liten del av de regionalpolitiska insatser som i så fall skulle göras i ett gemensamt regionalt centrum. Satsningarna skulle komma att ske i Åtvidaberg som ligger alltför nära Linköping. Indirekt skulle därför Linköpingsregionen stärkas. För Valdemarsvik är det därför bättre att vara kommuncentrum och samtidigt satsningsort. Samtidigt bör Norrköping även i fortsättningen kunna fungera som överordnat centrum. Linköpings kommun har inget att erinra mot att Linköping och Norrköping gemensamt utgör primärt centrum. De båda kommunerna uppfyller dock var för sig de krav som kan ställas på ett primärt centrum. Geografisk närhet och de viktiga gemensamma frågorna kan motivera att definitionsmässigt låta Linköping-Norrköping tillsammans vara primärt centrum. Norrköpings kommun framför att om Linköping och Norrköping skall vara gemensamt primärt centrum fordras att de två kommunerna och länsstyrelsen enas om riktlinjerna för ett samlat uppträdande. l detta ligger att man slår fast principerna för i vilken av kommunerna, alternativt i båda, olika för ett väl utvecklat primärt centrum viktiga funktioner skall placeras. Det är vidare av stor betydelse att de två kommunerna ges så hög grad av likhet som möjligt inte minst avseende utbud på arbetstillfällen. Länsstyrelsen bör för ändamålet inrätta ett samrådsorgan. Om inte samarbetet mellan kommunerna utvecklas på avsett sätt bör var och en för sig vara primärt centrum. Söderköpings kommun hävdar att om kommuncentra skall kunna fylla sina uppgifter är det nödvändigt att en ökad insats görs av staten med syfte att underlätta förändringar som ger den lokala arbetsmarknaden en ökad stabilitet. FCO i Östergötlands [än menar att Linköping och Norrköping bör vara

80 Östergötlands län

gemensamt primärt centrum. Därmed kan länet tillhandahålla ett kvalificerat serviceutbud, som inte vore möjligt om primärt centrum delades upp. Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att Linköping och Norrköping bör vara gemensamt primärt centrum. Kammaren ställer sig också positiv till ett regionalt centra i länets södra del. Lantbrukarnas länsförbund anser att den regionala strukturen är närmast en beskrivning av dagsläget och kan i viss mån bli en låsning inför framtida planering och resurstilldelning. Länsstyrelsen finner att den regionala strukturen bör ligga fast. Linköping-Norrköping bör sålunda vara länets gemensamma primära centrum i syfte att åstadkomma en bättre balans inom detta centrum. Kommunikationerna från länets övriga centra till Linköping-Norrköping måste successivt förbättras och pendeltrafik på järnväg med kraftigt rabatterade - w biljettpriser på sträckan Mjölby Linköping Norrköping ordnas. Kinda och Valdemarsvik bör ses som kommuncentra där satsningar bör ske för att utveckla de lokala arbetsmarknaderna med hjälp av bland annat lokaliseringsstöd. Samtidigt bör förutsättningar skapas för att i den södra delen av länet bygga upp ett regionalt centrum som kan ges formen av en kombination och funktionsdelning mellan de i sammanhanget aktuella nuvarande kommuncentra Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik. vik. Planen för utveckling av den regionala strukturen har karaktär av underlag för att styra och fördela regionalpolitiska medel och insatser av olika slag. Det innebär att länsstyrelsen är beredd att stödja initiativ som tas för att förbättra arbetsmarknad och service i kommuncentra. När därför fråga uppkommer om lokalisering av nytillkommande statlig verksamhet bör i första hand förutsättningarna för lokalisering till Norrköping prövas. Den verksamhet som här åsyftas är sådan som har minst länet som ansvarsområde. För Östergötlands län föreslår länsstyrelsen följande regionala struktur och ställer följande krav på insatser.

Struktur Inriktning/insatser Pri märt cen tru m Linköping/Norrköping Statlig verksamhet av riks- och landsdelskaraktär Aktiv påverkan för privat service av samma karaktär Decentralisering av beslut från central till regional nivå Beredskap för att möta kraftiga nedgångar i industrin

Satsning på dataindustri

3OU1975392

Östergötlands län 81

s.. z \ \ Finspång I

rv\. \ Norrköping 6- x \ Söderköping x \-l Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomrâdet o Gräns för allm. stödområdet L_4+__I:L_l 1972 års beslut Lstzs förslag till ändring Fig, 5:] Regional struktur, Östergötlands län ilänsplanering 1974

Breddad högre utbildning

Utökad forskning inom högre utbildning

Regionala centra

Motala Utvidgning och nyetablering av Mjölby industri Finspång På länsnivå decentraliserad statlig och landstingskommunal verksamhet

Kommuncentra Ödeshög Serviceinsatser från stat och Boxholm landsting av lokal art Ydre Ökad medverkan från staten på Kinda central och regional nivå till Åtvidaberg förändringar inom industrin som Söderköping ger ökad stabilitet på den lokala Valdemarsvik arbetsmarknaden

82 Östergötlands län

5.3 Planeringsnivå 5.3.1 Planeringsnivå enligt länsstyrelsens beslut år 1973 Länsstyrelsen i plenum fattade i november är 1973 beslut om uppdelning på kommunerna av den befolkningsram som riksdagen år 1972 beslutade för länet avseende år 1980. Resultatet framgår av tab. 5:1.

5.3.2 Remissorganens förslag

Mjölby kommun accepterar länsstyrelsens befolkningsprognos och förslaget till planeringsnivå. Kommunen vill tolka den övre gränsen som ett uttryck för en hög handlingsberedskap i händelse av en snabbare expansion än vad prognosen utpekat. Ett underskridande av den nedre gränsen eller en tendens till detta uppfattas som att statsmakterna bör inskrida med effektiva stödåtgärder för att förhindra en sådan utveckling. Beträffande planeringsnivån för år 1980 skriver Boxholm kommun att 6 150 invånare är det lägsta invånarantal kommunen kan ha på sikt för att kunna upprätthålla ett tillfredsställande serviceutbud. Förslaget till mål för sysselsättningen godtas av Ydre kommun. Dock menar kommunen att antalet sysselsatta inom byggnadsverksamhet ligger i underkant. Beträffande jordbruket framhålls att stora insatser krävs för att uppnå den föreslagna målsättningen. Kommunen ifrågasätter om angivna medel räcker för att uppnå föreslagen målsättning inom tillverkningsindustrin. Befolkningsutvecklingen iKinda kommun är svårbedömbar och hänger intimt samman med utvecklingen på arbetsmarknaden. Kommunen anser bedömningen för jordbruk och skogsbruk samt byggnadsverksamhet alltför negativ. Kommunen ifrågasätter om inte läget på dess arbetsmarknad är likartat med arbetsmarknadsläget i kommunerna inom det allmänna stödområdet. Linköpings kommun menar att utvecklingen inom tillverkningsindustrin kan väntas bli mer positiv än vad som framgår av länsstyrelsens bedömning. En höjning av prognosen för den offentliga sektorn är enligt kommunen motiverad genom att utbyggnaden av barntillsynen och propositionen angående högskoleutbildningen medför en ökad efterfrågan på offentliga tjänster. Kommunens och länsstyrelsens befolkningsprognoser sammanfaller emellertid i stort beroende på olikheter i bedömningen av förvärvsfrekvensernas utveckling. Beträffande planeringsnivån sammanfaller bedömningarna. Norrköpings kommun konstaterar i sitt yttrande att mindre avvikelser fortfarande förekommer mellan kommunen och länsstyrelsen för tillverkningsindustri, speciellt massaindustrin. Även skillnader inom social- och sjukvård kvarstår. Länsstyrelsen bör höja sin prognos med hänsyn till den snabba utbyggnaden särskilt inom sjukvårdssektorn. Kommunen menar att yrkesstrukturen borde tas med när mål för

Östergötlands län 83

formuleras. sysselsättningen Om så sker blir behovet av regionalpolitiska insatser inom industrin större. Kommunen anser att insatser inom den offentliga verksamheten är ett verksamt medel. Därmed regionalpolitiskt finns möjlighet att uppnå bättre balans mellan Linköping och Norrköping vad avser yrkes- och lönestruktur. Målsättningen för sysselsättningen inom offentlig verksamhet och bör därför tillverkningsindustri ligga l 500 arbetstillfällen utöver prognosen år 1980 och år 1990. Valdemarsviks kommun accepterar länsstyrelsens till förslag planeringsnivå liksom bedömningen av sysselsättningsutveckling och befolkningsutveckling. Behovet av att utveckla kommunens arbetsmarknad bör dock betonas kraftigare. Östergötlands FCO-distrikt pekar på att prognosen för sysselsättningen inom tillverkningsindustrin visar på en expansion i länets kommuner med undantag för Linköping och Norrköping. En sådan bedömning överensstämmer inte med den i allmänhet väntade inom industrin. stagnationen De redovisade ökning-arna inom de mindre kommunerna kommer att kräva stora ansträngningar. för Bedömningen byggnadsverksamheten förefaller vara rimlig. En ytterligare av den utbyggnad offentliga verksamheten anses nödvändig för att allmänna behov. tillgodose Ambitionen att skapa fler arbetstillfällen för just kvinnor bör inte överbetonas. Nya arbetstillfällen behövs och de bör gälla både män och kvinnor. Lantbrukarnas ldnsförbund anser att de åtgärder och den målsättning som ställs upp i länsplaneringen i många delar överensstämmer med förbundets program. Befolkningsprognosen för länet anses dock vara för optimistisk. Förbundet anser att länsstyrelsens förslag till målsättning inom jord- och skogsbruket bör vara prognos för sysselsättningen inom näringsgrenen. Östergötlands och Södermanlands handelskammare delar uppfattningen att gynnsamma bör finnas för förutsättningar att utveckla industrin i länet under förutsättning av en näringsvänlig politik. Målsättningen för sysselsättningen för industrin år 1980 accepteras. Man bör öka möjligheterna för kvinnorna att gå ut på arbetsmarknaden att genom bygga ut barntillsynen. Deltidsarbete för kvinnor inom industrin bör ordnas i större än för närvarande. utsträckning Med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen för kommunerna anses utvecklingen inom den offentliga verksamheten svårbedömbar.

5.3.3 Planeringsnivåer år 1980 och år 1990 enligt länsstyrelsens beslut

Länsstyrelsens kommentar till remissorganens synpunkter

Jord- och skogsbruk. Även om en ny syn på jord- och skogsbruket kan skönjas krävs det enligt länsstyrelsens uppfattning för att den föreslagna målsättningen skall uppnås grundläggande förändringar i jordbrukspolitiken. Man kan uppnå en sådan effekt genom en förändrad syn på förvärven av jordbruksfastigheter och en mer markerad övergång från en högprislinje till en lågprislinje. Länsstyrelsen finner att framförda synpunkter i nuvarande läge inte kan medföra några förändringar i

84 län

Östergötlands

prognosen för sysselsättningen inom de areella näringarna. T i l lv e r k n i n g s i n d u s t r i. Utbyggnadsplaner inom verknadsindustri i Mjölby kommun motiverar en uppjustering av prognosen. Linköpings och Norrköpings kommuner hävdar att prognosen för industrisysselsättningen bör ligga högre än i länsstyrelsens bedåmning. Någon ny information som motiverar en sådan förändring har emellertid inte framkommit. Offentlig förvaltning och tjänster. Linköpings och Norrköpings kommuner anser en uppjustering av sysselsättningsprognosen för den offentliga verksamheten motiverad. Skillnaden mellan kommunernas och länsstyrelsens bedömning avser främst sjukvárdssektorn: Länsstyrelsen baserar prognosen på landstingets sjukvärdsplan och en däri inlagd utbyggnadstakt. Länsstyrelsen finner inte skäl att ändra på framlagd prognos.

Målsättning för sysselsättningen Norrköpings kommun hävdar att länsstyrelsen inte beaktar yrkesstrukturen i kommunen utan enbart pekat på att kommunen har en god sysselsättnings- och branschstruktur. Av länsplaneringens förslagsdel framgår att en stor del .w de i Norrköping verksamma företagen har sin centrala ledning lokaliserad till andra orter. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det därför vara en ambition att komplettera den industriella verksamheten med ett ökat inslag av befattningar av beslutskaraktär, vilket innebär en strävan att förbättra och därmed inkomstnivån inom 1 stort sett yrkesstrukturen ramen för den prognostiserade sysselsättningen. I fråga om målsättningen för sysselsättningsnivån i industri år 1980 och år 1990 föreligger den skillnaden mellan Linköping och Norrköping att utvecklingen i Linköping i prognosens form bedöms mindre gynnsam än i Norrköping. I formuleringen av ambitionsnivå och målsättning för industrins sysselsättningsvolym är skillnaden i förhållande till prognosen i Linköping mätt i antal arbetstillfällen därför större (l 100 arbetstillfällen år 1980) än i Norrköping (210 arbetstillfällen år 1980). önskar en satsning inom den offentliga verksamheten Norrköping utöver prognosen genom bland annat lokalisering av statlig verksamhet. Länsstyrelsen vill här peka på de stora regionalpolitiska satsningar som kommit kommunen tillgodo inte minst genom pågående orrlokalisering av statliga verksamheter. Denna åtgärd väntas fram till år 1980 tillföra kommunen ca l 900 befattningshavare. Härvid bör också en betydande utjämning av skillnaderna i yrkes- och näringsgrensstruktsren mellan Linköping och Norrköping ske genom att målsättningen i de båda kommunerna avser olika näringsgrenar. Effekterna av saisningarna i bör därför studeras innan ytterligare förslag till Norrköping regionalpolitiska åtgärder i kommunen läggs. Emellertid bör *inder denna tid vid behov regionalpolitiska åtgärder kunna vidtas.

Östergötlands län 85

Prognos för folkmängden år 1980 och år 1990 I tab. 5:1 redovisas folkmängden i länets kommuner år 1965, 1970 och iir 1974 samt den beräknade folkmängden i länets kommuner år 1980 och ar 1990. De revideringar som gjorts innebär att befolkningstillväxten i Motala, Mjölby. Finspångs och Norrköpings kommuner antas bli något långsam» mare än i planeringsunderlaget, medan en snabbare tillväxt väntas ske i Söderköpings kommun. l Ödeshögs, Boxholms och Ydre kommuner bedöms befolkningsminskningen bli något mindre ijämförelse med de prognoser som redovisats i planeringsunderlaget.

Planeringsnivå år 1980 Av tab. 5:1 framgår att prognoserna för Motala, Mjölby, Åtvidabergs, Linköpings, Finspångs, Norrköpings och Söderköpings kommuner fått vara vägledande vid bestämning av planeringsnivån. För Ödeshögs, Boxholms och Ydre kommuner anser länsstyrelsen att folkmängden inte får understiga den som resp. kommun hade vid slutet av ar 1974. l länsprogram 1970 uttalade länsstyrelsen att Kinda och Valdemarsviks kommuner skulle utgöra stödjepunkter för kommersiell och kulturell service i södra Östergötland. Länsstyrelsen anser att detta kräver insatser för att skapa ytterligare arbetstillfällen i dessa kommuner. Kapacitetsutnyttjandet i kommunala anläggningar är ett motiv för att planera efter den övre gränsen i Valdemarsvik. l Kinda kommun har länsprogrammets målsättning för år 1980 beträffande folkmängden uppnåtts och därför bör insatserna enbart koncentreras på att öka antalet arbetstillfällen.

Planeringsnivå år 1990 Av tab. 5:1 framgår även länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer är 1990. Enligt länsstyrelsens befolkningsprognos skulle folkmängden år 1990 uppgå till 409 000 invånare. Förslaget till planeringsnivå har satts till 406 900»428 000.

5.3.4 Kommunal ekonomi Enligt länsstyrelsens bedömning bör inte föreslagna planeringsnivåer innebära några påfrestningar på kommunernas ekonomi, möjligen med undantag för Valdemarsviks kommun, där speciella ekonomiska insatser kräves t. ex. i form av extra skatteutjämningsbidrag. Kommunernas egna insatser för att bygga ut sin service varierar även om man tar hänsyn till skatteutjämningsbidraget och andra statliga bidrag. Med anledning härav föreslår länsstyrelsen bland annat att kommunernas indelning i skattekraftsklasser omprövas.

86 Östergötlands län

00m 00m 000 000 000 000 00m 000 000 oov 00m ooo 000 00m

m m v

mm mm m_ v_ mm __ 0_

vmm_

100m Ioom m__1000 mm_100v mmv1o0m mmv1o0m

100m 100m 100m 100m 100v 100m 100m 1000

m o v m

mccoâaamcm_

E.

omm_

om o_

oov

_m om I m_

v: mm_ cov

?_58 _ 00m 00m 00m oom 00m 00m 00m 000 00m 00m 00_ 000 00_ 00_

o o v m

_m mm __ m_ om __

mov

v__10oo mm_10om m0v100m

w:3._u._ämm=m›_ m_:mm::o:n_a

1000 100m 100m 100m 100m 100m 100_ 100_ 10mm 10mm :00m

m m v m m_ o_

omm_

om mm o_ mm

0__ mm_ mmm mmm

00m oom 000 00m 000 00m 00m 00m 00m oov oom 00m oom

m m m m m

om

omm_

m_ om __

vmm_ mov

_m

m: om_

acw_

00m 000 00m 00m omm om_ 00m omm omm 00m omo oom omm

,mocmoi mctoåxm

m m m m

:S m_

omm_

om om 0_ mm __

___ mm_ mmm

00v Gow *00m *of *owN 000 000 00m 000 000 00m 000 000 000

annatwmâgub

0 w .v m

_m mm m_ m_ mm 0_

._ob$mm:n_

ON_1OOO

_aEEmwE5__o._um

.Små m__100m v_v10om 0_v1o00

100m 18m 100m |00m 100m 1000 1000

m

...om

:Eco

m_ o_

omm_

mv mm 0_ mm

maa.. m0_ vi vmm omm

00m mmv _mm mom m_m omm mmo vmo mom omv S_ mmm m_o

=s_.:aw=.5=sm

m m v o_ 0_ m

mv

vmm_ omm

mm m_ vm

mo_ m:

mmm mmm mmo mmm mmm mmv mmo mvo mom _mm _vo mv_ m_m

v25.: msE__o.zn

o o v m m

vm

omm_

o_ m_ vm

:m0 mv v0_ _m_ mmm

Stuck_ _Zmmmm_ vmm_

.mmttzokmm

?å

E225_

mztucnñm:

_mzze

_usa_ z:

x_m:..::.:.__..>

om. _

csEêov_ mcsmooc Eäszom m._onao_å m___._,.s_=: wcñoxtoz ?aoåêcm o_.._n_x_..*

.nam 5.302 §0.: os; noEv_ & 0::::m E2153 alfa... _mzcu

Östergötlands län 87

5.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser

Länsplanering 196 7 och länsprogram 19 70 Vid sin anmälan av länsplanering 1967, prop. 1969:1, gjordes bedömningen att i kommunblocken i Östergötlands län borde en utveckling i enlighet med vad alternativ 2 antyder, innebärande cirka 426 000 invånare 1980, läggas till grund för planeringen. l länsprogram 1970 utarbetades en planeringsnivå för länets folkmängd år 1980 som angavs till cirka 440 000. ljämförelse med alternativ 2 i länsplanering 1967 ligger ökningen på Kinda, Linköping, Norrköping och Valdemarsvik. Detta har ett samband med de förslag som framlades i länsprogrammet vilka redovisas nedan. Den av riksdagen beslutade befolkningsramen för Östergötlands län är 390 000-410 000 invånare år 1980. Länsstyrelsens fördelning av denna ram på kommuner framgår av tab. 5:1. Länsramens övre gräns ligger enligt länsstyrelsens uppdelning på 414 000 invånare år 1980. En påtaglig minskning i förhållande till tidigare material har gjorts i framför allt Linköping och Norrköping. Länsstyrelsens riktlinjer för den regionalpolitiska verksamheten i länet enligt länsprogram 1970 kan sammanfattas i bland annat följande punkter.

Sysselsättningxskapande åtgärder Byggande av industrilokaler. Differentiering av näringslivet för att ge valmöjligheter. Ökat utrymme för förvärvsarbete åt kvinnor förenat med utbyggnad av barntillsynen. Minskat beroende av försvarsbeslutens konsekvenser i Linköping. Differentiering av näringslivet. Fler företag med beslutsfunktioner bör lokaliseras till Norrköping. Lokaliseringsstöd till Motala, Mjölby och Finspång om utvecklingen blir negativ. Sysselsättningsstimulerande insatser med bland annat lokaliseringsstöd i Kinda och Valdemarsvik. Beredskapsarbeten och skyddade arbetsplatser får inte permanentas och bli slutstation för handikappade personer. Trafikplaneringens förslag bör genomföras. Bättre samordning av alla små beslut som har regionalpolitiska effekter.

Konkret har följande åtgärder vidtagits. - län är försökslän i samband Östergötlands med trafikplaneringen. - Flera industrilokaler har byggts, en del med statsbidrag. - Lokaliseringsstöd har beviljats till investeringar i industrin i Kinda och Valdemarsvik.

88 län

Östergötlands

-- Omlokalisering från Stockholm till Linköping och Norrköping av statlig verksamhet håller nu på att förverkligas. -- Barndaghemsbyggandet har ökat, vilket bland annat medger ökat förvärvsarbete för kvinnor.

5.5 Arbete

Den grundläggande utgångspunkten för länsstyrelsens resonemang vad gäller arbetsmarknaden i länet har varit att utveckla de lokala arbetsmarknaderna. Inte minst gäller detta sysselsättningens fördelning på näringsgrenar och ambitionen att minska beroendet av dominerande arbetsställen. Därvid har länsstyrelsen uttalat att en stor pendling mellan länets kommuner utgör ett tecken på en obalans antingen på den lokala arbetsmarknaden eller på den lokala bostadsmarknaden. Speciellt har kvinnornas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden tagits upp. Detta gäller främst de lokala arbetsmarknaderna isödra delarna av länet. Länsstyrelsen anser att för att detta skall kunna ske måste barntillsynen kraftigt byggas ut, något som gäller samtliga länets kommuner, men i synnerhet kommuncentra. Åtgärderna syftar också till att höja inkomstnivån i länets kommuner.

5.5.1 Utvecklingstendenser på arbetsmarknaden

Sysselsättningsstrukturen i länet förskjuts enligt antagandena i prognosen från de varuproducerande näringarna (jord- och skogsbruk, tillverkningsindustri samt byggnadsverksamhet) mot de tjänsteproducerande näringarna (varuhandel, samfärdsel, post och tele, privata tjänster samt offentlig förvaltning och tjänster). År 1970 var andelen sysselsatta inom den varuproducerande sektorn 55 % mot 45 ”/o iden tjänsteproducerande. Motsvarande tal för år 1980 är 48 % resp. 52 70 och för år 1990 44 % resp. 56 %. Det är den offentliga verksamhetens expansion som ligger bakom den tjänsteproducerande sektorns dominans år 1980 och 1990. Omlokalisering av statliga verk från Stockholm till Linköping och Norrköping är en av orsakerna till detta. (Se fig. 5:3.) När det gäller sysselsättningens struktur och omfattning är speciellt tillverkningsindustrin av stort intresse. Med undantag för Norrköping, som har en förhållandevis god struktur inom industrin sett till sysselsättningen fördelad på industribranscher, är sysselsättningen i flertalet kommuner koncentrerad till massa-, pappers- och trävaruindustri och/ eller till metall- och Verkstadsindustri. Det kan också konstateras att flertalet kommuner saknade någon eller några av industribranscherna år 1970. Ödeshög, Ydre, Kinda och Söderköping hade en låg andel sysselsatta i tillverkningsindustri. l relativt många kommuner dominerar ett eller två arbetsställen arbetsmarknaden. Detta är speciellt markant i Boxholm men även i Kinda, Åtvidaberg, Linköping, Finspång, Söderköping och Valdemarsvik.

sou 1975:92 Östergötlands län 89

Prognosen för utvecklingen inom industrin för år 1980 pekar mot en fortsatt koncentration av sysselsättningen till speciellt metall- och verkstadsindustrin. Enligt bedömningen är det också de stora arbetsställena som beräknas expandera. Med hänsyn till att jord- och skogsbruket eller den tunga industrin är dominerande i Ödeshög, Boxholm, Ydre, Kinda, Finspång och Valdemarsvik måste arbetsmarknaden där anses som alltför begränsad. Detta bekräftas också av att förvärvsintensiteterna för kvinnorna ärjämförelsevis låga. l jämförelse med riksgenomsnittet för år 1970 är förvärvsfrekvenserna för män genomgående högre i länets kommuner. Det motsatta förhållandet gäller förvärvsfrekvenserna för kvinnor. För att samma förvärvsintensitet skulle ha rått i länet som i riket 1970 skulle ytterligare cirka 2.600 kvinnor varit ute i förvärvslivet. Bristen på arbetstillfällen lämpade för kvinnor är ett tecken på att en ganska stor undersysselsättning eller dold arbetslöshet bland kvinnor förekom detta år i länet. Förvärvsintensiteterna för män år 1980 beräknas ligga högre än riksgenomsnittet. För kvinnor väntas de med undantag för Norrköping och Linköping ligga under riksnivån. För länet som helhet saknas med den bedömningen sammanlagt ca l 600 arbetstillfällen för att riksnivån skall uppnås år 1980. De största avvikelserna finns i Mjölby, Ödeshög, Boxholm, Ydre, Kinda och Valdemarsvik. l januari år 1975 var 3.870 personer kvarstående arbetssökande ej sysselsatta. svängningarna under året med en topp under vintern är markanta. Vid en jämförelse mellan distrikten är den höga siffran för Norrköping påfallande. Under det senaste året har dock siffran för Linköpingsdistriktet allt mer skjutit i höjden. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning var arbetslösheten i länet fjärde kvartalet är 1974 1,5 % av den totala arbetskraften iåldrarna 16-74 år. Motsvarande tal för riket var 1,7 %. Med undantag för Ödeshög och Valdemarsvik kan inte den öppna arbetslösheten betecknas som hög i jämförelse med andra kommuner i landet detta år. Antalet arbetslösa tenderar att stiga efter varje konjunktursvacka. Restarbetslösheten har på många orter blivit ett besvärande problem. Ofta drabbas då personer med handikapp av något slag, fysiskt, psykiskt eller socialt. (Se fig. 5:5.) Mot bakgrund av den utveckling som rått under 1960-talet och hittills under 1970-talet måste bedömningen göras att antalet arbetslösa kommer att stiga i framtiden. Någon precisering av arbetslöshetens storlek kan dock inte göras.

90 Östergötlands län Tab. 5:2 Sysselsatta i Östergötlands län

Ödeshög

5.5.2 Mål för de lokala arbetsmarknaderna Länsstyrelsen föreslår att tillverkningsindustrin bör utvecklas i Motala, Mjölby, Åtvidaberg, Linköping, Finspång och Norrköping för att skapa en ökad trygghet för sysselsättningen och ökade valmöjligheter på den lokala arbetsmarknaden genom att branschstrukturen kompletteras. Därigenom skapas nya typer av industri och nya arbetstillfällen. Dessa bör vara av sådan art att de även kan intressera kvinnor. Åtgärderna bör även koncentreras på att höja arbetsmarknadens attraktivitet. De lokala arbetsmarknaderna i Ödeshög, Boxholm, Ydre, Kinda, Söderköping och Valdemarsvik måste anses vara mindre väl utvecklade. lnsatserna på arbetsmarknaderna i dessa kommuner bör därför i första hand syfta till att öka antalet arbetstillfällen utan att någon speciell inriktning anges med undantag för att öka antalet arbetstillfällen intressanta för kvinnor. Detta kan ske inte bara genom industrins expansion utan även genom satsningar på servicenäringarna. Landstingets sjukvårdsplan bör därvidlag kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för utbyggnaden av den offentliga verksamheten i Ödeshögs, Boxholms och Ydre kommuner. Vidare bör utveckling av turism och rekreation kunna ge ökad sysselsättning inom privata tjänster i Ödeshögs, Boxholms, Ydre, Kinda, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner. litt förverkligande av prognos och framför allt målsättning för sysselsättningen som den framläggs i länsplaneringen ställer avsevärt större krav på barntillsynens kapacitet än vad nuläge och utbyggnadsplaner kan tillgodose. Det framstår därför som angeläget att den aviserade särskilda femåriga planeringen för barntillsynens utbyggnad som påbörjas innevarande år genomförs med sysselsättningsmålen som tungt vägande utgångspunkt.

Ösrergör/ands län 91

En stimulans i form av höjda statliga bidrag torde vara en förutsättning för att utbyggnaden kan ske i en takt som motsvarar ambitionen att öka sysselsättningen. l budgetpropositionen är 1975 för statens inkomster och utgifter finns också intagen en höjning av båda dessa bidrag jämfört med det läge som hittills gällt. Länsstyrelsen vill förorda att utöver denna generella höjning metoden med extra bidrag prövas även i fortsättningen. Det är tänkbart att dessa extra bidrag skall reserveras för kommuner med jämförelsevis svagt ekonomiskt underlag. Länsstyrelsen vill framhålla att ambitionerna för arbetsmarknaden i länet även förutsätter ökade insatser för att stärka konkurrensmöjligheterna på arbetsmarknaden för personer med olika former av handikapp.

5.6 Service Länsstyrelsen anser att tillgängligheten av såväl kommersiell som offentlig service för närvarande kan betecknas som tillfredsställande i samtliga länets kommuner. På grund av befolkningsutvecklingen i södra delarna av Östergötland finns risk för att underlaget på sikt för vissa serviceanordningar kommer att minska. Beträffande mer kvalificerad service i regionala och primära centra är tillgängligheten mindre god för invånarna i Kinda och Valdemarsvik. Länsstyrelsen menar att dessa kommuners centralorter bör vara stödjepunkter för service i södra delarna av länet.

5.6.1 Utbildning Grundskolan är utbyggd i samtliga länets k0mmuner.Endast kompletterande investeringar väntas bli behövliga under den närmaste tioårs-

perioden. Gymnasieskola finns i Motala, Mjölby, Linköping, Finspång

och Norrköping. Utbudet av utbildningslinjer är relaterat till elevunderlaget. Vissa gymnasieskolclinjer finns även i Valdemarsvik och Åtvidaberg. l länet finns utbildning med clcvcr frän hela landet, bland annat Stefansskolan i Borensberg för urmakare och optiker, Statens Trädgårdsskola i Norrköping och guldsmedsskolan i Strâlsnäs. Lärarutbildning finns i Linköping och Norrköping samt arbetsmarknadsutbildning i Motala och Norrköping. Universitetet i Linköping har filosofisk, medicinsk och teknisk fakultet. Under de närmaste åren tillförs en utbildningslinje för datateknik och forskningsorganisationen väntas bli utbyggd.

5.6.2 Hälso- och sjukvård samt annan social service Länet, som utgör ett sjukvårdsområde, är indelat i tre distrikt: västra, centrala och östra med Motala, Linköping resp. Norrköping som huvudorter. Under år 1974 framlade Östergötlands läns landstings sjukvärdsplanekommitté ett betänkande, Hälso- och sjukvård i Östergöt-

92 Östergötlands län

land - för framtiden. har varit föremål för en riktlinjer Förslaget omfattande remissbehandling och beslut i landstinget. Planen kommer därmed att ligga till grund för landstingets handlande inom sjukvårdsområdet för den närmaste tioårsperioden. Östergötlands läns landsting har avtal med landstingen i Kalmar och Jönköpings län om regionsjukvård vid regionsjukhuset i Linköping. l avtalet regleras dels de specialiteter som omfattas av regionsjukvardsavtalet dels det antal vårdplatser som disponeras av resp. landsting. Utvecklingen inom sjukvârdssektorn styrs bland annat av de beslut som fattas av landstinget och den planering som bedrivs där. Som tidigare nämnts har landstinget utarbetat och antagit en plan för den framtida hälso- och sjukvården i länet fram till och med år 1985. Där anges målsättningar för olika områden och lämnas förslag på åtgärder och kostnadsberäkningar för att uppnå dessa målsättningar. l vad mån dessa målsättningar kommer att uppnås är beroende dels av hur värderingar förändras dels av de ekonomiska resurserna. Vid landstingets höstmöte år 1974 uttalades en prioritering HV den öppna hälsovården och långtidsvården. Vidare skulle vårdresurserna spridas ut även till de mindre kommunerna.

Åldringsvård Behovet av åldringsvård i kommunerna är beroende av antalet invånare över 70 år. Den relativa andelen invånare i denna åldersgrupp kan variera kraftigt från kommun till kommun. Behovet av platser inom åldringsvår den i kommunerna är bland annat beroende av hur landstinget löser sin utbyggnad av långvården. Av investeringsplanerna i KELP 1974-1978 framgår att kommunerna i länet ämnar göra relativt stora satsningar inom såväl den öppna som slutna åldringsvården. Barn tillsyn Vid årsskiftet 1974/1975 fanns i länet 11000 platser vid daghem, förskolor, fritidshem och familjedaghem. Ett år tidigare var antalet 8 400 platser. Trots att de större kommunerna svarar för en andel av antalet platser som klart överstiger exempelvis deras folkmängdsandel i länet är platsantalet otillräckligt. Den karaktäristiken gäller med ännu mer uttalad skärpa för gruppen kommuncentra. Platstillskottet för de närmaste tre åren har av kommunerna uppgivits till 2.256, vilket per år innebär en drastisk minskning jämfört med tillskottet under år 1974.

Service för invandrare Antalet utländska medborgare är speciellt stort i Motala, Finspång och Norrköping. Dessa kommuner har bland annat organiserat tolkservice, rådgivningsbyråer och språklekskola. Behovet av service för utländska medborgare anges som stort.

Östergötlands län 93

5.6.3 Bostäder

Under senare delen av 1950-talet och fram till år 1970 rådde i länet en intensiv byggnadsverksamhet, varvid bostadsbeståndet utökades och moderniserades samt antalet större lägenheter Ökade. l de senaste kommunala bostadsbyggnadsprogrammen redovisar emellertid kommunerna ett minskat bostadsbyggnadsbehov och inom ramen för detta ett kraftigt minskat behov av att bygga lägenheter i flerfamiljshus bland annat till följd av ökat intresse för boende i småhus samt ett ökat antal tomma lägenheter. Detta har medfört en viss försämring av planberedskapen under en övergångsperiod. För att ett hushåll skall kunna fungera tillfredsställande fordras arbetstillfällen, utbildning, varuhandel m.m. inom räckhåll för hushållsmedlemmarna vars aktionsradie begränsas av tillgången på olika slag av transportmedeL De mindre tätortsbildningarna syns ofta endast kunna tillgodose en mindre del av detta behov. För att komplettera nödvändiga behov fordras ett ganska stort transportarbete. Risk finns därför att dessa orter bara kan möta de krav som ställs från medborgarna i begränsad omfattning. Bostadsfunktionen blir det centrala. Arbetsplatser saknas eller finns bara i begränsad omfattning. Skola och daghem kan inte alltid etableras om kraven på underlag skall vara uppfyllda. Länsstyrelsen anser att hänsyn i ökad utsträckning bör tas till dessa faktorer vid bostadsbyggandets lokalisering.

5.6.4 Kommunal ekonomi Länsstyrelsen konstaterar att kommunernas egna insatser för att bygga ut sin service varierar även om man tar hänsyn till skatteutjämningsbidraget och andra statliga bidrag. Med anledning härav föreslår länsstyrelsen bland annat att kommunernas indelning i skattekraftsklasser omprövas.

5.6.5 Kommersiell service

Länsstyrelsen anser att tillgången på kommersiell service för närvarande är tillfredsställande i länets kommuncentra och regionala centra. Servicesituationen i södra delarna av länet inger dock bekymmer för framtiden.

5.6.6 Kommunikationer Det inom ramen för den regionala trafikplanen framlagda förslaget till trafiklösningar ger länet en tillfredsställande trafikförsörjning vad gäller den regionala persontrafiken. Enligt länsstyrelsen är det väsentligt att resurser ställs till förfogande så att ambitionerna kan förverkligas.

94 Östergötlands län

5.7 Miljö

5.7.1 Fysisk riksplanering

Riksdagen fattade på grundval av prop. 1972:111 beslut om att skärgården i norra Kalmar län och i Östergötlands län upp till Bråviken utgör ett omrâde av riksintresse inte minst för det rörliga friluftslivet. Vidare utpekades Norrköping som ett av de områden dit miljöstörande industri kan lokaliseras.

5.7.2 Miljö, rekreation och turism

Den statliga kommittén för turism m. m. föreslår att ett antal områden särskilt utvecklas för turism och friluftsliv. Ett sådant område är skärgården i Östergötlands och Kalmar län. Kommittén anför att det utöver detta begränsade antal primära områden finns områden av mindre men ändå avsevärd betydelse i rekreationssammanhang. Exempel pä sådana områden i länet är sjödistriktet i södra delen av länet och Sommenomrädet samt västra Östergötland med ett stort antal kulturhistoriskt värdefulla byggnader och anläggningar, som enligt länsstyrelsens mening båda väl fyller de av kommittén uppställda kraven för primära rekreationsområden, Ytterligare exempel är Göta kanal som led för fritidsbåtar och Kolmården med djurparken. Denna typ av områden röner uppmärksamhet från hela landet. Därför anser länsstyrelsen det vara hög tid att konkreta förslag som innebär insatser av ekonomisk art läggs för beslut i riksdagen. Med stöd av naturvårdslagen kan länsstyrelsen förordna att områden av väsentlig betydelse för friluftsliv, vetenskaplig naturvård eller allmänhetens friluftsliv förordnas som naturreservat. Hittills har länsstyrelsen av dessa skäl förordnat drygt 30 naturreservat. Det senast tillkomna reservatet är den mycket kända fågelsjön Tåkern. Förhandlingar pågår om förordnande av ytterligare reservat. Även om den turistinriktade rekreationen, där längre sammanhängande ledighet är en förutsättning, har stor betydelse mäste i rekreationsbegreppet också tas med de möjligheter som finns inom nära räckhåll frän bostadsorten och som kan utnyttjas som ett komplement till arbete och annan förvärvsinriktad verksamhet.

5.7.3 Miljö och teknik 1 Östergötlands län liksom i landet i övrigt har utbyggnaden av kommunala avloppsreningsverk varit särskilt omfattande de Senaste åren. Utbyggnaderna har föranletts dels av krav på större kapacitet beroende på expansionen i många tätorter dels av krav på ökad effektivitet vid reningen. Den l januari 1975 fanns inom Östergötlands län 60 kommunala avloppsreningsverk dimensionerade för mer än 200 personer. Renvatten-

Östergötlands län 95

tillgången kan sägas vara god i Östergötland. För en tillfredsställande försörjning fordras tillgång till dels goda vattentäkter dels effektiva vattenverk. Planerade investeringar i vattenverk och avloppsreningsverk är för Östergötlands län ca 123 milj. kr. resp 130 milj. kr. Fram till och med december 1974 har i länet ca 61,5 milj. kr investerats i miljöförbättrande åtgärder inom industrin. Av denna summa har ca 24 milj. kr beviljats som statsbidrag till 75 företag i Östergötland.

5.7.4 Miljön som hinder och stimulans för utveckling

De tekniska restriktioncrna skulle kunna ses som betydelsefulla. Nu har emellertid utbyggnaden av avloppsrening och Vattenförsörjning nått så långt och har sådana inbyggda expansionsmöjligheter att en utbyggnad inom ramen för gjorda prognoser eller mer omfattande än så knappast kan anses vara svår att genomföra. Sett utifrån planen för utveckling av länets regionala struktur kan den bedömningen göras att Linköping/Norrköping som primärt centrum kan fylla sin funktion som i väsentliga avseenden arbetsmarknad och serviceområde för _hela eller stora delar av lånet. Motala, Mjölby och Finspång som regionala centra kan väl spela rollen som baspunkter för medborgarna iden egna ochi angränsande kommuner. Ödeshög, Boxholm, Ydre, Kinda, Åtvidaberg, Söderköping och Valdemarsvik kan fungera som kommuncentra och ge arbete och service avpassat efter lokala krav utan att konflikter med mil_iösynpunkter behöver uppstå. För Kinda och Valdemarsvik som nödvändiga stödjepunkter i länets södra och sydöstra del kan tvärtom det vidgade miljöintresset förstärka möjligheterna att där skapa stabilitet. För Kindas del kan en utvecklad rekreationsvcrksamhet i sjöområdet inklusive Sommen ge nya arbetstillfällen. 1 Valdemarsvik är skärgården en given utgångspunkt för stimulans i sysselsättningshänssende.

Östergötlands län

PC RC

000!!Boxholm Klnda

oittooo*kliiåiiigøii

.z lf o-oNonkäpu-a” GuwMolaIa 00 000 Ålvudabarg ilLmkoølng-N rköpmg -utom mi* o Söderköping Q 00 nonnspang :Linköningo nu 0 ao

..

..

Fig. 5:2 Andel av befolkningen år I 980 i åldersgruppen Hg- 5 53 ÃVSSdSäItningSutveckling i olika

5O-W âr näringsgrenar under perioden 196571990

°/o PC RC KC

uu

%

O I _ jLinköping›vkbping

aÃliln..

l L! “i 15:31:93.1; ounannsdaavköping jag oooøohvidabarg 1 s mwøujøtbv §8 .i 0 ”i i , m3 .;: m. mouuhøq m moowwuçpvaldamarsvik 00 mvanaam-nm occur

o-ulioxnnlm . nå?!

out-Kinda Van

iêibigüå

E? b? FmIDÖhI inom. o Ioxholm Amman. ä) ooobduhög Lmøvü-»rw-køow

4:53.54..

o

.Luismi

oo

signum.

. v i_

V00ngar

yrkesverksamma kvinnor år Pig. 5:4 Antalet

1980 i relation till totala antalet Fig. 5:5 Antalet arbetslösa kassamedletnnzar år

kvinnor i åldern 15--64 dr 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

sou 1975:92 Östergötlands län

% 68-70 PC

Lmuøpøg-nouyuøoâna

Linkaøino-uonknping uoukbpâwo

man uköølng Alvianborq Ydre Mvldabørg Ödeshög Valdamanvlk

per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i Fzg. 5:6 Nettoflyttning relation till befolkningen vid resp. periods bör/an

6 JÖNKÖPINGS LÄN

6.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet Den allmänna utgångspunkten för planeringen utgör de av riksdagen fastställda målen för regionalpolitiken, som i korthet går ut på att människorna i alla delar av landet bör få del av den materiella, sociala och kulturella välfärden så långt detta är möjligt. Planeringsnivåer i form av befolkningstal för län och kommuner utgör ett av de viktigaste medlen i planeringen. Planeringsnivåerna skall utgöra underlag för bedömningar vid lokaliserings- och dimensioneringsbeslut. Befolkningsutvecklingen i Jönköpings län under 1960-talet och den gångna delen av 1970-talet har kännetecknats av en viss obalans mellan olika delar av länet. Av tab. 6:1 framgår att den östra länsdelen (Tranås, Aneby, Nässjö, Eksjö, Vetlanda och Sävsjö) har stagnerat befolkningsmässigt medan Jönköpingsregionen och i synnerhet den sydvästra länsdelen (Värnamo, Gnosjö och Gislaved) har ökat sin folkmängd ganska kraftigt. Det framgår också att utvecklingstakten varierat mellan de olika ortstyperna. Länsstyrelsens riktlinjer för planeringen uttryckt i planeringsnivåer innebär för tiden fram till år 1990 en mera balanserad utveckling mellan skilda länsdelar och ortstyper jämfört med utvecklingen under perioden l961»1974. Av övriga mera övergripande riktlinjer för planeringen i länet kan

Tab. 6:1 Befolkningsutvecklingen under perioden 1961 -1990

100 län Jönköpings

särskilt nämnas det angelägna i att höja den i länet ganska låga kvinnliga yrkesverksamhetsgraden. Länsstyrelsen anser det väsentligt att planeringen i fråga om utbildning, barntillsyn o. d. inriktas på att underlätta en sådan utveckling. En annan viktig utgångspunkt för planeringen måste vara att för de enskilda människorna öka tillgängligheten av arbete och service. Den relativt sett decentraliserade struktur som karaktäriserar länets befolkning och näringsliv kräver betydande insatser på kommunikationernas område. Slutligen vill länsstyrelsen framhålla att det från planeringssynpunkt är otillfredsställande, att Habo-Mullsjö-området, som i en rad hänseenden har mycket nära anknytning till Jönköping, inte ligger i Jönköpings län.

6.2 Regional struktur 6.2.1 Riksdagens beslut år 1972 Riksdagen fastställde år 1972 en plan för utveckling av den regionala strukturen. Planen innebär en uppdelning av länets kommuner i tre ortstyper, vari Jönköping utgör primärt centrum, Tranås, Nässjö/Eksjö, Vetlanda, Värnamo och Gislaved regionala centra samt Aneby, Sävsjö, Vaggeryd och Gnosjö kommuncentra.

6.2.2 Kommunernas synpunkter Flertalet kommuner har i sina yttranden över planeringsunderlaget till 1974 framhållit att de mycket väl fullgör sina funktioneri länsplanering den gällande planen. Ingen kommun för fram krav på att bli inplacerad i någon annan ortsklass. Däremot kritiseras i vissa fall själva principen med en ortsklassificering. Jönköpings kommun anser sig mycket väl hävda sin roll som primärt centrum. Även för framtiden anser sig kommunen ha goda möjligheter att hävda denna roll. Länets regionala centra synes över lag anse att den gällande planen på ett riktigt sätt beskriver den roll de har att spela i ett regionalt sammanhang. I flertalet fall täcker deras omland delar av kommuneri angränsande län. Särskilt utmärkande är detta för Tranås kommun. För att kunna leva upp till rollen som regionalt centrum anser kommunen det nödvändigt med vissa ytterligare satsningar inom bl. a. servicesektorn. Nässjö och Eksjö kommuner vänder sig mot att bli betraktade som ett gemensamt regionalt centrum. Kritiken mot ortsklassificeringen som sådan kommer från vissa av länets kommuncentra. Aneby och Vaggeryds kommuner synes i och för sig acceptera en ortsklassificering men menar att den inte får verka styrande på ett sätt som hämmar deras egen utveckling. Sävsjö kommun anser att ortsklassificeringen snarast bör utgå som ett medel i regionalpolitiken.

Jönköpings län 101

6.2.3 Länsstyrelsens förslag Den av riksdagen beslutade planen för den regionala strukturen överensstämmer med det förslag till ortsklassificering som länsstyrelsen redovisade i länsprogram 1970. Genom planeringsunderlaget till länsplanering 1974 och kommunernas analys av detta har tillkommit ett material som gör det möjligt att pröva hur de olika kommunerna i dag fyller sina funktioner i den gällande planen. Det nya materialet visar att Jönköping mycket väl fyller sin roll som primärt centrum. Serviceutbudet ligger på en nivå som är normal för primära centra. Även arbetsmarknaden fungerar i stort sett bra. Det måste dock konstateras att yrkesverksamhetsgraden för kvinnor ligger på en ganska låg nivå ijämförelse med rikets övriga primära centra. Även länets regionala centra är på det hela taget väl rustade för sin roll. Serviceutbudet i kommunerna avviker inte på något anmärkningsvärt sätt från vad som är normalt för ortstypen i fråga. I fråga om arbetsmarknad finns vissa påtagliga variationer. Eksjö kommun intar en särställning genom sin höga andel sysselsatta i offentlig tjänst. Detta återspeglas i en

hög kvinnlig yrkesverksamhet och en jämförelsevis god arbetsmarknad

för högutbildade. Även Gislaved, Värnamo och Tranås uppvisar höga kvinnliga yrkesverksamhetstal. I Nässjö och Vetlanda är den kvinnliga yrkesverksamheten låg vilket torde hänga samman med den stora andelen sysselsatta inom träsektorn. Mot Nässjös och Eksjös kritik av sammankopplingen må anföras, att hela denna planering grundar sig på det faktum att det måste råda en funktionsuppdelning mellan olika orter. Ju större underlag exempelvis en servicefunktion kräver, på desto färre orter kan den spridas ut. Sammankopplingen mellan Nässjö och Eksjö i planen för den regionala strukturen är ett uttryck för möjligheten att mellan de två orterna fördela sådana specialiserade funktioner som måste utnyttjas gemensamt för att underlaget ska räcka till. Länets kommuncentra uppvisar ett serviceutbud som är i stort sett normalt för ortstypen i fråga. De är genomgående väl belägna i förhållande till länets högre centra. Sammanfattningsvis kan sägas att den av riksdagen fastställda planen för den regionala strukturen ger en rättvisande bild av det sätt på vilket kommunerna i Jönköpings län fungerar i ett regionalt sammanhang. I det stora hela är de olika kommunerna väl rustade för att uppfylla de krav som kan ställas. Länsstyrelsen anser därför att den fastställda är planen väl ägnad att ligga till grund för planeringen i länet, och länsstyrelsen finner för närvarande ingen anledning till förändringar av densamma.

6.3 Planeringsnivå 6.3.1 Planeringsnivåer på grundval av riksdagens beslut 1972 l statsmakternas regionala handlingsprogram av år 1972 angavs såsom planeringsram för Jönköpings län en befolkning år 1980 av 305 000-

102 Jönköpings län

r L l .nu

z; I .. ”Eksm .

\ . Nassgöf-x

* \\s( \ k Teckenförklaring x \ Vaggeryd

Storstadsområde 0 l,r\\_

.J L\. z, \ \) \ Gnosjö ›v^* I i / Primärt centrum . (Ls_[/ Gislaved, ( Regionalt centrum k* .. Kommuncentrum f, Varnamo Kommundelscentrum l

Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut O Lst :s förslag till ändring ilänsplanering 1974

Fig. 6:1 Regional struktur [Jönköpings län

320 000 invånare. På Kungl. Majzts uppdrag gjorde länsstyrelsen under hösten 1973 en nedbrytning av länsramen på planeringstal för de olika kommunerna. Enligt anvisningarna skulle genomsnittet för intervallen för kommunerna sammantagna ligga inom det av statsmakterna angivna länsintervallet. l tab 6:3 redovisas länsstyrelsens fördelning av länets befolkningsram på kommuner. I det stora hela rådde överensstämmelse mellan länsstyrelsens och kommunernas syn på befolkningsutvecklingen.

6.3.2 Kommunernas förslag till planeringsnivåer

I tab. 6:2 redovisas de förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 som kommunerna lämnat efter sin analys av prognosen. Siffrorna gäller för indelningen den l januari 1975 vilket innebär att Stensjöområdet ingår i Nässjö kommun.

sou 1975:92 län 103 Jönköpings

Tab. 6:2 Kommunernas förslag till planeringsnivâer och för åren 1980 1990

Jönköpings kommuns förslag till planeringsnivåer ligger avsevärt under prognosen i planeringsunderlaget. Kommunen anger som skäl för sin bedömning att den årliga nettoutflyttning, som tog sin början år 1971, fortsatte även under år 1974. lnpendlingen till kommunen främst från Haboblocket, kommer enligt kommunens beräkningar att ligga på en betydligt högre nivå än som anges i planeringsunderlaget. Även förvärvsfrekvenserna för ungdomar och kvinnor harjusterats upp av kommunen, vilket verkar dämpande på inflyttningsbehovet. Tranås kommun har under perioden 1971-1974 fått vidkännas en årlig nettoutflyttning på igenomsnitt ca 150 personer. Kommunen anger som en bidragande orsak till detta att invånare från Tranås bosatt sig i omgivande småkommuner. Beträffande den framtida befolkningsutvecklingen ansluter sig kommunen, utan någon närmare analys till prognosen i planeringsunderlaget. Aneby kommun påpekar att kommunens tidigare negativa befolkningsutveckling har vänt i positiv riktning under 19- 70-talet. Även för framtiden räknar man med en viss befolkningsökning. Som skäl för denna bedömning anger kommunen bl.a. att efterfrågan på arbetskraft förväntas bli god. Under 1971-1974 perioden har nettoutflyttningen från Nässjävkommun uppgått till ca 250 personer i genomsnitt per år. Orsaken till den negativa utvecklingen har enligt kommunen varit den sysselsättningsminskning som ägt rum inom träindustrin och inom samfärdseln. Kommunens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 är betydligt högre än prognosen i planeringsunderlaget och kräver en kraftig nettoinflyttning. Kommunen betonar att det krävs statligt stöd av olika slag för att en sådan utveckling ska komma till stånd. Eksjö kommun redovisar ett förslag till planeringsnivåer som ligger något högre än prognosen i planeringsunderlaget. Skillnaden beror på att kommunen räknar med en något positivare sysselsättningsutveckling. Vetlanda kommun håller fast vid sin tidigare befolkningsmålsättning som är betydligt högre än prognosen i planeringsunderlaget. [jämförelse

104 Jönköpings län

med prognosen räknar kommunen dels med en högre industrisysselsättning och dels med en lägre nettoinpendling. Sävsjö kommuns förslag till planeringsnivåer innebär att den hittillsvarande negativa utvecklingen vänder. Ett visst inflyttningsöverskott väntas uppstå som följd av ett ökat behov av arbetskraft. Vaggeryds kommun redovisar, med hänvisning till de senaste årens inflyttningsöverskott, ett förslag till planeringsnivåer som ligger något högre än prognosen i planeringsunderlaget. Värnamo kommun konstaterar att prognosen i planeringsunderlaget för kommunen är präglad av den betydligt lugnare utveckling som rått hittills under 1970-talet ijämförelse med utvecklingen under 1960-talet. Kommunen ansluter sig till prognosen. Gnosjö kommun går inte in på någon närmare analys av befolkningsutvecklingen utan anger endast att man inget har att invända mot den av länsstyrelsen uppställda planeringsnivån för kommunen för år 1980. Prognosen i planeringsunderlaget ligger inom ramen för denna planeringsnivå. Gislaveds kommun redovisar ett förslag till planeringsnivå som ligger mycket högre än prognosen i planeringsunderlaget. Kommunen grundar sitt ställningstagande på en bedömning av den framtida sysselsättningsutvecklingen som ligger mycket högre än motsvarande bedömning i prognosen.

6.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 redovisas i tab. 6:3. Enligt anvisningarna anges planeringsnivåerna i form av intervall. Därmed markeras att osäkerheten är stor då det gäller att ange utvecklingsmöjligheterna i framtiden. Med hänsyn till att denna osäkerhet ökar ju längre tidsperspektivet utsträcks, används i regel ett något vidare intervall för år 1990. Länsstyrelsen anser det möjligt att uppnå de föreslagna planeringsnivåerna inom ramen för den nuvarande tillämpningen av reglerna för den regionalpolitiska stödverksamheten. Även om stödet huvudsakligen bör vara förbehållet de delar av landet som omfattas av det allmänna stödområdet så måste dock särskilda åtgärder liksom hittils kunna sättas in för att lösa akuta sysselsättningsproblem i länet. Sådana åtgärder kan bli särskilt aktuella i den östra länsdelen där inslaget av relativt känsliga branscher såsom träbranschen och pälsbranschen på sina håll är stort. l själva verket måste det sägas att för några av kommunerna i östra länsdelen har de föreslagna planeringsnivåerna karaktär av målsättning. I de flesta fall överensstämmer länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer väl med kommunernas egna förslag. Endast för tre kommuner är avvikelserna så stora att man kan tala om skillnader mellan länsstyrelsens och resp. kommuns uppfattning om lämplig planeringsnivå. Detta gäller för Tranås, Nässjö och Gislaveds kommuner, för vilka länsstyrelsen inte 311561” det troligt med en inflyttning av den storleksordning som kommunerna själva fört fram.

Jönköpings län 105

ooo oom ooo oom 08 oow oom ooo oom oov oow oom oom

5 m

om å m_ om m_ m_ mm om

3.0_

om_iooo ioom Ioov soon Ioov Ioom Ioov loom Ioom Iooo Ioom ommioom m ommloom

o w E_

wciocstomcm_

__

omm_

m_ Nm w_ 2 __ _m 2

m__ z m:

Miio_ _ ooo ooo oow oom oom oo_ ooo oow ooo oo... 08 oom oom

o w

om .um 2 om m_ __ _m 2

m__Iooo 278m m_mloom

m:3,_ob_7m:m._ mzcmwccocnx_

Iooo loov ;ooo ioom -08 ioov ioom 1oom :oom 18m

0 w

om wm

§2

2 2 w_ wm __ __

o: vom vom

oom oâ o.: ooo ooo ooo oow ooo o.: ooo ooo oow

v o o n

omm_

m_ mm m_ om __ __ Nm om

.Nm

.få

m_ E_

oom oom oo... oov o.: oov o.: oom oom ooo ooo ooo

.wocmoi mccocnr_

o w

mm

2 w_ 2 __ __ z wN

m: m:

:E

oom oom oom ooo oom oom oom oow oom 08 ooo oom ooo

o w

awåmmaams

om mm 2 om m_ __ mm om

_urâmmcm_

.sEø._mmE5=c._um

_.__Ioom room vmmloom ommlooo

5.4.5 Ioom Ioo_ 18.. Ioom Iooo Ioom Ioow Iooo Ioom

o w

50k

3:5

wm __ __ om

owm_

m_ mm w_ om

2.9,. m: mom mom

mo_ Sw m? mä mmm m2 mmm SN wvw mw_ å.. w_w

wâramatuzaâ_

o __ w __

E2

w_ 2 w_ wm 2 R

wo_ _om

So wmm owm mom Nvw 25 omm mp0 ooN _mm

m:_:v__c._un_

ä: ä..

v23...

o n

wm

E2

m_ mm w_ __ __ om 3

:oo E_ 2a

wozweå_ _Summa_ 3.0_

dai

_wxååøkmm

cääcm_

w::u:n_mm:m_

_osm_ me.: z:

M6

5:52:37_ mcaoxcø_ zman; accøzo 07:a ?Gnägg oEnEm 32:: maggie aEEzw Eaäcn_ uiygc..

dök. 0.35 §2.,

106 Jönköpings län

Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer ger uttryck för en optimistisk framtidsbedömning för länet och dess kommuner. Beräkningarna utmynnar i ett inflyttningsbehov som måste betraktas som stort mot bakgrund av de senaste årens tendens till minskad rörlighet mellan olika delar av landet samt mot en mera restriktiv invandringspolitik.

6.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser 6.4.1 Regionalpolitiskt stöd Sedan år 1965 fram till årsskiftet 1974-1975 har lokaliseringsstöd, i samtliga fall i form av lån, beviljats fem företag i länet. Den sammanlagda lånesumman uppgår till drygt 15 milj. kr., vilket är drygt hälften av de totala investeringskostnaderna för de projekt till vilka lokaliseringsstöd har utgått. Företagen har i ansökningshandlingarna beräknat att den utbyggnad som stödet har initierat kommer att medföra en ökning av antalet sysselsatta med drygt 400 personer. Från ansökningstillfällena fram till årsskiftet 1974-1975 har dock antalet sysselsatta i de fem stödföretagen ökat med ca 600 personer. Lokaliseringsstöden har i tre fall utgått till företag för investeringar i utbyggnader i Tranås, medan de övriga två stöden utgått till företag i Vaggeryd och Sävsjö. Utbildningsstöd har i Jönköpings län utgått till två företag, båda lokaliserade i Tranås. Det beviljade stödet har uppgått till 594 000 kr., varav 530000 kr. utnyttjats. Antalet personer som berörts av denna utbildning är ca 125 personer.

6.4.2 Övriga insatser med regionalpolitiska effekter

Bland övriga insatser med regionalpolitiska effekter kan nämnas omlokalisering av statliga verk och utbyggnad av den högre utbildningen. Till Jönköping skall, med början sommaren 1975, lokaliseras fyra olika verk, lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd och domstolsverket, som tillsammans skall sysselsätta ca 500 personer. Förslag föreligger också på att en högskola skall förläggas till Jönköping (prop. 1975:9), och hösten 1975 påbörjas en försöksverksamhet med yrkesteknisk högskola. Även arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska insatser har regionalpolitiska effekter. Inom det sistnämnda området bör framhållas de stödåtgärder av olika slag som är riktade mot vissa branscher som är särskilt betydelsefulla i olika delar av länet, nämligen möbel-, gjuteri-, päls- och metallmanufakturindustrin.

Jönköpings län 107

6.5 Arbete

6.5.1 Sysselsättningsutvecklingen Hela näringslivet Under perioden 1965-1970 ökade sysselsättningen i länet i en takt som låg riksgenomsnittet nära. Även de enskilda näringsgrenarna förändrades i ungefär samma takt som för riket som helhet. Det enda mera markanta undantaget utgör byggnadsverksamheten vars ökningstakt var avsevärt högre i länet än i hela riket. [nom industrin ökade sysselsättningen för länets del med 1 % under perioden 1965-1970 medan den för riket som helhet minskade med 1,5 %. Även vad gäller sektorn offentliga tjänster hade länet en något kraftigare tillväxt än riksgenomsnittet. Även i länets enskilda kommuner har sysselsättningsutvecklingen under perioden 1965-1970 i stort sett följt den för riket normala. Det är endast Gislaveds och Gnosjö kommuner som har haft en sysselsättningsutveckling som mera markant avviker från den för resp. ortsgrupp normala utvecklingen. Sysselsättningsutvecklingen har i dessa två kommuner varit klart positivare än genomsnittet för regionala centra resp. kommuncentra. Den hittillsvarande och beräknade sysselsättningsutvecklingen för näringslivet som helhet redovisas i tab. 6:4. Sammanfattningsvis kan konstateras att bedömningarna i den reviderade näringlivsprognosen pekar på en viss uppbromsning av minskningstakten inom jord- och skogsbruk - en måttlig men dock starkare tillväxt inom industrin än under perioden 1965-1970 en nedgång av sysselsättningen inom byggnadsverksamheten endast smärre förändringar i sysselsättningen inom sektoremavaruhandel, samfärdsel och privata tjänster en fortsatt kraftig ökning av sysselsättningen inom den offentliga sektorn.

Jord- och skogsbruk Jord- och skogsbrukets andel av det totala antalet förvärvsarbetande är i Jönköpings län något större än i riket som helhet. Nedgången iantalet sysselsatta fortgår i den för riket normala takten. En viss uppbromsning av minskningstakten förväntas ske under 1970- och l980-talen. Ett allmänt problem för större delen av länets jordbruk är svårigheten att uppnå en tillfredsställande produktivitet. Orsakerna till detta kan bl. a sökas i företagsstrukturen inom länets jordbruk med relativt sett små brukningsenheter samt den höga genomsnittsåldern hos brukarna, detta i kombination med att länets geografiska läge på sydsvenska höglandet begränsar växtodlingen till att i huvudsak omfatta foderspannmål och vallväxter.

108 Jönköpings län sou 1975:92

Förslag till åtgärder - Ökad satsning bör ske på rationaliseringsåtgärder som är avpassade för det i länet dominerande småjordbruket och kombinerade jord- och skogsbruket. - till bör underlättas för Möjligheterna kompletterande sysselsättning brukare av mindre enheter t. ex. genom utökning av skogsmark. Skogsbruket i länet är i stor utsträckning inriktat på produktion av sågtimmer. Sågverksindustrin förbrukar ca 70 % av den totala avverkningen, en volym som motsvarar 80-85 % av det totala råvaruvärdet. Det enskilda skogsbruket dominerar helt i Jönköpings län. Av skogsmarksarealen ligger 84% i privat ägo. Kombinationen jord- och skogsbruk är mycket vanlig ochjordbrukarna svarar för en stor del av det arbete som nedläggs i länets skogsbruk. Detta är ett förhållande som får tillmätas stor betydelse även för framtiden. Det är emellertid nödvändigt att det mindre skogsbruket kan ges en arbetsmetodik som är bättre anpassad till dess förutsättningar än för närvarande. Bättre samverkan mellan Skogsägarna måste komma till stånd. Skogens betydelse som rekreationskälla har ökat starkt under senare tid. För skogsbrukets dels innebär detta att ytterligare krav på hänsynstagande kan komma att ställas från det rörliga friluftslivet. Även andra typer av miljökrav påkallar hänsyn i ökande grad. Skogsbruket kommer i framtiden i än högre grad att inriktas mot långsiktigt hög och jämn produktion, vilket förutsätter större hänsyn till skogens biologiska förutsättningar än vad senaste decenniers tekniska hjälpmedel medgivit. Rationaliseringen kommer att fortgå men den stora svårigheten ligger i att utveckla en lämplig teknik för skogsvårdsarbeten. - bör stimuleras bl.a. intensifiering av Skogsproduktionen genom skogsvårdande åtgärder, ökad skogsbruksplanläggning och höjd standard på skogsbilvägnätet.

Tillverkningsindustri Enligt 1970 års folkräkning utgjorde andelen industrisysselsatta i Jönköpings län 41 %, av det totala antalet sysselsatta, medan motsvarande andel för riket som helhet var 31%. Till följd av länets starka industrialiseringsgrad väger denna sektor ganska tungt vid en bedömning av näringslivets framtida utveckling. Enligt folkräkningsstatistiken ökade antalet industrisysselsatta under perioden 1960-1965 för länets del med 10 %, medan medeltalet för riket var 4,4 %. Under perioden 1965-1970 ökade industrisysselsättningen i länet med 1%. För riket som helhet inträffade en minskning med 1,5 %. Tillverkningsindustrin är mångsidigt sammansatt och spridd till länets alla delar. Vissa särdrag i spridningsmönstret kan dock noteras. I länets sydvästra del, västboområdet och angränsande delar av Östbo härad, med kommunerna Värnamo, Gnosjö och Gislaved, intar den

Jönköpings län 109

mindre och medelstora industrin en dominerande ställning. De ojämförligt största branscherna är gummivaru-, plast- och verkstadsindustrin. Speciellt kännetecknande för industrin i detta område är att den ofta är underleverantör till, eller har legotillverkning för större företag såväl inom som utom länets gränser. Träindustrin är länets näst största industribransch. Denna industrigren domineras klart av de små företagen. Till mycket stor del är branschen koncentrerad till länets östra delar. lnom flera kommuner är branschens andel av den totala industrisysselsättningen över 50%. Ett flertal orter domineras helt av träindustrin. Möbel- och snickeriindustrin är särskilt väl företrädd i trakterna kring Nässjö. I Vetlanda, Aneby och Sävsjö är inslaget av trähustillverkning markant. En annan region med säregen koncentration är Tranås där år 1970 närmare 40 % av de industrisysselsatta arbetade inom pälsbranschen. Av länets totala antal industrisysselsatta återfinns ca en tredjedel inom Jönköpings kommun. Den dominerande branschen är verkstadsindustrin. Hela 45 % av länets sysselsatta inom verkstadsindustrin återfinns i Jönköpings kommun. De kommuner som har haft den kraftigaste ökningen av antalet industrisysselsatta under perioden l965wl97O är Vetlanda, Gislaved och Gnosjö. l Jönköping har antalet industrisysselsatta minskat med 6% under perioden. Även i Nässjö och Eksjö har det skett en viss minskning. Vad gäller den framtida utvecklingen har i 1970 års långtidsutredning en viss minskning av antalet industrisysselsatta bedömts trolig för riket som helhet. För Jönköpings läns del har, som tidigare nämnts, den hittillsvarande utvecklingen varit mera positiv än för riket. Detta förhållande väntas råda även i framtiden. Denna bedömning motiveras av den rådande strukturen, som varit en stor tillgång i länets näringsliv. Den starka tonvikten på mindre och medelstora företag har inte varit någon negativ faktor i utvecklingen utan tvärtom varit till fördel. Företagen har visat sig ha goda förutsättningar för rationell drift och en påtaglig förmåga att anpassa sig till ändrade förhållanden. Detta har bl. a. kommit till uttryck under perioder av konjunkturnedgång då uppkommande problem med risk för friställningar ofta kunnat lösas tack vare möjligheterna till snabba produktionsomläggningar o. d. Bland de största problemen beträffande industrin i länet är att efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft är väsentligt större än tillgången. Å andra sidan har industrin i länet under de senaste åren också drabbats av sådana omställningsproblem att lokaliseringsstöd utgått i vissa områden och vissa branscher har också blivit föremål för särskilda insatser. Flera av länets kommuner har i sina yttranden över planeringsunderlaget framfört att möjligheterna för industrin att expandera i hög grad beror på dess möjligheter att erhålla erforderlig arbetskraft. Det gäller särskilt kommunerna i länets sydvästra delar. En grundläggande förutsättning för att industrierna skall kunna expandera i beräknad omfattning är att kvinnorna i betydligt större utsträckning än för närvarande söker sig till traditionellt manliga

1 10 Jönköpings län

industrigrenar. För att möjliggöra detta krävs åtgärder av olika slag såsom en utbyggnad av barntillsynen och arbetsmarknadsutbildningen. Det krävs även att man inom industrin gör insatser för en anpassning av arbetsplatserna vad gäller maskiner och arbetsmiljön i stort, liksom att man ger ökade möjligheter till flexibel arbetstid och deltidsarbete.

Förslag till åtgärder » För att tillgodose behovet av arbetskraft krävs bl. a. insatser för att öka den kvinnliga sysselsättningen och insatser inom yrkesutbildningens område. För att tillgodose behovet av industrimark och industrilokaler bör bl. a. kommunerna i sin översiktliga planering reservera mark för olika typer av industrier samt tillhandahålla lokaler för Lithyrning till småföretag. Ett rikt register av åtgärder för att stödja och utveckla den mindre industrin har kommit till under senare år och bl. a. har företagareföreningen fått ökade resurser. Det gäller nu att tillvarata, samordna och upplysa om dessa möjligheter. I vissa hänseenden behövs emellertid förbättringar. Angeläget är bl. a. att generationsskiftesproblematiken ytterligare utreds. För att lösa de strukturella problem som förekommer framför allt inom den träbearbetande industrin, främst snickeri- och möbelindustrin, bör befintliga stödåtgärder utnyttjas och utvidgning av åtgärdsregistret ske. Direkta regionalpolitiska stödåtgärder kan bli aktuella för att lösa akuta sysselsättningsproblem.

Byggnadsverksamhet Antalet sysselsatta i byggnadsverksamheten i länet uppgick år 1970 till 11140, en ökning från år 1965 med 840 sysselsatta eller 8,1%. Prognosen innebär för länet som helhet en minskning med ca 2 000 sysselsatta under 1970-talet. Ett problem inom näringsgrenen är den stora avgången av byggnadsarbetare, vilken till en del beror på en hög genomsnittsålder hos arbetskraften.

Förslag till åtgärder - För att råda bot på den förväntade bristen på yrkesutbildad arbetskraft krävs olika åtgärder som underlättar nyrekryteringen, bl. a. ett bättre av resurserna inom vuxenutbildningen och utnyttjande förbättring av arbetsmiljön.

län l 1 l Jönköpings

Servicenäringarna lnom servicenäringarna - som består av näringsgrenarna varuhandel, samfärdsel samt privata och offentliga tjänster har under perioden 1965-1970 antalet sysselsatta ökat med ca 13 %. Under perioden 1970-1980 beräknas en ökning ske med ca 17 % och under perioden 1980-1990 beräknas ökningen bli ca 16 %. Den absolut största ökningen av antalet sysselsatta beräknas ske inom näringsgrenen förvaltoffentlig ning och tjänster. Inom varuhandel och privata tjänster beräknas endast smärre ökningar och inom samfärdsel beräknas en viss minskning äga rum. När det gäller sysselsättningen inom näringsgrenen samfärdsel, postoch televerk, framstår situationen i länet i stora drag som tillfredsställande. Ett undantag är dock Nässjö kommun, där kommunikationsverken svarar för en betydligt större andel av sysselsättningen än i länet som helhet. Sedan början av 1960-talet har det skett en kraftig minskning av antalet sysselsatta inom kommunikationsverken. inskränk- Ytterligare ningar i antalet sysselsättningstillfällen har aviserat; av SJ. inom näringsgrenen offentlig förvaltning och tjänster har, som nämnts, skett en kraftig ökning av antalet sysselsatta under perioden 1965-1970. Ökningen har under perioden uppgått till 38 %. Ökningen fram till år 1990 beräknas bli ca 42% under 1970-1980 perioden och ca 35 % under perioden 1980-1990. Inför denna kraftiga vissa ökning hyser kommuner betänkligheter. Man anser att kommunerna, som svarar för en mycket stor del av näringsgrenen offentlig förvaltning och tjänster, kommer att få betydande svårigheter när det gälle finansieringen av expansionen. Särskilt gäller detta om man som målsättning har att begränsa ökningen av den kommunala utdebiteringen. Länsstyrelsen delar dessa synpunkter men framhåller att dessa kommunalekonomiska problem är generella och att det får förutsättas att de beaktas centralt.

Förslag till åtgärder

- Det är angeläget ur sysselsättningssynpunkt att framför allt de statliga kommunikationsverken uppmärksammar Nässjös möjligheter i sin planering. - till Möjligheterna en decentralisering av beslutsfunktionerna inom centrala myndigheter och uppmärksammas.

verkbör

6.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen Allmänt

I detta avsnitt betraktas näringslivet från den enskilde individens synpunkt, alltså arbetsmarknadens förmåga att ge individerna valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen. Bland de frågeställningar som behandlas är hur sysselsättningen fördelar sig på olika näringsgrenar och olika industribranscher och hur den rådande och förväntade näringsstruk-

1 12 län Jönköpings Tab. 6:4 Sysselsatta :Jönköpings län

turen kan tänkas påverka sådana förhållanden som kvinnornas förvärvsmöjlighet, arbetslöshetsfrågor etc.

Sysselsättningens struktur

1 fråga om näringsstruktur finns vissa bestämda skillnader mellan länet och hela landet i genomsnitt. Det som ger sin speciella prägel åt länets

näringsliv är den starka industrialiseringen. Vad beträffar industrialise-

ringsgrad kommer Jönköpings län på tredje plats i landet efter Västmanlands och Älvsborgs län. Den andra sidan av den höga industrialiseringsgraden är att servicenäringarna får en mindre andel av den totala sysselsättningen. Detta gäller särskilt näringsgruppen tjänster, men även övrig service. Den industriella strukturen i länet kännetecknas av ett betydande inslag av mindre och medelstor industri. Framför allt gäller detta i länets sydvästra delar. Den ojämförligt största industribranschen i detta område är metall- och verkstadsindustrin. Även i länets östra delar är inslaget av småföretag stort medan branschmässigt träindustrin dominerar. Av länets totala antal industrisysselsatta återfinns ca en tredjedel inom Jönköpings kommun. Den dominerande branschen där är verkstadsindustrin, som framför allt av förekomsten av några större företag inom präglas maskinindustrin. Den rådande och framtida näringslivsstrukturen och utvecklingen av antalet arbetstillfällen har självfallet stor betydelse för valmöjligheterna Ett stort antal arbetstillfällen inom och tryggheten för sysselsättningen. dvs. en stor lokal arbetsmarknad, bör sålunda innebära pendlingsavstånd, som ökad trygghet för den anställde. En såväl ökade valmöjligheter differentierad arbetsmarknad inom industrin, såväl vad gäller olika som bransch- och storleksmässigt, innebär också fördelar ur näringsgrenar dessa aspekter. Näringslivsstrukturen i den sydvästra länsdelen har visat sig ha många fördelar. Exempelvis har arbetslösheten där även vid konjunkturnedgång-

Jönköpings län 113

ar varit mycket låg. Det måste emellertid också framhållas att den rådande sysselsättningsstrukturen i området inte kan betraktas enbart som positiv när det gäller tryggheten på arbetsmarknaden. Det finns exempelvis vissa problem som är särskilt förknippade med den mindre industrin, nämligen generationsskiftesproblem och problem som hänger samman med att ett stort antal företag i området är underleverantörer till större företag. Ur trygghetssynpunkt kan dessa förhållanden i vissa fall innebära nackdelar för individen. Sysselsättningsstrukturen i kommunerna i länets östra del kännetecknas som nämnts av ett betydande inslag av träindustri. Denna branschensidighet kan vara en negativ faktor när det gäller tryggheten och valfriheten på arbetsmarknaden, allra helst som vissa delar av branschen kan komma att få vidkännas besvärliga omställningsproblem. Ett område i länets östra del där det nu anförda i viss mån år tillämpligt är Mariannelund. Den där belägna Bruzafors sulfitfabrik sysselsätter ca 100 personer vilket är ca en tredjedel av industrisysselsätt ningen i orten. Sulfitfabriken skall upphöra med driften under år 1977 på grund av att företaget (MoDokoncemen) inte anser sig kunna uppfylla ställda miljökrav. Nedläggningen innebär ett för orten stort bortfall av arbetstillfällen och det är därför angeläget att en ersättningsindustri lokaliseras till orten. När det gäller sysselsättningsstrukturen i länets östra delar måste också framhållas pälsbranschens stora betydelse i Tranås kommun. Pälsbranschen är relativt konjunkturberoende vilket ur trygghetssynpunkt kan innebära nackdelar och omställningsproblem kan också förväntas inom branschen.

Förslag till åtgärder « Behov föreligger av kompletterande industri i orter präglade av företagsensidighet och belägna relativt långt från större orter.

6.5.3 Yrkesverksamhetsgrader

Yrkesverksamhetsgraderna i länet uppvisar vissa särdrag. Yrkesverksamhetsgraden för män är den högsta i riket. Däremot ligger den kvinnliga yrkesverksamheten något under riksgenomsnittet. (Se fig. 6:4.) Skillnaderna mellan länets kommuner är ganska små vad beträffar yrkesverksamhetsgraderna för män. Däremot varierar de kvinnliga yrkesverksamhetstalen högst avsevärt mellan länets kommuner. Variationerna kan till en del bero på att man på olika håll kommit olika långt i

strävandena att underlätta speciellt de gifta kvinnornas utträde på

arbetsmarknaden genom t. ex. utbyggnaden av barnstugor. Främst beror emellertid kvinnornas varierande yrkesverksamhetstal på näringslivets olikartade struktur kommunerna emellan. Kommuner med hög andel kvinnor i arbetskraften har i regel även hög andel inom servicenäringarna eller inom sådana industrigrenar som traditionellt sysselsätter kvinnlig

l l4 Jönköpings län

arbetskraft. Enligt länsstyrelsens mening är en höjning av den kvinnliga yrkesverksamheten en av de viktigaste frågorna som behandlas inom länsplaneringens ram. Det är därför ytterst angeläget att söka bryta de hinder som föreligger för att kvinnorna skall kunna gå ut på arbetsmarknaden.

Förslag till åtgärder - För att höja den på vissa håll i länet relativt låga kvinnliga yrkesverksamhetsgraden krävs åtgärder inom arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsutbildningens område, bättre anpassning av arbetsplatserna efter kvinnornas krav och möjligheter samt särskilda insatser för att förbättra möjligheterna för kvinnor som har barn.

6.5.4 Arbetslöshetsfrågor l förhållande till flertalet andra län har Jönköpings län en låg arbetslöshet (se fig. 6:5). Så har också varit fallet under lång tid tillbaka. Ur trygghetssynpunkt för individen måste den relativt låga arbetslösheten i länet betraktas som något mycket positivt. Den arbetslöshet som trots allt registreras och som visar tendenser att öka, oavsett konjunkturläget, kan i viss utsträckning förklaras med att vid räkningarna av antalet arbetslösa det alltid finns ett antal personer på väg mellan två arbeten samt att ett större antal arbetslösa kommer till myndigheternas kännedom bl. a. genom införandet av det kontanta arbetsmarknadsstödet. Detta hindrar inte att man som Övergripande mål måste ha att med alla till buds stående medel verka för en minskad arbetslöshet.

Förslag till åtgärder - Erforderliga resurser måste ställas till arbetsförmedlingens förfogande. Minst ett fast kontor bör finnas i varje kommun och med hänsyn till länets näringsstruktur är det erforderligt att efter hand pröva behovet av ytterligare lokalkontor.

6.5.5 Arbetskraftspendling Mellan åren 1965 och 1970 har nettoinpendlingen till Jönköpings län ökat från 430 till l 090 personer. Fram till år 1980 beräknas den öka till ca 2 000 personer. Nettoinpendlingen till Jönköpings kommun beräknas öka från ca 700 år 1970 till ca l 700 år 1980, främst beroende på en beräknad kraftig utveckling av inpendlingen från Habo. Pendling torde i regel upplevas som en uppoffring i tid och pengar för den enskilde. Även för samhället i stort innebär pendlingen en belastning på många sätt, t. ex. i form av krav på trafikapparaten. Samtidigt får man inte glömma pendlingens positiva sida. Med bättre pendlingsmöjligheter följer bättre valmöjligheter och trygghet på arbetsmarknaden för den enskilde.

Jönköpings län 115

Pendlingsmöjligheterna varierar emellertid mellan olika individer. Möjligheten att använda bil har blivit en kärnfråga i det sammanhanget. En rad undersökningar har visat vilka stora försteg bilisten har framför kollektivresenären då det gäller att välja arbete, att anpassa sig till störningar på arbetsmarknaden och att välja plats och form för boendet.

Förslag till åtgärder i För att underlätta pendling för icke bilburna bör möjligheterna till kollektiva arbetsresor förbättras.

6.5.6 Inkomster och löneläge inkomstnivå och löneläge är faktorer som självfallet har en avgörande betydelse ur välfärdssynpunkt. Det bör dock understrykas att löneläge/ inkomstnivå endast utgör en komponent i den enskilde individens levnadsstandard. Andra komponenter är sådana faktorer som levnadskostnadsnivå på orten, miljö och arbetstrivsel, nägot som är svårt att mäta i kvantitativa mått. Det är av intresse att söka mäta skillnaderna mellan å ena sidan löneläge och inkomstnivå och å andra sidan levnadskostnadsnivå i kommunerna. Något material som visar hur levnadskostnaderna varierar mellan olika län eller kommuner har inte kunnat presenteras. Beträffande det relativt låga löneläget i länet vill länsstyrelsen framhålla att lönefrågorna avgörs av arbetsmarknadens parter vid avtalsförhandlingar. Länsstyrelsen kan därför självfallet inte föreslå åtgärder för att påverka lönenivån. Allmänna och i andra avsnitt föreslagna åtgärder för att stimulera näringsliv och sysselsättning bör dock på sikt ha produktivitetshöjande och därmed lönehöjande effekter. Det låga löneläget kan i vissa fall utgöra en konkurrenshämmande faktor när det gäller att rekrytera yrkesarbetare.

6.6 Service 6.6.1 Utbildning ochannan kulturell verksamhet

Inom utbildningens område vill länsstyrelsen understryka vikten av att en så god anpassning som möjligt mellan utbildningsutbud och efterfrågan på arbetskraft kan åstadkommas. En sådan anpassning kan bl. a. ske genom en ökning av utbildningsutbudet på de yrkesinriktade gymnasielinjerna, vilket också är ett villkor för att näringslivet skall kunna utvecklasi den takt som länsplaneringen förutsätter. På de flesta orter i länet, där gymnasieutbildning tillhandahålles, är lokalbehoven väl tillgodosedda. Stora problem finns endast i Jönköpings kommun och där speciellt rörande lokaler för de yrkesinriktade linjerna. Ett annat problem är den tendens till vikande elevunderlag som föreligger inom Eksjö, Nässjö och Tranås gymnasieregioner. Den kulturella servicenivån är ojämn i länet. Jönköpings kommun har

116 Jönköpings län

den ojämförbart mest utvecklade servicen men saknar exempelvis konsertlokal. Vissa har en mycket låg servicenivå med endast

kommuner

bibliotek utan anställd fackutbildad personal.

Förslag till åtgärder - Den brist på ändamålsenliga lokaler för de yrkesinriktade linjerna vid gymnasieskolan i Jönköping som råder för närvarande bör snarast möjligt avhjälpas. I regioner med vikande elevunderlag är det viktigt att man utvecklar ett nära samarbete mellan olika huvudmän och kommuner för att utnyttja befintlig kapacitet inom gymnasieskolan. Kapaciteten på de yrkesinriktade (t. ex. trä- och verkstadstekniska) linjerna i gymnasieskolan bör utformas så att den bättre svarar mot elevernas önskemål och arbetsmarknadens behov, och utökning bör ske med ytterligare yrkesinriktad utbildning. En decentralisering av arbetsmarknadsutbildningen bör prövas för att man därigenom bättre skall kunna tillvarata de resurser som finns i form av lokalt bundna personer, främst icke förvärvsarbetande kvinnor. Den förestående utbyggnaden av högskoleutbildningen är av väsentlig betydelse för utvecklingen i länet. I första hand bör utbyggnaden omfatta ämnesområden som har anknytning till befintliga utbildningar och näringslivets inriktning. På kulturlivets område bör en utjämning av standarden eftersträvas mellan länets kommuner. Bland angelägna åtgärder må framhållas bildande av en regional samrådsorganisation samt inrättande av en fast teaterensemble.

6.6.2 Hälso- och sjukvård och annan social service Hälso- och sjukvård Den förändrade ålderssammansättningen med en kraftig förskjutning mot högre åldersgrupper kommer sannolikt att ställa ökade krav på samhällets vårdresurser. Länsstyrelsen vill understryka angelägenheten av förebyggande insatser, exempelvis mödrahälsovård och barnhälsovård. Jönköpings läns landsting har i sin utvecklingsplan för perioden 1975-1985 formulerat en del övergripande målsättningar inför framtiden, såsom undvikande av institutionsmiljö för långvarigt sjuka, ökat patientinflytande och prioritering av kommuner med låg servicenivå vid utbyggnaden av den öppna primärvården, långtidsvården samt tandvården. Utvecklingsplanen innebär en kraftig satsning på den öppna vården genom nyetablering av ett flertal vårdcentraler i länets kommuner. Likaså föreslås en utbyggnad av tandvården. Inom den slutna vården kommer en minskning av platsantalet att ske

Jönköpings län 117

inom akutsjukvård och psykiatrisk vård medan den somatiska lângtidsvården ökas i takt med antalet vårdbehövande. Ett nytt lasarett i Värnamo kommer att stå klart år 1976. Vidare föreligger planer på ett nytt länssjukhus i Jönköping.

Annan social service Antalet daghemsplatser i länet ökade med 60% under perioden 1970-1974. Trots detta kan man i många av länets kommuner konstatera en eftersläpning inom detta område. En erforderlig utbyggnad av barntillsynen bör givetvis snarast komma till stånd och delvis nya former av daghemsverksamhet bör prövas. Behovet av attraktiv fritidsverksamhet för ungdom uppmärksammas alltmer. Föreningslivet synes väl utvecklat i länets kommuner. Däremot är de icke föreningsanslutna ungdomarnas behov av meningsfulla fritidsaktiviter ej tillgodosett på många håll. Bl. a. råder lokalbrist. intentionerna inom åldringsvården är att hjälpa de gamla att bo kvari hemmiljön. Därför har den öppna åldringsvården prioriterats. Antalet ålderdomshemsplatser motsvarar f. n. ej efterfrågan. Det är emellertid troligt att en önskvärd avlastning av ålderdomshemmen kommer att bli följden av den kraftiga satsningen på somatisk långtidsvård som landstinget aviserat.

Förslag till åtgärder - Hälsovårdande insatser i förebyggande syfte bör prioriteras. Erfarenheterna om olika sjukdomars uppkomstmekanismer bör således beaktas i större utsträckning vid planering av arbetsmiljöer, trafikmiljöer etc. En ökad forskning på detta område synes angelägen. l de kommuner där eftersläpning råder beträffande barntillsynen, måste erforderlig utbyggnad snarast komma till stånd. De icke föreningsanslutna ungdomarnas behov av lokaler bör i möjligaste mån tillgodoses. Härtill fordras ökade ansträngningar av kommunerna. Ungdomarna bör stimuleras att deltaga aktivt vid iståndsättandet och drivandet av lokalen - fritidsverksamheten. En ökad samplanering är önskvärd mellan kommuner och landsting vid utbyggnaden av ålderdomshem och sjukhem. Åldringarna bör ges ökade valmöjligheter i boendet. S. k. servicehus har visat sig vara ett värdefullt komplement till den slutna åldringsvården och bör efter hand inrättas på flera platser i länet. Frågan om statsbidrag till den hemsamarithjälp som ges vid servicehusen bör utredas.

6.6.3 Kommunikationer Såväl person- som godstransporter har behandlats i den regionala trafikplaneringen som genomförts under åren 1972- 1974.

118 län Jönköpings

När det gäller persontransporter har det visat sig att möjligheterna att, åtminstone sikt, genomföra de förslag som framförts i den på kort regionala trafikplanen är mycket små. Detta beror till stor del på att SJ, utan att ta hänsyn till vad som framförts i den regionala trafikplanen, försämrar servicen genom exempelvis tågtidtabellsförändringar. Man har även från SJ:s sida under pågående trafikplanering föreslagit och genomfört nedläggning av all persontrafik på vissa stationer. Utvecklingstendenserna på godstransportområdet är ännu mer osäkra. De är i hög grad beroende på de trafikpolitiska beslut som kommer att fattas de närmaste åren. Beträffande transportanläggningar finns det enligt länsstyrelsens meanledning till oro främst för de utvecklingstendenser som för ning närvarande finns inom vägsektorn. Som exempel på synnerligen angelägna vägprojekt vilka blivit skjutna på framtiden på grund av krympande kan nämnas riksväg 31 mellan Nässjö och Jönköping samt anslagsramar europaväg 4 mellan Värnamo och Jönköping.

Förslag till åtgärder - Den kollektiva bör öka sin andel av persontrafiken, och persontrafiken järnvägen bör inom vissa delar av länet bilda stomme för den regionala trafiken. - - dvs. matartrafik, vanligen med taxi, till Kompletteringstrafik befintlig linjetrafik - för arbetsresor bör prövas. - på sträckorna Nässjö-Falköping Tåguppehåll på vissa mellanstationer och Nässjö-Alvesta bör bibehållas. - Möjligheterna att bibehålla Bromma för inrikesflyget bör utredas. - med buss bör Systemet för statligt stöd till olönsam landsbygdstrafik förenklas. Uppdelningen lokal/regional trafik bör avskaffas. - till länet bör utökas betydligt. Väganslagen

6.6.4 Bostäder

Länets lägenhetsbestånd har under senare år genomgått en väsentlig och renoveringar. En omfattande saneföryngring genom nybyggnader innebärande upprustning av äldre bostäder, kan förvänringsverksamhet, de som kommunerna tas genom speciella bostadssaneringsprogram numera skall upprätta inom ramen för bostadsbyggnadsprogrammen. Andelen lägenheter i småhus har ökat från ca 40% på nybyggda 1960-talet till drygt 70 % år 1974. De senaste åren har sålunda inneburit en kraftig begränsning i flerfamiljshusbyggandet.

Förslag till å rgärder - Ytterligare ansträngningar krävs av kommunerna avseende en förbättrad mark- och planberedskap. Antalet lägenheter som skall uppföras på

län 119 Jönköpings

mark ägd av kommunen utgör i länet 81 % för programperioden 1974-1978. Länets kommuner har således betydande marktillgångar, men riksdagsbeslutet om det s. k. markvillkoret motiverar en ytterligare förbättring av den kommunala markberedskapen. En mera aktiv markpolitik liksom en förbättrad kommunal planberedskap är dessutom önskvärd, eftersom brister på nämnda områden bl. a. kan leda till mindre goda lokaliseringar av bostadsbyggandet. Åtgärder bör vidtagas för att åstadkomma ett rationellt bostadsbyggande som förenar låga kostnader med god kvalitet. Erfarenheter har visat att gruppbyggda småhus innebär en produktionsform, vid vilken rationella byggnadsmetoder kan tillämpas i stor utsträckning. Detta motiverar en ökad inriktning mot denna form av småhusproduktion. Det är angeläget att boendemiljön beaktas i större utsträckning vid planering av nya bostadsområden, och i befintliga bostadsområden bör brister i miljön så långt möjligt avhjälpas.

6.6.5 Kommersiell service till hushållen

Serviceförsörjningen på glesbygden och i mindre orter är på många håll otillfredsställande. Den pågående utvecklingen med en nedgång av antalet boende på glesbygden är liktydig med en väsentlig minskning av serviceunderlaget med framtvingade butiksnedläggningar som följd. Farhågorna inför framtiden accentueras ytterligare om de problem som kan uppstå vid generationsväxlingar inom varuhandeln på glesbygden tas i beaktande. Glesbygdens serviceförsörjning är till stor del en kommunikationsfråga. Med tanke på att en inte obetydlig del av befolkningen saknar tillgång till egen bil är det nödvändigt att stor hänsyn tas till servicens tillgänglighet för de individer som är hänvisade till kollektiva färdmedel.

Förslag till åtgärder - Varubussarna är ett värdefullt till

komplement det stationära serviceut-

budet på glesbygden och deras framtida existens bör säkras. - Införandet av kompletteringstrafik kommer sannolikt att bidra positivt till serviceförsörjningen på glesbygden. - För företag inom varuhandelsbranschen vore det värdefullt att få en redovisning av kommunala målsättningar när det gäller exempelvis fördelningen mellan närservice och extern service. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att någon form av kommunal detaljhandelsplanering kommer till stånd.

6.6.6 Service till företagen

De mindre och medelstora företagen utgör en väsentlig del av länets näringsliv. Den ökade arbetsfördelningen och specialiseringen inom näringslivet leder till att företagens beroende av tjänster utifrån ökar. Här

120 Jönköpings län

kan särskilt nämnas behovet av produktutvecklings- och marknadsföringsservice. Även behovet av utbildning bland företagarna är stort.

Förslag till åtgärder - verksamhet i Värnamo Swed-Expos har givit positiva resultat. Även andra kommuner bör kunna tillhandahålla lokaler för uthyrning till olika serviceföretag. Ett mera utvecklat samarbete mellan länets företagareförening och Swed-Expo synes dessutom vara önskvärt. - En utvidgning av den kommersiella marknadsservicen bör komma till stånd, exempelvis genom ett ökat utnyttjande av Elmia-anläggningen. - Den ökade efterfrågan på utbildning av länets företagare°bör snarast tillgodoses. Med en till företagareföreningen knuten utbildningskonsult kommer en intensifierad inventering av näringslivets utbildningsbehov att ske. - att anlita olika former Företagens möjligheter av konsulthjälp bör underlättas. Detta kan ske genom ökad information om det rådande utbudet.

6.7 Miljö Länet erbjuder en på många sätt attraktiv naturmiljö, lättillgänglig även för dem som är bosatta i de större tätortsområdena. Goda förutsättningar finns att befordra en fortsatt expansiv utveckling av näringsliv och bebyggelse i länet utan att kraven på miljön åsidosätts. I länet förekommer inte några anläggningar av det mest miljöstörande slaget med stark verkan över stora områden. Miljökonflikter med mer begränsad räckvidd finns emellertid, och de problem som dessa förorsakar kan vara allvarliga och svåra att lösa. Som exempel vill länsstyrelsen särskilt nämna exploateringshotet mot Taberg och skjutfältsfrågan i Skillingaryd. Under senaste tioårsperioden har ett stort antal naturområden skyddats genom att avsättas som naturreservat eller på annat sätt. Utredning beträffande ytterligare skyddsvärda områden pågår. Arbetet med att åstadkomma skydd för värdefulla naturområden kommer att fullföljas inom ramen för tillgängliga resurser. Boendemiljön måste i högre grad ägnas uppmärksamhet och kommunerna bör som vägledning för detaljplanearbetet utarbeta konkreta riktlinjer för miljöns utformning. Länsstyrelsen vill för sin del stödja sådana strävanden och vid plansamråd och granskning av planförslag verka för att möjligheterna att åstadkomma förbättringar i boendemiljön tillvaratas. Stora ansträngningar har i lånet gjorts för att i alla kommuner åstadkomma tillfredsställande kommunal avloppsrening och detta arbete bör slutföras inom de närmaste åren. Stora förbättringar har på de sista åren även gjorts när det gäller att komma till rätta med det kemiska industriavfallet. Särskilt stora har problemen varit i småindustriområdet i sydvästra delen av länet. En del problem kvarstår dock, och länsstyrelsen

Jönköpings län 121

avser att med kraft verka för att de löses inom en så snar framtid som möjligt. Inom länet som helhet har under de senaste åren relativt stora luftvårdsinsatser gjorts bl. a. genom nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja och minskning av industriellt stoftutsläpp. Länsstyrelsen avser att verka för att utsläppen av luftförorenande ämnen i fortsättningen begränsas till så låga nivåer det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att uppnå. Bland många andra miljöområden där insatser är angelägna kan nämnas arbetsmiljön, trafikmiljön, fritidsmiljön och kulturmiljön. Trafiken inverkar starkt på miljön i bostadsområden, vid arbetsplatser, iservice- och friområden etc., varför länsstyrelsen vill vikten av en understryka planering, som fyller kraven på god miljö, trafiksäkerhet och framkomlighet.

122 Jönköpings län

% PC nck

as

viåiso v oøiüvaggnuya

.OOO!!!*:§

Jönköping unøoGislaved ä

år I 980 Fig. 6:3 Sysselsâttningsutveckling i olika närings Fig. 6:2 Andel av befolkningen grenar under perioden 1965 -1 990 i ,uden-gruppen 50_w år

°/o PC

O “Tunn aounoeislavnd EksjG° .Vlmumo §88 Nlnniö-Ekujö Q0;

oellivøllanda :uguusspw om:)

:sksutjaäñ i OONIuN-EIIW

n nam-na Oviinmo nov-namn o ouvagw m ao 22:22:» 30

F18 655 Antalet ürbeislösü küüümedlemmür år Fig. 6:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 1980 till totala antalet kvinnori 1974 i relation till fblkmängdeni i relation åldern 15-69 år a åldern 15-64 år

län 123 Jönköpings

PC

_

*Gislaved

""° Gialnvcd Tuna:Vctlandt - ---- 3 unna IQIMO Nuuiö-Ek-iö WU uIuiö-Enw tunn unup°

:iii viigoiya

I-ig. 6:6 Nettofiyrtning per år under perioderna 1 968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

7 KRONOBERGS LÄN

7.1 Riktlinjer för i länet

samhällsplaneringen

7.1.1 Arbete

Länets invånare skall kunna erhålla och i trygghet valmöjligheter sysselsättningen på bostadsorten eller inom rimligt pendlingsavstånd. För detta fordras en balanserad utveckling i länet så att alla länets kommuner kan bestå och utvecklas. Länsstyrelsen anser, att god åkerjord bör undantagas från bebyggelse. Viktigt är också att den öppna landskapsbilden bevaras. En aktivare skogsvård och ett även i övrigt bättre av tillvaratagande skogens produktionsresurser bör eftersträvas bl.a. för att förstärka sysselsättningen i länets glesbygdsområden förbättra

och virkesförsörj-

ningen för skogsindustrin. Länets fortsatta industriella utveckling bör aktivt stimuleras. Inte minst gäller detta metall- och verkstadsindustrin. Från sysselsättningssynpunkt och med hänsyn till är råvarutillgången det angeläget att en ökad vidareförädling sker inom länets träindustri. Den manuella glasindustrins framtida konkurrenskraft bör förstärkas. Mindre och medelstora företag speciella bl.a. beträffande problem ledning, produktutveckling, marknadsföring och kapitalförsörjning bör lösas. Familjeföretagens generationsskiften bör underlättas.

7.1.2 Service

Länets huvudvägar har framför allt under senare år en genomgått betydande upprustning. Fortfarande återstår dock avsevärda investeringar innan huvudvägnätet har fullgod standard. Speciellt är det två huvudvägar som borde förbättras, nämligen europaväg 4 samt riksväg 23 mot Skånes sydvästregion. Även övriga delar av vägnätet, och då särskilt som förbinder vägar kommundelar med centralort, är i stort behov av upprustning. Länsvägarna är utsatta för ett hårt slitage av bl.a. skogstransporter, vilket gör att starkt ökade väganslag behövs för dessa vägar. För länets utveckling är goda resemöjligheter till och från landets olika delar och utlandet av stor betydelse. Under hösten 1975 skall den nya

126 län Kronobergs

länsflygplatsen vid Öjaby utanför Växjö tagas i bruk. Härigenom uppnås väsentligt bättre underlag för flygtrafiken till och från länet genom att är bättre belägen än nuvarande flygplats. Mot bakgrund av att flygplatsen betecknat Växjö/Alvesta som primärt centrum, anser länsriksdagen att flygplatsen bör klassificeras som statlig primärflygplats eller styrelsen, få statligt bidrag i annan form. En strävan bör vara att få ett så brett och differentierat utbildningssom vid universitetsfilialen i Växjö. En utbyggnad bör utbud möjligt därför ske med i första hand naturvetenskapliga ämnen samt olika slag av yrkesinriktade kurser för t.ex. socionomer. för en ökad yrkesverksamhet hos kvinnorna är En av förutsättningarna att kommunerna kan tillgodose det ökade barntillsynsbehovet. Länsstyrelsen anser det därför vara angeläget, att alla som önskar kommunal i form av daghem eller familjedaghem kan erhålla sådan. barntillsyn Tillsynsmöjligheter för barn i åldrarna 7-12 år bör också ordnas. får inte den offentliga servicens Enligt länsstyrelsens uppfattning lokalisering och utformning bedömas enbart efter företagsekonomiska utan här måste även de samhällsekonomiska och sociala beräkningar konsekvenserna beaktas. Den offentliga servicen bör finnas tillgänglig så nära människorna som möjligt och centraliseras endast om arbetsuppgifterna oundgängligen kräver detta.

7.1.3 Miljö

För närvarande finns endast ett fåtal starkt påverkade vattenområden i länet. Dessa områden bör avlastas genom förbättrade reningsåtgärder av recipient. Svårt skadade recipienter kan behöva och/eller byte restaureras för att bli acceptabla ur miljösynpunkt. För kommunernas centralorter samt vissa andra tätorter måste och industrietablering. Härför utrymme skapas för folkmängdsökning

erfordras i de flesta fall en betydande ökning av vattentäktskapaciteten.

Även för mindre orter bör vissa vattenreserver anskaffas så att den fortgående ökningen av förbrukningen per person kan tillgodoses. Även avloppsreningsverken i kommunernas centralorter samt övriga orter där kan förväntas måste ha vissa marginaler för expansion och industrietablering. För tätorter med särskilt folkmängdsökning känsliga recipienter bör ytterligare reningssteg utbyggas.

7.2 Regional struktur

7.2.1 Riksdagens beslut år 1972

beslut år 1972 ingick som en viktig del l riksdagens regionalpolitiska av ortsstrukturen. Orter och regioner indelades i planen för utveckling fyra huvudgrupper, nämligen storstadsområden, primära centra, regionala centra och kommuncentra. 7:1 redovisar för ortsstrukturen i Kronobergs län. Fig planen klassificeras som primärt centrum, Ljungby och Älmhult Växjö/Alvesta

län 127 Kronobergs

som regionala centra samt Markaryd, Tingsryd, Uppvidinge och Lessebo som kommuncentra.

7.2.2 Remissorganens synpunkter

Vissa remissorgan, bl. a. Alvesta och anser att Växjö kommuner, planeringen av ortsstrukturen inom en kommun huvudsakligen är en kommunal angelägenhet. Tingsryds kommun framhåller vidare med skärpa, att ortsklassificeringen ej får användas som ett regionalpolitiskt fördelningsinstrument. Ljungby och Älmhults kommuner säger i sina yttranden, att kommunerna bör bli föremål för åtgärder för att förbättra deras möjligheter att fullgöra sina funktioner som regionala centra. l detta föreslår syfte Ljungby kommun att den bör tillföras såväl ytterligare högre utbildning som regional förvaltning. Markaryds kommun anser, att kommunen bör klassificeras som regionalt centrum. Som skäl för en sådan klassificering anför Markaryd att kommunen har betydelse i fråga om sysselsättning och serviceförsörjning även för församlingarna Hishult och Knäred i Laholms kommun, Skånes Fagerhult i Örkelljunga kommun och för betydande delar av Vittsjö församling i Hässleholms kommun. Antalet invånare inom tre mils radie från tätorten Markaryd är högre än för många regionala centra. Vad gäller utbildning påpekas att kommunen utöver två högstadieskolor, musikskola och vuxenutbildning även har en folkhögskola och Rikspappersskolan samt kommer att få yrkesteknisk med högskoleutbildning inriktning mot pappers- och pappersmasseindustri. Kommunen anser vidare att utbudet av sjukvård, offentlig förvaltning, företagsservice och kommersiell service ligger på samma nivå som i ett antal regionala centra. Slutligen framhåller kommunen att den mycket och energiskt medvetet strävar efter att höja servicenivån.

7.2.3 Länsstyrelsens förslag

Enligt länsstyrelsens förslag bör inga förändringar ske i fråga om den regionala strukturen i länet. För samtliga typer av centra framhåller dock länsstyrelsen, att arbetsmarknaden måste differentieras ytterligare för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för främst kvinnor och långtidsutbildade. I riksdagens beslut om den regionala ortsstrukturen står bl.a. att regionala centra bör inneha exempelvis gymnasieskola, lasarett, varuhus och advokatkontor. Markaryd saknar bl.a. gymnasieskola och lasarett. Sysselsättnings- och befolkningsprognoserna för år 1980 och räkneexemplen för år 1990 visar heller inte på några stora av ökningar befolkningsunderlaget för sådana servicefunktioner. Med nuvarande principer för ortsklassificering anser länsstyrelsen att tillräckliga skäl saknas för att klassificera Markaryds kommun som regionalt centrum.

K rønøbergs län

Teckenförklaring

Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 7:1 Regional struktur, Kronobergs län

7.3 Planeringsnivå

7.3.1 Planeringsnivåer enligt länsstyrelsens beslut år 1974

År 1972 riksdagen med utgångspunkt från Länsplanering 1967 antog och 1970 ett regionalpolitiskt handlingsprogram som bland Länsprogram annat för de olika länen. För Kronobergs län angav planeringsnivåer innebar statsmakternas beslut att planeringsnivån för år 1980 skall ligga i intervallet 170 000-180 000 invånare. fördelade I tab. Länsstyrelsen i mars 1974 på länsramen på kommuner. 7:2 redovisas de undre och övre ramvärdena i kommunernas planeringsnivåer för år 1980.

7.3.2 Remissorganens förslag

Med utgångspunkt från planeringsunderlaget och/eller egna prognoser för har flertalet kommuner utarbetat prognoser för befolknäringslivet fram till år 1980. Två kommuner har angett en ningsutvecklingen beräknad för år 1980 som något skiljer sig från den i befolkning Alvesta kommun beräknar, att folkmängden år planeringsunderlaget. 1980 skall till 19 300 vilket överstiger prognosen i uppgå personer, med cirka 300 personer. Uppvidinge kommun planeringsunderlaget att invånareantalet i kommunen år 1980 kommer att vara beräknar, ll 400 medan planeringsunderlagets befolkningstal ligger cirka personer, 500 personer högre. Målsättningen ifråga om befolkning ligger i samtliga kommuner högre än prognoserna.

Kronobergs län 129 1 tab. 7:1 redovisas folkmängden år 1980 i länets olika kommuner enligt kommunernas egna prognoser och målsättningar. Tab. 7:1 Antal invånare år 1980 enligt kommunerna

7.3.3 Prognoser i planeringsunderlaget

Mellan folkräkningarna åren 1960 och 1970 ökade totalfolkmängden i Kronobergs län från 153214 till 166 661 personer. Ökningen var betydligt större än under tidigare decennier och uppgick till 9 procent. Under de gångna åren av 1970-talet har vissa tidigare kraftigt expanderade kommuner haft en mer dämpad utveckling. Orsaken till detta är att söka i en svagare sysselsättningsökning inom offentliga tjänster och industri. Lågkonjunkturen under åren 1971 och 1972 har här spelat en stor roll, vilket avspeglats i en nettoutflyttning under dessa år. Den mer positiva utvecklingen i kommunerna i den östra delen av länet kan bl.a. tillskrivas det förhållandet att sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruk inte gått lika snabbt under senare år som tidigare. I Uppvidinge och Lessebo kommuner har en del nyetableringar av industrier, som resultat av aktiva lokaliseringsinsatser, dessutom förekommit. Åtskilliga personer som har sitt arbete i Växjö, har under 1970-talets första år flyttat till Lessebo kommun varifrån de pendlar till arbetsplatserna i Växjö. 1 tab. 7:2 anges folkmängden åren 1970 och 1974, prognoserna för år 1980 samt räkneexemplen för år 1990.

7.3.4 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för år 1980

Kommunernas målsättningar i form av befolkningstal faller isamtliga kommuner utom Tingsryd inom de av länsstyrelsen i mars 1974 fastställda befolkningsramarna. Tingsryds kommun anger som målsättning för år 1980 en befolkning av 15.000 personer. För att nå denna målsättning föreslår kommunen att statligt regionalpolitiskt stöd utgår till företag i kommunen och att andra insatser görs för att främja näringslivet, i första hand industrin. Länsstyrelsen bedömer det som utomordentligt angeläget att Tingsryds kommun kan behålla sitt nuvarande befolkningstal. Detta bör

130 län Kronobergs

betraktas som ett minimikrav för att en tillfredsställande service skall kunna behållas i kommunens olika delar. Näringslivsstrukturen och befolkningens ålderssammansättning gör det nödvändigt att nya arbets-

tillfällen tillkommer och att en viss inflyttning av yngre personer sker.

anser det vara av utomordentlig vikt att centrala och Länsstyrelsen organ i samverkan med kommunen vidtager konkreta åtgärder regionala för att denna målsättning skall kunna uppnås. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför planeringsnivån för befolkningen i Tingsryds kommun kunna sättas till l4.300-l5.l0O invånare under förutsättning att statligt stöd utgår till kommunen och att övriga regionalpolitiskt föreslagna åtgärder fullföljs. En realistisk bedömning ger vid handen att ca 175 arbetstillfällen bör skapas fram jämfört med prognosen ytterligare till år 1980. Under av statligt regionalpolitiskt stöd förutsättning ytterligare att Uppvidinge kommun bör kunna behålla sin bedömer länsstyrelsen, nuvarande folkmängd och möjligen uppvisa en mindre ökning. Med hjälp av ytterligare regionalpolitiskt stöd och övriga föreslagna bör den tidigare beslutade planeringsnivån för Lessebo kommun åtgärder år 1980 kunna uppnås.

7.3.5 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för år 1990

l planeringsunderlaget betonades att beräkningarna för år 1990 endast får betraktas som räkneexempel. Även de föreslagna planeringsnivåerna får därför ses som räkneexempel. Skillnaderna mellan kommunernas befolkningstal år 1980 och 1990 väntas i allmänhet bli små. Länsstyrelsen föreslår därför samma för år 1990 som för år 1980 för samtliga kommuner planeringsnivåer utom Växjö, för vilken länsstyrelsen anser det vara befogat att ange en (66.900-69.700). Förslaget till planeringsnivåer högre planeringsnivå framgår av tab. 7:2. För länet föreslås en oförändrad planeringsnivå på 170.000-l80.000 invånare.

7.3.6 Kommunalekonomiska förutsättningar för länsprogrammet

Skattekraften i länets kommuner är lägre än medelskattekraften i riket. kommun. Endast Växjö kommun har en Lägst är den i Tingsryds i riket. För skattekraft som ligger i direkt närhet av medelskattekraften att kompensera det svaga skatteunderlaget är kommunerna och landsting- 95 % av medelskattekraften i riket. et i Kronobergs län garanterade Medelutdebiteringen för riket har för år 1975 beräknats till 25,23 kronor per skattekrona. Motsvarande värde för Kronobergs län är 25,86 kronor per skattekrona. I ”Reformerad skatteutjämning” (SOU 1972:44) som låg till grund för det för skatteutjämning, framtogs ett omfattande gällande systemet material för att jämföra kommunernas ekonomiska situation. Detta material omfattade uppgifter om b1.a. folkmängd, skattekraft, utdebiinte några direkta slutsatser av sitt tering etc. Utredningen drog dock

K r m 0 b e Wu S M .n 131

oom oow 000 00m 00m oo_ oom 000 oov ooo

m_ m_ m_ m

mm m_ o_ mm

vmm_

Iooo mw_100m om_1o0o

100m 1000 1000 12:. 100m 100m 100m

m

mciuågamca_

:C

omm_

mm m_ m_ m: å v_ __

mm_ om_

wâüê _ oom 00m 000 000 oom oo_ 00m oc... oom ooo

m_ m

mm 2 m_ om m_ m_

mm_

ow_1ooo

mcuäubâmwcmu_ _.§_5m=_s_:.._a

100m Iooo 1000 103 100m 100m Ioom 1000 100m

m_ w_ m

omm_

mm m_ mm v_ __

mo_ om_

m_m v2. 00V omm omm mmm vmm mm_ __m

m

omm_

om m_ m_ m: ä m_ __

.m:m_ vmm_ mm_

nu. mwm s? mmm mm_ mmm omm m0m m0m

.mozwoi wccocnz_

m

omm_

mm m_ m_ w_ mm 3 __

mm_

2:a_

00m oow ooo 000 00m oom 00m 000 oom 000

m

auxmmoteö»

mm m_ o_ m_ 3 v_ m_

_Eämmcm_

.uêmâmwåsåøoum

wm_1oom ow_looo

.svag 100m 1000 Iooo Ioov Ioom 100m 100m Iooo

m

...om

.§5 omm_

mm m_ m_ m_ m0 m_ __

.nanm mo_ om_

mo_ omm w_m mwm mom m: omm mmm

:i:

»uaäømzwgwzaxm

__ w

vmm_

å m_ m_ G __ ä_

vmo 00m _m_ mom mmm v00 Sw

mscxzvtn_

_mw S..

§22

m_ v_ m

omm_

mm __ m_ mm m_

:om å_

:Emin

_Zummm_

vmm_

.Mtsåøxmm

.moi

882m_

mccuåxnmcm_

_man_ E_

NK

czEEcv_ vâmäaå _äämcrm »minsann

.nam ?§53 :EEE 0203.01_ nEEsm Emäcmu_ wmvgmu_ _mzso

132 län Kronobergs

material utan gjorde en mera generell indelning i skattekraftsområden. Av materialet framgick t.ex. att Tingsryds och Uppvidinge kommuner undersökta faktorer hade en ogynnsam position. Det för nästan samtliga bl.a. andel åldringar, skattekraft och gällde folkmängdsutvecklingen, utdebitering. En del värden låg i nivå med eller sämre än motsvarande värden i kommunerna inom det allmänna stödområdet. För Tingsryds och Uppvidinge kommuner gäller vidare att kostnadsär onormalt högt. Bakgrunden till detta är att de läget på vissa områden och har många små tätorter. Denna båda kommunerna är glest befolkade tätortsstruktur medför att anläggnings- och driftskostnader på va-sidan samt för gator och vägar blir höga. För Uppvidinge gäller motsvarande även den skolsociala verksamheten där kostnaderna för bl.a. Skolskjutsar och Skolmåltider är höga. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun påverkas av de direkta För en utbyggnad av samhällsservicen är det av största statsbidragen. betydelse att statsbidrag kan ställas till förfogande. Fördelningseftekten mellan kommunerna i samband med anordningsbidragen (bidrag i samband med investering) måste dock uppmärksammas. Kommuner med kan nämligen ofta inte utnyttja anordningsbidragen, då de svag ekonomi inte har råd att skjuta till den egna insatsen eller ej klarar av de pa följande ökande driftskostnaderna, vilka ofta på sikt blir investeringen mer betungande än investeringen i sig.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör ein höjning av skattekrafts-

garantin genomföras. Den nuvarande indelningen i skattekraftsgarantiområden är alltför mycket bestämd av kommunernas geografiska läge i landet och i för liten utsträckning anpassad till kommunernas verkliga behov av stöd. Detta gäller inte minst kommunerna i sydöstra En reformerad skulle även möjliggöra större Sverige. skatteutjämning rättvisa vad gäller utnyttjandet av de direkta statsbidragen.

7.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser

De regionalpolitiska insatserna i form av lokaliseringslån har påtagligt medverkat till en Stabilisering av sysselsättningssituationen i vissa kommuner. Speciellt gäller detta för Uppvidinge kommun. Fram till årsskiftet 1974/1975 hade 16 företag i länet erhållit till ett belopp av l4.527.000 kr. Lånen lokaliseringslån sammanlagt i samband med att gjorde investeringar. Den av utgick företagen vid ansökningstillfällena beräknade sysselsättningsökningen till företagen till cirka 230 Den hittills följd av investeringarna uppgår personer. uppnådda sysselsättningseffekten har beräknats till drygt 200 personer. Ett intensivt arbete har påbörjats från länsarbetsnämndens och olika sida för att öka möjligheterna för kvinnorna att erhålla företags sysselsättning. Bland verksamheterna ingår de s.k. arbetslivsutbildningskurserna Arbetet har redan resulterat i en betydande ökning av (ALU). den kvinnliga sysselsättningen. att ge de mindre och medelstora företagen service av Möjligheterna olika avsevärt genom företagareföreningens förbättrade slag har ökat

län 133 Kronobergs

personella och ekonomiska resurser samt genom inrättandet av en filial till Statens industriverks enhet för företagsutveckling(S1FU) i Växjö. Till kommuner med svagt skatteunderlag utgår statligt skatteutjämningsbidrag. Kommunerna i Kronobergs län ligger i den lägsta garantiklassen, dvs. de är tillförsäkrade 95 % av medelskattekraften i riket. År 1974 uppgick skatteutjämningsbidraget (inkl. extra bidrag) för länet till 56 milj. kr. eller drygt 2 % av det totala bidraget för riket. Vägnätet har förbättrats genom b1.a. de vägbyggnader som har utförts som beredskapsarbeten.

7.5 Arbete

7.5.1 Sysselsättningsutvecklingen

Sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar 1 tab. 7:3 redovisas utveckling av det totala antalet heltidssysselsatta (minst 20 timmar per vecka) under åren 1965-1970 och den beräknade utvecklingen under perioden 1970-1990 i Kronobergs län och dess kommuner. Resultaten för år 1990, som bygger på långtidsutredningens bedömanden, skall betraktas som räkneexempel. I fig. 7:3 visas utvecklingen av antalet sysselsatta under åren 1965-1970 och den beräknade utvecklingen under perioden 1970-1990 inom olika näringsgrenar. Under 1970-talet beräknas antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk i Kronobergs län minska med 3.600 personer eller 37 %. För riket väntas nedgången under samma tid bli 46 %. Liksom under 1960-talets senare hälft väntas jordbruket svara för nästan hela näringsgrenens minskning. Under perioden 1980-1990 beräknas utvecklingen i riket medföra en nedgång av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk med 48 %. För länet väntas minskningen bli betydligt svagare eller 21 %, vilket i antal betyder 1.300 personer. Länsstyrelsen anser, att god åkerjord bör undantagas från bebyggelse. Viktigt är också att den öppna landskapsbilden bevaras. Vidare anser länsstyrelsen, att en aktivare skogsvård och ett även i övrigt bättre tillvaratagande av skogens produktionsresurser bör eftersträvas bl.a. för att förstärka sysselsättningen i länets glesbygdsområden och förbättra virkesförsörjningen för skogsindustrin. Antalet sysselsatta inom industri i riket beräknas minska med 8 % under l970-talet. 1 Kronobergs län väntas däremot industrisysselsättningen öka med 0,7 % eller nära 200 personer. 1 kommunerna väntas en ökning i Markaryds, Växjö och Uppvidinge kommuner, medan en mindre nedgång beräknas i övriga kommuner. Uppgifter från informationssystemet företag-samhälle visar på att den hittillsvarande utvecklingen under l970-talet i stort sett följer den beräknade. Metall- och Verkstadsindustri beräknas bli den industribransch som ökar mest under l970-talet. Ökningen väntas uppgå till 1.900 personer.

134 Kronobergs län

Trävaruindustri och massa-, pappers- och pappersvaruindustri väntas minska med 500 resp. 400 personer. Minskningen inom jord- och stenvaruindustri samt textil- och beklädnadsindustri beräknas fortgå i mera dämpad takt eller 300 personer per bransch. Livsmedelsindustrin väntas minska antalet sysselsatta med 250 personer. För perioden 1980-1990 har i räkneexemplet antagits att industrin i länet och kommunerna kommer att följa den av den statliga längtidsutredningen beräknade riksutvecklingen. Detta innebär att antalet industrisysselsatta skulle minska med 14%. För länet skulle detta betyda att antalet arbetstillfällen inom industrin minskar från 26.100 år 1980 till 22.500 år 1990. Länets fortsatta industriella utveckling bör aktivt stimuleras. Länsstyrelsen föreslår därför bl.a. att statsmakterna som en försöksverksamhet genom lagstiftning skall få möjligheter att styra lokaliseringen av industri och kontroll över nyetablering av industriföretag att statligt regionalpolitiskt stöd bör utgå till företag för investeringar i Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo kommuner Under 1970-talet beräknas antalet personer sysselsatta inom byggnadsverksamhet minska med 17% i riket. Utvecklingen i länet väntas bli likartad. I antal betyder detta en minskning med drygt 1.000 personer. För kommunerna väntas nedgången komma att ligga mellan 8 och 34 %. sysselsättningen inom byggnadsverksamhet i riket beräknas under perioden 1980-1990 minska med 10 % enligt långtidsutredningens bedömningar. Samma nedgång har antagits för länet och kommunerna. Enligt detta antagande skulle antalet sysselsatta inom byggnadsverksamhet i Kronobergs län minska med cirka 500 personer under 1980-talet.

Länsstyrelsen anser att statliga byggnads- och anläggningsprojekt bör utnyttjas för att åstadkomma en jämnare sysselsättning inom byggnadsbranschen.

Tab. 7:3 sysselsatta iKronobergs län

Uppvidinge Lessebo 3 955 3 625 Summa länet 70 684 72 042

län 135 Kronobergs

att statliga projektbidrag bör utgå till kommuner och landsting för uppläggning av objektbanker med byggnadsprojekt, som med kort varsel kan sättas igång för att jämna ut sysselsättningsvariationer

Varuhandel, samfärdsel och privata tjänster svarade år l970 tillsammans för en fjärdedel av totala antalet förvärvsarbetande i länet. För riket som helhet uppgick andelen till 32 %. l kommunerna varierade dessa näringsgrenars andel från 15 % i Lessebo kommun till 32 % i Växjö kommun. Ökningen i länet under 1970-talet beräknas bli 7% eller 1.200 personer. I riket väntas ökningen uppgå till 2%. Av kommunerna beräknas fem öka och tre minska. Om utvecklingen följer långtidsutredningens bedömanden kommer dessa näringsgrenar att under perioden 1980-1990 öka med 900 personer eller 5 %. Under 1970-talet beräknas antalet sysselsatta inom offentliga tjänster öka med 47 % i riket. Antalet sysselsatta i länet väntas stiga med 4.600 personer eller 39 %. Kommunernas ökningar väntas variera mellan 30 % i Växjö och 67 % i Lessebo kommun. Liksom tidigare väntas huvuddelen av ökningen ske inom vårdyrkena. Våren 1975 hade 80% av den beräknade ökningen för åren 1970- 1980 inom offentliga tjänster i länet uppnåtts. Större delen av ökningen svarar kommunen för. _ Eftersom kommunerna, landstinget och de statliga myndigheterna räknar med ytterligare sysselsättningsökningar under senare hälften av 1970-talet, är det sannolikt att länet och flertalet kommuner kommer att uppnå och i en del fall överskrida de tal för sysselsättningen inom offentliga tjänster som har angivits i länsstyrelsens prognoser. Om långtidsutredningens antagande om en ökning med 43 % under perioden 1980-1990 används för utvecklingen i Kronobergs län under Om långtidsutredningens antagande om en ökning med 43 % under perioden 1980-1990 använd för utvecklingen i Kronobergs län under samma tid, beräknas näringsgrenen under 1980-talet öka med något över 7.100 personer. Offentliga tjänster kommer i så fall att bli länets största näringsgren år 1990. För att uppnå en bättre differentiering av näringslivet föreslår länsstyrelsen bl.a. att statlig verksamhet bör lokaliseras till Växjö/Alvesta bl.a. som kompensation för indragningen av Statens Järnvägars distriktskontor i Växjö

delegering av statliga arbetsuppgifter till regional och lokal nivå bör prövas bl.a. för att förstärka arbetsmarknaden.

en utredning bör företagas om möjligheterna att omlokalisera mindre kontaktintensiva regionala organ från primära centra till andra centralorter för att där öka differentieringen på arbetsmarknaden.

136 Kronobergs län

Problembranscher inom industri Sågverksindustrin i länet har genomgått en strukturell omvandling, vilken medfört att antalet sågverk starkt minskat. Nedläggningen har främst drabbat sågverk med liten årsproduktion, men fortfarande dominerar de små enheterna i antal. Samtidigt har produktionen ökat, vilket medfört en betydande ökning av produktionen per enhet. Kapacitetshöjningen har främst möjliggjorts genom utbyggnad av befintliga sågverk. Denna utvecklingstendens med koncentration till färre antal sågverk, som beräknas producera mera, väntas fortsätta. Råvarutillgången i länet har tidigare överstigit efterfrågan. Den ökade efterfrågan under senare år har dock medfört balans mellan tillgång och efterfrågan, varför en kvantitativ ökning av produktionen inte kan väntas i framtiden. Länsstyrelsen anser, att det från sysselsättningssynpunkt liksom av andra skäl därför är angeläget med en ökad vidareförädling av skogsprodukter i länet. Enligt en utredning om möbelindustrin i Kronobergs län som länsstyrelsen presenterade hösten 1974 kan ett 10-tal företag med tillsammans ett par hundra anställda komma att försvinna under de närmaste 5-6 åren. På något längre sikt kan ytterligare företagsnedläggningar aktualiseras. I regel torde möjligheter finnas att bereda de anställda sysselsättning i andra företag på orten eller i dess närhet. Till branschen utgår stöd för utbildning och omställningsfrämjande åtgärder. För att förbättra förhållandena för möbelindustrin har länsstyrelsen tillsammans med olika institutioner och organisationer diskuterat vissa åtgärder. Dessa diskussioner har belyst värdet av olika kärnföretag, vilka står för vissa centrala funktioner såsom produktutveck- - kollektionsarbete - - för ett antal ling montering marknadsföring andra möbelföretag. År 1970 hade jord- och stenvaruindustrin 20 % av antalet industrisysselsatta i Alvesta och Uppvidinge kommuner samt nära 40 % i Lessebo kommun. I Alvesta kommun är betong- och betongvarutillverkningen viktigast, medan branschen i de två övriga kommunerna domineras av den manuella glasindustrin. I början av år 1971 fanns i länet 14 glasbruk, varav 12 i Uppvidinge och Lessebo kommuner, med tillsammans över 1.300 sysselsatta. Mellan åren 1965 och 1970 minskade sysselsättningen med 550 personer eller 18 %. Enligt prognoserna i planeringsunderlaget beräknas minskningen fortsätta under 1970-talet. Nedgången väntas bli 300 personer eller 12 %. Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län har gemensamt gjort en framställning och en uppvaktning hos industridepartementet om att en arbetsgrupp skall tillsättas för att lägga fram konkreta förslag ägnade att förbättra glasindustrins framtida konkurrenskraft. Massa-, pappers- och pappersvaruindustrin har stor betydelse för sysselsättningen i länet, särskilt i Markaryds, Lessebo och Tingsryds kommuner. Det är därför av största vikt att branschens utvecklingsmöjligheter noggrant följs.

län 137 Kronobergs

l länet finns för närvarande åtta företag. Av dessa är två massaindustrier och tre pappersindustrier, medan resterande tre företag har integrerad massa- och papperstillverkning. De flesta enheterna är relativt gamla och arbetsintensiva. Under 1970-talet torde inte några större förändringar inträffa, men i början av 1980-talet kan möjligtvis vissa produktionsenheter komma att läggas ned, om det inte görs omfattande investeringar. sysselsättningen minskade under perioden 1965-1970 med 60 personer till 2.870 personer och beräknas enligt prognoserna i planeringsunderlav get minska med 400 personer Linder 1970-talet.

7.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen

Arbetslöshet Arbetslösheten i Kronobergs län låg under 1960-talet på en i förhållande till andra län läg nivå. Under 1970-talets inledning har emellertid länets arbetsmarknad kännetecknats av större konjunktur- och strukturstörningar. En stor del av de arbetslösa har utgjorts av äldre arbetskraft. Vidare har en växande andel utgjorts av kvinnor. Andelen arbetslösa år 1974 framgår av fig. 7:5.

Möjligheten för kvinnor att få arbete Möjligheterna för kvinnor att erhålla förvärvsarbete hänger samman med näringslivsstrukturen. En hög andel sysselsatta inom servicenäringarna, d.v.s. varuhandel, samfärdsel, privata och offentliga tjänster, innebär att kvinnor ofta har goda möjligheter att få arbete. Andelen sysselsatta inom servicenäringarna är 1970 var lägre i Kronobergs län än i riket eller 41 %jämfört med 47 %. Den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden, d.v.s. andelen kvinnor som är förvärvsarbetande på heltid, ger en mera direkt uppfattning om kvinnornas möjligheter till förvärvsarbete. En låg yrkesverksamhet kan dock inte tas som bevis på att en motsvarande dold arbetslöshet bland kvinnor förekommer. Mellan länets kommuner varierar yrkesverksamhetsgraden för kvinnor betydligt. Under 1970-talet beräknas den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden genomgående Öka i länets kommuner. Vid jämförelse med andra kommuner i landet kan noteras att yrkesverksamhetsgraden för kvinnor år 1970 i Växjö/Alvesta var av samma storlek som i huvuddelen av landets övriga primära centra. Ljungby och Älmhult uppvisade normala värden i förhållande till övriga regionala centra. Uppvidinge och Tingsryd hade värden på den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden som var normala för landets komrnuncentra. Lessebo och Markaryd uppvisade något högre tal. En motsvarande jämförelse av den beräknade yrkesverksamhetsgraden för kvinnor år 1980 görs ifig. 7:4. Mot bakgrund av att huvuddelen av den kraftiga ökningen av sysselsättningen inom offentliga tjänster i länet mellan åren 1970 och 1980 beräknas ske inom socialvård och hälso- och

138 län Kronobergs

blir det förbättrade valmöjligheter på arbetsmarknaden för i sjukvård, första hand kvinnor. På grund av att en stor del av den beräknade redan har skett, får detta dock inte så stor betydelse under ökningen resten av 1970-talet. För att förbättra kvinnornas möjligheter till arbete föreslår länsstyrelsen bl.a.: att statsmakterna bör vidtaga åtgärder så att de deltidsarbetandes sociala förmåner förbättras länsarbetsnämndens försöksverksamhet för att öka antalet kvinnor inom traditionellt manliga yrken bör fortsätta och ges ökade resurser landstinget bör verka för att i möjligaste män decentralisera utbyggnad och lokalisering av vårdenheter att arbetsgivarna bör verka för flexibla arbetstider där arbetsuppgifterna sä medger att kommunerna bör tillgodose behovet av barntillsyn

Möjligheter för långtidsutbildade att få arbete En arbetsmarknad med ett stort och varierat inslag av olika service- (varuhandel, samfärdsel, privata och offentliga tjänster) innebär näringar ofta har goda utsikter att få ett arbete att långtidsutbildade personer inom de yrken till vilka han/hon har utbildat sig för. har en arbetsmarknad som är så differentie- Ingen av länets kommuner rad att den kan erbjuda de långtidsutbildade förvärvsarbete i önskvärd omfattning. beräknas totalt för service- Enligt prognoserna sysselsättningen näringarna öka kraftigti kommunerna. En stor del av den beräknade ökningen har redan skett under den första hälften av 1970-talet, främst den kraftiga ökningen inom offentliga tjänster. Ökningen har genom framför allt skett inom socialvård samt hälso- och sjukvård och har inte bidragit till någon påtaglig förbättring för de långtidsutbildades möjligheter att få arbete. De långtidsutbildades möjligheter till arbete kan förbättras om ett bättre differentierat näringsliv skapas.

Företagsstruktur och ägareförhâllande inom länets industri

De mindre och medelstora företagen intar en dominerande ställningi länet när det gäller industrisysselsättningen. Mindre och medelstora företag har ofta en avgörande betydelse för sysselsättningen på mindre orter. Om ett dominerande företag på en ort drabbas av svårigheter får detta allvarliga konsekvenser för de anställda, särskilt för den ortsbundna arbetskraften. Under senare är har familjeföretagandets problem och villkor uppmärksammats i olika sammanhang. l en undersökning av familjeföretagi Kronobergs län år 1974 framkom att huvuddelen eller 87 o av samtliga arbetsställen inom industri med tre eller fler sysselsatta utgjorde familjeföretag.

län 139 Kronobergs

l undersökningen framkom bl.a. vilken stor betydelse de tillskriver olika frågor som rör generationsskifte. Vidare framkom att företagen ofta har en bristfällig planering. För att förbättra betingelserna för mindre och medelstora företag föreslår länsstyrelsen bl.a. att statsmakterna bör tilldela ökade resurser för företagareföreningarna företagsservice och långivningsverksamhet samt för att främja produktutveckling, produktionssamarbete och marknadsföring hos mindre och medelstora företag Ökade risktäckningsmedel bör ställas till företagareföreningarnas förfogande statens industriverk bör verka för ökade för utbildningsinsatser företagsledare och annan personal statsmakterna bör utforma beskattningsreglerna så att familjeföretagens generationsskiften underlättas

7.6 Service Huvuddelen av länets befolkning har tillfredsställande lokal serviceförsörjning, om man med tillfredsställande menar 30-45 minuters restidsavstånd vid enkel resa till servicefunktioner i kommunens centralort. Endast befolkningen i smärre ytterområden i Ljungby, Alvesta, Växjö och Uppvidinge kommuner har längre restidsavstånd till sina respektive centralorter. Lidhults-området i Ljungby kommun och Lammhultsområdet i Växjö kommun är de största av dessa områden med omkring 1.500 invånare resp. 2.500 invånare. Huvudorterna i de båda områdena har dock en så pass välutbyggd service att serviceförsörjningen får anses; tillfredsställande. Hela länets befolkning kan med personbil nå regional service inom den tidrymd som glesbygdsutredningen anser vara acceptabel, dvs. ett par timmars enkel resa.

7.6.1 Utbildning En strävan bör vara att få ett så brett och differentierat utbildningsutbud som möjligt vid universitetsfilialen i Växjö. En utbyggnad bör därför ske med i första hand naturvetenskapliga ämnen samt olika slag av yrkesinriktade kurser för Lex. socionomer. Berörda länsstyrelser bör vidare, för att underlätta elevernas resor till och från universitetsfilialen i Växjö, verka för väl fungerande trafikförbindelser från olika delar av upptagningsområdet. Särskilt angelägen är en förbättring av resemöjligheterna till och från Blekinge.

140 Kronobergs län

7.6.2 Hälso- och sjukvård Landstingets sjukvärdsplan innebär en ökad satsning på förebyggande värd, öppen värd, långtiosvård m.m. Länsstyrelsen biträder en sällan utveckling oeh anser att den öppna vården bör erhålla en saviil kvantitativ som kvalitativ utbyggnad för att på så sätt möjliggöra en avlastning av den slutna vården.

7.6.3 Social service l länets kommuner hade är 1974 mellan 7 oeh 14 % av barnen i åldern 0_6 år plats i daghem eller familjedaghem. Skillnaden mellan det teoretiska behovet av barntillsynsplatser och det faktiska plalsantalet är stor. l kommunerna pågår dock daghemsbyggen och flera planeras under de närmaste åren. Enligt länsstyrelsens mening bör behovet av barntillsyn tillgodoses. Detta fordrar att kommunerna bygger fler barnstugor, vilket enligt länsstyrelsens bedömning kräver höjning av anordnings- och driftbidragen från staten. Tillsynsbehovet för 7-l2-åringarna bör lösas genom t.ex. fler fritidshem. Vidare bör behovet av tillfällig barntillsyn tillgodoses. I länets kommuner kan mellan 8 och 12 % av personerna över 70 år erbjudas plats vid ålderdomshem. För att underlätta för pensionärer att så långt möjligt kunna bo kvar i den egna bostaden satsas betydande resurser på den sociala hemhjälpsverksamheten. I de flesta kommunerna får närmare 20 “70 av iilders- och förtidspensionärerna social hemhjälp. I samtliga kommuner förekommer vidare kommunal färdtjänst. Länsstyrelsen anser att pensionärernas möjligheter att bo kvar i den egna bostaden bör underlättas genom en fortsatt satsning på den öppna åldringsvården. Alla som är i behov av ålderdomshemsplats bör dock kunna erhålla sådan.

7.6.4 Kommunikationer Vägfrågorna har stor regionalpolitisk betydelse. Länets huvudvägar har framför allt under senare år genomgått en betydande upprustning. Fortfarande återstår dock avsevärda investeringar innan huvudvägnätet har fullgod standard. Redan i Länsprogram 1970 framhöll länsstyrelsen speciellt två huvudvägar som borde förbättras, nämligen europaväg 4 och riksväg 23. Båda dessa vägar har stor betydelse för den interregionala trafiken. Länet behöver starkt ökade väganslag, eftersom länets sekundära och tertiära vägar är särskilt utsatta för hårt slitage av bl.a. skogstransporter. Länsstyrelsen anser därför att ett genomförande av förslaget till långtidsplan enligt den högre anslagsnivån för de statliga vägarna gällande perioden 1976-1985 är ett minimikrav för upprustning av länets vägnät. Länsstyrelsen föreslår att Statens Järnvägar lokaliserur sin planerade godsterminal till Räppe (mellan Alvesta och Växjö) och ger den en sådan

Kronobergs län 141

utformning att andra transportföretag och transportberoende verksamheter kan lokaliseras i anslutning till järnvägsterminalen. Under hösten 1975 skall en ny länsflygplats vid Öjaby utanför Växjö tagas i bruk. Härigenom uppnås väsentligt bättre förutsättningar för flygtrafiken till och från länet. Eftersom Växjö/Alvesta är ett primärt centrum bör Öjaby flygplats enligt länsstyrelsens mening klassificeras som statlig primärflygplats eller få statsbidrag i annan form.

7.6.5 Övrig offentlig service Under senare år har olika myndigheter var för sig genomfört organisationsförändringar för att få en rationellare drift. Resultatet har ofta blivit en centralisering av verksamheten till kommun- eller länscentrum. Ett gemensamt drag för utredningarna som föregår organisationsförändringarna är att varje myndighet ser sin verksamhet isolerad från annan service på orterna. Det tas således inte hänsyn till de negativa effekter som en indragning av en serviceenhet får på en orts övriga servicefunktioner. Före indragning undersöker man inte heller möjligheterna till lokal- eller personalsambruk med andra myndigheter. Följden har blivit att vissa orter fått se offentliga servicefunktioner försvinna på det ena området efter det andra. De som främst drabbas är de som saknar tillgång till egen bil. Den offentliga servicens lokalisering och utformning får inte bedömas strikt efter enbart företagsekonomiska beräkningar utan här måste även de samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna beaktas. Den offentliga servicen bör finnas tillgänglig så nära människorna som möjligt och centraliseras endast iden utsträckning som arbetsuppgifterna oundgängligen kräver detta.

7.6.6 Kommersiell service för hushållen Länsstyrelsen anser, att systembolagsbutik bör lokaliseras till Uppvidinge och Lessebo. Avsaknad av systembolagsbutik bedöms ha en negativ inverkan på handeln i övrigt i en kommun, eftersom kommuninvånarna vid besök i grannkommunernas systembolagsbutiker vanligen även handlar i andra butiker. Kundunderlaget för övrig kommersiell service i Uppvidinge och Lessebo kan således väntas öka om systembolagsbutiker lokaliseras dit.

7.7 Miljö Länsstyrelsen vill framhålla arbets- och boendemiljöns stora betydelse för de enskilda människornas välfärd. statsmakterna har under senare år gjort betydande insatser för att förbättra miljön i dessa avseenden. l det längre perspektivet måste dock arbetsmiljön bättre anpassas till människans psykiska och fysiska förutsättningar. När det gäller boende-

142 Kronobergs län

miljön måste behoven av service och utrymmen för fritidsaktiviteter av skilda slag tillgodoses. Vidare måste olika hustyper (småhus, flerfamiljshus) blandas inom samma bostadsområde för att motverka bostadssegregation efter olika socialgruppstillhörighet. Kronobergs län har inte sådan industritäthet eller samhällen av sådan storlek att miljöförhållandena behöver medföra restriktioner för en ytterligare utveckling. De olika kommunerna har emellertid skiftande naturliga förutsättningar att klara sina miljöskyddsproblem. _ l naturvårdsplanen för Kronobergs län redovisas ungefär 600 områden som är av vetenskapligt-kulturellt värde och/eller av särskild betydelse för allmänhetens friluftsliv. Av dessa har 19 bedömts vara av riksintresse. I samband med den fysiska riksplaneringen har ytterligare några områden bedömts som riksintressanta av kommuner eller institutioner. Länsstyrelsen bör genom förordnanden enligt naturvårdslagen snarast säkerställa de områden som är av riksintresse för vetenskaplig och kulturell naturvård eller för friluftslivet och som är i behov av vårdåtgärder. Utbyggnaden av avloppsreningsverk för biologisk-kemisk rening har under de senaste åren gått mycket snabbt. Enligt kommunernas utbyggnadsplaner kommer i samtliga kommuner minst 80 % av avloppsvattnet från de allmänna avloppsanläggningarna att renas biologiskte kemiskt år 1976. Anläggningskostnaden per ansluten person för avloppsreningsverk är högre i mindre samhällen än i större. Anläggningskostnaden har i Kronobergs län varierat mellan 300 kronor/person för stora avloppsreningsverk och 2.000 kronor/person för de minsta. Bidragsprocenten är oberoende av kostnaden per person (f.n. i regel 50 %). Länsstyrelsen anser, att kommuner, som på grund av sin tätortsstruktur har särskilt höga avloppsreningskostnader per ansluten person, bör erhålla större statligt stöd. Omkring en tredjedel av länets sjöar är tydligt eler starkt förorenade. En ungefär lika stor andel av sjöarna är påtagligt sura med pH-värden lägre än 5,6. Den tendens till försurning av nederbörden som uppmärksammats de senaste åren är allvarlig för Kronobergs län, som har vatten, vilka snabbt reagerar för sur nederbörd. Om utvecklingen med försurningen fortsätter, kan stora skador befaras på fiskbestånd och skog.

Kronobergs län 143

°/o PC

X Oovuuppvndnnge attt

colit: i mon-Lessebo Alvesta 99”

Markavyd

lVäxgö-Alvesla

aväxgöj

a o» l

i m5 mo mao 1950 25 _ Fig. 7:3 Sysselsattningsutveckling i olika närings- 4 grenar under perioden 1965-1990 Fig. 7:2 Andel av IJefO/kningen år 1980 l åldersgruppen 50- :är 0

/0 PC nc

o

oo 300 o

U n §0

ouuuLessebo §88 .

- 00a

záilio

äävhiüulxlveika k uuoMarkavyd d) ooouppvidqnge Alveslao . _ cqcuooTingsv 07mm d menu mot? Mg”, Oilobo O D!! 00 :i

!.::§::2:§.§›§iä§?!

vana. Alvuu Anm-O

0 30

Hg. 7:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor är 1980 Hg. 7:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år i relation till totala antalet kvinnor [åldern 15-64 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år är

144 län Kronobergs

% 68-70 PC +2 viuöc vmö-Amm vixaöü _. Vinnö-Alves!!

Lulebo Markaryd Yinquyd Uppvidmgo

1968-1970 och 19 71 «1974 . Fig. 7:6 Nertoflytttzirzg per år under perioderna relation till befolkningen vid resp. periods början

8 KALMAR LÄN

8.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet 8.1.1 Bakgrund Vid en första anblick kan Kalmar län synas ha upplevt en mycket stabil period under 1900-talet. Befolkningstalet har varierat svagt kring 240 000 invånare. Stabiliteten är dock skenbar. Med undantag för den senaste sjuårsperioden har länet haft betydande men födelseöverskott, dessa har inte alltid räckt till för att uppväga den av utströmning människor, som skett från länet. l början av seklet var det emigrationen och under senare år flykten till storstadsområdena och andra expansiva orter i landet, som hållit tillbaka en befolkningstillväxt. Befolkningsutvecklingen har ett klart samband med sysselsättningsutvecklingen. Industrialismens genombrott i länet kom förhållandevis sent. Kanske var länets besvärliga redan läge från kommunikationssynpunkt under 1920- och 1930-talen så uppenbart att detta motverkade industriella satsningar i länet. Den tidiga industriella utvecklingen kom i stor utsträckning att bygga på träet, den råvara som fanns nära tillgänglig inom länet. Träindustrin främst i länets inlandskommuner

lokaliserades .

Vimmerby, Hultsfred, Högsby och Nybro och var fortfarande år 1970 den klart dominerade branschen i dessa kommuner. Träindustrin har genomgått en period av strukturomvandling som medfört att många företagsenheter i länet försvunnit. Processen är sannolikt ännu inte avslutad. En betydande del av industriarbetsstållena i länet och särskilt de större, är renodlade tillverknigsenheter och filialer till större koncerner med funktioner som administration, forskning och utvecklingsarbete förlagda till huvudkontor utanför länet. Man kan tala om en regional skiktning inom industrin. Ett annat problem i länets sysselsättningsstruktur är den förhållandevis svaga utvecklingen, som servicenäringarna haft. I näringsgrenarna handel, samfärdsel och tjänster sysselsattes år 1970 40,6 % av samtliga förvärvsarbetande i länet medan motsvarande riksmedeltal var 51,2%. Detta medför att de lokala arbetsmarknaderna i Kalmar län har svårigheter att erbjuda ett tillräckligt differentierat utbud av arbetstillfällen. Yrken som generellt kräver stora befolkningsunderlag blir mycket sparsamt representerade i flertalet kommuner i länet. Inte minst har ungdomar med lång

146 Kalmar län

och specialiserad utbildning små möjligheter att inom länet får ett arbete, som motsvarar de kvalifikationer man skaffat sig. Följden blir en flyttning till andra delar av landet, främst till storstadsområdena. Under femårsperioden 1969-1973 hade länet en nettoförlust i flyttningsrörelserna i åldersgruppen 20-29 år på 2 262 personer. I flera kommuner har utflyttningen pågått så länge och haft en så stor omfattning att ålderspyramiden snedvridits. Andelen förvärvsarbetande kvinnor inom skilda näringsgrenar håller sig relativt konstant i olika delar av landet. Däremot finns betydande variationer mellan de olika näringsgrenarna. Andelen kvinnor är särskilt Då dessa är svagt företrädda i länet som helhet hög i servicenäringarna. och i kommuncentra i synnerhet, blir det utbud av arbetstillfällen som traditionellt efterfrågas av kvinnlig arbetskraft förhållandevis litet. Länets sysselsättningsproblem motsvaras av brister i serviceutbudet. Det allt överskuggande är kommunikationerna. Kalmar läns problemet ställer stora krav på kommunikationsnätet om geografiska arrondering detta skall kunna sammanhålla länets olika delar. Också kravet på kontakter med större centra utanför länet måste tillgodoses. Påtagliga brister finns ijärnvägsnätet. Förbindelserna med de tre storstadsområdena kräver långa restider. Vidare har järnvägarna inom länet i stora delar låg standard och i vissa relationer utnyttjas ett undermåligt vagnmaterial. av vägnätet är en nödvändig förutsättning för att de Även en upprustning förbindelserna skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Detta regionala både riksväg 15, som i vissa delar av sin sträckning har en gäller otillfredsställande standard och tvärförbindelserna, främst riksvägarna 23, mellan länet och Stockholm fungerar i 25 och 34. Flygförbindelserna i stort tillfredsställande, medan dagliga flygförbindelser från länet nuläget till Sturup/Kastrup saknas. Möjligheterna till utbildning på eftergymnasial nivå är en av de avgörande faktorerna för en regions attraktivitet. En högskola förlagd till länets centrum skulle få lokaliseringspolitisk betydelse, inte primära enbart för Kalmar/Nybro-regionen utan för hela länet. Även om i länets under de senaste de negativa dragen näringsliv decennierna har varit framträdande, får detta inte undanskymma att de förutsättningarna för en gynnsam utveckling måste betecknas naturligta som goda. Den grund, som länets näringsliv lagt måste dock kompletteras med insatser från samhällets sida. Inte minst i sin miljö har länet värdefulla tillgångar. Om utvecklingen arbetstid och en ökad fritid kommer närheten till, från går mot kortare rekreationssynpunkt värdefulla omgivningar att väga tyngre än i nuläget. Kalmar län har förutom sin långa kuststräcka också i inlandsdelen för såväl rekreation och friluftsliv som natur- och värdefulla områden kulturvård.

8.1.2 Länsstyrelsens riktlinjer för samhällsplaneringen

i Länsstyrelsen har uppställt som mål att den totala sysselsättningen länet skall växa med omkring 4 100 arbetstillfällen under 1970-talet eller

Kalmar län 147

från ca 100 100 år 1970 till ca 104 200 år 1980. Men länsstyrelsen menar att det är lika viktigt att ställa upp mål för arbetsmarknadens struktur som för dess totala storlek. Såväl branschensidighet som företagsensidighet i länets näringsliv måste motverkas och yrkesdifferentieringen bör förbättras. särskilt med hänsyn till de anspråk som ställs från den yngre och välutbildade arbetskraften. Det är också viktigt att arbeten kan anpassas för den äldre och av annat skäl svårplacerade arbetskraften, så att även denna resurs kan tillgodogöras. Den ökade rörligheten i dygnsperspektivet har medfört att valmöjligheterna till sysselsättning blivit större. En pendling inom 30-40 minuters tidsavstånd finner länsstyrelsen rimlig från välfärdssynpunkt. Det kan i vissa fall vara en fördel att pendling över kommungräns kan ske, eftersom kommuner med en svagare arbetsmarknad då kan draga nytta av de sysselsättningsmöjligheter, som finns i angränsande större kommuner. Länsstyrelsen anser att befolkningsmâlen inte bör diskuteras isolerat utan ses som en spegel av sysselsättningsmålen. Ett riktmärke bör dock vara att varje kommun skall ha en ålderspyramid som en uppvisar någorlunda normal fördelning. Utflyttningen av ungdomar från länet måste hejdas. Serviceutbudet i länets kommuner bör motsvara vad som uppfattas som normalt för resp. kommuntyp. Dagligvaruservice bör kunna nâs av flertalet människor inom ett vägavstånd km. Mer kvalificerad på 2-3 service, som normalt förekommer i regionala eller primära bör centra, kunna nâs inom ett tidsavstånd på högst l 1/2 timme, beräknat med resa med kollektiva färdmedel. Svagheterna i länets kommunikationsnät medverkar till att minska tillgängligheten till det serviceutbud, som finns och vars brister är förhållandevis måttliga. Insatserna bör därför främst inriktas på att upprusta kommunikationerna. Länsstyrelsen menar att konflikterna mellan miljöintressen och näringslivets intresse till följd av den fysiska riksplaneringens utformning inte blir av sådan art, att särskilda riktlinjer i detta sammanhang behöver uppställas för att få en rimlig avvägning mellan de olika kraven.

8.2 Regional struktur

I länsprogram 1970 lämnade länsstyrelsen förslag till ortsklassificering för samtliga kommuner i länet. Förslaget kom i stort att ligga till grund för statsmakternas beslut år 1972 om plan för utveckling av en regional struktur. De fyra ortsgrupper, som ingår isystemet är storstadsområden, primära centra, regionala centra och kommuncentra. För Kalmar län gäller följande regionala struktur. Primärt centrum Kalmar/Nybro Regionala centra Västervik, Hultsfred/Vimmerby och Oskarshamn Kommuncentra Högsby, Mönsterås, Emmaboda, Torsås, Mörbylånga och Borgholm Under det remissförfarande som tillkomsten föregick av länsprogrammet har inga krav på ändrad klassificering framförts från någon av

148 Kalmar län

länets primärkommuner och ej heller från landstinget. Västerviks kommun har dock funnit att det vore motiverat att ”under beaktande av Västerviks och differentierade näringsliv, dess betydelse som ytstorlek serviceort för sjukvård och statlig verksamhet, samt, därest icke länets decimeras « Västervik i den folkmängd skall ytterligare regionala strukturen intar en ställning som ett överordnat regionalt centrum.” Vimmerby kommun, den ena delen av länets regionala inlandscentrum, menar att sammankopplingen av Hultsfred och Vimmerby kan ha sina nackdelar, då kommunerna sinsemellan konkurrerar om industrilokalioch den utbildade arbetskraften. Lyckligast vore att Hultsfred seringar och Vimmerby kommuner var för sig utgör ett regionalt centrum. Samarbete över kommungränsen har dock etablerats genom bildande av samarbetskommittén Hultsfred/Vimmerby, som bl. a. skall diskutera Hultsfreds kommun framför inga erinringregional utvecklingsplanering”. ar mot den föreslagna klassificeringen. _ mot tvåkärnigheten i länets primära centrum Några invändningar Kalmar/Nybro och länets regionala inlandscentrum Hultsfred/Vimmerby har inte framförts. om kommundelscentra har också aktualiserats av Västerviks Frågan som anser det motiverat med kommundelscentra i såväl norra kommun, som södra kommundelen med tanke på de långa avstånden. I norra kommundelen bör Gamleby/Överum utgöra ett tvåkärnigt kommundelscentrum och för södra kommundelen bör Ankarsrum utvecklas till ett kommundelscentrum. Också Borgholms kommun tar upp behovet av ett kommundelscentrum inom kommunen. finner att den år 1972 beslutade regionala strukturen Länsstyrelsen bör kunna ligga till grund för samhällsplaneringen i länet. Länsstyrelsen har övervägt en rimlig funktionsindelning inom länets båda tvâkärniga centra. Denna innebär ingen omfördelning av befintliga funktioner. har också undersökt behovet av kommundelscentra och Länsstyrelsen funnit att Västerviks kommun är så ytstor och delvis glest befolkad att det är nödvändigt att utöver centralorten planera för ett kommundelscentrum, som kan tillgodose de norra och inre delarnas behov av service och arbetstillfällen. Länsstyrelsen har gjort den bedömningen att norra kommundelen har störst behov av en stödpunkt och förordar Gamleby som kommundelscentrum. Som ett alternativ bör dock ett tvåkärnigt kommundelscentrum Gamleby/Överum övervägas. Funktionsuppdelmellan orterna bör då anges av kommunen. Också befolkningen i ningen nordligaste delen av Borgholms kommun har för långt avstånd till centralorten Borgholm för att klara daglig arbetspendling eller frekventa servicebesök. Tätorten Löttorp bör kunna fungera som en stödpunkt för norra delen av Borgholms kommun. Befolkningsunderlaget är dock betydligt mindre för denna ort än vad som är fallet för ett kommundelscentrum i Västervik. De insatser, som bör göras i de båda föreslagna kommundelscentra får därför anpassas till underlagets storlek. Flera kommuner pekar emellertid på svagheter i arbetsmarknad eller serviceutbud, som på sikt kan leda till att kommunen får svårt att leva upp till sin roll i den regionala strukturen. Länsstyrelsen har gjort den bedömningen att det framför allt är länets primära centrum Kalmar/

Kalmar län 149

munerna. Sysselsättningsproblem av något mindre omfattning kan förutses i Torsås och i Mönsterås kommuner. Också i serviceutbudet finns svagheter. Vid sidan av en upprustning av kommunikationerna måste Kalmar/Nybros ställning som cent-

primärt

rum stärkas genom satsningar på högre utbildning och kvalificerat utbud av tjänster både till hushåll och företag. De regionala centra Västervik och Oskarshamn förväntas kunna upprätthålla en god service i framtiden, en uppfattning som även delas av kommunerna i remissvaren. I Hultsfred/ Vimmerby erfordras dock en förstärkning av den företagsinriktade servicen liksom av den service, som lämnas av statlig regional förvaltning för att på längre sikt kunna skapa goda betingelser för företagsetableringar. Frånvaron av överordnande servicefunktioner i kommuncentra kompenseras genom att avståndet till alternativa serviceorter av högre dignitet oftast är små. Till följd av att befolkningsunderlaget uttunnas kan i ett längre perspektiv flera väsentliga servicefunktioner få svårigheter att fungera i länets båda minsta kommuncentra Högsby och Torsås.

8.3 Planeringsnivå Statsmakternas regionalpolitiska beslut år 1972 innebar även att som vägledning för samhällsplaneringen i Kalmar län skulle gälla en befolkningsram i intervallet 245 000-255 000 invånare år 1980. Kommunerna har i sina remissvar tagit ställning till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990. Av länets tolv kommuner har fyra, nämligen Vimmerby, Hultsfred, Oskarshman och Nybro. avstått från att ange planeringsnivå för år 1980 i form av ett intervall för befolkningstalen. Dessa fyra kommuner har i stället valt att ange ett bestämt mâlsättningstal. Flera av länets kommuner har avstått från att ta ställning till planeringstal för år 1990 med motivering att så stor osäkerhet föreligger att överblicka en så lång period att det är förenat med mycket stora svårigheter att ange planeringstal. De av kommunerna i Kalmar län angivna befolkningsramarna eller befolkningstalen angesi tab. 8.1.

Tab. 8:1 Kommunernas förslag till planeringsnivåer

150 Kalmar län

Kalmar läns landsting har menat att länsplanering 1974 bör inriktas på ett befolkningstal för länet år 1980, som ligger mellan 245 000 och 250 000 invånare. Länsstyrelsen menar att metoden att använda planeringsnivâer till grund för planeringen kan vara något för ”enkel”. l Kalmar län finns exempel på hurjämnstora befolkningstal har helt olika innebörd till följd av befolkningens olika ålderssammansättning. Under tiden fram till år 1980 kommer antalet människor i pensionsåldrarna att öka kraftigt i

Västervikl-Öä

\ Vimmerby 1, I I

\,\ « d?

s__ \ I

Huitstregq

1 Oskarshamn

xø-a. v

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundclscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomräd a Gräns för allm. stödområ O 1972 års beslut Lst:s förslag till ändring i länsplanering 19 74

Fig. 8:1 Regional struktur, Kalmar län

Kalmar län 151

000 00m 00m 00v 00v 00m 000 00m 00m 00m 00m 00m 000 000

m m

mm mm mv m_ m_ om v_ m_ m_ __

vmm_

oomiooo oomlooo

1000 100m 100m 100m 100m 100m 100m 100m 100m I00o 100m 1000

m m

mccu5gnmcm_

:c

omm_

om mm mv o_ m_ mm m_ m_ __ __

omm omm

mario.. ._ 000 00m 00m 00m 00m 000 00m 000 00m 00m 00m oov 000 000

m m

mm mm mv m_ m_ om v_ m_ __ __

omm1000 ommlooo

mcyzobâmmcm_ mzcmwcroczz_

100m 100m Ioom 100m 100m 1000 100m 100m 100m 100m 100m 100m

m m

mm

omm_

mm mv o_ m_ mm m_ m_ __ 0_

mvm mvm

mmv mmm omm v_m mmm mmm mmm mmm

vmmo

m_m oo_

m_mo

_mvmm

omm_

om _m m_ m_ m_ m_ __ o_

vmm_

_v

acw_ vvm mmm mmm mmm mmm 00m om_ mom mmo mmm vom m_v mom _mo

.mo:mo_n_ mzrnåam_

m m

omm_

vm mm mv m_ m_ mm m_ m_ __ 0_

mvm

2:a_ 00m 00m 00m 00m 00m 00m 000 omm 00m 00m 00m 00m omm 000

m m

mm mm vv m_ m_ mm m_ m_ o_ 0_

xSEaM ._o.::mm:m_

.aêåmwcäxäøum

ommloom mmm1000

.Emma 100v 100m 1000 100m 1000 I00v I.00m Iomv 10ov 100v 10mm 100v

m m

;om

_wzcu

mm mv o_

omm_

mm m_ mm m_ m_ 0_ 0_

?om ovm mvm mmm mmm vmm mmv mmv _mm oom ooo mmm omo mmm mmm

m_m0_

m m

mm

vmm_

_m _v o_ m_ mm m_ __ 0_

ovm omv mmm moo mmm mmm omm

& 0_m mm_ m_m

maaåøta

m_m

_mmm_ mmvm_ vvvo_

xmzå...

m m m

omm_

mm mm mv m_ mm __

§0 ovm

»S553

___nmmm_ vmm_

.m=.:t__e\mm

de...

Eaäcm_

mcrocøñwcm_

_acw_ _mzcu

=.:

Nm

czêEov_ _naiv_ 5292.5 mnäEES 0953:.: :Eusäsxmö mnwmom »auoäcoå aooaaEEm_ mmmqom nmcümaüoå E3293_ ...EEzm 5.5.5._ main;

dam 0:32 .uzcu

152 Kalmar län

länet. Enligt länsstyrelsens beräkningar tillkommer mellan år 1970 och år 1980 ca 6 500 invånare över 65 år. Samtidigt sker en åderlåtning av befolkningen i arbetsför ålder, eftersom ungdomsutflyttningen pågått så länge att de kullar, som träder till på arbetsmarknaden är starkt decimerade. Länsstyrelsen måste för att trygga näringslivets framtid i länet ställa upp som målsättning att återställa balansen i ålderstrukturen i samtliga länets kommuner.

8.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser

För år 1965, dvs. före tillkomsten av lokaliseringsstödet, förekom inriktat stöd till industriföretag i form av uppförande av regionalpolitiskt industrilokaler som statskommunala beredskapsarbeten och utnyttjande av Oskarshamns kommun fick under åren investeringsfondmedel. 196371965 sammanlagt 8.1 milj. kr. i bidrag i form av statskommunala beredskapsarbeten och fick vidare utnyttja ca 56 milj. kr. av investeringsfondmedel under 1963--1970. Den största investeringen med perioden som skett i länet under 1970-talet är hjälp av investeringsfondmedel etableringen av Volvo-Kalmarverken. Under perioden ljuli år 1965-31 december år 1974 har 21 företag i Kalmar län beviljats lokaliseringsstöd med sammanlagt drygt 69 milj. kr. Härav har två företag avstått från att genomföra de planerade investeringvarför stödet i anspråk. l realiteten har alltså arna, aldrig tagits lokaliseringsstödet utgått till 19 företag med ett totalt stödbelopp på mellan kommunerna i länet framgår av tab. 66,6 milj. kr. Fördelningen 8:3. Nära hälften av stödet har gått till befintliga företag i länet för omeller tillbyggnad av verksamheter. En betydande del har också gått till

Tab. 8:3 Beslutat under perioden I. 7.1965--31. 12.19 74 lokaliseringsstöd

Kommun Antal Bidrag Län Summa Sysselsättning

Nybro

Västervik - 16 677

- 700 Vimmerby

l+++|+++|

\OUJJÄ\JUJP-L›J'-"-'

l Exklusive de båda företag, som inte utnyttjat ett beslutat stöd.

Kalmar län 153

nyetablering av företag och till flyttning av företag. Utbildningsstöd, som började utgå den l juli 1970, har fram till den l juli 1974 beviljats med ca 8,3 milj. kr. för sammanlagt 977 elever, varav 714 inom Kalmar/Nybro. Till 10 företag på Öland har stöd beviljats för sammanlagt 113 elever. Vid sidan av de selektiva medel, som syftar till att påverka etablering eller utbyggnad av företag, har också åtgärder inom olika samhällssektorer vidtagits, som fått regionalpolitisk effekt. Det statliga skatteutjämningsbidraget, som utgår till kommuner som inte uppnår 95 % av rikets medelskattekraft, tillfaller samtliga kommuner i länet. De båda kommunerna på Öland garanteras bidrag upp till 100 % av rikets skattekraft. Ett annat regionalpolitiskt medel är utlokaliseringen av central statlig förvaltningsverksamhet. Enligt riksdagens beslut skulle 250 arbetstillfällen inom televerkets byggnadsavdelning och teleskolan tillföras Kalmar kommun. Utlokaliseringen blir sannolikt inte av så stor omfattning. Länsstyrelsen anser att stödåtgärderna, när de satts in i tillräcklig omfattning i länet, fått avsedda effekter. Vid sidan om behovet av ytterligare insatser på Öland vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på den långvariga negativa utvecklingen i länets inlandskommuner, vilka i obetydlig omfattning fått del av regionalpolitiska insatser. Den beslutade utlokaliseringen av central statlig förvaltningsverksamhet till Kalmar har varit klart otillräcklig och har inte stått i relation till vad länsstyrelsen ansett vara regionalpolitiskt motiverat. Länsstyrelsen har också tagit del av de synpunkter som framförts på skatteutjämningsbidragens utformning och betydelse för kommunernas möjligheter att bidraga till att upprätthålla en godtagbar sysselsättning och ett för varje kommun normalt serviceutbud. I en utredning utförd av kommunförbundets länsavdelningar i södra Sverige har klarlagts, att åldersstrukturen har mycket större betydelse för resp. kommuns kostnadsnivå än enbart kommunens geografiska läge. Eftersom nuvarande skatteutjämningssystem inte beaktar detta förhållande, verkar systemet klart orättvist för en kommun med en ogynnsam åldersstruktur, i synnerhet om denna är belägen i södra Sverige. Länsstyrelsen kräver därför att skatteutjämningssystemet revideras, varvid alla kommuner och landsting garanteras en minimiskattekraft motsvarande lägst 100 % av medelskattekraften med procentuella tillägg för mätbara funktioner, som ligger utanför kommunens egen kontroll och som i väsentlig grad påverkar kommunens kostnadsläge.

8.5 Arbete 8.5.1 - och kvantitativ mål- Näringslivsutveckling utvecklingstendenser sättning Jordbruket svarade i Kalmar län år 1970 för 11,8 % av den totala sysselsättningen eller ll 835 arbetstillfällen. Länsstyrelsens bedömning av sysselsättningsutvecklingen i jordbruk bygger på vetskapen att Kalmar län rymmer utprägladejordbruksbygder, som förutsättes bli bestående på

154 Kalmar län

längre sikt. Länsstyrelsen pekar särskilt på de goda naturliga betingelser som finns i länet för olika slag av specialodlingar. Kalmar län förutsättes kunna få ett bärkraftigare jordbruk med genomsnittligt större brukningsenheter. Den odlade arealen antages minska obetydligt och i några kommuner behållas intakt och produktionen per ha förutsättes öka. Länsstyrelsen uppfattar mot denna bakgrund inte en sysselsättningsminskning inom jordbruket som negativ, Också skogsbruket är av stor betydelse i länet, inte minst därför att det utgör basen för skogsindustrin och därmed ger underlag för en större följdsysselsättning. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte de väsentligt framtida avverkningarna måste hållas på en lägre nivå, än vad som förekommit de senaste åren. Samtidigt vill länsstyrelsen understryka vikten av att insatser av skogsvårdande och tillväxtfrämjande karaktär får ökad så att virkesförrådet i ett längre perspektiv blir omfattning, tillräckligt stort. År 1970 var 36,4 % av de förvärvsarbetande i Kalmar län eller 36 460 verksamma inom industri. Sedan år 1962 har 273 industriföretag medS 236 arbetstillfällen försvunnit från länet till följd av nedläggningar. Under samma period har 108 företag nyetablerats. Effekten av nedläggningarna har alltså varit större än av nyetableringarna. Detta innebär att den svaga sysselsättningsökning, som dock förekommit sedan 1962, skett inom de redan befintliga företagen. Den mindre och medelstora industrin har antalsmässigt stor betydelse i länet. Enligt 1972 års industristatistik fanns 54,5 7a av de redovisade företagen i storleksklassen 5-24 sysselsatta. Samma grupp svarade för 10,9 % av den totala industrisysselsättningen. Samtidigt fanns 12 företag med mer än 500 sysselsatta, vilka tillsammans hade 26,4 % av industrisysselsättningen. av filialer lndustriföretagen i länet utgöres i stor utsträckning tillverkningsenheter till större, ofta börsnoterade företag. Andelen i renodlad tillverkning är därför förhållandevis stor och sysselsatta andelen i administrativt arbete, forskning eller utveckling liten. Ett annat problem, som länsstyrelsen ofta framhållit, är den svaga branschdifferentieringen framför allt i inlandskommunerna, där träindustrin dominerar. Av betydelse är också att kapitalets ålder i byggnader och anläggningar är högre än genomsnittet. Sannolikt erfordras betydande kapitalinsatser under de närmaste åren om länets industri skall kunna hävda sin ställning. Länsstyrelsen menar att en målsättning bör vara att sysselsättningen inom industrin år 1980 når upp till 40 000 arbetstillfällen. Länsstyrelsen understryker särskilt att de expansiva tendenser, som industrin i delar av länet upplever, inte får hejdas. Samtidigt kan det befaras att industrin i betydande delar av länet kommer att få en minskad efterfrågan på arbetskraft, om inte särskilda stimulans- eller stödåtgärder insättes. Insatser för att skapa minst l 600 nya arbetstillfällen inom industrin bedöms nödvändiga fram till år 1980. Länsstyrelsen anser det viktigt att sysselsättningen inom byggnadsverksamhet kan hållas på en jämn nivå så att stora svängningar mellan enskilda år kan undvikas. Så stora projekt som ett kärnkraftverk eller ett

Kalmar län 155

pappersbruk av den dimension, som planeras i Mönsterås måste dock medföra krav på sysselsättningstillskott, som inte kan tillgodoses inom länet. Karaktären på dessa arbeten är sådan att betydande delar utföras av specialutbildad personal, som flyttar från arbetsplats till arbetsplats. Länsstyrelsen finner det vara en rimlig målsättning att byggsysselsättningen i länet ligger kring 8 000 sysselsatta år 1980. Byggarbetarkåren i länet synes i stort ha anpassat sig till byggnadsvolymen. Svårigheter kan dock uppstå att lokalt och under vissa perioder rekrytera den erforderliga byggarbetskraften. I det längre perspektivet kan branschens problem snarare bli brist på arbetskraft än brist på sysselsättning. Inom varuhandel sysselsattes i Kalmar län omkring 10 300 förvärvsarbetande år 1970. l varuhandel ingår dels partihandel, dels detaljhandel. Partihandeln är förhållandevis svagt företrädd i Kalmar län. Flera större affärskedjor har koncentrerat sina lagercentraler till storstäderna eller till angränsande län. Också detaljhandeln har en sysselsättningsbild i länet som är något svagare än riksgenomsnittet. Länsstyrelsen finner en målsättning rimlig, som innebär en i stort oförändrad sysselsättningsnivâ i länet år 1980 i förhållande till år 1970. Länsstyrelsen förordar dock för Kalmar/Nybro särskilda insatser som bör ge minst 200 nya arbetstillfällen. Sysselsättningen inom samfärdsel i Kalmar län minskade under perioden l965»l970 vilket innebar en avvikelse från rikstrenden. vilket framgår av tab. 8:4. Den negativa sysselsättningsutvecklingen i Kalmar län har ett nära samband med kommunikationsnätets utformning. Nedläggningar av _iärnvägslinjer och övriga rationaliseringar inom SJ har punktvis haft betydande negativa effekter. Länsstyrelsen understryker att den regionala trafikplaneringen, som nu avslutats i samtliga län snarast måste föras vidare till praktiskt genomförande. En målsättning för samfärdselsektorns sysselsättning år 1980 bör ligga strax över 1970 års nivå, vilket innebär omkring 5 600 arbetstillfällen. Inom den näringsgren, som sammanfattas under benämningen privata tjänster, sysselsattes år 1970 i Kalmar län 8 119 personer. Länsstyrelsen konstaterar att sysselsättningsutvecklingen inom privata tjänster i länet har varit negativ under 1960-talet, medan riksutvecklingen varit positiv. Detta kan delvis till-skrivas de olika delgruppernas varierande tyngd i sysselsättningen. Näringsgrenen innehåller flera delgrupper, som kan betecknas som befolkningsberoende, medan det däremot inom grupper

Tab. 8:4 Relativ förändring av .rysselsättning inom samfärdsel under perioden 1965›I970 Länet Post och tele -- 4.1 Samfärdsel -- 8.4

Samfärdsel totalt

156 Kalmar län

som uppdragsverksamhet, kulturell verksamhet, bank och försäkring i betydande omfattning finns specialiserade tjänster, som har en tendens att kräva stora befolkningsområden och därför ofta lokaliseras till storstadsområdena. En motsvarande centraliseringstendens finns också på den regionala nivån. Länsstyrelsen framhåller att dessa specialfunktioner är mycket väsentliga från lokaliseringssynpunkt, även om den direkta sysselsättningseffekten inte blir så stor. Länsstyrelsen finner det vara ett rimligt mål att näringsgrenens sysselsättning i länet år 1980 kan omfatta omkring 8 700 arbetstillfällen. Inom offentlig förvaltning och tjänster sysselsattes år 1970 i Kalmar län 16 548 personer. Detta motsvarade 16,5 % av den totala sysselsättningen, medan motsvarande riksvärde var 19 %. Betydande delar av den beräknade sysselsättningsökningen under 1970-talet har förutsätts ske inom den kommunala eller landstingskommunala sektorn. Landstinget har vid sin granskning funnit att bedömningarna är gjorda i överensstämmelse med landstingets planläggning. Inom den primärkommunala sektorn förutsättes en tillväxt ske både inom den sociala sektorn, inom undervisningssektorn och inom förvaltningssektorn. l diskussionen om den regionala fördelningen av de statliga resurserna påtalar länsstyrelsen i första hand behovet av en förstärkning av länets primära centrum Kalmar/Nybro. Utlokaliseringen av delar av televerket, genomförandet av U 68:5 förslag är inte tillräckligt för att ge regionen en så differentierad arbetsmarknad och ett sådant utbud av kvalificerad service att funktionen som primärt centrum kan tryggas. Ytterligare 500 arbetstillfällen inom den offentliga sektorn bör tillkomma fram till ar 1980. Riksdagen beslöt den 15 maj i år att flygflottiljen F 12 i Kalmar skall awecklas senast år 1980. Detta beslut rubbar sysselsättningsbedömningarna för Kalmar kommun. Länets primära centrum kommer ytterligare att försvagas och behovet av förstärkning av arbetsmarknaden framstår efter detta beslut som än mer nödvändigt. Länsstyrelsen hävdar bestämt att full kompensation måste lämnas för det bortfall av arbetstillfällen som nedläggningen av F 12 kommer att medföra. Länets regionala inlandscentrum Hultsfred/Vimmerby erfordrar förstärkning med omkring 200 arbetstillfällen. Offentlig förvaltning och tjänster i kommuncentra bör hålla en miniminivå, som inte får underskridas. Länsstyrelsen har särskilt uppmärksammat den förhållandevis låga sysselsättningen i Torsås kommun men också i Högsby och Mönsterås. Ca 50 arbetstillfällen bör lokaliseras till var och en av dessa kommuner. Kommunernas målsättningar för sysselsättningen år 1980 -- så som de Angivits i remissyttrandena - har summerats i tab. 8:5. De sysselsättningsmål, som länsstyrelsen stannar för innebär att ca 104 200 arbetstillfällen skall finnas i länet år 1980. Målsättningen ligger något lägre än kommunernas men innebär ändå att särskilda insatser krävs för att skapa 3 275 nya arbetstillfällen. Länsstyrelsen anser att ökningen bör fördelas på l 600 arbetstillfällen inom industri, 200 inom varuhandel, 225 inom privata tjänster och l 250 inom offentlig förvaltning och tjänster. lnsatserna fördelas med l 340 på länets primära centrum, 985 på regionala centra och 950 på kommuncentra. Kraven på

K almar län 157 Tab. 8:5 Kommunernas målsättning Antal förvärvsarbetande 1980

kompensation för F 12 återspeglas i de ökade insatser, som bedöms nödvändiga i Kalmar/Nybro.

8.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen - kvalitativa mål

Ett av de viktigaste kraven, som ställs på en arbetsmarknad, är att det skall finnas ett så varierat utbud av arbetstillfällen inom olika yrken och branscher, att den enskilde arbetstagaren har rimliga valmöjligheter att få sysselsättning inom det yrke eller den bransch, till vilka hans utbildning eller kvalifikationer i övrigt normalt leder. Länsstyrelsen finner att brister finns i arbetsmarknadens struktur i så gott som samtliga kommuner i länet. Länsstyrelsen menar att de möjligheter, som finns att stimulera en strukturomvandling inom industrin inte får motarbetas, om detta i framtiden medför mer konkurrenskraftiga företag. De arbetstillfällen, som då försvinner, måste ersättas på ett sådant sätt att dels branschdifferentieringen ökar, dels

Tab. 8:6 sysselsatta i Kalmar län

158 Kalmar län

andelen med specialiserad utbildning kan bli större. Arbetssysselsatta marknadens kan också förbättras genom en utökning av differentiering inom tjänstesektorn, det mâ gälla varuhandel, samfärdsysselsättningen eller offentliga tjänster. Inte minst måste här framhållas sel, privata behovet av insatser för att kunna erbjuda mer kvalificerade arbeten inom

Kalmar/Nybro-regionen. Ett annat kvalitetskrav på arbetsmarknaden rör anställningstryggheten. Graden av anställningstrygghet w eller omvänt risken för att bli arbetslös -- varierar inom olika lokala arbetsmarknader. Länsstyrelsen har funnit att riskerna för arbetslöshet synes vara störst för åldersgrupperna under 25 år och över 60 år. Riskerna är vidare större för kvinnor än för män. Bland de yngre arbetslösa finns betydande grupper med låg och utbildning, som gärna skulle ta ett arbete i länet, om specialinriktad fanns. Å andra sidan finns det ungdomar, som saknar möjligheter yrkesutbildning och som av denna anledning är svåra att placera på arbetsmarknaden. Dessa brister skulle kunna mötas med hjälp av en bättre av de arbetstillfällen som erbjuds. Också den differentiering av förmedlingsverksamheten som skett genom bildande av utbyggnad arbetsplatserna kan underlätta samordanpassningsgrupper på de större ningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Kvinnornas kommer sannolikt att förbättras till anställningstrygghet på arbetskraft kommer att riktas mot följd av att den ökade efterfrågan resurserna bland kvinnorna. Ansatserna till utjämning mellan manliga och framför allt inom industrin, liksom de nya villkoren kvinnliga uppgifter, bör vara vägar att generellt skapa större trygghet för för lokaliseringsstöd, kvinnorna. För den manliga arbetskraften i länet har hittills yrkesverksamhetsgraderna väl anslutit sig till riksmedeltalen, medan kvinnornas sysselsättning lägre nivå. Klara skillnader finns dock mellan länets legat på en betydligt olika kommuner. Sålunda hade inlandskommunerna Nybro, Högsby, Mönsterås, Hultsfred och Vimmerby ijämförelse med andra kommuner inom samma regionala struktur låga frekvenser. Yrkesverksamhetsgraderna för kvinnorna ligger också lägre än riksgenomsnitten för samtliga

kommungrupper. de försök som göres att underlätta för den Länsstyrelsen understödjer kvinnliga arbetskraften att komma in på sådana verksamhetsområden, som tidigare ansetts traditionellt manliga. Länsstyrelsen vill betona att insatser här måste göras både från företagens sida och från samhällets sida. Det kan gälla anpassning av arbetstiden, det kan gälla barntillsynens ordnande och det kan gälla resor till och från arbetet. Länsstyrelsen vill också trycka på det ansvar, som samhället och näringslivet gemensamt har att underlätta för den handikappade arbetskraften att få en

meningsfull sysselsättning. finner med utgångspunkt från uppgifterna iinkomststa- Länsstyrelsen tistiken att eftersläpningen av medelinkomsten i länet i förhållande till riksmedeltalet fortfarande består. Skillnaderna kan förklaras av flera Den bristande av näringslivet har olika omständigheter. differentieringen framhållits. Servicenäringarna är svagare representerade i länet än tidigare

Kalmar län 159

i riket som helhet, samtidigt som inkomsterna i servicenäringarna genomsnittligt ligger högre än inom industri och jordbruk. Utbildningsnivån är lägre i länet än genomsnittligt i riket, vilket slår igenom på lönestrukturen. Länsstyrelsen finner att avstånden mellan och bostadsort arbetsplats tenderat att öka under de senaste åren. Detta kan delvis ha sin grund i den bebyggelseplanering som sker, där nya bostadsområden växer upp på allt större avstånd från centralt belägna arbetsplatser. Den ökade pendlingen har utvecklats parallellt med att fler människor fått möjlighet att hålla sig med egen bil och därmed gjort sig oberoende av kollektiva transportmedel. Länsstyrelsen menar att det ligger ett positivt värde i att arbetsmarknaden på detta sätt vidgas. Det är inte nödvändigt att flytta, samtidigt som man byter arbete. Pendling mellan arbetsplats och bostad kommer att bli ett bestående fenomen. finner det dock Länsstyrelsen angeläget att förebygga alltför långväga dagliga pendlingsrörelser. Ett pendlingsavstånd motsvarande 30-40 minuters resa bör vara acceptabelt. Länsstyrelsen menar vidare att pendlingsrörelser mellan angränsande kommuner inte bör motarbetas, om kompletterande arbetsmarknader finns. Länsstyrelsen ser de upprepade underskotten i flyttningsrörelserna i flera av länets kommuner som ett av de klaraste symtomen i på bristerna näringslivsstrukturen. Konsekvenserna har blivit desto mer allvarliga som utflyttarna har en stark koncentration kring de åldersgrupper som står i början av sin yrkesverksamma period.

8.5.3 Förslag till åtgärder

Länsstyrelsen lämnar följande förslag till åtgärder att sättas in i syfte att uppnå de av länsstyrelsen uppställda sysselsättningsmålen.

Åtgärder inriktade på viss näringsgren

Länsstyrelsen föreslår - att industriella utvecklingscentra med hjälp av statlig finansiering skapas i olika delar av landet i syfte att främst tillgodose industrins behov av forsknings- och utvecklingsinsatser, att staten ikläder sig ett större risktagande än hittills vid kreditgivning till industriföretag, främst i samband med nyföretagande och utveckling av innovationer, att företagareföreningarna förstärkes för att bättre kunna stödja länets utvecklingsbara företag, att maximibeloppen för företagareföreningarnas beslut om direktlån höjes.

SOU 1975192 160 Kalmar län

Länsstyrelsen anser vidare - att strukturomvandlingen inom träindustrin bör underlättas genom stöd till rationaliseringar och övergång till produktion, som kräver ökade insatser för vidareförädling, att den manuella glasindustrin bör tillförsäkras möjligheter att även på sikt bibehålla sin konkurrenskraft. Länsstyrelsen förordar längre fortsatta stödinsatser för en samordnad marknadsföring på olika exportmarknader, att ett bättre utnyttjande av befintlig kapacitet för utbildning inom byggnadsyrken vid länets gymnasieskolor måste eftersträvas. Ökade insatser för att sprida information om de olika utbildningsvägarna kan förslagsvis göras med hjälp av SYO-konsulenterna. För att underlätta rekryteringen föreslår länsstyrelsen även att utbildning inom byggnadsyrken lokaliseras till Hultsfreds gymnasieregion.

Åtgärder i syfte att förbättra sysselsättaingsstrukturen

Länsstyrelsen anser - att särskilda stimulansåtgärder bör övervägas i syfte att regionalt sprida sådana funktioner inom industriföretag, som inte är direkt varuproducerande, t. ex. administration, marknadsföring, forsknings- och utvecklingsarbete. Dessa arbetsuppgifter kräver ofta lång och kvalificerad utbildning. Länsstyrelsen ser dessa insatser som ett medel att hejda ungdomsutflyttningen från länet, stöd som enligt nu gällande bestämmelser kan att det regionalpolitiska utgå för lokalisering av kvalificerad företagsservice, inte göres beroende av indelningen i stödområden utan knytes till den regionala strukturen.

Åtgärder som tillgodoser vissa gruppers krav på arbetsmarknaden

Länsstyrelsen anser det angeläget - att främjandelagens om åtgärder i syfte att öka möjligheanvisningar terna till anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt länsarbetsnämndens medverkan. Anarbetsförmåga uppfylles genom passningsgrupperna inom företagen har här en viktig uppgift att fylla, att anpassningsgruppernas verksamhet fullföljes genom satsningar på arbetsmarknadsutbildning i företagen i syfte att trygga anställning på den öppna marknaden för äldre och handikappade, att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden underlättas genom anser att att den samhälleliga barntillsynen byggs ut. Länsstyrelsen från att ta ett förvärvsarbete av det skälet ingen skall behöva hindras att barntillsynen ej kan ordnas, att företagen stimuleras att bygga personalutrymmen för både manlig och kvinnlig arbetskraft, att de arbetsuppgifter som domineras av tunga moment anpassas till arbetskraftens förutsättningar,

Kalmar län 161

att såväl näringslivet som den offentliga sektorn medverkar till att inom länet ställa praktikplatser till förfogande för de ungdomar, som behöver praktik av olika slag.

Länsstyrelsen vill även framhålla betydelsen av - att landstinget fullföljer utbyggnaden av hälso- och sjukvården i länet i enlighet med sjukvårdsplanen.

Regionalpolitiska åtgärder Länsstyrelsen anser A att investeringsfonder i större utsträckning borde kunna fungera som ett effektivt regionalpolitiskt styrmedel om de regionalpolitiska aspekterna ges ökad tyngd, att utnyttjandet av investeringsfonder kompletteras med någon form av etableringskontroll för att fördela arbetstillfällen till regioner med sysselsättningsproblem, - att lokaliseringsstödet mer direkt bör knytas till sysselsättningseffekten i stället för till planerade investeringar. Riksdagens beslut att avveckla flygflottiljen F 12 i Kalmar har allvarligt försämrat utvecklingsmöjligheterna i länets primära centrum. De bedömningar länsstyrelsen tidigare utgått ifrån har härigenom allvarligt rubbats.

Länsstyrelsen kräver därför - att genom statliga insatser, verksamhet(er) med motsvarande antal arbetstillfällen och med motsvarande strukturella innehåll lokaliseras till Kalmar. Den särskilt tillsatta arbetsgruppen med företrädare för berörda departement, länsorgan och Kalmar kommun bör verka för en långsiktig lösning av de sysselsättningsrubbningar, som nedläggningen av F 12 ger upphov till, att statens personalnämnds regionkontor för sydöstra Sverige förläggs till Kalmar. Kravet har förstärkts genom de sysselsättningsstörningar, som kommer att uppstå till följd av F l2:s nedläggning. Lokaliseringen skulle bli ett stöd i strävandena att mildra verkningarna av nedläggningen. Länsstyrelsen anser att utlokaliseringen av teleskolan och televerkets byggnadsavdelning, katalogenhet, nummerbyråenhet och ADB-grupp till Kalmar inte är i överensstämmelse med 1973 års riksdagsbeslut.

Länsstyrelsen kräver därför även - att kompensation lämnas för de ändringar som skett i utlokaliseringens omfattning. Länsstyrelsen vill som lämpligt alternativ ange lokalisering till Kalmar av en enhet för utveckling av kabel-TV.

162 Kalmar län

Länsstyrelsen förutsätter - att Kalmar/Nybros ställning som handelscentrum för södra och mellersta länsdelen förstärkes genom stimulansåtgärder, som kan öka handelsutbudets differentieringsgrad. Detta förutsätter en god kommunal planeringsberedskap.

Länsstyrelsen yrkar på - att inlandskommunerna Vimmerby, Hultsfred och Högsby klassificeras som allmänt stödområde för att därigenom ges möjligheter att i ökad utsträckning få del av de regionalpolitiska stödåtgärderna, att vid kommande beslut om inrättande av nya centrala verk eller annan statlig verksamhet särskild hänsyn tages till behovet att regionalpolitiskt stärka Kalmar/Nybro som primärt centrum. att ytterligare centraliseringar inom statliga förvaltningsorgan och affärsdrivande verk på regional nivå undvikes. Som exempel på områden, där centraliseringar genomförts eller diskuterats kan nämnas polisdistrikt, åklagaredistrikt, domsagor samt pris- och kartellnämndens samt tullverkets regionala organisation, att i stället en kartläggning genomföres av möjligheterna att decentralisera arbetsuppgifter från centrala myndigheter och verk till länsorgan eller om möjligt även organ på lokal nivå.

Kommunala åtgärder Länsstyrelsen vill understryka betydelsen av - att kommunerna generellt håller så god planberedskap att möjliga etableringar eller utvidgningar av verksamheter inte förhindras eller fördröjes av planmässiga skäl, -att kommunerna håller en god planeringsberedskap för objekt, lämpade som beredskapsarbeten. Dessa arbeten fyller en väsentlig funktion i konjunkturutjämnande syfte. Länsstyrelsen menar att den kommunala planeringsberedskapen kunde förbättras främst genom insatser, som leder till en större volym av detaljprojekterade objekt. Planeringsläget i stort i länets kommuner har dock under de senaste åren påtagligt förbättrats.

8.6 Service 8.6.1 Utbildning och kultur

Eftersom möjligheterna till eftergymnasial utbildning är en av de mest betydelsefulla faktorerna för en regions utvecklingsmöjligheter, anser länsstyrelsen att ett genomförande av U 68:5 förslag om nya högskolor är viktigt. Den beslutade reformeringen av högskoleutbildningen, som syftar till att fullfölja grundskole- och gymnasieskolereformerna genom att göra

Kalmar län 163

den högre utbildningen tillgänglig för nya grupper, är helt i linje med länsstyrelsens tidigare redovisade krav. Det är länsstyrelsens bestämda uppfattning att en vidgad försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning måste ske. Den geografiska spridningen bör därvid utökas. Länsstyrelsen anser att en yrkesteknisk högskola med fördel skulle kunna förläggas till Kalmar. De befintliga utbildningsresurserna tillsammans med den nytillkommande högskoleutbildningen torde utgöra en lämplig gru.nd även för en yrkesteknisk utbildning. För att stimulera till studier i gymnasieskolan är det önskvärt, att kortare kurser kommer till stånd, även utanför s. k. gymnasieorter, som komplettering till nuvarande linjer och specialkurser. Det är angeläget att samtliga linjer i gymnasieskolan blir representerade i länet. Musiklinje och processteknisk linje bör därför snarast inrättas. En jämnare geografisk spridning av kulturinstitutionerna måste komma till stånd. Länsstyrelsen vill särskilt framhålla vikten av att en teaterensemble (länsteater) inrättas i Kalmar län. En länsteater bör kunna sörja för en stor del av teaterutbudet i länets centralorter. Länsstyrelsen vill

också framhålla länsbibliotekets väsentliga roll som komplement och

serviceorgan till de lokala biblioteken. Även länsmuseet har en viktig roll i kulturorganisationen på regional nivå. Länsstyrelsen har i flera olika sammanhang fört fram krav på en väl utbyggd regionalradio. Regionalradion/lokalradion skall i sin organisation fungera som en radio för hela länet.

8.6.2 Hälso- och sjukvård Länsstyrelsen delar landstingets uppfattning, att bassjukvârden skall utgöra tyngdpunkten i den framtida sjukvårdsorganisationen. I den av landstinget antagna sjukvårdsplanen eftersträvas en så likvärdig fördelning som möjligt av sjukvårdsresurserna inom sjukvârdsomrâdet. Den minst specialiserade sjukvården får den största geografiska spridningen och upptagningsområdenas storlek ökar allt efter specialiseringsgraden. I sjukvårdsplanen förutskickas en utbyggnad av distriktsvården genom en betydande ökning av antalet distriktssköterskor. Den grundläggande slutna långtidsvården bör i så stor utsträckning som möjligt baseras på vårdplatser inom varje kommun. Den i medicinskt avseende mera krävande lângtidsvården, som oftast bedrivs i samarbete mellan flera specialister och förutsätter särskilda resurser för aktivering och rehabilitering, bör ske i anslutning till akutsjukvården. Länsstyrelsen understryker vikten av att rehabiliteringsvården byggs ut och ges sådana resurser att en adekvat vård kan erbjudas som leder till en snabb återanpassning till arbetslivet. Länsstyrelsen understryker att företagshälsovården snarast bör byggas ut i enlighet med överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. Landstinget förutsättes medverka till en utbyggnad av företagshälsovården vid de företag och institutioner, som själva saknar tillräckligt underlag för sådan service.

164 Kalmar län

8.6.3 Kommunikationer

Länsstyrelsen upprepar i länsprogrammet de krav, som tidigare förts fram i den regionala trafikplanen. Sâ länge de målsättningar, som länsstyrelsen där antagit inte blivit uppfyllda måste länsstyrelsen konstatera att bristerna i länets kommunikationsnät är många och allvarliga. Sedan 1950-talet har i länet person- och godstrafik lagts ner på ungefär 500 km järnväg. När driften av järnvägslinjen Kalmar-Berga lades ner, bröts dessutom länets enda nord-sydgâende järnvägsförbindelse. Linjen Kalmar-Berga måste därför breddas i hela sin längd och följas av en av bandelarna Berga-Hultsfred-Vimmerby-Linköping. De upprustning återstående järnvägarna i länet uppfyller inte de krav på högsta tillåtna hastighet och bärighet, som har uppställts i den regionala trafikplanen. Större delen av länets järnvägsnät trafikeras enbart av motorvagnar. Dessa kan i dag inte anses erbjuda en acceptabel åkkomfort. Nedläggningen av järnvägslinjer borde ha kompenserats genom ett ökat och ökat anslag till förbättringar och underhåll av länets vägbyggande Vid av vägmedel bör det regionalpolitiska kriteriet vägar. tilldelning tillmätas stor vikt. En rättvis fördelning av vägmedel mellan olika län förutsätter också att ett läns totala trafikkapacitet redovisas. En metod för kapacitetsmätning bör därför snarast utvecklas. Länsstyrelsen motav statsbidragen för iståndsättning av sätter sig att det sker en minskning enskilda innebär en fortsatt överflyttning av kostnader för vägar. Detta om- och tillbyggnad av enskilda vägar till kommunerna. Den statliga bör inte tillåtas att sjunka under hittills tillämpad nivå. bidragsgivningen Frånvaron av reguljära flygförbindelser mellan Kalmar län och Köpenhamn/Kastrup upplevs såsom besvärande. Reguljära flygförbindelser bör därför upprättas i denna relation. Vid Östersjöns östra och södra kust finns flera betydande hamnar med stora uppland. Länsstyrelsen anser att hamnarna i Kalmar län har ett mycket gott transportläge i förhållande till hamnarna på andra sidan Östersjön. Länets hamnar bör därför ha goda förutsättningar att hävda sig, om varutrafiken ökar mellan öststaterna och Sverige. l fråga om teletrafiken understryker länsstyrelsen att varje kommun bör tillhöra samma riktnummerområde och därmed få enhetliga teletaxor för lokalsamtal.

8.6.4 Vatten och avloppsanläggningar

För att möjliggöra befolkningsökning och industrietablering i tätorterna erfordras i de flesta fall en väsentlig utbyggnad av vattenförsörjningsanläggningarna. Eftersom vattenförsörjningen baseras på naturtillgângar, vilka kan exploateras för andra ändamål, måste vattentäktsintresset hävdas i tid. Behandlings- och distributionsanläggningar kan däremot utbyggas i takt med behovet. Länsstyrelsen finner det angeläget att kommunerna upprättar skyddsområden för skydd mot föroreningar av befintliga vattentäkter. Trots betydande insatser för att förbättra avloppsreningen återstår fortfarande i en del kommuner angelägna utbyggnader. Bland de

Kalmar län 165

åtgärder, som efter utbyggnaden av biologisk-kemisk rening blir aktuella, kan i första hand nämnas sanering av avloppsledningsnäten. Vidare krävs väsentliga åtgärder för att reducera föroreningarna i dagvattenutsläppen. Länsstyrelsen finner en fortsatt utbyggnad av enskilda va-anläggningar i glesbygden angelägen. Staten och kommunerna bör gemensamt arbeta för tillkomsten av sådana anläggningar för att på så sätt höja den sanitära standarden i glesbygden. Länsstyrelsen föreslår att-kommuner, som på grund av sin tätortsstruktur har särskilt höga avloppsreningskostnader per ansluten person, erhåller större statligt stöd. Länsstyrelsen understryker vidare vikten av att AMS prioriterar de förhållandevis arbetskraftsintensiva arbetena med undersökning och sanering av avloppsledningsnäten vid beslut om statsbidrag för projektering eller genomförande av beredskapsarbeten.

8.6.5 Barntillsyn

Även om en betydande utökning av antalet daghemsplatser skett i länet under de båda senaste åren, är andelen inskrivna förskolebarn fortfarande betydligt lägre än riksgenomsnittet. Länsstyrelsen har särskilt uppmärksammat att tre kommuner i länet fortfarande saknar institutionell barntillsyn. Länsstyrelsen anser att en kraftig utbyggnad av antalet daghemsplatser i länet måste komma till stånd. Familjedaghemmen ser länsstyrelsen som komplement till daghemmen framför allt i glesbygder med otillräckligt underlag för daghem och för att tillgodose behovet av tillsyn av barn, som av t. ex. medicinska skäl inte kan vistas på daghem. Länsstyrelsen anser det vara en rimlig målsättning för samhällets insatser på detta område att ingen skall behöva hindras från att ta ett förvärvsarbete av den anledningen att barntillsynen inte kan ordnas. Länsstyrelsen föreslår därför att staten påverkar utbyggnaden av daghemmen genom ett högre driftsbidrag till kommunerna.

8.6.6 Åldringsvård Under de senaste åren har en utbyggnad skett av de öppna vårdformerna inom åldringsvården för att göra det möjligt för de äldre att så länge som möjligt bo kvar i sin invanda miljö. Vidare har genomförts en betydande utbyggnad av andra åtgärder inom kommunens öppna åldrings- och handikappvård. Länsstyrelsen anser att det även i fortsättningen krävs betydande insatser från samhällets sida för att ge vård och service för de äldre. insatserna bör svara mot de kvantitativa behov, som följer av befolkningsutvecklingen och inriktas på att ge de äldre en social omvårdnad, som är anpassad till samhällsförändringar och standardutveckling.

8.6.7 Kommersiell service för hushållen

Länsstyrelsen anser att det kommersiella serviceutbudet i länets kommuner i stort sett bör motsvara vad som kan betecknas som normalt

166 Kalmar län

för respektive kommuntyp. Länsstyrelsen menar att dagligvaruservice bör kunna nås av flertalet människor inom ett vägavstånd av 2-3 km och mer kvalificerad service inom ett tidsavstånd på högst l l/2 timme, beräknat med resa med kollektiva färdmedel. Ett uppfyllande av denna målsättning förutsätter att den regionala trafikplanen för Kalmar län fullföljes. Länsstyrelsen understryker att den kommersiella servicen i glesbygderna inte får försämras. Ett ökat statligt stöd till Varuförsörjningen skulle kunna till att underlätta situationen för de människor, som bor bidraga inom glesbygdsområdena. Länsstyrelsen förordar därför att det regionalpolitiska stödet till kommersiell service i glesbygder utvidgas att gälla även utanför det inre stödområdet.

8.6.8 Företagsservice Tillgång till företagsservice av olika slag inom rimligt avstånd är en väsentlig förutsättning för företagens möjligheter att utvecklas. Den ökade arbetsfördelningen och specialiseringen inom näringslivet leder till att företagens anspråk på tjänster utifrån ökar. De specialiserade konsulttjänsterna tillhandahålles i hög grad inom de tre storstadsregionerna. Länsstyrelsen anser, att en bättre regional balans skulle kunna skapas genom stimulans till filialutläggning av serviceföretag. En förstärkning av det företagsinriktade serviceutbudet är i första hand motiverad i länets primära centrum Kalmar/Nybro. Länsstyrelsen finner också att en upprustning av den företagsinriktade servicen i Hultsfred/ Vimmerby är viktig för att gynnsamt kunna påverka företagsetableringar. Länsstyrelsen anser det angeläget att den tekniska och ekonomiska servicen till företag byggs ut även i kommuncentra och föreslår att de statliga insatserna för teknisk och ekonomisk service till företagen förbättras genom att länets företagareförening ges ökade resurser och att regionalkontor inom SlFU etableras i länet.

8.7 Miljö Länsprogrammet behandlar endast den yttre miljön. Miljöfrågorna betraktas från tvâ utgångspunkter. Å ena sidan kan miljön utgöra restriktioner för näringslivets och bebyggelsens expansion. Å andra sidan kan den utgöra en tillgång från rekreationssynpunkt och bevarandesynpunkt. De kommunala vattenförsörjningsanläggningarna byggs vanligen ut i etapper för att trygga vattenbehovet under ett eller ett par årtionden framåt i tiden. Några kapacitetsreserver för oväntade stora behov finns därför normalt inte. Speciellt svåra i Kalmar län är förhållandena på Öland, där endast borgholmstrakten har vattentillgångar, som inte redan är ianspråktagna eller ”intecknade” för kända aktuella behov. Länsstyrelsen understryker vikten av att kommunerna upprättar program för uppföljning av tillståndet i recipienterna. En samordning av dessa program bör ske. Beträffande de industriella avloppsutsläppen bör processerna utvecklas ytterligare så att de utsläppta föroreningsmängder-

Kalmar län l67

na minskar bl. a. genom längre gående slutning av vattensystemen. Länsstyrelsen förutsätter att förändringar av tillståndet i sjöar och vattendrag kontinuerligt observeras, så att erforderliga motåtgärder kan sättas in, innan den naturliga balansen blir allvarligt rubbad. Sanering bör komma till stånd av svårt skadade recipienter så att dessa kan bli acceptabla från miljösynpunkt. l samband med den fysiska riksplaneringen har visats att stora delar av länet innefattar områden av särskilt högt värde från friluftslivets, den vetenskapliga naturvârdens och kulturminnesvårdens synpunkter. Länets tillgångar på resurser av särskilt intresse för s. k. resurskrävande och miljöstörande basindustri är begränsade. I riksdagens beslut om hushållning med mark och vatten slås fast att norra Kalmar läns kust tillsammans med Östergötlands kust utgör en av landets tre obrutna skärgårdskuster. Även Ölands stora värden från naturvårdens, friluftslivets och kulturvârdens synpunkter uppmärksammas särskilt i riksdagens beslut. Behovet av planering framhålles som angeläget. Planeringen bör inriktas på att möta den ökade turismens anspråk samtidigt som öns speciella karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage förhindras. I riksdagens beslut framhålles vidare behovet av omsorgsfull planering även för övriga kustområden. Kalmarkustens turistiska betydelse framhålls. Det konstateras att till kalmarkusten kan lokaliseras miljöstörande industrier, om sådan lokalisering sammanfaller med de regionalpolitiska strävandena. Industri av berörd typ finns redan inom området i Mönsterås. Länsstyrelsen finner det angeläget att en planering i enlighet med den fysiska riksplaneringens intentioner kommer till stånd, som kan säkerställa länets miljömässiga tillgångar för framtiden. För att redovisade områden av riksintresse för det rörliga friluftslivet skall kunna utnyttjas rätt fordras emellertid ,mer konkreta insatser. Tillgängligheten till områdena måste förbättras. Övernattningsanordningar av olika slag måste anordnas. Rastplatser och utflyktsområden måste iordningställas. Insatser av denna art är angelägna inte endast som ett led i strävan att låta en vidare allmänhet få möjlighet att utnyttja de berörda områdena utan också som ett led i en strävan att skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter inom områdena. Möjligheterna att vidta sysselsättningsfrämjande åtgärder synes vara goda i dessa områden, under förutsättning att statsmakterna medverkar till att bära de kostnader, som uppstår då riksintressanta områden skall göras tillgängliga för en större allmänhet. Länsstyrelserna i Kalmar och Östergötlands län har beslutat att i samverkan utreda förutsättningarna för att bibehålla en levande skärgård i de båda länen. Mot bakgrund av den kraftiga befolknings- och sysselsättningsnedgång, som skett under det senaste decenniet i hela kustregionens glesbygd och mindre tätorter och särskilt på öarna är det viktigt att snabbt komma fram med ett underlagsmaterial, som belyser skärgårdsbefolkningens situation nu* och i framtiden med hänsyn till sysselsättning, inkomster, boendeförhållanden och servicemöjligheter. Servicens möjligheter att utvecklas inom området skall ägnas särskilt intresse.

168 Kalmar län

föreslår att ett handlingsprogram för utveckling av Länsstyrelsen riksintressanta områden utarbetas i samråd mellan stat och kommun, och att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder särskilt uppmärksammas. tar vidare fasta på uttalandet i prop. 1972:111 att i den Länsstyrelsen mån riktlinjerna för hushållning med mark och vatten innebär restriktion-

er för lokalisering av miljöstörande industri till vissa områden kan detta

stärka motiven för ett regionalpolitiskt stöd till etablering av annan industri inom berörda områden.

Kalmar län

c/o

a; connunsiredo unHullslred- Vimmerbym”, - oouwväslervuk oooti Nybvoo n eouuuörbylanga

Coconut!im u. › av m; 1 u:

o uu N oooxalmar- Nybro “OMONSMIGS 00 nu uuutEmmaboda uOskavshamn 0

Oj: I :Ål

F tg. 8 :3 Sysselsättningsutveck ling i olika närings-

grenar under perioden I 965 - I 990

Fig. 8:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders-

gruppen 50»w år 4,/n PC RC

°/opc

c

oc; o

08 oo

O cc 000 KaImarO noskarshamn o:) 0 000 uøøcøøväslevvik ñniiKalmar-Nybro in 0 GUI Emmaboda m annan Nymoü coast-u , 00mm. r: ozxxmuønuitsvredo ocnuuunögsby Mörbylanga O - 3 å -aonhHullshed- mix :usa VImmMbY_ t! › *Mönsleras eoøvimmerbyo . farsas .DO ?EXv .. s cc ax; .

-. ::. u slnuhamn eoaüuøuaezqnocm 033% :Nululuadlnmmcrby

.sgusåu

timar-Nybro

:uuiiüil

. Emmnboul Mumma:

. 0 Fig. 8:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 1980 __ n irelation till totala antalet kvinnor iåldern 15-64 hg- arbetsløsü kassamedlemmüf år

Anfüle

å,- 1974 1 relation till folkmängden i åldernI5-69 år

170 Kalmar län sou 1975:92

PC 71-74

i Oskarshamn

Hululuø- vnnmerby - Vnmmclb 32Hululudvwmmulby

, Emmnboan .âthyiibøa ovgnoim . 60mm:focus

Fig. 8:6 Nett0f7yttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. period: början

9 GOTLANDS LÄN

9.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

Utgångspunkten för länsstyrelsens allmänna målsättning är att människorna i Gotlands län har lika stora och berättigade krav vad avser arbete, service och miljö som människor i andra delar av landet där framför allt tillgången till arbete är bättre. På kort sikt är det nödvändigt att sådana åtgärder vidtas så att de negativa effekterna av såväl strukturomvandling som befolkningsminskning undviks. Människorna måste så långt det är möjligt beredas tillfälle att bo kvar i sin miljö. I den mån flyttningar blir nödvändiga bör dessa ske inom länet. På längre sikt är det av största vikt att de allmänna utvecklingsbetingelserna i form av tillgång till stabil arbetskraft, naturtillgångar som jord och skog samt rekreationsområden tillvaratas i ökad omfattning. Länsstyrelsen anser mot denna bakgrund att de primära målen för länets utveckling är att tillförsäkra länets invånare bättre till arbetstillfällen innebätillgång rande att den hittillsvarande positiva utvecklingen av kvinnosysselsättningen skall fortsätta och den negativa utvecklingen av den manliga sysselsättningen skall brytas, att öka arbetsmarknadens så att möjligheterna mångsidighet till sysselsättning förbättras bl. a. för ungdom, långtidsutbildade och kvinnor, att verka för en jämnare fördelning av arbetsmöjligheterna inom länet, att nå jämställdhet med fastlandet ifråga om kommunikationsmöjligheter för företag och hushåll, att i övrigt skapa goda förutsättningar för näringslivets utveckling, att förbättra servicens tillgänglighet för människorna på landsbygden, att värna om länets miljö och verka för att Gotlands unika natur- och kulturresurser kommer hela landets befolkning tilldel. Ur dessa primära mål kan härledas de operativa målen att Visby klassificeras som primärt centrum i den regionala strukturplanen så att en bättre överensstämmelse med Visbys faktiska funktion och utvecklingsförutsättningar nås, att Hemse och Slite klassificeras som kommuncentra samt Burgsvik och Fårösund som kommundelscentra. Klintehamn skall betraktas som

172 Gotlands län

alternativort till Hemse för näringslivsutvecklingen i den södra lokala arbetsmarknaden, att planeringen för länet inriktas mot ett befolkningstal som svarar mot den naturliga befolkningsutvecklingen, att befintliga och eventuella nya regionalpolitiska medel kommer Gotland till del.

9.2 Regional struktur

9.2.1 Riksdagens beslut år 1972 För Gotlands del innebar riksdagsbeslutet att Gotlands kommun (Visby) fördes till kategorin regionala centra.

9.2.2 Gotlands kommuns synpunkter Gotlands kommun hävdar att Visby/Gotland skall klassificeras som primärt centrum av följande skäl. Gotlands kommun anför att genom att man på Gotland trots den stora valde att gå samman till en enda kommun automatiskt förlorar en ytan nivå av statliga åtgärder genom det nuvarande ortsklassificeringssystemet. Om Gotland som t. ex. Öland hade underlåtit att samla sina resurser i en enda kommun hade Slite och Hemse automatiskt blivit klassificerade som kommuncentra. Gotlands kommun vill här framföra som sin bestämda uppfattning att Hemse och Slite bör betraktas som kommuncentra för den statliga planeringen i länet. De statliga åtgärderna för dessa orter bör därmed gälla både arbetstillfällen och service. Kommunen föreslår att Klintehamn, Fårösund och Burgsvik skall vara kommundelscentra i den statliga ortsklassificeringen.

9.2.3 Länsstyrelsens synpunkter på ortsklassificeringssystemet Länsstyrelsen finner i likhet med Gotlands kommun att nuvarande klassificeringssystem lider av brister genom anknytningen till den administrativa indelningen. En vidareutveckling av ortsklassificeringssystemet finner därför länsstyrelsen nödvändig. Målsättningarna för primära och regionala centra att vara satsningsorter dvs. att vid sidan av storstäderna utgöra huvudorter för näringsliv och kvalificerad service står klar. Dessa ortsnivåer kan bibehållas och kompletteras med en fjärde ortsnivå, lokalt centrum. Beteckningen lokalt centrum är naturlig om man definierar det som centrum i en självständig lokal arbetsmarknad. Lokalt centrum skulle också kunna definieras som en ort där service bör upprätthållas som motsvarar vad glesbygdsutredningen betecknat som lokal service. Genom en femte nivå,

Gotlands län 173

serviceort i glesbygd, skulle behovet av utposter för service i ytstora glesbygdsomraden tillgodoses. Härigenom skulle ett målinriktat ortssystem erhållas med behövligt antal åtgärdsnivåer utan att det för den skull blir eller komplicerat detaljerat. Huvudprincipen i den framlagda skissen är att utifrån idag existerande självständiga arbetsmarknader i en strukturplan sammanfatta bedömningar om möjligheterna att upprätthålla och utveckla dessa. Vid sidan av huvudorten i kommunerna som klassificerats som kommuncentra skulle då sannolikt ett mindre antal större orter i ytstora kommuner kunna komma i fråga som lokala centra. Länsstyrelsens bestämda uppfattning är, i det fall statsmakterna vid utvärderingen av länsplanering 1974 finner skäl till att hålla fast vid ett kommunrelaterat ortssystem, att kommuncentrumnivån skall kunna kompletteras med orter som ej är huvudort i kommun.

9.2.4 Länsstyrelsens förslag till ändringar i ortsstrukturen

Länsstyrelsen anser att Visby/Gotland bör vara primärt centrum. Skälen härför är, - Näringslivsutvecklingen i Visby har under senare år varit stark och förväntas fortgå. En väsentlig utbyggnad och differentiering av arbetsmarknaden uppnås därmed. Gotlands speciella läge mitt ute i havet med avståndsbarriärer av tidsoch ekonomisk art fordrar att Gotland är självförsörjande i fråga om arbete och service i större utsträckning än jämförbara områden på fastlandet. Samplanering med utanförliggande regioner är utomordentligt begränsade. Gotland är genom avsaknaden av vägförbindelser mer beroende av väl fungerande kollektiva transportsystem till andra regioner än något annat län. En i framtiden av regionalpolitiska skäl eventuell uppbyggnad av ett nytt flyglinjenät mellan primära centra måste t. ex. under alla omständigheter inkludera Visby. Gotlands län är enda län utan primärt centrum. Den framväxande länsstabiliseringspolitiken innebärande att länens folkmängder i stort skall hållas genom att oundvikliga i sista hand skall omflyttningar fångas upp av det primära centrat gäller även Gotlands län. Visbys betydelse för Gotlands län i fråga om arbetsmarknad och service är lika stor som varje annat länscentrums betydelse för sitt län. Visbys faktiska betydelse och funktion bör fastläggas. Systemet för den regionala strukturen är så konstruerat att det förutsätter att lägre centra ingår i överordnade centras omland. Gotland har inget överordnat centrum primärt utan replierar direkt på Stockholm. En klassificering av Visby som primärt centrum skulle härigenom inte innebära undandragande av befolkningsunderlag från annat primärt centrum. lnrikesutskottet uttalade i anledning av prop. 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten att Gotland

174 Gotlands län

inte bör undantas från som eljest skall ifrågakomma för åtgärder primära centra.

9.2.5 förslag till komplettering av ortsstrukturen Länsstyrelsens

Kommuncentra

På grundval av länsstyrelsen redovisade principiella synpunkter på och Slites och Hemses egenskap av centralort i ortsklassificeringssystemet föreslås dessa vara kommuncentra i den var sin egen lokal arbetsmarknad För den regionala trafikplaneringen har komregionala strukturplanen. 15 orter i ytstora kommuner som munikationsdepartementet utpekat vid sidan av kommuncentrumorterna, däribland persontrafikterminaler Klintehamn skall betraktas som en alternativort till Slite och Hemse. Hemse för näringsutvecklingen i den södra lokala arbetsmarknaden.

Kommundelscentra

och Fårösund utgör centra för Gotlands sydligaste resp. Burgsvik nordligaste del samt utgör utbudspunkter för vad glesbygdsutredningen kallar lokal service. anser att Burgsvik och Fårösund bör Länsstyrelsen som kommundelscentra i den regionala strukturplanen då klassificeras väntas uppstå att bibehålla servicenivån för desss orter och då svårigheter avståndet från de mest perifera delarna till Hemse resp. Slite är mellan 4 och 5 mil.

Teckenförklaring

Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomrâdet Gräns för allm. stödomrâdet Svart färg 1972 års beslut Röd färg Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1 9 74

. Burgsvik

Fig. 9:1 Regional struktur, Gotlands län

Gotlands län 175

9.3 Planeringsniváer

9.3.1 Riksdagens beslur år 1972

Riksdagen angav för Gotlands län en befolkningsram på 52000- 55 000 invånare år 1980 till vägledning för samhällsplaneringen.

9.3.2 Gotlands kommuns till planeringsnivåer för åren 1980 och förslag 1990

Gotlands kommun framhåller i sitt yttrande över planeringsunderlaget att kommunens befolkningsmålsättning för år 1980 är 55 000 invånare, vilket svarar mot en framskrivning av befolkningen utan nettoutflyttning. Kommunen hävdar att en negativ prognos inte bör vara riktpunkt för den statliga planeringen av sysselsättning och service. Målsättningen måste i stället för både år 1980 och år 1990 vara att bibehålla den folkmängd som ges av den naturliga folkökningen.

9.3.3 Länsstyrelsens för åren 1980 och 1990 förslag till planeringsnivåer En första utgångspunkt vid fastställande av planeringsnivå är länsstyrelsens befolkningsprognos. Denna pekar mot en folkmängd på ca 53 600 år 1980 och 53 700 år 1990. En andra utgångspunkt är den naturliga befolkningsutvecklingen. Om ingen nettoutflyttning sker från länet skulle folkmängden år 1980 uppgå till 54 800 invånare och år 1990 till 55 500 invånare. Med hänvisning till att osäkerhet alltid vidlåder bör prognoser minimi- och maximitalen för planeringsnivån sättas till närmaste tusental. Länsstyrelsen anser att planeringen i första hand bör inriktas på de högre befolkningstalen i intervallen. Länsstyrelsens skäl härför är:

- Gotlands möjligheter att tillgodogöra sig fördelarna av samplanering med utanför liggande regioner är utomordentligt begränsade. Vid serviceverksamhetens utbyggnad måste ön bli självförsörjande i större utsträckning än befolkningsmässigt och strukturellt jämförbara områden på fastlandet. Ett så gott underlag som möjligt inom ramen för givna resurser bör eftersträvas. - En tillräckligt stor arbetsmarknad måste byggas upp på Gotland så att en differentiering av näringslivet erhålls som och ger trygghet valmöjligheter åt de arbetande. Härigenom skapas också möjligheter till en bättre social sammansättning av befolkningen. -I om regional struktur föregående kapitel har visats att Visby på grund av Gotlands isolerade läge och speciella ö-karaktär har och måste fylla samma roll som nuvarande primära centra. Därför måste ett befolkningsunderlag som i görligaste mån står i samklang med rollen som primärt centrum eftersträvas. -Den ogynnsamma av åldersstrukturen utvecklingen som ägt rum till följd av nettoutflyttning av personeri yngre aktiv ålder måste stoppas. Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för Gotlands län och kommun anges i tab. 9:1.

Gotlands län

000 oooå om

:S

1000 I000mm I000mm

wccøåxmmzm_

:U mm 003

wmvgâ _ 000 000 000mm mm mm

møomñäawmcmq mzcmwcrocszu

1000 |000

.000mm

mm omm_ mm

:ämm :A2 vi: 32 .mig

mmomm mmomm

.mocwoi ?taiga

om.:

:S 000 000 000mm mm mm

;E3352

auâtoü

.aEa.awE5=c0om

:säs 1000 1000

|000mm

pussa 003 Nm Nm ;Q ?om

13m 13m

waäâuzwxmrmgn

§3

wåsåâos

32m 82m

.to xøzxaa_ 00.3

aozwoå

313.0_ .ÅS

.moi

_Miêåokmm

E825

wzzoågamcm_

3:a_ ...Eco :z

Hm

2:550: usage Eåmcmq

duk. NEFESM marøço; .wzcu

Gotlands län 177

9.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser Sammantaget har betydande insatser gjorts i länet. Det förbättrade godstransportstödet i färjetrafiken innebär ett gott steg mot likställdhet men fortfarande kvarstår merkostnader i gotlandstrafiken. Ianspråktagande av investeringsfondmedel i regionalpolitiskt syfte har hittills gett den största sysselsättningseffekten genom L M Ericssons etablering i Visby år 1961. Lokaliseringsstödet är ett värdefullt stimulansmedel men har ej förmått företag att etablera sig på Gotland. Det kan ej heller väntas ge en effekt som svarar mot de framtida behoven då beståndet av industriföretag att bygga stödverksamheten på är mycket begränsat.

9.5 Arbete 9.5.1 Näringslivets struktur och sysselsättningsutveckling

Den totala sysselsättningen förväntas under perioden 1970-1980 minska med 2 % för länet och öka med lika mycket för riket. Samma förhållande rådde under perioden 1965-1970, vilket innebär att länets andel av rikets sysselsättning kommer att ytterligare minska något. Den totala sysselsättningen är beräknad att minska från ca 22 800 till ca 22 300 eller med ca 550 förvärvsarbetande. Trots detta väntas kvinnosysselsättningen öka med ca 350 personer till 38 % av totalsysselsättningen. För männen minskar å andra sidan antalet arbetstillfällen med ca 900. Den totala sysselsättningen förväntas under perioden 1980-1990 öka från ca 22 300 till ca 23 600 eller med 6 % jämfört med 7 % för riket.

Tab. 9:2 Sysselsatta i Gotlands län Kommun Antal sysselsatta

1965 1970 1980 1990

Summa länet 23 245 22 858 22 300 23 600

Länets näringslivsstruktur avviker markant från den riksgenomsnittliga. De areella näringarnas andel var är 1970 nära tre gånger så stor som för riket, 23 % mot 8 %. Industrins andel däremot var inte stort mer än hälften av rikets, 18 % mot 31 %. På Gotland år procentuellt fler sysselsatta i offentlig förvaltning och tjänster, vilket beror på försvarsverksamhetens omfattning på ön, och färre sysselsatta i privata tjänster.

178 Gotlands län

9.5.2 Lokala arbetsmarknader

Länets ytstorlek gör att en pendling över hela länet inte är möjlig med rimlig tids- och ekonomisk uppoffring. Visby har en klar arbetsmarknadsdominans med inpendling på upp till 55 kmzs vägavstånd. På goda grunder kan påstås att stor del av denna långväga pendling är påtvingad. Tillskapande av en större arbetsmarknad för norra delen av Gotland kring i första hand Slite samt utbyggnad av den södra arbetsmarknaden kring Hemse framstår därför som synnerligen angeläget. reduceras beho- I länsstyrelsens målsättningsalternativ enligt beräkning och långväga till och den mellersta vet av inflyttning pendling Visby arbetsmarknaden från l 100 till 600 arbetande jämfört med prognosen. Efter utjämning mellan de tre arbetsmarknaderna kvarstår ett behov av tillskott av arbetstillfällen på ca 400 i den norra arbetsmarknaden och ca l 000 i den södra arbetsmarknaden.

9.5.3 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen

Länets näringsgrensstruktur ger ett litet utbud av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin samtidigt som en kraftig avgång av arbetstillfällen sker från det andelsmässigt dominerande jordbruket. På en arbetsmarknad av länets storlek medför denna samvariation en starkt begränsad till âr 1980 valmöjlighet. Den prognostiserade näringsgrensutvecklingen en ökad andel men jämförd med riket är ger tillverkningsindustrin andelen fortfarande låg. Valmöjligheten kommer därmed att öka något under men stora insatser skulle krävas för att få med riket perioden jämförbara valmöjligheter. Vid jämförelse med riket framgår att den negativa förändringen på arbetsmarknaden i antal arbetslösa har varit förhållandevis större uttryckt i länet under 1963-1974. Den trendmässiga negativa förändperioden ringen av arbetslösheten var ca 5,5 gånger större i länet mot ca 4 gånger större för riket under mätperioden (se fig. 9:5). Länets arbetsmarknadssituation uppvisar en instabil bild. Den struktuoch klart överstigande den för rella förändringen har varit mycket kraftig riket. Säsongvariationer samt tillfälliga störningar är tydligt markerade på länets arbetsmarknad medan konjunkturkänsligheten inte påtagligt avviker från rikets till stor del beroende på effekterna av insatta arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

målsättning för Gotlands län 9.5.4 Sysselsättningspolitisk för åren 1980 och 1990 som redovisats i l befolkningsprognoserna har brist arbetstillfällen bedömts leda till planeringsunderlaget på från länet men också till undersysselsättning bland den utflyttning kvarvarande befolkningen. En prognoserad undersysselsättning är ej redovisade allmänna mål för utveckförenlig med länsstyrelsens tidigare lingen i länet.

Gotlands län 179

Trots att förvärvsfrekvenserna var relativt år 1970 var höga i länet undersysselsättningen stor. Detta förhållande sammanhänger bl. a. med säsongsysselsättning och näringsstrukturen med mycket högjordbruksandel. Länsstyrelsen anser det därför vara nödvändigt att räkna med höga förvärvsfrekvenser framgent för att kunna hålla tillbaka undersysselsättningen. Som målsättning för sysselsättningen åren 1980 och 1990 har uppställts att den positiva utvecklingen under perioden 1965-1970 av kvinnornas förvärvsfrekvenser skall fortsätta och att den negativa utvecklingen under perioden 1965-1970 av männens förvärvsfrekvenser skall brytas och att dessa i stället skall utvecklas i linje med frekvenserna för riket. Länsstyrelsens sysselsättningspolitiska målsättning är l 500 resp. 2 000 arbetstillfällen utöver prognosen för år 1980 och 1990. Målet att öka de lokala arbetsmarknadernas mângsidighet går inte lika lätt att uttrycka i siffror. Det starka sambandet mellan arbetsmarknadens storlek och valmöjligheterna leder emellertid till en strävan efter stora lokala arbetsmarknader. Den gotländska arbetsmarknaden kan sägas bestå av tre lokala arbetsmarknader. Den norra med Slite som huvudort och ca 2 700 arbetstillfällen, den mellersta med Visby och ca 14 600 arbetstillfällen och den södra med Hemse och Klintehamn och ca 5 600 arbetstillfällen år 1970. Det är väsentligt att arbetsmarknaden på Gotland differentieras genom att det till Visby lokaliseras kvalificerad industriell och annan produktion. Länsstyrelsen anser det vidare nödvändigt att till i första hand Hemse och Slite kunna styra arbetsskapande verksamheter. Dessa kan vara lättare industriell produktion och offentliga tjänster. Viss verksamhet som är beroende av recipientförhållanden och kan vara hamnläge fördelaktigare att lokalisera till Klintehamn.

9.5.5 Förslag till åtgärder

Länsstyrelsen vill inledningsvis liksom remissinstanserna understryka vikten av att två frågor av strategisk betydelse för Gotlands utveckling kommer till en snar lösning. Dels gäller det att kostnaderna för transport av passagerare och gods bringas ned till en nivå motsvarande förhållandena på fastlandet, dels att Gotland får samma taxenivå för elektrisk energi som inom jämförbara mellansvenska områden. Lösandet av dessa frågor är av utomordentligt stor betydelse för det gotländska näringslivets utveckling och är ett rättvisekrav för att skapa med andra regioner likvärdiga villkor för de gotländska hushållen. För att uppnå de sysselsättningspolitiska målen för Gotland krävs stora insatser varför länsstyrelsen vidare anser att införandet av Gotland i det inre stödområdet är ett synnerligen led i att förbättra viktigt sysselsättningsmöjligheterna för gotlänningarna.

180 Gotlands län

Regionalpolitiska stimulans- och styrmedel

att få till stånd en differentiering inom Gotland Starka skäl föreligger av det regionalpolitiska stödet. För att åstadkomma önskad differentieoch avskrivningslån tillsammans skall ring föreslås att lokaliseringsbidrag utgå med mer ån 50 % till företag belägna i de norra och södra lokala arbetsmarknadema och/eller att lokaliseringslânets andel av totalinvestekunde öka så att det totala stödet uppgår till 75 %. Vidare bör ringen nuvarande lokaliseringsstöd utvidgas så att lånegaranti kan utgå med upp

till 2/3 av behovet av ökat rörelsekapital. Effektivare handläggningsformer för bättre utnyttjande av statligt kreditstöd bör komma till stånd. Länsstyrelsen föreslår att 1968 års

lokaliseringsutredning får i uppdrag att överväga förslaget. Länsstyrelsen anser att ett centralt serviceorgan - ett rådgivande organ och lokaliseringsfrågor - bör finnas för information till i finansieringsom finansieringsmöjligheter (inte bara om regionalpolitiskt stöd), företag och expansionsförutsättningar i olika branschfrågor samt lokaliserings- Uppgiften borde handhas av ett centralt organ med ansvar och regioner.

befogenheter att verka inom hela det regionalpolitiska fältet.

bör lokalisering av statliga företag mera aktivt Enligt länsstyrelsen för att bygga upp fungerande arbetsmarkutnyttjas i regionalpolitiken nader. regionalpolitiska krav bör ställas när de större företagsbild- Skärpta att utnyttja investeringsfondmedel. Största möjliga ningarna ges tillstånd verksamheten bör komma stödområdet till andel av den nytillkommande

godo. I syfte att stimulera företag utanför stödområdet att göra investeringar i utvecklingssvaga områden bör ånyo övervägas utredning av olika slag av skattetekniska medels användning i regionalpolitiskt syfte. föreslår statsmakterna att inrätta en fond för främjande Länsstyrelsen Fonden bör efter förebild av den av det gotländska näringslivet. Norrlandsfonden verka för utveckling och differentiering av existerande det gotländska näringslivet. Ökade till statsbidrag för uppbyggnad av kommunala möjligheter för industrin bör skapas. Modell för tillhandahållande av basbyggnader färdiga lokaler skisseras.

Areella näringar

animalie- och växtproduktion bör stimuleras genom Arbetsintensiv bl. a. utökad rådgivning. Ökade satsningar på odling av trädgårdsväxter bör tilldelas större betarealer. Utökat statligt stöd för bör göras. Gotland enheter för bärodling bör tillsakaps. Industriell uppbyggnad av rationella vid bedömning om växthusodling bör utvecklas. Gotland bör prioriteras för animalieproduktion. Det statligt stöd för uppbyggnad av anläggningar s. k. B-stödet till vissa jordbruksföretag i Norrland bör utgå även på Gotland. jordbruksdrift och kombinationssysselsätt- Landskapsvårdande till utvidgad pälsdjursuppfödning bör ning bör underlättas. Möjligheterna utredas.

Gotlands län l8l

Fiskerinäringens problem och framtida förutsättningar måste bli föremål för statliga överväganden. Statligt stöd till skogsbruket på Gotland bör utgå i likhet med de statsbidrag som utgår för skogsvård i Norrland.

Industri Förbättrad industriell miljö En utökad företagsservice för länets mindre och medelstora företag genom att samhället ställer ytterligare medel till förfogande för en utökning av företagareföreningens uppsökande verksamhet en utökning av företagareföreningens konsultverksamhet en intensifiering och subventionering av företagsledar- och företagsanpassad utbildning ekonomiskt bidrag till produktutveckling effektivare marknadstekniska insatser. Företagareföreningen bör ges resurser att systematiskt utföra översiktliga företagsanalyser för alla mindre och medelstora industriföretag i akt att säkra och utveckla befinlig industri. Genom analyserna kan företagens utvecklingspotentialer bedömas och speciella satsningar därefter göras på de mest utvecklingsbara för att företagen nå sysselsättningseffekter. Vidare bör företagareföreningen stimulera till ökat samarbete vad avser inköp, marknadsföring och produktutveckling, intensifiera ansträngningarna att få till stånd en ökad export av gotländska produkter,utveckla kontakter för ökad legotillverkning m, . Föreslagen modell för att minska gotlandsföretagens merkostnader vid utnyttjande av konsulter bör prövas. Förutsättningarna att skapa ett innovations- och utvecklingscentrum på Gotland bör undersökas. Gotlands kommun bör öka informationen om näringslivsförutsättningarna på Gotland samt erbjuda färdigplanerade industriområden och basbyggnader enligt skisserad modell med utökat statligt stöd för att medverka till ökad företagsetablering. Den form av kommersiella beredskapsarbeten för marknadsföring av gotländska industriprodukter som tidigare på försök bedrivits bör återupptas eller systematiseras i annan form. Ett statligt industricentrum bör förläggas till Gotland med lämplig lokalisering till Hemse för att få tillstånd en differentiering av den södra lokala arbetsmarknaden.

Branschinriktade förslag Inom livsmedelsindustrin bör en ökad förädling av kött, fisk och grönsaker komma till stånd samt eftersträvas uppbyggnaden av en bageriindustri som på sikt är konkurrenskraftig. Avsättningen av gotländsk kalk för jordbruksändamål bör utökas. att Ansträngningarna marknadsföra en gotlandsproducerad bör intensifieras. fritidshustyp

182 Gotlands län

Skilda förslag till vidareförädling inom träindustrin bör genomföras. Möjligheterna att få till stånd en ytbethandlingsverksamhet bör utredas. Konstindustrin bör understödjas.

Turism lnkvarteringsbehovet för 1980-talet har bedömts som mycket stort. Befintliga inkvarteringar är ofta små och har svårighet att bära kostnaderna för erforderliga serviceanläggningar. lnkvarteringarnas bekvämlighet - och framför allt - krav svarar ej mot dagens morgondagens på komfort. För att utveckla och bibehålla dessa enheter fordras en samordnad utbyggnadsplan som tar sikte på att enskilda anläggningar drar nytta av gemensamma aktivitets- och serviceanläggningar. Länsstyrelsen föreslår att en utvecklingsplan för turism och närrekreation på Gotland upprättas som tillgodoser såväl den fasta befolkningens mer frekventa behov av rekreation som de riksintressen vilka sammanfattas i statsmakternas utseende av Gotland till primärt rekreationsområde. Modell för planeringens genomförande redovisas. Förslag till statliga insatser för turistnäringen har förelagts riksdagen 1975:46). Länsstyrelsen anser det emellertid angeläget att det (prop. närmare klargörs för de turistplanerande organen, framför allt i de regioner som utsetts till primära rekreationsområden, vilka stödmöjligheter som kan påräknas.

Statlig offentlig verksamhet Vid utredningar om rationalisering och organisatoriska förändringar av statlig verksamhet måste större hänsyn tas till de regionalpolitiska målen för sysselsättningssvaga områden. Kontakt med länsstyrelsen som lokalt planeringsorgan måste tas på ett tidigare stadium än för närvarande. Gång gång ställs länen inför fattade beslut om nedläggningar eller på av statlig verksamhet. Organisatoriska förändringar inom inskränkningar som innebär sysselsättningsminskningar måste, enligt länskrigsmakten styrelsens mening, kompenseras inom försvarets ram eller genom annan verksamhet så att utgångspunkten för de regionalpolitiska utveckstatlig lingssträvandena inte förskjuts i negativ riktning. Särskilt känslig är härvid den norra lokala arbetsmarknaden. Länsstyrelsen hemställer att Statskontoret får i uppdrag att undersöka de organisatoriska förutsättningarna för att sammanföra dataregistreringsarbete från olika myndigheter för decentralisering till Gotland. Havsresursutredningens förslag om förläggning av en marinbiologisk forskningsstation till Gotland bör aktualiseras. Flera skäl talar för att Gotland utses som ett särskilt försöksområde för forskning kring alternativa energikällor.

Gotlands län 183

Arbersmarknadspolitiska åtgärder Behovet av arbetsmarknadsutbildning kommer att öka i länet. Beredskapsarbeten har haft stor betydelse för att utjämna konjunktursvängningar och säsongsvariationer på länets arbetsmarknad. Länets arbetsmarknad torde även i framtiden kräva detta tillskott av beredskapsarbeten. I detta sammanhang vill länsstyrelsen särskilt den understryka stora betydelse det 100-procentiga stödet till kyrkrestaurering haft både för sysselsättningen och kulturminnesvården. Planerad utbyggnad av den skyddade verksamheten till ca 300 platser är behövlig. En betydande utbyggnad av halvskyddade arbeten torde också vara möjlig de närmaste åren i samarbete mellan länsarbetsnämnden, kommunen och näringslivet. För ungdom föreslås ökad information i skolorna om såväl rikets arbetsmarknad som den gotländska samt en ökad satsning på kurser typ Arbetsliv och utbildning” under hösten för den arbetslösa ungdomen. Kurssraterna i gymnasieskolan bör anpassas efter den grupp ungdom som slutar efter grundskolan utan yrkesutbildning. En kursstart i januari skulle kunna fånga upp denna grupp i utbildningen. Fler beredskapsarbeten inom tjänste- och servicesektorn bör tillskapas. För både äldre arbetstagare och ungdom föreslås som alternativ till de reguljära beredskapsarbeten att industriella beredskapsarbeten skapas för länets norra och södra arbetsmarknad. För kvinnor föreslås att statliga länsorgan och kommunen verkar för att fler arbetstillfällen för kvinnor skapas bl. a. genom att bereda ett ökat antal kvinnor sysselsättning inom icke traditionella kvinnoyrken samt att som arbetsgivare medverka till att anpassa arbetstiderna till efterfrågan av deltidstjänst. Därvid aktualiseras behovet av barntillsyn även på deltid.

9.6 Service

9.6.1 Serviceutbudets tillgänglighet Den särskilda service som ej kan erbjudas på Gotland är istort sett liktydig med den speciella service som landsdelscentra kan erbjuda. Detta gäller bl. a. specialiserad sjukvård och utbildning samt kvalificerad företagsservice. Kulturutbudet begränsas av att fasta teater-, konsert- och operalokaler saknas. I de flesta andra län finns denna typ av service inom bekvämt bilresavstånd medan gotlänningarna inte kan nå den utan avsevärda uppoffringar i tid och/eller pengar. Detta ställer Gotland i en klass för sig i landet i fråga om tillgänglighet till den mest kvalificerade servicen. En stor del av öns landsbygfsbefolkning saknar i dag en acceptabel serviceâtkomlighet till regional och lokal service. Åtkomlighetsproblemen på landsbygden och i glesbygd kan och måste till stor del lösas genom att såväl befolkningens som olika serviceverksamheters rörlighet underlättas. Den lokala och regionala trafikplaneringen är viktiga instrument i detta sammanhang. Det är därför synnerligen angeläget att generösa bussbidrag utgår och att bestämmelserna utformas så att syftet ökad tillgänglighet uppnås. Länsstyrelsen föreslår därför att antalet bidragsgrundande

Gotlands län

dubbelturer i lokal och regional trafik ökas. För att öka rörligheten hos olika serviceverksamheter bör formerna för för det rörliga serviceutbudet ses över och permanentas så glesbygdsstöd att de kan ligga till grund för en kommunal serviceplanering och stödet utgå efter kommunernas behovsstruktur (glesbygdsandel etc.) snarare än efter belägenhet i inre stödområdet samt om nuvarande geografisk bibehålles Gotland också av serviceskäl hänförs till det inre bidragssystem stödområdet. Mot bakgrund av länets näringslivs- och befolkningssammansättning, låga inkomstläge, höga utdebitering, höga transportkostnader, landstingskommunala samt påvisat ogynnsamt kostuppgifter, bebyggelsestruktur anser länsstyrelsen att det vid en eventuell omprövning av nadsläge borde ifrågasättas om inte Gotlands situation skatteutjämningsbidragen kan jämställas med de kommuner i skogslänen som åtnjuter l20-procentig skattegaranti.

9.6.2 Kommunikationer Godstaxans konstruktion medför en betydande merkostnad för transporter till och från Gotland. Efter reducering med transportstödet återstår ändå ca 50% av merkostnaden i gotlandstrafiken utgörande resterande samt transportföretagens påslag. Reskostnaden i ett sjödel normalfall har trots sänkningen av persontaxan inte förändrats. Gotlandsär fortfarande klart då priset inte sänkts i resenären missgynnad förhållande till vad man på fastlandet normalt får betala för motsvarande resavstånd. Länsstyrelsen hemställer att statsmakterna beslutar vidta de åtgärder för trafiken på Gotland, t. ex. ytterligare reduktion av längdmetertaxan för godsfordon i färjetrafiken, som kan vara behövliga för övergång till en med fastlandet överensstämmande godstaxa för fjärrtrafik. Länsstyrelsen hemställer vidare, för att i övrigt få med fastlandet jämställda kommunikationsmöjligheter, om dels en person- och personbilstaxa i färjetrafiken som tar hänsyn till totala reskostnaden dvs. person-, personbils- och samt avsaknaden av genomgående taxesättning, dels en hyttkostnader för inrikesflyget som svarar mot gotlandsresenärens beroentaxesättning de av flygtransporter till följd av begränsade alternativa transportmöjligheter. Sistnämnda taxesättning bör således fastställas utifrån regionalpolitiska och sociala bedömningar. Länsstyrelsen anser det vidare angeläget att länsstyrelsen ges särskilda möjligheter att återuppta utredningsarbetet angående Gotlands lånsiktiga som påbörjats inom ramen för den regionala transportförsörjning trafikplaneringen. En permanent lösning av transporterna av farligt gods måste även komma till stånd. Generösare bussbidrag för lokal och regional trafik bör utgå samt antalet bidragsgrundade dubbelturer höjas. Statens större kostnadsansvar för busstrafiken Fårösund-Slite-Visby, Burgsvik-Hemse-Rom-Visby och Klintehamn-Visby bör ta sig uttryck i att denna klassificeras såsom busstrafik. För att erhålla tillgänglighet till arbete och service i regional

Gotlands län 185

länscentrat Visby bör en god standard ges de regionala busslinjerna vad avser avgångstider och turtäthet. Länsstyrelsen föreslår fortsatt utbyggnad av kompletteringstrafik i glesbygden. För att erhålla ett väl fungerande ortssystem föreslås åtgärder som ökar vägstandarden i tvärförbindelsema Klintehamn-Roma-Slite och Slite-Kräklingbo-Hemse. Dessutom föreslås en bro över Fårösund samt ökad standard på anslutningsvägarna från Östergarnslandet. En höjning av totalbeloppet för underhåll och förbättringar av det sekundära vägnätet är angelägen med hänsyn till Gotlands spridda bebyggelsestruktur.

9.6.3 Utbildning

Utbildningsbehovet på det postgymnasiala stadiet som av allt att döma föreligger på Gotland bör genom samhälleliga insatser kanaliseras. Universitetskanslersämbetet bör bereda Stockholms universitet möjlighet att införa distansundervisning för boende på Gotland varigenom utbildningsutbudet breddas väsentligt. Den ekonomiska situationen för elever som bedriver målinriktade eftergymnasiala kvällsstudier skulle underlättas om de befriades från kursavgifterna. Eleverna bör stimuleras att tillvarata möjligheterna till teoretisk utbildning och inse värdet av denna på lång sikt. Samtidigt måste den gotländska arbetsmarknaden differentiering ökas så att fler sysselsättningstillfällen skapas för långtidsutbildade. Vidare framhåller länsstyrelsen med bestämdhet att ifrågasatt skogsbruksutbildning under alla omständigheter bör finnas på Gotland och därvid även i framtiden vara förlagd till Hejdes. Resurserna vid Lövsta lantbruksskola bör ökas så att den stora efterfrågan på jordbruksutbildning kan täckas. Vidare bör en musiklinje inrättas i gymnasieskolan. Uppsökande verksamhet i studierekryterande syfte finner länsstyrelsen vara en för vuxenutbildningen betydelsefull åtgärd och föreslår inrättande av en statsbidragsfinansierad utbildningskonsulent. Genomförandet av en utvidgad vuxenstudieverksamhet kräver en omfattande utbildning av studieorganisatörer och handledare. Länsstyrelsen föreslår att sådan utbildning förläggs till Hemse folkhögskola där utbildning av fortbildningspersonal redan förekommer. En förstärkning av underlaget för högstadieorterna i Fårösund och Klintehamn föreslås. Vidare föreslås att man genom en mer långsiktig planering i tid bör diskutera olika handlingsalternativ beträffande skolservicen på landsbygden.

9.6.4 Kulturliv och fritidsverksamhet Huvuddelen av kostnaderna för restaurering av fornminnen m. m. bör täckas med statliga medel och i lämplig utsträckning liksom hittills utföras med äldre lokalt bunden arbetskraft. Ytterligare tjänster bör inrättas vid fornsalen med statliga medel och då främst en konservator och en museilektor. Den utredning som föreslagits tillsättas beträffande länsbibliotekens roll bör pröva förutsättningarna för att med en annan ansvars- och kostnadsfördelning mellan stat och kommun åstadkomma en

186 Gotlands län

viss statsgaranterad minimistandard i fråga om tjänster och rörelseanslag och att i avvaktan på denna utredning reglerna för statsbidrag till samlingslokaler och allmänkulturell verksamhet omprövas så att även biblioteken kan få del av dem.

9.6.5 Hälso- och sjukvård Utbildning av bör intensifieras då stora samhällsekono-

tandhygienister

miska vinster kan uppnås genom förebyggande åtgärder. En förutsättning för ett förverkligande av den planerade utökningen av tandvårdsverksamheten är att behovet av tandtekniker kan tillgodoses. Utbildningen av tandtekniker bör intensifieras. Sjukvården inom Gotland bör byggas ut enligt de principer som föreslås i förslag till sjukvårdsplan, dvs. upprustning av den öppna vården, utbyggnad av den somatiska långtidsvården, omstrukturering av den psykiatriska vården mot öppna och halvöppna vårdformer och samordning av sjukvård och socialvård.

9.6.6 Social service Länsstyrelsen föreslår att staten i större utsträckning tar på sig kostnaderna och ansvaret för deltidsförskolan för sexåringarna samt för administration, fortbildning och uppsökande verksamhet inom barntillsynssektorn. Länsstyrelsen anser vidare att skäl talar för att staten tar på sig ansvar för barntillsynen liknande dess ansvar för skolan bl. a. kan därigenom en jämnare tillgång till barntillsyn uppnås i landets olika regioner. Den förväntade kraftiga ökningen av antalet förvärvsarbetande kvinnor kommer att öka behovet av barntillsynsplatser i länet. Gotlands kommun bör bygga barndaghem och erbjuda familjedaghemsplatser som motsvarar efterfrågan. l dag domineras barntillsynen av familjedaghemmen. En ökad satsning på barnstugor måste ske då svårigheter att rekrytera dagbarnvårdare kan förväntas i framtiden. Fritidshemmen bör byggas ut så att platsantalet tillsammans med familjedaghemsplatser motsvarar efterfrågan. Kommunen bör, för att kunna garantera tillräcklig åldringsvård i framtiden, eftersträva fast anställning av hemvårdarna. I tätorterna bör försök göras med ett rationellare utnyttjande av personalen genom ambulerande hemhjälpspersonal iservicebussar. Den kompletteringstrafik som i dag bedrivs för pensionärer bör utökas och gälla hela ön. Kommunen bör satsa på dagcentra för pensionärer.

9.6.7 Bostäder På Gotland var år 1970 ca 41 % av totala bostadsbeståndet byggt före år 1921 jämfört med 21% för riket. Länets bostadsbestând uppvisar betydande brister vad avser lägenhetsbeståndets Sanitära utrustning jämfört med den målsättning som formulerats i prop. 1973:21 angående

Gotlands län 187

sanering av det äldre bostadsbeståndet. l det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet har nyproduktionsbehovet beräknats till 2 401 lägenheter år 1980. Vid målsättningen att ingen omodern lägenhet skall kvarstå i beståndet år 1980 krävs ytterligare 3 165 moderna lägenheter under perioden. Det av bostadsstyrelsen i planeringsomgången för KBP under perioden 1974-1978 initierade bostadssaneringsprogrammet bör därför komma till stånd för hela kommunen. Inventeringen skulle lämpligen kunna ske i samarbete med länsstyrelsen som innehar länsbostadsnämndsfunktionen i Gotlands län.

9.6.8 Energiförsörjning För att uppnå de uppställda målen, jämlika energipriser, minskat oljeberoende, fullgoda produktionsreserver och regional samordning av distributionen krävs omfattande statliga åtgärder. Likströmsförbindelsen utbygges. I första hand synes det nödvändigt att den föreslagna likströmsförbindelsen på ca 100 MW mellan Simpevarp och Ygne kommer till stånd snarast och att den bygges helt med statliga medel. För att på bästa sätt kunna utnyttja likströmsförbindelsen och produktionsreserverna på Gotland föreslås att staten övertar ansvaret för de senare, eventuellt i samarbete med kommunen. Mellansvenska taxenivån införes. Fullgoda produktionsreserver garanteras. Regional samordning av distributionen genomföres.

9.6.9 Övrig offentlig verksamhet Det tidsavståndsberoende teletaxesystemet är till nackdel för utkantsregioner. För Gotland förstärks de regionala skillnaderna genom att havsområdet som skiljer ön från fastlandet inte erbjuder någon möjlighet till kontakt. En övergång till att taxesystem som enbart står i proportion till kontaktens tidsmässiga omfattning bör genomföras. Vid förändringar av den lokala organisationen av offentlig verksamhet bör eftersträvas en samordning med andra myndigheter vad gäller personal- och lokalresurser. Kommun och länsstyrelse bör, i sammanhang som berör organisatoriska förändringar på lokal och regional nivå, beredas tillfälle att avge yttrande i så god tid att eventuella synpunkter kan beaktas.

9.6.l0 Kommersiell service för hushållen Länsstyrelsen vill betona vikten av att närservicen i framtiden kan ybibehållas så tillgänglig som möjligt på landsbygden. Kvalificerad boendeservice bör upprätthållas i avlägset liggande orter som Fårsösund och “urgsvik samt på Östergarnslandet. Aviserade servicestödjande åtgärder för s. k. kommundelscentra i ytstora och glest befolkade kommuner kan behöva vidtagas för Fårösund och Burgsvik. Servicestödjande åtgärder av glesbygdskaraktär bör komma Katthammarsvik till del. Butiksstödet som tillämpas inom inre stödområdet bör även gälla för Gotland. Ett högre

188 Gotlands län

statsbidrag för hemsändning av förnödenheter bör utgå och gälla även för Gotland. Glesbygdens serviceförsörjning bör tryggas genom satsning på kollektivtrafik och färdtjänst.

9.7 Miljö 9.7.1 Boendemiljö För en god närservice i ett bostadsområde krävs ett visst minimum av befolkningsunderlag. Vid en alltför hög markexploatering för att erhålla detta underlag uppstår trängselproblem. För länet gäller att sådana högexploaterade bostadsområden inte finns. Problemet är i stället att vidmakthålla en god närservice i befintliga bostadsområden där befolkningsunderlaget ofta tenderar att bli otillräckligt. l det fortsatta bostadsbyggande måste behoven av service och fritidsaktiviteter av skilda slag tillgodoses. Vidare bör bostadsområden utformas med varierat inslag av såväl småhus som flerfamiljshus för att motverka bostadssegregation dvs. ensidig befolkningssammansättning. Behovet av lekområden, inte bara för de minsta barnen, bör särskilt beaktas.

9.7.2 Arbetsmiljö Målsättningen är att länets arbetsmarknad i vart fall inte skall innehålla större riskmoment med avseende på yrkesskador än den riksgenomsnittliga vilket inte är fallet för närvarande. En förutsättning för detta är att länets stora andel av små och medelstora företag, som inte omfattas av miljöfonden, ges ekonomisk möjlighet till arbetsmiljöförbättringar. Länsstyrelsen föreslår att yrkesinspektionen ges större ekonomiska resurser så att tillsynen kan förstärkas med en inspektör på Gotland.

9.7.3 Rekreationsmiljö Turismens krav på rekreationsmiljö ställer stora krav på planering för att inte öns naturvärden och kulturhistoriska kvaliteter skall komma till skada. Ökad efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse medför att särskilt känsliga naturområden i ökad utsträckning måste ges ett starkt skydd. Vid planering av fritidsanläggningar och fritidsbebyggelse bör en balanserad avvägning mellan naturvårds- och rekreationsintressen göras för att undvika en alltför omfattande eller felaktigt planerad exploatering.

9.7.4 Omgivningshygien Vattentillgången fram till år 2000 är tillfredsställande pâ Gotland. Vattenkvaliteten kan däremot komma att medföra restriktioner vid utnyttjandet av framtida vattentäkter. Med hänsyn till att de totala vattentillgångarna på Gotland dock är begränsade och att behovet efterhand beräknas öka är det särskilt angeläget att skyddsbehovet beaktas. Målsättningen bör vara att genom resursplanering kunna utnyttja

Gotlands län 189

yt- och grundvatten rationellt så att resurserna inte förstörs på sikt utan kan lämnas vidare till kommande generationer. För att uppfylla målsättningen föreslås en helomfattande vattenresursplanering. En målsättning för avloppsreningen är - mot bakgrund av de allt högre krav som ställs från samhället på rening av avloppsvatten samt dess stora betydelse för lokalisering av olika aktiviteter såsom bebyggelse, industri, och turism rekreation att en höggradig rening byggs ut till att omfatta hela det kommunala anläggningsnätet. statsbidrag med upp till 50% föreslås kunna utgå för miljöinvesteringar för lantbrukets utsläpp i likhet med vad som under vissa perioder gäller för industrin. Omhändertagandet av samhällets biprodukter såsom hushållsavfall, sjukhusavfall etc. kommer till följd av ökande volymer och högre miljövårdskrav att bli allt mer resurskrävande och måste på ett mer påtagligt sätt än hittills föras in i de mera långsiktiga planeringsarbeten som bedrivs lokalt, regionalt och centralt. Målsättningen för avfallshanteringen måste vara en biologisk-ekologisk hantering med möjlighet till återvinning av visst avfall inte minst mot bakgrund av de miljöproblem nuvarande bristfälliga deponering utgör. Utredning av hela avfallskomplexet måste anses som ytterst angeläget för att kommande investeringar skall kunna resultera i en acceptabel avfallshantering.

9.7.5 N aturresursutnyttjande - fysisk riksplanering

Gotland har i den pågående fysiska riksplaneringen befunnits ha riksintressen av betydande omfattning. Gotland har vidare utpekats som primärt omrâde för rekreation och turism. För att undvika att mark tasi anspråk i strid med önskvärt långsiktigt markanvändande är det viktigt att betydande planeringsinsatser kommer till stånd. Varken länsstyrelsen eller kommunen har emellertid resurser att tillfredsställande klara de ytterligare insatser som behövs. Gotlands kommun och länsmyndigheter måste därför erhålla särskilda medel för att genomföra de planeringsinsatser som riksintressena ställer krav på.

Gotlands län

PC

. o o

:o 00

0 00 o oc on

Än..Jtihåiñyüiiesäååäänxs

c s: man 990 .Å 43%! .. 5. 5333M95! üå 005W Gotland 000 n o ut ut

0000 oo

..

.. Fig. 9:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings-

grenar under perioden l 965 -1 990

_Fig. 9:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders- °/o PC

gruppen 50-w år

oo §3 cooonleolland §35 .

1.). 00-

.

ast!lmihüiusfüêssiiio

.Luisagaüsiaêil

dittan. .

30 0

Fig. 9:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år l 980 Fig. 9:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar âr

i relation till totala antalet kvinnor i åldern 15-64 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

år

Gotlands 68-70 PC 71-74

Fig. 9:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

10 BLEKINGE LÄN

10.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

10.1.1 Bakgrund Blekinge län är ett förhållandevis tätbefolkat län. Vid år

folkräkningen

1970 uppgick antalet invånare i länet till ca 153 500 personer vilket innebar 52 inv/km . Som jämförelse kan nämnas att motsvarande värde

för riket var 19 inv/kmz. Befolkningsutvecklingen i länet har under

efterkrigstiden utmärkts av en tillbakagående trend, vilken först in på 1960-talet vänts i positiv riktning. Befolkningen uppgick vid slutet av år 1974 till ca 155 100 personer. Länet har hittills under 1970-talet haft en gynnsam befolkningsutveckling. Med den stagnation som under en lång följd av år har kännetecknat länets befolkningsutveckling är det naturligt att en mindre gynnsam befolkningssammansättning har uppkommit. Den betydande utflyttningen har främst berört befolkningen i de yngre åldrarna. År 1960 utgjorde andelen personer i åldrarna 65 år eller däröver ca 13 % av totalbefolkningen. Denna andel hade år 1973 ökat till ca 16 %, vilket var drygt en procentenhet högre än motsvarande värde för riket totalt. År 1980 väntas omkring 17 % av befolkningen i länet vara i de nämnda åldrarna. Utvecklingen har således medfört allvarliga balansstörningar i befolkningens sammansättning. Länets näringsliv sysselsatte år 1970 ca 65 100 personer och kännetecknades främst av en stor andel industrisysselsatta och en liten andel servicesysselsatta jämfört med riket som helhet. Utvecklingen under 1960-talets andra hälft präglades främst av den fortsatta snabba tillbakagången inom de areella näringarna. Medan de varuproducerande näringarna minskade i betydelse för landet som helhet, ökade dessa näringars betydelse i Blekinge län. Den mycket kraftiga expansionen av servicesektorn på riksnivå motsvarades i länet av en endast blygsam ökning. Kvinnornas möjligheter till förvärvsarbete har ökat under de senaste decennierna. År 1950 förvärvsarbetade 28,0% av länets kvinnor i åldrarna 15-64 år. Motsvarande värde för riket totalt var 33,7 %. År 1970 hade yrkesverksamhetsgraden för kvinnor i åldrarna 15-64 år stigit till 43,7 % i länet. Denna positiva utveckling sammanhänger främst med tillkomsten av nya arbetstillfällen inom servicenäringarna.

194 län Blekinge

10.1.2 Länsstyrelsens riktlinjer Planen för utveckling av den regionala strukturen samt de föreslagna utgör grundläggande riktlinjer för planeringen i länet. planeringsnivåerna För att en konkret innebörd föreslås även åtgärder med ge riktlinjerna avseende på de tre välfärdsfaktorerna arbete, service och miljö.

Regional struktur I det handlingsprogram som antogs av 1972 års regionalpolitiska beslutades om följande plan för utveckling av den regionala riksdag strukturen i länet.

Primärt centrum Karlskrona Regionala centra Ronneby Karlshamn Kommuncentra Sölvesborg Olofström Länsstyrelsen har i sitt förslag till regional struktur ej funnit tillräckliga skäl till att föreslå någon förändring av planen för utveckling av den strukturen. Länsstyrelsen är dock tveksam till värdet av en regionala klassificering av orter enligt de principer som ligger till grund för planen för utvecklingen av den regionala strukturen. Enligt länsstyrelsens mening kan det vara motiverat att utse ett antal primära centra i landet. Däremot anser länsstyrelsen att en indelning i regionala centra och kommuncentra kan ifrågasättas.

Planeringsnivâ För Blekinge läns vidkommande innebär 1972 års riksdagsbeslut om en av 155 000-165 000 invånare år planeringsnivåer befolkningsram 1980. föreslår, att planeringsnivån sätts till 161900 Länsstyrelsen invånare år 1980 och till 169 600 invånare år 1990. De föreslagna förutsätter en icke obetydlig nettointlyttning till planeringsnivåerna länet. Den inflyttning som erfordras, bör på sikt kunna återställa balansen i länets befolkningsstruktur.

Arbete Blekinge län har i förhållande till genomsnittet för riket ett mindre väl differentierat näringsliv. Detta har inneburit svårigheter för främst yngre arbetskraft med längre utbildning att erhålla arbete i hemorten. Länsstyrelsen anser det därför angeläget att de i länet befintliga filialföretagen stimuleras att i större utsträckning än för närvarande förlägga förvaltnings- och utvecklingsfunktioner till länet. Likaså är det önskvärt att länet, och främst då dess primära centrum, kommer i fråga vid framtida lokalisering av statlig förvaltning. Yrkesverksamhetsgraden för kvinnor är lägre i Blekinge län än i riket. Mot denna bakgrund bör ansträngningar göras för att bereda fler kvinnor möjlighet att gå ut i förvärvslivet.

Blekinge län 195

Den sneda befolkningsstrukturen i länet innebär att problemen för den äldre arbetskraften är mera uttalade än i riket som helhet. Då många av de äldre saknar en yrkesutbildning som är anpassad till den nuvarande arbetsmarknaden framstår det som angeläget att särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för denna kategori.

Service Den allmänna utbildningsnivån bland den vuxna befolkningen är till följd av tidigare utflyttning av välutbildade ungdomar låg. Länsstyrelsen vill därför starkt understryka betydelsen av att i första hand en yrkesteknisk högskola förläggs till länets primära centrum. Länsstyrelsens riktlinjer för planeringen av hälso- och sjukvården i länet sammanfaller i stort med de förslag som framkommit i landstingets sjukvårdsplan. Den kommunala barnomsorgen är - mot bakgrund av nuvarande och förväntat behov e inte utbyggd på ett tillfredsställande sätt i länet. Som en lägsta målsättning för utbyggnaden av institutionella antalet daghemsplatser bör gälla att tre fjärdedelar av det beräknade behovet år 1980 skall tillgodoses. Ett av de viktigaste målen vad beträffar kommunikationerna är att förbättra de interregionala förbindelserna. Detta kan främst ske genom en utbyggnad av jänvägs- och flygförbindelserna. Upprättandet av en färjeförbindelse mellan länet och den europeiska kontinenten anser länsstyrelsen vara en betydelsefull åtgärd för att förbättra utvecklingsmöjligheterna för näringslivet i den sydöstra delen av Sverige. Förutom för utbildning, hälso- och sjukvård, kommunal barnomsorg samt kommunikationer har i länsprogrammet även uppställts riktlinjer för planeringen av bl. a. sektorerna åldringsvård, bostäder, vatten och avlopp, viss övrig offentlig service samt kommersiell service för hushåll och företag.

Miljö

I riksdagens beslut avseende hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348) anges riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. De verksamhetsområden som berörs är jord- och skogsbruk, fiske, friluftsliv, vetenskaplig och kulturell naturvård, försvar, fritidsbebyggelse samt vissa vetenskapliga och tekniska verksamheter. De geografiska riktlinjerna för Blekinge län omfattar vissa markområden för miljöförstörande industri, kustområdena samt vissa områden för rekreation och naturvård.

196 Blekinge län

10.2 Regional struktur

l0.2.1 Riksdagens beslut år 1972

Som framgått av föregående avsnitt har i det regionalpolitiska handlingsprogram som antogs av 1972 års riksdag beslutats om en plan för utveckling av den regionala strukturen. l det följande redovisas i sammandrag remissorganens synpunkter beträffande den regionala strukturen.

10.2.2 Remissorganens synpunkter

Karlskrona kommun framhåller, mot bakgrund av bl. a. kommunens storlek och att kommunen även i fortsättningen bör serviceutbud, konstateras dock att det klassificeras som primärt centrum. Samtidigt är av mindre omfattning i Karlskrona eftergymnasiala utbildningsutbudet kommun än vad som är normalt för ett primärt centrum. Det är därför till Karlskrona kommun. angeläget att eftergymnasial utbildning förläggs kommun konstaterar att kommunen uppfyller de funktioner Ronneby i ortssystemet som väl motsvarar servicenivå lll, dvs. den nivå som är normal central. nämnvärd förändring av för ortstypen regionala Någon servicenivån förväntas inte. Kommunen anser därför att någon annan klassificering än den nuvarande inte är aktuell. Karlshamns kommun har inte berört kommunens funktioner i den strukturen. Detta får tolkas som att kommunen även i regionala framtiden bör klassificeras som regionalt centrum. Sölvesborgs kommun anser att den beskrivning som görs av ortstypen kommuncentra i 1972 års regionalpolitiska handlingsprogram till väsentdelar överensstämmer med förhållandena i kommunen. Enligt liga kommunens uppfattning finns det därför inga skäl till annan klassificering av kommunen. kommun anser att det föreligger få likheter mellan Olofströms förhållandena i Olofströms kommun och det som är kännetecknande för kommuncentra. Härvid anförs bl. a. att kommunens funktioner ortstypen enbart till den egna kommunens invånare. Enligt inte är begränsade kommunens uppfattning har Olofströms kommun stor regional betydelse Beträffande serviceförsörjningen framhålls från sysselsättningssynpunkt. att kommunen har ett antal regionala servicefunktioner såsom varuhus, advokatkontor och från och med höstterminen 1975 arkitektkontor, Olofströms kommun framför som ett oeftergivligt även gymnasieskola. krav att kommunen klassificeras som regionalt centrum. läns landsting anser att ansträngningar att markera Karlskro- Blekinge nas ställning som primärt centrum och Karlshamn som regionalt centrum även ur landstingets synvinkel, eftersom huvuddelen av är välmotiverade länets hälso- och sjukvårdsservice är förlagd till dessa båda kommuner.

Blekinge län 197

l0.2.3 Länsstyrelsens förslag Av länets kommuner har sålunda endast Olofström framfört krav på ändring av den nu gällande planen för utveckling av den regionala strukturen. Länsstyrelsen anser visserligen, bl. a. mot bakgrund av den kraftiga inpendlingen, att kommunen har regional betydelse från sysselsättningssynpunkt, men å andra sidan är sysselsättningsmöjligheterna begränsade inom andra branscher än Verkstadsindustri. Detta förhållande medförde år 1970 en betydande bruttoutpendling. Likaså kan nämnas att kommunen hade ett utpendlingsöverskott på kvinnlig arbetskraft år 1970. Slutsatsen måste sålunda bli att endast en begränsad del av kommunens näringsliv har regional betydelse. Beträffande förekomsten av regional service bör observeras att åtskilliga kommuncentra, i synnerhet i mer tätbefolkade delar av landet, har ett serviceutbud som inrymmer regionala serviceaktiviteter. Länsstyrelsen anser dock att serviceutbudet i allmänhet i Olofströms kommun inte kan anses vara av regional betydelse. Mot bakgrund av vad som anförts kan länsstyrelsen inte finna tillräckliga skäl att klassificera Olofströms kommun som regionalt centrum. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör sålunda kommunen även i fortsättningen klassificeras som kommuncentrum. Länsstyrelsens förslag innebär således inga förändringar gentemot nu gällande plan för utveckling av den regionala strukturen. Härvid bör dock framhållas att klassificeringen av Sölvesborgs och Olofströms kommuner som kommuncentra inte får innebära att utvecklingen i dessa kommuner hämmas. När det gäller behov av sådana åtgärder som endast riktas till den egna kommunens invånare bör problemens art och omfattning vara vägledande för insatserna och således inte planen för utveckling av den regionala strukturen.

Målsättningar och åtgärder Karlskrona kommun fyller i de flesta avseenden sina funktioner som primärt centrum. Ett viktigt undantag utgör dock den eftergymnasiala utbildningen. Det är därför av största vikt att möjligheter till eftergymnasial utbildning skapas i kommunen. Vidare bör en breddning av näringslivet eftersträvas, i första hand genom en förstärkning av den offentliga sektorn. Ronneby kommun har klassificerats som regionalt centrum. Kommunens funktioner avser i de flesta fall enbart den egna kommunen. Den regionala betydelsen av arbetsmarknad och service måste därför betraktas som begränsad. l första hand bör åtgärder inriktas på att bredda näringslivet och att skapa förbättrade sysselsättningsmöjligheter för kvinnlig arbetskraft. Karlshamn kommun utgör ett naturligt centrum för den västra länsdelen. Kommunen uppfyller mycket väl sina funktioner som regional centrum. Några speciella åtgärder för att kommunen bättre skall kunna fylla sina funktioner i den regionala strukturen kan därför inte anses erforderliga.

198 Blekinge län sou 1975:9;

Sölvesborgs kommun fyller väl sina funktioner som kommuncentrum. Serviceutbudet måste bedömas som tillfredsställande varför några speciella åtgärder inte torde vara aktuella. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor är emellertid begränsade. Åtgärder bör därför vidtas för att skapa ett mer differentierat näringsliv varvid speciell uppmärksamhet bör ägnas åt den kvinnliga sysselsättningen. Olofströms kommun uppfyller i likhet med Sölvesborgs kommun sina funktioner som kommuncentrum. Serviceutbudet är emellertid delvis underrepresenterat varför en viss förstärkning framstår som önskvärd. Stora ansträngningar måste göras för att bredda industrin i kommunen. Härvid bör en utbyggnad av industribranscher som ej är beroende av bilindustrin stimuleras. Det bör dock starkt framhållas att bilindustrin även i framtiden kommer att utgöra kärnan i kommunens näringsliv.

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomrâdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 10:1 Regional struktur, Blekinge län

10.3 Planeringsnivåer

l0.3.1 Riksdagens beslut år 1972 Som framgått av föregående avsnitt innebar 1972 års riksdagsbeslut om planeringsnivåer en befolkningsram för Blekinge läns vidkommande av 155 000-165 000 invånare år 1980.

10.3.2 Planeringsnivåer för kommunerna enligt länsstyrelsens beslut år 1973 Länsstyrelsen fick år 1973 i uppdrag av inrikesdepartementet att fördela länets planeringsnivå på kommuner. I september 1973 beslutade länsstyrelsen att de ramvärden som framgår av tab. 10:1 skall gälla för länets och kommunernas fortsatta planering.

Blekinge län 199

l0.3.3 Remissorganens förslag Karlskrona kommun framhåller bl. a. att kommunen behöver en positiv befolkningsutveckling genom inflyttning för att få en bättre balans i befolkningens åldersstruktur. Därigenom skapas även bättre förutsättningar för en god kommunal service. Kommunen har i sina prognoser beräknat folkmängden år 1980 till ca 63 000 invånare och år 1990 till ca 66 000 invånare. Dessa prognoser har under arbetet med reviderats och enligt kommunen bör folkmängden i länsprogrammet stället vara 62 000 invånare år 1980 och 65 500 invånare år 1990. Ronneby kommun anser att länsstyrelsens prognos för år 1980 (30 300 invånare) även bör gälla som planeringsnivå. Däremot anser kommunen att länsstyrelsens prognos för år 1990 är något underskattad. Enligt kommunens mening bör värdet justeras från 30 600 invånare till 31 000 invånare. Kommunen framhåller dock att utgångsläget inte är lika gynnsamt som i övriga kommuner i länet, och hänvisar bl. a. till befolkningens åldersstruktur, inkomstförhållanden och yrkesverksamhetsgrad. Karlshamns kommun konstaterar att länsstyrelsens beslut från år 1973 innebär en viss minskning av befolkningstalet jämfört med länsprogram 1970. Enligt kommunens sista prognos skulle folkmängden komma att uppgå till ca 34 200 invånare år 1980. Kommunen anser att länsstyrelsens prognos (33 200 invånare år 1980) är underskattad och framhåller att länsstyrelsens beslut från år 1973 anknyter relativt väl till kommunens målsättning. Sölvesborgs kommun bedömer befolkningsutvecklingen som något mer gynnsam än vad som framgår av länsstyrelsens prognos. Målsättningen bör enligt kommunens mening vara en folkmängd av läget 16100 invånare år 1980 och 17 000 invånare år 1990. Kommunen anser att de senaste årens utveckling ger stöd för en dylik befolkningsutveckljng. Olofströms kommun anser att minimi- och medelalternativen enligt 1973 års beslut om planeringsnivåer skulle kunna innebära en tillbakagång i den kommunala verksamheten. Kommunen hänvisar i stället till de gemensamma planeringsförutsättningar som antogs av kommunfullmäktige i juli månad år 1973. Dessa planeringsförutsättningar innebär bl. a. en folkmängd av 21 000 invånare år 1980 och 23 600 invånare år 1990. Det förstnämnda värdet överskrider länsstyrelsens prognos med ca 2 000 invånare. Under programarbetet har emellertid förutsättningarna för befolkningsutvecklingen i kommunen delvis förändrats. Detta torde enligt kommunens uppfattning leda till en viss tidsförskjutning av den väntade befolkningstillväxten. Mot bakgrund därav bedömer kommunen en folkmängd av 19 800 invånare år 1980 som mer realistisk. Kommunen föreslår att detta befolkningstal skall gälla som planeringsnivå. Blekinge läns landsting har i sin sjukvårdsplan för perioden fram till och med år 1985 utgått från den i länsprogram 1970 redovisade befolkningsprognosen. Landstinget konstaterar att länsstyrelsens prognos i planeringsunderlaget innebär en lägre befolkningstillväxt än vad som är beräknad i sjukvårdsplanen. Differensen år 1985 uppgår till ca4000

200 Blekinge län

invånare. Landstinget framhåller vikten av att länsplaneringen resulterar i förslag till åtgärder som ger en för länet mer gynnsam befolkningsutveckling.

10.3.4 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer grundas på befolkningsprogsnoser som ingår i planeringsunderlaget samt på de synpunkter som har framkommit under remissbehandlingen av planeringsunderlaget. 1 detta sammanhang bör framhållas att avvikelserna för år 1980 mellan planeringsunderlagets befolkningsprognoser och kommunernas förslag till planeringsnivåer är förhållandevis små. Det har vidare varit en strävan, att så långt möjligt beakta nytillkommen information. Sålunda har vissa komponenter i planeringsunderlagets prognoser varit föremål för Översyn. Av tab. 10:1 framgår länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer. Dessutom redovisas även i tabellen den faktiska befolkningen åren 1970 och 1974, befolkningsramar enligt riksdagens beslut år 1972 samt befolkningsvärdena enligt planeringsunderlagets prognoser.

10.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser.

10.4.l Insatser gjorda i länet Sedan den l juli 1965 har staten gett lokaliseringsstöd i regionalpolitiskt syfte. Under perioden l juli 1965-30 juni 1973 utgick lokaliseringsstöd i form av lån till två företag i Blekinge län med totalt 36 milj. kr. Vissa företag har även erhållit utbildningsstöd. Omfattningen av det regionalpolitiska stödet till företag i länet måste bedömas som mycket begränsad. Under perioden 1967-1973 har kommunerna i länet erhållit ca 20 milj. kr. per år i skatteutjämningsbidrag. För landstingskommunen uppgick skatteutjämningsbidraget år 1973 till ca 18 milj. kr. De totala skatteutjämningsbidragen till Blekinge län (till primärkommuner och landstingskommun) uppgick sålunda år 1973 till ca 40 milj. kr., vilket motsvarar ca 260 kr./inv.

10.5 Arbete

10.5.1 Sysselsättningsutveckling Antalet sysselsättningstillfällen, uttryckt i förvärvsarbetande dagbefolkning, ökade i Blekinge län från 64 731 till 65 134 personer eller med 0,6% under perioden 1966-1970. Den procentuella ökningen i riket uppgick under samma period till 1,8 %.

m. M m, e M .n 2 0 l

o.:

§9

:Team

00m 00w 000 00w 00m 000

mccosmiwmcm_

z:

om.:

m0 om mm 3 Hm

a: v2

waaåw _ 000

378m

mzuâäâmmcma mzcmmciocaâ_

000 00m o.: 000 00w 00m

om.:

m0 om 2 0A 2

3. E_

00_ 000 00m o? 00m o.:

v

3 om ä 00 0m

m3 00_

...Eng

000 00m 00m 000 000 00m

.mozmorw ?Basa

0w$

m0 om mm e_ 2

00_

:S

00m 00m 00m 00v 000 00.. 000

umEüzwEc

wwåxüm

8 mm mm 3 3

._ob$mm:m_

m0_I000

mwzuoovå_

:zman .00m I00w 100m I00m I00m

30k

080m wwzco 82

00 mm mm 2 w_

ämm m2

wzwzaumwgmnuwn

mom v00 S_ En m3 v:

3.0_

om mm mm 2 5

m2

:m äo www v0_ Sw 00m

§55... »sâiøon

:oo

0;_

mm mm z 2 2 S_

qozwåm :dumma 3.0_

_wåtåoxwm

...ca

Earâm_

wciocsñmcm_

SE: _wzzo

5.0 :C

m

csêEov_ 52935752 .mnoccom :Emira: wSnmoZå Eozüoö 355m Enumcn.. wife...

då .wzco

202 Blekinge län

Faktisk utveckling under perioden 1 966- 1 9 70

Näringslivets utveckling under 1960-talets andra hälft kännetecknas främst av den snabba sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn. Ökningstakten var dock lägre än riksgenomsnittet. I motsats till riksutvecklingen ökade industrisysselsättningen i länet. Näringsgrenarna samfärdsel, post- och televerk samt privata tjänster hade en jämfört med riket ogynnsam sysselsättningsutveckling.

Förväntad utveckling under perioden 1 9 71 -1980 Sysselsättningen väntas öka med 2,5 % eller ca 1600 personer i Blekinge län under 1970-talet. i riket har beräknats Ökningen till 1,6 %. Liksom i riket förväntas kvinnorna svara för hela sysselsättningsökningen. Trots detta riskerar nuvarande problem på den kvinnliga arbetsmarknaden att ytterligare accentueras under 1970-talet. Detta främst gäller Ronneby och Sölvesborgs kommuner där yrkesverksamhetsgraden för kvinnor för närvarande är låg. Den förväntade sysselsättningsutvecklingen i näringsgrenarna industri och offentlig förvaltning avviker för länets del markant från riksutvecklingen. Industrisysselsättningen i länet förväntas öka med ca l0 % och minska med nästan lika mycket i riket. Liksom under perioden 1966-1970 väntas den offentliga sektorn öka långsammare i länet än i riket. Inom övriga näringsgrenar är för länets del avvikelserna från den förväntade riksutvecklingen av mindre omfattning.

Förväntad utveckling under perioden 1 981 -1990 Under 1980-talet väntas den totala sysselsättningen öka med ca 3 400 sysselsätta vilket motsvarar en ökning med 5,1 %. Enligt långtidsutredningen förväntas en sysselsättningsökning med 6,8 % i riket. Den jämfört med perioden 1971-1980 större ökningen beror på en förväntad positiv sysselsättningsutveckling även för männens del. Den kvinnliga sysselsättningen väntas öka i samma takt som under 1970-talet. Liksom under perioden 1971-1980 väntas en mindre gynnsam utveckling av den offentliga sektorn i länet jämfört med riket. Tillverk-

Tab. 10:2 Sysselsatta i Blekinge län

Blekinge län 203

ningsindustrin väntas behålla sin starka ställning ilänet. sysselsättningen väntas visserligen minska med 5 %, men minskningstakten är betydligt lägre i länet än i riket.

10.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen

Náringslivsstruktur Näringslivet i Blekinge län kännetecknas av en jämfört med riket större andel sysselsatta inom industri, medan däremot servicesektorn är underrepresenterad. Denna avvikelse från riksgenomsnittet har förstärkts genom utvecklingen mellan åren 1965 och 1970. Utvecklingen fram till år 1980 väntas ytterligare understryka skillnaderna mellan länets och rikets näringslivsstruktur. Industrins andel av den totala sysselsättningen i länet beräknas öka med ca 2 procentenheter. I riket förväntas en minskning med ca 3 procentenheter. Servicesektorn väntas svara för ca 46 % av den totala sysselsättningen i länet år 1980. Motsvarande andel för riket har beräknats till ca 60 %.

Yrkesverksamhetsgrader Utvecklingen under 1960-talet har gått mot sänkta yrkesverksamhetsgrader för män medan en höjning har skett för kvinnornas vidkommande. Yrkesverksamhetsgraden för män i de produktiva åldrarna, 15-64 år, är något högre i länet än i riket. Genomsnittet för länet är högre än för riket i åldrarna 15-44 år medan det motsatta förhållandet råder i åldrarna över 45 år. Att länet har en jämfört med riket högre andel förvärvsarbetande i den yngsta åldersklassen, 15-24 år, sammanhänger troligen med avsaknad av eftergymnasiala utbildningsmöjligheter inom länet. Fram till år 1980 väntas yrkesverksamhetsgraderna för män minska både i länet och i riket. Minskningen väntas dock bli lägre i länet jämfört med riket. l länet är den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden i åldrarna 15-64 år lägre än riksgenomsnittet. För att i länet år 1970 nå upp till samma yrkesverksamhetsgrad för kvinnor i åldrarna 15-64 år som i riket skulle ytterligare l 424 arbetstillfällen ha behövts. Det fanns sålunda ett betydande antal undersysselsatta kvinnor i länet, men ca 90 % av dessa var i åldrarna över 45 år. Att bereda dessa kvinnor förvärvsarbete torde komma att kräva betydande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt länsstyrelsens prognos väntas antalet sysselsättningstillfällen för kvinnor inte öka lika snabbt i länet som i riket. Detta beror främst på en mindre gynnsam tillväxt inom servicesektorn där merparten av antalet förvärvsvarbetande kvinnor är verksamma. Resultatet avspeglas i de förväntade yrkesverksamhetsgraderna för år 1980, vilka redovisas i fig. 10.4.

204 Blekinge län

Pendling Bruttopendlingen ökade betydligt i omfattning i länet för båda könen under perioden 1966-1970. Detta kan ses som ett tecken på ökad rörlighet hos arbetskraften, men även som ett uttryck för en tilltagande obalans på arbetsmarknaden. Blekinge län har en större inpendling än utpendling och inpendlingsöverskottet ökade mellan åren 1965 och 1970. År 1970 hade länet ett inpendlingsöverskott av 6l5 personer. För perioden fram till år 1980 väntas inga större förändringar av den totala nettopendlingen.

F7 y ttn ing Blekinge län hade under perioden l966»l970 ett inflyttningsöverskott av 783 personer. Endast länets primära centrum, Karlskrona kommun, hade ett utflyttningsöverskott. Sysselsättningsprognosen för år 1980 väntas, efter att hänsyn tagits till förväntad utveckling av yrkesverksamhetsgrader och pendling, ge upphov till en nettoinflyttning till länet av ca 4 000 personer fram till och med år 1980. Större delen av denna nettoinflyttning väntas ske till Karlskrona kommun. Denna nettoinflyttning är inte främst orsakad av en förväntad kraftig sysselsättningsökning i kommunen utan skall snarare betraktas som en ersättning för den del av arbetskraften som på grund av befolkningens åldersstruktur kommer att försvinna från arbetsmarknaden. (Se fig. 10:6.)

Arbetslöshet Antalet arbetslösa har under perioden 1970-1973 legat på en något högre nivå i länet jämfört med riket. Detta sammanhänger med arbetskraftens åldersstruktur. Andelen arbetslösa i åldrarna 55 år eller däröver av det totala antalet arbetslösa har under hittillsvarande delen av 1970-talet varit högre i Blekinge län än i riket. För ungdomar i åldrarna upp till 25 år var under perioden 1970-1972 den totala arbetslösheten högre i länet än i riket, medan förhållanden år 1973 var det omvända (se fig. 10:5).

Inkomst Inkomstnivån i Blekinge län har under hela 1960-talet legat klart under riksgenomsnittet. En viss utjämning har emellertid skett. Sålunda uppgick inkomstnivån i länet år 1973 till 93 % av riksnivån jämfört med 87 % år 1965. Endast ett fåtal av rikets län har haft en lägre inkomstnivå än Blekinge län under åren 1960, 1965 och 1970. Är l97l hade inget primärt centrum utanför stödområdet en lägre medelinkomst än Karlskrona kommun.

Blekinge län 205

Förslag till åtgärder Länets näringsliv utmärks som ovan framhållits av att industrin svarar för en betydande del av den totala sysselsättningen medan servicenäringarna är mindre väl representerade. Inom länet awiker näringslivsstrukturen i framförallt Sölvesborgs och Olofströms kommuner. Den från sysselsättningssynpunkt klart dominerande industrigreneni lånet är verkstadsindustrin. För att undvika de problem som sammanhänger med ensidighet bör ansträngningar göras för att skapa förutsättningar för att även annan form av industri än verkstadsundustri etableras i länets kommuner. Statliga myndigheter bör medverka till lokalisering av lämplig verksamhet som medför en bättre differentiering av industrin i länet. För att förhindra en alltför negativ sysselsättningsutveckling inom jordbruket bör en ökad satsning på specialodlingar ske. Även inom animalieproduktionen bör en ökad specialisering ge positiva sysselsättningseffekter. Fisket intar en betydande plats i länets näringsliv. De dagsaktuella problemen för fisket torde i hög grad sammanhänga med finansieringsproblem i samband med mer omfattande investeringar i fisket. Möjligheten till förbättrade statliga lån och lånegarantier är i detta sammanhang en framkomlig väg. Nogersunds hamn är enligt vad som framhållits från Sölvesborgs kommun samt från länets fiskerikonsulent i stort behov av en utvidgning. Nogersunds hamn är en statlig fiskehamn och medel för dess utbyggnad bör snarast ställas till förfogande. Skogsbruket sysselsätter ca 500 personer i länet. Skogsvårdande åtgärder är angelägna för att upprätthålla ett gott skogsbestând. En ytterligare satsning på skogsvårdande åtgärder torde - utöver positiva effekter på skogsbeståndet n även ge goda sysselsättningseffekter. Ett ofta förekommande problem för mindre och medelstora industriföretag är bristande tillgång på egna specialister inom olika områden. För att skapa en komplettering till det betydande inslaget av stora företagsenheter i länet bör en medveten satsning av serviceföretag till industrin göras från länsmyndigheter och kommuner. En framkomlig väg att skapa gynnsamma betingelser för mindre och medelstora industriföretag är att kommunerna har god tillgång på industrimark. Ett ytterligare steg är att bygga upp industribyar eller industrihotell med industrilokaler för uthyrning. Länets livsmedelsindustri var år 1970 den efter verkstadsindustrin från sysselsättningssynpunkt största enskilda industrigrenen. En stor del av länets livsmedelsindustri baserar sin produktion på fiskråvara. Det är därför angeläget att fiskets problem får en sådan lösning att utvecklingen för de företag som arbetar med vidareförädling tryggas. Trävaruindustrin har för närvarande betydande problem. De åtgärder som främst bör komma ifråga för denna industrigren är en ökad inriktning mot en högre grad av förädling samt ökad exportinriktning. Ett sätt att stärka konkurrenskraften ilänets trävaruindustri är att utöka möjligheterna till yrkesutbildning inom branschen. En särskild linje vid

206 Blekinge län

ett av länets AMU-centra kunde därvid vara en tänkbar lösning. Av andra på skogsråvara baserade företag finns både massaindustri och pappersindustri i länet. Från sysselsättningssynpunkt framstår en eventuell utbyggnad av den mer arbetskrävande pappersindustrin som mest angelägen. Verkstadsindustrin är den från sysselsättningssynpunkt klart dominerande industrigrenen. Betydande svårigheter finns att förse länets Verkstadsindustri med yrkesutbildad arbetskraft såsom svetsare, plåtslagare m.fl. Det är angeläget att nuvarande utbildningsresurser pä detta område förstärks både ifråga om det traditionella utbildningsväsendet och arbetsmarknadsutbildningen. Vikten av att en yrkesteknisk högskola förläggs till länet måste även framhållas i detta sammanhang. Enligt de bedömningar som gjorts avseende byggnadsindustrins utveckling under 1970-talet, kommer en betydande nedgång i sysselsättningen att ske. Betydande behov av insatser för sanerings- och moderniseringsverksamhet finns i länet. Med sådana insatser torde sysselsättningsproblemen inom branschen till inte oväsentlig del kunna minskas. Näringsgrenen offentlig förvaltning och tjänster är underrepresenterade i länet. Det är endast inom en gren av den offentliga verksamheten som länet är överrepresenterad nämligen inom försvarsverksamhet. Mot bakgrund av detta samt med en väntad vikande sysselsättning inom försvarssektorn i åtanke, framstår det som angeläget att någon form av offentlig verksamhet lokaliseras till länet och då i första hand till dess primära centrum. Länet kom inte i fråga vid den tidigare beslutade omlokaliseringen av statliga verk och myndigheter. Det är dock önskvärt att så blir fallet vid ett eventuellt beslut om ytterligare omlokalisering eller vid tillkomst av ny regional förvaltning. Sedan länsindelningsutredningens förslag presenterades har det primära centrat Karlskrona kommun inte i något statligt betänkande föreslagits som lokaliseringsort i den regionala organisationen. Då nu mönstret för den framtida länsindelningen synes ha klarnat förväntar länsstyrelsen att åtgärder vidtas för att bryta den onda cirkel i vilken Karlskrona kommun och länet hamnat och att Karlskrona kommun utrustas med de servicefunktioner som tillkommer huvuddelen av landets primära centra.

10.6 Service

10.s.1 Utbildning Utbildningsnivån i Blekinge län är lågjämfört med närliggande län och riksgenomsnittet. Högst åtta års folkskola eller avbrutna studier vid flickskola/realskola har ungefär 59 % av rikets invånare medan motsvarande värde för invånarna i länet uppgår till 69 %. Omkring 8 % av länets invånare och omkring 12 % av invånarna i hela riket har lägst gymnasieeller fackskoleutbildning. Avvikelsen sammanhänger intimt med näringslivsstrukturen och utbildningsutbudets omfattning t. ex. vad gäller möjligheterna till eftergymnasiala studier. Motivationen för vidare studier avtar i allmänhet om avståndet mellan bosättningsort och utbildningsut-

Blekinge län 207

bud är alltför stort. Begränsade utbildningsmöjligheter innebär negativa konsekvenser för såväl den enskilde som för samhället. Utbildningsnivån i länet kan även antas ha samband med en betydande utflyttning i de yngre åldersklasserna, vilka har en genomsnittligt längre utbildningstid än den äldre befolkningen. bör inrättas i Karlskrona kommun. Med En yrkesteknisk högskola till industrins och främst då verkstadsindustrins starka ställningi hänsyn länet skulle en sådan verksamhet få stor betydelse för hela länet. Flera faktorer talar för en förläggning av verksamheten till Karlskrona i kommunen finns en bred uppsättning av kommun. Vid gymnasieskolan studievägar med bland annat årskurs 4 inom den tekniska yrkestekniska till samordning och utnyttjande av den marina grenen. Möjligheter utbildningens resurser bör föreligga. För en yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning mot industriyrken synes det också uppenbart, att de närbelägna kvalitativt högststående industriernas resurser måste vara av betydande värde för utbildningen. Företagen förfogar över forskningsutrustning som i vissa avseenden saknar motstycke i landet och som kan utnyttjas som komplement till utbildningen.

10.6.2 Hälso- och sjukvård och annan social service Vid sjukhusen i Karlskrona finns mer än 500 vårdplatser, vilket överensstämmer med vad som är normalt för primära centra. Av länets två regionala centra har Karlshamns kommun ett för ortstypen normalt utbud (nivå Ill) medan utbudet i Ronneby kommun endast motsvarar nivå V. Sölvesborgs och Olofströms kommuner har ett utbud som överensstämmer med vad som är normalt för ortstypen kommuncentra.

Iiälso- och sjukvård I landstingets sjukvårdsplan för länet framförs förslag till åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvården i länet bl. a. genom en ökad satsning på öppen vård, ökade insatser inom hemsjukvården, utökning av antalet vårdplatser inom den somatiska långtidsvården samt en väsentlig förstärk-

ning av folktandvårdens resurser i länet. Länsstyrelsen ansluter sig i stort

till de i utredningen skisserade riktlinjerna. Satsningen på Öppen vård får dock inte innebära att den slutna vården får otillräcklig kapacitet. Länsstyrelsen vill även framhålla behovet av en samordning mellan landstings- och primärkommunal planering liksom av en Ökad integrering av hälso- och sjukvård med socialvård, åldringsvård, barnavård etc. Dessutom bör åtgärder vidtas för att avhjälpa det i sjukvårdsplanen konstaterade behovet av Socialmedicinsk vård i länet.

Kommunal barnomsorg Omkring 13 % av andelen barn födda under perioden 1962-1972 var år 1973 inskrivna vid förskolor, fritidshem eller familjedaghem i Blekinge län. Riksgenomsnittet var ca 18%. Av sexåringarna i länet var 67 %

208 Blekinge län

inskrivna i förskolor. På riksnivå var motsvarande andel 74%. Enligt uppgifter från socialstyrelsen fanns i länet 474 daghemsplatser, 75 fritidshemsplatser l 107 platser i deltidsförskola samt l 117 platser i kommunala familjedaghem år 1974. Den fortsatta utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen kan motiveras utifrån följande faktorer: stimulans för barnens utveckling samt ökad möjlighet för föräldrarna att förvärvsarbeta, vilket även medför ökad arbetskraftstillgång utan andra kommunala investeringar än den begränsade kostnaden för en daghemsplats. Den planerade tillgången av daghem och familjedaghemsplatser vid halvårsskiftet år 1979 är 2 343, varav 1049 eller 45% i daghem. I genomsnitt finns i riket redan i dag 55 % av platsantalet i daghem. Med ledning av anvisningar som utarbetats av socialstyrelsen har behovet av daghems- och familjedaghemsplatser i länet av länsstyrelsn beräknats till 5055 år 1980. Kommunernas planerade utbyggnad kommer således endast till en del att svara mot det behov som väntas föreligga vid 1970-talets slut. I länsprogram 1970 uppställdes målet att hälften av det totala platsbehovet skulle vara tillgodosett år 1975. Enligt länsstyrelsens målsättning för år 1980 bör gälla att 75 % av det framräknade behovet av daghems- och familjedaghemsplatser (5 055 platser) skall kunna tillgodoses. Eftersom kommunernas hittillsvarande utbyggnadsplaner innebär att barnens behov av omsorg ej tillräckligt tillgodoses understryker länsstyrelsen med skärpa dels utbyggnadsbehovet och dels nödvändigheten av att finna samarbetsformer mellan stat och kommun så att full behovstäckning kan uppnås. Samtidigt måste man komma fram till en rimlig kostnadsavvägning mellan stat, kommun och föräldrar. I utbyggnaden måste proportionen mellan daghem och familjedaghem beaktas. En större del av heltidsomsorgen än vad som för närvarande är fallet bör i framtiden ske i daghem. En kraftig höjning av statsbidragen

och sänkning av föräldraavgifterna i förening med full behovstäckning

inom tio år ser länsstyrelsen som en realistisk målsättning.

Å Idringsvârd Var tionde person i länet var år 1973 i åldrarna 70 år eller däröver. Det var en större andel än för riket i genomsnitt. Under 1970-talet väntas åldringarnas antal öka kraftigt. År 1970 fanns i länet nästan 16900 hushåll med minst en person i åldern 65 år eller däröver. Av dessa hushåll var 36 % belägna iglesbygd. Jämfört med övriga län i riket hade Blekinge län tillsammans med Gotlands och Kalmar län de sämsta förhållandena när det gäller åldringarnas bostäder. l dessa tre län bodde mer än 30% av antalet bostadshushåll med minst en person i åldern 65 år och däröver i lägenheter som var att betrakta som omoderna. Mot bakgrund av den betydande ökning av antalet åldringar som kan förutses under de närmaste årtiondena, framstår det som angeläget att en utökning av platsantalet på hem för åldringar sker. Denna utökning bör

Blekinge län 209

ske i form av platser i servicehus. Betydande insatser krävs för att förbättra åldringarnas boendemiljö. Upprustning genom förbättringslån är en framkomlig väg. En annan är att erbjuda alternativ bostad i exempelvis pensionärslägenheter eller i servicehus. Utbyggnad av dagcentra bör ske i samtliga kommuner. Ett känt faktum är att ett stort antal åldringar vistas på ålderdomshem i väntan på plats inom den slutna långtidssjukvården. Det är därför angeläget att långtidssjukvården snabbt byggs ut.

l0.6.3 Kommunikationer Resmöjligheterna mellan länet och övriga delar av landet är för närvarande icke tillfredsställande. I första hand bör förbindelserna förbättras till de tre storstadsområdena samt till de primära centra med vilka betydande kontaktbehov föreligger.

Persontrafik

För närvarande framstår den regionala kollektiva trafiken i länet som relativt tillfredsställande. För att förhindra en försämring av den regionala kollektiva trafiken måste åtgärder vidtas för att förbättra kollektivtrafikens ekonomiska villkor. För att stimulera allmänheten till ett ökat regionalt kollektivt resande torde främst krävas åtgärder som reducerar reskostnaderna. Ett exempel på en sådan åtgärd är att införa någon form av regionala rabattkort (typ 50-kort) i länet. Beträffande den lokala trafiken krävs åtgärder för att förbättra kommunikationerna för de glesbygdsinvånare som drabbats av tidigare linjenedläggningar eller allmänt försämrad service. För att den lokala trafiken ej skall försämras och för att denna trafik ej skall vara alltför betungande för kommunerna kan ytterligare statliga åtgärder komma att krävas utöver de statliga bidragen till lokal landsvägstrafik.

Godstrafik

I den regionala trafikplaneringen är främst samordning av olika terminaler ett av de förslag som behandlats på godstrafiksidan. För att på sikt kunna realisera en samordning av terminalanläggningar krävs bl. a. att kommunerna i sin fysiska planering avsätter lämpliga markområden. För att förbättra utvecklingsmöjligheterna för näringslivet i den sydöstra delen av Sverige bör åtgärder vidtas för att upprätta färjeförbindelse med den europeiska kontinenten. Genom att en sådan färjeförbindelse skulle tillgodose såväl godstrafik som persontrafik torde möjligå heterna att upprätthålla förbindelser året runt vara mycket goda. Med hänsyn till att det i Karlskrona hamn redan finns terminaler och övriga för färjetrafik är det naturligt att färjetrafiken med den anläggningar kontinenten upprättas över denna hamn. Dessutom bör europeiska nämnas att järnvägsnätet mellan Karlskrona och stambanan är elektrifierat.

210 Blekinge län

Transportanläggn ingar Kontinuerliga åtgärder krävs för att vidmakthålla standarden på länets vägnät. För att en tillfredsställande standard skall kunna upprätthållas på länets vägnät krävs att tillräckliga ekonomiska resurser ställs till förfogande. Länsstyrelsen har i yttrande till statens vägverk 1974-11-19 bl. a. framhållit att föreslagen medeltilldelning för byggande och förbättringar av länets vägnät under perioden 1976-1985 ej är tillräcklig för att de åtgärder som krävs skall kunna genomföras. vill starkt understryka betydelsen av att nuvarande Länsstyrelsen järnvägsterminaler, mindre in- och utlämningsställen för gods samt platser bibehålles i länet, Vid terminalerna, främst i centralför vagnslasttrafik bör åtgärder vidtas för att förbättra den tekniska utrustningen så orter, att enkla hanteringsrutiner möjliggörs vid lastning och lossning. som kännetecknas av krav Inom sjötrafiken pågår en snabb utveckling på trafik med större och snabbare fartyg samt på allt snabbare hantering av godset i hamnen. Detta ställer i sin tur krav på den tekniska utrustningen i hamnarna. Genom åtgärder som syftar till ökad samordning av länets hamntrafik kan ett effektivare utnyttjande av de materiella resurserna i hamnarna ske samtidigt som kostnaderna för lastning och lossning torde kunna bli lägre. Med hänsyn till nuvarande passageraranslutning och till en förväntad ökad persontrafik vid Ronneby flygplats kommer en utbyggnad av den nuvarande flygterminalen att krävas. För att Ronneby flygplats även i framtiden skall kunna fungera som flygplats för inrikes linjefart krävs dessutom kontinuerliga åtgärder för att förbättra standarden på den tekniska utrustningen vid flygplatsen. Eftersom näringslivet i sydöstra Sverige har ett stort behov av snabba kontakter med övriga delar av landet kan även åtgärder behöva vidtas för att förbättra möjligheterna att användas som affärsflyg vid Ronneby flygplats.

l0.6.4 Bostäder Det totala antalet bostadslägenheter i länet uppgick år 1970 till ca 58 700. Länets andel av totalantalet lägenheter i riket uppgick därmed till 1,8 %. Lägenheternas standard var lägre i länet än i riket i genomsnitt år 1970. Orsaken till detta var främst den stora andelen omoderna - främst - i länets Den låga lägenheter småhuslägenheter glesbygd. standarden på lägenhetsbeståndet medför att ett betydande saneringsbehov föreligger. För att få en fullständig bild av bostadsbyggnadsbehovet är det nödvändigt att program för sanerings- och moderniseringsverksamhet fogas till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Som mål för sanerings- och moderniseringsverksamheten i länet har länsstyrelsen uttalat att alla omoderna lägenheter ur 1970 års bestånd skall vara sanerade eller moderniserade senast år 1985. För att uppnå målet fordras en ersättningsproduktion på totalt ca 11 250 lägenheter i länet. Det är vidare angeläget att kommunerna ägnar kraven på en bättre

Blekinge län 21 l

boendemiljö större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. yttre Normer bör utarbetas för en viss minimistandard på parker och lekplatser i bebyggelseområden.

l0.6.5 Vatten och avlopp För att undvika framtida bristsituationer på vatten bör kommunerna planera för vattenförsörjningen. De grundvattentillgångar som kan komma att behöva tas i anspråk bör undersökas och avsättas för sådant ändamål. Höggradig rening var vanligare i länet än i riket år 1973. Detta år hade ca 45 % av länets och ca 35 % av rikets befolkning bostäder som var anslutna till reningsverk med kemisk rening. För att reducera nuvarande av föroreningar i vatten fordras en fortsatt utbyggnad av utsläpp i länet. Detta kan endast ske i tillfredsställande takt om reningsverk statsbidrag även fortsättningsvis utgår för detta ändamål.

10.6.6 Övrig offentlig service Den övriga offentliga servicen som behandlas i länsprogrammet är bl. a. post, försäkringskassa, polisstation, arbetsförmedling. Allmänt kan sägas att tillgängligheten för länets invånare är god när det gäller dessa former av service. Det bör dock understrykas att särskild hänsyn bör tas till kommuninvänarnas möjligheter att nå viktiga offentliga serviceinrättningar vid planeringen av den kollektiva trafiken. Beträffande den polisiära verksamheten vill länsstyrelsen starkt framhålla behovet av en utökad bemanning av arbetsgrupperna i Sölvesborgs och Olofströms kommuner. Lotsservicen i Sölvesborgs hamn bör utredas. Vid omorganisation av olika former av offentlig service bör Karlskronas ställning som primärt centrum beaktas.

l0.6.7 Kommersiell service för hushållen Länets kommuner uppfyller de krav på service för hushållen som uppställts för olika ortstyperi den regionala strukturen. Enligt glesbygdsutredningens bedömning bör restiderna till grundläggande servicefunktioner för hushållen inte överstiga 30-45 minuter vid enkel resa. Med de jämförelsevis korta avstånd som förekommer i länet till närmaste tätort torde detta krav i allmänhet kunna uppfyllas. För att stödja kommersiell service i glesbygd föreslog glesbygdsutredningen att s. k. hemsändningsbidrag skulle kunna utgå till kommun som helt eller delvis bekostar hemsändning av dagligvaror till hushåll i investeringsstöd till näringsidkare med fast försäljningsställe för glesbygd. dagligvaror ingick även i förslaget. Efter riksdagsbeslut finns numera dessa stödformer för komersiell service i glesbygd, men stödet tillämpas restriktivt utanför inre stödområdet. Någon tillämpning av bestämmelserna i Blekinge län har hittills inte skett. Mot bakgrund av den serviceförsvagning som kan befaras för skärgårdsbefolkningens del i länet,

212 Blekinge län

bör det övervägas om inte en tillämpning av bestämmelserna kan komma ifråga.

10.6.8 Kommersiell service för företagen I 1973 års regionalpolitiska handlingsprogram gjordes en nivägruppering av det kommersiella serviceutbudet för företagen med anknytning till den regionala strukturen. Det framgick bl. a. att Karlskrona kommun hade ett mindre väl utvecklat utbud av företagsservice med hänsyn till dess ställning som primärt centrum. Övriga ortstyper var väl försörjda med företagsservice. Det framstår som angeläget att Karlskronas ställning som primärt centrum hävdas genom en förstärkning av utbudet av företagsservice. Även i samband med näringslivets utbyggnad i övriga delar av länet är det angeläget att tillkomsten av företagsservice stimuleras. Företagsföreningarna är den naturliga basen för kontakter och information kring företagsservice. Verksamheten vid företagareföreningarna har förstärkts men en ytterligare utbyggnad av informationsverksamheten om företagsservice är angelägen.

10.7 Miljö 10.7.l Fysisk riksplanering l de kommunala programmen för den fysiska riksplaneringen har kustzonen, det området som enligt riktlinjerna särskilt skall beaktas i planeringsarbetet, avgränsats med varierande djup. Länsstyrelsen redovisar kustzonen till ett generellt djup av fem km i enlighet med det riksvärde som har angetts i rapporten. Länsstyrelsen vill med detta markera det ungefärliga område inom vilket den slutliga kustzonavgränsningen bör göras med hänsyn till naturförhållanden, vägsystem m. m. Vad gäller natur- och kulturminnesvården anser länsstyrelsen att de av kommunerna redovisade programmen för den fysiska riksplaneringen tämligen väl motsvarar de i propositionen antydda planeringsmålen. Länsstyrelsen anser att en närmare integrering bör ske av de areella näringarnas planering med övrig fysisk planering. Beträffande fritidshebyggelsen vill länstyrelsen understryka den i de kommunala programmen uttalade ståndpunkten att förslag till nya områden för fritidsbebyggelse inom kustzonen bör behandlas restriktivt. Fisket, som för Blekinges del är av stor betydelse, har hittills behandlats tämligen summariskt i den fysiska riksplaneringen. Av underlagsmaterialet framgår att vissa typer av industrier förorsakat miljöförstöringar för fisket på grund av vattenföroreningar, varmvattenutsläpp m. m. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att föroreningsrisken beaktas inom ett betydligt större vattenområden än det som direkt anslutes till respektive kommuns kust samt att hänsyn tas härtill i det fortsatta riksplaneringsarbetet.

Blekinge län 213

l0.7.2 Luftföroreningar Statens naturvårdsverk har gjort en inventering av den regionala fördelningen av utsläppen av svaveldioxid i riket. Riket har indelats i ca 200 kvadrater. Den gjorda inventeringen visar att västra länsdelen, inkluderande Karlshamns, Olofströms och Sölvesborgs kommuner, har de största utsläppen av svaveldioxid i landet. För denna länsdel har de totala utsläppen uppskattats till ca 43 000 ton. De absolut största utsläppen härrör från Karlshamns oljekraftverk. För att reducera de nuvarande svaveldioxidutsläppen i den västra länsdelen är övergång till olja med lägre svavelhalt ett alternativ. Även förbättrad processteknik och driftskontroll är åtgärder som torde kunna reducera de nuvarande svaveldioxidutsläppen.

10.7.3 Vattenföroreningar Av länets ca l 200 insjöar utnyttjas ett mindre antal för recipientändamål. Utsläppen av föroreningar är i stället koncentrerade till åarna och till kustnära vatten. De senare är dels recipienter för stora kustlokaliserade industrier dels mottagare av betydande föroreningsmängder från vattendragen. Det är angeläget med hänsyn till de stora föroreningsmängder som släpps ut, att få en bättre kännedom om vattensituationen i framförallt kustvatten, där på sikt den ekologiska utvecklingen av Östersjön sett från recipientsynpunkt troligen kommer att få avgörande betydelse.

214 Blekinge län

$0U1975;92

%Pc

. ,

se

.tumsitiimiidiitasåiåå:nu

åiso

; ü ioKavlskrona 0 iáütjñonneby O* Viölvesborg 0 ooKarlshamn Å 0000 00

.. .. Ololsuöm 2255 (J 1065 1970 Fig, 10:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders- Fig. 10:3 Sysselsáttningsutveckling i olika näringsgmppen 50_w å, grenar under perioden 1 965-1990

°/o PC RC KC

C0

°/opc

0 L? ar. cc 300 co o

§0 §88 .

cor

i§ås2ii5o

Karlshamn . olomium Dilsewuborq 00 :nunneby

.1.::§::a:§.!:§.:§8i

xansnonn

disträ»

sniiüäijgis.

(BC) ›

o Fig. 10:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 1980 i relation till totala antalet kvinnor iåldern Fig. 10:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år 15-64 år 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

Blekinge län PC Karlskrona

Ronnubyrw- -r«--_-- KIHIHIMH

* Dleluröm

Fig. 10:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971 -1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

ll KRISTIANSTADS LÄN

l 1.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i Skåne och länet Skåne utgör i många sammanhang en region. Det successivt ökande beroendet mellan landskapets olika delar har lett till ett samarbete mellan statliga myndigheter i de båda länen. Samarbete förekommer även mellan landstingen samt mellan kommunerna i interkommunala organ vars områden i vissa fall sträcker sig över länsgränserna. l skilda sammanhang har även framförts önskemål om ett utökat samarbete i samhällsplaneringsfrågor. Länsstyrelserna i Skåne har därför i länsplanering 1974 utarbetat ett gemensamt avsnitt. Detta avsnitt som är intaget i båda länsstyrelsernas förslag till länsprogram innehåller uppgifter om näringslivs- och befolkningsutveckling samt vissa gemensamma målsättningar för utvecklingen i landskapet. De båda Skåne-länsstyrelserna anser det angeläget att sysselsättning, befolkning och bebyggelse blir jämnare fördelade i landskapet än vad prognoserna anger. En jämnare fördelning skulle öka förutsättningarna att utveckla sysselsättnings- och serviceutbudet i de nordöstra, sydöstra och mellersta delarna av landskapet samtidigt som det skulle förbättra möjligheterna att skapa goda boende- och fritidsmiljöer och minska markanvändningskonflikterna i sydvästra Skåne. Planeringen bör riktas in på att utveckla ett system av orter, som så långt möjligt tar till vara de mindre bebyggelsegruppernas fördelar i fråga om miljö men samtidigt innebär en så sammanhållen bebyggelsestruktur att människorna kan ges tillgång till arbete och service i eller i närheten av bostadsorten. Länsstyrelserna anser vidare att utvecklingen i särskilt de sydöstra och mellersta delarna av landskapet bör främjas så att dessa områden ges förutsättningar att fungera som självständiga regioner. På samma sätt bör utvecklingen i nordöstra Skåne stimuleras så att Kristianstad/Hässleholm kan fylla sina funktioner som primärt centrum. De regionalpolitiska mål som länsstyrelserna uppställer skall enligt anvisningarna anges bl. a. i form av planeringstal för befolkningen åren 1980 och 1990. (Se tab. 11:1.) Då regionalpolitiska medel endast i begränsad utsträckning kommer att vara tillgängliga för att korrigera den spontana utvecklingen i Skåne fram till år 1980 måste planeringen i Skåne inriktas på en befolkningsnivå år 1980 som ej alltför kraftigt avviker från prognosvärdena. För Kristianstads län har planeringsnivån höjts något i förhållan-

218 Kristianstads län

oom o.: oom oov ooo o.: o? ooo o.: ooo oom o.:

mi:

om Q Nm om

mmm mom

S

52m Bm _

Sw mm

of

3 ...m m... m6

2 m.: of. 10m

0.02 N. å.

oom oow oom ooo ooo oom oom 2: 8_ ooo oov oom

mocmoi

mm om S” mv mv

8_ EN wow mom wmo åm mow

man o

8_ oo» o.: ooo oom ooo oom oov oom oom ooo oom

_.22_

Nm

own

å :w a. m..

GM :ä f: o? 08 o:

:m5 mos _

å.: å:

:oo

ooo

»w

ooN o.: 8_ ooo oow oom o.: oov oom oom oom

mocmoi

å s S” 3 ä

om.. ...B mä o:

§33

S. :ä ä_

Ba _

zåzsoamztuzawx

o.: ooo oov oo.. oow ooo o.: o.: oow o.: oom oow

ES mm :w 2 mv S

._ m2 SN S: ma. So SN S» .om man _

Naâzâåaom

ä.: 52-4 så-: §3 52.2

gasa »små

oamxêaäz

»sim ocâm

:Ras

:än Eu...? :än 22%

OZ Z m Om 05.3; så... 52.2

Kristianstads län 219

de till prognosen med motiveringen att det synes både önskvärt och möjligt att få en något positivare utveckling inom jordbruket än prognosen anger. För Malmöhus län har prognosen fått utgöra planeringsnivå för âr 1980. Länsstyrelserna förutsätter emellertid att statsmakterna förändrar de regionalpolitiska medlens omfattning och tillämpning så att länsstyrelserna kan använda dessa medel för att påverka utvecklingen i önskad riktning under l980-talet. Detta kommer till uttryck i planeringsnivåerna för år 1990. Planeringsnivån har i förhållande till prognosen höjts med 2 000 i nordöstra Skåne och med l 400 i nordvästra Skåne samt med 3 400 i sydöstra Skåne och med l 000 i mellanskåne. l dessa områden anser länsstyrelserna att utvecklingen behöver stimuleras. För sydvästra Skåne behöver tillväxten begränsas och planeringsnivån för detta område har därför sänkts med 8 400 i förhållande till prognosen. För att uppfylla målsättningen bör länsstyrelserna ges ökade beslutsbefogenheter och ansvar när det gäller det regionalpolitiska området. Länsstyrelserna bör därvid få disponera ekonomiska ramar. Lokaliseringsstöd bör vidare kunna utgå till företag som förlägger verksamhet till sydost- och mellanskåne. För investeringar i industribyar bör statsbidrag utgå. Det är av betydelse att fastare samarbetsformer. utvecklas mellan å. s länsstyrelserna och planeringsförbunden och mellan kommunerna inom ä För att stärka de allmänna planeringsförbunden. lokaliseringsbetingelserna bör en snabb utbyggnad av vägnätet ske i landskapet. Därvid bör följande vägprojekt prioriteras. - återstående förbättringar på vägarna E 4 och E 6 väg 21 ny väg 15 Lund-Eslöv-Höör-Kristianstad ny väg 23 Höör-Hässleholm-Älmhult-Ljungby - förbindelse från Simrishamn till Ystad/Malmö väg 12 De båda Skånelänsstyrelsernas gemensamma uttalanden behandlar de grova riktlinjerna för planeringen. Med dessa som grund anger länsstyrelsen i Kristianstads län vissa riktlinjer för planeringen i länet. Dessa riktlinjer vilka avser utvecklingen av den regionala strukturen, befolkningens fördelning i länet samt mål för sysselsättningens och serviceutbudets omfattning och differentiering redovisas nedan i de avsnitt som tar upp respektive omrâde.

l 1.2 Regional struktur l den plan för den regionala strukturen som antogs av 1972 års riksdag fastställdes ett ortssystem med fyra ortstyper: storstäder, primära centra, regionala centra och kommuncentra. För Kristianstads län fastställde statsmakterna följande ortsklassificering vilken stod i överensstämmelse med det förslag länsstyrelsen lagt fram i länsprogram 70.

220 K risrianstads län

Primärt centrum: Kristianstad/Hässleholm Regionala centra: Simrishamn, Ängelholm Kommuncentra: Tomelilla, Bromölla, Ö Göinge, Osby, Perstorp, Klippan, Örkelljunga, Åstorp, Båstad. Av de remissinstanser som haft synpunkter på den regionala strukturen är de flesta positiva till nuvarande klassificering. Klippans kommun förutsätter emellertid att en omklassning sker av Klippan till regionalt centrum med hänvisning till att orten nu fungerar som ett sådant med utvecklad offentlig service. Kommunen förutsätter också en expansion av näringslivet. Även landstinget förordar att Klippans kommun klassificeras som ett regionalt centrum. Tomelilla kommun anser att Simrishamn har små förutsättningar att utgöra ett regionalt centrum. Enligt länsstyrelsens mening visar de analyser av arbetsmarknad och serviceutrustning som utförts i länsplanering 1974 att orterna i huvudsak fyller sina funktioner i ortssystemet och att grund för omklassificering av någon ort f. n. saknas.

Ill \I› I .. \,1 p I I \

;Östra Göinge

Hässleholm l

u;{_,,s,_,,;, \

l)

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödomrâdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Hg. 11 :I Regionalstruktur, Kristianstads län

Kristianstads län 221

l 1 .3 Planeringsnivå Som en del av riksdagens regionalpolitiska handlingsprogram hösten 1972 ingår beslut om befolkningsramar för länen. Syftet är att man inom skilda samhällssektorer ska ha ett gemensamt underlag för bedömningar vid beslut om lokalisering och dimensionering av verksamheter. Vid statsmakternas behandling av länsprogram 70 fattades beslut om de befolkningsramar som ska tillämpas vid samhällsplaneringen i länen för år 1980. För Kristianstads län fastställdes ramen till 265 000-275 000. Denna ram har av länsstyrelsen den 10 januari 1973 fördelats på kommuner. (Se tab. 11:3.) De sålunda fastställda befolkningsramarna ska tillämpas tills riksdagen utvärderat länsplanering 1974. Till grund för de planeringsnivåer som länsstyrelsen föreslagit i länsplanering 1974 ligger de sysselsättnings- och befolkningsprognoser vilka redovisas i planeringsunderlaget. Länsstyrelsen har utfört en mindre revidering av planeringsunderlagets sysselsättnings- och befolkningsprognoser. Revideringen bygger på de nya uppgifter beträffande befolkningsoch näringslivsutveckling som framkommit sedan planeringsunderlaget utarbetats. Den reviderade befolkningsprognosen framgår av tabell Kommunerna har i sina remissyttranden i allmänhet ansett att länsstyrelsens prognoser ej är tillräckligt positiva. Simrishamns kommun anser att det är särskilt anmärkningsvärt att länsstyrelsen i sitt beslut den lO januari 1973 ej fördelat länets befolkningsram så att det skulle medverka till att minska den regionala obalansen. Kommunen redovisar två prognoser. Prognos I (20 000 inv. år 1980 och år 1990) betecknas som ett minimialternativ där man utgår från i stort sett samma näringslivsbedömning som anges ilänsplaneringsmaterialet. Prognos Il (21 000 inv. år 1980 och 22000 är 1990) som kan benämnas ett regionalpolitiskt alternativ förutsätter en regionalpolitisk satsning inom kommunen. Prognos ll motsvarar den kommunala målsättningen för sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen och är enligt kommunen nödvändig för att förutsättningarna för Simrishamns funktion som regionalt centrum ska uppfyllas. Tomelilla kommun anser det mot bakgrund av vissa positiva tendenser ej orimligt att 1970 års befolkning har âteruppnåtts år 1980. Tomelillas kommunplan bygger på dessa förutsättningar. Kristianstads kommun anser att länsstyrelsens prognos för år 1980 är för låg. Kommunen har själv beräknat en folkmängd på 69 600 detta år. Bromölla kommun anser att en befolkningsökning på 150 inv./år är realistisk med hänsyn till den spontana utvecklingenÖstra Göinge kommun anser befolkningsprognosen realistisk men att en något högre målsättning är önskvärd. Osby kommun anser att planeringsnivån för kommunen bör ligga på 14 000 inv. år 1980 och 14 500 inv. år 1990 vilket är högre än länsstyrelsens prognos för att en bättre balans i länet ska kunna erhållas. Hässleholms kommun förordar högre befolkningstal än länsstyrelsen angivit med hänsyn till den faktiska befolkningsutvecklingen de senaste åren. Befolkningstalen i länsprogrammet bör anges till 50 000 år 1980 och 54 000 år 1990. Perstorps kommun motiverar sin tro på en mer positiv utveckling

222 Kristianstads län

än länsstyrelsens prognos anger med en förväntad expansion av näringslivet och förmodat stöd från centrala och regionala organ. Enligt kommunen bör befolkningstalen vara 8 000 år 1980 och 8 200 år 1990. Klippans kommun förutser en relativt kraftig folkökning fram till 1990. Ökningen väntas bli 750 inv. större under 1970-talet och 1800 inv. större under 1980-talet än länsstyrelsens prognos anger. Örkelljunga kommun anger att kommunens utveckling hittills hämmats av brist på bostäder men att det i framtiden synes troligare att fler människor föredrar att bosätta sig i kommunen än att pendla. Detta skulle ge en mer positiv utveckling än länsstyrelsen beräknat, nämligen 9 300 inv. år 1980 och 9 700 inv. år 1990. Åstorps kommun förutser en högre befolkning än länsstyrelseprognosen eftersom de senaste årens höga inflyttningstal väntas bestå under 1970-talet och med viss dämpning även under 1980-talet. Planeringstalen bör anges till 12 500 inv. år 1980 och 13 500 inv. år 1990. Ängelholms kommun redovisar två målsättningsalternativ för kommunens utveckling fram till år 1980. Alternativ l beräknar en tillväxt på 260 pers./år. Alternativ II som räknar med en tillväxt på 520 pers/år har använts i generalplanearbetet. Enligt kommunens uppfattning har länsstyrelsen i sin prognos inte tagit hänsyn till att kommunen blivit en alltmer attraktiv bostadsort. Båstads kommun räknar men en befolkningsökning på l 10 inv./år dvs. en kraftigare folkökning än enligt länsstyrelsens förslag. Som motiv anförs en kraftig förväntad expansion inom tillverkningsindustrin samt kommunens attraktivitet som bostadsort. Landstingets förvaltningsutskott anser prognosen något låg. Befolkningens storlek åren 1980 och 1990 enligt kommunerna angesi (tab. 11:2.) l avsnitt ll.l redovisades Skånelänsstyrelsernas gemensamma syn på den önskvärda befolkningsutvecklingen i Skåne. Här föreslås planeringsnivåer dvs. befolkningsmålsättningar som ligger högre än prognoserna. För 1980 har de flesta kommuner erhållit planeringsnivåer som ligger

Tab. 11:2 Befolkningens storlek enligt kommunernas förslag

Kristianstads län 223

ccm ccv ccm cc_ 03 cc_ com cc_ cc» ccw ccw ccc ccc cc» E:

w a

cm m_ v» 2 2 v_ mm o_ m_ mm m_

v3_

Icc_ Iccc Iccm Iccw iccc Iccm Iccm :E: icc_ Icc_ rccw Iccv lccw §72: §79:

p m

wcrocmrumcm_

:C m_ m_ 2 2 m_

02.;

cm C _w 2 _m __

www mä

mass_ _ ccm ccw ccw ccm ccm cc_ ccc ccc o.: ccv ccm ccm o.: ccw oem

w a

cm m_ S m_ o_ v_ _w 2 m_ cm __

wwmlccm mmdöom

mcoâotâäcm_ m_:mm:_._o=w_m

Iccv ucc_ Iccc Jccw Iccc iccw Iccc Iccc Iccc Iccw Icc_ Iccm

12:2

n m

mv __

cwm_

m_ 2 å __ m_ 2 ä __

EN EN

ccw o.: ccc ccw ccm ccw ccc ccc ccv ccm ccm ccc ccw ccv

2 n o

om.:

m_ __ 2 m_ m_ _m 2 m_ _m __

v3_ own

nån_

08 cc_ ccc ccc ccw o.: oc_ ccw ccm cc_ ccc ccw ccv ccc

.mccwnzm mcroiaa

:E _. m

2 m_ m_ __

o... 2. m_ mv 2 m_ om

En

com o.: cc_ cc_ ccv ccc ccw ccm ccc ccc så ccw ccm ccc ccc

auäazuhøzv_

w a

. 2 __ m0 m_ 2 v_ om 2 m_ om c_

_orcmmcw_

.§E.:mm:_=x_o.$m

cwmlccc E725

.Säg lcc_ Iccm Iccm no.: iccw Iccv ;ccw :ccw Iccv :cow Iccw Iccc Iccn

8x s w

.mzzu cwm_

2 __ 8 __ 2 m_ wv 2 __ wN c_

»zum SN må

ccc cc» ccm ccm ccw o.: ccc ccv cc_ ccw ccm ccw ccc cc_

mäwzamztmzsm

N. w

cm m_ __ __

v3_

2 5 __ v_ wv 2 »m

i

EN

ccv ccc ccm ccw ccw så com com o.: 08 ccc ccw ccc

mEcäâon

E:

xmzxa...

s w

._00

05_

cm 2 3 c_ v_ m_ S. 2 c_ å c_

vom

aozwøå :St: E.:

.miztzoxum

dei

Emacs

wsssâmçn_

az.:

m... N §5 :z

_

=E_:_m._._E_m 222.523_

asgo

_S853_ m=:oEoP åasoå :zoâumm: 3022?_ ...m==:_uä0 e_...__ä= 522.5

.Qürh c §70 5:55_ E33_ gaia asså W520... .§5

224 Kristianstads län

något över prognoserna med motiveringen att det synes både önskvärt och möjligt att erhålla en något positivare utveckling inom jordbruket än prognosen anger. Eftersom länsstyrelsen anser det särskilt angeläget med en utveckling av de primära och regionala centra samt att få en positivare utveckling på Österlen har planeringsnivåerna år 1990 i förhållande till prognosen höjts i Kristianstads, Hässleholms, Simrishamns, Ängelholms och Tomelilla kommuner. Enligt anvisningarna för länsplanering 1974 ska planeringstalen anges i form av intervall. Dessa har valts till i2 % av planeringsnivån. Planeringen bör inriktas mot mittpunkterna i intervallen. Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer redovisas i tab. 11:3.

11.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser I detta avsnitt redovisas i vilken mån de åtgärder som föreslagits i länsprogram 1970 har realiserats. Här konstateras att vissa förslag har helt eller delvis genomförts. Sålunda har informationsverksamheten om lokaliseringsförutsätttningarna i länet förstärkts. Företagareföreningen har fått utökade ekonomiska resurser och kontakten mellan företag och samhälle har förbättrats genom tillkomsten av ett ömsesidigt informationssystem. Ca 150 kvinnor har erhållit arbete inom traditionellt manliga yrken genom den försöksverksamhet som delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor bedriver på vissa företag i länet. Barnomsorgen har utökats men är fortfarande otillräckligt utbyggd. För att erhålla en bättre trafikförsörjning har planer utarbetats för regional och lokal trafik. Lokaliseringsstöd i form av lån har beviljats sju företag, därav tre i Örkelljunga, tre i Simrishamns och ett i Östra Göinge kommun. Tio företag har erhållit utbildningsstöd. Effekterna av hittillsvarande regionalpolitiska insatser är svåra att mäta. De största regionalpolitiska effekterna torde uppnås genom att de sektorsplanerade myndigheterna enligt sina instruktioner ska ta regionalpolitiska hänsyn. Effekterna av det lokaliseringsstöd som kommit länet till del har som helhet varit små. Den totala beräknade direkta sysselsättningseffekten uppgår till 460 arbetstillfällen. Stödet har i mycket liten utsträckning bidragit till att förbättra sysselsättningssituationen i sydöstra Skåne där behovet av tillskott av arbetstillfällen är särskilt stort. Endast ett fåtal ansökningar har dock inkommit för prövning. De statliga skatteutjämningsbidragen har stor betydelse för utjämning av kostnadsvariationer mellan olika delar av landet. Fr. o. m. år 1974 trädde ett nytt system för skatteutjämning i kraft vilket innebär att samtliga kommuner i länet garanteras 95 procent av medelskattekraften i riket. Detta medför en förbättring för kommunerna i Kristianstads län till vilka det totala bidraget ökade från 31 milj. kr. år 1973 till 51 milj. kr. år 1974. Enligt länsstyrelsens mening är emellertid inte heller det nuvarande skatteutjämningssystemet uppbyggt så att det tillräckligt beaktar kommunernas skilda förutsättningar. Detta har också flera remissinstanser framhållit i sina yttranden över länsplanering 1974. Svenska kommun-

sou 1975:92 Kristianstads län 225

förbundets länsavdelningar i södra regionen har utarbetat ett förslag till nytt system. Förslaget innebär att den garanterade minirniskattekraften sätts till 100 procent av medelskattekraften samt att hänsyn tas till befolkningens åldersstruktur och kommunens geografiska läge. Länsstyrelsen stöder detta förslag.

l l .5 Arbete Länsstyrelsens ställningstaganden i fråga om planeringsnivån bygger på den sysselsättnings- och befolkningsprognos för kommunerna, som redovisades i planeringsunderlaget och som reviderats något i programdelen. Sysselsättningsprognosen utgör också utgångspynkt för bedömningarna av arbetsmarknaden i kommunerna. Prognosen redovisas i diagram och tabell . Den totala sysselsättningen i länet minskade något under perioden 1965-1970. Antalet arbetstillfällen ökade emellertid i Kristianstads, Perstorps, Örkelljunga, Åstorps och Ängelholms kommuner. Betydande bortfall av arbetstillfällen förekom på Österlen där den kraftiga nedgången inom jordbruket ej kunnat kompenseras genom motsvarande uppgång inom andra näringsgrenar. Under 1970-talet väntas den totala sysselsättningen komma att öka med 1 500 arbetstillfällen. En ännu kraftigare tillväxt förutses under 1980-talet då ökningen har beräknats till 4000 arbetstillfällen. Skäl härför är bl. a. antaganden om arbetstidsförkortning och sänkt pensionsålder. Enligt prognosen förutses endast en mindre ökning av antalet arbetstillfällen inom industrin medan servicesektorn främst då den offentliga sektorn väntas öka kraftigt. Inom jordbruk och skogsbruk förutses en långsammare sysselsättningsnedgång än under 1960-ta1et. En betydande del av de förvärvsarbetande har sin arbetsplats utanför hemkommunen vilket medför en omfattande pendling. År 1970 uppgick antalet pendlare till 15 000. Endast tre kommuner nämligen Kristian-

Tab. 11:4 Sysselsatta i Kristianstads län

226 Kristianstads län

stad, Perstorp och Örkelljunga var ”självförsörjande” beträffande antalet arbetstillfällen. I länets övriga kommuner översteg utpendlingen inpendlingen. Pendlingsutbytet med angränsande län, främst då Malmöhus län, var omfattande och utpendlingsöverskottet från Kristianstads län till övriga län uppgick till 3 000 år 1970. Det största pendlingsutbytet över länsgränsen ägde rum i nordvästra Skåne. Under planperioden förutses en ytterligare ökning av arbetspendlingen och ett ökat utpendlingsöverskott. Kristianstads län har en näringsstruktur som awiker från rikets. Sålunda svarar jordbruket för en betydligt större andel av de sysselsatta i länet än i riket som helhet. Detta är ogynnsamt genom att jordbruksnäringen är en ur sysselsättningssynpunkt vikande sektor. Den mest expansiva näringsgrenen nämligen offentlig förvaltning och tjänster har däremot relativt liten omfattning i Kristianstads län. Andelen arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin motsvarar ungefär riksmedeltalet. Branschsammansättningen avviker dock från rikets. Livsmedelsindustrin sysselsätter en förhållandevis stor del av arbetskraften. Även industribranscherna textil, kemisk, trä, massa och papper samt jord och sten är jämförelsevis väl representerade. Relativt få sysselsätts inom metall- och verkstadsindustri. Inslaget av låglönebranscher är därmed jämförelsevis stort. lndustriproduktionen i länet utgörs vidare till stor del av rutinbetonad verksamhet med förhållandevis liten andel kvalificerad arbetskraft. Ovan nämnda förhållanden är orsaker till att inkomstnivån är låg i länet. Andra orsaker till detta är den höga andelen jordbrukssysselsatta samt den ogynnsamma âldersstrukturen med hög andel äldre invånare. År 1972 hade ingen av länets kommuner högre medianinkomst än riksgenomsnittet. Klart lägst inkomster uppvisade Simrishamns och Tomelilla kommuner. Bl. a. dessa förhållanden medför att länets skattekraft är betydligt lägre än rikets. År 1974 utgjorde den 85 % av riksgenomsnittet. Flera remissinstanser har i sina yttranden tagit upp det problem som den låga skattekraften utgör och därvid framhållit att det nuvarande skatteutjämningssystemet inte tillräckligt beaktar kommunernas skilda förutsättningar. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden skiljer sig i flera avseenden från männens. Pâ grund av bl. a. den traditionella ansvarsfördelningen i familjen för hem och barn samt otillräckligt utbyggd barnomsorg måste kvinnorna begränsa sitt arbetsutbud och väljer även i allmänhet en kortare utbildning. Kvinnorna koncentrerar sig till vissa sektorer på arbetsmarknaden vilket leder till hård konkurrens om arbetstillfällena och lägre arbetsförtjänster. Ett försök att förändra detta mönster görs i Kristianstads län av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor som bedriver försöksverksamhet i vissa företag i länet för att få in fler kvinnor på traditionellt manliga arbetsområden. I Kristianstads län är den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden lägre än riksmedeltalet. Under l970-talet förutses en ökning som medför att ytterligare 3 900 kvinnor kommer att sysselsättas. Yrkesverksamhetsgraden i länet väntas dock fortfarande ligga under 1980 års riksmedeltal. Riksmedeltalet torde dock kraftigt påverkas av de höga talen i storstads-

sou 1975:92 Krisriansrads län 227

områdena. Vid jämförelse av den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden inom ortstyper (se fig. 11:4) framgår att de flesta kommuner i länet väntas få relativt höga yrkesverksamhetsgrader bland kvinnor jämfört med förhållandena i andra kommuner av samma ortstyp. Målsättningen är en högre yrkesverksamhetsgrad än den prognostiserade. Om den kvinnliga sysselsättningsgraden ska komma i nivå med riksmedeltalet bör som målsättning gälla att kvinnornas yrkesverksamhetsgrad i kommuncentra och regionala centra bör vara två procentenheter högre än den prognostiserade vid denna tidpunkt. Om det primära centrumet Kristianstad/Hässleholm ska kunna fungera som alternativ arbetsmarknad till storstadsområdena bör yrkesverksamhetsgraden bland kvinnor vara lika med den beräknade kvinnliga yrkesverksamhetsgraden för Stockholms län år 1980. Detta innebär att ytterligare 6 700 kvinnori förhållande till prognosen har arbete år 1980. Det är svårt att mäta arbetslöshetens omfattning. Den övervägande delen av arbetslösheten utgörs säkert av s. k. dold arbetslöshet eller undersysselsättning. Av de personer som är anmälda som arbetssökande utgöres en stor del av kvinnor samt av ungdomar under 25 år. Andelen registrerade arbetslösa år 1974 redovisas ifig.--11:5. Remissorganen har lämnat omfattande synpunkter på materialet om arbete. Beträffande sysselsättningsprognosen anser flera remissinstanser att nedgången inom jordbruket ej blir så kraftig som prognosen anger. Några kommuner anser att ökningen av sysselsättningen inom servicesektorn och främst då den offentliga sektorn kommer att bli mindre än enligt prognosen. Andra, bl. a. Kristianstad och Osby kommuner, är av den uppfattningen att en kraftigare ökning är tänkbar. Remissorganens âtgärdsförslag har inarbetats i de förslag till åtgärder som länsstyrelsen angivit för att komma tillrätta med problem beträffande arbetsmarknaden i länet. De viktigaste åtgärdsförslagen sammanfattas nedan i att-satser med angivande av den myndighet som bör vidta resp. åtgärd.

Kommunerna att kommunerna sörjer för att industrimark, industrilokaler, va-kapacitet m. m. finns i beredskap för att underlätta industrietableringar. att kommunerna i sina markanvändningsplaner beaktar jordbrukets behov med hänsyn till dels åker dels utvecklingen av djurhâllningen till tidsenliga former. att särskilda näringslivskommittér bildas i kommunerna för att underlätta kontakterna med företagen. att lokala kontaktmän utses för näringslivsfrâgor. att utbyggnaden av dag- och fritidshem intensifieras för att ge förvärvsarbetande föräldrars småbarn tillfredsställande tillsyn och därigenom underlätta för kvinnor att börja förvärvsarbeta.

228 Kristianstads [än

Landstinget att möjligheterna att använda allmänna kommunikationer för arbets- och serviceresor förbättras. Någon form av rabattsystem bör införas, t. ex. s. k. 50-kort. (Åtgärdsförslaget förs till denna grupp med hänvisning till länsberedningens förslag.) att en utökad decentralicering av lângtidsvården kommer till stånd. att en utökning sker beträffande antalet skyddade och halvskyddade platser i länet.

Länsstyrelsen och andra statliga länsorgan att med hänsyn till det stora inslaget av mindre och medelstora företagi länet särskilda åtgärder vidtages för att stimulera dessas utveckling. Intresse bör skapas för samverkan mellan företag i produktions- och marknadsföringsfrågor m. m. Härigenom skulle företagens möjlighet att t. ex. ordna utställningar underlättas (jämför Swed-expo). att åtgärderna för att informera om fördelarna med en lokalisering till länet intensifieras. att den verksamhet utökas som delegationen förjämställdhet mellan män och kvinnor tagit initiativet till och varigenom ett ökat antal kvinnor beretts möjlighet till arbete inom traditionellt manliga verksamhetsområden. att länsarbetsnämndernas möjligheter att förbättra kvinnors och äldre personers arbetsmöjligheter utökas, speciellt om den ovan angivna målsättningen ska uppfyllas.

Central myndighet, regering eller riksdag att sydöstra Skåne får tillgång till alla de lokaliseringspolitiska stödmedel som finns tillgängliga. att företag styrs till sydöstra Skåne med hjälp av investeringsfonderna. att basindustrier lokaliseras till sydöstra Skåne. att gymnasieskola förläggs till Simrishamn. att gällande regler för statliga skatteutjämningsbidrag till primär- och landstingskommuner revideras. att statsbidrag utgår vid byggande av kommunala industribyar och att bidragen differentieras. Härvid kan man ge sysselsättningssvaga regioner en fördel gentemot storstadsområdena. att markkarteringar utförs ifråga om näringstillstând och surhetsgrad för hela länets âkerareal vart femte år i syfte att förbättra hushållningen vid gödsling men också med hänsyn till miljö- och hälsoskyddet att åtgärder vidtages för att stödja fiskets utveckling. att Kristianstad bör vara stationeringsort för region sju i fiskeriorganisationen. att länets företagareförening ges ökade personella och ekonomiska resurser. att Kristianstads flygplats Everöd bör klassificeras som primärflygplats och få jetförbindelser (Fokkerplan).

sou 1975:92 Kristianstads län 229

att en förändring av vägförvaltningens nuvarande organisation leder till ett utökat antal arbetstillfällen i Kristianstad. att en decentralisering till det regionala planet sker av uppgifter avseende byggnadsväsen, fysisk planering och bostadspolitik.

l 1.6 Service

1 serviceavsnittet redovisas några för samhällsplaneringen viktiga delar av serviceutbudet. Det gäller utbildning och kulturell verksamhet, hälsooch sjukvård och annan social service, kommunikationer, bostäder, va-frågor samt övrig service till länets hushåll och företag. De inventeringar beträffande serviceutbudet inom dessa sektorer som gjordes i planeringsunderlaget har aktualiserats och kompletterats. 1 programmet tas vidare upp de problem inom olika servicesektorer som framkom vid analysen av materialet. Nedan anges några av de viktigaste problemen inom skilda sektorer. Utbildningsnivån i länet är lägre än i riket. Befolkningen i Kristianstads län har i genomsnitt kortare allmän skolutbildning och yrkesutbildning än i riket. Särskilt låg är utbildningsnivån på Österlen där andelen studerande 16-åringar är betydligt lägre än både läns- och riksmedeltalet. En bidragande orsak härtill torde vara de relativt långa avstânden till gymnasieskola. Långtidssjukvârden är otillräckligt utbyggd. Platsantalet ligger betydligt under riksnivån. År 1974 hade 37 per 1000 av länets invånare i åldern 70-w år tillgång till långtidsvârdsplats. Motsvarande rikssiffra år 1972 uppgick till 46. Bristen på daghemsplatser är stor. År 1974 fanns l 100 daghemsplatser, vilket innebär att endast ca 14% av de förskolebarn som har förvärvsarbetande föräldrar har daghemsplats. Dessutom finns ca l 400 familjedaghemsplatser. Den öppna vården för pensionärer är otillräckligt utbyggd. Lägenhetsbestândets ålder är relativt hög och förhållandevis många lägenheter är omoderna. Avloppsreningen är ej tillräckligt utbyggd. På vissa orter finns brister i arbetsförmedlingsservicen. Fyra kommuner nämligen Bromölla, Östra Göinge, Örkelljunga och saknar Åstorp systembolag. Många glesbygdsinvånare har svårigheter att nå serviceutbud med kollektiva färdmedel. För att komma till rätta med ovannämnda problem och uppnå de angivna målsättningarna beträffande befolkning och regional struktur föreslår länsstyrelsen åtgärder beträffande servicen vilka redovisas nedan efter den instans som bör vidta resp. åtgärd.

Ko mmunerna att barntillsynen i daghem och fritidshem byggs ut. att kommunerna satsar på servicehus istället för traditionella ålderdomshem.

230 Kristianstads län

att kommunerna i ökande omfattning satsar på den öppna åldringsvården i form av färdtjänst, hemsamaritverksamhet, matdistribution, telefonkontakt och fotvård. att de kommunala bostadstilläggen höjs i vissa kommuner och statliga bostadsförbättringslån utnyttjas i större utsträckning. att bostadsproduktionen varieras i upplåtelseformer och bebyggelsetyper så att kategorisering motverkas och en allsidig hushållssammansättning erhålles i bostadsområdena. att kommunerna förbättrar omhändertagandet av slammet från avloppsreningsverk, så att såväl återanvändningssynpunkter som miljöskyddsfrågan tillgodoses. att kommunerna sluter avtal med lantbrevbärama om exempelvis hemsändning av dagligvaror och andra serviceuppgifter till i första hand äldre glesbygdsinvånare.

Landstinget: att landstinget tillser att omhändertagandet av riskavfall från länets sjukhus förbättras. att landstinget kraftigt bygger ut långtidsvården så att ett tillräckligt antal platser erhålles för att täcka behovet. att långtidssjukhem inrättas i samtliga kommuner. att folktandvården kraftigt byggs ut. att det program för friskvårdsplanering som utarbetats vid landstinget genomföres.

Länsstyrelsen och andra statliga lânsorgan att länsarbetsnämnden med utnyttjande av befintlig lagstiftning och intensifierat arbete i de s. k. anpassningsgrupperna verkar för att fler äldre personer och personer med nedsatt arbetsförmåga erhåller arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Central myndighet, regering eller riksdag att en ny indelning företas av riktnummer- och taxeomrâdena så att samtliga invånare i en kommun så långt tekniskt och ekonomiskt möjligt får tillhöra samma område. Kostnaden för samtal inom en kommun bör bli lika för samtliga invånare. att högskola inrättas i Kristianstad/Hässleholm. att gymnasieskola (SSG-skola) inrättas i Simrishamn samt även att

gymnasieskolans vårdlinje inrättas på orten.

att Klippans gymnasieskola erhåller processteknisk linje kemi-teknisk gren. att Kristianstads gymnasieskola erhåller processteknisk linje, livsmedelsteknisk gren. att kulturutbudet decentraliseras och en ökad satsning på länskulturinturnéverksamhet och lokalt föreningsliv kommer till stitutioner, stånd.

Kristianstads län 231

att det statliga stödet till folkbiblioteken utökas. att bidragsmöjligheter för anläggningar för återvinning eller behandling av avfall tillkommer. att forskningen på återvinningsproblem t. ex. metoder för sortering av avfall, omhändertagande av tungmetallhaltigt slam från avloppsreningsverk m. m. intensifieras. att arbetsförmedlingsservicen utökas i Åstorp, Örkelljunga, Broby, Perstorp och Bromölla. att länsarbetsnämnderna av AMS erhåller ökade medel för arkivarbeten och beredskapsarbeten. att statligt stöd i form av hemsändningsbidrag skall kunna utgå även till kommuner utanför stödområdet om behov föreligger. att de kommuncentra som saknar systembolag bör erhålla sådant.

11.7 Miljö l miljöavsnittet behandlas de restriktioner för näringsliv och bebyggelse som den fysiska miljön utgör. Vattenkvaliteten i de vattendrag som används som recipienter för industrier och kommuner redovisas. Vissa av länets vattendrag och kustavsnitt är i betänklig grad belastade med föroreningar och i några fall kan de tyvärr anses påtagligt överbelastade. Konflikter föreligger i vissa fall mellan bebyggelseintressen och allmänna naturvârdsintressen. För att lösa problemen beträffande recipienter samt avseende konflikter mellan naturvårds- och bebyggelseintressen föreslår länsstyrelsen följande åtgärder. Åtgärderna har liksom beträffande arbets- och serviceavsnitten fördelats efter den instans som bör vidta resp. åtgärd.

Kom munerna att föroreningar från tätorter, industrier ochjordbruk begränsas. att öka lågvattenföringen genom ändrad vattenhushâllning och underhåll av vattensystem. att regionala lösningar av avloppsfrågan övervägs i fall där reningsåtgärder ej är tillräckliga för att skapa tillfredsställande förhållanden i sjöar och vattendrag.

Länsstyrelsen och andra statliga länsorgan att specialinventeringar genomföres i samarbete med kommunerna avseende bokskog, grustillgångar och större områden där olika intressen behöver samordnas, men där grundläggande kännedom om naturen är otillräcklig, samt för att ge underlag för ett förbättrat djur- och växtplatsskydd. att länsstyrelse och kommuner tillser att recipientkrävande industri ej lokaliseras till känsliga områden utan att långtgående intern rening utföres.

232 Kristianstads län Central myndighet, regering eller riksdag att ekonomiska resurser ställs till förfogande för genomförandet av naturvårds- och riksplanerna.

Kristianstads län 233

%PC

ESC)

å ru rr; z O . Tomelilla 00 Osimrishamn

iaiiiggälå Hmnusastad

H txáivöxliupanOsby 00 51900003 . »ut omemunga 0 i. . › Ängelholm 000 qqKrislianslad- . Hässleholm

Land!!!

:tai: ooÖstraGöinge

. BromöllaÅstorp Perstorp

..

..

Fig. l 1:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings-

grenar under perioden I 965 vl990

Fig. 11:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders-

gruppen 50-w år

“lå PC RC

%

-Simrishamn . Å mKrrslianslad° oc

OOIG (D009 ouonoÅslorp Örkelljunga ooçKrisliarrslad- nøoOslraGöinge Tomelilla §55 mo: Hässleholm u. Å9°°"" “UN-Bromölla Kli pan o 001000 erslorp 3. no 0,.) 0

a. ässleholmc o:

.*:g.:§i!

Simrishamn

Going. omolilln

xiiuiunsiaa-nassiunoim Osby

.:i:r:.

.§.cx§::2:§

.

:.30

0 annans Ingå!

11:4 Antalet kvinnor år Fig. 11:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar âr Fig. yrkesverksamma 1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

15-64 år

234 Kristianstads län sou 1975:92

68-70 PC 71-74

1 Krisliansud-Hlsslcholm

.Ångilholm 0

› simnsnamn

T

n

lüromölll

8:a .aim- . unna Åslotp

Fig. 11:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971 -1 974 i relation till befolkningen vid resp. period: början

12 MALMÖHUS LÄN

12.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

Länsstyrelsen finner det angeläget att de inomregionala problemen än hittills i regionalpolitiken. Eftersom de ägnas större uppmärksamhet bäst kan dokumenteras, analyseras och bemästras av regionala problemen nivå bör ett vitt utrymme skapas för länsstyrelsen att organ på regional genom vidgad delegation från central nivå disponera egna regionalpolitiska medel och att vidta åtgärder för att lösa problem inom länet. Regionalpolitiken bör därför utvecklas i den riktningen att även länen utanför stödområdet blir delaktiga av de regionalpolitiska medel som kan användas för att förverkliga centralt och regionalt uppställda mål. Riktlinjer för en sådan ändrad inriktning av regionalpolitiken bör utgöra ett väsentligt inslag i nästa regionalpolitiska riksdagsbeslut. Det är vidare givet att ökade befogenheter åt länsstyrelsen för praktiskt agerande kräver ett utökat samarbete mellan länsstyrelsen och kommunerna i de regionalpolitiska frågorna. Skåne utgör på grund av sin geografiska omfattning och avgränsning en i många sammanhang naturlig region. Det successivt ökande beroendet mellan olika större områden i landskapet har lett till ett samarbete mellan kommunerna i interkommunala organ. Detta samarbete har en motsvarighet på länsplanet, där alltfler gemensamma planeringsinsatser kommit till stånd. Mot den bakgrunden samt på grund av i skilda sammanhang framförda önskemål om ett utökat samarbete i samhällsplaneringsfrågor mellan olika delar av landskapet har länsstyrelserna i Skåne ansett det vara naturligt att gemensamt redovisa och analysera uppgifter om och befolkning samt ange vissa allmänna mål för utvecklingen i näringsliv hela landskapet. De båda skånelänsstyrelserna anser det angeläget att sysselsättning, befolkning och bebyggelse blir jämnare fördelade i landskapet än vad prognoserna anger. En jämnare fördelning skulle öka förutsättningarna att utveckla sysselsättnings- och serviceutbudet i de nordöstra, sydöstra och mellersta delarna av landskapet samtidigt som den skulle förbättra möjligheterna att skapa goda boende- och fritidsmiljöer och minska markanvändningskonflikterna isydvästra Skåne. Länsstyrelserna förordar en bebyggelsestruktur som innebär att det finns ett visst utbud av arbete och service i glesbygden och mindre tätorter, medan det breda

236 Malmöhus län

arbetsutbudet och de kvalificerade servicefunktionerna koncentreras till ett relativt litet antal centra. Detta bidrar till att ge önskat utrymme för vidsträckta grönområden ochjordbruksarealer som skiljer de tätbebyggda områdena från varandra. En sådan struktur kan byggas upp endast om samhällets insatser inriktas på att stödja de olika centra så att de når den nivå i fråga om arbetstillfällen och service som krävs för att de skall kunna fylla sina funktioner iortssystemet. En grundläggande förutsättning för att det skisserade systemet skall fungera är att de olika orterna länkas samman av ett väg- och järnvägsnät som medger snabba och säkra transporter för näringslivets behov och ett välförgrenat kollektivtrafiknät för persontransporter. Den önskvärda ortsstrukturen uppstår enligt länsstyrelsernas mening lättast om samtliga regionala centra utvecklats till huvudorter i resp. regioner. Utvecklingen i de sydöstra och mellersta delarna av landskapet bör särskilt så att invånarna i dessa regioner kan erbjudas en främjas väldifferentierad arbetsmarknad och ett kvalificerat utbud av service. i Malmöhus län anser att det också i de västra delarna av Länsstyrelsen länet finns kommuner med brister i näringslivet som är i behov av stöd. På samma sätt bör utvecklingen i nordöstra Skåne stimuleras så att Kristianstad/Hässleholm kan fylla sin funktion som primärt centrum. De båda skånelänsstyrelsernas gemensamma uttalanden behandlar endast de grova riktlinjerna för planeringen. Med dessa som grund anger länsstyrelsen i Malmöhus län vissa allmänna riktlinjer för planeringen i länet. För varje ortstyp anges mål för sysselsättningsutbudets och serviceutbudets omfattning och differentiering samt därtill kopplade fordringar på befolkningsunderlagets storlek. Länsstyrelsens allmänna målsättning för planeringen i länet är att befolkning och näringsliv fördelas jämnare över länet än vad prognoserna visar. Det är möjligt att ge människorna lika tillgång till de tre välfärdskomponenterna arbete, service och god miljö endast om man kring länets regionala centra kan utveckla regioner med ett differentierat arbets- och serviceutbud. Detta mål torde tillfredsställande kunna uppfyllas om de olika regionerna på sikt har ett minsta befolkningsunderlag på 60 000 invånare och ett utbud av sysselsättningstillfällen inom varje region som motsvarar nämnda invånareantal. Målsättningen är vidare att varje kommun i länet skall ha en sådan storlek att den ger underlag för en lokal arbetsmarknad och utbud av grundläggande service. Samtliga kommuner i länet utanför Malmö/Lund-regionen bör för att nå detta mål ha ett befolkningsunderlag på minst 10 000 invånare och en egen arbetsmarknad som motsvarar minst 10 000 invånare. De angivna talen för befolkningsunderlaget i regioner och kommuner skall betraktas som riktvärden för den långsiktiga utvecklingen. Riktvärdena kan dock behöva modifieras för regioner eller kommuner med hänsyn till de fortsatta avvägningar som länsstyrelsen kommer att göra i fråga om utbud av arbete och service på såväl den regionala som den lokala marknaden.

Malmöhus län 237 Som allmän princip för bebyggelsestrukturen i länet bör gälla att största möjliga samlokalisering av arbetsplatser och bostäder eftersträvas såväl inom de olika regionerna som i de enskilda kommunerna, där det dock ankommer på kommunerna att ange målen för bebyggelsens fördelning. En koncentration av bebyggelsen till ett mindre antal områden i varje kommun är önskvärd med tanke på målet att ge alla människor en likvärdig tillgång till kommersiell och offentlig service och med hänsyn till strävandena att göra det möjligt för dem som inte kan tillgodose behovet av arbete och service inom den egna kommunen att nå andra arbets- och servicemarknader med hjälp av kollektiva kommunikationer. Länsstyrelsen anser därför att det finns starka skäl att hålla tillbaka bebyggelseexpansionen i sådana orter där inte näringslivets expansion, fortbeståndet av etablerade serviceanläggningar eller särskilda markanvändnings- eller miljöskäl talar för en utbyggnad. Det finns, enligt länsstyrelsens mening, betydligt större förut sättningar att åstadkomma en rimlig serviceförsörjning och bättre möjligheter att skapa framtida sysselsättningsmöjligheter för människorna om bebyggelsen hålls samman kring kommunens centralort och ett mindre antal lokala centra än om bebyggelsen sprids på ett stort antal ”pendlarsamhällen”. Utbyggnad av samhällen av den senare typen utan eget arbets- och serviceutbud kan resultera i att ett stort antal människor av tids-, kostnads- eller andra skäl ställs utanför arbetsmarknaden och normala sociala kontakter. Sannolikt är det dessutom i de flesta fall kommunalekonomiskt och samhällsekonomiskt fördelaktigt att satsa på ett litet antal utbyggnadsorter i varje kommun. En koncentrerad bebyggelsestruktur kan i många fall också vara fördelaktig från landskapsbildssynpunkt. Den ger jämfört med en splittrad bebyggelse en mer markerad växling mellan stadsbebyggelsen och de fria partierna i landskapet. En alltför splittrad bebyggelsestruktur kan dessutom innnebära att man bryter sönder större fritidsområden och andra allemansrättsligt tillgängliga ytor och splittrar sammanhängande jordbruksmarksarealer.

12.2 Regional struktur Kommuner och andra organ som beretts tillfälle att lägga synpunkter på planeringsunderlaget och som tagit upp frågorna om den regionala strukturen har praktiskt taget helt accepterat riksdagens ortsklassificering. De kommuner som utvecklat synpunkter på ortsklassificeringen har gjort detta för att påtala vissa brister i kommunens förutsättningar att fylla sina funktioner och pekat på behovet av kompletteringar och förstärkningar i sysselsättnings- och serviceutbudet. Malmö kommun hävdar att de senaste årens regionalpolitiska ansträngningar, bl. a. inriktningen på att dämpa tillväxten i storstadsområdena, lett till en del oförutsedda konsekvenser. Kommunen konstaterar att storstadsomrâdet - och då särskilt Malmö förfogar över ledig kapacitet i fråga om bostäder och service till betydande värden och anser det knappast rimligt, vare sig från samhällsekonomisk eller annan synpunkt, att i längden avstå från att utnyttja dessa resurser. Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv påtalar behovet av förstärkningar av kommunens position i ortssystemet.

238 Malmöhus län

Länsstyrelsen anser att den plan för utveckling av den regionala strukturen som antogs av 1972 års riksdag utgör en lämplig grund för det regionalpolitiska handlingsprogrammet i Malmöhus län. Jämfört med flertalet andra län i landet har Malmöhus län i flera avseenden mycket gynnsamma förutsättningar att bjuda sina invånare tillgång till de tre välfärdskomponenterna arbete, service och god miljö. Viktiga faktorer i det sammanhanget är den nuvarande ortsstrukturen med Malmö/Lund som naturlig kärna i länet vid sidan av ett antal andra orter med betydande arbets- och serviceutbud. Av stor betydelse för de olika orternas funktioner i ortssystemet är ocksâ länets stora befolkningsunderlag och de förhållandevis korta avstânden mellan länets olika kommuner. Sysselsättnings- och befolkningsprognoserna för 1970- och 1980-talen antyder att flertalet kommuner i länet successivt knyts allt starkare till Malmö/Lund- och Helsingborgsregionernas arbetsmarknad om inte åtgärder vidtas för att bryta denna trend. På sikt skulle en sådan utveckling medföra en reduktion av de regionala centrumens serviceutbud och en ogynnsam utveckling av deras arbetsmarknad. För människor som av olika skäl inte kan nå sysselsättnings- och serviceutbudet i Malmö/Lund eller Helsingborg skulle sådana förändringar innebära en kraftig försämring av välfärden. Det är dessa framtidsperspektiv som gör att tyngdpunkten idet regionalpolitiska handlingsprogrammet enligt länsstyrelsens mening bör läggas på att utveckla de regionala centrumen så att de tillsammans med sina omland kan fungera som självständiga regioner. Länsstyrelsen förordar följande regionala struktur. Landsdelscentrum Malmö/Lund-regionen Primärt centrum Helsingborgs kommun Regionala centra Landskrona, Trelleborgs, Ystads och Eslövs kommuner Kommuncentra Höganäs, Bjuvs, Svalövs, Kävlinge, Lomma, Staffanstorps, Vellinge, Skurups, Sjöbo, Hörby och Höörs kommuner. Länsstyrelsens förslag till regional struktur redovisas ifig. 12:1. l omlanden till de regionala centrumen Landskrona, Ystad och Eslöv ingår förutom den egna kommunen något eller några kommuncentra. Landskrona fungerar som regionalt centrum även för Svalövs kommun, Ystad som centrum för Skurups och Sjöbo kommuner samt Eslöv som regionalt centrum för Hörby och Höörs kommuner. Sydöstra Skåne delas av länsgränsen. Risk finns att detta kan försvåra uppbyggnaden av den statliga och landstingskommunala serviceverksamheten i sydöstra Skåne. Ett strikt fasthållande vid länsgränsen medför i dessa avseenden en konstlad uppdelning av befolkningsunderlaget som kan leda till att sydöstra Skåne går miste om statliga och landstingskommunala serviceanläggningar och att befolkningen för att få sina servicebehov tillgodosedda blir hänvisade till Malmö, Lund eller Kristianstad. Ystad får i så fall en sämre service än som varit möjlig med hela sydöstra Skåne som underlag. Ett nära samarbete måste ske mellan länsstyrelserna, övriga statliga myndigheter och de båda landstingen för

Malmöhus län 239

att i möjligaste mån överbrygga länsgränsen och eliminera de olägenheter som den innebär. Ett sådant samarbete pågår redan bl. a. inom sjukvårdens område. Trelleborgs ställning som regionalt centrum skiljer sig i vissa avseenden fran övriga regionala centras positioner i ortssystemet. De angränsande kommunerna i IlOTI och väster anses traditionellt ingå i Malmö influensområde och bildar en del av storstadsområdet. Med den indelningen blir Trelleborg följaktligen regionalt centrum endast för den egna kommunen. När man avgränsat Trelleborgs spontana omland faller emellertid också delar av Vellinge och Svedala kommuner inom Trelleborgsregionen. På grund härav avser länsstyrelsen att närmare undersöka i vilka avseenden möjligheter finns att göra ändringar av betjäningsområdena för olika regionala serviceverksamheter.

12.3 Planeringsnivá Som en del av riksdagens regionalpolitiska handlingsprogram ingår beslut om befolkningsramar för länen. Syftet med ramarna är att man inom skilda samhällssektorer på lokal, regional och central nivå skall ha ett gemensamt underlag för bedömningar vid beslut om lokalisering och dimensionering av olika verksamheter i samhället. Riksdagens beslut år 1972 innebar att Malmöhus läns befolkningsram fastställdes till 760 000-790 000 invånare år 1980. Riksdagens ramar för planeringen i länet skall gälla tills statsmakterna utvärderat länsplanering 1974. Länsstyrelsen har i avvaktan på resultatet av den nu pågående planeringsomgângen genom beslut den 25 oktober 1973 fördelat länsramen från år 1972 på kommuner. Länsstyrelsen hari sitt beslut angett ett maximi- och minimital för varje kommun. Av tab. 12:1 framgår länsstyrelsens fördelning av riksdagens länsram. De synpunkter på framtidsbedömningarna av näringslivs- och befolkningsutvecklingen samt planeringsnivåerna som kommunerna har framfört i sina yttranden över planeringsunderlaget för länsplanering 1974 äri huvudsak av två slag. Flera remissinstanser har gjort egna bedömningar av de troliga sysselsättnings- och befolkningsförändringarna under 1970- och 1980-talen som skiljer sig från prognoserna i länsstyrelsens planeringsunderlag och angett sina egna prognoser som planeringsnivå. Vissa kommuner har uttalat att den utveckling som kommunens prognoser visar på inte överensstämmer med den planeringsnivå som kommunen i andra sammanhang inriktat sig på och föreslår därför planeringsnivåer som avviker från de tal som kommunens prognoser ger. Flertalet kommuner har i preciserade siffror angett sin planeringsnivå för år 1980 och år 1990. Länsstyrelsen har gjort en revidering av planeringsunderlagets sysselsättnings- och befolkningsprognoser. Revideringen bygger på de synpunkter som framförts av remissinstanserna och de nya fakta som tillkommit därutöver sedan de preliminära prognoserna utarbetades. Länsstyrelsens slutliga befolkningsprognos för år 1980 och år 1990 framgår av tab. 12:1. Tabellen redovisar också länsstyrelsens förslag till planeringsramar för år

240 Malmöhus län

Höganäs

I Landskronav*

Teckenförklaring Storstadsområde Malmöreg. v Primärt centrum

f/

Regionalt centrum Kommuncentrum . I Kommundelscentrum › Länsgräns

Kommungräns i»

Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring ilänsplanering 1974

Pig. 12:1 Regional struktur, Malmöhus [än

1980 och år 1990. Planeringstalen för år 1980 och är 1990 skall enligt anvisningarna för länsplaneringen anges som ett intervall, som bör ha en spännvidd på ca 4 %. Med nuvarande inriktning av regionalpolitiken kan den spontana utvecklingen i Malmöhus län i ytterst liten grad påverkas genom insatser av de speciella regionalpolitiska medlen. Det står också klart att någon ändring i de regionalpolitiska medlens omfattning eller principiella tillämpning inte kommer att ske före budgetåret 1977/78. Länsstyrelsen anser - mot den skisserade bakgrunden - att planeringen i länet fram till år 1980 bör inriktas mot den nivå som anges av länsstyrelsens prognoser. Planeringsramarna omspänner för varje kommun ett intervall för âr 1980. lntervallet är på 4:2 % kring prognosvärdet ett uttryck för den osäkerhet som ligger i länsstyrelsens bedömningar. Jämfört med de planeringsnivâer som angetts av kommunerna för år 1980 innebär länsstyrelsens planeringsramar att kommunens planeringstal ligger över länsstyrelsens planeringsintervall i Höganäs, Sjöbo, Eslövs, Hörby och Höörs kommuner. Inom Malmö/Lund-omrâdet gäller detsamma Kävlinge, Staffanstorps och Lunds kommuner samt kommunerna Burlöv, Bara och Svedala i Malmö kommunblock.

Malmöhus län 241

Differenserna mellan länsstyrelsens planeringsramar och de kommunala planeringstalen i Höganäs, Sjöbo, Hörby och Höör är helt att hänföra till skillnader i bedömningen av sysselsättningsutvecklingen. Kommunernas prognoser skulle, jämfört med länsstyrelsens antaganden, förutsätta 700 fler arbetstillfällen i Sjöbo kommun, 300 fler i Höganäs och Höör samt 150 fler arbetstillfällen i Hörby. För Eslövs kommun skiljer 1 600 invånare mellan länsstyrelsens prognos och kommunens planeringsnivå. Kommunen skulle alltså behöva tillföras omkring 700 arbetstillfällen genom regionalpolitiska insatser under åsterstoden av 1970-talet om kommunens mål skulle kunna förverkligas. Länsstyrelsen saknar, som redan påpekats, regionalpolitiska medel som skulle kunna ge sådana tillskott till kommunens sysselsättningsunderlag. Länsstyrelsen anser det därför inte realistiskt att planera för en utveckling i Eslöv som överstiger den planeringsnivâ som anges av länsstyrelsens planeringsramar. Länsstyrelsens planeringsramar för år 1990 har konstruerats utifrân delvis andra förutsättningar än dem som gäller för år 1980. 1 det längre perspektiv som representeras av 1980-talet finns det möjligheter att med hjälp av regionalpolitiska insatser påverka den spontana utvecklingen. Länsstyrelsens allmänna mål för utvecklingen i länet kommer till konkret uttryck i planeringsramarna för år 1990. Förslaget till planeringsramar för år 1990 speglar länsstyrelsens strävan att göra särskilda insatser för att utveckla vissa orter. Länsstyrelsen anser att en högre planeringsnivå än prognosen anger är önskvärd i de regionala centrumen Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv samt i kommuncentrumen Svalöv, Skurup, Sjöbo, Hörby och Höör med hänsyn till den allmänna målsättningen för utvecklingen i länet. Mot den bakgrunden bör det övre ramvärdet år 1990 utgöra riktmärke för planeringen i de nämnda kommunerna. Länsstyrelsen vill emellertid samtidigt erinra om att den planeringsnivån ställer krav på lokalisering till dessa kommuner av drygt 3 500 arbetstillfällen utöver vad prognosen anger. En förutsättning för detta sysselsättningstillskott är att ökade regionalpolitiska medel ställs till länets förfogande.

12.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser De regionalpolitiska medlen har hittills i liten utsträckning kommit länet till del. Tilldelningen av investeringsmedel inom olika sektorer har också varit otillräcklig för en utbyggnad av samhällsservicen i den omfattning som varit önskvärd ur regionalpolitisk synvinkel. Det finns också, vilket redovisas i de följande avsnitten, behov av betydande insatser från såväl staten som landstinget och primärkommunerna, om de regionalpolitiska målen i fråga om tillgången till arbete, service och god miljö skall kunna förverkligas i länet. Länsstyrelsen vill understryka att insatser för allmän stimulans åt näringslivet och för utbyggnad av samhällsfunktionerna visserligen ger en nödvändig grund för regional utveckling men dock är synnerligen trubbiga instrument när det gäller att förverkliga strikt regionalpolitiska mål inom länet. En god precision i

242 Malmöhus län SOU 1975 :92

005 00m 00m oov 00m 005 000 005 000 000 005 oov 00m 000 oov oov oon 00m 000 000

v nn m3 mv m3 vn mm on on mn mm n3 mn v3 5n n3 33 5m3

100m 5331005 100m 100m 1000 1005 100m 100m 100n 0mn100m 1005 1000 1003 1000 100m 10ov 1005 1000 0nm10o3 0nm1oo3

mcioizmmcw_

33 omm3 3n v3 3v m3 mn 3m m3 m3 vn 5m n3 vn m3 mn 33 n33 m5n mm5 mm5

wâäâ 3 oov 00v 0m3 000 000 00m 00m 0m5 omm 00m oov oon oon oov 0mo oov 000 oom 00n 00n

nn m3 3v m3 3n 3m 53 53 vn 5m n3 vn v3 5n n3 03

0331000 mmnloov nm51o0m nm51oom

mcuwxzåwmcmu_ m3cmma3uosa3m

100m 10mm 100v 100m 100m 100v 1om0 1om3 100v 100m 1005 100m 10mm Ioov 100m 1003

mm mn mn 33 03 omm3 3n v3 n3 on m5 53 53 mn mm 33 m3 m03 m5n 3m5 3m5

005 000 00m 00m 000 000 000 000 000 000 000 000 003 000 000 00v 005 000 oon

mm on mn n3 vn m3 mn 33 33 0mm3 mom nn m3 3v m3 mn 3n 5m -E3333 v5m3 m33 mmn

000 oon omm oon 0m5 000 000 00m 00m 000 000 00m omm omm 00m 00m 0m5 00m omm

.mozmoum wciocuñ

ov om 53 mm 33 m3 mn 33 0mm3 53 vmn nn v3 n3 3n vn mn 03 m03 . m55 .FE

005 005 oov 003 oon 00m 00m 00m 00m 000 00m oon oon 000 00m oov oon 00m 000 000

nn m3 3v m3 m3 nm m3 53 on ov n3 mn v3 mn n3 03

-3or33mm=w_

...wiuämc3cx3omom

även m03100m mom1o00 mom1000 0m5I000

100m 100m 1005 100v 100v 100v 100m 100m 100v 100m 10ov 100m 1005 100m 1o0v 1000

;Q

.msec

mm m3 m3 mn 03 omm3 3n v3 n3 m5 m3 m3 5m 3 m3 5n 3 ?om m03 vmn 355 0m5

nm5 5m3 n33 mmo mnv mmm mmv 5m3 mom 30m n5m 300 mmm nm5 mmm mn3 mom 5mm 3mm

.aâånmztmzumm

m mm mn mn 33 v5m3 on v3 n3 m3 m5 m3 m3 0n mm 33 m3 n03 m5n 5m5

500 mom nn3 m3m v50 v5v m3m 5mm v53 3vm mmm vmm 5mv mno mmm 0v3 mmm 3mm mmm

uzegzøoa

§55”.

m Sue n3 05m3 m3 m3 5m n3 v3 mm 03 n3 mm 03 vn m3 mn 33 003 mmn m35

33nn5m3

v

5m3

.mzzszoxum

dcå

E2333_

mctoâzmøcw.

.wzco

_e_ 302W_ :33

Hmn

.E8833 wäøwiso: scoiwuauq 02:23_ Eoacåázm 9030:23.

.§5 anamma: 233m ›©3.».›m 3:51_ 5333:30..- 0:332 ...mczmå msäxm 3:2; anna :gå .E335 .som sEESW 55.5.3333 main”. §35

Malmöhus län 243

detta avseende erhålls först då länet i betydligt större utsträckning än för närvarande får tillgång till de speciella regionalpolitiska stimulansmedlen. De statliga skatteutjämningsbidragen är det mest betydelsefulla medlet för att ge kommunerna likvärdiga möjligheter att bjuda sina invånare en acceptabel samhällsservice. En omläggning av nuvarande system för skatteutjämning är angelägen. Frågorna om skatteutjämningens utformning hör givetvis intimt samman med de övriga problem som studeras av den kommunalekonomiska utredningen. Med tanke på skatteutjämningens stora regionalpolitiska betydelse bör emellertid, enligt länsstyrelsens mening, frågan behandlas på sådant sätt att riktlinjer för en omläggning av skatteutjämningssystemet kan övervägas i samband med nästa riksdagsbehandling av de regionalpolitiska frågorna. Effekterna på den kommunala ekonomin av de statliga drifts- och investeringsbidragen är - vid sidan av hänsynstagandet till de kostnadsskillnader som är betingade av befolkningens åldersstruktur och kommunens - en faktor som bör geografiska läge beaktas i strävandena att åstadkomma ett ur regionalpolitisk synvinkel

lämpligt skatteutjämningssystem. översynen av skatteutjämningssystemet

bör också ta hänsyn till behovet av att snabbare än f. n. ge kommuner med kraftig folkmängdsminskning en uppräkning av den garanterade skattekraften.

12.5 Arbete Malmöhus län svarar för närmare 10 % av sysselsättningen i landet. Efterfrågan på arbetskraft ökade kraftigt under 1960-talet och för 1970-talet och 1980-talet räknar länsstyrelsen också med expansion om

Tab. 12:2 Sysselsatta iMalmöhus län

Malmö kommunblock 136 878 142 583 148 839

244 Malmöhus län

än i dämpad takt. Den utveckling länsstyrelsen räknar med förutsätter en årlig inflyttning av arbetskraft med i genomsnitt l 800 personer. Länsstyrelsens näringslivsprognos pekar på minskat behov av arbetskraft inom de varuproducerande näringarna men en kraftigt ökad sysselsättning inom servicesektorn. Jordbruket beräknas fortsätta att minska, men det Senaste jordbruksavtalet som avsevärt förbättrat de ekonomiska villkoren för jordbruket bör verka dämpande på avgången från jordbruksnäringen. Den minskning av industrisysselsâttningen som började på 1960-talet väntas i viss mån fortsätta under prognosperioden som sträcker sig till år 1990. Det minskade bostadsbyggandet väntas i viss utsträckning medföra sysselsättningsproblem för byggarbetarkåren särskilt som möjligheten att gå över till industrisysselsättning är begränsade. Länsstyrelsen räknar med en fortsatt kraftig ökning av sysselsättningen inom servicenäringarna, främst inom den offentliga sektorn. Expansionen av den offentliga sektorn kompenserar i hög grad det minskande behovet av arbetskraft inom övriga näringar. En expansion av den offentliga sektorn bör dessutom få en allmänt dämpande effekt på konjunktureftersom den offentliga sektorn är förhållandevis lite utsatt svängningarna för konjunkturstörningar. Ökningen av den offentliga sektorn har stor betydelse för kvinnornas möjligheter att få förvärvsarbete. Möjligheterna för arbetstagare med olika yrkesinriktning och utbildning att välja arbete på en arbetsmarknad beror i hög grad på hur väl differentierat näringslivet är. Länet som helhet uppfyller högt ställda krav på valmöjligheter. Den expansiva arbetsmarknaden i sydvästra Skåne är av stor omfattning och är väl differentierad. Detta har stor betydelse för inkomstförhâllandena, tryggheten och valmöjligheterna. En del branscher domineras av ett fåtal stora företag varför viss risk finns att konjunktur- och strukturförändringar kan medföra stora och snabba förskjutningar på arbetsmarknaden. Den omfattande och expansiva servicesektorn bidrar i hög grad till att de flesta yrkesgrupper kan få arbete. Inom sydvästra Skåne är de välutrustade arbetsmarknaderna i Malmö och Lund helt dominerande. Näringslivet i Trelleborg däremot har en relativt svag utveckling och en ensidig sammansättning som gör att många arbetstagare för sin utkomst är helt beroende av utvecklingen för ett enda företag. De lokala arbetsmarknaderna i flertalet av kranskommunerna till Malmö/ Lund har betydande brister men detta kompenseras i hög grad av goda pendlingsmöjligheter till främst Malmö och Lund. Den omfattande till kranskommunerna leder till kraftiga ökningar av inflyttningen pendlingen och ställer stora krav på kommunikationerna. i nordvästra Skåne är expansivt och kännetecknas av en Näringslivet väl utvecklad industri. I det primära centrumet Helsingborg är näringslivet väl differentierat och ger goda arbetsmöjligheter för både män och kvinnor. De lokala arbetsmarknaderna i nordvästra Skåne är i flera fall präglade av stora industriföretag. Det stora beroendet av dessa företags utveckling och inriktning påverkar tryggheten och valmöjligheterna på arbetsmarknaden. Detta gäller främst i Landskrona, Höganäs och Bjuv. Valmöjligheterna på arbetsmarknaden för kvinnor och många grupper av

Malmöhus län 245

långtidsutbildade i dessa kommuner är begränsade. De påtalade bristerna uppvägs delvis av goda möjligheter att pendla inom området och då främst till Helsingborg. För delar av nordvästra Skåne ligger också den stora arbetsmarknaden i sydvästra Skåne inom räckhåll. En betydande del av arbetskraften i nordvästra delarna av Kristianstads län söker sig också till arbetsmarknaden i Helsingborg. Mellanskåne och sydöstra Skåne erbjuder en arbetsmarknad med mera begränsad sammansättning. Näringslivet i mellanskåne är inte särskilt väl differentierat. Jordbruket svarar här för närmare en fjärdedel av sysselsättningen. Framför allt Hörby har en stor andel sysselsatta ijordbruk, ca 40 %. Nedgången inom denna näringsgren ökar starkt behovet av sysselsättningstillfällen inom andra näringar. Industrin har en ganska stark ställning i Eslöv och Höör men är svagt utvecklad i Hörby. Möjligheterna att inom regionen välja mellan olika typer av industriarbete begränsas dock av att Eslövs industri domineras av två branscher. I sydöstra Skåne svarar jordbruket för drygt en fjärdedel av sysselsättningen. Nedgången av antalet arbetstillfällen i denna näringsgren är så stor att den inte tillräckligt kompenseras av utvecklingen inom andra näringsgrenar. Servicesektorn i Ystad har hittills varit förhållandevis väl differentierad men den framtida utvecklingen väntas bli relativt svag. För Skurup och Sjöbo betyder pendlingsmöjligheterna till sydvästra Skåne betydligt mera än tillgången på arbetstillfällen i det egna regioncentrumet Ystad. För både sydöstra Skåne och mellanskåne gäller att nedgången inom framför allt inte jordbruket tillräckligt kompenseras av ökning av sysselsättningstillfällen i övriga näringslivet. För många av de boende i dessa kommuner kan pendling till arbetsmarknaden i sydvästra och nordvästra Skåne vara enda alternativet om de inte vill acceptera att förvärvsarbeta i mindre omfattning eller flytta. Under senare år har dessutom en betydande inflyttning ägt rum till orter med attraktiv boendemiljö i de mellersta och östra delarna av länet. Inflyttarna hari stor utsträckning sina arbetsplatser förlagda till de västra delarna av länet. Länsstyrelsen räknar med att denna typ av flyttning kommer att fortsätta och kalkylerar därför med en kraftig ökning av pendlingen från mellanskåne och sydöstra Skåne. De ökande avstånden till arbetsplatserna och den relativt svagt utvecklade kollektiva trafiken reducerar kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta. Länsstyrelsens förslag till åtgärder för att förbättra sysselsättningsutbudet i länet är främst inriktade på att öka arbetskraftsefterfrågan inom kommuner med stagnerande eller tillbakagående näringsliv samt att i vissa regioner åstadkomma en mer differentierad sysselsättning med avseende på såväl näringsgrenar som branscher. Länsstyrelsen anser att regionalpolitiska insatser bör göras för att öka sysselsättningsunderlaget i de regionala centrumen Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv samt kommuncentrumen Svalöv, Skurup, Sjöbo, Höör och Hörby. lnsatserna för de regionala centrumen bör i första hand inriktas på att

246 Malmöhus län

ytterligare förbättra lokaliseringsförutsättningarna. De åtgärder länsstyrelsen därvid avser är utbyggnad av djuphamnen i Landskrona, utbyggnad av anläggningar som har anknytning till färjetrafiken över Trelleborg och Ystad samt byggande av motorväg Lund-Eslöv. Alla dessa åtgärder kräver statliga insatser. Företag som väljer att etablera sig i kommunerna i sydöstra Skåne och mellanskåne och kommuner med en ensidig näringslivsstruktur bör få för sina investeringar. l samband härmed föreslår lokaliseringsstöd att en allmän översyn verkställs av formerna och villkoren länsstyrelsen för det regionalpolitiska stödet. De investeringar som görs av företag, som fått särskilda medgivanden av regeringen att ta i anspråk medel ur investeringsfonderna, har betydande regionalpolitiska effekter. I särskilt de regionala centrumen Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv samt i kommuncentra i sydöstra Skåne och mellanskåne motiverar de regionalpolitiska skälen att företagen lämnas särskilda medgivanden att ta i anspråk investeringsfondmedel för sina investeringar. Statens egna företag - Statsföretag AB och Svenska Etablerings AB bör ägna ökad uppmärksamhet åt sysselsättningsfrågorna i de regionala centrumen Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv. Resurserna för företagareföreningens kredit- och rådgivningsverksamhet bör utökas. Statliga verk och myndigheter kan göra betydelsefulla insatser för att stärka sysselsättningen i länet. SJ bör undersöka möjligheterna att i större utsträckning än f. n. utnyttja Eslöv som järnvägsterminal samt att förlägga den administrativa funktionen för färjetrafiken till Trelleborg. Länsstyrelsen anser vidare att landstinget bör överväga vilka möjligheter som finns att vid framtida utbyggnader förlägga olika typer av verksamhet till regionala centra och kommuncentra i sydost- och mellanskåne. lnom långtidssjukvården bör också av regionalpolitiska skäl utbyggnad i första hand ske i Svalöv. En utbyggnad av den kommunala barntillsynsverksamheten i form av daghem/familjedaghem, fritidshem deltidsförskolor och passning av sjuka barn är enligt länsstyrelsens mening viktig för att ge alla människor - oavsett kön och -- att familjeförhållanden likvärdiga möjligheter förvärvsarbeta. l fråga om kapaciteten i arbetsmarknadsutbildningen bör målet vara minst 3 000 utbildningsplatser år 1980. Arbetsmarknadsutbildningen i Ystad bör behållas och differentieras. Yrkesvägledningen bör intensifieras för att särskilt underlätta ungdomarnas val av utbildning. Antalet personer med någon form av handikapp som gör dem svårplacerade på arbetsmarknaden ökar. I första hand bör man sträva efter att hjälpa dessa människor att komma ut i arbetslivet. Kan placering inte ske på den öppna marknaden bör arbetsförmedlingarna kunna erbjuda arbeten som beredskapsarbete, arkivarbete eller arbete på skyddade verkstäder. Det är angeläget att verkstäder för skyddat arbete fördelas över länet så att arbetstagarna inte behöver söka sig utanför sina

Malmöhus län 247

hemkommuner. För att så långt möjligt underlätta för människor att byta arbete utan att behöva flytta är det angeläget att genom samhälleliga åtgärder öka tillgängligheten till arbetsplatserna inom regionerna. Åtgärderna i det avseendet berör i första hand utbyggnaden av den kollektiva trafiken, vilket ställer anspråk på samhälleliga insatser för att täcka ekonomiska underskott. Det är vidare angeläget att ivissa områden i länet, som utgör stora och integrerade arbets- och bostadsmarknader, söka förlägga fler arbetstillfällen i anslutning till de stora bostadsorterna. Detta gäller kommunerna i Malmö/Lundregionen och främst Höganäs i Helsingborgsregionen.

12.6 Service

Länsstyrelsens inventering, analys och förslag till förbättringar av serviceförsörjningen innefattar utbildning och kulturell verksamhet, sjukvård, kommunikationer, bostadsbyggande, vatten- och avloppsfrågor samt avfallshantering, barntillsyn, åldringsvård, kommersiell service för hushållen, service till företagen samt energiförsörjning. Länsstyrelsen anser att viss högskoleutbildning bör förläggas till Helsingborg. Länsstyrelsen anser det vidare önskvärt med ökade valmöjligheter i fråga om gymnasiala utbildningslinjer i Eslöv och Ystad. Detta kräver att elevunderlaget behålls och helst ökas inom upptagningsområdena för dessa två gymnasier. Staten, landstinget och primärkommunerna bör öka sitt engagemang på det kulturella området. En ökad decentralisering av verksamheter och beslutsfunktioner inom det kulturella området är också viktig. Länsstyrelsen anser det angeläget att primärsjukvârden byggs ut med vårdcentraler i sjukhusorterna Helsingborg, Landskrona, Trelleborg och Ystad, vilka idag är underförsörjda på distriktsläkarvård. Eslöv som saknar lasarett bör få en utökad läkarstation som kompletteras med specialistvård. Länsstyrelsen förordar också en utbyggnad av långtidssjukvården. Målet bör vara att varje kommun har minst ett långvårdshem. Länsstyrelsen erinrar om de förslag som förts fram i den regionala trafikplanen och understryker att bedömningar av regionalpolitisk karaktär givetvis utgjort en viktig del av underlaget för den regionala trafikplanen. Så anknyter exempelvis det regionala stomlinjenätet till den regionala ortsstrukturen. Kraven på företagsekonomisk kostnadstäckning i trafiken, som varit grundläggande för i första hand turtätheten på det regionala nätet, har emellertid inneburit väsentliga begränsningar av 3 möjligheterna att med hjälp av den kollektiva trafiken lösa regionalpolitiska problem. Den kollektiva trafiken bör i betydligt större utsträckning än vad som är möjligt med nuvarande system för taxesättning och kostnadsfördelning Å ses som ett medel att öka tillgängligheten till arbete och service i första å hand inom de olika regionerna. Länsstyrelsen anser därför att de regionalpolitiska aspekterna bör tillmätas större vikt än hittills vid kommande beslut som rör trafiksektorn.

248 Malmöhus [än

De förutsättningar i fråga om ekonomiska ramar för vägbyggandet som lagts till grund för flerårsplanen 1976»l980 innebär väsentliga begränsningar i möjligheterna att realisera länsstyrelsens regionalpolitiska mål. Ytterligare medel bör därför ställas till förfogande för vägbyggande. För Malmöhus län skulle en sådan utökning av väganslagen syfta till att vägar med betydelse för region- och kommuncentrumens regionala trafik och som inte har godtagbar standard förbättras inom rimlig tid. Länets tilldelning av statliga medel för bidrag till kommunala vägar och gator har tidigare varit liten i förhållande till övriga storstadslän. De anvisade medlen har visserligen ökat under senare år men eftersläpningen i förhållande till vägbyggnadsbehovet är fortfarande stor. Länsstyrelsen anser det därför angeläget att ökade statliga medel ställs till kommunernas förfogande för byggande av kommunala gator och vägar. Fördelningen av bostadsbyggnadsramarna är av utomordentligt stor betydelse för befolkningsutvecklingen i olika kommuner. Detta hänger samman med den obalanssituation på bostadsmarknaden, som inuvarande efterfrågesituation karakteriseras av mättnad på flerfamiljshussidan men bestående brist på småhuslägenheter. Det kan mot den bakgrunden med fog hävdas att fördelningen av bostadsbyggandet även under återstoden av 1970-talet kommer att vara ett av de få instrumenten för påverkan av befolkningsutvecklingen i olika kommuner. Det är därför av yttersta vikt att framtida ställningstaganden till bostadsbyggandets omfattning och regionala fördelning knyts an till såväl de allmänna målen för den regionala utvecklingen i länet som till de preciserade mål för utvecklingen i olika kommuner som anges av länsstyrelsens befolkningsramar. Behovet av bedömningar, där bostadsbyggandet ses i relation till sysselsättnings- och bebyggelseutvecklingen inom betydligt större regioner än tidigare, aktualiserar en omprövning av det nu gällande systemet för fördelning av bostadsramarna i länet. F. n. tilldelar bostadsstyrelsen länet två bostadsramar - en för sydvästra Skåne och en för länet i övrigt. Sydvästra Skånes kommunalförbund fördelar bostadsramarna för kommunerna inom förbundets verksamhetsområde. Det samlade grepp i fråga om kvotfördelning, som den nuvarande situationen på bostadsmarknaden aktualiserar, kräver awägningar där bostadsbyggnadsbehovet i samtliga kommuner ingår. Det är därför angeläget att länsstyrelsen får en bostadsbyggnadsram för hela länet som länsstyrelsen fördelar mellan kommunerna. Den ordningen överensstämmer också med de principer som tillämpas på andra områden där länsstyrelsen behandlar resursfördelningsfrågor. Det finns vidare, enligt länsstyrelsens mening, vissa nackdelar med de generella frisläppen av icke statsbelånat byggande. Dessa frisläpp har försvårat länsstyrelsens möjligheter att långsiktigt planera bostadsbyggandet och att avväga igångsättningen mot behovet av nybyggnation. Enligt länsstyrelsens mening bör därför sådana generella frisläpp inte göras. I stället bör utökade ramar ställas till länsstyrelsernas förfogande. Då har länsstyrelserna möjlighet att fördela byggandet mellan olika kommuner med hänsyn till det långsiktiga bostadsbyggnadsbehovet.

Malmöhus län 249

Vattenförsörjningen kan utgöra ett hinder för lokalisering till västra Skåne av vattenkrävande industrier, åtminstone tills projektet att föra vatten från sjön Bolmen till orter i västra och mellersta Skåne genomförts. Det är också önskvärt att vattenförbrukningen under de närmaste åren inte ökar i den takt som de gjorda prognoserna visar. l synnerhet inom industrisektorn bör man därför inrikta sig på vattenbesparande åtgärder genom recirkulation av vatten av mindre god kvalitet för kylning m. m. Det är också i hög grad angeläget att avloppsfrågorna får en sådan lösning att industrilokalisering underlättas. Det är likaså önskvärt att man inom industrin vidtar åtgärder för att minska utflödet av fast avfall. En förbättrad barntillsyn är ett väsentligt medel för att realisera sysselsättningspolitiska mål. Ett ökat statligt kostnadsansvar för förskoleverksamheten, i ett första steg genom en ytterligare höjning av anordnings- och driftbidragen för förskolorna, är en viktig åtgärd för att förbättra främst kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta. På sikt bör staten ta på sig en ännu större del av kostnaderna för förskoleverksamheten. Detta kan ske genom att staten bekostar förskollärarlönerna. Förläggningen av långtidssjuka pensionärer på ålderdomshemmen är ett stort problem. Detta medför en för patienter och personal onormal belastning i förhållande till de resurser som ställs till förfogande. Det är därför angeläget att kapaciteten inom långtidsvården byggs ut så att de långtidssjuka får adekvat vård inom långtidssjukvården. Länet, speciellt de västra delarna, har en mycket god kommersiell serviceförsörjning. Om länsprogrammets intentioner i fråga om serviceförsörjningen skall kunna förverkligas är det emellertid angeläget att de små avstånden i länet inte leder till en ensidig koncentration av serviceanläggningar till Malmö/Lund- och Helsingborgsregionerna. Det är särskilt angeläget att serviceutbudet på regioncentrumnivån inte försvagas i Ystad och Eslöv. Motsvarande gäller speciellt Sjöbo och Hörby på kommuncentrumnivån. Åtgärder i fråga om servicen till företagen bör i första hand inriktas på sådana servicetyper som saknas inom länet. Länsstyrelsen har inte haft möjlighet att under den begränsade tid som stått till förfogande för länsplaneringsarbetet göra de inventeringar,

analyser och framtidsbedömningar som fordras för att energifrågorna på

ett konstruktivt sätt skulle kunna inarbetas i länsprogrammet. Länsstyrelsen anser det angeläget att en energiplanering med lokal och regional förankring snarast kommer till stånd och förutsätter att den planeringen intimt kopplas samman med den översiktliga planeringen i fråga om främst markanvändning, regional- och trafikpolitik. I fråga om vårmeförsörjningen inom länet anser länsstyrelsen det ekonomiskt fullt realistiskt att använda Barsebäcksverket som värmekälla i framtiden för främst Malmö och Lund men även för Landskrona och Helsingborg.

250 Malmöhus län

12.7 Miljö

Vid planering för utbyggnad av olika orter bör de tre faktorerna arbete, service och god miljö vägas samman. I länsplaneringen får denna avvägning tills vidare huvudsakligen ske i form av en bedömning av i vilken mån den föreslagna näringslivs- och befolkningsutvecklingen är möjlig att förena med skilda miljökrav. Länsstyrelsen studerar därvid miljöfrågorna ur två aspekter. Miljöfaktorerna kan å ena sidan utgöra restriktioner för näringslivets och bebyggelsens expansion. Miljöförhållandena är å andra sidan en tillgång som utnyttjas av såväl företag som människor. En intimare samordning mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planeringen har efterlysts från flera håll. Det föreligger emellertid ännu inte tillräckliga förutsättningar för en långtgående sammankoppling mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planeringen när det gäller målformuleringar och åtgärdsförslag. Allt eftersom arbetet med markanvändningsplaneringen förs framåt och resulterar i konkreta ställningstaganden i fråga om hushållningen med naturreserverna kommer länsstyrelsen givetvis att väga in dessa i de allmänna riktlinjerna för planeringen ilänet. Redan nu är naturvårdsplanen för Malmöhus län, som utgör länsstyrelsens handlingsprogram för säkerställande av naturområden, ett värdefullt dokument i planeringsarbetet. Frågor som i framtiden kommer att spela stor roll för länsstyrelsens målsättningar är det kommande jordbruksmarksprogrammet. Jordbruksmarksprogrammet utgör en del av de kommuntäckande markhushållningsprogram som skall redovisas till regeringen. Detta senare program kommer också att behandla frågorna om utnyttjandet av kustområdena och andra attraktiva fritidsområden. Resultaten av pågående inventeringar och undersökningar rörande mark, vatten och luft kommer så småningom att ge de ekologiska aspekterna ett större utrymme än hittills i markanvändningsplaneringen. De krav på restriktioner som miljöhänsynen ställer behandlas kontinuerligt av länsstyrelsen, som i den löpande verksamheten formulerar mål och vidtar åtgärder som syftar till balans mellan skilda önskemål i fråga om användningen av miljö och naturresurserna. Förutom som ställningstaganden inom den fysiska riksplaneringen sker detta i form av åtgärder som rör allmän naturvård, Vattenvård, luftvårds- och bullerförhållandena samt avfallsproblemen. En miljötillgång som man bör fästa stort avseende vid i den regionalpolitiska planeringen är enligt länsstyrelsens mening människornas möjligheter att utnyttja naturen för rekreation. Det är av stor vikt att man genom en aktiv planering av de allemansrättsliga arealerna och av kusterna undanröjer riskerna för att också de kvarvarande fritidsarealerna undandras allmänt utnyttjande genom bebyggelse eller andra anordningar. Länsstyrelsen anser att målsättningen bör vara att skapa stora lättillgängliga fritidsområden. Utbyggnaden av rekreationsanläggningar bör ske i koncentrerad form så att orörda naturområden sparas. Vid lokaliseringen och dimensioneringen av en anläggning måste beaktas bl. a.

Malmöhus län 251

dess inverkan på landskapsbilden, naturens tålighet mot slitage och de vetenskapliga och sociala naturvårdsvärdena. I Malmöhus län med dess speciella förutsättningar i fråga om befolkningstäthet, avstånd samt lokalisering av bebyggelse och miljötillgångar krävs särskilda överväganden om fördelning av kostnadsansvaret för åtgärder inom rekreationssektorn. De stora och attraktiva områdena för rörligt friluftsliv, främst kustzonen och åsarna, utnyttjas av besökande från praktiskt taget hela länet. Invånarna i den kommun inom vars område en attraktiv miljö är belägen är som regel i stark minoritet bland nyttjarna. Det är därför i många fall mindre tillfredsställande att en enskild kommun åläggs att ta kostnadsansvar för tillsyn och skötsel av sådana områden inom kommunens gräns och att ensam bära kostnaderna för fasta anläggningar för det rörliga friluftslivets behov. Sådana kostnader borde i större utsträckning än för närvarande bäras av landstinget och staten. Den totala avvägningen mellan kraven på arbete, service och god miljö resulterar enligt länsstyrelsens sammanfattande beömning i att miljöförutsättningarna i stort inom länet inte hindrar en fortsatt expansion av näringslivet. Länsstyrelsen finner att människornas önskemål i fråga om arbete, service och god miljö kan förverkligas i alla delar av länet vid en utveckling enligt länsstyrelsens regionalpolitiska mål.

252 Malmöhus län sou 1975:92

“

°/oPc RC “;

50 1 ,

A ouunugromq 0 0

iå§â§§3§å§$828

v HörbySjöbo

iäiao

t › - oøiøwuöör nHoIsinborg www* j o . vöäivLandskrona uünöganäsSkurup - › -svalöv - oooTrelleborg en oEslöv .i

1: ..

:z 25 .i

. E? E .

..

nu wa

Fig. 12:3 Sysselsáttningsutveckling i olika närings-

grenar under perioden 1965-1990 Fig. 12:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders-

gruppen 50- w år

°/o PC nc

.30

oo.

o osmalmö 0 .znuelsinborg c : ..., u coooøislövTrelleborg out-Bil SVNÖV §0 .Landskrona

amy om §89 o

caucus

000 con

man no ruuocmg

p- :nu-non

.!.x:§::8:$.§:iÅ:§i!

00000 Skurup

›l{:?:0§bo_o

(30000 namsme oc.. ;magnus (xx 5 Siumav 000 ›

30 tazlåli

o

[78- 12-4 Anm/e yrkesVerksamma WWW å arbetslösa kassamedlemmar år Fix. 12:5 Antalet 1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 irelation “11 folkmängden ,- åldern “_69 å, 15-64 år

Malmöhus län

% 68-70 PC 71-74 +2 , 5: 3 unnaunsimoøg

l

0+

1551525...

Landskrona

Fig. 12:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

13 HALLANDS LÄN

13.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

Den regionala utvecklingsplaneringen syftar till att ange hur skilda typer av insatser bör fördelas mellan i första hand olika kommuner. För att skapa ett enhetligt beslutsunderlag vid lokaliserings- och dimensioneringsbeslut inom olika samhällssektorer används s. k. planeringsniväer i form av antal invånare för ett visst planeringsår. Riksdagen angav år 1972 befolkningsmålsättningar för samtliga län. Den befolkningsram på 210-220 000 invånare år 1980 som då fastlades för Hallands län ansågs av länsstyrelsen alldeles för låg. Den fortsatta snabba folkmängdstillväxten i länet har också visat att befolkningsramen måste betraktas som helt orealistisk. Ramens övre gräns är också redan nu i praktiken uppnådd. Det är därför enligt länsstyrelsens mening att statsmakterna i den nu pågående planeringsomgången oundviktligt länsplanering 1974 - reviderar gällande befolkningsram för länet. Planeringsnivån skall vara uttryck för en målsättning. Den kan därföri och för sig skilja sig från den prognosticerade utvecklingen. Prognosen anger endast den utveckling som i dag kan förväntas om inga speciella åtgärder vidtas. Länsstyrelsen betraktar emellertid den hittillsvarande och prognosticerade sysselsättnings- och folkmängdsutvecklingen i Hallands län som i stort önskvärd att ur social, kulturell och ekonomisk synpunkt få förverkligad. De åtgärder som föreslås beträffande sysselsättningen syftar i första hand till att förbättra arbetsmarknadssituationen för de grupper i länet som är undersysselsatta. De är alltså inte inriktade på att stimulera en inflyttning utöver vad den prognosticerade utvecklingen innebär. De av länets kommuner föreslagna planeringsnivåerna överensstämmer väl med länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer. Förutom planeringsramar för länen fastställde riksdagen år 1972 en plan för utveckling av den regionala strukturen. Länsstyrelsen föreslår ej några omedelbara förändringar med avseende på ortsklassificeringen utifrån den nu gällande och av riksdagen fastställda planen. Länsstyrelsen instämmer i kommunens synpunkter på bristerna i de nuvarande funktioner som kommunen skall fylla inom ramen för den gjorda klassificeringen och hemställer att statsmakterna vid sin behandling av länsprogrammet för Hallands län gör en översyn av nu gällande ortsklassificeringssystem med avseende på ortstypen stor-

256 Hallands län

stadsområden. Vid denna översyn bör de av Kungsbacka kommun framförda Synpunkterna beaktas. I remissynpunkterna över planeringsunderlaget och förslaget till länsprogram har endast Kungsbacka framfört mot den gjorda klassificeringen. Kommunen hemställer att erinringar länsstyrelsen verkar för att ortsklassificeringssystemet utökas med ytterv ligare en ortsrubricering - regiondelscentrum inom storstadsområde och att stödpolitiska resurser sättes in för att lösa dessa centras speciella problem. En övergripande målsättning för länet är att dess invånare skall kunna erhålla trygghet och valmöjligheter i sysselsättningen på bostadsorten eller inom rimligt pendlingsavstånd. Trots en positiv utveckling av den totala sysselsättningen i länet finns det påtagliga brister i näringslivets struktur, vilka begränsar valmöjligheterna på arbetsmarknaden. Åtgärderna i länsplaneringen mäste inriktas på att ta vara och bl. a. utbilda den inom länet befintliga egna arbetskraften som ett komplement till en inflyttning av arbetskraft. Åtgärder som syftar till att bredda utbudet av arbetskraft inom länet medverkar förutom till att täcka efterfrågan på arbetskraft även till att ge förvärvsarbete åt människor som trots en positiv sysselsättningsutveckling har svårt att få sysselsättning. Dessa grupper utgöres främst av kvinnor, äldre arbetskraft och personer med nedsatt arbetsförmåga. Länsstyrelsen har i den regionala trafikplanen belyst vissa kommunikationsförhållanden i övrigt inom länet liksom frågor som rör trafiken mellan länet och andra delar av landet. Utbyggnaden av väg E 6 genom Halland till motorväg är ett sedan länge aktualiserat krav. Det måste ånyo framhållas att den nuvarande utbyggnadstakten av E 6 är för låg. Flera utredningar har gjorts som visar att vägens nuvarande standard på många sträckor är klart otillfredsställande. Även i övrigt finns ilänet betydande bristeri fråga om vägnätet bl. a. med avseende på förbindelser inom ramen för den regionala trafikplaneringen. Flygförbindelserna kommer under framförliggande år öka i betydelse. Inrikesflyget bör därför utvecklas. Det får inte vara begränsat till en förbindelse mellan främst Halmstad-Stockholm. Andra städer bör i framtiden ingå i de flygförbindelser som utgår från eller passerar Halmstad. En förbindelse mellan Halmstad och Köpenhamn bör etableras. Det är viktigt att Bromma flygfält bibehålles som knutpunkt för inrikesflyget. Frågan om utbyggnad av högskoleutbildningen är ett betydelsefullt ställningstagande. statsmakterna har fattat beslut om regionalpolitiskt lokalisering av högskola till Halmstad. Den yttre miljön i Halland har värden av riksintresse. Länet har unika landskapstyper som lämpar sig för en framtida utveckling av rekreationslivet, befintliga anläggningar och områden för det rörliga friluftslivet samt närhet till landets största befolkningskoncentrationer. Stora delar av hallanskusten har angivits vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Beträffande länet talar turisternas eget val av rekreationsplats, givna

Hallands län 257

naturliga förutsättningar samt kravet på utnyttjandet av redan gjorda investeringar för att de statliga medel som enligt betänkandet Turism och rekreation i Sverige” (SOU 1973:33) krävs för att bredda utbudet av rekreation satsas på de omfattande halländska kustavsnitt som redan i som primära rekreationsområden. l prop. 1975:64 har dag fungerar angående planering och samordning av regeringen framlagt förslag samhällets insatser för rekreation och turism. Turismens betydande omfattning i länet måste enligt länsstyrelsens Turismens ekonomiska är mening beaktas i planeringen. betydelse svår att klarlägga. Entydigt är emellertid att de halländska mycket kommunernas inom rekreationssektorn hårt belastar den engagemang kommunala budgeten. Turismen ställer krav på service på många olika samhällsområden. När det att tillgodose dessa krav för en gäller större än den egna har länet att helt lita till det egna befolkning Det framstår från länsstyrelsens sida därför som befolkningsunderlaget. att det faktiska kostnadsläget för de halländska kommunerna uppenbart beaktas i den nuvarande konstruktionen av skatteutjämej tillräckligt ningssystemet. Halland är ett attraktivt turistlän. I rikssammanhang har turismen

stundom som en huvudnäring i länet. Enligt länsstyrelsens uppfattats kan emellertid turismen aldrig få den betydelsen beroende på att mening säsongen är för kort för att ge underlag för en självbärande turistnäring. till rekreations- och turistintressena får inte medföra att Hänsynen av näringslivet i länet hämmas eller styres i en riktning som utvecklingen inte motsvarar länets Ett villkor inte minst från förutsättningar. ekonomisk för att länet skall kunna bära uppgiften som synpunkt rekreations- och turistområde är att dess primära näringar tillåtes utvecklas. av industrier och andra verksamheter måste En etablering balansera en önskvärd utveckling av länets förutsättningar för fritidsliv.

De areella näringarna jordbruk och skogsbruk utgör en betydelsefull del av den halländska strukturen. Lantbruksnämnden har kraftigt framhållit ökande fordrar särskilt beaktande i att jordbrukets betydelse Hallands län. Den halländska åkerjorden är av stort värde ur rikssyn- Även det halländska skogsbruket har en sådan produktion att den punkt. är av betydelse i rikssammanhang. Det är därför angeläget att de areella

näringarna ägnas stor uppmärksamhet i planeringen. kan konstateras att en mångfald av intressen som Sammanfattningsvis möts inom länet ställer stora krav på planeringsberedskap hos berörda

statliga regionala och kommunala myndigheter.

13.2 Regional struktur

beslöt i december 1972 att anta en plan för utvecklingen av Riksdagen Härvid har kommunerna i Hallands län hänförts den regionala strukturen. till Halmstad, centrum, Falkenberg och följande ortstyper: primärt Laholm och Hylte kommuncentra och Varberg, regionala centra, kommuncentrum inom Göteborgs storstadsområde. Kungsbacka

258 Hallands län

Kommunerna har i yttranden över planeringsunderlaget framfört synpunkter på sina funktioneri den regionala strukturen. Halmstads kommun diskuterar bl. a. möjligheterna för kommunen att uppfylla de krav som i gällande plan för den regionala strukturen ställs på ett primärt centrum. l yttrandet uttalas bl. a. att Halmstad, som primärt centrum, i stort sett skall kunna erbjuda invånarna i regionen ett likartat serviceutbud som storstäderna. För att detta krav skall kunna uppfyllas erfordras ett stort befolkningsunderlag. Kommunen vikten understryker av att man får behålla sin nuvarande handlingsfrihet när det gäller att arbeta för en tryggad sysselsättning för sina invånare. Även i expansiva kommuner och under goda tider finns grupper som har problem på grund av bristande balans på arbetsmarknaden. Detta kan gälla t. ex. kvinnor, bland vilka sysselsättningsgraden är låg i Halmstad. Orsaken härtill torde vara bl. a. Som

bristen på lämpliga arbetsuppgifter.

komplement till den i kommunen befintliga industrin krävs därför fler arbetsplatser som är attraktiva för kvinnliga arbetssökande. De otillräckliga trafiklederna inom centralorten är ett allvarligt hot mot en positiv utveckling. Utbyggnaden av statsbidragsberättigade gator och vägar släpar efter. En utbyggnad av trafiklederna bl. a. inom centralorten erfordras därför. N-kommittén för högskola” arbetar sedan länge för att en högskola skall lokaliseras till Halmstad. Vidare har kommunen tillsammans med nämnda kommitté arbetat för att lokalisera viss eftergymnasial utbildning till Halmstad. Kommunen har planer på att bygga ett nytt bibliotek, vilket också skall fylla funktionen som länsbibliotek. Den av kommunen prognosticerade utvecklingen passar enligt kommunen väl in i ramen för 1972 års beslut om regional struktur för Halmstad. Ett förverkligande av de grundläggande regionalpolitiska målen kan endast åstadkommas genom att statsmakterna tillåter respektive medverkar till att primära centra utvecklas så att de blir konkurrenskraftiga i förhållande till storstäderna beträffande arbetsmarknad och service. Falkenbergs kommun har anfört att en analys av de i planeringsunderlaget framtagna uppgifterna ger vid handen att Falkenberg väl kan fylla sin funktion i den regionala strukturen. Det är ändå önskvärt att genom regionalpolitiska insatser förbättra de förvärvsarbetandes valmöjligheter på arbetsmarknaden. Det statliga serviceutbudet, som i vissa avseenden väsentligt försämrats under de senare åren i Falkenberg, bör genom regionalpolitiska insatser förbättras. Vidare bör de kollektiva kommunikationsmedlen från Falkenberg till Varbergs lasarett förbättras. Varbergs kommun konstaterar i sitt yttrande att kommunen vid ortsklassificeringen har betecknats som regionalt centrum. På grund av de servicefunktioner som i dag är lokaliserade till kommunen finns intet att erinra mot klassificeringen. Laholms kommun säger sig med ökande oro ha iakttagit indragning av olika allmänna serviceinrättningar belägna i Laholms tätort. Dessa indragningar utgör enligt kommunen en helt onödig centralisering som medför en serviceförsämring. Kommunen anser att vissa offentliga serviceorgan bör lokaliseras till kommunen.

Hallands län 259

Hylte kommun är av den uppfattningen att centralorten Hyltebruk ej har all den service som ett kommuncentrum bör ha. Kommunen påtalar vidare ett behov av sysselsättningstillfällen för kvinnor samt en ökad differentiering inom industrin. kommun anser att den nuvarande klassificeringen bör Kungsbacka ändras så att kommunen fortsättningsvis hänföres till ortstypen regionalt centrum. Som grund härför har angivits bl. a. följande skäl. Vid en analys av kommunens servicefunktioner kan konstateras att såväl offentlig som kommersiell service har en nivå som ligger i paritet med flertalet regionala centra i riket. Genom en samordning vid planering av tillkommande verksamhetsområden i Göteborgsregionen bör goda förutsättningar föreligga att bryta nuvarande koncentration av arbetstillfällen till regionens central delar. Därmed kan utvecklingen mot en enkärnig arbetsmarknadsregion motverkas. En medveten decentralisering av sysselsättningstillfällena kommer därför att höja självförsörjningsgraden för Kungsbacka kommun och minska dess beroende av regionens centrala delar. l sitt yttrande över förslaget till länsprogram har Kungsbacka kompletterat sina synpunkter med avseende på ortsklassificeringen. Kommunen anser att det nuvarande ortsklassificeringssystemet ej är tillräckligt nyanserat för att i sig inrymma en kommun av Kungsbackas läge, allmänna struktur och funktion inom ett storstadsområde. Enligt kommunens uppfattning bör därför systemet kompletteras med ytterligare en ortsklassificering, förslagsvis benämnd ”regiondelscentrum inom storstadsområde. Inom ett centrum av denna speciella karaktär bör vissa allmänna stödpolitiska åtgärder kunna sättas in för att neutralisera de olägenheter som en utveckling mot en enkärnig arbetsmarknad medför. l förslaget till länsprogram föreslår länsstyrelsen inga omedelbara förändringar utifrån den nu gällande planen för utveckling av den regionala strukturen. Länsstyrelsen hemställer emellertid att statsmakterna vid sin behandling av länsprogrammet för Hallands län gör en översyn av nu gällande ortsklassificeringssystem med avseende på ortstypen storstadsområden. Vid denna översyn bör de av Kungsbacka kommun framförda synpunkterna beaktas. En differentiering av de inom storstadsområdena ingående kommunerna när det gäller behov och insatser synes påkallad. Därvid är det enligt länsstyrelsens uppfattning angeläget att Kungsbacka kommun erhåller en klassificering som svarar emot de av länsstyrelsen framförda Synpunkterna i förslaget till länsprogram. Länsstyrelsen anser härvid att Kungsbacka i den framtida regionala strukturen måste erhålla en sådan ökad självförsörjning på sysselsättningens område att kommunen i detta avseende kan jämställas med ett kommuncentrum utanför storstadsområde.

13.3 Planeringsnivâer Som riktlinje för planeringen i Hallands län skall enligt det av riksdagen antagna regionalpolitiska handlingsprogrammet gälla ett befolkningsramvärde på 210-220 000 invånare år 1980. Denna befolkningsram

260 Hallands län sou 1975:92

1 l \ .a/ ,..: \z / l Falkenberg

h

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut o Lst :s förslag till ändring ilänsplanering 1974

Fig. 13:1 Regional struktur, Hallands [än

har av länsstyrelsen fördelats på planeringsnivåer för länets kommuner. Den befolkningsram som har tilldelats Hallands län måste mot bakgrund av den omfattande inflyttningen till länet (se tab. 13:2) betraktas som helt orealistisk. Folkmängden i länet uppgick vid årsskiftet 1974/75 till drygt 216 000 invånare jämfört med ca 200 000 invånare år 1970 (tabell A). I förslaget till länsprogram för Hallands län framför länsstyrelsen, att det mot bakgrund av den uppenbara skillnaden mellan länets befolkningsram för år 1980 och den faktiska befolkningsutvecklingen är oundgängligt att statsmakterna snarast gör en översyn av den nu gällande befolkningsramen för Hallands län. För att användandet av befolkningsramar skall bli meningsfulla krävs att dessa är realistiska med hänsyn till rådande utvecklingstendenser och tillgången på regionalpolitiska styrmedel. Departementschefen uttrycker i det regionalpolitiska handlingsprogrammet det ur samhällsekonomisk synpunkt oförsvarliga i att inrikta samhällsplaneringen på en utveckling som det saknas medel att realisera. Den nu gällande för Hallands län - vars befolkningsramen maximivärde torde uppnås redan inom ett år - är därför inte lämplig att

sou 1975:92 Hallands län 261

Tab. 13:1 Kommunernas förslag till planeringsnivåer och för åren 1980 1 990

lägga till grund för dimensioneringsbeslut av olika slag. I det regionalpolitiska handlingsprogrammet sägs att en översyn av planeringsnivåerna är ett naturligt inslag i den nya länsplaneringsomgången - länsplanering 1974. I enlighet med arbetsmarknadsdepartementets anvisningar för arbetet med länsplanering 1974 har länsstyrelsen utarbetat ett planeringsunderlag, innehållande bl. a. folkmängdsprognoser samt beskrivningar av de tre komponenterna arbete, service och miljö. Detta underlag har under tiden juni-december 1974 remissbehandlats av bl. a. kommunerna. På grundval av bl. a. länsstyrelsens planeringsunderlag har kommunerna föreslagit lämpliga planeringsnivåer, dvs. målsättningar för folkmängden år 1980 och år 1990, vilka framgår av tab. 13.1. Angående planeringsnivåer anför Halmstads kommun i sitt yttrande bl. a.:

”I egenskap av primärt centrum skall Halmstad i stort sett kunna erbjuda invånarna och regionen ett likartat serviceutbud som storstäderna. För att detta krav till fullo skall kunna uppfyllas erfordras ett stort befolkningsunderlag. Den här redovisade befolkningsutvecklingen, som bygger på att näringslivet får utvecklas utan statliga kontrollåtgärder, visar att expansionen sker i en takt som knappast kommer att medföra problem av stockningskaraktär eller i fråga om markanvändningen n. Däremot kommer Halmstad efter hand att kunna erbjuda regionens invånare allt bättre service. För näringslivet innebär Halmstad en lokaliseringsort som genom sitt läge möjliggör för företagen att sänka sina transportkostnader och därigenom skapa en trygg sysselsättning. Halmstad saknar dessutom . storstadens nackdelar bl. a. med långa tidsavstånd mellan bostad och : arbetsplats. j Det kan inte vara förenligt med de nationella intressena beträffande samhällsekonomins tillväxt att utforma regionalpolitiken så att staten 7 direkt eller indirekt via utformningen av stödâtgärderna inom stödområ-

v dena ålägger restriktioner på näringslivsutvecklingen inom vilka

regioner _ ej har problem vare sig beträffande befolkningsminskning, stagnation j_ eller allt för snabb befolkningsökning. .y Den prognosticerade utvecklingen i Halmstad passar väl in i ramen för r 1972 års regionalpolitiska handlingsprogram beträffande den regionala “- strukturen. Prognoserna visar på en utveckling som medverkar till att . förverkliga 1970 års grundläggande regionalpolitiska mål rörande ekonog misk, kulturell och social jämlikhet mellan olika Detta kan regioner. - nämligen endast åstadkommas genom att tillåta respektive medverka till

i att primära centra utvecklas så att de blir konkurrenskraftiga i förhållan-

5 de till storstäderna beträffande arbetsmarknad och service.

262 Hallands län

Laholms kommun har isitt remissvar inte angivit någon planeringsnivå som avviker från dess syn på den troliga befolkningsutvecklingen 19 700-20 000 invånare år 1980. Kommunen har inte redovisat någon prognos eller målsättning för folkmängden år 1990. Enligt Falkenbergs kommuns prognoser skulle folkmängden komma att uppgå till 34 500 personer år 1980 och 37 000 personer år 1990. Dessa befolkningstal har kommunen i sitt remissvar även angett som lämpliga planeringsnivåer för respektive år. Varbergs kommuns förslag till planeringsnivåer avviker inte från den av kommunen prognosticerade folkmängden, dvs. 45 200 år 1980 och 50 000 år 1990. Den relativt höga planeringsnivån för år 1990 motiverar kommunen med en trolig expansion i Värö under 1980-talet. Kungsbacka kommun kritiserar i sitt remissvar den prognosmodell som används i länsplanering 1974 och som ger till resultat 41 800 invånare år 1980 och 51 600 år 1990. I sitt yttrande över planeringsunderlaget anför man att planeringsarbetet på länsnivå i alltför hög grad är uppbyggt på prognoser som sedan översätts till målsättningar för länens framtida planering. Kommunen vill i stället understryka vikten av att samhällsplaneringen måste styras av övergripande målsättning. Kommunen redovisar inte någon alternativ befolkningsprognos i sitt remissvar utan redogör i stället utförligt för sin befolkningspolitiska målsättning. ”Länsplanering 1974 har diskuterats med representanter från LO, TCO, SACO, LRF samt näringslivet. Vid diskussion angående kommunens befolkningspolitiska målsättning har dessa organisationer klart och entydigt uttalat önskemål om en dämpad expansion för Kungsbacka kommun. Socialförvaltningen i Kungsbacka har vid samråd markerat att en dämpad expansion innebär sociala fördelar. Detta gäller inte minst för den verksamhet som bedrivs inom ungdomssektorn. Hälsovårdsnämnden har anfört att den kraftiga befolkningsexpansionen medför påtagliga hälsovårdsmässiga problem främst beträffande vatten- och avloppsförsörjningen. Nämnden anser det därför välbetänkt dämpa inflyttningen till kommunen. Representanter för skolstyrelse och Skolförvaltning har anfört att en dämpad expansion skulle innebära stora fördelar för planeringen inom skolsektorn. En ny gymnasieskola, vilket krävs inom l0 år med nuvarande befolkningsökning, kan därför uppskjutas om intlyttningsnettot till kommunen begränsas. Mot den redovisade bakgrunden vill Kungsbacka kommun understryka angelägenhetsgraden av en balanserad utveckling under 1970 och 1980-talen. En dämpad expansion skapar ökade förutsättningar att planera utifrån sociala och miljömässiga målsättningar. En dämpad expansion medför också att en jämnare åldersstruktur på sikt kan erhållas. Sociala men också kommunalekonomiska faktorer väger därför tungt vid bedömning av en kommunal befolkningspolitisk målsättning.” Hylte kommuns förslag till planeringsnivå innebär en folkmängd på 12 000 personer år 1980. Detta är 500 personer fler än i länsstyrelsens prognos. Denna högre planeringsnivå motiverar kommunen med att man

Hallands län 263

ämnar vidta åtgärder för att stimulera en inflyttning till kommunen. Till grund för länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för länets kommuner ligger dels den prognosticerade befolkningsutvecklingen och dels de målsättningar och förslag till åtgärder, som utarbetats beträffande de tre välfärdskomponenterna arbete, service och miljö. Vidare har de synpunkter från kommunerna, landstinget och de fackliga organisationerna beaktats, som framkommit vid remissbehandlingen av planeringsunderlaget. Planeringsnivån skall vara uttryck för en målsättning. Den kan därföri och för sig skilja sig från den prognosticerade utvecklingen. Prognosen anger endast den utveckling som i dag kan förväntas om inga speciella åtgärder vidtas. Länsstyrelsen betraktar emellertid den hittillsvarande och prognosticerade sysselsättnings- och folkmängdsutvecklingen i Hallands län som i stort önskvärd att ur social, kulturell och ekonomisk synpunkt få förverkligad. De planeringsnivåer som länsstyrelsen anser bör ligga till grund för planeringen i länets kommuner, uttryckta i intervallen 227 300-237 500 invånare år 1980 resp. 244 400-258 400 år 1990, sammanfaller därför, med undantag av Kungsbacka, i stort sett med den prognosticerade befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. De åtgärder som föreslås beträffande sysselsättningen syftar i första hand till att förbättra arbetsmarknadssituationen för de grupper i länet som är undersysselsatta. De är alltså inte inriktade på att stimulera en inflyttning utöver vad den prognosticerade utvecklingen innebär. Länsstyrelsen delar Kungsbacka kommuns uppfattning om lämplig målsättning för befolkningsutveklingen åren 1980 och 1990, vilket innebär en dämpning av befolkningsutvecklingen ijämförelse med den schematiska prognosticerade utvecklingen. Både länsstyrelsen och kommunen betraktar den omfattande inflyttningen som negativ då den medför obalans på kommunens arbetsmarknad i form av bl. a. sjunkande självförsörjningsgrad, ökande arbetspendling och undersysselsättning bland kvinnor. Dessutom innebär den snabba befolkningsökningen stora påfrestningar på den kommunala ekonomin och servicen. Planeringen för Kungsbacka kommun bör därför inriktas på att minska inflyttning bl. a. genom att dämpa bostadsbyggandet i kommunen. Detta skulle tillsammans med åtgärder som ökar sysselsättningen skapa en bättre balans på kommunens arbetsmarknad. De av länets kommuner föreslagna planeringsnivåerna överensstämmer i stort med länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer.

13.4 Hittillsvarande regionalpolitik

Länsstyrelsen konstaterar att den s. k. regionalpolitiska stödverksamheten i mycket ringa omfattning kommit länet till del. Vid bedömningen av olika typer av insatser som har regionalpolitisk effekt för länet vill länsstyrelsen särskilt uppmärksamma de statliga skatteutjämningsbidragen samt lokaliseringen av statlig verksamhet. Länsstyrelsen är kritisk mot det nu fungerande skatteutjämningsbi-

264 Hallands län

o? ooo oom oow oow oom oov oov

mm mm om _w S. m_

Im_

Ioom noe. Ioom Ioom Ioom Ioom mmmloov mwmloov

mccuixmmcm_

:S mm om ä mv __

omm_

i.

3A 3a

main_ _ oom ooo o? oom oom ooo oow oom

_m om 3 3 mv m_

278m Smáom

mcoäurâmmsm_ m_:mm:.r_»:a_m

loow Iooo Ioom loom Ioom Ioom

omm_

m: m_ mm 3 3 __

Km hmm

ooo ooo oom ooo ooo oow ooo

omm_

om mm om _m __

omm

_m

.25 Em_

ooo oo_ ooo oom oom oow oom

.mozwoi mztucai

omm_

2 om x m.. __

mmm

s.

:E

ooo oow oow oov ooo ooo oov ooo

m_ mm mm m_

nvzåumm

m» S.

_obâmmcm_

ommlooo

amâmammizåømom

»ok även Iooo zoom looo Iooo Iooo Iooo mmm|oow

näsa

m_ mm __

omm_

v» S ä

?om __m o_m

omm omv oü os om_ omm

wâznwztwzsu

23m

__

Em_

2 m_ mm mv

o_m

o; o: omm ovo omm omm omv

gmês_ wczâøän

§0 m_

_m mm mm o_

oom

E

aotmøå

___Hm›m_ Em_

_Mkååokwm

.aâa

Enäå_

mctoågmêm_

_än_ _wzcu :c Wwm

då 3:: uzs_m.:.,..._ 35:»

Hallands län 265

konstruktion. Detta är en fråga av stor betydelse för länet. dragets Kommunernas och landstingets möjligheter att bereda medborgarna service berörs på ett betydande sätt av denna stödform. Kommuner och landsting måste på lika villkor över hela landet kunna lämna den service som medborgarna behöver. Härför erfordras en revidering av skatteutjämningssystemet, vilket bör utformas i principiell överensstämmelse med de synpunkter som framförts av länsavdelningarna av kommunförbunden i E, F, G, H, K, L, M och N län. En lokalisering av högskola till Halmstad har en utomordentligt stor betydelse för Hallands län vilket länsstyrelsen påtalat i regionalpolitisk andra sammanhang. Likaledes är ett bibehållande av den försvarsverksamhet som finns i Halmstad synnerligen viktig. En utvärdering av de regionalpolitiska insatserna hittills iHallands län mot bakgrund av de senaste årens utveckling inom skilda delar av landet ger enligt länsstyrelsens mening förutsättningar för en utvidgning av de regionalpolitiska åtgärderna till områden även utanför stödområdet. De regionalpolitiska åtgärderna bör således framdeles i betydligt större utsträckning än hittills bygga på en regionalpolitik för hela landet. Den förbättrade balansen ger numera utrymme för insatser för att regionala komma till rätta med obalansproblem även inom de olika länen. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan central och regional nivå ger dock de regionala organen i länen utanför stödområdet begränsade möjligheter att den regionala utvecklingen mot de mål som anges i påverka länsprogrammen. Länsstyrelsen anser det nödvändigt att länsstyrelserna ifortsättningen ges väsentligt ökade möjligheter att vidta åtgärder för att förverkliga sina regionalpolitiska intentioner. En av förutsättningarna för en regionalpolitik som i större utsträckning än för närvarande tar hänsyn till de specifika regionala problemen inom samtliga län är att ge länsstyrelsen ökade befogenheter inom områden där statliga investeringsbeslut får direkt regionalpolitsk betydelse och där beslut nu fattas i centrala ämbetsverk (t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen, naturvårdsverket, skolöverstyrelsen, socioch vägverket). En översyn och revidering av de centrala alstyrelsen verkens arbetsinstruktioner i syfte att nå en önskvärd delegering skulle kunna medföra betydande fördelar när det gäller att möjliggöra en aktiv inom länen. En typ av regionalpolitiska medelsramar för regionalpolitik att lösa uppkommande obalansproblem inom länen kunde ge Ökade möjligheter för länsstyrelsen att samordna de regionala myndigheternas insatser på det för länet betydelsefulla områden. Detta behöver ej leda till någon splittring av de regionalpolitiska insatserna. De principiella besluten och de stora medelinsatserna bör fortfarande ske på central nivå. Det bör emellertid skapas ökat utrymme för delegering av beslutsbefovilket i sin tur kan kräva att särskilda medelsramar för skilda genheter regionalpolitiska ändamål ställs till länsstyrelsens disposition både genom direkt medelsanvisning i statsbudgeten och fördelning från centrala En sådan inriktning av regionalpolitiken är av vital statsmyndigheter. betydelse för att kunna lösa regionala problem i hela landet. l sitt yttrande över betänkandet ”Samverkan för regional utveckling”

266 Hallands län

(SOU 1974:82) har länsstyrelsen uttalat bl. a. följande. Länsstyrelsen anser behov finnas av en förstärkning av de regionalpolitiska insatserna för att utjämna ännu kvarstående betydande regionala obalanser inom landet. En bättre samordning av den nuvarande differentierade regionalpolitiska verksamheten synes härvid önskvärd. Länsstyrelsen avstyrker emellertid det av utredningen framlagda förslaget om införande av en central etableringskontroll eller övervakning av vissa näringsgrenar. Styrelsen anser i stället att förutsättningar finns för en vidareutveckling av de stimulansmedel som ryms inom den nuvarande regionalpolitiska verksamheten. Dessa kan vidare förstärkas genom en betydligt utökad informations- och rådgivningsverksamhet som även bör kunna innefatta anmälningsskyldighet och samrådsplikt. Den informerande verksamheten liksom en utvidgad uppsökande aktivitet bör ha sin tyngdpunkt på regional och lokal nivå.

13.5 Arbete

l3.5.l Sysselsättningsutveckling

Arbetsmarknaden i Hallands län kännetecknas bl. a. av att jordbruket svarar för en ovanligt stor andel av sysselsättningen. Detta betingas av de speciellt goda förutsättningar som finns förjordbruk i stora delar av länet med utomordentlig åkerjord, lämpligt klimat, en husdjursstam av hög klass och en modern jordbruksteknik. Andelen sysselsatta inom jordbruk torde därför även framdeles bli högre i Halland än i riket i övrigt. Minskningen av antalet arbetstillfällen inom länets jordbruk väntas dock enligt den inom länsstyrelsen utarbetade sysselsättningsprognosen fortsätta men i en avtagande takt och betydligt långsammare än för riket som helhet. I den reviderade långtidsutredningen antas antalet sysselsatta inom industrin, trots en ökad produktion, minska under prognosperioden. Prognosen för Hallands län ger dock en fortsatt ökning av antalet sysselsatta inom industrin. Genom ökad rationalisering och en minskad byggaktivitet i väröregionen antas antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten komma att minska under prognosperioden. De tjänsteproducerande näringsgrenarna i länet har en lägre andel av de sysselsatta än i riket, men väntas liksom tidigare fortsätta öka sin andel av sysselsättningen under prognosperioden. Den största ökningen antas äga rum inom näringsgrenen offentlig förvaltning och tjänster. Liksom tidigare väntas de största ökningarna av antalet arbetstillfällen ske i Halmstad, Varberg och Kungsbacka. I Laholm och Hylte beräknas sysselsättningsutvecklingen bli mer positiv än hittills. Det hittillsvarande och prognosticerade antalet sysselsatta i Hallands län visas i tab. 13:3.

Hallands län 267 sou 1975:92 Tab. 13:3 Sysselsatta iHallands län

135.2 Sysselsättningsproblem

som länet totalt sett kännetecknas av en snabbt ökande Samtidigt sysselsättning förekommer det obalansproblem som inverkar på individens valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen. I Hallands län liksom i landet i övrigt har kvinnorna ökat sin andel av arbetskraften. Fortfarande finns det dock betydligt färre kvinnor än män verksamma Ökningen av andelen kvinnor på arbetspå arbetsplatserna. marknaden har skett att sysselsättningstillväxten har varit genom kruftigast i de näringsgrenar som har en hög andel kvinnor sysselsatta, främst då inom den offentliga sektorn. Inom de övriga näringsgrenarna har det dock inte skett någon utjämning av könsproportionerna. I Hallands län är kvinnornas förvärvsfrekvenser betydligt lägre än iriket vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på den höga som helhet, i länet. Trots att antalet arbetstillfällen i länet efterfrågan på arbetskraft ökade betydligt snabbare än riksgenomsnittet mellan åren 1965 och 1970 ökade förvärvsfrekvenserna bland kvinnor i länet inte snabbare än i i riket. Den år 1980 väntade förvärvsfrekvensenjämfört med genomsnitt övriga län framgår av fig. 13:4. Arbetslösheten i Hallands län har under en följd av år varit lägre än (andelen arbetslösa kassamedlemmar 1974 framgår av riksgenomsnittet, fig. 13:5). Den äldre arbetskraften utgör emellertid en oproportionerligt stor andel av de arbetslösa i länet. Även personer med olika former av handikapp har betydande svårigheter på arbetsmarknaden. och Laholm sker en omfattande och ökande Från Kungsbacka av arbetskraft. År 1970 hade 41 % av Kungsbackas och 17 % utpendling av Laholms förvärvsarbetande befolkning sin arbetsplats belägen utanför Detta har sin förklaring i att den relativt kraftiga den egna kommunen. till dessa kommuner inte motsvaras av en liknande ökning inflyttningen av arbetstillfällen. Utpendlingen från dessa kommuner antas iprognosen komma att öka både fram till år 1980 och år 1990. Pendlingen kan sägas en större valfrihet i boendet i vara positiv på så sätt att den tillåter förhållande till lokalisering. Det innebär också att man arbetsplatsernas från dessa kommuners relativt ensidiga arbetsmarknader kan nå en större

268 Hallands län

och mer differentierad arbetsmarknad. Pendlingens negativa innebörd är de långa arbetsresorna som innebär kostnader för både individen och samhället i form av tid och pengar samt energiförluster m. m. Dessutom saknar stora grupper möjligheter att pendla. Att och de utflyttningen långa arbetsresorna är frivilliga innebär endast att man föredrar en annan boendemiljö än utflyttningsortens. Det innebär inte att man inte skulle önska arbetstillfällen i närheten av den nya bostaden. Det är inte säkert att de utflyttandes barn i framtiden är nöjda med att vara hänvisade till en avlägsen arbetsmarknad. Det är också troligt att kvinnorna i de utflyttade familjerna önskar förvärvsarbeta i större usträckning i framtiden än vid flyttningstillfället. Det bör uppmärksammas att förvärvsfrekvenserna bland kvinnor ofta är ovanligt där det låga i de kommuner

förekommer omfattande pendling, t. ex. i Kungsbacka.

En betydande del av arbetsmarknadsproblemen i länet beror på en från vissa synpunkter mindre tillfredsställande differentiering av näringslivet. Ett differentierat utbud av arbetstillfällen skulle öka arbetstagarnas valmöjligheter på arbetsmarknaden och göra näringslivet mindre konjunkturkänsligt. En väl fungerande arbetsmarknad skall, förutom att ge trygghet för sysselsättningen och goda valmöjligheter, även erbjuda goda inkomster. Medelinkomsten i länet är lägre änr riksgenomsnittet. Detta förklaras av att en relativt stor andel av arbetstagarna är sysselsatta inom branscher med låg genomsnittsinkomst och av att inkomstnivån inom de flesta branscher ligger lägre än riksgenomsnittet.

13.5.3 Länsstyrelsens förslag till åtgärder

En sammanställning av samtliga läns befolkningsprognoser enligt respektive planeringsunderlag pekar på en bättre framtida regional balans mellan de olika länen. Det samlade prognosresultatet skulle medföra att befolkningsförskjutningarna mellan länen skulle komma att minska. Om denna tendens i prognoserna är rktig understryker detta tillsammans med den minskade invandringen till landet behovet av att den inom länet befintliga egna arbetskraften tillfullo ges möjlighet till utbildning och sysselsättning. Åtgärder som syftar till att bredda utbudet av arbetskraft inom länet medverkar förutom till att täcka efterfrågan på arbetskraft även till att ge förvärvsarbete åt människor som trots en positiv sysselsättningsutveckling har svårt att få sysselsättning. Dessa grupper utgöres främst av kvinnor, äldre arbetskraft och personer med nedsatt arbetsförmåga. Det finns en undersysselsättning bland kvinnor i länet, vilken flera kommuner och de flesta fackliga organisationer vikten av att påtalar åtgärda. Det är därför angeläget att olika myndigheter verkar för ett ökat antal arbetstillfällen för kvinnor. Åtgärder för att utöka antalet cleltidsför såväl kvinnor tjänster som män, samt vidgade möjligheter till flexibel arbetstid, skulle med all sannolikhet underlätta för kvinnor att förvärvsarbeta. Det torde inte vara möjligt att skapa tillräckligt med arbetstill-

Hallands län

fällen för dessa enbart genom nylokalisering av traditionellt kvinnlig industri. Det framstår bland annat av denna orsak som viktigt att med olika åtgärder öka kvinnornas andel inom den traditionellt manliga industrin. Länsstyrelsen föreslår därför bland annat att den försöksverksamhet som bedrivs av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor och som syftar till att bereda kvinnor sysselsättning inom tradidionellt manlig industri utvidgas till Hallands län. För att kvinnorna i ökad utsträckning skall kunna förvärvsarbeta är det dessutom nödvändigt med en utökad barntillsynsverksamhet, vilket också påpekas av flera av de fackliga organisationerna. Härvid bör även fästas uppmärksamhet på fritidshemmens betydelse och att även de som arbetar deltid eller har Skiftarbete kan utnyttja möjligheterna till barntillsyn. Arbetslösheten är hög i länet bland de äldre arbetstagarna. Även personer med olika former av handikapp har betydande svårigheter på arbetsmarknaden. För att förbättra möjligheterna till arbete för dessa krävs bl. a. ytterligare resurser för upplysning, utbildning, anordnande av skyddad sysselsättning m. m. En betydande del av problemen i länet, beror vissa på en från synpunkter mindre tillfredsställande differentiering av näringslivet. Industristrukturen i länet bör bevakas så att inte enbart tillverkande enheter utan även administration, och marknadsföring produktutveckling m. m. förläggs till länet. Ett differentierat utbud av arbetstillfällen skulle öka valmöjligheterna på arbetsmarknaden och göra näringslivet mindre konjunkturkänsligt. Med hänsyn till den utomordentliga betydelse de mindre och medelstora har för länet företagen är det angeläget att åtgärder vidtages för att stimulera dessas utveckling. Det är härvid angeläget att statens industriverk som på olika sätt kan främja betingelserna för de mindre och medelstora t. ex. genom att företagen utveckla metoder småföretagsanpassade för marknadsföring, långsiktig planering och organisationsutveckling har ett väl utvecklat samarbete med länsstyrelsen. Vidare bör företagareföreningen få ökat stöd för att kunna utvidga sin rådgivnings- och långivningsverksamhet. En viktig uppgift för de statliga länsmyndigheterna och företagareföreningen är att i sitt arbete aktivt verka för att skapa och bibehålla sysselsättningen inom kommuner med låg självförsörjningsgrad och svag sysselsättningsutveckling. Länsstyrelsen föreslår en obligatorisk anmälan av lediga tjänster till arbetsförmedlingen. Åtgärder bör också vidtagas för att underlätta arbetsresor med kollektiva färdmedel. l detta sammanhang har arbetstidens förläggning stor betydelse genom att samordnad arbetstid kan skapa underlag för kollektivresor i perifera kommundelar och utspridd arbetstid motverkar toppbelastning i större centra. Som länsstyrelsen framhållit i andra sammanhang är det av stor vikt att möjligheterna till en ökad delegering av uppgifter från de centrala verken till de regionala organen fortlöpande undersöks. Härigenom kan personalförstärkningar i stället ske vid länsförvaltningarna, vilket är i linje med de regionalpolitiska intentioner som bl. a. innebär att primära centra skall

Hallands län

utvecklas så att en ökande andel av de ofrånkomliga befolkningsomflyttkan dessa orter i stället för till storstadsområden. ningarna gå till Halmstad bör därför i egenskap av primärt centrum ha en stabil och väl arbetsmarknad. Statsmakterna bör snarast fullfölja det differentierad till Halmstad som framlagts. Även förslag till lokalisering av högskola kan med fördel förläggas till Halmstad. Vidare andra typer av utbildning intentioner med en indragning av är det oförenligt med regionalpolitikens friställning och omplacering av I 16, då det skulle medföra betydande arbetskraft som ej kan beredas likartad sysselsättning. kommun har expansionen främst beroende på att I Varbergs dämpats i Värö har stagnerat. Även inom den befintliga industrin utvecklingen sker strukturförändringar med negativ effekt på sysselsättningen. Det är därför av stor betydelse att statsmakterna med aktiva åtgärder biträder kommunen för att få till stånd en nylokalisering av företag för att förhindra en försvagning av sysselsättningssituationen. Ett klargörande från statsmakternas sida när det gäller genomförandet av utbyggnad av industri intention- bör därvid ske. miljöstörande enligt riksplanens Vidare vore det värdefullt från sysselsättningssynpunkt att fâ en mellan utbyggnaden av E6 till motorväg och tidsmässig samordning färdigställandet av aggregaten vid Ringhals kraftstation. i Falkenbergs kommun vill När det gäller sysselsättningsutvecklingen av ett mer differentierat utbud av länsstyrelsen peka på angelägenheten arbetstillfällen. De administrativa funktioner som berör Vin- och spritcentralens bör i största utsträckning förläggas till anläggning i Falkenberg möjliga Falkenbergs kommun. kommun fordrar särskilt stöd och samordnande insatser Kungsbacka från regionala, interkommunala samt lokala organ för att öka självförsörjbeträffande arbetstillfällen. Åtgärder bör vidtagas som ningsgraden koncentration av arbetstillfällen till göteborgsregionens centramotverkar la delar. Detta kan verksamt bidraga till att minska den i olika avseenden besvärliga arbetspendlingen mellan Kungsbacka och Göteborg. Pendlingen medför negativa effekter bl. a. i form av tidsförluster, betydande och ökande trafikolyckor. Dessutom saknar ett betyenergiförbrukning dande antal människor möjligheter att pendla. Även i Laholms kommun bör åtgärder vidtagas för att skapa åt främst de i kommunen som har små möjligheter att arbetstillfällen arbetsmarknader. pendla till andra kommuners För kommuns del bör åtgärder vidtagas för att skapa fler Hylte inom främst servicesektorn. Detta skulle medföra ökade arbetstillfällen mindre för valmöjligheter för arbetstagarna och göra näringslivet känsligt

konjunktursvängningar.

13.6 iService

För Hallands län gäller att lokal och regional service kan nås av en mycket stor del av länets invånare inom de av glesbygdsutredningen om bil används. När allmänna kommunikationer angivna tidsgränserna

Hallands län 271

används, blir resan tidsmässigt längre vilket innebär att ett färre antal människor kan nå samma utbud inom samma tidsgränser. Länsstyrelsen anser att alla invånare skall erbjudas tillgång till samhällelig och kommersiell service inom rimligt tidsavstånd. De invånare i länet som berörs av vissa glesbygdsproblem bör genom berörda myndigheters insatser ges likvärdiga möjligheter till service. Centralisering av vissa servicefunktioner bör därför i görligaste mån undvikas. Viss offentlig service inom ramen för t. ex. försäkringskassornas, arbetsförmedlingens och kommunförvaltningens verksamhet bör kunna förstärkas på filialnivå. Av utomordentlig betydelse för servicetillgängligheten är kommunikationernas utbyggnad. Möjligheterna att nå service är för en stor del av befolkningen beroende på tillgången på kollektiva transporter.

.De problem som finns inom olika serviceområden och vilka ofta inte så

mycket berör tillgängligheten som servicekapacitet o. dyl. behandlas i det följande.

l3.6.l Utbildning Beträffande gymnasieskolan synes det enligt länsstyrelsen angeläget att en utbildning för trädgårdsyrken påbörjas i Hallands län i landstingets regi inom de närmaste åren. Frågan har redan aktualiserats av landstingets utbildningsnämnd med stöd av länsskolnämnden.

Den utbyggnad av den eftergymnasiala utbildningen som kan komma

att ske under 1970-talet bör i första hand äga rum i orter utanför de äldre universitetsorterna. En förläggning av högskola till Halmstad är ett av de viktigaste regionalpolitiska ställningstagandena på sikt för Hallands län. Länsstyrelsen föreslår en snar förläggning av en högskola till Halmstad med i första hand inriktning mot den tekniska sektorn, barna- och ungdomsvård samt idrotts- och fritidssektorn. I avvaktan på permanenta resurser för högskoleutbildning iHalmstad, bör en stegvis utbyggnad av decentraliserade kurser, kombinationsutbildningar m. m. komma till stånd i enlighet med vad U 68 föreslagit i sitt betänkande (SOU 1973:2) Högskolan. Det är enligt länsstyrelsen angeläget att statsmakterna fattar beslut om en permanent förläggning av förskollärar- och fritidspedagogutbildning till Halmstad. Regionala myndigheter bör i samarbete med centrala skolmyndigheter snarast utarbeta konkreta planer för anordnande av försöksverksamhet med utbildning av s. k. mellaningenjörer i Halmstad. Frågan om eventuell samordning av militär och civil utbidlning på det tekniska området bör utredas av berörda myndigheter, liksom frågan om samordning av utbildningen vid folkhögskola med viss arbetsmarknadsutbildning. Länsstyrelsen anser dessutom att en egen sjuksköterskeskola bör inrättas inom länet.

272 Hallands län

13.62 Kulturell verksamhet De kulturella verksamheterna bör göras mera tillgängliga för länets hela befolkning. I princip bör primärkommunerna och landstinget ha ansvaret för de kulturella aktiviteterna varvid lanstinget i ökad utsträckning bör åtaga sig ansvaret på regional nivå. Länets invandrargrupper bör ägnas uppmärksamhet när det gäller möjligheten att utöva kulturell verksamhet.

l3.6.3 Hälso- och sjukvård Länsstyrelsen delar landstingets uppfattning att investeringarna vid centrallasarettet i Halmstad bör ligga på en hög nivå. Som primärt centrum bör Halmstad kunna erbjuda i stort sett likartad service avseende sjukvården som storstäderna. Ett från flera håll framfört krav är att långtidssjukvården i länet byggs ut. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och anser attutbyggnaden av långtidssjukvården bör prioriteras. En sådan utbyggnad skulle innebära bl. a. att ålderdomshem och akutavdelningar kommer att avlastas. Länsstyrelsen föreslår att statsmakterna fullföljer de nuvarande sjukvårdspolitiska målsättningarna och skapar förutsättningar för en ytterligare förstärkning av allmänläkarvården samt en decentralisering av specialistvården. Länsstyrelsen föreslår att landstinget verkar för en ytterligare utbyggnad av den öppna vården så att den decentraliserade sjukvården vid läkarstationer och vårdcentraler med flera läkare kommer att utgöra basen i sjukvårdsorganisationen. I detta sammanhang är det angeläget att landstinget utreder förutsättningarna att inrätta en vårdcentral i värö-området. Vidare vill länsstyrelsen understryka betydelsen av en ökad satsning på företagshälsovården.

13.6.4 Barnomsorg För att få en snabbare utbyggnad av den kommunala barntillsynen till stånd bör staten påtaga sig en större del av kostnaderna beträffande dagoch fritidshem. Utbyggnaden av fritidshem måste anses särskilt eftersatt mot bakgrund av de fåtaliga befintliga fritidshemmen, den mycket måttligt planerade utbyggnaden samt den alltmer ökande benägenheten till förvärvsarbete hos småbarnsmödrar. Länsstyrelsen föreslår att kommunerna satsar nödvändiga resurser för att tillgodose behovet av eftermiddagstillsyn och -verksamhet för lågstadiebarn med förvärvsarbetande föräldrar. Samtliga berörda myndigheter bör genom information till övriga arbetstagare och inte minst genom sin egen personalpolitik verka för att småbarnsföräldrar i största möjliga utsträckning ges möjlighet att välja arbetstidens längd och förläggning. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att den uppsökande verksamheten avseende barn med särskilda behov kommer till stånd, och att dessa barn kan beredas lämpliga platser i förskolan.

Hallands län 273

13.6.5 Åldrings- och handikappvård Länsstyrelsen anser det viktigt att kommunerna anordnar ålderdomshemsplatser i sådan omfattning att köerna försvinner. Alla som önskar en plats bör kunna erbjudas sådan. Länsstyrelsen vill även betona vikten av att den öppna vården byggs ut. En tillfredsställande öppen vård kan möjliggöra för de äldre att bo kvari sin gamla miljö i större utsträckning, och dessutom inska belastningen på den slutna vården. Enligt länsstyrelsens mening är det angeläget att tillgodose behovet av lägenheter anpassade för handikappade. Även hemvården måste ges ökade resurser för att tillgodose de äldres och handikappades behov av t. ex. social kontakt, fritidssysselsättning och möjlighet att ta del av kulturellt utbud. Det är önskvärt att hemvårdarna får ökad utbildning. Med hjälp av det nyligen införda statsbidraget till den kommunala färdtjänsten, bör ökade resmöjligheter kunna erbjudas åldringar och handikappade.

l3.6.6 Institutionell arbetsvård Den landstingskommunala arbetsvården är viktig genom att den skapar arbetsmöjligheter för personer med arbetshinder. Landstingets arbetsvårdsstyrelse, som leder verksamheten, bedömer en viss utbyggnad av platsantalet i länet om önskvärd. Länsstyrelsen anser det rimligt att bidrag utgår till arbetsgivare som anställer personer med handikapp. Länsarbetsnämnden bör ges ytterligare resurser för upplysning i syfte att påverka arbetsgivare att anställa personer med nedsatt arbetsförmåga.

l3.6.7 Den allmänna försäkringens lokala administration Hallands läns allmänna försäkringskassa har centralkontor och lokalkontor i Halmstad. Lokalkontor finns även i Laholm, Falkenberg, Varberg, Kungsbacka och Hyltebruk. Beslut har fattats om att inrätta lokalkontor även i Oskarström och Ullared. Länsstyrelsen föreslår att mot bakgrund av den hittillsvarande och på längre sikt förväntade expansionen inom varbergsregionen, ett lokalkontor även inrättas i norra delen av Varbergs kommun.

l3.6.8 Kommunikationer Länsstyrelsen anser att den lokala kollektivtrafiken bör förbättras. Möjligheter måste finnas för även skifts- och deltidsarbetare att företa arbetsresor. Ett samarbete bör komma till stånd mellan berörda intressenter för att anpassa tidtabeller och arbetstider till varandra. Möjligheterna för kommuninvånare i glesbygden att företa serviceresor måste förbättras, liksom samordningen av den lokala och regionala kollektivtrafiken. Detta kräver att det nuvarande bussbidragssystemet

274 Hallands län

omformas. Länsstyrelsen vill vad angår Hylte kommun framhålla vikten av en tillfredsställande regional kollektivtrafik. Den regionala busstrafiken är av speciell betydelse mot bakgrund av avsaknaden avjärnvägsförbindelse i centralorten. Beträffande den interregionala trafiken måste möjligheter ges till lämpliga uppehållstider i målorterna. l detta sammanhang påtalar länsstyrelsen vikten av att behålla Bromma som inrikesflygplats, på grund av dess centrala läge i Stockholm. För övrigt får inrikesflyget inte vara till en förbindelse mellan främst Halmstad-Stockholm. Andra begränsat städer bör i framtiden ingå i de flygförbindelser som utgår från eller En förbindelse mellan Halmstad och Köpenhamn bör passerar Halmstad. etableras. Utbyggnaden av väg E 6 genom Halland till motorväg är ett sedan länge aktualiserat krav. Det måste ånyo framhållas att den nuvarande utbyggnadstakten av E 6 är för låg. Flera utredningar har gjorts som visar att vägens nuvarande standard på många sträckor är klart otillfredsställande.

l3.6.9 Vattenförsörjning och avloppsvattenrening Hallands län har goda naturliga förutsättningar för att få sitt vattenbehov tillgodosett, och några allvarliga problem på detta område existerar inte. Situationen beträffande avloppsreningen är däremot Ett flertal reningsverk är överbelastade och bristfällig på rad punkter. kräver utbyggnad. Endast ca 30% av befolkningen är anslutna till reningsverk med kemisk rening. Alla reningsverk bör snarast förses med ett kemiskt reningssteg. Ett problem för Hallands del är avloppsvattenreningen från fritidshusområdena. Det oplanerade helårsboendet och den hårda belastningen sommartid i dessa områden svårlöst och medför stora gör problemet kostnader.

13.6.10 Energiförsörjning Länsstyrelsen föreslår att den framtida energiförsörjningen planeras på såväl kort som lång sikt genom att energiförsörjningsprogram upprättas med avseende på alla energiformer såväl på central, regional som lokal mva. Kommunerna bör upprätta värmeförsörjningsplaner för de större tätorterna. Dessa planer bör samordnas med den kommunala bostadsplanermgen. Länsstyrelsen anser att det i samband med den framtida utbyggnaden av kärnkraftverk är angeläget att utreda förutsättningarna för utnyttjande av överskottsvärmen för bostadsändamål m. m. Utnyttjandet av Överskottsvärmen vid kärnkraftverk måste bli en integrerad del av planeringen av kärnkraftens utbyggnad. För länets vidkommande bör således förutsättningarna för utnyttjande av värmeöverskotten vid Ringhals undersökas.

Hallands län

l3.6.l 1 Service till företagen Den övergripande målsättningen för service till företagen bör enligt länsstyrelsens mening vara att tillhandahålla företagen den typ av företagsservice som är nödvändig för att dessa skall kunna driva sin verksamhet på ett rationellt och lönsamt sätt. Till målsättningen hör också att göra företagen uppmärksamma på vilka tjänster de skulle vara betjänta av att utnyttja och vilken tillgång på service som finns. En ökad satsning på företagareförening är önskvärd för att möjliggöra bättre företagsservice i länet. Ett delegerat beslutsfattande från centrala myndigheter till regionala organ i frågor som gäller exempelvis arbetsmarknadspolitiska insatser och miljöskyddsärenden. skulle minska avståndet mellan beslutsfattare och den beslutet berör, vilket är en fördel ur effektivitets- och bedömningssynpunkt.

13.7 Miljö

En god miljö är en av de välfärdskomponenter som bör beaktas i samhällsplaneringen. l begreppet miljö ingår bl. a. de mer övergripande frågor där intresset riktas mot människans hushållning med mark och vatten. Här behandlas denna övergripande aspekt enligt de utgångspunkter som gäller för den fysiska riksplaneringen. Den halländska naturen (och dess naturresurser) är synnerligen variationsrik, vilket förklarar dess stora attraktivitet för rörligt friluftsliv, för vetenskaplig naturvård och för fritidsbebyggelse liksom dess speciella förutsättningar för olika former av exploatering. Kustzonen i länet har sedan lång tid tillbaka utsatts för en omfattande exploatering som medfört svårlösta bebyggelse, naturvårds- och miljöskyddsproblem. Under senare år har hallandskusten - Väröhalvön - i viss utsträckning tagits i anspråk för storindustriell verksamhet. Avgörande faktorer härför har varit vatten-, transport- och råvaruförhållanden m. m. Dessa förhållanden i kombination med länets geografiska läge mellan två storstadsregioner skapar konflikter mellan olika former av markanvändningsintressen och orsakar en rad problem. Många svårförenliga anspråk och intressen riktar sig således mot västkusten, som är den del av landet som mest berörs av den fysiska riksplaneringen. För att kunna göra erforderliga avvägningar mellan motstående intressen och kunna fullfölja riksdagens riktlinjer fordras en ingående, omfattande och kostnadskrävande kommunal planering av den halländska kustzonen. Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen bl. a. att statsmakterna bör höja anslaget för bidrag till översiktlig kommunal planering för att tillgodose den fysiska riksplaneringens intentioner. Ett utvidgat anläggningsstöd bör vidare ges för anordningar inom främst för friluftslivet riksangelägna områden, liksom ökade medel för byggande av enskilda vägar och för va-sanering inom den riksintressanta

276 Hallands län sou 1975:92

kustzonen. Med hänvisning till länets unika naturkvaliteter bör medel även ställas till förfogande för naturvårdsinventeringar och statusinventeringar i länets vattendrag. Studier av förutsättningarna för lokalisering av miljöstörande industri alternativa lägen bör vidare utföras.

v°/o

PC

Å 50

O

Lzaigwäzáguii

iiåiao

i W å 3

wwmvwFalkenberg

E1210:

.iumslaisilå

ti.. I:.:!§§ Varberg

. si

.. 3. r +7-

i l 1 i .. 10651970 1900 1990

Fig. 13:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings- Kungsbackao . grenar under perioden 1 965-1990

Fig. 13:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders- ll/tj RC

pc gruppen 50-w år

% C 13.) Ja CC CC

8.il§isa..

Äiv. éáviüFalkenbevg Varberg 0 Kungsbackao oo I 0 x

›:i3t:o§bu

nlknnbuq Almnglbuiuo

O Fig. 13:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år Fig. 13:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år 1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år 15«64 år

278 Hallands län sou 197592

% 68-70 PC 71-74 Kungsbacka” KunaIh-:KGO +2

l l

;Öva-mm ovmmø Ö

Fig. 13:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968 »1970 och 1971 «1974 i relation till befolkningen vid resp. periods hönan

14 GÖTEBORGS och BOHUS LÄN

14.1 för samhällsplaneringen i länet Riktlinjer

Länsstyrelsens befolkningsmâlsättning innebär föl/ande.

Balanserad utveckling. Ett bibehållande av folk- Göteborgsregionen: mängden i Göteborgs kommun på nuvarande nivå. Stenungsundsregionen: I förhållande till prognosen bör befolkningsut- Härvid skall beaktas att utbyggnader av de vecklingen dämpas något. industrierna ger en kraftig folkmängdstillväxt vilket petrokemiska ställer starka krav i regionen. Genom att i ökad på samplanering egna” arbetskraftsresurser bör behovet av omfattning ianspråkta inflyttad arbetskraft kunna reduceras. Mellersta Bohuslän: Länsstyrelsen anser det önskvärt att den nuvarande utflyttningen från Uddevalla till grannkommunerna dämpas så att befolkningsminskningen upphör. Med hänsyn till Uddevallas funktion som del av ett primärt centrum samt behovet av en differentiering av länsstyrelsen en målsättning för âr 1990 som näringslivet anger med 4 500 personer. Utvecklingen i Lysekil är överstiger prognosen svårbedömd och någon skillnad mellan prognos och målsättning inte. För Sotenäs innebär målsättningen oförändrad befolkföreligger ningsnivå till år 1990. Norra Bohuslän: Länsstyrelsen har i prognosen räknat med en väsentlig befolkningseffekt av den påbörjade tillverkningen av oljeborrplattformar i Strömstad. En betydande osäkerhet råder dock om omfattningen och kontinuiteten av denna verksamhet. Den prognostiserade sysselv - ca 900 anställda år 1980 - får närmast betraktas sättningseffekten för att stabilisera befolkningen på nuvarande nivå. som en målsättning har antagit en liknande målsättning för Tanums kom- Länsstyrelsen mun. dvs. oförändrad folkmängd år 1990jämfört med dagsläget.

och utveckling i länet måste enligt Näringslivets sysselsättningens på de naturliga förutsättningar för länsstyrelsens uppfattning grundas utveckling av vissa verksamheter som föreligger. Länet har ett geografiskt nära de viktigaste utlandsmarknaderna och har väl utbyggda läge I länet finns vidare goda fysiska förutsättningar fören trafikanläggningar. kraftverksindustri och utveckling av oljebaserad industri, varvsindustri, hamnverksamheter.

280 Göteborgs och Bohus län

Ett betydande etableringsintresse föreligger beträffande större investeringsprojekt. Under de senaste två åren har 25-30 sådana projekt om totalt 5-8 miljarder kronor aktualiserats i länet. Dessa har bl. a. gällt byggande av oljeborrplattformar i betong och stål, utbyggnad av oljeraffinaderier och petrokemiska industrier, hamnutbyggnader, kraftverksbyggen och etablering av mekaniska verkstäder. Någon väsentlig sysselsättningseffekt har dessa byggnadsprojekt ännu inte medfört. Det stora flertalet av de aktualiserade projekten är helt i linje med länsstyrelsens målsättning att satsa på basindustrier med naturlig anknyt- ning till länets förutsättningar och lokaliserade till de orter Stenungsund, Uddevalla, Lysekil och Strömstad - som förutom Göteborg utgör basorter för en balanserad utveckling i länet. En rimlig avvägning mellan miljökraven och kraven på sysselsättning i alla delar av länet kan enligt länsstyrelsens uppfattning uppnås genom satsning på de angivna orterna. Länsstyrelsen vill även framhålla att det torde vara ett riksintresse att de angivna basindustrierna och hamnverksamheterna kan utvecklas inom ramen för uppställda miljökrav och att den långsiktiga samhällsplaneringen i länet kan inriktas på att stödja en sådan utveckling. Länsstyrelsen har i länsprogrammet även behandlat den fysiska miljön i anslutning till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Strävan har därvid varit att lägga en helhetssyn på dessa miljöfrågor och åstadkomma en rimlig avvägning mellan bevarandeintressen och kraven på utveckling av industri och andra verksamheter, vilka kan bidra till att utjämna levnadsbetingelserna i olika delar av länet. l många fall torde ett visst ianspråktagande av naturmiljö för verksamheter innebära en totalt sett förbättrad miljö för de berörda människorna. Länsstyrelsen framhåller också betydelsen av att kommunerna i länet genom en aktiv planering tar tillvara de industrimarkresurser med vattenanknytning som finns vid kusten. Bristen på sådana färdigplanerade industriområden är för närvarande stor. Det är länsstyrelsens uppfattning att lokalisering av flertalet industrityper, t. ex. mekaniska verkstäder, utan hinder av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten kan ske till flera olika platser längs kusten. Näringslivet är relativt dåligt differentierat i många kommuner i länet. Tung industri dominerar och den angivna utvecklingen av basindustrier kan medföra en förstärkning av dessa problem på vissa orter. Denna bristande differentiering av näringslivet tar sig bland annat uttryck i en låg kvinnlig yrkesverksamhet. Enligt länsstyrelsen måste näringslivets behov av ytterligare arbetskraft till stor del tillgodoses genom ökad sysselsättning för kvinnor, äldre, handikappade m. fl. grupper i länet. Kraven på ökade sysselsättningsmöjligheter för alla måste i huvudsak tillgodoses inom ramen för det näringsliv som redan finns i länet. Betydande insatser måste ske för att förbättra anpassningsmekanismerna på arbetsmarknaden, undanröja förvärvshinder och utplåna traditionella indelningar i manligt och kvinnligt arbete. Insatser behöver således samtidigt och konsekvent sättas in på ett flertal olika områden som lokaliseringspolitik, utbildning, arbetsmiljö, arbetstidslagstiftning, lönepolitik, framiljepolitik, stadsplanering och ut-

sou 1975:92 Göteborgs och Bohus län 281

byggnad av samhällsservicen. Behovet av en differentiering av näringslivet är störst i Stenungsund, Lysekil och Uddevalla. l Strömstad, Tanum och Sotenäs föreligger ett behov av nya arbetstillfällen för att undvika ytterligare befolkningsminskning. I Göteborgsregionen finns en betydande dold arbetslöshet. En tillväxt av näringslivet är nödvändig för att förbättra sysselsättningsläget i regionen. Den offentliga sektorn intar en nyckelroll när det gäller att tillgodose behovet av nya arbetstillfällen. Utbyggnaden av barntillsynen och kollektivtrafiken är två näraliggande exempel på eftersatta områden. En satsning på offentlig service tillgodoser sålunda angelägna servicebehov samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. Ökade statliga insatser genom statsbidrag torde emellertid vara en förutsättning för en snabbare utbyggnad. Länsstyrelsen uppmärksammar även bebyggelseutspridningen kring de större arbetsplatskoncentrationerna i länet, framför allt kring Göteborg och Uddevalla. En utvecklig mot alltmer ofullständiga lokala arbetsmarknader finns redan och visar sig bland annat i en låg kvinnlig yrkesverksamhet. Det är önskvärt att denna utveckling mot ofullständiga samhällen och arbetsmarknader motverkas genom en viss dämpning av bostadsbyggandet i sådana områden, i den mån detta inte beror på ökad sysselsättning i området. Detta förutsätter dock att de kommuner som har de flesta arbetsplatserna, framför allt Göteborg och Uddevalla, i ökad utsträckning kan tillgodose människornas bostadsönskemål. Länsstyrelsen behandlar även de speciella serviceproblem som finns i länets glesbygdsområden och då särskilt i skärgården. Länsstyrelsens allmänna målsättning är att på öar där det finns förutsättningar söka bevara en levande skärgård med en bofast befolkning. Viktiga stödjepunkter på öar i skärgården är bland annat Styrsö-Donsö, Öckerö-Hönö, Marstrand och Kosteröarna; Med utgångspunkt från de av riksdagen antagna riktlinjerna för planeringen av olika orts- och regiontyper föreslår länsstyrelsen att insatserna i länet koncentreras dels till Göteborgsregionen (landsdelscentrum) och Uddevalla (del av primärt centrum) dels till tre regionala centra - Stenungsund, Lysekil och Strömstad. Länsstyrelsen vill betona att regionala lösningar måste eftersträvas.

14.2 Regional struktur Länsstyrelsen föreslår följande planeringsregioner i länet och delar av angränsande län. I förhållande till den av riksdagen år 1972 antagna planen för utveckling av den regionala strukturen föreslår länsstyrelsen den ändringen att Stenungsund klassificeras som regionalt centrum skiljt från Göteborgsregionen. Länsstyrelsen anser vidare att klassificeringen av Göteborg som storstadsområde bör ersättas med beteckningen landsdelscentrum.

282 Göteborgs och Bohus län

Ortstyp Centralkommun/ Ingående kommuner kommuner

Landsdelscentrum Göteborg Göteborgsregionen : Härryda, Partille, Mölndal, Göteborg, Öckerö, Kungälv samt Ale och Lerum i Älvsborgs län och Kungsbacka i Hallands län Primärt centrum Uddevalla jämte Trestadsregiorzerz: Trolh ät tan och Uddevalla och Munkedal Vänersborg samt Trollhättan, Vänersborg och Färgelanda i Älvsborgs län Regionalt centrum Stenungsund Stenungsundsregiorzen: Stenungsund, Tjörn och Orust Regionalt centrum Lysekil Lysekil och Sotenäs Regionalt centrum Strömstad Strömstad och Tanum

l4.2.l Göteborgsregionen

Enligt länsstyrelsens uppfattning är det framför allt två aspekter som är väsentliga att närmare klarlägga beträffande storstädernas roll i planen för den regionala strukturen. För det första dessa regioners betydelse som

riks- och landsdelscentra med anknytning till de effekter som regionalpo-

kan Dels med avseende litiska åtgärder ha på dessa regioner. på levnadsförhållanden inom resp. region, dels med avseende på storstadsrebetydelse för näringslivets utveckling och den ekonomiska gionernas tillväxten i landet som helhet. För det andra måste de inomregionala problemen och utvecklingsförutsättningarna närmare klarläggas genom av levnadsbetingelserna för grupper och individer. Välfärdsmâl analyser som likvärdig tillgång på arbete, service och god miljö kan då närmare preciseras och anknytas till åtgärder på lokal, regional och riksnivå. Göteborgsregionens kommunalförbund framhåller att de regionalpolitiska ställningstaganden som gäller för Göteborgsregionen endast betraktar regionen ur rikssynpunkt, medan de problem som ur regionens dominerar, nämligen välfärdsskillnader inom regionen, blir synpunkt alltför undanskymda. Göteborgs kommun påpekar att om man med uttrycket ”en dämpad tillväxttakt menar att människor som växer upp i bör flytta därifrån, bör länsstyrelsen enligt kommu- Göteborgsregionen nens uppfattning föreslå att detta uttalande utgår i nästa regionalpolitiska handlingsprogram. strävandena ”att kan De regionalpolitiska dämpa storstadstillväxten” mening leda till att framför allt Göteborgs och enligt länsstyrelsens Malmös i ortssystemet försvagas. Länsstyrelsen vill hävda att en ställning sådan utveckling ej är acceptabel varken med tanke på de strukturella inom Göteborgsregionen eller med hänsyn till Göteborgs problemen funktion som landsdelscentrum för Västsverige. Länsberedningens förslag

SOU 1975292 Göteborgs och Bohus län 283

om samverkansområde torde utgöra en i huvudsak lämplig utgångspunkt för avgränsningen av detta område. Härigenom skapas även möjligheter till regionala överväganden beträffande skilda utvecklingsmöjligheter inom samverkansområdet. Regionens nuvarande näringskaraktär är välkänd med en till skillnad från övriga storstadsregioner dominerande ställning för driftinriktade verksamheter, bland annat tung Verkstadsindustri. Länsstyrelsen har i sin målsättning beträffande Göteborgsregionens befolknings- och sysselsätthävdat att en r ijämförelse med prognosen - ökad ningsutveckling tillväxt är nödvändig för att den erforderliga ökade differentieringen av näringslivet skall vara möjlig. Det bör även framhållas att samhällsekonomiska aspekter talar för att den nuvarande stagnationen bör brytas. Prognoserna för regionen visar bland annat att valmöjligheterna på arbetsmarknaden för kvinnor kommer att försämras ytterligare om inte arbetskraftsrekryteringen inom traditionellt manliga yrken kan breddas till att omfatta även kvinnor. Utbyggnadsplaneringen vad gäller lokaliseringen av bostäder, arbetsplatser och service inom regionen bör tillmätas stor betydelse för att uppnå de arbetsmarknadspolitiska målen om ökade sysselsättningsmöjligheter, bättre valmöjligheter och ökad trygghet i arbetet för alla kategorier arbetstagare. Regionalpolitiskt stöd bör i vissa fall kunna utgå vid lokalisering av verksamheter till områden i Göteborgsregionen med en betydande dold arbetslöshet. Göteborgs kommun anför som ett exempel härpå lokalisering av kvinnointensiv verksamhet till Angered.

14.2.2 Stenungsundsregionen Mot bakgrund av de faktiska regionala samband som föreligger mellan å ena sidan Stenungsund och å andra sidan Tjörn och Orust samt den utveckling som kan förväntas beträffande industri, service m. m. i framför allt Stenungsund föreslår länsstyrelsen att Stenungsund klassificeras som regionalt centrum i planen för utveckling av den regionala strukturen. Även det faktum att den petrokemiska industrin är en strategisk basindustri av riksintresse och att storindustrin i Stenungsund över huvud taget utvecklas starkt talar för en sådan klassificering. Den förväntade utvecklingen i regionen kommer att skärpa kraven på ett gemensamt agerande av kommunerna i planeringsfrågor. En fortsatt utveckling av samarbetet inom ramen för t. ex. samrådskommittén är därför enligt länsstyrelsens uppfattning mycket angeläget. Länsstyrelsen pekar i programmet på ett flertal områden eller sektorer där gemensamma lösningar bör eftersträvas. Remissinstanserna delar länsstyrelsens uppfattning, att de tre kommunerna bör samplanera sin verksamhet och utgöra en region.

l 4.2.3 Mellersta Bohuslän Kärnområdet i regionen utgörs av Trollhättan och Vänersborg iP-län, samt Uddevalla och Lysekil. De tre förstnämnda kommunerna tillsam-

284 Göteborgs och Bohus län sou 1975:92

mans utgör ett primärt centrum - Trestad » medan är ett Lysekil regionalt centrum. Fyrstad utgör det samlande begreppet för dessa kommuner. Enligt länsstyrelsens mening bör planeringen i första hand bygga på de bostads- och arbetsmarknadsregioner som faktiskt existerar eller med rimliga resursinsatser kan utvecklas. Dessa delregioner, med avseende på framför allt av arbetsmarknaden, planeringen bör för Göteborgs och Bohus lån lämpligen bestå av å ena sidan Uddevalla och Munkedal och å andra sidan Lysekil och Sotenäs. Uddevallaregionen har även starka samband med Färgelanda i Älvsborgs län. Tre olika bostads- och arbetsmarknadsregioner baserade på en differentierad arbetsmarknad och servicestruktur kan således särskiljas kring Uddevalla, Lysekil och Trollhättan/Vänersborg. Länsstyrelsen understryker angelägenheten av att samarbetsformerna i fyrstadsområdet vidareutvecklas samt att regionavgränsningen anpassas så att kringliggande kommuner kan delta i planeringen vad gäller väsentliga frågor avseende bostäder, arbete och service. Särskild vikt bör läggas vid samarbetsfrågorna för det primära centrumet Trestad. För detta kan en målsättning formuleras så att det ökade arbetskraftsutbudet i dessa tre orter bör ges fler sysselsättningsmöjligheter och bättre valmöjligheter på arbetsmarknaden i den egna regionen så att utflyttningen till framför allt Göteborgsregionen kan begränsas. Insatser för att förbättra de kollektiva resmöjligheterna mellan å ena sidan Uddevalla och å andra sidan Tvåstad” är en av de mest angelägna åtgärderna för att bredda urvalet av arbetsplatser för befolkningen i regionen. Länsstyrelsen fäster särskild uppmärksamhet på Uddevallas roll som transportcentrum av regional och i viss mån interregional betydelse. Länsstyrelsen har föreslagit Trestad som primärt transportcentrum med Uddevalla som naturlig huvudort genom befintliga anläggningar, gynnsamt läge samt mycket goda naturliga utvecklingsmöjligheter. Länsstyrelsen har i skilda sammanhang framhållit att hamnutbyggnaden vid Sund är av strategisk betydelse för utvecklingen av Uddevalla/Trestad som primärt centrum. En satsning bör således ske på områden där Uddevalla har specifika fördelar, framför allt inom transportsektorn och därtill anknutna verksamheter. En näringslivsdifferentiering som medför ökade sysselsättningsmöjligheter för personer med kontors- och administrativ utbildning, långtidsutbildning m. fl. är väl förenlig med denna målsättning genom att en utveckling av transportsektorn ger fördelar även för andra servicegrenar t. ex. partihandel. Länsstyrelsen anser därför att regionalpolitiskt stöd vad avser viss partihandel, uppdragsverksamhet m. m. bör kunna utgå vid utbyggnad och etablering av sådana verksamheter i Uddevalla. Lysekil utgör ett regionalt centrum med ett relativt perifert läge i regionen mellersta Bohuslän. Med hänsyn till att betydande investeringar i bland annat vägar och broar krävs för att Lysekil skall kunna utvecklas till ett regionalt servicecentrum bör kommunen i den regionala strukturplaneringen enligt länsstyrelsens uppfattning i första hand betraktas som

sou 1975:92 Göteborgs och Bohus län 285

ett industriellt utvecklingscentrum med vissa regionala servicefunktioner gentemot framför allt Sotenäs kommun. De resurser som finns i Lysekil beträffande framför allt djuphamnar kan sägas vara av riksintresse för utveckling av vissa verksamheter, framför allt oljebaserad industri. Området vid Brofjorden är emellertid av mycket stor omfattning och enligt länsstyrelsens mening bör även vissa andra verksamheter, t. ex. mekaniska verkstäder kunna lokaliseras till detta område. Munkedals och Sotenäs kommuner ingår som kommuncentra i de större regionala områden som här tidigare diskuterats. Båda kommunerna har ett svagt näringsliv och behöver kompletterande sysselsättningstillfällen för bland annat kvinnorna. Munkedals läge mellan Uddevalla och Lysekil torde medföra att kommunen kan tillgodogöra sig inflyttning och bosättning som sammanhänger med utvecklingen i dessa båda orter. För att stimulera till en ökad industrisysselsättning bör Sotenäs kommun hänföras till det allmänna stödområdet.

14.2.4 Norra Bohuslän Den faktiska regionstrukturen i norra Bohuslän (kommunerna Strömstad och Tanum) karakteriseras i dag av en relativt svag tätortsstruktur samt vikande branscher. Befolkningsutvecklingen har varit negativ under en lång följd av år med de sociala, ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga följder detta har för invånarna. Avgörande för de framtida möjligheterna är enligt länsstyrelsens uppfattning i vilken utsträckning regionens fysiska resurser kan utnyttjas. En konfliktsituation föreligger mellan å ena sidan bevarandeintressena i området och å andra sidan önskemålet om en utveckling som står i överensstämmelse med länsstyrelsens regionalpolitiska målsättning för omrâdet. Länsstyrelsen har sedan lång tid hävdat angelägenheten av att en basindustri lokaliseras till regionen för att därigenom åstadkomma en Stabilisering och differentiering av näringslivet. Områdets naturliga förutsättningar för lokalisering av sådan industri är anknutna till kusten. Bland annat har Hogdalskusten i Strömstads kommun och Sannäs i Tanums kommun aktualiserats för industrilokalisering. Länsstyrelsen har tillstyrkt Strömstads kommuns förslag om en utredning av hur mark- och djuphamnsresurserna vid Hogdalskusten skall disponeras vid en industriell utveckling. l regeringens utvärdering av kommunernas FRP-program 1975-04-03 framhålls emellertid att området skall planeras så att ett allsidigt utnyttjande för rekreationsändamål blir möjligt. I Sannäs är någon etablering för närvarande inte aktuell. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste frågan om ett överförande i kommunens ägo av hela eller del av det aktuella markområdet snarast lösas. De begränsningar i kommunernas utvecklingsmöjligheter som bevaranderestriktionerna kan innebära, måste enligt länsstyrelsens mening kompenseras genom ökat och förbättrat statligt stöd i andra avseenden. Bevarandet av den”obrutna kuststräckan” är ett riksintresse och det

286 Göteborgs och Bohus län

Strömstad z

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum

q

Kommundelscentrum Q l.

Länsgräns Göteborgare . Kommungräns

a

Gräns för inre stödomrâdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974 O

Fig. 14:1 Regional struktur, Göteborgs och Bohus län

måste enligt länsstyrelsens mening även vara en ”riksskyldighet” att staten ekonomiskt stöder utvecklingen i dessa kommuner. Detta stöd kan ges på olika sätt t. ex. genom att hänföra de båda kommunerna till det inre stödområdet.

Göteborgs och Bohus län 287

14.3 Planeringsnivå Länsstyrelsen behandlar utvecklingen av befolkningen i länets kommuner och regioner med utgångspunkt från dels en prognos grundad på och pendling dels en demografiska faktorer, sysselsättningsutveckling målsättning (planeringsnivåer uttryckta i befolkningstal år 1980 och 1990) grundad på prognosen, men avvikande från denna i den mån anser att ytterligare sysselsättning är nödvändig eller att länsstyrelsen och flyttning bör utvecklas på ett annat sätt än bebyggelse, pendling hittills. Prognosen tyder på att befolkningsökningen i länet blir väsentligt lägre än tidigare (+ 9 000 för hela perioden 1971-1990 jämfört med + 74 000 under 1960-talet) och att inflyttningen till länet dämpas. Länets totala befolkningstillväxt blir i stor utsträckning beroende av den kortdistanta flyttningen till Hallands och Älvsborgs län. Befolkningens åldersfördelning blir alltmer ogynnsam. Födelseöverskottet minskar. Den höga rörligheten inom länet med avseende på val av bostäder och arbetsplatser förväntas bestå.

l4.3.l Göteborgsregionen Med ledning av bedömningarna över arbetsmarknadssituationen i och utanför Göteborgsregionen syns de framtida in- och utflyttningarna komma att balanseras. Den framtida folkmängdstillväxten i kommunerna i regionen kommer således till stor del att bestämmas av befolkningsomflyttningar inom regionen och då med hänsyn till bostadsbyggandet. Länsstyrelsen anser liksom landstinget och Göteborgs kommun att en fortsatt utflyttning från Göteborgs kommun till förortskommunerna försvårar en balanserad utveckling inom regionen. Med hänsyn till arbetsplatsernas läge, uppbyggd samhällskapacitet samt serviceutbudets koncentration till de centrala delarna av regionen bör folkmängden i Göteborgs kommun bibehållas på ungefär nuvarande nivå. Näringslivets behov av arbetskraft måste i stor utsträckning täckas av egna resurser. Det är emellertid länsstyrelsens uppfattning att regionens näringslivets arbetskraftsbehov under 1980-talet till en del måste kunna tillgodoses genom en ökad nettoinflyttning. Målsättningen för år 1990 höjs därför till 740 000 invånare, vilket överstiger prognosen med 16 000 personer.

l4.3.2 Stenungsundsregionen Regionen karakteriseras av dels en egen omfattande sysselsättningstillväxt, baserad på den petrokemiska industrin, dels av ett ökat förortsberoende till Göteborg. prognoser till år 1990 beräknas sysselsättningen i Enligt länsstyrelsens regionen öka med ca 4 700 nya arbetstillfällen. Samtidigt bedöms genom bostadsbyggande och permanentning av fritidshus antalet utpendlare öka kraftigt. Denna utveckling skulle innebära en befolkningsinflyttning till regio-

288 Göteborgs och Bohus län

_

ä

:oo

oom 000 ooo 000 ooo ooo oom oom oov ooo 00m oom 000 oom oom oom 00._ moom cm_

:mEEsm

cuzorââcm_

vm mm mm o_ mm _m m_ m_ mm __ om o_ __ __

.vmm_

womloow omvlooo wmwlooo wwmloom

oo_

mwuonmâm

1000 Iooo I000 Iooo iooo Iooo Iooo 100m Iooo Ioom Ioom 100m Ioom Ioom _om

_oEEOx

m å

:c

wctoizamcw_

_m om mm o_ mm m_ m_ __ mv o_ o_ o_ _

omm_ vmm

o_

mmv mvw mmm om

»mätt

_k_

_ oom ooo oom oow ooo oom ooo oom oom oom 00m oow 000 oow ooo oom oom mooo 53.54

.ucsEêox

m

maräng

om mm _m o_ mm m_ __ __ mv o_ m_ __ __

:oo

omm1oom omvlooo mvwtoom wvm1oov

mcyzotámzcm_ wzcmmsvzämä_

o_

Iooo Ioom Iooo Ioom iooo iooo 1000 Ioow Ioom Ioom |00m 100m 100m Ioom 000

Heino

_Eam

m m

vm mm mv om o_ __ o_ mv o_ m_ o_

omm_ mmo mmm

o_ v_

ovcåumâca

mmv mom m .0o_

En_

oom ooo oom ooo oov oom 50.2. _om

oov oov oom ooo oom

:Snuten

00m o0,m _

m _man_ omm_

m_ mv __ :oo

dä.

m_ m_ o_ 0_

vmm mvw

_m

acw_ vmm_ m_v omm 5._

:omczxooâ:

ooo :oo ooo oo_ ooo ooo oom oom ooo oom 00m oov ooo oo_

_Eswwczcmxm

.mecwci mctucux_ 0ovo_m

mmm

m

owm_

m_ o_ o_ o_

mmv

__ __ mv o_

mmm

cmvscmmciocar_

_mm

omm_

amxcmmåü

oom ooo oov

wüzwså

mmm_ oow 00m ooo oom ooo oom oom 00m oom ooo ooo ooo oom 08 oo_ 000

ámmøzv_

.w om mm mm o_ vm m_ m_ o_ mm 0_ m_ m o_ __ :oo

_orâmmcm_

mmvIoom

.m

.mêmzmwåcxzvmom

mmmloom mmwloow oomloom ommlooo

åk omm_

:zman 100m Iooo Ioov |00m Iooo 100m Iooo 1oom Ioom Iooo 100m Iooo Ioov Iooo

.:ou.m›Eo:xo

,oäxuo

m m m m m

:mä

5525853_

.§5

__ mv

omm_ ovv

mm _m om mm o_ v_ o_

25m _om m; mmm oom

.om

wâåøwztmzsm

vmo vom vmo vm_ mm_ ov_ mwm mmm mov mm_ vom mm_ mvo _mm mmv mmm mmm _mm

42.53,_ Emm?

m m m

vmm_

om mm mv mm v_ o_ 0_ ov o_ m_ o_

mmo mvv mmm m_m

mc__u_m:o

axuanmwcav_

mcämzcwmikuzar_

:a

mmm ovo ovm mmm mow omm omm mmo omm omm ovw mmo omv

.ø=_:m._

m: mom mmm v_m

m=_5__o.2_

5.0 .å av

Växa...

m m w m m m _

mzcmcm_

vm vm m_ o_

omm_

o_ vv m_ mv

mmo oov mmm m_m :oo

äzwøå .aumzmm

:omszguoåz

.Ezmcm

.to

E98_

___ummm_

CW_

-..SME

.2

,MBnEoO

vmm_

_wåzåoxwm

:s

Emåohmmcm_

wzcmmziocmr_

mocwzw:

wa

.acä E.

nåoczêêox

mâuofxnmcm_

.§5

_cocâmohmmtoooooo

nånn:

ovan_

_m_

mchoczEêov_

a:o_:m__a>.oo:_

:c

m.: mic_

:::::cv_ 302050 ucsmwzzcoñ w=a›ov0__ _nuggcaz vaäEotw mxomnmucsv_

sumtm: 02.502 :mwczx mmcåcm ...Ecåm Eümcw_ _omâäoo

.EE

05440 _Eomm_ mmioa_

.nam 0:553_ En? 74:0 Essä. Saw_ .§5

_ n e

sou 1975:92 Göteborgs och Bohus län 289

nen på drygt l 000 personer/år under resten av 1970-talet och på ca 600 personer/år under 1980-talet. Denna omfattande inflyttning överensstämmer med kommunerna Stenungsund, Tjörn och Orust sammanlagda befolkningsmålsättning för år 1980. Särskild bör riktas mot att flera bosättningsområden i uppmärksamhet dessa kommuner utvecklas till dåliga arbetsmarknader för speciellt kvinnor liksom för personer utan tillgång till bil. Möjligheterna att till dessa bostadsområden lokalisera lämpliga arbetsställen måste bedömas som begränsade. Vidare torde underlag för tillfredsställande kollektivtrafik i många fall saknas. Mot denna bakgrund anser länsstyrelsen att inflyttningen till Stenungsundsregionen från de centrala delarna av Göteborgsregionen bör dämpas samt att i första hand bör inriktas på att täcka de bostadsbyggandet behov som uppstår genom utvecklingen av näringslivet inom den egna och att fördelningen av bostadsbyggandet inom regionen bör regionen ske genom samordnade beslut av de tre kommunerna.

143.3 Mellersta Bohuslän Med hänsyn till Uddevallas funktion som länsdelscentrum är det länsstyrelsens uppfattning att utveckling i Uddevalla måste stödjas. För att förbättra näringslivets struktur bör nya verksamheter lokaliseras till Uddevalla. De människor som har sin sysselsättning i Uddevalla bör i första hand beredas bosättning inom kommunen. Uddevalla kommun framhåller att åtgärder för att förbättra näringslivets differentiering är angelägna för att kommunens ställning skall kunna motsvara den regionala strukturen. Länsstyrelsens planeringsnivå för Uddevalla år 1990 - 52 500 invånare - innebär att ca 2 100 nya arbetstillfällen bör skapas under perioden 1971-1990. En stor del av detta tillskott är hänförligt till kravet på ökade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. förslag till planeringsnivåer för Lysekils kommun är Länsstyrelsens oförändrade jämfört med prognoserna (16 000 år 1980 och 17 500 år Kommunen att spännvidden i befolkningsprognosema i 1990). påpekar kommunplanearbetet för år 1980 är 14 600 till 17 600 invånare. Det alternativ kommunen bedömer som mest troligt och som används i ekonomi- och bostadsplaneringen anger befolkningen år 1980 till 16 000 invånare. Med hänsyn till den pågående etableringen av tung basindustri och en viss utslagning av lätt industri, krävs enligt länsstyrelsens mening ytterligare insatser i form av nya arbetstillfällen för bl. a. kvinnor. Sysselsättningsutvecklingen i Munkedals kommun är svag och befolkningsutvecklingen är till avgörande del avhängig den framtida inflyttningen från Uddevalla samt sysselsättningsutvecklingen i Uddevalla ochi Lysekil. Kommunen framhåller i sitt remissvar att länsstyrelsens prognoser inte beskriver den sannolika utvecklingen för kommunen och kräver att kommunens egna prognoser, ll 000 invånare år 1980 och 18 900 invånare år 1990 skall beaktas.

290 Göteborgs och Bohus län SOUl975:92

Länsstyrelsen ställer sig tveksam till en bebyggelseutveckling som innebär långa pendlingsavstând till större arbetsmarknader. Utan en samordnad planering kan denna utveckling leda till dubbelinvesteringari bostäder, skolor, vägar etc. eftersom flera kommuner samtidigt planerar för ett och samma befolknings- och sysselsättningstillskott. Sotenäs kommun förordar som målsättning att folkmängden år 1980 uppgår till 9 700 invånare och år 1990 till 10 300. Detta kräver att antalet arbetstillfällen fram till år 1990 ökar med ca 500 personer jämfört med länsstyrelsens prognoser. Det är länsstyrelsens uppfattning att flera åtgärder måste vidtagas för att påverka kommunens framtida utveckling. I första hand bör en kommande arbetskraftsbrist uppmärksammas. Åtgärder krävs för att underlätta en viss inflyttning av arbetskraft.

14.3.4 Norra Bohuslän

Länsstyrelsens prognoser för Strömstad förutsätter att de fysiska naturresurserna kan utnyttjas så att kontinuerlig verksamhet förekommer beträffande minst ett oljeborrplattformsbygge under hela prognosperioden. Sysselsättningseffekten har därvid beräknats till ca 900 (inkl. följdsysselsättning). Betydande osäkerhet råder dock om möjligheterna att upprätthålla en sådan kontinuerlig sysselsättningsvolym. Strömstads kommun förordar en målsättning om l l 500 invånare såväl år 1980 som år 1990. För att uppnå målsättningen krävs, jämfört med länsstyrelsens prognos, ytterligare 600 arbetstillfällen och en ökad inflyttning med l lOO personer. Tanums kommun har en starkt negativ åldersstruktur samt stor andel sysselsättningstillfällen i basnäringar. Även med antaganden om en viss utbyggnad av befintlig industri räknar länsstyrelsen med en nedgång om totalt 500 arbetstillfällen i kommunen under l970-talet. Länsstyrelsen kan inte acceptera denna utveckling och med hänsyn till önskvärdheten att bibehålla minst nuvarande serviceutbud samt erbjuda bland annat den kvinnliga arbetskraften ökade sysselsättningsmöjligheter anser länsstyrelsen det nödvändigt att befolkning och sysselsättning stabiliseras på nuvarande nivå. Denna målsättning innebär att kommunen måste tillföras ytterligare ca 450 arbetstillfällen under perioden 1971-1990.

14.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser Under perioden l juli 1965-31 december 1974 utgick regionalpolitiskt stöd till 26 företag i länet med sammanlagt ca 63 milj. kr., varav 6,2 milj. kr. i form av bidrag. Vid årsskiftet 1974-1975 var sammanlagt 2 985 personer sysselsatta i företag i länet som erhållit lokaliseringsstöd i någon form. I kommunerna inom stödområdet arbetar över hälften av de industrisysselsatta inom stödföretag. Största andelen uppvisar Strömstad med ca 75 %. Länets företag har erhållit över 21 milj. kr. i utbildningsstöd till ca l 400 elever sedan den l juli 1970. Härav har drygt 19 milj. kr. gått

Göteborgs och Bohus län 291

till utbildning av Electrolux ca 880 anställda vid verksamhetsställena i Göteborg och Strömstad. Från mars år 1971, då investeringsfonderna senast släpptes fria, till årsskiftet 1974-1975 har investeringar inom länet för en total kostnad av ca 1200 milj. kr. beslutats och till en del finansierats genom fondmedel. Under den treåriga försöksperioden för det regionalpolitiska transportstödet som utgick den 31 december 1973 erhöll företag i länet drygt 800 000 kr. _ En omfattande förändring av skatteutjämningssystemet trädde i kraft den l januari 1974. För länets kommuner gäller att Öckerö genom det nya skatteutjämningssystemet tillförsäkrats 100 % av landets medelskattekraft mot tidigare 90%. Övriga kommuner har fått en höjning av skattekraftsgarantin från 90 % till 95 %. Skattekraftsgarantin är oförändrad 95 % för Göteborgs och Bohus läns landsting. Det totala bidraget till länets kommuner har ökat med nästan 20 milj. kr. och uppgår för år 1974 till 56 milj. kr. Mest beroende av skatteutjämningen är Tanum och Orust där bidraget motsvarar 8,92 resp. 8,59 skr.

14.5 Arbete Länsstyrelsen belyser under detta kapitel, näringslivsstruktur-utvecklingstendenser och problem, nuvarande och framtida arbetskraftsutbud, kvinnornas arbetsmarknad, byggarbetskraftens och byggarbetsmarknadens utveckling, pendlingens och flyttningens framtida omfattning, invandrare, arbetslöshet, utbildning, inkomst och slutligen arbetsmiljön. En allmän utgångspunkt utgör prognosen över sysselsättningsutvecklingen under perioden 1971-1990. Länsstyrelsen föreslår dels vissa generella åtgärder, dvs. som äger tillämpning i hela länet, dels kommun- och regionspecifika åtgärder.

Tab. 14:2 Sysselsättningsförändringar per näringsgren enligt prognos för perioden 19 71 -1990 Götcborgs- Länsdelen Länetz 7 regionenl,

1 lixkl. Stenungsund och Tjörn 3 lnkl. Ale, Lerum och Kungsbacka

Summa länet inkl. Ale, Lerum 0. Kungsbacka 330 180 344 850 361 100 376 600

Länsstyrelsen föreslår vad gäller de generella åtgärderna arbetsmarknader framför allt att utvecklingen mot ofullständiga kring Göteborg och Uddevalla motverkas genom en lämplig fördelning och struktur på bostadsbyggandet att de befintliga arbetsmarknaderna görs mer tillgängliga genom förbättrad kollektivtrafik att kommunerna tar tillvara de industrimarkresurser med vattenanknytning som finns vid kusten. Sådana områden bör snarast iordningställas

eller så långt som möjligt färdigplaneras. I vissa fall bör iordningstäl-

lande av områdena kunna ske som beredskapsarbete. att behovet av sysselsättning för kvinnor, äldre, handikappade m. fl. grupper måste tillgodoses. En ökad satsning måste göras på bl. a. ergonometriska studier och förbättring av arbetsmiljön att ökad försöksverksamhet med introduktionskurser, utbildning och praktikverksamhet bör ske för att öka den kvinnliga förvärvsverksamheten. att daghems- och fritidsverksamheten utökas att arbetsmarknadsutbildningen förstärkes, bl. a. genom inrättande av AMU-”filialer”, eventuellt ambulerande, i länets primära och regionala centra att bristyrkesutbildningen bör omfatta en större del av arbetsmarknadsutbildningen än för närvarande att kommunerna i samarbete med näringslivet och löntagarorganisationerna genomför lokala arbetsmarknadsundersökningar för att klarlägga

sou 1975:92 Göteborgs och Bohus län 293

dels den verkliga efterfrågan på förvärvsarbete, dels förekomsten av olika slags förvärvshinder att en övergripande kartläggning av arbetsmiljöfrågorna bör ske med hänsyn till de effekter på bl. a. sysselsättningen som skärpta krav på arbetsmiljön kan innebära. att näringslivsråd bildas i varje kommun för att stärka samarbetet mellan kommunen och befintligt näringsliv att ytterligare industrihotell i vissa fall är önskvärda. Mervärdesskatt för kommunal byggnation bör utgå enligt samma bestämmelser som gäller för privata företag att företagareföreningen får ytterligare resurser för kontaktskapande verksamhet och allmän rådgivning att ett ökat samhälleligt engagemang i varvsindustrin är påkallat, varvid varvsindustrins dimensionering särskilt bör beaktas.

föreslår följande specifika arbetsmarknadsátgárder för de Länsstyrelsen skilda regionerna och kommunerna

Göteborgsregionen att samrådsförfarandet vid utbyggnad av industri- och serviceverksamheter i regionen avskaffas att den statliga regionalpolitiken görs flexiblare så att statligt regionalpolitiskt stöd kan utgå inom regionen om synnerliga skäl härför föreligger, exempelvis inom områden med betydande dold arbetslöshet. att statliga satsningar bör ifrågakomma i regionen genom bl. a. nylokaliseringar av statliga verksamheter att behovet av etableringar i regionen beaktas när befintliga företag önskar utnyttja investeringsfondmedel.

Stenungsundsregionen att vidgat samarbete mellan kommunerna i regionen bör ske i fråga om bl. a. näringslivsplanering samt i fråga om upprättande av beredskapsplan vid arbetslöshet att icke-miljöförstörande följdindustri och kompletteringsföretag till bl. a. den petrokemiska industrin i Stenungsund bör kunna lokaliseras även till Tjörn och Orust att statligt regionalpolitiskt stöd liksom hittils i särskilda fall bör kunna utgå att den påbörjade försöksverksamheten i Stenungsund med introduktion av kvinnor i industrin bör utvidgas till att omfatta även Tjörn och Orust att de lokala trafikplanerna bör kompletteras med en gemensam plan för persontrafik inom regionen. Särskild tonvikt bör läggas på lösningar som möjliggör arbetsresor att samarbete initieras mellan de olika småbåtsvarven.

294 Göteborgs och Bohus län

Mellersta Bohuslän att statligt regionalpolitiskt stöd bör utgå vid utbyggnad och etablering av viss partihandel, uppdragsverksamhet m. m. i Uddevalla att s. k. kombinationsutbildning bör lokaliseras till trestadsregionen varvid ekonomiutbildningen bör lokaliseras till Uddevalla att de kollektiva resmöjligheterna mellan Uddevalla och Trollhättan/Vänersborg förbättras att länsstyrelsens målsättning för Uddevalla om ca 2 000 nya arbetstillfällen fram till år 1990 bör förverkligas genom bl. a. utbyggnad av hamn vid Sund, industrietableringar samt genom ökad offentlig sysselsättning att särskilda åtgärder bör vidtas för att differentiera arbetsmarknaden för kvinnor i Lysekil att statligt regionalpolitiskt stöd bör kunna utgå i Lysekil vid etablering av företag som sysselsätter stor andel kvinnor att Sotenäs inlemmas i det allmänna stödområdet.

Norra Bohuslän att kommunerna Strömstad och Tanum inlemmas i det inre stödområdet att sysselsättningsintensiv, icke-miljöstörande industri lokaliseras till regionen för att åstadkomma Stabilisering och differentiering av näringslivet. Vattenanknutna industriområden bör kunna utnyttjas för etablering av icke-miljöstörande verksamheter att ytterligare indragningar av statlig verksamhet inte bör ske i Strömstad.

14.6 Service

Begreppet service har flera dimensioner och innefattar förutom människornas tillgång till utbudet även sysselsättningsaspekter och frågan om servicens betydelse för en orts eller regions attraktivitet. Serviceutbudet kan således i många fall vara avgörande för en orts utvecklingsmöjligheter och måste bl. a. ses i samband med ortens funktion i den regionala strukturen. Länsstyrelsen behandlar företrädesvis de avsnitt inom serviceområdet som framstår som mest väsentliga för länets utveckling, såsom Lex. bostadsbyggandet, kommunikationsfrågorna och den sociala servicen. Vad gäller fördelningen av bostadsbyggandet påverkar länsstyrelsen f. n. endast hälften av kommunerna i länet, de som ligger utanför Göteborgsregionen. Vidare noterar länsstyrelsen att något verkningsfullt medel inte finns på kommunal eller regional nivå för att påverka den ökande permanentningen av fritidshus. Utbyggnader av nya stora bostadsområden i Göteborgsregionen har under det senaste decenniet skett på ett mindre gynnsamt sätt i förhållande till arbetsplatsernas lokalisering. Antalet arbetstillfällen har framför allt ökat på Hisingen medan bostadsbyggandet ökat mest ide södra och östra delarna av regionen. Lokalisering av nya verksamheter till dessa bostadsområden har visat sig vara förenat med stora svårigheter.

Göteborgs och Bohus län 295

Under senare år har inom delar av regionen skett ett ensidigt småhusbyggande medan byggnation av flerfamiljshus framför allt har skett i Göteborgs kommun. Detta har starkt bidragit till rådande obalans med en omfattande utflyttning från Göteborgs kommun. En fortsatt bostadsproduktion med denna inriktning kommer att avsevärt öka kategoriboendet och påverka befolkningens ålders- och hushållssammansättning mellan å ena sidan Göteborgs kommun och å andra sidan förortsområdet. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en begränsning av bostadsbyggandet i Göteborgsregionen genomföras. Länsstyrelsen vill även framhålla att de lägenheter som f. n. är outhyrda samtidigt utgör en betydande resurs för eventuell snabbare expansion. Det bostadsbyggnadsbehov som näringslivsexpansionen i Stenungsund kommer att medföra bör dock enligt länsstyrelsens mening beaktas i särskild ordning. Bostadsbyggande på grund av näringslivets utveckling i Stenungsund bör även kunna ske på Tjörn och Orust, vilket dock kräver samplanering kommunerna emellan vad gäller lokalisering och omfattning. Utvecklingen i Uddevalla kommun är likartad den i Göteborgs kommun både vad gäller befolknings- och bebyggelseutveckling. En fortsatt utflyttning från Uddevalla till grannkommunerna kan förorsaka en rad problem genom bl. a. en ogynnsam lokalisering av bostadsområden med hänsyn till att arbetsplatserna huvudsakligen är belägna i de centrala delarna av Uddevalla. Förvärvshindren för kvinnor kan också öka eftersom avstånden till arbetsplatserna blir för långa och möjligheter i många fall torde saknas till ett kollektivt resande. Beträffande Lysekil är en fortsatt hög bostadsproduktion nödvändig med hänsyn till den förväntade näringslivsexpansionen i industriområdet vid Brofjorden. Ett ökat bostadsbyggande i kommunerna Strömstad och Tanum är till stor del direkt knutet till planerna på tillverkning av oljeborrplattformar, som kan komma att medföra en omfattande inflyttning av arbetskraft. För att möta ett fortsatt behov av bostadsbyggande är det nödvändigt att kommunerna har god plan- och markberedskap. Förändringar inom kommunikationssektorn anser länsstyrelsen vara ett av de bästa medlen för att kunna påverka den regionala utvecklingen så att de regionalpolitiska målsättningarna uppfylls. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör samhället och företagen i samverkan sträva efter att planera och organisera kollektiva arbetsresor på ett sådant sätt att de blir ett effektivt arbetsmarknadspolitiskt instrument i syfte att fånga upp den arbetskraftsreserv som kan finnas inom rimligt avstånd från arbetsplatserna. l övrigt anser länsstyrelsen att länsvägsnätet i Stenungsundsregionen måste prioriteras, i första hand genom en snar utbyggnad av sträckan Stora Höga-Stenungsund inkl. Industrivägen. Vidare att en broförbindelse vid Svanesund till Orust kommer till stånd. l Mellersta Bohuslän är det angeläget att de vägbyggnadsåtgärder som planeras på sträckan Lysekil-Uddevalla via Bokenäset förverkligas i nära

296 Göteborgs och Bohus län sou 1975:92

anslutning till den planerade färjan över Gullmaren. Länets kustområde är ett av landets viktigaste områden för rörligt friluftsliv, vilket bl. a. ställer krav på att kommunerna förbättrar den tekniska servicen i form av vatten, avlopp- och avloppsreningsverk. Länsstyrelsen anser det inte vara rimligt att kommunerna, av vilka de flesta dessutom har låg skattekraft, skall stå för kostnader som förorsakas av turism och friluftsliv. Statsbidrag bör därför utgå för merkostnader. I kapitlet behandlar länsstyrelsen i övrigt industriell miljö och service till företag, skärgårdsproblematiken - där flera konkreta åtgärdsförslag anges, utbildning, hälso- och sjukvård, kommersiell service för hushållen samt social service. Beträffande den sociala servicen ägnas särskild uppmärksamhet åt barnomsorgen. Länsstyrelsens behovsberäkningar visar att efterfrågan på barntillsynsplatser i länet - trots en låg kvinnlig förvärvsfrekvens - endast täcks till mindre än hälften i dagsläget. Göteborg, Partille och Strömstad har den högsta behovstäckningen. Om en utbyggnad sker i den takt som hittills planerats beräknas ca 60 % av platsbehovet i daghem och familjedaghem kunna täckas omkring år 1980. Mot denna bakgrund understryker länsstyrelsen nödvändigheten av att kommunerna snarast tillser att det växande behovet av daghems- och fritidshemsplatser tillgodoses.

14.7 Miljö

Enligt länsstyrelsens mening måste miljöbegreppet omfatta en helhetssyn på människan och hennes samspel med omgivningen. Detta samspel berör såväl den fysiska omgivningen (naturmiljö och arbetsmiljö) som den sociala och psykiska miljön. Det har varit länsstyrelsens strävan att lägga en helhetssyn på dessa frågor och åstadkomma en rimlig avvägning mellan bevarandeintressen och kraven på utveckling av industri och andra verksamheter, vilka kan bidra till att utjämna levnadsbetingelserna i olika delar av länet. Det är länsstyrelsens uppfattning att en industriell utveckling på vissa orter bl. a. i Stenungsund och Lysekil, som sker inom uppställda miljörestriktioner och i planmässiga former mycket väl kan förenas med miljöintressena. Det är också länsstyrelsens uppfattning, att processindustrier som bygger ut eller lokaliseras till länet måste åläggas höga krav vad gäller behandlingen av utsläppen till luft och vatten. I många fall torde ett visst ianspråktagande av naturmiljöför verksamhet innebära en totalt sett förbättrad miljö för de berörda människorna om man låter miljöbegreppet innefatta de tidigare nämnda aspekterna. Mot bakgrund av bl. a. regeringens utvärdering av kommunernas FRP-program 1975-04-03 behandlar flera remissinstanser konflikterna mellan bevarandeintressena och kraven på lokalisering av verksamheter. Landstinget framhåller att den fysiska riksplaneringen endast utgör en av komponenterna i planeringen. Flera kommuner och fackliga organisationer framhåller att grunden för en god miljö är att det finns arbete för befolkningen. Från flera håll hävdas att om en konflikt mellan miljöintressena och sysselsättningen för befolkningen skulle uppstå bör

Göteborgs och Bohus län 297

det senare intresset prioriteras. Länsstyrelsen vill i likhet med flera remissinstanser framhålla vikten av en samordning mellan de regionalpolitiska strävandena och hushållningen med mark- och vattenrpsurserna. Med beaktande av att de tre välfärdskomponenterna arbete, service och miljö skall vägas ihop i den regionalpolitiska planeringen vill länsstyrelsen därför framhålla angelägenheten och nödvändigheten av att en samlad bedömning sker härav i regering och riksdag vid utvärderingen av länsplanering 1974. Länsstyrelsen anser att verksamheter som kan betecknas som ickemiljöstörande och som ställer krav på vattenanknutna lägen, i princip kan förläggas till ett flertal platser längs Bohusläns kust. l allmänhet torde sådana etableringar inte behöva medföra olösliga konflikter. Regeringens beslut 1975-04-03 jävar ej detta, men länsstyrelsen vill framhålla att ett utnyttjande av länets fysiska tillgångar med beaktande av miljöaspekterna är ett villkor för att uppnå angelägna regionalpolitiska mål. Länsstyrelsen uttalar vidare att regionalpolitiska intressen kan visa sig vara så starka att i vissa fall industrietablering bör tillåtas trots att deni och för sig kan anses svårförenlig med berörda riksintressen. Beträffande Hogdalsområdet i Strömstads kommun finner länsstyrelsen att regeringens utvärdering av kommunens FRP-program avviker från den ståndpunkt som länsstyrelsen och kommunen intagit i denna fråga. Denna utvärdering innebär enligt länsstyrelsens mening en konflikt med den regionalpolitiska målsättningen för området som bl. a. innebär att Strömstad skall utvecklas till ett regionalt centrum. Möjligheterna att uppnå den av länsstyrelsen föreslagna befolknings- och sysselsättningsnivån för kommunen och därmed åstadkomma den förbättring av sysselsättningsstruktur och service som är önskvärd i ett regionalt centrum kan försvåras genom dessa restriktioner, låt vara att även andra faktorer har stor betydelse. Länsstyrelsen vill dock inte förorda en sänkning av planeringsnivån och en ändring av klassificeringen som regionalt centrum. Länsstyrelsen konstaterar emellertid med beklagande att nuvarande regionalpolitiska medel torde vara otillräckliga för att uppnå den regionalpolitiska målsättningen för Strömstad. Vid utarbetandet av den av regeringen föreskrivna generalplanen för Hogdalsområdet finns dessutom enligt länsstyrelsens mening möjligheter - sidan - studera att vid av planeringen för rekreationsändamål effekterna av den industrietablering som för närvarande sker inom området så att ett allsidigt underlag erhålles för generalplanens utformning. Flera remissinstanser däribland landstinger, FCO och socialdemokraterna i Bohuslän framhåller vidare att turism och friluftsliv ställer stora krav och medför en ekonomisk belastning som inte på kommunerna kompenseras tillräckligt via olika former av statsbidrag. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och anser att berörda kommuner bör erhålla ett bättre ekonomiskt stöd för investeringar som betjänar hela landets invånare.

Antalm;

298 Göteborgs och Bohus län vooo-m

140 mood.summao

°/o PC RC anv-c- tunn-v

120 i 50

. 0 00

åiwa

soooonTanum omumq mmm. 88 (OI øoohsotenäs

5%å.1iita›g§

Suömstad

ett

!:.:!i§§tvi§i2o

fâolwiMunkedal od

i!!

_.2 Wuddevallao i 9 c2

. . .fasad iuGökehorg

Åsa...

..

..

Fig. 14:2 Andel av befolkningen år l 980 i ålders- Fig. 14:3 Sysselsattningsutvecklitzg i olika näringsgruppen 50- w år grenar under perioden 1965* 1990

0/0 PC RC

o

oc

000 o

.iQGöleborg lgljTvesiad §0 .!Ö..Uddeva|l|°

au §83 .

w:tumma

u- :man å quantum r- (nunnan _ vooomuiMunkedal . iimmhoønl wGWlunnTanum

.!.:J:xs:§$§xi.:§i!

ouooorust

snål.

oooosolenäs I nu hund s AGölabevu Udalul In°

:uiimâiij

30 O Fig. 14:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 14:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år Fig. 1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 a°r 15-64 år

Göteborgs och Bohus län

% 68-70 PC 71-74

+2 |

*Göuborg

+1 êl-.irusua

n , namn Göleborg uaauuna°

b .uoaovauuø -1

1968-1970 och 1971 -1974 t Fig. 14:6 Nettoflyttning per år under perioderna relation till befolkningen vid resp. period: början

15 ÄLVSBORGS LÄN

15 .l Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet Befolkningsmässigt är Älvsborgs län med sina drygt 415 000 invånare rikets fjärde län i storleksordning. Som helhet betraktat är länet expansivt och har sedan år 1960 ökat med i genomsnitt 3 500 personer per år. Länet ökade under år 1973 befolkningen mest av samtliga län. Länets positiva utveckling förväntas fortsätta. Befolkningsutvecklingen har varit olikartad i de olika länsdelarna. Av länets totala folkökning sedan år 1965 har mer än hälften ägt rum inom de till Göteborg angränsande kommunerna Ale och Lerum. Det därnäst mest expansiva området har varit Tvåstadsområdet (Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet), som svarat för ungefär en tredjedel av den totala befolkningstillväxten i länet. De senare årens befolkningsutveckling har inneburit att den tidigare nedåtgående trenden i Dalsland som helhet har brutits samt att Boråsregionens tillväxt helt avstannat. Andelen människor i åldrarna över 65 år var år 1970 något högre i länet än i riket. Framförallt kommunerna i Dalsland men även Vårgårda, Herrljunga och Svenljunga är denna åldersgrupp starkt överrepresenterad jämfört med riket. År 1980 beräknas Älvsborgs län och riket ha ungefär samma befolkningsandel i åldrarna över 65 år. Mellan åren 1965 och 1970 minskade antalet sysselsättningstillfälleni Älvsborgs län med drygt 2 600 personer, eller med 1,5 %. Detta kan jämföras med en procentuell ökning i riket med 1,8 %. sysselsättningen inom jord- och skogsbruk minskade totalt med omkring 7 000 personer, eller med 29 % mot riksgenomsnittets 30 %. Nedgången av länets

industrisysselsättning, omkring 2 600 personer, var procentuellt sett lägre

än riksgenomsnittet. Ökningen av sysselsättningen inom offentlig förvaltning och tjänster uppgick till 34 % mot riksgenomsnittets 35 %. Karakteristiskt för länets kommuner är en relativt stark överrepresentation för de lägsta utbildningsnivåerna bland den förvärvsarbetande nattbefolkningen, dvs. folkskola i åtta år eller kortare. I övriga utbildningsnivåer föreligger i allmänhet en genomgående underrepresentation i kommunerna. Det viktigaste undantaget härifrån är Lerum, vilken kommun har en mycket gynnsam utbildningsstruktur. inkomsten per inkomsttagare är något lägre i Älvsborgs län än i riket. såväl när det gäller män som kvinnor. Bland de primära centra i landet

302 Älvsborgs län

ligger Borås kommun särskilt lågt. Samma förhållande gäller Ulricehamn och Åmål bland de regionala centra samt främst Färgelanda och Vårgårda bland kommuncentra. l länet finns de största lokala arbetsmarknaderna kring de båda primära centra Borås och Trestad, om man bortser från storstadsnära centra som Ale och Lerum. Framförallt i norra Dalsland är de lokala arbetsmarknaderna betydligt mindre. Innebörden härav är en relativt stor känslighet för störningar på arbetsmarknaden i denna del av länet. Även i den allra sydligaste delen av länet är arbetsmarknaderna små i förhållande till övriga delar av länet. Från arbetsmarknadssynpunkt uppstår intill en viss gräns större fördelar för människor och företag ju större en arbetsmarknad är. För individen har dessa fördelar med valfrihet och trygghet att göra. Kvinnor, välutbildad ungdom, m. fl. kategorier har lättare att erhålla förvärvsarbete i en större region än i en mindre. Med hänsyn till nämnda fördelar bör man i länet i allmänhet eftersträva expanderande arbetsmarknader där dessa arbetsmarknader bedöms vara för små. Man bör även eftersträva en mera differentierad sysselsättningsstruktur inom länets olika arbetsmarknader. På grundval av detta resonemang får behovet av insatseri kommunerna i norra Dalsland ges en hög prioritet på grund av arbetsmarknadens relativa litenhet såväl i de enskilda kommunerna som i hela Åmål/Säffle arbetsmarknadsregion. Däremot bedöms det inte finnas möjligheter att här väsentligt öka valmöjligheterna för arbetskraft med kvalificerad utbildning. Behovet av regionalpolitiska insatser i Boråsregionens kornmuner bör även prioriteras högt på grund av den extremt odifferentierade arbetsmarknaden i regionen som helhet, trots att dess arbetsmarknad får betecknas som stor. De fördelar, som pendling onekligen medför, gör att den i stort sett får godtas, framförallt om den går mellan kommuner inom samma arbetsmarknadsregion och därför inte innebär alltför långa pendlingsavstånd. Det finns emellertid vissa problem med pendlingen som är så framträdande att en klar dämpning av pendlingen i några fall är motiverad. Härvid avses bl. a. pendlingen från kommunerna i Älvsborgs län till Göteborg. Denna pendling är mest omfattande från Ale och Lerum. Men även från kommuner som Lilla Edet, Alingsås, Borås och Mark förekommer en kraftig och ökande utpendling till Göteborg. Centralorterna i flera av länets kommuner ligger relativt nära varandra. Exempel härpå är Åmål (Säffle), Trollhättan/Vänersborg/(Uddévalla), Vårgårda/Herrljunga samt Tranemo/Svenljunga. Den konkurrens som härvid uppstår mellan sådana näraliggande kommuner bör ordnas genom samverkan och uppdelning av olika funktioner mellan berörda kommuner t. ex. ifråga om serviceanläggningar, industriområden, kommunikationer m. m. Särskilt angelägen är sådan samverkan mellan i

kommunerna i

Trestad samt mellan Åmål och Säffle. Länet, sett som en enhet, har en i jämförelse med många andra län relativt god service på de flesta områden. Orsaken härtill är framförallt att länet inrymmer två befolkningsrika primära centra, nämligen Borås

Älvsborgs län 303

och Trestad, vilka uppväger den mindre tillgången på service i framförallt norra och södra länsdelen samt att en del av länet gränsar till Göteborgsregionen med dess rika serviceutbud. Sålunda har länet en fördelaktig position bland länen i fråga om tillgång till olika slag av utbildning, befolkningsunderlag för gymnasieregioner och tillgång till sjukvård. Enligt 1968 års utbildningsutredning (U 68) föreslås Borås bli en högskoleort inom den västra utbildningsregionen. Redan idag finns bibliotekshögskola och förskoleseminarium där. U 68 har inte föreslagit någon högre utbildning för Trestad. Länsstyrelsen anser emellertid att länets båda primära centra på sikt bör erhålla högre utbildning i någon form. w För den framtida hälso- och sjukvården i länet har landstinget upprättat en sjukvårdsplan. I denna avses en satsning ske främst på öppenvård och långtidsvård. Utöver de rent sjukvårdsmässiga och landstingsekonomiska motiven härför föreligger även stora regionalpolitiska fördelar med denna satsning. En av de viktigaste riktlinjerna för kommunikationsplaneringen är att söka häva eftersläpningen av väginvesteringarna i länet, särskilt kring Trestad och Borås. En utbyggnad av vägsystemen bl. a. i dessa regioner är nödvändig om de skall kunna fungera väl som primära centra. Den kraftiga expansionen av fritidssektorn medför att en större uppmärksamhet bör ägnas åt denna sektor. En ökad satsning inom detta område - framförallt i norra Dalsland och södra Boråsregionen - bidrar till en förstärkning av försörjningen för en del av den undersysselsatta arbetskraften i länets glesbygdsområden. Vidare skapas bättre förutsättningar för ett vidmakthållande av serviceutbudet genom att kundunderlaget för detaljhandel och andra serviceinrättningar ökar. Genom en satsning på fritidssektorn uppnår man dessutom den effekten att länets attraktionsförmåga ökar som lokaliseringsområde för industrier och andra sysselsättningsskapande verksamheter. Till de mål som skall nås vid utvecklingen av den regionala strukturen hör en god miljö. Det är en uppgift som måste bevakas främst inom ramen för den fysiska planeringen. Tyngdpunkten i detta arbete ligger i den kommunala planeringen och i den planering på läns- och riksnivå som äger rum i anslutning till fullföljandet av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Det finns emellertid samband mellan miljöförhållanden och regionalpolitik som måste klargöras ytterligare för att diskussionerna kring utvecklingen av den regionala strukturen skall kunna föras vidare. Skilda handlingsalternativ i fråga om utvecklingen av den regionala strukturen kan ge olika förutsättningar att tillvarata miljövärden. Tillgång till en god miljö eller förekomsten av olika fysiska resurser kan innebära fördelar för de människor som skall bo i en region och för de produktiva verksamheter som lokaliseras dit.

304 .Ãilvsbørgs län

15.24 Regional struktur Målet för regionalpolitiken är att i länen bygga upp orter av olika karaktär vilka inbördes kompletterar varandra så att de tre välfärdsfaktorerna arbete, service och miljö så långt möjligt blir tillgängliga för alla människor. I det av riksdagen år 1972 beslutade regionalpolitiska handlingsprogrammet (prop 1972:111, bil. 1) antogs en plan för den regionala strukturen. För länet gäller härvid följande klassificering. Primära centra Borås Trollhättan/Vänersborg (del av Trestad) Regionala centra Alingsås Mark Ulricehamn Åmål/(Säffle) Kommuncentra Ale Bengtsfors* Färgelanda Herrljunga Lerum Lilla Edet Mellerud Svenljunga Tranemo Vårgårda Inte någon av de kommuner som yttrat sig över planen för den regionala strukturen har föreslagit någon ändring av denna. Det finns ej heller någon anledning att i detta länsprogram föreslå någon revidering av planen. Två kommuner, Bengtsfors och Vårgårda har i sina yttranden berört riskerna för att den beslutade planen för den regionala strukturen skulle utgöra något slags ”facit” för företagens och myndigheternas lokaliseringsbeslut. Det är emellertid inte korrekt att tilldela planen som sådan denna betydelse. Härför vore denna ett alltför grovt instrument. Vid konkreta lokaliseringsbeslut kommer nämligen hänsyn att få tas till en mängd förhållanden, vilka varierar från fall till fall. Däremot kommer det att genom regionalpolitikens höjda ambitioner bli allt mera nödvändigt för t. ex. de regionala myndigheterna att prioritera insatsbehoven i olika delar av länet. Sådana prioriteringar är emellertid inte enbart givna av en plan för den regionala strukturen. Flera kommuner pekar ut serviceorter, vilka närmast skulle motsvara de kommundelscentra, vilka omnämns i planen för den regionala strukturen. Sådana kommundelscentra diskuteras av Alingsås och Svenkommuner, i Sollebrunn resp. Överlida. Dessa kommuners ljunga

l 1 planen gjordes inte någon särskild klassificering av Dals-Ed. Dals-Ed får dock betraktas som ett kommuncentrum för närvarande.

län

Älvsborgs 305

uppfattning angående behovet av satsning på en särskild serviceort utöver centralorten i resp. kommun godtas. Anledningen härtill är främst de efter länsförhållandena relativt långa avstånden till vederbörande centralorter från områden omkring dessa serviceorter. Sollebrunn och Överlida betraktas sålunda som viktiga serviceorter, men de uppfyller inte helt de kriterier vilka angivits för kommundelscentra i planen för den regionala strukturen. Åtgärderna på det kommunala planet och på länsplanet bör emellertid inriktas på att utanför de båda kommunernas centralorter understödja den lokala servicen i nämnda orter.

Bengtsfors ,

l Trollhättan I \ (losollobrunn , I, (x C /l . \\ Herrljunga \\ Vårgårda I \ / ,/›(\__ _/ l __/ |

\UIricehamn

Borås x \ Teckenförklaring V W

Storstadsomrâde / \\_,\§

//r \\7 Tranemo

/ Ö , Primärt centrum *Svonfun a

Mark.. 9,

I I Regionalt centrum l. | Kommuncentrum l Overlida | Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområde! 1972 års beslut Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 15:1 Regional struktur, Älvsborgs län

306 län

Älvsborgs

15.3 Planeringsnivá Samlade insatser med regionalpolitiskt syfte förutsätter att man inom skilda samhällssektorer har ett gemensamt underlag för bedömningar vid lokaliserings- och dimensioneringsbeslut. 1 den översiktliga planeringen på både kommunal och statlig nivå är befolkningsutvecklingen en naturlig och viktig utgångspunkt. I det regionalpolitiska handlingsprogrammet från år 1972 angavs därför gemensamma planeringsförutsättningar för länen i form av befolkningsramar. Som en allmän metod vid befolkningsramens - 430 000 invånare nedbrytning på kommuner har observerade historiska trender i befolkningsutvecklingen i olika kommuner studerats och allmänna bedömningar gjorts av näringslivets utveckling i olika delar av länet. Dessutom har diskussioner förts med företrädare för länets olika kommuner rörande rimlig planeringsnivå för varje kommun. Vid fördelningen av länets befolkningsram har länsstyrelsen också tagit fasta på dåvarande inrikesministerns uttalande att planeringen i de delar av länen, som ligger utanför stödområdet, skall inriktas på vad en rimlig prognos för utvecklingen kan innebära utan insats av speciella tillväxtfrämjande åtgärder”. l tab. Iilréreydovisas fördelningen av länets befolkningsram på kommuner för åren 1980 och 1990. Fördelningen, som länsstyrelsen beslutade i november 1973, har uttryckts i form av ett s. k. planeringsalternativ (planeringsnivå med osäkerhetsintervall). I det prognosarbete, som hittills bedrivits inom ramen för länsplanering 1974, har ett betydligt mera utvidgat faktaunderlag utnyttjats än det som tidigare varit tillgängligt. På grundval av länsplanering 1974 kommer därför en översyn av gällande planeringstal för kommuner att göras. Vid upprättandet av förslag till planeringsnivåer för länets kommuner för åren 1980 och 1990 har utgångspunkten varit dels egna prognoser och dels de riktlinjer som tidigare redovisats. Vidare har kommunernas synpunkter på planeringsunderlagets prognoser beaktats. Skillnaderna mellan, inom länsstyrelsen utarbetat och kommunernas förslag till planeringsnivåer, är störst för kommunerna Bengtsfors, Trollhättan, Ale, Mark och Borås där skillnaden uppgår till l 000 personer år 1980 för vardera kommunen. För är 1990 har inte alla kommuner angivit nâgra befolkningstal. Skillnaderna mellan länsstyrelsens förslag och de kommuner som angivit siffror för detta år är störst för Bengtsfors, Lilla Edet, Alingsås, Svenljunga och Mark. Sammanfattningsvis kan anföras att de samlade planeringsnivåerna för länets kommuner för år 1980 ligger drygt 2 000 invånare över länsstyrelsens förslag. Även för år 1990 ligger kommunernas tal över (drygt 7 000) länsstyrelsens förslag. Framförallt beror dessa skillnader på att kommunerna har mera optimistiska prognoser för industrin ochjordbruket än Endast i mindre utsträckning beror skillnaderna på planeringsunderlaget. olika prognosbedömningar för övriga näringsgrenar, pendling eller förvärvsfrekvenser. Många kommuner anser att planeringsunderlagets prognoser skulle

län

Älvsborgs 307

00m 00m 00m 00m oo.. 000 00m 00m 00h 000 00m 00v o? o.: 00m oo.. 000 000

v3_

H000 H000 H00_ H00m _H000 _H000 H00_ H000 _H000 H00m H000 H00_ H00» H00_ _H000 04.000 00m

H00mm_ H00v0_

:t m N. m 0

mciocnrmmcm_

om om m_ 2

000_

m_ 0_ S m_ mm mm 8

m__ o.:

aaah.: _

00m 00m 00m 00m oc.. 000 00m 00m o? 000 00m os. v 00» 00m 00.. 000 000

mcomärâwmcw_ wzcwmccocâg

H000 H000 33 H00_ H00m _H000 _H000 H000 H00m _H000 H00w H00v H000 H00.. H000 H00w _H00m NH000 000

m n w m m_ 0_

owo_

v_ m_ 0_ mm vm __ 2 2 wm mm 2

m: o?

00m 00» 00m 00_ 00m 000 000 00_ 000 000 00m 000 00_ o.: 00_ 00v 00m 000 00m

m p m m

om m_ 0_ a

00m_

m_ m_ 0_ 3 E m_ mm mm Nm

.EE 3.0_ ___ _mv

00m o.: 00m 00_ 00m 000 000 000 00m 000 00w 00.. 000 00m 000 00m 00w 00w 00w

.mo:wo._m mccocxå

m n w m

__ wm m_ 0_ om

m_ m_ 0_ mm vm 2 .m _u

m0_ å..

:E

00m 00m o? 000 00m 000 00.» 000 000 00m 00m 00m 00m 00m 00m 00m 000 000

awxoanasv.

_ _ _ m

._8Ömw:m_

.mEmamEcvzâom

:zman 0_H000 097000

H00m H000 H00w H00m H000 H000 H000 H00m H00m H000 H00» H000 H00w H00w H00m H000

Hoomm_

5x o m w w a

.§5

2 om wm __ om

mcom 82

E ä mm __ _N

m: 03. 0;

m2 v? N0m wmw o? mwm Ra 0wm 3% mmm o: vww o? aa 00m vmm å...

wxczøwstmzuw_

ä.. :å m e w w 0

3.0_

m_ m_ 0_ å a. 0_ _m ä ä _N __ 2

m0_ m;

Sw m00 m2 mmm 0wm m? N00 Se m3. Sw wow 08 mwm än m8 m:

mE5=o$n

:v .E å.

v23.:

0 0

:om

m _. o

0_ 2 wv __ om

0;_

m_ 2 0_ n_ mm å _m

_b_ m0...

uozmoå _Sanna_ 3.0_

.uøsêåekmm

din

Essä

mcioåaamcm_

.mzzm

_Qin_ .E

E_ §5

csEêcv_ ääämcom _åcâowuma_ “zzozuå wucsmäcm cwsñ=rzh mmwwczø. acå§m mw:=.__:o_._ :Eagoez: 0505:0. am::.__=o›m sEEsm Simca_

då ...EE 32mm 2:1_ 2 EES få_ zouow W222 _wzco

308 Älvsborgs län

innebära problem ifråga om åldersfördelning, underlag för service, tillgången på arbetstillfällen för välutbildad ungdom, utnyttjandegraden för kommunala investeringar m. m. Några kommuner påtalar även ökade problem i fråga om skatteunderlag och arbetsmarknadens bristande differentiering som en följd av planeringsunderlagets prognoser jämfört med kommunernas egna prognoser. Motiven för att i norra Dalsland låta planeringsnivåerna överskrida prognoserna är dels att vidga arbetsmarknadens storlek och dels att förbättra underlaget för lokal och regional service i området. Färeglanda, Melleruds, Uddevalla, Trollhättans, Vänersborgs och Lilla Edets kommuner ingår till större delen i en gemensam arbetsmarknadsregion. Planeringsnivåerna för de kommuner i länet som ingår i denna region sammanfaller i stort sett med prognoserna, varför inga extra tillskott av arbetstillfällen utöver den spontana utvecklingen anges här. Även i kommunerna Ale, Lerum, Alingsås och Vårgårda sammanfaller föreslagna planeringsnivåer och befolkningsprognoser. I Boråsregionen föreslås planeringsnivåerna överskrida befolkningsi framförallt kommunerna Borås men även i Ulricehamn och prognoserna Mark. Motiveringen härför är framförallt den starka önskvärdheten av att påskynda näringslivets differentiering i regionen.

15.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser

Utbyggnaden av samhällsfunktionerna är ett viktigt regionalpolitiskt medel, då den påverkar människornas levnadsmiljö och näringslivets ansvarar för att de sektoriella produktionsbetingelser. Länsstyrelsen fördelning inom länet sker i överensstämmelse utbyggnadsresursernas målen. 1 några frågor såsom fördelning av de av med de regionalpolitiska statsmakterna beslutade ramarna för bostadsbyggandet, fattar länsstyrelsen beslut i viss omfattning. I andra fall gör länsstyrelsen egna mellan kommunerna eller lämnar synpunktertill vägledning prioriteringar för andra beslut, t. ex. när det gäller utbyggnaden av det myndigheters statliga vägnätet. i länet utgår till kommunerna i Dals- Högsta skatteutjämningsbidrag land och därvid särskilt till Dals-Eds kommun (648 kr./inv.). Även kommunerna Vårgårda och Mellerud m. fl. erhåller relativt Färgelanda, höga bidrag (565, 413 resp. 451 kr./inv.). I enlighet med förslag i prop. 1971:29 beslöt 1971 års riksdag (inU rskr 1971:196) angående omlokalisering av central statlig 1971:15, förvaltning. Härvid fattades beslut om att omlokalisera statens provningsanstalt och bibliotekshögskolan med ca 220 resp. 40 anställda till Borås. beslut av 1972 års riksdag skall även statens institut för Enligt lokaliseras till Borås, vilket innebär ett extra tillskott företagsutveckling av ca 100 arbetstillfällen i kommunen. har utgått till länet i den omfattning, som framgår av Lokaliseringsstöd tab. 15:2.

sou 197592 ,Älvsborgs län 309

Tab. 15:2 Lokaliseringsstöd till ännu verksamma industriföretag i Älvsborgs län under perioden 1 juli 1965-30 augusti 1974 Antal 1 000-tals kronor Faktisk sysselföretag sättningsökning i Lån Bidrag Summa stödföretagen fram till 1974-12-31 Dalsland 40 101 175 18 868 120143 1716 Borås Aregion 24 33 290 - 33 290 1 392 Hela länet 64 134 465 18 868 153 433 3 108 Länets andel av riket 6,0 % 6,0 % 3,2 % 5,4 % 9,8 %

l Dalsland har kommunerna Åmål och Bengtsfors/Dals-Ed fått den största andelen av stödet. 1 Boråsregionen är Borås kommun helt dominerande. Stödet för Boråsregionen har dock under perioden 1972-1974 legat på en låg nivå med relativt ringa sysselsättningseffekt. Länet har fått ca 6% av det totala lokaliseringsstödet i landet under perioden och 10 % av syselsättningsökningen i alla de företag i landet som erhållit lokaliseringsstöd. Denna ökning kan dock endast delvis tillskrivas lokaliseringsstödet. Länets andel av rikets industrisysselsatta var nära 7 % år 1970. I länet har utbildningsstöd utgått under perioden l juli 1970-31 december 1974 som framgår av tab. 15.3.

Tab. 15:3 Utbildningsstöd till företagen i länets kommuner under perioden 1 juli 1970-31 december 1974

Närmare 60 % av transportstödet till länet under perioden 1971-1973 gick till sex större företag som producerar papper och sågade trävaror. Länets andel uppgick till 2 % av bidragen i hela riket under perioden. Transportstödet har ökat mer i riket än i länet, med något sjunkande andel för länet som följd. Under perioden 1964-1973 har enbart företag i Dalsland och Boråsregionen fått utnyttja investeringsfonderna av lokaliseringspolitiska skäl. Företagen i Boråsregionen svarar härvid för ca 80%. Antalet anställda år 1973 i berörda företag utgjorde drygt 18 000 i Boråsregionen och nära 4 000 i Dalsland. Utnyttjande av investeringsfondmedel har varit av stor betydelse för Dalsland och Boråsregionen. Liksom ifråga om lokaliseringsstöd svarar även här ett fåtal företag för en hög andel av sysselsättningsökningen i de företag som tagit i anspråk investeringsfondmedel, t. ex. Volvo AB i

310 Älvsborgs län

Färgelanda och i Bengtsfors samt den planerade anläggningen i Borås. Betydelsen av samhällets transportstöd skulle kunna väsentligt öka om även frakter i Vänersjöfart blev bidragsberättigade för norra Dalsland, främst Åmål.

15.5 Arbete l5.S.1 Sysselsättningsutvecklingen Älvsborgs län är ett av rikets mest industrialiserade län. År 1970 var drygt 43 % sysselsatta inom tillverkningsindustrin mot riksgenomsnittets 31 %. Kännetecknande för länets näringsliv är vidare den låga sysselsättningsgraden inom servicenäringarna och främst då inom den offentliga sektorn. _ Antalet sysselsättningstillfällen ökade mellan åren 1965 och 1970 i Tvåstadsområdet och Ale/Lerumsområdet, där samtliga näringsgrenar utomjord- och skogsbruk haft en positiv utveckling. I Dalsland skedde en sysselsättningsminskning främst orsakad av den kraftiga tillbakagången inom jord- och skogsbruk. I Alingsås/Vårgårdaområdet och Boråsregionen utgjorde nämnda näringsgren jämte en vikande industrisysselsättning den främsta förklaringen till nedgången i sysselsättningen. Inom gruppen primära centra har Trollhättans kommun haft en mycket positiv utveckling under 1960-talets senare hälft, medan motsatta förhållandet gäller för Borås kommun. Den främsta förklaringen härtill står att finna i den vikande industriutvecklingen. Även när det gäller servicenäringarna utvecklas dessa i Borås under gruppgenomsnittet. Bland länets regionala centra kan särskilt framhållas den i förhållande till gruppgenomsnittet sämre industriutvecklingen i kommunerna Alingsås och Åmål. Den klart gynnsammaste näringsutvecklingen av länets regionala centra har Marks kommun haft, där i synnerhet servicesysselsättningen expanderat kraftigt. I gruppen kommuncentra har Lilla Edets kommun totalt sett den gynnsammaste näringslivsutvecklingen i länet. Under 1970-talet förväntas antalet arbetstillfällen i länet ligga kvar på en oförändrad nivå. Med utgångspunkt i de enskilda näringsgrenarnas utveckling i hela riket enligt långtidsutredningens bedömningar kan som jämförelse nämnas att nedgången av länets arbetstillfällen skulle uppgå till drygt 7 400 personer. Den främsta förklaringen till skillnaden mellan länsstyrelsens prognos och långtidsutredningens bedömningar är att i den förra antas en positivare utveckling inom främst industrin och en negativare utveckling inom offentlig sektor. Bland länsdelarna väntas antalet arbetstillfällen under 1970-talet öka i Tvåstad, Ale/Lerum och Alingsås/Vårgårda där framförallt den offentliga sektorn förväntas växa. Inom de nämnda områdena antas även industrisysselsättningen öka. l Dalsland, som under de senaste åren har haft en betydande sysselsättningsökning inom industrin, antas utvecklingen av antalet arbetstillfällen inom industri och offentlig förvaltning bli förhållandevis jämfört med 1960-talets sista hälft, medan i Boråsregionen gynnsam

län 311

_xilvsborgs

endast den offentliga förvaltningen förväntas växa. 1 Boråsregionen beräknas nedgången av industrisysselsättningen uppgå till nära 2 300 personer. Under 1980-talet beräknas länet få en positiv utveckling med 5 000 nya sysselsattningstillfâllen. Det är främst den offentliga sektorn som bedöms vara expansiv, bl. a. beroende på effekter av arbetstidsförkortning. Samtliga länsdelar bedöms få sysselsättningsökningar under perioden. Antalet sysselsatta under perioden 1965-1990 framgår av tab. 15:4.

15.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen 1 Älvsborgs län är Borås kommun ett tydligt exempel på en stor arbetsmarknad med ensidig näringsstruktur. Tekoindustrin dominerar starkt, men genom ortens storlek har den enskilde dock större valfrihet än vad som har varit fallet om orten hade varit mindre. Man har nämligen dels relativt många olika företag inom den dominerande branschen som tänkbara arbetsgivare och dels är tjänstesektorn betydande, om man enbart ser till antalet tänkbara arbetstillfällen. Trestad kan betecknas som en stor arbetsmarknad med en relativt differentierad näringsstruktur. Trollhättan är visserligen en utpräglad industriort och Vänersborg mycket tjänstedominerad, men tillsammans med Uddevalla blir Trestadsregionen en både stor och någorlunda differentierad arbetsmarknad av hög kvalitet. Fördelarna med dessa egenskaper hos regionen skulle givetvis kunna utnyttjas effektivare om

Tab. 15:4 Sysselsatta i Älvsborgs län

312 ,Ãilvsborgs län

kommunikationer och andra faktorer på transportområdet förbättras, så att onödiga splittringar uppstår mellan de i området verkande ordema. Färgelanda, Dals-Eds och Melleruds kommuner i Dalsland är relativt små och har dessutom en näringsstruktur, där jord- och skogsbruk är mycket dominerande. Även Bengtsfors kommun har ett svagt differentierat näringsliv, där skogsindustrin dominerar. Åmåls kommun har en väl differentierad arbetsmarknad som näst Alingsås kommun är den fördelaktigaste i länet om man har rikets struktur som jämförelsenorm. För Åmåls del har den förhållandevis goda differentieringsgraden stor betydelse för arbetsmarknaden i norra Dalsland och i viss mån Såffleområdet. Valfriheten för de arbetssökande blir härav gynnsammare än om en låg differentiering förelegat. Emellertid är själva arbetsmarknaden i det aktuella området för liten i så motto att Åmål ensamt inte helt kan kompensera de omgivande kommunernas förhållandevis mindre differentierade näringsliv. l Älvsborgs län är nettopendlingen negativ, dvs. utpendlingen från länet är större än inpendlingen till länet. Under 1970- och l980-talen växer detta utpendlingsöverskott kraftigt enligt länsstyrelsens prognoser. Trots den kraftiga tillväxten i absoluta tal, från år 1970 räknat, är dock den relativa tillväxttakten klart dämpad jämförd med hittillsvarande tillväxttakt. Detta beror bl. a. på den väntade utvecklingen av de faktorer som orsakar pendlingen i länet, nämligen fördelningen av bostäder, fördelning av och struktur i arbetstillfällena i länet och i vissa orter utanför länet samt minskad ökningstakt i personbilsinnehavet. Dessutom kan de framtida energipriserna förväntas innebära en viss dämpning av pendlingen med framförallt personbil. Bland kommunerna återfinns de största och snabbast växande utpendlingsöverskotten i kommunerna Ale och Lerum, vilka ingår i Göteborgsregionens bostads- och arbetsmarknad. Även andra kommuner utanför Göteborg och Borås m. fl. orter har relativt stora och ibland kraftigt växande utpendlingsöverskott. Älvsborgs län tillhörde de få län som under perioden 1968-1973 hade ett överskott i den inrikes flyttningen. Den största inflyttningen från utlandet har skett till framförallt kommunerna Trollhättan och Borås. Detta flyttningsmönster antyder att det varit svårt att rekrytera inhemsk arbetskraft till industrin i dessa centra. Under de hittillsvarande åren under l970-talet har flyttningsrörelsen dock ändrat karaktär. Den inrikes flyttningen har blivt mera positiv samtidigt som ett underskott uppstått i den utrikes flyttningen. I kommunerna inom Älvsborgs län är sysselsåttningens differentiering betydligt mindre än såväl riksgenomsnittet för resp. ortstyp som genomsnittet för hela riket. Trots detta har en gynnsammare sysselsättningsutveckling inträffat än om rikets tillväxttakt skulle ha gällt. Detsamma förväntas ske även under l970-talet. Teko väntas minska långsammare än riksgenomsnittet även under l970-talet. Verkstadsindustrin antas däremot öka snabbare. Den offentliga sektorn bedöms öka något i underkänt, jämförd med riksutvecklingen. Boråsregionens kommuner (framförallt Borås) utgör typexempel på nyssnämnda möns-

/flvsborgs län 313

ter. I Svenljunga och Marks kommuner ersätts verstadsindustrins betydelse av träsektorn resp. delar av den offentliga sektorn. För dalslandskommunerna väntas 1970-talet betyda en gynnsammare strukturell utveckling än sista hälften av 1960-talet. Denna tendens antas dock bli något mindre uttalad för Åmåls och Bengtsfors kommuner. I dessa båda kommuner väntas nämligen strukturerna inte bli starka nog att bidra till en sysselsättningsutveckling som är gynnsammare än vad riksgenomsnittet skulle innebära. I någon mån är förhållandet likartat beträffande Alingsås och Lilla Edets kommuner. Inom Tvåstadsområdet visas ogynnsamma strukturer rörande näringslivets sysselsättning på så sätt att tillväxtbetingelserna skulle varit fördelaktigare i Vänersborgs kommun, om inte den offentliga sektorn redan tidigare än under här studerade perioder blivit så dominerande och industrin (framförallt metallindustrin) varit och väntas bli så underrepresenterad. I förhållande till kommunens sysselsättningsstorlek blir därmed sysselsättningstillväxten förhållandevis låg även under 1970-talet. För Trollhättans del är visserligen strukturen ogynnsam (relativt liten offentlig sektor), men kommunen har i förhållande till sin sysselsättningsstorlek en gynnsammare utveckling (mest på grund av industrin) än vad man kunde förvänta sig, om riksutvecklingen hade gällt för kommunen. Ses de båda kommunerna som en enhet uppnår man en betydligt gynnsammare struktur i sysselsättningstillväxten. Under perioden 1965-1970 var andelen förvärvsarbetande bland både män och kvinnor högre i Älvsborgs län än i riket i övrigt. Anmärkningsvärt hög har kvinnornas förvärvsfrekvens varit framförallt i kommunerna i Boråsregionen. Kommunerna i Boråsregionen jämte Vänersborgs kommun har bland de högsta kvinnliga förvärvsfrekvenserna i riket. För att vara delar i ett storstadsområde har Ale och Lerums kommuner låga kvinnliga förvärvsfrekvenser. Medelinkomsten i länet uppgick år 1972 till 22 300 kronor mot riksgenomsnittet 24 400 kronor. Endast i Lerums kommun översteg medelinkomsten rikets värde. Inom samtliga delar av näringslivet låg medelinkomsten i länet under riksgenomsnittet. Den största avvikelsen noteras för länets tillverkningsindustri, vars inkomstnivå år 1971 låg 3 900 kronor under riksgenomsnittet.

15.5.3 Vissa förslag till åtgärder Inför 1970-talets utveckling löper länets relativt odifferentierade yrkesstruktur av allt att döma en risk att konserveras. Därför är det önskvärt att åstadkomma en påverkan av den spontana utvecklingen i länet bl. a. genom ökat informationsutbyte mellan arbetsmarknadens parter samt utbildnings- och fortbildningsprogram för att söka påverka den ogynnsamma strukturen. Viktiga led i en allmän målsättning att kunna differentiera länets näringsliv är därvid att stimulera metallindustrins tillväxt inom länet och samtidigt söka göra nedgången inom teko

314 län

Älvsborgs

så skonsam som möjligt för arbetsmarknaderna i berörda kommuner. Flera remissinstanser föreslår upprättande av kommunala sysselsättningsplaner eller kommunala sysselsättningsprogram. Stora fördelar skulle vinnas med dylika planer. Dessa skulle utmynna i prognoser och målsättningar i fråga om arbetsmarknad och service. Härigenom skulle kommunerna erhålla ett bättre beslutsunderlag i planeringsfrågor, samtidigt som dessa näringslivsprogram skulle kunna utgöra byggstenar i den planering som bedrivs på länsplanet. De fram till 1970-talets början relativt rikliga tillgångarna till reservarbetskraft, såsom invandrare m. fl. har uppskjutit en på sikt nödvändig omstrukturering i produktionsteknisk mening i Boråsregionen. En restriktiv invandringspolitik betyder främst för berörda kommuner en ökad konkurrens om arbetskraftsreserverna. En målsättning för att öka möjligheterna för företagen att skaffa arbetskraft blir då att aktivera de latenta arbetskraftstillgångarna. En stor del av dessa utgörs av kvinnor. Ökade insatser för att bereda arbetskraften bättre möjligheter till yrkesutbildning, fortbildning och omskolning är önskvärda. För att främja anpasningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft krävs ett ökat informationsutbyte mellan olika parter på arbetsmarknaden. Vidare bör ett ökat ansvar för en planering av sysselsättningsutvecklingen lämnas på kommunerna. Från länets synpunkt bör kommunerna i Stor-Göteborg åstadkomma en högre grad av decentralisering av arbetstillfällen än den som f. n. gäller. Framförallt bör självförsörjningsgraden ifråga om arbetstillfällen, den s. k. egensysselsättningen, ökas i Lerum och Ale. Det relativt låga befolkningsunderlaget för bl. a. kvalificerad service i Åmål/Säffleområdet samt önskvärdheten av att vidga arbetsmarknadens storlek för att åstadkomma gynnsamma konsekvenser för valfrihet och trygghet på arbetsmarknaden motiverar särskilda insatser för att upprätthålla och helst öka befolkningsunderlaget i och omkring kommunen. Som en önskvärd åtgärd för att stödja utvecklingen i detta område föreslås att ett s. k. industricenter kommer till stånd. Planeringen av beredskapsarbeten bör förbättras i länets kommuner. Länsstyrelsen och länsarbetsnämnden bör därför tillsammans med kommunerna överväga formerna för att förbättra denna planering. Under senare år har investeringsfonderna fått en allt större betydelse som regionalpolitiska medel. Företagens ansökningar om att få använda sina investeringsfondmedel handläggs av länsarbetsnämnderna, arbetsmarknadsstyrelsen och finansdepartementet. Vid behandlingen av ärenden som gäller större investeringar i byggnader och anläggningar bör även regionalpolitiska, planmässiga och miljövårdsmässiga synpunkter sammanvägas. Länsstyrelserna bör därför i framtiden få ett ökat inflytande på investeringsfondernas användning beträffande för länets utveckling betydelsefulla projekt. De hittillsvarande statliga insatserna i länet i form av regionalpolitiskt stöd och kreditpolitiska insatser har haft viss betydelse för länets utveckling. Emellertid har stödmöjligheterna i Boråsregionen inte utnyttjats såsom önskvärt vore. Därför föreslås att ett bättre utnyttjande av det

Älvsborgs län 315

regionalpolitiska stödet till framförallt Boråsregionen kommer till stånd. Med tanke på den pågående produktionstekniska omstruktureringen inom tekonäringen är det angeläget att åtgärder sätts in, så att inte alltför drastiska förändringar av branschens sysselsättningsläge i Boråsregionen uppkommer. En alltför snabb nedgång skulle leda till välfärdsförluster för enskilda och till ett ineffektivt utnyttjande av såväl arbetskraft som kapital från samhällelig synpunkt. Ett fortsatt stöd till tekonäringen genom det s. k. Utvecklingsprogram TEKO” och exportstödet, lånegarantier, strukturstöd osv till denna bransch bör förlängas ytterligare några år framåt. En angelägen målsättning för den fortsatta verksamheten inom länsplaneringens ram är att SCB i större utsträckning än hittills ges ökade resurser för att höja aktualiteten i den regionala statistiken och bygger ut denna i ökad utsträckning för de regionala statistikkonsumenternas behov. En annan målsättning av stor betydelse för samhällsplaneringen inom länen är att länsstyrelserna ges resurser till en ökad användning av ADB.

15.6 Service Nedan anges vissa förslag till åtgärder som länsstyrelsen anser väsentliga för att ge länets invånare en förbättrad service.

15.6.1 Utbildning och kulturell verksamhet I kommunerna Vänersborg, Alingsås, Ulricehamn, Mark och Borås är det motiverat att kommunerna överväger en lokalisering av högstadieskolor till någon ort eller några orter utanför centralorten. Förutom att skolservicen härigenom skulle förbättras erhålls positiva effekter för tätortsutvecklingen i berörda områden. Det är av stort regionalpolitiskt intresse att elevunderlaget i Åmåls, Alingsås och Ulricehamns gymnasieregioner upprätthålls på längre sikt. Landstingets planerade utbyggnader av gymnasieskolans vårdlinje samt sjuksköterskeutbildningen i Borås och Vänersborg bör ske så snart som möjligt. Högskoleutbildning i Fyrstad bör bli föremål för ny utredning. Starka skäl talar för postgymnasial utbildning i någon form i Fyrstad, såsom framgår av länsstyrelsens remissvar över U:68. Vidare bör den i U:68 föreslagna högskoleutbildningen i Borås komma till stånd, då den är i linje med länsstyrelsens regionalpolitiska målsättning. Framförallt Borås, Marks och Ulricehamns kommuner bör intensifiera sina ansträngningar att få ett större utbildnings- och omskolningsprogram för människor i Boråsregionen. De anställda i tillbakagående branscher bör ges ökade möjligheter till yrkesutbildning. Vid fördelning av resurser_ för utbildning bör dessa kommuner ges hög prioritet. Särskilt gäller detta de nya studiesociala bidragen. l enlighet med bl. a. länsberedningens förslag bör landstinget tillsam-

316 [än

Älvsborgs

mans med kommunerna genom en medveten planering söka tillgodose ett tillfredsställande utbud av kultur i länet. Landstinget arbetar också f. n. med ett kulturpolitiskt handlingsprogram. I Fyrstad bör ett fördjupat samarbete komma till stånd främst i fråga om teater, orkestermusik och bildkonst.

l5.6.2 Hälso- och sjukvård Landstinget är i avseende på hälso- och sjukvård uppdelad i norra och södra sjukvårdsdistriktet, med ett centrallasarett i Borås och ett i Vänersborg-Trollhättan. Genom sjukvårdsplanen kommer behovet av hälso- och sjukvård i högre grad framgent att tillgodoses ivarje kommun. Om sjukvårdsplanen kan förverkligas inom avsedd tid, vilket dock inte är säkert men högst önskvärt, har betydande insatser gjorts för att ytterligare tillgodose länsinvånarnas behov av hälso- och sjukvård. Sjukvårdsplanen kännetecknas av en kraftig utbyggnad av öppenvården. Nya principer har kommit fram för organisationen av hela vårdsektorn utanför sjukhus. Tidigare har ersatts med distriktsläkare vid läkarstationer som provinsialläkare planeras bli uppbyggda i varje kommun. Specialistfunktioner föreslås inrättade främst inom barnmedicin i flertalet kommuner. Bäckefors lasarett kommer härvid att inta en särställning med ett större geografiskt upptagningsområde och flertalet specialister utanför centrallasarettet. En annan viktig målsättning för landstinget är att successivt under planperioden bygga sjukhem i varje kommun. Till dessa sjukhem förväntas vårdtagare från såväl somatiska som psykiatriska sjukhem och sjukhus. I Trestadsområdet har frågan om nytt lasarett för norra länsdelen aktualiserats genom beslut om placeringen av en sådan enhet på en plats mellan Vänersborg och Trollhättan. Tankar har i olika sammanhang även framförts på ett gemensamt centrallasarett med norra Bohuslän. Strävandena att samverka mellan berörda länsdelar och kommuner synes dock på relativt lång sikt bäst tillgodoses genom t. ex. utbyte av vârdspecialiteter, vilket landstingen kan förväntas bygga ut. Liksom för att underlätta samverkan inom andra sektorer måste särskild hänsyn tas till behovet av utbyggda kommunikationer till och inom Trestadsområdet. Bäckefors lasarett avses bli successivt ändrat till en vårdcentral med 20 observationsplatser och vissa specialister. Dessutom skall ingåjourcentral och distriktvård m. m. samt 40 sjukhemsplatser för långvarigt kroppsjuka. Enheten får namnet Dalslands sjukhus. För att säkerställa en fungerande service, vård och tillsyn för de äldre i kommunerna bör någon form av vård- och serviceplan övervägas i varje kommun. En sådan plan skulle kunna ta upp såväl sluten åldringsvård på sikt i kommunens olika delar som de olika öppna former av service som kan förekomma, t. ex. kommunalt bostadsbidrag, väg- och snöröjningsbidrag, färdtjänst och hemhjälp. Planen skulle upprättas i kontakt med motsvarande planer på landstinget, främst för långtidssjukvården. Genom planen kan kommunen i ett sammanhang bedöma värdet av olika insatser

,Älvsborgs län 317

personellt och ekonomiskt inför överväganden att bygga ut eller omfördela insatserna för de äldre. Om målsättningen att utjämna förvärvsfrekvenserna för kvinnor skall kunna genomföras krävs bl. a. att utbyggnaden av förskola och familjedaghem ytterligare påskyndas. Behovet är relativt sett mest eftersatt i dalslandskommunerna, Dals-Ed möjligen undantaget, samt Lilla Edet, Vårgårda och Svenljunga. För en snabb utbyggnad av barntillsyn krävs omfattande statsbidrag med häntyn till kommunernas starkt begränsade ekonomiska resurser.

15.6.3 Kommunikationer De av chefen för kommunikationsdepartementet uppställda målen angående en oförändrad servicenivå inom vägsektorn går ej att upprätthålla på de sekundära och tertiära vägarna i Älvsborgs län, då utbyggnaden av de stora vägarna måste prioriteras i länet. I Älvsborgs län - med relativt sett stora behov av investerings- och driftutgifter på riksvägnätet - kommer servicenivån på de sekundära och tertiära vägarna att släpa efter i förhållande till riket. Dessa ogynnsamma effekter skulle kunna mildi-_as genom ett annat system för fördelning av ramar inom vägsektorn. De mera övergripande riksvägsprojekten i länet borde härvid ges en särskild ram, grundad på en riksmässig prioritering, så att övriga vägar kunde får en rättvisare medelstilldelning i olika län. Länet bör till följd härav erhålla en betydligt större andel av den totala ramen för länsvägar. På grund av de uttalanden, som gjorts av kommunikationsministern, förutsätter länsstyrelsen att riksväg 40 i sin helhet kan öppnas för trafik i nära anslutning till färdigställandet av flygplatsen vid Landvetter eller senast våren 1978. Vidare förutsätts att den regionalpolitiskt synnerligen viktiga utbyggnaden av riksväg 45, inkl. Stallbackabron i Trollhättan inte ytterligare försenas i kommande flerårsplaner för riksvägar och primära länsvägar. Av regionalpolitiska skäl föreslås också att möjligheterna att i betydande grad tidigarelägga utbyggnaden av riksväg 41, Hallands länsgräns-Borås, utreds snarast. Skälen för en ytbyggnad har ingående redovisats ovan och i långtidsplanen för byggande och förbättring av statsvägar under perioden 1976-1985. För att åstadkomma en gemensam arbetsmarknad och för att få Trestad att fungera som en gemensam marknad i andra sammanhang krävs åtgärder på kommunikationsområdet. En avsevärd förbättring av kommunikationerna uppstår vid den planerade utbyggnaden av vägsystemet i Trestad med bro vid Stallbacka. Det är också angeläget att åstadkomma en samordning av kollektivtrafiken inom resp. kommuners centralorter och mellan kommunerna i detta område. Genom ett initiativ med billiga mânadskort bör man i t. ex. Trestadsområdet, Boråsregionen och Götaälvdalen kunna åstadkomma en avsevärt bättre tillgänglighet till i första hand arbetsplatserna. Samma effekt kommer en sänkning av biljettpriserna i form av regionala rabatter, som nu utreds av en statlig utredning, att få. Kommunerna bör även söka

318 Älvsborgs län

åstadkomma en samordning av arbetstiderna vid olika arbetsplatser. Möjligheterna för billösa personer, som önskar gå ut i förvärvsarbete, att utnyttja skolbuss- och färdtjänstsystem är begränsade. Därför skulle statligt stöd behövas till att bygga ut allmän färdtjänst i områden som saknar kollektiv linjetrafik. Enligt länsstyrelsens mening talar starka skäl för att genom transportstöd eller andra åtgärder främja fraktfarten på Vänern och Trollhätte kanal.

15.6.4 Bostäder Enligt bostadspolitikens övergripande mål skall hela befolkningen kunna erbjudas tillräckligt stora och välutrustade lägenheter. Bostadsbyggandet i Älvsborgs län har uppfyllt den övergripande målsättningen. Utrustningsstandarden för bostadsbeståndet som helhet är dock sämre i länet än i riket trots att klara förbättringar under 1960-talets sista hälft åstadkommits och därmed ett närmande till riksgenomsnittet har skett. Det borde dock skapas utrymmen även framgent för att en god del av resurserna till bostadsbyggandet reserveras för ersättningsproduktion och sanering. Mot bakgrunden av att länet fortfarande har en förhållandevis stor andel av lägenheterna av sämre standard (kvalitetsgrupperna 4-7), jämfört med riksgenomsnittet, föreslås åtgärder för att stimulera till en högre saneringsverksamhet. Bl. a. bör resurserna för den statliga förbättringslåneverksamheten finnas kvar. Vidare bör intensifierade ansträngningar göras för att stimulera kommunerna att upprätta saneringsprogram inom ramen för de årliga kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Det hittills praktiserade dispensförfarandet bör härvid successivt kunna tas bort. För att underlätta en på sikt eftersträvansvärd utjämning av förutsättningarna för konsumenternas val av boende form bör bostadsplaneringen inriktas på att ge förekommande upplåtelseformer en ökad spridning på bostadsbeståndets olika slag av hustyper. Detta innebär framförallt en medveten inriktning mot hyresförfarande vid upplåtande av småhus och ökade möjligheter till ägande och bostadsrätt i flerfamiljshus.

15.6.5 Övrig offentlig förvaltning Människornas möjlighet att på ett billigt och enkelt sätt besöka serviceinrättningar underlättas vid en långt gående decentralisering. Emellertid ökar kostnaderna vid ökad decentralisering och i vissafall kan också servicens kvalitet försämras. När fördelarna för befolkningen inte längre bedöms vara större än de extra kostnaderna bör ytterligare decentralisering ej ske. Länsstyrelsen har möjlighet att från regionalpolitiska utgångspunkter vidga det material som ligger till grund för de ofta svåra avvägningarna. I remissvaren på planeringsunderlaget till länsplanering 1974 har kommunerna i mycket liten utsträckning uttryckt önskemål om förändringar inom den offentliga servicen.

Älvsborgs län 319

Vid eventuella utlokaliseringar av olika serviceinstitutioner bör det uppmärksammas att bl. a. Borås har stort behov av ifrågavarande typ av arbetstillfällen. På sikt bör allmänna advokatbyråer inrättas i åtminstone alla primära och regionala centra i länet. Samverkan mellan den allmänna råttshjälpen och kommunernas konsumentpolitiska verksamhet förefaller härvid angelägen. En lokalisering av lokala Skattemyndigheten i Ale-Vättle fögderi till Ale eller Lerum i stället för i Göteborg bör övervägas. Om länet skulle få fler veterinärtjänster, bör placeringar i bl. a. Bengtsfors och Vårgårda kunna övervägas.

En bilprovningsanläggning bör lokaliseras till Svenljunga/Tranemopom-

rådet.

15.6.6 Kommersiell service för hushållen Utmärkande för kommersiell service är att samhället har små möjligheter att direkt påverka lokaliseringen av den. Indirekt kan emellertid etablering påverkas genom lokalisering av bostadsbyggande och samhällsservice. Genom lokaliseringsstöd till industriverksamhet kan en negativ befolkningsutveckling dämpas, vilket förbättrar underlaget för servicefunktionerna. Den förväntade utvecklingen beträffande kommersiell service avviker inte från den hittillsvarande, vilken kännetecknas av att varje servicefunktion i princip kräver ökat befolkningsunderlag med tiden och att den negativa befolkningsutvecklingen i vissa orter medför att underlaget för många funktioner kommer att uttunnas alltmer. Människor i och omkring de mindre orterna måste således räkna med ett försämrat utbud av kommersiell service. De ökade underlagskraven är i flera fall av den storleksordningen att inte ens en befolkningsökning räcker till för att vidmakthålla en konstant utbudsstruktur. Mycket tyder således på att rådande regionala skillnader i servicetillgänglighet kommer att skärpas. För merparten av länets invånare är emellertid existerande struktur godtagbar, vilket inte hindrar att delar av länet har glesbygdsproblem. Här kan nämnas att ca 10% av länets befolkning ej når sin centralort med 20 minuters bilresa. Samma förhållande är giltigt för l % av befolkningen om restiden utsträcks till en halvtimma. Dessa värden är från år 1970, men uppgifterna är antagligen giltiga även i nuläget. I olika delar av länet, främst i norra Dalsland och i den sydligaste delen av länet, bör frågor rörande serviceförsörjningen särskilt uppmärksammas. Detta kan ske genom upprättande av serviceplaner eller serviceprogram, vilka t. ex. kan avse tillgången på detaljhandelsservice inom glesbygdsområdena och kommunens tätorter. I länet har sålunda Dals- Eds kommun nyligen upprättat en serviceplan avseende framförallt detaljhandeln i kommunen. En serviceplan kan givetvis också ha en mer allmän inriktning på olika former av service. Det vore önskvärt att även övriga kommuner överväger att upprätta serviceplaner. Syftet med dessa

320 Älvsborgs län

skulle då i första hand vara att skaffa sig kunskaper om förutsättningarna för att servicen skall kunna existera och utvecklas. Det direkta ekonomiska engagemanget från samhällets sida för att stödja Varuförsörjningen bör riktas mot närserviceaktiviteter. Skolskjutsar och brevbärare är troligen mest användbara för det angivna ändamålet. Det kan även bli nödvändigt att stödja kvarvarande butiker i glesbygd och mindre tätorter. Det statliga investeringsstödet till detaljhandeln bör utvidgas till att omfatta även delar av det allmänna stödområdet, t. ex. norra Dalsland. Ett sådant stöd är även nödvändigt, då uttunningen av butiksbeståndet på glesbygden nu gått så långt att det även är betänkligt från totalförsvarssynpunkt.

l5.6.7 Service till företagen

Det ökade behovet av företagsservice beror bl. a. på att den miljö som företagen verkar i blir alltmer komplicerad. Miljöbetingelserna är särskilt betydelsefulla för mindre och medelstora företag eftersom dessa företag är mer beroende av omgivningen. Mindre företag har sämre förutsättningar att bygga upp specialistfunktioner och att påverka omgivningen. Genom den form av delade kostnader som extern service innebär, kan även resurssvaga företag tillgodogöra sig specialiserade tjänster och öka sin flexibilitet. Det framstår som önskvärt från samhällsekonomisk synpunkt att stimulera till ett bättre utbud och ett ökat användande av kvalitativt funktioner inom i länet, framförallt i högstående uppdragsverksamheten primära centra. Med högstående funktioner menas då exempelvis metodutveckling för ekonomiska långsiktig planering, produktutveckling, styrsystem och produktionsplanering. För att kunna utföra informations- och allmän uppsökande verksamhet behöver företagareföreningens resurser ökas kraftigt, särskilt med till näringslivsstrukturen i länet. l den utsträckning denna hänsyn verksamhet resulterar i ett ökat intresse från företagens sida för en ökad tillgång till företagsservice, kan föreningen anvisa lämpliga utbudspunkter för sådan service. Genom detta förfarande skapas också en garanti för att kvaliteten på de utförda tjänsterna är hög. samarbete med industriverket beträffande insat- Företagareföreningens ser för de mindre företagen kom i gång våren 1974. Det nuvarande för sådana insatser är 150 000 kr. Av detta belopp är dock anslaget 30 000 kr. specialdestinerade. Det statliga stödet tillföreningen bör, i likhet med stödet från landstinget, ökas kraftigt. Bl. a. föreligger behov av en snabb av företagareföreningens verksamhet i norra utvidgning Dalsland. Med tanke på den föreliggande underrepresentationen i länets primära centra bör filialutläggningar av företagsservice stimuleras. Borås bör vid lokaliseringsbeslut kunna utgöra ett alternativ till Göteborgsregionen, eftersom och Landvetters flygplats kommer att minska motorvägen restiden jämfört med nuläget. Dessutom tyder prognoserna på en fortgående omstrukturering av regionens näringsliv.

/flvsborgs län 321

15.7 Miljö

Miljöfrågorna måste ses i sammanhang med service- och arbetsmarknadsfrågorna. I de näringsgeografiska regioner som ihuvudsak motsvaras av de nuvarande länen skall, som framhållits i prop. 1972:111 bil. 2, strävan vara att bygga upp orter av olika karaktär, som inbördes kompletterar varandra så att samtliga de nämnda tre välfärdsfaktorerna arbete, service och miljö blir tillgängliga inom räckhåll för alla människor. Miljön påverkar människornas välfärd genom tillgänglig Vattenkvalitet, - luftkvalitet tillgänglig A bullernivå

samt genom tillgång till rekreationsanläggningar, tillgång till bad; ströv- och sportstugeområden - till vacker natur. tillgång För närvarande kännetecknas den regionalekonomiska idéutvecklingen bl. a, av att man på olika sätt försöker få med inte prissatta miljöfaktorer i analysen. Behovet av tvärvetenskaplig forskning och sammanställningar av forskningsresultat från olika områden har därmed blivit allt mer betydelsefulla faktorer. Det är av vikt att forskningsresultaten förs ut till de organ, som svarar för den praktiska planeringen. Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) spelar härvid en viktig roll. Det övervägande antalet tätorter i länet har god tillgång på närströvområden. Många av dessa områden är dock nedskräpade och förbuskade. Gångförbindelserna mellan bostäder och Strövområden är vidare i många fall dåliga. Ofta saknas planskilda korsningar med starkt trafikerade leder. Efter hand bör strövområdena och gångförbindelserna med dessa förbättras. Det viktigaste är att möjligheterna till sådana förbättringar beaktas vid framtida beslut om vägutbyggnader o. d. l vissa fall torde det vara nödvändigt att genomförandet får anstå något. Orter med lägre befolkningstal har ofta genomsnittligt bättre förutsättningar att tillgodose behov av områden för närrekreation, krav på någorlunda buller-, stoft- och luktfri miljö än de större. Det finns givetvis

undantag i t. ex. gamla bruksorter med särskilt miljöstörande industrier,

eller i andra orter med ogynnsamt läge i förhållande till större trafikleder, storindustrier etc. l de elva kommuner som i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för perioden 1974-1978 lämnat uppgift om planeringsberedskapen motsvarar det möjliga byggandet omkring 8,5 års produktion. Fördelningen av beredskapen på ortstyper överensstämmer väl med genomsnittet för samtliga kommuners planerade byggande utom för orter med 500-2 499 invånare, vilka har en reserv, motsvarande tio års byggande. En sammanställning av planerade men ej utnyttjade industriområden ges i tab. 15:5. r

län

322 Älvsborgs

Tab. 15:5 Planerade men ej utnyttjade industriområden

Siffrorna ovan ger intryck av en god planberedskap för bostäder och industrier i länets kommuner. Det bör dock framhållas att förhållandena skiljer sig åt mellan olika kommuner och att mycket av den redovisade marken inte är exploateringsklar. En alltför forcerad utbyggnadstakt för bostäder och näringsliv på en ort ger regelmässigt upphov till miljöproblem. De faktiska kunskaperna om hur dessa miljöproblem drabbar människorna är begränsade. Ett allvarligt och växande problem i länet utgör den pågående försurningen av mark och vatten. Markhanteringen av brukad mark och undersökningar av sjöar har visat att om försurningen fortsätter i - takt nuvarande omfattning eller än värre i ökande en allvarlig situation kommer att uppstå inom ett fåtal år. Redan nu är flera vatten så skadade att de synes omöjliga att återställa. Andra vatten är starkt påverkade vilket bl. a. kommer till uttryck genom fiskdöd. Bristområden, avseende tillgångar på grus och sand - vilka är av intresse för länet - Borås- och särskilt är Trollhättan/Vänersborgs-, Göteborgsregionerna. I andra delar av länet, t. ex. iTranemotrakten och i mellersta Dalsland är tillgångarna mycket stora. Även om miljöpåverkan från industriutsläpp i luft och vatten i regel är störst i de större tätortsområdena i länet, bör undersökningar liknande luft- och för den av socialstyrelsen initierade vattenundersökningen Trestadsområdet komma till stånd för hela länet. Näst efter Trestad synes Göta Älvdalen vara det mest angelägna området att kartlägga. Under senare år har en omsvängning av samhällets inställning till naturvärden skett. Detta gäller såväl allmänheten som myndigheterna. Fortsätter denna utveckling, så finns möjligheter att förstörelsen av den yttre miljön begränsas ganska avsevärt och att naturresurserna utnyttjas efter mer långsiktiga behov. Detta förutsätter att ökade resurser ställs till för forskning, planering och genomförande av samhällets förfogande miljöpolitik.

”(11975”

Älvsborgs län 323

% PC

O ooAman-ssulc el!! Ulricehamn .ow

oo Wooolwüuark Vargarda U .. . nuvänersbargc wiwAlingsas 000 0a nu anno -FBoras 00h ä. Ö C Ö Trumma Od Trestad o u OOLilII Edit

c Trollháuano

co 0

o

Also Lerum O 0 nu mo

Fig. 15:2 Andel av befolkningen år 1980 i ålders- Fig. 15:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings-

gruppen 5 0-w år grenar under perioden 1965-1990

°/o PC RC

°/o RC

o

c -Ulricehamn 000 0

a-Mark oo I 08 . 0AVänersborg:) Svonljunga oo 000 Il o :Tranemo oo oo o lvliåTraslad cout» outuHerrllunga “OO-Trollhättano 09000. 00000 al! j : ip 0-0000 v otpÅmál° contai O -mcmI-vhlingsas g .-cqxauooBanglslors noçsmauAmal-särl . oonngpgvargarda o . _ Färgelanda Lill: Edet O Mellerud LerumO

WHOHQKUWI LmlEGO! = .i “m” . MQHOVUG “:° oooooononuunqn lrsnomo A oøonøguanaa Vunna: 00000 000 *SVOIHIMHQI 2

Fig. 15:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år 1980 Fig. 15:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år i relation till totala antalet kvinnor i åldern 15-64 1 974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

län sou 1975:92

324 Äilvsborgs

68-70 PC 71-74 ...o ummo Alo°Larum° | nomoiuunO I l lövlncnbnvg° å i Trestad vimubovg° Born

7 | ,_n _Iulou .n |ungl , Imoluncu _.Mollowa

Fig. 15:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

16 SKARABORGS LÄN

16.1 Riktlinjer för i länet

samhällsplaneringen

l enlighet med det av riksdagen fastlagda regionalpolitiska handlingsprogrammet skall förbättringar av den enskilda människans villkor stå i centrum för den praktiska regionalpolitiken. Möjligheterna att skapa sysselsättning för människorna måste inta en framträdande plats i planeringen. Bl. a. med hänsyn till riskerna för konflikter mellan exempelvis sysselsättningsfrågor och miljöintressen är det väsentligt att planeringen bygger på synpunkter och förslag från remissinstanserna. Kommunernas ansvar för sysselsättningsutvecklingen i den egna kommunen bör framhållas. Kraven på såväl service som på arbetsmarknaden bör anknyta till planen för utveckling av den regionala strukturen. Målmedvetna åtgärder måste vidtas i samtliga län för att bygga upp ett serviceutbud som är likvärdigt med det i storstäderna och för att skapa robusta och differentierade arbetsmarknader. Det är väsentligt att kommuner med särskilda problem uppmärksammas i tid och erhåller stöd i olika former. Detta gäller exempelvis kommuner med negativ befolknings- och näringslivsutveckling.

16.2 Regional struktur 16.2.l Riksdagens beslut år 1972 l den av riksdagen antagna planen för den regionala strukturen angavs dels vilka uppgifter olika orter bör fylla i en region, dels vilka åtgärder statsmakterna var beredda att vidta i dessa orter. Enligt riksdagsbeslutet år 1972 utgör Skövde primärt centrum medan Lidköping, Falköping och Mariestad är regionala centra. Centralorternai övriga kommuner hänförs till gruppen kommuncentra.

16.2.2 Remissorganens synpunkter Flertalet remissinstanser berör ej strukturplanen i sina yttranden. I vissa fall berörs planen utan att föreslås. Man framhåller ändringar

län 326 Skaraborgs

nödvändigheten av enighet rörande länets primära centrum varvid detta bör ges en mer konkret presentation. Man efterlyser regionalpolitiska insatser i länet i enlighet med planen och erinrar om länsstyrelsens redovisade syn i länsprogram 1970 på länet som en sammanhållen region. region. Skara kommun föreslår att kommunen bör ingå i länets primära centrum och Vara kommun hävdar att nya skäl finns för att länsstyrelsen i likhet med vad som skedde i Länsprogram 1970 föreslår att Vara klassas som regionalt centrum.

l6.2.3 Nuläge, utvecklingstendenser och problem

Länet karaktäriseras av att befolkningen är tämligen jämnt fördelad över länets yta. Genom de korta avstånden kompletterar de olika tätorterna varandra i arbetsmarknads- och servicehänseende och bildar ett naturligt ortssystem som omfattar hela länet. När det gäller serviceförsörjningen hävdar sig kommuncentra i länet i dag relativt väl vid jämförelse med övriga kommuncentra i riket. Länets regionala centra hävdar sig servicemässigt väl vid riksjämförelser. Det finns emellertid anledning peka på svag befolkningsutveckling liksom svagheter av strukturell art i samtliga ifrågavarande kommuner. Bristerna yrken inom industrin är framträdande i på administrativa samtliga regionala centra. Länets primära centrum, Skövde, är såväl geografiskt som befolkningsi länet. Det lokala - här mässigt centralt beläget befolkningsunderlaget liksom i andra sammanhang definierat som befolkningen inom en cirkel med tremilsradie uppgår till 120 000 personer. Inom tremilscirkeln, som i det närmaste helt innesluter fyra kommuner och berör ytterligare fem kommuner, utövar arbetsmarknaden i Skövde ett starkt dominerande inflytande. Huvuddelen av utpendlingen från detta område är inriktat mot Skövde. Utpendlingen från Skövde till vissa kommuner är också stor. Området utgör således en starkt integrerad arbetsmarknad. Med Skövde som centrum finns centralt i länet en region med 120 000 invånare som redan i dag fungerar som en i flera avseenden funktionell enhet. Det är därför statistiskt vilseledande att jämföra Skövde kommun, med 46 000 invånare, med primära centra där kommunsammanläggningför en gått längre. Det kan hävdas att de grundläggande förutsättningarna länets primära centrum - befolkningsunderlag, transportekonomiskt läge i riket - i vissa fall är klart överlägsna andra primära centras. Lokala och regionala insatser krävs, dock samordnat för hela området, för att länets centrum skall fungera väl enligt planen för den regionala primära strukturen. Sådana åtgärder kan dock ingå som ett naturligt led i den etablerade samverkan som redan i dag förekommer kommunerna emellan. Det som emellertid framstår som mest angeläget är att de centrala statsmakterna uppmärksammar sin roll och aktivt deltar igenomförandet av planen för den regionala strukturen.

län 327 Skaraborgs

Skövde har hittills inte kommit i fråga som lokaliseringsort för central statlig verksamhet. Även om behov av samverkan i vissa frågor med kringliggande kommuner är angelägen bör det göras klart att de kommunalekonomiska åtaganden som framtida eventuell lokalisering av statliga verk eller lokaliseringar av högskoleverksamhet till Skövde innebär, i sig inte kräver samarbete med andra kommuner. Detta visar inte minst Skövdes åtaganden i samband med Volvos kraftiga expansion samtidigt som kärnsjukhuset lokaliserats till kommunen.

l6.2.4 Länsstyrelsens förslag till åtgärder

Enligt länsstyrelsens mening bör isamtliga kommuner inom ramen för kommunplaneringen motsvarigheten till plan för utveckling av den regionala strukturen, dvs. en kommunal strukturplan upprättas. Skövde bör tillsammans med de kommuner som innefattas i det lokala befolkningsunderlaget aktivt engagera sig i arbetet på att utveckla länets primära centrum. (Betr. statsmakternas ansvar se avsnitt 16.23) Länsstyrelsen ansluter sig till nuvarande principer för för planen utveckling av den regionala strukturen men förutsätter att dessa principer kan anpassas till de speciella förhållandena i skilda län. Länsstyrelsen föreslår att planen för utveckling av den regionala strukturen revideras så att Vara ingår bland regionala centra. Planen bör också revideras så att Mullsjö upptas som kommuncentrum.

Götenfyx C y_ /I . .. . 1 ,-^ Teckenförklaring

f, LidkopnngxhJu

ç”v Skara gi l _y_

O , \ K Storstadsområde Gråstovm /”*^4A3 0 ,JS Skövde ny 1 I f Ö \7 / l \/v--. .

l f o . -_›_v Å

f Vara fr) ,ÅF “MHN Primärt centrum

ç Tidaholm/

lzFalköping 7 I

O Regionalt centrum l l-s I Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974

Hg. 16:] Regional struktur, Skaraborgs [än

328 län Skaraborgs

16.3 Planeringsniva

l6.3.l Gällande befolkningsramar

För Skaraborgs län angavs i riksdagens regionalpolitiska beslut år 1972 1972:111) befolkningsramen 260 000-270 000 invånare år 1980. (prop. Länsstyrelsen fick därefter i uppdrag att (liksom samtliga övriga » i form av ett intervall ›länsstyrelser i riket) för varje kommun anpassa de tidigare i länsprogram 1970 angivna befolkningstalen till den angivna ramen. De befolkningstal som länsstyrelsen i anledning härav angett för

länets kommuner framgår av tab. 16:1. Planeringstalen skall ligga till grund för statliga myndigheters planering till inom ramen för pågående dess nya ställningstaganden föreligger länsplanering 1974.

16.3.2 Remissorganens synpunkter

Kommunernas till redovisade i yttrande över förslag planeringstal, för åren 1980 och 1990, finns sammanfattade i preliminär programdel tab. 16:2. för länet överstiger kommunernas förslag till Sammantaget för år 1980 med omkring 9 000 befolkningstal länsstyrelsens prognos personer. I regel grundas kommunernas förslag på bedömningar av den framtida Förklaringen till att de redovisade planeringssysselsättningsutvecklingen. talen överstiger länsstyrelsens prognoser ligger ien mer optimistisk syn tillväxten av antalet arbetstillfällen. gäller detta vad gäller Speciellt antagandena om den framtida industrisysselsättningen.

Tab. 16:1 Faktisk befolkningsutveckling, länsstyrelsens reviderade prognos samt planeringstal enligt länsstyrelsens beslut 1973

Kommun Faktisk befolkning Länsstyrelsens Ram (mittreviderade prognos alt) enl. lnzs beslut 1973 1970 1974 1980 1990 1980 1965

5 598 5 299 5 241 5115 4 863 4 700 Grästorp 23 946 22912 22 484 21724 22 770 21 300 Vara 33 429 34 920 34 664 34514 35 600 36 800 Lidköping 12 177 11903 12 200 11940 1l 345 12 100 Götene Skara 16 222 16876 17 291 18 024 18 787 18 300 33 270 32 706 32 599 32 644 32 596 32 500 Falköping Habo 5 483 5 639 6 337 6941 7 440 11300 3 896 3 964 4 893 5 745 6 482 Mullsjö Tidaholm 12 767 12 732 12918 12 765 12 246 12 900 7 367 7 360 7 512 7930 8 334 7 400 Hjo Tibro 9 746 10143 10 853 11418 12 001 11 700 9 063 8 433 8196 8 315 8 031 7 500 Karlsborg Skövde 40 796 43 587 45 453 49 787 58 221 50 000 Töreboda 10 872 10 215 10180 10 081 9 693 9 500 22 806 24 805 24 619 25 956 27 675 27 000 Mariestad 6 867 7 047 6928 6990 6 866 7 000 Gullspång

Länet 254 305 258 541 262 368 269 889 282 950 270 000

Skaraborgs län 329

16.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990

Länsstyrelsens nedan redovisade förslag till planeringsnivåer bygger på uppgifter om den faktiska befolkningsutvecklingen och på av länsstyrelsen gjorda prognoser liksom på kommunala och regionalpolitiska ambitioner. En viktig utgångspunkt för länsstyrelsens förslag till planeringtal har varit antagandet att den framtida inflyttningen från utlandet kommer att begränsas och att därför den inrikes konkurrensen om arbetskraften ökar. Under perioden 1965-1974 ökade folkmängden i länet med 7 752 personer eller 860 personer per år. Enligt länsstyrelsens reviderade prognos skulle folkmängden i länet öka till 269 889 personer år 1980, vilket skulle innebära en årlig folkökning under perioden l975wl980 på 1 250 personer. Den årliga nettoinflyttning som erfordras för att nå upp till prognosfolkmängden år 1980 är ca dubbelt så stor som den faktiska nettoinflyttningen under perioden 1965-1974. Länsstyrelsens prognoser för år 1980, vilka som nämnts ovan förutsätter en väsentlig nettoinflyttning till länet, har i princip fått utgöra max-alternativ i förslagen till planeringsnivå för de olika kommunerna. l de fall länsstyrelsens prognos visar på en negativ befolkningsutveckling fram till år 1980 har emellertid kommunens i slutet av år folkmängd 1974 fått utgöra max-alternativ. Här bör målet vara att uppnå dessa maximital. Enligt planen för den regionala strukturen skall regionala centra utgöra stödjepunkter i en länsdel varför dessa bör garanteras en välutvecklad

Tab. 16:2 Kommunernas och länsstyrelsens förslag till planeringstal för åren 1980 och 1990 Kommun Kommunernas Länsstyrelsens förslag förslag 1980 1990 1980 1990 min mitt max min mitt max Grästorp (5 000) 5 000 5 000 5 100 5 200 5 000 5 100 5 200 Vara 22 200 22 300 22 100 22 300 22 500 21 800 22 300 22 800 Lidköping 36 700 38 800 35 100 35 500 35 900 35 100 35 800 36 500

Skövde 50 000 »A 48 000 49 000 50 000 56 100 57 300 58 500 Töreboda 10 200 - 10 000 10 100 10 200 10 000 10 200 10 400 Mariestad 26 800 29 800 25 400 25 700 26 000 26 500 27 100 27 700 Gullspång 7 500 - 6 800 6 900 7 000 6 800 6 900 7 000

Länet 278 750 266 200 269 900 273 600 278 000 284 000 290 000

330 län Skaraborgs

arbetsmarknad och en positiv befolkningsutveckling. Utgångspunkten för fastläggandet av planeringstalen för år 1990 hari princip varit densamma som för år 1980, dvs. att länsstyrelsens prognos fått utgöra övre planeringstal. Principen har dessutom varit att det lägsta år 1990 inte understiger det för år 1980. Detta innebär att planeringstalet samma lägsta planeringstal föreslagits för år 1990 som för år 1980 i de kommuner där prognosen anger negativ befolkningsutveckling under 1980-talet.

l6.3.4 Planeringsnivå för länet Länsstyrelsens förslag till planeringstal för år 1980 innebär att en befolkningsram på 266 200-273 600 personer väljs (jämför tab. 16:2). - Genomsnittet i befolkningsramen 269 900 personer «- överensstämmer med länsstyrelsens reviderade prognos. För år 1990 är prognoserna mer osäkra. Skillnaden mellan max- och min-alternativen, som för år 1980 är ca 2 %, har för år 1990 vidgats till ca 4 %.

16.3.5 Planeringsnivå för kommunerna De principer som varit vägledande vid fastställandet av planeringstal för länets kommuner har redovisats ovan. Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer framgår av tab. 16:2. I tab. 16:1 och 16:2 redovisas prognoser samt kommunernas förslag till planeringstal samt hittillsvarande utveckling.

16.4 Hittillsvarande regionalpolitik

Insatser av regionalpolitisk karaktär kan indelas i sådana som görs genom beslut på central, regional resp. lokal nivå.

l6.4.l Central nivå Till följd av centrala beslut förläggs delar av den högre veterinärutbildningen till Skara. Arméns kompaniofficersskola och Pansartruppernas kadett- och aspirantskola avses bli förlagda till Skövde. Under våren 1975 har riksdagen fattat principbeslut att Skövde skall ingå bland utbyggnadsorterna för högskoleutbildning. I riksdagsbeslutet ingår också att försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning skall inledas i Skövde med början höstterminen 1977. Statligt ekonomiskt stöd till näringslivsutvecklingen har utgått i form av lokaliseringslån till några företag i länet. Också via Företagareföreningen har statliga medel tillförts företagen. Medel ur investeringsfonderna har tillåtits utnyttjas i länet. På transportområdet innebär utbyggnaden av Trollhätte kanal en betydelsefull insats för länet. statsmakterna har också beaktat Karlsborgs beroende av de militära

län 331 Skaraborgs

verksamheterna i samband med ändringar av fredsorganisationen vid flygvapnet.

16.4.2 Regional och lokal nivå På regional nivå har -- i enlighet med intentionerna i Länsprogram 1970 - väsentliga insatser gjorts för industrins utveckling på ett antal orter i länet, bl. a. Falköping, Vara och Karlsborg. l Falköping har ett industricentrum tillskapats i samarbete mellan länsstyrelsen, kommunen och företag. I detta sammanhang bör också nämnas Skaraborgs läns produktråds verksamhet för utveckling och marknadsföring av nya produkter. Lokaliseringen av vårdcentraler till kommunerna liksom den fortsatta utbyggnaden av kärnsjukhuset i Skövde har stor betydelse för utvecklingen i kommunerna och länet.

l6.4.3 Synpunkter på hittillsvarande regionalpolitiska insatser och behov av nya åtgärder De åtgärder som vidtagits i länet har inte varit tillräckliga. En rad strukturella obalansproblem på arbetsmarknaden kvarstår. Vidare kvarstår behovet av att ytterligare stärka länets primära centrum. Effektivare styrmedel erfordras för att skapa jämnare regional fördelning av främst de mest kvalificerade funktionerna inom näringslivet och den offentliga förvaltningen.

16.5 Arbete l6.5.1 Sysselsättningsutvecklingen

Enligt folk- och bostadsräkningarna minskade totala sysselsättningeni länet med drygt 3% mellan åren 1965 och 1970. Länsstyrelsens i prognoser för utvecklingen under 1970-talet pekar på en ökning av antalet sysselsatta i länet med 2,5 % under perioden 1970-1980 I tab. 16:3 ges en sammanfattning av hittillsvarande sysselsättningsutveckling samt prognoser för åren 1980, l985 och 1990.

Jordbruk Antalet jordbrukssysselsatta i länet minskade mellan åren 1965 och 1970 med 7 550 personer eller 32 %. Fram till år 1980 väntas enligt länsstyrelsens prognoser antalet sysselsatta inom näringen minska med ytterligare 5 000 personer. Totala antalet sysselsatta inom jordbruksnäringen år 1980 skulle härigenom uppgå till drygt 10 700 personerjämfört med ca 15 700 personer år 1970.

1 Med sysselsatta avses i det följande sysselsättningen enligt folkräkningens definition dvs. de vilka varit sysselsatta minst 20 timmar inom en viss näringsgren den aktuella räkneveckan i oktober förs till denna näringsgren.

332 Skaraborgs län Tab. 16:3 Sysselsättningsutveckling under perioden 1965-1 990

Industri och bygg-

Samtl. näringsgrenar 109 567 105 939 108 684 113 791 119 407 1 lll, gas- och vattenverk ingår.

Skogsbruk Mellan åren 1965 och 1970 var antalet sysselsatta inom skogsbruksnäringen i stort sett oförändrat, omkring 1 000 personer. Fram till år 1980 beräknas antalet sysselsatta minska till ca hälften.

Industri Inom tillverkningsindustrin i länet minskade antalet sysselsatta med ca 1% mellan åren 1965 och 1970. För riket totalt var sysselsättningsminskningen under samma period 2 %. De branscher i länet som Linder perioden 1966-1970 uppvisat den mest positiva utvecklingen är järn-, stål-, metallverk, gruvor och mineralbrott, grafisk industri, kemisk industri samt verkstadsindustri. Mellan åren 1970 och 1980 räknar länsstyrelsen med en sysselsättningsökning på 15 % inom tillverkningsindustrin. Huvuddelen av den beräknade ökningen faller inom branscherna Verkstadsindustri samt trä-, massa- och pappersindustri.

Byggnadsverksamh et Mellan åren 1965 och 1970 ökade antalet sysselsatta inom byggnadsverksamhet i länet från drygt 8900 personer till ca 9 300 personer. Länsstyrelsen räknar med en nedgång med ca 17% under 1970-talet. Antalet sysselsatta inom näringen år 1980 skulle härigenom bli ca 7 700 personer.

Service Antalet sysselsatta inom servicenäringarna ökade under perioden 1965-1970 med ca 3 800 personer. Inom den privata servicesektorn (varuhandel, samfärdsel, post och tele och privata tjänster) minskade

Skaraborgs län 333

antalet sysselsatta med knappt 200 personer medan antalet sysselsatta inom offentlig förvaltning och tjänster ökade med ca 4 000 personer. Under perioden l970-l980 beräknas antalet sysselsatta inom offentlig förvaltning och tjänster öka från 17 950 personer till 22 262 personer. Detta innebär samma procentuella ökning under som tioårsperioden under femårsperioden 1965-1970. Inom den privata servicesektorn beräknas endast en obetydlig sysselsättningsökning ske mellan åren 1970 och 1980.

l6.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen

Näringslivets struktur och differentiering

Näringslivsstrukturen i Skaraborgs län karaktäriseras av att en mycket hög andel av befolkningen sysselsätts inom industri och jordbruk. Inom servicesektorn sysselsätts därför en betydligt lägre andel i länet än i riket. Länsstyrelsens prognoser visar att avvikelserna i förhållande till den riksgenomsnittliga näringslivsstrukturen kommer att ytterligare accentueras fram till år 1980. Sysselsättningsstrukturen i Skövde skiljer sig markant från vad som gäller i övriga primära centra genom en kraftig överrepresentation inom industrin och låg andel sysselsatta inom servicesektorn. (Jämför dock länsstyrelsens syn på Skövde som primärt centrum, avsnitt l6.2.)

Industrins bransch- och storleksstruktur De dominerande branscherna inom länets industri är Verkstadsindustri och trä-, massa- och pappersindustri. År 1970 svarade dessa branscher för ca 60 % av totala industrisysselsättningen i länet. Branschensidighet inom industrin kan sägas föreligga i ca hälften av länets kommuner. Speciellt stor är ensidigheten i Tibro kommun där trävaruindustrin (möbeltillverkning) svarar för ca 85 % av totala industrisysselsättningen. l vissa kommuner i länet förekommer också dominans av ett enda större företag. Detta gäller främst Skara, Tidaholms och Mariestads kommuner.

Yrkes- och utbildningsstruktur Som nämnts ovan är areella och varuproducerande näringar överrepresenterade i länet jämfört med riket. Vidare kan konstateras att andelen förvaltningspersonal inom länets industri är lägre än för riket totalt. Tillsammans leder detta till skevheter vad gäller efterfrågan på arbetskaft inom olika yrkeskategorier. Genom att inslaget av administrativa och andra kvalificerade tjänstefunktioner inom länets industri relativt riksgenomsnittet är lågt är andelen sysselsatta inom yrken som kräver längre utbildning betydligt lägre i länet än i riket totalt.

334 Skaraborgs län

De begränsade möjligheterna för långtidsutbildade att erhålla arbete i länet avspeglas i befolkningens fördelning på utbildningskategorier. År 1970 sysselsattes 4,7 % eftergymnasialt utbildade i länet mot 6,7 % i riket. Omräknat i absoluta tal innebär detta att omkring 3 000 färre eftergymnasialt utbildade sysselsattes i länet.

Förvärvsfrekvenser Förvärvsfrekvensen för män ligger högre ilänet än i riket. För kvinnor var förvärvsfrekvensen år 1970 i åldrarna 15-64 år 41,7 % i länet medan riksgenomsnittet var 46,5 %. Det betyder en undersysselsättning på 4,8 procentenheter eller i absoluta tal omkring 3 800 kvinnor. Prognoserna för den framtida utvecklingen innebär ett visst närmande av länets förvärvsfrekvens till riksgenomsnittet. Trots detta väntas en betydande undersysselsättning bestå i länet år 1980 uppgående till ca 2 800 kvinnor.

I nkomstmöjligheter Inkomstnivån per inkomsttagare ligger i samtliga länets kommuner under riksgenomsnittet. Den högsta inkomstnivån uppvisar Skövde kommun. Jämfört med övriga primära centra i riket är emellertid inkomstnivån i Skövde låg. Även vad gäller löneläget inom industrin ligger samtliga kommuner i länet under riksgenomsnittet. Speciellt låga värden i detta avseende uppvisar Falköpings och Grästorps kommuner.

16.5.3 Mål De mål som länsstyrelsen angett för arbetsmarknadens utveckling i länet kan kort sammanfattas enligt följande. Strukturen på näringslivet i länet bör påverkas i sådan riktning att skilda situation på arbetsmarknaden förbättras. Riktsamhällsgruppers bör vara att invånarna i Skaraborgs län kan erbjudas en punkten arbetsmarknad samma kvalitet i fråga om differentiering och av i princip löneläge som den i landet i övrigt. På kort sikt måste olika gruppers problem på arbetsmarknaden och dessas situation förbättras. Detta gäller bl. a. uppmärksammas kvinnornas i arbetslivet liksom möjligheterna för äldre och möjligheter ungdomar att erhålla adekvata arbetsuppgifter. Eftersatta gruppers, särskilt handikappades, problem bör uppmärksammas.

16.5 .4 Länsstyrelsens förslag till åtgärder förslag till åtgärder är dels avsedda att påverka Länsstyrelsens strukturen inom vissa delar av näringslivet och dels i vissa fall specifikt inriktade på att förbättra vissa gruppers situation på arbetsmarknaden. Bland länsstyrelsens förslag till åtgärder kan följande nämnas.

Skaraborgs län 335

-- En kommunal långsiktigt inriktad sysselsättningsplanering bör påbörjas i samtliga kommuner i länet. Civilförsvarsskola bör lokaliseras till Skövde. Viss del av utbildningen av hälsovårdsinspektörer bör förläggas till Skövde. Skövde bör komma ifråga som lokaliseringsort för central statlig verksamhet. Lokaliseringsstöd bör i ökad utsträckning kunna utgå i länet. Den sysselsättningsmässiga situationen på orten ifråga bör vara avgörande snarare än viss geografisk gräns. Frågan om länsvisa ramar för lokaliseringsstöd bör i detta sammanhang övervägas. Information om lokaliseringsförutsättningar också i län utanför stödområdet bör ges vid lokaliseringssamråd. Informationssystemet företag-samhälle bör bibehållas och utvidgas att omfatta ytterligare näringsgrenar. Företagareföreningens verksamhet bör byggas ut och ges ökat statligt stöd. De lokala arbetsförmedlingarna bör få utökade resurser. Kommunernas och landstingets placering i skatteutjämningsklass bör bli föremål för förnyad prövning. I fråga om åtgärder i syfte att utveckla olika näringsgrenar i länet anger länsstyrelsen bl. a. följande. - För att trygga nyrekrytering till jordbruket och stärka jordbruksnäringen föreslås ökad yrkesutbildning samt åtgärder för att underlätta förvärv av jordbruksfastigheter. - för att statsmedel Möjligheterna för landskapsvårdande åtgärder skall kunna utgå i länet bör närmare studeras. - En långsiktig beredskapsplanering för att trygga sysselsättningen inom byggnadssektorn bör påbörjas. Ovan nämnda åtgärdsförslag har gällt kommunerna i länet generellt. Länsstyrelsen har även lämnat förslag till åtgärder som avser enskilda kommuner. Bland dessa kan nämnas följande: - I Vara bör möjligheterna att tillsammans med företag i Grästorp bilda ett industricentrum undersökas. Möjligheterna att i Tibro få till stånd forsknings- och utvecklingsverksamhet inom träindustriområdet bör prövas. I länets regionala centra, Lidköping, Falköping och Mariestad bör åtgärder vidtas för att stärka den industriella utvecklingen. Karlsborg bör som primärt rekreationscentrum kunna komma ifråga för lokaliseringsstöd för turism. Skövde bör bli föremål för lokalisering av central statlig verksamhet. Lokaliseringsstöd bör kunna utgå för lokalisering av bl. a. serviceföretag och administrativa funktioner inom industrin till Skövde. Bland åtgärder som syftar till att förbättra vissa gruppers möjligheter på arbetsmarknaden kan nämnas följande.

336 Skaraborgs län

- i kommunerna bör förbättras. Barntillsynsmöjligheterna - Företagen bör stimuleras att inrätta deltidstjänster och införa flexibel arbetstid. - arbete bör stimuleras och byggas ut. Anpassningsgruppernas - Information, studievägledning och yrkesvägledning bör byggas ut. - Fortsatt bör ske. Samtidigt bör satsning på arbetsmarknadsutbildning företagen stimuleras till ökad internutbildning. - Arbetsmiljöfrågorna bör beaktas i ökad utsträckning. Detta är särskilt väsentligt med hänsyn till vissa grupper på arbetsmarknaden.

16.6 Service

l6.6.l Bostäder

l länet fanns år 1973 drygt 100 000 lägenheter, varav ca hälften (57 %) fanns i småhus. Lägenheterna i länet var genomsnittligt något större än i riket. Andelen lägenheter med lägre utrustningsstandard (kvalitetsgrupp 4›7) var däremot något större i länet. har beräknat bostadsbyggnadsbehovet i länet under Länsstyrelsen perioden l975al980. Redan i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen har behovet under senare år skurits ner. Länsstyrelsens kalkyler tyder på att nedskärningarna blir större än vad kommunerna anger. l länsstyrelsens kalkyler ingår målsättning ifråga om lägenhetsstandard och utrymmesstandard. Beträffande lägenhetsstandard innebär målsättatt kvalitetsgrupperna 4-7 ersätts eller moderniseras fram till år ningen 1980.

Å tgärd s fö rslag

Vid fastställelse av planer för nya bostadsområden bör både kommun beakta att erhålla bostadsområden med och länsstyrelse målsättningen varierad sammansättning vad gäller hushållsstorlek, inkomst m. m. Vidare bör behovet av service i olika former och speciellt kollektiva resmöjligheter beaktas. För att komma fram till en gemensam uppfattning om behovet av bostadsbyggande i länet bör överläggningar ske mellan länsstyrelsen, länsbostadsnämnden och kommunerna.

16.62 Hälso- och sjukvård Insatserna har ökat kraftigt under senare år. på sjukvårdsområdet Behovet av sjukvård förväntas öka också under 1970-talet. Långsiktiga sjukvården i länet finns utarbetade av landstinget. planer för den framtida Länsstyrelsen ansluter sig till den i landstingets sjukvårdsplan angivna att en vårdcentral och ett sjukhem för långtidssjuka bör målsättningen vill dessutom vikten av finnas i varje kommun. Länsstyrelsen understryka att den förebyggande vården byggs ut.

soü 1975:92 Skaraborgs län 337

Å tgärd s fö rslag Landstingets program som innebär att vårdcentraler inrättas i samtliga kommuner bör fullföljas. Åtgärder som motverkar behovet av sjukvård, främst då åtgärder inom arbets- och trafikmiljöområdena, bör prioriteras. Satsningar på utbyggd hälsovård och förebyggande vård bör fortsätta. Organisatorisk samordning bör eftersträvas för att undvika ett flertal olika huvudmän för hälsovården.

l6.6.3 Utbildning En detaljerad kartläggning av skolanläggningarna i länet - läge, storlek, standard och ålder - har gjorts av länsskolnämnden. Länsskolnämnden har också bedömt behovet av investeringar i nya skollokaler under 1970-talet. De mest angelägna skolbyggnadsprojekten har redovisats på en angelägenhetslista. Investeringsbehovet fördelar sig budgetårsvis på följande sätt (l OOO-tal kronor) och uppgår tillsammans till 144 milj. kr.

1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79

”8 389 16 563 45 970 15 655 57 830

E ftergymnasial utbildning För att komma tillrätta med de obalansproblem som föreligger inom näringslivet och för att åstadkomma ökad differentiering på arbetsmarknaden i länet framstår utbildningspolitiska åtgärder som ytterst väsentliga. Eftergymnasial utbildning bedrivs i länet bl. a. i landstingets och Skövde kommuns regi. Kommunen administrerar decentraliserade akademiska kurser i olika ämnen. Landstinget bedriver grund- och vidareutbildning av sjuksköterskor. Riksdagen har beslutat att Skövde skall vara utbyggnadsort för högskoleutbildning. I riksdagsbeslut framhålls att försök med yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) bör inledas i Skövde med början höstterminen 1977. En modell för YTH i Skaraborgs län har utarbetats. Länet skall i första hand satsa på de linjer för vilka det finns särskilda behov och förutsättningar med hänsyn till näringslivets sammansättning. Man har därför föreslagit att ekonomisk linje och vårdlinje samt linjer för verkstadsteknik och fordonsteknik inrättas. Den ekonomiska linjen bedöms som synnerligen angelägen och har föreslagits ett innehåll, som till stora delar kan användas även för andra yrkestekniska linjer samt för specialutbildning av förtroendevalda, skyddsombud, ledamöteri företags-

län 338 Skaraborgs

nämnder etc. För länets vårdsektor har det varit ett oavvisligt krav att en yrkesteknisk högskola förläggs till Skaraborgs län omfattande såväl nuvarande grund- och vidareutbildningar av sjuksköterskor, som även utbildning av medicinskt-tekniska assistenter, arbetsterapeuter m. fl. Förutsättningarna att komplettera den föreslagna högskolan med linjer för livsmedelsteknik och träteknik bör utredas.

Å tgárds förs lag Den viktigaste åtgärden inom utbildningsområdet är att en högskoleenhet i enlighet med riksdagsbeslutet förläggs till Skövde. Arbetet på utformningen härav bör snarast påbörjas. Det påbörjade arbetet med den konkreta utformningen av en yrkesteknisk högskola i Skövde måste bedrivas skyndsamt. Viss del av utbildningen för hälsovårdsinspektörer bör förläggas till Skövde.

l6.6.4 Kultur Målsättningen för kulturutbudet är att ett etablerat kulturutbud bör finnas i varje kommun och även på flera orter i kommunerna. För att möjliggöra ökad spridning av kulturutbudet bör lokaler för kulturaktiviteter finnas tillgängliga i varje kommun. Ett led i strävandena att intensifiera kulturutbudet skulle kunna vara att landstinget i samarbete med kommunerna skapade en länsteater. Stöd till kvalitetsfilm föreslås också. Vidare är det angeläget att en samlad information om kulturaktiviteter kommer till stånd.

16.6.5 Bamtillsyn Det framtida behovet av barntillsyn är beroende av yrkesverksamhetshos kvinnor med barn. Eftersom kvinnors möjlighet att ta ett graden förvärvsarbete beror på möjlighet att ordna barntillsynen är det väsentligt att denna byggs ut både kvalitativt och kvantitativt. Länsstyrelsen föreslår att antalet daghemsplatser byggs ut i samtliga kommuner i länet. Som komplement till dag- och fritidshem behövs även i bostadens närhet. Deltidsanställning och flexibel arbetsfamiljedaghem tid bör också underlättas för småbarnsföräldrar.

16.6.6 Kommunikationer

Regional trafikplanering Trafikfrågorna har behandlats ingående inom ramen för den regionala trafikplaneringen vilken slutfördes under 1974. I anslutning till planeringen av persontransporterna har länsstyrelsen uttalat att man borde söka öka det kollektiva resandet.

Skaraborgs län 339

Beträffande godstrafiken betonade länsstyrelsen det viktiga i att inga indragningar av godstrafiken på järnväg görs. Vad gäller vägfrågorna prioriterades i trafikplaneringen åtgärder på vägarna Skara-Falköping, Skövde-Falköping-Vårgårda, Töreboda» Karlsborg samt vägen norrut mot Kristinehamn.

Å [gård s fä rs lag

Länsstyrelsens förslag till åtgärder anknyter till de förslag som lämnats i den regionala trafikplaneringen. Nuvarande järnvägsnät bör enligt länsstyrelsen bibehållas. Inskränkningar i trafiken bör inte göras innan riksdagen tagit ställning till den framtida trafikpolitiken. Skaraborgs län bör få en väsentligt större andel av väganslagen i landet. Vidare bör Viglundas roll i ett framtida inrikesflygnät utredas. l fråga om koncessioner och turlistor bör bättre samordning mellan trafikföretagen åstadkommas. Information om resmöjligheter bör också samordnas. Transportstödet bör utvidgas till att omfatta också sjötransporter på Vänern och i Trollhätte kanal.

16.6.7 Service för hushåll

Länsstyrelsen har bedömt det som väsentligt att tillgång till olika serviceslag så långt möjligt finns i varje kommun. För vissa typer av service måste emellertid kraven på tillgänglighet vara väsentligt högre. Detta gäller speciellt livsmedelshandeln. För samhället är det väsentligt att i tid planera så att en ytterligare försämrad service inom livsmedelshandeln inte godtas.

Å tgärds förslag Länsstyrelsen föreslår att nuvarande statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utvidgas att gälla även i trakter utanför stödområdet med glesbygdsproblem. l Skaraborgs län gäller detta områden med bestående jordbruk. Noggranna överväganden bör göras innan tillstånd ges för ytterligare etablering av stormarknader till länet. En utvärdering av effekterna av hittillsvarande stormarknadsetableringar i länet bör först göras. Försök med nya distributionsformer för service bör noggrant följas. Detsamma gäller försöken att på mindre orter låta en företagare handha flera former av service såsom livsmedelsbutik, av post, förmedling apoteksvaror m. m. Beträffande service i tätorternas bostadsområden bör detta uppmärksammas i den kommunala planeringen.

län SOL 1975:92 340 Skaraborgs

l6.6.8 Service till företag

Det är angeläget att det under senare år utvecklade samarbetet mellan företag och samhälle förbättras. Regionalpolitiken kan härigenom omsäti form av hjälp vid val av lokaliseringsort, tas i praktisk handling om lokaliseringsstöd eller andra arbetsmarknadsinsatser för ansökningar att lösa regionens och företagens problem. verksamhet bör byggas ut i syfte att ge Företagareföreningens mer regelbunden service. Företagareföreningen behöveri större företagen resurser samt för att kunna bistå utsträckning för allmän rådgivning företagen i finansierings- och organisationsfrågor. l syfte att i större utsträckning engagera småföretagare i utbildningsverksamhet bör nya utbildningsformer prövas. Möjligheterna att på olika av mer kvalificerad inom småföretag bör sätt pröva anställning personal också uppmärksammas.

16.7 Miljö

har tolkat att i länsplanering 1974 behandla Länsstyrelsen uppdraget miljö närmast som ett led i samordningen mellan välfärdskomponenten fysisk riksplanering och regional utvecklingsplanering. De områden i Skaraborgs län som uppmärksammats i den fysiska och där samordningsbehovet med länsplaneringen är riksplaneringen särskilt har utförligt redovisats i planeringsunderlaget. Här avses påtagligt områden med miljöförhållanden som innebär väsentliga restriktioner eller fördelar för utvecklingen. Förutom i ovan nämnda betydelse har länsstyrelsen också berört miljö arbets- och boendemiljön. [fråga om miljö där sysselsättnings- och miljöaspekter får vägas mot varandra måste i varje enskilt fall kommunernas synpunkter väga tungt. Vid avvägningarna ifråga måste grundsynen vara att en god samhällelig med mark- och vattentillgångar ger förutsättningar för också hushållning 5 långsiktigt god ekonomisk tillväxt. stor Här kan I länet är jordbruksnäringen av mycket betydelse. konflikter komma att bli aktuella vid med jordbrukets markanspråk Länsstyrelsen anser att iområden med sådana konflik- y tätortsutbyggnad. ter högvärdig åkermark så lite som möjligt bör användas för tätbebyggelse. Friluftslivet, naturvärden och kulturminnesvården har olika bevarandeintressen vilka ofta sammanfaller. En samplanering är här önskvärd. Konkreta som behandlats är bl. a. Göta kanals framtid och miljöfrågor frågan om utvidgad produktion vid Ranstadsverket. Vad gäller Göta kanal vill länsstyrelsen uttala att det är ett riksintresse att Göta kanal bevaras som fungerande vattenled dels för tillgodoseende av i vart fall turist- och fritidsbåtsintressena dels med hänsyn till sitt unika historiska värde. Vid en utbyggnad kan sysselsättningseffekterna bli betydelsefulla i Töreboda och Karlsborg.

Skaraborgs län 341

Å tgärd s fö rslag Åtgärder bör vidtas centralt i syfte att ytterligare integrera den fysiska riksplaneringen med den regionala utvecklingsplaneringen. Närmast bör de av länsstyrelserna föreslagna målen för den regionala utvecklingen konsekvensbeskrivas i fråga om markutnyttjande för tätortstillväxt, industriell utveckling, vägbyggande m. m. Den inom ramen för riksplanearbetet pågående Vänerkustutredningen måste garanteras fortsatt statligt stöd. Det påbörjade projekteringsarbetet i Ranstad bör bedrivas omsorgsfullt så att ett tillfredsställande underlag för beslut blir framlagt. Utredningsoch projekteringsarbetet bör resultera i ett material som är tillräckligt omfattande för att länsstyrelsen skall kunna ta ställning till frågan pâ ekonomiska, sysselsättningsmässiga, sociala och miljömässiga grunder. l fråga om arbetsmiljö är det angeläget att ökade statliga resurser avdelas för forskning och bidrag till företag. Vad avser boendemiljön har mål ifråga om lägenhetsstandard och utrymmesstandard byggts in i länsstyrelsens kalkyl över bostadsbyggandet (jämför avsnitt 16.6. l ). Med hänsyn till kommun- och ortsstrukturen i länet föreslår länsstyrelsen att Skaraborgs län övervägs som försöksområde inom ramen för ERUzs fortsatta forsknings- och utredningsarbete kring de regionala miljö- och produktionsförutsättningarna i riket. Länsstyrelsen är efter hörande av kommunerna beredd att presentera sin syn på en sådan utredning tills vidare benämnd Struktur- och miljöutredning för Skaraborgs län.

342 Skaraborgs län

% PC nc

0 0

äises

CO QÖOGX) (D ooooooGräslorp 5120! 0 G3 O (X) omnuuq man: OO - ;V _ tunad.amma

CD om. çxáongäoTidaholm

nio ao 0 00 nu

0000 Mariestad ou

°:s“6°° oHabc-Mullsjö Ö o

O

1965 1970 1980

Fig. 16:3 Sysselsáttningsutveckling i olika närings-

grenar under perioden 19654 990 Fig. 16:2 Andel av befolkningen år 1980 z ålders-

gruppen 50-w år 0/0 PC RC

°/o

:Falköping : Q (i :nu “OO-RSMH oskövdo unuøHabo-Mullsiö oo Ol-Tihio 0 . mwiilTidaholm v: ocuuuuja

mnocgøuvuKarlsborg g ;cioozøäqeötene çpoqunoqøcuuspang i;0.0 00306 Törebyda ara J ^Gullsotw ocoooGråstorp 0001000 i . ñüixuuborøTonhoda Oälnncrmom

2... rue-nanm Ylhro iI ñhlköøinø Ganons 3 o :mao-mums

1654 Amazet kvinnor år Fig. 16:5 Antalet arbetslösa kassamedlemtrtar år Fig_ yrkesverksgmrfm 1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 är

15-64 år

SOU 197592 Skaraborgs län % 68-70 PC 71-74 +2

l

dunk-ua

Fzg. 16:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

17 VÄRMLANDS LÄN

17.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet l7.l.l Befolkning Befolkningen i Värmlands län ökade under hela 1950-talet. Den totala befolkningsökningen under 1950-talet uppgick till ca 10 000 personer. Under 1960-talet var länets befolkningsutveckling däremot negativ. Den sammanlagda minskningen uppgick till ca 5 500 personer. Efter mitten av l960-talet tycks trenden antyda en något stabilare folkmängdsutveckling i länet. Länsstyrelsens prognoser över länets befolkningsutveckling fram till år 1980 pekar på en ökning av länets folkmängd under resten av 1970-talet med ca 1 700 personer (se tab. 17:1 och I 7:5). Befolkningsutvecklingen i länet har medfört en omfattande geografisk omfördelning av befolkningen. Således har den centrala förvaltningsregionen - Karlstads-regionen - ökat sin andel av länets folkmängd med 8,5 sedan procentenheter år 1950, medan övriga delar av länet främst de västra och norra - minskat sina andelar. En förvaltningsregionerna fortsatt ökning av centrala förvaltningsregionens andel förutses ske även under återstoden av l970-talet. En minskad takt i befolkningens omfördelning förväntas dock. Befolkningsminskningen i länet under 1960-talet orsakades av en omfattande nettoutflyttning. Den totala nettoutflyttningen uppgick till ca 10 000 personer. Den stora nettoutflyttningen har successivt påverkat befolkningens åldersstruktur på ett sådant sätt att det årliga antalet födda från och med år 1969 understiger antalet döda. l förhållande till landet som helhet har Värmlands län en befolkningsstruktur med andelsmässigt fler åldringar och färre barn. Detta förhållande är speciellt märkbart i länets mest glesbygdsbetonade områden. I västra och norra förvaltningsregionerna är t. ex. var femte person 65 år eller däröver. Enligt länsstyrelsens prognos förväntas en fortsatt försämring av befolkningens åldersstruktur i länet. Den stora andelen åldringar kommer att ha ett avgörande inflytande på den framtida befolkningsutvecklingen i länet (se fig. 1 7:2).

346 Värmlands län

Tab. 1 7:1 Faktisk och bedömd befolkningsförändring iförvaltningsregionerna i Värmlands län under perioderna 1950-1960, 1960--1970 och 1970-1980

Tab. 17:2 Sysselsattai Värmlands län

17. 1.2 Näringsliv

Näringslivets utveckling i länet under de senaste årtiondena har, som även på andra håll i landet, kännetecknats av en omfattande strukturomvandling. Sysselsättningsförändringarna inom de olika näringsgrenarna under perioden 1950-1980 redovisas i tab. 1 7:3. l vissa av länets arbetsmarknadsregioner var ännu år 1970 nästan var tredje förvärvsarbetande sysselsatt inom jord- och skogsbruk. Sysselsättningsutvecklingen inom de areella näringarna kommer därför, att ha ett betydande inflytande på sysselsättningsutvecklingen i stora delar av länet även under 1970-talet. Nedgången inom jord- och skogsbruket kommer enligt länsstyrelsens prognoser avseende näringslivsutvecklingen att i flera av länets arbetsmarknadsregioner överstiga den ökning av antalet syssel-

sou 1975:92 Värmlands län 347

Tab. 1 7:3 Faktisk och bedömd i olika sysselsättningsförändring näringsgrenar för Värmands län under perioderna 1950-1960, 1960-1970 och 1 9 70-1 980

sättningstillfällen som förväntas inom övriga näringsgrenar. Länsstyrelsens prognoser pekar också på en stor sysselsättningsminskning i länets mest industridominerade arbetsmarknadsregioner, nämligen Hagfors- Munkfors-regionen och Filipstads-regionen. Antalet sysselsättningstillfällen inom servicenäringarna beräknas öka i samtliga arbetsmarknadsregioner. Industristrukturen speglar fortfarande ett beroende av de naturtillgångar - järn, skog och vatten - som varit utslagsgivande för den industriella utvecklingen i länet. Skogsindustrin och branschen järn-, stål- och metallverk är av större betydelse för den totala industrisysselsättningen i Värmlands län än i riket som helhet, medan verkstadsindustrin, trots expansion under l960-talet, fortfarande är sysselsättningsmässigt underrepresenterad. Karakteristiskt för den värmländska industristrukturen är också dominansen av ett eller ett fåtal företag/arbetsställen. Speciellt på de så kallade bruksorterna t. ex. järn- och stålindustriorterna Hagfors, Munkfors, Storfors, Lesjöfors och Björneborg samt massa- och pappersindustriorterna Grums och - är detta förhållande Skoghall, Deje påtagligt. Ökningen av antalet sysselsättningstillfällen inom servicenäringarna är generell för länets arbetsmarknadsregioner. Det bör dock observeras att det med undantag av i Karlstadsregionen enbart är inom den offentliga sektorn som antalet sysselsättningstillfällen inom servicenäringarna bedöms öka. Den offentliga sektorn kommer därför att få en allt mer avgörande betydelse för den totala sysselsättningen i länet. Näringslivets i olika avseenden ensidiga struktur och brist på sysselsättningsmässigt expansiva delar samt arbetskraftens genomsnittligt höga ålder har i flertalet kommuner i länet givit utslag i höga arbetslöshetssiffror (se fig. 17:5). Kvinnornas intresse för och även möjligheter till förvärvsarbete har ökat markant under l960-talet. Fortfarande gäller dock, att förvärvsfrekvensen för kvinnor ligger under riksgenomsnittet arbetsmarkisamtliga nadsregioner i länet (se fig. 1 7:4).

348 Värmlands län 17.l.3 Serviceförsörjning Serviceutbudets omfattning på olika områden och sett i relation till befolkningsunderlaget kan betecknas som tillfredsställande i stora delar av länet. Den spridda besättningen och de stora avstånden mellan olika tätorter med ett någorlunda differentierat serviceutbud innebär dock påtagliga tillgänglighetsproblem i stora delar av länet. Dessa kommer naturligtvis att ytterligare accentueras vid en fortsatt koncentration av serviceutbudet.

17.2 Regional struktur Riksdagen fastställde i november 1972 en plan för utveckling av den regionala strukturen (se fig. I 7:1). Kommunernas synpunkter på planen för utveckling av den regionala strukturen redovisas - i de fall de avviker från länsstyrelsens i samband med redogörelsen för länsstyrelsens förslag.

17.2.l Länsstyrelsens förslag Länsövergripande samarbete Behovet av länsövergripande samarbete i fråga om olika former av planeringsaktiviteter kan bl. a. mot bakgrund av den ökade insikten om de komplexa beroendeförhållandena inom samhällslivet och samhällsutvecklingen väntas öka i framtiden. Det kommer dock säkerligen att variera både över tiden och i fråga om riktning och omfattning i ett geografiskt perspektiv. Samarbetet i övergripande planeringsfrågor kan därför inte låsas i någon fast ram utan måste bygga på ett flexibelt -A- för olika problem varierande w och frivilligt samarbete. “ Länsstyrelsen har idag ett för olika frågor etablerat samarbete grundat på intressegemenskap och frivillighet - med övriga vänerlän. Mot bakgrund härav har länsstyrelsen i olika sammanhang redovisat sin principiella ståndpunkt vad gäller länets kontaktinriktning eller naturliga orientering västerut. Vänerbäckenet utgör en grund för gemensam planering och skapar en stark intressegemenskap mellan länen runt Vänern.

Karlstads funktion i den regionala strukturen Riksdagens beslut om decentralisering av statlig verksamhet utgår från en strävan att utveckla ett antal växtkraftiga stadsregioner till attraktiva alternativ till storstäderna. Med hänsyn till att de största regionalpolitiska problemen finns i skogslänen har en stor del av utlokaliseringen kommit residensstäderna i dessa län till del. Det är väsentligt att dessa intentioner förs vidare och att statsmakterna genom olika satsningar fortsätter att på långt avstånd från storstadsområdena försöka skapa orter eller regioner med likartade lokaliseringsbetingelser som i storstadsområdena. Som ett led i dessa strävanden är det även nödvändigt att delegera uppgifter till de

Värmlands län 349

regionala myndigheterna, att etablera regionala filialer och att i största möjliga utsträckning förlägga de nya myndigheter som måste upprättas utanför storstadsområdena. Därvid bör speciell uppmärksamhet ägnas primära centra i skogslänen. Alla primära centra har inte samma ställning eller funktion i landets ortshierarki. Den omfattande utredningsverksamhet som låg till grund för de ovan nämnda besluten om omlokalisering av statlig verksamhet visade t. ex. att Karlstad tillhör den grupp av primära centra som intar en viss särställning i förhållande till de övriga. Utvecklingen under främst det senaste decenniet har dock kännetecknats av en allt tydligare strävan efter stordrift inte enbart av tillverkande funktioner utan även av funktioner av administrativ karaktär. Dessa utvecklingstendenser gör att antalet orter med sådan särställning kan väntas minska successivt. Inom den offentliga sektorn står en sådan utveckling i uppenbar konflikt med dels de intentioner som låg till grund för beslutet om omlokalisering av statlig verksamhet, dels idéerna om primära centras funktion i landets ortshierarki över huvud taget. Det är därför nödvändigt att beslut om framtida regionindelningar av länsövergripande karaktär bygger på ett beslutsunderlag där inte enbart sektorsekonomiska bedömningar görs, utan där även de regionalpolitiska målsättningarna för samhällsutvecklingen får väga tungt.

Regionala centra I riksdagens beslut år 1972 klassificerades Kristinehamn, Säffle/Åmål, Arvika, Torsby, Hagfors och Filipstad som regionala centra. Befolkningsunderlaget för regionala funktioner får bedömas som begränsat för samtliga regionala centra utom Karlstad och Arvika. Antalet regionala centra i länet kan därför inte utökas. Speciell uppmärksamhet mâstei stället mot bakgrund av de negativa förändringarna av befolkningsunderlaget ägnas de problem som kan komma att göra sig gällande i Filipstad, Hagfors och Torsby. Dessa problem måste lösas dels genom att regionalpolitiska åtgärder vidtas i sådan omfattning att en fortsatt befolkningsminskning till följd av nettoutñyttning så långt möjligt undviks, dels genom att avsteg görs från stelbenta organisatoriska principer. Organisatoriska förändringar av olika slag som innebär att kraven på befolkningsunderlag stegvis ökas undergräver förutsättningarna för att skapa regionala centra av likartad karaktär, dvs. med ett likartat serviceutbud, och till vilka flertalet invånare har acceptabla restidsförhållanden. En varaktig lösning på serviceproblemen måste innebära att kraven på ett stegvis ökat befolkningsunderlag för olika servicefunktioner måste upphöra. Ett beaktande av individernas kostnader och tidsförluster för att nå olika enheter skulle också ge ett annat perspektiv på de sektorsekonomiska fördelar som stordrift och koncentration bedöms medföra. Det är ett primärt mål för den regionalpolitiska planeringen att skapa en sådan ortsstruktur att flertalet invånare får tillgång till regional service

350 Värmlands län

under acceptabla restidsförhållanden. Den nuvarande klassificeringen av regionala centra måste därför ligga fast och konsekvenserna därav komma till uttryck i den praktiska planeringen.

Kommuncentra som bör ägnas speciell uppmärksamhet Årjängs kommun hävdar i sina yttranden över länsplanering 1974 på det bestämdaste att Årjäng bör klassificeras som ett regionalt centrum. Ur sysselsättningssynpunkt har kommunen, heter det vidare, betydelse även för grannkommunerna Arvika, Eda, Säffle och Bengtsfors. Inpendlingen från den norska grannkommunen Marker till framför allt Töcksfors tätort är också av väsentlig betydelse. Årjäng är också en handelsort av stor betydelse för norra Dalsland och de norska gränstrakterna. Kommunen anknyter även till vad som i prop. 1972:1 ll sägs om att vissa kommuner är så stora att de bildar tillräckligt underlag för ett regionalt centrum. Årjängs kommun utgör ivissa avseenden en särskild Årjäng har också ett så strategiskt läge i sydvästra delen av region. Värmlands län med långa avstånd till orter som klassificerats som regionala centra att en klassificering av Årjäng som ett regionalt centrum, i likhet med vad som skett med Torsby, anses som klart motiverad. Därvid bör Årjäng också sammanföras med de regionala centra som i prop. 1972:111 ansetts vara i behov av särskilda insatser för att s. k. regional service skall bli tillgänglig. Sunne kommun finner det i sina yttranden över Länsplanering 1974 att Sunne centralort erhåller samma klassificering och samma angeläget ställning i norra förvaltningsregionen som den Torsby och Hagfors tilldelats. Kommunernas centralorter är av ungefär samma storlek och det borde även ur länsmyndigheternas synpunkt vara angeläget att dessa orter röner samma behandling samt i servicehänseende får komplettera varandra inom regionen. Den klassificering som Sunne råkat ut för” bedöms som mycket allvarlig för den framtida utvecklingen i Fryksdalen. Ett oeftergivligt krav är därför att kommunen skall utpekas som regionalt centrum. Kommunen finner det orimligt att statsmakterna genom konstlade ingrepp skall motverka en orts möjligheter att utvecklas. Enligt riksdagens beslut år 1972 bör huvuddelen av de offentliga investeringarna och i stor utsträckning även de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna koncentreras till de ortstyper som i planen för utveckling av den regionala strukturen betecknas som primära och regionala centra. Bakgrunden härtill är att positiva åtgärder i primära och regionala centra också får indirekta positiva effekter för omgivande glesbygd och för orter som ingår i de stora orternas arbetsmarknadsregioner. Flertalet kommuncentra ingår som en naturlig del i sådana arbetsmarknadsregioner och kan således i många fall ta del av” hela det arbetsutbud som finns i dessa och därmed också av de regionalpolitiska satsningar och andra samhälleliga åtgärder som vidtas i regionernas huvudorter. Det är naturligt att sådana arbetsmarknadsregioner ses som en helhet. Ett sådant synsätt motiverar enligt länsstyrelsens mening att speciell på arbetsmarknads- och serviceföruppmärksamhet ägnas åt utvecklingen

Värmlands län 351

sörjningssidan i sådana kummuncentra, som på grund av sitt geografiska läge i förhållande till länets primära centrum och regionala centra inte ingår som en naturlig del i någon av dessa orters arbetsmarknadsregioner. Det är därför nödvändigt att situationen och utvecklingen på arbetsmarknads- och serviceförsörjningssidan i Sunne och Årjäng ägnas särskild uppmärksamhet. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang betona att denna uppmärksamhet inte får inskränka sig till att enbart manifestera en servicebevarande ambition. Stora ansträngningar måste ägnas åt att skapa ett bestående och tillräckligt differentierat arbets- och serviceutbud i Sunne och Årjäng.

Kommuncezztra

Storfors, Hammarö, Kil, Forshaga, Grums, Eda och Munkfors, som enligt riksdagens beslut år 1972 klassificerats som kommuncentra, ingår mot bakgrund av pendlingsförhållanden, avuppbyggda kontaktnät, ståndrelationer etc. i den typ av arbetsmarknadsregioner som ovan diskuterats. Kommunernas klassificering måste därför enligt länsstyrelsens mening anses alltjämt äga giltighet. Munkfors kommun anför dock i sitt yttrande över länsstyrelsens preliminära förslag till länsprogram att det har blivit något av ett axiom att i olika sammanhang hävda att Hagfors och Munkfors kommuner ingår som naturliga delar i en gemensam arbetsmarknadsregion. Liksom i yttrandet över planeringsunderlaget vill emellertid Munkfors kommun även i detta sammanhang vända sig mot detta något onyanserade påstående. Bl. a. är pendlingsavståndet för stort mellan Hagfors och Munkfors tätorter för att de båda kommunerna i väsentlig grad skall kunna anses som gemensam arbetsmarknad. Det torde åtminstone vara synnerligen berättigat att hävda att man inte i Munkfors kommun

kan

”ta del av” hela det arbetsutbud som finns i Hagfors kommun och därmed också av de regionalpolitiska satsningar och andra samhälleliga åtgärder som vidtas i Hagfors tätort, dvs. regionens huvudort. Följaktligen bör enligt Munkfors kommuns uppfatning också Munkfors hänföras till ”kommuncentra som bör ägnas speciell uppmärksamhet. Här kommer kontaktmöjligheterna med Sunne samt sydligare delar av Klarälvdalen också in i bilden. Även Storfors kommun hävdar i sitt yttrande över länsstyrelsens preliminära förslag till länsprogram att Storfors bör ges beteckningen kommuncentrum som bör ägnas speciell uppmärksamhet.

Kommundelscen tra I många fall kan stora områden sägas ligga utom acceptabelt” avstånd från det serviceutbud av dagligvarukaraktär och i viss mån den arbetsmarknad som finns i kommunernas centralorter. Det är av stor vikt att dessa förhållanden uppmärksammas och att de kommer till uttrycki planen för utveckling av den regionala strukturen genom utpekandet av s. k. kommundelscentra.

352 Värmlands län

Länsstyrelsen har vid utpekandet av en ort som kommundelscentrum utgått från följande kriterier.

- orten skall i nuläge ha en odiskutabel funktion som serviceort med ett klart avgränsat omland, - orten skall ha en industriell basverksamhet som i stor utsträckning ger garanti för en stabil utveckling i framtiden, - orten skall ha ett geografiskt läge i kommunen som medför att till service på ett markant sätt minskar om ortens tillgängligheten betydelse som service- och arbetsort inte garanteras i framtiden genom en aktiv och samordnad samhällsplanering.

till kommundelscentra avser enbart orter inom Länsstyrelsens förslag det allmänna stödområdet. Enligt länsstyrelsens mening är det främst inom detta område som speciell uppmärksamhet bör ägnas vissa orter förutom kommunernas centralorter. Naturligtvis finns det andra orter än - både inom och utom stödområdet - som de av länsstyrelsen föreslagna i ett eller flera avseenden fungerar som centra för någon del av kommunerna dvs. i princip fungerar som kommundelscentra. De orter i länet som enligt länsstyrelsens uppfattning uppfyller kriterierna som kommundelscentra är Lesjöfors, Töcksfors, Sysslebäck, Stöllet och Kyrkheden. Sysslebäck intar på grund av sitt geografiska läge bland dessa orter. bör i länet en särställning Speciell uppmärksamhet För detta talar såväl ortens storlek och struktur också ägnas Lesjöfors. som dess läge i norra delen av Filipstads kommun och det stora avståndet till kommunens centralort. att närmare beröra förhållandena i Eda kommun. Det finns anledning har tre större tätorter, Charlottenberg, Åmotfors och Kommunen med ett ungefärligt antal invånare på l 900, l 700 och 700 Koppom, och Koppom var kommunala huvudorter enligt personer. Charlottenberg 1952 års kommunindelning. Samtliga tre orter har ett relativt differentierat serviceutbud. har, mot bakgrund härav, funnits att från Svårigheter centralort. kommunalt håll utpeka en av dessa som den nya kommunens I stället hävdas att kommunen har tre orter av lika rang och att detta förhållande skall ligga till grund för kommunala investeringsbeslut. Länsstyrelsen hävdade i det preliminära förslaget till länsprogram att centralortsfrågan borde bli föremål för förnyad prövning. Mot bakgrund av de tre orternas lägen och uppbyggda kontakt- och mening två alternativ till ortsklasresvägar fanns det enligt länsstyrelsens det ena alternativet skulle Charlottenberg utpekas som sificering. Enligt kommuncentrum och Koppom som kommundelscentrum. Åmotfors bedömdes ha en sådan storlek och växtkraft att särskilda åtgärder inte krävdes för att orten skall fylla sin funktion i ortssystemet. Närheten till Arvika var därvid en faktor att räkna med. Enligt det andra alternativet skulle Åmotfors utpekas som kommuncentrum. Åmotfors läge i kommuatt behov av något kommundelscentrum inte fannsi nen ansågs medföra detta alternativ. Eda kommun anser i sitt yttrande över länsstyrelsens preliminära förslag till länsprogram

Värmlands län 353

”att på grund av de geografiska, kommunikationsmässiga och näringspolitiska förhållandena en fortsatt satsning måste ske på alla tre orterna. Med hänsyn till de speciella geografiska förhållandena med en tätort i varje hörn av kommunen måste nämligen eventuella centraliseringssträvanden i förhållande nödvändigtvis, till nuläget, leda till en försämring av sysselsättning, service och dess åtkomlighet för innevånarna i kommunen. Man bör därför sträva efter att ej genom indragningar och koncentration försämra detta förhållande. Kommunen anser därför att det endast då det blir fråga om framtida lokalisering av sådana funktioner, som rimligtvis ej kunna fördelas, dessa bör förläggas till en av orterna, och att detta med tanke på den geografiska strukturen och kommunikationsinriktningen inom kommunen, i så fall skall ske till Åmotfors, men att en dylik förläggning då givetvis ej skall tagas som intäkt för eller onödiga ej önskvärda indragningar i de övriga orterna, utan att en framtida satsning skall fortsätta att göras även i dessa. Länsstyrelsen konstaterar att kommunen genom detta ställningstagande klart uttalat hur kommunövergripande funktioner i framtiden bör lokaliseras. Beslutet kan också tjäna som grund för den statligt bedrivna samhällsplaneringen och de statliga organens handlande. Sunne och Forshaga kommuner framför i sina yttranden över länsplanering 1974 ytterligare förslag till kommundelscentra. Sunne kommun framhåller således att det - för att trygga serviceförsörjningen i områden inom kommunen med särskilda glesbygdsproblem -- är nödvändigt att både Uddhedens och Lysviks tätorter garanteras en viss minimiservice. Forshaga kommun anser att Deje uppfyller samtliga de kriterier som länsstyrelsen uppställt för att en ort skall klassificeras som kommundelscentrum och föreslår därför denna klassificering. Länsstyrelsen har dock mot bakgrund av de tillämpade för utgångspunkterna klassificeringen av kommundelscentra inte föreslagit dessa orter.

17.3 Planeringsnivå

I riksdagens beslut år 1972 anges en befolkningsram på 280 000»- 290 000 invånare för Värmlands län år 1980. Den antagna befolkningsramen har av länsstyrelsen fördelats på länets kommuner. De av länsstyrelsen fastställda planeringstalen för länet och kommunerna framgår av tabell 17.5. Kommunernas förslag till planeringsnivåer år 1980 och år 1990 har sammanställt i tab. 17:4. För länet ger kommunernas förslag en folkmängd på ca 287 500--299 000 år 1980 och ca 298 900-311 300 år 1990.

län 354 Värmlands

.nsslebäck O

Kyrkheden O

|

I Hagfors)

1 . I Lesjöiors | I O 1 \ 1 Teckenförklaring Sum, \ \ .

D 1 xü Q un ors k?!

Storstadsomrade I x _. Fulupstad

Primärt centrum

Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet Svart Färg 1972 års beslut Röd fárg Lst :s förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 17:1 Regional struktur, Värmlands län

Tab. 1 7.4 Kommunernas förslag till planeringsnivåer 1980 och 1990

15 200- 15 800 15 200- 15 800 Filipstad

11 800- 12 200 13 800- 14 200 Forshaga

17 500- 18300 17 500- 18 300 Hagfors Munkfors 5 500- 5 700 5 900- 6 100

Länet 287 500-299 000 298 900-311 300

Värmlands län 355 l 7.3.1 Länsstyrelsens förslag

Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för länets kommuner redovisas utifrån den indelning av länet i fyra förvaltningsregioner som länsstyrelsen tillämpar. Utgångspunkten för länsstyrelsens förslag är en planeringsnivå för länet på 283 000-294 600 år 1980 - dvs. samma nivå som enligt länsstyrelsens beslut från år 1973 - och 288 000-300 000 år 1990. Förslagen liksom länsstyrelsens prognoser och den faktiska befolkningsutvecklingen hittills under l970-talet framgår av tab. 1 7:5.

Östra /örvaltningsregioizen Kristinehamns kommun Näringslivsutvecklingen i Kristinehamns kommun har under de sista åren kännetecknats av en betydande expansionskraft. l länsstyrelsens prognos förutses denna bestå under resten av l970-talet. Den inflyttning som därigenom förväntas är emellertid inte av sådan storlek att obalansproblem bör uppstå. Planeringsnivån för år 1980 bör därför utgå från den folkmängd som prognosen visar, medan målsättningen för 1980-talet bör vara att åstadkomma en Stabilisering av befolkningsutvecklingen på denna nivå.

Storfors kom mun

Befolkningsutvecklingen i Storfors kommun har varit positiv under de två senaste åren. Länsstyrelsens prognos till år 1980 tyder på en fortsatt befolkningsökning under resten av l970-talet. En Stabilisering av befolkningsutvecklingen och en successiv ökning av folkmängden i Storfors kommun är önskvärd.

Filipstads kommun Filipstad har idag karaktären av regionalt centrum för nordvästra Bergslagen. Befolkningsunderlaget för de regionala funktioner - bl. a. fullständig gymnasieskolutbildning - som finns lokaliserade till Filipstad är dock begränsat och skulle ytterligare minska vid en befolkningsutveckling i enlighet med länsstyrelsens prognos. Enligt länsstyrelsens förslag till plan för utveckling av den regionala strukturen bör klassificeringen av regionala centra i länet ligga fast. En fortsatt befolkningsminskning i Filipstads kommun kan därför inte accepteras som målsättning för den regionalpolitiska planeringen. Utgångspunkten för denna planering bör i stället vara en i förhållande till dagsläget ungefär konstant folkmängd för både år 1980 och år 1990.

Centrala förvaltningsregionen

Befolkningsutvecklingen för kommunerna inom centrala förvaltningsregionen har under början av l970-talet visat ett ijämförelse med

356 Värmlands län

1960-talet nytt mönster. Den tidigare snabba befolkningstillväxten i Karlstads kommun har således brutits, medan befolkningstillväxten i kranskommunerna - i Kil och Forshaga - varit markant positiv. speciellt Denna förändring i den inomregionala befolkningstillväxten kan inte ses mot bakgrund av omställningar och omfördelningari regionens näringsliv utan har sin orsak i olikartad mark- och bostadspolitik kommunerna emellan. En befolkningsmässig tillväxt, som inte orsakas av en motsvarande inom det lokala näringslivet, innebär att avståndet mellan expansion bostad och arbetsplats ökar för många människor. Förutsättningarna för ett i förhållande till arbetsplatserna ökat decentraliserat boende inom centrala förvaltningsregionen är därför i stor utsträckning de ökade till individuellt resande som privatbilismen medfört. Detta möjligheter som skett i mindre tätorter inom gäller även för den befolkningstillväxt t. ex. Karlstads kommun. Flera av dessa tätorter ligger pågungefär samma avstånd från kommunens centralort som tätorterna Kil och Forshaga. Önskvärdheten av ett sådant decentraliserat boende kan ur flera aspekter ifrågasättas. En sådan bebyggelsestruktur är, vilket den s. k. energikrisen under vintern 1973-1974 visade, t. ex. känslig ur energisynpunkt. Den innebär också en minskad närhet till olika serviceinrättningar av regionaloch länskaraktär. Det har också på andra håll i landet med liknande visat sig att förvärvstalen för kvinnor sjunkit i de utvecklingstendenser ytteromrâden, som fått karaktären av “sovstadsområden”. En spridd bebyggelsestruktur kan således på sikt leda till minskade förvärvsmöjligheter för främst kvinnorna. del inte överbe- Dessa aspekter skall för centrala förvaltningsregionens tonas och naturligtvis sättas i relation till de fördelar som en decentraliseofta anses medföra ur boendemiljösynpunkt. Det rad bebyggelsestruktur torde emellertid ändå vara väsentligt att takten i de diskuterade utvecklingstendenserna successivt minskas och att den befolkningsmässii olika delar av regionen iökad utsträckning kan ses som ga expansionen resultat av en motsvarande expansion inom det sysselsättningsmässig lokala näringslivet.

Karlstads ko mmun

Det är väsentligt att Karlstads kommuns befolkningsmässiga ställning stärks. Detta förutsätter emellertid att bostadsbyggandets inriktning ändras. I kommunens bostadsbyggnadsprogram finns nu också en sådan förändrad inriktning redovisad. syn på bostadsbyggandets

Hammarö, Kil, Forshaga och Grums kommuner Det långsiktiga målet vad gäller kranskommunernas befolkningsutveckbör vara att åstadkomma en successiv och långsam expansion ling kopplad till motsvarande förstärkning av det lokala näringslivet. Länsstyrelsens förslag för dessa kommuner innebär därför till planeringsnivåer för t. ex. Kil och Forshaga en - ijämförelse med den hittillsvarande

Värmlands län 357

under 1970-talet utvecklingen något lägre takt i befolkningstillväxten under återstoden av 1970-talet och en dämpning under 1980-talet. För Hammarö kommun innebär länsstyrelsens förslag till planeringsnivå för år l980 en befolkningsökning av samma omfattning som för Kil och Forshaga, medan befolkningsökningen i Grums kommun blir något mindre.

Västra förvaltningsregionen

Säffle kommun l Säffle kommun har befolkningsutvecklingen varit positiv under hela 1950- och 1960-talen. Under 1970-talet har dock situationen förändrats. Kommunen har under 1970-talet haft en negativ befolkningsutveckling. Länsstyrelsens prognos förutser en fortsatt befolkningsminskning under resten av l970-talet. Det är väsentligt att befolkningsutvecklingen i Säffle kommun stabiliseras. Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för Säffle kommun innebär därför en Stabilisering av befolkningsutvecklingen och en viss återhämtning under resten av l970-talet.

Årjängs och Eda kommuner Både Årjängs och Eda kommuner har både under 1950- och 1960-talet samt under de första åren av 1970-talet haft en kraftig befolkningsminskning. Årjängs kommun har dock under de två senaste åren haft ett positivt flyttningsnetto. Länsstyrelsens prognos tyder för Årjängs kommuns del på en fortsättning även under resten av 1970-talet av de utvecklingstenttenser som rått under åren 1973 och 1974, medan de för Eda kommun visar på en befolkningsminskning under 1970-talet av ungefär samma omfattning som under 1960-talet. Det är, mot bakgrund av dels de planeringsproblem och kommunalekonomiska svårigheter som en skev åldersstruktur innebär, dels de tröskelproblem som kan uppkomma vid en fortsatt befolkningsminskning, väsentligt att en ytterligare nettoutflyttning förhindras och att befolkningsutvecklingen i de båda kommunerna stabiliseras.

Arvika kommun

Befolkningsutvecklingen i Arvika kommun har både under 1950- och 1960-talet varit negativ. Hittills under 1970-talet har befolkningsutvecklingen stabiliserats. Kommunen har haft en nettoinflyttning som kompenserat ett ganska stort födelseunderskott. Länsstyrelsens prognoser tyder på att de tendenser som rått hittills under 1970-talet kommer att fortsätta även under resten av 1970-talet. En sådan utveckling ligger i linje med länsstyrelsens övergripande målsättning för befolkningsutvecklingen ivästra förvaltningsregionen.

358 Värmlands län

Norra förvalrningsregionen Sunne och Torsby kommuner Både Sunne och Torsby kommuner har såväl under 1950- och 1960-talen som hittills under 1970-talet haft en betydande befolkningsminskning. Båda kommunerna har dock under år 1974 haft en i förhållande till övriga år under 1970-talet ovanligt liten befolkningsminskning. Länsstyrelsens prognos visar på en fortsatt befolkningsminskning i Sunne och Torsby kommuner under resten av l970-talet. För båda kommunerna gäller dock att födelseunderskottet är mer avgörande för denna befolkningsminskning än nettoutflyttningen. Torsby klassificerades av riksdagen som regionalt centrum. Befolkningsunderlaget för regionala funktioner är redan i dagsläget begränsat. En fortsatt befolkningsminskning skulle därför på sikt innebära besvärande tröskelproblem för sådana funktioner. Den regionalpolitiska planeringen bör därför inriktas på att förhindra en fortsatt nettoutflyttning och att därmed på sikt åstadkomma en Stabilisering av befolkningsutvecklingen i Sunne och Torsby kommuner.

Hagfors kommun Befolkningsutvecklingen i Hagfors kommun har varierat under den senaste ZO-årsperioden. Under 1950-talet ökade folkmängden med ca 1000 personer, medan den under 1960-talet minskade med ca 1 500 personer. Länsstyrelsens prognos tyder på en fortsatt befolkningsminskning under 1970-talet. Hagfors är ett av de tre regionala centra ilänet som i dagsläget har ett begränsat befolkningsunderlag för regionala funktioner. En fortsatt befolkningsminskning skulle därför undergräva befolkningsunderlaget för sådana funktioner. Den regionalpolitiska målsättningen bör vara att under 1970-talet successivt minska takten i den negativa befolkningsutvecklingen och att förhindra en fortsatt nettoutflyttning under 1980talet.

Munkfors kommun Befolkningsutvecklingen i Munkfors kommun kännetecknades under 1950-talet och under första hälften av 1960-talet av en stor stabilitet. Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet har befolkningsutvecklingen varit negativ. Länsstyrelsens prognos tyder på en viss befolkningsökning fram till år 1980. Den utveckling som prognosen visar ligger till grund för förslaget till planeringsnivåer för Munkfors kommun.

17.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser De medel som används för att realisera de regionalpolitiska målen spänner över ett brett register av åtgärder. Praktiskt taget alla samhällsaktiviteter har betydelse för den geografiska fördelningen av näringsliv

Värmlands län 359

00m 00_ 00m 00m 00m 00m 00m 00m oom 00m oom 00_ 00m oom 00m oom 000 00o

m m m

mm m_ mm m_ 0_ m_ __ om 0_ mm m_ m_ m_

00m

vmm_

100V oomlooo

100_ 100m 100m 100m 100m 1oom 100_ 100_ 100m 1o0v 100m 100_ 100m 100_ 100m I000

m m m m :c

mctocaüäcm_

m_ o_ __ om

omm_

mm mm __ __ mm m_ m_ m_

mmm mmm

Ȥ32 _ oo_ 00m 00m 00m 00m 00m 00m 00m 00m 000 00m 000 00m 00m oom 00m 00m oom

m m m

mm m_ mm __ 0_ __ __ om 0_ mm m_ m_

m_

vmmIooo vmm1ooo

mcåääzmøa_ wEwmcE=2a

1000 100m 100m 100m 100m 100m 100_ 100m 100m 100m 100m 100m .o0_ 100m 100m 100m

m m m m m m_ m_

omm_

mm m_ __ __ o_ mm m_ m_

mmm mmm

E

mmm mmm _m_ m_m mmm mvm mm_ 00_ _mm mmm moo m_m m_m _mm vmm mmm mmo

m m m m m

v_ mm mm

omm_

mm m_ o_ 0_ m_ __ m_ m_

vmm_ mmm

.§2

mmm mmm vmm mvm _mm mmm mmm mmm mmm mmm om_ mvm _vm 2:. mom _mm mm_

.zocwoi mctocim

m m m m m m_ __ o_ 0_ m_ m_ m_ m_

omm_

mm mm mm

2.3 mmm

000 ooo 00m 000 ooo oom 00m 00m oo_ 000 000 000 oom 00m oom 00m 00m 000

awzåzåmx_

m m m m m

om m_ mm m_ o_ __ _m mm m_ v_ m_

._3åmm:w_

:N::r;w:_:u__o._um

vmmlooo ommlooo

3.3._ 100m 100m 100m 1000 100m 100m 100m 100m 100m 100m 100m 1000 100m 100m Ioom 100m

gå. v m m m m

ma.:

mm __ o_ mm __ m_

maa omm_

m_ om __ om m_

mmm omm m_m mmm omm vom mmm mmv mmm m_m mmm mom mmm v9. mmm mm_ mmm 0_m mmv

,aa._=nmz.r_mza_m

m m m m m

m_ mm 0_ m_ m_

E9

mm 0_ o_ m_ mm m_

mmm mmm ovm mmm mmv mmm _mm m0m mmm m_m mmm mmm mov mmo mmm mmm omm m_m

m=::__c,_2_

.Bo

åiau_

m m m m m m m_

omm_

mm m_ mm o_ 0_ om mm v_ m_

vmm

mannens_

___ummm_ vmm_

.wzmzåomwm

.moi

2:552

wctoEzawcm_

_wzco

3:a_

551.202_

mmm

E_

czEEov_ 23.0% _äma___.._ units: mQEEaI mmsszäx_ .Siam Såna: m.o,_v_::E aErSBW Essén_

.mmm Ev_ _J_ mEuEU »Emm ?m5 NP_ mäta.. o::=m muren; “msec

360 Värmlands län

och befolkning. Den fortsatta framställningen kommer dock att koncentreras till att försöka ge en bild av lokaliseringsstödets betydelse i länet. Hittills har ca 370 milj. kr. i lokaliseringsstöd beviljats länets industrier med en beräknad sysselsättningseffekt av ca 5 600 arbetstillfällen. Den utvärdering av lokaliseringsstödets effekter som lämnas omfattar en översiktlig genomgång av industrins utveckling och lokaliseringsstödsinvesteringarna i länet.

Norra förvaltningsregionen l norra Värmland har jord- och framför allt skogsbrukets traditionellt stora betydelse för sysselsättningen kraftigt förändrats under 1960talet. Utöver järn- och stålindustrin i Hagfors och en blygsam industrisektor i Torsby fanns ingen industriell bas inom området. Under slutet av 1960-talet och hittills under 1970-talet har dock en betydande industriutbyggnad skett, framför allt inom Torsby kommun. Huvuddelen av dessa industriutbyggnader har finansierats med hjälp av lokaliseringsstöd. En viss differentiering har åstadkommits. Flera verkstadsindustrier har således tillkommit och byggts ut. inom Hagfors kommun är situationen delvis en annan. En viss industriutbyggnad och etablering har skett vid sidan av den dominerande järn- och stålindustrin, t. ex. inom träbranschen. Dessa investeringar är dock blygsamma i relation till de totala investeringsverksamheten inom industrin i området. Någon större grad av differentiering och komplettering har därför inte åstadkommits. Lokaliseringsstödets betydelse för utvecklingen inom Sunne kommun kan delvis jämställas med den betydelse det haft iTorsby kommun. En relativt sett omfattande industriutbyggnad har skett - mycket tack vare lokaliseringsstödet. Således har en betydande gummivaruindustri skapats och verkstadsindustrin byggts ut. Lokaliseringsstödet har även använts för en förändring och utveckling av den befintliga cellulosaindustrin. En inte oväsentlig differentiering av arbetsmarknaden har härigenom skapats.

Västra förvaltningsregionen För västra Värmland är bilden mer svåranalyserad. Även här har en kraftig strukturomvandling skett både inom jord- och skogsbruket och den befintliga industrin, t. ex. papper och massa. Lokaliseringsstödets betydelse kan enklast bedömas i enskilda orter, t. ex. iCharlottenberg. där en betydande metall- och Verkstadsindustri utvecklats, i Jössefors där en total nedläggning av den tidigare dominerande industrin ersatts med en differentierad tillverkningsindustri, i Töcksfors, där en mycket expansiv tillverkning av kablar byggts upp och i Skillingsfors. Visserligen upphörde på den sistnämnda orten en mycket sysselsättningskrävande tillverkning, som delvis skapats med hjälp av lokaliseringsstöd men de lokaler och den industrivana som skapades har dock idag kommit till användning i andra verksamheter. I regionens större orter Arvika, Säffle och Årjäng - har lokaliseringsstödet inneburit att kompletterande

Värmlands län 361

verksamheter etablerats. Lokaliseringsstödet har för västra Värmlands del även inneburit att en rationell och konkurrenskraftig sågverksindustri byggts upp-

Östra förvaltningsregionen l östra Värmland finns en industriell tradition som utgår från malm och järnhantering. Strukturomvandlingen har slagit hårt med nedläggningar och rationaliseringar som följd. Exempel på detta är gruvhanteringens tillbakagång och nedläggningen av Nykroppa Jernverk. Ensidigheten på arbetsmarknaden i orter som Lesjöfors, Filipstad och Storfors är fortfarande uttalad. l Kristinehamn skedde flera betydande industrinedläggningar på 1960-talet. Behovet av industriutbyggnader och nyetableringar var mot den bakgrunden stort. lnom Filipstads kommun skapades med hjälp av lokaliseringsstöd ersättningsindustri i Nykroppa. Flera små och medelstora industrier främst inom verkstadsbranschen - har byggts ut i Filipstad. Lokaliseringsstödets andel av de totala investeringarna kan anses relativt liten, men betydelsen ligger i den begynnande differentiering som åstadkommits. l Kristinehamn har under 1970-talet en mycket kraftig industriaktivitet ägt rum. En ändrad tillämpning av lokaliseringsbestämmelserna har bidragit till detta.

Centrala förvaltningsregionen Även i Karlstads-regionen - främst i Karlstads kommun - har den ändrade tillämpningen av stödbestämmelserna gjort att lokaliseringsstöd kommit till användning i ökad utsträckning. Vissa större satsningar inom verkstadsindustrin har möjliggjorts. Lokaliseringsstödets betydelse för industriutvecklingen är markant i orterna Molkom och Vålberg. Totalt sett får emellertid lokaliseringsstödets betydelse för investeringsverksamheten och sysselsättningsutvecklingen anses relativt liten.

17.5 Arbete

Länsstyrelsen diskuterar fyra olika vägar att arbeta efter när det gäller att lösa sysselsättningsproblemen i länet, nämligen

arbetsmarknadspolitiska åtgärder åtgärder för att påverka det privata näringslivets lokalisering och utveckling åtgärder inriktade på den offentliga sektorns planering och utbyggnad åtgärder avsedda för näringar med särskild betydelse för sysselsättningen på glesbygden.

362 Värmlands län

l7.5.l Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetsförmedling En ökad anmälningsplikt av lediga platser och ökade personella resurser vid arbetsförmedlingarna skulle i stor utsträckning öka arbetsförmedlingarnas effektivitet. Möjligheterna till upprepade och täta kontakter mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen är en viktig förutsättning för ett gott resultat. Det är därför viktigt att ingen ytterligare kocentration av arbetsförmedlingskontor sker. l stället bör olika vägar prövas att öka tillgängligheten.

Yrkesutbildning Yrkesutbildningen i form av linjer och specialkurser inom gymnasieskolan bör om regionalpolitiska skäl föreligger kunna utökas och breddas på vissa håll i länet. Det är också viktigt att en större anpassning av utbildningen vid s. k. AMU-centra i länet sker till behoven av olika yrkeskategorier inom länets olika arbetsmarknadsregioner. Genom en lokalmässig och kanske även personalmässig integration mellan arbetsmarknadsutbildning och utbildning med primärkommunalt huvudmannaskap skulle säkerligen en utspridning av möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning kunna skapas. Dessa möjligheter bör observeras och diskussioner inledas mellan ansvariga myndigheter på länsnivå och berörda kommuner. Fastare bidragsformer till företagen för ökad internutbildning i samband med lågkonjunkturer och andra perioder med pressade sysselsättningslägen bör också införas.

De svårplacerades problem Företagen och staten har det huvudsakliga ansvaret för att lösa de svårplacerades problem. l första hand bör lösningar inom det etablerade produktionssystemets ram eftersträvas och intensifierade satsningar på halvskyddad verksamhet ske. Skyddat arbete, som naturligtvis är ett viktigt och nödvändigt medel i dessa sammanhang, bör i första hand ses som en förberedelse för och ett steg på vägen mot anställning på den öppna marknaden. De skyddade verkstäderna i länet har kommunalt huvudmannaskap. De drivs ofta med betydande underskott. Huvudmannaskapsfrågan och det ekonomiska ansvaret för de skyddade verkstäderna bör därför få en annan lösning. Behovet av samordning av de skyddade verkstädernas produktion och marknadsföring bör ytterligare uppmärksammas.

De allmänna beredskapsarbetena Beredskapsarbetena har förutom avsedda effekter ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel även ur regionalekonomisk synvinkel väsentliga sekundära och långsiktiga effekter. Det är därför viktigt att den översiktliga planeringen av beredskapsarbeten inlemmas i en långsiktig sysselsättnings-

sou 1975:92 Värmlands län 363

planering på lokal och regional nivå. Samordningen med den regionalpolitiska planeringen är därvid väsentlig.

l7.5.2 Påverkan av det privata näringslivets lokalisering

De regionalpolitiska âtgárdernas utformning och inriktning

Regionalpolitiska styrmedel Ett flertal medel av stimulerande karaktär finns för att påverka det privata näringslivets lokalisering i regionalpolitisk riktning. Ett intensifierat arbete med nuvarande medel kommer att bidra till att lösa sysselsättningsproblemen inom skogslänen. De bedöms dock inte vara tillräckliga för att nå de regionalpolitiska sysselsättningsmålen. Nuvarande former av stimulerande medel bör därför kombineras med medel av mer direkt styrande karaktär.

Städa nzrádesindelningen Hela länet bör ingå i allmänna stödområdet till vilket generellt regionalpolitiskt stöd utgår. Sunne och Hagfors/Munkfors arbetsmarknadsregioner samt norra delen av Filipstads kommun bör betraktas som ett gränsområde till inre stödområdet.

Sysselrätrningsstäd Syssclsältningsstöd bör få en större användning som regionalpolitiskt medel och även komma till användning inom allmänna stödområdet. En möjlighet är att ge det en utformning som överensstämmer med den som gäller för lokaliseringsstödet, dvs. att tillämpa en form av avtrappat sysselsättningsstöd. För att förstärka möjligheterna att angripa sysselsätlningsproblemen bör ianspråktagandet av investeringsfonderna på regionalpolitiska grunder underlättas. Det finns också motiv för att möjligheterna att inrätta två fonder - en med konjunkturpolitiskt och en med regionalpolitiskt sfyte blir föremål för utredning. En särskild brist idag i de södra skogslänen är att det saknas tillräckliga möjligheter att tillvarata och utveckla produktidéer. l de nordliga länen understödjer den s. k. Norrlandsfonden sådan verksamhet. Det bör därför undersökas om inte en liknande fond kan inrättas också för de södra skogslänen. Erfarenheterna har visat att banker med huvudsaklig rörelseförankring i områden som räknas till det regionalpolitiska stödområdet via riksgiltiga penningpolitiska åtstramningar efter hand försatts i en situation där angelägna kreditpropåer bl. a. från små och medelstora företag inte kan tillgodoses. Det finns därför starka skäl som talar för att möjligheterna till en regionaliserad (regional) penningpolitik utreds.

364 Värmlands län De regionala organens befogenheter Det är väsentligt att reella beslutsmöjligheter i frågor som har nära samband med länsplaneringen skapas på det regionala planet. De regionala organens erfarenheter av handläggningen av lokaliseringsstödsärenden är numer så omfattande att en delegering av beslutanderätten till länsstyrelsen bör ske och i samband därmed en organisatorisk sammankoppling av samtliga samhälleliga stöd- och låneformer på den regionala nivån. Beslutsbefogenheten bör ligga på länsstyrelsen. Sådana rutiner bör också tillskapas att länsstyrelsens medverkan i handläggningen av investeringsfondsärendena ökar.

Utvecklingstendenser av betydelse för den regionalpolitiska verksamheten Tillverkande enheter En effektiv måste - förutom att inriktas regionalpolitik på en vidareutveckling av det existerande näringslivet och de möjligheter till rena nyetableringar som kan finnas särskilt bygga på en successiv omlokalisering av de sysselsättningsmässigt expansiva företagens tillväxt till skogslänen.

Administrativa och utvecklande funktioner Den allt tydligare geografiska uppdelningen mellan administrerande och tillverkande enheter inom näringslivet står i motsättning till målen om en differentierad arbetsmarknad på olika orter. Sådana medel bör därför skapas att den framtida regionalpolitiken kan inriktas pa att påverka och styra även lokaliseringen av administrativa och utvecklande enheter inom näringslivet. Det planerade rikstäckande datanätet kan påtagligt komma att underlätta en decentralisering av administrerande, utvecklande och styrande enheter inom näringslivet. Utbyggnaden av detta bör därför ske på ett sådant sätt och taxorna sättas så att möjligheterna att nä det regionalpolitiska målet om en differentiering av arbetsmarknaden i primära och regionala centra underlättas.

Beslutsfattande och ägande Den ökade koncentrationen av beslutsfattandet och ägandet inom näringslivet bör uppmärksammas i den framtida regionalpolitiska planeringen. Möjligheterna att nå de regionalpolitiska målen om trygghet och valfrihet inom olika arbetsmarknadsregioner kan inte ses isolerade från frågorna om ägandeintlytande och medbestämmande. Ett på olika sätt ökat statligt inflytande över näringslivet måste självfallet kombineras med ett ökat statligt ansvar för att sysselsättningsmöjligheterna tryggas även genom statliga företagsetableringar i sysselsättningssvaga län.

SOUl975:92 Värmlands län 365

Betydelsefulla faktorer för företagens möjligheter till etablering och expansion Kommunal markpolitik Kommunernas möjligheter att bygga upp en nödvändig markreserv varierar kraftigt mot bakgrund av deras ekonomiska situation. Det kan ur regionalpolitisk synvinkel vara väsentligt att sådana olikheter kommunerna emellan undanröjs genom ett ökat statligt ansvar. Ett ansvar som i sin tur till en viss del naturligt följs av en ”likriktning” av den kommunala markpolitiken.

Industrilokaler för uthyrning Finansieringsmöjligheterna för kommunerna att uppföra kollektiva industrilokaler för bör förbättras - inom stödområuthyrning speciellt det. Utan regional samordning av projekten finns dock risk för ett överutbud av denna typ av industrilokaler. Det är därför viktigt att framtida projekt planeras i nära samarbete med länsstyrelsen. Statliga industricentra bör uppföras i Värmland. Filipstad har tidigare diskuterats i detta sammanhang. Behovet av insatser har ytterligare accentuerats där. Statliga industricentra bör uppföras i Värmland. Länsstyrelsen har i tidigare sammanhang framhållit att Torsby uppfyller de krav som uppställts för eventuella lokaliseringsorter och att behovet av statliga industrilokaler för uthyrning är stort där. Samtidigt har länsstyrelsen pekat på sysselsättningsproblemen i andra delar av länet exempelvis Filipstads- och Hagfors/Munkfors-regionerna. Länsstyrelsens prognoser över sysselsättningsutvecklingen visar på en accentuering av problemen i nämnda regioner under återstoden av 1970-talet.

Möjligheter till godstransporter Möjligheterna till transporter är av central betydelse för näringslivets möjligheter att utvecklas. Det är därför viktigt att de synpunkter länsstyrelsen redovisat i den regionala trafikplaneringen vinner gehör.

Regionala kontakt- och serviceorgan Inom länet är erfarenheterna av företagereföreningens och näringsrådets arbete positiva. Dessa organ bör därför ges möjligheter att vidga och vidareutveckla sina verksamheter. Det bör finnas möjligheter att höja gränsen för företagereföreningens beslutanderätt vad gäller industri- och hantverkslån och möjligheterna till ett ökat risktagande från föreningens sida bör utredas.

366 Värmlands län

17.53 Den offentliga sektorns betydelse för de regionala utvecklings-

förloppen Organisationsförändringar inom den offentliga sektorn får som regel regionalpolitiska konsekvenser. Genom den sysselsättningsmässiga expansion som väntas inom den offentliga sektorn får den också en allt viktigare roll i den regionalpolitiska planeringen. Ett regionalpolitiskt synsätt måste därför alltid anläggas och på ett annat sätt än hittills bli vägledande för den offentliga sektorns agerande om det skall bli möjligt att uppnå de regionalpolitiska målen. Detta kräver att det på de olika planeringsnivåerna skapas organisatoriska förutsättningar för att kunna göra sektorsövergripande bedömningar. Genom den partiella länsstyrelsereformen år 1971 har en bättre samordning av åtgärder, som är väsentliga för den regionala utvecklingen, erhållits på länsnivå. Ännu saknas dock motsvarande möjligheter på den centrala nivån och det är därför angeläget att en motsvarande samordningsfunktion kommer till stånd där.

Skatteutjämningsbidragssystemet Det framstår som ett väsentligt regionalpolitiskt krav att olika kommuner får möjlighet att expandera efter sina behov. Kommunernas ekonomiska förutsättningar är emellertid mycket olika. Ett viktigt medel för att skapa likvärdiga möjligheter är skatteutjämningsbidraget. Det är viktigt att indelningen i skattekraftsgarantiområden för de värmländska kommunerna skyndsamt revideras så att den blir mera rättvisande. En till den i den regionalpolitiska stödverksamheten använda anpassning områdesindelningen bör eftersträvas. Kravet på en revidering av indelningen i skattekraftsgarantiområden understryks av det faktum att flertalet kommuner i sina remissvar på länsplanering 1974 kräver betydande höjningar av gällande skattekraftsgarantier. Detta är ett uttryck för den vikt kommunerna fäster vid skatteutjämningsbidraget.

l7.5.4 Näringar av särskild betydelse för sysselsättningen i glesbygd

Jordbruk Jordbruket i länets skogsbruksdominerade mellanbygd och skogsbruksbygd måste ur regionalpolitisk synvinkel ses som en även framdeles nödvändig kompletterande sysselsättningskälla och som en förutsättning också för att bevara och utveckla övrigt näringsliv. De nuvarande stödformerna har inte skapats med ett sådant syfte. Det finns därför anledning att utifrån ett sådant synsätt och mot bakgrund avjordbrukets struktur i dessa områden närmare utreda och pröva mera lämpliga stödformer. Ett sådant synsätt skulle innebära en regionalt differentierad jordbrukspolitik av betydligt mer uttalat slag än hittills. Den påtagliga ägosplittringen i framför allt nämnda områden gör åtgärder inriktade på att skapa rationellare brukningsenheter speciellt viktiga. Utvecklingen går mycket långsamt. Brukarna har inte möjlighet att själva genom köp, byte

Värmlands län 367

eller arrende bilda tillräckligt stora enheter. Inte heller är lantbruksnämndens resurser tillräckliga för sådan verksamhet. Mot bakgrund av den allt mer tydliga mekaniseringen och behovet av maskinella hjälpmedel inom jordbruket torde en ökad samverkan i olika former mellan jordbrukare vara nödvändig.

Skogsbruk Det är mot bakgrund av råvarusituationen i länet viktigt att skogsbruket effektiviseras så att en höjning av avkastningen och en högre utnyttjandegrad av råvaran kommer till stånd. Ökade skogsvårdsåtgärder är därför mycket angelägna. Sådant arbete är sysselsättningsintensivt och det finns därför anledning att uppmärksamma dess effekter i den framtida planeringen inom regionalpolitiken. Skogsvårdsstyrelsens resurser för information i dessa frågor bör förstärkas och statsbidrag till skogsvårdande åtgärder utges på det sätt som författningen medger dvs. även utanför inre stödområdet. Det är också nödvändigt att bättre och rationellare förädlingsprocesser utvecklas. Det är vidare nödvändigt att samhälleliga bedömningar av råvarusituationen föregår alla produktionsökningar inom skogsindustrin. De bör alltså även omfatta sågverkssektorn.

Turism Turistnäringen kan som ett komplement till andra åtgärder bidra till att lösa sysselsättnings- och servicefrâgorna i glesbyden. Näringen måste därför uppmärksammas i den regionalpolitiska planeringen. Rekreationssektorns klart socialt inriktade målsättning och det faktum att rekreationsanläggningar inom en kommun endast i begränsad utsträckning utnyttjas av dess egna invånare gör att staten bör ta på sig en betydande del av anläggningskostnaderna för rekreationsanläggningar, speciellt inom de s. k. stödområdena. Det är önskvärt att de nuvarande formerna av statliga stödinsatser vidareutvecklas och att de möjligheter som beredskapsarbetena ger att via relativt små medel skapa både meningsfull sysselsättning för lokalt bunden arbetskraft och ökade förutsättningar för rekreation i olika former tillvaratas. Kommunerna bör därför intensifiera arbetet på att finna och konkretisera sådana objekt. Det primära rekreationsområdet Fryksdalen bör vidgas till att även omfatta hela Torsby kommun och hänsyn bör även tas till delar av Hagfors kommun och i synnerhet Ekshäradsbygden. Avgränsningen av primära rekreationsområden får inte anses omfatta alla de olika områden som har förutsättningar för rekreation och turism. till Möjligheterna regionalpolitiskt stöd till turistanläggningar får därför inte begränsas till enbart de nu utpekade primära rekreationsområdena.

368 Värmlands län

17.6 Service

Nästan samtliga tätorter utanför centrala förvaltningsregionen har ett serviceutbud som motsvaras av folkmängden. Avståndet mellan tätorterna på glesbygden är dock oftast stort. En försämring av servicen på en ort får således stora konsekvenser ur tillgänglighetssynpunkt. Den regionalpolitiska planeringen måste därför inriktas på att så långt möjligt bevara den nuvarande servicestrukturen. Utpekandet av kommundelscentra i planen för utveckling av den regionala strukturen bör ses som ett uttryck för ett sådant synsätt.

17.6.1 Utbildning och kulturell verksamhet

Postgymnasial utbildning Utbyggnaden av sådana utbildningar som närmast motsvarar det hittillsvarande högskolebegreppet bör koncentreras till filialorterna och ske inom den närmaste utbyggnadsperioden. Yrkesteknisk högskoleuti främst bildning med inriktning mot pappers- och pappersmassaindustrin samt sågverks- och hyvleriindustrin w bör förläggas till Karlstad/ Skoghall. Nya utbildningar och nya uppgifter måste finnas som ersättning vid en eventuell nedskärning av lärarutbildningen i Karlstad.

Gymnasieskolutbildningen Någon ytterligare decentralisering av fullständig gymnasieutbildning i länet är inte möjlig. l stället kan åtgärder komma att behöva sättas in för att garantera en kvalitativt godtagbar gymnasieskolutbildning i länets regionala centra. Det är ur regionalpolitisk synvinkel betydelsefullt att den nuvarande utbildningsorganisationen bibehålls i länet. De ”externa” specialkurserna bör därför i vissa fall inordnas på ett mer långsiktigt sätt i gymnasieskolan i form av utbildningslinjer. Möjligheter bör skapas för mer lokalt bundna studerandekategorier till teoretisk gymnasieskolutbildning.

Grundskoleutbildning De geografiska förhållandena i de områden där de små högstadieenheterna finns utgör starka motiv för att dessa enheter bibehålls. Förutsättningar måste därför skapas för en mer individualiserad undervisning och större flexibilitet när det gäller organisationen av grundskolans högstadium t. ex. genom ökad samverkan över eller helt årskursgränserna årskurslöst högstadium.

Landstingets utbildning Det är angeläget att landstinget med statens hjälp ges möjlighet att starta utbildning av sjukgymnaster och arbetsterapeuter. En ökad samordning mellan den kommunala vuxenutbildningen och

Värmlands län 369

folkhögskolornas verksamhet är viktig. Större och enhetligare bidrag från staten krävs för att landstinget bättre skall kunna klara sina funktioner på utbildningssidan.

Övrig utbildning Ökade resurser bör tillföras Bergsskolan i Filipstad och Skogsskolan i Gammelkroppa. Lundsbergs internatskola bör få statligt stöd i samma omfattning som tillkommer de s. k. riksinternaten.

Kulturell verksamhet En ökad geografisk spridning av kulturutbud i olika former är angelägen. En regionteater med ambulerande verksamhet bör därför inrättas i länet. Ett nära samarbete mellan de lokala och de regionala muséerna är av stor betydelse och länsmuséets karaktär av hela länets museum bör vidareutvecklas. statsbidrag bör ges i ökad omfattning till den lokala och regionala museiverksamheten. En förstärkning av det statliga stödet till länsbibliotek och lånecentraler samt för lokala initiativ vad gäller olika former för verksamhet i och bland sjuka och handikappade är angelägen. Stödet till glesbygder biblioteksverksamhet och annan kommunal kulturverksamhet bör genom att utformas mer som driftsstöd än som investeringsstöd bl. a. inriktas på att uppmuntra ambulerande verksamhet. Det är väsentligt att tillräckliga ekonomiska och personella resurser ställs till den s. k. lokalradions förfogande. På sikt bör möjligheterna att motsvarande organisatoriska och tekniska förändringar även genomföra inom TV-området undersökas.

17.6.2 Hälso- och sjukvård samt annan social service Hälso- och sjukvård Sjukvårdsplaneringen måste ske i intim samverkan med och ses som en del av den regionalpolitiska planeringen. l länet som helhet upptas för närvarande nära 500 platser på ålderdomshem men av långtidssjuka. Detta är otillfredsställande både ur sjukvårds- och åldringsvårdssynpunkt. Behovet av långtidsvårdsplatser kommer också att öka med det stigande antalet åldringar. En fortsatt snabb utbyggnad av långtidssjukvården är därför nödvändig. Ambitionsnivån i planeringen bör höjas. Effekterna av satsningarna på bl. a. öppenvården och långtidssjukvården bör avvaktas innan vårdplatsantalet för sluten somatisk akutsjukvård reduceras. Centralsjukhuset bör successivt förses med allt mer kvalificerade funktioner. Sådana förändringar av sjukvårdsutbudet i regionala centra som upplevs som väsentliga trygghetsförsämringar får mot bakgrund av orternas roll i planen för utveckling av den regionala strukturen inte goras.

370 Värmlands län SOU l975z92

Social service - barn tillsyn

En fortsatt kraftig utbyggnad av samhällets barntillsyn är nödvändig. Den beslutade höjningen av anordningsbidrag och driftsbidrag för barntillsynsverksamheten är därför väl motiverad och angelägen. Om de ökade bidragen inte får önskade effekter måste emellertid ytterligare statliga insatser göras. Det är nödvändigt att kommunerna i sin tur svarar upp mot det ökade statliga stödet.

Social service - åldringsvârd Antalet åldringar väntas öka under de närmaste årtiondena. Ökade insatser behövs därför inom åldringsvården. Eftersom en successiv minskning av antalet åldringar därefter är att vänta bör dock flexibla lösningar eftersträvas. Det är önskvärt att de äldre så länge som möjligt kan bo kvar i sina normala boendemiljöer. Tyngdpunkten i kommunernas sociala åldringsvård bör därför ligga på att skapa ett differentierat utbud av sociala tjänster som underlättar för åldringarna att bo kvar i hemmen.

l7.6.3 Kommunikationer Lokal trafik Den lokala trafikplaneringen bör integreras med planeringen inom övriga samhällssektorer. Invånarna i glesbygden måste tillförsäkras en rimlig trafik- och serviceförsörjning till acceptabla kostnader. Det är därför angeläget att systemet med kompletteringstrafik utvecklas. Det är också nödvändigt att statsbidragsansökningarna för den lokala trafiken förenklas.

Regional och interregional trafik Den regionala och interregionala persontrafiken har behandlats inom ramen för den regionala trafikplaneringen. Det är väsentligt att de förslag som där framförs av länsstyrelsen vinner gehör.

17.6.4 Bostäder Det är viktigt att samhällets - statens och kommunernas - inflytande över bostadsplaneringen och bostadsproduktionen ökas. Kommunerna bör således beredas möjligheter att förvärva mark i sådan omfattning att de får ett dominerande inflytande över de marktillgångar som under överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet. Det är nödvändigt att staten här tar ett ökat ansvar och förbättrar kommunernas möjligheter. Förutsättningarna att förbättra det befintliga bostadsbeståndet är avgörande för möjligheterna att tillgodose den del av bostadsbehovet som sammanhänger med kravet på en tillfredsställande utrustningsstandard. Kommunerna bör därför försöka att precisera mål för bostadsbeståndet i detta avseende och upprätta planer för hur dessa mål successivt skall förverkligas. Det är vidare att staten nödvändigt

Värmlands län 371

garanterar ett bostadsbyggande av sådan omfattning att det blir möjligt att uppnå de regionalpolitiska målen för länet och att länsstyrelsen ges möjlighet att fördela byggandet i enlighet med det långsiktiga behovet i olika kommuner.

17.6.5 Kommersiell service Det är nödvändigt att i samhällsplaneringen uppmärksamma den pågående strukturförändringen inom detaljhandeln. Kommunerna bör därför upprätta speciella serviceplaner. Det nuvarande investeringsstödet har i viss mån betydelse för möjligheterna att bevara detaljhandelsbutiker på glesbygden. Stödområdet för investeringsstöd bör utvidgas och i Värmlands län omfatta hela det allmänna stödområdet eller alternativt bör stödmöjligheterna kunna tillämpas mer flexibelt. Möjligheter bör också skapas för samhället att vid behov kunna gå in med ett direkt driftsbidrag till vissa speciellt strategiskt belägna butiker. Hemsändning av varor är ett i många fall nödvändigt komplement till persontransporter och framför allt en god hjälp för människor med nedsatt rörlighet. Bestämmelserna för hemsändningsbidraget bör därför tillämpas mer flexibelt än nu. Beslutsfunktionen för statligt stöd till kommersiell service i glesbygd bör kunna decentraliseras till länsstyrelsen. Erfarenheterna av postens systern för distribution av varor och viss samhällsservice är goda. Postverket bör därför beredas möjlighet att utföra denna service även fortsättningsvis och iutökad form. Taxorna bör därvid så långt möjligt hållas nere.

17.7. Miljö Framställningen har begränsats till frågor om den fysiska miljön eller markanvändningsplaneringen.

17 .7.l Kommunal markanvändningsplanering Det material som framlagts i länsinventeringarna och under programskedet av den fysiska riksplaneringen har skapat ett underlag som på ett bättre sätt möjliggör hänsynstagande till olika intressenters markanspråk. Genom kommunomfattande markdispositionsplaner i kombination med kommunöversikter har instrument skapats för en långsiktig bedömning av markanvändningen och riktlinjer utformats för behandling av plan- och byggnadsärenden inom kommunernas olika delar. Planeringen blir samtidigt rullande. De konflikter som kan uppstå mellan det rörliga friluftslivet, fritidsbebyggelsen och naturvårdsintressen av olika slag sträcker sig ofta över kommun- och länsgränser. I sådana fall är behovet av utrednings- och planeringsarbete över kommungränserna uppenbart. Vikten av att säkerställa närströvområden kring kommunernas centralorter och andra större tätorter betonas. Närströvområdena måste inplaneras som en självklar del samtidigt med bostäder, industrier, serviceinrättningar, kommunikationer etc.

372 Värmlands län 17.7.2 Naturvårdsplanering Kännedomen om länets naturförhållanden ur bl. a. rekreativ synpunkt är för närvarande inte fullständig. En översiktlig allmän naturvårdsinventering pågår dock. Inom 2-3 år bör den översiktliga inventeringsverksamheten leda fram till en länsomfattande naturvårdsplan. En central uppgift för naturvärden är att medverka till att ”mångfalden” i naturen bevaras. Exempel på olika slag av naturtyper bör därför säkerställas. Inte enbart objekt av riks- och länsintresse utan även objekt av lokalt intresse bör avsättas som reservat. l relation till de flesta andra län har Värmland ännu ett fåtal reservat. Ytterligare reservat har dock aktualiserats. Strändernas attraktivitet både för det rörliga friluftslivet och fritidsbebyggelsen gör dem ofta till konfliktområden. Stränderna i länet har därför till stor del varit belagda med förordnanden om s. k. strandskydd. Stickprov visar dock att olaga bebyggelse förekommer. Tillsynen av att gällande bestämmelser följs är en angelägen men svår uppgift, som kommer att kräva ökade insatser. En skärpning av bestämmelserna bör också komma till stånd. Vid Vänern och några sjösystem av längre geografiska utsträckningar har stränderna också speciellt intresse för den snabbt växande skaran av båtburna. Särskilda insatser är här motiverade. När det gäller de strömmande vattendragen finns det starka motiv för att en fortsatt exploatering föregås av ingående utredningar och att stor restriktivitet tillämpas.

l7.7.3 Landskaps- och kulturminnesvård Naturvårdsinventeringarna bör kompletteras med en länsomfattande utvärdering av estetiskt intressanta landskaps- och bebyggelsemiljöer. Övre Klarälvdalen är exempel på ett område där en sådan inventeringsverksamhet är särskilt angelägen. Det finns vidare behov av samordnad kommunal planering i Värmlands bergslag och i de värmländska finnbygdema. Båda områdena är av stor betydelse för kulturminnesvârden. För att motverka att landskapsbilden skadas av olika arbetsföretag kan länsstyrelsen förorda om skydd av landskapsbilden. I länet förekommer ännu relativt få sådana skyddsområden, men nya områden torde komma att aktualiseras. Ett exempel är Vänerskärgården. Täktverksamhet kan ofta skada landskapsbilden. En övergång från täkt av isälvsmaterial till täkt av berg (för krossning) bör ske i de delar av länet som har stort behov av material. Aktiv landskapsvård sker i relativt stor omfattning som AMS-arbeten. Omfattningen av landskapsvårdande röjningar kan knappast öka. Däremot kan ”landskapsvård i odlingsbygd arealmässigt få större betydelse. Denna försöksverksamhet, som innebär att kommunalt och statligt bidrag på vissa villkor - kan utgå till brukning av mark i områden av speciellt naturvårdsintresse bör fortsätta och utvecklas.

Värmlands län 373

PC

oTorsby xvSunne u I)

f. Muntlig Mrumhg L) run daMunkfors (D none rjäng OOCÃ / . o x;›FiIips\ad O .nnwika mHaglors

C :øSäMIe-Amal cstouors

msämeo ua

dAKrisxinehamn oclnGrums nu 000 uoowoFcrshaga ounammarö o

Fig. 17:3 Sysselsättningsut veckling i olika närings-

år l 980 i ålders- grenar under perioden 1965 -I 990 Fig. 17:2 Andel av befolkningen

gruppen 5 0-w år n r o PC RC KC

\.

04m..

3 o

o X ÖHUIIKIOII O numm- .GIHMI A O O m n un 0 nu oas-amislinehamn qdo Karlstad annat r . nu Niiiñrlammam ednøjlFilipstad Ä : Oomioistorlovs eotxmøánsäme-Amm C i . Årjäng wøübsällleo oarpnrvika Sunne uøHagfors owtnusda Munklors moTorsby (CC . 3 t

o

.cimáia

.Lnäuäiå

:smälla

.

0 mammas ingår

Fig. 17:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år Fig. 1 7:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar

(år

1980 i relation till totala antalet kvi nnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 ar

15-64 år

_374 Värmlands län SOL 1975:92

% 68-70 pc +2 ,

Klillinlhlmn IHIi-Åmll onby .. Filipstad Nnglou

Ed:Avjlng Manutan Suomi p.Slovlvn

Fig. 1 7:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1 968-] 970 och I 9 71 -1 974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

18 ÖREBRO LÄN

18.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet 18.1.l Bakgrund Länets utveckling

Folkmängd Från mitten av 1930-talet ökade folkmängden i stort sett oavbrutet fram till 1970. Därefter minskade den men ökade åter något under 1974.

Näringsliv Jordbruk och skogsbruk har undergått en kraftig omdaning genom både mekanisering och strukturrationalisering. Åldersstrukruren bland brukarna har blivit ogynnsam. lnom livsmedelsindustrin har rationaliseringen drivits långt. Länet har nu bara ett mejeri och ett större slakteri. Även inom bryggeri- och bageribranscherna har koncentrationen medfört betydande inskränkningar. Däremot är en av de två stora charkuterifabrikerna (Hallsberg) och en större livsmedelsindustri i Kumla expansiva. Textil- och beklädnadsindustrin (inkl. skofabriker) är ännu en bransch som minskat mycket kraftigt. Örebro och Kumla, som varit kända som skostäder har numera bara kvar mindre delar av denna industri. Den är arbetskraftsintensiv och har drabbats svårt av utländsk konkurrens. Även verkstadsindustrin, länets största industrigrupp, har drabbats av nedläggningar. Den största var flyttningen av Uddcomb Sweden AB i Degerfors (statsägt till hälften) till hamnläge i Karlskrona. SJ centralverkstad var tidigare Örebros största arbetsplats med över l 600 anställda i mitten av l940-talet. Där sysselsätts nu bara ca 850 personer. Andra företag har givetvis ökat sysselsättningen. Antalet nylokaliseringar har emellertid inte varit stort. Här märks AB Volvo-Bergslagsverken, fabriken i Lindesberg, som togs i drift år 1972 och nu har drygt 500 sysselsatta (ytterligare utbyggnad pågår), samt Svenska Radio AB, som startade en filial i Kumla år 1962, nu iny fabrik med ca 450 sysselsatta. AB Bofors intar en särställning som landets största tillverkare av försvarsmateriel. Nedskärningen av försvarsanslagen och därmed följande minskning av beställningar har medfört friställningar. Restriktionerna för

376 Örebro län

export av försvarsmateriel har också inverkat. Partihandeln har ökat betydligt i Örebro, mycket beroende på det utmärkta transportgeografiska läget. En utbyggnad har skett av lagercentraler, som delvis betjänar ett större område än länet. Som centrum i Örebro knutpunktsregion i SJ:s transportsystem har Örebros ställning också förstärkts. Den offentiga sektorn ökade mycket kraftigt under 1960-talet, bl. a. genom utbyggnaden av regionsjukhuset och tillkomsten av universitetsfilial, socialhögskola, gymnastik- och idrottshögskola samt statistiska centralbyråns filial och fångvårdsanstalten i Kumla. l kommunerna har utbildnings- och sociala sektorerna ökat kraftigt.

18.l.2 Länsstyrelsens riktlinjer Sysselsättningsutvecklingen var totalt sett inte tillfredsställande under perioden 1965-1970. Särskilt gäller detta tillverkningsindustrin, medan däremot servicesektorn expanderade kraftigt. Då denna väntas komma in måste det tillskott i sysselsättning som i en lugnare utvecklingstakt erfordras för att nå de nedan närmare behandlade planeringsnivåerna i första hand ske inom tillverkningsindustrin. Därvid bör också valmöjligheterna ökas (ensidigheten minskas) i flera kommuner och ett mindre konjunkturkänsligt näringsliv eftersträvas. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor och äldre personer måste ökas. Insatser måste göras för att intensifiera utbildningen i av näringslivet efterfrågade yrken. För att göra industriarbete attraktivt måste åtgärder vidtas vad rör den inre miljön. Det är speciellt viktigt att öka sysselsättningen i Ljusnarsberg så att folkmängden där inte fortsätter att minska. I Hällefors, Karlskoga/Degerfors, Ljusnarsberg och Laxå bör åtgärder vidtas för att minska näringslivets konjunkturkänslighet. Arbetskraftspendling kan vara en utväg för att ge ökade valmöjligheter och ökad kvinnlig sysselsättning. Förutsättningen är emellertid i många fall en väsentlig upprustning av vägarna och en utbyggd kollektiv trafik. Miljörestriktioner av större betydelse finns bara i liten omfattning.

Regional struktur Om länets indelning i planeringsregioner kan, liksom i Förslag till länsprogram 1970, konstateras att en förhållandevis stor befolkning kommer att vara beroende av ett i länet perifert beläget näringsliv (industri och skogsbruk), att denna befolkning (med några undantag) är hänvisad till regioncentra i länet för flera slag av bunden service, att det är angeläget att söka förkorta restiden för människorna till den bundna servicen, att det därför under överskådlig tid är synnerligen angeläget att behålla de tre regioncentra Hallsberg, Karlskoga, Degerfors och Lindesberg

sou 1975:92 Örebro län 377

vid sidan om Örebro som länscentrum, och att detta står i överensstämmelse med 1972 års riksdagsbeslut om regional utveckling och förenar ett effektivare resursutnyttjande och ökad ekonomisk tillväxt med förbättrad jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen, varigenom skapas ökad jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan människor i olika regioner. Arbete - En sysselsättningsutveckling inom tillverkningsindustrin i den takt som skett under perioden 1965-1970 är klart otillfredsställande. Antalet sysselsättningstillfällen inom tillverkningsindustrin i länet måste därför ökas så att bättre regional balans uppnås. Antalet sysselsättningstillfällen i Ljusnarsberg måste ökas så att folkmängdsutvecklingen blir positiv. En förstärkning av sysselsättningen där kommer indirekt det regionala centret Lindesberg till godo. Åtgärder måste vidtas för att dämpa konjunkturkänsligheten i Ljusnarsberg, Hällefors, Karlskoga/Degerfors och Laxå, främst genom komplettering av näringslivet. De yttre miljöbetingelserna i länet utgör inga restriktioner för ökad sysselsättning inom tillverkningsindustri. För att göra industriarbete mer attraktivt måste däremot åtgärder vidtas i många industrier vad rör den inre miljön. Vägnätet måste upprustas i betydande grad för att tillgodose såväl näringslivets godstransporter som befolkningens arbets- och serviceresor.

Service Den kollektiva trafiken utökas så att olika resbehov kan tillgodoses, särskilt vad gäller service- och arbetsresor. Kompletteringstrafik bör införas där sådan inte inrättats. Behovet av barnomsorg, som förväntas växa, tillgodoses främst genom ökat antal platser på dag- och fritidshem. Bostadsförsörjningsplaner upprättas för kommuner med gemensam arbets- och bostadsmarknad. Den offentliga service som i dag finns på i första hand regional men också på kommunal nivå bibehålls och förstärks. Vattenförsörjning och avloppsrening förbättras i orter som har otillfredsställande förhållanden, dvs. främst i de mindre tätorterna.

Miljö - Kommunerna bör medverka till en ökad återvinning inom avfallshanteringen.

378 Örebro län

Regional struktur 18.2.l Riksdagens beslut år 1972

Riksdagsbeslutet innebar i huvudsak ett accepterande av förslaget till länsprogram 1970: Primärt centrum Örebro Regionala centra Hallsberg, Karlskoga/Degerfors, Lindesberg Kommuncentra Askersund, Hällefors, Kumla, Laxå, Ljusnarsberg, Nora

l8.2.2 Remissorganens synpunkter l remissvaren på länsplanering 1974 framförde Kumla och Hällefors, Laxå synpunkter på eller erinringar mot ortsstrukturen. Av Hällefors remissvar, till vilket FCO anslutit sig, framgår bl. a. följande. För Hällefors del har den nuvarande regionindelningen aldrig riktigt kunnat accepteras. Avståndet till Lindesberg, 75 km, uppfattas som alltför stort och till detta kommer den dåliga beskaffenheten på länsväg 244. Från Laxå anförs följande. Kommunen anser att statliga och regionala myndigheter i planeringssammanhang fäster allt för stor vikt vid ortsklassificeringen så att de tätorter, som endast betecknats som kommuncentra, icke erhåller rimlig andel av tillgängliga resurser. Från Kumla anförs bl. a. ”Skall systemet med ortsklassificering över huvud taget bestå bör Kumla enligt länsstyrelsens underlagsmaterial klassificeras som regionalt centrum tillsammans med Hallsberg. Därigenom vinnes att resurserna blir större i det tvåkärniga regionala centrumet.”

18.2.3 Länsstyrelsens förslag Länsstyrelsen beslöt den 29 januari 1975 att bibehålla den regionala indelning i länet som fastställdes av riksdagen år 1972. Indelningen har vuxit fram under en längre tid och har i stort vunnit stadga. Efter år 1972 har inget väsentligt inträffat som föranleder ändring. Ett av syftena med den angavs i länsprogram 1970 vara att minimera ansträngningarna för perifert bosatt befolkning att nå regional service.

18.3 Planeringsnivåer 18.3.l Riksdagens beslut år 1972 I den översiktliga planeringen är befolkningsutvecklingen en naturlig och viktig utgångspunkt. I det regionalpolitiska handlingsprogrammet från år 1972 angavs därför gemensamma planeringsförutsättningar för länen i form av befolkningsramar. Dessa angav för Örebro län som ett undre värde 280 000 invånare och som övre värde 290 000.

sou 1975:92 Örebro län 379

u \ Ljusnarsberg/ \ / \ \ i Hälleiors O

Teckenförklaring l °

rbxvöü”

St ors a somrade t d Ä Hausbtyg J” \ x.: Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Länsgräns Kommungräns Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödområdet 1972 års beslut Lst:s förslag till ändring i länsplanering 1974 Fig. 18:1 Regional struktur, Örebro län

l8.3.2 Remissorganens förslag

Kommunerna angav i remissvaren den kommunala planeringsnivån för år 1980, i de flesta fall också för år 1990: Tab. 18:1 redovisar kommunernas förslag till planeringsnivåer för åren 1980, 1985 och 1990.

18.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för 1980 och 1990

På grundval av planeringsunderlaget och kommunernas remissvar fattade länsstyrelsen den 6 februari 1975 beslut om de planeringsnivåer för år 1980 och år 1990, som framgår av tab. 18:2. Det uttalades därvid att värden för år 1990 måste betraktas som mycket osäkra och att de därför givits en vid spännvidd. Med dessa planeringsnivåer anges de riktlinjer som länsstyrelsen vill lägga till grund för planeringen i syfte att dels lösa redovisade problem,

380 Örebro län Tab. 18:1 Kommunernas förslag till planeringsnivåer åren 1 980, 1985, 1990

dels påverka det regionala utvecklingsförloppet i överensstämmelse med beslutade allmänna riktlinjer och målen för regionalpolitiken. Det ytterligare antal arbetstillfällen som, med utgångspunkt från planeringsunderlaget, behövs för att planeringstalen skall framstå som realistiska framgår av tab. 18:2. Den ökning av antalet förvärvsarbetande som anges där är, som antytts tidigare, osäker men anger storleksordningen på den erforderliga ökningen. Den beräknas till större delen falla på tillverkningsindustrin. Antalet sysselsatta inomjord- och skogsbruk anses ijordbrukskretsar inte komma att minska i den snabba takt prognosen i planeringsunderlaget anger. Bara en mindre del av ökningen beräknas komma i servicenäringar som står i direkt förhållande till folkmängdens storlek.

18.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser 18.4.l Utlokaliseringen av statlig verksamhet Delar av den statliga förvaltningen har utlokaliserats från Storstockholm. För Örebro beräknades antalet berörda anställda till 700 för del av statistiska. centralbyrån (SCB) och sammanlagt 70 för bil- och körkortsregistren. Beträffande SCB har det allmänna uttalandet gjorts att expansion i första hand skall ske i Örebro. Utbyggnaden av universitetsfilialen, lokaliseringen av socialhögskola samt gymnastik- och idrottshögskola till Örebro bör också nämnas i detta s.ammanhang.

18.4.2 Lokaliseringsstöd Det statliga lokaliseringsstödet har använts sedan år 1965 och är avsett att i första hand utgå inom det allmänna stödområdet. Till företag i länet har t. 0. m. år 1974 15 ansökningar av 25 beviljats med ett lånebelopp om 58,3 milj. kr. av en total investering om 213,3 milj. kr. Antalet arbetstillfällen beräknas öka med 452 enligt ansökningarna. Vid slutet av år 1974 var det verkliga antalet 403. Alla investeringar har emellertid inte

Örebro län 381

00v 00m o.: 00m 000 000 00m 00m 00m 000 000 000 00m

m n

Z 2 S Z s. m: mn 0_

1000. 100m 100m 1000 100m 100v 100m 100m 1000 100v .A708 wwn100m mwnloom

m 0. m

wctocmimcm_

z: 0_ m_ Z mm C vn

003 I nn_ EN

...Z

»EEE _ 00v 00m 00_ 00» 000 o.: 00v 00m 00v 00m 00m 00m 00»

m 0. o Z 2 S Z 0v Z mn

278m vwn100› vwnloon

êuzorâwmcmq mtcmmctucnwm

100m 100m 100m 100n 1000 100m 100m 100» 1000 100v

w p m

Z S vn

000_

0_ I 2 ...m

om_ En :n

00_ 00m 00m 00v 000 000 00m 00m 00m 00n 000. 000

w c a

Z m_ 00 om E mn

om.:

o_ on_

v3_

:n

.mån

omv omm 00_ 0mm omm 000 00» 00v 000. 00m 00m 000

.moswoi mcioiä

w o m

Z mm vn

000_

0_ 2 0_ 5

on_ En

:E 00_

00m 000 000 00m 000 000 00m 00m 00m 000 00_ 000

m n m

0_ 2 E Z 0v Z vn

._ot:mm:w_

_nEmEMECu-_Cuom

QSEQ

02x3 100n 100v 100m 100m 1000 100› 1000 1000 1000 1000 721000 00n1000 0mn1000

5x 2 m vn 0. 0

03.:... own

0_ Z I ä 2

?om 00m_ å_ own

nwm nvw mom

®øåuwztwzaNm

En m00 :o m0n S.. »mn 0: 00m v00

w s m

n_ mm 2 vn

v3_

S m_ Z

S_ m:

vnw mnn mmv

mEEEdos

_0n mmm 00m :s ut. m0n m00 mä ä..

xmsxam

m n m

:oo 3 Z 2 I om o_ vn

05_

E_ m:

mozwøå _Sung_ v3_

.miååoxum

.moi

Essä_

wcioñsamsm_

EES .oss :z

manêaä.:

Nää

5553_ 0==äuv7 rotäyn_ 90050..: wäozn: amoxênv_ 9210.5: asså Essen;

382 Örebro län

slutförts. Man kan därför räkna med viss fortsatt sysselsättningsökning. Stödet har varit av förhållandevis i den norra ringa omfattning länsdelen. Bara ca 7 milj. kr. har tillfallit fem företag i Lindesberg och Ljusnarsberg. l Hällefors, som gränsar till har stödområdet, inget lokaliseringsstöd utgått. Lokaliseringsbidrag har bara utgått i ett fall (Karlskoga).

l8.4.3 Länsstyrelsens utvärdering

Lokaliseringsstödet har medfört ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin, vilket emellertid bara till mindre del kompenserat den nedgång i sysselsättningen som skett. Länsstyrelsen anser det därför viktigt att lokaliseringsstöd i fortsättningen får medverka till att öka och trygga sysselsättningen inom länet.

18.5 Arbete

l8.5.l Förändring av antalet förvärvsarbetande under perioden 1965-1970

Antalet förvärvsarbetande minskade under perioden med 253, eller 0,2 % av totala antalet förvärvsarbetande. sysselsättningen inom industrin minskade däremot med 7 %. Stora skillnader i sysselsättningsutveckling förelåg mellan länets kommuner. l Laxå och Hallsberg ökade antalet förvärvsarbetande (16 resp. 15 %). Betydande minskning skedde i Kumla och Ljusnarsberg (17 %) samt Örebro (15 %). Sysselsättningsutvecklingen för de olika industrigrenarna uppvisade också stora skillnader. Utvecklingen var inom verkstadsgynnsam industrin, som ökade med 787 personer (5 %). Inom och gruvor mineralbrott samt textil-, beklädnads- och skoindustrin var nedgången i sysselsättningen särskilt markant (26 resp. 49 %). Nedgången inom dessa branscher uppvägdes av bl. a. den offentliga sektorns expansion (ökning med 50 %).

l8.5.2 Prognosvärde för år 1980

När underlagsmaterialet för näringslivsbedömningarna inhämtades genom bl. a. enkäter till näringslivet rådde lågkonjunktur: Vidare fanns vissa föraningar om en oljekris. Företagen var därför sannolikt benägna till stor försiktighet i sina bedömningar vid enkättillfället. Detta har medfört att en måhända överdrivet pessimistisk syn på sysselsättningsutvecklingen också slår igenom i länsstyrelsens näringslivsbedömningar. Nämnas bör att länsarbetsnämnden har deltagit i bedömningen av sysselsättningsutvecklingen. Enligt prognosen för år 1980 minskar antalet förvärvsarbetande med ca 4 000 personer. Minskningen inom tillverkningsindustrin och byggnadsindustrin har till stor del redan inträffat. Den ökning som beräknas för offentlig förvaltning samt privata och offentliga tjänster bedöms inte

Örebro län 383 Tab. 18:3 Sysselsatta i Örebro län

Ljusnarsberg Nora 3 901 3 658 3 660 3 555 Summa länet 117 363 117110 113095 111455

kunna uppväga nedgången i antalet förvärvsarbetande inom övriga delar av näringslivet. Förvärvsarbetande dagbefolkning år 1965 och år 1970 samt beräknat antal år 1980 och år 1990 framgår av tab. 18:3.

18.5.3 Valmöjligheter och problem Näringslivsstrukturen avviker i flera avseenden från den i riket. Särskilt markant är överrepresentationen av antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin. Av de 1 17 110 förvärvsarbetande år 1970 fanns 45 029 personer (38 %) i tillverkningsindustrin (riket 31 %). Offentlig förvaltning och tjänster var sysselsättningsmässigt näst största näringsgrenen med 22 307 förvärvsarbetande eller 19 % av den totala sysselsättningen (riket 19 %). Verkstadsindustrin var störst inom tillverkningsindustrin (39 %). 1 fråga om näringslivsstruktur skiljer sig Örebro från övriga primära centra i riket med en lägre andel sysselsatta inom tillverkningsindustrin. Vidare hade Örebro den mest ogynnsamma industriutvecklingen av rikets primära centra under perioden 1965-1971 enligt industristatistiken. Problemen finns främst i den norra länsdelen. Ljusnarsberg har sedan år 1957 haft en mycket negativ sysselsättnings- och befolkningsutveckling. Andelen förvärvsarbetande kvinnor är osedvanligt låg. Mellan åren 1965 och 1970 minskade den förvärvsarbetande dagbefolkningen med 16 %. Huvudorsaken var industrins tillbakagång.

Ensidigt näringsliv Hällefors, Degerfors, Karlskoga och Ljusnarsberg har ensidigt näringsliv, dominerat av tillverkningsindustri. Järn-, stål- och metallverk, trä-, massa- och pappersindustri samt Verkstadsindustri gav var för sig eller tillsammans den största sysselsättningen.

384 Örebro län

Konjunkturkänsligt näringsliv Näringslivet är mest konjunkturkänsligt i kommuner med tung industri. Hällefors och Degerfors domineras av ett företag inom näringsgrenen järn-, stål- och metallverk. Karlskoga är starkt beroende av AB Bofors, som är konjunkturkänsligt och har relativt personalkrävande tillverkning av försvarsmateriel. Övriga kommuner med konjunkturkänsligt näringsliv är Ljusnarsberg, dominerat av tung industri, och Laxå med elektroteknisk industri.

sysselsättningen för kvinnor Kvinnornas förvärvsfrekvens är låg i länet som helhet. Kvinnor, som under nâgra år varit borta från förvärvslivet på grund av barntillsyn, har ofta svårt att hävda sig på arbetsmarknaden mot personer med aktuellare utbildning och oavbruten yrkesverksamhet. Möjligheterna att få plats för barnen på daghem eller i familjedaghem är i allmänhet fortfarande relativt små i många kommuner. Orsakerna är emellertid framför allt att söka i näringslivsstrukturen. Av de förvärvsarbetande kvinnorna var 41 % sysselsatta inom offentlig förvaltning och tjänster år 1970 och 24 % i tillverkningsindustrin. Förvärvsfrekvensen för kvinnor var 44,6 %. Bara Örebro hade en förvärvsfrekvens som översteg rikets. Länsstyrelsen bedömer att antalet kvinnor pâ arbetsmarknaden kommer att öka med ca 2 600 fram till år 1980. Förvärvsfrekvensen ökar då till 49,8 %. Flera kommuner påtalade i remissvaren på planeringsunderlaget behovet av förbättrad barntillsyn, även för skiftarbetande, fler arbetstillfällen för kvinnor och större möjligheter till deltidsarbete. (Se ng. 18:4.)

sysselsättningen för ungdom, äldre och handikappade

Det föreligger i dag svårigheter att skapa arbetstillfällen för den ungdom, som saknar yrkesutbildning eller som önskar fler valmöjligheter på den lokala arbetsmarknaden. Också äldre och handikappade har svårt att få arbete på den öppna marknaden. Arbetslösheten bland de äldre har länge varit hög. Under högkonjunkturer minskar arbetslösheten bland dessa bara obetydligt. Särskilt för ungdomen är det viktigt att skapa attraktiva arbetstillfällen och samtidigt öka valmöjligheterna lokalt. Personer som på grund av ålder eller andra skäl inte kan beredas plats på den öppna arbetsmarknaden bör ges tillfälle till annan sysselsättning, i första hand lokalt. Risken för konjunkturnedgångar nödvändiggör hög beredskap för sysselsättningsskapande åtgärder till förmån för personer som av nämnda skäl har svårigheter att få stadigvarande arbete och som av olika skäl inte kan flytta från orten. Arbetsplatsernas inre miljö har också stor betydelse.

Örebro [än 385

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk Länsstyrelsen har använt lantbruksnämndens och skogsvårdsstyrelsens prognoser. De redovisar en minskning av sysselsättningen med 3,750 förvärvsarbetande (ca 40 %) under 1970-talet. Denna minskning får bl.,a. ses mot bakgrunden av åldersstrukturen bland de förvärvsarbetande och har, vad gäller skogsbruket, redan till stor del inträffat under den gångna delen av 1970-talet. Några remissvar anför avvikande åsikt angående sysselsättningsutvecklingen, Där framhålls att utvecklingen inte väntas bli så negativ.

i Den av länsstyrelsen väntade minskningen av antalet förvärvsarbetande

i berör främst äldre yrkesverksamma. Sysselsättningsproblem inom näringsgrenen väntas bli av temporär natur vad rör

och skogsbruket

beroende av avverkningsvolymen.

Sysselsättning inom offentlig förvaltning och tjänster Denna sektor bedöms få den största För sysselsättningsökningen. Örebro visar prognosen fortsatt expansion med totalt 33% under 1970-talet, från 13405 till l7 840 förvärvsarbetande år 1980, främst inom offentlig förvaltning samt hälso- och sjukvård. I Karlskoga ger prognosen ökning av antalet förvärvsarbetande med nära 600 eller 25 70 till år 1980. Karlskoga och Örebro framhåller i remissvaren, att den av länsstyrelsen väntade expansionen inom den offentliga sektorn till stor del redan inträffat. v, Länsstyrelsen anser det viktigt att sysselsättningen i offentlig förvaltning och tjänster expanderar. Det torde fortfarande finnas behov inom bl. a. vårdsektorn som inte tillfredsställts. Omfattningen och takten i fråga om framtida utbyggnad torde dock bli beroende av finansieringen.

Framtida utbud och efterfrågan på arbetskraft

Enligt planeringsmodellen får förhållandena på arbetsmarknaden en central betydelse för befolkningstalen år 1980 och år 1990. De restvärden som framkommer vid en avstämning mellan utbud av och efterfrågan på arbetskraft bedöms ge upphov till pendlings- och flyttningsströmrnar. Det arbetskraft sutbud som inte balanseras av näringslivets efterfrågan samt pendling resulterar i flyttning. För år 1980 redovisas balans på arbetsmarknaden bara i Nora. Utbudsöverskott på arbetskraft finns framför allt i Degerfors, Kumla och Hallsberg. Bara i Örebro finns ett markant efterfrågeöverskott.

Pendling

Pendlingsströmmarnas riktning och omfattning hänger samman med näringslivets struktur och efterfrågan på arbetskraft samt valet av arbetsplats och bosättningsort. Under början av 1970-talet ökade

386 Örebro län sou 1975:92

besättningen i villasamhällen belägna på större avstånd från arbetsplatsen än som tidigare accepterats. Pendlingen väntas öka under 1970-talet.

Flyttning I många kommuner har flyttningen varierat med konjunkturväxlingarna. På senare tid har dock flyttningsnettot varit negativt i många kommuner

under flera år trots att näringslivet haft goda konjunkturer. Detta gäller i

främst Ljusnarsberg, Hällefors, Laxåoch Karlskoga, men också Hallsberg ä och Örebro hade markant flyttningsunderskott i början av 1970-talet.

i

Kommunerna anger i remissvaren att man inte accepterar en minskning av folkmängden. I den kommunala planeringen redovisas allmänt folkmängdsökning liksom i de senaste kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. För att denna ökning skall uppnås fordras flyttningsöverskott i vissa kommuner. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan en fortsatt utflyttning i den takt den skulle ä som skett under början av 1970-talet inte accepteras, eftersom

i

leda till outnyttjat samhällskapital inom flera sektorer. Särskilt för Ljusnarsberg och Hällefors är det nödvändigt att uppnå balans mellan in-

i

och utflyttning. (Se fig. 18:6.) i å

l8.5.4 Förslag till åtgärder Åtgärder som ankommer på kommunen För den fortsatta utvecklingen i kommunerna fordras kontinuerlig av den så att tillräcklig planerings- och översyn fysiska planeringen markberedskap upprätthålls. Ett flygfält med större kapacitet än det nuvarande Gustavsviksfältet bör snarast anläggas i Örebro. Planer finns på ett sådant (Täbyfältet). Flygfältet får betydelse för näringslivets utvecklingsmöjligheter. För att arbetsmarknaden skall anses attraktiv för en stor del av ungdomen och för kvinnorna krävs bl. a. att den inre arbetsmiljön fyller vissa allmänna krav.

Åtgärder som ankommer på Iänsmyndigheter Mot bakgrund av näringslivets konjunkturkänslighet är det nödvändigt att upprätthålla en hög beredskap i fråga om arbetsmarknadspolitiska insatser med hänsyn till riskerna för perioder med vikande sysselsättning. svårigheterna för äldre och handikappade att få arbete på den öppna marknaden gör det angeläget att landstinget ombesörjer att tillräckligt antal finns på skyddade verkstäder. I första hand bör dock platser näringslivet stimuleras att sysselsätta dessa grupper.

Örebro län 387

Åtgärder som ankommer på centrala organ

För att kompensera den nedgång som skett i sysselsättningen inom industrin måste fler arbetstillfällen skapas inom denna näringsgren. Detta kan främst ske genom utvidgning vid de befintliga företagen men också genom nylokalisering. För att förbättra näringslivets utvecklingsmöjligheter är det angeläget att Statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) och Styrelsen för teknisk utveckling (STU) ges ökade resurser. För att bidra till åtgärder för att differentiera näringslivet måste företagareföreningen ges vidgade möjligheter att bistå med rådgivning och service.

i

Den bör förstärkas i fråga om såväl ekonomiska som personella

i resurser.

i Vid en fortsatt utbyggnad av universitetsoch högskoleutbildningen | i måste Örebro få en hög prioritet. i Fler arbetstillfällen måste i länet | skapas för personer med längre teoretisk utbildning eftersom funnits svårigheter för många av dem att få arbete.

i stadigvarande

i En fortsatt utlokalisering av olika statliga verksamheter bör eftersträ-

vas, framför allt till Örebro såsom primärt centrum med dess mycket goda kommunikationsläge, utbildningsmöjligheter och övrig service. Den nuvarande gränsen mellan det allmänna stödområdet och riket i övrigt har i många fall varit alltför markerad. l Hällefors har ingen nylokalisering av företag med statligt stöd förekommit, trots att sådant nytillskott varit önskvärt från sysselsättningssynpunkt. För att komma till rätta med arbetsmarknadsproblemen bör Ljusnarsberg och Hällefors överföras till det allmänna stödområdet om indelning i stödområden bibehålls. För att ge näringslivet möjligheter till en gynnsam utveckling krävs en betydande upprustning av vägnätet. Den högre utbildningen i Örebro bör kompletteras med forskningsverksamhet.

18.6 Service

18.6.1 Utbildning

Nuläge och problem I länets alla centralorter finns fullständig grundskola. Gymnasieskola finns i Hallsberg, Karlskoga, Lindesberg och Örebro. I Örebro finns universitetsfilial med ett 30-tal ämnesområden, YRKkurser och kombinationsutbildning. Vidare finns socialhögskola, gymnastik- och idrottshögskola, filial till lärarhögskolan i Uppsala, förskoleseminarium, musikpedagogiskt institut samt flera vårdyrkesutbildningar, samt vissa specialutbildningar, t. ex. specialskola för hörsel- och talskadade och för synskadade.

388 Örebro län

Åtgärder som ankommer på kommunen och länsmyndigheter

Kommunerna bör i samarbete med länsarbetsnämnd, länsskolnämnd och de fackliga organisationerna öka informationen om yrkesval till elever på högstadiet. El-teleteknisk verkstadsteknisk linje samt distributions- och linje, kontorslinje bör inrättas i Hällefors fr. 0. m. läsåret 1975/76.

Åtgärder som ankommer på länsmyndigheter och centrala organ

Den grafiska utbildningen bör förläggas till Örebro. planerade nya Särskilt 40-poängskurser bör snarast kunna anordnas i efterfrågade Karlskoga.

l8.6.2 Hälso- och sjukvård samt annan social service

Hälso- och sjukvård

Nuläge och problem

I det av riksdagen år 1972 antagna regionalpolitiska handlingsprogrammet grupperades sjukvårdsutbudet på fem nivåer. Nivå l (lasarett med mer än l 000 vårdplatser) finns i Örebro för regionsjukvård avseende hela Örebro, Värmlands och Södermanlands län samt del av Västmanlands län, läns- och för hela Örebro län. På nivå III (lasarett med länsdelssjukvård mindre än 500 men med mer än fyra specialiteter) finns vårdplatser sjukvårdsutbud i Karlskoga och Lindesberg. Nivå V (öppen sjukvård) finns i alla kommuner, innebärande tillgång till distriktsläkare, distriktssköterska, mödra- och barnhälsovård samt tandvård.

Åtgärder som ankommer på landstinget för hälso- och för Ö I landstingets principplan sjukvården perioden 1971-1985 förutsätts vårdinsatsen från läkare kunna ökas från nuvaranoch år 1980.

de i genomsnitt ca 2,0 till ca 2,8 läkarbesök per invånare g

Antalet läkare kommer närmast att fördubblas. i och av den vården till fyra l Uppbyggnaden omstruktureringen öppna ä “ primärvårdsområden - Örebro, Hallsberg, Karlskoga och Lindesberg med ett eller flera läkardistrikt vardera pågår, men försvåras och försenas genom brist på distriktsläkare. , somatiska korttidsvården förutsätts att målsätt- I fråga om den slutna om vidmakthållande av den nuvarande höga kvaliteten och ningen kan bibehållas utan utbyggnad under planperioden. kapaciteten Den slutna somatiska långtidsvårdens dimensionering baseras på behovet att snarast möjligt nå den i principplanen för år 1985 antagna ambitionsnivån om 60 vårdplatser per tusen 70-åringar och äldre.

Örebro län 389

Åtgärder som ankommer på kommunerna/landstinget

Förbättrade kollektiva förbindelser fordras för Hällefors del till Lindesberg, vilket kräver väsentligt höjd vägstandard. Behovet av fungerande apoteksjour måste tillgodoses i regioncentra. Företagshälsovården bör där sådan inte finns lösas på det sätt som överenskommits mellan LO och SAF.

Barnomsorg

Nuläge och problem Förskola är ett gemensamt namn för daghem och deltidsgrupp (kallades tidigare för lekskola). Den allmänna förskolan innebär att kommunen skall erbjuda alla sexåringar Barn som inte plats i förskola. har plats i daghem har rätt till plats i deltidsgrupp. Länsstyrelsen anser att kommunerna bör tillgodose det behov av barnomsorg som föräldrarna inte föredrar att lösa själva. Likaså bör halva behovet av heldagstillsyn för barn i förskoleåldern täckas med platseri daghem. Den del av det resterande behovet som inte tillgodoses på privat väg bör sålunda tillgodoses genom platser i familjedaghem. Mot bakgrund av ett framräknat behov av heldagstillsyn för ca 7 300 barn innebär detta att ytterligare ca l 200 skulle behöva platser tillkomma i daghem utöver de av kommunerna planerade. Vid ett ökat tryck på fritidsverksamheten bör beredskap finnas för iordningsställande av ytterligare platser.

Åtgärder som ankommer på centrala organ

För att stimulera kommunernas aktivitet föreslås att de statliga myndigheterna ytterligare förbättrar informationsverksamheten till kornmunerna i frågor rörande barnomsorgen och att kommunerna i sin tur informerar kommuninvånarna. Dessutom bör framför allt driftbidraget till dag- och fritidshem höjas.

Åldringsvârd

Nuläge och problem Åldringsvården har genomgått stora förändringar. De äldre har fått ökad ekonomisk möjlighet att efterfråga moderna bostäder och genom bl. a. den öppna åldringsvården finns numera alternativet att bo kvari den egna lägenheten. Dessutom väljer flera kommuner att bygga servicehus eller -lägenheten

Åtgärder som ankommer på kommunen

Antalet platser i Hällefors, Karlskoga och Ljusnarsberg bör utökas genom utbyggnad av åldersdomshem alternativt genom att servicelägenheter uppförs.

Örebro län sou 1975:92

Social hemhjälp

Nuläge och problem Mot bakgrund av det stigande antalet åldringar och det oförändrade på åldersdomshem/servicehus i några kommuner är en ökning platsantalet av den öppna vården också behövlig. Barnvårdarverksamhet saknas för närvarande i några kommuner.

Åtgärder som ankommer på kommunen

Timantalet för framför allt hemsamaritverksamheten bör utökas. Kommuner som inte har barnvårdare bör snarast anställa sådan. Kommuner som inte träffat avtal om postverkets särskilda landsbygdsservice bör införa denna serviceform.

18.63 Vägar och kommunikationer

Vägar

Nuläge och problem I beslut om flerårsplan för byggande av statsvägar och långtidsplan för och förbättring av statsvägar är länsstyrelsen bunden av givna l byggande anslagsramar. Länsprogrammet kan emellertid inte ta hänsyn till så snävt medelsramar utan måste peka på de brister som föreligger och tilltagna för vilkas avhjälpande ytterligare ekonomiska insatser erfordras. Länsstyrelsen har också särskilt påpekat det allvarliga i att ytterligare senarelägga Försening medför bl. a. svårigheter att erforderliga vägförbättringar. vidareutveckla näringslivet samtidigt som det starkt försvårar möjlighetersom regionalpolitiken förutsätts syfta till. na att skapa den jämlikhet För fortsatt utveckling är vägarnas standard en mycket viktig förutsättning såväl för näringslivet (godstransporter) som för befolkningen (arbets-, service-, skol- och sjukresor). Kommunerna har med skärpa framhållit att vägnätet snarast måste förbättras bl. a. för att en väl fungerande kollektiv trafik skall kunna upprätthållas. Flera av länets behov av upprustning eller viktigare vägar är i stort ombyggnad. De från regional och interregional synpunkt betydelsefullaste vägar som måste åtgärdas framgår av tab. 18:3 och fig. 18:2

Åtgärder som ankommer på centrala organ, regering och riksdag

Länsstyrelsen har att angelägenhetsgradera vägprojekten. Ställningstamåste göras mot bakgrunden av den synnerligen knappa medelsgandet För att över huvud taget kunna realisera kraven från tilldelningen. samt den regionalpolitiska att befolkning och näringsliv målsättningen åstadkomma ökad jämlikhet mellan olika regioner fordras att betydligt

sou 1975:92 Örebro län 391

större ekonomiska resurser ges till vägbyggandet, så att berättigade anspråk på bättre vägar med det snaraste tillgodoses. Kommuner, landsting och regionala organ kan i vägfrågor inte göra mer än att peka på de redan väl kända problemen. Regering och riksdag måste ge betydligt ökade anslag för upprustning av de dåliga vägarna i länet.

Tab. 18:3 Mest angelägna åtgärder på vägar av regional och interregional l karaktär.

l

2 b=brcddning och förbättring i n=nybyggnad, o=ombyggnad l l 244 Gyttorp-Kråkviken (o, 27 km) 244 Genomfart Gyttorp (n), gemensam med 243 60 Rya-Fornaboda (o), förbifart Lindesberg (n) (10 km) 60 Löa-Laxåsen (o), förbifart Kopparberg (n) (l7 km) 60 Bro och vägkorsning/244 Lilla Mon (o) 50 Förbifart Askersund (n, 3 km) 50 Lerbäck-Kassmyra (o+n, 9 km) 50 Länsgrånsen-Gärdshyttan (b, l0 km) 5l Korsningen 51/52-Svennevad (o), förbifart Pålsboda (n) (18 km) 51 Förbifart Hjortkvarn (n, 4 km) 68 Förlängning av väg 68 (o, 21 km); pågår och finansieras med speciella AMS-medel 243 Älvlången-Fogdhyttan (n, l0 km) 49 Rudestubbetorp (o, ll km) E3 Byggs om till motorväg 1977-80 (16 km) E3 Finnerödja-Backgården (b, 6 km) E3 Stavåna-Sandstubbetorp, Stenbråten-Vretstorp (b, 9 km) El 8 Leken-Adolfsberg (b, l8 km), arbete pågår närmast Örebro El 8 Länsgränsen-Odlingen (b, 2 km) 205 Laxå-Backen (n, 3 km), påbörjas 1976 205 Vägport i Svartå (o) 205 Ölsboda-Degerfors (o, 4 km) 205 Vid Östra Laxsjön (o, 2 km) 249 Frövi-Vässlingby (o, 8 km), förbifart Frövi (n)

Kommunikationer

Regional trafik

En viktig förutsättning för länets fortsatta utveckling är väl fungerande kommunikationer. Det regionala kollektiva resbehovet tillgodoses inom länet med tågoch bussförbindelser.

392 Örebro län sou 1975:92

Åtgärder som ankommer på kommunen och centrala organ

När det gäller tågtrafiken är det viktigt att inga inskränkningar görs i nuvarande turstandard. Örebro bör i samarbete med övriga berörda kommuner verka för att SJ inför entimmas pendeltågstrafik med snabbtåg till och från Stockholm. för återresa från Stockholm på kvällar bör förbättras. Möjligheterna

Åtgärder som ankommer på kommun och landsting

Där tågförbindelserna inte tillgodoser behovet måste bussförbindelser inrättas som komplement. För alla linjer bör restiderna förkortas och regleras så att regionala olika kollektiva resbehov kan tillgodoses. Dessutom måste en bättre mellan tåg och buss genomföras, samtidigt som samordtidsanpassning ningen mellan regional och lokal trafik förbättras. Det senare är angeläget speciellt vid regionala resor till Örebro. Det är för länets näringsliv att det planerade Täbyfältet i viktigt Örebro och utförs så att en framtida utbyggnad möjliggörs. Det byggs nuvarande Gustavsviksfältet är inte tillfredsställande.

Lokal trafik

Det lokala resbehovet tillgodoses dels genom trafiken på de regionala dels genom lokal linjetrafik och kompletteringstrafik med busslinjerna, bil. För att tillgodose servicebehovet för befolkningen på landsbygden behövs resmöjligheter någon eller några dagar i veckan in till kommunens centralort eller annan större tätort.

Åtgärder som ankommer på kommun och landsting

Utgångspunkten för den lokala kollektiva persontrafiken är ett väl fungerande busslinjenät. Kommunerna och landstinget bör genom det l .i gemensamt ägda AB Örebro läns regionaltrafik tillse att trafiken iu i upprätthålls med en linje- och turstandard som motsvarar den nuvarande. Dessutom måste trafiken tidsmässigt samordnas bättre med den regionala tåg- och busstrafiken.

som ankommer . Åtgärder på kommunerna För att tillgodose resbehovet från den befolkning som inte har tillgång till busstrafik är det angeläget att kommuner som inte har kompletteringstrafik startar sådan.

Örebro län 393

l8.6.4 Bostäder Nuläge och problem Antalet lägenheter uppgick år 1970 till 110 912, en ökning sedan år 1965 med 8%. Samtidigt skedde en förskjutning till större lägenheter och kvaliteten höjdes. Under början av 1970-talet nåddes i stort sett balans mellan utbud och efterfrågan på lägenheter i länet. Utspridningen av bostäder, förorsakad av den stora efterfrågan på småhus, kan medföra ökade kostnader för kommunen, Lex. investeringar i vatten- och avloppsanläggningar och ökad skolskjutsverksamhet.

Åtgärder som ankommer på kommunen och Iänsmyndtgheter För att nå en högre bostadsstandard föreslås intensifierad upplysning till hushållen om villkoren för bostadsbidrag och förbättringslån. Bostadsförsörjningsplan bör upprättas för kommuner med gemensamt bostadsförsörjningsområde. Sådan plan bör i första hand upprättas av Karlskoga-Degerfors, Örebr0›Kumla-Hallsberg och Örebro-Nora.

18.6.5 VA-frågor

Vattenförsörjning Nuläge och problem Vattenförsörjningen är tillfredsställande i de flesta kommunerna och större problem väntas inte uppkomma under planeringsperioden.

Avloppsrening Behandlingen av avloppsvatten från de flesta större har

tätorterna

under senare år kompletterats med biologisk och/eller kemisk rening. I flera kommuner har dock reningsverken otillräcklig reservkapacitet.

Åtgärder som ankommer på kommunerna Kommunerna måste skapa reservkapacitet för kommande vattenbehov. Utbyggnaden av större avloppsreningsverk måste i förekommande fall fortsätta för högre reningsgrad. För mindre tätorter kan överföringsledningar byggas till befintliga verk.

18.6.6 Övrig offentlig service

Nuläge och problem Servicenivån får i alla kommuner betraktas som tillfredsställande med hänsyn till ortsstrukturen. Länsstyrelsen understryker vikten och nödvändigheten av att befintlig service bibehålls i framtiden.

sou 1975:92

394 Örebro län

l8.6.7 Kommersiell service för hushållen

Nuläge och problem Det stora problemet är att tillgodose behovet av dagligvaruservice i de mindre tätorterna och på glesbygden. Underlaget för många butiker har minskat så kraftigt att fortsatt drift blivit omöjlig.

Åtgärder som ankommer på staten och kommunen

För att behålla livsmedelsbutikerna i de mindre tätorterna och på glesbygden bör statliga eller kommunala bidrag kunna utgå till stöd för fortsatt affärsdrift. Statliga bidrag, som nu kan utgå i det inre stödområdet, bör kunna utgå i kommuner med glesbygdsproblem också i andra delar av landet.

18.6.8 Kommersiell service för företagen

Åtgärder som ankommer på kommunerna och länsmyndigheter

Företagsservicen i länets kommuncentra bör utökas i takt med föreliggande behov genom direkta etableringar eller genom någon filial- 1 eller ambulerande verksamhet.

18.7 Miljö

Örebro län har goda naturliga förutsättningar för ett rörligt friluftsliv. Strövområdena är så belägna att de bara i undantagsfall hotas av 4 expanderande bebyggelse eller trafikleder. I länet har Tiveden, Kilsbergen 5. och Malingsbo-Kloten bedömts ha intresse som utflyktsområden för hela i l

Mellansverige. 3

för a Mil_iörestrikti0ner av större betydelse som kan vara hinder

l

sysselsättningen är i första hand bränningen av kalk och skiffer i öppna

l

ugnar i Hällabrottet (Kumla). Vid övriga miljöstörande verksamheter har l långtgående åtgärder vidtagits och ytterligare sådana planeras. Risk för l torde inte föreligga annat än i l nedläggning på grund av miljörestriktioner 1 undantagsfall. i Länsstyrelsen framhåller vikten av att säkerställa områden för rekreations- och motionsändamål. Det regionala intresset för Hjälmaren bör

särskilt framhållas. i

Från luftförorenings- och energibesparingssynpunkt bör kommunerna centralisera bostads- och lokaluppvärmning genom utbyggnad av fjärrvärmeanläggningar eller elvärme. _ Kommunerna bör även medverka till en ökad återvinning inom avfallshanteringen.

sou 1975:92 Örebro län 395

å m. 5 f. . P0 1,

U0 jáøârruusnavsberg 00 zorrponskersund 30 . 011 0 00a- 00 OO 0 av IO »g man

o: Lindeberg › Nova

cisbegerlorsb m..

iiljHallsberg Bohlin .

S5 oo oovlücoåKarlskoganon Degevlors ;o e 0 b :kan ;op ett 000000 . C0 uno gun o o

.i .Z I vÅL OO

50 . 32 .S O

C U O a C O . i . ° 1005 V70 180 1990 ° zs Fig. 18:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings-

. grenar under perioden 1965- I 990

» 0/ ° KC Fig. 18:2 a°r 1980 i zilders- Pc RC

Ande1av befolkningen

gruppen 50-w ar a,

J O O

A PC RC KC i

å 0

g . U3 i C o o

:°° 2

- 2 i :

ç V :Örebro A * - 3 . 32. oo 0002

_ouu pung notan a ° 0 J... o1- mm ° °° 50 I å*

j ^ ou: :KaIIsROQaO n.. 2 äünamibw

00 4 v I. Llnduhui v çøwnuu Lindesberg , apan o -- 0 HBMNFS ; .annan _ Q Karlskoga- __ 1 çüiülnnmvoøu man Degerfors ooomøoøuuxumla 0 WWW ämm_ OOIODIO U o ouooegerlors° ›-: e x 000 woman-Luxe W: . 000 oohudAskarsund .g 0 coouHällelors 0 uu ooooLjusnarsborg oo 0 0 I om . E O CX)

30 o

C)

Ffg_ 134 Anmze; yrkesverksamma kvinna, å, Fig. 18:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år

1980 i relation till totala an m let kvinnor i °1 ern ad 1974 1791M11? fi” Olkmängde ?åldern 15-69 år

15-64 år

396 Örebro län SOU 1975192

PC 71-74

i ..

i + 1 4

* * 0 V

?i

nc

l

+2 __

+ s

* T +1 z. Kavllkegao Kulakcgm, ”nam”. i oagulou°m» r d_ i Å--M n* O ---- Hubbar; N »aan-amg ” :Llnøubcm Dogulorso _ 1 --Kavlskogroøgovl .

Fig. 18:6 Nettofiyttning per år under perioderna 1968-1974 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. period: början

SOU l975z92

19 VÄSTMAN LANDS LÄN

19.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet 19. 1.1 Bakgrund Under 1950-talet och större delen av 1960-talet var Västmanland ett av de befolkningsmässigt sett mest expansiva områdena i riket. Denna expansion grundades i första hand på industrins snabbt ökade arbetskraftsbehov. Det kraftiga suget från industrin avtog i mitten av l960-talet, varefter industrin i stort sett har bibehållit en oförändrad anställningsnivå. Befolkningsökningen fortsatte även under senare delen av 1960-talet genom servicenäringarnas uppföljning av den tidigare industriexpansionen och en ganska betydande byggnadsaktivitet. Befolkningstillväxten skedde emellertid till största delen inom de åldersgrupper som inte är yrkesverksamma. Att länet sedan 1970-talets ingång har drabbats av en icke obetydlig befolkningsavtappning hänger i stor utsträckning samman med demografiska faktorer. Den tidigare kraftiga inflyttningen (framför allt från utlandet) medförde att länet fick en ung befolkning och därmed höga födelsetal. Under senare år har näringslivet inte kunnat expandera itakt med det ökade arbetskraftsutbudet. Därtill kommer den allmänna obalans, som under lång tid rått på länets arbetsmarknad, bl. a. genom den otillfredsställande differentieringen inom näringslivet. Närmare 44 % av de sysselsatta i länet arbetar inom industrin mot i genomsnitt 31 % för hela riket. 63 % av de industrisysselsatta arbetar i företag som har över 500 anställda mot 40 % i riket. Den höga industrialiseringsgraden medför att andelen sysselsatta i servicenäringarna är låg i jämförelse med det stora flertalet andra län. Nästan 88 % av länets befolkning bor i tätorter. Endast Stockholms län och Göteborgs och Bohus län redovisar här högre procenttal. Länets speciella förhållanden måste givetvis beaktas i den regionalpolitiska planeringen. Samtidigt som man bör ta tillvara alla möjligheter till ett allsidigare näringsliv, förutsätter en stabil utveckling i länet och regionerna att industrin även fortsättningsvis bibehåller sin betydelse. l9.1.2 Länsstyrelsens riktlinjer

Länsstyrelsens riktlinjer för planeringen i länet ger en översiktlig sammanfattning av de principer som skall vara vägledande för utveck-

398 Västmanlands län

lingen inom olika sektorer av samhället, för att uppfylla de överordnade målen. Utgångspunkten är länets indelning i fyra regioner, Västerås, Köping, Fagersta och Sala, vilka utgör naturliga områden för arbetsmarknad och service. Riktlinjerna för planeringen syftar till att understödja den regionala strukturen genom att stärka regionernas arbetsmarknad och därmed även garantera en stabil utveckling och goda levnadsbetingelseri länets samtliga elva kommuner. Med hänsyn till näringslivets sammansättning och kraven på tillräckligt befolkningsunderlag för fullgod regional service sätter länsstyrelsen Fagersta- och Salaregionerna i främsta rummet vad gäller sysselsättningsskapande åtgärder. Balansproblemet på arbetsmarknaden är en huvudfråga för Västmanlands län. Med detta avses möjligheterna för länets befolkning att finna å lämpligt arbete utan att behöva söka sig utanför den egna regionen eller länet liksom företagens möjligheter att skaffa arbetskraft. Ensidigheten i

innebär både för de enskilda människorna s

näringslivet problem på arbetsmarknaden och för stabiliteten inom länet både sikt å; på kort (konjunkturkänsligheten) och på längre sikt (beroendet av utvecklingen i

z

vissa branscher).Ensidigheten drabbar stora grupper, såväl långtidsutbilda-

l

de som personer utan lämplig yrkesutbildning, samt de som av olika skäl inte har möjlighet att ta industriellt arbete, främst då bland kvinnorna. Balansen mellan tillgång och efterfrågan på olika slag av arbete för länets befolkning är en fråga om arbetsmarknadens kvalitet. En grundläggande målsättning är att verka för en mångsidigare och därmed stabilare arbetsmarknad som erbjuder fullgoda valmöjligheter för länets befolkning. Länsstyrelsens riktlinjer för samhällsplaneringen i länet. - Planeringen skall bygga på länets fyra naturliga arbetsmarknads- och serviceregioner. Var och en av dessa skall erbjuda en stabil och allsidig arbetsmarknad och ett tillfredsställande serviceutbud, där varje regioncentrum erbjuder den standard som normalt finns i landets regionala centra. - för kommu- Regionerna bör fungera som naturliga Samarbetsområden nerna vad gäller planering av bostadsbyggande, fritidsanläggningar m. m. - En allmän höjning av sysselsättningsgraden samt utjämning mellan regionerna och om möjligt även mellan kommunerna bör eftersträvas. - bör bibehållas minst på 1974 Industrisysselsättningen i varje kommun års nivå. Arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska medel samordnas för att undvika bortfall av sysselsättning i de dominerande företagen. - av privat och samhällelig service som tillgodoser behovet i Utbyggnad hela kommunen bör i första hand ske i resp. kommuncentrum och för regionalt inriktad service i regioncentrum. -I de fem gymnasieregionerna skall finnas gymnasieskola med goda valmöjligheter till teoretisk och praktisk utbildning. Satsning på postgymnasial utbildning och forskning i Västerås. - utvecklas Transportnätet med utgångspunkt från regioncentra.

Västmanlands län 399

- till social service Möjligheterna i fråga om åldringsvård bör vara likartade i alla kommuner. Varierande kommunalekonomiska förutsättningar bör kompenseras med statsbidrag. e Kulturutbud och rekreationsanläggningar bör utvecklas så att likvärdiga möjligheter finns i varje region. - Bostadsbyggandet bör i första hand tillgodose det bostadsbehov som finns inom resp. kommun med hänsyn till arbetstillfällen m. m. - Energifrågorna beaktas i den regionala planeringen. - i kommunerna Bebyggelseplaneringen bör inriktas på att erbjuda god handlingsberedskap. v Förstärkta insatser för arbetsmarknadspolitisk beredskap på det kommunala planet och länsplanet. i Samordnad planering mellan länen i Mälarregionen för utbyggnad av kommunikationsnät, turism, friluftsliv och fritidsbebyggelse m. m.

19.2 Regional struktur

19.2.l Bakgrund

Planen för utveckling av den regionala strukturen (prop. 1972:111) › anger följande ortsklassificering. Primärt centrum Västerås Regionala centra Fagersta, Köping och Sala Kommuncentra Arboga, Hallstahammar, Heby, Kungsör, Norberg, Skinnskatteberg, Surahammar.

19.2.2 Remissorganens synpunkter

Västerås kommun framhåller att det är viktigt att kommunens roll i ortssystempolitiken klarläggs. Att den klassificerats som primärt centrum är inte tillräckligt. Kommunens samband med Stockholm bör klarläggas. I vissa sammanhang har kommunen ansetts ligga för nära Stockholm och i andra förlängt ifrån. Ett exempel är att Västerås till skillnad från många andra primära centra inte blev delaktig av utlokaliseringen av statliga verk, på grund av att kommunen låg för nära Stockholm. Hallstahammars kommun: Det är ett livsvillkor att all befintlig verksamhet och service, exempelvis gymnasieskolan, får behållas i minst nuvarande omfattning. Att kommunen är klassad som kommuncentrum får inte betyda att all verksamhet av regional karaktär är utesluten, t. ex. riksrekryterande linje för ridinstruktörer inom gymnasieskolans ram. Köpings kommun har en i förhållande till Västerås och övriga regionala centra, Sala och Fagersta, liten andel tjänstemän inom näringslivet. En brist är även att Köping i hög grad saknar såväl statlig som enskild administrationsverksamhet. För att råda bot på detta föreslår kommunen att bl. a. följande verksamheter förläggs till Köping: administration och förvaltning t. ex. statlig och regional administration, huvudkontor för handel, samfärdsel och verksamheter för företagsservice m. m. Kungsörs kommun framhåller att kommunen inom ramen för sin

400 Västmanlands län

skall verka för att åtgärder vidtages för att åstadkomma ett för förmåga hela regionen rikt differentierat näringsliv. Man påpekar att ortsklassificeringen inte får fungera som en onödig styrning av planeringen. Den kan dels innebära en psykologisk nedklassning av olika orter och dels innebära en schablonmässig fördelning av verksamheten till redan expansiva områden. Skinnskattebergs kommun framhåller att kommunen har glesbygdsproblem jämförbara med norrlandskommuner. Denna situation förstärks av att kommunen ligger i Västmanland, som från statligt håll betraktas vara helt fritt från nämnda problem. Det är därför av vikt att peka på detta förhållande, så att stödåtgärder kan vidtagas. r_ Norbergs kommun. Det är av utomordentlig betydelse att balansen mellan olika regioner förbättras så att de olika regionernas invånare i största möjliga utsträckning kan erbjudas en likvärdig sysselsättning och enjämförlig tillgång till social, kommersiell och kulturell service. Behov föreligger av en kraftig förstärkning av Fagerstaregionen. Därvid är det väsentligt att insatserna inte koncentreras till regionens centrum, utan att även de mindre kommunernas behov av stödåtgärder tillgodoses. Sala kommun är beredd att vidtaga alla tänkbara åtgärder för att Salas ställning som regionalt centrum bevaras och förstärks. Det förutsätter härvid att statliga åtgärder vidtages som underlättar kommunens strävanden. Men man framhåller att insatserna ej enbart bör koncentreras till centralorten utan kommunen har även ett ansvar för sysselsättningen i övriga kommundelar. Heby kommun föreslår i sitt åtgärdsförslag bl. a. att Salaregionen införlivas i det allmänna stödområdet, så att företag i större utsträckning motiveras att etablera sig i regionen.

l9.2.3 Länsstyrelsens förslag Länsstyrelsens åsikt är att den indelning som i dag råder med elva kommuner och fyra regioner skall bevaras och att därtill alla ansträngningar skall göras för att stärka den regionala indelningen i länet. Det är länsstyrelsens åsikt att planen för den regionala strukturen inte bör tillämpas alltför strikt. inrättandet av gymnasieskolan i Arboga är ett exempel på hur viss uppdelning av regionala servicefunktioner är möjlig. Länsstyrelsen finner det naturligt att begränsa diskussionen om ortsstrukturen till A-regionnivå. Länet har två regioner med uppenbara arbetsmarknadsproblem, Fagersta och Sala. Båda regionerna ligger i den s. k. grå zonen. I prop. 1972:1 ll har man fastslagit att det finns skäl att tillämpa stödbestämmelserna på ett smidigt sätt i grånstrakterna till stödområdet. De hittills bedrivna stödinsatserna beträffande Sala- och Fagerstaregionerna har varit positiva och inlämnade ansökningar om lokaliseringslån från företag i båda dessa regioner har beviljats om de

sou 1975:92 Västmanlands län 401

företagsekonomiska villkoren varit tillgodosedda. Länsstyrelsen förutsätter att sa lange stödinsatser är nödvändiga i Sala- och Fagerstaregionerna stöd i olika former skall utgå och att en generös tillämpning skall gälla. Västeråsregionen. De krav som ur arbetsmarknads-, service- och kommunikationssynpunkt ställs på ett primärt centrum uppfylls till fullo av Västeråsregionen. En större differentiering av arbetsmarknaden i såväl Västerås som de övriga två i regionen ingående kommunerna Hallstahammar och Surahammar är emellertid eftersträvansvärd. Västerås har resurser och handlingsberedskap att ta emot serviceinstitutioner som kan flytta från Stockholm eller som kommer att nyinrättas. institutioner inom den offentliga sektor av mer än länsbetydelse skulle på ett värdefullt sätt komplettera näringslivet i Västerås och hela länet. En liknande positiv effekt skulle naturligtvis kunna erhållas om uppgifter delegeras från statliga myndigheter och verk till befintliga organ på länsplanet. Indelningen av Västeråsregionen i två gymnasieregioner anser länsstyrelsen naturlig och så inarbetad att någon sammanslagning till en enda för hela regionen inte behöver diskuteras. Kommunikationsnätet är relativt väl utvecklat. Kollektivtrafiken skulle dock kunna förbättras dels inom regionen genom samverkan mellan kommunerna dels till och från regionen genom bl. a. höghastighetståg med täta förbindelser, utbyggd E 18 mot Stockholm och tät reguljär busstrafik Västerås-Arlanda över Enköping-Sigtuna. Goda förutsättningar finns i Västerås och Västeråsregionen för utveckling av olika utbildningsanstalter av såväl läns- som riksrekryterande karaktär. Länsstyrelsen föreslår att följande verksamheter inom utbildning och forskning förläggs till Västeråsregionen. i enlighet med riks- - Högskoleutbyggnaden genomförs utan dröjsmål dagens beslut. - Teknisk utbildning i anslutning till industrierna. 4 Forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet. - Konstutbildning. -- Ridutbildning i anslutning till Strömsholm. - Fortsatt satsning på arbetsmarknadsutbildning i Västerås och Hallstahammar. Kurser med riksrekrytering. -- Utbildning för biståndsarbete. - lnvandrarinstitut. Man bör också undersöka möjligheterna att förlägga t. ex. kursverksamhet med internatutbildning för att utnyttja skollokaler och lediga lägenheter i Hallstahammar. Käinirixârg-z-eionen bedöms av länsstyrelsen väl motsvara de krav som ur både service- och kommunikationssynpunkt kan ställas på ett regionalt centrum. Arbetsmarknaden är dock ensidigt industriinriktad och följakt-

402 Västmanlands län

ligen är serviceandelen relativt låg. Trots detta bedöms den kommersiella servicen tillfredsställa de regionala behoven, medan t. ex. företagsservicen bör byggas ut.

Länsstyrelsen anser att planeringen på kommunal och regional nivå bör

inriktas på att gynna etablering och utbyggnad av serviceverksamheter såsom transportväsende, partihandel, företagsservice och försäljningskontor. Andra åtgärder som bör vidtagas för att förbättra arbetsmarknaden i å 5. av kvinnor och z regionen är att öka möjligheterna för sysselsättning i ungdom. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna till utveckling av den yrkesinriktade utbildningen i regionen. Kommunikationerna bör förbättras genom ett samarbete mellan regionens kommuner och trafikföretagen. Inriktningen bör vara en total samordning av all trafik i regionen. Förutsättningarna att åstadkomma ett väl fungerande kollektivt kommunikationsnät med hög turtäthet är goda. Fagerstaregionen med kommunerna Fagersta, Skinnskatteberg och

Norberg, upplevde en befolkningsexpansion på 1950-talet, men har

därefter haft en mycket stor nettoutflyttning. Anmärkningsvärt är att alla tre kommunerna varje år sedan år 1960 har haft minus i de inrikes flyttningarna (undantag Skinnskatteberg år 1971 och Norberg år 1974). Totalt förlorade regionen ca 6 000 invånare i den inrikes omflyttningen 1960-1974. Inflyttningen från utlandet gav regionen ett netto på ca 200 men skiftade 1971-1973 till i genomsnitt per år under 1960-talet, underskott. Omflyttningen har medfört att Fagerstaregionen kraftiga ligger högst i landet vad gäller andelen utländska medborgare. Födelseå l överskotten var tidigare av betydande omfattning, men har reducerats i Under 1968-1973 då flyttningsstatistik i › genom utflyttning. perioden i redovisats för A-regioner, har Fagerstaregionen haft den högsta nettouti förhållande till folkmängden av samtliga regioner utanför flyttningen stödområdet. Ensidigheten inom näringslivet är extrem vad gäller koncentrationen till enstaka företag. Det gäller framför allt Fagersta och Skinnskatteberg. Bland centra i riket hade Fagersta år 1970 den näst samtliga regionala andelen inom industri-byggnadsarbete. Om man bara högsta sysselsatta var Fagersta år 1970 det regioncentrum som är mest ser på industrin beroende av ett enda företag. Det ensidiga näringslivet i förening med ett befolkningsunderlag gör det nödvändigt att speciellt noggrant svagt bevaka att arbetsmarknad och serviceunderlag inte sviktar. Bl. a. inom sjukvårdens område skulle en ytterligare uttunning av befolkningsunderlaget medföra stora svårigheter. Länsstyrelsen föreslår att följande åtgärder vidtages för att förbättra situationen i Fagerstaregionen. - både inom industri och service. Samord- Komplettering av näringslivet nade insatser för att förstärka sysselsättning och differentiera näringslivet. Ökad kvinnosysselsättning. - i form av lån och bidrag samt utbildningsstöd vid

Lokaliseringsstöd

SOU l975z92 Västmanlands län 403

personalökning bör utgå på samma villkor som i det allmänna stödomrâdet. - service Offentlig får ej försämras. Ev. indragningar av offentlig verksamhet måste ersättas och utvecklingen inom verksambefintliga heter bevakas (lasarettet, Sundbo yrkesskola, televerkets förråd, förrådsanläggningar i Norberg, folkhögskola, skogsmästarskola, statliga regionala myndigheter). -- Undersöka möjligheterna till ökad w stålindustrins malmbrytning utvecklingsmöjligheter. -- av friluftsliv - Utveckling fritidsanläggningar i Främshyttan, Högbyn, Klackberg. i n l Nedläggningar inom jordbruket motverkas med tillgängliga medel inom

E jordbrukspolitiken. Möjligheterna till speciella former för ekonomiskt l stöd undersöks.

I Salaregionen har under lång tid haft en minskande folkmängd även om l en Stabilisering skett de senaste åren. En fortsatt befolkningsuttunning inom regionen kan på längre sikt komma att rubba förutsättningarna för bl. a. möjligheterna att bibehålla en högklassig sjukvård i Sala liksom möjligheterna att där bedriva allsidig gymnasial undervisning. Salaregionen har en betydande geografisk utsträckning vilket innebär att regionens yttersta delar ligger på relativt stort avstånd från regioncentrum. Man har mycket hög andel glesbygdsboende (38 %) beroende . på att jordbruksnäringen har en fast förankring i regionen. Båda de i

E regionen ingående kommunerna (Sala och Heby) har dessutom länets

i högsta andelar glesbygdsboende med 34,7 % resp. 42,5 %. Ett område i

regionen som måste uppmärksammas i samband med t. ex. olika regionalpolitiska stödinsatser är Östervåladelen. Men även för regionen i övrigt förutsätter länsstyrelsen att stöd i olika former skall utgå och att en generös tillämpning skall gälla. Kommunikationsnätet är relativt väl utvecklat dels genom det interregionala järnvägsnätet dels genom det regionala och det lokala busslinjenätet. l föreslår Länsstyrelsen att följande åtgärder vidtas i regionen. - Komplettering av näringslivet genom satsning i första hand på industri. Samordnade insatser för att förstärka sysselsättningen i första hand i l Heby. Lokaliseringsstöd i form av lån och bidrag samt utbildningsstöd vid personalökning bör utgå på samma villkor som i det allmänna stödområdet. . -- service får Offentlig ej försämras. Ev. indragningar av offentlig verksamhet måste ersättas och utvecklingen inom verksambefintliga heter bevakas. ›- av friluftsliv - Utveckling fritidsanläggningar i nedre Dalälvsområdet. i -w Nedläggningar inom jordbruket motverkas med tillgängliga medel inom jordbrukspolitiken. Möjligheterna till speciella former för ekonomiskt stöd undersöks.

Västmanlands län

.. . 0 x r

*CI

Teckenfo7klarlng Skinnskalteborgx \ , Suva- \ \\\ Storstadsområde | hammarL A 0 2 Västerås ____ J \\ J\_,«\ k*

Primärt centrum u? o \ i

L A

Änalisrå;

Regionalt centrum

Köping\_nammar\__\

O Kommuncentrum o Kommundelscentrum Länsgräns ----- - - Kommungräns -2 Gräns för inre stödområdet 9 Gräns för allm. stödområdet Svart färg 1972 års beslut i 50 km Röd färg Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 19:1 Regional struktur, Västmanlands län

19.3 Planeringsnivåer

19.3.l Bakgrund

I prop. 1972:111 tilldelades Västmanlands län en befolkningsram på ,gr 270 000-280 000 invånare år 1980. Länsstyrelsen fördelade i juni år 1973 länets befolkningsram på kommunerna i form av planeringstal (intervall) vilka framgår av tab. 19:1. Tabellen innehåller även prognossiffror från planeringsunderlaget liksom länsstyrelsens förslag till nya planeringstal.

19.3.2 Remissorganens förslag

Västerås: Prognosen för år 1980 sammanfaller med ett av kommunens utvecklingsalternativ. Utvecklingen fram till år 1990 bedöms av kommunen överstiga länsstyrelsens prognos med 6 200 personer. Kommunen hänvisar till de varningar expertgruppen för regional utredningsverksamhet framfört angående alltför långtgående slutsatser beträffande den befolkningsstagnation som skett i de större kommunerna under början av 1970-talet. Denna kan mycket väl vara tillfällig. Hallstahammar: Prognosen kan i stort godtas. Vissa marginella reservationer kan dock vara motiverade om man ser till kommunens huvudmål-

Västmanlands län 405

sättning, som är en konsumtion av lägenhetsöverskottet fram till år 1980. Kommunen ansluter sig till de av länsstyrelsen föreslagna planeringsnivåerna. Surahammar. Kommunens prognos för år 1980: ll 900 och för år 1990: 12 300, vilket är något högre än länsstyrelsens prognos. Köping: Kommunen ansluter sig till länsstyrelsens prognos för år 1980. Kommunen har dock gjort ansenliga samhälleliga investeringar och det föreligger överkapacitet på en del områden. Med hänsyn till detta framstår det såsom synnerligen angeläget att planeringsnivån år 1980 med 30 000 invånare betraktas som en absolut miniminivå. På längre sikt bör det i huvudsak vara möjligt och även angeläget att försöka uppnå en befolkningstillväxt som ligger avsevärt högre än länsstyrelsens prognos för år 1990 på 30 000 invånare i Köping. En planeringsnivå på ca 34 000 invånare år 1990 innebär inga större tröskelkostnader i samhällsbyggandet. Kungsör och Arboga anser att prognosen för år 1980 och år 1990 är realistisk. Fagersta: Kommunen föreslår planeringstal för 1980 till ca 16 500 personer och för år 1990 till ca 18 000 personer. Skinnskatteberg: Kommunen anser att länsstyrelsens prognos är alltför försiktig och föreslår för är 1980: 5 500 och år 1990: 5 500. Norberg: Kommunen har ingen anledning att revidera prognosen. Det är emellertid viktigt att påpeka att utvecklingen enligt prognosen inte kan anses vara acceptabel. En ytterligare minskning av befolkningen medför svårigheter att uppfylla kravet på kommunen att upprätthålla en tillfredsställande service. I det angivna planeringstalet bör genomsnittsvärdet 6 700 invånare betraktas som ett minimivärde vid planeringen. Kommunen anser att planeringen måste inriktas på en ökning av folkmängden och förordar därför att en uppjustering av planeringstalet övervägs i det fortsatta länsplaneringsarbetet. Sala: På grund av den utveckling som skett i kommunen mellan åren 1970 och 1974 och med anledning av en ljusare syn på industriutvecklingen anser kommunen det realistiskt att befolkningen år 1980 uppgår till minst ca 20 400 invånare. Planeringstalet för 1990 bör sättas till 20 200-21 000 invånare. Heby: Enligt kommunen blir inte befolkningsavtappningen under 1970-talet så kraftig som länsstyrelsen angivit. Kommunens prognos för år 1980 är 12 606 och för år 1990 12 064. Kommunens planeringstal för år 1980 är 12 350-12 850 och för år 1990 ll 700-12 400.

l9.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringstal Länsstyrelsens förslag till planeringstal för år 1980 och år 1990 framgår av kolumnerna längst till höger i tab. 19.1. Vissajusteringar har gjorts ijämförelse med de gamla planeringstalen för år 1980. Detta gäller planeringstalen för Västerås, Surahammar, Köping, Kungsör, Skinnskatteberg, Norberg, Sala och Heby. Skillnaderna är i de flesta fall små vilket även är fallet med lânssiffrorna. Förslagen till planeringsnivå ansluteri

406 Västmanlands län

stort sett till prognosvärdena. För Sala och Heby ligger dock inervallet över prognosen med anledning av kommunernas synpunkter och något förändrade prognosförutsättningar. Förslagen ger för länet som helhet utrymme för en nettoinflyttning mellan O och 12 000 personer under perioden 1975» 1980. Det bör dock påpekas att länet haft en nettoutflyttning av ca 3 600 personer under perioden 1973-1974, dvs. efter det att de nuvarande befolkningsramarna för länen och kommunernas planeringstal fastställdes. Mot bakgrund av de senaste årens befolkningsutveckling kan de föreslagna planeringstalen te sig optimistiska. Förutsättningarna inom det befintliga näringslivet ger emellertid i alla kommunerna underlag för en befolkning som minst ligger i nivå med den undre intervallgränsen. De synpunkter som förts fram av remissorganen angående en mer positiv sysselsättningsutveckling, har beaktats på så sätt att de inrymts i den föreslagna intervallen. Det gäller även de specificerade förslag till befolkningsmålsättning som framförts. Det måste samtidigt understrykas att de föreslagna planeringstalen endast i liten utsträckning ger utrymme för en sämre sysselsättningsutveckling än den prognostiserade. Näringslivets struktur medför osäkerhet i bedömningarna samtidigt som befolkningens sammansättning och berättigade krav på hög sysselsättningsgrad ställer stora anspråk på en både expansiv och flexibel arbetsmarknad. Planeringstalen kan sägas uttrycka den målsättningen att villkoren för sysselsättningen i länet och kommunerna under alla förhållanden inte försämras. Utrymme finns samtidigt för viss sysselsättningsexpansion utöver den som beräknats i prognosen. Man kan givetvis ställa upp olika typer av målsättningar för sysselsättningsutvecklingen i länet, oberoende av den prognostiserade sannolika utvecklingen. Den berättigade allmänna målsättningen i ett sådant sammanhang bör vara ”allas rätt till arbete”. En minimitolkning av denna målsättning kan sägas vara att erbjuda arbete för den befolkning som finns i länet, dvs. att flyttningsutbytet går jämnt upp. Den ”spontana” tillväxten av förvärvsarbetande inom länet motsvaras då ungefär av sysselsättningsprognosen i länsplaneringsmaterialet. Prognosen förutsätter en nettotillväxt av antalet arbetstillfällen i länet med ca 4000 från nuläget fram till år 1980. Motsvarande siffra för perioden 1980-»1990 ligger kring 8 000. Detta kan alltså även uttryckas som ett behov av nya arbetstillfällen. Västmanlands län släpar efter i förhållande till riksgenomsnittet beträffande sysselsättningsgraden för kvinnor, vilket gäller i större eller mindre grad i alla länets kommuner, utom Västerås. För att komma upp till riksnivån behövs ytterligare nära 3 000 arbetstillfällen för kvinnor. En rimlig andra målsättning kan vara att denna undersysselsättning kompen- A seras före år 1990. .l Dessa båda målsättningar kräver tillsammans att 5 000 nya arbetstillfällen skapas fram till år 1980 och ytterligare 10 000 fram till år l990. Det bör observeras att denna målsättning endast är en konsekvens av att den befolkning som nu finns i länet får arbete och att en för hela riket normal sysselsättningsgrad för kvinnorna Lippnås.

SOU 1975 :92 Västmanlands lan 407

000 000 00m 000 00m 000 00m 00w 00m 00m o.: 000 000

m m w

_m m_ mm 2 w_ _m m_

3.0_

0m_I000 v0mI000 vmm1000

1000 I00m 1000 I00m 1000 6000 l000 I00m l000 |00›

w m m.

mciocnimcm_

:C m_ om __

0mm_

0m __ 0m n_

wm_ mä MR

mn_m._o,_ _ 000 00m 00m 000 00m 00m 00m 00m 000 000 00w 00m 00m

_m m 2 m u 0m m_ m_ _m m_

2708 051000 2703

mcomrâämêm_ m_:mm:_._o=s_a

100m I00m 100m t00m 100m 500m ?000 I00m l000 100m

w 0_ m 0

owm_

m_ __ mm 3 0m m_

mm_ å” 00m

00_ 000 00m 000 00_ 00m 00m 00m 00m 00w 000 00m

m m 0

_m __ 0m m_ 2 m_ m_

3.0_

0m_ m:

.§5

5._ oc.. 000 2: 000 000 000 00_ 00v 00m 00w 000 00m

,zocmoi mcioznr_

m m o __ n_

0mm_

0m 0m m_ m_ m_

mm_ NR

nmtuâazüøüx_

000 00m 0mm 000 000 00m 00m oc.. 00m o? 0mm 00m 000

w m o

0m __ mm m_ n_ 0m m_

._:.$$:m_

mwmlooa

.nEåmm:_=u__o._om

.Ewan _m_\000 0wmI000

100m l000 I00w |00m |00m l000 |00m I00m I0m0

1.5.:

SQ

_. m o

.min om.:

m_ 0m v_ o_ 2 m_

?om mm_ SN o:

wmm

w_=n.w:,:m:u_m

3.0 So vw0 :a :m 00» w__ SN 00_ mm_

w_ __ w m 030

E2

»m v_ 2 0m m_

w: 00m

m5 mm0 m5 mmm _ww 000 mmm vi

mecxxyrå

å..

22: mä.:

§0

_itä_

w m

E2

2 om v_ 2 m_

o: _om

notwoå

_Summa_ Em_

.wåmåagmwm

.aoå

Enumcm_

mctøågazcm_

.M53

_osm_

mäøocnxmccim

:z

.s:.:..:_n7.__:w_

_Am_

.nêEsznäm

.så EJEEOV_ mmääm Weis_ .omwczg “§52 Eäumf 900.02 sam ?_02 sEism Enäcnu_ wife; .wzco

408 Västmanlands län

Om man har som befolkningsmålsättning att nå den övre gränsen för länsstyrelsens planeringstal ivarje kommun, krävs ytterligare minst 3 000 arbetstillfällen före år 1980 och 7 600 under perioden 1980 4990 utöver de nämnda 5 O00+ 10 000. Kommunerna har i allmänhet uttalat sig för en befolkning motsvarande denna nivå, som en rimlig målsättning med avseende på kapaciteten inom olika anläggningar m. m.

19.3.4 Kommunalekonomiska förutsättningar. Kommunal planering

Med en utveckling inom ramen för de planeringstal som föreslagits av i

länsstyrelsen torde inte de kommunalekonomiska förutsättningarna påverkas i avgörande grad. Framförhållningen i planeringen gör dessutom att man i allmänhet har möjlighet att snabbt anpassa sig till en mer expansiv utveckling i kommunerna. Om däremot befolkningsutvecklingen blir svagare än vad som framgår av de föreslagna planeringsnivåerna finns risk för underutnyttjande av samhällsanläggningar med ekonomiska konsekvenser för såväl kommuner och landsting som staten. Den starka expansion som tidigare präglat flera av länets kommuner

har medverkat till att den utbyggda kapaciteten ofta förutsätter en

f

fortsatt tillväxt. mest expansiva kommu-

Speciellt gäller detta de hittills f

nerna Västerås, Hallstahammar och Köping. l dessa kommuner, och även i andra, har omsvängningen från stark befolkningstillväxt till stagnerande “ eller tillbakagående befolkningstal under de senaste åren inneburit påtagliga svårigheter. Detta kommer bl. a. till uttryck i överkapacitet på bostadsmarknaden. De flesta tomma lägenheterna i länet finns i allmännyttiga företag, vilket betyder direkta kommunalekonomiska konsekvenser. Andra områden där ett vikande befolkningsunderlag skulle ställa till stora problem är utbildning och sjukvård. Ett minskande befolkningsunderlag i Fagersta- och Salaregionerna skulle kunna resultera . i en omprövning av landstingets beslut att bibehålla lasaretten i dessa Å: regioner. Länsstyrelsen vill föra fram följande i anslutning till kommunal ekonomi och planering. - Nuvarande uppgifts- och ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommun är i stort sett rationell. Det förhållandet att det positiva resultatet av gjorda insatser i vissa sammanhang kommer en annan huvudman till godo än den som står för kostnaderna, kan försvåra rationella ställningstaganden. Det är angeläget att denna problematik f i blir föremål för särskilda studier. - Ökad satsning på forskning och utvecklingsarbete på det kommunalekonomiska området erfordras. - Bestämmelser om statliga bidrag till landsting och kommuner bör utformas så att kommunernas intresse för god hushållning bibehålls. Enkla och lättadministrerade statsbidragsbestämmelser utan onödig detaljkontroll bör eftersträvas. - till kommu- Skatteutjämningsbidragen och annan statlig bidragsgivning nerna bör utformas på så sätt att större hänsyn kan tas till

Västmanlands län 409

kommunernas faktiska kostnader för viss basservice. Hur skillnaden mellan kommunerna i fråga om åldersstruktur, bebyggelsetyp osv. skall beaktas vid bidragsgivning måste ytterligare utredas centralt. - för bortfall Kompensation av skatteunderlag bör kunna utgå till kommuner med stark utflyttning. - Ekonomisk planering, bostadsplanering och fysisk planering i kommunerna bör bygga på befolkningsantaganden inom planeringstalens intervallgränser.

19.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser Fram till årsskiftet 1974-1975 har 8 företag i norra länsdelen erhållit lokaliseringsstöd i form av lån, i ett fall även bidrag, på sammanlagt 13,1 milj. kr. De sammanlagda investeringskostnaderna för dessa projekt uppgår till 27 milj. kr. Vid halvårsskiftet 1973 hade länet tilldelats lokaliseringsstöd som motsvarade 0,5 % av det totala stödet i riket. Beträffande skatteutjämningsbidrag är länets kommuner tillförsäkrade 95 % av medelskattekraften. År 1975 uppgår skatteutjämningsbidraget till länet till 22 milj. kr. (motsvarande 1,4 % av det totala skatteutjämningsbidraget i riket). Totalt erhåller Sala och Heby de största bidragen, även räknat i kr. per invånare ligger dessa kommuner högst. Av under perioden 1970-1973 beviljade ianspråktaganden av investeringsfondmedel tillföll 3,6 % investeringar i Västmanlands län. Som jämförelse kan nämnas att omkring 4,5 % av totalantalet sysselsatta inom industrin finns i länet. En sammanfattande utvärdering av de regionalpolitiska medlens effekt i länet är svår att göra. Man kan dock konstatera att lokaliseringsstödet har givit ett visst sysselsättningstillskott i den norra länsdelen. Den samlade effekten av andra insatser av mer generell natur har emellertid varit måttlig. Åtgärder som minskar näringslivets ensidighet saknas helt.

19.5 Arbete 19.S.l Sysselsättningsutvecklingen. Nuläge, utvecklingstendenser och problem Under 1960-talet ökade sysselsättningen i länet med 10 500. Efter år 1965 har emellertid ökningen i antalet sysselsatta varit måttlig och de senaste åren torde totala antalet förvärvsarbetande ha legat på ungefär oförändrad nivå eller minskat något. Länets näringslivsstruktur avviker väsentligt från riket och flertalet övriga län genom den utpräglade industridominansen. När man jämför Västmanlands län med övriga län i riket har Västmanland den allra högsta andelen sysselsatta inom industri. För vardera av jord- och skogsbruk, byggnadsverksamhet, handel och samfärdsel samt offentlig förvaltning ligger Västmanland bland de län som har lägsta sysselsättningsandelen. Motsvarande jämförelse för de 70 A-regionerna i landet visar att Fagersta-, Köpings- och Västeråsregionerna alla tillhör de A-regioner som ligger högst i fråga om industridominans.

410 Västmanlands län

Antalet industrianställda i länet undergick inte några större förändringar under 1960-talet som helhet, men fluktuationerna år från år i samband med konjunktursvängningarna var betydande. Planeringsunderlaget anger en i stort sett oförändrad industrisysselsättning för länet som helhet över hela 1970-talet, med en viss ökning för perioden 1974-1980. Även för de enskilda kommunerna innebär prognosen oförändrad eller ökad sysselsättning under resten av 1970-talet. Efter år 1980 har förutsätts en oförändrad industrisysselsättning i varje kommun. Långtidsutredningen räknar med en minskning med 8 % för industrin under perioden 1970-1980 och med 14% under perioden 1980-1990. Länsprognosen är således betydligt mer optimistisk. Denna bedömning grundas bl. a. på relativt gynnsamma förutsättningar för länet i fråga om företagens bransch- och storleksstruktur. Utvecklingen av industrisysselsättningen beror emellertid också på den allmänna inriktningen av sysselsättningspolitiken, framtida arbetstidsförkortningar m. m. lndustrisysselsättningen i länets olika delar är en viktig fråga för den fortsatta regionalpolitiken. Utvecklingen av industrisektorn som helhet och ännu mer den lokala utvecklingen är inte bestämd på förhand, utan kan åtminstone till en del styras i önskad riktning, samtidigt som den givetvis påverkas av faktorer som nu inte är överblickbara (jämför t. ex. oljekrisen). Inom jord- och skogsbruket räknar länsstyrelsen med en sysselsättningsminskning från ca 7 600 sysselsatta år 1970 till 5 000 år 1980 och en ytterligare minskning till 3 850 år 1990. Prognosen innebär en väsentligt lägre minskningstakt för både jord- och skogsbruk i länet än den som beräknats för hela riket av långtidsutredningen. På grund av strukturskillnader blir den relativa förändringen väsentligt olika i skilda kommuner. De största minskningarna sker i Fagersta- och Sala-regi0nerna. Att i möjligaste mån undvika en alltför stark nedgång ijordbrukssysselsättningen i norra delen av länet är angeläget på grund av jordbrukets betydelse för hela arbetsmarknaden och för att upprätthålla befolkningsunderlaget lokalt och regionalt. Länet ligger vid gränsen för det område där det utgår vissa stödåtgärder, avsedda för norra delen av landet. Enligt länsstyrelsens mening bör det prövas om inte prisstödet skulle kunna gälla generellt i Sala- och Fagerstaregionerna. Likaså bör s. k. B-stöd till inte fullt bärkraftiga jordbruk kunna utgå i dessa regioner. Möjligheterna att utnyttja den stora produktionen av fodersäd inom länet för ökad slaktdjursuppfödning bör närmare undersökas. En utveckling och ökning av mjölkproduktionen är vidare önskvärd såväl med tanke på behovet av konsumtionsmjölk i Mälardalen som med tanke på bevarandet av betesmarkerna i kulturlandskapet. Länsstyrelsen bedömer att även insatser inom skogsbruket är angelägna. Skogsvårdsåtgärder är lämpliga objekt för beredskapsarbeten. Program för sådana arbeten bör finnas utarbetade för snabb igångsättning. En annan angelägen sak inom skogsbruket är en förbättrad precision och aktualitet av riksskogstaxeringens uppgifter för en säkrare planering på länsnivå.

Västmanlands län 411

För byggnads- och anläggningsverksamhet räknar långtidsutredningen med en allmän tillbakagång av antalet sysselsatta med 17% under 1970-talet och 10 % under 1980-talet. Efter en genomgång av byggnadsverksamheten i länet har slutsatsen blivit att utvecklingen i länet sannolikt kommer att bli likartad den i hela riket. Den minskning som beräknats för perioden 1970- 1980 har sannolikt redan skett. En översyn av rekrytering och utbildning av byggarbetskåren är angelägen. sysselsättningen inom handel, samfärdsel och privata tjänster kommer att öka något under 1970- och 1980-talet. Detta gäller framför allt partihandeln och de delar av den privata tjänstesektorn som sysslar med bank- och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet (konsultfirmor) och rekreation i kultur. Offentlig förvaltning och tjänster som sysselsätter flest människor i länet näst industrin kommer att öka kraftigt under prognosperioden. sysselsättningen inom den offentliga sektorn ökade under perioden 1965-1970 med ca 5 000 i länet, mest inom sjukvård och socialvård. Prognosen för perioden 1970-1980 visar en ökning med 6 000 och för 1980-1990 med knappt 8 000 personer. Även i fortsättningen är det vårdsektorn som beräknas växa mest. Länsprognosen innebär trots de stora ökningstalen en procentuellt sett betydligt lägre ökningstakt än som beräknats för hela riket av långstidsutredningen. Med hänsyn till den föga omfattande statliga verksamheten i länet vill länsstyrelsen starkt understryka vikten av att i första hand bibehålla de befintliga serviceverksamheterna inom den offentliga sektorn. Möjligheter till tlelegering av funktioner och beslut till regionala organ från de centrala verken måste utnyttjas i största möjliga utsträckning. Även om statsmakterna redan beslutat om den utlokalisering av statliga verk som är aktuell under överskådlig tid bör alla möjligheter att förlägga nya verksamheter utanför Stockholm beaktas även i fortsättningen. Detsamma gäller delar av centrala verk, de statliga affärsverken och statliga företag, där på grund av utökningar eller organisatoriska förändringar omlokalisering kan bli aktuell. Även vid lokaliseringar av mindre verksamheter som förråd och serviceverkstäder m. m. bör regionalpolitiska hänsyn tas och möjligheter att stödja sysselsüttningssvaga orter i länet beaktas. Av särskild betydelse både ur arbetsmarknadssynpunkt och allmän servicesynpunkt är den högre undervisningen. En snar utbyggnad av högskoleutbildningen i Västerås är en ytterst angelägen åtgärd för regionaljämställdhet och stimulans för länets näringsliv.

l9.5.2 Valmöjligheter och trygghet för sysselsättningen Ensidigheten i länets näringsliv innebär begränsningar beträffande valmöjligheterna på arbetsmarknaden. De stora industriföretagen måste emellertid även fortsättningsvis vara basen för länets näringsliv. På plussidan innebär det att tyngdpunkten utgörs av starkt exportinriktade företag, som ligger väl framme i tekniskt avseende och i allmänhet

erbjuder en god inkomsttrygghet. f. n. högt i Västerås-,

nanm...

Löneläget ligger på grund av branschstrukturen och Fagerstaregionerna medan industrin i Salaregionen, som 3,. Köpings- u: präglas av mindre och medelstora företag, har en betydligt lägre lönenivå. Koncentrationen till stora företag torde också innebära en större bredd vad gäller urvalet av yrken och arbetsuppgifter inom ramen för industrin. .Ä .I än vad som i allmänhet gälleri mindre företag. Problemen på länets arbetsmarknad har främst i samband med den

.hm-a-.Äm

branschmässiga koncentrationen både på kommunnivå och i A-regionerm.. na. De olika regionerna i länet och olika delar av regionerna kompletterar i varandra dåligt. Det betyder ryckighet i utvecklingen med åtföljande inom samhällsbyggandet och för företagen själva. Rörligheten på i l problem arbetsmarknaden blir hög. De generella svårigheterna att anpassa näringslivets behov med de enskilda människornas önskemål på grund av inriktning, krav på arbetsmiljö och arbetstider osv. blir utbildningens speciellt uttalade inom arbetsmarknadsregioner av det slag som finns i Västmanlands län. Många måste söka sig arbete på annat håll samtidigt som efterfrågan på arbetskraft i den egna regionen är stark.

arbetsmarknad - Ungdomens yrkesutbildning

De stora flyttningsförluster som länet haft under senare år har till stor del bestått av ungdomar som nyligen slutat skolan eller befinner sig i den ålder där rörligheten är störst (20-30 år). Utflyttningen av yngre perosner kan till stor del sägas vara en följd av ålderssammansättningen hos länets befolkning. Den tidigare nettoinflytttill länet har gjort att medelåldern i de flesta kommuner är ningen mycket låg. När de stora ungdomskullarna skall ut på arbetsmarknaden starkt. av sysselsättningsexpansionen - som blir trycket Uppbromsningen i och för sig inte innebär att länet kommit i ett sämre läge än övriga landet - det stora utbudet på arbetsmarknagör det svårt att absorbera

Västmanlands län 413

den. För att kunna behålla de ungdomar som växer upp i länet krävs arbetsmarknadspolitiska och utbildningspolitiska insatser tillsammans med åtgärder inom företagen själva. Utbildningen är endast i liten utsträckning anpassad till särdragen i den regionala arbetsmarknadens sammansättning. Länsstyrelsen föreslår följande åtgärder vad avser yrkesutbildning. - Ökade möjligheter till eftergymnasial utbildning inom länet. w Förstärkta insatser inom studierådgivning och yrkesvägledning samt bättre möjligheter för ungdomar till kontakt med arbetslivet redan under studietiden i form av praktikplatser m. m. - Bättre möjligheter till vidareutbildning med bibehållen anställning och ekonomisk trygghet. - Aktiva insatser från för introduktion företagen och orientering av nyanställd personal. - i form av s. k. ALU-kurser Satsning på arbetslivsorientering (”arbetsliv och A arbetsmarknadsinformation utbildning med praktik”) i nära samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter och företag. - Att utbildningen i möjligaste mån anpassas till arbetsmarknaden och yrkeslivets krav. - Större inslag av varvad utbildning (utbildning och arbete etappvis). i Bättre samordning mellan olika utbildningsgrenar och intimare samverkan mellan skolplanerare och arbetslivet.

Länsstyrelsen vill förorda att en allmän översyn, omfattande all yrkesutbildning i länet snarast kommer till stånd. Detta får ses som speciellt angeläget i samband med den förestående utbyggnaden av högskoleutbildningen ilänet. Därvid bör kontaktvägarna och samverkansformerna mellan de olika huvudmännen för utbildningen och andra intressenter undersökas, liksom möjligheterna att upprätta en utbildningsplan för länet.

Arbetskraftsutbudet - kvinnornas arbetsmarknad

Utbudet av arbetskraft beräknas överstiga efterfrågan i länet. Detta gäller såväl 70- som 80-talet. Utflyttningen under sjuttiotalets första år har dock varit så stor att prognosen förutsätter en viss inflyttning under resten av 70-talet för att fylla arbetsmarknadens behov. För männen i yrkesverksam ålder låg förvärvsfrekvenserna 1970 i alla länets kommuner över riksgenomsnittet. Detta torde gälla även i nuläget. Den registrerade arbetslösheten för männen har genomsnittligt för länet legat ungefär på riksnivån. Några stora skillnader har inte heller förelegat mellan länets olika delar. För kvinnorna ligger sysselsättningsgraden i samtliga kommuner utom Västerås under riksgenomsnittet. Den registrerade arbetslösheten för kvinnorna i länet har konstant legat över rikssiffrorna. I länet som helhet hade 45 % av kvinnorna iåldern 15-64 år förvärvsarbete mot 47 % i hela riket. Stora skillnader föreligger mellan kommunerna i länet. Skinnskatteberg, Norberg och

414 Västmanlands län

Heby har en sysselsättningsgrad för kvinnorna som ligger klart under riksgenomsnittet, även när man begränsar jämförelsen till kategorin kommuncentra. Av länets fyra regioner har Fagerstaregionen det klart sämsta läget. Arbetskraftsundersökningarna för de senaste åren visar att någon regional utjämning av andelen kvinnor på arbetsmarknaden inte skett. Sala- och Fagerstaregionerna tillhör de A-regioner i Köpings-, landet som ligger lägst i fråga om sysselsättningsgrad, medan Västeråsregionen fortfarande uppvisar siffror i nivå med riksgenomsnittet. Genomgående är det dock fråga om en ökning av antalet yrkesverksamma kvinnor. (Se fiø. 19:4 I Prognosbedömningarna visar att man i fortsättningen kan räkna med att en ökad andel av kvinnorna tar förvärvsarbete. Tendensen i länets kommuner har förutsätts bli ungefär densamma som i hela landet. Bättre möjligheter till barntillsyn och fler kvinnor med yrkesutbildning bidrar till detta. En viktig slutsats är dock att man med nuvarande förutsättningar inte kan räkna med en regional utjämning av kvinnornas sysselsättningsmöjligheter.

l9.5.3 Förslag till åtgärder för sysselsättning - arbetsmarknad

(Beträffande förslag om åtgärder på regional nivå, se avsnittet om regional struktur).

Naturresurser industripotential - Undersök malmtillgångar - möjligheter att utöka gruvdriften i Norbergsfältet. » Undersök virkestillgången genom noggrannare skogstaxering samt möjligheterna för skogsindustrins tillväxt. - Kartlägg grustillgångarna med hänsyn till naturvårdsönskemâl, transportekonomiska förhållanden och förbrukning. w Utred möjligheterna att ta tillvara spannmål för större slaktdjursproduktion inom länet samt möjligheterna till ökad mjölkproduktion. - Stålindustrins framtid. En närmare bedömning av järn- och stålindustrins regionala utvecklingsmöjligheter och framtida lokalisering bör göras i anslutning till de studier som presenterats i samband med den fysiska riksplaneringen och av utredningen om vissa frågor inom järnoch stålområdet. Branschrådet för stålindustrin bör i samarbete med lndustriverket och branschorganisationerna dra upp riktklinjerna för en sådan utredning. Av speciellt intresse är förutsättningarna för utbyggnad av specialstälverk och samverkansmöjligheter mellan olika företag i fråga om malmtillförsel, masugnskapacitet m. m. i Bergslagen. Ett utredningsuppdrag bör utsträckas till att omfatta en allmän översyn av näringslivet inom Bergslagsområdet. A Bättre möjligheter till regional utvärdering av branschutredningar. - Transportsystemet byggs ut för att förstärka den regionala utvecklingen och gynna näringslivets tillväxt enligt länsstyrelsens riktlinjer. - för industrietablering. Hög handlingsberedskap

sou 1975:92 Västmanlands län 415 Arbetsmarknad i arbetskraflstillgâizgar i Aktiva åtgärder mot könstänkande i utbildning och arbetsliv, genom anpassning av arbetsplatserna, studierådgivning, yrkesvägledning och arbetslivsorientering. i Allmän översyn av yrkesutbildningen i länet. Kartläggning av samrådskanaler samt eventuella behov av nya samrådsorgan. Aktivering av befintliga organ för samverkansfrågor mellan utbildning och näringsliv p, på kommunal nivå (yrkesrâd) och länsnivå. Utbildningsplan för länet. i i Bättre kontakter i utbildning näringsliv i fråga om information, praktik- och feriearbeten m. m. i Ökade personella resurser för sysselsättningsplanering i länet. i Ökad satsning på anpassningsgrupperna för att ta tillvara möjligheterna att anställa äldre och handikappade. Större personella resurser till arbetsförmedlingen för detta ändamål. i bör i första hand beredas arbete Svårplacerade på den reguljära arbetsmarknaden, ev. med ekonomiska bidrag från staten, i andra hand på skyddade verkstäder. En viss utbyggnad av skyddad sysselsättning är befogad, bl. a. för att uppnå likvärdiga förutsättningar i regionerna. i Samordning mellan arbetstider i inom och öppethållande privat offentlig service i kommunikationer. i Största möjliga valfrihet i fråga om arbetstidens längd och förläggning bör eftersträvas inom arbetslivet.

Arbetsnzarkrzadspolitisk beredskap i Aktiva insatser inom kommuner av och statliga organ för planläggning beredskapsarbeten och andra sysselsättningsstimulerande åtgärder för att effektivt möta ett försämrat arbetsmarknadsläge. i Vid planeringen av beredskapsåtgärder måste de långsiktiga effekterna för samhällsekonomin och den regionala utvecklingen beaktas. i Åtgärder som bör prioriteras på grund av stor ekonomisk och social betydelse är förbättring av bostadsmiljöer, skogsvårdsåtgärder och förbättringar av det regionala vägnätet.

Offentlig service i Decentralisera uppgifter från central statsförvaltning till länen. i Undvik inskränkningar av de statliga verksamheter som finns i länet. Ev. personalreduceringar eller nedläggningar bör kompenseras med annan verksamhet. Även de statliga företagen bör beaktas i samband med regionalpolitiska överväganden.

Samverkan i planeringen i Handlingsberedskap på länsplanet för förstärkning av länets arbetsmarknad och näringsliv kräver samverkan mellan olika organ och mellan kommunerna.

416 Västmanlands län SOU l975z92

19.6 Service

Nedan sker en presentation av de förslag som länsstyrelsen har i fråga om serviceområdet.

19.6.1 Utbildning och kulturell verksamhet

Beträffande gymnasieutbildningen anser länsstyrelsen att det är viktigt

l

att det i samtliga fem gymnasieregioner finns goda valmöjligheter till

praktisk och teoretisk utbildning. .l

Den i propositionen om U 68 föreslagna inriktningen på de tekniska

i

och ekonomiskt-administrativa utbildningsområdena för högskolan i Västerås-Eskilstuna bör endast bli ett första steg på vägen mot en mera

l

fullständig högskola. På sikt bör utbildningsutbudet görasmera varierat.

l

Länsstyrelsen anser också att en framtida högskoleledning bör förläg- ?å gas till Västerås, som inom sitt naturliga upptagningsområde har ett

större antal människor som kan förväntas efterfråga högre utbildning än

vad Eskilstuna har inom sitt. i

Förutom att det är angeläget att bygga upp ett så likvärdigt kulturutbud som möjligt i länets regioner är det angeläget att det satsas el på att föra ut mindre pretentiösa” kulturella aktiviteter till en större 5 mängd människor. Olika former av uppsökande kulturella aktiviteter bör och folkbildningsverksamhet bör få en nyckelroll i främjas. Föreningsliv en sådan aktivare kulturpolitik.

19.6.2 Hälso- och sjukvårdsservice

Länsstyrelsen instämmer i decentraliseringstankarna kring långtidsvârden, som förts fram av socialstyrelsen i ett principprogram för långtidsvården i framtiden. Långtidsvården bör i fortsättningen byggas ut i respektive kommun med hänsyn till det lokala behovet på det sätt som förutses i den nyligen av landstinget antagna sjukvårdsplanen för Västmanlands län. Bristande tillgång på sjukvårdspersonal finns det många exempel på i länet. Från centralt håll anser man att den ökade utbildningen av sjukvårdspersonal med längre utbildning är fullt tillräcklig för att täcka det framtida personalbehovet. Länsstyrelsen vill dock framföra en viss oro för att det även i framtiden kan bli svårt att rekrytera personal till tjänster som av olika skäl uppfattas som mindre attraktiva. 3 För att skapa bättre sjukvårdsservice för invånarna i den nordvästra länsdelen vill länsstyrelsen rekommendera ett utökat samarbete med landstinget i Kopparbergs län.

l9.6.3 Bamtillsyn

Den kommunala barntillsynen bör byggas ut så att den täcker in 75 % av behovet för barn i förskoleåldern och de lägre skolåldrarna. År 1980 skulle det enligt denna norm i hela länet behövas 8 400 platser för

l sou 1975:92 Västmanlands län 417 förskolebarn och 6 450 platser för barn i de lägre skolåldrarna. I juni år 1974 fanns det i länet ca 3 900 platser för förskolebarn och ca 1 050 platser för skolbarn. Deltidsförskolan (lekskolan) är utbyggd i länet så att den kan ta emot samtliga sexåringar och pâ sina håll har man även möjlighet att bereda plats för en del femåringar. En viktig fråga att lösa är barntillsynen för barn till föräldrar med obekväma och/eller oregelbundna arbetstider. Detta är inget specifikt l

l västmanländskt problem, varför länsstyrelsen anser att en utredning av

dessa frågor bör göras på central nivå.

i 1945.4 Åldringsvård

Antalet platser på ålderdomshem bör enligt socialstyrelsens normer motsvara 7 % av befolkningen som är 70 år eller äldre. Tidigare har denna norm varit 10 % av denna grupp. Antalet platser i länet överensstämmer i stort sett med den äldre normen och enligt den nyare regeln finns då ett överskott på ca 500 ålderdomshemsplatser. För närvarande finns dock inte i praktiken något överskott på platser på grund av att långtidsvården är ofullständigt utbyggd (jmf. avsnittet om hälso- och sjukvård). När långtidsvården är fullständigt utbyggd och idén med servicehus och servicelägenheter för äldre har slagit igenom kommer sannolikt efterfrågan på ålderdomshemsplatser att minska. Trots att antalet åldringar i länet kommer att öka är det inte otroligt att ett visst platsöverskott kan uppstå på ålderdomshemmen inom en tioårsperiod. Socialstyrelsen förordar i sitt principprogram för långtidssjukvården inrättandet av lokala sjukhem. För närvarande saknas långtidsvårdsplatser i flera kommuner. Vid tillskapandet av dessa platser bör man kunna tillvarata ett eventuellt överskott på ålderdomshemsplatser. Kommunerna och landstinget bör ha ett gemensamt intresse av samråd och samplanering inom dessa vårdområden. Inte minst ekonomiskt bör mycket kunna vinnas på samordnade lösningar. En ökad andel åldringar kommer att kräva en kraftig utökning av den sociala hemhjälpen. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att nuvarande ambitionsnivå uppehålls. Länsstyrelsen instämmer också i Västerås FCO:s åsikter om att den sociala hemhjälpen fyller en viktig kontaktfunktion för de gamla, vilket kommunerna bör ta hänsyn till vid dimensioneringen av den sociala hemhjälpen. Beträffande kommunala bostadstillägg vill länsstyrelsen framhålla det önskvärda i att beloppsmaximeringen slopas på sikt. I stället bör de i Västerås och Hallstahammar gällande bestämmelserna om att bidrag utgår i motsvarande en modern tvårumslägenhet av omkring 60 m2 införas.

. l9.6.5 Invandrarservice Länsstyrelsen finner det angeläget att undervisning isvenska språket för invandrare genomförs utan dröjsmål. Redan i länsprogram 1970 förordade länsstyrelsen inrättandet av

418 Västmanlands län

informationscentraler med bl. a. tolkservice i orter med större koncentrationer av invandrare. lnvandrarutredningen föreslog i sitt betänkande att 50-procentiga statsbidrag skulle utgå till kommunerna för information till invandrare bl. a. för invandrarbyråernas verksamhet. Frågan om statsbidrag sköts dockpå framtiden vid riksdagsbehandlingen. Länsstyrelsen vill förorda att kommunerna själva gör generösa satsningar på den kommunala informationen till invandrarna i avvaktan på statsbidrag. Det är viktigt att den försöksverksamhet som för närvarande pågår med speciella invandrarklasser får finnas kvar och i möjligaste mån utvidgas, på de orter där underlag för sådan verksamhet finns. Det är även rekommenderade översynen av angeläget att den av Invandrarutredningen bestämmelserna för hemspråksundervisningen kommer till stånd så snabbt som möjligt. vill även i detta sammanhang påpeka betydelsen av att Länsstyrelsen

gmumåønamwmmmue,xm.mm.m.m.áaam

det av Västerås kommun föreslagna invandrarinstitutet förverkligas. Ett sådant institut skulle få stor betydelse både för det egna länets invandrare och för invandrarna i övriga Sverige.

19.6.6 Handikappservice xm. l den fortsatta planeringen bör beaktas de handikappades behov av -

centralt belägna bostäder med nära tillgång till all vardaglig service. _i

i kommunerna bör upprätta handlingsprogram, som Handikappråden sedan vägs in i den kommunala långtidsplaneringen. Det är angeläget att samordna bestämmelserna för färdtjänsten i länets kommuner för att underlätta för de handikappade att företa resor över kommungränserna.

19.6.7 Kommunikationer -y

I den regionala trafikplanen har länsstyrelsen föreslagit en rad åtgärder som syftar till att förbättra servicen inom trafikförsörjningssektorn. En sammanfattning av förslagen jämte några nytillkomna följer nedan.

- Förändra koncessionsgivningen så att samhället tillsammans med7 i trafikföretagen på ett rationellare sätt kan planera för en ur såväl ekonomisk som social synpunkt förbättrad trafikförsörjning - SJ att vara mer restriktiv beträffande nedläggning av Uppmana järnvägsstationer

- SJ att dels ingå i dels biträda med material till enl

Uppmana arbetsgrupp bestående av företrädare för SJ, länsstyrelsen, berörda kommuner och landstinget med uppgift att utreda möjligheten att dra , järnvägstrafiken Västerås-Ludvika över Kolbäck- Ramnäs i stället för över Tillberga- Ramnäs - Verka för att SJ på sikt realiserar sina planer på höghastighetståg i relationen Stockholm-Västerås. Ev. att trafiken får formen av en Mälaren runtlinje” - Verka för att SJ inför styv tidtabell, typ östgötapendeln, mellan

Västmanlands län 419

Mälarregionen och Stockholm. Ev. med start- och målpunkt i Örebro och med vissa tåg söder om Mälaren via Eskilstuna - Inrätta med täta turer Västerås-Arlanda på försök reguljär busslinje över Enköping-Sigtuna. Anslutningstrafiken från övriga delar av länet till Västerås är en mycket viktig fråga som måste lösas samtidigt för att skapa förbättrade restillfällen för övriga resenärer i länet - Verka för införande av en för kollektivtrafiken gemensam länstaxa, ev. uppbyggd efter kilometeravstånd. Beträffande vägfrågorna finns det vissa vägavsnitt i länet som länsstyrelsen ur både trafiksäkerhets- och regionalpolitisk synpunkt finner särskilt viktiga att få åtgärdade. Vägarna är, utan inbördes rangordning, E 18 från Västerås till C-läns gräns, väg 56, väg 58, väg 68, väg 70 (norr Sala), väg 233, väg 250 och väg 272. Samtliga dessa vägar finns med i gällande långtidsplan, men många av dem kommer inte att kunna åtgärdas förrän en god bit in på 80-talet såvida inte större medelstilldelning ställs till vägbyggandets förfogande.

l9.6.8 Bostäder Ansvaret för bostadsbyggandets genomförande ligger hos resp. kommun, men mark- och bostadspolitiken bör också ses ur hela regionens synvinkel. Ett samarbete mellan regionens kommuner är önskvärt, så att mark- och bostadspolitiken får en sådan utformning att valet av bostadsort kan ske utifrån rationella utgångspunkter. De outhyrda lägenheterna synes vara ett kvarstående problem för några av länets kommuner under de närmaste åren. De statliga hyresförlustlånen är enbart avsedda att vara en temporär insats. Problemet med de outhyrda lägenheterna måste därför lösas genom lämpliga åtgärder på det lokala planet. Såväl bostadspolitiska som näringspolitiska insatser kan härvid komma i fråga. Inom praktiskt taget samtliga länets kommuner är beståndet av smålägenheter för stort. Detta gäller inte enbart omoderna lägenheter utan i flera kommuner moderna lägenheter. Länsstyrelsen förordar följande åtgärder. - Projekteringsbidrag för klarläggande av lönsamheten i ombyggnader. - Möjligheter till finansiering av ombyggnader och sammanslagningar av lägenheter förbättras. - Förbättringar av närmiljön kan göras som beredskapsarbeten och prioriteras i förhållande till andra temporära beredskapsarbeten.

19.6.9 VA-frågor Det finns för närvarande ingen samlad bild av de totala vattenresurserna i länet utöver en inventering av tätorternas nuvarande Vattenförsörjning som visade att situationen i detta avseende i stort är tillfredsställande. Det måste därför ses som synnerligen angeläget att en inventering av

420 Västmanlands län

befintliga vattenresurser kan åstadkommas. lnventeringen bör sedan ligga för att klarlägga olika till grund för en kommande vattenresursplanering intressenters behov och utnyttjande av vatten. Ett vattenvårdsförbund för Kolbäcksån är för närvarande under bildande, men även inom andra vattenområden bör man överväga

bildandet av vattenvårdsförbund.

3 i l9.6.l0 Energi 3

Det måste vara en primär målsättning att säkra industrins energiförsörj-

i

undvika att sysselsättningen drabbas. 3. ning på lång sikt för att därmed

i

Samtidigt räknar länsstyrelsen med att industrin tillvaratar alla möjlig- .\ 3 till och målmedvetet verkar för en övergång till energisnålare i heter i å industriella processer. 34

att kommunerna bedriver en hktiv energiplanering. i

Det synes väsentligt i Häri ingår bl. a. upprättandet av värme(försörjnings)p1aner. Kommunerna .i 2 i bör också sträva mot energibesparande lösningar i fråga om bebyggelsens 3 och Möjligheterna att minska reseavstånden ?l utformning lokalisering.

i

bostad-arbete resp. möjligheterna att i större utsträckning samlokalisera bostäder och arbetsplatser bör studeras från energibesparingssynpunkt. Planering för kollektivtrafiken liksom trafikplaneringen i stort är viktiga områden att uppmärksamma i detta sammanhang men också den sociala

planeringen och miljöplaneringen inbegripes. Rätt utformade dvs. med lämplig kombination av fjärrvärmesystem och kan medföra stora fördelar. Goda uppvärmning elproduktion erfarenheter finns således av Västerås fjärrvärmesystem. En väsentlig skulle vinnas om de största tätorterna i landet kunde oljebesparing använda som bas för sina fjärrvärmesystem. Gekärnkraftanläggningar nom lämpliga markreservationer bör denna möjlighet hållas öppen.

19.6.l l Kommersiell service för hushållen

bör ha en klart formulerad målsättning beträffande den Varje kommun önskvärda detaljhandelsstrukturen. Underlag för en sådan målsättningsdiskussion bör lämpligen tas fram i samband med den översiktliga p Det är dessutom att även tas till i planeringen. väsentligt hänsyn i närliggande kommuner då etablering av stormarknader och andra större detaljhandelsenheter bedöms. Möjligheterna att avhjälpa problem med detaljhandelsservice i glesbygd och mindre tätorter är i första hand en fråga om trafikförsörjning. De som av olika anledningar har svårt att ta sig till butikerna bör även kunna få hjälp med beställning och hemsändning av varor. l många kommuner är intresset stort för att utvidga den sociala servicen i glesbygden genom lantbrevbärning. I denna bör även den kommersiella servicen kunna inrymmas vid behov.

sou 1975:92 Västmanlands län 421 l9.6.12 Service till företagen

Ur samhällets synpunkt är det ytterligt angeläget att stödja en positiv utveckling bland de små och medelstora företagen för att därmed medverka till hela näringslivets utveckling. För att förverkliga detta fordras en förstärkning av företagareföreningens resurser främst när det gäller den rådgivande och informerande verksamheten, i första hand inriktad på produktutveckling, marknadsföring och exportfrågor. Utbildningsinsatser avseende administrations-, personal- samt skattefrågor och liknande torde också bli aktuella. Landstingets näringsnämnd bör kunna fylla en viktig funktion när det gäller samordning av de kommunala insatserna samt genom ekonomiska och personella insatser i särskilda utredningar och informationskampanjer m. IH.

19.7 Miljö

En översiktlig genomgång av förhållandena i länet visar vad gäller tätortsmiljöer, naturmiljöer, rekreationsmöjligheter m. m., att förutsättningarna överlag är gynnsamma och inte i någon del av länet kan anses innebära restriktioner mot den regionala utveckling som kan förutses på grundval av näringslivsprognosen. När det gäller vissa typer av industri finns dock gränser för lokaliseringsmöjligheterna på grund av de hänsyn som måste tas till naturvårds- och miljöförhållanden.

422 Västmanlands län m.. .,..

% PC RC KC 50 i

co

se

2s.se

Heby 0000! oñiiNorberg UC 0 wilnliuskinnskalla cry

igfiiåise

S 00000 mono 00 000 o _ 0000

000Fagcrsla 000000Arboga 9 . ;o 00 0 -000 000 :Kun sör -

0000Köping nsurahammav 30 0 00 0000 0

Oväsleras 0 n Ilstahammar

o?

25 nu 1000

IJig. 19:3 Sysselsáttningsutveckling i olika närings-

*Vem* “mi” pmbde 19654990 Fig. 19.-2 Andel av befolkningen år 1980 i âlders-

gruppen 50-w år .á 0/ o PC RC KC

°/o PC RC KC

0 n O ;g 0 .i 60 n 0 å :Il i 2 U C; n n q _ _ t, X äVäsluras 000000 ,00000 A:

50 00000000 .; ou: › I :saa (oxå . x› gqjqåjlfagçrsla 000 0 .: øww-qqxöpung j; 0 2 0221.,... . n °3u'sL.Z§:..m..: v?” i I_ I

° 3 1 _ êäâikåâfüäü. i 40 W 30000 : ånpm. muoskinnskauebevg I i m Tunn-m g oo00000|°m“.now “i” 00 0 AI _ ..:: V a .O m w, D: 0000 00000 . 2 32 ”J . 00: % O *O 30 0 å:

O

Fig. 19:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år Fig. 19.5 Antalet arbetslösa kassamedlemnzar ar

1980 i relation till totala antalet kvinnor [åldern 1974 irelation till folkmängden iåldern 15-69 är

15-64 år

Västmanlands län

68-70 PC 71-74 +2

i

+1 3

1 Kungsör Nnllplnnargvgngi Kungsüv r ugmâunbummu Arboga suunnmmar j kmümwø. ârbogl Nmmâinunmrccsovg - i nnuuunvmmnnu

Pig. 19:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971 -1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

20 KOPPARBERGS- LÄN

20.1 Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet 20.l.l Bakgrund Kopparbergs län förlorade under perioden 1960-1970 över 8000 arbetstillfällen. Tillbakagången var särskilt markant i länets norra delar. Av länets totala sysselsättningsminskning under denna period svarade männen för 96 och kvinnorna för endast 4 %. Sysselsättningsgraden för kvinnor ökade i samtliga kommuner i länets södra och mellersta delar. Sett ur riksperspektiv innebar utvecklingen dock att länets ställning i fråga om sysselsättningsgrad för kvinnor allvarligt försämrades. Sysselsättningens tillbakagång i länet under 1960-talet hade sin motsvarighet i en kraftig folkminskning. Mellan år 1962 och år 1970 sjönk länets befolkning med över 8 000 personer. Nettoutflyttningen var under motsvarande period 15 000 medan födelsenettot var klart positivt. En expansiv befolkningsutveckling skedde endast i länets centrala delar. Länsstyrelsens bedömning av sysselsättningsutvecklingen i länet under 1970-talet innebär totalt sett en relativt ringa uppgång. Den spontana sysselsättningsexpansionen i Borlänge kommun samt i viss mån även i Falun och Avesta väntas fortsätta. Övriga kommuner riskerar en nedgång i sysselsättningen. Särskilt de mindre kommunerna i länets norra och nordvästra delar kommer enligt prognosen att få en fortsatt betydande sysselsättningsnedgång. Enligt länsstyrelsens bedömning kommer männens sysselsättningsgrad genomgående att minska i länet medan kvinnornas kommer att öka. l förhållande till andra delar av landet riskerar speciellt länets glesbygdskommuner att få en ogynnsam utveckling av sysselsättningsgraden. Folkmängden kommer enligt länsstyrelsens prognos att uppgå till ungefär 284 000 år 1980 jämfört med 279 000 för närvarande. Länsstyrelsens prognos för 1980-talet pekar på en ökad efterfrågan samt en minskad tillgång på arbetskraft, vilket beräknas ge utrymme för ett inflyttningsöverskott och en ökning av sysselsättningsgraden för kvinnor. Trots denna utveckling innebär prognosen att sysselsättningsgraden i länet år 1990 fortfarande kommer att ligga under genomsnittet för riket. Folkmängden i samtliga kommuncentra liksom i Ludvika riskerar under 1980-talet komma att minska medan Falun och Borlänge beräknas få en fortsatt kraftig Ökning.

426 Kopparbergs län 20.1.2 Mål för samhällsplaneringen ilänet Länsstyrelsens bedömning är således att sysselsättningsgraden i länet riskerar att utvecklas ogynnsamt jämfört med andra delar av landet. Särskilt utgör arbetsmarknadsutvecklingen för kvinnor i länet ett problem. Länsstyrelsens främsta krav i länsplanering 1974 är att kvinnorna i länet på sikt får lika stora sysselsättningsmöjligheter som i riket som helhet. Länsstyrelsens målsättning är att söka få till stånd en höjning av kvinnornas sysselsättningsgrad utöver prognosen i praktiskt taget samtliga länets kommuner. Särskilda sysselsättningsskapande insatser måste dock göras i de kommuner som i dagsläget har en särskilt låg kvinnlig sysselsättningsgrad. Möjligheterna till förvärvsarbete bland kvinnorna utanför tätorterna och i den norra länsdelen måste särskilt uppmärksammas. Målsättningen att få till stånd en förbättrad sysselsättningsgrad i länet gäller också särskilt den äldre arbetskraften och ungdomen. Sysselsättningsläget för den förstnämnda kategorin har försämrats i vissa delar av länet under de senaste tio åren, medan arbetslösheten bland ungdomen sedan lågkonjunkturen under åren 1971 och 1972 har hållit sig på en otillfredsställande hög nivå. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör differentieringsgraden hos näringslivet öka framför allt i de något större orterna i länet. Samtidigt måste de mindre orterna och glesbygdsområdena tillförsäkras en stabil sysselsättningsnivå. Sysselsättningsfrågorna utgör enligt länsstyrelsens uppfattning de centrala problemen i planeringen. Målsättningen för folkmängden blir härigenom endast en följd av sysselsättningsutvecklingen i länet. Det sysselsättningstillskott utöver prognosen som länet enligt länsstyrelsens uppfattning måste tillföras bör främst gå till de områden och befolkningsgrupper som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Falun och Borlänge utgör tillsammans länets primära centrum. Den spontana sysselsättningstillväxten är god i detta område jämfört med länets övriga delar. Något akut behov av särskilda sysselsättningsskapande åtgärder kan därför inte anses föreligga. Däremot finns ett stort behov av andra typer av åtgärder. [Jalun-Borlänges funktion som ett av landets primära centra bör stärkas. Området bör därför tillföras olika typer av kvalificerad service och kommunikationerna bör förbättras. Slutligen bör § f den kvinnliga sysselsättningsgraden kunna höjas något utöver prognosen i Borlänge-delen. Ifråga om de regionala centra bedömer länsstyrelsen att de regionalpolitiska insatserna i Avesta och Ludvika bör ha dubbla syften, nämligen dels att höja den låga kvinnliga sysselsättningen dels att skapa en mer allsidig arbetsmarknad. Ett stort antal arbetstillfällen bör tillföras dessa båda kommuner så att sysselsättningsutvecklingen blir positiv under l970-talet. Även en fortsatt satsning på Mora kommun är nödvändig. Ett mindre sysselsättningstillskott till kommunen utöver prognosen fordras för att höja sysselsättningsgraden och ge kommunen en positiv sysselsättningsutveckling under l970-talet. I länets övriga kommuner bör ansträngningarna enligt länsstyrelsens

Kopparbergs län 427

målsättning i första hand inriktas på att motverka tendenserna till en lägre total sysselsättning år 1980 än år 1970. Detta innebär att huvudparten av det totala sysselsättningstillskottet till länet bör styras till dessa kommuner. Syftet är här främst att höja sysselsättningsgraden bland den befolkning som redan bor i dessa områden.

20.2 Regional struktur 202.1 Riksdagens beslut år 1972 Den ortsklassificering riksdagen beslutade om år 1972 innebar för länets del att Falun och Borlänge kommuner tillsammans fördes till gruppen primära centra. Avesta, Ludvika och Mora klassificerades som regionala centra. Övriga tio kommuner i länet hänfördes till kategorin kommuncentra. l allt väsentligt kom riksdagens beslut att överensstämma med den uppfattning länsstyrelsen givit uttryck för i länsprogram 1970.

20.22 Remissorganens synpunkter l remissorganens yttranden har frågan om den regionala strukturen tagits upp på olika sätt. Flertalet av remissinstanserna har endast berört den egna kommunens inplacering i ortsstrukturen. De flesta remissinstanser har inte haft nâgra synpunkter på den ortsklassificering som riksdagen beslutade om år 1972. Länsstyrelsen tolkar detta som ett huvudsakligt godkännande av planen för den regionala strukturen i länet. Vissa instanser har emellertid yrkat på justeringar och kompletteringar i denna plan. Hedemora kommun anser planen för den regionala strukturen alltför stel. Kommunen anser också att Hedemora och Avesta tillsammans bör kunna ses som ett tvåkärnigt centrum och yrkar på att ortstrukturen ses över så att större hänsyn tas till Centrumbildningar över kommungräns. .Även Rättviks kommun yrkar i sitt yttrande på förändringar i ortsklassificeringen. Mot bakgrund av en omfattande diskussion om Rättviks service- och arbetsmarknadssituation föreslås att Rättvik temporärt klassificeras som regionalt centrum. Rättviks kommun har också i likhet med Älvdalens, Malungs och Ludvika kommuner yrkat på kompletteringar av den av riksdagen beslutade planen för den regionala strukturen. Rättviks kommun anför att Furudal med hänsyn till ortens funktion bör klassificeras som kommuncentrumort nivån under tätorten Rättviks. Älvdalens och Malungs kommuner betonar i sina yttranden den betydelse Idre och Särna respektive Sälen har i fråga om serviceförsörjningen för invånarna i resp. norra kommundelar. Kommunerna föreslår därför att Idre och Särna tillsammans samt Sälen klassificeras som kommundelscentra. Ludvika kommun å sin sida anför att Fredriksberg är den ort som i första hand bör stödjas. Kommunen har i yttrandet visserligen inte formellt föreslagit att Fredriksberg klassificeras som kommundelscentrum. Den reella innebörden är dock enligt länsstyrelsens uppfattning ett sådant ställningstagande.

428 Kopparbergs län

Handelskammaren i Gävle vidhåller den kritik som riktades mot ortsklassificeringen redan i länsprogram 1970. Man finner klassificeringen grov och diffus och att den funktionella och åtgärdsmässiga innebörden inte är klargjord. Klassificeringen kan enligt Handelskammarens uppfattning innebära praktiska och psykologiska hinder vid etablering i en ort av lägre rang.

20.2.3 Länsstyrelsens förslag Eftersom den ortsklassificering som gjordes i länsprogram 1970 har vunnit gehör från såväl statsmakternas som kommunernas sida finner länsstyrelsen inte nu anledning att justera men väl komplettera planen för den regionala strukturen. l 1972 års regionalpolitiska beslut framhölls att särskilda åtgärder kunde komma ifråga i s. k. kommundelscentra inom till ytan stora och glest befolkade kommuner framför allt inom inre stödområdet. För urvalet av sådana orter krävdes enligt departementschefen en fortsatt planering i samverkan mellan kommuner och länsstyrelser. l anvisningarna för länsplanering 1974 ingår därför att komplettera den tidigare

ortsstrukturen med kommundelscentra. Enligt länsstyrelsens uppfattning

finns det anledning att komplettera med tre kommundelscentra, nämligen ldre/Särna, Sälen och Fredriksberg.

Idre och Särna Ungefär en tredjedel av invånarna i Älvdalens kommun är bosatta i kommundelarna ldre och Särna. Avståndet till kommuncentrumorten Älvdalen är så stort att dessa invånare inte utan onormala uppoffringar kan få del av serviceutbudet i centrumorten. Den dagliga samhälleliga och kommersiella servicen finns för närvarande i såväl ldre som Särna. l sysselsättningshänseende fyller ldre och Särna viktiga funktioner för invånarna i den norra kommundelen. Expansionen av turismen i Idre har därvid spelat en betydelsefull roll. Den fortsatta utvecklingen inom denna näring synes enligt länsstyrelsens uppfattning komma att innebära fördelar för båda orterna. Länsstyrelsen föreslår att ldre och Särna tillsammans klassificeras som ett kommundelscentrum i planen för den regionala strukturen. Länsstyrelsen vill se orterna som komplement till varandra. Ett ensidigt utpekande av en enda ort skulle medföra uppenbara problem för den andra orten och kommundelen skulle som helhet få en försämrad serviceoch arbetsmarknad. Älvdalens kommun har i sitt yttrande också föreslagit att orterna ldre och Särna tillsammans utgör kommundelscentrum.

Sälen Den norra delen av Malungs kommun företer en, med motsvarande del av Älvdalens kommun likartad bild när det gäller invånarnas servicetill-

Kopparbergs län 429

gänglighet. Avståndet till kommunernas centralorter är stort. Aven arbetsmarknadssituationen och näringslivets sammansättning är påtagligt likartad. Delar av den samhälleliga servicen som är ämnad för befolkningen i den norra kommundelen är för närvarande lokaliserad till Lima. Den expansiva orten är emellertid Sälen. Stora statliga och kommunala satsningar görs där för att utveckla turismen. Länsstyrelsen föreslår att Sälen klassificeras som kommundelscentrum N 3 i planen för den regionala strukturen. Malungs kommun har i sitt i remissyttrande föreslagit detsamma.

lfredriksbeig Fredriksberg har genom Billerud AB:s nedläggning av fabriker och en otillräcklig kompensation sysselsättningsmässigt drabbats av stora problem. Avståndet till närmaste större arbetsmarknad och serviceort är stort, vilket accentuerat svårigheterna. Orten har de senaste åren varit uppmärksammad som objekt för sysselsättningsstimulerande åtgärder från samhällets sida. Till följd av en kraftigt vikande folkmängd har ortens tidigare funktion inom serviceområdet drabbats kraftigt. Betydande risker föreligger för en fortsatt nedtrappning av både det samhälleliga och kommersiella serviceutbudet. Orten har stor betydelse för skogsbrukets del och som serviceort för människorna i västra delen av Ludvika kommun. Förhållandena kan jämföras med de inom det inre stödområdet. Länsstyrelsen föeslår att Fredriksberg klassficeras som kommundelscentrum i planen för den regionala strukturen. För att ldre, Särna, Sälen och Fredriksberg skall kunna fylla i huvudsak samma funktion som ett kommuncentrum föreslår länsstyrelsen att statligt investerings- och driftsstöd utgår till respektive kommuner med hänsyn till de extra kostnader som uppbyggandet av ett kommundelscentrum innebär. Länsstyrelsens förslag till regional struktur framgår av fig. 20:1.

20.3 Planeringsnivå 20.3.1 Riksdagens beslut år 1972 Det beslut rörande regionalpolitiken som riksdagen fattade år 1972 innehöll bland annat fastställandet av befolkningsramvärden för länen. För Kopparbergs län innebar ställningstagandet att ett intervall på mellan 270 000 och 280 000 invånare borde gälla som riktvärden för utvecklingen. Den faktiska folkmängden i länet var vid tidpunkten för riksdagens beslut knappt 277 500.

430 Kopparbergs län sou 1975:92

Tecken fárrklaring

Storstadsområde

Primärt centrum O Regionalt centrum i O Kommuncentrum -fá //7 Kommundelscentrum g \ r\ / z o Borlänge . Länsgräns J , i ----- - - Hedemora Kommungräns

r/sätê/

i?? Gräns för inre stödomrâdet i Gräns för allm. stödo mrådet Svart färg 1972 års beslut Fredriksberg Röd färg Lstzs förslag till ändring › i länsplanering 1974 r.

O 50 100 km

,anammat

Fig. 20:] Regional struktur, Kopparbergs län mrgukw4›uz .,

\_-›.4*(^1p_

arna,...

m. 20.3.2 Planeringsnivåer för kommunerna enligt länsstyrelsens beslut år 1973

uuvumvxanlndøaghw

För den löpande planeringen fick länsstyrelsen under år 1973 i s uppdrag att fördela de av riksdagen för länet antagna planeringstalen på 2 kommunerna. Liksom för länet borde planeringstalen för kommunerna anges i form av intervall. Med hänsyn till de senaste årens positiva befolkningsutveckling i länet fann länsstyrelsen att summan av samtliga intervallmitt kunde 2 anges till 280 000 invånare år 1980.

20.3.3 Remissorganens förslag

I knappt hälften av remissvaren från kommunerna i länet finns klara ställningstaganden rörande folkmängdsmålsättningar för år 1980, i några fall också för år 1990. I ytterligare nägra svar är länsstyrelsen tveksam huruvida de tal som angetts utgör en målsättning eller är prognosbedömningar. De kommuner som inte redovisat några egna planeringstal är Borlänge,

sou 1975:92 Kopparbergs län 431

Falun, Gagnef, Ludvika, Malung och Smedjebacken. Det är således inte möjligt att utifrån de av kommunerna lämnade uppgifterna göra några summeringar av planeringstal för hela länet. Avesta kommun redovisar i sitt svar två nivåer för folkmänden. Vid den högre anses väsentliga problem i kommunen kunna lösas. Denna problemlösningsnivå är en teoretisk nivå som förutsätter en rad regionala och centrala åtgärder för att kunna uppnås. Den förutsätter dessutom att en avsevärd inflyttning kommer till stånd och utmynnar i en folkmängd år 1980 på 32 000. I länsstyrelsens prognos förutses en folkmängd på ca 28 700. Kommunens förslag innehåller också en blygsammare målsättning pâ 29 800 invånare. De åtgärder som erfordras för att uppnå det talet bör, enligt yttrandet, kommunen själv kunna sätta in. Hedemora kommun har för egen del beräknat en prognosfolkmängd som med knappt 200 personer överstiger länsstyrelsens för år 1980. Den egna prognosen, 16 884 personer, bedöms enligt kommunen också kunna utgöra målsättning. Enligt Leksands kommun har kommunen förutsättningar för en positiv folkmängdsutveckling i framtiden. Man pekar bland annat på den goda naturliga boendemiljö kommunen kan erbjuda och hemställer om att länsstyrelsen måste ansluta sig till kommunens målsättning om 13 000 invånare år 1980. Länsstyrelsens prognos innebär knappt ll 900 invånare. Mora kommun hävdar i sitt yttrande att länsstyrelsens prognos sannolikt underskattar den spontana folkmängdsutvecklingen. Den bör därför inte läggas till grund för fastsällande av planeringstal. De egna bedömningarna, där framför allt de Senaste årens utveckling spelat stor roll, anses styrka att en målsättning åren 1980 och 1990 på 18 500 resp. 19 500 invånare är realistisk. Länsstyrelsens prognos för såväl år 108 som år 1990 slutar på 17 700 invånare. Rättviks kommun anser att antalet arbetstillfällen i kommunen efterhand bör ökas till 1965 års nivå. Ett sådant syssselsättningstillskott, drygt l 000 arbetstillfällen, skapar utrymme för höjda förvärvsfrekvenser för såväl män som kvinnor, arbete åt ungdomen och en inflyttning på inemot l 200 personer. Målsättningen uttryckt i befolkning år 1980 blir i konsekvens med ovanstående ll 717 invånare, vilket kan jämföras med länsstyrelsens prognos på 10 445 invånare. Säters kommun anger en målsättning såväl år 1980 som år 1990 på 10 000 invånare. Den ligger mindre än 200 personer över länsstyrelsens prognos för de båda tidpunkterna. Kommunen bedömer att närheten till det expansiva Borlänge även framöver påverkar invånareantalet positivt. Liksom i Leksand hänvisas till den. goda boendemiljön. ,Äflvdalens kommun bedömer sysselsättningsutvecklingen ljusare än länsstyrelsen i sin prognos. Med utångspunkt ifrån denna bedömning samt det uttalade behovet av sysselsättningsstimulerande åtgärder anser kommunen att befolkningstalet såväl år 1980 som år 1990 bör anges till 9 000 invånare. Länsstyrelsens prognos innebär ca 8 400 år 1980 och 8 200 år 1990. De befolkningstal som anges i remissvaren från Orsa och Vansbro

432 Kopparbergs län

kommuner för år 1980 ligger över länsstyrelsens prognos för båda kommunerna. Liksom i svaret från Älvdalen motiveras kommunernas mer positiva prognoser med att sysselsättningsutvecklingen torde bli gynnsammare. Antalet invånare i Orsa antas bli 7 305 jämfört med 6 735 enligt länsstyrelsens prognos. Motsvarande värden för Vansbro är 9 000 och 8 651. Remissvar inkomna från andra än kommuner innehåller endast i några fall synpunkter på planeringstalen. l svaret från Smedjebackens FCOgrupp liksom i reservationer över Mora kommuns yttrande framhålls att målsättningen för sysselsättningen är väsentligare än fastställandet av befolkningstal. ÄYI/dalens TCO-grupp vill dock betona vikten av att invånareantalet i Älvdalen inte tillåts sjunka med hänsyn till de svårigheter för olika typer av service som då kommer att uppstå.

20.3.4 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990 Huvudprincipen vid fastställandet av planeringstal rörande folkmängden i kommunerna har varit att lägga symmetriska intervall kring ett utifrån prognosen beräknat värde. l de kommuner där inte behov av inflyttning föreligger enligt målsättningen är detta tal lika med prognosfolkmängden. I övriga kommuner har det tillskott i folkmängd som uppkommer genom inflyttning lagts till prognosvärdet varefter en ny folkmängd och därmed intervallmitt erhållits. Om de beräknade målsättingstalen, i regel mittpunkterna i intervallen, summeras för länet, erhålls en befolkning år 1980 på 286 000. Utöver den nettointlyttning till länet som prognosen resulterar i under 1970-talet, ca 4 500 personer, krävs enligt målsättningen en ytterligare nettoinflyttning på ca 2 000 personer. Befolkningsmålsättningen för kommunerna år 1990 ger en total folkmängd i länet på 288 000. Nettointlyttingen till länet under 1980-talet måste enligt denna målsättning stiga med ca 4 000 personer utöver den nettoinflyttning på ungefär 3 600 som prognosen anger.

20.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser 20.4.l Sysselsättningsskapande åtgärder Vissa av de problem som länsstyrelsen behandlade i länsprogram 1970 har fått en positiv uppföljning under 1970-talets början. Det gäller utökat stöd till företagareföreningarna, ökade satsningar pâ Dala Airport, översyn av samverkans och arrendeförhållandena inom skogsbruket, utlokalisering av statliga verk till Falun-Borlänge samt utökade möjligheter till högre utbildning i Falun-Borlänge. Övriga statliga regionalpolitiska insatser har huvudsakligen skett via de olika former av ekonomiskt stöd som utgår till företag i stödområdet. Omfattande insatser görs även via arbetsmarknadsmyndigheterna för att direkt påverka sysselsättningen. År 1974 uppgick antalet sysselsatta genom arbetsmarknadsåtgärder till ca 4,5 % av det totala antalet sysselsatta i länet.

K W m. .m e mo M .n 4 3 3

00m 00m 00m 00m 000 00» 00m 00w 00m 00m 00m 00w 00m o? 00m 00h

m m w w

0m mm _m E m_ mm 2 2 0_ 2 0a

:S

100m 1000 100m 100m 1000 100m 100m 100m 100m 100m 1000 12: 100m 100_ wmm1000

w o m w w

mczocøñmcm_

:c I 2

§2

wm 3 wv 2 2 E 0_

wwm 0wm

m2

5,_ _ 000 000 000 00m 00m 000 00m 00m 00_ 00m 00w 00m oc... 00w 00w

m n w w

om 0m 0m E 2 mm w_ Z 2 0_

§72;

mcazotâmêm4 mzcmmcracuu_

100m 1000 1000 100m 100m 100m ;00m 100m 100› 100m 1000 12: 12: 100m 000

100mm_

w m o w w E 0_ m_

32 mwm

wm S. E. e_ m_ 2

mä

:m Sw NS mmm wmv Sw mmm :m ä... wwm mmm vww m0w 03. 03 ä...

w m m n w

2 mm

om:

wm om av Z 3 E 0_ 2 ww

.äs :m: m m2 vi ä.. 0ww 23 mww :m .ao m: m: m3 än mmw Gm mmv mmw

,zccwåm ?_5520

:E w m m w w wv Z 2 00

så_

wm ä 2 mm S 2

mwm

000 00w 00m 00w 00m 00w 00m 00_ 00m 00m o? 00w 000 00m 000 00_ 000

amxmnhåmevm

w m m w w

om om _m m_ I mm Z m: 0_ m_

._2bmm:m_

.aêmLmwåcåowum

2:30 wwm100o 0wmI000

100w 100w 100m 1000 100m 100w 100m 100m 100m 100m 100_ 1000 100m 100w 100m

Ex w m w N. N.

0_ mm 00 2

så_

wm S. wv 2 0_ Z

EE» 2.3 :m o:

Gm mmw :w Sw im mmw :o o: m? mmm omv 35 m.: :w ...E

wâzawztmzøma

E»

w m w w

mv 2 m_ 5 0_ 2 0_

Em_

R S. m_ mm

mä

mw0 m: sm 3_ mmw mwm im m_m wmo mmm m8 S: wmw wâ m8

»Ecåøwus

ä_

:oo

gatan..

w m m w o 2 2 0_ 2

03_

wm 3 3 2 mm S

:m

aotwexm

_Summa_ :m:

_Mxtüzekwm

.moi

Ensam_

wccoågmmcm_

§5

§5_ :C 50m

_SEEcv_ omcnrcm 55:58: :asaâsssm cuzuzw

då åä :§1 ,Ecmmü usaxå sååå.. mean: E02 sö åâmm så 05x55 asså Emäcm.. main» 3:3

434 Kopparbergs län 20.4.2 Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen Såväl den sociala som kommersiella servicen i länet erhåller olika former av statligt ekonomiskt stöd. Av särskilt stor vikt är den av Socialstyrelsen bedrivna försöksverksamheten med social service i glesbygd samt investeringsstödet till kommersiell service i glesbygd. Även den kollektiva persontrafiken erhåller ett kraftigt statligt stöd. Det gäller såväl den spår- som landsvägsbundna trafiken.

20.4.3 Miljförbättrande åtgärder Omfattande miljövårdande åtgärder har under 1970-talet företagits inom delar av länets industri. Utbyggnaden av avloppsreningsverk har under de allra senaste åren varit mycket intensiv, i första hand till följd av de mycket betydande statsbidrag som utgått för denna verksamhet. Daläven är sedan år 1969 föremål för en vattenvårdsplanering i samarbete mellan länsstyrelserna i de fyra län som älven genomflyter. Som ett led i denallmänna naturvärden genomför länsstyrelsen omfattande inventeringar till grund bland annat för bildande av naturreservat och för landskapsvård.

20.5 Arbete 20.5.1 Näringslivets arbetskraftsbehov Länsstyrelsens prognos för efterfrågan på arbetskraft innebär en förvärvsarbetande dagbefolkning på 109 238 personer år 1980, vilket överstiger långtidsutredningens bedömning med 2 250 förvärvsarbetande. Därmed väntas sysselsättningen i länet som helhet ligga på samma nivå år 1980 som år 1970. Länsstyrelsen har bedömt att industrisysselsättningen blir oförändrad under perioden medan den enligt långtidsutredningens antaganden minskar med närmare 4 000. Länsstyrelsens mer positiva syn på den industriella utvecklingen grundar sig bland annat på den efterfrågeökning med åtföljande prisstegringar som under några år gjort sig gällande på produkter från järn-, stål-, trä- och massaindustrin, i branscher med stor andel sysselsatta i Kopparbergs län. j Efterfrågan inom servicesektorn innebär enligt länsstyrelsens prognos en ökning av antalet sysselsatta med 5 700. Långtidsutredningens bedömning innebär en ökning med 8400. Det främsa skälet till att i länsstyrelsen väntar en långsammare sysselsättningsökning inom servicesektorn än långtidsutredningen är en mindre optimistisk bedömning av den offentliga sektorns utveckling. Här har enkäterna till kommunerna samt landstingets uppgifter varit vägledande för länsstyrelsen. sysselsättningen inom jord- och skogsbruk förväntas fortsätta att minska under prognosperioden. Nedgången blir enligt länsstyrelsens bedömning ca 7 % större än vad långtidsutredningen anger. Den avgörande faktorn för sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruk är den ökade rationaliseringen.

Kopparbergs län 435 Tab. 20:2 Sysselsatta iKopparbergs län

Länsstyrelsens prognos för byggnadsverksamheten innebär en nedgång med ca l 000 sysselsatta, vilket är en något mer positiv syn på branschen än långtidsutredningens. En starkt ökad andel småhus i nyproduktionen innebär enligt länsstyrelsen, att produktiviteten inte ökar i den takt långtidsutredningen förutspått. Den förvärvsarbetande dagbefolkningen väntas enligt länsstyrelsens prognos stiga till l 12 362 personer år 1990.

20.5.2 Lokala arbetskraftstillgångar Resultatet av befolkningsframskrivningarna, under antagandet att ingen flyttning förekommer under prognosperioden, innebär för länet att folkmängden ökar med närmare 2 000 personer under perioden 1970-1980 för att under perioden 1980-1990 minska med l 500. Befolkningsframskrivningarna ger upphov till ett beräknat utbud av arbetskraft, som schematiskt kan sammanfattas så att andelen yrkesverksamma kvinnor kommer att öka relativt kraftigt under prognosperioden. I samtliga kommuner förväntas en ökningi absoluta tal trots att antalet kvinnor i yrkesverksam ålder sjunker i de flesta kommuner att såväl andelen som antalet förvärvsarbetande män kommer att sjunka. Förutom en nedgång i antalet män i yrkesverksam ålder väntas förvärvsfrekvensen sjunka på grund av en ökad studiebenägenhet och förtidspensionering att det, beroende på den starka kvinnliga sysselsättningsökningen totalt sett, förväntas bli fler förvärvsarbetande i länet att ökningen av antalet sysselsatta till övervägande del förväntas ske i länets primära centrum Falun-Borlänge

436 Kopparbergs län

att de kommuner som under 1960-talet var utsatta för nettoutflyttning och av det skälet nu har en speciellt sned åldersfördelning med hög andel äldre personer, kan förvänta en minskad tillgång på arbetskraft i framtiden. att antalet arbetstagare i åldrarna över 45 år kommer att minska i samtliga kommuner utom i Borlänge, beroende på att det i dessa åldersklasser för närvarande finns ett särskilt stort antal personer som går i pension under prognosperioden.

20.5.3 Balansen på arbetsmarknaden I prognosmodellen ställs efterfrågan på arbetskraft mot summan av utbudet av fast boende arbetskraft i kommunen och nettopendlingen. För länet som helhet blir resultatet år 1980 en brist på 700 förvärvsarbetande. Förutsättningen är då att pendlingen till arbeten utanför länet liksom år 1970 överstiger inpendlingen med 2 200 personer. Även pendlingen mellan länets kommuner förutsätts vara oförändrad. Bristen på arbetskraft i länet beräknas uppstå framför allt i Borlänge men även i Falun, Avesta och Mora. l övriga kommuner förväntas ett överskott uppkomma. Beräkningar visar att efterfrågan i samtliga kommuner utom Falun och Borlänge inte kommer att vara tillräcklig för att öka den kvinnliga sysselsättningsgraden i takt med en tänkt riksutveckling. För männen förväntas utvecklingen bli annorlunda. En brist på manlig arbetskraft uppstår i länet. Till övervägande del är bristen hänförlig till Borlänge, i andra hand till Avesta och Mora. Det slutliga resultatet av länsstyrelsens prognos blir, när hänsyn tas till pendlingens och flyttningens troliga utveckling, att en brist på ca l 500 förvärvsarbetande uppstår i länet år 1980. Denna brist måste täckas genom inflyttning. Även för perioden 1980-1990 räknar länsstyrelsen med att brist på arbetskraft uppstår i länet som helhet. Det är, fortfarande sett till hela länet, manlig arbetskraft som kommer att saknas.

20.5.4 Länsstyrelsens viljeinriktning för sysselsättningsutvecklingen

Länsstyrelsen anser att de regionalpolitiska strävandena bör vara att i första hand höja sysselsättningsgraden bland de människor som bor i länet. En målsättning kunde vara att länet till år 1980 skall nå upp till den genomsnittliga sysselsättningsgraden för riket. Möjligheterna att nå en sådan målsättning måste dock betecknas som mycket små. Den planeringsnivå som väljs för sysselsättningsutvecklingen till år 1980 måste baseras på en mer realistisk uppfattning om de möjligheter som står till buds i framtiden. Länsstyrelsen har bedömt att antalet arbetstillfällen i länet kan öka genom aktiva regionalpolitiska insatser med knappt 4 000 utöver prognosen fram till år 1980. Planeringsnivån för detta år bör mot denna bakgrund närmast ses som ett etappmål på vägen mot en regional utjämning av sysselsättningsgraderna och en lösning av -sysselsättningsproblemen.

Kopparbergs län 437 20.55 Handlingsprogram Länets arbetsmarknad har sedan länge flera särdrag, som allmänt sett motverkar en utveckling mot ökade valmöjligheter och större trygghet för den enskilda arbetstagaren. Särskilt missgynnade när det gäller att få arbete är kvinnorna och den äldre arbetskraften. För båda dessa grupper har utvecklingen i länet varit mer negativ än i riket, och det gäller i särskilt hög grad glesbygdskommunerna. En tredje viktig problemgrupp på arbetsmarknaden som kräver ökad uppmärksamhet är de ungdomar som saknar yrkesutbildning och arbete. Problemen på arbetsmarknaden för de här nämnda grupperna och de förändringar som krävs ägnas särskilt stort intresse i länsprogrammet. Men att problem på arbetsmarknaden särskilt drabbar vissa grupper betyder inte att de mest angelägna åtgärderna måste vara sådana som riktas just mot dessa grupper. Tvärtom är problemen av den arten att en bättring på sikt sker först om arbetsmarknadens kvalitet genomgående höjds genom bättre villkor på arbetslivets olika områden. Länsstyrelsen vill i länsprogrammet framför allt rikta uppmärksamheten mot följande förhållanden på de lokala arbetsmarknaderna. arbetsmiljö 7tillgänglighet till arbete i glesbygd, mindre orter och spridda bostadsområden i stabilitet och sysselsättningsberedskap - valmöjligheter arbetskraftsrekrytering l länsstyrelsens näringspolitiska handlingsprogram behandlas åtgärdsförslag som direkt syftar till att förstärka effektiviten och expansionskraften hos länets näringsliv. Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste åtgärdsförslagen i såväl det arbetsmarknads- som näringspolitiska handlingsprogrammet.

Åtgärder pá riksnivá

-- lösninar av arbetslösheten bland kvinnor och ungdomar Långsiktiga fordrar åtgärder inom skolans ram. Framför allt kan ändringar i intagningssystemet och skolans yrkeslivsanknytning bli nödvändiga. - av arbetsmiljön krävs framför allt inom den Åtgärder för förbättring tunga industrin. Därmed skulle i första hand arbetslösa kvinnors och äldres möjligheter att få arbete ökas. - Det och andra faktorer som verkar bör klarläggas vilka ekonomiska styrande i riktning mot ytkrävande och spridd bostadsbebyggelse. Kommunal subventionering av tomtmark och skatteutjämningssystemet är två faktorer av intresse. - För den äldre arbetskraften fordras ökade sysselsättningstillfällen i det inre stödområdet samt insatser för personlig förmedling av enskilda arbetstagare så att den halvskyddade sysselsättningen kan ökas. - Den regionala stödpolitiken bör göras mer flexibel och anpassas efter de aktuella regionala förhållandena. Bättre samordning krävs mellan de

438 Iän SOU 1975192 Kopparbergs

lokaliseringspolitiska insatserna och den offentliga sektorns utbyggnad. Generösare stöd bör utgå till områden med akuta sysselsättningsproblem. - Statlig industri krävs i de delar av länet där nuvarande lokaliseringspolitik inte varit tillräcklig, det vill säga iglesbygdsområdena i norr och nordväst. A - Staten bör verka för att utläggning av legotillverkning för statliga verk och större industrier sker till utsatta orter. - med bör ske i Investeringar investeringsfondsmedel huvudsakligen orter med regionalpolitiska problem. - Stödbestämmelsernas tillämpning vid försäljning av lokaliseringsstödsföretag bör skärpas och en fond inrättas bestående av återkrävda lokaliseringsstödsmedel. - Hela länet bör ingå i det allmänna stödområdet. Stödområdet bör således utvidgas med Ludvika och Smedjebacken. Rättviks kommun bör införlivas i det inre stödområdet. - Ett industricentrum bör byggas i Mora. - av olika former Handläggningen av statliga kreditstöd bör decentraliseras så att beslutanderätten delvis läggs på regional nivå. - Nuvarande sysselsättningsstöd bör byggas ut och utgå i 5 år jämfört med för närvarande 3 år. - För att åstadkomma en mjukare övergång från stödberättigade till icke stödberättigade områden beträffande transportstödet bör en gränszon j tillskapas inom vilket begränsat bidrag utgår. Stödet bör dessutom höjas i det inre stödområdet. - Vissa stödfunktioner för totalförsvaret bör lokaliseras till länet. - att kvalificerad service Möjligheterna förlägga (statlig förvaltning, högre utbildning m. m.) till Falun-Borlänge bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. - En delegering av arbetsuppgifter inom statsförvaltningen från central i till regional nivå enligt länsberedningens förslag är angelägen. - Skogsvårdsstyrelsen bör få medel för att bland annat fullfölja och aktualisera nu pågående skogsbruksplanläggning, flyginventera, utveckla plantmaterial samt forska kring gallring och markspridning av gödsel, bygga ut och förbättra skogsvägnätet.

- Lantmäteriet 4-1..

bör få medel för nedsättning av taxan vid de förrättning- a... ar som nu pågår i avsikt att förbättra fastighetsstrukturen i skogsmark.

AÅlunÄ\HI

- Turismen bör ut i första hand i fjällområdet men också i byggas Siljansbygden. Anläggningar bör skapas som är ekonomiskt tillgängliga för alla. En ny finansieringsform bör införas, uppbyggd som de statliga I bostadslånen.

Åtgärder på regional nivå

- bör vidtas för att få till stånd ökad vidareförädling i länet av Åtgärder industrins produkter, främst inom järn- och stålindustri samt skogsindustri. - länsarbetsnämnden och företagareföreningen bör till- Länsstyrelsen,

Kopparbergs län 439

sammans verka för att underleverantörssystem byggs upp i länet. - De mindre och medelstora företagen bör få ökat stöd för produktförnyelse och marknadsföring. -- Information till företagen från olika länsorgan om de olika service- och stödformer som samhället erbjuder bör intensifieras. - Samhällets insatser för företagsledarutbildning bör Öka genom bland annat ett fördjupat samarbete mellan företagareförening och landsting. -- bör undersökas att decentralisera vissa av länsförvalt- Möjligheterna ningens verksamheter. -- För en effektiv bevakning av jordbrukets intressen bör formerna för samråd mellan de kommunala planeringsorganen, lantbruksnämnden och länsstyrelsen övervägas. »- om stöd till kombinerade Frågan jord- och skogsbruksföretag i vissa delar av länet bör övervägas av lantbruksnämnden och länsstyrelsen tillsammans. w Satsningar bör göras på att i större utsträckning än för närvarande utbilda lokal arbetskraft för arbeten inom länets turistnäring. - Bokning av paketresor till länets turistanläggningar bör ske genom landstingsägda AB Dala Tour. Ökat samarbete mellan olika intressenter är här nödvändigt.

Åtgärder pa lokal nivâ

A Antalet kommunalt ordnade daghemsplatser måste öka kraftigt om de kvinnor som inte kan eller vill ordna barnomsorgen på privat väg skall få arbete och utbildning. - ekonomiskt stöd bör för en försöksverksamhet med Statligt utgå nattetid barnomsorg exempelvis i Borlänge. -- För att underlätta framför allt kvinnornas inträde på arbetsmarknaden bör förbättrade kommunikationer åstadkommas via den lokala trafikplaneringen. - Kommunernas inför beredskapsplanering sysselsättningsförändringar bör öka och göras långsiktigare samt i möjligaste mån knytas till den kommunalekonomiska långtidsplaneringen (KELP). - Kommunerna bör reservera mark för genom långsiktig planering jordbrukets behov på ett sådant sätt att förväntningar om prisstegringar på mark hålls tillbaka. - För att bland annat ett rationellt uppnå utnyttjande av nedlagda samhällskostnader bör kollektiva boendeanläggningar anläggas i större utsträckning än hittills i de två stora turistområdena, fjällbygden och Siljansområdet.

20.6 Service

l föreliggande kapitel behandlas översiktligt sådana åtgärder inom servicesektorn som är avsedda att förbättra servicenivån i länet. Kapitlet kan till viss del ses som ett komplement till avsnitt 20.5, som tar upp de åtgärder som är avsedda att tillgodose de sysselsättningspolitiska mål som länsstyrelsen tidigare redovisat.

440 Kopparbergs län sou 1975:92

20.6.1 Åtgärder på riksnivå - För att ett riktigt val av utbildning skall kunna ske krävs att ungdomen och deras målsmän får kännedom om näringslivets krav och möjligheter. Det är också viktigt att näringslivets företrädare vet vad de kan kräva av skolan. En väsentlig åtgärd bör därför vara att intensifiera samarbetet mellan skola och näringsliv. Härigenom ökar också troligen möjligheterna att påverka könsbundenheten i linjevalet. För att bättre tillvarata individernas önskemål i fråga om utbildning

-Mcara-...Ä-“smuø

borde intagningsbestämmelserna för sökande till gymnasiet vara sådana att intresseinriktningen får större vikt än för närvarande. « - Nyetableringar av utbildningar inom länet bör övervägas. - För att få till stånd en snabb utbyggnad av barnomsorgen fordras att staten övertar ytterligare delar av kommunernas driftskostnader. - Statsbidrag bör utgå till uppförande och drift av ålderdomshem. - i renodlade Uppdelningen småhus resp. flerfamiljshusområden och på områden med stor ensidighet i lägenhetssammansättningen försvårar och fördyrar serviceutbyggnaden. Det är därför angeläget att centrala organ tar till uppgift att klarlägga vilka ekonomiska och andra faktorer som verkar styrande i riktning mot ytkrävande eller spridd bebyggelse. - Stöd till kommersiell service i glesbygd utgår nu till kommuner i inre stödområdet. Stödet kan om särskilda skäl föreligger utgå även i annan del av landet. Stödet bör utvidgas till att omfatta kommuner ihela stödområdet. Beslut om stöd till kommersiell service bör överflyttas från central till regional. nivå. På sikt bör eventuellt stöd till fackhandeln i kommuncentra införas. - Samråd mellan SJ och länsstyrelsen bör bli obligatoriskt vid upprättande av SJ :s tog- och busstidtabeller. - Såväl person- som godstrafiken på Västerdalsbanan och länets del av Inlandsbanan bör bibehållas. - Behovet av ombyggnad och förbättringar av länets vägar är stort. Det är mycket angeläget att genomförandet av långtidsplanen för perioden 1976-1985 sker enligt minst den högsta programnivån för de olika verksamhetsområdena.

20.6.2 Åtgärder på regional nivå - En samlad inventering av den kulturella verksamheten och dess problem bör komma till stånd. - bör beträffande den kulturella Såväl landstinget som kommunerna verksamheten formulera mål och göra långtidsplaner. - att utbyggnaden av långtidssjukvården sker Det är mycket angeläget enligt principernai 1973 års långtidssjukvårdsutredning. - Lasarettens upptagningsområden bör helt anpassas efter kommungränserna. - Beträffande den kommersiella servicen bör kontinuerligt samråd äga rum i strukturfrågor mellan kommuner, länsstyrelsen och handelns företrädare. Överenskommelse om varsel vid planerad nedläggning bör träffas mellan länsstyrelsen och serviceföretag i glesbygd.

Kopparbergs län 441

- Länets kollektiva trafikförsörjning bör i fortsättningen utformas med utgångspunkt från de regionala och lokala trafikplanerna. A bör med fördel kunna bedrivas som ersättning för Beställningstrafik linjetrafik då trafikefterfrågan är låg. - bör ske inom taxeområdet mellan olika Samordning så att övergång kollektiva trafikmedel och trafikföretag kan göras utan att ny avgift erläggs. - Vid godsbefordran bör ökad satsning ske på så kallade systemtransporter.

20.63 Åtgärder på lokal nivå -- För att uppnå målsättningen för barnomsorgen i länets kommuner måste en fortsatt snabb utbyggnad ske av antalet platser på daghem och fritidshem. - Ett nära samarbete mellan kommuner och landsting bör finnas i frågor där det är oklart om äldre persons vårdbehov skall karakteriseras som åldringsomsorgeller långtidssjukvård. - För det långsiktiga bostadsbyggnadsbehovet bör kommunerna hålla hög planeringsberedskap i form av byggklar tomtmark. 4 Kommunerna bör genomföra inventeringar för att klarlägga vilka som bor trångt och med dålig standard. u Kommunernas planering av bostäder bör inriktas på att skapa en allsidig bostadsmarknad. Ökad valfrihet för hushåll med begränsade ekonomiska resurser är speciellt angelägen att uppnå. - Bostadsomrädena måste lokaliseras och utformas så att kvinnorna kan förvärvsarbeta. Nära till arbetsplatser och service av olika slag är väsentligt. 4 verksamhet för att lösa problemen med de Uppsökande är nödvändig äldres bostadsförhållanden. - Samhälleligt ägda butikslokaler kan behövas för att trygga tillgången på fackhandelsservice ide kommuner där fackhandeln nu är hotad. 4 Buss- och järnvägstrafiken bör om möjligt utgå från samma terminal. l kommunernas planering bör mark reserveras för detta ändamål.

20.7 Miljö Konkurrensen om naturtillgångarna har blivit allt intensivare under senare år. Flera faktorer bidrar till denna utveckling. Vissa delar av industrin utvecklas mot allt större driftsenheter med mycket höga anspråk på mark, luft och vatten. Samtidigt har kunskaperna om olika former av miljöförstöring ökat. Dessutom har en ökad vikt kommit att läggas vid de kvalitativa sidorna i begreppet levnadsstandard. Särskild uppmärksamhet har kommit att riktas mot de häftiga konflikterna mellan intressen som på olika sätt önskar exploatera vissa naturtillgångar och sådana som önskar bevara dem. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste dessa anspråk avvägas mot varandra inom ramen för samhällsplaneringen. Allmänt sett anser sig dock länsstyrelsen redan nu

442 Kopparbergs län

kunna utgå ifrån att olika förbehåll till förmån för bevarandeintressenai större delen av länet inte kommer att utgöra något hinder för en utveckling av samhälle och näringsliv på det sätt som skisserats i länsprogram 1970. De kommunala Synpunkterna på den fysiska riksplaneringen redovisades under våren 1974. Som helhet innehöll de

kommunala programmen

förslag till åtgärder som var avpassade till objektens krav på skydd. De flesta kommuner hade också angelägcnhetsgraderat behovet av olika skyddsåtgärder. Till följd av i första hand det rörliga friluftslivets utveckling måste i framtiden allt större uppmärksamhet ägnas åt den nedlagda jordbruksmarkens vidare användning. För att komma fram till lämpliga metoder för att hålla jordbrukslandskapet öppet, bedriver naturvårdsverket en försöksverksamhet med betesdrift på vissa svaga jordbruksmarker i Gagnefs och Leksands kommuner. Länsstyrelsen deltar sedan flera år tillbaka i en vattenvårdsplanering som omfattar hela Dalälvens nederbördsområde. Efterhand som kunskaperna om vattnets beskaffenhet ökar avser länsstyrelsen att pröva möjligheterna att göra vissa mer konkreta ställningstaganden till hur vatten inom älvens nederbördsområde skall användas.

Kopparbergs län 443

muockätlvik :xxxuugeksand Vansbro ooouAlvdalen üøworsa u oo i G

O . 003

_ohigMalung 00!! 0 C LDOULUGVIkG coionqwHedamon

:Mina ;same I

:C00: öu-;Gagml 5 00 Oülsmedjøhackcn I (utv-Avesta å! 000Fa|un5 000 0 f: .. ... .hilFaluneaorlänge å z msorlänge” 000 0 AA Å X X ;O 0 .v0 0000 0

C Ö * 0 l

: .

l

O o;

3 1066 70 ?Q0 I 5 Fig. 20:3 Sysselsättningsutveckling i olika närings-

. grenar under perioden 1 965-1990

Fig. 20:2 Andel av befolkningen dr 1980 i älders-

0/ ° Pc Rc KC

gruppen 5 O-w är

®

°/ o PC RC KC 0 o

O

U g O O . 60 cg s 0 ° S 8 2 : g

.EFaIurW

. o å

“E i..., ...az-sim

MuFalun-Borlånge °° 50 z u., 00000000 F

ggg,... _cxxxzunMalung J 005111100! _°°“ B°ä9°O ,xámsm böptsciotllpllrledamora

üäüfáiua äiøiüdLeksand i .m inäamu 1 A 000000 40 ”i 00000 E? TI? Q . -v “sbackon ::0 ?E2213 nsbro .arr . 0 i °° 35

30 3 Olhvdalan 00

o our-uingår ?Sn-odlwøckm ma.

I-ig. 20:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år Pig. 20:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år

1980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern 1974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 år

15 -464 ar

444 Kopparbergs län

z_; Leksand RlllvikSlim Ownsmndisbøckon Hultman -12 Muang Vnmbm 333 ›Ålvauhn le j: normen

171g.20:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

21 GÄVLEBORGS LÄN

21 .l Riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

21 . l .l Befolkningsutveckling Följande principer har legat till grund för det förslag till nya planeringstal för år 1980 och år 1990 som ingår i länsplaneringen. - Befolkningstillväxt är inget självändamål utan befolkningens storlek bör styras av möjligheterna att få arbete. - Befolkningsminskning under längre perioder är ofta uttryck för brist på arbete och kan därför inte accepteras som mål för utvecklingen. - Osäkerheten ökar med tiden. Intervallet för planeringstalen får därför göras bredare för år 1990 än för år 1980. Viss modifiering av den första principen har gjorts. l de fall underlaget för servicen i en kommun är knappt och kraven på underlaget kan väntas att sätta upp ett befolkningsmål som innebär krav stiga, finns anledning på befolkningsökning i syfte att behålla servicen. En fortgående försämring av åldersstrukturen kan också ge skäl att som mål för befolkningsutvecklingen utgå ifrån en viss befolkningsökning eller i varje fall en viss nettoinflyttning.

2l.1.2 Utveckling av ortsstrukturen Länsstyrelsen anser att riktlinjerna om en dämpad utveckling i storstäderna och en utbyggnad av primära centra bör ligga fast och drivas med konsekvens. Riktlinjerna för utvecklingen av regionala centra och kommuncentra bör preciseras. Utvecklingen i regionala centra och kommuncentra får inte hållas tillbaka till förmån för primära centra.

21 . l .3 Sysselsättningsutveckling Tillgången på arbete i ett område är av avgörande betydelse för den regionala utvecklingen. God tillgång på arbete och stora valmöjligheter på arbetsmarknaden är viktiga faktorer för den enskildes välfärd. En gynnsam sysselsättningsutveckling innebär också en positiv befolkningsutveckling vilket i sin tur ger underlag för att upprätthålla en väl utvecklad service. Målsättningar för befolkningsutveckling och serviceför-

446 Gävleborgs län Tab. 21:1 Sysselsatta i Gävleborgs län Kommun Antal sysselsatta 1965

hållanden måste därför alltid vara underbyggda med målsättningar för sysselsättningen. Prognoserna för år 1980 och år 1990 antyder endast små förändringar i tillgången på arbete i länet. Inom den stabila totalramen sker emellertid stora förskjutningar mellan olika näringar. Samtidigt väntas antalet arbetssökande öka kraftigt bland kvinnorna. Ett mycket betydande underskott på arbetstillfällen skulle uppstå om de i prognosen angivna utvecklingslinjerna realiserades. Målet måste emellertid vara att befolkningen i Gävleborgs län skall ha möjligheter att förverkliga sina önskemål om förvärvsarbete. Åtgärderna för att öka sysselsättningen måste få en inriktning som ökar valmöjligheter på arbetsmarknaden, som kan underlätta för eftersatta grupper att förverkliga sina arbetsönskemål och som kan bidra till att utjämna besvärande konjunktursvängningar. Åtgärderna får inte vara av den arten att det traditionellt könsbundna rekryteringsmönstret konserveras.

21.1.4 Service och samhällsbyggande Servicen i länet och dess olika delar håller för närvarande god standard. Flertalet servicefunktioner är direkt beroende av ett lokalt eller regionalt befolkningsunderlag. Den framtida servicen bör därför i första hand garanteras genom ett stabilt eller växande befolkningsunderlag vilket i sin tur förutsätter att tillgången på arbete ökar. De mål för befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i länet som tidigare redovisats ger i stort sett underlag för att bibehålla och utveckla servicen i länets olika delar. Som ett komplement till sysselsättningsskapande åtgärder för att förstärka underlaget för service bör möjligheterna att utforma servicen, så att kravet på underlag blir lägre, utnyttjas i ökad utsträckning. Servicen är viktig för invånarnas välfärd dels direkt genom de tjänster som erbjuds, dels indirekt genom påverkan av betingelserna för näringslivets utveckling. Bl. a. med hänsyn till servicens senare funktion är det

Gävleborgs län 447

väsentligt att en förstärkning sker så att möjligheterna att lösa länets sysselsättningsproblem underlättas. Tre i det sammanhanget betydelsefulla servicefrâgor är högskoleutbildningen, kommunikationsfrågorna och barntillsynen.

2l.1.5 Miljö Om länets relativt gynnsamma förutsättningar från miljösynpunkt skall kunna tas tillvara och utnyttjas i en fortsatt utveckling fordras ett gott fysiskt planeringsunderlag. Den fysiska planeringen genomförs till större delen av kommunerna. Länsstyrelsen avser att i möjlig mån bistå kommunerna i deras planeringsverksamhet och kommer inom ramen för sina uppgifter att medverka till den översiktliga planering som kan behövas för att erhålla ett så bra planeringsunderlag som möjligt.

21.2 Regional struktur I länsplanering 1974 skall göras en bedömning om länets kommuner nu och i framtiden kan fylla de uppgifter som riktlinjerna för de olika grupperna anger. Förslag till överflyttning av en kommun från en grupp till en annan kan också aktualiseras. Gävle/Sandvikenområdet har både vad avser arbetsmarknad, serviceutbud och miljöförhållanden alla förutsättningar att fylla uppgiften som primärt centrum. På arbetsmarknaden råder dock ett underskott på arbetstillfällen främst för kvinnor. Det är viktigt att olika medel som syftar till att bredda arbetsmarknaden i området kommer till användning. På servicesidan bör komplettering ske bl. a. genom en utbyggnad av högskoleutbildning och en förbättring av flygförbindelserna. Söderhamn, Bollnäs och Hudiksvalls kommuner är typiska regionala centra. Kommunerna bör kunna fylla den funktionen även i framtiden, om de mål för befolknings- och sysselsättningsutvecklingen som satts upp för kommunerna kan realiseras. Insatserna bör inriktas på att eliminera den brist på arbetstillfällen som nu finns speciellt för den kvinnliga arbetskraften. Ljusdals kommun är regionalt centrum. Underlaget för regional service är begränsat och det finns risk för att det ytterligare kan tunnas ut. Målsättningen måste vara att Ljusdals kommun även fortsättningsvis skall bibehållas som regionalt centrum. Det förutsätter stora insatser för att bygga ut arbetsmarknaden i kommunen så att serviceunderlaget kan bibehållas på minst nuvarande Hofors kommun kan för närvarande och kommer även framåt i tiden att kunna fylla de krav som gäller för kommuncentra. Det krävs stora insatser för att lösa kommunens arbetsmarknadsproblem. Att kommunen förs till kommuncentra i stället för regionala centra får inte innebära lägre ambitioner när det gäller att klara sysselsättningen i kommunen. Ockelbo kommun har i dag ett serviceutbud som svarar mot kommuncentrumsservice. Underlag är litet och det finns viss risk för fortsatt uttunning. Målsättningen måste vara att kommunen även i

448 Gävleborgs län

framtiden skall kunna erbjuda en service som svarar mot kommuncentrumservice. Det förutsätter insatser för att förstärka arbetsmarknaden i kommunen. Ovanåkers och Nordanstigs kommuner fyller vad avser arbetsmarknad och service kraven på kommuncentra. Åtgärder för att eliminera bristen på arbetstillfällen främst för kvinnlig arbetskraft är emellertid nödvändiga.

Los och Ramsjö tätorter i Ljusdals kommun samt Österfärnebof

Gysinge tätort i Sandvikens kommun bör fungera som kommundelscentra. Hofors kommun anser att kommunen bör tillhöra kategorin regionala centra och anför i sitt remissvar följande. ”När riksdagen antog den så kallade ortsklassificeringen flyttades Hofors ned till kommuncentra. Ett sådan beslut kan icke på något sätt främja kommunens framtid utan innebär en ”pekpinne” till serviceföretag att iakttaga viss försiktighet. Kommunen bör därför flyttas upp och hänföras till regionala centra, vilket länsstyrelsen föreslog i länsprogram 1970.”

21 .3 Planeringstal Riksdagen antog år 1972 s. k. planeringstal för varje län i riket. Planeringen bör för Gävleborgs län inriktas på ett befolkningstal på mellan 290 000-300 000 invånare år 1980. Planeringstalen har karaktär av målsättning för befolkningsutvecklingen i länet, så till vida som de skall ligga till grund för olika statliga myndigheters planering. De kan också användas vid planering av andra verksamheter än statliga även om de inte är bindande utanför den statliga sektorn. l länsplanering 1974 finns möjligheter att föreslå förändringar i planeringstalet för länet för år 1980. Här skall också ingå ett förslag till planeringstal för länet fram till år 1990. Planeringstalen skall endast utgöra grova riktpunkter för planeringen främst inom den statliga sektorn - som skall möjliggöra en riktpunkter samordning av planeringen mellan olika sektorer och nivåer så att den i riktas för befolkningsut- v sina huvuddrag åt samma håll. Målsättningen .u s måste anses vara av sekundärt intresse i förhållande till I. vecklingen målsättningen för sysselsättningsutvecklingen. Den primära frågan för Gävleborgs län är inte hur stor länets befolkning kommer att vara utan vilken sysselsättning som kan erbjudas länets invånare. Kommunernas synpunkter över planeringsunderlaget berör i huvudsak den befolkningsprognos som redovisats. Kommunerna har i flera fall redovisat egna prognosbedömningar och dessutom även satt upp befolkningsmålsättningar. Kommunernas förslag framgår av tab. 21:2.

Gävleborgs län 449

I l

Teckenförklaring

Storstadsområde

Primärt centrum

Regionalt centrum Gävle Kommuncentrum Kommundelscentrum _ x \ \ Länsgräns

Homfsxsandvtken \ Kommungräns

,J I, l\\ Gräns för inre stödområdet Gräns för allm. stödomrâdet ssterlä.nom/Gysinge Svart färg 1972 års beslut O 50 100 km Röd färg Lst :s förslag till ändring ilänsplanering 1974

Fig. 21 :l Regional struktur, Gävleborgs län

Tab. 21:2 Kommunernas förslag till planeringstal

21.4 Arbete 2l.4.1 Inledning Ett första krav på arbetsmarknaden i länet och kommunerna är att antalet arbetstillfällen skall vara lika stort som det antal personer som vill ha arbete. Antalet arbetstillfällen kan bl. a. påverkas genom allmänna

450 Gävleborgs län

000 000 000 00m 000 000 00m 00m 000 00m 000 000

o m

_m S. m_ 2 ä mm mm __

Em_

I000 1000 100m 100m 100m 1000 100m m I000 100m 1000 o0mI00m v0mI000

m

:z om 0_

00m_

mm 2 2 _m mm

mmm mmm

_m

mcroñsmmcm_

wmauâ 000 000 000 00m 000 000 00m 00m 00m 00m 00m 000

_ m m

00 mv m_ mm ä mm R __

00m

m0mI00m

mcøzokâmmzm_

1000 12: I000

_uämctocmi_

1000 100m 1000 100m 100m 100m 100m 100m

o m

S2

v_ _m mm _m 2 0_

mom

5 m..

_mm

m5 0v0 m0m _mm 0__ v: _om mä mm0 ä_ mom

m m

00 mv m_ z mm om 0_

mmm

0m

-äs E0_ ...å mmm mmm 3.0 o? mv_ 0_0 mmv mom _.m0 ä..

.mocmoi mctocwru_

w m

v_ om __

mm S. .m mm _m

mmm

5._

m 000 00m 00m 000 000 000 000 00m. 00m 000 00_ 000

0 m

ma_ x __

umxomåêb

00 S. m_ 2 å mm

umEaumwsExzdom

._2.$wmcm_

:zman 1000 100m 100m 1000 I000 I000 I000 1000 100m 1000 v0mI00m 00m1000

m n

ka.

.msec

om

82 S. v_ mm 0_

omm

5 _m _m

2.3. 00m

vmm __0 0G mmv m: s; Nä v8 mmm :w 00h

_Eswztmtuá_

o m

mm v_ mm mm om __

3.0_

m.. mm

mmm

wåxzynx_

_mm å.. å..

gasa;

.to o mm m mm om __

05_

vm m_ _m

mmm

S.

_däck_ _Inmnm_ v5_

.wzâåoxwm

.goa

2225.5_

mctucâmmcm_

EE: .mzco E_

MJNN

caEEov_ :oxävsmm 03350 :zzxzocom _oxmzåo E535: mzmcmnâuz Ea._a.:m._

då 0:50 E80: mmåâ _nuâs :Eêzm mnäc... .M55

Gävleborgs län 451

näringspolitiska åtgärder som riktar sig mot en speciell näring eller bransch. De ger effekter i hela riket, men också i dess enskilda regioner. En del förslag till åtgärder av näringspolitisk karaktär, där åtgärderna kan väntas få särskilt påtagliga regionala effekter i Gävleborgs län har tagits upp i länsplaneringen. De redovisas i de sex första punkterna nedan. En annan metod att påverka sysselsättningen i en viss region går ut på att omfördela arbetstillfällen från ett område i landet till ett annat där behovet av jobb bedöms vara större. Åtgärder av den typen kallas regionalpolitiska åtgärder. De regionalpolitiska medel som nu används kan förbättras. I sex punkter redovisas förslag till åtgärder som syftar till att göra nuvarande medel effektivare. Dessa åtgärder är emellertid inte tillräckliga för att förverkliga målen för sysselsättningen i länets olika delar. Det blir därför nödvändigt att införa nya medel som mera effektivt kan påverka lokaliseringen. Frågan om starkare styrmedel i regionalpolitiken tas upp i en särskild punkt. Det är dessutom nödvändigt att statens ansvar för den regionala sysselsättningsutvecklingen ytterst kommer till uttryck i form av en ökad beredskap till direkta statliga insatser i områden där arbetsmarknadsproblemen inte kan lösas med andra metoder. Ett ökat inslag av direkt statlig verksamhet bör alltså eftersträvas i den framtida regionalpolitiken. I fyra punkter beskrivs åtgärder med den inriktningen. Dessa åtgärder skall kunna påverka antalet arbetstillfällen så att det svarar mot det antal personer som vill ha arbete. Det behövs dessutom insatser som gör att jobben passar den arbetskraft som finns. De får inte konservera ett traditionellt rekryteringsmönster. Det kan t. ex. inte bli fråga om att klara sysselsättningen för kvinnorna i länet enbart genom att lokalisera traditionellt kvinnliga verksamheter hit. Åtgärder måste i stället inriktas på att påverka företagens rekrytering och kvinnornas yrkesval. Dessa åtgärder behandlas i en särskild punkt. De förslag till åtgärder för att skapa mera sysselsättning i Gävleborgs län som här framförs är fortfarande bara förslag. Beslut om nya åtgärder eller ändrad tillämpning av gamla måste nästan alltid fattas på central nivå av riksdag och regering. Endast dessa organ kan överblicka behoven av insatser i olika delar av landet och fördela tillgängliga medel mellan olika sektorer och regioner i samhället.

21.4.2 Förslag till åtgärder

Åtgärder inom jordbruket

En intensivare jordbruksdrift med tyngdpunkt på animalieproduktion ökar sysselsättningen inom näringen och de näringar som förädlar jordbruksprodukter. Det statliga stödet till investeringar inom jordbruket bör höjas med hänsyn till stegrade byggnadskostnader. Statligt stöd till underhåll och restaurering av vissa tidigare genomförda torrläggningsföretag kan innebära ett mera rationellt utnyttjande av jordbruksmarken. Man bör i den kommunala planeringen undvika att ta bra åkermark i anspråk för bebyggelse om andra alternativ finns. Rådgivningsinsatserna inom jordbrukssektorn bör kraftigt ökas.

452 Gävleborgs län sou 1975:92 Å tgárder inom skogsbruket sysselsättningen i skogsbruket kan ökas genom att klenvirke tas till vara bättre och genom ett intensivare skogsvårdsarbete. Numera utgår statsbidrag till åtgärder för intensifierad skogsvård i norra Sverige. intensivare skogsvård ger en ökad framtida virkesproduktion. En ökad virkesproduktion ger på längre sikt fler arbetstillfällen både inom skogsbruket och industrin. Inom skogsbruket finns ekonomiskt rimliga möjligheter att skapa sysselsättningstillskott. Under en 5-årsperiod skulle sysselsättningen inom skogsbruket kunna ökas med ca 10% i förhållande till prognoserna. Åtgärderna gör det också möjligt att öka virkesproduktionen. Det ger i sin tur ökade möjligheter till arbete inom skogsindustrin. För att åtgärdsprogrammet skall kunna genomföras krävs att stimulansåtgärderna för intensifierad skogsvård behålls och utvidgas till Gästrikland samt att viss förändring i skogslagstiftningen beslutas för att påskynda åtgärdernas utförande. De insatser för strukturförbättringar som görs genom statliga myndigheter bl. a. i Järvsö bidrar till en mera rationell produktion och bör därför fortsätta.

Lzzgerstäd till industrin Det lagerstöd som infördes år 1971 för att mildra konjunkturnedgången har haft stor betydelse för Gävleborgs län eftersom länet är mycket konjunkturkänsligt. Företagen har fått möjligheter att behålla personalen under konjunkturnedgången. Det gör det i sin tur möjligt att snabbare öka produktionen när konjunkturen går uppåt. Den s. k. sex-kronan till företagen som i stället för driftinskränkningar väljer att utbilda sina anställda fungerar på samma sätt. Dessa stödformer bör därför användas för att utjämna konjunktursvängningar även i framtiden.

Energifrågor Gävleborgs län har många invånare som är sysselsatta i industriell verksamhet. Länets större industrier arbetar inom mycket energikrävande branscher, främst skogsindustri och järnindustri. Ungefär 25 000 personer eller nära 60 % av industrisysselsättningen finns inom dessa branscher. En hastigt minskad energitillförsel leder därför till minskad sysselsättning inom länet. Lägre ökningstakt i energiförbrukningen och minskat u, beroende av oljan är ur många synpunkter önskvärda. Men eftersom energiförsörjningen är så betydelsefull för sysselsättningen i Gävleborgs län är det viktigt att besparingsåtgärder och restriktioner för tillförsel och produktion av energi inte genomförs så snabbt att följden blir en skärpning av sysselsättningsproblemen i länet.

Mineraltillgângar i Ljusdal Kunskapen om mineralförekomsterna i länet är otillräckliga. I de västra delarna av Ljusdals kommun finns skäl att tro att det kan

Gävleborgs län 453

förekomma brytvärda mineraler. En mera systematisk undersökning av mineralförekomsterna i länet med början i Ljusdals kommun är önskvärd. Det kan ske genom att statens geologiska undersökning (SGU) prioriterar området i sitt arbete. Inrättande av geologtjänster i varje län eller för större regioner är en annan möjlighet.

Sysselsáttningsökning inom den kommunala sektorn Sysselsättningen inom servicenäringarna främst då inom den landstingskommunala och den primärkommunala sektorn kommer att öka kraftigt. Expansionen inom dessa näringar i Gävleborgs län kommer emellertid inte att vara tillräcklig för att väga upp bortfallet av arbete inom jord- och skogsbruk, industri och byggnadsverksamhet. Angelägna gemensamma behov som kunde bli föremål för kommunala satsningar finns både inom landstinget och inom kommunerna. Kommunernas möjligheter att snabbare tillgodose dessa behov och därigenom skapa arbetstillfällen är emellertid av ekonomiska skäl begränsade. En snabbare ökning av sysselsättningen inom kommuner och landsting förutsätter i varje fall när det gäller Gävleborgs län ett ökat statligt stöd till den kommunala verksamheten. Det finns starka skäl för en högre skattekraftsgaranti till vissa av länets kommuner och till landstinget. Det skulle öka möjligheterna att tillgodose de gemensamma behov som finns och samtidigt bidra till en bättre sysselsättning i länet. Det garanterade skatteunderlaget för Gävle, Sandvikens och Hofors kommuner bör höjas till 100 % av medelskattekraften i riket. För Ockelbo kommun bör en höjning ske till 110 %, för Ljusdals kommun till 120 % och för Gävleborgs läns landsting till 110 % av medelskattekraften i riket.

Hera serviceföretag genom regionalpolitiskt stöd Det regionalpolitiska stödet används nu främst för att påverka industrins lokalisering. Industrin beräknas minska sin sysselsättning medan servicenäringarna ökar. Det nuvarande stödet kommer i takt med den utvecklingen att bli mindre effektivt. För att bibehålla stödets effektivitet bör stödmöjligheterna för de servicenäringar som inte direkt är beroende av ett lokalt och regionalt befolkningsunderlag vidgas. Stödformerna bör också ses över så att stödet bättre passar servicenäringarna.

Handläggning av ärenden om regionalpolitiskt städ För beslut i lokaliseringsärenden krävs ofta överblick över hela landet när det gäller arbetsmarknaden och situationer inom den berörda branschen. Besluten fattas därför på central nivå. Det kan ibland ge långa handläggningstider som kan te sig avskräckande för expansionsvilliga företagare.

454 Gävleborgs län

Viss beslutsrätt i ärenden om statligt lokaliseringsstöd bör därför delegeras till regional nivå. Länsstyrelsen bör kunna fatta beslut i ärenden som gäller investeringar under 500 000 kr., som inte innebär överflyttning av verksamhet från ett län till ett annat och som inte berör särskilt känsliga branscher. Även när det gäller statligt stöd till kommersiell service i glesbygd finns förutsättningar och motiv för en decentralisering av beslutsrätten i enklare ärenden till länsstyrelsen. Det är väsentligt att ärenden om statligt stöd som nu inte behandlas på regional nivå, t. ex. ärenden om frisläpp ur investeringsfonderna, handläggs så att länsstyrelsen i de fall ärendena berör länet får reeella möjligheter att påverka besluten.

Stöd till utvecklings- och marknadsinvesteringar

Nuvarande regionalpolitiska stödformer gör det ganska lätt att få stöd till byggnads- och maskininvesteringar för väl genomarbetade produktionsidéer, medan de långsiktigt viktigare investeringarna i utveckling och marknader i allmänhet faller utanför ramen, trots att de senare är mycket viktiga för företagens framtid. Det är därför angeläget att de stödformer som nu finns kompletteras med åtgärder som kan utnyttjas för att stimulera dessa investeringar. Detta stöd bör direkt knytas till verksamheten på den regionala nivån där kunskaperna om företagens speciella problem och utvecklingsmöjligheter är störst. Norrlandsfonden är en stödform som fyller de angivna kraven. Avgränsningen av norrlandsfondens verksamhetsområde är oklar. Reellt har fonden emellertid begränsat sitt arbete till de fyra nordligaste länen. Det är angeläget för Gävleborgs län att det traditionella lokaliseringspolitiska stödet kompletteras med stödformer av den typ som norrlandsfonden representerar. Frågan om avgränsningar av fondens verksamhetsområde bör därför En särskild fond - - för de klarläggas. ”skogslänsfond” s. k. södra skogslänen (Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands lån) med i princip samma funktioner som norrlandsfonden bör utredas som en alternativ lösning.

Hela länet bör inga i stödområdet De län som ligger inom det allmänna stödområdet har haft en klart förbättrad utveckling under den senaste fyraårsperioden. Förbättringen beror på en tillväxt inom industrin dvs. den näringsgren som påverkas av det statliga lokaliseringsstödet. Detta har bl. a. märkts i ett högt ianspråktagande av det statliga lokaliseringsstödet. Den negativa utvecklingen i Gävleborgs län under samma period förklaras helt av en kraftig tillbakagång i Gästrikland dvs. den del av länet som ligger utanför stödområdet. Gästrikland har haft en minskning av industrisysselsättningen. Länet har också ett relativt lågt ianspråktagande av det statliga lokaliseringsstödet därför att mera än hälften av arbetstillfällena inom industrin ligger utanför stödområdet. Införandet av ett begränsat stöd i den s. k. grå zonen har gett vissa positiva effekter. Lägre stödbelopp,

sou 1975:92 Gävleborgs län 455

osäkerhet om tillämpningen av stödbestämmelserna samt bortfall av andra till det allmänna stödområdet kopplade stödformer innebär emellertid att införandet av den grå zonen är en otillräcklig åtgärd för att lösa sysselsättningsproblemen i Gästrikland. Det är nödvändigt att hela Gävleborgs län till fullo får möjligheter att utnyttja de fördelar som det statliga lokaliseringsstödet innebär. Det är särskilt angeläget att det statliga lokaliseringsstödet i sin helhet kan utnyttjas i Hofors och Ockelbo kommuner.

Investeringsfbnderna Frisläpp ur investeringsfonderna används dels som konjunkturutjämnande medel dels som ett medel i regionalpolitiken. Införandet av någon form av etableringsprövning kombinerad med en Ökad användning av investeringsfonderna i regionalpolitiskt syfte bör kunna ge bättre möjligheter att åstadkomma nyetableringar främst i områden där de behövs. Företagareföreningerzs verksamhet Företagareföreningens syfte är att stimulera utvecklingen inom den mindre och medelstora industrin i länet bl. a. genom långivning, rådgivning, affärsförmedling och kontaktförmedling. Föreningen bygger för närvarande upp en modern organisation. Föreningen inriktar sig bl. a. på att stimulera planering och utbildning inom de mindre och medelstora företagen. Ett system utarbetas för maskinell analys och budgetsimulering speciellt anpassat till mindre och medelstora företag. Ett företagsregister är under uppbyggnad. En utbyggnad av den affärsförmedlande verksamheten, främst inriktad på legoföretag utan egen försäljningsorganisation kommer att aktualiseras. Olika former av gruppinsatser främst med inriktning på export kommer att prövas. Den uppsökande verksamheten är en viktig uppgift för föreningen där problem i företagen kan förebyggas och där expansionsmöjligheterna kan klarläggas. Anslagen för föreningens verksamhet på detta område bör utökas. Maximibeloppet för direktlån bör också höjas.

Starkare styrmedel i regionalpolitiken Det behövs ytterligare insatser utöver de som föreslagits ovan för att lösa sysselsättningsproblemen i länet. Det blir därför nödvändigt att införa nya styrmedel i regionalpolitiken som mera direkt kan påverka företagens val av lokaliseringsorter. Ett sådant styrmedel är tillståndsprövning, som under vissa förutsättningar kan bli ett komplement till de medel som idag används i regionalpolitiken. Tillståndsprövning förekommer redan i vissa sammanhang. Utbyggnaden av verksamheter som har speciella krav på miljön reglerasi l36a§ byggnadslagen. Den tillståndsprövning som sker där skall ha en regionalpolitisk inriktning. l princip bör regionalpolitiken förstärkas genom införande av någon form av tillståndsprövning med ett brett verkningsområde. Även den expansiva

456 Gävleborgs län sou 1975:92

offentliga verksamheten bör bli föremål för tillståndsprövning på samma villkor som annan verksamhet.

Statligt industricentrum Ett statligt industricentrum av den typ som redan prövats i Strömsund och Lycksele bör uppföras i Ljusdals kommun. Mot bakgrund av arbetsmarknadsproblemen i kommunen är det nödvändigt att projektet

kommer till stånd inom en mycket nära framtid. ...nada ;agg

- Utflyttning av statlig verksamhet Möjligheterna att även i framtiden förlägga central statlig förvaltning utanför storstäderna måste hållas öppen. Då nya statliga verksamheter inrättas bör en lokalisering av verksamheten utanför storstäderna prövas i första hand. En systematisk genomgång av möjligheterna att föra över funktioner från centrala statliga organ till regionala och lokala statliga organ bör genomföras. Möjligheterna att med lokaliseringsstöd påverka de statliga bolagen till lokalisering till andra delar av landet bör prövas. Det bör också vara möjligt att på nytt diskutera utlokalisering för en del av de verk som nu blir kvar i Stockholm. Gävle/Sandvikenområdet har bedömts vara ett mycket lämpligt alternativ till Stockholm vid utlokalisering av statliga verk. Förutsättningar att ta emot ytterligare statlig verksamhet är mycket goda. Ur regionalpolitisk synpunkt är det viktigt att näringslivet i länet differentieras och förstärks. Det är därför ur alla synpunkter lämpligt med ytterligare utflyttning av statlig verksamhet till Gävle/Sandvikenområdet. De fyra myndigheter som enligt tidigare beslut skall lokaliseras till Gävle bedriver verksamhet med anknytning till fysisk samhällsplanering. Möjligheterna att förlägga flera statliga verksamheter inom denna samhällssektor till Gävle/Sandvikenområdet bör ytterligare prövas.

f

Statliga beställningar Regionalpolitiska skäl måste beaktas vid utläggningen av större statliga beställningar. Företag inom områden där behovet av ökad sysselsättning är särskilt stort bör prioriteras. Planeringen av upphandlingen bör vara sådan att beställningarna kan tidigareläggas för att dämpa lågkonjunktu- å i a rer. Statligt stöd till kommunala industribeställningar bör i vissa lägen i utgå även i fortsättningen och då bli föremål för samma bedömningar. 4.

Statliga industrier m. m. Statens ansvar för den regionala utvecklingen måste ytterst komma till uttryck i form av en ökad beredskap till direkta statliga insatser i områden där arbetsmarknadsproblemen inte kan lösas med andra medel. Statliga industriella satsningar bör bli ett ökat inslag i den framtida regionalpolitiken. Även när det gäller att pröva och omforma redan

Gävleborgs län 457

existerande statliga verksamheter bör regionalpolitiska skäl i ökad utsträckning vägas in bedömningarna. Ockelbo kommun är t. ex. orolig för utvecklingen inom FFVzs tvätteri på orten. Kommunen motsätter sig också en planerad indragning av Ockelbo vägdistrikt. Bollnäs kommun har inte kunnat få besked om SJ-verkstadens framtid. Söderhamns kommun vill ha garantier för att få behålla den statliga förvaltning som i dag finns på orten. l anslutning till de av kommunerna redovisade Synpunkterna bör framhållas att förändringar i statens regionala och lokala verksamhet måste bedömas utifrån ett vidare perspektiv än effektiviteten inom en enskild statlig sektor. industriella beredskapsarbeten kan numera sättas igång endast i samband med industrinedläggelser. Möjligheterna att starta industriella beredskapsarbeten bör vidgas.

Information om sysselsättningsutvecklingen

Samhällsplaneringen på regional och lokal nivå bygger bl. a. på information om tänkbara förändringar av sysselsättningsutvecklingen. De sysselsättningssiffror som ligger till grund för planering hämtas ur folkräkningsmaterialet och är som bäst två år gamla och som sämst sju år gamla, vilket givetvis är helt otillfredsställande. Samhällsplaneringen måste baseras på aktuulla sysselsättningsuppgifter på kommunnivå med » en möjlighet till snabb årsvis uppföljning. De administrativa register skattebanden - som förs vid kan för länsstyrelserna ge underlag produktion av sådan statistik. Arbetet med att utveckla en bättre sysselsättningsstatistik bör drivas med stor intensitet. På längre sikt torde datatekniken bli ett nödvändigt instrument i samhällsplaneringen. Samtliga länsstyrelser bör därför för samhällsplaneringsändamål ha förfoganderått till och kunna regionalt bearbeta olika register som är av intresse för den regionala samhällsplaneringen, ha möjligheter att lagra och bearbeta annan information som samlas in i planeringsarbetet samt ha tillgång till datorkapacitet för arbete med planeringsmodeller. Dessa krav talar för att länsstyrelserna skall ha tillgång till ett datasystem med regionala datorer.

Sysselsättning för kvinnor Antalet kvinnor som vill förvärvsarbeta väntas öka kraftigt samtidigt som näringslivet i länet främst erbjuder arbetstillfällen som traditionellt är attraktiva för manlig arbetskraft. Åtgärder som syftar till att bryta det traditionellt könsbunda rekryteringsmönstret blir därför viktiga i fram- \ tiden. Förbättring av arbetsmiljön är en central fråga idet sammanhanget. Könskvotering har sedan en tid tillämpats i samband med det statliga lokaliseringsstödet och borde kunna användas även i andra sammanhang t. ex. vid frisläpp ur investeringsfonderna. Ett jämställdhetsbidrag utgår till arbetsgivare som anställer män resp. kvinnor i vissa angivna yrken. En utökning av antalet bidragsberättigade yrken bör ske för Gävleborgs län. En komplettering av arbetsmarknadsutbildningen bör ske så att kurser

458 Gävleborgs län

anordnas i orter med stark efterfrågan på arbetskraft. En verkstadsmekanisk utbildning bör t. ex. komma till stånd i södra Hälsingland. Ett extra Stimulansbidrag för män och kvinnor som väljer arbetsmarknadsutbildning inom områden som avviker från det traditionella könsrollsmönstret bör införas. (Se fig. 21:4.)

21.5 Service 21 .5.l Inledning Servicestandarden i en kommun är beroende av vilka servicefunktioner som finns i kommunen men också av närheten eller tillgängligheten till dessa servicefunktioner för människor i kommunens olika delar. Den första faktorn påverkas av befolkningens storlek medan tillgängligheten främst kan påverkas genom trafikens utformning. De flesta servicefunktioner är direkt beroende av ett lokalt eller regionalt befolkningsunderlag. För att behålla och utveckla servicen är därför ett stabilt eller växande befolkningsunderlag nödvändigt, vilket förutsätter ökad tillgång på arbetstillfällen. Diskussionen om hur man skall trygga serviceförsörjningen kan därför inte isoleras från diskussionen om åtgärder för att trygga sysselsättningen. Serviceutbudet är sedan i sin tur en betydelsefull faktor vid industrins val av lokaliseringsorter. En bra service ökar möjligheterna att förbättra sysselsättningen.

2l.5.2 Utbildning

Hägskoleutbildning Högskoleutbildningen kommer att byggas ut i olika delar av landet. Det finns starka såväl regionalpolitiska som utbildningspolitiska motiv för att Gävleborgs län skall bli ett eget högskoleområde med Gävle/Sandviken som högskoleort. För invånarna i länet är det väsentligt att kunna få tillgång till utbildning på högskolenivå inom länet. Högskolan är också en viktig faktor för utvecklingen av länets näringsliv. Den kan stimulera utveckling i de företag som nu finns i länet och den kan också positivt påverka möjligheten till nylokalisering. De statliga verk som kommer att flytta till Gävle bedriver ett forsknings- och utvecklingsarbete med samhällsvetenskaplig inriktning. Det är därför lämpligt att högskoleutbildning inom denna sektor förläggs till Gävle/Sandvikenområdet. Lärarutbildningen i Gävle måste också behållas. Utbyggnad av en yrkesteknisk högskoleutbildning med anknytning till länets näringsliv är en av de mest angelägna åtgärderna för länets utveckling. Sandviken bör med de speciella förutsättningar som finns på orten vara given för lokalisering av yrkesteknisk högskoleutbildning med inriktning på stål- och Verkstadsindustri. Underlaget för och behovet av yrkesteknisk utbildning i länet med inriktning på pappers- och massaindustri och träindustri är också uppenbart.

Gävleborgs län 459 Gymnasielinjer i Hofors Skolöverstyrelsen har nyligen föreslagit regeringen att Hofors kommun från och med den l juli 1975 skall få de specialkurser på gymnasienivå som nu finns inom distributions- och kontorsteknik, elteknik samt Verkstadsteknik ombildade till gymnasielinjer. Det förslaget bör genomföras.

i i södra Hälsingland

Arbetsmarknadsutbildning Arbetsmarknadsutbildning i skolöverstyrelsens regi finns i Gävle, Hudiksvall och Järvsö. Söderhamns och Bollnäs kommuner har framfört önskemål om att arbetsmarknadsutbildning skall ordnas i resp. kommun. Många kvinnor har svårt att genomgå utbildning om avståndet till utbildningsorten är alltför stort. [nom båda kommunerna är det brist på viss yrkesutbildad arbetskraft samtidigt som det råder arbetslöshet framför allt bland ungdomar och kvinnor. Möjligheter till arbetsmarknadsutbildning bör därför finnas även i södra Hälsingland.

2l.5.3 Hälso- och sjukvården Landstinget har hand om sjukvårdsplaneringen i länet. Ett förslag till sjukvårdsplan fram till år 1985 har nyligen presenterats. Förslaget till sjukvårdsplan kommer att behandlas av landstinget under våren 1975.

21 .5 .4 Barntillsyn I länsplaneringen föreslås åtgärder som går ut på att öka kvinnornas möjligheter att få arbete. Tillgången på dag- och fritidshem samt familjedaghem är ofta en avgörande förutsättning för att kvinnor med barn i förskole- och de lägre skolåldrarna skall kunna ta ett arbete utanför hemmet. En satsning på flera jobb för kvinnorna måste därför följas av en utbyggnad av barntillsynsverksamheten. Det är angeläget att kommunerna även i fortsättningen ger hög prioritet åt denna verksamhet. För att påskynda utbyggnaden av förskolan finns det skäl att ytterligare höja de statliga driftbidragen till förskolor och fritidshem.

2l.5.5 Åldringsvård Den öppna åldringsvården är relativt väl utbyggd i länet. Likaså är flertalet kommuner i länet väl tillgodsedda när det gäller ålderdomshem. Ökningen av antalet åldringar bör i första hand mötas genom en ökad satsning på öppen vård och olika typer av serviceanläggningar för åldringar. En viss utbyggnad av ålderdomshemmen är dock nödvändig bl. a. för att ersätta eller höja standarden på de äldre hem som nu finns.

460 Gävleborgs län sou 1975:92

21 .S.6 Kommersiell service

Glesbygdsservice Det finns ett statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Det utgår i form av hemsändningsbidrag och stöd till investering i glesbygdsbutiker. Stödet är främst avsett för det inre stödområdet. I Gävleborgs län är det bara Ljusdals kommun som ingår i det inre stödområdet. Huvuddelen av de ansökningar som behandlats av konsumentverket har avslagits på grund av bristen på medel trots att det i allmänhet har rört sig om små belopp. Det är nödvändigt att anslagen ökar så stödbestämmelserna kan tillämpas med större generositet. Många glesbygdsbutiker i länet har en betydande hemsändningsverksamhet, ofta med regelbundna turer. Bidragsbestämmelserna bör utvidgas så att även den hemsändning som sker med handlarens eget fordon berättigar till stöd.

Företagsservice Tillgången på kvalificerad företagsservice är i hög grad koncentrerad till storstadsområdena, framför allt till Stockholmsregionen. Företagsservice är en betydelsefull lokaliseringsfaktor. En jämnare regional fördelning av den mera kvalificerade företagsservicen är därför önskvärd. Statligt lokaliseringsstöd kan utgå till vissa typer av uppdragsverksamhet och partihandel, men stödet har inte varit särskilt effektivt. En översyn av bestämmelserna för stödet till företagsservice bör göras i syfte att göra stödet mera attraktivt för denna speciella grupp av företag.

21 .5 .7 Bostäder Bostadsbeståndet i länet har genomgått stora förändringar under senare år. Tillgången på bostäder har ökat kraftigt och bostadsstandarden har avsevärt förbättrats. Den bostadsbrist som kännetecknade 1950- och l960-talen är på god väg att byggas bort. Frågor om boendemiljöns utformning får ökad aktualitet.

21 .5.8 Kommunikationer Kollektiv persontrafik Den lokala och regionala trafiken har inventerats och planerats i kommuner och på länsplanet. De planer som utarbetats kan ge bättre persontransportmöjligheter inom och mellan kommunerna i länet. I den regionala trafikplanen finns bl. a. förslag som innebär följande. - förbättrade resemöjligheter med godtagbara uppehållstider från Bollnäs, Edsbyn och Ljusdal till Gävle, från Ockelbo till Sandviken samt från Hudiksvall och Bergsjö till Sundsvall - inrättande av nâgra snabba förbindelser per dag mellan Edsbyn och Bollnäs - kortare restider i ett flertal relationer

sou 1975:92 Gävleborgs län 461

- bättre anknytningar till de interregionala förbindelserna.

Effekterna av de statsbidrag som skall användas för att genomföra de lokala och regionala trafikplanerna bör utvärderas. Det är nödvändigt att statsbidraget får en utformning som gör det möjligt att förverkliga de lokala och regionala trafikplanerna.

Flyget Länet bör i första hand via Gävle/Sandvikens flygplats få direkta flygförbindelser med storstadsområdena och primära centra längs norrlandskusten. Kontaktbehovet kommer att förstärkas genom den utlokalisering av statlig verksamhet som nu genomförs. Både in- och utrikesflyget på Stockholm bör samlas till Arlanda. Flygtrafikförbindelser från Hälsingland i första hand till Stockholm bör komplettera trafiken på Gävle/Sandvikens flygplats. För södra Hälsingland diskuteras för närvarande olika alternativ för flygtrafik mellan Söderhamns flygplats och Stockholm. Från norra Hälsingland finns reguljärt taxiflyg på sträckan Hudiksvall-Stockholm.

Vägnätet Vägverkets behovsinventering visar att det behöver byggas vägar för 45 milj. kr. per år under perioden 1976-1990 för att länets vägnät skall få en godtagbar standard. I den flerårsplan för vägbyggandet som finns för perioden 1973-1977 anslås bara mellan 10 milj. kr. och 25 milj. kr. per år. Väganslaget till länet måste höjas kraftigt så att de projekt som vägverket redovisat i behovsplanen kan genomföras inom rimlig tid.

Trafiktaxor

Utformningen av trafiknätet är ett sätt att påverka kommunikationerna. Utformningen av taxesystemen för olika typer av kommunikationer är ett annat. l regionalpolitiken bör ingå olika åtgärder som går ut på att utjämna person-, gods- och teletaxorna så att avståndsfaktorns betydelse för den regionala utvecklingen minskar.

2l.5.9 Indelningsfrågor Länet måste så långt det är praktiskt möjligt hållas samman till en enhet när det gäller indelning av riket i serviceområden av olika slag. För närvarande delas länet ofta så att den södra länsdelen bildar område med Kopparbergs eller Uppsala län och den norra länsdelen med Västernorrlands län. Det gäller t. ex. indelning för lokalradions verksamhet. Vid indelningar inom länet bör något av de mönster som utvecklats och vunnit förankring i länet kunna användas för flertalet indelningar både inom den offentliga och den privata sektorn.

462 Gävleborgs län

21.6 Miljö 2l.6.1 Inledning

Olika alternativ för befolknings- och sysselsättningsutvecklingen kan ge olika förutsättningar att tillvarata miljövärden. En alltför snabb regional omflyttning ger miljöproblem både i expansionsorter och orter med befolkningsminskning. Snabb expansion innebär ofta snabb utbyggnad av stora bostadsområden med risk för bristfällig fysisk och social miljö, otillräckligt utbyggd service, dålig närmiljö och skev befolkningssammansättning. I områden med befolkningsminskning blir konsekvenserna bl. a. en sönderbrytning av den sociala miljön och serviceutglesning. Befolknings- och bebyggelsestrukturen i en region bör därför kunna påverkas så att kvaliteterna hos de existerande tätorterna kan tillvaratas. Miljön utformas och miljövärdena säkras i den fysiska planering som sker främst i kommunerna. Behoven av planeringsinsatser sammanfattas nedan.

2l.6.2 Planeringsinsatser i kommuner och på länsnivå Planering av tátortsmiljön De större tätorterna i länet omges av betydande landskapspartier med i stort sett intakt naturmiljö vilket ur miljösynpunkt är en fördel. Det översiktliga fysiska planarbetet som hittills genomförts av kommunerna i länet tyder på att mark i allmänhet kan disponeras för de arbets- och bostadsområden som kan behövas. Tätortsutbyggnaden bör emellertid ske i sådan takt att kraven på en välplanerad närmiljö och serviceutrustning i bostadsområden kan tillgodoses. En successiv påbyggnad av existerande bebyggelseområden och en etappvis utbyggnad av nybebyggelseområden kan förordas. En awägning bör också ske mellan satsningar på nybebyggelse och sanering. Centralorternas centrumdelar är i många fall aktuella för en sanering bl. a. med målsättning att de skall kunna tillföras ökade miljövärden. a

Konflikter mellan jordbruk och bebyggelse :g

Jordbruksnäringarna och bebyggelsen har koncentrerats till i stort sett samma områden. Konflikter med jordbrukets markanspråk blir därför vanliga vid utbyggnad av tätorterna. En samlad inventering av konfliktområden mellan tätortsutbyggnaden och jordbrukets markanspråk bör genomföras och följas av en planering för länet inom denna sektor.

Konflikter mellan skogsbruk och friluftsliv

l områden för rörligt friluftsliv i närheten av tätorterna kan konflikter med skogsbruket förekomma. Naturvårdslagen och skogsvårdslagen ger möjligheter att diskutera formerna för skogsbruket intill tätorterna. Arbete med råd och anvisningar för tillämpning av bestämmelserna i dessa frågor pågår centralt.

län 463

Gävleborgs

Planeringsfrâgor i glesbygd I glesbygd och mindre tätorter där befolkningen minskar krävs planeringsinsatser för att garantera den kvarstående befolkningen godtagbar levnadsstandard och för att slå vakt om de existerande tätortsmiljöerna. Fritidsbebyggelsen kan här komplettera och stärka underlaget för närservice. Behovet av insatser för att upprusta bevaringsvärd bebyggelse är stort. Bevarande av värdefull bebyggelsemiljö och delar av det öppna odlingslandskapet är bl. a. av intresse för turismen. Länsstyrelsen har tagit initiativ till en utredning som bl. a. kommer att behandla möjligheterna att bevara värdefulla bebyggelsemiljöer.

Na turvârdsplanering \

Översiktliga naturinventeringar har utförts för största delen av länet. Återstoden, dvs. större delarna av Ljusdals och Söderhamns kommuner, kommer att inventeras 1975. De preliminära bedömningarna som gjorts av materialet skall bearbetas vidare till en naturvårdsplan för länet. De från naturvårdssynpunkt värdefullaste områdena är i stort sett belägna så att några allvarliga konflikter mellan exploaterings- och bevarandeintressen inte skall behöva uppstå.

Vattenvârdsplanering På miljöskyddssidan har vattenvårdsfrâgorna vållat de största problemen. Kraven på utnyttjande av vattentillgångarna har gjort att länsstyrelsen har påbörjat en vattenvårdsplanering för länet. Ett förslag till en vattenvårdsplan för södra länsdelen har nyligen färdigställts. Länsstyrelsen avser att upprätta en vattenvårdsplan även för Ljusnans avrinningsområde och delarna norr därom.

21 .6.3 Fysisk riksplanering

Den fysiska riksplaneringen har aktualiserat planeringsinsatser ivissa områden och för vissa verksamheter.

Ljusnans dalgång och Dalälven I Ljusnans dalgång och i omrâdet kring nedre Dalälven finns goda naturförutsättningar för en utbyggnad av turismen och det rörliga friluftslivet. En översiktlig planering bör genomföras med den inriktningen. Den kommer att göras av kommunerna i generalplanens form. Ljusnans dalgång och nedre Dalälven bör bli primära rekreationsområden.

Bottenhavskusten Planeringsinsatser för att förhindra ytterligare exploatering av strand för bl. a. fritidsbebyggelse vid Bottenhavskusten och för att göra kusten bättre tillgänlig för allmänhetens friluftsliv och rekreation är nödvändiga.

464 Gävleborgs län

Dellenbygden Dellenbygden är ett område av riksintresse för det rörliga friluftslivet och bör därför säkerställas för detta ändamål.

Områden för miljöstörande industri Stora delar av norra svealands- och norrlandskusten har goda naturoch transportförutsättningar för miljöstörande industri dvs. industri som trots att miljövårdsåtgärder sätts in ändå kommer att påverka den omgivande miljön. Gävle kommun har pekat på Fredriksskans industriområde samt Långharen och västra delarna av Orarna som lämpliga industriområden. Riktlinjerna i länsstyrelsens förslag till vattenvârdsplan innebär att det kommer att finnas marginal för att utnyttja vattentillgångarna i Gävle fjärdar för lokalisering av sådan industri. Söderhamns kommun anger att kuststräckan Ljusne-Vallvik och söderut är särskilt lämplig för miljöstörande industri. Hudiksvalls kommun anser att bl. a. området mellan Hudiksvalls centralort och Iggesund kan vara lämpligt eftersom denna del redan är miljömässigt påverkad. Möjligheterna att till länet lokalisera miljöstörande industri får från fysiska plansynpunkter bedömas som goda även om detta givetvis inte kan ske helt utan konflikter. Arbetsmarknadssituationen i länet motiverar att sådana utbyggnader kommer till stånd.

Gävleborgs län 465

KC

_ 0 Ockelha

88 åüsss ?III

qoonuordanstig

.säga

0 __ Hofors Ounbkn 13D? I 0 OOOGävDe- Sandviken o!

hum?

.ituuillilfñ

:kf:

. e! . .. .9 .. o o

Fig. 21:2 Andel av befolkningen år 1 980 i åldersgruppen 50ww år Pig. 21:3 Sysselsättningsut veckling i olika närings- 4 grenar under perioden I 965-1990

c 000 08 oc

l äEIÖGIvIn-Sandvikan C

nog

Jtiñâáo .

Fig. 21:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år Fig. 21:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år 1980 i relation till totala antalet kvinnor iåldern l 974 i relation till folkmängden i åldern 15-69 a°r

466 Gävleborgs län SOL 1975:92

68-70 PC 71-74 +2 i7 7 o + 1 å sanavsnn° . W âlvløåsanøvikan “y j I | 7 . o v _ 0 i- Ivlz-Smdvikln

Sludvlkrn° _ 1 $

RC

ö O O

åmlçimn udlknvlll _

Liusdal :annu:dann-mn

âLiuldll 1 -2

3 Fig. 21:6 Nettøflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

22 VÄSTERNORRLANDS LÄN

22.1 Länsstyrelsens för planeringen av länet

riktlinjer

Länsplaneringen har bl. a. till syfte att påverka det regionala händelseförloppet i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer och mål för regionalpolitiken som fastlades genom riksdagsbeslut år 1972. Som tidigare framgått anknyts de regionalpolitiska målen i 1972 års riksdagsbeslut till tre väsentliga välfärdskomponenter, nämligen arbete, service och miljö. l det följande vill länsstyrelsen ange de riktlinjer som planering i länet bör följa med avseende på välfärdskomponenterna arbete, service och miljö.

22.l.l Arbete

Länsstyrelsen vill här ta fasta på målet att erbjuda alla som önskar arbete någon form av sysselsättning. Länet beräknas år 1980 ha ett arbetskraftsöverskott om ca 5 500 personer, som till övervägande delen består av kvinnor. Det primära målet blir därför att skapa arbetstillfällen i länet i sådan utsträckning att hela arbetskraftsöverskottet erbjuds sysselsättning. Därigenom skulle sysselsättningsgraden i länet komma i nivå med riksgenomsnittet. Den primära målsättningen måste också inkludera en strävan efter en utjämning av nuvarande stora skillnaderi olika länsdelar. Ett uppfyllande av den primära innebär målsättningen emellertid inte att länet blir jämställt med riket vad avser åldersstrukturen. Därtill kärvs ca l9 000 arbetstillfällen. Generellt kan konstateras att arbetsmarknaden i länet och dess kommuner inte har den mångsidighet och storlek som krävs för att tillgodose individernas krav på valfrihet och trygghet. Självfallet kan man inte påräkna att i varje kommun kunna tillgodose alla invånares krav på arbetsmarknadens mångsidighet. Däremot är det länsstyrelsens målsättning att i länets primära och regionala centra skapa så robusta och självständiga arbetsmarknader att individernas krav på trygghet och valfrihet i allt väsentligt ska kunna tillgodoses.

468 Västernorrlands län

22.12 Service

redovisning i planeringsunderlaget (sid 5:24-5:26) kan den helt Enligt delen av befolkningen nâ en ort med regional service inom 2 övervägande timmar med kollektiva färdmedel. Samma förhållande benämnt r gäller lokal service (i planeringsunderlaget kommuncentrumservice). Restiden till ort med lokal service har clock satts till l timme eftersom länets kommuner är stora till ytan och glest befolkade. I de kommunala trafikförsörjningsplanema, som upprättas och där är det väsentligt att trafiken ordnas så även kompletteringstrafik införs, att samtliga invånare kan erbjudas kollektiv trafik enligt ovanstående. Vad beträffar serviceutbudets kvalitet framgår av planeringsunderlaget att länets kommuner i jämförelse med andra kommuner i landet har en

genomsnittligt god servicekvalitet.

22.1.3 Miljö och naturresurser

har redovisats att de flesta orterna i länet är små l planeringsunderlaget 5 000 inv.) och att i stora delar av länet är ortsstrukturen spridd. I de ( sex största där två tredjedelar av länets tätortsbefolkning bor tätorterna, kan dock buller-, lukt-, stoff- och avstândsproblem uppstå tillexempel av storleken. Det är också sannolikt att en fortsatt i just på grund kommer att ske till dessa orter, vilket kan få befolkningskoncentration * till följd att de miljöproblem som har att göra med storlek och tillväxt förstärks. Detta ställer krav på miljövårdande insatser. ytterligare För det rörliga friluftslivet finns goda förutsättningar ilänets samtliga , kommuner. En förutseende planering i länets större tätortsområden är dock nödvändig för att de närliggande rekreationsområdena skall kunna behållas intakta inför trycket av exploatering i olika former. Värdefull “ åkermark bör även undantas från exploateringen. har bedömt att det på regional nivå kan bli aktuellt med Länsstyrelsen sammanställningar och utvärderingar av förutsättningarna för etablering av miljöpâverkande industri. Dessa utvärderingar bör ske med hänsyn bl. a. till omgivningspâverkan, sysselsättningsaspekter och etableringskostnader. Kommunerna har ansökt om statliga medel för att i samråd f med länsstyrelsen närmare studera tänkbara lägen. Länsstyrelsen anser u. ansökta medel för dessa studier. 7 det angeläget att kommunerna beviljas

22.2 Regional struktur

22.2.l Riksdagens beslut år 1972

I den regionala utvecklingsplanen för riket som riksdagen beslutat om j år 1972 har länsstyrelsens förslag ilänsprogram 1970 till ortsklassifice- i I ring med vissa modifieringar legat till grund för en plan för utveckling av “ den regionala strukturen.

De olika ortstyperna är storstadsområden, primära centra, regionala l

Västernorrlands län 469

centra och kommuncentra. Kartan pâ sid. visar den regionala strukturen i Västernorrlands län enligt riksdagsbeslut år 1972.

222.2 Sammanfattande karaktäristik av hur olika centra i länet fyller sina funktioner i den regionala strukturen Sundsvall/Timrå fyller väl sin funktion som primärt centrum i länet. Även i ett större sammahang har Sundsvall /Timrå betydande inflytande i över stora delar av Norrland. Serviceutbudet i Sundsvall/Timrå överträffas endast av storstadsregionernas. lcke desto mindre har sysselsättningsutvecklingen under senare tid inneburit att även här finns en betydande undersysselsättning. Arbetsmarknaden är trots sin storlek inte tillräckligt mångsidig. Bland annat mot bakgrund av redan inträffade och förväntade strukturella förändringar i regionens industri är behovet av nya arbetstillfällen inom industrisektorn påtaglig. För att uppnå en önskvärd och ökad differentiering av arbetsmarknaden är det också angeläget att den av U 68-beredningen föreslagna högskoleutbildningen snarast kan påbörjas. Länets regionala centra fyller idag väl sina funktioner. På längre sikt föreligger dock risk för att underlaget för regional service i Ånge, Kramfors och Sollefteå kan komma att bli bristfälligt. Särskilda insatser krävs därför för att tillföra dessa regioner ökad sysselsättning för att säkra befolkningens berättigade krav på tillgång till regional service. Länsstyrelsen bedömer förutsättningarna härför som goda. Samtliga regionala centra fyller högt ställda krav på tillgång till stabil arbetskraft, markresurser, kommunikationer och miljö i vid bemärkelse.

22.2.3 Remissinstansernas synpunkter samt länsstyrelsens förslag Primära och regionala centra Örnsköldsviks kommun hävdar i yttrande över förslag till länsprogram att Örnsköldsvik bör vara ett primärt centrum. Samma synpunkter framförs av Örnsköldsviks fackliga Centralorganisation, länsarbetsnämnden och Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Som skäl härför har remissorganen bl. a. anfört följande. - avvikelse från principen om endast ett primärt centrum ivarje län har skett -- Örnsköldsvik och dess omland utgör en väl avgränsad region vad beträffar arbetsmarknad, service m. m. -- Örnsköldsviks centrala delar är ett av norra Sveriges bäst industrialiserade områden med flera mycket stora och expansiva industrier w kommunen är befolkningsmässigt landets största regionala centrum -- kommunen kan lätt hamna på mellanhand jämfört med Sundsvall, Timrå och Umeå. Med beaktande av anvisningarna till länsplanering 1974, regeringens proposition och riksdagsbehandlingen av propositionen har länsstyrelsen inte funnit anledning att föreslå någon förändring i planen för den regionala strukturen vad avser primära och regionala centra. Länsstyrel-

470 Västernorrlands län SOU 1975292

sen anser att Örnsköldsviks funktion i den regionala strukturen närmast är att jämföra med kriterierna för regionala centra. Kommunen kan inte sägas hysa funktioner som gör den till centralort för länet eller en landsdel. Ej heller är den centrum för kommunikationerna i länet eller en landsdel.

Sundsvalls och Timra kommuner som ett primärt centrum l planen för den regionala strukturen utgör Sundsvalls och Timrå kommuner * ett primärt centrum. Kuststräckan från Sundsvalls centrum och ca två mil i vardera riktningen utgör i stort sett ett sammanhängande urbant område. Befolkningen i omrâdet uppgår till ca 97 000 personer, varav ca 39 000 förvärvsarbetande. Vid överläggningar mellan länsstyrelsen och de båda kommunerna framkom att en funktionsuppdelning är svår att diskutera i detta område eftersom det utgör ett enhetligt arbetsmarknads- och bostadsområde. En gemensam bedömning är dock att det är önskvärt och att det finns goda förutsättningar att differentiera och öka industrisysselsättningen iTimrå. Länsstyrelsen anser att det påbörjade samarbetet mellan de båda kommunerna bör fortsätta och intensifieras såväl rörande översiktlig som mer detaljerad ekonomisk och fysisk planering.

Kommundelscentra De förslag till kommundelscentra (serviceorter i glesbygd) som länsstyrelsen redovisat i länsprogram 1970 och i planeringsunderlaget till länsplanering 1974 har i allmänhet accepterats av kommunerna. Inom Kramfors kommuns östra del finns fem markerade tätorter, Herrskog, Nordingråvallen, Mjällom, Sundbron och Docksta. Kramfors kommun har i sitt yttrande över planeringsunderlaget ansett att förslaget om Nordingråvallen som kommundelscentrum bör bli föremål för fortsatt diskussion. Vid överläggningar mellan kommunen och länsstyrelsen framkom att Nordingråvallen är den lämpligaste orten för servicestödjande åtgärder i kommunens östra glesbygdsbetonade del. Länsstyrelsen har också föreslagit Nordingråvallen som knutpunkt för den regionala trafiken till och från Örnsköldsvik och Härnösand. Örnsköldsvik har ett mycket vidsträckt och glest befolkat inlandsområde framför allt i Anundsjö, Björna och Trehörningsjö f. d. kommuner. Kommunen har i sitt yttrande över planeringsunderlaget närmare berört dessa förhållanden samt föreslagit åtgärder för att förbättra situationen för befolkningen i området. Som kommundelscentra har kommunen föreslagit Bredbyn/Mellansel, Solberg och Björna/Långviksmon/Trehörningsjö. Även de fackliga organisationerna iområdet har i yttrande berört problemen. Mot bakgrund av dessa förhållanden föreslog länsstyrelsen i länsprogram 1970 tre kommundelscentra (serviceorter i glesbygd) i området. Länsstyrelsen vill benämna dessa orter Bredbyn, Solberg och Långviksmon/Trehörningsjö.

Västernorrlands län 471

Tvehörningsiö/ 0 Långviksmon

Örnsköldsvik

Teckenförklaring Storstadsområde

Primärt centrum Regionalt centrum Kommuncentrum Kommundelscentrum Fânsta Länsgräns Kommungräns _ Gräns för inre stödområdet j Gräns för allm. stödområdet Svart färg 1972 års beslut o 50 100 km Röd färg Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974

Fig. 22:1 Regional struktur, Västernorrlands län

1 övriga kommuner i länet har länsstyrelsens förslag till kommundelscentra (serviceorter i glesbygd) inte mötts av nâgra erinringar i inkomna remissvar över planeringsunderlaget. Den regionala strukturen enligt prop. 1972:111 samt länsstyrelsens förslag till kompletteringar åskådliggörs ifig. 22:1.

22.3 Planeringsniva

22.3.1 Planeringsnivåer för kommunerna enligt länsstyrelsens beslut år 1974 1 den av riksdagen antagna prop. 1972:111 finns angivet planeringstal uttryckta som befolkningsramvärden för varje län år 1980. I Västernorrlands län är befolkningsramen 260 000-270 000 personer, vilket kan jämföras med länsstyrelsens målsättning i länsprogram 1970, där planeringstalet angivits till 281 000 personer. Befolkningsutvecklingen under perioden 1970-1974 samt planeringstalen för åren 1980 och 1990 framgår av tab. 22:2.

22.3.2 Remissorganens förslag l tab. 22:1 redovisas remissorganens förslag till planeringsnivåer 1980 och1990.

472 Västernorrlands län Tab. 22.1 Remissorganens förslag till planeringsnivâ

22.3.3 Kommunalekonomiska förutsättningar Fem kommuner, Ånge, Sundsvall, Timrå, Kramfors och Örnsköldsvik, har i varierande omfattning bedömt effekterna på den kommunala ekonomin av den planeringsnivå som kommunen förordar samt av länsstyrelsens prognos och planeringsnivå enligt det fastställda regionalpolitiska handlingsprogrammet. Bedömningarna har skett med utgångspunkt i KELP, kommunala bostadsbyggnadsprogram m. m. Gemensamt för samtliga fem kommuner är att en sjunkande folkmängd medför en utdebiteringshöjning.

22.3.4 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990

Med utgångspunkt från länsstyrelsens reviderade befolkningsprognos, remissorganens förslag och kommunalekonomiska bedömningar föreslår ,I i länsstyrelsen planeringsnivåer år 1980. Inom det intervall 267 000-283 000 invånare, som länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer innebär, ligger summan av kommunernas förslag till planeringsnivåer enligt tab. 22:2. För att nå medelvärdet i intervallet eller planeringstalet 275 000 invånare år 1980 skulle utöver den reviderade sysselsättningsprognosen krävas ytterligare 2 000 arbetstillfällen i länet. Länsstyrelsen vill kraftigt understryka nödvändigheten av att länet kan tillföras arbetstillfällen i sådan utsträckning att planeringstalet om 275 000 invånare kan uppnås i början av 1980-talet. De alltmer försämrade åldersstrukturen samt en fortsatt undersysselsättning innebär att kraftig folkminskning inte kan undvikas under 1980-talet om inte fler arbetstillfällen kan skapas i länet. För att få till stånd en mer gynnsam åldersammansättning är det också nödvändigt med en inte oväsentlig inflyttning till länet under resterande delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Länets folkmängd år 1980 borde uppgå till 300 000 om antalet invånare i åldrarna 65 år och äldre skulle motsvara riksgenomsnittet. Andelen av befolkningen som enligt prognosen för år 1980 är 50 år och äldre framgår av fig. 22:2.

V m t e I .H 0 H .la n w M n 473

00m 000 00m 00_ 000 000 00m 00h 00›

v_ om mm mm Z v0

vnm_

m0_1000 wäuoom wwmi00m

100m 100_ 100m 100v 1000 100›

m::o:m_am:m_

:i

_omm_

v_ mm om 2 mm å _m

:m :m

mask.: _ 00m 000 00m 00m 000 00m 000 000 000

v_ om å mm å m0

_0_I000 mwN1000 mmm1000

mcomrzåzmcm_ _äêmwccocaw_

100m 100m 100m 1000 100m 1000

00m_

m_ mm m_ ä 2 mm mm

»om »om

00_ 00v 000 00m 2:. 00v 000 00m

omm_

m_ m_ ä mm mm mm

;E2 vwm_ 00_ SN

_

5._ omv 00m 0mm oi 0:. 0_m omv ovm

.mocmoum matning 00m_

m_ 3 2 ä 2 mm mm

...å ä??

2%..

muzuüxozxmgaü;

00m 000 00m 000 000 00m 000 00m 000

m_ m_ mm ä mm m0

_otâmmcm_

“nu

.såmäwicåaytum

00_1000 273m 0›N1000

›m

även 100m 100m 1000 1000 100m I000

Sk

_wzcu omm_

m_ om m: S vN mm

mmbämzo.:

Z

»som SN 00m

Nmo än v0v mv_ w: mom mm_ 00m

v_ E3

mm m_ ä mm om 00

E.: SN

m8 :w vmm _mm

?_5=o.__.x_

E. S...

xmtxn..

:ua

05m_

2 : R Z 00

SN

:o

?EMEA vuE

_Zåwm_ vsm_

_acxnäs

.wzååøxmm

.aoå

m›_=mw=_..o:n_a

mniocxmnäw_

:EE _wzcu .E

NAMN

u9=N._U_C_

xâäoxmso

Em

_5553_ :såzczm es; vsüêsü: 53.253! mucåom miEzw Eaäcm_ W522.:

då »må 3:5 _ omm_

474 Västernorrlands län

För att både uppnå länsstyrelsens primära målsättning om en höjning av sysselsättningsnivån så att den är jämförbar med rikets och planeringsnivån 275 000 invånare krävs att totalt 7 500 arbetstillfällen utöver näringslivsprognosen tillföres länet. Bedömningen av utvecklingen i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet blir med nödvändighet mycket osäker. l inkomna remissvar över planeringsunderlaget är det bara en kommun som angett prognosvärden för 1990 och endast tre kommuner som föreslagit planeringstal för samma år. Utvecklingen under senare hälften av 1980-talet är mycket beroende av om planeringsnivån för år 1980 om 275 000 invånare kan uppnås i början av decenniet.

22.4 Hittillsvarande regionalpolitiska insatser

22.4.l Utvärdering av hittillsvarande regionalpolitiska medel Hittillsvarande regionalpolitiska stöd har haft gynnsam effekt i så motto att det bidragit till att reducera befolkningsminskningen i länet. Den absoluta effekten kan ej anges då konsekvenserna vid alternativet ”inga åtgärder” är svåra att bedöma. Det framstår också som helt klart att stödet ej varit tillräckligt för att förhindra för samhällets struktur allvarliga flyttningsrörelse både från länet och inom länet. Stödberättigade industriföretag har i stor utsträckning utnyttjat de stödmöjligheter som ges i form av lokaliseringsstöd m. m. Flera företags fortsatta expansionsmöjligheter är emellertid begränsade av flera skäl bl. a. marknadsförutsättningarna och företagens administrativa nivå. Det senare är speciellt uttalat hos mindre företag. Detta förhållande måste beaktas när det gäller bedömningen av den fortsatta utvecklingen och de insatser som bör göras för styrning av denna. Den övervägande delen av lokaliseringsstödet har utgått till inom länet befintliga företag. Av den totala sysselsättningseffekten genom lokaliseringsstödet har cirka 30 % - motsvarande 1 400 personer - tillskapatsi nyetablerade företag. Styrning av nya företag till länet i samband med iansprâktagande av investeringsfondmedel har skett i anmärkningsvärt liten omfattning vid jämförelse med övriga skogslän. De totalt ianspråktagna medlen ur investeringsfonder för projekt i länet har varit omfattande men även här har länets ogynnsamma industristruktur medfört negativ sysselsättningsutveckling i många fall. En ökad nyetablering av företag i länets svaga delar är en nödvändighet för att lösa sysselsättningsproblemen. Enbart en utveckling av befintliga företag kommer att verka förstärkande på obalansen mellan olika regioner inom länet. Förutom en förbättring av stimulansåtgärderna för nyetablering av företag torde en starkare central styrning vara nödvändig för att uppnå en radikal förändring i detta avseende. Länsstyrelsen har därför i princip tillstyrkt de förslag till regionalpolitiska styrmedel som framlagts i

Västernorrlands län 475

utredningen Regioner i samverkan (SOU 1974:82 styrmedelsutredningen).

22.4.2 Förslag till åtgärder - En kraftigt ökad styrning av nyetablerande verksamheter till länet. Vid frisläppande av investeringsfonder till företag som arbetar i mera överhettande regioner i landet bör Västernorrlands län presenteras som etableringsområde. Det är rimligt att de vinstmedel som genereratsi skogslänen i största möjliga utsträckning också investeras där. De s. k. särskilda investeringsfonderna bör också kunna vara ett instrument för regionalpolitisk styrning. -› En ökad styrning av nya verksamheter A liksom en fortsatt ökad tillväxt av de befintliga företagen A underlättas om en förstärkning av det regionalpolitiska stödet sker. Med hänsyn till att sysselsättningsökning eftersträvas bör arbetskostnaderna vara lämplig bas för kostnadsreduktion. Detta kan ske genom en utökning av sysselsättningsstödet, varvid både årsstödens storlek och den tid under vilket stödet utgår nyttjas. Vid nyetableringar eller större expansioner hos befintliga företag bör förhöjt sysselsättningsstöd kunna utgå med hänsyn till de större organisationskostnader som uppstår i sådana fall. Även företag inom allmänna stödområdet bör kunna erhålla sysselsättningsstöd i sådana fall. En översyn av gränsen mellan allmänna och inre stödområdet bör ske. l enlighet med länsstyrelsens tidigare uttalanden iflera sammanhang bör de inre delarna av Örnsköldsviks kommun tillföras det inre stödområdet. - föreslås få beslutsrätt Länsstyrelsen i lokaliseringsstödärenden där stödunderlaget ej överstiger 2 milj. kr. e Köp av konsulttjänster för försäljnings- och lönsamhetsbefrämjande insatser liksom för upprättande och införande av administrativa kontroll- och styrsystem bör kunna ingå i stödunderlag för bidrag och lån. En regional handläggning förordas och länsstyrelserna bör tillföras medel härför med en viss andel av beviljat lokaliseringsstöd i länet för investeringar i byggnader och maskiner. - Det transportstödet föreslås förbättrat. Målet bör regionalpolitiska vara att höja bidragsandelarna till minst den nivå som ger samma stödeffekt som vid transportstödets inrättande. ›- Kraftigare stimulansåtgärder för flyttning av yrkesutbildad arbetskraft vilken anställs vid företag inom stödområdet. v av statligt industricentrum i nästa utbyggnadsetapp bör i Uppförande första hand ske i Ånge. bör i särskilda fall kunna utgå till kommuner som i Statsbidrag centra och kommundelscentra i inre stödområdet vill regionala uppföra eller iordningställa industrilokaler. -e Länsstyrelsen föreslår att skattekraftsgarantin i Ånge höjs frånIOO % till 120 %, som gäller i angränsande kommuner i Jämtlands län.

476 Västernorrlands län

- föreslår att såväl Örnsköldsviks som Kramfors kommu- Länsstyrelsen ner erhåller en skattekraftsgaranti motsvarande 115 % av riksgenomsnittet.

22.5 Arbete

22.5.l Sysselsättningsutveckling Sysselsáttningsutvecklingen 1 965 - 1 9 70 Antalet förvärvsarbetande i Västernorrlands län minskade under sista hälften av 1960-talet från 112900 personer år 1965 till 106100 personer år 1970, dvs. med 6 800 personer. Detta innebär en relativ minskning med 6%, vilket kan jämföras med en ökning för riket som helhet om nära 2 %. Sysselsättningsminskningen var störst inom jord- och skogsbruk där antalet förvärvsarbetande reducerades med nära 40 %. En nedgång i storleksordningen 4-10% inträffade inom tillverkningsindustri, byggnadsindustri, varuhandel, samfärdsel samt privata tjänster. Den enda näringsgren för vilken sysselsättningen ökade var offentliga tjänster där antalet sysselsatta steg med över 25 %. Med undantag för Sundsvall minskade antalet förvärvsarbetande i samtliga kommuner under perioden 1965- 1970. Minskningen var störst i Sollefteå kommun där sysselsättningen gick ner med över 2 500 personer utgörande 1/5 av de förvärvsarbetande år 1965. Ökningen i Sundsvall uppgick till 1 700 personer eller knappt 5 %.

Bedömning av sysselsättningsutvecklingen under perioden 1 9 70-- I 980 Enligt prognosen kommer antalet förvärvsarbetande att uppgå till totalt 106 500 år 1980 vilket är en i stort sett oförändrad sysselsättning jämfört med år 1970. För näringsgrenarna jord- och skogsbruk, byggnadsindustri, varuhandel, samfärdsel och privata tjänster beräknas en minskning ske under ^ perioden. Av den sarnmantagna minskningen för dessa näringsgrenar om m

Tab. 22:3 Sysselsattai Västernorrlands län

Västernorrlands län 477

6 550 personer svarar jord- och skogsbruk samt byggnadsindustri tillsammans för 90 %. För de tre övriga av dessa näringsgrenar förutses således endast en marginell nedgång. lnom tillverkningsindustrin beräknas en sysselsättningsökning med 7 % motsvarande 2 000 personer. För den offentliga sektorn väntas ett utökat personalbehov med 25 % motsvarande 5 000 personer.

22.52 Förslag till åtgärder Jordbruk Gjorda prognoser för produktionsutvecklingen ijordbruket inom länet tyder på en något ökad produktion fram till år 1980. Länsstyrelsen ser det som angeläget att denna positiva utveckling kan fortsätta. Ur produktions- och sysselsättningssynpunkt är det vidare angeläget met en intensifierad produktion på alla ekonomiskt användbara arealer och att så stor andel av arealen som möjligt bildar underlag för arbetsintensiv animalieproduktion. Med beaktande av de prognoser och förslag för jordbruken som redovisats i länsstyrelsens förslag till länsprogram, samt de förslag som kan komma att lämnas av 1972 års jordbruksutredning och 1974 års jordförvärvslagsutredning, synes förutsättningarna för länets jordbruk goda.

Åtgärder

w Möjligheterna att få statligt stöd till investeringar i jordbruket, i alla bygder där acceptabel inkomst erhålls från kombinerade jord- och skogsbruksföretag, bör ökas. - En förändrad marklagstiftning bör genomföras som underlättar för aktiva lantbrukare att bli ägare av mark, som nu brukas extensivt eller arrenderas ut av t. ex. dödsbon och utbor. - Resurserha för rådgivning till jordbruket bör ökas, speciellt vad avser animalieproduktionen. - Extra pristillägget på jordbruksprodukter i norra Sverige bör indexregleras. - För jordbruksproduktion lämplig mark bör bevaras som sådan, där inte tvingande skäl till annan användning föreligger. Detta bör uppmärksammas av kommunerna i den fysiska planeringen varvid lantbruksnämndens åkergradering utgör ett värdefullt underlag. - Försöksverksamheten med landskapsvård i odlingsbygd bör snarast permanentas och byggas ut. Därvid bör stöd i första hand lämnas till utvecklingsbara jordbruksföretag för brukande av arealer som är känsliga ur landskapsvårdssynpunkt och som normalt inte är lönsamma att bruka. Rationaliseringsstödet och landskapsvårdsstödet bör därvid samordnas organisatoriskt i så stor utstrcäkning som möjligt. A Ett sammanhållet jordbruksprogram, där struktur-, produktions-, sysselsättnings- och landskapsvårdsaspekterna belyses bör utarbetas för länet.

478 Västernorrlands län

Skogsbruk Länsstyrelsens och skogsvârdsstyrelsens prognos för skogsbruken pekar på en sysselsättningsminskning i länet med ca 1600 personer under 1970-talet, en minskning som främst kan hänföras till länets inlands- och glesbygdsområden. I Västernorrlands län, liksom på andra håll i landet, räknar man också med en nedgång av den totala avverkningsvolymen i framtiden. En intensivare skogsvård med olika tillväxtbefrämjande åtgärder kan motverka denna nedgång. På kort sikt kan sådana insatser också ge positiva sysselsättningseffekter.

Å [gärder - Det statliga stödet till skogsvårdande åtgärder bör förstärkas efterhand som erfarenheter av stödformen erhålls. Det är vidare att angeläget skogsvårdsstyrelsen ges ytterligare personella resurser bl. a. för uppföljningsåtgärder och rådgivning. -- En fortsatt aktivering bör för att öka göras av bondeskogsbruket awerkningen främst av den minst produktiva skogen. - En intensifierad som normalt leder till större och mer omarrondering, sammanhängande enheter, bör ske. Resurstillskott för detta ändamål bör tillföras länet motsvarande ca 100 000 kr./år under en försöksperiod av fem år. v Ändrad marklagstiftning, som underlättar och som omarronderingen främjar att skogsmarken tillförs aktiva brukare, bör komma till stånd.

Yrkesfiske

l länet fanns enligt 1973 års fiskeinventering 108 yrkesfiskare och 124 binäringsfiskare, vilket innebär en minskning med 342 fiskare sedan år 1960. Medelåldern är hög och rekrytering av nya fiskare förekommer i obetydlig omfattning. Länsstyrelsen anser att starka regionalpolitiska, sociala, beredskapspolitiska och miljömässiga skäl talar för att särskilda åtgärder vidtas från samhällets sida för att bryta den nedåtgående trenden för yrkesfiskets lönsamhet och omfattning.

Åtgärder --Särskilt prisstöd bör utgå på all inom Norrland levererad fisk. Utgående pristillägg bör därvid indexregleras. m stöd bör till Regionalpolitiskt utgå gemensamma anläggningar för fiskets behov såsom fiskberedningslokaler, kajanläggningar m. m.

sou 1975:92 Västernorrlands län 479

Industri

Kemisk industri

Beslut bör fattas om utveckling av ett petrokemiskt centrum i Västernorrlands län. I det första steget, som kan inledas omedelbart, bör ansträngningarna inriktas mot en utveckling av kemisk-tekniska och plasttillverkande företag som bearbetar petrokemiska basprodukter till slutprodukter. Vidare bör en utvecklingsenhet med uppgift att medverka till vidgad kunskap om de kemisk-tekniska râvarornas användning, utvecklingspotential m. m. förläggas till länet. I det andra steget, som kan påbörjas omkring år 1978, bör delar av överskottsproduktionen från krackeranläggningarna i Stenungsund vidareförädlas i länet. Landets första anläggning för framställning av syntetiskt gummi borde då kunna förläggas till länet. I det tredje steget, som kan påbörjas under senare delen av 1980-talet, bör en fortsatt integration bakåt i produktionskedjan genomföras varvid en krackeranläggning uppförs. En utredning som närmare utvecklar länsstyrelsens förslag om petrokemiskt centrum i Västernorrlands län pågår.

Verkstadsindustri I länsstyrelsens egen studie av länets Verkstadsindustri (april 1975) ges förslag för branschens utveckling. Bl. a. undersöks nu möjligheterna att bilda en samarbetsorganisation för marknadsföring av kapaciteten hos länets verkstadsföretag.

Ammmmm En referensanläggning för aluminium bör byggas i länet. Anläggningen borde kunna utnyttjas för att vidga intresset för vidareförädling av aluminium inom länet och ge produktions- och utvecklingsservice till intresserade företag. Länsstyrelsen utreder för närvarande denna fråga och beräknar kunna redovisa resultatet under hösten 1975.

Skogsindustri Länsstyrelsen anser att skogsnäringens vidare utveckling i länet är väsentlig för att sysselsättningen inte ytterligare ska minska. Insatser krävs därför på flera områden. Industrins tillförsel av råvara från andra delar av landet får inte äventyras. Utbytet i avverkningsledet måste höjas och tillväxtfrämjande åtgärder är angelägna. En ökad vidareförädling och satsning på nya produktområden är i hög grad önskvärd.

lrztensifierade mineralogiska undersökningar

v En storregional geokemisk undersökning bör genomföras i Västernorrlands och Jämtlands läns urbergsområden och ett S-årigt ramprogram,

480 Västernorrlands län

som omfattar även fortsatta undersökningar av konstaterade förtätningar, bör upprättas. - De geologiska och ekonomiska förutsättningarna för etablering av enhet för exportinriktad utvinning av krossat ballastmaterial i Västernorrlands län bör utredas. - En inventering av industrimineral bör ske i Västernorrlands län dels med avseende på mineral som kan nyttjas av inom länet befintliga företag dels också sådana där förutsättningar för framtida industriellt nyttjande kan finnas. - En länsgeologtjänst - försöksvis under 5 år - inrättas i Västernorrlands län för att samordna dessa undersökningar inom länet.

Sysselsättning i inlandet Som framhållits i tidigare avsnitt är länets sysselsättningsproblem särskilt svåra i inlandet. Erfarenheterna har visat att de hittillsvarande regionalpolitiska stödåtgärderna inte annat än marginellt kunnat påverka den negativa utvecklingen i dessa områden. Länsstyrelsen föreslår därför att en arbetsgrupp inrättas vars arbetsuppgifter blir att framlägga konkreta åtgärdsförslag till lösandet av inlandets sysselsättningsproblem.

22.6 Service 22.6.1 Utbildning Liksom i landet i övrigt söker sig ungdomen på gymnasieskolan i ökande grad till direkt yrkesinriktade utbildningar. De mera teoretiskt inriktade utbildningarna har av olika anledningar förlorat en del av sin dragningskraft. I Västernorrlands län finns numera inte fullt en sökande per elevplats till tre-åriga utbildningar men bara en sökande per två elevplatser till två-årig ekonomisk och två-årig teknisk linje. Däremot har intresset ökat för distributions- och kontorsutbildning, konsumtionsutbildning samt verkstadsteknisk och bygg- och anläggningsteknisk utbildning. Den minskande tillströmningen till tre- och fyra-åriga utbildningar, främst naturvetenskaplig och teknisk linje, medför allvarliga konsekvenser både i form av minskad tillgång på ungdom med dessa baskunskaper och av outnyttjade resurser inom gymnasieskolan. På högskolesidan väntas länet få ökade resurser genom det förslag om ny högskola i Sundsvall/Härnösand som regeringen presenterat i mars 1975. De speciella förutsättningar som länet har bör då tas tillvara.

Förslag till åtgärder - För gymnasieskolan bör utvecklingen i riktning mot en ökad utbildningsvolym på de direkt yrkesutbildande linjerna fortsätta. Ökningen bör bedömas utifrån elevernas val och näringslivets behov. Gymnasieskolan i Ånge bör förstärkas med elever som förenar studierna med träning i orienteringslöpning och skidorientering.

sou 1975:92 Västernorrlands län 481

- beslut kommer i Sundsvall- Enligt riksdagens högskoleutbildningen Härnösand att byggas ut enligt U 68-beredningens förslag. Länsstyrelsen anser därvid att stommen bör utgöras av den naturvetenskapliga/ tekniska, de pegagogiska och ekonomiska/administrativa områdena. a Länets resurser inom pedagogiska och estetiska linjer bör tas tillvara och vidareutvecklas, vilket bl. a. förutsätter att lärarhögskolan i Härnösand, finns kvar, att en högre specialkurs vid musikgymnasiet i Härnösand byggs ut samt att en treårig musikhandledarutbildning inrättas vid Kapellsbergs musikskola i Härnösand. - En kombinationsutbildning i produktionsteknik och en YRK-kurs i byggnadsadministration bör inrättas i Sundsvall hösten 1975. ›- Försöksverksamhet med YTH-utbildning inom Verkstadsteknik och pappers- och pappersamasseindustri bör snarast inrättas i Sundsvall. - Resurserna vid civilförsvars- och biståndsutbildningen på Sandö bör ingå i länets högskola.

22.6.2 Hälso- och sjukvård och annan social service Hálso- och sjukvård

Målsättning Vid landstingets höstmöte år 1974 antogs en ny sjukvårdsplan för tiden fram till år 1985. Planen innebär istort en omstrukturering från sluten somatisk akutsjukvård mot öppen vård samt en ökad satsning på långtidsvârd och psykiatrisk vård. Den öppna läkarvården har i huvudsak planerats genom att en ambitionsnivå har satts som mål. Antalet öppenvårdsbesök per invånare och år har således för år 1985 satts till 3,1, vilket bör jämföras med dagens situation med 1,9 besök per invånare och år. I dessa besök ingår ej primärkommunernas och företagshälsovårdens behov av allmänläkarresurser. Även distriktsvården bör förstärkas något bl. a. som en följd av den ökade öppenvårdsvolymen. Inte minst ökad hälsovård i framtiden talar för en viss ökning. För den somatiska korttidssjukvården har beräknats ett behov av 5,4 vårdplatser pr l 000 inv. (nuläge, 6,1). Detta platsantal exkluderar rehabilitering, intensivvårdsplatser, observationsplatser, patienthotell- och konvalecentplatser m. m. Ett ökat utbud av efterfrågad primärsjukvård och förebyggande sjukvård bör medföra att den slutna sjukvården avlastas. Detta talar för att en viss reducering av den slutna akutsjukvården bör kunna ske till förmån för annan sjukvård. Inom den slutna psykiatriska vården planerasen reducering av antalet vårdplatser pr l 000 invånare från nuvarande 4,2 till 2,9 exkl. psykogeriatrik. En ökad satsning ske inom den Öppna vården. Den slutna somatiska lângtidssjukvården inkl. psykogeriatrik planeras öka från nuvarande 5,9 till 7,3 vårdplatser pr 1 000 inv. Omräknat på befolkningen - åldrarna 70 år och äldre innebär detta att vårdplatsantalet pr 1 000 individer nu är 58 och planeras öka till 61.

482 Västernorrlands län sou 1975:92

Förslag till åtgärder För att uppnå de mål som uppställs planerar landstinget följande förändringar: - Nedläggning av Själevads sjukhem sker samtidigt som motsvarande platsantal tas i bruk i renoverade lokaler vid Örnsköldsviks gamla sjukhus. Samtidigt sker en successiv utökning inom den öppna vården. - Successiv förstärkning av allmänläkarvården under hela planeringsperioden i Sundsvalls och Timrå kommuner. - En successiv reducering vid Härnösands sjukhus inom medicin och kirurgi med totalt 60 vårdplatser sker samtidigt med en viss omfördelning av patienter från Kramfors kommun mot Sollefteå sjukhus. Vid sjukhuset/sjukhemmet i Härnösand inrättas samtidigt en akutpsykiatrisk klinik för hela Ådalsområdet. Den öppna vården inom Härnösands förvaltningsområde förstärks. - En successiv reducering vid Sollefteå sjukhus inom medicin och kirurgi samt nuvarande utredningsavdelning med totalt 55 vårdplatser. Dessutom smärre reduceringar inom barnmedicin och kvinnokliniken. Samtidigt beräknas en viss ökning ske av den somatiska långtidssjukvården. En viss förstärkning sker av den öppna specialistvârden vid sjukhuset. - För Örnsköldsviks i samband sjukhus planeras med färdigställandet av GH-flygeln en successiv reducering inom medicin-, kirurgi- och öronklinikerna med totalt 45 vårdplatser. Därtill kommer smärre reduceringar inom kvinnokliniken. Nytt sjukhem för långtidssjukvård tillkommer. - En betydande förstärkning av långtidssjukvården i Medelpad. - En successiv omstrukturering under hela planeringsperioden av den psykiatriska vården, vilket också inkluderar ett överförande av i första hand geriatriska platser vid Sidsjöns och Gådeå sjukhus till den somatiska långvårdssektorn. Västhagens sjukhem avvecklas med inflyttningen av akutpsykiatrin i det nya sjukhuset. - Successivt tillskott av öppen specialistläkarvård under framför allt senare delan av planeringsperioden, både vid och utanför sjukhusen.

Åldringsvárd

Målsättning Det finns ingen formell och i författningstext reglerad målsättning som preciserar omfattningen av åldringsvården i kommunerna. Däremot har socialstyrelsen gett vissa rekommendationer till kommunerna rörande bl. a. platsantal inom den institutionella åldringsvården. Dessa rekommendationer har tidigare varit att det bör finnas plats på ålderdomshem för 10 % av kommunernas invånare i äldersklassen 70 år och äldre. Enligt socialstyrelsens senaste rekommendationer bör det finnas plats för 5 % av åldringarna (70-W år) på ålderdomshem, 5 % i servicehus och 2 % på långtidssjukhus.

Västernorrlands län 483

Förslag till åtgärder - Servicehus med lägenheter för åldringar och handikappade bör byggas i flera orter i länet. - i flera orter i Dagcentral för åldringar och handikappade bör finnas länet. 4 Jourverksamheten bör upporganiseras i de kommuner som ej har sådan verksamhet. - Fritidsverksamheten bör ut i Sundsvalls och Örnsköldsviks byggas kommuner.

22.63 Kommunikationer

Regionala trafikplanen Länsstyrelsen redovisade redan i november 1974 den regionala trafikplaneringen till regeringen (kommunikationsdepartementet). Plane-

ringen utmynnade i ett förslag till plan för den regionala trafiken, dvs.

den kollektiva persontrafiken samt godstrafiken mellan ett läns kommuncentra och mellan dessa och angränsande läns kommuncentra. De förslag som lämnades i planen berörde busstrafiken, järnvägen, vägarna, lastbilstrafiken, hamnarna samt flyget. Förslagen ingår också som en del i länsprogrammets åtgärdssamling.

Förslag till åtgärder - För den kollektiva persontrafiken bör ett regionalt stomlinjenät utformas som bättre anpassas till resebehoven, som reducerar restiderna och som ger vissa nya resmöjligheter. Samordningen med den lokala och den långväga trafiken bör förbättras. - bör behållas oförändrad Tågtrafiken och där tågförbindelser finns ska dessa i första hand utnyttjas i det regionala stomlinjenätet. Fortsatt persontrafik med tåg förordas därmed på Forsmo-Hotingbanan. - l anslutning till godstrafikfrågoma föreslår länsstyrelsen att Sundsvall/ Timrå klassificeras som ett primärt transportcentrum samt att det prövas om också Örnsköldsvik kan klassificeras som ett sådant. Som sekundära transportcentra föreslår länsstyrelsen Ånge, Härnösand, Kramfors och Solleftea - Gemensamma bör eftersträvas i de delar av länet där terminalsystem dessa är bristfälliga, för att nå ett högre kapacitetsutnyttjande och bättre service. Detta gäller i första hand Ånge, Kramfors och Sollefteå där behov av ett rationellare lastbilsterminalsystem finns. - För att underlätta främst den omfattande godstrafiken, inte minst på sekundär- och tertiärvägnätet, är en upprustning av länets hela vägnät angelägen. Detta kräver en totalproduktion motsvarande 70-75 milj. kL/år. - ansluter till att en ökad andel av Länsstyrelsen sig principen godstransporterna bör tillföras järnvägen, vilket dock förutsätter att vissa kapacitetshöjande investeringar görs på det nuvarande bannätet

484 Västernorrlands län I och att industrins behov av spåranslutningar tillgodoses. Angelägna åtgärder är därför enligt länsstyrelsens mening anläggande av dubbelspår Ånge-Bräcke och industrispår mellan Örnsköldsvik och Husum samt upprustning av bandelen Forsmo-Hoting till 20 tons axeltryck. - Godsmängd och godsstruktur i Ådalen motiverar att en gemensam vinterskeppningshamn utses även i detta område. (Denna fråga kommer att närmare utredas). - Som ett led i den pågående tillväxten av fraktflyget anser länsstyrelsen att Sundsvall/Härnösands flygplats, Midlanda, bör utvecklas till knutpunkt för hela Norrland. Förslaget syftar bl. a. till att öka underlaget för trafik med speciella fraktflygplan.

22.6.4 Bostäder

Laget pâ bostadsmarknaden Det omfattande bostadsbyggandet inom länet under senare år har resulterat i att det i huvudsak uppstått balans i flertalet orter när det gäller behovet av lägenheter i flerfamiljshus. Däremot råder fortfarande stor efterfrågan på småhus, framför allt i de större centralorterna. Detta har inte minst kommit till uttryck vid förekommande försäljningar, där köpeskillingarna som regel varit höga. Av kommunernas bostadsbygg- A nadsprogram framgår att en mycket stor del av bostadsbyggandet avses ske i småhusform under den närmaste femârsperioden. Oklarhet tycks ändå råda i de flesta kommuner, om hur stor efterfrågan på olika bostäder kan bli under kommande âr.

Förslag till åtgärder - Kommunernas och länsstyrelsens planeringsnivâ bör utgöra utgångspunkt för kommunala bostadsbyggnadsprogram och stadsplaneläggning. - En hög planeringsberedskap för bostadsbyggandet är nödvändig i samtliga kommuner i länet. - Kommunerna bör öka sitt markinnehav för bostadsbyggandet. Genom markförvärvslån behöver detta inte medföra några större direkta utgifter för kommunerna. ›v..- - Kommunerna bör eftersträva en väl balans mellan avvägd låga flerfamiljshus och tät smâhusbebyggelse med olika upplåtelseformer. Detta bör ge underlag för lokala servicefunktioner och en allsidig sammansättning av hushållen. - Det är angeläget att även den yttre miljön ingår som en betydelsefull komponent i planeringen av nya bostadsområden. - För det äldre och omoderna bostadsbeståndet bör saneringsplaner upprättas som omfattar både den inre och den yttre miljön.

sou 1975:92 Västernorrlands län 485

22.6.5 Vatten och avlopp 4 erfordras till delar av Investeringar för att trygga vattenförsörjningen Härnösands och Örnsköldsviks kommuner samt Kramfors kommun. - och komplettering av befintliga erford- Utbyggnad avloppsreningsverk ras.

22.6.6 Barnavårdande institutioner När det gäller den offentliga barntillsynen har de registrerade behoven hittills någorlunda väl kunnat tillfredsställas i hela länet. Under 1970talet kommer emellertid antalet kvinnor i arbetskraften att öka. Behoven av institutionell barntillsyn blir därför betydligt större än de hittills varit. Att större brister än som redovisats inte framkommit torde till stor del bero på den dåliga tillgången på arbetstillfällen för kvinnor och vetskap om att kapaciteten på barndaghemmen är otillräcklig varför tillsynsfrågan ordnats på egen hand. Länsstyrelsen anser i likhet med flera av remissinstanserna att en kraftig utbyggnad av barndaghemmen är angelägen. Denna utbyggnad bör samordnas med sysselsättningsplaneringen. Vikten härav understryks av kommunen. Detsamma gäller Husum-området i Örnsköldsviks kommun, där MoDo planerar för en betydande expansion. I Husum finns nämligen inget daghem, utan barntillsynsfrågan ordnas genom familjedaghem. Det är dock tveksamt om familjedaghemmen kommer att räcka till i framtiden. Länsstyrelsen menar också att barnomsorgsplaneringen bör ha sin tyngdpunkt på daghemsutbyggnaden. Även i vissa av de övriga kommunerna kan problem på barntillsynsområdet uppstå med anledning av den pågående näringslivsutvecklingen, t. ex. i Sundsvall och Timrå med tanke på servicesektorns expansion med bl. a. Sundsvalls nya sjukhus, i Sollefteå med tanke på aktuella industrietableringar, bl. a. på textilområdet osv. Med hänsyn till att skiftarbete är en vanligen förekommande arbetsform i länet bör kommunerna i sin planering även beakta de anställdas behov av dygnet-runt-öppna daghem. När det gäller förskolan har vissa kommuner, det gäller särskilt Härnösand, denna redan nu så utbyggd att den motsvarar förskolelagens krav, dvs. det finns plats för alla sexåringar i kommunen. De kommuner där förskolan ännu inte är utbyggd uppger alla att utbyggnaden ijuli 1975 ska ha nått en sådan nivå, att barnen i de aktuella åldrarna bereds plats enligt förskolelagens krav. När det gäller fritidshem har utbyggnadstakten hittills varit låg. Totalt finns för närvarande 120 fritidshemsplatser i länet. Ingen större utbyggnad bedöms heller av kommunerna själva vara aktuell under de närmaste åren. Ett undantag är Sundsvall som år 1979 beräknas ha fritidshemmen utbyggda från nuvarande 75 till 300 platser, vilket i och för sig måste betraktas som klart otillräckligt med tanke på att antalet barn i åldrarna 7-14 år då beräknas uppgå till närmare 11 000. Av de övriga kommunerna är det endast Kramfors och Ånge som planerar någon av fritidshemsverksamheten - vardera kommun med 15 utbyggnad platser år 1975 resp. år 1977.

486 Västernorrlands län sou 1975:92

22.6.7 Företagsservice Länsstyrelsen anser det vara nödvändigt att förbättra möjligheterna för företag inom länet att utnyttja särskild företagsservice, exempelvis produktionsservice, tjänster av ekonomisk/administrativ, teknisk och försäljningsteknisk natur. - Sådana stödformer som förbättrar länets utbud av företagsservicefunktioner bör utökas, i första hand vad gäller kvalificerad uppdragsverksamhet. - bör kunna inom stödområdet som anlitar Ersättning utgå till företag konsult, när sådan ej finns att tillgå på den ort där företaget bedriver sin verksamhet. - En organisatorisk anpassning av företagareföreningen bör ske med hänsyn till en framtida ökad betydelse som konsultorganisation. Företagareföreningens resurser bör dessutom utökas. - Kommunernas beredskap vad gäller industri- och hantverkshus (färdiga hus, byggnadsplaner, markberedskap) bör hållas på en hög nivå.

22.7 Miljö

Besvärande föroreningar, dålig arbetsmiljö, brister i planläggningen av tätortsmiljöer, rekreationsmiljöer och kommunikationsleder kan utgöra hinder för en önskad samhällsutveckling. Länsstyrelsen anser det därför vara en väsentlig uppgift att söka klarlägga och avhjälpa sådana brister, så att en önskvärd utveckling främjas. Det är samtidigt av största vikt att naturresurserna och de speciellt goda miljökvaliteterna i länet utnyttjas på ett riktigt sätt.

22.7.1 Förslag till åtgärder Industri - I den mån satsning på vidareförädling av produkter från cellulosaindustrin kan ske som alternativ till utökad massaproduktion är detta att föredra från miljösynpunkt. - Intensifierade insatser inom industrin speciellt vad gäller interna processändringar för att minska miljöstörande utsläpp bör ske. - Samordning av undersökningar i vatten och luft av den typ som genomförts i Sundsvallsbukten bör startas i alla industrialiserade fjärdområden. - En sammanhållen studie beträffande utbredningen och konsekvenserna av luftföroreningar bör genomföras för kustområdet. “i d - De utredningar som bostadsdepartementet har startat, angående förutsättningar för lokalisering av miljöstörande industri bör fullföljas, så att den regionala undersökningsverksamheten kan få erforderliga resurser och anvisningar. - bör utökas sambandet mellan Forskningen angående miljöstörande verksamhet och hälsotillstånd av typ fluorutsläpp tandskador. Möjligheten att därvid samordna sjukvårdens registreringssystem med

1975:92 Västernorrlands län 487 SOU

(CFD) och miljövårdens informationssystem bör fastighetsregistret utredas. - Pågående kommunal planering, såväl markanvändningsplanering som miljövårdsplanering, bör söka ange behov av och förslag till genomförande av miljövårdande åtgärder. « bör sammanställa befintliga uppgifter om miljöundersök- Länsstyrelsen ningar som ett underlag för den kommunala planeringen. w Länsstyrelse och kommuner bör gemensamt utreda förutsättningarna för etablering av miljöstörande industri. - Länsstyrelsen vill betona att centala överväganden bör ske beträffande vilka industrityper som kan bli aktuella att lokalisera till länet, bl. a. för att minska osäkerheten i den regionala och kommunala planeringen. w Samordning av riktlinjerna för yrkesinspektionens verksamhet när det gäller arbetsmiljön och de riktlinjer som tillämpas för begränsning av miljöförorenande utsläpp till den yttre miljön bör övervägas.

Jordbruk - Den kommunala i tätorternas planeringen omgivningar bör ges en sådan form att förutsättningarna för den framtida jordbruksdriften anges klarare. - och lantbruksnämnden avser att inom ramen för den Länsstyrelsen fortsatta fysiska riksplaneringen medverka till att ge underlag för ovan nämnda planering. - inom insatser Pågående planering länsstyrelsen av landskapsvårdande avses vidareutvecklas mot ett åtgärdsprogram som sammanväger landskapsvårdsaspekter med produktions- och sysselsättningsaspekter. - På sikt bör samtliga ovan nämnda planeringsinsatser utvecklas mot ett mera sammanhållet jordbruksprogram för länet. - att centrala Länsstyrelsen har den uppfattningen överväganden angående jordbrukets utveckling i relation till bevarandeintressen och sysselsättning vore ett värdefullt underlag för arbetet med ett sådant jordbruksprogram.

Skogsbruk 4 Den kommunala markanvändningsplaneringen bör söka definiera behov av samordnande åtgärder mellan olika intressen som riktas mot skogsmarken. - Länsstyrelsen bör, efter samråd med bl. a. kommuner och skogsvårdsstyrelse, ange sådana riktlinjer för samordning av berörda intressen som kan tillämpas i samband med anmärkningsskyldigheten för vissa arbetsföretag som anges i 20 § naturvårdslagen.

488 Västernorrlands län

FritidsmiI/ön - De kommunala riksplaneprogrammen bör fullföljas. Därigenom säkerställs viktiga rekreationsmiljöer. - Riksplaneringen bör följas upp med mera aktiva insatser från kommunala och statliga organ. För Höga Kusten har en sådan uppföljning redan nu påbörjats. - Speciellt bör möjligheterna att utveckla samarbetet mellan länsstyrelse och landsting när det gäller att följa upp bevarandeplanering med aktiva insatser prövas. - Utvecklingen av tätortsmiljöerna bör föregås av väl genomarbetade och tillräckligt omfattande områdesplaner som även behandlar fritidsaktiviteternas markbehov. Fritidsnämnder och ideella organisationer bör kunna medverka till att ge ett adekvat planeringsunderlag.

Boendemiljän - Förbättra trafikmiljön i de större orterna längs kusten genom att skapa förutsättningar för ökad järnvägstransport. Utbyggnad av industrispår till Husum och förbättrade transportterminaler bör vara ett led i en sådan utveckling. - I samma syfte som ovan bör planerade förbifarter vid Timrå-Sundsvall, Örnsköldsvik och Härnösand byggas. - För att söka minimera arbetsresorna bör en balanserad utveckling mellan bostäder och arbetsplatser eftersträvas. Speciellt bör understrykas att en konkret samordning av planeringen och bostadsbyggnadsprogrammen är angelägen mellan Sundsvalls och Timrås kommuner. - För att minska avstånden mellan olika funktioner i de lângsträckta tätorterna bör det övervägas att utveckla bebyggelsen på de höjder som omger befintlig bebyggelse. Både i Sundsvall-Timrå, Härnösand och Örnsköldsvik liksom i vissa delar av Kramforsområdet bör det vara av intresse att pröva en sådan utveckling. - l samma syfte som ovan bör områden som avsatts för bebyggelse _, utnyttjas på ett effektivare sätt. Olika former av rad- och kedjehus bör i många fall kunna vara ett alternativ till den relativt arealkrävande villabebyggelsen. Hyreshusbebyggelsen bör vara låg och utformas med god markkontakt. å. z - Insatser som syftar till att bevara service i glesbygd genom att söka i 4 V utveckla kommundelscentra bör samordnas med åtgärder som behövs §4 för att ta till vara de riksintressen som utpekats i länet. Nordingråvallen och Liden är exemepl på orter där en konkret samordning redan nu bör kunna komma till stånd. - Kommunala erfordras av de mindre orternas bedömningar utvecklingsmöjligheter bl. a. som underlag för beslut om kommunala investeringar och prövning av byggnadslovsärenden.

sou 1975:92 Västernorrlands län 489

PC

U 30 uAnge n 45 - X7 i ID wkramlors 11x1 r, rnsollenea 71100 uucnn 4 0000 ao oo 00 40 .x 000 20 00000 0000 4 0000

OiNiiiÖrnsköldsvik 00000

C I O 30 i 0 0 . l \ . ° 0 nu wo 1000 mo 2

Fig. 22:3 Sysselsättningsutveckling i olika näring»

grenar under perioden l 965-- 1990

Fig. 22:2 Andel av befolkningen år l 980 i åldersgruppen 50- w år 0/O PC RC KC

LD

“V o PC RC KC v a

t, ,u O 0 O . OSOHQHII

50 s; _ .

A :I 0 g 2 oÅnoo X O O ^ O Q a.: 000000Håmösand 300000 - o 50 M00 m x (XNUIMOMI ?If

novsundsvano 000 Digovnsuulanvnu 0

. I . :nu . ° (33 wxomåköhünk ^ gumman: g - T. ao ° :n- m? 1 ° 40 aJcÅnga o00000 *g i): O (i ÅK i . C “O 00- â “§3 3 0 ou 00000001

Å :U3 å! v : *a “I” 0 00000 i C00 30 Å j 3 X

Fig. 22:4 Antalet yrkesverksamma kvinnor år I 980 i relation till totala antalet kvinnor i åldern Fig. 22:5 Antalet arbetslösa kassamedlemmar år

1974 [relation till folkmängden [åldern 15-69 år 15-64 år

490 Västernorrlands län PC

Fig. 22:6 Nettoflyttning per år under perioderna 1968-1970 och 1971-1974 i relation till befolkningen vid resp. periods början

23 JÄMTLANDS LÄN

23.1 Länsstyrelsens riktlinjer för samhällsplaneringen i länet

23.l.l Befolkningsutvecklingen Folkmängden i länet nådde sin hittills högsta nivå år 1953 då den uppgick till 153 000 personer. Från den tidpunkten minskade invånarantalet oavbrutet på grund av stora årliga utflyttningar så att folkmängden år 1970 var nere i 131400 personer. Efter år 1970 har emellertid folkmängden åter börjat öka så att antalet invånare år 1974 var drygt 133 000 personer. Utvecklingen har inte varit likartad inom länet. Östersunds kommun har sålunda under hela den angivna perioden haft en befolkningsökning även om den under vissa år varit svag. Även de senaste årens positiva utveckling för länet som helhet beror till större delen på utvecklingen i Östersund. Enligt länsstyrelsens bedömning i befolkningsprognosen kommer antalet invånare i länet att vara ungefär oförändrat år l980jämfört med år 1970. l förhållande till år 1974 innebär detta en svag nedgång. Inom länet blir befolkningsutvecklingen enligt dessa beräkningar densamma som tidigare, dvs. Östersunds befolkningstal fortsätter att stiga medan övriga kommuners befolkning minskar. Resultatet av den kraftiga befolkningsminskning som länet genomgått under en lång följd av år är att åldersammansättningen snabbt blivit ogynnsam i flertalet av länets kommuner. Detta har i sin tur inneburit att födelsetalen sjunkit så att födelseunderskott uppstått. De långsiktiga följderna av denna utveckling är oroande. Om länsstyrelsens prognoserade ”spontana” utveckling blir verklighet torde detta innebära en fortsatt utflyttning av främst yngre människor, vilket kommer att förstärka den redan nu negativa åldersstrukturen. För de enskilda kommunerna kommer detta att innebära ytterligare belastning på de redan nu hårt ansträngda kommunala kostnaderna främst inom den sociala sektorn. Problemen för serviceförsörjningen torde därmed ytterligare accentueras.

23.1.2 Näringslivets utveckling Den totala arbetsmarknaden i samtliga länets kommuner utom Östersund minskade under 1960-talets senare hälft trots den positiva

492 Jämtlands län

utveckling som industrin i länet genomgick under perioden. Bakgrunden till denna utveckling är den mycket kraftiga sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbruk som ökningen inom industrisektorn således inte har kunnat kompensera. Trots den kraftiga sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruk är dessa näringar fortfarande av mycket stor betydelse för sysselsättningen i länet. Även om sysselsättningen inom industri ökade markant under åren 1965-1970, vilket till stor del får tillskrivas lokaliseringsstödets effekter, var länet år 1970 ändock det lägst industrialiserade i landet. lnom byggnadssektorn låg sysselsättningen år 1970 över genomsnittet för riket. lnom näringsgrenarna handel, privata tjänster och offentlig förvaltning låg sysselsättningen i nivå med rikets. Östersunds kommun som är länets administrativa och kommersiella centrum har en stor andel sysselsatta inom dessa näringsgrenar, medan övriga kommuner dock ligger under riksgenomsnittet. Enligt länsstyrelsens prognos kommer sysselsättningen i länet att vara i stort sett oförändrad år l980jämfört med år 1970. Antalet förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar beräknas emellertid förändras. I stora drag väntas utvecklingsmönstret bli ungefär detsamma som under perioden 1966-1970. Arbetsmarknaden i länet uppvisar ett stigande överskott på arbetssökande vilket bl. a. framgår av den registrerade arbetslöshetens utveckling. Denna obalans avspeglas även i den undersysselsättning som förvärvsfrekvenserna redovisar. Som bl. a. framgår i planeringsunderlaget har kvinnorna i länet relativt sett större undersysselsättning än männen jämfört med riket. Detta gäller i samtliga länets kommuner med undantag för Östersund. Den för länet totalt sett stabila utvecklingen under senare år inrymmer således betydande regionala obalansproblem som på lång sikt kan få allvarliga negativa följdverkningar.

Tab. 23:1 Sysselsatta iJämtlands län

sou 1975:92 Jämtlands län 493

23.2 Regional struktur

23.2.1 Riksdagens beslut år 1972 För länets del beslöts följande orts- och regionalstruktur i 1972 års regionalpolitiska handlingsprogram. Primärt centrum Östersund/Krokom Regionala centra Strömsund Härjedalen Kommuncentra Berg Bräcke Ragunda Åre I planen för den regionala strukturen sägs också att utöver de orter som återfinns inom de ovan angivna grupperna kan det i glesbefolkade och ytstora kommuner finnas behov av att utvälja ytterligare centra. Det som avses torde vara vad länsstyrelsen i Länsprogram 1970 kallade serviceorter i glesbygd dvs. Gäddede, Hoting, Föllinge, Hede och Funäsdalen.

23.2.2 Remissinstansernas synpunkter och länsstyrelsens förslag

Enligt länsstyrelsens uppfattning skall i första hand 1972 års plan för den regionala strukturen utgöra en prioriteringsgrund i fråga om åtgärdsförslag riktade mot arbetsmarknaden och servicesektorn. Åre kommun kräver i sitt remissvar över planeringsunderlaget att kommunen klassificeras som regionalt centrum. Nödvändigheten av att styra de begränsade medelsresurser som kan stå till förfogande för att påverka utvecklingen i regionala centra till de mest angelägna områdena, innebär enligt länsstyrelsens uppfattning att i första hand Strömsund och Sveg bör prioriteras. Inte minst avstånden till alternativa regionala serviceutbudspunkter talar för en sådan prioritering. Länsstyrelsen anser därför att även om centralorten Järpen är en mycket viktig arbetsmarknads- och serviceort för kommunens invånare bör kommunen klassificeras som kommuncentrum. Bräcke, Strömsunds, Krokoms och Härjedalens kommuner framföri remissyttrandena krav på att ytterligare orter utöver de som utpekadesi Länsprogram 1970 bör utgöra s. k. serviceorter i glesbygdsområden (kommundelscentra). Länsstyrelsen menar att eftersom levnadsförhållandena till mycket stor del är en fråga om tillgång till olika resurser är det också i första hand möjligheterna att öka servicens tillgänglighet som måste vara den avgörande faktorn i valet av serviceorter. Därutöver bör också orternas nuvarande serviceutrustning och utvecklingsmöjligheter ingå i den slutliga bedömningen. Med hänsyn till dessa bedömningsgrunder anser länsstyrelsen att även Kälarne kan utgöra serviceort i glesbygd utöver de redan angivna fem

494 Jämtlands län

orterna. Övriga föreslagna orter anses inte uppfylla de uppställda kriterierna. Länsstyrelsens ställningstagande till den regionala strukturen innebär inte att övriga orter och delar av kommuner kan ställas utanför en kommunal och statlig regionalpolitisk bedömning. Det torde i första hand vara en kommunal angelägenhet att utforma planerna för utvecklingen i dessa orter/områden. Länsstyrelsens förslag till ortsstrukturen i länet blir därför följande.

Primärt centrum Östersund/Krokom

Regionala centra Strömsund Sveg Kommuncentra Hammarstrand Bräcke Järpen Svenstavik Serviceorter i Gäddede glesbygdsomrâden Hoting Föllinge Hede Funäsdalen Kälarne

23.3 Planeringsnivâer

233.1 Riksdagens beslut år 1972 I 1972 års regionalpolitiska handlingsprogram angav riksdagen befolkningsramen för Jämtlands län till 125 000-135 000 invånare år 1980 dvs minst 9 000 personer lägre än länsstyrelsens förslagi Länsprogram 1970. Mot bakgrund av riksdagens beslut har befolkningsmålen för kommunerna reviderats. Med hänvisning till bl. a. att inrikesutskottet i sitt betänkande med anledning av proposition 1972:1 ll ansett det önskvärt att planeringen och ambitionen i skogslänen primärt inriktades mot de högre talen i planeringsramarna har man vid revisionen utgått från ett befolkningstal på 135 000 invånare.

23.3.2 Remissorganens förslag

Kommunerna har ägnat en stor del av sina yttranden åt att analysera länsstyrelsens prognoser för näringsliv och befolkning och har även gjort relativt utförliga undersökningar därvidlag. Av remissyttrandena framgår att en mer positiv utveckling än den länsstyrelsen prognoserat bör eftersträvas. Kommunerna har på grundval av sina egna prognoser givit förslag till planeringstal för år 1980 och år 1990 vilka redovisas i tab. 23:2.

sou 1975:92 Jämtlands län 495

Gäddede O

Hoting 0 Strömsund

\\nr\““\\ l Kälarne. Teckenförklaring \\ Storstadsområde x r\ \_\lt\.\\_ l \..r\ l \ 7 \ . .. Funäsdalen x” x Prrmart centrum O Hede \ Regionalt centrum 0 O Kommuncentrum O Kommundelscentrum

Härledmen

kzrrlfrênâirnsgräns

----- -ann-un- Gräns för inre stödområdet ä Gräns för allm. stödområdet Svart färg 1972 års beslut Röd färg Lstzs förslag till ändring i länsplanering 1974 o 50 100 km

Fig. 23:1 Regional struktur, Jämtlands län

23.3.3 Länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer för åren 1980 och 1990

Som utgångspunkt för förslaget till planeringsniväer har länsstyrelsen haft den i planeringsunderlaget redovisade befolknings- och näringslivsprognosen, remissorganens utvärdering av prognosen, kommunernas förslag till planeringstal samt de ambitioner länsstyrelsen uttrycker rörande sysselsättning och service i länet. Flertalet av länets kommuner har angett planeringstal som innebär en ökning av befolkningen. Länsstyrelsen har förståelse för dessa ambitio-

496 Jämtlands län Tab. 23:2 Kommunernas förslag till prognos och planeringrtal Kommun Folkmängd Länsstyrelsens Kommunernas förslag till 1974-12-31 prognos 1980 planeringstal

l Kommunens planeringstal för 1990 anses föreligga i ett intervall kring 7 800 lntervallet är dock ej preciserat. personer. Kommunen uppger en målsättning på 18 500--19 500 invånare. Här anges intervallmitten.

ner men finner det realistiskt att en viss omflyttning kommer att ske i länet under planeringsperioden och vill därför förorda att insatserna i kommunerna riktas mot att höja yrkesverksamheten för att därmed stabilisera utvecklingen. Länsstyrelsens bedömning för flertalet av länets kommuner uttryckt i befolkning innebär därför en i stort sett oförändrad folkmängd år 1980 med undantag för Östersund. De prognoser länsstyrelsen gjort för utvecklingen under 1980-talet tyder på att befolkningen kommer fortsätta att minska i flertalet av länets kommuner, vilket allvarligt kan äventyra kommunernas funktionsmöjligheter. Länsstyrelsen har därför ansett det nödvändigt att de befolkningstal som anges för 1990 åtminstone bör ligga i nivå med 1980 års tal..

23.4 Hittillsvarande regionalpolitik Statligt lokaliseringsstöd har under perioden l juli 1965-31 december 1974 utgått med 204,9 milj. kr. till 121 företag varav 23 inom turistnäringen. Den beräknade totala investeringskostnaden uppgick till 300,8 milj. kr. Länet har under perioden erhållit ca 13 % av det stöd som utbetalats i de fyra nordligaste länen. Det beräknade sysselsättningstillskottet uppgår till 2 600 personer, vilket innebär en investeringskostnad per nytillkommet arbetstillfälle på ca l 16 000 kr. för länet mot 216 000 kr. i genomsnitt för de fyra nordligaste länen och 157 000 kr. iriket som helhet.

J .m .Im n m ü .H 4 01 7

000 000 000 000 00m 000 000 00m 00m

m m m 8 m3 m3 2

:m3

100m 1000 100m 100m 1000 100m 100m 931000 3331000

100mm

3 m m

mctocnñmcm_

33.: 3 m3 m3

0mm3

mm 02 o:

umêâ 3 000 000 000 000 00m 000 000 00m 00m

m m m

mm m3 m3 m3

mm31000 mm31000

mcom3or$mmcm3 mzcmmcrzäsxm

100m 1000 100m 100m 1000 100m 1000

100mm

3 m m m3 m3

0mm3

E 3 v3 v3

0vm 03m 00m 0mm oâ 030 0m3 0m3. 0m0

3. m m m 2 33 33

0mm3

S mm3

acw_ :m3 0% omm 03m 0m0 of 00» omm 00e

03m

.mocmoum mctocâa

n m m

mm 03 m3 33

0mm3 3m3

:E

00m omm 00m 00m 000 0mm 00m 00m 00m 000

3 m 3.

uwzuüåwm

03 mm m3 m3 m3

.3o.:33mm=w3

.Scaämezcxzdom

3323.3 1003 100m 100m 1003» 1a! 100m 100» mm3100m mm31000 333nmwm3

åk 13:.

3 m o m3 33

E3333

om m3

man... 0mm3 3m3 mm3

mmm ...ca

mmm vmm m03 ä: mmo omm 3.0

03mm

mâzøuztuzsa

3 m m

mm 2 m3 .Eu

:m3

m2

E5502

mS mvm omm mmm

mmmm

3m 3mm ä;

xmcxam 3.35.5033

m m m

§0 m3 m3 m3 3

m3...

§33

aozmoå

:är: §2 :m:

.mzttzoxmm

A305

E8333_

mszmsgawcm_ .xczawmcwüs

§35

30:3.: 3333

mmm

355833 ucaazo ucasoam :ozcowwm

mucäâ_ E3353 5.5.5._ maemöa_

.få 322m 9.4 usa sEêsm §35

498 Jämtlands län Tab. 23:4 Beviljat lokaliseringsstöd 1 965-19 74 Kommun Antal Invest. Bidrag Lån Beräknad företag mkr mkr mkr sysselsättningsökning

varav turistnäringen 23 37,3 0,5 26,1 185 Riket l 294 6 173,3 686,2 2 623.9 3 933

Till Jämtlands län har för åren 1970-1973 sysselsättningsstöd utgått med 21 milj. kr. Av den sysselsättningsökning år 1970 för vilket förstaårsstöd utgick (670 årsarbetskrafter) kvarstod år 1972 82 % (546 årsarbetskrafter). År 1973 utbetalades 6,5 milj. kr. iförsta, andra resp. tredjeårsstöd för en kvarstående och tillkommande sysselsättningsökning om ca 1 100 årsarbetare. Under perioden 1970-1974 har ca 160 företag erhållit utbildningsstöd med 29 milj. kr. för företagsutbildning av ca 3 700 personer. Tillgänglig statistik ger inte några uppgifter om hur stödet fördelats på kommuner. Det som emellertid kan utläsas är att närmare 60 % av stödet gått till företag i Östersunds kommun. Transportstöd har under perioden 1971-1974 utgått med 11 milj. kr. till 130 företag i länet. Stödets fördelning på kommuner framgår av tab. 23:4 och tab. 23:5.

Tab. 23:5 Beviljat sysselsättningsstöd och transportstöd

Kommun Sysselsättningsstöd Transportstöd åren åren 1970-1973 19714974 (utbetalt 1971-1974) Ant. företag Belopp (tkr) Ant. företag Belopp (tkr)