Program för energihushållning i befintlig bebyggelse

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

PROGRAM FÖR

ENERGIHUSHÅLLNING

IBEFINTLIG BEBYGGELSE BETÄNKANDE FRÅN ENERGIHUSHÅLLNINGSDELEGATIONEN

...y

Statens offentliga utredningar

@E§l 1980:43

Bostadsdepartementet

för

Program energi-

hushållningi befintlig

bebyggelse

Betänkande av Energihushållningsdelegationen

Stockholm 1980

Omslag Peter Eneström .Iemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-05839-1 ISSN 0375-250X Norstedts, Stockholm 1980

SOU 1980: 43

Till

bostadsdepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 april 1978 dåvarande chefen för bostadsdepartementet. statsrådet Olsson. att tillkalla en delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Delegationens direktiv har delvis ändrats genom tilläggsdirektiv den 9 augusti 1979. I samband med att delegationen gavs ändrade direktiv. tillkallades fr.0.m. l maj 1979 som ledamöter statssekreteraren i bostadsdepartementet Ola Nyquist, tillika ordförande, riksdagsledamoten Kerstin Andersson i Hjärtum. riksdagsledamoten Birgitta Dahl. riksdagsledamoten Rolf Dahlberg och riksdagsledamoten Kjell Nilsson. Delegationen har under utredningsarbetet antagit namnet Energihushållningsdelegationen, EHD. Våra överväganden bygger i huvudsak på resultat från undersökningar som initierats av oss eller som tillkommit i samband med vårt arbete. De rapporter som utgör dessa undersökningars fullständiga redovisning kommer att ges ut i den s.k. departementsserien. Vi överlämnar härmed vårt betänkande Program för energihushållning i befintlig bebyggelse till underlag för statsmakternas ställningstagande beträffande energisparverksamhetens inriktning, genomförandeprogram och styrmedel. l betänkandet redovisar vi också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna enligt vår mening bör vidta. l enlighet med delegationens direktiv kommer vi att fortsätta att följa utvecklingen inom området och särskilt då energisparverksamhetens genomförande samt de andra löpande uppgifter vi givits. Reservationer har lämnats av ledamöterna Andersson och Dahlberg. Särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Holm.

Stockholm den l0 oktober 1980

Ola Nyquist

Kerstin Andersson Birgitta Dahl

Rolf Dahlberg Kjell Nilsson

/Anders Lundin

Jan Lagerström

SOU 1980: 43

Innehåü

1 Sammanfattning

2 Utredningsarbetet 15 2.1 Direktiven . . . . . . . 15 2.2 Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m.fl. 16 2.3 Allmänna riktlinjer 18 2.4 Arbetets uppläggning 24

Inledning

Energipolitiska styrmedel 27 Ekonomiska styrmedel . . . . 28 3.1.1 Energisparstödets nuvarande inriktning och omfattning 29 3.2 Administrativa styrmedel . . 29 3.3 Några jämförelser mellan administrativa och ekonomiska styrmedel 31 3.4 Direkta statliga insatser 33 3.5 Information och rådgivning 33

4.1.2 Service m.m. . . . . . . 40 4.1.3 Industrins byggnader . . . . 40 4.2 Samhällets insatser för energihushållning 40

II Utvärderingar

5.1.2 Beräkning av faktiska effekter av energisparåtgärder i befintlig bebyggelse 45

6 Innehåll SOU 1980: 43

5.2 Effekter utöver energibesparingen 51 5.2.1 Radon, hälsofarliga material 51 5.2.2 Sociala effekter 52 5.2.3 Förbättrat inomhusklimat 53 5.3 Beräknade effekter av det statliga energisparstödet . . . . . . . . . 53 5.3.1 Energisparstöd till bostäder . . . . 53 5.3.2 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader . 57 5.3.3 Energisparstöd till statliga byggnader 60 5.3.4 Energisparstöd till allmänna samlingslokaler . . . . . . 62 5.3.5 Energisparstöd till näringslivets byggnader . . . . . . . . . 62 5.3.6 Sammanfattning av resultat av energisparstödet till byggnader . . . . 64 5.4 Resultat av energisparverksamheten i byggnader 66

Empiriska studier av effekter av olika styrmedel 69 6.1 Redovisning av empiriska studier av användning av administrativa styrmedel 69 6.I.l Erfarenheter av besiktnings- och rådgivningsverksamhet 69 6.1.2 Lagar och normer 70 6.1.3 Regleringar 72 6.2 Ekonomiska styrmedel 73 6.2.1 Pris . 73 6.2.2 Bidrag och lån 75 6.3 Information 77

Utvärdering av den kommunala besiktningsoch rådgivningsiverksamhelen 79 7.l Organisatoriska lösningar 80 7.2 Planering och upprättande av energisparprogram 81 7.3 Besiktningsverksamhet 82 7.4 Rådgivningsverksamhet 84 7.5 Information 84 7.6 Utbildning 85

Övergripande samhällsekonomiska studier av

energisparprogrammet 89 8.1 Inledning 89 8.2 Sysselsättning 89 8.3 Materialindustrin . . . . 93 8.4 Effekter på samhällsekonomin i övrigt 96 8.4.1 Effekter på bruttonationalprodukt och konsumtionsutrymme 96 8.4.2 Effekter på bytesbalansen 99

Innehåll 7

9 Beräkningsförutsärtningar . 101 9.1 Byggnadsbeståndet . 101 9.1.1 Omfattning . . . . . . 101 9.1.2 Byggnadsbeståndets egenskaper . 103 9.2 Lönsamhetsmått . 106 9.3 Ränteantagande . 106 9.4 Energipriset 108 9.4.1 Oljepriset . 109 9.4.2 Elpriset . . . . . . . 110 9.5 Avvägning mellan tillförselåtgärder och energisparåtgärder . . 111 9.5.1 Inledning . . . . . 111 9.5.2 Fjärrvärme och spillvärme 9.6 Teknisk utveckling och alternativa energikällor . . . . . 114 9.6.1 Inledning . . . . . . . . 114 9.6.2 Byggnads- och installationstekniska åtgärder . . . . . . 114 9.6.3 Alternativa lokala energikällor . 115 9.7 Klimatförutsättningar . 117

III Delegationens överväganden och förslag

10 Besparingsmöjligheter i byggnadsbeståndet och förslag till målformulering . 119 10.1 Inledning . . . . . 119 10.2 Energisparmöjligheter i bostäder . 120 10.3 Energisparmöjligheter i övriga lokaler 123 10.4 Energisparmöjligheter i näringslivets byggnader . . . . . . . . . 125 10.5 Avvägning mellan energisparåtgärder och energitillförsel . . . . . . . . . . 125 10.6 Bedömning av de totala energisparmöjligheterna 126

11 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten . . 129 11.1 Allmänna utgångspunkter . . . . . . 129 11.2 Energisparprogram och ombyggnadsprogram . 132 11.3 Energihushållning och alternativa energikällor . . . . . 135 11.4 Delprogrammens omfattning . 138 11.5 Sammanfattning . 143

12 Förslag till framtida handlingsprogram 145 12.1 Allmänna utgångspunkter . 145

8 Innehåll sou 1980:43

12.2 Organisation av energisparverksamheten 147 12.2.1 Statsmakternas roll . 147 12.2.2 Kommunernas r011 148 12.3 Ekonomiskt stödsystem . . . . . . 150 12.4 Den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten 155 12.5 Utbildning 160 12.6 Energistatistik 161 12.7 Det fortsatta arbetet 161

Reservationer och särskilda yttranden 163

Bilagor

Bilagal Direktiv 171

- Bilaga 2 Energilmshållning en internationell översikt 179

Bilaga 3 Bestämmelser för energispztrstöc/ 185

Bilaga 4 Jämförelser mellan .samlziillsekonomisk och privatekonomisk lönsam/tet för olika (itgiirder 188

- Bilaga 5 Stadsförnyelse och energilntshållning beräkningsfb›utsättningar . 197

Bilaga 6 Litteraturfiirteckning . 203

SOU 1980: 43

l Sammanfattning

Energipolitiken står under de närmaste decennierna inför omfattande uppgifter. Dels är det av central betydelse att vårt stora oljeberoende reduceras. Dels skall kärnkraften enligt riksdagens beslut avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till sysselsättning och välfärd. Målet är att uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med liten miljöpåverkan introduceras i snabb takt för att på sikt svara för huvuddelen av vårt lands energiförsörjning. Våra byggnader intar en central plats när det gäller vår energianvändning. Sammantaget svarar byggnadsbeståndet - inklusive näringslivets byggnader - för ungefär hälften av vårt lands energianvändning. Bl.a. mot denna bakgrund fattade riksdagen på våren 1978 beslut om energisparan- .det i befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76, CU l977/78z3l, rskr l977/ 781345). Målet för energisparverksamheten formulerades så, att riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det då befintliga byggnadsbeståndet år 1988 skall vara ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet. Riksdagsbeslutet innebar också att en omprövning av energisparplanen skulle ske efter tre år. En speciell delegation, energihushållningsdelegationen, tillkallades för att leda och samordna arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. l föreliggande betänkande redovisas erfarenheter av energisparverksamhetens bedrivande hittills, samt presenteras delegationens överväganden och förslag beträffande energisparverksamhetens fortsatta uppläggning och genomförande. Samhället använder en rad olika styrmedel för att förverkliga de energipolitiska mål som riksdagen uppställt. Till dessa styrmedel hör ekonomiska styrmedel i form av bl.a. lån och bidrag till energibesparande åtgärder, administrativa styrmedel såsom lagar och normer, direkta statliga insatser, t.ex. stöd till forskning och statlig upphandling, samt information och rådgivning. En översikt över dessa styrmedel ges i kapitelijämte gällande regler för statens stöd till energibesparande åtgärder. I det påföljande kapitlet, kapitel4, redogörs för energianvändningens omfång och sammansättning, med speciell tonvikt på bostadssektorn. Vidare ges en kortfattad presentation av samhälle insatser för energihushållning inom byggnadssektorn. Den utvärdering som ingått i delegationens uppdrag av de hittillsvarande erfarenheterna av energisparverksamheten har i första hand bedrivits genom att delegationen låtit genomföra, eller på nära håll följt, ett stort antal utredningar. Sammanlagt har delegationen låtit genomföra ett 30-tal olika

10 Sammanfattning SOU 1980: 43

forsknings- och utredningsuppdrag. l betänkandets andra del (kapitlen 5 t.o.m. 9) ges en sammanfattning av dessa studier. som en bakgrund till delegationens överväganden och förslag. Av speciell betydelse är frågan huruvida de besparingsmöjligheter som antogs vid upprättandet av energisparplanen också kunnat uppnås i praktiken. Delegationen har låtit genomföra en mycket omfattande undersökning av de faktiska effekterna av sådana energisparåtgärder som genomförts med statligt stöd. Resultaten av studien. som genomförts vid de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg, Lund. Luleå och Umeå. visar att de förväntade spareffekterna i genomsnitt uppnåtts. men att spridningen är stor när det gäller resultatet av en viss åtgärd eller åtgärdskombination som vidtagits i olika hus. Detta redovisas i kapite/S. som också ger en sammanfattning av de uppföljningar av energisparstödets hittillsvarande fördelning på olika åtgärder och olika byggnadstyper m.m. som utförts av olika myndigheter. Avslutningsvis görs ett försök att uppskatta det totala energisparande som ägt rum i byggnadsbeståndet sedan sparplanen antogs. Det nuvarande energisparandet i den befintliga bebyggelsen är baserat på frivillighetens grund, och enligt energihushållningsdelegationens uppfattning ligger det ett stort värde i detta. En huvudfråga som delegationen haft att ta ställning till är huruvida de nuvarande styrmedlen är tillräckliga eller om de behöver korrigeras. kompletteras eller ersättas. Som bakgrund till detta ställningstagande ges i kapitelö en redovisning av empiriska erfarenheter av olika typer av styrmedel inom byggnadsområdet. Kommunerna har idag en central roll när det gäller genomförandet av energisparplanens intentioner. En förutsättning för att målet skall kunna uppnås är att det i varje kommun finns en väl fungerande rådgivnings- och besiktningsverksamhet som kan ge fastighetsägare rekommendationer om

de åtgärder som är mest angelägna för att en bättre energihushållning skall

uppnås. Verksamheten har vidare en väsentlig betydelse för att bringa energisparverksamheten i samklang med kommunens egen planering inom såväl energiområdet som andra områden. l kapitel7 redovisas planeringsoch arbetslaget i kommunerna när det gäller energisparverksamheten. Redogörelsen grundas i huvudsak på en enkätundersökning som delegationen låtit genomföra i landets samtliga kommuner. Energisparverksamheten syftar i första hand till att åstadkomma en bättre energihushållning. Genom den omfattning verksamheten har är det emellertid oundvikligt att sparplanens genomförande även får effekter på samhällsekonomin i stort. exempelvis beträffande sysselsättning. industriellt kapacitetsutnyttjande och handelsbalans. Energihushållningsdelegationen har därför låtit genomföra tämligen omfattande studier av energisparplanens samhällsekonomiska effekter. Resultaten. som presenteras i kapitel8, pekar bl.a. på att energisparplanens genomförande ger upphov till ca 20 000 årsarbetstillfällen. Vidare visar beräkningarna att energisparplanen medför positiva effekter på bytesbalansen redan under det tredje året av sparplanens genomförande vid nuvarande aktivitetsnivå. Sedan beslutet om energisparplanen har förutsättningarna för dess genomförande förändrats i ett antal avseenden. Oljeprisets kraftiga ökning har lett till att lönsamheten för många energisparåtgärder ökat markant. Ett stort antal forsknings- och utredningsprojekt - såväl inom som utanför

SOU 1980: 43 Sammanfattning ll

energihushållningsdelegationens regi har bidragit till att förbättra kunskapsunderlaget på en rad områden. Ett exempel är den omfattande studie av byggnadsbeståndets egenskaper från energisynpunkt. som genomförts vid statens institut för byggnadsforskning. l kapitel?? redovisas de beräkningsförutsättningar som ligger till grund för delegationens ställningstaganden. I betänkandets tredje del (kapitlen IO t.o.m. l2) presenteras energihushållningsdelegationens överväganden och förslag. Inledningsvis görs. mot av de erfarenheter som nåtts. en beräkning av möjligheterna att bakgrund spara energi i byggnadsbeståndet. Detta sker bl.a. med hjälp av en ny i vilken hänsyn tas bl.a. till olika åtgärders samverkan beräkningsmetod, med varandra samt till att åtgärder bör utföras i vissa kombinationer för att den fulla spareffekten skall uppnås. Resultaten redovisas i kapitel I0. vari som måste göras - bl.a. beträfockså betonas de övriga hänsynstaganden fande hälso- och miljöaspekter. möjligheter att utnyttja spillvärme osv. för att energisparverksamheten skall bedrivas på effektivast möjliga sätt. l0 pekar på. att det vid dagens energipris är Beräkningarna i kapitel lönsamt att vidta åtgärder i byggnadsbeståndet, som motsvarar en brutom ca 47 TWh. Detta ansluter väl till alternativ lll i toenergibesparing med energisparplan (prop. l977/78:76). Mot bakregeringens proposition vill energihushållningsdelegationen föreslå grund av denna bedömning

att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot en nivå som motsvarar alternativ lll i energisparplanen. Denna nivå bör tjäna som riktmärke för verksamheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som aviseras i regeringens proposition 1979/80: l70.

Inriktningen och uppläggningen av den fortsatta energisparverksamhe- Bl.a. konstateras att en begränsning i arbetet ten diskuteras i kapitel/l. med att utarbeta ett samordnat energihushållningsprogram för bebyggelsesektorn är den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framtida utveckling och energiförsörjningssystemets roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel- och användarsidan som de effekter i olika tidsperspektiv som olika styrmedel har. Osäkerheten är vidare stor vad beträffar effekter av åtgärder utanför det energipolitiska området. Enligt energihushållningsdelegationens mening bör kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i byggnadsbeståndet ses som riktmärken för verksamheten. En planerad flexibilitet kan enligt delegationens mening tillgodose såväl kravet på en minskning av oljeberoendet som kraven på samordning mellan insatser på olika områden. Av speciell vikt i detta sammanhang är dels den pågående renoveringsoch ombyggnadsverksamheten, dels den introduktion av nya energikällor som är en av hörnstenarna i energipolitiken. Det är enligt delegationens och ombyggnadsverksamheten samordnas mening angeläget att saneringsmed energisparverksamheten i tillämpliga delar. speciellt när det gäller åtgärder. Dessa hänsyn kan medföra att vissa av de byggnadstekniska åtgärderna i befintlig bebyggelse kommer att utföras snabenergisparande

12 Sammanfattning

SOU l980: 43

bare än tidigare planerat. Detta torde framför allt beröra de enklare åtgärderna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad, injusteringsarbeten och förbättrat underhåll och drift. Andra mer omfattande byggnadsarbeten som är lämpliga att samordna med ombyggnadsprogrammet. kan i stället behöva förskjutas något i tiden. torde Därigenom betydande effektivitetsvinster kunna göras. samtidigt som energisparverksamheten sätts in i ett större När sammanhang. det gäller introduktionen av nya energikällor i bebyggelsen är det viktigt att de energisparåtgärder som vidtas idag inte försvårar, utan tvärtom underlättar. en kommande introduktion av nya energikällor. Mot denna bakgrund föreslår energihushållningsdelegationen att energi-

sparplanen uppdelas på tre program med samordning mellan programmen. Delegationen vill med detta framhålla vikten av att energisparplanen övergår i ett genomförandestadium där övergripande samhällsplaneringsfrågor ges ett vidgat utrymme.

Energihushållningsdelegationen föreslår

att genomförandet av energisparplanen sker i tre samordnade program. nämligen l) energisparprogram, 2) ombyggnadsprogram. samt 3) program för användning av alternativa energikällor i byggnader. En omprövning av hela energisparplanen bör ske omkring 1985 ,

att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällori bebyggelsen. Med tanke på den osäkerhet som finns vill energihushållningsdelegationen inte förorda något kvantitativt mål för detta delprogram.

I det avslutande kapitlet, kapitel 12, diskuteras vilka styrmedel som

enligt energihushållningsdelegationens krävs

mening för att genomföra den ovan skisserade uppläggningen av energisparverksamheten. Delegationen lägger fram följande konkreta förslag, nämligen

att anslagstekniken med planeringsreserven inom energisparstödets ram avskaffas,

att energisparstöd endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder bör stöd endast lämnas till kostnaden för material,

att följande riktlinjer för det tillämpas ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader: energisparstöd utgår till åtgärder som medför energibesparingar som står i rimlig proportion till insatta resurser, lånemöjligheter för projekt bör förekomma. om samhällsekonomisk lönsamhet kan konstateras. och räntesubvention Amorteringstid bör fastställas så att energibesparingen överskott skapar för återbetalning, en fortlöpande omprövning av stödsystemet bör ske. dock bör strävan vara att undvika hastiga förändringar i regelsystemet.

SOU 1980: 43 Sammanfattning l3

att energisparbidrag inte skall utgå för någon byggnadskategori. att energisparlån tills vidare skall utgå för: l. förbättring av värme- eller ventilationssystem. dock ej utbyte av värmepanna eller oljebrännare. 2. anordningar för individuell mätning eller för nattackumulering av värme och varmvatten. 3. anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanlâggning. 4. förbättring av värmeisolering i väggar. fönster och bjälklag. 5. åtgärder som är direkt föranledda av någon av dessa åtgärder.

För bostadshus bör följande gälla: Lån bör utgå med [00 procent av den godkända kostnaden. Vidare föreslår delegationen att den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts till 5 000 kr. per ärende.

För kommunala och landstingskommiznala byggnader bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 procent av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad 20 000 kr. per ärende.

För näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå.

För allmänna samlingslokaler bör följande gälla: I avvaktan på förslag från samlingslokalkommittén bibehålls nuvarande ordning.

att följande fyra åtgärdsområden införs som stödberättigade i energisparstödsystemet: l. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar, 2. övergång från enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral, 3. övergång till uppvärmning och varmvattenberedning med el. dock ej s.k. direktverkande el, samt 4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor, att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd, att den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn samt att energihushållningsfrågan ges en mera framskjuten plats än i utredningsförslaget om en ny plan- och bygglag. Vidare bör frågan om en energihushållningslag utredas, att berörda myndigheter i samråd med Kommunförbundet bör utreda hur rätten att avstyrka ansökningar om energisparstöd utnyttjas av kommunerna och vilken effekt detta fått på energisparandet, samt hur nuvarande system kan effektiviseras för att tillgodose såväl krav på energihushållning som andra samhällsintressen,

l4 Sammanfattning SOU l980z43

att den rådgivningsverksamhet som bedrivs vid länens utvecklingsfonder samordnas med kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet vad beträffar näringslivets byggnader samt att statligt stöd för verksamheten bör utgå fortsättningsvis. att fr.o. m. den l juli l982 besiktning skall utgöra villkor för att erhålla statligt energispa_rstöd till bostadshus, att ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomförs, att rådgivningscentraler och stående alternativt ambulerande utställningar upprättas i en sådan omfattning att alla fastighetsägare har tillgång till kvalificerad rådgivning, att kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket som syftar till att stimulera fastighetsägare att utnyttja rådgivnings- och besiktningsverksamheten samt att genomföra de föreslagna åtgärder som besiktnings- och rådgivningsverksamheten leder till, att den riktade informationen ges större betydelse. att för övriga lokaler och industrilokaler centrala rekommendationer utarbetas om en maximitemperatur på 20 grader C, att åtgärder vidtas av berörda myndigheter för att handläggningen förenklas och handläggningstiderna för beslut om energisparstöd förkortas, att kommunerna nu garanteras ett stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som föreslås ske 1985. Vid detta tillfälle bör frågan om finansieringen av besiktningsverksamheten tas upp till förnyad prövning, arr aktuell kunskap om energi förs in i aktuella läroplaner för det allmänna utbildningsväsendet. Speciellt intresse bör i detta sammanhang ägnas fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper. Dessutom bör berörda myndigheter ges i uppdrag att utarbeta ett program för att tillgodose behovet av energiinriktad utbildning inom bebyggelsesektorn.

att statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energistatistiken.

SOU l980z43

2 Utredningsarbetet

2.1 Direktiven

Genom beslut vid regeringssammanträdet den l3 april l978 bemyndigades dåvarande bostadsministern. statsrådet Olsson. att tillkalla en delegation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Delegationen fick till uppgift att följa och initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling samt att ta initiativ till samordning av de berörda myndigheternas verksamhet. Delegationen skulle vidare lämna förslag till regeringen om konjunkturoch säsongsanpassning av energisparplanen. redovisa förslag till utformningen av ñnansieringssystem för energisparlånen. lämna förslag beträffande utbildningsfrågor som har samband med energihushållning i byggnader, samt lämna förslag om energisparstödets inriktning och styrsystemet i stort. Delegationen fick i uppdrag att före omprövningen av energisparplanen inför budgetåret l98l/82 lämna förslag om energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder, genomförandeprogram och styrmedel. Delegationen skulle också utgöra ett forum för ömsesidiga överläggningar om sparprogrammets grundförutsättningar. utveckling och relation till berörda samhällssektorer (Dir. 1978:37. bilaga l). Direktiven har genom beslut vid regeringssammanträde den 9 augusti 1979 delvis ändrats. Chefen för bostadsdepartementet. statsrådet Friggebo. anförde därvid i huvudsak följande.

Riksdagen har nyligen fattat vissa beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop. |978/79:l l5 bil. 3, CU l978/79s37. rskr 1978/ 792394). Riksdagsbeslutet innebär att regeringen genom ett riksdagsbemyndigande ges ökade befogenheter att besluta i frågor som gäller genomförandet av energisparverksamheten. Syftet är att öka möjligheterna att snabbt anpassa de ekonomiska styrmedlen efter de erfarenheter om stödets effekter som man successivt erhåller. Det är väsentligt att de stora satsningar som samhället gör kan genomföras under bredast möjliga politiska enighet. Vid min anmälan till propositionen framhölljag att det därför finns skäl att omforma delegationen så att den får parlamentarisk förankring. Det är enligt min uppfattning viktigt att delegationen fortlöpande informeras och bereds möjlighet att diskutera de åtgärder som regeringen vidtar med stöd av det erhållna bemyndigandet. Vidare bör energihushållningsdelegationen delta i energisparverksamheten genom att lämna synpunkter på sparprogrammets inriktning. finansiering. övergripande styrning och utveckling. Delegationen bör därför fortfara att vara ett forum för överläggningar i frågor som gäller bl.a. samordning och inriktning av utvårderingsarbetet samt hur det ekono-

16 Utredningsarbetet SOU 1980: 43

miska stödet och andra styrmedel skall utnyttjas för att påverka inriktningen av det fortsatta energisparandet. Direktiven bör emellertid delvis ändras. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör delegationen i fortsättningen ha följande uppgifter: un följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energihushållning i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling, att följa genomförandet av energisparplanen - i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energisparplanens ram - och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten. at! i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budgetåret 1981/82. sammanställa sådant underlag beträffande bI.a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar som kan vara av betydelse för statsmakternas ställningstagande angående energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder samt beträffande genomförandeprogram och styrmedel, samt att uppmärksamma hälsorisker som kan uppstå i samband med energisparåtgärderi det befintliga byggnadsbeståndet.

Delegationen är därutöver oförhindrad att i samband med det fortlöpande utvärderingsarbetet ta de initiativ som den anser vara påkallade. Det är viktigt att nära samarbete sker mellan delegationen och berörda myndigheter. kommittéer och organisationer. Delegationen bör i sitt arbete samråda med oljeersättningsdelegationen (l 1970:01).

Delegationen antog den 29 januari 1980 det förenklade namnet energihushållningsdelegationen, förkortat EHD.

2.2 Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m.fl.

Genom regeringens beslut den 13 april 1978 bemyndigades dåvarande chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en delegation med högst elva ledamöter. Den 9 maj 1978 tillkallades som ledamöter statssekreteraren i bostadsdepartementet K G Scherman (t.0.m. 12 november 1978), tillika ordförande, statssekreteraren i ekonomidepartementet Sten Westerberg, statssekreteraren i utbildningsdepartmentet Anders Arfvedson (t.0.m. 8 november 1978), statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Ingemar Eliasson, statssekreteraren i industridepartementet Robert Nilsson (t.o.m.l7 oktober 1978), statssekreteraren i industridepartementet Per-Anders Örtendahl (t.0.m. 24 oktober 1978). statssekreteraren i kommundepartementet Fredrik Sterzel, sekreteraren Ove Hultkvist (t.0.m. 17 oktober 1978). sakkunnige Mats Svegfors (t.0.m. 17 oktober 1978) samt sakkunnige Lars- Göran Redbrant (t.0.m. 18 oktober 1978), (de tre sista såsom företrädare för regeringens samordningskansli). Som sakkunniga tillkallades fr.o.m. samma tidpunkt generaldirektören i bostadsstyrelsen Bengt Johansson, föreståndaren för statens råd för bygg-

nadsforskning Ingrid Årlin, generaldirektören i statens planverk Lennart

Holm, generaldirektören i statens industriverk Eric Pettersson, direktören

vid Svenska kommunförbundet Lars Ågren samt generaldirektören i ar-

betsmarknadsstyrelsen Bertil Rehnberg.

SOU 1980: 43 Utredningsarbetet 17

Vid samma tidpunkt tillkallades också följande experter. Departementssekreteraren vid ekonomidepartementet Börje Tallroth. departementssekreteraren vid budgetdepartementet Urban de- Zetterquist, studierektorn, partementssekreteraren vid Utbildningsdepartementet Ingvar Törnqvist (t.0.m. 5 september 1978), departementssekreteraren vid arbetsmarknadsdepartementet Anders Reuterswärd, depanementsrådet vid industridepartementet Lars Hjorth. departementsrådet vid kommundepartementet Ingvar Hjelmqvist, avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg samt socionomen, sekreteraren vid Svenska kommunförbundet Gunnar Persson. Den 5 september 1978 tillkallades ytterligare följande experter. Departementssekreteraren vid industridepartementet Birgitta Dangården, departementssekreteraren vid kommundepartementet Otto Winther. byrådirektören, departementssekreteraren vid Utbildningsdepartementet Hans Krantz. avdelningsdirektören vid statens planverk Ulf Thunberg, avdelningsdirektören vid bostadsstyrelsen Gunnar Stahre. departementsrådet vid bostadsdepartementet Sune Jussil. avdelningsdirektören vid riksantikvarieämbetet Kerstin Alexandersson samt huvudsekreteraren vid energisparkommittén Ulf Karlsson. Genom beslut av chefen för bostadsdepartementet. statsrådet Friggebo. ändrades delegationens sammansättning enligt följande den 23 november 1978. Som ledamöter från och med detta datum tillkallades följande personer utöver tidigare förordnade. Statssekreterarna Ola Nyquist (bostadsdepartementet), tillika ordförande, Ulf Lundin (utbildningsdepartementet) och Bengt Westerberg (industridepartementet). Fr.o.m. den I maj 1979 har följande personer varit tillkallade som ledamöter i delegationen. Statssekreteraren i bostadsdepartementet Ola Nyquist. ordförande, riksdagsledamöterna Kerstin Andersson (c), Birgitta Dahl (s). Rolf Dahlberg (m) samt Kjell Nilsson (s). Sakkunniga från samma tidpunkt har varit generaldirektören i statens planverk Lennart Holm. generaldirektören i bostadsstyrelsen Bengt Johansson och direktören vid

Svenska kommunförbundet Lars Ågren.

Experter i delegationen har från denna tidpunkt varit departementsrådet vid budgetdepartementet Göran Carnhagen, departementsrådet vid kommundepartementet Ingvar Hjelmqvist, departementsrådet vid industridepartementet Lars Hjorth. avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg och föreståndaren för statens råd för byggnadsforskning Ingrid Årlin. Den ljuli 1979 tillkallades huvudsekreteraren vid energisparkommittén Ulf Karlsson också som expert. Sedermera, den l september 1979, har civilekonomen Ingela Sjöström-Hedge tillkallats som expert. speciellt vad avser administrativa styrmedel i energisparverksamheten. Avdelningsdirektören Mats Höjeberg har den 15 januari 1980 ersatts av avdelningsdirektören vid statens industriverk Karl-Axel Edin. Departementsrådet vid bostadsdepartementet Anders Lundin har fr.o.m. den l0juli 1978 varit delegationens huvudssekreterare. Som biträdande sekreterare tillkallades den l maj 1979 departementssekreteraren vid bostadsdepanementet Jan Lagerström. Sekretariatet har i övrigt fr.o.m. maj 1979 bestått av departementssekreterarna vid bostadsdeparte-

18 SOU 1980: 43 Utredningsarbetet

mentet Bo Diczfalusy och Bo Lindörn. Vidare har assistenterna vid bostadsdepartementet Inga-Lill Bergström (t.o.m. den 15 april 1980). Suzanne Lindman och Susanne Sävenbring ingått i sekretariatet.

2.3 Allmänna riktlinjer

statsmakterna har i flera sammanhang tagit ställning till övergripande för politiken inom energiområdet. Beslut har också vid skilda riktlinjer tillfällen fattats om olika delar av energipolitiken såsom energiforskningen. beredskapen inom energiområdet. energihushållning inom olika samhällssektorer och riktlinjer för vattenkraftutbyggnaden. För att stimulera till vidtagandet av energibesparande åtgärder infördes år 1974 statligt stöd för sådana åtgärder i bostadshus och vissa andra byggnader (prop. 1974:69. CU 1974:21. rskr 1974:180). Villkoren för energisparstödet har därefter förändrats och utvidgats till att omfatta fler byggnadskategorier. Samtidigt härmed har kravet på energihushållning i ny bebyggelse skärpts genom ändringar inom byggnadslagstiftningens område. Allt större resurser har också ställts till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete som gäller energianvändningen i byggnader. I 1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30 bil. l. NU 1975:30. rskr 1975:202 och bil. 2. CU 1975:25. rskr 1975:203) angavs inte närmare hur energikonsumtionen skulle tillåtas öka inom förbrukningssektorn byggnadsuppvärmning. Det mål som uppställdes i det energipolitiska beslutet. att begränsa ökningen av energiförbrukningen till 2 % per år. utgick emellertid från bedömningen att energiförbrukning för uppvärmning av bostäder kunde minskas med i genomsnitt 0.9 % per år under perioden. De medel som i samband med detta beslut ställdes till förfogande för att genomföra energisparande åtgärder i byggnader var dels ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan. dels en utvidgning och en ökning av det tidigare beslutade energisparstödet. Därutöver fattades beslut om ett energiforskningsprogram som även inkluderade forskning om energianvändning för lokalkomfort. Våren 1977 beslöt riksdagen (prop. 1976/77: 107, CU 1976/77:39 och 34. rskr 1976/77:244 och 245) om åtgärder som på olika sätt syftade till att ytterligare öka möjligheterna för energisparande inom byggnadssektorn. l och med detta beslut förbättrades och förstärktes det statliga energisparstödet ytterligare och behovet av att fortlöpande pröva såväl vilka åtgärder som bör stödjas med hänsyn till ny teknik m.m. som storleken av de kostnader som får ingå i bidrags- och låneunderlaget för energisparande åtgärder betonades. innebar även att medel ställdes till förfogande för kom- Riksdagsbeslutet munernas informations- och rådgivningsverksamhet inom energisparområdet. Verksamheten syftade till att ge bättre information och rådgivning till fastighetsägarna om lämpliga energibesparande åtgärder i deras fastigheter. För att ge bättre underlag för kommande beslut angående åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet anvisades medel för en undersökning av byggnadsbeståndets beskaffenhet från energihushållningssynpunkt. Beslutet innefattade även en kraftig utökning av den forskningsinriktade

SOU l980: 43 Utredningsarbetet l9

experimentverksamheten som syftar till att ge kunskap om på vilket sätt en god energihushållning i byggnader bäst uppnås. Detta kan ske genom provning i full skala av exempelvis nya installationssystem för uppvärmning av varmvattenförsörjning m.m., nya hustyper och ny byggnadsteknik liksom nya energikällor. Medel anslogs vidare för att informera och utbilda de enskilda medborgarna, de anställda i kommunerna och yrkesverksamma i olika led av byggprocessen om möjligheter att spara energi i byggnader. Därutöver redovisades vissa förbättringar av möjligheterna att finansiera utbyggnad av fjärrvärme med stöd av lån från kreditmarknaden. l proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. I977/78:76) redovisades bedömningar av resursbehov och tillgängliga resurser för att under en tioårsperiod genomföra ett energisparprogram. Till grund för programmet redovisades fyra alternativa ambitionsnivåer för energisparande i befintlig bebyggelse. Riksdagen föreslogs i propositionen godkänna ett energisparprogram vars mål är att nettoenergiförbrukningen i 1978 års byggnadsbestånd skall vara 32 till 39 TWh lägre år 1988. Målangivelsen utgår från beräknade nettoenergibesparingar för åtgärder som tagits upp som alternativ ll resp. lll. Alternativen II och III beräknades ge en nettoenergibesparing om resp. 32 och 39 TWh/år efter genomförandet av programmet. De egentliga merkostnaderna för energisparåtgärder i dessa båda alternativ beräknades till resp. 21 och 33 miljarder kr. De totala kostnaderna inkl. mervärdesskatt och kostnader för renoveringsåtgärder beräknades till resp. 3l och 48 miljarder kr. Alternativen redovisades som exempel på olika sparnivåer. Finansutskottets majoritet uttalade i sitt yttrande att ett fullföljande av energisparprogrammet inte under alla förhållanden kan ha företräde till tillgängliga resurser. Finansutskottet anförde vidare att det är uppenbart att varje större åtagande som statsmakterna gör rörande ianspråktagande av framtida resurser måste vara förbundet med en flexibilitet i fråga om i vilken takt det är möjligt att infria åtagandet. Finansutskottet fann därför förslaget att formulera energisparmålet som ett intervall för vad som skall uppnås under tioårsperioden vara väl motiverat. De beräkningar av resursåtgången som redovisats utgår från ett närmast optimalt utnyttjande av insatta resurser. Med hänsyn därtill kan det vara naturligt att formulera sparmålet på ett sätt som inte kan ge intryck av att exakt mätbara spareffekter kan och skall redovisas. Riksdagens beslut (prop. l977/78:76. CU l977/78z3l , rskr l977/78:345) i anledning av förslaget till energisparplan för befintlig bebyggelse innebar att en hög ambitionsnivå slogs fast för ett program för energibesparande åtgärder inom befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga bedömningar. utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och privata sektorerna. Målet formulerades så, att riktpunkten skall vara att nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet. Bifallet till förslaget innebar inte att riksdagen tog ställning till attjust de i underlagsmaterialet angivna åtgärderna skall genomföras. En omprövning av programmet förutsattes ske efter 3 år. dvs. inför budgetåret l98l/ 82.

20 Utredningsarbetet SOU 1980: 43

Riksdagens beslut innebar alltså att den inte tog ställning till innehållet i de redovisade alternativen i vidare mån än att de tjänade som bakgrund till det sparmål som riksdagen formulerade. Därutöver tog riksdagen ställning till programmets inriktning i den del som gällde grunderna för kommande bedömningar av åtgärder för att nå sparmålet. Bland dessa grunder ingick att i första hand genomföra de åtgärder som är .Sam/tii/Isckononzis/(r mest lönsamma, - bör utformas så att de aktivt bidrar åtgärderna till en utjämning av konjunkturmässiga och säsongsmässiga svängningar i olika delar av landet, programmet skall byggas upp stegvis med en upptrappning av insatserna. l fråga om genomförandet av programmet framhöll civilutskottet vikten av att föreslagna och i övrigt tillgängliga styrmedel kompletteras i den utsträckning som kommande utvärderingar visar erforderligt. Utskottet framhöll också att enighet rådde om att behovet av olika styrmedel, däribland obligatorier, skall prövas på nytt senast i samband med den tidigare nämnda omprövningen av programmet. Civilutskottet bedömde möjligheten att genomföra ett åtgärdsprogram av föreslagen storleksordning som goda. Utskottet noterade att den omprövning av programmet som förutsatts inte torde ha avsetts medföra att det i propositionen angivna sparmålets nedre gräns skulle sänkas. En bindning till intervallets högre gräns ansågs däremot kunna visa sig möjlig. Civilutskottet noterade vidare att omprövningen i övrigt närmast torde avses ske i ljuset av ny kunskap och nya erfarenheter. Regeringen lade våren 1979 fram förslag till riktlinjer för den svenska energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1978/79:1l5). Riksdagen beslutade på grundval av dessa förslag om riktlinjer inom vissa delar av energiområdet. De delar som berörde eller hade nära samband med kärnkraften lämnades dock öppna i avvaktan på folkomröstningen om kärnkraftens fortsatta användning i vårt land (NU 1978/7960. rskr 429, CU 37, rskr 394, JoU 34, rskr 431, SkU 44. rskr 430). Riksdagens beslut innebar bl.a. vissa förändringar av energisparstödet till bostadshus, t.ex. att energisparbidrag inte längre skulle utgå för fasadskikt vid utvändig tilläggsisolering, att räntebidrag på energisparlån för åtgärder i småhus togs bort etc. Samtidigt med dessa åtstramningar som hade till syfte att styra energisparstödet mot åtgärder som snabbt minskar energianvändningen gjordes en ökad satsning på bl.a solvärme och kommunernas besiktnings- och rådgivningsverksamhet. Regeringen har i april i år lagt fram en ny proposition (prop. 1979/80: 170) som bl.a. innehåller förslag till vissa allmänna riktlinjer för den framtida energipolitiken. Mer omfattande detaljerade förslag aviseras till riksmötet 1980/81. De viktigaste målen för energipolitiken anges i propositionen 1978/ 79: l 15 vara att åstadkomma försörjningstrygghet, begränsa energiomvandlingens hälso- och miljöeffekter och stärka säkerheten. Energipolitiken måste vidare syfta till handlingsfrihet och anpassning. Med hänsyn tagen till dessa mål måste energipolitiken utformas så att de samhällsekonomiska kostnaderna minimeras.

sou |980; 43 Utredningsarbetet 2 l

De i proposition l979/80:l70 föreslagna riktlinjerna ligger i stort i linje med dessa mål. Regeringen har dock ytterligare betonat behovet av att minska oljeanvändningen. Vidare har avvecklingen av kärnkraften beslutats och åtgärder för att åstadkomma denna avveckling aviserats. Av proposition 1979/80: 170 framgår att de närmaste decennierna måste bli en tidsperiod när uthålliga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan introduceras för att på sikt svara för huvuddelen av vår försörjning med energi. Uppgiften under l980- och l990-talen blir att utveckla energisystem i denna riktning. Vidare måste stora resurser även fortsättningsvis satsas på energihushållningsåtgärder för att minska energianvändningen. För att klara detta måste vi, framhålls det, föra en målmedveten politik som omfattar hela energiområdet, dvs. både energihushållning och energitillförsel. För att åstadkomma ökad försörjningstrygghet krävs att vårt oljeberoende minskas kraftigt. Detta skall enligt föreliggande riktlinjer ske genom dels energihushållning, dels ökad användning av fasta bränslen och nya energislag såsom solvärme. Vidare skall naturgas börja användas.

Åtgärder för att trygga importen av olja erfordras också. Allt detta skall

ske med minsta möjliga miljöpåverkan och så att de samhällsekonomiska kostnaderna blir så låga som möjligt. Hushållningsåtgärder skall vidtas inom samtliga samhällssektorer. l propositionen l979/80:l70 framhålls att åtgärder för energihushållning inom samhällets olika delar bör översiktligt samordnas. planeras och avvâgas. Ett samlat program för energihushållning t.o.m. år l990 med översyn omkring år 1985 aviseras. Programmet bör omfatta åtgärder inom bebyggelsen. näringslivet och transportsektorn. Som exempel kan nämnas insatser för att förändra energibeskattningen och åtgärder inom ramen för den kommunala energiplaneringen. En ökad användning av fasta bränslen, främst inhemska. bör enligt de energipolitiska riktlinjerna komma till stånd. Uppvärmningsområdet är idag till närmare 90% beroende av olja. En viktig uppgift framöver är därför att införa till olja alternativa energislag inom detta område. Kommunerna svarar för en stor del av landets värmeförsörjning som i allt högre

grad sker genom ljärrvärmeanläggningar.Kommunernas val av bränsle i

dessa anläggningar har därför stor betydelse i ansträngningarna att minska oljeberoendet. Även inom näringslivet, främst industrin. bör en ökad användning av andra bränslen än olja komma till stånd. Slutligen måste nya energislag som t. ex. solvärme och vindkraft utvecklas och provas. Arbetet omfattar bl.a. uppförandet av experimentanläggningar och utvärdering av dessa. Riksdagens beslut i anledning av regeringens proposition innebar i huvudsak bifall till de framlagda förslagen. De åtgärder som skall vidtas för att de energipolitiska målen skall nås är dels kortsiktiga, dels långsiktiga. För akuta bristsituationer krävs en beredskapsplanering som gör det möjligt att vidta åtgärder för att dämpa konsekvensema av störningar i tillförseln.För att under icke-krisförhållanden få till stånd en säkrare energiförsörjning på kort sikt är det framför allt energihushållning och övergång till fasta bränslen som kan väntas få betydelse.

22 Utredningsarbetet SOU 1980: 43

l ett längre perspektiv ökar förutsättningarna för att påverka tillförseln och användningen av energi. Här kommer åtgärder in som forskning och utveckling av ännu ej utprovad energiteknik och nya energislag. Kommunerna har ett huvudansvar för att trygga värmeförsörjningen. Staten har reglerat kommunernas ansvar i detta avseende genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna skall kommunerna i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det åligger vidare kommunerna att undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Syftet med lagen är sålunda att kommunerna skall ta fram underlag för beslut om åtgärder för att främja energihushållningen och säkra tillförseln av energi. Underlaget skall i första hand användas för beslut på kommunal nivå men kan också komma till användning för samverkan på mellankommunal nivå eller med andra betydande intressenter på energiområdet och för planering av åtgärder i syfte att trygga energiförsörjningen. Kommunerna är skyldiga att på begäran lämna statens industriverk (SlND) uppgift om fullgörandet av sin planeringsskyldighet. Enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) krävs tillstånd av regeringen för lokalisering av verksamhet med väsentlig betydelse för hushållning med energi. Obligatoriskt avser prövningen nybyggnad av vissa särskilt angivna energikrävande anläggningar samt andra anläggningar för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 MW. Även andra nyan- Iäggningar och utvidgningar kan prövas efter regeringsbeslut i varje enskilt fall. Regeringen inhämtar vanligen yttrande från SlND i dessa ärenden. Bland byggnadsstadgans (1959:612) bestämmelser återfinns kravet på att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning (44 a §1. Enligt 9 § byggnadsstadgan gäller att kommunerna ansvarar för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Statens planverk (SFV) är central myndighet för plan- och byggnadsfrågor. Enligt ellagen 11902171) krävs tillstånd för att dra fram eller begagna en elektrisk starkströmsledning. Tillstånd kan meddelas endast om anläggningen är behövlig och förenlig med planmässig elektrifiering. l lagen (1978:160) om vissa rörledningar föreskrivs motsvarande tillstândsprövning för bl.a. gasledningar. Tillstånd kan för dessa meddelas om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledning framdras och begagnas. Enligt lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar kan en fjärrvärmeanläggning förklaras för allmän, vilket bl.a. innebär rätt för innehavaren att tvångsvis ansluta fastigheter till nätet.Myndighetsutövningen av nu nämnda lagar handhas av SIN D, som även är central tillsynsmyndighet för statens elektriska inspektion (SEI), som är den lokala statliga organisationen för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar. Flera kommittéer och utredningar har arbetat eller arbetar med att ta fram underlag till statsmakternas beslut om de konkreta åtgärder som behövs för att de energipolitiska målen skall uppnås. Några kommittéer vars arbete berör energihushållningsdelegationens arbete år följande. Energiprovningsutredningen har i betänkandet (Ds I 1980: 12) Provning för bättre energihushållning lagt fram förslag beträffande framtagning av

SOU 1980: 43 Utredningsarbetet 23

nya provningsmetoder för olika produkter som har betydelse för landets energianvändning, samt resurser för detta. Utredningen (1 1979:13) om styrmedel för näringslivets energihushållning m.m. har i uppdrag att se över de administrativa styrmedlen rörande näringslivets energihushållning. Utgångspunkten för utredarens arbete skall enligt direktiven vara att ökade krav på förbättrad energihushållning och en energianvändning baserad på andra bränslen än olja kommer att ställas framöver. Utredaren har bl.a. att pröva och lägga fram förslag till en särskild lag för energihushållning inom näringslivet. En sådan lag kan enligt direktiven utformas med lagen (1977:439) om kommunal energiplanering som förebild. Förslag med anledning av utredarens överväganden beräknas kunna läggas fram under första hälften av år 1982. Utredningen om omställbara eldninganläggningar, OEA. har i sitt betän-

kande (SOU 1980:9) Övergång till fasta bränslen lämnat förslag till lag om

utförande av vissa eldningsanläggningar; OEA föreslår att eldningsanläggningar vars bränsleförbrukning kan beräknas uppgå till minst 50 000 MWh per år skall utföras för eldning med fast bränsle. Detta skall också gälla en mindre eldningsanläggning som skall ingå i ett system, om den sammanlagda bränsleförbrukningen i systemets pannor beräknas uppgå till minst 50 000 MWh per år. Om systemets energibehov efter det att anläggningen till minst 75 % täcks av fasta bränslen, spillvärme, solvärme e. d. uppförts får dock anläggningen utföras för eldning med enbart olja. En väl avvägd energibeskattning är ett betydelsefullt medel för att främja energihushållning och ett införande av nya energislag i det svenska energisystemet. Den nuvarande utformningen av energibeskattningen är främst motiverad av statsfinansiella skäl. För att ge energibeskattningen en utformning som ger bästa möjliga energipolitiska styrfunktion samtidigt som de statsñnansiella intressena beaktas, bemyndigade regeringen förra året chefen för budgetdepartementet att tillkalla en kommitté (B 1979:06) om beskattningen av energi m.m. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt. Elanvändningskommittén (I 1980:46) har i uppdrag att utarbeta förslag till förbud mot direktverkande elvärme med elradiatorer i viss permanentbebyggelse och ange hur el kan användas för att spara olja samt föreslå åtgärder för detta. Kommitténs arbete skall enligt direktiven redovisas senast den 15 oktober 1980. Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03) undersöker frågan om individuell mätning av kostnaderna för uppvärmning och varmvattenberedning. Bl.a. studeras befintlig och ny teknik, besparingsmöjligheter, debiteringsprinciper och administrativa system, sociala effekter, beredskapsaspekter m.m. av ett införande av mätning - individuell eller i mindre kollektiv. Utredningen beräknas redovisa sina resultat under slutet av år 1981. Oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) har till uppgift att samordna insatserna och föreslå erforderliga åtgärder för att öka utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja. Delegationen har nyligen publicerat rapporterna (Ds I 1980:3) Torv för energisektorn och (Ds I 1980:4) Förutsättningar för användning av skogsenergi mm i Sverige, där åtgärder för att utnyttja dessa bränslen har behandlats. En rapport (Ds 1 1980:10) Förutsättningar för ökad användning av solvärme i Sverige har

24 Utredningsarbetet sou 1980: 43

också redovisats av en arbetsgrupp inom delegationen. har Delegationen också utarbetat rapporter angående ökad kolanvändning i Sverige. Delegationen fortsätter f. n. sitt arbete med inriktning på möjligheterna att på ett lämpligt sätt utnyttja dessa energislag. Med utgångspunkt i riksdagens beslut i energifrågan har energihushåll- _ningsdelegationens arbete varit inriktat på att ompröva energisparplanen och i samband därmed lämna förslag till uppläggning och inriktning av den fortsatta energisparverksamheten. De erfarenheter och förslag som delegationen nu kan redovisa baseras på delredovisningar, forskningsrapporter och erfarenheter i samband med genomförandet av energisparåtgärder. Underlagsmaterialet och delegationens ställningstaganden redovisas i den följande huvudtexten.

2.4 Arbetets uppläggning

Delegationens arbete har varit mycket omfattande. Arbetet inleddes med ett arbetsprogram där alla frågor som delegationen hade att studera sammanställdes. Delegationen har härvid som sin utgångspunkt fastlagt att all befintlig bebyggelse ingår i delegationens arbetsfält. Däremot tar delegationen inte ställning till åtgärder i ny bebyggelse. Beträffande denna avgränsning kan vissa defmitionsproblem uppstå då s.k. förtätning av befintlig bebyggelse diskuteras. Härmed menar delegationen att i den mån som t. ex. det befintliga värmesystemet (t. ex. en blockcentral eller ett fjärrvärmenät) påverkas, berör frågan delegationen. Energisparande i de nya byggnader som uppförs behandlas däremot inte av delegationen. Delegationen har-vidare beslutat att studera alla typer av energibesparande åtgärder i byggnader, alltså även sådana som avser produktion av energi. När det gäller energisparåtgärder som utförs i samband med en total ombyggnad där nybyggnadskrav uppnås anser delegationen att även detta ingår i arbetsuppgifterna. Beträffande produktion av energi studerar delegationen t.ex. övergång till eldning med fast bränsle, införande av värmepumps- och solvärmeteknik samt andra nya iokala energikällor. Däremot tar delegationen inte ställning till energiproduktionen i stort i landet. Ett stort antal projekt för utrönande av svaren på de frågor delegationen har att ta ställning till har initierats, finansierats resp. genomförts genom delegationens initiativ. I tabell 2:] har aktuella projekttitlar m.m. sammanställts. Därutöver har delegationen låtit göra en inventering av internationell energisparverksamhet. Resultatet av denna inventering redovisas i bilaga 2. Delegationen har utöver sammanträden gjort en studieresa till några kommuner för att studera praktisk energisparverksamhet. Vidare har ett antal s.k. hearings anordnats för utfrågning inom vissa huvudområden av betydelse för delegationens arbete. Delegationen har anmodats avge remissyttrande beträffande statens industriverks anslagsframställan för budgetåret 1980/81. industriverkets rapport statens stöd till energihushållning inom näringslivet (SIND l979z9),

sou 1980: 43 Utredningsarbetet 25

radonutredningens (Jo 1979:01) skrivelse 1979-11-08 angående finansiering av kostnader för att sänka radonhalten i befintliga bostäder, oljeersättningsdelegationens (I 1979:01) betänkande Finansiering av energiteknik för oljeersättning” (Ds I 1979: 17), energiprovningsutredningens (I 1978:06) betänkande Provning för bättre energihushållning (Ds I 1980:12) samt De - och samrapporten statliga energimyndigheterna arbetsfördelning verkan 2” (Ds I 1980:16) från utredningen av myndighetsorganisationen inom energiområdet (l 1979:10). Till delegationen har också överlämnats diverse skrivelser m.m. vilka delegationen haft att beakta i sitt arbete.

26 Utredningsarbetet

oncååøcocuw

_uvo_m._aam_m_o=o

_.E.E

mcuzmrzwhäo

mUm

måoczEEov_

.m__

_ovmüon

_ovacwmä_

mwzzxm ...ovmöos voE

uêbgtma

Eos_

_

_

mciucmåmüözo

:s

:omctozâa

_ov

vcmnEmm

...uwzwmäbwamüäzu

Conümmzm

m

:oo

oEntmEnm_

.:u›_omo_mw:co:m_m

_ugEmütuåmcizxüoa

_

:_bw=v:__n_._2aEwm›n_

mEocsEEox

_ovo_m._aam_w_o=u

_acchzoabwamncocu

:o_o__Eamx_omm:_:>_wum_

_oEEø_wo_a_mam_m_u:o

m=_=.._o_a._=

aiczEEox

3328._

_mscåoåmam

_ovñmon

oucåmaäwzäo

522905.

mcåmzmzs

n

3:805

ovcmäamonzmhäo :uvm5__aEm_un_m

_

_ovoøcåw

_

_

amESw

:on

mfosczcox

2.5.3_

m

.wEuB

_ovåüøts

_ ma_ m E_ a u

8:a..

_

_Eaosachza_ vmüwânåfoco

_mccnxoEmazwnuco

._00

mcixwüun

.av

_o__Ew$__omw=_=>_mvm._

wa

cozmEädE

:oo

micxwän_

:z

osunm_u__uwnmu_

umrâcâumvmä

âovzwäonmvacmwå_

azäbåccuva

ovcooüx_mcozEamzouzmhäo

:o ›m ._00

wctovåå: mctoEmåz

_awêuamunäwwoco o__unmw=_:v=n_=

nxmixo_

.ovnüanwüuoco

makan_

_ozuaamx

_o_

v05

.wmEEåwon cocmzcouc_

_owzwmzvzmaåwhuco _o__._ww_w._anm_w_o=o

_o_

covhäé_

:o 5._

mEuEobo

:wrâamühâo

voäbwnwüäøu

_m_

_ovoztåm

.to |

..._2325

_o__w__m=_.ü_m_:_

_ucuz_

_ou

v90.:

m :oo :å: ._09

a=8o=ow _uvoöê

a :oo

_So_ ._00

_omia

m a n

a ._00 :oo ._00

xåEozoxoåzwsEmw xmzbocoxuxacocaz

måmcm väv.:

å... m m

_o_u:mw=_=mwm_v=nw_

_o_ uno

m=_=__w__w=___m_o:m

a m m w

m›__m__m_:_Ev MGEMOmuUUCD oucaäamüäâm_ wcizwzommxm ovcüammühâm_

_o_

w=mw_m_m_._2m_›_ a__m__m_:_E__

ma m

MEIuoZD m=_=.=o_._a: oE._mbm_.m wiamwøguv_ wicwwütnv_ wicxwäm dumcaunzv _owwânväv_ mEoiotm_ uEbätman_ cocuEkdc_ m__m_:o__ wciwmâzmv_

xmEmEm_ _oiøtm_ _uäøbm _uåuctn_ _genom_ :oveå _omtn_ _oäøbm_ _xubm_

:o=e=amo_0vmu:_=__m._m=552.0

-=1_

._00 uvcamø_

:av

v.51_

_ozâozcz

_

2% G E8

.303800

_o__m._o_:=

:när:

_ozäuzcz

mczwtäm

_ozäozzs wêoåuoñ

mm:

moED

=_o_.o.:_mw=_=__m..e_

_ozâozcz _o__m_o_==

_

:ca:

.Eösxuoñ

_o_=___m:_._=_x::_.:ov_

mmönoöü

r

mêonxoeñ

_om:u_o_u_._=_m_o__:

:uw:_=xoo:0__:_m_u____

mêonxooñ

2._

_mcwamwä_

:HM

_

...HE

mêocxuoñ

›a

2:25_ insats:

mêoczuoä

1.5_

_åomz_

comicoö_

t:

.Eazcuq .zmEmäm

:zmcoxmâamow

:HU

_S_

.commzmå

me.

mckxoxwwos

._5201

.E

u=_===._=_

_

occmmzm

..O.n_

wcixmkyävmcfaå

._._.E

mvcâtoz

.ämm

:Emm

._00 .›

.ubtsvm

_ovm_ww:_=xm_o._ww›m

oE

_

:EwEuQ

693..

._m=_mw=_:u_m_o._mm»,m

a

_ovmhümiünwäm

_Boa_

._00

=um_o_ämwua_mwm

:E283:

_.00_

Egoüwø:

J_

.owvozåcbmomm

mmäämzzän_

nd ru_ 22_

zoo

.=omm_ov= .:omm._aE_a.a_._ 5.2.2380: .muâoEcxw mxmixovm»

.m

áaEvuE

.Emm

:aaah .Ecom ..._2025 otzmwå_ åawän_ _mcom_ .Eo==_m me. Jmf. áommtmv_ zzmcoxé_ m S852 ;v.22 »_50 _v53_ mom nxøixok áoäw. 5:8_

:m mo_ *

SOU 1980: 43 27

I Inledning

Energipolitiska styrmedel

I detta kapitel diskuteras olika typer av styrmedel som kan användas för att uppnå energipolitiska mål. Styrmedlen brukar normalt indelas i fyra huvudgrupper: l) direkt prispåverkande medel som taxor. skatter och subventioner 2) administrativa styrmedel som direkt reglerar resurstilldelning och/ eller resursanvändning 3) direkta statliga resursinsatser, främst på produktions- och forskningssidan 4) information Inom var och en av de fyra ovanstående huvudgrupperna återfinns såväl generella som selektiva styrmedel. För att belysa användbarheten hos olika energipolitiska styrmedel blir tidsdimensionen. dvs. frågor om anpassningstider, styrningens varaktighet. av stor betydelse. Det finns anledning att i en diskussion av valet mellan olika styrmedel skilja mellan tre olika tidsperspektiv. Vid en akut bristsituation. då energianvändningen mycket snabbt måste begränsas eller ges en ändrad inriktning. måste anpassning till sänkt energiförbrukning ske vid en given teknik och med utnyttjande av existerande kapitalutrustning. På medellång sikt. då målet är att t.ex. inom en tioårsperiod minska energianvändningens tillväxt totalt eller tillväxten av bestämda energislag. aktualiseras teknikförändringar och inverkan på produktions- och konsumtionsstruktur. l det långsiktiga perspektivet, då hänsyn tas till förväntningar om ökad energiknapphet omkring eller efter sekelskiftet. kan styrmedlen också söka påverka samhällsstrukturens utveckling i stort. strukturomvandlingen i näringslivet, industrins Iokaliseringsval, planering av bebyggelse. transportsystemets utformning m.m. Det är väsentlig skillnad mellan det ekonomiska systemets anpassningsmöjligheter på kort och medellång sikt och på lång sikt. Denna skillnad har naturligtvis konsekvenser för analyser av olika energipolitiska styrmedels

effekter. Åtgärder som påverkar priser eller syftar till att förändra attityder

brukar betraktas som relativt långsamt och långsiktigt verkande styrmedel. Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning har i allmänhet uppfattats som ett medel för styrning på kort sikt.

28 Energipolitiska styrmedel SOU |980: 43

Huvudvikten i kapitlet ligger på styrmedel som kan användas för att minska energianvändningen i befintlig bebyggelse i det tidsperspektiv som energisparplanen omfattar, dvs. tiden fram till slutet av 1980-talet.

3.1 Ekonomiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter, bidrag och lån med eller utan subventioner, kan användas för att påverka energihushållningen. Principiellt verkar de nämnda styrmedlen (med undantag för osubventionerade lån) så att de påverkar relativpriserna för olika produktionsfaktorer, t.ex. energi, arbetskraft och material. Genom att priserna ändras med hjälp av t.ex. skatter och bidrag kan således såväl konsumtionens innehåll som det sätt på vilket varorna produceras påverkas. Därigenom kan också energianvändningen påverkas. Energianvändningen påverkas dels direkt om energipriset förändras. dels indirekt om priserna på produkter som påverkar energianvändningen, t.ex. isoleringsmaterial. ändras. Om energisparande primärt motiveras av knapphet på energi är energipriset i de flesta avseenden det bästa styrmedlet. Höjs energipriset kommer energianvändningen i t.ex. bebyggelsen att minska dels för att det blir mer lönsamt att vidta olika byggnads- och installationstekniska energisparåtgärder, dels för att de ökade energikostnaderna motiverar fastighetsägarna att minska energianvändningen med olika icke-tekniska” åtgärder som temperatursänkning, minskad vädring etc. Om i detta fall sparandet i . stället stimuleras genom att sparåtgärderna subventioneras med energisparbidrag och förmånliga krediter kan visserligen den för samhället önskade investeringsvolymen åstadkommas men fastighetsägarna/konsumenterna ges då inga incitament att ytterligare begränsa energianvändningen genom att t.ex. ändra beteendet. Resultaten kan då bli att temperaturen i byggnaderna höjs i stället för att energianvändningen minskas. Energisparpolitiken har hittills i princip varit inriktad på att överbrygga de skillnader som kan föreligga mellan vad som är samhällsekonomiskt lönsamt och vad som fastighetsägaren anser vara lönsamt. Om den samhällsekonomiska lönsamheten och den privatekonomiska lönsamheten vore proportionella mot varandra skulle generella styrmedel (exempelvis en höjd energiskatt) vara tillräckliga för att få överensstämmelse mellan de två typerna av lönsamhet. En sådan proponionalitet råder emellertid inte alltid, utan ett generellt styrmedel kan i vissa fall leda till att samhällsekonomiskt olönsamma åtgärder blir privatekonomiskt lönsamma. I ett sådant fall medför en höjd energiskatt kostnader i form av att resurser används på ett samhällsekonomiskt olönsamt sätt. Selektiva bidrag till åtgärder som är samhällsekonomiskt lönsamma men privatekonomiskt olönsamma kan därför vara motiverade. Lån utan subvention har en helt annan funktion. Motiveringen till lånen är att även i det fall energisparåtgärder är lönsamma för fastighetsägaren utan subventionen så kommer åtgärderna ej till stånd om denne av likviditetsskäl ej klarar finansieringen. För många fastighetsägare som inte har etablerade bankkontakter kan det för närvarande vara svårt att få lån på kreditmarknaden. Ett energisparlån (även utan något subventionsinslag) kan därför vara ett mycket betydelsefullt styrmedel.

SOU t980: 43 Energipolitiska styrmedel 29

3. l .l Energisparstödets nuvarande inriktning och omfattning Statens ekonomiska stöd till energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse omfattar stöd till bostadshus, allmänna samlingslokaler. kommunala och landstingskommunala byggnader. trädgårdsnäringens byggnader samt näringslivets byggnader inklusive byggnader för affärsverk och statliga bolag m.fl. Staten tillhandhåller också medel för bl.a. energibesparande åtgärder i statliga byggnader, exkl. byggnader för affärsverk och statliga bolag. för bidrag till prototyp- och demonstrationsverksamhet inom bl.a. bostadssektorn. för bidrag till kommuner för besiktning, rådgivning m.m. i energisparverksamheten samt för informations- och utbildningsverksamhet i energifrågor. Energisparstödet i fråga om bostadshus. allmänna samlingslokaler samt kommunala och landstingskommunala byggnader handhas av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Bidragsgivningen i övrigt handhas i fråga om stöd till statliga byggnader av byggnadsstyrelsen. stöd till trädgårdsnäringens byggnader av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnder. stöd till näringslivets byggnader av statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna samt då det gäller stöd till prototyp- och demonstrationsverksamheten inom bebyggelseområdet av statens råd för byggnadsforskning. Ärenden om bidrag till kommuner för rådgivning m.m. bereds i bostadsdepartementet och beslutas av regeringen. Den årliga omfattningen av nu nämnda stödverksamhet bestäms genom beslutsramar som riksdagen fastställer för ett budgetår i sänder. l bilaga 3 lämnas en mer ingående redogörelse för inriktningen och omfattningen av de nuvarande stöden till åtgärder i bostadshus. allmänna samlingslokaler, kommunala och landstingskommunla byggnader. trädgårdsnäringens byggnader. näringslivets byggnader samt statliga byggnader.

3.2 Administrativa styrmedel

Administrativa styrmedel söker direkt påverka beteendet genom regleringar och föreskrifter av olika slag. Styrmedlen kan uppträda i form av restriktioner i lagstiftning. normer och föreskrifter. prövningsförfarande, besiktningsverksamhet, villkor för stöd etc. De flesta engagerar på något sätt offentliga organ för utfärdande av föreskrifter. kontroll av efterlevnad och dispensprövning. Styrmedlen kan vara mer eller mindre tvingande. Ett exempel på tvingande styrmedel är obligatorisk besiktning. eventuellt förenad med föreläggande om åtgärder. Den besiktningsverksamhet som hittills skett har emellertid främst inriktats på rådgivning och information. Styrmedlen kan riktas från stat till kommun. t.ex. att vissa villkor skall vara uppfyllda för erhållande av energisparstöd. eller från kommun till individ, t.ex. kommunal energibesiktning. Administrativa styrmedel har främst använts vid högt prioriterade mål och då inte ens enstaka avvikelser kan accepteras. Detta gäller t.ex. ifråga om trafiksäkerhet, där tvingande föreskrifter finns om t.ex. säkerhetsbälten och hastighetsgränser. Även på miljöområdet har administrativa styr-

30 Energipolitiska styrmedel SOU I980: 43

medel tillämpats i stor utsträckning. Detta motiveras ofta av att samhället inte under några förhållanden vill tillåta vissa miljöfarliga föroreningar. Det har också ansetts svårt att finna det pris på miljön. som skulle möjliggöra just den föroreningsmängd som tolererades av samhället. Andra skäl för att införa administrativa styrmedel har varit att man velat undvika de fördelningseffekter som ekonomiska styrmedel kan ge upphov till. För att nå energipolitiska mål hari Sverige en rad administrativa styrmedel införts eller föreslagits. I byggnadslagen (136 a §) finns t.ex. föreskrifter som gör det möjligt för regeringen att föreskriva särskilda villkor för vissa företag som vill utvidga eller nyanlägga verksamhet. Ett annat exempel är lagen om kommunal energiplanering som innebär att kommunerna är skyldiga att i sin planering främja hushållningen med energi. Kommunerna skall även verka för en säker och tillräcklig energitillförsel.

I byggnadsstadgan finns sedan år 1975 krav (44 a §) på att byggnad skall

utföras så att den möjliggör god energihushållning. Detta gäller även berörd del vid sådan ombyggnad som är att betrakta som nybyggnad. Vidare finns krav (50 §) på att byggnad eller del av byggnad, som uppförts i enlighet med bestämmelserna om god energihushållning. skall underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. I Svensk Byggnorm finns föreskrifter som reglerar byggnaders och installationers utformning vid ny-, om- eller tillbyggnad samt distributionsoch reglersystem i anslutning till uppvärmningsinstallationer, krav på luftbehandlingsinstallation, värmeåtervinning m.m. För produkter, konstruktioner, metoder m.m. som bedöms uppfylla byggnormens krav kan statens planverk meddela typgodkännande. Som villkor för typgodkännande krävs i regel av statens planverk godkänd tillverkningskontroll. För vissa produkter krävs idag typgodkännande för att energisparstöd skall utgå. l planverkets rapport 41 föreslogs att byggnormens krav på god energihushållning skulle gälla hela byggnaden vid ombyggnad och att kommunerna skulle ges möjligheter att förelägga fastighetsägare att förbättra byggnader med bristfällig energihushållning. Planverket har också föreslagit att ökade krav skulle ställas på byggnadslov och tillsyn i samband med energisparåtgärder, kommunal besiktningsrätt eventuellt förenat med åläggande. krav på åtgärdskombination för erhållande av stöd m.m. Administrativa styrmedel kan vara lämpliga instrument för att styra energianvändningen, antingen självständigt eller i kombination med ekonomiska styrmedel. Administrativa styrmedel kan också kombineras med information eller själva fylla en informerande funktion. Exempelvis kan en obligatorisk besiktning av samtliga fastigheter ha syftet att ge fastighetsägare information om husets energistatus och utgöra underlag för beslut avseende de åtgärder eller åtgärdskombinationer som skall utföras. Likaledes kan typgodkännande ses som information till konsumenterna om vilka produkter som uppfyller byggnormens krav även i de fall de inte uttryckligen krävs för erhållande av energisparstöd. Varken i Sverige eller i andra länder har dock administrativa styrmedel använts i någon större omfattning för att minska energianvändningen i befintlig bebyggelse. Därför saknas i stor utsträckning kunskap om de Energihushållningi beadministrativa styrmedlens verkningar och effekter. I det följande diskufmtlig bebyggelse, Statens planverk rapport 41 teras vissa principiella egenskaper hos administrativa ekonomiska styrme- 1977. del.

SOU 1980: 43 Energipolitiska styrmedel 3l

3.3 Någrajämförelser mellan administrativa och

ekonomiska styrmedel

En given energispareffekt, t.ex. uttryckt som ett antal TWh lägre energianvändning per år i befintlig bebyggelse, kan uppnås antingen med ekonomiska eller administrativa styrmedel. Administrativa styrmedel innebär att energianvändningen begränsas genom förbud. lagstiftning, regleringar eller dylikt, eller att vissa energisparåtgärder påbjuds. Ekonomiska styrmedel kan t. ex. innebära att priset på energi förändras, t.ex. genom en punktskatt eller genom att energisparåtgärder subventioneras genom bidrag och/ eller lån. Den energibesparing som uppstår när ekonomiska styrmedel används uppkommer genom att konsumenterna själva tar ställning till spareffekternas värde och kostnad. Under förutsättning att priset på energi motsvarar den samhällsekonomiska marginalkostnaden och att konsumenterna har tillräcklig information kommer en anpassning att ske tills ingen längre har något att vinna på att spara energi. För att på samma sätt genom administrativa styrmedel uppnå en från samhällets synpunkt önskvärd lösning krävs omfattande information om de olika konsumenternas energibehov och nytta av sparande. l praktiken är det ofta svårt eller dyrbart att erhålla så detaljerad information på central nivå att energipolitiska mål kan uppnås med hjälp av administrativa styrmedel. I de fall information finns centralt om den mest lämpliga energianvändningen för den enskilde individen och denne själv saknar information eller intresse eller finner konsekvenserna för egen del obetydliga. framstår administrativa styrmedel som mest lämpliga. De möjliggör också en direkt styrning tilljust den/de grupper man vill nå, medan ekonomiska styrmedel verkar generellt. Om å andra sidan individen har information eller har intresse av att skaffa sig information och själv bär konsekvenserna av sina handlingar, talar detta för användandet av ekonomiska styrmedel. l samband med energibesparande åtgärder kan sägas att den enskilde fastighetsägaren, speciellt i småhus, bär en stor del av konsekvenserna av sina förbrukningsbeslut och också har intresse av att skaffa sig information och ta hänsyn till denna vid sina beslut. Samtidigt blir inte fastighetsägaren informerad om samtliga konsekvenser av sitt handlande genom priset. Det har ofta framhållits att priset idag inte ger tillräcklig information om energins knapphetsvärde, eftersom det inte i full utsträckning avspeglar t.ex. effekter på miljö, de risker som oljeberoendet kan innebära etc. Det kan också vara svårt för den enskilde fastighetsägaren att skaffa sig fullständig information på grund av bristande kunskap om tekniska sammanhang, t.ex. om behovet av att genomföra olika kombinationer av tekniska sparåtgärder för att nå den bästa spareffekten. Beträffande flerbostadshus gäller också att det inte är samma person som fattar beslut om energisparåtgärder och som står för den slutliga användningen av energi. Tillgången på information talar således inte entydigt för den ena eller den andra typen av styrmedel. I praktiken är det dock ofta förhållandevis kostsamt att tillämpa administrativa styrmedel. Det innebär t.ex. kostnader att stifta en lag och kontrollera dess efterlevande. Om det är fråga om t.ex. obligatorisk besiktning tillkommer kostnaderna för att utföra denna samt administrationskost-

32 Energipolitiska styrmedel SOU 1980: 43

nader. Kostnaderna behöver dock inte nödvändigtvis falla på stat eller kommun. Typgodkännandeverksamheten finansieras t. ex. i huvudsak genom avgifter från de företag som anhåller om typgodkännande. Det är också möjligt att ta ut avgifter, t.ex. sådana, som nu tas ut för brandskyddsbesiktning i samband med sotning. Kostnaderna kan också nedbringas genom t.ex. typhusbesiktning och sticksprovskontroll. Oavsett vem kostnaderna träffar måste dessa dock vägas mot de effekter på energianvändningen som styrmedlet ger upphov till. Vid valet mellan olika styrmedel bör hänsyn också tas till de bieffekter, dvs. övriga icke avsedda effekter, som respektive styrmedel förväntas ge upphov till. Bieffekterna kan vara av både positiv och negativ art. Det har ofta framhållits att administrativa styrmedel skulle verka hindrande på forskning och teknisk utveckling. Producenter och innovatörer anstränger sig att. nå en given norm, men har därefter inga incitament att söka uppnå resultat därutöver. Denna risk kan dock minskas betydligt genom en flexibel tillämpning och framför allt genom att sådana regler undvikes som bara tillåter ett handlingsalternativ. Ett exempel på flexibel tillämpning av normer är att s. k. funktionskrav uppställs, som specificerar energihushållningsmål eller budgetar för byggnaders utformning men speciñcerar inte materialen, metoderna eller processerna för att uppfylla dessa mål. Därigenom ges konstruktörerna en avsevärd flexibilitet att göra avvägningar mellan olika metoder och införa förbättringar för att konstruera energieffektiva byggnader, inklusive möjligheter att använda förnybara energikällor. Även andra åtgärder är tänkbara att vidta för att främja en större flexibilitet i styrmedelsutformningen, så att de anpassas till vunna erfarenheter och nyupptäckta alternativ och inte minst så att framtagning av erfarenheter och alternativ stimuleras. Styrmedlen kan t. ex. göras tidsbegränsade. så att de kan anpassas till de erfarenheter som vinns efter hand. l samband med typgodkännandeverksamheten finns t.ex. ett etablerat samarbete med forskningsinstitutioner och provisoriska typgodkännanden kan lämnas även om tillräcklig driftserfarenhet saknas. Administrativa styrmedel kan på lång sikt ge upphov till en kringgående anpassning. l en promemoria om administrativa styrmedel framhålls: att särskilt i de fall då det administrativa styrmedlet har ringa flexibilitet med hänsyn till vunna erfarenheter kommer de styrda enheterna att lära sig att utnyttja systemets svagheter och kryphål. Administrativa styrmedel har vanligen en relativt lång starttid, dvs. den tid det tar från det beslut har fattats om en viss åtgärd tills styrmedlet i fråga kan träda i funktion. Detta beror på att detaljbestämmelser måste utformas, en organisation byggas upp för styrning och kontroll av verksamheten etc. 2 Bohm, P. PM om admi- Ekonomiska styrmedel, t.ex. i form av en prishöjning, kan däremot nistrativa stynnedel i en- - träda i kraft så fort beslut fattats om detta. När medlet väl är i kraft kan ergipolitiken egenskaper och informationsbe- dock anpassningstiden vara längre vid ekonomiska styrmedel än vid tvinghov. Stockholm 1980. ande administrativa styrmedel.

33 Energipolitiska styrmedel

3.4 Direkta statliga insatser

Med direkta statliga insatser brukar avses att statsmakterna påverkar resursanvändningen direkt genom egen produktion och egna investeringar eller med hjälp av en riktad statlig upphandling. De direkta statliga insatser som är aktuella i detta sammanhang avser huvudsakligen forskning som syftar till dels att minska energibehovet i byggnadsbeståndet. dels att möjliggöra utnyttjandet av alternativa energikällor för uppvärmning av byggnader. De statliga insatserna för att öka kunskaperna inom detta område kanaliseras till största delen via statens råd för byggnadsforskning. Av rådets nuvarande fem egentliga forskningsprogram är två inriktade på energi, nämligeñ dels lokala energikällor solvärmesystem, energilagring och värmepumpar -, dels energihushållning - effektivare energianvändning, planering och brukarkrav.

3.5 Information och rådgivning

Information kan påverka energianvändningen på olika sätt. Information kan användas dels som ett direkt styrmedel som påverkar kunskaper, attityder och brukarbeteenden, dels som ett nödvändigt komplement till ekonomiska och administrativa styrmedel. I det första fallet är tanken att energihushållningen skall förbättras genom att medvetenheten ökar om .den energipolitiska situationen. Energianvändningen kan också minskas genom att information ges om hur energibesparingar bäst skall åstadkommas inom olika områden genom förändrat beteende. l detta fall får således information betraktas som ett styrmedel i sig. Information är många gånger nödvändig som ett komplement till andra styrmedel. Skall ekonomiska styrmedel som t.ex. energisparlån och energisparbidrag ha någon effekt så är det nödvändigt att fastighetsägare informeras om att stödet existerar samt att de får reda på gällande regler och vart de skall vända sig för att få stödet. Även i detta fall behöver fastighetsägare information om vad de kan göra för att spara energi. Därigenom kan den förstnämnda arten av information också till viss del betraktas som komplement till information om stödet. I Sverige svarar energisparkommittén sedan 1974 för den största delen av den mer allmänna informationen. Då det gäller information om gällande stödregler för energisparande i bostäder och lokaler svarar bostadsstyrelsen för en väsentlig del av informationen. För den mer riktade informationen svarar till stor del de enskilda kommunerna. Statens industriverk svarar för information avseende bidragen till energibesparande åtgärder inom näringslivet.

SOU 1980: 43 35

Energianvändning

4.1 Energianvändningens struktur

Under efterkrigstiden har energianvändningen ökat snabbt. Mellan 1955 och 1965 ökade den totala slutliga energianvändningen med i genomsnitt 5,1 % per år. Motsvarande siffra för perioden 1965-1970 var 4.4 %. Under 1970-talet har denna utveckling emellertid bromsats betydligt. Energianvändningen 1979 uppgick till 408 TWh vilket innebar en årlig ökning med ca 1% per år sedan 1970. Detta illustreras ifigzir 4.1. Av figuren framgår att elanvändningen har ökat snabbare än den totala energianvändningen. Mellan 1970 och 1979 ökade elanvändningen från 57.2 TWh till 85,5 TWh, motsvarande en årlig ökningstakt om ca 4.4 %. Elproduktionen skedde 1978 till 63 % i Vattenkraftverk. till drygt 25 % i kärnkraftverk och i övrigt i huvudsak i oljeeldade kraftverk.

Slutlig energianvändning (TWh)

l

40° - E L

Brönslen

200*

100 Figur4.l Slutlig användning av energi l970- 79 (ej temperaturkorrigerad). . 1 . . . . r r- Källa: Statens industri-

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 verk.

36 Energianvändning S()U 1980:43

Ökningen i användningen av bränslen har däremot närmast stagnerat.

Den årliga ökningstakten i bränsleanvändningen uppgick sålunda endast till ca 0,2 procent per år under 1970-talet. Beteckningen bränslen rymmer, förutom petroleumprodukter. bland annat kol och koks. gasol och gas, träbränslen samt sopor. Petroleumprodukterna svarar dock för den dominerande delen av bränsleposten. Av den totala tillförseln av bränslen stod petroleumprodukterna år 1978 för ca 83 %. En av hörnstenarna i 1975 års energipolitiska beslut (pr0p.l975:30.NU 1975:30.rskr 1975:202) innebar att den centrala energipolitiska uppgiften är att stegvis förbättra vårt försörjningsläge genom att minska det stora oljeberoendet . Också i prop. 1979/80: 170 om vissa energifrågor framhåller föredraganden att åtgärder för att minska oljeberoendet är en huvuduppgift för energipolitiken. Sveriges oljeberoende är dock fortfarande stort. Detta framgår av tabell 4.1. Tabell 4.1 Sveriges beroende av importerad energi 1955-1978, % 1955 1965 1970 1975 1977 l978 Ene rgiimport 71 74 81 78 80 78 Varav olja 46 65 75 70 72 69 Energi av inhemska tillgångar 29 26 19 22 20 22 Varav vattenkraft 14 16 10 13 l 1 13 Källa: Prop. 1978/79: l 15.

Energianvändningens fördelning på amåndningsområcien har företett en relativt stabil bild under 1970-talet. Den totala slutliga energianvändningens fördelning på huvudsektorer framgår av figur 4.2. Andel (%) 100

80. BOSTÄDER,SERWCE M.M.

50 SAMFÄRDSEL

Lo _

4.2 använd-

NDUSTR Figur ?lika

20 - ningsomradens andel av den Iota/a energianvändningen (%). u u r u r . 1 . 1 Källa: Statens industri- 1970 71 72 73 ?L 75 76 77 78 79 verk.

sou 1980: 43 Energianvändning 37

lnom induslrisektorn har en minskning skett av energianvändningen med i genomsnitt 0,7 % per år mellan 1973 och l979 . Detta är följden av en rad faktorer såsom vikande konjunkturer. introduktion av energisnålare teknik samt vidtagna energihushållningsåtgärder. Någon nämnvärd förändring av relationen mellan el- och bränsleanvändning har inte skett under perioden. Under 70-talets senare hälft kan skönjas en svag trendmässig minskning av industrins andel av den totala energianvändningen. En tänkbar förklaring är den vikande konjunkturen. en slutsats som styrks av att konjunkturuppgången under 1979 också i viss mån innebar ett återställande av sektorns andel av energianvändningen. Samfärdselsektorn har däremot upplevt en ökning av energianvändningen. bl. a. som en följd av ett ökat personbilsresande. Detta betingas i sin tur av bl. a. ökad fritid m.m. Möjligheterna att snabbt minska sektorns energianvändning bedöms som relativt begränsade. Under perioden 1973-79 ökade sektorns energianvändning med i medeltal 1.8 % per år. Huvuddelen av sektorns energianvändning utgörs av oljeprodukter. framför allt motorbensin och dieselolja. Den s.k. övrigsektørn innefattar såväl uppvärmnings- och driftenergi till bostadsbeståndet som energianvändningen för offentlig service. vissa delar av näringslivets byggnader samt jordbruket. skogsbruket och fiskerinäringen. Energibehovet avser till dominerande del, eller ca 80 %. uppvärmning inklusive uppvärmning av tappvarmvatten. Energiförbrukningen för bostads- och lokaluppvärmningen påverkas av de olika årens temperaturförhållanden. För att kunna jämföra olika år med varandra måste dessa temperaturkorrigeras till ett normalår. Genom att endast leveransstatistik finns att tillgå, kan också eventuella lagerförändringar påverka årstalen. Kunskaperna om dessa lagerförändringar är dock ofullständiga. Om förbrukningsuppgifterna korrigeras med hänsyn till temperaturskillnader har övrigsektorns energianvändning enligt energisparkommittén minskat med i genomsnitt 0,3 % per år mellan 1973 och l979. Orsaker till denna minskning är bl.a. vidtagandet av energisparåtgärder, beteendeförändringar samt effekterna av de nya byggnormerna. En förändring av användningsmönstret för olika energislag har inträtt under perioden för denna sektor. Således har bränsleförbrukningen årligen minskat med 1,3 % medan motsvarande tal för elförbrukningen är en årlig ökning med 7.2 %. l de följande avsnitten ges en något utförligare beskrivning av energianvändningen i bostadssektorn, i sektorn service m.m. samt i industrins byggnader.

4. 1.1 Bostadssektorn Bostädernas energianvändning uppgick år 1978 till ca 105 TWh, vilket motsvarar ca 60 % av hela övrigsektorns energibehov. Jämfört med 1970 , . . _ o _ u , En beskrivning av innebar detta en arlig okmng med mellan en halv och en procent. Huvudbyggnadsbeståndets delen, eller drygt 85 % av dessa 105 TWh beräknas ha använts för egenskaperiövágtgesi uppvärmningsändamål. Resterande del utgjordes av hushållsel. kapitel 9-

38 Energianvändning SOU 1980: 43

Bostadsbeståndets fördelning på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 4.2. Tabell 4.2 Bostadsbeståndet 1977 fördelat efter uppvärmningsformer ( 1000-1411 lägenheter) Småhus Flerbostadshus Totalt Antal Andel (%) Antal Andel (%) Antal Andel (70)

Källa: Energikommissionen (SOU 1978: 17). Anm: Uppgifterna avser bostadsbeståndet i mitten av 1977. Kategorin övriga avser i huvudsak individuella oljepannor.

Som framgår av tabellen dominerar oljeuppvärmning i såväl småhus som flerfamiljshus. Sektorns oljeberoende accentueras ytterligare av att fjärrvärmen till ca 95 % produceras genom oljeförbränning. Av bostädernas energibehov svarade småhus för ca 57 % och flerfamiljshus för resterande 43 %. Under 1970-talet har vissa förändringar skett när det gäller valet av uppvärmningsform. För småhuseizs del är framför allt elvärmens starka frammarsch värd att notera. Detta illustreras i figur 4.3. 1970 uppgick andelen elvärmda småhus till ca l I % av det totala antalet, medan elvärmeandelen var ca 26 % år 1977. Av nytillskottet av småhus åren 1974-1977 var 71 % elvärmda. Dessutom konverterades ca 10 000 hus årligen till elvärme från andra uppvärmningssätt. Även fjärrvärmen

Andel __ __ (%) FJARRVARME 100 /

E LVÄRME

OLJA M.M. 5,, .

Figur 4.3 Andel lägen- 20 heter i småhus med olika zippvärmningsformer 1970-1977.

I . . . . . . . Källa: 1978 års långtids- 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 utredning, SOU 1978:78.

SOU 1980: 43 Energianvändning 39

Andel __ (%) ELVARME 100

a., . FJÄRRVÄRME

x 4.? 60 -

OLJA M.M. LO 1

Figur 4.4 Andel lägenzo q heter iflerfamiüshus med olika uppvärmningsformer 1970-1977.

, , , , , , 1 , Källa: 1978 års långtids- 1970 71 72 73 74 75 75 77 79 utredning, SOU 1978: 78.

ökade under denna period, och omfattade för småhusens del 4 % av nyproduktionen. För flerfamiljshus, liksom för småhus, dominerar oljeuppvärmning. Under den senaste tioårsperioden har emellertid en dominerande del. eller ca 60-65 %, av det årliga nytillskottet anslutits till fjärrvärme. Dessutom har ca 30000 lägenheter årligen konverterats till fjärrvärme, främst från oljeuppvärmning. Fördelningen på uppvärmningsformer framgår av figur 4.4. Som framgår av figuren minskade andelen oljeuppvärmda lägenheter från ca 70 % till omkring 60 % av totalantalet, medan i första hand fjärrvärmen ökade sin andel ungefär i motsvarande mån. Under 1970-talets sista år har denna utveckling dock dämpats något, i första hand på grund av den minskade nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus. För såväl småhus som flerfamiljshus finns det anledning att i framtiden förvänta sig en minskning av energibehovet per lägenhet, dels som följd av det pågående energisparprogrammet och den ökade allmänna medvetenheten om energihushållning, dels på grund av Svensk Byggnorm 1975, (SBN 1975) som i dessa delar trädde i kraft under 1977. l normen ställs vissa krav på energihushållning vid nybyggnad eller större ombyggnad, bl.a. genom föreskrifter rörande lägsta tillåtna isoleringsstandard, högsta tillåtna luftomsättning m.m. Statens lndustriverkz beräknar att detta innebär ett mins- 3 Energiförsörjningen kat energibehov med mellan 20 och 50 % för ny bebyggelse, jämfört med l977-83. SIND PM äldre bebyggelse. l979l l.

40 Energianvändning SOU 1980: 43

4.1.2 Service m.m.

Servieesektorn innehåller bl.a. hela det offentliga serviceutbudet och förvaltningen. Vidare finns här delar av näringslivet, varuhandel exempelvis och privat tjänster. Verksamheten bedrivs dels i lokaler som är insprängda i bostadsfastigheter (kontor, butiker etc.), dels i specialbyggnader av olika slag, t.ex. förvaltningsbyggnader, sjukhus m.m. Sektorns totala omfattning, mätt i uppvärmd byggnadsvolym, är förhållandevis dåligt kartlagd. För el- och fjärrvärmda lokaler är energiförbrukningen relativt väl dokumenterad, medan kunskaperna om de oljevärmda lokalernas energiförbrukning är bristfälliga. Det senare beror framför allt på att leveransstatistiken för oljeprodukter är ofullständig. Enligt industriverket3 fördelade sig lokalerna år 1975 på uppvärmningsformer enligt tabell 4.3.

Tabell 4.3 Fördelning av olika uppvärmningsformer i Iokalbeståndet

Källa: Statens industriverk.

Dessa sifferuppgifter avser endast den uppvärmda delen av lokalbestån-

det. Omräknat i ytor motsvarar detta ca 100 miljoner m2 våningsyta.

Även för lokaler har en betydande ökning av tjärrvärmeanslutningen skett. såväl i det befintliga beståndet som i nyproduktionen. På grund av den bristfälliga statistiken är det dock svårt att göra jämförelser över längre tidsperioder.

4.1.3 Industrins byggnader

När det gäller att fastställa omfattningen av industrins byggnader är materialet ännu mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. Ett speciellt problem från energisynpunkt är att en del lokaler värms upp med hjälp av processvärme medan andra är ouppvärmda.

Enligt Lindskougs uppgår industrilokalernas totala volym till ca 255

3 Sveriges energian- m3. En liknande T9z77. När det miljoner uppskattning görs i BFR-rapport vändning under 1980- och 1990-talen. S1ND 1977:9. gäller energiförbrukningens volym och samnmansättning är dock det befintliga materialet mycket knapphändigt. 4 Motsvarande siffra i SIB meddelande/bulletin

M 78:1 är ca 75 miljoner 4.2 Samhällets insatser för energihushållning

m2. 5 Staten och kommunerna har ett dubbelt ansvar i fråga om energihushåll- Lindskoug, N-E. Energi till byggnader ning - dels genom att de genom sina beslut kan påverka förutsättningarna 1975 -2000. för energianvändning i hela samhället. dels genom att de ansvarar för att

SOU 1980: 43 Energianvändning 41

energianvändnigen inom sina egna verksamheter är så effektiv som möjligt. De har dessutom ansvar för provning och introduktion av ny teknik. Staten har sedan gammalt ett dominerande inflytande när det gäller eloch fjärrvärmeförsörjningen. Däremot är inflytandet över bränslemarknaden relativt begränsat. En viss möjlighet till påverkan av förbrukningen ges dock genom beskattningen av energi. Staten har vidare ett stort inflytande över forskningsverksamheten inom energiområdet, bland annat genom det treåriga forskningsprogram som antogs av riksdagen 1975 och som sedan dess har förlängts med ytterligare en treårsperiod. Staten har därigenom ett särskilt ansvar för att dels utveckla alternativa energikällor och inhemska energiråvaror, dels stimulera till insatser för effektivare energianvändning. Ekonomiskt stöd till energibesparande åtgärder infördes 1974 (prop. 1974:69, CU 1974:21, rskr 1974: 180). Beslutet innebar att statligt stöd utgick för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. i statliga, kommunala och landstingskommunala byggnader, i näringslivets och trädgårdsnäringens byggnader samt för information om energihushållning. Sedan tillkomsten har stödet utökats och förändrats flera gånger. Detta, jämte de gällande reglerna för stödet, beskrivs i bilaga 3. Andra viktiga medel utgörs av information, rådgivning och utbildning. Den statliga energisparkommittén bedriver informationsverksamhet i syfte att främja energihushållning. Vidare svarar de ansvariga myndigheterna m.ll. industriverket, planverket, bostadsstyrelsen, byggforskningsrådet för information och rådgivning inom sina verksamhetsområden. l konsumentverkets uppgifter ingår bl.a. att lämna information om produkters egenskaper bl. a. med avseende på energihushållning. Staten bedriver också en viktig verksamhet genom utfärdandet av förordningar och normer som syftar till att åstadkomma bättre energihushållning. Exempel på detta är byggnadsstadgan § 44a, vari föreskrivs att byggnad skall uppföras så att den möjliggör god energihushållning. Ett annat exempel är föreskrifterna i Svensk Byggnorm vilka fortlöpande är föremål för översyn. Vidare krävs enligt byggnadslagen § l36a tillstånd av regeringen för lokalisering av verksamhet av väsentlig betydelse för hushållning med energi. Enligt byggnadsstadgan §9 ansvarar kommunerna också för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Den energisparplan för befintlig bebyggelse som antogs av riksdagen på våren 1978 (prop. l977/78:76, CU 1977/7831, rskr 1977/78:345) innebar inte bara en väsentlig utökning av de ekonomiska ramarna för de statliga stödinsatserna för energibesparande åtgärder, utan också att kommunerna gavs viktiga uppgifter vad gäller planering och genomförande av energibesparande åtgärder i bebyggelse. Kommunerna förutsätts bland annat bygga upp en rådgivnings- och besiktningsverksamhet för genomförande av dessa åtgärder. Genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering åligger det vidare kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Det senare inbegriper bland annat skyldigheten att undersöka förutsättningarna för samverkan med annan kommun eller intressent för att lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi.

SOU 1980: 43

H

Utvärderingar

5 Energisparverksamheten i byggnader

Energisparande i byggnader kan åstadkommas genom att olika byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder vidtas. Energiåtgången för uppvärmning kan också minskas genom att hushållen ändrar sina vanor, t. ex. genom att inomhustemperaturen sänks. Enligt gällande regler ges energisparstöd till vissa tekniska energisparåtgärder, medan andra åtgärder bedömts vara så lönsamma för fastighetsägare och kostnaderna så begränsade att de ej kräver något stöd eller någon finansieringshjälp. För att påverka hushållens beteende ges information om energisituationen i stort samt om vilka möjligheter det finns att begränsa energianvändningen. Energisparande kan således genomföras i byggnader såväl med olika tekniska åtgärder som är stödberättigade som med sådana som ej ges stöd. Det förekommer också i en icke obetydlig utsträckning att stödberättigade åtgärder genomförs utan stöd. l detta kapitel redovisas i korthet vilka installationstekniska och byggnadstekniska åtgärder som kan vidtas för att spara energi samt olika empiriska undersökningar av den faktiska energibesparing som olika energisparåtgärder medför. Vidare diskuteras vilka resultat energisparverksamheten i byggnader uppnått. Därvid redovisas hur det statliga energisparstödet utvecklats sedan l juli l974. Lönsamheten för energisparåtgärder inom respektive kategori diskuteras också.

5.1 Energisparande åtgärder

Energisparande i befintliga byggnader kan åstadkommas dels genom att olika slags tekniska åtgärder vidtas, dels genom förändringar i hushållens beteenden såsom att inomhustemperaturen sänks eller vädringsvanorna ändras. I detta avsnitt ges först en kortfattad redogörelse för hur olika slags byggnads- och installationstekniska åtgärder påverkar energianvändning i byggnader. Därefter redovisas olika empiriska undersökningar av faktiska effekter av energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse samt av det tekniska utförandet av energisparåtgärder som vidtagits med statligt stöd.

5. l .l Tekniska energisparåtgärder

Tekniska energisparåtgärder kan med hänsyn till inriktningen indelas i följande huvudkategorier:

44 Energisparverksamheten i byggnader

värmeisolering tätning och ventilation temperaturreglering värmeproduktion.

Åtgärder inom de skilda kategorierna påverkar energianvändningen på

olika sätt. En tilläggsisolering innebär att transmissionsförlusterna sänks för aktuella byggnadsdelar. Energibesparingen är proportionell mot k-värdessänkningen för byggnadsdelen i fråga. Denna sänkning beror på tjockleken och materialkvaliteten på tilläggsisoleringen. En förutsättning för att energianvändningen skall minska är dock att inomhustemperaturen inte höjs. Värmesystemet måste därför regleras för att tilläggsisoleringen skall få avsedd effekt, i annat fall åstadkoms inte förväntad besparing. Rumsklimatet kan dock förbättras genom att drag från otätheter minskar och genom att temperaturen på byggnadsdelens insida höjs.

Åtgärder i kategorin tätning och ventilation syftar till att minska den

totala luftomsättningen. De åtgärder som är aktuella är insättning av effektivare tätningslister i fönster och dörrar, drifttidsstyrning av ventilationsanläggningar osv. Tätningsåtgärderna sänker antalet ofrivilliga luftväxlingar orsakade av läckage, varför energibesparingen blir proportionell mot minskningen av luftomsättningen. Den besparing som kan åstadkommas genom installation av värmeväxlare är proportionell mot det antal Iuftväxlingar som passerar genom ventilationssystemet. För att få största möjliga effekt måste byggnaden vara så tät som möjligt. Om anläggningen samtidigt förses med drifttidsstyrning minskar antalet luftväxlingar, och därmed minskar effekten av värmeväxlaren något. En temperaturreglering syftar till att åstadkomma jämn och behaglig temperatur i alla utrymmen i en byggnad. Det är vanligt att den genomsnittliga innelufttemperaturen kan sänkas vid en temperaturreglering. Om den genomsnittliga innelufttemperaturen förblir oförändrad sparas ingen energi, men en jämnare temperatur kan innebära ett komfortablare inneklimat. Radiatortermostater kan medföra besparingar genom att den värme som tillförs genom solinstrålning genom fönster eller annan s k gratisvärme från hushållsel eller personer tas tillvara. Temperaturförändringar påverkar både transmissions- och ventilationsförluster.

Åtgärder på värmeproduktionssidan syftar till en effektivare energiom-

vandling. Som exempel kan nämnas byte av brännare. sotning av pannor osv. Dessa åtgärder höjer verkningsgraden, vilket direkt medför att bruttoenergibehovet minskar. Generellt gäller att energisparåtgärder kan vidtas var för sig eller i kombination. Effekten av en given åtgärd påverkas av vilka andra åtgärder som vidtas. l vissa fall bör åtgärder från olika kategorier kombineras med varandra för att ge bästa möjliga energispareffekt. För att ta vara på den sparpotential som t ex en tilläggsisolering ger måste denna följas av en temperaturreglering.

SOU I980: 43 Energisparverksamheten i 45

byggnader

5. l .2 Beräkningar av faktiska effekter av energibesparande

åtgärder i befintlig bebyggelse

Två centrala frågor vid omprövningen av energisparplanen är dels hur mycket energi som det är tekniskt möjligt att spara totalt genom olika åtgärder, dels hur mycket energi som det från samhällets synpunkt är önskvärt att spara i byggnaderna. För att kunna svara på dessa frågor måste man veta vilka faktiska spareffekter tekniska åtgärder av skilda slag medför. Flera omfattande empiriska studier har genomförts för att fastställa effekterna av energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse. l en studie vid tekniska högskolan i Stockholm har undersökts vilka besparingar som kan uppnås om man genomför olika energisparåtgärder på bästa möjliga sätt. Undersökningen har genomförts i flerbostadshus i stadsdelen Ulvsunda i Stockholm (Ulvsundaprojektet). l projektet har man undersökt effekterna av olika besparingsåtgärder i IOO lägenheter i smalhus. De åtgärder som studerades i detta projekt var:

förbättring av pannverkningsgraden tätning av fönster och dörrar injustering av värmesystem och temperatursänkning inomhus tilläggsisolering av vindsbjälklag tilläggsisolering av ytterväggar

De studerade åtgärderna genomfördes etappvis och effekterna av vidtagna åtgärder registrerades med hjälp av ett stort antal instrument som installerats i husen. Besparingarna av de olika åtgärderna framgår av figur 5.1. Oljeförbrukningen har i de studerade husen kunnat sänkas från omkring 60 l/mz och år till 34 I/mz och år.

Figur5.l Energispar- Försöksplanering resultati Ulvsunda Förförsök (etapp I). sänkning av runstenp Panntriiming Injusterixig-rtenp . sänkn. co 60 Tätning (Vannvattenbesparing) 51.7 Vindisolering Anm. Energisparresulta- Ytterväggsisolering tet i Ulvsunda för den 39-5 Isolering av kållarbjälklag första treårsperioden är 34.4 - till Konvertering S-glas- i normalårsför- (31,7) - brukning i l/mz. För I978/ Injuststesnpsänlai. F 1 79 har oljeförbrukningen .(24:25, beräknats med utgångsi I avpunkt från resultatet I l. Den l seende etapp l l I streckade stapeln avser i I i förväntat resultat i etapp 71 -73 75/76 77/78 78/79 2.

46 Energisparverksamlzeterz i byggnader SOU |980:43

Värt att observera är att l5 procentenheter av en besparing på närmare 50 procent har åstadkommits genom en temperatursänkning som dessutom genomförts före den egentliga projektstarten. Av besparingarna genom tekniska åtgärder faller cirka 24 procentenheter på driftsrationalisering och 10 procentenheter på ”ombyggnad”. Av undersökningen att framgår det är viktigt att man samordnar byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder. Följs inte byggnadstekniska åtgärder av installationstekniska t ex en tilläggsisolering av en injustering är det stor risk att sparmöjligheterna ej tillvaratas på grund av att rumstemperaturen höjs eller värmen vädras bort. Vidare konstateras i utredningen att en temperatursänkning i en byggnad med bristfälligt injusterat värmesystem inte leder till en varaktig minskning av energiåtgången. Enligt resultaten från Ulvsundaprojektet är det i praktiken möjligt att med de studerade åtgärderna uppnå de besparingar som i energisparplanen bedömts som teoretiskt möjliga. Det bör dock påpekas att åtgärderna i Ulvsunda genomförts under speciella förutsättningar i den bemärkelsen att varje fas i genomförandet följts och kontrollerats på ett sätt som ej görs i normalfallet. De åtgärdade husen hade dessutom en jämförelsevis hög energianvändning innan åtgärderna vidtogs. För att ta reda på den faktiska spareffekt som man uppnåri genomsnitt med olika tekniska åtgärder genomförs en samlad undersökning vid de tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg. Lund och Luleå samt vid Norrlands Byggtjänst i Umeå. Undersökningen omfattar ett statistiskt urval på mer än I 000 objekt där olika tekniska åtgärder genomförts med statligt energisparstöd. De åtgärder som studeras vid samtliga högskolor är följande:

Småhus: Isolering av väggar Isolering av vind Isolering av väggar och vind Isolering av vind och installation av termostatventiler

Flerbostadshus: Isolering av väggar Isolering av vind Isolering av vind och väggar Installation av termostatventiler

Därutöver specialstuderar vissa högskolor ytterligare ett antal åtgärder. len preliminär rapport redovisas resultat för de åtgärder som undersökts vid samtliga högskolor. För de undersökta objekten jämförs faktiskt uppmätta förändringar i energianvändning med de spareffekter som teoretiskt kan förväntas på grund av de vidtagna åtgärderna. Huvudprincipen vid undersökningen har varit att från länsbostadsnämndernas register slumpvis välja ett stort antal objekt där vissa energisparåtgärder vidtagits. Förändringar i energianvändning beräknas genom att temperaturkorrigerad energianvändning före och efter åtgärd jämförs. För att registrera (tekniska) egenskaper som påverkar energibehovet och få en kontroll av vilka åtgärder som utförts har samtliga objekt besiktigats. Totalt har l 163 objekt besiktigats. varav 967 småhus och 196 flerbostadshus.

SOU I980: 43 Energisparverksamheten i byggnader 47

Av undersökningen framgår att genomsnittlig energianvändning hos de undersökta husen före åtgärd varit högre än normalt för riket. Framför allt gäller detta småhusen i Malmöhus län. där man trots mildare klimat haft högre energianvändning än i övriga län. Orsaken synes vara att husen där var mycket dåligt isolerade innan de åtgärdades. Resultaten visar att en betydande genomsnittlig minskning i energianvändning skett i de åtgärdade husen. En analys av förbrukningsutvecklingen hos dessa visar att det i samband med att energisparåtgärder genomförts. en markant sänkning av energianvändningen skett. Den kan inte förklaras av beteendeförändringar till följd av höjda energipriser. energisparinformation m.m. utan torde ha orsakats av de vidtagna åtgärderna. Den största genomsnittliga minskningen i energianvändningen uppvisar objekten i Malmöhus län. Detta förklaras sannolikt av att dessa hus som nämnts ovan har avsevärt lägre isolerstandard före åtgärd än hus i övriga län. Förändringen i energiförbrukning skiljer sig avsevärt mellan olika objekt. Detta förklaras till viss del av att åtgärderna utförts i olika omfattning. I huvudsak torde dock spridningen bero av andra faktorer. som t ex sänkt rumstemperatur, ökad komfort eller varierande tekniskt utförande av åtgärden. I tabell 5.1 jämförs den faktiskt uppmätta minskningen i energianvändning med den teoretiska besparingen till följd av olika slags tilläggsisolering. I ñerbostadshusen har den genomsnittliga minskningen överstigit förväntad besparing för samtliga byggnadstekniska åtgärder. I flerbostadshus där installation av termostatventiler skett har en påtaglig nedgång i energianvändningen ägt rum. Energianvändningen i småhus, där vägg- eller vindsisolering utförts har minskat i en utsträckning som i det närmaste motsvarar den teoretiska besparingen för dessa åtgärder. l småhus där såväl vägg- som vindsisolering utförts har minskningen varit avsevärt lägre än den teoretiska besparingen. En tänkbar orsak är att man i dessa hus inte haft önskat inomhusklimat före åtgärd och att man i stället för minskad energiförbrukning valt att höja inomhustemperaturen. Minskningen i energiförbrukning har i småhus, där såväl vindsisolering som installation av termostatventiler skett, varit betydligt större än i hus där enbart vindsisolering utförts. För installation av termostatventiler har teoretisk besparing ej beräknats. I tabell 5.2 redovisas den faktiska förändringen i energiförbrukning för de objekt som installerat termostatventiler. Preliminära resultat för vissa installationstekniska som KTH åtgärder undersökt utöver de gemensamma energisparåtgärderna redovisas i figur 5.2. Det framgår att de installationstekniska åtgärderna med undantag för motorshunt och termostatventiler i småhus - givit en större genomsnittlig besparing än vad som beräknats i sparplanen. Effekterna av olika sparåtgärder är i väsentlig utsträckning beroende av att åtgärderna genomförs på ett tekniskt riktigt sätt. Statens institut för byggnadsforskning har på uppdrag av energihushållningsdelegationen un-

48 Energisparverksamheten i byggnader % W, OO 0 :43

| | |

mo..

|

,ED mm.m m3 mm.m om.. E... oñm o?

.8m0E.0._.

om om mm mm om | |

omv

I I.

c mv_ omv

+

.:0w=_=0.m=_E

omm mom omv

I. l. | .I

._. mmm mä mmv m._ m..

m:_.0.0m_0=_

mmv mmo mmo

| | I |

D So M5 m2 .mo .mo

3050M00...

_

| I .I |

.ED :d ovd S... 2.0 om... mmd mm.. mm..

00.2.0000_

.m .m m_ mm mm .I | | mm | mm c S.

w::0.0m_m0:.

aw::.=mE0=0m

voo oom omo

I I. |

mvm

I

M5 mo» om. mvm

._. m .

+

=00.m›.000E

-§9

:00

mvv omv

| I. I.

vvv

|

D ut. En .mo mmo vvv

_

._00

.å

=0m=.5.m=_E

| | .I |

._00

.ED mm.m omd 5._ mm.. E... ood mm.v mm.v

.0..:0mm.\a_..0

v_ v. mm om om nu |

omv

.I

omv

|

= m__

_ _

azwêâ:

.

E sm

mom

| | || .I

._05 o_v o:

._. .å S.. :m

w=t0.0m_0:.

_

aåzzcmEocum

omv

| |

ca

I. |

D S... m2 mov :k Sw SN

.m:::.=kt0.__m._0:0

_

:00 v_ | I

?rusta

.ED .md mmd vmd ._ mod mod mo.. om.m 2... mm..

_

52.08 .å o m

hm mm mv om mm .I

»E5352

|

= 5 _ mmm mmv

0055.2_

:0_0›0.

0.050.012..

.

mmv En oov omo omo mmo mmm .i o: .I mm_

Eom

._. S_

w:t0.0m.wmm

.m:c0.0w_0E_m

:mean: _xmzouoo_

mm

mom

| |

D mom . v: m_o voo mmm vov om. mmm

.w=.:0.=._n_om.m._0:0.

._00

52.5%_

.E

wzåzmEosow

D

umeå:

00.05.

aaönazäåkwåø.

.Sam

øxåüåaøfük

3 Szâtuzmâ 03.0.1030;

00558 amêeøm

50:00:02 00:09:02

H

025.2.: 5.020.005 3:08.02 E.0_t.00.m 2:55.02

0 0

:så 35026,

D u. c ,CD mp0 mp0

Energisparverksamlteten i byggnader 49

Tabell 5.2 Termostatventiler Åtgärdsgrupp termostatventiler. Energiförbrukning före och efter åtgärd. Graddagskorrigerade värden. Medelvärden och standardavvikelse. Antal Energiförbrukning lgh/ antal Före åtg Efter åtg Förändring obj M S M S M S Små/ms (l olja/lgh,år)

- Gbg 0 Bohuslän Malmöhus l/I 3762 - 3312 - 450 -

Flerbostadshus (l olja/m: våningsyta. år)

Teckenförklaring: M= Medelvärde S = Standardavvikelse

dersökt det tekniska utförandet av energisparåtgärder som vidtagits med statligt stöd 1977/78. Resultaten pekar på att ca 40 % av de småhus som fått stöd för tilläggsisolering av ytterväggar vid ansökningstillfället hade ett k-värde som var bättre än vad som är tillåtet för att få stöd. När det gäller ytterväggsisolering pekar undersökningen på att tilläggsisoleringen i allmänhet har skett med det lägsta tillåtna värdet. När det gäller vindsisolering har man däremot ofta lagt på mera än l0 cm mineralull. vilket vid undersökningstillfället var lägsta tillåtna isolertjocklek. Generellt gäller att flertalet åtgärder har genomförts på ett tillfredsställande sätt. Det finns dock brister i utförandet av isoleringsarbetet. speciellt vad gäller vindsisolering. Det vanligaste problemet är att ventilationen vid takfoten hindrats eller helt stoppats på grund av dåligt utförd isolering. Detta är fallet i minst 40 % av småhusen och i 70 % av flerbostadshusen. Dessa brister kan med tiden skapa stora fuktproblem. Man har tidigare pekat på risken av att en omfattande isolering av tidigare ej uppvärmda utrymmen skulle kunna medföra en ökad total energianvändning p.g.a. den därmed ökade bostadsvolymen. Undersökningen visar dock att isolering i samband med om- och tillbyggnad inte har medfört att energiåtgången ökat genom att totalvolymen ökat. Parallellt med SlB:s undersökning har riksantikvarieämbetet gjort en undersökning av hur de energibesparande åtgärderna påverkat byggnaderna från kulturhistorisk och estetisk synpunkt. En huvudslutsats av denna genomgång är, att energisparåtgärderna i många fall medfört genomgripande förändringar av husets karaktär som ämbetet anser vara olyckliga ur kulturhistorisk synvinkel. Huvudproblemet är dock inte den tidigare befa-

50 Energisparverksamheten i byggnader SOU l980: 43

Figur 5.2 Undersökning

1/m2

vid Tekniska högskolan i Stockholm.

+131

Teckenförklaring Motorshunt och ter- 124 mostatventiler i småhus 11-* . Dzoi flerbostadshus + variator 10 . Byte av panna och brännare i småhus g- . Spjällregulator i flerbostadshus gq . Variatorutrustning (= shunt + driftstids- s. 7- --._M styrning) i flerbostadshus 5_ --ui-M ____M 5 1.

L... n-S ----M 4-5

3.4 -5

2... -s

+1 - 4-5 0

_1-

_z_

---- M = Medelvärde och standardawikelse S -b = Teoretiskt värde enligt energisparplanen

rade förplåtningen utan det faktum att husens karaktär förändrats beträffande material (dock ej byte till plåtfasad i någon mer betydande utsträckning). Resultaten av de olika empiriska undersökningarna visar att de antaganden om energispareffekterna av olika åtgärder, som ligger till grund för energisparplanen, i huvudsak är korrekta. Detta innebär även att de teoretiska beräkningar av energibesparingar som gjorts i bostadsstyrelsens utvärdering av energisparstödet till bostäder är riktiga då det gäller den genomsnittliga effekten av åtgärderna. Spareffekten för en viss åtgärd skiljer sig emellertid påtagligt mellan olika objekt och effekten av en åtgärd varierar också beroende på om och hur den kombineras med andra åtgärder. En inte oväsentlig del av spridningen kan förklaras av att kvaliteten på det tekniska utförandet varierar mellan olika objekt.

Energispartrerksamheten i byggnader 51

Den stora spridningen visar således att tekniska sparåtgärder ger olika resultat beroende på hur de kombineras, i vilket hus de utförs samt inte minst hur de utförs. Det är därför viktigt för ett effektivt sparande att man väljer rätt åtgärder eller åtgärdskombination i rätt hus och med ett riktigt tekniskt utförande. Med en bättre styrning i detta avseende borde man ej behöva acceptera spareffekter som ligger under den övre kvartilen enligt högskolestudien.

5.2 Effekter utöver energibesparingen

5.2.1 Radon, hälsofarliga material Ventilationen i en byggnad har avgörande betydelse för de sanitära förhållandena inomhus. Genom en väl fungerande ventilation kan riskerna många gånger förebyggas för sådana sanitära olägenheter som förorsakas t. ex. av radon, dålig lukt, kondens, mögel och allergiframkallande dammkvalster. I Svensk byggnorm 1975 anges som lägsta godtagbara luftomsättning för bostadshus med tläktventilation 0.5 luftomsättningar per timme (oms/h). För enbostadshus har självdragsventilation godtagits. Luftomsättningen 0,5 oms/h är också den nivå som förordas som minimivärde av svensk och internationell sakkunskap för att godtagbar luftkvalitet skall säkerställas inomhus. Tätning av en byggnad tillhör de mest lönsamma energisparande åtgärderna. Tätning har därför också utförts i stor utsträckning. 1 vissa fall har tätningsåtgärder genomförts så effektivt att luftomsättningen i bostaden blivit för låg, bl.a. genom att tilluftsventiler satts igen. Det är heller inte ovanligt att fläktar i fläktventilerade hus varvas ned eller helt stängs av nattetid. Undersökningar vid statens institut för byggnadsforskning har visat att luftomsättningen per timme (oms/h) i svenska hus varierar från 0,1 till 1.0 oms/h. Undersökningar utförda i nyproducerade småhus med självdragsventilation har visat att luftomsättningen under vissa perioder väsentligt kan understiga värdet 0.5 oms/h. Särskilt sovrum har uppvisat dålig ventilation. Statens institut för byggnadsforskning och statens provningsanstalt har som ett led i institutets undersökning av det tekniska utförandet av energisparåtgärder genomfört mätningar av husens täthet efter åtgärd. Undersökningen omfattar närmare 100 slumpvis valda hus i vilka byggnadstekniska åtgärder vidtagits. Resultaten kan tolkas som att husens täthet ej förbättrats väsentligt i samband med tilläggsisolering utom i ett fåtal fall. Resultaten visar också att genomförandet av isolerings- och tätningsåtgärder i flertalet fall ej medför att luftomsättningen sänks så mycket att det medför sanitära olägenheter. Tätheten varierar dock avsevärt mellan byggnader av skilda material. Resultaten visar även att tätheten är bättre för relativt nybyggda hus. Mätningar indikerar att luftomsättningen efter åtgärd i vissa fall kan understiga 0,5 oms/h. Det gäller emellertid ett relativt begränsat antal byggnader

52 Energisparverksamheren i byggnader SOU I980: 43

inom kategorier som är lätta att identifiera, nämligen nyare hus och hus byggda av tätare byggnadsmaterial som lättbetong och tegel. Då det gäller hus av dessa slag bör tätheten särskilt beaktas vid val och genomförande av. energisparåtgärder. Radonutredningen anger i ett betänkande (Ds Jo l979: 9) att strålningen på grund av radioaktiva ämnen har ökat i svenska hus genom att byggandet under de senaste decennierna inriktats mot energisnålare hus. Därtill kommer att stenbaserat byggnadsmaterial med visst radiuminnehåll har använts i ökad utsträckning. Utredningen framhåller emellertid att om luftomsättningen inomhus inte understiger 0.5 oms/h blir radondotterhalten acceptabelt låg för den enskilde individen i de allra flesta svenska hus. Sannolikt har fastighetsägare, fastighetsskötare etc. idag inte erforderlig kunskap om ventilationens betydelse för bostadens hygien. Informationen om hur tätningsåtgärder skall utföras utan att samtidigt luftomsättningen inomhus blir oacceptabelt låg har inte alltid nått ut. Förbättrad information i detta avseende är därför önskvärd. I samband med energibesiktning av byggnader bör ökad uppmärksamhet riktas mot eventuella brister i byggnaders ventilationssystem. I förslaget till fastighetsägaren om lämpliga energibesparande åtgärder bör då så erfordras också ingå förslag till sådana åtgärder som säkerställer godtagbar luftomsättning inomhus. Vid energibesiktning av byggnader måste därför också riskerna beaktas för att energibesparande åtgärder inte leder till oacceptabelt hög radondotterhalt inomhus.

5.2.2 Sociala effekter

Riksdagen fattade 1973 beslut om åtgärder för att stimulera förnyelse framför allt av omoderna bostäder. För att underlätta ombyggnad utgår nu under vissa förutsättningar statliga lån. Även energisparstöd kan utgå. Svensk byggnorm 1975 har också kompletterats med bestämmelser för ombyggnad. Erfarenheter visar att ombyggnad av omoderna och halvmoderna byggnader ofta innebär mycket genomgripande byggnadstekniska ingrepp. Bl a sker lägenhetssammanslagningar regelmässigt. Evakuering av hyresgästerna är därför vanligtvis nödvändig under byggnadstiden. Hyreslagstiftningen ger hyresgästen principiell rätt till återflyttning efter ombyggnaden. dvs. hyresgästen skall beredas tillfälle att hyra en likvärdig lägenhet i huset. Fastighetsägaren är också skyldig att under ombyggnadstiden skaffa ersättningslägenhet. Trots den trygghet hyreslagstiftningen ger innebär evakueringen påfrestningar för den boende. Påtvingad flyttning från en invand miljö skapar lätt oro och otrygghet. Kontakter mellan grannar bryts. Trivselvärden kan gå förlorade etc. I praktiken kan många gånger inte heller samtliga hyresgäster garanteras återinflyttningsrätt eftersom lägenhetssammanslagningar minskar det ursprungliga antalet lägenheter. När det gäller energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse kan dessa i de flesta fall genomföras utan att hyresgästerna behöver evakueras. Invändig tilläggsisolering, vilket sällan förekommer, kan dock fordra att lägenhe-

SOU 1980: 43 Energirpczrverkszunlietørz i byggnader 53

terna utryms. Energisparande åtgärder i sig får därför anses ha liten eller ingen inverkan för de boende ur de nämnda sociala aspekterna. Strävanden att spara energi i befintlig bebyggelse kan dock i viss mån driva på ombyggnadstakten och omfattningen av åtgärderi samband med ombyggnad.

5.2.3 Förbättrat inomhusklimat Genomförandet av energisparåtgärder medför i flera fall såväl en minskad energianvändning som positiva effekter på inomhusklimatet genom att husen blir såväl tystare som tätare. De flesta hus byggda före ikraftträdandet av energihushållningsbestämmelserna i SBN 1975 har så kallad ofrivillig ventilation. Otätheter finns i fasaden. t. ex. i anslutning mellan vägg och fönsterkarm, mellan båge och karm osv., vilket ökar byggnadernas energibehov. Energisparplanen förutsätter därför att en omfattande tätning av landets byggnader skall genomföras. Från klimatsynpunkt består problemet främst i att luftomsättningen blir störst när temperaturskillnaden är störst mellan inomhus- och utomhustemperaturen. dvs. på vintern (en effekt av självdragsventilerade system). Den okontrollerade ventilationen har vidare en negativ inverkan på inomhusklimatet genom det drag som uppstår i ett rum där kalluft strömmar in. En genomgripande tätning av en byggnads klimatskärm medför således förutom ett minskat energibehov även ett jämnare och bättre inomhusklimat. Många byggnadstekniska åtgärder medför att byggnadernas ljudisolering förbättras och att bullernivån i husen reduceras. Samtidigt medför fönster med god ljudisolering. vilket i bullrande lägen krävs av hygieniska skäl. att energibehovet i byggnader minskar. Detta ömsesidiga beroende bör beaktas då man bedömer lönsamheten för de vidtagna åtgärderna. Generellt gäller att man vid en bedömning av olika energisparåtgärders lönsamhet skall ta hänsyn till de effekter som åtgärderna får på inomhusklimatet. l de fall åtgärderna har en positiv inverkan på inomhusklimatet bör således den kostnad som hänförs till åtgärder för energibesparingar minskas med hänsyn till att inomhusklimatet förbättras.

5.3 Beräknade effekter av det statliga energisparstödet

l detta avsnitt redogörs för hur det statliga energisparstödet utvecklats sedan l juli 1974 för bostäder. kommunala och landstingskommunala byggnader. statliga byggnader. allmänna samlingslokaler samt näringslivets byggnader. För varje byggnadskategori redovisas den energibesparing stödet beräknats medföra.

5.3.1 Energisparstöd till bostäder Hur det statliga energisparstödet till bostäder utvecklats under tiden juli 1974-december 1979 framgår av tabell 5:3. Stöd har under denna period

54 Energispczrverksramhelen i byggnader

beviljats närmare 313000 ärenden för omkring 1.2 miljoner lägenheter. Det totalt beviljade beloppet uppgår till 3,8 miljarder kr. varav ungefär 30 procent utgör bidrag. Huvuddelen eller 2,4 miljarder kr. avser energisparåtgärder i småhus. Av de lägenheter som berörts av åtgärder är emellertid drygt 70 procent belägna i flerbostadshus. Denna höga andel förklaras

Tabell 5.3 Statligt energisparstöd till bostäder 1 juli 1974-31 december 1979. Budgetår Antal Antal Beviljade lån och bidrag. ärenden lägenheter l 000 kr.

Energisparkun- Förbättgörelsen/energi- ringssparförordningen lån

Bidrag Lån 1974/75

flerbostadshus 1975/76

l 976/77

flerbostadshus 1977/78

1978/79

flerbostadshus I 979/80 (juli-dec)

flerbostadshus

Lån och bidrag totalt 3776090

Fram t.o.m. budgetåret 1976/77 beviljades bostadslån för energibesparande åtgärder i de fall iånebeloppet översteg 4000 kr per lägenhet. Det totala beloppet för bostadslån uppgick under dessa år till drygt 11 1 milj.kr. Fr.o.m. 1 juli 1977 beviljas energisparlån utan begränsning av lånebeloppet. Källa: Bostadsstyrelsen.

SOU 1980: 43 Energispcir-vørkiszznzheten ibyggnadør 55

främst av att stöd i många fall lämnats för anslutning av större områden med flerbostadshus till tjärrvärmesystem. Totalt beräknas stödet under ha medfört att den årliga energianvändningen minskat med 2340 perioden GWh netto. Energisparstöd utgår till åtgärder som generellt bedömts vara lönsamma enligt besparingskostnadskriteriet. Den kostnad som godkänns vid lånoch bidragsgivningen består i huvudsak av fastställda schablonbelopp för olika åtgärder. l vissa fall sker emellertid en särskild kostnadsredovisning, exempelvis ifråga om anslutning till tjärrvärmeanläggning. Utvecklingen för den genomsnittliga kostnaden för energisparåtgärderna redovisas i tabell 5.4.

Tabell 5.4 Genomsnittlig godkänd kostnad för energisparåtgärder 1974- 1979 Godkänd kostnad Kronor per lägenhet

Förändringarna i den genomsnittliga kostnaden beror delvis på ändringar i lånebestämmelser och lånebelopp och delvis på förskjutningar i frekvensen av olika åtgärder. Det senare kan i viss mån vara föranlett av ändrade bestämmelser. Den kraftiga stegringen år 1977 sammanhänger dock huvudsakligen med att begränsningen av energisparlånets belopp avskaffades. Stödet är relativt jämnt fördelat över riket. Stödet till Stockholms län, som svarade för den största andelen av stödet detta budgetår. utgjorde budgetåret 1978/79 endast något mer än 10 procent av den totala stödvolymen. Gotland är det enda län där stödvolymen detta år understeg 20 miljoner kr. Värt att notera är att en relativt stor del av stödet eller 69 mkr gått till Västernorrlands län. Bostadstyrelsen har på uppdrag av energihushållningsdelegationen undersökt hur energisparstödet har använts budgetåren 1977/78, 1978/79 och 1979/80 samt sökt uppskatta vilka effekter på energisparandet stödet haft. Undersökningen visar hur stödet har fördelats på olika fastighetskategorier och olika slags åtgärder.Beräkningarna av uppnått energisparande baseras på teoretiskt beräknade effekter av olika sparåtgärdeLEnligt energisparplanen skall den årliga energianvändningen i bostadsbeståndet minskas med 22 TWh netto för år 1988. Knappt hälften av denna besparing beräknas av bostadsstyrelsen ske genom åtgärder som är berättigade till energisparstöd. Resterande besparing förutsätts uppnås utan stöd. Av tabell 5:5 framgår hur den godkända kostnaden fördelar sig på olika åtgärdsgrupper. Förändringarna mellan 1978/79 och 1979/80 består i grova drag av att det

56 Energisparverksamheten i byggnader SOU 1980: 43

tidigare mycket dominerande stödet till ytterväggsisolering med nytt fasadskikt minskat kraftigt relativt sett, framför allt för småhusen. Stödet till förbättring av uppvärmnings- och ventilationsanläggningar. och till nya uppvärmningsanordningar i småhus, har ökat kraftigt. De förändringar av villkoren för stödet som genomfördes den 1 juli 1979 bestod just i att möjligheterna att få lån och bidrag till ytterväggsisolering minskades, genom att de bättre husen undantogs från stöd och kravet på isoleringstjocklek ökades, medan stödet till uppvärmnings- och ventilationsanläggningar förbättrades. Den kraftiga ökningen av stödet till nya uppvärmningsanordningar i småhus hänger samman med det mycket stora intresset för fast bränsleeldning och värmepumpar. Stöd till installation av braskaminer och andra kompletterande fastbränsleanordningar medges dock f.n. inte. Av tabell 5.5 framgår också att den totala spareffekten av de åtgärder som fått energisparstöd ökat från 0,43 TWh/år budgetåret 1977/78 till

Tabell 5.5 Energisparstöd till bostäder. Godkänd kostnad och beräknad nettoenergibesparing fördelade på åtgärdskategorier budgetåren 1977/78, 1978/79 och 1979/80 1977/78 1978/79 1979/80

Godkänd Beräknad Godkänd Beräknad Godkänd Beräknad kostnad energibe- kostnad energibe- kostnad energibe- (tkr) sparing (tkr) sparing (tkr) sparing (MWh/år) (MWh/år) (MWh/år) Förbättring av uppvärmnings- och ventilations-

207 900

Nya uppvärmningsanordningar 8 560 15700 50 920 53 900 129040 167400 därav småhus 8520 15 100 48 100 52200 124280 154600

“ Resultaten för budgetåret 1979/80 är preliminära. Källa: Bostadsstyrelsen

Energispzz:verksamheten i byggnader 57

knappt 0,80 TWh/år 1979/80 enligt en preliminär bedömning. lnkluderas även anslutning till fjärrvärme ökar den totala spareffekten från 0.62 TWh/ år 1977/78 till 1.18 TWh/år budgetåret 1979/80. Med energibesparing jämställs minskning av oljeförbrukning vid övergång till fastbränsleeldning. Av ovanstående beräknade nettobesparing svarar övergång till flis- och Vedeldning för 135 000 MWh/år. I bostadsstyrelsens rapport avseende energisparstödet till bostäder under I977/78 redovisades att av de ca 20 TWh netto per år som energiförbrukningen i bostäder skulle sänkas med under en IO-årsperiod, så kunde ca hälften (10,3 TWh) av denna sänkning uppnås med åtgärder som f.n. berättigar till energisparstöd. Den andra hälften av besparingen skulle kunna nås med temperatursänkning och enkla driftåtgärder. Med nu stödberättigade åtgärder borde således enligt bostadsstyrelsen drygt en TWh sänkning av förbrukningen i genomsnitt kunna åstadkommas per år. Vid en jämn och likformig ökning av nettobesparingen under planens 10-årsperiod från utgångsläget 0,43 TWh året före periodens början (1977/78) behöver besparingen år 1 och 2 vara 0.55 TWh respektive 0,67 TWh. Under förutsättning att nuvarande ökningstakt kan bibehållas under planperioden, och att den förutsätta besparingen av de icke stödberättigade åtgärderna uppnås, skulle sparmålet således kunna nås även om ingen hänsyn tas till minskningen av oljeförbrukningen vid övergång till fliseldning.

5.3.2 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader Bidrag för energisparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m.t1. har lämnats sedan hösten 1974. Från och med hösten 1979 har det även funnits vissa lånemöjligheter. Hittills har dock lånen ej utnyttjats i någon mer betydande omfattning. Hur stödet har utvecklats från hösten l974 till och med hösten 1979 framgår av tabell 5.6. I tabellen redovisas även den beräknade årliga energibesparingen. Såväl den ansökta kostnaden som den godkända kostnaden har ökat kraftigt sedan stödet infördes. För den godkända kostnaden rör det sig i det närmaste om ett sexfaldigande. Ansökningarna har ökat ännu snabbare och andelen ansökningar som ej beviljats stöd har blivit större. Totalt beräknades kostnaderna för åtgärderna i ansökningarna under perioden uppgå till 671 mkr, medan den godkända kostnaden begränsades

till 484 mkr. Åtgärderna sedan ljuli 1974 beräknas vid årsskiftet 1979/80 ge

en sammanlagd årlig besparing på ca 2,9 TWh brutto. eller ca 250 000 toe. Bedömningen av energibesparingen utgår från uppgifter som lämnats av den sökande i samband med ansökan om stöd. Bostadsstyrelsens bedömning grundar sig huvudsakligen på dels praktiska erfarenheter från byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen. dels en kontinuerlig uppföljning från kommundepartementet/bostadsstyrelsens sida vad gäller den troliga energibesparingen av olika åtgärder. Uppgifter om beräknad energibesparing är individuellt bedömda för varje ärende, med utgångspunkt från teoretiska beräkningar.

58 Energisparverksamheten i byggnader Tabell 5.6 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader m.1l. hösten l974-hösten 1979

H = 1/7-31/12 V = 1/1-30/6 Källa: Bostadsstyrelsen.

Av tabell 5.7 framgår att kommunernas andel utgjorde drygt hälften av den godkända kostnaden men också att landstingen svarade för mer än 40 procent. Landstingen svarade för den största delen eller 50 procent av den beräknade årliga energibesparingen. Det framgår att investeringar i energisparåtgärder i denna ägarkategori ger större spareffekter än investeringar i byggnader i de andra ägarkategorierna.

Tabell 5.7 Energisparstödet till kommunala och Iandstingskommunala byggnader m.l1. 1974/75-1977/78. Ansökt och godkänd kostnad samt beräknad årlig nettoenergibesparing. Fördelat på ägarkategorier Ägarkategori Ansökt % Godkänd % Beräknad årlig kostnad kostnad nettobesparing Mkr Mkr ---_--- MWh t %

ldeena organisationer 8.5 1 6,9 1 35391 3 Totalt 351.0 100 246,0 100 1 139590 100 Källa: Bostadsstyrelsen.

Energisparverksamheten i byggnader 59

Tabell 5.8 Energisparstöd till kommunala och Iandstingskommunala byggnader m.1l. Ansökningar 1974/75- 1977/78 fördelade på objektkategorier Skolor Kontor Sjukhus Verk- Sim- o. Övrigt Summa vårdhem städer sporthall 70 42 14 21 8 4 10 100 Antal I 599 550 802 321 167 377 3 816

1 vissa ansökningar förekommer flera objekt.

Tabell 5.8 visar hur ansökningarna under perioden fördelade sig på olika slags objekt. Det framgår att skolor bidragit med 42 procent av samtliga ansökningar samt att skolor, kontor och sjukhus tillsammans svarade för mer än tre fjärdedelar av de totala antalet objekt. Stödets omfattning skiljer sig påtagligt regionalt. En koncentration har

skett till Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus. Östergötlands,

Västernorrlands och Västerbottens län. Dessa sex län svarade också tillsammans för 54 procent av den totala beräknade årliga energibesparingen. Beredningen av ansökningarna har grundat sig på en enkel bedömning av lönsamheten. Bidraget har därigenom reducerats för projekt med hög kostnad i förhållande till besparingseffekten. Lönsamheten har beräknats enligt en annuitetsmodell och olika lönsamhetsgränser (återbetalningstider) har fastställts för olika åtgärder. Under hösten 1978 samordnades delvis bedömningsgrunderna mellan energisparstödet till kommuner och landstingskommuner m.f1. och stödet till bostäder i enlighet med vad som angavs i prop. 1977/78: 76 med energisparplan för befintlig bebyggelse. Hur den totala godkända kostnaden under perioden 1974/75 -1977/78 fördelat sig på olika åtgärdskategorier framgår av tabell 5.9.

Tabell 5.9 Energisparstöd till kommunala och landstingskommunala byggnader m.1l. 1974/75-1977/78 fördelat på huvudkategorier samt beräknad årlig nettoenergibesparing Ansökt Godkänd Årlig besparing kostnad kostnad netto

Tkr % Tkr % MWh % Värme och ventilation 201 285 57 160509 65 844 765 74 Nya uppvärmnings-

Källa: Bostadsstyrelsen.

60 Ertergispctrverksamheten i byggnader

Av tabellen framgår att åtgärder inom kategorin “värme och ventilation svarar för 65 procent av den totala godkända kostnaden. medan tilläggsisolering tillsammans med åtgärderna i övrigkategorin endast svarar för 16 procent av den godkända kostnaden.

5.3.3 Energisparstöd till statliga byggnader Det statliga Iokalbeståndet motsvarar ca 15 procent av landets totala lokalbestånd och ca 5 procent av total byggnadsvolym (inkl. bostäder). Ungefär hälften av beståndet ägs av byggnadsstyrelsen (KBS). Byggnadsstyrelsens främsta uppgift är att anskaffa och förvalta lokaler åt civila statliga myndigheter. Under senare år har KBS även fått ett mer samlat ansvar för fastighetsdrift bl.a. genom att driften Övertagits för flertalet universitet och högskolor. Samordning av fastighetsdrift genomförs eller planeras för en rad statliga verk. bl. a. de affärsdrivande verken och fortiñkationsförvaltningen. Beträffande energibesparande åtgärder har KBS givits ansvar för finansiering och rådgivning till andra statliga myndigheter samt Akademiska och Karolinska sjukhusen.

. kr.

200 E411)

l S0 - :i Anslag

100 - , I / Uppbundet / _/ so - . / / _ -/ Utbetalt . , _ i Figur5.3 Anslagsram / . och beviljade medel för _x ,. energibespøtrande åtgår- , . deri statliga fastigheter 0 budgetåren 1974/75 v I *r I 1 l 1979/80. 73/74 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80

SOU 1980: 43 Energispzirverksamheten i byggnader 61

För energibesparande åtgärder har KBS fr.o.m. budgetåret 1973/74 t.o.m. budgetåret 1979/80 disponerat en total ram uppgående till |50 mkr. Fram till 1978 har dessa medel enbart använts för energibesparande åtgärder i KBS fastighetsbestånd. Under 1978 tillkom ett antal andra statliga verk. Från och med budgetåret 1978/79 finansierar KBS även energibesparande åtgärder i bl. a. fortifikationsförvaltningens byggnader.De affärsdrivande statliga verken likställs däremot med näringslivet i övrigt vad gäller villkor för stöd till energibesparande åtgärder. dvs stöd kan sökas hos statens industriverk. Figur 5.3 visar hur anslagsram och beviljade medel utvecklats sedan 1974/75. Anslagsramen har ökat från 20 mkr budgetåret 1974/75 till 60 mkr budgetåret 1979/80. _ Den kraftiga ökningen 1979 motiveras dels av att investeringsvolymen ökat. dels av att principen för anslagstilldelning till KBS ändrats. Som framgår av figur 5.3 uppstår en tidsförskjutning mellan rambeslut och beslut om åtgärd. Tidigare år har denna förskjutning uppgått till ca ett år. Från 1978 och framåt har beloppet för beslutade åtgärder ökat i allt snabbare takt. bl.a. beroende på att investeringsobjekten utökats genom att externa myndigheter tillkommit. Energisparprojekten bedöms efter lönsamhet. l början av verksamheten gjordes en prioritering av projekten med hjälp av en förenklad annuitetsberäkning. Sedan år 1978 används besparingskostnad som kriterium vid rangordning av energiprojekten. För de projekt som uppfyller lönsamhetskraven beviljar KBS energimedel som täcker hela fmansieringsbehovet. Variationerna i energianvändning mellan olika förvaltningar är stor. Total genomsnittlig specifik energianvändning för KBS fastigheter var ca 45 kWh/m3 byggnadsvolym 1978/79. För el har den specifika förbrukningen i stort varit konstant. och uppgått till ca 14 kWh/ml. KBS har ej haft någon möjlighet att göra en total uppföljning av sparresultaten på åtgärdsnivå. För att få en uppfattning om besparingskostnaden för olika åtgärder har KBS i stället genomfört uppföljningar av energisparverksamheten för en region samt för grupper av fastigheter. Den genomsnittliga specifika energianvändningen (olja och fjärrvärme) för KBS fastigheter har under perioden 1974 till juli 1979 minskat med närmare 20 procent. Därav kan enligt KBS ungefär 10 procentenheter eller minst halva besparingen hänföras till drifttekniska förbättringar m.m.. medan återstående del kan förklaras av energiinvesteringar. Utbetalda medel t.o.m. 1978/79 för KBS fastigheter är ca 65 mkr. Merparten av medlen avser åtgärder med kort eller medellång livslängd. dvs. 10-20 år. Den genomsnittliga besparingskostnaden ligger enligt byggnadsstyrelsens beräkningar inom intervallet 5 till 10 öre/kWh.dvs väsentligt under dagens energipriser. Riksdagens beslut med anledning av propositionen 1977/78: 76 med energisparplan för befintlig bebyggelse innebar att riktpunkten skulle vara en minskning av nettoenergiförbrukningen i den befintliga bebyggelsen med 25-30% före utgången av 1988. Byggnadsstyrelsen bedömer denna målsättning som realistisk, förutsatt att energipriserna inte sjunker och kraven på lönsamhet bibehålls. Aktuella priser ligger relativt högre än de som

62 Energisparverksamheten i byggnader SOU 1980: 43

kalkylerades i propositionen, varför vissa ytterligare besparingsmöjligheter torde finnas. På basis av propositionen kan mycket grovt härledas att för statliga byggnader bör medelsförbrukningen ligga i storleksordningen 50 mkr/år. vilket f.n. stämmer väl överens med storleksordningen på beslutade medel.

5.3.4 Energisparstöd till allmänna samlingslokaler

Stöd utgår sedan hösten 1978 även för energisparande åtgärderi allmänna samlingslokaler. Den totala godkända bidragsgrundande kostnaden för perioden augusti 1978-juni 1979 uppgick dock endast till drygt 9 mkr. Byggnadstekniska åtgärder svarar för huvuddelen av kostnaden. De lokaltyper som utgör den största kostnadsposten är kyrkorna. som svarar för mer än 4 mkr och församlingshemmen med godkända kostnader på närmare 3 mkr. De aktuella åtgärderna beräknas av bostadsstyrelsen ge en sammanlagd nettoenergibesparing på omkring 6 400 MWh/år.

5.3.5 Energisparstöa till näringslivets byggnader

Benämningen näringsliv avsåg i samband med energisparstöd före år 1978 industri. handel och serviceverksamhet. Sedan våren 1978 inryms även statliga och kommunala affärsdrivande verk och bolag. dock enbart vad gäller deras industriella verksamhet. Reglerna för bidrag till åtgärder i dessa byggnader anpassades inledningsvis till viss del till motsvarande regler för bidrag till energibesparande åtgärder i bostäder. Som en följd av detta utgår bidrag med högst 35 procent av godkänd kostnad. Stödet administreras av statens industriverk (SIND). Huvudprincipen vid bidragsgivningen är numera att bidraget skall få till stånd energibesparande projekt vilka är samhällsekonomiskt motiverade 1 men som ur det enskilda företagets synvinkel ej bedöms som tillräckligt

lönsamma. Bidragets storlek skall alltså avpassas till vad som krävs för att

l

företaget skall genomföra projektet.

- l

Under de tre första åren, från verksamhetens början 1974 till 1977, var som framgår av rubel/5.10 - summan av beslutade bidrag tämligen lika per budgetår (ca 10 till 12 mkr). Påföljande år fördubblades i bidragssumman.

vilket samman l

hänger med att vissa bidragsrestriktioner togs bort. Det under 1974 t.o.m.

i

genomsnittliga bidraget per projekt bidragsperioden sista mars 1980 var drygt 20000 kr.

Tabell 5.10 Beslutade bidrag till näringslivets byggnader l/7 1974-31/3 1980

I vissa fall förekommer flera åtgärder i samma projektbeslut. Källa: SIND

SOU 1980: 43 Energispcirverksamhelen i byggnader 63

De åtgärder som företagen huvudsakligen valt att utföra med statligt stöd framgår av tube/lill. Tabellen visar antalet och procentuella fördelningen av åtgärder t.o. m. mars 1980. l tabellen återfinns alla åtgärder som erhållit bidrag både av industriverket och av länens utvecklingsfonder (de senare fr. 0. m. | juli 1978).

Tabell 5.11 Beviljade bidrag till näringslivets byggnader fördelade på huvudåtgärder (per 1980-03-31) Antal 47e åtgärder

Overgång från oljeeldning till fastbränsleeldning 466 6 fillvaratagande av processvärme 248 3 tillvaratagande av frånluft vid

“ l vissa fall förekommer flera åtgärder i samma projektbeslut. Källa: SIND.

Den dominerande åtgärden på byggnadssidan har varit tilläggsisolering av befintliga byggnader. Den procentuella andelen av sådana åtgärder har ökat och utgjorde under budgetåret 1979/80 ca 45 procent av alla åtgärder, men utgjorde enligt tabell 5.12 från beloppssynpunkt en betydligt mindre del. Samma sak gällde för åtgärden ”förbättring av värmesystem som är den hittills antalsmässigt näst största åtgärden med en andel på ca 19 procent. Hit hör Lex. installation av termostatventiler och automatiska shuntar, installation av reglerutrustning osv. Anslutning till fjärrvärme omfattade också ett stort antal åtgärder eller omkring 14 procent av det totala antalet åtgärder.

Återvinning av värme hari några fall skett genom installation av värme-

pump. Utbyte av ett oljeeldat värmesystem mot ett fastbränsleeldat var i början av bidragsverksamheten en vanlig åtgärd, men har sedan dess minskat iomfattning. Ur beloppssynpunkt är förbättring av isolering dominerande bland åtgärderna och svarar för ungefär en fjärdedel av den totala bidragssumman under åren 1978- 1980. I tabell 5.13 redovisas den av statens industriverk beräknade årliga energibesparingen för de projekt som beviljats bidrag. I den mån besparingen hänför sig till andra bränslen än olja har besparingen omräknats till ekvivalenta ton olja (toe) på basis av de olika bränslenas energiinnehåll.

64 Energisparverksamheten i byggnader

Tabell 5.12 Beviljade bidrag för varje huvudåtgärd fr. o. m. 1978-01-01 t. o. m. 1980- 03-31 Ätgärdsbeskrivning Belopp % av tot % av mer- Ärlig besparing bidrags- investering tkr summa tkr Olja/olje- E1 substitut toe MWh Förbättring av isolering 22 349 27 35 10392 4 231 Anslutning till fjärrvärme 16352 20 33 9 047 803 Förbättrat ventilationssystem 15411 19 33 9 942 2 772 Övergång från oljeeldning till fastbränsleeldning 7 770 9 30 5 371 I 669 Tillvaratagande av processvärme 4 056 5 34 2 314 1073 Förbättring av värmesystem 2751 3 35 l 796 1695 Återvinning ur frånluft vid ñlterinstallation 2 353 3 33 l 464 167 Installation av värmepump 1331 1 29 I 120 -1000 Projekt med flera huvudåtgärder 10442 13 33 6011 1370

Totalt 82 815 100 33 47 457 I_2780

“ Merinvestering = bidragsgrundande belopp. Källa: S1ND

Tabell 5.13 statsbidrag, merinvestering samt beräknad energibesparing (brutto) för projekt som beviljats bidrag 1 juli 1974-31 mars 1980 Antal Beviljat MerinveJ Energi- Motsvarande åtgärder bidrag stering besparing MWh Mkr Mkr per år per år

Näringslivets byggnader 6949 144.0 466 96 300 l 119970

Merinvestering = bidragsgrundande belopp. b Omräkning från ekvivalenta ton olja (toe) har gjorts enligt: l Mtoe = I 1.63 TWh.

5.3.6 Sammanfattning av resultat av energisparstödet till byggnader

Som en sammanfattning visar tabell 5.14 hur det statliga energisparstödet sedan 1 juli 1974 har fördelats på olika byggnadskategorier. Totalt har under perioden ljuli 1974-31 december 1979 stöd beviljats med drygt 4

Energispczrverksamheten i byggnader 65

miljarder kronor. Energisparlån svarar för huvuddelen av det totala stödet eller 2,7 miljarder kronor. Lånen avser nästan helt bostäder. eftersom det t. 0. m. budgetåret 1978/79 endast var bostäder som kunde erhålla energisparlån. Sedan den I juli l979 finns det även lånemöjligheter för energisparåtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader. men hittills har endast lån på 3,5 mkr beviljats för energisparande i denna typ av fastigheter. Av tabellen framgår att ungefär 95 procent av det totala beviljade stödet har gått till bostäder. När det gäller att bedöma den genomsnittliga lönsamheten för energisparåtgärder inom resp. byggnadsslag är kvoten mellan beräknad årlig besparing och investeringskostnad ett olämpligt mått, eftersom energisparandet i de skilda byggnadskategorierna bygger på olika kombinationer av åtgärder med varierande livslängd. För att möjliggöra en grov jämförelse av genomsnittlig lönsamhet för energisparinvesteringar i olika byggnadskategorier redovisas här beräkningar av den genomsnittliga besparingskostnaden med hänsyn till den genomsnittliga brukstiden för resp. byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder i de olika byggnadsbestånden. Den genomsnittliga brukstiden för installationstekniska åtgärder har där-

vid antagits vara 10 i samtliga byggnadsslag. medan brukstiden för bygg-

nadstekniska åtgärder antagits vara 20 år i industrins byggnader och 30 åri övriga fall. Andelen byggnadstekniska åtgärder har bedömts svara för 70 procent av investeringarna inom bostäderna, 30 procent i statliga byggnader, 9 procent i kommunala och landstingskommunala byggnader samt 35 procent i näringslivets byggnader. Besparingar i framtiden har givits en lägre vikt än omedelbara besparingar. Detta har gjorts genom att en kalkyl-

Tabell 5.14 Statligt energisparstöd l juli 1974-31 december l979 Godkänd Lån Bidrag Stöd Beräknad årlig besparing kostnad totalt (brutto)“ Mkr Mkr Mkr Mkr 4_ GWh Motsv. i toe

Bostäder 3 776 2 476” l 030 3776 2 925 25I 504 Statliga byggnader 65 65 65 112 9 673 Kommunala byggnader 484 160 160 2 096 180201 Allmänna samlingslokaler 9 3 3 8 688 Näringslivets A byggnader 466 144 144 1 I20 96 300

Totalt 4 800 2 476 l 402 4 l48 6 261 537 966

“ Vid omräkningen från netto- till bruttoenergi har antagits verkningsgraden 80% Omräkningtill ekvivalenta ton olja (toe) har gjorts enligt: l Mtoe = 11.63 TWh Inkl. förbättringslån. “ Exkl. lån 3.5 Mkr. Avser perioden ljuli 1974-31 mars 1980. l Merinvestering.

66 Energisparverksamheten i byggnader SOU l980: 43

ränta om sex procent använts (se kapitel 9).Vidare har , av beräkningstekniska skäl, energiprisets ökningstakt satts till tre procent per år under hela perioden.

Tabell 5.15 Lönsamhet för energisparinvesteringar i olika byggnadskategorier Besparingskostnad (öre/kWh, brutto) Genomsnittlig besparingskostnad (öre/kWh) Bostäder 7.3 Statliga byggnader 4,5 Kommunala och landstingskommunala byggnader 2,2 Allmänna samlingslokaler l0,9 Näringslivets byggnader 3,0

Från samhällsekonomisk synpunkt skall energisparinvesteringar genomföras såvida det ej är billigare att tillföra än att spara energi. I de fall besparingskostnaden understiger energipriset bör man enligt denna utgångspunkt genomföra investeringarna. Av tabell 5.15 framgår att lönsamheten - mätt på detta sätt - är störst för energisparåtgärder i kommunala byggnader och i näringslivets byggnader. Huvuddelen av sparpotentialen i befintlig bebyggelse återfinns i bostäder.Eftersom denna byggnadskategori enligt tabell 5.15 uppvisar en mycket god lönsamhet är detta en stark indikation på att det är möjligt att uppnå energisparmålet. Lönsamheten är även stor då det gäller energisparande i statliga byggnader. Den minsta lönsamheten uppvisar energisparåtgärder i allmänna samlingslokaler. I tabellen redovisas den genomsnittliga besparingskostnaden för åtgärder inom respektive byggnadsslag. Besparingskostnaden understiger i samtliga fall väsentligt aktuella energipriser (ca 15 öre/kWh. Se ovan, kap. 9). I samtliga byggnadskategorier uppvisar energisparåtgärderna således en mycket god lönsamhet. Olika empiriska undersökningar och beräkningar av spareffekten av de energisparåtgärder som genomförts visar att de faktiska spareffekterna av olika åtgärder i huvudsak stämmer med de antaganden som låg till grund för energisparplanen. Den samlade spareffekten av de åtgärder som hittills genomförts med statligt energisparstöd i befintlig bebyggelse beräknas. som ovan redovisats, ha medfört en energibesparing om drygt 6 TWh brutto.

5.4 Resultat av energisparverksamheten i byggnader

Som framgått av föregående avsnitt bedöms energispareffekterna av de sparåtgärder som hittills vidtagits med statligt stöd vara av en storlek som gör det möjligt att inom den utsatta tiden uppnå det sparande som sparplanen förutsätter skall ske med stöd.Samtidigt har åtgärderna i samtliga byggnadstyper uppvisat en mycket god lönsamhet. När det gäller det sparande som sker utan stöd är dessvärre det statistiska materialet bristfälligt. En tillförlitlig statistik över energianvänd-

SOU |980:43 Energisparverksamheten i byggnader 67

ningen i byggnader finns endast för småhus från och med år l977 och för flerbostadshus från och med år 1976. I bägge fallen är för närvarande l978 det senaste år för vilket uppgifter publicerats. För övriga byggnadskategorier existerar det ej någon mer uppdelad. tillförlitlig energistatistik. Vid en bedömning av hur energianvändningen i byggnadsbeståndet utvecklats under en något längre period måste därför mer översiktlig statistik användas. Även den tillgängliga statistiken - SCB:s statistik över energileveranser till den s.k. övrigsektorn - har emellertid stora brister. Ett osäkerhetsmoment är att energileveranserna till sektorn beräknas som en restpost. Ett annat problem i sammanhanget är att sektorn förutom byggnader även inrymmer viss näringslivsverksamhet. Dessutom kan energileveranserna under en viss period avvika markant från faktisk energianvändning på grund av variationer i lagervolymen. För att en korrekt jämförelse ska kunna göras mellan energianvändningen för olika perioder måste hänsyn tas till hur temperaturen skiljer sig mellan perioderna. En ytterligare svårighet vid en analys av energianvändning och sparande är att utvecklingsmönstret skiljer sig något beroende på vilken metod som används för en dylik korrigering. Av nämnda skäl är det mycket svårt att med någon större säkerhet beräkna exakt hur mycket energi som sparats i byggnadsbeståndet totalt sett sedan sparplanens början. Experter vid statens institut för byggnadsforskning samt statistiska centralbyrån, som på uppdrag av energihushållningsdelegationen bearbetat och analyserat den tillgängliga statistiken, har inte kunnat dra några entydiga slutsatser om sparandets utveckling under perioden. För ett år. 1978, finns det dock möjligheter att för småhus jämföra det totala antalet fastighetsägare som under året genomfört energisparåtgärder enligt SCB:s statistik med antalet som samma år genomfört åtgärder med stöd. Enligt SCB:s energistatistik för småhus genomfördes år 1978 totalt över 530000 energisparåtgärder. Av dessa var omkring l33 000 vissa specificerade åtgärder som kunnat få energisparstöd. medan övriga är åtgärder som fönstertätning samt ospecificerade åtgärder (inkl. vissa stödberättigade). Enligt bostadsstyrelsens statistik var antalet åtgärder som erhöll energisparstöd i de specificerade åtgärdskategorierna cirka 62 000. Detta innebär att närmare 71000 stödberättigade åtgärder utförts utan stöd detta år. SCB:s uppgifter skall dock tolkas med en viss försiktighet. då klassningsoch periodiseringssvårigheter kan medföra en viss överskattning vad gäller antalet vidtagna åtgärder år 1978. Enligt en försiktig bedömning som gjorts vid SCB har drygt 0,5 TWh sparats år 1978 genom åtgärder som vidtagits utan stöd. Därvid har man endast utgått från de specificerade stödberättigade åtgärder som genomförts utan stöd. l bedömningen har antagits att en viss överskattning då det gäller spareffekterna av dessa åtgärder mer än väl uppvägs av att man ej räknat med någon särskild spareffekt för de övriga närmare 400000 åtgärder som genomförts utan stöd. Det totala energisparandet i bostäder uppgick år 1978 enligt en bedömning vid statens institut för byggnadsforskning till ungefär 1,5 TWh. Av dessa kan omkring 0.5 TWh antas ha sparats genom åtgärder som genomförts med statligt energisparstöd och minst 0.5 TWh beräknas ha sparats

68 Energisparverksamheten i byggnader SOU l980: 43

genom stödberättigade åtgärder som vidtagits utan stöd samt genom icke stödberättigade åtgärder. (Denna siffra är dock en försiktig skattning då den endast grundar sig på de statistiska uppgifterna för småhus.) Förändringar i hushållens beteenden, t.ex. sänkning av inomhustemperaturen. bedöms svara för de återstående, högst 0,5 TWh. Bostadsstyrelsen har beräknat att ungefär hälften av energisparandet i bostäder skall komma till stånd genom åtgärder som genomförs helt utan något statligt stöd. Även om det saknas säkra statistiska uppgifter över hur mycket energi som sparats i byggnader genom åtgärder utan stöd sedan början, så indikerar uppgifterna för år 1978 att även det sparplanens energisparande som sker utan statligt stöd har en tillräcklig omfattning för att sparmålet skall kunna uppfyllas inom utsatt tid. Delegationens ställningstaganden när det gäller inriktningen och omfattningen av den fortsatta energisparverksamheten i det befintliga byggnadsbeståndet redovisas nedan, kapitlen 10- 12.

69 SOU l980: 43

6 studier av effekter

Empiriska av olika styrmedel

6.1 av empiriska studier av administrativa Redovisning

styrmedel

Det finns i Sverige mycket få empiriska studier som belyser verkningarna av administrativa styrmedel, vilket delvis kan förklaras av att de tillämpats i förhållandevis begränsad utsträckning. De studier som finns avser främst miljöområdet, där det finns ett utvecklat regelsystem. Det saknas emellertid utvärderingar av totala effekter av administrativa dvs. studier som belyser inte bara styreffekter. utan även styrmedel. bieffekter av olika slag, administrationskostnader, effekter på forskning och teknisk utveckling m.m. Nedan ges en översikt av några erfarenheter som vunnits på energiområdet och inom byggnadssektorn i övrigt. Administrativa styrmedel i form av i lagstiftning. normer och föreskrifter och energianvändning har hittills främst anför byggnadens utformning vänts i samband med nybyggnad. Administrativa styrmedel i energibesparande syfte för befintlig bebyggelse har hittintills varit uppbyggda på frivillig grund. Exempelvis har besiktningsverksamheten varit frivillig och företag har själva kunnat avgöra om de vill låta typgodkänna sina produkter. Vissa kan dock dras med den normgivning med retroaktiv paralleller för befintlig bebyggelse som finns i byggnadsstadgan beträffantillämpning de skyddsanordningar på tak och ombyggnad av soprum samt med den som finns för kommunal energiplanering. Erfarenheter kan lagstiftning också hämtas från den frivilliga besiktningsverksamheten som genomförts av kommuner och genom EPD-verksamheten.

6. l .l av besiktnings- och rådgivningsverksczmhet

Erfarenheter

Syftet med den frivilliga besiktningsverksamheten har varit att ge fastighetsägare bättre underlag för att fatta rationella beslut om energisparåtsyftar till att ge ökad precision i valet av gärder. Styrning genom besiktning och se till att rätt åtgärd genomförs i rätt hus. Efterfråenergisparåtgärder gan på energibesiktningar varierar starkt mellan olika kommuner. Enligt en av AB Marknadsforskning anser emellertid undersökning som genomförts 80 % av de tillfrågade småhusägarna att krav på besiktning bör ställas som AB Marknadsforskvillkor för bidrag och lån. ning, Enkät våren 1980 Det föreligger inget empiriskt material som utvisar skillnader i energi- om bränsleförbrukningen där fastighetsägare genomfört i småhus i Sverige. spareffekt i fastigheter, på eget initiativ

70 Empiriska .studier av effekter av olika SOU l980: 43

.styrmedel

energisparåtgärder, och de fall där energisparåtärder föregåtts. av en besiktning. Undersökningar som genomförts av Statens institut för byggnadsforskning och av de tekniska högskolorna visar emellertid på vikten av att åtgärderna genomförs i lämpliga åtgärdskombinationer och på värdet av att en besiktning på platsen föregår valet av vilka typer av åtgärder som bör sättas in i det enskilda huset.: Inom industrin har stora energisparmöjligheter kunnat påvisas vid den försöksverksamhet med gratis besiktning som genomförts genom industriverkets försorg? Samtidigt är det väsentligt att kostnaderna för besiktningsverksamheten beaktas. Enligt erfarenheter från EPD/Bygginfo är den genomsnittliga tidsåtgången en halv dag för energibesiktning av småhus och en del dag för besiktning av flerbostadshus. Tidsåtgången kommer dock troligen att nedbringas då besiktningsmännen får mera rutin och erfarenhet på området. Om besiktningsverksamheten genomförs i arbetslag med en byggtekniker och en VVS-tekniker och timkostnaden per person antas vara ca [40 kr. inklusive administration och lönekostnadspåslag men exklusive resor ger detta en kostnad per småhus på ca 1200 kr. och per flerbostadshus på ca 2400 kr. Detta skall då vägas mot den ökade energibesparing som kan uppnås till följd av besiktningen. Erfarenheter från Bjerkings ingenjörsbyrå* tyder på att kostnaderna kan nedbringas om besiktningsverksamheten ges en flexibel tillämpning och anpassas till de krav som ställs på besiktningen i det enskilda fallet. Besiktning som syftar till att ge enskilda fastighetsägare underlag för val av energisparåtgärder måste göras med stor noggrannhet, medan besiktning som avses bilda underlag för kommunala kan göras energisparprogram mera översiktlig. Bjerking framhåller att hus som enligt kommunala saneringsprogram skall rivas inom kort inte behöver besiktigas och ej heller hus som är byggda enligt SBN 1975. För hus som skall byggas om kan en samordning ske med annan besiktning. l stora enhetliga bostadsområden, uppförda efter 1945, kan det eventuellt vara tillräckligt med en typhusbe- 2 Se SlB Meddelande M siktning. 79:20. M 79:21, M 79:9 Den s.k. EPD-verksamheten och Demonstra- (Energiinriktad Prototypsamt Energibesparing i - ar- tionsverksamhet) har bl.a. ägnats åt inspektion av byggnaders eldningsanbefintlig bebyggelse betsrapport. Stockholm läggningar. Enligt erfarenheter från EPD/Bygginfo kan förbränningsverk- |980. ningsgraden genom enkla intrimningsåtgärder höjas med i genomsnitt 5 % i 60 % av alla landets pannor. Vidtas vissa åtgärder, såsom byte av brännar- 3 SIND PM l980-02-l8. munstycke etc. är det möjligt att höja verkningsgraden med 5 % i flertalet Uppdrag att genomföra återstående pannor. viss rådgivningsverksamhet, slutlig rapport om Enligt en samhällsekonomisk analys, utförd av Peter Bohm vid Stockverksamheten. holms universitet5 skulle en årlig obligatorisk besiktning av oljepannor i flerfamiljshus vara klart samhällsekonomiskt lönsam. För småhusens del 4 Bjerking A.B. Fastigär besiktningen också lönsam under förutsättning att småhusägarna gehetsekonomisk värdering nomför rekommenderade åtgärder i betydande utsträckning. i kommunala energisparprogram. BFR R58: l978. 5 6.1.2 Lagar och normer Bohm, P. 1980, Samhällsekonomiska verk- Sedan den l juli 1977 gäller lagen om kommunal energiplanering (SFS ningar av årliga obligatoriska pannbesiktningar - 1977:439) som ålägger kommunerna att i sin allmänna samhällsplanering ett räkneexempel. främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig

SOU 1980: 43 Empirilvktz stadier av qUe/çter av olika styrmedel 7l

energitillförsel. Enligt lagen skall kommunerna undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet, såsom processindustri eller kraftföretag. gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller energitillförseln. Det finns ingen lag som ålägger kommunerna att göra upp energisparplaner. Däremot utgår statsbidrag för verksamheten. l en promemoria från industriverketf* görs den första samlade redovisningen av den kommunala energiplaneringen på basis av uppgifter från kommunerna. Resultaten indikerar att det kan ta förhållandevis lång tid innan adminstrativa styrmedel ger effekt. För landets kommuner gäller följande avseende planeringsinriktning och färdigställande av program:

Antal kommuner Procent Svar avseende planeringsläge saknas 24 9 Programarbete saknas 52 l9 Ospecificerat programarbete pågår 79 28 Specificerat programarbete pågår 7l 26 Färdigt programarbete 5l l8 277 l00

Av de kommuner som har specificerat pågående eller färdigt programarbete har inriktningen följande fördelning:

- 48 % Energiplanering - 38 % Värmeplanering - 65 % Energisparplanering - med |5 70

Övrig planering

energianknytning

Det är således betydligt fler kommuner som hittills genomfört den frivilliga energisparplaneringen, där statsbidrag utgår. än som har genomfört den lagstadgade energiplaneringen. Ett annat exempel på att enbart lagar och normer inte alltid är tillräckliga för att snabbt uppnå åsyftat resultat är föreskrifterna i Svensk Byggnorm avseende skyddsanordningar på tak. Byggnormen innehåller retroaktiva krav även för befintlig bebyggelse. men enligt en inventering som utförts av Svenska Bleck- och Plåtslageriförbundet och Plåtslageriernas riksförbund saknar trots detta en stor del av landets flerbostadshus föreskrivna skyddsanordningar. Sedan l977 finns också föreskrifter om att soprum i befintlig bebyggelse ° SIND PM 1980:5. skall vara utformade så att godtagbara arbetsförhållanden åstadkoms för Kommunernas energidem som hämtar avfall från byggnader. Det föreligger ingen samlad statiplanering. Redovisning stik över hur många soprum som åtgärdats, men tillgängliga uppgifter tyder av planeringssituationen. på att detta hittills skett i mycket begränsad omfattning. 7 Hirn O.. Klingberg, T. I en empirisk studie7 har byggnadsnämndernas tillsyn undersökts i sex Byggnadsnämndens roll kommuner med syfte att belysa normsystemets inverkan på den befintliga och kontroll, Materialrebebyggelsen och för att undersöka om normer bidragit till byggkrångel dovisning från en empieller verkat hindrande för en lokal anpassning av bebyggelsen. Undersök- risk studie, SlB 1980.

72 Empiriska studier av effekter av olika styrmedel SOU 1980: 43

ningen genomfördes genom studier och uppföljning av olika byggnadslovsärenden och genom intervjuer med tjänsteman och klienter. Närmare hälften av de tjänstemän som intervjuats ansåg att det förekommer att normer hindrar funktionella lösningar. även om ca hälften av dessa framhöll att det förekommer sällan. Drygt en fjärdedel menade att normer inte utgör hinder, eftersom möjligheter till dispenser finns. Författarna ansåg sig inte med stöd av utförda observationer kunna belägga att normerna i sig är hindrande. Tvärtom utgör normerna i många fall ett stöd. Det är inte normerna, utan snarare hanteringen av normerna. som kan orsaka hinder och störningar menar de.

6.1.3 Regleringar Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning är i Sverige relativt ovanlig och har främst använts vid kortsiktiga bristsituationer. Under 1973-74 års oljekris tillämpades flera typer av åtgärder. bl. a. en bensin- och oljeransonering samt vissa restriktioner för elanvändningen. Detta kombinerades med en energisparkampanj som administrerades av energisparkommittén. Eftersom flera olika åtgärder samverkade är det svårt att bedöma hur den uppnådda konsumtionsminskningen fördelar sig på effekter av restriktioner respektive frivilligt sparande. Beträffande elanvändningen uppnåddes genom samverkande insatser av frivilligt sparande, restriktioner, hot om kvotransonering samt en osedvanligt mild väderlek ett sparresultat motsvarande 16 % per vecka under senare delen av januari 1974.8 Enligt enkäter till kraftleverantörer, industrier och andra storförbrukare torde den frivilliga insatsen ha svarat för mellan 2/3 och 3/4 av konsumtionsminskningen. Detta innebär att restriktionerna skulle ha föranlett en minskning av elanvändningen med 4-5 %. Andra bedömningar har lett till siffran 3 %. Den indirekta, psykologiska betydelsen av restriktionerna för totalresultatet av konsumtionsminskningen är säkerligen också viktig. framhåller elransoneringsnämnden. Vid den oljeransonering som företogs tilldelades storförbrukarna (1700 företag) 90 % och småförbrukarna (1,5 milj. villor, flerfamiljshus och små företag) 75 % av förbrukningen under en basperiod. Tilldelningen administrerades till väsentlig del av oljeföretagen. Bränslenämnden konstaterade i sin rapport efter krisen att kvotransoneringssystemet hade fungerat, men att det bygger på stor lojalitet från oljebranschens sida. Mot bakgrund av svårigheterna att i ett kvotransoneringssystem beakta

det normala sparandet föreslog energiberedskapsutredningen9 att en vär-

metaxering skulle genomföras av samtliga fastigheter i landet. Genom värmetaxeringen skulle i princip ett normalt värmebehov beräknas för 8 Statens elransone- varje fastighet. Motivet för förslaget om värmetaxering var att energianringsnämnd (SERN). vändningen kan variera starkt mellan olika byggnader som är lika stora och Rapport om verksamhe- konstruerade av energi vid en ransonering på likartat sätt. Om tilldelningen ten, dec 1973- nov 1974. grundas på tidigare förbrukning, kommer enligt energiberedskapsutred- 9 de fastighetsägare som tidigare varit sparsamma med energi att Energiberedskap för ningen kristid. SOU 1975:60-6l. missgynnas i förhållande till dem som inte följt rekommendationerna om

studier av av olika styrmedel 73

SOU l980: 43 Empirisrka ejYekter

framhålls också att det blir allt svårare att ökat sparande. l utredningen basera tilldelningen på tidigare förbrukning. då det normala förbrukningsmönstret störs av förbrukningsregleringar. kraftiga prishöjningar. uppmaoch insatser för effektivare energianningar till lägre energiförbrukning vändning. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar föreslår mot bakgrund av detta att till småhus i en eventuell krissituation efter 1988 skall oljetilldelningen baseras, inte på vad huset tidigare förbrukat, utan vad det borde förbruka

efter det att energisparplanen genomförts.”

De erfarenheter som finns angående administrativa styrmedel bekräftar således att de kan ta lång tid att införa och kräver förhållandevis stora administrationskostnader. Samtidigt möjliggör de att åsyftade grupper direkt och de kan leda till minskad osäkerhet och bättre kan påverkas Risken för rigiditet och bristande anprecision i åtgärdsgenomförandet. passning till det enskilda fallet kan minskas genom en flexibel tillämpning. I många fall kan dock enbart administrativa styrmedel vara otillräckliga för mål. De kan därför behöva kombineras med styrmedel av att nå uppställda ekonomisk att och med information.

6.2 Ekonomiska styrmedel

Som diskuterats i tidigare avsnitt kan efterfrågan på energi påverkas genom att energipriset ändras. Ett höjt energipris medför en minskad efterfrågan, medan en efterfrågeökning normalt blir följden av ett sänkt energirepris. Statsmakterna kan påverka energipriset antingen genom direkta eller genom förändringar av gleringar av grundpriserna på olika energislag energiskatt (eller subventioner). Energianvändningen i befintlig bebyggelse kan också påverkas indirekt genom att tillgång till energisparlån och bidrag gör det lönsamt för fastighetsägare att vidta åtgärder som minskar energibehovet. Bidragen medför att priset på energisparåtgärderna (kostnaderna för material och arbetskraft) sänks varigenom åtgärder som annars skulle vara olönsamma för fastighetsägarna blir lönsamma. Lånen däremot inte priserna om de inte innehåller subventioner i form påverkar av räntor som ligger avsevärt under marknadsräntan eller har längre amorteringstider än andra krediter.

6.2.l Pris Hur mycket efterfrågan påverkas av en prisförändring brukar anges med förändring i mått på priskänsligheten. Priskänsligheten anger den relativa av energi som uppstår då priset på energi förändras med en efterfrågan procent. Om priskänsligheten för olja är -0,3 så innebär det att en tioprocentig höjning av oljepriset medför att efterfrågan minskar med 3 procent. Det finns ett stort antal empiriska studier av hushållens priskänslighet för energi. men resultaten skiljer sig avsevärt mellan de olika undersök- Det förklaras till stor del av att resultaten är beroende på hur ° Fortsatt arbete med ningarna. och på vilken typ av data som utnyttjas. Effekter-

skattningarna genomförs värmetaxeringsfrågan.

blir vanligen olika på lång och kort sikt. OEF PM feb. 1980. na av en prisförändring

74 Empiriska studier av effekter av olika SO)U 1980: 43

styrmedel

F.n. föreligger två studier av de svenska hushållens för enerkänslighet giprisförändringar. I en studie utförd för energikommissionens räkning undersöks de svenska hushållens efterfrågan på bensin, och el eldningsolja under perioden 1962-76. Skattningarna för el är så osäkra att några slutsatser Jras av ej kan resultaten. Priskänsligheten för bensin och olja framgår av tabell 6 I.

Tabell 6.1 Priskänslighet for bensin och olja i Sverige

Datakvalitet och datatillgång har varit en begränsande faktor i den

refererade studien. Som kommer att framgå av det följande överensstämmer emellertid resultaten från de svenska med de resulundersökningarna tat som redovisats i utländska efterfrågestudier.

En annan studie” av bensinefterfrågan har kommit fram till att den

kortsiktiga priskänsligheten är ungefär -0.l, vilket år lägre än de värden

som redovisats ovan. Skillnaden torde förklaras av att den ovan refererade

studien omfattar en något längre period, där observationerna bättre tillgodoser kravet Lundin. A., Dargay, på variabilitet i dataunderlaget (större prisändringar).

J. 1977, Empirisk under- De slutsatser som kan dras från utländska kan naturefterfrågerstudier sökning av hushållens ligtvis inte utan närmare analys direkt överföras till svenska förhållanden. energiefterfrågan i Sveri- I avvaktan på ytterligare svenska studier är man emellertid hänvisad till ge, FFE. Stockholm. dessa studier för jämförelser och som referensram. Tabell 6.2 visar en 2 Sellstedt B. Om pri- sammanfatting av i huvudsak amerikanska resultat för el. bensin och gas.

vatbilismens priskäns- lntervallen bygger på de från metodsynpunkt mest övertygande skattninglighet. Trañkpolitiska utarna i tillgänglig litteratur på området. redningen, grupp 3, Stockholm.

3 Lebanon. A., 1977, The household demand Tabell 6.2 Priskänslighet för bensin, el och olja

for energy and fuels in Kort sikt Lång sikt OECD countries. Euro- Bensin -0.l - -0.3 pean Economic Review, -0.5 -0.8 El -0.l - -0.2 -0.8 vol 9 (l). -I.l Gas -0.I5 - -0.25 minst -I.() 4 Blaatid och Log, 1977. efter- Källa: Ds l l977zl5. Husholdningens spörsel efter elektrisitet 19664975. Artikler 105, Då det gäller priskänsligheten för eldningsolja är erfarenhetsunderlaget Statistisk Sentralbyrå, bristfälligt. I en studie av hushållsefterfrågan på el och bränslen i åtta Oslo I977. OECD-länder” kom man dock fram till en lägre långsiktigt priskänslighet Rödseth, A., Ström, S.. för olja (-0,7 i genomsnitt) än för bensin och gas (-0,9). Detta resultat. The Demand for Energy in Norwegian liksom de amerikanska skattningarna för bensin. stämmer väl överens med

Households with Special Lundin och Dargays resultat (ovan).

Emphasis on the Demand Enligt två norska

undersökningar” ligger den kortsiktiga priskänslighe-

for Electricity, Memo- ten för el mellan -0, l4 och -0,23. Detta stämmer väl med de amerikanska randum from Institute of resultaten. Den långsiktiga priskänsligheten är enligt dessa undersökningar Economics, University ofOlso, 1976. omkring -0,3. vilket är lägre än den priskänslighet amerikanska skattnin-

SOU 1980: 43 Empiriskcz studier av eñekter av olika styrmedel 75

gar ger. Iden ena norska studien beräknas även (den kortsiktiga) priselasticiteten för energi totalt. Det framgår att priskänsligheten för energi ökat något sedan 1950-talet och beräknas för närvarande vara ungefär -0.3. Sammanfattningsvis kan sägas att flertalet studier pekar på att en höjning av energipriset på lång sikt medför en icke obetydlig minskning av efterfrågan på energi. På kort sikt blir effekterna av en prishöjning mindre. I sammanhanget skall avslutningsvis nämnas att oljepriset och dess effekter på den personliga ekonomin uppges av villaägare som har hus med oljeeldning vara den viktigaste orsaken till att de genomfört eller planerar att genomföra åtgärder för att minska energiåtgången. Detta framgår av en

undersökning som AB Marknadsforskning” genomfört på uppdrag av

energihushållningsdelegationen. Undersökningen omfattar 600 slumpvis utvalda villor fördelade på tre ortstyper.

6.2.2 Bidrag och lån l samband med en av statens institut för byggnadsforskning (SlB) utförd undersökning av hur statligt stödda energisparåtgärder genomförts tillfrågades fastighetsägarna om de även skulle genomfört åtgärderna utan stöd, med endast lån eller endast bidrag. Svaren skiljer sig markant mellan småhusägare och ägare av flerbostadshus vilket framgår av tabell 6.3.

Tabell 6.3 Andel husägare som uppgivit att de skulle genomfört energisparåtgärder med endast lån, endast bidrag eller utan energisparstöd Procent Endast lån Endast bidrag Varken lån eller bidrag 92 82 73 Småhusägare Agare av fler- 82 63 39 bostadshus Källa: SlB M80z2.

Närmare tre fjärdedelar av småhusägarna uppgav att de skulle ha genomfört energisparåtgärderna även om de ej fått något stöd. medan motsvarande andel för flerbostadshusägarna var avsevärt lägre eller cirka 40 procent. Svaren tyder således på att energisparstödet har större betydelse för ägare av flerbostadshus än för småhusägare. Värt att notera är att det är fler fastighetsägare som uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna med endast lån än om de endast fått bidrag. Detta tyder på att lönsamheten för åtgärderna är relativt god även utan bidrag. l många fall, främst då det gäller flerbostadshus. har lånen haft en avgörande betydelse för åtgärdernas genomförande. SlB:s undersöking kan inte utan vidare tolkas som att åtgärderna skulle ha genomförts utan stöd eftersom svaren är hypotetiska i den bemärkelsen att de inte visar ett val i en faktisk beslutssituation. Frågan i SIB:s under- 5 AB Marknadsforsksökning gäller i vilken utsträckning fastighetsägare som genomfört åtgärning, Enkät våren 1980 der med stöd förflera år sedan skulle ha valt att genomföra energisparåt- om bränsleförbrukningen gärderna även om de ej fått energisparstöd. För det första kan deras i småhus i Sverige.

76 Empiriska studier av effekter av olika styrmedel SOU l980: 43

inställning ha ändrats sedan beslutet var aktuellt. Svaret torde i större utsträckning spegla fastighetsägarnas attityd idag än hur de skulle ha handlat utan stöd för ett antal år sedan. För det andra ger inte ett “teoretiskt” val några ekonomiska konsekvenser. Det finns idag en relativt spridd uppfattning att det är bra att spara energi. Fastighetsägarnas svar kan med stor sannolikhet ha påverkats av detta. Resultaten kan dock tolkas som att en icke obetydlig andel av åtgärderna skulle ha genomförts även utan stöd. Även i en undersökning” som genomförts vid tekniska högskolan i Stockholm uppger flertalet fastighetsägare att de skulle genomfört energisparåtgärderna även om de ej erhållit något lån eller bidrag. En jämförelse mellan SCB:s statistik över vidtagna energisparåtgärder i småhus l978 och bostadsstyrelsens statistik över åtgärder som vidtagits med energisparstöd tyder på att energisparåtgärder genomförs utan stöd i en omfatting som inte är ringa. Enligt SCB gjordes år 1978 mer än dubbelt så många tilläggsisoleringar av väggar utan statligt stöd som med stöd. Då det gäller vindsisoleringar i småhus var antalet genomförda isoleringar utan stöd tre gånger så högt som antalet genomförda med stöd. SCB:s uppgifter bör dock tolkas med en viss försiktighet. Uppgifterna är troligen överskattningar eftersom det finns stor risk att även vissa åtgärder som vidtagits före år l978 har kommit med i svaren. Dessutom har SCB ej någon kontroll över de uppgivna åtgärdernas faktiska omfattning och genomförande. Skillnaden mellan det totala antalet tilläggsisoleringar som angivits i SCB:s statistik och det antal som utförts med statligt stöd är emellertid så stor, att även med hänsyn till de statistiska bristerna måste slutsatsen vara att ett betydande antal energisparåtgärder utförs utan energisparlån och bidrag. Värt att observera är att stödet givetvis kan vara motiverat även om det i verkligheten vore så att exempelvis 40 % av stödåtgärderna i flerbostadshusen skulle ha genomförts utan stöd. Faktum kvarstår då att en betydande andel av åtgärderna ej kommer till stånd utan stöd. Det är vidare svårt att i förväg identifiera de fastighetsägare som ej kräver stöd för att vidta energisparåtgärder. För att kunna ta tillvara hela energisparpotentialen med bibehållen frivillighet krävs då stödet trots att vissa fastighetsägare skulle genomföra åtgärderna utan stöd. Energisparstödet kan medföra vissa inkomstöverföringar om bidrag (eller subventionsinslaget i lånen) utformas så att fastighetsägare ges en överkompensation. Tanken bakom energisparbidragen är att dessa skall ges till energisparåtgärder som är önskvärda och lönsamma för samhället men ej lönsamma för den enskilde fastighetsägaren. Bidragsdelen i energisparstödet skall således överbrygga skillnaden mellan den samhällsekono- ° Malmquist, B.. miska och den privatekonomiska lönsamheten för olika åtgärder. Om Svensk, R., Energispar- denna medför stödet inenergisparbidragen avpassas enligt princip ingen stödets effekter på beslut. Examensarbete komstöverföring. . KTH |980. Emellenid tyder resultat från högskolan i Karlstad på att de nuvarande bidragen ej lyckats särskilt väl i detta avseende.” För flera åtgärder ges 7 Juås. B.. Mattsson. för stora vilka lönsamma ännu bidrag, gör fastighetsekonomiskt åtgärder B.. |980. Utvärdering av mer lönsamma för fastighetsägaren. I den mån åtgärderna redan tidigare är styrmedel för energispalönsamma kan det antas att dem utan stöd. rande åtgärder i bostäder fastighetsägare genomför I974- l979. Stödet innebär i ett dylikt fall endast en inkomstöverföring till fastig-

SOU 1980: 43 studier av effekter av olika styrmedel 77

Empiriska

hetsägaren utan någon styreffekt (överkompenserade åtgärder). Samtidigt finns det emellertid flera åtgärder för vilka bidraget idag är för litet för att överbrygga skillnaden mellan den samhällsekonomiska och den fastighetsekonomiska lönsamheten (underkompenserade åtgärder). Som klart överkompenserade åtgärder får betecknas tilläggsisolering av ytterväggar i flerbostadshus med samtliga typer av fasadskikt samt tilläggsisolering med tegel som fasadskikt för småhus. Även med andra fasadskikt torde tilläggsisolering av småhus vara överkompenserad. Installation av

treglasfönster är klart överkompenserad såväl i småhus som i flerbostads-

hus. Samma sak gäller installation av radiatortermostatventiler. Vidare överkompenseras installation av shuntautomatik resp. solfångare i småhus. Mycket talar för att även bidrag för värmepumpar och energimätare i småhus ges i onödan. l flerbostadshus ges bidrag till installation av spjäll-

regulator trots att det är samhällsekonomiskt omotiverat. Åtgärder som

ger en högre lönsamhet för samhället än för fastighetsägarna är tilläggsisolering av ytterväggar med plastskum för småhus och flerbostadshus. Tilläggsisolering av golv- resp. vindsbjälklag är klart underkompenserade i flerbostadshus. Detta gäller också installation av variatorutrustning. värmeväxlare resp. energimätare i denna fastighetskategori. En mer fullständig jämförelse mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet för olika åtgärder under alternativa antaganden om oljeprishöjningar. inflationstakt och planeringshorisont redovisas i bilaga 4. Det nuvarande energisparstödet medför således inkomstöverföringar till fastighetsägare i många fall. medan stödet i andra fall är otillräckligt för att göra energisparåtgärderna fastighetsekonomiskt lönsamma.

6.3 Information

Informationen kan som tidigare nämnts användas för att påverka energianvändningen på olika sätt. Dels kan information fungera som ett direkt styrmedel som genom inverkan på kunskaper och attityder påverkar beteenden och därigenom energianvändningen. dels utgör information många gånger ett nödvändigt komplement till administrativa och ekonomiska styrmedel. l Sverige har betydande resurser satsats på information inom energiområdet sedan energikrisen 1974. Det är huvudsakligen energisparkommittén (ESK) som har svarat för den allmänna informationen medan myndigheter som planverket och bostadsstyrelsen bidrar med information om normer och regler inom resp. ansvarsområde. Syftet med den allmänna informationen har till största delen varit att få hushållen att minska energianvändningen genom förbättrade kunskaper om vad som är energikrävande och hur man kan spara energi. Vidare har statsmakterna med olika informationskampanjer försökt uppnå bestämda sparmål för att motverka risken för oljeransonering. Under våren l979 genomfördes en kampanj med syfte att spara 7 70 av den energi som normalt används under perioden mars-maj. I riktlinjerna för informationskampanjen angavs att den i första hand skulle inriktas mot åtgärder som minskar energiåtgången för uppvärmningsändamål. En annan kampanj genomfördes under sommaren l979. Det primära syftet med denna kampanj var att minska personbi-

78 Empiriska studier av effekter av olika .styrmedel SOU l980: 43

larnas energianvändning. men kampanjen omfattade också energianvändningen inom andra områden. Kampanjen innehöll förutom ren information viss rådgivning och frivilliga överenskommelser om energisparåtgärder. Energisparkommittén har försökt följa upp resultaten av informationsverksamheten och särskilda rapporter har bl.a. lämnats angående de två nämnda informationskampanjerna. l bägge rapporterna redovisas en påtaglig nedgång i energianvändningen under den aktuella perioden. Det går emellertid inte att dra några slutsatser om informationens inverkan på denna utveckling, eftersom effekterna av informationen i kampanjerna inte kan särskiljas från effekterna av energiprishöjningar eller inverkan av uppgifter i press, radio och TV om t.ex. oljeolyckor och reaktorhaverier. Energipriserna ökade mycket snabbt under 1979. Priset på exempelvis villaolja ökade med närmare 80% från den l januari l979 till den l januari l980. Det är troligt att den minskade energianvändningen till betydande del förklaras av de höjda energipriserna. Generellt gäller för de uppföljningar av informationsverksamheten som ESK genomfört att det inte är möjligt att påvisa beteendeförändringar till följd av informationsinsatserna.utan endast kunskaps- och attitydförändringar. Det finns för närvarande inte heller några andra empiriska undersökningar i Sverige som kan visa hur mycket energianvändningen har påverkats av de satsningar som gjorts på information till allmänheten. Det går inte ens att med säkerhet påvisa att

informationen medfört en minskning av energianvändningen. När det gäl-

ler den allmänna kunskapsnivån uppvisar informationsverksamheten ett tillfredsställande resultat. Det framgår bl.a. av den ovan refererade undersökningen av AB Marknadsforskning. Ungefär hälften av villaägarna har tämligen goda kunskaper om hushållens andel av den totala energianvändningen i Sverige. Även då det gäller hur stor del av energin inom hushållssektorn som går till uppvärmning är kunskaperna bra. Absoluta flertalet villaägare eller nio av tio känner till att det finns ett statligt energisparstöd. Undersökningen visar också att ungefär hälften av villaägarna känner till att varje grads sänkning av inomhustemperaturen medför en energibesparing på 5 %, vilket är ett av ESK:s centrala budskap. Marknadsforsknings undersökning visar vidare att cirka nio av tio villaägare under det senaste året har kommit i kontakt med någon form av information om energibesparing i småhus. De flesta villaägare uppger att de sett tidnings- och tidskriftsartiklar samt TV-program. Tre fjärdedelar har sett annonser, fyra av tio har hört radioprogram och lika många har sett affischer utomhus om energibesparing i småhus. En tredjedel har sett affischer på bussar. på tåg och i tunnelbanan. Den information som skickas ut som broschyrer förefaller ha relativt stor genomslagskraft. Åtta av tio villaägare har erhållit broschyrer om energisparande i brevlådan. När det gäller de broschyrer som ESK delade ut 1979 hade mer än hälften av villaägarna läst Energisparguide för småhusägare. Hälften av villaägarna hade läst Spartips för bilisten medan var tredje läst ”Rätt sparat. Den energisparinformation som skickas ut blir enligt AB Marknadsforsknings undersökning läst i omkring 85% av fallen. I 40% av fallen sparas även materialet. medan endast 8% av informationsmaterialet kastas oläst.

SOU l980: 43

7 Utvärdering av den kommunala besiktnings-

och rådgivningsverksamheten

Genom lagen (1977:439) om kommunal energiplanering har kommunerna fått ansvar för att i sin planering främja hushållningen med energi samt att verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagen täcker såväl planeringen av kommunal verksamhet som kommunernas samhällsplanering. Kommunernas ansvar för att energihushållningsaspekterna beaktas inom byggnadsområdet markeras av föreskriften i 9 § byggnadsstadgan om att bebyggelseplanering skall ske med tillbörlig hänsyn till bl.a. energihushållningens behov. Bestämmelser om hushållning med energi i byggander finns i 44 a § byggnadsstadgan där det stadgas att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning. Denna bestämmelse gäller när helt nya

Tabell 7.1 statsbidrag till kommunerna för information, rådgivning och besiktning m.m. beträffande energisparåtgärder i befintlig bebyggelse Verksamhet Bidrag (avrundat) milj. kr. 1978/79 l 979/80 l980/8l Planering och upprättande av 5 19 8 energisparprogram för befintlig bebyggelse Planerings-. besiktnings- och 25 50 73 rådgivningsverksamhet i kommunen Informations- och rådgivnings- 6 l0 8 insatser till fastighetsägare och allmänhet lnköp av viss teknisk 4 4 4 utrustning Utbildning av besiktnings- 4 6 5 förrättare. viss annan personal i kommunen och förtroendevalda Övrigt 6 7 4 Summa 5l 96 l02

Varav ca 5 milj.kr. överför! från budgetåret 1978/79.

80 Utvärdelring av kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten SOU 1980: 43

byggnader uppförs och vid om-, till- och påbyggnader. Enligt 50 § byggnadsstadgan skall byggnad eller del av byggnad som utförts enligt 44 a § underhållas så att möjligheterna till god energihushållning i skälig utsträckning bibehålls. Ansvaret för att övervaka efterlevnaden av byggnadsstadgan ligger på byggnadsnämnden i kommunen. Kommunernas betydelse för energisparplaneringen och för energispararbetet har framhållits vid ett flertal tillfällen, bl.a. senast i propositionen med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/791115, bil. 3). Något direkt planeringsansvar har emellertid inte pålagts kommunerna. I propositionen med energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/ 78:76) anförde föredragande statsråd bl.a. att som villkor för erhållande av energisparstöd borde gälla att byggnaden i fråga besiktigades. Föredraganden konstaterade emellertid att detta och liknande krav inte kunde införas förrän en organisation för besiktning var utbyggd i varje kommun. För upprättande av energisparprogram m.m. utgår statsbidrag sedan budgetåret 1978/79. Bidrag utgår också för besiktningsverksamhet, rådgivning m.m. I tabell 7.] visas fördelningen av statsbidrag på olika verksamheter under budgetåren 1978/79, 1979/80 och 1980/81.

7.1 Organisatoriska lösningar

Statens planverk föreslog i rapporten ”Energihushållning i befintlig bebyggelse” (rapport 1977:41) bl.a. en utbyggnad av en kommunal service beträffande besiktning och analys av byggnadernas energitekniska tillstånd. Enligt planverket borde besiktningsverksamheten organiseras av kommunernas byggnadsnämnd. Föredragande statsråd i regeringens proposition med förslag om energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76) tog emellertid inte ställning till frågan utan förordade att varje kommun skulle ges möjligheter att finna den lösning som passade bäst i resp. kommun. I rapporten Kommunernas energisparverksamhet som baseras på en rikstäckande enkät ges en lägesbeskrivning av förhållandena vid årsskiftet 1979/80. Av den framgår att i ca en tredjedel av kommunerna utförs - och får man då också förmoda av energisparplaneringen ledningen energisparverksamheten - av fastighetskontoret. byggnadskontoret eller Stadsarkitektkontoret i kommunen. Samtidigt framgår att ca 80 % av kommunerna har någon form av särskild energisparkommitté eller energispargrupp. På frågan om det finns någon koppling mellan organisation för energisparplanering och organisation för kommunal energiplanering har drygt två tredjedelar av kommunerna svarat ja. Kopplingen består vanligen i att samma organ utför de två planeringsuppgifterna eller i att samma Kommunernas energiperson eller personer deltar i de olika organen. Värt att notera i detta sparverksamhet. Bygginfo. Stockholm 1980. sammanhang är att enligt den enkät som redovisas i undersökningen Enkät våren 1980 om bränsleförbrukningen i småhus i Sverige känner en- 2 Undersökning rörande dast ll% av rikets småhusägare till att det finns en lag om kommunal energibesiktningsförenergiplanering. rättning. VVS-Tekniska

Föreningen, Stockholm I en annan undersökningz har man tagit kontakt med kommunerna och

1980. ställt vissa frågor till kommunernas energisparrådgivare. Av undersök-

SOU I980: 43 Utvärdering av kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten 8l

ningen framgår att med energisparrådgivare avses såväl energirådgivare som besiktningsförrättare. I många mindre kommuner sköter samma tjänsteman dessa båda uppgifter medan i andra kommuner arbetet är uppdelat på flera tjänstemän. l det följande kommer benämningarna energirådgivare resp. besiktningsförrättare att användas. I den senast nämnda undersökningen konstateras att det finns ca 1.33 energirådgivare och besiktningsförrättare per kommun i 207 kommuner. 27 kommuner saknar tjänstemän med dessa uppgifter och 45 kommuner har inte besvarat enkäten. Av undersökningen framgår vidare att två tredjedelar av dessa är långtidsförordnade medan en tredjedel är korttidsförordnade. Organisatoriskt är det en fördel med långtidsförordnade tjänstemän eftersom dessa knyts närmare till kommunen och deras erfarenheter kan tillgodogöras bättre. Bilden av hur verksamheten organiserats i de olika kommunerna ger ett intryck. Detta återspeglar i och för sig också statsmakternas splittrat inställning att varje kommun skulle ges möjligheter att finna den lösning Å andra sidan finns som som passade bäst i resp. kommun. inga tecken tyder på att en av statsmakternas anvisad lösning för organisationen markant hade förändrat effektiviteten i energisparverksamheten. Visserligen framgår inte av de gjorda enkäterna hur de ca 20 % av kommunerna som inte har någon energisparkommitté eller energispargrupp har löst sin organisation, men man kan förmoda att det i merparten av dessa inte finns någon riktigt fast form för verksamheten. En styrning av verksamheten kan göras på flera sätt. Under förutsätt- 1 f ning att statsbidrag till denna verksamhet även kommer att utgå i fortsättningen kan en styrning av verksamheten enkelt göras genom en koppling till bidraget. Dvs. för att bidrag skall utgå måste kommunen t.ex. ha den organisation som statsmakterna önskar. Ett annat sätt att styra organisationen är att genom lagstiftning ålägga t.ex. byggnadsnämnden enligt planverkets tidigare förslag att ansvara för planering etc. även inom detta verksamhetsområde. Delegationen återkommer i det följande (kap 12) till ställningstaganden i denna fråga.

7.2 Planering och upprättande av energisparprogram

Planverket föreslog i rapporten “Energihushållningi befintlig bebyggelse skulle så att kommuatt lagen om kommunal energiplanering kompletteras nerna ålades att medverka till att energisparprogram för befintlig bebyggelse kom till stånd. Något beslut i denna riktning har emellertid inte fattats. Bl. a. menade bostadsministern i propositionen med förslag till energispartill förstärkta insatser inom området var plan att kommunernas möjligheter beroende av utökade resurser för vilket också ett stöd infördes. l januari 1979 distribuerade statens planverk efter samarbete med riksantikvarieämbetet och Svenska kommunförbundet ett PM om kommunal till samtliga kommuner. Som bilagor till detta PM energisparplanering sändes bl.a. underlagsmaterial för beräkning av resursbehov samt redovisning av källor ur vilka underlag för energisparplaneringen går att hämta.

82 Utvärdering av kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten

Trots att ca 142 milj.kr. förmedlats som bidrag till kommunerna sedan budgetåret 1978/79 hade i januari 1980 en av tio kommuner inte ens påbörjat arbetet med att upprätta ett energisparprogram. Återstående 90 % har eller beräknas å andra sidan ha energisparprogram färdigt i januari l98l. Av de gjorda undersökningarna framgår vidare att för upprättandet av energisparprogram har utnyttjats eller utnyttjas vid undersökningstillfället konsulttjänster i stor omfattning. I endast fyra av tio kommuner har kommunens egen personal deltagit eller deltar i arbetet. l rapporten om kommunernas energisparverksamhet pekas på den betydande risken för att programmet inte verklighetsförankras i kommunerna om inte den egna personalen aktivt deltar i upprättandet av programmet. När det gäller ansvaret för energisparprogrammets genomförande ligger det i allmänhet på kommunens egen, fasta eller projektanställda, personal. Där en konsult ansvarar för genomförandet finns ofta även ett ansvar hos egen personal. Endast var tionde kommun har enbart konsult som ansvarig för programmets genomförande, men även detta är en hög siffra. I drygt två tredjedelar av kommunerna har genomförandet av energisparprogram påbörjats medan en något mindre andel av kommunerna i maj 1980 hade energisparprogram antagna av politisk instans. Skillnaden beror ofta på att det är frågan om pilotprojekt där kommunerna testar sin organisation för besiktning, tidsåtgång för besiktning etc. som igångsatts före det j i att programmet antagits. Att klart och entydigt definiera ett energisparprogram är en omöjlig uppgift. Självklart måste innehållet och detaljeringsnivån skilja kraftigt mellan en stor och en liten kommun. Det finns i landet 62 kommuner med mindre än 10000 invånare. Antalet kommuner med mellan I0000 och 15000 invånare är 66. I de förra är antalet invånare och därmed också antalet byggnader så litet, att en detaljplanering av Lex. besiktningsverksamheten förefaller helt onödig. Även i de senare kommunerna är antalet invånare och därmed byggnader så litet att planeringen inte får tillåtas bli alltför omfattande. l större kommuner kan inte energisparverksamheten drivas rationellt utan en genomgripande planering. Delegationen kommer i det följande (kap l2) att ta upp frågor som rör behovet av planering och lämna de förslag som anses lämpliga.

7.3 Besiktningsverksamheten

Av gjorda undersökningar kan inte exakt utläsas hur många kommuner som utför energisparbesiktningar. I samband med bidragsgivning till verksamheten i maj -juni 1980 har vissa uppgifter inhämtats från kommunerna. Av dessa framgår att 233 kommuner erbjuder s.k. energisparbesiktning. För besiktningsverksamheten har 267 av 279 kommuner fått statligt bidrag under l980/8l. Energibesiktningar kommer i 223 kommuner till stånd genom att fastiganmäler sitt intresse. l de flesta fall - 156 kommuner - har hetsägaren kommunen också erbjudit fastighetsägaren besiktning. Statens planverk har upprättat riktlinjer för hur besiktningarna kan utföras. Även ett stort antal konsultföretag inom branschen har utvecklat

av kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten 83

Utvärdering

mallar för hur energisparbesiktningarna kan utföras. Av kommunernas besiktningsförrättare använder nästan hälften planverkets besiktningsmall medan nästan två av tio arbetar utan särskild mall. Resten arbetar med egen mall, konsultmall eller liknande vid besiktningarna. Det finns ca 1,3 besiktningsförrättare per kommun i de drygt 200 korn-

muner som har egna tjänster tillsatta. Övriga utnyttjar konsult eller annan

personal för energisparbesiktningar. Beträffande kompetensen hos besiktningsförrättare kan konstateras att kan mindre enligt en av de gjorda undersökningarna komplexa åtgärder varav en större del är byggnadstekniska - besiktas av flertalet av förrät-

tarna. Åtgärder som rör injusteringar, styr- och reglenitrustningar. luftbe-

elektriska utrustningar m.m. är av mer komplex natur handlingssystem, och kan besiktas av ett mindre antal förrättare. Detta är naturligt eftersom hela två av energirådgivarna och besiktningsförrättarna har tredjedelar praktisk erfarenhet inom byggområdet medan ett mindre antal har erfarenheter av installationsteknik etc. Av de gjorda undersökningarna framgår att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad omfattning. Kommunerna planerar nu emellertid en avsevärd ökning av verksamheten med en planerad besiktning av mer än dubbelt så många hus under 1980/81 som under 1979/80, se tabell 7.2. Detta är möjligt genom ökad effektivitet nu när viss vana vid arbetsuppgiften finns, men kommer givetvis också att ställa ökade krav på resurser.

Tabell 7.2 Energisparbesiktning av bostäder

i flerbostadshus

Man kan vidare förvänta sig ett fortsatt stort intresse för kommunens energisparbesiktningstjänster. Drygt fyra av tio småhusägare känner till att kommunen har besiktningsförrättare som kan anlitas av dem. Energisparbesiktningsverksamheten har också hittills huvudsakligen inriktats mot bl.a. eftersom besiktningen här är enklare att utföra. småhusbebyggelsen, För besiktningen har bl.a. planverket beräknat en tidsåtgång om 4 timmar per hus och i flerbostadshus dessutom 15 minuter per lägenhet. Enligt gjorda undersökningar bekräftas i stort sett detta antagande. För småhusen har fyra timmar och 10 minuter använts och för flerbostadshusen 5 timmar plus 35 minuter per lägenhet (då har emellertid inte alla lägenheter besiktats). Om man delar in landet i moduler om 10000 invånare (det finns 124 kommuner med mellan 5000 och 15000 invånare) kan man beräkna tidsåtgången för besiktningar av bostäder inom varje sådan modul till fem årsarbeten. För övriga lokaler och industrins byggnader är moduler om 10000 invånare för små eftersom dessa besiktningsobjekt är mer spridda över landet och dessutom av en mer komplicerad natur. Totalt för landet kan för detta beräknas ett behov om 485 årsarbeten. dvs. något mindre än två årsarbeten per kommun.

84 Utvärdering av kommunala besikrnings- och rådgivningsttørksøimhetøn SOU I980:43

Totalt innebär detta att ca 4500 arbetsår för energisparbesiktning behövs. Om l0 % av beståndet nu är besiktigat och återstående 90 70 skall besiktigas på sju år samt om lönen till en årsarbetare kan beräknas till ca l40000 kr. per år fås en total årskostnad om ca 80 milj.kr. Det är emellertid inte nödvändigt att besiktiga hela fastighetsbeståndet. Dels är det möjligt att utifrån data om huset (i första hand byggnadsårl avgöra om total besiktning är nödvändig, dels bör det vara möjligt att utgå från att besiktningsförfarandet kan förenklas genom användning av typhus så att total besiktning av alla hus (i huvudsak småhus) inte behövs.

7.4 Rådgivningsverksamhet

l mer än nio av tio kommuner pågår energisparrådgivning. Vanligast är att rådgivningen sker genom kommunens förmedlingsorgan (196 kommuner). men även särskild energirådgivare (184 kommuner) utnyttjas i många fall. Även vad gäller denna verksamhet planeras en utökning för kommande år. enligt undersökningarna med 20 % fler rådgivningstimmar. Hälften av småhusägarna känner till att det finns energirådgivare som lämnar råd kostnadsfritt. Rådgivning till fastighetsägare och allmänhet är ett viktigt moment i energisparandet. Givetvis lämnas den viktigaste rådgivningen bäst i samband med besiktningsverksamheten. men i de fall där en besiktning inte är aktuell är det betydelsefullt att hjälp och råd ändå kan erhållas. Denna rådgivning kan i många fall ske i samarbete med bl. a. konsumentrådgivningen i kommunen och innebära hjälp vid val av olika energisparande material, åtgärder och apparater. Det är också viktigt med samarbete med Iåneförmedlingsorganet i kommunen eftersom rätt ifyllda låneansökningshandlingar etc. i hög grad förenklar handläggningen av ärendena. P.g.a. det stora antalet byggnader som berörs måste rådgivningsverksamhet och besiktningsverksamhet komplettera varandra. Flerbostadshus och andra större byggnader är svåra att översiktligt bedöma från energisparsynpunkt varför dessa ofta måste bli föremål för en besiktning. Gjorda

i

bedömningar pekar på att 75% av sådana byggnader uppförda före I975

l

bör bli föremål för besiktning. Beträffande småhusen kan behovet av besiktning bedömas vara mindre. Småhusâgare kan i stor omfattning få råd | och rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder från rådgivningsi centraler med stående, alternativt ambulerande, utställningar.

7.5 Information

I 95 % av kommunerna bedrevs under 1979 informationsverksamhet i form av utställningar, distribution av broschyrmaterial och andra aktiviteter. I många fall är distribution av trycksaker samordnad med utställningar. När det gäller utställningar, kurser, föredrag och studiecirklar m.m. svarar kommunerna för den dominerande delen. Av har i småhusägarna flest uppmärksammat kommunens aktiviteter inom området. När det gäller annan information såsom broschyrer, affischer etc. svarar kommunerna

SOU l980: 43 av kom/nunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten 85

Utvärdering

naturligt för en mycket liten del vilket återspeglas i småhusägarnas kännedom om och uppmärksamhet på kommunernas verksamhet inom området. Det är viktigt med allmän information om energisparfrågor. Visserligen kommer information som betydelsefull faktor för vidtagande av energisparande åtgärder först på ca tionde plats i en lista som toppas av risken för höjningar av oljepriset. Denna information är emellertid av mer övergripande natur och sköts naturligt av andra organ (energisparkommittén). Kommunernas insatser inom området begränsas till dem som svarar för de mer direkta formerna av informationsspridning.

7.6 Utbildning

Av de 276 energirådgivare och besiktningsförrättare som ingår i undersökningen om förrättning av energisparbesiktning i kommunerna har praktiskt taget alla ingenjörsutbildning eller motsvarande. Det är emellertid helt klart att det finns ett stort behov av vidareutbildning bland dessa. Även andra grupper har behov av ytterligare utbildning i energifrågor. Ett stort antal kursarrangörer finns som ordnar kurser inom energisparområdet. Bland dessa kan nämnas Svenska kommunförbundet och Statens Institut för Företagsutbildning (SIFU). Speciellt kan här tre kurser som anordnas av Svenska kommunförbundet nämnas. Dessa är följande kurser - - Besiktningsförrättare för befintlig bebyggelse bygg - Besiktningsförrättare för befintlig bebyggelse - VVS - Energirådgivare Dessa kurser omfattar en till två veckor och är speciellt anpassade för de behov som ovan antytts i avsnitten 7.3 och 7.4. l en av de undersökningar som delegationen låtit göra har kostnaderna för grunda fort- och vidareutbildningen för besiktningspersonalen beräknats. Under förutsättning att alla byggnader skall besiktigas inom en femårsperiod har dessa beräknats till totalt ca 6.5 milj.kr. De insatser som görs inom utbildningsområdet måste naturligtvis i huvudsak utföras i ett tidigt skede. Huvuddelen av detta belopp bör således sättas in omgående. medan resterande del krävs för vidmakthållande av en hög kompetensnivå. Utbildningskostnaderna för de andra grupper som kan vara aktuella i sammanhanget har inte beräknats. Det är emellertid uppenbart att många andra grupper har ett utbildningsbehov. Beslutsfattare, förtroendevalda och liknande måste ges kännedom om energifrågorna och deras inverkan på andra områden i samhället. Ett rimligt antagande kan här vara att resursbehovet är i samma storleksordning som för besiktningsförrättarna. Behovet av utbildning av den personal som skall föreslå energisparåtgârder och i övrigt ge råd och anvisningar har berörts ovan. De energisparande åtgärderna skall emellertid också utföras. De avsnitt som berör värmeisolering och lufttäthet i Svensk Byggnorm fastställdes av regeringen i huvudsak under l976. Vissa förändringar har därefter införts genom regeringens fastställande av SBN i september l980. En betydande utveckling har sedan dess skett inom området. Inte minst har vikten av täta

86 Utvärdering av kommunala besikmings- och rådgivningsvw/.suIn/1eter1

byggnader observerats. Önskan att åstadkomma så energisnåla byggnader som möjligt har emellertid i många fall lett till olämpliga byggnadskonstruktioner och problem med t.ex. för hög luftfuktighet. som tidigare kunnat döljas genom hög luftomsättning och därmed följande hög energiförbrukning, kommer nu fram. De nya kraven på energisnålt byggande ställer nya krav på konstruktörer, projektörer, byggnadsarbetare osv. Betydande utbildningsinsatser är nödvändiga för att dessa grupper skall kunna möta de krav de ställs inför. l en utredning av VVS-tekniska föreningen på uppdrag av statens industriverk har vissa av dessa kostnader beräknats. Kostnaden för fort- och vidareutbildning för fyra av de enligt utredningen väsentligaste grupperna beräknas uppgå till l20 milj.kr. under en treårsperiod för samhället. De grupper man därvid avser är fastighetsförvaltare, VVS-konsulter. ventilationsentreprenörer och rörentreprenörer. Den totala utbildningskostnaden för dessa grupper har beräknats till 340 milj.kr. av utredningen. Utöver utbildningsbehovet för dessa grupper pekar utredningen på det utbildningsbehov som föreligger för en del andra kategorier. Bl.a. nämns oljeeldningsentreprenörer. kylentreprenörer, skorstensfejare. fabrikanter. _ i grossister och återförsäljare. i I den tidigare omnämnda undersökningen av energisparplaneringslâget i kommunerna redovisas också vissa synpunkter på utbildningsfrågor. Bl.a. framhålls följande: - är omfattande men samordnad. En Utbildningsverksamheten dåligt långsiktig gemensam strategi saknas. - Det är angeläget att en samlad analys görs och att ett ramprogram för olika aktiviteter upprättas. - lnom ramen för detta program bör ett basmaterial utvecklas. bestående av den dagsaktuella kunskapen. dokumenterad på ett sådant sätt att den utan större resurser kan utnyttjas av olika utbildningsorgan. - Detta basmaterial bör kompletteras kontinuerligt genom det utvecklingsarbete som bedrivs vid de tekniska högskolorna. med andra forskningsresultat, och med kontinuerliga erfarenheter från fältet i samband med aktiv information och utbildning. - Utarbetande av pedagogiskt mbildningsmareriøzl inom området påskyndas. Särskild tonvikt läggs på sådant material som enskilda och företag själva kan använda med eller utan assistens av handledare. - Kraftig utbyggnad av den byggplatsorienteradejbrrbi/dningen. syftande till större förståelse och utökat erfarenhetsutbyte mellan olika led. Verksamheten bör omfatta hela landet. - Utbildningen av projektörer byggs ut genom stöd och biträde vid företagsintern utbildning, liksom vid extern utbildning på lokal nivå. Samverkan med den lokala byggnadsinspektionen utvecklas. - Materialindustrins behov av studeras och med utbildning integreras lämpliga aktiviteter, riktade mot branschen i övrigt. - Särskilda självinstruerande TV-kassetter introduceras för att demonstrera och instruera om tätning av fönster och dörrar samt tilläggsisolering. Energikommissionens expertgrupp för energihushållning har i sin rapport Energibehov för bebyggelse, hushållningsmöjligheter””, gjort en ge-

och 87

SOU 1980: 43 Utvärdering av kommunala besiktnings- rådgivningsverksamheten

genomgång av utbildningsbehovet. Man har vidare där lämnomgripande nat ett förslag till en s.k. värmeskola. Emellertid redovisas inte några kostnader. För utbildningsåtgärder i energibesparande syfte anvisas medel på ett särskilt anslag över industridepartementets budget. Anslaget disponeras från industriverket för av statens industriverk. l anslagsframställningen budgetåret 1980/81 redovisas ett förslag om en treårig utbildningsplan. vilken mer utförligt i rapporten (SIND PM 1979:9). presenterats Delegationen, som beretts tillfälle att yttra sig över industriverkets rappon. har i princip tillstyrkt de förslag om den organisatoriska uppläggningen som görs där. I sitt yttrande tog emellertid inte delegationen upp kostnadssidan. Huvuddragen i den utbildningsplan som föreslås av industriverket utgår från följande principer: - en utbildning av den storleksordning och med den intensitet som den avsedda måste genomföras i samarbete med användargruppens egna organisationer - i små enheter både vad gäller gruppstorlek och den måste uppdelas kursinnehåll - huvuddelen av genomförandet bör av kostnadsskäl ske på lokal nivå vad - den lokalt genomförda kursen har pedagogiska fördelar. speciellt Resorna för deltagarna minskas gäller vissa typer av grupparbeten. uppdelningen i små grupper och inom små regioner ger förutsättningar för en ökad aktivitet vid genomförandet. har en verksamhetsplan formulerats. För utbild- Med dessa principer har därvid industriverket angivit följande medelsbehov: ningsfrågor

Budget Medelsbehov

1979/80 5 Mkr (beviljat. inkluderar rådgivningsverksamheten. drygt 2 Mkr) 1980/81 15 Mkr 1981/82 20 Mkr 1982/83 30 Mkr 1983/84 -

Delegationen återkommer till utbildningsfrågor i det följande (kap. 12).

SOU 1980: 43 89

samhällsekonomiska studier

Övergripande

av energisparprogrammet

8.1 Inledning

huvudsyfte är att åstadkomma en bättre energihus- Energisparplanens

i i första hand bedömas utifrån detta.

hållning, och den ska därför givetvis l z En verksamhet av den här aktuella omfattningen tar emellertid resurser i att det finns anledning att undersöka huruvianspråk i en sådan omfattning da genomförandet av energisparplanen även kan väntas påverka den samhällsekonomiska utvecklingen i stort, exempelvis beträffande sysselsättningen, takten i den ekonomiska tillväxten och konsumtionsutrymmet. Vidare kan genomförandet av energisparplanen väntas få effekter på bytesbalansen. I detta kapitel diskuteras dessa effekter.

8.2 Sysselsättning

Energisparplanens genomförande innebär omfattande krav på arbetsinsatser av flera slag. De planerade investeringarna i energibesparande åtgärder ställer krav på arbetskraftsresurser inom både byggnadsindustrin och

Ändringar i drift., skötsel, injustering och un-

byggnadsmaterialindustrin. derhåll medför nya krav på såväl fastighetsskötare och driftspersonal som Vidare innebär handläggningen av energisparstödet ett ökat reparatörer. behov av administrativa arbetsinsatser, bl.a. på de kommunala förmedlingsorganen och länsbostadsnämnderna. Slutligen ställer kommunernas vidgade uppgifter beträffande rådgivning. information och besiktningsverksamhet ökade krav på arbetsinsatser inom kommunerna. I detta avsnitt koncentreras intresset till den första kategorin sysselsättningseffekter. dvs. den ökade sysselsättning inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin som genomförandet av energisparplanen ger upphov till. De övriga kraven på arbetskraft har i detta sammanhang bedömts vara av mindre intresse från en övergripande nationell utgångspunkt. De ökade kraven på såväl driftpersonal och reparatörer som administrativ har dessutom bedömts vara svåra att kvantifiera. bl.a. personal genom att det är troligt att många kommunala organ m.f1. i viss mån har kunnat de nya verksamheterna inom ramen för de befintliga inrymma resurserna. De åtgärder som företas med stöd av statliga bidrag och lån är:

90 Övergripande samhällsekonomiska studier av energisparprogrammet SOU l980: 43

a) tilläggsisolering av vinds- och golvbjälklag och ytterväggar. b) byte till 3-glasfönster eller ombyggnad av befintliga Z-glasfönster till 3glasfönster, c) tätningsåtgärder d) utbyte, injustering och nyinstallation av uppvärmningssystem. styr- och reglersystem samt ventilationssystem och -utrustning. De yrkeskategorier som direkt berörs av arbetena är framför allt husbyggnads- och anläggningsföretag samt byggnadshantverksföretag (måleriföretag, VVS- och elinstallatörer m.ll.). Vidare berörs ett antal industrigrenar. bl.a. byggnads- och inredningssnickeriindustrin. glasvaruindustrin. mineralullsindustrin samt delar av maskinindustrin. Sysselsättningseffekterna av energisparverksamheten i befintlig bebyggelse måste ses inom ramen för hela byggnadsverksamheten. Denna nådde en kulmen vid ingången av l970-talet efter att ha vuxit snabbt under l960talet. Under i stort sett hela l970-talet låg sedan den totala byggproduktionsvolymen något under 1970 års nivå. Nyproduktionen av lägenheter i flerfamiljshus minskade markant samtidigt som nyproduktionen av småhus ökade. sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har sjunkit snabbare än byggandets volym som följd av en ökad produktivitet. Under perioden 1970-75 minskade antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten med i genomsnitt 2,4% per år, motsvarande 8000-9000 årsarbetare. Under första hälften av 1980-talet kan byggnadsproduktionen och sysselsättningen återigen komma att öka mot bakgrund av bl.a. de prognoser för det framtida bostadsbyggandet som utarbetats vid bostadsstyrelsen. Detta innebär att det finns en möjlig konflikt mellan det ordinarie byggandet och den byggnadsverksamhet som uppstår på grund av energisparstödet. Under 1979 uppstod brist på byggnadsarbetskraft i vissa regioner. bl.a. i Stockholmsområdet. vilket i sin tur kan ha fördröjt energisparverksamheten.

l en undersökning har sysselsättningseffekterna av energisparverksam-

heten analyserats. Studien. som begränsas till sådana åtgärder som fått energisparstöd, pekar på att de direkta sysselsättningseffekterna av energisparstödet i byggnadsindustrin under budgetåret l978/79 maximalt var av storleksordningen 2200 årsarbetare. Motsvarande investeringsvolym var ca l,4 miljarder kronor i 1979 års penningvärde. Dessutom beräknas indirekta sysselsättningseffekter i form av ca 2200 arbetstillfällen inom byggnadsmaterialindustrin och ca 3000 arbetstillfällen inom underleverantörsleden ha orsakats av energisparstödet. När det gäller byggnadsarbetet utför emellertid fastighetsägaren i många fall själv åtgärderna. speciellt ifråga om småhus. Enligt den refererade undersökningen torde detta vara fallet för ca 30 % av energisparinvesteringarna. Under förutsättning att sparplanen genomförs ijämn takt under perioden fram till 1988 beräknas på grundval av detta att den årliga syselsättningsökning som blir följden av energisparstödet kan komma att uppgå till ca 4500 årsarbetare inom byggnadsindustrin, drygt 6000 arbetstillfällen inom byggnadsmaterialindustrin samt ca 8500 arbetstillfällen i underleverantörsle- Palmer, E.: Sysseldet. lnalles skulle den totala sysselsättningen. som direkt eller indirekt sättningseffekter av energisparinvesteringari be- orsakas av energisparstödet, därmed uppgå till ca 20000 årsarbetare. fmtlig bebyggelse. Det totala antalet byggnadsarbetare uppgick 1978 till drygt l25 000.

SOU 1980: 43 samhällsekonomiskt: studier av energisparprogrammet 91

Övergripande

varav knappt 40000 träarbetare och ca 14000 rörarbetare. De byggnadsarbetare som berörs av arbeten till följd av energisparstödet utgör således en inte oväsentlig andel av den totala byggnadsarbetarekåren. Enligt utredtorde dock, med rådande tendenser, inte energisparstödet innebära ningen resursfördelningsproblem nationellt sett vad beträffar tillgången på något byggarbetskraft. Däremot kan det finnas anledning att vänta sig regionala Under 1970-talet har den geografiska rörligheten minskat bland problem. vilket medfört brist på byggarbetskraft i vissa län byggnadsarbetarna, samtidigt som överskott på arbetskraft kunnat noteras i andra län. Som nämnts noterades under 1979 brist på byggnadsarbetare i vissa delar av

landet. Inom ramen för energihushållningsdelegationens arbete har försök gjorts att uppskatta de regionala sysselsättningseffekterna av energisparstödet. kan konstateras att det finns ett nära samband mellan energi- Inledningsvis länsvisa fördelning och motsvarande fördelning för det totala sparstödets bostadsbeståndet, dvs. stödet har fördelats geografiskt jämnt med hänsyn till antalet lägenheter. Ett par undantag finns dock. En i förhållande till bostadsbeståndet oproportionerligt stor andel av stödvolymen gick under 1978/79 till Västernorrlands och Jämtlands län. medan det budgetåret motsatta för Stockholms län. l det förra fallet torde en viktig förklagällde ring ligga i länens förhållandevis ålderstigna byggnadsbestånd. Sammanlagt tyder de undersökningar som energihushållningsdelegationen initierat eller tagit del av på att den planerade omfattningen av energisparprogrammet knappast kommer att bidraga till resursfördelningsproblem under början av 1980-talet vad gäller byggarbetskraftens totala omfattning. Möjligen kan brist på byggarbetskraft komma att uppstå i vissa men det är svårt att avgöra vilka regioner detta skulle omfatta. regioner undersökningar visar att energisparstödet i norrlandslänen i Tillgängliga första hand ger upphov till direkta sysselsättningseffekter. dvs. effekter på antalet byggnadsarbetare. medan storstadsområdena främst får sysselsatta effekter via indirekta samband, dvs. genom material- och underleveranser. Med den situation som idag råder på byggarbetsmarknaden, brist på byggnadsarbetare i storstadsområdena och undersysselsättning i glesbyggdsområdenna, skulle detta tyda på att energisparstödet i huvudsak har gynnsamma effekter när det gäller de direkta arbetstillfällen det ger upphov till. De indirekta effekterna, dvs. energisparinvesteringarnas sysselsättför byggnadsmaterialindustrin och underleverantörer till ningseffekter denna, är som ovan nämnts i storleksordningen en och en halv gång så stora som de ovan redovisade direkta effekterna. När det gäller den regionala fördelningen av de arbetstillfällen som indirekt blir följden av energiär det svårt att dra vittgående slutsatser. Ungefär 35 % av sparåtgärderna materialkostnaderna för de sparåtgärder som hittills erhållit statligt stöd (exkl. har hittills gått till köp av isoleringsmaterial. Produkfjärrvärme) tionen av isolermaterial koncentreras till Rockwools och Gullfibers fabriker, som emellertid finns i relativt många län. bl.a. som en följd av Drygt 20 % av de totala materialkostnaderna hänför transportsituationen. Verkstäder för sågade trävaror förekommer i de sig till byte av fasadskikt. flesta och sysselsättningseffekterna kan på goda grunder antas regioner vara väl utspridda. Vad beträffar tillverkningen av fönsterglas är Emma-

92 Övergripande samhällsekonomiska studier av energisparprogrcimmet SOU 1980: 43

boda Glas AB och Pilkington AB de största producenterna. Även här är produktionen relativt geografiskt utspridd. 1 fråga om underleveranstörsleden blir svårigheterna att bestämma sysselsättningseffekternas geografiska fördelning ännu större. Det rör sig här exempelvis om transporttjänster som torde vara väl geografiskt utspridda. Det är också sannolikt att den extra produktion och de extra arbetstillfällen som skapats i underleverantörsleden till följd av själva energisparstödet oftast utgör en relativt liten andel av den totala verksamheten för de berörda företagen. En sammanfattande slutsats är att de sysselsättningseffekter som uppstår i byggnadsmaterialindustrin och i underleverantörsleden som följd av energisparstödet inte bör ge upphov till några oönskade sysselsättningseffekter. Brist på arbetskraft kan dock uppstå inte enbart geografiskt utan också när det gäller speciella typer av kompetenser.

Gjorda inventeringar” pekar på att omfattande utbildningsinsatser är

nödvändiga inom de byggnadstekniska och VVS-tekniska områdena. om energisparplanens mål ska kunna nås. 1 vilken mån eventuella brister på arbetskraft kan komma att uppstå är i stor utsträckning avhängigt av utbildningen. Vidare är det av stor betydelse att statsmakterna. bl.a. via arbetsmarknadspolitiska åtgärder. skapar förutsättningar för en trygg och kontinuerlig arbetsmarknad för de berörda yrkeskategorierna. 1 detta avseende är dock energisparverksamhetens problem de samma som gäller för stora delar av byggarbetsmarknaden. Ett betydelsefullt problem rör i detta sammanhang arbetsinsatsernas säsongsmässiga fördelning. Fr. o.m. maj 1978 har energisparmedel anvisats i form av en s.k. planeringsreserv som budgetåret 1978/79 uppgick till 400 milj. kr. och budgetåret 1979/80 till 640 milj. kr. Syftet med planeringsreserven är att utjämna konjunktur- och säsongsmässiga variationer i sysselsättningen. Planeringsreserven skall utnyttjas på det sätt som är lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget. Av planeringsreserven frisläpptes 300 milj. kr. hösten 1978 och 84.5 milj.kr. i maj l979. I det första regeringsbeslutet föreskrevs att medlen skulle användas för lån och bidrag för sådana energisparande åtgärder som, i första hand under vinterhalvåret. ger sysselsättning åt anställd 2 Kartläggning av utbild- arbetskraft. Genom det andra beslutet fick 74.5 milj. kr. tas i anspråk för ningsbehovet för yrkesbeslut om bidrag och lån för sådana energibesparande åtgärder i bostadsverksamma beträffande vid lo- hus som ger sysselsättning åt anställd arbetskraft i andra län än Stockenergihushållning kaluppvärmning. Bygg- holms län. 10 milj. kr. skulle användas för energibesparande åtgärder i info, PM 1979-05-30. kommunerna. I november 1979 frisläpptes 50 milj. kr. för energibesparan- 3 de åtgärder i statliga byggnader. l slutet av 1979 anvisades vidare 35 milj. Undersökning rörande kr. till åtgärder i kommunala byggnader. Slutligen medgavs i mars 1980 energibesiktningsförrättning. VVS-Tekniska utnyttjandet av 300 milj. kr. för åtgärder i bostadshus. Föreningen, maj 1980. I en utvärdering av styrmedel för energisparande åtgärder i bostäder 1974-19794 har de direkta sysselsättningseffekterna av de två första fri- 4 Juås, B. och Mattsson, släppen av planeringsreserven analyserats. Det första frisläppet. som av- B.: Utvärdering av styrsåg vinterhalvåret 1978/79, inföll vad beträffar kapacitetsutnyttjandet unmedel för energisparande åtgärder i bostäder der en gynnsam period. eftersom den säsongsberoende ökningen av antalet 1974-1979. (Mars 1980). arbetslösa under detta halvår var markerad samtidigt som kapacitetsut-

SOU l980: 43 Övergripande .samhállsekonomiska studier av energisparprogrammet 93

nyttjandet i byggnadssektorn var lågt. Det andra frisläppet var. från dessa utgångspunkter, mindre välmotiverat; under perioden uppgav 67% av byggnadsföretagen enligt konjunkturbarometern att de erfor brist på byggarbetskraft. När det gäller den regionala fördelningen av planeringsreserven har utgångspunkten för undersökningen varit att län med hög arbetslöshet prioriteras, eftersom sysselsättningseffekterna i dessa län kan förväntas bli störst. Från denna utgångspunkt har den regionala fördelningen av planeringsreserven vid båda tillfällena varit svårförklarig. De båda storstadslänen, Göteborgs- och Bohus län och Stockholms län. samt några av de från sysselsättningssynpunkt värst drabbade. Norrbottens. Jämtlands och Värmlands län, har fått mindre medel ur planeringsreserven än vad som svarar mot deras andel av antalet arbetslösa byggnadsarbetare. Medlen förefaller inte heller stå i proportion till arbetslöshetsprocenten i respektive län. Så har t.ex. Kronobergs och Kalmars län fått en generös tilldelning trots ganska låg genomsnittlig arbetslöshetsprocent. l undersökningen betonas dock osäkerheten i slutsatserna. eftersom effekten av en viss stimu-

lans kan skilja sig mellan olika regioner.

Ett ytterligare problem i fråga om planeringsreserven gäller den tidsutdräkt som finns mellan den tidpunkt då beslut fattas om frisläppande av planeringsreserven. och den tidpunkt då detta medför att arbetslös byggarbetskraft får anställning. Kunskaperna om dessa samband är idag mycket bristfälliga. men tillgängligt material tyder på att den nämnda tidsutdräkten är förhållandevis lång. Planeringsreserven skulle därmed vara ett ganska trubbigt instrument för att utjämna säsongs- och konjunkturmässiga samt regionala sysselsättningsvariationer när det gäller tiden mellan frisläpp av planeringsreserven och effekterna av detta. Det kan dock hävdas att byggnadsindustrin genom sin höga andel sysselsättning per krona saluvärde tillgodogörs fler arbetstillfällen än t.ex. tillverkningsindustrin vid en given stimulans i form av t.ex. frisläpp av planeringsreserven. År 1978 var exempelvis antalet sysselsatta per miljoner kronor saluvärde i byggnadsindustrin ca 5,I årsarbetare. jämfört med 4.8 i verkstadsindustrin och 4,4 i varvsindustrin.

8.3 Materialindustrin

Som framgått av föregående avsnitt kan energisparstödets effekter på sysselsättningen inom den inhemska byggnadsmaterialindustrin tillsammans med dess inhemska underleverantörer vara väl så betydelsefull som de direkta effekterna på byggnadsindustrin. Den tidigare refererade studien av sysselsättningseffekter av energisparinvesteringar tyder på att dessa effekter är i storleksordningen 1-2 gånger så stor som effekten på byggnadsindustrin. Av detta skäl är det väsentligt att analysera i vilken mån det finns risker för kapacitetsbrist i de levererande industrierna vid ett 5 Silbennan, H.: Mategenomförande av energisparplanen i den omfattning som planerats. På rialåtgångi samband med

uppdrag av energihushållningsdelegationen har en uppskattning* gjorts av energisparåtgärderi be-

den beräknade materialförbrukning som energisparprogrammet innebär fmtlig bebyggelse.

94 Övergripande samhällsekonmniskøz .studier av energispcirprogrzimzne!

Tabell 8.1 Produktion, import, export samt produktionskapacitet av vissa byggnadsmaterial Materialåtgång Enhet 1980 Kapacitet 1981

spânskivor 1000-tal - träfiberskivor Ton 482 245 10 247 600 l000-tal - Ton 350 5 100 445 400 gipsskivor 1000-tal Mineralull Milj m3 10.12 0.5l 0.40 10.01 11.5 Karbamidcellplast

Värmepannonradiatorer, oljebrännare. radiatortermostater Milj kr 1.272 265 60 1.067 1.489 Luftbehandlings-

samt av möjligheterna att via inhemsk produktion tillfredsställa detta behov. Beräknad produktion, export och import samt den totala tillförseln till den svenska marknaden och en bedömning av produktionskapaciteten 1981 i vissa branscher framgår av tabell 8.1. Av tabellen framgår att endast ett fåtal branscher idag har ett högt kapacitetsutnyttjande. Till dessa branscher hör gipsskive- och mineralullstillverkarna. lnom dessa två branscher är kapacitetsutnyttjandet nära 90 570. För vissa materialgrupper. framför allt tätningslister och karbamidcellplast. är däremot kapacitetsutnyttjandet extremt lågt. Även när det gäller sågade trävaror. isolerrutor och luftkonditioneringsapparater är kapacitetsutnyttjandet förhållandevis lågt eller omkring 70-75 (72. l tabell 8.2 redovisas den beräknade förbrukningen av vissa byggnadsmaterial i samband med energisparåtgårder: Utgångspunkt för beräkningarna har varit den specifika materialåtgång som angavs i proposition 1977/78276 med energisparplan för befintlig bebyggelse, kompletterad med vissa andra uppgifter. De intervall som anges i tabellen inrymmer ett antal studerade alternativ beträffande genomförandetakten för energisparplanen. Intervallets undre gräns förutsätter dels att 3/10 av den totala stödvolymen enligt sparalternativ lll i proposition 1977/ 78:76 genomförts före ingången av 1981 samt att alla typer av energisparåt-

gärder genomförs parallellt. dvsjämnt fördelade över perioden”198l - 1988.

Intervallets övre gräns förutsätter dels att endast 2/1() av sparplanens ambitionsnivå lll kommit till stånd före 1981 . dels att genomförandet av de åtgärder som inte medför byggnadsarbeten forceras så att sparplanen vad avser dessa är uppnådd efter tre år.

Övergripande samhái/lsekrøzzomiskz: studier av energisp(i›pr(›gr°cimme! 95

Tabell 8.2 Materialförbrukning per år vid olika energisparalternativ

Malerialslagenhetmängd Enhet Mängd

Sågade trävaror Milj m” 0.1 Skivmaterial Ton l000-tal - Ton 1000-tal 31-72 spånskivor - träfiberskivor Ton 1000-tal 8-9 - Ton 100()-tal 29-38 gipsskivor Mineralull Milj m” 2.7-5.5 Cellplastskivor Milj m3 0.07-0.18 Karbamidcellplast 0 dyl. Milj m3 026-066 Plåt för väggar och tak Milj m2 2.4-5.2 Asfaltpapp Milj m2 6.8- 17.6 Bytulduk Milj m2 0.5- 1.2 Planglas Milj m2 3.3-3.7 lsolerrutor Milj m: 1.6-1.21 Fönstersnickerier Milj st 058-066 Värmepannor. radiatorer. olje- Milj kr 34-92 brännare. radiatortermostater Luftbehandlingsapparater Milj kr 197-288 Tätningslister Milj m 20.6-50.5

l tabell 8.3 redovisas den beräknade förbrukningen av vissa byggnadsmaterial vid nybyggande (inkl all annan förbrukning som inte avser energisparåtgärder)

Beräkningen baseras på ett årligt bostadsbyggande om ca 40000 lägen-

heter i småhus och ca 16000 lägenheter i flerfamiljshus under perioden. I tabell 8:4 har, med utgångspunkt från de tidigare kalkylerna, sammanställts det beräknade totala behovet av olika byggnadsmaterial under perioden. De intervall som anges överensstämmer med de förutsättningar som gavs ovan, tabell 8.2.

Tabell 8.3 Förbrukning av vissa byggnadsmaterial vid nybyggande under perioden 1981-87

träñberplattor - Ton l OOO-tal 328 341 352 gipsskivor

Värmepannonradiatorer, oljebrännare. radiatortermostater Milj kr 1039 1088 1124 Luftbehandlings- “ apparater 470 492 508 Tätningslister Milj m 5.4 5.6 5.7

96 Övergripande samhällsekonomiskt studier av energispzrrprogrzzmnzet SOU I980: 43

Tabell 8.4 Totalförbrukning av vissa byggnadsmaterial vid olika energisparalternativ Materialslag Ãr I98l-82 1983-84 1985-87 Sågade trävaror Milj m” 5.2 5.5 5.5 Skivmaterial Ton l000-ta| - Ton I000-taI 493-525 493-525 434-526 spånskivor -träfiberskivor Ton l000-tal 295-296 296-297 297-298 - Ton l000-taI 357 370 38| gipsskivor Mineralull Milj m” l0.6- 12.9 l0.9-l3.2 ll.l-l3.4 Karbamidcellplast o dyl. Milj m* 0.25-0.57 0.25-0.57 025-057 Planglas Milj m: 7.2 7.3 7.5 lsolerrutor Milj m3 2.26 2.36 2.36 Fönstersnickerier Milj st l.73 1.79 I.83 Värmepannonradiatorenoljebrännare radiatortermostater Milj kr l074-Ill9 Il22-ll68 lI58-l204 Luftkonditioneringsapparater 667-722 689-744 705-760 Tätningslister Milj m 260-495 26.2-49.7 26.3-49.8

Vid enjämförelse med den beräknade produktionskapaciteten framkommer att tillgången på byggnadsmaterial vid de angivna förutsättningarna inte torde innebära något problem. Ett undantag utgörs enligt tabellerna av karbamidcellplast. Denna produktion är dock mycket enkel och torde ha erforderlig kapacitet. Statistiken över produktionskapaciteten är dock bristfällig. Den sektor där problem kan komma att uppstå är mineralullsindustrin. Enligt vad energihushålIningsdelegationen inhämtat avser dock mineralullstillverkarna i Sverige att öka sin produktionskapacitet från l l.5 milj m3 år l98l till l2.2 milj m3 år l982 vilket torde vara tillräckligt. Det bör vidare noteras att de redovisade beräkningarna av befintlig produktionskapacitet bygger på de idag rådande förhållanden mellan inhemsk produktion. export och import. Osäkerheten i uppskattningarna är speciellt stor vad gäller utrikeshandeln.

8.4 Effekter på samhällsekonomin i övrigt

8.4.1 Effekter på bruttonationalprodukt och konsumtionszltrymme

I en undersökning° har de övergripande samhällsekonomiska konsekvenserna av energisparplanen belysts. De antaganden som används för beräkning av sparprogrammets effekter överensstämmer med den ekonomiska utveckling som antogs i konsekvensutredningen (SOU l979z83). Denna grundas i sin tur på 1978 års långtidsutredning, som dock underkastas viss revision. Att konsekvensutredningen använts som utgångspunkt innebär i och för sig inte något ställningstagande från delegationen för eller emot ° utredningens antaganden. De beräkningar som redovisas i det följande är Mäler, K-G., mfl.: Naemellertid av såpass överslagsmässig karaktär att storleksordningen gäller tionalekonomisk utväräven vid inte alltför drastiska förändringar i utgångstagandena. Huvuddradering av energisparprogrammet. gen i utredningens antaganden sammanfattas i tabell 8.5:

Övergripande samhällsekonomiskt: studier av energisparprogrammet 97

Tabell 8.5 Försörjningsbalansens utveckling 1960 till 2000 (årlig procentuell ökning) 1960- [975- l977- l979- l985- 1990l975 1977 l979 l985 l990 2000 Bruttonationalprodukt 3.7 -0.5 4.0 3.1 2.7 2.5 lmport 5.3 2.0 0.9 4.4 4.2 4.l Investeringar 3.9 - 10.2 2.2 4.7 3.5 2.8 Konsumtion - 3.0 l.7 0.8 1.3 1.9 2.3 privat - 4.7 3.7 3.3 2.2 1.2 l.2 offentlig Export 6.1 2.4 8.2 6.4 5.3 4.5

Källa: Konsekvensutredningen (SOU 1979:83).

Vid en analys av de samhällsekonomiska effekterna finns det skäl att skilja mellan effekterna i det fall då ekonomin äri s.k. balans. dvs. då full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande råder samtidigt som utrikesbetalningarna är ijämvikt osv., och i det fall då - som varit fallet de senaste åren - ekonomin kännetecknas av obalanser såsom undersysselsättning, lågt kapacitetsutnyttjande och stora bytesbalansunderskott. I det förra fallet kommer genomförandet av sparprogrammet att göra anspråk på resurser som kunnat användas för andra ändamål. Effekterna av sparplanen beror i detta fall alltså på energisparinvesteringarnas avkastning i förhållande till andra tänkbara investeringar. Det andra fallet karaktäriseras däremot av att det - i högre eller lägre grad - finns outnyttjade resurser i ekonomin, dvs. resurser som inte har någon alternativ användning. När det gäller sparplanens effekter på samhällsekonomin då denna befinner sig i balans och fullt kapacitetsutnyttjande råder är det också av betydelse på vilket sätt de nödvändiga resurserna åstadkommes. Två alternativ har studerats: I det första fallet antas energisparplanens resurskrav tillgodoses genom en reduktion av investeringsvolymen i andra sektorer än bostadssektorn, dvs. energisparinvesteringarna tillåts tränga ut andra planerade investeringar. I det andra fallet antas i stället resurskraven uppfyllas genom en ökning av sparandet genom en begränsning av konsumtionsmöjligheterna. Beräkningarna bygger på att sparplanen genomförs i jämn takt fram till år 1988 i enlighet med alternativ III i proposition 1977/78:76. Resultaten av beräkningarna redovisas i tabell 8.6. Av tabellen framgår att effekterna skiljer sig beroende på metoden för finansiering. När energisparinvesteringarna tillåts tränga undan andra in-

Tabell 8:6 Beräknade effekter på ekonomin 1990 vid olika antaganden om ñnansiering av energisparplanen (uttryckta i procentuell avvikelse från referensfallet) Minskning av Ökat

98 Övergripande samhällsekonomiskt: studier av energisparprogranimet SOU I980: 43

vesteringar reduceras ekonomins tillväxt något. När finansieringen av energisparinvesteringari stället sker via ökat sparande uppstår inte denna effekt. men i gengäld blir inverkan på konsumtionsutrymmet större. Avvägningen mellan de två sätten att vid fullt kapacitetsutnyttjande bereda realt utrymme för energisparplanen avgör således planens inverkan på konsumtionsmöjligheterna under den aktuella tidsperioden. Resultaten tyder på att genomförandet av sparplanen kan ha vissa effekter på ekonomins utveckling vid fullt kapacitetsutnyttjande. Exempelvis innebär effekten på konsumtionsutrymmet i det alternativ där sparandet ökas en minskning med ca 350 milj. kr. vid 1979 års prisnivå, jämfört med referensalternativet. De beräknade effekterna är dock förhållandevis inte särskilt stora. Under de antaganden som gjorts för kalkylerna kan man utgå ifrån att energisparplanen kan genomföras utan nämnvärda effekter på ekonomins totala utveckling. Då samhällsekonomins kapacitet inte är fullt utnyttjad är den väsentligaste skillnaden som nämnts att investeringar i syfte att hålla tillbaka energianvändningen inte behöver tränga tillbaka andra resurskrävandc önskemål. I ett sådant läge kan ökade utgifter stimulera produktion och inkomstbildning och därigenom också öka sysselsättningen. Som diskuterats i tidigare avsnitt är den lediga kapaciteten normalt ojämnt fördelad såväl regionalt som mellan ekonomins olika sektorer. Vid sidan av de positiva effekterna på produktion och sysselsättning kan därigenom brister uppstå på vissa typer av material och arbetskraft nationellt eller i vissa regioner. De tidigare redovisade antagandena pekar dock på att några betydande risker för sådana brister härvidlag inte tycks vara för handen. De beräkningsresultat för de samhällsekonomiska effekterna av sparplanen vid lågt kapacitetsutnyttjande som här presenterats har utförts med

hjälp av en ekonomisk prognosmodell7. Liksom tidigare bygger kalkylerna

på att energisparplanen genomförs ijämn takt under perioden l98l - l988 i enlighet med sparplanens alternativ lll. Detta har representerats genom en ökning av de årliga byggnadsinvesteringarna med ca 4 miljarder kr. i l979 års prisnivå. jämfört med utgångsläget. Det bör noteras att beräkningarna delvis bygger på historiska data och därför snarast illustrerar effekternas storleksordning än utgör mått på de förväntade verkliga effekterna. Resultaten av beräkningarna sammanfattas i tabell 8.7. Resultaten innebär att årliga energisparinvesteringar på 4 miljarder kr. i 1979 års prisnivå medför att bruttonationalprodukten två år senare är 4,3 miljarder kr. större än vad som annars varit fallet, förutsatt att det finns

Tabell 8.7 Beräknade effekter på samhällsekonomin av en ökning av de årliga byggnadsinvesteringarna med 4 miljarder kronor då fullt kapacitetsutnyttjande inte råder. (miljoner kr. i 1979 års priser) År 2 År 3 År 4 Ar 5 7 Privat konsumtion 70 200 570 270 170 Ettlin, F., m.fl.: The Bruttoinvesteringar 4500 5930 4260 4310 3200 STEP l Quarterly Eco- Export -5 -90 -330 -610 -870 nometric Model of Swelmport (exkl. energi 860 ll20 880 860 660 den. EFI, Stockholm Bruttonationalprodukt 3700 4280 3630 3 l00 |83() 1979.

SOU 1980: 43 samhällsekonomiska studier av energisparprogrammet 99

Övergripande

i samtliga berörda branscher. Motsvarande ökledig produktionskapacitet ningar för privat konsumtion är 200 milj kr och för importen l.l miljarder minskar med 90 milj. kr. En förklaring till den relativt kr, medan exporten stora effekten på importen är att den ökade byggnadsverksamheten skapar inkomster och därmed utgifter som riktas mot andra varor och tjänster än dem som produceras i byggnadsindustrin och som till större del produceras i utlandet. Effekterna av energisparstödet på Utrikeshandel och betalningsbalans diskuteras utförligare i nästa avsnitt. Som framgår av tabellen ovan får således energisparinvesteringarna stimulerande effekter på ekonomin om kapacitetsutnyttjandet är lågt. Det är dock viktigt att understryka att huvudsyftet med energisparstödet är att stimulera till Energisparstödets effektivitet och berättienergisparande. gande bör därför i första hand bedömas med hänsyn till de energipolitiska målen. l den mån avsikten är att stimulera ekonomin i allmänhet bör därför med andra typer av stimulansåtgärder. l g energisparstödet jämföras g den refererade utredningen har en jämförelse gjorts dels med en sänkning av inkomstskatten, dels med en ökning av den offentliga sektorns upp-

l Studien

handling av samma storlek som det redovisade exemplet ovan. ger ; 5 vid handen att den ökning av investeringarna i byggsektorn som blir följden av sparandet har en större positiv inverkan på BNP (bruttonatioän de två andra studerade alternativen. Detta sammannalprodukten) hänger dels med byggnadsinvesteringarnas relativt stora arbetsinnehåll. dels med den förhållandevis låga importandelen i byggmaterialsektorn.

8.4.2 Effekter på bytesbalansen

Bytesbalanseffekterna av energisparåtgärderna kan vara både direkta och indirekta. De direkta effekterna består av en minskad import av eldningsoljor samt en ökad import av byggnadsmaterial för att genomföra energispararbetena. En minskad bränsleimport för användning i inhemska elkraftverk är ett exempel på en indirekt effekt. Ett annat exempel är att energisparstödet kan öka efterfrågan på vissa typer av byggnadsmaterial. varigenom drivs upp vilket minskar Sveriges internationella konkurpriserna renskraft och därmed exporten. Liksom i de tidigare analyserna av effekterna på samhällsekonomin beror dessa till stor del på i vilket utgångsläge ekonomin befinner sig ifråga om utnyttjad produktionskapacitet m.m. Ytterligare osäkerhet tillkommer genom osäkerheterna om Sveriges framtida bytesförhållande med utlandet, liksom när det gäller oljeprisets framtida utveckling. De här redovisade bytesbalanseffekterna måste av dessa skäl betraktas som överslagsmässiga. De ovan refererade studierna pekar på att en följd av energisparplanens genomförande blir en minskning av exporten. Detta orsakas, i det fall då ekonomin arbetar vid fullt kapacitetsutnyttjande, av att energisparinvesteringarna tar i anspråk resurser som annars skulle utnyttjas av exportindustrin. Även i det fall då det finns lediga resurser i ekonomin medför energisparinvesteringarna att priserna på vissa typer av varor och arbetskraft drivs upp. vilket påverkar Sveriges internationella konkurrenskraft och därigenom exporten negativt. Denna effekt blir dock av betydligt mindre omfattning än i det fall då fullt kapacitetsutnyttjande råder. När det

l00 Övergripande samhällsekonomiska studier av energisparprogrammer SOU l980z 43

gäller effekterna på importen innebär. som nämnts. energisparinvesteringarna å ena sidan en viss import av byggnadsmaterial och en viss exportminskning, å andra sidan en minskning av oljeimporten. De studier som genomförts tyder på att importen inledningsvis kommer att öka. dvs byggmaterialimporten överstiger värdet av oljebeparingen. men att besparingen efter ca 2-3 år överstiger värdet av investeringarna. Detta illustreras i tabell 8.8.

Tabell 8.8 Beräknad effekt på bytesbalansens saldo av energisparplanens genomförande

8 Det bör observeras att

tab. 8.8 inte är helt jämförbar med tab. 8.7 ovan. Under de antagna betingelserna, som nämnts ovan. får sparplanen enligt

Dels inkluderar tab. 8.8 tabellen en positiv inverkan på bytesbalansens saldo under planens tredje den förväntade minsk- års. ning av oljeimporten som Det bör slutligen understrykas att det inte är självklart att en minskning sparåtgärdema ger uppav importen är det effektivaste sättet att eliminera ett underskott i betalhov till, dels är den beräknadi ningsbalansen. Huvudproblemet är att förbättra den internationella konlöpande priser, dvs. hänsyn har tagits till kurrenskraften, vilket bäst åstadkommes genom att resurserna används på förändringar i bytesför- ett effektivt sätt. Detta kan resultera i minskad import men också i ökad hållandet med utlandet export. Som tidigare framhållits skall sparplanen i första hand bedömas m.m. l övrigt bygger tautifrån målet att spara energi och inte från dess effekter på betalningsbabellerna på samma förutsättningar. lansen.

SOU 1980: 43

9 Beräkningsförutsâttningar

9.1 Byggnadsbeståndet

9. l .l Omfattning

fanns det på hösten 1977 sammanlagt 1,37

Enligt byggforskningsinstitutet

lägenheter i småhus och 1,98 miljoner lägenheter i flerfamiljshus. miljoner Dessa uppgifter omfattar endast de hus. byggda senast 1975, som fanns från 1976 t.0. m. hösten kvar på hösten 1979. Den totala nyproduktionen 1979 beräknas av SCBZ till ca 165000 lägenheter i småhus och 56000 lägenheter i flerfamiljshus. Rivningen under samma period kan enligt samma källa beräknas till ca 3000 respektive 14000 lägenheter. Vid utgången av 1979 skulle det totala beståndet därmed omfatta ca 1,53 miljoner lägenheteri småhus och ca 2,03 miljoner lägenheter i flerbostadshus. av bostadsbeståndets åldersfördelning redovisas i ta- En uppskattning bell 9.1.

Tabell 9.1 Bostadsbeståndets åldersft-irdelning (procentuell andel iresp. åldersklass). Byggnadsår - 1920 1920-40 1940-60 1960-75 1975-79

24 18 19 29 10 Hustyp: småhus 9 13 33 42 3 Flerfamiljshus Totalt 16 15 27 36 6

Källa: 1975 års foIk- och bostadsräkning samt uppgifter från SCB.

Som framgår av tabellen består en stor del av bostadsbeståndet. eller ca 42 %, av lägenheter producerade under 1960- och 70-talen. Detta gäller framför allt flerfamiljshussidan. bl a som en följd av det s k miljonprogrammet för bostadsbyggande 1963-73. Av bostadsbeståndet var. enligt folk- och bostadsräkningen 1975. 84.7 70 med mer än 2000 invånare. och resten i av lägenheterna belägna i tätorter glesbygd. att med tillgänglig statistik kartlägga lokalbeståndets om- SilB Meddelande M Möjligheterna 78: 1. Undersökning av fattning och industrins byggnader är som tidigare nämnts begränsade. husbeståndet från energi- Begreppet övriga lokaler (eller “1okaIer) inrymmer alla byggnader synpunkt. utom bostäder och industrins byggnader. Således inbegrips såväl kontorshus och offentliga byggnader som sjukhus, skolor. idrottsanläggningar 2 SCB: Bostadsbyggandet. m.m.

102 Beräkningsfirutsättningczi SOU 1980: 43

SlND3 - Enligt uppgick volymen av de s.k. övriga lokalerna dvs. exklusive industrins byggnader - till 395 miljoner m3 1977. Denna siffra avser dock endast den uppvärmda delen av lokalbeståndet. Omräknat i ytor motsvarar detta ca 100 miljoner m2 våningsyta. När det gäller att fastställa omfattningen av industrins byggnader är materialet än mer knapphändigt än beträffande övriga lokaler. En komplikation vid bestämmandet av industrins lokalvolym ur energiförbrukningssynpunkt är att en del lokaler värms upp med processvärme medan andra är ouppvärmda. Volymen av industrins byggnadsbestånd har uppskattats dels av N-E

Lindskoug4 samt av Industrigruppen för lätt byggeri (byggnadsvolym upp-

förd 1950-197615. Enligt Lindskoug uppgår industrilokalernas totala volym till ca 250 miljoner m3. lndustrigruppen för lätt byggeri anger 380 miljoner m3. varav ca 45 milj. m3 bedöms vara kontorsbyggnader och 38 milj. m3 ouppvärmda lagerbyggnader. I prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse förutsattes en volym på 225 milj. m3 exkl. industrins kontorslokaler. Då inget nytt utredningsmaterial tillkommit. och med tanke på den stora osäkerhet som vidlåter de befintliga uppskattningarna. kommer denna uppskattning att användas i de bedömningar som görs i det följande.

Tabell 9.2 Klassificering av hustyper i SIB:s undersökning samt antalet utvalda fastigheteri varje grupp Kod Hustyp Byggnadsår Antal utvalda fastigheter

3 Energiförsörjningen 11 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) -20 113 1977-83. SIND PM 12 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 21-40 149 1979:1. 13 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 41-60 372 4 14 Flerbostadshus (mer än 75 % bostäder) 61-75 283 Lindskoug, N.E.: 15 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) -20 162 Energi till byggnader 16 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 21-40 102 1975-2000. 17 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 41-60 110 5 18 Hus med mer än 25 % lokaler (kontor och affärer) 61-75 177 Byggtekniska möjlighe- 19 Hus med lokaler (för vård. undervisning ter att spara energi i be- och annan verksamhet) -75 54 fmtlig bebyggelse. Indu- 20 Bortfall 169 strigruppen för lätt byg- Summa 3 101 geri. februari 1980.

Beräkningsüirutsürmingar 103 SOU I980: 43

9.2.1 Byggnadsbeståndets egenskaper

När det gäller att bedöma byggnadsbeståndets egenskaper från energisynpunkt föreligger nu ett omfattande material genom den studie° som genomförts av statens institut för byggnadsforskning (SlB). Studien påbörjades på hösten 1976 och slutredovisades i maj l980. Sammanlagt har projektet avrapporterats med 10 delrapporter. Undersökningens huvudsyfte är att klarlägga husbeståndets egenskaper från energisynpunkt samt att uppskatta de möjligheter till energibesparingar som finns i det befintliga byggnadsbeståndet. Huvudundersökningen omfattar ett slumpmässigt urval om drygt 3 000 hus. Här redovisas några huvudresultat från undersökningen. De hustyper som studerats samt antalet utvalda fastigheter i varje grupp framgår av tabell 9.2. Vissa avgränsningar av byggnadsbeståndet har gjorts i undersökningen. Militära fritidshus och industribyggnader uteslöts av olika skäl. byggnader, 5 Se SlB Meddelande M Vidare omfattar undersökningen endast hus som är avsedda att uppvärmas 80:7. Undersökning av till över l8°C. husbeståndet från energi- Den totala uppvärmda byggnadsvolymen i olika hustyper synpunkt - sammanfattuppskattade och i olika klimatzoner framgår av figur 9.1. ning.

UPPVARMD VOLVM(Mm*) 95% konfidensintervoll

I

1 2 3 L i i 8 910 11 12 13 1L

Figur 9.1 Total uppvärmd byggnadsvolym KUMATZONI KUMATZONIII

D efter hustyp och klimat-

E KLIMATZONm zon.

El KLIMATZONII

104 Beräkningsföriltsätmingaz SOU 1980: 43

ANDEL HUS MED K-VÄRDE LÄGRE ÄN x

ss

4 ”åáø/

SMÃHUS (HUSTVP 1-10) ----- FLERBOSTADSHUS (HUSTYP11-1I.) --------- -- LOKALER (HUSTYP 15-19)

se

V

0.2 170 1:5 x (w/nvfc)

Figur 9.2. Fördelningen Den totala uppvärmda byggnadsvolymen uppskattas till ca 1370 milav hus efter väggarnas joner m3. Sverige är indelat i olika klimatzoner med utgångspunkt från k-värden. medeltemperatur under året. Klimatzon l omfattar nordligaste Sverige medan klimatzon IV omfattar sydligaste Klimatzonerna ll och lll Sverige. återfinns i mellersta Sverige. Av byggnadsvolymen är 6,9 % beläget i klimatzon l, dvs. i Sverige, 19.3 % i klimatzon II, 50,7 % i

nordvästra

klimatzon lll och 23,1 % i klimatzon IV. l figuren är också de inlagt beräknade osäkerhetsintervallen, de s k konñdensintervallen. SlB:s uppskattning av den totala fasadarean uppgår till 311 miljoner m3

(Mm3).Av detta bedöms 250 Mm3, eller ca 80 %, vara lämpligt för tilläggs-

isolering. De 20 % som inte bedöms vara lämpligt för tilläggsisolering utmärks av att de exempelvis har indragna balkonger. eller olika burspråk typer av utsmyckningar (pelare, friser 0.dyl.) som bedöms avsevärt försvåra en utvändig tilläggsisolering. I den som ut-

parallellundersökning7

förts av riksantikvarieämbetet beräknas likaledes ca l/5 av byggnadsbeståndet ha ett sådant kulturhistoriskt värde att ytterväggsisoleringar och fönsterbyten som förändrar husens utseende inte bör göras. När det gäller väggarnas värmegenomgångskoefñcient, det s.k. k-vårdet, har denna beräknats med ledning av konstruktionstypen. [figur 9.2 visas fördelningen av husen efter väggarnas värde med hjälp av s.k. frekvensdiagram. Diagrammet anger hur stor procentandel av husen som har ett k-värde som understiger ett givet värde. 7 SlB Meddelande M SIB har också uppskattat areor och kvalitet hos vindsbjälklag och han- 79:9. Undersökning av bjälklag. Den totala arean beräknas till 220 miljoner m2, varav 171 milj. m2 husbeståndet från energikulturhisto- bedöms möjliga att tilläggsisolera. Bjälklagens beräknade k-värden redovi- _ synpunktrisk besiktning. sas ifigur 9.3:

SOU l980: 43 Beräkningsförutsättningar l05

ANQEL HUS MED K-VARDE LÄGRE ÄN x x

-- SMÃHUS 1-10) (HUSTVP ---- FLERBOSTADSHUS (HUSTYP11-1L) ---------- ›- LOKALER (HUSTYP 15-19)

0,2 035 1b x (w/mft)

De redovisade värdena skiljer sig för vissa grupper av hus från dem som Figur 9.3 Fördelningen har av hus efter bjälklugens låg till grund för energisparplanen. Energihushållningsdelegationen k-värden

därför låtit genomföra en granskning* av de båda uppskattningarna.

De slutsatser som dras i undersökningen är för det första att SIB:s beräkningsmetoder ger samma k-värde i medeltal relativt den metod som Emellertid finns tämligen stora avvikelser för anges i Svensk byggnorm. enskilda konstruktioner. Värmemotståndet enligt SBN l975 är sannolikt ca 10 % för lågt i medeltal anges det vidare. För det andra framhålls att man uppskattat att medelfelet i beräknat värmemotstånd samt vissa andra faktorer k-värdet i medeltal ligger mellan l0 ger att det av SIB beräknade och l5 % för högt. l undersökningen betonas slutligen den osäkerhet som vid de gjorda bedömningarna. Sammanfattningsvis konstateras föreligger att de avvikelser som finns sammantaget endast har en marginell betydelse. Den totala fönsterarean uppskattas till 57.8 miljoner m2. Merparten, eller ca 93 %. av fönstren har dubbla glas. s k tvåglasfönster. Enkelglas är numera mycket ovanliga, och förekommer endast i någon procent av byggnadsbeståndet. Vad beträffar uppvärmningssystem ges en uppskattning av fördelningen på olika uppvärmningsformer i bostadsbeståndet enligt tabell 9.3.

Tabell 9:3 Ollka uppvämmingsformers andel i småhus resp. flerfamiljshus

Typ av anläggning Andel i småhus Andel i fler- % familjshus % *l 4 49 Andersson, A. och .lo- Fjärrvärme 69 46 hannesson. G. Under- Oljepanna Elvärme 20 4 sökning av beräknings- 7 l metoder för bestämning Övrigt av ytterväggars isole- “ Andel av totala uppvärmda volymen. ringsförmåga.

l06 Beräkningsförutsättningar SOU 1980: 43

Som framgår av tabell 9.3 är individuella oljepannor den dominerande värmekällan i småhusen. För flerfamiljshusens del står däremot fjärrvärme för nästan hälften av den uppvärmda volymen. Av undersökningen framgår också att handreglerade shuntar dominerar i småhusbeståndet medan utomhustermostat och motorshunt är den vanligaste formen för Värmereglering i flerbostadshusen.

9.2 Lönsamhetsmått

För att kunna beräkna lönsamheten av en investering eller ett åtgärdsprogram måste kostnader och intäkter som infaller vid olika tidpunkter räknas om till samma tidpunkt. Härvid aktualiseras vilket lönsamhetskriterium som bör användas. 1 Det finns ingen metod för beräkning av lönsamhet som är helt invänd-

i

ningsfri i alla situationer. Den från teoretiska mest oklanutgångspunkter derliga metoden är den s k nuvärdesmetoden. Nuvärdet av en investering

i i

anger differensen mellan de diskonterade intäkter och de diskonterade kostnader som följer av investeringen. Om en positiv realränta används innebär metoden att kostnader och intäkter som infaller nära i tiden väger tyngre än betalningar som ligger längre fram i tiden. Genom att måttet beaktar en investerings hela livslängd möjliggörs också en jämförelse mellan åtgärder med olika livslängd. Ett specialfall av nuvärdesmetoden är den s k besparingskostnadsmetoden som låg till grund för beräkningarna i energisparplanen. Besparingskostnaden för en energibesparande åtgärd definieras som det pris på energi som skulle göra att nuvärdet av energibesparingen blir lika med summan av investeringar och nuvärdet av underhållskostnaderna. Det kan visas teoretiskt att värderingen av vissa typer av investeringar skiljer sig åt om nuvärdes- respektive besparingskostnadsmetoden används. l praktisk tillämpning torde dock metoderna i allmänhet vara likvärdiga. De teoretiska invändningar som kan riktas mot besparingskostnadsmetoden är av förhållandevis ringa vikt, och uppvägs väl av metodens pedagogiska förtjänster. Av bl. a. detta skäl kommer i de följande beräkningarna besparingskostnadsmetoden att användas som lönsamhetsmâtt.

9.3 Ränteantagande

Ett viktigt ställningstagande vid bedömningen av lönsamheten för investeringar i energibesparande åtgärder gäller räntefotens storlek. Räntefoten utnyttjas dels vid lönsamhetsbedömningar (vid beräkning av t ex nuvärde eller besparingskostnad). dels vid fördelning av en investerings kapitalkostnad under dennas livslängd. En hög räntefot innebär att investeringsprojekt som är lönsamma på kort sikt favoriseras framför mer långsiktigt lönsamma projekt. I princip bestäms räntan (marknadsräntan”) genom ett samspel mellan långivare och låntagare. Långivarna antas vara villiga att mobilisera en

SOU 1980: 43 Beräkningsförzztsättningar 107

större mängd medel, ju högre räntan är. På låntagarsidan tänker man sig att det vid varje tidpunkt finns ett antal investeringsprojekt med olika (uppskattad) lönsamhet. Dessa projekt betas av successivt. och på den fungerande kreditmarknaden bestäms marknadsräntan så, att den perfekt precis motsvarar den förväntade avkastningen på den sist ianspråktagna investeringen. kreditmarknad fungerar emellertid inte lika smidigt. Kre- Verklighetens av olika slag, AP-fondens stora inflytande samt förekomsten ditregleringar av s k prioriterade krediter (exempelvis för bostadsbyggande) gör att den observerade räntesatsen återspeglar teorins jämviktsränta. Till knappast detta kommer, att de skilda skattereglerna för hushåll och företag gör att får på sitt kaptial inte motsvarar den den avkastning spararna/långivarna som låntagaren erhåller, räknat efter skatt. l likhet med vad avkastning som kännetecknar t ex arbetsmarknaden möter således säljare och köpare“(av krediter) inte samma priser. Inte heller bjuder verklighetens kreditmarknad på endast en räntesats. Tvärtom finns det en uppsjö av olika räntesatser. som återspeglar lånens olika löptider, risker osv. Ett studium av beteendet på dagens kreditmarkindikation räntesats som är nad ger alltså inte någon omedelbar på vilken den rätta vid samhällsekonomiska bedömningar. Det har i olika sammanhang argumenterats för att den räntesats som används vid bedömning av offentliga investeringsprojekt av olika skäl bör avvika från den rådande marknadsräntan. Utan att ta ställning till detta kan l här konstateras att det i Sverige. till skillnad från många andra länder, inte existerar en enhetlig ränta vid offentliga investeringsbedömningar. De observerade reala räntesatserna i olika verksamhetsområden ligger vanligen någonstans mellan fyra och tio procent. och konl två viktiga energipolitiska utredningar, energikommissionen sekvensutredningen, har i likhet med vad som gjordes i energisparplanen använts en realräntesats om fyra procent.Detta ställningstagande grundar på en undersökning som energikommissionen lät utföra”. sig i huvudsak för denna undersökning var den faktiska reala avkast- Utgångspunkten ningen på olika reala investeringar och finansiella placeringar. exempelvis aktiemarknaden och avkastningen på statsobligationer, under efterkrigstiden. En real räntesats om 3-4 procent befanns vara lämplig. har låtit genomföra två oberoende stu- Energihushållningsdelegationen dier som underlag för valet av realräntesats. Den ena av undersökningtre komponenter: Dels den s k rena arna” visar att kalkylräntan innehåller 9 Ståhl, l.: Energikostsom innebär att konsumtion i nuet värderas högre än nader och ränteantatidspreferensen, konsumtion i framtiden, vidare den förväntade konsumtionstillväxten kor- gande. Underbilaga 7: 12 till Ds l l978:l0. rigerad för nyttan av denna tillväxt, samt slutligen befolkningstillväxten. Utifrån dessa utgångspunkter konstateras att även vid relativt försik- ° Hjalmarsson, L.: Val tiga antaganden om de tre nämnda faktorerna bör kalkylräntan vara högre av kalkylränta för offentän fyra procent. I undersökningen rekommenderas att en real kalkylränta liga investeringar inom Det understryks dock att kalkyl- energiområdet. om mellan sex och åtta procent används. räntan inte kan räknas ut innan beslut om investeringsvolymen fattats. Mäler, K-G.. m.fl.: Därigenom är kalkylränta, investeringsbeslut och konsumtionsutveckling Nationalekonomisk utsammanflätade med varandra. värdering av energispar-

I den andra undersökningen tas till utgångspunkt att kapitalavkast- programmet.

108 Beräkningsförutsättningar S()U 1980: 43

ningen skiljer sig mellan hushåll och företag, bl a beroende på skattereglerna. Medan hushållens reala nettoavkastning under 60- och 70-talen i genomsnitt legat kring två procent, har företagens kapitalavkastning legat kring 10 procent. I rapporten visas att den offentliga räntesatsen b-ör utgöra en kombination av konsumtionsräntan (hushållens avkastning) och produktionsräntan (företagens kapitalavkastning). Om sparandets räntekänslighet är låg och om energisparprogrammet huvudsakligen finansieras genom skatter skall vikten för konsumtionsräntan vara hög. l det fall då programmet i stället finansieras via upplåning bör vikten för konsumtionsräntan vara låg och kapitalets gränsproduktivitet i stället vara av större betydelse. Författarna till studien rekommenderar utifrån denna analys att räntan bestäms som ett ovägt genomsnitt av de båda storheterna. dvs. sex procent. l detta betänkande kommer en real räntesats om .var procent att användas.

9.4 Energipriset

De två helt dominerande uppvärmningsformerna i bostadsbeståndet är olja och el. I tabell 9.4 redovisas bostadsbeståndets fördelning på uppvärmningsformer år 1977 (l 000-tal lägenheter):

Tabell 9.4 Bostadsbeståndets fördelning på uppvärmningsformer

Källa: SlND.

l ljärrvärmeanläggningarna är det helt dominerande bränslet tjock eldningsolja. Rubriken övrigt uppvärmda innebär för småhusens del huvudsakligen villapannor som eldas med tunn eldningsolja (Eol). medan i pannorna i flerbostadshusen till helt övervägande del används tjock eldningsolja som bränsle. lndustriverket förutser ingen markant förändring av bilden ovan under perioden fram till 1983. Dagens pris på uppvärmningsenergi kan beräknas som ett vägt genomsnitt av priserna på elvärme. tunn eldningsolja och fjärrvärme. Den rörliga kostnaden för el till elvärmeabbonenter är idag (september 1980) I5.2 öre/ kWh exkl. skatt enligt Vattenfalls normaltariff. Priset på eldningsolja l kan beräknas till ca 1240 kr/m3 exklusive skatt men inklusive ortstillägg. Motsvarande pris för eldningsolja 4 (NS) är 855 kr/m3. Med ledning av byggnadsbeståndets fördelning på olika uppvärmningsformer kan, med samma metodik som användes i bilaga 2 till prop. l977/ 78:76, ett medelpris på uppvärmningsenergi beräknas. Detta blir ca l6 öre/ kWh. Med tanke på de variationer som finns regionalt. speciellt beträffan-

Beräkningsförzztsättningar 109

de elpriset. har i fortsättningen antagits att dagens pris för uppvärmningsenergi är ca l5 öre/kWh. De energipriser som är mest relevanta vid bedömningen av energisparpå olja (oljeprodukter) och el. l de följande avsnitten planen är priserna diskuteras något kring den framtida utvecklingen av dessa priser.

9.4.1 Oljepriset

Råoljeprisets utveckling mellan 1960 och 1980 framgår av figur 9.4.

l figuren har också inlagts den allmänna prisstegringen (Konsumentpris-

Det framgår att det reala oljepriset minskade under index) under perioden. 1960-73. Oljekrisen“ I973-74 innebar emellertid att råoljepriperioden set nästan fyrdubblades inom loppet av några månader. Därefter följde en period med relativt lugn prisutveckling. År 1979 inträffade åter snabba prisstegringar på råolja och oljeprodukter, bl a mot bakgrund av den politiska situationen i lran och splittringen inom OPEC. Mellan första kvartalet 1979 och februari l980 ökade priset på typråoljan Arabian Light från I3.3 dollar per fat till ca 26 dollar per fat. dvs. priset nästan fördubblades. Det framtida råoljepriset bestäms dels av utbudet på råolja. dels på efterfrågans utveckling. När det gäller utbudssidan pekar internationella

A Oljepris

(What)

Råoljepris

20 -

15 -

- 10

Konsument- _ 5 -

, prisindex

l f

Figur 9.4. Råoljeprisers . och konsumentsprisin-

1960 1965 19170 19175 1980 dex utveckling 1960-80.

l l0 Beräkningsfiriztsättningrzi

bedömningar samstämmigt på att det inte finns anledning att befara någon fysisk brist. föranledd av otillräcklig produktionskapacitet. under den närmaste IO-årsperioden. Utbudssituationen blir i stället beroende av den politik som förs av producentländerna. Erfarenheterna från l979 pekar på svårigheterna inom OPEC när det gäller att samordna pris- och utbudspolitik. Detta har tagit sig uttryck dels i att råoljepriserna varierar starkt mellan olika producentländer. dels i att vissa länder genomfört produktionsbegränsningar medan andra har försökt öka sin produktion. Allmänt sett är 3 man dock i OPEC-länderna nu starkt medveten om vikten av att hushålla med sina återstående oljetillgångar. vilket kan väntas leda till en stramare

i

utvinningspolitik under l980-talet. Därtill kommer att kriser och konflikter kan komma att medföra stora och plötsliga produktionsbortfall. När det gäller utbudet av oljeprodukter (främst eldningsoljor o;h bensin) bestäms detta. förutom av råoljeutbudet. också i viss mån av den befintliga raffinaderikapaciteten. l Västeuropa finns ett betydande kapacitetsöverskott. Den relativa ökningen av förbrukningen av lätta produkteri förening med begränsningar av utbudet av lätta råol_ior från bl a Saudiarabien har emellertid lett till bristande balans mellan raffinaderiutbyte och marknadens efterfrågan. I syfte att återställa balansen pågår nu utbyggnad av ett antal anläggningar för s k krackning. med vars hjälp tyngre oljefraktioner kan omvandlas till lättare. Det väntas dock dröja till omkring mitten av l980-talet innan balansen har återställts. När det gäller utbudet av oljeprodukter (främst eldningsoljor och bensin) bestäms detta. förutom av råoljeutbudet, också i viss mån av der befintliga raffinaderikapaciteten. l Västeuropa finns ett betydande kapacitetsöverskott. Den relativa ökningen av förbrukningen av lätta produkteri förening med begränsningar av utbudet av lätta råoljor från bl a Saudiarabien har emellertid lett till bristande balans mellan raffinaderiutbyte oc] marknadens efterfrågan. I syfte att återställa balansen pågår nu utbyggnad av ett antal anläggningar för s k krackning. med vars hjälp tyngre oljcfraktioner kan omvandlas till lättare. Det väntas dock dröja till omkring mitten av 1980-talet innan balansen har återställts. tas för tunga eldningsoljor. Mot bakgrund av detta har i detta betänkande antagits att realpriset på lätta eldningsoljor kommer att öka med sex procent per år under de närmaste fem åren (dvs. fram till 1985) för att därefter öka reat med två procent per år. Tunga eldningsoljor antas däremot bli föremål lör en real prisökning om två procent per år fram till l988.

9.4.2 Elpriset

Produktionskostnaden för el bestäms principiellt av två kostnacselement: En energikostnad. som är direkt proportionell mot elproduktioren och en effektkostnad som bestäms av det totala effektbehovet. dvs. dettinklusive reservkapacitetskrav) högsta effektbehovet under året. Under förutsättning att de nuvarande intentionerna beträffande kärnkraftutbyggnad (dvs. l2 aggregat) fullföljs. kan kostnadsbilden sägas vara relativt väl känd. bortsett från kostnaden för avfallsdeponering. Produktionskostnaden i kärnkraftverk bestäms nämligen till stor del zv kapital-

SOU 1980: 43 Beräkningsförtrtsättningar

kostnaden. vilken i huvudsak är känd eftersom kärnkraftverken till största delen redan är uppförda. Det för en samhällsekonomisk kalkyl relevanta kostnadsbegreppet är. om kapacitetsutbyggnaden sker i takt med efterfrågeutvecklingen. den långsiktiga marginalkostnaden. Denna definieras som den tillkommande produktionskostnaden. Detta kostnadsbegrepp inkluderar således såväl drifts- som investeringskostnader för tillkommande elproduktion. Konsckvensutredningen anger i sitt betänkande elproduktionskostnaden i nytillkommande kärnkraftverk till 10 öre/kWh I979. Kostnaden beräknas stiga till ll öre/kWh. mätt i 1979 års priser. år 1990. Till detta kommer kostnader för överföring av elkraften (transmission och distribution).

9.5 Avvägning mellan tillförselåtgärder och

energisparåtgärder

9.5.1 Inledning En grundläggande ekonomisk princip innebär att energibesparande åtgärder ska vidtas så länge kostnaden för den sist inbesparande energin underkostnaden för att tillföra motsvarande energimängd. En strikt stiger tillämpning av denna princip innebär givetvis svårigheter på grund av den osäkerhet som råder om framtida priser m.m. l den mån energipriserna är någorlunda välkända innebär principen i praktisk tillämpning att energisparåtgärder ska vidtas så långt de är lönsamma. Den praktiska tillämpningen av denna princip innebär att speciellt intresse bör ägnas åt val och dimensionering av tillkommande värmeproduktionssystem. Speciellt när det gäller utbyggnaden av fjärrvärme har farhåför att ett alltför långt genomförande av energisparåtgärder i gor uttryckts det berörda byggnadsbeståndet skulle minska värmeunderlaget i en sådan utsträckning att fjärrvärmeutbyggnaden blir olönsam. 1 vissa fall skulle totalkostnaden för energiförsörjningssystemet (tillförsel och därigenom användning) kunna bli högre än vid en ekonomiskt optimal avvägning mellan åtgärder på tillförsel- resp. användningssidan. Motsvarande problem är tänkbart även är det gäller utnyttjandet av spillvärme.

9.5.2 Fjärrvärme och spillvärme

Fjärrvärmen har under 1960-och 70-talen upplevt en snabb expansion. Mellan 1960 och 1977 ökade ökade den totala anslutna effekten från ca l GW till 11,5 GW. Den levererade mängden fjärrvärme ökade under samma period från 1.8 TWh till 21,8 TWh. Det dominerande bränslet i de befintliga värme- och kraftvärmeverken i kraftvärmeär tung eldningsolja. År 1978 utgjordes bränsleförbrukningen verk och värmeverk till ca 85 % av tunga eldningsoljor (eo 2-5). De viktigaste övriga insatsbränslena var träbränsle och sopor, lätt eldningsolja samt masugnsgas. Kostnaderna för fjärrvärmeproduktion. liksom för elbestäms av en effektkostnad och en energikostnad, den senare produktion,

l 12 Beräkningsförutsätlningøzr SOU 1980: 43

till dominerande del bestående av bränslekostnaden. Fjärrvärme produceras huvudsakligen i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. l kraftvärmeverk produceras el och hetvatten samtidigt. Detta innebär att det inte är självklart hur värmeproduktionen ska värderas. En möjlighet är att värdera värmen till vad det hade kostat att producera den i en hetvattencentral. och låta återstående produktionskostnad belasta elproduktionen. som därigenom betraktas som en “restprodukt. Omvändningen är också möjlig. dvs. att elproduktionen värderas till kostnaden för ett alternativt produktionssätt. och värmen betraktas som restprodukt. lngendera metoden kan sägas vara att generellt föredra. Fjärrvärme kan också tillgodogöras genom utnyttjande av spillvärme från industriella processer m.m. Vidare pågår diskussioner om utnyttjande av hetvatten (kylvatten) från kärnkraftverk via överföringsledningar till storstadsområdena. En rad osäkerhetsfaktorer vidlåder således bedömningen av den framtida kostnaden för fjärrvärme. När det gäller avvägningen mellan fjärrvärmetillförsel och energisparåtgärder kan två principiellt olika fall urskiljas: Å ena sidan det fall då ett bebyggelseområde försörjs av fjärrvärme. å andra sidan det fall då utbyggnad av fjärrvärme planeras, men ännu inte är genomförd. l det förra fallet innebär vidtagandet av energisparåtgärder att värmeunderlaget minskar. Detta får till följd dels att den fasta kostnaden per producerad enhet energi ökar, dels att bränslekostnaden minskar totalt sett. Tillgängligt material tyder på att den senare effekten i allmänhet är större än den förra. dvs. att besparingsåtgärder är lönsamma i det fall då området redan försörjs med fjärrvärme. Dock kan de ökade fasta kostnaderna per producerad enhet medföra att enskilda fastighetsägare får högre totalkostnader för sin energiförsörjning. Även i det fall då fjärrvärme planeras. innebär vidtagandet av sparåtgärder att värmeunderlaget minskar. Fjärrvärmesystemet kan då anpassas genom val av mindre produktionsanläggning eller klenare rördimensioner i kulvertnätet. Eftersom energisparåtgärder vanligen inriktas på de temperaturberoende delarna av en byggnads energianvändning (transmission och - ventilation) kan sparåtgärderna genom att minska toppeffektbehovet reducera behovet av produktionsanläggningar och därmed minska investeringskostnaderna. Produktionsanläggningarna svarar dock för en mindre del av hela anläggningskostnaden. Den dominerande delen faller på distributionssystemet, där samtidigt sannolikheten är mindre för att energibesparingar innebär att kritiska effektgränser passeras. För att belysa de nämnda avvägningsproblemen har en pilotstudie genomförts i Huddinge kommun”. Syftet med studien är dels att belysa samspelet mellan besparingsåtgärder och energitillförsel, dels att belysa vilken betydelse olika antaganden om t.ex. oljepris. ränta, verkningsgrad m.m., har för avvägningar mellan energitillförsel och sparåtgärder. Utgångspunkten är att finna den kombination av sådana åtgärder som mini- Z Mattsson, C. m.fl. merar totalkostnaden för energiförsörjningssystemet fram till år 1990. Analys av energibespa- Resultaten pekar på att totalkostnaden i de flesta studerade fallen blir ringari den kommunala samhällsplaneringen ge- högre om vissa mycket investeringskrävande besparingsåtgärder genomnom modellstudier. förs än om motsvarande resurser i stället satsas på åtgärder på tillförselsi-

SOU 1980: 43 Beräkningsförutsättningar

dan. När det gäller enklare åtgärder är dessa däremot lönsamma i samtliga de studerade fallen. De känslighetsberäkningar som genomförts visar att framför allt verkningsgraden i individuella oljepannor har stor betydelse för utbyggnaden av fjärrvärme. Om man, exempelvis genom panntrimning, kan nå en verkningsgrad av 80 % i småhusområden blir, med nuvarande prisrelation mellan bränslen, utbyggnad av fjärrvärme olönsam i dessa områden. Däremot blir fortsatt utnyttjande av de befintliga fjärrvärmesystemen lönsamt i samtliga fall. Detta understryker att en samordning mellan sparåtgärder 0 u planering av tillförselssystemet är av stor betydelse. l den refererade studien understryks att resultaten avser en specifik kommun och följaktligen inte utan vidare kan generaliseras. Ett antal andra studier pekar dock i samma riktning, dvs. mot att det finns samhällsekonomiska vinster att hämta genom en samordning av energitillförsel och energisparande. Det bör dock understrykas att flera av dessa studier baseras på strikt ekonomiska kriterier, dvs. valet av försörjningssystem görs utifrån en kostnadsminimeringsansats. I praktisk planering måste givetvis många andra hänsyn vägas in, exempelvis miljöhänsyn. Spillvärmens andel av hetvattenförsörjningen är f.n. ganska liten. men väntas öka. Spillvärme, liksom kraftvärme. svarar normalt för bottenbelastningen, dvs. de långvariga effektbehoven, medan toppbelastningen täcks via hetvattencentraler. Eftersom merparten av energisparåtgärderna inriktas på toppbelastningen, uppstår i allmänhet ingen konflikt mellan energisparåtgärder och spillvärme- eller kraftvärmeutnyttjande. Energisparåtgärder som inriktas mot basbelastningen, t.ex. uppvärmning av tappvarmvatten, kan däremot innebära försämrade möjligheter till spillvärme- och kraftvärmeutnyttjande. Av speciellt intresse är energitillförselsystemets flexibilitet och anpassbarhet till nya energislag. Det hävdas ofta att ett fjärrvärmesystem skapar stor valfrihet genom att de flesta energislag kan användas som insatsbränsle. Detta kan, ifråga om utnyttjande av solvärme, värmepumpar och spillvärme, förutsätta att såväl kulvertsystem som byggnadernas värmesystem är utformade som s.k. lågtemperatursystem. Fjärrvärmesystem utformade som konventionella högtemperatursystem kan därför i vissa fall verka bromsande för införandet av nya energiteknologier. Det återstår dock ett avsevärt forsknings- och utvecklingsarbete innan Iågtemperatursystem kan utnyttjas i större omfattning. Sammanfattningsvis finns det starka beroendeförhållanden mellan energitillförsel och energisparande. Den lämpliga avvägningen mellan åtgärder på respektive område kan dock inte bedömas generellt. utan måste avgöras i varje enskilt fall. Som framhållits på annan plats i detta betänkande blir ett av de centrala energipolitiska problemen under 1980-talet att åstadkomma en energiplanering på lokal nivå, som möjliggör ett så effektivt utnyttjande som möjligt av såväl energi som investeringsresurser av olika slag. Detta förutsätter att kommunerna lyckas åstadkomma en ändamålsenlig samordning av energi-

försörjningens olika delar, samt samordning av energiförsöijningen med»

andra samhällsmål, exempelvis bebyggelseplanering och utformning av transportsystem. Detta ställer i sin tur krav på utveckling av effektiva

l 14 Beräkningsförutsättningar sou l980: 43

planeringsinstrument samt organisatoriska former som möjliggör en sådan samordning.

9.6 Teknisk utveckling och alternativa energikällor

9.6.1 Inledning Energiområdet upplever f.n. en snabb teknisk utveckling. Såväl på tillförsel- och distributionssidan som på användningssidan sker en fortlöpande utveckling av existerande system samtidigt som hittills relativt oprövade tekniker nu är på väg mot ett mer allmänt utnyttjande. Detta gäller exempelvis solvärmesystem. värmepumpar, reglersystem m.m. Som tidigare framhållits är det av stor betydelse att energisparprogrammet kontinuerligt omprövas, beträffande såväl mål som medel. En viktig del i detta innebär att samhället genom utvärdering, ekonomiska stöd och informationsinsatser verkar för att nya tekniska åtgärder, som nått ett kommersiellt stadium, snabbt får spridning. I detta sammanhang är det emellertid viktigt att insatserna på olika områden samordnas, så att olämpliga tekniska lösningar och onödiga fördyringar undviks. Av avgörande betydelse för att en samordning ska kunna ske är att det finns en övergripande samlad kunskap om vilka tekniker som kan tänkas bli introducerade under den aktuella planeringsperioden, samt vilka krav i övrigt dessa tekniker ställer på såväl energitillförsel som energianvändning. Nedan görs en kortfattad sammanfattning av de tekniska åtgärder som väntas få störst betydelse inom byggnadsbeståndet fram till år 2000.

9.6.2 Byggnads- och installationstekniska åtgärder Utvecklingen inom de byggnads- och installationstekniska områdena är f.n. snabb. I det följande ges en mycket översiktlig presentation av några utvecklingslinjer. Ett omfattande arbete pågår ifråga om utveckling av material och komponenter för förbättrad värmeisolering. Speciellt intresse knyts här till s.k. dynamisk isolering, som innebär att tilluft leds genom väggarna och återför en del av den utgående värmen. Tekniken väntas framför allt få betydelse vid nybyggande. Vidare pågår utvecklingsarbete med nya metoder för fönsterisolering samt nya metoder för att åstadkomma täta hus. De skärpta kraven på täthet och isolering har inneburit att utvecklingen av ventilationssystem fått allt större betydelseGenom utnyttjande av värmeväxlare kan energiinnehållet i ventilationsluften utnyttjas effektivare. Värmeväxlartekniken är idag ganska väletablerad. På småhussidan finns dock fortfarande vissa problem när det gäller tillförlitligheten. Vidare finns problem med långtids- och regleregenskaper. Lågtemperatursystem för uppvärmning innebär att framledningstemperaturen i radiatorsystemet är lägre än i konventionella system. Lågtemperatursystem skulle bl.a. göra det enklare att införa nya energikällor såsom solvärme, värmepumpar m.m. Förutsättningarna för ett införande av låg-

SOU 1980: 43 Beräkningsförutsättningar l 15

temperatursystem är f.n. föremål för utredning. Det finns även stort intresse för individuell mätning och debitering av värme och tappvarmvatten. Ett problem har här varit mätarnas tillförlitlighet; här har dock tekniska framsteg gjorts under de senaste åren. Ett antal andra problem återstår dock, bl.a. de organisatoriska och sociala konsekvenserna av ett ökat utnyttjande av individuell mätning. Förutsättningarna härför är f.n. föremål för en speciell utredning. Ökat intresse knyts även till Iuftburna värmesystem. Tekniken är knuten till utnyttjandet av mekaniska ventilationssystem och innebär en ökad flexibilitet och större möjligheter till fmstyrd och behovsstyrd Värmereglering. Ett teknikområde av stor betydelse för uppvärmning av befintlig bebyggelse är styr- och reglersystem. I medeltal är två tredjedelar av de rum som finns i landet outnyttjade. Trots detta hålls så gott som samtliga rum varma hela tiden. Besparingar kan således uppnås med s.k. behovsstyrning. Ett problem med ökat utnyttjande av styr- och reglersystem är dock att de innebär komplicerad teknik som är beroende av kvalificerad skötsel och underhåll för att fungera på avsett vis.

9.6.3 Alternativa lokala energikällor

Solvärme

solvärmeutnyttjande är idag föremål för en mycket omfattande forsknings-, experiment- och demonstrationsverksamhet. Varmvattenberedning under vår, sommar och höst är ett av de första områden där utnyttjandet av solvärme väntas få en kommersiell betydelse. Ett flertal svenska företag tillverkar och importerar redan idag solfångare. Vissa företag marknadsför ofta även kompletta system för tappvattenvärmning. Bland installerade system i Sverige dominerar dessa. följt av

system för uppvärmning av simbassänger.År 1979 beräknades antalet in-

stallerade solvärmesystem för tappvarmvattenberedning uppgå till ca 1300. När det gäller användningen av solvärme i små och stora simbassänger uppgick antalet installationer vid denna tidpunkt till ca 350 st. När det gäller solenergi för uppvärmning knyts idag det största intresset till solvärmeutnyttjande i gruppcentraler, samt i returledningarna i fjärrvärmesystem. De största tekniska problem som finns idag gäller dels möjligheterna att finna tillfredsställande metoder för värmelagring, dels solfångarnas beständighet. Rent allmänt kan konstateras att kunskaperna om förutsättningarna att införa solvärme i befintlig bebyggelse är förhållandevis dåliga.

Delegationen för energiforskning” gör bedömningen att ca 3 TWh år

1990 skulle kunna produceras med solenergi, företrädesvis i fjärrvärmesystem. År 2000 skulle produktionen enligt samma källa kunna vara ca l0 .3 Förnybara cnergikäl_ TWh - motsvarande ca 5 % av det totala uppvärmningsbehovet - och till m_ 2, lm_ DFE mmm stor del avse solvärmesystem med årslagring. och 22. Liber_ |979_

l 16 Beräkningsförutsättningar

Värmepumpar Vid årsskiftet 1978/79 fanns uppskattningsvis 6000 värmepumpsaggregat i Sverige. Luft/luftvärmepump för småhus dominerar. Större värmepumpar förekommer relativt ofta i sjukhus. industrier etc. Antalet ytjordvärmepumpar i Sverige torde vara ca 2 000, varav övervägande delen för småhus. I allmänhet är de utförda för såväl tappvarmvattenvärmning som rumsuppvärmning. Beträffande värmepumpar i stor skala och för högre temperatur finns f.n. få färdiga tekniska lösningar. Uteluft-värmepumpar kräver i praktiken tillsatsvärme vid låga utomhustemperaturer. Används el som tillsatsvärme. kan ett stort utnyttjande av sådana system ge besvärande belastningstoppar på elnätet. En potential för dessa värmepumpar finns därför i anläggningar där en redan befintliga oljepanna el. dyl. kan användas för tillsatsvärme och som reserv. BFR anger i sitt underlag till energiforskningsprogram att en snabb introduktion av värmepumpar till år 1990 skulle kunna minska oljeanvändningen i befintlig bebyggelse med ca l0 TWh (l Mtoe) mot uppoffrande av 2-3 TWh elenergi. För nyproducerad bebyggelse finns enligt samma källa en potential av samma storleksordning fram till år 2000.

Skogsenergi skogsenergi, som innefattar såväl ved och bark som flis och skogsavfall, är ingen i egentlig mening ny energiteknik. Under de senaste åren har dock intresset för utnyttjande av skogsenergi ökat kraftigt, bl.a. mot bakgrund av de snabba oljeprisstegringarna. Förbränningstekniken för ved. flis m.m. är förhållandevis välkänd. Utvecklingsarbete pågår dock såväl beträffande förbränningsteknik som beträffande lagrings- och torkningsteknik. De största hindren för ett utnyttjande av skogsenergi i stor skala ligger dels på råvarusidan (bl.a. genom konkurrensen om skogsråvaran mellan olika verksamhetsområden). dels på organisations- och distributionssidan. Vidare kan ett ökat utnyttjande av skogsenergi innebära ekologiska problem och miljöproblem. Möjligheterna till en snabbt ökad användning av skogsenergi måste bedömas som mycket goda. Bl.a. pågår utvecklingsarbete med metoder för att tillvarata skogsavfall, stubbar m.m.. Vidare har den verksamhet som bedrivs med s.k. energiskogar tilldragit sig stort intresse. Oljeersättningsdelegationen beräknar att skogsenergi kring sekelskiftet maximalt skulle kunna ersätta mellan 3 och 5 miljoner ton olja (motsvarande IO- I5 % av dagens oljeimport). Hur stor del av denna volym som kan utnyttjas redan under 1980-talet beror bl.a. på prisutvecklingen för andra bränslen. främst kol och olja.

Övriga alternativa energikällor

När det gäller ett eventuellt utnyttjande av Vindenergi har Sverige relativt i goda förutsättningar genom sina goda vindförhållanden. Vindenergi kan utnyttjas för olika syften. Ett tillämpningsområde som kan bli aktuellt är småskalig elproduktion. Om vindenergin ska få en större nationell betydel-

ll7

SOU l980: 43 Beräkningsförutsätmingar

se måste ansträngningarna dock i första hand inriktas på större vindkraftaggregat kopplade till allmänna kraftnätet. är underlaget för en bedömning av Enligt oljeersättningsdelegationen vindkraftens lönsamhet och införande idag mycket osäkert. Man räknar dock inte med mer än marginella kvantiteter vindproducerad elkraft före år I990. Forskningsarbete pågår vidare med bl.a. geoterrnásk energi (jordvärme) och s.k. akvatisk (vågenergi). lngen av dessa tekniker beräknas energi dock kunna lämna nämnvärda bidrag till landets energiförsörjning före I990.

9.7 Klimatförutsättningar

- För att kunna ta hänsyn till de olika klimatförutsättningar huvudsakligen temperaturskillnader - som gälleri skilda delar av landet beräknas energiförbrukningen för uppvärmning med hjälp av ett s.k. värmeförbrukningstal. För en ort bestäms detta som det normala antalet gradtimmar under uppvärmningssäsongen, dvs. differensen mellan inne- och utetemperamed antalet timmar som uppvärmningssäsongen varar. turen multiplicerad De värmeförbrukningstal som brukar anges i litteraturen grundar sig på en teoretisk på |7 grader C varvid förutsätts att värmeinomhustemperatur tillskottet från människor och hushållsel höjer inomhustemperaturen med ytterligare ca 3 grader C till normal rumstemperatur. Enligt dessa förutsätti Malmö till 75 000. i Stockholm till ningar uppgår värmeförbrukningstalet 90000 och i Kiruna till l60000 gradtimmar. Under det senaste årtiondet har nya byggnaders värmebehov minskat samtidigt som värmetillskottet i form av belysning och dagsljusinstrålning m.m. fått ökad betydelse. Då energisparande åtgärder vidtas fås också denna effekt. Det traditionella värdets relevans vid energisparberäkningar har därför ifrågasätts i flera utredningar. vid bestämningen av det värmeförbrukningstal som Principiellt viktigt skall användas vid energisparberäkningar är att den energibesparing som görs minskar de totala värmeförlusterna vid produktion samt genom ventilation och transmission. Minskningen påverkar inte värmetillskottets absoluta storlek men väl dess andel. Således skall den besparing som man beräknas göra helt tillgodoräknas den tillförda energin. Vidare medför ökad isolering och täthet att den tid under vilken värme behöver tillföras byggnaden minskar. Även denna effekt bör tillgodoräk- 4 Möjligheter till energi-

nas de energisparande åtgärderna. l BFR:s minisystemanalys” som refe-

sparande i befintlig bererats ovan har dessa aspekter beaktats genom att ett skQ-spar använts. byggelse - minisystem- Samma betraktelsesätt kommer att användas i de följande beräkningarna. analys. BFR, 1980.

SOU 1980: 43 ll9

IH överväganden och förslag Delegationens

10 Besparingsmöjligheter i byggnadsbeståndet och förslag till målformulering

l().l Inledning

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse innebar att riksdagen slog fast en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder i bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga befintlig utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommubedömningar Målet formulerades så. att riktpunkten skall nala och privata sektorerna. vara att nettoenergiförbrukningen i det nu befintliga byggnadsbeståndet år 1988 är ca 35 TWh lägre än vid tiden för beslutet. Sedan riksdagens beslut om sparplanen har kunskapsunderlaget utökats

på ett antal punkter:

- finns idag När det gäller husbeståndets egenskaper från energisynpunkt ett stabilare underlag för bedömningar än vad som var fallet vid energitillkomst. Ett betydelsefullt bidrag till denna kunskap utsparplanens statistiska undersökning av husbeståndets egengörs av den omfattande vid statens institut för byggnadsforskning . Ett antal skaper som utförts huvudslutsatser från undersökningen har redovisats ovan i kapitel 9. - De av vidtagna energisparåtgärder har blivit före-

faktiska effekterna

mål för ett flertal studier. Av speciell betydelse är här den undersökning vid de tekniska i Lund, Göteborg, Stocksom genomförts högskolorna holm, Umeå och Luleå på uppdrag av energihushållningsdelegationen. Resultaten förbättrat underlag för bedömning av den ger ett avsevärt faktiska av olika åtgärder och åtgärdskombinationer, men spareffekten påvisar samtidigt de svårigheter som finns att empiriskt belägga faktiska spareffekter. (Se ovan, kapitel 5.) - av att energisparåtgärder utförs i riktiga kombinationer och Betydelsen i rätt byggnader har ytterligare understrukits, bl.a. genom studier inom Genom att varje byggnads särdrag beaktas vid byggforskningsrådet. valet av energisparåtgärder kan energisparandet bedrivas i mer rationella former. En samlad planering av energisparåtgärdernas omfattning medför att tekniska, administrativa och ekonomiska och genomförande vinster kan göras. - som kunskapen har ökat när det gäller hur och i vilken Samtidigt omfattning energisparande åtgärder ska vidtas, har också medvetenheten blivit större i fråga om energisparverksamhetens sammanhang med

l20 Besparingsmöjligheter i byggnadsbeståndet SOU I980: 43

övriga verksamheter inom bebyggelsen. Tillgängligt material pekar på att det finns betydande vinster att hämta. om energisparverksamheten på ett omsorgsfullt sätt samordnas och integreras med renoverings- och ombyggnadsverksamheten. - Vid vidtagandet av energisparåtgärder är det viktigt att eventuell förekomst av hälsøfzzrliga material uppmärksammas. l första hand gäller det att. då tätningsåtgärder utförs. tillse att ventilationen fungerar på ett tillfredsställande sätt. BLa. i hus med onormalt hög avgivning av radongas från byggnadsmaterialet måste tätningsåtgärder kombineras med erforderlig justering och kontroll av ventilationen så att hälsorisker och sanitära olägenheter undvikes. De fall då onormalt hög ventilation erfordras - exempelvis på grund av höga radondotterhalter inomhus torde dock vara av så ringa omfattning att de inte påverkar det totala energisparmålet. - Vidare har betydelsen av att energisparprogrammets genomförande inte sätter estetiska och kulturella värden på spel uppmärksammats. Speciellt aktualiseras detta ifråga om energisparåtgärder som berör fasader. fönster. tak samt i vissa fall interiörer. Enligt den kulturhistoriska besiktning som genomförts av riksantikvarieämbetet parallellt med byggforskningsinstitutets undersökning av husbestsåndet från energisynpunkt, är drygt 20 % av bebyggelsen av sådant kulturhistoriskt värde att dess yttre inte i nämnvärd grad bör förändras. - är det av stor vikt för ett effektivt Slutligen genomförande av energisparåtgärderna att dessa noga avvägs mot de tillförsølzilternatii som står till buds. Detta gäller såväl vid befintliga energikällor. främst fjärrvärme och spillvärmeutnyttjande. som vid introduktion av nya energikällor. exempelvis solvärme och jordvärme. Ambitionen bör vara att man eftersträvar lokala lösningar med energiförsörjningssystem som förenar god ekonomi med stor handlingsberedskap och liten miljöpåverkan.

Omfattningen av och avvägningen mellan olika åtgärder måste självfallet bestämmas i ljuset av övergripande samhällsekonomiska hänsyn. Mot bakgrund av de redovisade erfarenheterna och det förbättrade kunskapsunderlaget i övrigt visar energihushållningsdelegationen i det följande vilka energisparmöjligheter som idag finns i det befintliga byggnadsbeståndet. De allmänna beräkningsförutsättningar som använts beträffande byggnadsbeståndet, energipris, ränta m.m. har redovisats ovan, kapitel 9.

10.2 Energisparmöjligheteri bostäder

Utgångspunkten vid bedömningen av möjligheterna att spara energi i det befintliga bostadsbeståndet är, att de energisparåtgärder som befunnits lämpliga för det enskilda huset i de flesta fall måste utföras i kombination med varandra för att den fulla energibesparingen av åtgärderna ,ska kunna tillgodogöras. Exempelvis måste en tilläggsisolering åtföljas av en temperaturreglering för att den förväntade energibesparingen ska uppnås. Vidare hari bedömningen hänsyn tagits till den s.k. sammanlagringseffekten, som

SOU 1980: 43 Bespzzringsmöjligheter i byggnadsbeståndet l2l

innebär att olika åtgärders teoretiskt beräknade energibesparing inte direkt

kan adderas av att åtgärderna samverkar med varandra. En på grund

utredning utförd av byggforskningsrådet på energihushållningsdelegatio-

nens initiativ har presenterat en formaliserad metod för hur man i enskilda

hus kan beräkna energibesparingen under dessa förutsättningar.

Med utgångspunkt från denna beräkningsmetod har energihushållnings-

låtit utföra två oberoende uppskattningar: av den totala ener-

delegationen i bostadsbeståndet. Utgångsmaterialet har i båda fallen gisparpotentialen varit den statistiska undersökning av husbeståndet som nämndes i inled-

till detta kapitel, och som inalles omfattar drygt 3000 hus. varav ca ningen 2200 bostadshus. De gjorda uppskattningarna av energisparpotentialen

och skötsel av byggnaderna tillgodoser vissa minimikrav utgår från att drift från den s.k. plattformen. Med detta avses energianvändningssynpunkt, bl.a. regelbunden och väl genomförd sotning, regelbundna byten av brän-

korrekt tätade dörrar och fönster. regelbundna byten av narmunstycken, ventilationsñlter osv. De redovisade beräkningarna avser således endast

tekniska i byggnaden och dess installationssystem under försparåtgärder utsättning av att de nämnda minimikraven är tillgodosedda. Den första av dessa uppskattningar. den husvisøi metoden. innebär att

man genom en beräkning i dator avgör vilka av energisparåtgärderna som

är möjliga att vidta i varje enskilt hus i materialet.Beräkningarna baseras

beslutsmodell. Därvid beaktas faktorer som fasadens på en formaliserad och fönstrens skick, installationernas utformning m.m. Därefter görs en

beräkning av energisparpotentialen för varje hus. grundad på besparingskostnadskriteriet (se avsnitt 9.2). Slutligen görs en uppräkning av de totala

i hela bostadsbeståndet. Detta är möjligt genom energisparmöjligheterna att urvalet av byggnader har skett på ett statistiskt korrekt och representa-

tivt sätt. Möjligheter till energi- Sammanlagt har ett 20-tal energisparåtgärder defmierats. med avseende besparande i befintlig

(investering och underhåll) brukstid samt energibesparing3. byggelse - minisystem-

på kostnader i övrigt beträffande ränta m.m., analys. BFR. 1980. De antaganden som använts energipris. har redovisats i kapitel 9 ovan. Energihushållningsdelegationen har låtit ett I Dessa uppskattningar antal oberoende bedöma de förutsättningar som angivits. En av

experten kommer att dokumente-

de punkter där skiljaktiga åsikter noterats gäller i vilken mån någon energi- ras i en rapport från

besparing kan tillgodoräknas på grund av Ökad täthet då tilläggsisolering Bengt Dahlgren AB, Göutföres. de olika åsikter som teborg. eller fönsterkonverteringar För att tillgodose framkommit har delegationen låtit genomföra två olika beräkningar. l det 3 Beräkningsförutsättena fallet antas tilläggsisoleringar och fönsterkonverteringar innebära en ningar och detaljerade ökad medan i det andra fallet ingen förbättrad täthet antas bli beräkningsresultat komtäthet, mer att presenteras i den följden. den hus- tidigare nämnda rappor- Den andra uppskalningen av den totala energisparpotentialen, ten från Bengt Dahlgren typsvisa metoden, innebär att bostadshusen i byggforskningsinstitutets AB, Göteborg. material sorteras med från energiteknisk likartade hus. i grupper synpunkt medelvärden för vissa parametrar (area, volym, 4 Yttranden har inhäm- För varje grupp beräknas medelhus På tats från doc. Ame Elmisoleringsstandard m.m.) så att ett för gruppen erhålls. roth, KTH, civjng. Stedetta medelhus sedan en lämplig åtgärdskombination. och efappliceras fan Sandesten, Byggfekten av denna beräknas. Genom multiplikation med det antal hus som nadsstyrelsen samt doc. medelhuset enligt SIB-materialet representerar erhålls gruppens energi- Per-Olof Nylund, Tyréns AB. sparpotential. Därefter summeras alla gruppers sparpotential till en upp-

122 Besparingsmájligheter i byggnadsbeståndet SOU 1980: 43

skattad energisparpotential för hela landets bostadsbestånd. Det finns en mycket nära överensstämmelse mellan resultaten från den husvisa och den hustypsvisa metoden. Av detta skäl presenteras i det följande endast resultaten från den förra metoden. Den hustypsvisa metoden kommer dock att redovisas i separat expertrapport. I figur 10.1 illustreras den bedömda besparingspotentialen uttryckt i bruttoenergi, dvs. tillförd energi, i hela bostadsbeståndet vid olika besparingskostnader beräknat enligt den husvisa metoden. De beräknade besparingsmöjligheterna kan inte utan vidare jämföras med vad som antogs i prop. 1977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse. För det första bygger de ovan redovisade beräkningarna på att byggnaderna tillgodoser vissa minimikrav vad gäller energihushållning. medan energisparplanens beräkningar inräknade vissa av dessa minimikrav i energisparpotentialen. Detta innebär att den ovan redovisade sparpotentialen inte innefattar vissa av de åtgärder som angivits i sparplanen. För det andra bygger de ovan redovisade beräkningarna på andra antaganden beträffande ränta, energipris, kostnader m.m. än vad energisparplanen gör. När det gäller de minimikrav på byggnadens energiegenskaper - den s.k. plattformen - som förutsätts i de ovan redovisade beräkningarna kan en grov jämförelse med energisparplanen göras genom att man till de ovan redovisade besparingarna lägger de besparingar genom fönstertätning och panntrimning som antogs i energisparplanen. Enligt bilaga 2 till prop. 1977/ 78:76 svarar dessa åtgärder för en besparing om ca 7 TWh/år brutto i alternativ II och ca 7,3 TWh/år brutto i alternativ III och IV. Om 7 TWh/år läggs till de besparingsmöjligheter som redovisades ovan i figur l0:l. fås följande besparingsmöjligheter vid olika besparingskostnad:

Energibesparing TWh/år. brutto A

1.0 inkl. 35 tätningsvinster exkl. 30 tätningsvinster 25 -

20 -

15 -

10 - Figur 10.1 Energisparmöjligheter i bostadsbe- s_ slåndel vid olika bespa- .i ringskøsmad enligt den U i I i i I i I i I I › Besparingskostn husvisa metoden. 0 5 10 15 20 25 30 35 LO 1.5 50 öre/kWh

SOU 1980: 43 i byggnadsbeståndet 123 Besparingsmojligheter

Tabell 10.1 Bedömda energisparmöjligheter i bostäder (TWh/år, brutto) vid olika besparingskostnad

“ Beroende på antagande om tätningsvinster.

Priset för uppvärmningsenergi kan beräknas till ca 15 öre/kWh exkl. skatt (se ovan, kapitel 9). Enligt tabell 10.1 innebär detta att besparingar motsvarande ca 28-30 TWh/år brutto är lönsamma. Detta kan jämföras med energisparplanens alternativ III. som innebar en beräknad bruttoenergibesparing om ca 27 TWh/år. De totala investerings- och underhållskostnaderna vid olika besparingsnivåer anges i tabell 10.2. Till skillnad från prop. l977/78:76 med energisparplan för befintlig bebyggelse, där vissa kostnader för renoveringsåtgärder inkluderades, har här endast kostnaderna för energisparåtgärderna medtagits. Renoveringskostnader föranledda av energisparåtgärderna (exempelvis utbyte av fasadskikt) är inte inräknade.

Tabell 10.2 Beräknade kostnader och energibesparingar vid olika besparingsalternativ för bostäder, miljoner kr. inkl. moms Besparing lnvesterings- Underhålls- Besparingskoslnad

Avser kostnadsläget andra kvartalet 1980.

Som framgår av tabell l0:2 uppgår de totala investeringskostnaderna för energibesparande åtgärder till ca 33 miljarder kronor vid en besparingskostnad om l5 öre/kWh. Motsvarande årlig underhållskostnad beräknas till ca 240 miljoner kronor.

10.3 övriga lokaler

Energisparmöjligheteri

när det gäller omfattningen av Som tidigare nämnts är statistiken bristfällig omfattar den uppvärmda delen av de övriga lokalerna. Uppskattningsvis lokalbeståndet ca 400 miljoner kubikmeter byggnadsvolym. och energihushållningsdelegationen har låtit ge- Byggforskningsrådet nomföra en undersökning av lokalbeståndet5, som syftar dels till att karti lokalbeståndet, dels till att undersöka vilka lägga energiförbrukningen som finns. När det gäller bedömningen av de totala 5 besparingsmöjligheter Energiförbrukningi l0besparingsmöjligheterna. har i utredningen gjorts en indelning av åtgärder i kaler. Tyréns AB, Stockmed hänsyn till besparingskostnaden. holm l980. två kategorier

124 SOU 1980: 43 Besparingsmájligheter i byggnadsbeståndet

Energibesparing TWh/år, brutto A

15-

10*

5-1

Figur 10.2 Beräknad i öv-

eaergisparpotentitd Besparings_ ä

nga lokaler vid olika be- kostnad 0 l l I I › sparingskoxtnad ( TWh/ öre/kWh å 0 5 10 15 20 år, brutto).

Den första kategorin av åtgärder innefattar i huvudsak installationstekniska åtgärder och enklare byggnadstekniska åtgärder. framför allt tätningsåtgärder, tilläggsisolering av vindsbjälklag samt fönsterbyten i vissa fall. Enligt utredningen skulle, med denna typ av åtgärder, ca 12,6 TWh netto kunna inbesparas till en investeringskostnad av ca 4 miljarder kr., motsvarande en besparingskostnad av ca 2 öre/kWh. Den andra kategorin åtgärder omfattar i huvudsak tilläggsisolering av väggar, fönsterbyten samt värmeåtervinning. Enligt utredningen skulle sådana åtgärder kunna inbespara ca 1,6 TWh netto, till en investeringskostnad om ca 7 miljarder kr. Motsvarande genomsnittlig besparingskostnad beräknas till ca 22 öre/kWh. Den bedömda sparpotentialen i lokalerna sammanfattas i figur 10.2. Vid omräkningen från netto- till bruttoenergi har antagits verkningsgraden 80 %. Av ñguren framgår att vid en besparingskostnad om l0 öre/kWh är besparingar motsvarande ca l5 TWh brutto lönsamma. Vid besparingskostnaden 20 öre/kWh är motsvarande besparing ca l6 TWh/år brutto. lnvesteringskostnaderna för olika besparingsnivåer redovisas i tabell 10.3.

Tabell 10.3 lnvesteringskostnader för olika besparingsnivåer i lokaler, milj.kr. exkl. moms” Besparings- Besparing Investering.

“ Avser kostnadsläget andra kvartalet 1980.

SOU 1980: 43 Besparingsmöjligheter i byggnadsbeståndet

är besparingar motsvarande ca 15 Vid dagens energipris (ca 15 öre/kWh) TWh brutto lönsamma. till en total investeringskostnad av 7.1 miljarder kronor exkl. moms. Detta kan jämföras med energisparplanens alternativ lll som innebar besparingar om 16 TWh brutto till en investeringskostnad om ca 8 miljarder kronor (exkl moms, 1977 års priser).

10.4 Energisparmöjligheteri näringslivets byggnader

som är tillämpliga i bostads- och lokalbeståndet är De energisparåtgärder till stor del även tillämpliga i näringslivets byggnader. l industrin finns dock stora möjligheter att spara energi även genom att påverka den industriella Detta redovisas bl. a. i utredningar från SIND som processen. bedrivit rådgivning och gett stöd till energibesparande åtgärder till näringslivet. av den industriella processen be-

Åtgärder genom direkt påverkan

handlas ej här. Delegationen vill dock understryka vikten av att en samordför att spara energi i industrin. Detta bör ning sker när det gäller åtgärder speciellt beaktas vid ombyggnadsarbeten etc., då det är av väsentlig betydelse att en samordning sker av åtgärder i industriprocessen och i byggnaden. lndustribyggnader bedöms ofta ha en kortare livslängd än andra byggnader. Härmed förstås då delvis att verksamheten i byggnaden ändras vilket kan kräva vissa ombyggnadsarbeten. Sådana arbeten bör speciellt uppmärksammas från energisparsynpunkt då de ofta ger möjligheter till en av byggnadens totala energistatus. Det är väsentligt att det i upprustning dessa sammanhang sker en integrering mellan åtgärder som rör energibesparing i den industriella processen samt bygg- och installationstekniska åtgärder. för befintlig bebyggelse redovil prop. 1977/7876 med energisparplan sades bedömningar av energisparpotentialen i industrins byggnader. Den beräknades till mellan 4 och 5 TWh/år brutto totala energisparpotentialen (alternativt ll resp. lll) till en investering om 2-3 miljarder kronor. exklusive moms. i 1977 års penningvärde (motsvarande 3-5 miljarder kronor i Mot bakgrund av dessa uppskattningar och den 1980 år penningvärde). allmänna osäkerhet som råder när det gäller energisparmöjligheterna i industrins byggnader, gör energihushållningsdelegationen bedömningen som angavs i energisparplanen beträffande industrins att den sparpotential byggnader fortfarande bör tjäna som riktmärke för energisparverksamheten inom detta område.

10.5 mellan energisparåtgärder och

Avvägning

energitillförsel

Som framgått ovan (kap. 9) är det av stor betydelse att insatserna på energisparsidan och energitillförselsidan samordnas, så att onödiga fördyr- När det gäller att fastställa energisparmålets storlek kan en ningar undviks. sådan samordning som nämnts innebära att sparambitionen bör ta sig delvis andra uttryck, speciellt i de fall då spillvärme- eller kraftvärmeut-

Besparingsmojligheter i byggnadsbeståndet

nyttjande aktualiseras. De åtgärder som i första hand berörs är omfattande byggnadstekniska åtgärder såsom fasadisolering och fönsterbyten. Varje bedömning av vilken besparing som kan uppnås genom samordning av insatserna är med nödvändighet ytterligt osäker.Som tidigare understrukits måste avvägningen mellan lämpliga insatser ske på lokal nivå. Den i kap. 9 refererade studien i Huddinge kommun pekar på, att i det fall en ekonomiskt optimal avvägning sker mellan åtgärder på tillförsel- och besparingssidan, skulle kostnadsbesparingar om 20-25 % kunna uppnås beroende på vilka förutsättningar som väljs. Resultaten kan dock inte utan vidare generaliseras, bl.a. eftersom studien avser en specifik kommun. Enligt delegationens uppfattning torde resursbesparingar kunna åstadkommas genom att vissa energisparåtgärder ersätts av åtgärder på tillförselsidan (främst spillvärmeutnyttjande). Det finns emellertid också möjlighet att ett ambitiöst genomförande av energisparplanen minskar behovet av exempelvis tjärrvärmeutnyttjande så att vissa investeringar i värmeverk och hetvattencentraleri onöddiggörs. Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att avgöra effekterna av en samordning mellan tillförsel och sparinsatser har energihushållningsdelegationen funnit det för gott att inte göra någon förändring av de ovan redovisade uppskattningarna som följd av förväntade samordningsvinster.

10.6 Bedömning av de totala

energisparmöjligheterna

Mot bakgrund av de ovan redovisade bedömningarna sammanfattas här delegationens uppskattning av de totala besparingsmöjligheterna i den befintliga bebyggelsen. Som tidigare framhållits är det enligt delegationens mening rimligt att energisparverksamheten i befintlig bebyggelse genomförs på så sätt att de åtgärder vidtas som är lönsamma vid dagens energipris, dvs. ca 15 öre/kWh. I tabell 10.4 sammanfattas de totala besparingsmöjligheterna enligt vad som redovisats i de tidigare avsnitten.

Tabell 10.4 Bedömning av de totala besparingsmöjligheterna (TWh/år brutto) vid besparingskostnaden 15 öre/kWh

Som framgår av tabellen bedöms 48 TWh brutto kunna sparas in till en total investering om 45 miljarder kronor. Den årliga underhållskostnaden uppskattas till 240 miljoner kronor för bostäderna och till ca 26 miljoner kr för näringslivets byggnader. Motsvarande siffra för lokalerna har inte kunnat uppskattas.

i byggnadsbeståndet l27 Bespczringsmöjligherer

De angivna besparingsmöjligheterna ansluter sig väl till energisparplanens alternativ lII som innebar en bruttoenergibesparing om 48 TWh till en investeringskostnad om 33 miljarder kronor i 1977 års penningvärde (mot-

svarande ea 50 miljarder kr. i l980 års penningvärdefl Med hänsyn till de

reala prisstegringar på olja som skett sedan energisparplanens tillkomst finner energihushållningsdelegationen. mot bakgrund av vad som ovan redovisats, det rimligt att ambitionsnivån för energisparande i befintlig bebyggelse höjs något.

Förslag I: Energihushållningsdelegationen föreslår att energi sparandet i den ° Observera dock att siffinriktas mot en nivå som motsvarar alternativ rorna inte är heltjämförbefintliga bebyggelsen bara. eftersom de beräklll i energisparplanen. Denna nivå bör tjäna som riktmärke för verkningar som låg till grund samheten. En förnyad omprövning bör ske omkring år 1985 i samband för energisparplanen inmed den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som avi- nefattade vissa renoveseras i regeringens proposition l979/80: 170. ringsåtgärder.

sou 1980:43 - I29

11 Inriktning och uppläggning av den fortsatta

energisparverksamheten

11.1 Allmänna utgångspunkter

Energisystemets egenskaper och utformning har stor betydelse för samhällsutvecklingen. En trygg och säker energiförsörjning är en förutsättning för att vi skall nå angelägna samhällsmål som ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans, social och ekonomisk utjämning och en god miljö. Vår energipolitik måste utformas i fullt medvetande om de stora problem som vi står inför inom energiområdet. Sverige har under de senaste årtiondena kunnat bygga en stor del av sin välfärdsutveckling på den viktiga tillgång på billig energi som oljan medfört. Vi befinner oss nu i en helt annan situation. Oljeutvinningen kommer inte att kunna ske i en takt som dels svarar mot en ökad förbrukning i industriländerna, dels tillgodoser de berättigade krav som ställs från utvecklingsländerna på ökad tillgång till olja. Trots de omfattande åtgärder som hittills vidtagits för att minska oljeanvändningen under l970-talet kommer oljeberoendet att kvarstå under lång tid. En bristande försörjningstrygghet inom energiområdet kommer därför att bestå. Den torde framför allt komma att göra sig gällande för lätta fraktioner som eldningsolja l och bensin. Den stora oljeimporten medför också betydande samhällsekonomiska problem.

Åtgärder för att minska oljeberoendet är i denna situation en huvudupp-

gift för energipolitiken. En effektiv energihushållning med ett målmedvetet sparande av energi är och kommer därför att vara ett prioriterat område. Riksdagens beslut med anledning av frågan om det framtida utnyttjandet av kärnkraft innebär att ytterligare krav ställs på energisystemets utformning. Den kommande avvecklingen av kärnkraften innebär att energihushållningen och introduktionen av nya energikällor måste intensifieras. Samtidigt kan de befintliga kärnkraftverken under en övergångsperiod i viss mån bidra till att minska vårt oljeberoende genom att oljeanvändning ersätts av elanvändning. Detta får dock inte ske på ett sådant sätt så att vi blir låsta till ökat elutnyttjande i framtiden eller försvårar introduktionen av andra energikällor. Sedan oljekrisen 1973-74 har ett stort antal åtgärder vidtagits för att minska användningen av energi och för att stimulera till en övergång till mer energieffektiv teknik inom de olika samhällssektorerna. Det finns all anledning att sträva efter en effektivare energianvändning inom alla sam-

130 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energispczrtterkscztrzheten SOU |980: 43

hällssektorer. Av särskild betydelse för att minska energianvändningen är de mycket stora energibesparingar som bedöms kunna ske i landets byggnadsbestånd. Stora resurser måste även fortsättningsvis satsas på energihushållning i byggnader för att vi skall uppnå angelägna samhällsmål. Först på längre sikt kan en avgörande förändring ske av den svenska försörjningssituationen genom förstärkt energihushållning och ökat utnyttjande av mer uthålliga, förnybara och inhemska energislag med liten miljöpåverkan. Det är emellertid av stor betydelse att arbetet påbörjas omedelbart. Det gäller framför allt att dels anpassa planeringsverksamheten, dels att anpassa de enskilda tillförsel- och användarsystemen till dessa nya förutsättningar. En förbättrad energihushållning kan nås dels genom sparåtgärder i traditionell mening, dels genom en förändrad samhällsplanering och ett förändrat samhällsbyggande. Energianvändning, bostadspolitik och samhällsplanering är på ett svåröverblickbart och komplicerat sätt starkt beroende av varandra. En utspridd bebyggelse och en utspridd ortsstruktur är i allmänhet mer energikrävande än tätortsbebyggelse, bl.a. på grund av de stora transportbehov som följer därav. Samtidigt kan glesare bebyggelseformer i många fall erbjuda gynnsammare förutsättningar än tätorter vad gäller införandet av nya energikällor, exempelvis skogsavfall och torv. Många tätorter kan idag göras mer energieffektiva genom förtätning av byggnadsbeståndet. En effektiv hushållning med energi kräver en långtgående samordning mellan energipolitik, bostadspolitik, trafikpolitik m.m. Den befintliga bebyggelsemiljön är en viktig resurs som det är nödvändigt att värna om. Det finns stora ekonomiska värden i den befintliga bebyggelsen. Vidare utgör bebyggelsemiljön en angelägen resurs för vårt kulturella och sociala liv. Det är därför av stor vikt att vi underhåller och förbättrar den befintliga bebyggelsen och noga planerar för den tillkommande bebyggelsen. Detta förutsätter en långsiktighet i åtgärderna eftersom samhällsbyggandet tar tid och förändringarna går långsamt. Större vikt måste läggas vid att de begränsade resurser som står till förfogande används på ett rationellt sätt. Det innebär att avvägningar måste göras mellan olika sektorers behov. Detta ställer i sin tur krav på samordning och planering. Sveriges energiförsörjning fram till 1990 bör ses i ett långsiktigt perspektiv. De energiproduktionsanläggningar som uppförs och installeras under 1980-talet kommer i många fall att användas något decennium in på nästa århundrade och i praktiken begränsa våra möjligheter att snabbt ändra mönstret för vår energiförsörjning. Det gäller att ta fram nya energikällor som ger oss möjlighet att bygga det samhälle vi vill ha och som minskar vårt beroende av utlandet. För att dessa inhemska, förnybara energikällor skall kunna påverka vår energiförsörjning i någon betydande utsträckning vid sekelskiftet krävs insatser idag. Det rör sig om omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, stora investeringar och storskalig försöksverksamhet som behöver utvärderas etc. Det är först när distributions- och användarsidan är utformad på ett sådant sätt att den på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt kan anpassas till olika produktionsalternativ som handlingsfrihet uppnås i valet av energikälla.

SOU l980: 43 lnriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten

En begränsning i arbetet med att utarbeta ett samordnat energihushållningsprogram för bebyggelsesektom är den ofullständiga kunskap som föreligger om samhällets framtida utveckling och energiförsörjningssystemets roll i denna. Osäkerheten berör såväl tillförsel- och användarsidan som de effekter i olika tidsperspektiv som olika styrmedel har. Osäkerheten är vidare stor vad beträffar effekter av åtgärder utanför det energipolitiska området. Effekterna på energitillförsel och energianvändning av t.ex. framtida bostads-, transport- och miljöpolitiska åtgärder är svåra att bedöma idag. Kravet på en viss handlingsfrihet, och den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med den osäkerhet som är förknippad med ett samordnat energihushållningsprogram gör att energihushållningsdelegationen förordar att kvantitativa mål för energitillförsel och energianvändning i bebyggelsen ses som riktmärken för verksamheten. Det är emellertid viktigt för planeringen inom denna sektor och andra berörda sektorer att ett ambitiöst program finns för verksamheten. Med ovan angivna utgångspunkter uppstår emellertid osäkerheten att till år 1988 uppnå den höga ambitionsnivå som riksdagen har angett som riktpunkt för planeringen. Varje åtagande av den storleksordning av framtida resursinsatser som det här är fråga om måste förenas med en flexibilitet om i vilken takt som det är önskvärt att infria åtagandet. Avvägningar bör fortlöpande ske mellan insatser för tillförsel och sparande av energi. I enlighet härmed är en grundsats för beräkningarna av sparmöjligheterna i bebyggelsen att kostnaderna för att spara energi inte skall vara större än kostnaderna för att producera och distribuera energi. Detta innebär bl.a. att vid planeringen av energisparandet i byggnadsbeståndet hänsyn måste tas till befintliga och planerade värmeförsörjningssystem. Detta gäller speciellt när för vissa regioner dessa system bygger på möjligheterna att utnyttja kraftvärme och spillvärme. Vägledande för energihushållningsdelegationen har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens uttalande vad beträffar energisparverksamheten i befintlig bebyggelse snarare än ett önskemål att söka uppnå ett kvantitativt mål vid en viss tidpunkt. En löpande utvärdering och anpassning av styrmedel till tillförsel- och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och nya förutsättningar bör eftersträvas. Detta innebär naturligtvis inte ett kortsiktigt betraktelsesätt. En sådan planerad flexibilitet gör det möjligt att långsiktigt minska oljeberoendet och är en förutsättning för att den samordning av beslut inom olika samhällssektorer som både är nödvändig och önskvärd skall komma till stånd. I det följande kommer de hänsyn som behöver tas vid genomförandet av energisparverksamheten att redovisas. Dessa hänsyn kan medföra att vissa av de energisparande åtgärderna i befintlig bebyggelse kommer att utföras snabbare än tidigare planerat. Detta torde framför allt beröra de enklare åtgärderna såsom förbättring av oljeeldade pannors verkningsgrad, injusteringsarbeten och förbättrat underhåll och drift. Andra åtgärder, som kräver omfattande byggnadsarbeten och samordning med bebyggelseplaneringen, kan i stället behöva förskjutas något i tiden. Dessa förändringar i tiden innebär inte att ambitionsnivån för energisparverksamheten sänks. Tvärtom är avsikten att genom förbätt-

132 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energispcirverksamheten

rad planering kunna utnyttja de energisparande åtgärderna på ett mer effektivt sätt så att största möjliga besparing uppnås. Delegationen skisserar i det följande hur genomförandet av energisparplanen skulle kunna uppdelas på tre olika program med samordning mellan de olika programmen. Dessa är energisparprogram. ombyggnadsprogram samt program för användning av alternativa lokala energikällor i byggnader. Delegationen vill med detta framhålla vikten av att energisparplanen övergår i ett genomförandestadium där övergripande samhällsplaneringsfrågor ges ett vidgat utrymme.

11.2 Energisparprogram och ombyggnadsprogram

Våra byggnader är värda omsorg, underhålLförbättring och bevarande. De måste också få utvecklas och förändras för att tillgodose de boendes sociala behov och krav på en god boendemiljö. Genom förbättring och komplettering av befintliga bebyggelsemiljöer kan man göra dessa mer fullvärdiga för invånarna. Vi måste t.ex. kunna komplettera stadsdelar med nya bostadshus för att åstadkomma ett varierat lägenhetsutbud och erbjuda olika boende- och förvaltningsformer. Dagens stadsplanering karaktäriseras bl.a. av att tillgången på obebyggd mark är begränsad. Detta ställer speciella krav på samhällsplaneringen. Framför allt måste en samordning av olika sektorers behov ske så att energisystemets utformning står i samklang med exempelvis de krav som ställs på barnomsorg, skolans utformning och andra angelägna krav. Detta kan ske genom att energisparplaneringen integreras med den övriga kommunala planeringen. En förtätad bebyggelse förändrar självklart också energistrukturen. Fjärrvärmesystem blir mer lönsamma medan individuell eldning med bl.a. fasta bränslen kan medföra stora problem ur miljösyn- _punkt_ Vi har också i den befintliga bebyggelsen ett stort behov av renovering och förnyelse. I t.ex. hus byggda under 1940-talet är lägenhetssammansättningen sådan att den inte överensstämmer med de önskemål och krav som vi har idag. I hus så sent byggda som under 1960-talet börjar nu brister i utförande att märkas. Dessa brister återspeglar sig ofta i hög energianvändning. Så är emellertid inte alltid fallet. Hög energianvändning är alltså bara en av bedömningsgrunderna för när ombyggnads-, renoverings- och förnyelseåtgärder skall sättas in. Samtidigt är det självklart att energisparande åtgärder inte kan vidtas oberoende av andra åtgärder i våra byggnader. Både energisparprogrammet och det ombyggnadsprogram som diskuteras består av olika slag av åtgärder, av mer eller mindre omfattande natur. Det är uppenbart att en ombyggnad av t.ex. ett flerbostadshus som är så pass genomgripande att evakuering av de boende måste ske bör ske på ett sådant sätt att man når både bättre bostadsstandard och effektivare energihushållning. Det är lika uppenbart att de flesta mindre investeringskrävande åtgärderna kan genomföras oberoende av varandra. I det följande diskuteras något förutsättningarna för att utforma den framtida programverksamheten på energisparsidan.

lnriktning och zzpp/äggning av den fortsatta energisparverksamheten 133

En möjlighet är att utgå från ett energisparprogram som endast består av enkla åtgärder såsom förbättrad drift och underhåll samt enkla förbättringsåtgärder som ej kräver byggnadsarbeten. I ett sådant program utesluts t.ex. samtliga isoleringsåtgärder utom vissa enkla vindsisoleringar. Spareffekten av ett sådant program blir givetvis lägre än av den f.n. gällande energisparplanen. Totalt sett behöver det emellertid inte innebära en minskning av energisparambitionen eftersom de andra åtgärderna kan genomföras inom ett annat program. En nackdel med att dela upp genomförandet av de energisparande åtgärderna i enskilda byggnader är att totalkostnaden för energisparåtgärderna i många fall ökar. Enligt delegationens uppfattning uppvägs detta emellertid mer än väl av de vinster som kan nås genom samordning med andra verksamheter. Rätt kombination av åtgärder vidtagna vid ett och samma tillfälle i en byggnad medför ett antal fördelar. För det första uppnås tekniska fördelar. Vissa åtgärder (t.ex. tilläggsisolering och injustering av värmesystem) måste kombineras för att en optimal besparing ska uppnås. Vidare uppnås ekonomiska fördelar. Kostnaderna för de samlade åtgärderna blir lägre genom att alla åtgärder vidtas i ett sammanhang. När man går in i en byggnad skall samtliga aktuella energisparåtgärder vidtagas. Speciellt när det gäller större grupper av liknande lägenheter/hus finns det stora vinster, bl.a. beroende på dels att ställkostnader och kostnader för arbetsledning är gemensamma, dels att material och arbetskraft utnyttjas rationellare. Rätt kombination av energisparåtgärder medför för det tredje även administrativa fördelar. Endast en besiktning behövs, vilket skulle innebära en snabbare myndighetsbehandling samt lättnader både ifråga om de “störningar” som de boende utsätts för och myndigheternas kontroll av arbetsutförande m.m. Den största fördelen med att ta bort vissa av de investeringskrävande energisparåtgärderna från energisparprogrammet är att dessa i stället på ett riktigt sätt kan samordnas med andra insatser för förbättring av boendemiljön och andra sociala krav. Ett behov av tilläggsisolering av en yttervägg behöver emellertid inte alltid innebära ett samtidigt behov av ombyggnad och förnyelse. I många fall kan och bör isoleringsåtgärder endast kopplas till ett fasadrenoveringsbehov. En annan möjlighet är att helt frikoppla de energisparande åtgärderna från stadsförnyelse- och ombyggnadsfrågorna. De förluster som då skulle uppstå från såväl ekonomisk synpunkt som från samhällsplaneringssynpunkt är enligt delegationen uppenbara. Det är därför nödvändigt att finna den fördelning mellan olika program som ger den bästa effekten med hänsyn till olika önskemål. Det är naturligtvis förenat med betydande svårigheter att avgöra för vilka åtgärdstyper en samordning av de två programmen bör ske. En sådan fördelning bör dock enligt delegationens bedömning innebära att till energisparprogrammet hänförs såväl enkla åtgärder som sådana byggnadstekniska energisparåtgärder som utförs i byggnader där inga vinster av samordning med annan ombyggnadsverksamhet väntas föreligga under den närmaste 20årsperioden. Beträffande byggnader som avses bli föremål för sådan ombyggnad där samordningsvinster bedöms föreligga skall givetvis de energi-

134 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheterz SOU 1980: 43

sparande åtgärderna utföras i samband med denna. Den ordning som diskuterats innebär att energisparplanen för befintlig bebyggelse i denna del genomförs i två program. Det ena - energisparprogrammet - omfattar åtgärder som utförs endast för att spara energi. l möjligaste mån skall detta ske i samband med att den aktuella installationsutrustningen eller byggnadsdelen är aktuell för utbyte eller renovering. Det andra - ombyggnadsprogrammet - omfattar åtgärder som utförs som en följd av eller i samband med att en ombyggnad och förnyelse av ett enstaka hus eller en hel stadsdel genomförs. Den energisparpotential som är aktuell för ombyggnadsprogramet beror naturligtvis på vilken ambitionsnivå som ombyggnadsverksamheten får. Den totala sparpotentialen i alla bostäder (småhus och flerbostadshus) som kommer att bli föremål för en standardhöjande modernisering från i huvudsak hygienisk synpunkt utgör endast omkring 3 TWh netto av den totala sparpotentialen för bostäder (22 TWh netto enligt kap.l0). Härav svarar flerbostadshusen för ca l TWh medan småhusen svarar för ca 2 TWh. Detta skall jämföras med att de omfattande energisparåtgärderna i samtliga bostäder beräknas ge en besparing på ungefär 6 TWh netto. Besparingsmöjligheterna för de industribyggnader och lokaler som dels berörs av mer omfattande energisparåtgärder, dels beräknas ingå i ett kommande saneringsprogram torde vara av storleksordningen 0,5 TWh netto.” _ _ Om för de aktuella byggnaderna de enkla åtgärderna genomförs enligt sparplanen före 1988 samtidigt som vissa av de mer omfattande åtgärderna samordnas med ett 20-årigt saneringsprogram, är det endast en begränsad del av det totala sparandet som man går miste om till år 1988. Eftersom det är förenat med kostnadsfördelar att samordna moderniserande ombyggnadsåtgärder med mer omfattande energisparåtgärder. finns det skäl att identifiera de byggnader som skall saneras och utesluta dem ur energisparprogrammet. Utredningar pekar på att det finns betydande vinster av en samordning mellan omfattande energisparåtgärder, renovering av fasader och fönster även i de hus som ej skall saneras. Det rör sig i dessa fall inte om ombyggnad utan är snarast fråga om löpande underhåll av fastigheter som inte behöver samordnas med ett ombyggnadsprogram. I många fall kan det sålunda vara motiverat att tidigarelägga fasadrenoveringar för att samordningsvinster med energisparandet skall kunna tillvaratas. Detta betyder alltså att man generellt inte bör avstå från mer omfattande energisparåtgärder i energisparprogrammet. För att utnyttja sparpotentialen fullt ut i olika hus bör både enklare och mer omfattande åtgärder kombineras. Det är givetvis angeläget att denna samverkan mellan olika åtgärder beaktas och att genomförandet av sparplanen görs på sådant sätt att man i de enskilda obejkten väljer den lämpligaste åtgärdskombinationen. Detta behöver dock ej innebära att man ej tillgodogör sig de betydande vinster som en samordning av standardhöjande moderniseringar och mer omfattande energisparåtgärder kan medföra.

SOU I980: 43 Inriktning och Lippläggning av den fortsatta energisparverksamheten l35

11.3 Energihushållning och alternativa energikällor

Frågan om energihushållning inrymmer inte bara den lämpliga omfattningen av sparåtgärder utan också avvägningen mellan olika sparåtgärder och mellan sparåtgärder och åtgärder för att tillföra energi. Beträffande energitillförsel finns det en uttalad strävan att i ökad utsträckning utnyttja förnybara energikällor i landets energiförsörjning. Det finns emellertid skäl för att varna för en överdriven optimism att under den närmaste tioårsperioden erhålla väsentliga energitillskott från de nya energikällorna. Redan idag bör emellertid planeringen av energisystemet inriktas på att de nya energikällorna ska kunna lämna väsentliga bidrag. För bebyggelsens del innebär detta att byggnader, distributionsnät och bebyggelseområden utformas på ett sätt som möjliggör en smidig introduktion av nya energikällor. De ñya bränslen som kan bli aktuella som ersättning för olja vid uppvärmning av lokaler är kol, torv, gas, lövved och avfall. Förutom bränslen kan solvärmesystem och värmepumpsystem utnyttjas för att ersätta olja vid uppvärmning. Under en övergångsperiod kan också vattenburen el komma att ersätta olja, dock under förutsättning att detta inte innebär läsningar till ökat elutnyttjande i framtiden. Utredningen om omställbara eldningsanläggningar har i sitt betänkande

Övergång till fasta bränslen” (SOU 1980:9) uppskattat möjligheterna till

ökad fastbränsleeldning. Utredningen uppskattar att det totala antalet medelstora eller stora pannor för lokaluppvärmning som tillkommer under 1980-talet på grund av expansion eller ersättning av uttjänt utrustning motsvarar ett bränslebehov av 25-30 TWh per år. Det gäller pannor med en effekt över 10 MW. Dessa pannor svarar för den helt dominerande delen av bränsleanvändningen i hetvattencentraler och kraftvärmeverk och eldas för närvarande med tjock eldningsolja. Det är också för sådana pannor som fastbränsleeldning har de bästa ekonomiska förutsättningarna. För mindre anläggningar försämrar de höga investerings- och personalkostnaderna i regel ekonomin väsentligt. En del av produktionen i kraftvärmeverk avser elenergi varför den övre gränsen för användning av fasta bränslen för uppvärmning 1990 ligger lägre - i intervallet 20-25 TWh per år. I den uppskattningen inkluderas även en ökad användning av ved i mindre pannor inom främst jordbruket. När det gäller frågan om vilka fasta bränslen, kol, ved eller torv, som kan utnyttjas kan man generellt säga att kol har de bästa ekonomiska förutsättningarna i stora anläggningar och ved i mindre. Torv intar en mellanställning. Om man utgår från att ved och torv när det gäller lokaluppvärmning i huvudsak kommer att användas i hetvattencentraler blir den övre gränsen 1990 för användningen av dessa bränslen uppskattningsvis 15-20 TWh per år. Den fysiska tillgången och de tekniska möjligheterna att utvinna torv och ved är större. Om skogsindustrins vedanvändning kommer att ligga på nuvarande nivå åsterstår för energianvändning dels skogsrester, dvs. överskottsvirke som nu lämnas kvar vid röjning och avverkning, dels lövträdsved. Delegationen för energiforskning (DFE) har i sin rapport Förnybara energikällor” (DFE-rapport 21 och 22) uppskattat utvinningen av skogsrester ttll 10-30 TWh per år 1990. Den outnyttjade lövveden motsva-

[36 Inriktning och Iipp/äggning av denfortsczttrz energisparverksutnheten SOU |980:43

rar ytterligare ca l0 TWh per år. Den senare är genomsnittligt avsevärt billigare att ta till vara än skogsrester. Den fysiska tillgången på torv är stor. Utvinningen till 1990 begränsas av att det dels tar tid att iordningställa torvmossar för brytning, dels att få i gång brytning. För närvarande finns ingen reguljär utvinning av bränntorv i Sverige. De ekonomiska förutsättningarna för torvutvinning är därför ännu förhållandevis osäkra. DFE har i sin rapport uppskattat torvutvinningen till 5- l0 TWh år l990. Den tillgängliga mängden inhemska bränslen skulle alltså kunna vara 25-50 TWh per år l990. Detta är en mycket grov uppskattning. Utvecklingen av produktionen och användningen beror i helt avgörande grad på hur kostnaderna för dessa bränslen utvecklas i förhållande till kostnaderna för användning av kol och tjock eldningsolja. När det gäller solvärme är både de tekniska och ekonomiska osäkerheterna större än för ved och torv. För svensk del är utvecklingsinsatserna inriktade på soluppvärmning av tappvarmvatten och soluppvärmning dels med säsongslagring i större sammanhängande bebyggelse, dels som komplement till bränsleeldade hetvattencentraler. Av dessa system har enligt nuvarande bedömningar soluppvärmning av tappvarmvatten de bästa ekonomiska förutsättningarna. För de andra två typerna är ekonomin ännu mycket osäker. De är vidare att betrakta som olika former av hetvattencentraler och är alltså när det gäller oljeersättning alternativ till fastbränsleeldade hetvattencentraler eller komplement i en sådan anläggning. Det innebär att potentialen för installation av solvärmesystem av dessa typer och utnyttjande av ved och torv i stor utsträcking inkräktar på varandra. Solvärmesystem för lokaluppvärmning (dvs. exklusive tappvarmvattenvärmning) befinner sig i ett så tidigt utvecklingsskede att de knappast kommer att kunna installeras i större grad förrän tidigast under 1990-talet. För l980-talet finns förutsättningar för utnyttjande av solenergi i första hand för tappvarmvattenvärmning. DFE har uppskattat ett bidrag från solvärme på högst 3 TWh per år till l990. När det gäller utnyttjandet av värmepumpar för lokaluppvärmning är denna metod närmast att betrakta som en form av elvärme som till priset av högre investeringskostnader ger möjligheter till en större energieffektivitet jämfört med konventionell elvärme. På grundval av hittillsvarande erfarenheter kan man räkna med att installation av värmepumpar kommer att öka under l980-talet. Det kan bli fråga om en omfattning motsvarande ett uppvärmningsbehov av några TWh till l990. Den utveckling som kan förutses under l980-talet är mot denna bakgrund i grova drag följande. Om koleldning kan utformas så att rimliga miljökrav tillgodoses utan stora extra kostnader som försämrar ekonomin kommer kraftvärmeverk och större hetvattencentraler att övergå till kol i den utsträckning som åtminstone motsvarar nybyggnads- och ombyggnadstakten. Ved, i första hand lövträdsved. kommer att i ökad omfattning utnyttjas i mindre hetvattencentraler och i mindre pannor ijordbruksfastigheter och villor i glesbygd. Under andra hälften av l980-talet kan lämpligt belägna hetvattencentraler för torveldning tillkomma. Dessutom kan tillkomma system för soluppvärmning av tappvarmvatten och värmepumpsystem motsvarande

Inriktning: och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten 137

någon procent av det totala uppvärmningsbehovet. Om kolanvändningen avsevärt fördyras genom stränga miljökrav minskar möjligheterna att härigenom kraftigt minska oljeberoendet. För huvuddelen av kraftvärmeverken och de större hetvattencentralerna kommer tjock eldningsolja sannolikt att vara det näst efter kol ekonomiskt fördelaktigaste bränslet under 1980-talet eftersom det i de flesta sådana anläggningar inte är troligt att ved och torv kan konkurrera med tjock eldningsolja. Det innebär att ersättningen av olja i uppvärmningssektorn skulle bromsas. Detta gäller för det korta tidsperspektivet fram till 1990. På längre sikt kan större förändringar ske. Samtidigt ökar emellertid osäkerheterna. Genom en fortsatt utbyggnad av fjärrvärme och genom ombyggnad av uttjänta anläggningar skapas förutsättningar för en fortsatt ersättning av olja med fasta bränslen. Även i det längre tidsperspektivet erbjuder ko! volymmässigt de största möjligheterna. När den billigaste överskørtsveden - dvs. i första hand lövträdsveden och vissa skogsrester - är utnyttjad blir de återstående skogsresterna allt dyrare att tillvarata. Med en ny organisation och nya metoder i skogshanteringen där avverkningen och hanteringen av såväl sågtimmer, massaved och energived kan integreras finns dock på sikt möjlighet att minska kostnaderna föl uttag av det som för närvarande är skogsrester. Här är

emellertid osäkerheterna ännu stora.

För torv finns inga sådana begränsningar på sikt. Här är det kostnaderna för utvinning och miljöhänsyn som sätter gränserna. Som nämnts är det ännu osäkert vilka tekniska system för .so/uppvärmning som är lämpligast vilket gör det mycket svårt att uttala sig om utvecklingen på lång sikt. Den hittillsvarande försöksverksamheten tyder på att soluppvärmning av lokaler blir förhållandevis dyrt. Det innebär bl.a. att det ger mera utbyte i form av energibesparing att isolera. täta och genomföra andra byggnadstekniska åtgärder framför att installera solvärmesystem. Sannolikt kommer det att dröja ett eller ett par decennier innan de energisparande möjligheterna är så uttömda att kostnaderna kommer i samma klass som för solvärme. Då har man också kommit ned i en sådan nivå på energibehovet i bostäder att förutsättningarna för olika uppvärmningssystem är andra än dem som gäller idag. Mot den bakgrunden är det knappast meningsfullt att nu bedöma utvecklingen när det gäller solvärme. En inriktning bör emellertid vara att vi redan nu planerar för värmepumpar, solvärme och eventuella andra nya energikällor så att den övergång som kommer att bli aktuell när kärnkraften avvecklas kan ske smidigt. För att detta skall kunna ske smidigt måste resurser satsas på planering för det framtida energisystemet. Det krävs också att resurser satsas för planering av genomförandet av energisparåtgärdema så att dessa inte hindrar eller försvårar införandet av nya energikällor. Det är enligt delegationen rimligt att användningen av alternativa energikällor i bebyggelsen som ju innebär möjligheter att bränslen - innefattas spara importerade i energisparplanen. Detta bör genomföras i ett tredje program - användning av alternativa energikällori byggnader. ,

138 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energispcirverksarnheten SOU I980: 43

l 1.4 Delprogrammens omfattning

Mot bakgrund av den ovan förda diskussionen vill delegationen nu söka visa hur energisparplanens genomförande uppdelat på de tre programmen kan gestaltas. En av utgångspunkterna för den fortsatta redovisningen är att man enligt delegationen inte bör stanna vid att betrakta en kortare tidsperiod som t.ex. fram till 1985 eller 1988. Sådana tidpserioder kan vara till stor nytta vid målformuleringar, men i det större perspektiv som delegationen vill se energisparverksamheten krävs en utblick fram mot år 2000. Givetvis blir antagandena mer osäkraju längre in i framtiden man sträcker sig. men den stora fördelen är att en överblick över verksamhetens inriktning lättare kan ges. En annan viktig utgångspunkt för den fortsatta redovisningen är att delegationen anser att energisparandet bör som en riktpunkt inriktas mot en nivå som motsvaras av alternativ Ill i energisparplanen. Samtidigt bör observeras att efter t.ex. den ursprungliga tioårsperioden i energisparplanen kommer sannolikt inte energisparverksamheten att helt avstanna. l det ena av de framtidsantaganden som kommer att visas i det följande har därför ett energisparande motsvarande alternativ IV omkring år 2000 visats. Delegationen anser emellertid som ovan redovisats att det inte nu finns anledning att inrikta sparandet mot en högre ambitionsnivå än motsvarande alternativ Ill. Delegationen utgår vidare från att den uppdelning av energisparplanen på tre olika delprogram som görs för att effektivisera energisparandet innebär en intensifierad verksamhet inom delprogrammen I och 3, dvs.

TWh/år, netto

Figur Il.l Samband mellan tid och förväntad besparing enligt sparplanen. alternativ lll. A = linjärt samband. B = av energihushållningsdelegatiønens anta-

l get samband (referens-

1988 kurva).

SOU 1980: 43 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten l39

energisparprogrammet och programmet för alternativa lokala energikällor. Å andra sidan genomförs enerisparåtgärderna i delprogram 2, dvs ombyggnadsprogrammet, i en långsammare takt så att en fördjupad planering och samordning med andra samhällsmål kan komma till stånd. De följande framtidsantagandena har som grundalternativ ett genomförande av energisparplanen på tio år med uppnående av sparambition alternativ lIl. Sambandet mellan tid och förväntad besparing skulle för detta alternativ kunna redovisas som en rak linje, se linje A ifig lI.1. De tre första åren av energisparplanen har emellertid inneburit en uppbyggnadsperiod med stegvis ökade insatser. Följaktligen blir besparingarna lägre under de första åren än vad den raka linjen visar. På samma sätt anser delegationen att meningen inte kan vara att insatserna skall bibehållas på en hög nivå för att efter det tionde året helt abrupt avslutas. Det är därför rim.._,t att anta en avtrappning av insatserna under periodens sista år. Det sålunda förda resonemanget leder fram till att den referenskurva som delegationen använder för att beskriva energisparplanen i det fortsatta får formen av ett S. I figur 11.1 åskådliggörs denna kurva med linje B.

F ramtidsantagande I Uppdelningen på olika program berör i första hand bostäder. Inom dessa förväntas också den största besparingspotentialen finnas, nämligen ca Figur 11.2 Samband mel- 60%. l det följande visas därför tänkbara utvecklingar för energisparandet lan tid och förväntad beendast inom bostadssektorn. sparing enligt framtidsantagande l . a-d mot- Beträffande tidsplaneringen för de olika programmen antas i de följande svarar olika antaganden räkneexemplen att program l. genomförs under en femårsperiod. Program om omfattningen av ett 2. genomförs under en 20-årsperiod medan det för program 3. inte går att ømbyggnadsprogram,

TWh/år, netto

Referenskurva 20-

I o - b . d c : 1 10-

0 I I I I I I I I I l | 1 I | I I I 1 I 1978 1988 1998

140 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten SOU l980: 43

låsa en tidsperiod för genomförande. Beträffande detta senare program vill delegationen också framhålla den betydande osäkerhet som råder beträffande besparingsmöjligheterna. Vad gäller program 2. har delegationen i de uppgjorda framtidsantagandena räknat med fyra olika omfattningar. Dessa motsvaras av fyra olika förväntade besparingspotentialer. nämligen ca 2. 3. 5 och l0 TWh nettoenergi. I detta sammanhang kan konstateras att om en uppdelning av de besparingsåtärder som ingår i sparplanens alternativ lll görs med utgångspunkt från att alla åtgärder som medför byggnadsarbeten förs till program 2. fås 9.5 TWh netto på ombyggnadssidan. l det följande refereras till dessa alternativa omfattningar av ombyggnadsprogrammet som nivå a. b. c och d. De framtidsantaganden som blir aktuella med dessa förutsättningar framgår av figur 11.2.

F ramtidsantagande 2

Som nämnts ovan har också delegationen också gjort ett framtidsanta- Figur 11.3 Samband mel- gande där sparambitionen sätts till en nivå motsvarande alternativ lV. Som lan tid och förväntad be- referensutveckling har i detta fall valts följande. Energisparplanen antas sparing enligt framtids- först under en tioårsperiod genomföras upp till en sparambition motsvaantagande 2. a-d motrande alternativ Ill och därefter antas ett genomförande som höjer sparamsvarar olika antaganden bitionen till en nivå motsvarande alternativ IV. Detta av figur om omfattningen av en framgår ombyggnadsprogram. I I .3. TWh/år, netto

20_

. R f r k r _ C

I d

10_

0 I I I I I I | U I T T | I I T I I I I I 1978 1988 1998

Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten 141

För de olika delprogrammen gäller antaganden som i det föregå-

samma

ende framtidsantagandet.

Kostnader I tabell 11.1 anges de beräknade kostnaderna för energisparplanens alternativ lll. Tabell 11.1 Beräknade kostnader för energisparplanens alternativ lll Miljarder kr (I977 års priser)

Övriga kostnader består här av renovering i samband med tilläggsiso-

lering av fasader (5,6 mdr kr.) och utbyte av tvåglasfönster till treglasfönster i de fall utbyte annars inte skulle ha skett (0,7 mdr kr.). Genom uppdelningen på olika program blir kostnadsbilden något annorlunda. Beroende på ombyggnadsprogrammets omfattning varierar de övriga kostnaderna inom vida ramar. Beträffande program l och 2 kan investeringskostnaderna delas in i tre delar:

l) kostnader för energisparande 2) övriga kostnader som föranleds av energisparandet (främst vissa renoveringsåtgärder) 3) övriga kostnader, som föranleds av stadsförnyelse (icke energianknutna renoveringsåtgärder).

l tabell 11.2 sammanfattas de totala investeringskostnaderna för de fyra ovan beskrivna ambitionsnivåerna a) till d). l tabellen anges dels hur kostnaderna beräknas fördela sig på olika typer av kostnader enligt ovan, dels hur kostnaderna fördelas mellan program l (energisparprogrammet)

Tabell 11.2 Totala investeringskostnader för alternativa omfattningar av ombyggnadsprogrammet Kostnader (miljarder kr.. l977 års priser) (l) (2) (__3) Kostn. f. Ovriga kostn. Ovriga kostn. Summa energispar- f. energi- f. stadsföråtgärder sparande nyelse

Pgm l Pgm 2 Pgm l Pgm 2 Pgm l Pgm 2 Pgm l Pgm 2

l42 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksamheten

och program 2 (ombyggnadsprogrammet). Förutsättningarna för beräkningarna redovisas i bilaga 4. Alternativ a) innebär ingen skillnad gentemot energisparplanens antaganden. eftersom ca 2 TWh där antas sparas genom samordnade energispar- och ombyggnadsåtgärder. En viss förskjutning i tiden kan dock komma att ske, då vissa energisparåtgärder samordnas med det 20-åriga ombyggnadsprogrammet. I alternativ b) antas att ytterligare I TWh sparas genom tidigareläggning av fasadrenoveringsåtgärder i ca 300000 lägenheter i flerbostadshus. Detta innebär samtidigt att kostnader motsvarande ca 5 miljarder kronor förs över från energisparprogrammet till ombyggnadsprogrammet. l alternativ c) sparas ytterligare 2 TWh i samband med ombyggnadsverksamhet. Detta förutsätter en mer omfattande tidigareläggning av ombyggnadsverksamheten. Här antas en tidigareläggning av upprustning och ombyggnad i ytterligare ca 300000 lägenheter i flerbostadshus. Samtidigt ökar resursanspråken för ombyggnadsprogrammet till ca 23 miljarder kronor. Alternativ d) slutligen. innebär att hela kostnaden för tyngre byggnadstekniska åtgärder läggs över på stadsförnyelseprogrammet (l5.9 mdr). Tidigareläggning av upprustning och modernisering av ca 500000 lägenheter i flerbostadshus antas kosta ca 25 miljarder kr. Om investeringarna i exempel a-d räknas om till l980 års kostnadsnivå. fås de investeringsutgifter som anges i tabell 11.3.

Tabell 11.3 Investeringsutgifter i l980 års kostnadsnivå för energisparprogrammet och ombyggnadsprogrammet Miljarder kr (l980 års priser)

Slutsatser Det är obestridligt att vinster finns av att samordna energisparverksamheten med stadsförnyelseverksamheten. Det är också enligt delegationens mening av stor vikt att en hög ambitionsnivå beträffande energisparprogrammet upprätthålls. Detta innebär att i första hand de åtgärder som har ett naturligt samband med stadsförnyelseverksamheten bör överföras till ombyggnadsprogrammet. De åtgärder som i första hand kommer ifråga är fasadisolering och byte av fönster. Enligt delegationens beräkningar motsvarar de aktuella åtgärderna uteblivna energibesparingar om 2-3 TWh netto per år vid energisparprogrammets slut år 1988. Som ovan framhållits har ombyggnadsproblematiken endast bedömts ha avgörande inverkan på beräkningarna för bostäder. Beträffande industrilokaler kan dessa anses ha så pass kort brukstid att dessa inte blir aktuella för förnyelseåtgärder. På grund av teknisk utveckling och ändrade produk-

SOU I980:43 Inriktning och tzppläggning av den fortsatta energisparverksamheten 143

tionsförhållanden torde denna typ av byggnader rivas och nyuppföras lokaliserade till s.k. industriområden. De industribyggnader som förväntas bli föremål för ombyggnadsåtgärder beräknas få minimal inverkan på fördelningen mellan de olika programmen. Beträffande övriga lokaler torde viss överensstämmelse med flerbostadshusbeståndet kunna konstateras. Som visats ovan är sparpotentialen för lokaler beräknad till l5 TWh brutto per år vilket är avsevärt lägre än för bostäder. Utan att göra vidare beräkningar utgår delegationen i det följande från att även för denna byggnadskategori får eventuella fördelningar mellan de olika programmen endast marginell inverkan. I fråga om ombyggnadsprogrammets totala omfattning finner delegationen att detta inte faller inom dess område att avgöra. Som framgått ovan ser delegationen det emellertid som en nödvändighet att de samordningsvinster som påpekats tas tillvara. Delegationen föreslår därför att sådana energisparåtgärder där klara vinster kan påvisas vid samordning med andra typer av ombyggnad inom ramen för den pågående stadsförnyelse- processen exempelvis standardhöjande modernisering. lägenhetssamm.m. - överförs manslagning, ökad tillgänglighet till ombyggnadsprogrammet. De åtgärder som under planperioden kan komma att bli aktuella för en sådan samordning äri första hand vissa fasadisoleringar och fönsterbyten. Energisparandet inom detta program beräknas uppgå till ca 2-3 TWh netto motsvarande nivå a) i framtidsantagandena ovan. När det gäller det tredje programmet delar energihushållningsdelegationen den åsikt som framförs av oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp att ett program för solvärmeintroduktion inte bör läggas fast för en längre period än tre år. med tanke på de betydande osäkerheter som kvarstår beträffande solvärmens möjliga bidrag till energiförsörjningen. Under den närmaste treårsperioden bör dock ett program läggas fast. där en kraftfull satsning görs för att åstadkomma en snabb introduktion av solvärme. Även om de åtgärder som rekommenderas av oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp berör såväl ny som befintlig bebyggelse och således endast berör energihushållningsdelegationen delvis. tillstyrker delegationen i tillämpliga delar de aktuella förslagen.

11.5 Sammanfattning

Mot bakgrund av vad som ovan skisserats vill energihushållningsdelegationen föreslå följande:

Förslag 2* Delegationen föreslår att genomförandet av energisparplanen sker i tre samordnade program. nämligen l) energisparprogram. 2) ombyggnadsprogram samt 3) program för användning av alternativa energikällor i byggnader enligt vad som skisserats i det föregående. Delprogrammen bör kontinuerligt följas upp och styras i önskad I Försmg l har redovi_ riktning. En omprövning av hela energisparplanen bör ske omkring sats ovan i kapitel I0.

[44 Inriktning och uppläggning av den fortsatta energisparverksøimhelen

år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som regeringen föreslagit i prop. I979/80: |70.

Förslag 3 Delegationen föreslår att en kraftfull satsning görs för en snabb introduktion av nya energikällor i bebyggelsen. och understöder i detta sammanhang det av oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp föreslagna treårsprogrammet för solvärmeintroduktion.

SOU 1980: 43

12 Förslag till framtida

handlingsprogram

12.1 Allmänna utgångspunkter

Energihushållningsdelegationen har bedömt det som önskvärt att valet av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karaktäriseras av flexibilitet. Vägledande för styrmedelsdiskussionerna har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens ställningstagande vad beträffar det uppsatta sparmålet snarare än ett önskemål att uppnå det kvantitativa målet vid en speciell tidpunkt. En annan utgångspunkt har varit att styrmedelsvalet skall anpassas till de speciella krav som genomförandet av de i kapitel ll redovisade programverksamheterna ställer. En löpande utvärdering av och löpande anpassning mellan styrmedel och tillförsel- och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och nya förutsättningar bör eftersträvas. En begränsad omprövning av energisparprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår. Ett mera definitivt val av programuppläggning bör göras i samband med den totala omprövning av det samlade energihushållningsprogrammet som föreslås ske omkring år 1985. Strävan bör också vara att undvika abrupta förändringar i de regler och ekonomiska villkor som energianvändare och företag på tillförselsidan har att utgå ifrån. Som allmän bakgrund till styrmedelsdiskussionen vill delegationen inledningsvis framhålla följande:

- Vad beträffar lönsamheten av olika åtgärder visar de erfarenheter som hitintills vunnits att de antaganden och beräkningar som gjordes i energisparplanen 1978 i allt väsentligt står sig. Detta gäller även de större byggnadstekniska åtgärderna som i och för sig ger en låg årlig energibesparing per insatt krona men som har en mycket lång livslängd. Den långa livslängden tillsammans med de hittillsvarande kraftiga prishöjningarna på energi och förväntade prishöjningar gör att dessa åtgärder idag är lönsamma att vidta. Detta bekräftas av forskningsprojekt som bedrivits inom BFR:s ram och beräkningar som utförts av delegationen. - Vad beträffar åtgärdernas inriktning och omfattning för bostadshus har fram till årsskiftet 78/79 en för stor del av stödet gått till .dels småhus, dels investeringskrävande byggnadstekniska åtärder. Bostadsstyrelsen har nyligen redovisat resultat av utvärderingen av stödet för år 1979. Denna utvärdering tyder på att energisparverksamheten, bl.a. som en följd av de förändringar som vidtogs i stödsystemet den l juli 1979, har

|46 till SOU |980: 43

Förslag framtida handlingsprogram

fått en ändrad inriktning och omfattning, som står i bättre överenstämmelse med statsmakternas beslut. För övriga byggnadstyper är åtgärdernas inriktning och omfattning tillfredsställande. - De undersökningar som gjorts av de faktiskt erhållna besparingarna visar på en relativt stor spridning i spareffekterna för vidtagna åtgärder för bostadshus. De preliminära resultaten från undersökningarna visar en betydande skillnad mellan bästa och sämsta besparingsresultat för respektive åtgärd. Det framgår att de installationstekniska åtgärderna med undantag av motorshunt och termostatventiler i småhus har givit en större genomsnittlig besparing än vad som teoretiskt beräknats. Vidare har sparåtgârderna givit en större spareffekt än teoretiskt beräknats i flerbostadshusen, medan spareffekten blivit mindre än beräknat i småhusen. - Bilden av hur verksamheten i med energisparplaneringen organiserats kommunerna ger ett splittrat intryck. Detta återspeglar i och för sig statsmakternas hittillsvarande inställning att varje kommun skall ges möjlighet att finna den organisatoriska lösning som passar förutsättningarna bäst i varje kommun. Det är dock uppenbart att om verksamheten ska genomföras på annan grund än frivillighet i deltagandet eller om genomförandet av energisparplanen skall forceras måste en uppstadgning av kommunernas verksamhet ske. - En av tio kommuner har inte påbörjat arbete med att upprätta energisparprogram. I över hälften av kommunerna har genomförandet av energisparprogrammet påbörjats. Av gjorda undersökningar framgår att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad omfattning. Kommunerna planerar emellertid en avsevärd ökning av verksamheten med en planerad besiktning av mer än dubbelt så många hus under 1980 som hittills totalt. - och informationsinsatserna från bl.a. Energiprisökningarna energisparkommittén har gjort att medvetandet om nödvändigheten att hushålla med energi är väl utvecklat hos fastighetsägare och allmänhet i Sverige. De besparingsmöjligheter som ligger i en ändring av beteendet, t.ex. genom temperatursänkning och minskad fönstervädring, har tagits till vara väl. Vissa ytterligare besparingsmöjligheter finns naturligtvis, framför allt i ett krisläge. - Det ekonomiska stödet i form av lån och bidrag till energihushållningsåtgärder har hittills i fråga om stödvolymens utveckling utnyttjats enligt Stöd ska bara beviljas till lönsamma åtgärder. En starkare planerna. till sådana som ger stor årlig besparing per insatt stödkrona kan styrning behövas.

Energisparandet bygger idag på ett frivilligt deltagande från kommuner och enskilda. Enligt delegationens mening ligger det ett värde i detta. Det är emellertid enligt delegationen väsentligt att de styrmedel som används för att stimulera detta frivilliga deltagande utformas på ett sådant sätt att de åtgärder som är mest önskvärda från samhällets synpunkt kommer till stånd. De insatser som nu görs för en bättre energihushållning i befintliga byggnader är sannolikt inte tillräckliga för att den i kapitel 10 föreslagna

SOU 1980: 43 Förslag till framtida 147 handlingsprogram

energipolitiska målsättningen skall uppnås. l varje fall torde en ökad inriktning på åtgärder för att snabbt minska oljeförbrukningen behövas för att balansera en tilltagande knapphet på olja. En starkare styrning från samhällets sida torde behövas, och de styrmedel som används måste vara sådana att de med tämligen stor säkerhet kan förutses leda till snabba resultat. Med denna utgångspunkt vill delegationen i de följande avsnitten beskriva dels den institutionella ram inom vilken energisparandet skall bedrivas, dels de styrmedel som bör stå till förfogande för att få till stånd det önskvärda energisparandet. Härvid knyts intresset främst till den kommunala verksamheten och till genomförandet av energisparprogrammet. Vad beträffar ombyggnadsprogrammet vill delegationen inte föregripa den samlade bedömning av stadsförnyelseverksamheten som stadsförnyelsekommittén har i uppdrag att göra. l kapitel ll har delegationen angett storleksordningen och inriktningen på energisparåtgärder som kan komma i fråga för ett sådant samordnat program.

12.2 Organisation av energisparverksamheten

Delegationen har ansett det värdefullt att mycket kortfattat beskriva den institutionella ram inom vilken den fortsatta energisparverksamheten bör bedrivas. I detta sammanhang vill delegationen särskilt framhålla det stora ansvar som läggs på kommunerna för genomförandet av energisparverksamheten. Delegationen återkommer med förslag inom området senare i kapitlet.

12.2. l Statsmakternas roll De allmänna riktlinjer som statsmakterna anger för energipolitiken utgör utgångspunkten för energisparverksamheten. Energipolitiken kommer successivt att behöva modifieras och utvecklas med hänsyn till kortsiktiga och långsiktiga utvecklingstendenser i fråga om energitillförsel och energianvändning. Riksdagens beslut i anledning av energisparverksamheten för befintlig bebyggelse har inneburit att riksdagen slagit fast en hög ambitionsnivå för ett program för energibesparande åtgärder inom befintlig bebyggelse som utgångspunkt inte endast för framtida statliga bedömningar utan också som riktpunkt för bedömningar inom de kommunala och privata sektorerna. Staten använder lagstiftningen som ett av sina viktigaste styrmedel på energiområdet liksom inom de flesta andra områden. Kommunernas ansvar inom energiområdet regleras sedan år 1977 i lagen om kommunal energiplanering. Enligt denna skall kommunerna i sin planering främja hushållning med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Lagstiftningen om komunal energiplanering ger endast allmänna riktlinjer för hur planeringen skall bedrivas. Några formella krav på planutformning uppställs inte. Bland byggnadsstadgans bestämmelser återfinns kravet att byggnad skall utföras så att den möjliggör god energihushållning. Enligt 9 § bygg-

148 Förslag till framtida handlingsprogram SOU 1980: 43

nadsstadgan gäller att kommunerna ansvarar för att energihushållningen beaktas i den fysiska planeringen. Statens planverk är central myndighet för plan- och byggnadsfrågor. Några formella krav på planutformning ställs inte heller i detta fall. Ekonomiskt stöd för att stimulera enskilda att vidta energisparande åtgärder har nu utgått under drygt sex år. Stödet förekommer som lån. bidrag räntesubventioner och kreditgarantier. Vidare ges statligt ekonomiskt stöd till den kommunala insatsen vad gäller besiktning. rådgivning. information m.m. Beskattning har hitintills använts som styrmedel i begränsad utsträckning. Energiskatteutredningen har till uppgift att lägga fram förslag till en skatteomläggning i syfte att ge energiskatten en utformning som ger den bästa möjliga energipolitiska styrfunktionen samtidigt som dess statsfinansiella betydelse beaktas. I prop. 1979/80: l70 om vissa energifrågor aviseras att principerna för taxe- och prissättning på energiområdet skall ses över. En väsentlig statlig insats utgör vidare insatserna för information. rådgivning och utbildning.

l2.2.2 Kommunernas roll Under senare år har eftersträvats att lägga ansvaret för olika samhällsuppgifter så nära medborgarna som möjligt. Enligt delegationens mening ligger det ett värde i detta. Enligt delegationens uppfattning måste även fortsättningsvis ett stort ansvar för genomförandet av energiverksamheten läggas på kommunerna. Lagen om kommunal energiplanering ger kommunerna ett lokalt planeringsansvar för bl.a. energiförsörjningen. Det åligger vidare kommunerna att undersöka förutsättningarna för att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållning med energi eller för energitillförseln. t.ex. utnyttjande av spillvärme. Planeringsansvaret är begränsat till sådana delar av energiområdet som faktiskt omfattas av kommunens planering. Lagstiftningen om kommunal energiplanering ger endast allmänna riktlinjer för hur planeringen skall bedrivas. Lagen ställer inte upp formella krav på planutformning. Någon skyldighet att dokumentera kommunens energipolitiska överväganden i form av en energiplan eller varmeplan föreskrivs alltså inte. Den framtida inriktningen av den kommunala energiplaneringen bör nu övervägas. Planer som enligt delegationen kan bedömas vara aktuella i detta sammanhang är kommunala värmeplaner och planer för att minska oljeberoendet. Det står i och för sig kommunen fritt att f.n. själv bedöma om energiplaneringen skall presenteras i en särskild handling. Regeringen har den l9juni 1980 uppdragit åt statens industriverk att utreda och lämna förslag till hur kommunerna genom en utveckling av den kommunala energiplaneringen skall kunna minska sitt oljeberoende. Kommunerna har enligt energisparplanen för befintlig bebyggelse viktiga uppgifter vad avser planering av energibesparande åtgärder och förutsätts vidare bl.a. bygga upp en besiktnings- och rådgivningsverksamhet. l den kommunala energiplaneringen kan ingen exakt skiljelinje dras mellan

SOU 1980: 43 Förslag till framtida handlingsprogram

energihushållning och energitillförsel. Genom samordning särskilt med värmeförsörjningsplaneringen blir det möjligt att överväga behovet av energisparåtgärder i förhållande till värmeförsörjningen från kraftvärmeverk eller med spillvärme. Att samordna energisparande insatser med utbyggnad av tjärrvärmenät är också angeläget. Inom ramen för arbetet med den kommunala energiplaneringen är det därför nödvändigt att. med utgångpunkt i de tre genomförandeprogram som delegationen föreslagit, planeringen av energisparverksamheten utförs i nära samband med kommunernas uppvärmningsplanering. Tillförsel och hushållning med energi bör enligt delegationen ses som integrerade delar av den kommunala energiplaneringen. Likaså är enligt delegationen en helhetssyn på den kommunala energiplaneringen av största vikt. Det är därför enligt delegationen nödvändigt att energisparinsatser görs med hänsyn till annan kommunal verksamhet t.ex.:

Planering för bostadsförsörjning Enligt beslut av riksdagen i maj l978 har nuvarande bostadsbyggnadsprogram och saneringsprogram ersatts av kommunala bostadsförsörjningsprogram. l dessa ryms nybyggnad och ombyggnad av bostadshus samt förbättring av bostadsmiljöer och bostadskomplement. Förordningen om kommunala bostadsförsörjningsprogram (SFS 1978:397) trädde i kraft den l januari l979 och tillämpas första gången för perioden 1980- l984.

Planering för kulturminnesvård Riksantikvarieämbetet och statens planverk har hösten 1978 i samråd med berörda statliga verk och Svenska kommunförbundet utarbetat rekommendationer för kommunala och regionala kulturminnesvårdsprogram. Syftet med dessa är att genom kartläggning och analys av den befintliga miljöns kulturhistoriska värde ge underlag för planering och åtgärder.

Fysisk planering Kommunens utbyggnadsplanering och planer för komplettering och förtätning av bebyggelsen kan förändra förutsättningarna för delar av den befintliga bebyggelsen. Detta måste beaktas i energisparplaneringen. Den fysiska planeringen bör också kartlägga områden som har särskilda miljövården och där verksamhet med vissa energisparåtgärder är önskvärd. Bullerstörda områden kan likaså kartläggas. Genom lämpligt insatta energisparåtgärder kan bullernivån inne i lägenheterna minskas. Fysiska områdesplaner kan vara en lämplig form för att väga samman energin bostadsförsörjnings-. miljö- och bevarandeaspekter till ett samlat insatsprogram / restriktionsprogram för förändringar inom området. De instrument som står till kommunernas förfogande för att ge de kommunala energisparplanerna tekniskt underhåll är dels dataunderlag i det administrativa register Lex. fastighetstaxeringsregistret. elabbonentregister. dels i specialinsamlat material. Vidare kan den kommunala besiktningsverksamheten leda till ett klarläggande av energistatus och förändringsbehov i bebyggelsen. Med utgångspunkt i denna kunskap om behovet av olika åtgärder i det befintliga byggnadsbeståndet är det nödvändigt att kommunerna genom den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten och information om stödsystemets utformning söker påverka fastighetsägarna att vidta de åtgärdskombinationer som är lämpliga i olika sammanhang.

l50 Förslag till framtida handlingsprogram SOU I980: 43

l det följande kommer delegationen att föreslå vissa åtgärder som inom den redovisade institutionella ramen anses nödvändiga för att effektivisera energisparandet och därigenom uppnå den energipolitiska målsättning som

angivits i kapitel 10. Åtgärder kommer att föreslås inom följande områden:

- ekonomiskt stödsystem besiktnings- och rådgivningsverksamhet - information utbildning

12.3 Ekonomiskt stödsystem

En del av det energisparstöd som samhället tillhandahåller har hittills avdelats till en särskild planeringsreserv. Regeringen har fått utnyttja reserven under löpande budgetår på det sätt som ansetts lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget. Avsikten har varit att på detta sätt utjämna variationer i sysselsättningen.

Förslag 4 Motivet för att inom energisparstödets ram ha en särskild planeringsreserv är ringa. Delegationen föreslår därför att anslagstekniken med en särskild delram för en planeringsreserv avskaffas inom en i det här sammanhanget oförändrad totalram för stöd till energisparande åtgärder. Det är angeläget att arbeten med energisparande åtgärder utförs i sådana former att de sociala åtagandena för arbetskraften tryggas och så att sociala avgifter och skatter kommer att inbetalas till skattemyndigheterna. För att uppnå de åsyftade energibesparingarna är det vidare angeläget att de åtgärder som utförs får ett riktigt utförande. De energisparande åtgärderna är i många fall av sådan karaktär och omfattning. liksom flertalet mindre omfattande reparations- och underhållsåtgärder på fastigheter, att de i betydande omfattning resulterar i att en s.k. grå arbetsmarknad uppstår. En sådan marknad gör det dessutom omöjligt att vidareförmedla ny kunskap till dem som utför åtgärderna.

Förslag 5 Staten bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s.k. grå arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför att regeringen snarast beslutar att energisparstödet endast utbetalas till sökande som lämnar uppgift om vem som utfört arbetet. För fastighetsägare som själv utför åtgärder i eget hus bör stöd lämnas endast till kostnad för material.

Det är från allmänna utgångspunkter önskvärt att stödsystemet för energisparande åtgärder utformas så att det blir sparbefrämjande och effektivt Förslag l-3 har redovisats ovan i kapitlen samtidigt som det inte leder till några från fördelningspolitisk synpunkt IO och l I. oacceptabla effekter. Taxor, priser och tariffer på energi bör sättas så att

SOU 1980: 43 Förslag til/framtida handlingsprogram l5l

de speglar knappheten på energi och är sparbefrämjande. l prop. 1979/ 80:l70 aviseras en översyn av dessa frågor. Utformningen av den beräkningsprincip som skall användas som grund för att pröva om en föreslagen åtgärd skall vara stödbeättigad eller inte är givetvis av största betydelse för såväl den ekonomiska besparingspotentialens storlek som sparandets faktiska inriktning. Det är därför viktigt att ett kriterium väljs som tar hänsyn till hur effekterna av olika åtgärder skiljer sig över tiden. Frågan om vilka beräkningsprinciper och bedömningsgrunder som ska tillämpas vid stödgivning bör studeras närmare.

Förslag 6

Delegationen förordar att följande riktlinjer tillämpas för det ekonomiska stödsystemet för sparinsatser i befintliga byggnader:

- till som medför energibesparingar energisparstöd utgår åtgärder som står i rimlig proportion till insatta resurser. - bör förekomma, om samhällsekonolånemöjligheter för projekt misk lönsamhet kan konstateras. Amorteringstid och räntesubvention bör fastställas så att energibesparingen skapar överskott för återbetalning - en omprövning av stödsystemet skall ske fortlöpande. En strävan bör vara att undvika hastiga förändringar i gällande regelsystem. Förutsättningarna för att genomföra en mer genomgripande samordning av regelsystemet för energifrågor och samhällsplaneringsfrågor i övrigt bör föreligga i samband med den totala omprövning av den samlade energihushållningen i samhället som föreslås ske omkring år 1985.

Flertalet studier pekar på att de höjningar av energipriserna som skett de senaste åren har medfört och kommer att medföra en icke obetydlig minskning av efterfrågan på energi. Energiskatteutredningen behandlar f.n. frågan om en omläggning av energibeskattningen i syfte att ge den en mer utpräglad styrmedelsfunktion vid sidan av dess statsñnansiella betydelse. Av delegationen initierade undersökningar pekar på att de kraftiga energiprisökningar som skett de senaste åren har varit den viktigaste orsaken till att småhusägare genomfört eller planerar genomföra åtgärder för att minska energianvändningen. Den reala prisökningen för t.ex. villaolja var under perioden december l978 till mars 1980 hela 78 procent. Undersökningarna pekar vidare på att en stor andel av småhusägare uppger sig skulle ha genomfört energisparåtgärderna även om de ej fått stöd. Motsvarande andel för flerbostadshusägare är lägre. Vidare är det fler fastighetsägare som uppger att de skulle ha genomfört åtgärderna med endast lån än om de endast fått bidrag. Detta tyder på att den fastighetsekonomiska lönsamheten för åtgärderna numera är relativt god även utan bidrag. l en av de utredningar som energihushållningsdelegationen låtit utföra redovisas att en rad sparåtgärder är såväl fastighetsekonomiskt som sam-

152 Förslag till framtida handlingsprogram SOU 1980: 43

hällsekonomiskt lönsamma. 1 utredningen föreslås att bidraget till energibesparande åtgärder avskaffas för de flesta energisparåtgärderna.

Förslag 7 Delegationen föreslår att energisparhidrzig inte skall utgå för någon

byggnadskategoril.

[propositionen med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79: 115. bil. 3. CU 1978/7937. rskr 1978/792394). har framhållits att ett av de väsentligaste inslagen i det nuvarande energisparstödet är att fastighetsägarna tillförsäkras en fullgod finansiering av de energisparåtgärder som är önskvärda från samhällelig synpunkt. Det är inte heller förenligt med delegationens syn på energisparlånets betydelse att reducera det. Den utökade stödandel som i det följande föreslås för vissa byggnadskategorier innebär dock inte att delegationen även tagit ställning till en motsvarande utökning av ramen för stöd till denna kategori. För att uppfylla önskemålen om fullgod finansiering borde energisparlånet anpassas individuellt i varje enskilt fall. Bostadsstyrelsen har med sin organisation via länsbostadsnämnderna god kontakt med kommunernas förmedlingsorgan. Det skulle bl. a. därför inte vara omöjligt att genomföra en sådan ordning. Den skulle dock medföra dels en omfattande administrativ hantering, dels stor risk för godtycke i det enskilda fallet. Reglerna om lån bör därför även fortsättningsvis utgå från en normering av de kostnader som får läggas till grund för beräkning av lånet samt en speciñcering av de krav på utförande m.m. som skall vara uppfyllda för att lån skall utgå. Dessa uppgifter bör som hittills ligga på bostadsstyrelsen. Det innebär att _bostadsstyrelsen får en betydelsefull inverkan på strävandena att fortlöpande effektivisera energisparstödet. Gränsen för lägsta godkänd kostnad för att energisparstödet skall utgå bör kunna höjas. Utöver att vissa mindre åtgärder därvid kommer att självñnansieras vinns administrativa och tekniska fördelar. De förra består i minskad lånehantering för staten, de senare i att kombinationer av åtgärder kommer till stånd i de enskilda husen med därmed följande större och säkrare energibesparing. Flera utredningar har just avslutat eller genomför f.n. undersökningar beträffande vissa energisparåtgärder och deras effekter. Värmemätningsutredningen (Bo 1979:03) studerar frågan om individuell mätning och debitering, oljeersättningsdelegationens solvärmegrupp (1 1979:01) har lämnat förslag beträffande bl.a. stöd till solvärmeinstallation, elanvändningskommittén (I 1980:05) skall under hösten 1980 lämna förslag beträffande den framtida elanvändningen, etc. l avvaktan på resultat från dessa undersökningar finns det enligt delegationen ingen anledning att göra förändringar beträffande vilka åtgärder som skall vara stödberättigade.

Förslag 8 2 Se dock nedan (förslag 8) angående allmänna Delegationen föreslår att energisparlån tills vidare skall utgå för samlingslokaler. samma åtgärder och enligt samma regler som gäller f.n. nämligen

Förslag till framtida handlingsprogram 153

l. förbättring av värme- och ventilationssystem - för flerbostadshus även för inreglering av sådana system -, dock inte utbyte av värmepannor eller oljebrännare. 2. anordningar för individuell mätning av varmvatten, el och gas eller för nattackumulering av varmvatten. 3. anslutning av en fastighet till en fjärrvärmeanläggning. 4. förbättring av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag. 5. åtgärder som är direkt föranledda av några av dessa åtgärder. För bostadshus bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 % av den godkända kostnaden för åtgärderna. Vidare föreslår delegationen att den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till energisparstöd sätts till 5000 kr. per ärende. För kommunalt: och landstingskommunalu byggnader bör följande gälla: Lån bör utgå med 100 % av den godkända kostnaden. Lägsta godkända kostnad sätts till 20000 kr. per ärende. Ingen högsta gräns. För näringslivets byggnader bör följande gälla: Inga lån bör utgå. För allmänna samlingslokaler bör följande gälla: l avvaktan på förslag från samlingslokalkommittén (Bo l979z05) bibehålls nuvarande ordning.

Frågan om energihushållning rymmer inte bara den lämpliga omfattningen av sparåtgärder utan också avvägningen gentemot nya energikällor. På längre sikt kan en avgörande förändring av den svenska försörjningssituationen uppnås genom ökat utnyttjande av mer uthålliga. förnybara och inhemska energislag med liten miljöpåverkan. Vidare är det viktigt att stimulera till en övergång till mer energieffektiv teknik inom olika samhällssektorer. Ovan har nämnts bl.a. elvanvändningskommitténs och oljeersättningsdelegationens (OED) arbeten. Den senare har lämnat ett förslag som i korthet innebär att 300 Mkr avsätts till stöd för investeringar i energiteknik för oljeersättning under ett första budgetår. Stödet skall gälla investeringar som är kommersiellt riskfyllda, dvs. åtgärder som har lämnat experimentbyggnadsstadiet. OED anser emellertid inte att det finns någon anledning att i en första fas inkludera investeringar inom byggnadsområdet i detta stödprogram. Det föreslagna stödet - lån och i förekommande fall bidrag - bör enligt OED generellt kunna täcka upp till 100 % av den merkostnad investeringen har jämfört med motsvarande anläggning för olja. Amorteringstiden bör begränsas till projektets förväntade livslängd. Amorteringsfrihet bör kunna lämnas upp till fem år.

Förslag 9 Delegationen tar inte ställning till huruvida enskilda produkter bör införas i stödsystemet. Principen för att en energisparåtgärd skall vara stödberättigad är att den är önskvärd att genomföra från sam-

154 Förslag till framtida handlingsprogram SOU I980: 43

hällets synpunkt men att den inte är privatekonomiskt lönsam. Enligt delegationen bör det ankomma på berörda myndigheter att göra prövningen av individuella produkter. Delegationen föreslår att följande fyra åtgärdsområden införs som stödberättigade i energisparstödsystemet:

l. övergång till fastbränsleeldning i mindre anläggningar 2. övergång från enskild värmeanläggning till gemensam värmecentral 3. övergång till uppvärmning och varmvattenberedning med el dock ej s.k. direktverkande el med elradiatorer eller motsvarande, samt 4. övergång till nya och förnybara lokala energikällor.

De åtgärder som sålunda föreslås bli stödberättigade skall utgå från känd eller ny teknik som lämnat forsknings- och utvecklingssta-

diet. Övergången till nytt energislag skall vara varaktig och endast i

undantagsfall kan det accepteras att befintliga energislag används i

form av tillskottsenergi. Innan beslut om stöd för olika enskilda

produkter beslutas måste lokala och regionala miljöaspekter samt råvarutillförselaspekter beaktas. Stöd till åtgärderna l och 2 bör utgå enligt samma bestämmelser som för andra energisparstödberättigade åtgärder. För åtgärden 3 bör inga regler ännu fastställas i avvaktan på elanvändningskommitténs förslag. Vad beträffar åtgärd 4 vill delegationen tillstyrka de förslag till åtgärder och förslag till styrmedel som oljeersättningsdelegatlonens solvärmegrupp förordar för introduktion av solvärme i byggnadsbeståndet. Vidare förordar delegationen vad gäller finansiering av ny teknik att erforderliga medel tillförs detta område.

Det finns all anledning att kräva att den som tillverkar produkter som kan installeras med statligt stöd också skall vara beredd att underkasta produkterna den funktionskontroll som typgodkännandeprövningen innebär. Enhetliga metoder för provning och kontroll av åtgärder för energihushållning leder till större möjligheter att prova och kontrollera myndighetskrav och krav som är knutna till lån och bidrag för energibesparande åtgärder.

Förslag I 0 Energihushållningsdelegationen förordar att krav i ökad utsträckning ställs på typgodkännande för erhållande av statligt stöd. Vidare finner energihushållningsdelegationen det angeläget att staten stöder en snabbare utveckling av metoder för provning och kontroll inom energihushållningsområdet.

SOU 1980: 43 Förslag till framtida handlingsprogram 155

12.4 Den kommunala besiktnings- och rådgivnings-

verksamheten

Som huvudman för samhällsplaneringen ansvarar kommunen för åtgärder som förändrar bebyggelsens utformning och omfattning och därmed också den framtida energianvändningen. Den kommunala energiplaneringen måste därför samordnas med kommunernas bebyggelseplanering inklusive fysisk planering och markanvändningsplanering. Genom byggnadslovsförfarande och byggnadskontrollverksamhet har kommunen möjlighet att se till att nya byggnader och anläggningar utformas i enlighet med gällande energihushållningskrav. Energihushållningsdelegationen vill i detta sammanhang betona byggnadsnämndernas betydelsefulla roll när det gäller att bevaka att byggnaders yttre utformas på ett sätt som beträffande såväl utformning som färg harmoniserar med stads- eller landskapsbilden samt bedöms lämpligt för själva byggnaden. Härutöver har kommunen genom förmedling av statligt ekonomiskt stöd till energisparåtgärder i befintlig bebyggelse möjligheter att påverka energihushållningen inom den egna kommunen. l den kommunala energiplaneringen kan ingen exakt skiljelinje dras mellan energihushållning och energitillförsel. Betydelsefulla insatser görs idag inom byggforskningsrådet för att utveckla kommunala planeringsinstrument som samordnar energisparverksamheten med övrig kommunal samhällsplanering. inom delegationen har fråga väckts om en särskild energihushållningslag. Genom en sådan lag skulle möjligheter skapas för en helhetssyn på energihushållningen och en samordning av åtgärder inom stadsplanering. bostadsplanering och trañkplanering. Kravet på en sådan helhetssyn tillgododses emellertid till stora delar redan idag genom lagen om kommunal energiplanering. Enligt denna lag åligger det kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi. Det är i hög grad kommunerna med sitt vidsträckta ekonomiska och adminstrativa inflytande som genom sitt handlande påverkar förbrukningen av energi. Det planeringsansvar som enligt lagen om kommunal energiplanering lagts på kommunerna är inte detaljreglerat. Det krävs inte av kommunerna att de upprättar särskilda planer för energihushållningen. Inte heller ges planeringen några rättsverkningar. För att åstadkomma en effektivare planering kan övervägas om lagen borde ändras så att kommunernas skyldigheter och befogenheter inom energiområdet ökas och preciseras. Enligt deleagtionens mening bör denna fråga närmare utredas.

Förslag 11 Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av att den kommunala energiplaneringen sker utifrån en helhetssyn. Delegationen anser att frågan om vilka krav som måste ställas inom den fysiska planeringen för att tillgodose energihushållningens krav bör ges en mer framskjuten plats i lagstiftningen än vad som framgår av förslaget till ny plan- och byggnadslagstiftning. Formerna för planering och genomförande av den byggda miljöns

156 Förslag till framtida handlingsprogram

förnyelse övervägs av stadsförnyelsekommittén. Delegationen förutsätter att kommittén härvid beaktar vad som har sagts ovan. Delegationen förutsätter att statens planverk i samråd med Svenska kommunförbundet och berörda myndigheter löpande reviderar och uppdaterar den tidigare framtagna promemorian kommunal energisparplanering. Enligt delegationens mening bör vidare frågan om en energihushållningslag utredas.

Enligt l § energisparförordningen gäller att om kommunens organ för låneförmedling har avstyrkt stöd och om avstyrkandet grundas på översiktliga ställningstaganden av kommunfullmäktige beträffande energi-, bebyggelse- och bostadsförsörjningsplaneringen inom kommunen. får stöd till energibesparande åtgärder lämnas endast om det finns särskilda skäl för det. Genom denna bestämmelse har kommunerna fått möjlighet att bevaka att de investeringar som görs med hjälp av det statliga energisparstödet inte motverkar kommunernas strävanden inom dessa områden.

Förslag 12 Delegationen är av uppfattningen att berörda myndigheter i samråd med Svenska kommunförbundet bör utreda i vilken utsträckning komunerna utnyttjat möjligheten att avstyrka ansökningar om energisparstöd och vilken effekt detta fått på energisparandet. Vidare bör det utredas om nuvarande regler behöver kompletteras för att det intresse som skall tillgodoses genom bestämmelsen blir tillvarataget enhetligt och effektivt.

Den tekniska besiktnings- och rådgivningsverksamheten är av avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå de uppställda energisparmålen. En väl fungerande besiktnings- och rådgivningsverksamhet ger fastighetsägare och andra berörda information om vad som är möjligt och allmänt sett lämpligt. En utbyggd besiktnings- och rådgivningsverksamhet utgör vidare grunden för kommunernas och statsmakternas möjlighet att styra energisparverksamheten mot en effektiv användning av energisparstödet. Bostadsdepartementet har låtit utföra en undersökning av energisparläget i kommunerna vid årsskiftet 79/80. Av denna kan bl.a. utläsas att en av tio kommuner ännu inte upprättat ett energisparprogram. En förutsättning för att energisparverksamheten skall kunna genomföras planmässigt är att samtliga kommuner har någon form av energisparprogram. Vidare visar undersökningen att besiktningsverksamheten hittills haft begränsad omfattning. Delegationen har ovan föreslagit att energisparstöd fortsättningsvis inte skall utgå till energisparande åtgärder i näringslivets byggnader. För att det uppsatta energisparmålet skall nås finner delegationen att kraftfulla insatser inom områdena besiktning, rådgivning och utbildning måste göras. Vad avser besiktning och rådgivning vill delegationen framhålla vikten av de regionala utvecklingsfondernas insatser.

SOU 1980: 43 Förslag till framtida handlingsprogram 157

Förslag 13 Energihushållningsdelegationen anser det vara en väsentlig uppgift att stimulera kommunerna till att snabbt bygga upp en besiktningsoch rådgivningsverksamhet. När det gäller rådgivningsverksamheten i näringslivets byggnader vill delegationen framhålla vikten av att den av de regionala utvecklingsfonderna bedrivna verksamheten samordnas med den av kommunerna bedrivna besiktnings- och rådgivningsverksamheten. Statligt stöd för rådgivningsverksamheten bör lämnas även i forstättningen.

En riktig bedömning av vilka energihushållningsåtgärder som bör genomföras i en befintlig byggnad är komplicerad att göra. Hittills har alldeles för liten uppmärksamhet ägnats åt sambandet mellan byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder. och åt den ekonomiska avvägningen mellan investeringar för en billigare energitillförsel respektive minskad energianvändning i det enskilda huset. De undersökningar som gjorts av de faktiskt erhållna besparingarna av vidtagna åtgärder visar på en stor spridning i spareffekterna mellan olika hus. De utförda åtgärderna har dessutom inte utförts i lämpliga kombinationer varför beräknade spareffekter ej uppnåtts. Fastighetsägaren kan normalt inte utan hjälp göra en samlad bedömning av åtgärdsbehovet. Kommunerna planerar idag för en kraftig utökning av besiktningsverksamheten. Vissa konsulter och förvaltningsbolag t.ex. Riksbyggen och HSB har egen välutbildad personal som kan svara för besiktningsarbetet.

Förslag 14 Delegationen föreslår att så snart som möjligt besiktning och rådgivning skall gälla som villkor för att erhålla statligt energisparstöd till bostadshus. Målet skall enligt delegationen vara att ett sådant krav införs fr.o.m. l _juli 1982. Delegationen anser att ansvaret för besiktningsverksamheten liksom f.n. bör ligga på kommunerna. Det bör ankomma på kommunen att besluta om vem eller vilka som utifrån kommunens förutsättningar m.m. skall utföra besiktningen. Enligt delegationens uppfattning bör en kartläggning av förekomsten av hälsofarliga material (t.ex. radon) samt erforderlig kontroll av ventilationssystemet utgöra en obligatorisk del av besiktningsverksamheten. Besiktningen bör leda fram till att en lämplig kombination av energisparåtgärder rekommenderas. Därvid bör beaktas att vissa åtgärdskombinationer är särskilt viktiga. Delegationen föreslår att för erhållande av statligt stöd krav ställs på att ombyggnadsåtgärder följs av åtgärder för reglering av värmetillförseln till byggnaden. I förslaget till fastighetsägaren om lämpliga åtgärder bör där så erfordras också ingå förslag på åtgärder som säkerställer erforderlig luftomsättning inomhus.

l58 Förslag till framtida handlingsprogram SOU I980: 43

På sikt kan kommunerna genom utbyggnad av en besiktningsverksamhet hjälpa fastighetsägaren med en samlad bedömning av åtgärdsbehovet. Vissa enklare åtgärder med i allmänhet gott utbyte kan dock vanligen utföras fristående utan att påverka behovet av mer omfattande insatser. Hit hör framför allt åtgärder för en effektivare energiomvandling i den befintliga värmeanläggningen. Sotningsväsendet har en uppbyggd och väl fungerande organisation och skulle kunna göra en betydelsefull insats inom detta område.

Förslag 15 För att effektivisera den del av verksamheten som är inriktad på enklare åtgärder bör enligt energihushållningsdelegationen ett program för regelbunden besiktning av i första hand värmeanläggningar snarast genomföras. Delegationen ställer sig positiv till att utnyttja bl.a. sotningsväsendet för inspektionen. Denna regelbundna besiktningsverksamhet föreslås i ett senare skede utvidgas till att även omfatta ventilations- och värmesystem.

Det är väsentligt att huvuddelen av hus uppförda före 1975 besiktigas. Gjorda bedömningar pekar på att ca 3/4 av dessa byggnader bör bli föremål för besiktning. För småhusen har behovet bedömts vara något mindre än för flerbostadshusen. Rådgivning till fastighetsägare och allmänhet är ett viktigt moment i energisparandet. Rådgivningen lämnas bäst i samband med besiktningsverksamheten, men i de fall där en besiktning inte är aktuell eller av skilda skäl ej kan utföras är det betydelsefullt att hjälp och råd ändå kan fås. På grund av det stora antalet byggnader som berörs måste rådgivningsverksamhet och besiktningsverksamhet komplettera varandra. Den erforderliga rådgivningsverksamheten bör kunna kunna finansieras inom nuvarande ramar.

Förslag 16 Delegationen vill understryka vikten av att förutsättningar skapas så att samtliga fastighetsägare kan få råd och rekommendationer om lämpliga energisparåtgärder och lämpligt materialval. Delegationen föreslår därför att rådgivningscentraler och stående alternativt ambulerande utställningar upprättas i en sådan omfattning att alla fastighetsägare har tillgång till kvalificerad rådgivning.

Med hjälp av statliga medel är en omfattande kommunal verksamhet under uppbyggnad bestående av energisparbesiktning, rådgivning, information och utbildning. Från kommunförbundets sida har utbildning erbjudits kommunerna för besiktningsförrättare och energirådgivare. Utbildning av personal är emellertid bara en förutsättning för att det av riksdagen uppsatta energisparmålet skall kunna uppnås. Därutöver måste de i kommunen uppbyggda besiktningsresurserna också utnyttjas av fastighetsägare till prioriterad bebyggelse och åtgärder genomföras. Ett hinder är härvid att

SOU 1980: 43 Förslag till .framtida handlingsprogram

fastighetsägarnas intresse för att erhålla den erbjudna energibesiktningen inte alltid är så stort. Vidare måste målet i varje enskilt fall vara att fastighetsägaren också vidtar åtgärder i energibesparande syfte.

Förslag 17 Delegationen är av uppfattningen att Svenska kommunförbundet i samråd med berörda myndigheter bör utarbeta ett eller flera informationspaket som syftar till att stimulera fastighetsägare dels till att i större utsträckning efterfråga den kvalificerade hjälp och rådgivning som besiktningsverksamheten innebär. dels att vidta de föreslagna åtgärder som besiktnings- och rådgivningsverksamheten leder till. De krav som fortsättningsvis kommer att ställas på statlig informationsverksamhet av allmän karaktär beror bl.a. på de energipolitiska styrmedel som statsmakterna kan komma att besluta om. Som framgått ovan torde behovet av allmänt attitydförändrande information minska i framtiden. Däremot torde behovet av riktad information öka. En effektiv information i detta avseende förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan centrala och regionala statliga myndigheter och kommunerna.

Förslag I 8 Energihushållningsdelegationen förordar att den riktade informationen får större betydelse. Enligt delegationens uppfattning bör informationen samordnas samtidigt som det bör åligga varje myndighet att inom sitt kompetensområde svara för sådan informationsverksamhet. Energisparkommittén har i en rapport föreslagit att åtgärder vidtas så att lokaler ej uppvärms till högre temperatur än 20°C under arbetstid. För industrins lokaler vill energisparkommittén inte förorda restriktioner i form av lagstiftning för att uppnå den angivna temperaturnivån. l stället vill kommittén i första hand föreslå en rekommendation som anger att industrins lokaler under arbetstid ej uppvärms till högre temperatur. För övriga lokaltyper anser energisparkommittén att förbud mot uppvärmning till mer än 20°C bör gälla de lokaler där människor vistas under några längre tidsperioder med undantag för sjukhus och motsvarande.

Förslag /9 Energihushållningsdelegationen anser att man bör avstå från normerande restriktioner genom förbud beträffande högsta acceptabel inomhustemperatur. Delegationen föreslår att centrala rekommendationer utfärdas om en maximitemperatur på 20°C för övriga lokaler med vissa undantag enligt ovan. Undersökningar som gjorts av delegationen angående tidsåtgången vid handläggning av energisparansökningar visar att den genomsnittliga handläggningstiden i landet som helhet är ca 140 dagar för flerbostadshus och ca

l60 Förslag till framtida handlingsprogram SOU 1980: 43

[00 dagar för småhus. Stora variationer finns mellan olika länsbostadsnämnder och även mellan olika ansökningari samma län. Ca 25 procent av flerbostadsansökningar och IO procent av alla småhusansökningar tar mer än sex månader att handlägga. lnom bostadsstyrelsen pågår f.n. arbete med att förenkla rutinerna. bl.a. i fråga om energisparstöd.

Förslag 20

Energihushållningsdelegationen vill understryka vikten av att åtgärder vidtas av berörda myndigheter så att dels handläggningen förenklas. dels att handläggningstiden förkortas för beslut om energisparstöd.

När det gäller att ge fastighetsägarna rekommendationer om de ågärder som är mest angeläga för att en bättre energihushållning skall uppnås har kommunerna ett stort ansvar. Det är en samhällelig angelägenhet att den besiktningsverksamhet som delegationen förordar verkligen kommer till stånd. Det är därför angeläget att den kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamheten snabbt byggs upp till tillräcklig kapacitet. För att genomföra ett stort och långsiktigt energisparprogram krävs en fast organisatorisk ram. Det är enligt delegationens uppfattning angeläget att kommunerna ges möjlighet till en planmässig uppbyggnad av sin besiktnings- och rådgivningsorganisation. Mot bakgrund av detta förordar delegationen att besiktnings- och rådgivningsverksamheten under en övergångsperiod finansieras med statsmedel. På sikt bör dock frågan om avgiftsñnansiering övervägas.

Förslag 21 Energihushållningsdelegationen föreslår att kommunerna nu garanteras ett stöd för besiktnings- och rådgivningsverksamheten under programtiden fram till den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som föreslås ske omkring år I985. Senast vid denna tidpunkt bör även frågan om finansieringen av besiktningsverksamheten tas upp till förnyad prövning.

12.5 Utbildning

Ökade utbildningsinsatser erfordras för att möjliggöra uppbyggnad av resurser för en omfattande planerings-, besiktnings- och rådgivningsverksamhet samt för genomförande av de energisparåtgärder som rekommenderas. Detta gäller driftteknisk utbildning i gymnasieskolan, högskoleutbildning för driftpersonal, vidareutbildning för redan anställd personal som t.ex. fastighetsskötare och kommunanställda samt utbildningen av byggnadsarbetare för genomförandet av programverksamhetema. Utbildning för energitekniker och energiplanerare för medverkan i kommunernas starkt vidgade uppgifter är av stor betydelse.

l l ll l SOU |980: 43

Förslag till framtida handlingsprogram l6l

Förslag 22

Energihushållningsdelegationen föreslår att de myndigheter som är ansvariga för det allmänna utbildningsväsendet åläggs att fortlöpande verka för att aktuell kunskap förs in i aktuella läroplaner. Dessutom fordras särskilda utbildningsinsatser för att genomföra energisparprogrammet. Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att utarbeta ett program för att tillgodose behovet av energiinriktad utbildning inom bebyggelsesektorn. Av speciellt intresse är att behovet av fort- och vidareutbildning för berörda yrkesgrupper tillgodoses i ett sådant program.

12.6 Energistatistik

Energisparandet i befintlig bebyggelse svarar för en betydande del av det sparande som måste komma till stånd för att det skall vara möjligt att klara den energipolitiska målsättningen i Sverige. För att energisparandet i bebyggelsen skall kunna ges en inriktning som är så effektiv som möjligt och för att det skall vara möjligt att välja och utforma styrmedel på bästa sätt. fordras att det finns en tillförlitlig statistik som visar vilka effekterna blir av besparingsansträngningarna inom olika områden. Statistiska centralbyrån samlar löpande in uppgifter om tillförsel och användning av energi i Sverige. Bl.a. kartläggs energileveranserna till olika sektorer i samhället samt hushållens Vidare samlar energianvändning. riksskatteverket in vissa uppgifter om byggnadsbeståndet för energiplanering i samband med den pågående fastighetstaxeringen. Den statistik som idag finns tillgänglig uppvisar emellertid stora brister, vilket bl.a. medför påtagliga svårigheter då det gäller att med en större precision kunna beräkna inriktning och omfattning av det energisparande som sedan sparplanens början skett utan statligt stöd. En kontinuerlig uppföljning av sparandet i skilda sektorer och i olika delar av byggnadsbeståndet förutsätter att energistatistiken förbättras.

Förslag 23

För att förbättra förutsättningarna att utföra en löpande uppföljning av energisparandet föreslår energihushållningsdelegationen att statistiska centralbyrån ges i uppdrag att utveckla och förbättra energistatistiken. Det är därvid angeläget att statistiken ges en sådan utformning att det är möjligt att följa hur energianvändningen utvecklas för olika byggnadskategorier. Statistiken bör vidare visa hur energisparandet åstadkommits och i vilken utsträckning åtgärderna vidtagits med statligt stöd.

12.7 Det fortsatta arbetet

Som tidigare framhållits är det, bl.a. mot bakgrund av den rådande situationen på energiområdet, av utomordentligt stor vikt att den pågående

ll

till

162 Förslag framtida handlingsprogram

intensifieras och styrs i en önskvärd riktning enenergisparverksamheten ligt de förslag som delegationen presenterat i det föregående. Energisparverksamheten måste kontinuerligt följas upp och en fortlöpande anpassmåste göras mot bakgrund av de nya erfarenheter som ning av styrmedlen vinns. Av speciell vikt i detta sammanhang är att diskussioner fortlöpande förs med Kommunförbundet och andra representanter för landets kommuner när det gäller de föreslagna delprogrammens genomförande. Det bör ankomma på energihushållningsdelegationen eller det organ som kan komma att överta dess uppgifter att fortlöpande ta del av eller initiera sådana undersökningar som kan ge ett förbättrat underlag för statsmaktervid den föreslagna översynen år l985. Det är enligt nas ställningstaganden mening viktigt att detta arbete kommer i energihushållningsdelegationens gång så snart som möjligt.

SOU l980: 43 163

Reservationer

l. Av RolfDahlberg (m) och Kerstin Andersson (c)

Avsnitt 12.4

Inom delegationen har fråga väckts om en särskild energihushållningslag. Genom en sådan lag skulle möjligheter skapas för en helhetssyn på energihushållningen och en samordning av åtgärder inom samhällsplanering. bostadsplanering och trañkpolitik. Kravet på en sådan helhetssyn tillgodoses emellertid till stora delar redan idag genom lagen om kommunal i energiplanering. Enligt vår uppfattning skulle en energihushållningslag endast medföra ökad byråkrati och med all sannolikhet försena och försvåra den övriga planeringen i kommunen. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning att utreda frågan om en energihushållningslag. Vi anser därför att sista meningen i stycket före förslag l l samt att sista meningen i förslag ll skall utgå.

2. Av Kerstin Andersson

Allmänt

Det förslag som energihushållningsdelegationen lägger fram försvårar genomförandet av energisparplanen på frivillig grund. Genom oklarhet om statens ansvar och genom omotiverad minskning av stödet till energisparåtgärder bäddar majoriteten för att vi mycket snart tvingas välja mellan att sänka energisparmålet eller införa tvångsåtgärder. Detta är orsaken till varför jag tvingas reservera mig mot vissa delar av majoritetens förslag. Den förra trepartiregeringen lade fram ett omfattande program för energisparande i befintlig bebyggelse (proposition l977/78:76 med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse). Under en tioårsperiod skall enligt denna plan 25-30% av energibehovet för befintlig bebyggelse sparas till en totalinvestering av mellan ca 30 och 50 miljarder kronor. Ett av statsmakterna antaget långsiktigt mål är en förutsättning för ett framgångsrikt energisparande. Kraftfulla insatser för energisparande i befintlig bebyggelse är angelägna för att åstadkomma ett samhälle med god hushållning med energi och naturtillgångar och en rättvisare fördelning av den materiella välfärden. Erforderliga insatser kommer annars inte till stånd. Inriktningen måste vara stabil och någon tveksamhet om den politiska färdriktningen får inte råda.

164 Reservationer SOU 1980: 43

Energisparplanen medför bl.a. följande - ett ökat arbetskraftbehov på mellan 20000 och 30000 personer - en klart positiv effekt på bytesbalansen eftersom oljeimporten kommer att minska - resurser frigörs för en nyttigare användning i och med att det endast dröjer mellan 3 och 6 år efter avslutat tioårsprogram innan de resurser som satsas på energisparande åtgärder betalas tillbaka i form av minskad energiförbrukning. Regeringen redovisade en utförlig strategi för den omedelbara och framtida styrningen av planens genomförande. Följande åtgärder förtjänar särskilt att nämnas: - kommunal planläggning av energisparåtgärder - teknisk rådgivning till fastighetsägare från kommunerna - stöd till kommunerna för dessa insatser - av stödet differentiering med hänsyn till bl.a. skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk kalkyl - skall bli ett villkor besiktningen för lån efter en övergångstid - att de åtgärder som rekommenderas vid en besiktning också genomförs kan bli ett villkor för att stöd skall utgå förändring av hyres- och bränsleklausuler och införande av individuell mätning och debitering effektivisering och förenkling av långivningen.

Energihushållningsdelegationens betänkande visar att energisparplanens bedömningar var realistiska. Delegationen gör enhälligt den bedömningen att sparmöjligheterna till år 1988 t.o.m. har större omfattning än vad som svarar mot det mål riksdagen ställt upp med anledning av den ovan nämnda propositionen.

Energisparmålet

Det är inte tillräckligt att som delegationens majoritet gör redovisa prognoser och passiva bedömningar. De politiska partierna måste uttrycka en klar vilja och statsmakterna ta ett klart ansvar för att denna stora och för vårt samhälle livsviktiga uppgift verkligen skall bli genomförd. Jag anser att de allmänna resonemangen i texten i kapitel 10-12 och delegationens formulering av Förslag nr l visar, att majoriteten i delegationen inte är villig att föreslå ett klart ansvar för statsmakterna för finansiering och genomförande av ett ambitiöst och klart definierat energisparprogram. Förslag nr l bör därför i stället få följande lydelse:

Förslag l:

Energihushållningsdelegationen föreslår att energisparandet i den befintliga bebyggelsen inriktas mot ett mål som motsvarar alternativ III i energisparplanen och som skall vara genomfört år 1988. En förnyad omprövning av sparmålet bör ske omkring år 1985 i samband med den översyn av ett samlat energihushållningsprogram som aviseras i regeringens proposition l979/80:l70.

SOU l980: 43 Reservationer 165

En sådan formulering hade svarat mot de åtagande statsmakterna gjorde i anslutning till beslut om energisparplanen med den ändringen att målet höjs i enlighet med energihushållningsdelegationens enhälliga bedömning av sparmöjligheterna.

Genomförande I energisparplanen framhölls vikten av att tyngre energisparåtgärder vidtas i anslutning till att andra åtgärder ändå måste genomföras i ett visst hus. Sambandet med kommunernas planering för stadsförnyelse och sanering framhölls också. Till grund för programmet låg därför en bedömning av vilka samordningsmöjligheter som faktiskt förelåg. I kapitel ll i betänkandet för majoriteten nu ett omfattande men oklan resonemang om ett ombyggnadsprogram till vilket viss del av energisparprogrammet skulle föras över. I texten redovisas alternativa synsätt, skilda framtidsantaganden analyseras osv. Det avslutande förslaget nr 2 lämnar läsaren i okunnighet om vilket alternativ i den föregående texten som delegationen ställt sig bakom. Jag anser att majoritetens formulering av förslag nr 2 är oklart och inte ger en tillfredsställande grund för val av styrmedel och genomförande av energisparprogrammet. Förslag nr 2 bör därför ha följande lydelse:

Förslag 2: föreslår att de åtgärder som har ett naturligt samband Delegationen med stadsförnyelseverksamheten i den omfattning den kan komma att få - dvs. i första hand vissa fasadisoleringar och fönsterbyten i byggnadsobjekt som blir berörda av stadsförnyelse under dess planperiod - betraktas som en del av ett ombyggnadsprogram. Energisparmålet skall inte påverkas härav. Det står kvar oförändrat för energisparverksamheten som helhet.

Energisparverksamheten bör genomföras i en i huvudsak jämn takt under programperioden. Det bör liksom hittills ankomma på statsmakterna att garantera finansieringen av dess genomförande. Med den av mig föreslagna lydelsen av förslag l och förslag 2 klargöres att energisparmålet i omfattning och tid står fast även om en uppdelning av › genomförandet på olika program sker. Jag motsätter mig vidare vad delegationen anför i kapitel ll om att utspridd bebyggelse är mer energikrävande än annan bebyggelse. Delegationen har inte haft något underlag tillgängligt som allsidigt belyser den totala energiåtgången för olika bebyggelsemönster.

S tyrmedel Diskussionen om styrmedel måste utgå från ett klart mål för energisparverksamheten. Majoriteten anför i inledningen till styrmedelskapitlet (kap. 12):

166 Reservationer SOU l980: 43

Vägledande för styrmedelsdiskussionerna har varit de intentioner som ligger till grund för riksdagens ställningstagande vad beträffar det uppsatta sparmålet snarare än ett önskemål att uppnå det kvantitativa målet vid en speciell tidpunkt.

Majoritetens brist i klarhet när det gäller vad som verkligen bör uppnås präglar kapitlet om styrmedel. Till exempel anför majoriteten att en stor del av småhusägarna uppger sig skulle ha genomfört energisparåtgärderna även om de ej fått stöd. Detta resonemang grundas på vad de fastighetsägare anser. som faktiskt utfört energisparåtgärder. Det är emellertid rimligt att anta, att de som inte redan utfört åtgärder - och det är den överväldigande majoriteten av alla - har en annan och mindre fastighetsägare positiv syn på energisparåtgärderna. Delegationen har inte undersökt attityderna hos dessa fastighetsägare och har således en mycket bräcklig grund för sina förslag om hur dessa skall förmås vidta erforderliga åtgärder. Ett annat exempel är, att delegationen anför att starkare styrning till åtgärder som ger stor årlig besparing per insatt stödkrona behövs. Detta resonemang undanskymmer det faktum, att alla typer av åtgärder behövs öka i omfattning om ett ambitiöst sparmål skall kunna uppnås på en tioårsperiod. statsmakterna bör medverka till finansiering av energisparprogrammet med likvärdigt stöd till åtgärder i alla byggnadstyper. Räntebidrag för energisparlån bör därför återinföras för småhus och bibehållas för flerfamiljshus om det skall vara möjligt att sikta på ett högt mål för energisparverksamheter. Vidare kan majoritetens förslag (nr 5) om att stödet till den som utför arbetet själv skall inskränkas till att endast avse kostnader för material inte accepteras. Vid bostadslån för nybyggnad eller ombyggnad av småhus får egnahemsbyggaren räkna in värdet av eget arbete i låneunderlaget. Inget sakligt skäl har anförts för att inte motsvarande möjlighet skall ñnnas för den som själv utför energisparåtgärder. Däremot är en skärpt kontroll av denna typ av åtgärder viktig. Jag delar delegationens uppfattning att kommunernas engagemang är av avgörande betydelse för energisparandets genomförande. Jag vill emellertid stryka under att det yttersta ansvaret för att energisparprogrammet blir genomfört odelat vilar på statsmakten. Reglerna för den kommunala verksamheten bör utformas med beaktande härav. Mot angiven bakgrund har jag föreslagit följande ändringar i majoritetens förslag som jag inte kan godta i motsvarande delar. I stycket omedelbart före förslag 5 bör näst sista meningen strykas och ersättas med följande:

Många reparations- och underhållsåtgärder. liksom flera av de energisparande åtgärderna, är i många fall av sådan karaktär och omfattning att de i betydande omfattning kan resultera i att en s.k. grå arbetsmarknad uppstår.

l det följande förslaget (förslag 5) bör sista meningen utgå. Förslaget bör därvid lyda enligt följande:

Reservationer 167 SOU l980: 43

Förslag 5

Staten bör aktivt förhindra att statliga medel går till den s.k. grå arbetsmarknaden. Delegationen föreslår därför beträffande energiatt regeringen snarast beslutar att detta endast utbetalas sparstödet till sökande som anlitat momsregistrerade företag eller enskild uppdragstagare som inte är självständig företagare. För fastighetsägare som själv utför åtgärderna i eget hus bör stöd lämnas enligt samma princip som vid lån för ny- och ombyggnad.

l förslag nr 6 borde inledningsvis ha angivits att stödsystemet bör utformas så att möjligheterna att genomföra ett omfattande cnergisparprogram på angiven tid med ett minimum av tvång och administrativa regleringar tillvaratas. Omedelbart före förslag 8 borde följande ha framhållits av delegationen:

Beträffande individuell mätning och debitering anser delegationen att det är en ur psykologisk och rättvisesynpunkt viktig energisparåtgärd och den bör därför snarast komma till stånd i största möjliga utsträckning.

I förslag nr 8 borde delegationen föreslagit att räntebidrag skall utgå på till såväl flerbostadshus som småhus. Beträffande näringslienergisparlån vets byggnader borde delegationen i förslaget sagt att

Lån skall kunna utgå.

Vidare anserjag att den lägsta godkända kostnad som skall berättiga till i bostadshus skall sättas lägre än 5000 kr. för det fall en energisparstöd utför de energibesparande åtgärderna och endast får fastighetsägare själv för materialkostnaderna. Vid övergång till eluppvärmning bör ersättning den sammanlagda samhällskostnaden för utbyggnad av elnätet till maximal belastning under några få dygn per år beaktas. Detta bör vägas mot stöd till andra alternativ. till förmån för stöd till övergång till I förslag nr 9 bör principuttalandet elvärme utgå. Alla partier säger sig numera ha anslutit sig till tanken på att kärnkraften skall avvecklas. Majoritetens förslag att användning av el nu skall stimuleras med samhälleliga medel är ett uppenbart och allvarligt bevis för att anslutningen till kärnkraftens avveckling som befarats är endast formell. Nu gäller det tydligen istället att få användning för en av elkraft. Allmänna resonemang i texten om att överskottsproduktion stödet till elvärme inte får leda till framtida bindningar. förändrar inte denna slutsats. nr 12 berörs den kommunala och föreslås l förslag avstyrkningsrätten att den blir föremål för särskild utredning. Här borde ha framhållits att dessa bestämmelser bör kompletteras så att kommunerna får möjlighet att energisparstöd även där centrala normer skulle leda till avslag. Den bevilja senare skulle kunna utnyttjas då lokala förhållanden medför möjligheten att energisparandet är särskilt värdefullt. Utan att peka på detaljer och enskilda skrivningar i betänkandets övriga innebär min reservation att jag inte ställer mig bakom de delar i kapitel, betänkandet som ligger till grund för de förslagjag reserverat mig mot.

168 Reservationer SOU l980: 43

Sammanfattning De förslag som jag nu lämnat innebär att statsmakterna fastställer ett preciserat långsiktigt mål för energisparandet i befintlig bebyggelse. För ett framgångsrikt genomförande är detta enligt min mening en förutsättning. Mina förslag innebär vidare att erforderliga insatser för energisparandet kommer till stånd och att de energisparmöjligheter som bedömts rimliga uppnås på ett säkrare sätt på angiven tid och med ett minimum av tvång och administrativa regleringar.

SOU l980: 43 169

Särskilt yttrande

Av Lennart Holm

l inledningen till kapitel 10 påpekas att energisparåtgärder inte får förvärra effekterna av hälsofarliga material i byggnaden genom t.ex. minskning av Iuftomsättningen. l anslutning till detta påpekande vill jag redovisa följande. Kunskaperna om sambandet mellan människors hälsa och den miljö de vistas i ökar f.n. snabbt. Uppmärksamheten på och oron för sådana hälsofaror både driver på och blir pådrivna av denna kunskap. Fysiska skador genom olycksfall liksom överansträngning av syn - och hörselfunktioner kan ges enkla orsaksbeskrivningar som kan återföras till regler för den utformning. Sådana regler finns numera i såväl arbetarfysiska miljöns skyddsverkets som planverkets normsamlingar. Mer svåråtkomliga är de hälsoeffekter som olika byggnadsmaterial kan ge genom avgivning av gaser till luften, vid direkt eller genom strålning. Ansvaret och partiklar beröring för prövning och tillståndsgivning före användning av sådana material är oreglerat och oklart. En viss allmän säkerhet mot sådana effekter på andningsvägar och hud skapas genom de bestämmelser om ventilation som utfärdas i enlighet med byggnads- och arbetarskyddslagstiftningen. Planverket har sökt skapa en viss överblick av problemen med hälsofarliga material. Bl.a. samlade verket 1976-11-12 de berörda myndigheterna till en överläggning om allvaret i läget -betingat av den ökande introduktionen av nya och okända material i byggnadsverksamheten - och om och åtgärdsansvarets fördelning myndigheterna emellan. l utredningsöverläggningen deltog arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket, naturvårdsverket, socialstyrelsen, strålskyddsinstitutet, produktkontrollnämnden, byggforskningsrådet, Svensk byggtjänst och planverket, Som underlag för överläggningen hade planverket upprättat en PM 1976-09-15 om hälsofarliga byggprodukter. Behovet av utredningsresurser för dessa ändamål har planverket anmält till bostadsdepartementet omedelbart efter konferensen och erinrat om i 1977, l978 och 1979. Utkast till utredningsdirektiv har överläggningar också diskuterats med departementet. Frågan om radonförekomst och radonbekämpning bröts ut ur problematiken hälsofarliga material genom den särskilda uppmärksamhet som väcktes av mätresultaten i Tidaholm l978. En utredning startades om

170 Särskilt yttrande SOU 1980: 43

radonfrågorna. I dess direktiv sägs följande om hälsofarliga material i övrigt:

De uppgifter för utredaren som jag hittills berört gäller hälsorisker i samband med radioaktiva byggnadsmaterial. Också i vissa andra fall kan emellertid byggnadsmaterial medföra hälsorisker som en följd av att materialet innehåller hälsofarliga ämnen. Utredaren bör därför också klarlägga ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter vad gäller frågan om andra hälsofarliga byggnadsmaterial än radioaktiva material.

Ännu har utredningsmannen inte redovisat några synpunkter på dessa frågor om ansvarsfördelning. Några andra initiativ i syfte att ta itu med hälsofarliga material har inte heller tagits. Det är alldeles riktigt, som anföres i detta betänkande kap. l0, att de krav på ökad täthet hos byggnader som är grundläggande för energihushållningen samtidigt kan öka riskerna för dålig luftkvalitet inomhus. I stillastående luft ansamlas gaser, ånga, rök och andra partiklar så att besvärande eller hälsofarliga nivåer kan nås - tydliga tecken på detta är allt tätare rapporter om fuktutslag, mögelbildning, elak lukt, nedsvärtning i rum och allergi- och astmabesvär hos dem som vistas där. l de byggnadsbestämmelser som skall ge energihushållningseffekter vid ny- och ombyggnad har därför kravet på luftomsättning för bostadsrum satts till lägst ett luftbyte på två timmar. Genom krav på fläktar och reglerbara tilluftsdon kan vissa garantier skapas för att denna omsättning också förverkligas i alla rum och under alla årstider och väderleksförhållanden. Undantag har hittills (i SBN 1975 med senare tillägg) givits för småhus. Då det emellertid är uppenbart att s.k. självdragsventilation är otillräcklig för lufthygienen även i småhus har planverket hemställt hos regeringen enligt 76§ byggnadsstadgan och enligt begränsningskungörelsen att få meddela föreskrift om mekanisk ventilation även i småhus. Denna hemställan stöds av socialstyrelsen. Verket anser inte att ett sådant krav står i strid med strävan efter god energihushållning. En mekanisk ventilation utgör tvärtom en spärr för den alltför stora luftomsättning som med självdrag ofta blir resultat av stora temperaturskillnader mellan inne och ute. Mekanisk ventilation skapar dessutom genom den samlade kanaldragningen enkla och billiga förutsättningar för att införa värmeâtervinningsapparater i frånluftsystemet. Jag vill med detta särskilda yttrande understryka vikten av att frågorna om hälsofarliga material i byggnader kommer under utredning hos de ansvariga myndigheterna eller i annan ordning. Om frågan om ansvarsfördelning först måste belysas bör detta ske raskt - flera myndigheter känner sig nu ha ett ansvar med ytterst oklara gränser och därmed vara dåligt rustade att motsvara allmänhetens krav. Vidare vill jag med yttrandet klart redovisa att planverket inte anser att det hygieniska minimikravet på luftomsättning kan uppfyllas genom självdragsventilation i hus som samtidigt skall uppfylla energihushållningskraven på täthet.

SOU 1980: 43 17l

Bilaga l Direktiv

Delegation för frågor om energihushållning i befintlig

bebyggelse

Dir 1978:37

Beslut vid regeringssammanträde 1978-04-13

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför.

Energiförbrukningen i bostäder och andra byggnader svarar för ca 40% av energiförbrukningen i Sverige. Enligt tillgängliga bedömningar är det den del av energiförbrukningen där de totalt sett största besparingarna kan göras. Riksdagen beslöt år 1977 (prop. 1976/77:107. CU 1976/7732. rskr l976/77:244) om förstärkta insatser för energihushållning i bebyggelse. Besluten innefattade bl.a. förbättringar av det statliga energisparstödet avseende bostäder, allmänna samlingslokaler m.m. samt kommunala. landstingskommunala och civila statliga byggnader. Vidare beslöts om stöd til experimentbyggande och om bidrag till vissa informations- och utbildningsverksamheter avseende energihushållning i bebyggelsen m.m. l propositionen redogjordes också för en ny finansieringsordning för fjärrvärmeutbyggnad. l enlighet med vad som aviserades i prop. 1976/77:l07 har regeringen lagt fram en proposition med Energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Propositionen har ännu inte behandlats av riksdagen. Energisparplanen innefattar förslag om riktlinjer för energihushållning i befintlig bebyggelse för perioden 1978- 1988. Målet är att nettoenergiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 32 till 39 TWh lägre än f.n. Sparmålet motsvarar en bruttoenergibesparing på mellan 39 och 48 TWh per år eller mellan 25 och 30% av den totala energiförbrukningen i dagens byggnadsbestånd. I propositionen anges vidare riktlinjer för genomförande av detta sparprogram som omfattar investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. I propositionen läggs också fram förslag till ändring av underhållsbestämmelserna i bygg-

nadsstadgan (1959:612). Ändringen innebär att det införs krav på att bygg-

nader i vissa fall skall underhållas så att möjligheterna till god energihus-

hållning behålls i skälig utsträckning. Ändringen föreslås träda i kraft den 1

juli 1978. l anslutning till energisparplanen föreslås i budgetpropositionen

172 Bilaga 1 SOU |980: 43

ramar för budgetåret 1978/79 för beslut om statligt stöd till energisparande m.m. - inkl. stöd till kommunerna åtgärder för att möjliggöra en besiktningsservice och en aktiv planering - samt medel för en utökad informations- och fortbildningsverksamhet med sammanlagt l 010 milj. kr., som bör disponeras på det sätt som är lämpligt med hänsyn främst till sysselsättningsläget. I propositionen framhålls att det åtgärdsprogram som krävs för energisparplanens genomförande bör byggas upp stegvis och att det bör ske en successiv anpassning till ändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat inom energiområdet m.fl. faktorer. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Underlag för denna omprövning av programmet bör enligt propositionen erhållas bl.a. genom en fortlöpande uppföljning av energisparprogrammets genomförande. Bostadsstyrelsen har fått i uppdrag att i samarbete med statens planverk följa upp de hittillsvarande effekterna av energisparstödet. I propositionen förutsätts att genomförandet av energisparplanen skall ske med hänsyn till konjunkturmässiga och säsongmässiga svängningar i efterfrågan på resurser. Detta innebär att genomförandeprogrammet formuleras i en fast del och en del som är rörlig inom tioårsperioden. Självfallet finns begränsningar för hur stora variationer som kan göras i insatserna mellan olika år. Enligt propositionen beräknas bristande tillgång på arbetskraft, på produktionskapacitet i byggmaterialindustri eller på andra reala resurser inte komma att utgöra något hinder för att genomföra energisparplanen. Inte heller beräknas genomförandet komma att stå i konflikt med önskemålet om en ökad nyproduktion av bostäder. Risken för vissa flaskhalsproblem bör dock uppmärksammas. En viktig förutsättning för att genomföra ett sparprogram till kostnader som är rimliga för samhället är tillgången på tekniker och byggnadsarbetare av olika slag. I propositionen berörs frågor om arbetsmarknadsutbildning och om fortbildningskurser för att ge dem som är yrkesverksamma inom byggnadsbranschen vidareutbildning i energisparfrågor. l anslutning härtill kan nämnas att i årets budgetproposition har föreslagits förstärkta insatser för drifts- och underhållsteknisk utbildning på gymnasienivå. En fortlöpande bevakning av arbetsmarknads- och utbildningsfrågorna erfordras i anslutning till energisparplanens genomförande. Utgångspunkten för propositionens förslag är att det nu finns ett stort intresse för energisparande. Det saknas därför anledning att f.n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. De frivilliga insatserna bör emellertid på olika sätt inriktas mot de mest lönsamma åtgärderna och projekten. I propositionen framhålls att fastighetsägarnas och hyresgästernas vilja att genomföra energisparande åtgärder är beroende bl.a. av åtgärdernas lönsamhet. Deras bedömning av fördelarna med olika åtgärder torde av flera skäl skilja sig från samhällets bedömning, bl.a. därför att de inte har möjlighet eller anledning att bedöma värdet t.ex. av en ökad sysselsättning eller av minskade miljörisker. Mot denna bakgrund förordas i propositionen en sådan differentiering av stödet till olika energisparåtgärder som kan få den enskildes bedömning av olika energisparåtgärders lönsamhet att stämma överens med samhällets bedömning. En översyn aviseras av vilka åtgärder som kan bli föremål för

SOU 1980: 43 Bilaga l 173

energisparstöd och vidare förutskickas att vissa villkor kan komma att införas för att stöd skall utgå. Även sedan en grundlig översyn av dessa frågor har skett krävs en fortlöpande anpassning av reglerna för stödet för att man skall kunna styra inriktningen av de energisparåtgärder som vidtas i byggnadsbeståndet. En översyn aviseras av kompetensfördelningen mellan regeringen och bostadsstyrelsen liksom av ñnansieringssystemet. Det är uppenbart att fastighetsägaren i allmänhet inte kan ha full överblick över vilka energisparande åtgärder som det är mest angeläget att han vidtar i den egna byggnaden. l propositionen föreslås därför stöd till kommunerna för att möjliggöra en kommunal service i form av teknisk rådgivning och frivillig besiktning av fastigheter. Fastighetsägaren skall därigenom kunna få kvalificerad hjälp och teknisk rådgivning med bl.a. besikting av fastigheterna. Den enskilde ges därmed också bästa möjliga förutsättningar att förbättra fastighetens kvalitet och ekonomi. En uppbyggnad av en sådan verksamhet tar viss tid i anspråk. När så har skett bör det enligt propositionen utgöra ett villkor för energisparstöd att besiktning har utförts. Det kan också bli aktuellt som villkor för stöd att den vid besiktningen förordade kombinationen av åtgärder vidtas. Genomförandet av energisparprogrammet bör baseras på en medveten planering grundad bl.a. på kunskap om de enskilda byggnadernas kvalitet från energihushållningssynpunkt. Enligt propositionen bör kommunerna svara för en planering som bl.a. syftar till att klarlägga vilka områden och byggnader som i första hand bör komma ifråga för energisparande åtgärder av olika slag. Former för denna planering behöver utvecklas. Det är angeläget att det nära sambandet med annan bebyggelseplanering och med den kommunala energiplaneringen i övrigt uppmärksammas i detta sammanhang. Det är viktigt att man på olika sätt inriktar de frivilliga insatserna mot ett effektivt och rationellt handlande. De förslag som läggs fram i propositionen syftar i allt väsentligt till att uppnå detta utan obligatorier och med ett minimum av administrativa regleringar. Senast i samband med utvärderingen av programmet efter en treårsperiod bör enligt propositionen frågan om behov av obligatorier prövas på nytt. Även som bakgrund för en sådan prövning fordras en noggrann uppföljning av energisparverksamheten. Som tidigare har redovisats, föreslås i propositionen en ändring av underhållsbestämmelserna i byggnadsstadgan. Vidare förutskickas att två förslag till ändringari byggnadsstadgan kommer att remissbehandlas. Förslagen avser bl.a. viss vidgning av byggnadslovsplikten och krav på utseende av ansvarig arbetsledare för vissa icke byggnadslovspliktiga arbeten av betydelse från energihushållningssynpunkt. I propositionen framhålls också att det från energisparsynpunkt är av vikt att hyreslagen utformas så att hyresvärdar och hyresgäster uppmuntras att vidta åtgärder för att minska förbrukningen av bränsle för lägenheternas uppvärmning och varmvattenförsörjning. Både den fortlöpande anpassningen av energisparplanen till nya kunskaper och ändrade förutsättningar i övrigt och genomförandet av det till planen hörande Åtgärdsprogrammet kräver medverkan av ett stort antal instanser. Som har framgått av den tidigare redovisningen utgör kommunernas

174 Bilaga 1 SOU l980: 43

insatser ett betydelsefullt led i energisparplanens genomförande. Kommunförbundet har självfallet en viktig roll vid utformningen av riktlinjerna för denna verksamhet. Takten i den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustri och byggmaterialindustri har stor betydelse för energisparplanens genomförande. Ätgärder för att stimulera dessa industribranschers utvecklingsinsatser har berörts i årets budgetproposition. Många statliga myndigheter och organ berörs. Statens planverk har att utarbeta föreskrifter och allmänna råd till byggnadsstadgan i fråga om både planering och byggande. l detta arbete redovisas bl.a. de krav som ställs på energisparåtgärder och ges allmänna råd om deras tekniska utförande. Planverket utfärdar intyg om typgodkännande för konstruktioner och produkter för värmeisolering och tätning av byggnader och värmeväxlare och utrustning för reglering och styrning av uppvärmnings- och ventilationssystem. Beslut om typgodkännande grundas ofta på provning som utförts av statens provningsanstalt eller enligt metod fastställd av anstalten. Bostadsstyrelsen och statens industriverk ansvarar för energisparstödet till byggnader. Bostadsstyrelsen handlägger frågor om de kommunala bostadsbyggnads- och saneringsprogrammen. lndustriverket ansvarar även för energisparstödet till industrins processer m.m. och utför prognoser och utredningar inom energiområdet. lndustriverket har vidare det centrala myndighetsansvaret i frågor som berörs i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Statens råd för byggnadsforskning handhar forskning om energihushållning i bebyggelse och lämnar stöd till forskning och experimentbyggande. Byggforskningsrådet har också att löpande tillhandahålla lättförståeliga sammanfattningar av forskningsresultat rörande teknik och ekonomi för energisparande åtgärder i bebyggelse. Styrelsen för teknisk utveckling lämnar stöd till industriell utveckling av nya produkter. Statens provningsanstalt organiserar och samordnar den officiella provning som föreskrivs av andra myndigheter. Arbetsmarknadsstyrelsen har det Övergripande ansvaret för arbetsmarknadspolitikens genomförande. Universitets- och högskoleämbetet har det övergripande ansvaret för utbildning av tekniker på högskolenivå. Skolöverstyrelsen har det övergripande ansvaret för den yrkesutbildning som krävs för energisparprogrammets genomförande. Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen ansvarar för arbetsmarknadsutbildningen. I årets budgetproposition föreslås att särskilda medel skall disponeras av statens planverk för bidrag till framställning av studiematerial m.m. avseende fortbildning i energisparfrågor av yrkesverksamma i olika led i byggprocessen. Energisparkommittén (I 1974:05) har till uppgift att bedriva en samordnad informationsverksamhet inriktad på att underbygga strävanden efter effektivitet och sparsamhet i all slags energianvändning-l detta ingår att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser på energisparområdet. Planverket har en utbyggd informationsverksamhet till byggnadsnämnderna och till ansvariga arbetsledare och andra yrkesverksamma inom byggnadsbranschen om kraven på energisparåtgärder och kontrollen av dessa samt utfärdar allmänna råd för deras tekniska utförande. Den prototyp- och demonstrationsverksamhet som bedrivs av byggforsknings-

SOU [980143 Bilaga I 175

rådet innefattar en omfattade informationsinsats riktad till fastighetsägare m.fl. Bostadsstyrelsen ansvarar för information om energisparstödet. En ansvarsfull och korrekt information och marknadsföring från materialtillverkare och byggnadsföretag kan verksamt bidra till att stimulera energisparintresset. Utvecklingen på informationsområdet måste följas och ett lämpligt samspel mellan allmänna och enskilda åtgärder åstadkommas. lnom regeringskansliet berörs ett antal specialorgan. bl.a. bostadsftnansieringsdelegationen (In 1967:30) inom bostadsdepartementet. byggbranschrådet. energisparkommittén (l l974:05) och energiforskningsdelegationen (l 1975:02) inom industridepartementet och byggsysselsättningsdelegationen inom arbetsmarknadsdepartementet. De problem som rör bränsleklausulernas utformning och metoderna för att räkna ut bränslekostnaderna behandlas f.n. av hyresrättsutredningen (Ju l975:06). Ytterligare ett antal frågor av betydelse för energihushållning i bebyggelse berörs av pågående utredningar. När det gäller ett så omfattande program som det energisparplanens genomförande utgör. får den administrativa apparatens förmåga att hantera programmet på ett effektivt sätt stor betydelse. Ett betydande antal berörda ,organ måste ges möjlighet att överblicka den totala verksamhet

som avser energihushållning i befintlig bebyggelse för att kunna inordna

sina egna insatser på lämpligt sätt. Den utveckling som sker inom ett område måste anpassas till den utveckling som sker på andra håll. Om en viss del av verksamheten utvecklas på ett sätt som inte främjar helheten måste detta upptäckas snabbt och samordningsåtgärder sättas in. Det finns emellertid goda skäl att inte söka skapa en ny organisation för frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse. Den enskilda myndighetens deluppgifter har ofta starkt samband med andra verksamheter som myndigheten bedriver. Så till exempel förekommer - och eftersträvas - att energisparåtgärder vidtas tillsammans med andra åtgärder som berör t.ex. byggnaders fasadskikt eller, vad beträffar industrin. dess processer. Arbete med föreskrifter för energihushållningsåtgärder och utfärdande av allmänna råd för åtgärdernas tekniska utformning har samband med övriga föreskrifter och råd för byggnadskonstruktioner och installationer. Byggbranschrådet bevakar byggmarknaden i dess helhet och byggsysselsättningsdelegationen byggarbetsmarknaden i dess helhet osv. Bl.a. mot denna bakgrund och med hänsyn till att organisationen på energiområdet utreds i särskild ordning bör, med de undantag som redan har angetts i propositionen 1977/78176. kompetensgränserna mellan skilda myndigheter och organ inte nu ändras. I propositionen förutskickas att en särskild delegation bör tillkallas med viktiga uppgifter avseende ledning och samordning av arbetet med energisparplanens utveckling, genomförande och utvärdering. Delegationen bör ha rollen av ett beredande och rådgivande organ till regeringen. Delegationen bör också utgöra ett forum för ömsesidiga överläggningar om sparprogrammets grundförutsättningar. utveckling och relation till berörda samhällssektorer. Energisparverksamheten har redan nu en betydande omfattning. Delegationen bör därför tillkallas nu.

176 Bilaga 1 SOU 1980: 43

Delegationen bör fortlöpande ta del av den uppföljning av de hittillsvarande effekterna av energisparstödet som i samarbete bostadsstyrelsen med planverket har fått i uppdrag att utföra. Delegationen bör vidare förbereda vissa åtgärder som kan bli aktuella sedan riksdagen fattat beslut i anledning av regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse. Sedan riksdagen tagit ställning till regeringens proposition med förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse bör - inom ramen för riksdabeslut med gens anledning av regeringens proposition delegationens uppgift vara att följa utvecklingen inom de områden som är av betydelse för energihushållning i befintlig bebyggelse och att sammanställa och vid behov initiera utredningar av betydelse för energisparprogrammets övergripande styrning och utveckling, att följa genomförandet av energisparplanen - i nära kontakt med de berörda myndigheternas löpande uppföljning av sina insatser inom energisparplanens ram - och att ta de initiativ till samordning mellan berörda myndigheter som den anser påkallade, att följa och vid behov initiera åtgärder som gör det möjligt att jämföra resultaten av genomförda åtgärder med den förväntade effekten. att lägga fram förslag till regeringen i de frågor som anges i det följande eller som regeringen senare kan komma att uppdra åt delegationen att utreda. l propositionen anges att vissa uppgifter från kommunerna behövs till grund för statens insatser i fråga om energisparplanen och dess genomförande. Efter samråd med delegationen för företagens uppgiftslämnande bör formerna för kommunernas medverkan snarast med beakpreciseras, tande av att kommunerna inte bör tyngas med ett omfattande uppgiftslämnande. lnsamlandet av uppgifter bör självfallet. där så låter sig göra. samordnas med kommunernas uppgiftslämnande i övrigt. Delegationen bör efter samråd med byggsysselsättningsdelegationen och byggbranschrådet lämna regeringen förslag om hur energisparplanens genomförande kan anpassas till säsong- och konjunkturvariationer på byggnadsarbetsmarknaden. Delegationen bör i detta sammanhang också uppmärksamma de problem som kan uppstå om icke-seriösa och s.k. företag grå arbetskraft anlitas i samband med att energisparåtgärder utförs. Delegationen bör efter samråd med bostadstinansieringsdelegationen redovisa förslag om utformningen av finansieringssystemet för energisparlånen och formerna för kreditprioritering mot bakgrund av att i propositionen föreslås att statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1979/80 direkt skall belastas endast av bidrag och subventioner. Förslag om systemets tekniska utformning måste utarbetas med utgångspunkt i kravet att systemet inte får medföra en försämring i den enskildes möjligheter att på ett smidigt sätt få det stöd som han är berättigad till. Delegationen bör löpande ta del av och såväl löpande som periodiskt sammanställa resultaten av de berörda myndigheternas uppföljning av genomförda energisparåtgärder. Delegationen bör lämna de förslag i fråga om stödets inriktning och i fråga om styrsystemet i stort som myndigheternas uppföljning och andra

SOU l980: 43 Bilaga l 177

ningar ger grund för. Delegationen bör vidare fortlöpande följa och i förekommande fall lämna förslag beträffande de utbildningsfrågor som har samband med energihushållning i byggnader. Delegationen bör. i god tid före den omprövning av energisparplanen som skall ske inför budgetåret sammanställa l98l/82. sådant underlag beträffande bl.a. ny kunskap och i övrigt ändrade förutsättningar som kan vara av betydelse för statsmakternas ställningstaganden samt lämna härpå grundade förslag om energisparplanens inriktning på olika tekniska åtgärder samt beträffande genomförandeprogram och styrmedel. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag efter samråd med statsrådet Johansson att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en delegation med högst ll ledamöter för att bereda frågor om energihushållning i befintlig bebyggelse att utse en av ledamöterna att vara ordförande att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt delegationen. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Bostadsdepartementet)

l2

SOU 1980: 43 179

-

2 internationell

Bilaga Energihushållning en

översikt

Syftet med detta avsnitt är att mycket kortfattat redogöra för det internationella samarbetet på energiområdet, hur Sverige deltar i detta samt vilka energisparprogram som upprättats i olika länder. De energisparåtgärder som huvudsakligen redovisas här är inom bebyggelsesektorn, både i befmtlig och ny bebyggelse. I övrigt tas upp vad .man gjort inom industrisektorn för att spara energi och främst då inom industribyggnader. Vidare beskrivs de styrmedel och organisationsformer man använder i respektive land samt redogörs för vissa erfarenheter av sparprogramen. Slutligen behandlas vilka spareffekter som uppnåtts och effektiviteten hos utvalda styrmedel.

Sverige och det internationella energisamarbetet Det är en tämligen entydig uppfattning i internationella sammanhang att det krävs en förbättrad global energihushållning och att världen står inför en omställningsperiod från ett energiförsörjningssystem där olja och gas spelar en dominerande roll till ett system som huvudsakligen måste baseras på andra energikällor. Vi står därmed inför ökade krav inte bara på informationsutbyte utan också på gemensamma mål och gemensamt handlande när det gäller utnyttjandet av jordens energiresurser. Alla länder har ett ansvar för att dessa resurser tillvaratas och utnyttjas på bästa sätt. De internationella organisationer som är verksamma på energiområdet spelar en viktig roll när det gäller att samla in och ställa samman dylik information. Sveriges deltagande i internationellt energipolitiskt samarbete koncentreras i hög grad till det internationella energiorganet IEA. Riksdagen beslöt våren 1975 att godkänna Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram, International Energy Programme (IEP), (prop. 1975:42, NU 1975:29, rskr 1975:180). Det internationella energiorganet IEA har upprättats inom OECDs ram för att genomföra detta program. Det var främst en vilja att trygga Sveriges oljeförsörjning i en tillförselkris som motiverade svenskt medlemskap i IEA. Ett annat viktigt motiv för svensk anslutning var behovet att få förbättrad information om utveck- Denna bilaga bygger på lingen på oljemarknaden och om de internationella oljebolagens aktivi- en rapport av civ.ek. Suteter. sanne Hedman.

180 Bilaga 2 SOU 1980: 43

l diskussionerna inför Sveriges anslutning till IEP-avtalet betonades också intresset för det mer långsiktiga samarbetet rörande bl.a. energihushållning och forskning och utveckling. IEA-länderna har vid ett ministermöte i oktober 1977 beslutat att som grupp försöka begränsa oljeimporten år 1985 till 26 miljoner fat per dag, att jämföras med en import av ca 23 miljoner fat per dag under år 1977. Detta svarar mot 1.300 respektive 1.150 miljoner ton per år. Vid samma tillfälle överenskoms också om ett antal allmänna principer för energipolitiken som medlemsländerna förklarade sig beredda att följa i sin nationella politik. Dessa principer berör olika åtgärder som syftar till ett reducerat oljeberoende. Vidare beslöts om årliga examinationer av medlemsländernas energipolitik i syfte att få en uppfattning om vilka framsteg medlemsländerna gör inom de områden som anges i de energipolitiska principerna. För att stödja medlemsländernas aktiviteter när det gäller energisparande har ett omfattande informationsutbyte satts igång. Arbetet inom IEA har, när det gäller energisparande, allmänt sett intensifierats under den senaste tiden. En rapport om medlemsländernas energisparande har publicerats under år 1979. Ett annat område inom IEA där en snabb utveckling ägt rum gäller samarbetet rörande forskning, utveckling och demonstration. Ca 35 avtal har ingåtts av intresserade medlemsländer för samarbete avseende enskilda projekt. Sverige deltar i huvuddelen av dessa projekt genom bl.a. nämnden för energiproduktionsforskning, styrelsen för teknisk utveckling och statens råd för byggnadsforskning. På grund av de osäkra utsikterna när det gäller den internationella oljemarknaden under år 1980 och därefter sammankallades ett ministermöte inom IEA i december 1979. Enighet rådde om behovet av fortsatta kraftiga åtgärder för att minska beroendet av importerad olja och därmed motverka risken för tillförselstörningar och prisökningar. Mötets viktigaste resultat var att samtliga medlemsländer satte upp individuella mål för begränsning av oljeimporten år 1980 och 1985. För Sverige har angivits att nettoimporten av olja år 1980 inte skall överskrida 29.9 miljoner ton. Mål för år 1985 har av IEA-sekretariatet tentativt satts till 29 miljoner ton. Medlemsländerna har uttryckt sin fasta politiska vilja att inte överskrida de angivna importnivåerna. Energisamarbete inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) bedrivs främst inom kommittéer för kol, gas och elkraft. Inom organisationen har även ett samarbete inletts rörande energihushållning. I en resolution antagen vid kommissionens session våren 1978 uttalades stöd för fortsatt arbete även när det gäller allmänna energiproblem i EC E-regionen.

Energisparprogram för byggnader i Norden Samarbetet mellan de nordiska länderna inom energiområdet är av gammalt datum och förutsättningarna för ett ytterligare utvidgat nordiskt energisamarbete är goda särskilt inom byggområdet. Vid utarbetande av de program och åtgärder som vidtagits för att förbättra energihushållningen i befintlig bebyggelse har kontakterna mellan de berörda myndigheterna varit täta. Nordiska ministerrådets sekretariat och ämbetsmannakommit-

SOU 1980: 43 Bilaga 2 181

ten för samarbete inom byggsektorn har härtill försökt aktivt medverka att till diskussion ta upp aktuella problem. Därutöver har man genom bedrivit informationsverksamhet för att förmedla erfarenheter och idéer i samband av energibesparande På detta sätt med genomförandet åtgärder. har man kunnat informera om aktuella åtgärder redan då dessa befunnit sig i det s.k. förberedande stadiet. F.n. pågår utvärderingar av energisparverksamheten i de nordiska länderna. Längst har man i detta avseende hunnit i Norge och Sverige där fältundersökningar om den verkliga effekten av energibesparande åtgärder är på gång. De första resultaten från dessa presenterades vid årsskiftet 1979-80. Danmark: Gmndvalen för de energipolitiska målsättningarna i Danmark av energiplanen från 1976 enligt vilken man skall försöka minska utgörs ökningen av energianvändningen och reducera oljeberoendet genom att övergå till andra energikällor. För att säkerställa det landsomfattande ansvaret för värmeförsörjningsplanläggningen har handelsministem fått rätt att genom värmeplandirektiv fastslå vilka förutsättningar som skall läggas till grund vid utarbetandet av regionala och lokala värmeförsörjningsplaner. Mot bakgrunden av den aktuella försörjningssituationen och för att främja sparviljan har folketinget dessutom i juni 1980 godkänt ett regeringsförslag om avgifter på eldningsolja, elektricitet och gas. Detta antas påverka förbrukaravgifterna på energi så att priset höjs betydligt. I en inventering utförd av energistyrelsen konstateras att energiförbrukningen 1978 var 7% lägre än 1973 inom hela uppvärmningssektorn. Boligministeriet har i en redogörelse från mars 1979 framfört, att det trots denna minskning är osäkert - måhända omöjligt - att nå de mål som uppställts för 1985 i energiplanen från 1976. Orsaken till detta anses bero på att det i flera avseenden varit svårt att genomföra de åtgärder som ansetts nödvändiga. Det anses dock fortfarande möjligt att nå målsättningarna för 1995. En lag om statligt stöd till förnyelsebara energikällor som använder solenergi, vindkraft, jordvärme, biogas, halm eller motsvarande har antagits. Bidraget kan högst uppgå till 100.000 Dkr, och för ändamålet har reserverats 25 miljoner 1979 och 25 miljoner 1980. lsoleringskostnaden för villor och lägenheter är avdragsgill för statlig inkomstskatt med 50% av kostnaderna, dock högst 3.000 Dkr (ca 2.455 Skr). Ett bidrag med 25% av kostnaderna utgår för särskilt energi-effektiva sparåtgärder i hyresfastigheter och näringslivets byggnader. Som villkor för att sådant bidrag skall utgå, gäller att en särskilt utbildad besiktnings-

man skall ha gjort en studie av hela byggnaden ur energisynpunkt. Ägaren

eller brukaren kan därefter ansöka om bidrag på basis av energirapporten. Sedan den 30 november 1979 finns en särskild lag om obligatorisk pannbesiktning. Enligt denna skall mindre oljepannor (med en effekt på upp till 60 kW), kontrollbesiktigas en gång om året i samband med sotning. Undantag kan göras i de fall fastighetsägaren har godkänt serviceavtal. Vid kontrollbesiktningen mäts rökgastemperatur, koldioxidhalt och sottal. Om dessa uppvisar för höga värden, skall ägaren/brukaren låta företa justering av pannan. För besiktningen uttas en viss avgift. - Danmark har gjort en noggrann utvärdering av den totala besparings-

182 Bilaga 2 SOU 1980: 43

potentialen i befintliga byggnader. Bostadsdepartementet visar att för byggnadssektorn är den totala besparingspotentialen, genom isoleringsåtgärder i gamla lägenheter till samma standard som i nya hus, ca 14,2 TWh för en total investering uppskattad till 7 miljarder Dkr. Isolering i andra byggnader kan spara ca 2,09 TWh genom att investera 1,6 miljarder Dkr. För alla byggnader i Danmark har en uppskattning gjorts att 5,8 TWh kan sparas genom förbättringar i värmesystem för en total investering på 2 miljarder Dkr. Även beträffande utvärdering av sparåtgärder i nya byggnader har flera analyser gjorts. I Danmark har regeringen övervägt att det skulle vara möjligt att till år 1990 spara ca 0,93 Mtoe genom ytterligare investeringar på ca 4.750 miljoner Dkr för kontroll av behoven i nya byggnader i samband med ökad isolering, automatiska kontrollsystem, värme från ventilationssystem och bättre värmesystem. Finland: I mars 1979 beslutades i Finland om ett nytt energipolitiskt program. Man strävar till att minska den totala energianvändningen med 10% fram till år 1990 jämfört med vad den hade varit utan energibesparande åtgärder. Trots inbesparingar av den storlek som regeringen tänkt sig, antas ändå energianvändningen växa från ca 22,8 Mtoe (1977) till ca 30 Mtoe (1990). Detta under förutsättningen att den årliga ekonomiska tillväxten i medeltal är omkring 3 %. Inom byggområdet anses byggbestämmelserna och därtill hörande typgodkännandeverksamhet, särskilt på VVS-området, spela en stor roll. Regeringen har därför för avsikt att också ge ut bestämmelser som rör befintlig bebyggelse utöver det ekonomiska stöd som ges inom denna sektor. Utsikterna att i statsbelånade fastigheter väsentligt förbättra energihushållningen bedömes som särskilt goda, Man avser också att via planlagstiftningen försöka påverka Valet av uppvärmningsform för olika bostadsområden. En prioritering av fjärr- och områdesuppvärmning anses nödvändig. Investeringarna i bostäder. affärs- och offentliga byggnader för att förbättra energiekonomin planeras under åren 1979-1990 uppgå till 6 miljarder Fmk. Realavkastningen uppskattas då uppgå till minst 5% årligen. Staten borde bidraga med i medeltal 20% som bidrag. Därutöver skulle under vissa förutsättningarna statliga grundförbättringslån på i medeltal 30-60% av totalkostnaderna beviljas. Norge: Den norska regeringen har för stortinget avgett en redogörelse (stortingsmelding nr 42/1978-1979), i vilken framläggs synpunkter på det arbete med att förbättra energiekonomin som pågått allt sedan energikrisen. Den norska regeringen understryker bl.a. sin principiella ståndpunkt att priset på energi bör återspegla de faktiska samhällsekonomiska kostnaderna som krävs för att ta fram nya energiresurser. Energipriset bör därför ha som grund de s.k. långsiktiga marginalkostnaderna. Vad beträffar befintlig bebyggelse framhåller regeringen, att ca hälften av Norges bostäder är byggda före 1945. Många av dessa är dåligt isolerade, och därför beviljades fram till årsskiftet 1978-1979 speciella lån för energisparande åtgärder. För närvarande utreder man spareffekten av dessa stödberättigade åtgärder. I mars 1980 presenterade det norska byggforskningsinstitutet resultatet av en tvåårig fältundersökning, som

Bilaga 2 183 SOU l980: 43

syftade till att få fram relationen mellan teoretisk och verklig energibesparing för vissa energisparåtgärder. 74 småhus undersöktes. där olika former av utvändig tilläggsisolering samt fönsterbyte genomförts. Även om spridningen i resultaten var stor, visade undersökningen att den verkligt uppnådda energibesparingen i genomsnitt bara var 23% av den teoretiskt beräknade. Förklaringen till detta låga utfall är att de med hjälp av åtgärderna förbättrade energiegenskaperna hos husen till stor del använts för att hålla en ökad värmekomfort i stället för att minska energianvändningen. Utfallet bör därför ej tolkas som att tilläggsisoleringen ej är effektiv. De teoretiska undersökningar som gjorts ger vid handen, att det vore att till en kostnad på ca 10 miljarder Nkr inbespara omkring 4.4 möjligt TWh och ca 2,8 TWh till en kostnad av ca 5 miljarder Nkr per år i bostäder i andra byggnader. De totala inbesparingarna i byggnader på 7.2 TWh om året motsvarar ca 20 % av den nuvarande energianvändningen i fastigheter. Regeringen har för avsikt att kontinuerligt arbeta vidare med energibesparingsåtgärderna och en ny redogörelse om Norges energiförsörjning fram till år 2000 är under utarbetande. För att förbättra energihushållningen i statens fastigheter utarbetas ett särskilt sparprogram.

Energisparprogram för befintliga byggnader i lEAs medlemsländer

De flesta av lEAs 20 medlemsländer, Australien, Belgien, Danmark, England, Grekland, Holland, lrland, Italien. Japan, Kanada. Luxemburg, Norge. Nya Zeeland. Schweiz, Spanien, Sverige, Turkiet, USA, Västtyskland, Österrike. har upprättat sparprogram för att förbättra befintliga byggnader med hjälp av bidrag, lån och skatter. Dessa sparprogram finns nu i 14 länder. jämfört med l2 länder år l977. De återstående 6 länderna. Australien, Grekland, italien. Spanien, Sxhweiz och Turkiet har fortfarande inga eller mycket begränsade sparprogram. Under 1979 har sparprogram i befintliga byggnader utvidgats i 7 länder, nämligen i Kanada, Irland, Japan, Nya Zeeland och betydligt USA. För Österrike och Tyskland omfattar detta statliga byggnader. Nedan redovisas några exempel på olika sparprogram: - Kanada har avskaffat skatten (12%) på isoleringsmaterial, värmepumpar, olika värmesystem och ett antal energisparåtgärder i byggnader. Vidare ges skattelättnader med upp till 500 kanadensiska dollar (ca 1.850 Skr) för isolering av alla bostäder byggda före l96l. Kanada har uppnått en genomsnittsbesparing beträffande el på ca 37%

inom byggnadssektorn genom olika isoleringsåtgärder i befintliga bygg-

nader. l oljeuppvärmningssystem visar uppskattningar att genom olika åtgärder kan en genomsnittlig besparing på mellan l5 och 20% göras. - av nya byggnader. I Västtyskland har man infön en lag om isolering Bidrag ges med upp till 25% av kostnaden för isolering av fastigheter eller så kan man göra skatteavdrag med 10% per år i 10 år. Bidragen gäller också värmepumpar och solfångare. - får med 66% av kostnaderna. dock I England privatpersoner bidrag max 50f (ca 485 Skr) för att isolera sina hus. Bidrag kan även erhållas för industri- och affársbyggnader.

184 Bilaga 2 SOU l980z43

- Holland har haft bidrag för isolering av bostäder sedan l974. T.0.m. 1978 har 550.000 gamla och nya bostäder fått bidrag och l990 skall samtliga bostäder vara isolerade. Staten använder ekonomiska medel för att öka byggandet av fjärrvärmeverk med kombinerad produktion av värme och elkraft. - för tilläggsisolering av bostäder med max 6002 (ca Bidrag ges i Irland 5.400 Skr) eller 2/3 av kostnaden. Man har även infört isoleringsbestämmelser för hus byggda med statliga lån frånjuli l979. - I USA ges skattelättnader upp till 300$ (ca 1.300 Skr) för isolering, tätning av fönster m.m. I980 kommer en ny norm för nybyggnation. Man försöker också minska energikonsumtionen genom skattelättnader. Vidare får låginkomsttagare bidrag för investeringar i energisparåtgärder. De flesta delstater har nu antagit den s.k. ASHRAE-standarden. en norm för energihushållning vid nybyggnad. Standarden anger energihushållningsmål eller budgetar för byggnaders utformning. men specificerar inte materialen. metoderna eller processerna för att uppfylla dessa mål. Detta medger en avsevärd flexibilitet att introducera energieffektivare byggnader, inklusive användandet av förnybara energikällor.

Val av styrmedel samt organisatiomgformer

Det mest använda styrmedlet inom byggnadssektorn är som tidigare framgått olika typer av bidrag och subventioner för isolering och förbättringar av befintliga byggnader samt olika isoleringsbestämmelser för nybyggen. Andra viktiga styrmedel är lån och skatter. Det mesta utförs på frivillig och rådgivning samt upprättande av basis och med hjälp av information olika sparprogram.

Erfarenheter av sparprogrammen

Enligt resultaten från en ekonomisk analys baserad på information från 5 länder drar lEAs sekretariat följande preliminära slutsatser: - De flesta beräkningar som redovisats visar att återbetalningstiden för de investeringar som gjorts i nya byggnader. för att spara energi. är kortare än för åtgärder i befintlig bebyggelse. Detta beror till stor del på att de pålagda besparingsåtgärderna kan beaktas vid utformandet av byggnader och därför förorsakar endast marginella investeringskostnader. Besparingsåtgärderna blir lönsamma, ibland mycket lönsamma. under rimliga antaganden. - Därför är det speciellt viktigt att projekt för upprustning av befintliga byggnader utformas med stor noggrannhet och att man tar hänsyn till individuella omständigheter. Här flnns ett mycket stort behov av statligt stöd och subventioner om energibesparingar skall uppnås i någon större utsträckning. [de flesta länder arbetar man fortfarande med att få fram metoder för att kunna mäta verkligt uppnått energisparande. Än så länge är det därför svårt. ja näst intill omöjligt, att redovisa några exakta resultat. De flesta uppgifterna är än så länge bara uppskattningar och långt ifrån tillförlitliga. Förhoppningen och målsättningen är dock att man snart skall kunna redovisa bättre resultat.

SOU 1980: 43 185

3 Bestämmelser för

Bilaga energisparstöd

1 Bostäder

I fråga om bostadshus lämnas stöd bl.a. till förbättring av värme- och ventilationssystem och i fråga om flerbostadshus även för inreglering av sådana system. Stöd lämnas vidare till anordning för individuell mätning av varmvatten, el och gas samt för nattackumulering av varmvatten. Stöd lämnas också till kostnader för anslutning till fjärrvärmeanläggning och till förbättring av värmeisolering av väggar, fönster och bjälklag. Stöd lämnas i form av bidrag och lån. Bidrag lämnas enligt förordningen (1980: 334) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. och lån enligt bostadsñnansieringsförordningen ( 1974: 346, omtryckt 1980:329). Energisparbidrag och energisparlån utgår för åtgärder beträffande bostadslägenheter, vissa gemensamma värme- och varmvattenanläggningar samt sådana lokaler som kan ingå i låneunderlag för statliga bostadslån och är avsedda för annat ändamål än förvärvsverksamhet. Räntebidrag utgår för lån till flerfamiljshus och till småhus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Energisparbidrag utgår med 35 % av godkänd kostnad för åtgärden, dock högst med 3000 kr. per bostadslägenhet som berörs och 30 kr per m2 våningsyta i lokal som berörs. Godkänd kostnad måste uppgå till minst 1 500 kr för att stöd ska kunna beviljas. Energisparlån lämnas med 30% av låneunderlaget. I fråga om småhus kan lån till sådana energibesparande åtgärder som avses i energisparförordningen också lämnas enligt förbättringslåneförordningen (1980:261). Förbättringslån kan sökas av personer över 60 år, handikappade och vissa andra grupper. Lånet lämnas högst med ett belopp som motsvarar 95 % av godkänd kostnad. Fråga om bidrag och/eller lån enligt någon av nu nämnda författningar prövas av länsbostadsnämnden efter yttrande av förmedlingsorganet i kommunen. 1979 års energipolitiska beslut innebar bland annat att en del föränd-

ringar genomfördes i stödvillkoren. Ändringarna innebar bland annat att

Prop 1978/79: 115. CU bidrag inte längre beviljas till åtgärder som är direkt föranledda av förbätt- 1978/79: 37, rskr 1978/ ringar av värmeisoleringen i väggar, fönster och bjälklag. 79: 394

186 Bilaga 3

2 Allmänna samlingslokaler m.m.

Stöd till energibesparande åtgärder i allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag för i princip samma åtgärder som kan få stöd enligt energisparförordningen. Enligt 38 a§ kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler (omtryckt 1976: 794, ändrad senast 1980:336) lämnas bidrag med 50% av godkänd kostnad för åtgärderna dock högst med.300000 kronor per projekt.

3 Kommunala och landstingskommunala byggnader m. m.

Stödet enligt förordningen (1979:816) om statsbidrag till energibesparande åtgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader m. m. (omtryckt 1980: 335) utgår till alla åtgärder som bedöms spara energi eller minskar behovet av olja. Stöd utgår i form av bidrag med 35 70 av godkänd kostnad för åtgärden eller, om den slutliga kostnaden uppgår till lägre belopp, med 35 % av detta belopp, samt i form av lån i vissa fall. Stödet _omfattar förutom kommunala och landstingskommunala byggnader bl. a. även vissa byggnader som tillhör kyrkan. försäkringskassor och ideella organisationer. Fråga om bidrag prövas av bostadsstyrelsen, medan fråga om lån prövas av regeringen.

4 Statliga byggnader

För energibesparande åtgärder i befintliga byggnader disponerar byggnadsstyrelsen (KBS) sedan energikrisen 73/74 ett särskilt anslag från bostadsdepartementet (en delpost inom anslaget B17 Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. . .). Total ram t o m budgetåret 1980/81 uppgår till 210 Mkr. Fram till 1978 har dessa medel nyttjats enbart för energibesparande åtgärder i KBS fastighetsbestånd. Under 1978 tillkom ett antal andra statliga verk. Från och med budgetåret 1978/79 finansieras med dessa medel även energibesparande åtgärder i bl.a. fortifikationsförvaltningens byggnader. De affärsdrivande statliga verken får medel för energibesparande åtgärder från SIND. d v s de affärsdrivande verken likställes med näringslivet i övrigt vad gäller villkor för stöd till energibesparande åtgärder.

5 Näringslivets byggnader

Stöd till näringslivets byggnader lämnas enligt förordningen ( 1980:556) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. Bidrag beviljas med högst 35% av den godkända kostnaden: den godkända kostnaden måste dock uppgå till minst 5000 kronor för att stöd ska kunna beviljas. Fråga om bidrag prövas av regional utvecklingsfond när det gäller företag med högst 200 anställda och bidraget är högst 50000 kronor. 1

SOU 1980: 43 Bilaga 3 187

annat fall prövas fråga om bidrag av statens industriverk. Om bidraget kan antagas komma att överstiga 4 miljoner kronor görs prövningen av regeringen efter yttrande från statens industriverk.

6 Trädgårdsnäringens byggnader

Stöd till energibesparande åtgärder inom trädgårdsnäringens byggnader utgår enligt förordningen (1979:428) om statsbidrag till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag. Bidrag utgår i princip endast till trädgårdsföretag som uppfyller de allmänna förutsättningarna för statligt stöd enligt förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Bidrag beviljas med högst 35% av godkända kostnader, vilka måste uppgå till minst 3000 kr. Bidraget får dock ej överstiga 100000 kr. Stödet administeras av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Sedan stödet infördes år 1974 har t o m den l juli 1979 bidrag beviljats med sammanlagt ca ll miljoner kronor.

188 SOU 1980: 43

4 Jämförelse mellan samhälls-

Bilaga ekonomisk och privatekonomisk

lönsamhet för olika

åtgärder

I nedanstående tabeller redovisas skillnaden mellan fastighetsägarens vinst (exklusive bidrag) och samhällets vinst av olika energisparåtgärder. räknat per lägenhet. Skillnaden mellan den privatekonomiska och den samhällsekonomiska lönsamheten förklaras av effekter som sammanhänger med inflation och beskattning, samt av det faktum att det privatekonomiska planeringsperspektivet är mer kortsiktigt än det samhällsekonomiska. Om hänsyn tas till bidragen ökar den privatekonomiska lönsamheten. Effekten av bidrag framgår av raden Bx i tabellen. Beräkningarna har gjorts med följande förutsättningar: l. Fastighetsägarens vinst redovisas exklusive bidrag.Den har beräknats som nuvärdet av energibesparingen minus nuvärdet av underhållskostnadema minus nuvärdet av amorteringar och ränteutgifter. Därvid har en diskonteringsränta om 5 % använts. 2. Den samhällsekonomiska vinsten har beräknats som nuvärdet av energibesparingen minus nuvärdet av underhållskostnaderna minus investeringskostnaden.Diskonteringsräntan har antagits vara 5%. Vid beräkningarna har inga positiva effekter utöver energibesparingen beaktats. och inte heller några negativa bieffekter eller störningar i samband med genomförandet av åtgärderna. l de fall åtgärderna beräknas medföra en samhällsekonomisk förlust (negativ vinst) markeras detta med minustecken i tabellen. 3. Hela vinsten av energisparåtgärderna har antagits tillfalla fastighetsägaren. 4. Planeringshorisonten har satts till 10 år med ett restvärde av investeringen vid periodens slut motsvarande 0 års, 5 års respektive l0 års avkastning. 5. Den del av investeringen som motsvarar godkänd kostnad antas bli finansierad med annuitetslån. Därvid antas följande löptider och räntesatser för olika åtgärder i skilda fastighetskategorier:

Åtgärdskategori Löptid (år) Åtgärder i värme- och Denna bilaga bygger på ventilationssystem, småhus l3 material av Birgitta Juås flerbostadshus 17 Värmeisolering, småhus 16 och Bengt Mattsson, flerbostadshus 18 Högskolani Karlstad.

Bilaga 4 189

Fastighetskategori Låneränta (%) Småhus 10 flerbostadshus 6 éllmännyttiga Ovriga flerbostadshus 8

6. Den del av investeringen som överstiger godkänd kostnad antas bli finansierad med ett tioårigt lån med rak amortering till en ränta om 15%. 7. Förväntad inflationstakt har satts till 5, 10 respektive 15% per år. Vid l5 % inflation har dock räntan antagits vara 5 procentenheter högre. 8. Marginalskattesatsen har antagits vara 60% för småhus och privatägda flerbostadshus, vid beräkning av avdragsgillt underskott. Allmännyttiga bostadshus har antagits sakna avdragsmöjlighet. 9. Jämförelsen avser oljeuppvärmda hus. Pannverkningsgraden har antagits vara 70% för småhus och 80% för flerbostadshus. 10. Den reala prisökningen på energi har satts till 2% per år alternativt 4%. ll. Spareffektema är de teoretiskt beräknade (redovisade i bostadsstyrelsens utvärderingar). En avstämning mot SIB:s beräkningar av k-värden i bostadsbeståndet och mot Anderlind m.fl. har gjorts.

Kolumnema äg. vinst-Sh. vinst anger skillnaden mellan fastighetsägarens vinst (beräknad enligt 1. ovan) och den samhällsekonomiska vinsten (2. ovan). Det bör observeras att en positiv skillnad i och för sig inte säger något om huruvida en åtgärd är lönsam eller inte. Detta framgår i stället av kolumnen markerad Sh.vinst.

190 Bilaga 4

555 555 555 5_5 555 355 355 555 555 555 555 55_ 553

5_5+ 5_5+ 5_5+ 555+ 5_5:

5_ 35+ _+ _+ 35+ 5: _: 35+ 5: 5: T 35+ 555: 555+ _+ 35+ 35+

T 5+ 5+ T 5+

55Eám

5: 5: 555 5: 555 555 :5 35 55_ 555

555+ 555+ 555+ 55+ 55+

:_ _55 _55

58+ 555+

35+ 535+ 35: 35+ 35+

5_55:

I: 5_ _+ _+ 5: .T _: 5: 5: T _+ _+ 5+ 5: _+

m5 55

v

äcäáwmm

5+ 5..

555 555 5_5 55.. 55.. 553 555 555 5__ 555 55_

555+ 555+ 555+ 35+

_55

5.855_

555+ 35+ 555+ 555+ 555+ 555: 555+ 555+

5 5: 3: 5: 5: 3: 5: _: 5: 5: _+ 5: 5:

_5555235355 55:? 555 555 555

535: 555:

_55

5 5 55_+ _

_wow_ :m T

555 555 553 555 55_ 555 535 55_ 555 555 55_

55_+ 5_5+ 5_5+

555+ 55_:

35+ 35+ 55_: 555+

_55

35+ 35+ 35+

5555+

5_ _+ _+ 5: T 5: T _+ 5+ 5+ 5+ 5+ 5+

55Eám

5: 5: 555 555 5:. 555 55_ 555 5_5 555 55_

555+ 555+ 555+ 55+ 55+

555 555

:5+ 535: 5:.: 58+

| 5_ _+ _+ 5: T 555+ 5: T 55+ _+ _+ 555+ 3+ 5+ 555+ 3+

_+ _+ § 55

N

üiämmm»

55_ 555 55.. 555 553 555 5_5 55_ 555

555+ 555+ 555+

55+ 555 55.. 55..

28.:.:

555+ 35+ 35+ 555+ 555: 555: 85+ 555+ 555+ 555+

+

5 v: 5: T 5: T _: 5+ _:

.cxmmtnrwwoco

_+ _+

52.555 555 555 :5

55:3 5:.: 555:

_55 _55

5 5

_men_

5: 3: 5:

:m

42.5.5555:

450m o??

5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5_ ä 5_ .i 5_ 5_ 5_ 5_ .å ä_ ä 55_

__5_.=5...=_8__5..=§

582m

555 555 555 553 555 :5

:55 5

._00

.E535

535 555 555 555

.5:5552o__5__55m

555 555 5:

_

55.

5 5 5 5

._5_.:5..e_3§_..._

_5 55

N

.55 .5_5 5:

5:a.: .m

555555 555555

...E555

555255552552555 5555505595555

_

5255555550 55_.__5.5.55=_ .55555552525 ;5555›:..› u5555sz›

u

._5555 :mv 55:59.55

SOU 1980: 43 Bilaga 4 191

o_

mao om_ .S SN omm mom m; o: s... m? Em Ro So mä omm _o_ .v6

mmv+ 36+

vv6+

+

_v6+ _v6+ vv6+ v+ v+ vv6+ m+ w+ w+ 36+ ml ml .I

m+ v+ 5+ .I _+ m+ m+

2+

:Um o? mmv mmm So 86 08 om m5 2a m3 vom

...S m6+ 3.6

å.

m6+ m6+ m6+

E.:

25+

S»

56+

36+ 56+

S?

v+ m+ m+ 6+ .I m+ m+ v+ v+ _+ \.+ 5+ v| ml _|

mom :o _mm 62. om... 0% 0% mom com _o_ E.. mvo m5

oEI

.å

omm: 3?

S...

3+ 5+ 36+ 36+ 36+ 86+ 36+ 36+

m m +

_+ ml v+ m+ m+ m+ .I m+ + vi ml .i

än 80 _m_ E. m?

...ace

m+ ml m+

o_|

omv mmm o.: m; m: wa 95 m? w? ä_ 5 Ro vmm _v_ .v6

02+ 02+ omo+ 03+ oc:

_v6+ w+ _v.o+ m+ m+ vv.o+ m+ v+ v+ 36+ v+ 6+ 6+ 36+ vv6+ ml .I

w+

2+ 2+

mmm m8 omo Ek mmm än emo emo _o_ o? 2.0 mmm m8

m6+ m6+ m6+ nu? omm+ mow+ 3+

ä..

nä: ST

36+ 56+

_

5+ 0+ 0+ _+ m+ m+ v+ v+ m+ \.+ 7+ ml I

2+

vww a... vwm 92. cam amm m8 å... å.. com com om! 8» mmo

vvm+ so:

S...

20+ 86+ 36+ mo6+ 36+ 86+ 36+

å? m ä? _

m+ _+ v+ 6+ T m+ _+ m+ m+ m+ + m| I

_mo 3.0 t: ä: mmm omo

l

ml v+

.Zl

_+

o_ ä

:c o? ovm omm m2

m _ så_ m

omm

ooow

Se_

Se:

S.:

mm

›N__u:0

_owB Ezxmügzn

nu.:

zawmmöz> 2a_xmo::w> users...? 8a.mE_w._o:m

DELN

:E20:

25.0:

.om

192 Bilaga 4 SOU 1980: 43

8_ o... o...

Ed

oNT

NN_ S_ _v_ m:

oNT

E_

8N+ 8N+ 8N+ 05+ oc?

NT E.

ST

_S_

+ ST ST ST u n + 82+ :T

m_ T _+

_msää

t.. 8_

8... om... »S

t_ NS

5+

ST ST ST

ST m8: ST S... :T 8N+ 3+

S...

ST

S... S...

ST. + NE: u 88+

l o_ T _+ _+

å. S

v

_msäåu_

3._ 3._

Ed

.xSdE

8+ 8+

SN_ t_

oNT 8T

SNN

3._+ ST m8»

25+

E... E... ES

+ + u NS: ST ST ST E... ?T ST ONT

m T T

.cxnmrxzüxvco os

ä_ S_

E.: S_ SN

5+ 83+

E_ NS

+ + _

cømuuvâmøa

.mom sm _+ T T T

va.:

NN_ 8_ S_ å_ 06 So a_

8N+ 8N+ 8N+

s... ...T 8+

S_

E21 nN_+ 06+

...T

03+

å..

36+

ST ;T N_T S?

uo=o

+ n +

m_ _+ N+ _+

.§28

T a_

.u_§.=.__s__av

T

om... NN_ S_ en... S_ _ 8N Sw än 88

ST ST ST 5+ 8,0

SS

ET ST

S...

ET

S...

+ + n + ET ST

o_ _+ _+ N+ _+

_x_ NN.

N

13228.”.

3_ 3_

8+ 8+

NmT

3..._

8T

:sec:

37+

ST 3.6

26+

E...

ST 25+ :T :T m2: 03+ 80+

E...

+ + ST :T SNT ST ST

2535:2...

n

...2©m_._a_w_o:o

_..

o: So

mNT

E.. m:

ä.: 30+

.som

ä T .T T

4253:8.

Emåmoz

e m o m o n o n o n o m o o_ ä_ S_ o_ o_ o_ o_ S ä ä_ ä .å

aaaeaøgåagsâ

?En

SN 8_ EN oNN Sw :N SN

_ _

._00

L332:

E_ S.. SN S» EN Sn S_

ñtmmmåocwzmmm

_

._m_.:o=s_3a›_.a

å: v N N

u

5:a.: .amd

§0

va==§m

Jo=msêam

_ssmoshêogeuam u=__:2:_eo_a_ä

N

mazzwnuuc; ma_u__...»p_=o:om _eâamaauü uamwmtvxc»

H

._23 ...mv ?Små

SOU 1980: 43 Bilaga 4 193

03 m: o... So S.. cd En 0.0

5.0 s...

mmwl

13+ 92+ Nm_+ 5+ mmm! 36 KI sd ä? _ :ö: EN: S: S? 02+ SNI m?

_+ _+ + N+ .I

NE m2. am 8_ mmm mmö mmm mmm 2.0 om...

mmml

03 »ml

03+ 02+ §7 om: mmá m:+ u.: mE+ 03

51+

_ I E? ä? NZ+ SNI

m+ _+ m+ u+ I

3+ 3.6 om: v3 0% mi. 5+ :i :i mf mf m:

om.: n... 3.0

8+ m?

å: va? ST 03+ nä: S? 2.0 ST I R5

.I

må om_ 8_

8+

Nøv+ å?

en m+ _+

m? EN 0.0 o; 2.. .å 06 m5 0.0

_Nml

.06 gl. än

;T 3+ 3+ 3+ 5.0 ma? S? 09+ 8? 92+ .od 2:.. mm_+ _eá

_+ N+ _+ m+ m+ .I

mw_ än 5a Rv

mmd

å. mmá 08

om... o? mmd

m2

nä: av? 3? 34+ om... m3: om... s- 3+ ...no _ E? en- N:+ N:+ N:+ +

N+ m+ m+ N+ ml I

o; 3+ å_ å_ x: 5 8_

35+ 3.5 n... vw+ :I

wmml

E... 50+ v56 3+ 3+ 8+

N37 s?

E... E... m?

;T

+ I I ä: E...

_+ _+ _|

emo v; m:

+ 05+ 3+

ml N+

o_ V1 2 ä ä

omm

S_ E.

om_

s.:

ä_

ä.. mmm Nvm 30 5

Z

.u=.=o

83.222.. mczsme

m: _omä

wctuzmoäcoêgzcoxø

nu.:

cnmmmiuu; uawmwånz; o._m_xm›oE._m ._o.ø_:mo:_m_.mm _zsuäaa_

.hågen

me...?

194 Bilaga 4 SOU 1980: 43

omm omm omm mvm evo moo omd a: wmv

ommi mami womi

»md ?d mmm+

ma- mäi §7 wom+ omo+ om.o+ mmm+ omd+ om.o+

E?

m .i T _i T _+ _

?så

mvd .om m: voo mo_

ovwi

SN E_

mv.:

momi wmmi mmmi

ová v.c+

Sm+ vä: 5+ v.o+ m_m+ §1 m_o+

o...?

+ S? å.- + ä?

I 2 _i T _i _+

å. å.

v

com am se

.msaäm

om_ om_ m: å_

vomi mmmi mooi

än

vmvi mami

m3

om_+ av: om.o+ vä: omd+ wvm... ma?

RT

om.o+ om.o+

ST

§52_

+ +

m .i T .i .i T

.cxomcnmwåco

os mmo

5:3

ä_ E. av_ ...om

å.:

.mom :w _+ _+ mi mi mi

Z

omm _ Ko Em 2_ cmm vvo »md

Emi

»md

8? oom+ _Zi RT 8...: _omi om.o+ mmoi ST §7 om.o+ Ew+ a? om.o+

å... + i

m_ _+ _+ m+ mi _+

äciám

cm .m

mmm omo

ovd

mvd mvd vooi

_ NR

Soi oomi Smi

m

omm+ omm+ omm! m.:

ovd+

.ET

35+ ov.o+

+ i :T S? ä? S?

| o_ _+ I _+ _+

§ m.

m

azäawøufu: _msaäm

m.:

men

wmd

ovmi

a.: mm+

e? m_m+ e? mami om? nå: 87 om? §7 ov_+ mmm+ me? mi? mov+

.xaecs

an.: om.o+ om.o+ om.o+ om.o+

i

m

...xomtncüzäo

maria...

.v

o? Ro m:

ä...? mmm+ ST 5+

mi vi mi

_som_ :m

42.55..:

_zwåmoz

o m o m o m o m o m o m o o_ o_ o_ o_ o_ o_

ä xm ä_ xm ä S

.EEEcxonEEEä

oem omm Gm vvm

wøpâm

S_ EN

_ vvm_

:oo

mmm mom S5 ovm mo_

-S325

å.. EN

Aoäwmâocwtmxm

_ v n N.

ma:

;za2.s_3:_.a

u

än.

:.52:

m

Jo=msEum

23:15

.oaaos.oco_a_uam m_._§.:.=.o.m:m .w_aumwmm:o=›

maêwmgmcs ma_u__m3=o:om §äamm_mo.e

m

u

:sas ...mo ?§4

SOU 1980: 43 Bilaga 4 195

a...

ond »md m.:

Q3: nå: n? 3+ ST

_ ä? ä.: E...

I

vd a: vd Em vd

mvd

md_

mml

:N »mo

ovd

.S .S S_ S_ S_

så så

om? aa: ET m:+ m:+ m:+ :m: a.:

§1:

n u u _

_+ m+ m+ m+ ml .I

om

»om mä m»m Em Ro

wmd wmd omd wmd

a:

mmml

vm+

S_

of.

.å

m3

3.1 .SI .EI :a: m»ml

d _»+ _»+ _»+ å:

+ E? I

_+ mI .I .I _I T.

om_

S.. 8+

G9_ wm»+

§0..

+

m+

å_ än ond »mm »»_ än ond mvn _vm »md mvl mvl m.: »md omd »md 3+ ©m+ »v_ »md

så: am: en» vv_+ 3.? 3+

m+ m+ m+ v+ v+ _I _|

om om

...om 0B 8.. 0% m3 I. än _mo mvd om: vd oi. mvd mvd

;N

2+

ä_

v_»| .än N2+ 3+ 3+

I I »»+ + S...

_+ m+ T T m+ .I .l .I

om... än vmw .8 om... 8» 8.. vv_ wwd »m» om... 3+ 3+ 8+ un... om: 2+ 3+

ad»+ 05+ :T :T v21 os:

ä... ä... I

_+ _+ m+ .I _| _I

om.. v-v m: 05

+ å?

wl m+

2 .a

omm

S_ ä_ »» dm_

vvm_

ä.. m8 mvm »mm Sv

Z

-a=Eo

83.23%

.å

_owoa

»sewe

m.:

w:_._o_woLm:o:m_:=o

nu.:

üwwwmå

zuwwmåou; ohn_xm›o=:m uozxswoåmmam _asusâs

cåmcoc

02% wEEmH

SOU 1980: 43 197

5 Stadsförnyelse och energihushållning Bilaga

-

beräkningsförutsättningar

fördelar av ekonomisk, administrativ och I många fall kan betydande av tyngre energisparåtgärder med social art uppnås genom en samordning ombyggnadsåtgärder. Speciellt gäller detta i de fall en evakuering behöver ske samt i samband med fasadrenovering och fönsterbyte. Däremot föreligger inte lika påtagliga samordningsvinster mellan andra typer av om- (t.ex. förbättrad sophantering) och energisparande åtbyggnadsåtgärder gärder. I det följande förutsätts att energisparande åtgärder alltid genomförs i hus, som byggs om av andra skäl. Däremot gäller inte det omvända. Energisparåtgärder kan i många fall genomföras utan samband med om- Det kan också vara aktuellt att tidigarelägga vissa renobyggnadsâtgärder. veringsåtgärder, t.ex. fasadrenoveringar och fönsterbyten i syfte att uppnå en samordning med planerade energisparåtgärder. Beräkningarna nedan avser dock enbart de fall energisparåtgärder senareläggs för att möjliggöra en samordning med annan ombyggnad. Stadsförnyelse- och energisparverksamheten skiljer sig på en mängd punkter. Framför allt är det antalet bostäder som berörs, som skiljer de båda programmen åt. Bostäder med brister i ett eller flera avseenden fördelar sig enligt följande:

Halv- och omodema lägenheter 323000 varav lägenheter i flerbostadshus 178000 småhus l48000

Avsaknad av hiss i hus med tre eller l,0l milj lgh fler våningar

heter

Hög halt av radongas Småhus 3000-6000 Flerbostadshus

Otillfredsställande lägenhetssamman- 541435 lgh sättning

Behov av yttre underhållsåtgärder 72000 hus

Denna bilaga är förfat- “ Framskrivning av FoB 1975. tad av Civ.ek. Ingela Enligt radonutredningen. Sjöström-Hedge.

198 Bilaga 5 SOU 1980: 43

Enligt underhållsfondsutredningen har 62% av flerbostadshusen, byggda före 1945 (dvs. ca 460000 lgh), kvalitetsbrister beträffande fasad, yttervägg, tak eller fönster. Enligt BFR:s fönstergrupp förekommer rötskador i 4% av småhusen och i 10% av flerbostadshusen, byggda 1950- 1974. Eftersom en lägenhet kan uppvisa flera av ovanstående brister är det svårt att uppskatta hur stort det totala ombyggnadsbehovet är. Beräkningarna i det följande utgår från ett ombyggnadsbehov i intervallet 323000- 1 milj lgh.

- Tabell l Jämförelse ombyggnadsprogram energisparprogram, bostadshus

lnvesteringskostnad/lgh flerbostadshus 50-350000 2 260 (m = 1500()0 småhus 80-250000 11010 (m = 1800001

Beviljade belopp 330 milj Lån 305 milj 444 småhus 439 milj Bidrag 139 milj milj Lån 650 milj

F84

totalt 769 milj Bidrag 34 milj milj

Totalt 1.2 miljarder

Investeringar 4-5 mdr 2-4 mdr totalt/år

Återstående behov lgh i FH (kval 3-7) l75000 1.3 milj-LS milj småhus 148000 800000-l.l milj

övrigt (500000-1 milj) 323 000- 2.1 milj-2.9 milj l milj

Ãterstående investerings 50 mdr- 20-25 mdr behov 100 mdr Tid med nuvarande takt 16 år 8 år Avslutat år 1996-2000 1988

BoS. budgetåret 78-79. b Ombyggnadsinvesteringar 1977 var 2,49 mdr. Faktorprisindex Bygg har ökat med ca 20% per år. M.h.t. viss produktivitetsökning kan uppskattas en årlig kostnadsökning med ca 17%. “ BoS, genomsnittlig godkänd kostnad 1979. d lnkl. en uppskattning av de åtgärder som genomförs utan stöd. Sparplanen, t.ex. fönstertätning. Nuvarande ökningstakt förutsätter 1.67 TWh/år 1988.

SOU 1980: 43 Bilaga 5 199

Energisparprogrammet är av betydligt större omfattning. Drygt 2 milj bostäder, dvs närmare 60% av bostadsbeståndet, berörs i någon form av energisparprogrammet. De båda programmen skiljer sig också åt beträffande investeringskostnader per lägenhet, beviljade lån och bidrag, återstående investeringsbehov, tidssikt m.m. 1 tabell I ges en sammanfattande jämförelse mellan de båda programmen. För att närmare studera i vilka fall en samordning mellan förnyelseåtgärder och energisparåtgärder bör ske har i tabell 2 sparplanens alternativ 111 delats upp i lättare och tyngre åtgärder. Av tabellen framgår också hur många småhus respektive lägenheter i flerbostadshus som enligt planen berörs av olika åtgärder. Vidare visas beräknad besparing (i TWh netto/år) till följd av de olika åtgärderna och investering i miljarder kr. Här förutsätts att samtliga enklare energisparåtgärder genomförs oberoende av evevtuell ombyggnad och modernisering. 1 tabellen markeras energisparåtgärder som genomförs inom energisparprogrammet utan någon samord-

Tabell 2 Sparplanen alt Ill Lätta åtgärder - genomförs i samtliga fall, som sparplanen angenEndast om hus inom kort skall byggas om eller rivas uppskjuts dessa åtgärder. Åtgärd Antal Antal lgh Netto Årl. Inves- SH i FH TWh/år besp. tering miljar- Tilläggsisolering E 660000 720000 2,26 2,30 lättåtkomliga vindsbjälklag Fönsterombyggnad E 160000 240000 0,33 1.20 Åtgärdstyp 3 o 4 Tätning mellan E 1 000000 1 650000 3,80 1,20 karm och båge Utbyte av E 220000 310000 0,51 0,23 oljebrännare Trimning och E 590000 1 000000 2,35 0 ekonomisotning av pannanläggningar E - 270000 0,20 0,06 lnreglering av ventilation lnreglering av E 300 000 930 000 0,45 0,27 uppvärmningssystem samt temperatursänkning Installation E - 100000 0,1 0,02 av motorshunt Drifttidsstyrning 300000 700000 0,6 0,21 av uppvärmningssystem lndividuell E 200000 200000 0,1 0,15 elmätning

200 Bilaga 5 SOU 1980: 43

Tabell 2 Sparplanen alt lll Tyngre åtgärder - samordnas med stadsfömyelseprogrammet i de fall evakuering krävs. Åtgärd Kate- Antal SH Återstår Antal lgh Återstår Årl. Invesgori 1988 iFH 1988 besp. tering netto mil- TWh/årjarder Tilläggsisolering S 365000 74000 150000 87500 1,06 1.55 av golvbjälklag Tilläggsisolering E/S 765000 37000 640000 200000 4,23 7,6 av yttervägg Fönsterbyte S 225000 74000 140000 120000 0,34 2,14 Övrig tätning E/S 675000 37000 500000 200000 1,80 1,75 lnstallation av E - 200000 - 0,06 0,03 rökgasspjäll - - 680000 VärmeåtervinningE/S 200000 1,32 1,21 ur ventilationsluft lndividuell E/S 30000 7000 200000 25000 0.19 0,18 värmemätning (temperatur) E 600000 - 1100000 - Tilläggsisolering 0,85 1.31 av apparater och rör Individuell E/S - 400000 50000 0.30 0.16 varmvattenmätning 10,15 15,93

Kostnadsuppgiftema avser kostnadsläget 1977, exklusive mervärdesskatt.

ning med stadsförnyelseverksamheten med Eenergisparåtgärder som en-

dast genomförs i samband med ombyggnad inom stadsförnyelseverksamheten med S samt energisparåtgärder som till viss del samordnas med stadsförnyelseverksamheten med E/S. l tabell 3 redovisas närmare de antagaden som legat till grund för fördelningen på de olika programmen samt det antal småhus- och lägenheter. där tyngre enerisparåtgärder återstår efter 1988.

SOU 1980: 43 Bilaga 5 201

Tabell 3 Antaganden om samordning med stadsförnyelse

Åtgärd Beteckning Hus. som återstår år l988

Småhus Tilläggsisolering S Antas samordnas med ombyggnad. av golvbjälklag 74000 hus återstår Tilläggsisolering E/S Antas delvis samordnas med av yttervägg ombyggnad. 37000 hus återstår Fönsterbyte S Antas samordnas med ombyggnad. 74()()0 hus återstår Övrig tätning E/S Antas delvis samordnas med ombyggnad. 37000 hus återstår Individuell E/S Antas delvis samordnas med värmemätning ombyggnad. 7000 hus.

Åtgärd Beteckning Antagande om samordning med renovering och stadsförnyelse - I988 lgh som återstår

Flerbostadshus Tilläggsisolering S Antas samordnas med standardav golvbjälklag höjande modernisering. 87 500 lgh återstår Tilläggsisolering E/S Antas delvis samordnas med av yttervägg upprustning och ombyggnad ca 200000 lgh återstår. Tidigareläggning kan dock tänkas).

Fönsterbyte S Antas samordnas med fönsterbyte t.ex. p.g. a. rötskador. Uppskattningsvis finns ca 200000 lgh i flerbostadshus med rötskadade fönster. Om dessa åtgärdas under en 20årsperiod innebär det I0000 lgh per år. 1988 återstår då I20000 lgh. (Här kan man dock tänka sig en tidigareläggning). Övrig tätning E/S Antas delvis samordnas med upprustning och ombyggnad. Ca 200000 lgh återstår. Vârmeåtervinning Antas delvis samordnas med ur ventilationsluft upprustning/ombyggnad ca 200000 lgh Individuell E/S Antas delvis samordnas med värmemätning ombyggnad och upprustning (temp.) 25000 lgh återstår Individuell E/S Antas delvis samordnas med varmvattenmätning ombyggnad och upprustning 50000 lgh återstår

sou 1980: 32 203

Bilaga6 Litteraturförteckning

Andersson. R: Samhällsekonomisk utvärdering av energisparande och fjärrvärme. Andersson. A och Johannesson G: Undersökning av beräkningsmetoder

för bestämning av ytterväggars isoleringsförmåga.AB Hygrotherm.

Lund 1980. - BFR: Möjligheter till energisparande i befintlig bebyggelse minisystemanalys. Stockholm I980. Bjerking AB: Fastighetsekonomisk värdering i kommunala energisparprogram. BFR R58:l978. Blaatid och Log: Husholdingens eftersporsel efter elektrisitet l966-l975. Artikler 105, Statistisk Sentralbyrå. Oslo 1977. - Bohm, P: Om administrativa styrmedel i energipolitiken egenskaper och informationsbehov. Stockholm I980. Bohm, P: Samhällsekonomiska verkningar av årliga obligatoriska pannbesiktningar - ett räkneexempel. Stockholm I980. Bostadsstyrelsen: Uppföljning av effekterna av det statliga energisparstödet till bostäder. Stockholm 1980. Kartläggning av utbildningsbehovet för yrkesverksamma beträf- Bygginfo: fande energihushållning vid lokaluppvärmning. PM 1979-05-30. Bygginfo: Kommunernas energisparverksamhet. En lägesbeskrivning årsskiftet 1979/80. Stockholm I980. Dargay. J: Effekter av priser och information på hushållens energianvändning. (Kommande forskningsrapport). DFE: Förnybara energikällor. DFE-rapport nr. 2l och 22. Liber, Stockholm l979. Dahlgren Bengt AB: Beräkning av den totala energisparpotentialen i bostadsbeståndet. (Kommande rapport). Elmroth. A m.fl.: Utvärdering av effekter av energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Preliminär arbetsrapport våren I980. KTH, Stockholm. Energiberedskap för kristid. SOU 1975160-61. Ettlin, F m.fl.: The STEP l Quarterly Econometric Model of Sweden. EFI. Stockholml979. Hedman, S: Energihushållning - en internationell översikt. - Hesselbom. P-O: Energisparstöd till bostäder en principdiskussion. Stockholm, 1980. Hirn, O och Klingberg,T: Byggnadsnämndens roll och kontroll. Materialredovisning från en empirisk studie. SlB, Gävle I980. Hjalmarsson, L: Några aspekter på den framtida oljeprisutvecklingen. L: Val av kalkylränta för offentliga investeringar inom ener- Hjalmarsson, giområdet.

204 Bilaga 6 SOU 1980: 43

Industrigruppen för lätt byggeri: Byggtekniska möjligheter att spara energi i befintlig bebyggelseStockholm. februari l980. Juås, B och Mattsson,B: Utvärdering av styrmedel för energisparande åtgärder i bostäder 1974- 1979. Juås, B och Mattsson,B: Behovet av generella bidrag till energisparande åtgärderi bostäder. 1980. Karlsson, B: Prioriteringsgrunder för energisparande åtgärder i befintlig bebyggelse. Linköping, 1980. Karlsson, B: Jämförande energisparkostnadvid spillvärmeutnyttjande från kärnkraftverk. Linköping, l980. Klingberg, T: Val och användning av styrmedel. En studie av byggnadsnämndens tillsyn. SIB, Gävle l980. K-konsult: Energihushållning i samband med standardhöjande modernisering och övrig stadsförnyelse. Stockholm, l980. K-konsult: Tidsåtgång vid handläggning av energisparansökningar. Stockholm, l980. Lebanon, A: The household demand for energy and fuels in OECD countries. European Economic Review, vol 9(1), 1977. Lindskoug, N-E: Energi till byggnader 1975-2000. Lundin, A och Dargay,J: Empirisk undersökning av hushållens energiefterfrågan i Sverige. FFE, Stockholm 1977. Malmquist, B och Svensk,R: Energisparstödets effekter på beslut. Examensarbete, KTH l980. Marknadsforskning AB: Enkät våren 1980 om bränsleförbrukningen i småhus i Sverige. Mattsson, C m.fl.: Analys av energibesparingar i den kommunala samhällsplaneringen genom modellstudier. KTH, Stockholm l980. Murray, R och Harkman,A: Kommunal information om energisparande. Stockholm l980. Mäler, K-G m.fl.: Nationalekonomisk utvärdering av energisparprogrammet. Stockholm, l980. Orrje och Co - Scandiakonsult: Metodstudie beträffande husvis beräkning av de tekniskt möjliga energibesparingama i befintlig bebyggelse. Stockholm, 1980. Rödseth, A och Ström,S: The Demand for Electricity in Norwegian Households with Special Emphasis on the Demand for Electricity. Memorandum from Institute of Economics, University of Oslo 1976. SCB: Utvärdering av energisparåtgärder. Arbetspromemoria, Stockholm l980. SCB: Bostadsbyggandet. Sellstedt, B: Om privatbilismens priskänslighet. Trañkpolitiska utredningen, grupp 3, Stockholm. SIB Meddelande M 78:1: Undersökning av husbeståndet från energisynpunkt. SIB Meddelande M 79:9: Undersökning av husbeståndet från energisyn- - kulturhistorisk punkt besiktning. SIB Meddelande M 80:2: Undersökning av hur statligt stödda energisparåtgärder utförts. SIB Meddelande M 80:7: Undersökning av husbeståndet från energisyn- punkt sammanfattning. Silberman, H: Materialåtgång i samband med energisparåtgärder i befintlig bebyggelse. Byggbranschrådet, Stockholm l980. SIND 1977:9: Sveriges energianvändning under 1980- och 1990-talen.

SOU I980: 43 Bilaga 6 205

SIND PM 1979:1: Energiförsörjning 1977-83. SIND PM 1980:5: Kommunernas energiplanering. Redovisning av planeringssituationen. SIND: Uppdrag att genomföra viss rådgivningsverksamhet. slutlig rapport om verksamheten. PM 1980-02-18. I: Administrativa styrmedel. Arbetspromemorior våren Sjöström-Hedge, 1980. Sköldefors, W: Priset på olja. Stockholm l980. Statens elransoneringsnämnd (SERN): Rapport om verksamheten, dec 1973-nov 1974. Statens planverk: Energihushållning i befintlig bebyggelse. Rappport 41, 1977. Ståhl, I: Energikostnader och ränteantagande. Underbilaga 7:12 till Ds l 1978:10. Tekniska högskolorna i Stockholm, Göteborg, Lund och Luleå samt Norrlands Byggtjänst i Umeå: Energibesparande åtgärder i befintlig bostadsbebyggelse. Arbetsrapport våren l980. TyrénsAB: Energiförbrukning i lokaler. Stockholm l980. VVS-Tekniska Föreningen: Undersökning rörande energibesiktningsförrättning. Stockholm l980. L m.fl.: genom kollektiv vattenmätning i flerbo-

Ågren, Energibesparing

stadshus. Göteborg l980. ÖEF: Fortsatt arbete med värmetaxeringsfrågan. PM, februari l980.

SOU I980: 43

Statens offentliga 1980 utredningar

Kronologisk förteckning

. Fjorton dagars fängelse. Ju. . Skolforskning och skolutveckling. U. . Lärarei högskolan. U. . Preskriptionshinder vid skattebrott. 8.

øansimpvAwu-ø

Förenklad skoladministration. U. . Offentlig verksamhet och regional välfärd. l. . Kompensation för förvandlingsstraffet. Ju. . Privatlivets fred. Ju. . Övergång till fasta bränslen. l. . Ökad kommunal självstyrelse. Kn. . Vildsvin i Sverige. Jo. . Mineralpolitik. l. . Lönar det sig att tillsätta fluori dricksvattnet? S. . Kärnkraftens avfall. I. . Läromedlen i skolan. U. . Vissa frågor rörande flerhandikappade. S. . Datateknik och industripolitik. l. . Att vara skolledare. U. . Fler kvinnor som skolledare. U. . Jämställdhet i statsförvaltningen. B. . Hem och skola. U. . Utbyggnad av yrkesmedicinen. A. . Statligt kunnande till salu. B. . Bättre miljöinformation. Jo. . Studiestöd. U. . Mot bättre vetande. U. . Barn och vuxna. S. . Massmediakoncentration. Ju . Vilt och trafik. Jo. . Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. U. . Offentlighetsprincipen och ADB. Ju. . Stödet till dagspressen. U. . Svensk läkemedelsindustri. I. . Handikappad-integrerad-normaliserad-utvärderad. U. . Energi i utveckling. EFUD 81. l. . Arbatskooperation. I. . Nyjärnvâgslagstiftning II. Ju. . Utbildning för uppdrag i u-land. UD. . Vattenplanering. Jo. . Vattenplanering. Exempel och bilagor. Jo. Olja för kristid. H. . Arbatstagares uppfinningar. Ju. . Program lör energihushållning i befintlig bebyggelse. Bo.

S()U 1980: 43 207

Statens offentliga utredningar 1980

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Fjorton dagars fängelse. [1] Kompensation för förvandlingsstraffet. [7] Privatlivets fred. [8] Massmediekoncentration. [28] Offentlighetsprincipen och ADB. [31] Ny järnvägslagstiftning ll. [37] Arbetstagares uppfinningar. [42]

Utrikesdepartementet Utbildning lör uppdrag i u-land. [38]

Socialdepartementet Lonar det sig att tillsätta iluor i dricksvattnet? [13] Vissa frågor rorande flerhandikappade. [16] Barn och vuxna. [27]

Budgetdepartementet Preskriptlonshinder vid skattebrott. [4] Jämställdhet i statsförvaltningen. [20] Statligt kunnande till salu. [23]

Utbildningsdepartementet Skolforskning och skolutveckling. [2] Lärare i högskolan. [3] Förenklad skoladministration. [5] Läromedlen i skolan. [15] Utredningen om kvinnliga skolledare. 1.Att vara skolledare. [18] 2. Fler kvinnor som skolledare. [19] Hem och skola. [21] Studiestöd. [25] Mot bättre vetande. [26] Den sociala selektionen till gymnasiestadiet. [30] Stodet till dagspressen. [32] Handikappad-integrerad-normaliserad-utvärderad. [34]

Jordbruksdepartementet Jakt- och viltvårdsberedningen. 1.Vildsvin i Sverige. [11] 2. Vilt och trafik. [29] Bättre miljöinformation. [24] Vattenplaneringsutredningen. 1.Vattenplanering. [39] 2. Vattenplanering. Exempel och bilagor. [40]

Handelsdepartemetet Olja för kristid. [41]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggnad av yrkesmedicinen. [22]

Bostadsdepartementet Program för energihushållning i befintlig bebyggelse. [43]

lndustridepartementet Offentlig verksamhet och regional välfärd. [6] Övergång till fasta bränslen. [9] Mineralpolitik. [12] Kärnkraftens avfall. [14] Datateknik och industripolitik. [17] Svensk läkemedelsindustri. [33] Energi i utveckling. EFUD 81. [35] Arbetskooperation. [36]

Kommundepartementet Ökad kommunal självstyrelse. [10] L Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den lu- ,, förteckningen.

_,,,,I. itsmv ..V. ,aa « yr, - _ci

m

ma” *

LiberFörlag ” ”T › Iååñåâåâfâ-?â

,wf-:WW Allmänna Förlaget