Energiberedskap för kristid

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

TANKANDE FRAN ENERGIBEREDSKAPSUTREDNINGEN Ch

Statens offentliga utredningar W W 1975 :60

w

Handelsdepartcmentet

Energiberedskap

för kristid

Betänkande av energiberedskapsutredningen Stockholm 1975

Omslag Roland Klang ISBN 91-38-02233-8 Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975

Gouborgs OHsenrycken AE, Stockholm 75

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Kungl. Maj:t hemyndigndc den 22 mars 1974 chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga med uppdrag att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga antog namnet energiberedskapsutredningen. Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande, Energiberedskap för kriszid, jämte ett omfattande expertmaterial som legat till grund för vissa av utredningens förslag. Reservationer och särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Erik Svensson, Tage Sundkvist och Karl-Erik Tengroth samt av experten Nils-Gustaf Danielson. Stockholm i september 1975

Karl Frithiofson

Karl Bengtsson Hans G. Falk Tage Sundkvist Sven Swarting Erik Svensson Karl-Erik Tengroth Maj-Britt Theorin

/Walter Sköldefors

Innehåll

Kapitel 1 Sammanfattning och Summary in English . . . . . . . . . 15 1.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.2 Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Kapitel 2 Utredningsarbetet 2.1 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Kommitténs ledamöter, experter och sekretariat . . . . . . . 2.3 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Överlämnat material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Arbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.3 Arbetets utförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.4 EBUzs yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 3 Beredskapsåtgärder på energiområdet under och efter andra världskriget 55 3.1 Andra världskriget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.1 Tillämpad krisorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . 55 3.1.2 Förbrukningsreglerande åtgärder . . . . . . . . . . . . 55 3.2 Suezkrisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 3.3 Sexdagarskriget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 3.4 Flbristen år 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 3.5 Tidigare utredningar på energiberedskapsområdet . . . . . . . 59 3.6 1975 års energiproposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Kapitel 4 Den internationella oljemarknaden och Sverige: energiförsörjning 65 4.1 Den internationella oljemarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . 65 4. l .l Oljereserver och oljeproduktion . . . . . . . . . . . . 65 4.1.2 Oljemarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 4.2 Sveriges energiförsörjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 5 Försör/ningskrisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . ; 77 5.1 Förkrisläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 5.2 Händelserna hösten och vintern 1973/74 . . . . . . . . . . . . 78 5.3 Krisförlopp i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

Kapitel 6 Internationella förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 6.1 Internationellajämförelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 6.1.1 i andra länder före 1973 års kris . 91 Energiberedskap 6.1.2 Krisåtgärder i andra länder . . . . . . . . . . . . . . . . 101 6.2 Internationella organisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 6.2.1 OECD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 6.2.2 Det internationella . . . . . . . . 111 energiprogrammet 6.2.3 Nordiskt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 14 6.2.4 1 17 Sverige och det internationella energisamarbetet 6.3 EBU:s överväganden 1 19 och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 7 Författningsomrâdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 7.1 Allmänna 127 ransonerings- och förfogandelagarna . . . . . . . . . 7.2 Särskilda ransoneringslagar på energiområdet . . . . . . . . . . 130 7.2.1 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 30 7.2.2 Stadsgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 7.3 Lokal kristidsförvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 7.4 Andra författningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 7.5 Krisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136

7.6 Lagöversyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137

Kapitel 8 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet . . . . . . . 139 8.1 Utlösande faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 8.2 Målsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 8.3 Metoder för förbrukningsreglering . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 8.4 Handlingsalternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 8.5 Kostnad för försörjningstrygghet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

Kapitel 9 Kortransonering av drivmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 53 9.1 Tidigare erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 9.2 Utgångsläget hösten 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 9.3 Ransoneringsåtgärder under år 1973/74 . . . . . . . . . . . . . 155 9.4 Vissa erfarenheter och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 9.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 9.4.2 Länsstyrelsernas medverkan . . . . . . . . . . . . . . . 156 9.4.3 Kommunernas medverkan . . . . . . . . . . . . . . . . 159 9.4.4 Centrala bilregistret (CBR) . . . . . . . . . . . . . . . . 161 9.5 Kortransoneringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 9.5.1 Ransoneringens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . 163 9.5.2 Fördelningsprinciper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 9.5.3 Sparmål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165 9.5.4 Standardransonen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 9.5.5 Kvoter och direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 9.5.6 Egenkvoter av drivmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 9.5.7 Katastrofkassor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 9.6 Ändringar i drivmedelsransoneringssystemet . . . . . . . . . . 176 9.6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 9.6.2 Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176

9.6.3 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 177 9.7 Jordbruk, skogsbruk m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 9.7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 9.7.2 Vissa erfarenheter från krisen 1973/74 . . . . . . . . 190 9.7.3 Vissa data om drivmedelskonsumtionen inomjordoch skogsbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 9.7.4 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 194 9.8 Ransoneringssystem för fritidsbåtar . . . . . . . . . . . . . . . . 194 9.8.1 Användningen av fritidsbåtar m. m. . . . . . . . . . . 194 9.8.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 193 9.9 Internationella transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 9.9.1 Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 9.9.2 EBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 206 9.10 Utländska bilturister i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 9.l0.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 9.l0.2 Resandets omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209 9. 10.3 Turistnäringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 9.10.4 Bilens betydelse i turisttrafiken . . . . . . . . . . . . . 215 9.10.5 Tillämpade tilldelningsprinciper . . . . . . . . . . . . 215 9. l 0.6 EBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 216 9.11 Drivmedelsransoneringens effekter . . . . . . . . . . . . . . . . 220

Kapitel 10 Anzzcm reglering av drivmedelsförbrzzlrrzingerz . . . . . . . 225 10.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 10.2 Redovisade erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 10.2.l Tidigare erfarenheter i Sverige . . . . . . . . . . . . . 225 10.2.2 Erfarenheter utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 10.2.3 TN:s utvärderingsrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . 226 10.3 Trafikregleringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 lO.3.l Tidigare erfarenheter m. m. . . . . . . . . . . . . . . . 227 10.3.2 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 10.3.3 EBU:s överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 10.4 Hastighetsbegränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 l0.4.l Redovisade erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . 235 10.4.2 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 10.4.3 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 238 10.5 Bensinhandelsbegränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 10.5.1 Kvoteringi handelsledet . . . . . . . . . . . . . . . . . 240 10.5.2 Bensinstationsstängningar . . . . . . . . . . . . . . . . 241 10.5.3 Begränsad tankning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 242 10.5.4 Förbud mot tankning i lös dunk . . . . . . . . . . . . 243 10.6 Geografiska begränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243 10.7 Stimulansåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 10.7.l Organiserad samåkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 10.7.2 Ekonomitrimning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 247 10.8 Förbud mot motortävlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248 10.9 Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafiken . . . . . . . 248 10.9.1 EBU:s expertrapport . ., . . . . . . . . . . . . . . . . . . 248

l0.9.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 252 10.10 Kollektivtrafiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 253 l0.l0.l TNZS undersökning av drivmedelsransoneringcns effekter på kollektivtrafiken . . . . . . . . . . . . . . . . 253 10.10.2 EBU:s uppföljning av transportnämndens undersökning av kollektivtrafiken under ransoncringen . 254 10.l0.3 Sammanfattning av hearing med kollektivtrafikföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 254 10.l0.4 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 lO.lO.5 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 259 10.1 1 Transportstatistik för beredskapsplaneringen . . . . . . . . . . 261 10.11.1 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 261 10.11.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 254 10.12 Åtgärdsschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 10.13 Resursbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263

Kapitel ll Ransonering av eldningrol/a . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 11.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 11.2 Vissa internationella erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . 271 11.3 Förberedelser under hösten 1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . 274 11.4 Statistik på bränsleområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 11.4.1 Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 l1.4.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 276 11.5 Vissa kvoteringsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278

1l.5.1 Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 278

11.5.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 279 11.6 Varmvattenransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 11.6.1 Tidigare erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 281 11.6.2 Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 282 ll.6.3 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283 11.6.4 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 289 11.7 Värmetaxering av fastigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 l1.7.l Utvärderingsrapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 295 11.7.2 EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 296 11.7.3 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 298 11.8 Kontrollverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 11.8.1 Bränslenämndens utvärderingsrapport . . . . . . . . 302 11.8.2 Transportnämndens utvärderingsrapport . . . . . . . 303 1 1.8.3 ”Självkontrollerande” kontrollsystem . . . . . . . . 303 11.8.4 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 304 11.9 Spareffekter vintern 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 305 11.10 Åtgärdsschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307 11.11 Resursbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310

Kapitel 12 Kvotransonering av energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 12.1 Tidigare erfarenheter av kvotransoneringar . . . . . . . . . . . 313 12.1.1 Fossila bränslen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 12.1.2 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 313

l2.l.3 Stadsgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315 l2.l.4 Fjärrvärme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 12.2 Systemutveckling, basvärdesberäkning 1973/74 . . . . . . . . 316 12.2.l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 12.2.2 Eldningsolja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 317 12.2.3 Elkraft, S1:RN:s rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . 319 12.2.4 Stadsgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334 12.2.5 Fjärrvärme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 12.2.6 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . 333 12.3 Distributionssystem, mätning och avläsning . . . . . . . . . . . 340 12.3.1 Distributionssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 340 12.3.2 Avläsning och mätning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 345 12.3.3 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 349 12.4 Debitering, uppbörd, administration och besvär . . . . . . . . 355 l2.4.l Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 355 12.4.2 Eldningsolja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356 12.4.3 Stadsgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356 12.4.4 Fjärrvärme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 12.4.5 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 357 12.5 EBUzs överväganden och förslag rörande överförbrukningsavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 362

Kapitel 13 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 13.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 13.2 Vissa internationella erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 13.3 Vissa förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 373 13.4 Användningsrestriktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 374 l3.4.l SERNzs rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 374 13.4.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 376 13.5 Spänningssänkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378 13.5.1 SERN:s rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 378 13.5.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 378 13.6 Områdesransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 13.6.1 SERN3 rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 13.6.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 379 13.7 Bortkoppling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 l3.7.1 SERNs rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 379 13.7.2 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 331 13.8 Spareffekt vintern 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 382 13.9 Åtgärdsschema . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 383

Kapitel 14 Vissa specialfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387 14.1 Priset som förbrukningsregulator . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387 l4.1.l EBU:s expertrapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 387 14.l.2 Utvärderingsrapporterna . . . . . . . . . . . . . . . . . 390 14.1.3 .EBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 391 14.2 Ransoneringsbevisens överlåtbarhet . . . . . . . . . . . . . . . . 393 14.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398

10 SOU l975:60

14.2.2 Ransoneringslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398 14.2.3 Energikrisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 14.2.4 liBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 403 14.3 Kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet . . . . 41 1 l4.3.l Svenska kommunförbundcts skrivelse . . . . . . . . 411 14.3.2 EBU;s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 413 14.4 Hamstring av energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 415 14.5 Ingivet förslag till nytt ransoneringssystem . . . . . . . . . . . 417 14.5.1 Beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 14.5.2 1£BU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 418

Kapitel 15 Informations- och sparkampanjberedskap . . . . . . . . . 423 15.1 lnformationsberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 423 15.1.1 Erfarenheter från krisen 1973/74 . . . . . . . . . . . 423 15.1.2 linkätundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 15.1.3 EBU:s expertrapport om pressutbudet . . . . . . . . 429 15.1.4 Hearing inom EBU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 434 15,1,5 EBUzs expertrapport om informationsberedskapen 435 15.1 .6 liBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 436 15.2 Sparkampanjberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 439 15.2.1 Utvärderingsrapporterna . . . . . . . . . . . . . . . . . 439 15.2.2 Enkätundersökningar 1973/74 . . . . . . . . . . . . . 440 15.2.3 Energispurkanlpanjen 1974/75 . . . . . . . . . . . . . 441 15.2.4 ljBU:s expertrapport om sparkampanjberedskapen. 443 15.2.5 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 445 15.3 Tillgång till etermedia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 447 15.3.1 Erfarenheterna från 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . 447 15.3.2 Gällande regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 448 15.3.3 Hearing inom EBU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 449 15.3.4 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 450

Kapitel 16 Fördelnings- och informationssystem på oljeområdet . 451 16.1 Oljemarknaden i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 451 16.2 Erfarenheter från krisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . 455 16.3 Fördelningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457 16.3.1 Hearing med oljeföretag i Sverige . . . . . . . . . . . 457 16.3.2 IE1’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 459 16.3.3 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 461 16.4 Informationssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 462 l6.4.l Hearing med oljeföretagi Sverige . . . . . . . . . . . 462 16.4.2 Utlandsmyndigheterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 16.4.3 IEP . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 466 16.4.4 Internationell fackpress . . . . . . . . . . . . . . . . . . 457 l6.4.5 liBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 468

Kapitel 17 Organisation av energiberedskapen . . . . . . . . . . . . . 471 17.1 Den organisatoriska utvecklingen från och med tiden före andra världskriget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 471

17.1.1 Ccntrala organ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17. l .2 Regionala och lokala organ . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Nu gällande organisationsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2.1 Beredskapsplanerande organisation . . . . . . . . . . 17.2.2 Administration vid avspärrning och krig . . . . . . . 17.3 Krisen vintern 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l7.3.1 ÖEF och BN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l7.3.2 Transportnämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.3 Myndigheter på elkraftområdet . . . . . . . . . . . . 17.3.4 Övriga centrala myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.5 Regionala myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.6 Lokala organ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4 EBUzs slutsatser beträffande samordning och kommunikation mellan nivåerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4.1 Samordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4.2 Kommunikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5 Särskild organisationsstudie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.5.2 SlAR:s rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 18 EBUJS slutsatser och förslag beträffande organisation för energiberedskap och energikris . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 EBU:s överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1.2 Övervägda organisationsförändringar . . . . . . . . . 18.2 Regeringskansliet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3 Central nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.1 Centralt samordnande myndighet . . . . . . . . . . . 18.3.2 Centrala reglcringsmyndigheter . . . . . . . . . . . . . 18.3.3 Rådgivande sektormyndigheter . . . . . . . . . . . . . 18.4 Regional och lokal nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4.1 Länsstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4.2 Elområden och elblock . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.4.3 Lokala organ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.5 Resursbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.5.1 Krisförvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.5.2 Planerande organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 19 Prisclearing för olieprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . S43 19.1 Tidigare erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 543 19.2 Ransoneringslagens bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3 Utvecklingen under hösten och vintern 1973/74 . . . . . . . 19.3.1 Prisutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.2 öEFzs inköpsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.3 Clearingsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Clearingnämndens erfarenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 551 19.5 hBUzs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kapitel 20 Andra beredskapsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 565 20.1 Produktionsberedskap vad gäller inhemska bränslen . . . . . 565 20.l.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 565 20.1.2 Ved . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 565 20. I .3 Ved för uppvärmningsändamål . . . . . . . . . . . . . 566 20.l.4 Ved som motordrivmedel . . . . . . . . . . . . . . . . 566 20.l.5 Torv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 568 20.l.6 Olja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 569 20.l.7 Kol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 569 20. 1.8 Övriga inhemska energikällor . . . . . . . . . . . . . . 570 20.2 Lagerberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 570 20.3 Importberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 573 20.4 EBU:s överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 575

Reservationer och särskilda yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 577

Bilaga, SOU 1975:61

Bilaga l. Krisåtgärder i olika länder under oljekrisen 1973/74 Bilaga 2. Energiberedskap i andra länder . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3. inverkan av sänkta hastighetsgränser på landets totala bensinförbrukning samt transportstatistik för beredskapsplancringen. Av statens väg- och trafikinstitut Bilaga 4. Effekter av helgtrafikförbud. Av docenten Mats-G. Engström, docenten Bengt Sahlberg samt filosofie kandidaten Bo Strand . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5. Administration, metoder och kostnader för värmetaxering av byggnader. Av tekn.lic. Ulf Rengholt . . . . . . ~ Bilaga 6. Ransonering av tappvarmvatten förutsättningar och möjligheter. Av överingenjören Nils-Einar Wahlgren och civilingenjören Stefan Sandesten . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 7. Prismekanismen som förbrukningsregulator. Av civilekonomen Mats Persson Bilaga 8. Informationen under oljekrisen 1973/74. Av Torsten Österman, Anders Wikman och Roger Bernow . . . . . . Bilaga 9. Energifrågor till svenska folket. Utvärdering av energisparkampanjen 1974/1975. Av Roger Bernow, Anders Wikman och Torsten Österman . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 10. Beredskap för information och sparkampanjer vid energikriser. Av redaktören Bo Carlson . . . . . . . . . . . . . Bilaga l l. Hearing med oljeföretagen i Sverige . . . . . . . . . . . . . Bilaga l2. Organisation för energikriser. Av Stiftelsen Företagsadministrativ Forskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 13. Privatbilism och kollektivtrafik i tätort under kristid. Av fil.kand. Bo-Lennart Nelldal . . . . . . . . . . . . . . .

- ;.v,m”rrn}: st ‘xv-zi, ggn.: u* 1 g.,:.u_*.-.»!‘r?§

l Sammanfattning och Summary in English

l. 1 Sammanfattning

Inledning Kungl. Maj :t bemyndigade den 22 mars 1974 chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga antog namnet energiberedskapsutredningen, EBU. Utredningens huvuduppgift har varit att granska och värdera olika lösningar att begränsa förbrukningen av energi i kristid med hänsynstagande till kraven på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördelning. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas frågan om den till allmänheten riktade informationen. De första fem kapitlen av utredningen är deskriptiva. Kapitel2 innehåller en detaljerad redogörelse för hur utredningsarbetet bedrivits. I kapitel 3 ges en allmän översikt över de beredskapsåtgärder som vidtagits på energiområdet under och efter andra världskriget och av de tidigare utredningar som ägnat sig åt energiberedskapsfrågorna. Den internationella oljemarknaden och Sveriges energiförsörjning beskrivs översiktligt i kapitel 4. Det framgår bl. a. att världens kända och utvinningsbara oljereserver i början av år 1973 uppgick till drygt 90 miljarder ton råolja och att ca 2,5 miljarder ton råolja produceras årligen i världen. Drygt 50 procent av dessa reserver finns i Mellersta Östern. OPEC-ländernas (Organization of Petroleum Exporting Countries) andel av produktionen var år 1972 51,5 procent. Sju stora, internationella oljeföretag svarade år 1973 för 52,6 procent av världsmarknaden. Samtidigt var deras sammanlagda andel av den svenska marknaden 62,6 procent. Oljan dominerar Sveriges energibild med hela 73 procent. I energibalansen för år 1985 beräknas oljan utgöra 60 procent. Huvuddelen av den råolja och de oljeprodukter som importeras till Sverige har sitt ursprung i Mellersta Östern och i Afrika.

Färsörjningskrisen 19 73/ 74 En kort redogörelse för utvecklingen av försörjningskrisen 1973/74 såväl internationellt som i Sverige lämnas i kapitel 5. Kriget mellan lsrael och Egypten/Syrien bröt ut den 6 oktober 1973. Redan den 18 oktober

16 Sammanfattning och Summary

beslöt OAPEC-Iänderna genomföra produktionsnedskärningar. Minskningen i råoljeutvinningen var störst i november 1973 då OAPEC-ländernas produktionsnivå låg 22,7 procent under nivån ett år tidigare. Fr. o. m. årsskiftet 1973/74 återgick producentländerna successivt till en mer normal råoljeproduktion. Utvecklingen i Sverige redovisas månad för månad. Ransoneringcn av drivmedel och eldningsolja började den 8januari 1974. De konsumtionsdämpande åtgärderna inom elkraftsektorn riktades inledningsvis in på användningsrestriktioner som i olika omfattning var i kraft under tiden den 2 januari--9 mars 1974. Den elransonering som planerades behövde aldrig påbörjas. Drivmedelsransoneringen avbröts den 29 januari 1974 medan kvotransoneringen av olja fortsatte fram till den 15 mars 1974.

Internationella förhållanden I kapitel 6 redovisas vissa internationella förhållanden. Inledningsvis redogörs för den energiberedskap olika större konsumtionsländer hade före krisen 1973/74. När det gällde att omsätta dessa beredskapsplaneri praktiskt handlande befanns att man i planeringen inte hade tagit vederbörlig hänsyn till fredskriser samt att man ofta överskattat åtgärdernas spareffekt och underskattat deras starttid. Bland åtgärder som var vanliga nämns t. ex. sparkampanjer, kvoteringari handelsledet, helgtrafikförbud och hastighetsbegränsningar. I redovisningen av internationella organisationer med uppgifter på energiområdet beskrivs kronologiskt OECD:s (Organization for Economic Co-operation and Development) roll under krisen 1973/74 och den utveckling mot ett avtal mellan konsumentländerna om ett internationellt energiprogram (IEP) som blev en av krisens följder. Programmet innefattar bl. a. system för krisåtgärder och information om den internationella oljemarknaden. EBU menar att det är till fördel för den svenska energiberedskapen med ett internationellt samarbete som kan trygga en rättvis fördelning av olja i kristid och som också gör det möjligt för regering och ansvariga myndigheter att grunda beslut om förbrukningsregleringar på god försörjningsinformation. Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar också klart på behovet under tider av akut energibrist av en samordning mellan de nordiska länderna vad gäller regleringsåtgärder. Därför föreslår EBU att en nordisk koordineringsgrupp bildas med uppgift att under försörjningskriser i fred lösa gemensamma nordiska problem rörande t. ex. internordiska turistresor och utbyte av ransoneringskuponger. EBU har härvid samrått med representanter för regeringskanslierna i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.

Författningsonzrâdet Författningsområdet behandlas i kapitel 7. Allmänna ransonerings- och förfogandelagarna är permanenta fullmaktslagar som ger regeringen vida befogenheter att bl. a. reglera handeln med och i förekommande fall

“

Sammanfattning och Summary 17

förfoga över bristvaror. Båda lagarna är tillkomna i försörjningspolitiskt syfte. Vid krig träder vissa bestämmelser omedelbart i kraft. Vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden orsakade av händelser utanför landet med allvarlig varubrist kan regeringen, om så behövs, själv tillämpa vissa bestämmelser. Riksdagens godkännande skall då inhämtas inom en månad. Lagarna är f. n. föremål för översyn. Under krisen 1973/74 infördes särskilda lagar om förbrukningsreglering på elkraft- och stadsgasområdena. Med anledning av Sveriges anslutning till IEP har riksdagen vid 1975 års riksmöte antagit en oljekrislag för att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt IEP-avtalet.

Konsumtiansbegránsningar på energiområdet Konsumtionsbegränsande åtgärder på energiområdet behandlas allmänt i kapitel 8. Där konstateras att samhällets sårbarhet för störningar i energitillförseln har ökat med ökad specialisering och industrialisering. Olika kriser under efterkrigstiden har medfört en inriktning av beredskapsplaneringen också mot fredskriser. Regeringen formulerar i kristid mål för sin försörjningspolitik avseende t. ex. viktigare samhällsfunktioner, handeln med utlandet etc. Dessa mål kan sedan styra begränsningsåtgärdernas utformning. Konsumtionen kan regleras genom generella restriktioner och behovsanpassad tilldelning. Energibesparing kan på kort sikt också nås genom olika slag av stimulansåtgärder. Handlingsalternativen kan utökas med uttag ur beredskapslager samt aktivering av inhemsk produktion av ersättningsbränslen. EBU menar att det är till fördel att så länge som möjligt bevara beredskapslagren av olja intakta så att de kan vara omedelbart disponibla vid plötsligt aktualiserade behov eller då begränsningsåtgärdernas effekt avtar. En god ransoneringsberedskap är en förutsättning för att beredskapslagren kan användas effektivt och inte i ett allvarligt försörjningsläge behöver spillas på umbärlig konsumtion. EBU konstaterar att all beredskap kostar pengar, men att investeringar i planer för konsumtionsbegränsningar inte kräver några stora resurser. Effekten från försörjningssynpunkt kan dock vara betydande. De skador samhället kan åsamkas vid låg beredskap, liksom riskerna för tillförselstörningar, måste också vägas in.

Ransonering av drivmedel Kortransonering av drivmedel m. m. behandlas i kapitel 9. När det gäller medverkan i ransoneringssystemet anser EBU att fredslänsstyrelsernas krisplaneringen bör ägnas ökad uppmärksamhet och att rullande personalplaner för beredskapsorganisationen bör upprättas. I kristid måste man kunna ge avkall på ambitionen att upprätthålla alla ordinarie rutiner, till förmån för angelägna krisuppgifter. Vidare framhålls betydelsen av att transportnämnden (TN) ges erforderliga resurser för att kunna genomföra utbildning på regional nivå. TN och Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör så långt som möjligt samordna sina utbildningsinsatser så att

18 och Summary Sammanfattning

dubbelarbete undviks. När det gäller lokal nivå förordar EBU att man även i den kommunala beredskapsplaneringen ägnar fredskrisfallet ökad uppmärksamhet. Denna planering bör på sikt kunna samordnas med den kommunala energiplanering som berörs i regeringens proposition (1975: 30) om energihushållning m. m. När det gäller CBR3 medverkan finner EBU att ransoneringsuppgifterna måste ges hög prioritet vid CBR:s datorkörningar. Det bör uppdras åt Statskontoret att i samråd med TN, ÖEF och bilregisternämnden (trafiksäkerhetsverket) utreda behov av och tekniska möjligheter till beredi kristid hos de regionala ransoneringsenheterna av skapsinstallation dataterminaler och telexutrustning. EBU anser att ett ”rättvist” ransoneringssystem ställer stora krav på resurser för utbildning, information. förfinad teknik etc. Det kan vara svårt att dimensionera åtgärderna efter exakta sparmål. Därför har det varit EBULs strävan att ställa så många regleringsinstrument som möjligt till regeringens och myndigheternas förfogande. Standardransonen dimensioneras med hänsyn tagen till ett uppskattat transportbehov under en viss begränsad tid. EBU anser det därför vara att ransonen för en period inte får utnyttjas under en senare rimligt period. Även i framtida kriser förutses behov av kvantitativa ramar för länsstyrelsernas handlande. Under ransoneringsperioden framställdes önskemål från företag och myndigheter om egna kvoter (kortbanker) för t. ex. tjänsteresor. EBU menar att egenkvotsystemet bör kunna få ökad betydelse i framtiden.

Praktiska skäl liksom kraven på en kontrollerad fördelning talar dock för

en restriktiv användning. TN bör utforma erforderliga riktlinjer för länsstyrelsernas egenkvottilldelning och utnyttjande av de s. k. katastrofkassorna. Under och efter drivmedelsransoneringen fördes en rad förslag fram om ändringar i det system som tillämpats. EBU har studerat en del av dessa förslag närmare. EBU förordar att kilometerskattesystemet utnyttjas för automatisk tilldelning av drivmedel till de yrkesfordon som finns registrerade i systemet. Däremot avstyrks av olika skäl användningen dels av färdsträckeuppgifter som finns hos bl. a. försäkringsbolagen, dels uppgifter om tjänstevikt vid standardtilldelningen till personbilar. Det mest otillfredsställande serviceutbudet, den minst utvecklade kollektivtrafiken, de längsta resavstånden och därför de största individuella drivmedelsbehoven förmodas finnas i glesbygdsområdcna. Detta talar enligt EBU för en geografiskt differentierad standardranson. Det förordas att TN vidareutvecklar EBUs tankegångar i detta avseende. För att snabbt kunna inleda en kortransonering av drivmedel och på så sätt hindra hamstring föreslår EBU att bilskattekvittona fr. o. m. den l januari 1977 förses med två numrerade ransoneringskuponger. För tilldelningen tilljordbruk förordas vissa ändringar, bl. a. tilldelning efter brukad areal och gröda. EBU anser att man vid lindrigare försörjningskriser under sommarmånaderna bör ha möjlighet att genom tilldelning av ransoneringskort reglera fritidsbåtarnas drivmedelsförbrukning. Vid kortransonering bör

Sammanfattning och 19 Summary

standardtilldelningen differentieras med avseende på körsträcka för olika båttyper. Tilldelningen föreslås knytas till det båtregister som kan komma att läggas upp vid Stockholms tingsrätt i enlighet med fritidsbåtsutredningens förslag. Internationella transporter såväl till sjöss och i luften som till lands är beroende av drivmedelstilldelning utanför det egna landet. EBUframhåller att det därför är väsentligt att Sverige verkar för en så icke-diskriminerande behandling som möjligt inom de internationella transportsystemen och att bunkers i kristid finns tillgängliga i Sverige för inkommande utländska flygplan och fartyg. När det gäller utländska bilturister i Sverige föreslår EBU att, om kortransonering införs för svenska bilister, dessa tilldelningsprinciper också skall gälla utländska bilister. Turisterna bör därför få en standardranson vid gränsen som motsvarar beräknat antal resdagar i landet. Efterkontroll sker vid utpasseringen.

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen Annan reglering av drivmedelsförbrukningen än med ransoneringskort diskuteras i kapitel 10. Utomlands vidtogs olika åtgärder vilka i första hand synes ha syftat till att markera aktivitet snarare än att verksamt minska förbrukningen. Vad gäller helgtrafikförbud finner EBU det tveksamt om sådant förbud är en verksam och lämplig metod att i kristid spara drivmedel. Tveksamheten grundas på antagandet att den reella besparingen blir liten, att helgtrafikförbudet kräver en stor dispensorganisation samt att effekten av ett förbud avtar så snabbt att det är verkningslöst redan efter ca 4 veckor. EBU anser dock att det finns lägen då helgtrafikförbud, i första hand lördag eftermiddag söndag, kan vara ett lämpligt sätt att minska förbrukningen innan en omfattande kortransonering sätts igång. När det gäller hastighetsbegränsningar kan EBU konstatera att man med generell hastighetsbegränsning till 70 km/tim kan uppnå en genomsnittlig drivmedelsbesparing på 4,5 procent. Under sommarmånaderna innebär det en möjlig besparing på upp till ca 25 000 m3 per månad. EBU föreslår därför att TN i sitt beredskapspaket tar in hastighetsbegränsningar liksom också åtgärder såsom ekonomitrimning och organiserad samåkning. Någon speciell organisation för reglering av stadstrafiken under kristid är enligt EBU.: mening inte motiverad. Man bör istället underlätta för den kollektiva trafiken att klara av den ökade resandeström som en energikris medför. l detta syfte föreslår EBU följande: 0 kommuner med tätorter med fler än 30 000 invånare åläggs atrsvara för att trafikföretagen på orten tillsammans med representanter för arbetstagare- och arbetsgivaresidan gör upp beredskapsplaner för förskjutna arbetstider O kommunerna bör vidare inventera platser lämpade för bevakad uppställning av personbilar i kristid O trafikföretagen bör stimuleras att hålla hög vagnreserv genom mins-

20 Sammanfattning och Summary

kade avställningsperioder vid beräkning av fordonsskatt för buzsar 0 SJ bör tillvarata de möjligheter att erhålla större vagnreserv ;om kan uppstå i slutet av 1970-talet vid införandet av höghastighetståg O beredskapsplaner för trafikförsörjningen i landsorten i lirstid bör upprättas länsvis 0 en systematisk bearbetning av den statistik som finns inom trafikföretag, myndigheter och branschorganisationer bör komma till stånd.

EBU anser också att den beredskapsplanerande myndigleten på transport- och trafikområdet, TN, bör förses med fullgoda analysinstrument genom en utökad transportstatistik. Enligt EBU är behoxet störst vad gäller resvaneundersökningar. Kostnaden beräknas till 3 milj. kr varav högst 620 000 kan anses falla på TN. För att kunna genomföra EBU:s förslag i övrigt föreslås att TN för budgetåret 1976/77 tillförs 1,4 milj. kr varav en miljon kr avser engångsutgifter. 1 figur 1.1 visas en sammanfattning av den åtgärdsarsenal son redovisats för drivmedelsområdet.

Ransonering av eldningsolfa Ransoneringen av eldningsolja behandlas i kapitel 11. Mot bakgrund av erfarenheterna från krisen 1973/74 förordar EBU att åtgärder vzdtas för en höjd statistikberedskap hos statistiska centralbyrån (SCB). När det

Konsumtions- A. Konsumtionsdämpande avgift b9955”i“9 % B. Kvotering i handelsledet C. Hastighetsbegränsning 70 kn D. Sparkampanj E. Helgtrafikförbud lördag-söndag 304 F. Söndagstrafikförbud 28_ G. Kortransonering k) O) l o Åtgärder sätts in Åtgärder upphör

Figur 1. I Å tgärdsschema för drivmedel.

Sammanfattning och Summary 21

gäller industriransoneringar betonar EBU vikten av att statens industriverk (SlND), inom ramen för sitt av EBU föreslagna ansvar såsom s. k. scktorsmyndighet, utvecklar metoder som gör det möjligt att åtminstone grovt uppskatta de följdverkningar som en reducerad energitillförsel kan få för produktion och sysselsättning. Mot bakgrund av ambitionen att värna produktionen i landet förordas en särbehandling i kvotsystemet också av mindre och medelstor industri. EBU anser att staten i kristid har ett ansvar dels för att oljekonsumenterna i landet inte lider nöd på grund av uteblivna leveranser, dels för att olja i det internationella fördelningssystemet vidarebefordras på den svenska marknaden på ett rättvist och konkurrensbevarande sätt. Om oljebranschen anförtros vissa uppgifter bör denna medverkan i förväg formaliseras i ett avtal med staten. När det gäller varmvattenkonsumtionen anser EBU att man i kristid i första hand bör försöka begränsa förbrukningen genom kampanjer för frivilligt sparande. Först när det frivilliga sparandet bedöms som otillräckligt måste någon form av periodisk avstängning genomföras. För att underlätta en sådan åtgärd föreslår EBU att fastighetsägare i lag åläggs att före den l januari 1979 installera kriskoppling i alla anläggningar med central varmvattenberedning som inte av medicinska eller hygieniska skäl bör undantas från en varmvattenavstängning. Villor, fritidshus och industrifastigheter undantas också. Totalt kommer ca 50 000 fastigheter att omfattas av kriskopplingen som beräknas kosta l ZOO-l 500 kr per installation. Planverket föreslås ta in tvingande föreskrifter om kriskoppling i Svensk Byggnorm. EBU finner det vara praktiskt omöjligt att basera en varmvattenransonering på individuell mätning i varje hushåll. Däremot förordas att i kriskopplingslagen och Svensk Byggnorm införs föreskrift om central varmvattenmätare. EBU anser vidare att man av bl. a. hygieniska och medicinska skäl bör sänka inomhustemperaturen innan varmvattentillförseln regleras, en reglering som bör vidtas först när tilldelningen av olja understiger 75 procent av normal förbrukning. Dispenser för värmning på spis förutsätts ges till bl. a. vissa sjuka, spädbarnsfamiljer etc. En värmetaxering av byggnader ger möjlighet till en licensiering i kristid som utgår från byggnadens normala värmebehov med hänsyn tagen till bl. a. geografiskt läge, väggmaterial, ventilationsstandard. EBU anser det vara angeläget att denna värmetaxering genomförs i förväg och förordar därför att en speciell projektgrupp knyts till ÖEF. Ägare av fastighet bör i lag åläggas att till den myndighet regeringen bestämmer på särskild blankett inge deklaration om byggnadens normala värmebehov. Bränsleregistrets uppbyggnad, som beräknas ta två år och kosta ca 30 milj. kr, bör vara klar under budgetåret 1978/79. När det gäller kontrollen av ransoneringen anser EBU att den måste ses som en naturlig del av ransoneringssystemet och att den därför bör tekniskt och administrativt utvecklas på samma sätt som andra delar av systemet. Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning utnyttjas för kontrollverksamheten på fältet. Ansvaret för ransoneringskontrollen bör centralt åvila den myndighet som har att praktiskt genomföra ransone-

22 Sammanfattning och Summary

ringen av bränsle. För att genomföra EBUzs förslag föreslås att ÖEF tillförs personalresurser på en nyinrättad energiavdelning motsvarande en årskostnad på 610 000 kr. I figur 1.2 återges ett åtgärdsschema med olika tänkbara regleringsåtgärder för eldningsolja.

K v0 transorzerirzg av energi

Kvotransonering av eldningsolja, elkraft, stadsgas och fjärrvärme behandlas i kapitel 12. För eldningsolja föreslår EBUatt överförbrukningsavgift bör kunna debiteras då någon avsiktligt förbrukar sin tilldelning i förtid och av olika skäl vintertid inte kan vägras ytterligare leveranser. EBU anser det vara väsentligt att man ger klara anvisningar om jämkning av basvärde och om extra tilldelning. Encrgilevcrantörens medverkan förordas i stort bli begränsad till uträkning, avläsning och teknisk jämkning.

Konsumtionsbegränsning %

ll

34 _ A. Sparkampanj B. Kvotransonering 32 — C. Licensiering, förberedd . . . D. Licensiering, forcerad värmetaxering 3° “ E. Varmvattenransonering F. Temperaturrestriktioner 28 -

26 -— c D E — — — — — 24 — 8 mån. 22 -

20 -

18 ~

16 -

14 -

12 - A

10- E

8-

e_

4_

2_ l l l I I l l l I I l f Figur 1.2 Å tgárdssghema I 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 12 Veckor för eldningsol/a.

Sammanfattning och Summary 23

All annan handläggning föreslås ske hos myndigheter. En kvotransonering av landets samtliga energiförbrukare bedöms vara praktiskt ogenomförbar. EBUföreslâr därför att de minsta elförbrukarna, dvs. de som i nuvarande konsumtionsnivå har en årsförbrukning understigande 5 000 kWh, undantas liksom gasaboiinenter som använder gas enbart för matlagning. Vidare föreslås ca 10 000 småhus utan hctvattenmätare bli undantagna från en fjärrvärmeransonering. EBU anser att Svenska värmeverksföreningen och de enskilda värmeverken bör verka för att tillkommande abonnentfastigheters förbrukning av hetvatten mäts individuellt. Vidare förordas att det uppdras åt planverket att fr. 0. m. den l januari l977 införa bestämmelser som i nya fastigheter hindrar kollektiv elmätning och s. k. ackordstaxa för stadsgas. Planverket bör också i samråd med berörda parter utarbeta bestämmelser för mätarplacering som möjliggör individuell uppföljning. EBU föreslår en administration av kvotransoneringarna som innebär en delegering av uppgifter till länsstyrelse och kristidsnämnd beträffande medelstora och mindre förbrukare av eldningsolja. Länsstyrelsen förordas också handha frågor om ransonering av stadsgas och fjärrvärme. För elkraften föreslås elblockchefen få motsvarande ansvar. När det gäller besvärsrätt förordas ett s. k. tvåinstanssystem. Energileverantörernas medverkan förutsätts ske utan att särskild ersättning utgår. EBU redovisar olika sätt att konstruera överförbrukningsavgifter. Enligt EBUzs mening bör avgift avvägas för varje energislag så att överförbrukning effektivt motverkas. En intervallsanknuten liksom en progressiv avgift avstyrks. För att avgiften effektivt skall kunna hindra överförbrukning anser EBU att den måste sättas minst fem gånger ordinarie energipris.

Reglering av elkraftsförbrukningen Statens elransoneringsnämnd (SERN) har i sin rapport från krisen 1973/74 bl. a. redovisat en bedömning att en elbrists storlek under de närmaste åren rimligen inte kommer att överstiga 30 procent. I kapitel 13 behandlas olika metoder för begränsning av elförbrukningen. EBU anser att användningsrestriktioner bör vara användbara då en inte alltför stor konsumtionsbegränsning eftersträvas. Restriktionerna bedöms också vara naturliga komplement till en kampanj för frivilligt elsparande. Genom sänkning av nätspänningen kan en snabb effektbegränsning erhållas med ca 3 procent. EBU menar att metoden bör kunna nyttjas inom de snäva gränser som distributionsnätets konstruktion sätter. När det gäller områdesransonering instämmer EBUi SERN:s uppfattning att metoden har sådana svagheter i fråga om rättsliga och ansvarsmässiga konsekvenser att den inte kan rekommenderas. Periodisk bortkoppling anser EBU vara en sista utväg i ett svårt nödläge. Man kan dock inte bortse från möjligheten att så drastiska åtgärder måste tillgripas. Därför förordas att kommunerna tillsammans med berörda elleverantörer inventerar störningskänsliga abonnenter, i beredskapssyfte prioriterar bland dessa samt uppmanar dem till installation av reservaggregat.

24V Sammanfattning och Summary

Begränsning %

l

30 A Sparkampanj B Måttliga restriktioner 23 _ C Spänningssänkning D Kvotransonering E Hårda restriktioner 26 e F Bortkoppling F 24 —

22 —

20 -

16 ‘ / D 14 —

12 —

10 -

8 _ A E 6 _.

2 — C

0 I | I I ä Figur 1.3 Åtgärdssclzcma 3 - 4 5 6 7 8 9 10 11 12 för elkraft. Veckor

De åtgärder som befunnits användbara för att begränsa elkonsumtionen visas i figur 1.3.

Vissa specialfrâgor Vissa specialfrågor tas upp i kapitel 14. Den expertrapport som gjorts om priset som förbrukningsregulator visar på möjligheter att genom prismekanismen begränsa konsumtionen vid tillfällig energibrist. EBU föreslår, efter att ha avstyrkt metodens generella användning, att bestämmelser införs i allmänna ransoneringslagen som medger uttag inom mycket snäva gränser av en förbrukningsdämpande avgift. Avgiften bör endast komma i fråga för drivmedel (motorbensin) och bör inte utgå längre än en månad. Den bör uppbäras av riksskatteverket i anslutning till energiskattens uppbörd. Avgiften tillförs en särskild fond vilkens tillgångar används på sätt som riksdagen bestämmer. Genom avgiften kan hamstring tillfälligt motverkas.

Sammanfattning och Summary 25

När det gäller frågan om ransoneringskortens överlåtbarhet avstyrker EBU fri överlåtelse. Ransoneringsbeviset för drivmedel föreslås i stället knytas till skattekvittot på så sätt att drivmedel får försäljas endast mot uppvisande av båda handlingarna. Det är EBU.: uppfattning att man genom ett sådant system avsevärt försvårar uppkomsten av en svart marknad. EBU anser att folkförsörjningsfrågorna ytterst är en statlig angelägenhet. Eftersom kommunerna drabbas olika hårt av en energikris i fredstid, föreslår EBU att staten ersätter kommunerna med minst 90 procent av redovisade, nödvändiga kostnader för kristidsnämndernas verksamhet. EBU avvisar ett ingivet förslag till nytt ransoneringssystem.

In formalions- och sparkampan/beredskap Den informations- och sparkampanjberedskap utredningen finner nödvändig behandlas i kapitel 15. EBU menar att en komplicerad Informationsapparat inte kan improviseras på kort tid. Om man vill uppnå en god informationsstandard i kristid måste man också vara beredd att satsa resurser på en informationsberedskap. Informationen bör inte begränsas till upplysningar om ransoneringsteknik, praktiskt handlande etc. utan måste också inbegripa en öppen och täckande information om bakgrund till krisen, fördclningspolitikens mål etc. EBU föreslår att ansvaret för den övergripande informationen och informationssamordningen i kristid läggs på ÖEF. För informationsplaneringen förordas att en informationsgrupp i vilken bl. a. ingår de blivande informationscheferna vid de centrala regleringsmyndigheterna, knyts till Planeringen bör ske inom en ram av 500 000 kr. Årskostnaden beräknas, efter den inledande planläggningen, uppgå till 150 000-200 000 kr. När det gäller sparkampanjer anser EBU att dessa har sin givna plats i åtgärdsarsenalen. Det övergripande ansvaret bör även här läggas på ÖEF, där informationsgruppen inom en ram av 500 000 kr planerar för en snabb kampanjstart i kristid. Årskostnader beräknas efter den inledande planläggningen uppgå till 50 000 kr. F61‘ att snabbt nå ut med information är etermedia de effektivaste kanalerna. EBU konstaterar att samarbetet mellan Sveriges Radio (SR) och krismyndighetema fungerade tillfredsställande under krisen. SR har också för EBU förklarat sig villig att bistå myndigheterna i deras planeringsarbete med expertgranskning av informationsmaterial avsett för etermedia i kristid. EBU finner därför inte skäl att förorda någon formalisering av samarbetet eller ändring i avtalet med staten eller utvidgning av ”krigsavtalet” till att också avse fredskriser.

Pordelnings- och informationssystem pâ ol/eonzrâdet l kapitel 16 redovisas bl. a. vissa uppgifter om den svenska oljemarknadens struktur och om de större svenska oljeföretagens importstruktur. EBU konstaterar beträffande oljefördelningen under krisen 1973/74 att inga internationella oljeföretag synes medvetet, av lönsamhetsskäl eller

26 Sammanfattning och Summary SOL 1975:60

andra skäl, ha diskriminerat vissa länder. De störningar som upplom kan snarare hänföras till olika regeringars intervention genom reglering av oljeexporten. EBU anser att Sverige, som måste importera all sin olja, hav, allt att vinna på ett internationellt fördelningssystem som fungerar i kri:tid. Vår neutralitetspolitik kräver dock att full handlingsfrihet bevaras gmom en omsorgsfull beredskapsplanering. Det är enligt EBU mycket svårt för ett enskilt land att självt ta in de uppgifter om internationell oljeförsörjning som behövs. Genon lEP:s informationssystem anser EBU att möjlighet har skapats att dels normalt upprätthålla en god insyn i den internationella oljemarknacen och oljeindustrin, dels i kristid säkra den försörjningsinformation son behövs för beslut om krisåtgärder. EBU finner i Övrigt existerande bestämmelser om uppgiftslämnande vara tillräckliga. Även i framtiden anser EBU att väsentlig försörjningsinformu ion bör kunna förmedlas snabbt via utlandsmyndigheterna. EBU anser att beredskapsplanering inom utrikes- och handelsdepartementen för nppOrtPring m. m. bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets interna planering för energikriser. EBU betonar också betydelsen av fortlöpande uppföljning av internationell fackpress på oljeområdct.

Organisation Den organisatoriska utvecklingen av energiberedskapen och orgarisatoriska erfarenheter från krisen 1973/74 redovisas i kapitel 17 EBUzs överväganden och förslag beträffande organisation av beredskaqsplancring och krisförvaltning tas upp i kapitel 18. EBU anser, att en ökad handlingsberedskap på myndighetsplanet bör motsvaras av en lika hög beredskapsnivå inom regeringskansliet. Ikris bör handelsministern, som ansvarig för försörjningsberedskapen, inom regeringskansliet tillföras de resurser som erfordras för en effektiv ledning och samordning av krisuppgifterna. På myndighctsplancl föreslår EBU att OBI‘ ges ansvaret för övxrgripunde ledning och samordning inom energiberedskapens område både i planeringsskedet och i en kris. ÖEF föreslås således få verkställigletsuppgifter. Liksom tidigare bör TN och Vattenfall inom de_ramar ÖLF anger ansvara för planeringen av krisåtgärder inom sina respektive: onråden. Grundläggande beslut rörande åtgärder i en kris måste även tamgent fattas av regeringen. Då och utökade uppgifter åläggs ÖEF föreslår EBU at, öEFss nya redan i planeringsskedet ges en bredare förankring. Särskilt styrelse viktigt bedöms det vara att en stark parlamentarisk förankringoch ett förstärkt lekmannainflytande i övrigt säkras i styrelsen. öl-;Fzssamordningsansvar gör det också nödvändigt att representanter för vissa ntresscorganisationer och viktigare myndigheter inom det ekonomiska törsvaret bereds plats i styrelsen. För att medge den representation sm EBU finner nödvändig, måste ett förhållandevis stort antal ledamötir ingå i Öl-;Fzs styrelse. För att skapa kontinuitet bör den styrelse som verkar i

Sammanfattning och Summary 27

planeringsskedet kvarstå i en kris. För att ÖEF skall kunna klara de utökade arbetsuppgifterna föreslår EBU att en energiavdelning med två byråer inrättas. Den ena byrån bör bestå av den nuvarande bränslebyrån. Den andra byrån, energiregleringsbyrån, bör bildas ur den nuvarande bränsleregleringsenheten. Energiregleringsbyrâns ena sektion bör i en kris kvarstå vid energiavdelningen medan byråns andra sektion bryts ut för att utgöra en självständig myndighet, bränslekontoret. EBU föreslår att i kris tre myndigheter bildas för att inom ramen för öEFzs riktlinjer men på grundval av egna utredningar och självständiga beslut genomföra regleringsåtgärderna på respektive produktområde bränsle, drivmedel och elkraft. Ett bränslekontor bildas genom att en sektion vid öEFzs energiavdelning avskiljs. Ett drivmedelskontor rekryteras från TN och statens jordbruksnämnd (JN). En elförsörjningsnämnd rekryteras från kraftindustrin. Regleringsmyndigheterna kan i fråga om administrativa funktioner antingen få service från respektive ÖEF, TN och Vattenfall eller, om erforderligt, bygga ut dessa funktioner vid den egna myndigheten. EBU föreslår vidare att statens industriverk (SlND), konsumentverket och byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att som rådgivande organ inom sina respektive sektorer bistå ÖEF och dc särskilda krisorganen med uppgifter om sektorns energiförhållanden m. m. Motsvarande uppgifter bör även åvila TN och JN. EBU anser att de centrala myndigheterna i görlig mån bör avlastas genom att en delegering till den regionala och lokala nivån sker. Förslaget innebär att länsstyrelserna ges utökade arbetsuppgifter och att elområden och elblock ges myndighetsstatus. EBU har inte gjort en fullständig kostnadsberäkning av de resursbehov som blir en följd av utredningens förslag. Beträffande krisadministrationen kan dock konstateras att resursförstärkningar jämfört med krisen 1973/74 blir nödvändiga. Beträffande planeringsskedet uppskattar EBU ett omedelbart tillkommande resursbehov på ca tre miljoner kr.

Prisclearing för oljeprodukter Allmänna ransoneringslagen innehåller bestämmelser om prisclearing. Sådan clearing ägde rum under krisen 1973/74. EBU anser i kapitel 19 att man även i framtiden, trots IEP-avtalets reglerade oljefördelning, måste ha beredskap för prisclearing. EBU menar att man bör undvika att begränsa den bidragsberättigade och avgiftsskyldiga kretsen, eftersom gränsdragningsproblemen blir svåra. Leveranser från de internationella oljebolagen till dotterföretagen i Sverige förutsätts dock inte beröras av bidragsgivningen eftersom högstpriserna bör återspegla priser enligt längtidskontrakt. EBU anser vidare att frågan om bidrag för råoljeimport bör övervägas. Clearingen föreslås administreras av en särskild nämnd. EBU föreslår också att regeringen bemyndigas att, i händelse av priselearing, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 500 milj. kr för utjämning av tillfälliga likviditetsunderskott.

28 Sammanfattning och Summary

Andra beredskapsâtgárder l kapitel 20 redovisas produktions-, lager- och importbercdskap. EBU anser det vara viktigt att förbrukningsbegränsningen sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värderas såsom en av flera åtgärder i ett energiberedskapspaket. Vikten av tekniska möjligheter till omställning för eldning med fasta bränslen understryks, liksom betydelsen av att frågan om beredskapslagring av kärnbränsle prövas. EBU föreslår att tidigare bestämmelser om stöd för installation av dubbeleldade pannor återinförs. Vidare förordar EBU att det nya statliga oljehandelsbolaget upprätthåller den beredskap som behövs för en snabb och kvalificerad inköpsverksamhet i kristid.

1.2 Summary

Introduction On March 22 1974 the Swedish government authorized the Minister of

Commerce to summon experts to examine certain emergency questions

concerning the field of energy in view of experience of the 1973/74 oil crisis. This group of experts assumed the designation EBU — the Commission on Energy Emergency Preparedness. The primary task of the Commission was to examine and evaluate various solutions geared to limiting consumption of energy in times of crisis with consideration given to demands for speed, simplicity of administration, and fair distribution of supplies. Special attention was to be accorded the question of the information released to the general public, the organization of emergency planning, and administration in times of crisis. Five chapters are descriptive. Chapter 2 comprises a detailed report on how the survey was conducted. Chaptcr3 provides a general outline of the emergency measures taken in the field of energy during and after World War Two and of the previous surveys made of questions involving preparedness in the field of energy. The international oil market and Swedish energy supplies are outlined in Chapter 4. This indicates i.a. that oil reserves in the world that were known and could be utilized at the beginning of 1973 totalled about 90 billion tons of crude oil and that circa 2.5 billion tons of crude oil were produced daily throughout the world. Some 50 % of these reserves are located in the Middle East. In 1972 the OPEC countries’ share of production totalled 51.5 %. Seven large international oil companies answered for 52.6% of the world market in 1973. At the same time their total share of the Swedish market was 62.6 %. Oil dominates Swedish energy — 73 % of the Swedish energy consumption being oil-based. Oil is estimated to comprise 60% of Swedens energy balance in 1985. Most of the crude oil and oil products imported into Sweden come from the Middle Fast and Africa.

Sammanfattning och Summary 29

Supply crisis 1 973/ 74 Chapter 5 contains a brief account of the development of the oil crisis of 1973/74 internationally and in Sweden. The Arab-Israeli war broke out on October 6 1973. Already on October 18 the OAPEC countries decided to cut down production. The reduction in output of crude oil was greatest in November 1973 when the OAPEC countries’ production level was 22.7 % below the level applicable one year previously. W.e.f. the turn of the year 1973/74 the producing countries successively returned to a more normal oil production. The development in Sweden is presented month by month. Rationing of propellants (motor-diesel and gasoline) and fuel oil started on January 8 1974. The measures applied to reduce consumption of electricity were initially geared to restrictions in use and were in force to varying extents from January 2 to March 9 1974. The planned electricity quota rationing was never introduced. Rationing of propellants was discontinued on January 29 1974, while quota rationing of oil continued until March 15 1974.

Intermzriunal conditions Chapter 6 presents certain international conditions. The chapter commences with an account of the energy supply situation with regard to emergency preparedness in various major consumer countries prior to the 1973/74 crisis. With regard to applying these emergency plans in practice it was found that planners had not taken sufficient consideration to peacetime crises and that they had often overestimated the saving effect of the measures and underestimated their starting times. Common measures mentioned include e.g. allocation of quotas to trade, bans on weekend driving, and speed restrictions, as well as campaigns for voluntary saving. The report on international organizations with tasks in the field of energy describes chronologically the OECD’s role during the 1973/74 crisis and the development towards an agreement between the consumer countries regarding an international energy programme (IEP) which was one of the results of the crisis. The programme includes i.a. a system for emergency measures and an information system regarding the international oil market. The EBU is of the opinion that Swedish emergency preparedness would benefit by international co-operation which can secure a fair distribution of oil in times of crisis and which also makes it possible for the government and responsible authorities to base decisions regarding consumption _control on adequate information regarding supplies. Experience of the 1973/74 crisis also clearly shows the need during periods of acute; shortage of energy supplies for co-ordination between the Scandinavian countries in respect of demand restraint measures. Therefore the EBU proposes that a Scandinavian co-ordination group be formed with the task of solving, during periods of crisis in peace, joint

30 Sammanfattning och Summary

Scandinavian problems involving e.g. inter-Scandinavian tourist trips and the exchange of rationing cards. In this context the EBU has consulted representatives of the government offices in Copenhagen, Oslo and Helsinki.

Legislative sphere Chapter 7 deals with the legislative field. General rationing and disposi— tion laws are permanent emergency laws which give the government extensive powers to i.a. control trade in and, where necessary, dispose of goods which are in short supply. Both laws were created with a view to supply policy. ln the event of war certain regulations enter into force immediately. In the event of threat of war or other exceptional conditions caused by events outside the country, when there is a serious shortage of goods, the government can if necessary itself apply certain regulations. The approval of the Swedish parliament must then be obtained within a month. The laws are at present being reviewed. During the 1973/74 crisis special laws were introduced regarding control of consumption of electricity and urban gas. In view of Sweden’s support of the IEP the 1975 parliamentary session adopted an oil crisis law to enable Sweden meet its obligations under the terms of the IEP agreement.

Consumption restrictions in the field of energy

Measures to restrict consumption in the field of energy are dealt with in general in Chapter 8, where it is noted that society’s vulnerability to disruptions in energy supplies has increased with growing specialization and industrialization. Various crises during the post-war period have resulted in emergency planning also being geared to peacetime crises. In times of crisis the government formulates the aims of its supply policy with regard to e.g. more important community functions, overseas trade etc. These aims can then guide thc formulation of demand restraint measures. Consumption can be controlled by general restrictions and distribution geared to need. On a short-term basis energy saving can also be achieved by various kinds of stimulation. Choice of action can be increased by drawing on emergency supplies and by activating domestic production of fuels e.g. wood and peat. The EBU is of the opinion that it would be advantageous to retain emergency supplies of oil intact for as long as possible so that they can be used immediately in the event of sudden need or when the effects of demand restraint measures wear off. Good rationing preparedness is a prerequisite for the effective use of emergency supplies so that they are not wasted on unnecessary consumption in a serious situation. The EBU notes that all emergency preparedness costs money but that investments in plans for consumption restrictions do not require very large resources. The effect from the point of view of supply, however, can be considerable. The damage inflicted on the community, in the event of a

SOU 4975:60 Sammanfattning och Summary 31

poor state of readiness, and the risk of disruption to supplies must also be considered.

Propellant card rationing Chapter 9 deals with card rationing of gasoline etc. With regard to the county councils’ participation in the rationing system, the EBU considers that peacetime crisis planning should be accorded more attention in the future and that mobile personnel plans for emergency organization on a regional level should be drawn up. In times of crisis it must be possible to curtail the desire to maintain all normal routines to the benefit of essential emergency questions. Emphasis is also placed on the importance of the Swedish Transport Commission being given the necessary resources to provide training at regional level. The Swedish Transport Commission and the National Board of Economic Defence should as far as possible co-ordinate their training work to avoid double work. With regard to the local level the EBU recommends that municipal emergency planning also accord peacetime crises increased attention. On the long-term basis this planning should be able to be co-ordinated with municipal energy planning mentioned in the government bill (1975230) on energy saving etc. The Central Swedish Vehicles Register (CBR) participates in the event of rationing by printing rationing cards for propellants. With regard to CBR participation the EBU feels that rationing work must be given a high priority in CBR computer operations. The National Swedish Office for Administrative Rationalization and Economy (Statskontoret) should be assigned to co-operate with the Swedish Transport Commission, the CBR and the National Board of Economic Defence in investigating the need for and the technical feasibility of emergency installation in times of crisis of computer terminals and telex equipment at the regional rationing units. The EBU considers that a “fair” rationing system places severe demands on resources for training, information, refined techniques etc. With regard to the suitability of demand restraint measures it is that it should be obvious that more severe measures than emphasized necessary should not be applied. It can, however, be difficult to gear measures to exact saving objectives. It has therefore been the aim of the EBU to place at the disposal of the government and the authorities as many demand restraint measures as possible. The standard ration as regards propellants is based on estimated transport requirements over a certain limited period. The EBU feels therefore that it would be reasonable that the ration for a given period could not be utilized for a later period. Also in future crises a need for quantative frameworks in terms of cubic metres of propellant are expected to be necessary for the county councils’ action. During the rationing period in January 1974 companies and authorities put forward requests for their own quotas (card banks) for business trips, for instance. The EBU is of the opinion that private quota systems

32 Sammanfattning och Summary

should be able to be accorded increased importance in the future. Practical reasons and demands for controlled distribution, however, favour a restricted use. The Swedish Transport Commission should formulate the necessary guidelines for the county councils’ own quota allocation and utilization of the so-called funds emergency (cards for carowners who have not been issued with or cannot wait for the normal ration). During and after the period of rationing on propellants a number of proposals were submitted for alterations to the system that had been applied. The EBU has studied some of these proposals in more detail. W.e.f. January l all diesel-powered vehicles are registered for so-called mileage taxation. The EBU recommends that the mileage taxation system be used in the automatic allocation of fuel for commercial vehicles registered under the system at The Central Swedish Vehicles Register (CBR). On the other hand the Commission rejects for various reasons the use of the mileage data available i.a. at insurance companies and also information regarding car weight in the standard ration allocation of fuel for cars. The most unsatisfactory service facilities, the least developed public transport systems, the longest distances travelled and therefore the greatest individual fuel requirements are assumed to exist in sparsely populated areas. ln the opinion of the EBU this fact favours a standard ration differentiated on a geographical basis. lt is assumed that the Swedish Transport Commission will develop the EBU’s ideas in this respect. In order to be able introduce card rationing on propellants quickly and thereby prevent hoarding, the EBU suggests that car tax receipts w.e.f. January 1977 every year be given two numbered ration coupons. Certain amendments are recommended with regard to allocation for agriculture. These would i.a. be based on cultivated acreage and crop. The EBU considers that in the event of minor supply crises during the summer months it should be possible to regulate by distributing rationing cards the consumption of fuel by privately-owned pleasure boats. In the event of card rationing the standard allocation should be differentiated with regard to the range of various types of boats. It is suggested that allocation be linked up with the boat register which may be drawn up by the Stockholm District Court in accordance with the recommendations of another government commission, the Commission on Pleasure Craft. International transports both by sea, by air and by land are dependent on fuel allocation outside the operator’s own The EBU country. therefore feels that it is essential that Sweden work for as non-discriminating treatment as possible within international transport systems and that refuelling facilities always be available to incoming aircraft and ships in times of crisis. With regard to foreign tourists their cars in using Sweden, the EBU proposes that if rationing be introduced to apply to - Swedish motorists, then these principles‘ of allocation should also be applied to foreign drivers. Tourists therefore should be given a standard ration of gasoline at the frontier corresponding to the estimated number

Sammanfattning och Summary 33

of days of travel in Sweden. The Swedish Customs would then conduct a check when the foreign motorist leaves Sweden.

Other demand restraint measures concerning propellants Chapter 10 deals with other controls of the consumption of propellants than rationing cards. During the oil crisis of 1973/74 various measures were taken abroad and these seem primarily to have been geared to indicate activity rather than actively reduce consumption. With regard to the ban on weekend driving, the EBU considers it doubtful whether any such ban constitutes an active and suitable means of saving fuel in times of crisis. This doubt is based on the assumption that the actual saving is small. that the ban on weekend driving requires a large organization to deal with dispensations, and that the effect of such a ban wears off so quickly because of altered travelling habits that it would be without effect already after circa 4 weeks. The EBU considers, however, that there are situations when a ban on weekend driving, primarily from Saturday afternoon to Sunday, could constitute a suitable way of reducing consumption before extensive card rationing is introduced. With regard to speed restrictions the EBU can note that in the event of a general speed limit of 70 kilometres per hour an average fuel saving of 4.5 % can be achieved. During the summer months it means a possible saving up to circa 25,000 cubic metres of petrol per month. The EBU proposes therefore that in its emergency package the Swedish Transport Commission should include speed restrictions as well as measures such as economy trimming and organized carpooling. In the opinion of the EBU there is no reason to appoint any special organization to regulate city traffic in times of crisis. Instead attempts should be made to make it easier for public transport to cope with the increase in passengers caused by an energy crisis. With this view in mind the EBU proposes the following: 0 Municipalities with urban areas of more than 30,000 inhabitants should be made responsible for ensuring that the transport companies operating in the area and representatives of employees and employers draw up emergency plans for staggered working hours 0 The municipalities should also make an inventory of places suitable for long-term supervised parking of cars in times of crisis 0 The transport companies should be encouraged to maintain a good reserve of vehicles by means of reduced periods when estimating vehicle tax for buses O Swedish State Railways should make use of their opportunity to maintain bigger car reserves which may occur in the 1970s with the introduction of high-speed trains O Emergency plans for providing transport in rural areas in times of crisis should be drawn up on a county basis

34 Sammanfattning och Summary

O Systematic processing should be introduced of the statistics available in transport companies, authorities and branch organizations. The EBU also considers that the authority responsible for emergency planning in respect of transport, the Swedish Transport Commission, should be given adequate means of analysis by means of increased transport statistics. According to the EBU this need is greatest in respect of surveys of travelling habits. This is estimated to cost Skr 3 million of which the Swedish Transport Commission would pay a maximum of Skr 620,000:-. In order to implement the EBU proposal in general it is suggested that for the fiscal year 1976/77 the Swedish Transport Commission be given Skr 1.4 million of which one million would cover once-only expenses. Figure l.1. shows a summary, expressed in terms ofconsumption cut (%) and time (weeks), of the measures presented for the propellant sector. A = consumption-reducing charge, B = trade quota, C = 70 kph speed limit, D = voluntary saving campaign, E = ban on weekend driving, F = ban on Sunday driving, and G = card rationing. A dot indicates the point in time when each measure is applied and x when it is estimated it can be revoked.

Fuel oil rationing Chapter II deals with fuel oil rationing. On the basis of experience of the 1973/74 crisis, the EBU recommends that measures be taken to increase readiness at the Central Office of Statistics. With regard to industrial rationing the EBU emphasizes that the Board of Industry within the framework of its proposed responsibility as a sector (advisory) authority develop the methods required to permit at least a rough assessment of the consequences of reduced energy supplies on production and employment. ln view of the desire to protect production special treatment is recommended in the quota system for small and average sized industries too. The EBU considers that in times of crisis the government is responsible for ensuring that oil consumers do not suffer as a result of supplies being cut off and for oil in the international allocation system (IEP) being allocated on the Swedish market in a way that is fair and that retains competition. If the oil trade (trade organization) is entrusted with certain tasks such participation should be formalized in advance by an agreement with the government. With regard to hot water consumption the EBU considers that in times of crisis efforts should primarily be geared to trying to limit consumption by means of voluntary saving campaigns. When voluntary saving is considered insufficient some form of periodic cuts must be introduced. To facilitate such a measure, the EBU proposes that house owners be made legally liable to install crisis or emergency connections in all facilities with central hot water supplies that should not be exempted for medical or hygienic reasons from hot water cuts. Owners should be made to do this before January 1 1979. Villas, summer cottages and industrial

Sammanfattning och Summary 35

premises would be exempted. Emergency connections would permit cold water to be led into the hot water system. A total of some 50,000 buildings would be affected by this measure which is estimated to cost Skr 1200---1500 per installation. The Board of Planning could, it is suggested, include compulsory regulations in respect of emergency connections in its “Swedish Building Standards”. The EBU feel it would be practically impossible to base hot water rationing on individual measuring of each household’s consumption. On the other hand it is recommended that regulations regarding hot water metres for each hot water heating central be included in the law on emergency connections and in “Swedish Building Standards”. The EBU considers that for i.a. hygienic and medical reasons indoor temperatures should be lowered before the supply of hot water is regulated, a regulation that should be introduced first when the allocation of oil reaches less than 75 ‘7n of normal consumption. It is proposed that certain categories of sick people, families with small infants etc be given dispensation to heat water on stoves. An energy economy declaration on buildings provides in times of crisis a possibility of allocation of energy through individual licences which would be based on the building’s normal energy requirements which would in turn be based on i.a. geographical position, wall material, ventilation standard etc. The EBU considers it essential that this declaration be introduced in advance with a view to providing a state of preparedness and therefore recommends that a special project group be affiliated to the National Board of Economic Defence for the purpose of drawing up a so-called fuel register. Owners of properties should be made liable under law to submit a declaration on special forms to the authority determined by the government regarding the normal heating requirements of the building. The fuel register is estimated to take two years to prepare and cost circa Skr 30 million. It should be completed during the fiscal year 1978/79. With regard to control of rationing the EBU feels that it must be viewed as a natural part of the rationing system and that it should therefore be technically and administratively developed along the same lines as other parts of the system. The county councils should as far as possible be utilized for control work in the field. The responsibility for the control of rationing should be laid centrally on the authority which have to implement the rationing of fuels in practice. In order to implement the EBU proposal it is suggested that the National Board of Economic Defence be given the personnel resources to set up a new energy department costing Skr 610,000 p.a. Figure 1.2. indicates a schedule of demand restraint measures expressed in terms of consumption cut (%) and time (weeks) for various possible measures applied in the case of fuel oil. A = saving campaign, B = quota rationing, C = prepared licencing (energy declaration of houses in D = declaration of houses an advance), licencing (energy during E = hot water and F = indoor emergency situation), rationing temperature restrictions.

36 Sammanfattning och Summary

Quota rationing of energy

Chapter I2 deals with the quota rationing of fuel oil, electrical power, urban gas and district heating. ln the case of fuel oil the EBU suggests that a special excess consumption charge be imposed, such as planned for electricity, urban gas and district heating, in cases where a person deliberately consumes his allocation in advance and for various reasons cannot in wintertime be refused further supplies. The EBU also considers it essential that clear directives be given regarding levelling basic values (previous consumption figures) and regarding extra allocation. The participation of the various suppliers of energy e.g. oil companies should be largely restricted to automatically calculating allocations, reading metres, and providing technical levelling. It is proposed that all other action should be taken by the official authorities. A quota rationing of all the energy consumers in Sweden is considered practically impossible to carry out. The EBU therefore proposes that those who consume least electricity, i.e. those with a present consumption level of less than 5,000 kWh a year should be exempted as should gas consumers who use gas only for cooking purposes. It is also suggested that some 10,000 small houses without hot water metres also be exempted from a district heating rationing. The EBU feels that the Swedish Heating Plants Association and the individual heating plants should assist in ensuring that future consumption of hot water in connected houses be measured individually. It is also recommended that the Board of Planning w.e.f. January l 1977 introduce regulations in new properties preventing collective measuring of electricity consumption and so-called piece rates for urban gas. The Board of Planning should also in consultation with the parties involved draw up regulations regarding the positioning of metres which permit individual follow-up. The EBU proposes that an administration of quota rationing be introduced that would involve the delegation of tasks by the central body to the county authorities and municipalities in respective of average and small consumers of fuel oil. It is also recommended that the county administrations deal with questions involving the rationing of urban gas and district heating. In the case of electricity supplies it is suggested that the regional power authority be given corresponding responsibility. With regard to the right of appeal it is suggested that a so-called dual instance system be adopted, i.e. that an appeal only be permitted to go through one superior court. The participation of the energy suppliers e.g. oil companies is expected without any special compensation. The EBU presents various ways of constructing excess consumption charges. In the opinion of the EBU the charge should be balanced for each type of energy so that excess consumption is effectively counteracted. The Commission rejects the concept of a progressive charge or a charge geared to interval. In order that the charge can effectively prevent excess consumption it must in the opinion of the EBU be set at a minimum of five times the ordinary price of energy.

Sammanfattning och Summary 37

Control of electricity consumption The Swedish Electricity Rationing Board (SERN) in its report on the 1973/74 crisis put forward i.a. the assessment that a power shortage during the next few years could not in all reasonability exceed 30 %. In chapter I3 various methods for restricting electricity consumption are presented. The EBU considers that restrictions on utilization of electricity should be applicable when not too great a consumption cut is desired. Restrictions are also deemed to be a natural supplement to a voluntary electricity saving campaign. By reducing mains voltage a rapid output cut of circa 3 % can be achieved. The EBU feels that this method should be able to be used within the narrow limits imposed by the construction of the distribution net. With regard to area rationing the EBU agrees with SERN’s opinion that the method has such failings in respect of legal consequences and consequences regarding liability that it cannot be recommended. Periodic compulsory disconnection is considered by the EBU to be an ultimate measure in a severe situation. The possibility, however, cannot be ignored that such drastic measures may have to be applied. It is therefore suggested that municipal bodies together with the electricity suppliers concerned make an inventory of consumers who would be sensitive to disruptions, that they accord degrees of priority to these consumers, and that they recommend them to install standby equipment. The measures which have been found applicable for the purpose of cutting electricity consumption are shown in figure 1.3. which indicates consumption cut (%) and time (weeks). A = saving campaign, B = reasonable restrictions, C = voltage reduction, D = quota rationing, E = severe restrictions and F = compulsory disconnection.

C crlain special problems Chapter 14 deals with certain special problems. The experts report on price as a means of controlling consumption indicates the possibility of limiting consumption in the event of temporary shortages by means of prices. The liBU therefore suggests that regulations be included in the general rationing law permitting the levying of a charge geared to reducing consumption. This charge, which should only be applied to propellants (petrol), should not be applied for more than one month and should be collected by the National Swedish Tax Board in connection with collection of energy tax. The charge, which would reduce hoarding, would be allocated to a special fund to be used as decided by the parliament. With regard to the question of the transferability (sale) of rationing cards the EBU rejects the idea of free transferability. Instead it is suggested that rationing cards for propellants be linked to tax receipts in such a way that petrol etc can only be sold to customers who can produce both documents at the same time at the petrol station. In the of the EBU this system would make it considerably more opinion difficult for black marketeers.

38 Sammanfattning och Summary

The EBU feels that questions involving national supplies are ultimately a matter for the government. Since municipalities are affected in varying degrees of severity in the event of an energy crisis in peacetime, the EBU suggests that the government compensate the municipalities by paying at least 90% of the necessaries expenses incurred in.» operating the local. emergency boards.

Preparedness with regard to information and energy saving campaigns The preparedness the Commission considers necessary in respect of information and energy saving campaigns is presented in Chaprer I5. The EBU feels that a complicated information apparatus cannot be improvised at short notice. If it is wished to attain a good s:-andard of information in times of crisis, there must also be a willingness :0 invest in a state of preparedness. Information should not be limited to informa~ tion on rationing techniques, practical measures etc, but must also include open information, with good coverage, on the background involved in the crisis, the aims of governments allocation policy etc. The EBU proposes that the responsibility for overall information and the co-ordination of information in an emergency situation be given to the National Board of Economic Defence. For information planning it is suggested that an information group, which includes i.a. the future information heads at the various central rationing autharities, be attached to the National Board of Economic Defence. Skr 500,000:— should be provided for planning purposes. With regard to voluntary energy saving campaigns the EBL feels that these have a place among the measures available. Also in this context the National Board of Economic Defence should hold the overall responsibility, with the information group, working within a framework of Skr S00,000:—, planning for a quick start within a few days to the campaign in times of crisis. Radio and TV are the most effective means of disseminating information rapidly. The EBU notes that co-operation between the Swedish Broadcasting Corporation (SR) and the emergency authorities functioned satisfactorily during the crisis 1973/74. SR has also informed the EBU that it is willing to assist the authorities in their planning by providing experts to examine the information material intenced for use on radio and tv in times of crisis. The EBU therefore sees n( reason to recommend any further formalization of co-operation or altarations of the agreement between SR and the government or extension cf the “war agreement” to include peacetime crisis.

Distribution and information system in the oil sphere

Chapter 16 presents i.a. certain information on the structire of the Swedish oil market and on the import structure of the larger Swedish oil companies (most of whom are affiliates to international oil c)mpanies). With regard to the distribution of oil during_the 1973/74 crisis the

Sammanfattning och Summary 39

liBU notes that no international oil companies appear deliberately for reasons of profit or for other reasons to have discriminated certain countries. The disruptions which occurred can rather be referred to the intervention of various governments in the form of control of oil exports. The EBU considers that Sweden, which imports all its oil, has everything to gain by an international distribution system which functions in an emergency situation. The non-alignment policy of the Swedish government, however, requires the retention of full freedom of action by means of careful emergency planning. According to the EBU it is very difficult for an individual country to acquire the information needed with regard to international oil supplies. The EBU feels that the lEP information system has created a possibility of normally maintaining a good insight into the international oil market and oil industry and of securing in times of crisis the information required in order to make decisions regarding emergency measures. Otherwise the EBU finds the existing regulations in Sweden regarding the provision of information adequate. Also in the future the EBU feels that it should be possible to provide essential information quickly through the Swedish foreign authorities (embassies etc). The EBU proposes that emergency planning in the Ministry of Foreign Affairs and the Ministry of Commerce for submitting reports etc be included as a natural part of the internal planning for energy crises that the government offices conduct. The EBU also emphasizes the importance of a continuous follow-up of international trade press articles dealing with oil.

Organization The organizatory development of energy preparedness and experience of the 1973/74 crisis are presented in Chapter 17. The l:‘BU’s considerations and proposals with regard to how emergency planning should be organized and how emergency administration should be operated are presented in Chapter 18. The EBU feels that increased preparedness for action at authority level should be parallelled by a equally high degree of readiness within the government offices. ln a crisis the Minister of Commerce, as the person offices be responsible for preparedness, should within the government given the resources required to effectively take charge of and co-ordinate emergency tasks. At authority level the EBU suggests that the National Board of Economic Defence be made responsible for overall management and co-ordination bath at planning level and in a crisis. It is thus suggested that the National Board of Economic Defence be given executive tasks in an emergency situation. As previously the Swedish Transport Commission and the Swedish State Power Board should, within the limits set by the National Board of Economic Defence, be responsible for the planning of emergency measures within their respective fields. Basic decisions regarding measures to be taken in a crisis must also in the future be made

40 Sammanfattning och Summary

by the government. With additional and increased tasks imposed on the National Board of Economic Defence, the EBU proposes that the board of the National Board of Economic Defence be given a broader base already at the planning stage. [t is considered especially important that increased lay influence (a majority) be secured on the board. The co-ordinating responsibility of the National Board of Economic Defence also makes it necessary to provide place on the board for representatives of interested organizations and certain authorities. At least four members of the parliament should have their place on the board. In order to create continuity the board which is involved in the planning stage should be retained in a crisis. For the National Board of Economic Defence to be able to manage the additional tasks imposed on it, the EBU suggests that an energy department comprising two sections be appointed. One section or office should comprise the existing fuel office. The other one, the energy control office, should be formed from the existing fuel control unit. One unit of the energy control office should in a crisis remain with the energy department while the other unit of the office should become an independent rationing authority, the Fuel Office. In the event of a crisis the EBU suggests that three authorities be formed in order to within the framework of the National Board of Economic Defence guidelines but on the basis of their own surveys and independent decisions implement the demand restraint measures applicable to the fields of fuel, propellants and electricity. A Fuel Office would be formed by taking one unit from the energy department of the National Board of Economic Defence. A Propellants Office would be recruited from the Swedish Transport Commission and the Board of Agriculture. A Power Supply Board would be recruited from the power industry. With regard to administrative functions the rationing authorities can either be assisted by the National Board of Economic Defence, the Swedish Transport Commission and the Swedish State Power Board or if necessary develop these functions themselves. The EBU also proposes that the Board of Building and Planning, the Board of Industry and the Consumer Board be retained as advisory bodies within their respective sectors to assist the National Board of Economic Defence and the special emergency rationing authorities with information on the energy situation etc within their respective sectors. Corresponding duties should also be imposed on the Swedish Transport Commission and the Board of Agriculture. The EBU considers that the central authorities should as far as possible - be relieved by delegating tasks to regional and local level. This proposal means that the county administrations would be given more work to do and that power regions (elblock) and power areas (elomraden) would be raised to the status of authorities. The EBU has prepared no complete cost calculation of the resources which would be required as a result of the Commission’s proposals. With regard to emergency administration, however, it may be mentioned that

Sammanfattning och Summary 41

a strengthening of resources Compared with the 1973/74 crisis will be necessary. With regard to planning, the EBU estimates that circa Skr 3 million would be required immediately.

Price clearing for oil products

The general rationing law contains regulations governing price clearing. Such clearing of various import prices for oil took place during the I973/74 crisis. In chapter 19 the EBU points out that despite oil allocation controlled by the [EP agreement preparedness for price clearing must be maintained even in the future. The EBU feels that limitation (as during the 1973/74 crisis) of the category entitled to allowances (clearing allowance) and liable to charges (clearing charge) should be avoided since the problems involved in delimitation would be severe. Supplies from the international oil companies to subsidiaries in Sweden are, it is assumed however, not affected by allowances since maximum prices in Sweden should reflect prices in accordance with long—term international contracts. The EBU also considers that the question of clearing allowance for the import of crude oil should also be considered. lt is proposed that a special board be put in charge of clearing. The EBU suggests that the government be authorized to dispose, in the event of price clearing, a flexible credit with the National Debt

Office of Skr 500 million to be used to level a temporary liquidity

deficiency in clearing activities.

Other emergency measures Chapter 20 deals with production and import readiness and emergency stores. The EBU feels that it is important that consumption restrictions be applied in their right emergency context and be evaluated as one of several kinds of measures in an emergency situation. The importance of technical possibilities to use solid fuels e.g. wood, peat and coal is emphasized as is the importance of examining the question of emergency stores of nuclear fuel. The EBU also recommends that the new state oil trading company maintain the readiness required for rapid and qualified international purchasing in times of crisis.

The EBU Report—-A ppemlices

The EBU presents a number of experts’ reports in several appendices.

Appendix 1 contains a chronological account of the measures taken during the 1973/74 energy crisis by various major consumer countries. This material is based on information supplied by Swedish embassies abroad.

Appendix2 contains an account of the systems applied by various countries to restrict energy consumption. The contents are ‘based on material obtained by the EBU on visits to Oslo, Copenhagen, Helsinki,

42 Sammanfattning och Summary

Berne, London and Washington, and on material obtained on request by various Swedish embassies abroad.

Appendix 3 contains a study by the Swedish Road and Traffic Institute_ of the possibilities of saving fuel by reducing permissible speed limits. The Institute has also analyzed the need for transport statistics for emergency planning in the road traffic sector.

Appendix 4 comprises an experts’ report on the possibilities and effects of a ban on weekend driving in times of crisis. The results of the report are based on an extensive study of the statistics which can illustrate traffic at weekends.

Appendix 5 contains an analysis of the practical possibilities of introducing an energy economy declaration for all buildings in the country based on the method of calculation developed by the National Board of Economic Defence together with the Board of Building and Planning. The results of the so-called heating taxation are intended to form a basis for individual allocation of energy in times of crisis.

Appendix 6 comprises a report on the prerequisites for and possibilities of rationing hot water in multi-family houses in Sweden. The report illustrates all aspects of the problem such as pipe techniques, medicine and hygiene.

Appendix 7 contains a study of the possibilities of restricting consumption by means of price increases in the event of temporary energy shortages. Price raises can be achieved by free marketing or by levying a special fee. The report also discusses the possibility of permitting free sale of rationing cards.

Appendix 8 contains the results of an extensive study of the way in which the press in Sweden informed the public about the 1973/74 crisis, of the various measures and their consequences, of the authorities‘ actions etc.

Appendix 9 comprises a report on what effects could be observed as a result of the campaign for voluntary energy saving conducted in the autumn and winter of 1974/75. The report is based on interviews and questionnaires comprising surveys which were conducted on several occasions during the period in question. The change in the effect of the saving over a period of time has therefore been possible to illustrate.

Appendix 10 contains an account of the need for and the possible practical formulation of preparedness with regard to information and voluntary saving campaigns in the event of energy crises in peacetime. On the basis of experience of the 1973/74 oil crisis the report describes how an information and saving campaign package can be formulated.

Sammanfattning och Summary 43

Appendix 11 contains a detailed account of a hearing held by the EBU with representatives of the oil companies in Sweden. The report also includes the oil companies answers to a number of questions put by the EBU concerning import structure, allocation policy during the oil crisis, information systems within the international oil groups etc.

Appendix 12 comprises a report by a firm of Consultants, the Swedish Institute for Administrative Research (SlAR), on how emergency administration can be organized. The report contains i.a. a historical analysis, a study of the course of the oil crisis, and a discussion of an outline organization.

Appendix I3 contains i.a. a study of how capacity problems existing in times of crisis in public transport can be solved. The report describes e.g. public transport and the question of staggered working hours, the possibility of saving fuel by restricting city traffic in various ways.

2 Utredningsarbetet

2.1 Direktiv

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anförde chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, till statsrådsprotokollet den 22 mars 1974 följande:

Under hösten 1973 beslöt ett antal oljeproducerande länder i Mellersta Östern att minska sin produktion av råolja. Denna produktionsminskning medförde en successiv nedgång i den svenska importen av råolja och oljeprodukter med början från december 1973. l detta läge vidtog regeringen en rad åtgärder. Bl. a. fattades i mitten av november beslut om en sparkampanj som syftade till en minskning av oljeförbrukningen med 15 %. Samtidigt begärde regeringen i en proposition riksdagens samtycke till att allmänna ransoneringslagen (1954:280) och allmänna förfogandelagen (1954:279) skulle äga tillämpning t. o. m. den 30 november 1974. Eftersom elförbrukningen kunde förutses öka kraftigt vid en begränsning av bränslekonsumtionen, samtidigt som bränsletillförseln till kraftproduktionen också drabbades av importnedgången, föreslog regeringen i en särskild proposition att riksdagen skulle anta en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Besparingsåtgärderna och den ransonering som planerades inriktades på att bibehålla produktion och sysselsättning på en hög nivå. Dessutom skulle viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, undervisning och allmänna kommunikationer prioriteras. Beredskapslagren av olja skulle i möjlig mån hållas intakta för att medge största möjliga handlingsfrihet. Inskränkningarna i förbrukningen måste därför huvudsakligen riktas mot hushållens konsumtion. Vissa generellt utformade restriktioner beträffande förbrukningen av elektrisk kraft infördes den 2 januari 1974. Förberedelser vidtogs för att inleda en kvotransonering av hushållens elförbrukning. I slutet av december infördes vissa restriktioner på bränsleområdet. Ransonering av drivmedel och eldningsolja inleddes den 8 januari 1974. Då försörjningsläget förbättrades i slutet av januari främst på grund av ökad råoljeproduktion och en för årstiden ovanligt mild väderlek, upphävdes drivmedelsransoneringen den 30 januari och ransoneringen av övriga bränslen den 15 mars. Den planerade kvotransoneringen på elkraftområdet behövde inte sättas ikraft. De restriktioner som införts pá elområdet upphävdes successivt under februari och definitivt den 9 mars. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är den myndighet som centralt svarar för planeringen av försörjningsberedskapen beträffande importerade bränslen. ÖEF ansvarar också för samordningen av beredskapsåtgärderna för hela energiområdet. Inom ÖEF drivs arbetet inom en särskild bränslebyrå. ÖEF utarbetar försörjningsplaner i vilka behov av bränsle för olika krissituationer ställs mot tillgångar i form av t. ex.

46 Utredningsarbetet

tvångslager hos oljehandel och storförbrukare samt kommersiella lager. Sådana försörjningsplaner har legat till grund för de oljelagringsprogram som riksdagen godkänt. ÖEF ansvarar vidare för ransoneringsförberedelserna på bränsleområdet. Förberedelser för ransonering av drivmedel handhas av transportnämnden. Statens vattenfallsverk svarar för förberedelser av ransonering av elektrisk kraft. Ransoneringsplaneringen på energiområdet samordnas av ÖEF. I händelse av försörjningskris kan ansvaret för ransonering läggas på särskilt inrättade myndigheter. Under det senaste världskriget fanns en bränslekommission, och i samband med Suez-krisen 1956-1957 inrättades en särskild nämnd inom handels- och industrikommissionen med uppgift att leda och övervaka förbrukningsregleringen av flytande bränsle. Under vintern 1969/70, då det rådde brist på elenergi, inrättades en särskild nämnd, statens elransoneringsnämnd (SERN), som fick i uppgift att förbereda och verkställa en reglering av elförbrukningen. Under vinterns försörjningskris har huvudansvaret för regleringen på bränsleområdet legat pä en nyinrättad självständig myndighet knuten till ÖEF, bränslenämnden. Nämnden har haft det överordnade ansvaret för ransoneringen av olja, bensin och andra flytande bränslen. Nämnden har fördelat landets tillgångar av dessa bränslen till olika huvudändamål. Vad gäller fördelningen av flytande bränsle för motordrift har fördelningen mellan olika förbrukningsändamål bestämts i samråd mellan bränslenämnden, transportnämnden och statens jordbruksnämnd. Sjöfartsverket är tilldelningsmyndighet i fråga om viss sjöfart och luftfartsverket i fråga om luftfart. Statens jordbruksnämnd fördelar drivmedelskvoten för jordbruks-, trädgärds- och fiskenäringarna på länsstyrelserna. Ansvaret för ransoneringens genomförande vilar, såvitt gällt flytande bränsle för motordrift, på transportnämnden. Vissa andra myndigheter och organ tilldelas särskilda kvoter flytande bränsle och har hand om regleringen inom sitt område. Länsstyrelser och kristidsnämnder prövar vissa frågor om tilldelningen av flytande bränsle till förbrukarna. l likhet med vad som skedde vintern 1969/70 inrättades en elransoneringsnämnd som fick ansvaret för att planera och genomföra en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. För att samordna de olika departementens och myndigheternas handläggning av frågor om energiförsörjningen på kort sikt tillsattes en särskild försörjningsberedning. Vidare har bildats en samordningsgrupp på tjänstemannanivå för beredning av ärenden inom det ekonomiska försvaret vilka berör flera departement. Kungl. Maj :t har den 15 februari 1974 uppdragit åt transportnämnden att utvärdera ransoneringssystemet för flytande drivmedel. Nämnden skall bl. a. på grundval av en utvärdering av erfarenheterna av under ransoneringen tillämpade rutiner och system bedöma behovet av en revision av ransoneringssystemet. Förslag till sådan revision skall utarbetas med målsättning att erhålla ett administrativt lätthanterligt system som går att anpassa till alla försörjningslägen och som minimerar behovet av extrapersonal vid ransoneringsmyndighetema. Kungl. Maj:t har vidare, mot bakgrund av behovet av en dokumentering och utvärdering av det tillämpade systemet för ransonering av energi, den 8 mars 1974 uppdragit åt bränslenämnden att i samarbete med berörda myndigheter dokumentera och utvärdera erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystemet för flytande bränsle m. m. Nämnden skall bl. a. dokumentera inom nämnden hittills tillämpade rutiner och system vad gäller försörjningsbedömningar, reglerings- och kontrollåtgärder samt information till myndigheter, branschorgan och allmänhet. Erfarenheterna av dessa system och rutiner skall också utvärderas.

Utredningsarberet 47

Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att förbättra bedömningarna av försörjningsläget på sikt. Därvid bör studeras bl. a. tillgången på snabb information om landets förråd av flytande bränsle m. m. Syftet är bl. a. att erhålla underlag för att utarbeta administrativt lätthanterliga system som kan anpassas till olika försörjningslägen vid s. k. fredskriser, krigs- och avspärrningslägen. Med fredskris avses lägen då allvarliga störningar inom försörjningsviktiga varuområden uppstått utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Såväl bränslenämnden som transportnämnden skall bedriva utredningsarbetet skyndsamt och kunna lämna en delrapport i maj månad 1974. Inom SERN har ett liknande utredningsarbete påbörjats. Effekterna av det särskilda utbildningsbidrag som infördes för att motverka av oljekrisen föranledda permitteringar i företagen studeras av en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Huvudkravet på en god försörjningsberedskap år att vid inträffade krislägen snabbt kunna anpassa inhemsk efterfrågan till existerande utbud. Detta krav måste uppfyllas för att den med beredskapslagringen av bränslen och drivmedel avsedda försörjningsuthålligheten skall kunna ernås. Det är därför angeläget att reglerings- och ransoneringsberedskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kontinuerligt anpassas till samhällsutvecklingen. Jag anser att särskilda sakkunniga bör tillkallas med uppgift att utreda vissa beredskapsfrågor inom energiområdet med särskild inriktning på fredskriser. De sakkunniga bör granska och värdera olika lösningar för att begränsa förbrukningen av energi med hänsyn till kravet på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördelning. De sakkunniga bör utreda hur sådana åtgärder successivt kan anpassas till försörjningslägets utveckling och på vilket sätt hamstring kan motverkas. En annan viktig fråga är hur i sammanhanget erforderliga kontrollsystem lämpligen bör vara utformade. Vidare bör frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhet studeras. Möjligheten att minska konsumtionen genom att använda kampanjer för frivillig besparing bör analyseras mot bakgrund av erfarenheterna från de kampanjer som genomfördes under hösten och vintern 1973/74. Bl. a. de redovisningar som transportnämnden, bränslenämnden och SERN kommer att lämna bör kunna tjäna till vägledning för de sakkunnigas överväganden i nu nämnda delar. Som mål för de sakkunnigas överväganden bör gälla att de förbrukningsreglerande åtgärder som förordas för olika energislag kan samordnas inom ett integrerat system för ransonering på hela energiområdet. Särskilt viktigt är därvid att systemets utformning och tillämpning skall medge ett beaktande av önskemålen att i en fredskris värna vår produktion och sysselsättning och slå vakt om viktiga samhällsfunktioner såsom sjukhus, skolor och allmänna kommunikationer. Såvitt avser organisationen på central nivå bör de sakkunniga överväga om särskilda myndigheter bör inrättas i en försörjningskris eller om ansvaret för ransonering m. m. också under kris och krig bör ligga på den myndighet som haft hand om beredskapsplaneringen. Vidare bör de sakkunniga överväga om en ökad samordning mellan myndigheterna bör eftersträvas vad gäller beredskapsplaneringen för olika energislag eller om en fortsatt och kanske mer utpräglad uppdelning mellan bränsleförsörjning och elförsörjning bör ske. Om de sakkunniga som central bränslemyndighet förordar ett särskilt organ, skilt från ÖEF, bör förslag lämnas till organisation och instruktion. Om ÖEF föreslås ha hand om krisuppgifterna, bör de förändringar i organisation och instruktion som kan bli en följd av detta redovisas. Särskild uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas åt den till allmänheten riktade informationsverksamheten.

m_

48 U tredningsarberet

De sakkunniga bör vidare överväga om, och i så fall i vilken utsträckning och i vilken form, en ökad samverkan och samordning mellan , krisorgan på energiområdet kan förbättra försörjningsåtgärderna under en i kris. I samband därmed bör också övervägas om kompetensområdet för i olika organ kan behöva förtydligas. Under vinterns kris inrättades vid statens industriverk en s. k. industripanel som rådgivande organ till bränslenämnden i frågor om fördelning av bränsle inom industrin. Det bör ingå ide sakkunnigas uppdrag att studera olika sådana möjligheter att få underlag för beslut om fördelning av energi. Vid en ransonering på bränsleområdet engageras såväl länsstyrelser som kommuner. De sakkunniga bör ta del av erfarenheterna på regional och lokal nivå från den nu avslutade bränsleransoneringen samt redovisa de förslag som en sådan analys kan ge anledning till. De bör på motsvarande sätt ta del av de lokala elverkens erfarenheter. En effektiv försörjningsplanering kräver att myndigheterna får en så snabb och tillförlitlig information om försörjningsläget som möjligt. Det gäller såväl uppgifter om verklig import, produktion, förbrukning och faktiskt lager som bedömningar av försörjningsläget på sikt. De sakkunniga bör mot bakgrund av erfarenheterna från vinterns kris undersöka möjligheterna att förbättra denna information. En sådan undersökning bör göras i nära samarbete med berörda myndigheter, oljeföretagen och storförbrukarna. De sakkunniga bör i detta sammanhang bedöma om de regler som gäller för uppgiftsskyldighet behöver skärpas. Sverige är för sin försörjning av olja starkt beroende av de internationella oljebolagen. Dessa fördelar oljeprodukterna på världsmarknaden mellan konsumentländerna. Bolagens agerande är i huvudsak undandraget konsumentländernas kontroll. Inom OECD finns ett system för fördelning av oljeprodukter i en kris mellan de europeiska medlemsländerna. Systemet kom aldrig att tillämpas under vinterns kris. Oljebolagens agerande liksom möjlig utformning av ett fördelningssystem utreds f. n. på det internationella planet. De sakkunniga bör följa detta arbete för att erhålla underlag för överväganden hur myndigheter i Sverige kan få den information om internationell oljeförsörjning som behövs för vår egen försörjningsplanering. De internationella oljebolagens dotterbolag i Sverige bör mot denna bakgrund beredas tillfälle att för de sakkunniga redovisa sitt informationsläge beträffande oljeförsörjningen från råvarukällan till Sverige. Olika metoder att reglera energiförbrukningen tillämpas i skilda länder. Det bör ingå i de sakkunnigas uppdrag att göra de internationella jämförelser som kan anses motiverade samt studera erfarenheterna utomlands av vinterns försöijningskris. De sakkunniga bör bedriva sitt arbete skyndsamt.

2.2 Kommitténs ledamöter, experter och sekretariat

Kungl. Maj :t bemyndigade den 22 mars 1974 chefen för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga, som förordnades den lO april 1974, antog namnet energiberedskapsutredningen, EBU. l utredningen har som ledamöter deltagit landshövdingen Karl Frithiofson, tillika ordförande, riksdagsledamoten Karl Bengtsson, direktören Hans Falk, riksdagsledamoten Tage Sundkvist, direktören Sven Swarting, förbundsordföranden Erik Svensson, direktören Karl-Erik Tengroth samt riksdagsledamoten Maj-

Urredningsarbetet 49

Britt Theorin. Från den 27 maj 1974 har som experter medverkat departementssekreteraren Jan Björk, byråchefen Nils-Gustaf Danielson, kanslirådet Sven-Erik Orrö, kraftverksdirektören Sven Parding samt kanslichefen Ragne Wiberg. Byråchefen Nils Lundmark och departementssekreteraren Jan-Olov Ericson har medverkat från den 1 september resp. den 16 oktober 1974. Utredningen har arbetat med flera olika referens- och arbetsgrupper. I dessa grupper har såsom experter fr. 0. m. den 16 oktober 1974 medverkat byrådirektören Dan Almquist, avdelningsdirektören Folke Bernström, avdelningsdirektören Åke Danielsson, direktören Carl Hagson, byråchefen Östen Johansson, kanslichefen Per-Axel Landahl, direktören Claes Lindgren, länsöverdirektören Tore Nyqvist, avdelningsdirektören Sören Nordström, överingenjören Åke Ohlsson, direktören Lars Pehrzon, civilingenjören Rolf Stålebrant samt byrådirektören Per-Axel Waern. Som huvudsekreterare har tjänstgjort avdelningsdirektören Walter Sköldefors. Inom sekretariatet har i övrigt tjänstgjort såsom bitr. sekreterare byrådirektören Staffan Norrman fr. o. m. den 16 september 1974, fil. kand. Bo-Lennart Nelldal fr. o. m. den l november 1974 samt fil. kand. Tor-Björn Nilsson fr. o. m. den 18 november 1974.

2.3 Utredningsarbetet

2.3. l överlämnat material

Statsrådet och chefen för handelsdepartementet har överlämnat följande material till EBU att beaktas vid utredningens överväganden: 1974-08-20 Bränslenämndens (BN) rapport rörande erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystem för flytande bränsle. 1974-1 l-06 Clearingnämndens skrivelse den 20 september 1974 jämte därvid fogad promemoria rörande erfarenheterna från elearingen för oljeprodukter. 1975-01-29 Ett av byrådirektören hos civilbefälhavaren i östra civilområdet Bengt Löfgren i skrivelse den 11 november 1974 framlagt förslag om nytt ransoneringssystem. 1975-04-29 Skrivelse från Svenska kommunförbundet med hemställan att kommunerna beviljas statsbidrag med 90 % till bestridande av samtliga kostnader för kristidsnämndernas verksamhet jämte remissyttranden från riksrevisionsverket, statens jordbruksnämnd (JN), Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samt länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorrlands och Östergötlands län. Kungl. Majzt lämnade den 25 oktober 1974 över till EBU transportnämndens (TN) utvärderingsrapport rörande ransoneringen av flytande drivmedel under perioden 8-29 januari 1974 för beaktande i tillämpliga delar vid fullföljandet av utredningsuppdraget. Statsrådet och chefen för industridepartementet överlämnade den 8 april 1975 till EBU statens elransoneringsnämnds rapport om verksam-

Utredningsarbetet heten december 1973 - november 1974 samt rapporten ”Elsparandet 1973/74” från Centrala driftledningens elsparkansli. Dessutom har till utredningen inkommit en skrivelse från herr Arvid Aaby-Ericsson angående den levande dragkraftens ökade marginella betydelse.

2.3.2 Arbetets uppläggning EBU startade sitt arbete under sommaren 1974 med att analysera behovet av kompletterande utredningar på olika områden. Under hösten 1974 fick EBU del av de utvärderingsrapporter som enligt direktiven skulle tjäna som vägledning vid utredningens överväganden. Efter det att EBU gått genom ransoneringsmyndigheternas utvärderingsrapporter, kunde behovet av ytterligare utredningar kartläggas mer i detalj. För denna utredningsverksamhet engagerades utomstående konsulter och institutioner. Utredningen har sammanfattningsvis haft i uppdrag att - granska och värdera olika lösningar att begränsa förbrukningen av energi med hänsynstagande till kravet på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördelning, - utreda den centrala, regionala och lokala organisation av krisförvaltningen på energiområdet som kan vara lämplig, — studera informationen till allmänheten under försörjningskriser på energiområdet, — undersöka möjligheten att förbättra försörjningsinformationen, - följa utvecklingen på det internationella planet såvitt avser system för fördelning av olja och ta del av informationsläget beträffande oljeförsörjningen från råvarukällan till Sverige hos de internationella oljebolagens dotterbolag i Sverige samt - göra de internationella jämförelser som kan anses motiverade och studera erfarenheterna utomlands av försörjningskrisen 1973/74. Då utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt har EBU riktat in sig på de mest väsentliga frågorna och där arbetat med utomstående experter samt referens- och arbetsgrupper. Det material som tagits fram på utredningens av utomstående personer eller institutioner, och uppdrag som redovisas i bilagedelen, ansvarar resp. författare för. Materialet har dock legat till grund för flera av de förslag som utredningen presenterar. Statsrådet och chefen för handelsdepartementet anförde den 22 mars 1974 i direktiv för översyn av allmänna ransoneringslagen att denna översyn borde samordnas med EBU:s arbete. Hovrättsrådet Stig Lindström utsågs till utredningsman. EBU har under hela utredningsarbetet nära samarbetat med utredningsmannen som antog namnet ransoneringslagsutredningen (RLU). EBU och RLU har bl. a. haft två arbetsgrupper gemensamma, en för frågor om kvotransonering av energi, en annan för frågor om överlåtelse av ransoneringsbevis. Samtliga de lagfrågor som aktualiseras genom EBU:s förslag såväl inom ramen för befintlig lagstiftning som i form av nya lagar kommer att behandlas av RLU.

Urredningsarbeter 51

RLU:s sekreterare, hovrättsassessorn Jörgen Holgersson, har deltagit i EBU:s sammanträden. På motsvarande sätt har EBU:s huvudsekreterare deltagit i RLU :s sammanträden. När det gäller redovisning av resultatet av den gemensamma studien av frågor om kvotransonering av energi har en uppdelning skett mellan utredningarna. EBU behandlar vissa princip- och beräkningsfrågor medan RLU avser ta upp de frågor med rättslig anknytning som följer med kvotransonering.

2.3. 3 Arbetets utförande EBU har utfört ett omfattande utredningsarbete för att få underlag till förslag om regleringsâtgärder, organisation m. m. Huvuddelen av detta arbete har ägt rum inom utredningens sekretariat. För vissa specialstudier har uppdrag lämnats åt utomstående institutioner, konsulter etc. Dessa studier redovisas i bilagor i bilagedelen. En översikt av de olika specialutredningarna ges i det följande. Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har genomfört en studie av möjligheten att spara drivmedel genom hastighetsbegränsningar (bilaga 3). Resutatet av VTI:s studie ligger till grund för EBU:s förslag i kapitel 10. VTI har också analyserat behovet av transportstatistik för beredskapsplaneringen inom väg- och gatutrafikens område. Behovsanalysen och ett förslag till program för fortsatt arbete redovisas också i bilaga 3. l kapitel 13 presenteras de förslag EBU grundat på denna rapport. Docenterna Mats Engström och Bengt Sahlberg har på uppdrag av EBU studerat effekter av ett helgtrafikfdrbud i Sverige. Resultatet av deras arbete redovisas i bilaga 4. Rapportens resultat grundas på en omfattande genomgång av statistiskt material som kan belysa det trafikarbete som äger rum under helgerna. EBUzs överväganden i denna fråga framgår av kapitel l). ÖEF har tillsammans med byggnadsstyrelsen utarbetat ett system för värmetaxering av fastigheter att ligga till grund för en licensransonering av eldningsolja. Systemet presenterasi BN:s utvärderingsrapport. EBU uppdrog åt tekiLlic. Ulf Rengholt att utgående från denna redovisning analysera de praktiska möjligheterna att genomföra en taxering. l bilaga 5 finns denna analys presenterad. EBU:s överväganden redovisas i kapitel ll. Frågar. om ransonering av varmt tappvatten har alltid varit föremål för livlig diskussion. Så skedde också under krisen 1973/74. Mot denna bakgrunc uppdrog EBU åt överingenjören Nils-Einar Wahlgren och civilingerjören Stefan Sandesten att utreda förutsättningar för och möjligheter till ransonering av varmvatten. Deras rapport, som redovisasi bilaga 6, innehåller en ingående studie av alla tänkbara tekniska, medicinska m. fl. problem som hänger samman med denna fråga. l kapitel l l redovisar EBU sina överväganden angående reglering av varmt tappvatten. Under krisen 1973/74 debatterades möjligheterna att reglera energiförbrukningen med priset. För att få detta problem belyst närmare uppdrogs åt civilekonomen Mats Person att studera möjligheter till och effekter av prismekanismens utnyttjande som förbrukningsregulator. Resultatet av

52 Utredningsarberet

hans studie finns i bilaga 7. l ett annex till bilagan redogörs för principerna hos de analysmetoder som används. EBU behandlar denna fråga närmare i kapitel 14. EBU skall enligt sina direktiv ägna särskild uppmärksamhet åt informationen till allmänheten under energikriser. För att få en uppfattning om informationen under krisen 1973/74 lämnade EBU och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ett gemensamt uppdrag åt Forskningsstiftelsen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) att belysa informationsspridningen via press och myndigheter. FSI:s rapport, som redovisas i bilaga 8, grundar sig på en omfattande genomgång av ett antal dagstidningar och informationsmaterial från krismyndigheter under perioden den 15 november 1973 - den 15 mars 1974. FSI har också på EBU:s uppdrag studerat effekten av den energisparkampanj som på regeringens initiativ genomförts av en särskild kommitté under hösten och vintern 1974/75. Eftersom EBU enligt sina direktiv skall studera möjligheten att genom kampanjer för frivilligt sparande minska energikonsumtionen, har utredningen ansett det vara värdefullt att under en pågående kampanj mäta effekter. Effektmätningen har skett genom att statistiska centralbyrån (SCB) gjort intervjuer och enkäter. Resultatet redovisas i bilaga 9. _

För att få fram ett praktiskt inriktat förslag till informations- och

sparkampanjberedskap uppdrog EBU åt redaktören Bo Carlson att analysera innehållet i ett sådant beredskapspaket. Hans analys, som presenteras i bilaga 10, bygger i viss utsträckning på de resultat som FSl kommit fram till. överväganden och förslag i hithörande frågor redovisas ikapitel 15. Under krisen 1973/74 uppstod vissa kapacitetsproblem för den kollektiva trafiken. En möjlighet att lösa dessa problem år att planera för förskjutna arbetstider. EBU:s bitr. sekr. Bo-Lennart Nelldal har genomfört en studie av dels kollektivtrafiken och frågan om förskjutna arbetstider, dels möjligheten till drivmedelsbesparing genom begränsad stadstrafik. Nelldals studie presenteras i bilaga 13. EBU:s överväganden och förslag idessa frågor framgår av kapitel 10. EBU:s uppdrag avseende organisationsfrágor är omfattande. För att bl. a. tillföra organisationsöversynen utomståendes syn och expertkunnande engagerades Stiftelsen Företagsadministrativ Forskning (Swedish Institute for Administrative Research, SIAR). SIAR har medverkat i översynen med tre konsulter. Deras rapport finns i bilaga 12. EBU:s överväganden och förslag redovisas i kapitel 18. Förutom de ovan angivna expertrapporterna innehåller bilagedelen följande material. I bilaga l redogörs i kronologisk ordning för de krisâtgärder som 1973/74 sattes in i vissa industriländer. Bilaga 2 innehåller en redogörelse för system för förbrukningsreglering på energiområdet i vissa länder. Denna bilaga bygger på material som erhållits via utrikesmyndigheterna och vid EBU:s besök i olika länder. EBU skall enligt sina direktiv bereda de internationella oljebolagens dotterbolag i Sverige tillfälle att redovisa sitt informationsläge beträff-

U rredningsarbeter 53

ande oljeförsörjningen från råvarukällan till Sverige. Av den anledningen ägde en hearing rum med berörda företag och Svenska petroleum institutet (SPI) den 30 oktober 1974. Något senare kompletterades denna hearing med en enkät till oljeföretagen. EBU har ansett det väsentligt att så fullständigt som möjligt redovisa detta material. Därför presenteras i bilaga ll dels protokollet från hearingen den 30 oktober 1974, dels också samtliga de svar som inkom från oljeföretagen på EBU:s enkät. EBU har, mot bakgrund av utredningsuppdragets omfattning, arbetat med referens- och arbetsgrupper. Följande grupper har varit verksamma. Organisationsöversynen: kanslirådet Sven-Erik Orrö (ordf.), handelsdepartementet, avdelningsdirektören Folke Bernström, statens vattenfallsverk (Vattenfall), byråchefen Nils-Gustaf Danielson, ÖEF, byråchefen Östen Johansson, statens industriverk, byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, länsöverdirektören Tore Nyqvist, länsstyrelsen i Stockholms län, kraftverksdirektören Sven Parding, Älvkarleby kraftverk, direktören Karl-Erik Tengroth, Svenska kommunförbundet, kanslichefen Ragne Wiberg, TN, samt representanter från l:BU:s sekretariat. Värmetaxering och varmvatten: byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, avdelningsdirektören Sören Nordström, byggnadsstyrelsen, civilingenjören Rolf Stålebrant, Svenska kommunförbundet, byrådirektören Per- Axel Waern, ÖEF, samt representanter för EBU:s sekretariat. Kvotransonering av energi: avdelningsdirektören Folke Bernström, Vattenfall, direktören Carl Hagson, Svenska elverksföreningen, direktören Claes Lindgren, Svenska gasföreningen, byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, överingenjören Åke Ohlsson, Svenska värmeverksföreningen, direktören Lars Pehrzon, SPI, civilingenjören Rolf Stålebrant, Svenska kommunförbundet, samt representanter från EBU:s och RLU:s sekretariat. Drivmedelsfrågor: byrådirektören Dan Almquist, TN, avdelningsdirektören Åke Danielsson, TN, samt representanter från EBU:s sekretariat. Överlåtelse av ransoneringsbevis: avdelningsdirektören Åke Danielsson samt representanter från EBU:s och RLU :s sekretariat. Informationsfrågor: kanslichefen Per-Axel Landahl, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, samt representanter från EBU :s sekretariat. För att få del av olika intressenters synpunkter har EBU hållit hearings med representanter för en rad myndigheter, institutioner, organisationer och företag. Bland hearings kan särskilt nämnas, förutom det med oljeföretagen, de med representanter för press och radio, trafikföretag och deras organisationer samt länsstyrelser och kommuner. EBU skall enligt sina direktiv ta del av de erfarenheter som utomlands vunnits av krisen 1973/1974. Utredningens huvudsekreterare har därför med en representant från vartdera områdena drivmedel och transporter (TN), allmän bränslereglering (ÖEF) samt elkraft (vattenfallsverket, Älvkarleby kraftverk) besökt Köpenhamn, Olso, Helsingfors, Bern, London och Washington. Erfarenheterna från dessa besök har arbetats in i betänkandet. En särskild redovisning av detta material finns i bilaga 2.

54 SOU l95:60 Utredningsarberer

2.3.4 EBUss yttranden EBU har yttrat sig över andra utredningars förslag, skrivelser från myndigheter etc. Dessa yttranden har grundats på det vid respektive tillfälle framtagna utredningsmaterialet och en kort redogörelse lämnas här för innehållet i de angivna remissyttrandena. EBU yttrade sig den 16 augusti 1974 över en framställning från ÖEF angående medel till en bränsleregleringsenhet och en handläggare för torvärenden. Utredningen understryker bl. a. att ett ökat arbete med ransoneringsfrågorna är ett både billigt och effektivt sätt att förbättra energiberedskapen. EBU finner också att behovet av sådana beredskapsklart bekräftats genom erfarenheterna från oljekrisen vintern åtgärder 1973/74. I ett yttrande den l7 september 1974 till handelsdepartementet över ÖEF:s anslagsframställning för budgetåret 1975/76 såvitt avser energiberedskapen anför EBU att kostnaden för satsning på en förbättrad ransoneringsberedskap bör vägas mot de stora kostnader som samhället kan åsamkas i ett krisskede till följd av låg ransoneringsbereds skap. Utredningen framhåller sammanfattningsvis att de resursanspråk ÖEF fört fram på energiberedskapens område under myndighetsanslaget förefaller såväl angelägna som rimliga. EBU yttrade sig den 27 november 1974 till industridepartementet över energiprognosutredningens (EPU) betänkande Energi l985~2000 (SOU 1974:64—65): Sammanfattningsvis anförs att ”vårt beroende av importerad energi kommer att bestå under överskådlig tid. Samhället har blivit allt sårbarare för störningar i energitillförseln. Det betyder att oavsett inriktning av energipolitiken i övrigt kommer avsevärda resurser att få avsättas till åtgärder för att trygga vår försörjning. Det gäller inte minst investeringar iberedskapslager av råolja och oljeprodukter, men också i system för snabb och rättvis fördelning av knappa resurser samt i planer för produktion av inhemska bränslen”. I ett yttrande till industridepartementet den 27 november 1974 över energiprogramkommitténs (EPK) betänkande ”Energiforskning” (SOU 1974:72-76) framhåller EBU att den satsning på forskning som EPK förordat förefaller rimlig såsom en partiell beredskapsinvestering. Vidare anförs: Investeringen kan också vägas mot det kapital på flera miljarder som genom vårt stora importberoende måste bindas i beredskapslager av råolja och oljeprodukter. Investeringar i energi-FoU, liksom i ransoneringssystem, synes därför vara lönsamma beredskapsinvesteringar.” EBU yttrade sig ijuni 1975 över en inom riksdagens revisorers kansli upprättad granskningspromemoria angående Sveriges försörjningsberedskap (granskningspromemoria nr 2/1975).

3 Beredskapsâtgärder på energiområdet under

och efter andra

världskriget

3. l Andra världskriget

3. l. l Tillämpad krisorganisatiorz Redan vid inledningen av andra världskriget. i oktober 1939, fördes folkförsörjningsfrågorna samman under ett särskilt departement, folkhushållningsdepartementet. Man syftade på så sätt till att åstadkomma större enhetlighet vid behandlingen av försörjningsfrågorna. Den centrala krisförvaltningen organiserades i särskilda kommissioner. Under sommaren 1940 fördes vissa nämnder på bränsleområdet samman i en bränslekommission (BK). BK skulle under Kungl. Maj :t leda erforderliga regleringar av bränsleförsörjningen. Kommissionen hade också till uppgift att handlägga frågor om t. ex. gengasdrift. elkraftproduktion och elkraftdistribution. BK byggdes successivt ut under kriget för att under slutet av 1940talet åter dra ned sin verksamhet och helt upphöra med verksamheten år 1953. I kapitel 17 lämnas en närmare redogörelse för krisorganisationens utveckling.

3.1.2 Förbrukningsreglerande åtgärder Under andra världskriget tillgrep myndigheterna en rad åtgärder för att minska och reglera förbrukningen av energi. Atgärdernas utformning anpassades till försörjningslägets utveckling. Man gick från uppmaningar om frivilligt energisparande till mycket hård behovsprövad tilldelning eller totalt förbud såsom t. ex. avseende varmvattenförbrukningen. Även strax efter andra världskriget tillgreps liknande åtgärder av bl. a. valutaskäl. A I anslutning till andra kapitel i detta betänkande, i första hand kapitlen 9, 10, 11, 12 och 13, kommer erfarenheter från 1940-talets förbrukningsregleringar att redovisas närmare. Här skall kort och i ett sammanhang anges vissa huvuddrag.

Drivmedel I september 1939 startade man en försäljningsreglering med tillståndsbevis gällande per vecka. Under år 1940 krävde försörjningsläget en

56 Beredskapsâtgärder under och efter andra världskriget

nedtrappning av tilldelningen till 60 procent varför en stor del av personbilsparken helt fick ställas av. Motorfordonstrafiken ratioraliserades genom bl. a. centraliserad beställningstrafik med lastbil, upphävande av vissa bestämmelser om högsta tillåtna last. I slutet av år 1945 hävdes ransoneringen av flytande bränsle till motorfordon.

För att spara Smörjmedel och bilgummi infördes bestämmelser om

räjongbegränsning för att stimulera en övergång till reguljära transportmedel vid fjärrtrafik. Man tvingades av valutaskäl att under år 1947 begränsa användningen av motorfordon. l november 1947 var man tvungen att förbjuda körning med lastbilar, privata personbilar och motorcyklar på sön- och helgdagar. En allmän bensinransonering infördes fr. o. m. den 29 april 1948 samtidigt som förbudet mot helgkörning, motortävlingar och viss privatflygning kunde hävas. Ransoneringen upphörde i november 1949. De ovan redovisade åtgärderna bör ses mot bakgrund av att personbilsparken vid årsskiftet 1947/48 endast uppgick till ca 240 000 fordon.

Eldningsolja I början av 1940-talet fanns förberedda ransoneringsbestämmelser avseende såväl eldningsolja som andra bränslen. Fastigheterna uppvärmdes då huvudsakligen med fasta bränslen. Tilldelningen av eldningsolja för uppvärmning var nästan helt stoppad ända fram till senare delen av år 1945. Under slutet av 1940-talet ägde en sådan omfattande övergång rum från fasta till flytande bränslen att myndigheterna upprepade gånger tvangs reglera förbrukningen med licenser. Först år 1950 frigavs försäljningen helt. Man övergick så snabbt som det var möjligt från en renodlad kvotransonering till en ransonering med licenser baserade på tidigare förbrukning, fastighetens beskaffenhet etc., dvs. det som vi numera brukar kalla värmetaxering.

Elkraft

Under år 1941 utfärdades bestämmelser om användningen av elkraft för vissa ändamål t. ex. fastighetsuppvärmning och varmvattenberedning. ‘ Vidare bemyndigades BK att föreskriva om spänningssänkning. Under någon vecka hösten 1942 kvotransonerades större förbrukare. Sådan ransonering infördes åter i september 1947 med abonnentkretsen indelad i följande kategorier - större industri - kommunikationsväsende samt — övriga konsumenter.

Ransoneringen hävdes den 1 maj 1948 och riksdagen berryndigade Kungl. Maj :t att i vissa fall medge befrielse från den överuttagningsavgift som uppgick till 75 öre per överförbrukad kWh.

Beredskapsärgärdel under och efter andra världskriget 57

Stadsgas År 1944 startade man en gassparkampanj där BK gemensamt annonserade med gasverken. En allmän gasransonering infördes i flertalet städer med gasverk fr. o. m. den 16 april 1945. Förbrukarna delades in i följande ransoneringsgrupper - hushällsabonnenter — övriga abonnenter. Abonnenterna lämnade gasverken uppgifter om anslutna gasapparater, hushållsstorlek samt utrustning med varmvatten och ved- eller kolspis. Gasverken kunde sedan efter vissa utfärdade riktlinjer fastställa ransoneringskvantiteten. Ransoneringen pågick i två perioder och hävdes helti december 1946. Man gjorde dock ingen samtidig mätaravläsning varför det blev omöjligt att fastställa eventuell överförbrukning. Spareffekten beräknades till cu 10 procent.

Varm vatten Genom en kungörelse förbjöd man fr. o. m. den 3 mars 1940 användningen av central anläggning för beredning av varmvatten. Undantagna var sjukhus, bad- och tvättinrättningar, restauranger samt industrier. BK beslöt i september 1940 att varmvatten endast fick tillhandahållas två dagar i veckan eller fyra dagar varannan vecka. Vid årsskiftet 1940/41 utfärdades nya föreskrifter som i stort sett begränsade rätten att erhålla varmvatten till anläggningar som endast betjänade ett enda hushåll eller där anläggningen inte kunde stängas annat än i samband med stängning av värme eller där vattnet värmdes med elkraft eller stadsgas. Varmvattenstoppet varade i princip till hösten 1943 med vissa undantag under större helger. Under gasransoneringen 1945 var man tvungen att återinföra varmvattenransoneringen i gasbesparande syfte. Olika slag av ingrepp ivarmvattenförsörjningen ägde rum ända fram till hösten 1949. Under hela 1940-talet var förbrukarna utan varmvatten i totalt 39 månader.

3.2 Suezk risen

Suezkanalen blockerades i slutet av oktober 1956 i samband med krigshandlingar mellan Egypten och Israel. Något senare utsattes IPC- -pipelinen i Irak för sabotage. Detta innebar ett avbrott i tillförseln av råolja från Persiska viken till Medelhavet uppgående till ca 2 miljoner fat om dagen. lnom OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) började man tillämpa ett system för fördelning av olja i februari 1957. Fördelningen pågick till den l april 1957.

58 Beredskapsârgärder under och efter andra världskriget

Försörjningsproblemen löstes bl. a. genom att de internationella oljebolagen väsentligt ökade sin produktion i USA. Vid det tillfället var USA ännu ej nettoimportör. l Sverige var myndigheterna tvungna att införa vissa restriktioner för att hålla nere olje- och drivmedelsförbrukningen. Fr. o. m. den l7 november 1956 införde regeringen ett söndagstrafikförbud som pågick under några månader. Man ställde upp som mål en 25-procentig minskning av drivmedelsförbrukningen. Den verkliga besparingen uppskattas till ca 15 procent. lin till handels- och industrikommissionen (HlK) administrativt knuten bränslenämnd hade hand om söndagstrafikförbudet. Bränslenämnden, som hade självständig beslutanderätt, hade till uppgift att svara för förbrukningsregleringarna och uppföljningen av försörjningsläget. Länsstyrelserna prövade ansökningar om dispens från trafikförbudet. Besvär kunde föras upp till Kungl. Majzt.

3.3 Sexdagarskriget

Under sexdagarskriget i Mellersta Östern år 1967 stängdes Suezkanalen, den s. k. TAP-linen och lPC-pipelinen. Avbrottet berörde en daglig transportmängd av 5 miljoner fat råolja. Vidare inträffade störningar i råoljeproduktionen, och en bojkott genomfördes i utlastningshaninarna av fartyg från USA, England och Västtyskland. Konsumentländerna försökte möta dessa svårigheter genom bl. a. ~ utökad produktion i andra områden, -disposition av beredskapslager samt - maximalt utnyttjande av tankflottan.

I Sverige förberedde myndigheterna regleringsâtgärder ifall krisen skulle förvärras. Försörjningsläget utvecklades dock aldrig på sådant sätt att åtgärderna behövde vidtagas.

3.4 Elbristen år 1970

Inför belastningssäsongen 1969/70 hade ett extremt torrår sänkt vattenmagasinen kraftigt. Torkan fortsatte under 1969/70 samtidigt som aggregat i värmekraftverk havererade och elkonsumtionen steg kraftigt bl. a. på grund av en ovanligt kall vinter. Elförsörjningsläget blev därmed ansträngt och en kampanj för frivilligt elsparande inleddes. För att understödja sparandet och ytterligare begränsa elförbrukningen införde den särskilt tillsatta statens elransoneringsnämnd tvångsmässig reglering i form av vissa restriktioner samt kvotransonering för konsumenter med större årsförbrukning än l GWh (ca 1400 industriföretag). Regleringsåtgärderna var i kraft under tiden mitten av mars — mitten av april.

Beredskapsârgärder under och efter andra världskriget 59

3.5 Tidigare utredningar på energlberedskapsområdet

En rad utredningar har sedan andra världskriget berört energiberedskapen. Flertalet offentliga utredningar som sysslat med dessa frågor har ägnat sig åt beredskapslagring av råolja och färdigprodukter. De utredningar som haft att på ett mer övergripande sätt behandla energifrâgorna har ofta på ett eller annat sätt berört beredskapsproblematiken. Härtill kommer ett flertal utredningar som verkställts internt inom de beredskapsplanerande myndigheterna. I detta avsnitt skall mycket kortfattat redovisas vissa utredningar som berört energiberedskapen. Vad beträffar en närmare redovisning av frågan om beredskapslagring hänvisas till kapitel 20.

1955 års oljelagringskommittê Kommittén lade i sitt betänkande (SOU 1957:4) Oljelagring fram förslag till en förbättrad beredskapslagring av oljor, vilka i huvudsak antogs av 1957 års riksdag. Förslagen innebar bl. a. att det tidigare systemet med en procentuell lagringsskyldighet enligt en förordning från år 1938 slopades och ersattes av ett system med till kvantiteten fastställda lagringsmål för perioden 1958--62. Totalkostnaden beräknades till 600 milj. kr. varav staten skulle bidraga med ränte- och amorteringsfria lån till ett belopp av 360 milj. kr. Övriga kostnader skulle tas ut prisvägen.

1 961 års 0I/elagringskommitté Kommittén presenterade sina förslag i betänkandet (SOU 1962:40) “Beredskapslagring av olja 1963-1969. 1962 års riksdag fastställde lagringsmål för sjuårsperioden 1963-1969 utgående från kommitténs högsta alternativ vilket innebar en ökad och för olika oljeslag likformig uthållighet. Den genomsnittliga årliga investeringskostnaden för programmet beräknades till 112 milj. kr. i 1961 ârs prisläge. De statliga ränte- och amorteringsfria lånen skulle uppgå till 59 milj. kr per år. Resterande 53 milj. kr per år skulle tas ut prisvägen.

Statens biltrafiknámnds ransoneringsu tredning Statens biltrafiknämnd presenterade i december 1966 ett förslag till system för ransonering av motordrivmedel (stencil). Nämnden förordade bl. a. att ett systern med standardkuponger isamband med bilskattekvitton skulle införas från år 1968. Förslaget, som byggde på den planering som tidigare gjorts inom ÖEF, hade utarbetats i nära samarbete

med bl. a. ÖEF. Vidare redovisades förslag till närmare utformning av ett

kortransoneringssystem med standardkort och behovskort och med i första hand länsstyrelser samt kristidsnämnder som verkställande organ. Nämnden hade i sitt förslag eftersträvat att täcka in samtliga angivna planeringsfall, dvs. både krig och fred. Enligt nämndens uppfattning

60 Beredskapsâtgärder under och efter andra världskriget

borde man såvitt möjligt undvika alternativa för ransoneringssystem olika krisfall. Nämnden skisserade också system för körtillståndsreglering och kvotering i handelsledet. Frivilliga sparkampanjer nämndes som den naturliga inledande aktiviteten. Nämndens förslag godtogs av Kungl. Maj:t att ihuvudsak ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. TN har i stort de grundat system som presenteras i nämndens handbok om ransonering av flytande drivmedel (TN HRans) på biltrafiknämndens förslag. Kortransoneringen har dock numera knutits an till centrala (CBR) vilket bilregistret givit möjlighet bl. a. till automatisk kortutskrivning.

1968 ârs oljelagringskomm itté

Kommittén lade fram sina förslag i betänkandet (SOU 1969:31) i “Olja beredskap”. Förslaget omfattade en utbyggnad av beredskapslagringerl under perioden l970——l976. Inför den förordades att nya perioden lagringsskyldighet också skulle införas för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol. Vidare ansåg man det påkallat med viss styrning av lokaliseringen av det cisternbestånd som skulle byggas för den fortsatta beredskapslagringen av eldningsolja, s. k. lokaliserad lagring. Den totala beräknades investeringskostnaden i 1969 års priser till ca 760 milj. kr. vartill skulle komma en årlig driftkostnad på 35-40 milj. kr. Merkostnaden för den skyddade och lokaliserade lagringen, 80 mili. kr., skulle täckas genom statliga ränte- och amorteringsfria lån. I övrigt skulle programmets kostnader täckas prisvägen.

Energikommittên

Energikommittén överlämnade ett slutbetänkande i mars 1970 (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisation”. Kommittén behandlade energiberedskapen i ett särskilt avsnitt. Man konstaterade bl. a. att frågan om på vilket sätt de knappa resurserna skall fördelas i en störd ekonomi är synnerligen komplicerad och inrymmer politiska och rättvisebetonade avvägningar av stor vikt. Allmänt framhöll kommittén att ett av energipolitikens mål bör vara att begränsa de negativa verkningarna på energiförsörjningen av utifrån kommande störningar. Man fann att energiberedskapspolitiken måste ske inom ramen för den allmänna näringspolitiken och i nära samarbete med den totala försvarsplaneringen. Kommittén lade också fram ett principförslag till central statlig organisation på energiområdet. Man konstaterade i det sammanhanget att det för energiberedskapen förelåg en fungerande organisation och ansåg sig inte föranlåten att närmare överväga någon ändring, även om man pekade på viss uppsplittring mellan ÖEF och Vattenfall/CDL. Motsvarande reflexion redovisades avseende organisationen på departementsnivå. Däremot ifrågasattes om ÖEF:s resurser på området var tillräckliga.

Beredskapsdrgfirder under och efter andra världskriget 61

Kontrollstationen Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet lämnade i juli 1973 ett betänkande — (DsH 1973:2) ”Råolja i beredskap Förslag om utökad bercdskapslagring inom oljelagringsprogrammet 1970/76. Kontrollstationen föreslog ett statligt beredskapslager av råolja på 3 milj. m3. Genom en sådan lagring skulle ett av OECD rekommenderat lagringsmål uppnås år 1977. OECD:s rekommendation avser ett lager av råolja och färdigprodukter som motsvarar minst 90 dagars oransonerad inomlandsförbrukning. Regeringen föreslog riksdagen en lagring av angiven omfattning och angav att ett sådant lager kommer att motsvara en uthållighet, enligt OECD-reglerna beräknad efter 1976 års konsumtion, på lll dagar för motorbensin, 148 dagar för fotogen, motorbrännolja och tunn eldningsolja samt 107 dagar för tjock eldningsolja. Investeringen beräknades i dåvarande oljeprisläge till 485 milj. kr., en kostnad som skulle täckas genom uttag av särskild beredskapsavgift. Sådan avgift utgår sedan den l juli 1974.

E nergiprognosu tredn ingen Energiprognosutredningen (EPU) avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1974:64-65) Energi 1985-2000 i september 1974. Utredningen behandlar energiberedskapsproblem i ett särskilt avsnitt. Förbrukningsreglerande åtgärder berörs också när det t. ex. gäller diskussion av kollektivmätning kontra individuell energimätning. Ur beredskapssynpunkt är det väsentligt att som grund för olika åtgärder i planeringsarbetet ha prognoser över den framtida utvecklingen på energiområdet avseende såväl produktion och distribution som konsumtion. System för förbrukningsreglering måste anpassas till förbrukningsutvecklingen. Som exempel kan anges den förändrade situation som har inträtt i och med fjärrvärmens utveckling.

Energiprogramkommittén Energiprogramkommittén (EPK) redovisade sina förslag i september 1974 i betänkandet (SOU 1974:72-76) ”Energiforskning”. I betänkandet ges en omfattande översikt över behov av och program för forskningsinsatser på energiområdet. Endast perifert berörs forskning för energiberedskap t. ex. gengas. Betänkandet utgör dock en kunskapsbas för alla typer av överväganden om åtgärder som berör energiområdet, också förbrukningssidan. När det gäller de frågor EBU har att ta ställning till är inte minst betänkandets redovisning av områdena transporter och lokalkomfort intressant att ta del av. Den senare frågan inbegriper problem angående t. ex. varmvattenförbrukning, uppvärmning av bostäder.

62 Beredskapsâtgärder under och efter andra världskriget

A ndra utredningar Det finns ett flertal andra utredningar som berör energiberedskapen. Inte minst under senare tid har sådana utredningsrapporter presenterats. t. ex. Värmeanläggningsutredningen med sitt förslag till kommunala värmeplaner, Petroindustriutredningens lägesrapport osv.

3.6 1975 års energiproposition

Statsministern anför i prop. 1975:30 angående energihushållning m. m. att en hörnpelare i vår energipolitik måste vara att driva en aktiv oljepolitik. Han hänvisar till att beroendet av oljan i en tid av internationell oro och internationella kriser kan innebära hot mot vårt nationella oberoende och vår neutralitetspolitik. Bland aktuella åtgärder som faller inom ramen för en integrerad oljepolitik anges t. ex. - ökad oljelagring - statliga garantier för utvinning av olja, gas och kol - av bilaterala utvecklingen avtal med oljeexporterande stater - samarbete med andra oljekonsumerande stater genom deltagande idet internationella energiprogrammet (IEP) - bildande av ett statligt oljebolag för handel med råolja och petroleumprodukter statligt deltagande i raffinaderinäringen. Industriministern anför att mer än 70 procent av vår energiförsörjning är baserad på olja. Oljekrisen, sägs det, demonstrerade på ett tydligt sätt vilka risker vår ekonomi är utsatt för genom det stora beroendet av olja för energiförsörjningen. Näringslivet är ytterst sårbart för störningar i tillförseln. Om begränsningarna i oljetillförseln hade fortsatt ytterligare några veckor föregående vinter (1973/74) hade, anför industriministern, allvarliga och vittgående konsekvenser uppstått för sysselsättningen, i första hand till följd av brist på plaster och plastråvaror. Han anför vidare att vårt stora oljeberoende i förening med oljebranschens nuvarande struktur innebär att den svenska energiförsörjningen är känslig för störningar i förhållandena på den internationella marknaden. En av de viktigaste energipolitiska uppgifterna för staten är, framhålls det, att genom olika åtgärder söka begränsa denna sårbarhet bl. a. genom att anpassa det svenska oljeförsörjningssystemet till de ändrade marknadsförhållandena. Mot denna bakgrund presenteras förslag till statliga insatser avseende råoljeproduktion, förädling och oljehandel. l propositionen presenteras också en rad förslag som innebär effektivare energianvändning. Dessa insatser är i stor utsträckning koncentrerade till energikonsumtionen i byggnader. Genom olika åtgärder förbättras energihushållningen men samtidigt minskar, som EBU pekat på i ett remissyttrande över EPU:s betänkande, marginalen för snabb och relativt lindrig förbrukningsminskning i kristid.

Beredskapsârgärder under och efter andra världskriget 63

Handelsministern lägger i propositionen fram förslag om en utökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj. m3 senast vid år l985. Det framhålls att man också i framtiden får räkna med risk för störningar av oljetillförseln. Denna typ av fredskris sägs vara svårbemästrad bl. a. på grund av att den primärt berör vår tillförsel av olja, utan att det - som fallet är i krig eller under avspärrning — sker någon omedelbar minskning av energibehoven genom minskad förbrukning. De internationella oljeföretagens möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde, sägs det, nu vara avsevärt mindre än tidigare till följd av att producentländerna i ökad utsträckning övertagit kontrollen av råoljekällorna.

4 Den internationella oljemarknaden och

Sveriges energiförsörjning

4.1 Den internationella oljemarknaden

4.1.1 Oljereserver och oljeproduktion Man beräknar att de kända oljereserverna i världen i början av år 1973 uppgick till drygt 90 miljarder ton råolja. Denna råolja anses utvinningsvärd vid rådande produktionstekniska och marknadsmässiga förhållanden. De nya höjda råoljeprisema kan dock komma att öka denna reserv som geografiskt fördelas på det sätt som framgår av tabell 4. l. Som framgår av tabell 4.1 dominerar Mellanöstern, dvs. det politiskt instabila område som idag levererar huvudparten av Västeuropas och Sveriges olja. Hur detta områdes oljereserver utvecklats visas i figur 4.1. De stora oljekonsumerande områdena i världen är Nordamerika, Västeuropa, Sovjetunionen och Japan. Förhållandet mellan produktion, och konsumtion framgår av tabell 4.2.

förädling

Sovjet är självförsörjande, medan USA f. n. är nettoimportör till kvantiteter som är betydande. Inom USA pågår projekt ”Independence” som strävar efter att göra USA självförsörjande mot mitten av 1980-talet genom utveckling av alternativa energikällor, utökad inhemsk produktion etc. Däremot är såväl Västeuropa, inklusive Sverige, som Japan nästan

Tabell 4.1 Fördelning av kända och utvinningsbara oljereserver. Källa: E. Moberg Olja, gas och kol i världens energiförsörjning

Kända oljereserver Procent-

66 Den internationella oljemarknaden

Miljarder ton Procent 80- . -80

60-

_60

40- ~40

20- ~20 Figur 4.1 Mellanösterns ol/ereserver vid olika tidpunkter. Källa: E. Moberg Olja, gas och I I I I kol . . .

1964 6l5 6:3 67 6l8 69 70 71 72

helt beroende av import i första hand från Mellanöstern och Afrika. Av försöijningsmässiga och transportekonomiska skäl har man förlagt förädlingen av råoljan till konsumtionsområdena. lmport av råolja istället för färdigprodukter medger större valfrihet mellan olika importkällor. Ur transportsynpunkt är det billigare att transportera stora mängder råolja i supertankers än färdigvaror i mindre produkttankers. Konsumtionsländernas inflytande över förädlingen kan också sägas vara ett led i strävandena att öka försörjningstryggheten. Planerna i Sverige på utbyggd V raffinaderikapacitet bör ses mot denna bakgrund. Mellanöstern är dominerande avseende såväl produktion som reserver. Sovjet, som hittills kunnat exportera olja, kan också komma att bli beroende av importerad olja från detta område och Afrika. Redan idag importerar man en del från Irak och Libyen.

Tabell 4.2 Produktion, förädling och konsumtion av olja i världen (år 1970, miljoner ton)

Den internationella oljemarknaden 67 Tabell 4.3 OPEC-Iändernas oljereserver och oljeproduktion. Källa: E. Moberg Olja, gas och kol . . .”.

För Västeuropa kan Nordsjöoljan kanske ge 100-300 milj. ton under 1980-talet. De oljeproducerande länderna har under senare år ökat sitt ägande i produktionen. Flertalet producentländer äger idag minst 60 procent av produktionsresurserna. Det betyder att bolagen utvinner högst 40 procent för egen räkning (equity oil) medan resterande produktion (participation crude) till viss del säljs åter till bolagen (buy-back oil) eller till tredje part. Bolagen betalar också sin royalty i form av olja (royalty crude). Genom sitt utökade delägande har producentländerna allt mer intresserat sig för en utbyggnad av egen förädlingsindustri och egen tankerflotta. Detta kan på sikt medföra att konsumentländernas ”självförsörjningsgrad” på raffinaderisidan sjunker. Fördelningen av reserver och opererande produktionskällor inom OPEC-området (Organisation of Petroleum Exporting Countries) framgår av tabell 4.3. OPEC :s andel av den totala produktionen i världen år 1972 uppgick till över 50 procent. Råoljeproduktionen i Mellersta Östern ökade med 17,3 procent under år 1973 medan en stagnation inträdde under år 1974. Ökningen begränsades då till endast 2,7 procent, en siffra som börjämföras med en total produktionsminskning i världen under 1974 på 1,6 procent. Stagnationen beror på nedgång i efterfrågan till följd av mild väderlek i Europa, satsningar på energibesparande åtgärder etc. Tidskriften Petroleum Intelligence Weekly (PIW) har beräknat en produktionsminskning för hela OPEC-området under år 1974 till 0,9 procent. Produktionsutvecklingen är dock olika i olika länder. Saudi- Arabien och Förenade arabemiraten ökade sin råoljeproduktion med

68 Den internationella oljemarknaden

11,6 resp. 10,6 procent. Kuwait däremot visade en nedgång på hela 15,7 procent.

4.1 .2 Oljemarknaden Världens oljehandel domineras av ett mindre antal stora, helintegrerade företag. Man brukar tala om de sju systrarna eller the seven majors”, företag med produktion och distribution över hela världen. Bolagen är:

BP Exxon Gulf Mobil Shen Texaco Standard Oil of California. Dessa bolag svarade år 1973 för 53 procent av världsförsäljningen utanför östblocket. Bolagens engagemang i världens oljehandel liksom deras andelar av den svenska marknaden framgår av tabell 4.4. Utöver dessa bolag finns i t. ex. USA flera tusen mindre företag (independents”). I Europa anges antalet oljeföretag till ca 450. Till de större i Europa brukar man också räkna Compagnie Française des Petroles och det italienska ENI. Under senare år har det märkts strävanden i olika konsumentländer att bilda nationella bolag som motvikt till de internationellt integrerade oljeföretagen. Syftet med sådana nationella enheter, ofta med starkt statligt inflytande, har bl. a. varit att underlätta bilaterala kontakter med producentländer och oljeexporterande öststater. Produktionsprojekt bedrivs ofta gemensamt mellan flera företag bl. a. mot bakgrund av krav på stor kapitalinsats och önskvärdhet av riskspridande.

För sex av företagen framgår produktion och raffinering av tabell

4.5. Bolagen dominerar starkt produktionen i Mellanöstern (72 procent)

Tabel14.4 Integrerade oljeföretags andelar av marknaden i procent (år 1973). Källa: Statens pris» och kartellnämnd. inbördes Andel av global Andel av svenska försäljning exkl. marknaden östblocket

Den internationella oljemarknaden 69

of

oUa.n_o_uoM Eason

:En 0.9 må wow ...om men än

uEw_SoH

.32 mmm mmm

.:.

måna

. o: å.: mä än

. ä: m

.ox

:oo

:w

uu$_oc2

m2

om mmm

aEE=m

o? a: Em m: m? So

.w_._o: E2 a

W302

ooaxoh

.m 3 S. mm 3 8

8_ SN m!

22:3_

.wcäâmä

m6:

om

:osm

Nm

mmm

3 R

S_ S_ Em

...w

ou

ä

_502

å mm 3 om :u mm

x8 o: 8_

un..

mmm_

.~mo:_2m©

å ä 2 mm :m

:no

um ä S ...ä

3_ :9 :oo

3=o:_E

«Ex

:oxzn

v: ...m ;m Hm må

_ E_ _o_ å_ wfl

.:u:o_:3o..om

m=_s=E.= o 2. 3 o ä å..

.E ä_ än E.

:oo

ozmixxo

:ouxavøäozomm

a..

E3.

.u:3_:

cocxsvoifizomx :o:o_t_:uo._%E._m

:u3:Eo cämzâ

.:o:o_U_3.oa

m... ä

:.o;...,..E..__u2 m=_§_._.:3_

=28 :så

322,...

.355

:aaah mD .§0 å: .§0 & u

70 Den internationella oljemarknaden

där man tidigare arbetat i s. k. konsortier. Ägandet över produktionsresurserna har dock successivt övergått till producentländerna själva. De i producentlandet etablerade internationella oljeföretagen har trots detta behållit ett visst övertag gentemot andra intressenter. Man kan därför förmoda att dessa företags starka inflytande över internationell oljehandel i alla dess delar, från råvarukällan till konsumenten, kommer att bestå under överblickbar framtid. Flera av de s.k. independents i USA har börjat operera utanför USA bl. a. i Libyen. Av tabell 4.5 framgår också att de sex stora bolagen endast har 35 procent av råoljeproduktionen i USA, där många små producenter verkar. Bolagen kännetecknas av en stark vertikal integrering, dvs. bolagen både producerar råolja och förädlar. För Västeuropa är denna integration inte total eftersom företagen säljer en del råolja till nationella och oberoende raffinaderier. l Japan har de internationella bolagen minoritetsintressen i raffinaderierna (under 50 procent). Tabell 4.5 kan tolkas på följande sätt avseende råoljan:

Exxon dominerar i USA Exxon och BP är jämstarka utanför USA BP dominerar i Mellanöstern.

Antal procent årlig produktionsförändring

25-

l H H 20- |

l \

I \ ‘\ i

’ I ‘ ’ \ \ I Iran I \ I I \ / \ , .. 15_ I Mellanöstern utom Iran \ ‘

^ ‘ [i

I x I

I \ I

I‘ ‘\ I

I \ I u x ‘

f;

,J /

’ x y: o \ I

s ‘

10--0/

[A

“V”

lll.

“|‘ ° ‘\\ ,Världen

. . \

W

K’;

\_/\_/ *\ .I

5_ \_I

| l

V

Figur 4. 2 Årliga procentuella produktionsför- USA+Canada+Venezuela / ändringar i några större 0 I I I l I I I I l l produktionsområden 65 66 67 68 69 70 71 72 73 _2_ 1963 64 under senare år. Källa: E. Moberg OI/a, gas och kol. .

Den internationella oljemarknaden 71

Råoljeproduktionen har under senare år drabbats av en hel del störningar som t. ex. Mellanösternkrisen vintern 1973/74, Biafrakriget

åren 1967-70, sexdagarskriget 1967. Av figur 4.2 framgår hur produk-

tionen förändrats i olika regioner under tiden 1961-73 med stor variation särskilt för Mellanöstern, dvs. den region som Sverige är starkt beroende av. lnom OPEC har diskuterats möjligheten för oljeproducerande länder att i besparande och prisstabiliserande syfte hålla nere produktionen. Sådana frivilliga begränsningar har också redan vidtagits av t. ex. Libyen. Oljekrisen vintern 1973/74 medförde ytterligare en förändring av oljemarknaden, nämligen en ökad tendens till bilaterala avtal mellan regeringar i producentländer och konsumentländer. Sådana avtal har t. ex. träffats mellan England och Iran, Frankrike och Saudi-Arabien. Avtalen träffas huvudsakligen till förmån för statliga bolag eller andra nationella bolag.

Oljetransporter Råolja produceras i stor utsträckning i områden som är avlägsna från konsumtionsländerna. Det innebär en omfattande transportverksamhet. Oljeströmmarna över haven går i stort enligt följande: Mellanöstern — Västeuropa/Japan/USA Afrika -- Västeuropa/USA Sydamerika 2-» USA För transoceana transporter används stora tankfartyg. Avtal träffas om ”tripbefraktning” för vissa resor eller ”tidsbefraktning” för viss tid. Raffinaderierna ligger oftast nära kusten dit olja transporteras via pipe-line från hamnar. Färdigvaror distribueras med järnväg, bil eller kusttankers. Är 1970 fanns i världen drygt 3 000 tankfartyg på över 10 000 ton dw. Ägandeskapet fördelades i stort på följande sätt - rederier 58 % självständiga - oljebolag 38 % - 4 %. statsägda Eftersom transporterna av råolja från producentlandet till raffinaderiet är ett led i oljeproduktionen, har det ansetts naturligt att oljeföretagen går in som självständiga tankerägare. Företagen är måna om ett friktionsfritt flöde från källan till raffinaderiet. Det betyder att huvudparten av det tanktonnage som ägs av rederier i själva verket drivs i oljeföretagens regi med uthyrningstider på upp till tio år. Dagens oljemarknad karaktäriseras av en dämpad efterfrågan och ett utbud som producentländerna i viss utsträckning försöker hålla under sådan kontroll att råoljepriserna inte sjunker. Detta har medfört ett stort överskott på tankers. Detta överskott har inneburit att många båtar f. n. läggs upp och i vissa fall används som råoljelager. öppnandet av Suezkanalen kan än mer komma att medföra överutbud av tanktonnage, framförallt av supertankers.

72 Den internationella oljemarknaden

4.2 Sveriges energiförsörjning

Sveriges energikonsumtion per capita är bland de högsta i världen men utgör ändock bara 0,7 procent av den globala energiförbrukningen. Oljan dominerar energibilden med hela 73 procent. Eftersom all olja måste importeras, medför detta förhållande ett avsevärt importberoende. Vattenkraften svarar för 14 procent. Man bör dessutom beakta att elkraft också produceras av olja. Naturgas förekommer ännu ej i energibilden och andelen kol är ytterst liten. Totala energibehovet ökade under perioden 1965-1970 med ca 6 procent per år. Under den perioden har beroendet av importerad energi ökat från 72 procent till 76 procent, vilket helt tillgodosetts genom ökad oljeimport. De inhemska energikällorna (vattenkraft, massaindustrins lutar, ved och vedavfall) har ökat kvantitativt men i relativ andel minskat från 28 till 24 procent. Under de två senaste åren har dock oljans andel av energiförsörjningen minskat något. l tabell 4.6 redovisas energitillförseln under de två Senaste åren och en prognos för år 1985. Uppgifterna är hämtade från regeringens proposition om energihushållning m. m. (prop. 1975:30). Även om oljans andel av energitillförseln minskar så kommer Sverige dock att för överskådlig tid vara starkt beroende av en importerad

Tabell 4.6 Energibalanser för åren 1973, 1974 och 1985.

Tabell 4.7 Sveriges försörjning med oljeprodukter år 1972.

inhemsk Import Export l-örbruk- självförsörjraffinering ning ningsgrad milj. m3 milj. m3 milj. m3 milj. m3 %

SOU 1975:6! Den internationella oljemarknaden 73

energiråvari som tidigare har varit och som även i framtiden kan bli utsatt för sörningar av olika slag. l prop. 1975:30 redovisas för år 1972 uppgifter om raffinering, import, eioort och förbrukning av olika oljeprodukter. Dessa uppgifter ger en viss uppfattning om den marknadsstruktur som man i beredskapsplaneringer måste möta med olika åtgärder. Uppgifterna redovisas i tabell 4.7. Av den totala energiomsättningen år 1971, 462,3 TWh, nyttiggjordes 235,5 TWh som fördelades på följande områden:

,industrin 120,0 TWh transporter 13,0 TWh handel/husiåll 102,5 TWh Det råder ett starkt samband mellan olika konsumtionssektorer. Industrin efterfrågar transporter för att kunna upprätthålla sin produktion. På samma sätt efterfrågar t. ex. handeln såväl transporter som industrivanr. En begränsning i energitillförseln till en sektor påverkar omedelbar: de övriga sektorernas verksamhet. Detta inbördes beroende inom indwtrin har visats i bl. a. den energistudie som SIND genomförde under cnergikrisen vintern 1973/74. Den olja Sverige importerade år 1970 (33 milj. m3) motsvarade ca 1,3 procent av världens totala oljekonsumtion. Nordamerika och Västeuropa svarade fö: ca 36 procent resp. 26 procent av den globala förbrukningen. Den svenska oljeimportens fördelning på olika länderområden redovisas i tabell 4.8. Av tabellen framgår att importens sammansättning skiljer sig åt mellan de olika områdena. Importen från Afrika utgörs till delen av råolja med Nigeria som främsta leverantörsland. övervägance Importen från Västeuropa avser i första hand färdigprodukter. Från Östeuropaimporteras främst tjock eldningsolja (Sovjet). Av tabellen 4.8 framgår att Sverige, liksom Västeuropa i övrigt, är starkt beroende av Mellersta Östern och Afrika för sin oljeförsörjning.

Det bör också betonas att de färdigprodukter som importeras från

västeuropeiska rafffinarlerier i huvudsak har sitt ursprung i råolja från

Tabell 4.8 Petroleumimporten procentuellt fördelad. på länderområden.

Källa: Pctmindustriutredningens delrapport Dsl 1973:5.

1960 1965 1970 1972

Västeuropa

74 Den internationella oljemarknaden

dessa regioner. De svenska raffinaderierna har hittills svarat för ca 40 procent av vår försörjning med oljeprodukter (se tabell 4.7). Efter Scanraffs igångkörning kommer självförsörjningsgraden” att stiga till ca 60 procent. Den råolja som svenska raffinaderier importerar har sitt ursprung ibl. a. Nigeria (23 %), Iran (20 %) och Kuwait (10 %). De oljeprodukter som importeras till Sverige kommer i stor utsträckning från raffinaderier i Västeuropa. Följande uppställning visar på länder i Västeuropa med självförsörjningsgrader som överstiger 100 procent, dvs. de länderna som är reella eller potentiella exportörer av oljeprodukter till Sverige:

Belgien-Luxemhurg 180,3 Nederländerna 323,8 Frankrike l 5 l ,6 Portugal 130,5 Västtyskland l 12,8 Storbritannien l35.5 Italien 235,0 Spanien 197,9

Uppställningen ger ett begrepp om de importbindningar som föreligger för Sverige. Den svenska importstrukturen är inte enhetlig utan vissa produkter (specialkvaliteter) tas ofta från vissa länder (raffinaderier). Så tog Sverige t. ex. inte mindre än drygt 90 procent av reabensinen från England. Skall man mot bakgrund av 1973 års importsiffror ange ett importmönster kan man peka på följande beroendeförhållanden:

råolja Nigeria, Iran, Kuwait flygbensin e Nederländerna Italien, reabensin -------:- Storbritannien motorbensin ——————-————- Danmark, Trinidad, Belgien, Storbritannien lättbensin -:——j-j--— Storbritannien, Norge gasbensin -—-———é—j Saudi-Arabien, italien. Norge flygfotogen ———--———-j Storbritannien, Nederländerna eldningsfotogen e» Storbritannien annan fotogen a Sovjet eldningsolja 1 j—-—-—-—— Storbritannien. Belgien, Danmark, Sovjet eldningsolja 2 e Storbritannien, Sovjet, Danmark eldningsolja 3 NS‘ e Danmark eldningsolja 3 LS2---e- Danmark eldningsolja 4 NS ——-———-— Sovjet, Trinidad eldningsolja 4 LS j-——: Sovjet, Danmark, Belgien eldningsolja 5 NS——-—-——j Sovjet, Nederländerna, Belgien, Storbritannien eldningsolja 5 LS --?-- Belgien, Nederländerna, Rumänien

Om man studerar t. ex. eldningsoljomas och motorbrännoljans fördel- 1 Normalsvavlig. ning mellan olika förbrukarkategorier på den svenska marknaden finner 2 Lågsvavlig. man följande huvudavnämare av de olika produkterna (1973):

Den internationella oljemarknaden 75

Produkt Kategori Procent

Motorbrännolja Övriga 56,4 Eldningsolja 1 Fastigheter 69,7 Eldningsolja 2 Utrikes sjöfart 68,2 Eldningsolja 3 NS Fastigheter 37,1 Eldningsolja 3 LS Fastigheter 43,0 Eldningsolja 4 NS industrier 59,0 Eldningsolja 4 LS lndustrier 36,7 Eldningsolja 5 NS Industrier 48,1 Eldningsolja S LS lndustrier 35,8

Genom att korsvis jämföra uppgifterna om förbrukarkategori med de tidigare presenterade uppgifterna om importstruktur kan man få en viss uppfattning om särskilt känsliga oljeflöden. Som exempel kan nämnas att svensk industri skulle utsättas för speciella påfrestningar om tjockoljeimporten från Sovjet stördes. Oljeprospektering AB (OPAB) bildades år 1969 för att prospektera efter olja och naturgas i Sverige och på angränsande delar av kontinentalsockeln. Staten äger hälften av aktierna genom Vattenfall och LKAB. Övriga delägare är f. n. tio industri- och kraftföretag. OPAB har meddelats koncessioner för vissa landområden i Malmöhus, Kristianstads, Kalmar och Gotlands län. Dessutom har bolaget undersökningstillstånd för hela den svenska kontinentalsockeln utanför ostkusten dock inte norr om 59:e breddgraden. OPAB har på Gotland påträffat goda spår av olja vid ett par borrplatser. Bolaget har framhållit att det finns möjlighet att påträffa olja eller naturgas i områdena söder om Skåne och utanför Gotland. Petroswede AB bildades år 1973 med uppgift att prospektera olja och naturgas utomlands. Även här äger staten hälften av aktierna via Vattenfall och LKAB. Övriga delägare är bl. a. Nynäs Petroleum AB, OK och Salénkoncernen. Bolaget har ingått i ett internationellt konsortium som om koncessioner på den norska kontinentalsockeln. Koningav ansökan sortiets ansökan har dock avslagits. Däremot planerar bolaget provborrningar i den brittiska delen av Nordsjön. Med hänsyn till de begränsade möjligheterna på kort sikt till prospeki Nordsjön har Petroswede sökt sig till andra områden, i första tering hand i Europa, Medelhavsområdet och Nordafrika. Bl. a. har bolaget träffat avtal om prospektering i Egypten. Ett preliminärt avtal har också träffats med ett internationellt konsortium angående förberedelser för ansökan om koncession på den irländska kontinentalsockeln. När det gäller råoljeförädlingen finns f. n. sex raffinaderier i Sverige. Kapaciteten anges till följande (milj. ton).

Shell-Koppartrans, Göteborg 4,7 BP, Göteborg 5,0 Nynäs-Petroleum, Nynäshamn 2,6

76 Den internationella oljemarknaden

Nynäs-Petroleum, Göteborg 0,3 Nynäs-Petroleum, Malmö 0,2 Scanraff, Lysekil 8,3 Nynäs-Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Scanraff vid Broflorden i Lysekil ägs av Oljekonsumenternas förbund (OK) och Texaco med vardera 50 procent. Samtliga bolag har ansökt om tillstånd att bygga ut produktionskapaciteten. Det sammanlagda kapacitetstillskott som dessa ansökningar representerar uppgår till ca 40 milj. ton per år. De övriga nordiska ländernas produktionsstruktur kan kort anges på följande sätt. Norge. År 1978 väntas produktionen uppgå till 35 milj. ton råolja och 30 miljarder m3 naturgas. Total raffinaderikapacitet beräknas till 12 milj. ton år 1975. År 1972 var självförädlingsgraden 70 procent. Danmark. Raffinadcrikapaciteten (Esso, Gulf och Shell) uppgår till l l milj. ton. Utbyggnadsplaner föreligger. Självförädlingsgraden var år I972 ca 50 procent. Finland. Raffinaderikapacitetcn uppgår till 9,5 milj. ton varav 6,8 milj. ton i Borgå (Neste Oy). Utbyggnad med 7 milj. ton pågår. Självförädlingsgraden var år 1972 ca 80 procent. lnom Norden existerar ett visst produktutbyte. Vissa raffinaderier har specialiserat sig på vissa produkter. Omfattningen av detta internordiska beroende framgår i viss utsträckning av följande uppgifter om svensk export resp. import (milj. ton).

Iêxport till lmport från

Den svenska oljemarknadens struktur redovisas närmare i kapitel 16.

5 Försörjningskrisen 1973/74

5.1 Förkrisläge

Organisation of Petroleum Exporting Countries (OPEC) bildades redan år 1960. Dittills hade de internationella oljeföretagen ensidigt fastställt skattereferenspriserna för råolja, de s. k. posted-prices. OPEC:s huvudsyfte var att höja referenspriserna och skydda de oljeproducerande länderna mot ensidiga åtgärder från oljebolagens sida. Organisationen utvecklades efter hand till ett forum där de oljeproducerande länderna diskuterade olika oljepolitiska problem, t. ex. produktionens omfattning, åtgärder för nationalisering. l OPEC ingår f. n. Abu Dhabi, Algeriet, Kuwait, Indonesien, Irak, Iran, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudi- Equador, Arabien, Venezuela och Gabon. De arabiska oljeproducerande staterna har dessutom bildat en egen organisation, Organisation of Arab Petroleum Exporting Countries (OAPEC). Det var inom denna organisation man under hösten och vintern 1973/74 beslöt om produktionsminskningar och embargon. l OAPEC ingår Abu Dhabi, Algeriet, Bahrain, Dubai, Egypten, Irak, Kuwait, Libyen, Qatar, Saudi-Arabien och Syrien. OPEC lyckades i början av 1970-talet träffa två överenskommelser om priser m. m. med oljebolagen, de s. k. Tripoli- och Teheranöverenskomlmelserna. Under 1972 träffades ytterligare två överenskommelser av betydelse dels Geneve-överenskommelsen från den 20 januari 1972 som innebar en anpassning av råoljepriserna och dels den s. k. General Agreement on Participation som träffades den 6 oktober 1972 mellan vissa länder vid Persiska viken och internationella oljebolag. Den senare överenskommelsen innebar i stort att regeringarna fr. o. m. den 1 januari 1973 skulle överta 25 procent av de producerande bolagen i resp. land med option att gradvis öka sitt inflytande till den l januari 1982 då 51 procent av oljebolagens tillgångar skall ha övertagits av värdlandet. l början av 1970-talet förändrades den internationella oljemarknaden radikalt genom att USA, som tidigare varit självförsörjande och även nettoexportör, på grund av stigande efterfrågan fick uppträda som nettoimportör. Det ökade efterfrågetrycket återspeglades i världsmarknadspriserna. Priserna på bensin och villaolja (gasoil) steg mycket kraftigt t. ex. under de tre första kvartalen 1973. Under tiden januari-

78 F0rsi)‘rjningskrisen 1973/74

-september ökade Rotterdamnoteringarna (månadsmedeltalen) för bensin (98/99 oktan) från 53 till 86 dollars per ton. Uppgången för villaoljan under samma period var från 37 till 79 dollars per ton.

5.2 Händelserna hösten och vintern 1973/74

Kriget mellan Israel och Egypten/Syrien bröt ut den 6 oktober 1973. På ett tidigt stadium beslöt arabstaterna att använda oljan som ett politiskt vapen. Stridshandlingarna förorsakade dessutom visst bortfall i oljeexporten till följd av skador på installationer för oljeexport i östra Medelhavet. Strax efter krigsutbrottet nationaliserade Irak de återstående amerikanska och nederländska oljeintressena i landet. De arabiska produ» centländerna krävde att Västeuropa och USA skulle utöva påtryckningar på Israel att återupprätta gränserna från före sexdagarskriget 1967 i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 242. Medlemsländerna i OAPEC träffades den 17-18 oktober 1973 i Kuwait för att diskutera möjligheten att använda oljan som vapen i krigföringen mot Israel. Saudi-Arabien kunde genom sin betydelse som stor producent utöva en viss ledande roll vid mötet. I kommunikén från mötet sägs att de flesta större industriländer som köper arabisk olja inte visat någon vilja att få FN-resolutionen om Mellersta Östern genomförd. Därför beslöt man att minska produktionen av olja med 5 procent per månad utgående från nivån i september. Minskningen skulle fortsätta ända tills Israel hade dragit tillbaka sina styrkor bakom 1967 års gränser och det palestinska folkets legitima rätt säkrats. Samtidigt beslöt OPECstaterna vid Persiska viken att höja referenspriset på råolja med 70 procent. Libyen beslöt för sin del höja det med hela 94 procent. Efter mötet i Kuwait verkställde OAPEC-länderna individuella nedskärningar av produktionen. Redan dagen efter inträffade händelser som förde över Saudi-Arabien mot en hårdare politik. President Nixon förelade den 18 oktober 1973 kongressen ett lagförslag om 2,2 miljarder dollars i emergency military aid” till Israel. Saudi-Arabien beslöt då omgående stoppa oljeleveranserna till USA och dessutom skära ned produktionen i landet med 10 procent. Sedermera tillkännagav Algeriet, Libyen och de fem staterna vid Persiska viken att de skulle inställa sina leveranser till USA, sedan också till Nederländerna. Arablånderna delade in konsumentländerna i tre grupper: vänner, neutrala och de som stödde Israel. Den sistnämnda gruppen utsattes för totalt medan de exportstopp vänligt sinnade länderna i princip skulle få sina normala behov täckta. Indelningen var dock oklar och praxis växlade. Någon formell kategorilista gjordes aldrig upp. Saudi-Arabien tolkade under hand begreppet vänligt sinnad stat på följande sätt:

a) land som aldrig haft diplomatiska förbindelser med Israel, b) land som haft sådana förbindelser men brutit dem samt c) land som visserligen har diplomatiska förbindelser men fördömt den

SOU 1975:e0 Försärjningskrisen 1973/74 79

israeliiska ”aggressionen” och krävt att Israel utrymmer ockuperade områden. Vid en andra konferens i Kuwait mellan OAPEC-länderna den 4-5 novemb-er 1973 beslöt man sänka oljeproduktionen i november till 75 procent ai septembernivån. Man skulle vidare fortsätta med de månatliga minskningarna på 5 procent tills de politiska krav som ställts hade uppfyllts. Som en följd av ett uttalande som gjordes av EG:s ministrar den 6 rnovember i Bryssel inställdes dock temporärt den 5-procentiga nedskäriningen i december. Praxis växlade mellan olika producentländer. Kuwait drog ned sin produktion med ca 30 procent medan Algeriet, Bahrain, Dubai, Libyen, Qatar och Saudi-Arabien reducerade produktionen med 25-28 procent. Abu Dhabi genomförde en reduktion på ca 20 procent. lrak deltog däremot inte alls i de generella produktionsnedskärningarna. En mimsterkonferens hölls inom OPEC i Wien den 19-20 november. Huvuddelen av konferensen ägnades åt en diskussion om hur priset på råolja skulle fastställas i framtiden. I kommunikén från mötet fastslogs att oljepnserna måste bli marknadsorienterade. I samband med detta möte sammanträffade också länderna inom OAPEC. Man kungjorde då att den planerade reduktionen i december inte skulle äga rum. Man höll dock fast vid sitt beslut om månadsminskningar på 5 procent fr. 0. m. januari 1974. Man diskuterade också möjligheten att ersätta de procentuella nedskärningarna med en nedskärning av de inkomster en oljeproducerande stat uppbär. En sänkning med en fjärdedel diskuterades. I samband med det arabiska statschefsmötet i Alger den 26-28 november utökades listan på bojkottade länder till att också omfatta Portugal, Sydafrika och Rhodesia. Vid ett möte i Kuwait den 8-9 december beslöt OAPEC-länderna att genomföra den planerade reduktionen på 5 procent ijanuari. I början av december besökte Saudi-Arabiens och Algeriets oljeministrar USA och vissa europeiska huvudstäder för att bl. a. diskutera oljevapnets fortsatta användning. Vid ett tillfälle förklarade den saudiske oljeministern att de oljeproducerande arabländerna om nödvändigt var beredda att skära ned sina oljeleveranser till västvärlden med hela 80 procent. OAPEC-länderna träffades åter i Kuwait den 25 december. Man beslöt då att ijanuari 1974 öka produktionen med l0 procent i stället för att minska den med de 5 procent som tidigare beslutats. Därmed skulle produktionsnivån ijanuari i princip ligga 15 procent under septembernivån. Man angav samtidigt att Japan och Belgien skulle betraktas såsom vänskapligt sinnade stater och få sina behov av olja täckta. Det är fortfarande oklart vad som kom OAPEC-länderna att i slutet av december ändra sin politik. En orsak kan ha varit att Geneve-konferensen inletts. Dessutom kan de stora konsumentländerna Storbritannien, Frankrike, USA och Japan ha utövat sådant inflytande att OAPEC funnit det lämpligt att mildra sina åtgärder. Produktionsminskningarna hade också fått sådana konsekvenser på konsumentländernas ekonomier att OAPEC kan ha bedömt verkningarna av en fortsatt hård politik som alltför vitt-

80 F¢)rsb‘rjningskrisen 1973/74

gående. Skador på världsekonomin kunde få okända och oönskade konsekvenser även för arabstaterna själva. Dessutom hade den förda oljepolitiken hårt drabbat länder inom den tredje världen. Det bör också betonas att vissa producentländer, t. ex. lrak och Algeriet, var i stort behov av oljeinkomsterna för att kunna realisera nationella utbyggnadsplaner på olika områden. l samband med ett OPEC-möte i Wien den 17 mars 1974 träffades också oljeministrarna inom OAPEC. Dessa hade tidigare haft underhandssamråd i Kairo och i Tripoli. Man beslöt vid detta tillfälle att häva embargot mot USA mot bakgrund av utvecklingen i Mellersta Östern och den ändrade amerikanska politiken. Samtidigt kungjorde man att Västtyskland och Italien för framtiden skulle betraktas såsom vänskapligt sinnade stater och därför få sina oljebehov helt täckta. Man meddelade senare återigen att USA, liksom Västtyskland och Italien, skulle få sina behov täckta, men i övrigt hade någon ändrad inställning till beslutade produktionsminskningar inte formellt redovisats. Det gällde också exportförbuden beträffande Nederländerna och Danmark som man åter bekräftade vid ett möte mellan de oljeproducerande arabländerna i slutet av maj 1974. I praktiken hade dock oljeleveranserna successivt normaliserats. Av tabell 5.1 framgår de produktionsinskränkningar som genomfördes av medlemsländerna i OAPEC. Enligt dessa siffror var produktionsminskningen som störst i november, dvs. sedan beslut fattats inom OAPEC om mer omfattande reduktioner av produktionen.

Tabell 5.1 Reduktionen i utvinning av råolja september 1973-mars 1974 jämfört med ett år tidigare (i procent). Källa: The Petroleum Economist m. fl.

OPEC OAPEC

Tabell 5.2 Referenspriser för vissa råoljor 1970-1974 (US s per fat). Källa: The Petroleum Economist m. fl.

F örsö/jningskrisen 1973/ 74 81

Under hösten 1973 höjdes priset på råolja starkt. Prisdiskussionerna försiggick i den spända atmosfär som skapats genom kriget i Mellersta Östern och de beslutade produktionsminskningarna. Prishöjningarnas omfattning framgår av tabell 5.2. Det bör tilläggas att det under denna av störd oljemarknad förekom auktioner i producentländerna” av period råolja där priserna i vissa fall kom att ligga betydligt över priser som anges i tabell 5.2. De åtgärder som vidtogs inom OECD redovisas i kapitel 6. Inom EG träffades ministrarna den 6 november 1973 för att diskutera Mellanoch oljebojkotten mot Nederländerna. Man uttryckte då östernfrågan bl. a. förhoppning om att fred kunde nås baserad på FN-resolutionen 242. Det var EG-ministrarnas deklaration om principer för ett fredsavtal som kom OAPEC att avstå från den planerade decemberminskningen. Inför EG:s utrikesministermöte i Köpenhamn den 20 november 1973 hade Nederländerna låtit förstå att man kunde komma att stoppa sin naturgasexport till övriga EG-länder ifall inte embargobördan delades upp inom EG. l samband med EG :s toppmöte i Köpehamn den 14-15 december träffades de ditresta arabiska utrikesministrarna. I EG:s deklaration från mötet fäster man de arabiska ministrarnas uppmärksamhet på ekonomiska som det arabiska oljeembargot medde allvarliga verkningar fört både för EG-länder och för andra länder som det ej var avsikten att skada. Vidare påpekas att oljekrisen negativt påverkade inställningen till arabernas sak. Åsiktskonfrontationen i Köpenhamn strax före jul kan iviss utsträcktill den ändrade hållning OAPEC deklarerade den 25 ning ha bidragit december 1973.

5.3 Krisförlopp i Sverige

Till bilden av krissituationen hösten och vintern 1973/74 hör också att hösten var onormalt kall vilket bidrog till ökad energikonsumtion främst för uppvärmningsändamål. Vid mitten av december skedde ett markant temperaturomslag. Den milda väderlekstypen stod sig sedan ända till mitten av mars 1974. Under krisen vidtogs en rad olika åtgärder av regering och berörda Handlandet kom i stort att återspegla utvecklingen internamyndigheter. tionellt. När OAPEC-länderna i november 1973 beslöt om drastiska produktionsinskränkningar förde det också med sig ökad aktivitet hos myndigheterna i Sverige. I bilagorna 8 och 12 redovisas olika slag av åtgärdskalendrar avseende krisförloppet i anslutning till redogörelser för informationen under oljekrisen samt krisförvaltningens organisation. I detta avsnitt skall översiktligt och månadsvis redovisas huvudragen i denna utveckling.

82 F örsörjningskrisen 1 973 / 74

Oktober Redan dagarna efter krigsutbrottet i Mellersta Östern ser berörda myndigheter över sina beredskapsplaner. Från handelsdepartementets sida verkställs en snabb kontroll av beredskapsläget. Departementet har också kontakt med bl. a. industri- och för kommunikationsdepartementen diskussion av läge och lämpliga åtgärder. Eftersom priserna på oljeprodukterna till följd av marknadsutvecklingen stigit kraftigt beslutar regeringen den 19 oktober att införa anmälningsskyldighet rörande prishöjningar på motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. I slutet av månaden sammanträffar statssekreteraren i handelsdepartementet med SPI:s direktion för diskussion av bl. a. försörjningsläget för olja.

November Oljeföretagen i Sverige kan i det förvirrade läget inte ge uppgifter om förväntad import och produktion längre än till december månad. Dessa osäkra uppgifter tyder på en nedgång i tillförseln (import och produktion) av oljeprodukter till Sverige på 10-20 procent under december. ÖEF redovisar i mitten av november försörjningsläget för handelsministern. Regeringen beslutar, mot bakgrund av bl. a. OAPEC-ländernas beslut om en omedelbar produktionsminskning på 25 procent, att lägga fram förslag till riksdagen om att sätta allmänna och ransoneringsförfogandelagarna i tillämpning. Proposition i frågan, liksom förslag om särskild elransoneringslag, läggs fram för riksdagen den 20 november. Samma dag (20/11) beslutar regeringen att uppmana alla medborgare att spara energi. Handelsministern anger att om producentländerna skulle skära ned produktionen ytterligare, kan läget bli ännu allvarligare frampå nyåret. Målet för regeringens sparkampanj är en minskning av oljeförbrukningen med 15 procent. Kampanjen, som leds av ÖEF inom en ram av 4,2 milj. kr., riktar sig till alla kategorier av förbrukare. Olika sätt att spara energi anvisas, bl. a. sänkning av rumstemperaturen, avstängning av varmvattnet under vissa tider, begränsat utnyttjande av bilar m. m. Mot bakgrund av åtgärder i andra länder inför regeringen också exportkontroll av oljeprodukter. En vecka senare föreligger den första för tillförseln av prognosen drivmedel och olja. Prognosen omfattar november 1973 perioden januari 1974 och visar på ett bortfall, i förhållande till normal tillförsel, med ca 10 procent för bensin, 20 procent för lätta oljor och 15 procent för tjocka eldningsoljor. Vid överläggningar mellan handelsdepartementet och de större oljeföretagen framkommer att utvecklingen under den senaste tiden tyder på att ett större bortfall kan inträffa än vad oljebolagen uppgivit för ÖEF. Mot denna bakgrund finner regeringen den 27 november att den frivilliga besparingen av energin måste drivas med större kraft. Vidare anges det att försörjningsläget för bensin och dieselolja kräver en begränsning av konsumtionen. Myndigheterna anmodas därför att förbe-

Försörjningskrisen 1973/74 83

reda en kortransonering med början omedelbart efter trettondagshelgen. Behovet av drivmedel för kollektiv- och yrkestrafiken skall iförsta hand Oljeföretagen och bensinhandeln förbinder sig också att tillgodoses. med all försäljning av bensin i lösa dunkar 0. d. samt att avskaffa upphöra av drivmedel via sedelpumpar, nyckelräkneverk och liknande försäljning pumpar. För att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av eldningsolja kommer regeringen överens med oljehandeln om en omedelbar nedskärning av leveranserna med 25 procent av eldningsolja för uppvärmningsändamål. Vidare åtager sig SPI att säkerställa leveranser av olja till konsumenter, som är kunder i bolag som saknar olja. Myndigheterna börjar samtidigt förbereda en tidigare planerad obligatorisk kvotering med stöd av allmänna ransoneringslagen. Man anger att en övergång till tilldelning av eldningsolja för bostadsuppvärmning skall ske behovsprövad så snart det är möjligt. För att upprätthålla sysselsättningen skall industrins behov av olja prioriteras. Mot bakgrund av det redovisade läget formulerar regeringen de allmänna riktlinjer som skall gälla för besparings- och regleringsåtgärder. Produktion och sysselsättning skall bibehållas på en hög nivå. Viktiga samhällsfunktioner såsom sjukvård, undervisning och allmänna kommunikationer skall prioriteras. Förbrukningen skall vidare inte få bli större än att beredskapslagren av olja i stort sett hålls intakta för att bevara högsta möjliga handlingsfrihet för den ovissa framtiden. Inskränkningama i förbrukningen måste därför huvudsakligen rikta in sig mot hushållens energikonsumtion. För att öka det frivilliga energisparandet på elsidan tillsätter kraftindustrin CDL:s elsparkommitte, som genom sitt elsparkansli går ut med allmänna råd om elsparande samt uppmanar landets elleverantörer till lokala sparaktioner.

December I början av december beslutar regeringen att inrätta bl. a. en särskild under handelsministerns ledning för frågor om försörjningsberedning energiförsörjningen på kort sikt. Statssekreterarna i berörda departement ingår som medlemmar. Beredningens uppgift blir att samordna de olika departementens och myndigheternas handläggning av frågor om energiförsörjningen i det aktuella läget. Regeringen bemyndigar den 6 december SPK att fastställa maximipriser för bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Vidare ställer regeringen 200 milj. kr. till öEFzs förfogande av den rörliga kredit på 350 milj. kr i riksgäldskontoret som kan disponeras i bl. a. en situation som är av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Medlen skall användas för inköp av oljeprodukter på den fria marknaden. Man anger också att överväger införa en clearingavgift som medger att merkostregeringen naden för vissa dyra importlaster fördelas på samtliga förbrukare. För den inhemska regleringen av oljeförsörjningen aviseras en särskild nämnd, bränslenämnden.

84 Försörjningskrisen 1973/ 74

Den första omgången av CDL:s annonskampanj för ökat frivilligt elsparande genomförs. Riksdagen godkänner den ll december regeringens förslag om tillämpning och ikraftträdande av allmänna ransonerings- och förfogandelagarna resp. elransoneringslagen. Även lagen om kommunal kristidsförvaltning sätts i tillämpning. Kungörelser om ransonering av flytande bränsle m. m. samt av elektrisk kraft utfärdas. I dessa anges vilka myndigheter som skall svara för olika ransoneringsåtgärder. Huvudansvaret läggs på bränslenämnden (BN) som är ett nyinrättat organ, administrativt knutet till ÖEF. TN har hand om ransoneringen i fråga om registrerade motorfordon och trafiktraktorer. Elförbrukningen skall regleras genom föreskrifter av statens elransoneringsnämnd (SERN). Några andra myndigheter svarar för ransoneringsfrågor inom sina respektive områden. Några dagar senare erhåller regeringen en ny prognos om den beräknade tillförseln av olja under perioden december 1973 - februari 1974. Prognosen visar på följande bortfall: - bensin 14 % (bortfallet större vid nödvändigt uttag av gasol vid svenska raffinaderier) motorbrännolja och tunn eldningsolja 22 % tjock eldningsolja 24 %. Bortfallet i importen av gasbensin för framställning av plaster, kemikalier m. m. beräknas till drygt 20 procent. Nedgången i importen av råolja uppskattas till ca 15 procent. Regeringen beslutar sig då för att fullfölja förberedelserna för bensinransoneringen så att den kan träda i kraft den 8 januari 1974. Vidare riktas planeringen in på att den frivilliga kvoteringen av eldningsolja kan avlösas av en kvotransonering i statlig regi. Vidare vidtas vissa åtgärder för att begränsa förbrukningen av elkraft med inriktning på bl. a. reklam och gatubelysning. BN redovisar den 17 december för försörjningsberedningen försörjningsläget och förslag till tilldelningsramar och ransoneringsperiodens längd för bensin och motorbrännolja. Dagen efter informeras allmänheten om besluten. Handelsministern sägcr då att man måste planera för ett läge med fortsatta allvarliga störningar i tillförseln. Från den 10 december sänds standardkorten ut till fordonsägarna. Ransoneringsmyndigheterna börjar bygga upp sina organisationer och länsstyrelser och kommuner förbereder sina ransoneringsenheter resp. kristidsnämnder. SERN beslutar vid sitt första sammanträde i mitten av månaden att från den 2 januari 1974 införa inskränkningar och i vissa fall förbud beträffande användning av elkraft för vissa ändamål samt att förbereda kvotransonering för alla förbrukarkategorier med start i februari. / Omedelbart före julhelgen beslutar regeringen att uppdraga åt SPK att fastställa nya högstpriser på bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Samtidigt meddelas att vissa kvantiteter olja inte kommer att kunna importeras till priser som ryms inom fastställd högstprisnivå. Man beslutar därför med stöd av allmänna ransoneringslagen att införa ett clearingsystem. Riksskatteverket skall ta ut en clearingavgift som tillförs

sou 1975260 Férsovjningskrisen 1973/74 85

en särskild fond ur vilken bidrag kan ges för sådana särskilt dyra irnportlaster som når landet fr. 0. m. den 1 januari 1974. Regeringen deklarerar att det är av väsentlig betydelse för vår försörjning att även sådana leveranser kan tillföras landet. Den 28 december ställs ytterligare 100 milj. kr. till öEFzs förfogande av den rörliga krediten i riksgäldskontoret för inköp av råolja och oljeprodukter till den svenska marknaden.

Januari Vid årsskiftet görs en kontroll av prognosen för perioden december 1973 - februari 1974. Kontrollen visar på oförändrade siffror för eldningsoljor och råolja. Däremot beräknar man nu ett ökat bortfall av motorbensin, upp till 22 procent. Detta beror på att man i svenska raffinaderier är tvungen att lägga om produktionen för att öka tillförseln av bl. a. gasol i ett läge där vissa svenska industrier står i en akut bristsituation. En ytterligare neddragning av bensinproduktionen anses också bli nödvändig inom den närmaste tiden för att förbättra tillgången på plastråvaror. Bortfallet i tillförseln av bensin beräknas härigenom kunna komma att uppgå till 25—30 procent mot tidigare beräknat 14 procent. Den 2 januari träder bestämmelserna om elrestriktioner i kraft. Från handelsdepartementet meddelas den 4 januari att bristen på plastråvaror kan hota sysselsättningen vid ett stort antal industrier. Genom en reducering av bensinproduktionen skulle tillverkningen av nafta kunna ökas. Nafta är basen för tillverkning av plastråvaror. Essos krackeranläggning i Stenungsund körs ej för fullt på grund av den akuta naftabristen i världen. ÖEF skall i samråd med BN kontakta berörda raffinaderier angående produktionsomläggningar. Vid denna tidpunkt finns också uppgifter om lagerställning per den l december. Dessa siffror visar att oljehandelns lager av dieselolja och tunna eldningsoljor var IS procent lägre än ett år tidigare. Motsvarande lagernedgång för de tjocka eldningsoljorna anges till 7 procent. l början av januari lägger regeringen fram en proposition om utökad rörlig kredit i riksgäldskontoret. Regeringen föreslår att den bemyndigas att vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsbernedskap få disponera en från 350 till 1 000 milj. kr. ökad rörlig kredit. Vid are föreslås att regeringen, utöver en rörlig kredit på 650 milj. kr. får ingå avtal om köp av råolja och oljeprodukter inom en ram av l 350 milj. kr. Ransonering av drivmedel införs den 8 januari. Den första ransoneringsperiuoden sträcker sig till den 28 februari. Ägare till registrerade personbilar tilldelas en standardranson på 100 liter. Till övriga registrerade fordom, i första hand lastbilar och bussar, är standardransonen avvägd för en körsträcka av ca 80 mil. Fordon i yrkesmässig trafik tilldelas dock automatiskt en förskottsranson. Vissa mängder bensin, motorfotogen och motorbrännolja reserveras för tilldelning efter särskild prövning (behovsranson) till angelägna ändamål. TN, som tekniskt ansvarar för driivmedelsransoneringen, kvoterar behovskvantiteterna till de

86 Férsdrjningskrisen 1973/74

olika länsstyrelserna. Ansökan om extratilldelning görs hos länsstyrelsen i det län där fordonsägaren är bosatt. För eldningsolja gäller från den 8 januari att tilldelningen till förbrukare inom industrin som använder mer än 350 m3 per år sker genom särskilt tillstånd från BN. Övriga industriförbrukare får sin tilldelning reglerad genom kvotering i handelsledet. Riktpunkten är att åstadkomma en besparing på 10 procent. För uppvärmning av bostäder m. m. och för varmvattenberedning blir tilldelningen i stort 25 procent lägre än normalt. I början av januari utfärdar nämnden också föreskrifter om ransonering av värme från fjärrvärmeverk. Den 2 januari beslutar BN om ett förbud mot uppvärmning av tappvarmvatten under 14 dagar i februari. På grund av producentländernas ändrade attityd och den onormalt varma väderleken häver man dock detta förbud redan den 16 januari. l anslutning till sin instruktionsmässiga uppgift att meddela råd och anvisningar rörande hushållningen med elkraft uppdrar SERN åt CDL:s sparkommitté att genomföra en andra etapp av kampanjen för frivilligt elsparande. I mitten av januari uppdras åt ÖEF att förbereda reglering av petrokemikalier m. m. ÖEF:s instruktion ändras tillfälligt för att möjliggöra sådana verkställighetsuppgifter. Vidare lägger regeringen fram proposition om rörlig kredit på 600 milj. kr. för att tillfälligt klara de påfrestningar på likviditeten som clearingfonden kan utsättas för. Regeringen anser det också nödvändigt att, mot bakgrund av råvaruläget för stadsgasindustrin, förelägga riksdagen förslag till lag om ransonering av stadsgas. Vid månadsskiftet januari/februari måste man ta ställning till frågan om en eventuell andra ransoneringsperiod för drivmedel. Detta för att man skall hinna trycka och distribuera ransoneringskort. Prognoserna visar att oljeföretagen förväntar sig en förbättring av tillförseln under perioden januari-april jämfört med prognoserna vid årsskiftet. Tillförseln väntas nu ligga ca 10 procent under normalt mot tidigare drygt 20 procent. Denna prognos anses också stämma väl överens med den allmänna bedömningen av läget på världsmarknaden som pekar mot en råoljebrist på 6-8 procent. BN konstaterar att bilisternas faktiska konsumtion under januari minskat avsevärt. Vidare anges att landet har ganska betydande lager som kan överbrygga ett måttligt underskott i försörjningsbalansen. Mot denna bakgrund bedömer BN det inte vara nödvändigt att behålla kortransoneringen av bensin och i konsekvens härmed inte heller för motorbrännolja. Ransoneringen avbryts därför omedelbart men man uppmanar samtidigt bilisterna till frivilligt sparande. Försörjningsläget för eldningsoljor bedöms vara sämre än för bensin. Därför fortsätter kvotransoneringen av eldningsolja och man förutser en ny ransoneringsperiod fr. o. m. 1 mars. En fortsatt ransonering av tjock eldningsolja för uppvärmningsändamål anses såsom oundgängligen nödvändig för att sysselsättningen och produktionen skall kunna upprätthållas. Lagren av tjocka oljor bedöms ändå minska kraftigt under

sou 1975:60 Försörjningskrisen 1973/74 87

Tabell 5.3 Bedömd och verklig import under november och december 1973 avseende de åtta största oljeföretagen i Sverige enligt rapporter till bränslenämnden (1 000 m3)

November December Bedömd l-aktisk Bedümd Faktisk import import import import

Motorbcnsin 301 244 225 191 Motorbrännoljar eldning-Solja l -2 650 593 669 538 Eldningsolja 3-5 337 325 428 337

perioden eller med drygt 30 procent. I januari föreligger uppgifter om faktisk import under november och december 1973. En jämförelse mellan beräknad och faktisk import för de åtta största oljeföretagen framgår av tabell 5.3. Av tabell 5.3 framgår att den faktiska importen låg under de prognoser som gjordes. För de två månaderna var bensinimporten inte mindre än 20 procent under beräknade kvantiteter. Samma dag som drivmedelsransoneringen upphör uppdrager regeringen åt SPK att fastställa nya högstpriser på oljeprodukter. Vidare meddelas att en clearingavgift tas ut fr. 0. m. den 1 februari med ll öre per liter bensin och 40 kr. per m3 olja. En särskild clearingnämnd inrättas. Mot bakgrund av det förbättrade kraftförsörjningsläget kan SERN i slutet av januari lätta på elrestriktionerna bl. a. beträffande användningen av motor- och kupévärmare.

Februari BN utfärdar den 5 februari bestämmelser angående en andra ransoneringsperiod för flytande bränslen, värme och gas. Den andra perioden skall omfatta tiden den 1 mars- den 30 april 1974. Samma dag slopar SERN restriktionerna beträffande kupé- och motorvärmare. Några dagar senare upphäver man även restriktionerna beträffande gatu- och vägbelysningen. Vid energirådets sammanträde den 8 februari anför handelsministern att försörjningsläget för olja och bensin även i fortsättningen kräver

Tabell 5.4 Bedömd och verklig import under januari 1974 avseende de åtta största oljeföretagen i Sverige enligt deras rapporter till bränslenämnden (1 000 m3)

Bedömd Faktisk import import

Motorbensin 240 241 Motorbrännolja/ eldningsolja l-2 661 650 Eldningsolja 345 423 370

88 Försö/jningskrisen 1973/74

Tabell 5.5 Beräknad lagerförändring januari-april 1974 (l 000 m3)

Fortsatt ranso- Upphörd ransone nering efter 1/3 ring per 1/3

Motorbcnsin — + 259“ Motorbrännolja/ cldningsolja 1—2 r 900 - l 325 a Upphörd per 30/l.

konsumenternas medverkan för att minska förbrukningen. Han redovisar också en jämförelse mellan prognos och utfall för januari månad. Dessa uppgifter framgår av tabell 5.4. Under februari startar BN en kampanj för frivilligt sparande av bensin. CDL:s sparkommitté bedriver fortlöpande under hela krisen en kampanj för frivilligt elsparande. SERN skjuter under januari och februari successivt upp sitt beslut om kvotransonering av elkraft. l mitten av februari anser man att kraftförsörjningsläget medger att planerna på en ransonering helt avskrivs. Ungefär samtidigt häver man restriktionerna utom dem som avser användningen av extra värmeelement och elångpannor. Vid slutet av månaden visar en försörjningsbalans, som bygger på oljehandelns bedömning till BN, på fortsatt lagernedgång för tunn eldningsolja. Av tabell 5.5 framgår beräknad lagerförändring under perioden januari-april 1974.

Mars BN häver den l mars ransoneringen av flygdrivmedel. SERN häver den 9 mars samtliga kvarvarande restriktioner avseende användningen av elkraft och CDL:s sparkommitté kan samma dag avsluta sin sparkampanj med en tackannons till allmänheten. Den 15 mars upphävs också kvotransoneringen av eldningsolja och vämie och restriktionerna beträffande stadsgas.

April BN beslutar den 19 april att fr. o. m. den 25 april häva ransoneringen av gasol. Regeringen uppdrager åt SPK att fastställa nya högstpriser för oljeprodukter fr. o..m. den l maj. Samtidigt slopas clearingsystemet. Det som nu kvarstår av krisperiodens regleringar är i stort ett fortsatt exportförbud för oljeprodukter och Kungl. Maj :ts cirkulär till statsmyndigheterna om besparingsåtgärder vid förbrukningen av energi. BN fortsätter också att redovisa månatliga försörjningsbalanser.

F6rs0rjniI1g5krisen 1973/ 74 89

Maj —-nuvember Ransoneringsmyndigheterna genomför en utvärdering av erfarenheterna från krisen. BN upphör med sin verksamhet med juni månads utgång och ansvaret för de uppgifter nämnden har enligt utfärdad kungörelse förs över till ÖEF. Såväl clearingnämnden som SERN upphör med sin verksamhet med november månads utgång då allmänna ransoneringslagen och elransoneringslagen upphör att gälla.

6 Internationella förhållanden

6.1 Internationellajämförelser

6.1.1 Energiberedskap i andra länder före 1973 års kris Alltsedan Suezkrisen i mitten av 1950-talet har man i olika länder ägnat ökat intresse åt frågor om energiberedskap. Inom dåvarande OEEC (Organisation for European Economic Co-operation, numera OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development), fattade man år 1958 beslut om att rekommendera medlemsländerna en oljelagring motsvarande minst 60 dagars löpande förbrukning, dvs. lagren skulle räcka under 60 dagar räknat från tiden för ett avbrott i tillförseln, År 1962 ändrades denna rekommendation till att avse ett beredskapslager av olja motsvarande minst 65 dagar av den inom landet genomsnittliga förbrukningen under senast förflutna kalenderår. 1960-talet präglades vad gäller försörjningstryggheten inom OECDländerna av arbetet med lagemppbyggnad. Sverige hade redan år 1957 fattat beslut om ett oljelagringsprogram för perioden 1958-62. Bakgrunden till 1955 års oljelagringskommitte, som utarbetade förslaget om en utökad beredskapslagring, var bl. a. den snabba ökning av konsumtionen av flytande drivmedel och bränslen som inträtt under efterkrigstiden. Sveriges beroende av en jämn oljetillförsel och lagerhållning hade ytterligare accentuerats av Suezkrisen i slutet av år 1956. Under 1960-talet ökade Västeuropas beroende av importerade flytande drivmedel och bränslen. Oljans andel av Västeuropas (OECDländernas) energiförsörjning steg sålunda från 39 procent 1962 till 56 procent år 1969 samtidigt som andelen intern tillförsel av olja minskade från 7,5 till 3,6 procent. Det senaste årtiondets energiförsörjning har således präglats av ökat beroende av importerad olja. Utvecklingen av andra energislag, främst kärnkraft, har ej kunnat minska detta beroende. Kärnkraften har av olika skäl ej expanderat i den utsträckning som man förutsåg i början och mitten av 1960-talet. Samtidigt som Västeuropas oljeberoende ökat har möjligheterna att trygga en jämn och säker tillförsel inte förbättrats utan snarare försämrats. De västeuropeiska OECD-länderna importerar till helt övervägande delen sin olja från Mellersta Östern och Nordafrika. Båda dessa områden karaktäriseras av politisk instabilitet. Efter Suezkrisen har de varit utsatta

92 Internationella _förhållanden

för flera kriser. År 1967 utbröt krig mellan Israel och de arabiska grannländerna, det s. k. sexdagarskriget. Härvid drabbades också de oljeproducerande funktionerna i området. Suez-kanalen, som utgjort förbindelselänken mellan Medelhavet och oljefälten i Persiska viken, blockerades under kriget och har fram till år 1975 varit avstängd för sjöfart. Blockeringen av Suez-kanalen innebar att tankfartygen måste passera runt den afrikanska kontinenten för att nå västeuropeiska hamnar. Denna förlängning av transportvägarna medförde en stor efterfrågan på tanktonnage och en hård press uppåt på fraktpriserna. Denna transportkris förstärktes också av att den s. k. ”Tap-line”, oljeledningen mellan Libanon och Saudi-Arabien, var bruten under ungefär ett år. Den politiska och militärpolitiska utvecklingen i Mellersta Östern under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gav ej anledning till optimistiska förutsägelser om en bestående stabilisering. Mot bakgrund av den här tecknade utvecklingen rekommenderade OECD:s råd den 29 juni 1971 alla europeiska medlemsländer (utom Finland) att så snart som möjligt bygga upp sina lager av vissa oljeprodukter att motsvara minst 90 dagar av föregående års förbrukning. Rådet rekommenderade vidare de europeiska medlemsländernas regeringar i november 1972 att, i anslutning till OECD:s oljefördelningssystem, a) förbereda sådana planer som möjliggör insättande av omedelbar och effektiv ransonering av oljeprodukter i händelse av oljeförsörjningskris och b) upprätta nationella samrådsorgan med representanter för oljeföretagen. Genom studium av dokument och rapporter samt vid direkt kontakt med berörda organ i olika länder har EBU kunnat skapa sig en grov bild av den beredskap på energiområdet, i första hand ransoneringsberedskap, som fanns då krisen inträffade hösten 1973. Den följande redogörelsen avser således inte aktuell beredskapsnivå utan den som länderna deklarerat i olika sammanhangföre oljckrisen 1973/74, dvs. den nivå man kunde utgå från för att möta krisens påfrestningar. l nästa avsnitt, och mer utförligt i bilaga 1, redovisas vilka åtgärder som faktiskt vidtogs. Vidare redovisas i bilaga 2 för vissa länder bl. a. det utvecklingsarbete som vidtagits efter krisen för att förbättra ransoneringsberedskapen.

Kanada Kanada har erforderlig lagstiftning och konsumtionskontrollerande organisation avseende krigsförhållanden. Dessa planer avser statlig kontroll av lager, också oljelager. För andra kriser än krig finns bara den s. k. National Energy Board Act. Man bedömer att den möjligen kan användas för att begränsa eller styra förbrukningen genom licensiering av oljeimporten. Man överväger förslag som berör sådana oljeförsörjningskriser

Internationella _lörhâ/Ianden 93

som inte avser krigsförhållanden. Dessa förslag innehåller också ett system för ransonering av oljeprodukter. Några legala bestämmelser eller klar policy finns inte vad avser beredskapslagring av olja. Oljebolagen anses dock ha varit medvetna om det nationella intresset av att upprätthålla en skälig lagernivå. De kommersiella lagren hos oljeimportörer på östkusten uppgår under år 1972 till ca 70 dagars löpande förbrukning i den delen av landet.

USA Myndigheternas möjligheter att reglera förbrukningen är begränsade utom när det gäller landets försvar. Presidenten har enligt Defense Production Act bemyndigande att prioritera och fördela varor på den civila marknaden om landets försvar kan skadas pâ grund av varubrist etc. Det finns planer för att möta olika slag av nedskärningar i tillförseln. På låg nivå vädjar man till allmänheten att spara. På en högre nivå kan regeringen antingen begära att industrin levererar till vissa förbrukare eller utnyttja befogenheterna under Defense Production Act. Slutligen finns i händelse av allvarlig kris eller krig planer på konsumtionsbegränsning. Dessa planer innehåller följande steg: a) Man utfärdar Presidential Statement and Executive Order” för kontrollprogrammets införande b) Man utser en administratör och delegerar befogenheter till berörda myndigheter c) Man skaffar personal och medel för programmets administration, ordnar med lokalkontor som upptar kontakter med industrin d) Man studerar läget och analyserar möjliga effekter e) Man utfärdar direktiv och anvisningar samt sätter in åtgärder federalt och lokalt. Vissa åtgärder kan sättas in snabbt. Ett större program för nedskärning kan sättas igång inom några dagar men man räknar med att det tar veckor innan det verkar effektivt. Ett fullständigt riksomfattande program för ransonering av förbrukningen skulle från beslut till start fordra ca 90 dagar. Den instans som ansvarar för ransoneringsberedskapen är Office of Emergency Preparedness (Executive Office of the President). Denna institution samordnar andra myndigheters och departements arbete på energiområdet, i första hand Department of the Interior. Planerna förutsätter att man upprättar en Emergency Petroleum and Gas Administration. Personal från näringslivet är redan utsedd och utbildad genom National Defense Executive Reserve. l stort kan man urskilja följande tidsförhållanden och spareffekt i de olika regleringsstegen. Steg 1. Frivilligt sparande hos förbrukarna kan ge upp till 5 % effekt (lO dagar). Steg 2: Kvoteringar i handelsledet är sannolikt ingen möjlig åtgärd om

94 Internationella _förhâllanden

man eftersträvar en större effekt än 10 % på grund av svårigheten att kontrollera de slutliga leveranserna (10 dagar). Steg 3: Total ransonering i fred kan möjligen ge upp till 30 % spareffekt (90 dagar). När det gäller beredskapslagring av olja saknas bestämmelser om 90dagarslager. Man bedömer det dock som möjligt i händelse av kris att genom t. ex. fiskala åtgärder, lån och subventioner öka ut lagren i USA.

Japan I Japan har man inte gjort några förberedelser avseende beredskapslager . och regleringssystem. När det gäller oljelager har man dock ambitionen att under år 1975 uppnå 65-dagarsnivån. Denna lageruppbyggnad sker utan särskild lagstiftning. l stället erbjuds oljeföretagen långsiktiga lågräntelån och fördelaktiga avskrivningsregler beträffande lagerbyggnader.

Australien Australien saknar såväl beredskapslager som system för förbrukningsreglering. I händelse av kris kan man kontrollera oljelagren åberopande 1949 års Liquid Fuel (Defence Stocks) Act.

Italien l ltalien överväger man sådana regler som kan användas i händelse av försörjningskris. Genom vissa bestämmelser från år 1933 och år 1934 kan dock myndigheterna utöva kontroll över oljeindustrin och har befogenhet att vidtaga åtgärder i särskilda fall. Viss allmän lagstiftning för åtgärder i en nödsituation finns. Industri- och handelsministeriet ansvarar för frågor i anslutning till förbrukningsreglering. Ministeriet kan vid en försörjningskris komma att disponera följande resurser: a) en central drivmedelskommitté som består av representanter för berörda departement och för de organ som svarar för tillförsel och distribution av oljeprodukter samt b) lokala drivmedelskommittéer. Vilka åtgärder som sätts in för att minska förbrukningen beror på krisens allvar och hur den utvecklas. I händelse av en konsumtionsreglering fördelas oljeprodukterna av lokala myndigheter efter typ av produkt och konsumtionssektor. Man studerar också ett flexibelt system avseende konsumentkuponger och ett system att beräkna väsentliga behov. Lagstiftningen från 1930-talet innehåller också regler om oljelagring. När man ger tillstånd till drift av raffinaderier och oljedepåer kan man föreskriva vilken mängd olja som skall hållas i lager. År 1972 hade man målsättningen att nå upp till en lagernivå motsvarande 75 dagar. En successiv utbyggnad mot 90-dagarsnivån planeras.

Internationella _förhållanden 95

Frankrike Bestämmelser från år 1959 avseende den allmänna försvarsorganisationen stipulerar att i händelse av hot mot landet eller dess befolkning kan regeringen utfärda dekret som medger:

a) rekvisition av personal, varor och tjänster samt b) kontroll och fördelning av energitillgångar, råmaterial, industrivaror och väsentliga matvaror samt restriktioner avseende dessa varor. lndustriministern svarar för energiförsörjningen. Befintlig lagstiftning ger industriministern den befogenhet som fordras för start av en ransonering. Man har förberett ett systern för fördelning av bränsle. lgångsâttningstiden anges till storleksordningen 4-6 veckor. Vid en mild ransonering, under en kortare tid, försöker man i första hand förhindra en snabb lagerminskning genom att minska leveranserna från raffinaderier och depåer. Följande åtgärder anses möjliga före ett renodlat kupongsystem: helgkörförbud, - restriktioner beträffande parkering i städer, —— hastighetsbegränsningar, - körtillstånd endast inom ett visst registreringsområde samt — körförbud för äldre bilar och större (bensinslukande) bilar.

När det gäller dessa åtgärder skiljer man på privatbilar och bilar i yrkesmässig trafik. Genom denna typ av mild ransonering anser man sig kunna begränsa konsumtionen upp till 15-20 procent. Inför en hårdare ransonering har man förberett distribution av ransoneringskort för motorbränsle. Utkast till direktiv och cirkulär finns färdiga med fördelningsskalor. En basranson planeras till alla ägare av bilar under 1,8 ton. Kort med drivmedelskuponger lämnas ut av tobaksaffärer och bilregistreringskontor. Vid drivmedelsinköp måste kortet visas upp för kupongklippning. Genom speciella tillstånd kan man disponera drivmedel från en central och en regional kvot. Fördelningsmyndigheterna gör upp listor på dem som skall erhålla kuponger. När det gäller drivmedel till diplomatbilar, regeringsbilar etc. har man speciella arrangemang. Även när det gäller eldningsoljor tänker man sig en central och en regional kvot. När det gäller lagring finns bestämmelser som säger att de som har importlicenser för olja skall hålla ett lager av motorbensin (ej flygbensin), motorbrännolja och eldningsolja som motsvarar minst l/4 av leveranserna till konsumenterna under den senaste De kan IZ-månadersperioden. istället för färdigprodukter lagra råolja upp till en viss gräns. Reservlagret är ett minimilager under vilket man inte får gå. Reservlagrets storlek påverkas således varken av säsongvariationer i konsumtionen eller av ändringar i den industriella driften.

96 Internationella _ förhållanden

Storbritannien Emergency Powers Act av år 1920, ändrad år 1964, ger regeringen de befogenheter som behövs för att skydda samhället i en kris. Reglerna avser speciella krissituationcr och har hittills gjort det möjligt för den ansvarige ministern att genom direktiv kontrollera tillgångar, distribution och förbrukning av flytande bränsle. Krisbefogenheter (emergency powers) erhålls genom en kunglig proklamation av undantagstillstånd (state of emergency). Undantagsregler som utfärdas under åberopande av Emergency Powers Act måste underställas parlamentet inom sju dagar. Sedan utfärdas författningar, t. ex. bestämmelser för drivmedelsransonering. Som ett alternativ till Emergency Powers Act har den engelska regeringen förelagt parlamentet (december 1973) en lag avseende kontroll av bränsle och elkraft. Den ger befogenhet till kontroll av produktion, tillgångar, förvärv och användning av flytande bränsle. Lagen medger också priskontroll för oljeprodukter. Department of Trade and Industry svarar (1973) för ransoneringsberedskapen. Om det erfordras restriktioner, kan oljeföretagen fås att minska oljeleveranserna antingen genom regeringsdirektiv eller genom en frivillig överenskommelse. Om det är nödvändigt avser man att ransonera motorbränsle med kuponger. Följande steg kan urskiljas beträffande kvantitativa restriktioner. Motorbränsle l. Frivilligt sparande. Effekten svårbedömbar. 2. Kupongransonering. Effekt lO %. Starttid ca 4 veckor.

Eldningsolja 1. Frivilliga åtgärder. Effekten svårbedömbar. 2. Reglerad nedskärning till l0 %. Starttid några få dagar. 3. Reglerad nedskärning till 25 %. Starttid några få dagar. Regler om ett minimilager på 90 dagar träder i kraft fr. o. m. den l januari 1975.

Västtyskland Ansvaret för införande av en ransonering bedöms falla på finansdepartementet. Man överväger att skapa ett samordningsorgan på ministernivå med representanter för bl. a. oljeindustrin, vetenskapliga institutioner och konsumentorganisationer. Med hänsyn till försörjningslägets utveckling skulle man vid en oljekris sannolikt försöka minska förbrukningen på frivillig väg eller genom statliga åtgärder samt även pröva alternativa energikällor. År 1965 trädde en lag i kraft avseende minimilager av oljeprodukter. l händelse av kris har ekonomiministern befogenhet att medge ianspråktagande av beredskapslagren. Regeringen kompletterar också industrins lager med ett statsägt lager på lO milj. ton råolja som byggs ut under perioden 1974-76.

Internationella _ förhållanden 97

Nederländerna En speciell ransoneringslag från år 1939 ger ekonomiministern möjlighet att utfärda bestämmelser om kontroll av tillgångar på, distribution och konsumtion av en viss vara (dvs. också råolja och oljeprodukter). Bestämmelserna kan träda i kraft en dag efter att de publicerats. Allt som allt skulle det ta 2 a 3 dagar att sätta bestämmelserna i kraft. Ekonomiministern ansvarar för ransoneringsberedskapen. Denne kan delegera verkställigheten av vissa åtgärder. Restriktioner beträffande helgkörning handhas t. ex. av transportministeriet. Det förutsätts att en statlig myndighet för mineraloljeprodukter åläggs att verkställa ransoneringsåtgärderna. Man planerar för olika metoder. Ett helgkörförbud kommer att tillämpas generellt med möjlighet till undantag för speciella kategorier (polis, läkare etc.) och för särskilda individuella behov. Vid en allmän kvotering av leveranser av t. ex. eldningsolja finns också möjlighet till dispens. Man har även förutsatt ett kupongsystem för bensin, fotogen och motorbrännolja. Beträffande eldningsolja har man förberett ett system med individuella licenser. När det gäller bensin planerar man för följande åtgärdsstege. l. Vädjan till allmänheten om frivilligt sparande samt frivillig nedskärning av leveranser i handelsledet i samråd med ekonomiministeriet. Starttid 2 ä 3 dagar. 2. Helgkörförbud. Starttid 1 vecka. 3. Förbud mot viss kvällskörning. Förbud mot nöjeskörning. Starttid 1-2 veckor. 4. Kupongransonering. Starttid 2-3 veckor. För fotogen, motorbrännolja och eldningsolja har man tänkt sig följande ordning. l. Vädjan till allmänheten om frivilligt sparande. Frivillig nedskärning av leveranserna i handelsledet i samråd med ekonomiministeriet. Starttid 2 á 3 dagar. 2. Centralt bestämd kvotering av leveranserna till konsumenterna med motsvarande period föregående år som referensperiod. Starttid 2 veckor. 3. Ransonering med kuponger och licenser. Starttid 2-3 veckor.

l Nederländerna har man alltsedan år 1961 en överenskommelse med de större oljeboiagen om ett minimilager på minst 65 dagar. Regeringens avsikt är att ett 90-dagarslager skall vara uppnått, genom stöd i lag, till den l januari 1975.

Belgien Ekonomiministeriet ansvarar för ransoneringen av oljeprodukter. lnom ministeriet har man gjort utkast till bestämmelser som kan tjäna som grund för restriktioner beträffande olja. Det finns också planer att inrätta

98 Internationella _fdrhâllanden

en nationell byrå för fördelning av oljeprodukter. En sådan byrå sätts upp endast i händelse av nationell kris och då anpassad till lägets karaktär. Ett senare steg omfattar också system för kupongransonering för såväl motorbränsle som annat bränsle. Under en krisperiod kan oljeindustrin bli föremål för reglering. Detta sker sannolikt i samarbete med industrins organisationer. Man kan tänka sig en poolning mellan företagen. Det första steget i en förbrukningsreglering kan innefatta helgkörförbud och förbud mot viss veckokörning. Vidare kan hastighetsbegränsningar komma att tillämpas. Eldningsolja kan kvoteras med utgångspunkt i förbrukningen under en tidigare period. Kvoteringen skulle innebära begränsning genom överenskommelser mellan säljare och köpare. Det andra steget omfattar kupongransonering för såväl motorhränsle som annat bränsle. Raffinaderier och importörer måste hålla ett lager av olja som minst svarar mot l8 procent (65 dagar) av inhemska leveranser under föregående kalenderår. Uppgång till en 90-dagarsnivå planeras.

Österrike Bestämmelser för förbrukningsreglering finns i en lag från 1973. I händelse av försörjningskris får ministeriet för handel och industri, efter hörande av styrelsen för råmaterialkontroll, utfärda kontrolldirektiv avseende bl. a. oljeprodukter. För verkställigheten av sådana direktiv ansvarar regeringen och lokala myndigheter inom ramen för sin kompetens. Förutom planer på fullständig ransonering finns också planer på t. ex. temporära restriktioner i helgtrafiken. Organisatoriska och tekniska arrangemang för att leda en ransonering är förberedda. Det finns (1973) inga bestämmelser om tvångslagring av olja. Man överväger att införa en lagstiftning för att erhålla en lagerberedskap i enlighet med internationella rekommendationer. I händelse av kris handhar ransoneringsmyndigheten också utnyttjandet av lagertillgångar.

Schweiz De federala myndigheterna har dragit upp allmänna riktlinjer och förberett åtgärder för att i en kris trygga landets försörjning med väsentliga varor och tjänster. De planerade arrangemangen grundas på principen om delegering av särskilda befogenheter från parlamentet till federala rådet. Vad gäller motorbränslen och andra bränslen förutses i de centrala direktiven - effektiv kontroll av import, lager och konsumtion, uppmuntran till import av varor samt - omedelbara konsumtionsrestriktioner för alla oljeprodukter.

Internationella _förhâllanden 99

Både legalt och tekniskt anser man att åtgärderna kan sättas in effektivt inom fjorton dagar, om nödvändigt inom fem dagar. Man betonar betydelsen av att förberedelserna löpande ses över både administrativt och tekniskt. Det federala ekonomidepartementet ansvarar för verkställigheten av krisåtgärderna. Såväl existerande metoder att begränsa förbrukningen som erforderlig organisation är föremål för översyn (1972). Man planerar bl. a. att i ett initialskede reglera konsumtionen genom kvotering antingen generellt eller med hänsynstagande till olika avnämargruppers ekonomiska betydelse. I en andra fas tillgrips full ransonering som kan innebära att man utesluter vissa konsumenter. I kvotsystemet avses var och en få ett personligt tillstånd utvisande en kvantitet som beror på till vilken förbrukargrupp man klassats. Vid full ransonering utfärdas ransoneringskort eller licenser. Vid en reglering utgår man från följande: oljeförbrukningen skall kvoteras så snabbt som möjligt under hänsynstagande till olika förbrukares ekonomiska betydelse. Det föreslagna kvoteringssystemet anses fullt tillräckligt i ett initialskede. Bestämmelser finns från mitten av 1950-talet om beredskapslagring. Lagren uppgår (1972) till över 90 dagar. I en kris kan myndigheterna disponera dessa lager.

Danmark En lag från år 1968 ger handelsministern alla befogenheter att reglera förbrukningen m. m. i händelse av oljekris. Han har också bemyndigande att i sådana fall sätta upp erforderlig administration. Den enda åtgärd som måste vidtas före en reglering är att få godkännande från en särskild parlamentarisk kommitté. Om regleringen brådskar kan den införas utan sådant godkännande om kommittén informeras i efterhand. Handelsministeriet har också hand om det praktiska arbetet med ransoneringen. Det finns inget förberett maskineri, men handelsministern har bemyndigande att skapa den organisation som kan erfordras. Det finns planer på att inrätta regionala kontor. Vidare förutses hjälp med ransoneringsarbetet från lokala myndigheter. Vilka regleringsmetoder som kommer att tillämpas blir beroende på krisens karaktär, tid på året, erforderlig besparing osv. De metoder som kan komma ifråga är bl. a. leveransnedskärningar, kupongsystem, speciella tillstånd, helgkörförbud. En första åtgärd kan bli att leverantörerna skär ned sina leveranser. Särskilt avseende motorbensin måste en sådan åtgärd dock snabbt följas upp med kupongsystem eller speciella tillstånd. Sådana ytterligare åtgärder kräver några veckors förberedelser. Beträffande uppvärmningssektorn kommer problemen att dyka upp under höst och vinter. Man räknar i så fall med att oljeföretagen hjälper till med att snabbt införa ett ransoneringssystem. En lag från år 1972 bemyndigar handelsministern att utforma regler för uppbyggnad av ett 90dagars1ager. Sådana regler har utarbetats.

100 Internationella . förhållanden sou 1975;6o

Lagren kontrolleras av handelsministeriet som erhåller rapporter från de lagringsskyldiga.

Norge En lag från år 1956 ger regeringen befogenhet att vidtaga erforderliga åtgärder i en oljekris. I överensstämmelse härmed fullbordades år 1959 en ransoneringsplan som tillställdes, med ransoneringskuponger etc., ansva» riga myndigheter och organ. År 1972 sågs planen över. I händelse av kris måste regeringen fatta beslut om förbrukningsreglering. Därefter sätter handelsdepartementet bestämmelserna i kraft och utfärdar erforderliga föreskrifter till andra departement samt till regionala och lokala myndigheter. Ett sådant regeringsbeslut kan fattas omgående vid en kris. Ransoneringen administreras av handelsdepartementet. Under krig inrättas ett försörjningsdirektorat för att sköta ransoneringen. Regionala och lokala myndigheter finns redan inrättade men de har inte tillräckligt med personal för att på kort tid ta hand om en ransonering. I händelse av kris måste dessa myndigheter förstärkas personellt, vilket kan ta viss tid. Ransoneringsplanen kan indelas i två steg. I ett första steg skärs leveranserna ned och man vidtager åtgärder för att eliminera onödig förbrukning t. ex. genom restriktioner för biltrafiken. Man eftersträvar en konsumtionsbegränsning som inte allvarligt skadar landets ekonomi. På många områden, t. ex. inom vissa industrisektorer, vid viss husuppvärmning kommer leveranserna att skäras ned upp till 50 procent av leveranserna under motsvarande period föregående år. Denna ransoneringsmetod avser man att använda dels när tillförselbortfallet uppgår till 20-25 procent, dels i ett övergångsskede vid krig. Under en sådan period används inte ransoneringskuponger. Om försörjningssituationen förvärras tillgrips full ransonering. Då förutsätts regionala och lokala myndigheter medverka. Ransoneringen baseras i huvudsak på kuponger. För transportsektorn ansvarar samfärdseldepartementet inom de kvota som handelsdepartementet meddelar. På samma sätt svarar industridepartementet för ransoneringsâtgärderna inom industrin. Bland de åtgärder som planeras kan man urskilja följande steg. l. Frivilligt sparande. Stöd i lagstiftning fordras inte. Tillämpas under kortare tid. Spareffekt 5-10 %. 2. Kvotering i handelsledet kombinerad med frivilliga åtgärder och speciella restriktioner inom transportsektorn. Möjlig spareffekt 20-25 %. 3. Full ransonering. Erforderlig starttid uppgår till ca 24 timmar för steg l-2 och 30 dagar för steg 3. Norge har ingen lag som föreskriver lageruppbyggnad till den av OECD föreslagna nivån (1972). Då det tredje raffinaderiet blir klart, förutser man dock ett lager motsvarande 90 dagars oreglerad förbrukning.

lnrernationella _ förhållanden 101

Finland Åtgärder för förbrukningsreglering kan vidtas med stöd i en lag från 1970 om tryggande av befolkningens utkomst och landets näringsliv under undantagsförhållanden. Lagen ger regeringen vida befogenheter att övervaka t. ex. export, kreditgivning, produktion och distribution. Det huvudsakliga ansvaret för cnergiförsörjningen under kristid åvilar i första hand handels- och industriministeriet. Kristidsförsörjningen förbereds av försvarsekonomiska planeringsnämnden som sorterar under ministeriet. Nämnden har till uppgift att bl. a. ta reda på totalbehoveni landet samt göra upp planer över den erforderliga produktionen och upplagringen liksom också genomföra regleringar i en krissituation. Energiförsörjningen skall i en krissituation ledas av handels- och industriministeriet, där bränsleförsörjningen underordnas en riksbränslechef och elproduktionen en rikskraftchef. Den under bränslechefen lydande organisationen skall ha till uppgift att beträffande alla bränslen ansvara för anskaffning, lagring, transport samt koordinering av regleringar. Den verkställande organisationen under kristid utgörs av bränslebolagen och deras personal, materiel etc. Stommen till en kraftförsör/ningsorganisation som skall ansvara för elförsörjningen utgörs av kraftbolagen. De kan i kristid få befogenhet att verka som myndigheter. En egentlig reglering kan föregås av frivillig bränslebesparing samt ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgângar. En reglering inleds vanligen med att man tar i beslag de bränslen och Smörjmedel som finnsi landet. Till beslut om beslagtagande ansluter sig en anmälningsskyldighet rörande bränslen och Smörjmedel samt bestämmelser om användning och_ överlåtelse. Bränslereglering sker genom kvotering till olika konsumentgrupper varvid man tar hänsyn till möjligheten att använda alternativa bränslen. Kvot tilldelas för viss period t. ex. en månad. Kvottagaren, dvs. den riksomfattande kristidsorganisationen eller annan motsvarande enhet, fördelar kvoten vidare till dem som hör till dess organisation. Den riksomfattande bränsleorganisationen tar hand om kvotfördelningen till olika konsumentgrupper som ligger utanför riksorganisationerna. Bränsleorganisationen ansvarar t. ex. själv för bränsle till fastighetsuppvärmning. Reglering av bränsleförbrukningen kan, beroende på krisens art, hänföra sig —— direkt till bränslen och Smörjmedel, — till användningen av fordon och apparater samt till den industriella verksamheten eller - till båda dessa.

6.1.2 Krisdtgdrder i andra länder

Under energtkrisen 1973/74 vidtogs i olika länder åtgärder av vitt skilda slag. l bilaga l finns en redovisning månad för månad av krisåtgärder som sattes in i VLSSHindustriländer. Den redovisningen bygger på svenska ut-

102 Internationella förhållanden Tabell 6.1 De tio mest frekventa krisåtgärderna i 16 europeiska länder

landsmyndighetcrs rapportering. Bilagan 2 innehåller en mer utförlig redovisning av vissa länders erfarenheter från krisen 1973/74. Denna redovisning bygger på material som erhållits dels från myndigheter i andra länder via utrikesförvaltningen, dels vid studiebesök i berörda länder. Av tabell 6.1 framgår att man i första hand valt åtgärder som har kunnat införas snabbt utan mer omfattande förberedelser, och som inte heller inneburit alltför stora påfestningar på förbrukarna. Flertalet länder valde t. ex. att införa såväl hastighetsbegränsning som förbud mot privat bilkörning under helgerna. Den senare åtgärden varierades med körning varannan helg, körförbud en dag iveckan, knytning till jämn resp. udda slutsiffra i registreringsnumret. En lika allmän åtgärd var införande av exportkontroll av oljeprodukter. De länder som införde hastighetsbegränsningar hade tidigare vanligen fri fart eller relativt höga fartgränser. På så sätt fanns visst utrymme, också under vinterperioden, för besparing genom sänkta fartgränser. I flera länder byggde man upp efterlevnadsgraden genom att i förväg informera bilisterna om att överträdelser skulle medföra dryga böter. Endast i England noterade man efter en tid sådan försämrad efterlevnad att man övervägde återgång till de tidigare fartgränserna. I kapitel 10 återges närmare vissa erfarenheter av hastighetsbegränsning som metod att begränsa drivmedelsförbrukningen. De spareffekter som där redovisas ligger i storleksordningen 5 procent. Helgtrafikförbuden omfattade i intet fall längre tid än lördag eftermiddag-måndag morgon (Norge). Flertalet länder nöjde sig med att förbjuda privattrafik under själva söndagsdygnet. Ett längre gående trafikförbud ansågs av många innebära sådana ingrepp i den normala livsföringen och sådan störning av trafikarbetet att det var uteslutet. Genom att i tiden snävt avgränsa trafikförbudet slapp man också den tunga administration av dispensansökningar som annars hade behövt byggas upp. l bilaga 4 redovisas en undersökning av effekter av och möjligheter till helgtrafikreglering i Sverige. Där anges också vissa erfarenheter från andra länder. Allmänt kan sägas att redovisade besparingar uppgår till 7-10 procent av veckoförbrukningen. Man måste dock här,

Internationella _förhâllanden 103

liksom vid redovisning av andrajbesparingssiffror, betona att effekten ofta är grovt uppskattad av vederbörande myndigheter. När det gäller drivmedel vidtogs i övrigt vissa åtgärder som medgav snabb insats t. ex. förbud mot försäljning i lös dunk, förbud mot motortävlingar, stängning av sedelautomater. Effekten av dessa åtgärder är svår att bedöma. Försäljningsrestriktionerna är i första hand åtgärder som syftar till att motverka hamstring. Förbudet mot motortävlingar kan ses såsom en åtgärd med psykologisk verkan. l ett kärvt försörjningsläge då myndigheterna tvingas införa en rad restriktioner i det privata bilåkandet kan det inverka menligt på besparingsmoralen att tillåta ohämmad tävlingsverksamhet med bilar och motorcyklar. De flesta länder försökte att minska energikonsumtionen genom att uppmana till frivilligt sparande. I hälften av de länder som ingår i tabell 6.1 hade man organiserat särskilda kampanjer, ofta finansierade med statliga medel. Även i övriga länder förekom dock motsvarande aktiviteter på frivillig väg eller genom lokala och regionala organ. Det förefaller vara en allmän inställning att försörjningsproblemen i första hand bör mötas med frivilliga åtgärder. Av avsnitt 6.1.1 framgår att de flesta länder i Europa bör ha haft en ganska god beredskapsstandard då krisen inträdde hösten 1973. Vad som är anmärkningsvärt är att så få länder under krisen vidtog förberedelser för att kunna möta problemen i ett allvarligare försörjningsläge. Det var endast Sverige och Nederländerna som införde kortransonering av drivmedel. Vissa andra länder. bl. a. Norge och Storbritannien, vidtog förberedelser för övergång till kortransonering. l övrigt förlitade man sig på sådana åtgärder som inte medgav full kontroll av försörjningen. De olika länderna höll sig i huvudsak inom vad som skulle kunna kallas steg l, nämligen — sparkampanjer — kvoteringar i handelsledet ~ helgtrafikförbud samt - hastighetsbegränsningar.

Denna begränsning i handlandet kan ha flera orsaker. Man kan ha bedömt försörjningsutsikterna olika i olika länder. En del länder kan ha haft för avsikt att i händelse av fortsatt kris tära på sina beredskapslager. Ett skäl kan också ha varit att de system för förbrukningsreglering som planerats och som redovisats i avsnitt 6.1.1 i första hand var ämnade för krigsförhållanden. Få länder hade i sin planering beaktat möjligheten att man i ett fredsläge med i övrigt normala förhållanden skulle behöva skära ned energikonsumtionen drastiskt. Systemen var inte konstruerade för fredskriser och den personal som erfordrades för krisadministrationen var inte tillgänglig i ett läge då industrins verksamhet skulle fortgå om möjligt i normal omfattning. Ytterligare en möjlighet kan ha varit att den beredskapsnivå som officiellt deklarerats inte stämde överens med den faktiska energiberedskapen. Om man studerar den energiberedskap som anges i avsnitt 6.1.1 finner man att de effektsiffror som där redovisas förefaller väl höga. Det är i och

104 Internationella _ förhållanden

för sig inte ovanligt att man i planeringsskedet överskattar effekten av de åtgärder man har i beredskap. Erfarenheterna från krisen 1973/74 styrker detta. Vidare har man uppenbarligen tidigare klart överskattat ntöjligheterna att snabbt sätta in mer långtgående ransoneringsâtgärder. l Norge t. ex. fann man det inte praktiskt möjligt att genomföra en kortransonering baserad på de planer som gjorts upp tidigare. Även i Nederländerna fann man att kortransoneringssystemet inte passade för ett fredskrisläge med i stort fri bensinmarknad i kringliggande länder. Danmark hade tidigare aviserat ett kortransoneringssystem i sitt beredskapspaket. Man har där efteråt kunnat konstatera att den fredstida administrationen m. m. inte gör det möjligt med den typ av kontrollerad förbrukningsreglering som kortransoneringen utgör. När det gäller eldningsolja för uppvärmnings- och processändamzil kan konstateras att man i flera länder vidtog frivillig eller obligatorisk kvotering i handelsledet där tilldelningens storlek berodde på leveranserna under motsvarande period ett år tidigare. Någon övergång till en mer behovsprövad tilldelning synes ej ha skett. I några fall har man särbehandlat industrier med speciella behov av bränsle. l Storbritannien övervägde man frågan om en mer individuellt anpassad tilldelning utgående från värmeanläggningens karaktär, dock utan att frångå kvotsystemet. Eftersom man i många länder producerar elkraft utgående från olja eller kol, berördes också elkraftförsörjningen av regleringsáitgä rder. De åtgärder som vidtogs var av karaktären användningsrestriktioner. Man införde förbud mot t. ex. reklam- och fasadbelysning, skyltfönsterbelysning, belysning av kontorslokaler nattetid, uppvärmning av bilar med kupe- och motorvärmare. Storbritannien drabbades av speciella problem till följd av kolgruvestrejken. Man var där tvungen att klara elkraftförsörjningen genom förkortad arbetsvecka och reglering av öppethållandetiderna för affärerna. Sverige var det enda land som under krisen förberedde en kvotransonering av elkraft. Flertalet länder har inga beredskapsplaner för detta slag av förbrukningsreglering. Man förlitar sig där på frivilliga åtgärder, användningsrestriktioner, spänningssänkning och ytterst bortkoppling. I Storbritannien och Schweiz har man dock gjort vissa förberedelser för en kvotransonering av elförbrukningen. När det gäller förbrukningen av stadsgas och värme från fjärrvärmeverk finns nästan inga planer för förbrukningsreglering. De kvotransoneringssystem med överförbrukningsavgifter som förberetts i Sverige saknar sin motsvarighet i andra länder. När det gäller fjärrvärmen så har man ofta uppfattat problemet, nämligen att man inte av tekniska skäl kan kvotera leveranserna till värmeverken. Man har dock inte tagit konsekvensen av detta faktum och konstruerat hållbara ransoneringssystem. Det bör betonas att fjärrvärmen ökat kraftigt i andra länder liksom i Sverige. På gasområdet finns i Storbritannien katastrofplaner som innebär snabb avstängning av större abonnenter. I övrigt har inte några speciella åtgärder kunnat redovisas på detta område. Sammanfattningsvis kan sägas att man utomlands under krisen

Internationella _förhâllanden 105

1973/74 begränsade sin förbrukningsreglering till snabba och lindriga åtgärder. l bveredskapsplanerna hade man vidare uppenbarligen kraftigt överskattat åtgärdernas spareffekt och underskattat åtgärdernas starttid.

6.2 Internationella organisationer

6.2.1 OECD 6.2.1.1 OECD före krisen 1973/74 Det samarbete som har ägt rum på oljeförsörjningens område mellan konsumentländerna har huvudsakligen skett inom OECD och där inom dess oljekom mitté. OECD:s arbete med energifrågorna, och särskilt frågor om Västeuropas oljeförsörjning, går tillbaka till l94(Halet. Redan år 1948, då OEEC tillkom för att administrera Marshallhjälpen, bildades en särskild kommitté för att studera befintliga och framtida behov och tillgångar på olja-området. Denna kommitté bibchölls då OliliC ombildades till OliCD år 1960. l de stadgar som den 14 december 1960 fastställdes för OECD:s verksamhet återfinns också oljekommitténs mandat enligt vilket kommittén bla. skall svara för - att medlemsländerna förser OECD med uppgifter om raffinaderiprojekt e att medlemsländerna bibehåller överenskommen lagerberedskap på oljeomrâdet samt - att överenskomna fördelningsprinciper följs vid händelse av en krissituation. Oljekommittén har således utgjort det forum där man från samtliga medlemsländer samlat in och analyserat tillgängliga fakta beträffande försörjningsberedskapen på oljeområdet. Man har eftersträvat gemensamma lösningar på försörjningsproblemen. Kommittén har också företagit löpande långsiktiga studier av oljans framtida roll i energiförsörjningen och även studerat andra problem, t. ex. miljöproblem, som uppkommer vid användandet av olja. Under Suezkrisen åren 1956 och 1957 arbetade man intensivt inom OEEC med att mellan länderna i Västeuropa fördela den begränsade mängd olja som stod till förfogande. Eftersom man då inte byggt upp ett system med rekommendationer om och uppföljning av lagring samt regler för fördelning av tillgänglig olja i händelse av oljekris, präglades arbetet under detta skede av improvisationer. De slutsatser man drog av erfarenheterna från denna tid var, att man dels borde ha en bättre oljeberedskap genom utökad lagring hos medlemsländerna, dels också borde kunna enas om rättvisa regler för fördelning av olja i händelse av kris. År 1958 fattade man beslut om att rekommendera medlemsländerna en oljelagring motsvarande minst 60 dagars löpande förbrukning. OECD:s

106 Internationella _ förhållanden

råd ändrade år 1971 denna rekommendation till att avse ett lager på minst 90 dagar av föregående års förbrukning. Vidare beslöt man år 1972 om ett system för fördelning av olja vid försörjningskriser. l och med tillkomsten av International Energy Program (IEP) som administreras av International Energy Agency (IEA) inom OECD så är 0ECD:s rekommendationer om lagring och system lör oljefördelning mer av historiskt intresse. Hithörande frågor behandlas numera inom lEPzs ram. OECD var dock den internationella organisation som under krisen 1973/74 hade att medverka till att Sverige och andra länder fick sin rättvisa andel av de begränsade oljetillgångarna på världsmarknaden. Det kan därför vara av intresse att redovisa tidigare energiberedskapsbeslut inom OECD och översiktligt återge 0ECD:s agerande under krisen.

90-dagarsrek0mmendati0nen Såsom lager räknas de tillgångar av olika oljeprodukter som medlemsländernas regeringar kan kontrollera i händelse av en försörjmngskris och som

antingen befinner sig inom landets gränser eller i ett land med vilket

regeringen träffat särskilt avtal. De tre produktkategorier, som rekommendationen omfattar, är a) motorbensin samt flyg- och reabensin b) motorbrännolja, tunn eldningsolja, fotogen, inklusive flygfotogen, samt c) tjock eldningsolja. 0ECD:s redovisningsregler föreskriver också en rapportering till OECD av lagerläget vid utgången av varje kvartal senast i slutet av den andra månaden varje kvartal. I samband med oljekrisen vintern 1973/74 beslöts om övergång till månadsrapportering. Ansvaret för lagringen åvilar varje medlemsland. I 0ECD:s rekommendation betonas att medlemsländerna i händelse av en försörjningskris inte kan göra anspråk på lager som byggts upp av annat land före krisen. Underlåtenhet att lagra i enlighet med rekommendationen berättigar inte medlemsland till extra tilldelning.

Fördelningssystem 0ECD:s råd beslöt i november 1972 om fördelning av tillgångar i händelse av försörjningskris i 0ECD:s europeiska område. Meningen var att bördan av en oljebrist skulle delas rättvist mellan länderna. Om rådet enhälligt beslutar att oljetillgångarna skall bli föremål för fördelning, skall ett särskilt organ med representanter för de större oljeföretagen, International Industry Advisory Body (IIAB), a) bistå oljekommittén med råd i frågor som rör tillgången på olja för OECD-Europa och b)bistå vid genomförandet av oljekommitténs rekommendationer om fördelning av tillgängliga oljekvantiteter. Vid fördelning av oljetillgångar skall bl. a. följande gälla.

l. Drivmedelsbehoven för oceansjöfart och luftfart skall tillgodoses i full

Internationella förhållanden 107

utsträckning. 2. Återstående tillgängliga kvantiteter skall fördelas enligt följande: a. minst 90 procent fördelas automatiskt till medlemsländerna i proportion till dessas normala förbrukning i förhållande till den totala, normala förbrukningen i de europeiska medlemsländerna, och b. högst lO procent skall bli föremål för särskild fördelning i sådana kvantiteter och sådan proportion som oljekommittén bestämmer mot bakgrund av de föreliggande omständigheterna. Skäl för extra tilldelning kan vara t. ex. klimatiska problem, oförutsedda förseningar i oljeleveranserna.

0ECD:s energiorganisation Arbetet inom OECD med energifrågorna har i första hand ägt rum i oljekommittén och energikommittén. Frågor som har behandlats i oljckommittén har i de flesta fall dessförinnan varit föremål för behandling i kommitténs allmänna arbetsgrupp. Gruppen som bildades efter rådets beslut år 1962, avses sammanträda mellan kommitténs sessioner. I syfte att främja samråd i problem rörande Västeuropas ökade beroende av importerad olja tillsatte oljekommittén 1964 en särskild högnivågrupp för att genomföra en studie av tillgångs- och efterfrågeutsikterna under perioden 1965-1970/75. l samband med oljekrisens utbrott hösten 1973 kom högnivågruppen att ges vissa andra uppgifter. Gruppen blev i princip det organ som i huvudsak sakbehandlade de aktuella oljefrågorna. Härigenom kom gruppens uppgifter att ändras utan föregående diskussion i oljekommittén. Formellt beslut saknades således avseende högnivågruppens behörighet att behandla frågor av policykaraktär inom oljeförsörjningens område. Energikommittén samlar in och ställer samman statistiska uppgifter om bl. a. energipriserna i medlemsländerna. Förutom i energi- och oljekommittérna förekommer arbete med energifrågor i Nuclear Energy Agency, NEA, som tillkom år 1957. NEA:s målsättning är att uppmuntra utvecklingen av atomenergin för fredliga ändamål.

6.2.1.2 OECD under oljekrisen 1973/74 Oktober Kriget i Mellersta Östern bryter ut den 6 oktober 1973. Oljekommittén sammanträder den 25-26 oktober 1973 varvid olika medlemsländer kommenterar och lämnar information om försörjningssituationen och oljepriserna. Man kommer då överens om att dels be IIAB att hålla sig beredd att snabbt träda i funktion, dels löpande börja samla in fêrsörjningsinformation från de oljeföretag som förser OECDområdet med olja. Den kvartalsvisa lagerrapporteringen snabbas upp till en månadsrapportering med början den l november 1973. Rapporterna skall vara

108 Internationella _förhâllanden

sekretariatet tillhanda före den 15 i varje månad. Vissa medlemsländer lämnar muntliga redogörelser för regleringsåtgärder beträffande konsumtion och export av oljeprodukter. Det kan också noteras att länderna avser att under rådande förhållande så långt möjligt bevara traditionella handelsmönster avseende oljeprodukter.

November Vid kommitténs möte den 20 november presenteras en första rapport om försörjningsläget. Representanter för de större internationella oljebolagen har förordat en prognos som utgår från

a) de reduktioner som började den 18 oktober 1973, b) att störningarna fortsätter till den l februari 1974 samt c) att störningarna fortsätter på samma nivå som den l november 1973. Bolagen har svårt att till OECD ge uppgifter om tillförseln under de kommande månaderna på grund av att situationen är flytande och informationen vag också hos bolagen själva. Det visar sig även svårt att göra sammanställningar av bolagens lagertillgångar. För Västeuropa förutses dock en gradvis sjunkande tillförsel från slutet av november och framåt. Medellagret för OECD-Europa uppgår per den l juli 1973 till närmare 80 dagars förbrukning. Lagret per den 1 oktober beräknades vara 10 procent större till följd av upplagring inför vintern. Tar man hänsyn till konsumtionsökningen under 1973 skulle lagren räcka till ca 74 dagars oreglerad förbrukning plus eventuellt 10 procent (7 dagars vinterlager). Slutsatsen är att den typ av information som erhålls från oljebolagen inte ger möjlighet till någon tillfredsställande försörjningsprognos. Man diskuterar vilka åtgärder som bör vidtas i den föreliggande situationen. Det förs bl. a. fram krav på att oljekommittén bör klarlägga försörjningsläget även om man av politiska skäl är förhindrad att kalla in IIAB och sätta igång fördelningsmaskineriet. Man kommer fram till att man bör fortsätta de informella kontakterna med de större oljebolagen och att sekretariatet omgående begär in försörjningsinformation från medlemsländerna. En sådan sammanställning skall kunna vara klar till slutet av januari 1974. De olika medlemsländerna rapporterar genomgående beräknade tillförselbortfall på 10-25 procent. Vidare redovisas vidtagna åtgärder såsom söndagskörförbud och hastighetsbegränsningar. l avsaknad av ett opererande fördelningssystem berörs möjligheten till en harmonisering av konsumtionsbegränsande åtgärder och energibesparande insatser. För en rekommendation till rådet om fördelningssystemets start krävs två tredjedelars majoritet. Denna majoritet kan ej uppnås.

December Inför oljekommitténs möte den 19 december sänds det ut ett antal frågor angående:

lmernarionella _förhâllanden 109

a) brist eller förutsedd brist, jämfört med importprogrammet före nedskärningarna, för november/december/januari. b) i vilken utsträckning konsumtionen reducerats eller avses reduceras jämfört med normalförbrukning, inom vilka sektorer samt c) om man har eller förutser problem med bunkring av fartyg och flygplan. Från norsk sida presenteras ett förslag om bunkringsproblemen som innehåller följande riktlinjer: - bunkringen bör prioriteras - samt ingen nationsdiskriminering - rekommendation om lägre fartygshastighet för att spara bränsle. International Chamber of Shipping och European Civil Aviation Conference (ECAC) redovisar i brev till OECD i stort samma önskemål som den norska delegationsns förslag; prioritering av bunkerändamål, ingen flaggdiskriminering. Inom åtgärder för oljekommittén gör man upp ett förslag beträffande sjö- och flygtransporter och erinrar om de bestämmelser i den europeiska fördelningsplanen som säger att bunkringsbehovet för oceangående fartyg och för lufttransporter i första hand skall tillmötesgås. Vid oljekommitténs möte den 19 november föreligger en ny rapport som bygger på uppgifter från sex stora oljebolag och om försörjningsläget som visar följande nedskärningar: oktober 8-11,9 % november 23,5—28 % december 26-30,7 % Vidare lämnas en geografisk fördelning av importbortfallet som framgår av tabell 6.2. De olika bolagens bedömningar varierar dock starkt. En prognos som ställs till OECD:s förfogande av den amerikanska Emergency Petroleum EPSC, visar på ett bortfall under första kvartalet Supply Committee, 1974 för Europa på 16-20 procent och för Japan på 15-25 procent. Man har då utgått från en produktionsminskning hos OAPEC-länderna med 25 procent under oktober och november och därefter en skärpt nedskärning med ytterligare 5 procent per månad. Kommittén beslutar att föreslå OECD:s råd rekommendationer om bränsle till sjö- och luftfart. Rådets rekommendation om bränsle för sjöfart och fiske stipulerar att länderna skall

Tabell 6.2 Av sex större oljebolag beräknat importbortfall i procent under oktober-deeember 1973.

l 10 Inrernarione/la förhållanden

a) prioritera bunkerbehoven så långt dessa behov stämmer överens med traditionella mönster b) avhålla sig från flaggdiskriminering samt c) vidtaga åtgärder för att spara bränsle t. ex. genom minskad hastighet. Rekommendationen om bränsle för civil luftfart stipulerar motsvarande åtgärder på det internationella civilflygets område. Oljekommittén sänder den 20 december ut ett frågeformulär angående oljeförsörjningen med begäran om svar senast den 15 januari 1974. Formuläret avser första kvartalet 1974 och utgår från dels normal tillförsel enligt före den l oktober planerna 1973, dels prognos över tillförseln under vissa angivna antaganden. Varje medlemsland skall för de två fallen uppge efterfrågan och produktexport. Importen av råolja skall anges uppdelad på ett tjugotal regioner och importen av fárdigprodukter skall redovisas för varje land för sig. På så sätt skall man komma fram till storleken av oljebristen i varje land uttryckt i ton.

Janu ari-mars Då oljekommittén sammanträder den 12 mars 1974 har redan Washingtonkonferensen ägt rum och energisamordningsgruppen har satt igång sitt arbete (se avsnitt 6.2.2). Den nya försörjningsprognos som presenteras, baserad på uppgifter från medlemsländerna, pekar mot en brist för hela OECD-området på ll procent och för OECD-Europa på 14 procent. Bortfallet för nio europeiska medlemsländer varierar från l till 28 procent med 14 procent som medelvärde. Man anser därför åtminstone bortfallet, för OECD-Europa, vara ganska stort. EPSC:s siffror för Europa ligger dock på bara 5 procent bortfall. Inom kommittén konstateras att enkäten till medlemsländerna inte uppfyllt förväntningarna till följd av dröjsmål, uteblivna svar etc. En slutsats man drar av oljekrisen är att det finns ett stort behov av snabb försörjningsinformation hos medlemsländerna. Fördelningssystemet förutsätter ju också sådan tillfällig och snabb information. OECD har ej lyckats helt med denna den hår informationsinsamling gången bl. a. till följd av att reaktiveringen av IlAB mött motstånd, huvudsakligen av politiska skäl. Länderna själva har inte heller kunnat stå till tjänst med erforderliga upplysningar. Vid mötet accepteras ett förslag från svensk sida att allmänna arbetsgruppen omgående skall börja utarbeta ett system för löpande insamling av försörjningsinformation. Gruppen bör så snart som möjligt presentera en rapport för kommittén. Vidare avser Sverige att lämna förslag till informationsutbyte rörande oljepriserna. Som en följd av arbetsfördelningen mellan OECD och Washingtonkonferensens energisamordningsgrupp beslutar man sig också för att sätta upp tre ad hoc-grupper för: utveckling av energiresurserna energibesparing och konsumtionsbegränsning samt - globalt fördelningssystem.

Imemarionella _ förhållanden l l l

6.2.2 Det internationella energiprogrammet

Washingtonkonferensen Den amerikanske utrikesministern Kissinger tog i december 1973 initiativ till en internationell energikonferens. I ett anförande i Pilgrim Society i London den 12 december 1973 föreslog han att nationerna i Västeuropa, Nordamerika och Japan skulle upprätta en Energy Action Group med mandat att inom tre månader utveckla ett första aktionsprogram för samarbete energiområden. Gruppen skulle ha som mål att på alla tillförsäkra erforderlig energiförsörjning till rimliga kostnader. Det var också meningen att producentländerna skulle inbjudas att från början deltaga i frågor av gemensamt intresse. Som uppföljning av utrikesminister Kissingers förslag inbjöd president Nixon Kanada, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Västtyskland till ett möte i Washington den ll februari 1974 på utrikesministernivå. På amerikansk sida uppgavs att inbjudan riktats till de största konsumentländerna samt Norge som intar en särställning såsom oljeproducent och innehavare av en stor tankerflotta. De inbjudna kom på så sätt att i praktiken motsvara de länder som ingick i den s. k. högnivågruppen inom OECD:s oljekommitté. Senare utgick inbjudan också till resterande fyra EG-stater samt till OECD:s generalsekreterare. I kommunikén från konferensen konstaterades bl. a. att om den rådande situationen fortsatte, kunde den medföra en allvarlig försämring av inkomst- och sysselsättningsnivåerna, förstärka inflationstrycket och därmed sätta ländernas välfärd i fara. Man uttalade också en särskild oro för konsekvenserna för u-länderna. Man enades vid konferensen om ett aktionsprogram som omfattade: - energibesparing och begränsning av efterfrågan, - ett system för fördelning av oljetillgångar i nödsituationer och vid utbudsunderskott, - av utvecklingen av ytterligare energikällor för att diversipåskydandc fiera energiförsörjningen, - påskyndande av forskning och utvecklingsprogram på energiområdet genom internationellt samarbete samt - analys av de internationella oljebolagens roll. detaljerad Vid konferensen en samordningsgrupp för energifrågor, upprättades Energy Coordinating Group (ECG), med uppgift att utarbeta ett internationellt energiprogram i enlighet med konferensens riktlinjer. Gruppen skulle också ha hand om förberedelserna för en konferens mellan konsumenter och producenter. En sådan konferens skulle ordnas så snart som möjligt. Samtliga deltagarländer i Washington utom Frankrike ingick i gruppen. ECG sammanträdde i Bryssel under belgiskt ordförandeskap.

1 12 Internationella _lörhâllanden

Energisamordningsgruppen Under våren och sommaren 1974 koncentrerade ECG sitt arbete på frågor om upprättande av ett fördelningssystem för krissituationer, oljebolagens roll samt forskning och utveckling på energiområdet. Man beslöt att överlåta åt OECD att behandla frågor om energibesparing och utveckling av alternativa energikällor. Inom OECD:s oljekommitté inrättades två ad hoc-grupper för ändamålet. Sverige ingick som medlem i besparingsgruppen. Arbetet inom ECG kom från början att riktas in på frågan om ett nytt fördelningssystem. Man ville komma ifrån de svagheter som fanns i det fördelningssystem inom OECD som under krisen visat sig inte fungera. Huvudtanken var att låta fördelningsmaskineriet sätta igång med automatik, då något eller några länder vidkänts visst importbortfall. Däremot kom idén om en konferens mellan producent- och konsumentländer alltmer i bakgrunden sedan man kommit över den akuta försörjningskrisen.

International Energy Program I september 1974 förelåg resultatet av ECG:s arbete i form av ett internationellt energiprogram, International Energy Program (IEP), som behandlade åtgärder vid en krissituation, information om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. OECD:s råd beslöt den 15 november 1974 att upprätta ett internationellt energiorgan, International Energy Agency (IEA), med uppgift att genomföra programmet. Som medlemmar av IEA ingår de länder som den 18 november 1974 i Paris undertecknade [EP-avtalet och därmed provisoriskt anslöt sig i avvaktan på ratifikation. De sexton länderna var Belgien, Kanada, Danmark, Förenta staterna, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Nya Zeeland anslöt sig senare och Norge träffade den 7 februari 1975 särskilt avtal om medverkan i samarbetet. Det senare avtalet utgår från att Norge kommer att vara nettoexportör av olja. Ratificering skall meddelas senast den 1 maj 1975. Avtalet gäller i tio år med översyn efter den l maj 1980. Utträde kan ske med 12 månaders varsel dock tidigast den 18 november 1977.

Organisation IEA består av en styrelse, en verkställande kommitté samt fyra ständiga grupper för beredskapsfrågor, oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. Härtill kommer ett sekretariat. Styrelsen skall fatta beslut och utfärda rekommendationer som är nödvändiga för att programmet skall fungera tillfredsställande. Besluten

Internationella _lörhâllanden l 13

är bindande för anslutna länder, om inte annat föreskrivs. Om inte uttryckligen utsågs i IEP på vilket sätt ett beslut skall fattas, gäller att majoritet krävs vid beslut rörande programmets genomförande, inklusive beslut om tillämpning av bestämmelser som redan pålägger deltagande länder bestämda förpliktelser samt rörande procedurfrågor och vid rekommendationer. Vid andra beslut krävs enhällighet, däribland sådana som pålägger deltagande länder nya, ej redan bestämda, förpliktel» ser. Varje land har tre röstvikter samt dessutom ett antal röstvikter i förhållande till sin oljekonsumtion. Sverige har 5 av totalt l5l röster eller 3,3 procent.

System för krisâtgärder Varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap i form av beredskapsreserver som motsvarar minst 60 dagars normal konsumtion utan import. Senast den l juli 1975 skall med särskild majoritet beslutas när dessa beredskapsreserver skall uppgå till 90 dagars normal konsumtion. Beredskapsreserverna kan bestå av oljelager (krigsreserver inräknas inte), produktionsberedskap eller möjlighet att övergå till andra bränslen än olja.

Varje land åtar sig vidare att vid varje tidpunkt kunna vidtaga

erforderliga konsumtionsbegränsande åtgärder för att i en kris begränsa förbrukningen av olja och oljeprodukter. Ett system för tilldelning av disponibel olja skall tillämpas i en kris. Dess ändamål är att samtliga anslutna länder, under förutsättning att beslutad konsumtionsbegränsning och försörjningsberedskap uppnåtts, skall kunna utstå en tillförselkris lika länge. Fördelningssystemets uppbyggnad presenteras närmare i kapitel 16.

Informationssystem om den internationella oljemarknaden Ett permanent informationssystem skall inrättas. lEA:s sekretariat skall svara för systemets funktion och skall göra den insamlade informationen tillgänglig för länderna. Informationssystemet är uppdelat i en allmän del och en särskild del. Den allmänna delen skall behandla läget då den internationella oljemarknaden och oljebolagens verksamhet. Den särskilda delen är avsedd att garantera att systemet för krisåtgärder fungerar effektivt. De oljebolag, som omfattas av informationssystemet, är sådana som spelar en betydande roll i den internationella oljeindustrin. Vikten av sekretess betonas i avtalet. Den allmänna delen av informationssystemet skall omfatta följande uppgifter som regelbundet insändes från medlemsländerna: bolagsform, finansiell struktur (inklusive balansräkningar och erlagda skatter), gjorda kapitalinvesteringar, överenskomna villkor för tillgång till större råoljekällor, rådande produktionsnivå och väntade förändringar i denna, tilldelning av tillgänglig råolja till dotterbolag och andra kunder, lager,

1 14 Internationella _ förhållanden

kostnader för råolja och oljeprodukter, priser (inklusive avräkningspriser till dotterbolag) samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutar om. De uppgifter som, när det gäller den särskilda delen av informationssystemet, skall sändas in av länderna till IEA:s sekretariat avser oljeförbrukning och oljeförsörjning, åtgärder för begränsning av konsumtionen, storleken av beredskapsreserver, tillgång till och utnyttjandet av transportmedel, rådande och förutsedd storlek av den internationella tillgången och efterfrågan på olja samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutar om. lnformationssystemets uppbyggnad presenteras närmare i kapitel 16.

Långsiktigt energisamarbete De deltagande länderna förklarar sig beslutna att på längre sikt minska sitt beroende av importerad olja. För detta ändamål bör deltagarländerna utarbeta nationella program och främja att när så är lämpligt gemensamma program antas, som kan innefatta en uppdelning av medel och insatser på de länder som väljer att delta i olika projekt. Nationella och gemensamma program bör enligt avtalet vara avstämda mot varandra. Bland möjliga Samarbetsområden nämns bl. a. energihushållning och utveckling av alternativa energikällor. överenskommelser om samarbetsprojekt är bindande endast för de länder som ansluter sig till projektet.

Förhållandet till producentländer och andra konsumentlánder Avsikten är att främja ett samarbete med oljeproducent- och andra oljekonsumentländer, i första hand genom att få till stånd en dialog. Särskilt skall hänsyn tas till de intressen de icke oljeproducerande utvecklingsländerna har. De deltagande länderna skall informera varandra om samarbete med producentländer och man skall överlägga om sina förbindelser med dessa länder. En stabil internationell oljehandel skall främjas liksom en säker oljeförsörjning på rimliga och rättvisa villkor. Vidare skall samarbete på områden som t. ex. industrialiseringen av och den socio-ekonomiska utvecklingen iviktigare produktionsområden beaktas. Även annat samarbete med producentländerna av ömsesidigt intresse skall studeras.

6.2.3 Nordiskt samarbete Genom ett antal ändringar under senare år har det nordiska samarbetet fått en fastare och mera enhetlig organisation. Det första steget i denna utveckling tog man då det nordiska ministerrådet inrättades den l juli 1971. I samband därmed utsåg också varje nordiskt land en regeringsmedlem med uppgift att svara för samordningen av nordiska samarbetsfrågor (samarbetsminister) samt en ämbetsman för att biträda samarbetsministern. Vidare har två sekretariat inrättats, ett i Köpenhamn för kulturellt samarbete, ett iOslo för det nordiska ministerrådet.

Internationella _ förhållanden l 15

Ministerrådet. Rådet fattar beslut i den utsträckning som framgår av den nordiska samarbetsöverenskommelsen (det s. k. Helsingforsavtalet) och andra överenskommelser mellan de nordiska länderna. Även iövriga samarbetsfrågor svarar ministerrådet för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar och mellan regcringarna och Nordiska rådet. Rådet är inget övernationellt organ som genom majoritetsbeslut kan binda en regering utan dess medgivande. Formella beslut fattas bara med stöd av uttryckligt avtal mellan de berörda länderna. Sekretariatet. Det permanenta ministerrådssekretariatet är underställt ministerrådet och består av tjänstemän som är oavhängiga av de natio-

nella förvaltningarna. Det förestås av en generalsekreterare och har fyra

avdelningar. sekretariatet har till uppgift att bereda ärendena innan de behandlas i ministerrådet och i olika ämbetsmannakommittéer samt i övrigt bistå dessa organ. Vidare fullgörs sekretariatsgöromål för av ministerrådet tillsatta kommittéer och arbetsgrupper. Initiativ kan tas till nya samarbetsprojekt. /fmbetsmannakommittéer. Under årens lopp har åtskilliga kommittéer tillsatts av vilka en del varit tillfälliga, andra mer permanenta t. ex. för samarbete på transport-, kommunikations-, industri- och energiområdena. En permanent kommitté med centrala uppgifter är den s. k. ställföreträdarkommittén.

E nergisamarbete

Ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik lade vid årsskiftet 1974/75 fram en rapport om förutsättningarna för ett närmare nordiskt energipolitiskt samarbete. Nordiska ministerrådet framlade vid Nordiska rådets 23:e session i Reykjavik den 15-20 februari 1975 sina värderingar och slutsatser med anledning av rapporten. Rådet underströk att en nordisk energipolitisk konvention f. n. inte skulle främja det nordiska samarbetet på energiområdet. Med hänsyn till ländernas skilda energipolitiska läge skulle en sådan överenskommelse bli så allmänt hållen att den skulle förlora sin ändamålsenlighet. Det framtida samarbetet om energipolitiken i Norden borde i stället kunna ta formen av bilaterala avtal. Sådana avtal ansåg man lämpliga för att de ger en bättre möjlighet till en anpassning till ländernas olika utgångslägen och skilda behov. På vissa särskilda områden fann ministerrådet behov av ytterligare utredningar. Det gällde bl. a. ilandföringsmöjligheterna av naturgas från den norska kontinentalsockeln via Danmark till Sverige eller direkt från Norge till Sverige. När det gäller olja framhöll ministerrådet att det för närvarande inte var aktuellt med ett särskilt nordiskt krisförsörjningsprogram mot bakgrund av den internationella utvecklingen och då speciellt de nordiska ländernas olika anknytning till IEA. Däremot konstaterade man att det på ämbetsmannaplanet etablerats kontakter mellan de nordiska länderna om möjligheterna att under akuta försörjningskriser samordna förbrukningsbegränsande åtgärder. Härmed menade man de kontakter EBU tagit och som redovisas i avsnitt 6.3.

1 16 Internationella .förhållanden

Nordiskt samarbete under krisen Under krisen 1973/74 förekom ett nära samarbete mellan de nordiska länderna. l slutet av november 1973 hölls i Olso överläggningar mellan berörda nordiska ministrar då man diskuterade olika problem i anslutning till oljebristen. l slutet av december förekom i Stockholm ytterligare möten mellan ministrarna. Vidare upprätthölls kontakter under hand mellan berörda statssekreterare eller andra ämbetsmän i regeringskanslierna. l samband med vissa speciella problem, t. ex. gränstrafiken mellan Norge och Sverige under perioder med kortransonering, tog man upp bilaterala kontakter. Från svensk sida hölls medlemmarna i den nordiska ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik underrättade om de åtgärder som vidtogs genom distribution av pressmeddelanden, cirkulär och andra dokument. När det gällde de statliga insatserna för inköp av oljeprodukter upprätthölls kontakter mellan Sverige, Norge och Danmark. TN hade under krisen en del kontakter med de övriga nordiska länderna och då i synnerhet med Norge. Man diskuterade bl. a. möjligheten för gränsöverskridande trafikanter att få byta ransoneringskuponger. I samband med möten inom OECD:s oljekommitté sammanträffade de nordiska representanterna för kollationering. Detta nordiska samarbete på det internationella planet fortsatte också då ECG:s arbete startade och konturerna till ett internationellt energiprogram började ta form.

Nordel På elkraftområdet kommer behovet av samordning och samråd in i anslutning till det utökade elkraftsutbytet i Norden. Samarbete sker f. n. inom ramen för Nordel, som har som målsättning att ge medlemsländerna bästa möjliga kraftförsörjning. Genom samarbetet skall man kunna hålla låga priser och god leveranssäkerhet. Nordel är ingen sammanslutning av stater eller företag, utan består av personer i ledande ställning inom kraftförsörjningen i Danmark, Finland, lsland, Norge och Sverige. Man samlar och utbyter erfarenheter om produktion, distribution och konsumtion av elenergi. Vidare ger Nordel råd och rekommenderar/samordnar utvecklingen och användningen av ländernas kraftresurser så att man tar tillvara dessa på ett tekniskt och ekonomiskt sätt. Organisationen har ingen administrativ överbyggnad, utan de olika länderna svarar för ordförandeskapet och sekretariatet i vartdera tre år. Utskott och kommittéer sammanträder på olika platser-i Norden. Även om Nordel enbart är ett rådgivande organ anses rekommendationerna få stor praktisk betydelse, eftersom ledamöterna tillsammans sägs representera kunskap och erfarenhet från hela Norden, och i regel kan engagera sina respektive företag och organisationer i olika frågor. Utbytesvolymen av elenergi mellan Nordel-länderna uppgick år 1973 till ll TWh. Nettoexporten från Norge till Sverige var 5,2 TWh, från

Internationella förhållanden 117

Sverige till Finland 3,9 TWh och till Danmark 0,6 TWh. Sverige har förbindelser med Danmark, Finland och Norge. De sistnämnda tre länderna har inte någon förbindelse med varandra med undantag för vissa ledningar mellan Finland och Norge för lokal konsumtion i Finland. Den totala överföringsförmågan från Sverige var 1973 2 705 MW och till Sverige 2 410 MW. Sammanlagt finns ll samkörningsförbindelser mellan Sverige och övriga nordiska länder. Det nordiska ministerrådet konstaterade vid mötet i Reykjavik i februari 1975 att Nordel var den form för energisamarbete som hittills haft den största praktiska betydelsen.

Nordel under krisen 19 73/ 74 Vid ordinarie möte med Nordels driftutskott den 5-6 november 1973 gjordes en noggrann genomgång av de olika ländernas kraftbalanser och bränslesituation. Vidare beslöt man om utvidgning av det veckovisa informationsutbytet mellan länderna beträffande kraftbalansutvecklingen samt rapportering till Nordels ordförande om aktuell situation och att sammankallande av Nordel kunde vara påkallat. Vid ett extra möte med Nordel och dess driftutskott den 3 december 1973 gick man igenom de olika ländernas försörjningsläge och möjligheterna till samarbete för att spara bränsle. Nordel uppdrog åt utskottet att utarbeta ett utlåtande med rekommendation till praktiska åtgärder för bränslebesparing och till åtgärder från myndigheternas sida. Den 19 december hölls extramöte med driftutskottet. Vid utskottets möte den 5-6 februari 1974 konstaterades att energibrist inte längre förelåg och att kraftutväxlingarna kommit igång mellan länderna.

6.2.4 Sverige och det internationella energisamarbetet OECD Sveriges stora beroende av importerade flytande bränslen och drivmedel samt den överhängande faran för avbrott i tillförseln av oljeprodukter har motiverat ett starkt engagemang från svensk sida i OECD:s arbete med att förbättra försörjningstryggheten för de europeiska medlemsländerna. Sverige stödde rådets rekommendation om uppbyggnad av ett 90-dagarslager i medlemsländerna. Sverige har vid planeringen av försörjningsberedskapen på bränsle- och drivmedelsområdena i möjlig utsträckning tagit hänsyn till de rekommendationer inom området som OECD beslutat. Berörda myndigheter har t. ex. arbetat fram :.a-nsoneringssystem som enligt OECD:s riktlinjer kan sättas in snabbt och effektivt. Vidare skapades ett informellt, nationellt sarnrådsorgan med representanter för berörda departement, ÖEF och oljeföretagen. Sverige har varje kvartal till OECD redovisat sitt lager av disponibla tillgångar. Sedan krisen 1973/74 lämnas dessa rapporter en gång i månaden. Härvid har följts de redovisningsprinciper som rådet beslutat.

118 lnternarionella förhållanden

Regeringen föreslog i en proposition till riksdagen i november 1973 att Sverige skulle öka sina beredskapslager med tre miljoner m3 råolja. På så sätt skulle Sverige med god marginal nå upp till OECD:s rekommendation om ett lager motsvarande 90 dagars oransonerad förbrukning. Riksdagen godkände förslaget i december 1973.

IEP Det amerikanska initiativet till Washington-konferensen kommenterades positivt från svensk sida såsom ägnat att snarast föra samman producenter och konsumenter och därmed lägga grunden för en gemensam lösning av energiproblemen. Arbetet inom ECG följdes uppmärksamt och samråd ägde rum mellan Sverige och de båda ECG-länderna Danmark och Norge. Sedan man från ECG-ländernas sida förhört sig om den svenska inställningen till att delta i samarbetet, framfördes från svensk sida i

mitten av augusti 1974 att Sverige var intresserat av att delta i ett nytt

fördelningssystem i krissituationer och över huvud i det fortsatta internationella energisamarbetet. Sverige hade uppfattat att detta samarbete i en eller annan form skulle komma att ske inom ramen för OECD. Det klargjordes också att Sverige önskade ingå i konsultationer, så snart man beretts tillfälle att studera utformningen av energiprogrammet. Under hösten 1974 ägde informella konsultationer rum i Bryssel. I mitten av september överlämnade Sverige ett skriftligt besked om att man övervägde att deltaga i energiprogrammet. Vid ett möte den 8 november 1974 mellan företrädare för ECG-länderna meddelade de tre neutrala länderna Sverige, Schweiz och Österrike att man beslutat ansluta sig till IEP, men att man vid undertecknandet skulle avge ett neutralitetsförbehåll. l samband med undertecknandet av avtalet om [EP den 18 november 1974 avgav Sverige följande neutralitetsdeklaration: Den svenska regeringen förutsätter att deltagandet i avtalet om det internationella energiprogrammet ej hindrar Sverige från att vidta de åtgärder som regeringen anser nödvändiga för att fullfölja landets traditionella neutralitetspolitik. I regeringens proposition om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (prop. 1975:42) säger handelsministern att globala internationella organ lämpar sig väl för brett samarbete på energiområdet och ger möjlighet för alla intressenter att delta i samarbetet. Det är därför som Sverige ställt sig positivt till olika förslag som särskilt under det gångna året har framförts om internationella energikonferenser. Det framhålls att samtidigt som ett världsomfattande samarbete i energifrågorna är nödvändigt har vi skäl att fortsätta det samarbete som vi sedan länge har bedrivit med övriga industriländer särskilt inom OECD :s ram. Man konstaterar att samarbetet i OECD :s oljekommitté närmast lamslagits under oljekrisen. Det fördelningssystem de västeuropeiska OECDländerna hade enats om trädde aldrig i verkställighet och den information om försörjningsläget som framkom genom OECD var otillräcklig. Fler-

Internationella _förhâllanden l 19

talet länder, däribland Sverige, var därmed, sägs det, för sin försörjningsplanering beroende av den information som kunde erhållas från i första hand oljebolagen i det egna landet. Handelsministern konstaterar att det för Sveriges del förelåg behov att förstärka och utveckla det internationella samarbetet. Sveriges deltagande i det internationella energiprogrammet sägs utgöra ett led i vår strävan till största möjliga oberoende i försörjningshänseende vid internationella kriser. Från svensk synpunkt bedöms det som tillfredsställande att IEP förverkligas inom OECD:s ram. Det internationella energiorgan, IEA, som har upprättats för att genomföra det internationella energiprogrammet, har knutits till OECD, en organisation som Sverige har tillhört sedan dess tillkomst. Samtliga stater som har anslutit sig till energiprogrammet är medlemmar av OECD. I propositionen betonas det att IEP-avtalet inte innehåller nâgra förpliktelser som är av den karaktären att de på någon punkt står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken. Det bedöms snarare vara en fördel att redan under normala förhållanden kunna ingå ett avtal, som är avsett att i ett krisläge trygga vår försörjning med en så väsentlig vara som olja. Försök att nå uppgörelser om tryggad oljeförsörjning, som görs först sedan ett krisläge inträtt, skulle kunna möta krav på svenska motprestationer som kan vara betänkliga just från neutralitetssynpunkt. Vidare understryks det, att det system för fördelning av olja i krissituationer, som är en viktig del av programmet, träder i verkställighet automatiskt utan politiska beslut. För Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser energiprogrammet medför föreslås att riksdagen antager en oljekrislag. Genom denna lag ges möjlighet att vidtaga de åtgärder om förbrukningsreglering, uppgiftsinhämtning m. m. som följer av energiprogrammet. Riksdagen har godkänt regeringens förslag.

6.3 EBU:s överväganden och förslag

Sverige är för sin energiförsörjning starkt beroende av omvärlden. Oljan svarar för ca tre fjärdedelar av vår totala energikonsumtion. l kapitel 4 har visats att Sverige för överskådlig tid kommer att vara tvunget att importera raffinerade produkter. De länder som har möjlighet att exportera till Sverige ligger nästan samtliga inom OECD-området, dvs. är bundna till avtalet om ett internationellt energiprogram. De stora internationella oljebolagen, som har hälften av världsmarknaden och mer än hälften av den svenska marknaden, har alla sitt säte i OECD-länder. Redan under den tid försörjningsfrågorna behandlades inom OECD:s oljekommitté verkade Sverige aktivt för en god energiberedskap hos de oljekonsumerande medlemsstaterna. Om energiberedskapen ligger på en låg nivå, kommer den begränsade oljemarknaden under en försörjningskris att utsättas för ett hårt efterfrågetryck. En sådan pressad marknad med exportregleringar och överbjudande parter kommer också att påver-

120 Internationella _förhållanden

ka Sveriges möjligheter att lindra krisens verkningar med viss fortlöpande import. Eftersom Sverige är en storimportör av olja, sett i relation till den totala inhemska energiförbrukningen, kommer vi att särskilt hårt känna av den typ av störningar som beror på en skarp konkurrens om begränsade oljetillgångar pá världsmarknaden. När det gäller internationella system för fördelning av olja i kristid så har Sverige motsvarande skäl för aktivt deltagande. Det produceras praktiskt taget ingen råolja inom landet och raffinerade produkter kommer att behöva importeras upp till 40 procent av det totala behovet. Nästan samtliga de företag som opererar på den svenska marknaden är direkt eller indirekt beroende av leveranser från de stora internationella oljebolagen. Sett från ren försöijningssynpunkt har Sverige därför allt att vinna på att deltaga i ett system som i en försörjningskris garanterar oss vår rättvisa andel mot bakgrund av tidigare förbrukning. Det har visats i kapitel 5 och tidigare i detta kapitel hur beroende konsumentländerna är av god information om försörjningsläget för att kunna vidtaga relevanta åtgärder. Under krisen 1973/74 misslyckades OECD i sitt arbete med att utarbeta tillförlitliga försörjningsprognoser för OECD-området. Sverige var därför hänvisat till den information som kunde erhållas från oljebolagen i det egna landet (se kapitel 16 och bilaga ll). Det visade sig dock svårt att basera beslut om långtgående ingrepp i samhällslivet på sådant bräckligt underlag. Om man i en framtida försörjningskris vill vara bättre informerad om försörjningslägets utveckling fordras system på det internationella planet för informationsbehandling. EBU har löpande kunnat följa arbetet med det internationella energiprogrammet och även under hand kunnat redovisa vissa synpunkter på fördelnings- och informationssystemens utformning. Det är EBU:s mening att det är till fördel för den svenska energiberedskapen med ett internationellt samarbete som tryggar en rättvis fördelning av olja i en kris och som också medger för regering och ansvariga myndigheter att grunda sina beslut om förbrukningsregleringar på en god försörjningsinformation. När det gäller EBU:s arbete med frågan om förbrukningsregleringar har utredningen måst beakta behovet av åtgärder som medger större besparingar än vad IEP i första hand är inriktad mot. För det första skall åtgärderna vara användbara i situationer som IEP inte omfattar. dvs. krig och avspänning. För det andra måste Sverige genom en flexibel energiberedskap ha full handlingsfrihet att själv bedöma de åtgärder som i ett visst läge krävs för att säkerställa den svenska neutralitetspolitiken. Man bör komma ihåg att IEP år ett program med regler för oljefördelning i ett fredskrisläge. Då är det meningen att samhället skall fungera underi stort normala förhållanden. sysselsättningen skall hållas på en så hög nivå som möjligt. Den exportindustri som under krig och avspärrning starkt reduceras, skall under en fredskris fortsätta att sälja på utlandsmarknaderna för att tillföra landet valuta. I propositionen om avtalet (prop. 1975 :42) understryks också att Sverige för krig och avspärrning självständigt måste bygga upp en sådan beredskap i lager, planer för konsumtionsbegränsningar etc. att neutralitetspolitiken blir trovärdig.

Internationella _ förhållanden 121

Förslag till vidgar nordiskt samarbete

Energikonsumtion såväl som energiproduktion är internationell. Trafiken mellan olika länder till lands, sjöss och i luften är omfattande, det gäller både persontransporter och godstransporter. De internationella transportär av väsentlig betydelse för de olika ländernas försörjning. Det systemen är därför av intresse för alla parter att dessa transporter kan ske med så små störningar som möjligt. l avsnitt 6.1.2 och i bilaga l redovisas de åtgärder som vidtogs i olika länder under krisen. Dessa åtgärder var på intet sätt samordnade eller Varje land satte in sina åtgärder utan hänsynstagande till synkroniserade. de bieffekter som kunde uppkomma i andra länder, i första hand i de närmast angränsande länderna. Nederländerna fick t. ex. upphöra med sin kortransonering av drivmedel på grund av en mer eller mindre fri försäljning i angränsande länder. Gränsboende bilister körde över gränsen för tankning och överlämnade sina egna kort till dem som bodde i det inre av landet. Systemet bröt successivt samman obstruktion från bensinstationer nära genom gränsen, en obstruktion som spred sig i allt vidare cirklar. Från holländsk sida har man vid kontakter med EBU framhållit att en kortransonering av drivmedel i framtiden måste samordnas med likartade åtgärder i grannländerna. Inom OECD fanns i oljekommittén förberett ett system för fördelning av olja i en krissituation. Av olika skäl kom detta fördelningsmaskineri kom OECD att fungera som central för utbyte av aldrig igång. lnte heller information OECD hade om tillgångar, priser och ransoneringsåtgärder. varit ett forum för samordning av och samråd om nationella möjligt regleringsåtgärder. Inom oljekommitten diskuterade man denna möjlighet under hösten 1973, dock utan att det ledde fram till något konkret förslag. Man lyckades inte heller inom EG klara den samordning av regleringsåtgärderna som hade varit önskvärd. Detta bl. a. beroende på olika nivå En del länder hade färdiga beredskapsplaner för på energiberedskapen. Vissa andra länder måste på grund av sämre t. ex. kortransonering. förberedelser förlita sig på relativt lindriga åtgärder av typ hastighetsbegränsningar och bensinstationsstängningar. Vid de kontakter EBU haft med representanter för olika länders administrationer har starkt betonats behovet av internationell samord- Det har då framför allt gällt regler för ning av regleringsåtgärderna. av fartyg och flygplan. På detta område lyckades man också bunkring under krisen komma fram till rekommendationer inom OECD. Detta arbete avseende internationell sjö- och luftfart har fortsatt inom lEA. Man kan därför förvänta sig att medlemsstaterna i IEA vid en framtida kris kommer att ha vissa riktlinjer för sin behandling av de fartyg och flygplan som behöver bränsle. När det gäller den praktiska samordningen av nationella regleringsåtgärder är detta i första hand en fråga för de länder som gränsar till varandra. Erfarenheter från tidigare kriser visar att internationella fora av

122 Inrernarione/Ia _förhâllanden

typ OECD och IEA inte passar för sådant praktiskt samordningsarbete. Medlemskretsen är för stor och innehåller länder som tillhör skilda kontinenter. USA och Japan kan knappast ha något större intresse av hur den gränsöverskridande trafiken ordnas under kristid över Öresund eller mellan Sverige och Norge. Den typen av problem måste lösas i en mer begränsad krets, t. ex. inom Norden. Trafiken mellan Sverige och de övriga nordiska länderna är stor. Under år 1972 passerade 2,3 miljoner utländska personbilar gränsen till Sverige varav hela 2,1 miljoner från de nordiska grannländerna. Den genomsnittliga dagliga passagen uppgår f. n. till ca 6900 bilar. Totala antalet ankomster av icke-skandinaver till det nordiska passkontrollområdet var under 1973 drygt 15 miljoner. Många av dessa färdades i egen bil. I korthet vidtog de nordiska länderna följande åtgärder under oljekrisen. Sverige: Frivillig sparkampanj. Kortransonering av drivmedel. Användningsrestriktioner avseende elkraft. Förberedelser för kvotransonering av elkraft, stadsgas och fjärrvärme. Kvotering i handelsledet avseende eldningsolja. Licenser för storförbrukare av eldningsolja. Statliga medel ställs till förfogande för oljeköp på världsmarknaden. Danmark: Frivillig sparkampanj. Hastighetsbegränsningar. Helgkörförbud. Förbud mot försäljning i lös dunk. i handelsledet Kvotering avseende eldningsolja. Vissa användningsrestriktioner på elsidan. Norge: Frivillig sparkampanj. Helgkörförbud. Stängning av bensinstationer. Förberedelse för kortransonering av drivmedel. i Kvotering handelsledet avseende medel eldningsolja. Statliga ställs till förfogande för oljeköp på världsmarknaden. Finland: Frivillig sparkampanj. Förbud mot sportflygning och motortävlingar. Vissa restriktioner avseende bl. a. inomhustemperatur, gatubelysning, fasad- och fönsterbelysning, annan typ av elanvändning (t. ex. kupévärmare). Bestämmelser om prioritering av inhemska bränslen vid uppvärmning. Under krisen framkom en mängd frågor av bl. a. teknisk regleringsnatur som borde ha diskuterats närmare mellan de nordiska länderna. Som exempel kan följande anges.

l. Behandlingen av utländska bilister i samband med helgkörförbud. 2. under en kortransonering Behandlingen av de danska medborgare som äger fritidshus i Sverige. . (iränsöverskridande trafik från kortransonerat till icke kortrzinsonerat land, t. ex. Sverige till Norge. 4. Bensinstationernas verksamhet i gränstrakter. k/I . Behandlingen av internordisk yrkestrafik. 6. Behandlingen av tillfälliga nordiska turister, arbetspendlare och inköpsresande. . Principer för tilldelning av drivmedel till internordisk sjöfart och luftfart. Bunkringssamordning mellan Kastrup och Arlanda.

Behovet av samordning synes vara störst vad avser drivmedel. Detta kommer också till uttryck i TN:s utvärderingsrapport som bl. a. diskute-

Internationella ,förhållanden 123

rar frågorna om utländska bilturister och yrkesbiltrafiken mellan olika länder. Under krisen hade TN viss kontakt med de nordiska länderna och då i första hand Norge. TN anser att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas i en ransoneringssituation om de nordiska länderna hade ett gemensamt synsätt på hithörande frågor och om de kunde genomföra synkroniserade åtgärder vid en försörjningskris. Större förståelse skulle då, enligt TN, skapas hos allmänheten för olika konsumtionsbegränsningar. TN förordar i sin rapport ett nära samarbete med utlandet i ransoneringsfrågor, särskilt med de nordiska länderna. Erfarenheterna från krisen vintern 1973/74 visar klart på behovet av samordning mellan de nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland) vad avser regleringsåtgärder under tider av akut energibrist. Olika utformning kräver med nödvändighet att interregleringssystems nordiska klaras av. Det bör då vara av väsentlig betydelse att de problem nordiska länderna dels i förväg har diskuterat samordningsproblemen, dels under krisen snabbt kan lösa alla de praktiska samordningsproblem som uppstår. IEP innefattar förpliktelser avseende nivån på ransoneringsbered- IEA avses också utöva viss insyn i och kontroll av den beredskapen. som skall finnas i medlemsländerna. Såsom skapsapparat för oljekriser tidigare anförts är emellertid [EA inte rätt forum för praktisk åtgärds- Ytterst föreligger behovet av samordning hos länder som samordning. t. ex. Sverige-Norge, Nederländerna Västtyskland. gränsar till varandra Det bör vidare understrykas att Finland inte är medlem av IEA. Den internordiska trafiken till lands och med båt och flyg är omfattande. Det var också här som de flesta samordningsproblemen uppstod under krisen. På luftfartsområdet har luftfartsverket vid hearing inom EBU fört fram att det är ”önskvärt med samråd om tilldelningsnivån för internationella i första hand inom Skandinavien m.h.t. den flygningar internationella linjefartens beroende av successiv tankning på olika efter Liknande synpunkter på internationellt och flygplatser linjen”. nordiskt samråd har vid hearings lagts fram av SAS, Sjöfartsverket, Sveriges redareförening och Svenska åkeriförbundet. Mot denna bakgrund föreslår EBU att en nordisk koordineringsgrupp bildas. Denna grupp bör ha följande huvuduppgifter. l.Gen0m löpande samråd säkerställa att sådana nationella regleringssom inte medför negativa verkningar i andra nordiska system utformas länder. Detta sker genom utbyte av erfarenheter och presentation och diskussion av beredskapsplaner avseende konsumtionsregleringar. 2. Genom av gemensam koordineringsplan underlätta konupprättande sumtionsregleringarna i händelse av akut energikris. Planens syfte är att snabbt och effektivt lösande av samordningsproblem i ett medge krisskede. 3. Genom sin stand by-status” snabbt kunna utöva samråd och samordning i ett krisskede.

124 Internationella _förhâllanden

Koordineringsplanen skulle kunna omfatta följande punkter. l. Regler för gruppens snabba och effektiva funktion i ett akut krisläge. 2. Översiktlig skiss utvisande en successiv tillämpning av olika ransoneringsåtgärder, som tillfredsställer krav på internordisk synkronisering. Kritiska samordningspunkter i dessa ”åtgärdsstegar” bör klart framgå. 3. Principer för lösande av gemensamma problem under krisskedet avseende t. ex. — internordiska turistresor — flygplansbunkring —— kupongutbyte. 4. Förteckning över ev. andra samrådspunkter än energiransonering i ett krisskede och som inte faller inom ramen för andra internationella organisationers arbete. Det kan gälla t. ex. ~ såvitt avser nordiska försörjningsinformation på oljesidan förhållandcn — i nordiska raffinaderier mot av det produktionsplaner bakgrund normala nordiska produktutbytet - elkraftbalanser. För att kunna lösa sina uppgifter att hålla en koordineringsplan för krisperioder aktuell och även genom löpande informationsutbyte minska risken för ”regleringskollisioner, måste gruppen träffas en eller ett par gånger per år. En lämplig tidpunkt vore i början av hösten, före bränslesäsongens start. Med hänsyn till gruppens karaktär av krisorgan måste sammansättningen vara sådan att Samordningen i en kris kan ske snabbt och effektivt. Beredskap bör upprätthållas för Sammanträffande inom gruppen med kort varsel. Detta talar för en liten grupp där varje land representeras av en person (med ställföreträdare) med god kännedom om energiberedskap och regleringsåtgärder på energiområdet. Denne bör lämpligen ha till sitt förfogande tre experter vardera representerande drivmedel/trafikreglering, övrig reglering inom bränsleområdet samt elkraftsområdet. Representanterna kan lämpligen företräda tjänstemannaplanet inom regeringskanslierna medan experterna kommer från de myndigheter eller institutioner som närmast svarar för det praktiska förberedelsearbetet. Samordningen av förbrukningsregleringarna på energiområdet bör kunna inordnas under nordiska ministerrådet. Rådet bör i så fall uppdraga antingen åt existerande ämbetsmannakommitté för industrioch energipolitik eller åt en nyinrättad kommitté att förbereda koordinering av regleringsåtgärder på det sätt som här skisserats. Kommittén kan vid behov påfordra bistånd från sekretariatet i Oslo. Om en särskild kommitté inrättas bör ordförandeskapet alternera mellan de nordiska länderna t. ex. vart tredje år. Med ordförandeskap då sekretariatsföljer funktionen som består i att bl. a. förbereda årsmöten och löpande se till att all värdefull information inom kommitténs ansvarsområde distribueras till medlemmarna. Elfrågorna bör även fortsättningsvis ihuvudsak behandlas inom ramen för Nordels verksamhet. Frågor om fördelning av olja i kristid ligger helt

Internationella _förhâllanden 125

utanför gruppens ansvarsområde i och med tillkomsten av det internationella energiprogrammet och IEA. EBU har diskuterat detta förslag med företrädare för berörda departement i Danmark, Norge och Finland. Det intresse som då visats har varit övervägande positivt. Härvid har dock inte närmare berörts hur samordningen i detalj skall formaliseras. EBU föreslår att regeringen tar upp överläggningar med de övriga nordiska ländernas regeringar så att det nordiska samarbetet i dessa frågor kan starta på förordat sätt redan under budgetåret 1975/76.

sou 1975:60 127

7 Författningsområdet

7.1 Allmänna ransonerings- och förfogandelagarna

För att få det rättsliga perspektivet på de åtgärder som vidtogs under oljekrisen 1973/74 och för att få en allmänt rättslig bakgrund till de förslag EBU kommer att presentera, redovisas i detta kapitel de viktigaste författningarna som styr regeringens och myndigheternas handlande vid försörjningskriser. Författningarna återges mycket kortfattat och översiktligt. De som vill fördjupa sig i dessa frågor hänvisas till den fullständiga författningstexten. Under såväl första som andra världskriget utfärdades flera tidsbegränsade s. k. fullmaktslagar. De gav regeringen befogenhet att under vissa - eller av krig föranledda utomordentliga förutsättningar krig, krigsfara förhållanden - vidta åtgärder för att bl. a. tillgodose befolkningens och krigsmaktens behov av förnödenheter samt att kontrollera priserna. År 1954 infördes två fullmaktslagar av permanent karaktär, allmänna förfogandelagen (1954:279) och allmänna ransoneringslagen ( 1954:280). Såväl allmänna förfogandelagen som allmänna ransoneringslagen avsågs att användas huvudsakligen i försörjningspolitiskt syfte. Båda lagarna är av beredskapsnatur och kan därför tillämpas bara då särskilda förutsättningar föreligger. Kommer Sverige i krig träder vissa av lagbestämmelserna omedelbart i tillämpning. Vid krigsfara för landet förordnar regeringen om tillämpning. Regeringen kan delegera sina regleringsbefogenheter till underordnade myndigheter enligt närmare angivna förutsättningar.

A Ilmänna ransoneringslagen Tillämpning. Lagens bestämmelser träder automatiskt i tillämpning vid krig. Vid krigsfara kan regeringen förordna att bestämmelserna skall gälla. I så fall fordras dock att förordnandet underställes riksdagen inom en månad. Vidurc kan regeringen förordna, efter riksdagens godkännande, att lagens bestämmelser skall tillämpas för högst ett år i taget om det till följd av krig, vari riket befunnit sig, eller krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet

som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap eller

som eljest är av vikt för befolkningen och produktionen”. Om regeringen

128 Fbr_fatmings0mrd'det ›

inte utan synnerlig olägenhet kan avvakta riksdagens godkännande, får regeringen själv tillämpa vissa bestämmelser. Denna ökade befogenhet infördes efter Suezkrisen år 1957. I så fall skall dock riksdagens godkännande inhämtas inom en månad. Handelsreglering m. m. Regeringen kan, för att hushålla med försörjningsviktiga varor, föreskriva att - vara inte under viss tid får säljas, överlåtas eller förvärvas, -- vara får säljas, överlåtas eller förvärvas endast efter de regler regeringen bestämmer samt ~ vara får användas endast för de ändamål, på de villkor etc. som regeringen föreskriver. Vidare kan regeringen, för att få en tillfredsställande kontroll av regleringen, föreskriva att endast de som fått tillstånd eller särskilt prövats äger rätt att tillverka, köpa, sälja etc. den ransonerade varan. Clearing m. m. För att av försörjningsskäl utjämna priserna på varor av samma eller likartat slag som importeras, eller på varor som importeras och varor av samma eller likartat slag som tillverkas inom landet, kan regeringen bestämma att avgift skall betalas (clearingavgift) och bidrag skall utgå (clearingbidrag) för dessa varor. Vidare kan bestämmas att en speciell prisutjärnningsavgift skall betalas för varor som exporteras. Regeringen får restituera och befria från dessa avgifter. Om det uppstår överskott vid prisutjämningen skall regering och riksdag besluta om överskottets användning. Inlösen. En ägare till ransonerad vara kan påfordra att myndigheterna löser in hans förråd. Ansökan, ställd till regeringen, skall i så fall inges till länsstyrelsen. För ett inlöst varuparti utgår ersättning med ett belopp som motsvarar de kostnader ägaren haft för produktion eller inköp av partiet liksom också för kostnader för transport och lagring. Ersättningen är dock maximerad till det belopp som skulle ha utgått om partiet hade måst avstås till staten jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogandelagen. Ersättningen bestäms av en lokal värderingsnämnd. Besvär kan föras hos en riksvärderingsnämnd. Ransoneringsbevis. Ransoneringsbevis får inte bjudas ut till avyttring eller överlåtas mot betalning. Man får inte heller överlämna beviset mot betalning i pengar för att användas av annan än den för vilken beviset är utfärdat. Bevis får inte heller överlåtas utan betalning i andra fall eller på andra villkor än de som regering eller myndighet föreskriver. Myndighet har möjlighet att återkalla ransoneringsbevis som utfärdats på grund av oriktig uppgift. Den som fått bevis återkallat skall omgående överlämna det till myndighet. Uppgiftsskyldighet. Regeringen eller myndighet kan bestämma att uppgifter skall lämnas om den kvantitet av viss vara som innehas. Vidare kan föreskrivas skyldighet för näringsidkare att föra de anteckningar angående rörelsen som behövs för kontroll av att utfärdade föreskrifter efterlevs. Handelsböcker och andra affärshandlingar liksom vissa anteckningar skall tillhandahållas för kontrollerande myndighet. För kontrollen får också länsstyrelse, polismyndighet eller annan myndighet som rege-

F drfatrningsom/‘cider 129

ringen bestämmer undersöka kontor, fabrik, butik etc. Straff. Den som bryter mot utfärdade bestämmelser om försäljning, Överlåtelse etc. av vara kan dömas till dagsböter eller till fängelse i högst sex månader. Motsvarande straff gäller för bl. a. den som lämnar osann uppgift när det gäller att få ut eller återkalla ransoneringsbevis, den som säljer sitt bevis mot pengar eller obehörigen skaffar sig ett bevis samt den som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet. Om brottet är ringa kan man döma till dagsböter och om det är grovt till två års fängelse. Vidare kan myndighet i vissa fall meddela näringsidkare förbud mot försäljning etc. av vara liksom också förklara en vara förverkad.

Allmänna förfogandelagen Tillämpning. Lagen tillämpas i de fall som ovan angivits beträffande allmänna ransoneringslagen. Till skillnad från den sistnämnda lagen måste regeringen alltid inhämta riksdagens godkännande innan förfogandebestämmelserna kan användas. Förfogande. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att ägare eller innehavare av vara som behövs för krigsbruk, den ekonomiska försvarsberedskapen eller som i övrigt är av betydelse för befolkningen och produktionen skall avstå varan till staten. Myndigheterna kan föreskriva att innehavaren av varan skall göra den färdig innan den avstås. Vidare kan föreskrivas att innehavare av fastighet, gruva, industriell anläggning, lageranläggning etc. skall upplåta egendomen till staten. Den som har t. ex. en gruva, fabrik, starkströmsanläggning kan dessutom åläggas produktion för statens räkning. På motsvarande sätt kan innehavare av viss egendom åläggas lagring, transport etc. för statens räkning. l avvaktan på att en vara överlämnas till staten kan myndighet utfärda förfogandeförbud. Dessa föreskrifter kan gälla alla såväl som vissa ägare och innehavare. Den som producerar etc. för statens räkning är skyldig att ta hand om och vårda varorna. Ersättning. För vara som ställs till statens förfogande av annan än återförsäljare utgår ersättning med ett belopp som anses skäligt med hänsyn till kostnad för produktion eller återanskaffning. Om det är en återförsäljare som avstår varan tar man hänsyn till kostnader för återanskaffning och återförsäljning. Annan egendom som upplåtes att användas av staten, t. ex. fordon eller fastighet, ersättes med förlorad avkastning eller nytta. Det finns vidare bestämmelser om ersättning för tjänster som lämnas m. m. Ifall man i förväg kan sätta pris på varor som överlåts skall riksvärderingsnämnden upprätta en taxa. Ersättning som inte utgår efter taxa bestämmes av särskilda eller allmänna, lokala värderingsnämnder. Uppgiftsskyldighet. I stort gäller samma bestämmelser som finns i allmänna ransoneringslagen (se ovan). Straff Den som bryter mot bestämmelserna ilagen och förfogar över, håller undan, skadar eller förstör varor kan dömas till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det gäller också den som uppsåtligen åsidosätter de förfogandebestämmelser m. m. som utfärdats. Motsvarande

130 F örfatmingsomrâder

straffbestämmelser gäller också när någon uppsåtligen inte lämnar eller i lämnar felaktiga uppgifter. Om brottet är ringa döms till dagsböter och om det är grovt upp till två års fängelse. Kungörelse. l allmänna förfogandekungörelsen (1954:279) lämnas närmare föreskrifter om bl. a. myndighets behörighet, delgivande av förfogandeföreskrift, syn och besiktning, offentliggörande av taxa, bestämmande och betalning av ersättning.

7.2 Särskilda ransoneringslagar på energiområdet

7.2.1 Elkraft

Allmänna ransoneringslagen har i sin hittillsvarande utformning (se 7.6) inte medgivit kvotransonering av energi med möjlighet att ta ut en avgift för överförbrukning utöver tilldelad kvantitet. Därför har speciella lagar utfärdats vid de tillfällen då man avsett genomföra ransonering av elkraft och stadsgas. I Sverige har vid olika tillfällen gällt temporära bestämmelser om regleringen av förbrukningen av elektrisk kraft. Under andra världskriget gällde lagen (1941:925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas. Den l juli 1949 ersattes 1941 års lag av lagen (1949:182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, en lag som gällde t. o. m. den 30 juni 1954. Enligt denna lag fick reglering av förbrukning av elkraft ske när på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak tillgången inom riket under viss tidsperiod kunde förutsättas inte komma att förslå för att tillgodose behovet. Skälet för den fortsatta beredskapslagstiftningen var att man genom den kraftiga industriella expansionen ansåg att det förelåg risk för att efterfrågan på elkraft skulle komma att överstiga tillgången, särskilt i tider av dålig vattentillgång. När lagens giltighetstid löpte ut den 30 juni 1954 räknade man inte med att det i fortsättningen skulle föreligga behov av ransonering av elkraft. Därför förlängdes inte lagen. Kraftbehovet stegrades emellertid oväntat snabbt, och en långvarig torka sommaren 1955 skärpte ytterligare läget. På grund härav antogs som en beredskapsåtgärd lagen (1955:601) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft som gällde t. o. m. den 30 juni 1956. År 1959 blev frågan om ransonering av elförbrukningen åter aktuell på grund av ihållande torka under sommaren samma år. Som en beredskapsåtgärd antogs lagen (1959:570) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Giltighetstiden begränsades till utgången av juni 1960. Sommaren 1968 var extremt nederbördsfattig och även den efterföljande hösten och vintern medförde nederbördsunderskott. Också sommaren 1969 blev mycket torr. Det medförde att vattenmagasinen hösten 1969 var mycket dåligt fyllda. Vidare drabbades några värmekraftverk av haverier, som ledde till produktionsbortfall. Då vintern 1969/70 också blev mycket kall, blev det nödvändigt att i viss utsträckning tvångsmässigt begränsa elkraftförbrukningen under mars-april

sou 1975:60 Förfarrningsomrâder 131

1970. Åtgärderi form av kvotransonering för de största förbrukarna samt restriktioner beträffande användning av elkraft för vissa ändamål genomfördes med stöd av lagen (l970:37) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Lagen gällde t. o. m. utgången av juni 1970.

19 73 års lag Omkring 20 procent av elkraften produceras i oljeeldade kraftverk. Hösten 1973 fann man att om en ransonering av olja måste genomföras, så skulle med största sannolikhet efterfrågan på elkraft öka snabbt genom att konsumenterna där så var möjligt skulle ersätta olja med el. Man räknade med att elkraft skulle användas för bl. a. uppvärmning av bostäder i betydligt större utsträckning än tidigare, varför det ansågs nödvändigt att komplettera ransoneringen av flytande bränsle med en reglering av förbrukningen av elkraft. Därför antog man en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (1973:901). Tillämpning. Om tillgången på elektrisk kraft inom landet inte räcker till under en viss tidsperiod får elförbrukningen regleras. Regeringen beslutar om reglering och kan meddela föreskrifter om fördelning och om användning. Närmare tillämpningsföreskrifter kan meddelas av myndighet eller annat lämpligt organ som regeringen bestämmer.

Princip. Man skall se till så att i första hand de behov blir täckta som är

av särskild betydelse för befolkningen eller produktionen eller i övrigt för det allmänna. Vissa skyldigheter. Den som äger eller innehar anläggning som producerar eller distribuerar elkraft och som levererar elkraft till förbrukare som berörs av regleringsföreskrifter skall vidta de åtgärder som meddelas för att hindra överträdelser. Förbrukare och förvaltare av fastighet kan åläggas avläsnings- och uppgiftsskyldighet. Överurtagningsavgift. Regeringen kan förordna att den som förbrukar mer elkraft än han har rätt till skall erlägga särskild avgift för det som tagits ut utöver den medgivna mängden (överuttagningsavgift). Avgiften tillfaller staten. Regeringen kan dock medge befrielse. Den som underlåter att betala kan avstängas under viss tid. Straff och vite. Den som genom uppsåt eller grov ovarsamhet bryter mot meddelad föreskrift kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om kraftföretag underlåter att fullgöra sina ålägganden, kan vite föreläggas. Giltighetstid. Lagen gällde till utgången av november 1974.

7.2.2 Stadsgas Den under andra världskriget gällande lagen (1941:925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas gällde till en början t. o. m. den 30 juni 1943, men giltighetstiden förlängdes sedermera med ett år i sänder, sista gången t. o. m. den 30 juni 1949. Med stöd av denna lag kunde regeringen, eller efter bemyndigande av regeringen statens bränslekommission, meddela föreskrift om fördelningen och användningen i

l 32 F drfarmingsomrdder

övrigt av gas alstrad vid gasverk, om tillgången på gas inte förslog för att tillgodose behovet. Regeringen kunde vidare förordna, att förbrukare skulle vara skyldig att erlägga en överförbrukningsavgift, om han tog ut större gasmängd än han hade rätt till enligt meddelad föreskrift. Behov av att tillämpa lagen på gasområdet uppstod först från hösten 1944. Allmän gasransonering infördes med stöd av lagen genom kungörelse den 6 april 1945. Ransoneringen hävdes slutligt från den 17 december 1946.

19 74 års lag

Bränslenämnden anhöll den 8 januari 1974 om lagstiftning som skulle möjliggöra dels att s. k. överuttagningsavgift kunde tas ut vid stadsgasransonering, dels att avläsnings- och uppgiftsskyldighet kunde åläggas i samband med sådan ransonering. Som bakgrund framhölls att det — med hänsyn till att olje- och elransoneringarna kunde medföra ökad förbrukning av stadsgas utöver verkens produktions- och leveranskapacitet och med hänsyn till det osäkra försörjningsläget vad gällde råvaror för stadsgasframställning - syntes ofrånkomligt att snart införa någon form av kvotransonering beträffande stadsgasen. Riksdagen godkände den av regeringen föreslagna lagen om ransonering av stadsgas. Någon kvotransonering av stadsgas behövde dock aldrig införas till följd av förbättrat försörjningsläge under vintern och våren 1974. Lagens bestämmelser överensstämde i stort med dem som gällde för regleringen av elkraftförbrukningen. Ägare eller innehavare av gasverk skulle vidta de åtgärder som kunde meddelas om reglering av stadsgasen. Lagen skulle gälla till utgången av november 1974.

7.3 Lokal kristidsförvaltning

Bestämmelser om de kommunala organens uppgifter i krisförvaltningen framgår av lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning. Lagen innehåller bestämmelser om att kommun kan åläggas uppgifter av betydelse för folkförsörjningen. Med avseende på dessa bestämmelser är lagen utformad som en fullmaktslag. Övriga bestämmelser i lagen avser planläggning m. m. och gäller permanent. Lagen ersätter från och med år 1974 den tidigare gällande lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Tillämpning. Bestämmelserna i lagens 2 § träderi tillämpning om riket kommer i krig. Regeringen får förordna att bestämmelserna skall tillämpas vid krigsfara och under förhållanden som avses i l § tredje stycket allmänna ransoneringslagen (1954:280). Sådana förhållanden innebär att det till följd av krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet, som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen. Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av

sou 1975:60 Fbr_fattnings0mra°det 133

nästkommande session underställas riksdagen för prövning. Uppgifter. Kommun är skyldig att i den omfattning som regeringen bestämmer fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. Kommun skall också iden omfattning regeringen bestämmer medverka vid allmän prisreglering. Dessa uppgifter ankommer på kristidsnämnd. Kommun kan tillsätta särskild kristidsnämnd. Om sådan nämnd inte finns, skall kommunstyrelsen vara kristidsnämnd. Kommun kan också uppdra åt annat kommunalt organ att vara kristidsnämnd. l lagen ( 1964:63) om kommunal beredskap finns bestämmelser om skyldighet för kommun att i fredstid vidta de förberedelser som kan erfordras för att kommunen skall kunna fullgöra dessa uppgifter. Kristidsnäm nd. l lagen ges bestämmelser om antal och val av ledamöter i kristidsnämnd. Kommunstyrelse. Kommunstyrelsen skall övervaka att erforderlig planläggning sker och att övriga nödvändiga förberedelser äger rum. Länsstyrelse. lnom varje län skall länsstyrelsen följa tillämpningen av lagen. Länsstyrelse får, om det anses oundgängligt, meddela kommun föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas. Bidrag. Lagen om kommunal beredskap innehåller bestämmelser om statsbidrag till kommun för beredskapsplanläggning (se också kapitel 14). Kungörelse. I kungörelsen (1973:863) om kristidsnämnder anges närmare de uppgifter som det åligger kristidsnämnd att fullgöra, nämligen: ~ att lämna sådant biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter som kan behövas för att trygga ortens försörjning med viktiga förnödenheter, - att övervaka och biträda vid inventering av förråd, — att se till att de varor som skall avlämnas till det allmänna vårdas och överlämnas i rätt kvantitet, - att medverka vid planläggning och verkställande av undanförsel, - att dela ut ransoneringskort och inköpstillstånd samt se till så att föreskrifter i konsumtionsreglerande syfte efterlevs samt — att i erforderlig utsträckning sprida upplysning om de krav kristiden ställer och om medel att undvika eller lindra rådande svårigheter.

7.4 Andra författningar

Oljekrislag Den svenska anslutningen till [EP medför bl. a. att Sverige i ett krisläge

skall kunna vidtaga åtgärder för att begränsa konsumtionen av olja eller

tilldela ett annat medlemsland olja. Vidare förutsätter informationssystemet rörande den internationella oljemarknaden, att de deltagande länderna skall lämna uppgifter rörande oljebolagen avseende t. ex. produktionsnivåer, företagsstruktur. Av den anledningen har riksdagen under våren 1975 antagit en oljekrislag.

134 Författningsomrâdet sou 1975:60

Tillämpning. Lagen tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveriges åtaganden i det IEP-avtal som undertecknades i Paris den 18 november 1974. Ransonering. När det gäller Sveriges skyldigheter att begränsa oljekonsumtionen enligt IEP får regeringen föreskriva att berörda bestämrnclser (2---5 §§) i allmänna ransoneringslagen (1954:280) får tillämpas under viss tid, högst ett år varje gång. Färfogande. När det gäller Sveriges skyldighet att fullgöra oljetilldelning till andra länder enligt IEP får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall avstå förnödenheten till staten eller annan. Beslutet kan också innebära att man ålägger den som äger eller innehar vara, anläggning, transportmedel etc. att utöva produktion, transport m. m. inom ramen för hans vanliga verksamhet. Ersättning. Beträffande ersättning hänvisas till allmänna förfogandelagens (1954:279) motsvarande bestämmelser. Ersättningen bestäms av särskild nämnd. Uppgiftsskyldighet. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av Sveriges åliggande beträffande IEP:s informationssystem för den internationella oljemarknaden. Vite får föreläggas om föreskriven uppgift inte lämnas. Ansvar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att följa föreskrift eller lämna uppgift eller lämnar osann uppgift kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Brott mot tystnadsplikt kan medföra böter eller fängelse i högst ett år.

Uppgzfrsskyldighet Lagen (1948:390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap innehåller bl. a. bestämmelser om vilka uppgifter som på särskild anfordran av ÖEF, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, skall lämnas. Uppgiftsskyldigheten täcker alla förhållanden av betydelse för planeringen av försörjningsberedskapen, t. ex. produktion, förbrukning av råvaror, personal, maskinpark. Den som så påfordrar kan få ersättning för sin medverkan. I en kungörelse (1948:391) har regeringen meddelat närmare bestämmelser om lagens tillämpning. Man anger där vilka myndigheter inom det ekonomiska försvaret som, förutom ÖEF, har rätt att fordra in uppgifter. Sådan myndighet skall dock alltid samråda med ÖEF.

Bitráde vid korrurlämning m. m. l en kungörelse (1939:707) från år 1939 åläggs varje fastighetsförvaltare att efter bestämmande av central kristidsmyndighet, eller kristidsnämnd, inte bara lämna uppgifter om personer som bor i fastigheten utan också i egenskap av ombud biträda myndigheten med att bl. a. dela ut blanketter och ransoneringskort liksom även samla in handlingar i fastigheten.

F öcfartningsomrâdel 135

Planeringsverksamhet Det finns flera olika brev och ämbetsskrivelser som reglerar det planeringsarbete avseende energiransonering som äger rum hos berörda mynl ett kungligt brev från år 1949 ges vissa allmänna riktlinjer för digheter. hos ÖEF. Det anges där t. ex. att särskilda planeringsverksamheten behovsöversikter skall göras upp. Det ransoneringssystem som TN ansvarar för utarbetades i sina under åren 1964-66 av dåvarande statens biltrafiknämnd i huvuddrag samråd med ÖEF. Systemet fastställdes av regeringen i juli 1967. Uppläggningen av ett av ÖEF framlagt förslag till system för ransonering av eldningsolja fastställdes ijuli 1962. ÖEF har beredskapsplanerat efter dessa riktlinjer. l ett kungligt brev från år 1951 ges allmänna riktlinjer för länsstyrelsernas verksamhet för den ekonomiska försvarsberedskapen. l en bilaga till brevet anges t. ex. att länsstyrelsen skall skaffa sig erforderlig kännedom om inom länet förefintliga behov av och tillgångar på bränsle och elkraft, råvaror och andra förnödenheter, arbetskraft och trafikmedel. De översikter och planer som görs upp skall avse bl. a. bränsle- och kraftförsörj- Berörda centrala myndigheter har utfärdat närmare riktlinjer för ning. den regionala och lokala beredskapsplaneringen på energiområdet t. ex. TN :s handbok om drivmedelsransoneringar, den s. k. TN HRans.

Instruktioner

l instruktioner för berörda myndigheter anges ansvaret för beredskapspla- ÖEF är central för det nering och verkställighet. förvaltningsmyndighet ekonomiska försvaret och har samordningsansvaret samt planeringsansvar inom områden som ej är företrädda av annan myndighet t. ex. rörande bränsle- och drivmedelsfrågorna. ÖEF:s instruktion inbegriper dock ej ansvar i ett verkställighetsskede. På elområdet faller det instruktionsmässiga planeringsansvaret på statens vattenfallsverk. Under beredskap och krig avses myndighetsfunktionen för rikets kraftförsörjning flyttas över till Centrala driftledningen enligt en regeringsförordning som i fred föreligger i förslag och som utfärdas vid beredskap. På motsvarande sätt finns författningsberedskap när det gäller krisförvaltningen inom bränsleområdet, de organ som ÖEF beredskapsplanerar för. TN skall enligt sin instruktion vid krig eller eljest när regeringen förordnar bl. a. genomföra av regeringen beslutad drivmedelsransonering. Nämnden skall i fred planlägga dessa uppgifter och hålla ÖEF underrättad om sin planläggning.

136 F örfarrningsomrâdet sou 1975:60

7.5 Krisen 1973/74

Besparingscirkuláret Redan den 16 november 1973 utfärdade ett cirkulär till regeringen statsmyndigheterna om besparingsåtgärder vid förbrukningen av energi. l cirkuläret gavs vissa riktlinjer för t. ex. inomhustemperatur samt ventilation och belysning av statliga lokaler.

Elkraft

Lag (1973:901) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft utfärdades den 14 december 1973 (se 7.2.1). Samma dag utfärdades tillämpningsföreskrifter (1973:902). I kungörelsen angavs att statens elransoneringsnämnd (SERN) skulle utfärda närmare bestämmelser om regleringen av elkraftförbrukningen. Vidare fastställdes de ändamål för vilka rätten att använda elkraft fick inskränkas. Vid av kraft mellan fördelningen skilda förbrukare skulle hänsyn så långt som möjligt tas till de samhällsekonomiska återverkningarna av en reglering samt till försörjningsläget beträffande olja och andra fossila bränslen. Skyldigheterna för kraftföretag och förbrukare preciserades närmare. Instruktion för SERN utfärdades den 14 december 1973 (1973:903).

Tilldmpningen av diverse lagar Den 14 december 1973 utfärdades kungörelser (l973:l077 och 1078) om tillämpning av allmänna ransoneringslagen och allmänna förfogandelagen. § 2 lagen om lokal kristidsförvaltning sattes i tillämpning genom kungörelse (1973 21079) utfärdad den 30 november 1973.

Flytande bränsle m. m.

Kungörelse (1973:1080) om ransonering av flytande bränsle m. m. utfärdades den 14 december 1973. I kungörelsen fastslogs bl. a. att regleringen skulle handhas av BN, i den mån det inte ankom på annan myndighet. Nämnden skulle också fördela landets förråd av flytande bränsle till olika huvudändamål. Fördelningen skulle när det gällde bränsle för motordrift ske i samråd med TN och JN och när det gällde bränsle för industrin i samråd med SIND. Det meddelades vidare bestämmelser för bl. a. ransoneringen av motorbränslen, ansvar, BN:s och andra myndigheters rätt att utfärda ytterligare föreskrifter etc. Genom en ändring den 28 december (l973:l 182) kom kungörelsen att, förutom flytande bränsle och stadsgas, även omfatta värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning. Instruktion för BN utfärdades genom ämbetsskrivelse samma dag.

sou 1975:60 F özgfarmingsomrâder 137

Clearing Regeringen förordnade den 28 december 1973, med stöd av 4 § allmänna ransoneringslagen, att clearing skulle införas för oljcprodukter. l kungörclsen (1973:1217) angavs för vilka produkter clearingavgift skulle erläggas och till vilka belopp. Avgiftens uppbörd knöts an till den allmänna energiskatten. Rätten till avdrag vid deklaration av avgiften specificerades. Bestämmelser för bidragsgivning meddelades, bl. a. till vilket högsta belopp bidrag kunde utgå. Frågor om bidrag skulle prövas av clearingnämnden. Instruktion för nämnden meddelades iämbetsskrivelse den 18 januari 1974.

Stad sgas Lagen (1974:114) om ransonering av stadsgas utfärdades den 15 mars 1974. Eftersom stadsgasransonering aldrig blev aktuell, utfärdades inte nâgra tillämpningsföreskrifter (se 7.2.2).

Fjärrvánne BN anmälde i skrivelse den 17 januari 1974 att ransoneringen av fjärrvärme sannolikt inte skulle få avsedd effekt såvida man inte kunde debitera särskild avgift för överuttag. Nämnden hemställde därför om en lagstiftning som skulle möjliggöra påförande av överuttagningsavgift vid ransonering av värme från fjärrvärmeverk. Mot bakgrund av förbättrat försörjningsläge blev det aldrig aktuellt att utfärda en särskild lag. Skrivelsen jämte remissyttranden överlämnades i stället den 8 mars 1974 till BN att beaktas vid nämndens utvärdering av erfarenheterna från krisen. Se vidare kapitel 12.

7.6 Lagöversyn

Allmänna förfogandelagen År 1967 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en utredningsman att se över rekvisitions- och förfogandelagarna. Som utgångspunkt för arbetet angavs att det är önskvärt att samla nuvarande grundläggande stadganden om rekvisition och förfogande i en gemensam lag som ger en allmän ram beträffande arten och innehållet i de förordnanden som får meddela med stöd av lagen. Utredningsmannen avser att regeringen med beaktande av synpunkter från kontaktmän hos totalförsvarsmyndigheterna lägga fram förslag till ny förfogandelag och till de författningar som behövs för tillämpningen av denna lag. Arbetet beräknas bli slutfört under år 1975.

Allmänna ransoneringslagen l början av år 1974 tillkallade chefen för handelsdepartementet en särskild sakkunnig för att göra en översyn av lagen. översynen skulle

138 Fö/jfármingsomrâder

göras mot bakgrund av erfarenheterna från ransoneringen av flytande bränsle, stadsgas och elektrisk kraft under krisen 1973/74. En utgångspunkt borde vara att ransoneringslagen skall innehålla sådana bestämmelser om överuttagningsavgift samt avläsnings- och uppgiftsskyldighet att särskilda lagar ej erfordras för reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, stadsgas och värme från fjärrvärmeverk. Allmänna ransoneringslagen tar i första hand sikte på ransonering i samband med krig eller krigsfara. Allvarliga störningar i tillförseln kan emellertid uppkomma även på grund av andra händelser än krig eller krigsfara. Den sakkunnige skulle därför vid översynen beakta att lagen skall kunna tillämpas också i sådana s. k. fredskriser. Vid översynen borde vidare den möjligheten beaktas att en allvarlig bristsituation också kan uppstå på grund av händelser som inträffat inom landet. Som exempel nämndes att det efter extremt nederbördsfattiga somrar eller driftstopp i värmekraftverk och kärnkraftverk kan bli nödvändigt att reglera förbrukningen av elektrisk kraft. l direktiven angavs vidare att en ransoneringslag som skall tillämpas även i fredskriser bör kompletteras med förfogandebestämmelser som är anpassade till sådana förhållanden. Den sakkunnige skulle därför samråda med den utredningsman som arbetar med ny förfogandelag. Härvid borde möjligheten att i ransoneringslagen ta in erforderliga förfogandebestämmelser övervägas. Den sakkunnige, som senare antog namnet ransoneringslagsutredningen (RLU), skulle enligt sina direktiv samordna översynen med EBUrs arbete. Så har också skett (se kapitel 2).

8 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet

8.1 Utlösande faktorer

Vi har tidigare i betänkandet, bl. a. i kapitel 4, kunnat konstatera hur beroende Sverige är av importerad energi, i första hand av olja. Sverige har också en hög energikonsumtion per capita. Denna konsumtionsutveckling har följt med en ökande industrialisering och en stegrad materiell standard. Statsministern har i regeringens proposition ( l 975 :30) om energihushållning m. m. betonat att en tryggad sysselsättning kräver en jämn och god tillförsel av energi. Samhällets sårbarhet för störningar i energitillförseln har inte minskat, snarare tvärtom. Ju mer specialiserat och industrialiserat ett samhälle blir, desto svårare är det att skydda det mot skadeverkningar till följd av försörjningsstörningar. Tidigare riktade myndigheterna i huvudsak in sin beredskapsplanering mot krig och avspänning. Under efterkrigstiden har dock flera händelser, t. ex. Suezkrisen 1956-—57, understrukit behovet av som också täcker in s. k. fredskriser. Med fredsen beredskapsplanering kris menas lägen då allvarliga störningar uppstått inom försörjningsviktiga varuomrâden utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. och berörda myndigheter har ägnat denna kristyp ökad Regeringen uppmärksamhet under senare år.

Kriszyper kan störas genom krig inom landet eller ivår nära Energiförsörjningen omvärld. Det kan vara krigshandlingar riktade mot tillförseln liksom mot oljedepåer, kraft- och värmeverk samt kraftledningar. Det kan också vara fråga om stridshandlingar mellan främmande stater som t. ex. omöjliggör kontinuerliga sjötransporter av olja till Sverige. Vår fullmaktslagstiftning är inriktad mot denna typ av ”utomordentliga händelser”. Sådana krisfall är det enklare att planera för. Man kan t. ex. relativt noggrant kartlägga energibehoven hos den begränsade del av produktionsapparaten som kan och skall hållas igång. l samband med mobilisering och utrymning har samhället en helt annan kontroll än normalt över befolkningens samlade behov. Då landet är utsatt för ett yttre hot eller direkt angrepp från

främmande stater, kommer befolkningen att uppleva de förbruknings-

l40 K onsumtionsbegränsningaz

regleringar som sätts in som motiverade. Medborgarna kan förutses lojalt sluta upp kring de åtgärder regering och riksdag tvingas vidtaga för att lindra krisens påfrestningar. Det som brukar kallas för ransoneringsmoral kommer då att ligga på en hög nivå. Fredskrisen ställer däremot helt andra krav på åtgärder från myndigheternas sida. Statsmakternas målsättning är då att hålla sysselsättning och produktion på en så hög nivå som möjligt. Någon mobiliserad krigsmakt har inte engagerat medborgarna, utan befolkningen skall så långt möjligt hållas kvar i sitt ordinarie arbete. Den exportindustri som i krig blir starkt reducerad skall fortsätta att konkurrera på utlandsmarknaderna för att behålla sina marknadspositioner och tillföra landet behövlig valuta. Myndigheterna skall således så optimalt som möjligt, mot bakgrund av uppställda mål, fördela knappa energiresurser till ett stort antal företag som dessutom är inbördes beroende i sin produktion. Även en fredskris kan bli så kraftig och vara så länge att den påverkar efterfrågan på varor, dvs. man får en nedgång i ekonomin. Ett osäkert internationellt läge kan innebära tveksamhet vid varuköp och investeringar, en tveksamhet som på längre sikt skapar en nedgång i konjunkturen med störningar i produktion och sysselsättning som följd. Ett sådant efterfrågestyrt förlopp kommer samtidigt att innebära en minskad efterfrågan på energi för produktionsândamål. Fredskrisen innebär också andra problem från regleringssynpunkt. Eftersom samhället i stort skall fungera normalt, kommer det att vara svårt att skapa den lojalitet mot myndigheternas handlande som är en av förutsättningarna för ett lyckat resultat av konsumtionsbegränsande åtgärder. Man saknar det yttre tryck som i allvarligare orostider svetsar samman befolkningen och skapar en god ransoneringsmoral. l fredskriser ställer detta krav på en god information till allmänheten om bl. a. krisens bakgrund och syftet med de åtgärder som behöver sättas in. EBU har därför ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet (se bl. a. kapitel 15). Försörjningsproblem kan även uppstå till följd av händelser inom landet. Som exempel kan nämnas att det efter extremt nederbördsfattiga somrar eller onormalt omfattande driftstopp i värmekraftverk och kärnkraftverk kan bli nödvändigt att reglera förbrukningen av elektrisk kraft. Sådana situationer har uppstått under efterkrigstiden. Under våren 1970 ägde en kvotransonering av elkraft rum till följd av sådana inre förhållanden. I slutet av 1940-talet tillgreps förbrukningsreglering av valutapolitiska skäl. I samband med den av valutaskäl i mitten av mars 1947 genomförda allmänna importregleringen ansåg man det nödvändigt även med begränsningar av den valutakrävande bensinimporten. Av den orsaken infördes bestämmelser om helgtrafikförbud och så småningom allmän kortransonering. Bland händelser utom riket som i betydande utsträckning påverkar Sveriges energiförsörjning kan följande nämnas: - främmande stater som innebär krig mellan fysiska hinder för energileveranser till Sverige,

Konsumtionsbegrdnsningar 141

— produktionsinskränkningar eller embargon som vidtas av producentländer i avsikt att driva fram politiska fördelar, - som vidtas av producentländer som led i en produktionsinskränkningar allmän produktions- och prispolitik, - leveransnedskärningar till följd av politiska aktioner i länder som utövar ett starkt över oljedistribution och förädling t. ex. inflytande via oljeföretag i landet med internationella förgreningar samt - till följd av andra orsaker t. ex. kanalstängningar, leveransproblem fysisk skada på produktions- och förädlingsanläggningar och transportapparat, strejker inom den internationella oljehanteringen.

IEP Det internationella energiprogrammets system för krisåtgärder innehåller vissa regler för konsumtionsbegränsning i kristid. Systemet är uppbyggt på följande sätt: Vid beräkning av ett lands försörjningsrätt utgår man från en tillåten förbrukning” minskad med utnyttjande av beredskapsreserverna, t. ex. uttag från oljelager. Med ”tillåten förbrukning” menas medelkonsumtionen per dag efter insatta konsumtionsbegränsande åtgärder, t. ex. ransoneringar. Om något eller några länder har en produktion och/eller en nettoimport av olja som överstiger dess försörjningsrätt, skall landet eller länderna ifråga avstå denna mängd olja till det land eller de länder som har mindre oljetillförsel än vad försörjningsrätten gör dem berättigade till. Vid tilldelningen utgår man från att varje land har dragit ned sin förbrukning enligt de överenskomna reglerna och att varje land har överenskommen försörjningsberedskap. De länder som inte minskar sin förbrukning eller som har otillräckliga lager kan således inte räkna med extra oljetilldelning. När gruppens totala dagliga tillförsel minskar, eller kan förmodas minska, med minst 7 procent i förhållande till basperiodens (de senaste fyra kvartalen) konsumtion, skall varje land genomföra de konsumtionsbegränsande åtgärder som krävs för att skära ned konsumtionen med 7 procent. När gruppens totala tillförsel minskar med minst 12 procent av basperiodens konsumtion, skall varje land på motsvarande sätt skära ned sin konsumtion med 10 procent. När ett enskilt lands tillförsel minskar, eller förmodas minska, med minst 7 procent av basperiodens konsumtion, skall landet självt skära ned sin konsumtion med 7 procent. Överskjutande behov skall ersättas proportionellt från övriga länder. Dessa länder kan därvid välja att reglera sin egen konsumtion eller ta av sina beredskapsreserver, t. ex. sina oljelager. När de obligatoriska beredskapsreserverna utnyttjats till hälften, dvs. har sjunkit till 30 alternativt 45 dagar, skall IEA:s styrelse omedelbart sammanträda för att bestämma om de ytterligare konsumtionsbegränsande åtgärder som kan erfordras för att möta lägets krav. Ett land får självt avgöra om det i stället för att vidta konsumtions-

142 KonsumIionsbegrdnsningar

begränsande åtgärder önskar utnyttja sådana extra beredskapslager av olja som det eventuellt kan förfoga över utöver de obligatoriska beredskapsreserverna. Sveriges medverkan i IEP innebär således att vi åtagit oss att vid varje tidpunkt kunna vidta erforderliga konsumtionsbegränsande åtgärder. Vidare är vårt handlande på detta område knutet till viss storlek på tillförselminskningen inom gruppen eller i ett enskilt medlemsland. Vi måste ha sådana planer för förbrukningsreglering som klarar en begränsning med minst lO procent.

8.2 Målsättningar

De målsättningar som kan formuleras skiljer sig åt beroende på krisens art. Vid t. ex. krig eller krigsfara riktar man in sina förbrukningsregleringar på att säkra erforderlig energi för krigsbruk eller för den ekonomiska försvarsberedskapen. Man vill genom sin fördelningspolitik i största möjliga utsträckning trygga försörjningen med varor som är av betydelse för befolkning och försvarsinriktad produktion. En fredskris innebär att andra mål kan behöva formuleras. Här skall kort anges exempel på sådana mer övergripande målsättningar.

F Örsörjningsmäl Även i fredskriser är ett av huvudmålen att säkra en försörjning med livsviktiga förnödenheter och tjänster. l fördelningspolitiken kommer man därför att slå särskild vakt om dessa delar av samhället t. ex. jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin.

Sysselszittningspolitisk målsättning Man strävar efter att sysselsättningen störs så litet som möjligt oberoende av om arbetskraften är engagerad i försörjningsviktig produktion eller inte. Själva den ostörda sysselsättningen, och därmed produktionen, är ett mål i sig. Denna målsättning kan innebära att man i sin fördelningspolitik måste kräva större konsumtionsbegränsningar inom andra sektorer. Under krisen 1973/74 kompletterades de fördelningspolitiska instrumenten med ett utbildningsbidrag, den s. k. oljetian, för att uppnå målsättningen.

Upprätthållande av viktiga samhällsfunktioner l direktiven till EBU anges att det i en fredskris är önskvärt att bl. a. slå vakt om viktiga samhällsfunktioner såsom sjukhus, skolor och allmänna kommunikationer. Även i ett trängt försörjningsläge bör energi tilldelasi sådan utsträckning att eleverna kan fortsätta att och gå i skolan sjukhusen härbärgera och behandla dem som behöver vård.

Konsumrionsbegriinsningar 143

Handelspoli tisk målsättning En fredskris förväntar man sig skall vara av övergående art. Det betyder att, trots de påfrestningar som en minskande energitillförsel innebär, exportföretagen bör försöka behålla sina positioner på de utländska marknaderna. Om man tillfälligt träder ut, kan man efter krisen få problem att återta sin tidigare position.

Valutapolitisk målsättning Eftersom man under fredskriser försöker upprätthålla i stort sett normala förhållanden inom landet, kommer man också att behöva importera varor för landets försörjning, inte minst energi i den omfattning som kan vara möjlig. En fortsatt import kräver tillgång till utländsk valuta. Sådan valuta tillförs landet i första hand genom att svenska företag säljer sina produkter i andra länder. Denna målsättnings fördelningspolitiska effekter stämmer därför väl överens med effekterna av den handelspolitiska målsättningen som redovisats ovan.

Sociala, hygieniska och medicinska målsättningar I en fri marknad kommer efterfrågan och utbud att balanseras genom priset. Den som har råd kan i så fall köpa den mängd energi han önskar. Behoven av energi är emellertid inte fördelade på samma sätt som inkomsterna. Tvärtom kan det vara så att familjer med barn och låga inkomster har större behov av energi för sitt uppehälle än andra. Det kan därför vara en målsättning att fördela de knappa energiresurserna på en priskontrollerad marknad så att de som i första hand har behoven också får tilldelning. Regleringssystem som medger anpassning till faktiska behov, t. ex. kortransonering av drivmedel eller värmetaxering av fastigheter, är därför att föredra utgående från denna målsättning. Vidare finns det medicinska och hygieniska krav som bör uppfyllas också då energiförbrukningen måste regleras. Personer med vissa sjukdomar och handikapp kan behöva ha tillgång till t. ex. bil för sin förflyttning eller till varmt tappvatten för sin hygien. Det finns också gränser för hur långt ner man kan pressa inomhustemperaturen innan hälsan sätts i fara. Inte minst de speciella problemen för familjer med små barn kan behöva ägnas särskild uppmärksamhet.

Privatekonomisk målsättning En energikris medför alltid påfrestningar för allmänheten; bilägarna får använda sina bilar mindre, inomhustemperaturen måste sänkas etc. Dessa påfrestningar avser i huvudsak den egna bekvämligheten; man kan t. ex. inte besöka släkt och vänner som vanligt. Däremot bör krisen inte få återverka så att den privata ekonomin sätts i fara genom att den energi som nödvändigt behövs kostar för mycket eller genom att möjligheterna att förtjäna inkomst riskeras.

1 44 Konsum tionsbegränsningal

Rättvisa

En undersökning som gjordes i februari 1974, dvs. efter det att

bensinransoneringen upphört. visar att drygt 40 procent av dc tillfrågade ansåg att extratilldelningen av drivmedel hade varit ganska, mycket eller upprörande orättvis. Mot detta kan ställas det faktum att endast ca en procent av de sökande besvärade sig över myndigheternas tilldelningsbeslut. Undersökningsresultatet pekar dock på ett problem, nämligen svårigheten att göra rättvisa fördelningssystem och betydelsen av upplevd rättvisa för ransoneringsmoralens vidmakthållandc. Ett system som allmänt uppfattas såsom orättvist kommer successivt att bryta samman. Man måste därför söka sig fram till system som allmänt accepteras som hyggligt rättvisa. Vidare krävs insatser från myndigheterna för att informera allmänheten om vad som är rättvist i kristid, då knappa resurser skall fördelas, och om de administrativa problem som kan försvåra en ”rättvis fördelning.

8.3 Metoder för förbrukningsreglering

Förbrukningen kan i kristid regleras genom generella restriktioner eller genom en behovsanpassad tilldelning. Energibesparing kan även uppnås genom olika slag av stimulansåtgärder. På den oreglerade marknaden balanseras tillgång och efterfrågan genom priset.

Fri marknad Den som har pengar betalar för sin energi utan någon statlig reglering. På sikt kan en sådan marknad bli så attraktiv för energileverantörerna att tillförseln ökar. Man kan dock inte säkra leveranser till dem som har de faktiska behoven. En möjlighet att utjämna olikheter i inkomstfördelningen är särskild bidragsgivning (oljebidrag) eller subventionering (oljesubvention). Vid sitt besök i USA erfor EBU att man där i stor utsträckning förlitar sig på den fria marknadens fördelningsmekanismer. Så t. ex. fanns planer på fri försäljning av standardkuponger för bensin. Här kan urskiljas en skillnad i grundinställningen mellan Sverige och USA såvitt avser det ansvar regering och myndigheter har att i kristid fördela knappa energiresurser efter behoven oavsett ekonomisk bärighet. En helt fri marknad skulle också i en kris tillföra energiförsäljarna stora intäkter som i och för sig skulle kunna återtas i efterhand genom beskattning. I bilaga 7 redovisas en ingående studie av priset som förbrukningsregulator.

Stimulansâtgárder l SR/PUB och liSlz Svenskarna och olje- Stimulansâtgärderna kan anses tidsmässigt ligga före regleringsåtgärderna. krisen. Stimulansen bör dock fortsätta under perioder med reglerad förbrukning.

K onsumtionsbegränsningar 145

Följande exempel kan ges på stimulansåtgärder. Besparingskampanjer. Myndigheterna stimulerar allmänheten till frivilligt energisparande genom information. Samåkning. Man stimulerar till ett effektivare bilutnyttjande genom att underlätta samåkning. Förbättringar. Genom bidrag kan fastighetsägare stimuleras att t. ex. justera värmeanläggningar och täta fönster och dörrar. Utbildning. Fastighetsskötare kan snabbutbildas att effektivt använda värmeanläggningar. Förskjutna arbetstider. Genom att förskjuta arbetstiderna ges möjlighet att på ett bekvämare sätt nyttja kollektiva trafikmedel.

Generella regler Generellt verkande bestämmelser kan ofta införas både snabbt och utan betungande administration. Möjligheterna att beakta speciella behov är dock begränsade. Följande exempel kan nämnas. Hastighetsbegränsning. Gäller för samtliga trafikanter. Användningsrestriktioner. Förbud att använda vissa apparater eller använda energi på visst sätt, t. ex. extra element eller gasugn för rumsuppvärmning. Kvoteringar i handelsledet. På drivmedelsområdet slår en sådan kvotering i bensinstationsledet blint. När det gäller eldningsolja, elkraft m. m. grundas tilldelningen på tidigare förbrukning, dvs. man får i viss utsträckning en behovsanpassad tilldelning. Genom möjlighet till ansökan om extra tilldelning kan denna behovsanpassning förstärkas. Trafikfärbud. Finns möjlighet att beakta speciella behov genom att särbehandla vissa kategorier och ge körtillstånd efter särskild prövning.

Behovsanpassad tilldelning System som innebär att tilldelningen från början eller snabbt anpassas till de faktiska behoven medger en mer optimal fördelning av begränsade energiresurser. Systemen kräver ofta stor krisadministration och kan i planeringsskedet medföra anspråk på betydande resurser för förberedelser. Såsom exempel kan följande anges. Licenser till industrin. Industriföretag av viss storlek behandlas individuellt varvid kan beaktas aktuellt produktionsläge och de krav sysselsättningspolitiken m. m. ställer. Licenser till fastigheter. Genom en värmetaxering av fastigheterna kan det normala bränslebehovet beräknas som grund för tilldelningen med licenser i ett krisskede. Kortransonering av drivmedel. Ett system med standardranson och tekniska och administrativa möjligheter till en omfattande behovsprövning medger en effektiv fördelning av drivmedelsresursema.

146 Konsumtionsbegränsningar

Begránsningssch ema Mot bakgrund av försörjningslägets utveckling kan olika åtgärder sättas in. Valet av åtgärd blir bl. a. beroende på de krav man har på åtgärdens effekt och tidsmässiga inpassning samt den administration som kan anses rimlig. Man skulle således för varje möjlig konsumtionsbegränsande åtgärd vilja klarlägga följande fakta: - vilken spareffekt kan uppnås, hur snabbt uppnås denna effekt och hur länge kan den hållas kvar, -— vilka negativa, icke önskvärda, verkningar har åtgärden fö_r t. ex. olika förbrukargrupper, - hur kan sådana negativa verkningar effektivt mötas samt - vad kostar och vilka resurser krävs för det att genomföra åtgärden beredskapsplanering. Avsikten bör vara att efter en sådan kartläggning redovisa möjliga regleringsåtgärder som kan stå till regeringens och myndigheternas förfogande inför en eventuell framtida energikris. På så sätt kan man skapa en arsenal av instrument att användas på det sätt som försörjningsläget motiverar. Ju fler instrument som finns förberedda, desto större handlingsmöjligheter har man i krissituationen. De åtgärder som kartläggs bör sedan sättas in i ett begränsningsschema där man ser åtgärdens möjliga användning med hänsyn tagen till åtminstone två faktorer, nämligen spareffekt och tid. När man konstruerar en sådan begränsningstrappa bör man beakta de krav på begränsning av oljekonsumtionen (7-10 procent) som ställs i IEP. Vi skall senare försöka konstruera sådana åtgärdsscheman för drivmedel, eldningsolja och elkraft. Schemats principiella uppbyggnad framgår av figur 8. l, där A avser stimulansåtgärder, B avser generellt verkande åtgärder och C avser en mer behovsanpassad tilldelning.

Effekt Å

Figur 8.1 Å :gärdsschemats principiella uppbyggnad.

K onsumrionsbegrdnsningar 147

Ransoneringspdfrestningar 1 samband med att EBU gjorde mätningar av spareffekten av energisparkampanjen under vinterhalvåret 1974/75, ställdes vissa frågor kring 17 olika konsumtionsbegränsande åtgärder. Respondenterna fick ta ställning till om och i så fall i vilken utsträckning man uppfattade resp. åtgärd som påfrestande. Resultatet av undersökningen redovisas i sin helhet i bilaga 9. Om man med utgångspunkt i undersökningsmaterialet skulle gradera olika åtgärders påfrestningar, skulle man få följande rangordningslista, från dem som många anser såsom mycket påfrestande eller absolut orimliga till dem som ett fåtal uppfattar på detta sätt (inom parentes anges den procentuella andel som hade denna uppfattning). . Eltaxan höjs tillfälligt till det dubbla (63 %) . Priset på eldningsolja höjs tillfälligt till det dubbla (59 %) . Bensinpriset höjs tillfälligt till det dubbla (51 %)

0O\lO\U\-¥U)I\)>-—

. Påbud om varmvattenstopp varannan vecka (49 %) . Förbud att köra bil på lördag och söndag (36 %) . Tillfällig avstängning av elkraften, t. ex. 2-3 timmar per dag (33 %) . Förbud att köra bil så söndagar (31 %) . Hushållen tilldelas viss mängd elkraft och får betala straffavgift om de förbrukar mer (29 %) 9. Tilldelning av eldningsolja begränsas till 3/4 av den mängd man förbrukade föregående år (26 %) 10. Förbud mot körning i privatbil i tätort (23 %) 1 1. Kortransonering av drivmedel liknande den som genomfördes vintern 1974 (21 %) 12. Hastighetsbegränsning till max. 70 km/tim (18 %) samt påbud om

sänkt bostadstemperatur till 18°C på dagen och 16°C på natten

(18 %) 13. Körförbud för motoriserade fritidsbåtar (8 %) 14. Bensinstationerna håller bara öppet vardagar 8,00- 1 8.00 (5 %) 15. Förbud att använda extra element, kupévärmare, motorvärmare (4 %) 16. Förbud mot värme i fritidshus då ingen vistas där (2 %). l samband med energikrisen 1973/74 ställdes också vissa frågor om inställningen till ransoneringar. Resultatet finns presenterat i rapporten ”Svenskarna och oljekrisen (SR/PUB och FSI). Där ställdes i december 1973 bl. a. frågan om vissa åtgärder skulle medföra så stora olägenheter för respondenten att de därför inte borde genomföras. Följande procentuella andelar var bestämt emot resp. åtgärd. . 80 liter bensin per bil under hela vintern (ca 3 månader), 67,7 % . Mörklagda vägar och gator, 30,9 % . Avstängning av varmvattnet tre dagar i veckan, 27,5 %

\lO\U1-P-U-)I\.)-‘

. Ingen privatbilism på söndagar, 18,2 %

. Inomhustemperaturen i bostaden 18°C, 15,4 %

. 80 liter bensin per månad per bil, 14,5 % . En TV-fri kväll iveckan, 6,9 %.

148 K onsumrionsbegränsningar

Om man jämför de olika uppställningarna finner man en större benägenhet att i det akuta krisläget acceptera begränsningsåtgärder, dvs. situationens allvar hade i december 1973 skapat viss lojalitet med myndigheterna. Det framgår också av undersökningen att flertalet fann situationen allvarlig: över 80 procent ansåg att situationen var ganska allvarlig, allvarlig, mycket allvarlig eller direkt krisartad. Ca 90 procent trodde också att krisen skulle fortsättai flera månader. Av EBU:s studie bl. a. att det framför framgår allt är vissa generellt verkande åtgärder som uppfattas som påfrestande och då i synnerhet åtgärder som påverkar priset på energi.

ömsesidigt beroende

Ett modernt industrisamhälle är komplicerat till sin uppbyggnad. De olika delarna av samhället hänger intimt samman. På likartat sätt är olika företag inom samma bransch och företag inom skilda branscher ömsesidigt beroende av varandra. Systemet med underleverantörer har utvecklats och specialiseringen inom industrin fortsatt. Det betyder att man egentligen inte vet vilka effekter, spridningseffekter, en begränsad tilldelning av energi faktiskt kan föra med sig. Spridningseffekterna kan innebära att ett visst företag tvingas dra ned sin produktion därför att kunderna på grund av brist på energi har dragit ned sin produktion. På samma sätt kan energibrist i ett tidigare led i kedjan påverka produktionsmöjligheterna i ett senare led. Egentligen skulle man så perfekt som möjligt kartlägga alla beroendeförhållanden, och samtidigt perfekt förutse alla anpassningar som görs för att möta bristlägen såväl inom produktionssystemet som i slutledet. Sedan skulle man kunna anpassa det branschvisa mönstret av ransoneringskvoterna till detta. SIND gjorde under krisen 1973/74 med hjälp av SCB :s input-outputtabeller ett försök att få ett grepp om de indirekta sambanden. Att ien framtida krissituation ha analysinstrument som möjliggör en perfekt kartläggning av heroendeförhållandena förefaller närmast utopiskt. Även i framtiden måste sannolikt tilldelningsbesluten grundas som på underlag inte inbegriper alla spridningsringar i samhället.

Anpassning Om en energikris varar under en längre period kommer förbrukarna att successivt anpassa sig till den förändrade situationen. kommer Företagen att finna det vara lönsamt att investera i energieffektivare metoder och anläggningar. Produktionen kan få en annan inriktning. Inom hushållssektorn ändras konsumtionsmönstret för att neutralisera de konsumtionsbegränsande åtgärderna. En sådan utveckling ställer krav på en kontinuerlig uppföljning av principer för energitilldelning och innebär att reglerande myndigheter behöver olika åtgärdstyper som kan anpassas till ändringarna i konsumtionsmönstret. Man kan vidare förutse att förbrukarna, om så är möjligt,

K onsumtionsbegränsningar 149

försöker gardera sig mot påfrestningar genom att hamstra energi, i första hand bränsle och drivmedel. Det betyder att myndigheterna också måste kunna vidtaga åtgärder som snabbt motverkar hamstringstendenser.

Priskontroll m. m. En marknad som är utsatt för förbrukningsreglering, i första hand ransonering, måste hållas under priskontroll. Det är inte möjligt att tänka sig att energileverantörerna fritt skulle få sätta sina priser på de kvantiteter myndigheterna fördelar efter särskild prövning. På en ransonerad marknad kommer det förmodligen alltid att finnas sådana som ägnar sig åt otillåten försäljning. Man skulle kunna göra en sådan svart marknad vit genom att legalisera t. ex. försäljning av ransoneringsbevis. I flera länder har detta prövats eller övervägts. Ett sådant synsätt strider dock mot önskemålet att i kristid genom myndighetsprövning fördela energiresurserna efter faktiska behov. Ytterst beror det på vilka resurser man ikristid har för en fullgod myndighetsprövning av redovisade behov och för kontroll av illojala krafter på marknaden.

Den ekonomiska politiken Försörjnings- och fördelningspolitiken kommer i kristid alltid att vara intimt kopplad till den ekonomiska politiken. Genom olika slag av ekonomisk-politiska åtgärder kan regeringen möta de rubbningar i ekonomin som följer med en minskad tillgång på energi. Samtliga de målsättningar som exemplifierats i avsnitt 8.2 kan uppnås genom en kombination av fördelningspolitiska och ekonomisk-politiska åtgärder. Ett sådant samspel är sannolikt en förutsättning för ett lyckat resultat.

8.4 Handlingsalternativ

Regeringen har inte konsumtionsbegränsande åtgärder såsom enda alternativ i en försörjningskris på energiområdet. Av IEP framgår att man där räknar med möjligheten till ett spel med flera olika instrument, nämligen begränsningsåtgårder, lageruttag samt aktivering av inhemsk produktion av ersättningsbränslen. EBU har vid sitt arbete med de konsumtionsbegränsande åtgärderna måst bortse från det möjliga samspelet med beredskapslager och produktionsinsatser. Vid en försörjningskris är det regeringen som har ansvaret att fatta det politiska beslutet huruvida beredskapslagren skall disponeras eller ej. För EBUzs kartläggning av olika begränsningsåtgärder spelar denna typ av resonemang ingen roll. Att i förväg spekulera ivilken risk den politiska ledningen vill ta i en eventuell framtida kris är inte meningsfullt. Om beredskapslagren används för att möta viss minskad tillförsel, kan man välja ”svagare” åtgärder för konsumtionsbegränsning. l annat fall krävs ”starkare” åtgärder för att möta tillförselbortfallet. En väl utvecklad åtgärdsarsenal ger stor flexibilitet i detta spel och möjliggör

150 K onsumtiønsbegränsningar

konstellationer som kan stämma överens med de målsättningar som formuleras. Beredskapslagren av olja är disponibla praktiskt taget omgående. Om råolja lagras krävs dock raffinering före användning. Jämfört med konsumtionsbegränsande åtgärder är lageruttagen snabbt verkande. De kan således läggas långt till vänster på tidsaxeln i figur 8.1, med stor effekt. Ur risksynpunkt kan det dock vara till fördel att så långt möjligt bevara lagren intakta för att de skall vara omedelbart disponibla vid

plötsligt aktualiserade behov eller då begränsningsâtgärdernas effekt

avtar. Vidare kan man aldrig utesluta att de förhållanden som lett fram till minskad oljetillförsel utvecklas mot en svår internationell konflikt, ytterst krig, med stora påfrestningar och med risk för vår säkerhet. Att i ett sådant läge tidigt disponera lagerresurser avsedda för totalförsvarets oundgängliga behov vid krig eller avspärrning, kan allvarligt rubba tilltron till vår förmåga att fullfölja vår neutralitetspolitik. Sveriges beredskapslager av olja är betydande. Genom den statliga lagring av 3 milj. m3 råolja som riksdagen fattade beslut om idecember 1973 fick Sverige en uthållighet vid utnyttjande av detta lager och den s. k. avspärrningsreserven, räknat i antal dagar med oransonerad förbrukning, på lll dagar för bensin, 148 dagar för mellandestillaten och 107 dagar för den tjocka eldningsoljan i den då bedömda konsumtionsnivån för år 1976. Ökade lager ökar också handlingsfriheten. Möjligheten att ransonera varor måste alltid kompletteras med bestämmelser som bemyndigar regeringen att förfoga över tillgångar i landet. Regler för förfogande har redovisats i kapitel 7. I EBU:s direktiv betonas att huvudkravet på en god försörjningsberedskap är att man vid inträffade krislägen snabbt kan anpassa den inhemska efterfrågan till existerande utbud. Detta krav, sägs det, måste uppfyllas för att den med beredskapslagringen av bränslen och drivmedel avsedda försörjningsuthålligheten skall kunna uppnås. Därför är det angeläget att reglerings- och ransoneringsberedskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kontinuerligt anpassas till samhällsutvecklingen. En god ransoneringsberedskap är också en förutsättning för att beredskapslagren kan användas effektivt och inte i ett allvarligt försörjningsläge behöver spillas på umbärlig konsumtion. Det är således målsättningen för försör/ningsuthälligheten som ytterst bestämmer beredskapsinsatsen på reglerings- och ransoneringsområdet. Starten av en produktion av inhemska bränslen, t. ex. ved för gengastillverkning och uppvärmning av fastigheter, tar ganska lång tid. Investeringarna är stora och de omställningar i näringslivet som krävs är betydande. Möjligheten att i fredskriser spela med inhemsk bränsleproduktion är därför begränsad. I figur 8.1 skulle denna åtgärd ligga långt till höger på tidsaxeln. Det bör i sammanhanget erinras om den stora inhemska energireserv i form av uranfyndigheter, vilka efter aktivering av Ranstadsverket kan nyttiggöras som utgångsmaterial för svensk kärnbränsleförsörjning i ifrågavarande situation. I kapitel 20 redovisas närmare lager- och produktionsberedskapen på energiområdet.

Konsumtionsbegränsningar 151

8.5 Kostnad för försörjningstrygghet

All beredskap kostar pengar. Det man vill investera i försörjningsberedskap kan ses som den premie man är villig att betala för att erhålla viss trygghet i försörjningshänseende. Vid överväganden om den premie som skall betalas bör man beakta dels risken för att försörjningsstörningar kan inträda, dels de skador som kan åsamkas samhället om beredskapen är dålig. Vi har tidigare presenterat material som visar att risken för störningari energitillförseln är stor också i framtiden. Vi har också pekat på ett modernt samhälles sårbarhet för störningar. En störd energitillförsel medför stora påfrestningar för befolkning och samhälle såvitt inte motverkande åtgärder sätts in. Detta synsätt har också legat till grund för de åtgärder som vidtagits avseende t. ex. utökade beredskapslager av olja. Investeringar i beredskapslager av olja kräver stora resurser. Som kan nämnas att det beredskapslager på totalt 6 miljoner m3 exempel (eller viss del oljeprodukter) som riksdagen har beslutat om råolja kommer att kräva en investering på ca 2,5 miljarder kronor. Till detta skall läggas redan gjorda investeringar i beredskapslager enligt tidigare oljelagringsprogram på flera miljarder kronor. Investeringen i planer för konsumtionsbegränsningar kräver inga stora resurser. Effekten från försörjningssynpunkt kan dock vara betydande. När olika diskuteras senare i detta betänkande bör detta åtgärder perspektiv på energiberedskapen beaktas.

sou 1975:60 153

9 Kortransonering av drivmedel

9.1 Tidigare erfarenheter

1 september 1939 utfärdades en kungörelse om inskränkning i rätten att framföra vissa fordon liksom också i försäljningen av bensin och lättbentyl. Vidare utfärdades en kungörelse om begränsning av antalet lastbilar och trafiktraktorer i drift. Samtidigt påbörjades en reglering av handeln med drivmedel. Försäljning fick endast ske till kvantitet som angavs i tillståndsbevis för fordonet (per vecka). Försäljning antecknades på beviset. 1 oktober 1939 var det klart för en fullständig ransonering baserad på kortsystem. Ransoneringen avsåg bensin, lättbentyl, motorbrännolja och motorfotogen. Under perioden fram till april 1940 (Skagerackspärren) hann man förbereda trafikplanering och behovsprövning. Skärpningen år 1940 innebar nedskärning med hela 60 procent mot förbrukningen under hösten 1939. Personbilarna måste då i stort ställas av. Den allmänna minskades successivt till närmare noll fr. o. m.juli 1940. kvottilldelningen Samtidigt ställde man om till gengasdrift. Lån gavs för inköp av aggregat. Ransoneringen pågick under hela kriget och hävdes i november 1945. Av valutaskäl införde man i mars 1947 allmän importreglering och i anslutning härtill begränsades bensinimporten. Man fann det då nödvänatt också reglera bensinförbrukningen. Inledningsvis skedde detta digt genom trafikreglering m. m. förordade principiellt en bensinransonering som kunde Riksdagen börja förberedas fr. 0. m. mars 1948. Dessförinnan hade man inte kunnat vidta förberedelser av verkställighetsnatur eftersom detta ansågs kunna inverka menligt på den då pågående bensinsparkampanjen. Maj :t förordnade om allmän bensinransonering fr. 0. m. den 29 Kungl. april 1948. Ransoneringen föregicks av några dagars bensinförsäljningsstopp. Då ransoneringen infördes kunde man upphäva söndagsförbudet, förbudet mot motortävlingar liksom förbudet mot viss flygning. Bensinen fördelades på länskvoter och delades ut i form av standardranson, behovsranson samt tilläggsranson. Standardransonen som gällde för två månader uppgick till 80-120 liter för personbil, 120 liter för lastbil och 16 liter för motorcykel. Under hela ransoneringsperioden lämnade man ut behovsransoner

154 Kortransonering av drivmedel

endast för ca 45 procent av personbilarna men för hela 95 procent av lastbilarna. År 1948 skulle den normala bensinförbrukningen ha varit drygt en miljon m3. Genom bl. a. ransonering nedbringades den kvantiteten till ca 730 000 m3.

9.2 Utgångsläget hösten 1973

Under åren 1964-1966 utarbetades det nuvarande systemet för drivmedelsransonering i sina huvuddrag. TN påbörjade år 1970 ett arbete tillsammans med dåvarande bilregisterutredningen och AB Statskonsult i syfte att få fram ett datoranpassat ransoneringssystem. Arbetet var klart hösten 1973. Då hade TN även tryckt upp ransoneringskort samt utarbetat en handbok om systemet. För en mer detaljerad beskrivning av systemet hänvisas till nämndens handbok om ransonering av flytande drivmedel (TN HRans 1973). Den organisatoriska uppbyggnaden av ransoneringssystemet framgår av figur 9. 1. Grundtanken i systemet var att ett standardkort med tolv kuponger, var och en om tio liter, utan ansökan skulle utsändas från CBR till varje i bilregistret införd ägare av personbil för vilken skatt och försäkring erlagts samt kontrollbesiktning i vederbörlig ordning fullgjorts. För lastbilar, bussar, traktorer skatteklass l och motorcyklar gällde motsvarande regler. Avsikten med standardkortutsändningen var att vid en hastigt inträdande kris möjliggöra för fordonsägarna att utföra de mest

Central bränsleförsörjningsmyndighet: ÖEF (BK)

Tilldelning för egen förbrukning: vissa statliga myndigheter m fl

-L TN för transportområdet för vägtransporter

sjöv cfv för vissa fartyg och båtar

JN för: Jordbruk Trädgårdsnäring Fiske

ÖEF (BK) för: Skogsbruk industri rn fl Länsstyrelserna Figur 9.1 Organisationsplan för tilldelning Q och fördelning av driv- Kommunerna medel.

Korrransonering av drivmedel 155

nödvändiga körningarna i avvaktan på att ansökan om behovtilldelning beslutas samt att undvika sammanhann prövas och eventuell tilldelning brott för de kollektiva trafikmedlen som inte är rustade att ta emot en plötslig trafikökning. Tanken var också att högst åtta av kupongerna borde användas på en gång medan övriga fyra skulle ligga som reserv t. ex. för att säkerställa drivmedelsfördelning under en utrymning. l skulle därmed standardransonen motsvara ca 80 mils körning. princip Den yrkesmässiga trafiken skulle dessutom få viss förskottsranson. Utöver standardkortet fanns dataanpassade behovskort som upptog varierande drivmedelsmängder. Utsändning av dessa skulle ske från CBR efter beslut som skulle överföras via länsstyrelsernas länsstyrelsernas bildskärmsterminal till det centrala registret. Slutligen ingick en typ av avsedda för behovstilldelning av drivmedel till vissa ransoneringskort och andra enheter som inte finns upptagna i traktorer, motorredskap och behovskort trycktes och CBR. Standard- anpassade till datorsystemet levererades till CBR iaugusti 1973. Övriga kort hade tryckts år 1956 och år 1967 och fanns förvarade vid länsstyrelserna. vidare tilldelning i form av licenser till vissa I systemet ingick storförbrukare. Blanketter hade utarbetats i samråd med AB Allmänna Förlaget och Statskontoret. Inom TN hade ansvaret för systemuppläggningen lagts på nämndens För krissituationer hade en ransoneringsenhet på ca beredskapssektion. Inom länsstyrelserna hade förberedelse- 25 befattningshavare planerats. Mellan TN och länsstyrelserna hade arbetet legat på försvarsenheterna. samråd Planeringsanvisningar hade sänts ut till kontinuerligt ägt rum. länsstyrelserna som också informerats vid personliga besök.

9.3 Ransoneringsâtgärder under år 1973/74

Handelsministern meddelade den 27 november 1973 att förberedelser skulle vidtas för en kortransonering av drivmedel omedelbart efterjuloch nyårshelgerna. TN fick den 30 november begärt tillstånd att trycka ansökningsblanketter, meddelanden till allmänheten etc. Tryckningen startade omedelbart vid åtta tidigare vidtalade tryckeriet och pågick fram till Den 7 december föreskrev Kungl. Majzt att TN som julveckan. förberedelse för drivmedelsransonering skyndsamt skulle tillse att ransoneringsbevis för standardranson och förskottsranson sändes ut. Ranso neringsbevisen överlämnades efter printning hos CBR successivt över till postverket för distribution. Antalet standardkort uppgick till 2,7 miljovar klar den 20 december 1973. Blanketterna för ner. Utsändningen ansökan om tilläggsranson var då också tryckta. De distribuerades till länsstyrelser, kommuner etc. under julveckan. Kommunikationsdepartementet gjorde tillsammans med TN under första hälften av december en omfattande kartläggning av de sannolika inom transportsektorn som helhet respektive inom delar återverkningarna av denna av den kommande ransoneringen utifrån olika antaganden om av nödvändig begränsning och dennas fördelning emellan olika graden

156 Korrransonering av drivmedel

kategorier av transportmedel m. m. Problemen inom kollektivtrafiken diskuterades på ett tidigt stadium mellan TN och olika företrädare för kollektivtrafiken. Efter det att regeringen och BN sammanträtt den 16 respektive 17 december 1973 fastställde BN standardransonen, den första ransoneringsperiodens längd och besparingsmålet under perioden samt fördelade drivmedelskvoter för olika förbrukningsändamål. Den 19 december sammanträdde TN och fastställde tilldelningskvoter avseende vägtrafiken för de olika länsstyrelserna samt vissa direktiv för den behovsprövade tilldelningen inom ramen för dessa kvoter. Under juldagarna kom de första ansökningarna om extratilldelning in till länsstyrelserna och handläggningen av dessa började. Prövning av ansökningar om extratilldelning pågick huvudsakligen till omkring den 15-20 januari 1974. Ransoneringen upphävdes den 29 januari 1974.

9.4 Vissa erfarenheter och

förslag

9.4. l Inledning

Regeringen uppdrog den 15 februari 1974 åt TN att utföra dokumentations- och av ransoneringen utvärderingsarbete av flytande drivmedel under januari 1974. Rapporten var klar i augusti 1974 och har överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden. Rapporten innehaller en omfattande genomgång av erfarenheterna från ransoneringsperioden. TN redovisar också en rad förslag till förändringar m. m. EBU behandlar vissa av dessa förslag på annan plats i betänkandet. Frågor om organisation tas upp i kapitlen 17 och 18. Alternativen till en kortransonering presenteras i nästa kapitel. lnformationsfrågorna behandlas i kapitel 15. Frågor om hamstring av energi, överlåtelse av kort m. m. diskuteras i kapitel 14. Kontrollproblemen tas upp i anslutning till BN:s överväganden avseende ransoneringskontrollen i kapitel ll.

9.4.2 Ijnssryrelsernas medverkan

Utvärderingsrapporten

Länsstyrelserna var tilldelningsmyndighet för drivmedel beträffande vägtransporter, med undantag för mopeder, skogsbruk samt industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbränningsmotorer. Vidare tilldelade länsstyrelserna drivmedel till fiskefartyg och fartyg under 20 registerton. Sådan tilldelning kunde dock delegeras till kommun. Ansökan skulle således i förekommande fall inges till länsstyrelse. Det totala antalet ansökningar, inklusive ansökan om fortsatt tilldelning, till uppgick l 263 020. Länsstyrelserna har, på begäran av TN, ingivit egna utvärderingsrapporter till nämnden. Detta rapportmaterial är mycket omfattande. Vissa huvuddrag i materialet skall här redovisas.

Korrransonering av drivmedel 157

Vissa länsstyrelsers synpunkter Länsstyrelsen i Göteborg framhåller att länsstyrelserna måste beredas skäligt rådrum och tilldelas anslag som gör det möjligt att förbereda genomförandet av i sista hand en drivmedelsransonering. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter starkt om man inte iden fortsatta beredskapsplanläggningen bör utveckla ett särskilt fredsransoneringssystem. Vidare anförs att ett system med tilldelning via arbetsgivaren kan vara ett reellt alternativ. Man anser också att man med en mera distinkt avgränsad målsättning för ransoneringen och med bättre uppgifter om normalförbrukning etc. troligen hade kunnat iaktta en större restriktivitet utan alltför djupgående störningar på samhällsapparaten. Länsstyrelsen anser att en genomgripande översyn av ranscr neringssystemet är påkallad. En sådan översyn skulle bl. a. inriktas på att: — ett system utarbetas för fredsförhållanden, ~ tilldelning till arbets- och tjänsteresor sker via arbetsgivaren, — ransoneringskuponger för standardranson appliceras på skattekvittot samt - regionala databassystem. ADB-utnyttjandet knyts på sikt an till Länsstyrelsen i Stockholm län anser att man bör göra en utvärdering på bilregistret där man för vissa kategorier företag, utanför den yrkesmässiga trafiken, från samhällssynpunkt, och kanske med hänsyn tagen till företagens storlek, på databandel kan lägga in förskottsransoner. I det sammanhanget bör också frågan om inrättande av kortbanker tas upp till diskussion. Länsstyrelsen betonar vidare vikten av att respektive avdeleller enheter inom länsstyrelsen i initialskedet avdelar personal ningar med bl. a. god erfarenhet av förvaltningstjänst. Länsstyrelsen i Västmanlands län pekar på de problem som uppstod på grund av bl. a. leveransförseningar av blanketter, begränsade föreskrifter och bristande lokalutrymmen. Man anser vidare att kortbanker hos företagen skulle ha medfört ett lägre totalt tilldelningsbehov. Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar att försenade anvisningar och direktiv medförde problem på regional nivå. Vidare uppstod svårigheter genom att man på centralt håll informerade massmedia före ransoneringsenheterna. Länsstyrelsen iSkaraborgs län berör bl. a. följande frågor: - det tidiga offentliggörandet av ransoneringen (fyra veckor i förväg), - försenad distribution av blanketter, samt - behovet håll. av mer precisa och distinkta regler från centralt Sammanfattningsvis konstaterar länsstyrelsen att vad som framförallt brustit hos de centrala myndigheterna är informationen samt distributionen av blanketter och meddelanden. Länsstyrelsen i Kalmar län pekar på bl. a. följande punkter i det tillämpade ransoneringssystemet: ~ information till knapphändig allmänheten, - svårtolkade blanketter,

158 Kortransonering av drivmedel

- differentierade otillräckligt standardransoner, — feldimensionerat distributionssystem, otillräckliga förskottsransoner, ~ kunde inte för att t. ex. samordna länsstyrelsen styra tilldelningen transporterna, - från överordnade samt otillräcklig styrning myndigheter - kvoterna hade ej beräknats med en tillräckligt sofistikerad metod. Sammanfattningsvis kan sägas att länsstyrelserna i sina utvärderingsrapporter understrukit att personal- och lokalfrågor är av stor vikt. Bl. a. säger man att den ursprungliga personalorganisationen var underdimensionerad, att man i den framtida beredskapsplaneringen bör arbeta med en organisation som kan anpassas till olika belastningsnivåer, att en förteckning över den personal som är uttagen till ransoneringsorganisationen årligen bör förnyas samt att denna personal kontinuerligt utbildas. Även lokalfrågan anses vara viktig eftersom en drivmedelsransonering innebär en stor arbetsbelastning på länsstyrelser med krav på stor personal och erforderliga lokalutrymmen.

TN :s överväganden TN lämnar i sin rapport förslag till hur de organisatoriska problemen vid freds-, beredskaps- och krigsransonering kan lösas. Härvid avser man med beredskapsransonering ett läge då det visserligen ej är krig i Sverige men krig i omvärlden eller sådan oro att det är naturligt att samhället inte kan fungera helt som i fredstid. Organisationen för beredskapsläget skall i princip vara uppbyggd på länsstyrelsernas egen personal kompletterad med erforderliga experter. Denna organisation skall lätt kunna anpassas till ett krigsläge. För fredsransonering utgör beredskapsorganisationen stommen. Komplettering sker med personal utifrån, särskilt behövs personal för tilldelningshandläggning och information. En viss kader av potentiell arbetskraft som med kort varsel är beredd att tjänstgöra vid länsstyrelsen bör vara vidtalad. En lista på sådan personal bör göras upp och ses över årligen. Vid en fredsransonering måste personal inom länsstyrelsen disponeras för ransoneringsuppgifter. Samtidigt skall länsstyrelsen ombesörja sina normala uppgifter. TN förordar därför att man inför en kommande ransonering bemyndigar länsstyrelsen att omfördela sina arbetsuppgifter. Länsstyrelsen skulle då lättare kunna överföra personal till ransoneringsenheten. Vidare betonar TN vikten av en fortlöpande utbildning av den personal som på regional nivå skall ha hand om ransoneringsfrågorna.

9.4.2.2 EBU:s överväganden och förslag Under krisen 1973/74 utsattes länsstyrelserna för ett hårt tryck. Man skulle på kort tid rekrytera och utbilda personal för ett system som just

Kortransonering av drivmedel 159

hunnit färdigställas. Helt naturligt uppstod en rad problem och svårigheter. Länsstyrelserna synes dock överlag på ett imponerande sätt ha mött de problem som alltid är förknippade med inkörning av ett ransoneringssystem. Den regionala planeringen hade före krisen år 1973 ihuvudsak riktats in mot krig och avspänning. EBU anser, i likhet med TN och länsstyrelserna, att man i den vidare planläggningen bör ägna fredskrisplaneringen en ökad uppmärksamhet. Länsstyrelserna bör undersöka behovet av personal på ransoneringsenheten och vidta de förberedelser för denna personals engagemang som kan vara erforderliga, t. ex. tecknande av avtal. Personalplanen bör kontinuerligt revideras. Vidare bör man så långt möjligt klarlägga lokalbehovet och utröna vilka lokaler som i en kris skulle kunna disponeras. Denna typ av förberedelseverksamhet följer också helt de riktlinjer som finns i TN HRans 1973. Många länsstyrelser hade svårighet att omdisponera personal inom den egna organisationen bl. a. till följd av att de i författning ålagts fullgöra vissa uppgifter inom viss tid. Enligt EBU bör i så fall regeringen genom beslut ge länsstyrelserna tillfällig befrielse från eller tidsrespit med sådant arbetes fullgörande. Om regeringen infört kortransonering av drivmedel, och på så sätt ställt stora krav på insats från den regionala organisationen, har man sannolikt bedömt försörjningsläget som allvarligt. l en sådan situation, med svåra påfrestningar för samhällets olika delar, bör man kunna ge avkall på ambitionen att behöva fullgöra samtliga normala administrativa uppgifter. Det är då av väsentlig betydelse att de som har ansvaret för handläggningen av ransoneringsuppgifterna ges tid och resurser att klara detta arbete. En sådan prioritering kan innebära att förvaltningen genom sin snabba insats kan förebygga de skadeverkningar som krisen annars kan medföra. EBU vill vidare framhålla betydelsen av att TN ges erforderliga resurser för genomförande av utbildning på regional nivå. l anslutning till EBU:s organisationsförslag (kapitel 18) redovisas medelbehovet i detta avseende. Senare i betänkandet (bl. a. kapitel 12) föreslås också att länsstyrelserna får ett ökat ansvar för energiförsörjningen i regionen under kristid. Vidare föreslås ett utvidgat ansvarsområde som även innefattar frågor om eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme. Det innebär behov av utbildning av personal på regional nivå för flera olika energisektorer. EBU anser att TN och ÖEF så långt möjligt bör samordna dessa utbildningsinsatser så att dubbelarbete undviks och den knappa tiden utnyttjas optimalt. Utbildningen bör inte begränsas till ordinarie personal på länsstyrelsen utan bör även kunna avse utomstående som ingår i ransoneringssektionens beredskapsorganisation.

9.4.3 Kommunernas medverkan 9.4.3.1 Utvärderingsrapporten Kommunen var tilldelningsmyndighet för behovsransoner till förbrukare och maskinhållare inom jordbruks- och trädgärdsnäringen när det gällde

160 Kortransonering av drivmedel

traktorer ll (för jordbruksändamål), motordrivna redskap och motorer. Vidare hade kommunen hand om tilldelningen till mopeder. Den var dessutom tilldelningsmyndighet beträffande hemkörningsransoner till svenska och utlandsregistrerade fordon samt i gränskommuner även beträffande behovsransoncr till i utlandet registrerade lastbilar, som kom in i landet. Kommunen skulle dessutom lämna ut av TN utfärdade inköpskort till de utlandsregistrerade personbilar och bussar som kom till landet. Länsstyrelsen kunde vidare delegera tilldelningen till fiskebåtar samt till båtar under 20 registerton till kristidsnämnderna. Länsstyrelserna har ofta i anslutning till sina utvärderingsrapporter lämnat redogörelse för kommunernas erfarenheter av drivmedelsransoneringen. TN sände också ut en speciell enkät till ca tjugo kommuner. Det totala antalet ansökningar till kommunerna uppgick till 90 675. Härutöver handlade kommunerna 6 415 ärenden rörande hemkörningsranson. l den siffran ingår även tilldelning till utlandsregistrerade lastbilar i gränsöverskridande trafik. Särskild kristidsnämnd inrättades endast i de större kommunerna. Särskilda utdelningslokaler förekom endast i Stockholm och Gotlands kommun.

Vissa kommunala erfarenheter

l många kommuner upplevdes informationen som svårtolkad och svåröverskådlig. Därför uppstod behov av kontakter med regionala och centrala myndigheter. Man anser vidare att tabeller och normer borde ha utarbetats av berörda centrala myndigheter. Uppgifter om realistiska drivmedels- och förbrukningskvantiteter för olika kategorier anser man

kunde ha varit till stor hjälp. Önskemål förs fram om möjlighet att i

kristid få utnyttja länsstyrelsernas tjänstebrevsrätt. Vissa problem uppstod när det gällde gränsdragningen mellan länsstyrelsens och kommunens kompetensområde främst avseende tilldelning till traktorförare. Vidare ansökte fiskare och maskinhållare om drivmedel i respektive hemortskommunmedan de båtar och redskap som ansökningarna gällde brukades i annan kommun. Flera kommuner anser också att tilldelningen till mopeder bör ses över. Med hänsyn till att mopeden används mycket i glesbygder borde man försöka underlätta dess användning. När det gäller de utlandsregistrerade fordonen överenskoms om att berörda gränstullsmyndigheter, efter lokal överenskommelse med kommunen, skulle biträda. Samarbetet synes ha fungerat bra.

TN:s överväganden TN anser bl. a. det vara angeläget att all tilldelning till skogsbruk som utövas av innehavare av jordbruk eller som utövas av annan än skogsbolag eller motsvarande överväges att på kort sikt ske genom kommuns försorg. Orsaken till den nu tillämpade kompetensuppdelningen är enligt TN det delade centrala ansvaret, JN för jordbruk och ÖEF (BN) för skogsbruk.

Korrransonering av drivmedel 161

9.4.3.2 EBU:s överväganden och förslag Arbetet på lokal nivå under krisen fördelades olika beroende på geografisk belägenhet. Kommuner med handelsträdgårdar, yrkesfiskare etc. kom att få fler arbetsuppgifter än andra kommuner. Under januari var jordbruksverksamheten begränsad, varför belastningen på kristidsnämnderna blev ringa. I stort synes den lokala verksamheten ha fungerat bra. Det var inte alla kommuner som före krisen hade hunnit fullfölja sin beredskapsplanering. Före krisen hade man från centralt håll underhand informerat kommunerna om betydelsen av en snar beredskapsplan åtminstone avseende drivmedelsransoneringen. EBU vill mot denna bakgrund förorda att man i den kommunala, liksom i den centrala och regionala, beredskapsplaneringen ägnar ökad uppmärksamhet åt fredskrisfallet. Man bör vid begränsade planeringsresurser prioritera förberedelser för energikriser i fred. Vi har tidigare visat att risken för sådana händelser kommer att vara stor också i framtiden. Senare i betänkandet (kap. 12) förordar EBU att kristidsnämnderna medverkar även vid tilldelningen av eldningsolja till mindre förbrukare. Denna del av beredskapsplaneringen bör likaså ges hög prioritet. l prop. 1975:30 angående energihushållning m. m. anför föredragande departementschefen att en särskild lagstiftning om kommunal energiplanering bör införas. En sådan planering skulle i så fall avse produktion och distribution av i princip alla energislag för alla konsumtionsändamål oavsett vem som äger produktions- och distributionsanläggningarna. Planeringen borde få form av energiplaner. En särskild utredning aviseras för utarbetande av lag om kommunal energiplanering m. m. EBU anser att det kan vara lämpligt att i framtiden samordna den allmänna kommunala energiplaneringen med beredskapsplaneringen. Genom ett sådant förfarande kan kommunen i kristid bättre överblicka de lokala försö rjningsmöjligheterna och fördelningsproblemen.

9.4.4 Centrala bilregistret ( CBR ) 9.4.4.1 Utvärderingsrapporten Via CBR printades och utsändes ransoneringskort avseende standardkort samt huvuddelen av de kort som avsåg behovsranson. Totalt utsändes 2 738 545 standardkort och l 753 801 behovskort, sålunda sammanlagt 4 492 346 ransoneringskort. Den kritik som förts fram från länsstyrelsehåll rör bl. a. följande problemområden: — Den s. k. y-markeringen i CBR fungerade inte tillfredsställande. (Med y-markering utmärktes fordon i yrkesmässig trafik). På så sätt blev ett antal yrkesfordon utan förskottsranson vilket medförde vissa problem. - Det tog ivissa fall 8-10 dagar efter inmatning av tilldelningskort innan ransoneringskorten nådde adressaten — Registret innehöll många felaktigheter vilket resulterade i att många

ll

162 Kortransonering av drivmedel

inte fick den standardranson de rätteligen skulle ha fått, samt att de kontrollmöjligheter som registret teoretiskt medgav framstod som ytterst begränsade. — Registret användes inte uteslutande för ransoneringsändamål utan också för t. ex. printning och utskickning av bilskattekvitton, vilket vid ett tillfälle försvårade ransoneringsarbetet.

Bilregisternämnden anser bl. a. att erfarenheterna från drivmedelsransoneringen visar att ett ransoneringssystem primärt måste grunda sig på ett så aktuellt bilregister som möjligt. Det påpekas att man därför inte från de lokala bilregistren under normal kontorstid kan avställa terminalresurser för andra ändamål. För att tillgodose ransoneringsenheternas ”frågebehov” borde därför dessa utrustas med egna terminaler. Man förordar att det uppdras åt Statskontoret att närmare utreda frågan om möjligheterna att från annan verksamhet överföra eller snabbt förhyra terminaler för ransoneringsändamål i en krissituation. Bilregisternämnden för vidare fram förslag om optisk läsning av rekommenderade postavier, utnyttjande av kilometerskattesystemet för ransoneringsândamål samt användning av SCB:s lantbruksregister.

TN :s överväganden TN framhåller att många av de påtalade bristerna föranletts av att omläggningen till centralt bilregister var under slutförande samtidigt som ransoneringen påbörjades. Enligt TN torde detta ha medfört att en hel del fel som överförts från de tidigare regionala registren till det nya eller som uppstått i samband med överföringen ej hunnit rättas till. Nämnden anför också att garantier måste lämnas för att ransoneringsärenden alltid prioriteras under de för ransoneringen mest känsliga perioderna.

9.4.4.2 EBU:s överväganden och förslag Flera länsstyrelser har anfört att det uppstod besvärande förseningar i printningen till följd av att CBR vid ett tillfälle koncentrerade sina resurser på bilskattefrågor. TN anser att ransoneringsuppgifterna bör prioriteras i vissa känsliga perioder. EBU finner här, liksom i fallet med prioriteringen av arbetsuppgifter inom länsstyrelserna, att krisens allvarliga karaktär innebär att de deltagande myndigheterna måste kunna göra omprioriteringar i sitt arbete. Det bör ankomma på respektive myndighet att i förväg underrätta de centrala ransoneringsmyndigheterna då angelägna ordinarie uppgifter kan kollidera med viktiga ransoneringsåtaganden. Bilregisternämnden har berört frågan om terminaler hos ransoneringsenheterna. Under krisen visade det sig också svårt att från centralt håll snabbt nå fram till samtliga ransoneringsenheter med information om beslut, riktlinjer etc. TN har i sin rapport, i anslutning till behandlingen av informationsfrågan, föreslagit att man utreder frågan om anskaffande av utrustning för förbättrad kommunikation mellan ransonerings-

Korrransonering av drivmedel l63

myndigheterna, t. ex. telex. I bilagan 10 om informationsberedskap m. m. förs liknande förslag fram. EBU föreslår att det uppdras åt Statskontoret att, i samråd med TN, ÖEF och bilregisternämnden, utreda behovet av och de tekniska möjligheterna till en beredskapsinstallation i kristid hos de regionala ransoneringsenheterna av dels dataterminaler, dels telexutrustning. Utredningen bör utmynna i ett förslag som också inrymmer kostnadsberäkningar. öEFzs informationsgrupp (se kapitel 15) bör medverka i arbetet.

9.5 Kortransoneringen

9.5.1 Ransoneringens omfattning

Länsstyrelser Totalt kom det in l 263 020 ansökningar om drivmedel till länsstyrelserna. Av dessa ansökningar hann man behandla ca 95 procent. Av dessa ärenden biföll man, helt eller delvis, ca 90 procent. Av det totala antalet ansökningar rörde ca 990 000 personbilar och i dessa fall uppgav närmare hälften att det avsåg arbetsresor. De ansökningar som avsåg bussar m. m. bifölls till ca 95 procent. För inte mindre än 44 procent av det totala antalet fordon i landet ansöktes om extra tilldelning.

Kommuner Kristidsnämnderna handlade omkring 97 000 ärenden varav ca 6 400 rörde s. k. hemkörningsranson.

Transportnám nden Till utlandsavdelningen inkom totalt drygt 6 000 ärenden av vilka ca 82 procent handlades och 81 procent bifölls. l genomsnitt erhöll sökande 222 liter. Av ansökningarna avsåg 48 procent arbetsresor och 32 procent

Tabell 9.1 Antal ransoneringsärenden

Inkomna Handlagda Absolut %

Transportnämnd

164 Kortransonering av drivmedel

affärsresor. Turistinslaget var endast l l procent. Besvärsavdelningen fick ta hand om drygt 15 000 ärenden. Då ransoneringen upphörde hade man hunnit färdigbehandla ca l 300 besvärsärenden. Bland besvären dominerar arbetsresorna (45,5 %) och tjänsteresorna (46,5 %). Ransoneringens omfattning har sammanfattats i tabell 9. l.

9.5.2 Fördelningsprinciper 9.5.2.1 Utvärderingsrapporten Handelsministern förklarade vid en av de presskonferenser som föregick drivmedelsransoneringen att en absolut rättvis tilldelning av drivmedel är omöjlig att åstadkomma vid en massprövning av ansökningar om extra tilldelning. Lika behov kan komma att behandlas olika. Hänsyn kan inte tas till personliga förhållanden eller omständigheter som i ett mera normalt prövningsförfarande skulle beaktas. Orsaken är bl. a. nödvändigheten av snabb handläggning av ansökningarna för att undvika att verkligt allvarliga behov inte skulle komma att behandlas i tid. TN framhåller att rättvisefrågan är av avgörande betydelse för hur allmänheten kommer att uppfatta ransoneringsåtgärderna. Nämnden säger: ”Vi har i Sverige en lång tradition av opartisk behandling av medborgare hos myndigheterna. Man förutsätter att all prövning sker på sakligt korrekta grunder, att beslut ej fattas i blindo och att varje myndighets beslut föregåtts av noggrann analys av den sökandes behov.” Det betonas att varje avsteg härifrån är ett allvarligt ingrepp i samhällets normala funktion som endast kan accepteras tillfälligt och under en allvarlig kris. Även då förutsätts att myndigheterna gör allt som står i deras makt för att söka lösa uppkommande problem för medborgarna på ett så rättvist sätt som möjligt. Det stora antalet ansökningar stöder enligt TN uppfattningen att allmänheten då krisen lättade blev tveksam till om ransoneringen var befogad eller ej. Därför kom man också att skärskåda svagheterna i systemet. Snabbt fattade tilldelningsbeslut framstod som schablonmässiga, godtyckliga och orättvisa. Många av de nu nämnda svårigheterna skulle enligt TN ha försvunnit vid en andra ransoneringsperiod. Direktiven skulle ha konkretiserats, personalen fått mer träning, tekniska felaktigheter i CBR rättats till etc. En ransonering måste nämligen få tid att ”sätta sig”. TN framhåller därför att allt måste göras för att försöka skapa ett så rättvist ransoneringssystem som möjligt för framtiden. Vidare sägs: Hela ransoneringsmoralen vilar på denna förutsättning och varje ransonering som upplevs som orättvis eller godtycklig kommer att sakna allmänhetens stöd. Utan sådant stöd går det inte att genomföra en ransonering. Bland åtgärder för att få ett rättvisare system för TN fram bl. a. följande:

Kortransonering av drivmedel 165

- förbättrad utbildning, - mer precisa tilldelningsnormer samt - förbättrad information till allmänheten.

9.5.2.2 EBU:s överväganden och förslag EBU har tidigare i kapitel 8 understrukit behovet av att ransoneringssystemet görs så rättvis som möjligt. Mycket är detta en fråga om information; klarläggande information från regering och centrala myndigheter om bakgrunden till och syftet med vidtagna åtgärder. Regeringen ställer under krisen upp målsättningar för sin fördelningspolitik. Dessa målsättningar kommer aldrig att stämma överens med samtliga enskilda bilägares önskemål. För regering och myndigheter gäller det att rikta de begränsade drivmedelsresurserna till dem som har de mest angelägna transportbehoven, t. ex. yrkestrafikanter, utryckningsfordon, handikappade. Det är då väsentligt att dessa prioriteringar kommer till uttryck i tillräckligt precisa tilldelningsnormer så att behandlingen blir så enhetlig som möjligt med beaktande av den handlingsfrihet som alltid måste medges länsstyrelser och kommuner. I EBU:s direktiv anges att ransoneringsåtgärderna skall värderas med hänsyn tagen till krav på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvisa. Snabbhet krävs för att en kontrollerad tilldelning skall kunna införas innan försörjningsläget försämras genom hamstring och ohämmad förbrukning. Med snabbhet följer viss improvisation och risk för felaktigheter och felbedömningar, dvs. effekter som motverkar rättvisemålet. Ju längre tid man kan kosta på sig till förberedelser och intrimning, desto rättvisare kan systemet tillämpas. Samtidigt kan den som får vänta för länge på besked uppleva detta som en orättvis behandling. Enkelhet eftersträvas för att slippa stora kostnader och uppbyggnad av betungande och svårawecklad förvaltning. Ju enklare system, desto större möjlighet till snabbhet, men samtidigt ökad risk för orättvisa. Målen enkelhet och snabbhet står således i viss motsats till målet rättvisa. Ett rättvist” system kommer att ställa krav på resurser till utbildning, information, förfinad teknik e_tc. När det gäller resurser för utbildning, har EBU tidigare berört denna fråga (9.4.2.2). Förslag om en ökad informationsberedskap presenterasi kapitel 15. Förslag till vissa ändringar i nuvarande system som kan medge en rättvisare tilldelning redovisas senare i detta kapitel.

9.5.3 Sparmâl 9.5.3.1 Utvärderingsrapporten Den av BN avdelade bensinkvoten för den sju veckor långa första ransoneringsperioden uppgick till 455 000 m3. Normalförbrukningen för samma period beräknades till 525 000 m3. Bensintilldelningen iform av standardransoner samt extratilldelningar m. m. skulle således för perioden vara ca 13,3 procent lägre än normalförbrukningen. TN erhöll

166 Kortransonering av drivmedel

410 000 m3 att fördela på länsstyrelserna. Tilldelningen av bensin inom TN:s ansvarsområde kom totalt att uppgå till ca 416 000 m3. Sparmålet beträffande bensin uppnåddes alltså i fråga om standardransoner och länsstyrelsernas extratilldelningar på 1,5 procentenheter när. Tilldelningssiffrorna visar emellertid endast vad som hade varit möjligt att konsumera för bilisterna under ransoneringstiden. Förbrukningcn av bensin var under den tid ransoneringen varade avsevärt lägre. Vad gäller motorbrännolja eftersträvades också en besparing. Det visade sig emellertid att denna inte gick att uppnå med målsättningen att full sysselsättning och full produktion skulle upprätthållas. TN anser frågan om sparmålets storlek vara av väsentlig betydelse vid en ransoneringssituation. En ransonering bör inte tillåtas slå hårdare än vad som är nödvändigt i förhållande till tillgängliga resurser eftersom skadeverkningarna för samhället då kan komma att vida överstiga vinsten av en ransonering. Samtidigt säger TN att det emellertid är klart att en ransonering, som ju är ett långtgående ingrepp ifredssamhällets normala funktion, ej bör ges så lindrig utformning att kanske andra och smidigare åtgärder kunde ha lett till samma resultat. Nämnden förordar fördjupade studier av dessa frågor.

9.5.3.2 EBU:s överväganden och förslag EBU har i kapitel 8 redovisat vissa allmänna principer i anslutning till diskussion om konsumtionsbegränsningar på energiområdet. Av den redovisningen framgår att regering och ansvariga myndigheter har att överväga en rad målsättningar och faktorer vid ställningstagande till lämplig typ av regleringsåtgärd. Det torde vara självklart att man inte tillgriper hårdare åtgärder än vad läget fordrar. Det kan emellertid vara svårt att i ett osäkert försörjningsläge dimensionera åtgärderna efter exakta sparmål. Om kunskapen om den fortsatta energitillförseln är bräcklig, kan det vara motiverat att sätta in åtgärder som medger effektiv försörjningskontroll inom vida intervall, t. ex. 15-30 procent. En kortransonering av drivmedel är ett sådant flexibelt instrument. Andra åtgärder, t. ex. hastighetsbegränsningar och trafikförbud, medger varken full kontroll av försörjningsläget eller flexibel användning. Under krisen 1973/74 uppsattes ett besparingsmål på 15 procent för den första ransoneringsperioden. Under en andra period hade kravet på besparing kunnat ökas. l det läget hade man utgått från en intrimmad organisation och en förbrukargrupp som i en relativt mjuk inledning kunnat anpassa sig till regleringssamhällets svårigheter. Det bör här betonas att man på vissa sektorer kan behöva sätta sparmål som överstiger den energibesparing som genomsnittligt eftersträvas. Om industrins användning av t. ex. lättbensin prioriteras, kan detta medföra krav på ökad begränsning av motorbensinkonsumtionen. Frågan om rätt dimensionering av begränsningsåtgärderna är ytterst en fråga om hur välutvecklad den åtgärdsarsenal är som man beredskapsplanerat för. Det har varit EBU:s strävan att ställa så många regleringsinstrument som möjligt till regeringens förfogande. I kapitel lO visas

SOU 1975260 Korrransonering av drivmedel 167

denna arsenal i form av ett åtgärdsschema. Besparingsmålets storlek kommer att uppfattas olika beroende på hur allvarligt läget bedöms, under vilken tid på året som ransonering sätts in etc. Här krävs, liksom i så många andra sammanhang, bred information till allmänheten från myndigheterna. överväganden om vilka åtgärder som skall möta ett tillförselbortfall avser inte bara val mellan olika regleringsinstrument. Såsom visatsi kapitel 8 har den politiska ledningen möjlighet att, mot bakgrund av bedömningar om försörjningslägets utveckling, övergripande målsättningar etc., avväga mellan begränsningsåtgärder och lageruttag. Resultatet av dessa överväganden kommer att bestämma storleken på det sparmål som sätts upp.

9.5.4 Standardransonen 9.5.4.1 Utvärderingsrapporten Standardransonen kan sägas ha följande två syften: - att i samband med starten av en ransonering möjliggöra för fordonsägaren att göra de allra nödvändigaste resorna under den tid en eventuell ansökan om behovsranson behandlas av myndigheterna samt — att vid ransoneringsstarten förhindra en alltför kraftig överströmning till de kollektiva transportmedlen med åtföljande trafiksvårigheter. Under ransoneringen 1974 kom standardransonen att uppfattas som en grundtilldelning för i huvudsak nöjes- och fritidsändamål. Enligt TN bidrog beslutet att man fick spara standardransonen till nästa ransoneringsperiod till denna uppfattning. TN anför att det förefaller naturligt att standardransonen inte får sparas från den första till den andra ransoneringsperioden eftersom ett sådant medgivande avsevärt kan öka antalet behovsansökningar under den första perioden. TN anför vidare att man i sin planläggning av ransoneringssystemet inte räknat med en sådan

förvarningstid som kan möjliggöra hamstring.

Vad gäller standardransonens storlek redovisar länsstyrelserna delade meningar. A ena sidan hävdas att standardtilldelningen var alltför stor för att svara mot normalförbrukningen under januari och februari månader. Å andra sidan framföres den uppfattningen att standardransonen var alltför knapp för att täcka de behov som fanns, framförallt i glesbygdsområdena. Det pekas bl. a. på att expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) angivit att endast fem procent av den befolkning som bor utanför tätorter använder kollektiva transportmedel för sina dagliga arbetsresor. Mot denna bakgrund ifrågasätter TN om en drivmedelsransonering i glesbygderna överhuvudtaget kan genomföras med målsättningen full produktion och sysselsättning.

9.5.4.2 EBU:s överväganden och förslag Standardransonens huvudsakliga syfte är som nämnts att medge viss körning under den tid som myndigheterna behöver för att i ett inled-

168 Korrransonering av drivmedel

ningsskede pröva behovsansökningar. Under en fredskris får man dock räkna med att standardransoner kan komma att utgå under flera perioder i rad dels för att minska trycket på den kollektiva trafikapparaten, dels för att de målsättningar som uppställts för förbrukningsregleringarna, t. ex. full sysselsättning och produktion, kräver viss grundtilldelning. Vid prövning av ansökan om ytterligare drivmedel synes man dock böra utgå från att standardransonen i första hand nyttjas för nödvändiga resor. Standardransonen dimensioneras med hänsyn tagen till ett uppskattat bilresebehov under viss bestämd ransoneringsperiod. Det förefaller därför rimligt att ransonen för viss period inte får utnyttjas under en senare period. Såsom TN framhållit kan ett annat förfarande medföra en onödig anhopning av ansökningar om extratilldelning genom att fordonsägare spar grundransonen till kommande period. Det kan dessutom vara tvivelaktigt från försörjningssynpunkt att i en andra eller senare ransoneringsperiod i överskjutande grundransoner ha en okontrollerad fordran på begränsade drivmedelsresurser. Den försörjningsansvariga myndigheten bör i princip kunna räkna med att grundransonen tagits ut under den period under vilken den gäller. Alla fordonsägare har inte behov av full grundranson. Vad som på så sätt kan sparas i outtagen grundranson bör utnyttjas för tilldelning i senare perioder till sådana fordonsägare som har redovisat mer angelägna behov av drivmedel. Såsom påpekats i TN :s utvärderingsrapport kan det dock i vissa lägen vara ändamålsenligt att medge en förskjutning. Det bör ankomma på den myndighet som har det övergripande försörjningsansvaret att, mot bakgrund av det aktuella läget, överväga sådana undantag. EBU kommer att i avsnitt 9.6 diskutera möjliga differentieringar av standardransonen.

9.5.5 K voter och direktiv 9.5.5.1 Utvärderingsrapporten BN hade det övergripande ansvaret för kvottilldelningen av drivmedel. TN tilldelades erforderlig kvot av såväl bensin som motorbrännolja som sedan fördelades av nämnden till respektive länsstyrelse. Länskvoterna baserades på sådana statistiska uppgifter som fordonsbestånd, normalförbrukning för olika fordonslag samt beräknad månatlig körsträcka för de olika fordonsslagen. Vad gäller kvoter inom JN:s kompetensområde förfors på likartat sätt. För att vägleda länsstyrelserna vid tilldelning av behovsranson av drivmedel meddelade TN, BN och JN vissa allmänna anvisningar. För hela riket förutsattes vissa generella riktvärden för tilldelning till olika typer av fordon. Enligt många länsstyrelsers uppfattning bör drivmedelskvoterna ersättas med skrivna direktiv och anvisningar. Synpunkter framförs på att direktiven utformas så att de i detalj anger procentsatser för respektive förbrukarkategori. TN anser att det inte föreligger något motsatsförhållande mellan

Kortransonering av drivmedel 169

kvoter och direktiv. Enligt TN krävs kvoter av bl. a. ransoneringstekniska skäl. Det anses dock som angeläget att underlaget för beräkningen av resp. läns kvot förbättras. Vidare anförs att direktiv och anvisningar så långt möjligt i beredskapssyfte bör göras färdiga i förväg. Behovet av mer direktiv föreligger, enligt TN, främst i fredskriser då en stor detaljerade del av privatbilsparken hålls igång.

9.5.5.2 EBU:s överväganden och förslag Det torde från försörjningssynpunkt vara erforderligt med länsvisa kvoter som i kubikmeter anger den kvantitativa ramen för länsstyrelsernas handlande. Ifall endast direktiv användes, skulle dessa, för att medge full central kontroll av försörjningsläget, behöva utformas så detaljerat att länsstyrelsernas handlande bands i en utsträckning som rimmade illa med det övergripande ansvar för regionens energiförsörjning i kristid som förutsätts. Inom den angivna kvantitativa ramen bör länsstyrelsen medges viss frihet att prioritera angelägna behov inom regionen. Det är väsentligt att kvoterna beräknas så väl som möjligt. Den statistik över trafikarbetet som finns är dock begränsad. För att medge en säkrare kvotberäkning i framtiden presenteras i nästa kapitel ett program för utvidgad statistik på väg- och gatutrafikens område. Även i framtiden kommer kvoterna att behöva kompletteras med centrala anvisningar för att bl. a. skapa viss enhetlighet ihandläggningen av ansökningar om extratilldelning och omsätta regeringens övergripande målsättningar i praktiska regler. Också för denna typ av anvisningar kommer en förbättrad trafikstatistik att vara till stor nytta. Även om regeringens prioriteringar knappast kan preciseras i förväg, bör det vara möjligt, mot bakgrund av bl. a. erfarenheterna från 1973/74 års kris och EBU:s redovisning i detta betänkande, att i beredskapssyfte göra upp utkast till anvisningar för fredskriser.

9.5.6 Egenkvoter av drivmedel 9.5.6.1 Inledning Under framställdes önskemål från företag och ransoneringsperioden myndigheter om tilldelning till företaget/myndigheten för de anställdas s. k. ”kortbanker” eller ”egenkvoter”. Förfarandet med tjänsteresor, ingick inte i det av TN förberedda ransoneringssystemet. Två egenkvoter olika metoder tillämpades under krisen: - tilldelning med redovisningsskyldighet — tilldelning efter mer ingående prövning. EBU som ansett frågan om egenkvoter vara av principiellt intresse har studerat problemet inom den arbetsgrupp som sysslat med drivmedelsfrågor.

170 Korrransonering av drivmedel

9.5.6.2 Länsstyrelsernas erfarenheter

Flera länsstyrelser skapade kortbanker under ransoneringen. Företag eller förvaltningar fick inköpskort för drivmedel, vilka de själva kunde dela ut. Länsstyrelserna anser att systemet fungerade bra. Vissa länsstyrelser har fört fram speciella synpunkter som kortfattat skall redovisas här.

Göteborgs och Bohus län

l. Systemet kan utformas enligt två alternativ a) enbart körning i tjänsten b) den anställda personalens totala behov. 2. Alternativ a) borde vara att föredraga men det innefattar svårlösta kontrollproblem. 3. Alternativ b) medför största och sannolikt arbetsbesparingen största drivmedelsbesparingen. 4. Båda alternativen förutsätter en revidering av ransoneringssystemet 5. Länsstyrelsen förordar alternativ b).

Älvsborgs län

l. Förutsättningen för kortbank var att företaget/förvaltningen verkställde en utredning om det oundgängliga behovet av tjänsteresor under ransoneringsperioden. 2. Lämnade uppgifter skulle företeende styrkas genom av bokföringsutdrag, faktiska resplaner eller dylikt. . Systemet tillämpades endast i begränsad omfattning. . En avsevärd utvidgning var förberedd.

O\./I-{04

. Enbart positiva erfarenheter för länsstyrelsen och ”kunderna. .Vissa företag hade tack vare de utredningskrav ställde länsstyrelsen funnit att tjänsteresefrekvensen kunde nedbringas även under normala förhållanden.

Malmöhus län

Länsstyrelsen i Malmö har lämnat ett förslag till system med egenkvot till produktionsförbrukare av drivmedel. Med egenkvot förstås här en tilldelning av ett antal behovskort och licenser för drivmedel, vilka produktionsförbrukaren fritt kan fördela och mellan sina olika disponera transportbehov utan myndighetens detaljreglering och prövning av de enskilda användningsområdena. Med produktionsförbrukare menar man större företag, offentliga förvaltningar och organisationer vilkas produktion av varor och tjänster förutsätter drivmedel som inputfaktor. Andra förbrukare kallas konsumtionsförbrukare. Såväl konsumtionsförbrukare som mindre produktionsförbrukare skulle undantas från möjligheten att få del av egenkvot. Länsstyrelsen ger kort eller kuponger till förbrukarens normalbehov reducerat med fastställd besparingsprocent. Förbrukaren kvodisponerar

Kortransonering av drivmedel l7l

ten fritt mellan olika transporter. Länsstyrelsen bör ha särskild personal för handläggning av ärenden om egenkvoter. Förslaget bygger på att det hos företaget finns ett budget- och redovisningssystem ur vilket kan genereras data om normalkostnad/-volymen

9.5.6.3 TN:s överväganden Med hänsyn till behovet av kontroll anser TN att man måste tillgripa ett prövningsförfarande. Företaget/myndigheten bör ha skyldighet att utförligt redovisa sina motiv för en egenkvot. TN anser att egenkvot också bör kunna avse tilldelning av drivmedel för resor till och från arbetet där detta är nödvändigt för tjänsten. Man erinrar i det sammanhanget om att det vid många företag saknas möjlighet att ställa upp fordon över natten. Det finns säger TN ett samband mellan tjänsteresor och resor till och från arbetet. En fördel med egenkvot är enligt TN att företaget/myndigheten efter prövning erhåller tilldelning grundad på företagets/myndighetens egen bedömning av föreliggande behov. Drivmedelstilldelning motsvarande erhållen egenkvot fördelas således av den som är mest kompetent att avgöra prioriteringsfrågorna. Om egenkvoten införs i ransoneringssystemet bör länsstyrelsen vid ransonering inrätta en företagsavdelning. Avdelningen måste snabbt kunna pröva ärenden om egenkvoter. Enskilda anställdas ansökningar bör prövas först efter företagets/myndighetens.

9.5.6.4 EBU:s överväganden och förslag Användandet av egenkvoter är ingen ny företeelse vid drivmedelsransonering. l beredskapsplaneringen förutsätts att vissa statliga myndigheter eller motsvarande med ett stort antal egna fordon tilldelas drivmedel direkt från den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. På så sätt får t. ex. postverket, statens vägverk, Sveriges Radio AB särskilda kvoter tilldelade. Vidare skall TN tilldela drivmedelskvoter åt bl. a. SJ. Det är utan tvivel så att systemet med egenkvoter har klara fördelar. Man avlastar länsstyrelsen arbete med prövning av en rad preciserade behov. Den som bäst överblickar de individuella behoven inom ett eller myndighet får också möjlighet att bestämma hur tilldelad företag kvantitet skall fördelas. Dessa motiv har också legat bakom de myndighetskvoter som redan finns med i systemet. Det gäller här att göra en avvägning mellan fördelarna med ökad snabbhet och utnyttjande av en och de krav på viss myndighetsprövning och god transportkännedom kontroll som alltid måste ställas vid en ransonering. Även i andra länder har man övervägt möjligheten att lägga ut tilldelningsarbetet på företag. l Norge övervägde man t. ex. att låta företagen dela ut kuponger för anställdas arbetsresor. Under helgkörförbudet kunde företag med skiftgång ge sina arbetare tillstånd till färd l Storbritannien har man också diskumed egen bil under körförbudstid. terat att utnyttja företagen för visst tilldelningsarbete. Varmöjligheten ken i Norge eller i Storbritannien har dock frågan studerats närmare med

172 Korrransonering av drivmedel

avseende på praktiska problem m. m. Syftet synes huvudsakligen ha varit att avlasta myndigheterna prövningsarbete. EBU vill sammanfatta för- och nackdelarna med egenkvoten på följande sätt.

Fördelar l. Avlastar länsstyrelsen administrativt arbete åtminstone i inledningen men förutsätter en mycket väl utvecklad kontrollapparat. 2. Kan underlätta bedömningen av samlat drivmedelsbehov och energibehov till företaget/myndigheten. 3. Företaget/myndigheten kan lättare prioritera inom ramen för sina behov. En eventuell tidsvinst.

Nackdelar l. Problem uppstår när egenkvoten skall omfatta juridisk persons behov av drivmedel för av enskild ägt fordon (anställds bil i tjänsten). 2. Kontroll av att dubbeltilldelning ej sker, dvs. att enskild får tilldelning för ett och samma behov från såväl ransoneringsmyndigheten som via egenkvot. 3. Ransoneringsmyndigheten avhänder sig kontrollen över att tilldelningen sker likformigt. 4. Enskild som får tilldelning via egenkvot saknar möjlighet att besvära sig över tilldelningen. EBU anser att egenkvoten bör få en utökad användning vid framtida drivmedelsransoneringar, dvs. inte vara begränsad till några större statliga myndigheter. Däremot talar praktiska skäl liksom också kraven på en kontrollerad fördelning för en restriktiv användning av egenkvotsystemet. Under krisen 1973/74 improviserade vissa länsstyrelser regler för användande av egenkvoter. Tillvägagångssättet var olika i olika län. EBU anser det vara väsentligt att TN utfärdar allmänna riktlinjer för användandet av egenkvoter. Frågan om egenkvoter är en principiellt viktig fråga eftersom det handlar om möjligheten för de offentliga ransoneringsmyndigheterna att lägga över ansvaret för den vidare fördelningen av en knapp tillgång på organ utanför den offentliga sektorn. EBU anser att egenkvotsystemet i första hand bör utökas till att omfatta vissa statliga myndigheter som hittills saknat egen drivmedelskvot samt vissa primär- och landstingskommunala förvaltningar. Ansvaret för tilldelningen faller på myndighetens chef. Vidare bör vissa privata företag kunna komma ifråga, företrädesvis då serviceföretag vilka har ett icke ringa antal icke förutsebara körningar. Både myndighetens och företagets transportstruktur kan illustreras på det sätt som framgår av figur 9.2. I figur 9.2 avser A företagets/myndighetens egna eller långtidsförhyrda fordon som används i tjänsten, B avser körningar med andra kända bilar

Kortransonering av drivmedel 173

Figur 9.2 Transport. struktur hos företag och myndigheter.

(t. ex. anställdas) men där man inte på förhand kan ange fördelningen inom bilparken och C avser totalt förutsebara körningar med icke kända bilar (t. ex. tillfälliga ersättare för tidningsbud). Redan i nuvarande system gör man en samlingsansökan för företagets/ samtliga bilar. Prövningen sker inom länsstyrelsen vid ett myndighetens och samma tillfälle för hela denna grupp, (A). Genom att utnyttja CBR blir snabb och effektiv. EBU kommer i samband tilldelningsprocessen med diskussion om överlåtelse av ransoneringsbevis i kapitel 14 att förorda att bevisets användbarhet knyts till skattekvittot. På så sätt ges ökad möjlighet för företaget/myndigheten att efter eget gottfinnande drivmedel mellan olika egna fordon inom den ram som totala disponera antalet utgör. EBU anser mot denna bakgrund att det inte inköpskort att låta egenkvoten omfatta egna eller långtidsförhyrda finns anledning bilar. Om egenkvot ges för drivmedelsbehov av typ B och C i figur 9.2 kan man dock överväga att även inkludera A i kvoten. av typ B och C i figur 9.2 omfattar däremot sådana Transporter körningar som man vet kommer att behöva göras men där man inte i förväg kan hänföra körningen till speciell bil. För denna typ av transoch effektivt klara porter kan egenkvoter vara ett bra sätt att snabbt akuta problem. EBU vill mot denna bakgrund ställa upp följande allmänna riktlinjer för egenkvotsystemet. l. Bestämmande för om egenkvot skall tilldelas är storleken av de körningar som inte direkt kan relateras till viss bil utanför den egna bilparken (typ B och C i figur 9.2). 2. Egenkvoten avser endast drivmedel för körningar i tjänsten, dvs. omfattar inte resor till och från arbetet. För sådana resor ansökes på sätt hos länsstyrelsen. Företag eller myndighet kan undersedvanligt lätta länsstyrelsens prövning genom att på frivillig väg centralt ta in, (arbetsgivarintyg) och vidarebefordra anställdas ansökningar bestyrka om drivmedel för resor i tjänsten samt till och från arbetet. 3. Fordon som skall ingå i egenkvotsystemet, och är kända (typ A och B i figur 9.2), markeras i CBR med s. k. F-markering. Genom en sådan markering undviks att drivmedel tilldelas från såväl egenkvot som

174 Kortransonering av drivmedel

direkt från länsstyrelsen. Systemkostnaden för F-markeringen uppskattas till totalt ca 10 000 kr. . Vid länsstyrelsernas ransoneringsenheter inrättas företagsavdelningar som bl. a. får i uppgift att handlägga ansökningar om egenkvoter. På grundval av TN:s allmänna anvisningar kan länsstyrelsen utfärda speciellaföreskrifter i varje särskilt fall, skräddarsydda för egenkvotföretagen och med hänsyn tagen till lokala avvikelser i länet. Länsstyrelsen utfärdar också kontrollföreskrifter. Kontrollen verkställs, bl. a, stickprovsvis, av länsstyrelsen. . Ett villkor för egenkvot är att underlag kan presteras som möjliggör bedömning av kvotens storlek, t. ex. bokföringsunderlag, körtidsjournaler, servicefakturor utvisande debiterad körtid. . Egenkvoten är en service åt länsstyrelsens ”kunder, inte främst ett sätt att avlasta ransoneringsorganisationen besvärande arbetsuppgifter. Det ligger därföri företagets eller myndighetens intresse att möta de krav på underlag och kontroll som länsstyrelsen ställer. Missbruk av egenkvot medför att kvoten dras in och att vederbörande hänvisas till sedvanligt ansökningsförfarande. . Egenkvot kan förberedas genom att länsstyrelsen i förväg sonderar de företag eller myndigheter i länet som kan komma ifråga för egenkvot. Egenkvotföretagen bör informeras om på vilket sätt de själva kan förbereda sig beträffande förbrukningsstatistik och ransoneringsorganisation. .Vid företaget eller myndigheten bör man förbereda en särskild ransoneringssektion, på det sätt som skedde i viss utsträckning under krisen 1973/74. Ransoneringssektionen kan i så fall lämpligen täcka företagets hela behov av ransonerade energivaror (drivmedel, eldningsolja, el, gas, fjärrvärme). . Egenkvoten bör i största möjliga utsträckning ställas till förfogande i inköpskort. Då s. k. dansbanebiljetter används, skall utställaren på företaget eller myndigheten förse varje kupong med uppgift om registreringsnummer. Utdelat kort eller kupong kvitteras alltid av mottagaren. . Den som får avslag på ansökan om egenkvot får lämna in sedvanlig ansökan om extra tilldelning till länsstyrelsen. De fordonsägare som är knutna till egenkvoten bör alltid ha möjlighet att, trots spärren i CBR, lämna in vanlig ansökan till länsstyrelsen. EBU anser att TN bör utarbeta, förutom en ansökningsblankett för egenkvoter, närmare anvisningar för egenkvotsystemet med särskilda regler för urval av egenkvotföretag (urvalskriteria) krav på prövningsunderlag krav på systemets kontroll. EBU förutsätter vidare att det s. k. nödkvittot kommer att användas också under framtida ransoneringsperioder. som tillhan- Kvittot, dahålles vid försäljningsstället, är avsett för följande av typer brådskande transporter: - För fordon (farkost, luftfartyg) vid tillfälligt brådskande trans-

Kortransonering av drivmedel 175

av eller medicinalpersonal under tjänstgöring eller vid port polisbrådskande transport av skadad eller sjuk person eller av barnaföderska. ~ För drift av brandbil eller motorspruta (motsvarande) då brandkårs eget lager av flytande drivmedel inte förslår eller kan disponeras samt för drift av annat utryckningsfordon i särskilt brådskande fall. -För färd till inställelseplats med fordon/farkost, som enligt gällande lag tagits i anspråk av kronan. ~ Värnpliktigs eller civilförsvarspliktigs färd med fordon/farkost för inställelse till tjänstgöring vid inkallelse enligt företedd krigstjänstgöringsorder/krigsplaceringsorder. EBU anser att behovet av egenkvoter för dieseldrivna fordon i praktiken faller bort ifall sådana fordon får tilldelning baserad på föregående kilometerskatteperiods körsträckeuppgifter i enlighet med EBU:s förslag i avsnitt 9.6. Egenkvoten kommer i så fall att omfatta endast bensindrivna fordon.

9.5.7 Katastrofkassor

9.5.7.1 Utvärderingsrapporten Flertalet inrättade s. k. katastrofkassor under ransoneringslänsstyrelser Med katastrofkassa avsågs ett organ för direkt utlämning av perioden. kort till fordonsägare som av någon anledning inte erhållit tilldelning i tid CBR. En sådan anledning var exempelvis de särskilda svårigheter genom som rådde på grund av att CBR:s system var helt nyinrättat. Utdelning från kassan lämnades dels som förskott på senare behovsprövad tilldeldels som lån vilket återlämnades när sökanden från CBR erhöll ning, tilldelning. Från länsstyrelsernas sida har framhållits att systemet med katastrofkassor fungerade bra. TN anser det vara osannolikt att det framtida förbättrade tilldelningsi praktiken kommer att fungera på ett sådant sätt att en systemet katastrofkassa vid tilldelningsmyndigheterna kan undvaras. Det kan vara fråga om mer eller mindre ofrånkomliga fel av teknisk exempelvis natur eller andra omständigheter över vilka myndigheterna inte råder ideras helhet. Katastrofkassan kom att ha väsentlig betydelse bl. a. när det försenad rapportering från försäkringsbolagens sida. Strävan bör gällde enligt TN vara att inför eller under en ransonering påskynda försäkringsbolagens rapportering. TN anser vidare att katastrofkassan organisatoriskt bör ingå i ransoneringsenheterna med målsättningen att utnyttjas i så begränsad omfattning som möjligt.

9.5.7.2 EBU:s överväganden och förslag EBU anser att man i en framtida ransoneringssituation måste ha förberett den typ av säkerhetsventil som en katastrofkassa utgör. Ransoneringskommer aldrig att kunna drivas till sådan fulländning att inte fel systemet

176 Korrransonering av drivmedel

uppstår. Det är dock väsentligt att felmöjligheterna begränsas så långt som möjligt. Därför bör, enligt EBU, TN isamarbete med CBR såsom en beredskapsâtgärd diskutera en uppsnabbning av rapporteringsrutinerna hos försäkringsbolagen. Katastrofkassorna användes under ransoneringen utan tillgång till centrala anvisningar. EBU anser att TN, som ett led i sin planering för länsstyrelsernas medverkan i drivmedelsransoneringssystemet, bör utarbeta anvisningar för organisation och utnyttjande av katastrofkassor.

9.6 Ändringar i drivmedelsransoneringssystemet

9.6.1 Inledning Under och efter drivmedelsransoneringen fördes en rad förslag fram om ändringar i det system som tillämpades. EBU har ansett det vara väsentligt att studera vissa av dessa förslag närmare. Detta arbete har bedrivits iden arbetsgrupp som bildats för drivmedelsfrågor. Intresset har koncentrerats till möjligheterna och för- resp. nackdelarna med att differentiera och snabba upp tilldelningen av grundranson. Beträffande grundransonens syfte m. m. hänvisas till avsnitt 9.5.4. _

9.6.2 Utvärderingsrapporten

Länsstyrelsen i Norrbotten har redovisat ett förslag som bl. a. går ut på att standardkort bifogas registreringsbeviset. Liknande har synpunkter redovisats från bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län. I ett annat förslag framförs tanken att ett särskilt ransoneringsmärke skulle vidhäftas varje skattekort. Vid en ransonering skulle fordonsägaren mot avlämnande av sitt ransoneringsmärke vid postanstalt utfå standardkort. Förslag har vidare framförts om införande av differentierade standardransoner. Utgångspunkten skulle därvid vara fordonsägarens hemort varvid man sagt att den som är bosatt i en ort med goda allmänna kommunikationer skulle erhålla en lägre standardranson än den som bor i en ort med dåliga sådana kommunikationer. Ytterligare har föreslagits att till försäkringsbolagen uppgivna körsträckeklasser borde tillutgöra delningsgrund. Ett i viss mån likartat system bygger på att ha den årliga fordonsskatten som bas för tilldelningen. Eftersom denna grundas på fordonets vikt kunde hänsyn därvid tas till att fordonsstorleken bensinpåverkar förbrukningen och möta kritiken att standardransonen, som är lika för alla personbilar, utfaller orättvist. Ytterligare en möjlighet vore att bilarnas mätarställning inmatades i CBR vid den årliga kontrollbesiktningen av alla fordon mer än två år gamla. Därmed skulle man erhålla en säker uppgift om tidigare körd sträcka. En svaghet hos flera av de framförda förslagen är enligt TN att tilldelningen i sådana fall baseras på total körsträcka och inte på en från samhällsnyttig synpunkt redovisad körlängd. Man kan enligt nämnden inte bortse från rättviseaspekten.

Korrransonering av drivmedel 177

9.6.3 EBU:s överväganden och förslag K ilom eterskattesystem et

Kilometerskatt för dieseldrivna motorfordon infördes i Sverige den l januari 1974. Detta innebär att fordonsägaren betalar drivmedelsskatt i förhållande till körsträcka. För att mäta denna har en plomberad mätare installerats i varje fordon. Mätarställningen skall avläsas varje kvartal för att därefter matas in i CBR. Detta förfaringssätt möjliggör för ransoneringsmyndigheterna att differentiera den första icke behovsprövade tilldelningen till dieseldrivna fordon som används i yrkestrafik (även icke y-markerade) genom att anpassa den till det verkliga drivmedelsbehovet uttryckt i registrerade körsträckeuppgifter. Förutom de uppgifter som finns lagrade i CBR måste drivmedelsförbrukningen (l/mil), sparmålet samt den tänkta ransoneringsperiodens längd vara kända för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna använda sig av denna systemlösning. Om så är fallet kan drivmedelstilldelningen för en tänkt ransoneringsperiod beräknas med hjälp av följande formel:

AxBxCxD E

där A = den del av normalförbrukningen som får användas (%)’ ” B = drivmedelsförbrukningen uträknad som liter/mil as C = körsträcka föregående kvartal n D = ransoneringsperiodens längd ” E = det antal dagar som fordonet körts under föregående avläsningsperiod. Beräkning av tilldelningens storlek enligt ovanstående formel samt printning av inköpskort sker med hjälp av dator. Detta innebär att länsstyrelsens personal avlastas en del arbete. lnom EBU:s sekretariat har gjorts en grov beräkning av tidsåtgången under ransoneringen 1974 för att behandla en ansökan vid olika länsstyrelser. Beräkningen visar att tidsåtgången varierar mellan lO och 22 minuter. I detta sammanhang bör det påpekas att ansökningar som rörde personbilar, utom i undantagsfall, innehöll endast en bil medan ansökningar rörande lastbilar och bussar som regel innehöll ett flertal fordon. Detta gör det rimligt att antaga att länsstyrelsens handläggning av ansökningar från ägare av fordon avsedda för yrkesmässig trafik tog längre tid i anspråk än ansökningar från privata personbilsägare, här antagen till 20 minuter. Sammantaget bedömdes ca 84 000 sådana ansökningar vid landets länsstyrelser, vilket i tid innebär 28 000 timmar och en kostnad motsvarande 728 000 kr vid en beräknad timlön på 26 kr. Förutom de fördelar som är förknippade med en direkt tilldelning av behovsranson för flertalet av näringslivets transportfordon och den kollektiva landsvägstrafikens fordon, jämte den utjämning i arbetsbelastning, alternativt kostnadsinbesparing vid länsstyrelserna som blir följden av detta förfarande, kan kostnadsvinsten vad gäller minskat antal utsända standardkort beräknas till 360 000 kr.

178 Kortransonering av drivmedel

Total kostnadsinbesparing för en ransoneringsperiod kan alltså beräknas till drygt en miljon kronor vid användande av de uppgifter som finns lagrade i CBR med anledning av kilometerskatten. Förberedelsearbetet vad gäller detta system har redan utförts vid TN. Det återstående arbetsmomentet för att få det funktionsdugligt består i att programmera CBR:s dataanläggning för denna uppgift. Kostnaden för detta kommer inte att överstiga 90 000 kr., en engångsinventering. Datainspektionen har också gett TN tillstånd att utnyttja de uppgifter som finns lagrade i CBR, med anledning av kilometerskatten, för ransoneringsändamål. Någon absolut rättvisa kommer inte heller denna tilldelningsform att innebära. Variationer i drivmedelsförbrukningen som är säsongberoende, konjunkturberpende eller förorsakade av något annat skäl kan missbedömas då behovsransonen kommer att beräknas på den körsträcka som redovisats under det kvartal som närmast föregår ransoneringsperioden. Dessutom kommer ca 60 O00 bensindrivna (mindre) lastfordon, närmast avsedda för närtransporter, som används av radio/TV-handlare, rörmokare etc. inte att åtnjuta denna typ av drivmedelstilldelning utan får ansöka om extra ranson på vanligt sätt. EBU anser att fördelarna med systemet är påtagliga. Yrkestrafikanterna får snabbt och automatiskt en tilldelning som i stort överensstämmer med deras behov. Detta kommer att minska risken för sådana störningar i transportarbetet som kan få vittgående verkningar för produktion och sysselsättning. Dessutom kommer länsstyrelserna att avlastas arbete med prövning av ansökningar från yrkestrafikanter. Förutom vissa direkta kostnadsminskningar ger detta möjlighet till en omsorgsfullare prövning av andra trafikanters behovsansökningar. Syftet är dock inte i första hand att minska statens kostnader utan att ge landets yrkestrafikanter en billig men värdefull service. Vid utredningsarbetets slutförande har TN erhållit 90000 kr för inarbetning av kilometerskatteregistret i ransoneringssystemet.

Försäkringsbolagens samt i CBR lagrade kilometeruppgifter Såväl hos försäkringsbolag som hos CBR finns uppgifter om olika fordons körsträckor lagrade. Till försäkringsbolagen får fordonsägarna i samband med betalning av bilförsäkringen uppge det kommande årets möjliga körsträcka inom några väl definierade gränser (0-999, 1000-1499, l 500-1999, 2 000- 2 499, samt mer än 2 500 mil). Detta innebär att det kan förekomma stora variationer inom varje körsträckeklass så att den som meddelar sitt försäkringsbolag att nästkommande års körsträcka inte kommer att överstiga l 000 mil kan köra en mil likaväl som 999. I månatlig driv-

medelsförbrukning innebär detta en variation på 9-80 liter. Dessa

register innehåller som ovan nämnts endast uppskattningar och inte de faktiska årliga körsträckorna. Inte heller innehåller registren någon uppdelning i fritids-, service-, arbets- respektive annat resande. Därför skulle en bilist med stor andel fritidsresande premieras framför dem med

Korrransonering av drivmedel 179

mindre om man använder sig av dessa uppgifter vid drivmedelstilldelning. De körsträckeuppgifter som lämnas vid den årliga kontrollbesiktningen av bilar är inte heller lämpliga att utnyttja för drivmedelstilldelning. Nackdelarna kan kort sammanfattas på följande sätt: A De bilar som är yngre än två år är inte kontrollbesiktigade och har följaktligen inte lämnat körsträckeuppgifter. - innehåller inte någon särredovisning vad gäller användnings- Registret område. - Den säsongmässiga fördelningen går man miste om då endast ett årsmedeltal kan erhållas. EBU anser att körsträckeuppgifter för personbilar hos försäkringsbolag och CBR f. n. inte medger att de utnyttjas för tilldelning av drivmedel i kristid. EBU föreslår därför att dessa körsträckeuppgifter inte utnyttjas för drivmedelstilldelning.

Differentiering efter tjänstevikt

Motormännens Riksförbund - M — har i en promemoria redovisat ett förslag till ändrat system för tilldelning av standardranson till personbilar. Enligt M :s förslag skulle tilldelningen baseras på fordonets tjänstevikt som anses samvariera med bränsleförbrukningen. Avsikten är att ge alla

Körsträcka mil

10 I/kg tjänstevikt -- - 100 ... , ,s n e e ...nr e r .. -› —-~~ »- i - 90.,

100 I standardranson

. . . . = Figur 9.3 Möjlig kör- 0,72 0,75 0,99 1,32 sträcka med differen- Drivm. förbrukn. tiemd 7e5P- 0diff € e 1/mil. tierad standardranson

180 Kortransonering av drivmedel

fordonsägare möjlighet att köra lika långt på sin standardtilldelning genom att differentiera denna efter tjänstevikt t. ex. enligt skatteklassen. ”Exakt kan inte denna rättvisa göras eftersom en välskött bil som körs mjukt och kunnigt går 10-30 procent längre sträcka på en bestämd bensinkvantitet än en vanvårdad som körs hårt och ryckigt. (M IS PM.) EBU har beräknat att variationsvidden, skillnaden mellan högsta och lägsta värdet, vid en enhetlig grundranson, vad gäller möjlig körsträcka för olika personbilstyper, är 63 mil. Vid en differentierad tilldelning av ovan nämnt slag minskar variationsvidden till 43 mil. Här är dock att märka att en förskjutning har skett så att ägare av personbilar med stor drivmedelsförbrukning dels erhåller mer drivmedel, dels kan köra längre, (se figur 9.3). Beräkningen har gjorts med 1001 standardranson och för 38 av de vanligaste personbilarna som grundval. Även andra faktorer än en bils vikt har stor betydelse för drivmedelsförbrukningen. Tidigare har nämnts att drivmedelsförbrukningen kan variera med 10-30 procent beroende på föraren och bilens skötsel. Liknande resultat kan rapporteras från Storstockholms Lokaltrafik (SL) som har undersökt de olika bussarnas drivmedelsförbrukning beroende på förare och där variationen kunde uppgå till en liter per mil beroende på olika förares körsätt. Även sådana faktorer som väglag, last och hastighet har stor betydelse för drivmedelsförbrukningen liksom också bilens utrustning, takräcke, dubbdäck, stadstrafik jämfört med trafik på landsbygden etc. En tysk motortidskrift (Automotor Sport) har redovisat resultaten av vissa körtest med europeiska bilar under olika körförhållanden. Av tabell 9.2 framgår drivmedelsförbrukningen under vissa antaganden. Vid tätortskörning beror också bränsleförbrukningen på resans längd eftersom motorns effektivitet är lägre då den värmer upp. En USArapport visar i tabell 9.3 tätortsvärden vid kallstart.

Tabell 9.2 Drivmedelsförbrukningen under vissa antaganden om körsätt m. m.

Liten bil Medelstor bil Stor bil Umü Umü Vmfl

l. Hård körning i stadstrafik (36 km/tim) 1,03 1,59 2,42 2. ”Mjuk” körning i stadstrafik (31 kni/tim) 0,72 1,01 1.59 3. Landsvägskörning (82 km/tim) 0.84 1,10 1,40 4. Landsvägskörning (72 km/tim) 0,70 0,93 1,14 5. Motorvägsköming (l 11 km/tim) 0,78 1.03 1,30 6. Motorvägskörning (99 km/tim) 0,69 0,88 1,13 Källa: Automotor Sport.

Kortransonering av drivmedel 181 Tabell 9.3 Drivmcxlclsförbrukning beroende på reslängd.

Reslängd (km) Bränsleckonomi (km/l bensin)

En annan USA-rapport visar effektminskningar på 20 procent vid dåligt Linderhåll. EBU finner också att det ur ransoneringsteknisk synvinkel ställer sig svårt att differentiera efter tjänstevikt. Nya standardkort måste framställas med mindre intervall mellan kupongvalörerna. Vidare måste antalet printningsmoment vid CBR öka i ett läge som kräver snabbhet. EBU anser att systemet, trots en reducering av variationsvidden med 20 mil, inte medför sådana fördelar att det talar för en omläggning av standardtilldelningen mot differentiering efter tjänstevikt. Detta p. g. a. att and ra faktorer än fordonets vikt starkt påverkar bränsleförbrukningen och den här skisserade minskningen av spännvidden mellan olika biltypers teoretiska färdsträckor härigenom blir betydligt mindre i praktiken. Det är därför bättre att avsätta resurser för att informera bilisterna om de stora besparingsmöjligheter som finns genom försiktigare körning, trimning etc. Enligt EBUzs mening kan det vara mindre lämpligt från ransoneringsmoralisk synpunkt att särbehandla efter tjänstevikt och ge större standardtilldelning åt tyngre bilar då man i övrigt vill stimulera till användandet av små, bensinsnåla bilar. Vid prövning av ansökan om behovsranson tas däremot vederbörlig hänsyn till angivna transportbehov och faktiskt bilinnehav.

Differenriering efter fordonságarens bostadsort

Tillgång till service i form av kollektivtrafik, läkare, högre utbildning, matvaruaffärer etc., arbetsplatsernas belägenhet samt möjligheter till att erhålla relevanta arbetsuppgifter varierar kraftigt bl. a. beroende på vari landet man befinner sig. Dessa regionala skillnader i utbudet av olika servicegrenar är en naturlig följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla en verkligt specialiserad och mångsidig service. Exempel på detta är att av befolkningen i Stockholm har endast 8 procent mer än 1,5 kilometers väg till matvaruaffär medan hela 25 procent av befolkningen i norra glesbygden har detta. Den kvalificerade servicen, läkare, tandläkare, högre utbildning etc. är än svårare att nå för glesbygdsbefolkningen. l ERUzs betänkande (SOU 1974:1 ~4) Orteri regional samverkan har beräknats genomsnittlig tillgång till viss kvalificerad service i Sverige. Här framgår att befolkningen inom inre stödområdet har mer än 16 mils tur och retur-resa för att nå kvalificerad service medan boende i storstadsområdena har mindre än två mils tur och retur-resa för att nå sådana mål (figur 9.4).

182 Korrransonering av drivmedel

Genomsnittlig tor resa i km - ; ,;‘7v;~-,..~

20 “i

20- 40 40- 80 80-160 160

ml

i

6700,.

mi

l 6500‘, Moo; F: 0300;,, Figur 9.4 Genomsnittlig ”Wi tillgång till viss kvalifce- U : o m_ . M rad service. l ” i i *f* Källüf E100 imo luoo lvsoo iooo I700

Tillgängligheten vad gäller service och arbetsmöjligheter för olika befolkningsgrupper kan också knytas till bilinnehav, så att bilägare eller de med tillgång till bil har större möjligheter att nå utbudspunkterna för dessa verksamheter (tabell 9.4).

Tabell 9.4 De lokala arbetsmaxknadernas storlek i utvalda orter. Antal arbetsplatser inom l timmes restid.

Ortstyp Bilist Kollektivtrafikant när arbetstiden är förlagd till

07.00~16.3O 08.00-17.00

a Örebro.

b Tingsryd, Hässleholm. C Bergsjö, Sorsele, Malå, Sveg. Källa: SOU 1974:2.

Kortransonering av drivmedel 183

Vad gäller den kollektiva trafiken kan generellt sägas att storstadsområdena är välförsedda medan boende i glesbygd är hänvisade till andra transportmedel och då främst bil för att exempelvis ta sig till och från arbetet. Dagliga resor med kollektiva transportmedel är med andra ord ovanliga utanför storstäderna (tabell 9.5). Avstânden kan mätas antingen som fysiskt mått eller som tidsåtgång. l figur 9.5 visas de områden som har mer än 30 km fågelvägsavstând till respektive kommunblockscentra. Om man samtidigt betänker att dessa områden är de mest underförsörjda när det gäller kollektivtrafik samt att service och arbetsplatser ofta är koncentrerade till just kommunblockscentra förstår man att bilen är ett viktigt transportmedel i dessa områden. Visserligen kan också de geografiska avstånden vara stora för individer bosatta i storstadsområden men där finns ett väl utbyggt kollektivtrafiknät som ide flesta fall kan utnyttjas. Tidrátgången för att tillryggalägga en viss sträcka varierar också kraftigt beroende på det transportmedel som används eller den ort eller region som resan företas i. Ur strikt ransoneringssynpunkt är emellertid detta inte intressant då tidsmåttet inte anger drivmedelsförbrukningen. Däremot kan den bilägare i t. ex. Storstockholm som inom en viss tidsrymd, till följd av trafikproblem, tillryggalägger endast hälften av den sträcka som glesbygdsbon kan på samma tid uppleva sin resesituation som minst lika besvärlig. Det förefaller sannolikt att det mest otillfredsställande serviceutbudet, den sämsta kollektivtrafiken, de längsta resavstånden och de största individuella drivmedelsbehoven finns inom glesbygdsområdena. Det förefaller också lämpligt att vid en drivmedelsransonering prioritera tilldelningen till fordonsägare inom dessa områden på bekostnad av sådana vars bilresor är fullt utbytbara mot resor med kollektiva färdmedel. En sådan geografisk differentiering av drivmedelstilldelningen kan tillgå på flera olika sätt. Antingen kan all tilldelning av drivmedel ske med den

Tabell 9.5 Dagliga arbetsresor fördelade på kommungruppcr 1970 (%).

Kommungmpper Dagliga arbctsrcsor, 1970 Bil Kollck- Cykel, Totalt tivt moped, mc m. m.

Kdlla.‘ SOU 1974:1.

184 Kortransonering av drivmedel

geografiska bostadsorten, dess servicenivå och kollektivtrafiknätets upp~ byggnad som grund eller också kan förenklingar av ett sådant system användas så att boende inom en viss region generellt tilldelas en högre kvantitet drivmedel än andra.

Figur 9.5 A »stånd till Områden med rner o konzmunblockscentra. än 30 km

- ““ °““”” f599V3E$3V5‘3‘d bi °° 5° entra

Källa: sou 1972:13.

Kortransonering av drivmedel 185

l USA har ett system av det förstnämnda slaget diskuterats. l korthet skulle detta system fungera enligt följande mall. Grundransonen skulle vara en viss procentuell andel av normalförbrukningen för fordon i ett landsbygdsområde. Alla tilldelningar skulle i sin tur utgöras av en viss del härav, varvid för tättbebyggda områden en särskild transitfaktor skulle användas som multiplikator. Transitfaktorn framkom för varje sådant område genom beräkning av kollektivtrafiknätets omfattning i förhållande till antalet invånare och fordon. Även i Sverige har förslag av liknande karaktär framförts. Dessa förutsätter emellertid att sådana uppgifter som arbetsplatsens belägenhet, arbetstider, eventuella personliga handikapp och andra personliga uppgifter matas in i CBR för varje fordonsägare, detta för att kunna erhålla ett fullständigt differentierat tilldelningssystem. Med ett system som perfekt differentierar drivmedelsmängderna vid en sådana fördelar att exempelvis administrationen för ransonering uppstår av behovsranson blir onödig. Systemet skulle emellertid kräva tilldelning sådant kvalificerat underlag i form av transportstatistik, uppgifter om lokalt utbud av kollektivtrafik, servicenivåer i olika områden, olika individers preferenser vad gäller transporter m. m. som gör det praktiskt omöjligt att genomföra det. En mer realistisk lösning vore att avgränsa sådana områden som kan klassificeras som glesbygd med allt vad det innebär i form av dålig kollektiv trafik, dålig Övrig service etc. Exempel på ett sådant område är inre stödområdet (se figur 9.6). I ett sådant fall kunde länsstyrelserna i samband med exempelvis den regionala trafikplaneringen klassificera de områden som i en ransoneringssituation borde komma i åtnjutande av extra drivmedel p. g. a. områdets dåliga kollektivtrafik. Rent praktiskt kunde tilldelningen tillgå så att bilägare i ett visst antal, i utvalda, församlingar får ett vanligt standardkort samt förväg ett extra tilläggskort som kompensation för de längre resvägar man hari Denna metod är möjlig att genomföra eftersom fordonsglesbygden. beståndet finns registrerat i CBR samtidigt som möjlighet finns till uppdelning av detta på både kommun och församling En församlingsdifferentierad tilldelningsform är med andra 0rd en möjlighet som bör beaktas inför en kommande ransonering. Fördelarna med en sådan tilldelningsform är att - de fordonsägare som beroende på bostadsort behöver mer drivmedel än andra kommer att erhålla detta redan vid en första tilldelning samt att ~ en minskning i antalet ansökningar om extra tilldelningar och härmed förknippade kostnadsinbesparingar kan förväntas. Det primära med denna typ av tilldelning är dock inte att göra kostnads- eller andra besparingar i ransoneringsadministrationen utan att i stället på ett bättre sätt tillfredsställa rättvisekravet vad gäller drivmedelstilldelning. Troligtvis kommer inte kostnadsinbesparingarna att bli stora då en betydande andel av fordonsägarna inom det område som åtnjuter automatisk extra tilldelning också kommer att ansöka om

186 Kortransonering av drivmedel

behovsranson i vanlig ordning vid respektive tilldelningsmyndighet. Följande nackdelar kan nämnas: - det kan uppstå svårigheter vid gränsdragningen mellan de områden som automatiskt kommer att erhålla extraranson och dem som inte kommer att göra det,

Figur 9.6 Inre stödområdet.

Kortransonering av drivmedel 187

- likaså kan problem uppstå när det gäller att bedöma den automatiska extra tilldelningens storlek.

kommer alltid att vara aktuell och den

Grâinsdragningsproblematiken

irritation som denna skapar är beroende av standardextraransonens storlek. utesluter inte möjligheten för dem som inte erhåller Systemet denna tilldelning att ansöka om behovsranson på sedvanligt sätt, utan enbart av fördelningssystemet som tekniken medsyftar till den förfining ger. EBU anser således att vissa skäl talar för en geografiskt differentierad På så sätt skulle de som i första hand är underförstandardtilldelning. med kollektiva trafikmedel snabbt och automatiskt tilldelas en sörjda extraranson till tätorter. Kostnaden som medger nödvändiga körningar för differentieringen är i stort begränsad till tryckning av ett tilläggskort. En differentiering av grundtilldelningen av det här diskuterade slaget inom det inre stödområdet kommer att medföra följande ungefärliga kostnader:

av ransoneringskort 17 500 kronor tryckning ” av ransoneringskort 2 000 printning EBU kan dock inte på basis av föreliggande material ta slutlig ställning till ett system med geografiskt differentierad grundranson. EBU föreslår att TN vidarebearbetar de tankegångar som här har redovisats. Detta arbete bör omfatta en analys av alla de för- och nackdelar som ransoneringspsykologisk synpunkt som från såväl praktisk med en differentiering efter kommun- eller församlingsgränser. följer Härvid bör särskilt uppmärksammas de känsliga gränsdragningsproblem som förordas som kan uppstå. Vidare kan den utökade transportstatistik ikapitel 10 ge ett framtida bättre beslutsunderlag.

Bilskattekvittot kombinerat med inköpskort för standardranson

Vid ransonering är problemet att kunna begränsa eller förhindra varje för att inte ransoneringens syfte. Ett sätt att hamstring äventyra motverka av drivmedel vid en förestående drivmedelsransohamstring i lös dunk. Ett annat sätt är att nering är att förbjuda köp av drivmedel förkorta tiden mellan beslutet om en ransonering och dess genomförande. Den sistnämnda lösningen förutsätter dock att man vidtagit och distribution av ansökningsblanketter, anåtgärder som tryckning lokaler för utbildning av skaffning av lämpliga ransoneringsorganen, personal, printning av standardkort etc. och att dessa åtgärder på ett tillfredsställande sätt har kunnat motiveras för allmänheten, exempelvis med anledning av den uppkomna situasom beredskapshöjande åtgärd tionen på oljeomrâdet. Problemet är emellertid att ett tillkännagivande av ransoneringens start måste ske samtidigt som standardkorten börjar distribueras. Utsändningstiden för dessa bör alltså minimeras för att hamstringsperioden skall bli så kort som möjlig. Visserligen kan det mycket väl tänkas att man börjar

188 Kortransonering av drivmedel

hamstra drivmedel långt innan det blir känt att en ransonering är förestående. Den stora hamstringsvågen kommer först då betroligen slutet offentliggjorts. Inför 1974 års drivmedelsransonering tog printning och distribution av standardkort ca 14 dagar. En i detta sammanhang diskuterad är att man skulle möjlighet kombinera bilskattekvittot med inköpshandling för viss standardranson under den första De fördelar som anses vara ransoneringsperioden. förknippade med detta system kan sägas vara följande.

l. Systemet är lättadministrerat. lnköpshandlingen utsänds i samband med bilskatten och vållar därför ett obetydligt merarbete. 2. Systemet medför att en hög ransoneringsberedskap kan hållas och att en ransonering snabbt kan införas varigenom hamstring förhindras. 3. Kortransonering kan införas även under sommaren då en stor del av befolkningen inte befinner sig på sin ordinarie bostadsadress och därför inte nås av standardkort iform av rekommenderad försändelse.

Systemet med ett kombinerat bilskattekvitto och standardkort diskuterades redan år 1966 i en utredning, Förslag till system för ransonering av motordrivmedel”, gjord av dåvarande statens biltrafiknämnd (nuvarande TN). De fördelar, förutom de ovanstående, som redovisades var förknippade med det manuella tilldelningssystem som då fanns. De nackdelar som är förknippade med detta förfaringssätt är i de flesta fall fortfarande aktuella och kan redovisas som följer. Det finns risk för att fordonsägaren slarvar bort eller kupongerna, uppger sig ha förlorat dem, vilket skulle kunna medföra ett stort antal ansökningar om duplettkvitton, samtidigt som risk finns att fordonsägare på detta sätt otillbörligen tillskansar sig drivmedel i form av standardkort. Vid avregistrering av fordon kan vederbörande eventuellt behålla skattekvittot med inköpskuponger varigenom har ett fordonsägaren gällande standardkort trots att bilen är avregistrerad. Denna felaktighet kan bli mer utdragen i tiden än vad som kan bli fallet vid en avregistrering av ett fordon i samband med en konventionell av standardutsändning kort. l ett extremfall kan nämligen en fordonsägare sitt avregistrera fordon i januari och då inneha ett standardkort hela âret som i gällande en ransoneringssituation kan överlåtas till annan person. Vid nuvarande systemutformning inrapporteras en avregistrering omedelbart till CBR varigenom en person som innehar ett sådant fordon inte erhåller någon inköpshandling för standardtilldelning. En tredje nackdel med denna systemlösning är att uppbörden av

bilskatt numera sker rullande över året och att uppbördstiden är

beroende av registreringsnumrets slutsiffra. Kvittot betalda på den skatten utskickas till vederbörande fordonsägare ca två veckor innan det avses börja gälla, dvs. omkring den l5 i månaden före. Om ett standardkort biläggs skattekvittot skulle detta innebära att myndigheterna blir tvingade att starta varje ransoneringsperiod den första i månaden. Orsaken till detta är följande. Den vars skatt skall gälla från den l februari får sitt skattekvitto med vidhängande redan den 15

standardkort

januari. Om inte ransoneringsperioden startar den l februari utan

Kortransonering av drivmedel 189

Januari Februari 1 15 31 28 1 I l _l L J\ J \/ \/ gamla det nya får användas skattekvittot g_ Figur 9. 7 Standardkort nya Skane_ kvitto vid bilskattckvittot.

exempelvis den 25 januari kan denna fordonsägare fram till den 1 februari förslösa sin standardranson från föregående års bilskattekvitto varefter han eller hon kan börja använda det nya standardkortet (figur 9.7). En annan möjlighet är att bilskattekvittot förses med ett antal numrerade ransoneringskuponger utan kvantitetsangivelser, som skall användas i initialskedet när de ordinarie standardkorten är under distribution. Dessa kuponger skall alltså inte ersätta de ordinarie standardkorten utan endast fylla ut tidsgapet från tiden för beslut om kortransonering tills dess att korten nått fordonsägarna, dvs. motsvarande en tidsrymd på 7-10 dagar. Kupongerna skall vara giltiga från den dag skattekvittot gäller. A Den sistnämnda lösningen innefattar alla fördelar och undviker flertalet nackdelar som systemet med ett kombinerat standardkort/bilskattekvitto innebär, dvs. möjliggör en snabb inledning av en kortransonering med begränsade hamstringsmöjligheter. Om kortransonenngen inleds med ett helgkörförbud eller försäljningsstopp av drivmedel innebär denna systemlösning en mycket snabb ransoneringsstart. EBU förutsätter att kupongerna blir giltiga först från dagen för det nya skattekvittots giltighet. Om man tvingas införa ransonering med skattekvittokuponger omedelbart före och efter ett månadsskifte, kommer ett antal fordonsägare, högst en tolftedel, att kunna utnyttja två olika skattekvittons kuponger. Den kvantitet drivmedel som på så sätt kan bli dubbeltilldelad är dock begränsad. Detta förhållande bör emellertid beaktas vid bestämmande av den period under vilken kupongerna skall gälla. EBU föreslår att bilskattekvittot årligen förses med två numrerade ransoneringskuponger som kan användas i inledningsskedet av en kortransonering. Kupongerna bör utgå från och med den ljanuari 1977. TN bör i samarbete med övriga berörda myndigheter arbeta vidare med utseende, papperskvalitet etc. Vidare bör nämnden beakta kupongernas detta nya inslag i ransoneringssystemet i sina anvisningar, meddelanden, informationsförberedelser etc.

9.7 Jordbruk, skogsbruk m. m.

9.7.1 Inledning Enligt de under ransoneringen tillämpade reglerna fastställdes de övergripande drivmedelskvoternas storlek bl. a. genom samråd mellan ÖEF,

190 Korrransonering av drivmedel

TN och JN. Jordbrukets och trädgårdsnäringens drivmedelskvot handhades av JN som geografiskt fördelade den över riket. JN:s kvot visade sig sedermera för liten varför den förstärktes. Vad gällde drivmedelskvoten för skogsbruket, industriella maskiner, reservkraftsaggregat etc. lämnades dessa öppna, dvs. de oregistrerade motorredskapens och övriga förbrukarenheters förbrukning begränsades inte till någon bestämd kvantitet. Detta berodde på att redskapens antal och förbrukning var, och är, okänt. Det direkta tilldelningsansvaret för skogsbrukets och industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbränningsmotorer föll på länsstyrelserna medan tilldelningen till jordbruket och trädgårdsnäringen handhades av de kommunala kristidsorganen, kristidsnämnderna. Detta tudelade handläggningsansvar för jord- och skogsbruk uppfattades av såväl myndigheter som enskilda som olyckligt. Likaså uppfattades möjligheterna till kontroll av motorrredskapens drivmedelsförbrukning och existens som mycket små för tilldelningsmyndigheterna.

9.7.2 Vissa erfarenheter från krisen 1973/ 74

TN :s utvzirderingsrapport TN framhåller vad gäller jord- och skogsbruket att uppdelningen på två handläggande myndigheter var olycklig och bör till en framtida ransoneringssituation ha förändrats såtillvida att de ansökningar som rör bearbetning av jord samt skog handhas av de kommunala kristidsorganen. Vidare bör enligt TN tilldelningssystemet förändras så att den odlade åkerarealen och typ av gröda utgör grunden för drivmedelstilldelning inom jordbruket och avverkad mängd skog mätt i m3 inom skogsbruket. För att ytterligare förbättra möjligheterna till en rättvis tilldelning framstår även en registrering av samtliga motorredskap som värdefull.

BN :s utvärderingsrapport

Beträffande de öppna kvoterna för skogsbruk, industriella behov m. m. konstaterar BN att vissa länsstyrelsers tilldelningar låg över normal förbrukning under den ransoneringsperiod som var aktuell. Den höga tilldelningen berodde bl. a. på att förbrukare dels ansökt om drivmedel för fiktiva eller skrotfárdiga maskiner, dels uppgav för långa användningstider. ÖEF hade förhoppningar att kunna använda länsstyrelsernas material för att vid en framtida kris ge fasta kvoter även för skogsbruket och industriella maskiner. BN säger dock att dessa förhoppningar aldrig infriades.

Länsstyrelserna Länsstyrelserna har i sina utvärderingsrapporter riktat kritik mot den uppdelning av handläggningsansvaret som skedde. Flera av dessa vill ha följande kompetensfördelning:

K orrransonering av drivmedel 191

- Ansökningar som rör bearbetning av jord (jordbruk, trädgårdsnäring, kyrkogårdsförvaltning etc.) bör handläggas av de kommunala kristidsorganen - Likaså bör de ansökningar som är hänförliga till bondeskogar handläggas av kommunerna - De drivmedelsbehov som rör bolagsskogar bör länsstyrelse handha.

Tilldelningsformerna för de oregistrerade motorredskapen samt övriga förbrukarenheter bör också förändras såtillvida att möjligheterna till kontroll förbättras. En av redskapens existens och drivmedelsförbrukning av motorredskapen skulle enligt många länsstyrelser medföra registrering en sådan förbättring.

9.7.3 Vissa data om drivmedelskonsumtionen inom jord- och skogsbruk

Jordbruk EPU:s betänkande (SOU 1974:65) förbrukar traktorer och andra Enligt maskiner inom jordbruket ca 400 000 m3 drivmedel per år. Nästan 90 eller 350 000 m3 av denna konsumtion sker i form av motorprocent brännolja. Det totala enbart till växtodling, om man räknar med oljebehovet gödseltillverkning, framställning av kemiska bekämpningspreparat etc., uppgår till ca 850 000 m3 enligt beräkningar gjorda inom Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Tabell 9.6 baseras på en undersökning utförd inom forskningsberedningen inom Lantbrukarnas riksförbund.

Tabell 9.6 Oljcförbrukning vid växtodling, preliminärt material

Växtsort lixtcrna Förbruk- Total Total olje- Olja. liter per hektar _ trans- ning i areal förbrukning Drag- Göd- Kemiska Tork- pone, me, ha m3 kraft sel medel ning olja per hektar

Brödsäd 75 150 4 46 52 327 377 000 123 000 122 180 4 25 30 361 155 000 56 000 Oljeväxtcr

Köksväxter

Vallväxtcr.

skulltorkning “ hetluftstork-

105 175 - 2 000 150 2 430 3000 7 000 ning ” — — ~ 70 213 000 15 000 bete 20 50

Källa: Forskningsbcrcdningcn inom LRI.

192 Kortransonering av drivmedel Tabell 9.7 Beräknat redskapsbestånd inom jordbruket år 1975.

a Slâttcrhackor. skärläggare och redskapsbärare. Källa: SOU 1974:26.

Mekaniseringsgraden inom svenskt jordbruk är hög vilket också medför att antalet arbetsmaskiner är stort (tabell 9.7).

Skogsbruk Den alltmer ökande mekaniseringsgraden inom skogsbruket har även medfört en ökad oljeförbrukning. Inom Jordbrukets Utredningsinstitut har en beräkning gjorts för att klarlägga skogsbrukets totala transporter från stubbe till industri. Denna tyder på ett transportarbete av ca 3 600 miljoner tonkilometer per år, vilket kan jämföras med jordbrukets ca 400 miljoner tonkilometer per år. Den energi som skogsbruket främst förbrukar är drivmedel för avverkningsmaskiner och olika transporter. Drivmedelsförbrukningen har uppskattats till 100 000 m3 per år för avverkning och nu 120 000 m3 för transporter, sammanlagt 220 000 m3 drivmedel. Totala antalet motorredskap som används inom skogsbruket har också beräknats, vilket visas i tabell 9.8. Under 1974 års ransonering distribuerade BN till länsstyrelserna listor utvisande olika maskiners specifika förbrukning.

Övriga motorredskap

Frekvensen av övriga oregistrerade motorredskap är endast delvis känd, likaså deras geografiska och branschvisa fördelning. Av tabell 9.9 framgår

Tabell 9.8 Beräknat antal använda motorredskap för tre olika år

Maskintyp 1971 1975 1980

Transporunaskiner

350 Avvcrkningsmaskiner 115 310 540 Källa: SOU 1974:26.

Kørrransonering av drivmedel 193 Tabell 9.9 Motorredskapens antal och drivmedelsâtgång. Maskintyp Antal Drivmedels- Total drivmedelsåtgång

åtgång, l/timb m3/timme m3/år

Min. Max. Min. Max. Min. Max.

a Enligt SOU 1974:26. b Enligt Svenska byggnadsentreprcnörföreningen.

emellertid några typers ungefärliga antal och drivmedelsförbrukning. Beräkningarna är baserade på ett effektivt utnyttjande av redskapen under 1 350 timmar per år. Bland övriga motorredskap och förbrukarenheter kan följande grupper också nämnas: tillverknings- och sorteringsmaskiner (t. ex. oljegrusverk) beläggnings- och komprimeringsmaskiner (t. ex. makadamutläggare) kraft-, värme- och ventilationsmaskiner (t. ex. kompressor) pål- och spontmaskiner, pumpar och mudderverk lyftanordningar bearbetningsmaskiner (t. ex. motorsåg, svetsaggregat) industrilok, epatraktorer, oregistrerade lastbilar, stationära motorer etc. De redskap som finns inom ovanstående grupper är till antalet okända vilket också innebär att drivmedelsförbrukningen är okänd.

M0 torredskapsu tredningen Motorredskapsutredningen (SOU 1974:26) delar in motordrivna fordoni fyra klasser; motorfordon, terrängmotorfordon, motorredskap samt terrängmotorredskap. Motorredskap och terrängmotorredskap skall enligt utredningens terminologi registreras. Registreringen skall ske med hjälp av bilregisternämndens dator. Den information som skall ingå är förutom registreringsnummer och ägaruppgifter bl. a. även preciserad fordonstyp, tillverkare, chassinummer, kontrollbesiktningsuppgifter, kapacitetsdata samt uppgifter om vikt, mått, hastighet och drivmedel jämte tankvolym. Emellertid är det enligt utredningen inte nödvändigt att registrera alla motorredskap. Bland sådana som anses kunna undantas är sådana som är avsedda att framföras av gående, liksom släpfordon som kopplas till sådant fordon.

194 Kortransonering av drivmedel

[ngivet förslag om den levande dragkraftens betydelse Till EBU har inkommit ett förslag som avser den levande dragkraftens marginella betydelse (se kapitel 2). I skrivelsen anges att den senaste tidens händelser, och då främst oljekrisen, inneburit en markant omvärdering av dessa frågor. Det anses angeläget att bibehålla och stimulera till en ökad hästhållning inom landet genom bl. a. en organisatorisk lösning av ackordshästfrågan samtidigt med en kapitalsatsning i denna organisation.

9.7.4 EBUss överväganden och förslag EBU anser det vara lämpligt att ansökningsförfarandet vad gäller jordoch skogsbruket förändras i så måtto att den enskilde sökanden har endast en myndighet att vända sig till, den kommunala kristidsnämnden. EBU föreslår därför att ansökningshandlingar som rör rena jord- och skogsbruk eller kombinerade jord- och skogsbruk inlämnas till kristidsnämnden. Nämnden tar ställning endast till jordbrukets behov medan skogsbruksbehoven vidarebefordras till länsstyrelsen som beslutar och expedierar beslutet till den sökande. När det gäller övriga motorredskap och förbrukarenheter bör tilldelningsansvaret fortfarande åvila länsstyrelserna. Emellertid måste möjligheterna till kontroll av såväl begärda drivmedelsmängder som redskapens existens förbättras. Dessa krav kan till stor del mötas om en registrering av motorredskap kommer till stånd. Ett annat sätt att komma till rätta med kontrollaspekten är enligt EBU att förändra tilldelningsnormerna så att tilldelning inte ges till enskilda redskap och fordon utan för att lösa en speciell arbetsuppgift. Exempelvis kan tilldelning ske med den odlade grödan etc. som utgångspunkt. EBU föreslår därför att ett fortsatt arbete bedrivs på området av berörda forskningsorganisationer för att erhålla säkrare värden vad gäller drivmedelsåtgång per odlad ha och typ av gröda etc., samt att årstidsvariationerna vad gäller drivmedelsförbrukningen kartläggs. Ur ransoneringssynpunkt är det naturligtvis till fördel om transportmetoder som inte kräver drivmedel kommer till användning i en energikris. Därför finns, från de utgångspunkter EBU har att beakta, intet att invända mot förslaget om en satsning på ökad hästhållning. EBU har låtit remittera skrivelsen i frågan till JN som dock inte finner det möjligt att för den inhemska jordbruksproduktionens ändamål tillstyrka en med statsmedel finansierad ökad satsning på hästar.

9.8 Ransoneringssystem för fritidsbåtar

9.8.1 Användningen av fritidsbåtar m. m. Under energikrisen 1973/74 fanns inget förberett system för ransonering av drivmedel till fritidsbåtar. Denna fråga har EBU studerat inom ramen

Kortransonering av drivmedel 195

för arbetsgruppen för drivmedelsfrågor. Härvid har eftersträvats en analys som ger underlag för bedömning av de effekter på fritidsbåtsbranschen som ingrepp i drivmedelsförbrukningen kan medföra. Därför redovisas inledningsvis vissa fakta om branschens utseende m. m. Fritidsbiitsbegreppet förekommer inte i svensk författning annat än i kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritidsbåtar. l kungörelsen definieras emellertid inte vad som avses med fritidsbåt. Huruvida ett fartyg, skepp eller båt, skall betraktas som fritidsfartyg får avgöras från fall till fall. l fritidsbåtutredningen (SOU 1974:95) används begreppet fritidsbåt och det avser då både skepp och båt som inte används yrkesmässigt. För att yrkesmässig användning av fartyg skall föreligga erfordras, enligt utredningens uppfattning, att fartyget systematiskt utnyttjas i förvärvssyfte. Enligt ovanstående definition har fritidsbåtarnas antal beräknats till 505 000 år l97l (Ds Jo 1973:2). Enligt en senare uppskattning torde antalet ar 1973 ha uppgått till 585 000 varav ca 400000 anses vara försedda med motor som används mer eller mindre regelbundet. Fritidssektorn omsätter för närvarande ca 5 miljarder kr vad gäller fritidsartiklar. Sektorn expanderar också kraftigt, med olika ökningstakt för olika delsektorer. Husvagnsförsäljningen ökade t. ex. med 12 procent under 1974. Försäljningen av fritidsbåtar och motorer ökade med 30 procent, vilket motsvarar en total omsättning av ca 650 miljoner kr. Om man inkluderar service av och handel med fritidsbåtar omsätter branschen en miljard kr och utgör därigenom en betydande del av den s. k. fritidssektorn.

Bátbesrândets utseende De av fritidsbåtutredningen använda beteckningarna på olika båttyper och deras frekvens framgår av tabell 9.10.

Tabell 9.10 Antal fritidsbåtar av olika slag

4. Motorbåt med motorstyrka 10 hk, ej avsedd för övernattning 64 800 12,8 5. Ruffad motorbåt avsedd för övernattning 38 800 7,7 6. segelbåt, scgcljolle utan övernattning 20 900 4,1 7. segelbåt med möjligheter till enbart tillfällig övernattning 17 200 3’4 8. Ruffad segelbåt avsedd för övernattning

Totalt 505 000 100,0

Källa: sou 1974595.

196 Korrransonering av drivmedel

Antal motorförsedda fritidsbåtar uppgick således till 302 700 eller 60 procent av det totala beståndet. TN har uppskattat 1973 års fritidsbåtsbestånd till: antal båtar 585 000 därav med motor 400 000 (motsvarar 70 procent av totalbeståndet). Detta innebär att fritidsbåtarnas antal har ökat med 16 procent under tvåårsperioden 1971-73 samt att den största ökningen har skett av motorförsedda fritidsbåtar.

A nvá ndningssá tt Under de senaste decennierna har olika reformer som ökat genomförts medborgarnas fritid. Följaktligen har fritidssektorn vuxit kraftigt under senare år. En bland många fritidsaktiviteter är båtlivet. Användandet av fritidsbåtar för fritids- och rekreationsändamål är väl förankrat hos stora delar av befolkningen och har sitt ursprung i den nyttotrafik som gjordes med båtar under självhushållningens dagar. Nu utnyttjas och används fritidsbåtar av ca 1 ,8~2,0 miljoner människor. Fritidsbåtarnas användningsområden skiftar och överlappar varandra. I tabell 9.11 visas huvudsakliga användningsområden för de olika båtkategorierna. Som tabell 9.11 visar utgör fisketurer och dagsutflykter de vanligaste användningsområdena för fritidsbåtar. Bland de större båtarna blir weekend turer och långfärder vanligare.

Drivm edelsfdrbmkn ing

Som det framgått tidigare är 60--70 procent eller mellan 300 000 och 400 000 av fritidsbåtarna försedda med motor. Användandet av fritidsbåt

Tabell 9.11 Användningssätt för vissa båttyperi procent (se tabell 9.10)

Båttyp 3 4 S 7 + 8

Kommunikationsmedel till och

Källa. Ds Jo 1973:2. ‘7 Att summorna överstiger 100 70 beror på att båtarna används till flcr än ett ändamål.

Kortransonering av drivmedel 197 Tabell 9. l 2 F ritidsbåtars bränsleförbrukning

Båttyp, Uppskattad 7 förbrukning ‘W’ Medcldrifl- Median- Årlig Antal m3bränsle-

jmz T tid hastig- kör- enl. förbrukning

200}

90°

ns:

523 z z z z z 17 Totalt 291,2 z z z z z 303 100 88 300

växlar bl. a. mellan olika båttyp och motorstyrka. Grovt kan emellertid användandet (mätt i tid) av fritidsbåtar, klassade som båttyp 5 sägas vara dubbelt så stort som användandet av båtar av typ 3 (tabell 9.12). Av tabell 9.12 framgår också den totala drivmedelsförbrukningen beräknad på 1971 års båtbestånd. Likaså framgår förbrukningen per timme och förbrukningen per nautisk mil. Förbrukningen per nautisk mil är en approximation och är därför osäker men anger förhållandet mellan de tre båttypernas förbrukning. Variationerna i drivmedelsförbrukningen är betydligt mindre båttyper emellan när beräkningar görs utgående från körsträcka än när de görs utgående från körtid. Den ovannämnda totala drivmedelsförbrukningen måste korrigeras p. g. a. de senaste årens fritidsbåtsexpansion. Drivmedelskonsumtionen kommer därför att närma sig 100 000 m3 år 1975. Denna förbrukning bör dock ses i perspektivet av sommarmånadernas totala drivmedelsförbrukning som är 1734000 m3 och den årliga drivmedelsförbrukningen som är ca 6 000 000 m3. Fritidsbåtarnas andel av sommarkonsumtionen och ârskonsumtionen är således 6 resp. 1,7 procent. Fördelningen av drivmedelskonsumtionen på olika drivmedelsslag framgår av nedanstående tablå (PM 1974-01-22, TN):

Motorbensin 60-70 % Motorfotogen 20-25 % Diesel lO-15 %

Om sättning

Försäljningen av fritidsbåtar och båtmotorer ökade 1974 med 30 procent _iåmfört med 1973, detta trots alla förutsägelser om motsatsen och trots olje- och råvarukris under året. 1 tabell 9.13 visas omsättningen i branschen.

198 Korrransonering av drivmedel

Tabell 9.13 Omsättningen i fritidsbåtsbranschen, i milj.kr. (1973)

Båtar och båtmotorer (tillvcrkningsvärde) 620 (varav 440 på export) Tillbehör (master, beslag etc.) (försäljningsvärdc) 50 Service, uppläggningsvarv, handel med båtar och båtmotorer

Sysselsättning Båt-, båtmotorindustrin, service, handel och underleverantörer sysselsätter omkring 20 000 personer. Speciellt båtindustrin är lokaliserad till områden som är traditionellt undersysselsatta. 10000 personer är anställda i tillverkningsindustrin.

Övrig oljekonsum tion

Fyra procent av oljeförbrukningen beräknas tas i anspråk av plast- och gummiindustrin. Inom plast- och gummiindustrin används 80 procent polyeten, polypropen, P.V.C. och polystyren och 20 procent av övriga plast- och gummimaterial. Inom båtindustrin dominerar användandet av omättad polyester. Den totala årsförbrukningen av omättad polyester år 20 000 ton varav båtindustrin tar i ansråk 8 000 ton. Detta kan uppskattas till en årlig förbrukning av 12 000 ton olja som då innefattar uppvärmningen av lokaler samt råvaror för hela produktionen av båtar i glasfiberarmerad polyester, som utgör ca 95 procent av alla i Sverige tillverkade fritidsbåtar.

9.8.2 EBU:s överväganden och förslag

Vilka konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtages är beroende på krisens art. l en lindrig situation kan sparkampanjer eller helgkörförbud anses tillräckliga. l ett hårdare krisläge kan det vara nödvändigt med kortransonering eller till och med förbud mot körning av fritidsbåt. Vid reglering av drivmedel till fritidsbåtar ställs man dock inför andra problem än vid ransonering av drivmedel till exempelvis personbilar, _ eftersom drivmedelsâtgången för fritidsbåtar är mer differentierad. Drivmedelsåtgången är nämligen inte beroende enbart av motorstyrka utan också starkt av båtens storlek. hastighet, båtens last etc. Floran av båtar, bâtmotorer och kombinationer av dessa är också stor. Slutligen kan övervakningsuppdrag i samband med helgkörförbud och generella körförbud för fritidsbåtar vara svåra att genomföra p. g. a. dessas möjligheter att färdas irrationellt och på större ytor än vad förare av personbilar kan göra.

Korrransonering av drivmedel 199

2:1:-I I/h

II

- — — — — - l/nm I

m:U:

I knings- | område)

h

Förbr | °/°

I

l I I I I I \ I I

: - ‘} 100

II

LU

s

: I l I J/

~\ a, ,I

I

/I

I Planande båt

,I

I

,I

mmm

5G ,r

Deplacementbåt

Figur 9.8 Bränsleförbrukningens fartheroende, tendenser. 100% Källa: Ove Fcltcn, Volvo Fart Penta,jzm. 74.

200 Kortransonering av drivmedel

Sparkampanf Vid situationer med mindre, tillfälliga, brister på drivmedel kan sparkampanjer för att minska drivmedelskonsumtionen inom exempelvis fritidsbåtsektorn vara tillräckliga. Sparkampanjerna kan förslagsvis syfta till frivillig hastighetsbegränsning, till att ekonomitrimma båtmotorerne., till att undvika drivmedelsslukande aktiviteter som vattenskidåkning, tävlingar etc. De största drivmedelsbesparingarna torde kunna av göras med hjälp fartminskning (se figur 9.8). För deplacementbåtar sjunker drivmedelsförbrukningen med ca 80 procent och för planande båtar med ca 50 procent (beräknat som l/tim) vid en fartreduktion från det maximala( 100 procent) till 50 procent av den maximala hastigheten. Vad gäller ekonomitrimning av bâtmotorer är den åtgärden jämförbar med motsvarande för personbilar och bör därför ge ett visst bidrag till drivmedelsinsparing. Problemet är kanske att båtägaren finner kostnaden för ett dylikt ingrepp alltför stor. Samtidigt är de verkstäder som har möjlighet att utföra arbeten av denna typ få. EBU anser dock att sparkampanjer sommartid bör ägna stor uppmärksamhet åt fritidsbåtsektorn. Sådan kampanjverksamhet bör bedrivas i samarbete med berörda bâtorganisationer.

Helgkörförbud Ett helgkörförbud innebär ett fullständigt förbud mot allt slags körning till lands, i luften och till sjöss. Detta medför att även trafiken med fritidsbåtar förbjuds under en helg. Som ovan sagts kan övervakningen av ett helgkörförbud för fritidsbåtar bli ett Denna form av problem. regleringsåtgärd torde dock vara en effektiv sparåtgärd. Ett villkor som måste uppfyllas är dock att helgkörförbudet måste träda i kraft så tidigt på fredagseftermiddagen som möjligt för att förhindra att båten utnyttjas för färd till fritidshuset. Ett helgkörförbud för fritidsbåtar kan mycket väl starta några timmar innan detta träder i kraft för personbilar. Fritidsbåtsäsongen kan sägas sträcka sig från mitten av maj till september med regionala variationer så att den exempelvis i Norrbotten börjar en månad senare. I början och slutet av säsongen är användningsfrekvensen av fritidsbåtar troligen störst under helgerna. Från midsommartid fram till en eller två veckor in i augusti sker utnyttjandet mer regelbundet över veckans olika dagar beroende på semesterperiodernas förläggning. Som en följd av detta är det troligt att helgkörförbud vad gäller fritidsbåtar är effektivast ibörjan och slutet av båtsäsongen. Under semesterperioden måste ett helgkörförbud utvidgas till att sträcka sig över flera dagar för att fungera som en effektiv besparingsâtgärd. Helgkörförbud kan också i takt med krisens utveckling utvidgas till att gälla allt fler dagar intill dess att ett generellt körförbud för fritidsbåtar gäller. Dock måste återigen övervakningsproblematiken poängteras.

Kortransonering av drivmedel 201

Korrransonering Enligt förslag från fritidsbåtutredningen skall en obligatorisk registrering av de fritidsbåtar som är försedda med motor ske. Utredningen anser vidare att Stockholms tingsrätt bör svara för uppläggningen av fritidsbåtregistret på ADB. Kungl. Maj :t har nämligen ijuni 1974 gett tingsrätten i uppdrag att lägga upp ett skepps- och båtregister samt svara för vad som ankommer på registreringsmyndigheten enligt 2 § sjölagen. En registrering av motorförsedda fritidsbåtar kan vara lämpligt ur många synvinklar. En registrering ger bl. a. möjlighet till utformning av ett administrativt lätthanterligt ransoneringssystem av samma typ som

gäller för registrerade motorfordon. Standardtilldelningen kan vara

generell och lika för alla båttyper eller differentierad med avseende på antingen körtid eller körsträcka. Utöver denna standardtilldelning av drivmedel bör i princip inte något mer drivmedel ges. Undantag måste dock göras för de människor som stadigvarande bor i skärgården och som har egen båt som enda kommunikationsmedel med fastlandet. Dessa bör få extraranson tilldelad över de kommunala kristidsorganen som bör ha speciella blanketter för detta ändamål. En generell tilldelningsform innebär att alla fritidsbåtar oavsett motorstyrka, storlek, användningssätt etc. får lika stor grundtilldelning. Grundtilldelningens storlek får bero av krisens art, men den skall tillställas bätägarna automatiskt på samma sätt som sker för bilägare. Formen med generell standardtilldelning är lättast för myndigheterna att genomföra då man kan sätta en maximal drivmedelsförbrukning för alla fritidsbåtar under ransoneringsperioden utan att ta hänsyn till annat än den aktuella drivmedelssituationen och den kvot som skall tilldelas fritidsbåtar. Som figur 9.9 visar varierar emellertid drivmedelsförbrukningen högst avsevärt de olika båttyperna och hästkraftsintervallen emellan. Även om förbrukningen per sjömil är betydligt jämnare kommer systemet att fungera orättvist. Antingen kommer de mindre fritidsbåtarna att tilldelas mycket mer drivmedel än vad de normalt använder eftersom ambitionen kan vara att ge även de större drivmedelskonsumenterna (= ägarna till större båtar) möjligheter att utnyttja sina fritidsbåtar eller så kommer standardtilldelningen att bli så låg att ägarna till de större båtarna inte kan utnyttja dessa. 180 000 av fritidsbåtarna har lägre motorstyrka än ll hästkrafter, vilket motsvarar 60 procent av alla motorförsedda fritidsbåtar. Dock förbrukar dessa endast 19 procent av drivmedlet per gångtimme. Om möjligheterna till extratilldelning i det närmaste är obefintliga, kommer missnöjet mot ett dylikt system troligen att vara stort både från allmänhetens sida och från fritidsbåtindustri, -handel och -service. För att i någon mån kompensera orättvisan i ett generellt tilldelningssystem torde därför alla båtägare beredas möjlighet att ansöka om extra tilldelning. Tillströmningen av ansökningar om extra tilldelning blir då troligen stor. För att minska antalet kan en avgift tas ut som täcker de administrativa kostnaderna för prövningen. Sammanfattningsvis kan man dock säga att detta system blir dyrt, ohanterligt och orättvist.

202 Korrransonering av drivmedel SOU l975:60

% A Båttyp3

- — (hk) motorstyrka % 0- 4- 6- 8- 10- 12- 3 5 7 9 11 A Båttyp4 __.._ —_‘

mommy’ k (hk a ) 4- 10- 12- 18- 21- 33- 43- 53- 86o 91117 20 32 4252 85

Ä/r

Båttyp5

Figur 9.9 Procentuell drivmedelsférbrukning per timme fördelat på olika båttyper och hk- I: f _ m°t°mka”k) intervall (se vidare tabell -9 10- 12- 18- 21- 33- 43- 53- 86- 9.10). 11 17 20 32 42 52 85

Ett helt rättvist ransoneringssystem är omöjligt att skapa. Ett system med differentierad grundranson kan dock anses lämpligare. I ett sådant system beror tilldelningens storlek av en eller flera variabler. Dessa kan vara medeldrifttid eller körsträcka. EBU anser att grunden bör vara

Korrransonering av drivmedel 203

körsträckan. Ägare av fritidsbåtar bör få drivmedel tilldelat som för varje båttyp utgår från en given körsträcka under ransoneringsperioden. Ur är tilldelning för körsträcka bättre än tilldelning efter rättvisesynpunkt medeldrifttid. Ett problem är att det inte finns någon förbrukningsstatistik framtagen beräknad på körd sträcka. Sannolikt varierar denna mycket mindre båttyper och hästkraftsintervall emellan än förbrukning drivmedelsâtgången per medeldrifttid. I tabell 9.12 har en uppskattning (kvalificerad gissning) av denna gjorts. Där framgår att förbrukningen varierar mellan 0,5 och 1,2 liter per nautisk mil (l 852 meter). I detta fall behöver systemet kompletteras med extra tilldelning endast i fall av motiverade behov hos kristidsnämnden. Svenska båtindustriföreningen har under hand framfört synpunkten att tilldelning till enskilda båtägare skulle kunna ske enligt följande formel:

_ (l x l x I x K x L I ‘ 1 000 H där F = tilldelad mängd G = specifik bränsleförbrukning (g/hk x h) H = bränsletäthet l = dellastfaktorn (= 0,8) K = totalt installerad effekt L = körtid Enligt föreningen skulle de ovanstående faktorerna lätt kunna matas ini ett eventuellt fritidsbåtregister och härigenom ligga till grund för en rättvis tilldelning. Avsikten skulle vidare vara att reglera tilldelningens storlek med hjälp av körtiden så att om den normala körtiden är 60 timmar skulle denna reduceras till 30 timmar i formeln vid sparmålet 50 procent. EBU anser dock att ett sådant förfaringssätt blir alltför osäkert då körtiden för enskilda båtar eller grupper är okänd och mycket varierande. Som grund för en drivmedelskvot till fritidsbåtar kan formeln däremot vara användbar. En förenklad form av kortransonering är möjlig att åstadkomma om CBR och fritidsbåtregistret kan samköras på så sätt att ägare av både bil och fritidsbåt och de som endast har fritidsbåt särskils. De personer som äger både bil och båt tilldelas endast en grundranson, den standardranson som är avsedd för personbil. Prioritering av grundtilldelningens användning mellan bil och båt får ägaren fritt avgöra. De personer som är registrerade endast som båtägare blir via registret tilldelade en ranson efter systemet med antingen generell eller differentierad grundtilldelning. Denna systemlösning kan dock medföra att vissa hushåll som har bil och båt registrerade pa olika hushallsmedlemmar får en större grundtilldelning än vad andra har möjlighet till. Dessutom är det vanligt med olika slag av drivmedel för båt och bil vilket bidrager till att denna tilldelningsform är svår att genomföra. Ett par problem i samband med ett databaserat tilldelningssysrem bör

204 Kortransonering av drivmedel

uppmärksammas. Ett problem är att tilldelningsmyndighetcrna får två skilda datasystem att arbeta med, CBR och fritidsbåtregistret. Användandet av fritidsbåtregistret inskränker sig dock till ett minimum, såvida inte extratilldelning blir möjlig att söka för fritidsbåtägare. Nyttan av registret blir i så fall som för bilregistret hos CBR, dvs. dels hjälpmedel vid printning av ransoneringskort som avser grundranson, dels hjälpmedel vid bedömningen av extra tilldelningens storlek. Kostnaden för ett datorbaserat tilldelningssystem synes inte överstiga 500 000 kr innefattande såväl systemlösning som två upplagor ransoneringskort. Tryckning av en uppsättning ransoneringskort kostar ca 20 000 kr.

Generellt körfärbud När en så pass allvarlig försörjningskris inträffar att de drivmedclsbesparingar som erhålls med hjälp av ovan nämnda metoder blir för små och/eller när man bedömer fritidsbåttrafiken som något undgängligt till förmån för andra samhälleliga behov, måste ett mot motorförsedda fritidsbåtar generellt körförbud införas. Som tidigare nämnts blir övervakningsproblemen troligtvis stora. Försäljning av drivmedel i lös dunk kan förbjudas. Detta är vanligen ett naturligt steg i regleringstrappan. Detta i samverkan med stängda sjöbensinstationer, som blir en naturlig följd av körförbudet, försvårar båtägarnas möjligheter att erhålla drivmedel. På så sätt minskar automatiskt omfattningen av den övervakning som måste ske. Ett generellt körförbud för all motoriserad fritidsbåttrafik under hela fritidsbåtsäsongen skulle medföra en besparing på ca l,7 procent av den årliga drivmedelsförbrukningen och 6 procent av konsumtionen normalt under sommaren.

Tillfälligt tilldelningssystem Om en reglering av drivmedelsförbrukningen till fritidsbåtar blir en nödvändighet innan den ovan nämnda registreringen och det därmed förbundna tilldelningssystemet har förverkligats, kan ett hos TN förberett system användas. Detta system bygger på en frivillig registrering av fritidsbåtar. Ägarna måste i händelse av ransonering uppge innehav av båt, båtens storlek. motorstyrka etc. till länsstyrelsen som sedan matar in uppgifterna i CBR varifrån ett standardkort till respektive båtägare skickas. Systemet är svårt att kontrollera och kan inbjuda till att människor orättmätigt tillskansar sig drivmedel. Detta kan ses endast som ett Övergångssystem, och några standardkort bör därför inte tryckas upp i förväg. Standardkorten får, om så blir nödvändigt, istället tryckas under den tid som den provisoriska registreringen hos länsstyrelse sker.

Kortransonering av drivmedel 205

Sammanfattning För båtägare och dem som regelbundet utnyttjar motordrivna fritidsbåtar innebär regleringsâtgärder av ovan nämnda slag helt naturligt att inskränkningar i båtutnyttjandet måste göras. Detta innebär också att möjligheterna till den rekreation och avkoppling som båtliv innebär och som många människor har vant sig vid minskar. Likaså minskar möjligheterna att utnyttja de fritidshus som är så belägna att färd med egen båt är enda möjligheten att nå dem. Båtmarknaden hör till en av de mest konjunkturkänsliga branscherna. Ett ganska stort antal människor är sysselsatta inom denna bransch. Ett flertal företag är också lokaliserade till sysselsättningssvaga områden. Frånvaron av ett förberett ransoneringssystem för fritidsbåtar kommer att medföra försäljningsproblem och sysselsättningssvårigheter redan vid lindriga försörjningsstörningar. Så skulle bli fallet också om störningarna inträffade vintertid, dvs. under icke-båtsäsong. De regleringsinstrument som används beträffande drivmedelskonsumtion på bilområdet bör även utnyttjas på båtområdet. Under inledningen av en kris bör därför båtägarna informeras om möjliga och önskvärda sparinsatser. Nästa steg kan bli att förbjuda trafik med motoriserad fritidsbåt på helger, kanske sommartid utökat till även andra dagar (se även kapitel 10). Man kan starkt ifrågasätta om resurser skall avsättas för utformning av ett kortsystem för fritidsbåtar. Kostnaden för detta arbete måste vägas mot värdet av att satsa dessa medel på ett förbättrat ransoneringssystem för bilar. Huvuddelen av fritidsbåttrafiken är av nöjeskaraktär eller avser färd till och från fritidshus. De båtägare som är beroende av sin båt för resor till och från en permanent bostad i t. ex. skärgården kan liksom under ransoneringen år 1974 vända sig till kristidsnämnden med ansökan om drivmedel. På personbilsområdet är andelen nödvändiga resor, t. ex. arbets- och tjänsteresor, väsentligt större. Man kan dock inte bortse från möjligheten av att en försörjningskris bryter ut Linder sommarhalvåret och att personbilsägarna då tilldelas standardkort. Det kan i ett sådant läge te sig väl drastiskt att helt skära av möjligheter till färd med fritidsbåt. EBU anser att man vid en lindrigare försörjningskris under sommarmånaderna bör ha möjlighet att reglera fritidsbåtarnas drivmedelstilldelning med kort. EBU föreslår att TN tilldelas resurser för att utarbeta ett system för differentierad standardtilldelning till motoriserade fritidsbåtar. Tilldelning bör ske efter viss körsträcka för olika båttyper. Kostnaden för systemarbete och tryckning av två omgångar standardkort (400 000 + 400 000) beräknas till ca 300 000 kr, en engångsinvestering. Tilldelningen bör knytas till det båtregister som fritidsbåtutredningen föreslagit skall läggas upp vid Stockholms tingsrätt. TN bör ingå iden grupp som skall arbeta med detta projekt för att på så sätt säkra de registeruppgifter som fordras för tilldelningssystemets funktion. EBU förutsätter härvid att TN iförsta hand tillförs de resurser som erfordras för att förbättra existerande ransoneringssystem för bilar.

206 Korrransonering av drivmedel

Båtägare som behöver drivmedel utöver standardranson måste vända sig till kristidsnämnden. Behovsranson skall tilldelas endast i undantagsfall, t. ex. till den bofasta skärgårdsbefolkningen. Behovskort skrivs ut manuellt på kristidsnämnden. Ingen terminalförbindelse finns med båtregistret.

9.9 Internationella transporter

9.9. 1 Utvärderingsrapporter TN förordar att långsiktiga åtgärder som hänger samman med luftfartens och sjöfartens internationella karaktär, icke-diskrimineringsaspekten, kompetens- och gränsdragningsfrågor mellan Kungl. Maj:t och olika myndigheter, det skandinaviska luftfartssamarbetet, problem kring drivmedelstilldelning till charterflyget o. d. gås igenom noggrant inom regeringskansliet i samarbete med berörda verk och intressentgrupper som flygbolag, rederier och deras intresseorganisationer. TN understyrker den särskilt allvarliga karaktär som drivmedelsförsörjningen till luft- och sjöfart i ett krisläge intar. För ett land som Sverige som i så utomordentligt hög grad är beroende av import med fartyg för sin försörjning är det enligt TN en absolut nödvändighet att lagerhållningen av bunkeroljor är sådan att inte blott svenska fartyg utan även utländska har garantier för att de kan bunkra i svenska hamnar i stort sett obehindrat. Man betonar att den svenska importen över havet sker till 70 procent med utländska fartyg samt att huvuddelen av den svenska handelsflottan ständigt befinner sig långt från Sverige med i allmänhet gångtider till hemmahamn på flera veckor. Motsvarande gäller, säger TN, Iagerhållningen av flygdrivmedel med hänsyn till den import med flyg av kvalitativt viktiga varor som kan förutses i ett krisläge.

9.9.2 EBUJs överväganden och förslag EBU har haft hearing med representanter för bl. a. luft- och sjöfartsverken, Sveriges Redareförening och SAS. Härvid har från alla håll understrukits behovet av internationellt samarbete för att i kristid lösa problemen inom de internationella transportsystemen. Inte minst har betydelsen av att inkommande utländska fartyg och flygplan bereds möjlighet att bunkra i Sverige betonats. I kapitel 6 har redovisats de aktiviteter som under krisen ägde rum inom OECD på detta område. Man enades där om rekommendationer som bl. a. innebar likabehandling av olika nationaliteter vid bunkring. Detta stämde också väl överens med den politik som OECD fört tidigare. De representanter för sjöfartsnäringen som EBU hört ansåg att man aldrig hann få erfarenhet av dessa internationella rekommendationer innan försörjningsläget förbättrades. Arbetet med de internationella bunkringsfrågorna har fortsatt inom lEA. De överväganden som där gjorts motsvarar i stort dem som gjordes

Korrransonering av drivmedel 207

inom OECD, dvs. icke-diskriminering och sparande genom t. ex. fartminskning. EBU anser det vara väsentligt för Sverige att med alla medel verka för en sådan icke-diskriminerande behandling inom de internationella transportsystemen. Störningar i dessa transporter kan få svåra konsekvenser för den svenska försörjningen med livsviktiga förnödenheter. Detta gäller transporter såväl till sjöss och i luften som till lands. En stor del av den svenska handelsflottan seglar mellan tredjeländer. Dessa transporter är särskilt utsatta för olika slag av diskriminerande åtgärder. Sverige har inga praktiska möjligheter att besvara en diskriminerande behandling. I detta sammanhang bör beaktas den betydelse som handelsflottan har när det gäller att tillföra landet valuta. Den internationella lastbilstrafiken har ökat starkt under senare år. Under krisen vintern 1973/74 hade vissa företag problem med tankningen i bl. a. Västtyskland. Från försörjningssynpunkt bör man behandla vägtransporterna med lika stor omsorg som transporterna iluften och över haven. Störningar i den löpande yrkestrafiken över våra gränser skulle snabbt kunna få allvarliga men för produktion och sysselsättning inom landet. EBU anser det därför vara lämpligt att tilldelningsprinciper i kristid för denna typ av transporter tas upp till behandling i berörda internationella fora, i första hand IBA. Av luftfartsverkets redovisning till EBU av luftfartsproblemen framgår bl. a. att fördelningsproblematiken koncentrerar sig till förhållandena mellan svenska och utländska flygbolag (64 resp. 36 procent) samt mellan linjefart och chartertrafik (70 resp. 30 procent). Enligt EBU:s mening kommer man i ett pressat försörjningsläge att behöva prioritera mellan olika typer av flygtransporter. Det synes i en sådan situation ligga nära till hands att i första hand värna om linjefarten. En sådan fråga bör dock enligt EBUzs mening bli föremål för diskussioner på det internationella planet. TN, liksom flera andra organ, har framhållit vikten av att Sverige kan möta bunkersanspråken från inkommande internationell trafik. EBU vill instämma i dessa synpunkter. Sverige kan knappast räkna med att utländska fartyg och flygplan trafikerar inhemska hamnar såvida inte bunkers för återfärd kan garanteras. Detta problem kommer att bli allt mer besvärligt ju längre en kris varar och ju knappare tillgången blir på bunkers på den internationella marknaden. Därför synes det från allmän försörjningssynpunkt vara tillrådligt att landet förfogar över tillräckliga lager av flygdrivmedel och bunkeroljor för att klara en längre period av minskad bunkerimport under kriser i fredstid. ÖEF har också i sin försörjningsplanering tagit hänsyn till behovet av flygdrivmedel till utländskt flyg på svenska flygplatser. Fredskrisen innebär krav från industrin på fortsatta ostörda transporter för både import och export. EBU vill här poängtera att alla tänkbara besparingsmöjligheter bör tas tillvara innan mer långtgående ingrepp görs i tilldelningen för internationell trafik. Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att stora besparingar kan göras genom t. ex. ett effektivare lastutnyttjande. minskad hastighet och en mer bränsleekonomisk turplanering.

208 Korrransonering av drivmedel

EBU hänvisar beträffande utvidgat nordiskt samarbete till vad som föreslagits i kapitel 6.

9.10 Utländska bilturisteri Sverige

9.10.1 Inledning l samband med drivmedelsransoneringen ijanuari 1974 diskuterades hur man skulle förfara med de utländska bilägare som planerade turistresori landet. Man övervägde t. ex. en tilldelning som skulle möjliggöra resor till och från beståmmelseorten. Frågan framstod dock som komplicerad, inte minst av ransoneringspsykologiska skäl. Utomlands intog man inledningsvis en mjuk hållning till bilturister från andra länder. Denna attityd hårdnade dock efter hand. I Nederländerna lät man bilturisterna tanka vid speciella bensinstationer. I Norge fanns vissa planer på att medge bilturisterna ranson till och från bestämmelseorten. Flertalet länder som EBU besökt eller på annat sätt haft kontakt med har dock aldrig studerat denna fråga närmare, dess praktiska och ransoneringspsykologiska konsekvenser. EBU har analyserat problemet inom den arbetsgrupp som sysslat med drivmedelsfrågor. Ambitionen har härvid varit att inte bara belysa ransoneringstekniska problem utan också skapa underlag för bedömning av olika åtgärders effekt på turistnäringen i landet. Årligen passerar ungefär fem miljoner utländska besökare in i Sverige. Majoriteten, ca 3,5 miljoner, kommer med personbil, vilket motsvarar ca 2,5 miljoner bilar. Besöken fördelar sig på följande kategorier: — semesterresande — lokal gränstrafik - tjänste-/arbetsresor personer med utlandsregistrerade fordon som stadigvarande befinner sig i Sverige. l SOU 1973:52, Turism och rekreation i Sverige, definieras turist som en person vilken tillfälligt lämnar sin hemort mer än 24 timmar och i samband med denna förflyttning även företar minst en övernattning utanför hemmet. Med fritidsresande avses sådant resande som företas under icke-arbetstid till områden utanför bosättningsorten i personlig, studie-, nöjes- eller rekreationssyfte eller av familjeskäl (Vart går turisternas pengar? STTF 1972). Sammanfattande behandlas dessa begrepp under benämningen semesterresande. Med lokal grcznsIraf1'k avses sådan trafik som företas mellan två närbelägna orter på var sin sida om riksgränsen för att uträtta ärenden av typ inköp, arbete, besök hos släkt och vänner och av kulturell natur. Resorna förväntas inte resultera i någon övernattning. Med tjänrte- och arbetsresor avses sådana resor som företas i tjänsten för att fullgöra arbetsuppgifter som är nödvändiga för att trygga arbetstagarens inkomst, för att trygga sysselsättningen inom ett eller flera

Korrransonering av drivmedel 209

företag genom att utföra nödvändiga servicearbeten, kunna sköta försäljningen normalt etc. Hit räknas även s. k. kombinationsresor.

Utlandsregistrerade fordon iSverige

Till denna kategori räknas - ambassadfordon — fordon med turistvagnslicens samt — fordon med exportvagnslicens.

Totalt uppgick antalet ansökningar till TN avseende sådana fordon under ransoneringsperioden 1974 till 884 varav 667 från ambassader. Enligt ransoneringsbestämmelserna skall inte behovet av drivmedel för fordon tillhörande diplomatisk personal prövas varför denna hantering sker rutinmässigt och troligen inte belastar tilldelningsmyndigheten i någon större utsträckning. De övriga ansökningarna uppgick till 217 vilket får anses som en hanterlig mängd även om antalet kan antas öka under sommaren. Då dessa ansökningar var relativt få och administrativt lätthanterliga diskuteras inte denna kategori i fortsättningen. Tilldelningsrutinerna föreslås följa de principer som fanns under drivmedelsransoneringen 1974.

9.10.2 Resandets om fizttning Siffermaterialet i tabell 9.14 är endast ämnat att ge en ungefärlig bild av utlandsbilismens sammansättning och utgör inte den exakta sammansättningen, Här syns emellertid att andelen personbilar som utnyttjas för tjänsteresor totalt väger relativt jämnt med den övriga trafiken, under sommaren är den dock liten med endast l/l0 av den totala personbilstrafiken. Tabell 9.15 visar de tre resekategoriernas procentuella fördelning över året. Där syns återigen semester- och den lokala gränstrafikens dominans under sommarmånaderna och att tjänsteresandet har sin topp under höst och vår (övriga året).

Tabell 9.14 Utländska personbilar i Sverige fördelade på kategorier och tidsperioder under året

Helår J an-febr. J uni-aug. Övriga året Antal % Antal % Antal % Antal %

Semesterresande 725 000 30 40 960 000 87b 400 000 40 90 000g Lokal gränstrañk 725 000 30 Tjänsteresor 880 000 40 140 000C 60 140 000 13b 600 000 60 Summa 2 330 000 100 230 000 100 l 100 000 100 1 000 000 100

“v C Uppskattade i Utlandsbilismen i Sverige (STTF 1971). b Dansk undersökning av utländska bilisters sammansättning 1971 i Danmark.

210 Kortransonering av drivmedel Tabell 9.15 Procentuell fördelning av utländska personbilar över tre tidsperioder. Helår Jan-feb. Juni-aug. Övr. árct Antal % ’/n Vw Semesterresande 725 28

000}

6 66

Utländskt semesterresande iSverige Det utländska semesterresandet i Sverige uppgår till totalt 725000 inpasserade personbilar per år med i genomsnitt två personer per bil. Detta innebär att l 450 000 personer årligen kommer in i Sverige med bil uteslutande i syfte att semestra här. Till detta kommer den halva miljon som kommer med båt och flyg samt en okänd mängd som kommer med buss och tåg. Totalt kommer alltså drygt två miljoner turister till Sverige på ett år. Enligt STTF:s undersökning av utlandsbilismen i Sverige sommaren 1971 befanns det att de som kom till Sverige enbart i turistiskt syfte stannade i genomsnitt 7-9 dagar med variation de olika nationaliteterna emellan. Exempelvis stannade danskar endast 4,6 dagar medan österrikare stannade hela 12,7 dagar. Ett realistiskt antagande torde vara att turister stannar 5 dagar i Sverige. Detta innebär att semesterresandet förbrukar ca 15 000 m3 drivmedel per år under antagandet att utlänningar kör lika långt som svenska turister gör på ett år, dvs. 1 400 mil. 15 000 m3 utgör 0,25 procent av den totala årliga drivmedelskonsumtionen i Sverige och 0,5 procent av personbilars konsumtion.

Lokal gränstrafik Den lokala gränstrafiken består som tidigare nämnts av ett antal olika komponenter, däribland gränshandel. Denna handel är mest variabel och mest svårbestämbar beroende på att prisnivån i respektive land samt tullbestämmelsernas utformning har avgörande betydelse för dess storlek. Som exempel på prisnivåns betydelse för gränshandeln kan nämnas att under åren 1968-69 skedde i Norrbotten, inom tre mils avstånd från den finska gränsen, 40 procent av alla svenska privata inköp i Finland. Därefter har denna handel successivt minskat i takt med prisutjämningen mellan länderna för att 1974 ha helt försvunnit. En tendens till ökad finsk handel i Sverige kan numera förmärkas. De övriga delarna, besök av släkt och vänner etc., är troligen av mer stabil karaktär som inte varierar över tiden på annat sätt än övrig bilism gör, dvs. en ökning under sommarmånaderna och relativ återhållsamhet under vintern.

Kortransonering av drivmedel 211

Dåligt (obefintligt) statistiskt material gör det omöjligt att exakt kvantifiera den lokala gränstrafikens storlek. Endast en kvalificerad bedömning av dess ungefärliga andel av den totala inpasserade mängden utländska personbilar går att göra. Denna andel har uppskattats till 30 procent (se tabell 9.14). Eftersom denna kategoris resor är relativt korta inskränkes drivmedelsförbrukningen också till ett minimum.

Tjdns teresor Tjänsteresornas omfattning varierar avsevärt under året, som tabell 9.14 visar, och uppgår till 40 procent av totalt inpasserade fordon. Resornas längd varierar också beroende på typ av resande men troligen är tjänsteresor, uttryckt i mil, längre än både semesterresor och lokala gränsresor. En jämförelse med svenska förhållanden ger vid handen att aktiebolags och ekonomiska föreningars genomsnittliga körsträcka per år för personbil är 1 632 mil mot 1 412 mil för privatägda (SOU 1969:57). Drivmedelsförbrukningen blir härigenom troligen större för denna kategori än för de två övriga vilket torde innebära 20 000 m3 i årlig konsumtion, eller 0,6 procent av privata personbilars drivmedelskonsumtion.

9.10.3 Turistnäringen Inkvartering och restauration På kommersiella övernattningsställen är det totala antalet gästdygn ungefär 15 miljoner per år. De utländska besökarna svarar för ca tre miljoner eller 20 procent. De utländska bilisterna svarar för 13 procent av gästdygnen. Genomsnittligt förbrukar den utländske besökaren ca 30 kronor/dygn på inkvartering. Majoriteten utnyttjar dock de billigare övernattningsformerna. 70 procent bor antingen på campingplats, vandrarhem, semesterby eller på någon annan form av övernattningsställe och endast 30 procent på hotell. Trots detta svarar hotellen för 80 procent av omsättningen vad gäller inkvartering. Inom restaurangnäringen (förutom personalmatsalar) omsätts årligen 3,5 miljarder kronor. De utländska besökarnas andel av omsättningen är svår att ange men om man antar en andel motsvarande den för inkvartering, blir utlänningars del i omsättningen ca 500 milj. kr. De utländska besökarna i Sverige omsätter med andra ord 580 milj. kr. inom inkvartering och restaurationsnäringen. De flesta kommer med personbil varför de bilburna besökarna är av stor vikt för branschens omsättning.

Restauranger och serveringsanlággningar Branschen sysselsätter ca 30000 årsarbetare med betydande säsongvariationer. Den största andelen årsarbeten per invånare finns i

212 Kortransonering av drivmedel

m.

ä .mEo

...E25 _ovcø _so_ 2 mm om 2 S

000 000 ooo ooo ooo

000 000 00m 00m o.:

.czmwEo

v

30h

m: Z

00m mvm

.E0 000 000 000 ooo 000

.E:_:_

Snafimox

000 00m omm 00m 0mo

ens: Rafi:

v _ m

å mm S.

:oo

Sm E:

-2350 5%

m o w

2%

nu: S I

l

0.2 0.mm 00m 2: we

:m. € §w

å.

000 000 000 ooo ooo

många.: rlulu

o? 00m om_ omm 00m _S= M m

000 ooo 000 000 000

w:_5:aEo

.å

-ämm 000 ooo 00m 00v 00m

:mä

m

ooh

m o =3 v_

:oo

=m. € Eu

000 ooo 0mm 000 0mm

.Sömn

m.

_S:

000 mmm :v

.autumn

| .. I

omm o:

.Sim swoon?

.Em .m

.:o__m.8mE=:a=.5@

-:aEoo

I |

m2 mmm m2

02:e. & :2 _

«=o_m$EEcv_

EF6

+

0_ .o

Eo:a .§ € o:2:om € :a

asså

:aaah :Se: mEaEÖ

› av drivmedel 213 Korrransonering

storstadslänen samt i de utpräglade turistlänen. Speciellt inom glesbygdsområden kan denna form av extrasysselsättning vara av ytterst stor vikt. De restauranger, liksom annan verksamhet som riktar sig till tillfälliga besökare vare sig det är semesterresenärer eller tjänsteresenärer, som är lokaliserade till glesbygdsområden är mer beroende av att bilismen får fortgå ostörd än de som är belägna i storstadsområden eller andra områden med god kollektivtrafik.

Hotell l Sverige finns l 700 hotell av varierande storlek. Hotell med den största bäddkapaciteten ( 160 bäddar) är mest förekommande i storstäderna med 26 procent i Stockholm och 16 procent i Göteborg. Bäddkapaciteten fördelar sig efter mönstret storstadslän och turistlän. Sålunda har de tre storstadsläncn 30 procent av bäddkapaciteten och Kopparbergs och Jämtlands län 15 procent. Genomsnittligt svarar utländska besökare för 13 procent av omsättningen inom hotellbranschen eller 63 miljoner kronor. Av antalet gästdygn svarar utlänningarna för 18 procent (tabell 9.16). I Stockholm svarar utlänningar för 51 procent och i Göteborg för 44 procent av den totala beläggningen. Sannolikt svarar de som är på tjänsteresa för merparten av de utländska gästdygnen på svenska hotell, men inte mindre än ca 25 procent av de utländska bilturisterna övernattar på hotell. sysselsättningen i branschen varierar kraftigt under året och är beräknad till 21 000 årsarbeten.

Camping Antalet bäddar på landets ca 500 campingplatser har uppskattats till 225 000, då inberäknat husvagnar, tält och campingstugor. Kalmar, Götelän intar en dominerande roll med 30 procent av det borgs och Bohus totala tillgängliga utbudet. Den service som campingplatserna erbjuder används nästan uteslutande av bilburna semesterresenärer. Det utländska inslaget är markant och avspeglar sig också i dess andel av omsättningen som är hela 25 procent. Antalet gästdygn är 1,5 miljoner vilket innebär att camping är den populäraste inkvarteringsformen för utlänningar. Endast 172 årsarbeten ger campingverksamheten direkt upphov till enligt SOU 1973:52. Till detta måste dock fogas att campingens form av självhushåll ger upphov till ökad omsättning för livsmedelsaffärer o. d. i campingplatsernas omgivning, varför antalet människor som är beroende av denna typ av inkvartering är betydligt större.

Vandrarhem Att utländska besökare, semesterresenärer, utnyttjar de billigaste inkvarteringsformerna blir än tydligare när man ser att de svarar för hela 30 procent av vandrarhemmens omsättning. Landets 190 vandrarhem med totalt 9 200 bäddplatser är relativt jämnt utspridda i riket, dock med en

214 Kortransonering av drivmedel

viss koncentration till s. k. turistområden. Absolut sett svarar vandrarhem för en liten del av den totala inkvarteringskapaciteten, endast 0,5 miljoner av totalt nästan 1,5 miljoner gästdygn per år.

Sem es terbyar Vid landets 180 semesterbyar finns ca 18 000 bäddar. 70 procent av byarna är helårsöppna med en genomsnittlig beläggning på 15-17 veckor. Sommarsäsongsbyarna har en väl avgränsad säsong med nästan IOO-procentig beläggning under juni, juli och augusti månader. Tillsammans med övrig inkvartering svarar semesterbyar för totalt 350000 gästdygn, varav merparten hänförs till övrig inkvartering. Den sysselsättning som semesterbyar ger upphov till är säsongbunden men troligtvis ett nödvändigt komplement till försörjningen för människor i glesbygdsområden med turism som bisyssla.

Övrig inkvartering

Denna verksamhet, som omfattar privat rumsuthyrning, bondgårdssemester etc., har beräknats omfatta 60 000-80 000 bäddar. Antalet människor som är beroende av intäkterna från verksamheten är okänt men torde vara relativt stort. De torde dessutom vara lokaliserade till sådana områden där biinkomster av detta slag är nödvändiga för försörjningen.

Annan näringsverksamhet STTF har beräknat att endast 1/3 av turisternas - för de utländska utlägg turisterna hälften - kommer omkring den egentliga turistnäringen till del, medan mer än hälften går direkt till detaljhandeln. Eftersom de utländska turistutgifterna uppgår till en miljard kronor årligen är detaljhandelns andel av de utländska turisternas utlägg 300 miljoner kronor. Lägger man till det som övriga utländska besökare spenderar, kommer man upp till betydande belopp som omsätts inom detaljhandeln p. g. a. utländska besök.

Tabell 9. l 7 Den genomsnittliga körsträckan för privatägda personbilar 1966

Antal mil %

Färd i arbetet 185 13,1 Till och från arbetet 321 22,7 Semestcrresor och övriga fritidsrcsor 906 64,2 Summa 1 412 100,0 Källa: SOU 1969:57 (Vägplan 70).

Kortransonering av drivmedel 215

9.10.4 Bilens betydelse i turisttrafik

Vid semester och fritidsresor är bilen det dominerande färdmedlet. av såväl svenska som utländska turister nyttjar Ungefär 75 procent för dessa resor och 65 procent av de svenska bilarnas årliga personbilen körsträcka utgörs av fritids- och semesterresor (tabell 9.17). Olika undersökningar tyder på att av de 65 procent av den årliga körsträckan som utgörs av semester- och fritidskörning är 15 procent Med andra renodlad semesterkörning och 50 procent annan fritidskörning. 0rd kör den svenske bilisten 135 mil årligen i ren semesterkörning, vilket motsvarar en ungefärlig drivmedelskonsumtion på 380 000 m3. För övrig kan drivmedelskonsumtionen beräknas till ca fritidskörning 1 400 000 m3. Total konsumtion för semester och fritidskörning närmar sig härigenom två miljoner m3 drivmedel. De utländska besökarnas drivmedelskonsumtion kan uppskattas till 40 O00 m3 om man antar att de kör lika långt som svenska bilister gör stannar i Sverige fyra dagar. Ungefär hälften av denna och genomsnittligt konsumtion faller juni, juli och augusti, då för på sommarmånaderna övrigt även den svenska personbilsparken är högre utnyttjad (2-3 gånger längre körsträcka under sommaren jämfört med vintern). Det ovanstående kan sammanfattas i tabell 9.18. Av tabell 9.18 att den drivmedelsmängd utländska bilister framgår använder vid färd i Sverige är liten, endast 1,2 procent av drivmedelskonsumtionen för privatbilar och 0,7 procent av den totala årliga drivmedelskonsumtionen som är 6 miljoner m3. l direkt drivmedelskonsumtion innebär de utländska bilisternas trafik i Sverige en omsättning på 40 miljoner kronor varav l/3 eller 13 miljoner kronor kommer och bensindetaljhandeln till del. Emellertid har oljebolag oljebolagen under senare år engagerat sig alltmer i trafik- och restaurangbranschen dagligvaruhandel och bilservice, varför de respektive också har ökat sin andel av den svenska fritidsmarknaden. Man rimligen kan därför har ett stort kommersiellt intresse av antaga att oljeföretagen den svenska turistmarknaden.

9. 10. 5 Tillämpade tilldelnirzgsprinciper De utländska som stadigvarande eller tillfälligtvis har personbilsägare och vilkas fordon inte är registrerade här kan Sverige som uppehållsland

Tabell 9.18 Beräknad årlig drivmedelskonsumtion för olika aktiviteter med privatbil (m3)

l arbete Till och Fritid Semester Totalt från m3 arbete

Svenskar 520 000 900 000 l 400 000 380 000 3 200 000 98,8 — — — — 40 000 1,2 Utliinningar Summa - - - — 3240000 100,0

216 Kortransonering av drivmedel

inom ramen för det nuvarande ransoneringssystemet inte erhålla någon automatisk drivmedelstilldelning. De är helt hänvisade till behovsprövad tilldelning från TN och de kommunala kristidsorganen. Det system som är avsett att tillämpas vid en krissituation och som användes under drivmedelsransoneringen 1974, innebär att varje ägare av ett i utlandet registrerat fordon som önskar tilldelning av drivmedel för färd i Sverige måste tillställa TN en motiverad ansökan angående behov och resans nödvändighet. Till ansökan skall en kopia av registreringshandlingarna fogas för att möjliggöra kontroll av att sökande och ägare är samma person. Under ransoneringen behovsprövades de ansökningar som kom in efter samma normer som gällde svenskregistrerade fordon. Till kommunala kristidsorganen kunde utländska fordonsägare vända sig för att erhålla s. k. hemkörningsranson, vilket innebar att de fick tillräckligt med drivmedel för att ta sig fram till lämplig utresetullstation. Ärenden som rörde utlandsregistrerade personbilar fördelade sig som nedanstående tablå visar:

Antalet ärenden var som synes av hanterlig storlek men vid en hårdare ransonering och/eller om den infaller under en annan årstid kan det bli svårt att snabbt ta hand om ett stort antal ansökningar.

9. 10.6 EBUzs överväganden och förslag lnför framtida situationer möjliga, av tillfällig drivmedelsbrist måste problemet med tilldelning av drivmedel till utländska personbilsågare på besök i Sverige lösas på annat sätt. Som skäl för en reglering av utländska bilisters drivmedelsförbrukning kan följande anges: — Psykologiska skäl. Den svenska ransoneringsmoralen påverkas i negativ riktning om utlänningar får köra fritt och oransonerat samtidigt som svenska bilister inte får göra detta - Klara och entydiga bestämmelser är till gagn såväl för svensk turistnäring som för Sveriges goodwill utomlands - Många av de resor som företas med personbil är av umbärlig karaktär som kan slopas eller överföras till kollektiva transportmedel under kris. Mot en reglering talar bl. a. att kostnaderna för åtgärdernas administration kan överstiga den drivmedelsbesparing som görs. Att undanta_ utländska bilister form av reglering från någon synes orimligt trots den ringa drivmedelsförbrukning de står för. En allmän riktlinje bör vara att utländska bilister skall utsättas för samma grad av konsumtionsdämpning som svenska fordonsägare. Slutligen måste det påpekas att eftersom de olika kategorierna av personbilsägare är omöjliga att särskilja vid inpasseringen måste alla behandlas lika vad avser regleringsåtgärder.

Kortransonering av drivmedel 217

Sparkampanf Eftersom utlänningar är svåra att nå med sparbudskap som gäller Sverige får man lita på att sparkampanjer bedrivs i respektive hemland och att detta påverkar fordonsägaren så att denne kör på ett drivmedelsbesparande sätt även i Sverige.

Helgtrafikférbud Helgtrafikförbud bör även omfatta utländska bilresenärer. En sådan tillämpning synes ha varit vanlig i de länder som under krisen 1973/74 införde förbud. Här kan dock besvärliga problem uppstå då dessa inte har någon fast bostad i Sverige att tillbringa helgen i. De måste med andra 0rd kunna nå tänkta destinationsorter före förbudets inträdande eller genom generösa dispensmöjligheter ges möjlighet att nå dem under en helg. Om inte detta sker kan gränsområden bli överhopade av människor som inte kan ta sig någon vart och inte heller har någonstans att bo. Detta kan bli speciellt svårt under sommaren. Bred information om helgtrafikförbud och dispensmöjligheter är därför nödvändig. Andra möjligheter som kan diskuteras i samband med bilturism (inte enbart utländska bilister) är restriktioner eller rekommendationer rörande husvagnar, skrymmande packning på biltak etc. Möjligen kan sådana åtgärder samordnas med sparkampanjer.

Standard tilldeln ing Om en kortransonering måste tillgripas för svenska fordon bör även utländska fordonsägare möta motsvarande förbrukningsrestriktioner. Ett förslag som förbereddes på TN under krisen 1973/74 var att ge alla ägare till utlandsregistrerade personbilar som passerar in i Sverige under den tid som en kortransonering varar en standardtilldelning. Denna kan antingen vara generell eller differentierad. Möjligheten att ansöka om extra tilldelning av drivmedel måste dock finnas oavsett vilken form man väljer. Standardtilldelning ges i form av ett standardkort vid inpasseringen oavsett resans ändamål och endast en gång under ransoneringsperioden. Tilldelningens storlek får avgöras med den uppkomna krisens styrka som bakgrund, men storleken kan även bedömas ur sådana synvinklar som att alltför liten ranson ökar antalet ansökningar om extra drivmedel medan en alltför stor binder en drivmedelskvot som kanske aldrig utnyttjas. Som exempel på det sist nämnda kan det beräknas att en standardranson på 50 liter under 1974 års ransonering hade krävt en kvot för den utländska personbilstrafiken på ll 500 m3. Med tanke på att TN totalt erhöll en kvot om 150 000 m3 drivmedel för behovstilldelning till vägtrafiken överhuvudtaget ter sig detta alternativ som ganska orealistiskt. För att undvika dubbeltilldelning vid en generell tilldelningsform måste en registrering av de fordon som erhåller drivmedel ske. Även en stämpling av lämplig registreringshandling kan göras. Man måste i så fall undersöka vilka handlingar som alltid måste medföras i respektive lands

218 Kortransonering av drivmedel

personbilar och om stämpling av dem får göras. Ett alternativ till att stämpla någon av den inpasserande utlänningens bilhandlingar är att använda ett självhäftande märke av typ kontrollbesiktningsmärket. Märket kan fästas på insidan av bilrutan av den personal som tilldelar grundranson. Märket kan vara så utformat att det består av sex rutor var och en representerande en ransoneringsperiod. Rutorna markeras allt eftersom ransoneringsperioderna går. Kontrollmärken som fästes på vindrutan kan emellertid lätt avlägsnas, varigenom personbilägaren kan göra anspråk på ytterligare standardkort. För att undvika detta kan man registrera personbilens nummer samt ägarens namn och adress i syfte att utarbeta kontrollistor som kan användas i tvivelaktiva fall vid utdelning av standardranson.

EBUss förslag till differentierad standardtilldelning

En standardranson för svenska bilister innebär att de fritt får disponera över en viss mängd drivmedel under ransoneringsperioden. De bilägare som anser sig ha behov av ytterligare drivmedel får ansöka om detta hos länsstyrelsen. Standardransonen innebär i själva verket att varje bilist får ett visst antal liter drivmedel per dag att förbruka. Denna dagsranson var ca 1,5 liter under ransoneringsperioden 1974. Ett differentierat system kan utgå från t. ex. vistelsetid i Sverige eller planerad färdsträcka i Sverige. Om tilldelningen utgår från färdsträckan skulle man kunna tänka sig att utländska turister erhöll stora mängder drivmedel för kort vistelse i avlägsna turistorter, t. ex. Helsingborg-Åre. På samma sätt skulle utländska medborgare (danskar, tyskar) med fritidshus i Sverige få drivmedel för färd till sitt fritidshus under tider då motsvarande rekreationsresor undanhålls boende inom landet. Brist på drivmedel innebär störningar i en rad viktiga samhällsfunktioner. När regeringen anser sig tvungen vidtaga ingrepp i den fria dispositionen av drivmedel, är det för att samhället på bästa möjliga sätt skall kunna klara de påfrestningar en kris alltid för med sig. Medborgarna får då finna sig i inskränkningar i mindre angelägen konsumtion. Det förefaller då inte rimligt att särbehandla turist- och rekreationsresande från utlandet. Ett sådant förfarande kommer på sikt att minska allmänhetens förtroende för myndigheterna och successivt undergräva den lojalitet som alla ransoneringssystem förutsätter. EBU finner inte att hänsynen till landets anseende utomlands eller den nationella turistindustrin motiverar en särbehandling av utlandsturisterna. sysselsättningen inom turistindustrin skulle i och för sig kunna skyddas genom att inhemska bilister medgavs möjlighet att besöka anläggningari Sverige. Turistnäringen fåri tider av ransonering stödjas på annat sätt. Under krisperioder kan kortransonering också bli aktuell i andra länder. EBU anser att man då bör komma överens om kupongbyte vid gränsstationerna med clearing i efterhand. Många länderi Europa varken har eller planerar system med kortransonering. Det förefaller inte rimligt att resenärer från sådana länder skall få en rikligare tilldelning vid inpassering än resenärer från länder som varit förutseende nog att hålla en

Korrransonering av drivmedel 219

hög ransoneringsberedskap. EBU föreslår därför att utländska bilister bedöms efter samma regler som svenska, dvs. erhåller en tilldelning vid gränsen motsvarande grundransonen i Sverige fördelad på antal resdagar i landet. Den som anser sig ha starka skäl att få extratilldelning får söka sådan hos TN. Som exempel på detta tilldelningssystem kan nämnas att en bilist som under drivmedelsransoneringen år 1974 uppgivit en planerad vistelsetid i Sverige ha erhållit 15 liter drivmedel vid inpasseringen. En på 10 dagar skulle sådan begränsad mängd drivmedel medger inga längre resor i landet. Man får därför förutsätta att inpasserande bilar dels har fylld bensintank, dels är försedd med nödvändig dunkreserv. Bilisterna bör vid tullstationen kvittera erhållen kupongmängd. Kvittooriginalet behålls på tullstationen som verifikation för utlämnade kuponger. Kopian behålls av bilisten. Av handlingarna skall klart framgå den vistelsetid efter vilken drivmedelsmängden har beräknats. För att förhindra överlåtelse av kuponger (typ ”dansbanebiljetter”) antecknas fordonets registreringsnummer på utlämnade kuponger. Detta medger kontroll på bensinstationerna. Vid utpassering skall bilisten visa upp kopian så att tullpersonalen kan kräva tillbaka outnyttjade kuponger. Den bilist som har för avsikt att stannai Sverige mindre än tre dagar bör inte få några kuponger utan endast ett nolldokument som kan uppvisas vid utpasseringen. Denna form av tilldelning till utländska bilister bör kompletteras med utökad kollektivtrafik till större turistområden. Det centrala svenska turistorganet bör uppmana utländska researrangörer att verka för ett större utnyttjande av de kollektiva transportmedlen. De utländska fordonsägare som inte är tillfreds med den tilldelning som sker vid gränsen måste beredas tillfälle att ansöka om extra drivmedel hos TN. Prövningarna bör ske efter samma normer som gäller svenska fordon. För att ge tilldelningsmyndigheten en viss framförhållningstid och arbetsro föreslås att ansökningshandlingarna måste vara TN tillhanda ett visst antal dagar innan inresan är planerad. För en ansökan som kommer in för sent kan då någon tilldelning inte påräknas. Information till utländska bilförare om ransoneringssystemets uppdess funktion, hur man ansöker om drivmedel, var man ansöker byggnad, kan vara om drivmedel etc. är mycket viktig. Lämpliga informationsvägar resebyråer, rederier med färjetrafik på Sverige, ambassader/konsulat, annonser i utländska tidningar eller tidskrifter och broschyrer. Det samlade ansvaret för information till utlänningar om regleringsåtgärder i Sverige kan det centrala turistorganet ha. Här skall det nämligen med uppgift att sprida information och finnas en speciell kanslifunktion reklam om Sverige utomlands. Informationspaket, utarbetade i samråd med ransoneringsmyndigheter, kan finnas förberedda hos organet så att de snabbt kan göras aktuella och föras ut till olika mottagare utomlands. När exempelvis en kortransonering fungerat en längre tid kan information om denna komma med i turistorganets normala kampanjverksamhet.

220 Kortransonering av drivmedel

Informationen under drivmedelsransoneringen år 1974 fungerade inte alltid tillfredsställande vilket framgår av en enkät till åtta färjerederier som gjorts av TN. En övervägande del av dessa svarade att informationen avseende drivmedelsransoneringen var problemfylld såväl ombord (63 %) som vid terminalerna (88 %). För att minska det informationsglapp som förelåg avdelade färjerederierna egen personal som informerade de inresande om de förhållanden som rådde i Sverige. Denna beredvillighet i fråga om informationsspridning kommer också till uttryck i att samtliga tillfrågade rederier förklarat sig villiga att sprida ett av ransoneringsmyndigheter sammanställt informationsmaterial antingen vid fäijeterminalen eller ombord på färjorna. Informationsmaterial såväl som ansökningsformulär måste finnas Översatt till ett antal olika språk, företrädesvis engelska, tyska, franska och finska. Fast adress till ransoneringsmyndigheten bör där anges. Information om möjlighet till extratilldelning och andra regler som gäller kan även ges vid utdelning av standardranson. Sammanfattningsvis vill EBU framhålla önskvärdheten av att också i akuta bristsituationer upprätthålla kommunikationerna över gränserna. Detta motiverar att inpasserande utländska bilturister erhåller viss tilldelning av drivmedel under ransonering i Sverige. Inte minst hänsynen till turistnäringen kräver att lämpliga tilldelningsrutiner finns förberedda. En sådan ordning innebär också att svenska bilturister utomlands kan röna likartat mottagande. Med det föreslagna tilldelningssystemet riskeras inte de svenska bilisternas lojalitet mot ransoneringen liksom också möjligaste hänsyn tas till sysselsättningen inom turistnäringen.

9.1 I Drivmedelsransoneringens effekter

Drivmedelsförbrukrzing och trafikarbete Det primära syftet med en ransonering är att begränsa konsumtionen av en viss vara eller produkt. En drivmedelsransonering innebär också att trafikarbetet med enskilda personbilar minskar till förmån för kollektiva transportmedel samt att de yrkesmässiga godstransporterna än mer rationaliseras för att minska drivmedelsförbrukningen. Under ransoneringen minskade som tidigare nämnts bensinförbrukningen. Med hjälp av de utdelade standardransonerna och de extra tilldelningar som gavs kan det beräknas att förbrukningen minskade med 11,8 procent. Denna siffra visar emellertid enbart den teoretiska (minimum) besparingen. Troligtvis var den större eftersom alla inte utnyttjade möjligheten till maximala bensininköp. Betydligt svårare var det att begränsa konsumtionen av motorbrännolja, eftersom denna produkt till största delen används inom yrkestrafiken och som drivmedel till allehanda motorer och oregistrerade motorrredskap. En knapp tilldelning av motorbrännoljan hade därför fått en negativ effekt på produktion och sysselsättning.

Kortransonering av drivmedel 221 Tabell 9.19 Leveranser av drivmedel under första kvartalet 1974 (jämfört med ett år tidigare)

I tabell 9.19 redovisas vissa uppgifter om utleveranser av drivmedel under första kvartalet 1974. Härvid bör beaktas viss tidsförskjutning mellan leveranser och förbrukning. Resandefrekvensen hos de kollektiva transportmedlen ökade med totalt 20-30 procent under ransoneringsperioden. Största ökningarna skedde i tätortstrafiken och då främst vad avser arbetsresor. Det syns också som om trafikföretagen lyckades klara av den ökade tillströmningen av trafikanter med olika åtgärder, exempelvis genom ökat trafikutbud och högre utnyttjande av befintliga förbindelser. Totalt ökade vagnkilometerproduktionen med ca fem procent. Relativt sett ökade kollektivtrafiken ungefär lika mycket som biltrafiken minskade, dvs. 20-30 procent. Absolut minskade emellertid biltrafiken mycket mer då denna svarar för 84 procent av det årliga trafikarbetet uttryckt i personkilometer och kollektivtrafiken således för 16 procent. Medelbeläggningen per bil ökade med ca sex procent, dvs. från 1,18 personer till 1,25 personer per bil. Av rapporter från statens vägverk kan utläsas att trafikförändringen på hela det allmänna vägnätet för veckomedeldygn i ransoneringens inledningsskede var drygt 30 procent lägre än under motsvarande tid 1973. Därefter inträffade en successiv ökning och när ransoneringen upphörde var trafiken ca 15 procent lägre än under motsvarande period 1973.

Svenskarna och olfekrisen

Sveriges Radios avdelning för Publik- och programforskning samt Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier har i en delrapport i maj 1974 publicerat en undersökning kallad ”Svenskarna och oljekrisen”. Undersökningen ägde rum strax före julen 1973 och i slutet av februari 1974. Av rapporten framgår bl. a. följande. l februari ställdes frågan huruvida situationen under vintern varit så allvarlig att det varit befogat att starta en bensinransonering. Därvid uppgav 37,5 procent att allt eller det mesta talade för en sådan åtgärd, 23,3 procent var tveksamma och 38,8 procent menade att det mesta eller allt talade emot eller att åtgärden varit direkt förkastlig. Beträffande frågan huruvida extra tilldelningen av drivmedel varit rättvis eller orättvis ansåg 27,4 procent att den varit helt eller ganska rättvis,

222 Kortransonering av drivmedel

21,4 procent var tveksamma medan 41,9 procent uppfattade den som ganska, mycket eller upprörande orättvis.

Statens vdg- och trafikinstituts (VTI) undersökning

För att få en så god kännedom som möjligt om drivmedelsransoneringen i skilda avseenden uppdrog TN åt VTI att genomföra en undersökning av ransoneringens effekt på resvanorna. Undersökningen genomfördes som en intervjuundersökning där fordonsägare som kom till ett antal slumpmässigt utvalda av AB Svensk Bilprovnings kontrollstationer fick svara på frågor om drivmedelsransoneringen. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt: - Av samtliga tillfrågade ansökte 38 procent om extratilldelning varav 89 procent beviljades extra drivmedel. - Andelen fordon som utnyttjades för samåkning ökade från 15 procent före till 20 procent under ransoneringen. - Före reste ransoneringen 27 procent av de tillfrågade med annat transportmedel än bil till och från arbetet. Under ransoneringen var motsvarande siffra 40 procent.

TN :s företagsenkät För att utröna de effekter som drivmedelsransoneringen eventuellt medförde för landets företag lät TN utföra en enkätundersökning. Resultatet av denna kan sammanfattas i följande punkter. 1. 49 procent tyckte att ransoneringssystemet fungerade tillfredsställande. 2. Ungefär l/3 av de anställda kör regelbundet bil till arbetsplatsen. Denna siffra förändrades under drivmedelsransoneringen till att motsvara var 5 :e anställd, en minskning med 33 procent. 3. 13 procent har redovisat förseningar vid leverans och distribution av gods. 9 procent hade problem med närtransporter och 8 procent vid fjärrtransporter. 4. 20,5 procent vidtog åtgärder mot förseningar vid leverans och distribution av gods; mest frekvent var åtgärden att anlita åkerier. 5. 17 procent av det totala antalet företag har redovisat omsättningsminskningar. 79 procent av företageni näringsgrenen transportmedel-, bränsle- och drivmedelspartihandel samt 96 procent inom bil- och drivmedelsdetaljhandel har redovisat omsättningsminskningar. 6. 12 procent genomförde personalförändringar medan 18 procent planerade att genomföra sådana åtgärder. Mest frekvent var anställningsstopp. Permittering genomförde 3 procent av företagen och 6 procent hade planer på detta. 7. 17 procent införde flexibel eller förskjuten arbetstid, 19 procent hade planer på detta. 29 procent av dem som förändrade arbetstiderna har bibehållit dessa efter ransoneringens slut.

Kortransonering av drivmedel 223

8. 29 procent av det totala antalet företag organiserade samordning av personbilar med anledning av drivmedelsransoneringen. Vid betraktande av detta bör det emellertid också påpekas att: - ransoneringen var relativt lindrig och kortvarig, - industrins behov i största möjliga utsträckning skulle tillgodoses, - ett relativt stort sparande möjliggjordes genom att en viss överförbrukning av energi inom industrin kunde elimineras, — ransoneringen inföll under lågsäsong (vintertid) då kapacitetsutnyttjandet normalt är lågt hos många företag, - högkonjunktur rådde vid tiden för ransoneringens genomförande vilket motverkade sysselsattningsminskningen inom många branscher.

10 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

10.1 Inledning

Tidigare i detta betänkande har visats på fördelen med en rikt utvecklad åtgärdsarsenal för energikriser. Ju fler åtgärder som har förberetts, desto större möjlighet har man att välja en åtgärd som passar till den aktuella situationen. Regering och ansvariga myndigheter får ökad handlingsfrihet om möjliga motåtgärder inte snävt begränsas till en omedelbar riksomfattande kortransonering. EBU har mot denna bakgrund velat studera olika slags begränsningsåtgärder, deras möjliga praktiska användning samt deras spareffekt och konsekvenser för förbrukare m. m. Dessa studier har bedrivits inom ramen för den arbetsgrupp som tillskapats för drivmedelsfrågor. För vissa frågor har utomstående expertis anlitats. Deras fullständiga rapportering framgår av bilagor till betänkandet. På ett tidigt stadium av arbetet framstod bristen på relevant transportstatistik såsom besvärande. Därför uppdrogs åt VTI att utreda behovet av och möjligheterna till en förbättrad statistik på gatu- och vägtrafikens område. Statistikfrågorna tas också upp i detta kapitel.

10.2 Redovisade erfarenheter

10.2. l Tidigare erfarenheter iSverige

Under andra världskriget försökte man begränsa drivmedelsförbrukningen, inte bara genom kortransonering, utan också genom en rationalisering av motorfordonstrafiken. Man genomförde t. ex. en centralisering av beställningstrafiken med lastbil. Vidare hävdes gällande bestämmelser för maximal last, och tillståndsgivningen för godsbefordran förenklades. För att bl. a. spara Smörjmedel infördes räjongbegränsning i syfte att tvinga över långtransporterna till allmänna färdmedel. Under år 1942 stimulerades sambruk av lastbilar genom blockbildning och det beslöts om tvångsanslutning av lastbilsägare till auktoriserade lastbilscentraler. Omedelbart efter kriget tvangs man av valutaskäl att införa reglering av drivmedelsförbrukningen. Inledningsvis begränsades förbrukningen genom sparkampanjer och helgtrafikförbud.

226 Annan reglering av drivmedelsjörbrukningen

l samband med Suezkrisen 1956-57 krävdes ingrepp i drivmedels» konsumtionen. Ett söndagstrafikförbud gällde fr. 0. m. den 17 november 1956 och några månader framåt.

10.2. 2 Erfarenheter utomlands

I kapitel 6 har redovisats en rad olika åtgärder som under krisen 1973/74 vidtogs i olika länder. Bland de åtgärder som användes flitigast finns t. ex. hastighetsbegränsning, helgtrafikförbud och förbud mot lösdunkförsäljning. I bilaga l finns en kronologisk åtgärdsredovisning land för land. Sammanfattningsvis kan följande sägas. Under krisen var beredskapsläget på ransonerings- och regleringsområdet ofta dåligt. Man saknade väl förberedda system för snabb förbrukningsdämpning. De åtgärder som då vidtogs kännetecknades av - snabb insats, — enkel eller obefintlig administration samt - att konsekvenserna för bilisterna skulle vara milda och lätt accepteras. Man hade i regel ingen uppfattning om den spareffekt som kunde förväntas av olika åtgärder. Det gällde inte i första hand att dra ned förbrukningen ett visst antal m3 drivmedel för att möta viss prognostiserad nedgång i importen utan snarare att överhuvudtaget ”göra någonting”. Därför gjordes inga effektuppskattningar. Inte heller efteråt har man gått igenom sina egna erfarenheter för att för framtiden stå på säkrare mark vid val av regleringsmetod. De beräkningar som gjorts i efterhand har varit grova och skönsmässiga och kan på så sätt ha påverkats av viljan att bevisa riktigheten i det egna handlandet, dvs. man kanske övervärderar spareffekterna.

10.2.3 TN:s urvärderingsrapport TN menar för sin del att spareffekten av ett helgtrafikförbud vintertid i Sverige skulle vara ringa. Det skulle vidare enligt TN drabba mycket orättvist och leda till en mängd dispensansökningar särskilt i glesbygdslänen. I fråga om hastighetsbegränsningar säger TN att spareffekten skulle bli ringa i Sverige eftersom vi redan har internationellt sett låga fartgränser på vägarna. Den studie som VTI gjorde hösten 1973 av möjliga effekter av en ytterligare begränsning av högsta tillåtna hastighet på de svenska vägarna visade besparingseffekter på 3-5 procent om en generell 70 km-regel hade införts vintertid. Andra möjliga åtgärder som anges är t. ex. räjongbegränsningar. samåkningstvång, ingen bensinförsäljning under vissa dagar och/eller kvällstid samt prishöjningar i prohibitivt syfte. l fråga om den sistnämnda metoden sägs att den givetvis är administrativt enkel men att den samtidigt drabbar orättvist. Erfarenheterna från krisen 1973/74 pekar enligt TN på att den svenska allmänheten är mycket känslig för i vart fall stora prisförändringar och utan större svårigheter tycks kunna minska sitt bilutnyttjande.

Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningen 227

10.3 Trafikregleringar

l0.3.1 Tidigare erfarenheter m. m.

Ett sätt att minska förbrukningen av drivmedel under kristid är att trafiken. Den mest omfattande körtillståndsreglering som förereglera

kommit i Sverige företogs åren 1945-49 isamband med den trafikregle-

ring som föranleddes av brist på bilgummi och av valutaskäl. Helgtrafikförbud infördes i slutet av oktober 1947 och hävdes i april 1948 i samband med att allmän kortransonering för bensin infördes. Söndagstrafikförbudet medförde en kraftig nedgång i bensinförbrukningen. Endast omkring 7 procent av personbilsägarna och 16 procent av lastbilsägarna erhöll söndagskörtillstånd. Under Suezkrisen 1956-57 infördes söndagstrafikförbud fr. o. m. den 17 november 1956. Målet var en minskning på 25 procent men den faktiska besparingen beräknas till ca 15 procent. Formerna för en reglering med körtillstånd kan varieras på ett flertal sätt allt efter krav. Körtillståndsreglering kan utnyttjas för en lägets relativt måttlig reglering av trafiken, men den kan också skärpas så att den innefattar en fullständig kontroll med individuell behovsprövning. Kännetecknande för en sådan reglering är att den som erhåller körtillstånd är berättigad att utnyttja fordonet i trafik och att inköpa drivmedel utan maximering, om inte särskilda försäljningsrestriktioner införs samtidigt. Under krisen infördes trafikregleringar i ett flertal länder i 1973/74 Europa. Med undantag för Österrike och Norge tillämpades ett helgkörförbud vanligen verkande endast under söndagsdygnet. I Österrike lät man bilisterna själva välja den dag som skulle vara körfri. I Norge började förbudet redan kl. 15.00 på lördagen. Vissa erfarenheter från Danmark, Norge, Schweiz, Västtyskland och Nederländerna redovisasiexpertrapporten osäkra som lämnats mot en i bilaga 4. De mycket uppgifter pekar 7--10 av den normala veckoförbrukningen av spareffekt på procent bensin. Österrike uppger att dess trafikreglering med valfrihet beräknades ge en besparing på ca 4,5 procent. Förordningen om en förbudsdag vecka under perioden 14 januari-l juli 1974. Redan efter per gällde några veckor hävdes dock förbudet.

Statens biltrafiknämnds förslag Dâvarande statens biltrafiknämnd redovisade i december 1966 ett förslag till system för ransonering av motordrivmedel. I nämndens rapport redovisades också förslag beträffande trafikregleringar. Nämnden ansåg att en körtillståndsreglering kan komma ifråga bl. a. vid en begynnande försörjningskris, innan kortransonering tillgrips och då andra åtgärder för att begränsa konsumtionen, t. ex. besparingskampanjer eller kvoteringar i handelsledet, inte bedöms vara tillräckliga. Man sade också att en kombination av sådana åtgärder kan tillämpas. Man ansåg vidare att det kan finnas lägen då det från kontrollsynpunkt kan vara

228 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen sou 1975:60

lämpligt att utfärda körtillstånd också till fordonsägare som vid en kortransonering erhållit inköpskort. Nämnden fann dessutom att körtillståndsreglering kan vara ett lämpligt instrument för att motverka snedvridning av handeln med drivmedel, i det fall endast visst slag av drivmedel blivit föremål för kortransonering. Som exempel angavs att en kortransonering av t. ex. bensin kan medföra ökad övergång till dieseldrivna fordon. För att kunna bemästra sådana tendenser och ge en sådan övergång rätt inriktning ansåg nämnden att användningsreglering genom körtillstånd kan användas för fordon som drivs med diesel. Omfattningen av en körtillståndsreglering kan variera med hänsyn till lägets krav. Nämnden redovisade följande tre typfall. l. Åtgärder för att begränsa antalet fordon som får nyttjas i trafik varvid angelägenhetsgraden blir avgörande. Generella och särskilda körtillstånd kan utfärdas. 2. Åtgärder för att begränsa fordons användning under vissa tider t. ex. helger. Generella och särskilda körtillstånd erfordras. 3. Åtgärder avseende begränsning av fordons användning till visst område, s. k. räjongbegränsning. Generella och särskilda tillstånd erfordras. Nämnden förordade att central myndighet får bemyndigande att utfärda generella tillstånd medan länsstyrelserna efter prövning av ansökan får utfärda särskilda körtillstånd i enlighet med centralt utfärdade anvisningar. Kontrollen föreslogs ske via försäljningsställen vid försäljning av drivmedel och i samband med polisens övervakning av trafiken. Kontrollen av generella tillstånd ansågs inte medföra några svårigheter eftersom det torde vara tillfyllest att fordonsinnehavaren vid inköp av drivmedel eller vid trafikkontroll kan legitimera sig. Kontrollen av de särskilda tillstånden kräver dock att den som erhållit tillstånd förses med bevis (körtillståndsbevis) som fästs synligt på fordonet. Beviset bör innehålla uppgift om fordonets registreringsnummer, ägare, hemort, drivmedelsslag samt för vilket ändamål och under vilken tid tillståndet gäller. För att möjliggöra omprövning av körtillstånd borde dessa, enligt nämnden, i regel utfärdas att gälla viss tidsperiod och ges olika utformning (t. ex. olika färg) för olika perioder. Utöver dessa tidsbegränsade körtillståndsbevis borde också särskilt utformade bevis kunna komma ifråga för vissa speciella ändamål. Förteckning över utfärdade körtillstånd borde föras och hållas aktuell av länsstyrelserna. Blankett för ansökan om särskilt körtillstånd borde ingå i ransoneringssystemet. Förberedelsearbetet borde bl. a. omfatta iordningställande av erforderliga kontroll- och redovisningshandlingar, utarbetande av förslag till föreskrifter avseende olika former av körtillståndsreglering samt utkast till anvisningar för länsstyrelsernas medverkan vid körtillståndsreglering.

TNzs beredskapsplanering TN har i sin ransoneringshandbok (TN HRans) meddelat vissa allmänna riktlinjer beträffande körtillståndsregleringar. Riktlinjerna överens-

Annan reglering av drivmede/sförbrukningen 229

stämmer i stort med dem som angivits ovan. Körtillståndsmärket förutsätts dock inte innehålla uppgift om ändamål. Vidare finns i handboken en förteckning över transportmedel för vilka kan gälla generellt körtillstånd eller för vilka länsstyrelsen kan meddela särskilt körtillstånd. Förteckningen innehåller alla slags transportmedel, dvs. också fartyg och luftfartyg. Ansökan om särskilt körtillstånd skall göras på en blankett som TN har klar. Blanketterna skall tillhandahållas av länsstyrelser, kommunalkontor och polisstationer. Ansökan inges till länsstyrelsen som prövar ansökan och eventuellt utfärdar körtillståndsmärke. Sådana märken finns hos samtliga länsstyrelser. Vid tillfällig brådskande resa får polischef eller annat polisbefäl utfärda särskilt körtillstånd. På tillståndet anges iså fall ändamål med och tid för resan. Körtillståndsmärke fästs på insidan av vindrutan. Då vindruta saknas medföres tillståndet av föraren. Uppgifter om utfärdade tillstånd avses lagras i CBR vilket medger snabb och säker kontroll.

10.3.2 EBU.s expertrapport Docenterna Mats Engström och Bengt Sahlberg samt fil. kand. Bo Strand har för EBU:s räkning utfört en studie av effekter och konsekvenser av ett helgtrafikförbud. Studien har genomförts i nära samarbete med bl. a. TN och VTI. I bilaga 4 redovisas rapporten i sin helhet. Rapporten kan sammanfattas på följande sätt.

Sammanfattning av expertrapporten Energiförbrukningen inom transportsektorn baseras i stort sett helt på olja. Personbilen svarar för ca hälften av förbrukningen, lastbil och buss för omkring 1/5. Under helger dominerar fritidsresandet trafikbilden. Det svarar för ca 3/4 av den totala helgtrafiken med personbilar. Det är också främst fritidsresorna som ett helgtrafikförbud (lördag-söndag) kommer att drabba då övriga typer av resor antingen får dispens eller flyttas över till vardagar alternativt kollektiva transportmedel. Erfarenheten under senare år av helgtrafikförbud (söndagskörförbud) i utlandet visar att förbudet ger en besparing på 7~—10 procent av veckoförbrukningen. Norge hade under krisen 1973/74 helgtrafikförbud under ett antal helger. Förbudet sträckte sig från lördag kl. 15.00 till måndag. 02.00. l inledningsskedet av serien med helgtrafikförbud erhölls en besparing med ca 15 procent. Besparingseffekten avtog sedan. De beräkningar som gjorts i rapporten pekar mot att ett helgtrafikförbud (lördag-söndag) i Sverige vid normalhelg skulle ge en besparing av storleksordningen 16-17 procent av pensonbilarnas ”normala” veckoförbrukning eller ca 8-9 procent av totala drivmedelsförbrukningen i landet. Räknat på den totala ol/eförbrukningen motsvarar detta ungefär 1,5 procent. Enbart ett söndagsförbud uppskattas ge en besparing på 9~~10 procent eller ca 5 procent av den totala drivmedelsförbrukningen.

230 Annan reglering av drivmede/sförbrukningen

Spareffekten torde dock sjunka ju längre förbudet varar. Besparingseffekten vid ett helgtrafikförbud anges vara i hög grad beroende av i vilken utsträckning folk avstår från att flytta över bilresorna till vardagar. Fritidsresorna är ofta svåra att flytta över på grund av tidsrestriktioner. De besparingar som uppnås via andra åtgärder, såsom frivillig sparkampanj, hastighetsbegränsning, bensinstationsstängningar etc. reducerar effekten av ett helgtrafikförbud. Vissa ringverkningar på övriga samhällssektioner blir sannolikt följden av ett trafikförbud. Så t. ex. kan vissa delar av handeln samt hotell- och restaurangnäringarna på kortare sikt få vidkännas sjunkande efterfrågan. På längre sikt sker med säkerhet en viss anpassning till den nya situationen. Ökad efterfrågan på kollektiva transporter samt ett minskande antal trafikolyckor är andra mer påtagliga konsekvenser av ett helgtrafikförbud.

10.3.3 EBU.s överväganden l0.3.3.l Helgtrafikförbud Helgtrafikförbud genomfördes under Suezkrisen 1956-57. Denna typ av trafikreglering finns också förberedd hos TN och länsstyrelser. För EBU har det varit angeläget att få kartlagt om samhället och trafiksystemet sedan 1950-talet har förändrats i en sådan riktning att helgtrafikförbudet, på grund av spareffekt och konsekvenser för fordonsägare och samhälle, inte längre är ett lämpligt ransoneringsinstrument. Av expertrapporten framgår att ett trafikförbud från fredag kväll till måndag morgon (max-alternativet) skulle medföra behov av ett stort antal dispenser. Den möjliga inbesparingen av drivmedel (bensin) är också begränsad. Det maximala alternativet skulle kunna ge en genomsnittlig besparing på 16-17 procent. Eftersom man nästan alltid, innan ett trafikförbud införs, tillämpar andra metoder att begränsa bensinförbrukningen, t. ex. sparkampanjer, organiserad samåkning, kommer besparingseffekten att bli lägre än den angivna. Antalet dispenser, dvs. kraven på prövningsorganisationen, kommer att vara störst i max-alternativet. Om förbudet begränsas till söndagen eller till lördag eftermiddag och söndagen kommer antalet dispensansökningar att minska liksom också spareffekten. Alla tidigare erfarenheter pekar mot att spareffekten successivt minskar genom att bilisterna anpassar sig till de nya förhållandena och i allt större utsträckning förlägger resorna till andra dagar än förbudsdagar. I rapporten räknar man med att anpassningen nått så långt efter 3 å 4 helger att ett fortsatt trafikförbud ter sig meningslöst. Av rapporten framgår att den del av helgtrafikarbetet som i första hand kommer att inskränkas är fritidsresorna. Denna typ av resor utgör nästan 75 procent av trafikarbetet under en helg. Resorna till och från fritidshuset svarar endast för ca lO procent av trafikarbetet. Detta innebär att man för ett tillfredsställande sparresultat inte i och för sig

Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningen 231

behöver sträcka ut förbudet till fredag eftermiddag för att på så sätt fånga in resorna till fritidshusen. Fördelen med ett helgtrafikförbud är att det kan sättas in relativt snabbt och att förbudets annonsering inte medför någon direkt hamstring. Däremot kommer bilisterna, vid utannonsering i förväg, att få tid att ~ ändra sitt resmönster. EBU förutsätter att yrkestrafikanter får generell dispens mot bakgrund av deras betydelse för produktion och sysselsättning samt deras ringa andel av totala helgtrafikarbetet. Förbudet kommer i så fall att vara inriktat på bensindrivna fordon. Även om generella tillstånd meddelas kan antalet ansökningar till länsstyrelserna vid max-alternativet uppgå till kanske en halv miljon. Det innebär en stor belastning på länsstyrelserna. Kostnaden max-alternativet skulle för några helgers trafikförbud enligt kunna uppgå till 10-15 milj. kr (jfr 35 milj. kr för kortransoneringen 1974). Förutom direkta ansökningar om trafiktillstånd skulle januari behöva en apparat för besvärande av det stora antal myndigheterna förfrågningar från allmänheten som kan förutses. EBU anser att helgtrafikförbud inledningsvis, inte minst enligt maxalternativet, av bilisterna kommer att uppfattas som minst lika betungande som en kortransonering. Vid kortransonering med standardranson har de möjlighet att efter eget gottfinnande disponera sin drivmedels- Från som administrativ och ekonomisk kvantitet. såväl psykologisk synpunkt kommer man vid max-alternativet mycket nära gränsen för en kortransonering. Att allmänheten verkligen uppfattar helgtrafikförbudet som påfrestande framgår också av den enkät som redovisas i kapitel 8 och bilaga 9. EBU finner det därför tvivelaktigt om helgtrafikförbud är en verksam och lämplig metod att i kristid spara bensin. Genom av EBU tidigare föreslagna kompletteringar och justeringar av ett kortransoneringsystem, kommer ett sådant system att —— som mindre hårt för bilisterna, kanske uppfattas —— av försörjningsläget samt medge en säkrare kontroll - medge större flexibilitet i tilldelningen (finare instrument).

En trafikreglering är alltid ett trubbigt ransoneringsinstrument. Man har svårt att i förväg beräkna en säker förbrukningsdämpning. EBU anser dock att det kan finnas lägen där helgtrafikförbud kan vara ett lämpligt sätt att minska förbrukning innan den större kortransoneringsorganisationen sätts igång. Detta gäller inte minst under sommarhalvåret då spareffekten blir något högre. Ett trafikförbud då kan ge ett rådrum på några veckor innan beslut behöver fattas om en regeringen kortransonering. För att i så fall uppnå viss spareffekt utan att behöva en alltför stor prövningsorganisation borde förbudet kunna skapa begränsas till hela söndagsdygnet och lördag eftermiddag. Förbudet bör dock inte fortsätta längre än 3 å 4 helger. Därefter måste förbudet vidgas eller kombineras med annan åtgärd. EBU anser att ett begränsat helgtrafikförbud också kan vara ett led i en sparkampanj. Erfarenheterna visar att en kampanjs effekt minskar

232 Annan reglering av

drivmede/sf0rbrukningen

över tiden. Genom att med ett helgtrafikförbud markera lägets allvar kan sparviljan stimuleras. Man bör beakta att helgtrafikförbudet slår orättvist. Den typ av resor som i första hand berörs är gruppen ”fritidsresor”. Det betyder att personer utan tillgång till fritidshus och med fast arbetstid drabbas hårdare än den som har fritidshus resp. kan disponera sin arbetstid relativt fritt. På samma sätt kan förbudet drabba glesbygdsbefolkningen extra hårt på grund av bristen på kollektiva färdmedel. EBU förordar att fordonsägare i glesbygd, liksom de som arbetar under helger, behandlas generöst i dispenshänseende. En sådan generositet kommer att ha försumbar effekt på det totala bensinsparandet. En sådan generositet förutsätter i många fall att de särskilda körtillståndsbevisen förses med uppgift om såväl tid för som ändamål med den tillåtna resan. Vidare bör TN i största möjliga utsträckning tillstånd för medge generella att på så sätt minska risken för störningar i produktion och väsentliga samhällsfunktioner samt underlätta länsstyrelsernas prövningsarbete. Expertrapportens genomgång av helgtrafikarbetets sammansättning bestyrker fördelen med en sådan generell behandling. EBU anser det vidare viktigt att man under perioder med helgtrafikförbud fortlöpande följer utvecklingen av bensinförbrukningen (försäljningen) för att vid tendens till ökning snabbt kunna sätta in motåtgärder. Sammanfattningsvis vill EBU framhålla följande punkter. l. Helgtrafikförbudet bör även fortsättningsvis ingå i den arsenal regleringsinstrument som bör stå till regeringens förfogande. 2. Det är tvivelaktigt om ett helgtrafikförbud, inte minst förbud fredag kvällwmåndag morgon, är ett verkligt alternativ till en kortransonering. 3. Man kan dock inte utesluta att ett helgtrafikförbud, i första hand under kan vara ett sommarhalvåret, lämpligt steg i åtgärdsstegen. Förbudet ger viss effekt och kan skapa det rådrum som behövs. Iså fall skulle förbud lördag e.m. (l2.00 eller - 24.00 eller 15.00) söndag måndag 05.00 vara tillräckligt. 4. Helgtrafikförbudet bör inte vara längre än 3 å 4 veckor. Ett system att tillåta trafik under vissa helger gör helgtrafikförbudet verkningslöst då trafiköverflyttning äger rum. 5. TN bör medge generella tillstånd där så är möjligt. Ansökningar från helgarbetande och glesbygdsbor bör behandlas generöst. Ändamålet bör kunna anges på tillståndsmärket. 6. Helgtrafikförbud medger ingen direkt kontroll av försörjningsläget. Därför krävs en fortlöpande och noggrann uppföljning av bensinförsäljningen. 7. Med bl. a. större flexibilitet i arbetstiden och ökad fritid kommer möjligheten att genom helgtrafikförbud begränsa bensinförbrukningen att minska.

Annan reglering av dr/vmedelsförbrukningen 233

10.3.3.2 Körförbud knutet till registreringsnummer Ett trafikförbud kan införas som blir beroende av vilken slutsiffra man har i sitt registreringsnummer. Fordon med jämn slutsiffra kan få köra på jämnt datum och ojämn siffra på ojämnt datum. Syftet med åtgärden skulle vara att minska drivmedelsförbrukningen genom att begränsa privatbilismen och därmed minska på antalet onödiga resor, överföra resandet till kollektivtrafiken samt stimulera till samåkning. De invändningar som kan göras överensstämmer i stort med de som tidigare redovisats för helgtrafikförbud. Onödiga resor kan förskjutasi tiden. För arbetsresor måste i princip lika många dispenser ges som vid en kortransonering. Den som inte kan åka kollektivt till arbetet under en kortransonering kan inte heller göra det vid varannandagsförbud. Myndigheterna har också svårt att kontrollera möjligheten till samåkning.

Beräkningsexempel pâ spareffekt Onödiga resor. Då dessa resor är förskjutbara i tiden kan man inte räkna med att någon nämnvärd dämpning kommer att ske av annat än rent spontana ”onödiga resor. Erfarenheter från varannanhelgkörförbud i Norge visar också att den minskning som uppstod i trafikarbetet vid förbud helt kompenserades på de tillåtna dagarna. Nödvändiga resor. För dessa resor måste ide flesta fall dispens gesi samma utsträckning som under en kortransonering med undantag av vissa tjänsteresor som är förskjutbara i tiden och som därmed inte heller medför någon minskning i trafikarbetet. Beträffande arbetsresor, som ju inte går att förskjuta, kan dock en minskning ske enligt följande. l riket finns ca 2 500 000 privatbilister och ca 3 000 000 helårsarbetare. Av dessa åker ca SO procent bil till arbetet eller 1 560 000 människor. Eftersom medelbeläggningen är ca 1,27 personer per bil motsvarar det l 225 000 fordon. Under förra ransoneringen inkom ca 463 000 ansökningar för fordon att användas för arbetsresor varav 86 procent eller ca 400 000 bifölls, p. g. a. att alternativa resmöjligheter inte fanns. De övriga 825 000 kan användas varannan dag. Alltså: 2 500 000 fordon finns l 225 000 fordon används för arbetsresor 400 000 fordon måste användas för arbetsresor 825 000 fordon kan användas för arbetsresor varannan dag. Arbetsresorna motsvarar ca 30 procent av det totala privatbiltrafikarbetet, därav nödvändiga: 32 % x 30 % = 10 % möjliga varannan dag: 50 % x 68 % x 30 % = 10 %

Totala antalet arbetsresor med bil: 20 procent av totala privatbiltrafikarbetet. Av 30 procent återstår 20 procent, dvs. en besparing på lO procent av privatbilarnas trafikarbete.

234 Annan reglering av drivmedelsfdrbrukningen

De 413 000 bilägare som inte använde sin bil varannan dag för arbetsresor har dock teoretisk tillgång till 613 000 fordon med rätt slutsiffra. Det kan således uppstå en marknad för tillfällig utlåning.

Varannandags- i konzbination nzed helgkärfárbud Möjlighet finns att kombinera varannandagsförbud med helgkörförbud vilket skulle kunna vara fördelaktigt eftersom möjligheterna att kringgå helgkörförbudet då starkt skulle begränsas: 1 = ojämn siffra/datum, 2 =jämn siffra/datum, 0 = körförbud totalt fre lör sön må ti ons to fre lör sön må l 2 1 2 l 2 l 2 1 2 1 varannan dag O O 0 0 helgkörför- *bud a Den som har slutsiffra 1 kan ej avresa fredag e. m. eftersom han ej kan komma hcm måndag morgon. Motsvarande gäller den som har slutsiffra 2.

Helgkörförbud kan ge ca 15 procents minskning av personbiltrafikarbetet. Helgkörförbud kombinerat med varannandagförbud kan ge en motsvarande minskning med ca 25 procent. Detta motsvarar ca 12,5 procent av totala drivmedelsförbrukningen. Viss överlappning av arbetsresor som sker på helger finns i beräkningarna ovan. Å andra sidan minskar utrymmet att förskjuta resor. Den troliga spareffekten torde ligga i intervallet 10-15 procent. Bland de negativa effekterna kan anges: - med samåkning följer viss tomkörning - med bilbyte följer onödiga transportsträckor.

Vidare kan det uppstå problem med datumparkeringen som innebär att bilen måste flyttas varje dag. EBU anser att man genom ett renodlat varannandagssystem, i motsats till helgtrafikförbudet, inte i tillräcklig grad uppnår syftet, nämligen att inskränka på antalet umbärliga resor. Helgtrafikförbudet avser däremot att reducera helgtrafikarbetet genom att inrikta sig på det fritidsresande som inte snabbt och lätt kan flyttas till annan tid. Enda möjligheten vore i så fall att kombinera varannandagsförbudet med ett helgkörförbud. En sådan kombination skulle dock administrativt, kostnadsmässigt och psykologiskt vara likvärdig med en kortransonering. EBU anser att en kortransonering i så fall är att föredra med den större valfrihet i bilanvändningen och den bättre kontroll över försörjningsläget som ett sådant system innebär. Enbart ett varannandagsförbud skulle kräva

Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningen 235

avsevärda resurser för prövning av ansökningar om dispenser. EBU anser inte att metoden bör ingå bland de regleringsinstrument som bör hållasi beredskap.

10.3.3.3 Fritt val av körfri dag 1 Österrike försökte man tillämpa ett system med fritt val av körfri dag. beräknades till 4-5 De problem som uppstod i Spareffekten procent. samband med regleringen gjorde att man snabbt hävde beslutet. I USA nöjde man sig med att rekommendera bilisterna att själva välja ut en körfri dag, dvs. utan tvång. Systemet har alla de nackdelar som angivits tidigare i detta avsnitt. Fördelen skulle vara den ökade valfriheten för den enskilde bilisten. EBU anser att systemet med fritt val av körfri dag ger mycket liten och medför stora problem med kontroll, dispenser etc. spareffekt Metoden bör inte ingå bland de regleringsinstrument som bör hållas i beredskap.

10.4 Hastighetsbegränsningar

10.4.l Redovisade erfarenheter

Under krisen 1973/74 införde man i flera länder i Europa hastighetsbe gränsningar i avsikt att dämpa drivmedelsförbrukningen. Dessa länder tillämpade tidigare fri fart eller hade höga hastighetsgränser varför det fanns till viss besparing. Vissa länder, bl. a. Danmark och möjlighet Schweiz, utnyttjade sin krislagstiftning på sådant sätt att man under 1974 kunde övergå till en permanent, generell hastighetsbegränsning utan tidsglapp. Införandet av generella hastighetsgränser ansågs vara en administrativt enkel och snabb åtgärd. Den krävde inga direkta förberedelser och bilisterna den inte lika betungande som trafikregleringar och uppfattade kortransoneringar. De länder som införde hastighetsbegränsning hade på förhand en vag uppfattning om möjlig spareffekt. Om arsenalen av tänkbara regleringsinstrument var begränsad, så befanns denna åtgärd som relativt lätt att införa.

Danmark Hastighetsbegränsning infördes i november 1973 och hävdes i mars 1974 isamband med att lag om generell hastighetsbegränsning antogs. Följande gränser sattes under krisen: inom tätorter, max 60 km/tim utanför tätorter, max 80 km/tim motorvägar, max 80 km/tim. Man registrerade endast ett fåtal överträdelser av fartbestämmelserna.

236 Annan reglering av drivmedelyfirbrukningen

Det kan delvis ha berott på att man i förväg annonserade hårda bötesstraff vid överträdelser. Den spareffekt som förväntades var ca 10 procent. Man har efteråt konstaterat en total spareffekt på ca 15 procent varav 7-8 procent hänförs till helgkörförbudet. Effekten av hastighetsbegränsningen skulle i så fall kunna vara kanske 4-5 procent.

Norge Norge tillämpar permanent en relativt låg generell fartgräns (80 km/tim). Man ansåg därför att effekten av en ytterligare begränsning hade blivit liten.

Finland Fr. 0. m. den 21 december 1973 sattes hastighetsgränsen ned till max 80 km/tim. Spareffekten har inte kunnat särskiljas. Total av inbesparing drivmedel under första halvåret 1974 beräknas till 14-15 procent.

Västtyskland Hastigheten begränsades till 100 och 80 km/tim beroende på vägtyp. l en efterkalkyl beräknar man spareffekten till ca 5 procent.

Österrike l november 1973 sattes hastigheten ned till 80 km/tim på vanlig väg och 100 km/tim på motorväg. Besparingseffekten beräknas grovt till ca 10 procent.

Schweiz l slutet av november 1973 infördes generell hastighetsbegränsning till max 100 km/tim. Antalet överträdelser var ringa. Man meddelade i förväg att höga böter skulle utdömas vid överträdelse. Någon förkalkyl över spareffekten gjordes aldrig. Vissa beräkningar skulle tyda på en besparing av 10-15 procent per bil. sannolikt på motorväg.

Frankrike

Hastighetsgränsen på landsväg och motorväg sattes i december 1973 ned till 90 resp. 120 km/tim. I mars 1974 höjdes gränsen till 140 km/tim på motorväg och till 120 på fyrfilig väg.

Storbritannien Man har sedan länge haft en generell -hastighetsbegränsning på max 70 miles/h, dvs. ca 115 km/tim. Under hösten 1973 sänktes gränsen till 50 miles/h för att spara drivmedel. Till en början var efterlevnaden god.

Annan reglering av drivmedels/orbrukningen 237

Efter ca sex veckor ökade dock medelhastigheten så pass mycket att man flera att häva beslutet. Fartgränsen höjdes först på gånger övervägde motorvägar och slutligen i maj 1974 på hela vägnätet. Man fann kontrollproblemen svårlösta. Åtgärden ansågs mer ha en verkan än ge en påtaglig inbesparing av drivmedel. Sparpsykologisk effekten beräknades per 5 miles/h (8 km/tim) till ca 50 miljoner gallons av drivmedel per år.

USA De federala myndigheterna påbjöd hastighetsbegränsning till 55 miles/h på vägar med federal belåning (highways). Federal Energy Administration (FEA) räknar med att man på så sätt spar 100 miljoner fat olja om dagen under 1975.

Tidigare erfarenheter i Sverige

I Sverige har man direkt utnyttjat hastighetsbegränsningar i syfte att drivmedelskonsumtionen endast under andra världskriget. l nedbringa av 1940-talet man, för att spara såväl däckgummi som början skärpte drivmedel, tillsynen över att gällande maximilast- och hastighetsbestämmelser noggrant efterföljdes. Genom en förordning i januari 1942 nedsattes den tillåtna för bussar och lastbilar från högsta körhastigheten 50 till 40 km/tim. Förutom föraren underkastades också ägaren till sådant fordon straffansvar ifall bestämmelserna överträddes. Även förarens körkort kunde återkallas vid överträdelse. Beträffande linjebussar ökade man körtiderna för de olika turerna så att bussarna inte behövde framföras med alltför hög, bränsleslukande och gummiförstörande”, hastighet.

10.4.2 EBUss expertrapport För att få säkrare underlag för bedömning av hastighetsbegränsningens värde som sparmetod har EBU uppdragit åt VTI att göra en särskild studie. Inte minst spareffektensfördelning över året är av intresse. VTI:s redovisas i sin helhet i bilagan 3. Resultatet kan sammanfattas på rapport följande sätt. Målet för undersökningen har varit att prognostisera den totala minskningen av bensinförbrukningen som följer av sänkta hastighetsdels för ett helt år, dels för delperioder av gränser på landsbygdsvägar, året. Beräkningen har utförts för följande sänkningar av nuvarande hastighetsgränser: l. från 110 till 90 km/tim 2. från 1l0 till 90 och 90 till 70 km/tim 3. från 110 och 90 till 70 km/tim Beräkningen har erfordrat följande information.

i 238 Annan reglering av drivmede/sförbrukningen

— av trafikarbetet Fördelningen på hastighetsgränser — av trafikarbetet Fördelningen på hastigheter före sänkningen av hastighetsgränsen ~ av trafikarbetet Fördelningen på hastigheter efter sänkningen av hastighetsgränsen - Samband mellan hastigheter och genomsnittlig bensinförbrukning — Trafikarbetets variation över året.

Effekten av restriktivare hastighetsgränser framgår av tabell 10.1 och 10.2. Den procentuella bensinbesparingen vid sänkta hastighetsgränser är beräknad på landets totala bensinförbrukning under 1973 som uppgick till 4,2 miljoner m3. Om förändringen i stället räknas på det aktuella vägnätets bensinförbrukning blir den procentuella bränslebesparingen 3,5 gånger större. Storleken på de bensinbesparingar som uppnås genom införande av restriktivare hastighetsgränser bestäms dels av den efterlevnad man lyckas uppnå, dels av den tidsperiod under vilken åtgärden sätts in. Man vet emellertid att efterlevnaden kan påverkas genom olika åtgärder såsom effektivare hastighetskontroll, propaganda m. m. Maximal efterlevnad antas bli uppnådd genom att med ett flertal åtgärder motivera förarna att hålla givna hastighetsgränser.

10.4.3 EBU:s överväganden och förslag Expertrapporten visar att det vid en maximal efterlevnad är möjligt att vid generell hastighetsbegränsning till 70 km/tim uppnå en genomsnittlig besparing på 4,5 procent. Besparingens storlek varierar kraftigt över året. Den är dubbelt så stor under sommaren som under vintern till följd av bl. a. ökat antal fritidsresor på landsvägsnätet. Vid en nedgång till 70 km/tim skulle man t. ex. ijuli kunna spara närmare 25 000 m3 bensin. EBU anser att man under allvarliga försörjningskriser med akut brist på bensin kan räkna med ett gott psykologiskt klimat för god efterlevnad av gällande regler. Man bör därför kunna utgå från att efterlevnaden ligger över normalvärdet och, åtminstone i ett inledningsskede, nära maximalvärdet. EBU förutsätter också att polisen i. sådana lägen intensifierar sin

Tabell 10.1 Bensinbesparing vid olika sänkningarvav nuvarande hastighetsgränser.

Åtgärd Bränslebesparing l 000-tal m3/år % av totala bensinförbrukningen Normal Maximal Normal Maximal

110 +90 km/tim 24 46 0,5 1,1 110 -›90 km/tim 78 164 1,8 3,9 90_,70 km/um “°7° km/“m 103 189 24 45 90 -›70 km/tim

Annan reglering av drivmedels/örbrukningen 239

NNN m8 vmm N_N EN S...

_ N v N. N

So o_

NS m2 mmm so N3

mom_ N N m.

äz o_ m_

.A

mmm v8 S_ mmm a_ Em

_ N o m

§0 m_ v_

mmo So mmv mmm Gm NS

N v m m

:am v_ m_

...av vmm N: m8 N: m3

N v m

w= : o_ m_

vv_ m8 SN vmv Na. m!

N m

=3 o_ _N m_ vu

Em vs NoN Em ZN Em

N m m

_å_ S : om

vm_ mm_ m8 vä m: ä_

N v N N E_ v_ :

m5 m_m vmm mvm mom

3.3 E3..

N m m m_ m_

.3m:m..wm.o._w_.N.£

am ms mom Ev mom

NN:

av:

N N N __ m_

mmm Em NNN omv EN.

Em_

Sxcfi

N v m

på S :

v?

mmm N8 v2 m: EN mä

_umsmå

?E _ N v N N c ...S m_

vacmfi

mo...

uw:2._ocm_ ass: aecae .258 _menas_ _våg_ _vassa_

w:_._~%on:_N:om

5:23_ :8 55.5_ .to 55.5_

md_

of: om? E.: E.: E?

:aaah Emmâ.

om o: om o: o:

240 Annan reglering av drivmedels/örbrukningen SOU l975:60

hastighetsbevakning. EBU anser vidare att expertrapportens sparvärden är av sådan storlek att hastighetsbegränsningar bör kunna vara ett verkningsfullt instrument i vissa krislägen. Metoden torde i första hand vara användbar under sommarhalvåret. Någon hastighetsreduktion för lastbilar under 70 km/tim synes däremot inte erforderlig. Vid försörjningskriser kommer allmänheten alltid att åsamkas visst besvär till följd av brist på energi. Sådana störningar i det normala livet måste accepteras för att möjliggöra en optimal av de fördelning begränsade resurserna. -EBU anser därför att personbilisterna får tåla den ökade restid som en hastighetsbegränsning innebär. Då största möjliga spareffekt eftersträvas, med hänsyn tagen till att de indirekta konsekvenserna är tolerabla, bör den generella hastighetsgränsen kunna sättas vid 70 km/tim. Möjligen skulle 90 km/tim kunna övervägas för motorvägar. Om krisens utveckling kräver övergång till kortransonering kan man låta hastighetsbegränsningen fortsätta för att bla. uppnå en jämnare hastighetsfördelning på vägarna. EBU anser att hastighetsbegränsningen måste understödjas med bred information till bilisterna om bakgrunden till och betydelsen av en sänkt hastighet. EBU vill dessutom understryka de övriga positiva effekter hastighetsbegränsningar kan ha, framför allt nedgången i antalet trafikolyckor. Denna indirekta effekt av krisåtgärden i inbesparade liv har man i t. ex. Finland bedömt som betydande. EBU föreslår att TN inbegriper i sin beredhastighetsbegränsningen skapsplanering. De lagtekniska konsekvenserna av förslaget övervägs av RLU.

10.5 Bensinhandelsbegränsningar

10.5. 1 Kvotering i handelsledet Innan man inför en kortransonering kan reglering av drivmedelsförsäljningen ske i handelsledet genom kvotering. l samband med förbrukningsregleringarna i slutet av 1940-talet utfärdades i februari 1948 kungörelse om beslag på bensinbränslen. Försäljningen av bensin för motorfordonstrafik fick endast ske om varan avhämtades direkt i fordonets tank. Oljeföretagens leveranser till detaljhandeln begränsades till vissa månadskvoter. Resultatet av 1948 års kvotering blev inte tillfredsställande bl. a. på grund av bristande kontrollmöjligheter. Därför övergick man snabbt till en allmän bensinransonering. Statens biltrafiknämnd anförde i sin rapport Förslag till system för ransonering av drivmedel (1966) att regleringen möjligen fick verka under för kort period, ca två månader. Nämnden ansåg att en reglering enbart i grossistledet inte kan förväntas ge resultat förrän på relativt lång sikt, eftersom den endast riktar sig mot kommande leveranser från företagen och inte direkt ur på uttag

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 241

detaljhandelns egna lager. Trots de negativa erfarenheterna från år 1948 ansåg biltrafiknämnden att man inte bör utesluta reglering i handelsledet som möjlig åtgärd. Om man önskar en omedelbar effekt av regleringen, borde den enligt nämnden även omfatta detaljhandelsledet genom att man beaktar inneliggande lager vid leveranser till försäljningsställena. i handelsledet är utan tvivel en metod som snabbt kan Reglering användas och som kräver begränsad administration. Därför anser EBU att denna typ av reglering i första hand blir aktuell i inledningen av en kris, innan man funnit skäl att införa en kortransonering. Regleringen innebär att oljeföretagen kvoterar sina leveranser till bensinstationerna. Det betyder i sin tur att det ankommer på stationerna själva att bestämma på vilket sätt försäljningen skall dras ned. Genom en reglering i handelsledet uppnår man en kontrollerbar försäljningsminskning från grossistledet utan att behöva bygga upp en stor krisadministration. Då den tyngsta bördan läggs på försäljningsställena, bör myndigheterna förstärka regleringen med restriktioner i försäljningsledet av typ förbud mot tankning i lös dunk, maximal tankning per tillfälle, minskat öppethållande etc. (se nedan). Sådana restriktioner är i första hand stöd åt dem som på fältet har att möta kundernas krav på drivmedel. En reglering i handelsledet kan inte tillämpas under någon längre tid. Ju längre tid regleringen varar, desto svårare får personalen på försäljatt klara av en hushållning inom givna kvoter. Därför bör ningsställena regleringen endast tillämpas i inledningen av en kris. Enligt EBU får regleringen också oönskade konsekvenser för vissa kategorier förbrukare. Fordonsägare i tätorter med god tillgång till tankställen är gynnade jämfört med dem som i glesbygd kanske är hänvisade till ett enda försäljningsställe. Denna orättvisa ökar ju längre regleringen varar, eftersom vissa bensinstationer efter en tid inte kommer att ha något drivmedel alls till försäljning. Denna omständighet styrker uppfattningen att handelsregleringen starkt måste begränsas i tiden och kompletteras med andra åtgärder.

10. 5.2 Bensinsiationsstängningar Flera länder i Europa begränsade bensinstationernas öppethållande. Avsikten med var att minska konsumtionen genom att stängningen nedbringa antalet spontana, korta resor samt föra över längre resor till kollektiva färdmedel. Den största nackdelen med systemet är att stängningarna drabbar orättvist. De fordonsägare som bor i glesbygd med begränsad tillgång till bensinstationer och de som inte själva kan reglera sin arbetstid kommer att särskilt drabbas av denna åtgärd. Vidare kan man anta att besparingseffekten är mycket liten eftersom drivmedelsinköpen styrs över till andra tider. Fördelarna med åtgärden är att den kan vidtagas snabbt och inte kräver förberedelser. Administrationen begränsas till några speciella 16

242 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

prövning av ansökningar om dispens t. ex. för nattankning av taxibilar, tankning av lastbilar under helger. Kontrollen är enkel och kan handhas av polismyndigheterna. De länder som under krisen 1973/74 stängde bensinstationer gjorde det under helger eller nattetid. Inga spareffekter har kunnat anges. De norska myndigheterna anser att åtgärden snarare bör ses som ett sätt att skapa ett psykologiskt sparklimat. På norsk sida är man tveksam till värdet av denna åtgärd. EBU anser att bensinstationsstängningar som självständigt regleringsinstrument inte ger några påtagliga spareffekter. Det kan däremot vara ett stöd för bensinhandeln, vid frivillig eller obligatorisk kvotering i handelsledet, att ha myndighetsreglerat öppethållande. Det ger bensinstationerna viss möjlighet att hålla den kvot som fastställts. I så fall bör automatpumpar och nyckelpumpar spärras. EBU föreslår att metodens användning begränsas till perioder av kvotering i handelsledet. Sådan kvotering kan som tidigare angivits endast ske inledningsvis under en kortare tid. Stationerna kan i så fall anmodas hålla stängt under kvälls- och nattetid. TN bör översiktligt studera behovet av dispenser från öppethållandeförbudet för att ha den handlingsberedskap som kan behövas. Detta mot bakgrund av att åtgärden alltid kommer att behöva vidtas snabbt i början av en försörjningskris.

10.5 .3 Begränsad tankning Några länder införde under krisen 1973/74 föreskrifter om vilken högsta kvantitet som fick säljas per fordon och tankningstillfälle. Avsikten var att försvåra hamstring och nedbringa antalet onödiga resor. Nackdelarna med åtgärden är påtagliga. I tätortsområden med god tillgång på bensinstationer kan åtgärden kringgås genom att fordonsägare utnyttjar flera stationer. Det är då endast tidsfaktorn som begränsar denna möjlighet. Fordonsägare utanför tätorter är ofta beroende av en enda station för sina bensininköp. Vidare kommer åtgärden att ställa stora krav på stationspersonalens lojalitet och förmåga att motstå kundernas påtryckningar. Systemet är således både svårkontrollerat och orättvist. Systemets fördelar är den enkla administrationen och möjligheten till snabb aktion. EBU anser att metoden inte är lämplig som självständigt regleringsinstrument. Spareffekten bedöms då som minimal såvida inte max-kvantiteten sätts mycket lågt, t. ex. 10 liter. Det är tveksamt om den är användbar ens som stöd i en inledande kvotering i handelsledet. Vare sig myndigheterna föreskriver begränsningar per tankningstillfälle eller ej så kommer bensinstationerna dock att vid en handelskvotering behöva skapa egna restriktioner för att slippa stå utan drivmedel före kvotperiodens slut. Man kan i så fall överväga möjligheten att hjälpa bensinhandeln med svårkontrollerbara men i viss utsträckning stödjande myndighetsrestriktioner. Hård tillämpning under en längre period kommer sannolikt att kräva administration för prövning av dispensärenden.

Annan reglering av drivmedelsjörbrukningen 243

EBU föreslår att åtgärden hålls i beredskap som möjligt komplement till föreskriven kvotering i handelsledet och förutsätter att bensinhandeln då är införstådd med åtgärdens syfte att stödja detaljistledet under kvoteringen.

l0.5.4 Förbud mot tankning i lös dunk Nästan samtliga länder i Europa utfärdade förbud mot tankning annat än i fordons fasta tank. Avsikten vari första hand att motverka hamstring av drivmedel. Även i Sverige infördes denna restriktion, först genom frivillig överenskommelse med oljeföretagen, sedan obligatoriskt då allmänna ransoneringslagen kom i tillämpning. Restriktionen hävdes dock då kortransoneringen infördes den 8 januari 1974. En nackdel med åtgärden är att den ställer stora krav på stationspersonalens förmåga att motstå kundernas påtryckningar och effektivt förhindra dunktankning. Vid självbetjäningsstationer blir det svårt för personalen att hinna utöva den kontroll som erfordras. Man måste, som också skedde under krisen 1973/74, undanta den tankning som normalt sker i lös dunk t. ex. för skogsarbetares motorsågar. Vidare är det omöjligt att förhindra en senare slangning från fast tank till lös dunk. Åtgärden är dock enkel att administrera för myndigheterna och är nästan den enda som står till buds för att motverka hamstring. Åtgärdens självständiga spareffekt kan anses som mycket begränsad. EBU anser att förbudet är en naturlig åtgärd att förhindra hamstring. Åtgärden bör vidtagas snabbt i krisens inledning och omedelbart vara obligatorisk, inte vila på frivilliga överenskommelser. Åtgärden är ett komplement till andra regleringsmetoder, t. ex. handelskvotering, helgkörförbud. Myndigheterna bör förbereda sin information till allmänheten om syftet med restriktionen. Härvid bör särskild vikt läggas vid upplysningar om de säkerhetsproblem som är förknippade med enskild lagring av drivmedel och de regler som gäller från brandskyddssynpunkt. EBU anser det vidare tveksamt om åtgärden skall kvarstå då kortransonering införes. Inte minst brandskyddsskälen talar för en fortsatt restriktiv tillämpning av försäljningen av bensin i lös dunk. Åtgärden bör då följas av information till allmänheten om faran av en enskild, okontrollerad lagring. EBU förutsätter, liksom i alla andra fall då åtgärder föreslås, att erforderlig kontroll och tillsyn utövas. EBU föreslår att restriktionen används som komplement till andra regleringsåtgärder. Undantag görs för sådan försäljning som normalt sker i lös dunk.

10.6 Geografiska begränsningar

Med en räjongbegränsning avser man ett system som förhindrar körning med fordon utanför ett bestämt område, t. ex. länet eller visst avstånd

244 Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningen

från den permanenta bostaden. Åtgärden syftar till att dels minska antalet längre resor med bil, dels styra över långresorna till kollektiva färdmedel. Internationellt tillgreps inte denna typ av åtgärd under krisen. Frankrike har dock i sin beredskapsplanering öppnat möjligheten till en räjongbegränsning. Alla bilar som är till nytta för samhället förutsätts få väglicenser av olika slag beroende på om bilen får användas endast inom visst departement eller inom ett större område. Under 1940-talets bristår tillämpades räjongbegränsning i Sverige. Syftet var då att dels genom övergång till användning av reguljära transportmedel (järnväg, båt, bilar i linjetrafik) vid fjärrtrafik minska åtgången av drivmedel, dels säkerställa tillgången på transportmedel för lokalt trafikarbete. Lastbilar i fjärrtrafik fick endast undantagsvis drivmedel. Länsstyrelserna kunde också föreskriva vid tilldelning att fordonet inte utan särskilt tillstånd fick köras utanför en viss räjong, räknat från fordonets hemort. På så sätt förhindrades bl. a. onödiga s. k. korstransporter för bagerier och bryggerier. Generellt gällde begränsningen 75 km från fordonets stationeringsort. Då bristen på lastbilsdäck blev akut 1941/42 skärptes räjongbegränsningen avseende lastbilar till 40 km och maximerades transportsträckan till 50 km. l början av år 1943 inordnades också privata personbilar i räjongbegränsningen (60 km-räjong). Man ansåg att begränsningarna medförde väsentliga besparingar. Så t. ex. sparades ca l l 000 körkilometer per dag genom rationaliserad mjölkupphämtning. Genom införandet av de nya registreringsskyltarna på bil och mc försvåras möjligheten att räjongbegränsa till län. Man får i så fall trycka upp körtillståndmärken som anger tillåtet körområde. Åtgärden innebär dock ett avsevärt ingrepp i trafikarbetet och kommer att ställa krav på en utvecklad organisation för prövning av dispensärenden. Eftersom en körnings tillåtlighet endast kan kontrolleras genom stoppande och granskning av tillstândmärke, blir kontrollarbetet mycket betungande för polisen. Ett alternativ är att icke yrkesmässiga bilar genom särskild inköpslicens knyts till en speciell bensinstation. Stationen blir i så fall automatiskt det centrum kring vilket bilen kan köras. Åtgärden förutsätter naturligtvis ett förbud mot tankning i lös dunk. Åtgärden har då de nackdelar som tidigare angivits, bl. a. kontrollproblem, tryck på stationspersonal. EBU anser att kostnaderna för kontroll och dispensprövning vid en räjongbegränsning i fredstid blir så stora att en kortransonering ter sig fördelaktigare. EBU föreslår att räjongbegränsningen därför inte utnyttjas som regleringsmetod.

Annan reglering av drivmedelsfbrbrukningen 245

10.7 Stimulansåtgärder

10.7. l Organiserad samåkning Hera länder försökte under krisen 1973/74 stimulera samåkning. I Storbritannien lättade man t. ex. på de bestämmelser som gällde vid ersättning för upptagande av passagerare. USA har kommit ganska långt när det gäller att finna vägar för en samordning av det privata bilåkandet. Intresset för denna organiserad fråga har fortsatt efter krisen som led i ett mer långsiktigt energisparande. of transportation (DOT) anser att en ökad lastfaktor kan Department samåkning (carpooling). Åtgärden kan sättas in snabbt uppnås genom utan krav på stor kapitalinsats och innebär liten uppoffring för bilägarna. DOT har lagt upp följande program för samåkning: - dataprogram för samåkning som inpassas med busstrafiken ~ regionala utbildningsseminarier.

DOT:s dataprogram har använts i 278 tätorter. Organiserade system för samåkning finns i 50 procent av USA:s tätortsområden. Vidare har hittills ca 9 miljoner dollar satsats på 80 demonstrationsprojekt i 29 stater. har bl. a. omfattat speciella körfiler på motorvägarna och Projekten fördelaktiga parkeringsmöjligheter för bilar i samåkning. Tillsammans med andra intressenter har DOT också gått ut med en riksomfattande annonskampanj för samåkning. Målsättningen är att öka medelbeläggningen per bil från 1,3 till 2,0 personer. Detta skulle innebära 15 miljoner färre bilar under rusningstid och en årlig bensinbesparing på 5 000 miljoner gallon. Från amerikansk sida riktar man in sig på samåkningens effekter beträffande -- ekonomi miljöpåverkan -- bränslebesparing.

Man anser att ett kraftfullt program för samåkning kan medföra en årlig l--4 miljarder dollar avseende driftkostnader och 2 miljarbesparing på der dollar avseende kapitalkostnader för bilägare. Det bör här beaktas de speciella förhållanden som råder i USA med dåligt utvecklat kollektivt transportnät. Detta innebär att privatbilismen svarar för drygt 60 procent av energikonsumtionen inom transportsektorn och att denna sektor svarar för hela 53 procent av den totala oljekonsumtionen i landet. TN redovisar i sin utvärderingsrapport en undersökning av ransoneringens effekt på resvanoma utförd av VTI på TN:s uppdrag. Frågor ställdes under mars månad 1974 till vissa fordonsägare om bilen använts för samåkning till och från arbetet regelbundet, ibland eller inte alls före, under respektive efter ransoneringen. Där framgår att 14,9 procent samåkt före ransoneringen, 20,2 procent under och 17,8 procent efter. Samåkning har förekommit istörre utsträckning hos dem som erhållit extra

246 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

tilldelning av drivmedel än hos dem som inte fått sådan. Antalet bilar som utnyttjats för samåkning var 36 procent högre under och 20 procent högre efter ransoneringen än före. Denna förändring kan bl. a. förklaras av att antalet företag som aktivt deltog i att organisera till och samåkning från arbetsplatserna ökade från 6 procent till 29 procent under ransoneringen. Med organiserad samåkning avser man att minska trafikarbetet. Det krävs dock en kraftig information från myndigheterna liksom en aktiv insats från arbetsgivare och arbetstagare. EBU anser att samåkning i största möjliga utsträckning bör organiseras vid en drivmedelskris. Om möjligheten till och fördelen med samåkning bör allmänheten informeras av centrala myndigheter. Det bör sedan vara en arbetsuppgift för ransoneringsenhetens företagsavdelning på länsstyrelsen att genom direktkontakt med olika företag i regionen verka för en organiserad samåkning. Om företagen upprättar särskilda ransoneringssektioner bör det ligga inom ramen för deras uppdrag att på arbetsplatsen informera om och organisera samåkning. bör också kunna Länsstyrelsen överblicka möjligheten att para ihop olika, och näraliggande företag myndigheter för en effektiv Genom samåkning. sådan granskning får länsstyrelsen även ett kunskapsunderlag för sin prövning av ansökningar om drivmedel för arbetsresor. EBU:s förslag (se kapitel 14) att knyta ihop kort med skattekvitto vid inköp bör underlätta möjligheten till samåkning. Man har inom energisparkommittén grovt uppskattat de besparingar som är möjliga vid samåkning. Uppgifterna, som avser helår, förutsätter fem arbetsdagar per vecka, en månads semester och ett bensinpris på 1:50 (besparing per deltagare i kronor):

Antal deltagare 2 3 4 ‘ 10 km (20 fram och åter) 330 “440 495 20 km (40 fram och åter) 660 880 990

[VA anger i sin rapport ”Effektivare energianvändning” att persontätheten i svenska personbilar idag är så lång som ca 1,4. En höjning av detta värde skulle enligt IVA självklart medföra avsevärda fördelar ur såväl energi- som miljösynpunkt genom att ett mindre antal bilar skulle behöva utnyttjas speciellt under de hårdast belastade delarna av dygnet. Personbilismen svarar idag för drygt 30 TWh i energiförbrukningen. Om man höjer persontätheten från 1,4 till 1,7 eller tre ytterligare passagerare i fem bilar är den teoretiska besparingen hela 5 TWh ca per år (motsvarar 430 000 m3 eldningsolja). IVA förordar information till allmänheten om besparingar genom samåkning. Vidare anser man att bilägaren bör få möjlighet att ta betalt. En möjlighet skulle också vara att låta bilar med minst 4 personer disponera kollektivfilen i städerna. EBU föreslår att samåkning organiseras vid försörjningskriser för att spara drivmedel. TN bör förbereda informationen till allmänheten och överväga allmänna riktlinjer för länsstyrelsernas medverkan. EBU anser vidare att samåkning bör stimuleras i största möjliga redan utsträckning under normala förhållanden. Däremot avvisar EBU tanken på att upplåta

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 247

kollektivtrafikfilerna i städerna åt privatbilar i samåkning, eftersom ett sådant förmodligen allvarligt skulle störa den kollektiva medgivande trafikapparat som i första hand bör nyttjas i kristid. 2 § i yrkestrafikförordningen undantas från förordningens Enligt bestämmelser befordran vid färd med personautomobil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats, därvid med arbetsplats likställes skola eller annan lokal för undervisning. kan medge ytterligare undantag. EBU anser att regeringen vid Regeringen Ett sådant undantag kan vara en energikris bör överväga denna möjlighet. lnte minst en förutsättning för ett gott resultat av samåkningskampanjer. bör alla vidtas som underlättar gemensamma i glesbygder åtgärder transporter. Det bör ankomma på TN att, mot bakgrund av försörjningsläge och andra vidtagna åtgärder, föreslå regeringen ytterligare undantag och undantagens omfattning.

lO.7.2 Ekonunzitrimning I den energisparkampanj som drevs under hösten och vintern 1973/74 förordades ekonomitrimning av bilar för att minska drivmedelsförbrukningen. Trimningen anses ha positiv effekt endast på bilar som är yngre än ca sex år. Det finns ett intresse inom motorbranschen att medverkai en mer organiserad form av ekonomitrimning. Under perioder av drivmedelsbrist och förbrukningsregleringar minskar vanligen beläggningen hos bilverkstäderna. Det kan då också vara av intresse ur sysselsättningssynpunkt att verkstäderna får arbete med ekonomitrimningar. IVA har i sin besparingsrapport angett att bränsleförbrukningen för är mycket beroende av att bilen hålls i gott trim. Om man personbilar att verkningsgraden för personbilar genom gott underhåll ökar antager får man en motsvarande minskning av bränsleförbrukmed 5 procent, ningen med 5 procent. [VA förordar att någon utbildad person åtminsmotorn t. ex. vid varje l OOO-milaservice. I tone en gång per år justerar samband med detta skulle också information lämnas till bilägaren hur man kan utföra en lämplig kontroll av motorn. Årseffekten anges av IVA till 0,5 TWh för år 1985 (= drygt 40 000 m3 eldningsolja). EBU anser att ekonomitrimningen bör intensifieras under perioder av drivmedelsbrist. Vissa förberedelser bör vidtagas härför. EBU föreslår att TN i samarbete med VTI, motorbranschen och motororganisationerna låter utarbeta ett schema för ekonomitrimning. Vid en kris bör TN utgående från åtgärdsschemat med motorbranschen förhandla om ett attraktivt enhetspris som kan rekommenderas, ett pris som stimulerar till ekonomitrimning. Trimningen bör i första hand inriktas på 4 förgasarsystem A tändningssystem -- kylsystem. Effekten kondition i utgångsläget. Den kan variera från beror på motorns bör vid information om ekonomi- 1/2 till 5 dl per mil. Fordonsägaren trimning upplysas om att drivmedelsförbrukningen också beror på bl. a.

248 Annan reglering av

drivmedels/örbrukningen

- körsätt — t. ex. takräcken yttre anordningar, - däck (ringtryck).

För lastbilar har man t. ex. uppgett att ett riktigt ringtryck kan medföra 10 procent besparing. EBU vill betona att ekonomitrimning också under icke-kristid ger en eftersträvansvärd drivmedelsbesparing.

10.8 Förbud mot motortävlingar

I Sverige utfärdades under krisen 1973/74 inget förbud mot drivmedelskrävande motortävlingar. Många länder i Europa införde snabbt sådana restriktioner. EBU anser det inte vara försvarligt i tider av brist på drivmedel att tillåta motortävlingar. En rad betydligt samhällsfunktioner viktigare drabbas hårt av konsumtionsregleringar av olika slag. Det kan då te sig betänkligt ur ransoneringsmoralisk synpunkt att låta motortävlingar äga rum på allmänna vägar och på inhägnade banor. EBU föreslår att motortävlingar förbjuds vid en försörjningskris samtidigt som de första regleringsåtgärderna sätts in.

10.9 Ransoneringsâtgärder riktade mot tätortstrafiken

10.9. l EB Uzs expertrapport

EBU fann att en specialstudie av tätortstrafiken var motiverad eftersom kollektivtrafiken är förhållandevis väl utbyggd, serviceutbudet stort och avstånden relativt små i tätortsområden. Detta innebär att förutsättningar finns för kraftiga ransoneringsâtgärder utan alltför svåra konsekvenser för förbrukarna. Därför att dels undersöka ansågs det angeläget tätortstrafikens omfattning och struktur för att få en uppfattning om besparingsmöjligheterna vid en begränsning av privatbilism itätort under kristid, dels belysa möjligheterna att rikta selektiva ransoneringsåtgärder mot tätortstrafiken. EBU uppdrog åt fil. kand. Bo-Lennart Nelldal att utföra utredningen. Denna ingår som en del i rapporten ”Privatbilism och kollektivtrafik i tätort under kristid, som redovisas i sin helhet i bilaga 13. Rapporten kan i detta avseende sammanfattas på följande sätt.

Tätortstrafikens omfattning och struktur

l utredningen behandlas främst den interna bil-, kollektiv- och cykeltrafiken, dvs. trafik med både start- och målpunkt inom tätorten. Den externa trafiken, t. ex. in- och utpendling samt genomfartstrafik, behandlas endast beträffande sin omfattning inom tätorten. Endast själva tätorter med mer än 30 000 invånare behandlas eftersom mindre tätorter ofta saknar ett eget kollektivtrafiksystem och dessutom i större utsträck-

Annan reglering av drivmedelsjörbrukningen 249

ning är beroende av andra tätorter. 40 procent av rikets invånare bor i tätorter med över 30 000 invånare, varav hälften i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. De stora skillnaderna i tätortstrafiken finns mellan å ena sidan storstäderna Stockholm och Göteborg och å andra sidan Malmö samt de medelstora städerna med 30 000-100 000 invånare. En särställning intar

Stockholm med över 50 procent kollektivandel i tätorten och en

medclreslängd på närmare en mil. Göteborg har trots en relativt hög kollektivandel en mycket hög bilandel och en medelreslängd på över en halvmil. Cykeltrafiken i Stockholm och Göteborg är marginell p. g. a. de stora avstånden. l Malmö och de medelstora städerna är emellertid avstånden så måttliga, vanligtvis under 5 km, att cykelresor i stor utsträckning är möjliga, även om bilen är det dominerande trafikmedlet. Kollektivandelen minskar med tätortsstorleken, från omkring 20 procent i de medelstora tätorterna till omkring 5 procent i tätorter med 25 000~—3O 000 invånare vilket är ungefär samma andel som i ren landsortstrafik. Vad som ovan sagts gäller och naturligtvis varierar förhållandena i enskilda tätorter. genomsnittligt, Resultatet av beräkningarna visar, att totalt företas ungefär lika många resor i de tre storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) som i de 26 medelstora städerna (30 0004100 000 invånare) medan antalet kollektivresor är 3 gånger så stort i storstäderna som i de medelstora städerna och antalet cykelresor är ca 4 gånger så stort i de medelstora städerna som i storstäderna. På grund av de längre medelreslängderna accentueras skillnaderna i trafikarbetet jämfört med antalet resor. storstäderna har 65 procent av det totala trafikarbetet för de interna resorna i tätorter över 30 000 invånare, och enbart tätorten Stockholm svarar för 43 procent. De medelstora tätorterna svarar för 1-2 procent vardera. Av den totala personbiltrafiken uttryckt i fordonskilometer utgör den interna trafiken i tätorter med över 30 000 invånare ll procent. Detta kan tyckas lite men har sin förklaringi att kollektiv- och cykelandelen är väsentligt högre i dessa tätorter än i riket i övrigt samt att resorna inom tätorterna är de kortaste.

Tätortstrafikens drivmedelsförbrukning Tätortstrafikens andel av drivmedelsförbrukningen blir 14 procent av personbilarnas totala förbrukning på grund av att stadskörning drar mer bränsle per mil än landsvägskörning. Tätortstrafikens andel av totaltrafiken varierar också kraftigt under året på grund av kraftiga variationer för trafiken på landsbygdens vägnät. Trafiken inom tätorterna förhåller sig däremot ganska konstant över året —— av den interna trafiken under sommaren brukar kompenminskningen seras av en ökning av den externa trafiken. Resultatet blir att den interna trafikens maximala andel av personbilarnas drivmedelsåtgång i riket inträffar i januari med 21 procent och minimum ijuli med 5 procent och om man inkluderar den externa trafiken 34 resp. 18 procent. Besparingsmöjligheterna är emellertid mindre än de ovan angivna

250 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

Miljoner fordonskilometer

3 000-

Total trafik

2 000-

1 000* Trafik i större tätorter Figur 10.1 Årsvaria- F_ tioner för personbilstrafiken. Beträffande grundmaterial och Intern trafik förutsättningar se 0 . . . texten. okt nov I dec

jan I feb I mar} apr l ma; | Juni |ul I aug] sep l

procenttalen visar, eftersom man vid en ransonering naturligtvis måste ge dispens för vissa nödvändiga resor, även om antalet dispenser blir mindre i tätorterna än i riket i övrigt. Dessa dispenser uppskattas här till att omfatta omkring 25 procent av drivmedelsbehovet i tätorterna. Den maximala drivmedelsbesparingen för den interna personbilstrafiken i tätorter med mer än 30 000 invånare skulle då uppgå till ungefär 10 procent av personbilarnas totala drivmedelsåtgång under året med en variation mellan 4 procent i juli och 15 procent i januari. Det bör här framhållas att beräkningarna på grund av brist på grundmaterial är osäkra, men det väsentliga är ändå att konstatera att tätortstrafiken med

Tabell 10.3 Trafikarbete i fordonskilometer och drivmedelsåtgång i större tätorter 1970, ungefärliga värden.

Trafikarbete Drivmedelsförbrukning Miljarder Andel Tusental Andel

Annan reglering av drivmedelsfdrbrukningen 251

utgör en liten del av den totala trafiken och att dess andel personbil varierar kraftigt under året.

Ransoneringsâtgdrder riktade mot tdtortstrafiken

riktade mot den privata personbiltrafiken i tät- Ransoneringsåtgärder orterna kan vara antingen stimulerande genom att underlätta kollektivresor eller försvåra men ej omöjliggöra bilresor eller reglerande genom att omöjliggöra vissa resor. Ekonomiska stimulansåtgärder måste vara mycket kraftiga men ger ändå en relativt liten effekt. Som exempel kan nämnas en prognos som för arbetsresor till Stockholms innerstad: Nolltaxa på kollektivgjorts trafiken skulle innebära en ökning av kollektivandelen från 74 till 77,5 och en innerstadsavgift på 5 kr för biltrafiken en ökning till 79,5 procent procent. kan t. ex. stimuleras ekonomiskt eller genom att den Samåkning organiseras vid arbetsplatserna. Det går inte att tvinga folk att samåka, och erfarenheterna från ransoneringen visar att det är svårt att genom samåkning öka den totala medelbeläggningen per bil i någon betydande Detta kan bero på att bilen är ett individuellt färdmedel och omfattning. att dess fördelar som sådant delvis försvinner vid samåkning. Samåkning bör emellertid eftersträvas i de fall den kollektiva trafiken inte kan täcka resbehoven. I annat fall är överföring till kollektivtrafik effektivare ur Behovet av samåkning torde därför vara större i landsenergisynpunkt. bygden än i tätorterna. åtgärder, såsom parkeringsförbud, körförbud och förbud Reglerande kan ge större effekt om de införs i att passera viss gräns, “tullspärrar”, hela tätorten. Problem kan dock uppstå med genomfarts- och infartstrafiken. Genomfartstrafiken måste undantas på något sätt och infartstrafiken kan måste prövas i varje särskilt fall såvida inte infartsparkeringar ordnas i anslutning till kollektivtrafiken. Partiella förbud, t. ex. avstängning av själva cityområdena, kan vara lättare att genomföra men ger å andra sidan liten effekt. Partiella förbud kan kringgås genom att man åker runt området och kan i kransområden. Tullspärrar är störningar uppstå förbud tillåter trafik innanför egentligen ett partiellt genom att de alltid och utanför spärren. Totalt körförbud är en mycket hård regleringsåtgärd som i motsats till parkeringsförbud inte medger bilresor ut från tätorten. Av de reglerande åtgärderna torde parkeringsförbudet vara det mest realistiska. Generella kräver dock att kommunerna har parkeringsförbud kontroll över parkeringen, något som inte är fallet idag. fullständig Partiella parkeringsförbud kan införas genom att stänga parkeringshus, förbjuda parkering på gatumark eller vid arbetsplatser. Dispenser kan ges för viss tid eller viss P-plats. För att klara bostadsparkeringen av generellt fordon som saknar kan provisoriska parkeringsplatser inrättas. P-plats Parkeringsförbud kan dock kringgås genom skjutsning, såvida inte stoppförbud införs, och genom att man åker till landsbygden och uträttar ärenden vilket kan öka trafikarbetet. En möjlighet som kan tillvaratas, oavsett ransoneringsåtgärd, är att

252 Annan reglering av drivmedels/brbrukningen

man upprättar speciella bevakade parkeringsplatser för frivillig avställning av fordon med återbäring på bilskatten under ransoneringsperioden. Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafik medför inte någon optimering av spareffekten med hänsyn till de sparmöjligheter som finns för olika typer av resor. De viktigaste möjligheterna är: överföring till kollektivtrafik för arbetsresor, användning av närbutiker, koncentrering av inköp för inköpsresor och minskning av reskonsumtionen för fritidsresor. De attitydundersökningar som gjorts visar att bilisterna normalt prioriterar bilen högst för fritidsresor och lägst för resor i städernas innerområden. Resultatet av EBU:s enkät angående allmänhetens inställning till vissa ransoneringsåtgärder visar att helgtrafikförbud upplevs som mest negativt, men därnäst förbud för körning med privatbil i tätort som anses mer påfrestande än kortransonering. Ur ransoneringsteknisk synvinkel är selektiva åtgärder riktade mot tätortstrafiken inte heller lämpliga, eftersom denna trafik endast utgör en liten andel av den totala trafiken, en andel som dessutom varierar kraftigt under året. Stimulansåtgärder ger liten effekt och de hårdare regleringsåtgärderna medför i princip samma dispensorganisation som kortransonering. Selektiva åtgärder medför också alltid att vissa regioner eller branscher blir mer drabbade än andra av negativa följdverkningar. Slutsatsen blir, att det såväl ur individens, samhällets som ur ransoneringsteknisk synvinkel inte kan anses motiverat att bygga en speciell organisation för begränsning av tätortstrafiken. Kortransoneringen är det bästa systemet även för att begränsa denna trafik.

10.9.2 EB Uss överväganden och förslag Som framgår av rapporten måste stimulansåtgärder vara mycket kraftiga för att ge ens en liten effekt, vilket också framgår av liBUzs prisstudie (se kapitel 14). Kraftiga prishöjningar kan också ifrågasättas av sociala skäl. Samåkning organiseras bäst inom företagen och behovet av att från samhällets sida på något sätt stimulera eller organisera samåkning torde vara större i landsort än i tätort (se avsnitt lO.7.l). Reglerande åtgärder kan, om de införs, ge större effekt. Eftersom tätortstrafiken bl. a. varierar kraftigt med årstiden är en begränsning av tätortstrafiken ett mycket trubbigt ransoneringsinstrument. Generella förbud kräver i princip samma dispensorganisation som kortransonering. Partiella förbud kan kringgås och ge störningari kransområden, Selektiva åtgärder medför också alltid att vissa individer, regioner och företag blir mer drabbade än andra av negativa följdverkningar, exempelvis sysselsättningseffekter. En kortransonering ger en jämnare fördelning och ger genom standardransonen individen större valfrihet och genom behovsransonen samhället större möjlighet att prioritera och reglera drivmedelsbehoven. liBU anser därför att det såväl ur samhällets och individens som ur ransoneringsteknisk synvinkel inte är motiverat att bygga upp en speciell organisation för reglering av stadstrafiken under kristid.

Annan reglering av drivmedels/örbrukningen 253

EBU föreslår, att som en allmän stimulansåtgärd oavsett ransoneringsåtgärd, speciella bevakade parkeringsplatser inrättas för frivillig avställning av fordon med återbäring på skatten under ransoneringsperioden. bör planera för detta enligt anvisningar från EBU anser att kommunerna TN och inom ramen för sina åligganden enligt lagen om kommunal beredförordas ett förenklat förfarande för återbetalning av skatt skap. Vidare med den möjlighet till ytterligare ekonomisk under ransoneringsperioder stimulans som detta innebär.

10. l 0 Kollektivtrafiken

10.10.] TN :s undersökning av drivmcdelsransoneringens effekter på

kollektivtrafiken

visar att resandefrekvensen i kollektivtrafiken ökade Undersökningen med 20-30 under ransoneringen. Ökningen var störst i de procent medelstora städerna och minst i glesbygden. Den största ökningen föll på arbetsresorna men i tätortstrafiken ökade även service- och fritidsresorna och i landsortstrafiken veckoslutstrafiken. Järnvägstrafiken ökade mest i 1:a klass, och kring storstäderna. Bepå medellånga avstånd, speciellt stående ökningar noterades främst i tätortstrafiken och i järnvägens fjärrtrafik —— i dessa fall ökade resandefrekvensen även före ransoneringen. Biltrafiken minskade under ransoneringen med 20-30 procent. Denna minskning kompenserades endast delvis av den 20- till 30-procentiga av kollektivtrafiken, eftersom kollektivtrafiken absolut sett ökningen normalt endast är en femtedel så stor som biltrafiken. Det totala trafikarbetet torde därför ha minskat med ca 10 procent. med följd att resenärer ej kom med förekom i Kapacitetsproblem huvudsak i tätortstrafiken fick resenärerna stå i större inte, men särskilt än normalt. Trafikföretagen lyckades således väl med att utsträckning klara av den ökade tillströmningen under ransoneringen genom som finns normalt, öka trafikutbudet i att utnyttja den överkapacitet räknat med ca 5 procent och genom förskjutna arbets- och vagnkilometer skoltider. Ett relativt litet antal nya linjer inrättades. Större betydelse torde härvid de nya förbindelser ha som skapades genom att företagen hyrde bussar för sina anställdas arbetsresor. Några drastiska förändringar av kollektivtrafiksystemet vidtogs således var ej heller påkallade under den relativt korta och lindriga ej och ransoneringsperioden. I tätortstrafiken skulle större svårigheter uppstått fortsatt och det av bilisterna hamstrade drivmedlet om ransoneringen slut. l landsortstrafiken fanns emellertid outnyttjad kapacitet och tagit utrymme för fler resenärer. Problemen med tätorts- och landsortstrafiken under en ransonering är således helt olika. I tätorterna är det kapacitetsproblemet, dvs. möjligheten att få med resenärerna, i landsorten är det försörjningsproblemet, dvs. möjligheten att nå resenärerna. I de allra största tätortsregionerna tillkommer dessutom restidsproblemet: befolkningen har bosatt sig långt

254 Annan reglering av

drivmedels/örbrukningen

från arbetsplatserna med resbehov i sådana relationer som de nuvarande kollektivtrafiknäten inte är uppbyggda för, med långa restider :om följd. Kapacitetsproblemet kan enligt TN lösas genom att man ökar trafikutbudet och förskjuter arbetstiderna så att man kan utnyttja den överkapacitet som i allmänhet finns strax före och efter topptrafiken. Beredskapsreserver av vagnar som annars skulle skrotas kan upprättas. Restidsproblemet kan lösas genom att man inrättar tvärförbindelser och sätter in snabbussar. Försörjningsproblemet kan lösas genorr. att man använder taxi eller privatbil för färd till närmaste hållplats, genom att företagen hyr bussar för de anställdas arbetsresor och genom att man organiserar samåkning.

10.l0.2 EBUss uppföljning av TN3 undersökning av kollektiv-

trafiken under ransoneringen

EBU har gjort en uppföljning av TN:s undersökning av kollektvtrafiken under ransoneringen (se bilaga 13). Resultatet visar att energikrisen fått bestående effekter på den kollektiva trafiken i tätorterna. av Ökningen antalet resor under drivmedelsransoneringen, ca 30 procent, blev till hälften bestående. De bestående var störst i de medelstora ökningarna städerna. Trafikutbudet räknat i vagnkilometer var i januari 1975 något högre än 1974 då drivmedelsransoneringen med de största pågick, ökningarna i storstäderna. Resandefrekvensen ökade emellertid mer än dubbelt så mycket som vilket medför

trafikutbudet att medelbelägg-

ningen nu är högre än före ransoneringen. Antalet vagnar ökade något mindre än ökningen av trafikutbudet med ett hårdare resursutnyttjande som följd. Även om det finns andra faktorer än energikrisen som påverkat utvecklingen, är ökningarna så stora, särskilt jämfört med den tidigare utvecklingen, att de till stor del kan tillskrivas energikrisen inbegripet både de höjda benslnpriserna och själva drivmedelsransoneringen.

lO. 10.3 Sammanfattning av hearing med kollektivtrafikföretag

Representanter för statens järnvägar (SJ), Storstockholms lokaltrafik (SL), Svenska Busstrafikförbundet samt Svenska Taxiförbundet inbjöds till hearing den 3 december 1974. Syftet var att dessa bl. a. skulle få ge synpunkter på drivmedelsransoneringen samt lämpliga åtgärder inför en möjlig framtida krissituation.

Förskfu tna arbetstider För att klara av de trafiktoppar som förekommer morgon och kväll har SL länge fört fram kravet på förskjutna arbetstider. Under energikrisen framstod detta krav som ännu nödvändigare, varför SL också tog kontakt med ett antal större arbetsplatser i Stockholmsområdet och kom överens med dessa om en arbetstidsförskjutning. Denna förskjutning bidrog starkt till att trafikföretaget kunde klara av en genomsnittlig trafikökning på 20

SOU 1975160 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 255

av arbetstiderna är en nödvändighet, inte enbart i procent. En spridning storstadsområdena, för att trafikföretagen skall ha möjligheter att klara av resande som kan förväntas i en situation av av den anhopning energibrist. Kollektivtrafikföretagen bör därför, enligt SL, stödjas av en lag beträffande förskjutna arbetstider.

Extra insatser av det stora resandetillskottet under energikrisen var SL Med anledning att vidta åtgärder såsom senareläggning av skrotning, tvunget förändrade inhyrning av beställningsbussar, övertid för reparationsplaner, personal samt omprioriteringar av tillgängliga resurser så att man drog in nattrafik till förmån för arbetsresor. Den höga transportstandard som härigenom skapades skulle ha kunnat upprätthållas i högst 3-4 månader. Enligt SJ var energikrisen 1973/74 så pass kortvarig och av sådan karaktär att den inte direkt drabbade företaget. Dessutom har SJ en hel del outnyttjade resurser som betyder att företaget kan möta stora variationer i efterfrågan. Sådana åtgärder som minskat underhåll och reparationer, förändrade regler för maximilaster och hastigheter vill SJ inte gärna vidtaga för att öka trafikutbudet. Man anser nämligen att trafiken också måste fungera på längre sikt och att avkall inte får ges på trafiksäkerheten. Vad gäller taxi märktes inte någon uppgång i utnyttjandegraden under Rent allmänt framhölls dock taxis stora möjligheter att energikrisen. delta i en organiserad samåkning såväl i städer som i glesbygd. Då bör dock konkurrens från privat avgiftsfinansierad samåkning inte tillåtas.

Övrigt Drivmedelstilldelningen vållade i inledningsskedet vissa problem. SL fick t. ex. endast 80-procentig tilldelning, vilket bedömdes som otillfredsställande. Kollektivtrafikföretagen borde alltid få IOO-procentig tilldelning redan från början. av drivmedel framhölls från SL:s Vad gäller en utökad lagerhållning sida att det har ett litet kommersiellt buffertlager som beräknas täcka två veckors konsumtion vilket anses tillräckligt. SJ ansåg att företagets trafikanter inte bör drabbas av beredskapskostnaderna via taxorna. I stället bör beredskapen finansieras via t. ex. statsskatten.

10. l 0.4 EBU :s expertrapport Eftersom den kollektiva trafiken är en förutsättning för varje form av ransoneringsåtgärd har det varit särskilt angeläget att få den kollektiva trafikens möjligheter att klara en kraftig trafikökning belyst och att få fram förslag till hur den kollektiva trafikens beredskap inför en energikris kan ökas. EBU gav även detta uppdrag åt fil. kand. Bo-Lennart Nelldal. l bilaga 13 redovisas den fullständiga rapporten där tätortstrafiken specialstuderats. l uppdraget ingick dock även att få fram förslag på beredskaps-

256 Annan reglering a» drivmedelsfilrbrukningen

åtgärder för landsorts- och fjärrtrafiken, detta mot bakgrund av TN:s undersökning av kollektivtrafiken under ransoneringen. Rapporten kan sammanfattas på följande sätt.

K ollektivtrafikens kapacitet och utnyttjande

Kapacitetsutnyttjandet för kollektivtrafiken ~ i förhållande efterfrågan till utbud (i tätortstrafiken räknas såväl sitt- ——är i som ståplatser) genomsnitt relativt lågt från omkring 10 procent i de mindre tätorterna till ca 20 procent i storstäderna. Det maximala kapacitetsutnyttjandet är emellertid mycket högt, ofta uppemot 90 procent även i mindre tätorter vid den dimensionerande tidpunkten. Belastningsdiagram visar dock, att detta maximala utnyttjande ofta existerar endast under en liten del av maxtimmen och att det strax före och efter denna period finns gott om reservkapacitet i det normala trafikutbudet. För att kunna utnyttja denna reservkapacitet krävs en förskjutning av arbets- och/eller skoltiderna. Som exempel på vad förskjutna arbetstider kan betyda kan man ta Stockholms tunnelbana över Skanstullsinfarten. Kapacitetsutnyttjandet är där så högt under maxkvarten att den möjliga ökningen endast är 14 procent medan det under maxtimmen finns en outnyttjad kapacitet som medger en ökning på 100 procent om resandet vore jämnt fördelat över denna timme. Möjligheter att öka utbudet finns, dels genom att öka antalet vagnari trafik, dels genom snabbare vagnomlopp. Genom att utnyttja den egna vagnparken effektivare, använda tidigare avställda vagnar och genom inhyrning av vagnar och personal kan utbudet uppskattningsvis ökas med 20 procent under högtrafik. Snabbare vagnomlopp, genom express- och snabbusskörning, ökad tomvagnskörning och förenklad avgiftsupptagning skulle kanske kunna öka utbudet med ytterligare 10 procent. Den maximala ökningen av trafikutbudet under högtrafik skulle således kanske kunna uppgå till 30 procent. Om man betänker att kollektivandelen i de medelstora tätorterna ofta ligger omkring 20 procent och bilandelen är ca 60 procent under maxtimmen (20 procent är cykeltrafik) och förutsätter att all biltrafik skulle överföras till kollektivtrafik, medför detta en tredubbling av kollektivtrafiken. Det är således helt klart, att det inte finns resurser till att öka trafikutbudet i motsvarande grad, dvs. med 300 procent, utan att förskjutna arbetstider måste införas i ökad utsträckning. Det är inte säkert att kollektivtrafiken ens med förskjutna arbetstider kan ta hand om all trafik, men i de medelstora städerna är avstånden så måttliga att cykelresor och gångtrafik i stor utsträckning kan ersätta bilresorna - i hur stor utsträckning är svårt att beräkna eftersom det bl. a. beror på klimatet. l Stockholm och Göteborg är utgångsläget bättre i och med att kollektivandelen är hög. Trafiken till city torde kunna klaras av i både Stockholm och Göteborg genom förskjutna arbets- och skoltider. Däremot kan tvärförbindelserna bli ett problem, i Stockholm från restidssynpunkt och i Göteborg från kapacitetssynpunkt. l Stockholm finns inga snabba och kapacitetsstarka tvärförbindelser, men det finns möjlighet att

Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningen 257

resa via city och det finns också ledig kapacitet, om resandeströmmarna kan fördelas jämnt över tiden och de olika linjerna, något som emellertid kan vara svårt att åstadkomma i praktiken. I Göteborg finns snabba tvärförbindelser men på grund av låg kollektivandel i dessa relationer och långa omloppstider är det inte möjligt att ens med förskjutna arbetstider klara av alla resor.

Beredskapsplaner för förskjutna arbetstider Som framgår ovan är ett ökat införande av förskjutna arbets- och skoltider nödvändigt för att klara av en längre eller hårdare ransonering än den i januari 1974. Detta är också önskvärt ur komfortsynpunkt vid lindrigare ransoneringar. För att dessa förskjutningar skall kunna genomföras snabbt och smärtfritt vid en hastigt uppkommen energikris, skulle man kunna upprätta beredskapsplaner för förskjutna arbetstider. Målet för en sådan beredskapsplan skall vara att alla arbetsresor skall kunna klaras av med kollektivtrafik. Ansvaret för genomförandet av planeringen bör ligga på det lokala planet hos någon samhällsinstans, förslagsvis kommunerna. De övriga parterna är trafikföretagen, som måste bedöma tillgänglig kapacitet och erforderliga förskjutningar, samt personalorganisationer och arbetsgivare som avväger mot personalens och produktionens intressen. Kontakter har tagits med dessa parter och de är överlag positiva till en sådan planering. En beredskapsplan för förskjutna arbetstider behöver inte vara komplicerad. Vad som behövs är en lista över vilka företag som skall förskjuta arbetstiderna och hur mycket. Planen kan genomföras stegvis, från det att TN utfärdar anvisningar och prövar dem på en medelstor tätort till det att planer upprättas i de ca 25 tätorter som skulle bli berörda om den undre gränsen sätts vid 30 000 invånare.

Beredskapsreserver av vagnar För att öka möjligheterna till ökat trafikutbud kan man upprätta beredskapsreserver av vagnar som annars skulle skrotas. Detta kan lämpligast ske genom förskjuten skrotning inom företagen, dvs. slopade vagnar behålls i trafikdugligt skick något år innan de skrotas. Vid ett års förskjuten skrotning skulle reserven, vid en normal användningstid på 12 år, uppgå till 6-7 procent. Större reserv är inte möjlig att använda med hänsyn till personalsituationen och uthålligheten, som vid maximalt resursutnyttjande av trafikföretagen bedöms vara 3-6 månader. Ett åläggande om ett års förskjuten skrotning skulle medföra krav på ekonomisk kompensation från trafikföretagen och skulle dessutom innebära en del praktiska och administrativa problem. En möjlighet att stimulera företagen att hålla en högre reserv är att minska på avställningsperioderna som nu går efter kalendermånad. Om ett trafikföretag vill använda en buss endast några dagar i en månad, måste skatt erläggas för hela månaden vilket kan medföra att det inte lönar sig att behålla en buss som endast kan användas under begränsade perioder. Efter proposition har i riksdagen ett förslag antagits om kortare beskattningstid för tyngre

258 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

fordon med samma innebörd som ovan. Skattegränsen har dock satts till lägst 4 800 kr vilket medför att de flesta normala tätorts- och landsortsbussarna inte omfattas av förslaget. För att den kortare beskattningstiden skall ha något värde från beredskapssynpunkt, torde det vara lämpligt att sänka gränsen för bussarnas del till omkring 3 600 kr. En sådan åtgärd kan kombineras med att man rekommenderar trafikföretagen att tillämpa ett års förskjuten skrotning.

Vagnreserver för jiirnvdgstraflk På järnvägen kan kapacitetsproblem vid en ransonering uppkomma både i lokaltrafiken runt storstäderna och i fjärrtrafiken. Även här är en förskjutning av såväl arbetstiderna som individens resande av stor betydelse. Den relativt låga turtâtheten gör emellertid att utrymmet för förskjutningar i praktiken kan vara begränsat, eftersom dessa inte kan göras alltför stora. Järnvägen drivs också efter mer företagsekonomiska principer än tätortstrafiken, vilket kan medföra att det inte är kommersiellt motiverat att hålla vagnreserv ens för den normala topptrafiken. Kapacitetsutnyttjandet är för närvarande också mycket högt på grund av att trafiken ökat utan att resurserna ökat i motsvarande grad. Möjligheten att inhyra vagnar måste betraktas som obefintlig. Samtidigt är järnvägen det energisnålaste trafikmedlet, och en ökning av kapaciteten kräver inte heller ett ökat personalbehov i samma utsträckning som busstrafiken. Det är således angeläget från beredskapssynpunkt att de reserver som finns bibehålls. För närvarande finns emellertid inte någon möjlighet att öka reserverna, eftersom ingen nyanskaffning sker. Möjligheten kan uppstå i slutet av 70-talet då en stor del av personvagnarna kan komma att ersättas av höghastighetståg. När detta blir aktuellt, bör man undersöka möjligheterna att hålla en högre vagnreserv och möjligheterna att merutnyttja denna under normala förhållanden exempelvis för topptrafiken vid helger och för försvarets trupptransporter.

Beredskapsplaner för trafikfÖrsör/ning i landsort l landsortstrafiken är det inte främst kapaciteten som är problemet, utan trafikförsörjningen, dvs. svårigheterna att skapa goda förbindelser som når ut till människorna på lämpliga tider. För att komma till rätta med trafikförsörjningsproblemet kan man på länsnivå göra upp beredskapsplaner för trafikförsörjning under kristid. En sådan plan torde kunna utarbetas inom varje län, så att man i förväg vet var resurserna skall sättas in och kan undvika extratilldelning i de områden som har eller får godtagbar trafik. Planen kan innefatta nya linjer, kontrakterade arbetsresor, kompletteringstrafik med taxi, organiserad samåkning och en samordning av arbetstiderna så att de passar till kollektivtrafiktiderna. Naturligtvis är det en stor fördelwom en fullständig kollektiv infrastruktur kan åstadkommas redan under normala förhållanden.

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 259

Statistik för kollektivtrafik

Slutligen föreslås här att man skall ta tillvara och systematiskt bearbeta den statistik över kollektivtrafiken som finns inom trafikföretag, myndigheter och organisationer. Eftersom kollektivtrafiken är en förutsättning för en drivmedelsransonering, är det från beredskapssynpunkt angeläget att man har en så fullständig bild av kollektivtrafiken som möjligt. En

sådan statistik kan även vara till nytta för den normala trafikplaneringen.

10. 10.5 EBUss överväganden och förslag Beredskapsplaner för förskjutna arbetstider i tätort Som framgår av TN:s undersökning, hearings med trafikföretagen och expertrapporten är en förskjutning av arbets- och skoltiderna det mest effektiva medlet för att öka kapacitetsutnyttjandet av kollektivtrafiken och en förutsättning för att en hårdare eller längre ransonering än den under år 1974 skall kunna klaras av. En spridning av resandet är också önskvärt från komfortsynpunkt vid lindrigare ransoneringar. För att förskjutna arbetstider skall kunna genomföras snabbt och smidigt vid en hastigt uppkommen energikris kan beredskapsplaner för förskjutna arbetstider upprättas. De berörda parterna dvs. trafikföretag, personalorganisationer, arbetsgivare och kommuner är i stort positiva till någon form av beredskapsplanering av förskjutna arbetstider under de förutsättningar som anges i rapporten. EBU föreslår därför, att beredskapsplaner för förskjutna arbetstider upprättas i följande etapper: 1. TN utfärdar anvisningar för beredskapsplanering av förskjutna arbetstider i tätort under kristid. Anvisningarna prövas praktiskt på en medelstor tätort för att få erfarenhet i fråga om organisation, tidsåtgång och genomförbarhet. Målet för beredskapsplaneringen skall vara att alla arbetsresor som kan överföras till kollektivtrafik skall kunna klaras av. 2. Kommuner med tätorter över 30 000 invånare åläggs att i samarbete med trafikföretagen utarbeta beredskapsplaner med angivande av vilka förskjutningar som krävs och informera berörda parter härom. l de fall trafikföretagen kan klara trafiken utan förskjutna arbetstider behöver ej beredskapsplaner upprättas. Beredskapsplaner kan även upprättas frivilligt i mindre tätorter om så skulle anses vara ändamålsenligt. 3. Kommunerna sammankallar de berörda parterna till diskussion om beredskapsplanens genomförbarhet och en överenskommelse träffas angående förskjutna arbetstideri kristid. Planen revideras när förhållandena ändras, dock högst en gång per år. Det kommunala ansvaret för denna planering torde inrymmas i det åläggande som finns i lagen för kommunal beredskap. Det betyder också att det för den förordade typen av planering finns samma möjligheter till statsbidrag som för övrig kommunal beredskapsplanering. EBU vill även fästa uppmärksamhet på fördelen i kristid med att man planerat för Cykelleder och cykelfiler och på så sätt bevarat den transportreserv som cykelbeståndet utgör.

260 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

Beredskapsreserver av vagnar Av expertrapporten framgår att vagnreserverna skulle kunna ökas med 6-7 procent om ett års förskjuten skrotning tillämpades. Ett åläggande om förskjuten skrotning stöter emellertid på både ekonomiska och praktiska problem. Den enda möjligheten synes vara att man stimulerar trafikföretagen att hålla en högre vagnreserv genom att minska på avställningsperioderna. Även om effekten härav kan vara svårbedömbar, är varje marginellt tillskott av vagnar värdefullt i en kritisk situation. Proposition (l975:62) som antagits av riksdagen och som innebär en minskning av avställningsperioderna är i linje med EBU:s intentioner men utesluter tyvärr merparten av de normala linjevagnarna genom att minimiskatten satts till 4 800 kr/år. EBU föreslår därför att skattegränsen för bussarnas del sänks till 3 600 kr/år, vilket medför att alla normala tätorts- och landsortsbussar (dock ej småbussar) innefattas, något som även torde kunna motiveras ur trafikpolitisk synvinkel. Samtidigt rekommenderas företagen att tillämpa ett års förskjuten skrotning.

Vagnsreserver för jámvágstrafik Som framgår av hearing med trafikföretagen och expertrapporten är en förskjutning av arbetstiderna i lokaltrafiken och en förskjutning av individens resande i fjärrtrafiken av stor betydelse för att kunna utnyttja ledig kapacitet i järnvägstrafiken i kristid. Även utbudet kan emellertid behöva utökas för att inte förskjutningarna skall bli alltför stora för individen. Genom ett högt utnyttjande normalt är för närvarande marginalerna för en trafikökning i högtrafik små samtidigt som ett ökat utnyttjande av järnvägen under kristid är angelägen från såväl energi-, resurs- som kapacitetssynpunkt. För närvarande finns emellertid inga möjligheter att öka vagnreserverna eftersom ingen nyanskaffning sker. Möjligheten kan dock uppstå i slutet av 70-talet då en stor del av de konventionella personvagnarna kan komma att ersättas av höghastighetståg. EBU anser, att när detta blir aktuellt, bör möjligheterna att hålla en högre vagnreserv prövas. Man bör i så fall även beakta möjligheterna att merutnyttja denna reserv för andra ändamål än ren ransoneringsberedskap exempelvis i den normala topptrafiken och för försvarets trupptransporter. Tillsvidare vill EBU understryka, att det är angeläget från beredskapssynpunkt att de reserver som finns bibehålls.

Beredskapsplaner för trafikförsörfning i landsort Som framgår av TN:s rapport är det största problemet i landsortstrafiken att skapa en trafikförsörjning som når ut till människorna på lämpliga tider. Även om det är svårare att skapa en tillfredsställande trafikförsörjning i landsort än i tätort så är besparingsmöjligheterna relativt sett större genom de långa reslängerna och den låga kollektivandelen normalt. Från beredskapssynpunkt är det således angeläget att en så stor del av resorna

som möjligt kan klaras av med kollektivtrafik eller med kombinationen

Annan reglering av drivmedelsforbrukningen 261

och kollektivtrafik. För att kollektivtrafiken i landsort privatbil/taxi snabbt skall kunna så att den täcker ett större behov än kompletteras för att man skall kunna undvika extratilldelning i de normalt och som har eller får goda kollektiva förbindelser måste man ha en regioner för kollektiv trafikförsörjning färdig före en eventuell beredskapsplan föreslår därför att beredskapsplaner för trafikförsörjning i kris. EBU Målet för planen skall vara att alla landsort upprättas på länsnivå. arbetsresor skall kunna klaras av med kollektivtrafik eller med kombina-

tioner av biL-kollektivtrafik i de fall där detta ger en lägre drivmedels-

åtgång än privatbil.

Statistik för kollektivtrafik

De åtgärder som VTI föreslår beträffande trafikstatistik (se kap. 10.11 resvanorna dvs. den normala och bilaga 3) syftar främst till att kartlägga av kollektivtrafik och - Utbudet efterfrågan på bil- och kollektivtrafik. som kan ha avgörande betydelse vid en därmed den lediga kapacitet inte att komma åt med resvanedrivmedelsransonering går emellertid Det finns att få en bättre överblick över undersökningar. möjlighet om resvaneundersökningarna kompletteras med en kollektivtrafiken bearbetning av den statistik som finns inom trafikföretag, systematisk och branschorganisationer. I utredningen har inte någon myndigheter av en sådan statistik utförts, men man torde kunna behovsinventering vid resvaneundersökningarna, behovet är stort även förutsätta att, liksom EBU föreslår därför att SCB, i för den normala trafikplaneringen. samband med resvaneundersökningarna, även får i uppdrag att systematiskt insamla och bearbeta statistik för kollektivtrafiken. EBU har grovt

beräknat denna merkostnad till ca 100 000 kr. för det första året och ca kr. för år. Såsom beredskapskostnad bör betraktas- 20000 följande eller 20 000 kr första året och 4 000 högst 20 procent av totalbeloppet kr. påföljande år.

10.1 l Transportstatistik för beredskapsplaneringen

10. l l.l EBUxs expertrapport

att statistiskt underlag i EBU fann redan i början av sitt utredningsarbete stort saknades för att möjliggöra de analyser av olika åtgärders effekt och konsekvenser som skulle ha varit önskvärda. Det betyder att de analyser och överväganden som tidigare redovisats avseende t. ex. helgtrafikförbensinstationsstängningar inte har kunnat bud, räjongbegränsningar, med relevant Eftersom EBU anser det underbyggas transportstatistik. på transport- och angeläget att den beredskapsplanerande myndigheten förses med fullgoda analysinstrument, uppdrogs åt trafikområdet, TN, VTI att studera behovet av en utökad transportstatistik och skissera en plan för fortsatt handlande i dessa frågor. l bilaga 3 redovisas VTl:s

rapport i sin helhet. Här skall följande sammanfattning ges.

262 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

Beredskapsplaneringens behov av transportstatistik EBU har upprättat en förteckning över olika regleringsåtgärder (hastighetsbegränsning, ransonering, helgkörförbud etc), vilka är tänkbara för att snabbt minska fordonens bränsleförbrukning. Med utgångspunkt i denna förteckning har VTI systematiskt inventerat behovet av statistik i samband med att man dels skall beräkna spareffekten av en viss åtgärd (åtgärd--effekt-analys), dels skall kunna kontrollera huruvida en genomförd åtgärd verkligen leder till förväntad spareffekt (uppföljningsstudier). Behovsinventeringen gav vid handen, att samtliga studerade regleringsåtgärder kräver uppgift om transportarbetet för beräkning av åtgärdens förväntade spareffekt. l första hand erfordras data om personresor ~ mätt som personkm uppdelade på färdmedel, ärendetyp, tätort/landsbygd, vardag/veckoslut samt möjlighet till alternativt transportsätt. Denna typ av statistik benämns vanligen resvanestatistik. Dessutom är det nödvändigt med uppgifter om biltransportarbetet (fordonskm) med en likartad uppdelning som ovan. Som exempel på hur denna statistik skulle ha kunnat utnyttjas av beredskapsplanerande myndigheter därest den funnits, kan nämnas följande. Man kunde ha beräknat hur stor trafik som kan överföras från personbil till andra färdmedel i första hand kollektiva transportmedel - och därigenom fått underlag för att skatta minskningen i drivmedelsförbrukningen, dels för hela landet, dels för skilda regioner. Vidare hade man haft ett mycket värdefullt underlag vid bedömning av hur mycket trafikarbete man skulle kunna eliminera (”onödiga” resor) i skilda situationer utan att äventyra viktiga samhällsfunktioner. Ett annat väsentligt statistikbehov avser fordonshastigheter på gator och vägar. Denna information skulle i första hand användas för att följa upp ändringar i bilförarnas hastighetsbeteende till följd av sänkta Även andra hastighetsgränser. åtgärder t. ex. ransonering och ökat bensinpris — torde medföra ändrat hastighetsbeteende med åtföljande inverkan på drivmedelsförbrukningen.

Exempel pâ behov av transportstatistik för andra ändamål En fullständig kartläggning av det totala behovet av transportstatistik i andra sammanhang än beredskapsplanering är en tidskrävande arbetsuppgift och ingick inte i VTI:s uppdrag. För jämförelsens skull redovisas i rapporten några exempel på planerings- och beslutssituationer hos olika myndigheter, där en mer fyllig transportstatistik skulle vara av värde. Såvitt VTI kunnat finna, så skulle data rörande persontransportarbetet med samma uppdelning som ovan ge ett väsentligt förbättrat beslutsunderlag. Det föreligger således ett gemensamt önskemål från flera håll om att utöka den befintliga samfärdselstatistiken med mer detaljerade data rörande persontransportarbetet.

Samordning med andra aktiviteter Behovet av en förbättrad transportstatistik har på senare tid påtalats från flera håll. För att samordna och i möjligaste mån tillgodose framförda

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 263

önskemål har kommunikationsdepartementet initierat olika utredningar.

via en inventering av Sålunda pågår transportforskningsdelegationen i forskningssammanhang. Avsikten är sedan behovet av transportstatistik till att omfatta samtliga avnämare av att utvidga behovsinventeringen statistik. Departementet har tagit upp denna senare fråga till diskussion (SCB). Vidare bör det nämnas, att SCB med statistiska centralbyrån genomför undersökningar rörande varutransporter på vägar med lastbilar De erfarenheter som finns från dessa samt långväga personbilsresor. - urvalsstorlek, intervjuteknik etc. - utgör en viktig undersökningar resvaneundersökningar. Arbetsprogrammet har grund för kommande utformats med hänsyn till ovanstående och förslaget skall enligt VTI

som en del i ett större sammanhang förenlig med intentioner uppfattas hos andra intressenter.

K ostnadsuppskattningar

om möjliga undersökningsmetoder och erfor- För att få en uppfattning kontaktade VTI SCB tidigare stadium. I derliga kostnader på ett underrapporten redovisar SCB några synpunkter på en riksomfattande sökning rörande ”trafikstruktur och energi. För att få en grov uppfattför resvaneundersökningar anges kostnader för ning om kostnadskraven vilka kan betraktas som jämförbara med den några större undersökningar, Övriga kostnader har uppskattats av VTI. Det aktuella frågeställningen. bör påpekas, att angivna kostnader är ungefärliga.

Förslag till arbetsprogram

institutets bedömning föreligger det starka skäl att snarast insamla Enligt (resvaneundersökningar) i enlighet uppgifter om persontransportarbetet för att täcka beredskapsplaneringens behov av med det föregående Denna statistik skulle även vara av värde för andra statistikunderlag.

Genomföra res- Planera resvaneundersökningar vêneundersök s mån

§g9§ , r

0,1 -0,2 mkr 3_5 mkr

Planera hastighets- Genomföra hastigundersökningar hetsundersök- 6 mån ningar 0,1 mkr 1.5 år 0,4-0,6 mkr

i --1

Samordning med pågående utvecklingsarbete sytt?

l Framtida att fördjupa och utvidga inventeringen av behovet |~— statistikav transportstatistik, nytt arbetsprogram. 1-2 år | produktion 0.4-0.6 mkr _ _1 Figur 10.2 Statistikplan.

264 Annan reglering av

drivmedelsfdrbrukningen

ändamål. I princip borde man först ha inventerat det totala behovet av transportstatistik hos skilda myndigheter och andra man organ innan föreslår en utvidgning av nuvarande Erfarenheten statistikproduktion. tyder dock på att en sådan fullständig behovsinventering skulle kräva en längre utredningstid. l detta läge - som bl. a. präglas av kravet på att snabbt få ett bättre underlag för beredskapsplanering — torde det enligt VTI vara lämpligt att tillgodose ett uppenbart statistikbehov. Härtill kommer att en sådan utvidgning av transportstatistiken inte kan försvåra eller hindra kommande rörande förslag till ändringar den totala transportstatistiken. Mot bakgrund av ovanstående föreslår VTI en plan (tidsåtgång plus kostnader) enligt figur 10.2.

Aktiviteter

I Under år l planeras och under år 2 genomföres en undersökning rörande persontransportarbetet. Statistik insamlas beträffande det totala persontransportarbetet i Sverige uppdelat i första hand på fárdmedel, ärendetyp, region samt tätort/landsbygd. Vidare måste en uppdelning ske med avseende på tiden (årstid samt och vardag veckoslut). Planeringsarbetet under år l omfattar bl. a. preciseringar rörande aktuella undersökningsvariabler, av arbetet detaljplanering under år 2 jämte kostnadskalkyler. ll Under år l planeras och under år 2 påbörjas hastighetsmätningar i olika punkter på gatu- och vägnätet. Om möjligt sker en uppdelning på fordonsslag och i tiden (under året, under veckan). l tillämpliga delar gäller kommentarerna under I. lll Under år l och 2 utreds det totala behovet av transportstatistik. Dessutom utarbetas alternativa förslag till med statistikinhämtning tillhörande kostnader.

Därest resurser avsättes för att täcka det påtalade statistikbehovet, så bör dessa tillföras de organ, som redan har ett ansvar på detta område, nämligen kommunikationsdepartementet och SCB. Lämpligen bildas en särskild som utför arbetsgrupp, det egentliga arbetet under ledning av en referensgrupp. I denna senare grupp bör ingå företrädare från kommunikationsdepartementet, SCB samt avnämarsidan.

10.1 1.2 EBU:s överväganden och förslag

EBU:s studier av olika inom regleringsfrågor transport- och trafikområdet, liksom VTI:s studie, understryker behovet av en utökad transportstatistik. Ingrepp av reglerande natur på detta område kan få vittgående konsekvenser för olika funktioner i samhället. Under akut brist på drivmedel är man dock tvungen att besluta om sådana åtgärder, oavsett om man har eller inte har tillgång till önskvärt beslutsunderlag. Ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna föra med sig t. ex.

- att de spareffekter man kalkylerat med inte visar sig vara realiserbara, — att direkta och indirekta verkningar av åtgärder på trafikantgrupper

Annan reglering av drivmede/sjörbrukningen 265

och olika delar av samhället blir andra och mindre acceptabla än dem man tänkt sig samt - att fördelningen av knappa drivmedelsresurser inte kan ske på sådant sätt att viktigare samhällsfunktioner värnas. VTl:s uppdrag har i första hand avsett att undersöka behovet av transportstatistik för beredskapsplaneringen hos TN. Nämnden är dock bara en av flera möjliga avnämare. Av VTlzs rapport framgår att bl. a. vägverket och VTl för sina verksamheter behöver ha tillgång till en utökad statistik. Detta förhållande bör beaktas då det gäller att överväga rimligheten av den ekonomiska insats som erfordras för statistikprogrammets fullföljande. Med stor sannolikhet har andra myndigheter än TN större nytta av en utökad transportstatistik. Samtliga berörda intressenter synes dock rymmas inom kommunikationsdepartementets ansvarsområde. EBU anser det vara väsentligt att den myndighet som har att svara för den tekniska utformningen av olika åtgärder för att begränsa drivmedelsförbrukningen och för att samtidigt, på ett för samhället optimalt sätt, fördela den drivmedelsmängd som kan stå till förfogande har möjlighet att analysera effekter och konsekvenser av sina åtgärder. De regleringsinstrument som tidigare föreslagits ingå i TN:s arsenal kan, med hänsyn till krisens art och tidpunkt på året, varieras med avseende på t. ex. omfattning och intensitet. Känsligheten i det sätt på vilket instrumenten används kan bli avgörande för möjligheten att uppnå ett gott resultat. En felaktig användning skulle kunna medföra svåra och kostsamma konsekvenser för samhället. EBU anser därför att priset för ett gott beslutsunderlag, dvs. kostnaden för en utökad statistik, måste vägas mot de kostnader som en felaktig eller trubbig användning av regleringsinstrumenten kan medföra. VTl har i sin rapport presenterat ett förslag till fortsatt arbete i tre etapper; resvaneundersökningar, hastighetsundersökningar samt en fördjupad och utvidgad inventering av behovet av transportstatistik. Kostnaden för de tre aktiviteterna skulle under ca två år kunna uppgå till 3,l-5,7, 0,5-0,7 resp. 04, 0,6 milj. kr. VTI förordar att man startar programmet med de undersökningar av resvanor och fordonshastigheter som bedöms vara mest angelägna för beredskapsplaneringen. EBU anser att behovet av utökad statistik är störst avseende resvanor. Den genomgång som VTl gjort av olika möjliga regleringsåtgärder bestyrker detta. EBU har tidigare redovisat förslag till begränsad fordonshastighet för att spara drivmedel. Det skulle i och för sig vara önskvärt med ett förbättrat statistiskt underlag som kunde möjliggöra en säkrare bedömning av spareffektens variationer över året och också, -då hastighetsbegränsning införs, medge beräkning av faktisk spareffekt utgående från basmaterial från en normalperiod. EBU anser vidare att genomförda studier och utredningens egen analys av olika regleringsåtgärder på transportområdet visat på betydelsen av en ökad satsning på transport- och trafikstatistik. Det programförslag som VTI har presenterat förefaller därför rimligt. Eftersom EBU har att ägna

266 Annan reglering av drivmedelsjörbrukningen

sig åt beredskapsplaneringen, prioriterar utredningen programmets olika delar på följande sätt 1. resvaneundersökningar 2. hastighetsundersökningar 3. behovsinventering. EBU föreslår att medel avsätts under sjätte huvudtiteln för genomförande av en resvaneundersökning enligt VTl:s förslag. Eftersom TN endast är en av flera intressenter bör lämpligen regeringen (k0mmunikati0nsdepartementet) uppdraga åt SCB att i samråd med bl. a. VTI och TN planera och genomföra resvaneundersökningen. För ändamålet kan bildas en arbetsgrupp där flera andra statistikavnämare kan ingå. EBU förordar att arbetet påbörjas så snart som möjligt och föreslår att 100 000 kr ställs till förfogande för planeringsarbete under budgetåret 1975/76. Vidare bör 3,0 milj. kr hållas disponibla under 1976/77 under huvudtiteln att med preciserat uppdrag ställas till S(7B:s förfogande för undersökningens genomförande efter det att kostnadskalkyler har kunnat presenteras. Av undersökningskostnaden bör högst 20 procent eller 620 000 kr anses utgöra beredskapskostnad.

10.12 Åtgärdsschema

l kapitel 8 har EBU betonat vikten av att en så rikt utvecklad åtgärdsarsenal som möjligt ställs till regeringens förfogande för framtiden.

r Konsumtions- A. Konsumtionsdämpande avgift b € Jf55i”9 °/0 B. Kvotering i handelsledet A C. Hastighetsbegränsning 70 km D. Sparkampani E. Helgtrafikförbud lördag-söndag 30- F. Söndagstraflkförbud 28_ G. Kortransonering 25‘ - Åtgärder sätts in 24. x Åtgärder upphör 22. 20- 18- 16- 14* 124 10 8. 6_ 4-

Figur 10.3 Åtgärdsschcma

for drivmedel. _. to w J: an mu \]_ oo co _. o Z.‘ 1b

Veckor

Annan reglering av drivmedeIs/örbrukningerz 267

På så sätt kan åtgärder vidtagas som väl passar med aktuellt försörjningsläge, tid på året, formulerade övergripande mål etc. EBU har därför i kapitel 9 och 10 analyserat en rad olika sätt att begränsa drivmedelsförbrukningen i kristid. Senare i betänkandet kommer också att närmare övervägas möjligheterna att använda priset som förbrukningsregulator (kapitel 14) och kampanjer för frivilligt energisparande (kapitel 15). EBU vill försöka sammanfatta de olika åtgärderna i ett åtgärdsschema. l figur 10.3 har ett sådant schema skisserats. Det bör här framhållas att figuren inte visar några exakta värden eller utveeklingar, utan i stället trender. Vidare bör man vid studium av figuren beakta de konsumtionsbegränsningsnivåer som krävsi lEP-avtalet, nämligen 7 och lO procent. I figur 10.3 har endast tagits med de åtgärder som EBU har bedömt vara användbara. Följande förklaringar bör lämnas till figuren. I figuren anges den användningstid som EBU funnit lämplig. Om åtgärden fortsätter efter angiven tidpunkt, uppstår en rad problem som måste lösas eller fordrar korrigerande/kompletterande aktiviteter. Beträffande kortransonering anges såsom streckad linje ett omedelbart utnyttjande av skattekvittots ransoneringskuponger. Kortransoneringens teoretiskt obegränsade flexibilitet anges genom olika pilriktningar. De åtgärder som grafiskt visas i figur 10.3 och som EBU bedömt vara användbara i vissa lägen kan sammanfattas enligt följande tablå:

Åtgärd Effekt Tidsförhållande Fördelar Nackdelar

A. Konsumtions- ca 15 % Omedelbar insats. Omedelbar verkan. Er- Vissa inkomstfördeldämpande kris- Avtagande effekt. Ej fordras ingen admini- ningseffekter (främst i avgift (se kap. längre än 4 veckor. stration. Lätt att glesbygd). Begränsnings- 14) Påslag 100 % förbereda. effekten osäker. Bl. Kvotering i 10- 15 % Omedelbar insats. Omedelbar verkan i Starkt tryck på bensinhandelsledet Kan ej tillämpas grossistledet. Små stationerna. Långsam under längre tid. krav på administration. effekt på faktisk för- Övergångsordning. Begränsningseffekten brukning. Slår orättvist relativt säker. på längre sikt. Kontrollproblem. B2. Begränsat — Snabb insats. Stöd åt bensinhandeln Slår orättvist för peröppethållande Varar under i kvoteringsskedet. soner i glesbygd och med för bensinhan- kvoteringsperio- Kräver begränsad ad- strikt reglerad arbetsdeln (stöd åt den. ministration (dispenser). tid. Ingen självständig BU spareffekt. B3. Begränsad - Som B2 Som B2 Som B2. Kontrollsvårigförsäljning heter. per tanktillfälle (stöd åt Bl) B4. Förbud mot — Snabb insats. Kan lin av de fä möjlig- Tryck på bensinstationerna. lösdunkförsälj- (skall bevaras under en heter som finns att Generella undantag måste ning (Bl.a. stöd motverka kortransonering. motverka hamstring. medges. Kontrollproblem. åt B l) hamst- Motverkar brandfarlig ring) enskild lagring.

268 Annan reglering av drivmedelvörbrukningen

Åtgärd Flffekt Tidsförhållantle Fördelar Nackdelar

C. Hastigltetsbe- 5 % Snabb insats. Efter- Snabb verkan. Effekt Kontrollproblem. Sjunkande gränsning till (störst levnaden sjunker utan alltför stora efterlevnad. Ökad restid = 70 km/tim för effekt successivt. Bör störningar i trafik- kostnad. Begränsningspersonbilar under kunna tillämpas i arbetet. [nga krav effekten osäker. (motorväg sommar- åtminstone någon på administration. 90 km/tim) månader- månad. Minskat antal olyckor. na) D1. Sparkampanj 10-15 % Utan förberedelser Frivillighet. Ökad spar- Stora kostnader. Kampanjflera veckors för- medvetenhet. Spar- administration fordras. dröjning. Om plane- åtgärderna stör inte Begränsningseffekten ring skett kan kam- angeläget transport- osäker. panjen starta rela- arbete. tivt omgående. Bör fortsätta under hela krisperioden. D2. Organiserad ~ Utan förberedelser Underlättar kollektiv- För effektivitet fordras viss samåkning (led (se D1) flera veckors för- trafikens anpassning. medverkan från myndigheter. i DI) dröjning. Om bered- Ökad medelbeläggning = Krav på information. Undantag skapsplanering skett drivmedelssparande. bör medges från yrkestrafikkan samåkningcn kom- Frivillig sparinsats. förordningens bestämmelser. ma igång relativt Möjliga försäkringsproblem. snabbt. Fortsätter Begränsningseffekten osäker. under hela perioden. Viss tomköming.

D3. Ekonomi- - Snabb start. Fort- Liten kostnad ger god Positiv effekt endast för trimning (se D1) sätter under hela spareffekt. Under- relativt nya bilar. Begräns- (lcd i D1) perioden. lättar verkstädernas ningseffektcns storlek anpassning till krisen. osäker. Frivillig sparinsats. E. Helgtrafik- 16-17 % Start efter ett par Inriktas på umbärliga Relativt omfattande adminiförbud lördag- (mest veckor. Bör ej till- fritidsresor. Möjlig stration fordras. Stort antal söndag verksamt lämpas mer än ca 4 god effekt sommartid. dispenser. Begränsningseffekunder helger i rad. Kan ge rådrum i ett ten osäker. indirekta (okonsommar- osäkert försörjnings- trollerbara) effekter kan bli halvåret) läge. oacceptabla. Slår orättvist. F. Söndagskör- 9-10 % Som E Som E Som E. Dispensantalet mindre. förbud indirekta effekter kan vara temporärt acceptabla. G. Kortransone- 0- 100 % Omedelbar insats om Begränsningseffekten Stor administration. Aktiv medring skattekupongcr an- kontrollerbar (säker). verkan krävs av fordonsägare vänds. Annars2-4 Tilldelning efter fak- (ansökningar), bensinhandel veckors starttid. tiska behov och i enlig- (kuponghamtering) m.fl. Upp- Kan fortsätta het med övergripande byggnad och avveckling av under lång tid. målsättningar. Fri dis- prövningsapparaten tar tid och position i tiden. Flexi- är kostsambelt fördclningsinstrument.

10. l 3 Resursbehov

EBU har i kapitlen 9 och 10 förordat att en rad olika begränsningsåtgärder skall ingå i den framtida arsenalen. Denna ökade beredskap på driv-

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 269

medelsområdet inför möjliga fredskriser kräver ett omfattande planeoch utvecklingsarbete. De resurser som måste ställas till TN:s ringsförfogande avser såväl en utökad fast personal på beredskapssektionen som medel för tillfällig expertis, konsulter etc. De förslag som EBU redovisat, och som kräver aktiv insats från TN, kan sammanfattas på följande sätt.

Planeringsarbete Utbildning av personal på regional och lokal nivå. av underlag för säkrare beräkning av länskvoter och Framtagning normer samt för förbättrade anvisningar till länsstyrelserna. Utarbetande av anvisningar och blanketter avseende egenkvoter och katastrofkassor. inarbetas som beredskapsåtgärd i arsenalen Hastighetsbegränsningar (information, ev. direktiv etc.). Kartläggning av generella dispenser från bestämmelser om begränsat begränsad tankning per tillfälle och förbud mot lösdunköppethållande, försäljning. Utarbetande av anvisningar och meddelanden. Förberedande av information om och anvisningar för organiserad samåkning. I samarbete med VTI och motorbranschen utarbetas ekonomitrimför kristid. Överenskommelse om branschens medverkan ningsscheman vid kris. Medverkan i öEFzs informationsgrupp för informations- och sparkampanjberedskap. för beredskapsplanering av förskjutna arbetstider. Anvisningar

Utredningsarbete m. m.

Medverkan i utredning angående telex och dataterminaler på länsstyrelsernas ransoneringsenheter. via kilometerskatteuppgifterna i Utveckling av system för tilldelning CBR. Fortsatt av möjligheten till geografisk differentiering av stanamlys dardranson. Praktisk av förslaget om ransoneringskuponger vid skatteanpassning kvittot (utveckling, tryckning). Vidareutveckling av förslaget om ransoneringssystem för fritidsbåtar (systemutveckling och blanketter). av förslaget om standardtilldelning till utländska Vidareutveckling bilturister (anvisningar, kuponger etc.). Kartläggnirg av behovet av generella dispenser från helgtrafikförbud. Medverkani av statistiken på väg- och gatutrafikens omutveckling råde. EBU har försökt uppskatta de resurser som skulle behöva ställas till TNs Den erforderliga fasta personella förstärkningen skulle förfogarde. varav två handläggare och ett biträde (ca 350 000 uppgå till tre personer

270 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

kr. per år). För tillfällig expertis, konsulter, systemutveckling, tryckning m. m. skulle medelsbehovet till minst uppgå en miljon kronor. De resurser för beredskapsplanering, som TN hittills har varit disponerat begränsade och inte medgivit den uppföljning och utveckling av system och anvisningar som har varit önskvärd. Den av EBU förordade resursförstärkningen bör därför anses såsom ett minimum för budgetåret 1976/77. TN har beräknat den fasta tillkommande årskostnaden till minst 400 000 kr. eftersom en stor del av utgifterna anses vara av engångskaraktär. Dessa engångsutgifters faktiska storlek kan inte beräknas förrän TN haft möjlighet att vidareutveckla de olika förslagen och göra mer preciserade resursberäkningar. Det bör ankomma på TN att inom en total ram för utgifter av engångskaraktär för budgetåret 1976/77 på en miljon kronor göra den mer detaljerade fördelningen och på olika projekt kostnadsslag som kan erfordras. l detta belopp har inte inräknats medel för de statistikprojekt som förordats i detta kapitel. De resurser som EBU har angivit är en förutsättning för att utredningens förslag skall kunna förverkligas och för att den åtgärdsarsenal som bör stå till regeringens och myndigheternas förfogande skall kunna utvecklas och hållas aktuell. Det är således ytterst regeringens handlingsfrihet i framtiden det gäller. l kapitel l8 sammanfattas resurskraven för den energiberedskapsorganisation som där förordas.

l 1 Ransonering av eldningsolja

11.1 Inledning

Eldningsoljeförsäljningen reglerades under krisperioden år 1974 genom en kvotransonering. EBU har i kapitel 12 fört samman olika frågor om kvotransoneringen av energi, dvs. också eldningsolja. Därför behandlas inte kvotransoneringen av eldningsolja närmare i detta kapitel. Vissa tidigare erfarenheter från 1940-talet av kvotransonering tas upp i inledningen till kapitel 12. Frågor om information och sparkampanjer behandlas i kapitel 15. l kapitel 16 tas frågor om försörjningsinformation och internationella oljefördelningssystem upp. Organisationsfrågorna diskuteras närmare i kapitel 17 och 18. Kungl. Maj :t uppdrog den 8 mars 1974 åt BN att i enlighet med en till uppdraget fogad promemoria och i samråd med i första hand ÖEF och TN dokumentera och utvärdera erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystemet för flytande bränsle. BN har redovisat sina erfarenheter i en rapport den 24 juni 1974. Rapporten har av chefen för hzmdelsdepartementet överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden. Kapitel ll baseras i huvudsak på denna utvärderingsrapport.

l 1.2 Vissa internationella erfarenheter

1 kapitel 6 har lämnats vissa allmänna synpunkter på de krisåtgärder som vidtogs i andra länder under hösten och vintern 1973/74. 1 bilaga l och 2 finns ytterligare internationellt material samlat. När det gäller att reglera eldningsoljeförsäljningen tillgreps i stor utsträckning kvotransonering, antingen som frivillig begränsning eller som obligatorisk kvotering. Bland andra åtgärder som vidtogs kan nämnas regler för maximal innetemperatur. O Norge Man kom inledningsvis överens med oljebolagen om frivillig kvotering. 1 slutet av november 1973 fastställde regeringen tilldelningen under perio-

272 Ransonering av eldningsolja

den oktober 1973 —~ april 1974 till 75 procent av leveranserna under motsvarande period föregående år. För att undgå störningar i sysselsättningen fick industrin generellt 90 procent liksom också sjukhus och motsvarande inrättningar. Under medverkan av oljebolagens försörjningskommitte och berörda företag utarbetade industridepartementet en prioriteringslista för industrins mest trängande behov. Fördelningen av oljeprodukter för uppvärmning innebar speciella vanskligheter. Jämkning måste t. ex. genomföras i viss omfattning. För boende i Finnmark var man tvungen att medge tilldelning upp till 100 procent. Från norsk sida har man dock framhållit att en ransonering, även efter generella regler, är en mer rättvis lösning än att den allmänna förbrukningen tvingas ned genom starka prishöjningar.

Danmark Oljeföretagen i Danmark fick leverera eldningsolja endast till kunder vilkas tidigare förbrukning var känd. Leveranser fick då ske till 75 procent av beräknad normalförbrukning. Mellanleden i Oljehandeln kvoterades efter samma princip. Leverantören bestämde tid för och storlek på leveransen. dock olja för högst två månaders förbrukning. Leverans fick inte ske till den som redan hade lager för mer än en månads förbrukning. Den leverantör som saknade olja kunde vända sig till Oljebranschens fördelningscentral. Det åvilade, enligt kungörelse, Oljebranschens Faellesrepresentation att upprätta en sådan central. En av handelsdepartementet inrättad nämnd utövade tillsyn över centralens verksamhet. Nämnden handlade också såsom sista instans besvär i tilldelningsärenden. Handelsdepartementet överlät åt branschen själv att avgöra begreppet ”normal förbrukning”. Härvid utgick leverantörerna från tillgängliga graddagstalsuppgifter. Departementet har vid möte med EBU framfört synpunkten att samarbetet med branschen gick bra och att oljehandelns fördelningsmaskineri fungerade utan större problem.

Finland

I Finland började oljeföretagen meden egen kvoteringi november 1973.

Man skar ned leveranserna med 10 procent jämfört med tidigare försäljning. Representanter för branschen har för EBU framhållit att man klarar en ”egen” kvotering med högst 15-20 procents reduktion. Myndigheterna planlade aldrig någon förbrukningsreglering under bränslesäsongen 1973/74. De planer som f. n. finns på myndighetskvotering avser bl. a. en basperiod på två år, att nya kunder eller de som ej accepterar basvärdesberäkningen kan tilldelas olja efter schablon (t. ex. per m2 bostadsyta) samt att en nämnd inom oljebranschen prövar besvär. De bestämmelser som utfärdades under krisen avsåg bl. a. regler för högsta tillåtna innetemperatur, förbud mot viss typ av uppvärmning, prioritering av inhemska bränslen och kol vid eldning i dubbelpanna.

Ransonering av eldningsolja 273

England

Problemen i England under krisen 1973/74 var i huvudsak koncentrerade till elförsörjningen på grund av strejker i kolgruvorna. Förbrukningen i första hand genom bestämmelser om uppvärmning av vissa reglerades lokaler Då försörjningsläget förvärrades under decem- (max-temperatur). ber l973 tilläts för industriellt eller kommersiellt ändamål elförbrukning kom etc endast under tre dagar i veckan. Denna arbetstidsförkortning också att få återverkningar på oljeförbrukningen. En kvotransonering infördes som medgav leveranser av eldningsolja m. m. upp till 90 procent av försäljningen under motsvarande period föregående år. Erfarenheterna från tillämpningen har visat på behov av än en månad, t. ex. ett kvartal. Vidare inrättalängre tilldelningsperioder des inom branschen en Emergency Operating Group” som bistod leverantörer utan olja med vissa ”poolade kvantiteter.

Schweiz

l november 1973 utfärdades bestämmelser om kvotransonering av eldden 26 november 1973-31 mars 1974. Tilldelningsolja under perioden var 75-90 procent av leveranserna under motsvarande period ningen och förbrukarkategori. Kvotranföregående år, beroende på produktslag ombesörjdes av oljehandeln. Någon kontroll av verkställighesoneringen Man vet därför inte vilken reduktion som faktiskt ten gjordes aldrig. åstadkoms genom bestämmelserna. Några speciella regler för dispens eller fanns inte. Man anser på schweizisk sida att åtgärden jämkning sannolikt fick liten genomslagskraft beroende på bl. a. den stora upplagtankar som ägde rum under sommaren 1973. ring i enskilda

USA

Under en kris fördelas råolja och oljeprodukter med stöd av lagen om fördelning under kris (Emergency Allocation Act of 1973). Lagen trädde i kraft under den 27 november 1973. Lagen syftar till att oljekrisen, säkra en rättvis fördelning av tillgängligt bränsle för samtliga regioner och sker i första hand i handelsledet. Fördelsamhällssektorer. Regleringen som startade i november 1973 är fortfarande i kraft (juni ningssystemet 1975). All fördelning av råolja sker efter offentliga anvisningar. Tilldelning sker till delstat och region utgående från 1972 års varje oljehandlare, via raffinaderierna tillåts för högst 5 leveranser. En regional omfördelning Grunderna för programmet kan sammanfattasi procent av tilldelningen. bl. a. följande punkter:

- är ”fryst” l december O återförsäljare köpareförhållandet per den 1973 O olika har fastställts som får sin tilldelning efter kategorier köpare aktuellt behov eller efter viss procent av sina inköp under basperioden (kalenderåret 1972)

274 Ransonering av eldningsolja

O ett prioriteringssystem finns som säkrar tilldelningen till försvaret och jordbrukssektorn och därefter proportionellt fördelar resterande kvantiteter till övriga sektorer.

Jämkning på grund av utökad produktion etc. görs inte automatiskt utan kräver särskild ansökan hos Federal Energy Agency (FEA).

l 1.3 Förberedelser under hösten 1973

ÖEF förde under hösten 1973 fortlöpande diskussioner med SCB om statistik- och andra ransoneringsförberedelser i syfte att höja ransoneringsberedskapen. Dessa diskussioner ledde till att SCB vidtog åtgärder avseende t. ex. uppsnabbning av förbrukarstatistiken och tryckning av register över vissa förbrukare. Den 27 november inrättade ÖEF en ransoneringssektion vid bränslebyrån. Samma dag kom regeringen överens med oljehandeln om en omedelbar av leveranserna av eldningsolja nedskärning för uppvärmningsändamål med 25 procent. Samtidigt meddelades att myndigheterna förberedde en obligatorisk kvotering med stöd av allmänna ransoneringslagen samt att en övergång till behovsprövad tilldelning av eldningsolja för bostadsuppvärmning skulle ske så snart som möjligt.

Bränslemimnden

Den 17 december 1973 trädde BN i funktion. Nämndens instruktion utformades så att nämnden erhöll en självständig men blev ställning administrativt (gemensam kassa, personaltjänst etc.) knuten till ÖEF. l BN ingick bl. a. ordförandena för TN och SERN. Nämnden bestod av två huvudenheter. Den ena omfattade en planeringsenhet och en regleringsenhet, den andra en juridisk enhet och en kontrollenhet. Vidare fanns en informationsenhet. BN:s verksamhet planerades inom ÖEF. ÖEF:s långsiktiga planering var inriktad på att i första hand förbereda m. m. för ransoneringssystem att kunna klara energiförsörjningen under krig och avspänning. Genom den särskilda ransoneringssektionen resurser för en skapades skärpning av planeringen. Vid de slutliga förberedelserna modifierades det inom ÖEF utarbetade kvotransoneringssystemet så att det med kort varsel även skulle kunna tillämpas under en fredskris med ett ijämförelse med krig och avspärrning helt annorlunda verkande näringsliv. Vid sidan av kvotransoneringssystemet hade ÖEF även förberett ett ransoneringssystem med licenser. Då BN tillsattes i december 1973 kunde nämnden överta ett inom ÖEF utarbetat ”ransoneringspaket” med i stort följande innehåll: - rutiner för insamling av snabbstatistik som underlag till försörjningsplaner, förslag till drivmedelskvoter för en första ransoneringsperiod, - för kvotransoneringssystem ransonering av eldningsolja m.m. med

Ransønering av eldningsolja 275

utkast till meddelanden och cirkulär för igångsättningsskedet, — rutiner för ransoneringskontroll samt — vissa administrativa förberedelser.

Samtidigt med ransoneringspaketet fick nämnden till sitt första plenum överta en inom ÖEF på basis av oljehandelns uppgifter sammanställd försörjningsplan för perioden den l december 1973-28 februari 1974.

11.4 Statistik på bränsleområdet

l 1.4.1 Utviirderingsrapporten Som en beredskapsåtgärd har en arbetsgrupp med representanter från oljeliandcln, SCB och ÖEF under åren 1972-1973 utarbetat rutiner för insamling av bränslestatistik från oljehandeln. Blanketter har utformats för insamling av uppgifter som underlag för dels försörjningsplaner, dels lagerredovisning till OECD, dels också den redovisning som krävts för att OE(‘D:s fördelningsmekanism skulle kunna träda i funktion. Under normala förhållanden följer ÖEF utvecklingen på drivmedelsoch bränsleområdena med hjälp av statistik från SCB, kommerskollegium och tullverket. Vidare utnyttjas statistik från vissa internationella organisationer. Vissa uppgifter hämtar ÖEF in själv. En speciell rapportering blev nödvändig för att klara den uppsnabbning av lageruppgiftema som OECD:s oljekommitté beslöt om. Därför infordrade ÖEF fr. 0. m. november 1973 och tills vidare en särskild lageruppgift, som skulle vara ÖEF tillhanda senast 10 dagar efter varje månads utgång. Med hänsyn till det ovissa läget beträffande importmöjligheterna för bränslen beslöt ÖEF den 9 november 1973 att infordra flytande förhandsuppgifter från samtliga oljeföretag över lager, leveranser, produktion, och import. Uppgifterna som avsåg försörjningsläget för export perioden november 1973-januari 1974 och som skulle vara ÖEF tillhanda senast l7 november 1973, inhämtades i enlighet med det av ÖEF utarbetade blankettförslaget, som också ingick i ransoneringspaketet. Motsvarande uppgifter inhämtades i december 1973 för perioden december 1973-februari 1974. BN fann ingen anledning att frångå de rutiner för insamling av den viktiga snabbstatistik som ÖEF förberett. Man skärpte dock kravet på en tidigareläggning av uppgifterna samt införde ett rullande uppföljnings- Härigenom kom försörjningsplanerna, som omfattade tremånasystem. att revideras med tvåveckorsintervaller. . dersperioder, Mot av det osäkra internationella läget var det enligt BN bakgrund att det vid statistikinsamlingen visade sig att oljebolagen hade naturligt stora svårigheter att lämna uppgifter för senare delen av tremånaders- Vid enskilda överläggningar som BN hade med företrädare perioderna. för de största oljeföretagen framgick det att informationerna från var tidsmässigt mycket sena och knapphändiga. l vissa fall moderbolagen

276 Ransonering av eldningsolja SOL‘ 1975:60

kände de på den svenska marknaden opererande utländska storföretagen inte till sina för den närmaste försörjningsförutsättningar månaden tidigare än 10-15 dagar före månadsskiftet. Samma förhållande gällde för de rent svenska företagen. BN:s bedömningar av det insamlade materialet blev härigenom osäkra, men någon bättre metod fanns inte enligt BN. För att få en mera översiktlig bild av försörjningsläget utarbetade BN med hjälp av statistisk expertis en datakatalog med uppgifter om beräknad normalförbrukning för olika drivmedel och bränslen med fördelning på månader under två tänkta Vidare ransoneringsperioder. redovisades av oljeföretagen beräknade och av nämnden justerade importoch produktionsuppgifter, beräknad reducerad förbrukning genom ransonering och besparingsâtgärder samt framräknade in- och utgående lager för olika produkter och månadsskiften. BN framhåller att denna datakatalog var mycket värdefull. BN:s slutomdöme är att den statistik som användes under ransoneringen som underlag för försörjningsplaner var relativt tillfredsställande trots vissa brister, som berodde på det osäkra internationella läget samt de knappa tidsmarginaler nämndens kansli hade för insamling och sammanställning av uppgifter. BN anser det vara angeläget att arbete fullföljs inom den samarbetsnämnd för bränslestatistik som finns inrättad med företrädare för SCB, uppgiftslämnare och avnämare. Enligt vad nämnden erfarit kommer ÖEF att återuppta sitt samarbete med SCB i syfte att diskutera aränslestatistikens uppläggning samt behovet av medverkan från SCB under olika försörjningskriser.

l 1.4.2 EBUJs överväganden och förslag EBU skall enligt sina direktiv mot bakgrund av erfarenheterna från krisen 1973/74 undersöka möjligheterna att förbättra informationen om försörjningsläget. Vad som avses är en snabb och tillförlitlig information om verklig och beräknad import, produktion, förbrukning och uppgifter om lagerutvecklingen. När det gäller informationen om det internationella försörjningsläget i kristid, har en förändring inträtt i och med Sveriges anslutning till IEP. Inom ramen för IEA:s verksamhet kommer data om oljeförsörjningen att ställas samman och vidarebefordras till medlemsstaterna. Denna fråga har översiktligt berörts i kapitel 6 och redovisas närmare i kapitel 16. Allmänt kan konstateras att förutsättningarna för en tillfredsställande försörjningsinformation i kristid väsentligt förbättrats genom den planläggning som f. n. sker inom IBA. Snabba och tillförlitliga uppgifter om förbrukning, produkticn, import och lager är en förutsättning för att den för försörjningsbeedskapen ansvariga myndigheten, ÖEF (se kapitel 18), skall kunna fata riktiga beslut i åtgärds- och fördelningsfrågor och också för att kunna ge regeringen väl grundade förslag om lämpliga regleringsåtgärder. En god statistik behövs även för de ransoneringsmyndigheter som har att ombesörja en optimal fördelning av de knappa energiresurserna. Sena och

Ransonering av eldningsolja 277

ofullständiga uppgifter kan medföra en tilldelning som inte överensstämmer med de principer som överordnade instanser fastlagt. EBU anser mot denna bakgrund att förberedelser bör vidtas för en hög statistikberedskap. Enligt vad EBU erfarit har ÖEF inlett diskussioner med representanter för oljeföretagen i Sverige om :möjligheterna att förbättra framför allt prognosmaterialet. Erfarenheterna från vintern l973/74 understryker behovet av förbättrade försörjningsprognoser. Inte minst metoder för beräkning av normalårsvärden bör tas fram. Enligt EBU är det också betydelsefullt att man inom den samarbetsnämnd som finns för bränslestatistik, med beaktande av erfarenheterna från krisen, kartlägger behov av och möjligheter till utökad statistik. Vid hearing inom EBU har SCB redogjort för det utvecklingsarbete som pågår för att förbättra bränslestalistiken. Bland de förslag som övervägs kan nämnas följande:

O en utbyggd förbrukningsstatistik som innebär att samtliga bränslen redovisas och att prognosuppgift lämnas för nästkommande kvartal O ytterligare specifikation av oljeföretagens leveranser till bostadssektorn regional indelning av oljeföretagens leveranser 0 ett projekt som syftar till att kartlägga leveransstrukturen avseende de förbrukarkategorier som specificeras i leveransstatistiken. Därmed erhålls underlag för bedömning av möjligheterna till en utbyggnad av förbrukningsstatistiken till att omfatta flera förbrukarkategorier.

S(TB:s samarbete med krisniyndigheterna måste planeras i förväg. Den statistikserviee SCB måste ge till ransoneringsmyndigheterna på bränsleområdet kan knappast improviseras då krisen redan inträtt. EBU anser därför att SCB inför framtida kriser bör utforma en statistikberedskap. Denna beredskapsplanläggning bör ske i samarbete med de myndigheter som själva har att verkställa uppgifter i kristid eller har att planera för organ med verkställighetsuppgifter. Samtliga krisorgan på energiområdet, bränslekontoret, drivmedelskontoret och elförsörjningsnämnden (se kapitel 18). måste ha tillgång till statistik för att kunna fullgöra de uppgifter som åläggs dem. EBU förordar att SCB förbereder sitt engagemang under kristid tillsammans med ÖEF, TN och Vattenfall. Man bör då kartlägga statistikens omfattning, tidsförhållanden, rutiner och blanketter för uppgiftsinhämtning, bearbetning och rapportering samt formerna för krissamarbetet. Härvid bör övervägas att kontaktpersoner från SCB knyts till ett eller flera av krisorganen. SCB har vid hearing inom EBU ställt sig positiv till sådan medverkan. Härvid har poängterats att statistikarbetet också under kristid i största möjliga utsträckning bör ske inom SCB. EBU anser vidare att SCB, inom ramen för den ovan förordade beredskapsplaneringen, bör undersöka hur motsvarande statistikarbete bedrivs i andra länder. Även utomlands kan erfarenheterna från krisen 1973/74 ha initierat ett utvecklingsarbete som kan vara av intresse att ta del av. Vissa statistikfrågor behandlas också i avsnitt 10.11 och i bilaga 3.

278 Ransorzering av eldningsolja

l 1.5 Vissa kvoteringsfrågor

l 1.5. l Utvärderingsrapporten

Kvotransoneringssystemets utformning behandlas i huvudsak i kapitel . l2. Här skall endast beröras vissa speciella frågor som BN tar upp i sin rapport.

Sturförbmkare BN anser att vid ett oljebortfall på 25 procent under en längre tidsperiod torde en ransonering även bli nödvändig för industrin, då hushallstörbrukningen (uppvärmning och varmvatten) under normala väderleksbetingelser knappast kan reduceras med mer än 20-25 procent. Vid en nedskärning av industrins oljebehov med 20-25 procent finner BN en differentierad bedömning av olika industribranschers betydelse oundviklig för att den för industrin totalt tillgängliga oljekvantiteten skall kunna disponeras på bästa sätt för landet i sin helhet. För att skapa möjlighet för en differentierad oljetilldelning till industrin under fredskris sammankallade ÖEF i november 1973 representanter från statens industriverk (SIND) m. fl. till överläggningar beträffande förutsättningarna att bilda en industripanel med uppgift att ge den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten underlag för beslut om tilldelning av eldningsolja till olika industrier. SIND genomförde en snabbutredning rörande konsekvenserna för sysselsättningen och Varuförsörjningen om industrins energiförsörjning skulle reduceras p. g. a. ransoneringsâtgärder. Som stöd för detta arbete tillkallade SIND en särskild arbetsgrupp bestående av representanter för berörda myndigheter och industrin. Med hänsyn till den betydelse ett sådant statistiskt material mäste tillmätas för att i en tänkbar kommande kris kunna ge underlag för individuell bedömning av varje industribranschs betydelse, är det enligt BN synnerligen angeläget att en utveckling av den input-outputmodell som användes kommer till stånd och kan genomföras med största skyndsamhet.

Övriga förbrukare

Oljehandeln har föreslagit att utöver de storförbrukare, som under krisen fick sin tilldelning direkt från BN, även anläggningar tillhörande stat, kommun eller landsting skall få sin tilldelning genom tillstånd från nämnden. Dessutom har Oljehandeln förordat att även andra industrier än de företag som ingick i kategorin ”storförhrukare skall kunna få vända sig till BN vid behov av extra tilldelningar. BN föreslår att tillståndsgivningen bör utvidgas till att även omfatta anläggningar tillhörande stat, kommun och landsting. Vidare förordas att man förbereder särbehandling av industrier som med nuvarande system tillhör kategorin övriga förbrukare.

SOL 1975:60 Ransønering av eldningsolja 279

l 1.5.2 lib’ Uss överväganden och förslag Förslag om organisatorisk lösning av den sakkunskap på det industriella området som krävs vid energifördelning i kristid, t. ex. industripaneler, behandlas i kapitel 18. EBU vill dock idetta sammanhang betona vikten av att den myndighet, som där förordas få ett s. k. sektorsansvar, SIND, utvecklar metoder som möjliggör en åtminstone grov uppskattning av de direkta och indirekta verkningar för produktion och sysselsättning som följer med en reducerad energitillförsel. Under krisen 1973/74 lade arbetsgruppen vid SIND fram en promemoria som avsåg konsekvenser för produktionsmöjligheterna av en minskad tillgång på energi (Energiransonering i industrin. Konsekvenser för sysselsättning och varuförsörjning. SIND PM lzl974). Utredningens analys baserades på S(‘B:s input-outputundersökning avseende år 1968. EBU anser, i likhet med BN, det vara väsentligt att det analysinstrument som en input-output-modell utgör förfinas och fortlöpande aktualiseras. Det bör ingå i SIND:s ansvar för den industriella sektorn i kristid att bevaka att ett sådant analysinstrument finns i beredskap och är funktionsdugligt. Såsom EBU påpekat tidigare (kapitel 8) kan man inte förvänta sig att genom datamodeller uppnå en fullständig kartläggning av alla beroendeförhållanden inom industrin och kunskap om alla de effekter inom och mellan olika branscher som en minskad energitilldelning innebär. Därför bör man också försöka utveckla andra metoder som kan användas vid en industriransonering, t. ex. ett systematiskt nyttjande av branschexpertis. 1 kapitel 12 föreslår EBU en uppdelning av kvotransoneringsfrågorna mellan central, regional och lokal nivå beroende på hur stora förbrukarna är. Oavsett storlek synes det dock ändamålsenligt att, såsom BN förordat, centralt behandla anläggningar som ingår i den offentliga förvaltningen. En Sådan uppläggning synes också underlättas av den sektorindelning som redovisas i kapitel 18, med byggnadsstyrelsen som sektoransvarig för den offentliga förvaltningens energiförbrukning. Vidare talar omsorgen om produktion och sysselsättning för att också :innan industri än den som hänförs till kategorin storförbrukare så långt som möjligt särbehandlas inom ramen för kvotransoneringssystemet. Genom att länsstyrelserna föreslås (kapitel 12) få ett utökat ansvar för i kristid på regional nivå skapas administrativa förutenergiförsörjningen sättningar för en sådan särbehandling. Det är t. ex. meningen att länsstyrelsen skall pröva ansökningar om extra tilldelning av och basvärdesjämkning avseende eldningsolja för medelstora förbrukare. Under november månad 1973 uppstod brist på olja hos vissa mindre oljeleverantörer i landet. Inom SP1 upprättades därför ett fördelningskontor som hade till uppgift att hänvisa nödlidande kunder till företag som hade olja. Kontoret startade sin verksamhet den 23 november 1973. Över 2 000 förbrukare fick under ca två månader skriftligt besked om varifrån de skulle kunna få eldningsolja för sina omedelbara behov. Ibland kunde denna förmedling ske direkt genom telefonkontakt med depåer runt om i landet. Kontoret fick också klara försörjningsproblemen för ett antal kommuner och småindustrier.

280 Ransonering av eldningsolja

Den förmedlingsverksamhet som under krisen 1973/74 ordnades för nödlidande kunder byggde således på frivillig/tet inom oljebranschen. Kontoret tillkom dock efter visst initiativ från regering och Om man studerar hur vissa andra länder löste detta problem, finner man t. ex. att den danska regeringen genom beslut formellt ålade Oljebranschens Faellesreprescntation att upprätta en fördelningscentral. Liknande tankegångar finns också i den finländska beredskapsplaneringen på oljeområdet. l en framtida krissituation kan, beroende på tillförselbortfallets omfattning, lEP:s fördelningssystem komma att träda i funktion. Systemet är så uppbyggt att endast något enstaka bolag eller ett fåtal internationella oljebolag kan komma att stå som importör(-er) för hela den kvantitet som tillkommer Sverige. l ett sådant läge krävs en fördelning av oljan i leverantörsledet, mellan olika inhemska företag. Avsikten är nämligen inte att de företag som genom systemets konstruktion erhåller importmonopol skall vidarebefordra detta monopol ut på den svenska marknaden. Hur en sådan nationell fördelning kan utformas diskuteras f. n. mellan myndigheter och representanter för branschen. Vid ett s. k. oljespel anordnat av SPI och ÖEF ijuni 1975 testades hur det praktiska fördelningsarbetet kan gå till. Man kan emellertid inte utesluta att, redan innan fördelningsmaskineriet startar, leveransproblem uppstår för vissa oljeleverantörer motsvarande de som krävde en snabb lösning under krisen 1973/74. EBU anser att detta förhållande bör beaktas i den fortsatta Även i detta planeringen. fall kan det vara ändamålsenligt med en fördelning i leverantörsledet.

Fördelningen kan i och för sig ombesörjas inom branschen genom att

företagen i förväg förbinder sig att vidarebefordra olja som går utöver deras rättmätiga andel. För att undvika problem beträffande prissättningen inom det nationella fördelningssystemet kan man överväga att inom branschen slussa all importerad eller med olja via ett gemensamt, staten samägt, bolag. Ytterst har regeringen möjlighet att, sedan förfogandebestämmelserna satts i tillämpning, tvångsvis fördela oljan mellan olika leverantörerantingen genom ett statsägt“bolag eller direkt genom myndigheternas försorg. l ett fredskrisläge kan dock, åtminstone inledningsvis innan ett fördelningssystem satts i funktion, sådana ingrepp i marknaden te sig väl drastiska. Ingreppet kommer att missgynna sådana företag som varit förutseende nog att hålla kommersiella lager som viss medger leveranstrygghet för kunderna. Det kan då vara lämpligare att branschen själv ombesörjer en fördelning på kundsidan i stort på det sätt som skedde under krisen 1973/74. EBU anser att staten i kriser har ett ansvar dels för att ol_iek0nsumenterna i landet inte lider nöd på grund av uteblivna dels för att leveranser, olja i det internationella fördelningssystemet vidarebefordras på den svenska marknaden på ett rättvist och konkurrensbevarande sätt. lfall oljehandeln anförtros dessa fördelningsuppgifter i leverantörsledet och på kundsidan, anser EBU att branschens medverkan i förväg bör formaliseras i ett avtal med staten (ÖEF-SPI). Avtalet skall innehålla klara bestämmelser om hur fördelningen skall administreras, de principer som skall gälla,

Ransonering av eldningsolja 281

när fördelningen skall starta osv. Det bör i så fall ankomma på ÖEF eller, om krisadministrationen organiserats, bränslekontoret (se kapitel 18) att utöva den tillsyn över fördelningsverksamheten som kan anses erforderlig. Om frivilligt avtal om medverkan inte kan träffas, finns alltid möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att, med de befogenheter som allmänna ransonerings- och förfogandelagarna bestämmelser som tvångsvis ger samma resultat. Det bör ger, utfärda dock vara till fördel för branschen dels att fördelningsfrågorna behandlas där insikt finns om dagsaktuellt tillgängsläge, dels att verksamheten ges stadga genom fasta regler och myndighetstillsyn.

l 1.6 Varmvattenransonerixig

1 1.6.1 Tidigare erfarenheter Genom en kungörelse stadgades förbud från den 3 mars 1940 att på annat sätt än vad som angavs i kungörelsen använda central anläggning för beredning av varmvatten. Förbudet avsåg anläggning inom byggnad avsedd för bostads-, butiks- eller kontorsändamål, dock med många undantag t. ex. sjukhus, bad- och tvättinrättningar, restauranger, industrier. Bränslekommissionen (BK) beslöt i september 1940 att varmvatten endast fick tillhandahållas två dagar i veckan eller fyra dagar varannan vecka. Från årsskiftet 1940/41 ersattes gällande bestämmelser med nya föreskrifter som i stort sett begränsade rätten att utan särskilt tillstånd från central anläggning erhålla varmvatten till dels sådana fall där anläggningen endast betjänade ett hushåll, dels fall där varmvattenanläggningen inte kunde stängas annat än i samband med stängning av värmeanläggningen eller där vattnet värmdes med elkraft eller gas. Förbudet lättades under två dagar före påsken l94l. Dessutom medgav man fr. o. m. 26 maj 1941 att varmvatten fick tillhandahållas inom fastighet där som bränsle vid varmvattenberedningen uteslutande användes sopor och avfall från fastigheten. Det av allmänna bränslebesparingsskäl gällande varmvattenförbudet fanns kvar till hösten 1941. Det tillämpades dock iväxlande omfattning. Under åren 1941-1943 var undantagen få. Varmvatten tilläts bara några dagar i sänder, särskilt kring de större helgerna eller sammanlagt 16 dagar under säsongen 1941/42 och åtta dagar under säsongen 1942/43. Sopvärmning tilläts bara vissa perioder. Hösten 1943 släppte BK varmvattnet fritt på grund av tillgången på bränsle. Gasförbrukningen hade stegrats avsevärt samtidigt som importen av gasverkskol gått ned. För att undvika gasransonering släppte man då varmvattnet fritt. BK rekommenderade bl. a. att varmvattnet användes inte bara till tvätt och disk utan också till matlagning. Det fria varmvattnet innebar en stor gasbesparing (i Stockholm t. ex. 4 000 ton kol/månad). Men samtidigt hade vedförbrukningen ökat. Vid

282 Ransonering av eldningsolja

Vägning mellan gasverkskol och ved beslöt BK låta varmvattnet vara fritt också säsongen 1944/45. l februari 1945 återinfördes det p. g. a. införd gasransonering. Varmvatten fanns under fyra dagar i slutet av mars 1945. Under åren 1946-1948 rådde olika reglering beroende på om eldningsolja eller fast bränsle användes. l november 1947 BK att medgav varmvatten fick tillhandahållas i hyresfastighet där minst 75 procent av köken saknade annan kokmöjlighet än elspis. Under säsongen 1948/49 ställdes viss bränslemängd till förfogande för varmvatten. Kvantiteten räckte till 75 dagars varmvatten. Det bestämdes efter överläggningar med representanter för husmödrar, fastighetsägare, fastighetsskötare och hyresgästorganisationer att varmvattenförbrukningen skulle fördelas på fyradagarsperioder ungefär varannan vecka. Under 1949 lättades restriktionerna i etapper. De hävdes helt i september 1949. Varmvattenförbudet varade i sammanlagt 39 månader från är 1940. Bränslebesparingen beräknade BK till ca 800000 ton koks, dock med reservationen att gasförbrukningen varit större än normalt under denna tid.

l 1.6.2 Utvärderingsrapporten

Av utvärderingsrapporten framgår att BN liksom hyresgäst- och fastighetsorganisationerna vid årsskiftet 1973/74 konstaterade, att en nedskärning av oljeförbrukningen med 25 procent under årets kallaste period inte var möjlig att uppnå utan en betydande inskränkning av varmvattenförbrukningen. En sådan bedömdes visserligen leda till en viss ökad elförbrukning för uppvärmning av vatten på elplattor (och därmed indirekt en oljeförbrukning) men denna ansågs bli avsevärt mindre än den direkta oljebesparingen genom varmvatteninskränkning. Som alternativ till allmänt förbud för varmvattenberedning diskuterades om en tillräcklig besparing kunde uppnås frivilligt genom överenskommelser mellan och hyresgäster. fastighetsägare BN säger att även om partsorganisationerna inte höll detta för uteslutet ansåg de med hänsyn till konstruktionen av gällande hyresavtal att det förelåg _iuridiska hinder för sådana ingripanden utan statsmakternas stöd i form av konkreta beslut. BN beslöt därför den 2 januari 1974 att, inom ramen för den medgivna leveranskvantiteten 75 procent, eldningsolja under februari endast skulle få användas för varmvattenberedning under sammanlagt 14 dagar. l BN:s meddelande (1974:1) angavs att flytande bränsle samt stadsgas och värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning under februari 1974 får användas för uppvärmning av tappvatten åt bostäder och kontor under högst l4 dygn. l fråga om enfamiljshus där bostadsuppvärmning och varmvattenberedning handhas av innehavaren skulle dock ankomma på denne att efter eget bedömande åstadkomma motsvarande hushållning. BN kunde medge dispens. Det angavs vidare att under tid då varmt tappvatten inte tillhandahållas får stadsgas för uppvärmning av vatten för bad eller liknande ändamål med motsvarande varmvattenåtgång endast ske där vattnet normalt värmes på detta sätt.

Ransonering av eldningsolja 283

Förhandlingar togs upp med representanter för partsorganisationerna om frivilliga överenskommelser rörande varmvattenstoppets detaljutformning, dvs. vilka perioder eller dagar stoppet skulle gälla. Genom att försörjningsläget utvecklades gynnsammare än beräknat och samtidigt en lång period med stort värmeöverskott minskade oljeåtgången för uppvärmning kunde förbudet att använda eldningsolja för Varmvattenberedning upphävas den 16 januari 1974, dvs. innan det ännu hunnit börja tillämpas.

l 1.6.3 EB Uss expertrapport Vid de tillfällen då bristen på bränsle medfört varmvattenransonering eller förberedelser för varmvattenransonering, har det uppstått livlig diskussion om åtgärdens spareffekter och negativa konsekvenser för olika Under energikrisen 1973/74, liksom under 1940-tatyper av förbrukare. lets bristår, ägnades denna fråga ett stort intresse, inte minst i massmedia. EBU har funnit det angeläget att myndigheterna, inför en möjlig framtida bränslebrist, står bättre rustade vad gäller kunskap om förutsättningar för och spareffekter av en reglering av varmvattnet. Det är inte minst viktigt att få de tekniska möjligheterna att reglera varmvattenförbrukningen kartlagda. Vidare bör man ha en viss uppfattning om behovet av dispens för olika konsumentgrupper, t. ex. personer som lider av hudsjukdomar, vissa typer av näringsidkare. Därför uppdrog EBU åt överingenjören Nils-Einar Wahlgren och civilingenjören Stefan Sandesten att för utredningens räkning studera dessa problem. Resultatet av deras arbete redovisas i sin helhet i bilaga 6. Här presenteras en sammanfattning av rapporten.

Summan fattning Energiförbrukning för uppvärmning, tappvarmvattenberedning samt drift av byggnader svarar för ca 40 procent av den totala energiförbrukningen i landet. (‘a 85 procent av denna förbrukning avser bränslen medan resterande 15 procent omfattar elenergiförbrukning. Storleksordningen 2/3 av bruttoenergiförbrukningen inom sektorn fördelas på bostäder och 1/3 på övriga lokaler, Uppvärmning och varmvattenberedning sker till övervägande del med oljeeldade pannanläggningar. Ca 3/4 av antalet lägenheter försörjdes år 1972 med energi för uppvärmning från små eller medelstora oljeeldade pannor eller panncentraler. Genom åtgärder som idag vidtas för nyproduktionen fram till år 1985 kan storleksordningen 10-20 procent av energiförbrukningen detta år påverkas. Energibesparande åtgärder och förberedelser för ransonering bör således inriktas på existerande byggnader om åtgärderna skall få effekt totalt sett på kort eller medellång sikt. Med utgångspunkt från i huvudsak Svenska vatten- och avloppsverksföreningens statistik och pågående prognosarbete kan den specifika vattenförbrukningen för hushållsändamål antas vara av storleksordningen 2100-220 liter per person och dygn (l/p.d.) som genomsnitt för riket.

284 Ransonering av eldningsolja SOU 1975260

Ökningen de närmaste decennierna förväntas bli av storleksordningen lO l/p.d. Den specifika förbrukningen för bostäder i flerfamiljshus antas vara ca 20 procent högre än i småhus. Den högre specifika förbrukningen i flerfamiljshus jämfört med småhus motiveras i huvudsak av skillnader i debiteringssätt (debitering baserad på kollektiv resp individuell mätning av Vattenförbrukning). Ungefär 40 procent av vattenförbrukningen går till funktioner där enbart kallvatten används. Utgående från att kall- och varmvatten för övriga funktioner i stort blandas i lika proportioner kan följande överslagsmässiga sammanställning för specifik tappvarmVattenförbrukning redovisas. För bad och dusch 30 l/p.d., disk 20 l/p.d., tvätt l0 l/p.d. och övrigt 10 l/p.d., dvs. totalt storleksordningen 70 l/p.d. eller 30 procent av kallvattenförbrukningen. På grundval av vissa mätresultat samt jämförelser med schablonberäkningar antas följande värden för (netto)energiförbrukning för tappvarmvattenberedning: lägenheter i småhus 4 000 kWh per lägenhet och år lägenheter i flerfamiljshus 3 800 kWh per lägenhet och år övriga lokaler ~— samlad redovisning över genomsnittlig årlig varmvattenförbrukning saknas. Det bör betonas att förbrukningsvärdena för bostäder är genomsnittsvärden och att mycket stora individuella skillnader föreligger. Energiförbrukningen för uppvärmning liksom energiförbrukningen för varmvatten varierar under året. Mätningar i Tensta och Bollnäs ger vid handen att varmvattenförbrukningens andel av totala energiförbrukningen för uppvärmning var ca 20 procent under den kallaste perioden under året (januari-mars) och ca 50 procent under sommaren. Medelvärde under året var ca 30 procent. l absoluta tal är såväl värmebehov för uppvärmning som för tappvarmvattenberedning högst Linder vintermånaderna. Maximal förbrukning per månad vintertid är ca l20 procent och minimal sommartid förbrukning är ca 50 procent av medelförbrukningen, enligt en av byggnadsstyrelsen

Tabell l l.l Tappvarmvattnets andel av landets energiförsörjning

Tappvarmvatten år 1972 Nettoenergr Bruttoenergi- Andel av Andel av förbrukning förbrukning sektorn övrig total förbr, TWh TWh % %

Bostäder i småhus 5.5 8 5.5 2 Bostäder i

Ransonering av eldningsolja 285

gjord utvärdering av energiförbrukning för tappvarmvattenberedning. Med utgångspunkt från ovan angivna värden för energiförbrukning för tappvarmvattenberedning kan överslagsmässigt tappvattnets roll i Sveriges energiförsörjning belysas på sätt som redovisas i tabell ll.l, med användning av underlag från energiprognosutredningen. 10 procents reducering av varmvattenförbrukningen innebär således storleksordningen 1,5 procents besparing inom övrig-sektorn och ca 0,6 procent för den totala energiförbrukningen. Det framhålles att beräkningen som baseras på en genomsnittlig varmvattenförbrukning multiplicerad med ett totalt lägenhetsbestånd ger en total nettoenergiförbrukning som är mycket osäker. Därtill kommer osäkerhet ifråga om antagna genomsnittliga verkningsgrader vid omvandling från netto- till bruttoenergi. Uppvärmning eller beredning av tappvarmvatten kan ske centralt eller lokalt och på ett flertal olika sätt. Varje sätt karaktäriserar i sin tur tappningsbetingelserna dvs. möjligheterna till upprepade störttappningar under perioder av högbelastning utan att tappvarmvattnets temperatur sjunker under en viss önskad och förutbestämd temperatur. Vanliga sätt att bereda varmvatten är genom direkt gaslåga, elvärmepatron, cirkulerande varmvatten eller hetvatten samt tillförsel av ånga. Varmvattenberedare kan indelas i två grundtyper: Varmvattenberedare med ackumuleringsförmåga och Varmvattenberedare utan eller med ringa ackumuleringsförmåga. Beroende på om ackumuleringsförmågan hänförs till primärsidan, dvs. det cirkulerande het- eller varmvattnet, eller till ett i beredaren ackumulerat magasin av varmt tappvarmvatten kan Varmvattenberedare indelas i: genomströmningsberedare och förrådsberedare. Uppbyggnad av och egenskaper hos olika typer av Varmvattenberedare redovisas i rapporten liksom också cirkulation av varmvatten, ledningssystemens uppbyggnad, placering av avstängningsanordningar samt principkopplingar för inblandning av kallvatten. Frågan om kollektiv eller individuell mätning av energi har diskuterats under och efter energikrisen 1973/74. På basis av tillgängliga litteraturuppgifter redovisas följande slutsatser såsom rimliga. Jämfört med förbrukning vid kollektivmätning erhålls vid individuell mätning följande besparingar:

hushållselförbrukning: storleksordningen 20 procent värmeförbrukning: (uppvärmning + varmvatten) storleksordningen 25 procent enbart uppvärmning: storleksordningen 10-20 procent enbart varmvatten: storleksordningen 30-50 procent total Vattenförbrukning: storleksordningen 30 procent

Det betonas att ovanstående Värden är skattade medelvärden och att mycket betydande spridning föreligger i materialet. En reduktion till storleksordningen häften av besparingsmöjligheterna Vid individuell varmvattenmätning anses vara rimlig för att bedöma kvarstående besparing efter flera års drift. Individuell mätning av varm-

286 Ransonerlng av eldrzingsolja

vatten skulle då medföra en besparing av storleksordningen 20 procent. En brist i materialet angående skillnader mellan individuell och kollektiv mätning är att underlaget i flertalet fall är tio år gammalt eller äldre. Olika typer av mätare för tappvarmvattensystem samt kostnader för mätning redovisas i rapporten. l rapporten anförs att det inte är möjligt att rekommendera individuell tappvarmvattenmätning som instrument för en varmvattenransonering annat än på lång sikt. En grundförutsättning för en sådan rekommendation är dock att man först bedömer värdet av varmvattenmätning som ett energiekonomiskt instrument och då också tar hänsyn till komplexiteten i form av tekniska, ekonomiska, administrativa och sociala hinder och konsekvenser. Den enda form av mätning som bedöms möjlig att genomföra snabbt ligger snarast i att mäta den varmvattenvolym eller den varmvatten-värmemängd som tas ut från en Varmvattenberedare. En sådan mätning innebär inte individuell mätning annat än i undantagsfall men ger en möjlighet att fördela och följa upp förbrukningen av tappvarmvatten per Varmvattenberedare. Tidsstyrning av tappvarmvattentilldelning. Enheter för central varmvattenberedning med tillhörande ledningsanslutningar kan förses med sådana ventiler och ledningsarrangemang att det går att stänga av varmvattentillförseln under vissa tidsperioder. Principkopplingar för denna ”kriskoppling” redovisas i rapporten. Under perioder av avstängning skall varmvattensystemet tillföras kallt vatten, dvs. trycksättas med kallt vatten. Anordningarna bör installeras så att omställning sker automatiskt och så att enbart ett tidur behöver ställas om. Tiduret installeras i låst utrymme. Olika former av vattenbesparande teknik redovisas i rapporten. Införande av en teknik i stor skala, som syftar till allmän och energivattenbesparing tar betydande tid i anspråk och måste föregås av en noggrann system- och apparatanalys och kräver i vissa fall ett omtänkande. Installation av tryckreduceringsdon i de fall trycket i det allmänna vattenledningssystemet är alltför högt -- och strålsamlare förluftinblanddisklåds- ning i tvättställs-, och övriga blandare kan dock genomföras på kort sikt. Erfarenheter av medicinska och hygieniska konsekvenser av en varmvatterzransonering är relativt få och går tillbaka till andra världskriget. Sedan dess har kraven på bekvämlighet ökat och få personer har vana att leva utan centralt levererat varmvatten. De för medborgarna dominerande problemen blir därför det obekväma i att värma vatten respektive använda kallvatten för persontvâtt, textiltvätt och matlagning. Vissa angivna patientkategorier torde av medicinska skäl ha behov av större mängder varmvatten än vad som inte utan svårighet kan värmas lokalt på t. ex. spis. Följande befolkningsgrupper erfordrar varmvatten men detta kan tillgodoses genom egen (lokahuppvärmning även om vissa problem

Ransonering av eldningsølja 287

uppstår: spädbarn, äldre med rörelsehinder, personer med hudskador m. fl. där kosmetiska skäl talar mot besök i offentliga bad. behov av varmvatten - motiverade Speciellt av hygieniska skäl — föreligger för följande verksamheter inrymda i bostads- och affärsfastigheter: sjukvårdsinrättningar, livsmedelslokaler och restauranter, mindre bad, rak- och frisersalonger m. fl. De hyresavtal som slutes mellan hyresgäst och hyresvärd följer oftast ett mellan parterna på hyresmarknaden avtalat typkontrakt, som inrymmer en passus om att hyresvärden skall tillhandahålla värme och varmvatten. Det måste enligt experterna förutsättas att bindningen till dessa klausuler respektive övrig rättsverkan av hyresavtal vad avser varmvatten vid en varmvattenransonering kan hävas genom särskild lagstiftning. Det finns inte skäl att anta att den frivilliga besparingen av varmvatten vintern 1973/74 skulle underskrida beräknade besparingar för elenergioch fjärrvärmeleveranser. En besparing för varmvatten på minst 10 procent för hela perioden förefaller vara ett rimligt antagande. Under den ~ mest kritiska perioden januari-februari 1974 — torde dock besparingen ha varit avsevärt större. Ett visst underlag för bedömning av varmvattenbesparing i flerfamiljshus kan erhållas genom de studier avseende energiförbrukning i byggnader som pågick under energikrisen med stöd från statens råd för byggnadsforskning. Beträffande varmvatten redovisas för två mätobjekt (Bollnäs-Tensta) l-:ortvariga besparingar för varmvatten på ca 40 procent. Besparingarna förefaller vara beroende av att lokal sparpropaganda initierades. Väsentligt lägre besparingar erhölls under mindre kritiska lägen under energikrisen 1973/74. I mars 1974 torde förbrukningen av varmvatten i stort sett ha uppnått samma nivå som före krisen. Sparkamparz/ør bör enligt experterna utnyttjas i första hand i ett krisläge. Metoden kan tillämpas för all energiförbrukning, är lätt att administrera och förhållandevis billig. Oavsett omfattning och förväntad varaktighet av en begränsning av energikonsumtionen är sparkampanjer lämpliga och bör bedrivas även parallellt med andra ”hårdare” restriktioner. sparkampanjer bör inte begränsas till varmvattenhushållning utan bör omfatta all värmeförsörjning i byggnaderna. Besparingspotentialen uppskattas till l0 procent vid en ”mjukare” kampanj och 20 procent vid hårdare propaganda. Ytterligare 10 procents besparing bedöms inte vara orimlig vid överhängande risk för mer drastiska åtgärder som avstängning av varmvattnet. Som förberedelse för ett allvarligare krisläge då sparkampanjer inte vara tillräckliga - bör installeras av bedöms anordningar för tidsstyrning varmvattentilldelningen. Kriskoppling i anslutning till Varmvattenberedare är den metod som rekommenderas. Metoden innebär avstängning av varmvattnet och samtidigt trycksättning av rörsystemet genom tillförsel av kallvatten. Kriskoppling kan installeras i flertalet anläggningar med central varmvattenberedning. Installationen är normalt enkel att utföra och innebär inte att några krav på säkerhet behöver eftersättas. Kriskoppling medger inte att selektiv tilldelning av varmvatten till vissa lokaler

288 Ransonering av eldningsolja SOU 1975I60

eller förbrukare anslutna till en central Varmvattenberedare eller undercentral möjliggöres. Extra tilldelning av varmvatten får göras på annat sätt - i första hand genom att tillåta lokal varmvattenberedning t. ex. på spis. Om fritidsfastigheter och industrifastigheter inte medräknas kan antalet beredare aktuella för kriskoppling uppskattas till 50 000 enheter. Kostnad per kriskoppling bedöms vara av storleksordningen 1 200-1 500 kr. Totalt för landet beräknas kostnaderna uppgå till storleksordningen 60-75 miljoner kr. Föreskrifter och anvisningar för installation av kriskoppling kan utfärdas av statens planverk för nyproduktion och ombyggnad och av annan myndighet för existerande byggnader. Erforderlig tid för att installera kriskoppling i existerande fastigheter kan uppskattas till minst två år från det föreskrift meddelats och anvisningar utfärdats. Detta innebär att tidsstyrning av varmvattnet vid en kris som inträffar före eldningssäsongen 1977/78 i många anläggningar måste ske genom avstängning av varmvattnet utan att rörsystemet trycksätts med kallvatten. För dessa anläggningar föreslås centralt utfärdade anvisningar. Installation av varmvattenmätare för totalfärbrukning rekommenderas för central varmvattenberedning för att skapa ett instrument att separera energiförbrukning för varmvattenberedning från energiförbrukning för uppvärmning. Härigenom skapas möjlighet att följa upp effekter av vidtagna åtgärder. Mätning av total varmvattenförbrukning i kombination med kriskoppling ger möjlighet till en flexibel och kontrollerad varmvattenförsörjning i ett krisläge. Kostnader och genomförandetid för totalvarmvattenmätning bedöms vara av samma storleksordning som för installation av kriskoppling. Finansiering av kriskoppling och eventuella totalvarmvattenmätare föreslås ske genom fastighetsförvaltningarna. Beträffande samordning mellan ransonering av varmvatten och övrig ransonering inom uppvärmningssektorn framhålls att en utgångspunkt för ransonering bör vara att tilldelning av energi görs gemensamt för uppvärmning och varmvatten - förutsatt att man önskar kunna kontrollera att bestämmelserna efterlevs. Ransonering av energi för byggnadsuppvärmning förutsätter en samordnad styrning av detaljdistribution för el, olja, gas, fjärrvärme och övriga bränslen. Tilldelning av energi för uppvärmning och varmvatten bör ske till enheter där förbrukningen kan mätas och bör därför samordnas till pannanläggning, värmecentral, undercentral eller motsvarande produktions- eller omvandlingsenhet för värmeenergi. En följd av ovan angivna principer för tilldelning är att brukarna av anläggningar med lokal varmvattenberedning (flertalet enfamiljshus, fritidshus och andra mindre byggnader) i realiteten fritt kan välja hur tilldelningen skall fördelas mellan varmvattenberedning och uppvärmning. Erfarenheterna från varmvattenransonering under 1940-talet anger att sänkt värmestandard bör prioriteras före en avstängning av varmvattnet. Det finns inte skäl att idag revidera denna bedömning.

av

Ransonering eldningsolja 289

En energibesparing för uppvärmning av storleksordningen 25 procent bedöms vara möjlig. För varmvattnet har en besparing enligt ovan på 25 procent bedömts vara möjlig på frivillig väg i ett krisläge. Tillsammans ger detta ett gränsvärde för tilldelning av energi på ca 75 procent av (beräknad) normalförbrukn ing utan att drastiska åtgärder tillgrips. Vid en reduktion av energiförbrukningen med mer än 25 procent måste i normalfallet mer drastiska åtgärder och tvångsåtgårder vidtas genom avstängning av värme till biutrymmen, avstängning av värme i vissa rum samt periodvis avstängning av varmvattnet. Generella siffror för besparing genom avstängning av varmvattnet kan inte redovisas på basis av tillgänglig litteratur. Undantag från varmvattenransonering föreslås för de fall där medicinska eller hygieniska skäl så motiverar. Undantagen kan hänföras dels till personer, dels till verksamheter. Det föreslås att socialstyrelsen svarar för detaljutformning av regler.

l1.6.4 EB Uss överväganden och förslag Den s. k. övrigsektorn svarade år 1970 för ca 40 procent av den totala energiförbrukningen. Inom denna sektor svarade bostäder och Övriga lokaler för tillsammans över 98 procent av sektorns energiförbrukning. Vid akut energibrist i fredstid eftersträvar man att fördela de knappa energiresurserna på ett sådant sätt att produktion och sysselsättning så långt möjligt kan hållas uppe. Vidare vill man värna om viktigare samhällsfunktioner såsom sjukvård och skolväsende. Det betyder att den inbesparing som måste göras till stor del kommer att falla på övrigsektorn och där på energi till uppvärmning av bostäder och andra lokaler samt till beredning av varmt tappvatten. Eftersom industrins marginal för energisparande utan produktionsstörningar förmodligen minskat efter krisen 1973/74, bl. a. på grund av de höjda energipriserna, så har kravet på besparing inom övrigsektorn under kristid ökat. Samtidigt har man inom övrigsektorn tärt på sin egen marginal för sparande genom att under normala förhållanden dra ned sin energiförbrukning genom en effektivare användning. EBU anser det mot denna bakgrund viktigt att man skaffar sig god kunskap om förutsättningar för och möjligheter till kortsiktigt energisparande inom den sektor som kommer att i första hand beröras av en minskad tilldelning under energikris i fredstid. Av expertrapporten framgår att en reducering av varmvattenförbrukningen med lO procent innebär en besparing på ca 1,5 procent inom hela övrigsektorn eller 0,6 procent av den totala energiförbrukningen. I sitt totala sammanhang kan en sådan besparing te sig betydelselös. När det gäller att spara energi i kristid är dock varje del av betydelse. Det totala sparmålet är uppbyggt av många små sparinsatser inom ett stort antal sektorer.

290 Ransonering av eldningsolja

Sparkampan jer EBU anser att man i första hand bör försöka begränsa varmvattenförbrukningen i kristid genom kampanjer för frivilligt sparande. De undersökningar som presenteras i rapporten visar på ett stort utrymme för frivilligt sparande. Man räknar med en möjlig besparing på 20-30 procent eller vad som kan uppnås genom individuell mätning av varmvattenförbrukningen. De lokalt förankrade kampanjer som bedrevs i Bollnäs och Tensta styrker denna uppfattning. Enligt EBUzs uppfattning kan man i kristid räkna med ett gott gensvar från förbrukarnas sida om informationen utformas på rätt sätt och tekniska möjligheter skapas för individuellt sparande. EBU förordar därför att förberedelser för sparkampanjer för att begränsa varmvattenförbrukningen ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Informationsmaterial bör utarbetas i samråd med teknisk expertis på området. EBU anser det vara särskilt betydelsefullt att information i dessa frågor förmedlas på flera nivåer. Det är inte minst viktigt att t. ex. värmeverk och fastighetsägare lokalt propagerar för varmvattensparande och undersöker möjligheterna att distribuera tekniska hjälpmedel för besparing bl. a. täcklock för avlopp i disklådor. l kapitel 15 och bilaga 10 redovisas beredskapen för energisparkampanjer närmare.

Vattensparande teknik Det finns flera möjligheter att på något längre sikt införa vattensparande teknik t. ex. tryckreduceringsventiler, tlödesregulatorer, termostatblandare, strålsamlare och värmeväxlare för utgående varmt avloppsvatten. Under kristid är möjligheterna begränsade att snabbt utnyttja sådan teknik. Som inslag i en långsiktig strävan att hålla ner varmvattenförbrukningen är däremot sådana tekniska arrangemang värdefulla, framför allt i nybyggnationen. EBU anser att fastighetsägarna i kristid bör ta tillvara de möjligheter som finns att införa varmvattenbesparande teknik, i synnerhet om krisen blir långvarig. I så fall synes inmontering av tryckreduceringsdon i samband med t. ex. underhåll ligga närmast till hands.

Tidstyrning Då försörjningsläget utvecklats dithän att frivilligt sparande bedöms som otillräckligt måste någon form av periodisk avstängning av varmvattnet genomföras. EBU anser att tidstyrningen bör genomföras på sådant sätt att oavsiktligt flöde av varmvatten efter avstängningen förhindras. Riskerna för översvämning skulle annars vara så stora att man inte vågar genomföra avstängningen. Dessutom innebär det oavsiktliga flödet att stora kvantiteter varmvatten kan gå till spillo i onödan. Rapporten diskuterar två

Ransonering av eldningsolja 291

möjligheter att komma tillrätta med detta problem, dels genom plombering, dels genom s. k. kriskoppling. Kriskoppling innebär att kallvatten förs in i systemet. EBU anser kriskopplingen vara att föredra framför plombering. Under och strax efter andra världskriget tillämpades plombering. Genom kriskoppling slipper man dock det stora arbete som är förknippat med en plombering av varje tappställe. Dessutom erhålles större flexibilitet att anpassa avstängningarna efter försörjningslägets utveckling. EBU föreslår att kriskoppling installeras i alla anläggningar med central varmvattenberedning som ej av medicinska eller hygieniska skäl bör undantas från varmvattenstängningar i kristid. Från kravet på kriskoppling bör undantas en- och tvåfamiljsfastigheter, fritidsfastigheter samt industrifastigheter. Enligt rapporten kvarstår i så fall SO 000 enheter som skall kriskopplas. EBU föreslår att sådan fastighet enligt bestämmelser i särskild lag skall ha kriskoppling monterad före den l januari 1979. Det bör ankomma på statens planverk att utfärda de närmare anvisningarna. I rapporten antas att i medeltal 1,2 kopplingar behövs per enhet. lnstallationskostnaden beräknas till l 200-1 500 kr eller till ca 100 kr per lägenhet. Om man skulle räkna med en avskrivningstid på tio år för installationen, skulle månadskostnaden per lägenhet bli ca l krona. Installationen betalas av fastighetsägaren. EBU vill uppmärksamma de fördelar av praktisk natur som kan vara förknippade med att koppling utförs med motorventil och att tidstyrning sker med tidur. Bostadslånekungörelsens bestämmelser bör omfatta installation av kriskoppling. EBU föreslår vidare att statens planverk i Svensk Byggnorm för in tvingande föreskrifter om kriskoppling vid nybyggnad eller sådan ombyggnad som kräver byggnadslov. När det gäller ombyggnad bör därför villkoren för byggnadslov utvidgas för värmeanläggningar. l rapporten anges möjligheten att knyta bättre villkor för extratilldelning av energi vid ransonering till att kriskoppling finns installerad och att total varmvattenförbrukning kan uppmätas så att förbrukningssiffror kan dokumenteras. EBU anser det dock inte vara rimligt att låta hyresgästernas tillgång till varmt tappvatten under kristid vara beroende av de åtgärder som fastighetsägaren funnit gott att frivilligt vidtaga. EBU anser därför att tilldelning bör ske efter principer som inte diskriminerari detta avseende men att föreskrifterna om kriskoppling och central mätning istället görs tvingande.

Mätning De undersökningar som gjorts av effekten av individuell mätning visar förbrukningsminskningar på upp till 50 procent. Kostnaden för installation och underhåll av varmvattenmätare är dock ganska stor. Dessutom synes det tveksamt om det är ekonomiskt fördelaktigt att läsa av och debitera individuellt. EBU anser, liksom experterna, det inte vara praktiskt möjligt att basera en varmvattenransonering på individuell mätning för varje hushåll.

292 Ransonering av eldningsolja

Ett sådant system skulle medföra alla de problem som gjort det omöjligt att på el- och gasområdena klara en total ransonering med avläsning av samtliga abonnenters mätare (se kapitel 12). EBU anser att man därför inte genom tvingande föreskrift kan kräva installation av individuella mätare i befintliga fastigheter. EBU anser det i och för sig vara värdefullt när det gäller att effektivt nedbringa varmvattenförbrukningen, att förbrukaren kan följa sin egen förbrukningsutveckling. Det betyder, bortsett från omöjligheten till individuell ransonering, att installation av hushållsmätare kan vara till fördel ur besparingssynpunkt. Stöd genom bidrag och lån bör kunna stimulera till utökad installation. EBU anser det däremot vara betydelsefullt vid en varmvattenransonering att man vid en central punkt inom fastigheten kan följa varmvattenförbrukningen. En sådan flödesmätare kan installeras på ingående kallvattenledning till varmvattenberedaren. På så sätt blir det möjligt att hålla isär förbrukning av energi för bostadsuppvärmning och för tappvattenuppvärmning. Den centrala mätaren kan under kristid tjäna som mätare på hushållens insatser för varmvattensparande. Fastighetsägaren bör därför under krisen fortlöpande informera hyresgästerna om förbrukningsutvecklingen i fastigheten. Detta bör vara ett naturligt led i den lokala sparkampanjen. EBU föreslår att statens planverk i Svensk Byggnorm intar en föreskrift om anordningar för central tappvarmvattenmätning i flerfamiljshus. Central mätning för existerande fastigheter regleras i den tidigare omnämnda kriskopplingslagen eftersom kriskoppling och möjligheten till centralmätning i viss mån hör ihop. Planverket bör utforma närmare anvisningar för mätarens konstruktion och placering.

Tilldelning av energi l kvotransoneringssystemet baseras tilldelningen på uppgifter om tidigare förbrukning (inköp). Om den värmetaxering genomförs, som EBU förordar i avsnitt l 1.7, skapas möjlighet att för varje fastighet i licensen ange den mängd bränsle eller el som beräknas för uppvärmning resp. beredning av varmvatten. EBU förordar att den licens som grundas på värmetaxeringen uttrycks som en tilldelning dels för varmvatten, dels för uppvärmning. Taxeringen är så uppbyggd att inhämtade uppgifter möjliggör en sådan fördelning. Detta medger för fastighetsägare med central varmvattenmätare att inom ramen för ett frivilligt varmvattensparande i fastigheten jämföra vattenförbrukningens utveckling med det värde som licensen visar. EBU anser att, då försörjningsläget så allvarligt försämrats att ytterligare energibesparing kräver periodisk bortkoppling av varmvattnet, den ansvariga krismyndigheten bör utfärda klara föreskrifter beträffande varmvattenberedningen t. ex. förbud mot varmvattenberedning under viss tid. Sådana restriktioner fordras för att man skall undvika skadeståndsanspråk mot hyresvärden. Däremot kommer inskränkningar i varmvattentillförseln att kunna medföra hyresnedsättning på grund av uteblivna

Ransonering av eldningsolja 293

förmåner. EBU anser vidare att de centrala bestämmelserna bör utformas på så sätt att den lokala anpassning som kan vara möjlig inte försvåras. llilldelning av energi för uppvärmning och beredning av varmvatten bör ske samordnat för el, olja, gas och fjärrvärme till de enheter där förbrukningen kan mätas. Även om man vid en värmetaxering beräknar normalt bränslebehov för varje fastighet, måste tilldelad energi slussas till den gemensamma pannanläggning eller värmecentral som förser fastigheterna med värme och varmvatten. Det varmvattenförbud som planerades under krisen 1973/74 gällde inte enfamiljshus där bostadsuppvärmning och varmvattenberedning handhas av innehavaren själv. Denne skulle istället efter eget bedömande åstadkomma motsvarande hushållning. EBU anser att också en eventuell framtida restriktion beträffande varmvattenberedning endast bör gälla flerfamiljshus. 1 anläggningar med lokal varmvattenberedning, t. ex. flertalet enfamiljshus, fritidshus och vissa andra mindre byggnader, bör man fritt kunna fördela energin mellan varmvattenberedning och uppvärmning. Eftersom tilldelningen i ett skärpt försörjningsläge förutsätter bortkoppling av varmvattnet, blir i praktiken hanteringen i enfamiljshuset likartad den i flerfamiljshuset såvitt inte innehavaren accepterar en inomhustemperatur som underskrider de värden som kan anses som tolerabla. Det förutsätta varmvattenstoppet kommer också att framgå av den energimängd som på licensen beräknas för varmvattenberedning.

Regleringsgrânser Under 1940-talet prioriterade man sänkt värmestandard före en avstängning av varmvattnet. EBU anser att man också idag i första hand bör sänka inomhustemperaturen före mer långtgående ingrepp i varmvattentillförseln. Hänsynen till hygien och hälsa talar också för en sådan ordning. Den spareffekt som uppnås genom värmesänkning med endast ett fåtal grader överstiger den effekt som även en mer långtgående reglering av varmvattenberedningen medger. Varje grads sänkning beräknas medföra en besparing på upp till 6 procent. EBU anser därför att inomhustemperaturen i ett krisläge bör kunna sänkas ned till den värmestandard som anses som lägsta godtagbara, dvs. 18° C dagtid och 16° C nattetid. 1 rapporten räknar man med en besparing på upp till 20 procent vid sänkt värmestandard med 3——4° C. Enligt EBU:s mening bör man redan under normala förhållanden, men isynnerhet under kristid då alla möjliga besparingsmöjligheter bör tas tillvara, göra en besparande inreglering av värmesystemet. Av rapporten framgår att en besparing upp till 25 procent bör vara möjlig utan reglerande ingrepp i varmvattenberedningen. EBU förordar därför att krismyndigheterna inför restriktioner för varmvattenberedningen först när försörjningsläget kräver en lägre tilldelning än 75 procent av normal energiförbrukning. Det bör ankomma på ansvarig krismyndighet att med hänsyn tagen till försörjningslägets utveckling, energiförbrukningens utseende med beaktande av årstid och väderlek, möjlig bespa-

294 Ransonering av eldningsolja

ringsmarginal etc. bestämma den tilldelningsnivå som kräver restriktioner för varmvattenberedning. EBU anser att det, som stöd för de besparingar som fastighetsägaren tvingas göra för att kunna hålla sig inom sin tilldelning, kan vara till fördel med vissa rekommendationer eller restriktioner beträffande bostadsuppvärmning. Flera länder, bl. a. Finland och England, införde under krisen förbud mot uppvärmning av vissa typer av lokaler över en viss i författning angiven temperaturnivå. Föreskriften är naturligtvis svår att kontrollera men kan tjäna samma syfte som den myndighetsbeslutade varmvattenrestriktionen, nämligen att förhindra juridiskt processande mellan parter på hyresmarknaden. EBU anser vidare att motsvarande typ av föreskrift eller anvisning kan ges beträffande uppvärmning av vissa andra utrymmen t. ex. garage, lagerlokaler, biutrymmen i fastigheter. EBU förordar vidare att, om varmvattenrestriktioner måste meddelas, vilket förutsätter ett mycket ansträngt försörjningsläge, de perioder under vilka varmvattenberedning tillåts inte görs för korta, dvs. förbudsperioderna blir i motsvarande grad längre.

Dispenser Vissa verksamheter och vissa personer måste av hygienska, medicinska eller andra skäl undantas från en varmvattenransonering. Det gäller bl. a. sjukhus, arbetsplatser med starkt smutsande verksamhet, allmänna badinrättningar. Om sådana verksamheter är förlagda i fastigheter med hyresgäster som inte generellt är undantagna från ett varmvattenstopp, måste av tekniska skäl hela fastigheten undantas. Fastighetens tilldelningsvärden måste i så fall justeras i motsvarande grad. Personer som av medicinska skäl behöver varmvatten är svåra att särbehandla på annat sätt än att de medges rätt att värma vatten på spis. Om hyresgästen normalt har sådan förbrukning av el eller gas att han blir föremål för en kvotransonering måste den tilldelade kvoten höjas (extratilldelning) för att medge vattenvärmning utan överskridande av kvot med åtföljd Överförbrukningsavgift. l fall sådana restriktioner utfärdats att vattenvärmning förbjudits bör dispens meddelas. l det förra fallet krävs uppvisande av läkarintyg. l det senare fallet bör man i stor utsträckning kunna medge generella dispenser för t. ex. spädbarnsfamiljer, rörelsehindrade, personer med vissa hudsjukdomar. EBU vill avslutningsvis understryka den förändring som ägt rum i levnadssätt, förbrukningsmönster och hushållsteknik sedan 1940-talets relativt långa perioder utan varmvatten. inte minst vården om spädbarn och andra mindre barn har successivt anpassats till en hög varmvattenstandard. I kristid kan det vara svårt att vid allmänna badinrättningar dagligen sköta dessa barns hygien. Detta förhållande talar därför för den återhållsamhet vid utfärdande av förbudsföreskrifter som förordats idet föregående. Vidare måste man vid reglering räkna med generella dispenser för vattenvärmning på spis till spädbarnshushållen. Det bör ankomma på socialstyrelsen att ta fram underlag för krismyndigheternas dispensbestämmelser i detta avseende.

Ransonering av eldningsolja 295

l 1.7 Värmetaxering av fastigheter

l 1.7. 1 Utv(1rderir1gsrapporter1 ÖEF har sedan lång tid tillbaka haft Kungl. Majzts uppdrag att utarbeta dels ett kvotransoneringssystem ämnat att tillämpas i början av en dels ett licenssystem att införas om krisen bedöms bli försörjningskris, långvarig. Då ÖEF inte hade tillgång till värmeteknisk expertis uppdrogs åt byggnadsstyrelsen och byggforskningsinstitutet att svara för den tekniska utformningen av en metod att beräkna byggnaders normala värmebehov. ÖEF prioriterade i sitt planeringsarbete kvotransoneringssystemet. Det var också ett sådant system som BN fick överta i december 1973. Under BN:s verksamhetsperiod fram till sommaren 1974 vidareutvecklades licenssystemet. Resultatet av detta arbete redovisas i utvärderingsrapporten. Systemet innebär i princip att normalt värmebehov fastställs för varje enskild fastighet genom en kalkylmetod. Härvid tar man hänsyn till bl. a. geografiskt läge. väggmaterial, ventilationsstandard. Systemet beskrivs i utvärderingsrapporten på följande sätt: l. Fastighetsägaren fyller i en blankett som upptar tekniska data om samt bränsleförbrukningen under de senaste tre åren. Bl, a. byggnaden anges lägenhetsyta, yttermått, hustyp och väggmaterial. Dessutom lämnas om på vilket sätt uppvärmning äger rum, hur ventilation och uppgift varmvattenberedning är anordnad. Blanketten, som finns utarbetad för villor och för andra byggnader, liknar den som används vid allmän fastighetsdeklaration. 2. Blanketten lämnas till kristidsnämnden som fastställer byggnadens bränslebehov enligt kalkylmetoden med ledning av utarbetade instruktioner. Resultatet blir en framräknad bränslekvantitet, som motsvarar förbrukningen under ett år med normal utomhustemperatur. Blanketten kan utformas så att beräkningarna kan göras med datateknik. Bränslekvantiteten fördelas på

- inkl. nödvändig bränsle för byggnadens varmhållning luftväxling, ›- bränsle för tappvarmvatten, - bränsle för särskild luftväxling som normalt används samt — bränsle för speciella behov.

3. Den framräknade bränslemängden jämförs med den i blanketten uppgivna bränsleförbrukningen. Om det föreligger stora avvikelser kontrolleras uppgifterna. Kontrollen bör göras av värmetekniker, som även har möjlighet att begära kompletterande upplysningar från fastighetsägaren. 4. Om det föreligger speciella behov på grund av avvikelser från normala bostads- och kontorshus, genom att i byggnaden inryms energikrävande verksamhet, sker en speciell bedömning av värmebehovet. Det innebär att normalförbrukningen för t. ex. industriell verksamhet, lasarett och hotell-restauranger fastställs av en värmetekniker som gör en bedömning efter vissa enhetligt utformade riktlinjer.

296 Ransonering av eldningsolja

5. Myndigheten tillställer varje förbrukare en licens innefattande uppgift om den kalkylerade normalförbrukningen. Mot denna får förbrukaren sedan köpa bränsle i enlighet med myndigheternas leveransmedgivanden. 6. Den som inte är nöjd kan begära omprövning. Mera detaljerade uppgifter om byggnaden måste då lämnas på en speciell blankett. Enligt planerna skall sådana ärenden behandlas vid länsstyrelse av värmetekniker enligt vissa utarbetade riktlinjer. Vid beräkningen av en byggnads värmeenergibehov utgår man från det fastställda normalvärdet representerat av ett fiktivt flerfamiljshus i Mellansverige. Eftersom de flesta byggnader är mer eller mindre olika varandra tas i beräkningen hänsyn till följande faktorer: geografiskt läge väggmaterial - form och storlek - ventilationsstandard — varmvattenstandard — värmekällans egenskaper.

Under år 1973 testades kalkylmetoden på ca 3000 fastigheter. l utvärderingsrapporten nämns att rutinbehandling synes möjlig för ca 75 procent av landets husbestånd. För övriga 25 procent måste energibehovet fastställas av en fackman.

l 1.7. 2 EB Uss expertrapport EBU har funnit det väsentligt att få frågan om en värmetaxering närmare utredd. Därför uppdrogs åt teknlic. Ulf Rengholt att undersöka förutsättningar för och möjligheter till en värmetaxering antingen i förväg under normala tider eller i ett krisskede. Utredningen skulle bl. a. innehålla erforderliga kostnadsberäkningar. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 5. Här lämnas en kort sammanfattning av rapportens innehåll.

Sammanfattning Den årliga förbrukningen av energi för att värma, ventilera och bereda varmvatten i byggnader varierar starkt även vad beträffar lika byggnader. Det har genom mätningar konstaterats att energiförbrukningen inom grupper av storleks- och konstruktionsmässigt identiska byggnader (småhus) kan variera storleksmässigt från l till 3 å 4. Det innebär att den som förbrukat mest utnyttjat 2 till 4 gånger så mycket energi per år som den som förbrukat minst. Skillnaderna kan delvis förklaras av faktorer som olika familjestorlek, familjesammansättning o. d. men torde väsentligen förklaras av olikheter i sättet att bruka byggnaden, att välja temperaturnivå, luftväxling o. d. Möjligheten att iett krisläge reducera energiför-

Ransonering av eldningso/ja 297

brukningen är därför mycket olika. l vissa byggnader kan energiförbrukningen reduceras utan svårighet. I andra byggnader kan det möta stort hinder att åstadkomma även mindre reduktion. En bränsleransonering utförd som s. k. kvotransonering, dvs. tilldelning av viss andel (kvot) av förbrukning, kommer därför att upplevas som mycket orättvis. tidigare En mer rättvis ransonering åstadkommes genom att skära ned förbrukberäknade behov (ev. medelvärde för ningen till viss andel av byggnadens av byggnader). Detta kräver värmetaxering. Därvid åsätts varje grupper byggnad ett normalförbrukningsvärde som beräknas på lika förutsättoch med hänsyn till resp. byggnads storlek, utförande och ningar Ev. ransonering gär så till att tilldelning till viss del av personantal. normalförbrukningsvärdet medges. måste på ett eller annat sätt genomföras under samhäl- Värmetaxering lets tillsyn. För det ändamålet måste någon form av administrativt system tillskapas, som anvisar rutiner för förstagångstaxering och för âjourhållav beräknade och fastställda normalförbrukningsvärden. Efter ningen undersökning av flera olika alternativ för utformningen av ett sådant system föreslås följande metod. För ändamålet bildas en central projektgrupp med sex personer. svarar för att ett basregister (bränsleregister) med samt- Projektgruppen liga aktuella fastigheter bildas, för att enkäter till varje fastighetsägare utsänds och återtas, för att inhämtade uppgifter granskas och behandlas och beträffande normalförbrukning fattas och tillpreliminärbeslut sänds fastighetsägarna. Överklaganden av preliminärbeslut behandlas på kommunnivå med hjälp av för ändamålet temporärt tillsatta tjänstemän. och behandling av överklaganden beräknas erfordra en Granskning sammanlagd personalstyrka av ca 120 personer i deltidstjänst under sex månader. För att fastställa normalförbrukningsvärde i de fall fastighetsde beslut som framtagits efter överklagande tillsätts ägare inte accepterar en central nämnd eller ev. flera lokala nämnder för värmetaxering, vilkas beslut skall gälla. Bränsleregistret förutsätts kunna utvecklas på basis av länsdatakontorens fastighetstaxeringsregister (fastighetsband). För beräkningen av varje enskild byggnads energibehov förutsätts det att en Standardiserad beräkningsmetod kan utarbetas på grundval av ÖEF:s kalkylmetod. Ä /ourhållning av bränsleregistret föreslås ske i första hand genom att bränsleregistret inordnas i den av Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) förutsedda byggnadsdatabasen, i andra hand genom att det inordnas i länsdatakontorens fastighetsband. I båda fallen erfordras smärre förändringar i byggnadsnämndernas rapporteringsskyldighet och i kraven av de byggnadslovshandlingar som insänds till på utförande byggnadsnämnd för granskning och beviljande. Förstagångstaxering enligt det skisserade systemet har kostnadsberäknats till ca 20 milj. kr (ca l7 milj. om tjänstebrev får utnyttjas) dvs. ca 13 (1 l) kr per fastighet. För att genomföra en värmetaxering över hela landet erfordras en tid av ca två år. Om förberedelser görs i förväg och resursinsatsen ökas är det möjligt att pressa tidsåtgången till ca åtta månader.

298 Ransonering av eldningsolja

1l.7.3 EBUss överväganden och förslag

Av rapporten framgår att energiförbrukningen kan variera starkt mellan olika byggnader som är lika stora och konstruerade på likartat sätt. Vissa fastighetsägare har av ekonomiska eller andra skäl vidtagit som åtgärder medfört en lägre energiförbrukning. Det kan ha gällt t. ex. isolering av väggar, tätning av fönster, injustering av värmeanläggning. Vissa andra kan ha dragit ned inomhustemperaturen, minskat ventilationen eller reducerat sin konsumtion av varmt tappvatten för att hålla en lägre energiförbrukning. Dessa åtgärder kan även grundas på ett ökat energimedvetande, kanske stimulerat av de uppmaningar om ökat sparande som kommit från statliga myndigheter, den hösten 1974 tillsatta sparkommittén m. fl. En kvotransonering baseras på uppgifter om historisk förbrukning. Även om man skulle kunna förfina ett sådant med utökad system användning av t. ex. schabloner för att korrigera uppenbart orimliga värden, så kommer alltid de fastighetsägare som tidigare varit sparsamma med energi att drabbas hårdare än de som inte följt rekommendationer om ökat sparande. Det blir också allt svårare att basera tilldelningen på uppgifter om tidigare förbrukning då det normala förbrukningsmönstret störs av förbrukningsregleringar, kraftiga prishöjningar, uppmaningar till lägre energiförbrukning och insatser för effektivare energianvändning. Den statistik som myndigheterna måste grunda tilldelningar på blir således alltmer osäker och kommer att kräva allt större arbete med individuell prövning. Utvecklingen driver i viss mån automatiskt in regleringsapparaten i ett system som liknar en tilldelning grundad på beräkning av normalt värmebehov. EBU föreslår därför att tilldelningen i en framtida kris grundas på ett vid värmetaxering beräknat normalbehov. Tills en sådan värmetaxering genomförts måste man dock förlita sig på ransonering genom kvotering. Därför bör fortsatt beredskap upprätthållas också avseende kvotransonering av eldningsolja. EBU anser vidare att det för framtida kriser bör vara möjligt för regeringen att ha handlingsfrihet såvitt avser typ av ransoneringssystem. EBU kommer därför i kapitel 12 att föreslå vissa förändringar i kvotransoneringssystemet för eldningsolja. l sammanhanget skall framhållas att värmetaxeringen självfallet bör kunna utnyttjas för beräkning av värmebehovet även i fastigheter som uppvärms med el, stadsgas eller fjärrvärme.

Beredskapsnivá och kostnader

Det finns två tillvägagångssätt vid en värmetaxering. Antingen genomförs den i förväg under normala och störningsfria förhållanden eller också avvaktar man med taxeringen tills dess krisen inträtt. Av expertrapporten framgår att det vid en värmetaxering i förväg (normalfallet) tar ca två år att åstadkomma ett fullständigt bränsleregister, från det att den centrala projektgrupp, som förutsätts, sitt börjat arbete. Om man avvaktar med taxeringen till krisen inträtt (forceringsfal-

Ransonering av e/dningsolja 299

kunna minska till ca 8-10 månader. Då let) anses genomförandetiden förutsätts dock att beredskapen hålls på en hög nivå genom att visst och blankettframställning görs separat i förväg. En forcesystemarbete ring till under åtta månader anses gå ut över taxeringens noggrannhet på sätt att mister sitt värde. Kostnadsökningen för sådant taxeringen beräknas till 2,5 milj. kr eller 15-20 procent av en forceringsfallet totalkostnad på 15-20 milj. kr. EBU anser det vara väsentligt för trovärdigheten i ransoneringssysteav landets fastigheter görs i förväg. Om man met att värmetaxeringen avvaktar med taxeringen tills krisen inträtt skulle man kunna bli tvungen att under en hel, lång brånslesäsong, kanske med kallt vinterväder, behöva basera sin tilldelning på osäkra historiska uppgifter. Samtidigt skulle man under forcera fram en värmetaxepressade krisförhållanden mellan och fastighetsägare som krävs ring med alla de rutiner myndighet för en sådan taxering. EBU anser att man inte bör ge avkall på l så fall skulle man nå behovsvärden som vore precisionen i taxeringen. lika grova och osäkra som de förbrukningsuppgifter på vilka en kvotransonering grundas. i förväg talar två skäl, dels beredskapskostnaden, dels Mot en taxering som läggs på fastighetsägarna. Man vet det arbete med uppgiftslämnande om och när värmetaxeringens behovsvärden kommer till användaldrig ning. EBU:s måste man se beredskapskostnaden i sitt större Enligt mening beräknas totalkostnaden för taxeringen till sammanhang. l rapporten 15-20 kr. Denna kostnad bör i viss utsträckning betraktas som en milj. engångsutgift. Åtminstone bör kostnaden slås ut på det antal år under vilka de genom taxeringen inhämtade uppgifterna är aktuella, kanske fyra

år, dvs. ca 4-5 milj. kr per år. Även om man utgår från känslighetsanalysens övre värde, 30 milj. kr, vilket kan vara rimligt om man överväger viss med rekommenderade försändelser, så blir årskostnaden utsändning endast ca 7 milj. kr. Denna insats för ökad beredskap på ett så viktigt område till landets alla fastigheter kan jämföras med som energitillförseln t. ex. den årliga räntekostnad som kan beräknas utgå på den utökade 6 milj. m3, som riksdagen fattade lagring av råolja och oljeprodukter, beslut om hösten 1973 och våren 1975. i ett sådant lager kan i dagens priser beräknas till ca Kapitalinsatsen 2 500 milj. kr. Med en kalkylmässig ränta på 8 procent blir årskostnaden att investeringen i värmetaxeringen endast ca 200 milj. kr. Det betyder på bundet kapital i det utökade beredskapslagutgör ca 1/10 av årsräntan av årsräntan. l ret, och räknat per år (7 milj. kr) inte större än 3 procent det perspektivet måste man anse insatsen för höjd beredskap genom en värmetaxering såsom rimlig. EBU anser också att man kan förvänta ett gott gensvar från fastighetsägarnas sida. Till skillnad från den förmögenhetsmässiga fastighetstaxeringen syftar nämligen värmetaxeringen till att inför en från energiförsörjningssynpunkt osäker framtid ge fastighetsägaren ökad trygghet genom att ett normalt behovsvärde fastställs för hans fastighet. Han bör därför vara motiverad till ett aktivt deltagande i taxeringsprocessen.

300 Ransonering av eldnirzgsolja

EBU föreslår mot denna bakgrund att en värmetaxering i genomförs förväg. Arbetet bör påbörjas under budgetåret 1976/77 och vara avslutat under budgetåret 1978/79. EBU förordar att rutiner och blanketter testas på fastigheter med olika uppvärmningssystem inom visst område, innan en riksomfattande taxeringsprocess startar. lnte minst en anpassning till automatisk databehandling kräver ytterligare erfarenheter från en försöksomgång.

Deklarationssky [dighet Eftersom det ytterst är till fördel för fastighetsägaren att taxeringen äger rum, skulle man kunna överväga att helt förlita sig på frivilligt deltagande. Syftet med taxering i förväg är dock att bespara krisförvaltningen rutintaxering i kristid för att i stället möjliggöra noggrannare prövning av de specialfall som bör granskas. Det betyder att man bör sträva efter ett IOO-procentigt deltagande i värmetaxeringen. EBU föreslår därför att det i lag åläggs ägare av fastighet att till den myndighet regeringen bestämmer för fastighetens byggnader avge deklaration om normala värmebehov på fastställd blankett. Lagen bör tills vidare vara begränsad till en första värmetaxeringsomgång. Det sätt på vilket â jourhållning kan ske i framtiden får sedan bestämma vilket stöd i författning som behövs.

Organisation EBU föreslår att en särskild bildas projektgrupp på ca sex personer. Gruppen knyts till ÖEF som bör ha det centrala ansvaret för taxeringens genomförande. Gruppen svarar för erforderliga förberedelser, framtagande av bränsleregister, hantering av deklarationsmaterialet samt för preliminärt beslut om normalförbrukning. Erinran mot sådant beslut inlämnas till den kommun i vilken fastigheten är belägen. Den ytterligare utredning som erfordras görs på kommunal nivå. Nytt förslag till beslut (slutligt) upprättas på kommunal nivå och meddelas fastighetsägaren via ÖEF:s centrala grupp. Den som då inte vill acceptera beräknat normalvärde kan besvära sig till en central Nämnden bör bränsleransoneringsnämnd. knytas till ÖEF och innehålla såväl värmeteknisk expertis som lekmän. Nämndens ledamöter förordnas av regeringen. Över nämndens beslut bör i besvär inte få föras. Delar av den centrala projektgruppen bör, sedan en första taxeringsomgång genomförts, planera för och förbereda den å jourhållning av bränsleregistret som behövs. l övrigt knyts såväl centralt som lokalt personal till projektet endast tillfälligt.

Krisförvaltning Under krisen förutsätts bränsleregistrets vara så aktuella att uppgifter endast en mindre del av fastighetsbeståndet behöver behandlas på nytt. Det kan gälla byggnader som t. ex. byggts om, bytt värmeanläggning osv. Dess-

Ransonering av eldningsolja 301

utom kommer vissa fastighetsägare att vilja anföra särskilda skäl för extra tilldelning t. ex. fastighetsägare som hyser verksamheter eller personer som kräver varmt tappvatten eller en inomhustemperatur utöver de nivåer som licensen medger. EBU anser att sådana ärenden i första instans bör handläggas inom kristidsnämnd. l överensstämmelse med den s. k. tvåinstansprincipen (se kapitel 12) bör besvär över kristidsnämnds beslut få föras hos länsstyrelse. Besvär därutöver bör inte medges. Länsstyrelse kommer, mot bakgrund av dess engagemang i fjärrvärmeransoneringen, att behöva ha tillgång till värmeteknisk expertis. Där bör således under kriser finnas tillräcklig sakkunskap att pröva den typ av ärenden som här avses. Riktlinjer för kristidsnämndernas och länsstyrelsernas medverkan under kristid i licenssystemet meddelas av den bränslemyndighet, bränslekontoret, som föreslås i kapitel 18.

Systemutveckling EBU anser att den kalkylmetod som redovisas i BN:s rapport och som utarbetats av bl. a. byggnadsstyrelsen bör kunna användas för den förordade taxeringen.

finansiering EBU föreslår att erforderliga medel för värmetaxeringen anvisas över särskilt anslag under tionde huvudtiteln. Medel bör redan under budgetåret 1975/76 kunna anvisas för start av förberedelsearbetet. För budgetåren 1976/77 och 1977/78 bör totalt anvisas 30 milj. kr. Från anslaget bör också utbetalas bidrag till täckande av kommunernas kostnader för deltagande i taxeringsarbetet. Det bör ankomma på länsstyrelserna att pröva fråga om bidrag på basis av kommunernas redovisning av faktiska taxeringskostnader. Anvisningar för kostnadsredovisning, granskning och utbetalning utfärdas av ÖEF efter samråd med RRV och Svenska kommunförbundet. l rapporten diskuteras möjligheten att finansiera taxeringen genom uttag av en avgift per fastighet. Avgiften skulle i så fall behöva uppgå till ca l2 kr. De administrativa kostnaderna för avgiftens uppbörd skulle dock, enligt EBU:s mening, bli så stora att ekonomin i uppbördssystem kan ifrågasättas. EBU vill emellertid inte utesluta möjligheten att man, inom ramen för det skisserade taxeringsarbetet, kan finna en form för enkelt avgiftsuttag. EBU vill dock tills vidare förorda att taxeringen skattefinansieras genom anslag över driftbudgeten.

Ä [0 urhållning EBU anser att man bör undvika att periodiskt uppdatera bränsleregistret. I stället förordas a jourhållning genom löpande rutin. l första hand bör undersökas möjligheten att knyta an bränsleregistret till det informationssystem som kan komma att byggas upp vid CFD. l andra hand bör

302 Ransonering av eldningsolja

anknytning ske till länsstyrelsernas dataregister för fastighetstaxering och folkbokföring. EBU anser att det bör ankomma på ÖEF att vidare utreda möjligheterna till a jourhållning. Arbetet bör i första hand utföras av den centrala projektgrupp som bildas för värmetaxering, sedan den första taxeringsomgången slutförts. Förslag om system för å jourhållning bör ÖEF redovisa senast under budgetåret 1980/81.

Spareffekter Värmetaxeringen genomförs av beredskapsskäl. Man får emellertid inte bortse från de bonuseffekter taxeringen ger. Genom att man kartlägger byggnadens normala värmebehov som grund för en eventuell framtida licenstilldelning, blir fastighetsägaren också medveten om behovet av och möjligheten till insatser för en effektivare energianvändning. Det betyder kanske att man genom ökad kunskap till följd av taxeringen vidtager isolerings- eller justeringsâtgärder i byggnad och värmeanläggning. Den vinst som nationen härigenom gör genom minskat behov av importerad eldningsolja kan vara betydande och täcker sannolikt väl de beredskapskostnader som är förbundna med taxeringen.

11.8 Kontrollverksamhet

1 1.8.1 Bränslenámndens

urvärderingsrapport

BN anger att ÖEF på grund av personalbrist inte har kunnat genomföra en detaljerad planläggning för kontrollverksamheten. Viss förberedande planläggning för denna verksamhet, blankettförslag, regler för stickprovskontroll m. m. hade dock förberetts inom ÖEF då krisen inträdde hösten 1973. Ransoneringskontrollen inleddes av BN den 7 januari 1974 genom att landets förråd av vissa flytande drivmedel och bränslen inventerades. Vid månadsskiftet april/maj saknades fortfarande inventeringsuppgifter från ca 5 procent av antalet bensinstationer och mindre förråd. Fortsättningsvis inriktades kontrollen dels på fysisk kontroll vid oljedepåer och försäljningsställen, dels på redovisningsmässig kontroll utförd vid länsstyrelserna. Den fysiska kontrollen utfördes av tre kontrollanter som utsändes från BN och tjänstgjorde under 13 sammanlagt veckor. 136 kontrollbesök hann göras i samtliga län utom Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs, Gotlands och Jämtlands län. De tre kontrollanterna kunde konstatera att vissa överleveranser skedde såväl till förbrukare med inköpstillstånd som till förbrukare med kvoterad tilldelning. Vad gäller den sistnämnde förbrukarkategorin säger BN att oljeleverantörerna ofta befann sig i en svår situation när de skulle bedöma olika kunders behov i nödsituationer, behov av jämkning etc. Likaså förekom

Ransonering av eldningsolja 303

svåra avvägningsproblem isamband med kunders hot om att vända sig till annan leverantör m. m. l regel kvoterade huvudleverantörerna sina leveranser till återförsäljarna i likhet med vad som gällde för konsumenterna. Jämkningar av baskvantiteten skedde på grundval av inhämtade uppgifter från återförsäljarna. Mindre oljeföretag/återförsäljare hade däremot enligt BN inte full kontroll på sina kunder och på tidigare leveranser. Man hade som regel inte något system för baskvantitet etc. och härigenom kunde man inte följa bestämmelserna om leveranskvantitet. BN framhåller att det i framtiden är angeläget att kontrollanter finns ute på fältet när inventering av landets förråd av flytande bränsle skall ske. Lämpligen hämtas sådan personal från länsstyrelserna. Nämnden understryker behovet av kartotek hos länsstyrelserna över alla uppgiftsskyldiga.

1 1.8. 2 Transportnämndens utvárderingsrapport Flera länsstyrelser har kritiserat att anvisningar från BN för kontroll helt saknades i början av ransoneringen. Flertalet länsstyrelser var därför hänvisade till att själva försöka bygga upp ett kontrollsystem allteftersom ransoneringen fortskred och erfarenheter vanns om behovet av kontrollåtgärder. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför t. ex. att man först den 23 1974 erhöll anvisningar för kontrollverksamhet från central januari myndighet. Anvisningarna innebar dessutom att någon fysisk kontroll hos bensinstationer 0. d. inte skulle företagas av länsstyrelsens personal. Uppdelningen av kontrollverksamheten så att den fysiska kontrollen sker med centralt utsedd personal och den redovisningsmässiga av länsstyrelsens personal bedöms som i högsta grad otillfredsställande. Personalen vid kontrollgrupper anses i regel ha bättre lokalkännedom länsstyrelsernas och har dessutom möjlighet att arbeta på fältet med jämna och täta mellanrum. På så sätt sägs ett större förtroende för ransoneringen kunna erhållas vilket i sin tur medför att efterlevnaden blir bättre. För att respekt för en ransonering är det enligt länsstyrelsen nödvänupprätthålla på fältet påbörjas samtidigt som en ransonering införes. digt att kontroll Liknande synpunkter förs fram också från andra länsstyrelser. TN framstår det som självklart att kontrollåtgärder utgör en Enligt betydelsefull del av en ransonering och en förutsättning för att den skall kunna vara effektiv. TN förordar därför att denna fråga ägnas skärpt av ÖEF och att sådana bestämmelser snarast utarbetas uppmärksamhet som gör det möjligt att genast vid ransoneringens början vidta kontrollåtgärder.

1 1.8.3 ”SjaIvk0ntrollerande kon rrollsysrem Till en del utnyttjades s. k. ”självkontrollerande” kontrollsystem under andra världskrigets kortransonering av drivmedel. Fortfarande övervägs sådant system vid kortransonering av livsmedel. l andra länder planerar man i stor utsträckning för självkontrollerande system. I Finland säger

304 Ransonering av eldningsolja

man att den nämnda ordningen inte är den bästa men den besparar ransoneringsmyndigheterna granskningsarbete och organiserande av kontorsutrymmen för förvaring. Med ett ”självkontrollerandd” system menas att försäljningsställena får den mängd drivmedel eller bränsle som motsvaras av det antal ransoneringsbevis som de kan returnera. Skyldigheten att redovisa kupongernai full mängd måste vara ett villkor för fortsatta leveranser. Vad gäller ransoneringsredovisningen tillgår den så att respektive oljedepå sammanställer försålda utlevererade och inlevererade av mängder den ransonerade varan på en särskild redovisningsblankett som sedan tillsammans med de inkomna ransoneringsbevisen skickas till den eller de myndigheter som har det övergripande ansvaret för kontrollfunktionen. Fördelen med denna systemutformning skulle vara att myndigheternas kontrolluppgifter vad gäller försäljningsställen och motsvarande kraftigt skulle reduceras. Vidare kan sådan personal som vid en oljekris kanske måste permitteras p. g. a. minskad arbete med omsättning erbjudas ransoneringsredovisningen inom företaget. Uppbörden av ransoneringsbevis och utleverans av de ransonerade produkterna kan innebära stora problem. Två alternativ till uppbörd finns: a) föraren av tankbilen tar hand om ransoneringsbevisen och fyller på en mängd som motsvaras av dessa b) försäljningsstället sänder kupongerna till sin huvudleverantör varefter leverans sker. Nackdelen med det första alternativet är att det krävs en fullständig lojalitet från både försäljningsställets personal och den personal som levererar produkterna. l annat fall riskerar man att ransoneringsbevis börjar cirkulera mellan försäljningsställen, att samma bevis används för flera leveranser etc. Nackdelen med det andra alternativet är att, även om försäljningsstället sänder in en begäran om lagerpåfyllande och medsänder ransoneringsbevis i god tid innan det inneliggande lagret förväntas vara tomt, kan det tömmas genom att exempelvis ett militärt förband tankar sina fordon vid försäljningsstället, eller att ransoneringsadministrationen vid oljedepåerna tar alltför lång tid ianspråk så att den normala konsumtionen tömmer inneliggande lager. Ytterligare problem kan uppstå för de försäljningsställen som harflera leverantörer för sina produkter. Dessutom kan systemet medföra att oljeleverantörerna blir tvungna att distribuera små mängder till de olika försäljningsställena vilket medför en försämrad transport- och drivmedelsekonomi. Om inte ett omfattande system med förskottsransoner införs, kommer även stora problem att uppstå med leveranser av ojämna mängder av flytande drivmedel och bränsle.

1 1.8.4 EBUss överväganden och förslag

Varje form av ransonering fordrar en kontroll av att de bestämmelser som utfärdas efterlevs. Vissa slags bestämmelser t. ex. användningsförbud

Ransonering av eldningsølja 305

riktade till hushållen, kan vara praktiskt svåra att ha en tillfredsställande kontroll av. Man får i sådana fall räkna med att flertalet av de som berörs lojalt följer bestämmelserna. Det är i sådana fall särskilt viktigt att myndigheterna upprätthåller ett psykologiskt klimat för god efterlevnad genom information om bakgrunden till och syftet med bestämmelserna. Av BN:s och TN:s utvärderingsrapporter framgår att kontrollverksamheten inte kunnat förberedas på det sätt som hade varit önskvärt. EBU vill här understryka betydelsen av att myndigheterna erhåller tillräckliga resurser som möjliggör uppläggning av system som medger snabb och tillförlitlig kontroll vid ransonering i kristid. Om kontrollen eftersätts och utrymme skapas för t. ex. manipulationer i återförsäljarledet, riskerar man en uppluckring av den ransoneringsmoral som förutsätts för regleringens genomförande. Kontrollen måste således betraktas såsom en del av ransoneringssystemet och bör tekniskt och organisatoriskt utvecklas på samma sätt som andra delar av systemet t. ex. kortdistribution, prövningsrutiner. Under ransoneringen år 1974 genomfördes kontrollen av centralt utsända kontrollanter. De direktiv som utfärdades om kontrollverksamheten kom mycket sent länsstyrelserna tillhanda. Dessa omständigheter medförde att den kontroll av lagerinventeringen som bör ske vid ransoneringens början inte kom till stånd. EBU anser att man i största möjliga utsträckning bör utnyttja länsstyrelserna för den kontrollverksamhet som skall ske ute på fältet. Beredskapsorganisationen för ransoneringsenheterna bör således innehålla befattningshavare för dessa kontrolluppgifter. Endast genom en sådan decentralisering kan man snabbt och med god lokalkännedom genomföra en kontroll av försäljning och utleveranser vid bensinstationer och oljedepåer. lnte minst insikten i lokala förhållanden kan vara till fördel då man skall utvälja de enheter som i första hand bör kontrolleras. Ransoneringssystemens hållbarhet beror i stor utsträckning på hur tillförlitliga de inventeringsuppgifter är som lämnas från depåer och försäljningsställen vid ransoneringens inledning. En bristande kontroll i detta avseende skapar utrymme för den otillåtna (svarta) försäljning som, oavsett vilka kvantiteter det gäller, underbygger ett misstroende mot myndigheternas förmåga att sköta förbrukningsregleringen. EBU anser det därför vara väsentligt att länsstyrelserna kraftsamlar sina kontrollresurser till ransoneringsperiodens början. Det betyder i sin tur att erforderliga anvisningar måste finnas tillgängliga i sådan god tid innan ransoneringen att skäligt utrymme ges för planering och praktisk uppläggning vid länsstyrelserna. Mycket talar för att de centrala anvisningarna görs klara i förväg och fortlöpande ses över i beredskapsplaneringen. EBU anser vidare att skäl talar för att ansvaret för ransoneringskontrollen åvilar den centrala myndigheten som har att praktiskt genomföra ransoneringen av eldningsolja, dvs. bränslekontoret (se kapitel 18). För en sådan ansvarsfördelning talar omständigheten att kontrollen utgör en integrerad del av ransoneringssystemet. Kontrollen skulle i stort kunna utformas på följande sätt. Vid ransoneringens början inventeras alla lager som är avsedda för

306 Ransonering av eldningsølja _

avsalu i någon form under överinseende av länsstyrelsekontrollanter och med hjälp av härför avsedda inve-nteringsblanketter. När ransoneringen väl inträtt ankommer på _försäljningsställe eller motsvarande att mottaga och förvara ransoneringsbevis på föreskrivet sätt samt att avge- ransoneringsredovisning till länsstyrelse med viss periodicitet. Länsstyrelsen skall sammanställa och kontrollera inkomna ransoneningsredovisningar och vidarebefordra dessa till den centrala myndigheten. Vidare skall-kontrollanter utsedda av länsstyrelsen utföra fysisk kontroll vid försäljningsställen. Den centrala myndigheten har det övergripande ansvaret dvs. svarar för anvisningar rörande kontrollens genomförande, blanketternas utformning etc. Vidare skall den med hjälp av länsstyrelsernas sammanfattade ransoneringsredovisningar kontinuerligt kunna följa förbrukningsutvecklingen. EBU har också övervägt för- och nackdelar med ett självkontrollerande” system. Detta inte minst mot bakgrund av att sådana system är vanliga i andra länders beredskapsplanering. Utredningen har dock funnit att i första hand en rad praktiska skäl talar emot den typen av kontroll. EBU anser därför att det fortsatta intensifierade arbetet med kontrollverksamheten bör utgå från att statstjänstemän verkställer ransoneringskontrollen. Arbete bör vidare kunna baseras på det utkast till system som utarbetades av ÖEF i samråd med TN redan år 1968 och som består av följande tre delar. En del som beskriver försäljningsställes, oljedepås eller motsvarandes handlande vid kortransonering av flytande drivmedel för motordrift samt flytande bränslen för uppvärmning och industriella ändamål. En annan del berör länsstyrelses beredskapsplanläggning samt handlande vid kortransonering av flytande drivmedel och flytande bränslen. Slutligen en tredje del som behandlar de åtgärder som skall vidtagas av respektive oljeföretag och myndigheter vid en ransonering i form av kvotering i handelsledet. Till detta finns en fullständig blankettuppsâttning i koncept.

11.9 Spareffekter vintern 1973/74

Det är i praktiken omöjligt att utgående från uppgifter om försäljningen av eldningsolja få ett grepp om den faktiska förbrukningsutvecklingen. Detta beror bl. a. på de möjligheter till enskild lagring som finns hos såväl stora som små konsumenter. Av tabell 11.2 framgår leveranserna till förbrukare inklusive bunkring för utrikes sjöfart, för sista kvartalet 1973 och första kvartalet 1974. Det bör här nämnas att den osedvanligt varma vintern medförde en naturlig nedgång i konsumtionen. Det betydde att förbrukarnas lager av olja för fastighetsuppvärmning var relativt stora också efter bränslesäsongens utgång. Fortsatta låga försäljningssiffror under 1974 bestyrker detta. Dessutom har spareffekten från krisen dröjt kvar på grund av höga priser,

Ransonering av eldningsolja 307

ökat allmänt energimedvetande och vidtagna åtgärder för en effektivare energianvändning. Leveranssiffrorna för år 1973 tyder på att förbrukarna av tjock eldningsolja, t. ex. industrier och värmeverk, gjorde stora upplagringar under sommaren 1973. Försäljningen under juli månad låg hela 41 procent över försäljningen under motsvarande period ett år tidigare. När det gäller tunn eldningsolja finner man värden för oktober och november som ligger avsevärt över vad som kan anses som normalt för årstiden. Genom kvotransoneringssystemets konstruktion kunde man dock ta hänsyn till alla leveranser fr. 0. m. den 1 maj 1973, dvs. en eventuell hamstring under sommaren och hösten 1973 medförde inget gynnsammare utgångsläge inför ransoneringsperioden.

Tabell 11.2 Leveranser av eldningsolja under sista kvartalet 1973 och första kvartalet 1974 (jämfört med ett ä: tidigare)

Av FSI:s och SR/PUB:s rapport Svenskarna och oljekrisen framgår bl. a. att 76,3 procent av de tillfrågade ansett sig använda bostadsvärme ”mycket mindre” eller mindre än normalt. Motsvarande siffra för användningen av varmvatten var 57,3 procent.

l 1.10 Atgärdsschema

EBU har tidigare (kapitel 8) betonat vikten av att man har en så rikt utvecklad åtgärdsarsenal som möjligt till sitt förfogande inför möjliga framtida kriser. l avsnitt 10. l 2 redovisades ett åtgärdsschema för drivmedel. l figur 11.1 återges grafiskt olika tänkbara regleringsåtgärder avseende eldningsolja. Det bör framhållas att figuren inte visar några exakta värden eller utvecklingar utan snarare trender. Vidare bör man vid studium av figuren beakta de konsumtionsbegränsningsnivåer som krävs i IEP-avtalet, nämligen 7 och 10 procent. l figuren anges licenssystemets teoretiskt obegränsade flexibilitet genom olika pilriktningar. Ett licenssystem som bygger på genomförd värmetaxering kan genomföras omgående. Om en forcerad värmetaxering måste göras kan licensieringen tidigast påbörjas efter ca åtta månader, dvs. utanför figurens högra del.

308 Ransonering av eldningsolja SOU 1975260

Konsumtionsbegränsning %

34 _ A. Sparkampanj B. Kvotransonering C. Licensiering, förberedd 32 D. Licensiering, forcerad vårmetaxering 30 — E. Varmvattenransonering F. Temperaturrestriktioner 28 -

26 - c D E 8 man. 22 -

20 -

18 -

16 -

14 -

12 - A

° E

® 8 _.

5 _

4 _

2 _. I I I I I I *E Figur 11 .1 Åtgärdssche- I I I 1 2 3 5 6 7 9 10 11 12 Veckor ma för eldningsol/a.

De åtgärder som grafiskt visas i figur l 1.1 kan sammanfattas i följande tablå:

Åtgärd Effekt Tidsförhållanden Fördelar Nackdelar

A l. Spar- 10-15 70 Utan förberedel- Frivillighet. Ökad Stora kostnakampanj ser flera veckors sparmedvetenhet. der. Kampanjfördröjning. Om Sparåtgärderna administration planering skett stör ej samhälls- fordras. Bekan kampanjen viktiga funk- gränsningscfstarta relativt tioner. fektcn osäker. omgående. Bör fortsätta under hela krisperioden.

A 2. Sti- (se A 1) Kräver förberedel- Som A 1. Som A 1. mulans- ser. Annars föråtgärder dröjning. (led i Al)

Ransonering av eldningsolja 309

fiffekt ifidsförhållanden Fördelar Nackdelar Åtgärd

lix. utbildning av faslighctsskötare, tillhandahâüande av spartekniska hjälpmedel

B. Kvot- 15--25 % Kräver vissa orga- Relativt snabb Basvärdena inte ransonering (teore- nisatoriska förbe- insats. Olje- tillförlitliga uttiskt rcdelser. Start- företagens för- gångsvärden. obegrän- tid ca 2--3 veckor. säljningsdatzt an- Snart ställs Sill) viindes. krav på stor organisatorisk insats för jämkning av basvärden och prövning av ansökningar om extratilldelning. Missgynnar den normalt spursamme.

(‘. Licens- 15 —— 100 ‘J4 Kan starta omgå- Omedclbar start. Stor kostnad i system (teorc- ende med data ur Aktuella värden planeringsskcmed vär- tiskt briinslcregistret. pä normalt det. Kräver mctaxe- olaegrän- våirmebcltov. Kris- medverkan av ring i sat) förvaltningen landets alla förväg kan lugnt anpas- fastighetsägare. sa sig och kon- Frågan om efcentrera sig på fektiv och bilspecialfallen. lig a jourhåll- Missgynnar ej ning måste den normalt lösas. sparsamme.

D. Licens- Som C Kan starta tidi- Mindre plane- Lång starttid. system gast efter 8 ringskostnad. Stark press i med for- månader. Ej krav på âjour- krisskedet på cerad hållning. Htstig- såväl krisförvärme- hetsägarna behö- valtning som taxering ver först dras in fastighetsikristitl i taxeringen då ägare. Risk för krisen inträtt. minskad precision. Kräver trots allt stor planeringsinsats.

l-j. Varm- Max 30 /z Kan sättas in om- Det finns gräns Hänsyn till vatten- (vid gående. Bör dock där ytterligare hygien och ransone- total- anstå till för- temperatursänk- hälsa talar ring förbud) sörjningsläget ning blir hälso- för temperakräver större re-, vådlig. Kriskopp- tursänkning duktion än 25 %. ling och central- före reglering

310 Ransonering av eldningsolja

Åtgärd Effekt lidsförhållanden l-onlclar Nackdelar

l figur 11.1 an- mätare underlät- av varmvattnet. ges detta med an- tar regleringen. Kan hårt drabtagen insats tidi- Finns normalt ba många gast efter 8 stort sparutrym- verksamheter veckor. me. och förbrukarkategorier. Krävs individuella och generella dispenser. Bittre satsa på 10kala sparkampanjer. Risk för överströmning till cl och gas. li. Tempera- Stöd åt Kan utfärdas om- Kan underlätta en Olika behov i turrestrik— B gående. anpassning till olika byggnationer (ingen begränsad tilldel- der och iolika själv- ning vid kvotran- utrymmen. ständig sonering. Krävs system åtgärd) för dispensprövning. Svårkontrollerat. Risk för överströmning till el och gas.

1 1.1 1 Resursbehov

EBU har i detta kapitel behandlat vissa åtgärder som kräver en aktiv planeringsinsats från ÖEF. När det t. ex. gäller värmetaxering av landets fastigheter krävs totalt 30 milj. kr. under budgetåren 1976/77 och 1977/78. Behovet av utökade permanenta personalresurser är också hänförligt till ÖEF:s roll såsom överordnat centralt krisorgan, en fråga som närmare diskuteras i kapitel 18. ÖEF måste således dels planera för de uppgifter och de regleringsâtgärder som faller på bränslekontoret i kristid, dels också för ÖEF:s centrala roll i regleringssystemet under energikriser i fred. ÖEF skall bl. a. - vidareutveckla kvotransoneringssystemet för eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme (se kapitel 12) - administrera värmetaxeringen - utveckla rutiner m. m. för licensiering baserad på värmetaxeringens uppgifter - medverka i den förbättrade statistikberedskapen på bränsleområdet planera för fördelningssystem vid ojämn oljetillförsel (avtal med SP1) planera för prisclearing vid energikriser (se kapitel 19) ansvara för utvecklingen av en informations- och sparkampanjberedskap (se kapitel 15).

Ransonering av eldningsolja 311

—— medverka i det arbete som bedrivs inom lEA -v utarbeta planer för ÖEF:s överordnade roll i energikriser avgränsa sektormyndigheternas områden och utöva tillsyn över deras förberedelser. EBU anser det vara väsentligt att ÖEF tillförs tillräckliga resurser för att kunna möta de anspråk som här ställts. EBU har uppskattat behovet av ytterligare personal till fem handläggare och ett biträde motsvarande ca 610 000 kr per år i 1976 års löneläge. Dessa resurser bör ställas till öFFzs förfogande för budgetåret 1976/77 på den nya byrå som i kapitel 18 föreslås bli inrättad. Härvid har ej beaktats resursbehovet för projektet Värmetaxering (totalt 30 milj. kr) eller för informationsoch sparkampanjberedskapen (se kapitel 15, ca en miljon kronor i engångsutgifter samt en informationssakkunnig som ledare av den förordade informationsgruppen). EBU vill understryka att den uppläggning av system och krisförvaltning som utredningen förordar kräver att ÖEF bereds praktisk möjlighet att fortsätta det utvecklingsarbete som EBU startat och/eller föreslagit, På annat sätt kan man inte säkra ett bättre utgångsläge inför energikriser än det som man befann sig i hösten 1973. EBU har i kapitel 8 närmare redovisat bakgrunden till kravet på en hög ransoneringsberedskap. l kapitel 18 kommer att sammanfattas resurskraven för den energiberedskapsorganisation som där förordas.

12 Kvotransonering av energi

12.1 Tidigare erfarenheter av kvotransoneringar 12. l .1 Fussila bränslen 1 94 O-talet l fråga om eldningsolja, liksom för fotogen och motorbrännolja, förelåg vid tidpunkten för den tyska invasionen i Danmark och Norge ett i detalj utarbetat förslag till ransoneringsbestämmelser. För att förhindra hamstring lades oljorna i beslag den 16 april 1940. Från den 14 maj fick försäljning endast ske mot avlämnande av inköpskuponger. För fastighetsuppvärmning användes huvudsakligen fasta bränslen. Tilldelning av eldningsolja för uppvärmning återupptogs, efter att ha varit nästan helt stoppad, i begränsad omfattning under senare delen av år 1945. Under 1946 måste på grund av snabb övergång från fasta till flytande bränslen leveranserna regleras genom inköpslicenser från BK efter behovsberäkningar utförda av kristidsnämnderna. Under slutet av 1940-talet utsattes eldningsoljan för upprepade regleringar med licenser. Först år 1950 frigavs försäljningen helt. l krisens början tillämpade man kvotransonering beträffande fasta bränslen. Under september 1939 begränsades frivilligt t. ex. leveranserna av koks i Stockholm till 10 procent av den kvantitet som förbrukaren fått under föregående hränslesäsong. Kolnämnden fastställde förjanuari 1940 tilldelningen till 10 procent av årsförbrukningen (normalt värde 20 procent). Under bränsleåret 1940/41 kompletteradeskvoteringen med en rad restriktioner. Vidare övergick man till system med licenser som baserades på tidigare förbrukning och fastighetens beskaffenhet m. m. (deklaration). Regleringarna upphörde i stort vid årsskiftet 1948/49.

Förbrukningsregleringen av eldningsolja under senare hälften av 1940-

talet avsåg i stort licensiering, dvs. behovsanpassad tilldelning, inte kvotransonering.

12.1 .2 Elkraft I 940-H1182‘ Under bränsleåret 1939/40 var man på grund av importsvårigheter tvungen att införa användningsrestriktioner och att koppla av tillfälliga

314 Kvotransonering av energi sou 1975:60

och sekundära kraftleveranser. Under hösten 1940 arbetade man inom CDL fram en grundbeloppstilldelning för varje slutlig abonnent som förberedelse för en eventuell kraftransonering. Under år 1941 utfärdades bestämmelser om användningen av elkraft för vissa ändamål t. ex. fastighetsuppvärmning och varmvattenberedning. Vidare bemyndigades BK föreskriva spänningssänkning. Samtidigt förberedda man en allmän ransonering av elkraften som kopplades samman med gasransoneringen. Lag utfärdades och i kungörelse ålades ägare och innehavare av kraftanläggning och kraftdistributionsföretag ävensom förvaltare av fastighet att lämna erforderligt biträde vid en ransonering. Hösten 1942 kvotransonerades större förbrukare som tilldelades 20› 35 procent av fastställda grundbelopp. Ransoneringen hävdes redan efter någon vecka. l början av år 1946 begärde BK in löpande uppgifter om kraftkonsumtionen hos vissa större förbrukare. Vid ransoneringsförberedelserna är 1947 delade BK in konsumenterna i tre grupper: A. större industri B. kommunikationsväsen C. övriga konsumenter. Tilldelningen skulle baseras på tidigare förbrukning multiplicerad med en av BK bestämd tilldelningskvot varierande mellan 80 och 95 procent. Ransoneringen började i september 1947 med förbrukare över 400 000 kWh/âr men utökades successivt till andra grupper. Första avräkningsperioden avslutades för grupp C med den mätaravläsning som ägde rum under perioden februari-april 1948. Den 1 maj 1948 hävdes ransoneringen helt. Kraftleverantörerna skulle upprätta debiteringslängder och inkassera överuttagningsavgifter (75 öre per kWh), Riksdagen bemyndigade Kungl. Maj :t att i vissa fall medge befrielse från överuttagningsavgift. Generell befrielse ansåg man inte borde komma ifråga. Sparresultatet visade sig bra, mer än vad BK förväntat sig. Det alldeles övervägande antalet hushållskonsumenter hade visat. som det sades, påfallande lojalitet.

I 95Ö-ld16f 1957/58 hade man, till följd av vattenbrist och Suezkrisens importstörningar, förberett en allmän elransonering som dock kunde avstyras.

l 9 70-talet lnför belastningssäsongen 1969/70 hade ett extremt torrår (1968/69) sänkt vattenmagasinen kraftigt. När sedan torkan fortsatte 1969/70 samtidigt som aggregat i värmekraftverk havererade och konsumtionen steg kraftigt bl. a. på grund av en ovanligt kall vinter var man tvungen att inleda en intensiv besparingskampanj. Försörjningsläget utvecklade sig dock därhän att det blev nödvändigt att utföra både vissa restriktioner och kvotransonering under tiden mitten av mars -mitten av april 1970.

Kvotransonering av energi 315

Med hänsyn till den begränsade tid som stod till förfogande för förberedelser ansåg man det vara praktiskt omöjligt att ransonera detaljförbrukningen. Ransoneringen fick därför begränsas till kvotransonering för storförbrukare. Gränsen sattes vid l GWh/år vilket medförde ransonering av 90 procent av industriförbrukningen (l 400 av totalt 16 500 industriföretag). Vid sammanlagt 23 företag förekom överförbrukning (avgift l kr/kWh) under tilldelningsperioderna. Av dessa föll 22 bort efter inkomna skriftliga förklaringar. Ett enda företag debiterades för överförbrukning. Ingen avstängning ägde rum. Andelen outnyttjade tilldelningskvantiteter visade sig vara relativt stor, 11-12 procent. Av industrierna ansåg 26 procent att ransoneringen orsakat produktionsminskning och 12 procent att sysselsättningen påverkats.

12.1 .3 Stadsgas Som beredskapsåtgärd utfärdades i december 1941 en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas. Den som tog ut mer än han var tilldelad skulle betala en överultagningsavgift. Lagen gällde till utgången avjuni 1943 men förlängdes årligen till år 1949. Hösten 1944 upphörde i stort kolimporten. l gasbesparande syfte medgavs den l oktober 1944 rätt att tillhandahålla varmvatten från central beredningsanläggning. BK förbjöd den 1 november användning av gasapparat för varmvattenberedning. Man undantog dock bl. a. sjukhus, hotell, mindre apparater. Gasverken skulle själva kontrollera överträdelser. l februari 1945 föreskrev BK speciella villkor för nya gasapparater. Man undantog dock gasspis, värmeskåp etc. (max 1,5 m3/timme). År 1944 startade man en gassparkampanj. BK annonserade gemensamt med gasverken. l december 1944 bemyndigades dock BK att förbereda en gasransonering. BK samverkade med Svenska Gasföreningens tekniska nämnd. Allmän gusransonering infördes i alla städer med gasvcrk (37) med undantag av 13 angivna fr. 0. m. den 16 april 1945. Senare undantogs ytterligare ett tiotal varför ransoneringen berörde tio städer. Undantagna gasverk hade förklarat sig villiga att själva skaffa den ved som erfordrades för produktionen. Förbrukarna delades in i Grupp 1: hushållsabonnenter Grupp 2: övriga abonnenter Undantag: gaseldade tvättmaskiner/tvättpannor i gemensam tvättstuga. Abonnenten skulle senast den 7 februari lämna gasverket uppgift om anslutna apparater. hushållsstorlek samt utrustning med varmvatten och ved/kolspis. Gasverket kunde sedan efter angivna grunder fastställa ransoneringskvantitet. Överuttagningsavgiften uppgick till följande belopp:

316 K votransonering av energi SOU 1975160

överuttag under 10 %, 1 kr/m5 överuttag över 10 %, 3 kr/m3

överuttag över 30 %, 3 kr/m3 + avstängning.

Senare fastställdes vissa minimikvantiteter för olika hushållsstorlekar. Försörjningsläget var hösten 1945 fortfarande osäkert varför ransoneringen fortsatte. Första perioden avslutades med avläsning Linder perioden mitten av september ›- mitten av december 1945. Man förlängde perioden med fyra månader. Härvid undveks och säsongojämnheter minskades risken för debitering av överuttagningsavgift. Andra perioden började efter den l5 januari l946 och varade till sommaravläsningen omkring l juli 1946. Man tillät en lika stor dygnsförbrukning som under period 1. Outnyttjad kvot fick föras över_ från period l till period 2. l Stockholm, och Malmö användes Göteborg torvkol vilket medförde viss extra gastilldelning. Gränsvärdct för överuttag under period l höjdes här till 20 procent. därutöver Uttag överfördes till period 2 för att möjliggöra utjämning genom gasbesparing innan slutdebitering för period l och 2 gjordes. Andra perioden förlängdes kunde helt hävas något, men ransoneringen fr. o. m. den l7 december 1946. Då ransoneringen hävdes genomfördes ingen samtidig mätaravläsning. Det blev därför att konstatera omöjligt ev. överförbrukning under andra ransoneringsperioden. Ingen sådan debitering kunde därför ske. Av de avgifter avseende första perioden som ännu var obetalda efterskänktes större delen efter särskild ansökan. Spareffekten beräknas till ca 10 procent.

12.1 .4 Fjzirrvdrme Först under senare år har fjärrvärme ökat i betydelse för fastighetsuppvärmning. Några erfarenheter av ransonering av värmeenergi från ñärrvärmeverk fanns ej inför krisen 1973/74.

12.2 Systemutveckling, basvärdesberäkning 1973/74

12.2.1 Allmänt

Kvotransonering innebär att förbrukare medges rätt att under en viss tid förbruka energi bestämd till en del (kvot) av ett basvärde (en baskvantitet). Detta utgörs normalt av tidigare förbrukning under en viss tid, basperioden. Om uppgifter om denna s. k. historiska förbrukning saknas eller man av annan anledning anser att denna förbrukning ej bör läggas till grund för en kvotransonering, kan basvärdet fastställas pâ annat sätt. Man kan t. ex. utgå från en beräknad genomsnittlig förbrukning per person och dag och sedan räkna fram ett basvärde såsom den beräknade oransonerade förbrukningen under ransoneringsperioden. Anledningen till att kvotransoneringar ofta bygger på den historiska förbrukningen är att uppgifter härom ofta finns tillgängliga hos

Kvorransonering av energi 317

Härigenom kan förberedelsetiderna för en kvotenergileverantörerna. ransonering minskas. Den historiska förbrukningen speglar - ivarje fall under en längre basperiod -› vanligen också ganska väl en genomsnittlig Genom att välja lämplig basperiod kan man undvika att förbrukning. förbrukningen, som läggs till grund för en kvotransonering, har påverkats av extraordinära förhållanden såsom sparpropaganda och förbruknings- Andra faktorer, som kan ha påverkat förbrukningen under regleringar. basperioden, såsom onormala temperaturförhållanden etc, kan beaktas vid fastställandet av basvärdet eller beräknandet av tilldelningsprocenten.

12.2.2 Eldningsolja ÖEF hade i sin planering av praktiska skäl prioriterat kvotsystemet. Ett som i det närmaste var färdigutvecklat, ingick i kvotransoneringssystem, som överlämnades till BN. 1 kvotsystemet indeladet ransoneringspaket des förbrukarna i följande tre kategorier ›- sjöfartsnäring - storförbrukare - övriga förbrukare.

Under krisen 1973/74 fick sjöfarten erforderlig olja varför problem med att fastställa tilldelning aldrig uppstod. Storförbrukare var de som hade en ärsförbrukning av energi exklusive elkraft på minst 350 m3 tjock eldningsolja. Dessa förbrukare (företag, kraftproducenter, värmeproducenter, andra storkonsumenter) uppgick till omkring 1 700. Storförbrukarna fick automatiskt, utan ansökningsförfarande, oljetilldelning direkt från BN genom inköpstillstånd, lagringstillstånd eller användningstillstånd. Tilldelningen beräknades utgående från uppgifter lämnade till SCB. ÖEF hade påbörjat detta beräkningsarbete. Tilldelningen under första ransoneringsperioden fastställdes till 90 procent av förbrukningen under motsvarande period år 1973. l samband med meddelande om tilldelning informerades förbrukarna om möjligheten att ansöka om extra tilldelning hos nämnden. lnför en andra ransoneringsperiod begärde nämnden in vissa uppgifter direkt från förbrukarna angående konsumtion, lager m. m. För den andra ransoneringsperioden utgick man från 10 procents nedskärning innebärande i stort sett tilldelning med 110 procent av första periodens slutliga tilldelning efterjämkningar. Ransoneringen hävdes den 15 mars 1974. Omkring 40 procent av storförbrukarna tog kontakt med nämnden angående extra tilldelning eller för växling av de erhållna tillstånden. Bristande information om ingående lager medförde ett relativt stort antal jämkningar. Vidare ville många företag växla eller dela upp sina tillstånd. För handläggningen av ansökningar om extratilldelning hade nämnden ett antal branschexperter till sitt förfogande. Antalet övriga förbrukare anses överstiga 1,5 miljoner (villor, flerfamiljshus, småindustrier etc.). Enligt det av ÖEF utarbetade kvotrunsoneringssystemet, som BN övertog, skulle dessa förbrukare intill en av myndigheterna fastställd tidpunkt hos sin oljeleverantör få köpa eldnings-

318 Kvotransonering av energi

olja motsvarande en viss procent av vad de köpt under en viss tidigare period. I systemet ingick redan av ÖEF utarbetade rutiner för byte av oljeleverantör, jämkning på grund av avvikelser normalt leverans-

från

mönster under referensperioden samt förfarande vid leverans till nytillkomna anläggningar. Även här övertog BN vissa grundläggande förarbeten från ÖEF angående första ransoneringsperiodens längd, basperiod, leveranstermin samt förbrukningsstege. BN beslöt för den första ransoneringsperioden att tilldelningen skulle motsvara 75 procent av normal förbrukning under perioden. Efter viss temperaturkorrigering blev härvid leveranskvantiteten, dvs. den kvantitet förbrukare ägde rätt att från sin oljeleverantör inklusive tidigare erhålla leveranser under tiden den 30 april 1973--28 februari 1974, 75 procent av baskvantiteten, som skulle vara leveranserna under basperioden den 1 juli 1972-30 juni 1973. Särskilda regler gavs för t. ex. sjukhus. BN säger i sin utvärderingsrapport att det tillämpade kvotransoneringssystemet bygger på stor lojalitet från oljebranschen som får ta stort ansvar för att systemet skall fungera”. Nämnden konstaterar som helhetsomdöme att systemet har fungerat. Vissa mindre återförsäljare hade dock leveransproblem. Sådana problem klarades genom ett fördelningskontor vid SPI (se kapitel ll). Nämnden anger dock att systemet har svagheter t. ex. de orättvisor som kan uppstå genom valet av basperiod. Rena tillfälligheter kan, säger nämnden, med ett sådant system få en avgörande betydelse för de enskilda förbrukarnas baskvantiteter. i varje fall för småförbrukare som sällan och oregelbundet fyller sina tankar. Redan vid den förberedande planeringen hade det stått klart att det skulle komma att finnas ett stort antal fastighetsägare som av olika skäl skulle få för låg baskvantitet i förhållande till normalârsförbrukningen. Man byggde därför in i systemet regler för ett jämkningsförfarande varigenom oljeleverantörerna fick möjlighet att genom justeringar av baskvantiteten tillgodose rättvisekraven för de förbrukare som på grund av ransoneringssysternets beräkningsförutsättningar blivit missgynnade. Med en basperiod på 12 månader räknar man med att, när det gäller villor och småhus, 1/3 får för låg baskvantitet, 1/3 för hög och 1/3 rätt kvantitet. Antalet villor uppgår till 900 000 av totala antalet 1,5 miljoner inom gruppen ”övriga förbrukare”. Arbetet med jämkningar innebar mycket merarbete för oljeföretagen. Nämnden anser att alla system som bygger på schabloner måste med nödvändighet utfalla orättvist i stort antal av de enskilda fallen. Antalet sådana fall minskar dock, anser man, om den referensperiod som ligger till grund för schablontilldelningarna göres längre. En förlängning torde också utjämna temperaturvariationernas inverkan på bränsleförbrukningen. Man har undersökt perioder på 24 och 36 månader. Nämnden förordar en referensperiod på 24 månader börjande den l oktober. Nämnden övertog också från ÖEF ett förberett system för licensransonering. Nämnden utvecklade systemet under sin verksamhetstid. Systemet innebär i princip att normalt värmebehov genom en kalkylmetod fastställs för varje enskild fastighet, varvid hänsyn tas till bl. a. geografiskt läge, väggmaterial, ventilationsstandard etc. Systemet har

. Kvotransonering av energi 319

närmare presenterats i kapitel ll.

Basvärdesberäkning l BN:s anvisningar angavs att för förbrukare som under basåret förbrukat eldningsolja utgör baskvantiteten den sammanlagda kvantitet eldningsolja som säljaren levererat till förbrukaren under basåret. Om baskvantiteten skulle avsevärt avvika från den mängd eldningsolja som normalt skulle ha förbrukats vid anläggningen under basåret kunde baskvantiteten bestämmas till normal årsförbrukning. Då förutsattes dock att förbrukaren på heder och samvete skriftligen försäkrade BN att han inte fått leverans från annan säljare. Förbrukare som under basåret haft flera leverantörer skulle skriftligen till BN ange totala kvantiteter. Säljare som genomfört jämkning enligt bestämmelserna skulle vid anfordran skriftligt meddela BN detta med angivande av förbrukarens namn. adress, kvantiteter etc. Vidare angavs att för sådana som inte kunde åberopa någon baskvantitet utgjordes baskvantiteten av den årsförbrukning som får anses som normal med hänsyn till uppvärmningsobjektets samt eldningsanläggningens art och storlek.

12.2.3 Elkraft (SERN:s rapport)

Förberedelser för en kvotransonering påbörjades redan ca en månad innan det författningsmässiga underlaget för regleringen av elkraftförbrukningen förelåg. Förberedelsearbetet omfattade dels insamlande och bearbetande av statistiskt material beträffande olika konsumenters och konsumentgruppers förbrukningsvärden för åren 1972 och 1973, dels utformning av bestämmelser för ransoneringens genomförande. Av landets totalt ca 4,2 milj. konsumenter planerades de största (ca 5 000 51.), med en ärsförbrukning större än 500 000 kWh, att ransoneras centralt medan de övriga skulle ransoneras lokalt av respektive kraftleverantör. Nämnden kunde på grund av förbättrad kraftbalans undan för undan uppskjuta beslutet om kvotransonering och i mitten av februari helt avskriva genomförandet av en kvotransonering under produktionssäsongen 1973/74. Den 28 november 1973 utsände CDL till samtliga elleverantörer en blankett för redovisning av alla de elförbrukare, oavsett kategori, vilkas elförbrukning översteg 500 000 kWh/år. Företag med egna kraftproduktionsanläggningar skulle på en likartad blankett ange produktionen i dessa. jämsides med insamlandet och granskningen av detta material pågick förberedelser för materialets fortsatta hanterande genom planering för och framtagning av datorprogram samt organisering för stansarbete och övriga datorrutiner. I första hand organiserades dataregistret och utarbetades beräkningsmetodik. l ett senare skede förbereddes maskinell utskrift av tilldelningsbesked till varje driftställe och_ för utsändning till

320 Kvotransonering av energi

elleverantörerna, mätaravläsningsbesked. Sedermera kompletterades datorprogrammen så att möjlighet erhölls till samlad avräkning för koncerner. lnsamlandet och behandlingen av uppgifter om större konsumenter blev avsevärt mer omfattande än vad som ursprungligen hade förutsetts bl. a. beroende pâ v dubhelredovisningar på samma industri ofullständigt och felaktigt ifyllda blanketter --- att underlaget för branschkodning ofta var otillräckligt vilket krävde inhämtande per telefon av kompletterande uppgifter. Dä den primära orsaken till elransonering utgjordes av akut oljebrist krävdes samråd med BN för att utforma reglerna så att konflikter med restriktioner på oljesidan inte uppstod för industriföretagen. Det gällde också att på rätt sätt avväga företagens rättigheter att välja mellan neddragning på oljesidan och elsidan. Samråd i dessa frågor skedde även via den s. k. industripanelen som i SlND:s regi utredde konsekvenserna av en nedskärning av oljeleveranserna till industrin. I SERN:s information till industrin förutsågs därför att vissa företag skulle ges möjlighet att välja mellan el- och oljekonsumtion. Den preliminära tilldelningen för industriförbrukare innebar i stort sett en konsumtionssänkning med lO procent. Eftersom man syftade mot en total sänkning om 5 á l0 procent gavs ett utrymme för justeringar i sådana fall där konsekvenserna av en sänkning med 10 procent bedömdes bli alltför besvärande. Under de närmast följande två veckorna inkom ansökningar om ändrad tilldelning från ca l 200 industrier. Redan i samband med att den preliminära fastställdes tilldelningen hade konstaterats att vissa branscher måste specialbehandlas. Tillräckliga motiv för differentierad ransoneringsnivå för olika branscher hade dock ej bedömts finnas vid den aktuella ransoneringsnivån. Dock konstaterades att oljeraffinaderier och byggnadsverksamhet borde undantas från kvotransonering. Med företrädare för sistnämnda verksamhet träffades i stället en speciell överenskommelse som tog fasta på att branschens organisationer skulle verka för sparsamhet med elkraft. Samtliga elleverantörer erhöll den 19 januari 1974 en förteckning över vilka driftställen som var aktuella för central ransonering, detta som förberedelse för erforderliga mätaravläsningar. Efter nämndens beslut den 30 januari om att i 14 dagar ytterligare uppskjuta ställningstagandet till kvotransonering konstaterades att förberedelsearbetet kunde successivt awecklas. Företagen informerades i brev om det nya ställningstagandet. Erfarenheterna av den från organisationssynpunkt branschvis:) uppdelningen av ransoneringsärendena för industriföretagen är goda enligt SERN. Uppdelningen möjliggjorde bl. a. att förutsättningar skapades för likartad bedömning och överblick över de speciella förhållandena inom varje bransch. Det bör dock noteras att klassningsarbetet var svårt och tidsödande och att det trots medverkan av SCB icke kan anses helt avslutat eller riktigt vad beträffar resultatet. Dessutom förâldras klassningen varför successiva justeringar krävs om dataregistret skall hållas aktuellt.

K vorransonering av energi 321

Beträffande företag med egna produktionsresurser konstaterar SERN att de uppgifter som inhämtades under förberedelsefasen ej var tillräckliga för en riktig bedömning över företagens förbrukningsförhållanden. Inför insamlandet av grunddata måste noggrant genomgås den tilltänkta hanteringen av produktionsresurserna. Därvid behöver även de problem som sammanhänger med företagens vidaredistribution av elkraft penetreras. Det är vidare nödvändigt att redan i det inledande skedet klart skilja på olika produktionsresurser och även definiera de mätpunkter som bildar utgångspunkt för siffermaterialet. Erfarenheterna av det antal justeringar av tilldelningarna som måste göras på grund av utökad maskinell utrustning och andra förändringar hos företagen under året 1973 visar att man om möjligt bör välja mer närliggande månadsvärden som ransoneringsgrundande. Alternativt kan man på annat sätt konstatera en ökad belastningsnivå vilket därefter kan beaktas vid utsändandet av tilldelningsbesked. För de icke industriella konsumenter som planerades ransoneras centralt av SERN beslöts preliminärt att två skilda ransoneringsgrader skulle tillämpas, nämligen 10 procent för konsumenter med lagrings- och magasineringsverksamhet och reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet samt 20 procent för övriga konsumenter. Förbrukningen under februari 1973 valdes som grund och ökades med den genomsnittliga belastningsökningen (3 procent) fram till februari 1974. Tilldelningen grundad på förbrukningen i februari 1973 blev sålunda antingen 93 eller 83 procent. De angivna ransoneringsgraderna gav utrymme för jämkningar efter ansökan i sådana fall där olägenheterna ansågs bli alltför stora. Visst stöd vid jämkningsbedömningar gavs i särskilda anvisningar. Framställningar om ändrad tilldelning inkom i stor omfattning men behandlades endast internt och endast i ringa utsträckning. Av särskilt intresse är de omfattande undantag från den planerade kvotransoneringen som avsågs ske för speciella förbrukargrupper inom icke-industriella sektorn för vilka en regelrätt kvotransonering inte bedömdes vara möjlig att genomföra på grund av verksamhetens art. Det gällde militära anläggningar, flygplatser, fyr- och 1otsplatser,järnvägs- och spårvägstrafik, fångvårdsanstalter, vattenverk, avlopps- och reningsverk, ålderdoms- och vårdhem, sjukhus m. fl. För flera av dessa typer förbrukare ansågs det dock möjligt att med andra åtgärder än kvotranso-

nering begränsa konsumtionen i minst samma grad som avsågs för den

planerade kvotransoneringen. Under förberedelserna för kvotransoneringen togs i detta syfte kontakt med ett antal centrala myndigheter och organisationer i deras ställning som huvudmän för nämnda förbrukargrupper. Med följande instanser fullföljdes förhandlingar: försvarsmakten luftfartsverket Sjöfartsverket statens järnvägar Storstockholms lokaltrafik

322 av energi Kvotransonering

kriminalvårdsstyrelsen televerket Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet vållade problem dels genom oklarheter om Näringsgrenskodningen arten av verksamheter, förekomsten av flera skilda verkdels genom samheter med olika koder inom ett och samma företag. Näringsgrenskoden ifrågasätts därför som lämplig utgångspunkt för en differentiexad kvotransonering av dessa förbrukarkategorier. Det ifrågasätts om inte en stor del av ransoneringsbesluten för dessa förbrukarkategorier skall delegeras till de lokala elleverantörerna som bör ha lättare att bedöma sina abonnenters behov. Som detaljförbrukare betraktades denna gång elkonsumenter med en årlig förbrukning mindre än 500 000 kWh. Ransoneringen av dessa avsägs genomföras med utnyttjande av elbloeken som i elransoneringsfrågor direkt underställdes SERN. Inom varje elblock skulle där verksamma elleverantörer åläggas genomföra de ransoneringsåtgärder som föreskrevs. Den centrala ledningen av ransoneringen skulle skötas av SERN. Preliminära tillämpningsanvisningar utfärdades som innehöll detaljeav energitilldelningen för en tänkt första rade regler för beräkningen om l00 Tilldelningen skulle beräknas med ransoneringsperiod dygn. i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. Regler utgångspunkt för beräkning av årsförbrukning där endast delar av årsförbrukningen angavs liksom schablonvärden för sådana fall där mätvärden uppmätts

saknades eller avsåg alltför kort period.

Regler för beräkning ur det framräknade årsvärdet av ett ”basvärde (oransonerad förbrukning) för den tänkta ransoneringsperioden angavs (med korrigering för temperaturavvikelse under 1973 från normalårsnivån) liksom tilldelningsprocentsatser varmed basvärdet skulle multipliceras för beräkning av tilldelningen. Relativt detaljerade anvisningar för ändring av tilldelning gavs också dels för fall med ändrade grundförutsättningar (ökad maskin- och apparatutrustning, utökade lokaler, övergång till elvärme, ändrad familjesammansättning osv.), dels för speciella fall för kompenserande av konsekvenser av oljeransoneringen beträffande varmvatten och rumstemperatur, dels också för att hindra så stora ingrepp i skilda näringsidkares verksamheter att sysselsättning och produktion av för landet viktiga förnödenheter skulle komma i fara. Även andra problem t. ex. speciella säsongvariationer berördes. Slutligen innehöll meddelandet också kompletterande anvisningar för mätaravläsning och avräkning. Tilldelningen föreslogs i detta skede till 90 procent för tillverkande industri och 80 procent för övriga konsumenter och det planerades en ytterligare uppdelning i grupper i en senare ransoneringsperiod. En minimitilldelning av 5 kWh/dygn föreslogs. SERN anser att man på nytt förutsättningslöst bör granska de olika system och metoder som kan användas. I en till rapporten fogad PM sägs av den goda effekten av sparpropagandan i dock att det mot bakgrund kombination med restriktionerna ”kan ifrågasättas om en kvotranso-

av 323

Kvotransonering energi

nering (för detaljförbrukare) med alla dess nackdelar och orättvisor, omfattande och dyrbara administration m. m. överhuvudtaget kan vara berättigad. SERN och Svenska Elverksföreningen (SEF) har gemensamt utfört en enkät avseende system för kvotransonering av detaljförbrukare samt angående vissa kostnader m. m. som besvarats av 458 elleverantörer. Enkätsvaren visar i stort att kvotransonering även för detaljförbrukare kan accepteras. Denna uppfattning synes dock till inte oväsentlig del bero på att alternativet till denna åtgärd -- cirkulerande bortkopplingar v betraktas som väsentligt sämre. Flertalet elleverantörer anser att varje begränsning (redan 10——25 procent) av antalet detaljkonsumenter som skulle omfattas av en kvotransonering innebär en lättnad. Tätortselverken framhåller att ransoneringsarbetet skulle avsevärt underlättas först om större delen av antalet abonnenter undantogs från en kvotransonering. Det planerade systemet med olika slag av rutiner accepteras i stort men man noterar att de största elleverantörerna, som har huvudparten av landets elabonnenter, behöver ca en månad för att genomföra mätaravläsningar i egen regi. Det påpekas också att efter ca två år är halva basmaterialet för kvotberäkning inaktuellt hos hälften av elleverantörerna. Elleverantörernas kostnader för arbetet med restriktioner och förberedelser för kvotransonering anges uppgått till i genomsnitt ca 2 kr/abonnent under vintern 1973/74. Det kan också noteras att elleverantörerna rapporterar att effektminskningen varit av ungefär samma relativa storlek som energiminskningen under spar- och restriktionsperioden 1973/74.

Basvárdesberákizing Tilldelning beräknades med utgångspunkt i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. I förekommande fall användes uppmätt månadsförbrukning. Uppmätta eller beräknade värden skulle avse förhållandena före den 1 november 1973. Beräkningen av oransonerad förbrukning (basvärde) skulle utfärdas för en första ransoneringsperiod om 100 dygn. Härvid skulle hänsyn tas till normal förbrukningsökning, säsongvariation samt, för elvärmekonsumenter, korrektion för föregående års milda vintrar. Energitilldelningen beräknades som produkten av basvärde och tilldelning i procent. För konsument som hade registrerat årsförbrukningsvärde före 1 november 1973, användes detta. Som registrerat årsförbrukningsvärde kunde även i debiteringsrutinen inlagt preliminärt årsförbrukningsvärde användas. För konsument där endast delar av årsförbrukningen uppmätts och preliminärt årsförbrukningsvärde ej fanns, kunde årsförbrukningen beräknas med hjälp av en i anvisningarna redovisad tabell där årsförbrukningen fördelades per månad för vissa konsumentkategorier. Metoden angavs vara användbar endast då den kända förbrukningen omfattade kortare tid än fyra månader. För nyanslutna konsumenter

324 K votransønering av energi

eller för sådana med känd förbrukningsperiod understigande fyra månader gällde att: a) Ny hushållskonsument i tidigare bebodd fastighet övertog den förra konsumentens förbrukningsvärde. b)Hushållsk0nsument i nyproducerad fastighet fick en beräknad årsförbrukning baserad på vissa schablonvärden. c) För hushållskonsument i äldre fastighet, för vilken förbrukningsuppgift saknas skulle vissa angivna schablonvärden för olika typer av elinstallationer användas. Elbehovet för annan större apparat beräknades med ledning av apparatens effekt och drifttid. d) För andra konsumenter än hushåll fick årsförbrukningen beräknas med ledning av anslutna apparaters effekt och drifttid. Ti/Idelrzingen beräknades som produkten av basvärdet och tilldelningsprocenten 90 procent för industri och 80 procent för övriga. Minimitilldelningen skulle under första perioden vara 5 kWh/dygn. Om elleverantören kände till att sådan ändring av kraftbehovet skett, t. ex. genom nyinstallation, att jämkning borde ske, skulle detta beaktas redan från början. Annars korrigerades basvärdet efter skriftlig ansökan från konsumenten. l anvisningarna gavs allmänna riktlinjer och rekommenderades elleverantörerna vissa schablonvärden vid ändrade grundförutsättningar. Konsument som av sparsamhet haft låg årsförbrukning (lågförbrukare) och för den skull fått lågt basvärde kunde få detta höjt om en jämförelse med schablonvärdet gav vid handen att årsförbrukningen avsevärt avvikit från schablonvärdet. Årsvärdet fick då högst höjas till schablonvärdet.

l2.2.4 Stadsgas 12.2.4.1 Krisen 1973/74 l slutet av december 1973 konstaterade Svenska att Gasföreningen försörjningsläget beträffande gasråvaror till landets l2 stadsgasverk var ovisst. Årsförbrukningen angavs uppgå till 125 000 ton lättbensin och 25 000 ton gasol. Leverantörerna (BP, Nynäs och Esso) hade aviserat nedskärningar i leveranserna. Göteborgs gasverk hade redan vidkänts en nedskärning av gasolen med 10 procent. Under sparkampanjen hösten 1973 erhöll man en nedgång i rumstemperaturen, men samtidigt (vecka 44-49) en ökad gasförbrukning med ca 10 procent. Det ansågs då svårt att klara leveranserna av stadsgas på grund av kontrollproblem. Ca 250 000 hushållsabonnenter är anslutna till s. k. ackordstaxa (för matlagning) och betalar en fast avgift utan löpande mätning av förbrukningen. Man ansåg att ett varmvattenförbud eller eloch värmeransonering kunde medföra risk för kompensation via stadsgas. Möjligheterna att möta en hastigt ökad gasförbrukning ansågs begränsade. Skulle köldperiod infalla samtidigt med ett varmvattenstopp bedömdes att allvarliga distributionsstörningar kunde uppstå.

Kvorransonering av energi 325

BN hemställde därför den 8 januari 1974 om en lagstiftning som gjorde det möjligt, dels att ta ut en överuttagningsavgift, dels att ålägga avläsnings- och uppgiftsskyldighet vid gasransonering. Nämnden fann vid den tidpunkten att någon form av kvotransonering av stadsgas föreföll ofränkomlig till följd av ökad förbrukning och minskade råvaruleveranser. Bestämmelser om reglering av stadsgas kunde utfärdas med stöd av allmänna ransoneringslagen. Lagen gällde till utgången av november månad 1974. I kungörelsen om ransonering föreskrevs, 2 §, bl. a. att stadsgas fick saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas, förvärvas eller användas endast enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN utgivna föreskrifter. Vid BN:s tillkomst fanns inte något utarbetat system för gasransonering. BN föreskrev dock i sitt meddelande 1973:1 att stadsgas dels inte fick användas för uppvärmning av bostad om denna ej normalt uppvärmdes med sådan gas, dels inte fick användas för utomhusbelysning. Som komplement till dessa bestämmelser utfärdade BN vissa bestämmelser om användningen av stadsgas för uppvärmning av tapp« varmvatten för bad och liknande ändamål. De senare bestämmelserna behövde på grund av förbättrat försörjningsläge inte tillämpas. Ransoneringslagen medgav ej reglering via överuttagningsavgifter. Därför beslöts om särskild lag som också innehöll föreskrifter om avläsnings- och uppgiftsskyldighet för förbrukare och vissa straffbestämmelser. Lagen överensstämde i stort med elransoneringslagen. Lagen innehöll ingen angivelse om avgiftens storlek. På grund av förbättrat försörjningsläge behövde aldrig tillämpningskungörelse utfärdas. BN anger i sin utvärderingsrapport att» utkast till kvotransoneringssystem för stadsgas har utarbetats av Svenska Gasföreningen i samarbete med BN. Ransoneringen skall handhas av gasverken. Principiella frågor skulle lösas i samråd med central bränsleförsörjningsmyndighet. BN anser att systemet bör ses över och vidareutvecklas av DEF tillsammans med (lasföreningen.

12.2.4.2 Svenska gasföreningen lnom Gasföreningen har man omarbetat SERN:s ransoneringsanvisningar för att göra dem tillämpliga vid en stadsgasransonering. Enligt dessa anvisningar skall kvotransoneringen av stadsgas för detaljförbrukare omfatta de förbrukare som tillhör stadsgasverkens normala abonnentstock, dvs. hushåll, värmegasabonnenter i lägenheter, villor, större fastigheter, industriabonnenter från småhantverk till stora industrier, restauranger, sociala inrättningar m. m. Ransoneringen av detaljkonsumenternas förbrukning handhas av stadsgasverken. Dessa skall beräkna gastilldelningen till konsumenterna inom stadsgasverkens distributionsområde. Stadsgasverken skall också avgöra framställning från konsument om ändrad tilldelning. Vid avgörande av svåra frågor eller spörsmål av principiell natur kan stadsgasverkens huvudmän rådgöra med BN eller motsvarande.

326 Kvotransonering av energi

Tilldelningen beräknas med utgångspunkt i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. Uppmätta eller beräknade värden skall avse förhållandena före en viss angiven tidpunkt. Beräkning av oransonerad förbrukning (basvärde) utföres för en viss ransoneringsperiod. Härvid skall hänsyn tagas till normal förbrukningsökning, säsongvariation samt - för gasvärmeabonnenter u korrektion för basårets graddagtal. Stadsgastilldelningen beräknas som produkten av basvärde och tilldelning i procent.

Basvárdesberákning För konsument som tidigare registrerat årsförbrukningsvärde används detta. Som registrerat ârsförbrukningsvärde kan även i debiteringsrutinen inlagt preliminärt ärsförbrukningsvärde användas. För konsument, som anslutits vid eller efter ransonerings början, eller för konsument där känd förbrukningsperiod understiger fyra månader tillämpas följande regler: a) Ny hushållsabonnent i tidigare bebodd fastighet övertar den förre abonnentens förbrukningsvärde. b) Hushållsabonnent som använder gas enbart för matlagning kan som alternativ få en tilldelad förbrukning utgående från lägenhetens storlek uttryckt i antal rum. Nyanslutning av abonnenter för stadsgas sker enligt föreningen i mycket liten utsträckning i anläggningar som förut ej alls haft stadsgas. Om så sker kan årsförbrukningen beräknas med ledning av anslutna apparaters effekt och drifttid. Jämförelse bör göras med andra likartade abonnenter. För konsument med uppmätt eller beräknad årsförbrukning skall basvärdet för en första ransoneringsperiod på ett visst antal dygn räknat från viss dag vara en viss procent av årsförbrukningen uppdelat på vissa förbrukarkategorier. Tilldelning beräknas som produkten av basvärde och tilldelningsprocent. Tilldelningen förutsätts vara olika för tillverkande industri och andra konsumenter. Man förutsätter att tilldelningen dock skall vara minst ett visst antal m3 per dygn. Korrigering kan ske i efterhand sedan gasleverantören fått kännedom om eventuell förändring i gasförbrukningen t. ex. genom nyinstallation av apparater eller omläggning av produktion. De förändringar som konsument åberopar som skäl till ändrad tilldelning skall ha inträffat under eller efter den period som ligger till grundat på vissa schablonvärden för bostadsrum. gasuppvärmt, samt efter Konsument som fått ökat gasbehov exempelvis genom nyanskaffning av maskiner eller apparater, utökning av familjen m. m. bör ges ett ökat basvärde. För yrkesutövare (industri, hantverk m. m.) grundas denna ökning på de nya maskinernas eller apparaternas effekt och drifttid.

Kvotransonering av energi 327

Konsument som byggt till sina lokaler bör ges ett ökat basvärde grundat på vissa schablonvärden för bostadsrum, gasuppvärmt, samt efter ansluten effekt och drifttid för yrkesutövare. Konsument som övergått till gasvärme betraktas som nytillkommen och tilldelas som regel ett basvärde grundat på schablonvärde. Alternativt kan gasvärmebehovet grundas på tidigare bränslebehov för olja eller el. Härvid anses l m3 olja motsvara 2 000 m3 gas och 4,5 kWh motsvara l m3 gas. Normal sommar- eller semestervistelse på annan ort får ej föranleda ökning av basvärde. Konsument som exempelvis av sparsamhet haft låg ârsförbrukning och för den skull får ett lågt basvärde kan få detta höjt om enjämförelse med schablonvärden ger vid handen, att årsförbrukningen avsevärt avviker från schablonvärdet. Det höjda årsvärdet får högst uppgå till schablonvärdet.

Stadsgasrddet Sladsgasrädet inom Gasföreningen beslöt vid sammanträde den 21 maj 1974 att rekommendera stadsgasverken: l. att förbjuda borttagande av gasmätare, oberoende av vilket taxesystem som tillämpas, 2. att i de fall abonnentmätare ej är i bruk eller nedmonterats, återinföra mätning för driftsövervakning (ej debitering) i den takt varje verk anser vara rimligt, 3. att vidta erforderliga förberedelser för att med kort varsel kunna genomföra en stadsgasransonering enligt det framlagda förslaget samt 4. att förbereda en lokal sparkampanj, i första hand för abonnenter med gas enbart för matlagningsändamål.

12.2.5 Fjärrvärme 12.2.5.1 Krisen 1973/74 Enligt kungörelsen (1973:1080) om ransonering av flytande bränsle m. m. fick värme fran fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas, förvärvas eller användas endast enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN i övrigt angivna föreskrifter. l syfte att begränsa oljekonsumtionen lämnade BN i sitt meddelande 1974:4 vissa föreskrifter om ransonering av värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggningar. I meddelandet angavs högsta förbrukningsmängden under första ransoneringsperioden till 79 procent av behovet under ett normalår. Besked om högsta värmemängd skulle meddelas av resp. värmeleverantör. Leverantör kunde också, efter skriftlig ansökan, medge större uttag, vilket dock efter anfordran skulle meddelas BN. Dessa kvotbestämmelser skulle inte gälla industrier samt sjukvårds- eller liknande inrättningar. Vidare bestämde BN att fjärrvärme fick användas för uppvärmning av gator endast vid risk för frysskador på värmesystemet.

328 Kvotransonering av energi

Genom en “brasklapp” meddelades att värmeleverantör som inte uppnår betydlig oljebesparing genom den föreskrivna regleringen kunde anhålla hos BN om att bli befriad från ovannämnda föreskrifter. Vidare angavs att abonnent som åsidosätter bestämmelserna skall meddelas av leverantören att överträdelse ägt rum. Om inte rättelse sker skulle anmälan omgående göras till BN. Inför den andra ransoneringsperioden utfärdade BN nya föreskrifter (BN Meddelande 1974:13). Högsta värmemängd sattes till 86 procent för Västerbottens och Norrbottens län och till 82 procent för landet i övrigt. Vidare föreskrevs att abonnent med två eller flera anläggningar kunde få medgivande av värmeleverantören att omfördela mellan anläggningarna. Fér kommun och landsting räckte det med en anmälan om detta till leverantören. För vissa speciella inrättningar medgavs värmeuttag på 90 procent. Dessa vara lasarett, läkarstationer, sjukstugor, viss typ av sjukhem och vårdhem, specialsjukhus, spâidbarnshem, ålderdomshem och Varmbadhus. För industrier gällde särskilda bestämmelser. l övrigt var bestämmelserna för andra perioden identiska med dem som gällde under första perioden. Genom meddelande den 7 mars (nr 17) upphävdes värmeransoneringen.

Svenska vármeverksföreningens till EBU redovisade erfarenheter Tack vare en massiv insats vid värmeverken kunde ransoneringen genomföras enligt planerna. Många värmeverk fick sedan genom arbetsförmedlingens försorg inkalla extra administrativ personal. Speciellt betungande arbeten anser föreningen var extra mätaravläsningar, beräkning och utskrift av förbrukningskvoter samt information och rad till abonnenter. Speciellt förorsakade den planerade avstängningen av varmvattnet under två veckor i februari många frågor. Dessa föreskrifter upphävdes sedermera och någon varmvattenavstängning företogs zildrig. Dessutom lämnades efter hand dispens från fjärrvärmeransonering för abonnenter anslutna till fjärrvärmesystemen i Ågesta och Hässelby i Stockholm, respektive Sävenäs i Göteborg. l dessa fall skulle en ransonering inte medfört någon besparing av olja eftersom verken drivs i huvudsak med uran, kol respektive avfall. Den andra ransoneringsperioden avbröts efter endast 15 dagar. Något signifikant resultat bedömdes inte kunna utläsas från denna period, varför någon extra mätaravläsning inte genomfördes den 15 mars 1974. l tabell 12.1 redovisade resultat gäller därför ransoneringsperioden den 8 januari—28 februari 1974. Tabell 12.1 visar att ransoneringen fick ett mycket gott resultat. Tilldelad värmemängd underskreds väsentligt och antalet abonnenter med överförbrukning var mindre än lO procent (anledningen till att endast abonnenter med mer än 5 procent överförbrukning registreras är osäkerhet i värmemängdsmätningen vid så kort mätperiod). Vidare rapporterar värmeverken att mycket få klagomål förekom från

Kvotransonering av energi 329 Tabell 12.1 Spareffekt av värmeransoneringen i januari och februari 1974. l. Resultat för den grupp av abonnenter, som erhöll ransoneringskvoten 79 n av normalförbrukningen. . % Nonnalarsfiörbrukning under ransoneringsperioden MWh 3 575 546 100,0

l-örbrukad värmemängd om normala temperaturer rått under ransoneringsperioden 2 986 583 83,5

2. Resultat för den grupp av abonnenter, som erhöll ransoneringskvoten 90 % av normalförbrukningen.

71. Normalårsförbrukning under ransoneringsperioden MWh 457 445 100,0

lörbrukad värmemängd om normala temperaturer rått under ransoneringspcrioden 396 5 l 3 86,7

abonnenterna och att fjärrvärmeransoneringen genomfördes i en mycket god anda. lJr tabellen framgår att industrier och sjukvårdsinrättningar haft lättare att innehålla sin kvot än bostadsabonnenter. Sålunda blev den faktiska reduktionen i värme-förbrukningen ungefär lika stor i båda grupperna trots att industri och sjukvårdsinrättningar hade 90 procents tilldelning. Den allvarligaste delen av resultatet är emellertid, enligt föreningen, de beräkningar som visar att om normala utetemperaturer ratt under ransoneringsperioden så hade sannolikt inte angivna ransoneringskvoter kunnat innehällas. Den genomförda ransoneringen visar, enligt föreningen, att det är viktigt med en samordning av uppställda ransoneringsmäl och de hesparingsansträngningar som krävs av abonnenterna. Det är t. ex. helt klart att vi inte klarar 20 procents ransonering under vintertid om det år normal utetemperatur och om vi skall få ha 20°C inomhus och använda så mycket varmvatten vi vill. Föreningen vill därför understryka behovet av att få fram ett realistiskt underlag. Bedömning av vilka besparingseffekter man kan förvänta sig kopplat till de åtgärder som krävs hos förbrukarna. Föreningens ransoneringsgrupp har därför översiktligt sökt beräkna de besparingsresultat som kan uppnås vid olika förbrukningsmönster. översikten illustreras i figur 12.1. Beräkningen i figur 12.1 utgår från normal hushållsförbrukning under en vintermänad vid normala temperaturförhållanden. l sammanhanget påpekas att erfarenheterna från den genomförda ransoneringen visar att samma ransoneringsresultat minskat med 5 procent bör kunna erhållas hos industri och sjukvárdsinrättningar. Kräver man 20 procents ransone-

330 K vorransonering av energi 0 Åtgärder: Sparkampanj

r- 10 lnnetemperatur 20°C 15% ingen varmvattenreduktion _______› ._

- 20

lnnetemperatur 18°C dag, 16°C natt 25V ° ingen varmvattenreduktion ; _

lnnetemperatur 18°C dag, 16°C natt 30% varmvatten avstängt varannan vecka A, _ 30

lnnetemperatur 16°C - 35% varmvatten avstängt ; ._

-40 Figur 12.1 Härrvzirmeransoncring under en vinterrmfnad. Förvän- Besparing tade resultat. i %

ring hos hushällsabonnenter bör man således kunna kräva l5 procent för industri och sjukvård. Dessa beräkningar kan behöva kompletteras och förfinas. De bör sedan, enligt föreningen, kunna ligga till grund för tilldelning av ransoneringskvoter vid eventuella kommande ransoneringar. Föreningen anmärker att man här utgår från förbrukningen under ett normalår. För närvarande rapporteras från flera värmeverk en kvarstående besparingseffekt på 5 á l0 procent. Det betyder, säger man, att vi redan befinner oss en bit ner på staplarna i figur 12.1 och att den besparing som vi kan påräkna utifrån dagsläget följaktligen reduceras i motsvarande män.

BN:s framstz1llning

BN angav i skrivelse till den Kungl. Majzt 17 januari 1974 att ransoneringen av fjärrvärme inte får avsedd effekt såvida man inte kan debitera särskild avgift på överuttag. BN hemställde att Kungl. Majzt skulle föranstalta om lagstiftning som möjliggör vid Överuttagningsavgift ransonering av värme från fjärrvärmeverk och motsvarande anläggning. Till skrivelsen fanns en PM från fogad Svenska värmeverksföreningen (l974-Ol-l5). Av PM framgår bl. a. att ett fåtal verk ijanuari hade lager som, efter tillåten vinternedtrappning av beredskapslagren, skulle räcka för normal förbrukning säsongen ut. Föreningen avgav att det i flertalet flerfamiljshus och gruppanslutna

Kvotransonering av ene/gi 331

småhus sker vårmemängdsmätningar och debiteringar kollektivt, dvs. fastighett-,ns/husgruppens förbrukning slås ut på de enskilda hushållen. För vissa småhus tillämpas debitering efter beräknad normalförbrukning anpassad till aktuell väderlek under eldningssäsongen, ackordstaxa. Som lämplig överuttagningsavgift föreslogs 10 öre/k Wh värme. Avgiften skulle debiteras i samband med ordinarie fakturering som särskild fakturapost, och sedan inlevereras till statsverket. Ett alternativ skulle vara separat fakturering med direktbetalning till statsverket (särskilt inbetalningskort).

Renziss yttranden över förslaget ÖEF konstaterar i sitt remissvar över förslaget att ansvaret för att värmeförbrukningen håller sig inom den av leverantören angivna värmemängden har lagts på abonnent/fastighetsägare Det förutsätter, säger ÖEF, att det finns möjlighet för abonnent/fastighetsägare att under ransoneringsperioden kontrollera värmeförbrukningen i fastigheten genom kontinuerliga avläsningar på mätare och vid behov minska värmeförbrukningen genom att i erforderlig omfattning strypa hetvattentillförseln från värmeverket. ÖEF anser att redan straffhotet i allmänna ransoneringslagen (uppsåt/ är tillräckligt för att avhålla abonnenten från att ej ringa oaktsamhet) Vad gäller förslaget om lag om överuttagningsavgift finner göra överuttag. det vara otillfredsställande att vissa abonnenter skall utsättas för ÖEF risken av såväl straff som överuttagningsavgift medan andra går helt fria ÖEF hänsyftar här på ett “konstaterande (felaktigt) att från påföljd. abonnenter från kraftvärmeverk är undantagna från värmepå värme ransoneringen. ÖEF avstyrker således överuttagningsavgift. Om avgift ändock tas ut förordar man separat faktura. Eftersom abonnenten/ fastighetsägaren är ansvarig för överuttagningen bör han enligt ÖEF inte ha rätt att slå ut den på hyresgästerna. Obetalda avgifter bör enligt ÖEF förtecknas och överlämnas till länsstyrelsen för indrivning som f. n. görs Sammanfattningsvis konstaterar för t. ex. vissa avgifter enligt vattenlagen. ÖEF behov av ytterligare utredning av tekniska och juridiska frågor. Vidare förordas gemensam lagstiftning för el, fjärrvärme och stadsgas. SIND motsätter sig inte av industripolitiska skäl förslaget om särskild Den berör i första hand bostadssektorn och den kommunala avgift. sektorn. Svenska kommunförbundet framför ingen erinran. Svenska värmeverksföreningen konstaterar i sitt remissyttrande att den kvotransonering beträffande olja som gäller i övrigt inte går att tillämpa skäl. Den värmeransonering som på fjärrvärmeverken av rent praktiska påbörjades den 8 januari 1974 planlades och förbereddes kring årsskiftet av föreningen och dess medlemsverk. _ Vid remisstidpunkten den ll februari 1974 hade fjärrvärmeransoneringen pågått i ca en månad. Förbrukningen hade då hållit sig något under tilldelad kvot till följd av besparingar och gynnsam väderlek. Vid fortsatt mer normal temperatur bedömdes risken för överuttag under den första perioden som ringa. Man fann det dock svårt, pâ grund av fritt

332 Kvotransonering av energi

varmvatten, att under en andra period hålla en värmekvot på bara 80 procent utan att en mängd överuttag då skulle uppstå. Föreningen betonade de allvarliga svårigheter av praktisk och juridisk natur som uppkommer vid införande av en överuttagningsavgift, främst på grund av fjärrvärmesystemets tekniska uppbyggnad. Formellt blir abonnenten/fastighetsägaren betalningsansvarig för en avgift som i större hus kan gå upp till flera tusen kronor. Han har dock små möjligheter att påverka förbrukningen. Det har därför, säger föreningen, underförstätts att avgiften i likhet med ordinarie värmekostnad överföres på hyresgästerna. Man är dock tveksam om detta är juridiskt möjligt och finner anledning att detta diskuteras mellan parterna på hyresmarknaden. Även lägenhetsinnehavarna har i praktiken små möjligheter att påverka sin värmeförbrukning i hus med moderna värme- och ventilationssystem. Ändå skulle man kanske behöva betala avgift på uppåt 100 kr per ransoneringsperiod, vilket, säger föreningen, kan verka stötande från allmän rättssynpunkt. Föreningens slutsats är att det kan vara förenat med mycket stora svårigheter att införa en överuttagningsavgift på värme och därmed påverkas också, anser man, grunden för hela ransoneringssystemet. Föreningen anser att det frivilliga sparandet sedan november 1973 varit högt. Temperaturen har sänkts, varmvattnet används restriktivt och ventilationsluften har minskat. Till detta kommer höjda oljepriser. Föreningen betonar också att fjärrvärmesystemet i sig medför reduktion av oljeförhrukningen med 20 30 procent jämfört med fastigheter uppvärmda på vanligt sätt, dvs. med oljeeldning i varje hus. Föreningen avstyrker överuttagningsavgift i den aktuella situationen. Om avgift blir aktuell förordas 5 öre/kWh överuttagen värme. Normal taxa är 5 öre, dvs. ett överuttagspâslag med 100 procent. Avgiften beräknas av värmeverket, separatfaktureras och inbetalas direkt till statsverket.

l2.2.5.2 Utvärderingsrapport från BN BN konstaterar att olja till fjärrvärmeverk är omöjlig att kvotransonera av praktiska skäl. Anslutna abonnenter bestämmer genom sina värmeuttag den mängd värme som måste produceras. Om man producerar otillräckligt med värme drabbas abonnenterna i systemet i olika grad av nedskärningen. Avlägsna abonnenter i systemet kan bli nästan helt utan värme. Oljebesparing uppnås därför endast genom värmeransonering hos den enskilde abonnenten. ÖEF hade ej några beredskapsplaner för värmeransonering vid BN:s start. Under krisen fick abonnenter anslutna till Göteborgs sopförbränningsstation i Sävenäs, det koleldade Hässelbyverket och kärnenergianläggningen i Ågesta dispens från värmeransoneringen. Värmeverken ransonerade utan detaljerade anvisningar från BN. Värmeverksföreningen samordnade och hade en särskild arbetsgrupp. Inför de planer som finns på ytterligare anser BN utbyggd fjärrvärme

Kvorransonering av energi 333

det viktigt att ÖEF, Värmeverksföreningen och SIND vidareutvecklar ransoneringssystemet. BN fann det inte motiverat att i vintras belasta värmeverken med en enskild kontroll av värmeuttagen efter första ransoneringsperioden. Eventuella oskäliga överuttag har därför inte kunnat fastställas. Med en kvot på 80 procent anser dock BN att överuttag följer. Fastighetsägaren har, säger BN, inga möjligheter att påverka värmeförbrukningen. Uppsåt och grov oaktsamhet kan man således inte anföra. BN anser därför att straffbestämmelserna i ransoneringslagen inte är tillräckliga. Det får, säger BN, anses som helt otillfredsställande att för en ev. kommande värmeransonering behöva räkna med ett stort antal överuttag som inte kan väntas medföra någon påföljd för berörda värmeabonnenter. En överuttagningsavgift bör införas om en värmeransonering skall få avsedd verkan.

12.2.6 EBU:s överväganden och förslag

l2.2.6.l Eldningsolja De kvotransoneringsystem som finns förberedda eller planeras på elkraftsområdet och för fjärrvärme och stadsgas bygger på principen om ekonomisk bestraffning vid överförbrukning. För eldningsolja har något motsvarande arrangemang med avgift för överförbrukning ej planerats. Under krisen fastställde oljeföretagen mot bakgrund av de bestämmelser som BN utfärdade tilldelningskvoter för sina kunder. Då eldningsinte levereras i kontinuerligt flöde utan i klump med vissa olja mellanrum förutsåg man behov av jämkning av de kvantiteter som räknades fram utgående från historiska uppgifter om inköp under en Även de kvantiteter som nämnden själv räknade I2-månadersperiod. fram för sina ca l 700 storförbrukare behövde i många fall korrigeras till av beräkningsmässiga ofullständigheter eller framförda särskilda följd skäl. Under en kvotransonering kommer det alltid att finnas sådana oljekonsumenter, såväl stora som små, som avsiktligt eller grovt oaktsamt underlåter att anpassa sin förbrukning till den reducerade nivå som situationens allvar pâkallat och som bestämts av ansvariga myndigheter. De har ej begärt eller kunnat erhålla jämkning då vare sig beräkningsunderlag eller särskilda skäl ger anledning härtill. Det synes i sådana fall att utan vidare medge extratilldelning under den fortsatta olämpligt ransoneringsperioden. Låt oss ta ett exempel. A har fått sig meddelat sin kvot som utgör reducerad normal Villaägare förbrukning. A begär ingen jämkning utan lyfter hela sin kvot. Genom att underlåta att vidta erforderliga besparingar genom sänkt rumstemperatur, varmvatten o. dyl. har han före periodens utgång förbrukat hela reglerat sin kvantitet. Leverantören kan då stå inför valet att antingen neka leverans eller ge en sådan påspädning på kvoten. Under vintertid kan det i vara omöjligt att neka extra leverans på grund av de svåra praktiken

334 Kvotransonering av energi

konsekvenserna från bl. a. social- och hälsovårdssynpunkt. Utebliven leverans skulle här motsvara avstängning av el och gas. Debitering av en avgift för periodens överförbrukning skulle i så fall framhäva förbrukarens överträdelse. Detta innebär i själva verket att all ransonering av eldningsolja, vare sig det sker genom kvotering eller genom behovsanpassade licenser, kan behöva kompletteras med system för avgiftsdebitering av överförbrukning. Även en värmetaxerad fastighet med licens kan bringas i den situationen att i förtid ha konsumerat periodens kvantitet. Endast i ett ransoneringssystem som utesluter möjligheten till tilläggsranson i dylika fall skulleaman ha skäl att undvara överuttagningsavgifter. På drivmedelssidan skulle t. ex. en sådan mer hård stoppolitik kunna föras. Man har inte heller här övervägt en avgiftsdebitering vid fall av återkommande ansökan om behovsranson under en och samma period. Varje form av ransonering av eldningsolja, åtminstone under vintertid, kommer att behöva hålla möjligheten öppen för tilläggsranson också till ”oaktsamma” förbrukare. Ju tillförlitligare beräkningsgrunder man har, desto färre jämkningar krävs. Men också i ett system med värmetaxerade fastigheter kommer att behövas jämkning i vissa fall såväl av beräkningstekniska skäl som på grund av ändrade förhållanden framförda särskilda

och omständigheter.

Det gäller dock att säkerställa bästa möjliga beräkningsgrunder genom t. ex. en förlängd referensperiod. Vidare är det av betydelse att ansvarig myndighet ger klara anvisningar för oljeföretagensjämkningsverksamhet. På samma sätt är det väsentligt att jämkningen inom myndigheten (bl. a. av l 700 storförbrukare) sker efter enhetliga regler. Jämkningsanvisningar bör successivt revideras mot bakgrund av vunna erfarenheter. l de fall då oljeföretagen inte kanjämka enligt utfärdade anvisningar, bl. a. då oaktsam överförbrukning skett, skall ärendet lämnas över till myndigheten för avgörande (se avsnitt 12.4.5). Det är inte meningen att alla fall av extratilldelning skall bli föremål för avgiftsdebitering. Ett väl förberett och utformat jämkningssystem, som fortlöpande ses över, förutsätts komma att behövas. Endast de som uppenbart underlåter att anpassa sin förbrukning av eldningsolja efter en reducerad tilldelningsnivå bör beröras av avgiftsdebiteringen. Den omständigheten att man f. n. har ett ofullständigt system för beräkning av baskvantitet, bör ej vara skäl till att man avsäger sig avgiftsmöjligheten. Felaktiga baskvantiteter kommer alltid att behöva korrigeras genom ett jämkningsförfarånde. Genom jämkningen ger man möjlighet till ett rättvisare system. Att därutöver utkräva avgift av de uppenbara ransoneringsmissbrukare som trots allt måste förses med olja bör kunna ge bättre stadga åt systemet; man försvårar att ett system som kräver lojalitet undermineras av illojala förbrukare. l kapitel ll har närmare redovisats kvoteringssystemets anpassningi ett handlingsprogram för konsumtionsreglering av eldningsolja.

Kvotransonering av energi 335

12.2.6.2 Elkraft l den arsenal av regleringsmetoder som står till myndigheternas förfogande måste också finnas möjligheten att kvotransonera elkraften. Elkraft levereras i ett kontinuerligt flöde till abonnenten varför det ytterst är abonnenten själv som bestämmer den mängd elkraft som skall konsumeras. Leverantören har inga praktiska möjligheter att begränsa sina leveranser till en speciell abonnent i överensstämmelse med en viss fastställd tilldelning. Den enda möjlighet som står till förfogande är i så fall direkt avstängning av abonnenten från systemet, en åtgärd som dels är praktiskt svår att genomföra, åtminstone i större skala, dels innebär ett sådant avsevärt ingrepp att det av hälsoskäl eller andra skäl är olämpligt. l kapitel 13 redovisas närmare kvoteringssystemets inpassning i ett handlingsprogram för konsumtionsreglering av elkraft.

12.2.6.3 Stadsgas är från jämförbar med elkraften. Den Stadsgasen regleringssynpunkt strömmar till abonnenten i ett kontinuerligt flöde som det är svårt att reglera för leverantören. Därför är det angeläget att ett fungerande kvotsystem utarbetas avseende stadsgas. Liksom ifråga om elkraft och eldningsolja (kap. 13 och ll) bör dock andra åtgärder i första hand vidtagas.

Sparkampanf Det bör vara en väsentlig uppgift för såväl centrala myndigheter som de lokala stadsgasverken att i händelse av brist på råvara för gasframställning genom information till konsumenterna verka för att gasförbrukningen bringas ned. Man bör i det sammanhanget beakta de överföringsmöjligheter som finns mellan de olika energislagen. Besparing eller ransonering av elkraft och eldningsolja för uppvärmning av lokaler eller av vatten kan medföra en övergång till uppvärmning genom gasspisens ugn eller genom att vatten värms på gaslågan. I sådana fall kan uttaget av gas bli så stort att säkerheten i systemet riskeras. Gasleverantören bör därför på eget initiativ informera sina abonnenter om vilka regler som gäller för gasanvändningen. Sparkampanjberedskap diskuterasi kapitel 15 och bilaga 10.

A n várzdizingsres trik tioner Som ett steg före den regelrätta kvotransoneringen finns möjligheten att meddela vissa användningsrestriktioner. Detta skedde också under krisen 1973/74. Gas fick t. ex. inte användas för uppvärmning såvida inte detta skett tidigare. Här, liksom för andra typer av användningsrestriktioner i hushåll, är kontrollmöjligheterna begränsade. Endast genom att vid mätning konstatera faktisk förbrukning kan man i efterhand se på vilket sätt bestämmelserna följts.

336 K votransonering av energi l2.2.6.4 Fjärrvärme Fjärrvärmesystemen är så uppbyggda att man inte kan reducera temperaturen på utgående hetvatten. l så fall drabbas de abonnenter som ligger perifert i systemet. Ransoneringen kan således inte ske vid leveransen av eldningsolja till värmeverken utan måste förskjutas till reglering hos abonnenten. Hetvatten kan på så sätt jämföras med de kontinuerliga energiflödena i elledningar och gasledningar. Konsumenten kan genom radiatorer och vattenkranar ta ut den värme och det varmvatten som önskas. De skäl som i första hand talar för system med kvotering och överuttagningsavgift finns alltså här. Enligt de prognoser som presenterats angående värmeproduktionen i tätorter kommer antalet hetvattencentraler och kraftvärmeverk att öka. En av Värmeverksföreningen presenterad prognos från år 1973 visar på tekniska förutsättningar för en utökad värmeproduktion från 11,7 TWh är l97l till 43 TWh år l980. Det innebär att det blir allt viktigare att finna en godtagbar lösning på problemet med en värmeransonering, detta trots att en del av den fortsatta utbyggnaden knyts till spillvärme som kommer från industriella processer eller från värmekraftverk.

l2.2.6.5 Basvärdesberäkning

Vid kvotransonering utgår man huvudsakligen från uppgifter om historisk förbrukning eller leveranser. Detta förutsätter att uppgifterna återspeglar en i stort normal förbrukning/leverans. Under senare år har dock förbrukningen påverkats av bl. a. — regleringar och ransoneringar energisparkampanjer — onormala väderleksförhållanden.

Det betyder att man liksom i alla kvotsystem måste ha beredskap för en jämkning av basvärden. Påverkan genom onormala väderleksförhållanden kan beaktas mer generellt genom att man t. ex. utnyttjar graddagtal. Eftersom väderlekens variationer kring normalvärdet är olika i olika delar av landet borde man därför korrigera de historiska förbrukningsuppgifterna med hänsyn till åtminstone regionala förhållanden. Däremot kan det vara svårt att med utgångspunkt i lokala förhållanden göra generella för varierande väderlek korrigeringar för samtliga konsumenter. Under vintern 1973/74 stördes det normala förbrukningsmönstret av konsumtionsbegränsande åtgärder både av frivillig och tvångsmässig art. Även de höjda energipriserna har medfört en icke oväsentlig konsumtionsdämpning. Det betyder att marginalen för ytterligare sparande minskat. Ett system med tilldelning efter viss procent av tidigare förbrukning innebär en generell konsumtionsminskning oberoende av tidigare sparinsatser. Det kan medföra problem för den konsument som redan har låga förbrukningssiffror. Dennes möjligheter att ytterligare dra ned sin förbrukning kan vara begränsade. Både beträffande elkraft och stadsgas

Kvorransonering av energi 337

hade man i förberedda anvisningar beaktat detta. Den som visade på särskilt låg förbrukning kunde efter ansökan få dessa värden uppjusterade till vissa minimivärden. De störningar som ägt rum i det normala förbrukningsmönstret har understrukit behovet av andra beräkningsgrunder än historiska förbrukningsuppgifter. Det kan inte vara rimligt att den som lojalt följer sparuppmaningar skall drabbas extra hårt i ett krisläge. Tidigare i detta betänkande (kap. ll) har redovisats och förordats ett system med värmetaxering av landets fastigheter. Denna taxering medger tilldelning av i första hand olja efter varje fastighets behov med hänsyn till värmeanläggningens utseende, ventilationsstandard, väggmaterial etc. Ett sådant system kan möjligen innebära problem för den fastighetsägare som misskött sitt värmesystem eller slarvat med tätning etc. En värmetaxering bör också kunna utgöra grund för en säkrare tilldelning av alla energislag för uppvärmning. Möjligheterna till ett sådant allmänt utnyttjande av det förordade värmetaxeringssystemet bör undersökas av ÖEF i samarbete med övriga berörda myndigheter och organisationer. I avvaktan på en mer behovsanpassad tilldelning måste beträffande eldningsoljan studeras möjligheterna att som en komplement till historiska förbrukningsuppgifter finna normer för tilldelning. Man kan t. ex. utgå från vissa dimensionerande faktorer t. ex. antal rum, antal hushållsmedlemmar, apparatstandard i hushållen. I de anvisningar som fanns för beräkning av basvärde för elkraft och stadsgas hade man angett vissa faktorer som kunde bestämma basvärdets storlek då historiska uppgifter saknades eller då t. ex. förbrukningen av olika skäl visade för låga värden. Man hade då angivit vissa förbrukningsvärden för vissa faktorer t. ex. antal hushållsmedlemmar. Ett problem i det här sammanhanget är att uppgifter om dessa faktorer inte är tillgängliga för leverantörerna. Eftersom de dessutom ständigt förändras synes det inte heller rimligt att ständigt hålla sig ajour om dessa förhållanden såvida man inte av andra skäl önskar löpande följa hur dessa faktorer förändras. Berörda myndigheter och organisationer bör därför undersöka möjligheterna till ett utnyttjande av sådana uppgifter som inhämtas av i första hand andra skäl än beredskapsskäl. Det har också diskuterats möjligheten att inledningsvis, såsom på drivmedelsområdet, ge en generell grundtilldelning för att sedan differentiera efter ansökan via extratilldelning. Skäl som anförts mot ett sådant förfarande är bl. a. - stora variationer i förbrukningsnivåerna - svårt att snabbt handlägga ansökningar om extratilldelning » svårt att förena med partiellt kvotsystem.

Man kan i och för sig anföra i stort samma skäl mot en standardranson för drivmedel (t. ex. stora skillnader i behov, krav på stor kader av personal för prövning av ansökningar). Beträffande förbrukare av drivmedel saknas dock uppgifter om tidigare förbrukning, med undantag av storförbrukare med eget lager för vilka leverantören har leverans- 22

338 Kvotransonering av energi

uppgifter och kilometerskattepliktiga vilkas färdsträcka utgör ett mått på deras drivmedelsförbrukning. För att få en bas till en minimitilldelning synes man behöva beräkna en viss grundtilldelning i t. ex. kWh per dygn, m3 gas per dygn eller rum, liter eldningsolja per m2 bostadsyta. Det förefaller dock inte lämpligt, med hänsyn till att dygnsförbrukningen starkt varierar med årstid och temperaturförhållanden, att utveckla detta till ett generellt tilldelningssystem med grundranson och extra ranson. Minimitilldelningen kan med fördel användas för sådana abonnenter för vilka man saknar tidigare förbrukningsuppgifter eller vilka förändrat sitt konsumtionsmönster väsentligt.

l2.2.6.6 Jämkning och extratilldelning I ett kvotransoneringssystem måste finnas möjlighet för kunder och abonnenter att få sina basvärden ändrade (jämkning) eller sin tilldelning justerad (extratilldelning). I SERN:s anvisningar för ransonering av elkraft vintern 1973/74 har man gett vissa riktlinjer för dennajämkningsprocess. Ansökningar från den större industrin skulle handläggas inom SERN. l meddelande från SERN angavs exempel på omständigheter som kunna föranleda jämkning, t. ex. driftstörningar, ändrad verksamhet eller produktionskapacitet, försörjningsviktig produktion, skapande av andra energitillgångar, tekniska reduceringsproblem. I anvisningarna från SERN skilde man på följande fall: A. Jämkning Al. Justering av basvärde t. ex. ny maskin A2. Extra tilldelning t. ex. drifthänsyn, saldering mellan olika perioder B. Jämkning av säsongvariationer t. ex. tidigare drifthaveri, nyinstallation. De större icke-industriella elförbrukare som skulle kvotransoneras av SERN hade också möjlighet att begära jämkning. I SERN:s meddelande exemplifierades de omständigheter som kunde ge anledning till jämkning. I anvisningarna gavs vissa riktlinjer för bedömningen av ansökningar om jämkning. Dessa riktlinjer var dels generella, dels gällande vissa speciella grupper av förbrukare. Så angavs t. ex. att gruppen Jordbruk m. m.” kunde få sin ransoneringsnivå justerad från 20 till 10 procent. SERN träffade också centrala överenskommelser som undantog vissa förbrukare från kvotransoneringen. För den som vid detta tillfälle betecknades som detaljförbrukare (under 500 000 kWh per år) hade elleverantören att själv handlägga frågor om jämkning och extra tilldelning. l SERN:s meddelande fanns inga riktlinjer för detta arbete. Däremot lämnades i anvisningarna till meddelandet relativt detaljerande anvisningar om — villkor förjämkning/extra tilldelning — sätt att jämka genom användande av vissa schabloner.

På samma sätt har man i utkastet till anvisningar för en stadsgasranso-

Kvotransonering av energi 339

nering försökt ge vissa riktlinjer för hur basvärden får jämkas och extra tilldelning beräknas. Det är här meningen att den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten utfärdar vissa anvisningar till stadsgasverken. När det gällde eldningsolja så ombesörjde oljehandeln under krisen 1973/74 den kvotering som beslöts av BN. BN:s riktlinjer för oljeföretagens jämkningsverksamhet begränsades i stort till den allmänna anvisningen att om baskvantiteter för viss eldningsanläggning avvek avsevärt från normal förbrukning under basåret, kunde man begära jämkning. Jämkningen var förbunden med viss försäkran ställd till BN från förbrukarens sida. Oljeföretagen hade sedan att vid anfordran redovisa dessa jämkningshandlingar. Vid avsaknad av förbrukningsuppgift skulle man räkna ut en normal baskvantitet med hänsyn tagen till eldningsanläggningens och uppvärmningsobjektets art. Härutöver gav BN vissa riktlinjer beträffande förskottsleveranser, tilldelning till fjärrvärmeverk, vissa regioner (Västerbotten, Norrbotten), speciella inrättningar (t. ex. sjukhus, ålderdomshem, badhus), uppfödning av fjäderfä, champinjonodlare samt byggtorkar. EBU anser att det är väsentligt att ansvariga myndigheter ger så klara anvisningar som möjligt om jämkning och eventuell prövning av ansökan om extra tilldelning. Detta är av särskild betydelse när det gäller sådan jämkning som äger rum utanför den offentliga förvaltningen t. ex. hos oljebolagen. Det bör också vara av intresse för förbrukarna att ha

insikt i de regler som gäller förjämkning/exta tilldelning. Samtidigt är det

nödvändigt att myndigheten själv, för egen jämkning/extra tilldelning eller vid handläggning av besvär i dessa frågor, har fastställda interna anvisningar. Den typ av mer allmänna anvisningar som BN utfärdade under krisen förefaller mindre lämpliga och kan skapa osäkerhet hos såväl oljeleverantör som kund. Det bör vidare i meddelanden och anvisningar klart skiljas mellan jämkning och extra tilldelning. Jämkning synes kunna ske på två sätt teknisk jämkning ändrade förutsättningar. Den tekniska jämkningen kan bli nödvändig p. g. a. felaktig uträkning, felaktiga uppgifter. Gränsen mellan ändrade förutsättningar och begäran om extra tilldelning är däremot mer diffus. I anvisningarna bör man klart ange den typ av ändrade förutsättningar som kan ge anledning till jämkning. Man bör vidare ange metod för basvärdesberäkning i anslutning till dessa ändrade förutsättningar t. ex. genom olika typer av schabloner. Leverantörer bör, oavsett om det gäller el, gas, eldningsolja eller fjärrvärme, hålla sig inom det jämkningsschema som myndigheterna angivit. Ansökan om extra tilldelning, dvs. omständigheter utanförjämkningsschemat, bör handläggas redan i första instans av offentlig myndighet. När det gäller elkraft, stadsgas och fjärrvärme kan man av praktiska skäl vara hänvisad till lokala leverantörer åtminstone för jämkningsförfarandet. Inga andra institutioner besitter tekniska eller andra möjligheter

340 Kvotransonering av energi

att i första instans handlägga sådana frågor. Eftersom denna typ av energidistribution ofta ombesörjes av kommunala organ, antingen i särskilda verk eller i ett integrerat energiverk, finns ett visst samband mellan de lokala distributörerna och den lokala kristidsnämnden. Hittills har kvoteringen av eldningsolja ombesörjts av oljeföretagen. Så synes också behöva ske i framtiden. Endast leverantörerna har den apparat och den förbrukningsstatistik som erfordras för kvoteringen. Det synes däremot mindre lämpligt att överlåta till företagen att handlägga ärenden av typ extratilldelning. EBU anser därför att oljeföretagen i kvotsystemet bör ombesörja teknisk jämkning i enlighet med detaljerande anvisningar utfärdade av den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Annan jämkning och prövning av ansökan om extra tilldelning bör ske i första instans hos de lokala kristidsnämnderna. Dessa nämnder får således utökade arbetsuppgifter. Denna verksamhet kan ses som inledningen till kommunens engagemang i det licenssystem som kräver viss värmeteknisk sakkunskap också på lokal nivå. Organisationen av en kvotransonering redovisas närmare i avsnitt l2.3.5.

12.3 Distributionssystem, mätning och avläsning 12.3. l Distributionssystem l2.3.l.1 Eldningsolja Eldningsolja levereras till förbrukaren i tankbil, tankvagn eller tankbåt. Större förbrukare kan ha relativt stora egna lagerutrymmen. Samtliga förbrukare har egna tankar. Villaägare kan ha egna oljetankar som räcker en hel eldningssäsong. Vissa andra förbrukare, t. ex. flerfamiljshus, kan behöva få olja levererad kanske flera gånger i månaden. Oljan skiljer sig åt från här i övrigt behandlade energislag genom att den levereras i klump” efter beställning. Det betyder att förbrukare inte fortlöpande kan ta ut obegränsade mängder energi och att förnyade leveranser kräver oljeleverantörens medverkan. Det finns således ett möjligt regleringsled mellan oljeföretag och kund. Den som förbrukat sin tilldelade kvantitet under ransoneringsperioden får i princip inget mer (se under avsnitt l2.2.6.l). Större förbrukare som får en tilldelning under ransoneringsperioden som understiger de egna lagren är i stort sett i samma situation som elförbrukaren, dvs. har praktisk möjlighet att på egen hand ta ut mer energi än vad som tilldelats. Under krisen 1973/74 var vissa större oljeföretag auktoriserade leverantörer. Härutöver fanns ett antal mindre återförsäljare med begränsad lokal kundkrets. Ett fåtal större förbrukare inom industrin och kraftproduktionen importerar olja i egen regi. Dessa företag har i sä fall ofta egna lagringsanläggningar vid kusten och är, på grund av sin stora förbrukning, också lagringspliktiga. Antalet större förbrukare med en årsförbrukning överstigande 350 m3 tjock eldningsolja beräknas till ca 1 700. Antalet mindre och medelstora

Kvotransonering av energi 341 Tabell l2.2 Fördelning av lågspänningsabonnemangen. Abonnemang GWh/år

förbrukare såsom en- och flerfamiljsfastigheter, mindre och medelstor industri, sjukhus, kontor etc. uppskattas till ca 1,5 miljoner. Den totala kundkrets som skall omfattas av en kvotering är således relativt stor. Många oljeföretag utnyttjar ADB för sin kundstatistik. Detta underlättar givetvis företagens arbete i ett krisskede.

12.3. l .2 Elkraft Antalet konsumenter med en årsförbrukning överstigande 500 000 kWh per år utgjorde år 1974 ca 5 800, vilka avsågs kvotransoneras direkt av SERN. Därutöver handlade SERN centralt konsumtionsbegränsningen för ca 50 000 förbrukare inom förvaltning, sjukvård etc. Lägspänningsabonnemangen fördelar sig på förbrukarkategorier på sätt som framgår av tabell l2.2. Antalet elleverantörer med fler än SO abonnemang uppgår till ca 575. De leverantörer som har minst 500 abonnenter beräknas till ca 425 st av vilka Stockholms Energiverk är störst med ca 400 000 abonnemang.

Tabell 12.3 Stadsgasförbrukningen i Sverige. lååvaruförbrukning Stadsgas- Antal ö*

Norrköping Örebro 4 000 -- 10 000 5,0 liskilstuna 2 000 -- 4,0 9 000

342 Kvotransonering av energi Tabell 12.4 Antalet gasabonnenter. Antal Ungefárlig gasforabonnenter brukning Mm3/år

12.3.l.3 Stadsgas Stadsgas förekommer i 12 städer, av vilka tio har egen produktion och två får gasen från närbelägna städer. Ungefärligt antal abonnenter, gasförbrukning och råvaruförbrukning i respektive städer framgår av tabell 12.3. Antalet abonnenter och ungefärlig gasförbrukning för olika ändamål framgår av tabell 12.4. Såsom framgår härav utgöres flertalet abonnenter av hushåll. Gasförbrukningen per abonnent hos dessa är relativt låg, då gasen huvudsaklingen användes för matlagning. l gruppen ”värme” ingår abonnenter med varierande årsförbrukning. En del använder gasen enbart för varmvattenberedning medan övriga utnyttjar gasen för uppvärmning av villor och radhus samt i några fall av större fastigheter och blockcentraler. Gruppen industri och hantverk” omfattar skolor, restauranger, storkök, hantverk och mindre industrier. Stadsgasindustrin har stagnerat i sin utveckling. Man kan därför inte förvänta sig någon nämnvärd utökning av abonnentkretsen kanske snarare en minskning. Den existerande gasindustrin baserar sin produktion på lättbensin eller gasol, två produkter som är störningskänsliga. Detta förhållande motiverar insatser för att skapa ett verksamt ransoneringssystem. Gasen distribueras i ett kontinuerligt flöde. Möjligheterna till avstängning är begränsade. I så fall krävs ingrepp i enskilda fastigheter och lägenheter.

12.3.1.4 Fjärrvärme Med begreppet fjärrvärme avses distribution av värmeenergi i form av hetvatten genom ett system av rörledningar till abonnenter (fastigheter) där energin används för uppvärmning och varmvattenberedning. Distributionsområdena kan omfatta hela tätorter, och verksamheten drivs i Sverige uteslutande i kommunal regi. Hetvatten värms i produktionsanläggningar och pumpas genom fjärrvärmenätets framledning till fastighetens undercentral. Värmen överföres där till fastighetens värmesystem varvid hetvattnet nedkyls. Därefter pumpas vattnet via returledningen tillbaka till produktionsanläggningen, där uppvärmning sker på nytt. I framledningen varierar vattentemperaturen beroende på belastningen mellan 80 och 120°C. I returledningen är

K votransonering av energi 343

temperaturen ca 50-70°C. Värmen produceras i kraftvärmeverk och hetvattencentraler. I hetvattencentralerna produceras enbart värme. l kraftvärmeverken kombineras elproduktion och fjärrvärmeproduktion. Härigenom blir totalverkningsgraden avsevärt högre än i värmekraftverk avsedda för enbart elproduktion. Som bränsle användes idag huvudsakligen tjock eldningsolja, sopor och kol. Gas och vedavfall kan användas efter omställning av ledningsutrustning. l de tre största tätortsområdena synes det tekniskt möjligt att i framtiden erhålla hetvatten från kärnkraftvärmeverk. Hetvatten distribueras i markförlagda kulvertar - vid stora ledningar - som utbygges radiellt från även tunnelförlagda produktionsanläggningen. Ledningsnätet ihopkopplas successivt för att möjliggöra ringmatning vid ledningsbrott. Kulvertarna äges av värmeverket fram till fastighetens undercentral eller innanför grundmur.

Undercemraler I fastighetens undercentral överförs värmen från fjärrvärmenätet till fastighetens värmesystem med hjälp av värmeväxlare. Värmeväxlare för uppvärmning och varmvattenberedning ihopbygges ofta till en enhet ~ värmeomformare — för att erhålla optimalt utnyttjande av fjärrvärmevattnets värmeinnehåll. Undercentralen styrs av reglerutrustning med hänsyn till rådande utetemperatur och värmebehovet för uppvärmning och varmvattenberedning. Uppvärmning av fastigheter sker med hjälp av vattenradiatorer, varmluft eller en kombination av dessa. Utrustningen i fastighetens undercentral äges i allmänhet av fastighetsägaren. Ett undantag är värmemätaren, som är värmeleverantörens egendom. Service av reglerutrustning utföres i många fall av Värmeleverantören. Värmeleveransen uppmäts i fastighetens undercentral med hjälp av värmemängdsmätare. Denna består av en vattenmätare, temperaturgivare i fjärrvärmeledningens fram- resp. returledning och ett integreringsverk för integrering av genomströmmande vattenmängd och temperaturdifferens. Integreringen sker på mekanisk eller elektronisk väg. Förbrukningen för uppvärmning styrs från reglerutrustningen i fastighetens undercentral på basis av utetemperatur och önskad innetemperatur. Val av innetemperatur sker genom en omställning i reglercentralen. Lägenhetsinnehavare har i allmänhet ingen möjlighet att styra förbrukannat än med av radiatorventilerna - av ningen hjälp minskning innetemperatur. l kollektivanslutna småhus finns i regel en hand- eller motormanövrerad shuntventil för styrning av förbrukningen. Varmvattenförbrukningen styrs direkt av behovet och kan endast påverkas genom att höja eller sänka temperaturen på utgående varmvatten i undercentralen. Värmeleverantören kan inte styra förbrukningen centralt av levererat

344 Kvotransonering av energi SOU l975:60

vatten. Detta medför nämligen att abonnenter nära produktionsanläggningen erhåller önskad värmemängd medan abonnenter långt från anläggningen blir helt utan värme eller får värmeleveransen starkt begränsad.

Abonnen tka tegorier Abonnenterna kan indelas i följande kategorier: flerfamiljshus småhus kontor, affärer skolor, idrottsanläggningar industrier sjukvårdsanläggningar övriga lokaler markuppvärmning.

Värmeleverans sker oftast kollektivt, dvs. flera lägenheter eller fastigheter är kopplade till samma undercentral. Undantag är ett mindre antal separatanslutna småhus. Den l juli 1974 fanns det fjärrvärmesystem i drift i 45 kommuner i Sverige. Diskussioner om utbyggnad förekom i ytterligare ett tiotal kommuner. Totalt ansluten värmeeffekt var 8 600 MW och under verksamhetsåret 1973/74 hade levererats 15 500 GWh värme motsvarande en oljeförbrukning av ca 1,7 Mm3. Beträffande fjärrvärmeleveransernas fördelning på olika förbrukarkategorier har sådana uppgifter lnhämtats från 1973 års statistik. Därvid har konstaterats att en stor del av fjärrvärmedistributörerna ännu inte har dataunderlag anpassat för en sådan redovisning. En fjärrvärmeabonnent utgöres nämligen normalt av en fastighet eller en grupp av fastigheter, vilka kan inrymma olika förbrukarkategorier, t. ex. bostäder, handel, hantverk. Uppgifterna har därför i många fall fått baseras på uppskattningar. De uppgifter som redovisas i tabell 12.5, är därför ungefärliga. Fjärrvärmeleveranserna 1973/74 fördelade på olika förbrukarkategorier och omräknade i motsvarande antal normallägenheter framgår av tabell 12.5.

Tabell 12.5 Fjärrvärmeförbrukarna 1973/74. Förbrukarkategori GWh Antal normallägenheter Bostäder, småhus 600 20 000 Bostäder, flerfamiljshus lO 200 650 000 Övrigt (skolor, sjukhus, handel, tillverkningsindustri m. m.) 4 700 300 000 Summa 15 500 970 000

Kvorransonering av energi 345

12.3.2 Avläsning och nzätrzing 12.3.2.1 Eldningsolja Eldningsoljan levereras på sådant sätt att mätningen blir automatisk.

12.3.2.2 Elkraft Vid kvotransonering av elkraft måste en beslutad tilldelning jämföras med verklig förbrukning. Man måste därför läsa av alla ransonerade abonnenters elmätare vid både ransoneringens början och dess slut. För stora förbrukare sker avläsning i regel månadsvis genom elleverantörens försorg. Vid en kvotransonering för sådana förbrukare måste avläsningsperiodernas långd anpassas till tilldelningsperioderna. De ordinarie avläsningarna för detaljförbrukarna sker numera dock iregel endast en gång per år och abonnent vid de flesta elleverantörerna, varvid avläsningarna sprids över hela året. Vid en elransonering måste man dock av bl. a. rättviseskäl läsa av samtliga mätare ungefär samtidigt, kanske under en period av några få veckor. Följande uppgifter har SEF lämnat beträffande avläsningsrutiner:

Antal elleverantörer

En total mätaravläsning vid elransonering skulle kräva en mycket stor extraordinär arbetsinsats. Avläsande personal måste ha god lokalkännedom och förses med instruktioner. En av SEF gjord kalkyl vid avläsning av två miljoner abonnemang i tätorterna visar sig leda till en total arbetsinsats på 50 000 arbetsdagar per extruavläsning. Då har man utgått från 50 resp. 100 avläsningar per dag. Denna avläsning kanske måste upprepas med några månaders mellanrum. Om drifts- och anläggningspersonal måste disponeras kommer sådana funktioner att få eftersättas. SEF har beräknat totalkostnaden för två extra mätningar till minst 20 milj. kr. Under krisen 1973/74 var det meningen att detaljabonnenterna skulle läsa av sina egna mätare, s. k. självavläsning. l lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (1973:901) föreskrevs att förbrukare av elektrisk kraft samt var och en som handhar förvaltning av fastighet, där elektrisk kraft tillhandahålls, får åläggas avläsnings- och uppgiftsskyldighet. För detaljförbrukare gällde enligt SERNIS meddelande att elleverantören skulle anordna avläsning av mätarna vid ransoneringens början antingen genom egen personal eller genom att anmoda konsument att

346 Kvotransonering av energi

avläsa mätare och delge elleverantören resultatet. SERN tog fram ett svarskort och en meddelandeblankett. Vidare utarbetade SERN en informationsbroschyr till hushållen om självavläsningen. Elleverantörerna medgavs ett tidsintervall på ca två veckor vid avläsning med egen personal. Tilldelning, mätaravläsning och avläsningsdatum skulle sedan meddelas konsumenten inom tre dagar. Vid själv-avläsning var motsvarande tidsintervall en vecka. För avläsningsrutiner avseende abonnemang för fritidshus gällde särskilda regler. Självavläsningarna skulle kontrolleras genom stickprov. SERN gav vissa riktlinjer för stickprovens omfattning. Elleverantörerna kunde för kontrollen utnyttja de normala debiteringsavläsningama.

Mátarplaceriøzg Elmätarna är ofta i flerfamiljshus placerade i källaren i ett gemensamt utrymme. Vid självavläsning måste således fastighetsägaren se till att abonnenten får tillträde till mätaren. Det kan dock vara svårt för fastighetsägaren att klara detta tidsmässigt. Lika svårt kan det vara att låta fastighetsskötaren ha hand om och ansvara för avläsningen. Det kan också vara ett problem för utomstående att identifiera olika mätare.

Självavlásning SERN påpekar att självavläsning kan medföra juridiska komplikationer. Metoden ger utrymme för manipulationer och uppskattningar varvid det kan bli svårt att vid överuttag ge övertygande bevisning. I princip måste en kvotransonering baseras på förutsättningen att mätaravläsningarna utförs av elleverantörerna.

Begränsningsbehov De problem som hänger samman med mätaravläsning, tilldelningsberäkning, dispenser etc. ger, enligt SERN, anledning att ifrågasätta nödvändigheten av en allmän kvotransonering för 4,15 miljoner detaljförbrukare. Ca 70 procent av lågspänningsabonnemangen torde kunna undantas från en kvotransonering med en samtidig förlust av endast 25-30 procent av motsvarande energivolym (lägspänningsleveranser). Detta skulle f. n. förutsätta en gräns mellan kvotransonerade och andra abonnenter vid ca 5 000 kWh/år eller ca 15 kWh/dygn. Under gränsvärdet

Tabell l2.6 Antal abonnenter som kan ransoneras. Abonnemang % GWh/âr %

Centralt ransonerade 50 000 1 32 000 49 Lokalt kvotransonerade l 250 000 29 26 000 40 Ej kvotransonerade 2 900 000 70 7 000 ll Summa 4 200 000 100 65 000 100

Kvotransonering av energi 347

faller då flertalet bostäder i hyreshus. Det betyder en begränsad kvotkrets i storstäderna, 10-15 Antalet ransonerade framgår av tabell procent. 12.6. Den begränsade ransoneringsgruppcn av detaljkonsumenter skulle grovt fördelas på i tabell 12.7 angivna kategorier. Om man inför en begränsad kvotransonering för detaljförbrukare måste man rikta in restriktioner och sparpropaganda särskilt mot de 3 miljoner abonnenter som faller utanför ransoneringen. Vidare måste förutsättas att det ransonerade kollektivet aldrig tilldelas mindre än 15 dvs. en successiv nedtrappning av ransoneringsgraden till noll kWh/dygn, vid motsvarande 15 kWh/dygn. Dessutom skulle ickeförbrukning ransonerade abonnenter åläggas anmälningsskyldighet vid dygnförbrukning över 15 kWh. Eldistributörerna bör stickprovskontrollera detta.

Allmänna utrymmen För fastigheters förbrukning i allmänna utrymmen finns ett separat abonnemang vilket kan omfatta t. ex. elkraft för fläktar, trappbelysning, brukar beräknas till 30-50 procent av tvättstugor. Denna förbrukning fastighetens totala förbrukning.

Kollektivmdtning Under senare år har av ekonomiska skäl vissa flerfamiljsfastigheter efter kollektiv av elkraften. All förbrukning mäts då debiterats mätning med en mätare. Fastighetsägaren är iså fall abonnent hos elleverantören. Antalet kollektivabonnemang uppgår f. n. till ca 2 500 med ca Av dessa avser ca 20 000 elvärme. Andelen 130 000 slutliga förbrukare. varierar starkt mellan olika elleverantörer, från noll kollektivabonnemang upp till 60 procent.

12.3.2.3 Stadsgas Stadsgas, liksom elkraft, levereras till abonnenten i ett kontinuerligt flöde. sker uppmätning eller genom ackordstaxa. Debitering genom Ackordstaxa tillämpas för leveranser av gas enbart för matlagningsända-

Tabell 12.7 Ransonerade förbrukargrupper Abonnemang GWh/år

348 Kvolransonering av energi Tabell 12.8 Antal gasabonnentcr med ackordstaxa. Abonnenter med Varav abonnenter

mål till abonnenter i Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping, Eskilstuna och Lund. Eftersom denna förbrukning är ganska konstant ca 125-150 m3 per år och abonnent debiteras en fast avgift. Individuell avläsning skulle bli alltför dyr. Huvuddelen av dessa ackordsabonnenter har kvar sina mätare. På en del platser, framförallt i Stockholm, har dock mätarna i samband med renoveringar monterats ned. Totala antalet abonnenter med ackordstaxa resp. utan mätare framgår av tabell 12.8.

Mátara vlásning Reglerna för mätaravläsning vid en ransonering följer i stort reglerna för avläsning av elförbrukningen, dvs. antingen genom gasleverantörens egen personal eller genom självavläsning. Blankett med svarskort och en meddelandeblankett förutsätts tas fram av bränsleförsörjningsmyndigheten. Avläsningstiden medges uppgå till två veckor. Abonnenten meddelas inom tre dagar. Självavläsningen skall, enligt ett utkast till meddelande, kontrolleras genom stickprov t. ex. 700 + 0,1 procent vid abonnentskrets över 100 000.

(Jasföreningens rekommendation Svenska Gasföreningen har rekommenderat gasverken att stoppa nedmonteringen av gasmätare.

Mátarláget i Stockholm Den årliga försäljningen av gas uppgår i Stockholm till ca 150 milj. m3 och fördelar sig på följande sätt: - över mätare 121,3 milj. m’ = 81% — ackordsabonnenter 28,7 milj. m3 = 19 %.

Det totala antalet ackordsabonnenter uppgår till l58 680 av vilka 28 856 saknar mätare, dvs. 129 824 abonnenter eller 8l kan procent mätas. Den mätbara gasen uppgår till 96,5 procent av totalförsâjningen. Genom montering av 28 856 nya mätare á l 000 kr per styck eller totalt 29 milj. kr skulle all gas kunna mätas. Dessa mätare skulle

Kvotransonering av energi 349

Om man istället monterar centralmätare i monteras i 5 392 fastigheter. dessa fastigheter blir investeringen ca 8 milj. kr.

12.3.2.4 Fjärrvärme Värmeleverans till flerfamiljshus sker som kollektiv leverans till fastigheten. Fördelning av värmekostnaden på de enskilda lägenheterna av fastighetsägaren. Mätning av förbrukningen för värme och ombesörjes varmvatten i lägenheter saknas i allmänhet, varför vanligtvis lägenhetens storlek används som fördelningsgrund. Även till gruppbyggda småhus kollektiv varvid den ekonomiska föreningen för sker vanligen leverans, fördelar värmekostnaden på basis av husets storlek eller småhusgruppen förbrukning av varmvatten och värme. Individuell värmemätning uppmätt i gruppbyggda småhus förekommer endast i begränsad omfattning. med individuell har Värmeleverans till friliggande småhus anslutning debiterats utan eller med begränsad mätning, vilket betingats av hittills den stora kostnaden för värmemätning. l många fall fördelas den för ett småhusområde uppmätta värmeförbrukningen på de olika småhusen med hänsyn till den i varje hus uppmätta genomströmmande vattenmängden. vattenmängden av olika orsaker kan vara På grund av att den uppmätta mellan kan starkt varierande olika småhus, trots att värmeförbrukningen vara densamma, har i stor utsträckning en övergång skett till debitering efter schablonmässig beräknad värmeförbrukning. Med av de nu gällande höga oljepriserna och kravet på anledning med värmemängdsmätare i småhus. Kostenergibesparing pågår prov naden för anskaffning och skötsel av värmemätare är dock relativt högi förhållande till kostnaden för värmeförbrukningen vid normalstora småhus. Dessutom torde mätnoggrannheten vid små värmemängder och nu använd mätteknik vara otillräcklig. Mättekniken utvecklas emellertid och förhoppningar finns att relativt snart få fram mätare utan rörliga delar som kan mäta även små värmemängder med tillräcklig noggrannhet och dessutom betinga ett rimligt pris.

12.3.3 EBU:s överväganden och förslag

12.3.3.1 Begränsningsbehov

En kvotransonering innebär en omfattande administration med avläsning, tilldelningsmeddelanden, jämkningar etc. Genom en rationalisering av debiterings- och avläsningsrutiner har möjligheten att genomföra en total kvotransonering på flera energisektorer försvårats. En grundläggande princip för planering av en kvotransonering bör vara att den kan genomföras med relativ snabbhet och kan följas upp med debitering av den överförbrukning som registreras. De avläsningar som görs bör vara så korrekta att de kan läggas till grund för debitering av överförbrukningsavgift. Detta betyder att avläsningarna i största möjliga utsträckning bör göras av leverantörernas egen personal. För en begränsad

350 Kvorransonering av energi SOU 1975160

ransoneringskrets kan detta vara möjligt. Administrativa och tekniska problem kan således omöjliggöra eller försvåra viss kvotransonering. EBU anser att sådana i begränsningar ransoneringen bör göras som inte allvarligt försämrar möjligheterna att kontrollera försörjningsläget men som underlättar en snabb och effektiv ransonering av större, mätbara abonnenter. Sådana förbrukare som faller utanför kvotransoneringen bör följas upp med vissa stickprovskontroller. Vidare måste resurser avsättas för att intensivt informera om behovet av och möjligheterna till energisparande. Denna frivilliga sparlinje måste förstärkas med olika slag av restriktioner t. ex. användningsförbud. I England har man motsvarande problem med mindre hushållskonsumenter (se kapitel 13). Eftersom denna kategori där svarar för närmare hälften av elförbrukningen har kategorin inte kunnat undantas. F. n. har man bara alternativet att tillgå. Man undersöker bortkoppling där möjliga lösningar på problemet.

El kraft EBU förordar att vid kortare försörjningskriser den kvotransonerade kretsen till abonnenter med begränsas en årsförbrukning på minst 500 000 kWh. Vid en längre period av störningar bör antalet ransonerade abonnenter utökas. Abonnenter under 5 000 kWh/år bör dock endast komma ifråga för en kvotransonering om den tillfälliga störningen övergår i en nästan permanent elbrist. Beredskapsplaneringen för en kvotransonsring bör därför i huvudsak kunna begränsas till abonnenter med en årsförbrukning på minst 5 000 kWh. Det bör i sammanhanget erinras att här angivna energigränser anses lämpliga med utgångspunkt i dagens konsumtionsnivå. Genom denna begränsning har man gjort kvotransoneringen .ianiterbar samtidigt som man fortfarande har kontroll över huvudparten av landets elförbrukning. Elleverantörerna bör därmed också med egen personal kunna administrera ransoneringen. På så sätt undviks de problem som är förknippade med självavläsning. Om en kvotransonering begränsas till sin omfattning såsom här föreslagits innebär detta att från generell ransonering undantasi dagens läge närmare 3 milj. konsumenter, dvs. ca 70 procent av hela amtalet förbrukare. Trots detta faller endast drygt 10 procent av den totala elkonsumtionen utanför ramen för ransoneringskontrollen. De administrativa fördelarna med ett sådant förfarande väger tungt övrer de nackdelar som följer med minskad försörjningskontroll. Begränsningen måste dock kompletteras med vissa särskilda åtgärder.

l. Sparpropaganda Den centrala elförsörjningsmyndigheten bör i samarbete nedl hela kraftindustrin avsätta tid och resurser för information till huslållcen om

Kvorransonering av energi 351

vikten av lojal medverkan i elsparandet. Viss del av de resurser som tidigare planerat avsättas för administration av detaljransonering bör kunna disponeras för aktiv information.

2. Restriktioner Redan i ett inlcdningsskede läggs vissa restriktioner på elkonsumtionen förbud eller inskränkning i användningen av elkraft för vissa genom ändamål. Vid övergång till kvotransonering bör dessa restriktioner kvarstå. För att markera övergången till ett hårdare regleringsläge med kvotransonering bör ytterligare restriktioner meddelas om elanvändi hushållen. Även om kontrollmöjligheterna är begränsade har ningen man på så sätt understrukit krav på stark återhållsamhet i elförbrukningen också för icke kvotransonerade förbrukare. Man kan tänka sig restriktioner av typ förbud mot elvärmda torkskåp, restriktioner vid användning av tvättmaskin, elvärmd bastu etc.

3. Stickprov Elleverantören bör genom stickprov kontrollera att icke kvotransonerade förbrukare överskrider gränsen för kvotransonering. Stickprovskontrollen kan tillgå på det sätt som skisserades vintern 1973/74. Vid kollektivleveranser kan man inte individuellt mäta förbrukningen i enskilda hushåll. Fastighetsägaren står vanligen som central abonnent. Man skulle, på grund av kollektivleveransernas ringa andel av landets totala elförbrukning, kunna överväga att också undantaga denna typ av abonnenter, trots att de har en årsförbrukning överstigande 5 000 kWh. Dessutom torde man inte behöva räkna med många nytillkommande kollektivleveranser bl. a. mot bakgrund av de principuttalanden mot kollektivleveranser som gjordes vid riksdagens behandling av proposition 1975:30 om energihushållning m. m. våren 1975.

Stadsgas Kvantiteten förbrukad stadsgas för matlagning i hushållet beräknas till 70 miljoner m3 av totalt 270 miljoner m3. Hushållsabonnenterna utgör dock av antalet gasabonnenter i landet, 340 000 av huvudparten 408 000. Hushållsabonnenterna debiteras numera efter en sammanlagt dvs. man läser inte av någon individuell förbrukning. Det ackordstaxa, betyder att gasverken varken har tekniska eller personella resurser att vid en kvotransonering göra de avläsningar som skulle behövas. En av abonnenterna i sex städer visar att antalet genomgång ackordsmätta abonnenter till 274000 av vilka drygt 28000 uppgår saknar mätare. Vid tidigare övergång till ackordstaxa monterade man ned mätarna. I slutet av 1960-talet slutade man av ekonomiska skäl med nedmonteringen. Återinförande av mätare skulle innebära en investering på över 30 milj. kr. Enbart i Stockholm skulle investeringskostnaden nästan uppgå till

352 Kvorransonering av energi

halva årsomsättningen. EBU anser det vara mest väsentligt att stadsgasverkens begränsade resurser för avläsning och kontroll koncentreras större på de 18 000 förbrukare som svarar för ca 75 procent av landets totala gasförbrukning. Det synes inte rimligt att i ett läge med vikande stadsgasmarknad kräva ätermontering av individuella gasmätare. EBU föreslår att abonnenter som använder endast för stadsgas matlagning i det enskilda hushållet undantas från kvotransonering. Den fortsatta beredskapsplaneringen bör utgå från detta. Den genomsnittliga förbrukningen per matlagningsabonnent uppskattas att motsvara ca l 000 kWh/år. Om antalet gasabonnenter i framtiden ökar till följd av import av naturgas bör frågan om avgränsning tas upp till fönyad prövning. De abonnenter som på detta sätt undantas från kvotransoneringen bör bli föremål för andra åtgärder.

1. Sparpropaganda

Svenska gasföreningen, den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten och de lokala gasverken bör informera hushållen om kravet på begränsad förbrukning till följd av råvarubrist och om de säkerhetsproblem som är förknippade med för stor gaskonsumtion. Gasverken bör utnyttja t. ex. broschyrer direkt till hushållen, upplysningar via fastighetsägare/fastighetsskötare, regionalradio och lokalpress.

2. Restriktioner

Regler för gasanvändningen bör utfärdas som minskar förbrukningen t. ex. förbud mot uppvärmning av vatten på gasspis för amnat än matlagningsändamål, förbud mot användande av gasspisen för uppvärmningsändamål.

3.

Katastrofplaner

l England har gasleverantörerna katastrofplaner i beredskap för snabb förbrukningsminskning. Gasverken i Sverige bör på motsvarance sätt ha beredskapsplaner omfattande t. ex. - direktkontakt med storförbrukare för omedelbar avstängning - överenskommelse med polis och brandkår om medverkan vic ormedelbar direktinformation till abonnenter.

Fjärrvärme Fjärrvärme levereras kollektivt till flerfamiljshus. Värmekostnzdem fördelas av fastighetsägaren på olika lägenheter. Lägenhetsinneharareân har små möjligheter att reglera sin förbrukning. Fjärrvärmeverkens lolllektivleveranser är att jämföra med kollektivleveranserna Med på elområdet..

av 353 Kvotransonering energi

hänsyn till fjärrvärmeleveransernas karaktär är det helt uteslutet att undantaga kollektiva leveranser. Det finns i landet ca 10 000 småhus som är anslutna till fjärrvärmenät och som antingen helt saknar mätare eller har mätare som endast mäter flödet av hetvatten, ej värmemängden. Svenska värmeverksföreningen har förordat att dessa abonnenter undantas från en kvotransonering. EBU instämmer i detta.

Eldningsolja och gasol lnom elomrädet har gränsen för kvotransonering föreslagits bli 5 000 kWh/är vilket motsvarar ca 1,25 m3 eldningsolja eller l 000 m3 stadsgas. De eldningsoljekunder som har lägsta förbrukningen (villor i södra Sverige) konsumerar 2,5«3,0 m3 olja per år. Närmare hälften av årsförbrukningen av eldningsoljal (8 milj. m3) kan hänföras till huvudkategorin villaägare. EBU anser att det varken finns administrativa, mättekniska eller försörjningsmässiga skäl att begränsa den kvotransonerade kundkretsen på eldningsoljeområdet. Gasolinköpen kan grovt delas in i följande kategorier: .Bulkköp inom industrin . Depåköp

.bmw-

. Flaskbyte . Engângsflaskor. Kategorierna l och 2 kan klaras genom licenser. Licenser bör emellertid begränsas till köpare av minst 50 ton per år. Övriga kategorier regleras genom kvotering i handelsledet.

12.3.3.2 Mätning En kvotransonering förutsätter att myndigheterna eller energileverantörerna kan mäta energiförbrukningen. Beräkningen av tilldelningen för en viss ransoneringsperiod grundas vanligen på historiska förbrukningsvärden. Vidare mäste in- och utgående mätarvärden kunna läsas av. Den kvotransonerade förbrukaren måste också ha tillfälle att löpande kunna följa sin egen förbrukning genom avläsning av mätaren. Under senare år har användningen av ackordstaxa och kollektivleveranser ökat i omfattning. Även om dessa debiterings- och leveransformer fortfarande är av marginell betydelse från försörjningssynpunkt försvårar de genomförandet av förbrukningsregleringen och försvårar avsevärt för förbrukaren att i energibesparande syfte följa sin energikonsumtion.

fjärrvärme Fjärrvärme levereras kollektivt, dvs. mätning sker centralt på en mätare i fastigheten eller för småhusområdet och värmekostnaden fördelas vanli- 23

354 Kvorransonering av energi

gen efter lägenhetens storlek. Tekniken för individuell värmemätning har ännu inte nått så långt att man kan förorda allmän övergång till individuell mätning. Det finns idag ett mindre antal fjärrvärmeabonnenter. till stor del friliggande småhus, som debiteras efter schablon. Värmemätningen har där tidigare skett med vattenmätare. Från Svenska värmeverksföreningen har uppgivits att det f. n. synes utvecklas ett allt större intresse bland värmeverkens abonnenter för individuell mätning. EBU anser att Svenska värmeverksföreningen och de enskilda värmeverken bör verka för största möjliga återgång till individuell mätning och att tillkommande abonnenters förbrukning i flerfamiljshus och enfamiljshus mäts individuellt. En utökad schablonberäkning skulle undergräva det ransoneringssystem som här har förordats.

Elkraft Kollektivleveranser av elkraft, dvs. leveranser med gemensam mätning och debitering till ett antal förbrukare i större fastigheter eller till en grupp av fastigheter, vanligen småhus, fick i slutet av 1960-talet viss omfattning. Orsaken var att arrangemanget innebar något lägre anläggningskostnader för elleverantör och byggherre samtidigt som det relativt låga elenergipriset medförde små skillnader i energikostnad för olika stora förbrukare i kollektivet. Med stigande kostnad för elkraften och ett ökande energisparmedvetande hos förbrukarna har dock kritiken mot kollektivleveranser ökat. Utvecklingen har gått mot en frivillig återhållsamhet inom husbyggnadssektorn vad gäller den typen av elmätning. En kollektiv mätning och debitering har två stora nackdelar när det gäller möjligheten att minska elförbrukning vid kristid: centralmätningen medger inte den uppföljning av egen elförbrukning som kan behövas för att säkra en förbrukningsminskning - medför kollektivdebiteringar problem vid överuttag då särskild avgift debiteras.

EBU föreslår därför att regeringen uppdrager åt planverket att utarbeta sådana bestämmelser som förhindrar kollektiv mätning av el vid nybyggnation av fastigheter. Planverkets bestämmelser bör gälla fr. o. m. den l januari 1977.

Stadsgas Stadsgasverken har under senare år i stor utsträckning övergått till schablonmässig debitering av hushållsahonnenterna efter s. k. ackordstaxa. Vi har ansett oss kunna föreslå att dessa abonnenter undantas från kvotransonering med hänsyn till begränsade mätmöjligheter, administra-

tiva svårigheter och abonnentkretsens ringa andel av den totala gasför-

brukningen. Ett sådant undantag förutsätter dock att antalet ackordstaxeabonnenter inte ökar. EBU förordar i likhet med Svenska gasföreningen att nedmonteringen

Kvotransonering av energi 355

av gasmätare stoppas för att medge handlingsfrihet i framtiden till mer individuell tilldelning och kontroll. Som en följd av detta bör sådana bestämmelser utfärdas som förhindrar en utvidgning av ackordstaxesystemet till nya abonnenter. En sådan utveckling skulle nämligen kunna försvåra myndigheternas och gasverkens möjligheter att under kristid kontrollera försörjningen. Det bör uppdragas till planverket att utarbeta sådana bestämmelser. Mot bakgrund av bl. a. stadsgasens stagnation och gasverkens ekonomiska situation anser EBU att verken f. n. inte bör åläggas att återmontera mätare hos ackordsabonnenter.

[:hmz'taI'placerI'r1g Elförbrukarna bör ha en möjlighet att löpande kunna följa sin förbrukning, detta oberoende om de omfattas av en kvotransonering eller ej. I många fastigheter är mätarna idag av praktiska skäl placerade centralt i t. ex. källarutrymmen. Det kan då vara ytterst svårt för hyresgästen att själv läsa av sin förbrukning. l många fall krävs det medverkan av fastighetsskötaren. EBU anser det vara betydelsefullt att samtliga förbrukare, stora som små, bereds möjlighet följa sin elförbrukning. Därför bör man vid nybyggnation eller ombyggnad se till så att mätarna placeras på sådant sätt att individuell avläsning kan ske, antingen i anslutning till lägenheten eller också centralt men åtkomligt. SEF överväger f. n. dessa frågor. EBU föreslår att det uppdrages åt planverket att efter samråd med bl. a. eldistributörerna utarbeta föreskrifter för mätanordningarnas placering vid ny- och ombyggnad. Sådana bestämmelser bör kunna gälla fr. o. m. den l januari 1977.

12.4 Debitering, uppbörd, administration och besvär

l2.4.1 Elkraf! l kungörelsen (1973:902) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft sägs att ägare eller innehavare av kraftföretag skall uppbära och till SERN redovisa överuttagningsavgift, om ej nämnden beslutar annat. Elleverantören skulle, enligt SERN:s meddelanden och anvisningar, insända avläsningsuppgifter avseende egen förbrukning samt förbrukningen hos centralt ransonerade förbrukare. En överförbrukning skulle fastställas av SERN på basis av dessa avläsningsuppgifter. En ev. överuttagningsavgift skulle erläggas senast 30 dagar efter mottagandet av SERN :s räkning. Beslut om ev. avstängning fattades av SERN. De större förbrukarna hade, efter anmälan till SERN, möjlighet att föra över tilldelat energibelopp från en period till en annan. Överförbrukning fick dock ej kvittas. Konstaterad överförbrukning vid ransoneringsavräkning skulle meddelas konsumenten av SERN. Konsumenten kunde sedan inge en skriftlig förklaring. Beträffande detaljförbrukarna (mindre än 500000 kWh/år) skulle

356 Kvotransonering av energi

respektive elleverantör göra ransoneringsavräkning. Här fanns ej möjlighet till flyttning mellan olika ransoneringsperioder. Konstaterad överförbrukning skulle meddelas av elleverantören. Den konstaterade övarförbrukningen skulle meddelas SERN som sedan hade att fatta )eslut om uttag av överuttagningsavgift. Avgiftsräkning utfärdades av elleverantören. Denna hade också att till SERN redovisa influtna avgifter. Ev. utebliven betalning skulle meddelas SERN som kunde besluta om avstängning. SERN utarbetade aldrig några slutliga anvisningar om behandling av överförbrukningsfallen inom detaljsektorn. Jämkning av basvärden och andra frågor i anslutning :ill större elförbrukare handlades inom SERN. Vad beträffar detaljlörbrukare skulle jämkningsfrågor behandlas av kraftleverantören. De som ville besvära sig över beslut av leverantören fick inom tre veckor väida sig till elblockchefen. Besvär över beslut till elblockchefen fick anföra; inom tre veckor hos SERN. Det gavs också möjlighet till besvär hos KLngl. Maj :t (industridepartementet). I SERN:s utvärdering påpekas att fungerande rutiner bör :kapas för behandling av besvärsärenden ifråga om överuttagning. Man säger att det framförallt är angeläget att instanser för överklaganden finns ;om sållar bort ärenden i sådan omfattning att endast ett fåtal behöver b:handlasi domstol. Man ger följande förslag till instans- och besvärsordring ifråga om såväl basvärden och överuttagningsavgifter som dispenser xid restriktioner: ~ eldistributörer (med vissa undantag) «~ elblockchef - SERN (eller motsvarande) ~ Kungl. Maj:t.

12.4.2 Eldningsolja Under krisen 1973/74 gjorde oljeföretagen jämkningar av basväden efter BN:s instruktioner. Ansökan om extra tilldelning hade i om för sig kunnat avgöras av nämnden. Några sådana ärenden kom dock aldrig in. Bolagen jämkade och förskotterade oljeleveranser efter unierhandskontakt med nämnden. De 1700 storförbrukarnas ansöknngar om jäml-:ning och extra tilldelning handlades inom nämnden.

l 2.4.3 Stadsgas Någon stadsgasransonering blev aldrig aktuell 1973/74. Av det utkast till bestämmelser som utarbetats isamarbete mellan ÖEF och Gasfireningen framgår att stadsgasverken avgör framställning från konsunent om ändrad tilldelning. Vid avgörande av svåra frågor eller spirsmål av principiell natur skulle stadsgasverkens huvudmän kunna rådgöra med BN. I utkastet anges t. ex. att för vissa näringsgrenar kan en neiskärning

av gasförbrukningen medföra så stora ingrepp i verksamieten att

Kvotransonering av energi 357

sysselsättningen och produktionen kan komma i fara. Detta bör, sägs det, såvitt undvikas, varför gasleverantören efter framställning från möjligt konsument tillhörande några av dessa kategorier, efter noggrann prövning av varje särskilt fall, kan bevilja så stor ökning av tilldelningen att sysselsättning och produktion kan fortgå ostörd. Några regler för beslut om och debitering av avgift finns inte med i utkastet.

l 2.4.4 fjärrvärme Vid ransoneringen 1973/74 skedde ingen påföljd för de abonnenter som hade gjort överuttag. Som en serviceâtgärd tillskrev istället värmeverken dessa abonnenter och påpekade att överuttag gjorts och erbjöd sig att tillsammans med abonnenten diskutera orsakerna till överuttagen. Det visade sig nämligen att överuttag i de allra flesta fall berodde på sådana saker som dåligt intrimmade värmesystem, svårigheter att reglera värmeoch varmvattenförbrukningen, felaktigt beräknade basbelopp m. m. Endast i undantagsfall berodde överuttagen på slarv eller nonchalans från abonnentens sida. Värmeverksföreningen anser att man vid eventuella framtida ransoneringar i första hand bör bygga vidare på det förtroendefulla samarbete som råder mellan värmeverk och abonnenter. Föreningen har därför lanserat en tanke att särskilda värmekonsulenter skulle kunna knytas till värmeverken under en ransonering. Dessa värmekonsulenter skulle sedan ta kontakt med och hjälpa de abonnenter som ligger i riskzonen för överuttag innan överuttaget är ett faktum. Där särskilda skäl föreligger kan också konsulenterna hjälpa abonnenten att ansöka om extra tilldelning. På så vis skulle, enligt föreningen, problemet med överuttag reduceras väsentligt och ett positivare ransoneringsklimat tillskapas. För de abonnenter som uppenbarligen nonchalerar ransoneringen är det också Värmeverksföreningens uppfattning att det måste finnas något slag av påföljd. En lämpligt avpassad överuttagningsavgift torde här vara det naturligaste. Värmeverksföreningen förordar att registrering av överuttag samt beräkning av överuttagningsavgift sker genom värmeverkens försorg. Debitering av Överuttagsavgift bör dock ske på separat räkning, som inbetalas direkt till statsverket. o

12.4.5 EBU:s överväganden och förslag 12.4.5.1 Eldningsolja Det är som tidigare sagts väsentligt att man klart skiljer mellan jämkning av basvärde och extra tilldelning av eldningsolja. För uträkning av tilldelning under ransoneringsperioden är man och kommer man att vara beroende av oljeföretagens uppgifter om tidigare leveranser. Flera oljeföretag har sina kunddata upplagda på ADB vilket möjliggör en effektiv och snabb uträkning av de värden som skall gälla. Det är också

358 Kvotransonering av energi

Bränsle- Storför- 10 kontoret *D brukare

1 9. 2.

Samråds- 1 LäHS- QUE‘ grupp styrelse foretag 7 5 4. 3 3e. r Figur 12.2 A dnzinistra- Kristids- Kund tion för kvotransonering nämnd av cldningsol/a.

Systembeskrivning till flgur 12.2

l. BrK (se kap. 18) länmar anvisningar till länsstyrelse (LST) och kristidsnämnd (KN) om handläggning av ärenden rörande extratilldclning och överuttagningsavgift för eldningsolja. 2. BrK lämnar oljeföretagen klara anvisningar om den basvärdesbcräkning. tilldelning och ev. jämkning (teknisk justering) som företagen får göra. 3. Oljcföretagen beräknar tilldelning efter BrK :s anvisningar. 4. Kunden begär jämkning hos oljeförctaget. Företaget jämkar ienlighet med BrK:s anvisningar. 5. Kunden begär extra tilldelning hos oljeföretaget. 6. Oljeföretaget överlämnar ärendet om extratilldelning med eget yttrande om tidigare leveranser m. m. till KN beträffande mindre förbrukare (villor. flerfamiljshus, mindre industrier). 7. Ärenden beträffande medelstora industriförbrukarc går till LST. 6 och 7. KN eller LST prövar ärendet i enlighet med BrK :s anvisningar och utfärdar inköpslicens med eller utan debitering av överuttagningsavgift. Mot inköpslicensen kan kunden köpa olja från sin leverantör. Beslut om ev. övcruttagningsavgift fattas alltid av LST. 8. Små förbrukare kan anföra besvär i tilldclningsärendc till LST såvitt inte besvärsrätten beskurits av t. ex. administrativa skäl. 9. Mcdelstor förbrukare kan anföra besvär över LST:s beslut till BrK såvitt inte besvärsrättcn beskurits av t. ex. administrativa skäl. 10. Storförbrukarnas och offentliga organs behov av ledningsolja prövas av BrK efter de principer som utarbetas internt inom BrK. Besvär över BrK:s beslut i sådant ärende kan föras hos CHI.

endast oljeföretagen som under ransoneringsperioden löpande kan registrera leveranserna per abonnent. I många fall kan det saknas riktiga basvärden att utgå från, t. ex. för nya kunder, eller i samband med ändrade förutsättningar. Denna typ av jämkning bör oljeföretagen kunna handha i enlighet med klarajämkningsanvisningar från den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Denna jämkning bör begränsas till en mer teknisk justering, i vilken företaget inte skall behöva göra skälighetsbedömningar eller överväga särskilda omständigheter utanförjämkningssehemat. Alla ärenden om extra tilldelning (ändringar utöver teknisk jämkning) anser EBU bör handläggas inom den offentliga förvaltningen. Denna typ av prövning bör ske under myndighetsansvar. Det betyder att sådana ärenden bör handläggas inom länsstyrelser och kristidsnämnder. Pâ så sätt blir det också en offentlig myndighet som kommer att pröva frågor om debitering av överuttagningsavgift. Organisationen och ärendeflödena framgår av figur 12.2.

i Kvorransonering av energi 359

Genom en sådan ordning belastar man inte privata organ såsom oljeföretag med prövningsarbete eller beslut om debitering av överuttagningsavgifter. Denna administrativa process byggs in i den offentliga förvaltningen. Ansökningar om jämkning som faller utanför företagens jämkningsschema skall således överlämnas till kristidsnämnd resp. länsstyrelse.

l2.4.5.2 lilkraft

lilleverantörerna bör arbeta med ärenden om jämkning i stort på samma sätt som angivits beträffande oljeföretag. Elblockcheferna bör fâ myndighetsstattrs och i ransoneringsorganisationer komma in på samma sätt som länsstyrelserna. Handläggningsprocessen kan illustreras som i figur 12.3.

V Stor- Elförsörjnlngs- A ‘ _ 12. nämnden förbrukare 11_ l l

6 10. 1. V Sa5d“ Elblock grupp 4. g_ 13. I A 1. 5 8. y figur 12.3 Administra- 12. tion av kvotransone- M_ d e Elleverantér 3 J ringen avseende elforbrukare

Lilij kraft_

Systcmbcskrivnirzg till figur 12.3 1. l~.If6rs6rjningsnin1ndcn (El-‘N) meddelar anvisningar för elblockens och elleverantörernas medverkan i kvotransoneringen. lilleverantören får speciella anvisningar för den jämkning (teknisk justering) som får ske på det lokala planet. 2. lilleverantörerna beräknar tilldelning till mindre förbrukare som inte skall ransoncras direkt av lål-N, dvs. enligt förslaget de som har en förbrukning av 5 000› 500 000 kWh/år, efter blhNzs anvisningar. Meddelas resp. förbrukare. 3. Förbrukaren (abonnenten) kan begära jämkning på särskilt formulär hos leverantören. Leverantören jämkar i enlighet med lil-Nzsjämkningsanvisningar. Om _iämkningen faller utanför anvisningarna överlämnas ärendet med eget yttrande till elblockchefen. 4. Förbrukare som vill ha extra tilldelning (utanför teknisk justering), begär detta på särskild blankett som lämnas in till elleverantören. 5. l-llleverantören överlämnar ansökan med eget yttrande till elblockchefen som fattar beslut i frågan. 6. Förbrukare kan besvara sig upp till EIFN. 7. lxlleverantören läser av mätaren hos abonnenten och konstaterar ev. överförbrukning. Abonnenten meddelas konstaterad överförbrukning och ges tillfälle inkomma med förklaring. 8. Konstaterad överförbrukning meddelas elbloekchefen tillsammans med ev. förklaring. lilblockchefen beslutar om överförbrukningsavgift. 9. lilblockchcfen debiterar avgift och kontrollerar att avgift betalas.

360 K vommsonering av energi

10. lilblockchefens beslut om avgift kan överklagas till lll<N. ll. lil~’N beräknar och meddelar tilldelning till de stora förbrukare som skall ransoneras direkt av l-TIN (motsvarande grupper som 1973/74 hade en förbrukning om 500 000 kWh/år) samt beslutar om jämkning, extratilldclning och ev. överuttagningsavgift. Besvär i sådant ärende kan föras hos Ölilå l2. lilleverantören meddelar L-IFN avläsningar för stora förbrukare direkt enligt punkt ll ovan. 13. Berörda elblockchcfer skall vara föredragande i länsstyrelse i frågor som gäller konsumtionsreglering av clkraft inom länet. De bör också samråda med den samrådsgrupp som kan ha bildats. Genom denna ordning avlastas leverantören ansvaret för prövningar om extra tilldelning och för beslut om överuttagningsavgift. Elleverantören behöver inte heller debitera avgifterna och kontrollera betalningen.

l2.4.5.3 Stadsgas

Under krisen 1973/74 blev det aldrig aktuellt att införa någon stadsgasransonering även om en särskild lag utfärdades. Man har inte heller tänkt igenom den ransoneringsadministation som skulle kunna vara lämplig. l det utkast till anvisningar som finns har enligt EBU:s mening alltför stort ansvar lagts på de enskilda gasverken. EBU anser att man på gasområdet bör följa samma principer som ovan beträffande eldningsolja och elkraft. Den förordade ordningen kan illustreras som i figur 12,4.

Bränslekontoret

Samråds- Läns- QVUPP styrelse 10.

Figur 12.4 Administra- Gasverk Abonnent tion av kvotransonering avseende stadsgas. .‘~’.°°.“.

Systembeskrivning till figur 12.4 l. BrK utfärdar anvisningar för gasverkens medverkan i kvotransoneringen och ger anvisningar för jämkning (teknisk justering). 2. BrK utfärdar anvisningar till LST om deras medverkan i kvoransoneringcn och ger speciella anvisningar för deras handläggning av ärenden om extra tilldelning. 3. Gasverket beräknar tilldelningen och meddelar abonnent (cjhushållsabonncnt med gas för matlagning) tilldelning. 4. Abonnent kan begära jämkning (teknisk justering) hos gawerket, som kan jämka i enlighet med BrK:s anvisningar.

K votrarrsonering av energi 361

5. Abonnent kan begära extra tilldelning. 6. (lasverket överlämnar ansökan om extra tilldelning till LST med eget yttrande. LST beslutar om ev. extra tilldelning. 7. Abonnenten kan besvära sig över LSTiS beslut hos BrK. 8. (Zasverket läser av abonnentens mätare och konstaterar ev. överförbrukning. Abonnenten bereds tillfälle inkomma med förklaring. 9. (iasverket meddelar LST konstaterad övcrförbrukning och bifogar ev. skriftlig förklaring. LST beslutar om överuttagningsavgift. l0. LST debiterar abonncntcn avgiften och kontrollerar att betalning sker. ll. Abonncnten kan besvära sig över LST:s beslut om överuttagningsavgift hos BrK. 12. LST kan samråda med den regionala samrådsgrupp som kan ha bildats.

l 2.4.5.4 Fjä rrva rme Organisation och administrativ process bli densamma för fjärrvärme som för stadsgas. l stället för gasverket blir värmeverket det organ som räknar ut tilldelning, läser av, meddelar överuttag och vidarebeordrar ärenden för prövning och beslut till länsstyrelsen. Värmeverksföreningen har fört fram ett förslag om särskilda värmekonsulenter. EBU anser att denna typ av rådgivande verksamhet bör vara ett gott komplement till kvotransoneringen. Det bör ligga i värmeverkets intresse att dess abonnenter bereds tekniska möjligheter reglera sin våirmeförbrukning. Man kan se denna service som ett naturligt led i verkets verksamhet. EBU anser att övriga lokala energileverantörer (gasverk, elverk, oljeföretag) bör undersöka möjligheten att på liknande sätt i bristtid organisera en rådgivningsverksamhet. För en mer omfattande rådgivning och teknisk medverkan kan leverantören uppbära särskild ersättning. Kristidsnämnden bör som lokalt kristidsorgan verka för att sådan värmeteknisk service ordnas hos kommunens energileverantörer.

l2.4.5.S Principer för besvärsordning l de beskrivningar av kvotransoneringssystemen som lämnats i tidigare avsnitt har principen om s. k. tvåinstansordning följts. Det betyder att en förhrukare som erhållit beslut i tilldelningsärende, ärenden om överförbrukningsavgitt eller avstängning bör ges möjlighet att få beslutet prövat i en högre instans. Någon ytterligare prövning därutöver anses dock inte erforderlig. [SBU anser att tvåinstansordningen så långt möjligt bör tillämpas vid kvotransonering av eldningsolja, elkraft, stadsgas och fjärrvärme. EBU vill dock framhålla att under en ransonering kan antalet besvärsärenden om extra tilldelning bli så omfattande att en prövning inom den tidsram som aktuell ransvneringsperiod utgör ter sig helt illusorisk. Regeringen bör i sådana fall ha handlingsfrihet att helt beskära besvärsrätten. Det innebär att sökanden kan uppmanas att inge ny ansökan och där redovisa de ytterligare skäl och omständigheter som bör beaktas vid ärendets handläggning. EBU anser vidare att beslut om uttag av överförbrukningsavgift och

362 Kvorransonering av energi SOU 1975260

om avstängning av abonnent från vidare leveranser av el, stadsgas eller fjärrvärme alltid bör få föras upp till de centrala ransoneringsmyndigheterna för prövning. RLU kommer i sitt betänkande att närmare behandla frågan om besvär.

l2.4.5.6 Finansiering Administrationen av en ransonering medför alltid stora kostnader för såväl offentliga myndigheter som organ utanför den offentliga sektorn. Härtill kommer de affärsförluster som blir en automatisk följd av minskad försäljning (= ransonerad, begränsad förbrukning). Hittills har den principen gällt att särskild ersättning inte utgår för medverkan i de ransoneringssystem som myndigheterna tvingas införa. Under en längre tids ransonering kan man vid granskning av priskalkyler ta hänsyn till ransoneringskostnader vid fastställande av högstpriser eller nya taxor. Om fri prisbildning tillåts regleras kostnadstäckningen via priserna på ransonerade varor. EBU anser inte skäl föreligga att frångå hittills tillämpade principer. Man måste se en sådan fråga i ett större perspektiv, mot den situationen då läget förvärrats så att ransoneringen omfattar ett stort antal varor. Då drabbas många företag av både ransoneringskostnader och affärsförluster. Företag som genom ransoneringar åsamkas sådan kostnad att deras fortsatta verksamhet riskeras bör beredas möjlighet att ansöka om särskilt bidrag för upprätthållande av sysselsättningen. Det bör ankomma på statlig myndighet att pröva sådana frågor med beaktande av sysselsättningspolitiska skäl och produktionens värde för folkförsörjningen. instrument för sådant stödjande finns redan i normala tider. Denna typ av näringssubvention synes också bli aktuell först vid en längre tids ransonering. En ransonering medför nästan alltid minskade försäljningsinläkler inte bara för dem som levererar ransonerad vara utan (ickså för många andra företag. Det inbördes beroendet mellan branscher och företag ger sådana indirekta effekter. Affärsförluster av denna typ kan föranleda ingripanden från myndigheternas sida av sysselsättningspolitiska skäl. Särskild ersättning för affärsförluster vid ransonering bör ej komma i fråga. EBU anser därför att leverantörerna av eldningsolja, elkraft, stadsgas och fjärrvärme inte bör ges särskild ersättning av statliga medel för sitt arbete inom ransoneringssystemet. l kapitel l8 lämnas en närmare redogörelse för den föreslagna ransoneringsorganisationen centralt, regionalt och lokalt.

12.5 liBU:s överväganden och förslag rörande

överförbrukningsavgifter

Överförbrukningsavgiftens syfte är att motverka att förbrukare tar ut mer energi än som tilldelats för viss ransoneringsperiod. Det betyder att avgiften bör vara av sådan storlek att överförbrukning effektivt förhind-

SOU 197S:60 Kvorransonering av energi 363

ras. Avgiften kan således betraktas som ett komplement till straffsanktionerna,

Planerade avgifter l 9 73/ 74 Elkraft. Den avgift som skulle ha tagits ut vid överförbrukning om kvotransoneringen hade införts uppgick till l kr/kWh eller 87710 gånger normal taxa. Förutom avgift skulle för förbrukad energimängd den vanliga eltaxan erläggas. Stadsgas. Överförbrukningsavgiften fastställdes inte i lagen om ranso-

nering av stadsgas. Man planerade dock för en avgift på ca 3 kr/m“.

fjärrvärme. BN föreslog en avgift på 10 öre/kWh värme som lämplig avgift. Svenska värmeverksföreningen förordade i stället en avgift på 5 öre/kWh överuttagen värme. Eftersom normaltaxan var 5 öre skulle överförbrukningspåslaget bli 100 procent.

Överströmnirzgsrarzotverkande utformning l)et har ifrågasätts från flera håll, bl. a. från Svenska värmeverksföreningen, om inte det bästa resultatet från total energibcsparingssynpunkt skulle erhållas om avgifterna inom de olika energiområdena sattes i relation till energislagets utnyttjandegrad av bristråvara, då i första hand olja. Den bakomliggande tanken är därvid att om avgifterna ej sätts i relation till varandra kan överströmning ske från ett energislag till ett annat. om en eventuell överförbrukning skulle bli mindre kostsam inom ett energislag. Om överströmningen då skedde från ett energislag, som förnödenheten (oljan) effektivare, till ett annat med lägre utnyttjade bidra till ett försämrat — effektivitetsgrad, skulle avgiftsutformningen totalt sett -— försörjningsläge. Värmeverksföreningen har hävdat att vid en oljekris skulle en överströmning från fjärrvärme till elkraft t. ex. för av varmt vatten, kunna öka den totala oljeförbrukningen vid beredning samma nyttjandegrad av varmt vatten, därför att framställningen av varmt vatten sker effektivast i fjärrvärmeverk. Avgiften skulle därför ur denna synvinkel vara lägre vid överförbrukning av fjärrvärme än el, vilket borde medföra att om människor tog risken av att överförbruka borde de styras till att ta den risken på fjärrvärmesidan. Tanken att resurser skall användas där de effektivast kan knappa producera för folkförsörjningen nödvändiga förnödenheter, delas givetvis av EBU. Det är också känt att tendenser till sådana överströmningar, som ovan avsetts, kan uppstå i ransoneringssituationer, om ej ransoneringsär vaksamma. Från krisen l973~—74 kan nämnas att i myndigheterna

Stockholm förekom stencilerade upprop med uppmaning till hyres-

gästerna i vissa fastigheter att i större utsträckning än eljest använda gasspisarna som värmekälla vid bostadsuppvärmning, allt för att spara olja. Emellertid synes det mindre ändamålsenligt att styra förbrukningsinriktningen genom utformningen av överförbrukningsavgifterna. Enligt EBUts mening skall överförbrukningsavgifterna avvägas för varje energi-

364 K vorransønering av energi

slag att överförbrukning på effektivaste möjliga sätt motverkas. Önskar myndigheterna att en överströmning skall ske till visst emergislag skall tilldelningen inom energislaget ifråga höjas, eventuellt ikombinalion med restriktioner i användningen av annan energi. Det förutsättes att de centrala ransoneringsorganen för varje energislag och i sista hand ÖEF som högsta - under regeringen ansvariga myndigheten, fortlöpande följer utvecklingen under en ransonering och om tendenser till ökad överförbrukning förmärkes vidtager erforderliga åtgärder, t. ex. får till stånd höjning av överförbrukningsavgiften och/eller av utvidgning användningsförbud och restriktioner. Det är möjligt att ransoneringsmyndigheterna för att kunna avgöra hur olja bäst utnyttjas i ett krisläge bör undersökas i vilka anläggningar mesta energi kan utvinnas och vilken energiform som ger bästa utbytet hos förbrukarna, med hänsyn till överföringsförluster m. m.. En sådan undersökning har, med den inställning EBU intagit till överförbrukningsavgiftens syfte, ej ansetts erforderlig för att kunna ta ställning till avgifternas utformning. ÖEF bör dock överväga en sådan undersökning.

[rztervallanknuten avgift l den särskilda referensgrupp som bildats gemensamt mellan EBU och RLU har med företrädare för berörda energislag diskuterats den närmare utformningen av överförbrukningsavgifterna. lnom gruppen har olika synsätt på utformningen förts fram. Från gas- och fjärrvärmesidan har man närmast varit inne på att föreslå en avgift som skall utgå med visst belopp för varje överförbrukad enhet energi. Goda skäl kan anföras för att icke knyta avgifterna omedelbart till överförbrukad kvantitet utan försöka skapa en system med ”schablonavgifter inom vissa intervaller. Dessa intervaller skulle kunna anges i absoluta tal eller ställas i relation till tilldelningen. För att kompensera mätfel m. m. skulle avgiften i det första intervallet sättas mycket lågt för att sedan stiga. EBU anser att ett sådant system bör avvisas. De avgörande skälen är härvid att om avgiftens syfte skall vara att i görligaste män förhindra att förbrukare bryter mot ransoneringsreglerna och tar ut mer energi än tilldelningen medger, motverkar den skisserade avgiftskonstruktionen syftet/målet. En låg avgift eller kanske ingen avgift i första intervallet ~ låt säga en överförbrukning mellan IAS procent av tilldelningen ~ kommer att medföra att förbrukaren kalkylerar in energimängden inom första intervallet som ”en tillåten-förbrukning”. EBU förutsätter att de centrala i sina anvisningar

ransoneringsmyndigheterna för resp. energislag

i stället ger sådana riktlinjer att vederbörlig hänsyn tas till mätningsfel och andra ofullständigheter, som kan förekomma i det material varpå avgiften skall beräknas. Detta kan ske exempelvis genom att en viss procent av tilldelningen alltid skall avräknas som ett grundavdrag. Vid sådant förhållande bör avgiftskonstruktionen ej påverkas av mätningsfel eller andra liknande omständigheter.

K vorransonering av energi 365

A vgiftens storlek och intervaller Det går givetvis ej att fastställa i förväg hur stor en överförbrukningsavgift skall vara i en eventuell framtida energikris. samhällsutvecklingen, den ekonomiska situationen vid ransoneringstillfället, krisens struktur m. m. måste vägas in. För att idag effektivt motverka en överförbrukning anser EBU att avgiften måste sättas till minst fem gånger priset på den ransonerade förnödenheten. Det kan påpekas att en avgift om l kr/kWh under krisen 1973 74 skulle ha varit ca 8»l0 gånger högre än den normala energiavgiften för elkraft. Med en avgift, som skulle motsvara 5-10 gånger priset på förnödenheten skulle ovan diskuterade intervaller sannolikt få göras mycket små, om ej avgiftens konstruktion skulle upplevas som påtagligt orättvis. Ett exempel från elsidan får illustrera detta. Om ett första intervall mellan l--ø 100 kWh för överförbrukning skulle vara avgiftsfritt och inom andra intervallet från l01 till 400 kWh avgift pliktigt med 100 kr (inom hela intervallet) skulle säkerligen den som överförbrukar 105 kWh anse sig orättvist behandlad, då han tvingas erlägga 100 kr medan grannen A som Överförbrukat 100 kWh klarar sig undan utan någon avgift och grannen C, som Överförbrukat hela 400 kWh, också betalar 100 kr. Resultatet skulle inte bli mycket bättre om intervallerna vore ställda i relation till tilldelningen. Om 2 procents överförbrukning vore första intervallet och avgiftsfritt samt 27 10 procent andra intervallet med en avgift av 500 kr. så skulle säkerligen en person som tilldelats 6 000 kWh inte anse sig särskilt välvilligt behandlad om han gjort sig skyldig till 3 procents överförbrukning av tilldelade 6 000 (= 180) kWh och tvingades erlägga 500 kr medan grannen, som fått sig tilldelat 10 000 kWh, Överförbrukat 10 procent (= l 000 kWh) och också betalade 500 kr. För att råda bot härpå skulle stegen mellan intervallerna behövas göra mindre. Skillnaden mellan mycket små steg mellan intervallerna och en till överförbrukningen direkt relaterad avgift torde för överförbrukaren knappast vara skönjbar och ej till påtaglig fördel. Sammanfattningsvis synes ur såväl rättvise- som praktisk synvinkel en till överförbrukningen direkt knuten avgift vara att förorda.

Avgzftens storlek och olika energiformer

Det har ifrågasatts om en så hög avgift som fem tio gånger det normala energipriset kan motiveras annat än på elsidan. EBU har emellertid mot bakgrund av diskussionen om överförbrukningsavgiftens syften ej kunnat finna anledning att behandla andra energislag annorlunda än elkraften. litt hypotetiskt exempel får illustrera tankegången.

Familjen A bor i ett hus med en normalförbrukning av 5 m3 olja per

år. De betalar härför 600 kr/m3 = 3 000 kr. årligen. Familjen B bor i ett

likvärdigt eluppvärmt hus. De förbrukar 30000 kWh årligen till en kostnad av 10 öre/kWh eller 3 000 kr/år. Vid en ransonering bestäms tilldelningen till 80 % av normal förbrukning per år. Familjen A får 4 m3

366 K vorransonering av energi

per år och familjen B 24 000 kWh per år. Båda familjerna gör sig skyldiga till överförbrukning och använder lika mycket som under ett energi normalt år. A överförbrukar l m“ á 600 kr och B 6 000 kWh kWh á 10 öre/kWh = 600 kr. Om nu elsidan skulle drabbas av en överförbrukningsavgift av 1 kr/kWh (= 10 gånger priset) skulle överförbrukningen av 6 000 kWh kosta familjen B 6 000 kr. Skulle avgiften på annan energi sättas till 2 gånger energipriset skulle den överförbrukande familjen A, som i likhet med familjen B hållit samma värmestandard som tidigare, klara sig undan med 1 200 kr eller l/5 av B:s avgift. Skulle avgiften däremot ha satts till 10 gånger priset jämväl på oljesidan skulle Azs avgift också blivit 6 000 kr.

Även om ingen millimeteravvägning mellan energislagen förordas visar ändock att det ingalunda exemplet endast är på elsidan som väl tilltagna avgifter är fullt möjliga och från effektivitetssynpunkt nödvändiga.

Progressiv avgzft Ett annat är om avgifterna spörsmål skall göras progressiva; ju större överförbrukningen är desto mer stiger avgiften för varje överförbrukad mängdenhet inom vissa intervaller. Det har i vart fall ifrågasatts om ej en progressiv avgift eller en annan avgiftnivå för företag än för övriga förbrukare skulle kunna medföra att ransoneringar gjordes konkurrensneutrala, varmed då skall förstås att en ransoneringslojal” företagare ej skall komma i ett sämre konkurrensläge än en skrupelfri företagare som hänsynslöst överförbrukar för att kunna vinna marknadsfördelar. Även för andra överförbrukare skulle en progressiv skala medföra en stegring i påföljdens intensitet vid större överförbrukning. Som ovan konstaterats är överförbrukning objektivt sett en överträdelse av ransoneringsbestämmelserna som bör kunna föranleda straff. Av billighetsskäl och på grund av bevistekniska svårigheter och andra praktiska överväganden har den ekonomiska sanktionsformen, överförbrukningsavgift, valts för att undvika problemen vid mindre överförbrukning. EBU har ej funnit skälen för att konstruera överförbrukningsavgiften som en progressiv avgift så starka att de motiverat ett avsteg från den mycket enkla konstruktionen med en fast avgift för varje förbrukad mängdenhet av energiformen fråga. Det bör kanske påpekas att för storförbrukare, för vilka energipriset kan sjunka per mängdenhet vid stigande förbrukning, blir en fast avgift för varje överförbrukad mängdenhet i förhållande till energipriset i viss mån en progressiv avgift.

RL U:s arbete

lnom RLU har ett avsevärt arbete lagts ned på att studera olika problem med rättslig anknytning avseende kvotransonering av energi och överförbrukningsavgifter. RLU kommer i sitt betänkande att behandla bl. a. förbrukningsbegränsande åtgärder och hyresförhållanden (t. ex. uppsägning av hyresavtal, Självhjälp, hyresnedsättning, skadestånd), övervältring av avgift på hyresgäst och speciella problem vid kollektivleveranser. EBU kommer därför inte att behandla dessa frågor närmare.

1975:60 367 sou

13 Elkraft

13.1 inledning

Förbrukningen av elektrisk kraft reglerades under krisperioden 1973/74 olika Vidare planerades för en genom slag av användningsrestriktioner. kvotransonering som dock aldrig behövde tillgripas på grund av förbättrat och omslag i väderleken. EBU har i kapitel 12 fört försörjningsläge samman olika frågor om kvotransonering av energi, dvs. också elkraft. Därför behandlas inte kvotransonering av elkraft närmare i detta kapitel. Vissa tidigare erfarenheter av förbrukningsregleringar på elområdet redovisas i kapitel 12. Frågor om information och sparkampanjer tas upp närmare i kapitel 17 i kapitel 15. Vidare diskuteras organisationsfrågorna och 18. SERN har i januari 1975 avgivit en rapport om verksamheten under december 1973—november 1974. Denna rapport, liksom (‘DL:s perioden Elsparandet 1973/74”, har av chefen för industrielsparkanslis rapport departementet överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden. Detta kapitel är i huvudsak baserat på SERN:s rapport.

13.2 Vissa internationella erfarenheter

som l kapitel 6 har lämnats vissa allmänna synpunkter på de krisätgärder vidtogs i andra länder under hösten och vintern 1973/74. l bilaga 1 och 2 finns internationellt material samlat. Här skall kortfattat ytterligare om regleringen av elkraft i andra länder. återges vissa uppgifter

N ørge Det infördes under krisen 1973/74 inga förbrukningsregleringar avseende elkraft. l stället stimulerades viss övergång inom industrin från användbränslen till användning av elkraft. Konsumtionsbegränsning av flytande är f. n. föremål för särskilt studium i en utredning. ningar på elområdet Norges energiförbrukning år 1973 fördelades med 54 procent på elkraft, 43 och 3 procent på olja/gas resp. fasta bränslen. Tidigare har det hänt att de lokala elverken har varit tvungna att, till av vattenbrist i magasinen, begränsa sina leveranser. Man har då följd

368 E/krq/i

tillgripit periodisk bortkoppling. Numera har risken för sådana drastiska åtgärder minskat i och med ihopkopplingen till ett riksnät.

Danmark

Handelsministeriet utfärdade den 19 november 1973 kungörelse om begränsning av elförbrukningen. Däri förbjöds följande användningsområden: ljusskyltar, fasadbelysning och reklambelysning, -- under icke arbetstid belysning av kontor, butiker och utställningslokaler (inkl. skyltfönster), annat än om säkerhetsskäl påkallar det i Lex. apotek, banker, guldsmedsaffärer, samt ~ offentlig och privat utomhusbelysning av typ fasadbelysning. julbelysning. Belysning av offentliga platser, gator och vägar skulle kommunerna m. fl. efter samråd med polisen begränsa så långt som möjligt med hänsyn till trafik- och andra säkerhetsmässiga skäl. Från dansk sida har man anfört att användningsrestriktionerna hade betydande effekt psykologisk som stöd åt den då pågående sparkampanjen. Restriktionerna var dock svåra att kontrollera. Polisen hade också vissa problem avseende bl. a. ökat antal inbrott. Spänningen i nätet sänktes under krisen med en bedömd spareffekt på ca 2 procent. Vidare diskuterades möjligheten till periodisk bortkoppling. Man fann dock att konsekvenserna skulle bli alltför svåra.

Finland För elsidan konstaterades att energikrisen 1973/74 i första hand var en oljekris och inte en elförsörjningskris eftersom elkraftbalansen var betryggande med tillgängliga resurser. Värmekraftstationerna hade tillräckligt med fossila bränslen för hela produktionssäsongen. Kollager fanns för 15 månaders elproduktion. Då emellertid en stor del av den marginella elproduktionen baseras på olja (f. n. 35-40 procent vattenkraft, resten baserad på olja och kol) ansågs det angeläget att genom restriktioner begränsa elförbrukningen. Neddragningen av oljebaserad clkraftproduktion fick som följd att läget utvecklade en sig till effektbristsituation och inte en energibristsituation. l mitten av december 1973 införde förbud regeringen mot användning av elkraft för speciella ändamål. Det gällde restriktioner beträffande t. ex. reklam- och vägbelysning, eluppvärmning av garage, användning av motor- och kupévärmare samt extra elradiatorer. Vidare infördes tvingande föreskrifter beträffande högsta tillåtna inomhustemperatur samt användningen av luftkonditionerings- och luftfuktningsanläggningar. Handels- och industriministeriet kunde medge undantag från bestämmelserna. Elleverantörerna och deras organisationer var endast inkopplade i informations- och rådgivningsfrågor. 1 början av januari 1974 fick man förvarning om att den fasta

Elkrq/i 369

kraftleveransen från Sverige skulle komma att påverkas av den planerade kvotransoneringen i Sverige. Man började då diskutera en egen kvotransonering. Planerna kretsade kring ett system grundat på i första hand tidigare förbrukningsuppgifter och sannolikt med någon form av Överförbrukningsavgift. Man var inställd på differentiering mellan olika förbrukningsgrupper inom industrin. Som alternativ diskuterades också ett system med självreglering genom styrd prisrelation mellan elkraft och olja varvid en fastställd produktionsvolym hos varje företag eller grupp av företag skulle vara utgångspunkt. Man hann dock aldrig utforma ett färdigt ransoneringssystem och efter energikrisen synes man inte heller ha fortsatt utvecklingsarbetet. Restriktionerna hävdes vid utgången av maj månad. Man har därefter utfärdat mer permanenta sparrekommendationer. Effekten av de tvångsmässiga och frivilliga konsumtionsbegränsande åtgärderna blev att förbrukningen under år 1974 kvarstod vid 1973 års nivå medan den genomsnittliga årsökningen under perioden 1970-1973 hade varit ca 10 procent. Däremot var utvecklingen olika för olika förbrukargrupper. Industrin Ökade med 2 procent medan hushåll och servicenäringen minskade lika mycket.

Sc‘/zwei: Elförsörjningen baseras f. n. till ca 70 procent på vattenkraft. Resten produceras i oljekraftverk eller kärnkraftverk. All utbyggnadsvärd vattenkraft anses vara utbyggd. Man har också ett ganska stort elkraftutbyte med grannländerna som varierar beroende på hydrologiska förhållanden. Under de senaste vinterhalvåren har exporten varit mellan 2 och 4 procent och importen l och 13 procent av totalförbrukningen. På grund av förseningar i kärnkraftutbyggnaden förutser man risk för elbrist ända fram till åren 1980-81. Bristen beräknas kunna komma att uppgå till ca 20 procent. Under krisen 1973/74 förutsåg man en elbrist som dock inte blev så hård som man befarat på grund av gynnsam väderlek. Man införde restriktioner beträffande reklam- och skyltfönsterbelysning. Någon kvotransonering behövde aldrig tillgripas. Ransonering, restriktioner samt, såsom yttersta nödfallsåtgärd, bortkoppling förbereddes dock av de schweiziska elverkens förening. Inför vintern 1974/75 ansågs risken för elbrist vara så stor att man fann det nödvändigt att förbereda tvångsmässiga åtgärder för konsumtionsbegränsning. Förbundsrådet lade fram ett förslag till elransoneringslag som antogs den 13 december 1974. Vidare har förbundsrådet tillsatt en kommitté som skall utforma de åtgärder som erfordras för att man praktiskt skall kunna tillämpa lagens bestämmelser. En kvotransonering kan komma att beröra alla konsumenter. Man utgår från föregående års förbrukningsvärden. Schabloner anses svåra att göra. Avläsning sker troligen genom respektive elverk, kanske upp till en gång per månad. Normalt läser man av en gång om året. Överförbrukning kontrolleras genom avläsningar och stickprovskontroller. Överförbruk-

370 E lkraft SOU l975:6O

ning avses bli beivrad genom avstängning och av vissa plombering elapparater. Vid fortsatt överförbrukning kan böter upp till 40 000 SFr utdömas. Ransoneringen administreras centralt av Amt für Energiewirtschaft och lokalt av respektive eldistributör som då får myndighetsstatus.

England De brittiska kolgruvearbetarnas strejk i början av år 1972 medförde stopp för all kolleverans till kraftindustrin. De sinande samt störkollagren ningar i leveransen av andra för kraftproduktionen förnödenväsentliga heter tvingade fram en långtgående elransonering. Emergency Power Act möjliggör för regeringen att sätta nödvändiga lagar i funktion. Man räknar med två å tre dagar från beslut till verkan. Electricity Council (EC) är högsta verkställande organ. Begränsningarna 1972 hade två syften, dels energibesparing, dels att möta akuta effektproblem då antalet aggregat i drift fick hållas nere. Förutom besparingspropaganda och restriktioner två typer av tillgreps tvångsmässig nedskärning, dels spänningsreduktion i två steg om 3 procent vardera, dels bortkoppling av abonnentområden efter ett cirkulationsschema. Bortkopplingarna skedde i cykler innebärande 3 á 4 timmars avbrott följt av 3 å 4 timmars osv. Abonnenterna matning fördelades i sex grupper som sedan kom att genomlöpa ett schema med hög risk, medelrisk och låg risk att bli bortkopplade. Det praktiska genomförandet sköttes av The Area Boards. Bortkopplingarna skedde huvudsakligen på ll eller 33 kV nivå och omfattade block på vardera ca 5 MW. Några speciella brytararrangemang för dessa ransoneringsbortkopplingar finns inte och planeras heller inte för framtiden. Vissa högprioriterade abonnenter, som exempelvis fick vattenverk, undantas och vissa andra abonnenter, som hade turen att befinna sig på samma matningsgren, fick samma förmån. Vattenförsörjningen bedömdes synnerligen viktig liksom också elleveranserna till större sjukhus. Smärre sjukhus fick däremot klura sig pa egna reservaggregat. Den större processindustrin samt ca lO procent av övrig belastning var undantagen bortkopplingen. Processindustrin fick skära ner sin konsumtion med 50 procent med egna metoder. Övrig industri över 100 kW var förbjuden att arbeta på söndagar och på tre av de övriga dagarna i veckan. Bortkopplingstiden 3-4 timmar valdes som ett troligt maximum för vad hushållen kan tåla med hänsyn till Vattenförsörjning, hissar, kylskåp, frysdiskar, telefoner (batterier) m. m. Skiftningen från grupp till grupp skedde efter initiativ inom varje Area Board. Schema! i publicerades förekommande media. Överhuvudtaget ägnades informationssidan stor uppmärksamhet. Allmänt ansåg man inom Electricity Council ransoneringsmetoden efter omständigheterna vara acceptabel. Störningar och svårigheter av olika slag bedömdes inte större än man kunnat vänta. Arbetsbelastningen genom bortkopplingarna var dock mycket stor varför metoden sannolikt

E [kraft 371

inte kunde ha tillämpats oförändrad under en längre tid. skars ner till 70 procent som maximum och under hela Förbrukningen till 75 å 80 procent. Vädret var relativt normalt eller möjligen perioden mildare. Vid bedömningen bör beaktas att den industriella något verksamheten begränsades mycket kraftigt genom restriktioner i fråga om arbetstid. Informationen ansågs såsom synnerligen viktig. Det blev få klagomål över EC:s beslut. Klagomål kunde normalt hänvisas till regeringen (Department of Trade and Industry). Departementet hade inga egna elmedförde att ersättningsanspråk för experter. Force-majeur-paragrafen utebliven leverans inte kunde resas. Under krisen 1973/74 förbjöds användandet av elkraft för reklam, skyltning, belysning utomhus för rekreationsändamål, underhållning, etc. Vissa generella undantag medgavs. Vidare förbjöds användansport det av elkraft i lokaler för industriellt och kommersiellt ändamål eller byggnationer annat än under tre dagar i veckan. Under vilka dagar som berodde på i vilket av landets 18 elområden elanvändning medgavs, lokalen var belägen. För affärslokaler gällde ett annat schema. Där fick man använda elkraft antingen på för- eller eftermiddag beroende på lokalens belägenhet. En lång rad generella undantag medgavs. Boards medgavs rätt att inte behöva fullfölja kontrakterade Electricity leveranser. Vidare reglerades ett fåtal storförbrukare individuellt ned till Resten reglerades via de användningsrestriktioner i tiden som 65 procent. nämnts ovan. Vid EBU:s besök i London anfördes att kapacitetsbristen innebär större försörjningsosäkerhet än bränslebristen och är också svårare att kontrollera. För att säkerställa att inte efterfrågan överstiger utbudet måste den nödvändiga konsumtionsminskningen uppnås genom begränsfår utnyttja elkraft, förstärkt med ning i det antal dagar som industrin roterande bortkoppling. Vidare framhölls att det finns starka legala invändningar mot författningsenliga förbud avseende användningen av el i hushållen på grund av att verkställa sådana förbud och oviljan att kontrollera i svårigheten enskilda bostäder. Department of Energy (DOE) sade sig ännu ej funnit avseende hushållen än roterande bortkoppnågon annan regleringsmetod ling. Under krisen 1972 utförde elindustrin ett system med selektiv, roterande (Rota Plan C). Denna plan möjliggjorde fortsatta bortkoppling leveranser till vissa känsliga abonnenter. Planen är dock helt beroende på medverkan från elindustrins tekniska personal och kan inte användas mer som än en begränsad tid på grund av det stora arbetet med kopplingar drabbar teknikerkåren. Vid en något längre kris tänker man sig en som inte medger hänsynstagande till enskilda, känsliga ”Solderplan” abonnenter. På grund av de vittgående konsekvenserna ansåg DOE bortkopplingen vara den sista åtgärden före systemets sammanbrott. Detta betyder, enligt DOE, att bördan att begränsa konsumtionen kommer i framtiden att falla och handel, bortsett från på industri frivilligt sparande inom hushållssektorn.

372 Elkra/t

Reduktionsplanen för industrin och handeln utgår, som tidigare, från begränsningar i användningstiden genom t. ex. tredagarsvecka. På Nordirland tillämpade man dock ett kvoteringssystem under krisen l973/74. Då ett sådant system medger större flexibilitet finns ett tryck på DOE att också för England planera ett kvotsystem. Inom DOE utgår man därför från att i en framtida kris i första hand kvotera elkraften för att, om så bedöms nödvändigt, i ett senare skede koppla bort och föreskriva tidsbegränsning. Kvotsystem skall i så fall endast användas för industrier och större kommersiella abonnenter. Vid kvotberäkningen utgår man från historiska förbrukningsuppgifter, senaste månaden eller senaste kvartalet. Abonnenter med säsongmässig elförbrukning planerar man kvotera efter förbrukningen under motsvarande period föregående år. Elkraften fördelas i så fall veckovis efter viss formel. Man säger sig avse generellt undanta från kvoteringen de abonnenter som undantogs från tredagarsveckan 1973/74. Man strävar dock efter att i kvotsystemet undanta ett mindre antal. De storkonsumenter som har en månadsförbrukning överstigande 300 000 kWh (ca 3 000 eller 28 procent av totala elförbrukningen) skall anmodas att veckovis rapportera sitt verkliga eluttag. Area Electricity Boards skall meddela varje abonnent hans tilldelning och efter varje månad meddela jämförelsen mellan tilldelning och uttag. Alla andra kvoterade abonnenter skall anmodas att i lokalerna klart annonsera tilldelad resp. förbrukad kvantitet. Speciella kontrollanter skall bevaka att detta görs. Man har inom elindustrin gjort upp beredskapsplaner som t. ex. kartlägger särskilt känsliga abonnenter i händelse av kapacitetsbrist. Roterande bortkoppling ansågs vara en mycket svåradministrerad åtgärd. Det krävs ett stort antal tekniker. Man ansåg ca 3 veckor vara maximal regleringstid. Sedan får man en anpassning av förbrukningen till det roterande schemat. Hushållsarbetet omorganiseras och förbrukningen förs över till nya tider. l framtiden ansåg man sig inte kunna koppla bort på den låga nivå man gjorde 1972. Det betyder att många känsliga abonnenter inte kan klaras. Mot denna bakgrund har en del abonnenter skaffat sig rerervkra/taggregat. F. n. pågår en landsomfattande inventering av dessa aggregat. Under krisen 1972 knöt man arbetsridsbegränsningar till den roterande bortkopplingen. Under krisen 1973/74 avstod man från bortkoppling och hoppades uppnå effekt genom tredagarsveckan. DOE ansåg att också begränsad arbetsvecka är en väl drastisk åtgärd för att uppnå elbesparing. Man inriktar sig i stället på kvotering. Den totala kvotkrets man f. n. planerar för omfattar ca 1 l/2 milj. abonnenter. Ett problem som iakttagits är de störningar av basvärden som följer med täta regleringar och sparkampanjer. Som alternativ överväger man day-restrictions, då abonnenterna själva får välja vilka dagar som besparing skall ske. Kvoteringssystemet ansåg man medföra en rad administrativa problem. Man tänker sig ca 250 kontrollanter eller en kontrollant per 10000 abonnenter. Det ansågs svårt att få fram sådana bevis för överträdelser så att det kunde leda till åtal.

SOU l975:60 E /krq/i 373

13.3 Vissa förutsättningar

I SERN:s rapport redovisas vissa allmänna förutsättningar för konsumtionsbegränsning på elområdet. Här skall vissa av dessa förutsättningar återges. För en nödvändig strukturering av tänkbara bristsituationer bedöms det vara rimligt att som en grundindelning räkna med två huvudgrupper, varav den allmänna energibristen är en och den isolerade elbristen en annan. Elbristens storlek anses under de närmaste åren med rimlig sannolikhet komma att överstiga ca 30 procent under vintersäsongen om knappast inte en total avstängning från fossila bränslen inträffar. En sådan situation betraktas som osannolik och skulle dessutom, om den inträffade, så totalt ändra samhällsbilden att en planering på detta stadium svårligen låter sig göras. Att elbristen trots allt bör kunna begränsas till relativt ”låga” procenttal förklaras dels av den stora andelen vattenkraft, dels av att en total överströmning till elenergi från exempelvis olja förhindras av rent tekniska begränsningar. Två alternativa bristfall diskuteras, ett med måttlig brist och ett med stor brist. Som övre gräns för måttlig brist väljs 15 procent. Praktiskt väljs även beträffande bristens varaktighet två diskussionsalternativ, kort respektive lång varaktighet. Övre gränsen för kort varaktighet sätts vid sex månader. Med elbrist har man i huvudsak avsett brist på elenergi. Ett studium av de tänkbara begränsningsfaktorerna klargör dock att det också kan bli fråga om effektbrist. De regelbundet återkommande effektbristsituationer som kan bli följden av exempelvis brist på bränsle till gasturbiner eller mycket omfattande haverier anses förtjäna uppmärksamhet i en diskussion om konsumtionsbegränsning. Vissa tekniska förutsättningar har redan redovisats i kapitel 12. Härutöver kan följande nämnas. Principiellt kan man koppla bort samtliga förbrukare individuellt med hjälp av brytare, effektfrånskiljare eller säkringar. Praktiskt är det dock bara de största högspänningsanslutna förbrukarna som med rimlig personalinsats kan kopplas individuellt. De lågspänningsanslutna och de minsta högspänningskonsumenterna får tas över en kam och kopplas områdesvis via kopplingsorgan i fördelningsstationer eller nätstationer. Något system för favoriserad belastning förekommer således inte i det svenska eldistributionsnätet. Möjligheterna att komplettera kopplingsorgan och mätutrustning med tanke på eventuell ransonering genom bortkoppling begränsas främst av ekonomiska faktorer men också ofta av tillgängligt utrymme. Leveransspänningen skall enligt gängse leveransavtal hållas inom gränser som överensstämmer med god teknisk praxis. En anvisning om vad som avses därmed finns i SEN-normerna. Spänningshållningen enligt dessa normer är dock ett frivilligt åtagande och något formellt hinder för avvikelse i en krissituation finns inte. Praktiskt bestäms gränsen av de skadeverkningar man kan befara.

374 E /krafl

13.4 Användningsrestriktioner

13.4.1 SliRNss rapport

Vid nämndens första sammanträde den 14 december 1973 framlades ett förslag till SERN Meddelande nr 1 avseende ”inskränkningar i rätten att använda elektrisk kraft för vissa ändamål” som i stort byggde på motsvarande meddelande från 1970 men med vissa modifieringar och kompletteringar. Likaså utarbetades anvisningar som bl. a. något ytterligare utvecklade elblockchefernas och elleverantörernas åligganden och som innehöll regler för tillämpning och dispensgivning. 1 koncentrat föreskrevs följande inskränkningar.

Elvärme Obebodda fritidshus förbud med vissa undantag för att förhindra egendomsskada Garage förbud Motor- och kupévärmare förbud med vissa undantag vid lägre yttertemperatur än --l0°C och vid medicinska skäl Extra elvärmeapparater förbud med vissa undantag vid medicinska skäl Lager, upplag, magasin, 0. dyl. förbud med vissa undantag Uppvärmning utomhus förbud med vissa undantag Trottoar, gångbana, väg förbud Snösmältning förbud Ångalstring förbud med vissa undantag

Belysning Ljusskyltar, fasadbelysning, af- förbud med vissa undantag betr. fischtavlor o. dyl. Utomhusjul- vägledningsskyltar granar Skyltfönster förbud under icke-öppethållningstid

Gata, väg, parkeringsplats, upplag högst 0,25 w/m* eller alt. hälften

av den normalt installerade effekten. Vissa undantag betr. gångtunnlar m. m. och vid säkerhetsskäl Belysning utomhus förbud under dygnets ljusa timmar Lokal där personer ej vistas eller förbud där tillfredsställande dagsljus finns Arbets-, butiks- och kontorsloka- högst 10 W/m2 (under icke-öppet-

ler hållande högst 2 w/m? om säker-

hetsskäl så påkallar)

Trafikutrymmen inomhus t. ex. 2 W/m2

trappor och korridorer Arbetsplatser utomhus 5 W/m2 Idrottsanläggningar utomhus förbud kl. 22 - gryningen.

Dispensgivningsrätten delegerades liksom 1970 till elblockcheferna med rätt för dessa att vidaredelegera till elleverantörerna. Liksom 1970 lades också övervakningen av efterlevnaden på eldistributörerna.

SOU l975:60 E lkrqfi 375

l början blev strömmen till SERN av förfrågningar om innebörd och tolkning av bestämmelserna mycket intensiv. Sammanträden för diskussion av restriktionerna hölls med företrädare för en rad organisationer och myndigheter. Med ledning av vad som framkommit vid skilda tillämpningdiskussioner och vid behandling av dispensärenden och under iakttagande av utvecklingen beträffande konsumtionsminskning och kraft- och oljesituation beslöt SERN om successiva lättnader i restriktionernas omfattning. l den enkät som SERN genomförde får restriktionsverksamheten goda vitsord av såväl elleverantörer som industrin (och andra tillfrågade större elförbrukare). Beträffande tidpunkten för information anser dock ca 20 procent av de tillfrågade att den varit för sen. Vissa restriktioner anses ha varit svåra för konsumenterna att efterleva och/eller för elleverantörerna att kontrollera efterlevnaden av. Främst gäller detta elvärme i fritidshus, extra elvärmeapparater, bilvärmare samt belysning i arbets-, butiks- och kontorslokaler. Endast ett 30-tal industrier och ett 10-tal övriga företag (av totalt 2 342 företag som besvarat enkäten) har uppgivit att en produktionsminskning och/eller försäljningsminskning inträtt till följd av restriktionerna och det frivilliga sparandet. I flertalet av dessa fall beror minskningen icke på interna âterverkningar utan på marknadsförändringar (mindre efterfrågan på elvärmeapparater, lampor osv.). Minskningen av den egna elförbrukningen har sålunda kunnat ske praktiskt taget utan konsekvenser för produktionen. Däremot redovisas olägenheter i form av sämre arbetsmiljö o. dyl. av ett lO0-ta1 företag. SERN anser det vara svårt att bedöma hur den uppnådda konsumtionsminskningen fördelar sig på effekt av restriktioner respektive av frivilligt sparande. Vissa bedömningar pekar mot att restriktionerna medfört en minskning av elförbrukningen med som mest 3-5 procent. Den indirekta psykologiska betydelsen av restriktionerna för totalresultatet av konsumtionsminskningen anses dock också viktig. Enligt SERN är det teoretiskt möjligt att genom restriktioner välja grad av belastningsreduktion mellan 0 och 100 procent. Praktiskt lägger svårigheterna att kontrollera och styra efterlevnaden hinder i vägen. Man ifrågasätter om det överhuvudtaget är möjligt att med rimlig administrativ insats nämnvärt styra efterlevnaden av restriktioner. l realiteten anses det vara lojalitetsfaktorn som är nästan helt avgörande för resultatet. Handläggandet av metoden som sådan liksom bedömningen av varierande förutsättningars inverkan på resultatet anser man blir likartad för ”restriktionsmetoden” och för ”propagandametoden”. Beträffande sparkampanjer se vidare kapitel l5. Av de senaste årens svenska erfarenheter har man dragit den slutsatsen att det genom måttliga restriktioner är möjligt att vintertid reducera belastningen med ca 3 procent. Kännetecknande för dessa måttliga restriktioner har varit att de förutsatt i stort sett ostörda samhällsfunktioner och oreducerad produktion. Restriktioner i en omfattning som allvarligt stör samhällsfunktionen anses kunna accepteras endast under extrema omständigheter och då sannolikt först sedan kvotransonering

376 E lkrqft

införts och visat sig otillräcklig. Restriktionerna bedöms emellertid även ha en avsevärd indirekt inverkan, nämligen på allmänhetens sparvilja. Det ifrågasätts om inte vissa restriktioner är ett nödvändigt komplement till sparpropagandan.

SER N :s förslag l ett läge då frivilligt sparande inte bedöms tillräckligt anser SERN att måttliga restriktioner beträffande användning av el för vissa ändamål bör tillgripas. Därmed avses i första hand sådana restriktioner som tillämpades under vintern 1973/74. Med måttliga men konsekvent genomförda restriktioner bedöms man kunna begränsa konsumtionen med ca 3 procent utöver vad som uppnåtts med sparpropaganda. Dä den övre gränsen för kvotransonering uppnåtts måste, om ytterligare nedskärning krävs, hårda restriktioner tillgripas t. ex. reducerad arbetstid i den mest energikrävande industrin. Hänsyn till den fulla sysselsättningen blir allt mindre avgörande och det blir också nödvändigt att delvis åsidosätta person- och egendomssäkerhet. Trafik- och arbetsbelysning kommer då enligt SERN att drabbas i stor omfattning. Vad man uppnår med hårda restriktioner är ytterst avhängigt vilka ingrepp i samhällets funktioner man är beredd att göra. Vid någon nivå i begränsningsbehovet, uppskattningsvis ca 35 procent, bör det dock enligt SERN vara rimligt att övergå till det sista steget i begränsningstrappan, bortkoppling. Bland SERN:s förslag till åtgärder kan vidare nämnas att man propagerar för installation av tidur för bilvärmare. Vidare bör nya elanläggningar utformas så att genomförandet av restriktioner inte försvåras. SERN anser också att hyreskontrakt bör förses med specialklausul som underlättar genomförande av restriktioner.

l3.4.2 EBUzs överväganden och förslag Vi har kunnat konstatera att användningsrestriktioner förekom i stor utsträckning utomlands under krisen 1973/74. Hälften av de länder som finns medtagen i tabell 6.1 i kapitel 6 införde bestämmelser angående högsta inomhustemperatur eller användningen av reklam- och fasadbelysning. Fördelen med denna typ av åtgärder är att de kan sättas in snabbt och kräver endast begränsad administration för prövning av dispenser. EBU anser att måttliga restriktioner är användbara begränsningsmetoder då inte alltför stor konsumtionsbegränsning eftersträvas. Restriktionerna bör ses som ett naturligt komplement till en kampanj för frivilligt elsparande. Det förefaller dock rimligt att under kampanjperioden avvakta med restriktionerna tills benägenheten att frivilligt spara börjar svikta. Kontrollen av användningsrestriktionerna är problematisk. Man har svårt att acceptera, liksom praktiskt genomföra, en inspektion av elanvändningen i de enskilda hushållen. Med en sådan ordning skulle man administrativt och psykologiskt ha nått gränsen till mer drastiska ingrepp

Elkrafr 377

av typ bortkoppling. Vid utfärdande av restriktioner bör man därför beakta omöjligheten till en effektiv kontroll. Mot denna bakgrund ställs särskilt stora krav på en fyllig information till allmänheten beträffande bakgrund till och syfte med användningsrestriktionerna. Det är genom att skapa förståelse för åtgärdens nödvändighet som man kan uppnå en lojal medverkan från förbrukarnas sida. Under krisen 1973/74 utfärdade SERN en rad olika restriktioner. Vissa var av den karaktären att enskilda personer måste medges dispens på grund av t. ex. sjukdom. EBU anser det vara angeläget att denna typ av prövning sker hos myndighet och inte hos enskilda elleverantörer. liBU har därför i kapitel 12 förordat att sådana frågor i första instans handläggs av respektive elblockchef. Då en del restriktioner kan drabba olika förbrukargrupper olika hårt beroende på t. ex. geografisk belägenhet, bör den centrala elförsörjningsmyndigheten så långt möjligt utfärda generella undantag. Detta för att bespara elblockcheferna ett annars betungande arbete med prövning av ett stort antal dispensansökningar. l kapitel 12 har förordats att de minsta förbrukarna undantas från kvotransoneringen av elkraft. Vid nuvarande konsumtionsnivå synes gränsen för undantag från kvotransonering böra sättas vid en årsförbrukning av 5 000 kWh. EBU har i det sammanhanget förordat att sådana konsumenter under perioder av kvotransonering utsätts för kompletterande restriktioner avseende t. ex. torkskåp, elvärmd bastu. EBU förordar att Vattenfall i sin beredskapsplanering kartlägger vilka ytterligare restriktioner i hushållens elanvändning som kan vara möjliga. Under energikriser i fred är målsättningen att försöka bevara en ostörd produktion och sysselsättning. Det betyder att mer drastiska restriktioner av typ begränsning i tiden, dvs. minskad arbetsvecka, först tillgripes då alla andra möjligheter till elsparande tömts ut. Det gäller då i första hand att värna om produktion av livsviktiga förnödenheter, sjukvård etc. De synpunkter som EBU inhämtat från ansvarigt departement i England, där man har erfarenhet av tidsbegränsningar, styrker också denna uppfattning. Man bör först pröva möjligheten att uppnå erforderlig begränsning genom en kvotransonering. EBU vill också poängtera de ökade risker för trafiksäkerheten som en minskad gatubelysning i vissa fall kan medföra. Man bör därför inrikta belysningsrestriktionerna mot användningsområden som inte är lika känsliga för regleringar. EBU är dock medveten om att restriktioner i fråga om gatu- och vägbelysning har stor psykologisk betydelse då det gäller allmänhetens villighet att spara el. Under krisen 1973/74 diskuterades huruvida existerande restriktioner också skulle bestå i ett skede med kvotransonering. I och med EBU:s förslag till begränsad kvotransonering i kapitel l2 kommer man i en framtida ransoneringssituation att ha två stora grupper vilkas förbrukning regleras olika hårt. EBU anser att användningsrestriktionerna bör gälla båda grupperna, dvs. också de som kvotransoneras. En tilldelning av elkraft behöver i och för sig inte innebära fullständig frihet ival av användningssätt. Rcstriktionerna är nämligen inriktade mot umbärlig elkonsumtion. Svårigheten med kontrollen av även den begränsade kvotkretsen talar dessutom för att restriktioner fortsätter under ransonerings-

378 E /krq/r SOU [975260

perioden. EBU vill instämma i SERN:s förslag om utökad av tiduri användning anslutning till bilvärmare. Man kan i så fall i ett krisläge utfärda sådana bestämmelser som kräver viss tidsmässig passning av bilvärmaren inför t. ex. arbetsresor vid kylig väderlek. Detta talar för att Vattenfall fortlöpande i samarbete med t. ex. SEF bör följa utvecklingen inom elinstallationsbranschen. Syftet bör härvid vara att genom överläggningar, information m. m. stödja en utveckling som åtminstone inte motverkar restriktionernas användning som begränsningsinstrument vid energikriser. Frågan om restriktioner och hyresavtal behandlas närmare inom ramen för det utredningsarbete som bedrivs av RLU.

13.5 Spänningssänkning

l 3.5. l SERN.s rapport lnom måttliga gränser finns det enligt SERN, vid blandad belastning, erfarenhetsmässigt ett ganska linjärt samband mellan nätets driftspänning och uttagen effekt. Några få procents spänningssänkning ger sålunda effektbegränsning med lika många procent. Detta kan givetvis utnyttjas i en luristsituation. Som framgått av avsnitt 13.2 har man använt spänningssänkning systematiskt i vissa andra länder i samband med elbrist. Även i Sverige har metoden tillämpats i konsumtionsbegränsande syfte under de senaste bristperiotlerna. Av olika skäl har utnyttjandet här varit mera sporadiskt. SERN anför att metodens användbarhet bl. a. av distribubegränsas tionsnätens varierande standard. l vissa nät ligger spänningen redan Linder normala förhållanden i underkant. Vid heterogena nät och heterogena konsumentkrav blir vidare “svagaste länken dimensionerande, varför spänningen kan få bibehållas på normal nivå även i fall där en sänkning annars vore möjlig. En annan faktor som man anser bör beaktas är den tendens till “återreglering” som finns och som medför att en momentant reducerad effekt efter hand närmar sig ursprunglig nivå. l energihänseende bedöms därför metoden ge en mera begränsad reduktion. Med beaktande av metodens svagheter anser SERN dock att spänningssänkningen kan komma till systematisk användning vid effektbrist. Den kan tillgripas som första åtgärd i akuta situationer. En för svenska förhållanden rimlig spänningssänkning anser SERN vara ca 3 procent, vilket alltså kortvarigt skulle kunna ge en effektbegränsning med ca 3 procent.

13.5.2 EBU :s Övervágarzc/en och förslag Vid de studier som EBU bedrivit av metoder som tillgripits utomlands för att klara bristsituationer, har spänningssänkningen vanligen förts fram som en snabb och enkel metod att möta effektbrister. EBU anser i likhet med SERN att metoden bör kunna tillämpas inom de snäva gränser som

sou 1975:60 E/krqft 379

distributionsnätets konstruktion sätter. Man bör dock vara medveten om att metoden inte är något verkningsfullt alternativ till konsumtionsbegränsande åtgärder vid elbrist.

l3.(› Omrádesransonering

13.6. l .SYfRA/:s rapport En tänkbar form av ransonering som SERN också berör är s. k. områdesransonering. Enligt SERN har dock metoden veterligt aldrig tillämpats. Metoden skulle innebära att elleverantörerna får sig förelagd en viss ransoneringsgrad som man sedan områdesvis får åstadkomma på det sätt man finner utifrån den egna distributionens förutsättlämpligt Fördelen skulle vara att större hänsyn kunde tas till lokala ningar. och att större smidighet skulle uppnås i förutsättningar därigenom genomförandet av ransoneringen. Metodens svagheter i fråga om rättsliga och ansvarsmässiga konsekvenser anser SERN dock vara så stora att den inte rekommenderas.

l3.6.2 l:BU:s civerwigarzden och förslag Områdesransoneringen skulle i princip kunna jämföras med den kvotering i handelsledet som planeras för t. ex. eldningsolja. När det gäller eldningsolja har myndigheterna dock alltid möjlighet att genom ingrepp i marknaden säkerställa en enhetlig tilldelning över hela landet. Ytterst kan myndigheterna genom förfogande och förflyttning av oljan trygga en rättvis geografisk fördelning. Motsvarande förfarande är inte möjligt på elområdet. EBU instämmer därför i SERN:s uppfattning att områdesransonering inte är en acceptabel metod att möta elkraftbrister i fredstid.

13.7 Bortkoppling

l3.7.l SERN:s rapport Den kortsiktigt effektivaste formen av konsumtionsbegränsning är enligt SERN givetvis att avbryta leveransen. En speciell undersökning om förutsättningarna för belastningsbortkoppling har utförts hos ett par svenska elleverantörer, Skellefteå Kraftverk och Täby Elverk. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt: —— är begränsande, bl. a. i fråga om möjligheten att Personaltillgången göra selektiva bortkopplingar. — Den återvändande lasten vid inkoppling kan ge överbelastning i vissa nät. - vid periodvis bortkoppling enligt ett mönster som Ransoneringsgraden medger ett ”normalt fungerande samhälle blir låg.

380 E lkraji

l en effektbristsituation_ då lindrigare metoder som exempelvis spänningssänkning inte hinner sättas in eller inte ger tillräckligt resultat, anser SERN att belastningsbortkoppling är en naturlig begränsningsmetod. För energibesparing anses däremot förutsättningarna tydligen inte lika klara. De goda engelska resultaten från år l972 har kunnat uppnås

dels gendm en kombination med en synnerligen

hård kvotransonering av industrin, dels genom en långt driven bortkopplingsransonering med flera bortkopplingar per dag i de berörda områdena. SERN menar att man där släppt kravet på normalt fungerande samhälle”. Av de svenska studierna kan man dra den slutsatsen att bortkoppling av den relativt lindriga art och omfattning som förutsatts ger ett så litet utbyte att man hellre, och med bättre resultat, bör välja frivilligt sparande och restriktioner. För samma sak talar enligt SERN det förhållandet att det av praktiska skäl inte är möjligt att göra bortkopplingarna ute i nätet utan att de måste ske i fördelningsstationer eller ev. till och med i regionsstationer. Konsekvensen är att enstaka belastningar inte kan prioriteras. För svenskt vidkommande anser SERN det vara riktigt att endast tillgripa bortkoppling som sista utväg i en situation då sparande, restriktioner och kvotransonering inte ger den nödvändiga lastreduktionen. Det kan då förutsättas att samhällsfunktionerna redan genom restriktioner av olika slag förändrats så att energibehovet gått ner kraftigt. l en sådan situation bedöms bortkoppling i kombination med omfattande restriktioner och kvotransonering kunna ge i stort sett det resultat som man från tillfälle till tillfälle eftersträvar. Reduktionsgraden kan regleras med bortkopplingsperiodernas antal och längd. En annan sak är enligt SERN att verkningarna snart uppfattas som katastrofala. Bortkopplingen får då ses som ett medel att gradera, styra och fördela katastrofen.

SliRNss förslag SERN rekommenderar ransonering genom periodisk såsom bortkoppling ett sista steg. Metoden bör alltså tillgripas först sedan tidigare steg visat sig otillräckliga och i kombination med ytterligt hårda restriktioner. Metoden ger teoretisk mö_ilighet att begränsa konsumtionen med upp till 100 procent. Metoden anses vara så extraordinär att det inte är rimligt att i någon större omfattning förbereda dess genomförande. Vissa enklare förberedelser föreslås dock. Information bör enligt nämnden lämnas till elleverantörerna om hur periodisk bortkoppling kan tänkas fungera och hur stor risken bedöms vara för att förfarandet skall bli aktuellt. På grundval av detta får sedan det enskilda företaget bedöma i vad män det är möjligt och rimligt att beakta bortkopplingen vid den tekniska planeringen. Vidare rekommenderas en inventering och prioritering av avbrottskänsliga förbrukare. Slutligen förordas att avbrottskänsliga förbrukare informeras om sannolikheten för bortkoppling (liksom givetvis för

E/kraft 381

normala avbrott). På grundval av den informationen kan sedan förbrukaren överväga anskaffning av reservkraftaggregat.

l3.7.2 [:BU:s dverwigandenoc/1 förslag När alla andra regleringsmetoder tillämpats utan att man uppnått eftersträvad reduktion kan elleverantören tvingas att periodiskt koppla bort vissa abonnenter. Alternativet kan annars vara att nätet bryter samman på grund av överbelastning och samtliga abonnenter drabbas av elstopp. I England har man praktiska erfarenheter av metoden. De överväganden som f. n. görs, och som EBU tagit del av vid sitt besök i London, visar dock på en ändrad inställning till metodens användbarhet. Det är såväl personella och tekniska som sociala skäl som anses tala emot en bortkoppling. lnte minst har man betonat den anpassning av förbrukningen som sker till de ändrade förhållandena. Detta innebär i praktiken en Överflyttning av belastningstopparna från en tidpunkt till en annan. EBU anser att såväl utländska erfarenheter som genomförda svenska beräkningar talar för att bortkopplingen reserveras som en sista utväg i ett absolut nödläge. Man kan dock inte bortse från möjligheten att så drastiska åtgärder måste vidtas. SEF tillsatte i februari 1973 en driftstörningskommitté tillsammans med (‘DL:s beredskapsnämnd som mot bakgrund av driftstörningarna i Härnösand i januari 1973 skulle dra vissa slutsatser beträffande anläggningstekniskt utförande, eldistributörens störningsberedskap och samhällets katastrofberedskap. Resultatet presenterades i april 1974 i rapporten ”Storstörningar i distributionsnätet i tätorter”. EBU menar att en periodisk bortkoppling har vissa likheter med de storstörningar i driften som rapporten omfattar. Därför kan flera av de tankar som där förs fram föras över till bortkopplingsfallet. EBU anser att det bör ankomma på kommunerna att isamråd med elleverantörerna göra upp bercdskapsplaner för långvariga elavbrott att en förberedd prioritering kan göras mellan olika konsumtionsbehov t. ex. för pumpstationer, vatten- och avloppsanläggningar samt sociala inrättningar av olika slag. Det är vidare väsentligt att de störningskänsliga abonnenterna upplyses om risken för elavbrott. Det bör härvid särskilt betonas de tekniska problem som är förknippade med en särbehandling av enskilda abonnenter i systemet. Därför bör dessa, i omsorg om den egna verksamheten, uppmanas att installera reservaggregat. Elleverantören bör inventera befintliga reservaggregat inom området. För fördelning i en kris av tillkommande reservanordningar, t. ex. militära aggregat, bör det inom varje kommun finnas en prioriteringslista. När det gäller installation och översyn av reservaggregat bör elkraftleverantören bistå abonnenterna i största möjliga utsträckning. Eftersom en bortkoppling drabbar en kommuns invånare och olika samhällsfunktioner lika hårt som en storstörning, synes den störningsorganisation som den tidigare nämnda kommittén förordat vara väl

382 Elkrqft

lämpad att möta krisproblem också då försörjningsläget kräver drastisk bortkoppling. Det är därför viktigt att denna planering kommer till stånd. Frågan är f. n. föremål för övervägande inom Svenska kommunförbundet.

13.8 Spareffekt vintern 1973/74

Resultatet av SERN3 enkät indikerar att av den totala konsumtionsminskningen torde den frivilliga insatsen ha svarat för 2/3 á 3/4 och w ”sparandet” restriktionerna för 1/4 ä 1/3. Konsumtionsminskningen definieras här som skillnaden mellan den prognoserade och den verkliga, temperaturkorrigerade förbrukningen. Sparresultatet framgår av figur 13.1. Genom samverkande insatser av frivilligt sparande, restriktioner, latent hot om kvotransonering samt osedvanligt mild väderlek under den mest kritiska tiden ca 20 december 1973 — slutet av mars 1974 blev konsumtionsminskningen så stor (högst ca 16 procent per vecka under senare delen av januari 1974) att de tvångsmässiga åtgärderna till slut kunde begränsas både till omfattning och i tid samt att sparkampanjen kunde inställas i mitten av mars. Av FSlzs och SR/PUB:s rapport ”Svenskarna och oljekrisen framgår bl. a. att 90,8 procent av de i februari 1974 tillfrågade sade sig ha använt belysningen ”mycket mindre” eller “mindre än normalt”. Motsvarande siffror för radio/TV och hushållsmaskiner var 48,3 resp. 46,0 procent.

Konsumtionsminskning per vecka % 20*

15*

I-igur 13.] Konsumtionsminskning (= skillnader »ie/Ian prognoscrad och verklig, v . v . v , v v v v vi rempcraturkorrigerad

50 l 1 5 10 15 20 25 30

förbrukning) under vintern l 9 73/ 74. 1973 1974 Vecka/år

sou 1975:50 Elkrafr 383

13.9 Åtgärdsschema

EBU har tidigare redovisat åtgärdsscheman för drivmedel och eldningsolja. SERN har i sin rapport presenterat en begränsningstrappa som har följande steg och ackumulerade spareffekt:

Det understrykes att uppgifterna om möjlig begränsningsgrad är osäkra. Resultatet av begränsningsåtgärderna anses nämligen vara starkt beroende av ett flertal varierande förutsättningar t. ex. massmedias engagemang. Vidare får man räkna med att besparingsmöjligheterna efter hand blir mindre vid en långvarig kris. EBU har i figur 13.2 försökt sätta in de åtgärder som här diskuterats

Begränsning % l 30 A Sparkampanj B Måttliga restriktioner 28 _ C Spänningssänkning D Kvotransonering E Hårda restriktioner 26~ F Bortkoppling

24-

22-

20-

1a—

*E* / 0 14-

12-

10‘

1 2 3 4 5 e 7 8 9 10 11 12 l~‘igurl3.2,4tgfirdx- Veckor xchema för el/craft.

384 E lkrqfr

och befunnits såsom användbara i ett åtgärdsschema av den typ som tidigare presenterats. Den stegvisa ordningen har grovt markerats genom successiv förflyttning till höger på tidsaxeln. Det bör betonas att inga värden eller tidsangivelser är exakta. Vidare har inga [EP-nivåer satts ut eftersom [EP-avtalet endast innehåller bestämmelser om konsumtionsbegränsningar på oljeområdet. Bortkopplingens teoretiskt obegränsade flexibilitet har angetts genom olika pilriktningar. De åtgärder som grafiskt visas i figur 13.2 kan sammanfattas i följande tablå.

E ikraft 385

tmsm

;mami

.om E9 :oo :oo

.x..._um

-oEom

-azom

:oo

.Samma

.:.§w :oss

:...mE§8>

.oEmm

uamzflwon

.äs

august...

:ac

.f.:_c:...

mEEm_...

9:0?

._07

=2o € oxw.$EEH

nä?

:o§u.:3w:_:m:.a._u.om

.:2:m.:3

.3.

«932

ouc3.E~..3m

m am

m:_.:x.,.:_.:_m:c_._E355_ .:_w.i=_5355.55

_utav_

som_

som.:

.vc .§:.§:. u? &

:o$_o,C3w:_cmcm.mum

¢n_x8.=

&

.main

n å S3_

.::.Eo7.:oE:.

w:E:.a_un5o

...En

.E0305 E0305

:£~E.o::

con

:2:::_:E_c1:_:_:_.J_

:.:xu.cuZ:E_:7

.to

m_._._5a

;m._:_.§

gsm.: :gm

&

.m:_::mm_omv..$ mb_o_.__E2on:..

få.:

a E:

.::o__o.::ov_

ä

oc:

:8__:xuH

._323._oa

3_:5_oH

om

:..m_£..mE mxm_c:..._..._

d:

En.:

Z cm m_ :s :ä :3.

.x_:s5.. .nEzox

-oroa

å

.m:v:_

.:..%

.:nmE.u:a%

.to

.§35 5:»

.~2_:3,..cuE:~%

:t

.:9__

.:uE:mE

:oE:aEE_#

=.a_..._e.u; ucmmcfimon

:.moaw.;s§

Sö_

zacfimon

_::H.¢._:_Ew1.

.mzFE

:m.:m_:_Evm

:z

.o:£:o:a

:z áåzn

.£:_u=E

.U

:uu

mc:2.:o:m

& :o

?§0

Eu.

wE.S:oEE8_

57.

C_u.to

m::xoo>m

:z

SE9

EOE .3:v

E980

:uwE

m$wm_¢.w:_:.:95,_

wmmcfiwom

zoO

:u3ot_.ov_ ...Eom:uv_£..

E3

.Z:.n_____:n_ _§:Ea. .:o_mEw:::

&

även; .mEz VE.: spasm 822V_ _un_zu_.,_ S223_ xiv ›:a:$: 48m: ?säga

...un å.. Sö_

Bus LE .EE

Lo..

_osams_

.m

.u§_ummE.. .:ow3:umm:v_ .m:::§Eo

:5_uwoEo

:=v_

Sac:

mm

sååå

€ 3_,..o

—

.av

:37.

mms_ 36:2

Sämre..

Eu:

Eu: ;E3

_:3o._ nåt_

mccocsm .mmuo$ € m._

_mät_ .m:..¢.:_

33:: .om $Ev_ v33.

2.5:

._:27.E_Eom

..$_...c.:o € o._

D355.

=vn:_w__m.:o,_.,.

EO E3_

_Zuma_ ämm.:

325.0,. t_m_5_2

.c:_:_...tu :o_.:aaE3_ .=25_;%_:_ ..u.,.._u3..on $u._ouoBn_5u

UC. :ED Em nnncm seam ;CEDM Em :m: nEoE: &

. s.

xooTo

...s

s21o_ ciao

2 o_

å.:

m min no .ö

.3

xooc

a::U_:5.o..

.u:::x_:u.o. S:o_§_:m2

måcxcmmmmcicmam .wE.$:om:a:ov~

.§..EE

awzzmz wE_nEox:om

3.

& 5,_ ...Emm & _xmmå

. .m .u .D .w _n_

2 5

, i

14 Vissa

specialfrâgor

14.1 Priset som förbrukningsregulator

14.1.1 EBUss expertrapporl Under energikrisen vintern 1973/74 tog man i olika sammanhang upp frågan om möjligheten att utnyttja prismekanismen som förbrukningsregulator. Den diskussion som ägde rum bl. a. i pressen utgick från att i första hand låta marknadskrafterna verka fritt, dvs. att genom prishöjningar uppnå balans mellan efterfrågan och ett begränsat utbud. Man talade ocksa om möjligheten att tillåta fri försäljning av ransoneringsbevis för att pa så sätt dirigera köptillstånden till dem som anser sig behöva dessa bäst och även kan betala begärt pris. om att genom prismekanismen dämpa energiförbrukningen i Fragan samhället har oftast knutits till en långsiktig energipolitisk målsättning att hålla tillbaka ett energislöseri. Det har då rört sig om att dämpa konsumtionen genom omstrukturering av energitaxor och energiskatter. För att inom EBU få ett visst underlag för överväganden beträffande prismekanismen som förbrukningsregulator i lägen av akut, tillfällig energibrist, har civilekonom Mats Persson på EBU:s uppdrag färdigställt en rapport i ämnet. Rapporten, som redovisas i sin helhet i bilaga 7, innehåller en allmän Översikt över teorin för ransoneringar med vissa beräkningar av samhällsekonomiska effekter av ransonering respektive prishöjning för konsumtionsdämpning. Här skall ges en kort sammanfattning av rapportens innehåll.

Sammanfattning Det enklaste sättet för myndigheterna att komma till rätta med en tillfällig brist på energivaror är att inte göra någonting alls. Då kommer, tack vare lagen om tillgång och efterfrågan, energipriset att pressas upp till en sådan nivå att den efterfrågade kvantiteten blir lika med den tillgängliga. Detta får tvâ effekter: För det första kommer energiproducenternas försäljningsintäkter att öka. Eftersom energiförbrukarna är relativt okänsliga för prisförändringar krävs en kraftig för att efterfrågan ska minska nämnvärt, och prishöjning (eller försäljarnas) vinster kommer således att Öka med producenternas

388 Vissa specialfrâgor SOU l975:60

betydande belopp. Konsumenterna, som nu förbrukar en mindre kvantitet än tidigare, och dessutom betalar ett högre pris, asamkas en välfärdsförlust som kan beräknas empiriskt. För det andra fördelas genom detta förfarande den knappa energin till de konsumenter som är villiga att betala mest för den. Denna fördelningsprineip är den gängse principen i en marknadsekonomi. och den är inte helt odiskutabel. Det är inte självklart att varorna alltid bör fördelas till just de personer som kan betala mest för dem. Ett annat alternativ står till buds om man inte skulle anse den inkomstfördelning från konsumenter till producenter (önskvärd. som alternativet ovan innebär. Detta går ut på att samhället hindrar producenterna från att höja energipriserna. För att efterfragan ska bringas i nivå med det knappa utbudet belastas i stället energivarorna med en kraftigt höjd energiskatt, så att priset i konsuinentledet tdvs. producentpris plus skatt) blir lika med det pris som skulle ha uppstått om de fria marknadskrafterna fått råda. I detta fall kan produeenterna inte dra någon fördel av den uppkomna bristsituationen; vinsten av prishöjningen tillfaller i stället samhället i form av ökade skatteintäkter. För konsumenternas del blir dock effekten densamma som i det första fallet - en minskad konsumtion till ett och högre pris, därigenom en välfärdsförlust. De två varianterna av prisl1öjningsalternativet innebär alltsa dels att den knappa varan fördelas i enlighet med konsumenternas betalningsvilja och -förmåga, dels att inkomster omfördelas mellan konsumenter och producenter (den första varianten) eller mellan konsumenter och samhälle (den andra varianten). l diskussionerna om prishöjningsalternativet har dessa effekter ofta kritiserats ur fördelningspolitiska synvinklar. Man har frågat sig om en inkomstomfördelning från konsumenterna till producenterna verkligen är berättigad. Samma argument gäller det fall då prishöjningen tas ut i form av en ökad energiskatt. Även om en ökning av samhällets intäkter verkligen vore önskvärd är det inte självklart att denna ökning ska finansieras av energikonsumenterna i stället för av alla skattebetalare. Vidare kan man anse att den fördelning av konsumtionen som skulle bli följden av att den knappa varan fördelades på detta sätt inte är önskvärd. Detta argument är, enligt rapporten, särskilt tillämpligt på livsmedelssituationen i krig. Om balans mellan tillgång och efterfrågan då skulle åstadkommas genom en (förmodligen mycket kraftig) höjning av livsmedelspriset skulle ~ med rådande sneda inkomstfördelning somliga människor inte ha råd att köpa några livsmedel alls. Om således den knappa varan är mycket väsentlig - för att inte säga livsviktig — för konsumenterna innebär en kraftig prishöjning att de grupper som har de lägsta inkomsterna kan komma att drabbas hårdare än de mer välbärgade. Om däremot varan är mindre viktig blir problemet mer komplicerat. Man kan då inte säga att någon viss inkomstkategori generellt gynnas eller missgynnas mer än någon annan. De som fortsätter att konsumera varan till det högre priset får ju betala detta högre pris för den, och det faktum att vissa människor accepterar en sådan utgiftsökning innebär ingalunda att dessa gynnas mer än de människor som inte accepterar den.

Vissa special/ia°gor 389

()m man finner prishöjningsalternativets effekter oacceptabla kan man åstadkomma balans mellan (den knappa) tillgången oeh efterfrågan genom att ransonera varan ifråga. Detta innebär att samhället inför en ny typ av valuta, nämligen ransoneringskuponger, som krävs vid köp av den knappa varan. litt sådant arrangemang ger myndigheterna en viss kontroll över konsumtionens fördelning. Medan konsumtionen i prishöjningsalterixartivet fördelades i enlighet med konsumenternas betalningsvilja och -förmåga skulle den i ransoneringsalternativet dessutom fördelas i enlighet med människornas kupongtilldelning. Oeh eftersom myndigheterna kontrollerar fördelningen av kupongerna skulle således en ransonering ge samhället ett visst utrymme att bedriva fördelningspolitik. Mir konsumenternas del medför en ransonering enligt rapporten tre slags kostnader: l. Eftersom den totala förbrukningen måste nedbringas är det ofrårtkomligt att konsumenternas välfärd minskar. Denna välfärdsförlust är av samma slag som i prishöjningsfallet ovan; eftersom konsumenterna dock förbrukar en mindre kvantitet utan att behöva betala ett högre pris blir välfärdsförlusten mindre än för prishöjningsalternativet. Storleken på denna kostnad kan beräknas empiriskt. 2. Kostnader för ransoneringsatlministration. 3. Kostnader i form av förlorad valfrihet. Man kan visa att införandet av en extra valuta, ransoneringskuponger, stör det ekonomiska systemets funktioner på ett sätt som innebär en reell kostnad för somliga konsumenter. Detta gäller främst de konsumenter som har mycket stort behov, respektive mycket litet behov, av den knappa varan. Att genom ransonering avstänga den förra gruppen (som värderar energivarorna extremt högt) från att konsumera ytterligare energi, samtidigt som man gör det möjligt för den senare gruppen (som inte värderar energivarorna särskilt högt) att konsumera en relativt stor kvantitet, anses innebära ett slöseri med samhällsekonomiska resurser. En variant av ransoneringsalternativet medför en ökad valfrihet för konsumenterna, så att den tredje kostnadsposten ovan kan elimineras. Denna variant innebär att ransoneringsbevisen görs överlåtbara, dvs. att man skapar en marknad för kuponger. Ett sådant system skulle innebära en samhällsekonomisk vinst såtillvida att den skulle göra det möjligt för personer med låg värdering av sin varutilldelning att göra den tillgänglig för personer som bättre behöver den. Bägge parter skulle tjäna på detta: kupongköparen skulle få tillgång till den större kvantitet energivaror han önskar. oeh säljaren skulle få pengar som han värderar högre än den kvantitet energivaror han just avstått från. Alldenstund ett system med överlåtbara kuponger inte medför en annorlunda inkomstfördelning än den som skulle uppstå vid ett system med vanlig. strikt“ ransonering konstateras i rapporten att det förra systemet samhällsekonomiskt sett är överlägset det senare. Det existerar således fyra metoder att komma till rätta med ett efterfrågeöverskott: prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering oeh ransonering med överlåtbara kuponger. I rapporten presenteras

390 Vissa special/frågor S()U 1975:60

teorin_ för dessa förbrukningsregulatorer. De teoretiska resonemangen tillämpas på en hypotetisk brist på motorbränslen och i ett antal räkneexempel belyses de samhälleliga kostnader de olika alternativen skulle medföra. Varje form av prishöjning på skilda slag av energi för uppvärmningsändamål (eldningsolja, el, fjärrvärme, stadsgas etc.) medför en ökad boendekostnad och ett ökat bostadstillägg. Vid en beräkning av prishöjningens välfärdseffekter måste man således ta hänsyn till detta. En del beräkningar redovisas i rapporten av de slutliga Välfärdseffekternu för olika inkomstgrupper och boendekategorier. När det gäller elkraftförsörjningen tillkommer de problem av teknisk och administrativ art som är förknippade med mätaravläsningen såsom en förutsättning för kvotru nsonering. l rapporten presenteras också den ekonomiska teorin för en kvotransonering med överuttagningsavgifter. När det gäller energin som produktionsfaktor inom näringslivet har använts samma typ av resonemang som tidigare; de förbrukningsregulatorer som står till buds är prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering och konvertibel ransonering. Man kan för vart och ett av dessa alternativ beräkna de inkornstomfördelningar som sker mellan företagen och energiprodueenterna, resp. mellan företagen och staten, och man kan vidare beräkna de effekter som uppstår på näringslivets produktion. Det visar sig då att företagens produktion. dvs. Sveriges bruttonationalprodukt, blir störst om de två prishöjningsvarianterna (eller konvertibel ransonering) tillämpas, medan en strikt ransonering i regel medför en lägre BNP. Å andra sidan kan den strikta ransoneringen utformas så att sysselsättningen inom landet blir högre än den skulle bli om de andra tre alternativen tillämpades, och alldenstund en hög sysselsättning och en hög BNP bägge är viktiga mål för den ekonomiska politiken kan man inte generellt säga att en viss förbrukningsregulator är överlägsen de andra. För att belysa de två huvudalternativens verkningar genomförs en enkel s. k. input-outputstudie, som numeriskt visar effekterna på bruttonationalprodukt och sysselsättning vid en prishöjning resp. en strikt ransonering.

14. l .2 Utvärderingsrapporterna

Bránslenämnden BN anger kortfattat isin utvärderingsrapport att priset som ransoneringsregulator skulle få olika effekt för olika ekonomiska grupper i samhället.

Transpormäm ndcn TN anser att prishöjningar i prohibitivt syfte givetvis är administrativt enkelt men drabbar orättvist. Man anger att i Frankrike studeras ett system enligt vilket varje bilist skall ha rätt till en viss kvantitet drivmedel till visst baspris och att all konsumtion därutöver skulle fa ske mot betalning av ett avsevärt högre bensinpris. TN anser att om metoden

SOU l975:60 Vissa special/id’gor 391

kombineras med ett dispenssystem så är det tänkbart att de värsta orättvisorna skulle kunna försvinna. medför- TN säger att de vintern 1973/74 genomförda prishöjningama av bende att priset under ca ett år ökade med 40 procent. Försäljningen sin sjönk kraftigt vintern 1973/74 och våren 1974. Man anser att, bortsett från den tid ransoneringen varade, den starka prishöjningen sannolikt har spelat den största rollen för konsumtionsnedgången, även om givetvis den av BN under våren bedrivna sparkampanjen också haft en inverkan.

SERN SERN anser att man med chockprishöjningar med hundratals procent kan åstadkomma åtminstone en temporär konsumtionsbegränsning. Olika priskänslighet hos olika konsumenter anses dock medföra sociala orättvisor. Konsekvenserna för näringslivet är svårbedömbara. Betalningen för en stor del av elkonsumtionen erläggs vidare långt efteråt, varför konsumenten i en verklig krissituation frestas dra växlar på en osäker framtid och alltså förbrukar vad han anser nödvändigt. Slutsatsen är att en måttlig prishöjning inte är en nämnvärt verksam metod för elkonsumtionsbegränsning i en akut bristsituation och att i varje fall metodens nackdelar inte uppvägs av dess fördelar.

14. l .3 EBU:s överväganden och förslag EBU har redan tidigare. i kapitel 8, konstaterat att den fria marknadens anpassning av efterfrågan till tillgång via priset verkar orättvist och inte styr knappa resurser till dem som har de faktiska behoven. EBU vill därför inledningsvis äter betona sin uppfattning att priset som förbrukningsregulator inte kan accepteras såsom en generell metod att i kristid reglera energiförbrukningen. Metoden medger inte kontroll av att energin fördelas i enlighet med de övergripande mål regeringen satt upp för sitt handlande under krisen. Mot bakgrund av denna allmänt avvisande skall EBU i det följande granska möjligheten att, inom de inställning snäva gränser som de fördelningspolitiska målsättningarna kan sätta, tillfälligt bringa ned konsumtionen och minska risken för hamstring genom prismekanismen. Priset som förbrukningsregulator kan diskuteras mot bakgrund av olika tidsperspektiv. En förbrukningsdämpning med hämmande prishöjning eller avgift kan vara lättare att acceptera på kort sikt än på lång sikt med hänsyn till inkomstfördelningsproblemen. För en kortare period kan möjligen samhället tolerera att ett ökat pris drabbar ojämnt på grund av olika ekonomiska förutsättningar. l ett längre tidsperspektiv måste sådana icke önskvärda effekter bättre kartläggas så att rätta korrigeringsinstrument kan sättas in. A andra sidan medger det långa perspektivet den successiva anpassning av förbrukningen som kan vara eftersträvansvärd. Man kan överväga huruvida ett system med fri marknad eller statlig dämpningsavgift helt skulle kunna ersätta ett system med kontrollerad

392 Vissa special/lågor S(›U 1975:60

fördelning av knappa tillgångar. Nu förhåller det sig dock så att valet inte står mellan två ytterligheter, pris kontra strikt med behovsransonering prövning. Vi har istället en hel rad av olika regleringsmetoder att sätta in beroende på krisläge och aktuella politiska överväganden. På elkraftsidan har vi bl. a. användningsrestriktioner, kvotering med överförbrukningsavgift och ytterst bortkoppling. När det gäller drivmedel är ztrsenalen av möjliga instrument än rikare. EBU anser därför att prismekanismen bör övervägas som ett blund flera regleringsinstrument. Regeringen kan rimligen inte avhâinda sig möjligheten att, om så erfordras, av fördelningspolitiska skäl strikt styra tilldelningen av energi. Övergripande mål för sysselsättning, försörjningen etc. kräver tillgång till mer kontrollerhara fördelningssystem. Flera länders ransoneringsplaner för i första hand motorbränsle tillåter fri överlåtelse av ransoneringsbevis (standardkort) mot Från betalning. holländsk sida uppges att ett sådant system medger viss flexibilitet i distributionssystemet. De flesta kupongaffärerna i Holland under 1974 års ransonering uppges ha ägt rum före ransoneringsperiodens början. Till följd av förkortad ransoneringsperiod anser man sig inte ha underlag för slutsatser om systemets användbarhet. l USA motiverade man ett sådant arrangemang av fri kupongförsäljning med att man på så sätt mildrar det godtycke som kupongfördelningen innebär. Fördelningssystemets generella verkan kan inte korrigeras med administrativa medel utan endast med den fria marknadens krafter. USA införde emellertid aldrig någon kupongransonering. l expertrapporten redovisas ett system med fri kupongöverlatelse som har sina fördelar genom ökad valfrihet (vara/pengar) och minskad kostnad för ransoneringsadministrationen. Samtidigt bevaras möjligheten för statsmakterna att i viss utsträckning via standardkorten bedriva fördelningspolitik. Frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhct diskuteras närmare i nästa avsnitt.

Pris eller avgift Förbrukningsdämpningen kan uppnås genom att man tillåter att marknadskrafterna verkar fritt, dvs. energiförsäljarna tillgodogör sig det överpris som balanserar tillgång/efterfrågan. l rapporten redovisas ett grovt räkneexempel avseende motorbensin som anger leverantörernas intäktsökning under ett år till över en miljard kronor vid l5 procents konsumtionsnedgång genom 75 procents prishö_ining. Eftersom energiefterfrågans priselasticitet är låg, krävs kraftiga prishöjningar för hygglig dämpningseffekt. Beträffande eldningsolja och elkraft krävs sannolikt än större höjningar. Eftersom prishöjningarna bara skulle medges under en kortare övergångsperiod, t. ex. en månad, blir också leverantörernas intäktsökningar begränsade. Dessutom skulle sådana övervinster kunna bli föremål för särskild beskattning och pä så sätt i efterhand genom den statliga fördelningspolitiken återföras till konsumenterna. Trots detta talar mycket för att dessa dämpningsintäktef omgående tillförs statskassan genom en särskild avgift.

Vissa specialf/“âgor 393

Under krisen vintern 1973/74 mötte svenska oljeimportörer priser som skilde sig vitt åt. Genom OAPEC-låndernas suecessiva produktionsneddragning och tillämpade embargopolitik rubbades allvarligt det ordinarie distributionssystemet. De internationella, integrerade oljeföretagen, liksom nationella bolag med långa och stabila leveranskontrakt, hade importkostnzider som i stort återspeglade rådande råoljepris samt kostnad för fijrätlling och transport. Andra importörer hade tidigare köpt efter Rotterdannnotering på den fria marknaden. Denna marknad var en marginell överskottsmarknad med låga priser före krisen. Under hösten och vintern 1973 steg dessa priser kraftigt. Det betydde en prisskillnad för olika importlaster på upp till 500 kr m3 för eldningsolja (300~800 kr). [ det läget stod regeringen inför avgörandet huruvida, under prisregleringen. de högre importpriserna skulle dimensionera den inhemska eller om man skulle avstå från dyra laster på den fria prisnivån marknaden till förmån för en lägre prisnivå i Sverige. För att trygga landets försörjning med oljeprodukter beslöts då om att prisutjämning skulle ske genom ett system med clearingavgifter/bidrag. Avgift utgick på bensin. motorbrännolja och eldningsolja, med undantag för förbrukning hos icke bidragsberättigade storförbrtxkare. Bidrag lämnades efter prövning av ansökan till bolag som importerat. till priser överstigande aktuellt högstpris. Regeringen och riksdagen har, enligt allmänna ransoneringslagens bestämmelser, att bestämma hur eventuellt överskott i clearingkassan skall amvâindas. Clearingsystemet behandlas närmare i kapitel 19. Dä energikonsumtionen i ett akut krislåge skall dämpas övergångsvis via prismekzmismen. bör dämpningen ske genom uttag av statlig avgift såsom i clearingfallet ovan. Avgiftsinkomsterna fonderas för att efter avgiftsptariodens utgång användas på sätt som riksdagen beslutar.

Elkrafr SERN har, som tidigare angetts, inte ansett ”chockprishöjningar vara en lämplig metod att begränsa elkraftförbrukningen. Man hänvisar bl. a. till oacceptabla sociala återverkningar samt avlåsnings- och debiteringsproblem. Man bör komma ihåg att det kvoteringssystem med avgift för överförbrukning som planeras på elområdet för sådana konsumenter som har en årlig förbrukning över 5 000 kWh, egentligen är ett sätt att reglera via priset. Överkonsumtion tvingas man betala extra mycket för, under hösten 1974 avsåg man ta ut en avgift på ca tio gånger ordinarie energipris. Pa elkraftområdet gäller enligt 1902 års ellag principen om självkostnadstäckning vid tariffsättning. Det betyder t.ex. att storförbrukare hänförs till tariftklass med lägre avgift per förbrukad enhet, dvs. tariffsystemet är degressivt. 1 ett krisläge med kvotering blandar man således ett degressivt tariffsystem med ett progressivt avgiftssystem. Som i det föregående påpekats skulle införande av dämpningsavgift på elsidan medföra samma komplicerade arrangemang med avläsning som

394 Vissa special/iagor

EBU tidigare har ansett göra det nödvändigt att från generell kvotransonering undanta de minsta förbrukarna. Denna praktiska komplikation omöjliggör således ett omcdrxlbart avgiftsuttag på elförbrukningen. Dessutom sker betalningen i efterhand. Flertalet abonnenter preliminärdebiteras och avläsning sker en gång per är. De större förbrukarnzi har man större möjlighet att bemästra genom avläsning. Vad man här skulle kunna överväga vore möjligen en dämpningsavgift som ersatte straffavgiften och gällde generellt på storförbrukarnas totala elkraftkonsumtion. EBU anser dock att det inte är ändamålsenligt att frängå ett redan planerat system med kvot- och straffavgift till förmån för ett system med generellt dämpande avgift. lilkraft, liksom stadsgas och fjärrvärme, skiljer sig åt fran annan energi genom att den levereras kontinuerligt. Möjligheten till hamstring är obefintlig. En dämpningsavgifts hamstringsmotverkande effekt saknar därför betydelse här. Däremot kan det från långsiktig energipolitisk utgångspunkt vara befogat att göra en översyn av prissättningen varvid beträffande elkraft måste beaktas ovannämnda principer i l902 års ellag om självkostnadstäckning. l varje fall länge dessa gäller far därför ev. behov av utöver självkostnaderna höjda elpriser täckas med särskilda avgifter, t. ex. i form av skatter. För krislägen får därför t. v. användningsrestriktionei och partiella kvotsystem med överförbrukningsaivgift användas på det sätt som förordats i kapitlen l2 och l3. EBU avstyrker således en särskild avgift för begränsning av elkraftkonsumtionen.

Eldningsolja Eldningsolja levereras vanligen av oljeföretagen “i klump med vissa tidsmellanrum. Villaägare kan kanske erhålla sin eldningsolja vid ett eller ett par tillfällen under äret. Leveranserna till flerfamiljshus och hetvatteneentraler sker tätare. Storförbrukare inom industrin, kraftproduktionen och fjärrvärmeproduktionen har ofta större egna lagringsanläggningar. Deras olja, ofta tjock eldningsolja. levereras i tankvagn eller, vid direktimport, i tankbåt till egen kustdepå. Betalning sker inte direkt vid leverans eller vid konsumtionstillfället utan i efterhand mot faktura. Det finns således ingen direkt knytning av betalningen till leverans/konsumtion. Begränsade lagringsmöjligheter på konsumtionsplatsen liksom ett stabilt distributionssystem under kontroll av ett mindre antal leverantörer minskar risken för i hamstring krissituationer. De. hamstringsrisker som finns kan lämpligen mötas på annat sätt än genom en dämpningsavgift. En dämpningsavgift för eldningsolja skulle möjligen kunna motiveras med en mer långsiktig spareffekt. Redan idag har det höga oljepriset medfört en effektivare energihushållning inom industri och fastighetsuppvärmning. Genom olika åtgärder har utrymmet för överkonsumtion minskat. Man har i viss utsträckning dragit ned inomhustemperaturen. Möjligheten till en snabb och kraftig konsumtionsdämpning genom

särskild avgift får anses som begränsad. En avgift skulle på grund av

leverans- och betalningssätt, konsumtionsmetod etc. förmodligen först

Vissa special/râgor 395

verka pá sikt genom övergång till alternativt bränsle samt investeringar i förbättrad värmeeffekt, ventilation, isolering etc. Bl. a. följande skäl talar mot användande av dämpningsavgift: a) lngen kontinuerlig tillförsel, leveranser i klump b) Buffertlager medger ej knytning leverans/konsumtion e) Faktureringssystem medger ej knytning leverans-konsumtion/betalning d) Oljans andel i produkters slutvärde är ofta ringa, dvs. möjligheten att säväl absorbera som vidaredebitera prishöjningar är stor e) System för bränslekostnadens kontroll och debitering i flerfamiljshus försvårar avgiftsdämpning. EBU har i kapitel l2 föreslagit möjlighet att debitera särskild överuttagningsavgift vid leveranser av eldningsolja utöver fastställd kvot. Vi får i så fall en viss reglering via priset sasom förstärkning av ett generellt fördelningssystem, på samma sätt som pä elkraftsområdet. Mycket talar för att man i ett akut krisläge bör nöja sig med sådan typ av avgiftsreglering. EBU avstyrker således en särskild avgift för begränsning av konsumtionen av eldningsolja.

M0 torbránsle Motorbränsle, bensin och motorbrännolja, inhandlas vanligen i mindre kvantiteter i direkt anslutning till konsumtionen, direkt i fordonets tank. Betalning sker vanligen över disk kontant eller med kreditkort. Vissa större förbrukare, t. ex. åkerier och trafikföretag, har egna lagringsanläggningar. För dessa gäller i viss mån samma invändningar som ovan redovisats beträffande eldningsolja. När det gäller att hushålla med motorbensin har man ansett att privatbilismen och då i synnerhet nöjes- och fritidstrafiken i en bristsituation får inskränkas till förmån för angelägnare ändamål. I kapitel 9 och 10 har EBU diskuterat flera olika metoder att begränsa förbrukningen t. ex. frivilliga sparkampanjer, hastighetsbegränsningar och helgkörförbud. Eftersom drivmedel vanligen köps i mindre kvantiteter och mer sällan lagras i förbrukardepåer, blir den vid akut brist utsatt för hamstringsintresse. En strikt och kontrollerad styrning av tilldelningen kräver, liksom andra regleringsmetoder bl.,a. trafikregleringar, en omfattande administrativ apparat för prövning av ansökningar, kontroll osv. Här skulle en tillfällig dämpningsavgift kunna tjäna sitt syfte att snabbt bringa ned konsumtionen och samtidigt motverka hamstring. Detta mot bakgrund av att drivmedel: — nyttjas för bl. a. umbärliga nöjes- och fritidsändamål - har god knytning leverans/konsumtion/betalning, dvs. snabb effekt av en avgift samt — kan bli utsatt för snabb hamstring i inledningsskedet av en kris. En dämpningsavgift skulle här kunna utgöra ett regleringsinstrument bland andra till förfogande för regeringen i ett krisläge. Om avgiften i ett inledningsskede av krisen kopplas samman med andra åtgärder, såsom

Vissa special/iag0I

förbud mot försäljning i lös dunk, hastighetsbegränsning etc., skulle det kunna skapa sådant beslutsutrymme att effekt och konsekvenser av hårdare, zidministrativt mer komplicerade regleringsmetoder, kan värderas mot bakgrund av krisens allvar. Under krisen 1973/74 infördes en särskild elearingavgift på bensin, motorbrännolja Och eldningsoljei. Här bensin var avgiften ll öre per liter. (Penom en samtidig prishöjning blev den faktiska höjningen av högstpriset 23 öre fr. 0. m. den 30 januari 1974. Avgiften baserades pä en uppskattning av behovet av bidragsmedel samt pá prognoser över konsumtionen. l och för sig hade man kunnat sprida avgiftsintaget i tiden men genom en viss koncentration kunde möjlig bonuseffekt genom konsumtionsdämpning uppnås. l expertrapporten anges att det år svårt att beräkna bensinefterfrågans priselastieitet. Som ett exempel anges — 0,2 dvs. en efterfrâgeminskning med I5 procent fordrar en prishöjning på 75 procent. Man bör nog räkna med en fördubbling av aktuellt försäljningspris, dvs. en avgift som f. n. skulle vara omkring dubbelt så stor som utgående bensinskatt. Låt oss göra räkneexemplet att en dämpningsavgift i den storleksordningen togs ut under februari 1974. Vi får då följande kalkyl: 199 000 000 l motorbensin x avgift 1,40 kr = 278 milj. kr. Man kan överväga huruvida avgift skall utgå på såväl motorbensin som motorbrännolja. EBU anser att det bör finnas möjlighet att iden aktuella krissituutionen anpassa avgiftens omfattning .efter föreliggande omständigheter. EBU förordar således att möjlighet skapas att under en kort tid införa en avgift för att motverka hamstring och nedbringa konsumtionen av drivmedel (motorbensin). Dämpningsavgiftens inpassning i ett åtgärdssehema framgår av kapitel 10.

Uppbörd och fondering EBU anser att avgiften, liksom elearingavgiften, bör an till knytas energiskattens uppbörd. Man kan då utnyttja etablerat uppbördssystem vid riksskatteverket (RSV). Genom att ha en beredskapsplanering klar för detta, med RSV:s tillämpningsföreskrifter oeh redovisningsrutiner, skulle avgiften kunna införas med mycket kort varsel. RSV skall meddela de energiskatteregistrerade den nya avgiften. Sådant meddelande bör ingå i Lieretlskapspaketet. Eftersom man i ett bristläge förmodligen infört prisreglering, mäste beslut om dämpningsavgift följas av beslut om ändrat högstpris, något som omedelbart förmedlas av myndighet, oljeföretag och massmedia till försäljningsställen runt om i landet. Genom RSV:s uppbördsystem kan avgiften tas ut med någon dags varsel. Avgiftsinkomsterna bör fonderas. Fondens tillgångar bör efter avgiftsperiodens utgång användas på sätt som riksdagen bestämmer. Avgiftsperioden bör vara begränsad till ca en månad.

sou 1975:60 Vissa special/lågor 397

Kompensation En särskild administration för återslussning av avgiftsmedel till behövande förbrukare skulle kunna bli aktuell vid längre period av konsumtionsdämpning med avgift. Under en längre avgiftstid måste systemets negativa verkningar mildras genom subventions- och bidragsåtgärder. Då vi här har begränsat vårt resonemang dels till en mycket kort avgiftsperiod (högst en månad), dels till att gälla endast drivmedel (motorbensin) kommer denna form av kompensation inte ifråga. Företag får göra avdrag för avgiftsutlägg som kostnad i rörelsen. Skulle något företag undantagsvis råka i akut likviditetsbrist under den korta avgiftsperioden bör åtgärder vidtagas på sedvanligt sätt genom t. ex. länsarbetsnämnd. Privatpersoner får i sin siälvdeklaration göra avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande. Kostnad för egen bil dras av efter schablon. Man kan här överväga att för avgiftsperioden låta RSV medge högre milkostnad. Eventuella personliga likviditetsproblem handlägges i sedvanlig ordning hos berörda kommunala organ. Vi bör komma ihåg att den tänkta avgiftsperioden är begränsad. Undantagsvis kan problem uppstå för vissa fordonsägare i glesbygden. Om en skogsarbetare tillryggalägger 20 mil per dag blir hans merkostnad under en avgiftsmånad ca 500 kr (utgående från 100 procent av aktuellt högstpris). Den som använder egen bil i tjänsten ersätts av arbetsgivaren också för en eventuell dämpningsavgift.

Ransoneringslagen Allmänna ransoneringslagen medger i sin nuvarande utformning inte användande av dämpningsavgift som förbrukningsreglerande instrument. EBUzs förslag att sådan avgift bör införlivas i statsmakternas arsenal av instrument innebär att lagen måste kompletteras. Denna fråga behandlas inom ramen för RLU:s arbete.

Samnmnfatming Sådana bestämmelser bör införas i allmänna ransoneringslagen som medger uttagande av en förbrukningsdämpande avgift under perioder av energibrist. Avgift föreslås begränsas till drivmedel (motorhensin). Avgift bör utgå endast under ett övergångsskede i krisens inledning, ett skede som inte bör överstiga en månad. Genom en sådan avgift kan man tillfälligt motverka hamstring och begränsa umbärlig konsumtion av drivmedel. Med hänsyn till kravet på snabbt genomslag erfordras en avgiftsstorlek på ca 100 procent av aktuellt marknadspris. Avgiftssystemet bör kompletteras med andra åtgärder t. ex. vissa säl_irestrikti0ner. Avgiftsinkomsterna bör fonderas och användas på sätt riksdagen bestämmer. Tillgångarna kan i efterhand komma bilismen tillgodo t. ex. genom en överföring av medel till vägverket för förbättringar i det allmänna vägnätet. Förbrukarna kan kompenseras genom kostnadsavdragi siälvdeklaration.

398 Vissa specialfrâgol sou 1975:60

14.2 Ransoneringsbevisens överlåtbarhet

l 4.2.1 Inledning EBU skall enligt sina direktiv i anslutning till ransoneringssystemens utformning också studera frågan om ransoneringsbevisens överlâtbarhet. Eftersom RLUzs översyn av ransoneringslagen skall samordnas med EBU:s arbete, har det ansetts lämpligt att denna fråga handläggs i en gemensam arbetsgrupp. l arbetet har, förutom representanter för de båda utredningarnas sekretariat, också deltagit en representant för TN.

14. 2.2 Ransoneringslagen

Ransoneringslagens bestämmelser om överlåtelse av ransoneringsbevis återfinnsi 13-15 §§. 13 §. Bevis, som myndighet för reglering enligt 2 § utfärdat om rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis), må icke utbjudas till avyttring mot vederlag eller mot vederlag överlåtas. Ej heller må sådant bevis mot vederlag i penningar överlämnas att användas av annan än den, för vilken beviset är utfärdat. (2 st. jämställer legitimationskort med ransoneringsbevis). 14 §. Ransoneringsbevis må icke heller utan vederlag överlåtas eller mot annat vederlag än penningar överlämnas att användas av annan än den, för vilken beviset är utfärdat, i andra fall eller på andra villkor än som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar. 15 § innehåller bestämmelser om förbud för zzäringsidkare att överlämna ransoneringsbevis. Det stadgas: Näringsidkare må icke heller utan vederlag till begagnande av annan överlämna eller ur sin rörelse uttaga ransoneringsbevis, som han mottagit i eller för rörelsen annorledes än i den ordning och på villkor som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. För att göra den rättsliga bakgrunden fullständig bör även 2 § 1 st. 2) beröras. Stadgandet innebär, att regeringen under vissa angivna förutsättningar äger föreskriva att förnödenhet må saluhållas, utbjudas mot vederlag. överlåtas eller förvärvas endast i den ordning och på de villkor som regeringen eller av regeringen förordnad myndighet bestämmer. Detta ger regeringen fullmakt att helt förbjuda överlåtelse av ransonerad vara, oavsett om överlåtelsen sker mot vederlag eller ej. Bestämmelserna i 13-15 §§ avser främst ransoneringsbevis som möjliggör förvärv av ransonerad vara, inköpskort eller inköpslicens. Även lösa kuponger är att anse som ransoneringsbevis, om kupongerna enligt meddelade bestämmelser gäller som bevis om rätt till inköp eller som redovisning för försäljning av ransonerad vara. Som ransoneringsbevis räknas även bevis om rätt till användning av ransonerad vara, exempelvis förbrukningstillstånd för innehavare av eget bränslelager. Det skall framhållas, att inköpskort och inköpslicens, som myndighet utfärdat som förberedelse till en blivande ransonering eller för att hâllasi beredskap och vilka alltså ännu icke gäller för inköp av viss vara, också är att betrakta som ransoneringsbevis. Med hänsyn till ransoneringslagens karaktär av fullmaktslag kan det vara värt att framhålla, att en handling

Vissa specialfrdgor 399

aldrig kan betraktas som ransoneringsbevis förrän lagen satts i tillämpning. Om sålunda inköpskort tillställs medborgarna inför ett befarat krisläge som en beredskapsåtgärd utan att ransoneringslagen äri tillämpning, blir inköpskortet ej att betrakta som ett ransoneringsbevis. (Lyckas jag uppbringa en köpare, som mot betalning förvärvar inköpskortet, kan jag icke straffas för brott mot ransoneringslagen för att jag överlåter kortet. Om ransoneringslagen sedermera sätts i tillämpning eller ej, saknar straffrättslig betydelse för redan fullbordade överlâtelser. Däremot kan de utsända korten tidigast från den dag ransoneringslagen satts i tillämpning vara att anse som ransoneringsbevis. Överlåtelser mot vederlag blir därmed omedelbart straffbara.) Överlåtelse av ransoneringsbevis föreligger. då den som överlämnar beviset till annan avser att därmed definitivt frånhända sig detta. Överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag är sålunda enligt 13 § helt förbjuden. Detsamma gäller ett utbjudande till försäljning eller byte. Då det gäller överlåtelse av ransoneringsbevis utan vederlag kan regeringen eller av regeringen förordnad myndighet enligt 14 § medge det i vissa fall eller pa vissa villkor. Då det gäller överlämnande av ransoneringsbevis till annan person för att av denne användas w endera för ett visst uttag av förnödenheter eller för tills vidare användning, dock utan att avsikten är att skall avhända —— ransoneringsbevisinnehavaren slutligt sig beviset innebär bestämmelserna i 13 § att sådant förfarande alltid är otillåtet om det sker mot vederlag i pengar. Ej heller är överlämnande mot annat vederlag tillåtet om inte regeringen med stöd av 14§ förordnar härom. Däremot kan regeringen aldrig förbjuda någon att tillåta en annan person att göra uttag på sitt ransoneringsbevis om det sker utan någon form av motprestation. Det skall anmärkas, att denna regel enligt uttalanden i förarbetena givetvis ej avser sådana fall då någon gör inköp för egen räkning genom bud eller dylikt. Ej heller åsyftas enligt förarbetena sådana fall, då inköp för ett enskilt hushåll eller för någon ltusltållsmedlem sker på en av hushållsmedlemmarnas inköpskort. Bestämmelsen avser e_i heller det fall att någon, som endast är tillfällig medlem i ett ltushåll, i samband med vistelsen låter hushållet förfoga över hans inköpskort. Vidare skall påpekas, att lagtexten utgår från att ransoneringsbevis knyts till viss person, fysisk ellerjuridisk. l förarbetena till lagen framhålles, att om en rörelse byter ägare, övergår bevis som mottagits i eller för rörelsen alltså icke till den nye innehavaren. Vill myndigheterna att så skall ske fordras, att vederbörande myndighet med stöd av 14 eller 15 § -- genom beslut eller i det särskilda fallet ~ generellt medger det. överträdelser av bestämmelserna i 13-15 §§ straffbelägges i 26-27 §§ och 30-32 Huvudstadgandet är 26 §. Enligt detta skall var och en som bryter mot vad i 13--15 §§ sägs dömas till dagsböter eller fängelsei högst sex månader. Denna straffpåböljd skall inträda även om beviset är falskt. l stadgandet straffbelägges jämväl att någon obehörigen förskaffar sig eller annan ransoneringsbevis. Enligt förarbetena avses härmed t. ex. det fall att någon, som mottagit ransoneringsbevis till förvaring_ vägrar att återlämna beviset till den för vilken det utfärdats. Om han däremot_ begagnar beviset för det ändamål beviset avser, är han straffbar enligt

400 Vissa specia_/fra°g0r

27 §. Däri stadgas:

Den som, sedan för honom utfärdat ransoneringsbevis aterkallats, uppsåtligen använder beviset för förvärv av förnödenhct eller som uppsåtligen obehörigen begagnar för annan utfärdat ransoneringsbevis. dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Som olovligt begagnande räknas varje fall, då nagon använder ransoneringsbevis, som överlåtits eller överlämnats till honom för brukande, i strid mot av myndighet meddelade föreskrifter. Huruvida överlåtaren eller överlämnaren samtyckt till användandet eller ej saknari detta sammanhang betydelse. Till olovligt användande hänförs också de fall, då någon behörigen överlämnat ett för honom utfärdat ransoneringsbevis till annan för användande, men mottagaren begagnar beviset i större utsträckning än utlämnaren medgivit eller i strid mot särskilda villkor, som uppställts av myndighet. Straff för olovligt användande inträder vidare för den, som på annat sätt än genom överlåtelse eller överlämnande obehörigen kommit i besittning av ett för annan utfärdat ransoneringsbevis och därefter nyttjar detta. Det skall här anmärkas, att den som obehörigen kommit i besittning av ransoneringsbevis givetvis kan vara straffbar härför enligt brottsbalken. Har någon olovligen tillgripit beviset kan han sålunda - om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, varvid är att märka att man ansett att ransoneringsbevis har ett förmögenhetsvärde i sig (alltså ej bara pappersvärde) straffas för stöldbrott. Även om obehörigt införskaffande av ransoneringsbevis ej föreligger kan ändå straffansvar för olovligt användande inträda. l förarbetena pekar man på det fall att en dödsbodelägare, som jämlikt bestämmelserna i 18 § ransoneringslagen skulle ha återlämnat den dödes bevis, använder beviset efter den tidpunkt då återlämnandet skulle ha skett.

14.2.3 Energikrisen 1 973/ 74 I kungörelsen 1973:1080 stadgade Kungl. Majzt att flytande bränsle och stadsgas endast finge saluhållas, utbjudas mot vederlag. överlåtas eller användas enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN i övrigt givna föreskrifter. Kungl. Majzt påbjöd vidare, att efter den 7 januari 1974 skulle överlåtelse av bensinbränsle för motordrift mot vederlag ske endast mot kupong till inköpskort eller mot inköpslicens eller beställningssedel. Dessutom stadgades att den som yrkesmässigt handlade eller producerade flytande bränsle ej heller utan vederlag fick efter den 7 januari 1974 överlåta eller eljest utan samband med försäljning ur sin rörelse uttaga flytande bränsle för motordrift, om ej överlåtelsen eller uttaget skedde mot ransoneringsbevis/kupong eller förbrukningslieens. Från dessa bestämmelser fanns undantag för överlåtelse mot kvitto för bl. a. mopeder m. m. och för vissa brådskande transporter, dock att i sådant fall bränslet icke fick användas för annat ändamål än det avsedda. BN började sin verksamhet den 14 december 1973. I meddelanden nr l och nr 5 föreskrev BN dels att andra restriktioner än förbud mot köp av drivmedel i lös dunk eller för sedelautomat ej skulle gälla under tiden

Vissa specialfrâgor 401

t. 0. m. den 7 januari 1974, dels att ransoneringsbevis finge överlåtas om vederlag icke i någon form utgick. Bestämmelserna trädde i kraft den 19 december 1973. l BNzs meddelande 1973:4, utfärdat den 21 december 1973, meddelade BN restriktioner och regleringsföreskrifter rörande handeln med och användningen av eldningsoljor och vissa andra slag av flytande bränslen. Dessa bestämmelser skulle tillämpas först fr. o. m. den 8 januari 1974. Förutom kvottilldelning av eldningsolja för de ”vanliga” konsumenterna innebar bestämmelserna att större förbrukare, företrädesvis inom industrin. endast mot företeende av inköps- och/eller lagringstillstånd kunde erhålla olja. För användning av eget lager, oavsett om detta fannszföre regleringen eller om det byggdes upp genom tilldelning på lagringstillstånd, erfordrades användningstillstånd. Sådana tillstånd utfärdades av BN.

Dri vm ed elsrzmsonerirzgen Såsom tidigare påpekats kan en handling, som avses att användas i en ransoneringssituation, i vart fall icke betraktas som ett ransoneringsbevis förrän ransoneringslagen trätt i kraft. Kungl. Maj:ts kungörelse 1973: 1077 om tillämpning av ransoneringslagen utfärdades först den 14 december 1973. Kungörelsen trädde i kraft omedelbart. Av det sagda framgår att standardkorten icke kunde betraktas som ransoneringsbevis förrän tidigast den 14 december. Det har ifrågasatts om standardkorten ens då utan först den 19 december 1973 blev att anse som ransoneringsbevis. Följande resonemang skulle leda till ett sådant ställningstagande. Den 14 december trädde ransoneringslagen i kraft. Med stöd av denna utfärdade Kungl. Maj :t samma dag kungörelsen 1973:1080, i vilken all användning av flytande bränsle förbjöds samtidigt som en allmän kortransonering fr. o. m. den 8 januari 1974 påbjöds. Detta var en enligt 2§ ransoneringslagen. Denna kungörelse trädde i kraft reglering den 19 december. 1 13 § ransoneringslagen stadgas att bevis, som myndighet för reglering enligt 2§ utfärdat om rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis), må icke utbjudas till avyttring osv. Innan denna kungörelse, som sålunda påbjöd kortransonering från den 8 januari, trätt i kraft, kunde inga sådana ransoneringsbevis, som avses i 13-14 §§ ransoneringslagen, utfärdas. Enbart Kungl. Majzts fullmakt att tillämpa 2-5 §§ innebär icke att till allmänheten utsända handlingar, som skulle kunna komma att användas för ransoneringar i framtiden, automatiskt blir ransoneringsbevis, inte ens om myndigheten uttryckligen anger att handlingen avses att användas vid en planerad ransonering. Det erfordras sålunda, att en konkret reglering enligt 2 § ransonegenom ett ikraftsatt beslut påbjudits. Med denna tolkning skulringslagen le de utsändna standardkorten först den 19 december ha fått karaktären av ransoneringsbevis. I gemensamt meddelande den 29 januari 1974 från BN, TN och JN upphävdes bestämmelserna i Kungl. Majit kungörelse 1973:1080 om kortransonering av drivmedel för motordrift fr. 0. m. den 30 januari. Det föreskrevs i meddelandet att ransoneringsbevis, som mot-

402 Vissa specialfrdgor

tagits vid försäljning av drivmedel, skulle förstöras. För de enskilda konsumenterna lämnades inga föreskrifter om hur man skulle förfara med ransoneringsbevisen annat än att man upphävde bestämmelserna i BN:s meddelande 1973:5, vari föreskrivits att ransoneringsbevis fick överlåtas till annan om vederlag icke i någon form utgick. Knyter man ransoneringshandlingarnas karaktär av ransoneringsbevis enligt 13 § ransoneringslagen till ovan angivna kriterier torde därav också följa att handlingarna ifråga förlorar denna karaktär i och med att regleringen enligt 2 § ransoneringslagen genom ett ikraftsatt beslut upphör, alltså i detta fall fr. 0. m. den 30 januari 1974. Till drivmedelsransoneringssystemet hörde även andra ransoneringsbevis än standardkort. Avsikten med standardkorten är att ge fordonsägare möjlighet att i samband med starten av en ransonering utföra nödvändiga transporter. innan en behovsprövad tilldelning beslutats av vederbörande myndighet. En sådan behovsprövad tilldelning skedde under den gångna krisen genom att fordonsägarna som regel efter ansökan hos länsstyrelsen fick behovskort. Genom BN:s beslut den 18 december 1973 blev även dessa behovskort överlåtbara utan vederlag. Utöver behovskorten förekom inköpskuponger, förbrukningslicenser och inköpslicenser samt beställningssedlar. 1 den mån inga andra inskränkande föreskrifter förefanns, blev dessa överlåtbara under samma tid och på samma sätt som ovan beskrivits beträffande standardkorten. Det kan vara värt att omnämna att drivmedelslicenserna och undantagsvis något behovskort var försedda med tryckt päskrift angivande att det var förbjudet att överlåta beviset. Vidare var på drivmedelslicenserna tryckt att licensen ej fick användas för annat ändamål än på licensen angivet. Någon definitiv spärr mot överlåtelse av licensen kan dock icke en sådan påskrift anses vara. Under drivmedelsransoneringen 1974 utvecklade sig i ransoneringssystemet en icke förberedd metod för behovstilldelning, s. k. egenkvoter (kortbanker). Egenkvoter innebar att vissa länsstyrelser tilldelade företag och förvaltningar inköpskort för drivmedel. vilka de själva kunde fördela. Egenkvotsystemet har närmare redovisats i kapitel 9. Vad ovan sagts om ransoneringsbevisens överlåtbarhet gäller givetvis även för de i ett kortbankssystem ingående behovskorten. Det kan noteras att BN:s beslut om överlåtelse utan vederlag sålunda möjliggjorde att kortbankssystemet kunde tas i bruk (jfr. 15 § ransoneringslagen).

Ransonering av eldningsolja De större förbrukarna fick tilldelning av olja genom beslut i varje enskilt fall av BN. BN:s beslut tillställdes förbrukaren i form av inköpstillstånd, som berättigade till inköp och användning av den i tillståndet angivna kvantiteten, eller lagringstillstånd, som avsåg lageruppfyllnad eller komplement till inköpstillstånd för att möjliggöra inköp av hel tanklast e. dyl., eller användningstillstånd avseende användning av upplagt lager utöver det lagstadgade tvångslagret. 1 alla dessa fall hade alltså BN gjort en individuell beräkning för varje förbrukare innan tilldelning bestämdes. De

Vissa specia_lfra°gor 403

utfärdade tillstånden var otvivelaktigt ransoneringsbevis i ransoneringsla- Utan att närmare gå in på hur tillstånden var utformade kan gens mening. att 1973 fattade det dock fastslås, BN genom sitt den 18 december generella beslut om ransoneringsbevisens överlåtbarhet rent principiellt för dessa storförbrukare att efter den 19 december öppnade möjlighet bevisen till annan. (Bevisens avfattning kan dock utan vederlag överlåta ha medfört inskränkning i denna möjlighet.) Troligen var det aldrig BN:s mening att dessa bevis skulle bli överlåtbara. Man kan tänka sig fall där skulle ha velat överlåta olja vederlagsfritt t. ex. mot att företag mottagaren vidtog någon konkurrensbegränsande åtgärd e. dyl. Genom BN:s beslut den 29 januari 1974 upphörde den vederlagsfria överlåtelse-

möjligheten.

14.2.4 EBU:s överväganden och förslag

Bakgrund Kritik har riktats mot BN:s beslut att tillåta överlåtelse av ransoneringsbevis, om ej vederlag i någon form utgick. Kritikerna har främst vänt sig mot att behovskorten för motordrivmedel kunde överlåtas. Det har sagts att det var otillständigt att samhället satsade stora resurser på att verkställa en så sorgfällig prövning som möjligt av sökandes drivmedelsbe- hov, varefter sökanden — om än utan vederlag kunde överlåta behovskortet till annan. Även beträffande standardkortens överlåtbarhet har kritik framförts. Man har pekat på att möjligheterna till att överlåta kan bana väg för en ”svart marknad”. Härvid har man ransoneringsbevis särskilt fäst uppmärksamheten på att förbudet mot att överlåtelser ej sker mot i praktiken är omöjligt att upprätthålla på grund av vederlag Ur ransoneringspsykologisk synvinkel har det kontrollsvårigheterna. gjorts gällande att tillåtande av överlåtelse av ransoneringskort försvagar sparviljan och ger intryck av att läget ej är särdeles allvarligt. Kritiken mot beslutet om ransoneringsbevisens överlåtbarhet har emellertid ej endast riktat in sig på att få fram ett förbud mot överlåtelse Seriösa om att överlåtelse mot vederlag borde överhuvudtaget. förslag tillåtas har framförts. skulle, har det hävdats, en ”svart Härigenom marknad kunna ”vit”. Ransoneringsmyndigheterna skulle inte göras behöva sitta och försöka avgöra vilken förbrukning som skulle prioriteras. Den som hade stort behov av drivmedel skulle vara villig att betala ett högt pris för ransoneringsbevis medan andra skulle värdera pengar högre än och därför vara villiga att sälja sina ransoneringsbevis. energi Härigenom skulle största möjliga ”välfärd” uppkomma för största möjliga antal. 1 EBUzs expertrapport om prismekanismen som förbrukningsregufördelarna för de enskilda konsumenterna med lator har utförligt belysts försäljning av ransoneringsbevis ur pristeoretisk synvinkel (se avsnitt l4.l.l). EBU har ej funnit skäl för tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis avseende drivmedel så bärande att ett avsteg från det grundläggande förbudet om överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag skulle kunna

404 Vissa special/”/a°go/

förordas. En pristeoretisk analys blir alltid inriktad ensidigt på de enskilda förbrukarnas välfärd. En bristsituation och fördelningen av knappa tillgångar måste ses ur ett större samhälleligt perspektiv. En av grundförutsättningarna för tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis är att alla utdelade bevis utnyttjas. Från samhällssynpunktär önskemålet att den som icke behöver tilldelad energi sparar den och icke själv gör omfördelningar. Det ankommer på myndigheterna att prioritera olika behov. Det kan, om förbrukarna under en ransoneringsperiod ej använder hela tilldelningen, under följande perioder ge behövande enskilda eller för sysselsättningen väsentliga verksamhetsgrenar en större tilldelning än vad som eljest skulle ha blivit fallet. Även vissa sociala hänsyn har anförts mot tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis. Vid av analysen effekterna av försäljning utgår man från att förbrukaren har valfrihet mellan att köpa ransoneringsbevis, behålla dem eller sälja. Av skilda skäl - främst ekonomiska - föreligger ofta ej någon valmöjlighet. Försäljningstekniska skäl talar också för ett förbud mot försäljning. Någon form av försäljningsorganisation måste eljest byggas upp, varvid samhället bör gå in som intressent för att undvika en olämplig utveckling. Sammanfattningsvis avvisar EBU tanken på att överlåtelse av ransoneringsbevis avseende drivmedel skulle tillåtas. Däremot har EBU tagit fasta på kritiken i övrigt. Utredningen har sålunda funnit det angeläget att försöka knyta ransoneringsbevisen bättre till den som erhållit bevisen och till de ändamål för vilka bevisen utfärdats. EBU har utgått från att det ransoneringssystem, som tillämpades under den gångna krisen, i stort sett oförändrat skall utgöra grunden för tilldelning av drivmedel vid en ny kris. Vidare har EBU förutsatt att en i ett eventuellt icke kommer ransonering nytt krisläge att aviseras någon längre tid i förväg, varför några större ”legitimt hamstrade drivmedelsförråd inte kommer att finnas Därutöver har i tillgängliga. ingått bedömningen att ransoneringsmålet kommer att vara en minst 15 å 20-procentig nedskärning av förbrukningen och att standardransonen med hänsyn härtill sannolikt ej kan bli så väl tilltagen som under den senaste ol_iekrisen. Medborgarnas benägenhet att överlåta sina ransoneringsbevis har mot denna bakgrund bedömts vara väsentligt mindre än under drivmedelsransoneringen 1974. En annan utgångspunkt har varit att förbud mot överlåtelse av ransoneringsbevis måste vara kontrollerbart utan att medföra en omständlig byråkratisk kontrollapparat. Strävan har också varit att de olika ransoneringsbevisen på drivmedelssidan i görligaste mån skall behandlas lika. Slutligen skall nämnas att nedan diskuterade förslag och angivet ställningstagande hänför sig till registrerade motorfordon. Arbetsmaskiner, motorredskap m. m. har i diskussionen lämnats utanför. Under arbetets gång har många olika uppslag bearbetats. Genom att ransoneringssystemet för drivmedel för registrerade motorfordon är knutet till CBR och dess dataanläggning finns många möjligheter att utan stor manuell insats få spärrar” av olika slag införda, som skulle kunna

Vissa special/något 405

underlätta kontrollmöjligheterna vid ett överlåtelseförbud. A andra sidan skulle datorn kunna medverka till att mildra icke önskvärda verkningar av ett förbud. Sålunda har olika metoder diskuterats för att särbehandla ägare av flera fordon, t. ex. åkare, som har ett visst behov av att ransoneringsbevisen kan överlåtas. Ett uppslag som diskuterats är att frångå det inom ransoneringstekniken gängse betraktelsesättet att en fysisk eller juridisk person skall erhålla tilldelning och i stället göra fordonet till bärare av tilldelningsrätten. Förslaget har förkastats såväl på formella juridiska grunder som av praktiska hänsyn. De på inköpskorten printade uppgifterna kan möjliggöra en kontroll, antingen genom att det på kortet angivna registreringsnumret jämförs med det tankande fordonets registreringsskylt eller namnet och registreringsnumret på fordonets skattekvitto, eller genom att ägarens namn på inköpskortet kontrolleras mot namnskylten i bilen. Alla dessa kontrollmöjligheter knyter ransoneringsbeviset till visst fordon. Vill man knyta det till person skulle man få lov att kräva att drivmedelsköparen legitimerade sig vid inköpet. De nu angivna kontrollâtgärderna skulle ligga på bensinstationspersonalen. l)e skulle därigenom få en tung börda som ransoneringspoliser. Vissa av alternativen är helt uteslutna. En kontroll av namnskylten i bilen är alltför arbetsbetungande. Även kontrollen av registreringsnumret kan vara svårgenomförbar. En hård bindning av ransoneringsbeviset till den för vilket det är utfärdat är ej heller lämplig. Därigenom skulle familjemedlemmar avskäras från möjligheten att använda ransoneringsbeviset. Det i ransoneringslagen helt tillåtna förfarandet att överlämna ransoneringsbevis för brukande skulle omöjliggöras, varför en skärpande lagändring skulle behöva vidtagas.

Fiirslag BBU hur stannat för att föreslå att en bestämmelse av den innebörden införes, att ingen får mot vederlag överlåta drivmedel för motordrift annat än mot kupong till inköpskort eller särskild inköpskupong och mot företeende ;rv skattekvitto (för i utlandet registrerat fordon motsvarande handling), varvid det åligger överlåtaren att kontrollera att namnet på ransoneringsbeviset och (eller i vissa fall) fordonets registreringsnummer överensstämmer med samma uppgifter på skattekvittot. Juridiskt sett skulle systemet innebära att Överlåtelse av inköpskort för drivmedel ej blir tillåten. Däremot föreligger inte hinder mot att inköpskort överlämnas till annan för nyttjande, om samtidigt skattekvittot överlämnas. Genom att koppla samman ransoneringsbeviset med företeende av skattekvitto försvåras Överlåtelse av beviset. Även om ingen absolut säkerhet uppnås för att överlåtelser ej kommer att ske torde i vart fall uppkomsten av en ”svart marknad” kunna i hög grad försvåras. Överlåtelse av ransoneringsbeviset förutsätter ju att man samtidigt avhänder sig skattekvittot. Länsstyrelserna skall givetvis uppmanas till restriktivitet med att utfärda dubletter av skattekvitton under en F. n. utgår en avgift om l0 kr för varje dublett. En ransoneringsperiod.

406 Vissa specialfrágor

höjning av denna avgift skulle under en ransonering kunna ha en mot obehöriga förfaranden viss prohibitiv verkan. Eventuellt kan krav på företeende av inköpskortet uppställas för utfående av dublett. Fördelarna med ihopkopplingen av inköpskortet och skattekvittot är bl. a. att bensinstationspersonalens polisiära uppgifter blir mindre än vid övriga ovan skisserade alternativ. Vidare kan förbrukare med flera fordon själv avgöra vilket av sina fordon han vill utnyttja vid visst tillfälle. Även ett specialfordon, för vilket ägaren ej sökt någon tilldelning, kan tankas. För åkare och motsvarande medger systemet en eftersträvad flexibilitet. Samtransporter vid arbetsresor underlättas. En medresenär kan med företeende av sitt inköpskort och skattekvittot för sitt eget fordon få drivmedel till reskamratens bil. För hushållsmedlemmar uppstår inga problem. Om en bilägare måste ställa undan sitt fordon för reparation osv. kan han hyra eller på annat sätt skaffa sig ett fordon, till vilket han omedelbart har drivmedel. Vid korttidsuthyrning behöver alltså uthyraren ej alltid ställa drivmedel till förfogande. Om han skall göra det blir en förhandlingsfråga mellan honom och förhyraren. Tilldelningar inom ransoneringssystemet påverkas ej av denna överenskommelse. Det har ifrågasatts huruvida systemet skulle kunna tillämpas på långtidsförhyrning (leasing). Vid sådan gör vanligen förhyraren ansökan om Beslutad - - tillställs tilldelning. tilldelning ransoneringsbeviset emellertid ägaren från CBR. Ägaren lämnar sedan beviset vidare till förhyraren. Även standardkort tillställes ägaren, som överlämnar dem till förhyraren. En sådan transaktion behöver ej ses som en överlåtelse av beviset. Det kan ligga närmare till hands att se det så att ägaren överlämnar beviset till förhyrarens nyttjande. Fordonet har ju ej överlåtits. Varför skall det till fordonsförhyrningen accessoriska ransoneringsbeviset behöva överlåtas? Vid detta betraktelsesätt behöver leasing ej särregleras. EBU har vidare ej funnit anledning att skilja behandlingen av standardkorten från behovskorten. Skälen mot att försöka hindra en svart marknad” gör sig lika starkt gällande beträffande standardkorten. För bensinstationspersonalen blir handläggningsrtntinerna enhetliga. Överlåtelseförbudet för standardkort kan även ha en viss sparfrämjande verkan och en ransoneringspsykologisk effekt.

Egenkvø ter I kapitel 9 har EBU föreslagit ett system med egenkvoter. Med den skisserade kopplingen mellan inköpskort och skattekvitlo samt förbudet mot all överlåtelse av ransoneringsbevis torde normalt inga komplikationer uppstå. Arbetsgivaren (företaget/myndigheten) överlämnar ransoneringsbeviset till arbetstagarens nyttjande. Emellertid är det helt meningslöst att i ett system, där ransoneringsbeviset skall företes tillsammans med skattekvittot, ha lösa kuponger, som ej ger möjlighet till identifiering. Därför bör företaget/myndigheten vid utlämnande av kupongerna till arbetstagaren förse dem med päskrift om aktuellt bilnummer. Den

Vissa spec/alfrâgoi 407

under krisen använda inköpskupongen var onekligen en ”lös kupong. Att strikt upprätthålla kravet pä att lös kupong ej gäller torde därvid vara svårt. Genom den föreslagna ordningen blir inköpskupongen individualiserad och närmast att jämföra med ett fordonsanknutet inköpskort. lå n. finns inköpskuponger upptryckta. De förvaras på länsstyrelserna. EBU ifrågasätter dock om det icke vore bättre att de i en egenkvot ingående ransoneringsbevisen vore ej ifyllda inköpskort i lägre valörer. litt överlämnande av ett sådant kort till nyttjande, vilket kort skulle återlämnas till företaget helt eller delvis använt, stämmer bättre överens med den valda konstruktionen med ej överlåtbara ransoneringsbevis. De återlämnade kortstammarna skulle ev. kunna användas i ett redovisningssystem för egenkvoter. EBUzs synpunkter i detta hänseende torde kunna beaktas vid en omarbetning av inköpskupongerna. Det skall här anmärkas att inköpskupongerna Udansbanebiljetterna) frán början är avsedda för s. k. hemkörningsransoner. Under ransoneringen 1974 kom de att användas för egenkvoter. Den ovan föreslagna individualiseringen av kupongerna skall enligt arbetsgruppens mening verkställas så snart en inköpskupong utlämnas. Sålunda bör kristidsnämnd anteckna bilnumret pä kuponger, som delas ut såsom hemkörningsranson. På samma sätt bör tullmyndighetema förfara vid utlämning av kuponger till utlänningar (beträffande utländska bilister, se kapitel 9). Tillåtligheten av överlämnande av bevis för nyttjande från en förbrukare, som ej är näringsidkare, till en annan följer direkt av ransoneringslagen. Bestämmelserna i l5 § ransoneringslagen kan enligt sin ordalydelse överlämnande av ransoneringsbevis från näringsidkare, som omöjliggöra mottagit bevisen i eller för sin rörelse, till annan för begagnande (bestämmelsen har tillkommit för att förhindra försäljare av ransonerad vara att överlämna till annan eller ur sin rörelse uttaga ransoneringsbevis). eller myndighet som regeringen bestämmer måste därför ge Regeringen föreskrifter om hur och i vissa fall företag med uthyrningsföretag egenkvoter får förfara med mottagna ransoneringsbevis.

Speciella problem vid .fordonsförsäljning i det föreslagna systemet med förbud mot överlåtelser av Komplikationer ransoneringsbevis för drivmedel och kopplingen mellan vissa inköpskort och skattekvittot uppstår vid försäljningar och byten av vägtrafikskattefordon under ransoneringsperioder. Förbudet mot överlåtelse pliktiga innebär att den som säljer ett sådant fordon icke kan lämna med vare sig standard- eller behovskort. Däremot mäste skattekvittot lämnas. Säljaren kan sålunda inte köpa drivmedel eftersom han saknar skattekvittot. som har skattekvitto, saknar å sin sida inköpskort. En Köparen, bilhandlare som har ett stort lager begagnade bilar, t. ex. l00 stycken, fär - - om äganderättsövergängen hunnit matas in iCBR automatiskt ett standardkort för varje fordon. Under ransoneringen 1974 skulle detta ha inneburit (100 x 100 liter) 10000 liter bensin. Om standardkorten ej hade fått överlåtas skulle det ha betytt, att om bilhandlaren hade sålt 99 av dessa 100 bilar, skulle han ha haft inköpskort med 9 900 liter kvar

408 Vissa special/frågor

(varvid bortses från att bilarna sannolikt tankats före försäljningen) och endast en bil. Mot denna bakgrund har EBU diskuterat att göra ett undantag från ovan föreslagen huvudregel om ej tillåtande av överlåtelse av inköpskort för drivmedel utan vederlag. skulle Undantaget ha den innebörden, att standardkort med försäljning finge i samband av vägtrafikskattepliktigt fordon överlåtas om vederlag för kortet ej utgick. Det skulle sålunda ankomma på säljaren och köparen att komma överens om hur man skulle göra med kortet. Vissa nackdelar är förbundna med ett sådant förfaringssätt. Det torde ej gå att undvika att ett fordon, till vilket ett standardkort med maximal tilldelning medföljer, måste bli mer attraktivt än ett i övrigt jämförbart fordon utan standardkort eller med endast drivmedel några fåtal liter kvar på kortet. I först nämnda fall kommer fordonets pris att stiga. Men prisstegringen beror ej på någon egenskap hos fordonet i sig utan på att standardkortet med maximal tilldelning överlåtes tillsammans med fordonet. Skulle man därvid dela upp köpesumman och på fordonet standardkortet skulle marknadsvärdet på standardkortet visa sig. Men ett sådant förfarande skulle vara olagligt, enär det strider mot förbudet i 13 § ransoneringslagen om överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag. Att tillåta överlåtelse utan vederlag i samband med fordonsförsäljning torde således kunna uppfattas som ett sätt att öppna möjligheter att lagligt kunna kringgå denna huvudregel. Det kan nämnas att under ransoneringen 1974 annonserade en del bilförsäljare att till visst fordon medföljde inköpskort för drivmedel. En annan nackdel är att handeln med skrotbilar kan bli lönsam i ett ransoneringsläge, därigenom att fordonet blir bärare av en drivmedelstillgång. Andra nackdelar med nu diskuterad utformning av kortransoneringssystemet är att man genom att tillåta överlåtelse i samband med försäljning bryter enhetligheten. Om tilldelningen till dieseldrivna fordon -— med undantag av personbilar i ej yrkesmässig trafik — kommer att baseras på i CBR lagrade uppgifter om kilometerskatt, kommer denna tilldelning att vara en behovsranson. Denna kommer i likhet med vad som gäller för standardkorten att tillställas det dieseldrivna fordonets ägare utan ansökan. Det på detta sätt erhållna torde inte inköpskortet lämpligen få överlåtas, då det ej är ett vanligt standardkort utan ett behovskort. Därvid torde det vara nödvändigt att göra ett undantag från undantaget om ej tillåtande av överlåtelse (om detta ej kan anses följa av huvudregeln att behovskort ej får överlåtas). Dessa dieselfordon kommer vid försäljning att sakna inköpskort, varför de ej kan konkurrera på lika villkor med de fordon som ej omfattas av kilometerskattesystemet. Tekniskt är det ej omöjligt att även vid kilometerskattesystem tillställa ägare av dieseldrivna fordon standardkort, som en del av framräknad tilldelning, och resten på behovskort. Det framstår emellertid som helt orimligt att göra ett sådant ingrepp för att underlätta försäljning av dieselfordon under en kris. Undantaget har dock vissa praktiska fördelar. Den som köper en

SOU l975:60 Vissa specialfrâgor 409

begagnad bil med ”tillhörande” standardkort behöver ej ansöka om behovstilldelning om han inte har speciella skäl därtill. Härigenom skulle man kunna undvika en del ansökningar till länsstyrelserna om behovstilldelning. (Enligt uppgift såldes under januari 1974 17 960 begagnade skattepliktiga bilar.) Vidare skulle den förordade kopplingen till skattekvittot kunna upprätthållas utan särregler såvitt avser standardkorten. Köparen av en begagnad bil kommer ju att ha i sin hand både skattekvittot och standardkortet upptagande fordonets registreringsnummer och ett på båda handlingarna likalydande namn visserligen säljarens, vilket dock från kontrollsynpunkt ej spelar någon roll. Därmed berörs en annan fördel. Det brukar framhållas att man icke skall upprätthålla förbud, vars efterlevnad inte går att kontrollera. Överträdelse av ett förbud mot överlåtelse av standardkort i samband med överlåtelse av fordon är mycket svår att beivra. Genom att tillåta överlåtelse av kortet i detta fall undgär man problemet. EBU har noggrant penetrerat det här diskuterade undantaget och funnit att skälen för att ej bryta den enhetliga behandlingen av inköpskorten och inköpskupongerna överväger. De praktiska nackdelar detta ställningstagande medför går att lösa utan alltför stora administrativa åtgärder. t-ZBU har till en början konstaterat att det är sannolikt att standardransonen i ett kommande krisläge kommer att bli väsentligt. lägre än under ransoneringen år l974. I den mån något av standardransonen finns kvar vid försäljningen kan köpare och säljare avtala att fordonet säljes med full tank eller den mängd drivmedel som finns kvar på standardkortet vid försäljningstillfället. Även i detta läge kan prissättningen på fordonet påverkas av om tanken är full eller tom. Men detta berör icke frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhet utan frågan om överlåtelse av drivrnedel. Enklast torde det vara att anse drivmedel i tankarna som ett assessorium till fordonen. Därigenom undgår man en särreg1ering.*(Det kan endast påpekas att i vägtrafiklagstiftningen betraktar man drivmedel på detta sätt. En bils tjänstevikt fastställes vid vägning med full tank.) Det negativa i att en säljare med ett stort lager av begagnade bilar automatiskt erhåller standardkort för varje bil och därmed ~ om korten ej får överlåtas ~ en stor kvantitet bensin, torde minska dels genom att

standardransonerna blir mindre, dels genom att köparna kräver full

tank för att köpa. De mängder som kan bli över och som bilhandlaren med hjälp av bilarnas skattekvitton skulle kunna disponera för egen räkning är i sammanhanget försumbara. Det bör framhållas att bilhandeln har ett legitimt behov av att själva kunna disponera över mindre kvantiteter drivmedel för de bilar som finns i lager. Genom att försäljning av fordon under ransoneringsperioden sannolikt kommer att avse fordon - med en minskad för med fylld tank sammantaget standardtilldelning alla fordonsägare - torde en i förhållande till fallet med överlåtbara standardkort befarad ökning av antalet behovsansökningar till länsstyrelserna från bilköpare ej bli särskilt stor. Om länsstyrelserna dessutom _ 4 ,_ l j _ _ _ A vser auktoriserade iakttager restriktivitet vid prövning av behovsansökningar från bilköpare återförgäüare inom b. som varit oförståndiga att köpa bilar utan bensin, torde länsstyrelserna handeln-

410 Vissa specialfrâgor

själva kunna medverka till en riktig utveckling i berört hänseende. Att köpa en bil utan drivmedel torde ej vara något skäl i sig för behovstilldelning, vare sig för en köpare utan tidigare standardkort eller för en som byter bil. Systemet med att ej tillåta överlåtelse av ransoneringsbevis i samband med överlåtelse av fordon har ett problem som mäste lösas. Som ovan påtalztts behåller fordonets ägare både standard- och behovskort vid försäljning av fordonet. Skattekvittot följer fordonet. Skaffar kortinnehavaren e_j något nytt fordon torde han ej ha behov av drivmedel under resten av ransoneringsperioden. Filldelningen ”frysen” då inne. Skaffar han ett nytt fordon kommer uppgifterna på skattekvittot och ransoneringsbeviset ej att stämma överens. Han kan då icke förete kort och skattekvitlot och få drivmedel vid en bensinstation. Därför bör det åligga länsstyrelserna att utan avgift ”växla bevisen sä att drivmedel kan erhållas till det nyförvärvade fordonet. Följande modell skulle kunna tillämpas. Fordonsägziren skickar in till länsstyrelsen ransoneringshevis och skatlekvitto. varvid länsstyrelsen på ransoneringshevisen ändrar registreringsnumret sä att det stämmer överens med det på skattekvittot angivna registreringsnumret samt anbringar länsstyrelsens stämpel pä bevisen. Därefter återsändes handlingarna till fordonsägaren. l dessa fall kan sedan bensinstationspersonalens kontroll endast innefatta att överensstämmelse föreligger mellan skattekvittots och ransoneringsbevisets registreringsnummer. l det fall det på ransoneringsbeviset angivna numret. ändrats skall också kontroll ske av att kortet är myndighetsstämplat. För att avlasta länsstyrelserna och underlätta för den enskilde bilköp-aren (bilhandeln torde dock biträda köparna) skulle företeende av köpehandling ev. kunna ersätta den skisserade handläggningsrutinen. Faran för missbruk ökar därvid, bl.,a. genom att skenkon-

trakt kan upprättas.

Ytterligare i ett fall kan drivmedelsförsäljaren endast kontrollera ;gistreringsnumrens överensstämmelse. Detta gäller då fordon överlâtits sedan tidigare ägare erlagt fordonsskatt samt överlâtelsen hunnit registreras i (‘BR före ransoneringens början. l detta fall tillställes den nye ägaren ransoneringsbevis i sitt eget namn och med det köpta fordonets registreringsnummer. Skattekvittot bär den förre ägarens namn men upptar fordonets registreringsnummer. Eftersom ingen ändring av det på ransoneringsbeviset printade registreringsnumret föreligger, finns ingen myndighetsstämpel att kontrollera.

Sammanfattning EBU föreslår att inga ransoneringsbevis avseende drivmedel till registrerade motorfordon skall få överlåtas. Däremot möter inget hinder mot att bevisen överlämnas till annan för nyttjande. För att möjliggöra kontroll får drivmedel för motordrift ej överlåtas mot vederlag annat än mot kupong till inköpskort eller särskild inköpskupong och mot företeende av skatlekvitto (för i utlandet registrerat fordon motsvarande handling). varvid det åligger överlåtaren att kontrol-

Vissa special/frågor 411

lera att namn och/eller registreringsnummer på inköpskort överensstämmer med samma uppgifter på skattekvittot (eller motsvarande utländsk handling). Förslaget föranleder inget krav på ändringar i ransoneringslagens bestämmelser om överlåtelse av ransoneringsbevis. l ransoneringsförordningar eller myndighetsmeddelanden mäste dock vissa föreskrifter ges rörande överlämnande av ransoneringsbevis till begagnande av annan utan vederlag för de fall att överlämnaren är näringsidkare. Arbetsgruppens förslag att endast tillåta överlämnande av inköpskort för drivmedel till annan för begagnande har ej bedömts vara behäftat med påtagliga nackdelar. De problem som uppstår går att lösa utan alltför stora administrativa insatser och utan olägenheter för den enskilde. Det föreslagna systemet torde ur ransoneringspsykologisk synvinkel medföra icke ohetydliga fördelar. Det kan bidra till att stävja uppkomsten av en svart marknad” för ransoneringsbevis. Kopplingen mellan inköpskort och skattekvitto medför dock visst merarbete för bensinhandeln. Frågan huruvida överlåtelse av ransoneringsbevis avseende drivmedel till andra motordrivna maskiner än registrerade motorfordon skall tillåtas, torde kräva ytterligare överväganden. Något avgörande hinder mot att icke tillåta överlåtelse har hittills ej framkommit. Kontrollproblemen gör sig dock starkt gällande. Om ett kortransoneringssystem införes för fritidsbåtar torde här angivet förslag kunna överföras till detta system, under förutsättning att registrering av fritidsbåtar kommer till stånd. Skattekvittot skulle därvid ersättas av registreringsbeviset (se kapitel 9). Genomgången av krisen 1973/74 sedd ur synvinkeln ”ransoneringsbeatt tidsfaktorn - då en visens överlåtbarhet har givit vid handen får karaktär - måste beaktas och att handling av ransoneringsbevis allmänt ltällxia påbud om ransoneringsbevis överlätbarhet kan få ej önskvärda effekter, varför myndigheterna måste göra preciseringar i meddelanden och cirkulär.

14.3 Kostnadsansvaret för kristidsnäm ndernas verksamhet

14.3.l Svenska kommunförbundets skrivelse Svenska kommunförbundet hemställde den 18 januari 1974 att kommunerna beviljas statsbidrag till bestridande av kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet och att bidraget fastställes att utgå med 90 procent av samtliga kostnader som belastar verksamheten. Frågan om bidrag för drivmedelsransoneringen i januari 1974 avgjordes av regeringen (finansdepartementet) i anslutning till överenskommelsen om kommunalt skattestopp för åren 1976 och 1977. I regeringens överenskommelse med kommunförbundet ingick ett extra bidrag till kommunerna om 360 milj. kr. Kommunerna ansågs därmed ha kompenserats för sina ransoneringskostnader under år 1974. Frågan om generella statliga bidrag överlämnades till hantlelsdepartementet för vidare handläggning.

412 Vissa specialfrâgor

Handelsdepartementet har överlämnat Kommunförbundets skrivelse jämte remissyttranden till EBU för beaktande vid utredningens överväganden.

.Skrivelsen Förbundet erinrar om de uppgifter som ålagts kommunen avseende tilldelning för ~~ jordbruk, trädgärdsnäring och rennäring - fiske -mopeder 4 vissa båtar ›- utländska fordon vid tillfälliga resor i Sverige.

Man förutser att kommunerna, förutom också zinsökningsprövning, kommer att engageras i information och rådgivning. Förbundet anser att kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet kommer att slå olika. Som exempel nämns att antalet traktorer varierar från 6,2 per l 000 invånare i Stockholms län till 98,0 i Gotlands län med ett medeltal för riket på 30,0. Vidare anförs att antalet mopeder i landet uppgår till 474000 eller 60 mopeder på l 000 invånare. Mot denna bakgrund beräknas l 100-1 200 ansökningar i första omgången i en kommun med ea 20 000 invånare. För detta arbete fordras heltidsengagerad personal. Kommunernas kostnader kommer att omfatta löner till handläggare, arvoden m. m. till nämndletlamöter, lokalhyror, administrationskostnader etc. Det erinras om de statliga bidrag som utgick under andra världskriget samt den ersättning för planläggningskostnader som kan utgå enligt lagen (l964:63) om kommunal beredskap. Detta bidrag utgår med 90 procent eller den större del som Kungl. Ma_i:t medger. Förbundet berör också prop. 1973:132 med förslag till lag om lokal krislidsförvaltning m. m. där föredragande departementschefen anför att frågan om fördelning mellan stat och kommun av utgifterna för den kommunala verksamheten inom folkförsörjningen torde få avgöras genom särskilda bestämmelser i samband med att verksamheten behöver utnyttjas. Enligt förbundet befästes principen om att kostnader för försvarsuppgifter i princip skall bäras av staten i samband med lagstiftningen om ‘ kommunal beredskap. Man anför följande skäl för statlig ersättning: folkförsörjningsfrågorna är led i totalförsvaret, — sysselsättningsfrågorna (lokala näringar) är primärt en statlig uppgift samt — kommunerna drabbas olika hårt av ransoneringsarbetet. Mot denna bakgrund bör enligt förbundet full kostnadsersättning utgå. Av olika skäl, bl. a. enhetligheten med ersättningen för planläggningskostnaderna, kan dock bidraget begränsas till 90 procent.

Vissa specia_Ifra°gor 413

Kostnadsenkär Svenska kommunförbundet begärde under våren 1974 in uppgifter från kommunerna om deras kriskostnader. Av kommunerna svarade 242 vilket motsvarar 87 procent av samtliga kommuner och 93 procent av rikets invånarantal. En omräkning av dessa kostnader gav en totalkostnad för riket på 4 milj. kr, varav 2,9 avsåg personalkostnader, 0,8 milj. kr administrationskostnader och 0,3 milj. kr lokalkostnader. Kostnaderna varierade från 28 000 kri Uppsala län till 480 000 kr i Stockholms län.

R cm iss y Itramlen Riksrevisionsverkcl (RR V) ifrågasätter ersättning på grund av ransoneringsperiodens relativt korta varaktighet. RRV anser dock att det kan finnas skäl att klarlägga principen om kostnadsfördelning. JN anser att kommunförbundets skäl för ersättning bör godtas. Ett villkor bör dock vara att kostnaderna varit nödvändiga för kristidsnämndens administrativa verksamhet. JN föreslår att t. ex. RRV utarbetar erforderliga föreskrifter för kostnadsberäkning och redovisning. Vidare bör länsstyrelserna få i uppdrag att handha granskning och utbetalning. OEF tillstyrker principen om statlig ersättning men ifrågasätter, i likhet med RRV, om kostnaderna under januari 1974 blev så stora att ersättning bör utgå. Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker kommunförbundets begäran och förordar att det uppdras åt länsstyrelserna att granska redovisning och verkställa utbetalning. Länsstyrelsen betonar särskilt att ransoneringsuppgifterna i stor utsträckning påverkat kommunerna olika. Länsstyrelsen z Västernorrlands län begränsar sitt yttrande till att avse ransoneringsperioden år 1974. Man finner kommunförbundets skäl väl motiverade och den förordade kostnadsfördelningen som rimlig. Länsstyrelserna bör handha bidragsprövningen. Liknande synpunkter förs också fram av länsstyrelsen i Östergötlands län. Till det sistnämnda yttrandet har fogats synpunkter från Norrköpings och Valdemarsviks kommuner.

14.3.2 EBU.s överväganden och förslag Under andra världskriget engagerades kommunerna starkt i kristidsverksamheten. Riksdagen beslöt därför år 1941 att statsbidrag skulle utgå som täckte 40 procent av den del av kommunens kostnader som motsvarade 15,l—25,0 öres och 50 procent av den del av kostnaderna som översteg 25,0 öres utdebitering per skattekrona. Det statliga ansvaret för den lokala kristidsförvaltningen synes också ha befästs i samband med lagstiftningen om kommunal beredskap och lokal kristidsförvaltning, även om kostnadsfördelningsfrågorna inte behandlas närmare. liBU har att enligt sina direktiv överväga olika frågor i anslutning till energikriser under fredstid. De lokala kristidsorganen kommer att engageras olika med hänsyn till krisens karaktär. Under krigsförhållanden eller vid avspärrning till följd av krig i vår nära omvärld kommer

414 Vissa specialfrâgor

förmodligen störningarna att vara så allvarliga att centrala myndigheter tvingas engagera de lokala organen i en betydande omfattning, både i konsumtions- och i produktionsledet. Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att kommunerna kommer att engageras olika mycket i energikriser under fredstid beroende på bl. a. förekomsten av jordbruk, trädgårdsnäring och fiske inom kommunens gränser. Denna ojämnhet i arbetsbelastningen kan förutses också i framtiden. De kommuner som på så sätt kanske måste avsätta stora resurser för krisuppgifter på drivmedelsområdet är ofta glesbygdskommuner med en redan besvärlig finansiell ställning. Det är ofta sådana kommuner som vid rikets gränser också skall handha den gränsöverskridande trafiken. Det är dessutom här som mopeden anses som ett viktigt fortskaffningsmedel i brist på fullgod-a kollektiva transporter. EBU anser att folkförsörjningsfrågorna i kristid ytterst är en statlig uppgift. Det är också utredningens uppfattning att kommunerna drabbas olika hårt beroende på näringsstruktur och geografisk belägenhet. Kostnaden per invånare synes bli betydligt högre i glesbygdskommuner än i tätortskommuner. EBU anser därför det rimligt att staten ersätter kommunerna för deras kostnader för kristidsnämnderna och att dessa kostnader såsom andra kriskostnader solidariskt bärs av landet som helhet via statsskatten. Detta synsätt synes även väl stämma överens med regeringens ställningstagande till kommunförbundets framställning i och med att kommunerna ansetts kompenserade för ransoneringsperiodens kostnader genom det extra bidrag om 360 milj. kr som regeringen och kommunförbundet kom överens om i samband med det kommunala Skattestoppet för åren 1976 och 1977. Härmed synes man ha täckt in åtminstone 90 procent av faktiska kostnader i bidragsbeloppet oavsett vilka grunder som kan ha använts i övrigt för totalbeloppets beräkning. EBU har i kapitel 12 förordat ett utökat kommunalt engagemang när det gäller tilldelningen av eldningsolja till mindre förbrukare. Mot bakgrund av fjärrvärmens starka utveckling i tätorterna kan man även i detta avseende förutse en förbrukarstruktur som skiljer sig åt mellan olika typer av kommuner. Detta understryker än mer rimligheten i den kostnadsfördelning som här förordats. Svenska kommunförbundet begärde med hänvisning till gällande principer för fördelning av beredskapsplaneringskostnader i sin skrivelse ersättning med 90 procent av faktiska kostnader. Denna fördelningsprincip framfördes för att upprätthålla överensstämmelse med gällande regler för ersättning av planläggningskostnader enligt lagen om kommunal beredskap. EBU finner för sin del inte skäl förorda en högre ersättningsandel än vad kommunförbundet yrkat. EBU vill dock framhålla att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrägorna i och för sig skulle kunna motivera en full kostnadstäckning. Staten bör således täcka minst 90 procent av kommunernas kostnader för handläggning, inom kristidsnämndens ram, av sådana uppgifter som åläggs dem av centrala eller regionala krismyndigheter. Kostnaderna måste dock vara hänförliga till arbetsuppgifter enligt centralt utfärdade anvisningar. EBU förordar att länsstyrelserna åläggs att granska kommunernas

Vissa specialf/a°gor 415

kostnadsredovisning och utbetala det statliga bidraget. Redovisning, granskning och utbetalning sker i överensstämmelse med anvisningar som utfärdats av den centrala krismyndigheten, ÖEF (se kapitel 18), efter samråd med RRV och Svenska kommunförbundet. Härvid bör man, åtminstone tills vidare, kunna utnyttja de beräkningsgrunder av planläggningskostnader som riksnämnden för kommunal beredskap utfärdat.

14.4 Hamstring av energi

EBU skall enligt sina direktiv undersöka olika åtgärder att motverka hamstring av energi. Tidigare i betänkandet har, i anslutning till bl. a. frågorna om ransonering av drivmedel och eldningsolja, hamstringsmor verkande åtgärder diskuterats. l detta avsnitt skall en kort sammanfattning göras. l orostider, då allmänheten förväntar sig en kommande knapphet eller regelrätt ransonering av varor, uppstår nästan alltid hamstring. Det äri och för sig naturligt att var och en på bästa sätt försöker trygga sin egen och sin familjs försörjning. Man måste därför alltid räkna med att hamstring uppstår innan en kontrollerad fördelning av de knappa varorna kan organiseras. Under krisen 1973/74 förekom också en hamstring av drivmedel och eldningsolja. Uppmärksamheten kom i första hand att riktas mot hamstringen av drivmedel under november och december 1973, dvs. innan myndigheterna hade möjlighet att genom restriktioner reglera försäljningen till konsumenterna. överenskommelsen mellan regeringen och oljeföretagen och bensinhandeln om vissa frivilliga åtgärder synes ej ha haft avsedd verkan. Inte minst risken för brand och explosioner vid enskild, okontrollerad lagring av bensin krävde en mer skärpt kontroll. Vi har i tidigare redovisade försäljningssiffror (kapitel lO och ll) kunnat iakttaga en tendens till hamstring under hösten 1973, beträffande tjock eldningsolja redan under sommaren 1973. Även om hamstringen skulle omfatta endast mindre kvantiteter, finns det flera skäl som talar för att motverkande åtgärder snabbt bör sättas in. l ett akut bristläge är det av betydelse att de tillgångar som står till förfogande för försäljning fördelas på ett sätt som stämmer överens med de målsättningar som fastställts. Myndigheterna bör därför ha en så stor kvantitet som möjligt att sprida ut till de förbrukare som har de mest angelägna behoven. En hamstring kräver kapital. inköpen av bristvarorna kommer av den anledningen att koncentreras till personer med goda ekonomiska förutsättningar. En god ekonomi har inget direkt samband med faktiskt behov. Man kan därför i ett krisläge inte tillåta en ohämmad lagring av bristvaror. Vidare kan en hamstringsvåg, som inte möts med motåtgärder, minska allmänhetens förtroende för myndigheternas förmåga att bemästra krisens verkningar genom ett fast och konsekvent handlande. Ett sådant misstroende redan i krisens inledning kommer sannolikt att medföra problem i den fas då ransoneringar och andra förbrukningsregleringar

416 Vissa specialfrdgor

satts in. Detta är än mer problematiskt eftersom man då i stor utsträckning måste kunna förlita sig på ett lojalt uppträdande från förbrukarnas sida för ett gott resultat av myndigheternas regleringsåtgärder. Erfarenheterna från krisen 1973/74 talar för att de hamstringsmotverkande åtgärderna inte bör bygga på frivillighet utan från början ges tvingande karaktär. Det är därför väsentligt att sådana befogenheter mycket snabbt ges myndigheterna i ett krisskede. Ett skäl som ytterligare talar för snabba och effektiva åtgärder mot hamstring är riskerna från brandsäkerhetssynpunkt. Under hösten 1973 avslöjades fall där lagring skett iöppna kärl i bostadsutrymmen, i badkar och på andra olämpliga platser. l flera fall beslagtog och brände polisen drivmedel som lagrats på otillätet sätt. EBU anser att sådana förverkade bränslen inte bör förstöras utan användas för allmännyttiga ändamål t. ex. för polisens egna fordon. Det kan nämligen inte vara rimligt att bristvaror i kristid går förlorade genom avsiktlig förstöring. Det bör ankomma på ÖEF att i beredskapssyfte utarbeta anvisningar för förverkade bränslens användning i kristid.

Ledningsbunden energi De tekniska möjligheterna att på ett ekonomiskt sätt hamstra elkraft, stadsgas och fjärrvärme är idag obefintliga. Utveckling kan dock gå mot nya metoder för lagring av sådan energi. Det bör då ankomma på ÖEF och Vattenfall att överväga vilka åtgärder som erfordras för att motverka hamstring.

Drivmedel Kupongcr vid skattekvittot (kapitel 9). Det är tidsgapet mellan offentliggörande och verkställande av en kortransonering som ger spelrum för hamstring. Ju kortare tid, desto mindre utrymme för hamstring. Genom EBUzs förslag om ransoneringskuponger vid skattekvittot ges möjlighet till en omedelbar, kontrollerad tilldelning av drivmedel. Lösdunks/örhud (kapitel 10). Det effektivaste sättet att före en regelrätt ransonering förhindra hamstring är genom föreskrifter som förbjuder försäljning av drivmedel annat än i fordonets fasta tink. Vissa generella undantag måste medges för sådana som normalt, för t. ex. sin yrkesutövning, tankar i lös dunk. Förbudet medför att all försäljning måste ske under tillsyn, dvs. sedelautomater och nyckelpumgar måste stängas. Den hamstring som inför en ransonering kan ske i fordcnets fasta tank bör beaktas vid fastställande av standardransonens storlek. Färsäljningsfärbud. Inför en förestående ransonering och Lnder den period lagren inventeras, kan totalförbud mot drivmedelstörsäljning påbjudas. Det förutsätts i så fall att ransoneringen startar inorr nâgra få dagar. Man kan knappast upprätthålla ett totalförbud under en längre tid, eftersom konsekvenserna för såväl privatbilister som yrkestafikanter annars kan bli alltför vittgående och motverka de syften man hir med en senare kontrollerad tilldelning. Denna typ av försäljningsförbui tillgreps

Vissa specialfrâgor 417

under 1940-talets förbrukningsregleringar. Dämpningsavgift (avsnitt 14.1). Den föreslagna konsumtionsdämpande avgiften kan utgå med någon dags varsel. Mot bakgrund av avgiftens förordade storlek, ca 100 procent av normalt marknadspris inklusive skatter och avgifter, förmodas den verksamt motverka tendenser till hamstring. Avgiften föreslås inte utgå för längre tid än cirka en månad, eftersom inkomstfördelningseffekterna under en längre period blir oacceptabla utan korrigerande och svåradministrerade insatser.

Eldningsolja Eldningsolja levereras vanligen till förbrukare med ganska långa mellanrum. Olja distribueras av oljeföretaget direkt till kunden varför möjligheterna till spontana och snabba köp i hamstringssyfte är begränsade. Eftersom man avser räkna leveransterminen inför en bränslesäsong från en tidig tidpunkt, kan myndigheterna räkna in eventuellt hamstrade kvantiteter i den tilldelning som medges under ransoneringsperioden. Detta gäller såväl stora som små förbrukare. Förbrukarnas möjligheter att hamstra begränsas också av lagringsanläggningarnas kapacitet.

Information

Även om det behövs tvingande regler för att motverka hamstring, bör efterlevnaden byggas under med information till allmänheten. Det är viktigt att denna information kommer igång så tidigt som möjligt eftersom hamstringen huvudsakligen äger rum i krisens inledning. Det är därför som EBU i kapitel 15 kommer att förorda insatser för en höjd informationsberedskap. Myndigheterna bör upplysa om hur de hamstringsmotverkande reglerna är utformade. Vidare bör understrykas de brandrisker som är förbundna med en enskild drivmedelslagring och de brandskyddsbestämmelser som gäller. Genom redovisning av bakgrundsfakta rörande krisens uppkomst och utveckling samt de påfrestningar som kan förutses för landet skapas ökad förståelse för myndigheternas agerande. Hamstring bör således mötas med både restriktioner och information.

14.5 Ingivet förslag till nytt ransoneringssystem

14.5.l Beskrivning Chefen för handelsdepartementet har till EBU överlämnat ett förslag, upprättat av byrådirektören Bengt Löfgren, till nytt ransoneringssystem att beaktas vid utredningens överväganden. Ändamålet med förslaget kan beskrivas som ”en förenkling och ett förbilligande av det sedan andra världskriget rådande ransoneringsförfarandet”. Förslaget är vidare avsett att användas vid all handel med ransonerade varor. Funktionen kan kort beskrivas som följer. Alla ransonerade varor

418 Vissa specialfizigor

~ åsätts ett pris - ransoneringspoäng samtidigt som varje individ tilldelas ett ”köpkort och en viss mängd ransoneringspoäng som fritt får användas för inköp av ransonerade varor i de proportioner individen önskar. Ett överskridande av tilldelad mängd ransonerad vara skall enligt förslaget omedelbart registreras i dator, varefter besked skall lämnas till konsumenten. Vid uppenbart missbruk skall ett bötesföreläggande lämnas enligt vissa normer. Systemets tekniska utformning baseras på en optiskt läsbar faktura på vilken uttagen mängd ransoneringspoäng samt köpkortets uppgifter överföres vid varje köptillfâlle. Dagligen skall sedan fakturorna sändas till respektive datacentral, varifrån företaget får ett sammanställt uttag av ransonerade varor. Minst var 14:e dag skall dessutom konsumenterna erhålla kontoställning från datacentralerna. Vidare sägs att en fullt godtagbar grund för tilldelning av standardranson till privatbilar kan tas ur försäkringsbolagens uppgifter om körsträckor, samt att de allmännyttiga fordonens behov kan bedömas med hjälp av färdskrivarnas kilometeruppgifter. Enligt förslaget bör tilldelning genom licenser ske för: - drivmedel och olja för industrins behov olja till flerfamiljshus för uppvärmningsändamål olja till kraftvärmeverk - drivmedel och olja till jord- och skogsbruket. Inom jordbruket bör blockorganisationen utnyttjas även i s. k. fredskriser. Vad gäller tilldelning av eldningsolja till smâhusägare bör den grunda sig på de normer som erhölls vid 1974 års fastighetstaxering. Genom den ovan skisserade systemutformningen ersätts den stora floran av ransoneringskuponger med en enda. Detta anses medföra följande fördelar: - förberedelsearbetet kan till en mycket rimlig kostnad göras redan i fredstid — en mångmiljonbesparing kan göras då krisorganen kan skötas av ett fåtal personer, som får underlag via dator - svartabörshandeln med ransoneringskuponger försvinner företagens arbete med att klippa och klistra kuponger försvinner.

14.5.2 EBUss överväganden

Datoranvändning Funktionen bygger på idén att fakturan kan göras optiskt läsbar. På många håll torde den typ av stans som erfordras för att överföra ”köpk0rtets uppgifter till fakturan saknas. Många företag torde vidare helt sakna kassaapparater (matsalar i skolor osv.) och därmed ;nönjlighet till maskinell hantering. Om förslaget innebär anskaffning av och kostnader för apparatur för ändamålet torde handeln ha invändningar att göra såvitt kostmdern inte täcks av staten. Befintliga datacentraler skall enligt förslaget sköta bokföringem. Som

Vissa special/frågor 419

framhålls måste därvid vissa företag anslutas till andra, som har denna möjlighet. Det torde komma att röra sig om ett stort antal, för vilka sådan planläggning måste ske. Det kan bli aktuellt vid mindre affärer utanför tätorter framför allt då utrymning har anbefallts och kringföringshandel genom tillfälliga försäljningsställen får ökad betydelse. En central bokföring av ransoneringspoäng vore naturligtvis att föredra. Eftersom mycket stora datamängder skall hanteras krävs en dator med mycket stor kapacitet. Endast ett fåtal myndigheter torde kunna erbjuda sådan. Dessutom medför detta troligen stora system- och programmeringskostnader för att få systemet i funktionsdugligt skick. En regional systemutformning vore också möjlig att åstadkomma och då med hjälp av länsstyrelsernas dataterminaler. Frånsett de problem som behäftar den centrala utformningen och som också även blir aktuella här, för ett regionalt system med sig ytterligare ett par problem. För det första kommer samordningsproblem vad avser ransoneringspoäng och försålda mängder varor att uppkomma. Detta på grund av att man på regional nivå endast kan registrera försålda mängder länsvis, som först efter avstämning kan anses gälla för riket. För det andra har f. n. endast 14 länsstyrelser dataterminaler vilket innebär att denna utformning blir svår att genomföra inom överskådlig tid. På lokal nivå finns datoranläggningar i så liten utsträckning att dessa inte kan bli aktuella i detta sammanhang. Ett databaserat system av skisserat slag förutsätter dessutom inmatning av personliga uppgifter som yrke, familjestorlek, handikapp, arbetsplats, kaloribehov etc. En sådan sammanställning för varje person medför så allvarliga inskränkningar i den personliga integriteten att systemet enbart av denna anledning torde inge stora betänkligheter. Slutligen är dataanläggningars funktion i verkliga krissituationer inte helt säkra, varför en övergång till och/eller komplettering med ett manuellt system måste förberedas.

Handlingar och administration I det nuvarande ransoneringssystemet avses ett stort antal handlingar av olika typer ingå. Enligt det ingivna förslaget skall en reducering ske genom användning av datatekniken. Det bör dock observeras att nya ransoneringshandlingar och arbetsmoment tillkommer t. ex.: a) ett ransoneringskreditkort som skall skickas till alla b) en faktura av speciell typ som skall kvitteras och påföras den förbrukade mängden ransoneringspoäng c) fakturorna skall varje dag transporteras från försäljningsställe till aktuell dataterminal d) kontoställning skall utsändas till varje kund två gånger per månad. Den arbetsinsats som krävs vid varje inköpstillfällc i form av markering på ransoneringsfakturan motsvarar troligen i huvudsak det arbete som hanteringen av ransoneringskupongerna kräver. Vidare framgår det inte av förslaget huruvida den omnämnda kontostållningen skall omfatta enskilda varugrupper (exempelvis livsmedel, drivmedel) eller enbart den

420 Vissa specia!fra°gor

totalt förbrukade mängden ransoneringspoäng. Mot denna bakgrund är det tveksamt om den eftersträvade förenklingen uppnås.

Kontroll

Systemets syfte förefaller vara en uppföljning av uttag av ransonerade varor snarare än en reglering av uttag. Förslaget underskattar behovet av kontroll och nödvändigheten av att förbrukningen under en rarsoneringsperiod så långt möjligt blir den beräknade. Överuttag blir förslaget möjligt utan att några manipulationer behöver göras. Samtidigt talas det om att sådant uttag skall medföra minskning av nästkommande periods tilldelning. Genom ett sådant förfarande kan dock hela folkfönörjningen sättas i fara. Även relativt blygsamma överuttag i det enskilda fallet kan sammantaget medföra så stora kvantiteter att förhållandet mellm tillgång och efterfrågan helt förrycks. Det tänkta bötessystemet för le svårare fallen torde inte bli något praktiskt verksamt korrektiv. Det kan vidare bli svårt att framställa helt förfalskningssäkn ransoneringskreditkort. Möjligheten att spärra eventuellt borttappade ransoneringskreditkort kan vara begränsad. För den enskilde konsumenten skulle systemet, om det geiomföres, innebära stora svårigheter vad gäller möjligheterna att kontrrllera egna uttag, resterande ransoneringspoäng, vilka varor som kan köpa: för dessa poäng etc. Systemet skulle med andra ord bli svâröverskådligt för den enskilde.

Drivmedelsransonering Fördelarna med en systemutformning enligt förslaget är son nämnts framför allt att man får ett enkelt och enhetligt kort som erhills av alla medborgare, samt att ransoneringsinstruktionerna till hardeln kan förenklas. Systemet förefaller dock besitta en rad fundamentala brister som också gäller drivmedelsransoneringar. För det första framgår det inte av förslaget hur man örfar vid försäljning respektive köp av en bil. Skall någon form av reduktion av ransoneringspoäng respektive tillägg av poäng ske? Eller skallalla få en standardtilldelning i form av ransoneringspoäng? Var skalli så fall ansökan om extratilldelning av drivmedel ske? Hur skall bedjmningen ske? Skall man ta hänsyn till övrig kvarvarande ransoneriigspoäng? Enligt förslaget anses en fullt godtagbar grund för tilldalning av standardranson till privatbilister erhållas genom att ur den obigaloriska trafikförsäkringen ta uppgift om respektive körsträckeklass. Emellertid är dessa körsträckeklasser, som EBU tidigare konstaterat i kapite 9, alltför vida (500 mil) för att kunna ligga till grund för en diff-.rentierad tilldelning. Vidare är det endast fråga om uppskattningar och inga faktiska körsträckor. För allmännyttiga fordon skulle färdskrivare ligga till gruid för en

sou 1975:60 Vissa specialfrâgor 421

rättvis drivmedelstilldelning, eftersom dessa bl. a. registrerar väglängd. Säkrare uppgifter erhålls emellertid med hjälp av den av EBU tidigare i kapitel 9 förordade användningen av kilometerskattesystemet.

Brcmsleransunerirzg l)et kvotransoneringssystem som tillämpades under energikrisen vintern 1974 —— och som EBU föreslagit förändringar i (se kapitel 12) ~ är administrativt enkelt och kan sättas i kraft med kort varsel. Tilldelning av eldningsolja till ”övrig-sektorn” (småhus, flerfamiljshus, småindustrier) sker direkt från oljehandeln och utan ransoneringsbevis. Eldningsolja till uppvärmning av småhusbebyggelse skall enligt förslaget till nytt system grunda sig på 1974 års fastighetstaxering. Detta förutsätter att varje fastighet tilldelas en licens som skrivs ut manuellt eller med hjälp av dator. Licenserna måste sedan tillställas samtliga fastighetsägare f. v. b. till resp. oljeleverantör. Förslaget anger inte vilken myndighet som skall ansvara för detta och inte heller hur man skall förfara med jämkningar, besvär och nytillkomna fastigheter. Det föreslagna systemet, som också bygger på schabloner, är mer personal- och tidskrävande än kvotransoneringssystemet och alltså inte något godtagbart alternativ till det redan förberedda kvotransoneringssystemet. Samma synpunkter kan läggas på frågan om tilldelning av eldningsolja till flerfamiljshus. lnte heller i detta fall anger förslaget vilken myndighet som skall utfärda licenserna m. m. Enligt l:IBU:s förslag skall i första hand licensransonering tillämpas. Detta innebär att alla fastigheter - småhus, flerfamiljshus, industrier etc. - kommer att tilldelas en individuell licens. Innan licenserna kan utfärdas måste samtliga fastigheter ”värmetaxeras” varvid följande faktorer beaktas: byggnadens geografiska belägenhet, väggmaterial, byggnadens form och storlek, ventilationsstandard, varmvattensstandard samt värmekällans egenskaper. För att uppnå största möjliga rättvisa är det alltså inte tillräckligt, som förslaget anger, att tilldela eldningsolja ”enligt viss schablon”, som dessutom inte närmare förklarats. Värmetaxeringssystemet diskuteras närmare i kapitel ll. Slutligen anges inte i förslaget hur ransonering av elkraft, stadsgas och värme (hetvatten) skall genomföras.

.Sammanfattning Fördelar med det föreslagna systemet är högst diskutabla och uppvägs av nackdelar som i andra hänseenden torde vara mer påtagliga. Visserligen bortfaller företagens arbete med att klippa och klistra kuponger men i stället tillkommer ett omfattande arbete med att notera ransoneringspoäng samt att dagligen korrespondera med en datacentral. Det synes vidare som om förslaget bygger på tanken att den enskilde konsumenten handlar rationellt, alltså endast köper de varor denne anser sig ha råd till, har användning av etc. Emellertid kan man inte i praktiken förutsätta ett sådant handlingsmönster under normala tider, än mindrei

422 Vissa specialfrdgor

kristid. Antalet ransoneringspoäng som tilldelas enskilda personer och hushåll måste baseras på olika faktorer som tillgång på varor men också på de enskildas behov och förutsättningar. I det nuvarande systemet har den enskilde konsumenten möjlighet att söka extratilldelning allteftersom behoven varierar. Någon sådan ntöjlighet finns inte omnämnd; förslaget. Möjligen förutsätts även här felaktigt att alla har ett likartat beteende och samma behov och därför inte behöver olika ransoneringspoäng. Fördelarna med förslaget kan med andra 0rd sägas vara mer av teoretisk art. Förslaget är ett försök att knyta an ransoneringen till ett avancerat tekniskt redovisningssystem. Det låter sig, som nämnts, tänkasi teorin och då i fråga om varor som genom ransoneringen skall till viss angiven mängd eller viss kvotdel tilldelas i princip alla medborgare (t. ex. livsmedel, kläder) eller alla personer av en viss kategori (cxempelvis bilägare). EBU anscr emellertid att man genom en sådan systemutforrnning vare sig erhåller ett mer rättvist, lätt administrerat eller ur ekonomisk synvinkel fördelaktigare ransoneringssystem. Det föreslagna rarsoneringssystemet bör därför inte föranleda ytterligare åtgärder från beredskapsplanerande myndigheters sida.

15 och sparkampanjberedskap Informations-

l 5. l In form ationsbercdskap

15.1.1 Erfizrerzheter frdn krisen 1973/ 74

har i sina utvärderingsrapporter redovisat erfa- Samtliga krismyndigheter renheter till allmänheten. Här och synpunkter i fråga om informationen skall kort redovisas vissa av de erfarenheter som återges i utvärderingsrapporterna.

TN:s rapport l TN:s beredskapsorganisation ingick iransoneringsenheten en informationsavdelning. l december 1973 anställdes två personer med journalistisk erfarenhet som också hunnit få viss utbildning inom ransoneringsområdet Linder hösten. lnformationsavdelningens inrättande avlastade övrig personal från betungande informationsarbcte. Mer omfattande informationsförberedelser saknades. Ofta förelåg underlaget för informationen mycket sent. En fördel då var att informationspersonalen hade goda kontakter med massmedia och kände till de effektivaste informationskanalerna. Informationsmaterial som kräver läng produktionstid hann man inte med att ta fram. Avdelningen hann inte heller med någon noggrann planering eller organisation av informationsnätet. Ambitionen var att skapa öppna och goda förbindelser med enskilda journalister. Genom massmedias snabbhet som informationskanal kom de att nära nog helt dominera TN:s informationsutbud. TN anser att detta gav utrymme för spekulationer. TN anser att TV/radio är den bästa informationsvägen. Produktionstiden för en TV-spot anges vara ca en månad. TN kunde dock få en TV-spot producerad på åtta dagar. Informationen till utlandet var enligt TN bristfällig och till branschorganisationerna anses den ha varit ringa. Vidare hade man inte förberett informationen till invandrare. TN:s informationsaktiviteter kan sammanfattas i följande punkter: O Pressmeddelande med adress, telefon etc. O Kontakt med annonsbyrå. Annonsering

424 Informations- och sparkampan/“beredskap

0 Kontakt med Sveriges Radio och produktionsbolag för två TV-spots och tre radiodialoger O Snabbinformation via TT. Direktkontakter per telefon med massmedia. Journalistbesök 0 Häftet Information om distribuerad i drivmedelsransoneringen” 260 000 ex. Fyrfärgsaffischer.

TN anser att ”en försvårande omständighet i informationsarbetet var den bristande kontakten mellan de olika centrala ransoneringsrnyndigheterna. Deras samverkan måste planläggas närmare i framtiden”. Osäkert beslutsunderlag gav ibland felaktig information. Vidare anges som en försvårande omständighet för informationsavdelningen att informationen inte kunde styras. Dessutom hade telefanväxeln för låg kapacitet. Det totala informationsutbudet under krisen var rikt. Myndighetsinformationen kompletterades med information via organisationer, företag osv. Länsstyrelserna annonserade regionalt, liksom vissa kommuner lokalt. Informationen från central myndighet till utlandet anser TN var bristfällig. Viss information spreds via motororganisationer, turistorgan och resebyråer. Vid flertalet länsstyrelser sköttes informationen av en informationsavdelning, pressombudsman eller annan befattningshavare. Direkt information lämnades allmänheten vid besök och per telefon. Flera länsstyrelser har fört fram kritik mot att TN inte lämnade sådan information som skulle gjort telefonkontakter och besök obehövliga. Länsstyrelsernas kontakt med lokal press var god. Alla länsstyrelser annonserade. Flertalet länsstyrelser kritiserar kommunikationerna med central nivå. Kommunikationerna till kommunerna fungerade bra. TN betonar att informationen är en viktig del av ransoneringssystemet särskilt vid en fredskris. Informationsavdelningen skall ansvara för denna. Massmedia anses vara bästa informationskanalen. Massmedias underlag bör vara enkelt och klart. Särskilt betydelsefullt är kravet på ett rikt utbud av direktinformation till allmänheten (annonser, TV/radio, masskorsband). TN redovisar två informationssystem, ett långsamt med TV-program, informationsmaterial etc. samt ett snabbt med användande av massmedia och direktkontakt. TN anger att det är av största betydelse att kommunikationerna mellan centrala, regionala och lokala myndigheter fungerar. Vidare sägs: ”Kritik har riktats mot att det inte fanns något övergripande centralt informationskansli under drivmedelsransoneringen. l kansliet borde samtliga berörda centrala myndigheters informationsavdelningar ingå.” TN finner sådant centralt kansli orealistiskt beroende på att informationsarbetet fordrar en nära kontakt med övrig personal vid den egna ransoneringsenheten. Där centralt informationskansli är beläget måste i så fall också de centrala myndigheternas finnas, vilket ransoneringsenheter är svårt från bl. a. lokalsynpunkt. TN anser därför att varje myndighet måste ha egen informationsavdelning, men samarbetet mellan avdel-

lnformarions- och sparkamparzjberedskap 425

ningarna bör fördjupas t. ex. genom någon form av samrädsgrupp som regelbundet sammanträder. Samrádsgruppen bör före en ransonering ta fram gemensamt informationsmaterial t. ex. information om kompetensfördelningen mellan myn- TN säger att antingen ett centralt informationskansli inrättas digheter. eller inte så mäste garantier skapas för att central myndighet som lämnar information känner ansvar för den grundläggande och riksövergripande informationen bl. a. genom att lämna förklaringar och motiveringar samt redovisa orsaker bakom regeringens och centrala myndigheters beslut. kommunikationerna mellan myndigheterna måste också förbättras. Länsstyrelser måste informeras före massmedia. Denna kommunikation kan underlättas genom telex. TN anser att information av generell natur skall lämnas av central myndighet. Direktinformation måste förberedas. l beredskapssyfte bör färdigställas informationsmaterial som TV- och radioprogram, annonser och broschyrer. Man bör vidare utnyttja branschorganisationers distributionsnät vid informationsspridning. En samrådsgrupp med sådana organisationer förordas.

BN :s rapport ÖERs förberedelser på informationssidan var begränsade till annonsutkast för krigs- och avspärrningsfallen. I BN:s informationsenhet ingick en informationschef, en informationssekreterare, två telefonsvarare samt en sekreterare. Enheten arbetade med massmediainformation. annonsinformation och direktinformation. Enheten utsattes från början av en kraftig press från massmedias sida. Telefonväxeln sägs ha varit en trång sektor. BN betonar att TT var till stor hjälp. Vidare anförs att annonsanslagen var för knappa. inte minst mot bakgrund av totalitetsprincipen. De direkta förfrågningarna från allmänheten hade man personellt svårt att klara. Telefonväxeln räckte inte heller till. Efter någon vecka utarbetades en svarskatalag. BN föreslår att informationsenheten i framtiden förses med en informationschef, två informationssekreterare, en annonsbyråman, ett antal telefonsvarare samt en sekreterare. lnformatörerna bör snabbt kopplas in och löpande ta del av arbetet inom BN. l en beredskapsplan bör finnas utkast till bl. a. pressreleaser, annonser och en populärt skriven svarskatalog.

SER N :s rapport l SERNIS organisation ingick informationsenheten i administrativa byrån. Sparkampanjen på elområdet genomfördes på SERNIS uppdrag av CDL. SERN anger att man internt noterat problem i inledningsskedet genom av telefonfrågor vilket bör kunna förbättras genom en hög frekvens tidigare och fylligare information till elleverantörer och elblock samt genom klar information till konsumenterna om lämpliga kontaktvägar.

426 Irz/brmarions- och

sparkampanjberedskap SOU t975:60

Före SERNzs tillkomst hade (‘DL:s beredskapsnämnd hand om informationen. Vid informationen valdes flera olika kanaler. Verksamheten kan kort anges i följande punkter: lillcverantörerna har fortlöpande informerats genom brev Kvolbcrörda konsumenter har direktinformerats Bransch- och intresseorganisationer Meddelanden. Press-releaser. Presskonferenser Direktinformation till clleverantörer, konsulter, branschorgan m. fl. En undersökning som genomförts av Handelns Utredningsinstitut visar att detaljhandeln fick merparten av sin information via massmedia.

15. 1.2 Mikä/undersökning Under krisen 1973/74 genomförde Forskningsstiftelsen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) i samarbete med Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning (SR/PUB) en undersökning om allmänhetens inställning till oljekrisen och dess verkningar. Vid två tillfällen, i december 1973 och i februari 1974, ställdes ett stort antal frågor till ett urval personer. Resultatet av undersökningen har redovisats i rapporten Svenskarna och oljekrisen. l l~‘SI:s specialstudie för EBU, som redovisas i sin helhet i bilaga 8, har en sammanfattande analys gjorts av undersökningsresultatet. Här skall kort anges vissa huvudpunkter.

Sammanfattning 41 procent av befolkningen angav i februari att de generellt uppfattat informationen som mer förvirrande än klargörande. Knappt 16 procent uppfattade informationen som “till största delen klargörande eller bättre. Svaren på dc kunskapsfrâgor FSI ställde anser man inte tyda på dålig information när det gäller punktvisa fakta -- merparten av befolkningen tycks ha inhämtat just ciessa uppgifter ganska väl. Även om informationen har nått fram, så kan det emellertid ha funnits brister av mer generell karaktär. brister Följande anges ha förekommit i hög utsträckning: a) Manga osanna uppgifter anser 53 % b) Uppgifterna varit motstridiga anser 79 70 e) Vissa fakta har undanhâllits allmänheten anser 62 ”n d) För mycket överdrifter anser 71 % e) Informationen osammanhängande och splittrad anser 64 % f) Situationen har varit så komplicerad att inte ens experterna haft sammanhanget klart för sig anser 65 % Procentsiffrorna ovan speglar uppfattningarna i allmänhet, dvs. både bland dem som varit mycket kritiska och dem som varit tämligen nöjda med informationen. De sambandsberäkningar som FSl giort pekar på att den generella kritiken främst tycks vara ett uttryck för sådana brister som nämns i alternativ e ovan och därnäst de som nämns i alternativ b.

lnfbrmations- och sparkampanjberedskap 427

Den generella kritiken av informationen kan också sättas isamband med de informatörer som varit aktuella under krisen. De sambandsmönster som framträder anser FSI tyda på att det först och främst är informationsansvar man har i åtanke, i andra hand myndigheternas televisionens och i tredje hand pressens, med undantag av Expressen för vilken ett sådant samband saknas. FSl undersöker också vilka informationsbrister som har förknippats med olika informatörer. l detta sambandsmönster framträder myndigheter och Sveriges Radio som främst medverkande till den dåliga informationen, sett ur allmänhetens ögon. Det finns en svag tendens till

att se myndigheterna som mest belastade med brister av typ osanningar

och undanhållanden (alternativ a och c), medan radio/TV får något större värden och brist på sammanhang (alternativ b och e). på motstridigheter FSl anser att tendensen väl ligger innanför slumpmarginalerna. Det dock att liknande mönster uppträder på många andra håll i påpekas materialet. att ttppfatta osanningar och undanhållanden av Benägenheten fakta står t. ex. främst i samband med diskussioner om regeringens roll i och uppfattningen att myndigheterna själva har orsakat krisen. oljekrisen Uppfattningarna bland allmänheten ger enligt FSl inga absoluta kriterier för en bedömning av de faktiska informationsbristerna eller varifrån de ltärrör. Åtminstone omkring 70 procent av befolkningen uppger sig ha vissa bestämda åsikter om informationen under oljekrisen. Det dock står i samband med graden av förtroende för mynvisar sig att åsikterna och deras agerande under ol_iekrisen. Sambandet mellan kritidigheterna information och förtroendet för desamma anser ken av myndigheternas FSI vara mycket påtagligt. Detta förtroende märkbart från december till februari. l sjönk Svenskarna och oljekrisen” konstaterades också att allmänhetens reaktioner på informationen under krisperioden var klart anknutna till just själva denna förändringi riktning mot försämrat förtroende. De som inte varit direkt kritiska till informationen har inte följt med i den allmänna trenden mot minskat förtroende medan däremot de som kritiskt företer en stark försämring av reagerat på informationsbrister förtroendet. Partipolitiska sympatier och andra värderingar av tidigare i förtroendet. Inställningen till det slag har inte svarat för förändringarna socialdemokratiska förefaller däremot enligt FSI ha verkat brompartiet sande på förtroendeförsämringen för dem med starka socialdemokratiska sympatier. Den information som innehållit olika bestämmelser och direktiv i samband med ransoneringsåtgärder kan grovt kallas för teknisk informaoch den som innehållit uppgifter med överblick av krisens tion, bakgrund och allmänna utveckling, oljetillgången m. m. för övergripande eller ”bakgrum1sznfurmatzon”. Med hänsyn till informationskritikens tydliga samband med förtroendet håller FSI för troligt att det är den övergripande bakgrundsinformationen som är den mest väsentliga. Om det brister i motiven till olika åtgärder (t. ex. drivmedelsransoneringen när uppgifterna om tillgången på bensin är motstridiga) och andra beslut, riskerar man kanske enligt FSI

428 In/brmarions- och sparkampanjberedskap

en del av förtroendet för samma atgärder. Huruvida brister i den Övergripande informationen därmed skulle ha spelat en större roll än den tekniska, vet man emellertid inte. FSI anser det också vara svårt att avgöra något sådant utifrån informationsbristfrågorna. Samtliga kan vara giltiga för såväl teknisk som (övergripande information och samtliga har också samband med förtroendet. Osanningar, undanhållanden av fakta samt överdrifter (alternativen a, c och d ovan) förefaller dock enligt FSI vara mer rimliga som brister inom bakgrundsinformationen än inom den tekniska informationen. Som nämnts tenderar också just dessa att (i förhållande till övriga brister) öka sina sambandsvärden _just med förtroendefrågorna, ifrågasättandet av åtgärder och diskussioner om myndigheternas roll i krisen (50 procent av befolkningen ansåg i februari att de svenska myndigheterna själva i viss eller stor utsträckning orsakat försörjningsbristen, 28 procent var tveksamma och endast 22 procent ansåg att så inte var fallet). Vissa effekter av kritiken mot myndigheterna och deras åtgärder visade sig redan efter ganska kort tid, även om den inte var särskilt utbredd. Man kan enligt FSl inte räkna med att komma tillrätta med problem av den här typen genom att försöka sig på korrigeringar i den ström av nyheter, debatt och annan information som går från massmedia till allmänheten. Ett sådant sätt som diskuterats på olika håll, är att bibringa allmänheten ”rätt” information via betald annonsplats i pressen. Om syftet är att komma tillrätta med temporära eller osystematiska fel i massmediautbudet, missuppfattningar, upprepade sakfel som förvirrar, förenklingar beroende på okunnighet osv., anser FSI att man troligen kan nå en viss framgång genom denna kanal. Den är också oundgänglig när åtgärder och bestämmelser skall offentliggöras i en samlad och enhetlig form. Om felen har mer stabila och systematiska drag, i form av redaktionella lin_ier, växande kritik och ifrågasättanden inom bestämda ämnesområden eller liknande drag, som är gemensamma för alla eller unika för vissa tidningar, blir situationen emellertid en helt annan. FSI menar att slarvig och okunnig _iournalistik kan förekomma i stor utsträckning även i en sådan situation, men då i ett sammanhang vars udd är riktad mot (eller åtminstone träffar) ett särskilt mål. FSl anser att mängder av negativa skriverier inte kan slås ut av enstaka annonser. Redan när det rör sig om högst obetydliga insatser blir annonsvägen kostnaderna mycket höga. Det är också svårt att tänka sig andra sätt att genomföra korrigeringar om felen ligger placerade i ledet massmedia-allmänhet. Om felen har sina rötter i en subjektivt vinklad journalistik, i återgivandet av en faktisk händelseutveckling eller en blandning av bådadera, anser FSI att man har mycket begränsade möjligheter att åstadkomma några större tillrättalägganden. En del av bristerna i informationen från massmedia kan dock vara rotade i ledet av information till massmedia. Nyhetsförmedlarnas egna informationskällor kan själva ha haft otillräcklig information, källinformationen kan vara osammanhängande eller motsägande av på grund

lnformalions- och sparkamparr/beredskap 429

bristande samordning, källornas resurser att föra ut information står inte i proportion till mängden förfrågningar osv. Sådana allmänna brister i informationen till massmedia anser FSI slå igenom i ledet från massmedia som själva har tillräckligt med kunskaper. Både nyhetsfolk och allmänhet kommer således att känna av eventuella brister i informationsflödet till massmedia. Luckor fylls med spekulationer och rykten. Brist på stringent information i ömtåliga sammanhang kan t. 0. m. riskera att tolkas som avsiktliga försök att dölja något. Misstänksamhet ges mer eller mindre fritt spelrum och lösryckta påståenden av skiftande så småningom upp föreställningar som i slag bygger frånvaro av fakta kan bli starkt vinklade åt ena eller andra hållet. Sammanfattningsvis framhåller FSI att bland drygt 500 variabler (i form av enkla svarsskalor eller sammansatta index) visar sig följande fyra ha de mest hållbara sambanden med allmänhetens förtroende för myndigheterna i februari: 0 Inställningen till socialdemokratiska partiet 0 Förtroendet för myndigheterna i december 0 Upplevelsen av myndigheternas information O Inställning till bensinransoneringen.

FSl anser att dessa variabler förklarar över 60 procent av all individuell variation i allmänhetens förtroende för myndigheternai februari. Inställtill information och bensinransoneringen som ningen myndigheternas tillsammans drygt 27 procent av denna förklarade varians. finner utgör FSI till stor del härröra från erfarenheter och diskussioner bland vänner och bekanta. Resultaten också att redaktionella skillnader i anger massmedias rapportering av skeendet under oljekrisen har haft betydelse för inställningen i dessa frågor.

15. l .3 EBUss expertrapport om pressutbudet EBU har ansett det vara av intresse att, som bakgrund till diskussioner om behovet av en utökad informationsberedskap, få pressens roll som informationsförmedlare under krisperioder ytterligare kartlagd. Därför uppdrog EBU, i samarbete med beredskapsnämnden för psykologiskt åt FSI att genomföra en studie av pressutbudet under krisen försvar, som i sin helhet redovisas i bilaga 8, omfattar en 1973/74. Rapporten, under perioden den 15 november 1973 granskning av ett antal tidningar — 15 mars 1974. Utbudet i landets åtta största dagstidningar liksom i fem har utsatts för en mycket omfattande innehållsanalys. Här lokaltidningar skall en sammanfattning lämnas.

Sammanfattning utbud inom olika områden av Om man ser på den samlade mängden oljekrisen, får man enligt FSI en bild av pressens värdering av 0l_iekrisen Den största ansamlingen nyheter, debatt och annan som nyhetshändelse. information rörande oljekrisen finns under veckorna kring årsskiftet

430 lriformarions- och sparkampan/beredskap

1973/74. Artikelmängden visar en markerad uppgång från början av november fram till denna tid och en lika markerad nedgång strax efter. överensstämmelsen mellan tidningarnas nyhetsvärdering anges vara mycket påtaglig. Om man jämför de olika tidningarna med varandra, finner man att utbudets variationer till 75 procent exakt överensstämmer mellan två genomsnittliga tidningar. Genomsnittstidningen innehöll 10-15 artiklar om dagen under december och januari och FSI anser detta vittna om ett stort intresse för försörjningsfrågan. Detta intresse uppfyller enligt FSI en första förutsättning för att en mer detaljerad information inom olika områden av ämnet också skall tillägnas nyhetsvärde och således beredas plats i tidningarnas prcssmaterial. De annalkande energiförsörjningsproblemen i uppmärksammades svensk press genom en ström av nyheter från utlandet. Dessa nyheter ger krisens bakgrund; OPECIS och OAPEC:s agerande, verkningar och åtgärder i andra länder, bland oljeholagen m. m. I början av december når dessa nyheter och annan bakgrundsinformation en höjdpunkt. Information om världens energiförsörjning, Sveriges beroende av olika energitillgångar, deras användning och förekomst, alternativa energikällor, framtida energiförsörjningen osv. blir i en genomsnittlig dagstidning (av de 13) föremål för utförlig behandling i närmare två artiklar om dagen under de första 14 dagarna i december. Från början av december och 2-3 veckor framåt ägnar genomsnittstidningen ungefär en artikel om dagen åt information om de svenska myndigheter och institutioner som är aktuella i samband med försörjningsbristen. Man redovisar hur viss myndighet/ institution är uppbyggd, dess funktion och ansvarsområde osv. l början är det främst ÖEF m. fl. som är föremål för intresset. Uppmärksamheten flyttas efter hand över till de krismyndigheter och tillsatta nämnder som beslutade om ransoneringsâtgärder m. m. Den största rubriken under perioden som helhet utgjordes av de olika ransoneringsåtgärder och föreskrifter som beslutades. FSI anger att den sammanlagda rapporteringen av dessa svarar för närmare tredjedelen av det totala utbudet om ol_iekrisen. Merparten utgörs av rent informerande text. Detta gäller även för t. ex. rapporteringen av drivmedelsransoneringen, som var ett av de hetaste debattämnena under perioden. Drivmedelsransoneringen tilldrog sig också det utan jämförelse största intresset, följt av Sl;RN:s olika åtgärder och beslut. Genomsnittstidningen författade drygt 120 artiklar med information om drivmedelsransoneringen, närmare 70 artiklar om elransoneringen, jämfört med mindre än -30 artiklar om kvotransoneringen av eldningsolja. De två huvudämnen som följer efter ransoneringsåtgärder i storleksordning är redogörelser för Sveriges ekonomi, sysselsättning och liknande samt det frivilliga energisparandet i Sverige (där en icke oansenlig del består av annonser om elsparande från SERN/CDL, privata och företag branschorganisationer). Vidare ägnade genomsnittstidningen 130 artiklar åt informationen om oljetillgången. Om man jämför bevakningen av de olika ämnesområdena finner man att den varierar i omfattning likartat sätt från ämne till på ett mycket

lnformarions- och sparkampanjberedskap 431

ämne och även från del till del inom respektive ämne. Sambanden är höga och visar att nyhetsvärderingen av de enskilda företeelserna mycket och händelserna utan större åtskillnad följer den allmänna nyhetsvärderingen av oljekrisen som helhet. Det bör enligt FSl ha inneburit fördelar för höga nyhetsvärdet när det gällde att snabbt få ut information med stor myndigheterna räckvidd. Man fann att tidningen själv många gånger sökte upp och information som myndigheterna själva skulle haft svårigheter att tryckte sammanställa. Nyhetsvärdet gjorde att man kunde räkna med att få ut en del information via det redaktionella materialet istället för via hel kostsamma annonser. Det hände ibland att t. o. m. kommunikationen mellan myndigheter kom att gå via massmedia före andra kanaler. Å andra sidan kan man, framhåller FSI, inte räkna med att bli beredd materialet då nyhetsvärdet inte längre motiverar plats i det redaktionella i det frivilliga energisparandet illustrerar detta. Utbudet det. Ett exempel exakt den allmänna nyhetsvärderingens växlingar. Det följer här tämligen samma oförändrade andel (drygt 10 procent, annonserna borträkutgör nade) av totala oljekrisutbudet under periodens förlopp. Det betyder att det skrevs relativt mycket om energisparandet just dä tidningarna var som mest fyllda av oljekrisnyheter (genomsnittstidningen 3 artiklar/dag). Detta kunde CDL dra stor berörde sparandet i 1 1/2 för elsparande. En del av budskapet kunde nä nytta av under kampanjen för den begränsade och allmänheten via den redaktionella vägen istället kostsamma annonsvägen. tillbaka och bjöd därmed l ett senare skede hade nyhetsvärdet sjunkit inte längre fritt fram i det redaktionella materialet. BN gjorde således helt andra erfarenheter än CI)L då man efter det att drivmedelsransoneringen försökte för sparsamhet också vid bilrailen. avslutats, driva» en kampanj FSl:s studie det totala utbudet om Vid denna tidpunkt utgjorde enligt oljekrisen i en genomsnittlig tidning högst tvâ artiklar om dagen. Av naturliga skäl kan nyhetsvärderingen således bli ett besvärligt hinder för information och budskap från myndigheterna då man p. g. a. bristande resurser är förhindrad att gå vägen via betald annonsplats. FSI menar att felet mindre ligger hos nyhetsvärderingen än i de bristande resurserna. FSI framhåller att de bristande resurserna på informationssidan stundtals kunde göra sig påminda även i situationer med högt nyhetsvärde. och information skapade ibland ett tryck som Efterfrågan på nyheter myndigheterna inte klarade av. Telefoner blockerades och personalen var När efterfrågan på information inte blev mättad, kunde det otillräcklig. hända att tidningarna fyllde luckorna med missvisande uppgifter och

spekulationer. Beskrivningen om pressens bevakning av oljekrisen kan enligt FSI ses som en beskrivning av nyhetsvärderingens spel på tre nivåer. Nivå 1 handlar om nyhetsvärderingens prioriteringar av olika huvudämnen, vilka inte har annan anknytning till varandra än möjligen att de konkurrerar om samma utrymme i tidningsspalterna. Ju vidare man definierar dessa områden (= ju högre nivå). desto mindre anknytning får

432 hzformarions- och sparkamparz/beredskap

de till varandra; t. ex. brott, idrott, mode, ekonomi osv. Pressens intresse för oljekrisen som helhet skulle kunna ses som en nyhetsvärdering på nivå l ~ dvs. prioriteringen i förhållande till annat nylietsmaterial som konkurrerar om samma utrymme. Nivå 2 är en lägre nivå, där ämnena har en klarare anknytning till varandra. Pressens bevakning av de olika ämnesområdena (energitillgång. ransoneringsâtgärder, följdverkningar) inom oljekrisen, ger exempel på hur nyhetsvärderingen har arbetat på denna nivå. De olika ämnesområdena utgör olika andelar av totala utbudet om oljekrisen. Balansen mellan dem ger upplysningar om den hild pressen givit av oljekrisen. På motsvarande sätt, säger FSI om nivå l, att balansen mellan oljekrisen och andra huvudämnen ger ett slags ögonblieksbild av samhället i pressens version. På båda dessa nivåer har FSI kunnat konstatera stora likheter i informationshilden från tidning till tidning. Detta antyder enligt FSI att händelseförloppet, så som det speglats i tidningarnas informationskällor, har haft en stor påtaglighet och entydighet som slagit igenom i de olika tidningarnas utbud. Utrymmet för skilda tolkningar kan antas ha varit litet i förhållande till påtagligheterna i håndelseutvecklingen. På nivå 3 granskar FSl förhållandet mellan som starkt nyheter anknyter till varandra, nämligen balansen mellan positiva och negativa nyheter om oljetillgången, mellan utbud som vittnar om negativ kritik respektive utbud som vittnar om en positiv inställning till ransoneringsåtgärder osv. Jämfört med nivå 1 och 2, finner FSI att överensstämmelsen mellan tidningarna är sämre på vissa punkter. Detta gäller framför allt pressens rapportering av drivmedelsransoneringen. Bensinransoneringens nödvändighet blev föremål för debatt i pressen och det är _just i frågan om hur befogad eller obefogad den var, som utbudet speglar olika uppfattningar. (Skiljaktligheterna gäller således inte hur genomförandet sköttes. extratilldelningen m. m. I detta avseende är överensstämmelsen mer påtaglig.) Vid granskningen av utbudets variationer från tidning till tidning och från tidpunkt till tidpunkt har FSI konstaterat vissa systematiska skillnader mellan Dessa skiljelinjer tidningarna. är större än inom något annat ämnesområde på nivå 3 under krisen. Samtidigt är de ändå inte påfallande stora - utvecklingen till en mer kritisk inställning mot beslutet är till större delen gemensam. Även beslutet om rarzsonering av varmvatten blev föremål för en debatt i pressen. FSI har funnit att samtliga tidningar var klart kritiska mot beslutet. Balansen varierar ändå en smula olika från till tidning tidning och en närmare analys antyder vissa systematiska skillnader. För dessa två ämnesområden har FSI inte, på samma sätt som vid nivå l och 2 ovan, kunnat skönja tecken på en entydig omvärld som slagit igenom i pressutbudet. Istället skulle man snarast förmoda att här har funnits jämförelsevis gott om utrymme för skilda tolkningar. En betydande mängd slumpvariation i utbudet anser FSI dessutom tyda på att det

In/brmariøns- och sparkampan/beredskap 433

funnits mycket av osäkerhet i dessa tolkningar. Linjerna i utbudet, liksom den alltmer kritiska inställningen till myndigheternas beslut, kan innebära att den information som lämnats från myndighetshåll, har stått i strid med och delvis slagits ut av information från andra källor. Detta behöver inte betyda att dessa andra källor lämnat en kvantitativt eller kvalitativt tillfredsställande information « det kan bl. a. också vara fråga om bristande aktivitet från myndighetskällorna. Pressens behandling av SERN.‘s/CDI..s åtgärder och beslut, anser FSl ge en helt annan bild. Utbudsbalansen för och emot kvotransoncringen av el varierar i klart samband med händelseutvecklingen i tiden och företer en påtaglig överensstämmelse mellan alla tidningar. FSl framhåller att pressens samstämmighet här hör till de mer påtagliga exemplen i materialet. FSl anar också ett bättre genomslag för myndighetsinformationen i samband med elransoneringen. Inställningen till kvotransoneringen, så som den speglas i olika nyheter, försköts i negativ riktning allt efter hand. Man kan här spåra inflytandet av information från SERN/CDL själv. Lägesförbättringen gjorde så småningom en kvotransonering mindre sannolik. En särskild granskning av den direkta kritik som pressen riktade mot myndigheternas information, visar att det just i samband med elransoneringen förekom förhållandevis få anmärkningar mot denna. En sådan kritik var däremot enligt FSl mer frekvent när det gällde drivmedelsransoneringen och framför allt varmvattenransoneringen. Den alltmer kritiska inställningen till sistnämnda ransoneringsbeslut står också i samband — med kritik av regeringen och myndigheterna något som inte gäller behandlingen av SERN:s beslut. FSl menar att en bättre bakgrundsinformation här kan ha spelat en roll. Det var också förhållandevis lättare att skaffa fram en överblick över försörjningssituationen på elsidan -jämfört med försörjningssituationen pä bränsleområdet. Informationen om ol/etillgången har företett ett mycket entydigt och klart mönster i pressen. FSI framhåller att inget ämne har speglats så lika i utbudet från tidning till tidning. Här finns särskilt god grund för tolkningen att en entydig händelseutveckling (så som den förmedlats via tidningarnas olika informationskällor) har slagit igenom i pressutbudet. Balansen positiva/negativa nyheter om oljetillgången förskjuts dock i riktning mot en allt ljusare försörjningsbild på ett sätt som kan få motiven bakom ransoneringsåtgärder att te sig oklara. FSl finner att strax innan drivmedelsransoneringen trädde ikraft har förhållandet mellan den ständigt stigande strömmen positiva nyheter om oljetillgången och den sinande negativa nyhetsströmmen definitivt växlat över till att peka mot en god försörjningssituation. Balansen mellan pessimistiska/optimistiska bedömningar av oljebristens föl/dverkningar för Sveriges ekonomi, sysselsättning, varutillgång m. m., företer enligt FSl ett liknande mönster. Utvecklingen mot en ljusare bild startar redan i början av december. Balansförskjutningen anses vara mycket tydlig, med visst undantag för utbudet rörande priser 28

434 lrzformarions- och sparkampanjberedskap

och prisutveckling, där pessimismen är mer stabil. Ställer man denna ljusnande bild i relation till de samtidigt vidtagna ransoneringsåtgärderna (drivmedelsransoneringen) anser FSI att bilden kan ge sken av att vara motstridig och förvirrande. FSI menar att denna bild bör kunna ses som en del av förklaringen till den kritiska inställningen till vissa ransoneringsåtgärder och som en uppmaning för myndigheterna att komma med klargörande information om t. ex. drivmedelsransoneringens bakgrund (situationens/informationens osäkerhet, svårig heterna att snabbt ändra omfattande beslut etc.) -- en bakgrund som för press och allmänhet inte tedde sig lika klar ijanuari 1974 som i december 1973 då beslutet fattades.

15.1.4 Hearing inom EBU I slutet av november 1974 ägde en hearing rum inom EBU med representanter från massmedia, såväl etermedia som press. Härvid framfördes bl. a. följande synpunkter. Det framhölls att hösten 1973 hade präglats av en rad händelser. Förutom kriget i Mellersta Östern ägde statskuppen i Chile rum. Detta innebar att massmedia vaknade relativt sent när det gällde oljekrisen, först i mitten av november. Därför kom också regeringens krisprogram nästan som en chock och den frivilliga sparkampanjen kom bort i nyhetsförmedlingen. Mycket sades detta ha berott på att man inte hade någon organisation att falla tillbaka på. Först genom BN:s tillkomst fick man en bas för pressinformationen. Vidare hade man uppfattat informationen som splittrad. Den allmänna förvirringen i slutet av november 1973 ansågs ha undergrävt allmänhetens förtroende för myndigheternas information. Marknaden var svårarbetad genom att det tog tid att hitta fram till de rätta personerna. Dessa satt ofta bundna i långa sammanträden ouppnåliga för journalisterna. Ibland hade det tagit en hel arbetsdag att få fram en enda uppgift. l ett sådant läge sade man sig skriva på det knapphändiga underlag man haft tillgång till. lnformationsförvirringen ansågs ha skapat grogrund för rykten som i sin tur satt igång en stor hamstring. Huvudintrycket var att den centrala informationen var förvirrad. Beslutsfattarna var helt upptagna av de akuta krisfrågorna. Massmediarepresentanterna hänvisades därför till andra- och tredjehandsuppgifter. Det föreslogs att man i en kris borde bygga upp en central, professionell informationsenhet. Krismyndigheterna skulle sedan ha öppna kanaler till denna centrala enhet. Detta skulle underlätta massmedias arbete och förebygga felinformation. Det påpekades att, efter det att ÖEF fått drygt fyra miljoner för en sparkampanj i november, så hade ingenting hänt. Man borde omgående byggt upp ett informationskansli. Nu kom andra parter in i informationsspridningen, t. ex. oljebolagen. Man ansåg att myndigheterna prioriterat fel. Mer resurser borde ha satsats på informationen för att på så sätt säkra en uppgiftsbank för massmedia. Det framhölls vidare att den dåliga informationen om försörjningsläget skapat osäkerhet. Först långt efteråt visste man vilken information om

lriformalions- och sparkampanjberedskap 435

försörjningsläget som legat till grund för regeringens beslut om ransoneringsåtgärder. Regeringen borde varje vecka ha utgivit en orientering om försörjningsläget. Ett förslag som fördes fram var att man i en kris skulle bilda en referensgrupp med dugliga journalister. Denna grupp skulle samordna informationen, ge bakgrundsdata och upprätthålla intima kontakter med ransoneringsorganen. Samtidigt poängterades att informatörerna hos myndigheterna måste vara med i beslutsprocessen.

15. l .5 EBU:s expertrapport om informationsberedskapen Av det som tidigare sagts i detta kapitel framgår att ett av de svårare problemen under krisen 1973/74 var organisationen och genomförandet av den externa informationen till allmänheten. Knappast några informationsförberedelser hade vidtagits i beredskapssyfte. I ett spänt och känsligt läge var man således tvungen att från grunden bygga upp sina informationsapparater med personal, annonsmaterial, broschyrer, TVspots. radio-trailers etc. Den undersökning som FSl gjorde under krisen och som sammanfattats i avsnitt 15.1.2 pekar klart på att en stor del av allmänheten uppfattade myndigheternas information som splittrad och osammanhängande. EBU har därför uppdragit åt redaktören Bo Carlson att mot bakgrund av erfarenheterna från vintern 1973/74 lämna förslag till en förbättrad informationsberedskap. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 10. Här skall följande sammanfattning lämnas.

Sannnanflzttning När OAPEC den 17 oktober 1973 beslutade om oljebojkott och minskning av räoljeproduktionen fanns inom ÖEF, TN och CDL utarbetade planer beträffande restriktioner och ransoneringar. l dessa ingick emellertid inga informationsförberedelser. Bristen på informationsberedskap innebar även att ransoneringsplanläggningen försenades på grund av att ingen informationspersonal fanns till hands för att ta emot frågor från allmänhet, företag och massmedia. Denna brist på förplanering innebar bl. a. att allmänheten inte i tid fick den information av faktakaraktär som den behövde, att massmedia inte alltid kunde ges önskvärt basmaterial och att myndigheternas informationsavdelningar aldrig lyckades arbeta ikapp allmänhetens och massmedias krav på information. En allvarlig brist var även att ingen myndighet hade ansvaret för den övergripande informationen. l expertrapporten förordas bl. a. följande åtgärder för att bygga upp en informationsberedskap. ÖEF blir huvudansvarig för beredskapsplaneringen inom informationsområdet och tilldelas de ekonomiska resurser som behövs för att stärka de personella resurserna samtidigt som medel ställs till förfogande för att externt köpa tjänster och material.

436 Informations- och sparkampanjberedskap

ÖEF bildar tillsammans med representanter för BN, TN och EFN (Vattenfall/CDL, se kap. 18) en informationsgrupp som gemensamt planlägger informationsberedskapen och vid en krissituation verkställer åtgärderna. ÖEF blir ansvarig för den övergripande informationen. l informationsgruppens uppgifter beträffande beredskapsplanen föreslås bl. a. följande ingå. Produktion av ett gemensamt informationspakct från de ransonerandc myndigheterna till massmedia bestående av bl. a. artiklar som presenterar de olika restriktionerna och ransoneringarna samt en presentation av ransoneringsmyndigheterna. I beredskapsplanen ingår allt material utom den övergripande informationen. Annonser för dagstidningarna där ransoneringsmyndigheterna framträder gemensamt. Annonserna innehåller en populärt skriven version av bestämmelserna samt hela den officiella meddelandetexten. Såväl initialannonsen som de närmast följande uppföljningsannonserna bör i beredskapsplanen finnas som färdiga original. Färdiga TV-spots som ger allmänheten praktiska råd och anvisningar om ransoneringarna. informationstidning eller broschyr till landets alla hushåll. Materialet bör i beredskapsplanen finnas klart i original förutom den övergripande informationen. Gemensam telefonpanel som svarar på frågor från allmänheten samt en svarskatalog bestående av en mängd uppslagsord som ger exakt besked om vad som gäller för t. ex. olika konsumenter, boendeformer, fordon etc. Specialutgivning av invandrartidningen Information, distribuerad efter ett register grundat på medborgarskap. I beredskapsplanen bör finnas färdiga annonsoriginal. Översyn av möjligheterna att snabbt nä länsstyrelserna med information. Utbyggd information till bl. a. branschorganisationer etc.

15.1 .6 EBUzs överväganden och förslag EBU har i anslutning till behandlingen av en rad frågori detta betänkande betonat vikten av att myndigheterna snabbt når ut till allmänheten med en fyllig information. Resultatet av myndigheternas åtgärder blir i stort beroende av i vilken utsträckning man genom information lyckas skapa förståelse för krisåtgärderna. Om det brister i lojaliteten, minskar också möjligheterna att uppnå den efterlevnad av restriktioner och bestämmelser som förutsätts för ett tillfredsställande sparresultat. Inget regleringssystem är så stabilt att det håller för den motverkan som en misstro från konsumentens sida kan skapa. Informationen kan inte begränsas till upplysningar om ransoneringsteknik, praktiskt handlande etc. Förtroende för regering och myndigheter byggs i kristid upp med en Öppen och täckande information om bakgrund till krisen, de målsättningar som satts upp för fördelningspoliti-

SOU l975:60 lnformarions- och sparkampan/beredskap 437

ken etc. Varje undanhållande av väsentliga fakta kommer att kunna ge anledning till spekulationer och ryktesspridning. Det bör därför vara angeläget att regeringen fortlöpande orienterar allmänheten om försörjningslägets utveckling och de prognoser som ligger till grund för vidtagna regleringsâtgärder. Om niisstro skapas mot den politiska ledningen i kriser, kommer också den viktiga ransoneringsmoralen att utsättas för påfrestningar. De av FSI och experten genomförda studierna styrker klart behovet av att myndigheterna i ett krisläge mycket snabbt når ut till allmänheten med övergripande information om bakgrunden till vidtagna åtgärder. Utan att se myndigheternas handlande i ett större sammanhang kan man svårligen skapa den motivation och lojalitet som krävs för ett tillfredsställande ransoneringsresultat. Det är dessutom viktigt att de för ransoneringarna ansvariga myndigheterna kan ge klara och snabba besked om ransoneringarnzrs tekniska utformning etc. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är den centrala myndigheten för det psykologiska försvaret. l denna egenskap skall nämnden leda och samordna planläggningen av landets psykologiska försvar. Nämnden gör bl. a. upp organiszrtions- och mobiliseringsplaner för det statliga informationsorganet, statens upplysningscentral (UC), som under krig under regeringen leder landets psykologiska försvar. Till UC finns såsom rådgivande organ ett informationsråd och ett pressråd. Beredskapsnämnden planlägger inte för informationen under kriser i fred. Under krisen [973/74 inrättades informationsenheter vid varje krismyndighet. Vidare utsågs ofta en informationsansvarig på länsstyrelsernas ransoneringsenheter. Praktiska eller organisatoriska möjligheter till en effektiv samordning av informationen saknades. Likaså brast det i kommunikationen mellan de centrala myndigheterna och länsstyrelserna. Dessa problem förde med sig att allmänheten kunde uppfatta myndighetsinformationen såsom splittrad och motstridig. En bidragande orsak till den förvirring som kan ha skapats, utöver lägets allmänna oklarhet, var bristen på förberedelser hos de beredskapsplanerande myndigheterna. l)et var endast på elområdet som en viss beredskap fanns beroende på att man, genom omståndigheternas makt, tvingats praktiskt pröva sin informationsapparat vid elbristen i början av 1970-talet. l övrigt hade man i stort att utgå från ett nollåge. liBU menar att en komplicerad informationsapparat knappast kan improviseras på kort tid. Om man vill uppnå en god informationsstandard under kristid måste man också vara beredd att satsa resurser på en informationsberedskap. Alla erfarenheter från krisen 1973/74 talar för att en sådan beredskap år nödvändig avseende såväl krisadministration som informationsmaterial. Det kan inte vara rimligt att satsa medel på utformning av ransoneringssystem och annan beredskapsteknik utan att förbereda den information som skall bädda för systemens snabba inpassning i samhället. EBU anser det vara viktigt att ansvaret för samordningen av informationen i energikriser läggs på en myndighet. Eftersom EBU i kapitel 18 kommer att förorda att ÖEF får ett övergripande ansvar för förbruk-

438 Informations- och sparkampanjberedskap

ningsregleringar på energiområdet, bör det vara naturligt att ÖEF också leder och samordnar informationsaktiviteterna. Varje regleringsorgan måste naturligtvis dessutom ha egen informationspersonal. Vidare förordar EBU att ansvaret för beredskapsplaneringen pa informationsområdet avseende energikriser läggs på ÖEF. öEFzs informationsenhet bör därför i planeringsskedet tillföras en kvalificerad informationsexpert att handha dessa frågor. Denne bör iverkställighetsskedet föreslå den informationsenhet vid ÖEF som direkt under generaldirektören skall samordna krismyndigheternas information och svara för den övergripande krisinformationen. Det bör vid ÖEF bildas en informationsgrupp under ledning av öEFzs informationsexpert. I gruppen bör deltaga de som avses ingå i krisförvaltningen som informationschefer. Deras engagemang i planeringsskedet bör ersättas på arvodeshasis. EBU förutsätter att övriga beredskapsplanerande myndigheter (TN, Vattenfall/CDL) deltager i arbetet i den utsträckning informationsgruppen finner erforderlig för planeringens genomförande. l expertrapporten presenteras ett förslag till beredskapsplan med förberedda informationspaket för olika målgrupper och för olika media. EBU anser att den redovisningen bör kunna läggas till grund för myndigheternas vidare arbete med dessa frågor. EBU förordar att 500 000 kr ställs till ÖEF:s förfogande under budgetåret 1976/77 för bestridande av kostnader för uppbyggnad av en informationsberedskap inför energikriser i fred. Härvid har medel beräknats för en informationsexpert vid ÖEF, arvoden till beredskapsorganisationens informationschefer för medverkan i gruppens beredskapszirbete, annonsbyråtjänster samt viss produktion eller förberedelse av TV-spots och radio-trailers. För de efterföljande budgetåren skulle kostnaden kunna beräknas till 150 000-200 000 kr per år, inklusive lönekostnad för informationsexperten. l beloppet ingår medel för aktualisering av informationsmaterialet samt det kontinuerliga samrådet mellan krisförvaltningens informationschefer som förutsätts. Enligt EBU:s mening bör öEFzs informationsexpert successivt kunna avdelas för bearbetning av informationsberedskapen också på andra försörjningsområden. Om informationsexperten endast tillfälligt förordnas för upparbetning av informationspaketet, kommer årskostnaden att minska avsevärt. Det bör ligga i informationsgruppens uppdrag att inför varje budgetår bedöma behovet av resurser för informationsberedskapens upprätthållande. EBU förordar att informationsgruppens arbete sker i nära kontakt med nämnden för samhällsinformation och beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Det är vidare utredningens uppfattning att regeringen inom sitt kansli bör ombesörja en informationsberedskap som motsvarar den som här förordats på myndighetsplanet. Det bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets allmänna planering inför energikriser att ha en sådan beredskap att man snabbt och i förberedda kanaler kan nå ut till allmänheten med den politiska ledningens bedömning av läget och bakgrund till beslut om olika krisåtgärder. Mycket av den information

lrgformarions- och sparkampanjberedskap 439

som här framhållits såsom särskilt angelägen i kristid synes falla inom ramen för regeringskansliets arbete. Därför bör informationsgruppen ha en nära kontakt med den inom regeringskansliet som ansvarar för denna del av beredskapsplaneringen. Inom ramen för denna koordinering bör tillfälle också ges för avstämning med statsrådsberedningens pressekreterare. När det gäller den regionala och lokala krisinformationen förordar EBU att informationsgruppen i samråd med representanter för länsstyrelser och kommuner utarbetar erforderliga riktlinjer.

15.2 Sparkamjvanjberedskap

l 5.2. l Utvárdcringsrappurterna TN :s rapport TN framhåller i flera olika sammanhang betydelsen av att man i inledningen av en försörjningskris på drivmedelsområdet försöker uppnå konsumtionsminskning genom kampanjer för frivilligt sparande.

BN :s rapport Då drivmedelsransoneringen upphörde begärde BN två miljoner kronor för att under senvintern och våren 1974 driva en bensinsparkampanj. Kampanjen planerades omfatta fyra delmoment: åk kollektivt, samkör till arbetet, kör mjukt - ekonomitrimma, cykla och gå. Genom minskad medelstilldelning kunde BN inte genomföra alla aktiviteter. Kampanjen bedrevs i samarbete med olika branschorganisationer, föreningar etc. Även om klimatet för en kampanj ansågs som ogynnsamt lyckades man enligt BN i viss utsträckning nå ut med information. Man anger att bensinförbrukningen fortsatte att vara låg efter ransoneringens upphörande. BN anser dock att det högre priset på bensin kan ha varit avgörande. I kampanjen betonades också prisfrågan. Det bör också nämnas att ÖEF under november och december 1973 bedrev en cnergisparkampanj under en energisparkommitte med ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t. Nagon utvärdering av denna kampanj har inte redovisats.

SERN :s rapport Si‘: snart dct stod klart att begränsningar i elförbrukningen skulle bli nödvändiga och innan SERN tillsatts började kraftindustrin i CDL:s regi bidra med sparpropagantla både inom ramen för den av ÖEF för hela

energiområdet gemensamma sparkampanjen och direkt i kraftindustrins

namn. SERN engagerade sig sedan parallellt med planeringen och införandet av tvångsmässiga åtgärder, i enlighet med sitt uppdrag, i propaganda för frivilligt elsparande. Denna aktivitet hade formen av en central spar-

440 Informations- och sparkampanjberedskap

kampanj, som också i betydande omfattning följdes upp genom lokala aktiviteter av olika kraftleverantörer. Den centrala kampanjen sköttes på SE.RN:s uppdrag av CDL. Av Sl:RN:s enkäter till kraftleverantörerna och större elförbrukare framgår att sparkampanjverksamheten av det alldeles övervägande antalet tillfrågade ansetts ha fungerat bra. SERN anser att det frivilliga sparandet, inom ramen för den belastningsreduktion som metoden kan ge, är överlägset andra former av begränsning. Det bör därför med självklarhet väljas som första åtgärd vid inträdd bristsituation. Man anser att propagandan kan genomföras med måttlig extra personalinsats och till likaså mycket måttliga kostnader. SERN räknar med att det genom frivilligt elsparande år möjligt att i bästa fall uppnå en reduktionsgrad av totalt l0 procent. Det har då förutsatts att det frivilliga sparandet inom industrin utan produktionsinskränkningar kan uppgå till högst 5 procent. Det är angeläget att beakta att effekten av en kampanj för frivilligt sparande i helt avgörande grad är beroende av den nivå från vilken man startar (kvardröjande spareffekt) liksom av allmänhetens erfarenheter av tidigare kampanjer. Vidare är sparresultatet i hög grad beroende av massmedias engagemang.

CD1. :s rapport CDLzs elsparkansli har sammanfattat sina erfarenheter i rapporten Elsparandet 1973/74”. Rapporten har av chefen för industridepartementet överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden. CDLzs slutomdöme angående kampanjen kan sammanfattas på följande sätt. För att en elsparkampanj skall få avsedd effekt måste elkonsumenterna ges korrekta informationer dels om elförsörjningssituationen, dels om effektiva sätt att spara och dels om konsekvenserna av otillräcklig spareffekt. Dessa informationer måste enligt CDL vara lättförstaeliga och upprepade. CDL anser vidare att det inte är möjligt att nå ut till allmänheten med denna information utan stöd av massmedia. Pressen, radio och TV mäste därför erbjudas sådant nyhetsmaterial kring sparkampanjen som de finner vara av intresse att publicera, bl. a. rapporter om sparresultat. Pressmeddelanden med varierande innehåll bör därför fortlöpande sändas ut, i kampanjens början helst varje dag. En annan erfarenhet som redovisas är att sparviljan starkt ökar när förbrukningsrestriktioner införs som ger en mer påtaglig påminnelse om bristsituationen.

15.2.2 Enkdmnderscfikningar 1973/74 FSI och SR/PUB ställde i december 1973, i den tidigare Omnämnda enkätundersökningen, ett antal frågor om energisparande. Det visade sig bl. a. att ca 80 procent av de tillfrågade redan före julen 1973 hade börjat spara energi trots att det för ca 45 procent utgjorde någon form av

Iriformations- och sparkampanjberedskap 441

påfrestning. Till knappt 8 procent av de tillfrågade hade inte kampanjens budskap nått fram eftersom de uppgav sig inte känna till några besparingsâtgärder som de kunde genomföra. l såväl december 1973 som i februari 1974 ställdes frågor om olika För de flesta hushållen var inskränkningar i belysningen den sparformer. vanligaste besparingsåtgärden. Vidare uppgav sig närmare 40 procent redan i december ha minskat bostadsuppvärmningen och närmare 20 procent dragit ned på varmvattenförbrukningen. Även CDL genomförde tillsammans med SR/PUB vissa undersökningar av elsparandet. l slutet av januari 1974 uppgav 96 procent av hushållen att de sparat el, mot 92 procent i mitten av februari 1974. l 90 procent av hushållen sparade man på belysningen. Därefter har man dragit in på användningen av diskmaskin, torkskåp och tvättmaskin. Drygt 50 procent uppgav att de sparade el för att längre fram slippa en tvångsmässig ransonering.

15.2.3 Energisparkampanjen 1974/75 att man får ett grepp om vilka spareffekter en Det är av betydelse kan medföra. Under de kampanjer som bedrevs hösten och kampanj vintern 1973/74 gjordes endast fortlöpande effektmätning på elområdet. Man kunde således vecka för vecka följa hur elförbrukningen, temperaturkorrigerad, utvecklades jämfört med prognoserna. Den utvecklingen har tidigare redovisats i kapitel 13. Denna möjlighet till kontinuerlig av konsumtionen är också möjlig beträffande stadsgas och uppföljning fjärrvärme. Det är betydligt svårare att få fram uppgifter om förhrukningsutveckdrivmedel och eldningsolja, eftersom man först i efterhand lingen rörande kan konstatera faktiska utleveranser. Om denna försäljningsutveckling också stämmer överens med den faktiska konsumtionsutvecklingen är ofta svårt att avgöra, åtminstone finns här ett glapp i tiden. Oavsett vilka siffror man kan erhålla om förbrukning och försäljning kommer det att vara svårt att ur dem tyda effekter av sparkampanjer. Siffermaterialet är så grovt att det inte tillåter en sådan typ av precisering. Under hösten 1974 startade en statlig energisparkommitte en kampanj för Som bakgrund till kampanjen angavs i frivilligt energisparande. direktiven landets kostnader för import av råolja och oljeprodukter. ca 7 kronor. Detta innebär en stor påfrestning på bytesbalansen. Det miljarder anfördes vidare att det för en rationell anpassning till de förändrade prisförhällandena behövs råd och anvisningar om hur energikonsumtionen kan begränsas. information förutsattes ges via olika media till hushåll, skolor, kontor, affärer, industrier etc. Vidare borde olika medborgargrupper engageras Kommitténs bl. a. fastighetsägare, hyresgäster, näringslivsorganisationer. kampanjaktiviteter pågick i stort under tiden december 1974 — april 1975. EBU fann det lämpligt att under en pågående kampanj genom

442 lriformarions- och sparkampanjberedskap

intervjuer och enkäter försöka få en uppfattning om allmänhetens uppmärksamhet beträffande sparbudskap och om benägenheten att vidta de sparåtgärder som förordas. Därför uppdrogs åt FSI att med hjälp av SCB genomföra en sådan studie under vintern 1974/75. FSI:s studieresultat redovisas i sin helhet i bilaga 9. Följande av sammanfattning rapporten kan ges.

Sammanfattning Kampanjutbudet präglas av uppmaningar till olika sparsätt: “Duscha istället för att bada, Täta dörrar och fönster, osv. FSI har utvärderat kampanjen med mätningar på den svenska allmänheten i december 1974, slutet avjanuari och mitten av mars 1975. Undersökningsresultaten påvisar enligt FSI att det under kampanjperioden december 1974 A mars 1975 skett en signifikant ökning av antalet personer som uppger sig snåla in på användningen av energi. Redan vid kampanjens start i december 1974 var procentandelen som sparat hög. Större delen av sparandets slutliga omfattning i mars 1975 existerade redan innan kampanjen kunde haft någon större inverkan. Bakom det höga utgångsvärdet ligger sannolikt erfarenheter och eftersläpande effekter av oljekrisen, den därefter livliga energidebatten samt den kraftiga kostnadsutvecklingen. Tillsammans bör detta ha skapat gynnsamma förutsättningar för energisparande hos allmänheten. Via en serie attitydfrågor har också FSI iakttagit en uttalat positiv inställning till energisparande bland gemene man. De allmänt förekommande positiva sparattityderna en sägs ha varit gynnsam förutsättning för energisparkampanjen, vars största möjligheter till framgång anses ha legat i att påminna och aktualisera, snarare än att skapa motiv eller attitydförändringar till förmån för sparandet. Sannolikt har kampanjen också haft just denna effekt - den har aktiverat föreställningar och beteendctendenser som var för handen redan i utgångsläget. FSl framhåller vidare att tendensen har varierat från naturligtvis individ till individ i samband med att kampanjen i olika uppmärksammats grad. Rent allmänt bedöms ha uppmärksammats sparkampanjen i hög

grad. Dêxflesta individer har sålunda tagit del av sparuppmaningarna via

flera olika kanaler under varje fjortondagarsperiod. 13 procent av den svenska allmänheten har tagit del av sparuppmaningarna via samtliga kanaler (radio/TV. tidningsannons, annonser eller affischer utomhus, på egna arbetsplatser eller i skolan, i broschyr eller gratistidning, i någon specialreklam som t. ex. klisterlappar eller tändsticksaskar, via vänner och bekanta). Motsvarande siffra för 3-4 (av 7) kanaler var 37 procent, för l-2 kanaler 42 procent medan endast 8 procent att de varken uppger sett eller hört några sparuppmaningar alls. Effekten av ett kampanjbudskap tycks inte skilja sig från kanal till kanal på annat sätt än att olika kanaler nått olika många människor och olika grupper av människor. Om budskapet väl nått fram till mottagarna anser FSI att det får ungefär samma effekt i stort sett oberoende av

lnformarions- och sparkampanjberedskap 443

kanal Det framhålls att de kampanjeffekter som här förefaller rimliga också är beroende av i vilken utsträckning det verkligen finns naturligtvis och För vissa människor är det behov av påminnelser aktualisering. uppenbart att behovet av sparande redan iutgångsläget är så påträngande når något därutöver. Detta kan vara att man med påminnelser knappast fallet för vissa villaägare som i och med att de själva haft hand om för eldningsolja ovanligt aktuell oljeeldningen haft kostnadsutvecklingen för sig. Det visar sig också att denna grupp i december sparade i betydligt än övriga just på varmvatten och bostadsvärme. högre utsträckning Skillnaderna i dessa avseenden minskade efter hand. Medan bland de övökade påtagligt, förblev sparandet för dem som skötte panriga sparandet nan relativt konstant.

Ökning i antalet som Sköter själv Sköter inte

Från december 1974 till mars 1975 var den procentuella ökningen för 15 procent, för varmvattenförbrukningen 10 sparandet på bostadsvärmen procent, för sparandet på elektriska hushållsapparater 8 procent och på inomhusbelysningen 6 procent för allmänheten totalt. Resonemanget kan enligt FSI generaliseras till ett mer allmänt perspektiv kring de kampanjförutsättningar som varit för handen under vintern 1974/75. Det är möjligt att situationen, samtidigt som den var ovanligt gynnsam för ett allmänt deltagande i det frivilliga sparandet,just genom att sparandet i utgångsläget var så utbrett, inte medgett några dramatiska förändringar som följd av kampanjen. FSl finner att föreställa man det mer rimligt sig ett tak, över vilket svårligen når med denna typ av kampanjer. Vill man nä ytterligare upp, det inte med allmänna och påminnelser — det blir räcker uppmaningar starkare motiv som måste till för att man skall skära ned på behovsanspråken.

15.2.4 EBUss expertrapport om sparkampan/beredskapen

EBU har bedömt det såsom angeläget att få frågan om en möjlig framtida sparkampanjberedskap belyst närmare. Detta övervägande har skett med hänsyn tagen också till de stora ekonomiska vinster nationen kan göra en minskad Därför åt redaktören Bo genom energiimport. uppdrogs att utreda av och kostnad för en beredskap i Carlson möjlig utformning detta avseende. Hans fullständiga rapport redovisas i bilaga 10. Bilagans beträffande kan sammanfattas på följande sätt. innehåll sparkampanjer

444 lnformarions- och s/Jarkamparzjberedskap

Sammanfiztming

Under vintern 1973/74 anordnades tre energisparkampanjer. Ansvariga var ÖEF för hela energiområdet, SERN/(YDL för el och BN för bensin. inom OE!’ var man mycket tidigt på det klara med att det behövdes en sparkampanj. l det närmaste omedelbart efter OAl’E(,‘:s beslut den l7 oktober 1973 inleddes kampanjdiskussionerna. Den 5 november kontaktade handelsdepartementet en annonsbyrä och den 7 november anordnade ÖEF en konferens med bl. a. representanter för näringsliv och myndigheter. Kampanjen inleddes med en dagspressannons den 22 november l973. Spareffekter nåddes på elsidan i vecka 49, dvs. drygt en månad efter det att kontakten tagits med annonsbyrån. (‘DL:s elsparkommitté bildades den 19 november men först den l0 december beslutades om en annonskampanj. OE! hade i inledningsskedet uppenbara svårigheter att finna basmaterial till sin kampanj. Ledningen för kampanjen tillsattes först efter det att grundplaneringen genomförts. Behovet av kampanjberedskap illustreras av det faktum att en riksomfattande kampanj knappast kan produceras tid än en månad på kortare om man önskar en massiv insats. Ölâbzs kampanj nådde spareffekter på el-sidan drygt 1 1/2 månad efter de inledande diskussionerna. Den största effekten nåddes a tillsammans med (TDL -— först efter drygt 2 månader. Det uppges att effekter av sparkampanjer är förhållandevis svåra att mäta på grund av att det överhuvudtaget inte finns nägra säkra uppgifter på oljeförbrukningen under olika perioder. Leveransstatistiken ger emellertid viss vägledning. Däremot kan elkonsumtionen avläsas kontinuerligt och (‘DL bedömer att sparkampanjen samt restriktionerna medförde en oljebesparing för elproduktion motsvarande en kostnad om 400 miljoner kr t. o. m. vecka 26/I974. Experten anser att det torde finnas ett klart samband mellan de ekonomiska som företas satsningar för sparkampanjer och de effekter som uppnås i form av sparad energi. En kampanj med samma yttre miljö för 5 miljoner kr har således sämre förutsättningar än en kampanj för lO miljoner. Med tanke på att en sparkampanj föranledd av försörjningssvårigheter bör kunna starta i det närmaste omedelbart efter det att man konstaterat behovet förordas att en kampanjheredskap skapas med ÖEF som ;msvarig myndighet. För kampanjberedskapen föreslås ett anslag på 500 000 kr. Medlen skall användas för - analys av olika kampanjinsatsers värde från sparsynpunkt - arvode till annonsbyrå för copy, lay out, sättning och montering av original - minst två färdiga TV-spots — arvode åt kampanjansvarig och experter.

Kampanjen bör vid utförandet innebära en investering pa l0 miljoner kr.

Informations- och sparkamparziberedskap 445

Det förordas vidare att det bildas en kampanjgrupp med experter från bl. a. Vattenfall/CUL och TN. Dessa tillsammans med informationsgruppen utformar kampanjen. Kampanjen förordas få följande disposition:

l. Kampanjdel som vänder sig direkt till allmänheten styrd av kampanjledningen. Producerad i samarbete med en annonsbyrå. som innebär mellan kampanjledning och 2. Kampanjdel samarbetsprojekt i informationen till allmänolika parter som är villiga att medverka heten. 3. Kampanjdel som vänder sig till större energikonsumenter, branschorganisationer, företag, kommuner, landsting och statliga myndigheter.

]5.2.5 EBUzs överväganden och förslag

EBU anser att sparkampanjen har sin givna plats i åtgärdsarsenalen inför Av många olika skäl kan det vara lämpligt att möta en energikriser. energikris med uppmaningar till frivilligt energisparande. Ett begynnande skäl är att flertalet andra åtgärder för konsumtionsbegränsning kräver viss administration för tillsyn och dispensprövning. Vidare kan det vara psykologiskt riktigt att inleda begränsningsperioden mjukt och ge möjlighet till en successiv individuell anpassning till förändrade konsumtionsförhällanden. Man skulle kunna se denna början som en övnings- och där effekten i ökat energimedvetande kvarstår under en utbildningsperiod längre period, också under den tid då konsumtionen regleras genom restriktioner och behovsprövad tilldelning m. m. Detta primära syfte med sparkampanjen, att inledningsvis stimulera ett förutsätter att kampanjen kan starta snabbt. lnför frivilligt sparande, 1973/74 hade man inte gjort några direkta förberedelser. energikrisen CDL kunde i viss utsträckning bygga sina aktiviteter på erfarenheterna frän 1970 ars energisparkampanj. OBI‘ däremot hade i princip att starta från noll. Detta innebar förseningar i kampanjens tekniska uppläggning och följaktligen också i det sparande som ansågs angeläget att snabbt Erfarenheterna från denna tid understryker behovet av en uppná. energiberedskap inför framtiden som innefattar sparkampanjer. EBU föreslår att 500 000 kr ställs till öEFzs förfogande att disponeras för uppläggning av en kampanjberedskap pâ energiområdet. Beredskapsskall omfatta hela energiområdet och bedrivas med inriktplaneringen ningen att kampanjen skall kunna starta med någon eller nägra dagars varsel i hela sin omfattning och med nyttjande av alla de media som bedöms såsom effektiva. Medlen bör i huvudsak kunna disponeras på det sätt som föreslagits i expertrapporten, dvs. till effcktanalyser, annonsbyráarbete. TV-spots och arvoden åt kampanjexperter. Ansvaret för denna beredskapsplanering bör ytterst vila på ÖEF. Uppdraget att utarbeta en beredskapsplan bör ges åt den informationssom skall till ÖEF med representanter för TN och grupp knytas (se tidigare avsnitt). För detta arbete kan det vara Vattenfall/FDL lämpligt att till gruppen knyta särskilda kampanjexperter. Dessa experter

446 lriformarions- och sparkampanjberedskap

kan vara de som i verkställighetsskedet praktiskt skall leda kampanjarbetet. Enligt EBU:s uppfattning är det särskilt värdefullt att den som avses bli kampanjledare i ett krisskede också från början deltar i informationsgruppens arbete med kampanjfrågorna. Det bör här framhållas att informationsgruppens ordförande, dvs. den informationsansvarige i ÖEF:s inte samtidigt krisorganisation, kan svara för ledningen av sparkampanjen. Eftersom informations- och kampanjverksamheten kommer att behöva bedrivas parallellt måste ansvaret för dessa frågor delas upp pa två personer. Det föreslagna beloppet, 500 000 kr, kan delas upp på budgetären 1976/77 och 1977/78 men behovet av en snabb beredskapsplanering talar för en forcering av arbetet, om möjligt till budgetåret 1976/77. För efterföljande år torde erfordras ca 50000 kr per år för översyn och aktualisering av beredskapspaketet. De undersökningar som gjordes under krisen 1973/74, och som delvis redovisas i rapporten, pekar på ett stort Sparintresse hos allmänheten, inte minst i tider då händelser uti världen stör landets med försörjning viktiga förnödenheter och allvarligt hotar produktion och sysselsättning. Så t. ex. uppgav sig hela 80 procent spara energi i december 1973. Endast 8 procent uppgav sig inte ha nåtts av något sparbudskap. Av FSlzs effektstudie framgår en klar och betydande effekt under vintern 1974/75 trots att energikrisen upphört ca ett år tidigare. Inte minst beträffande varmvattenförbrukning och uppvärmning kan man konstatera ett gott gensvar på uppmaningarna om ökad sparsamhet. Att bedriva informationskampanjer är dyrbart. Om man förutom en bred informationsyta också kräver en snabb kommunikation ökar kostnaderna. EBU anser emellertid att kampanjer som organiseras av ansvariga myndigheter måste understödjas med resurser som medger fullt genomförande i enlighet med upprättade beredskapsplaner. Mot bakgrund av redovisningen i expertrapporten förordas en kampanjbudget som kan uppgå till ca 10 milj. kri 1975 års kostnadsläge. EBU vill här äter betona lönsamheten i kampanjinvesteringar. Kampanjkostnaderna kommer alltid att uppgå till endast bråkdelar av den vinst folkhushållet gör genom minskad energiimport. EBU vill här poängtera vikten av att intresseorganisationer för olika förbrukargrupper, t. ex. arbetstagare, företag, hyresgäster, fastighetsägare, fordonsägare, så tidigt som möjligt engageras i kampanjverksamheten. Det bör ingå i informationsgruppens uppdrag att ta de kontakter som kan vara erforderliga. För organisationernas snabba medverkan i krislägen krävs att man i förväg diskuterat igenom deras möjlighet till och önskan om deltagande. Organisationsväsendet ugör det finmaskiga kommunikationsnät som det vore en förlust att avstå från i tider då alla kanaler till landets energiförbrukare måste hållas öppna. Genom deras frivilliga medverkan tillförs kampanjen också värdefull erfarenhet, kunskap och idérikedom. Det är inte tillrådligt att avvakta med av nödvändig kartläggning kampanjadministration tills krisen inträtt. Det bör ingå i informationsgruppens uppdrag att utarbeta en skiss till kampanjorganisation som visar

lrzformarions- och sparkampanjberedskap 447

såväl den tekniska kampanjledningen som de arbetsgrupper för olika förbrukningsområden som kan behövas. Man bör härvid utgå från att leds av ÖEF och att arbetet bedrivs i nära samarbete med kampanjen bl. a. TN och Vattenfall/CDL eller berörda andra krisorgan. Ansvaret för olika delområden bör kunna delegeras till vissa statliga t. ex. statens industriverk och konsumentverket. Under myndigheter förberedelsearbete bör, liksom beträffande informationsberedgruppens skapen, kontakt upprätthållas med NSI och den informationsansvarige inom regeringskansliet. Vi har tidigare kunnat konstatera en besvärande brist på data som av en kampanjs effekter. EBU anser det väsentligt att medger uppföljning man finner metoder som medger detta, åtminstone i begränsad omfattning. Sådana uppgifter behövs för att man skall kunna utforma kampanjinslagen pa bästa sätt. Vidare är det intressant för förbrukarna själva att fä del av resultatet av sina ansträngningar, dvs. spridningen av effektsiffrorna i sig själv. Det är möjligt att man behöver ha utgör kampanjinslag en beredskap för snabba intervju- och enkätundersökningar för att uppnå detta mål. lnformationsgruppen bör pröva dessa frågor. l rapporten redovisas en lista på olika frivilliga sparinsatser. Denna lista bör tills vidare kunna utgöra basen för informationsgruppens arbete. Det är dock väsentligt för beredskapsarbetets inriktning att man får en bättre av olika så att kampanjpaketet får en kartläggning åtgärders spareffekt som medger maximal besparing. En sådan ytterligare kartutformning läggning bör informationsgruppen starta snarast efter sitt inrättande. När det gäller spareffekter vill EBU framhålla att sparkampanjer under normala tider, liksom andra faktorer t. ex. energipriset, minskar utrymmet för frivilligt energisparande i kristid. I takt med energikonsumtionens under normala tider kan målsättningen behöva revideras. Det utveckling är betydelsefullt att målsättningen är realistisk. Orealistiska målsättningar kan ge en reaktion hos förbrukarna som försvårar ett fortsatt sparande. En snävare sparmarginal innebär också krav på effektivare kampanjinslag. Man kan t. ex. tvingas att i större omfattning än annars informera via radio och TV. Behovet av direktinformation via broschyrer m. m. till landets hushåll kan Öka. En snävare sparmarginal betyder således ökade kampanjkostnader och även ökade kostnader för beredskapspaketets utformning.

15.3 Tillgång till etermedia

15.3.1 Erfaren/vzeterna från 1973/ 74 TN menar att radio och TV var de bästa informationsvägarna under krisen. Att dessa kanaler inte utnyttjades från början berodde på för TV-spots, omkring en månad. BN kontaktade såväl produktionstiden Sveriges Radios (SR) redaktion för samhällsinformation som ett produktionsbolag för TV-program. Två TV-spots togs fram som sedan sändes i olika omgångar i de båda TV-kanalerna. Vidare producerades tre radio-

448 lriformariøns- och sparkampanjberedskap

trailers. TN anser att de centrala krismyndigheterna måste beredas möjlighet att i informationssyfte utnyttja TV. Nämnden föreslår att regeringen beslutar om myndighets rätt att framträda i massmedia (radio och TV) med information till allmänheten i ransoneringsfrågor. CD1, anger i sin rapport att radio och TV redan från början visade ett stort intresse för elsparaktiviteterna. Förutom utrymme i nyhetsprogrammen ordnades speciella program eller programavsnitt som enbart behandlade elsparandet. Därutöver producerades fyra TV-spots son ställdes till SRIS förfogande. För att stimulera elsparandet ute i landet sinde TV-nytt fem fredagar under rubriken Elmätaren sparresultat i fyra orter.

l 5.3.2 Gällande regler

Enligt radiolagen (1966:755) äger det aktiebolag som regerngen bestämmer med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som ska förekomma i rundradiosändning från sändare i riket. Denna ensamrätt skall utövas opartiskt och sakligt. I avtal med regeringen fastställs riktlirjerna för hur ensamrätten skall utövas. l radioansvarighetslagcn föreskrivs bl. a. att det för varje nrogram skall finnas en av programföretagets chef förordnad med programitgivare uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Programutgivaren bär ensam det straffrättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott och bår jämte programföretaget skadeståndsansvar för sådant brott. lnget få* sändas mot hans vilja. De regler och föreskrifter som fastlagts av statsmakterna iör radioföretagets verksamhet finns i avtalet mellan staten och SR angående rundradions programverksamhet som gäller i tio år fr. o. m. denl juli 1967. l avtalet regleras rättigheter och skyldigheter för SR i fråga on rundradiosändning och programverksamhet. Enligt avtalet äger radiofiretaget med ensamrätt att bestämma vilka som skall törekomma i radioprogram rundradiosändning från sändare i Sverige. Med ensamrätten filjer skyldighet att bedriva programverksamhet för rundradio. På begäran av statlig myndighet skall SR, enligt § ll iavtalet, låta sända meddelande, som är av vikt för allmänheten. SR skall lärvid se till, att meddelandet ges en lämplig utformning och att det ine genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programvcrksamheten. l anslutning till överläggningar mellan kommunikationsdcpartementet och SR slöts år 1967 ett avtal mellan staten och bolaget aigående SR:s verksamhet i krig eller krigsfara. Av avtalet framgår att SR rid krig skall ingå som självständig organisation i totalförsvaret och därvil lyda direkt under regeringen. Det ”ordinarie” avtalet mellan staten ochSR skall vad gäller radions programverksamhet i största möjliga utsträzkning gälla också i krig och krigsfara. Radiochefen har år 1970 fastställt instruktion för meddclønden i radio och TV. Inledningsvis uttalas bl. a. att som allmän att rege gäller Sveriges Radio iakttar restriktivitet beträffande meddelanieläsningens omfattning, dock att kravet på snabb information Det tillgrdoses. uttalas också att möjligheten att sända meddelanden lokalt eler regionalt

lnformations- och sparkampanjberedskap 449

bör uppmärksammas vid bedömningen av hur meddelanden skall sändas. Som vägledning vid bedömningen av hur reglerna för meddelandeläsning bör tillämpas har SR i instruktionen upprättat en förteckning över meddelandekategorier som kan och bör förekomma. Meddelandena sänds vanligen i P 1, men även strax efter kl. 19 i P 3. En viss granskning och redigering av myndigheternas meddelanden sker vanligen av ljudradions centrala programredaktion i syfte att få informationen sa lättillgänglig som möjligt för lyssnarna. Antalet uppläsningar är vanligen 5--10 per dag i riksradioprogrammet. Sändningar i TV sker vanligen i anslutning till nyhetssändningar och i pauser mellan program. l969 ärs radioutredning, RUT 69, har i sitt betänkande ”Radio i Lttveckling (SOU 1973:8) ingående behandlat frågan om myndighetsinformation i radio och TV. RUT 69 anser att den särskilda samhällsinformationen får betraktas som ett naturligt komplement till radioföretagets skyldighet att informera om nuets händelser och orientera om viktigare samhällsfrågor samt skyldighet att på begäran av statlig myndighet låta sända meddelanden, som är av vikt för allmänheten. Den särskilda samhällsinformationen skall kunna sändas på initiativ av statlig eller kommunal myndighet. Även SR bör kunna ta initiativ till sådan information. Ett kriterium för särskild samhällsinformation är enligt utredningen att inslag förutsätts upplysa om vilken myndighet som är informationsgivare. Det bör också krävas att radioföretaget och myndigheten är överens om inslagets innehåll och utformning. Föredragande departementschefen anför i propositionen (1975 :l3) om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor att § ll i avtalet med staten inte bör ändras i avvaktan på 1974 års radioutrednings förslag. Vidare anser han att invändningarna mot den s. k. övriga särskilda samhällsinformationen måste tillmätas stor betydelse. Därför avstyrks förslaget om särskilda myndighetsfinansierade program.

15.3.3 Hearing inom EBU EBU har vid sammanträde i december 1974 hört representanter för SR:s ledning. Härvid framfördes bl. a. följande synpunkter. SR ansåg att samarbetet med myndigheterna hade fungerat bra under krisen 1973/74. Ur SR:s synvinkel vore det fördelaktigt med en begränsning till ett enda informationsansvarigt organ i kristid. Man ansåg att nuvarande form för kontakt borde fortsätta. bn formalisering av samarbetet SR/myndigheter ansågs vara onödig. Samarbetet borde kunna klaras genom kontakt med den beredningsgrupp som finns under radiochefen för hithörande frågor, med nyhetsredaktionerna och lokalradioredaktionerna. SR motsatte sig en formalisering av samarbetet med myndigheterna i en särskild samrådrgrupp eller i speciellt avtal. Man fann det inte realistiskt att vänta sig ändringar i radiolag och radioansvarighetslag för att medge viss självständigt eterutrymme för krismyndigheterna. Inte ens vid krigsfara eller krig är det tänkt att ändra SR:s monopolställning. En sådan ändring ansågs kunna helt rubba grundvalen för nuvarande eterpolitiska uppläggning med skydd för det

450 lnformarions- och sparkampanjberedskap

fria ordet”. Nuvarande ordning, med bl. a. § ll i avtalet med staten, borde vara tillräcklig. Det framhölls vidare att inte ens i RUT 69 hade man, vad avser samhällsinformationen, velat ändra på ansvarsförhållandena när det gäller programmens utformning. SR ansåg att informationen från myndigheterna bör avse korta inslag. Myndigheterna bör ej producera egna längre program utan detta bör ske inom ramen för SR:s allmänna informationsverksamhet. Myndigheterna bör inte heller kunna ställa anspråk på läng sändningstid. Inom SR var man dock beredd att ge expertsynpunkter på de trailers och spots som beredskapsproduceras i slutlig form eller som manuskript.

15.3.4 [:BU:s överväganden och förslag I kristid behöver myndigheterna ofta mycket snabbt nå ut till allmänheten med information om förestående förbrukningsregleringar etc. Vi kan som exempel ta det fallet att regeringen från och med nästkommande dag inför regler för användningen av viss vara. Enda möjligheten att göra detta omedelbart känt i hela riket och sprida nödvändig upplysning om bestämmelsemas praktiska innebörd är via etermedia. Erfarenheterna från krisen 1973/74 pekar i samma riktning. Inte minst aktioner för att stimulera ett frivilligt energisparande underlättas av möjligheten till spridning av sparbudskap och tekniska råd i radio och TV. Därför kommer den informations- och sparkampanjberedskap som förordats i tidigare avsnitt att innehålla delar avseende etermedia. EBU kan konstatera att samarbetet mellan SR och krismyndigheterna fungerade tillfredsställande under krisen. Producerade trailers och spots bereddes elerutrymme. SR har vid hearing förklarat sig beredd att bistå krismyndigheterna i deras planeringsarbete med expertgranskning av det informationsmaterial som är avsett för etermedia i kristid. EBU finner därför inte skäl att förorda någon formalisering av samarbetet eller någon utvidgning av de regler i avtalet med staten som idag styr SR:s handlande. lnte heller finns det skäl att sträcka ut krigsavtalet till att också omfatta allvarliga försörjningskriser i fred. EBU menar att det i kristid kan vara särskilt känsligt att vidtaga åtgärder som kan misstolkas såsom intrång i etermedias frihet. Utredningen tar i stället fasta på SR:s redovisade beredvillighet till samarbete i informationstekniska frågor. Det bör ankomma på ÖEFIS informationsgrupp att upprätthålla kontakten med SR i dessa frågor. Gruppen bör härvid samråda med nämnden för samhällsinformation.

sou 1975:60 451

16 Fördelnings- och informationssystem

på oljeområdet

16.1 Oljemarknaden i Sverige

Vi har i kapitel 4 lämnat en översiktlig redovisning av den internationella oljemarknaden och Sveriges energiförsörjning. l anslutning till frågorna om oljefördelningssystem och flödet av information om oljeförsörjningen kan det vara lämpligt att också ge en orientering om den svenska oljemarknadens struktur. Under år 1973 hänförde sig ca 65 procent av oljeförbrukningen i Sverige till importerade färdigprodukter medan ca 35 procent utgjorde råolja avsedd för svenska raffinaderier. Den importerade råoljan förädlas vid raffinaderier i Göteborg (AB Svenska Shell och Svenska BP AB), Lysekil (OK/Texaco) samt i Nynäshamn (AB Nynäs-Petroleum). Den sammanlagda kapaciteten uppgår i och med Scanraffs start till ca 21 milj. ton råolja, inklusive asfaltskokerierna i Malmö och Göteborg tillhöriga AB Nynäs-Petroleum.

Mutorbensin Bcnsinen säljs till konsumenterna genom särskilda försäljningsställen som vanligen drivs av fristående återförsäljare. l första hand OK och Esso driver viss egen försäljningsverksamhet. Direktförsäljningen av bensin till större kunder uppgår till endast lO procent av totalförsäljningen. Försäljningsställena kan vara av typ servicestationer (bilvårdsanläggningar), bensinstationer eller singelanläggningar. Servicestationerna drivs ofta i kombination med t. ex. kioskrörelse eller rumsuthyrning. Bensinstationerna har flera pumpar och särskilda expeditionslokaler etc. Sådana lokaler saknas i singelanläggningar. Gemensamt för samtliga försäljningsställen är att återförsäljaren är skyldig att köpa alla sina oljeprodukter från det bolag med vilket han har kontrakt. De fåtaliga s. k. samstationerna köper från flera leverantörer. Från år 1968 har antalet försäljningsställen för drivmedel sjunkit från närmare 9 000 till drygt 6 000. Nedgången har särskilt drabbat singelanläggningarna. Samtidigt som antalet försäljningsställen minskat, har bensinförsäljningen ökat. Före andra världskriget såldes drygt 600 000 m3 bensin vid 12 500 försäljningsställen. Under år 1973 såldes ca 4,2 miljoner m3 bensin vid drygt 6 000 ställen. Försäljningskapaci-

452 Fördelnings- och informationssystem pâ oljeomrâdet

teten per år och ställe har således ökat från knappt 50 m3 till drygt 650 m3. Självbetjäning förekommer vid 44 procent av försäljningsställena. Sedelautomater, som medger försäljning utan personal, finns vid 15 procent av anläggningarna. Automatförsäljningen utgör dock ännu bara några få procent av totalförsäljningen. Det pålägg bensinhandeln tar ut vid sin försäljning fastställs genom förhandlingar mellan Petroleumhandelns Riksförbund och oljeföretagen. Beroende på drivmedelsslag och servicenivå uppgår pålägget f. n. (hösten 1974) till mellan 7 och 17,5 öre per liter.

Eldningsolja År 1973 såldes 62 procent av de tunna oljorna (eldningsolja 1 —2) direkt till förbrukarna. Försäljningen sker i stor utsträckning genom särskilda återförsäljare och distributörer. Huvudparten (ca 80 procent) av den tjocka eldningsoljan säljs direkt av oljeföretagen själva till industrier, fjärrvärmeverk och större fastighetsföretag. Det finns närmare 4 900 återförsäljare av eldningsolja i landet. Ca 3 900 av dessa verkar såsom ackvisitörer eller platsombud med uppgift att bl. a. skaffa kunder, ta emot order. Fakturering och transport handhas i så fall av oljeföretaget. Antalet agenter, återförsäljare och distributörer med verksamhet i eget namn uppgår till ca l 000 varav ca 450 är engagerade i transport och ca 75 i lagring av eldningsolja. Återförsäljaren representerar ett enda oljeföretag. Förutom återförsäljare finns ett mindre antal s. k. jobbers som köper från flera olika oljeföretag. Den ersättning som utgår till äterförsäljarna beror på typ av eldningsolja. Ersättningen är högre för tunn än för tjock olja. Ersättning uppgår f. n. (hösten 1974) till 7:5Ö-l5 kr per m3. Härtill kommer transportbidrag på 8-51 kr per m3 (motsvarar de s. k. ortstilläggen).

Marknadsandelar Följande nio oljeföretag svarar för huvudparten av den svenska oljeförsörjningen: Svenska BP AB (BP) Svenska Esso AB (Esso) Svenska Fina AB (Fina) Svenska Gulf Oil AB (Gulf) Mobil Oil AB (Mobil) AB Nynäs-Petroleum (Nynäs) Oljekonsumenternas Förbund (OK) AB Svenska Shell (Shell) Texaco Oil AB (Texaco) Samtliga, utom Nynäs och OK, är dotterföretag till internationella storföretag. Nynäs och OK köper dock en stor del av sina oljeprodukter från internationella oljeföretag. En viss del importeras från östeuropeiska länder. De nio angivna företagen svarar för 96 procent av bensinförsäljningen,

Fördelnings- och informationssystem på oljeomra°aet 453

92 procent av motorbrännoljeförsäljningen samt 85 procent och 60-70 procent av den totala försäljningen i landet av tunna resp. tjocka eldningsoljor. Ingen enskild säljare dominerar marknaden för de vanliga produkterna. Bortser man från vissa specialprodukter, överstiger den störste säljarens marknadsandel i intet fall 30 procent. l tabell 16.1 redovisas marknadsandelarna för vissa oljeprodukter. Övriggruppen i tabell 16.1 är stor beträffande tjockoljan. Det beror på att en grupp mindre oljeföretag arbetar på denna del av marknaden. Deras andelar uppgår till 33,0 och 40,4 procent för normalsvavlig resp. láigsvavlig cldningsolja 5. l denna grupp ingår Scandinavian Trading Co AB med en marknadsandel på hela 20 procent. Leveranserna av tjockolja sker till stor del som s. k. Gif-laster vilket innebär att man levererar båtlaster till större förbrukare och säljare med egna importanläggningar. I övriggruppen ingår bl. a. ARA-bolagen AB, Stockholm, (dotterbolag till det amerikanska Continental Oil Company) Ahlmarks Bränsle AB, Karlstad Sannes AB, Uddevalla (ägt av Beijerinvest AB, Stockholm) AB Linné Dahlöf 0 Co, Göteborg CW Johanssons Bränsle AB, Borås AB Oljeenergi, Skärhamn. På bensinmarknaden svarade, som nämnts, de nio största företagen för hela 96 procent av försäljningen. Övriga bensindistribiltörer är främst följande: AB Svenska Uno-X (ägt av Castrol AB inom Burmah-koncernen) Skandinaviska Bensin AB Din-X (danskägt) Uno-X Nord AB (ägt av BP) Svenska Murco Petroleum AB (ägt av BP) * Mack Petroleum AB (ägt av BP) Maxi Bensin AB, Göteborg (fristående) De företag som ägs av BP är, liksom Maxi Bensin AB, utpräglade lägprisföretag. Även andra oljeföretag har under senare år etablerat

Tabell 16.1 Oljeföretagens marknadsandel är 1973 (i procent).

Källa: Den svenska oljemarknaden (SPK 1974).

454 Förde/nings- och informationssystem pa oljeomrâder

särskilda lågpriskanaler t. ex. O’key (OK), Tankbaren (Shell). Det lägre priset beror på helautomatisk försäljning med sedelautomater.

Importstruktur Vid hearing inom EBU den 30 oktober 1974 och genom en enkät har uppgifter om bl. a. importstruktur inhämtats från vissa oljeföretag. Materialet redovisas i sin helhet i bilaga ll. Följande sammanfattning kan göras. Svenska BP AB. Avtal gällande t. o. m. år 1976 finns med moderbolaget om leveranser av råolja och färdigprodukter. Råoljan tas från Persiska viken och Nigeria. Färdigprodukterna importeras fran moderbolagets raffinaderier i Kent (England) och Rotterdam. BP anser sig inte ha varit beroende av köp på spot-marknaden. Två typer av försäljningsprognoser upprättas av vilka den ena täcker 5 6 kvartal och den andra 3——6 månader. På basis av månadsprognosen upprättas varje månad ett detaljerat tillförselprogram för färdigprodukter som inkluderar såväl uttag från raffinaderiet i Göteborg som import. Svenska Essa AB. En gång per år ställs beräknat behov under den kommande femårsperioden samman. med en fördelning efter varuslag. Två gånger om året görs en detaljerad beräkning för nästkommande sex kvartal. Varje månad uppdateras importbehov för kommande halvår. Svenska Gulf Oil AB. All försäljning av råolja inom koncernen sker genom ett internationellt handelsbolag, Gult Oil Trading Company (GOTCO). Råoljan till Gulfs raffinaderier i Europa tas huvudsakligen från Kuwait, Iran, Saudi-Arabien och Nigeria. Gulf i Skandinavien träffar överenskommelse med GOTCO om råoljevolymer och priser. Det svenska bolagets behov sammanfattas i en årsbudget som sedan bryts ned i kortare perioder. För det kortsiktiga importarbetet används en 90-dagarsplan. På basis av marknadsbolagens angivna behov beräknas raffinaderiets produktion. Raffinaderiet i Danmark producerar ca 4 miljoner ton oljeprodukter per år varav ca hälften går till Sverige. Mobil Oil AB. Ett holländskt raffinaderi förser den svenska marknaden med produkter, med undantag för tjocka oljor. Sådana oljor köpte man före krisen på den öppna marknaden. Under krisen fick man problem med försörjningen med dessa oljor. Moderbolaget gick då in och bistod sitt dotterföretag. AB Nynäs-Petroleum. Råoljeförsörjningen handhas av A Johnson o C0 HAB som verkar genom sin organisation i New York och London. Råoljan köps i första hand från internationella oljebolag. Färdigprodixkter köps dels från internationella bolag, dels från länder som Sovjet, Polen, Östtyskland och Rumänien. Råoljan har sitt ursprung i Venezuela, Nigeria och Ekofiskområdet i Nordsjön. I viss utsträckning har företaget varit hänvisat till köp på spot-marknaden. Importarbetet för långtidskontrakten sker på års- och kvartalssikt. Oljekonsumenternas Förbund. Hälften av OK:s behov tillgodoses genom ett femårsavtal med Texaco Export Inc. i New York. Beroendet av spot-marknaden beräknas till 20 -30 procent. Resterande kvantiteter

Förde/nings- och informationssystem på oljeomrâder 455

tillförs OK via korta avtal med Svenska Shell AB och Sojuznefteexport. De långsiktiga avtalen innehåller iregel föreskrifter om säsongfördelning, dvs. anger den högsta fluktitzttionen som medges köparen. Inom dessa ramar ger OK leverantören tolvmånadersprogram som rullas varje månad. Svenska Shell AB. Räoljan tas till 3/4 från Mellanöstern och till 1/4 från Afrika via Shell International Petroleum Company Ltd. l fall färdigvaror importeras tas dessa från Holland (Rotterdam) och England Shellhaven, Stanlow). Spot-köpen anges vara sporadiska. En (Teesport, plan för de nästkommande två åren samt gång om året görs en detaljerad översiktligt för 5- 10 år. täcks genom leveranskontrakt, vanligen för Texaco Oil AB. lmporten (Europe) Ltd i New York. Behovet av ett år, med Texaco Operations planeras månatligen för en rullande tolvmånadersperiod. färdigprodukter Planen tillställs samordningskontoret i Bryssel. l slutet av varje månad tillställs Texaco en sammanställning för den kommande tolvmånudersperioden utvisande vilket raffinaderi som skall leverera vilken vara. Samlämnas information om nomineringen av laster för de kommande tidigt månaderna. Fina AB. i Svenska Fina förses med varor genom sitt moderföretag Petrofina S.A. Produkterna kommer från raffinaderier i Belgien Bryssel, och England. Fina uppger sig inte normalt köpa oljeprodukter på Försörjningsbehovet redovisas årligen i november. spot-marknaden. sker sedan med Vidare görs med Komplettering kvartalsprogram. moderföretaget upp månatliga skeppningsprogram med 14 dagars avisering av hitkommande laster. ARA-bolagen AB. ARA importerar dels från moderföretagets raffinaderi i lmmingham (England) på långsiktigt avtal, dels från Sovjet på ârskontrakt med Sojuznefteexport. Försörjningen planeras efter en treårsplan, en medellång plan för 4-›5 kvartal samt en kortsiktig plan för de närmaste tre månaderna. Planeringen sker i intimt samarbete med modet-företagets Londonkontor. Ahlmarks Bränsle AB. Företaget tillförs huvudsakligen varor från Shells raffinaderi i Göteborg. Vissa tilläggskvantiteter köps dels från andra svenska oljeföretag, dels genom direktimport via mäklare i Essen-Rotterdam. Huvudleverantören tillställs en löpande tolvmånadersprognos.

16.2 Erfarenheter frán krisen 1973/74

BN anger i sin rapport att OECD snabhade upp sin lagerrapportering till en gång per månad. Vidare sägs att oljeföretagen i Sverige hade stora svårigheter att lämna uppgifter för senare delen av prognosperioden omfattande tre månader. Många företag kände först till sina försörjningsförutsättningar för den närmaste månaden 10 7-15 dagar före månadsskiftet. l BN:s rapport konstateras också att det fördelningssystem som fanns planerat inom OECD aldrig kunde sättas i kraft. Inte heller översiktliga

456 Fördelnings- och informationssystem pâ ol/eomrâdet

försörjningsplaner lyckades man lägga fram på sätt som skedde under Suezkrisen 1956/57 och under sexdagarskriget 1967. Handelsminiszern anförde i riksdagen den 31 januari 1974 att oljebolagen i rätt hög grad lät sig påverkas av de regler som producentländerna ställt upp för exporten till olika konsumentländer. Dc hade starka ekonomiska och också praktiska skäl att strikt tillämpa dessa regler. Däremot, ansåg han, hade bolagen genom sin internationella uppbyggnad betydande möjligheter att omfördela oljan så att verkningarna av de arabiska exportrestriktionerna mot vissa konsumentländer inte blev så allvarliga. Enligt handelsministern behandlades Sverige inte med preferens men inte heller sämre än flertalet OECD-länder. Handelsministern konstaterade också att vissa internationella bolag i Sverige hade fått leveranser från sina moderbolag som understeg deras normala kvot hos moderbolaget. Det meddelades dock att detta förhållande utlovats bli tillrättat under första kvartalet 1974. l vissa internationella sammanhang har man försökt studera om den internationella oljefördelningen under krisen avvek från normalt mönster. l Nederländerna ordnades i april 1975 ett parlamentshearing med Shell, BP, Esso och Chevron. Huvudfrågan gällde om oljebolagen fört den nederländska regeringen bakom ljuset under krisen 1973/74 genom att svartmâla försörjningsläget för oljeprodukter. Företagen bestred att man skulle ha dragit fördel av krisläget och hävdade att den internationella oljesituationen varit mycket svårbedömd. Man hade, trots sträng prisreglering i landet, försökt fördela tillgångarna så rättvist som möjligt på basis av tidigare leveranssiffror. Professor B. Stobaugh vid Harward University har för den amerikanska senatens Subcommittee on Multinational Corporations of the Committee on Foreign Relations redovisat en rapport om utrikespolitik och de multinationella oljebolagen. Hans slutsatser om bolagens roll under oljekrisen är bl. a. att det importbortfall som drabbade konsumcntländerna i stort drabbade dem lika oavsett om de var utsatta för embargo, nedskärningar eller tillhörde de stater som av producentländerna ansågs såsom vänligt sinnade. Däremot svängde importkanalerna geografiskt. Så t. ex. ökade US./\:s import från Iran med 200 000 fat per dag. Priset bedöms inte ha påverkat bolagens fördelning av olja under krisen. USAzs import började minska i december 1973 och nådde sin lägsta nivå i februari 1974 då importen låg 7,4 procent under septembernivån. Övriga konsumentländer hade, enligt rapporten, sin bottennotering (— 6,7 procent) redan i december. l februari 1974 hade leveranserna till dessa länder kommit över septembernivån. Bortfallet, som det beräknats i rapporten, framgår av tabell 16.2. Av tabell 16.2 framgår att, om man tar hänsyn till andra energikällor än olja, bortfallet bara var 3,5 procent för USA. Enjämförelse mellan planerad och faktisk import för februari 1974 visar ett bortfall på hela 20 procent. Råoljan föll bort med 30 procent. Av importbortfallet hänförde sig 98 procent till länder med uttalad embargopolitik gentemot USA. I rapporten anges vidare att England, som stod på producentländernas undantagslista, trots detta drabbades i lika stor utsträckning som andra

och 457

Fördelnings- informationssystem pâ oljeomrâder

Tabell I6.2 Förändringar i USA:s energitillförsel jämfört med världen i övrigt november l973-mars 1974. i procent under nivån september l973.

Olja linergi totalt” USA Övriga världen USA Övriga världenb Under sämsta månaden - 7,4 76,7 ›-3.5 43,3 Medeltal under de två sämsta månaderna - 7,3 —-5,5 —3,4 --2,7 Mcdultul under de tre sämsta månaderna —— ~ 4,7 —3,1 —2,3 6,5 Mcdcltul under de fyra - 3,4 —— 1,7 sämsta månaderna 6,1 ~—2,9 Källa: Committee on Foreign Relations, US Senate (1974). a inkluderar olja, naturgas, fasta bränslen och kärnkraft. 1’ Beräknad på basis att 47,2 % av totala energitillförseln i USA och 49,0 z i resten av världen utgörs av olja.

länder. Nederländerna, som liksom USA var utsatt för totalbojkott, fick därför i princip lika stor tillförsel i förhållande till normala leveranser som andra länder. Det anges också att vissa länders regeringar utsatte för Så t. ex. begärde regcringarna i Italien, bolagen påtryckningar. Frankrike och full råoljetilldelning från sina bolag. Sådan England lcveranskontroll förstärktes genom exportlicensiering i flertalet europeiska länder. De datorbaserade fördelningssystem, där data om tanker, oljekvalitet, produktönskemål m. m matas in, berörs i rapporraffinaderikapacitet, ten. Datorn ger företaget information om optimal (maximalt lönsam) Vidare ett uttalande från Shell som anger râoljedistribution. återges under krisen i förhållande till tidigare leveranser: ”. . . it was fördelningen by no means the most economically attractiv way”.

16.3 Fördelningssystem

l6.3.1 Hearing med oljeföretag i Sverige

EBU genomförde den 30 oktober 1974 en hearing med vissa oljeföretag i senare kompletterad med en enkät. Materialet redovisas i sin Sverige, helhet i bilaga l 1. Här skall en sammanfattning lämnas. Svenska BP AB. BP anger att det vid konferenser inom koncernen lämnades redogörelser. BP kunde då konstatera att man inte öppna behandlades sämre än andra företag. Från svensk sida kunde man följa att fördelningen skedde rättvist. Man utgick vid fortlöpande fördelningen från dotterbolagens bedömda behov. Dessa skars sedan ned med antal procent. BP menar att fördelningen under krisen erforderligt aldrig skedde med beaktande av olika prisnivåer iolika länder. Man anser dock att man vid längre kris inte klarar en fördelning utan hänsynstagande till olika marknadspriser. Svenska Essa AB. Esso anger följande uttalande från Esso Europe/ den 29 oktober 1973 såsom representativt för Supply Department

458 Fördelnings- och informationssystem på oljeomräder

koncernens fördelningspolitik: The total Exxon short-fall has been assumed to be allocated fairly among the regions. The modifications to the Circuit situation supply from crude runs, crude slate, naphtha import changes have been allocated to each affiliate on the basis of their percentage of the local Esso European ARP demand of their respective categorie. v- The September MPC total local net demand of each affiliate was used as a base point. Svenska Gulf Oil AB. Fördelningen anges ha följt ungefär de principer som redovisats för BP. Fördelningen byggde på dotterföretagens prognoser. Tilldelningen skars sedan ner ”lika”. En kommitté träffades en gång per månad för att bestämma leveranserna. Mobil Oil AB. Fördelningen gick så till att man utgick från föregående ars leveranser och skar ned dessa likformigt för alla dotterföretag. AB N_vnc‘Is-Petroleum. Force majeure-klausulerna i leveransavtalen äberopades när tilldelningen skars ned. Man anser sig härvid ha blivit behandlad som helt jämställd med leverantörens egna dotterföretag. Oljckonsumenternas Ffirbund. Under krisen anser sig OK ha fått sin rättmätiga andel av tillgänglig olja. OK anser att de internationella

oljeb°olagen uppträdde helt korrekt Linder krisen.

Svenska Shell AB. Shell hänvisar till av BP redovisade fördelningsprinlnom ciper. Shell hade man dock utgått från tidigare års förbrukning, av vilken dotterbolagen fick viss del. Från svensk sida kunde man hela tiden följa att fördelningen blev Man understryker att likformig. i varje fördelningssystem mäste frågan om oljehandelns lönsamhet lösas, om systemets livskraft och funktion skall bli bestående. Texaco Oil AB. Moderbolaget har filialkontor i Bryssel, som självständigt sköter försörjningen av dotterbolagen i Europa. Brysselkontoret fördelade under krisen tillgängliga oljeprodukter till av proportionellt dotterbolagen anmälda behov. Genom exportreglering i Belgien uppstod tillförselproblem. Texaeo tog dä den merkostnad som det innebar att förse Sverige med olja från bl. a. Italien. Svenska Fina AB. Fina drabbades under krisen av exportrestriktloner i raffinaderiländerna. Redan på ett tidigt stadium kom besked om förestående nedskärningar med 20 procent, lika fördelade mellan dotterföretagen i Europa och USA. Under krisen var det ofrånkomligt med omdispositioner. Dessa anses emellertid ha skett inom ramen för Petrofinagruppens målsättning att hälla samtliga filialer försörjda inom den 80-procentiga tilldelningen. ARA-bolagen AB. ARA drabbades av den exportreglering som infördes i England. l december 1973 utsattes man för totalt exportförbud. Först i januari l974 lyckades man få gehör för sina anspråk. Ahlmarks Bränsle AB. Nedskärningen från huvudleverantören, Shell, skedde helt i enlighet med de av myndigheterna fastställda restriktionerna.

och informationssystem på oljeomrâdet 459

Fördelnings-

16.3.2 [EP

l 6 och 8 har översiktligt redovisats fördelningssystemets kapitel och de olika Till detta kan uppbyggnad utlösningsmekanismerna. följande läggas. När olja skall tilldelas, skall varje deltagande land ha en försörjningsrätt som motsvarar dess tillåtna förbrukning minskad med dess obligatoriska av beredskapsreserverna (lager, bränsleomställning, beredavtappning skapsproduktion av olja). Ett deltagande land, vars försörjningsrätt överstiger summan av dess normala inhemska och den faktiska nettoimport som står till produktion i krisen, skall ha en tilldelningrrätt, vilken innebär rätt till förfogande motsvarande detta överskott. Ett deltagande land ytterligare nettoimport och faktisk försörjningsrätten skall med produktion import överstigande Dct innebär att landet direkt eller indirekt ha en tilldelrzingsskyldighet. skall leverera den mängd olja som motsvarar detta överskott till andra länder. Detta skall dock inte hindra deltagande länder att deltagande till icke deltagande länder utanför IEP. upprätthålla oljeexport Med rillâtlig förbrukning menar man den genomsnittliga dagliga som är tillåten sedan man verkställt konsumtionsslutliga förbrukning begränsning på tillämplig nivå (7 eller 10 procent). Om något land konsumtionen ytterligare, skall detta inte påverka frivilligt begränsar tilldelningsrätten eller tilldelningsskyldigheten. av beredskapsreserver menar man ett Med obligatorisk avtappning lands beredskapsreserver dividerad med grupdeltagande obligatoriska totala reserver och multiplicerad med gruppens pens obligatoriska menar man i sin tur försörjningsbrist. Med gruppens försörjningsbrist den brist som framkommer om gruppens sammanlagda tillåtliga förbrukminskas med den oljemängd per dag som står till gruppens ning i ett krisläge. Den olja som då mcdräknas är förfogande

all råolja som står till gruppens förfogande, alla mineraloljeprodukter importerade från utomstående länder och alla och halvfärdiga raffinaderiprodukter som färdiga produkter i samband med naturgas och råolja och som står till produceras gruppens förfogande.

avser man den totala inhemska förbruk- Med slutlig förbrukning

ningen av alla färdiga mineralprodukter. skall deltagande land dra ned sin förbrukning med 7 När olja tilldelas av dess slutliga förbrukning under basperioden (fyra närmast procent föregående kvartal). Man har då rätt till tilldelning för den del av försörjningen som inte klaras med den 7-procentiga begränsningen. Skyldigheten att tillhandahålla denna mängd bärs gemensamt av övriga

deltagande länder. Varje land väljer själv sätt att uppfylla tilldelningsskyldigheten, t. ex. konsumtionsbegränsning, lageruttag. och skyldighet uttrycks i råoljeenheter. Man skall så Tilldelningsrättnormala försörjningskanaler och normala långt möjligt upprätthålla proportioner mellan råolja och produkter samt mellan olika kvaliteter.

460 Förde/nings- och informationssystem på oljeomrâdet

Till lEPzs mål hör också att tillförsäkra alla deltagande länder en rättvis behandling och att basera priset för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara kommersiella transaktioner. Man skall vidare ta tillbörlig hänsyn till enskilda icke deltagande länder. lEAzs sekretariat fastställer om tillförseln minskat till de nivåer som utlöser fördelningen eller om sådan minskning kan förväntas. Vidare beräknar man bortfallets storlek för varje land och för gruppen som helhet. sekretariatet skall informera lEAzs verkställande kommitté och samtliga länder om sina överväganden. Kommittén sammanträder omgående och rapporterar till lljAzs styrelse. Styrelsen sammanträder också omgående för att ta ställning till sekretariatets mot överväganden bakgrund av denna rapport. lEP-avtalet anger att systemet aktiveras, om inte styrelsen med särskild majoritet beslutar annorlunda. Åtgärderna skall sedan verkställas av medlemsländerna inom 15 dagar. Från det tillfälle då sekretariatet konstaterat att tillförseln minskat eller förmodas minska med minst 7 procent, tills systemet aktiverats får högst åtta dygn förflyta. Motsvarande regler gäller när sekretariatet konstaterar att beredskapsreserverna har reducerats till hälften eller att tillförseln har ökat eller kan förväntas öka utöver i avtalet angivna procenttal. När systemet är igång, kan lEA :s styrelse när som helst besluta med särskild majoritet att inställa krisåtgärderna helt eller delvis. Det antingen står varje land fritt att när som helst ta upp frågan om aktivering eller deaktivering av systemet. Om sekretariatet bedömer att det inte finns förutsättningar för en aktivering, kan styrelsen ändå med majoritet konstatera att så är fallet och besluta om en aktivering. Oljebolagen har för sitt deltagande i fördelningssystemet upprättat en Industry Advisory Board (IAB) bestående av de 12 l5 ledande oljeföretagen i världen. IAB, som skall tjäna som rådgivande organ till IEA, möts på inbjudan av IEA och kan ge rekommendationer direkt till den ständiga gruppen för beredskapsfrågor (SEQ) som ansvarar för krisåtgärdernas utformning. Inom SEQ har fördelningssystemets slutliga behandlats utformning under ar 1975. Man har särskilt försöka definiera ägnat sig åt att termerna basperiod och referensperiod. som ligger till för grund beräkningen av varje lands oljetillförsel vid en kris. Vidare har prissättningen under perioder av oljefördelning diskuterats liksom också på vilket sätt och i vilken utsträckning extra eller produktionskapacitet bränsleomställningskapacitet skall kunna ersätta den för varje medlemsland obligatoriska beredskapslagringen. För att kunna bevaka tillförseln till medlemsländerna mäste IEA förses med information om försörjningsutvecklingen. har bl. a. Oljebolagen utlovat årsprognoser varje kvartal avseende produktionskapacitet och planerad produktion i olika regioner med särskild redovisning för viktigare länder, efterfrageutvecklingen i olika konsumentländer samt lagerutvecklingen i världen. På basis av detta material avser man inom IEA göra upp egna prognoser som är konsistenta med de övriga prognoser som OECD tar fram.

SOU 1975260 Fördelnings- och informationssystem pá ol/eomrâder 461

Under arbetets har problem uppstått med deltagande från gång till följd av gällande antitrustlagstiftning i USA. amerikanska oljeföretag

16.3.3 EBU.s (iverv(iganden och förslag

EBU har tidigare framhållit betydelsen av att Sverige aktivt tar del idet internationella samarbetet på energiområdet. Detta gäller inte minst det som [EA administrerar. Eftersom Sverige måste oljefördelningssystem all sin olja, har vi allt att vinna på ett fördelningssystem som importera i kristid. Mot bakgrund av bl. a. den svenska regeringens fungerar neutralitetsförbehåll måste dock beredskapsplaneringen i landet bedrivas bevaras för framtida krislägen. på ett sådant sätt att full handlingsfrihet Det är därför som EBU stor uppmärksamhet åt system för ägnat förbrukningsreglering som går betydligt längre än vad som krävs enligt lEP-avtalet. Inga uppgifter från krisen 1973/74 visar på att de internationella oljeföretagen medvetet, av lönsamhetsskäl eller av andra skäl, skulle ha diskriminerat vissa länder vid oljefördelningen. Tillgängliga uppgifter snarare på att de genom omflyttningar i sina världsomspännande tyder distributionsnäi kunnat förse samtliga konsumentländer med olja oberoende vilken embargogrupp länderna tillhörde. De fördelningsprinciper som tillämpades utgick vanligen från tidigare leveranser eller redovisade I stort förefaller produktionsminskningen i OAPEC-länderbehovsplaner. na ha fördelats jämnt mellan konsumentländerna. Härvid bör beaktas att med dessa produktionsminskningen ökade andra länder, t. ex. samtidigt Iran, sin produktion av råolja. kan snarare hänföras till De störningar som uppkom ioljefördelningen olika intervention genom reglering av oljeexporten. Så t. ex. regeringars med sin import från Belgien och hade vissa bolag i Sverige problem Först sedan de svenska utlandsmyndigheterna agerat kunde England. vissa laster lösgöras för den svenska marknaden. Under 1973/74 kunde OECDzs fördelningssystem av energikrisen skäl inte träda ifunktion. Genom IEP-systemets mer stabila och politiska automatiska uppbyggnad har möjligheterna ökat att få till stånd en mellan nationerna och kontrollerad oljefördelning i kristid. De internareglerad tionella oljeföretagen kan kanske under en kortare period själva administrera en fördelning av de knappa tillgångarna. Under en längre period krävs dock medverkan från internationella organ för att en rättvis tilldelning skall kunna tryggas konsumentländerna. Vid för fördelning i kristid bör man, mot bakgrund av planering erfarenheterna från krisen 1973/74, klart försäkra sig om att systemets funktion inte riskeras genom restriktioner i handeln mellan länderna eller genom en osäkerhet eller oenighet om prissättningen på de varor som förmedlas i systemet. Dessa principer, som även fastställts i IEP, måste således garanteras en praktisk tillämpning i systemet. EBU har i kapitel ll närmare behandlat de svenska oljeföretagens medverkan i ett internationellt fördelningssystem.

462 Fördelnings- och informationssystem pâ ol/eømrâdet

16.4 Informationssystem

16.4.1 Hearing med (il/eforetag i Sverige

I bilaga ll redovisas mer utförligt vad som framkommit vid hearing och en enkätundersökning. Följande sammanfattning kan göras. Svenska BP AB. Moderbolaget håller det svenska dotterföretaget fortlöpande underrättat om läget inom koncernen beträffande tillgången på såväl råolja som färdigprodukter. Detta sker genom konferenser, sammanträden, brev, telex och telefon. BP anser denna information vara god och tillfredsställer deras krav. Under krisen 1973/74 intensifierades detta informationsutbyte. Svenska Esso AB. Esso informeras fortlöpande om försörjningsläget totalt för Exxon-koncernen, nedbrutet till situationen för per produkt Europa, i sin tur specificerad till Skandinavien och Sverige. Ytterligare uppgifter erhålls genom Esso Europc’s Weekly Letter, som Operating rapporterar om förändringar i regionens råoljeläge, raffinaderiutnyttjande och produktutfall. Utöver denna skriftliga information deltar Esso i sammanträden på regional och skandinavisk basis 3~6 gånger om året då operativa program behandlas i detalj. Under krisen säger sig Esso hela tiden ha varit fullt informerad om läget i regionen. Härutöver anges att import- och transportavdelningen har ständig kontakt med fristående mäklare och rederiföretag för informationsutbyte. Esso ifrågasätter om en utökad uppgiftsskyldighet kan ge ett mer fullödigt informationsflöde inom Esso-koncernen. Svenska Gulf Oil AB. För att planering och tillförsel skall kunna genomföras störningsfritt har koncernen en kommitté på hög nivå som möts en gång i månaden i London. Då är även Gulf i Skandinavien representerad. Vissa ledamöter i kommittén möts dessutom varje vecka. Kommittén, som tar upp alla frågor som har med tillförsel att skaffa, träffades också under krisen. Vid dessa sammanträden bestämdes leveranserna. Informationen till Sverige kommer från Gulfs vanligen raffinaderi i Danmark. Kontoret i Stockholm, som är huvudkontor i Skandinavien, får fortlöpande information om olika Gulfraffinaderiers råoljetillgång och produktion. Mobil Oil AB. Utfallet under krisen följdes upp varje vecka med chefen för Skandinavien. Informationsutbyte med Mobils skedde Europakontor regelbundet varvid man från svensk sida delgavs all den information moderbolaget rimligen ansågs kunna ge. AB Nynäs-Petroleum. Såsom oberoende nationellt oljebolag med inköpsorganisation i New York och London förmedlas informationen till Nynäs om det allmänna internationella läget via dessa kontor. En inte oväsentlig informationskälla anges den internationella fackpressen vara, framför allt Petroleum Intelligence Weekly (PIW). Oljekonsumentermzs Förbund. Såsom oberoende oljeföretag blir OK inte delaktig de levererande koncernernas interna information. Den kommunikation som normalt förekommer är knuten till förhandlingar om leveranser och till avropsprocedurer. Under kristid meddelas man i brev eller telex skäl till eventuella Information nedskärningar. under

och informationssystem på oljeomrâder 463

Fördelnings-

krisen 1973/74 förmedlades från Texaco och BP via Bryssel respektive London. Gulf och Shell informerade via sina dotterföretag i Sverige. Svenska Shell AB. Normalt erhålls från moderbolaget varje månad en sammanfattande bild av försörjningen för det kommande halvåret. Kontinuerliga informella kontakter och möten anses dessutom ge information, Under krisen var kontakterna tätare och kompletterande ökade. Shell säger sig omgående ha vidarebefordrat denna rapporteringen information till berörda myndigheter. Texaco Oil AB. Texacos leverantörer informerar kontinuerligt om efterfrâge- och utbudsutvecklingen. Omkring den 25:e i varje månad erhåller man en rapport från Bryssel utvisande beräknade leveranser per och Under krisen hade man daglig telefon- och månad produkt. med kontoret i Bryssel. Några speciella informationskontelexkontakt ferenser ägde inte rum. Fina AB. Petrofinagruppens filialer hålls ájour med moder- Svenska att täcka filialernas behov. Detta sker genom daglig bolagets möjligheter och konferenser pä hög nivå. Under krisen hölls ”stortelefonkontakt vecka i Bryssel. Informationssystemet uppges ha möten” varannan fungerat bra under krisen. AB. ARA får från moderbolaget Conoco en samlad bild ARA-bolagen Conoco anordnar vidare varje kvartal en av bolagets europeiska system. då information lämnas om oljesituationen ur såväl globalt som konferens, europeiskt perspektiv liksom för varje land. Under krisen anser man sig ha fått tillräcklig information vid dessa möten i London. från huvudleverantören erhållsi Ahlmarks Bränsle AB. Informationen samband med ordinarie Vid leveransstörningar intensifieprognosarbete. ras denna kontakt.

16.4.2 Urlalzdsmymliglzetcrna

Vid hearing med representanter för utrikes- och handelsdepartementen om deras roll som informationsförmedlare framkom bl. a. följande. Handläggningen av oljefrågorna inom UD och UHD har under senare år alltmer kommit att samlas på OECD-sektionen. Redan 1971 gjordes en genomgång av rapporteringen i olje- och energifrågor från olika utlandsmyndigheter och institutioner och önskemål om inriktning och omfattning av rapporteringen utsändes på grundval härav. Vid åtskilliga tillfällen ombads vidare ambassaderna att rapportera i vissa bestämda frågor, föranledda av önskemål om viss information från fackmyndigheternas sida.

Som ett annat sätt att styra rapporteringen utnyttjades en ökad delgiv-

av andra amhassaders rapportering av intresse. ning till olika ambassader för att på sätt ge impulser till motsvarande bevakning. Den svenska på fältet är i de flesta fall utrikesrepresentationen av ett mycket begränsat antal tjänstemän. Den utsända uppbyggd personalen vid många myndigheter består endast av chef, yngre sekreterare, utrikeskanslist samt ett eller ett par biträden. Detta är nästan fallet vid myndigheterna i oljeländerna. Mot denna undantagslöst bakgrund anser man det naturligt att förväntningarna på rapportering,

464 Färdelnings- och informationssystem på ol/eomrâder

informationslämnande 0. dyl. inte i alla situationer helt kan tillfredsställas. Myndigheterna måste av nödvändighet arbeta med stor flexibilitet. Inriktningen av en myndighets rapportering styrs normalt endast i mindre utsträckning direkt från UD. l första hand är det myndigheten och dess chef som avgör inriktningen av rapporteringen. Arbetet anpassas efter situationens krav på grundval av de instruktioner av mera allmän natur som utarbetas inom departementet i samråd med berörda myndigheter i Sverige. Under oljekrisen hösten och vintern 1973--74 föll det sig naturligt att de olika utlandsmyndigheterna ägnade sin rapportering i betydligt högre grad än tidigare åt ämnen med anknytning till krisen. Detta skedde naturligt nog ofta till förfång för andra arbetsuppgifter, vilka gavs lägre prioritet. Delvis var den intensifierade rapporteringen föranledd av konkreta frågor från departementet samt av utsända instruktioner om löpande rapportering, framför allt till OECD-länderna, om oljepriser (i samråd med SPK), försörjningsläge och krisåtgärder etc. Utlandsmyndigheterna instruerades även att informera myndigheterna i sina respektive anställningsländer om åtgärder, som vidtogs i Sverige med anledning av oljekrisen. En allmän bevakning av dessa frågor skedde även i Stockholm i kontakter med olika ambassader här. Sammanställningar och instruktioner utarbetades, ofta i samråd med andra myndigheter och intressenter i Sverige. Allmänt kan sägas att departementets handlande i stor utsträckning fick anpassas till snabbt växlande och ökade krav, vilket tack vare en stor flexibilitet i organisationen anses ha åstadkommits utan några större svårigheter. Följande exempel kan ges. UHD mottog från de olika ambassaderna i Mellanöstern samt från de större huvudstäderna efter krigsutbrottet en stor mängd skriftliga och telegrafiska rapporter. Möjligheten att begära telegrafiska svar på olika konkreta frågor utnyttjades därefter flitigt i kontakterna med ambassaderna. För att göra rapporteringen, såväl den spontana som svaren pä de frågor man ställt, mera lättillgänglig för bl. a. berörda fackmyndigheter, men även för att styra rapporteringen från fältet, gjordes sammanställningar med jämna mellanrum. Försök till analys av det faktiska produktionsbortfallet iprod ucentländerna gjordes på grundval av informationen från fältet. Svaren på en rundfråga till olika ambassader om raffinaderikapaciteten sammanställdes i en promemoria. För att kunna samordna berörda myndigheters synpunkter i energifrågorna bildades i februari 1974 under ordförandeskap av biiträdande kabinettssekreteraren på UD en interdepartemental för samråd i grupp energisamarbetsfrågor. l denna grupp med representanter från bll. a UD:s olika avdelningar samt finans-, handels-, industri- och Jordbruksdepartementen samordnades den svenska inställningen till olika interniationella energisamarbetsfrågor. Som en grund för arbetet utarbetades promemorior. Uppläggningen av arbetet på utlandsmyndigheterna anser main karak-

Förde/nings- och informationssystem på ol/eomrâdet 465

täriseras av ett betydande mått av flexibilitet. En av anledningarna till detta är omöjligheten att annat än bristfälligt förutse en framtida händelseutveckling på olika områden och de konsekvenser som detta får för myndigheternas arbete. Att konstruera beredskapsplaner för olika situationer anser man därför vara förenat med stora hypotetiska För att försöka belysa detta nämns att UD visserligen har svårigheter. utarbetat en beredskapsinstruktion, att användas av utlandsmyndigheterna i fall av krig, naturkatastrof e. dyl. Med tidigare erfarenheter som har man dock formulerat instruktionen i ofta mycket allmänna grund termer, i vetskap om att man i varje särskild uppkommen situation ändå tvingas improvisera efter omständigheterna. Man anser det därför vara mindre troligt att en detaljerad beredskapsför utlandsmyndigheterna och UD:s agerande, utformad efter plan lärdomarna från oljekrisen, skulle kunna komma till effektiv nytta vid ett nytt krisläge. Man menar att utlandsmyndigheterna överlag smidigt kan anpassa sig till uppkommande situationer och krav. Genom en flexibel personalplaadministrativa avdelning ges vidare vissa möjligheter till nering på UDs personalförstärkningar ad hoc eller permanent där så behövs. Vid en allmän rapportgenomgång som gjorts inom UD visade det sig att även om kvalitet och kvantitet på rapporteringen givetvis skiftade något från myndighet till myndighet var den i allmänhet adekvat och väl avpassad till behoven hemma. Responsen på de instruktioner som gavs om rapportering i olika frågor anses i allmänhet ha varit mycket bra och det har visat sig att flertalet ambassader hade mycket goda informationskanaler och kontakter i sina länder, som kom väl till pass.

UHD:s erfarenheter av oljekrisen

Det anses vara viktigt att en samordning av handläggningen sker så att dubbelarbete och oklarheter undviks. Under oljekrisen skedde denna samordning av chefen för UHD Il som nära samarbetade med berörda enheter på UD och UHD och med andra departement och myndigheter. För att även i framtiden snabbt kunna anpassa sig till eventuellt ändrade arbetsförhållanden anses det vara lämpligt att koordineringen av oljefrågorna är samlad på en enhet, även om en stor del av den löpande handläggningen sker på olika enheter. Därmed har man möjlighet att snabbt samordna oljefrågorna vid instruktionsgivning till ambassaderna etc. Detta är en viktig aspekt. Den erfarenhet som så småningom erhölls rörande det samlade informationsbehovet på svensk sida anser man kommer att kunna utnyttjas vid informationsinsamling i nya krislägen. Under det senaste året har också flera förstärkningar genomförts på några av myndigheterna i oljeproducerande länder (Kuwait, Jeddah, Tripoli). Bakgrunden till dessa förstärkningar är inte i första hand de ändrade förutsättningarna för vår oljeförsörjning som krisen har medfört utan snarare de ökade kraven på bevakning av exportmarknaderna i dessa länder vilka har erbjudit snabbt växande möjligheter för svensk företagsamhet. 30

466 Förde/nings- och informationssystem på oljeomrâdet

En särskild arbetsgrupp med uppgift att bl. a. diskutera bevakningen av och relationerna med vissa OPEC och OAPEC-länder föreslog våren 1974 bl. a. att ambassaden i Beirut borde förstärkas med en ambassadsekreterare för att avlasta den nuvarande andremannen så att denne får tid att i större utsträckning än som nu är fallet bevaka oljefrågorna i hela regionen från Beirut. Vid de myndigheter på platser som har karaktären av fördelningscentra har de specifika följdverkningar som oljekrisen haft ej visat sig medföra krav på resursökningar. Bevakningen av bl. a. oljefrågorna vid OECD-delegationen i Paris har dock intensifierats genom personalförstärkning. Den permanenta svenska OECD-delegationens centrala roll vid bevakning av energifrågorna har understrukits genom bildandet av lEA inom OECD i Paris.

16.4.3 IEP

I kapitel 6 har lämnats en översiktlig redovisning av lEP:s informationssystem. Utöver vad som där sägs kan följande redovisas. lEP:s informationssystem skall vara av permanent karaktär och fungera under såväl normala förhållanden som i krislägen. Systemets allmänna sektion skall avse följande information om oljeindustrin och oljemarknaden: -› bolagsform — finansiell struktur gjorda kapitalinvesteringar ~— överenskomna villkor för tillgång till större oljekällor - i dessa rådande produktionsnivåer och väntade förändringar tilldelning av tillgängliga råoljemängder till dotterbolag och andra kunder -— lager - kostnader för råolja och oljeprodukter ~ till dotterbolag priser, inklusive avräkningspriser — andra ämnen som styrelsen enhälligt fastställer.

Det åligger varje deltagande land att se till så att det kan ge erforderliga Ska“ Ske upplysningar om bolagen i det egna landet. Uppgiftslämnändet konkurrensen. Den ständiga gruppen för på ett sätt som inte hämmar av systemet. Gruppen skall oljemarknaden (SOM) svarar för utvecklingen rådgöra med oljebolagen för att se till så att systemet är förenligt med branschens verksamhet. skall vidare bl. a. utarbeta föreskrifter Gruppen för harmonisering av de erforderliga upplysningarna för att på så sätt säkerställa jämförbarhet. Inom ramen för systemets särskilda sektion skall de deltagande länderna se till att följande uppgifter, som behövs för lEP:s beredskapsåtgärder, tas fram: oljeförbrukning och oljeförsörjning - åtgärder för begränsning av konsumtionen

Fördelnings- och informationssystem pâ oljeomrâdet 467

— storlek av beredskapsreserverna - tillgång till och utnyttjande av transportmedel -- rådande och förutsedd storlek av den internationella tillgången och efterfrågan ~ andra ämnen som styrelsen enhälligt fastställer.

Det åligger den ständiga gruppen för beredskapsfrågor att se till så att erforderliga upplysningar tas in. De deltagande länderna skall inom IEA inrätta en permanent ram för konsultationer med oljebolagen angående alla viktigare aspekter avseende Genom delgivning av resultaten av sådana konsultationer oljeindustrin. kan alla deltagande länder hållas underrättade. Det åligger SOM att utveckla och tillse detta konsultationsförfarande. SOM skall också värdera resultatet av konsultationerna för att kunna granska och bedöma det internationella oljeläget och oljeindustrins ställning. Det bör anmärkas att informationssystemets allmänna del_ endast avser historiska Det betyder att den typ av raffinaderiplaner som uppgifter. OECD:s oljekommitté tidigare tog in faller utanför systemet. l februari 1975 godkände IEA:s styrelse SOM:s förslag till konsultationsförfarande. Ett land som önskar konsultationer med eller upplyssekretariatet, efter att ha ningar från ett oljebolag begär sådana, varefter förvissat sig om att frågan faller inom IEP-avtalet, vidtar erforderliga åtgärder. Konsultationerna kan ske antingen muntligen eller skriftligen. Vid skriftlig konsultation skall alla medlemsländer delges svaren. Vid muntligt förfarande har varje deltagande land rätt att närvara och erhålla sekretariatets rapport. har vidare beslutat att länderna fr. o. m. juni 1975 skall Styrelsen lämna IEA-sekretariatet uppgifter om priser på råolja och oljeprodukter, tills vidare i Sammanräknad form. Rapporteringen skall ske kvartalsvis och gälla genomsnittspriser under perioden. Så småningom avses också uppgifter om bl. a. kostnader för råolja och gjorda kapitalinvesteringar tas in. Arbetet i SOM har hämmats av att man inte kunnat enas om huruvida information skall lämnas sammanställd ländervis eller bolag för bolag.

16.4.4 Internationell fackpress En informationskälla som inte bör förglömmas i kristid är den internationella press som bevakar oljefrågorna. Under krisen 1973/74 utgjorde flera av dessa tidningar värdefulla informationskällor för regering och berörda myndigheter. Även från bolagshåll har betydelsen av denna typ av informationskanal understrukits. Här skall några av de mest anlitade facktidskrifterna redovisas. Platt’s Oilgram. Den utkommer alla vardagar utom lördag samtidigt i New York och Houston och är uppdelad i en prisdel (Price Service) och en allmän del (Oilgram News Service). Utgivare är McGrawhill Publication Co. med huvudkontor i New York. l P1att’s Oilgram lämnas dagliga uppgifter om bl. a. de minimi- och maximipriser som betalas för

468 Fördelnings- och SDU 1975:60

informationssystem pa° øljeomrâdet

fob-laster i Rotterdam för vissa färdigprodukter av olja. Rottzrdatmnoteringarna, som delvis bygger på uppskattningar, har under senare år fått en ökad betydelse som grund för köpavslut och för avräkningsrriser inom koncernerna. Mot denna bakgrund har SPK granskat noeringarnas tillförlitlighet och i en särskild rapport, Rotterdam-noteringar för oljeprodukter”, redovisat sina slutsatser. Den allmänna delen innehåller en mängd information om olje- och naturgasfrågor runt om i världen. Petroleum Intelligence Weekly (PIW). Utkommer i ca lO sid)r :en gång i veckan och utges i New York. Tidskriften har redaktioneri London, Paris och Beirut. Stort utrymme ägnas åt prisfrågor samt frågor om t. ex. aktuella produktionsnivåer i râoljeländer och i förädlingsländer. The Petroleum Economist. Utges en gång i månaden av Petroleum Press Service i London. Petroleum Press Bureau Ltd ägs av det oberoende Trust Petroleum Press Foundation. Artiklar ägnas åt marknadstrender, olika regioners förhållanden och bolagsinformation. Vidare anges råoljeoch produktpriser, aktuell råoljeproduktion och raffinaderiverksamhet. Quarterly Economic Review. Undertiteln är ”Oil in the Middle East” och utges, såsom en av 77 specialtidskrifter, en gång per kvartil av The Economist Intelligence Unit i London. l tidskriften redovisas uppgifter om råoljeproduktion, förädling och oljestruktur avseende MelQanöstern.

l6.4.5 EBU:s överväganden och _förslag IEP Under tidigare oljekriser har man inom OECD:s oljekommitté lyckats göra upp översiktliga försörjningsplaner för OECD-området som varit till

stor hjälp för myndigheterna. Detta misslyckades man med under krisen

1973/74. Orsakerna till detta har närmare berörts i kapitel 6. Av den anledningen var konsumentländernas regeringar i stort hänvisade till den information som kunde erhållas via de i landet verksamma oljeföretagen. EBU vill inledningsvis framhålla att möjligheten för regering och berörda myndigheter att vidtaga till situationen väl avpassade åtgärder avseende t. ex. konsumtionsbegränsning och lageruttag beror på hur tillförlitlig information som kan erhållas om den internationella oljeförsörjningen. Det är mycket svårt för ett land att självständigt ta in de uppgifter som behövs. Genom IEP:s informationssystem har möjlighet skapats att dels normalt upprätthålla en god insyn i den internationella oljemarknaden och oljeindustrin, dels i kristid säkra den försörjningsinformation som behövs för beslut om olika krisåtgärder. Det bör dock betonas att informationsläget redan innan IEP kom till hade förändrats radikalt genom producentländernas utökade ägande i oljekällorna. Härigenom hade uppgifter om produktionsnivåer och råoljepriser blivit lättare tillgängliga. Hur användbart IEP:s system blir, kommer att istor utsträckning bero på IEA-sekretariatets kapacitet att självständigt och kvalificerat analysera och värdera insamlade uppgifter. En uppenbar brist i nuvarande uppläggning är den aggregering som omöjliggör en mer detaljerad analys

SOU |975:60 Fördelnings- och informationssystem på oljeomrâder 469

av enskilda större bolags agerande och ställning på marknaden. Man riskerar härigenom att hamna i ett läge som inte avsevärt torde avvika från det fall ett enskilt land hänvisas till information direkt från de internationella oljebolagens dotterföretag i landet. EBUzs utfrågning av olika oljeföretag i Sverige visar att en omfattande information, också om internationella förhållanden, kan göras tillgänglig för regering och myndigheter. Vissa deltagande länders reserverade inställning till informationssystemet, i synnerhet såvitt avser uppföljning av de internationella oljebolahåller utan tvivel tillbaka den utveckling mot en mer gens verksamhet, öppen redovisning av internationell oljehandel som bl. a. Sverige verkat för. Systemet med konsultationer bör dock utgöra en säkerhetsventil framför allt för länder utan egna större internationellt verksamma oljeföretag. Fram till juni 1975 hade dock endast en konsultation, en muntlig sådan med Exxon, ägt rum. Den oljekrislag, som antogs i och med Sveriges anslutning till lEP, eller den myndighet som regeringen bestämmer att medger för regeringen meddela de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för att Sverige skall kunna uppfylla sina åligganden enligt lEP-avtalet. SPK och ÖEF har föreskrifter beträffande informafått i uppdrag att meddela erforderliga tionssystemets allmänna resp. särskilda sektion. EBU anser existerande bestämmelser för uppgiftslämnande (se kapitel 7) vara tillräckliga för att erforderlig information skall stå till regeringens och myndigheternas förfogande i kristid. Inte minst genom tillkomsten av IEP-avtalet och oljekrislagen med följdförfattning finns åtminstone teoretiska möjligheter till ett uppgiftsinhämtande som täcker alla väsentliga områden. EBU anser att existerande nationella kontakter mellan rcgering/myndigheter och oljeföretagen i Sverige inte behöver begränsas till IEP-frågor utan istället utvidgas på det sätt som iEBU:s hearing och enkät framstår som möjligt och berikande. Ambitionen bör nämligen vara att utnyttja alla de kanaler som kan förmedla användbar information. Samtidigt upprätthålls ett reservsystem till lEA :s mer kvalificerade apparat.

Utlarzdsnzyndighetema EBU anser att utlandsmyndigheterna tjänade som mycket värdefulla informationskanaler under krisen 1973/74. Genom den förstärkning som skett av representationen ivissa oljeproducerande länder bör möjligheten till kvalificerad information ha förbättrats för framtiden. Även fortsättningsvis, oavsett utvecklingen av informationssystemen inom lEP, kommer väsentliga upplysningar från olika källor att, liksom under krisen 1973/74, mycket snabbt kunna förmedlas av utlandsmyndigheterna. Mot denna bakgrund anser EBU att det bör finnas en viss beredskapsplanering för rapportering m. m. under sådana krisförhållanden. Utan sådan planering kan informationen försenas och förmedlas i en form som kräver tidsödande bearbetning. Eftersom utlandsmyndigheterna bör utgöra en snabbt handlande komplettering till IEA, bör en tillfredsstäl-

470 Fördelnings- och informationssystem på oljeomrâdet

lande beredskapsnivå eftersträvas inom utrikes- och handelsdepartementen. Dessa förberedelser bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets beredskapsplanering för energikriser.

Internationell flzckpress Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att fackpressen utgör ett gott komplement till andra informationskällor. Inte minst den dagliga PlattÅs Oilgram och PIW, som utges varje vecka, kan förmedla uppgifter från källor som inte beaktas i IEP-systemet. Genom den täta utgivningen kommer informationen också fram mycket snabbt, utan de omvägar via bearbetande organ som förutsätts i IBF-systemet. Det bör därför vara angeläget för ÖEF att som ansvarig myndighet fortlöpande följa denna pressrapportering.

sou 1975:60

l7 Organisation av energiberedskapen

l7.l Den utvecklingen från och med tiden

organisatoriska

före andra världskriget

l7. l .l Centrala organ Den år 1928 tillsatta rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) hade till huvudsaklig uppgift att planlägga och vidta beredskapsför en krishusltållning. Enligt dess instruktion skulle myndigåtgärder heten för fall av krig, krigsfara eller andra utomordcntliga förhållanden bl a göra upp organisationsplaner för erforderliga särskilda förvaltningsorgan. l en s. k. generalplan (sista revidering i augusti 1936) fastställde RKE. organisationen för den i krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden erforderliga extraordinära förvaltningen. Enligt denna plan skulle den centrala ledningen av kristidsudntinistrationen handhas av fyra kommissioner nämligen - för jordbruk och livsmedelsförsörjning fo]khusltâllningskommissionen ~ industrikommissionen för industri samt bränsle- och kraftfrågor - arbetskommissionen - centralkommissionen för frågor om utrikeshandel, sjöfart, transporter m. m. Ar 1934 träffades en överenskommelse mellan å ena sidan RKE, vattenfallsstyrclsen och generalstaben och å andra sidan ett antal, större om att inrätta en santarbetsdelegation att i icke-statliga kraftföretag av elkraftproduktionen i ltändelse av en kris svara för samordningen landet. benämndes centrala driftledningen (CDL). (‘DL träddei Organet verksamhet vid krigsutbrottet år 1939. Efter krigsutbrottet 1939 organiserades - delvis i överensstämmelse med RKE,:s planering —— flera krisorgan. På bränsleområdet tillsattes statens vednämnd, statens kolnämnd, bensin- och oljenämnden samt statens Vednämnden sorterade under jordbruksdcpartegengasnämnd. mentet, de andra tre under handelsdepartementet. Denna uppdelning på medförde att ett visst dubbelarbetc inte flera organ inom bränsleområdet kunde undvikas varför en helt fristående bränslekommission, statens bränslekommission (BK), inrättades den l juli 1940. BK skulle under Kungl. Ma_i:t handha ledningen av den under rådande utomordentliga

472 Organisation av energiberedskapen

förhållanden erforderliga regleringen av bränsleförsörjningen. De uppgifter beträffande försörjning med bränsle och elkraft som tillkommit den i samband med krigsutbrottet inrättade industrikommissionen och de fyra bränslenämnderna överfördes, med undantag av Smörjmedel, till BK. Till BK:s uppgifter hörde även handläggning av frågor rörande gengasdrift, elkraftproduktion och elkraftdistribution samt tekniskt samarbete mellan olika kraftföretag. För handläggning av en eventuell ransonering av elkraft bildades en särskild kraftbyrå. BK utrustades med ett kansli (sekretariat, kameralbyrå och juridisk byrå) samt organiserades med sex avdelningar nämligen för planläggning, ved, kol, bensin och olja, gengas samt kraft. Planläggningsavdelningen var uppdelad på två sektioner nämligen för industri och hushåll respektive trafik. RKE:s verksamhet inskränktes alltmer under beredskapsårens lopp genom att arbetsuppgifterna successivt överfördes till de nyinrättade organen. Slutligen återstod endast som viktigare uppgift utarbetandet av Översikter av de åtgärder som vidtogs av de statliga myndigheterna beträffande folkhushållningen. År 1944 gjordes CDL till ett permanent samarbetsorgan beträffande produktionen av elkraft. Konsumtionsregleringen av elkraften låg dock kvar hos BK som hade en särskild kraftbyrå. Samma år som verksamheten inom BK nådde sin höjdpunkt (figur 17.1) fanns inom planläggningsavtlelningen, som fått en alltmer central betydelse för både planerings- och tilldelningsfrågor, följande enheter: - med statistikkontor planeringsbyrå byrå för licensärenden med särskilda kontor för fossila bränslen och vedlicenser samt ett torvhandelskontor byrå för hushållsbränsle byrå för ersättningsbränslen. Inom vedavdelningen fanns byråer för respektive anskaffning, transport och träkol samt inom bensin- och oljeavdelningen ett Iicenskontor respektive en byrå för drivmedelskontroll vid militära arbeten. För gengas, kraft och torv inrättades fristående byråer. l samband med att ärenden rörande trävaru-, massa- och pappersindustrierna överfördes till BK inrättades inom vedavdelningen år 1946 en skogsindustribyrå, sedermera ombildad till en fristående byrå med en sidoordnad pappersbyrå. Vidare inrättades en utrikeshandelsbyrå med särskilt licenskontor. 1946 drogs bensin- och oljeavdelningen in varvid frågor rörande flytande bränslen överfördes till planläggningsavdelningen. Samtidigt upphörde gengas- och träkolsbyråerna. Ar 1947 upphörde också torvbyrån. De lokala vedkontoren ombildades 1940 till bränslekontor under kristidsstyrelserna. Inom styrelserna tillsattes vanligen särskilda bränsledelegationer. Bränslekontoren avvecklades år 1949. Vid krigsutbrottet förelåg inom vattenfallsstyrelsen en plan avseende elkraftförsörjningen i krig eller vid krigsfara utarbetad i samverkan med ett flertal myndigheter, organisationer och kraftföretag. En för hela

Organisation av energiberedskapen 473

Ordförande Kansli

w «euamoter ““§;.:;e;;,:a:

Kameralbyrå Juridisk byrå

Planerings- . . Bensin - Vedavdelmng Kolavdelmng olieavdeming avdçlning

F-

Pa°"95‘ Anskaff- License 4 -

zzgámk.

kontor

Transport- Drivmedels- ” fl Licensären- byrå kontroll ——— debyrå Torvhandelskontor G . __ Träkolsbyrå i_

bânâgas

__ Hushållsbränslebyrå

___ 309Sind-- Kraftbyrå _ byrå __ Ersättningsbränslebyrå - —- Pappersbyrå TONÖYTå

Utfikeshân- ligurl7.l I94!)-talus b_ delsbVrå med BK (optimal organisa- Iicenskontor HOW_

landet omfattande fanns förberedd där kraftföretagen förorganisation delats i ett antal s. k. block. Det ledande företaget inom varje sådant block organiserade en blockdriftsledning. l varje sådant organ ingick en militär representant och en representant för vederbörande kristidsstyrelse. Topporgan inom denna organisation var CDL med chefen för vattenfallsstyrelsen som ordförande och med representanter för kraftförsvarsstaben och industrikommissionen. Verkställande och företagen, utredande organ var riksdriftsbyrån inom vattenfallsstyrelsen. Till byrån var knutet ett råd, riksdriftsrådet, med representanter för vattenfallsstyrelsen och de största icke-statliga kraftföretagen. Organisationen som byggde på frivillig grund skulle genom direktiv från BK (fr. 0. m. den l juli 1940) reglera produktionen och distributionen av elkraft. Inom industrikommissionen planerade bränsle- och kraftavdelningen för en av elkraftförbrukningen. Vid BK:s tillkomst 1940 reglering inrättades som tidigare nämnts en särskild kraftbyrå som förberedde en

474 Organisation av energiberedskapen

elransonering. En representant för vattenfallsstyrelsen ingick i ledningen för BK. Pâ transportväsendets (imråde inrättades bl. a. ar .939 statens transportkommission för att samordna landets transportvásen till lands och vatten. Aret efter bildades för hela trafikområdet statens trafikkommission. År 1946 framlades ett betänkande med förslag rirande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation (SOU 1946:19). Förslagen ledde till inrättandet av riksnämnden för ekmomisk försvarsberedskap den 1 januari 1947. Därvid fastslogs principer on ”decentralisering i sidled innebärande att de berörda myndigheterni i princip skulle svara för såväl planering som genomförande av alla åtgärder inom det egna verksamhetsområdet. Riksnämnden skulle ombesörja att erforderlig samordning kom till stånd. Varken i betänkandet eller i propositionen angående inrättandet av riksnämnden angavs nämare hur det skulle förfaras organisatoriskt i samband med ett framtida krigsutbrott. Åren 1948--49 genomfördes en bensinransonering som föranledde att en särskild kontrollbyrå vid BK inrättades. Unter dessa är fortsatte emellertid avveeklingen av BK successivt genom att lransportbyrån och pappersbyrän samt slutligen vedavdelningen drogs in. l början av är 1950 drogs även kraftbyrån in. År 1950 sammanfördes handels- och industrifrêgorna till en handelsoeh industrikommission (HlK) genom att de uider kriget inrättade separata kommissionerna för dessa frågor slogs sanman. Frågorna rörande utrikeshandel hade kommit att utgöra en långt övervägande del av industrikommissionens verksamhet. Till HlK överfârdes handläggningen av frågor rörande regleringen av försörjningen mad trävaror, pappersmassa och papper samt slutligen är 1953 - då Bl. den l juli definitivt - avseende upphörde uppgifter försörjningen met flytande bränslen (i huvudsak importlieensärenden). Alltsedan tillkomsten av riksnämnden för ekonomisk försvarsbered-

skap låg ansvaret för försörjningsberedskapen beträtande krig på denna

myndighet. Särskild överenskommelse härom träftades med dåvarande BK. Däremot låg motsvarande ansvar med avseende på avspärrning utan krig på BK. l)e oklara förhållandena beträffande riktnämndens krigsorganisation berodde pä att både BK och HIK var i verksamhet då riksnämnden inrättades 1947. BK upphörde enligt ovan är 1953 och HlK år 1957. De övriga kriskommissionernas uppgifter hade då överförts till andra myndigheter. Riksnämnden påtalade de oklara förhzllandena beträffande myndighetens uppgifter i krig i en skrivelse till Kungl. Majit år 1955 varvid bl. a. framhölls att behovet av samordnng mellan de olika myndigheternas åtgärder på det ekonomiska omrátet fortfarande kvarstod efter ett krigsutbrott. Da Suezkrisen inträffade hösten 1956 fanns fortfarande HlK kvar. Man tillskapade då en särskld bränslenämnd för att handha försör_iningsfrâgorna på bränsleomrädet Dessa bestod framförallt av hanteringen av det helgkörförbud som nfördes, kvotering i handelsledet samt uppföljning av försörjningsläget. utveckling. Härvid engagerades såväl länsstyrelser som Kungl. Majzts karsli (dispensärenden).

Organisation av energiberedskapen 475

Denna bränslenämnd hade självständigt beslutanderätt men var administrativt knuten till HlK. Dä HIK och BK upphörde överfördes också beredskapsuppgifternu avseende avspärrning på riksnämnden. Med av bl. a. ett utökat behov att samordna de olika anledning verksamhet inom totalförsvaret tillsattes i slutet av myndigheternas 1950-talet en utredning angående det ekonomiska försvaret. l direktiven till utredningen hänvisades till att riksnämnden i ovannämnda skrivelse från år 1955 tagit upp frågan om riksnämndens ställning och uppgifter vid organiserandet av en krisförvaltning i et_t skärpt utrikespolitiskt läge eller under krig, särskilt med tanke pâ samordningen i ett dylikt läge av olika åtgärder på det ekonomiska försvarets omrâde. myndigheters Sommaren 1960 publicerade utredningen ett betänkande vilket emellerdirekt berörde riksnämndens organisation och uppgifter i ett tid inte krisläge. Man pekade emellertid bl. a. pä den splittring som följde av att beredskapspl-amerande verk sorterade Linder olika departement. viktiga Vidare betonades att även om samordningen inom Kungl. Majzts kansli åvilar ett statsråd så lkan inte hela mängden samordningsfrågor lyftas upp Utredningen framhöll även att en smidig överpå departementsplannet. krigsorganisaition var lättare att uppnå om freds- och krigsuppgång till i stor utsträckning sammantöll. gifterna Riksnämnden ersattes år 1962 av ett nyinrättat organ, Överstyrelsen för ekonomisk försvarrsberedskap (ekonomiskt fÖTSVHF, ÖEF), 50m fortfarande är det centrala «organet inom området. ansvaret för den centrala samordningen Den l _ianuari 196 2 överfördes av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara från riksnämnden till den för ändamålet inrättade centrala civila transportkommittén inom transportområdet övertogs av SJ, (CCT). Vissa beredsk apsuppgifter landsvägstrafiken handluftfartsverket och sjöfartsverket. Frågor rörande av lades av statens biltraifiknämnd (SBN). År 1964 gjordes en uppdelning ansvaret för handelst- och förbrukningsregleringar beträffande bränsle, CCT. CCT för driv-, och Smörjmedel mellan ÖEF och gavs ansvar och administrativ art vad gäller förberedelser av ramsoneringsteknisk i samråd med ÖEF. Året drivmedel. Verksamheten skulle dock bedrivas efter föreslog (‘CT attt den skulle ombildas till en permanent myndighet. År 1968 CCT och SBN och i stället inrättades ett nytt upphördte (TN). TN, som fortfarande är i verksamhet, organ, transportnämnden skulle svara för förberedelser av ransoneringsadministrativ och ransoneringsteknisk art avseende drivmedel. Systemutformningen skall göras för ÖEF skall hållas underrättad om att passa ransoncring inom alla sektorer. förberedelsearbetet. l ett verkställighetsskede är avsikten att ÖEF eller annat särskilt inrättat av drivmedelsorgan anger ramarna för en reglering förbrukningen. Genomförandet av själva regleringen åvilar TN för transoch portområdet och _iordbruksnämnden (JN) för jordbruks-, trädgårdsfiskeomrädena. Dess-.utom har vissa myndigheter och organ med egen drivmedelskvot ansvairet för regleringen inom sina respektive områden. I anknytning (lokal- orch planeringsmässigt) till ÖEF finns också AB Drivmedelscentralen (DMIC), en frivillig sammanslutning av företag inom drivmedelshandeln (inrätttad ursprungligen 1943) som i händelse av krig eller

476 Organisation av

energiberedskapen

krigsfara organiseras för drivmedelsdistributionen inom land:t. DMC:s verksamhet regleras i ett av Kungl. Majst godkänt avtal mellan ÖEF och de till DMC anslutna oljeföretagen. År 1967 fastställdes en ny krigsorganisation för kraftindustiin med en regional indelning vilken så långt som möjligt anpassades tll landets indelning i civil-/militäromräden respektive län-/försvarsområcem Delar av denna organisation har sedermera utnyttjats vid elransoneringen år 1970 och under krisen åren 1973/74.

17. l .2 Regionala och lokala organ

Den år 1928 tillsatta RKE hade som huvudsaklig uppgift att planlägga och vidta beredskapsåtgärder för en krishushâllning. Vid planliggningen inom RKE av en framtida organisation av den lokala kristidsförvaltningen hade man främst att ta ställning till frågan om och i vilken utsträckning medverkan från kommunernas sida borde päkallas eller om er. tillfredsställande organisation kunde tänkas med uteslutande statliga organ. RKE fastslog att kommunernas medverkan var oundgänglig i olika avseenden. När RKE ingav förslag till kommunal fullmaktslag och förattningar angående upprättande av lokala kristidsorgan, uttalade kommissionen bl. a. att det vid en kris av mindre svårartad natur i de flesta kommuner bör vara tillräckligt med rent lokala åtgärder utan att stater. behöver engagera sig alltför djupt. Om situationen emellertid blir sä lxfltlSk, att en genomgripande konsumtionsreglering är ofränkomlig, mäste Jet anses otillräckligt med en i sin helhet improvlserad statlig orgarisation. Anknytning till den redan bestående kommunala organisatioren är enligt RKE en kraftkälla, som icke kan undvaras. Därtill fortsatte kommer, RKE, att den lokala administrationen bör kunna bli avsevärt billigare vid en samverkan mellan staten och kommunerna, än om staten ensam påtog sig hela det ekonomiska ansvaret. På grundval av förslag från RKE antogs lag (1939:254) on Skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, kommunala fullmaktslagen (KFL). Till lagen anslöts bl. a. kungörelsen (1939:658) om kristidsnämnder. l propositionen (l939:26) uttalade fååredragantle departementschefen att det torde vara uteslutet att fullgöra de uppgifter som måste lösas under krigs- eller krisförhållaiden genom att endast anlita redan bestående lokala statliga förvaltningsorgan. Därför syntes det vara nödvändigt att vid ordnande av den lokala krstidsförvaltningen söka anknytning till den redan bestående kommunalaorganisationen. KFL det möjligt att under gjorde det andra världskriget omedelbart skapa en i stort sett väl fungerande lokal kristidsförvaltning. Till biträde åt de centrala kristidsmyndigheterna inrättales kristidsstyrelser i 33 angivna orter. Kristidsstyrelsernas verksamletsområden sammanföll i sexton fall med hela län. Stockholms stad räknades som ett område. Åtta län tudelades. Kristidsstyrelserna Skulle såsom rent statliga institutioner fullgöra uppgifter som befanns erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödtnheter eller

Organisation av energiberedskapen 477

för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. De hade också bl. a. att leda och övervaka kristidsnämndernas arbete. Vid kristidsstyrelscrna anställdes ett växande antal befattningshavare. År 1943 uppgick antalet till över l 000. Det ålåg kristidsnämnderna att inom sina verksamhetsområden dels fullgöra dem författningsmässigt tillagda eller av Kungl. Majzt, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse anbefallda uppgifter, dels vidta andra åtgärder som kunde lindra kristidens verkningar utan att hindra eller försvåra det statliga kristidsarbetet. Sistnämnda bestämmelse öppnade för nämnderna möjlighet till och utgjorde på samma gång uppfordran till verksamhet på eget initiativ. Som exempel på uppgifter, som kunde åläggas nämnderna, uppräknas i kungörelsen om kristidsnämnder bl. a. medverkan vid inventeringar och statsbeslag, utdelning av ransoneringskort och inköpstillstånd, tillsyn över efterlevnaden av meddelade ransoneringsföreskrifter och beivrande av överträdelser härav. Med hänvisning till att kristidsnämnderna med stöd av KFL i växande omfattning togs i anspråk av de centrala krisorganen för uppgifter, som betingades av det rådande läget, erhöll kommunerna år 1941 möjlighet att få statsbidrag för bestridande av kostnaderna för detta arbete. KFL ersattes år 1974 av lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning.

17.2 Nu gällande organisationsstruktur

17.2.1 Beredskapsplanerande organisation

17.2.1.1 Central förvaltningsmyndighet Under handelsdepurtementet fungerar ÖEF som central förvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen. ÖEF skall samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området för att vid krig eller under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden det totala försvarets behov av förnödenheter. Myndigheten tillgodose skall vidare, i den mån det inte ankommer på annan myndighet, inom ramen för tillgängliga medel, ombesörja, att förberedelser i detta syfte vidtas. Följande myndigheter deltar under fredsförhållanden i det ekonomiska försvaret inom respektive områden (fig. 17.2) arbetsmarknadsstyrelsen; arbetskraft försvarets motorfordon etc. materielverk; reparationer, fortifikationsförvaltningen; bYggnads och reparallonsarbelen televerket och poststyrelsen; samband Sveriges riksbank; bankväsen _ och statens Jivsmedelsverk; livsmedel m. m. statensjordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen; läkemedel m. m. socialstyrelsen statens vattenfallsverk; elkraft n ledning bell 13nd$V3gS1Fim$P0fl € f transportnämndcn; transportreglering, statens järnvägar; transportledning betr. järnvägstransporter Sjöfartsverket; transportledning till sjöss luftfartsverket; transportledning betr. flyg

478 Organisation av energiberedskapen

Arbetskraft Livsmedel m m Läkemedel Elkraft Transport Arbetsmark- Statens jord- m m - Statens reglering, nadsstyrelsen . bruksnämnd Socialstyrel- vattenfalls- _› ledning lands- (AMSl (JN), Statens sen (SOS) verk lSVl väg livsmedelsverk Lantbruks- Transport- (SLV) styrelsen lKLSl nämnden (TN)

L____‘*jj1‘

Reparationer Transport motorfordon ledning järnm m väg Försvarets Statens materielverk järnvägar (FMV) (SJ) * V Samordning och Byggnads- och allm försörjnings- Transport reparations- beredskap m m ledning sjö arbeten _ Fortifikations- ä ‘L Överstyrelsen Sjöfartsverket förvaltningen för ekonomiskt (SjöV) (FortF/BRB) försvar (ÖEF) AL Samband Transport ledning flyg T I e ever et k l T (Tvt) Poststyrelsen LuftfartslPsn) verket (Lfv)

5 r i

Bankväsen Prisreglering Försäkringar Krigsskade- väghållning Figur 17.2 Centrala Statens pris- Försäkrings- skydd myndigheter med upp- Sveriges riks- t- och kartell- inspektionen Statens krigs- *Istatens väggifter inom det ekono- bank nämnd (SPK) Statens krigs- skadenämnd verk (VV) miska försvaret. förs-nämnd

statens vägverk; väghållning statens pris- och kartellnämnd; prisreglering försäkringsinspektionen och statens krigsförsäkringsnämnd; försäkringar statens krigsskadenämnd; krigsskadeskydd

l krigsorganisationen ersätts ÖEF av de särskilda krisorganen BK och HIK. Dvs. i princip samma organ som ansvarade för sitt respektive försörjningsomräde under andra världskriget. ÖEF skall enligt sin instruktion skaffa sig kännedom om landets näringsliv och om dess tillgång på bränsle m. m., följa utvecklingen inom totalförsvaret samt hålla sig underrättad om planeringsarbetet hos andra myndigheter. Vidare skall ÖEF:

- utforma allmänna riktlinjer för statliga åtgärder, göra produktions- och

konsumtionsplaner som grund för en eventuell reglering, upprätta lagringsplaner, planera för produktion vid krig eller avspärrning, upprätta organisationsplaner för de förvaltningsorgan som behövs för försörjningsfrågor vid krig och krigsfara samt följa och främja forskningen på sitt område.

ÖEF leds av en styrelse med generaldirektören som ordförande vari ingår representanter för intresseorganisationer m. fl. Till ÖEF finns också

Organisation av energiberedskapen 479

ett råd knutet som skall verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberedskap. är ÖEF f. n. uppdelat på en planeringsavdelning med Organisatoriskt en varubyrå, en utredningsbyrå samt ett sekretariat för planering och studier. Vidare finns en administrativ byrå, en affärsbyrå, cn bränslebyrå, en inom ÖEF provisoriskt inrättad dataenhet och en informationssektion (se figur 17.3). Fr. 0. m. den l juli 1974 finns en särskild bränsleregledirekt underställd verksledningen, inrättad för handläggning ringsenhet, av regleringsfrâgor på bränsleområdet. Enligt sin instruktion skall ÖEF förbereda erforderliga krisorgan. Som ett lcd i detta arbete har inom myndigheten utarbetats en stomme till dels en handels- och industrikommission, dels en bränslekommission. Personer har vidtalats att fullgöra uppgifter som enhetschefer och andra kvalificerade inom kommissionerna. Dessa personer har befattningar också haft möjlighet att delta i övningar, kurser o. dyl. ÖEF ansvarar således enligt den nuvarande uppläggningen för försörjningsberedskapen med egentliga bränslen (kol, koks, eldnings- och lysfotogen, eldningsoljor samt inhemska bränslen) och drivmedel (motorbensin, motorfotogen, motorbrännolja och gengas liksom flygdrivmedel av skilda slag). Krigsmakten svarar emellertid själv för sin försörjning med liksom för krigsbehoven av fartygsdrivmedel. ÖEF svarar flygdrivmedel också för försörjningen med Smörjmedel. Elkraftförsörjningen åvilar Vattenfall i samarbete med CDL. l sin egenskap av centralmyndighet inom det ekonomiska försvaret har ÖEF också samordningsansvaret för beredskapsätgärder inom hela energisektorn. Hithörande frågor handläggs inom ÖEF av bränslebyrån. lnom byräns bränslesektion handläggs huvudsakligen frågor rörande försörjningsplaner avseende drivmedel och bränslen under avspänning och krig samt inhemsk produktion (dvs. ersättningsbränslen såsom torv och ved), bercdskapslagring (administration av tvångslagringsprogrammet och egna frågor om distribution och undanförsel samt lager), importförberedelser, slutligen krisadministration. Byrån ansvarar också för förvaltning och drift av myndighetens oljelagringsanläggningar (förvaltningssektionen) samt för byggnation av egna lagringsanläggningar och tillsyn av berörda kommunala och enskilda anläggningar för oljelagring (tekniska sektionen). Till denna byrå är även ansluten planläggningsavdelningen vid DMC. Bränslebyrån har totalt drygt 50 anställda. varav ett 30-tal vid den lokala cisternförvaltningen. Bränsleregleringsenhetens arbetsuppgifter omfattar huvudsakligen frågor rörande handels- och förbrukningsreglering samt försörjningsplaner med sikte på fredskrisfallet. lnom enheten handläggs också IBF-ärenden. Enheten har fem anställda.

17.2.1.2 Transportsektorn Ansvaret för beredskapsförberedelserna avseende handels- och förbrukinom försörjningsområdena bränsle, drivmedel och ningsregleringar Smörjmedel åvilar ÖEF med undantag av förberedelser av ransonerings-

480 Organisation av energibe/easkapen

.5

...ox .E35

.wzo_»_Eou_z_

zmzoixmm

T

_mE :uucwr :Stuga: .co_.nE.ot.__ .mc_:E_n 53:33 .§.wF_3

m

.Es

ö_

on .mä .o._n

.x_$:mfi

m

:our:

.E$

zmwmxzm .mco_:...:.:ot.._ nw_ucmSm+Eo

£..E__

m:_cU.oEmw

.mc._._ot.__

cofmaas mc__uc..Emn .Efi:_8mu .xoo5=E3 .mctoeema .Eoummm:mu .wamxu.um..wn .cooan.mo .ucmzonmcoz

:oo ;S

.»<o _Ec Hönan.: .._3m_um._ Stu m:_:u._o m:_.öcm.q :..3xw .mc_cu._o

6:: mc: å.. vv .3:

J

zmm .._o._oC_E_u_n._wcwm

?om ...m

.m_0vwE

.Ew_z_s_o< co_um..um_:_E

.3_._w cmeä

:Stanna m:_cu..o3un ...w .E:mSmu:n .m:_:m_o.um._ € .:oU:m._w_8_o_ _._xmSm¢

.E3

233m? S_m_u:2. .cuvcui .vsêoeä ..um € o.:9.. u_m:_x:_

.._. _S: :oo .con £00 mu_

J t.

zm2o_»m_2<omo

.

:oo ...ma

.m:_..mm_ .tmv_m: ._m._w\:uo

c m

m

.mamv_mvo._mm

...oo ...ä

.m:_:_.mm._mz

mcuäv_ ...oE

zmmwEEu_<

mm ä .

..mmEcmam_c~wmc_._.

m

=o.::ox

.toa Ei

m:_c:wmEo

:o.CmE

...En

_._ofi:.~:: :m:_8a3 dov_ ..o.m mamas. .aw«__w:§m .mEc mså.: uuflmm.

..

_S: .z ö. :oo

mozmoz< mm.mE5

I

_o..mm2mo

_ | .

...E coo E0 a

.3c_5§£

Eos_

:m

.m_.O

:oo m 6:0 I

.m_m.uvE_.D

.n

.mmümcwå

.mm:_.ma_u__o

xflcxmu

_o_

itu

.mucsoñaa

.m__:...

.så

._m<»w.5_

._mu...m.9m

I

:wn:w.;.u..

...ü

cw:_.

.mmc_:_..©m..u_.w.mcm._n

om_aEEoxm:m:wo

.a__o

mc_::m..Q

mc_cEoEmm

om m m I

“Emm

.a:_§..§_$=m.m

E8:

m m coo

:oumxmno.mnmmc_:._5u.£

.:w_w:w5

:Z :oo .EE I

:%E:w2o_S£.u_u m:_._ucm_nma8.mvo.mm

...Sig

zmmm._mz<mm

. .m

u$n._amm_uuEwn..mn_

rfimcwr ramen?

.amc_cmm.m._c$m:: _..uco_§n_.«u:vu__o

I

asså

.w..mom__>._mo

_wmmo

.~uvw.c._o_m..w:m mcimmumcwå zm..Ezmo

Eo

_ouuErcêm .mm:_:ma.m._:m .mmS_u_nn:.um

m

._~mc_:m_.._w

I u.

a:_5_2~a 5205::

&

l

E.: _mE En... mmm: ,to uti _S: 2.8

I.

.

l I

I

...må

...mha

aw I

bt?

9:5:

:oo I

.oan.._:_ .:_..E_$.um_

...oo

..a§s_a_:_

|

.m..mau.mm_¢_

.m_w_ucaI

| ...oo

...mco_S_:3mm..__.w:m_a

a$n._mom_euu._o € ou_

m_ |

mc_..o:m_a

I 8

.wU..w9wumzm

E:m_vcE_.:m:_u:_

å

m:m.›n:.m

:nu

._ € _uam._oa

I

I cuo

:S25:

_møötâvcz

I

_~._Emu

:oo

SEE

._%:2

zmm..E<>

I .oxm

|

:orm:

...:_cmmm_:2..

mE5:_m:m

cmE:

:många:

:oo E0

:o_§:U

:m

maten

I

_mE

I

| ...oz ;om _ :mn :oxå ...Fan ...z coo 42:.: I :mia:

m:om_m:u ._ono«oE

I m

[

m:m.nmm:_:.ua::

I

E»E<.EmV.mwmoz_mmz<.E

.m::oca_amC__mm:m_

m I :oo I

coo :oo «Emu

zm

I

mEcPöEwø

.mm:_:_52Q

zmuz_z._mowozEmz<._..

|

m:_cv..oEmw

I .E

60::

mm m v

m:_:u._oEam

l

.mauxmuuân

v_ |

.mc__ucm.._na:

...sin

.3mc:wU.oc:.t mcEEoEmm

m | |

o...on

mm_..m_uc_2.

...:_§.a_aEEmoa

tomcat

zoo

:Sem:

cue

:Smcwt

I an

mmoz_zomm5

I

att.:

&

wvcwmww.U..=:0

mcEUBES

I .m . I Eo Eo I.

:Saman: :Saman:

msåamâ_

iv

:sånna:

.:EE8 måste..

m:

Hmw .Te

$_U3w

._mmcmm___.

I

.%.Hd

I

./“H6 741:0 3..6u UabFor ...oumcnw ?E83

_2c

nan. m.)

_m:..

an OOH IHM _mE ..mE__ .masa am_§_ :zman .matas

I |

rd 9 .M l I o: 1

Organisation av energiberedskapen 481

administrativ och ransoneringsteknisk karaktär avseende drivmedel (tekniskt ransoneringssystem för drivmedel) som åvilar TN i samråd med ÖEF. Denna uppdelning av ansvaret fastställdes av Kungl. Majzt den 4 december 1964 och motsvarar den ansvarsfördelning som tillämpas i kriser. Förfarandet innebär att i ett verkställighetsskede den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten anger inom vilka försörjningsmässiga ramar som TN får ansvara för drivmedelsransoneringen inom transportsektorn, JN beträffande jordbruk, trädgårdsbruk och fiske samt vissa andra myndigheter och organ (ett 10-tal) inom sina respektive områden. TN har i fred till uppgift att handlägga frågor om tillstånd för biltransporter till och från utlandet, fastställa allmänna grunder beträffande taxor för yrkesmässig biltrafik samt meddela föreskrifter och anvisningar. Vidare skall TN genomföra en beslutad drivmedelsransonering, verka för att landets civila transportresurser utnyttjas så att totalförsvarets behov tillgodoses samt slutligen verka för att de landsvägstransporter som är nödvändiga för totalförsvaret genomförs. TN skall planlägga dessa uppgifter samt hur den civila trafiken kan inskränkas genom andra åtgärder än ransonering varvid ÖEF skall hållas informerad om planläggningen. Nämnden har fem ledamöter som till sitt förfogande har ett kansli med en kanslichef. Till nämnden finns knuten en rådgivande delegation med företrädare för överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, postverket, statensjärnvägar, vägverket, Sjöfartsverket, luftfartsverket, JN och ÖEF. Vid krig organiseras nämnden enligt krigsorganisationsplan.

l7.2.l.3 Elkraften Elkraftförsörjningen, dvs. produktion och distribution av el, handhas av ett stort antal företag. Nära hälften av produktionen ombesörjs av Vattenfall, resten produceras i privata eller kommunala anläggningar etc. Distributionen till konsumenterna är organisatoriskt mycket splittrad genom att ett stort antal lokala elleverantörer är verksamma på området. Även Vattenfall engagerar sig som elleverantör på det lokala planet. Vattenfall är ett affärsdrivande verk och handhar bl. a. statens kraftverksrörelse samt skall verka för en rationell elkraftförsörjning inom riket. Verket levererar elkraft från egna anläggningar och fastställer avgifter för sådan leverans. Vidare ombesörjer myndigheten beredskapsplanläggning av rikets elkraftförsörjning och skall därvid samråda med överhefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och ÖEF. ÖEF skall hållas underrättad om beredskapsplanläggningen på det ekonomiska försvarets område. Verket, som består av sex huvudenheter, leds av en styrelse med sju ledamöter. Den regionala förvaltningsverksamheten på elförsörjningssidan leds av fem kraftverksdirektörer. Den fredstida verksamheten inom CDL har omorganiserats ett antal gånger och är numera uppdelad på dels en renodlad intresseorganisation för den svenska kraftindustrin, dels en organisation för beredskapsplanläggning av elförsörjningen under krig och beredskap. Den senare delen av verksamheten har sedan år 1972 utvidgats till att även omfatta planering 31

482 Organisation av energiberedskapen

för fredstida bristsituationer. Beredskapsplanläggningen sker i form av medverkan i Vattenfalls myndighetsuppgift i detta hänseende och som förberedelse för övergång till krigsorganisation. Det formella ansvaret för den fredstida krisplaneringen på elkraftomradet avilar sáledes Vattenfall. I realileten genomförs dock planeringen) inom ramen för nämnda samarbete i CDL. Vidare har man enligt vad som ovan sagts ett fortlöpande samråd med ÖEF. Detta samråd har kommit att bli av allt större betydelse på grund av att kraftförsörjningen blivit starkt beroende av bränsleförsörjningen genom utbyggnaden av oljeeldade kraftverk. Inom Vattenfall handläggs beredskapsfrågorna (exkl. konsumtionsreglering i fred) vid en särskild försvarsenhet.

17.2.1.4 Regional och lokal nivå Kungl. Maj:t har den 20 juli 1951 fastställt riktlinjer för länsstyrelsernas verksamhet inom den ekonomiska försvarsberedskapen. Länsstyrelsen är i fred regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen och skall efter anvisningar från bl. a. ÖEF leda, övervaka och samordna försvarsförberedelserna inom länet på det ekonomiska området. Särskilt skall länsstyrelsen den organisation och beredskap i övrigt som planlägga erfordras för att ransoneringar på t.ex. bränsleomrädet snabbt skall kunna genomföras. Planläggningen skall även avse inrättande vid beredskaps- eller krigstillstånd av kristidsnämnder. skall medverka till att totalförsvarets behov av förnöden- Länsstyrelsen heter tillgodoses och att länets försörjning i krig etc. tryggas. Vad beträffar bränsleförsörjningen skall länsstyrelsen bl. a. införskaffa rörande hos bränsleleverantörer liksom beträffanuppgifter lagerhållning de förbrukning och lager hos större industrier. Länsstyrelsen har enligt anvisningar från ÖEF ansvar för planeringen av produktion i ett beredskapsläge av ved för bränsle- och gengasändamäl m. m. Beredskapsfrågorav planeringsavdelningens försvarsenhet. na handläggs inom länsstyrelsen I lagen (1964:63) om kommunal beredskap (KBL) finns bestämmelser om planläggning och andra förberedelser på det kommunala planet. l KBL föreskrivs för kommun att redan i fredstid vidta generell skyldighet de förberedelser, som erfordras för att kommunen skall fullgöra vissa för totalförsvaret viktiga uppgifter. Denna planläggningsskyldighet omspänner den kommunala förvaltningsapparaten i dess helhet inbegripet energiförsörjningen.

Under oljekrisen 1973/74 trädde en ny lag (1973:861) om lokal

kristidsförvaltning i kraft. Den l januari 1974 ersatte denna lag lagen (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Till lagen är knuten en kungörelse (l973: 863) om kristidsnämnder. Lagen äger tillämplighet i krigsfara och krig samt under vissa förhållanden som anges i allmänna ransoneringslagen. Kommunen är skyldig att i den omfattning regeringen bestämmer fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att annat ändamål av tillgodose för Vidare är kommunen skyldig att i betydelse folkförsörjningen.

Organisation av energiberedskapen 483

fredstid vidtaga vissa förberedelser, som fordras för att kommunen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen. Uppgifter angående planläggning ankommer på kristidsnämnd. Kristidsnämnden skall bl. a. lämna sådant biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter, som kan behövas för att trygga ortens försörjning med livsmedel och andra viktiga förnödenheter. På riksnivå samordnas den planerande verksamheten av riksnämnden för kommunal beredskap. Den regionala och lokala organisationen för elkraftförsörjningen redovisas i avsnitt 17.2.2.3.

17.2.2 Administration vid avspänning och krig 17.2.2.l Central bränslemyndighet Enligt sin instruktion åligger det ÖEF att upprätta organisationsplaner för de krisorgan som erfordras på försörjningsområdet. Sålunda har myndigheten uppgjorda planer för en handels- och industrikommission (HlK) respektive en bränslekommission (BK). BK har getts följande sammansättning: ~ kanslienhet med juridiska och kamerala funktioner samt pressombudsman - för allmänna planeringsenhet utredningar och konsumtionsregleringsfrågor samt frågor om import, distribution och lagring av oljeprodukter samt slutligen frågor rörande Smörjmedel - för administrativ ransoneringsenhet hantering av ransonering av drivmedel, bränslen och Smörjmedel samt ransoneringskontroll produktionsenhet för ledning och reglering av produktion av inhemska bränslen och drivmedel - innebärande cisternförvaltning, ett Övertagande av de nuvarande uppgifterna, inom bränslebyråns förvaltnings- och tekniska sektioner vid ÖEF.

17.2.2.2 Organisation av bränsle- och drivmedelsransoneringar Vid avspärrning eller i krig förutsätts enligt gällande planer BK centralt få ansvaret för landets bränsle- och drivmedelsförsörjning. lntill dess ett sådant organ inrättas har ÖEF ansvaret. En bränsleransonering planeras att genomföras enligt i huvudsak två förfaringssätt nämligen kvotering i handelsledet respektive licensiering. Innebörden av de olika systemen har beskrivits i tidigare avsnitt av betänkandet. Vid tilldelning till industrin kan BK samråda med HlK som förutsätts inrättad i ett allvarligt läge såsom avspärrning eller krig. Under hösten 1973 inledde ÖEF överläggningar med SlND om inrättandet av en rådgivande industripanel för tilldelningen till industrin. DMC skall som ett samarbetsorgan mellan de större oljeföretagen och staten verka för ett rationellt utnyttjande av distributionsresurserna. Den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten, ÖEF alternativt BK, fastställer fördelningen i stort av drivmedel för olika förbrukningsända-

484 Organisation av energiberedskapen SOU l975:60

mål i samråd med de närmast berörda grenarna av totalförsvaret, nämligen försvarsmakten, civilförsvaret, civila transportväsendet och jordbruksnäringen. TN fördelar den för det civila transportväsendet avdelade drivmedelskvoten. Länsstyrelsen är regional tilldelningsmyndighet och har redovisningsskyldighet direkt till den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Länsstyrelse fördelar vidare till kommun av erhållen kvot den kvotdel, som erfordras för den tilldelning som ankommer på kommunen. De lokala kristidsnämnderna alternativt kommunstyrelserna skall lämna sådant biträde fit det ekonomiska försvarets myndigheter att ortens försörjning med viktiga förnödenheter inklusive bränsle och drivmedel tryggas.

l7.2.2.3 Elkraftsområdet Som tidigare nämnts (avsnitt l7.2.l.3) har Vattenfall det formella ansvaret för beredskapsplanläggningen av elkraftförsörjningen men planläggningsarbetet sker inom ramen för samarbetet i CDLzs beredskapsorganisation, vilken kan betraktas som embryot till kraftindustrins krisorganisation. Som centralt organ tjänstgör CDL-företagens beredskapsnämnd. l nämnden ingår representanter för Vattenfall, elbefälhavarna och kraftindustrin. Till nämnden är knutna kontaktmän för Svenska elverksföreningen (SEF), Svenska kraftverksföreningen, ÖB och ÖEF. Verkställande organ i fred, dock ej för konsumtionsreglering vid fredstida bristsituationer, är försvarsavdelningen vid Vattenfall. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott till sitt förfogande. Den regionala och lokala organisationen består av sex elområden indelade i sammanlagt 32 elblock. På det lokala planet verkar ett stort antal elleverantörer. Den administrativa indelningen motsvaras av det fysiska distributionsnälets geografiska utformning. l krisläge inträder CDL som elförsörjningsmyndighet, vars centrala del består av dels tvâ stabsavdelningar (för försvars- respektive samordningsfrågor), dels fyra byråer (för drift, reparation, konsumtion och allmänna frågor). Den regionala och lokala organisationen med sex elområden och 32 elblock ombildas til] motsvarande organ i krisorganisationen.

17.3 Krisen vintern 1973/74

Beträffande detaljer rörande information och ransoneringssystem hänvisas till tidigare kapitel.

l7.3.l ÖEF och bränslenámndcn (BN) Förberedelser Med hänsyn till den befarade försämringen av försörjningen med petroleumprodukter vidtogs inom ÖEF en rad förberedelser för en ev.

Organisation av energiberedskapen 485

ransonering av bränsle och drivmedel, siisom översyn av föreliggande utkast till ransoneringskungörelse samt anvisningar och cirkulär, förberedelser (organisatoriskt, personellt och lokalmässigt) för krisorganisatiooch komplettering av statistik. Vidare beslöt ÖEF den nen. paskyndantle 31 oktober 1973 att kalla representanter för myndigheter och näringslivstill överläggningar om besparingsátgärder inom energiomorganisationer radet. Sedermera tillkallades av Kungl. Maj :t en särskild sparkommitté. Den 27 november 1973 inrättades inom Öliläs bränslebyrå en ransoneringssektion. den 14 december 1973 bränslenämnden (BN) Kungl. .Vlajzt inrättade för att svara för den fortsatta administrationen av krisátgärderna inom bränsleområtlet. BN gavs självständig ställning i vad avser ransoneringsarbetet med var i administrativt hänseende (gemensam kassa, personalt_iänst etc) knuten till ÖEF. Nämndens styrelse bestod av 13 ledamöter. Till ordförande — och tillika chef för nämnden - förordnades lands- [Erik Huss. Vice ordförande vid ÖEF. För hövding var generaldirektören att underlätta och stärka samverkan ingick ransoneringsmyndigheternas ordförandena för TN och statens (SERN) Som elransoneringsnämnd ledamöter i BN. BN:s ordförande oeksä i SERNIs styrelse. BN ingick bestod i övrigt av representanter för följande myndigheter och organisationer nämligen SIND, JN, SPI, Sveriges lndustriförbund, LantbrukarnaS Riksförbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen och Tjänstemännens Centralorganisation. Förlueredelsearbetet innebar att regleringsverksamheten planerades inom ramen för Öl-Ilizs arbetsprogram. Denna långsiktiga planering var enligt myndighetens instruktion inriktad pä att i första hand förbereda ransoneringssystem m. m. för att tillämpas under krig och avspärrning. Härvid beaktades emellertid också krislägen liknande det som inträffade vintern 1973/74. Detta gjordes enligt av handelsdepartementet är 1958 utarbetade direktiv. Genom inrättandet av den särskilda ransoneringssektionen inom ÖEF skapades förutsättningar för en intensifiering av planeringsarbetet. Slutliga förberedelser för en ransonering påbörjades, varvid det tidigare utarbetade kvotransoneringssystemet anpassades för den krissituation som var under uppsegling. Dä BN inrättades kunde den överta ett inom ÖEF förberett ransoneringspaket.

Genomförande Den tidigare nämnda sparkommittén genomförde en frivillig sparkampanj pä energiområdet. Till ledamöter i sparkommittén utsåg Kungl. Majzt generaldirektören vid ÖEF. ordförande, och vidare representanter för SPI, Svenska kommunförbundet, Svenska värmeverksföreningen, Landsorganisationen, bränslebyråxi vid ÖEF. Landstingsförbundet, Tjänstemännens eentralorganisalion, handelsdepartementet, TN, CDL, Sveriges industriförbund, samt kampanjledaren. Enligt kungörelsen (1973:1080) den 14 december 1973 om ransonering av flytande bränsle, m. m. var BN central försöijningsmyndighet för flytande bränsle och stadsgas med uppgift att bl. a. fördela landets

486 Organisation av energiberedskapen

tillgångar på olika huvudändamål. Nämndens arbete kom bl. a. att bestå i att upprätta försörjningsplaner - i samråd med vissa andra myndigheter, främst TN, fastställa ransoneringskvoter för drivmedel - handha ransoneringen av eldningsolja, gasol m. m. - svara för kontrollen av drivmedels-, olje- och gasolransoneringen samt propagera för sparsamhet med drivmedel. BN ansvarade för fördelningen av drivmedel till olika ändamål isarnråd med TN och JN. För det tekniska genomförandet av ransoneringen svarade TN medan kontrollverksamheten åvilade BN. l öEFzs beredskapsplanering ingår att redan i fredstid tilldela vissa för försvaret och folkhushållet viktiga myndigheter och organ preliminära drivmedelskvoter. Dessa kvoter som revideras med tvåårsintervall, avser emellertid endast krigs- och avspärrningsfall med en starkt reducerad transportapparat. Förutom för TN och JN, för vilka drivmedelskvoterna fastställdes efter fortlöpande kontakter, innehöll det k. ransoneringspaket nämnden övertog från ÖEF förslag till drivmedelskvoter för en första ransoneringsperiod för följande myndigheter och organ nämligen civilförsvarsstyrelsen, försvarsmakten, postverket, rikspolisstyrelsen, statens vattenfallsverk, statens vägverk, Sveriges Radio, televerket och tullverket.

Tillämpad organisation BN organiserades med två huvudenheter. Den ena omfattade en planerings- och en regleringsenhet, den andra en juridisk enhet, en kontrollenhet och ett intendentskontor. Vidare fanns en informationsenhet organisatoriskt direkt under nämndens ordförande. Planeringsenheten svarade för utredningar av försörjningsläget samt upprättade löpande försörjningsplaner, fastställde drivmedelskvoter för skogsbruket, industrins arbetsmaskiner m. m. liksom för vissa statliga myndigheter. Planeringsenheten granskade och utvärderade svensk och internationell bränslestatistik. Regleringsenheten tilldelade genom inköps-, lagrings- och användningstillstånd eldningsolja till ca l 700 storförbrukare, genomförde ransonering av eldningsoljor och värmeleveranser till övriga förhrukare samt fortsatte det inom ÖEF påbörjade förberedelse-arbetet för övergång till licensbunden eldningsoljeransonering. Slutligen övervakade och följde regleringsenheten den frivilliga kvoteringen av gasol. Den juridiska enheten svarade för författningsförslag, utformandet av meddelanden, cirkulär, remisser och besvärsärenden. Kontrollenheten utarbetade blanketter för redovisning och kontroll samt svarade för inventering av landets förråd av vissa flytande bränslen. Dessutom hade kontrollenheten ansvaret för ransoneringskontrollen beträffande drivmedel och bränsle. lntendentkontoret svarade för sedvanliga

frågor

rörande lokaler etc. Informationsenheten svarade för intern och extern information, kon-

Organisation av energiberedskapen 487

Styrelse

Chef

Huvudenhet 1 Huvudenhet 2 lnformations- intendent-

i l

enhet kontor_ - - . . intern _ Planerrngs- Reglerrngs- Juridisk Kontroll- inre qanst .nformation enhet enhet enhet enhet ~-*—~—- ————“—— ——‘—“ “ — ‘ extern försörjnings- tillstånd författ- blanketter information laget mngar massmedia ransonering inventering eldnmgsoua meddelanden ransonerings_ sparkampani

fcl3rs:rrJnIn95- p a kvotefing cirkulär kontr0H

remisser

Envmedels

eldningsolje- Vme _, licenssystem .. besvar b3“5e’ gasolkvotering Statistik korrespon- ‘ Figur 17 4 BN *s arga/u * dens _ sanon.

takter med massmedia samt genomförde en sparkampanj avseende bensin. BN:s organisation framgår av figur 17.4.

Vissa crfarcnlzcter och förslag med organisatiunsanknyming

Den är 1972 inrättade samarbetsnämntlen för bränsle-statistik med företrädare för S(‘B, uppgiftslämnare och avnämare studerade befintlig statistik och utvärderade möjligheter till förbättringar. Nämndens arbete avbröts under hösten 1973 i samband med den inträdande oljekrisen, men ;återupptogs under våren 1974. Enligt BN:s mening är det angeläget att detta arbete fullföljs så att den befintliga bränslestzitistiken förbättras. Detta har också skett i och med att samarbetet mellan ÖEF och SCB aterupptagits i syfte att utveckla bränslestatistiken samt utröna behovet av medverkan fran SCB under olika försörjningskriser. BN har i sin utvärderingsrapport konstaterat att tilldelningen till industrin kommer att bli av vital betydelse i en eventuell allvarlig framtida försörjningskris. DEF alternativt en bränslenämnd sägs härvid behöva medverkan av SIND. BN anför i sin utvärderingsrapport att uppläggning av register över alla uppgiftsskyltliga måste förberedas och genomföras i god tid före en kommande ransonering och att materialet fortlöpande mäste uppdateras. Nämnden framhåller - både vad avser den att hela kontrollsystemet centrala och - mäste ses bränsleförsörjningsmyndigheten länsstyrelse över och förbättras. Vid en framtida kris föreslår BN att informationen förbättras bl. a. genom personalförstärkningar. Det är viktigt anser

488 Organisation av energiberedskapen

nämnden att informationsexperter kan börja verka samtidigt som övriga [medarbetare påbörjar sin verksamhet. l en heredskapsplun bör finnas utkast till pressreleaser och annonser etc. En av de största svårigheterna i initialskedet av verksamheten var enligt nämnden osäkerheten beträffande de löner och andra förmäner som kunde erbjudas de personer man ville engagera i nämndens verksamhet. l sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsläget vintern 1973/74 var sadant att det var lätt att rekrytera kvalificerad intresserad zirbetskraft, även av lägre befattningar. Det anges vara väsentligt att lönefrägor etc. löses i förvig likasa att lokaler, telefonväxel etc. ordnas på tillfredsställande sätt. SCB bör enligt BN liksom tidigare ställa statistisk personal till förfogande.

l7.3.2 Transportnámrzden förberedelser lnom TN har ansvaret för uppläggningen av ransoneringssystemet legat på beredskapssektionen som intill nyåret är 1974 bestod av lyra handläggare för att vid denna tidpunkt förstärkas med ytterligare en sadan. Enheten har sedan 1970 huvudsakligen varit sysselsatt med iansoneringsärenden. Liksom beträffande andra delar av försvarsberedskapen har i fråga om drivmedelsransonering sedan år 1971 funnits planlagd en särskild sektion för vars bemanning i ett krisläge personal funnits vitltalzttl i förväg. Sektionen var tänkt att bestå av ett 25-tal befattningshaiare och senast i september 1973 gavs dessa tillfälle att 11a en dags genomgång ;iv huvudprinciperna i ransoneringssystemet. Ytterligare kursverksttmhet var planerad att äga rum under vintern 1974 sedan en särskild handbok (TN HRans 1973) rörande ransoneringssystemet hunnit färdigställas. Det bör särskilt framhållas att omläggningen av ransoneringssystemet till databehandling blev helt färdig först i september 1973 och att den första kunde testkörningen göras i oktober. Det var säledes .nte möjligt att genomföra någon omfattande utbildning före ransoneringens påbörjande.

Genomförande TN hade att tilldela varje län en drivmedelskvot för vigtrafiken med utnyttjande av den kvot som av BN ställts till förfogand: för ändamålet. Kontrollen rörande försäljningsställen m. m. ävilade BN.

Tillämpad organisation lnom TN organiserades en ransoneringssektion med ex administrativ avdelning, en utlandsavdelning, en informationsavdelning och en senare tillkommande besvärsavdelning. Ransoneringssektionen upprättades i mitten av december 1973. Som mest engagerades ca 75 personer av vilka sju var tidigare anställda hos TN. 1 övrigt var persoialen tva från domstolsväsendet, sex beredskapsinkallade från näringslivet, 49 nyrekryterad extra personal och slutligen elva personer inlånade rån andra verk

Organisation av energiberedskapen 489

och myndigheter. Vid ransoneringssektionens administrativa avdelning framställdes huvuddelen av de cirkulär till myndigheter och meddelanden till allmänheten, som sändes ut under ransoneringen. TN var inom ramen för drivmedelsransoneringen central besvärsbeträffande registrerade motorfordon, trafiktraktorer och myndighet l Kungl. Majzts kungörelse om ransonering av flytande bränsle mopeder. m. m. stadgas bl. a. att talan mot beslut som länsstyrelse meddelat med ;inledning av regleringen skulle föras hos den förvaltningsmyndighet som centralt svarade för den reglering beslutet rörde samt att talan mot bl. a. TN ej fick föras om inte annat föreskrevs i allmänna ransoneringslagen. Detta innebar att TN var sista instans beträffande ärenden om tilldelning av flytande drivmedel i huvudsak till registrerade motorfordon. Den 1 1974 inrättades vid TN en besvärsavdelning som bestod av en _ianuari hantllåiggainde enhet och en expedition. Personalstyrkan var som mest 32

personer. Ransoneringssystemets tillämpning för motorfordon med utländsk svensk eller interimslicens samt registrering, turistvagns-, exportvagnsfordon tillhörande härvarande diplomatisk personal hos främmande inakts i huvudsak på förbrukares ansökan om beskickning byggde drivmedel hos TN, vid vilken en särskild utlandsavtlelning fanns inrättad. Under krisen 1973/74 var det nödvändigt för TN att ta en mängd olika kontakter med företrädare för kollektivtrafikföretag, branschorganisationer_ motororganisationer m. fl. samt med andra berörda myndigheter.

Missa L‘/fl1ICll/l(?I‘(’I UL’/I förslag med organisalionsanknylnzhg

Mot bakgrund av mängden av ärenden som skall handläggas pä rimligtvis kort TN i sin utvärderingsrapport förekomsten av en tid ifragasätter besvärsrätt. Möjligheten till reell prövning sägs vara liten varför enligt TN sökanden likaväl skulle kunna insända en förnyad ansökan till länsstyrelsen med förebärande av eventuella tillkommande skäl. TN uppger emellertid inte kan accepteras varför att en ordning enligt ovan troligen man skisserar en bibehållen men förändrad besvärsordning. Med utgångsi att länsstyrelse generellt sett har bättre kännedom om de punkt lokala förhållandena än besvärsinstansen föreslås att en särskild överprövinrättas vid länsstyrelse. Den missnöjde skulle i förekommanningsnämnd vid denna nämnd. Först sedan nämnden beslutat i de fall anföra klagomål ärendet skulle möjlighet finnas att föra vidare talan hos den slutliga besvärsinstarsen. TN anser det vidare av stor betydelse att besvärsavdeltill en dataterminal En ningen får tillgång placerad på avdelningen. central besvärsinstans skall skapa praxis till vägledning för länsstyrelserna. detta skall vara mäste besvärsinstansen tillföras sådana Om möjligt av ärendena. l-ör att resurser som medger en grundlig behandling en enhetlig av ärendena vid länsstyrelserna krävs åstadkomma behandling direktiv och en regelbunden utbildning. Slutligen anför TN detaljerade beträffande besvärsrätten det otillfredsställande i att ägarna till utlandsfordon m. fl. i det nuvarande systemet saknar besvärsrätt. registrerade av oljekrisen har TN funnit de informella kontak- Vid sin utvärdering

Organisation av energiberedskapen

terna med företrädare för näringsliv och myndigheter värdefulla och anser det önskvärt att sådana kontakter framledes kan biaehällas i en mera permanent form. TN föreslar därför att ett särskilt rarsoneringsräd knyts till nämnden. Radet sägs böra vara sammansatt av företrädare för organisationer inom näringsliv och industri, kommuner, kcllektivtrafikföretag, motororganisationer rn. fl. berörda organ samt centrala och regionala ransoneringsmyndigheter. Enligt TNzs bedömnirg bör rådet utses och träda i verksamhet sä snart som möjligt för att biträda TN i planeringen av den kommande verksamheten. Ansvaret för ransoneringsåtgärderna under krisen 1973/74 var fördelat mellan flera myndigheter både på central, och lokal nivå. TN regional anser att samordningen mellan myndigheterna under den gångna energikrisen inte fungerade tillfredsställande och vill särskilt famhálla ett problem nämligen frågan om vilken myndighet som skall lära ansvaret för de inskränkningar i sysselsättning och produktion som kan bli en följd av en starkt inskränkt drivmedelstilldelning för näringdivet eller de anställdas TN transporter. påpekar att det blir en mycket grannlaga uppgift att tilldela knappa mängder drivmedel för lastbilar och personbilar pä ett sådant sätt att störningarna i företagens produktion och sysselsättning blir liten som möjligt samt att bestämma vilta branscher som därvid skall prioriteras i fråga om tilldelning av drivmedel. Förhållandet kompliceras ytterligare av att företagen också är beroende av olja och elkraft för att produktionen skall kunna fortgå. Är olje-, clkrafts- och drivmedelstilltlelnirtgen till företaget otillräcklig liksom till dess underleverantörer och kommer distributionsorganisation, svära störningar i företagets verksamhet snabbt att uppstå. TN anser att den cvan berörda frågan är av central betydelse vid en fredskris och att en långtgående drivmedelsransonering inte kan genomföras utan djupgående störningar för hela näringslivet. Ett av Kungl. Majzt utsett organ måste enligt TN kunna fatta de avgörande besluten om vilka verksamheter i sanhället som skall prioriteras och att det komplicerade som därvid beslutsunderlag erfordras måste finnas tillgängligt redan vid början av en kris. något som medför att erforderliga studier, utredningar och andra förberedelser likasa mäste ha giorts i förväg. l flera sammanhang pekar TN pä vikten av utbildning liks)m behovet av detaljerade direktiv och anvisningar till ransoneringsmyrdigheterna. Kontrollfrågan sägs böra bli föremål för skärpt uppmärksamtet av ÖEF så att sådana bestämmelser utarbetas som möjliggör av konvidtaganiet trollåtgärder redan vid inledningen av en ransonering. TN framhåller betydelsen av en snabb och väl utformad information till allmänheten och framlägger flera förbättringsförslag bl. a. att en central mmdighet får ansvaret för information av generell natur och att ett samrrdsorgan pa central nivå för informationsfrågor inrättas.

l7.3.3 00/1 andra organ på

Myndigheter eIkra/tsonzráder

Elenergin har en förhållandevis väl inarbetad krisorganisatioi som tidigare under l970-talet haft att administrera situationer medsvárigheter

Organisation av energiberedskapen 491

att möta efterfrågan. Under nägra vårmånader 1970 blev det på grund av i förening med hög konsumtion nödvändigt att införa konvatlenbrist av elkraften. För att handha denna reglering inrättades sumtionsreglering ett särskilt statens elransoneringsnämnd. l denna nämnd ingick organ, ledamöter kraftindustrin, näringslivet och arbetsmarknarepresenterande Denna nämnd då försörjningssituationen senare dens parter. upphörde förbättrades. Även vid oljekrisen 1973/74 en statens elranso-

inrättades

för av elkraftkonsumtionen. SERN neringsnämnd (SERN) reglering engagerades bade i frivilliga och tvångsmässiga åtgärder. De frivilliga som på nämndens sköttes av åtgärderna bestod i sparkampanjer uppdrag (‘DL. Beträffande har erfarenheterna från 1973/74 endast organisationen indikerat behov av smärre förändringar och förstärkningar av organisatio-

nen av SERN.

Vattenfall

Vattenfalls ansvar gäller planläggning för elkraftförsörjningen i beredskap och krig. Krigsorganisationen kunde dock utnyttjas ivissa delar på det både vid krisen år 1970 och 1973/74. Vattenfall såsom regionala planet var emellertid inte engagerat i administrationen av fredsmyndighet 1970 och 1973/74. Däremot bidrog verket som kraftelkraftregleringen företag bland flera andra med personal till SERN:s kansli. Det lämnade också nämndens kansli viss kontorsdriftsservice.

Centrala drift ledfzingen (CDL) och Svenska elverksf()rem'ngen (SHF)

Mot bakgrund av osäkerheten beträffande utvecklingen på energiområdet beslöt CDL i samarbete med SEF våren 1973 att tillsätta en kommitté för konsumtionsbegränsning i händelse med uppdrag att utreda metoder av brist pä elkraft. Kommittén färdigställde en rapport till hösten 1974. som endast i liten omfattning uppehåller sig vid organisatoriska frågor. delvis överarbetad, i Sl:‘RN:s rapport berör Rapporten. som, ingår resurserna varvid framhålls att elleverantörernas emellertid de personella är dimensionerad för normal arbetsinsats i ostörd drift. driftorganisation Driftstörningar uppges normalt kunna bemästras genom en extra anspänoch genom ändrad resursfördelning inom organisaning i form av övertid kan företagens driftorganisation förstärkas tionen. Vid större störningar med personal från angränsande ostörda företag och genom mobilisering

av anläggningspersonal från det egna liksom andra företag. Vid en allmän elbristsituation med olika former av personalkrävande begränsningsom fackkunnig personal helt hänvisade till de insatser är företagen ifråga då det ju får förutsättas att grannföretagen har fullt upp egna resurserna av sina egna problem. Härvid år det i första hand anläggningspersonalen som får förstärka driflresurserna. Därigenom blir anläggningsarbetet vilket dock i ett kortare torde vara acceptabelt. För eftersatt perspektiv kan personal utan teknisk fackkännedom anlitas varvid mätaravläsningar dels utifrån rekryterad personal kan komma i dels egen kontorspersonal, är dock därvidlag en begränsande faktor. fråga. Kraven på lokalkännedom

492 Organisation av energiberedskapen

l november 1973 beslöt (DL att hemställa hos Kungl. Majzt om att en elransoneriitgslag skulle utfärdas och en elransoneringsnämnd tillsättas. (DL tillsatte även en elsparkommitté och upprättade ett elsparkansli samt vidtog förberedelser för en elsparkampanj, vars verksamhet i början samordnades med den allmänna energisparkampanjen i ÖEPTs regi. l (DL:s elsparkommitté ingick förutom från (DL ledamöter från kraftföretag, Svenska kraftverksföreningen, SEF, SERN och el- Vattenfall, distributörer. Kommittén sammanträdde ett antal gånger under november l973--februari 1974. Enligt sin instruktion var SERN även för det ansvarig frivilliga elsparandet. Efter det att SERN tillsatts den 14 december 1973 uppdrog myndigheten åt (DL:s elsparkommitté att i samråd med SERN svara för kampanjen rörande detta frivilliga sparande. Personalinsatserna centralt för administration av elsparkampanjen uppgick Linder perioden november l973-februari 1974 till tre a fyra personer. Elsparkansliet anlitade därutöver viss extern hjälp. Elleverantörernas sammanlagda personalinsatser för elsparaktiviteter var relativt omfattande. Underlag saknas dock för att närmare kunna precisera omfattningen. Uppenbart är dock att ett genomförande av ytterligare tvangsåtgärder i form av t. ex. en allmän kvotransonering skulle ha krävt betydligt större personalinsatser.

SIUICILS e/ranwrzeringsmi/mid (SERN)

Den 14 december 1973 utfärdades dels lag (1973:901) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, dels kungörelse (1973:902) i anslutning till denna lag. samt instruktion för SERN som enligt kungörelsen inrättades för att under Kungl. Majzt och i enlighet med lagens och kungörelsens bestämmelser handha regleringen av förbrukningen av elektrisk kraft samt att meddela råd och anvisningar om hushållningen med elkraft. Utformningen av författningarna skedde i samråd mellan industridepartementet och - inom ramen för (‘DL:s — beredskapsorganisation den blivande nämndens kansli samt, beträffande vissa delar, SEF. Kungl. Ma_i:t utsåg till ledamöter i nämnden 15 personer representerande kraftindustrin, näringslivet i övrigt samt arbetsmarknadens olika organisationer och parter. Som nämndens förberedande och verkställande organ inrättades ett kansli med tre byråer nämligen konsumtionshyrån, administrativa byrån och juridiska byrån. Konsumtionsbyrän uppdelades på fyra avdelningar nämligen industriavdelningen, detaljavdelningen, avdelningen för övrig konsumtion och restriktionsavdelningen. Administrativa byrân indelades i enheter för personal- och ekonomiadministration, statistik- och ADB-funktion, och information, registratur expedition samt skrivcentral och vaktrum. Kansliets organisation framgår av figur 17.5. Huvuddelen av kansliets personal utgjordes av personer som inlänades från de större kraftföretagen och kraftindustrins intresseorganisationer. varierade Personalstyrkan med arbetsbelastningen vid kansliet och var som störst S5 personer. Totalt var dock ca 70 personer engagerade. Som tidigare angivits lämnade Vattenfall härutöver kontors-

Organisation av energiberedskapen 493

Statens elransoneringsnämnd

Kanslichef

Ko nsu mtionsbyrå Byråchef

l

Industriavdelning

Detaljavdelning

Avd. för övrig konsumtion

Restriktionsavdelning

Administrativ byrå Byråchef

Personal- och ekonomiadministration

Statistik och ADB-funktion

Information

Registratur Expedition

Skrivcentral

“ill

l-igur 17.5 Organisa- Juridisk bV5 Iionssclm al I f“ S‘I-‘RN- Vs Byråchef kansli.

med vissa

driftservice åt kansliet. Som lokala organ särskilda uppgiflef

krisorgamsation som utnyttjade kansliet dels den del av kraftindustrins elleveranlörer (Ca 700 utgörs av elblocken (32 51.), dels landets samtliga st.). 1973

framlades

Vid nämndens första sammanträde den 14 december i rätten att använda ett förslag till meddelande angående inskränkningar kraft för vissa ändamål som i stort byggde På m015”‘”‘de elektrisk Ytterligare e”

meddelande från år 1970 med vissa modifieringar. me?

vilket utvecklade elblockchefernas och

delande utarbetades, elleveranto-

rernas liksom regler för tillämpning och diSp3“$g1Vnmgåligganden liksom år 1970 till e|bl0CkCh € f € mii Dispensgivningsrätten delegerades Liksom är 1970 med rätt för dessa att vidaredelegera till elleverantörerna. lades också övervakningen av efterlevnaden på elleverantörerna.

494 Organisation av energiberedskapen SDU 1975:60

Som tidigare nämnts utgjordes SERN:s personal dels av självt nämnden som utsågs av Kungl. Ma_i:t, dels av kansliets personal som inånats från kraftindustrin. Genom att huvuddelen av kanslipersonalen inlmades och därmed kvarstod som anställda hos ordinarie arbetsgivare urder tjänstgöringstiden vid kansliet kunde personaladministrationen begränsas. Enligt Kungl. Majzts bestämmelser skulle Vattenfall dels lörskottera kostnaderna för verksamheten vid nämnden och dess kansli,dels sköta kassatjänsten härför. Till följd härav blev inte heller ekonomizdministrationen särskilt omfattande. l största användes ADB möjliga utsträckning för hanterng av det omfattande datamaterialet för hela konsumtionsregleringen. lsamarbete med SCB framtogs primärdata för både kraftleverantörer och stora konsumenter. För beräkningar m. m. utformades ett tiotal dataprogram. Även för bearbetning av enkäterna användes ADB. Progranmeringen utfördes huvudsakligen av SERN:s egen personal, men av tidsskäl måste en del av detta arbete lejas ut. SERN har noterat problem i inledningsskedet pågrund av hög frekvens av telefonfrågor vilket enligt SERN bör kunna förbättris genom en tidigare och fylligare information till elleverantörer och elölock och genom klar information till konsumenterna om lämpligaste kontaktvägar. Antalet dispensärenden som elleverantörerna uppgivit sig hz mottagit är 6 851. Av dessa har nära hälften (3136) beviljats. I 40) fall har elblockchef konsulterats före avgörandet. Elblockcheferna redovisar 127 formellt inkomna dispensärenden och har i 26 fall behövt konsultera SERN. Antalet besvärsärenden där elblockchefernas beslut överklagades var 25. Av dessa ändrade SERN elblockchefens beslut och lämnade bifall till klagandens önskemål i ca 40 procent av fallen, en andel som kan förefalla hög, men som har sin förklaring i att direktiven för dspensgivning på grund av tidsbristen var något knapphändiga. Erfarenheterna av den från organisationssynpunkt branscivisa uppdelningen av ransoneringsärendena är enligt SERN goda. lppdelningen möjliggjorde bl. a. att förutsättningar skapades för likartat bedömning och överblick över de speciella förhållandena inom varje brarsch. Det bör dock noteras att klassningsarbetet var svårt och tidsödande samt att det trots medverkan av SCB icke kan anses helt avslutat elle* riktigt vad beträffar resultatet. Dessutom föräldras varför successiva klassningen justeringar krävs om dataregistret skall vara aktuellt. Den organisatoriska uppdelningen på två skilda avdelnhgar, för industri respektive för övriga storförbrukare, som utnyttjade ett gemensamt dataregister var, uppger SERN, i det inledande hektiska planeringsskedet sväradministrerad. Den programmerande administativa avdelningen behövde då erhålla snabb information och besked on hur planeringsarbetet fortskred. Av tidsskäl tvingades i detta skede a/delningarna fatta beslut för varandra.

Organisation av energiberedskapen 495

17.3.4 Övriga Centrala myndigheter Ett flertal centrala organ var engagerade i någon form i samband med de åtgärderna under oljekrisen 1973/74. Här skall förbrukningsreglerande emellertid endast beröras de myndigheter på central nivå som tog direkt del i regleringens genomförande i större utsträckning och inte närmare berörts tidigare i betänkandet.

Centrala bilregistret (CBR) avseende standardranson (drivmedel) och huvuddelen Ransoneringskort av kort rörande behovsranson printades och sändes ut via CBR. Såvitt avser standardkorten utfördes och utsändningen i stort med printningen av de uppgifter bilregistret innehöll den 4 december 1973. Därvid ledning sändes drygt 2,5 miljoner kort ut. Ytterligare kort sändes ut senare. Korten avseende behovsranson sändes ut via CBR i huvudsak sedan beslutat om tilldelning och anmält uppgifterna till tilldelningsmyndighet CBR. Antalet sådana kort var över 1,7 miljoner. står genom terminaler i förbindelse med CBR. Via Länsstyrelserna dessa terminaler kunde kontroll ske av ägarförhållanden och att avgifter för försäkringar och skatter m. m. var erlagda. Dessa kontrollmöjligheter synes emellertid ha varit av underordnad betydelse vid den genomförda Vissa klagomal som framförts rörande distributionen av ransoneringen. kort m. m. måste ses mot bakgrund av den korta tid som stod CBR till buds för intrimmning av systemet. Enighet torde råda om att CBR även bör anlitas för uppgifter vid en ransonering av drivmedel fortsättningsvis men att vissa modifieringar i systemet är behövliga. TN avser att i samråd med bilregisternämnden närmare studera och vidta de åtgärder som kan förenkla och effektivisera utnyttjandet av CBR för drivmedelsregleringar. Se vidare kap. 9.

Pos/verket Postverkets medverkan vid ransoneringen rymdes i huvudsak inom normala funktioner. Distributionsfrågans centrala roll momyndighetens tiverar emellertid ett särskilt omnämnande. Postens medverkan omfattade - distribution (sortering, transport och utdelning av avier) samt utdelning av standard- och behovskort, dvs. material inlämnat av bilregisternämnden i Örebro liksom av de regionala och lokala ransoneringsmyndigheterna och vidare v tillhandahållande av vissa ansökningsblanketter och visst upplysningsmaterial på postanstalterna. Distributionen av standard- och behovskort sammanföll i viss utsträckjultrafik och med utbetalning av pensioner. Trots ning med postverkets att distributionen för ransoneringen således inföll under en för posten mycket ansträngd period kunde den genomföras utan allvarliga dröjsmål.

496 Organisation av

energiberedskapen

TN avser att i samarbete med postverket studera de gemensamma frågor som aktualiserades under energikrisen och därvid särskilt behandla problemen rörande postbefordringstiden och allmänt i förenklingar hanteringen av de stora mängder försändelser som aktualiseras.

Sjöfartsverket 0C‘/‘I luftfartsverket

Sjöfartsverkets centralförvaltning fördelade en del av sin kvot för viss sjöfart på länsstyrelserna. Luftfartsverkets var tilldelcentralförvaltning ningsmyndighet för det civila flyget och för civila flygverkstäder.

Statens industriverk (SlND)

SlND har tidigare berörts bl. a. i avsnitt l7.3.l rörande ÖEF och den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Här skall något närmare beröras arbetet i den arbetsgrupp som på initiativ från ÖEF i november 1973 tillsattes vid SlND för att studera effekterna för industrin av en eventuell nedskärning av energitillförseln. Inledningsvis bör framhållas att SlND inrättades den l juli 1973, således endast månader några innan de händelser inträffade som utlöste En särskild energikrisen. energibyra finns inrättad vid verket. till bildandet Bakgrunden av den ovan nämnda arbetsgruppen var att inför ett läge med knapp tillgång på energi finna former för att fördela de

tillgängliga energimängderna så att de totala skadeverkningarna i samhället skulle bli så små som möjligt. En viktig fråga var härvid hur en given, av den centrala försörjningsmyndigheten bestämd, av nedskärning tilldelningen till industrin skulle fördelas mellan olika industribranscher och företag. För att belysa denna fråga och ge underlag för bedömningar av konsekvenserna i olika industribranscher för sysselsättning, Varuförsörjning, export m. m. av olika slag av regleringar tillsattes en arbetsgrupp med representanter för SlND, kommerskollegium, ÖEF, AMS, Sveriges industriförbund och JN. Genom adjungering deltog även representanter för ytterligare organ i arbetet. Tanken att låta arbetsgruppen fungera som en s. k. industripanel under krisen kunde emellertid inte realiseras.

Clearingnämnderz

För att utjämna prisskillnaderna på importerad olja och förhindra att

höga priser av spekulationskaraktär på den internationella marknaden skulle slå igenom på den inhemska prisnivån infördes under krisen vintern 1973/74, med stöd av allmänna ett ransoneringslagen, system med clearingavgifter och clearingbidrag. För clearingens administration inrättades en särskild nämnd, clearingnämnden, som på samma sätt som BN administrativt knöts till ÖEF men i övrigt var ett självständigt organ med beslutanderätt. Nämnden hade till sitt förfogande ett kansli med av Kungl. Majrt förordnad kanslichef. l nämnden ingick för representanter SP], statens pris- och kartellnämnd (SPK), BN och riksdagen (två

Organisation av energiberedskapen 497

ledamöter). Clearingnämnden upphörde med utgången av november månad 1974. Förslag till clearingsystem lämnas i kapitel 19.

Arbetsmarknadsstyrelsen ( AMS) m. fl myndigheter AMS kom förutom engagemanget rörande arbetsgruppen vid SlND att involveras endast i mindre utsträckning under krisen 1973/74. Den 5 december 1973 anmodade AMS länsarbetsnämnderna att i sin ordinarie för vintern beakta konsekvenserna för sysselsättningen av kvartalsprognos energikrisen. En energigrupp tillsattes med uppgift att mellan styrelsens sammanträden följa utvecklingen och bedöma vilka åtgärder som skulle kunna bli erforderliga. Det uttalades att huvudinriktningen vid eventuella varsel om driftinskränkningar skulle vara att personalen hölls kvar i företagen och gavs tillfälle att använda den lediga tiden för utbildning. Något senare informerades länsarbetsdirektörerna om bl. a. den tillsatta energigruppen och anmodades observera varsel orsakade av brist på olja. l mitten av december utfärdades en pressrelease från AMS med information om den aktuella situationen på arbetsmarknaden och utsändes ett meddelande till länsarbetsnämnderna angående planerade arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med oljekrisen, bl. a. anmodades nämnderna att inventera tillgången på sådana beredskapsarbeten som var lämpliga från energisynpunkt och som kunde sättas igång med kort varsel. l plenum beslöts att avge skrivelse till regeringen med förslag om särskilt utbildningsbidrag till företag som fick sysselsättningssvårigheter på grund av oljekrisen. Den 4 januari 1974 framlades proposition angående sådant bidrag vilken bifölls av riksdagen. Under bristperioden vintern 1973/74 skedde en avsevärd prishöjning på energiråvaror, i första hand olja. Detta medförde ökat arbete för den myndigheten, SPK, Regeringen införde under krisen högstprisvärdande prissystem och det system med prisclearing som närmare behandlas i kap. 19. Generaldirektören i SPK var ledamot av clearingnämnden. Exportreglering var ett led i de försörjningstryggande åtgärderna under oljekrisen. Exportförbud avseende oljeprodukter infördes i slutet av november 1973. Tillståndsgivande och uppföljande myndighet var kommcrskollegium som handlade dessa ärenden i nära samarbete med BN.

Vissa organ pâ departementsnivâ Organisationen på energiförsörjningsområdet under energikrisen vintern 1973/74 redovisas i figur 17.6 varav framgår att flera departement var engagerade i frågorna. Av figuren framgår även den normala arbetsfördelningen mellan departementen beträffande energiförsörjningen. För samordning på tjänstemannaplanet inrättades under krisen en särskild beredningsgrupp för ekonomiskt försvar med representanter för berörda (enhetschefer och handläggare). Gruppen utgjorde ett departement forum för inbördes informationsutbyte samt samordning av de åtgärder som föranleddes av krisen. 32

498 Organisation av energiberedskapen SOU I975:6O

ENERGIFÖRSÖRJNINGEN

LEDNINGSORGAN

ENERGI RÅDET bitr regeringen KUNG L. MAJ :T på lång sikt

Ftjnsonmsugs. ENERGIPOLITISKA BEREDNlNGEN KUNGL. MAJ:TS DELEGATIONEN samordna på -KANSLI ta initiativ på kort sikt lång Sikt

H K JO KN |

,.----. I | : I Krisorgan L._--_J

LÄNSSTYRELSERNA

DE KOMMUNALA KRISTIDSNÄMNDERNA l__ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ . _ _ _ --.l

Figur 1 7.6 Organisationen på energiförsörjningsområde! under 1973/ 74.

Handelsministern tilldelades samordningsansvaret i regeringen beträffande energiförsörjningen på kort sikt. En jörsör/ningsberedning inrättades under handelsministerns ordförandeskap. Som ledamöter i beredningen förordnades kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet samt statssekreterarna i försvars-, social-, k0mmunikations-, finans-, jordbruks-, handels-, bostads-, arbetsmarknads—, kommun- och industridepartementen. Vid beredningens sammanträden skulle därtill representanter för berörda myndigheter kunna delta. De myndigheter som härvid i första hand kom i fråga var ÖEF, BN, TN, JN, AMS, SlND och SERN. Beredningen skulle samordna de berörda departementens och myndigheternas handläggning av frågor rörande energiförsörjningen under den då rådande försörjningskrisen. Även de långsiktiga frågorna på energiområdet berör flera departement. Mot bakgrund härav och de långsiktiga energifrågornas ökade vikt för landets ekonomi tillsattes en energipulilisk delegation knuten till statsrådsberedningen.

Organisation av energiberedskapen 499

Både de kortsiktiga och långsiktiga problemen på energiområdet bedömes ha djupgående återverkningar för hela landets Samhällsekonomi och för alla medborgare. Mot denna bakgrund tillsattes ett särskilt att biträda Rådet som har statsministern som energiråd regeringen. ordförande Med rådet ville man åstadkomma ett gavs en bred förankring. forum kan diskuteras av företrädare för olika där väsentliga energifrågor grupper. Härigenom ansågs förutsättningarna öka för regeringen att vid utformningen av energipolitiken ta tillvara de kunskaper och erfarenheter som finns håll i samhället. l energirådet ingår förutom på skilda statsministern de berörda fackministrarna samt företrädare för de politiska partierna, de politiska ungdomsförbunden, löntagarorganisationerhandeln, kraftindustrin, bostadsna, jordbruket, industrin, oljebranschen, marknadens organisationer, universitet och högskolor samt naturvårdsintressen.

17.3.5 Regionala myndigheter Länsstyrelsernas funktion under energikrisen 1973/74 gällde väsentligen drivmedelsransoneringen varför framställningen i stort kommer att beröra denna.

Förberedelser Under krisen vintern 1973/74 var länsstyrelse tilldelningsmyndighet för flytande drivmedel beträffande vägtransporter, med undantag för mopeindustrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och der, samt för skogsbruk, förbränningsmotorer. Beträffande fisket och fartyg med en bruttodräktighet under 20 registerton svarade länsstyrelse eller, efter delegering, kommun för drivmedelstilldelningen. Planläggningen inför ransoneringen skedde vid respektive länsstyrelses försvarsenhet. För det direkta ransoneringsarbetet inrättades vid länsutförd planläggning en särskild ransoneringsenhet vilken styrelsen enligt vanligen knöts till förvaltningsavdelningen eller försvarsenheten. Oftast tillsattes särskilda ledningsgrupper för att svara för ransoneringsenhetens organiserande. Uppgiften innebar att med utgångspunkt i en viss grundberedskap på kort tid utforma och iordningsätta en organisation som på 2-3 veckor kunde ett stort antal ansökningar avseende drivmedel. Härutexpediera över skulle organisationen, enligt av ÖEF tidigare utfärdade anvisningar, kunna som överordnad myndighet och besvärsinstans för de fungera kommunala kristidsorganen. Beslutsunderlaget vid skapandet av denna var av naturliga skäl knapphändigt. Därför inriktades arbetet organisation vid de flesta länsstyrelser på att skapa en basorganisation med största flexibilitet för att därigenom möta olika tänkbara situationer. möjliga

Genomförande Det totala antalet till länsstyrelserna insända ansökningar om drivmedelstilldelning utgjorde ca 1,3 miljoner. Till ledning för länsstyrelsernas

500 Organisation av energiberedskapen SOU 1975160

prövning av ansökningar om extratilldelning meddelade TN i slutet av december 1973 vissa allmänna anvisningar. Anvisningar från BN rörande kontroll av ransoneringens efterlevnad saknades i början av ransoneringen. Flertalet länsstyrelser var därför hänvisade till att själva försöka bygga upp ett kontrollsystem allteftersom ransoneringen fortskred och erfarenheter vanns om behovet av kontrollâtgärder samt arten av dessa.

Organisation Ransoneringsenheterna organiserades vid de flesta länsstyrelseri följande enheter nämligen stabsfunktion till vilken i några fall experter knöts, kanslifunktion inom vilken rymdes upplysnings- och informationsdetalj, kontrollfunktion samt tilldelningsfunktion. Den sistnämnda delades upp i ett varierande antal tilldelningsgrupper ivilka handläggning fördelad på olika förbrukningskategorier skedde. Vid vissa länsstyrelser knöts sakkunniga, ofta hämtade från näringslivet, till handläggargrupperna. Speciella utredargrupper förekom vid flera länsstyrelser. Kungl. Majzt medgav att länsstyrelserna under budgetåret 1973/74 fick överskrida de under förslagsanslaget Länsstyrelserna upptagna anslagsposterna för lönekostnader, reseersättningar och expenser med högst ca 10 miljoner kr för kostnader i samband med ransoneringen. För ransoneringsarbetet anlitades dels vid länsstyrelserna anställd personal, dels sådan som nyrekryterades. Chefspersonalen vid olika avdelningar och detaljer utsågs i allmänhet bland länsstyrelsernas ordinarie personal. Till den övervägande delen utgjordes även annan personal under ransoneringens början av länsstyrelsernas egen fast anställda personal. Den extra personalen bestod i stor utsträckning av akademiker och till viss del av pensionerade tjänstemän. Successivt medförde svårigheterna för länsstyrelserna att avvara ordinarie personal under längre tid att nyrekrytering främst av handläggare fick äga rum. Förhällandena varierade dock. Sålunda ansåg sig länsstyrelsen i Stockholms till att län, med hänsyn fredsförhållanden rådde, inte kunna avvara egen personal i den omfattning som var planerad i förväg för en beredskapsransonering. Denna länsstyrelse fick därför redan före ransoneringens början nyrekrytera ca 140 personer, varav ett 80-tal som handläggare. Den korta tid som stod länsstyrelserna till buds medgav inte någon omfattande utbildning av personalen. Företrädare för länsstyrelser och kommuner informerades om ransoneringssystemet m. m. av en representant för TN under tiden från slutet av oktober till den 18 december 1973. Den extra personalen vid länsstyrelserna utbildades så långt tiden medgav. Härvid informerades om bakgrunden till drivmedelsransoneringen, ransoneringsenhetens organisation och arbetsrutiner m. m. Vid flertalet länsstyrelser organiserades en informationsavdelning eller sköttes informationsfrägorna av en pressombudsman eller annan för ändamålet särskilt utsedd befattningshavare.

Organisation av energiberedskapen 501 sou 197550

Vissa erfarenheter och förs/ag med organisationsanklzylning

har i sina utvärderingsrapporter framfört en rad syn- Länsstyrelserna av ransoneringssystemet. Synpunkterna rör punkter på förbättringar mellan myndigheterna, användningen av t. ex. kompetensfördelningen kontroll, utbildning av personal och information det centrala bilregistret, till allmänheten. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 9 och l 1. För att en fredsransonering behöver länsstyrelse förstärka genomföra den med särskilt anlitad personal utifrån. Det har egna personalen att som en följd härav redan i normalläget föreslagits länsstyrelserna borde vidtala som kan stå till förfogande vid en lämpliga personer ransonering. Erfarenheterna från drivmedelsransoneringen år 1974 visar att det då kräver snabb tillgång till ett aktuellt tillämpade ransoneringssystemet TN anser därför att ransoneringsenheterna vid länsstyrelserna bilregister. har behov av egna terminaler. mellan olika t. ex. mellan läns- Kompetensfördelningen myndigheter och kommuner beträffande tilldelning till jord- och skogsbruk styrelser m. m. anses av många länsstyrelser behöva ses över.

l 7.3.6 Lokala organ

Under vintern kommunernas medverkan i oljekrisen 1973/74 avsåg krisadministrationen enligt TN:s utvärderingsrapport i allt väsentligt reglering av viss drivmedelsförbrukning. l)et totala antalet ansökningar till kommunerna om tilldelning uppgick till drygt 90 000. Härutöver handlade kommunerna över 6 000 ärenden rörande hernkörningsranson. l denna siffra ingår även tilldelning till utlandsregistreratle lastbilar i gränsöverskridande trafik. Kommun kunde efter överenskommelse med tullverket på inpasseringsorten överlåta åt — tullpersonalen - som hade att uppbära skatt för deklarerad vägsträcka att i samband med skatteuppbörden tilldela drivmedelskuponger. Särskild kristidsnämnd inrättades endast i de större kommunerna.

Kristidsorganets personal bestod till större delen av personer som redan

var anställda hos kommunen. I vissa kommuner anställdes personer med tidigare förvaltningserfarenhet, akademiker m. fl. för verksamheten. Gränserna mellan myndigheternas kompetensområden vållade enligt TN i vissa fall problem, främst vad gäller tilldelningen beträffande traktorer och även motorhandsâgar. l båda fallen var det fråga om gränsdragningen gentemot länsstyrelsens kompetensomräde. Se vidare kapitel 9. Av TNzs utvärderingsrapport framgår att informationen i ransoneringens inledande skede kom kommunerna tillhanda mycket sent. Den dessutom i vissa fall som svârtolkad och svåröverskådlig. Mot upplevdes denna bakgrund blev kontaktbehovet med regionala och centrala myndigheter stort, en kontakt som försvärades av de ofta mycket långa köerna till myndigheternas hårt belastade telefonväxlar. Kommunernas egen information till allmänheten rörde i stort sett öppettider etc. Någon

502 Organisation av energiberedskapen

egentlig ransoneringsinformation lämnade kommunerna inte i denna form.

17.4 EBU: slutsatser beträffande samordning och kommunikation mellan nivåerna

17.4. l Sanzordning Av föregående avsnitt har framgått hur under den gångna oljekrisen skilda åtgärder vidtogs för att underlätta samordningen på olika nivåer. Dessa åtgärder bestod i att dels förstärka befintliga organ, dels i att inrätta nya organ. På departementsnivå inrättades en särskild beredningsgrupp för ekonomiskt försvar för att underlätta samordningen inom departementen men också för att förstärka samordningen gentemot de centrala myndigheterna på området. För att Öka förutsättningarna för en samordning mellan de centrala organen eftersträvades att vissa personer skulle vara aktiva i mer än ett av de organ som involverades i krisåtgärderna. Detta system synes ha varit verksamt beträffande mera principiella frågor av policykaraktär men upplevdes i viss utsträckning som otillräckligt när det gäller en samordning av handläggningen av löpande ärenden. Under krisen 1973/74 fick samordningen mellan de centrala myndigheterna i stor utsträckning ske genom informella kontakter på tjänstemannaplanet. Förutom att detta innebar en stor belastning för personalen i ledande ställning medförde det att myndigheterna ofta av allmänheten upplevdes som verkande med olika målsättning och ambitionsnivå. Regionalt och lokalt synes samordningsfrågorna ha lösts pâ ett tillfredsställande sätt även om långtgående slutsatser inte är möjliga med hänsyn till krisens ringa omfattning och kortvariga förlopp. En längre och allvarligare kris har ansetts kunna medföra samordningsproblem också pä det regionala och i viss mån även på det lokala planet. Vissa problem uppstod emellertid under den gångna krisen beroende på oklara kompetensgränser mellan kommuner och länsstyrelse t. ex. beträffande tilldelningen till mopeder och utlandstrafiken. Klarare bestämmelser bör kunna undanröja dessa oklarheter och därmed sammanhörande avgränsningsfrågor. Sammanfattningsvis kan sägas att vissa brister i samordningen mellan centrala organ som kunde konstateras under den gångna energikrisen utgör ett problem som måste ges en bättre lösning för framtiden. Motsvarande problem kan inte heller uteslutas på det regionala och i någon utsträckning lokala planet. Verkningarna av en bristande samordning mellan långtgående regleringsåtgärder inom folkhushållet, kan få allvarliga negativa konsekvenser.

17.4.2 Kommunikation Även om kommunikationssvårigheter sammanhänger med och ofta är en följd av samordningsproblem skall dessa här behandlas separat. Något

Organisation av energiberedskapen 503

kan karakteriseras som kommunikationsproblem synes inte ha som mellan centrala myndigheter och departementsorgan. Däreförekommit beträffande kommunikationerna mellan mot har svårigheter upplevts centrala, regionala och kommunala myndigheter. Flertalet länsstyrelser anser att möjligheterna var otillräckliga att

särskilt i ransoneringens inledningsskede få kontakt med central myndig-

het. Man var också kritisk mot den utformning central myndighet gav och meddelanden. De flesta länsstyrelser har vidare framhållit att cirkulär till centrala myndigheters cirkulär och meddelanden de ej haft tillgång i massmedia. försattes länsstyrelserna innan de presenterats Därigenom tidvis i en egendomlig situation gentemot allmänheten vilken iförekomtill uppgifter i pressen. Länsstyrelserna kom därför mande fall hänvisade under krisen i den belägenheten att de var hänvisade att hämta ibland från massmedia och inte tvärt om som kan förefalla information En framtida möjlighet att komma till rätta med sagda brister naturligare. telex. Då emellertid ej alla länsstyrelser har är enligt TN att utnyttja till telex skulle en utbyggnad av telexnätet erfordras. Möjligheten tillgång annan telex på residensorten synes inte vara att utnyttja myndighets tillräcklig. framgåii att kommunerna anmält svårig- Av IN:s utvärderingsrapport heter att få kontakt med regionala och centrala myndigheter något som under krisen. Vidare framförs det från kommuskapade onödiga problem bör distribuera material direkt till nerna att de centrala myndigheterna dessa och inte gå en tidsödande omväg över länsstyrelserna. i kommunikationssystemet diskuteras närmare i kapi- Förbättringar tel 9.

17.5 Särskild organisationsstudie

l7.5.l Inledning

EBU har anlitat ett konsultföretag för att bistå kommittén vid en översyn

av organisationen. Konsult har varit Stiftelsen Företagsadministrativ Institute for Administrative Research, S1AR).SIAR Forskning (Swedish har biträtt EBU med en kartläggning av nuläget, utformat en problemsamt lämnat till förändringar i organisationen. Arbetet diagnos förslag redovisas i en rapport från SIAR, som i sin helhet ingår i EBU:s som l2. Studien har främst koncentrerats till de betänkande bilaga varvid i första hand problem förknippade med centrala myndigheterna fredskriser beaktats. SIAR har arbetat i nära kontakt med utredningens Dessutom har en särskild referensgrupp sammankallats för att sekretariat. Referensgruppen har bestått av en ledabehandla organisationsfrågorna. mot vissa av utredningens experter samt företrädare för en länsstyrel-

och

se och SlND. l avsnitt l7.5.2 lämnas en sammanfattning av SIAR:s rapport. EBU:s och förslag redovisas i kapitel 18. överväganden

504 Organisarion av energiberedskapen

17. 5.2 SlAR :s rapport

Inledning De data, analyser, problem och lösningar som redovisas i SlAR:s rapport baseras på en krisförloppsanalys vari en kronologisk beskrivning av händelseförloppet oktober l973——maj 1974 görs. Denna analys utgör grunden för en probleminventering och en vidare analys av krisorganisationens funktion under krisen ~ en probleminventering bestående av inventering och sammanställning av de viktigaste problemen som krisorganisationen ställdes inför ~—och delvis själv skapade - en framåtsyftande historisk analys omfattande en analys av krisorganisationens framväxt och de viktigaste händelserna i historien som påverkat den nuvarande organisationens utformning och delvis kan ses som bakomliggande vissa av dagens problem.

SlARs arbete har genomförts i tre steg, nämligen en analys av de grundläggande problemen som krisorganisationen skall kunna hantera och en formulering av de krav dessa problem ställer på organisationen samt slutligen en översättning av dessa krav i förslag till principiella organisationsutformningar.

Prablemdiagnos Med i utgångspunkt analyser och _probleminventering har problem kopplats samman med krav på organisationen eller grundprinciper för lösningsförslag. SlAR anser att problem under krisen 1973/74 alltför ofta har hänförts till yttre faktorer och att de föreslagna inte sällan ingreppen varit riktade mot den inre effektiviteten. Det är viktigt att förstå i vilken utsträckning utbildningsproblem, resursproblem, informationsproblem, etc. är verkligt grundläggande problem eller enbart symtom på en icke adekvat grundstruktur anser SlAR. SlAR vill därför försöka mellan skilja volymproblem och komplexitetsproblem. Diskussionerna om problem och belastning i olika situationer eller vid olika krisnivåer har enligt SlAR i huvudsak berört volymen av ärenden, även om den andra aspekten, komplexiteten i bedömningarna, indirekt kommer fram på många håll. SlAR anför att volymproblem många gånger kan lösas genom törstarkningar av existerande resurser, tekniska lösningar för databearbetning, etc. medan komplexitetsproblemen i regel kräver nya kunskaper, är svåra att programmera i förväg och ofta kräver gemensam problemlösning och beslutsfattande mellan olika organisationer och kunskapsområden. SlAR har huvudsakligen försökt att hänföra till problem i krisorganisationen inre organisatoriska arrangemang snarare än till faktorer yttre eftersom just detta ger möjligheter till påverkan. I stället för till den inre effektiviteten har man försökt att i huvudsak analysera i problem anslutning till den yttre effektiviteten, dvs. i vilken krisutsträckning

Organisation av energiberedskapen 505

organisationen är effektiv vid lösande av samhällsproblem i samband med en kris.

Sju grunt/problem I. Övemrdnud samordning och vardagsintegratiun Samhällsutvecklingen totalt och krissituationcn i synnerhet ställer krav på integrerade bedömningar av olika energislag, framförallt i relation till olika konsumtionsomräden. Samordningen i form av överlappande roller var under krisen l973/74, enligt SIAR, inte tillräcklig. Det samordnande organets roll var kluven, och de omgivande krisorganisationerna var osäkra om i vilka situationer BN verkade som samarbetsorgan och i vilka situationer den var verkställighetsorgan på bränslesidan. Dessutom, fortsätter SIAR, tenderade de s. k. vardagsuppgifterna att ta nästan alla resurser i anspråk. Man har också fran krisorganisationens sida pekat på hur splittrad extern informationsverksamhet och ej helt samordnade besparingskampanjer ledde till problem. En annan typ av samordningsproblem berodde på att tilldelningsbeslut avseende integrerade energibehov var uppdelade pá olika myndigheter. Kravet på krisorganisationen förändras mycket starkt när man går från generella ingrepp till branschvisa eller företagsspecifika bedömningar. Dessa samordningsproblem skiljer sig från de föregående. Det rör sig om ständigt återkommande överväganden som måste ske snabbt för att möta ett integrerat energibehov. Samordningsproblemen kan uttryckas som dels samordning i anslutning till total informationsverksamhet, principfrägor eller övergripande prioriteringar, dels vardagsintegration, dvs. ständigt återkommande överväganden när det gäller att fatta beslut som rör olika energislag samtidigt. Huvudfrågan här är om ett överordnat organ kan hantera den s. k. vardagsintegrationen. l andra organisationer säger sig SIAR ha sett exempel pä hur samordningsproblem på lägre nivåer i organisationen inte där förmätt lösas på grund av de organisatoriska arrangemangen, utan i stället förts upp till den överordnade nivâin, som haft helhetsansvaret. Samordningcn har sedan störts sönder av vardagsintegrationen. Det finns med andra ord en risk att den överordnade samordningen kring enstaka viktiga beslut störs sönder av ständigt återkommande problem, samtidigt som de senare förblir olösta. Slutsatsen blir därför, enligt SIAR, att dessa båda samordningsproblem måste lösas samtidigt. .

2. [.f'ters1(z'pm'ngar och störningar som ett resultat av i krisorganisatiunen inre _förhållanden Denna problemkategori sägs vara ett resultat av i krisorganisationen inre förhållanden snarare än resultat av själva krissituationen. SIAR poängterar därför betydelsen av att skilja mellan genuina krisproblem och av administrationen skapade problem. Det är framförallt ökade möjligheter att hantera genuina krisproblem som mäste byggas in i organisationen.

506 Organisation av energiberedskapen

Sättet att styra och reglera är avgörande för den typ av kunskaper som krävs och för resursbehovet. Sättet att organisera verksamheten (kompetensområden, ansvars- och arbetsfördelning, etc.) kan skapa samordningsproblem genom en icke adekvat avbildning av problemen i de organisatoriska arrangemangen. Om man bryter upp sammanhängande problemkomplex på olika organisatoriska enheter måste man samtidigt sätta av resurser för att samordna dessa båda enheter. Likaså kan vissa kommunikationsproblem vara ett resultat av att de signaler som träffar organisationen inte förmås uttolkas. TN säger t. ex. om besvärsavdelningen: “Denna hade till skillnad från personalen vid länsstyrelserna ej någon kännedom om de lokala förhållandena och möjligheterna att tillföra ett ärende synpunkter genom att inhämta länsstyrelsernas yttrande var med hänsyn till tidsfaktorn obefintliga.

3. Problemet att hantera organisationer i krisföritaltningens omgivning Under krisen framstod behovet av att organisationer som normalt inte är kopplade till beredskaps- eller krisorganisationen måste kopplas in och tillsammans utgöra en total pro_iektorganisation för krisen. Dessa organisationcr måste kopplas samman i ett system för att effektivt kunna hantera en krissituation. (Som exempel på organisationer i krisförvaltningens omgivning kan man nämna bl. a. CBR, Sveriges Radio, SCB och SPK.)

4. Klan/enhet mellan organisationens strikta planering och styrning och den verkliga slumpmässigheten Det kanske mest påfallande draget vid analysen av krisen i vintras är, framhåller SIAR, den starka kluvenheten mellan vad å ena sidan som i förväg planerades och utvecklades och å andra sidan det som faktiskt hände under krisen. SIAR pekar på nödvändigheten av att ge krisorganisationen möjligheter och stöd att successivt utvecklas i krissituation och på det omöjliga att i förväg ta hänsyn till alla problem och situationer och bygga in dessa i detaljerade modeller. Man kan bara planera till en viss nivå, det återstår alltid en s. k. genuin osäkerhet som aldrig kan reduceras. Denna mäste man emellertid också kunna ta hand om i själva krissituationen. Många industribranscher är s. k. traditionella, i den meningen att de relativt välgår att sortera in i ganska enkla branschbegrepp. Utvecklingen inom industrin har emellertid gått emot att stora företag alltmera får karaktären av system av olika delbranscher. Företaget kan med andra ord inte placeras i en enda bransch utan verksamheten skär över en uppsättning olika dclbranscher, något som bl. a. medför att ett ingrepp i en bransch fortplantar sig till andra delbranscher. Detta innebär givetvis att bedömningarna blir betydligt mer komplicerade med avseende på vilken typ av ingrepp som leder till vissa effekter. Man kan också se hur många storföretag, där Volvo kanske är det bästa exemplet, utvecklar system av underleverantörer. Alla dessa behöver inte befinna sig i

Organisation av energiberedskapen 507

”bilbranschen” med huvuddelen av sin produktion. Det är därför viktigt att klargöra i vilka situationer t. ex. input-output-modeller är användbara.

5. Reglerilzgssystemets Samhällets ökade komplexitet .ställer Ökade krav på självreglerirtg När det gäller organisationen av styrningen talar SIAR om två i grunden olika synsätt. Det första utgår från en, i extremfall, operationsanalytisk, datorbaserad modell, där man genom komplicerade detaljerade system skulle en mycket detaljerad styrning. Detta alternativ förutsätter uppnå en någorlunda stabil situation och ingående kunskaper om problemen samt effekterna av olika ingrepp, medan det andra utgår från en situation där de organisationer som skall svara för styrningen omöjligtvis kan överblicka all den komplexitet som finns och inte heller har någon insikt i vilka styrâtgärder som leder till ett visst resultat. Den fullständig utgår också från problemen att förändra integrerade och detaljerade modeller i takt med förändringarna inom olika samhällsområden. Helt naturligt måste valet av alternativ påverka den organisatoriska utform- De båda alternativen är inte ömsesidigt uteslutande varandra utan ningen. i viss utsträckning kompletterande. Däremot gäller det att undersöka inom vilka områden och ivilka situationer modeller är önskvärda och var de är hinder och omöjligheter.

6. Problem lzärzjörs till yttre faktorer och tolkas som behov av att öka den inre effektiviteten Problemen med effektivitetsbedömning hänger samman med den typ av man för sina ingrepp. Det är lätt att göra exakta avgränsning gör effektivitetsbedömningar inom ramen för förenklade problemformule- Från en länsstyrelserapport citerar SIAR: ringar och systemavgränsingar. “Systemtekniken fungerar tillfredsställande om värderingarna uteslutande begränsas till att avse framställning och distribution av miljontals ransoneringskort på relativt kort tid.”

Effektivitetsbedömningarna har många gånger gjorts alltför snäva, anser SIAR, och avsett den inre effektiviteten. Den yttre effektiviteten, dvs. vilka effekter regleringarna och ingreppen får på det omgivande samhället är svårare att mäta. Avsaknaden av effektivitetsmått för den effektiviteten tror SIAR har inneburit att man gjort otillräckliga yttre av denna. Detta innebär givetvis inte, fortsätter SIAR, att bedömningar man från krisorganisationens sida inte varit angelägen om att undvika eller lösa krisens problem, utan det är ett resultat av onödiga störningar de stora svårigheterna att göra den här typen av bedömningar.

7. Förkrls/kris/efterkris“sambanden otillräckligt utvecklade

och extraordinära kriser är till sin natur återgående föränd- Störningar är bestående förändringar. Man kan ringar medan strukturförändringarna

S08 Organisation av energiberedskapen SOU 1975.60

säga att kriserna kan mötas med motåtgärder medan de bestående förändringarna, strukturförändringarna, kräver medåtgärder, dvs. djupare anpassning och utveckling av nya lösningar. En krisorganisation i traditionell bemärkelse är inte uppbyggd för att hantera strukturproblem. Man kan därför tala om dels en krisorganisation och dels en strukturförändrande organisation. SlAR framför hypotesen att sambanden mellan krisorganisationen och den strukturförändrande organisationen bör utvecklas. Utgängspunkterna är framförallt tva, nämligen dels att kriser utlöser inlärning och positiva beteendeförändringar som är temporära om de inte förstärks, dels att erfarenheterna av krisorganisationens arbete måste få påverka den mera permanenta organisationens utformning och arbetssätt.

SlARss förslag till ny organisation l en historisk SlAR analys konstaterar att en produktorienterad organisation, dvs. en organisation vars bas utgjordes av vart och ett av energislagen under andra världskriget, successivt kompletterades med en mera förbrukarorienterad indelning. Syftet tycks framförallt ha varit att lösa samordningsproblem mellan energislagen i anslutning till industri- och hushåll ii ena sidan och trafiksektorn andra sidan. Under krisen l973/74 anser sig SlAR också se tydliga tecken på hur man dels försöker lösa samordningsproblemen, dels vill koppla förbrukarkunskaper till regleringsorganen (genom t. ex. ömsesidig styrelserepresentation, industripanel, rådgivande grupper etc.), dvs. att det gjordes ansträngningar att kombinera kunskaper från i princip två olika områden: förbrukarkunskaper och energiproduktions-/energiproduktkunskaper. SlAR:s förslag till organisationsförändring utgår ifrån att förstärka dessa utvecklingstendenser som man anser sig kunnat se i den historiska utvecklingen och under den senaste krisen. Frfm den historiska analysen säger sig SlAR också kunnat se hur tvärgående strukturförändringar i samhället, dvs. sådana som inte direkt ligger inom den existerande enskilda organisationens ansvarsområde utan som skär tvärs över de organisatoriska gränserna, ställer krav pä ett mera

integrerat synsätt. Slutsatsen blir att effektiviteten i krisorganisationen i

allt högre grad är ett resultat av samspelet mellan de olika organisationerna snarare än enskilda organisationsenheters agerande. Utvecklingen av en kombination av produktions- och förbrukarorienterad organisation innehär att stor vikt fästs vid både de energivisa enheterna och de enheter som representerar olika förbrukningsområden i samhället. Detta innebär framförallt att, jämfört med den existerande s. k. tvärorganisationen, gående förbrukarsektorer måste tillföras och stödja den nuvarande organisationen. SlAR:s förslag till ny organisation på central nivå för energiberedskap skisseras i figur 17.7. SlAR lämnar följande förslag till rollfördelning inom organisationen: Nämndernas Nämnderna bör, enligt SlAR, vara totalansvariga för sina respektive specialomräden. De bör vidare ansvara för produktions- och

SOU 1975.60 Organisation av energiberedskapen 509

Regering

Energi- Energiberedstyrelse skapsråd

Bränsle- EI- Drivmedelsnämnden nämnden nämnden

l Ät

_ lndustri- _ 7 : enhet

M_ Hushålls- _ _ ‘ m enhet .E E å* Enhet för of- om a: ——— fentliga försörj- A ningssystem

Livsmedels« försörjningsenhet Figur I 7. 7 SM R :s prin-

i V V

i vipförslag till organisa- Verkställande av regleringsåtgärder 11.0 W ’9VK.k”’$f5|’l7/1‘

} l ningen.

i den utsträckning de tidigare g_iort. Slutligen bör

lagerhållningsproblem

nämnderna enligt SIAR utveckla tekniska ransoneringsinstrument. Det

formella myndighetsansvaret bör innehas av nämnderna.

F($rbruk11ingssekrurerna: lndustrienlteten, hushällsenheten, enheten

för offentliga försörjningssystem och livsmedelsförsörjningsenheten skall,

ha djupgående kunskaper om sina respektive sektorer. De säger SIAR, olika förbrukningsenheterna är ansvariga för kunskapsutvecklingen totalt

sektorer. Enheterna måste ha permanenta kärnor inom sina respektive kan utveckla kunskaper och kontaktnät samt följa utvecklingen som så att man kan agera effektivt i en krissituation. Det bör kontinuerligt finnas en ansvarig institution för varje sektor. Denna kan koppla in och

som den anser sig behöva för att kunna ta ett dra till sig de resurser för sektorn. Enheterna bör vara starkt institutionaliserade helhetsansvar snarare än en förhandlingsfunktion. och stå för en kunskapsfunktion Det överordnade organet bör, anser SIAR, ha en Energisryrelsen.‘ överordnat! samord› permanent kärna. Uppgifterna ligger inom området viktiga policybeslut, internationella konning, övergripande information, med Energistyrelsen måste också takter och kontakterna regeringen. bevaka strukturförändringar i samhället som påverkar krisorganisalionens i “systemet av krisorganisationer i arbetssätt och initiera förändringar med dessa förändringar. Den bör slutligen vara en stark överensstämmelse

510 Organisation av energiberedskapen

beslutsenhet. Energiberedskapsrzidet. Det till Energistyrelsen kopplade rådet bör stå för den politiska förankringen av besluten, förhandlingar och överläggningar mellan stora intressentgrupper. Rådet kan överta en stor del av de funktioner som styrelserna i nämnderna har haft. Det är i energiberedskapsrådet som partsintressen i princip bör göra sig gällande i den totala krisorganisationen. Valet av organisationsutformning påverkas självfallet av det sätt på vilket man väljer att utforma sina regleringsingrepp. De senares utformning är beroende av situationen inom olika samhällsområden. SIAR menar att en aldrig så ambitiös målsättning att upprätthålla rättvisa och effektivitet genom direktstyrning är omöjlig, med mindre än att man förmår utveckla perfekta modeller av ett totalintegrerat samhälle där man har kartlagt alla beroenden, olikheter etc. och dessutom förmår successivt förändra denna modell i takt med förändringar inom olika delar av samhället. Det är också angeläget att påpeka, fortsätter SlAR, att man inte ser utvecklingen av s. k. självregleringsmekanismer som substituerande planer, regler och modeller utan att det är viktigt att konstatera i vilka situationer i förväg utvecklade modeller och regler är användbara och i vilka situationer dessa är ineffektiva och enbart ger problem.

18 EBU:s slutsatser och förslag beträffande

organisation för energiberedskap

och energikris

Den hittillsvarande organisationens framväxt och nuvarande utformning beskrivs i kapitel 17. För att göra en översyn av organisationen och lämna eventuellt förslag till ny organisation har EBU anlitat ett konsultföretag. SIAR bl. a. SIAR (avsnitt 17.5). 1 sin rapport (bilaga 12) framhåller behovet av fastare former för samordning liksom att organisationen bör tillföras ökad kunskap om enskilda förbrukares och förbrukargruppers samlade behov av energi.

18.1 EBU:s överväganden

Av kapitel 17 framgår att de i krisen 1973/74 involverade myndigheterna i utvärderingsrapporter och i annat sammanhang framfört förslag rörande förbättringar av organisatorisk art. l den mån dessa förslag varit av principiell natur eller på annat sätt påtalat förhållanden av större betydelse för organisationen har de tillsammans med övrig information lagts till grund för EBU:s överväganden. Många mer detaljmässiga förslag har emellertid inte kunnat penetreras varför respektive myndighet eller dess fredstida ”modermyndighet själv inom de ramar EBU föreslår bör vidareutveckla organisationsuppbyggnaden. Detta arbete bör ske i samråd med ÖEF på vilken det även bör ankomma att redan i planeringsskedet initiera och samordna den organisatoriska utvecklingen.

18.1 .1 Allmänna synpunkter Regleringsmyndigheterna hade under krisen 1973/74 att arbeta under stor och i stor utsträckning med begränsade resurser. De tidspress problem som uppstod tycks framförallt ha föranletts av vissa samordningsproblem mellan myndigheterna och i en del fall av svårigheter att nå ut med tillräcklig information till förbrukarna. (Se S1AR:s rapport, bilaga 12.) Svårigheterna i kontakten myndigheterna emellan får i stor utsträckning anses bero på en outvecklad organisationsstruktur. De tre regleringsorganen BN, TN och SERN var produktinriktade och verkade således endast inom sina respektive produktområden. Detta medförde svårigheter att samordna tilldelningen av de olika energislagen till en och samma förbrukare eller förbrukarkategori t. ex. inom industrin. Då inte ens den

512 EBU.s _förslag beträffande organisationen

så kallade industripanelen vid SIND kunde träda i funktion fanns inga organ, som i en fast kunde organiserad ordning bistå regleringsmyndigheterna med kunskap m. m. om olika förbrukningssektorers totala energibehov och energianvändning. BN hade det visserligen övergripande ansvaret för samordningen avseende tilldelning av flytande bränslen och drivmedel men då detta dessutom organ hade att handlägga verkställigheten av regleringsåtgärderna beträffande bränsle och även kontrollen inom hela oljesektorn m. m. uppstod svårigheter att friställa resurser för den övergripande samordningsuppgiften. Orsaken till den bristande informationen under krisen kan 1973/74 härledas till bl. a. knappa resurser hos vissa av de ansvariga myndigheterna. Genomarbetade planer för information i en fredskris fanns i regel inte. Se vidare kapitel 15 samt bilagorna 8 och 10. EBU har haft att utreda hur en smidig övergång mellan olika lägen i en successivt förvärrad kris skall kunna åstadkommas. Enligt gällande instruktion har ÖEF inga verkställighetsuppgifter i kris, varför ett särskilt verkställande organ, BN, måste inrättas under krisen vintern 1973/74. Erfarenheterna från krisen ger enligt EBU:s vid handen att mening fördelar skulle vinnas om samma organ som har det övergripande ansvaret i planeringsskedet kunde kvarstå också i ett krisläge. Åtminstone bör detta vara fallet i en fredskris. EBU:s beträffande förslag planering för och verkställighet av regleringsåtgärder, som presenteras i det följande, ansluter sig i viss utsträckning till vad som tidigare tillämpats. Beträffande avses härvid krisorganisation förhållandena under oljekrisen 1973/74. Om inte annat utsågs förutsätter EBU därför att samma ansvarsförhållanden etc. som tidigare har gällt även skall gälla i fortsättningen. Även om problemen vid de engagerade under myndigheterna energikrisen 1973/74 inte helt kan tillskrivas bristande resurser anser EBU att resursförstärkningar är nödvändiga. Behovet av resurstillskott har EBU i första hand kunnat konstatera för den centrala nivån.

18. 1.2 Övervägda organisationsförándringar

Som ett primärt alternativ att överväga har framstått att även fortsättningsvis tillämpa dcn nuvarande planerande organisationen samt den krisadministration som användes under vintern 1973/74 och endast genomföra smärre modifieringar och resursförstärkningar. Förslag till förstärkningar och andra förbättringar har tidigare framförts i respektive l myndigheters utvärderingsrapporter av erfarenheterna från krisen 1973/ 74 och i särskilda skrivelser från dessa myndigheter. ÖEF inkom under senare delen av âr 1974 till handelsdepartementet med ett organisationsförslag rörande central brånsleregleringsmyndighet för ransonering av oljor, bensin m. m. i en fredskris. Förslaget, som avsågs att kunna tillämpas under en eventuell kris redan vintersäsongen 1974/ 75, baseras på BN:s utvärderingsrapport och kompletterande överväganden inom ÖEF. Behovet av att snabbt kunna inrätta ett relativt omfattande kansli med

I EBU:s förslag beträffande organisationen 513

för uppgifterna lämpad personal framhålls av ÖEF i skrivelsen liksom att med nya tjänster förstärka den inom myndigheten inrättade bränsleregleringsenheten. En sådan förstärkning sägs underlätta ÖEF:s möjligheter att i ett krisläge bidra till bemanningen av en kansliorganisation. ÖEF anför vidare att erfarenheterna från BN visar all ledningen för en i ett krisläge inrättad myndighet måste kunna sammanträda med täta intervaller och vara beredd att fatta beslut snabbt. Mot bakgrund härav diskuterar ÖEF olika förslag till organisation för en central bränslereglcringsmyndighet. Tre förslag redovisas. Alternativet att inrätta en helt självständig myndighet anses vara det minst lämpliga med hänsyn till praktiska administrativa problem och svårigheter att snabbt rekrytera personal till en ny myndighet. Ett annat förslag innebär att en särskild bränsleregleringsavdelning inrättas inom ÖEF. Alternativet förutsätter enligt ÖEF att myndigheteni någon form tillförs en rådgivande nämnd (energiråd). Det tredje alternativ, som framförs av ÖEF, är att en särskild bränslenämnd i likhet med vad som skedde under den senaste försörjningskrisen inrättas. Nämnden bör ges egen beslutanderätt men administrativt knytas till ÖEF. ÖEF betraktar både alternativet med en bränsleregleringsavdelning och en bränslenämnd som lämpliga organisationsformer. I båda fallen måste emellertid enligt ÖEF:s bedömning ett kansli av sådan omfattning inrättas att särskilda lokaler erfordras. Som framgått av kapitel 17 tog ÖEF under förhösten 1973 initiativet till överläggningar med berörda parter angående bildandet av en s. k. industripanel. Huvuduppgiften för en sådan panel skulle enligt ÖEF vara att förse bränsleförsörjningsmyndigheten med underlag för en differentierad oljetilldelning till olika industribranscher eller enskilda företag inom branscherna. ÖEF anser det naturligt att planeringen för en fredskrisi detta avseende åvilar SIND. En första åtgärd bör enligt ÖEF vara att klarlägga ansvarsfördelningen mellan ÖEF och SIND. Om det anses att ÖEF trots SIND:s tillkomst skall ansvara för den ifrågavarande planeringen anger ÖEF att man omgående måste tillföras resursförstärkning även för denna uppgift. Som ett alternativ framhålls inrättandet av ett s. k. industriråd vid ÖEF att biträda krisorganisationen i den händelse försörjningsläget kräver en differentierad tilldelning av olja till olika industribranscher. Regeringen har den 24 april 1975 beslutat att tillsätta en särskild kommitté för att göra en översyn av ÖEF:s organisation m. m. Enligt direktiven bör kommittén pröva dels alternativ som innebär att organisationen anpassas efter de olika försörjningsområdena, dels alternativ som bygger på en indelning efter olika funktioner i beredskapsprocessen. Kommittén bör vidare bl. a. klarlägga ansvarsfördelningen vad avser uppgifter rörande det ekonomiska försvaret mellan ÖEF, kommerskolleoch SIND, samt lämna eventuella förslag till smärre ändringar i gium mellan dessa myndigheter. Bl. a. mot bakgrund av ansvarsfördelningen vad EBU föreslår bör kommittén överväga om ÖEF, kommerskollegium och SIND skall verka som myndigheter vid krig eller utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda, förhållanden eller om de skall ersättas av särskilda krisorgan eller kompletteras med sådana organ. Den nya 33

514 EBU:s förslag beträffande organisationen

kommittén skall inte behandla krisorganisationen på energiområdet. TN:s utvärderingsrapport behandlar de erfarenheter drivmedelsransoneringen under januari 1974 gav centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner. l utvärderingsrapporten har TN föreslagit ytterligare resurser samt fört fram förslag till åtgärder från regeringens eller centrala myndigheters sida. Förslagen innebär vissa förstärkningar av den befintliga organisationen. Vidare föreslås ett ransoneringsråd knytas till TN. Kompetensfördelningen mellan de ansvariga myndigheterna uppges böra utredas, liksom också frågan om ett organ bör inrättas för att prioritera mellan olika verksamheter i näringslivet vid en allvarlig drivmedelsknapphet. TN förordar även att länsstyrelsernas uppgifter i ett krisläge blir föremål för utredning. Beträffande elenergin finns en inarbetad organisation som vid två tillfällen under l970-talet haft att administrera bristsituationer. Vid utvärderingen av erfarenheterna från energikrisen 1973/74 har SERN beträffande organisationen endast pekat på behov av vissa förstärkningar. EBU har emellertid sett som sin uppgift att även belysa behovet av mera genomgripande organisationsförändringar. Härvid har EBU inte med nödvändighet ansett sig behöva utgå från nuvarande planerande organisation eller den under vintern 1973/74 tillämpade krisadministralionen. Utredningen har därför analyserat några alternativ som skulle kunna medföra större ingrepp i den nuvarande strukturen. SIAR har på basis av sin problemdiagnos fört en delvis mycket obunden diskussion av den lämpligaste utformningen av organisationen. Bl. a. föreslår SIAR att en s. k. matrisstruktur utvecklas på den centrala nivån och att ett starkt organ bör svara för den övergripande samordningen och ledningen av berörda myndigheter. SIAR anser att det organ som har det övergripande ansvaret på planeringsstadiet bör kvarstå med motsvarande funktion även i en kris. EBU har haft möjlighet att fortlöpande ta del av SlAR:s arbete. Några av EBU övervägda förslag till utformningen av organisationen i första hand på central nivå redovisas i det följande.

Centralt energiorgan Energikommittén konstaterade i sitt betänkande Sveriges energiförsörjning (SOU 1970:13) att den dåvarande statliga organisationen för energipolitiska uppgifter företedde en tämligen splittrad bild. De nya uppgifter som enligt denna kommittés förslag skulle tillkomma kunde enligt dess mening knappast utföras på ett ändamålsenligt sätt utan en genomgripande förändring och utbyggnad av organisationen. Kommittén föreslog därför att en samlad organisation på myndiglietsnivån skulle skapas. Ett centralt energiorgan skulle bl. a. - utföra bedömningar av energipolitiska åtgärder - och upprätta prognoser - bevaka den inhemska och internationella utvecklingen på området. Kommitténs förslag föranledde inte inrättandet av ett sådant centralt

EBUss _förslag beträ/_Yande organisationen 515

energiorgan. Sedan dessa frågor ånyo tagits upp av den s. k. kommerskollegieutredningen uppnåddes emellertid en lösning genom att en särskild energibyrå organiserades inom det den l juli 1973 inrättade statens industriverk (SIND). EBU har övervägt lämpligheten av att ett ”energiberedskapsverk” direkt under regeringen inrättas som ett slags permanent energikommission för hela energiområdet. På central nivå skulle på detta sätt energiberedskapsfrågor sammanföras till en myndighet, som även gavs verkställighetsuppgifter i kris. Den planerande verksamhet som f. n. bedrivs vid ett flertal myndigheter beträffande energiberedskapen skulle tillföras det nya verket. Energiberedskapsverket skulle vara självständigt och sidoordnat i förhållande till andra myndigheter med verksamhet inom totalförsvaret, samt samordnande för verksamheten på regional och lokal nivå. Beträffande information till konsumenterna skulle verket både planera och verkställa behövliga åtgärder. En väsentlig fördel med ett sammanhållet organ av det ovan skisserade slaget vore att en samordning av åtgärder på de olika produktområdena skulle underlättas liksom att en enhetligare kontaktyta skulle skapas gentemot andra berörda organ på olika nivåer. Beträffande energiberedskapen skulle en övergång från fred till kris underlättas. EBU har emellertid inte funnit det motiverat att föreslå en så långtgående

förändring av den nuvarande administrationen med hänsyn till att det

t. ex. för elsidan skulle innebära att en inarbetad organisation skulle få rivas upp. Det kan inte heller förutsättas att en framtida kris blir en renodlad energikris varför det inte kan vara ändamålsenligt att alltför långt specialisera en krisberedskap för energiområdet. Enligt EBU:s mening skulle inrättandet av ett energiberedskapsverk medföra onödigt stora ingrepp i den befintliga fredstida administrationen och inte medge tillfredsställande flexibilitet inför kriser av olika slag.

Energiberedskapsstyrelse En annan utformning av organisationen för energiberedskapen både i fred och kris som EBU övervägt är att i princip tillämpa samma organisation som under krisen 1973/74 men förstärka den med ett nyinrättat överordnat organ, en energiberedskapsstyrelse. Enligt detta förslag skulle regleringsåtgärderna verkställas av organ motsvarande dem som fanns under krisen 1973/74 medan energiberedskapsstyrelsen skulle svara för en övergripande samordning. Det överordnade organet skulle enligt detta förslag ha en kärna som verkade även under normala förhållanden. SlAR betonar i sitt organisationsförslag värdet av en energi(beredskaps)-s1yrelse eller liknande organ för att underlätta samordning och ledning. SIAR förutsätter emellertid att ytterligare förstärkningar på den centrala nivån görs samtidigt, med bl. a. ett centralt energiberedskapsråd”. Fördelarna med en energiberedskapsstyrelse skulle vara likartade med vad som ovan angivits beträffande ett centralt energiorgan. Återverkningarna för den befintliga administrationen på området skulle emellertid

516 EBU:s .förslag beträffande organisationen

inte behöva bli så stora och dessutom skulle man uppnå förutsättningar för att i en energikris flexibelt anpassa organisationen efter det rådande krisläget. Problemet att även kunna administrera kriser som går utöver energiområdet kvarstår emellertid liksom behovet av att anpassa organisationen till den planerade strukturen i krig och vid avspänning. En energiberedskapsstyrelse av det skisserade slaget skulle medföra svära avgränsningsproblem gentemot andra organ med uppgifter inom energiförsörjningen och i synnerhet gentemot ÖEF. EBU har således inte funnit det motiverat att inom det ekonomiska försvaret särbehandla energiförsörjningen genom att föreslå att en energiberedskapsstyrelse inrättas.

.Sammanhállet organ för reglering av petroleumprodukter Mot bakgrund av den existerande ordningen, att beredskapsplaneringen inom transportområdet åvilar TN, har EBU analyserat frågan om lämpligheten att i regleringshänseende behandla alla petroleumprodukter inom ett sammanhållet organ. Aktuella organisatoriska lösningar skulle vara att antingen handlägga dessa frågor helt inom ramen för ÖEF eller att, om särskilda krisorgan skall inrättas, endast ha ett verkställande organ för petroleumprodukter t. ex. en petroleumnämnd. Elsidan skulle inte beröras av denna fråga. En ökad enhetlighet vid beredskapsplaneringen respektive krisadministrationen inom hela petroleumområdet skulle kunna vinnas med en sammanhållen administration. Med hänsyn till transportsektorns betydelse för samhället och dess sårbarhet för störningar finner EBU det emellertid inte lämpligt att i planeringsskedet regleringsfrågor inom bränsle- och drivmedelsområdet behandlas i ett sammanhållet organ. Denna planering bör mot bakgrund av transportfrågornas komplexitet ske vid ett organ med nära och fortlöpande kontakt med verksamheten på området. Vidare bör det beaktas att regleringsåtgärderna utgör ett styrinstrument för det ansvariga organet på området, TN. Den nu gällande planeringen för reglering av bränsle resp. drivmedel genom två skilda organ har i princip tillämpats vid de ransoneringar som tillgripits under och efter det andra världskriget. Beträffande verkställigheten av en planerad reglering på drivmedelsområdet kan emellertid en mera nära samverkan med bränslesidan vara motiverad, t. ex. beträffande kontrollverksamheten. EBU anser dock att vad som ovan anförts för planeringsskedet i huvudsak även gäller för verkställighetsskedet. EBU förordar sålunda att regleringsåtgärdema för bränsle respektive drivmedel behandlas vid separata myndigheter. Vad ovan sagts utesluter givetvis inte att ÖEF liksom hittills har ett övergripande ansvar för försörjningsberedskapen rörande både bränslen och drivmedel.

Verkställighetsuppgifter vid ÖEF m. m. SIAR betonar behovet av att organisatoriska för en förutsättningar förstärkt samordning skapas mellan de inom energiberedskapen berörda organen. Samordningsbehovet gäller såväl planerings- som verkställighets-

EBU:s _förslag berräjfande organisationen 517

skedet. SlAR anser vidare att det organ som har det övergripande planeringsansvaret för försörjningsberedskapen bör kunna kvarstå i en kris. Enligt EBU:s mening skulle samordningsproblemen inom en organisation för energiberedskapen häst kunna lösas genom att ÖEF ges en förstärkt roll som överordnat sammanhållande organ. Emedan samordningsbehovet snarare förstärks i kris bör enligt EBU:s mening öEFzs ansvar kvarstå. ÖEF bör således till skillnad från nuvarande förhållanden ges verkställighetsuppgifter. Härigenom underlättas också en smidig övergång från planering till verkställighet. De uppgifter som EBU föreslår bör ankomma på ÖEF och andra centrala organ framgår av avsnitt 18.3. En planering som innebär att ÖEF i en kris har såväl planerings- som verkställighetsuppgifter medför att större ingrepp i den fredstida nuvarande administrationen inom energiområdet inte behöver göras och medger en nödvändig flexibilitet inför olika typer av kriser. En anpassning till situationer under avspärrning och krig bör också vara möjlig vid en sådan uppläggning. EBU har dock inte haft möjlighet att närmare analysera organisationen i avspärrnings- och krigsfallen. Att ÖEF ges vidare uppgifter i en fredskris än vad som f. n. förutses faller sig naturligt då målsättningen är att samhällets funktioner i övrigt så lite som möjligt skall påverkas av krisen. Dessutom är det inte uteslutet att en fredskris utvecklas successivt och att det kan vara svårt att klart ange när ett krisläge inträtt. Stora krav kommer att ställas på ÖEF under den period som föregår en kris liksom i krisens inledningsskede. Under denna period skall försörjningsläget noga följas och utvecklingens fortsatta förlopp bedömas så att en rätt avpassad krisadministrzition snabbt kan byggas upp. ÖEF har härvid att samordna verksamheten vid ett flertal myndigheter. Det förefaller därför olämpligt att det sammanhållundc organet mitt under ett händelseförlopps mest kritiska skede ställs åt sidan för att ersättas av en nyinrättad myndighet. EBU:s förslag rörande ÖEF:s uppgifter i en fredskris presenteras närmare i avsnitt 18.3. EBU har även övervägt frågan om den tekniska verkställigheten av planerade regleringsâtgärder i en fredskris hör ligga kvar på de planerande organen för resp. energiområde. Om ÖEF i en kris får verkställighetsuppgifter av samordnande karaktär kan således det övervägas om genomförandet av regleringsåtgärder på bränsleområdet skall ligga kvar vid ÖEF eller om,i likhet med förhållandet under krisen 1973/74, ett särskilt organ skall inrättas för detta ändamål. Motsvarande gäller beträffande Vattenfall för elkraft och TN för drivmedel. Det medför emellertid fördelar om de planerande myndigheterna relativt ”ostört” kan ägna sig åt sin normala verksamhet likväl som ett hårt belastat krisorgan helt bör kunna ägna sig åt administrationen av regleringsåtgärderna. Särskilda krismyndigheter medför dessutom en ökad möjlighet att anpassa krisorganisationen efter inriktningen och omfattningen av en kris. EBU föreslår därför att särskilda krisorgan skall kunna inrättas för att verkställa krisåtgärderna. (Se avsnitt 18.3.2). EBU har strävat efter att finna en organisation inom vilken de centrala och även regionala organen kan avlastas arbete genom en lämplig

518 EBU:s förslag beträffande organisationen

delegering till lägre nivå. Beträffande den regionala nivån har EBU särskilt beaktat behovet av samordnad handläggning av frågor rörande olja och el. Att tillskapa något särskilt organ för regional samordning på detta område har emellertid inte befunnits befogat (se avsnitt 18.4). Organisationen pâ lokal nivå har EBU endast kunna ägna sig åt i begränsad omfattning. EBU:s organisationsförslag beträffande krisförvaltning redovisas översiktligt i figur l8.l. Myndigheter som har en mer perifer roll i organisationen har av åskådlighetsskäl inte ritats in i figuren. Om inte annat sägs förutsätts respektive myndighet ha i princip samma funktion som under krisen 1973/74. Förslaget presenteras närmare i följande avsnitt. Beträffande informationsfrågorna hänvisas till kapitel 15. l enlighet med utredningsdirektiven avser EBU:s förslag i första hand fredskriser, medan kopplingen till organisationen under avspärrnings- och krigsförhållanden berörts endast perifert i det föregående. Det föreslås att krigsorganisationen för energiförsörjningen vad avser konsumtionsreglering ses över av de myndigheter (i samråd med ÖEF) som har planeringsansvar för resp. energiområden mot bakgrunden av dels EBU :s förslag till fredstida krisorganisation, dels den organisation som blir resultatet av beslutad organisationsöversyn av ÖEF. Mest ändamålsenligt synes vara att den nya organisationsutredningen tar sig an också denna fråga. ÖEF, Vattenfall, TN, JN m. fl. planerar för närvarande för avspärrnings- och krigsfallen inom respektive områden. Delvis sker detta enligt uppdrag i gällande instruktioner som anger ansvar för beredskapsplanläggning. I regel har detta ansvar tidigare betraktats endast avse avspärrnings- och krigsfall. Vissa myndigheter har dock på senare tid påbörjat planläggning även för fredstida bristsituationer. EBU föreslår att instruktionerna för resp. myndigheter kompletteras med klart ansvarsuppdrag att även planera för en fredskris.

18.2 Regeringskansliet

Under krisen 1973/74 var flera departement engagerade i krisuppgifterna. Som framgår av avsnitt 17.3.4 inrättades inom regeringskansliet en särskild beredningsgrupp för ekonomiskt försvar med representanter för berörda departement. Dessutom tillskapades tre nya organ nämligen en försörjningsberedning för energifrågorna på kort sikt. en energipolitisk delegation för energiförsörjningen på lång sikt samt ett energiråd med statsministern som ordförande. EBU:s organisationsförslag syftar bl. a. till att i en kris så långt möjligt avlasta regeringen och regeringskansliet sådana uppgifter, som med fördel kan handläggas på lägre nivåer. Även om en delegering till lägre nivåer är möjlig. måste dock ansvaret för samordning och ledning av krisåtgärderna ytterst åvila regeringen och beredas inom regeringskansliet. Grundläggande beslut angående regleringar förutsätts fattas av regeringen. Krisen 1973/74 visade på behovet av samordning och koncentration av departementens resurser. EBU anser, att en i kris nödvändig koncentration av

EBU:s förs/ag betraflande organisationen 519

Regering

Centralt r ~ - - — — - — - - - - - - - - -- ÖEF l I I l |

I I l

l I BrK DK EF N | l I l lndustriverket - - a- - - - - - - - - - - - - - - - - - ~ - - i- | Industri I I | Konsumentverket l”- ——————-————————-— — - —— ———————-—- Hushåll

i

I I e l Byggnadsstyrelsen -E p- - ——— ——— —————— — — ———— —— —— __ _ | Offentlig förvaltning :å | (Byggnader) om o: I

i Jordbru ksnämnden - - - - - - - —- - - - - - - - - —- - - - - -

r- | Jordbruk m.m. I

l

l Transportnämnden L_ _____ _ _ _ _ _ _ __________ ___› Transporter 4

‘ V ‘F

l

Verkställande av regleringsåtgärder

JN och TN har uppgifter utöver den rådgivande funktionen.

BrK DK EFN

_ _ _ _ _ _ _ _ _ L _ _ l

V

Elområde

Regionalt

I

Lst _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __ _ Elblock

Lokalt

I

.. Färrvärme- . . . El- .. . .. Gasleverantor Knstudsnámnd I-Igur 18.1 Krzsfor-

äverantör leverantör

valtning.

520 EBUss förslag beträffande organisationen

resurserna bör förberedas i beredskapssyfte. De krav på ökad handlingsberedskap på myndighetsplanet som EBUzs olika förslag ställer bör för att ge önskad effekt motsvaras av en lika hög beredskapsnivå inom regeringskansliet. l kris bör handelsministern, som ansvarig för försörjningsberedskapen, inom regeringskansliet tillföras de resurser som erfordras för en effektiv ledning och samordning av krisuppgifterna. EBU förordar också att man inom handelsdepartementet snarast ser över och beredkompletterar skapsplanen för regeringskansliets medverkan i olika frågor vid energikriser i fred.

l 8.3 Central nivå

18.3.1 Centralt samordnande myndighet l8.3.l.l Allmänt EBU finner ett starkt behov av att organisatoriskt trygga samordningen mellan de centrala krismyndigheterna och därmed säkra ett ansvar för de övergripande konsumtionsregleringsfrågorna. F. n. har ÖEF ansvaret för att beredskapsplanläggningen för det ekonomiska försvaret samordnas. På energiområdet ligger det direkta ansvaret för försörjningsberedskapen i planeringsskedet vad beträffar elkraften på Vattenfall och i fråga om bränslen och drivmedel på ÖEF. som också har ansvaret för planeringen av tillgängliga resursers fördelning i kris på skilda verksamhetsområden, samt för utvecklingen av ransoneringssystem för bränslen. TN planerar, på basis av ÖEF:s övergripande fördelning, i fred bl. a. för fördelningen av drivmedelskvantiteter inom transportsektorn under krissituationer. Vidare utvecklar TN ransoneringssystem för drivmedel. sistnämnda uppgift avseende elkraft åvilar Vattenfall. ÖEF leds av en lekmannastyrelse som består av generaldirektören, ordförande, och minst sex andra ledamöter samt två personalföreträdare. Styrelsens nuvarande förordnande går ut den 3l december l°77. Till styrelsen är knutet ett råd för ekonomiskt försvar med uppgift att verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberecskap. Rådet består av generaldirektören vid ÖEF, ordförande, cheferna för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, JN och AMS samt ordföranden i TN. Chef för annan central myndighet, vilken fullgör särskild beredskapsuppgift på det ekonomiska försvarets område. skall beredas tillfälle itt deltaga i rådets behandling av ärende, som berör myndighetens orrråde. Rådet sammanträder så ofta förhållandena påkallar det eller när ledamot begär det. Genom ett provisoriskt tillägg till instruktionen är tillsvdare ett råd med uppgift att bistå ÖEF i beredskapsplaneringen för varorsom baseras på den kemiska industrin_ knutet till ÖEF. ÖEF skall enligt EBU:s i det följande närmare presenterade förslag i planeringsskedet även fortsättningsvis svara för övergripanie planering beträffande konsumtionsreglering på energiområdet samt \ara samord-

EBU.s _lörslag betraflande organisationen 521

ningsinstans för alla energiberedskapsfrågor. Enligt EBU:s mening bör ÖEF vara den samordnande centrala myndigheten för försörjningsberedskapen inom energisektorn under en kris med att bl. a. bevaka försörjningsläget och dess utveckling, svara för uppgift viss gemensam rapportering och andra kontakter med internationella organ samt efter bemyndigande av regeringen fatta övergripande beslut rörande reglering av elkraft, drivmedel och bränsle. ÖEF bör avgöra frågor rörande bl. a. - ransoneringsnivâer. Häri inbegripet fördelningen istort av energi (inkl. värme/lietvatten) mellan olika förbrukargrupper i samhället och kvoter för skilda förbrukningsändamål. —— för de olika energislagen. ransoneringsperioders längd samordnade —— t. ex. differentierad tilldelning till olika övergripande prioriteringar, industribranscher. Rutiner för uppföljning av försörjningsläget måste ingå i öEFzs verksamhet. ÖEF bör svara för att regleringsåtgärderna på de olika energiområdena blir konsistenta. Vidare bör ÖEF lämna förslag till den allmänna inriktningen av regleringarna samt den konsumtionsminskning som bör eftersträvas under regleringsperioden. Beslut om att införa förbrukningsregleringar fattas av regeringen. OFF bör lämna regeringen förslag angående Sveriges anpassning till lEPzs ncdskärningsnivåer och lämna regeringen erforderligt underlag för beslut. Detta kan t. ex. innebära att föreslår regeringen alt en sparkampanj bör startas och att ÖEF sedan får huvudansvaret för dess genomförande såsom föreslagits i kapitel 15. Frågor rörande kontrollen av regleringsåtgärderna har behandlats i kapitel ll. OFF bör planera organiserandet av en clearingnämnd i samarbete med RSV och SPK (se kapitel 19). ÖEF bör enligt EBU:s mening vidare fungera som besvärsinstans beträffande de beslut rörande storförbrukarna som i första instans fattas av de centrala regleringsmyndigheterna (se kapitel 12). Frågor kring förande av besvär behandlas närmare av RLU. Sammanfattningsvis föreslår EBU att ÖEF får i uppgift att ansvara för bl. a. - övergripande planering för och uppföljning av försörjningsberedskapen på energiområdet - förelägga regeringen förslag till krisâlgärder i stort - övergripande prioritering när det gäller att fördela energiresurserna och kvottilldelning till olika verksamhetsområden — riktlinjer för de konsumtionsregleringsâtgärder som skall genomföras av de centrala regleringsorganen (avsnitt 18.3.2) — ledningen av sparkampanjer på energiområdet » allmän krisinformation till konsumenterna (se kapitel l5) - vissa uppgifter i samband med Sveriges internationella kontakter på området, främst med OECD/IF.A

522 EBU:s förslag betriijfande organisationen

planeringen för en clearingnämnd - vissa besvärsfrågor.

ÖEF bör få i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter närmare precisera respektive ansvarsområden och arbetsuppgifter. EBU:s förslag innebär således att ÖEF i kristid ges ett övergripande ansvar för regleringsåtgärderna medan genomförandet av rcgleringsåtgärderna ankommer på de tre regleringsmyndigheter som beskrivs i avsnitt l8.3.2. l planeringsskedet har ÖEF redan idag ett övergripande samordningsansvar för beredskapsåtgärderna på energiområdet. Förslag till ändrad instruktion för ÖEF kommer att lämnas av RLU.

18.3. l .2 Styrelse Som framgår av avsnitt 17.5 och bilaga 12 betonar SIAR starkt behovet av samordning och informationsutbyte mellan de i krisorganisationen medverkande myndigheterna liksom behovet av en överordnad sammanhållande instans. EBU ansluter sig i allt väsentligt till SlAR:s bedömning i denna fråga. SIAR föreslår som ett alternativ att den övergripande samordningen sker inom ett nyinrättat organ, en energistyrelse. EBU har emellertid som tidigare angivits inte funnit skäl föreslå att ett sådant organ inrättas (avsnitt l8.l.2) utan anser att samordningsuppgiften bör åvila ÖEF. SlAR har i sin rapport behandlat och motiverat utförligt behovet av ett forum nivå för information på central och förhandlingar mellan representanter för myndigheter och intressenter på energiområdet. Organisatoriskt bör enligt SIAR ett sådant forum ha formen av ett råd som knyts till en energistyrelse eller, om ÖEF skall ha det övergripande ansvaret, till denna myndighet. Ett skulle energiberedskapsråd enligt SlAR även verksamt kunna bidra till att myndigheternas åtgärder förankras i samhället. Utredningen har övervägt inrättandet av ett särskilt energiberedskapsråd anknutet till ÖEF med representanter för intressenter och myndigheter som ett forum för information, ömsesidig diskussion och samordning. l ett sådant råd skulle ett relativt stort antal ledamöter kunna samlas och härigenom många myndigheter och organisationer kunna representeras. Vidare skulle inte öEFzs styrelse pâverkas i sitt löpande arbete. l en kris skulle ett råd kunna få stor betydelse för förankringen av myndigheternas åtgärder hos organisationer och allmänhet. Ett råd kan emellertid inte ersätta den beslutande funktionen hos en styrelse. Flera av ledamöterna i ett råd skulle därför dessutom behöva delta i styrelsens verksamhet och härigenom åläggas ett särskilt i kris betungande arbete. Det skulle inte heller vara möjligt att undvika att samma eller likartade frågor skulle få behandlas i båda organen och hårigenom ett onödigt dubbelarbete uppstå. Såsom tidigare framhållits är det även betänkligt att specialisera organisationen för hårt mot energiomrâdet. EBU anser att ett särskilt råd för samordning kan få svårt att verka parallellt med ÖEF:s styrelse. Samordningsuppgiften bör därföri stället ankomma på styrelsen. EBU anser det svårt att finna ett bättre forum eller form för den nödvändiga inom organisationen samordningen

EBUrs _förslag beträffande organisationen 523

såväl i planeringsfasen som i en kris, särskilt med hänsyn till det behov av som EBU som ett oavvisligt krav. litt lekmannainflytande uppfattar kan endast utövas istyrelsen. Att, som i det verkligt lekmannainflylande utan lekmannainflytande föreslås bli följande beskrivs, regleringsorgan inrättade i en kris medför dessutom att lekmannainflytandet i öEFzs måste förstärkas liksom att en överordnad samordning blir en styrelse nödvändighet. Viss samordning, som SIAR kallar vardagsintegration, bör med fördel kunna genomföras på tjänstemannaplanet. Denna form av samordning underlättas i den matrisstruktur som beskrivs i avsnitt 18.3.2 och l8.3.3. sin instruktion ett övergripande ansvar inom hela det ÖEF har enligt ekonomiska försvaret. annan myndighet torde knappast ha ett Någon motsvarande ansvar inom ett så omfattande verksamhetsområde. Myndighetens har således ett mycket omfattande arbetsfält. De av EBU styrelse framlagda förslagen till utökade uppgifter för ÖEF både i planeringsskedet och i en kris innebär bl. a. att ÖEF har att samordna verksamheten rörande vid ett flertal myndigheter. För att lösa energiberedskapen sitt måste således ÖEF:s styrelse med utvidgade samordningsansvar ha en bred förankring och genom sina ledamöter tillföras nödvändighet kunnande från berörda områden. Detta medför att den mäste ett vidgat få fler ledamöter än för närvarande och därmed fler ledamöter än vad som vid liknande Det bör dock noteras att är brukligt myndigheter. antalet ledamöter i den ”nya styrelsen inte blir fler än i nuvarande och råd tillsammans. EBU är medveten om att ett stort antal styrelse ledamöter kan medföra nackdelar särskilt med hänsyn till hur styrelsemåste bedrivas i ett hektiskt krisläge. EBU anser emellertid att arbetet dessa nackdelar får tålas med hänsyn till att betydligt svårare problem med säkerhet skulle på skilda håll inom krisadministralionen om uppstå för ett samordnat agerande saknas. de organisatoriska förutsättningarna Motsvarande skulle även uppstå i planeringsskedet, även om de problem svårare att då. Det är angeläget att framhålla att kan vara upptäcka nackdelarna med stor styrelse bör i icke oväsentlig grad kunna begränsas att i många frågor arbetar med arbetsutskott. Även genom styrelsen antal och motiverar för övrigt bildandet av frågornas komplexitet utskott. med oförändrad även verka i en Att låta en styrelse sammansättning ökade för kontinuitet i ett kris bör enligt EBU skapa förutsättningar som från ett fredsläge successivt kan förvärras mot avspärrkrisförlopp, Styrelsens sammansättning måste vara sådan, att den är väl ning och krig. ÖEF:s normala verksamhet. Styrelsen mäste lämpad att behandla övriga vara att verka i sådana krissituationer där energiförsör_iockså lämpad intar en mindre framträdande roll. Krisen vintern [973/ ningsproblemen 74 medförde till exempel brist på vissa plaster som kunnat få allvarliga Man bör därför beakta att en framtida försörjningskris kan konsekvenser. komma att även omfatta andra råvaror än olja. bör således redan i planeringsskedet ha sådan sammansätt- Styrelsen behoven tillgodoses beträffande sakkunskap liksom förankringi ning att och samhället i övrigt. Vidare bör styrelsens förvaltning, näringsliv

524 EBU:s förslag beträffande organisationen

sammansättning medge en god och löpande kontakt med energiområdet som är av central betydelse för försörjningsberedskapen. EBU föreslår därför att sammansättningen av styrelsen vid ÖEF redan i normalläget breddas och ges en parlamentarisk förankring. Styrelsen måste i ett krisläge kunna sammanträda ofta och med kort varsel. Styrelsen bör bestå av dels parlamcntariker och representanter för arbetsmarknadens organisationer, dels representanter för andra intresseorganisationer och myndigheter av större betydelse inom det ekonomiska försvaret. För att möjliggöra en tillfredsställande samordning mellan olika organ som har uppgifter på området är det nämligen angeläget att de myndigheter som har centrala uppgifter inom det ekonomiska försvaret ges en representation i ÖEF:s styrelse. Det är likaså av stor vikt att informationsutbytet mellan styrelsen och respektive myndigheter kan ske så smidigt som möjligt. För erforderlig parlamentarisk förankring bör minst fyra riksdagsledamöter ingå i styrelsen. Det totala antalet ledamöter torde behöva uppgå till 15-18 personer och för övrigt avvägas så att lekmannamajoritet säkras. Styrelsens utseende under krigsförhållantle bör bli föremål för särskild utredning av den nya kommitté som tillsatts för att göra en översyn av öEFzs organisation. Vid den föreslagna breddningen av styrelsen kommer flertalet ledamöter i rådet för ekonomiskt försvar att ingå i styrelsen. EBU anser därför att rådets fortsatta ställning bör övervägas. Det är av fundamental betydelse att ÖEF verkligen fär möjligheter att ägna sig åt de stora och långsiktiga problemen. EBU anser att den modell för den framtida organisationen av energiberedskapen som föreslås innehåller goda förutsättningar härför men då krävs också dels att ledamöterna i styrelsen redan i fredsläget informeras om huvuddragen i regleringssystemen. problem kring verkställigheten, beroendeförhållanden och substituerbarhet mellan bränsleslag etc. och dels att arbets- och ansvarsfördelningen mellan ÖEF och de tre regleringsorgzineir är genomarbetad och fastställd.

l8.3.1.3 Energiavdelning

ÖEF:s nuvarande organisation beskrivs i kapitel l7. För närvarande har verket inte några verkställighetsuppgifter i kris eller krig. l sådana lägen förutsätts särskilda bli inrättade. Därför organ var det nödvändigt att under oliekrisen vintern 1973/74 göra en tillfällig ändring i instruktionen så att ÖEF fick ansvaret för verkställigheten av vissa fördelningsfrägor inom det petrokemiska området. ÖEF är f. n. organiserad i en planeringsavdelning, bestående av en varubyrå, en utredningsbyrâ och ett sekretariat för planering och studier. samt i en administrativ byrå, en affärsbyrå, en bränslebyrå och en informationssektion. Fr. o. m. den l juli 1974 har en särskild bränsleregleringsenhet, direkt underställd verksledningen, inrättats provisoriskt för handläggning av de på ÖEF ankommande regleringsfrågorna på energiområdet. De övriga beredskapsåtgärder inom som åvilar energisektorn

EBU:s _/örslag beträffande organisationen 525

inom är organiserad med en bränsle- ÖEF handläggs bränsle-byrån. Byrån en förvaltningssektion och en teknisk sektion. Till bränslebyrån sektion, är även ansluten planläggningsenheten vid drivmedelscentralen. Fr. o. m. den l juli 1975 har programbudgetering införts vid ÖEF med chefen för som ansvarig för programmet bränsle och bränslebyrån drivmedel. SlAR framhåller i sin rapport att myndigheterna måste ges sådana kvantitativa och inte minst kvalitativa resurser att handläggningen av ärenden och ett vardagligt samråd mellan olika organ kan löpande hör hemma. Lika är att klaras av på en nivå där frågorna naturligt viktigt organisationen ges en utformning som avspeglar de problem den har att lösa så att inte konstlade konfliktsituationer uppstår. Brister härvidlag fortsätter SlAR, medföra att i och för sig triviala frågor måste föras kan, nivå i organisationen och där onödigtvis störa behandupp på en högre lingen av övergripande och principiella frågor som endast kan lösas på

den högre nivån, EBU:s förutsätter att ÖEF kan fullgöra sina organisationsförslag som övergripande och samordnande organ för hela administrauppgifter tionen Organisatoriska garantier måste därför skapas för att på området. inte eller frågor som inte har sammanhang med en försörjdetaljfrågor tillåts belasta ÖEF:s och ledande befattningshavare i ningskris styrelse sådan utsträckning att de ovan angivna uppgifterna eftersätts. En smidig av energifrågorna vid ÖEF utgör handläggning på tjänstemannaplanet således en förutsättning för funktionen av hela administrationen på sedd som helhet. Detta i planeringsskedet, men är området äger giltighet naturligtvis särskilt viktigt i en kris. har som beslutat att tillsätta en särskild Regeringen tidigare angivits för att en översyn av ÖEF:s organisation. Trots att en kommitté göra av ÖEF:s således beslutats anser EBU att resultatet översyn organisation av denna inte bör avvaktas beträffande energisidan utan att en förstärksnarast bör komma till stånd. Detta motiveras bl. a. av att ÖEF ning enligt EBU:s förslag förutom ansvaret för energiberedskapen i planerings-

skedet, inbegripet ett överordnat samordningsansvar på hela energiomfår ansvar för motsvarande i ett krisläge och dessutom får rådet, frågor utökade arbetsuppgifter med bl. a. värmetaxering, informalionsplanering, nordiskt samarbete och IEA. På ÖEF ställs vidare bl. a. krav på detaljerade förberedelser för ett bränslekontor (avsnitt l8.3.2) och förmåga till snabb till krisorganisation. En betydande förstärkning av omställning resurserna för handläggning av energifrågor vid ÖEF är därför enligt

EBU:s mening nödvändig. De tillkommande kan omöjligen lösas av ÖEF:s nuvarande uppgifterna och med nuvarande resurser. Enligt EBU:s mening bör organisation därför en göras som innebär att en energiavorganisationsförändring med två underställda byråer inrättas vid ÖEF. Den ena byrån. delning bör baseras nuvarande bränslcbyrån och bestå av bränslebyrån, på den existerande tre sektioner, nämligen en bränsle-, förvaltnings- respektive teknisk sektion, vilka har uppgifter motsvarande nuläget. Den andra av de två energiregleringsbyrån, bildas ur den befintliga föreslagna byråerna.

526 EBU:s _lörslag beträffande organisationen

bränsleregleringsenheten. l fredstid avses denna byrå ansvara för bl. a. försörjningsbalanser på kort sikt rörande bränsle och drivmedel, låöpande bränsleförsörjningsstatistik, IEA-ärenden, ransoneringsplanläggning, förberedelser för inventeringar och kontroll. Tillsammans med informationsenheten bör energiregleringsbyrån planera och verkställa viss informationsverksamhet. Enligt EBU:s förslag skall i en försörjningskris verksamheten med försörjningsbalanserna och löpande statistik för bränsle och drivmedel och därmed IEA-frågorna kvarligga hos ÖEF, som får det övergripande ansvaret för krisåtgärderna medan kontroll ransoncringsplanläggning, m. m. överförs till ett särskilt krisorgan, Omstrukbrians1ekontoret(BrK). tureringen i ett krisskede måste kunna gå snabbt och smidigt. Detta kräver att organisationen av energiregleringsbyrån för den anpassas föreslagna uppdelningen. Den av EBU föreslagna utformningen av energiavdelningen med byråuppdelning och sektionindelning av energiregleringsbyrån framgår av figur 18.2. Den del av energiregleringshyrån som enligt förslaget skall kvarstå vid energiavdelningen är på organisationsskissen angiven som Sektion l. Sektion ll avses i ett krisläge brytas ut från ÖEF och bilda kärnan i en självständig bränsleregleringsmyndighet, kontoret (BrK). l det följande ges en översiktlig redovisning av de arbetsuppgifter som bör åvila energiregleringsbyrån i planeringsskedet. Den s. k. Sektion I bör ansvara för

ÖEF

ENERGIAVDELNING

Energiregleringsbyrå Bränslebyrå

Sektion I Sektionerna bränslesektion Samordning förvaitningssektion Försörjningsbalanser teknisk sektion Löpande statistik IEA-frågor Kvotförberedelser m m

Sektion ll Ransoneringssystem Kontroll mm

Förslaget bygger på att tre ransoneringssakkunniga handläggare skall kunna överföras från planering till verkställighet i ett krisorgan.

BRÄNSLEKONTOR (bildas i kris ur sektion II) Planering Reglering Administration I

Ransone- l lnvente- Industri I Övrigt Admini- i

I lOIjeran- Juridisk {Informa-

ringsför- [ring I isonerings- strativt I sektion I tion och Figur 18.2 Energi- beredelsert kontroll I kontor distribu-

l I :frågor i :

avdelning vid ÖEF. l l 1 , , tion

EBU:s förslag beträffande organisationen 527

- allmänna samordningsfrågor inom energisektorn (TN, JN, Vattenfall, SP1, Svenska värmeverksföreningen, Svenska gasföreningen m. fl.) vad avser energiregleringsfrågor - upprättandet av försörjningsbalanser för bränsle och drivmedel avseende det normala (oransonerade) försörjningsläget och försörjningsplaner för kriser - och sammanställning av statistik för flytande och fasta uppföljning bränslen, fortlöpande kontakter med SCB om utveckling och förbättring av befintlig bränslestatistik samt upprättande av korttidsprognoser - internationellt energisamarbete inom IEA innefattande löpande statistik, utredningar, expertmedverkan i arbetsgrupper inom IEA m. m. — fortlöpande överläggningar med den svenska oljehandeln avseende lFAzs system för allokering av oljeprodukter ~ framtagande av underlag för samt planläggning och åtgärder för konsumtionsregleringar inom bränsle- och drivmedelsområdet ~ kvotförberedelser, dvs. utarbetande av ransoneringsramar (kvoter) för bränsle och drivmedel 4 övrigt internationellt energisamarbete, t. ex. fortlöpande lagerredovisning till OECD, fördjupat nordiskt energisamarbete m. m.

Den s. k. Sektion II bör ansvara för

— utarbetande av ransoneringssystem för eldningsoljor, gasol, stadsgas, fjärrvärme m. m. ~ planläggning för den av EBU föreslagna värmetaxeringen av fastigheter - utarbetande av system för ransoneringskontroll avseende bränslen och drivmedel -— utbildning av personal på lokal och regional nivå beträffande ransonerings- och kontrollsystem m. m. uppbyggnad och kontinuerlig uppföljning av samarbetet med de s. k. sektormyndigheterna inom regleringsorganisutionen (se avsnitt 18.3.3) H samråd och förhandlingar med företrädare för näringslivet (främst oljehandeln och storindustrin i övrigt) i frågor rörande energiberedskapen - förberedelser för organisation av krismyndighet, BrK, vad avser personal, lokaler m. m.

Som framgått av avsnitt l8.3.l.2 får enligt EBU:s förslag ÖEF:s under en energikris en viktig funktion för samordningen och styrelse av krisåtgärderna. Beredning av frågor som skall avgöras i ledningen styrelsen och handläggning av ärenden som kan avgöras på tjänstemannaankommer på energiavdelningen. lnom energiavdelningen bör planet dessa frågor handläggas vid den sektionen (sektion l) som föreslås ligga kvar vid energiregleringsbyrån i kris. För att ge energiregleringsbyrån förutsättningar att klara de tillkommande uppgifterna ien resursmässiga kris bör den förstärkas genom en intern omfördelning av personal inom ÖEF. EBU fäster stor vikt vid att förutsättningar för en bättre informationsförmedling skapas inom regleringsorganisationen. lnformationsfrâgorna

528 EBU:s .fö/slag beträffande organisationen

vid ÖEF handhas av en särskild informationssektion. Mot av de bakgrund utökade uppgifter som kommer att åvila informationssektionen måste en resursmässig förstärkning komma till stånd. Detta har närmare behandlats i kapitel l 5. Med till vad ovan anförts föreslår EBU hänvisning att en energiavdelning med två byråer snarast inrättas vid ÖEF. Den ena byrån, energiregleringsbyrån, bör bestå av två sektioner varav den ena i kris bör brytas ut från ÖEF och bilda en självständig bränslekontoret I myndighet, (BrK). samband med att energiavdelningen bildas bör den nuvarande bränsleregleringsenheten upphöra och dess personal till övergå den nya energiregleringsbyrån. Den nuvarande bränslebyrån bör överföras till energiavdelningen.

18.3 .2 Centrala regleringsmyndigheter

Med förstås reglering åtgärder i konsumtionsbegränsande syfte. Genom förbrukningsregleringen kan man ytterst fördela tillgängliga energiresurser så att de mest angelägna behoven i första hand tillgodoses. Ransonering utgör ett av flera regleringsinstrument. Under energikrisen 1973/74 ålåg verkställigheten av krisåtgärderna på central nivå huvudsakligen tre organ nämligen TN beträffande drivmedel, de särskilt inrättade krisorganen BN för bränsle och SERN för elkraft. BN hade dessutom ansvar för övergripande krisåtgärderna avseende flytande bränsle och stadsgas. Se i övrigt l7 beträffande den kapitel hittillsvarande organisationen. SlAR föreslår att den organisatoriska i kris med tre utformningen produktinriktade verkställighetsorgan bör bestå inom en matrisstruktur. Enligt SIAR bör matrisens ena dimension bestå av de produktinriktade regleringsmyndigheterna med ett direkt ansvar för krisåtgärderna medan den andra dimensionen bör utgöras av rådgivande förbrukningsinriktade organ. Den samordnande roll som innehades av BN under krisen 1973/74 bör emellertid SlAR inte åvila enligt ett verkställighetsorgan för bränsleområdet utan utövas av en energislyrelse eller motsvarande centralt organ. SlAR:s förslag innebär att i planeringsskedet endast det övergripande samordnande organet och de rådgivande förhrukningsinriktacle organen skulle vara i verksamhet, medan i kris dessutom särskilda produktinriktade regleringsmyndigheter skulle inrättas. SIAR har utförligt motiverat sitt förslag, som framgår av bilaga 12. EBU har övervägt om frågan verkställigheten av de planerade regleringsåtgärderna bör ligga kvar hos de planerande organen eller om särskilt inrättade krisorgan skall verkställa regleringar (se även avsnitt l8.l.2). F.BU har sökt finna alternativa till mellan lösningar samordningsbehovet de centrala regleringsmyndigheterna och deras behov av information om hela förbrukningsområdet. Bl. a. med hänsyn till behovet av flexibilitet anser EBU att de krav som ställs på organisationen bäst kan lösas inom en s. k. matrisstruktur. EBU ansluter sig därför i princip till S|AR:s förslag rörande en flexibel matrisstruktur med tre produktinriktade med organ det direkta ansvaret för regleringsåtgärdernas verkställande. Den del i

EBUts förslag berrizflande organisationen 529

matrisstrukturen som utgörs av rådgivande förbrukningsinriktade organ behandlas i avsnitt 18.3.3. l normalläget finns i EBU:s förslag inga särskilda regleringsorgan. Under öEFzs samordning sker planeringen av regleringsâtgärderna för drivmedel vid TN, JN m. fl. och för elkraft vid Vattenfall. Planeringen beträffande bränsle m. m. sker inom ÖEF. Dessa myndigheter får då det är påkallat samråda med andra myndigheter och då särskilt med de myndigheter som i det följande benämns sektormyndigheter. EBU har funnit det lämpligast att även fortsättningsvis ha en uppdelning av handläggningen rörande elkraft, drivmedel och övrig energi, medan ÖEF har det övergripande ansvaret för försörjningsberedskapen inklusive planeringen för konsumtionsreglering i krislägen inom hela energisektorn. l en kris ger det större flexibilitet om särskilda krisorgan kan brytas ut från de planerande myndigheterna. Bl. a. kan det med en sådan organisationsutformning vara lättare. att tillfälligt anlita särskild sakkunskap och den extra personal i övrigt som blir erforderlig. Det måste likaså beaktas att en kris, liksom varit fallet tidigare, exempelvis kan komma att endast drabba elkraftförsörjningen. Därför måste det vara möjligt att skapa ett organ som enbart har att genomföra regleringsåtgärder på detta område. Som framgår av det tidigare anförda (avsnitt l8.l.2) har EBU funnit det motiverat att frågor beträffande regleringssystem för drivmedel även fortsättningsvis handläggs skilt från oljeprodukter i övrigt. Ökade förutsättningar för enhetlighet i handläggningen i en kris skulle dock skapas om drivmedelstilldelningen behandlades av endast ett centralt organ. EBU föreslår därför att i en kris ett särskilt drivmedelskontor (DK) inrättas för att svara för verkställigheten på den centrala nivån av all drivmedelstilldelning. Benämningen kontor förklaras i det följande. Under krisen 1973/74 hade tre centrala myndigheter hand om genomförandet av krisåtgärderna nämligen BN, TN och SERN. BN och SERN var nyinrättade organ. l överensstämmelse med den tidigare ordningen anser EBU att tre centrala myndigheter (alla krisorgan inom respektive produktområde) skall kunna inrättas för att genomföra regleringsâtgärderna, dvs. ~ ett bränslekontor (BrK, genom avskiljning från ÖEF), — ett drivmedelskontor (DK, rekryteras från TN och JN) och ~-— från elkraftindustrin). en elförsörjningsnämnd (EFN, rekryteras EBU anser att de centrala regleringsmyndigheterna bör vara renodlade expertorgan och således sakna lekmannastyrelse. Undantag görs dock beträffande besvärsfrågor enligt vad som sägs i det följande. Lekmannainflytandet utövas genom öEFzs styrelse och genom styrelserna i de rådgivande sektormyndigheterna. Att låta regleringsorganen vara sammansatta av enbart tjänstemän motiveras dels av behovet att kunna besluta och agera snabbt, dels av att ledamöter lämpade för att ingå i nämnder av detta slag måste väljas ur en snäv krets personer som kommer att vara hårt arbetsbelastade i en kris. Regleringsorganen fungerar enligt EBU:s förslag som självständiga myndigheter med egen beslutanderätt. Vid myndigheterna för bränsle respektive drivmedel fattar chefen ensam 34

530 EBUrs förslag beträffande organisationen

beslut. Dessa organ (BrK och DK) benämns kontor. Regleringsmyndigheten inom elområdet har behov av representation även från den privata kraftindustrin, som aktivt deltar i organisationen. Detta organ, EFN, bör därför ledas av en nämnd som dock saknar lekmannarepresentation. BrK, DK och EFN verkar enligt instruktion samt de riktlinjer som ÖEF meddelar. Erforderliga administrativa funktioner vid regleringsmyndigheterna kan antingen på entreprenaduppdrag handläggas av respektive modermyndighet (ÖEF, TN och Vattenfall) eller byggas ut vid krismyndigheterna på liknande sätt som skedde under krisen 1973/74. En särskild informationsenhet bör finnas vid var och en av de tre myndigheterna. Regleringsorganen bör vara centrala besvärsorgan när besvär förs utöver regional nivå. För att säkerställa ett lekmannainflytande vid handläggningen av besvären bör särskilda besvärsnämnder inrättas vid de centrala regleringsmyndigheterna. Besvärsnämnderna bör ges lekmannainslag. För en närmare redogörelse för besvärsfrågor hänvisas till RLU:s betänkande. Kärnan till BrK bildas såsom tidigare nämnts genom att en enhet vid den i betänkandet tidigare föreslagna energiavdelningen avskiljs från ÖEF (avsnitt 18.3.l.3.). BrK skall t. ex. utforma anvisningar till energileverantörer, länsstyrelser och kristidsnämnder avseende de ransoneringssystem som kan ha satts i kraft för bl. a. eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme. Vidare skall det inom ramen för fattade beslut verkställa av tilldelning ÖEF medgivna kvoter inom bränslcomrädet dvs. av olja, värme, stadsgas etc. Kontoret skall enligt allmänna anvisningar av ÖEF kunna medge extratilldelningar till vissa smâindustrier, trädgårdsnäring (växthus) och andra konsumenter med speciella behov, som kan kräva särbehandling. Även enskilda större industrier skall kunna få jämkning av tilldelad kvantitet hos kontoret. Detta behandlas närmare i kapitel ll. Inom ramen för en varmvattenreglering skall kontoret kunna ge dispenser för vissa förbrukargrupper. Det bör ankomma på BrK att avgöra frågor rörande koncerntilldelningar till industrier liksom motsvarande tilldelning till landsting och kommuner. Slutligen skall BrK svara för informationen inom sitt regleringsområde. Kostnaderna för ett bränslekontor blir beroende av omfattningen av en eventuell kris. Man måste emellertid räkna med att resursförstärkningar jämfört med vad som medgavs under krisen 1973/74 blir nödvändiga om det skall vara möjligt att upprätthålla en hög målsättning beträffande samhällsservice och sysselsättning (se avsnitt 18.5). EBU föreslår att TN under icke-kristid liksom hittills planlägger det tekniska ransoneringssystemet liksom andra regleringsåtgärder för drivmedel samt då en kris inträffar efter beslut av regeringen och i samråd med ÖEF och JN organiserar ett drivmedelskontor, DK (inkallar personal, förbereder ransoneringar etc.). DK bildas genom att den enhet vid TN och den personal vid JN som arbetar med planering för drivmedelsregleringarnas tekniska utförande bryts ut från respektive organ och sammanförs till den nya myndigheten. Dessutom måste personal tillföras utifrån. De övriga delarna av TN och JN kvarstår som myndigheter men har inget direkt ansvar för regleringsåtgärdernas verkställande. Däremot

EBUss förslag betraflande organisationen 531

lvibeliiiller dessa två myndigheter den viktiga funktionen att som s. k. scktormyndighcter enligt vad som beskrivs i det följande bistå regleringsmyndigheterna och då särskilt DK. Ett nära samråd mellan å ena sidan JN och TN och å andra sidan DK förutsätts ske t. ex. vid utarbetandet av normer för fördelning av de drivmedelskvoter, som av ÖEF ställs till förfogande inom transportområdet liksom för jordbruk, trädgårdsnäring och fiske. Sitt myndighetsmässiga inflytande över verksamheten vid DK (liksom BrK och EFN) utövar JN och TN genom sin representation i öEFzs styrelse. Tilldelningsnormer av principiell karaktär bör föreläggas ÖEF för fastställande. Under en inledande period av en kris då lättare former av regleringar torde ha införts (sparkampanj, hastighetsbegränsningar) bör DK, om det hunnit organiseras, delta aktivt vid genomförandet. Med stöd av de normer, som ÖEF i samråd med TN och JN fastställer, ger DK länsstyrelserna de anvisningar, som erfordras för deras tilldelningsverksamhet. DK bör i övrigt arbeta med blankett- och kortfrågor, tryckerioch distributionsproblem, ge rådgivning åt länsstyrelserna, nära samarbeta med CBR, i samarbete med ÖEF kontrollera att kvoterna ej överskrids, samarbeta med vägverket samt väg- och trafikinstitutet i trafikstatistiska frågor och lämna information till allmänheten om ransoneringstckniska frågor (Spartips o. dyl.). EBU föreslår att i princip all drivmedelstilldelning sker över DK således även för jord- och skogsbruk i den mån inte delegering till myndigheter nivå har skett. Tilldelning för reservkraftaggregat, på regional/lokal truckar och industriella maskiner bör likaså ombesörjas av DK. I analogi med tidigare ordning föreslås att DK tilldelar den för civila transportväsendet avdelade drivmedelskvoten till SJ, Sjöfartsverket och luftfartsverket samt till länsstyrelserna för vägtrafik (inkl. SJ och postens bussar). -- utöver direkt - Sjöfartsverket fördelar tilldelning till stora fartyg på del av tilldelad kvot för viss sjöfart. Luftfartsverket är länsstyrelserna tilldelningsmyndighet för civila luftfartyg och flygverkstäder. EBU föreslår att Vattenfall behåller sin nuvarande uppgift att som myndighet svara för beredskapsanläggningen för rikets elkraftförsörjning. Detta skall, såsom hittills, ske under samråd med bl. a. ÖEF samt med den icke statliga delen av kraftindustrin. Som verkställande organ såväl i fredskriser som vid krig och beredskapsläge föreslår EBU att en elförsörj- (EFN) inrättas. Överflyttningen av ansvaret från Vattenfall ningsnämnd till EFN underlättas av att planeringsverksamheten i Vattenfalls regi sker inom ramen för samarbetet i kraftindustrins intresseorganisationer som också är rekryteringsbas för EFN, varför vissa personer är engagerade i verksamheten i båda skedena. Med hänsyn till elförsörjningens organisationsstruktur måste EFNzs direktion” förankras i hela kraftindustrin genom en allsidig representation i likhet med vad som gäller i kraftindustrins nuvarande krigsorganisation, dvs. med företrädare för Vattenfall, CD L, Svenska elverksföreningen, Svenska kraftverksföreningen och kompletterad med representant för Svenska värmeverksföreningen. De tre regleringsmyndigheterna verkställer krisåtgärderna enligt öEFzs riktlinjer. l den mån det behövs preciseringar från ÖEF av de övergri-

532 EBU.s förslag belrájfande organisationen

pande riktlinjerna föreslår regleringsorganen ÖEF sådana. ÖEF bör skaffa sig underlag för beslut genom samråd med de scktormyndigheter som beskrivs i följande avsnitt. Likaså bör de tre regleringsmyndigheterna samråda med sektormyndigheterna för att bl. a. uppnå ett likartat agerande sinsemellan så att krisätgärderna blir konsistenta. Stor frihet bör råda att anpassa de centrala regleringsorganens organisation efter den aktuella krisens art och omfattning. Sammanfattningsvis föreslår EBU att i en kris tre myndigheter för verkställandet av regleringsåtgärderna skall kunna inrättas. ett nämligen bränslekontor, ett drivmedelskontor och en elförsörjningsnämnd. Regeringen bör uppdra åt respektive ÖEF, TN och Vattenfall att göra upp planer för organisationen av dessa krismyndigheter.

18.3.3 Rådgivande sektormyndigheter SIAR har isin problemdiagnos påpekat brister beträffande samordningen mellan de centrala myndigheterna Linder krisen Dessa brister 1973/74. skulle enligt SlAR i en längre och allvarligare kris ha kunnat fa allvarliga konsekvenser i form av bristande konsistens i regleringsåtgärderna på de tre produktområdena. Som en väg att lösa problemen föreslår SlAR att organ med kunskap om totalbehovet av energi inom resp. skilda förbrukningssektorer ställs till regleringsorganisationens förfogande. Dessa, i det följande kallade sektormyndigheter, bör enligt SlAR ingå som rådgivande myndigheter i en matrisstruktur. (Se figur 18.1.) EBU delar i allt väsentligt SlAR:s uppfattning i denna fråga men har vidareutvecklat SlAR:s förslag. EBU anser att man i en matrisstruktur bäst tillgodoser de delvis motstridiga kraven på å ena sidan klar avgränsning av myndigheternas ansvarsområden och fasta former för samordningen myndigheterna emellan och å andra sidan flexibilitet inför olika typer av kriser. Inom en matrisstruktur är det dessutom lättare att koncentrera tillgängliga resurser på en successiv uppbyggnad av organisationen, som bl. a. med hänsyn till utbildningsbehoven är att föredra. ÖEF och de centrala regleringsmyndigheterna (dvs. BrK, DK och EFN) måste således ha tillgång till kunskap om totalbehovet av energi inom olika förbrukningssektorer liksom konsekvenserna av olika konsumtionsdämpande och reglerande åtgärder. Särskilt viktigt är att man inom regleringsorganisationen kan uppskatta de enskilda konsumenternas hela energibehov dvs. det samlade behovet av både ol_ieprodukter och elkraft. EBU föreslår därför att som ett stöd för regleringsorganisationen ett ansvar läggs på vissa myndigheter att som rådgivande organ stödja ÖEF och regleringsmyndigheterna (se figur 18. l.). Sektormyndigheterna skall enligt EBU:s mening ha uppgifter både i planerings- och krisskeden. men avses inte i kristid ta del i den löpande av reglehandläggningen ringsärenden utan endast behandla frågor av principiell natur inom sitt område. Särskilt skall sektormyndigheterna bistå så reglcringsorgancn att konsistens uppnås vid tilldelning av olika energislag till en och samma förbrukarkategori. Sektormyndigheten skall i fred bidra till att en eventuell energireglering inom deras verksamhetsområde underlättas och

EBUrs _förs/ag beträffande organisationen 533

att i en kris beslutade åtgärder smidigt kan genomföras. Sektormyndigheten utövar sitt inflytande genom ÖEF och vid direkta kontakter med regleringsorganen. Lämpligen bör ad hoc-grupper bildas med företrädare för en eller flera sektormyndigheter respektive ÖEF och regleringsmyndigheter allt efter de frågor som behöver behandlas. Det får förutsättas att kontakter på tjänstemannaplanet fortlöpande sker inom regleringsorganisationen. Kontaktbehovet mellan myndigheterna kommer att variera både till innebörden och omfattningen beroende på försörjningsläget. Det är därför nödvändigt att förutsättningar för ett flexibelt agerande föreligger. Enligt EBU:s mening vore det därför olyckligt att på detta stadium alltför hårt formalisera kontaktvägarna inom organisationen. Regeringen bör uppdra åt respektive sektormyndighet att svara för att organisatoriska och utredningsmässiga förberedelser vidtas så att den kristida uppgiften kan fullgöras. Uppgiften innebär således verksamhet både under normala förhållanden och i en kris. Planeringsarbetet vid sektorniyndigheterna bör ske under överinseende av och i nära samråd med ÖEF. EBU anser att ÖEF bör tillse att den här avsedda verksamheten initieras vid sektormyndigheterna och att en övergripande samordning sker. Med hänsyn till representation för vissa sektormyndigheter i öEFzs styrelse och deras kontakter i övrigt med ÖEF och andra myndigheter genom t. ex. deltagande i samrådsgrupper är det av praktiska skäl nödvändigt att begränsa antalet sektoransvariga myndigheter. Indelningen i sektorer måste därför med nödvändighet bli grov och det måste förutsättas att sektormyndigheterna i samråd med andra berörda myndigheter eller organ bevakar en sektor som i vissa stycken går utöver

En indelning i följande sektorer föreslås:

Sektor Myndighet

industri Statens industriverk (SIND) efter samråd med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och branschföreningar Hushåll Konsumentverket (KO V) efter samråd med bl. a. bostadsstyrelsen samt fastighets- och hyresgästorganisationerna Offentlig förvaltning Byggnadsstyrelsen (Bsr) (byggnader) efter samråd med bl. a. landstingsförbundet och kommunförbundet Jordbruk, trädgårds- Jordbruksnämnden (JN) bruk och fiske efter samråd med bl. a. lantbruksstyrelsen och fiskeristyrelsen Transporter Transportnämnden (TN) efter samråd med berörda myndigheter och branschorgan.

534 EBU:s flirslag betrizjfande organisationen

myndighetens normala arbetsfält. ÖEF bör ansvara för att en väl avvägd samverkan mellan de mest lämpade organen härvid kommer till stånd. Enligt EBU:s mening är det mest realistiskt att eftersträva en successiv utbyggnad av samverkande organ inom repsektive sektor men med en myndighet som samordnande och ansvarig gentemot regleringsorganisationen. Därför har endast en grov indelning i sektorer gjorts då det förutsätts att en fortsatt anpassning mellan berörda myndigheter under öEFzs överinseende skall vara både möjlig och lämplig. Det förutsätts likaså att de myndigheter som i det följande föreslås få ansvaret för en sektor på eget initiativ men i kontakt med ÖEF tar samråd med andra myndigheter och organ inom sektorn i den utsträckning som bedöms nödvändig. TN och JN har här upptagits som sektormyndigheter trots att de har uppgifter rörande energiberedskapen utöver den rådgivande funktion som avses i detta stycke. Sammanfattningsvis föreslår EBU att regeringen uppdrar åt angivna myndigheter att med rådgivande uppgifter både i planerings- och krisskedet stödja myndigheterna på energiberedskapens område.

18.4 Regional och lokal nivå

EBU:s överväganden beträffande den regionala och lokala nivån har i viss utsträckning tidigare i betänkandet berörts i kapitel 9 och kapitel 12.

l8.4.l Länsstyrelsen Länsstyrelsens lekmannastyrelse har i stor utsträckning att avgöra övergripande och principiella frågor inom samhällsplaneringens område. Styrelsen sammansätts av företrädare för politiska partier, intresseorganisationer och näringsliv. Lekmannastyrelsen bör enligt EBU:s mening beträffande energiregleringar fatta övergripande beslut som berör länet. Enskilda frågor kan hänskjutas till styrelsen då de är av principiell natur. Länsstyrelserna svarade under krisen 1973/74 för ransoneringen av drivmedel inom länen. Förutom denna uppgift bör länsstyrelserna ges ökat ansvar för energifrågorna (ej elkraftförsörjningen) i länet genom att regleringsfrågor i görlig mån delegeras från central nivå. SIAR föreslår att ett särskilt råd för samordningen av energiberedskapen på den regionala nivån bör övervägas. Ett sådant råd skulle i första hand verka för en samordning mellan de regleringar på oljeområdet som ankommer på länsstyrelsen och regleringsâtgärder rörande elkraften som administreras av elområden och elblock (se följande avsnitt). EBU finner det emellertid inte befogat att inrätta ett särskilt råd på den regionala nivån då enligt utredningens mening en betryggande samordning kan komma till stånd inom ramen för länsstyrelsen och genom samråd med organen på elkraftområdet. De förändringar i länsstyrelsernas roll i samband med en kris som följer av EBU:s förslag (se kapitel 12) innebär framför allt att länsstyrelserna

EBU:s förslag beträffande organisationen 535

w övertar av ärenden rörande extratilldelning (och ev. behandlingen vad avser eldningsolja till medelstora förbruöverförbrukningsavgift) kare — blir besvärsinstans beträffande jämkning, ansökan om extratilldeloch beslut om överförbrukningsavgift rörande stadsgas och ning fjärrvärme - av elkraft i genom sin planeringsenhet följer konsumtionsregleringen länet i kontakt med berörda elblockchefer - får ett utökat ansvar för den regionala krisinformationen.

sakkunniga från t. ex. skogsområdet till Vid krigsorganisation knyts försvarsenhet. Även i en fredskris behöver länsstyrelsen länsstyrelsens tillföras beträffande de aktuella förbrukarområdena industri, sakkunskap etc. och för detta ändamål kan till länsstyhandel, jordbruk, transporter relsen behöva med kunskap om dessa områden. knytas representanter Det kan således bli aktuellt med representation både från myndigheter länsarbetsnämnd osv. och från näringslivet. Samråd som lantbruksnämnd, berörda elblockchefer måste förekomma beträffande åtgärder för med konsumtionsreglering av elkraft i regionen. Detta är speciellt angeläget för elblock endast undantagsvis övereftersom de geografiska gränserna och har olika ägarstruktur. l ensstämmer med länsgränserna, företagen och i vilken form samrådet behöver formaliseras bör vilken utsträckning ankomma på varje länsstyrelse att själv avgöra. måste EBU:s mening ha stor frihet att utforma Länsstyrelsen enligt efter de förhållandena. Beträffande länskrisorganisationen regionala behov m. m. hänvisas till kapitel 9. styrelsens av att disponera personal

18.4.2 Elomráden och elblock

Under 1973/74 var SERN formellt enda myndighet under oljekrisen när det gällde regleringen av elkraftförbrukningen. Emellertid regeringen delar av kraftindustrins krigsorganisation, främst elblocken, fungerade som SERN:s lokala organ i denna verksamhet. men utan att ha formell myndighetsstatus. Inte heller elområdena (ingår i krigsorganisationen)

och elleverantörerna hade myndighetsstatus. EBU anser det nödvändigt att regionala instanser med myndighetsstatus också elkraftsidan dels för att kunna från EFN skapas på decentralisera vissa myndighetsfunktioner, dels för att elleverantörerna skall få en regional förankring. Elområdena skulle som myndighet ges uppgift att i första hand verka som samordnande och rådgivande organ men icke vara besvärsinstans. Elblocken skulle kunna ges samma uppgift som elområdena ovan och dessutom funktionen som besluts- och enligt besvärsinstans (jfr avsnitt 12.4.5.2). På grund av elkraftsektorns speciella tekniska och administrativa uppbyggnad kan man svårligen inordna elfrågorna i länsstyrelsens organisation. inom länet måste dock säkerställas En totalsyn på energifrågorna under fredskriser, varför ett nära samarbete mellan elblock och läns-

styrelse är nödvändigt.

536 EBU.s _förslag beträffande organisationen

REGERINGEN

ÖEF ———————— ÖEF Energi_

. __ _ _ inâräiavdeflning v e ning or

avdelnmgen övrig försörjning

- Kraftproduktion +_ Matefialférsérjning Konsumtionsreglering

ELFÖRSÖRJNINGSNÄMNDEN I fred sker planeringsverksamheten inom Vattenfall Repr. för kraftindustrin (Vattenfall, CDL, SEF, KVF, VVF)

Försvars- Samordningsavdel ni ng avdelning

l

Driftbyrân Elområden _ l Konsu mtionsby rån

:ianTs\§/rrtilred

E lbl ock l Reparationsbyrån Elleverantörer

Figur 18.3 Förslag till krisorganisation inom Allmänna byrån elkrafto mrådet.

Från Vattenfall och CDL framfört förslag till organisation för elsidan framgår av figur 18.3. EBU föreslår att Vattenfall ges i uppdrag att utreda den regionala organisationen på elsidan. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

18.4.3 Lokala organ

EBU föreslår i kapitel 12 att lokala organ ges utvidgade i en uppgifter fredskris. Kristidsnämnden bör bl. a. arbeta med extra m. m. tilldelning av eldningsolja avseende mindre förbrukare. Gas- och värmeleveranserna faller inom ramen för den kommunala förvaltningen medan elkraftförsörjningen handhas av företag med olika ägarstruktur. Det bör ankomma på kommunerna att överväga behov av och former för lokal energisamordning i kristid. Samordningen bör anpassas efter de lokala förhållandena t. ex. kommunens storlek. Kommunen bör göra upp en beredskaps-

EBU:s förs/ag beträffande organisationen 537

plan för energikriser i fred. En sådan planläggning bör lämpligen utgöra en del av den kommunala energiplanering som omnämns i prop. 1975:30 (s. 341) och som skall göras till föremål för en särskild utredning.

18.5 Resursbehov

18.5.1 Krisförvalrniizg EBU har inte gjort en närmare analys av resursbehoven för den föreslagna Medelsbehoven blir helt avhângiga en eventuell kris krisförvaltningen. och och härav följande krav på utbyggnad av inriktning omfattning organisationen. Det torde emellertid stå klart att resursförstärkningar jämfört med dem som medgnvs under krisen 1973/74 kan bli nödvändiga om en liknande kris skall kunna klaras med de målsättningar som uppställdes vid den tidigare krisen. l avsnitt l 8.5.2 föreslås viss resursförstärkning av sektormyndigheterna Denna förstärkning bör göra det möjligt för redan på planeringsstadiet. att bl. a. genom utredningsmässiga förberedelser nå en dessa myndigheter sådan beredskap att de kan klara sina rådgivande uppgifter i en kris utan större ytterligare tillskott av medel. En total av resursbehoven för en krisförvaltning är inte beräkning möjlig att utföra på detta stadium. Det torde vara lämpligt att chefen för den föreslagna energiregleringsvid ÖEF i en kris blir chef för BrK. Med byråledning samt all byrån från sektion II bildas grunden till ett personal energiregleringsbyråns bränslekontor (figur 18.2) med följande arbetsuppgifter:

Enhet för planering

Planeringssektion statistikuppföljning. samordningsfrågor med Ransoneringsförberedelser, ÖEF och sidoordnade regleringsmyndigheter m. m.

Kontrollsektion av flytande bränslen, ransoneringskontroll m. m. Inventering

Enhet för reglering

lndustrisektion m. m. Tilldelning av eldningsoljor. gasol och stadsgas till etorkonsumenler

Oljesektion oljeransoneringsfrågor, kontakter och förhandlingar med olje- Speciella handeln m. m.

538 EBU.s _förslag beträffande organisationen SOU I975:60

Allmänna sektionen

Tilldelning för uppvärmning av småindustrier, småhus flerfamiljshus, m. m.

Enhet för administration

Administrativa sektionen

Personal, lokaler, materiel, tryckerifrågor, registratur, växel, skrivcentral m. m.

Juridisk sektion

Meddelanden, cirkulär, remisser, besvär m. m.

lnformationssektionen

Pressreleaser, pressklipp, massmediakontakter, distribution av meddelanden, cirkulär m. m., intern och extern information m. m. Extern erfordras personal bl. a. för en telefonpanel. Ett 50-tal personer kan således behövas för att bemanna BrK. Under krisen 1973/74 anslogs för dåvarande BN ca 1,2 milj. kr, varav för direkta lönckostnader ca 550 000 kr. En ytterst grov uppskattning ger vid handen att initialkostnaderna för BrK under motsvarande förhållanden skulle vara något högre eller ca 1,5 milj. kr.

18.5.2 Planerande organisation

Utredningen har visat att vid krisen 1973/74 avsevärda besparingar beträffande tid och arbete vid de medverkande hade myndigheterna kunnat göras om man hade stått bättre förberedd inför krisen. Det är därför EBU:s mening att betydande i en eventuell besparingar kommande kris kan göras om i sammanhanget förhållandevis ringa belopp satsas på den fredstida planerande verksamheten. Resursbehoven beträffande planeringsskedet gäller i första hand ÖEF och TN. Även JN och sektormyndigheterna behöver viss resursförstärkning. Beträffande elkraftsidan har en beräkning för både centrala, och regionala lokala organ gjorts. Denna beräkning innefattar emellertid inte någon uppdelning på den andel som bör bestridas av kraftindustrin den del som bör respektive finansieras med statsmedel. Övriga regionala och lokala organ synes ha möjligheter att genomföra sin planering inom nuvarande resursramar. Inte heller beträffande den fredstida planerande organisationen har F.BU haft möjlighet att göra en fullständig beräkning av de tillkommande behoven av resurser som föranleds av utredningens EBU har dock förslag. gjort en översiktlig beräkning av resursbehoven.

EBU.s förslag beträffande organisationen 539 sou 197550

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, energiavdelrtingen

EBU:s medför att ÖEF ges ett utvidgat ansvar med organisationsförslag tillkommande arbetsuppgifter. Dessa tillkommande uppgifter åtföljande vitt skilda samhällssektorer kommer att ställa stora krav på som berör vid Behovet av samråd och diskussioner sakkunskap energiavdelningen. nivå med företrädare för näringslivet och organ inom förvaltpå hög ningen ställer också höga krav på de ansvariga tjänstemännen. Ökande internationella t. ex. inom lEA och det nordiska engagemang, ställer likaså krav berörd personal vid den samarbetet, speciella på för energireglering. För vissa utredningar och tjänster föreslagna byrån måste även ges möjlighet att anlita utomstående energiavdelningen Dessutom behövs förstärkta möjligheter att köpa tjänster i form expertis. och Utbildning och övning av av ADB-bearbetningar statistikuttag. kommer likaså att behöva intensifieras. personal Det ankommer på ÖEF att initiera och lämna bistånd vid uppbygg-

naden av regleringsorganisationen t. ex. vad gäller sektormyndigheterna. bedömas som mycket tidskrävande. En Detta arbete måste inledningsvis fortlöpande anpassning till förändringar i omgivningen måste ske, således efter det att en samverkan mellan berörda organ även fungerande

uppnåtts. Stora både kvalitativt och kvantitativt, på insatser kommer krav, att ställas energiavdelningen vid ÖEF. således i planeringsskedet på Behovet av en förstärkning gäller huvudsakligen den av EBU föreslagna Som av avsnitt 18.3.1.3 föreslås denna energiregleringsbyrån. framgår här benämnda sektion I och sektion ll av vilka byrå bestå av två sektioner även i kris kvarstå vid energiavdelningen den ena, sektion I, avses att Il skall ut och bilda stommen i ett krisorgan, BrK. medan sektion brytas Båda dessa sektioner bör förestås av en kvalificerad handläggare. Den tillkommande kostnaden för avdelningsledning och för energiberäknas enligt följande sammanställning. Nu befintliga regleringsbyrån vid bränsleregleringsenheten har markerats inom parentestecken tjänster samt utan angivande av kostnad (kronor).

Ledning 1 chef 135 309 l biträde 58 669 193 978

(1 byråchef) l biträde 58 669 Summa 58 669

.Sektion I l Chet 123115 l handläggare l0l 649 (l förste byråsekrcterare) (l kansliskrivare) Summa 224 764

540 EBU:s förslag beträffande organisationen

Sekrion II l chef 123 115 2 handläggare 203 298 (l byrådirektör) (l första byräsekreterare)

Samtliga löner har beräknats efter 1976 års lönenivâ inklusive 33 procent lönekostnadspålägg. För genomförande av den av EBU föreslagna värmetaxeringen av landets fastigheter bör dessutom värmeteknisk expertis tillföras energiregleringsbyrån i enlighet med vad som anges i kapitel l l. Arbetsuppgifterna vid energiavdelningens andra byrå. bränslebyrån, berörs beträffande endast planeringsskedet perifert av EBU:s förslag varför några ytterligare medel för denna inte upptagits. För ÖEF i övrigt, dvs. vissa ökade kostnader för styrelsen och för utbildning m. m., beräknas ett tillskott av 50 000 kr bli nödvändigt. Totalt behöver ÖEF således för budgetåret 1976/77 tillföras ca 1 130 000 kr som en följd av EBU:s Kostnader för förslag. informations- och sparkampanjberedskap och för värmetaxering ingår ej i ovanstående belopp (se kapitel l 1 och 15).

Transportnämnden

Beträffande det resurstillskott som erfordras för TN:s del har följande beräkningar enligt ovanstående förutsättningar rörande lönekostnader gjorts (kronor).

2 ltandläggare . 190 21 1 l biträde 60 Summa personalkostnader (avrundat) 250 000 Konsultkostnader. utbildning vid länsstyrelser etc. 500 000

Totalt TN budgetåret 1976/77 (avrundat) kr 1 300 000

Sedan engångsåtgärderna beräknas de ökade vidtagits årskostnaderna uppgå till 400 000 kr. (Se även kapitel 10).

EBU.s förslag beträffande organisationen 541

Sektormyndigheter Behovet av resurstillskott vid JN och sektormyndigheterna kan i grova drag uppskattas enligt följande. Framförallt krävs här konsultassistans. Då behovet av konsulttjänster minskar eller upphör kommer resursbehovet i motsvarande utsträckning att minska.

Resursbehoven vid respektive sektor-myndighet (kronor):

SINI) 250 000

Organ inom eIkraft0mradet

I fråga om elkraften kan EBU endast redovisa en kostnadsuppskattning som gjorts inom kraftindustrin. Enligt vad som sagts ovan redovisas inte särskilt den del av kostnaderna som bör finansieras med statsmedel. Denna fråga bör bli föremål för vidare utredning. grova uppskattning av resursbehovet och kostnader uppgjord Följande inom kraftintlustrin grundar sig på EBUzs förslag till organisation. arbetsoch handläggningsformer för planeringsskedet. Angivna siffror fördelning avser fortvarighetstillstånd”, alltså ej uppbyggnadsskedet direkt efter de ikraftträdande då större resursinsatser kan erfordras nya bestämmelsernas tillfälligt. Omfattningen härav beror på anslagen tid för uppbyggnadsskedet. på elkraftsidan förutsättes ske helt inom Planeringsverksamheten kraftindustrins ram och med utnyttjande av berörda företags och organisationers resurser eftersom planeringsuppgifternu endast i personella undantagsfall innebär heltidsengagemang.

Ärligt Årskost nad resursbehov kronor manår

52 Totalt 65 8 000 000

l:BU för en beräkning av resursbehoven för anser sig sakna underlag den regionala och lokala nivån i övrigt. för att förbättra energiberedskapen har inte sällan nära Åtgärder samband med de åtgärder som allmänt inom olika delar av samhället vidtas för att minska förbrukningen av energi. Detta torde ha giltighet

542 EBUJs förslag beträffande organisationen

inom hela den här behandlade organisationen men kanske särskilt beträffande sektormyndigheterna. Den verksamhet som av EBU föreslås initierad vid sektormyndigheterna skulle, rimligen med hänsyn till behovet att allmänt spara på energi, ändå i viss utsträckning fått påbörjas. De av EBU som nödvändiga bedömda resurstillskotten för energiberedskapen bör därför ses mot bakgrund av alt de redan i normallägel skulle kunna ge ej obetydliga bidrag till strävandena mot i energisparzmde samhället. EBU föreslår sammanfattningsvis att för handläggning av de uppgifter som följer av utredningens förslag rörande planeringen för energiberedskapen för budgetåret 1976/77 följande tillförs särskilda myndigheter medel:

Medel för informationsberedskapen, statistik på transportomrâdet och för värmelaxering av fastigheter ingår inte i ovanstående belopp.

sou 1975:60

19 Prisclearing för oljeprodukter

19.1 Tidigare erfarenheter

Under andra världskriget kom prisclearing till stånd på ett tidigt stadium beträffande en del för folkhushållningen viktiga importvaror såsomjärn, kol, konstgödsel. Syftet var att åstadkomma en utjämning av antingen vid från olika länder eller av importpriserna och Gif-priserna import på motsvarande varor. Riksdagen förelades proposition inlandspriserna om prisclearing år l94l. Det anfördes i propositionen att det i och för sig var önskvärt att

genomfördes på frivillig väg mellan importörerna själva, men prisclearing ofta blev det nödvändigt för staten att medverka på ett eller annat sätt. l hand förordades avtal mellan vederbörande statliga myndighet och första eller deras organisationer. Om importörerna var många, kunde importörer bli att som villkor för import föreskriva att det dock nödvändigt måste deltaga i det fastställda prisutjämningsförfarandet. importören Detta kunde kombineras med beslut om beslag av befintliga, tidigare förråd inom landet. För disposition skulle i så fall lzigerhållaanskaffade ren betala clearingavgift till clearingkassan. Riksdagen godkände proposimen betonade önskvärdheten av frivilliga överenskommeltionens förslag ser. fram om priscleziringen. Där anfördes År l942 lades en ny proposition bl. a. att (PKN) och försörjningskommissionerna priskontrollnämnden ansåg att erfarenheterna av systemet var goda. var Clearingkassor inrättades då Clearingen inledningsvis frivillig. När clearingen blev vanligen hos vederbörande importorganisation. kassan hos den kristidsmyndighet som hade den tvångsmässig inrättades med handels- och prisregleringen för den huvudsakliga befattningen Vissa normerande direktiv meddelades beträffande de aktuella varan. inbetalningar bildade kassorna. genom frivilliga fanns för t. ex. _iärnvaron bomull och cellull. Frivilliga clearingkassor kemikalier, hampa. Kassorna anknöts till bl. a. kolonialvaror, hårdfibrig Jernkontoret. Svenska bomullsfabrikantföreningen. Svenska råvaru- och PKN var i första hand avtalspart för importföreningen för kemikalier. för t.ex. stenkol. koks och staten. Tvångsvis clearing genomfördes kolbriketter med en kolclearingkassa hos bränslekommissionen (BK). förekom också för ett flertal jordbruksprodukter. flytan- Tvångsclearing

544 ‘

Prisc/earing/br 0./jeprodukter SOU 1975160

de bränslen och Smörjmedel. Kolclearingkzissan vid BK inrättades för att

reglera cif-priserna vid import av stenkol, koks och kolbriketter. Kassans behållning, som tidvis var betydande, togs senare i anspråk bl. a. för täckande av förluster inom vedclearingkassan. Clearingkassan för flytande bränsle användes dels för utjämning av priserna på bensin och andra mineraloljor, dels för att skapa enhetliga, efter bränslevärde bestämda försäljningspriser för samtliga flytande bränslen, importerade och inhemska. De flesta clearingkassor som regeringen inrättade fick vid sin tillkomst ett visst belopp till sitt förfogande som förlagskapital. Kassornas verksamhet skulle drivas så att in- och utbetalningar i stort sett täckte varandra. Strävan skulle alltså vara att göra kassorna i huvudsak Man kunde dock inte undvika att vissa kassor gick med självförsörjande. vinst och vissa andra med förlust. Redan vid årsskiftet 1945/46 hade flera av kassorna avslutat sin verksamhet. Rörande av eventuellt dispositionen kvarvarande tillgångar meddelade Kungl. Maj:t vid fullständig avveckling bestämmelser i varje särskilt fall.

Ransoneringslagens bestämmelser

Allmänna ransoneringslagen (1954:280) innehåller i §§ 4-7 bestämmelser om särskilda avgifter. För att utjämna priserna på förnödenheter av samma eller likartat slag, som införs till landet, eller på förnödenhet, som införs till landet och förnödenheter av samma eller likartat slag, som frambringas eller tillverkas inom landet, kan regeringen om erfordras för att tillgodose behovet av förnödenhet bestämma om prisclearing. Förnödenheten måste dock vara av vikt för t. ex. befolkningen eller produktionen. Regeringen kan då bestämma att clearingavgift skall erläggas och clearingbidrag utgå för förnödenhet som importeras till, frambringas eller tillverkas inom landet. Avgifterna och bidragen kan också avse förråd som finns i landet.

Regering och riksdag bestämmer om hur ett eventuellt överskott skall användas. Vidare få regeringen, enligt §7, meddela de närmare föreskrifter som kan behövas.

19.3 Utvecklingen under hösten och vintern 1973/74

19.3. l Prisutvecklingen

I samband med händelserna i Mellersta Östern under hösten 1973 och den minskning i råoljeproduktionen som genomfördes av vissa oljeproducerande länder uppstod knapphet på råolja och färdigprodukter i bl. a. Västeuropa. Denna obalans mellan utbud och efterfrågan kom att återspeglas i de noteringar som sker i Platt’s Oilgram avseende Rotterdam. Prisuppgifter i tabell l9.l ger en uppfattning av den våldsamma prisutveckling som ägde rum under hösten 1973.

Prisclearing för oljeprodukter 545 Tabell 19.1 Prisutveeklingen för olja hösten 1973

Rotterdamnoteringarna har tidigare ansetts återspegla priset på s. k. spot-laster, dvs. prisbilden för en marginell marknad. Denna marknad hade före krisen varit en överskottsmarknad med relativt låga priser i förhållande till priser enligt stabila långtidskontrakt. Vissa svenska oljeföretag, framför allt företag utanför de internationella oljekoncernerna, har tidigare kunnat utnyttja denna marginalmarknad på ett fördelaktigt sätt. Dessa ”Rotterdamberoende” företag har tillsammans en relativt stor andel av den svenska oljemarknaden. Därför riskerade man på grund av de höga internationella priserna dels svårigheter att importera behövliga oljeprodukter, dels möjligheten att den inhemska prisnivån etablerades på en Rotterdamnivå. I så fall skulle de större internationella oljeföretagen kunna göra oskäliga vinster i ett pressat försörjningsläge. Dessutom skulle en sådan prisutveckling drabba de slutliga förbrukarna och den inhemska ekonomin hårt. Mot denna bakgrund beslöt regeringen den 19 oktober 1973 att med omedelbar verkan införa krav på särskild förhandsanmälan innan prishöjningar fick ske på motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. Beslutet innebar att oljebolagen och andra importörer inte utan tillstånd fick höja sina priser förrän en månad efter anmälan till SPK. Syftet med anmälningsförfarandet var att hejda prisutvecklingen och få ett grepp om de faktorer som styr den inhemska prisnivån avseende oljeprodukter. De mindre oberoende företagen undantogs från detta krav med hänsyn till sin speciella prissituation, varför i viss utsträckning två prisnivåer bildades under november. Under november och december 1973 förde oljebolagen fram krav på prishöjningar. Samtidigt förvärrades försörjningskrisen. Man kunde konstatera ökat importbortfall. För att i detta läge ge det allmänna ett fastare grepp över prisutvecklingen beslöt regeringen i början av december att ersätta anmälningsförfarandet med en mera direktform av prisreglering. Med stöd av 2§ prisregleringslagen bemyndigades SPK att fastställa högstpriser för bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Vid fastställandet av högstpriserna skulle SPK beakta prisläge och prisutveckling i övriga jämställda importländer liksom även reella kostnadsförändringar i råoljepriser och frakter. I flertalet västeuropeiska länder hade i det läget, december, införts prisreglering och maximipriser. Västtyskland var ett av de få länder som tillämpade fri prissättning. Detta medförde också kraftiga prishöjningari landet. 35

546 Prisclearing_för 0_I/eprodukter

Den 20 december 1973 meddelade regeringen att den beslutat sätta högstpriser på bensin och olja samt införa ett system för utjämning av prisskillnader mellan import och hemmamarknad för att förhindra att de högt uppskruvade världsmarknadspriserna slog igenom i de inhemska priserna. De nya priserna tog hänsyn till vissa kostnadsökningar via frakter och ráoljepriser som bolagen fatt vidkiinnas. aviserades Samtidigt ett clearingsystem för import fr. 0. m. den l januari l974. Genom det s. k. Teheranbeslutet i slutet av december 1973 fastställde OPEC-länderna självständigt de posted prices” för råolja som ligger till grund för bestämningen av den royalty plus skatt som ol_ieföretagen får betala producentlandet. Posted price för Arabian Light fastställdes till 11,651 dollar per fat fr. o. m. den 1 januari l974. Posted price för Nigerian Forcados sattes till 14,691 dollar per fat. Man hade tidigare utgått från att oljeföretagens faktiska kostnader utgör posted prices delad med faktorn 1,4. Det innebar en kostnad i producentlandet för Arabian Light på 8,33 dollar per fat. 1 stort kunde den kostnadsökning som drabbat oljeföretagen den l januari beräknas till ca 120 kr per m3. Feheranbeslutct medförde krav från bolagen på justering av högstpriserna. Den 29 januari meddelades nya högstpriser på bensin och olja anpassade till det nya råoljepriset. Höjningen avvägdes så att det nya råoljepriset tilläts slå igenom helt på bensin (12 öre/l). För eldningsolja l -l begränsades höjningen till 80 kr/m3 medan den tjocka cldningsoljzin höjdes med 144 kr/m3 för att få en prisrelation mellan eldningsoljorna som överensstämde med världsmarknadspriset på dessa produkter. Någon höjning av oljehandelns marginaler förekom inte. Samtidigt meddelades att clearing införts. 1 tabell 19.2 jämförs olika länders priser i slutet av januari l974.

Tabell 19.2 Oljepriserna (inkl. skatter och avgifter) i olika länder ijanuari 1974

Från och med januari började Rotterdamnoteringarna falla för framför allt eldningsoljor. Detta framgår av tabell 19.3. Den 26 april 1974 beslöt regeringen slopa clearingsystemet och ändra högstpriserna. Sänkningen av priserna på eldningsolja och motorbrännolia utöver clearingavgiftens bortfall motiverades med fallande världsmarknadspris. Vidare hänvisades till förbättrat kostnadsläge pga. sänkning av

Prisc/earing för oljeprodukrer 547 Tabell 19.3 Prisutvecklingen för olja första halvåret l974

dollarkursen med ca 10 procent sedan den 30 januari. En viss prishöjning på bensin medgavs också under åberopande av världsmarknadsprisernas stigning.

19.3.2 OEFIS inképxverksamhet l föregående avsnitt har redovisats den våldsamma prisutveckling som ägde rum under hösten och vintern 1973/74. Under hösten diskuterades olika möjligheter att tillföra landet dyra, men för landets försörjning viktiga, oljelaster utan att den inhemska prisnivån behövde ändras drastiskt. Bl. a. diskuterades möjligheten att slussa dyra laster ut på den svenska marknaden via ett särskilt statligt eller av oljeföretagen gemenunderskott - skulle samt ägt bolag. Bolagets (köpa dyrt sälja billigt) regleras i efterhand genom en särskild avgift. Från SP1 fördes tanken fram att oljehandeln skulle äga bolaget, ta upp lån i bank för underskottet under krisen och själva internt ta ut avgift i efterhand för underskottets reglering. Regeringen meddelade den 6 december I973 att man beslutat ställa 200 milj. kr till ÖEF:s förfogande av den rörliga kredit pâ 350 milj. kr (f. n. l 000 milj. kr) som regeringen kan disponera i bl. a. en situation som är av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Medlen skulle användas för inköp av oljeprodukter. Till ÖEF skulle knytas personer som hade särskild sakkunskap inom oljeområdet. Dessa personer skulle ha hand om inköp för statens räkning från utlandet av oljeprodukter för vidare försäljning på den svenska marknaden. Det konstaterades också att man för att förbättra tillförseln av oljeprodukter kan behöva betala ett importpris som väsentligt överstiger den inhemska prisnivån. Därför meddelades att regeringen övervägde införande av en clearingavgift. Krediten höjdes under december till 300 milj. kr. I början av år 1974 fick regeringen bemyndigande att utvidga oljekrediten upp till 650 milj. kr och dessutom medge att avtal om köp av råolja och oljeprodukter därutöver fick ingås inom en ram av l 350 milj. kr. Inom ÖEF tillskapades en särskild arbetsgrupp för oljeköp. ÖEF köpte oljeprodukter i eget namn och förmedlade dessutom köp.

548 Prisclearing för 0!/eprodukter

19.3.3 Clearingsysremet Genom kungörelse den 28 december 1973 (SFS 1973:1317), som utkom av trycket den 25 januari 1974, införde regeringen med stöd av allmänna ransoneringslagen ett clearingsystem för vissa oljeprodukter. Syftet härmed var att genom bidrag från en elearingfond, som finansierades genom clearingavgifter, möjliggöra för landets försörjning betydelsefull import till priser, som ej rymdes inom den fastställda högstprisnivån. Det överpris importörerna i vissa fall måste betala fördelades genom elearingavgifterna lika på förbrukarna, oavsett i vilket bolag de var kunder. Regeringen utfärdade särskilda föreskrifter om förvaltningen av den clearingfond för olja som skapades. Vidare inrättades en clearingnämnd för prövning av ärenden om clearingbidrag.

Rörlig kredit Clearingbidragen finansierades som förut nämnts genom elearingavgifter. Avgiften uttogs på leveranser eller förbrukning fr. 0. m. februari 1974 och inbetalades före utgången av närmast följande månad, vilket innebar att clearingavgifter blev disponibla för utbetalning av bidrag tidigast under april. För att täcka clearingnämndens omedelbara medelsbehov beslöt Kungl. Majzt den 18 januari att som förskott för utbetalning av clearingbidrag ställa högst 200 milj. kr till förfogande från fjortonde huvudtitelns förslagsanslag till oförutsedda utgifter. Beloppet skulle återföras till anslaget så snart avgiftsinkomsterna medgav detta eller en rörlig kredit för ändamålet kunde disponeras i riksgäldskontoret. Enligt riksdagens skrivelse den 14 mars 1974 bemyndigades Kungl. Maj :t att till clearing för oljeprodukter disponera en rörlig kredit om 600 mil_i. kri riksgäldskontoret. Kungl. Majzt förordnade den 22 mars 1974 att clearingnämnden av denna kredit tills vidare fick disponera högst 200 milj. kr. Den rörliga krediten behövde inte till någon del tas i anspråk.

A vgifter Clearingavgift togs ut av riksskatteverket (RSV) i anslutning till energiskattens uppbörd. Uppbördsbestämmelserna följde således förordningen (1957:262) om allmän energiskatt. Ett sådant samordnat uppbördssystem ansågs enkelt och billigt och krävde inga utökade resurser hos RSV.

Avgift erlades för a) bensin avsedd för motordrift. dock e_i flyg- och reabensin. (ll öre/1) samt b) motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja (40 kr/m3) 1 samband med deklaration till RSV en gång per månad (energiskatten redovisas var tredje månad, dvs. clearingavgiften betalades in med kortare mellanrum för att medge snabb självförsörjning i kassan) fick avdrag

Prisclearing för ol/eprodukler 549

göras för a) det som försålts/förbrukats och som redan avgiftsbelagts b) återgång av köp c) export d) det som försålts eller förbrukats vid anläggning som är lagringspliktig enligt förordningen (1957:343) om oljelagring m. m. (dock ej för bränsle till uppvärmning av bostäder) e) bunkerolja för utrikes sjöfart.

Bidrag Bidrag kunde utgå till återförsäljare, som efter utgången av år 1973 till riket infört bensin, motorbrännolja, eldningsolja eller bunkerolja. Bidrag utgick således endast för importerade färdigprodukter, dvs. i princip inte för köp från svensk depå. För att hålla systemet inom rimliga ekonomiska ramar uteslöts sådana storförbrukare från systemet som var tvångslagringspliktiga enligt oljelagringsförordningen. Bidrag kunde högst utga med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan a ena sidan importörens kostnad för varan och a andra sidan för varan gällande högstpris minskat med clearingavgift, energiskatl, skatt enligt förordningen (1961:372) om bensinskatt och avgift till Stiftelsen Petroleumindustrins Beredskapsfond. Fråga om bidrag skulle prövas av clearingnämnden. Bidrag fick enligt 10 § iclearingkungörelsen beslutas även innan slutligt avtal om leverans träffats. Enligt kungörelsen skulle nämnden vid sin prövning särskilt beakta a) importaffärens betydelse från försörjningssynpunkt b) inköpskostnadens rimlighet i förhållande till den inhemska prisnivån c) skälen till inköpskostnadens storlek. Nämnden fick inte ge ut mer i bidrag än vad som kunde flyta in i form av clearingavgifter. Besvär kunde föras hos Kungl. Maj :t. Nämnden fick meddela närmare bestämmelser.

Nämnden l nämnden ingick representanter för oljebranschen, den prisvårdande myndigheten (SPK), BN samt riksdagen. Nämnden hade ett kansli på cirka fem anställda med en av Kungl. Majzt förordnad kanslichef. Nämnden knöts administrativt till ÖEF. Nämnden var dock ett självständigt organ med egen beslutanderätt och instruktion. Nämnden utfärdade vissa kompletterande föreskrifter. Vid -beräkning av bidrag utgick nämnden från cif-pris plus hamnavgift, kostnadsbidrag med 25 kr per m3 för eldningsolja 172, 18 kr per m3 för eldningsolja 3-5 och I40 kr/m3 för bensin. Kostnadsbidraget skulle täcka viss del av erforderlig marginal för kostnader i Sverige (transporter, försäkringar, marknadsföring, administration, ränta på kapital 0sv.). Bidraget kunde i stort sägas utgöra 50 procent av sedvanlig marginal. Det högstpris som

550 Prisc/earingfdr 0!/‘eprodukrer

nämnden clearade mot var priset fr. o. m. den 30 januari 1974 oberoende om försäljning skett av januariimport före denna dag. Nämnden hade som riktgivande värde (tak) för importpriserna Rotterdamnoteringarna. Nämnden föreskrev också visst kontrollförfarande så att man i efterhand kunde kontrollera att t. ex. bidrag ej utgått till på leveranser lagringspliktiga förbrukare. Bidragsgivningen till bostadsuppvårmningen medförde speciella avgränsnings- och kontrollproblem, speciellt avseende kraftvärmeverk som producerar såväl värme (bidrag) som elkraft (ej bidrag). Nämnden kunde inte medge bidrag för import av råolja. AB Nynäs-Petroleum erhöll dock, efter ansökan direkt till Kungl. Maj it, visst bidrag för sin råoljeimport under perioden januari-april 1974.

Resultat

Clearingavgiften slopades med april månads utgång. Bidrag kunde sökas för import före den l maj. Nämnden avvecklade successivt sin verksamhet under sommaren och hösten 1974 och upphörde helt med november månads utgång. Då hade clearingen i stort fått följande omfattning:

Milj. kr

1 1975 års budgetproposition har föredragande departementschefen räknat med en slutlig behållning på fonden på ca 33 milj. kr. Med tillämpning av 19 § förordningen (l959z92) om förfarande vid viss konsumtionsbeskattning kan slutligt beslut om clearingavgifter meddelas fram till utgången av år 1975. Det innebär att avgifter kan komma att restitueras under samma tid. Restitution bör, enligt departementschefen, betalas ut från clearingfonden. För ändamålet reserveras 1 milj. kr. Efter år 1975 och till ingången av år 1979 kan clearingavgifter komma att flyta in genom beslut om efterdebitcring. Dessa medel föreslås tillföras clearingfonden. Departementschefen föreslår vidare att clearingfonden för olja utnyttjas för ändamål som är av betydelse för att stärka försörjningsberedskapen inom energiområdet t. ex. inköp och lagring av fasta och flytande bränslen. Det bör, sägs det, ankomma på regeringen att efter förslag från ÖEF besluta om användningen av fondmedlen. Riksdagen har godkänt förslagen.

Prisclearing .för oljeprodukrvr 55]

16.4 Clearingnämndens erfarenheter

i maj l974 åt clearingnämnden att dokumentera Kungl. Maj :t uppdrog och utvärdera erfarenheterna från clearingen av oljeprodukter. Nämnden överlämnade den 20 september 1974 en promemoria i frågan till Beträffande avgiftsfrågan så hade nämnden samhandelsdepartementet. rim med RSV. Chefen för handelsdepartementet har överlämnat promemorian till EBU för beaktande vid utredningens överväganden.

A vgifter lagringsskyldiga kraftvärmeverk var registrerade för energiskatt. Samtliga Däremot var ett betydande antal lagringsskyldiga hetvattencentraler icke var till nackdel i de fall där registrerade för energiskutt. Registreringen värmeverket under den period avgiften togs ut köpt mindre kvantitet olja än verket förbrukat. Detta var i hög grad fallet beträffande kraftvärmeverken. vilkas ingående lager den l februari i regel täckte förbrukningen under de tre månader avgiften togs ut. i beskattningseffekt mellan registrerade och För att ernå likställighet förbrukare föreslår nämnden i samråd med RSV att i ett oregistrerade framtida clearingsystem alla förbrukare erlägger clearingavgift på inköp. Detta att deklarationsförfarandet för förbrukare såvitt gäller innebär, och återförsäljare kan clearingavgifter slopas och att endast tillverkare vara registrerade som avgiftsskyldiga. Nämnden redovisar i enlighet med detta ett förslag till ändring i clearingkungörelsen.

Värmeverken Av den värme som produceras vid värmeverken gäller som tumregel att ca 70 procent används för uppvärmning av bostäder. Det innebar, att clearingavgiften utslagen på hela värmeproduktionen uppgick till ca 70 procent x 40 kr = 28 kr per m3 olja. De lagringsskydliga värmeverken belastades härigenom mindre hårt än de icke lagringsskyldiga verken, som i likhet med övriga icke lagringsskyldiga oljeförbrukare betalade clearingavgift oavsett användningsändamålet och alltså även för uppvärmning av exempelvis skolor, sjukhus och andra sociala inrättningar, kontor samt affärs- och fabrikslokaler. Nämnden anser det vara Önskvärt att denna olikhet i beskattningseffekten mellan lagringsskyldiga värmeverk å ena och icke lagringsskyldiga värmeverk och förbrukare å andra sidan elimineras. Nämnden föreslår att i ett framtida clearingsystem de lagringsskyldiga värmeverkens avgiftsskyldighet omfattar icke blott bostadsuppvärmning utan all uppvärmning av byggnader_

Ku nd_ för/u srer Enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt, § 24, mom. 2 d), får skattskyldig i deklarationen efter prövning av RSV göra avdrag för

552 Prisclearingföi 0//‘eprodukter

bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av N bristande betalning från köparen. Motsvarande bestämmelse bör enligt nämndens mening införas i clearingkungörelsen.

Clearingbidrag

Clearingbidrag fick endast utbetalas för vara som infördes till riket. Clearingbidraget var alltså knutet till import. Nämnden måste därför avslå framställningar om clearingbidrag för produkter, som levererats från depå i Sverige. l vissa fall beslöt Kungl. Majrt, efter nämndens hörande, meddela dispens. Detta gällde sådana fall, där inköpsavtal ingåtts före clearingsystemets tillkomst och leverantören i avtalet förbehållit sig rätten att leverera produkten från utrikes antingen ort eller från depa i Sverige. Enligt nämndens uppfattning bör man även i ett framtida clearingsystem av denna typ bibehålla krav på att bidraget i princip skall vara knutet till import av produkten ifråga, eftersom är att i ett syftet ansträngt försörjningsläge underlätta tillförseln till landet. Eventuella avvikelser bör alltså ske dispensvägen.

Imponerande förbrukare

Clearingbidrag fick endast utbetalas till återförsäljare. På sätt undantogs förbrukare, som själva importerade produkter för vilka clearingbidrag kunde utgå. Direktimportörer av denna typ torde enligt nämnder: praktiskt taget undantagslöst ha varit lagringsskyldiga och av lagringsskyldiga var det endast värmeverken som kunde erhålla clearingbidrag. l)etta innebar att värmeverk fick ansöka om clearingbidrag sin leverangenom tör. För att icke behöva kontrollera att bidraget kommit värmeverket till godo utbetalade nämnden, med fullmakt från återförsäljaren, bidraget direkt till värmeverket.

Bidrag till lagringsskyldiga vdrmeverk

Enligt clearingkungörelsen kunde clearingbidrag för olja som förbrukas vid anläggning, för vilken lagringsskyldighet föreligger, endast utgå, om bränslet användes för uppvärmning av bostäder. Sistnämnda var undantag endast tillämpligt på värmeverk. Vissa problem uppstod vid beräkning av den mängd olja som kunde anses åtgå för bostadsuppvärmning. Andelen olja som kraftvärmeverk förbrukar för el- respektive värmeproduktion varierar avsevärt för olika verk. Nämnden träffade i början av februari en uppgörelse med Svenska att vid Värmeverksföreningen beräkning av clearingbidrag för leverans till kraftvärmeverk skulle värmedelen anses utgöra 60 procent av den totala oljeförbrukningen. med förbehåll från föreningens sida att skulle kunna frågan tas upp till förnyad behandling, om clearingen blev av längre varaktighet. Vidare tillämpade nämnden efter samråd med Värmeverksföreningen och RSV tumregeln att för såväl kraftvärmeverk som hetvattencentraler 70 procent

l Prisclearing/ör oljeproduktel 553

av bränsleförbrukningen för uppvärmning kunde anses avse bostadsuppvärmning. Det stod emellertid värme-verken fritt att förebringa utredning av bränsle för bostadsuppvärmning. I de om den verkliga förbrukningen fall där sådan utredning visades, blev resultatet i stort sett detsamma som

om de ovannämnda schablonreglerna begagnats. l konsekvens med vad som tidigare sagts om värmeverk och avgifter, anser nämnden att även clearingbidrag bör kunna beviljas för uppvärm-

ning av alla typer av fastigheter.

( hdmi/age! för d e lagringsskyldiga

Nämnden anser att det generella undantaget beträffande förbrukning vid för vilken föreligger bör omprövas i ett :inläggning Iagringsskyldighet framtida Anknytningen till oljelagringsförordningen anser clearingsystem. nämnden var en nödfallslösning för att ur systemet avskilja kategorin storförbrukare. Motivet för en särbehandling av storförbrukarna försvagas väsentligt om man låter alla förbrukaren alltså även de som är registrerade för energiskatt, erlägga clearingavgift vid inköp. Om man emellertid i ett framtida clearingförfarande ur systemet vill kategorin lagringsskyldiga förbrukare anser nämnden att sambanavskilja det mellan högstpriser och clearingbidrag bör beaktas. SPK :s högstpriser till förbrukare. En svensk leverantör kunde endast gällde alla leveranser efter dispens från SPK överskrida högstpriset. Med några få undantag torde. enligt nämnden, dispensmöjligheten i praktiken ha varit begränsad till Den lagringsskyldiga industrin köper emellertid betydande import. kvantiteter från varvid återförsäljaren blev bunden av depå i Sverige, Eftersom nämnden vid det slutliga fastställandet av högstpriserna. var tvungen att undanta leveranser till anläggningar, för clearingbidragen medförde detta att återförsäljaren i dessa vilka lagringsskyldighet förelåg, fick subventionera leveranserna. Nämnden anser att fall på egen bekostnad detta i ett nytt clearingsystem - särskilt om det blir av längre varaktighet -- kunna medföra, att industrin ifråga fick problem med skulle i den mån leverantören är beroende av clearingbidrag oljeförsörjningen för att upprätthålla sin import. Med hänsyn härtill bör enligt nämnden från att erhålla clearingbidrag inte beslutas med undantag möjligheten mindre sambandet med högstpriserna beaktas.

Bidragsbemknirzg

Nämnden betonar betydelsen av att clearingförfarandet är uppbyggt på

enkla och klart definierade regler. Vid bedömande den faktiska för av frågan huruvida inköpskostnaden för beräkning av clearingbidrag hade varan kunde godkännas som underlag av de s. k. Rotterdamnoteringarna. Nämnden nämnden en viss ledning i huvudsak medelnoteringen i Rotterdam plus en dollar dagen godkände närmast före den då köpet skedde eller på konossementdagen. importörens kostnad för varan i clearingkungörelsen Uttrycket innefatta återförsäljarens handelsmarginal. dvs. en skälig ansågs även

554 PIiscIearing_fbr 0.//eprodukrer

SOU 1975260

ersättning för omkostnader i samband med varans hantering och försäljning. Beräkningen av dessa kostnadsbidrag skedde i samråd med SPK. Enligt SPK var de genomsnittliga handelsmarginaler, som oljebolagen hösten 1973 redovisade till SPK, ca 50 kr per m3 för motorbrännolja och eldningsolja 1-2, ca 36 kr per m3 för eldningsolja 3~5 exklusive hamnavgifter samt ca 200 kr per m3 för bensin. Marginalerna utvisade dock betydande variationer kring genomsnittet. Nämnden, som ansåg att kostnadsbidraget borde vara enhetligt och att hänsyn inte kunde tas till individuella fann att variationer, den genomsnittliga kostnadsmarginalen borde utgöra utgångspunkt för beräkning av kostnadsbidraget. Nämnden ansåg det vidare rimligt att företag, som genom clearingbidrag ges möjlighet att behålla en marknad, själva fick göra en viss ekonomisk att under uppoffring genom den begränsade tid clearingförfarande! kunde förväntas vara i kraft åtnö_ias med en reducerad kostnadstäckning. Nämnden fann det därvid skäligt att fastställa kostnadsbidragen till 25 kr per m3 för motorbrännolja och eldningsolja l, 18 kr per m3 för eldningsolja 3--5 och 140 kr per m3 för bensin. För leverans cif eller motsvarande har kostnadsbidraget varit 2:50 per m3 för motorbrännolja och eldningsoljor. För bensin har detta leveranssätt inte varit aktuellt.

Tillämpat hägstprfs

Clearingkungörelsen lämnade ingen närmare föreskrift om vilket högstpris som skulle användas vid beräkning av clearingbidraget. Nämnden tillämpade undantagslöst för varan gällande högstpris fr. o. m. den 30 januari I974. Skälen härtill var bl. a. att om bidraget beräknats med utgångspunkt i det högstpris, som gällde da varan levereras ut, hade systemet måst utformas så, att vinst eller förlust genom ändring av högstpriserna automatiskt utlöst en motsvarande justering av tidigare beslutade bidrag såvitt gäller varor, som levererades ut efter prisändringen. Erfarenheterna visar enligt nämnden att man dock om möjligt bör undvika en retroaktiv tillämpning av bidragsförfarandet.

Internationellt integrerade företag

De internationellt integrerade företagen tillämpar sinsemellan olika normer för sin interna prissättning vid leveranser till svenska dotterbolag. Detta kan, enligt nämnden, givetvis medföra att det svenska dotterbolaget i vissa fall debiteras ett än som högre pris motsvarar gällande högstpris. Att i sådana fall kompensera prisskillnaden med clearingbidrag skulle innebära en fördel för med företag relativt sett hög intern prissättning. Nämnden har överhuvudtaget icke funnit det möjligt att godkänna den interna prissättningen som grundval för av beräkning clearingbidrag. Oljebranschens ledamot av nämnden anser dock att clearingbidrag under vissa förutsättningar bör kunna baseras på intern

Prisclearing _för oljeprodukter 555

prissättning. Nämnden har förutsatt att högstpriserna ger skälig kostnadsför de internationellt integrerade företagen som svarar för en täckning betydande del av den svenska marknaden. Det har också visat sig att dessa företag endast i ett fåtal fall hos nämnden ansökt om clearingbi-

drag. till internationellt integrerade företag förekom i sådana Clearingbidrag fall då det svenska företaget traditionellt täcker viss del av sitt importeller då exportlicens för leverans behov genom köp på öppna marknaden från företag inom den egna gruppen bevisligen förvägrats och företaget köpa på öppna marknaden. l det förra fallet utgick därigenom tvingats endast för högst den kvantitet som normalt inköpes på clearingbidrag öppna marknaden.

Beslu tsunderlag

av ansökan om clearingbidrag höra Nämnden ansåg sig vid behandling bidrag begäres varit behövlig för bedöma bl. a. om den last för vilken av sökandens verksamhet. Det primära underlaget för upprätthållande var sökandens om lagerställning och beräknadenna bedömning uppgifter de leveranser samt uppgift om faktiska leveranser under motsvarande

1973. Såväl SCB som ÖEF:s bränslebyrå ansåg sig av sekretesskäl period förhindrade att lämna nämnden uppgifter om återförsäljarnas lager och vilket från nämndens i vissa fall skulle varit utleveranser, synpunkt önskvärt. l händelse införes, anser nämnden att av att ett nytt clearingsystem dess möjligheter att få del av ÖEF:s och SCB:s uppgifter bör prövas. Det underlag nämnden i övrigt infordrade. konossement och lossningsmed nämndens revision av leveransredovisrapporter etc., har i förening inneburit en betryggande kontroll av de uppgifter som legat till ningarna grund för clearingbidragets beräkning.

Särskilda omständigheter

vid bidragsprövning särskilt l clearingkungörelsen angavs att nämnden 1 förhållande till den skulle beakta bl. a. ”inköpskostnadens rimlighet inhemska Denna anvisning fyller enligt nämndens mening icke prisnivån”. Nämnden anser att det i stället just är det förhållandet någon funktion. icke är rimlig i förhållande till den inhemska att inköpskostnaden som motiverar att clearingbidrag lämnas. Däremot är det av vikt prisnivån att pröva inköpskostnadens rimlighet i förhållande till prisnivån på den

fria internationella marknaden. Härvid har den s. k. Rotterdamnoteringen

varit vägledande för nämnden.

C learingens omfattning

behandlade om clearingbidrag. av vilka 67 Nämnden 121 ansökningar helt eller delvis bifölls och en (ÖEF) hänsköts till Kungl. Maj :t. Av de 53 som nämnden avslog har efter besvär hos Kungl. Maj:t ansökningar

556 Prisclear/ng,fb’r 0.//eprodukrer

clearingbidrag beviljats i 19 fall. Samtliga dessa fall avsåg av nämnden tillstyrkt dispens från clearingkungörelsens föreskrift att varan skall ha importerats av sökanden. Totalt beviljades för 62556 clearingbidrag m3 bensin, 6032 m3 motorbrännolja, 383 246 m3 eldningsolja l-2 samt för l75 875 m3 tjocka eldningsoljor.

Organisation

Nämnden understryker betydelsen av att och prövning beslut om clearingbidrag handlägges av en självständig myndighet men i nära samråd med de myndigheter som svarar för prisövervakning och för försörjning. Man anser att nämndens sammansättning och storlek har varit väl lämpad för uppgiften. Vidare framhålles att ett av det prisutjämningssystem slag som clearingen för oljeprodukter inneburit endast bör fungera under en begränsad tid eftersom det finns risk för snedvridning av marknaden. Nämnden betonar också vikten av att en hög kunskapsmässig beredskap beträffande oljehandein upprätthålles hos de myndigheter som har att svara för landets energiförsörjning samt att övervaka priserna.

I 9.5 EB Uzs överväganden

Behov av prisclearing

Då produktionen eller distributionen av olja störs får man räkna med sådana rubbningar av oljemarknaden att prissvängningar av det slag vi upplevde hösten och vintern 1973/74 kan inträffa. Fortfarande och inom överskådlig tid är många oljeföretag i Sverige beroende av köp på den s. k. spot-marknaden. Vid dc utfrågningar EBU haft med oljeföretagen (se har det visat sig att även en del större företag till viss del bilaga ll) handlar på denna marginella marknad. EBU anser att det därför finns skäl att för framtiden ha beredskap för snabb start av ett system med prisclearing på oljeområdet. l och med tillkomsten av IEA så har förutsättningar skapats för ett fungerande, internationellt krisfördelningssystem. Fördelningssystemet sätts i funktion då flera eller enstaka medlemsländer åsamkats eller förutses åsamkas viss i [EP-avtalet angiven nedgångi oljeimporten. De för lEP-länderna disponibla oljetillgångarna kommer då att fördelas med hänsyn tagen till förbrukningen under en tidigare period. Meningen är att all till lEP-området inkommande olja eller olja framtagen inom området skall fördelas under kontrollerade former via ett trettiotal större oljeföretag. Det betyder att det teoretiskt för lEP-länderna inte skall kunna förekomma någon spot-marknad då fördelningsmaskineriet satts igang. De lEP-lander som under en kris förbättrar sitt försörjningsläge med spot-köp utanför det av IEA styrda fördelningssystemet bryter mot avtalets bestämmelser. Sådana “svarta” köp skall, åtminstone då de

Prisclearingf0r oljeprodukter 557

avräknas deras kvot. uppdagas, inom [EA också kunnat enas om ett sätt att reglera Om man så hade behovet av nationella prisoljepriserna i fördelningssystemet minskat. Man hade t. ex. kunnat komma överens utjämningsförfaranden nationella och fastställande av ett inom om frysning av gällande oljepriser under krisen för råolja och färdigprodukter. På så IEA beräknat baspris sätt hade medlemsländerna kunnat undvika stora prisskillnader mellan, likvärdiga importlaster. Från bl. a. från kvalitets- och transportsynpunkt, drivits inom lEA. Enighet om beräkning av svensk sida har denna linje kan bli en förutsättning för att fördelningssystemet skall skäliga krisprisei hålla. Av [EP-avtalets artikel l0 framgår att till programmets mål hör även att tillförsäkra alla deltagande länder en rättvis behandling och att basera för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara priset kommersiella transaktioner. Det sägs vidare att frågor rörande pris på olja i ett skall av den ständiga gruppen för som tilldelas krisläge prövas beredskapsfrågor. Inom lEA har man diskuterat följande prispolitik i ett krisläge avseende regeringar och företag:

a. Regeringarna är självständiga såvitt avser prispolitiken. bör inte krisen medföra högre priser på råolja och b. Så långt som möjligt färdigprodukter. Detta innebär —— att krisen inte bör medföra några onormala vinster eller förluster -—att likartade bör debiteras egna dotterbolag och andra priser (oberoende) bolag ifall [EA bestämmer om oljeleveranserna - att terminspriser skall användas. och inte spot-priser

Den information som behövs för att kunna följa prisutvecklingen skall bl. a. tas fram av den ständiga gruppen för oljemarknaden. De kostnader oljeföretagen kan åsamkas genom fördelningssystemet hållas nere till ett minimum och företagen hänvisas i bör, sägs det, förekommande fall till de nationella administrationerna. med anknytning till [EA har redovisat Oljeindustrins egen arbetsgrupp tre kategorier extraordinära kostnader i ett fördelningssystem: följande a. skadeståndsanspråk från kunder, kontraktshållare och regeringar, och av bolagens tillgångar i länder b. skadeståndsanspråk expropriering utanför lEP samt för den. c. oförmaga hos dem som tilldelas olja att betala

c bör behandlas nationellt och att kategorin b IEA anser att kategorin och behandla. Endast kostnadskategorin a anser är svår att bestämma man falla inom lEAzs kompetensområde. Man anser att det dock bör vara klara samband mellan kostnad och lEAts krisâtgärder samt att bevisbör-

dan bör falla på oljeföretagen. Av det sagda framgår klart att priserna också i lEA :s fördelningssystem kan utvecklas på ett sådant sätt att prisclearing blir erforderlig. EBU anser därför att följande skäl talar för en fortsatt beredskapsplanering för prisclearing på oljeområdet.

558 Prisc/earing för 0_/jeprodukier i

SOU 1975360

l. Svenska oljeföretag fortsätter att köpa på den frår försörjningssynpunkt osäkra spot-marknaden. En sådan importstrukttr ger prisfördelar under normala förhållanden men kan medföra försörjtingsproblem om j oljemarknaden störs av t. ex. embargon. 2. Stora prisskillnader mellan importlaster kan uppsta i ett skede då lEP-avtalets fördelningsmaskineri ännu inte trätt i kraft. Denna utveckling kan få samma våldsamma utseende som under hösten 1973 och kräva insats med prisreglering och prisclearing. 3. Om fördelningssystemet träder i funktion finns f. n inom [EA inga

planer på reglering av priset på de varor som distribueras till medlemsländerna. Avsaknaden av fasta prisregler i förielningssystemet medför åtminstone risk, om en kris blir långvarig, för divergerande

importpriser. I 4. Vi måste också ha en beredskap för det fall att fördeningssystemet av

politiska eller praktiska skäl inte kan träda i funktion eler att Sverige på grund av sin neutralitetspolitik inte finner det möjligt med ett fortsatt deltagande.

EBU vill i detta sammanhang understryka att priscleiringen är ett försörjningsinstrument vilkets anknytning till ransoneringarföranlett dess reglering i allmänna ransoneringslagen. Det kan vara gerton ett samspel mellan förbrukningsreglering och prisclearing som försörjningstryggheten säkras för viktiga förnödenheter. EBU vill vidare betona att prisclearingen är ett krissysem avsett att användas under en begränsad tidsperiod. Vid en längre tics tillämpning kan konkurrenssnedvridande effekter uppstå som inte är önskvärda. Det är därför väsentligt att berörda myndigheter under clcaringperioder .särskilt uppmärksammar sådana tendenser.

A vgzffer

EBU anser att anknytning till energiskatten medger en snabb och enkel

avgiftsuppbörd. RSV bör ha vissa rutiner, meddelanden et; i beredskap för att ge möjlighet till snabb start av avgiftsuttaget. Det lör ankomma på ÖEF att utöva tillsyn över denna planering.

Clearingnämnden föreslår i samråd med RSV att alla förbrukare erlägger clearingavgift vid sina inköp, dvs. också energiskateregistrerade förbrukare. EBU instämmer i detta. Det kan inte var; rimligt att förutseende förbrukare med stora kommersiella lager skall brhöva erlägga clearingavgift på sin lagerförbrukning.

A vgränsn ingshehov

Under 1974 års clearingperiod undantogs storförbrukarra från såväl möjlighet till clearingbidrag som skyldighet att betala avgit. Skälet var att clearingverksamheten annars kunde ha fått en sådan onfattning att den blivit praktiskt ohanterlig. Man drog då gränsen vid de st›rförbrukare som var lagringsskyldiga enligt oljelagringsförordningen. Dådetta beslut

Prisc/earing för øl/eproduktel 559

om begränsad bidragskrets fattades, vid årsskiftet l973/74, var prisläget sådant att en total prisclearing kunde komma att under I974 uppgå till flera miljarder kronor. Bland de tvångslagringsskyldiga fanns dock värmeverk och hetvattencentralcr som levererade värme till bostäder. Eftersom bostadssektorn skulle kunna komma i åtnjutande av bidragsberätligad olja var clearingnämnden och RSV tvungen att när det gällde beräkning av såväl avgift som bidrag beräkna andelen bostadsuppvärmning. Av nämndens rapport framgår klart de problem som uppstår när man den förbrukarkrets som clearingen skall omfatta. Kontrollbegränsar blir svåra att lösa och administrationen hos såväl problemen mycket clearingnämnd som RSV och SPK belastas med frågor angående Nämnden måste särskilja bidragsberättigade delar av verkavgränsning. samheten. RSV måste på motsvarande sätt se till att avgiften inte drabbar sådan förbrukning som är undantagen från bidrag. Vidare måste SPK pröva dispenser från gällande högstpris då leveranserna avser bidragsundantagen förbrukning. Nämnden förordar därför att man i en framtida prisclearing tar med alla förbrukare, stora som små, bostadsfastigheter såväl som andra fastigheter. EBU anser att de gränsdragningsproblem som följer med att undantaga vissa förbrukare frán prisclearing kan vara större än de volymproblem som en total clearing kan ge upphov till. Därför bör samtliga förbrukare och också erlägga clearingavgift vid sina inköp från ingå i prisclearingen i Sverige. De svårlösta kontroll- och beräkningsproblem som återförsäljare nämnden tar upp och diskuterar i sin rapport kommer då inte att uppstå.

Bidrag för import Prisclearingens syfte är att i ett marknadsläge med stora prisskillnader import. EBU anser därför, ilikhet genom bidrag säkra försörjningsviktig med clearingnämnden, att importkravet bör behållas också i tramtiden. Den olja som ligger i depå i Sverige finns redan här och behöver ingen ytterligare stimulans för att komma den svenska marknaden tillgodo. Skillnad vore om råolja kunde produceras inom landet. Med hänsyn till de leveransvillkor som kan finnas i vissa långtidskontrakt, kan det dock, liksom I974, i särskilda fall bli aktuellt med dispens från importkravet.

Kurzdfdrlusrei‘ får den skattskyldige göra avdrag för Enligt energiskatteförordningen kundförluster. EBU finner det rimligt att motsvarande avdrag får göras vid deklaration för clearingavgift.

Bidragsherfikn ing Rotterdam-noteringarna som riktpunkt vid Clearingnämnden utnyttjade prövning av bidragsansökan. Vidare medgav man ca 50 procents täckning av en beräknad handelsmarginal.

560 Prisc/earing för oljeprodukter SOL‘ 1975:60

EBU anser det vara väsentligt att man vid prövningen utnyttjar aktuella, internationella prisnoteringar som tak. Det är den internationella rimligheten av inköpspriserna som skall inte den bedömas, nationella rimligheten. Därför synes det mindre med vad som i lämpligt clearingkungörelsen angavs som omständighet som borde beaktas; ”inköpskostnadens rimlighet i förhållande till den inhemska prisnivån”. Jämförelsen bör i stället göras med internationella prisnoteringar. Kungörelsens andemening bör uppfattas på det sättet, dvs. att det finns gränser uppåt för vilka inköpspriser som man kan acceptera vid beräkning av bidrag. Prisclearingens syfte är att under en kortare period ekonomiskt garantera en något dyrare, men försörjningsviktig, import. Det är då inte givet att clearingbidraget skall omfatta hela handelsmarginalen, dvs. också vinstandelen. Man får förutsätta att oljeföretagen även i ett krisskede på alla sätt vill försöka sina kunder försörja med olja. Det är inte troligt att man släpper sin kundkrets på grund av tillfällig dålig lönsamhet. Det kan vara svårt att efter krisen återhämta en förlorad marknadsposition. Vidare måste man komma ihåg att företagen kan ha importlaster för vilka inte bidrag söks därför att de lönsamt kan säljas inom landet. Man gör alltså vinst på vissa leveranser. EBU anser därför, i likhet med nämnden, det vara riktigt att bidragstagarna får göra viss ekonomisk för uppoffring att kunna behålla sin marknad. EBU anser också att den typ av retroaktiv bidragsgivning, som ägde rum 1974, i möjligaste mån bör undvikas eftersom den för med sig en rad problem för prövande myndighet.

Internationellt integrerade företag

Mot bakgrunden av prisclearingens kommer att i första syfte bidragen hand beröra inköp på den s. k. spot-marknaden. Leveranser från de internationella oljebolagen till deras dotterbolag i Sverige förutsättes i allmänhet inte beröras av clearingen, eftersom gällande högstpriser såsom fallet var under oljekrisen l973/74 bör återspegla priser enligt långtidskontrakt och de faktiska kostnader som är förknippade med räoljeköp, förädling och transporter. Clearingnämnden anför också isin rapport att den inte funnit det vara möjligt att godkänna den interna prissättningen inom koncerner som grund för beräkning av bidrag. Sedan Sverige anslutit sig till IEP, som avser att i krislägen säkerställa leveranser av råolja och/eller petroleumprodukter till Sverige, förutses betydelsen av inköp på spotmarknaden att minska och få mindre betydelse än under oljekrisen 1973/74. I den mån svenska oljeföretag under en sådan kris skulle tillföra folkhushållet råolja eller petroleumprodukter, måhända till höga priser, bör de efter kunna bli prövning berättigade till clearingbidrag. Med hänsyn till svårigheterna att i förväg överblicka förhållanden under en framtida krissituation synes det i och för vara lämpligt sig inte att i förväg avvisa möjligheten att erhålla clearing för vissa importer. Sådan bör överlämnas det prövning till blivande clearingorganet. EBU vill dock framhålla att den svåra granskning av den interna prissättningen inom de internationella oljekoncerner-

Prisclearing för 0_//eprodukter 561

na som clearingnämnden påtalat i framtiden kan underlättas genom den som kommer att förmedlas via lEA. Det bör ånyo prisinformation av att liögstprisnivån i landet sätts så att understrykas betydelsen huvudparten av oljan kan importeras utan clearingbidrag.

Ráolja Raffinadt-,riägare kunde under krisen inte hos nämnden ansöka om clearinghidrag för sin importerade råolja. Ett skäl till att råoljan undantogs var dels att antalet teoretiskt möjliga bidragstagare var få, endast tre (AB Nynäs-Petroleum, Svenska Shell AB och Svenska BP AB), dels att det var svårt att finna en internationellt godtagbar prisnotering vid bidragsberäkningen. AB Nynäs-Petroleum ansökte i som riktpunkt efterhand hos Kungl. Majzt och erhöll bidrag för sin ”merkostnad” vid råoljeimport under tiden januari-april 1974. Vi har f. n. i Sverige ett raffinaderi helt tillhörigt ett nationellt bolag (Nynäs) och två raffinaderier tillhöriga internationellt integrerade företag och BP). OK ingår som delägare i Scanraff tillsammans med (Shell Texaco. Vidare Statsföretag AB ett statligt raffinaderi på projekterar västkusten. Producentländernas successiva Övertagande av oljeproduktionen komkonkurrensskillnaderna mellan internatiomer på sikt att något utjämna nella och nationella bolag. Men man får säkert räkna med, under perioder att raffinaderierna i Sverige kan komma att möta av störd oljemarknad, sådana skilda att någon form av prisclearing kan bli råoljepriser nödvändig. Detta inte minst om vi får tre nationella raffinaderier (Nynäs, OK, Statsföretag) utan tillgång till de stora koncernernas världsomspännande råvarunät. EBU anser därför att man bör planera för att i ett framtida clearingsystem kunna ha med råolja. möter i så fall inga problem eftersom avgift erläggs vid all Avgiftssidan av olja, vare. sig den härrör från direktimporterad vara slutlig försäljning eller från förädlad inom landet. EBU anser vidare att den råolja som tas in av [EA bör kunna läggas till grund för ett prisinformation referenspris. ÖEF bör i nära samarbete med SPK vidaregodtagbart bearbeta detta förslag i sin beredskapsplanering.

Clearingens organisation Nämnden förordar i sin rapport att också vid framtida prisclearing en särskild myndighet inrättas. Under 1940-talet fann man det ändamålsenligt att förlägga clearingkassorna till de myndigheter som hade det närmaste försörjningsansvaret. Likartade tankegångar hade man under krisen l973/74. BN skulle i så fall ha fått ta hand om clearingverksamheten. Prisclearingen är, som tidigare sagts, ett instrument i försör_iningspolitiken i kristid. Mot bakgrund av tidigare i betänkandet redovisat organisationsförslag skulle följande organisatoriska lösningar vara möjliga.

562 Prisclearing för oljeprodukrer SOU 1975150

l. Bränslekontoret. Man får anknytningen snarare till ransoneringsansvaret än till försörjningsansvaret. Dessutom skulle ÖEF gentemot BrK samtidigt vara möjlig bidragstagare och överordnad myndighet. Beslut i clearingfrågor kan avse mycket stora belopp och torde därför vara

mindre lämpade för direktionsavgörande

i BrK. BrK är därför olämplig för handläggning av clearingärenden. h) . ÖEF. ÖEF kan, genom disposition av den rörliga krediten i riksgäldskontoret, komma att idka en omfattande oljehandel och på sä sätt bli berättigad till clearingbidrag. ÖEF är därför olämplig för handläggning av clearingärenden. Annars har ÖEF det som försörjningsansvar naturligt kopplas till ansvar för clearingfrågorna. 3. OI/ekrislagens värderingsnämnd. Enligt den oljekrislag, som tillkommit för att reglera Sveriges åtaganden inom IEP, skall det finnas en särskild nämnd för prövning av frågor om vid ersättning förfogande av oljeprodukter. Nämnden avses vara permanent inrättad för att snabbt kunna verka i kristid. Man skulle kunna tänka sig att låta nämnden också avgöra frågor om clearingbidrag eftersom den kunskap som här erfordras i viss utsträckning överensstämmer med vad som behövs för handläggning av clearingärenden. Men troligen mäste i så fall nämndens arbete och organisation splittras i två hälfter. Man närmar sig då alt. 4 nedan. 4. Särskild clearingnämnd. I _nämndens rapport förordas en särskild, självständig myndighet. Detta möjliggör t. ex. en nämndsammansättning som passar just för clearingfrågor. Till nämnden kan lätt knytas den expertis som erfordras. Nämnden kan nära samarbeta med prisvårdande och försörjningsansvariga myndigheter.

EBU anser att erfarenheter och olika skäl talar för att clearingärendena prövas av en särskild för ändamålet inrättad med i stort den myndighet sammansättning och organisation som tillämpades under krisen 1973/74. Rent administrativt kan en sådan nämnd knytas till annan myndighet. EBU föreslår att ÖEF beredskapsplanerar nämndens verksamhet i samarbete med RSV och SPK.

Rörlig kredit

Vid prisclearing kommer det alltid att ett uppstå tidsgap mellan bidragsutgifter och avgiftsinkomster. Under 1940-talets clearingverksamhet ställde Kungl. Majzt förlagskapital till förfogande för clearingkassorna. Under krisen 1973/74 förskotterades medel från fjortonde huvudtitelns förslagsanslag till oförutsedda utgifter i avvaktan på att riksdagen skulle hinna besluta om en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Eftersom bidragsverksamheten på grund av prisutvecklingen inte fick den omfattning som hade beräknats, behövde krediten aldrig utnyttjas. EBU anser att om man bedömer det som möjligt att prisclearing för olja måste tillgripas också i framtiden och om man därför beredskapsplanerar för en sådan situation, bör också den finansiella beredskapen hållas på motsvarande nivå. EBU föreslår därför att regeringen bemyn-

Prisclearing _för 0!/eprodukter 563 sou 1975:60

digas att, i händelse av att prisclearing för olja beslutas med stöd av bestämmelserna i allmänna ransoneringslagen, disponera en rörlig kredit i för att inledningsvis täcka tillfälliga likvidiletsunderriksgäldskontoret skott i clearingfonden. Mot bakgrund av erfarenheterna från de prisskillnader som noterades under krisen 1973/74 bör krediten uppgå till 500 milj. kr. På sa sätt slipper man låna från anslag som inte är ämnade för den av stor kreditgivning. Det bör understrykas att krediten inte tjänar typen annat syfte än att tillfälligt täcka ett likviditetsunderskott. Den bör alltså inte förväxlas med den rörliga kredit regeringen disponerar i vissa situationer för varuinköp.

20 Andra beredskapsåtgärder

20.1 Produktionsberedskap vad gäller inhemska bränslen

20. l .l Inledning Oljans tidigare låga pris har medfört att denna produkt har blivit den mest använda av alla energiformer i Sverige. Enligt EPU motsvarade den svenska oljekonsumtionen ca 7l procent av den totalt tillförda energin år 1972. l skenet av detta oljeberoende och av energikrisen 1973/74 har alternativa energikällor kommit att ägnas en ökad uppmärksamhet. Det samlade ansvaret för beredskapsplanläggningen har ÖEF. ÖEF upprättar kontinuerligt bl. a. försörjningsplaner. En viktig del av planeringen avser åtgärder för att ersätta bensin och motorbrännolja samt olja för uppvärmningsändamål med inhemska bränslen. Av de substitut som främst kan komma i fråga kan nämnas ved och torv.

20.1 .2 Ved Ved är vårt viktigaste inhemska fasta bränsle. Det totala virkesbeståndet motsvarar i lufttorkat tillstånd 500 Mtoe, detta kan jämföras med det svenska samhällets totala energiförbrukning 1972, 35,5 Mtoe. Den nuvarande bruttoavverkningen svarar mot halva svenska oljeimporten. Vid långvarig avspärrning till följd av krig eller krigsfara spelar ved en viktig roll från folkförsörjningssynpunkt som alternativ energiråvara. Detta innebär emellertid en rad omställningsproblem bl. a. i fråga om inriktningen av skogsavverkningarna men också i fråga om eldningsanläggningarnas utformning med hänsyn till möjligheterna att använda ved. En grundförutsättning är att skogsindustrins produktion av sågade varor och massa genom samtidigt intrådande exportstopp upphör eller avsevärt reduceras. En omställning till Vedeldning är möjlig endast om huvuddelen av befintliga värmeanläggningar redan i fred är långt förberedda för eldning med ved. Länsstyrelserna planerar vedavverkningen efter ÖEF:s riktlinjer (vedplan 68) inför ett eventuellt framtida krisläge. Denna avverkning motsvarar i stort det beräknade årsbehovet för uppvärmning och gengasdrift. För närvarande avverkas ca 78 miljoner m3 f. skog per år i 1 Med bruttoawcrknmg

Sverige. Genom överenskommelser med skogsföretag, som härför har uvsesdcn ur Skogen mf

klassats som K-företag, dvs. företag med verksamhet i krig, har 80 1agnakVimli1 € t¢fl-

566 Andra beredskapsârgärder

procent av den tänkta årsproduktionen under kristid kunnat täckas in. Dessutom kan hyggesavfallet till stor del tas tillvara med nuvarande teknik i form av flis. Fliseldning är en metod som kan medföra att eldningen framförallt i fjärrvärmeverken kan automatiseras om övergång till Vedeldning blir en nödvändighet. Planer finns också på organiserad vedhandel.

20.1 .3 Ved för uppvármningsándamâl Utbyggnaden av fjärrvärmen har gått fort under senare år och kan förväntas accelerera ytterligarei framtiden. har Fjärrvärmeanläggningarna dock inte byggts för att kunna eldas med alternativa bränslen annat äni undantagsfall. Få fjärrvärmeverk av de nuvarande 48 kan eldas med stenkol som komplement till olja. Inget av de befintliga verken kan eldas med vedflis eller torv. Enligt en undersökning av SIFO år 1970 hade landets ca 1,2 miljoner småhus värmeanläggningar som till 73 eldades procent med olja, 10 procent med elkraft och 17 procent med andra bränslen. Hur stor del av dessa som direkt, utan omfattande komplettering, kan eldas med något fast bränsle är okänt men utgör troligen en stor del av beståndet. En under senare år känd utveckling är emellertid den mot enkelpannor, dvs. sådana värmeanläggningar som enbart är avsedda för oljeeldning. ÖEF uppmärksammade dessa problem redan i början av 1960-talet. 1973 föreslog statens planverk och ÖEF en skärpning av bestämmelserna så att värmeanläggningar som nyinstalleras utförs konvertibla. Som resultat av detta nu en ändring övervägs i byggnadsstadgan där man rekommenderar att värmeanläggningar skall kunna eldas med alternativa bränslen. En ombyggnad av befintliga värmeverk så att de kan eldas med annat än olja tar lång tid, sannolikt två år eller mera. En omställning av de ovan nämnda enskilda värmeanläggningarna torde med hänsyn till verkstadskapacitet och installationstid också ta avsevärd tid.

20.1 .4 Ved som motordrivmedel Utnyttjande av gengas som bränsle för förbränningsmotorer är ingen nyhet. Praktiskt användbara konstruktioner utvecklades i Storbritannien, Tyskland och Frankrike redan så tidigt som vid sekelskiftet. Praktisk betydelse fick gengasdrift i Sverige först under andra världskriget. Vid krigsslutet fanns ca 75 000 gengasaggregat i funktion i Sverige. Efter krigsslutet avvecklades gengasdriften snabbt då tillgången på billiga drivmedel ökade. Utvecklingsarbetet avstannade dock aldrig. Alltsedan 1950-talet har en kontinuerlig forskning på området bedrivits bl. a. i samarbete mellan ÖEF och statens maskinprovningar. För budgetåret 1975/76 har ÖEF erhållit 390 000 kr för gengasforskning. Forskningen har framförallt bedrivits efter två linjer:

Andra beredskapsârgärder 567

——- och förbättringar av gengasaggregat ny konstruktion - av lämpligt bränsle. framtagning Förutom med statens maskinprovningar har avtal också träffats med AB Volvo och SAAB-SCANIA för att i samarbete söka standardisera gengasverkens konstruktioner. En övergång till gengasdrift har nämligen genom fordonsparkens stora ökning delvis blivit en fråga om massproduktion. Därför har en Standardisering av aggregatens konstruktion varit en nödvändighet. För att inte fördröja produktionsstarten av gengasaggregat måste planeringsåtgärder vidtas för att förbereda tillverkningen. Beredskapen vad gäller gengasaggregat omfattar

— ritningar för aggregaten — överenskommelser med tillverkare.

av det antal som anses nödvändigt för En produktion gengasverk svenskt samhälle, samt inmontering av dessa beräknas ta mellan 15 och l7 månader, från igångsättning till dess att planerna är verkställda. De gengasbränslen, träkol och vedkubb, som användes förr, saknas det för idag. För framställning av vedflis har man produktionsresurser däremot stor kapacitet som kan användas i händelse av krig eller Tillverkningen av gengasflis är därför planerad att snabbt avspänning. tillgodose efterfrågan iden takt som fordon utrustas med gengasaggregat. Ett annat tänkbart drivmedel som bl. a. från beredskapssynpunkt kan komma att få stor betydelse är metanol, för kallat träsprit på grund av att att torrdestillera trä. Delvis skulle metaman erhöll produkten genom nolen kunna ersätta gengasen. Olika fasta organiska ämnen bl. a. ved kan omvandlas till metanol. Metanol har många användningsområden. Vid en ZO-procentig blandning av bensin med metanol behövs ingen förändring av motorerna. En till metanoldrift bedöms kräva en justering av fullständig övergång motorn som i dagens prisläge belöper sig på ca 300 kr. del A. Utvinning av energiråvaror och industriell l EPKzs betänkande 1974:73) framhålls metanolens betydelse från energiproduktion (SOU bl. a. beredskapssynpunkt. Metanol kan således bli en ersättning för de konventionella flytande bränslena. Den kan framställas i stor skala med naturgas, kol, tunga ved, skogsavfall eller oljeskiffer som bas. l princip petroleumfraktioner, kan alla råvaror som innehåller organisk substans användas som utgångsmaterial för framställning av den syntesgas som erfordras för metanolproanses dock inte kunna tillgodoses, om man duktion. Beredskapskraven stor förbrukning av inte under normala förhållanden har en tillräckligt vid en anläggning som metanol som täcks genom löpande produktion lokaliseras med hänsyn till säkerhetskraven. För att undersöka förutsättningarna för att introducera metanol på dels under normala förhållanden och den svenska drivmedelsmarknaden dels som ett alternativt drivmedel i kristid, har Berol Kemi AB och AB i ett speciellt utvecklingsbolag. Då det Volvo organiserat ett samarbete

,,_ 568 Andra beredskapsâtgärder sou 1975:60

emellertid tar tid att få tillräckliga och erfarenheter om kunskaper metanol som drivmedel och då projekterings- och byggnadstiden för en metanolanläggning är ca fyra år kan metanol från utländska anläggningar bli aktuell som substitut först om 5- 6 år och metanol baserat på g inhemska råvaror som drivmedel tidigast om 10 är.

20.1.5 Torv

Fördelningen av torv inom landet framgår av tabell 20.1. Ungefär 15 procent av Sveriges areal består av torvmarker, som motsvarar ett bränsleinnehåll på 4 700 Mtoe. Om man förutsätter att torv helt kan ersätta oljan, skulle Sverige vid en fullständig av exploatering torvmossarna och med nuvarande oljekonsumtion vara självförsörjande i närmare 200 år. Emellertid anses detta inte vara realistiskt då alla mossar inte är möjliga att exploatera på grund av naturvårdshänsyn, att de ligger för avsides etc. Ett mer realistiskt antagande anses vara att man kan ersätta ca 15 procent av den nuvarande oljekonsumtionen med ett rationellt utnyttjande av torv under så lång tid som 100 år. Torvutvinning är relativt kapitalkrävande eftersom det för närvarande inte existerar tekniska resurser inom landet för att utnyttja torvmossarna. Däremot finns det tekniskt kunnande bl. a. hos AB Svensk Torvförädling som i kommersiellt syfte torven utnyttjar som jordförbättringsmedel. Tekniken för att omhänderta råvaran är emellertid densamma som vid frästorvsproduktion för bränsleändamål. Utomlands, framförallt i Finland och Sovjet men även på Irland, förekommer ett rationellt utnyttjande av bränntorv i värme- och kraftvärmeverk. Finland har satsat 300 miljoner kr på att utvinna 20 miljoner m3 torv/år (= 2 milj. m3 olja/är) iett projekt som skall pågå till är 1985 och därefter fortsätta på denna nivå. är att minska Syftet importbehovet av olja. Dessutom sker en stor satsning på produktutveckling vad gäller de maskiner som skall bearbeta torvmossarna. I Sovjetunionen sker också en massiv satsning på bränntorvproduktionen. Detta tar sig bl. a. uttryck i att man årligen utexaminerar ett stort antal torvingenjörer. l Sverige har ÖEF föreslagit att planerade värmeverk i Boden och Växjö samt vid fredsförbandet i Arvidsjaur skall byggas för eldning med torv. För ändamålet har lämpliga torvmossar utvalts och dessa väntas räcka i 38 och 24 år för Växjö respektive Boden och Arvidsjaur. De tekniska möjligheterna att iordningställa, underhålla och driva dessa

Tabell 20.1 Torvmarkernas fördelning

Andra beredskapsârgärder 569

torvmossar för produktion av frästorv bedöms vara goda. Transport och personalbehoven har också planlagts. Den nuvarande beredskapsplanläggningen vad gäller bränntorv kan sammanfattas på följande sätt: A och skötselanvisningar för maskiner finns liksom kontrakteritningar rade firmor som kan tillverka dessa ~ ett urval av 5 000 ha tänkbara torvmossar som är lämpliga exploateringsobjekt har g_i0rts. Det finns för närvarande inte något värmeverk i Sverige som utan kostsam och tidsödande ombyggnad kan eldas med torv. Även om sådana anläggningar skulle finnas är omställningstiden 2-3 år beroende på att torvmossarna måste förberedas inför exploateringen. De första två åren åtgår för dränering. Det tredje året kan den produktion förberedas som får sin start under det fjärde året.

20.1.6 Olja För närvarande pågår oljeletning i Sverige genom OPAB, Oljeprospektering AB. Hittills har fyndigheterna varit marginella och utan betydelse för Sveriges energiförsörjning. De största svenska potentiella oljetillgångarna finns i oljeförande skiffer. Speciellt södra Sveriges alunskiffrar (Närke, Östergötland, Västergötland, södra Öland och östra Skåne) har undersökts i samband med skifferoljeprojekt. Halten av organiskt kol ligger vid l0-l5 procent, mängden av destillerbara kolväten ligger i bästa fall vid 5-6 procent. Totalt beräknas de svenska oljeskiffrarna innehålla 240-250 Mton olja. De rikaste skiffrarna finns i Kvarntorp. Tillgångarna där räcker dock endast i ca 10 år vid drift av ett normalstor: skifferoljeverk eller 25 Mton/år. Ända fram t. o. m. år 1965 producerades årligen iKvarntorp 80 000 m3 eldningsolja och 40 000 m3 bensin. Nu är produktionen helt nedlagd och någon produktionsberedskap existerar inte för anläggningen.

20.l.7 Kol Sveriges kolförekomster är framförallt koncentrerade till Skåne (bl. a. Höganäs). Under och efter andra världskriget skedde en viss stenkolsproduktion vid dessa skånska kolfält. Produktionen uppgick till ca 450 000 ton per år, under själva krigsåren uppgick den totalt importerade mängden kolbränslen till ca 4 500 000 ton per år. Den inhemska stenkolsproduktionen täckte således en mindre del av landets bränsleförsörjning. Dessutom är värmevärdet i det svenska kolet lågt, endast 50 procent av värdet i importerat kol. ÖEF har undersökt möjligheterna att ”beredskapskonservera” svenska kolgruvor. Detta ställer sig emellertid ekonomiskt ofördelaktigt ijämförelse med beredskapslagring av kol.

570 Andra beredskapsârgärder SOU 1975160

20.1.8 Övriga inhemska energikällor

Övriga nya inhemska energikällor t. ex. solenergi, vindenergi, jordvärme befinner sig fortfarande på en nivå som motsvarar grundforskningens varför dessa inte bedöms kunna få någon betydelse för det svenska samhället inom den närmaste framtiden, vare sig under normala förhållanden eller i kristid. Betydande tillgångar på uranförande skiffer finns i Ranstad. AB Atomenergi har under år 1974 slutfört en utredning om förutsättningarna för en uranutvinning på lång sikt. Nuvarande försöksanläggning har en kapacitet av 120 ton uran om året. Rapporten behandlar en utbyggnad till l 275 ton per år. Fyndigheten omfattar en total yta av 500 kmz med mäktigheter mellan 2,5 och 4 meter. Uranhalten uppgår till omkring 300 g per ton. Totalt 300 000 ton bedöms vara utvinningsbart. Svenska kärnbränsleförsörjning AB har deklarerat sig positiv till en Lttbyggnad. Riksdagen har under år 1975 beslutat om ett lån på 15 milj. kr till fortsatt projektering i LKAB:s regi av uranutvinningen.

20.2 Lagerberedskap

Oljelagringsprogrammen Skyldighet att beredskapslagra olja infördes redan år 1938 och reglerades genom förordningen (1938:367) angående handel med vissa mineraloljor. Enligt förordningen förelåg skyldighet för oljehandeln och de inhemska oljeraffinaderierna att hålla lager motsvarande en viss procentuell del av försäljningen under närmast föregående år. Något statsbidrag till denna lagring utgick inte. Den snabba konsumtionsutvecklingen under 1940- och l950-talen medförde krav på förstärkt lagerberedskap. 1955 års lagringskommitté lade år 1957 fram förslag om ett femårigt lagringsprogram som också antogs av riksdagen. EBU har i kapitel 3 översiktligt redovisat de oljelagringsprogram som löpt under efterkrigstiden. Det nu löpande lagringsprogrammet omfuttar sjuårsperioden 1970- 1976. Programmet, som godkändes av 1969 års riksdag på förslag av Kungl. Majzt (prop. 1969:136, BeU 1969:66. 2LU 1969:86, rskr 1969:375 och 1969:398), innebär inte några principiella avvikelser från tidigare program i fråga om målsättningen för beredskapslagringen. Lagringsskyldigheten har dock vidgats att omfatta också stadsgasindustrins råvaror samt gasol. Planeringen avser två skilda fall, krigsfallet och avspärrningsfallet. Lagringsmålen skall vara uppnådda vid ingången av år 1977. Utbyggnaden av krigsreserven för drivmedel sker liksom tidigare i skyddade anläggningar. Vad beträffar lagringen av eldningsoljor har det ansetts påkallat med en viss styrning av Iokaliseringen av cisternbeståndet till sådana platser som är lämpliga från beredskapssynpunkt. ÖEF är tillsynsmyndighet beträffande beredskapslagringen av oljeprodukter. Kostnaderna för lagringen täcks genom en beredskapslagrings-

sou 197550 Andra beredskapsâtgärder 571

avgift, som administreras av Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond. Staten svarar dock för merkostnaderna för skyddad och lokaliserad lagring.

Râoljelagring [januari 1973 tillkallades sakkunniga med uppgift att pröva det löpande oljelagringsprogrammet âr 1970-1976. De sakkunniga som antog namnet Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet, avlämnade den 5 juli 1973 betänkandet (Ds H 1973:2). Råolja i beredskap Förslag om utökad beredskapslagring inom oljelagringsprogrammet 1970/1976. Betänkandet innehöll förslag om att en beredskapslagring av 3 milj. m3 råolja borde övervägas. Genom en sådan lagring beräknades det av OECD rekommenderade lagringsmålet, 90 dagars oransonerad förbrukning, kunna uppfyllas under hela 1970talet. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för att möta sådana störningar i oljetillförseln som beror på fredskriser. ÖEF föreslogs administrera råoljelagringen. l prop. 1973:194 behandlades frågan om beredskapslagring av råolja, m. m. Därvid anfördes att alla de åtgärder bör vidtas som är praktiskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att skydda samhället mot skadeverkningar som beror på avbrott i oljetillförseln. Inte minst gäller det möjligheterna att hålla sysselsättning och produktion i gång utan störningar. Alla prognoser pekade på ett fortsatt starkt beroende av importerade flytande drivmedel och bränslen. Det framhölls att sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser måste beaktas. Det kan gälla störningar på grund av såväl mer avlägsna krigshandlingar som utförselhinder från oljeexporterande områden. Tidigare erfarenheter av denna typ av importsvårigheter i samband med Suezkrisen år 1956- 1957, det s. k. sexdagarskriget år 1967 och händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 visade på risken för sådana störningar. 1 prop. 1973:194 anfördes vidare att en tryggad försörjning med energi är av avgörande betydelse för samhällets möjligheter att fungera effektivt. De nuvarande för krigs- och avspärrningsfallen är inte beredskapslagren dimensionerade för fredskriser. Om dessa lager helt skulle disponeras i en fredskris, skulle trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik minska. Mot denna bakgrund föreslogs i propositionen en statlig beredskapshärför beräknades till 485 milj. lagring om 3 milj. m3 råolja. Kostnaderna kr som skulle täckas genom en särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. Riksdagen godkände i december 1973 Kungl. Majzts förslag (FÖU 1973:27, rskr 1973:366). I ÖEF:s regi byggs f. n. ett antal lagringsanläggav råolja beräknas börja under första kvartalet år 1978. ningar. Inlagring

572 Andra beredskapsârgärder SOU 1975550

Annan ol/elzzgring hos ÖEF

1 prop. 1974:85 anmäldes att erfarenheterna från den inköpsverksamhet

som under krisen bedrevs av ÖEF gav vid handen att den som ett ledi vår

försörjningspolitik borde kunna bedrivas ännu effektivare om ÖEF

disponerade vissa egna lagringsutrymmen. Dessa utrymmen skulle utnyttjas som depåer för en vidare distribution av produkterna på den svenska marknaden med anpassning till försörjningslägets utveckling. Mot bakgrund av erfarenheterna från försörjningskrisen undersökte ÖEF möjligheten att snabbt utöka den statliga lagringskapacitelen.

En möjlighet borde öppnas att tillförsäkra ÖEF vissa lagringsutrymmen för eldningsoljor i detta syfte. Möjlighet fanns till en gemensam utbyggnad med enskilda och kommuner företag av berganläggningar för eldningsoljelagring som företagen och kommunerna redan tidigare projekterat. ÖEF skulle kunna ett antal disponera lagringsutrymmen om 100 000--200 000 m3 vardera på väst-, syd- och ostkusten. Det uttalades i propositionen att kostnaderna för anläggningarna enligt gällande riktlinjer borde bestridas av förbrukarna. Övergångsvis kunde en

finansiering över statsbudgeten ske. Riksdagen godkände förslaget (FÖU

1974:17, rskr 1974:142). F. n. pågår utbyggnad av flera sådana anläggningar som beräknas vara klara att tas i bruk under år 1975- 1977.

[EP

lEP-avtalet, som Sverige anslutit sig till, förutsätter att varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap motsvarande 60 dagars normal konsumtion. Senast den l juli 1975 skall bestämmas när försörjningsberedskapen skall uppgå till 90 dagars normal konsumtion. Försörjningsberedskapen uppnås genom beredskapslagring (krigsreserver inräknas

inte), genom produktionsberedskap eller genom att till möjlighet övergå andra bränslen än olja. För svenskt vidkommande anses avtalad försörjningsberedskap i huvudsak kunna uppnås endast genom lagring av råolja och oljeprodukter.

Utökad lagring

Chefen för handelsdepartementet framhöll i prop. 1975:30 om energihushållning m. m. att lagring enligt programmen för fredskrislagring tillsammans med nuvarande för beredskapslager avspärrning (avspärrningsreserven) år 1980 kommer att ge en uthållighet på drygt 3 månader. Han ansåg att man bör sträva efter att i den mån det är praktiskt och möjligt ekonomiskt rimligt förbättra uthålligheten vid störningari oljetillförseln. Målet borde vara att uthålligheten senast år 1985 skall ha ökats med ytterligare en månad.

För att erhålla en månads ökad vid en uthållighet oljekris av fredskriskaraktär krävs en ökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter motsvarande ca 3 milj. m3 råolja. Finansiering av en sådan utökad

lagring förordades ske enligt nu gällande Om principer. lagringen

beredskapsârgärder 573

sou 1975:60 Andra

genomförs med råolja skulle kostnaderna i 1975 års priser bli ca 1 200 milj. kr.

Ny oljelagringskommitté Chefen för handelsdepartementet bemyndigades den 27 februari 1975 tillkalla sakkunniga för utredning om ett program för beredskapslagring av oljeprodukter m. m. efter år 1976. De sakkunniga skall bl. a. inom ramen för den i prop. 1975:30 föreslagna ökningen av beredskapslagren av råolja och oljeprodukter utarbeta förslag till fördelning av lagringen såväl mellan råolja och oljeprodukter som mellan olika slag av oljeprodukter. l direktiven anförs vidare att eftersom kärnkraften börjar få en mer betydande andel av den svenska energiförsörjningen, aktualiseras frågan om en reglerad beredskapslagring av kärnbränsle. De sakkunniga skall särskilt denna fråga. Om skäl föreligger för beredskapslagring bör pröva förslag lämnas med avseende på lagringsmål. 1 enlighet med de riktlinjer som statsmakterna fastställt för verksamheten på kärnbränsleförsörjningens område (prop. 1972:57, NU 1972:39, rskr 1972:200) anges att Svensk kärnbränsleförsörjning AB vid en eventuell statlig beredskapslagring av kärnbränsle bör fungera som utredande och verkställande organ åt det lagringsansvariga organet. Den nya lagringskommittén skall också pröva frågan om en utvidgning av lagringsplikten till att också avse storförbrukare av kol samt koks och som råvara inom t. ex. den petrokemiska industrin. Det oljeprodukter bör i det sammanhanget erinras om den beredskapslagring av sådana produkter som sker i ÖEF:s regi.

20.3 lmportberedskap

Inom ÖEF har man förberett mottagandet av olja under krigs- och avspärrningsförhållanden. Lokaliseringen av vissa egna anläggningar, 4-5 stora anläggningar, anses kunna underlätta en oljeimport under krigstid.

AB Oljetransit Med stöd av beslut av 1956 års riksdag (prop. 1956:120, 201, SU 1956:77, 222, rskr 1956:201, 407) träffades ett avtal mellan Sverige och om transittrafik över hamn i Syftet med

Norge Trondheimsfjorden.

avtalet var bl. a. att genom uppförande av en oljeanläggning vid

Trondheimsfjorden förbättra möjligheterna för en kontinuerlig tillförsel

av främst oljeprodukter till mellersta och norra Sverige vid olika men även under vintrar då is hindrar sjötransporavspärrningssituazioner ter till hamnar i Bottenhavet. I prop. 1956:120 föreslogs att ett svenskt av staten ägt bolag skulle bildas med huvuduppgift att uppföra, äga och förvalta oljeanläggningen

574 Andra beredskapsa°rgi2rder

samt att idka sådan handel som föranleddes av lagring i anläggningen. Till aktieteckning förordades ett investeringsanslag av en miljon kronor. För finansiering av anläggningen skulle räntefria statliga lån lämnas. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget. Bolaget fick namnet AB Oljetransit. I samband med att det statliga förvaltningsbolaget AB Statsföretag bildades, överfördes AB Oljetransit till förvaltningsbolaget. Riksdagen beslöt på regeringens förslag våren 1975 att bemyndiga regeringen att återföra bolaget till staten eftersom verksamheten inte var kommersiellt inriktad utan kunde anses vara av ren beredskapskaraktär.

Rörlig kredit för krisimport Mot bakgrund av händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 och importsvårigheterna i samband därmed vidtogs vissa beredskapshöjande åtgärder. Bl. a. ställde Kungl. Majit i december 1973 till ÖEFIS förfogande sammanlagt 300 milj. kr av den rörliga kredit i riksgäldskontoret på sammanlagt 350 milj. kr som fick disponeras bl.a. i situationer av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Kreditbeloppet på 300 milj. kr skulle användas för köp av råolja och för vidare oljeprodukter försäljning på den svenska marknaden. Kungl. Maj :t föreslog riksdagen i prop. 1974:8 angående rörlig kredit för oljeköp m. m., att den rörliga krediten skulle ökas till 1 000 milj. kr varav 650 milj. kr för köp av råolja och oljeprodukter. Riksdagen biföll förslaget (FÖU 1974:8, rskr 1974:34). lnom ramen för 300 milj. kr med anlitande av krediten köpte eller förmedlade ÖEF köp av totalt över 800 000 m3 oljeprodukter, huvudsakligen eldningsolja, under första kvartalet 1974. Som tidigare nämnts anmäldes iprop. 1974:85 att erfarenheterna från denna inköpsverksamhet visade att verksamheten borde kunna bedrivas effektivare om ÖEF disponerade vissa egna lagringsutrymmen som depåer i sin inköps- och försäljningsverksamhet. Genom buffertlager skulle oljan kunna distribueras på marknaden då försörjningsläget så krävde.

Statligt oljehandelsföretag l samband med att Statsföretag gjorde en förstudie rörande ökad statlig verksamhet inom petroindustrin togs även frågan upp om hanteringen av statens kommersiella intressen på oljeområdet. Dessa intressen angavsi prop. 1975:30 vara förknippade med bl. a. försörjningen med petrokemiska råvaror till Berol Kemi AB — Vattenfalls och andra statliga förbrukares oljeförsörjning - OPAB:s och Petroswedes verksamhet — Statsföretags raffinaderiprojekt. Enligt chefen för industridepartementet utgör en organisation i bolagsform av här avsett slag ett nödvändigt verktyg för en aktiv statlig oljepolitik. Bolaget bör bl. a. kunna träffa avtal med innehavare av oljefyndigheter om leveranser av råolja som möjliggjorts genom i

Andra beredskapsârgärder 575

propositionen föreslagna statliga kreditgarantier. Allmänt, sågs det, torde bolaget kunna tjäna som organ för såväl den affärsmässiga bedömningen som genomförandet av sådana statliga åtgärder som vidtas i syfte att Vidare bör bolagets verksamhet vid behov trygga oljeförsörjningen. kunna utvidgas till att omfatta även anskaffning av naturgas. hade tidigare under år 1975 föreslagit (prop. 1975:2 bil. 7) Regeringen att ett statligt aktiebolag skulle bildas för förmedling av köp av råolja och m. m. Detta bolag skulle främst driva sådan verksamhet oljeprodukter som syftar till ökad försörjningsberedskap. Statsföretagsgruppens planer förverkligas så snabbt att beredskapsbehoven borde kunna ansågs kunna tillgodoses inom ramen för det av gruppen planerade oljehandelsföretaget. Med anledning härav återtog regeringen förslaget i prop. 1975:2.

20.4 EB U :s överväganden

har EBU översiktligt velat redovisa de instrument som Avslutningsvis utöver förbrukningsbegränsningar står till förfogande för regering och i kristid, nämligen produktionsberedskap, lagerberedskap och myndighet importberedskap. EBU anser det vara viktigt att förbrukningsbegränsningarna sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värderas som l kristid kommer man att en av flera åtgärder i ett energiberedskapspaket. kunna spela med de olika delarna för att på bästa sätt klara krisens påfrestningar. Därför är det angeläget att alla dessa instrument fortlöpande underhålls och förfinas för att snabbt kunna användas då landets energitillförsel störs. Produktionsberedskapen upprätthålls i första hand för mer utdragna kriser eftersom omställningstiden på såväl produktions- som konsumtionssidan EBU menar dock att även fredskriser kan räcka är betydande. att frågan om upptagande av inhemsk så länge och blir så allvarliga kan bli aktuell. Därför bör man i beredskapsplaneersättningsproduktion så långt möjligt, anpassa förberedelserna också till sådana lägen. ringen, lnte minst synes man behöva överväga striktare regler för värmeanläggningarnas tekniska utformning för att möjliggöra en snabb och omfattani kristid till eldning med fasta bränslen. Fjärrvärmens de övergång utbredning kräver snabba och effektiva åtgärder för att säkra möjligheten till eldning med fasta bränslen. Det bör erinras om att lagringsprogram- Installation av men utgår från att vissa behov kan täckas med brännved. dubbeleldade har under åren 1974-75 stimulerats med särskilda pannor inom ramen för den statliga låne- och bidragsgivningen till stödåtgärder åtgärder i byggnader. Detta stöd upphörde den l juli energibesparande 1975. EBU anser det viktigt från beredskapssynpunkt att installation av k. duhbelpannor även i framtiden stimuleras och föreslår att tidigare bestämmelser därom återinförs. Lagerberedskapen har under efterkrigstiden ägnats stor uppmärksamhet. Genomförd eller planerad lagerutbyggnad motsvarar ett belopp av storleksordningen fem miljarder kronor. Genom övergång till lagring av har flexibiliteten i lagerreserverna ökat. Reservernas storlek råolja

576 Andra beredskapsâtgärdez

SOU 1975160

de krav som ställs i IEP. EBU har i kapitel 8 diskuterat tillgodoser samspelet i kristid mellan konsumtionsreglering och lageruttag. En låg ransoneringsberedskap kan kräva extra insatser för lageruppbyggnad. På motsvarande sätt kan en hög ransoneringsberedskap teoretiskt minska anspråken på beredskap i oljelager. EBU vill i detta fästa sammanhang uppmärksamhet på frågan om av kärnbränsle. beredskapslagringen l och med den av riksdagen beslutade utbyggnaden av kärnkraften kommer en ökande andel av elkraften att produceras i kärnkraftstationer. En bristande i detta lagerberedskap hänseende kan på sikt kräva att metoderna för reglering av elkraftförbrukningen måste utvecklas ytterligare och att även de mer ”drastiska” åtgärderna i åtgärdsschemat förbereds noggrannare än annars. Regeringen har också i sina direktiv till den nya oljelagringskommittén innefattar

prövning av frågan om beredskapslagring av kärnbränsle.

Importberedskapen utsattes för prov under krisen 1973/74. Det kan förväntas att ÖEF också i framtida fredskriser behöver förbättra landets försörjning genom egen import. Om lEP:s fördelningssystem träder i funktion, kan man dock räkna med att utrymmet för sådan forcerad import minskar. EBU vill emellertid framhålla vikten av att ÖEF planerar för en snabb aktivering av inköpsverksamheten inom ramen för den rörliga kredit som kan ställas till förfogande av regeringen. I och med det statliga oljehandelsföretagets tillkomst, synes basen för denna verksamhet. ha säkrats. Bolaget bör därför, i samarbete med ÖEF, upprätthålla den handlingsberedskap som erfordras för att det skall kunna tillgodose kraven på snabbt och kvalificerat handlande i kristid.

sou 1975:60 577

Reservationer och särskilda yttranden

l Reservation av ledamoten Erik Svensson angående förbrukningsdämpande avgift och stöd för installation av dubbeleldade pannor

l likhet med utredningen anser jag att priset som förbrukningsregulator inte kan accepteras såsom en generell metod att i kristid reglera energiförbrukningen. Att införa prismekanismen som ett bland flera regleringsinstrument skulle innebära en för svenska förhållanden helt ny princip för fördelning av knappa resurser i en krissituation och strida mot principen om fördelning efter behov. För sin del har EBU begränsat möjligheten att utta särskild s. k. dämpningsavgift på bensin. Åtgärden syftar till att motverka hamstring. Samtidigt anvisar emellertid EBU metoder som innebär att ett system med fysisk reglering kan genomföras lika snabbt som införandet av en dämpningsavgift. Jag finner därför förslaget om särskild dämpningsavgift på bensin överflödigt. Förslaget medför behov av ändring i ransoneringslagen. Det torde emellertid inte vara möjligt att företa sådan ändring utan att bestämmelsen får generell karaktär. Ransoneringslagstiftningen skulle tillföras ett instrument som enligt min mening principiellt är härigenom helt oförenligt med kraven på en ur sociala och andra synpunkter rättvis fördelning av landets tillgångar. Därest dämpningsavgiften blir bestående under längre tid, skulle återbetalning av avgiftsmedel kunna bli aktuell. EBU anvisar bl.a. möjligheten att i anslutning till gällande skattelagstiftning låta kompensationen ske genom att göra de avdragsgilla milkostnaderna högre. Detta medför emellertid att återbetalningen relateras till storleken av fysiska personers inkomst. Återbäringen blir härigenom regressiv så att personer med lägre inkomster klart kommer att missgynnas. EBU:s förslag att förbrukarna i efterhand kan kompenseras genom kostnadsavdrag i självdeklarationen är inte heller förenligt med de rältvisekrav som måste uppfyllas i ett ransoneringssystem.

Jag kan inte heller dela majoritetens uppfattning att direkta kapital-

subventioner skall utgå i samband med byte av värmepanna. Sådana pannbyten sker normalt sedan befintlig panna är utbränd eller dess verkningsgrad på grund av ålder blivit så låg att ekonomisk eldning omöjliggjorts. Pannbyten ingår emellertid som ett normalt led i fastig-

S78 Rese/vationer och särskilda yttranden sou 1975:60

hetsförvaltningen. Direkta subventioner till fastighetsägare för detta ändamål ter sig därför starkt stötande. Att subventioner utgår till förbättrad värmeisolering kan ses som en stimulans till förbättrad värmeekonomi. Så är emellertid icke fallet därest kapitalsubvention knytes till pannbyte. subventioner i sådana sammanhang är endast ägnade att på skattebetalarnas bekostnad öka fastigheternas kapitalvärden.

2 Reservation av ledamöterna Tage Sundkvist och Kar1—Er1k Tengrorlz angående kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet

l avsnitt 14.3 behandlar utredningen frågan om kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet. Svenska kommunförbundet hemställde den 18 januari 1974 att kommunerna skulle beviljas statsbidrag med 90 procent av kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet i samband med senaste drivmedelsransonering. ifråga om procentsatsens storlek har förbundet dragit en parallell med de statliga bidrag som utgick under andra världskriget samt den ersättning för planlåggningskostnader som kan utgå enligt lagen om kommunal beredskap. Med anledning av att Kommunförbundets skrivelse överlämnats till EBU för bedömning, har utredningen uttalat att den för sin del inte finner skäl förorda en högre ersättningsandel än vad Kommunförbundet yrkat. Samtidigt framhåller emellertid EBU att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrågorna i och för sig skulle motivera en full kostnadstäckning. Staten bör enligt utredningen således täcka minst 90 procent av kommunernas kostnader för handläggning, inom kristidsnämndens ram, av sådana uppgifter som åläggs dem av centrala eller regionala myndigheter. Vi delar den av utredningen framförda meningen att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrågorna motiverar en full kostnadstäckning. Till skillnad från utredningens majoritet anser vi emellertid att staten i konsekvens med denna principiella uppfattning borde täcka samtliga de kostnader som det här är fråga om. Den omständigheten att Kommunförbundet i sin framställning följt gällande fördelningsprincip beträffande kommunal beredskapsplanläggning bör enligt vår uppfattning inte hindra att i framtiden denna principen ändras så att full kostnadstäckning utgår.

3 Särskilt yttrande av ledamoten Erik Svensson angáende sammansättningen av ÖEF:s styrelse

EBU föreslår en organisation för det praktiska handhavandet av energiransonering som innebär att beslutsprocessen i övervägande grad överlämnas till tjänstemän. Beträffande kommer denna elransoneringen att helt handläggas av företrädare för energiproducenterna. Vid sådant förhållande är det av synnerlig vikt att den överordnade sammanhållande instansen. som föreslås bli Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ges en sådan sammansättning att lekmannainflytandet ges största

SOU l975:60 Reservationer och särskilda yttranden 579

möjliga spelrum och att tjänstemannainflytandet beskäres. Med hänsyn till den roll bostadsmarknaden kommer att spela under en ransonering är det synnerligen nödvändigt att plats beredes intresseorganisationerna på detta område i den överordnade styrelsen.

4 Särskilt yttrande av experten Nils-GustafDanielson angående

organisationsutformningen

Vid utformningen av organisationen för handhavandet av konsumtionsvid försörjningskriser och regleringarnas omsättning i ransoneregleringar måste ansvarsförhållandena mellan berörda myndigheter ringsâtgärder vara klart och preciserade. Enligt EBU:s förslag åvilar det avgränsade regleringsansvaret ÖEF såsom den under regeringen närmast övergripande för energiförsörjningen. Centrala myndigheter ansvariga myndigheten med försörjningsansvar (motsvarande) inom andra samhällssektorer (t. ex. TN inom transportområdet, JN för jordbruk, trädgårdsnäring och tillkommer att reglera utnyttjandet av de kvoter av skilda fiske) avdelats för deras energislag, som genom den övergripande regleringen verksamhetsområden liksom att meddela härför erforderliga tilldelningsnormer. Instrumenten för det praktiska genomförandet av konsumtionsregleär de för bränsle-, drivmedels- respektive elområdena utarbetade ringarna ransoneringssystemen. För administrationen av dessa system föreslår EBU att vid krisfall inrättas ett bränslekontor, ett drivmedelskontor respektive en elförsörjningsnämnd. l sin egenskap av tilldelningsmyndigheter har dessa organ att följa de förenämnda regleringsmyndighelernas anvisningar och normer avseende avdelade kvoters utnyttjande (tex fördelning på län och inom transportområdet fördelning på transportslag). Till undvikande av missförstånd i ansvarsfrägan borde enligt mitt förmenande de tre centrala tilldelningsorganen - bränslekontorezt, driv- - 18 ha benämnts medelskontoret och elförsörjningsnämnden i kapitel ”ransoncringsmyndigheter” (”ransoneringsorgan”) ist. f. ”regleringsmynliksom vid beskrivning av deras verksamhet digheter” (“regleringsorgan) ordet ”reglera” ha undvikits.

Statens

offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

. Demokrati på arbetsplatsen. A. 59. Utbildning för vuxna. U. . Psalmer och visor. Del 1:1. U. 60. Energiberedskap för kristid. H. . Psalmer och visor. Del 1:2. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U.

wmumm;-mm-

. Bättre besättning för flera. S. . Huvudmannaskapat för specialskolan och sarskolan. U. . Framtida studerandehâlsovård. U. . Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. . Individen och skolan. U. . Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiaring. B. . Vagtrafikolyckor och sjukvårdskostnadar. S. . Konstnärarna i samhallet. U. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. . Kriminalvården: nämnder. Ju. . Markanvändning och byggande. Remissammanstlllning utgiven av bostadedepartementet. 8. . Fönroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. . Konsumentskydd på lasområdet. H. (Utkommer hösten 1975) . Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. Ju. . Pensionsförsakring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju. . JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. . Tre sociologiska rapporter. Ju. . Å jour. Om journalistut““ ‘lg. U. . Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A. . Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgerliga fri-och rättigheter i vissa länder. Ju. . Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. S. (Utkommer hösten 1975) . Barnshälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S.(Utkommer hösten 1975) . Barnsuppfostran och utveckling. Bammiljöutredningena rapport 3. S. (Utkommer hösten 1975) 34. Förskolan, skolan och fritiden. Bammilioutrednirvgena rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) 36. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljoutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljoutredningans rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) 39. statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik K. 41. Kommunal demokrati. Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 44. Etablering av miljöstörande industri. B. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information. Kn. 47. Kollektivtrafik i tätort. K 48. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. 49. Massmediegrundlag. Ju. 50. Internationella koncerner i industrilander. l. 51. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. 52. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B. 53. Beskattning av .ealisatio inster. Fi. 54. Fåmansbolag. Fi. 55. Bötesverkstallighet. Ju. 56. Trafikbullar. Del ll. Flygbuller. K. 57. Varuförsörjning i kristid. H. 58. Målet ar jämställdhet. Ju.

AXLE’-C1¢‘v‘)5Lh‘nL~\3...\ -

Statens 1975

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Riksdagen Arbetsmarknadsdepartementet JO-ämbatet. Uppgifter och organisation. [23] Demokrati pa arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda pl arbetsplatser. [27] Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Bostadsdepartementet Kriminalvårdens nämnder. [16] Totalfinansiering. [12] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Markanvlndning och byggande. Remissammanställning utgiven av Lag om allmänna handlingar. [22] bostadsdepartementet. [17] Tre sociologiska rapporter. [24] Etablering av miliöstörande industri. [44] Medborgerliga fri- och rättigheter i vissaländer. [29] Boende- och bostadafinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför- Massmediagrundlag. [49] sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning Od1 bo- Bötesverkstållighet. [55] stadsbidrag. Bilagor. [52] Målet är jämställdhet. [58] lndustridepartementet Socialdepartementet Internationella koncerner i industriländer. [50] Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Kommundepartementet Vägtrafikolyckor och sjukvardskostnader. [13] Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Barnmiljöutradningen. 1.Barnens livsmiljö. [30][Utkommer hösten Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] 1975] 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal derapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975] 3. Barns hälsa. Barn- mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. miljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975] 4. Kommunal ur,8n]88(]0u och information. [46] Barns uppfostran och utveckling. Barnmiliöutredningens rapport 3. [33] [Utkommer hösten 1975]5. Förskolan. skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975]7. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6.[36]lUtkommer hösten 1975)8.Barn och föräldrars arbete. Barnmiliöutredningens rapport 7. [37] (Utkommer hösten 1975]9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] (Utkommer hösten 1975]

Kommunikationsdepartementet Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56]

Finansdepartementet Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensionsförsäkring. [21] statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinstu.. [53] Fåmansbolag. [54]

Utbildningsdepartementet 1969 års psalmkommitté., 1. Psalmer och visor. Del 1:1.[2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3.[4] Utredningen om skolan, staten och kommunerna. 1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. lndividen och skolan. [9] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Å jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsrâd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59]

Handelsdepartementet Konsumentskydd på Iásområdet. [19] (Utkommer hösten 1975] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1.Energiberedskap för kristid. [60]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk

utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

. Nordiskbvmnskommalu om förmånorvid sjukdom,haundnkap och bamsbdrd . Poruskoulu, Ljolsmaissa . Lmaraturom nordisktsamarbeta . Nordiskkommunalrösträtt och valbarhat

pqaaoø»

. Bemstrnmt . NordicCoopornllonfor Tourism. Proposalsfor Action . Vokunopplnring I de nordiskeland.En konforanserappon Ovordktoverforcknings-ogutviklingsarbeidsomgjeldereng- Olskundorvhningon i do nordiskeland - 1974 . Fort- ooh vidareutbildningfbr tauterarbetare . Nordiskumurbeid om billedkunst

iQ. u .. «ii. 5.51.

Ö 0KT1.‘}75

I