Långtidsutredningen 1978

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

SME

;ångtids

,ttrednmgen

Statens offentliga utredningar

W123] 1978:78

?ä Ekonomidepartementet

Långtids-

utredningen

Utarbetad inom çgonomidepartementet

Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-04421-8 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

Förord

1978 års långtidsutredning har utarbetats inom ekonomidepartementet där arbetet har letts av planeringschefen Ulf Jakobsson och departementsrådet Bengt Olof Karlsson. Arbetet med den finansiella analysen med därtill hörande modellutvecklingsarbete har letts av departementsrådet Lars Dahlberg. Utredningsrådet har hörts. Dess ledamöter bär dock inget ansvar för de bedömningar som redovisas i utredningen. Avsnittet om industrin har utformats av statens industriverk. Det omfattande material som ligger till grund för arbetet och som insamlats och bearbetats av olika myndigheter, utredningsinstitut och organisationer har lörtecknats i ett särskilt appendix. Ansvaret för detta material liksom för bedömningarna däri vilar på de personer eller institutioner som anges i materialet. Sedan olika remissinstanser hörts torde regeringens syn på de långsiktiga avvägningsproblemen komma att redovisas i 1979 års reviderade finansplan. Utredningsarbetet avslutades i oktober 1978.

Innehåll

Str/ie och metod i /ángridsutredningen 17

Långtidsutredningarnas ställning i den statliga planeringsprocessen . . . . . . . . . . 17 1.3 Arbetsmetoden i långtidsutredningarna 19 1.4 Osäkerhet i långtidsutredningarna 20

Sanzman/áttzzing och Centra/a avvägningsproblem i LU 78 23 2.1 Tillbakablick . . . . . . . . . . . 24 2.2 De politiska utgångspunkterna För utredningens arbete 30 2.3 Centrala problem i långtidsutredningens huvudalternativ 33 2.4 Alternativa utvecklingsvägar 46 2.5 Förloppet i huvudalternativet 49 2.6 Avslutning 53

Resultaten i rabe/Ijbrm 55

Den internationella bakgrunden . . . . . . 65 4.1 Tillbakablick på utvecklingen till och med 1977 65 4.2 Utvecklingen 1977-1983 . . . . . . . 70 4.2.1 Allmänna utgångspunkter för bedömningarna 70 4.2.2 Ett fullsysselsättningsscenario För OECD-länderna 71 4.2.3 Ett lågtillväxtscenario för OECD-länderna 74 4.2.4 Prognos för OECD-ländernas utveckling 76 4.2.5 Den globala bilden 81 4.3 Världshandeln . . . . . . . . . . . . . . 83 4.4 Obalanser och anpassningsproblem i världsekonomin fram till början av 1980-talet . . . 88 4.4.1 Utvecklingen fram till 1977 . . . . . 88 4.4.2 Anpassningsproblem i det medelfristiga perspektivet 89

Produkrionskapaciterens mveek/ing 95 Arbetskraften . . . . . . . . . . . . . . 95 5.1.1 Politiska åtgärder som påverkar arbetskraftsutbudet 95 5.1.2 Arbetskraftskalkylens resultat i sammandrag 98 5.1.3 Befolkningsutvecklingen 100 5.1.4 Relativa arbetskraftstal 103

5.1.5 Arbetslöshet och sysselsättning 108 5.1.6 Frånvaro, arbetstider, semester 108 5.2 Investeringar och kapitaltillväxt 112 5.3 Teknikfaktorns utveckling 115 5.4 Sammanfattning 116

Alternativa urvecklingsvägar . . . 119 6.1 Ekonomisk-politiska utgångspunkter 120 6.2 Yttre förutsättningar 122 6.3 Alternativa utvecklingsvägar 127

ByIesba/ans och utrikes/rande! 143 Bytesbalansen 143 7.1.1 Den historiska utvecklingen och den aktuella problemställningen . . . . . . . . 143 7.1.2 Export- och importprisernas utveckling 146 7.1.3 Transfereringarna 148 7.1.4 Tjänstenettot 150 7.2 Utrikeshandel 152 7.2.1 Export 152 7.2.2 Import 159 7.3 Sammanfattning av kalkylerna för bytesbalans och Utrikeshandel 163

EfIeIj/rágeutveck/ingen i övrigt 165 8.1 Privat konsumtion . . 165 8.2 Privata investeringar . . . . . . . . . . . 169 8.2.1 Investeringsstruktur och tidigare utveckling 169 8.2.2 Kalkylerna för 1977-1983 171 8.3 Lagerinvesteringar 173 8.4 Offentlig konsumtion . . . . . . . . . 175 8.4.1 Utvecklingen under tidigare år . . . 175 8.4.2 Uppläggning av kalkylerna för 1977-1983 177 8.4.3 Baskalkylen 178 8.4.4 Kommunernas planer 180 8.4.5 ”Överutrymmets” fördelning 182 8.4.6 Offentlig konsumtion 1977-1983 183 8.5 Offentliga investeringar . . . . . 185 8.5.1 Utvecklingen under tidigare år 185 8.5.2 Offentliga investeringar 1977-1983 187

9.1.2 Sysselsättning . . . . . 192 9.2 Jordbruk, trädgårdsnäring och fiske 199 9.3 Skogsbruk 207 9.4 Industri . . . 212 9.4.1 Allmän översikt 212

9.4.2 Branschbedömningar 230 9.5 Energiförsörjningen 245 9.6 Byggnadsverksamhet 255 9.7 Varuhandel 260 9.8 Samfardsel 267 9.9 Bostäder 277 9.10 Privata tjänster . . 282 9.11 Offentligatjänster . . . . . . . . . . 287

10 Det/inansiella perspektivet . . . . . . 305 10.1 Utvecklingeniett historiskt perspektiv . . . . . . 305 10.2 Prognosperiodens utveckling av priser, löner och vinster 310 10.3 Inkomst- och sparbildning i olika sektorer . . . . . 316

10.3.4 Statens finanser . . . . . . . . . . . 331 l0.3.5 Socialforsäkringssektorns inkomster, utgifter och sparande 334 l0.3.6 Bostadssektorns finansiella utveckling 335 10.4 Sparbalansens och skatteuttagets utveckling 336 10.5 Utvecklingen på kreditmarknaden 339 l0.5.l Kreditmarknaden 1983 341

ll Övriga aspekter på utvecklingen .97 7-] 983 349

11.1 Regional utveckling 349 11.2 lnkomstfördelning 356 11.3 Miljövård 363 11.4 Välfärd 372

12 Utvecklingen pä längre sikt . . 385 12.1 Allmänna utgångspunkter och slutsatser 385 12.2 Några internationella utvecklingstendenser 387 12.2.1 Inledning . . . . . . . . 387 122.2 Den historiska utvecklingen . . . . 388 122.3 Ett framtidsscenario för världsekonomin 391 12.3 Den långsiktiga utvecklingen i Sverige 392 l2.3.l Inledning . . . . . . 392 l2.3.2 Befolkning och arbetskraft . . . . . . 393 l2.3.3 Produktionskapacitetens utveckling fram till år 1990 395

l2.3.4 Resursanvändningen fram till 1990 396 l2.3.5 Utvecklingen inom enskilda sektorer 398 12.4 Ett räkneexempel med begränsningar i arbetskraftsomñyttningen . . . . 402 12.5 Befolkningsutvecklingens roll 404 12.5.l Inledning . . . . . . . . . . . 404 12.52 En referenskalkyl för utvecklingen 1990-2025 405 l2.5.3 Befolkningsutvecklingens effekter på den makroekonomiska utvecklingen 406

Appendix l Utvecklingen 1975-1983 enligt LU 75 och LU 78 m. m. 41 l

Appendix 2 Viktigare källor/ör 1978 års längridsznredning 415

Tabeller

2.1 Vissa nyckeltal för världsekonomins utveckling 1970-1977 25 2.2 Export och import 1965-1983 . . . . . . . . . . . 35 2.3 Export, produktion, produktivitet och investeringar i industrin och verkstadsindustrin 1965-1983 37 2.4 BNP-utvecklingen 1965-1983 41 2.5 Sparbalansens utveckling 1977-1983 44 2.6 Finansiellt sparande 1965-1983 . . . . . . 45 2.7 Vissa nyckeltal för alternativen 1-111, 1977-1983 47

3.1 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1983 56 3.2 Resursernas fördelning 1965-1983 . . . . . . . . . 57 3.3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1965-1983 58 3.4 Förädlingsvärde inom olika näringsgrenar 1965-1983 59 3.5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965-1983 59 3.6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1965-1983 60 3.7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1965-1983 60 3.8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1983 61 3.9 Produktiviteten inom olika industribranscher 1965-1983 61 3.10 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1983 62 3.11 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1965-1983 62 3.12 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1983 63 3.13 Maskininvesteringar m. m. inom olika näringsgrenar 1965-1983 63

4.1 Arbetskraftsresurser och produktionsutveckling i de sju större OECD-länderna 1960-1985 . . . . . . . . 72 4.2 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965-1983 . . . . . . . . . . . . . . 80 4.3 Världsproduktionens faktiska utveckling 1960-1974 samt prognos for 1977-1983 . . . . . . . . . . 82 4.4 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1965-1976 . . . . . . 84 4.5 Världsimportens utveckling 1977-1983 85 4.6 Bytesbalans för olika ländergrupper 1970-1977 88

5.1 Arbetskraftsresursernas utveckling 1970-1983 uppdelat på förklarande komponenter . . . . . . . 98 5.2 Medelbefolkningen per åldersklass 1965-1983 103 5.3 Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1965-1983 107 5.4 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid per vecka 111 5.5 Investeringarnas sektorvisa fördelning 1977-1983 113 5.6 Kapitalstockens utveckling 1965-1983 . . . . . 114 5.7 Maskinkapitalets åldersfördelning år 1962 och 1977 115 5.8 Kapital- och arbetskraftsinsats, teknikfaktor och BNP-tillväxt från produktionssidan 1960-1983 . . . . . . . . . 115 5.9 BNP-tillväxten 1977-1983 uppdelad på olika komponenter 117

6.3 1977-1983, alt. 1 . . . . . . . 128 Försörjningsbalans 6.4 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt.I 128 1977-1983, alt. 1 128 6.5 Priser, tillväxttakter 6.6 1977-1983, alt. 11 . . . 130 Försörjningsbalans 6.7 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983,

1977-1983, alt. 111 . . . . . . 132 6.8 Försörjningsbalans 6.9 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, aIt.l11 ... 132 6.10 för internationellt högtillväxtalternativ 1977-1983 134 Nyckeltal 6.11 alt. IV . . . 135 Försörjningsbalans 1977-1983, 6.12 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt.1V 135 6.13 1977-1983,a1t. IV . . . . . . . . 136 Priser, tillväxttakter 6.14 för internationellt 1977-1983 137 Nyckeltal lågtillväxtalternativ 6.15 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. V . . . . . . 139 6.16 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt. V 139

7.1 Export- och importprisernas utveckling 1977-1983 147 7.2 Transfereringsnettot 1970-1983 150 7.3 Tjänstenettot 1970-1983 . . . . . . . . . . . . . 151 7.4 Sveriges export exkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter fördelade på ländergrupper 1977-1983 . 155 7.5 Sveriges export av insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror till OECD-området 1960-1983 155 7.6 Export per sektor 1965-1983 157 7.7 Import per sektor 1965-1983 162 7.8 Bytesbalansens utveckling 1970-1983 163

8.1 Privat konsumtion 1965-1983 . . . 166 8.2 Utgifts- och priselasticitet för privat konsumtion 166 8.3 Relativpris för privat konsumtion 1965-1983 167 8.4 Privat konsumtion per sektor 1965-1983 168 8.5 Privata bmttoinvesteringar 1965-1983 . . . . 170 8.6 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1965-1977 samt kommunernas planer för 1977-1983 . . . . . . . . . . 182 8.7 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965-1977 samt kalkylerna för 1977-1983 . . 184 8.8 Offentliga investeringar 1965-1977 186

9.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1965-1983 192 9.2 Antalet sysselsatta i olika näringsgrenar fördelade efter vanligen arbetad tid per vecka 1970-1983 195 9.3 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1970-1983 196 9.4 Åkerarealens användning med fördelning på grödor 1960-1983 201 9.5 Det egentliga jordbrukets produktion 1965-1983 enligt sektorstudie 202 9.6 Sammanfattning av kalkylerna för jordbruk och fiske 206 9.7 Skogsindustrins genomsnittliga rundvirkesförbrukning 1961-1977 . . . . 207 9.8 Avgång och tillväxt 1961-1977 208 9.9 Utrikeshandel med rundvirke 1970-1977 209 9.10 Dagsverksâtgång inom hela skogsbruket 1970-1983 210 9.11 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruk 211 9.12 Produktivitetsgapet 1977: arbetsproduktivitet 218 9.13 Produktivitetsgapet 1977: kapitalproduktivitet 220 9.14 Exportutvecklingen inom olika industribranscher 221 9.15 Försörjningsbalans för industrivaror 1965-1983 222 9.16 Förädlingsvärde per arbetad timme 1963-1983 . . . . . 225 9.17 Bruttoinvesteringar inom olika industribranscher 1965-1983 227 9.18 Investeringar i byggnader och maskiner enligt företagens förväntningar rapporterade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 228 9.19 Förädlingsvärde inom olika industribranscher 1965-1983 229 9.20 Antal arbetstimmar inom olika industribranscher 1965-1983 230 9.21 Produktionens saluvärde och antalet anställda enligt företagens förväntningar redovisade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 231 9.22 Slutlig energianvändning inom industrin samfardsel- och övrigsektorn 1955-1983 252 9.23 Totalt tillförd energi 1975-1983 . . . . . . 253 9.24 Byggvolymens årliga procentuella utveckling fördelad efter slag av byggande . . . . . . . . . . 256 9.25 Produktionsvolym per arbetad timme . . . . . . . . 257 9.26 Byggproduktionen 1977-1983 fördelad på olika slag av byggande 258 9.27 Sammanfattning av kalkylerna för byggnadsverksamhet 259 9.28 Varuhandelns utveckling 1965-1983 266 9.29 Persontransponarbetet 1960-1983 268

9.30 Inrikes godstransportarbete 1960-1983 269 9.31 Samfárdselsektorns utveckling 1965-1983 276 9.32 Bostadsinvesteringar 1965-1983 . . . . . . 281 9.33 Sysselsättningen inom privata tjänster 1965-1983 286 9.34 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1965-1983 287 9.35 Offentlig tjänsteproduktion och sysselsättning 1977-1983 290 9.36 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1976-1982 297 9.37 Hälso- och sjukvårdens personalbehov 1976-1982 298 9.38 Utbyggnaden av daghem och fritidshem 1977-1981 301 9.39 Produktionsvärde for övriga offentliga tjänster 1965-1977 303

10.1 Sparande och investeringar 1955-1977 . . . . . . . . 305 10.2 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor 1950-1977 307 10.3 Utvecklingen av löner, priser och vinster 1970-1977 308 10.4 Utvecklingen av export- och importpriser samt terms-of-trade 1970-1983 . . . . . . . . . . . . . . 313 10.5 Utvecklingen av löne-, kapitalförslitnings- och vinstandelar i den konkurrensutsatta sektorn 1970-1983 . . . 313 10.6 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den konkurrensutsatta sektorn 1970-1983 . . . . 314 10.7 Utvecklingen av löne-, kapitalförslitnings- och vinstandelar i den skyddade sektorn 1970-1983 . . . . . . 315 10.8 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den skyddade sektorn 1970-1983 . . . . . . . . . . . 315 10.9 Prisutvecklingen for vissa centrala varu- och tjänstegrupper 1970-1983 . . . . 316 10.10 Försörjningsbalans 1977-1983 317 10.11 Hushållssektorns finansiella konto . . . 318 10.12 Hushållssektorns kapital- och foretagarinkomster 319 10.13 Hushållssektorns transfereringar . . . . . . . . . 320 10.14 Offentliga sektorns transfereringar till hushållen . . . . 321 10.15 Sambandet mellan olika antaganden om sparkvotens storlek 1983 och korresponderande krav på direkt beskattning av hushållen . . . . . . . . . . 323 10.16 Hushållens konsumtionsutveckling 1975-1983 323 10.17 Företagssektorns finansiella konto . . . . . . . . . 324 10.18 Industrins investeringar och finansiella sparande 1970-1983 327 10.19 Industrins kapitalstruktur 1970-1983 . . . . . . . 327 10.20 Industrins räntabilitet på totalt och eget kapital 1970-1983 328 10.21 Kommunernas finansiella konto . . . . . . . 330 10.22 Beräknad kommunalskattehöjning 1978-1983 vid olika antaganden om de statliga driftsbidragens storlek 331 10.23 Statens finansiella konto . . . . 331 10.24 Socialforsäkringssektorns finansiella konto 334 10.25 Bostadssektorns finansiella konto . . 335 10.26 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1977 336 10.27 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1983 337 10.28 Uttaget av direkta och indirekta skatter . . . . . . . 338 10.29 De institutionella sektorernas ställning på kreditmarknaden 1970-1977 340

10.30 Finansmatris 1977 342 10.31 Kreditmarknadens omslutning 343 10.32 Finansmatris 1983, procent 344 10.33 Finansmatris 1983, milj. kr. 346

11.1 Sysselsättningsutvecklingen i olika riksområden 1970-1977 samt 1977-1983 enligt den regionala fördelningen av LUkalkylerna . . . . . . . . . . . . . . . 353 11.2 Antal sysselsatta per riksområde 1977-1983 enligt den regionala fördelning av LU:s sektorberäkningar samt arbetskraftsresurser enligt fristående kalkyler . . . . . . . . . . 355 11.3 Medelinkomst for män, kvinnor och samtliga i olika åldersklasser 1976 . . . . . . . . . . . . . . 358 11.4 Inkomstojämnhet bland män, kvinnor och samtliga i olika åldersklasser 1976 . . . . . . . . . . . . 359 11.5 lnkomstspridning mellan hushåll 1935-1976. Disponibel inkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . 361 11.6 Investeringar i miljöskyddande åtgärder inom industrin under åren 1969-1983 . . . . . . . . . . . . 368 11.7 Beräknade investeringar i miljöskyddande åtgärder inom industrin under åren 1977-1983 . . . . . . . . 369

11.8 Årliga investeringar i miljöskyddande åtgärder i Sverige

1969-1983 371

12.1 Världens produktionstillväxt 1960-1974 . . . 389 12.2 Produktionstillväxt i vissa nya industriländer 1963-1976 390 12.3 Världsekonomins utveckling 1970-2000 enl. Leontief-studien, scenario X . . . . . . 391 12.4 Medelbefolkningen 1965-2025 393 12.5 Sysselsättningens utveckling 1965-2025 395 12.6 Produktionskapacitetens utveckling 1960-1975 396 12.7 Produktionskapacitetens utveckling 1975-1990 397 12.8 Försörjningsbalansens utveckling 1977-1990 398 12.9 Bruttoproduktion och sysselsättning 1975-1990 398 12.10 Export och import 1975-1990 . . . . . 399 12.11 sysselsättningen i några utvalda branscher 1977-1990 403 12.12 Bruttoinvesteringarna i några utvalda branscher 1977-1990 403 12.13 Medelbefolkningen 1990-2025 404 12.14 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1975-2025 405 12.15 Konsumtion av bostäder och offentliga tjänster 1977-2025, vid olika alternativ för befolkningsutvecklingen . . . . . . 407 12.16 Bostadsinvesteringarnas utveckling vid olika alternativ för befolkningens tillväxt . . . . . . . . . . . . . . 407 12.17 Den privata konsumtionens utveckling vid olika alternativ for befolkningsutvecklingen 408

A.l Försörjningsbalansens utveckling 1970-1980. Prognos och utfall . . . . . . . . . . . . . . . . 411 A.2 Förädlingsvärdets utveckling 1970-1980. Prognos och utfall 412

Diagram

2.1 Relativpriset på svenska bearbetade exportvaror 1973-1977 28 2.2 Vinstandel i konkurrensutsatt sektor 1973-1977 . 28 2.3 Relativ lönekostnad per producerad enhet inom industrin 1973-1977 . . . . . . . 29 2.4 Export av bearbetade varor 1970-1983 51 2.5 Industrins investeringar 1970-1983 . . . . . . 52 4.1 Bruttonationalproduktens volymutveckling i OECD-området 1960-1977 66 4.2 Världsexportens och världsproduktionens utveckling 1960-1977 66 5.1 Relativa arbetskraftstal 1963-1977 samt prognos för 1983 104 5.2 Sektorstrukturens inverkan på antalet arbetstimmar för män resp. kvinnor vid oförändrade könsproportioner per sektor 105 6.1 Potentiell och realiserad produktivitet samt kapacitetsgap 124 6.2 Tillväxt i utnyttjad och total kapitalstock . . . . . 126 7.1 Sveriges export- och importpriser samt terms-of-trade 1965-1983 . . . 146 8.1 Lagerförändringar1963-1983 . . . . . . . . 173 8.2 Lagerstocken i procent av bruttoproduktionen, totalt och inom vissa sektorer 1963-1983 . . . . . . . . . 174 8.3 Statliga och kommunala investeringar: 1965-1977 utvecklingen samt kalkylerna för 1977-1983 . . . . . . . 185 9.1 Antalet sysselsatta män resp. kvinnor procentuellt fördelade på sektorer 1970 och 1977 samt prognos för 1983 . . 197 9.2 Produktionsvolym och sysselsättning hela indu- 1963-1977, 214 9.3 Investeringar i byggnader och maskiner 1963-1977, hela industrin 214 9.4 Kapitalintensitet 1963-1977, hela industrin . . . . . 215 9.5 Arbetsproduktivitet 1963-1977 samt en tidstrend skattad på perioden 1963-1974, hela industrin . . . . . . . 216 9.6 Kapitalproduktivitet 1963-1977 samt en tidstrend skattad på perioden 1963-1974, hela industrin . . . . 217 9.7 Industrins specifika energiförbrukning 1960-1983 249 9.8 Byggproduktion och byggnadsinvesteringarnas utveckling 1960-1983 256

10.1 Hushållens sparkvot 19.65-19.83 322

16 10.2 Statens utgifter och inkomsterl960-1983 . . . . . . . 333 11.1 Koncentrationskoefñcientens Förändring1951-1976 . . . . 359 A.1 Bruttonationalproduktens utveckling 1970-1983 enl. utfall och pr0gn0seriLU75ochLU78 . . . . . . . . . . .. 413

l och metod i

Syfte långtidsutredningen

1.1 Inledning

Sedan 1950 har långtidsutredningar utförts for varje jämn femårsperiod. Den senaste utredningen publicerades i december 1975 och täckte perioden 1975-1980. År 1968 och 1973 gjordes avstämningar av den ekonomiska utvecklingen under loppet av de behandlade femårsperiodema. Vid det senare tillfället utsträcktes också tidsperspektivet med ytterligare två år. Nu framläggs en ny fullständig långtidsutredning (LU 78)s0m i forsta hand avser perioden 1977-1983. Avstämningen av LU 75, dvs. perioden 1975-1980, får mot bakgrund av de dramatiska förändringar som inträffat sedan 1975 endast en summarisk behandling. I 1960 års långtidsutredning gjordes en utblick utöver den närmast framforliggande femårsperioden. Det mer långsiktiga perspektivet har sedan dess kommit att bli ett alltmer framträdande inslag i långtidsutredningarna. Kapitel 12 i LU 78 ägnas helt åt en långsiktig utblick som i första hand täcker perioden 1977-1990.

1.2 Långtidsutredningarnas ställning i den statliga

planeringsprocessen

Regeringen redovisar två gånger årligen i linansplanerna sin syn på den ekonomiska politiken för riksdagen. Detta sker i samband med överlämnandet av budgetpropositionen i januari resp. kornpletteringspropositionen i april. De åtgärder som då föreslås grundar sig på den prognosbild for det innevarande året som ges i nationalbudgeterna. Dessa åtgärder måste emellertid väljas också mot bakgrund av en uppfattning om en mera långsiktig utveckling for Sveriges ekonomi. Det är långtidsutredningens uppgift att teckna en sådan bakgrundsbild för den ekonomiska politiken. Långtidsutredningarna är inte en del av regeringens plan for den ekonomiska politiken. Detta motiveras dels av svårigheten att binda den ekonomiska politiken for en lång tidsperiod, dels av önskemålen om att via långtidsutredningarna ge möjlighet till en bred debatt om de olika alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi som öppnas i ett medellångt perspektiv. Detta brukar ske genom en omfattande remissbehandling av långtidsutredningen och en ingående och detaljerad offentlig diskussion av utredningsresultaten. Först därefter gör regeringen sin värdering av de långsiktiga utvecklingsproblemen och i görligaste mån sitt ställningstagande till de

18 Syfte och metod i lângtidsutredningen

väsentliga avvägningsfrågorna. Normalt sker detta i särskilda avsnitt i den reviderade finansplan som läggs fram efter publiceringen av en långtidsutredning. Långtidsutredningarna har sedan 1963 utförts inom finansdepartementet. 1978 års långtidsutredning har gjorts inom ekonomidepartementet. Liksom sina föregångare skall LU 78 ses som en expertutredning som inte innehåller några för regeringen bindande uttalanden eller uppfattningar. Den är en kartläggning av de långsiktiga ekonomiska utvecklingsproblemen sådana de kan bedömas i slutet av 1978 och en bedömning av hur den ekonomiska politiken bör inriktas för att de givna ekonomisk-politiska målen skall kunna nås. Långtidsutredningama är inte den enda statliga verksamhet som syftar till att kartlägga utvecklingen på fem års sikt eller längre. Andra viktiga planeringsformer är t. ex. länsplaneringen, denfytsiska riksplaneringen och den regionala trqfikplaneringen. Lângtidsutredningarnas bild av den övergripande ekonomiska utvecklingen är viktiga utgångspunkter för dessa planeringsformer. Deras resultat byggs å andra sidan in i långtidsutredningarnas kalkyler, exempelvis i form av restriktioner på den regionala omflyttningen av arbetskraft eller i form av investeringsprognoser för delar av kommunikationssektorn. 1 sammanhanget bör också nämnas de årliga Översikter över den industriella långsiktsutvecklingen som görs av statens industriverk, verksamheten vid delegationen/ör informationssysremet mellan näringsliv och samhälle, vari bl. a. den förväntade utvecklingen inom industrin för en femårsperiod redovisas löpande, samt de studier som bedrivs inom sekretariatet_föntiamtidsstudier. Även med de här nämnda institutionerna och verksamheterna finns etablerade kontakter till långtidsutredningsarbetet och en löpande avstämningsdiskussion förs. En viktig del av statens planering på längre sikt bedrivs givetvis inom kommitréväsender. I samband med LU 78 måste särskilt nämnas arbetet inom energikommissionen. Detta avslutades ijuni 1978. Kommissionens arbete grundades till en del på en s. k. ”referensprognos” för energiefterfrågan och -produktion som utarbetades av statens industriverk Referensprognosen byggde i sin tur på en revidering av utblickskalkylen i 1975 års långtidsutredning. Denna gjordes inom ekonomidepartementet och finns redovisad i kapitel 6 i industriverkets publikation. Revideringsarbetet har givetvis sedan dess bedrivits vidare. Resultaten av LU 78 kommer att utgöra en del av beslutsunderlaget för det regeringsförslag om energipolitiken som förväntas under 1979. Sysselsättningsutredningen skall enligt sina direktiv lämna ett slutbetänkande i anslutning till LU 78. LU:s huvudalternativ diskuteras där ur sysselsättningspolitisk synvinkel. Av betydelse i sammanhanget är också den särskilda näringspolitiska delegation som tillkallats av regeringen. Arbetet inom delegationen har pågått parallellt med LU-arbetet och under ömsesidigt informationsutbyte. Kapitalmarknadsutredningen har under 1978 lagt sitt slutbetänkande. Detta har remissbehandlats och propositionsarbetet pågår f. n. inom ekonomide- Utredningen byggde i vissa stycken på LU 75. Resultaten från partementet. Sveriges energianvänd- LU 78, främst från den finansiella analysen i kapitel 10, kommer att vara en ning under l980- och l990-talen, SIND 1977:9. viktig utgångspunkt i propositionsarbetet.

Syfte och metod i Iângtidsutredningen 19

Även om långtidsutredningen givetvis inte spelar någon överordnad roll i förhållande till de planeringsformer och utredningar som nämnts, utgör dock dess resultat centrala och viktiga utgångspunkter för annan utrednings- och planeringsverksamhet. Samtidigt är det LU:s uppgift att bygga in resultaten från annan planeringsverksamhet i sina kalkyler och att i görligaste mån bevaka att erforderliga avstämningar sker.

1.3 Arbetsmetoden i långtidsutredningarna

Arbetet med långtidsutredningen syftar till att ge ett underlag för den ekonomiska politiken. En viktig uppgift för utredningen är därför att konfrontera centrala ekonomisk-politiska mål med de faktorer som iövrigt är av betydelse för den ekonomiska utvecklingen i ett medellångt perspektiv. Exempel på viktiga sådana faktorer är den internationella ekonomiska utvecklingen och de centrala strukturella samband som gäller för ekonomin. Av mycket stor betydelse är också olika ekonomiska beslutsenheters planer och förväntningar. Ett första steg i utredningsarbetet är därför en kartläggning och kvantifiering av de olika delarna i den ekonomiska omgivning i vilken den ekonomiska politiken kommer att verka under den närmaste femårsperioden. En viktig utgångspunkt är härvidlag bedömningen av det internationella perspektivet. Denna sker huvudsakligen via material från olika internationella organisationer samt genom det samarbete som löpande bedrivs i och vid sidan av dessa. Exportmarknadernas utveckling har speciellt studerats av konjunkturinstitutet. Produktivitets- och investeringsutveckling m. m. inom industrin har bedömts av statens industriverk. Även för övriga sektorer har vissa specialstudier gjorts av branschexperter etc. För den offentliga sektorn spelar statens långtidsbudget och kommunernas och landstingens ekonomiska långtidsplaner en viktig roll. Sektorstudier och annat grundmaterial beskrivs ide olika avsnitten i det följande. En fullständig förteckning över källmaterialet lämnas i appendix 2. I nästa steg sker en systematisk avstämning av dessa olika faktorer mot varandra i långtidsutredningens modellsystem. Detta innehåller en real del, en prismodell och en finansiell modell. Kärnan i modellsystemet är EMMAmodellen och den databas som byggts upp kring denna modell. Den reala EMMA-modellen har dokumenterats i SOU 1976:42. Prismodellen och den finansiella modellen, vilka formellt sett är nya komponenter i långtidsutredningens modellsystem, kommer att redovisas i en separat publikation från ekonomidepartementet. Den reala EMMA-modellen har i LU 78 kompletterats med en aggregerad modell AMMAJ vars speciella användningsområde är makroekonomiska avvägningsproblem på medellång sikt. Behovet av en sådan modell har uppstått dels därför att en disaggregerad struktur inte alltid är nödvändig vid dessa avvägningsdiskussioner, dels därför att vissa väsentliga samband i ekonomin som är av central betydelse idet aktuella perspektivet ej behandlas explicit i EMMA. Detta gäller exempelvis sambandet mellan prisutveckling och utrikeshandel och mellan efterfrågeutveckling å ena sidan och produk- I Aggregerad Mode gör tivitetsutveckling och kapacitetsutnyttjande å den andra. Dessa samband får Medellång Analys.

20 Syfte och metod i /ângridsutredningen

en explicit behandling i AMMA som i övrigt i långa stycken har samma struktur som EMMA-modellen. Med hjälp av den aggregerade modellen, vilken också integrerats med ovan omtalade prismodell och finansiell modell, har ett antal alternativ för den ekonomiska utvecklingen t. 0. m. 1983 tagits fram. Dessa alternativ presenteras och analyseras i kapitel 6. Alternativen har konstruerats med utgångspunkt från LU:s huvudalternativ. Det senare har framkommit mot bakgrund av dels utredningens bedömning av den ekonomiska omgivningen under prognosperioden, dels mot bakgrund av en förutsättning om att den ekonomiska politiken inriktas på att vissa centrala ekonomisk-politiska mål skall uppfyllas. En utförlig presentation av och motivering för huvudalternativet ges i kapitel 2. Detta alternativ har ingående analyserats med hjälp av EMMA-modellen, och redovisas främst i kapitlen 5, 7, 8 och 9. I huvudalternativet ingår som en integrerad del en pris- och kostnadsbild samt ett finansiellt perspektiv. Den senare delen har tagits fram med hjälp av prismodellen och den finansiella modellen. Analys och resultat på dessa områden presenteras i kapitel l0. Liknande analyser har också utförts i anslutning till vart och ett av de framtagna alternativen. Vissa resultat från denna analys presenteras i anslutning till alternativen i kapitel 6. Även utvecklingen i det längre tidsperspektivet studeras med hjälp av en modell,den s. k. LEMMA-modellen. Denna har i huvudkalkylen i kapitel 12 utnyttjats för att belysa utvecklingen fram till år 1990. Denna modell bygger på samma sektorindelning som EMMA och har kompletterats med samband som gör det möjligt att inom modellen beräkna investeringsutvecklingen inom enskilda sektorer. LEMMA-modellen har modifierats något i LU 78 jämfört med tidigare versioner. l allt väsentligt är dock strukturen den som dokumenterats i SOU 1976:51. Även om de ekonomiska modellerna är ett viktigt hjälpmedel i långtidsutredningarnas analys är det dock viktigt att komma ihåg att de i första hand är ett instrument för konsistensprövning och sammanjämkning av utredningsmaterial som kommit fram på annat sätt, exempelvis genom sektorstudier eller expertbedömningar. Huvudvikten i utredningsarbetet ligger snarast i framtagandet av sådant material liksom i utformandet av prognoser för de storheter som inte ingår i modellen.

1.4 Osäkerhet i långtidsutredningarna

Långtidsutredningarnas värde som prognoser begränsas i viss mån av olika osäkerhetsfaktorer. Här skall ingen systematisk genomgång av prognossäkerheten göras. Tre viktiga grupper av faktorer skall dock nämnas. En betydande osäkerhet är förknippad med bedömningen av den internationella utvecklingen. Denna är av fundamental betydelse för utvecklingen i Sverige. Osäkerheten beror dels på svårigheter att överblicka och genomskåda den mångfald av delvis motstridiga tendenser som kan iakttas i det internationella skeendet och vilka dessutom snabbt kan förändras. Dels beror den på att den politiska utvecklingen i omvärlden till stor del inte kan förutsägas med den precision som skulle erfordras. Osäkerhet gäller också fastställandet av de samband som råder mellan olika

och metod i

Syfte lângtidsutredningen 21

storheter i det ekonomiska systemet. Hit hör t. ex.samband mellan prisutveckling och efterfrågeutveckling mellan löne- och prisutveckling och de olika produktionssektorernas beroende av varandra. Till stor del måste sådana samband bestämmas med hjälp av historisk statistik där nationalräkenskaperna är en central del. Statistiken och de ekonometriska beräkningarna liksom den underliggande teorin har ofta stora svagheter. Det är dock en strävan i LU-arbetet att försöka granska de väsentligaste sambanden kritiskt och attjämföra resultat som kommit fram med analytiska metoder med mera erfarenhetsbetonat material t. ex. via sektorstudierna. Sådana granskningar och jämförelser har i mycket betydande mån påverkat fastställandet av sambanden och därmed kalkylresultaten. En annan osäkerhet gäller de speciella prognosvärden som äsatts vissa exogena eller styrande variabler i systemet. Valet av värden betingas här många gånger snarare av en önskan att markera en tendens, t. ex. ett trendbrott, än av övertygelse om exaktheten i de siffror som satts in i kalkylerna. Att vi trots den stora osäkerhet man sålunda måste räkna med ändå lägger fram enstor mängd numeriskt preciserade prognoser i LU får ses som en vilja att försöka konkretisera och precisera konsekvenserna t. ex. på branschnivå av vissa övergripande ekonomisk-politiska mål och allmänna utvecklingstendenser i ekonomin. Jämförelser mellan olika alternativ underlättas också härigenom. Ett mycket stort värde med LU:s detaljkalkyler är att de ger en tvärs igenom hela det ekonomiska systemet konsistent bild av olika ekonomiska utvecklingsalternativ eller antaganden.

2 och centrala

Sammanfattning avvägningsproblem i LU 78

Traditionellt har långtidsutredningarna varit inriktade på ett studium av produktionskapacitetens tillväxt och resursernas användning vid fullt kapacitetsutnyttjande. Så länge konjunkturmönstret i ekonomin har en viss regelbundenhet och när svängningarna är relativt måttliga ter sig en sådan avgränsning naturlig. Den femårsperiod långtidsutredningarna omfattar täcker normalt in en konjunkturcykel. Kapacitetsutnyttjandet och utvecklingen av den totala efterfrågan blir därmed i femårsperspektivet av underordnad betydelse. 1 förgrunden kommer i stället frågor som rör produktionskapacitetens utveckling t. ex. om arbetskraftsutbud, kapitalbildning och produktivitet. På ett mera tekniskt plan har denna inriktning avspeglat sig i att utredningens kalkyler har avsett utvecklingen mellan år med normalt kapacitetsutnyttjande. 1 den mån kapacitetsutnyttjandet i utgångsåret ej är normalt får man med en sådan uppläggning genomföra en “normalårsjustering” av utgångsåret. Detta gjordes exempelvis i LU 75. Utgångsåret for föreliggande utredning är 1977, vilket år präglas av betydande balansbrister i ekonomin. Sålunda har vi detta år trots det mycket låga kapacitetsutnyttjandet ett betydande underskott i bytesbalansen samt en kraftig inflation. Listan på problem skulle kunna göras betydligt längre och vi skall senare i detta kapitel återkomma till det ekonomiska läget 1977. Frågan om kapacitetsutnyttjandets utveckling ter sig denna gång central även i ett medelfristigt perspektiv. Därför utgår kalkylerna i föreliggande långtidsutredning från det faktiska läget 1977 medan frågan om graden av kapacitetsutnyttjande 1983 blir ett av de centrala problemen i utredningen. Eftersom en uppgång i kapacitetsutnyttjandet förutsätter en adekvat utveckling av den totala efterfrågan måste därmed också denna ges en utförlig diskussion. Den osäkerhet som ligger i varje bedömning av den ekonomiska utvecklingen på fem års sikt gör det naturligt att utforma alternativa kalkyler i långtidsutredningen. Ett annat skäl till alternativa kalkyler kan vara att man vill belysa olika valmöjligheter när det gäller den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av båda dessa överväganden har flera olika alternativa kalkyler utförts också i LU 78. Främst av framställningsskäl arbetar utredningen

emellertid med ett huvudalternativ. Övriga alternativ kan ses som analyser

av avvikelseri vissa av huvudalternativets förutsättningar. Den fullständiga alternativanalysen presenteras i kapitel 6 av betänkandet.

och centrala i LU 78

24 Sammanfattning avvägningsproblem

K apitlers uppläggning kapitel ger en presentation av huvudalternativet och de Föreliggande ekonomiska och politiska utgångspunkter som utgör bakgrund till alternativet. En viktig utgångspunkt utgör, som redan framhållits, det ekonomiska läget 1977. l följande avsnitt ges en tillbakablick på den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren samt en kort analys av den ekonomiska situationen för kalkylen. En annan central för i utgångsåret utgångspunkt är de av statsmakterna gjorda målsättningarna för den ekonutredningen omiska Vissa av de målsättningar som varit av central betydelse vid politiken. utformningen av kalkylerna diskuteras i avsnitt 2.2. Därefter utredningens huvudalternativ i avsnitt 2.3. En presenteras av de alternativa kalkylerna ges i avsnitt 2.4. sammanfattning Kalkylerna i utredningen avser vanligen den genomsnittliga utveckligen för 1977 till 1983. Det förefaller knappast möjligt utarbeta en perioden prognos över utvecklingen för vart och ett av åren under detaljerad prognosperioden. För att konkretisera innebörden i vissa av utvecklingsdragen i huvudalternativet kan det emellertid vara lämpligt att åtminstone diskussionsvis beröra tänkbara förlopp för vissa centala storheter som export, och En sådan diskussion ges i avsnitt 2.5. Därefter import produktion. avslutas kapitlet med nâgra sammanfattande synpunkter.

2.1 Tillbakablick

I utredningens olika kapitel ges oftast en kortfattat historik över utvecklingen inom respektive områden. Med tanke på den roll det speciella ekonomiska läget 1977 spelar för uppläggningen av långtidsutredningen kan det vara lämpligt att här koncentrera föreställningen till de allra senaste årens utveckling. Det fanns flera bidragande orsaker till den kris den svenska ekonomin gick in i 1975 och 1976 och som bestått även 1977. I det följande görs ett försök till kortfattad analys av vilka faktorer som legat bakorr. denna utveckling.

Utvecklingen utomlands/ram till l 97 7 Den internationella utvecklingen under den tidigare delen av 1970-talet kännetecknades av häftiga konjunktursvängningar och en mycket kraftig inflation. De stora budget- och betalningsbalansunderskotten i Förenta staterna under 1960-talets sista år lade grunden för en mycket god internationell likviditet under l970-talets första år. Dessutom bedrevs i de flesta OECD-länder en mycket expansiv ekonomisk politik under 1971 oc1 1972. Bl. a. av dessa skäl kom den för de stora OECD-länderna samtidiga konjunkturuppgången 1972-1973 att bli mycket kraftig. Den åtföljdes av en snabbt stigande inflation, där prishöjningarna på livsmedel och råvaror var speciellt markant. Av särskild vikt för den följande utvecklingen var höjningar av oljepriserna. Under hösten 1973 och våren 1974 femdubblades priset på råolja. Den kraftiga uppgången i priserna medförde att den ekonomiska poitiken i

Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 25

Tabell 2.1 Vissa nyckeltal för världsekonomins utveckling 1970-1977 År BNP Världshandeln OECD-om rådet Årlig procentuell Årlig procentuell Årlig procenvolymförändring volymförändring tuell prisforändring

de flesta industriländerna med samtidighet lades om i restriktiv riktning. Därtill kom att oljeprishöjningarna ledde till kraftiga exportöverskott i OPEC-länderna, vilket fick starkt kontraktiva effekter på industriländerna. Den följande konjunkturnedgången som kom samtidigt i de flesta OECDländerna blev den djupaste under efterkrigstiden, med kraftigt fallande industriproduktion och hög arbetslöshet i de västliga industriländerna. De därpå följande åren har den ekonomiska utvecklingen varit svag, vilket bl. a. berott på att ländernas ekonomiska politik genomgående varit restriktiv i en strävan att åstadkomma en dämpad inflationsutveckling. Trots en viss uppgång under senare delen av 1975 och början av 1976 präglas industriländernas ekonomi 1977 av hög arbetslöshet och lågt kapacitetsutnyttjande. Utvecklingen sammanfattas i tabell 2.1 som ger några nyckeltal for världsekonomins utveckling under perioden 1970-1977.

Utvecklingen i Sverigefranz till 197 7 Den svenska konjunkturutvecklingen under början av l970-talet följde den internationella med en viss eftersläpning. Sålunda var uppgången i produktion och priser 1972 och 1973 mer dämpad i Sverige än i utlandet. En viktig orsak till detta var den restriktiva ekonomiska politik som fördes av omsorg om bytesbalansen. Vi hade sålunda under dessa år en dämpad inhemsk efterfrågan samt en relativt hög arbetslöshet, vilket medförde en återhållsam utveckling av löner och priser. Detta bäddade för en viss förbättring i de svenska företagens konkurrenskraft 1973 och 1974. Det tog sig uttryck dels i en uppgång i vinstnivån, men också i en viss nedgång i relativpriserna på bearbetade varor. 1973 uppnåddes ett överskott på ca 5 miljarder kr. i bytesbalansen. De kraftiga höjningarna av världsmarknadspriserna på råvaror och då främst olja under 1973 och 1974 gav oss emellertid en försämring i terms-of-trade, dvs. bytesförhållandet mellan vår export och import, som var betydligt större än den angivna relativa prissänkningen på bearbetade varor. Trots en god exportutveckling, en dämpad utveckling av inhemsk efterfrågan och importvolym, fick Sverige vid slutet av konjunk-

26 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 sou 197373

turuppgången 1974 ett betydande underskott i bytesbalansen. Den underliggandejämvikt i bytesbalansen som torde ha uppnåtts 1973 gick därmed ånyo förlorad. För Sveriges del gav de internationella prisstegringarna på råvaror 1973 och 1974 utslag i mycket kraftiga vinstökningar i de råvarubaserade industribranscherna som skogsindustrin och jäm- och stålindustrin. Medan den internationella konjunkturnedgången redan påbörjats 1974 kom detta år i Sverige att bli ett utpräglat högt konjunkturår. Orsakerna till detta låg till en del i de faktorer som tagits upp här, men av stor betydelse var också att den ekonomiska politiken detta år lades om och ñck en mycket expansiv inriktning. Utvecklingen av den svenska ekonomin under de därpå Följande åren kom, med en viss schematisering, att präglas av följande faktorer. l. Den internationella konjunkturnedgången som påbörjades 1974 blev den kraftigaste under efterkrigstiden. Som redan påpekats avlöstes inte nedgången av en uppgång av motsvarande styrka. OECD-länderna befinner sig sålunda även 1978 långt under fullt kapacitetsutnyttjande. Dänill kom att den internationella nedgången i industrikonjunkturen blev speciellt kraftig i vissa svenska nyckelbranscher, såsom varvsindustrin, skogsindustrin och järn- och stålindustrin. Nedgången här klarlade samtidigt att industriländerna har att brottas med betydande långsiktiga strukturella problem i dessa branscher. 2. Den svenska pris- och kostnadsutvecklingen som tidigare varit relativt förmånlig avvek 1975 och 1976 kraftigt från den i våra viktigaste konkurrentländer. Sålunda ökade de svenska exportpriserna på bearbetade varor 1975 och 1976 15 % snabbare än de genomsnittliga marknadspriserna i OECD-området. Samtidigt steg lönekostnaderna med 40 % från 1974 till 1976. 3. Den internationella lånkonjunkturen möttes i Sverige av en mycket expansiv ekonomisk politik (överbryggningspolitiken”). Denna gav en kraftig ökningispecielltden privata konsumtionen 1975 och 1976. Av speciell betydelse var också lagerstödspolitiken, som bidrog till en exceptionellt kraftig lageruppbyggnad 1975 och 1976. De här angivna faktorerna verkade för en svag exportutveckling och en kraftig importutveckling. Den långsamma exportutvecklingen betingades förutom av den svaga tillväxten av våra marknader också av att den svenska industrin bl.a. genom höjda relativpriser tappade marknadsandelar. För exporten av bearbetade varor till OECD-området belyses detta av nedanstående tablå.

Procentuell förändring

Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78 27

Den oförmånliga prisutvecklingen på svenska produkter medförde samtidigt att den ökade inhemska efterfrågan som följdes av den expansiva ekonomiska politiken i mycket hög grad kom att riktas mot imponerade varor, dvs. svensk industri förlorade även andelar av hemmamarknaden. Tillsammans med den minskande exportutvecklingen medförde detta från 1974 till 1977 en minskning av den svenska industriproduktionen med ca 7 %. När det gäller branschfördelning är minskningen genomgående i alla viktiga branscher. Sänkningen var störst ijärn- och stålindustrin, medan verkstadsindustrin klarat sig bäst av de tyngre branscherna. Ett viktigt drag i industrins utveckling under denna period är att företagen på ett annat sätt än tidigare behåller anställda i större utsträckning än vad som är motiverat av direkta produktionshänsyn. Detta förklaras bl. a. av den nya inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. Utvecklingen har i första hand inneburit att nedgången i industrisysselsättningen varit måttlig i förhållande till den svaga produktionsutvecklingen. Som en konsekvens härav har industrins produktivitetsutveckling nära nog stagnerat sedan 1974. År 1977 är industriproduktiviteten per timme sålunda bara någon procent över 1974 års nivå. Därmed föreligger 1977 en betydande skillnad mellan den faktiska produktiviteten och den potentiella produktiviteten, dvs. en produktivitetsreserv. Tidigare framhölls den centrala roll som utvecklingen av de svenska priserna i relation till konkurrentländernas priser spelat för utvecklingen av vår export och import efter 1974. Det kan här vara lämpligt att beröra den roll produktivitetsutvecklingen spelat för utvecklingen av priser och konkurrenskraft. I diagram 2.1 visas utvecklingen av de svenska relativa exportpriserna under 1970-talet. 1 diagram 2.2 anges utvecklingen av vinstandelen under samma period. Slutligen anges i diagram 2.3 utvecklingen av de svenska relativa lönekostnaderna per producerad enhet med en uppdelning på komponenterna relativ lönekostnad per timme och relativ produktivitet. Av diagrammen framgår tydligt det mönster beträffande relativprisernas utveckling som angavs tidigare. Efter en viss nedgång av relativpriserna 1974 stiger de kraftigt 1975 och 1976. Dessa prisstegringar beror dels på höjningar i det relativa löneläget, men också av sänkningar i den relativa produktiviteten. Det framgår också av diagrammen att prishöjningarna inte varit tillräckliga för att upprätthålla en oförändrad vinstandel. Denna har i stället sjunkit mycket kraftigt t. o. m. 1977. När det gäller den relativa produktivitetens roll för avvikelserna i relativ kostnad per producerad enhet framgår att denna 1977 spelar lika stor roll som den relativa lönekostnaden. Nedgången i relativ produktivitet förklaras till stor del av att företagen behållit arbetskraft trots vikande produktion. Detta har som vi sett bidragit till en försämrad konkurrenskraft i industrin. Utvecklingen har därför kommit in i en ond cirkel. En nedgång i efterfrågan på industriprodukter har lett till minskad produktivitet. Detta har i sin tur lett till minskad konkurrenskraft, vilket har givit upphov till en nedgång i efterfrågan osv. Diagrammen indikerar att denna process spelat en betydelsefull roll i den stagnation den svenska industrin upplevt 1974-1977. Bl. a. genom en aktiv stimulanspolitik upprätthölls investeringsnivån i industrin 1975 och i någon mån även 1976. Den låga aktivitetsnivån i förening med de vikande vinsterna ledde emellertid till ett kraftigt fall i investering-

18 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78

Index 1970 = 100 118- 116- 114- 112- 110- 108- 106- 104- 102- 100* Diagram 2.] Relativ/Nise!

0a svmska bearbetade E_

I I 1 exportvarør I 973-/ 977. 1973 74 75 75 77 År

Procent 40-

30-

20-

Diagram 2.2 Vinslande/ konkurrensutsatt sektor I I 973-I977. 1973 74 75 76 77 År

Sammanfattning och centra/a i LU 78

avvägningsprob/em 2*

Index 1973 = 100 i 120-

110-

..gi0O00/g /

90 1 1 1 I 1973 74 75 76 77 År 12-_- Relativ Iönekostnad per producerad enhet Dmgran 2? Ramn lime . 4_ _ kostnad per producerad c- -n -n - a- Relativ lonekostnad per timme “mel inom l-,u/“Slrm nunnan-I Relativ produktivitet 1973-1977.

arna 1977. Sammantaget har emellertid industrins fortsatt att kapitalstock öka relativt kraftigt 1974-1977 samtidigt som industriproduktionen sjunkit. Detta har lett till att det i industrin finns en betydande effektiv ledig kapacitet på kapitalsidan 1977. De uppskattningar som gjorts i LU indikerar att detta gap skulle vara av storleksordningen 20 %. Bytesbalansen uppvisade ett underskott 1974 som till stor del kunde hänföras till oljeprishöjningarna. Utvecklingen 1975 och 1976 med svag export- och hög importtillväxt ledde naturligt nog till en fortgående försämring i bytesbalansen. Utvecklingen härvidlag framgår av nedanstående tablå.

Bytesbalansunderskott

1971 1974 1975 1976 1977

Miljarder kr.. löpande priser 1 094 -4 213 -6 702 -ll 666 -14 920 Procent av BNP 0,7 -1,9 -2.7 -4.l -4,3

30 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78

Mot bakgrund av den fortgående försvagningen av industrins konkurrenskraft samt den angivna utvecklingen av bytesbalansen vidtogs under 1977 två devalveringar, vilka under loppet av 1977 gav en sammanlagd devalvering på 15 %. Den sista av devalveringarna skedde samtidigt med att Sverige lämnade det europeiska valutasamarbetet. Istället knöts den svenska valutan till ett vägt genomsnitt av våra konkurrentländers valuta, den s. k. korgen. Dessa åtgärder motverkade en betydande del av den uppgång i de svenska relativpriserna som inträffat sedan 1974. Effekterna av dessa åtgärder kommer till stor del att visa sig under början av den period som LU 78 omfattar.

2.2 De utgångspunkterna för utredningens arbete politiska

De centrala målen för den ekonomiska politiken är full sysselsättning, rimlig prisstabilitet, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning och regional balans. En nödvändig förutsättning för att kunna nå dessa mål är jämvikt i bytesbalansen. Dessa utgångspunkter för den ekonomiska politiken har med varierande formuleringar i en rad finansplaner redovisats for riksdagen som genom stor majoritet anslutit sig till dem. Naturligt nog är dessa övergripande relativt allmänt formulerade. Den mera precisa innebörden av målsättningar målen och möjligheten att uppfylla dessa är vid varje tidpunkt beroende av de yttre ekonomiska omständigheterna. En av långtidsutredningens uppgift är just att konfrontera de centrala ekonomisk-politiska målsättningarna med varandra och den yttre ekonomiska utveckling man kan förvänta sig under perioden. Som framgick av föregående avsnitt har den ekonomiska utvecklingen under perioden 1974-1977 präglats av en ökande obalans i den svenska ekonomin. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken i ett femårsperspektiv är att lösa dessa balansproblem. Detta är nära nog en förutsättning för att arbetet med att förverkliga de övriga målen för den ekonomiska politiken skall kunna ge tillfredsställande resultat. Detta synsätt har varit en utgångspunkt vid utarbetandet av långtidsutredningens huvudalternativ. Detta alternativ anger en väg till fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans för den svenska ekonomin vid mitten av l980-talet. l det följande diskuteras de angivna centrala målsättningarna.

Sysselsättning, regional balans och inkomst/ördelning Ett mycket högt prioriterat mål är/illl sysselsättning. Traditionellt har detta varit liktydigt med låg öppen arbetslöshet. Under senare år har i detta mål också kommit att ligga en ambition att i alla grupper öka deltagandet i arbetslivet. Utvecklingen under de allra senaste åren har visat att det är möjligt att under en tid genom omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser hålla en hög sysselsättning och en låg öppen arbetslöshet, trots en låg aktivitetsnivå i ekonomin. Kostnaderna för denna typ av politik är emellertid stora. Detta gäller inte bara de statsfinansiella kostnaderna utan även de realekonomiska. Dessa kan bli bestående långt efter att den ursprungliga balansrubbningen återställts.

SOU 1978278 och centrala

Sammanfattning avvägningsproblem i LU 78 31

Av föregående avsnitt framgick att företagens kvarhållande av arbetskraft vid den ekonomiska nedgången kraftigt påverkat produktiviteten i negativ riktning, vilket bl. a, bidragit till att ytterligare försvaga företagens konkurrenskraft. På lång sikt ter sig därför inte detta som någon framkomlig väg att skapa full och hög sysselsättning. Endast genom en hög aktivitet i ekonomin skapas betingelser för en arbetsmarknad där arbetslösheten är låg och möjligheterna goda för nya grupper att komma ut på arbetsmarknaden. Regionalpolitiken har under senare år kommit att alltmer uppfattas som ett led i sysselsättningspolitiken. Enligt nu gällande allmänna riktlinjer för regionalpolitiken skall denna syfta till att ge människor i olika landsdelar allsidig sysselsättning och service samt god miljö. Behovet av en förbättrad balans inom regionerna har betonats också. Under l979 torde riksdagen komma att ta förnyad ställning till de regionalpolitiska En målsättningarna. regional nedbrytning av LU:s huvudalternativ och en diskussion om eventuella obalanser återfinns i avsnitt 11.1. Ett annat centralt mål för den ekonomiska är en rättvis politiken iIIÅ0nIS(/ÖI(/P/n/I7g. Det material beträffande inkomstfördelningens utveckling som redovisas i denna utredning visar att det under hela efterkrigstiden skett en fortgående utjämning av inkomsterna. Denna utjämning har varit speciellt markerad under senare delen av 1960-talet och under l970-talet. Som visats i flera andra undersökningar av denna typ har den ökade sysselsättningsgraden spelat en viktig roll i denna utveckling. Av stor betydelse har också de successiva höjningar av pensionärernas standard varit. Om denna utveckling skall kunna konsolideras och fortsätta är i hög grad beroende av den underliggande utvecklingen i ekonomin. Tillväxten i ekonomin är av central betydelse i detta sammanhang. En högre tillväxt underlättar en lösning av fordelningsproblem utan sociala spänningar. Detta förhållande har fått en god belysning av den senaste tidens debatt kring pensionärernas standardutveckling.

Inflation och extern balans

Liksom de flesta andra länder har Sverige sedan 1960-talets början upplevt en fortgående ökning i inllationstakten. Internationellt sett kulminerade denna 1974. I Sverige har denna utveckling brutits först innevarande år. Det är ett centralt mål för den ekonomiska politiken att prisökningsrakren/brrsätmingsvis blir låg. En låg ökningstakt av priser och kostnader är en nödvändig förutsättning för en återgång till en balanserad utveckling av den svenska ekonomin. När det gäller den externa balansen bygger utredningens huvudalternativ på den i flera finansplaner uttalade målsättningen att Sverige skall uppnå balans vid mitten av l980-talet. Detta har i LU 78 förutsatts motsvara ett underskott i bytesbalansen på 5 miljarder kr. 1983. Våra utländska skuldsättningar kan därmed förväntas öka till ca 60 miljarder kr. fram till 1983, vilket motsvarar lO 9a av BNP 1983. Räntorna på den utländska skuldsättningen uppgår därmed enligt utredningens kalkyler till 5.5 miljarder kr. 1983. Ett speciellt problem i detta sammanhang är de statistiska svårigheterna att fastställa underskottets exakta storlek. Vid avstämningen mellan bytesba-

32 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 SOU l978:78

lansen å den ena sidan och kapitalbalansen och valutareserven å den andra sidan sålunda en restpost som har varierat kraftigt mellan åren. År uppstår 1977 uppgick den till ca 7 miljarder kr. Restposten kan definitionsmässigt bero på fel i såväl bytesbalansstatistiken som kapitalbalansstatistikcn. En närmare kartläggning av restposten görs av betalningsbalansdelegationen. Preliminära resultat av dess arbete indikerar att den officiella statistiken 1977 skulle överskatta bytesbalansunderskottet med ca 2 miljarder kr. l har därför en schablonmässigjustering på 2 miljarder kr. långtidsutredningen vidtagits. Detta diskuteras mer utförligt i kapitel 7. Det brukar ibland hävdas att bytesbalansunderskottet inte utgör något mål Den externa balansen en i sig för den ekonomiska politiken. spelar emellertid central roll för möjligheterna att på längre sikt uppfylla mera primära som full sysselsättning och stabila priser. Med tanke på den målsättningar relativt stora betydelse externbalanskravet har för långtidsutredningens kan det vara lämpligt att här diskutera skälen till att den överväganden ekonomiska politiken i ett medelfristigt perspektiv bör inriktas på en avveckling av bytesbalansunderskotten. Ett underskott i bytesbalansen är liktydigt med en ökning av våra utlandsskulder. Om Sverige under en följd av år skulle ha lika stora underskott i bytesbalansen som 1977, skulle vi snabbt dra på oss en mycket betydande utlandsskuld som i sin tur kräver årliga stora räntebetalningar. Det finns på längre sikt ingen anledning att räkna med att den reala internationella räntenivån skulle ligga under den marginella kapitalavkastningen i Sverige. Därför innebär de ökade räntebetalningarna en ökad real belastning för den svenska ekonomin. Det finns vidare skäl att tro att en fortgående ökning av utlandsskulden leder till en skärpning av kreditvillkoren lör svensk upplåning i utlandet. En sådan skärpning tar sig uttryck i högre räntesatser vid nyupplåning och vid omsättning av gamla lån samt i ökande svårigheter att placera lånen utan att långivarna ställer krav på landets ekonomiska politik. Flera europeiska industriländer har under många år fått erfara detta. De löpande underskotten i bytesbalansen ställer omedelbara krav på finansiering. Om ett land planerar för stora årliga underskott i bytesbalansen blir det därför beroende av att den internationella kapitalmarknaden under överskådlig tid kommer att fungera relativt friktionsfritt. Om exempelvis den internationella lånemarknaden i ökad utsträckning kommer att domineras av regeringar och överstatliga IMF)ökar riskerna för att lånen till underskottsländer skall organ (exempelvis förknippas med villkor på låntagarländernas ekonomiska politik. Sett från stabiliseringspolitisk synpunkt minskar ett stort bytesbalansunderskott manöverutrymmet för den ekonomiska politiken. Med ett stort bestående underskott i bytesbalansen är det svårt att möta en konjunkturmed expansiv ekonomisk politik, eftersom underskotten då ökar nedgång ytterligare. Detta är en erfarenhet flera av underskottsländerna gjort under de senaste årens stagnation i den internationella ekonomin. Genom att det försvårar bedrivandet av en expansiv ekonomisk politik äventyrar ett strukturellt underskott möjligheterna att hålla full sysselsättning i ekonomin. Det bör också påpekas att stora bestående underskott for ett land nästan oundvikligen ger återverkningar på landets växelkurspolitik. Därigenom kan

och centrala

Sammanfattning avvägningsproblem i LU 78 33

möjligheterna att stabilisera prisnivån i landet försvåras. Det finns alltså goda skäl for att söka avveckla bytesbalansunderskottet snabbare än vad som förutsätts i LU:s huvudalternativ. Att målet trots detta inte satts högre bottnar bl. a. i den internationella situationen. Bland industriländerna finns sålunda länder med betydande överskott i bytesbalansen. l dessa länder förs en restriktiv ekonomisk politik. Sverige kan därför få en snabb avveckling av sitt bytesbalansunderskott endast genom att bedriva en mycket stram politik. Detta skulle ge stora svårigheter att hålla den fulla sysselsättningen. Men dessutom skulle den underliggande, strukturella obalansen inte rättas till härigenom. Strukturell balans vid fullt kapacitetsutnyttjande uppnås endast genom en exportledd tillväxt efter de linjer som anges i långtidsutredningens huvudalternativ. En sådan process måste emellertid ta flera år, varfor balans vid mitten av 1980-talet ter sig som en rimlig målsättning.

Mål pâ övriga områden

Långtidsutredningarnas arbetsområde gäller de ekonomiska förhållandena i samhället. En huvuduppgift är därför att analysera vilka krav som de övergripande ekonomiska målen ställer på den ekonomiska politiken. Andra förhållanden, av exempelvis social, kulturell eller politisk karaktär, diskuteras däremot i andra sammanhang än i LU. ibland kan målsättningar på andra områden tolkas som delmål inom det ekonomiska området. Ofta får de emellertid snarast ses som uppställda restriktioner for den utveckling av ekonomin som kan tillåtas i syfte att uppnå de övergripande ekonomiska målen. Det kan finnas skäl att påpeka att målsättningar inom andra samhällsområden än det ekonomiska ofta utövar ett mycket påtagligt och bindande inflytande på kalkylerna i långtidsutredningen även om det oftast inte går att precisera i siffror hur stort detta inflytande är. Målsättningar om t.ex. arbetstid, bostadsstandard, utbildningsnivå, trafiksäkerhet, miljöskydd, organisationsformer inom arbetslivet påverkar mycket konkret LU:s beräkningar av arbetskraftstillgång, bostadsinvesteringar, produktivitetsutveckling m. m. Denna påverkan sker i och genom de speciella sektorstudier som är en väsentlig del av LU-arbetet.

2.3 Centrala problem i huvudalternativ

långtidsutredningens

Det är en central uppgift for långtidsutredningen att belysa betingelserna för att den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv skall nå extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande. Om den ekonomiska politiken på sikt skall få manöverutrymme att kunna verka for en uppfyllelse av de primära ekonomiska målen krävs att balansproblemet i ekonomin löses. Därför har också dessa två mål varit centrala utgångspunkter vid utarbetandet av långtidsutredningens huvudalternativ. På flera punkter innebär detta alternativ en klar vändning i den ekonomiska utvecklingen sedan 1974. Naturligt nog liggeri huvudalternativet en kraftig ökning av BNP-tillväxten i jämförelse med perioden 1974-1977. För att detta skall vara förenligt med en förbättring i den

och centrala avvägningsproblem i LU 78 34 Sammanfattning

externa balansen krävs också en vridning av Förhållandet mellan export- och importökningar. Detta belyses närmare av nedanstående tablå, som för vart och ett av åren 1974-1977 anger BNP-ökningen uppdelad på inhemsk efterfrågan och nettoefterfrågan från utlandet. 1 tablån anges också motsvarande tal 1977-1983 i långtidsutredningens huvudalternativ.

1974 1975 1976 1977 1977- 1983

Summa BNP-ökninga 4,1 0,8 1,4 -2,5 3,7 varav: inhemsk efterfrågan 5,9 4,1 2,4 -3,6 2,4 nettoefterfrågan från utlandet -l,8 -3,3 -l,0 1,1 1,3

9 Siffrorna anger den årliga procentuella förändringen i 1975 års priser.

en kraftig brytning med Som framgår av tablån innebär huvudalternativet den stagnation som präglade perioden 1974-1977. En i stort sett stillastående i en årlig tillväxt på 3,7 9a. Nettoefterfrågan från BNP-utveckling förbyts utlandet bidrag till BNP-tillväxten efter att ha varit ger ett betydelsefullt åren utom 1977. negativ alla de angivna Som framgick av avsnitt 2.1 har den internationella konjunkturnedgången 1975 och den därpå följande svaga internationella ekonomiska utvecklingen i den svenska ekonomin. På spelat en stor roll för de senaste årens stagnation samma sätt kommer de närmaste årens internationella ekonomiska utveckutveckling i ling att ha ett avgörande inflytande på den svenska ekonomins En långvarig internadet perspektiv som behandlas i långtidsutredningen. tionell skulle svår uppgift att lösa de stagnation göra det till en mycket till fullt i svenska balansproblemen. En återgång kapacitetsutnyttjande industriländerna skulle å andra sidan mycket underlätta lösningen av de svenska balansproblemen. Dessa samband belyses närmare i kapitel 6 av Tillväxten i industriländerna de närmaste åren bestäms i högre utredningen. än av kapacitetsutvecklingen. Därmed grad av efterfrågeutvecklingen ländernas ekonomiska att vara av avgörande betydelse för kommer politik den ekonomiska 1 den prognos över den internationella utvecklingen. som ligger till grund för långtidsutredningens huvudalternativ utvecklingen antas att de större ländernajämfört med nuvarande förhållanden kom mer att Anledningen härtill antas främst föra en mera expansiv ekonomisk politik. vara behovet i flertalet att pressa ned den f. n. mycket höga arbetslösheten länder. Detta behov förstärks av att man av demografiska skäl kan förvänta av utbudet av arbetskraften i de flesta sig en relativt kraftig ökning industriländerna. Det finns emellertid i många länder en fruktan för att en expansiv politik Därför finns det anledning att skall ge upphov till kraftiga inflationsimpulser. ekonomiska kommer att bedrivas med anta att den expansiva politiken

försiktighet. Den förväntade i de större ekonomierna kommer dock att expansionen för de mindre länderna att tillåta en större tillväxt i den göra det möjligt inhemska efterfrågan än vad som skulle vara möjligt vid en mera ogynnsam internationell Sammantaget innebär prognosen en snabbare utveckling. BNP-utveckling (4 % per år)i industriländerna än under perioden 1973-1977,

och centrala

Sammanfattning avvägningsproblem i LU 78 35

men en långsammare utveckling än 1960-talets. Den prognostiserade BNPutvecklingen är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-området före 1985. Mot bakgrund av den relativt snabba BNP-utvecklingen som ligger i prognosen har den åtföljande världshandelstillväxten beräknats uppgå till 6,4 % per år. En utförlig behandling av den internationella utveckligen ges i kapitel 5.

Export och import

Som kommer att framgå av bl. a. kalkylerna över alternativa utvecklingsvägar i kapitel 6 är en tillväxt av den svenska exporten i samma takt som den prognostiserade världshandelstillväxten inte tillräcklig för att ge en utveckling som samtidigt uppfyller såväl externbalanskravet som kravet på fullt kapacitetsutnyttjande. Exporttillväxten måste vara snabbare än Världshandelstillväxten, vilket alltså innebär att den svenska exporten måste öka sina marknadsandelar. Detta ter sig som ett naturligt krav mot bakgrund av att den svenska exportindustrin under perioden i betydande omfattning tappade marknadsandelar. En viktig förklaringsfaktor till denna nedgång var som påpekades i avsnitt 2.1 den kraftiga uppgången i de svenska relativpriserna efter 1974. Ett nödvändigt villkor för att Sverige nu i stället skall vinna marknadsandelar är att de svenska relativpriserna sjunker under de närmaste åren. Omfattningen av den behövliga sänkningen beror i hög grad på priskänsligheten på den svenska exporten. De antaganden som LU arbetat med bygger på undersökningar utförda av konjunkturinstitutet (KI). En närmare redovisning av Klzs material görs i kapitel 7. Sammantaget innebär antagandena en priselasticitet på hela varuexporten på 1,4 dvs. en sänkning av relativpriset med 1 % leder, när effekten mognat ut, till en höjning av exportvolymen med 1,4 %. Av lika stor betydelse för bytesbalansutvecklingen är importens priskänslighet. Mot bakgrund av tillgängliga undersökningar har i LU antagits att varuimportens priselasticitet är lika med l. Med dessa antaganden framkommer ur kalkylerna ett krav på en nedgång i relativpriserna med sammanlagt 11 % mellan 1977 och 1983 för att klara externbalanskravet och kravet på fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt. Utvecklingen vad avser OECD-området innebär en ungefärlig återgång av relativpriser och marknadsandelar till nivåerna vid 1970-talets början. Den volymmässiga utvecklingen av export och import sammanfattas i tabell 2.2.

Tabell 2.2 Export och import 1965-1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965-1970 1970-1974 1974-1977 1977-1983

36 Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78

Som framgår av tabellen ligger den totala exportens tillväxt högre 1977-1983 än 1965-1974 samtidigt som importens tillväxttakt ligger lägre under prognosperioden än under perioden 1965-1974. Talen för 1965-1974 representerar emellertid en utveckling vid normalt kapacitetsutnyttjande, medan 1977 är ett dåligt exportår med lågt kapacitetsutnyttjande i den konkurrensutsatta sektorn. Vidare uppvisar relativpriserna totalt .sett mycket små förändringar under perioden 1965-1974, medan en kraftig förändring förutsätts äga rum 1977-1983. Om denna relativprisutveckling verkligen kommer till stånd är naturligtvis en kärnfråga som vi strax skall återkomma till. förbättrar för indu- De sänkta relativpriserna konkurrensmöjligheterna strin. De innebär emellertid också en försämring av de svenska terms-oftrade, dvs. förhållandet mellan våra expon- och importpriser. Detta får en kvantitativ belysning i kapitel 7. Genom den antagna relativprisförsämringen kommer terms-of-trade 1983 att ligga strax under 1974 års nivå, dvs. den nivå vi fick efter oljeprishöjningarna 1973. Denna nedgång i terms-of-trade skärper kraven på den volymmässiga anpassningen av exporten och importen och bidrar till att minska utrymmet för expansion av inhemsk efterfrågan. l enlighet med utgångspunkterna för huvudalternativet så ger den angivna utvecklingen av export och import ett underskott i bytesbalansen med 5 kr. 1983. Som framgår av nedanstående tablå motsvarar detta en miljarder förbättring av bytesbalansen med 8 miljarder kr. från 1977 till 1983. Samtidigt försämras emellertid transfereringsnettot med 6,5 miljarder kr. och tjänstenettot med ca 4 miljarder kr. Därmed krävs en förbättring i handelsbalansen på 19 miljarder kr. från 1977 till 1983.

Bytesbalansen 1977 och 1983 Milj. kr., löpande priser

Tjänstenetto Transfereringsnetto -4 110 -lO 600

-12 920 _5 000 Bytesbalans

Tablån belyser varför den relativt blygsamma förbättringen på ca 8 miljarder av kr. i bytesbalansen utslaget över 6 år kräver den omfattande anpassning relativpriser och marknadsandelar som redogjorts för tidigare. Huvudförklaringen härtill är emellertid att saldot 1977 uppnås trots ett extremt lågt Det underliggande, strukturella underskottet 1977 är kapacitetsutnyttjande. därmed betydligt större än det registrerade saldot. Eftersom LU förutsätter fullt kapacitetsutnyttjande 1983 krävs det sålunda en omfattande anpassning för att nedbringa det strukturella underskottet. Detta belyses i kapitel 6, där vi studerar ett alternativt förlopp där fullt kapacitetsutnyttjande nås utan återtagande av marknadsandelar.

och centrala

Sammanfattning avvägningsproblem i LU 78 37

lndustriurveckling och kapacitetsreserv En kärnpunkt i LU:s huvudalternativ är industrins utveckling. Den utveckling av export och import som följer av kravet på extern balans nödvändiggör en snabb industritillväxt. Eftersom det låga kapacitetsutnyttjandet i utgångsläget i stor utsträckning är lokaliserat till industrin följer den snabba industritillväxten också av kravet på fullt kapacitetsutnyttjande 1983. Den nyckelroll industrin sålunda har i anpassningsprocessen är naturlig, eftersom balansbristen 1977 i stor utsträckning varit ett industriproblem. De krav som i huvudalternativet ställs på industrin belyses av tabell 2.3 som anger export, produktion och produktivitet för industrin. Som framgår av tabellen ligger utvecklingen såväl i verkstadsindustrin som i hela industrin i linje med 1960-talets utveckling. Det är emellertid även här att hålla i minnet att siffrorna viktigt för perioden 1965-1974 avspeglar en utveckling vid fullt kapacitetsutnyttjande, medan utvecklingen 1977-1983 innefattar en kraftig uppgång i kapacitetsutnyttjandet. Som framgår av kapitel 9 har utredningen uppskattat den tillgängliga produktivitetsreserven 1977 i industrin till ca 12 %. Den kalkylerade produktivitetsutvecklingen förutsätter att denna reserv tas i anspråk. Det innebär att den underliggande normala produktivitetstillväxten uppgår till ca 4,8 % per år, vilket vid en historisk jämförelse får betraktas som en relativt låg siffra. Utvecklingen av industrins investeringar ligger, som framgår av tabellen, väl i linje med den historiska utvecklingen. Även investeringsutvecklingen måste bedömas mot bakgrund av det låga kapacitetsutnyttjandet 1977. Som framgår av kapitel 9 kan kapacitetsgapet på kapitalsidan beräknas vara större än kapacitetsgapet på arbetskraftssidan, dvs. produktivitetsreserven. Detta gäller även när man tar hänsyn till att överkapaciteten i vissa branscher består av kapital som aldrigkommer att kunna tas i anspråk. Detta stora kapacitetsgap reducerar behovet av investeringar under uppgångsfasen. Sett i detta perspektiv får den ökning av industriinvesteringarna på 4,7 96 per år som här beräknas betraktas som hög. En ytterligare av detta belysning ges i förloppsdiskussionen i avsnitt 2.5 nedan. Industriutvecklingen i huvudalternativet innebär som framgår av tabell 2.3

Tabell 2.3 Export, produktion, produktivitet och investeringar i industrin och verkstadsindustrin 1965-1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965-1970 1970-1974 1974-1977 1977-1983

Indus/Nit

Verks/a(lsinrlustrin

38 och centrala i LU 78 Sammanfattning avvägningsproblem

markant brott mot utvecklingen 1974-1977. Den kontrasterar ett mycket därför den mycket dystra bild av läget i svensk industri som varit kraftigt förhärskande under de senaste 2 á 3 åren. Den därför naturliga frågan om den här angivna utvecklingen är realiserbar kan delas upp i två frågor. l. Finns de marknadsmässiga Förutsättningarna för den snabba expansio-

nen? 2. Finns det kapacitet i industrin för en utveckling i linje med huvudal-

ternativet? exportens utveckling i När det gäller den första frågan står naturligtvis centrum. Det finns då anledning att understryka att huvudalternativet bygger av världshandelns tillväxttakt kommer att äga rum under på att en ökning samt att priserna på svenska exportvaror under prognospeprognosperioden till konkurrentländernas priser. När rioden kommer att sjunka i förhållande innebär tillväxten i exportvolymen en båda dessa förutsättningar är givna av kända historiska mönster. Detta bygger i sin relativt försiktig projicering att den svenska industrin i huvudsak tur på den grundläggande bedömningen fortfarande är Iivskraftig. Innebörden av detta är ungefarligen att den svenska i de flesta branscher vid ett normalt relativt kostnadsläge har industrin samma internationella konkurrenskraft som före 1974. För att bygga under krävs av industrin bransch för bransch, denna bedömning en genomgång vilket görs i kapitel 9. för tillväxten så är det en När det gäller de kapacitetsmässiga betingelserna central att det i utgångsläget finns betydande outnyttjad förutsättning som arbetskraftssidan. Dessutom förutsätts, som kapacitet på såväl kapitalredan nämnts, att det sker en relativt måttlig ökning av den underliggande samt att det sker en kraftig tillväxt av industriinvesteringproduktiviteten arna. Om den outnyttjade kapaciteten på arbetskraftssidan kan tas i anspråk bedöms den realiserade i industrin kunna uppgå till produktivitetstillväxten 7,2 %. att det finns outnyttjad kapacitet i De undersökningar som gjorts indikerar alla delar av industrin. Samtidigt står det klart att uppgången i efterfrågan på industrivaror kommer att bli kraftigast i de områden där graden av outnyttjad är relativt kan produktivitetsreserven inte realiseras kapacitet låg. Därför att alla behåller sina anställda och inväntar den ökande genom företag l stället krävs ett dynamiskt förlopp där produktiviteten i de efterfrågan. branscherna ökar ökad efterfrågan. Här räcker då inte expansivare genom produktivitetsökningen för att åstadkomma den behövliga produktionen, utan det krävs en i vissa branscher betydande nyanställning. Samtidigt måste lösas av produktivitetsreserven i svagare branscher upp genom avgång anställda. l det ekonomiska klimat som kan skapas av en utveckling enligt huvudalternativet kan denna arbetskraft finna anställning i de mera expan-

siva branscherna. Den snabba kräver således ökad rörlighet på produktivitetsökningen Detta kräver i sin tur att arbetsmarknadspolitiken inriktas arbetsmarknaden. en sådan rörlighet. Om så ej sker är risken stor för att en på att befrämja uppgång bromsas av flaskhalsproblem på sysselsättefterfrågegenererad Den dämpade kostnadsutveckling som är en förutsättning för ningssidan. huvudalternativet äventyras därigenom. Av liknande skäl är det väsentligt som förutsätts i alternaatt betingelser skapas för den investeringsuppgång

Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78 39

tivet. Även här kan llaskhalsproblemen snabbt bli påtagliga om inte efterfråge- och produktionsuppgången åtföljs av en ökning av kapitalutrustningen. Såväl vad gäller arbetsproduktiviteten som investeringarna är det ömsesi- diga beroendet mellan kapacitets- och efterfrågeutveckling väsentlig. Vad beträffar arbetsproduktivitetens ökningstakt så betingas denna, genom förekomsten av produktivitetsreserven, i mycket hög grad av en snabb efterfrågeutveckling. Å andra sidan leder en snabb produktivitetsökning till en relativ sänkning av arbetskostnaden per producerad enhet. Detta leder till förbättrad konkurrenskraft för industrin, vilket bidrar till ökad avsättning av industriprodukter osv. När det gäller investeringsutvecklingen indikerar tillgänglig erfarenhet att ett högt kapacitetsutnyttjande är en nödvändig förutsättning för en snabb investeringsutveckling. l den nu aktuella situationen kan en ökning av kapacitetsutnyttjandet endast ske genom att efterfrågan ökar kraftigt. Om en sådan ökning kommer till stånd och drar med sig en uppgång i investeringarna får vi därigenom en utbyggnad och en förnyelse av industrins kapitalstock. Därigenom åstadkommes en långsiktig förbättring av konkurrenskraften i industrin. Om en utveckling liknande den i LU:s huvudalternativ skall åstadkommas är det alltså viktigt att den ekonomiska politiken får en inriktning som underlättar expansionen såväl från efterfrågesidan som från kapacitetssidan i industrin.

Privat och offentlig konsumtion 1 hägnet av den goda produktivitetsutvecklingen och förbättringen i bytesbalansen sker i huvudalternativet en försiktig tillväxt i den privata och i den offentliga konsumtionen. Den privata konsumtionen ökar sålunda med 1,8 % per år och den offentliga med 2,2 % per år.

Ökning av privat och offentlig konsumtion 1965-1983

Årlig procentuell volymförändring 1965-1970 1970-1974 1974-1977 1977-1983

Privat konsumtion 3,0 1,6 2,1 1,8 Offentlig konsumtion 5,9 2,3 4,1 2,2

Som framgår av tablån är dessa ökningstakter i ett historiskt perspektiv relativt blygsamma. l perspektivet 1977-1983 kan den återhållsamma utvecklingen sägas vara ett resultat av den externbalansrestriktion som är en utgångspunkt i huvudalternativet. Sett i ett längre perspektiv innebär den angivna konsumtionsutvecklingen en på sikt nödvändig anpassning till en långsammare ökning av produktionskapaciteten än den som rådde under 1960-talet. En diskussion av den långsiktiga utvecklingen av konsumtionsutrymmet ges i kapitel 12, som innehåller en utblick mot l990-talet. För att konkretisera innebörden av den angivna konsumtionsökningen för offentlig sektor har långtidsutredningen här genomfört baskalkyler för statlig respektive kommunal sektor av samma typ som gjordes i LU 75. För statlig

40 Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78

sektor anger denna kalkyl den konsumtionsutveckling som följer av redan fattade beslut. Kalkylen är baserad på långtidsbudgeten som avser att visa de långsiktiga budgetmässiga effekterna av redan fattade beslut. För kommunal konsumtion anger kalkylen den kommunala konsumtionens utveckling vid oförändrad kvalitet på den kommunala servicen. Vidare ingår effekter av gjorda åtaganden vad gäller barnomsorg och åldringsvård i kalkylen. Som framgår av nedanstående tablå är huvudalternativets offentliga konsumtionstillväxt betydligt snabbare än den som ges av baskalkylen.

Konsumtionstillväxt i offentlig sektor 1977-1983 årliga tillväxttakter

När det gäller den privata konsumtionens tillväxt är det av stort intresse att undersöka hur stor del av konsumtionstillväxten som faller på den aktiva generationen. En mycket låg tillväxttakt för de aktiva indikerar att vi kan få en situation med stora spänningar vid löneförhandlingarna och på arbetsmarknaden. Att det uppkommer en betydande skillnad mellan utvecklingen av total privat konsumtion och utvecklingen av privat konsumtion för de aktiva hänger samman dels med befolkningens arbetsfördelning som varje år ger en kraftig ökning av antalet pensionärer, dels med ATP-systemets införande som ger en fortgående höjning av pensionärernas medelinkomst. Tidigare kalkyler har visat att under perioden 1975-1980 var en årlig total ökning av den privata konsumtionen med 1 % per år intecknad av standardökningar för pensionärerna. De beräkningar som gjorts för LU 78 visar att den andel av ökningen i konsumtionsutrymmet som tas i anspråk av pensionärerna är lägre under perioden 1977-1983. Skillnaden hänger bl. a. samman med att ökningen av antalet pensionärer var speciellt kraftig 1975-1976 beroende på att pensionsåldern då sänktes med två år. En speciell utredning av dessa förhållanden görs i kapitel 10. Av denna framgår att vid en konsumtionsökning på 1,8 90 per år 1977-1983 så kan pensionärernas konsumtion förväntas öka med 4,3 90, medan den årliga konsumtionsökningen för övriga uppgår till 1,3 9:3. Även om de aktivas andel av konsumtionsutrymmet således utvecklas något förmånligare över hela perioden fram till 1983 än över den period som täcktes av LU 75 kan dock besvärliga fördelningspolitiska problem komma att uppstå. Inom den totala ökningen av 1,3 % per år skall nämligen rymmas eventuella förstärkningar av barnfamiljernas standard, omfördelningar inom löntagarkollektivet och eventuella omfördelningar mellan sysselsatta och icke sysselsatta. För stora löntagargrupper kommer den förutsätta utvecklingen troligen att innebära en mycket långsam standardökning under en följd av år. Sammanfattningsvis medger konsumtionsutvecklingen i huvudalternativet en viss fortsatt reformverksamhet i offentlig sektor och en viss ökning av den privata standarden för alla grupper i samhället.

Sammanfattning och centrala i LU

avvägningsprob/em 78 41

Tabell 2.4 BNP-utvecklingen 1965-1983 Årliga tillvaxttakler

1965- 1970- 1974- I977- 1977l970 l974 I977 l983 1983

Anger utvecklingen rensad lör Förändring av produktivitetsreserven.

Produktionskapacireren Den utveckling av produktionskapaciteten som ligger i utredningens huvudalternativ får en översiktlig presentation i kapitel 5. Därför kan det här vara tillräckligt att ange BNP-utvecklingen uppdelad på sysselsättningens underliggande produktivitet och kapacitet. Detta görs i tabell 2.4. Det framgår att den realiserade tillväxten i BNP 1977-1983 nära nog når upp till BNP-tillväxten 1965-1970 och att den ligger klart över tillväxttakten de båda mellanliggande perioderna. När det gäller produktivitetsutvecklingen är bilden annorlunda. Produktivitetens ökningstakt ligger högre än huvudalternativets såväl 1965-1970 och 1970-1974. Denna svaga utveckling för prognosperioden blir än mera markerad, när vi ser till den underliggande

produktivitetsutvecklingen. Ökningstakten här uppgår enligt tabellen till

3,0 90 per år i huvudalternativet. Detta motsvarar en kapacitetsrensad BNPtillväxt på 2,9 %, vilket ligger just under BNP-tillväxten 1970-1974.

Svsse/särtningssrrzikruren

Sysselsättningens fördelning på näringsgrenar belyses i avsnitt 9.1.2. Där framgår att industrisysselsättningen beräknas öka med ca 30000 personer mellan 1977 och 1983. Detta är dock delvis en effekt av konjunkturläget 1977. Även med hänsyn hänill innebär dock utvecklingen 1977-1983 att den negativa utvecklingen av industrisysselsättningen som rått sedan 1965 därmed skulle brytas. Det skall observeras att denna ökning sker samtidigt som en betydande produktivitetsreserv tas i anspråk, dvs. industriföretagen kan till en början öka sin produktion ganska mycket utan att behöva öka sysselsättningen. En starkare ökning, eller en lika stark ökning efter 1983 skulle därför, allt annat oförändrat, kräva ännu kraftigare sysselsättningsökningar i industrin. Exemplet illustrerar att den ibland framförda uppfattningen om den långsiktigt sjunkande industrisysselsättningen grundas på föreställningar om den ekonomiska utvecklingen som inte utan vidare kan tas för givna. Kalkylerna indikerar vidare en fortsatt kraftig nedgång i byggsysselsättningen. Detta sker trots en uppgång i byggnadsinvesteringarna, särskilt bostadsbyggandet. Sysselsättningskalkylen är emellertid på denna punkt särskilt osäker. Det är dock klart att LU-kalkylen indikerar en vikande byggsysselsättning. Det kan erinras om att byggsektorn i tidigare uppgångsfaser ganska snart kommit att verka som en flaskhals för utvecklingen.

42 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78

Såsom varit fallet under en lång följd av år ökar också l977-l983 den offentliga sysselsättningen mycket kraftigt. l själva verket blir ökninger i den offentliga sysselsättningen större än hela nettoökningen i ekononin. l delkapitlen om offentlig sektor och om sysselsättning diskuteras utörligt varför detta förväntas komma till stånd, trots en klar dämpningi den offentliga konsumtionens volymökningstakt. Även finansieringen zw den offentliga sektorn diskuteras utförligt, särskilt i kapitel 10. Det finns dO(k skäl att peka på de risker, särskilt för pris- och kostnadsutvecklingen, som lgger i att en allt större andel av sysselsättningen kommer att falla på sektorer med svag produktivitetsökning och delvis svaga incitament till kostnadsbegränsningar. Frågor om bl. a. produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn torde därför i framtiden bli allt viktigare. Den i LU beräknade utvecklingen av sektorstrukturen är i princip förenlig med den förutsedda utvecklingen av antalet sysselsatta män resp k\innor utan några större förändringar av andelen män/kvinnor per sektcr. Nettoökningen av arbetskraften består helt av kvinnor. Samtidigt s\arar den offentliga sektorn för större delen av efterfrågeökningen. Risken föratt gamla strukturer konserveras är alltså uppenbar. Men det bör också påpekas at LU:s huvudalternativ kräver en betydande rörlighet på arbetsmarknaden. Ett väsentligt inslag i denna rörlighet är att efterfrågan och utbud av arbete anpassas till varandra efter andra kriterier än könstillhörighet. Detta krav accentueras också av de regionala obalanser som kan framkomma. Den regionala analysen görs i avsnitt ll.l. Tillgängliga analysmezoder och statistik medger inte en lika fullständig konsistensprövning på dett: område som i andra LU-sammanhang. Resultaten får därför tolkas mec stor försiktighet. En klar tendens förefaller emellertid vara att efterfrågan på arbetskraft blir större än tillgången i Östra mellansverige, Småland medöarna samt södra Sverige medan motsatsen blir fallet i Västsverige och Norra mellansverige. Obalanserna kan delvis fyllas ut med invandring och regionalpolitiska insatser. Det krävs emellertid också att de arbetsmarkmdspolitiska styrmedlen används så att återstående obalanser kan elimineras genom mellanregionala flyttningar.

Användning och produktion av energi Den användning av energi, huvudsakligen i form av elektricitet, petroeumoch andra bränslen som följer av den förutsedda utvecklingen i produkter LU:s huvudalternativ beskrivs i avsnitt 9.5. Här skall endast vissa utgångspunkter för de genomförda kalkylerna återges. Den totala slutliga användningen av energi har beräknats öka med 0a 2 % per år mellan 1977 och 1983. Denna kalkyl stämmer mycket väl öveens med den som gjordes av statens industriverk som referensprognos fcr energikommissionens arbete. Oljeanvändningen väntas öka endast (betydligt medan eI-användningen beräknas öka med ca 5 9a årligen. Bakon denna ganska snabba ökningen av el-användningen ligger givetvis den ftrväntade snabba produktionsökningen inom industrin. Utvecklingen inom skogsindustrierna, den kemiska industrin och järn- och stålindustrin får därvid en särskild vikt. Det bör påpekas att industriverket vid prognosberäkningarna tagit hänsyn till den fortgående effektiviseringen av energianvändningen

Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 43

samt räknat med full effekt av de besparingsprogram som avses bedrivas under perioden. Även ändringari privata konsumenters beteende till följd av energiprisökningarna har vägts in i efterfrågekalkylen. Den totala inhemska el-användningen skulle i LU:s huvudalternativ uppgå till något mindre än 120 TWh 1983. I energikalkylerna har vi räknat med att denna efterfrågan tillgodoses med bl. a. 10 kärnkraftverk. Det är emellertid tänkbart att endast 6 aggregat kommer att vara i drift, till följd av bestämmelserna i den s. k. villkorslagen. I avsnitt 9.5 visas att el-efterfrågan i

så fall kan tillgodoses genom den reservkapacitet som finns i oljekondens-

verken. Åtminstone gäller detta år med god vattentillrinning. Om oljekondensverken måste användas mer än vad som inkalkylerats i LU:s huvudalternativ innebär detta emellertid ytterligare kostnader för oljeimport. Dessa torde kunna uppskattas till i storleksordningen 2 miljarder kr 1983 vilka i så fall skall adderas till det bytesbalansunderskott på 5 miljarder kr som nu ligger i huvudalternativet.

Finansiell utveckling Även i de finansiella kalkylerna spelar industrins utveckling en central roll. För att åstadkomma den industriella expansion som ligger i huvudalternativet krävs en kraftig förbättring av industrins internationella konkurrenskraft. Det sker i huvudalternativet genom att arbetskraftskostnaden per producerad enhet i internationell valuta går ned under prognosperioden. Detta innebär ett kraftigt brott mot utvecklingen 1974-1977, då motsvarande mått steg med ca 18 vi; per år. Denna nedgång åstadkommes dels genom devalveringen 1977 som mellan 1977 och 1978 sänker kronans kurs med nästan 9 90 gentemot det vägda genomsnitt av våra konkurrentländers valutor som ges av riksbankens ”korg”. dels genom de kraftiga produktivitetsstegringarna i industrin som möjliggör att arbetskraftskostnaden per producerad enhet mätt i svenska kronor i stort sett ligger stilla. Det utrymme som skapas av denna utveckling går dels till en sänkning av de svenska relativpriserna med sammanlagt ll % under perioden 1977-1983, dels till den uppgång i vinstnivån som krävs för att åstadkomma den nödvändiga investeringsutvecklingen i industrin. Utredningens bedömning är att en uppgång av vinstandelen till den nivå som nåddes i början av 1970-talet är nödvändig. Denna bedömning har bl. a. gjorts mot bakgrund av utförda kalkyler över utvecklingen av industriföretagens räntabilitet på totalt och eget kapital samt Soliditeten. En fortsatt kraftig nedgång i industriföretagens soliditet har sålunda inte bedömts vara förenlig med en kraftig investeringsuppgång. För att bryta nedgången i soliditet krävs en vinstnivå som möjliggör en rimlig självlinansieringsgrad. De överväganden utredningen gjort på denna punkt ansluter sig i huvudsak till den syn på dessa frågor som kom till uttryck i kapitalmarknadsutredningen. En annan viktig utgångspunkt for de finansiella kalkylerna är den förbättring i bytesbalansen som förutsätts ske under perioden 1977-1983. l det finansiella perspektivet innebär detta ett krav på förbättring av vårt inhemska finansiella sparande under perioden. Fördelningen av denna sparuppgång på institutionella sektorer framgår av tabell 2.5.

44 Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78

Tabell 2.5 Sparbalansens utveckling 1977-1983 Milj. kr., löpande priser Företag Bostäder Hushåll Socialför- Kommun Stat internationell säkrings- sektor sektorn

1977 -30197 -7 378 17938 15197 -l 568 -6912 -12 920 1983 -12 044 -15 660 21380 15739 0 -14415 -5000

Som framgår av tabellen präglas sparförändringarna av vinstuppgången i företagssektorn. Den förbättrade självfinansieringsgrad som åstadkommes härigenom är liktydig med en förbättring i det finansiella sparandet. Förbättringen uppgår, som framgår av tabellen, till i runt tal 18 miljarder kr. Detta bidrar till att vrida förhållandet mellan finansiellt sparande i privat och offentlig sektor så att sparsaldot i den konsoliderade offentliga sektorn 1983 blir noll. Samtidigt får den konsoliderade privata sektorn ett underskott i sitt sparande som motsvarar bytesbalansens underskott. Bakom nedgången i den offentliga sektorns sparande ligger en stagnation av sparandet i socialförsäkringssektorn samt en försämring av statens finansiella sparande. Vid oförändrad statlig utlåning indikerar kalkylerna därmed ett större statligt budgetunderskott 1983 än 1977. Däremot skulle underskottet undergå en forbättringjämfört med 1978. Underskottet 1983 beräknas uppgå till ca 25 miljarder kr. En utgångspunkt för huvudalternativet var att ekonomin skulle befinna sig i balans 1983. Mot bakgrund av den senaste tidens diskussion kring de ökande budgetunderskotten kan frågan ställas om det är förenligt med samhällsekonomisk balans att ha ett statligt budgetunderskott på 25 miljarder kr. vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Det bör emellertid för det forsta observeras att en betydande del av budgetunderskottet motsvaras av statlig utlåning, varför statens finansiella sparandeunderskott som framgått av tabell 2.5 är betydligt mindre än det angivna budgetunderskottet. Vidare är budgetpolitikens första uppgift inte att skapa balans mellan statens inkomster och utgifter, utan att åstadkomma balans i samhällsekonomin. l detta perspektiv blir det på kort sikt lämpliga budgetunderskottet ett resultat av stabiliseringspolitiska överväganden. l ett medelfristigt perspektiv bestäms budgetunderskottets storlek av sparandet i övriga sektorer i ekonomin. Svaret på frågan är därför att vid de förutsättningar som gjorts om övriga sektorers sparande och om den statliga utlåningen så är det kalkylerade budgetunderskottet ett nödvändigt villkor for samhällsekonomisk balans. Frågan blir då i stället om de övriga sektorernas sparande är av önskvärd storlek eller inte. Utan att ta ställning till denna fråga skall några observationer beträffande samspelet mellan de olika sektorernas finansiella sparande göras. Under perioden 1977-1983 motsvaras, som vi sett, nedgången i den offentliga sektorns finansiella sparande av en kraftig uppgång i foretagssektorns finansiella sparande. År 1977 var emellertid ett år av obalans med extremt lågt finansiellt sparande i företagssektorn och den uppgång som sker i LU:s huvudalternativ innebär endast en återgång till normala förhållanden i detta avseende. En politik som långsiktigt syftar till ett högt finansiellt sparande i offentlig sektor kan ej baseras på att 1977 års extrema finansiella

Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 45

Tabell 2.6 Finansiellt sparande 1965-1983 Procent av BNP. löpande priser 1965-1969 1970-1973 1977 1983 Konsoliderad offentlig

Summa (=bytesbalanssaldo) -2.4 0.7 -3.7 43.8

situation i företagssektorn permanentas. Det är därför mera intressant att jämföra 1983 med sparsituzttionen i tidigare perioder där ekonomin befunnit sig i balans. En sådan jämförelse kan göras i tabell 2.6. Där framgår att företagssektorns finansiella sparande 1983 som andel av BNP endast i mindre grad avviker från motsvarande andel 1965-1970 och 1970-1973. Däremot uppgår sparandet i offentlig sektor till 4,3 9a och 5,1 9a av BNP respektive period. Skillnaden mellan dessa perioder och 1983 motsvaras i stället ur sparbalanssynpunkt av högre hushållssparande och ett lägre finansieringsbehov i bostadssektorn 1983. Det är alltså dessa faktorer och inte ett högt företagssparande som gör att sparsaldot i offentlig sektor vid fullt kapacitetsutnyttjande är lägre 1983 än tidigare. När det gäller skatternas utveckling pekar kalkylerna på en uppgång i den totala skattekvoten (total skatt som andel av BNP) med ett par procentenheter. För statens del täcks skattebehovet i stort sett av den automatiska intäktsökning som följer vid oförändratde regler. För kommunernas del krävs under hela perioden höjningar av skatteuttagel med 2,85 kr., varav 1,85 faller under perioden 1977-1978. l ett historiskt perspektiv ter sig denna uppgång modest. Ett viktigt skäl till detta är naturligtvis den dämpade tillväxten i offentlig sektor vad avser såväl transfereringar som konsumtion. En annan förklaring till den positiva skattebilden är den relativt kraftiga expansionen i huvudalternativet som åstadkommer en god tillväxt i skatteunderlaget. Ytterligare en förklaring är den utveckling av sparbalansen som berördes ovan, där finansiellt sparande i offentlig sektor sjunker under perioden. 1 utredningen diskuteras de skattemässiga konsekvenserna av ändringar i ett par av dessa förutsättningar. l kapitel 6 belyses sålunda de skattemässiga konsekvenserna av en fortsatt offentlig expansion på konsumtionssidan i enlighet med trenden under 1970-talet. Detta alternativ kräver med i övrigt oförändrade förutsättningar en höjning av den totala skatten med 3,5 % av BNP. Den kommunala utdebiteringen får höjas med 3,10 kr. mellan 1978 och 1983 och statsskatten får höjas med 8 miljarder kr. De skattemässiga effekterna av förändringar i sparbalansen diskuteras i kapitel 10. En mycket osäker punkt när det gäller sparbalansen är det tidigare diskuterade hushållssparandet. Kalkylerna bygger på en mindre nedgång i hushållens sparkvot från 10,5 “u till 8,5 Un. Om nedgången blir kraftigare kommer, vid i övrigt oförändrade förutsättningar, skattekravet att skärpas.

46 Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78

Varje procentenhet i nedgång för hushållssparandet leder till en skärpning av skattekravet på ca 3 miljarder kr. En nedgång av hushållens sparkvot till exempelvis 1968-1969 års nivå (4 (hu) skulle med detta synsätt skärpa skattekravet med ca 14 miljarder kr., vilket också skulle minska budgetunderskottet med motsvarande belopp. Vad som ovan sagts om sambandet mellan offentligt finansiellt sparande och samhällsekonomisk balans, får inte undanskymma att en överflyttning av finansiellt sparande från offentlig till privat sektor ställer krav på en anpassning av kreditmarknaden och kreditpolitiken. Sålunda har APfondens finansiella sparande givits en långfristig placering, medan hushållssektorn och företagssektorn i högre grad ger sitt finansiella sparande en kortfristig placering. Om dessa placeringsmönster bibehålls leder en minskning av sparande i AP-fonden och en motsvarande uppgång i privat sparande till en minskning av utbudet av långfristiga krediter och en ökning av likviditeten i ekonomin. Det försämrade statliga sparandet påverkar kreditmarknaden genom att det ställer krav på ökad statlig upplåning. Om denna inte i stor utsträckning kan ske långfristigt utanför bankerna leder den ökade statliga upplåningen till en ökning av penningmängden och därmed likviditeten i banksystemet. Den likviditetsuppbyggnad från två håll som det minskade sparandet i offentlig sektor sålunda ger, innebär en latent inflationsrisk vid en konjunkturuppgång. l det medelfristiga perspektivet är det därför en väsentlig uppgift för kreditpolitiken att finna vägar att motverka den likviditetsuppbyggnad i ekonomin som förskjutningen i sparbalansen tenderar att ge. En nödvändig del av en sådan kreditpolitik är att skapa möjligheter för den privata sektorn att i ökad utsträckning ge sina finansiella tillgångar en långsiktig placering. Dessa problem får en mera utförlig belysning i kapitel 10 av långtidsutredningen.

2.4 Alternativa utvecklingsvägar

Osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen gör det naturligt att i långtidsutredningen studera fiera alternativa förlopp. Med denna metod kan man belysa effekterna av förändrade förutsättningar på vissa viktiga punkter. Man kan också, vilket gjordes i LU 75, belysa effekterna av olika politiska handlingsvägar vid i övrigt givna förutsättningar. Det går emellertid inte att med denna metod täcka in alla sannolika möjligheter när det gäller den ekonomiska utvecklingen. För att inte förlora i överskådlighet får presentationen begränsas till några få alternativ, som också kan belysa intressanta ekonomisk-politiska problemställningar. De olika alternativ utredningen studerat presenteras i kapitel 6 tillsammans med en kvantitativt orienterad diskussion om de ekonomisk-politiska målen och om vissa centrala ekonomiska förutsättningar. Som angavs inledningsvis är alternativen upplagda som analyser av effekten av avvikelser i huvudalternativets förutsättningar. l huvudalternativet (alternativ l) löses, som framgått av ovanstående, våra interna och externa balansproblem genom en snabb exportledd tillväxt. Om denna exporttillväxt ej förverkligas är det inte möjligt att nå fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt som målsättningen for extern balans uppfylls. l kapitel 6

Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 47 Tabell 2.7 Vissa nyckeltal för alternativen I-llI, 1977-1983 Årlig procentuell Förändring, 1975 års priser

Bytesbalansens saldo 1983” -5 000 -5 000 -19 700 UAntal personer. b Milj. kr.

belyses detta genom två olika alternativ, vilka båda utgår från att det inte sker något återtagande av marknadsandelar. Tillväxten i världshandeln är dock densamma som i huvudalternativet. Vissa nyckeltal för alternativen återges i tabell 2.7. I det ena av dessa. alternativ ll, läggs huvudvikten vid att återställa den externa balansen, medan målet om fullt kapacitetsutnyttjande får släppas. Vid den svagare exporttillväxten fårexternbalansmålet klaras genom en begränsning av importens tillväxttakt. Med de förutsättningar alternativet bygger på måste denna begränsning ske genom en stram politik vad gäller inhemsk efterfrågan. Detta ger, som framgår av tabell 2.7, en svag utveckling av privat och offentlig konsumtion samt ett fortsatt lågt kapacitetsutnyttjande. Detta i förening med en relativt svag produktionstillväxt leder också till en relativt blygsam ökning av industriinvesteringarna. En utveckling i enlighet med detta alternativ kan med tanke på de senaste årens utveckling iden svenska ekonomin te sig rimlig och realistisk. Det finns emellertid ett stort mått av instabilitet inbyggd i en utveckling av detta slag. Det finns sålunda vid en fortgående utveckling med lågt kapacitetsutnyttjande en latent risk för hög arbetslöshet. l alternativet har visserligen antagits att den låga aktivitetsnivån i ekonomin i första hand slår ut i en långsam produktivitetsökning och endast i en mindre del i öppen arbetslöshet. Det bygger på ett antagande om en fortsatt arbetsmarknadspolitik som uppmuntrar företagen att behålla arbetskraft i större utsträckning än vad som är nödvändigt för produktionen. Vi vet emellertid mycket litet om vilka möjligheter en sådan politik har att lyckas i ett mer långsiktigt perspektiv. Det står helt klart att om det i en utveckling enligt alternativ lI skulle inträffa en störning som exempelvis en internationell konjunkturnedgång kan påfrestningarna på arbetsmarknadspolitiken bli så stora att en hög öppen arbetslöshet blir oundviklig. En utveckling av denna typ skulle med stor sannolikhet generera en inflation från kostnadssidan. En sådan utveckling kan exempelvis startas av de starka spänningar som skulle uppstå på arbetsmarknaden vid en situation med sex på varandra följande år av mycket svag privat standardstegring för de breda löntagargrupperna. lnflationsförloppet skulle kunna äventyra även den

48 Sammanfattning och centrala i LU 78

avvägningsprob/em

exporttillväxt som ligger i alternativ ll. l alternativ lll ligger tonvikten vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Eftersom detta i enlighet med alternativets förutsättningar ej kan ske genom en kraftig exporttillväxt, måste i stället fullt kapacitetsutnyttjande nås genom expansion i inhemsk efterfrågan. Förutsättningarna i övrigt är desamma som i huvudalternativet. Av tabell 2.7 framgår att alternativet i ger en hög tillväxt såväl offentlig som privat konsumtion. Samtidigt uppgår bytesbalansunderskottet till 19,7 miljarder kr. i detta alternativ. Det angivna alternativet belyser graden av strukturell obalans i ekonomin f. n. Om vi med bibehållna marknadsandelar söker nå fullt kapacitetsutnyttjande får vi ett betydande underskott i bytesbalansen. Alternativet indikerar också att en ekonomisk-politisk strategi som siktar till att fullt uppnå kapacitetsutnyttjande via expansion av den interna efterfrågan i sig rymmer betydande risker. De stora underskotten i bytesbalansen innebär en direkt risk för en press nedåt på kronan med åtföljande inflationsutveckling. Det är också möjligt att det höga inhemska relativa efterfrågetrycket gör det svårt att realisera ens den exporttillväxt som ligger i alternativet. Den fara som ligger i att överbrygga en svag internationell efterfrågetillväxt med en kraftig intern efterfrågan illustreras utmärkt av den svenska ekonomiska utvecklingen efter 1974, då bl. a. den höga interna efterfrågetillväxten drog med sig en utveckling av kostnader, priser och bytesbalans som till sist tvingade fram 1977 års politik med devalveringar och en kraftig åtstramning av den inhemska efterfrågetillväxten. I kapitel 6 analyseras också effekten på den svenska ekonomin av ändrade antaganden beträffande den internationella utvecklingen. I alternativ lV belyses sålunda effekterna på den svenska ekonomin av ett internationellt scenario som skulle ge fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-länderna vid mitten av 1980-talet. Alternativet illustrerar att lösningen av våra balansproblem i hög grad underlättas av en sådan utveckling. Å andra sidan uppträder i detta alternativ risken för att den internationella prisutvecklingen slår igenom ien hög svensk inflationstakt. En möjlighet att förhindra en sådan utveckling är att utestänga den internationella prisstegringen genom höjningar av den svenska växelkursen. Effekterna på den svenska ekonomin av en svagare internationell utveckling diskuteras också. Utgångspunkten för diskussionen är en Världshandelstillväxt på 5 % per år 1977-1983. Detta innebär i stort sett en förlängning av den nu förväntade utvecklingen 1978 och 1979. För att den svenska ekonomin i detta fall skall nå fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans vid mitten av 1980-talet krävs en exportökning som till mycket stor del baseras på ökade marknadsandelar. Med de som utredpriskänslighetsantaganden ningen arbetar med skulle den erforderliga anpassningen i relativpriser uppgå till ca 20 % sett över hela perioden 1977-1983. Detta skulle leda till terms-oftrade-utveckling som kraftigt begränsade utrymmet för inhemsk konsumtionsökning. Samtidigt skulle genom den kraftiga exportuppgången kravet på ökningar i industriinvesteringarna och vinster kvarstå i stort sett oförändrade från huvudalternativet. De spänningar som finns i huvudalternativet skulle förstärkas kraftigt. Sammantaget förefaller den skisserade utvecklingen på flera punkter mycket problematisk. Den analys utredningen gjort indikerar också att det vid den angivna världshandelsutvecklingen knappast torde vara

Sammanfattning och centrala avvägningsproblem i LU 78 49

möjligt att nå fullt kapacitetsutnyttjande och balans vid mitten av 1980-talet. Vid en svagare internationell utveckling finns också risker för att de förutsättningarna om normala ekonomiska relationer och grundläggande t. ex. fritt handelsutbyte mellan länderna inte längre skulle vara uppfyllda. Givetvis skulle en sådan utveckling även för Sveriges del innebära i grunden förändrade förutsättningar för ekonomisk utveckling och ekonomisk politik. Den speciella ekonomiska situation vi befinner oss i f. n. gör att stabiliseringspolitiska frågeställningar kommer i förgrunden även i ett medellångt perspektiv. Detta har också återspeglats i det ovan redovisade valet av alternativ. Vi har emellertid även önskat belysa frågan om resursernas alternativa användning vid fullt kapacitetsutnyttjande. 1 huvudalternativet är utrymmet för tillväxt i den inhemska konsumtionen ytterst begränsat. Det har mot denna bakgrund tett sig naturligt att i huvudalternativet låta tillväxtens fördelning mellan privat och offentlig konsumtion vara relativt jämn. På båda områdena blir tillväxten historiskt sett mycket låg. Ytterligare nedskärningar på något håll ter sig därför svårgenomförbara. Mot bakgrund av bl. a. diskussionen om den kommunala tillväxten är det ändå av stort intresse att belysa effekterna av en kraftigare offentlig expansion. Detta har gjorts genom att studera en offentligt expansiv variant (alt. V) av huvudalternativet. Den statliga och kommunala tillväxten förutsätts här fortsätta i enlighet med den trend som gäller för perioden 1970-1977. Detta innebär en ökning av den årliga procentulla offentliga konsumtionsökningen med l procentenhet i jämförelse med huvudalternativet. Samtidigt reduceras den privata konsumtionens ökningstakt med 0,4 procentenheter. Det tidigare diskuterade utrymmet för ökning av den aktiva generationens privata konsumtion kommer därmed att ligga under 1 % om året. Skattekonsekvenserna av alternativ V belyses också i kapitel 6. Ser vi till skatteuttaget som procent av BNP ökar detta med 3,5 procentenheter att med 2 procentenheter i huvudalternativet. För kommunernas del jämföra innebär detta att kravet på utdebiteringshöjningar räknat från 1978 stiger från 1 kr. till 3,10. Samtidigt måste staten öka sina intäkter med 8,5 miljarder kr. mera än vad som ges av automatiken. 1 huvudalternativet är motsvarande krav 4 miljarder kr.

2.5 Förloppet i huvudalternativet

kalkyler för utvecklingen 1977-1983 presenteras i Långtidsutredningens form av genomsnittliga årliga tillväxttakter för perioden. Frågan om vilket utvecklingen kommer att ta år för år har inte studerats av förlopp utredningen. Detta innebär en nödvändig begränsning av arbetet och ligger också i linje med förfarandet i tidigare utredningar. Det finns emellertid i denna utredning skäl att ändå diskutera den forloppsmässiga utvecklingen av några centrala variabler. Skälen är dels den vikt de stabiliseringspolitiska frågeställningarna fått i utredningen, dels att valet av basår gör att en del av den period utredningen omfattar nu kan överblickas. Diskussionen i detta avsnitt kom mer med tanke på det senare skälet att föras mot bakgrund av den bild av 1978 och 1979 som ges i Konjunkturinstitutets höstrapport. Det är

SO Sammanfattning och centra/a avvägningsproblem i LU 78

knappast meningsfullt att utföra någon systematisk avräkning av höstrapportens tal mot LU:s bedömningar. Skälen härför är huvudsakligen tre. För det första arbetar Kl med en annan bild av utgångsläget 1977 än vad LU gör. Kl har kunnat utnyttja de revisioner som SCB utfört under loppet av

1978, vilket LU inte kunnat göra. Även om bedömningarna på aggregerad

nivå troligen inte skiljer sig från varandra på något avgörande sätt innebär dock förhållandet att jämforbarheten brister. Det andra skälet har att göra med innebörden av LU:s tal för 1983. För att kunna belysa de problem som har att göra med en återgång till normalt kapacitetsutnyttjande har LU antagit att 1983 är ett år med ett sådant läge. Detta innebär emellertid endast att våra beräkningar avser ett “normalårskorrigeraf” 1983. Det finns ingen möjlighet att göra de femåriga konjunkturprognoser som skulle krävas för att en avräkning av de tvååriga prognoserna skulle bli rättvisande. Det tredje skälet är att talen för 1978 och 1979 också är prognostal. Syftet med detta avsnitt är sålunda att på några centrala punkter konkretisera bilden av LU:s huvudalternativ. Några närmare preciseringar kan emellertid inte göras och LU:s genomsnittstal kan förenas med flera olika tänkta cykliska förlopp över perioden. När det gäller världshandeln.? tillväxt bygger, som redan angivits, LU:s huvudalternativ på ett antagande om en försiktig uppgång i den internationella ekonomin. Den genomsnittliga världshandelstillväxten ligger på 6,5 9., per år. Konjunkturinstitutet anger för 1978 och 1979 4 procents respektive 5,5 procents tillväxt. 1 LU-perspektivet ligger därför en fortsatt uppgång i världskonjunkturen. Perspektivet skulle förmodligen realiseras om den internationella konjunkturuppgången följer ett traditionellt mönster med en ökning av världshandelstillväxten på 10-12 Ju per år under ett eller ett par av de antagna högkonjunkturåren. En central punkt i huvudalternativet är ökningen av svenska marknadsandelar i export av bearbetade varor. Denna ökning uppgår i huvudalternativet till 3,2 % per är i genomsnitt. Enligt konjunkturinstitutets siffror uppgår marknadsandelsvinsternal 1978 till 6,4 % och för 1979 väntas de uppgå till 5,7 96. Därmed skulle marknadsandelsökningen under den återstående delen av perioden kunna ske i en lugnare takt. Expo/ven av bearbetade varorökari LU:s huvudalternativ med 9,6 “n per år. Enligt konjunkturinstitutet uppgår ökningen 1978 till 10,9 Ju och 1979 till 11,2 va. Därmed kan ökningstakten under återstoden av perioden ligga något lägre än det angivna genomsnittet. Det står emellertid klart att om huvudalternativet skall uppfyllas så krävs att exportens ökningstakt under en följd av år ligger på en relativt hög nivå. Som framgår av vad som sagts tidigare bärs denna ökning under de båda första åren i huvudsak upp genom uppgång i marknadsandelar. För att ökningstakten därefter skall kunna upprätthållas krävs några år av snabb ökning i världshandeln. Resultatet vad gäller förloppet av exporten är en utdragen snabb tillväxt. En föreställning om detta ges i diagram 2.4, där LU:s trend samt prognosen för 1978 och 1979 finns inlagd. När det gäller inzporren ökar denna i huvudalternativet med 4 “u om året. För 1978 förutses en minskning med 5 Wi, medan 1979 enligt konjunkturinstitutet ger en ökning med 7,3 90. Om den senare siffran realiseras måste Enligt NR-statistiken. ökningen för återstoden av perioden ligga något lägre i årstakt.

Sammanfattning och centrala avvägningsprob/em i LU 78 51

Index 1970 = 100 i 210-

200- l

190-4 /

180-

l

170- /

160- f

150- /

140-

130* 120- 110-

100j

l l l I T l l l l l l l l l * 1970 75 77 79 83 År

j PFOD. - - _- Långtidsutredningen Diagram 2.4 Export av

“Ang inriktningen av den ekonomiska politiken mm, framlagd den beüfbelüdt* Varor

9 november 1978. 1970-1983.

Bytesba/ansen förbättrades kraftigt 1978 som ett resultat av den snabba exportökningen och den kraftiga nedgången i importen. Med den definition LU arbetar med blir bytesbalansen sålunda -5 200 miljarder kr. 1978 mot -12 920 miljarder kr. 1977. Importökningen 1979 ger emellertid en försämring detta år, så att balansen blir 5,5 miljarder kr. Det är intressant att notera att bytesbalansens saldo i detta förlopp blir ungefär lika stort 1978 och 1983. Skillnaden är att saldot 1983 uppnås vid fullt kapacitetsutnyttjande medan kapacitetsutnyttjandet är lågt 1978. Den privata konsumtionen ökar i huvudalternativet med 1,8 % om året 1977-1983. Enligt konjunkturinstitutet kommer den privata konsumtionen 1978 att gå ned med l 90, medan ekonomidepartementets prognos for 1979 är en ökning med 2,5 9a per år, vilken ökningstakt i stort sett kan bibehållas under återstoden av perioden. Trots den kraftiga ökningen av exporten 1978 stod industriproduktionen i stort sett stilla (+ 0,5 M detta år, vilket förklaras av en kraftig lagerneddragning och en svag eller vikande inhemsk efterfrågan vad avser konsumtion och investeringar. År 1979 bibehålls exportökningen samtidigt som lagerneddragningen avslutas och privat konsumtion och investeringar stiger. Detta

ger en ökning av industriproduktionen med 5,3 90 1979. Ökningen i LU:s

52 Sammanfattning och centra/a avvägningsproblem i LU 78

Miljarder kr. il 16*

15- i

13-1 /

19710 75 77 79 8.3 År

...i Prop. 197877950” i _- u Långtidsutredningen

Diagram 2.5 Industrins “Ang inriktningen av den ekonomiska politiken mm, framlagd den

investeringar I 970-/ 983. 9 november 1978.

huvudalternativ ligger på 6,6 90 om året. Mot bakgrund av lågt kapacitetsutnyttjande och låga vinster minskade industriinvesteringarna under 1978 med 12 9b. Vinstökningen 1978 och produktionsökningen 1979 bäddar fören uppgång i investeringarna 1979 med 3.5 %. Investeringsökningen i LU uppgår till 4.7 n, Mot bakgrund av den angivna utvecklingen 1978 och 1979 ger detta mycket kraftiga ökningar i industriinvesteringarna under återstoden av perioden. Detta illustreras av diagram 2.5 som återger konjunkturinstitutets prognoser for 1978 och 1979 samt LU:s genomsnittsutveckling. De punkter som tagits upp här tyder på att i huvudalternativet ligger ett förlopp med en relativt utdragen uppgång i ekonomin. Denna bärs inledningsvis upp av en kraftig exporttillväxt, medan övriga efterfrågekomponenter kommer in senare. Privat konsumtion ökar under 1979, medan industri- och lagerinvesteringar får sina kraftigaste ökningar i en ännu senare fas av uppgången. Det finns flera hot mot denna balanserade utveckling. Ett är naturligtvis att den förutsatta uppgången i världsekonomin ej realiseras. Därmed skulle påtagliga risker finnas för att uppgången i den svenska

exporten skulle komma av sig. Övriga delar av efterfrågetillväxten skulle i så

Sammanfattning och centrala avvägningsp/oblem i LU 78 53

fall ej kunna realiseras utan fortsatta stora underskott i bytesbalansen. Om emellertid den internationella bilden förverkligas är det av stor betydelse att den svenska ekonomin kan följa med i hela den internationella konjunkturuppgången. För att så skall ske är det väsentligt att utrymme för uppgången skapas på kapacitetssidan, dels genom en rörlig arbetsmarknad, dels genom en tidig och kraftig investeringsuppgång. Risken är annars stor för att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår på kapacitetssidan. Vid en kraftig och tidig uppgång i priser och kostnader kommer med säkerhet inte huvudalternativets exporttillväxt att förverkligas. Av liknande skäl kan en tidig och kraftig uppgång i den privata konsumtionen äventyra det utdragna uppgångsförloppet. Risken med en sådan uppgång är att ekonomin alltför snabbt närmar sig kapacitetstaket och att utrymme därmed inte finns för de efterfrågekomponenter som kommer senare i uppgången, nämligen lagerinvesteringar och industriinvesteringar. Om detta utrymme inte finns kommer uppgången att avbytas av en efterfrågestyrd inflation.

2.6 Avslutning

Det kan finnas anledning att till sist understryka att huvudalternativet är utarbetat med målen extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande som utgångspunkt. Alternativet representerardärmed inte någon spontan utveckling utan kräver som visats i detta kapitel bl. a. en bestämd inriktning av den ekonomiska politiken för att uppnå målen. Ett politiskt ställningstagande till de avvägningsproblem som diskuteras i utredningen liksom till valet mellan olika ekonomiska medel kommer att göras av regeringen i anslutning till den Reviderade finansplanen 1979. Dessa ställningstaganden måste med nödvändighet göras mot bakgrund av den osäkerhet som ligger i varje prognos av utvecklingen på fem års sikt. Ändrade förutsättningar beträffande exempelvis den internationella utvecklingen påverkar på ett avgörande sätt möjligheterna att uppnå vissa ekonomiskpolitiska mål. Som framhölls ovan kan sålunda huvudalternativet ej realiseras vid en väsentligt sämre internationell utveckling är den förutsatta. Liknande osäkerhet finns exempelvis beträffande den möjliga produktivitetsutvecklingen. Mot denna bakgrund måste beredskapen att ompröva den ekonomiska politiken vara hög när ny information erhållits om utvecklingen i Sverige och i omvärlden. I Sverige finns ett fungerande system för en rullande långsiktsplanering som kan användas som bas för en flexibel och anpassningsbar ekonomisk politik. Kraven på anpassningsförmåga i den ekonomiska politiken är mycket stora i det tidsperspektiv som omfattas av LU 78.

Sf

3 Resultaten i tabellform

Den statistiska bakgrunden till LU 78 har i detta kapitel sammanfbrts i nâgra centrala tabeller. Dessa anger utvecklingen för perioden 1965-1977 samt LU:s prognoser 1977-1983. Den sektoriella indelningen i tabellerna bygger på den ekonometriska modellens 24 sektorer. De exakta definitionerna av dessa sektorer framgår av nedanstående tablå.

Konkurrensutsatt Iivsmedels-

Utländska turisttjänster

Standard för svensk näringsgrensindelning. b Kod för svenska nationalräkenskapernas ADB-system.

De resultat som presenteras i detta kapitel för utvecklingen 1977-1983 har framkommit ur LU:s ekonometriska modell. Denna modell finns beskriven i bilaga 8 till LU 75, SOU 1976:42. Exogena förutsättningar och avstämning

S6 Resultaten i rabe/_Iform

mot särskilda sektorstudier redovisas i resp. avsnitt i följande kapitel. Beräkningar av utvecklingstakten 1977-1983 bygger på ett faktiskt utfall 1977 och läget vid ett normalt kapacitetsutnyttjande 1983 (se kapitel 2). Som källmaterial for tabellerna har för åren fram t. 0. m. 1975 använts statistiska centralbyråns nationalräkenskaper. Sedan LU 75 har nationalräkenskaperna omräknats till 1975 års priser. Serierna har inte dragits tillbaka längre än 1963. 1 de forsörjningsbalanser for åren 1963-1975 som upprättats och som anpassats till LU:s ekonometriska modell föreligger vissa differenser gentemot centralbyråns nationalräkenskapsdata så som de publiceras i Statistiska meddelanden. Så har exempelvis ofordelade banktjänster delats upp på modellens olika sektorer. Vidare har skillnaden mellan BNP beräknat från produktions- resp. användningssidan (restposten) eliminerats genom att den utfördelats över de delar av insatsstrukturen som ej kunnat direktbestämmas i statistiken. De nationalräkenskapsdata, som nu är tillgängliga, är definitiva t. o. m. 1975. Värdena for 1977 bygger på den analys av konjunkturläget våren 1978 som utarbetades inom ekonomidepanementet och konjunkturinstitutet i reviderad nationalbudget 1978 (RNB 78). En viss

Tabell 3.1 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1983

Milj. kr., Milj. kr., Årlig procentuell volymförändring löpande 1975 års

3. Total konsumtion (1+2) 290 218 231 474 3,9 1,8 2,8 2,0 4. Bruttoinvestering

6. Inhemsk resursförbrukning (3+4+5) 360 321 287 543 3,8 1,5 1,0 2,4 7. Summa kapitalbildning (4+5+8-9) 61 293 52 768 3,5 3,3 -9,6 10,1 8. Export av varor och tjärster 97 516 86 365 7,6 7,0 -2,5 7,9 9. lmport av varor och tjänster 106 326 89 666 7,6 4,7 0,8 4,0 10. BNP? 351 511 284 242 3,8 2,2 -0,1 3,7

”Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. bFörändring i milj. kr. ?Till mottagarpris.

Resultaten i rabe/(form 57

bearbetning av detta material har varit nödvändig, bl. a. en nedbrytning till LU:s sektorer från den grövre indelningen i RNB 78. Det förekommer även vissa definitionsskillnader. Revideringar som gjorts senare har det i princip inte varit möjligt att ta hänsyn till. Beskrivning av tabellerna. I det följande ges en beskrivning av tabellerna tillsammans med hänvisningar till i vilket kapitel eller avsnitt prognosresultaten behandlas. Tabell 3.1 är en relativt detaljerad försörjningsbalans, som visar hur det totala produktionsresultatet till mottagarpris (BNP) fördelas på olika användningsområden. 1 kapitel 7 och 8 redogörs för utvecklingen av de olika efterfrâgekomponenterna. Resursernas fördelning har åskådliggjorts genom att de olika posterna i lörsörjningsbalansen uttryckts som andelar av BNP i fasta och löpande priser (tabell 3.2). Med bytesbalans avses här endast skillnaden mellan export och import av varor och tjänster, i motsats till exempelvis diskussionen i kapitel 7 då även transfereringsnettot ingår.

Tabell 3.2 Resursernas fördelning 1965-1983 Procent av BNP

1965 1970 1974 1977 1983

A 1975 års priser 1. Privat konsumtion 54,0 52,2 51,0 54,3 48,6 2. Offentlig konsumtion 21,6 23,8 23,9 27,1 24.8 3. Total konsumtion (1+2) 75,6 76,0 74,9 81,4 73,4 4. Bruttoinvestering totalt 21,9 21,8 21,2 20,2 19,2

7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 24,4 24,0 25,1 18,6 26,6 8. BNPf 100 100 100 100 100 B Löpande priser 1. Privat konsumtion 56,3 54,0 52,8 53,9 49,0 2. Offentlig konsumtion 17,6 21,4 24,0 28,7 29,1 3. Total konsumtion (1+2) 73,9 75,4 76,8 82,6 78,1 4. Bruttoinvestering totalt 24,1 22,3 21,9 20,3 19,9

7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 26,1 24,6 23,2 17,4 21 ,9 8. BNP 100 100 100 100 100

t Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga aflärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar. b Skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. f Till moitagarpris.

58 Resultaten i tabe/[form sou 1978:78

Tabell 3.3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1965-1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser

1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

1 Exkl. bostadsbyggande.

En uppdelning av konsumtionen och investeringarna på dels en privat, dels en offentlig sektor har gjorts i tabell 3.3. Offentlig sektor omfattar endast offentliga myndigheter, vilket innebär att såväl statliga som kommunala affärsverk behandlas i den privata sektorn. Utvecklingen av den offentliga sektorns konsumtion och investeringar finns närmare kommenterade i avsnitten 8.4 och 8.5. l tabell 3.1 återfinns utvecklingen av BNP, mätt från användningssidan. BNP beräknad från produktionssidan återfinns i tabell 3.4. l tabell 3.5 återges de olika näringsgrenarnas procentuella andel av BNP i fasta priser. Tabellerna 3.4 och 3.5 är beräknade till faktorpris, vilket innebär att man från mottagarpriset dragit indirekta skatter och lagt till subventioner. Produktionsutvecklingen behandlas i kapitel5. sysselsättningen, beräknad i antal timmar, återges för de olika näringsgrenarna i tabell 3.6. Kalkyler har också gjorts for utvecklingen av antalet sysselsatta. Metoden beskrivs kortfattat i avsnitt 9.1.2. Resultatet framgår av tabell 3.7. l avsnitt 5.1 kommenteras utvecklingen på arbetskraftsområdet. Av tabell 3.8 och 3.9 framgår den produktivitetsutveckling, som antagits för de olika näringsgrenarna. Produktiviteten är beräknad som forädlingsvärdet per arbetstimme. Produktivitetsutvecklingen beskrivs i resp. näringsgrensavsnitt i kapitel 9. Tabell 3.10 visar bruttoinvesteringarnas utveckling 1965-1977 samt prognoser for 1977-1983. Av den därpå följande tabellen (tabell 3. 11) framgår hur de olika näringsgrenarnas andel av de totala investeringarna har ändrats sedan mitten av 1960-talet och hur de bedöms komma att förändras under prognosperioden. Tabellerna 3.12 och 3.13 visar utvecklingen för byggnadsresp. maskininvesteringar sedan 1965. 1 avsnitten 8.2 och 8.5 finns närmare redogjort for utvecklingen av privata resp. offentliga investeringar.

sou 1978:78 Resultaten i rabe/[form 5

Tabeller och kommentarer rörande utvecklingen för övriga poster i försörjningsbalansen återfinns i avsnitten 7.2 “Utrikeshandel“, 8.1 Privat konsumtion” samt i avsnitt 8.3 ”Lager”.

Tabell 3.4 Förädlingsvärde (till laktorpris) inom olika näringsgrenar 1965-1983 1975 års priser

Milj, kr Årlig procentuell förändring I977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Jordbruk och fiske 6 411 -1,0 4,0 -0,2 0,6 Skogsbruk 5 742 -0,5 -0,6 -4,9 4,5 Industri 74 233 5,1 3,7 -2,6 6,6 E1-, gas-, värme- och vattenverk 6 289 3,7 7,5 4,5 6,0 Byggnadsverksamhet 17 431 2,9 -0,4 0,2 1,6

Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 145 390 3,8 2,9 2,1 2,2 Totalt 255 496 3,8 3,0 0,3 3,7

Tabell 3.5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1965-1983 Procent av BNP till faktorpris, 1975 års priser 1965 1970 1974 1977 1983

E1-. gas-, värme- och vattenverk 1,8 1,8 2,2 2,5 2,8 Byggnadsverksamhet 8,2 7,8 6,9 6,8 6,0

Summa varu- och kraft-

Summa tjänsteproduktion 54,1 54,1 54.1 56,9 52,3 Totalt 100 100 100 100 100

›O Resultaten i tabell/orm sou 1978:78

Tabell 3.6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1965-1983

Milj. tim. Andel i Årlig procentuell förändring 1977 procent 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Jordbruk och ñske 279,52 4,6 -7,9 -3,7 -4,1 -4,8 Skogsbruk 89,05 1,5 -7,8 -6,8 -2,1 -0,9 Industri l 598,43 26,4 -1,8 -2,0 -2,6 -0,6 EI-, gas-, värmeoch vattenverk 48,93 0,8 -0,6 -1,2 -2,5 1,0 Byggnadsverksamhet 544,02 9,0 -0,5 -4,2 -1,7 -2,7

Summa varu- och kraftproduktion 2 559,95 42,3 -2,7 -2,8 -2,5 -1,4

Summa tjänsteproduktion 3 499,17 57,7 1,9 0,2 1,4 0,8 Totalt 6 059,12 100 -0,5 -l ,2 -0,3 -0,1 i Exkl. värnpliktiga.

Tabell 3.7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1965-1983 1 OOO-tal Årlig procentuell Förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

El-, gas-, värme- och vattenverk 26 -0,1 0,1 -1,7 1,9 Byggnadsverksamhet 327 0,6 -2,5 -0,7 -1,7

Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 2 444 3,1 2,0 2,6 1,8 Totalt 4 060 0,8 0,5 1,0 0,9 4 Exkl. värnpliktiga.

Resultaten i tabe/[form 6

Tabell 3.8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1965-1983 Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell Förändring 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Tabell 3.9 Produktiviteten inom olika industribranscher 1965-1983 Förädlingsvärde per arbetstimme. Årlig procentuell förändring

1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

32 Resultaten i tabe/[form sou 1978:78

Tabell 3.10 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell Förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

131-, gas-, värme- och vattenverk 5 360 4,7 2,2 -1,1 1,9 Byggnadsverksamhet 1 570 0,4 -2,0 4,7 -0,9

Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 35 112 3,8 -0,3 -1.4 2,5 Totalt 57 422 3,6 1,6 -1,7 2,8

Tabell 3.11 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1965-1983 Procent av totala bruttoinvesteringar, 1975 års priser 1965 1970 1974 1977 1983

EI-, gas-, värme- och vattenverk 8,5 8,9 9,1 9,3 8,9 Byggnadsverksamhet 3,0 2,6 2,3 2,7 2,2

Summa varu- och

Resultaten i tabell/orm 63

Tabell 3.12 Byggnadsinvesteringar inom olika näringsgrenar 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

E1-, gas-, värme- och vattenverk 3 979 4,1 2,0 -1,4 1,4 Byggnadsverksamhet 220 -7,9 0,6 8,6 -2,4

Summa varu- och

Summa tjänste produktion 24 556 3,2 -2,8 -2,0 2,9 Totalt 31 983 3.3 -1.5 -2,6 2,7

Tabell 3.13 Maskininvesteringar m. m. inom olika näringsgrenar 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

E1-, gas-, värme- och vattenverk 1 381 6,9 3,0 -0,1 3,3 Byggnadsverksamhet 1 350 1.8 -2,3 4,1 -0,6

Summa varu- och

Summa tjänsteproduktion 10556 6,2 7,6 0,2 1,5 Totalt 25 439 4,1 6,7 -0,6 3,0

Anm.: I jordbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i såväl avelsdjur som dikning. l skogsbrukets maskininvesteringar ingår investeringar i skogsvårdande åtgärder.

4 Den internationella bakgrunden

Den svenska ekonomins stora utrikeshandelsberoende medför att bedömningar av den internationella ekonomiska utvecklingen spelar en väsentlig roll vid överväganden om den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Att idag söka skapa sig en bild av vad som kommer att hända på den internationella scenen fram till 1983 är emellertid mycket svårt. I de flesta länder, inte minst inom flera av våra viktigaste avnämarländer, brottas man sedan recessionen 1974-1975 med större ekonomiska problem än tidigare under efterkrigstiden. Arbetslösheten är högre, inflationen kraftigare och de externa balansrubbningarna större än någon gång under 1950- och 1960talen. De aktuella problemen i den internationella ekonomin beror på både konjunkturella och strukturella faktorer. Utvecklingen under perioden 1977-1983 kommer därför att i betydande utsträckning präglas av vilka lösningar man kommer att finna på de problem som nu dominerar världsekonomin. I detta kapitel behandlas den internationella ekonomiska utvecklingen. Huvudvikten läggs därvid på utvecklingen inom OECD-området. Den bild av den internationella utvecklingen som här tecknas ligger till grund for åtskilliga siffermässiga antaganden som behövs för LU:s kalkyler.

4.1 Tillbakablick till och med

på utvecklingen 1977

1 ett tillbakablickande perspektiv ter sig den internationella ekonomiska utvecklingen under 1960-talet i många avseenden mycket gynnsam. Kapacitetsutnyttjandet i ekonomierna var genomsnittligt sett förhållandevis högt och arbetslösheten lågjämfön med de nivåer som blev aktuella vid mitten av 1970-talet. Världsproduktionen av varor ökade med i genomsnitt 5,5 % per år 1960-1970. OECD-ländernas BNP ökade med 4,8 81; per år i volym under samma period (jämför diagram 4.1). BNPzs faktiska i ett ökningstakt medelfristigt perspektiv bestämdes av tillväxten i produktionskapaciteten. Den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen var mycket snabb. lnvesteringarnas andel av BNP ökade starkt. De snabba omställningarna i ekonomierna accepterades i huvudsak. En förklaring hänill är att den arbetskraft som varit sysselsatt i verksamheter som slogs ut i denna omvandlingsprocess hela tiden kunde finna ny sysselsättning i andra, expanderande verksamheter. Den snabba produktionsökningen i förening med de överenskommelser som träffades på det internationella planet i syfte

66 Den internationella bakgrunden

Procent

5..

5_ Diagram 4.1 Brutranalio- 4.. nalprødukiens vø/ymutveckling i OE CD-omrádel 3_ l960-l977. Årlig procen- 2_ tue/I förändring. 1... Källa: National Accounts

att liberalisera handeln mellan länderna skapade Förutsättningar För en snabb tillväxt i världshandeln. Genomsnittligt ökade denna med mycket närmare 8 % per år under 1960-talet. Prisstegringarna var på det hela taget För OECD-området uppgick prisökningen, mätt med BNPmycket måttliga. deflatorns till ca 3 l/4 Q0 per år 1960-1970. Prisstegringen i ökningstakt, världshandeln var ännu lägre eller knappt l l/2 % per år 1960-1970 (jämför diagram 4.2). Även om i OECD-området genomsnittligt sett var prisstegringstakten under 1960-talet, så tilltog den dock markant under loppet av måttlig decenniet. En väsentlig Förklaring härtill är den stegring av kapacitetsutnyttsom mot slutet av decenniet, främst då i USA. Även jandet ägde rum sambandet mellan prisstegringar och kapacitetsutnyttjande förändrades, på så sätt att en given nivå För kapacitetsutnyttjandet under decenniets senare

Index (1960: 100) Ål _..__ Världsexport, volym c---a- Världsexport, pris (unit value) -N-u- Världsproduktion, volym

300-4

200- Diagram 4.2 Världsexporlens och världsproduklionens utveckling l960-l977. Index I960=l00.

Källa: International Trade, olika årgångar, GATT, Monthly Bulletin of Statistics, U.N., no 8, 1978.

Den internationella 67 bakgrunden

del tenderade att ge upphov till större prisstegringar än vad som tidigare varit fallet. En orsak till de med tiden allt starkare inflationstendenserna kan vara att löntagare och företag anpassade sina Iöne- och priskrav till stigande inflationsförväntningar. Strävan att uppnå kompensation för inträffad eller förväntad inflation förstärktes sannolikt med tiden. Också benägenheten att i samband med löneförhandlingar tänka i reala i stället föri nominella termer ökade sannolikt under perioden. Under 1960-talets sista år uppkom i samband med Vietnamkriget stora budget- och betalningsbalansunderskott i USA. Dessa underskott i förening med dollarns faktiska ställning som reservvaluta i det internationella betalningssystemet skapade grundvalen för en mycket snabb ökning av likviditeten i världsekonomin. Härtill skall fogas att det under l97l och 1972 bedrevs en mycket expansiv politik i flertalet större OECD-länder. Den goda tillgången på internationell likviditet samt sammanbrottet för det tidigare systemet med fasta växelkurser bidrog till att bytesbalansutvecklingen, åtminstone till en början, inte uppfattades som en lika påtaglig restriktion som tidigare på möjligheterna att bedriva en expansiv politik. Stimulansåtgärderna gavs i första hand formen av monetär expansion. Den konjunkturuppgång som följde 1972-1973 blev mycket kraftig och kom nära nog samtidigt i flertalet dominerande OECD-länder. Denna samtidighet kvarstod i huvudsak även i den påföljande nedgången. Konjunkturuppsvinget åtföljdes av en kraftig acceleration av inflationstakten i världsekonomin. Delvis förklaras detta av den till synes mer permanenta tendens till ökad inflationstakt som diskuterades ovan. Till skillnad från tidigare orsakades nu prisökningarna primärt av utvecklingen på varumarknaderna och inte av löneutvecklingen. En bidragande faktor var att intensiteten och samtidigheten i konjunkturuppgången i de olika länderna ledde till att påtagliga flaskhalsar uppstod inom många branscher. lnom vissa basindustrier medförde vidare otillräckliga investeringar under tidigare år att dessa flaskhalsar uppträdde ovanligt tidigt. Kapacitetsproblemen var dock i många fall inte så mycket ett resultat av efterfrågans absoluta nivå som av den hastighet med vilken den växte. De förvärrades också till följd av en kraftig omsvängning i lagercykeln. Den snabba lageruppbyggnad som kom igång bottnade delvis i rädsla för ytterligare prisstegringar, men också i rena spektulationsmotiv. Till detta kom att dåliga skördar i Sovjet, Kina m. fl. länder tvingade dessa till stora köp av främst vete på den internationella spaninmålsmarknaden. Livsmedelspriserna i världshandeln började öka mycket kraftigt från 1972. Prishöjningarna på livsmedel och - med en viss - vissa andra eftersläpning råvaror, följdes av de kraftiga ökningarna av oljepriset under hösten 1973 - våren 1974. som i stort sett femdubblade priset på råsolja. To-tal: ökade prisnivån i vårldshandeln med 24 % 1972-1973 och 40 % 1973-1974. Världshandelsprisernas snabba ökningstakt medförde att inflationezn ide enskilda länderna dessa år mer sågs som orsakade av inflytanden via utrileshandeln än av inhemska faktorer. Vilket genomslag världsmarknadspriserna fick på prisutvecklingen i resp. land berodde dels på utrikeshandcelrs betydelse i enskilda länder, dels på växelkursförändringarna. Den sammanlagda, direkta effekten av råvaruprisernas ökning under dessa år kan beräknas till ca 5 procentenheter av den totala prisökningen inom OECD-

68 Den internationella bakgrunden sou 197878

länderna. Härav svarade oljeprishöjningarna för ca 2 procentenheter och livsmedel och andra råvaror för återstoden. dvs. 3 prisökningarna på Med en viss eftersläpning uppkom sedan krav på löneökprocentenheter. ningar som kompensation för redan inträffade eller Förväntade prisökningar

på varor. Efter hand som tecknen på en pris-lönespiral uppenbarade sig lades den ekonomiska om i restriktiv riktning i flera länder redan under 1973. politiken Den av efterfrågan som denna politik medförde förvärrades dämpning med någon fördröjning -av det kontraktiva inflytandet från OPECkraftigtländernas på olja 1973-1974 beräknas ha exportöverskott. Prishöjningarna ökat ländernas med omkring 100 de oljeproducerande exportinkomster dollar. Av detta sparades under det första året ungefär tre miljarder Sparandet i världsekonomin ökade därför med ca 75 miljarder fjärdedelar. dollar. Den minskning i världsefterfrågan som denna sparandeökning medförde kan beräknas till l a 2 %. Oljeprishöjningarna framkallade således en deflationistisk effekt genom att de gav upphov till detta bortfall i real medförde de en inflationistisk effekt genom att efterfrågan. Samtidigt kostnaderna höjdes och att den pris-lönespiral, som redan var igång i de staterna, förstärktes. De bytesbalansu nderskott i de oljeimoljeimporterande länderna som på olja bidrog till - för OECDporterande prisökningarna länderna detta underskott till totalt 33 miljarder dollar 1974 - drev uppgick länderna att föra en ännu mer deflationistisk politik. Den sammantagna effekten av den mer eller mindre samtidiga omläggningen till en restriktiv politik i flertalet länder tillsammans med oljeprishöjningarna underskattades vida av de enskilda regeringarna. Konjunkturnedgången blev därför både brantare och djupare än väntat. Industriproduktionen föll med ca 10 % 1974-1975. Arbetslöshetemsom under högkonjunkturåren 1972-1973 till ca 8 miljoner personer i OECD-området som uppgått ökade till ungefär 15 miljoner första halvåret 1975, vilket motsvarade helhet, Dessa tal för arbetslösheten underskattar dock ca 5,5 % av arbetskraften. effekten av produktionsnedgången eftersom en betypå sysselsättningen dande del av på arbetsmarknaden skedde genom bl. a. anpassningen minskade förvärvsfrekvenser. l de nordiska länderna samt Österrike valde att via en expansiv politik försöka överbrygga vad man 1974 regeringarna bedömde skulle bli en relativt normal konjunkturnedgång. Genom de som vidtogs kunde sysselsättningen bibehållas på en hög stimulansåtgärder nivå. Efterfrågeexpansionen medförde emellertid en betydande importökning samtidigt som exporten visade en vikande utveckling till följd av den allmänna efterfrågeutvecklingen i världsekonomin. Stora bytesbalansunderdärför. Dessa underskott förvärrades av en - delvis av skott uppstod kraftigt framkallad -förhållandevis snabb kostnadsökning det höga efterfrågetrycket och därmed sammanhängande minskning i konkurrenskraften gentemot

övriga länder. Under första delen av 1975 lades den ekonomiska politiken i de största länderna om i mer expansiv riktning. Vissa finanspolitiska stimulansåtgärder vidtogs. Sett mot bakgrund av konjunktursvackans djup var dock åtgärderna Ett skäl till att länderna inte gick längre i mycket försiktiga. viktigt stimulanspolitiken var - förutom rädslan for att återigen få igång en prislönespiral - det faktum att budgetunderskotten hade ökat kraftigt under

Den internationella 69 bakgrunden

recessionen och att dessa underskott uppfattades som påtagliga restriktioner för politiken. En återhämtningsfas kom igång kring mitten av 1975, ledd av USA och Japan, men med de större europeiska länderna endast något efter. Lageruppbyggnztd och ökad efterfrågan för främst varaktiga konsumtionsvaror drev på återhämtningen. lndustriproduktionen ökade snabbt från mitten av 1975 till början av 1976. Prisstegringstakterna tenderade dock att återigen gå upp. Under loppet av 1976 stod det emellertid klart att den expansion som ägde rum inte var tillräcklig för att få igång näringslivsinvesteringartta och ge upphov till en självgenererande tillväxt. Tillväxten planade

ut under året. Ökningstakten for BNP 1975-1976 kom dock att uppgå till

5,2 “o för OECD som helhet och till 4,2 ln för de europeiska OECDländerna. Konjunkturutvecklingen i OECD-området under 1977 blev svag, speciellt under årets senare del. De begränsade stimulansåtgärder som sattes in i flertalet enskilda länder förmådde inte uppväga den svaga underliggande trenden. Den sammantagna tillväxten under året uppgick till 3,6 %. Den långsamma tillväxttakten medförde en fortsatt ökning av arbetslösheten. Det totala antalet arbetslösa i OECD-länderna vid utgången av 1977 översteg 16 miljoner. OECD:s totala bytesbalansunderskott gentemot omvärlden ökade betydligt. Den redan tidigare mycket ojämna fördelningen av bytesbalansunderskotten mellan OECD-länderna förvärrades ytterligare. Bland de större ekonomierna uppvisade endast den amerikanska en god tillväxt. Bytesbalansunderskottet i USA fortsatte emellertid att öka. 1 de västeuropeiska ekonomierna var tillväxten mycket långsam och uppgick till knappt 2 %. En allmänt mycket försiktig inriktning av den ekonomiska politiken i flertalet länder bidrog till denna utveckling. De åtgärder som vidtogs syftade i första hand till att åstadkomma balans i utrikesbetalningarna och till att dämpa prisstegringarna. För de mindre industriländerna kom de betydande underskotten i bytesbalansen efterhand att bli en allt viktigare restriktion på den ekonomiska utvecklingen. Politiken i många mindre länder lades därför om i en mer restriktiv riktning. Särskilt markerad blev denna omläggning i de nordiska länderna. Till de positiva inslagen i den ekonomiska utvecklingen under 1977 hör den dämpning av prisstegringarna som ägde rum under årets senare del. En bidragande faktor är här den nedgång i råvarupriserna som inträffade under årets andra hälft. En annan faktor är den som viktig inkomstpolitik vanligtvis i form av överenskommelser mellan regeringarna och löntagarorganisationerna - bedrevs med betydande framgång i flera länder. Även om den genomsnittliga inflationstakten har minskats, kvarstår dock stora skillnader i prisutvecklingen mellan olika länder. Tillsammans med den ökade ojamvikten i fördelningen av över- och underskott i bytesbalanserna återspeglas dessa tendenser i en stigande oro på valutamarknaderna. Överskottsländerna - främst då Japan, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz - har upplevt en kraftig appreciering av sina valutor, samtidigt som dollarns värde sjunkit. Utformningen av penningpolitiken i flertalet industriländer betingades i stor utsträckning av valutasituationen. De mindre underskottsländerna förde i allmänhet en mycket stram penningpolitik under våren 1977, framtvingad av hänsynen till den externa balansen.

70 Den internationella bakgrunden sou 197378

4.2 Utvecklingen 1977-1983

4.2.1 Allmänna zztgângspunkrerjör bedömningarna

Som framgått av den tidigare framställningen karakteriseras den nuvarande ekonomiska situationen i OECD-området som helhet av en fortsatt hög inflation, en svag produktionstillväxt och därmed också hög arbetslöshet, ett betydande bytesbalansunderskott och en överlag svag investeringsutveckling. Läget och utvecklingstrenderna i de enskilda länderna skiljer sig dock vida. Vissa länder, särskilt då Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, har varit mycket framgångsrika i sin prisstabiliseringspolitik. l likhet med Japan har också dessa två länder noterat betydande överskott i sina utrikestransaktioner de senaste åren. Den ekonomiska tillväxten i dessa länder har emellertid samtidigt varit förhållandevis långsam. Av de större länderna har endast USA lyckats upprätthålla en hög tillväxttakt och kunnat nå framgångar vad gäller sysselsättningen, inte minst tack vare påtagliga stimulansåtgärder. l andra länder har problemen i fråga om bytesbalans-, produktionsoch sysselsättningsutvecklingen snarast förvärrats sedan nedgången 1974-1975 samtidigt som inflationen ligger kvar på en hög om än sjunkande nivå. l flertalet länder har man sålunda en fortsatt hög och i många fall ökande arbetslöshet. Produktionskapaciteten torde för den framförliggande perioden inte vara samma restriktion som under l960-talet. Osäkerheten i framtidsbedömningen beror idag snarast på svårigheter att förutse efterfrågeutvecklingen vilken i sin tur i hög grad beror på vilken ekonomisk politik regeringarna i de olika länderna kommer att föra under de närmaste åren. Vissa tendenser och problem - vilka dock delvis är motstridiga - som kommer att karakterisera de närmaste årens ekonomiska politik kan urskiljas. Det nuvarande svåra sysselsättningsläget i flertalet länder motiverar i och för sig en förhållandevis expansiv ekonomisk politik. Rädslan för att en sådan politik skulle utlösa nya inflationsimpulser och en försämring av bytesbalansen talar för att expansionspolitiken blir försiktig och att återhämtningen blir förhållandevis långsam. Ett gemensamt drag i den ekonomiska politiken i flertalet länder kommer att vara satsningar på att förbättra lönsamheten och öka investeringarna inom näringslivet. Ett motiv härför är behovet av att ersätta realkapital som blivit olönsamt till följd av de senaste årens förändrade relativpriser. Den låga investeringsaktiviteten i många länder under 1970-talet har inom flera områden medfört risker för att flaskhalsproblem kan uppträda när efterfrågan väl kommer igång. Också detta nödvändiggör ökade investeringar. Ett annat gemensamt drag i många länders politik - och som ytterligare skärper kravet på investeringsutvecklingen - kommer att vara satsningar på ökad export i syfte att förbättra externbalanserna. lnvesterings- och exponkraven samt behovet av att förbättra näringslivets lönsamhet i förening med en jämfört med tidigare förhållanden långsam produktionstillväxt innebär att utrymmet för reallöneökningar och ökning av den privata konsumtionen blir begränsat. Löntagares och konsumenters förväntningar om löneutveckling och ökning i den privata standarden torde dock fortfarande i hög grad vara betingade av erfarenheterna fram till l970-talets mitt. len uppåtgående konjunktur kan därför starka

Den internationella bakgrunden 71

krav påi löneökningar som kompensation för de senaste årens långsamma utvecklling komma att resas. Starka krav på ökade offentliga insatser inom olika områden är emellertid också sannolika. Dessa krav förstärks självfallet av det nuvarande arbetsmarknadsläget. De nuvarande budgetunderskotten i många länder motiverar å andra sidan en långsam utgiftsutveckling. Starka spänningar mellan olika krav och önskemål vad gäller resursanvändningen kommer således sannolikt att resas i de olika länderna under de kommande åren. Vilka prioriteringar mellan olika mål som de enskilda länderna kommer att göra är dock idag utomordentligt svårt att bedöma. För att belysa osäkerheten om den ekonomiska politik som kommer att föras av OECD-länderna under de närmaste åren presenteras här tre alternativa scenarion för utvecklingen i OECD-området fram till 1980-talets mitt. l ett fullsysselsättningsscenario har vi förutsatt att OECD-länderna bedriver en jämfört med nuläget expansiv ekonomisk politik vilken återför länderna till full sysselsättning vid 1980-talets mitt. l ett lågtillväxtscenario skisser:as ett utvecklingsförlopp under förutsättning att nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken bibehålls. Förutsättningar och problem i samband med resp. scenario diskuteras. Dessa två scenarion kan ses som försök att ringa in gränser inom vilka den faktiska utvecklingen med en viss sannolikhet kommer att ligga. För LU:s kalkyler är det nödvändigt - hur osäkert detta än är - att ange inom vissa delar av den internationella ekonomin i siffror. Vi utvecklingen har därför försökt att ange den utveckling lör produktion, m. m. som svarar mot vad vi bedömt vara det mest sannolika utvecklingsförloppet för dels OECD-länderna, dels övriga ländergrupper i världsekonomin. En viktig utgångspunkt för våra bedömningar av den internationella utvecklingen har utgjons av material från pågående arbete med revidering av den tillväxtstrategi som OECD-länderna antog sommaren 1976. Vi har också resultat i det s. k. Overall Economic Perspective som FN:s utnyttjat (UN/ECE) publicerade i början av 1978. Härutöver har vi europakommission haft tillgång till prognosmaterial från vissa andra internationella organ och samarbetsorganisationer samt från enskilda länder.

4.2.2 E tt _/trllsysselsärrningsscenario _ för OE C D-länderna Det aktuella arbetsmarknadsläget men också den i flera länder förväntade snabba ökningen av befolkningen i de arbetsföra åldrarna motiverar en expansiv ekonomisk politik i OECD-länderna under de närmaste åren. Vi har därför försökt att närmare ange vilken produktionstillväxt och utveckling i övrigt som krävs för att ett fullt sysselsättningsläge skall ha nåtts i OECD till 1985. För att kunna bedöma vilken utveckling som krävs för att återföra OECDländerna till full sysselsättning vid l980-talets mitt krävs en uppfattning om den potentiella produktionstillväxten samt kapacitetsgapet i utgångsläget. Den potentiella sammanhänger med förändringar i det produktionstillväxten tekniska och organisatoriska kunnandet, insatsen av realkapital och arbetskraft i produktionsprocesserna samt efterfrågestrukturen. Stora svårigheter

av metodologisk och statistisk art föreligger emellertid när det gäller att

fastställa sambandet mellan dessa storheter. Dessa svårigheter är särskilt

72 Den internationella bakgrunden

påtagliga i nuvarande läge med stor outnyttjad kapacitet i OECDländerna. Några tecken på att den tekniska utvecklingen, utnyttjandet av stordriftsfördelar, höjd utbildning hos arbetskraften och liknande faktorer inte också i framtiden skulle kunna ge betydande bidrag till produktivitetstillväxten i OECD-länderna föreligger ej. Ökade satsningar på miljöforbättrande åtgärder, insatser i syfte att minska beroendet av olja som energikälla. förändrad efterfrågestruktur och vissa andra faktorer kommer emellertid sannolikt att i viss mån påverka produktivitetsutvecklingen negativt i framtiden. En sammanvägning av de olika faktorer som påverkar den potentiella produktivitetstillväxten talar för att en viss avsaktning är sannolik för området som helhet under åren fram till 1980-talets mitt. Denna nedgång motvägs dock i i befolkningen i arbetsför ålder som förväntas i hög grad av den snabba tillväxt de flesta europeiska länder under de närmaste åren. Sammantaget talar dessa överväganden beträffande produktivitetsutvecklingen och arbetskraftsresurserna för att den potentiella produktionsutvecklingen kommer att ligga kring 4 % per år 1976-1985, förutsatt att de investeringar som krävs for en ekonomisk återhämtning kommer till stånd. Denna bedömning skall jämföras med en uppskattad tillväxt iden potentiella produktionen i OECDområdet på 5,7 % 1960-1973. Jämfört med utvecklingen 1960-1973 skulle kapacitetstillväxten i Japan i det närmaste halveras fram till 1985. 1 övriga större OECD-länder kan av kapacitetstillväxten bedömas dämpningen komma att begränsas till ungefär 1/2-1 91» per år (jämför tabell 4.1).

Tabell 4.1 Arbetskraftsresurser och produktionsutveckling i de sju större OECDländerna 1960-1985 Årlig procentuell volymförändring

Land Arbetskrafts- Bruttonationalprodukten resurserna

1960- 1976- Faktisk Potentiell ut- Full sys- 1973 1985 utveck- veckling selsätt- -e ling ningstill- 1960- 1960- 1976- växta 1973 1973 1985 1976- 1985

Förbundsrepubliken

ü Med full sysselsättningstillväxt avses den tillväxt i produktionen som erfordras för att de angivna länderna skall nå full sysselsättning 1985. Källa: OECD-material.

Den internationella bakgrunden 73

För att absorbera idag icke sysselsatt arbetskraft och dessutom bereda nytillkommande på arbetsmarknaden sysselsättning krävs enligt de överslagsvisa kalkyler som utförts en produktionstillväxt för OECD-området som helhet påigenomsnitt något över4 1/2 *Tu 1976-1985. lnvesteringarnas andel av BNP skulle behöva öka med ca 2 1/2 Ja per år. l enlighet med uppfattningen inom flera större OECD-länder har det då förutsätts att arbetslöshetsnivån också i ett högkonjunkturläge kommer att ligga högre än under 1960-talet. Detta skulle bero på demografiska och andra strukturella faktorer grupper som av olika skäl har högre arbetslöshet skulle öka sin andel i arbetskraften. Under perioden 1973-1977 uppgick BNP-tillväxten i OECD till i genomsnitt knappt 2 n per år. Det krävs således en avsevärd acceleration i produktionstillväxten om full sysselsättning skall kunna återställas i OECD-området till 1985. De överslagsvisa kalkyler som utförts anger att den strategi för full sysselsättning som här skisseras gör det möjligt att samtidigt eliminera OECD-ländernas sammantagna bytesbalansunderskott gentemot OPEC-staterna till 1985. Under förutsättning att de relationer mellan produktionsutveckling och internationell handel som rådde 1960-1973 också gäller fortsättningsvis skulle i ett sådant scenario världshandeln öka i volym med ungefär 7 1/2 “li per år 1978-1985. Prisstegringarna för de varor som går i internationell handel skulle samtidigt uppgå till i genomsnitt 6 a; per år. Några realekonomiska hinder för att upprätthålla en tillväxttakt som ger full sysselsättning i OECD-området vid 1980-talets mitt föreligger knappast. De politiska svårigheterna för en sådan utveckling kan emellertid anses betydande. En samordning av den ekonomiska politiken i de enskilda länderna torde vara ett nödvändigt villkor. En särskilt viktig förutsättning för att samtliga länder skall kunna upprätthålla den erforderliga höga tillväxttakten är, att de länder som idag har bytesbalansöverskott, för en klan mer expansiv politik än under senare år. Främst gäller detta Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Av vissa skäl anser emellertid regeringarna i dessa länder det nödvändigt att ha betydande bytesbalansöverskott i ekonomierna. En restriktion för en mer expansiv ekonomisk politik i många länder är rädsla för att denna skulle medföra lönehöjningar som både höjer priserna och minskar lönsamheten i näringslivet. Den ekonomiska politikens uppläggning under de närmaste åren förefaller emellertid komma att präglas av att man i många OECD-länder anser att risken är betydande för att ett snabbt uppsving skall utlösa nya inflationsförväntningar. Risken för att världshandelspriserna åter igen skjuter fart om tillväxten i OECD-området ökar bedöms däremot som mindre. Detta gäller också oljepriserna. Idag tillgängliga studier över oljemarknaden talar för att realpriset på olja inte kommer att stiga så länge som tillväxttakten i OECD-området fram till 1980-talets mitt inte överstiger r 4,5 Qi). En faktor som försvårar möjligheterna att upprätthålla den efterfrågeutveckling som krävs för ekonomisk återhämtning i OECD-området är den stora ökning av det privata sparandet som skett i flera länder under senare år. Särskilt gäller detta i Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Hänsynen till bl. a. budgetsaldots utveckling och överväganden av politisk

74 Den internationella bakgrunden

natur begränsar i många länder möjligheterna att kompensera detta sparandeöverskott med ett motsvarande underskott i de offentliga utgifterna. Detta lägger hinder i vägen för en expansiv ekonomisk politik. eftersom denna åtminstone i ett inledningsskede måste förutsätta ytterligare ökning av budgetunderskotten. Till denna bild av sparandeutvecklingen inom OECDländerna skall fogas den sparandeökning som skett i världsekonomin under senare år till följd av OPEC-ländernas bristande förmåga att öka importen i takt med exportintäkterna. Båda de här nämnda faktorerna bakom sparandeöverskottet i världsekonomin torde i viss mån komma att göra sig gällande även under de kommande åren. Ytterligare en viktig förutsättning för att nå en hög tillväxt i OECDländerna gäller investeringarna. En snabb ökning av investeringarna är nödvändig för att länderna skall uppnå den tillväxt i totalefterfrågan som krävs för att kunna upprätthålla en kontinuerligt hög produktionstillväxt. De stora sektoriella skillnader i kapacitetsutnyttjande som idag föreligger i många länder nödvändiggör också betydande investeringar inom vissa sektorer för att inte flaskhalsproblem och därav betingade prisstegringsimpulser skall utlösas i ett tidigt skede av en återhämtningsfas. Betydande investeringar krävs vidare dels för att ersätta realkapital som blivit olönsamt till följd av de senaste årens relativprisförändringar, dels för att minska energiförbrukningen och för att förbättra miljön. Stora svårigheter kommer att föreligga i många länder att under de närmaste åren få upp investeringarna på en tillräckligt hög nivå. En orsak härtill är det generellt sett låga kapacitetsutnyttjandet i nuläget. En annan orsak som tillmäts stor betydelse är den trendmäsiga lönsamhetsminskning som enligt tillgängliga studier har skett i flera stora OECD-länder, bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Italien och Japan. lnom många OECD-länder anses också ökad osäkerhet om framtiden och allmän “tillväxtpessimism” påverka näringslivets investeringsefterfrågan negativt. I ett flertal OECD-länder upplevs också bytesbalansunderskotten som ett hinder för en mer expansiv utveckling. l särskilt hög grad gäller detta många mindre länder. Skälen härtill kan vara att man bedömer ytterligare upplåning i utlandet som riskfylld, rädsla för spekulation mot den egna valutan eller att en depreciering av denna skall utlösa inflationsimpulser.

4.2.3 En lágIi/lváxrscenario/ör OECD-länderna

Det kan inte uteslutas att ett flertal större OECD-länder även fortsättningsvis kommer att föra en restriktiv politik av hänsyn främst till prisstabiliseringsmål eller vad man uppfattar som en alltför otillfredsställande utveckling av bytesbalansen. De nuvarande höga arbetslöshetstalen skulle således långsiktigt accepteras. De länder som idag har underskott i sina bytesbalanser skulle då bli tvingade att föra en ytterligt restriktiv efterfrågepolitik. Vilka konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen på sikt en ekonomisk politik efter de riktlinjer som idag präglar OECD-området skulle få är svårt att bedöma. En anledning härtill är att långsiktigt bestående kapacitetsöverskott är en för moderna ekonomier ny företeelse, varför man saknar erfarenhet av vilka effekter ett sådant utvecklingsförlopp medför.

Den internationella bakgrunden 75

De beräkningar som utförts anger att en fortsättning av den ekonomiska under de senaste åren skulle medföra att politik som präglat OECD-området produktionstillväxten 1978-1985 begränsas till 3 ä 3, “n per år. Tillväxten i flera av de länder som idag tar betydande delar av vår export- Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Danmark och Finland - skulle bli särskilt långsam och ligga i genomsnitt klart under 3 “n per år. En sannolik effekt av en fortsättning av de senare årens långsamma tillväxt i OECD-området är en ytterligare sänkning av näringslivets lönsamhet och en allmänt ännu större tillväxtpessimism. De privata investeringarnas andel av BNP skulle därför sannolikt minska ytterligare. De investeringar som företas skulle troligen till betydande del vara ersättningsinvesteringar och främst syfta till att sänka kostnaderna i existerande produktionsprocesser. En långsammare investeringstillväxt skulle också innebära en reducering av den potentiella produktionstillväxten, så att faktisk och potentiell BNPtillväxt sannolikt skulle sammanfalla vid 1980-talets mitt. Effekterna på arbetsmarknaden av en fortsatt långsam tillväxt skiljer sig sannolikt från land till land. Till en början skulle sannolikt den öppna arbetslösheten fortsätta att öka. Förändringar i olika gruppers deltagande i arbetslivet och worksharing“ har emellertid anförts som exempel på anpassningsprocesser som skulle medföra att denna ökning blir av begränsad omfattning. Den avsaktning i produktivitetstillväxten som sannolikt uppkommer skulle också tendera att begränsa arbetslöshetsökningen. På kort sikt skulle en situation med bestående långsam tillväxt sannolikt snarast förstärka rådande inllationstendenser. Ett långsamt växande realt utrymme för löneökningar skulle sannolikt orsaka starka konflikter mellan mot rationaliseringar och olika grupper om fördelningen av detta. Motståndet omställningar och därmed också de strukturella stelheterna i ekonomierna skulle sannolikt öka. lnllationsbenägenheten skulle därmed förstärkas. En långsam tillväxt innebär reducering av oljeimporten. OECD-ländernas bytesbalans gentemot omvärlden kan, under förutsättning av en tillväxt på något över 3 %, enligt överslagsmässiga beräkningar av OECD-sekretariatet beräknas uppvisa ett överskott på 20-25 miljarder dollar 1985. Kalkylerna visar att den i utgångsläget ojämna fördelningen av de enskilda ländernas bytesbalans vid den här tänkta utvecklingen skulle förstärkas ytterligare. Som redan nämnts skulle detta tvinga underskottsländerna till en starkt restriktiv efterfrågepolitik. l en situation med långsam tillväxt och svära problem att klara omställningar på arbetsmarknaden är risken stor att enskilda länder tillgriper olika former av protektionistiska åtgärder i syfte att rädda arbetstillfällen inom det egna landet. Den ökade osäkerhet om framtiden rent allmänt som skulle karakterisera ett sådant lågtillväxtförlopp, skulle sannolikt också begränsa en fortsatt tillväxt av den internationella handeln. Enligt de bedömningar som gjorts skulle under ovan angivna förutsättningar världshandelns volymtillväxt begränsas till ca 5 “ln per år 1978-1985. Prisutvecklingen i den internationella handeln under samma period kan antas uppgå till ca 5 90.

76 Den internationella bakgrunden

4.2.4 Prognos _för OE C D-/ändernas utveckling

I föreliggande avsnitt redovisas LU:s bedömningar av den sannolika utvecklingen i OECD-länderna 1977-1983. Den allmänna utgångspunkten för dessa bedömningar är att de större länderna under de närmaste åren kommer att föra en jämfört med nuvarande förhållanden mer expansiv politik. Anledningen härtill antas främst vara behovet av att pressa ned den för närvarande mycket höga arbetslösheten i flertalet av dessa länder. l Förenta staterna har en expansiv politik bedrivits sedan ett par år tillbaka. l Japan och Förbundsrepubliken Tyskland, där den ekonomiska politiken länge präglats av en betydande restriktivitet, antas en mer tillväxtbefrämjande strategi följas fram till 1980-talets mitt. Olika restriktioner i den ekonomiska politiken i dessa två länder gör det motiverat att anta att kursändringen blir förhållandevis försiktig. En sådan omläggning av politiken i dessa länder förutsätts göra det möjligt att även fortsättningsvis upprätthålla en hög om än avsaktande tillväxttakt i USA utan destabiliserande effekter på bl. a. det internationella betalningssystemet som följd av underskotten i utrikeshandeln. l hägnet av den här förutsätta snabbare expansionen i de större ekonomierna antas de mindre länderna kunna tillåta en större tillväxt i den inhemska efterfrågan än vad som skulle vara möjligt vid en mer ogynnsam internationell utveckling. l många mindre länder- i särskilt hög grad synes detta gälla de nordiska länderna - som för närvarande har mycket stora bytesbalansunderskott måste man ändå räkna med en relativt långsam efterfrågeutveckling. även om tillväxten i världsekonomin och den internationella handeln blir förhållandevis snabb Den ekonomiska tillväxten i Förenta staterna har varit mycket snabb sedan återhämtningen inleddes vid mitten av 1975. Den för närvarande snabba ökningen av arbetskraftsresurserna innebär en hög potentiell tillväxt trots en viss nedgång i totalproduktivitetens ökningstakt. För att det skall vara möjligt att dels bereda arbetstillfällen för de nytillträdande på arbetsmarknaden, dels reducera den fortfarande höga arbetslösheten (6,4 fn vid slutet av 1977) är det nödvändigt att upprätthålla en hög tillväxt under de närmaste åren. Efter 1980 väntas arbetskraftsresurserna öka långsammare. Tendensen till en återigen ökande inflation motiverar däremot en mer restriktiv politik. Det kan inte heller uteslutas att vissa restriktiva åtgärder vidtas i syfte att minska dollarutflödet och att upprätthålla dollarns värde mot andra valutor. Den bedömning som här görs är att den ekonomiska politiken i USA under

l De antaganden om utvecklingen för de sju större OECD-länderna samt for de nordiska länderna som här redovisas baseras på försörjningsbalansprognoser. Någon modell har inte varit tillgänglig vid utförandet av dessa kalkyler. Det har därför inte varit möjligt att annat än överslagsmässigt beakta den samlade effekten på den ekonomiska utvecklingen i dessa länder av restriktioner i form av potentiell tillväxt. externbalans. prisutveckling osv. För övriga länder har produktionstillväxten under de kommande åren bedömts med ledning av studier av den historiska utvecklingen samt annan information; någon analys av försörjningsbalansens olika komponenter m. ll. faktorer har således inte utförts för dessa länder. Också de internationella beroendena via utrikeshandeln har endast skönsmässigt kunnat beaktas.

Den internationella bakgrunden 77

de närmaste åren kommer att få en klart mindre expansiv inriktning än under de senaste 2 å 3 åren. Som en konsekvens härav förutses en långsammare tillväxt, 3.9 % per år 1977-l983,än under perioden l975-1977,då BNP ökade med i genomsnitt 5,5 % per år. Kapacitetsgapet 1983 skulle därmed vara mindre än hälften så stort som det vid mitten av 1976. Den privata konsumtionen och näringslivets investeringar - och som en konsekvens härav också importen - förutsätts öka snabbt. Investeringarnas andel av BNP 1983 antas ligga nära 2 procentenheter högre än 1977. Det relativt höga innehållet avjordbruksvaror i den amerikanska exporten - över 20 % - antas verka dämpande på tillväxten i denna. 1 relation till världsexporten 1977-1983 antas dock USA:s export utvecklas betydligt än vad som var fallet 1965-1973. Den nedgång i dollarns värde gynnsammare som inträffat 1977 och 1978 antas ha en viss tillbakahållande effekt på importen och en stimulerande effekt på exporten under prognosperioden. Hänsynen till sysselsättningen nödvändiggör en klart expansiv inriktning av den ekonomiska politiken i Canada. Den officiella tillväxtstrategin i landet är att en snabb utveckling av näringslivsinvesteringarna skall eftersträvas. Utvecklingen i USA antas möjliggöra en relativt gynnsam exporttillväxt. (Ca 80 % av Canadas export gårtill USA.) En BNP-tillväxt på 4,4 % kan bedömas som sannolik. Perioden 1965-1973 ökade totalproduktionen i Japan med i genomsnitt över 10 % per år. Minskningen av det teknologiska gapet gentemot andra utvecklade länder, en ökad medvetenhet om behov av miljöskyddande åtgärder m. il. faktorer väntas emellertid medföra en väsentlig minskning av den framtida potentiella tillväxten i Japan. Japan har for närvarande ett mycket stort överskott i sin handel med omvärlden. Varu- och tjänstehandeln gav 1977 ett överskott motsvarande 6,4 % av BNP. Storleken av detta överskott har föranlett förhandlingar på bilateral basis med vissa andra OECD-länder. Den japanska regeringens målsättning vad gäller bytesbalansutvecklingen har dock i våra kalkyler förutsatts vara i stort sett oförändrad. Någon mer betydande ökning av den japanska importbenägenheten som följd av sådana förhandlingar har således inte förutsätts. En viss uppjustering av den trendmässiga importelasticiteten med avseende på den totala hemmaefterfrågan har dock ansetts befogad. De senaste årens appreciering av yenen antas bidra till att efterfrågeutvecklingen för japansk export i relation till den totala världsexporten går ned något. Exporten förutses dock även fortsättningsvis vara den snabbast expanderande efterfrågekomponenten i den japanska ekonomin. På grund av den nivåskillnad mellan export och import, som föreligger i utgångsläget, medför - om utrikesdessa - från Japans synpunkt något oförmånliga antaganden handeln emellertid inte någon minskning av överskottet i utrikeshandeln. Sammantaget ger här gjorda antaganden en BNP-tillväxt på 5,5 % per år 1977-1983. Våra kalkyler for Förbundsrepubliken Tyskland förutsätter att en mer expansiv ekonomisk politik kommer att föras under de närmaste åren. Tillväxttakten för såväl den privata konsumtionen som de privata investeringarna antas bli snabbare än under de senaste åren. Stimulanspolitiken antas emellertid bli försiktig mot bakgrund av den starka prioriteringen av prisstabiliseringsmålet. En snabb realinkomst- och konsumtionsutveckling

78 Den internationella bakgrunden

skulle enligt regeringens bedömning påverka kapitalandelen och därmed också investeringarna i näringslivet- vilkas utveckling tillmäts mycket stor betydelse för sysselsättningen och prisstabiliteten på sikt -i negativ riktning. En förhållandevis långsam expansion av de offentliga utgifterna är sannolik. En viss ökning av importbenägenheten torde också uppkomma. Exportens tillväxt antas ligga ungefär 0,5 % högre än världshandelstillväxten varje år 1977-1983. Ett överskott motsvarande 2 96 av BNP anses av den västtyska regeringen som nödvändigt för att täcka gästarbetares överföring av pengar till hemlandet, m. fl. utlandstransaktioner. Sammantaget innebär här gjorda förutsättningar en tillväxt i BNP på 3,8 % per år 1977-1983. Utgångspunkten för de framskrivningar för Frankrike som här gjorts är att man kommer att söka begränsa den privata konsumtionen av hänsyn till främst den yttre balansen. Någon mer betydande neddragning är dock knappast möjlig. Starka krav på ökade offentliga insatser antas göra sig gällande. Näringslivsinvesteringarna antas öka förhållandevis snabbt. En BNP-tillväxt på 4,1 % 1977-1983 kan bedömas som sannolik. Frankrikes tillväxtpotential utvecklas förhållandevis gynnsamt. Vid en rimlig utveckling av bytesbalans och inhemska priser kan det inte uteslutas att utvecklingen kan bli än gynnsammare än vad som här förutsatts. Enjämfört med flertalet övriga större OECD-länder relativt långsam ekonomisk tillväxt förutses för Storbritannien. BNP bedöms öka med 3,1 % per år i volym 1977-1983. Den höga importbenägenheten m. fl. faktorer gör det nödvändigt att hålla nere tillväxten i den privata konsumtionen. Bl. a. sysselsättningsläget försvårar en utifrån andra synpunkter eftersträvad neddragning av den offentliga konsumtionens tillväxt. Saldot av varu- och tjänstehandeln i förhållande till BNP antas vara i stort sett oförändrat 1983 jämfört med läget 1977 trots den snabba ökning av inkomsterna från oljeexporten som väntas under perioden. Också för Storbritannien gäller att en gynnsam inhemsk prisutveckling skulle möjliggöra en snabbare real tillväxt. Den ekonomiska utvecklingen i Italien i det medellånga perspektivet är extremt svårbedömbar. Bl. a. hänsynen till bytesbalansen antas göra det nödvändigt att begränsa den privata konsumtionens ökningstakt. Näringslivets investeringar antas öka 1977-1983 efter en nedgång i volym med nära 1 % per år 1973-1977. De ogynnsamma tillväxtutsikterna för 1978 gör att man för hela perioden 1977-1983 knappast kan räkna med en högre tillväxt än 3,9 % per år. Vid bedömning av utvecklingsbetingelserna för Danmarks ekonomi på medellång sikt är framför allt arbetsmarknadsläget och bytesbalanssituationen av avgörande vikt. De överenskommelser som träffades i samband med den nya regeringens bildande i augusti 1978 innefattade, förutom en inkomstpolitisk uppgörelse, också riktlinjer för den ekonomiska politiken på längre sikt. Enligt dessa skall regeringen eftersträva en så hög sysselsättning som möjligt samtidigt med en gradvis förbättring av bytesbalansen. För att nå dessa mål skall verksamheter med lågt importinnehåll och hög arbetsintensitet prioriteras. Närmare hälften av den danska exporten går till Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Sverige. Marknadstillväxten i dessa länder kan antas bli relativt ogynnsam ur dansk synvinkel. Kalkylerna här förutsätter dock att politiken ges en sådan uppläggning att marknadsandelarna kan ökas i

Den internationella bakgrunden 79

viss mån. För att få till stånd en förbättring av bytesbalansen är det nödvändigt att det av resurser till exportnäringarna eller till produktion som sker en överföring konkurrerar med importvaror. Privat konsumtion har här förutsätts öka i en historiskt sett mycket långsam takt 1977-1983. Också bostadsbyggandet antas utvecklas förhållandevis långsamt. Möjligheterna att åstadkomma en önskvärd utbyggnad av produktionsapparaten inom den utlandskonkurrerande sektorn begränsas av det f. n. låga kapacitetsutnyttjandet och dåliga vinstutsikter. Sammantaget ger här gjorda antaganden en BNP-tillväxt på 3,0 96 per år 1977-1983. Bytesbalansunderskottet i Finland minskade från 4 % av BNP 1976 till l 96 1977. Uttryckt i 1976 års priser gav varu- och tjänstehandeln ett överskott motsvarande 1,5 % av BNP 1977. Samtidigt ökade 1977 arbetslösheten till ca 6 %. Regeringen har satt arbetslöshetens reducering till mer normal nivå som sitt främsta ekonomisk-politiska mål, En förhållandevis snabb tillväxt, ca 4 96 per år 1979-1982, eftersträvas därför. är det nödvändigt att föra För att på sikt skapa balans iden finska ekonomin över resurser till den utlandskonkurrerande delen av ekonomin på bekostnad av främst de offentliga verksamheterna samt av en långsammare expansion Möjligheterna att öka exporten försvåras emellertid av att bostadsbyggandet. marknadstillväxten i två för Finland viktiga exportländer, Storbritannien och - Sverige - vilka tillsammans tar ungefär en tredjedel av den finska exporten sannolikt blir förhållandevis långsam 1977-1983. Det finns vidare en viss risk för att exporten till Sovjetunionen, som under 1970-talet vuxit mycket snabbt, ökar långsammare under de kommande åren. Sammantaget pekar tillväxt av Finlands dessa bedömningar på en förhållandevis långsam exportmarknad totalt sett. Bl. a. risken för en oönskad arbetskraftsutvandring till främst Sverige gör det nödvändigt att upprätthålla en så hög ökningstakt för den privata konsumtionen som hänsynen till betalningsbalansutvecklingen anses tillåta. Aktuella långsiktsbedömningar för den finska ekonomin anger en oförändrad andel för den privata konsumtionen i förhållande till den totala resurstillväxten. Här har förutsätts att den privata konsumtionen ökar något långsammare än BNP. Budgetrestriktioner gör det nödvändigt att begränsa den offentliga sektorns förbrukning. Totalt ger här gjorda förutsättningar en BNP-tillväxt i Finland på 3,5 % per år 1977-1983. Vissa svaghetstecken i Norges ekonomi som blev uppenbara under loppet av 1977 -t. ex. en mycket hög kostnadsnivå och betydande andelsförluster på - att under de närmaste åren räkna många exportmarknader gör det rimligt med en betydligt mindre gynnsam utveckling än tidigare. Med hänsyn till resursutrymmets tillväxt och bytesbalanssituationen förefaller en betydande dämpning av den inhemska efterfrågan nödvändig. Ett pris- och lönestopp för 1978 och 1979 har införts. En åtstramning måste rimligen innebära en påtaglig av ökningstakten for främst den privata konsumtionen och i viss begränsning mån också de offentliga investeringarna. 1977 uppgick till drygt 26 miljarder Nkr. Import Bytesbalansunderskottet av investeringsvaror för oljeverksamheten och därtill anknutna aktiviteter och en allmänt efterfrågestimulerande politik i syfte att motverka negativa

80 Den internationella bakgrunden

effekter av det internationella ekonomiska läget förklarar större delen av detta underskott. Kraftigt minskade investeringar inom de oljeanknutna verksamheterna och en snabb ökning av oljeexporten skulle emellertid enligt det norska långtidsprogrammet 1978-1981 göra det möjligt att nå ett överskott i utrikestransaktionerna på ca 2 % av BNP i början av 1980-talet. Ett förhållande som begränsar de norska möjligheterna att snabbt minska underskotten i bytesbalansen är att exporten till Sverige, vilken svarar för närmare 20 % av den norska totalexporten, ökar förhållandevis långsamt under de närmaste åren. Till följd av utvecklingen inom oljesektorn väntas ändå totalexporten växa klart snabbare än världshandeln. Kapacitetsutvecklingen antas möjliggöra en BNP-tillväxt på 4,1 % per år 1977-1983. Till följd av externbalanssituationen kan tillväxten i den inhemska efterfrågan antas bli klan lägre. Investeringarna i sjöfart och oljeverksamheterna antas minska mycket kraftigt i volym. Investeringarna inom näringslivet i övrigt förutsätts öka förhållandevis långsamt. Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike mottar tillsammans ca 40 % av exporten från både Belgien och Nederländerna. Samtidigt svarar exporten för en förhållandevis mycket stor andel av totalefterfrägan i dessa båda

Tabell 4.2 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965-1983

Land/Ländergrupp Andel av Årlig procentuell volymför- OECD-om- ändring rådets totala 1965- 1973- 1977- BNPUR/ayl 1973 1977 1983

4 1976 års priser och växelkurser. Källa: National Accounts of OECD Countries, OECD, Paris 1975. Prognoser enligt ekonomidepartementet.

Den internationella 81 bakgrunden

länder. Vissa strukturproblem antas dra ned tillväxtmöjligheterna i dessa länder. Sammantaget har för både Belgien och Nederländerna här förutsätts en BNP-tillväxt på 3,5 % per år 1977-1983. Svårigheter med exporten på grund av apprecieringen av valutan m. fl. faktorer har motiverat förutsättningen om en mycket låg BNP-tillväxt för Schweiz, 2,2 % per år 1977-1983. Också Österrike antas genomgå en period av långsam tillväxt, 2,9 % per år, 1977-1983. För övriga OECD-länder antas en BNP-tillväxt på sammantaget 4,4 % per år 1977-1983* 1 tabell 4.2 redovisas kalkylerna över produktionsutvecklingen 1977-1983 för olika OECD-länder samt för området som helhet. Sammantaget resulterar här gjorda förutsättningar om de enskilda ländernas utveckling i en tillväxt lör OECD-området som helhet på 4,0 % per år 1977-1983. Tillväxttalen för de mindre länderna ligger genomgående mycket lågt. De tillväxttakter för OECD-länderna som förutses innebär att en betydande arbetslöshet kommer att kvarstå ännu 1983. Särskilt gäller detta de västeuropeiska länderna. lnflationstakten, mätt som BNP-deflatorns förändringstakt, antas ligga kvar på en förhållandevis hög nivå, 6,3 % per år 1977-1983. Perioden 1973-1977 uppgick ökningstakten för BNP-deflatorn till 9,6 % per år.

4.2.5 Den globala bilden

Produktionstillväxten i smtshande/sländema väntas minska under de närmaste åren till följd av främst en långsammare ökning av arbetskraftsresurserna. På längre sikt väntas arbetskraftsutbudet sjunka beroende på förkortad arbetstid och utvecklingen av kvinnornas deltagande i arbetslivet.

Åtgärder som bidrar till att öka produktiviteten tillmäts därför mycket stor

vikt i dessa länders planering. För att öka effektiviteten i utnyttjandet av de tillgängliga arbetskraftsresurserna planeras insatser som kan öka arbetskraftens rörlighet. En ökande andel av investeringarna inom jordbruk och industri kommer att gå till existerande företag i syfte att effektivisera produktionen inom dessa. Investeringarna i maskiner och annan utrustning kommer därför att öka klart snabbare än de totala investeringarna i dessa sektorer. En ökande andel av denna utrustning kommer att importeras. De planerade satsningarna på bostadsbyggande och investeringar i infrastruktur innebär emellertid att byggnads- och anläggningsinvesteringarnas andel av . de totala investeringarna ökar.

:aâäsgüâçánüyâråâ:

Enligt nu gällande planer skall tillväxten i nettomaterialprodukten öka med

och SpanmL

5,3 % per år 1976-1980? De långsiktiga s. k. perspektivanalyser som utarbetats i samband med dessa planer ger en tillväxt på 5,0 % per år ?Nettomaterialprodukten 1976-1990. En mekanisk 51% frå

omräkning av dessa data ger en tillväxt på 5,2 % per ?killer BNP 95

år 1977-1983. Relationen mellan tidigare planer och utfall gör det dock

âehngü atlâeâxâxáçââr

realistiskt att räkna med en något lägre tillväxt, här överslagsmässigt satt till

,jänslgrånle inräknas_

5,0 % per år 1977-1983. Totalproduktionen i Sovjetunionen väntas öka något Med ickewødukuva långsammare och produktionen i Bulgarien, Polen och Rumänien klart tjänsleravscsidessa

snabbare än detta genomsnitt. länder f?$Va=.fb“°'

De mycket betydande inkomstökningar som de oljeexpørrerande länderna

liâtgagisrgelzt

(OPEC) erhöll till följd av oljeprishöjningarna 1973-1974 möjliggjorde en bidrartm Varupmdukmycket snabb tillväxt i dessa länder under åren närmast därefter. Stora tionen.

82 Den internationella bakgrunden

utvecklingsprogram i syfte att åstadkomma en snabb industrialisering och minska beroendet av oljeexportinkomsterna har startats. En klart långsammare tillväxt 1977-1983 kan väntas som följd av den utveckling för oljemarknaden som nu förutses. De befolkningsglesa, “lågabsorberande” OPEC-ländernas stora finansiella överskott innebär att sjunkande priser på olja inte kommer att utgöra någon restriktion på dessa länders möjligheter att fullfölja uppgjorda investeringsplaner. De övriga befolkningstäta, “högabsorberande” OPEC-staterna är till följd av en mer betydande hemmamarknadssektor relativt sett mindre beroende av oljeinkomsternas utveckling. Det stora importberoende som flertalet av dessa stater ådragit sig till följd av de massiva utvecklingsprogram som startats har dock kommit att innebära svårigheter att realisera dessa program. Prognoser som utarbetats av Världsbanken anger en produktionstillväxt för OPEC-länderna på 7,6 % 1976-1980 och 8,0 % 1981-1985. Tillväxten i i-länderna har därvid förutsatts uppgå till 5 % per år samtidigt som oljepriset realt sett är oförändrat. Mot bakgrund av de förutsättningar om dels långsammare tillväxt i i-länderna, dels sjunkande realpris för olja som görs i denna långtidsutredning, så har produktionstillväxten i OPEC-länderna här bedömts bli något långsammare, 6,0 % per år 1977-1983. Utvecklings/tänderna (exkl. OPEC-staterna) som grupp har under 1970-talet kunnat upprätthålla en relativt hög tillväxttakt trots de ogynnsamma effekter som ökade oljepriser och en långsam tillväxt i OECD-länderna inneburit lör dem. Totalt kan utvecklingsländernas produktion beräknas ha ökat med 5,4 % per åri volym 1970-1977. Eftersom befolkningen samtidigt ökade med ca 2,5 96 per år, kan produktionen per capita således uppskattats ha ökat med ca 3 % per år 1970-1977. Prognoser utarbetade av olika internationella organ anger en klart snabbare BNP-tillväxt for u-länderna under åren fram till 1980talets mitt. Skillnaderna i utvecklingsnivâ och -takt inom den stora gruppen av utvecklingsländer är emellertid betydande. Medelinkornsten per capita för

Tabell 4.3 Världsproduktionens (BNP) faktiska utveckling 1960-1974 samt prognos för 1977-1983

Utvecklingsländer (exkl. OPEC-länder) 11,8 5,5 5,8 5,8 Världen som helhet 100,0 5,2 4,5 4,5

0 Samtliga OECD-länder (exkl. Turkiet) samt inkl. Israel, Malta och Sydafrika. Källa: Prospects for Developing Countries, 1978-85, Världsbanken, Washington 1977. Prognoser enligt ekonomidepanementet.

Den internationella bakgrunden 83

låginkomstgruppen bland utvecklingsländerna, vilka svarar för en fjärdedel av jordens befolkning, uppgick 1975 till endast ca l 200 kr. Produktionstillväxten 1970-1977 för dessa länder uppgick i genomsnitt till endast 2,8 % per år, dvs. endast obetydligt mer än befolkningsökningen. Världsbankens prognoser, omräknade till perioden 1977-1983, pekar på en något gynnsammare produktionstillväxt, i genomsnitt 4,3 % per år.

Övriga utvecklingsländer hade en per capitainkomst på i genomsnitt 3 500

kr. 1975 och en befolkning som uppgick till drygt 15 % av världsbefolkningen. Dessa länder hade en förhållandevis snabb produktionstillväxt 1970-1977, i genomsnitt 6,2 % perår. Produktionen per capita kan uppskattas ha ökat med 3 1/2 96 per år under denna period. Världsbankens prognoser för perioden 1977-1983 innebär en tillväxt på i genomsnitt 6,7 % per år. Variationerna inom denna grupp av länder är självfallet betydande. Världsbankens prognoser svarar mot en produktionstillväxt på 6,3 96 per år 1977-1983 för samtliga utvecklingsländer. Eftersom världsbankens motsvarande kalkyler för industriländerna ligger relativt högt (4,6 96 per år 1977-1983) i förhållande till de bedömningar som görs i detta kapitel, har världsbankens prognos justerats ned. Produktionstillväxten för utvecklingsländerna (exkl. OPEC) har sålunda antagits uppgå till 5,8 96 per år 1977-1983.

4.3 Världshandeln

Världshandelns utveckling under 1970-talet har i flera avseenden inneburit kraftiga avvikelser från de tendenser som tidigare gällde. Mest markant är detta i fråga om prisutvecklingen. Även om en tendens till över tiden ökad prisstegringstakt fanns under 1960-talet, så var dock prisökningen i den internationella handeln under detta decennium som helhet betraktat måttlig, ca 1,5 96 per år. Under 1970-talets sex forsta år var den genomsnittliga prisstegringstakten i Världshandeln ca 14 % per år, se tabell 4.4. Till betydande del förklaras detta av de kraftiga prisstegringarna på olja och andra råvaror 1972-1974. Men också priserna på färdigvaror i den internationella handeln har ökat mycket snabbt eller med i genomsnitt ca 11 % per år 1970- 1976. Den internationella prisstegringstakten för den senare gruppen av varor har därmed hittills under 1970-talet varit fyra a fem gånger så snabb som under 1960-talet. Den volymmässiga ökningen av Världshandeln var under 1960-talet i genomsnitt ca 8 96 per år. Under åren 1970-1973 ökade Världshandeln ännu snabbare. Utrikeshandelns utveckling under 1970-talets första år präglas dock i hög grad av den uppdrivna konjunkturen 1973 och de därmed sammanhängande kapacitetsproblemen. I samband med konjunkturnedgången 1974-1975 minskade Världshandeln med drygt 4 % i volym. Den internationella handelns återhämtning från chockerna i världsekonomin under 1970-talets första år har varit mycket trevande. Världshandeln ökade visserligen med ca 12 96 i volym 1976, men 1977 uppgick ökningen inte till mer än 5 96. Nu tillgängliga uppgifter anger en långsam volymtillväxt också för 1978. Prisstegringstakten i världshandeln har gått ner påtagligt efter 1974, men är fortfarande hög, åtminstone vid jämförelse med 1960-talet.

84 Den internationella bakgrunden sou 197373

Tabell 4.4 Utvecklingen av världsexporten och världsproduktionen 1965-1976 Årlig procentuell förändring 1965- 1970- 1973- 1970 1973 1976 Världsexpørren Värde (miljarder dollar fob)

Pris

Volym

Världsprøduktionen av varor (volym)

I lnkl. bränslen och icke-järnmetaller. Källa: GATT, International Trade, olika årgångar.

Den internationella handelns fortsatta utveckling beror i hög grad på den framtida produktionsutvecklingen i världsekonomin. Vissa tecken tyder på samband mellan och handel i världsekonomin har att tidigare produktion brutits under senare år. Införande av andra handelshinder än tullar, åtgärder i att minska importberoendet, vissa former av stöd till industrier som syfte hotas av utslagning genom konkurrens utifrån, m. fl. åtgärder i enskilda länder är Förklaringar som förts fram i detta sammanhang. Priserna på såväl råvaror som tillverkade varor i världshandeln förefaller också ha blivit tner för förändringar i efterfrågetrycket i den internationella ekonokänsliga min. Inom ramen för arbetet med ett reviderat tillväxtscenario har OECDsekretariatet gjort vissa kalkyler över världshandelns utveckling. Därvid har preliminärt framkommit att en tillväxtstrategi som återlör OECD-länderna till full sysselsättning vid 1980-talets mitt skulle kräva en produktionstillväxt vilket i sin tur skulle möjliggöra en tillväxt i på 4,6 % per år 1976-1985, världshandeln på ca 7,5 % per år. Skulle å andra sidan den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken i vissa större OECD-länder

Den internationella bakgrunden 85

bibehållas, kan man räkna med en förhållandevis långsam världshandelstillväxt,ca 5 96 per år under samma tidsperiod. Risken för att enskilda länderien sådan situation vidtar protektionistiska åtgärder i syfte att rädda arbetstillfällen måste bedömas som mycket stor. De bedömningar av produktionsutvecklingen för olika ländergrupper i världsekonomin som görs i LU skiljer sig från OECD-sekretariatets antaganden i det nämnda tillväxtscenariot. Den utveckling för världshandeln, som kan förväntas mot bakgrund av LU:s antaganden om produktionsutvecklingen, har bedömts. 1 ett första steg har importens ökningstakt med avseende på BNPzs volymutveckling beräknats för olika enskilda ländergrupper på basis av OECD-uppgifter. De härvid erhållna importökningstakterna har därefter bedömts mot bakgrund av resultaten beträffande produktion, bytesbalansutveckling m. m. i de enskilda ländergrupperna, vilka framkommit i LU:s analyser. Med ledning av de bedömningar beträffande dels dessa elasticiteter, dels produktionsutvecklingen har de enskilda ländergruppernas import samt, efter sammanvägning, världsimporten 1977-1983 beräknats. Här gjorda bedömningar för de enskilda Iändergrupperna innebär en sänkning av världsimportens ökningstakt med avseende på produktionsutvecklingen i världsekonomin med 8 96 jämfört med perioden 1965-1973. En sådan sänkning bör ses mot bakgrund av att världshandeln under 1960talet och 1970-talets första år i hög grad befrämjades av de under de aktuella åren genomförda handeIsliberaliseringarna. F. n. pågår förhandlingar om ytterligare handelsliberaliserande åtgärder inom den s. k. Tokyorundan, vilka beräknas slutföras inom den närmaste framtiden. Förhandlingarna väntas bl. a. ge till resultat tullsänkningar, vilka skall genomföras successivt under ett antal år - främst då under 1980-talets forsta del. Dessa tullsänkningar kan emellertid ej väntas ge upphov till lika stora effekter på världshandeln som tidigare reduceringar. Härtill kommer att mycket talar för att betydande inslag av protektionismen kommer att finnas i olika länders handelspolitik under de närmaste åren. Världsimporten kommer enligt här utförda kalkyler att öka med i genomsnitt 6,4 % per år 1977-1983, se tabell 4.5.

Tabell 4.5 Världsimportens utveckling 1977-1983

Ländergrupp Andel av Årlig föränd- lmportens Beräknad världsim- ring i produk- elasticitet importut-

Statshandelsländer 10,1 5,0 0,76 3,8 OPEC-stater 13,3 6,0 1,75 10,5 U-länder exkl. OPEC-stater 11,4 5,8 1,30 7,5 Världen som helhet 100,0 4,5 1,42 6,4

Källa: OECD, GATT, International Trade 1976/1977, Geneve 1977.

86 Den internationella bakgrunden

Färdigvarorna svarade 1975 för ca 60 %. oljeprodukterna för ca 20 % och övriga produkter likaledes för 20 % av det totala värdet av de varor, som går i internationell handel. Under perioden 1965-1973 ökade världshandeln med jordbruksprodukter med 2,7 % per år, handeln med mineraler (inkl. oljor) med 6,3 % per år samt handeln med färdigvaror med 10,7 % per år. Den totala världshandeln ökade samtidigt med 9,0 % per år i volym (jämför tabell 4.4). Några siffermässiga kalkyler över den internationella handeln med enskilda grupper av varor har inte utarbetats med undantag för olja. Under förutsättning att de bedömningar beträffande den ekonomiska utvecklingen i de enskilda ländergrupperna, som görs i LU. infrias. kommer även fortsättningsvis handeln med färdiga varor att öka snabbare och handeln med jordbruksvaror klart långsammare än den totala världshandeln. Utvecklingen av den internationella handeln med oljeprodukter är i flera avseenden av särskilt stort intresse i LU. Prishöjningarna på olja 1973-1974 har med all sannolikhet medfört att tidigare samband mellan oljekonsumtion och produktionsutveckling brutits. En speciell kalkyl har därför utförts för att visa vilken utveckling för världshandeln med oljeprodukter som LU:s prognoser för produktionsutvecklingen för olika ländergrupper svarar mot. Tillväxten i OECD-ländernas efterfrågan på olja i förhållande till produktionsutvecklingen har, på basis av vissa OECD-uppgifter, beräknats uppgå till 0,75. Den i LU förutsätta produktionstillväxten på 4 % per år 1977-1983 för OECD-länderna kan således antas medföra en årlig ökning av dessas oljeförbrukning på 3 % under samma period. Motsvarande kalkyler har utförts för övriga ländergrupper i världsekonomin. Tillsammans med uppgifter över resp. ländergrupps egen produktion av olja samt beräknad energitillförsel från kärnkraft etc. innebär dessa kalkyler en ökning i världsimporten av olja från OPEC-länderna från 29,5 milj. barrels per dag 1977 och till 33,5 milj. barrels per dag 1983,dvs. med igenomsnitt 2,2 % per år 1977-1983, se tablån nedan. Denna efterfrågan kan anses ligga väl inom de ramar som ges av såväl OPEC-ländernas fysiska produktionsförmåga som deras politiska vilja att ställa olja till världsekonomins förfogande. En omsvängning av läget på oljemarknaden kan förväntas under 1980-talet. Den senare delen av detta decennium kommer enligt mångas bedömningar att präglas av svårigheter att öka oljeproduktionen i takt med världsefterfrågan.

Världshandeln med olja Milj. barrels per dag 1977 1983

OECD-länderna

Övriga länder (exkl. OPE C) Import (netto) 1.5 2,7

Världsimpori av oljafrân OPE C -länderna 29,5 33.5

Den internationella bakgrunden 87

Prisstegringstakten i världshandeln är, som ovan framhållits, fortfarande förhållandevis hög, även om den har sjunkit påtagligt sedan början av 1970talet. Fortsatta starka krav på utjämning av existerande löneskillnader mellan de snabbt expanderande men lågproduktiva servicesektorerna och de förhållandevis högproduktiva industrisektorerna, förväntningar om inllationsutvecklingen i framtiden som skapats genom de senare årens utveckling m. ll. faktorer, talar för att den allmänna prisstegringstakten i världsekonomin dämpas endast långsamt i framtiden. Den framtida prisstegringstakten i den internationella handeln avgörs i hög grad av den allmänna inflationsutvecklingen i industriländerna. Prisutvecklingen fördessa länders export av industrivaror kan antas bli riktningsgivande för världshandelns prisutveckling. Skillnader i produktivitetsutveckling mellan sektorerna, den betydande outnyttjade kapaciteten inom främst industrin i industriländerna, ökad konkurrens på världsmarknaden från vissa utvecklingsländer m. fl. faktorer talar for att industriländernas exportpriser under de närmaste åren kommer att öka långsammare än den allmänna prisnivån i dessa länder. Utgångspunkten for de bedömningar av den internationella prisutvecklingen som görs i LU har varit prognoser som utarbetats av OECDsekretariatet samt världsbanken. Den allmänna inllationstakten (mätt med prisökningen for BNP) i OECD-länderna har bedömts uppgå till 6,3 % per år 1977-1983. Exporten av industrivaror från dessa länder har antagits öka i pris med 5,9 % per år under samma period. Den internationella oljemarknaden kommer under de närmaste åren, och speciellt fram till 1980, sannolikt att präglas av utbudsöverskott och sjunkande realpris. Skälen härtill är dels den nu snabbt ökade utvinningen från oljefält i främst Alaska och Nordsjön, dels den svaga efterfrågan som följer av det låga och endast långsamt ökande kapacitetsutnyttjandet i industriländerna. Prisutvecklingen under enskilda år blir sannolikt ryckig. l genomsnitt har oljepriset antagits öka med 4,5 % per år under perioden 1977-1983, vilket är 1,4 % mindre än den antagna prisökningen för industrivaror. Produktion och lagringsmöjligheter i fråga om jordbruksprodukter kan antas utvecklas förhållandevis gynnsamt under de närmaste åren i förhållande till befolknings- och inkomslutvecklingen i världen. Mot denna bakgrund har därför också jordbrukspriserna antagits öka långsammare än priserna för industrivaror. Den årliga prisstegringstakten for jordbruksprodukter har bedömts uppgå till 4,3 % per år 1977-1983. Priserna i internationell handel for olika mineraler, t. ex. koppar, mangamjärn m. ll. antas öka med i genomsnitt 6.7 % år 1977-1983, dvs. något snabbare än priset for industriprodukter. För världshandeln totalt innebär dessa bedömningar en prisstegringstakt på 5,5 % per år 1977-1983.

88 Den internationella bakgrunden

4.4 Obalanser och anpassningsproblem i världsekonomin fram

till början av 1980-talet

4.4.1 Utvecklingen fram till 1977

Fram till 1973 visade OECD-ländernas bytesbalans gentemot omvärlden i regel ett visst överskott. Även de oljeexporterande länderna hade överskott. Utvecklingsländerna och statshandelsländerna hade däremot underskott i sina bytesbalanser, vilka finansierades med kapitalimport från övriga världen. Som följd av oljeprishöjningarna kom OECD-ländernas kostnader för oljeimporten att öka med 67 miljarder dollar 1974. Genom att OECDländerna samtidigt ökade exporten till u-länderna samt statshandelsländerna kraftigt detta år, kom emellertid OECD:s totala bytesbalansunderskott att begränsas till ca 33 miljarder dollar 1974 (se tabell 4.6). U-ländernas betydande importökning 1974 möjliggjordes i hög grad av de två föregående årens exportintäkter till följd av råvaruprisökningarna. OPEC-slaternas import 1974 ökade dessutom betydligt snabbare än vad man allmänt förväntade sig i övriga länder vid tidpunkten för oljeprishöjningarna. Den kraftiga nedgången i den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna 1975 medförde att dessa länders totala bytesbalansunderskott i stort sett eliminerades. U-ländernas och statshandelsländernas importöverskott fortsatte samtidigt att öka. OPEC:s överskott kom därigenom att uppgå till ca 30 miljarder dollar 1975, vilket skall jämföras med ett i stort sett dubbelt så stort överskott 1974. Underskottet i OECD-området ökade emellertid åter kraftigt 1976 som en följd av den ökade ekonomiska aktiviteten i förening med importbegränsande åtgärder i statshandelsländerna och u-länderna. Det totala bytesbalansunderskottet i0ECD-länderna uppgick 1977 till i stort sett samma belopp som 1974, dvs. ca 32 miljarder dollar. De enskilda OECD-ländernas bytesbalanser efter 1974 har utvecklats mycket oenhetligt. Förenta staterna, vars utrikestransaktioner i stort sett balanserade 1973, hade 1977 ett underskott på 18 miljarder dollar. Bakom denna kraftiga försämring ligger dels en i förhållande till övriga OECD-länder expansiv ekonomisk politik, dels att importen av olja ökat på grund av en

Tabell 4.6 Bytesbalans för olika ländergrupper 1970-1977 Miljarder dollar, löpande priser Ländergrupp 1970 1973 1974 1975 1976 1977

OECD 4,0 3,0 -32,8 -6.3 -24,5 -32,0 Statshandelsländer -1.5 -5,5 -9,8 -18.0 -13.3 -1 l .3 OPEC-stater 2,0 9.0 61,3 28,8 39,3 34.0 U-länder exkl. OPEC-stater -6,8 -8,0 -24,0 -39,5 -26.5 -26,5 Världen som helhet -2,3 -l.5 -5,3 -35,0 -25,0 -35,8

Anm.: Med bytesbalans avses här nettot av varu- och tjänstetransaktioner samt privata och offentliga transfereringar. Förhållandet att bytesbalansen för världen som helhet ej blir 0 beror på systematiska fel i den statistik över export. import och övriga bruttoströmmar som ligger till grund för beräkningen av tabelluppgifterna. Källa: OECD. Economic Outlook, 23, July 1978.

Den internationella 89 bakgrunden

betydande nedgång av den inhemska oljeproduktionen. Sett i relation till landets BNP är dock det amerikanska underskottet inte särskilt stort, ca l %. Japan, som 1974 hade ett underskott i bytesbalansen på 5 miljarder dollar, har däremot genom en långsam ökning av den inhemska efterfrågan i förening med kraftiga andelsvinster på exportmarknaderna lyckats vända sitt underskott till ett överskott på ll miljarder dollar 1977. Förbundsrepubliken Tyskland har under de senaste åren regelmässigt haft ett överskott på bytesbalansen på drygt 3 miljarder dollar. Flera mindre OECD-länder, vilka fört en s. k. överbryggningspolitik, har fått kraftigt ökande underskott i sina utrikestransaktioner sedan 1974. De väsentligt ändrade relativpriserna och de omfördelningar av inkomsterna i världsekonomin som skett till följd av oljeprishöjningarna har medfört behov av kraftiga förändringar i flertalet länders ekonomiska struktur. Också andra faktorer än höjningen av oljepriserna har bidragit till uppkomsten av strukturella problem i olika länder. Ett förhållande som särskilt uppmärksammats under de senaste åren är vissa s. k. nya industriländers stora framgångar på olika exportmarknader. Vissa länder i Fjärran Östern - Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan - har under perioden 1963-1976 fyrdubblat sin andel av OECD-ländernas totala import av industrivaror. Brasilien och Mexico har under samma period tredubblat sina motsvarande andelar. Även om dessa inbrytningar medfört kraftiga återverkningar inom vissa branscher och regioner är dock de angivna ländernas andel av OECD:s totala import fortfarande förhållandevis begränsad, ca 6 % i fråga om industrivaror 1976. De kraftiga skillnader i bytesbalansutfall mellan över- och underskottsländer som efterhand uppkommit har under den senaste tiden gett upphov till spekulativa kapitalrörelser i världsekonomin. De spekulationer mot dollarn som förekommit - delvis som följd av Förenta staternas kraftigt ökande bytesbalansunderskott - har inneburit en kraftig press nedåt på denna valuta. Mot vissa överskottsländers valutor, främst då japanska yen, tyska mark samt schweizerfranc, har i stället ett tryck i apprecierande riktning uppkommit. Dessa kursrörelser har givetvis i en viss mening verkat i utjämnande riktning. Särskilt pressen på dollarn har dock snarast verkat destabiliserande.

4.4.2 Anpassningsproblem i det medelfrisriga perspektivet För OECD-ländernas del kan man, för ett antal år framåt, urskilja två olika aspekter av anpassningsproblematiken vilka får varierande vikt beroende på vilken övergripande ekonomisk utveckling som kommer att realiseras. Ett första problemområde gäller OECD-ländernas totala underskott gentemot de oljeexporterande länderna. Dess storlek bestäms huvudsakligen av oljeimporten till området. Denna i sin tur bestäms av den ekonomiska utvecklingen men också av energipolitikens uppläggning och genomförande. Oljeberoendet kan minskas genom olika besparingsåtgärder eller genom att andra energikällor tas i bruk. Anpassningsproblemen kommer i detta fall att gälla dels hur oljeländernas överskott skall kunna omsättas i effektiv efterfrågan på OECD-ländernas varor och tjänster, dels hur en eventuell försvagning av utländsk efterfrågan skall kunna kompenseras via inhemsk

90 Den internationella bakgrunden

stimulans. Ett andra problemområde avser obalanserna inom OECD-området. Redan i utgångsläget har några länder överskott medan andra har besvärande underskott. Det är då framför allt Förbundsrepubliken Tyskland och Japan som har kraftiga överskott. Detta Förhållande leder till en mera restriktiv ekonomisk politik inom OECD-området än den som kan antas föras vid en mera balanserad utveckling. Anpassningsproblemen gäller i detta fall framför allt hur den ekonomiska politiken inom OECD-området skall kunna samordnas och avvägas. Ovan har ett Iågtillväxtscenario skisserats. Vid en sådan utveckling är det främst de interna anpassningsproblemen som blir akuta. Underskottsländerna, som oftast är små och starkt beroende av sin utrikeshandel, får i detta fall ingen draghjälp i form av efterfrågestimulans från de stora Överskottsländerna. Till en början är det kanske inga större svårigheter att finansiera de underskott som uppkommer. Snart nog kommer emellertid reaktioner från långivare och investerare att framtvinga en anpassning som kan bli ganska hårdhänt. Underskottsländerna tvingas att föra en mera restriktiv inhemsk politik än vad som egentligen vore nödvändigt. Genom dämpningar i intern efterfrågan kan importen skäras ner och bytesbalansproblemet delvis lösas. Vid en sådan utveckling är det emellertid lätt att också andra åtgärder som syftar till att begränsa importen vidtas. Internationella avtal förhindrar i hög grad en direkt användning av tullar. Det finns emellertid redan i utgångsläget en stor uppsättning andra handelshinder som är svåra att överblicka eller kontrollera och som kan användas i importbegränsande syfte. Det är också möjligt att man i en del länder kommer att försöka inrikta efterfrågan mot inhemsk produktion t. ex. genom att subventionera industri som har ett alltför ogynnsamt kostnadsläge gentemot utländska konkurrenter. Ytterligare risker för de små underskottsländerna kan uppkomma om stora länder sinsemellan skulle komma överens om en lämplig fördelning av överskotten. I lågtillväxtscenariot är det däremot troligt att anpassningen gentemot de oljeexporterande länderna inte blir särskilt problematisk. eftersom oljeefterfrågan i detta fall kommer att utvecklas mycket långsamt. Det behöver inte här närmare utvecklas varför riskerna i lågtillväxtalternativet delvis förstärker varandra och kan medföra en mycket ogynnsam utveckling även på längre sikt av produktion, sysselsättning och allmän välfärd. I det alternativ med högre tillväxt inom OECD-området som redovisats i avsnitt 4.2 och som är basen för LU:s huvudalternativ ter sig anpassningsproblemen annorlunda. Gentemot de oljeexporterande länderna kan underskotten bli stora för OECD-området som helhet. Men till stor del kommer de att motvägas av överskott gentemot statshandelsländerna och den grupp av utvecklingsländer som inte producerar olja. Kraven på anpassning inom området står dock kvar med stor styrka även i detta alternativ. Men vid den snabbare tillväxten får underskottsländerna en viss draghjälp av Överskottsländerna, varigenom utjämningen underlättas. Den kommer dock inte automatiskt utan ställer stora krav på en välavvägd och samordnad ekonomisk politik inom området. Några särskilda aspekter på detta diskuteras i följande avsnitt.

Den internationella bakgrunden 91

A npassningsproblem inom OE C D-omrâdet En utjämning mellan OECD-länder med över- resp. underskott i bytesbalanserna förutsätter främst att skillnaderna i förändringstakterna för efterfrågan inom de enskilda länderna minskas. De åtaganden om stimulansåtgärder som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland gjorde i samband med det s. k. toppmötet i Bonn sommaren 1978 samtidigt som främst penningpolitiken i Förenta staterna började ges en mer restriktiv inriktning innebar ett betydelsefullt steg mot en sådan utjämning. Dessutom torde positiv nettoeffekt på den ekonomiska tillväxten i OECD om ca 0,5 % uppkomma. Nya stimulansåtgärder i de två förstnämnda länderna måste dock sannolikt till i takt med att effekterna av de åtgärder som redan beslutats ebbar ut. De politiska restriktionerna torde vara sådana att enbart förändringar i efterfrågeutvecklingen inte räcker till för att få till stånd den nödvändiga utjämningen av bytesbalansskillnaderna mellan OECD-länderna. Också vissa “reala” växelkursjusteringar, dvs. förändringar i växelkurserna som inte enbart återspeglar skillnader mellan ländernas inflationstakt krävs. Utvecklingen under 1977 och den del av 1978 som nu kan överblickas har inneburit en betydande real appreciering av den japanska yenen samtidigt som dollarns reala värde fallit. Om de kursrelationer som nu föreligger bibehålls. så kommer sannolikt Japans bytesbalansunderskott att på någon sikt reduceras, medan Förenta staternas underskott torde minska. Den tyska markens reala värde gentemot andra valutor har hittills inte förändrats märkbart. Den appreciering av yenen m. 11. valutor som ägt rum torde

dessutom ha inneburit en påtagligt minskad risk för att den under senare tid

snabbt ökande internationella likviditeten skall medföra ökad inflation via de enskilda ländernas utrikeshandel. Till följd av främst Förenta staternas bytesbalansunderskott ökade under 1977, liksom vad var fallet 1971-1973, den internationella likviditeten mycket snabbt. De aktuella planerna på ett utvidgat monetärt samarbete inom den Gemensamma Marknaden (EG) innefattar som en huvudpunkt nära samverkan på det valutapolitiska området. Olika system för att begränsa kursrörelserna hos de deltagande ländernas valutor har föreslagits. Avsikten är att beslut om formerna för detta samarbete skall fattas i december 1978. En förutsättning för att det planerade valutasamarbetet skall fungera i praktiken är att de deltagande ländernas ekonomiska politik samordnas. Om ett samarbete kommer till stånd med deltagande av främst de större västeuropeiska länderna, är det mycket som talar för att den politik som länderna kommer att föra, i betydande utsträckning kommer att inriktas mot att uppnå prisstabilitet. Ett valutapolitiskt samarbete som möjliggör mer stabila växelkurser skulle sannolikt få vissa positiva effekter på handeln mellan de deltagande länderna. Hur handeln med de länder som står utanför systemet skulle utvecklas är mycket svårbedömbart.

Problem i anpassningen mellan OECD och andra ländergrupper En minskning av OECD:s samlade bytesbalansunderskott gentemot resten av världen samtidigt som kapacitetsutnyttjandet gradvis ökar, förutsätter att

92 Den internationella bakgrunden

OECD-länderna som grupp avsätter en ökad andel av de totala resurserna för export samtidigt som beroendet av importerad olja som energikälla successivt reduceras. En del av exportökningen kan ske genom att idag outnyttjad kapacitet tas i anspråk. Bl. a. den ovan nämnda ökade konkurrensen från s. k. nya industriländer har emellertid medfört ett behov av omstrukturering av industrin inom OECD-länderna. Detta innebär i sin tur krav på betydande investeringar i branscher med långsiktiga utvecklingsmöjligheter, inte minst sådana som kan möjliggöra ökad export till omvärlden. Härtill kommer stora krav på investeringar i energibesparande syfte samt för miljöförbättrande åtgärder. Grova kalkyler som utförts på basis av LU:s antaganden om produktions- och prisutveckling i världsekonomin samt OECD-material anger ett betydande överskott i OECD:s bytesbalans gentemot omvärlden 1983 beräknat i löpande priser. De oljeezvporteraride länderna. Den minskning i det reala priset på olja som förutsätts i LU:s kalkyler innebär en betydande minskning av OECD:s underskott gentemot OPEC. Det finns emellertid stor risk för att oljepriserna realt sett åter kommer att öka under senare delen av l980-talet. Det är därför mycket angeläget att den omställning mot långsiktigt minskat oljeberoende som kommit igång inom OECD under senare år inte saktar av. En faktor av stor betydelse för möjligheterna att i framtiden få till stånd en utjämning av olika ländergruppers bytesbalanser är OPEC-ländernas importutveckling. OPEC:s import från omvärlden har ökat utomordentligt snabbt sedan 1974. Den dominerande delen av denna importökning går till vissa befolkningsrika OPEC-medlemmar - Iran, Irak, Indonesien, Nigeria m. ll. länder. Även de övriga, utpräglat glesbefolkade OPEC-medlemmarna såsom Saudi-Arabien, Libyen och Kuwait, har ökat sin import mycket snabbt. lmportökningen har i flera OPEC-länder begränsats av rent fysiska hinder såsom brist på hamnkapacitet, vägar, transportmedel m. m. De befolkningsrika OPEC-länderna kommer som grupp sannolikt att tvingas dämpa importökningen i framtiden till följd av minskad ökningstakt för oljeinkom-

sterna. Övriga OPEC-länder kan bedömas komma att fortsätta att öka sin

import i mycket hög takt. Den ringa befolkningen i de senare länderna innebär dock att de -trots massiva satsningar på investeringar i infrastruktur m. m. -även fortsättningsvis kommer att ha stora bytesbalansöverskott. Det är därför viktigt att dessa länders överskott via den internationella kapitalmarknaden på ett smidigt sätt kan ges produktiv användning i andra länder. Sammantaget pekar de i LU gjorda förutsättningarna på att OPEC:s samlade bytesbalansöverskott gentemot övriga världen kommer att minska betydligt fram till 1983. Utvecklings/tänderna i övrigt. De förutsättningar beträffande prisutvecklingen i den internationella handeln som görs i avsnitt 4.3 ovan innebär en viss relativprisförsämring för utvecklingsländerna (exkl. OPEC) som grupp gentemot världen i övrigt. En fortsatt snabb kapitalbildning i utvecklingsländerna innebär att dessa även i framtiden kommer att ha ett stort bytesbalansunderskott gentemot övriga ländergrupper, främst då OECDländerna. Detta underskott skall finansieras vilket i och för sig sker genom kapitalrörelser av olika slag, t. ex. traditionellt utvecklingsbistånd. För att inte underskotten skall öka alltför kraftigt är det dock nödvändigt att utvecklingsländerna kan öka sin export till industriländerna. En fortsatt långsam tillväxt i

Den internationella bakgrunden 93

de senare länderna skulle emellertid sannolikt innebära stora risker för protektionistiska åtgärder av mer eller mindre öppet slag i syfte att begränsa u-landsimporten, vilket skulle försvåra anpassningsprocessen. Här utförda överslagskalkyler anger en förhållandevis kraftig ökning av utvecklingsländernas samlade underskott under de närmaste åren. Sett i relation till dessa länders BNP 1983 kan dock underskottet antas vara i stort sett oförändrat jämfört med läget 1977. SrarshandeIs/änderna. Utvecklingen av statshandelsländernas bytesbalans gentemot övriga länder är mycket svårbedömbar. Flera östeuropeiska länder, som ökade sin import kraftigt vid mitten av 1970-talet, kan väntas vilja dra ner importen påtagligt under de närmaste åren. Behovet av avancerad teknologi från västländerna samt krav på höjning av konsumtionsstandarden innebär å andra sidan en press mot ökad import. Några mer påtagliga relativprisförändringar för statshandelsländerna som grupp gentemot omvärlden är inte att vänta. Den faktiska importutvecklingen blir i hög grad beroende av övriga länders villighet att ge exportkrediter. Sammantaget harl LU 78 antagits att statshandelsländernas bytesbalansunderskott kommer att minska något fram till 1983.

5 Produktionskapacitetens utveckling

5.1 Arbetskraften

Utvecklingen av de totala arbetskraftsresurserna är av central betydelse i LU genom att den, tillsammans med produktivitetsutvecklingen, bildar ramen för produktionskapacitetens utveckling. Den prognos för arbetskraftens som har använts i LU 78 har utarbetats av prognosinstitutet vid utveckling statistiska centralbyrån (SCB). Eftersom denna prognos har gjorts fristående från övriga delar av LU har vi därefter gjort särskilda analyser i syfte att undersöka huruvida den utveckling av de olika produktionssektorerna som beräknats i LU-modellen är förenlig med det arbetskraftsutbud som SCB räknat med, när hänsyn tas till fördelningen på olika kön och åldersklasser resp. olika regioner. Dessa analyser utgör avstämningar mellan SCB:s arbetskraftskalkyl och den i princip efterfrågestyrda fördelning av sysselsättningen på sektorer och regioner som kunnat härledas ur LU:s modellresultat. De sektorvisa analyserna presenteras i kapitel 9(avsnitt 9. l),och de regionala i kapitel ll (avsnitt l l.l). Genom dessa analyser har det blivit möjligt att något mera preciserat ange vissa av de förutsättningar som ligger bakom den tillämpade arbetskraftskalkylen. I det följande redogörs först för arbetskraftskalkylens förutsättningar vad gäller de politiska åtgärder som inverkar på arbetskraftsutbudet (avsnitt 5.1.1). Därefter presenteras och diskuteras resultaten av arbetskraftskalkylen i sammandrag (avsnitt 5. l .2). De bakomliggande prognoserna för befolkning, förvärvsfrekvenser osv. diskuteras i de därpå följande delavsnitten (5.l.3-6). Redogörelsen är dock i dessa delar koncentrerad till de principiellt viktigaste momenten. En mer fullständig redogörelse ges i statistiska centralbyråns publikationer i serien Information i prognosfrågorl

5.1.1 Politiska åtgärder som påverkar arbetskraftsutbudet

l Information i prognos- De politiska åtgärder som inverkar på arbetskraftsutbudet har i arbetskraftsfrågor IPF 1978:5. Bekalkylen i princip förutsatts förbli oförändrade till 1983 i förhållande till senast folkningsprognos för kända förändring. Denna förutsättning gäller dock inte utan modifikationer. riket 1978-2000 med Beträffande regional- och arbetsmarknadspolitiken har det sålunda visats att utblick mot 2025. Arbetskraftskalkylen publiett uppfyllande av arbetskraftskalkylen kan innebära krav på ökade insatser. ceras i samma serie. Enligt den regionala analys som redovisas i kapitel ll,avsnitt 11.1, kan den i under titeln Arbets- LU:s huvudalternativ beskrivna utvecklingen komma att leda till betydande kraftsresurserna obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft i vissa regioner. 1977-2025.

96 Produktionskapacirerens utveckling

Omfattningen och arten av de åtgärder som kan bli aktuella för att lösa dessa problem beror dels på rent politiska överväganden, dels på i vilken utsträckning obalanserna motverkas av befolkningens ”spontana” flyttningar mellan regionerna. Någon precisering av kraven på regional- och arbetsmarknadspolitiken har därför inte kunnat göras inom ramen för LUarbetet. Dessa avvägningsproblem tas också upp i kapitel 2. Inom områdena utbildning och barnomsorg gäller vidare att arbetskraftskalkylen förutsätter oförändrad inriktning av de politiska insatserna snarare än oförändrad volym. Vad gäller utbildningen - som påverkar arbetskraftsutbudet både via de relativa AK-talenl och via frånvaro och medelarbetstid har man sålunda tagit speciell hänsyn till de planerade utbyggnaderna av såväl den s. k. bristyrkesutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen som den yrkestekniska högskolan. Antalet studerande i övriga former av vuxenutbildning har också antagits öka betydligt. Bakgrunden härtill är dels den lag om rätt till tjänstledighet för studier som trädde i kraft 1975, dels de förmånliga typer av studiebidrag vid vuxenstudier (särskilt vuxenstudiestöd. tim- och dagstudiestöd) som infördes 1976. Den sistnämnda reformen har en konstruktion som gör att man måste räkna med en fortsatt ökning av denna typ av studiestöd under prognosperioden. Även antalet studerande vid universitet och högskolor har antagits öka något de närmaste åren, huvudsakligen beroende på de vidgade behörighetsregler för högskolestudier som trädde i kraft fr. o. m. höstterminen 1977. Vad gäller barnomsorgen har man i arbetskraftskalkylen sam ma förutsättning som i den s. k. baskalkylen för den offentliga sektorn. Det utbyggnadsprogram om 100 000 nya daghemsplatser som riksdagen beslöt hösten 1975 antas sålunda komma att uppfyllas planenligt till 1981, och därefter följas av en ytterligare utbyggnad 1981-1983 i halva den takt som gällde enligt programmet för perioden 1976-1980. I en särskild kalkyl har vi inom LU 78 sökt beräkna huruvida den totala tillgången på bamtillsyn i kommunal och privat regi tillsammantaget kommer att vara tillräcklig 1983 med hänsyn till den ökning av kvinnornas deltagande i förvärvslivet som förutsätts i arbetskraftskalkylen. Enligt dessa beräkningar - som dock innehåller en del osäkra antaganden - skulle tillgången på bamtillsyn 1983 vara tillräcklig i den meningen att arbetskraftskalkylen skulle kunna uppfyllas. Tillgången på kommunal bamtillsyn har i den nämnda beräkningen antagits öka kraftigt, både genom den ovan relaterade ökningen av antalet daghemsplatser och genom den av kommunerna planerade ökningen av antalet platser i familjedaghem. Tillgången på privat tillsyn - som är en mycket osäker faktor i beräkningen - har däremot antagits minska mycket kraftigt. Trots detta innebär kalkylen att den del av de privata dagbarnvårdarna som inte finns registrerade i sysselsättningsstatistiken kommer att utgöra en allt större andel av det kvarvarande antalet kvinnor utanför arbetskraften. Denna andelsökning kommer dock enligt beräkningen att bli betydligt långsammare under prognosperioden än tidigare under 1970talet. 1 beräkningen av behovet av ordnad bamtillsyn har antagits att alla barn l För definition, se av- under sju år till kvinnor som vanligen arbetar heltid eller lång deltid (dvs. 20 snitt 5.1.4. timmar per vecka eller mer) kommer att ha behov av ordnad tillsyn 1983, med

Produktionskapacirerens utveckling 97

undantag för barn till havandeskapslediga mödrar. Vidare har antagits att 20 96 av antalet barn till mödrar som vanligen arbetar kort deltid (mindre än 20 timmar per vecka) även kommer att ha behov av ordnad tillsyn. Hänsyn har även tagits till tillsynsbehovet för barn till studerande mödrar och barn med särskilda behov av extra stöd i barnomsorgslagens mening. De politiska åtgärder som - utöver arbetsmarknads- och regionalpolitik, utbildning och barnomsorg - kan antas ha en väsentlig inverkan på arbetskraftsutbudet diskuteras i det följande. Alla dessa åtgärder har formen av lagar och författningar och har i arbetskraftskalkylen självfallet förutsatts förbli oförändrade fram till 1983. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att åtgärdernas effekter på arbetskraftsutbudet skulle vara uttömda; i många fall förekommer det att effekterna av en ändrad politik gör sig gällande successivt under en lång följd av år. Det sistnämnda förhållandet torde i utpräglad grad gälla beträffande effekterna av särbeskattningsrefonnen, dvs. den obligatoriska särbeskattning av arbetsinkomster som infördes fr. 0. m. 1971. Denna reform torde ha varit en viktig förutsättning för den snabba ökning av kvinnornas relativa AK-tal (förvärvsfrekvenser) som ägt rum under 1970-ta1et. Någon omedelbar, kraftig effekt på de relativa AK-talen noterades dock inte. Effekten synes ha varit successiv till sin karaktär, något som är naturligt med tanke på att förändringarna i förvärvsbenägenheten även beror på utvecklingen av andra faktorer som t. ex. tillgången på arbetstillfällen, ordnad barntillsyn m. m. På grund av detta successiva genomslag kan särbeskattningens effekter på kvinnornas relativa AK-tal väntas fortgå under mycket lång tid. sänkningen av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år, som trädde i i kraft den 1 juli 1976, har medfört en kraftig nedgång av de relativa AK-talen åldrarna 65-67 år, vilket i princip var en engångseffekt. Införandet av rörlig pensionsålder i form av rätt till förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension kan också ha effekter på de relativa AK-talen, men riktningen är oviss. Den 1976 införda delpensionsförsäkringen för arbetstagare i åldern 60-64 år kan ha en indirekt, höjande effekt på de relativa AK-talen, men den mest påtagliga effekten är en ökning av andelen deltidsarbetande. Eftersom antalet delpensionärer fortfarande ökar starkt kommer denna effekt att göra sig gällande även under prognosperioden. Den uppmjukning av reglerna om rätten till förtidspension och den liberalisering av praxis vid tillämpningen av dessa regler som ägde rum i början av 1970-talet har ett klart samband med nedgången av de relativa AK-talen för äldre män, i den meningen att förtidspensioneringarna dämpade de sociala skador som annars skulle ha blivit följden. Förtidspensioneringarna torde dock inte annat än i mycket ringa grad kunna ses som en direkt orsak till nedgången av de relativa AKtalen. Lagen om anställningsskydd, som trädde i kraft den 1 juli 1974, har av vissa bedömare ansetts vara en bidragande orsak till att nedgången av männens relativa AK-tal har dämpats sedan 1974. De senaste årens reformer inom föräldraförsäkringen torde i princip ha påverkat såväl frånvaron som den genomsnittliga veckoarbetstiden. Effekterna av den senaste reformen,som trädde i kraft 1978, kan väntas komma att göra sig gällande successivt under de närmaste åren och huvudsakligen påverka medelarbetstiden. Den nya lagstiftning om vidgad rätt till ledighet

98 Produktionskapacirerens utveckling

för vård av barn - utan anknytning till foräldraforsäkringen - som träder i kraft den l januari 1979 kommer i princip också att verka sänkande på medelarbetstiden och höjande på frånvaron. Den nya semesterlagen som gäller fr. 0. m. 1978 innebär rätt till fem veckors semester. Semesterforlängningen har en direkt påverkan på arbetskraftskalkylen för perioden 1977-1983 via förutsättningen om antalet arbetade veckor.

5.1.2 ArbetskrafIska/Iqlens resultat i sammandrag Den av SCB utförda arbetskraftskalkylen baseras på en befolkningsprognos, vilken tillsammans med antaganden för forvärvsfrekvenserna - de s. k. relativa arbetskraftstalen - i olika kön och åldersgrupper ger en prognos för det totala antalet personer i arbetskraften. Kombinerat med ett antagande om den relativa arbetslösheten ger detta en prognos för det totala antalet

sysselsatta personen Vidare görs antaganden om utvecklingen av frånvaron

(exkl. semester) och medelarbetstiden per vecka för män resp. kvinnor samt om semesterfrånvaron. Detta resulterar i en prognos för den genomsnittliga arbetstiden per år och sysselsatt, vilken tillsammans med prognosen för antalet sysselsatta personer ger utvecklingen av de totala arbetskraftsresurserna uttryckt i arbetstimmar. En överblick över resultaten av arbetskraftskalkylen för perioden 1977-1983 och dess olika komponenter ges i tabell 5.1. Som jämförelse redovisas där även motsvarande tal för perioderna 1970-1974 och 1974-1977.

Tabell 5.1 Arbetskraftsresursernas utveckling 1970-1983 uppdelat på förklarande komponenter Genomsnittlig förändring i procent per år 1970-1974 1974-1977 1977-1983 prognos

Totalt antal arbetstimmar -1,2 -0.3 -0.l därav pa grund av:

Anm: Diskrepansen mellan statistikkällorna beror bl. a. på rent mättekniska skillnader 1 Antalet personer i ar- mellan arbetskraftsundersökningarna (AKU) och vissa statistikserier som utgör betskraften utgör sum- underlag for nationalräkenskaperna (NR). Skiljaktiga mätresultat orsakas också av att man av antalet syssel- variationer mellan åren i fråga om antalet arbetsdagar beaktas i NR men inte i AKU och satta och antalet arbets- att olika åldersavgränsningar tillämpas i de båda serierna. lösa. Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

Produktionskapacitetens utveckling 99

De totala arbetskraftsresurserna uttryckta i antal arbetstimmar kommer enligt prognosen att minska med 0,1 96 per år under perioden 1977-1983. Detta är en betydligt svagare nedgångstakt än tidigare, speciellt jämfört med perioden 1970-1974 men även i förhållande till utvecklingen 1974-1977. Huvudförklaringen till denna förändring i utvecklingstakten ligger, som framgår av tabellen, uppenbarligen i medelarbetstiden. Under 1970-talets första år inträffade den senaste generella arbetstidsförkortningen, som innebar en minskning av arbetstiden för heltidsarbetande från 42,5 till 40 timmar per vecka. Under åren 1975-1977 följde en viss ytterligare arbetstidsförkortning för underjordsarbetare och vissa skiftarbetare. Deltidsarbetets omfattning ökade också under hela perioden 1970-1977, speciellt de senaste åren. 1 prognosen för perioden 1977-1983 räknar man däremot inte med någon generell arbetstidsförkortning; minskningen av medelarbetstiden förklaras uteslutande av ökat deltidsarbete och minskat övertidsarbete. Även befolkningsurvecklingen kommer enligt prognosen att bidra något till att dämpa nedgången i arbetsvolymen under perioden 1977-1983 jämfört med 1970-1977. Detta förklaras av en kombination av påverkan från nettoinvandringen och förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur. Nettoinvandringen har under åren 1978-1983 antagits uppgå till 10 000 per år, vilket visserligen är klart lägre än den nettoinvandring som ägde rum under perioden 1974-1977, men betydligt högre än nettoinvandringen 1970-1974. Härtill kommer effekterna av lörskjutningama i befolkningens åldersstruktur, som har betydelse för arbetskraftsutbudet på grund av att förvärvsfrekvensen är olika för olika åldersklasser. Denna inverkan, som synes ha varit klart positiv 1970-1974 och relativt neutral 1974-1977, väntas bli utpräglat positiv 1977-1983. Utvecklingen av de relativa AK-ra/en kommer även fortsättningsvis att verka starkt uppdragande på den totala arbetskraftsvolymen. Som framgår av tabell 5.1 väntas denna inverkan dock bli något svagare än tidigare under 1970-talet, beroende på en något långsammare ökning av kvinnornas relativa AK-tal. Avsaktningen - som i och för sig är måttlig - beror på att de relativa AK-talen för kvinnor i Stockholms län för vissa åldersgrupper nu har nått en så hög nivå att en rent trendmässig ökning förefallit osannolik. Den ”avböjning” av trenden för kvinnornas relativa AK-tal som gjorts i arbetskraftskalkylen är dock mycket försiktig. Utvecklingen av männens relativa AK-tal kommer enligt prognosen att innebära en något mindre negativ inverkan på det totala arbetskraftsutbudet under perioden 1977-1983 än tidigare under 1970-ta1et. Detta förklaras främst av att sänkningen av den allmänna pensionsåldern nu är fullt genomförd. De relativa AK-talen för åldersgruppen 65-69 år väntas av denna anledning minska betydligt långsammare i framtiden än tidigare under 1970-talet. Arberslöshetens förändringar hade ytterst liten inverkan på den totala arbetskraftsvolymens utveckling 1970-1977, och saknar helt betydelse för utvecklingen 1977-1983. Den relativa arbetslösheten - d. v. s. antalet arbetslösa uttryckt som procent av antalet personer i arbetskraften - har nämligen kalkylmässigt antagits vara densamma 1983 som 1977. Sammantaget betyder prognoserna för befolkning, relativa AK-tal och arbetslöshet att anta/er sysselsatta personer kommer att öka något starkare under prognosperioden än 1970-1977. Antalet sysselsatta har sålunda

100 Produkrionskapacirerens utveckling

beräknats öka med sammanlagt ca 232 000 personer - från ca 4 060 000 1977 till ca 4 292 0001983 -vilket motsvarar en ökning med 0,9 % per år. Under 7årsperioden 1970-1977 ökade antalet sysselsatta med totalt ca 196 000 personer, vilket i genomsnitt motsvarar 0,8 % per år. Det bör framhållas att denna snabbare sysselsättningsökning under prognosperioden enbart beror på befolkningsutvecklingen, medan däremot de relativa AK-talen antas komma att öka något långsammare än tidigare. Den föregående ökningen av jhinvaron (exkl. semester) verkar naturligtvis neddragande på den totala arbetskraftsvolymen. Denna inverkan var enligt tabell 5.1 speciellt utpräglad under perioden 1974-1977, något som till viss del förklaras av införandet av vissa reformer (föräldraförsäkringen, studieledighetslagen m. m.). Under prognosperioden 1977-1983 väntas frånvaron exkl. semester fortsätta att öka, men i klan långsammare takt än 1974-1977. En anledning härtill är att de senaste årens reformer förväntas ge upphov till en mindre ökning av frånvaron 1977-1983 än 1974-1977. Vidare har frånvaron för kvinnor med barn under sju år, vilken till stor del består av tjänstledighet vid havandeskap, antagits öka långsammare än tidigare under l970-talet. Detta sammanhänger med att andelen kvinnor med spädbarn av det totala antalet sysselsatta kvinnor med bam under sju år inte kan förväntas öka tillnärmelsevis lika kraftigt under prognosperioden som under tidigare år. Den förändring av semesterfrânvaron som orsakas av införandet av den femte semesterveckan 1978 ger enligt tabell 5.1 en ganska kraftigt neddragande effekt på förändringen av den totala arbetsvolymen under perioden 1977-1983. Någon motsvarande effekt finns givetvis inte för de tidigare delperioderna. Semesterfrânvaron, och i någon mån de relativa AK-talen, är i själva verket de enda faktorer som enligt prognosen verkar för en svagare arbetskraftsutveckling under perioden 1977-1983 än tidigare under 1970talet. Detta uppvägs mer än väl av medelarbetstidens utveckling, som innebär en mycket mindre nedgång än tidigare, samt av befolkningsutvecklingen. Sammantaget ger prognosen sålunda endast en svag nedgång av den totala arbetskraftsvolymen under prognosperioden.

5. 1 .3 Befolkningsutvecklingen Den totala folkmängden i Sverige har under efterkrigstiden ökat med sammanlagt 24 %, från 6,7 milj. 1945 till 8,3 milj. 1977. Större delen av ökningen har berott på naturlig folkökning - dvs. att antalet födda överstigit antalet döda - men även invandringen har gett stora befolkningstillskott. 1 Med frånvaro avses Befolkningens åldersstruktur har också under mycket lång tid förskjutits här endast frånvaro om mot en större andel äldre och en mindre andel barn och ungdomar. Dessa minst en hel arbetsförskjutningar förklaras av den långsiktiga minskning av dödligheten som ägt vecka. Kortare frånvaro rum under hela 1900-talet. samt av den snabba nedgång i fruktsamheten? påverkar i dessa beräksom ägt rum sedan mitten av 1960-talet. En motsvarande minskning av ningar i stället medelarbetstiden. fruktsamheten har f. ö. ägt rum i så gott som samtliga industrialiserade länder. 2Fruktsamheten under Den befolkningsprognos som används i LU 78 har utarbetats av prognosett år uttrycker det institutet vid statistiska centralbyrån (SCB). I detta kapitel diskuteras och genomsnittliga antalet redovisas endast den del av prognosen som avser perioden 1977-1983. födda barn per kvinna i åldern 15-49 år. Variationer i t. ex. fruktsamhetstalen får emellertid huvudsakligen effekter

Produktionskapaciretens utveckling 101

på längre sikt. Den långsiktiga befolkningsutvecklingen behandlas relativt utförligt i kapitel 12. Befolkningsprognosens största direkta betydelse för långtidsutredningen ligger däri att den bildar grundvalen för arbetskraftskalkylen. Prognosen för befolkningen i yrkesaktiva åldrar har således speciell betydelse. Ett viktigt och osäkert - som denna del av avser antagande påverkar prognosen nettoinvandringen, dvs. skillnaden mellan den årliga in- och utvandringen. Sverige har under hela efterkrigstiden, med undantag för åren 1972 och 1973, haft ett positivt invandringsnetto i det att invandringen varje år har överstigit utvandringen. Variationerna mellan enskilda år har visserligen varit stora, men i genomsnitt under perioden 1945-1977 har nettoinvandringen uppgått till drygt 15 000 personer per år. Den genomsnittliga nettoinvandringen per år under vissa delperioder redovisas i nedanstående tablå.

1945- 1951- 1961- 1971- 1974- 1950 1960 1970 1973 1977

lnvandringsöverskott 18 400 10 600 23 600 -6 500 17 200 därav genlemor Finland .. 6 500 14 200 -5 500 5 600 Övriga Norden .. 2 100 -600 -5 800 l 900 Utomnordiska länder .. 2 000 9 900 4 800 9 800

I befolkningsprognosen har förutsatts att nettoinvandringen under perioden 1978-1983 kommer att uppgå till i genomsnitt 10 0()0 personer per år, genom invandring av i genomsnitt 35 000 och utvandring av i genomsnitt 25 000 personer per år. Detta antagande kan inte betraktas som en regelrätt prognos över nettoinvandringen, utan är baserat på mer skönsmässiga överväganden i kombination med trendframskrivning av den inomnordiska och utomnordiska invandringen. Från utvandrarländernas sida har man numera i princip en relativt restriktiv inställning till fortsatt utvandring. Det nuvarande svåra arbetsmarknadsläget i flera av dessa länder gör det emellertid svårt att se hur en fortsatt utvandring skulle kunna förhindras, åtminstone under de allra närmaste åren. Den bild av den internationella ekonomiska utvecklingen som tecknats i kapitel 4 tyder också på att arbetsmarknadsläget i vår omvärld endast kommer att förbättras i långsam takt. Ett fortsatt invandringsöverskott gentemot de traditionella utvandrarländerna fram till 1983 ter sig därför ganska troligt. En ytterligare omständighet som gör det befogat att räkna med ett fortsatt positivt invandringsnetto är flyktinginvandringen, som synes ha ökat under de senaste åren. Enligt uppgifter från invandrarverket uppgår flyktinginvandringen (exkl. anhöriga) f. n. till ca 5 000 personer per år. Vidare kan nämnas att invandringen av adoptivbarn nu uppgår till ca 2 000 per år. Invandringen av såväl flyktingar som adoptivbarn inverkar starkt på nettoinvandringen eftersom återutvandringen för dessa grupper är helt obetydlig.

102 Produkrionskapacitetens utveckling

Antagandet om en nettoinvandring på 10 000 personer per år under åren 1978-1983 betyder att antalet sysselsatta personer 1983 blir ca 32 000 större än det skulle ha blivit utan någon nettoinvandring. lnverkan på förändringen i den totala arbetsvolymen har beräknats uppgå till 0,1 procentenheter per år. Utan nettoinvandring skulle således det totala antalet arbetstimmar minska med 0,2 96 per år i stället för med 0,1 % per år som arbetskraftskalkylen nu utvisar. Befolkningsprognosen påverkas förutom av nettoinvandringen även av de antaganden som gjorts beträffande fruktsamhet och dödlighet. Antagandena om dödlighet i olika åldersgrupper är dock relativt säkra och skall inte diskuteras här. Antagandena om fruktsamheten får däremot betecknas som genuint osäkra. Fruktsamheten i Sverige har under senare år minskat kraftigt, från 2,48 1964 till 1,65 1977. Befolkningsdata för 1:a halvåret 1978 tyder på en fortsatt nedgång. Den fruktsamhetsnivå som på lång sikt är nödvändig för att befolkningens totala storlek skall vara oförändrad uppgår till 2,1. En undersökning av orsakerna till den sjunkande fruktsamheten har under 1978 påbörjats inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån. Resultaten från denna relativt omfattande undersökning - som innefattar flera delstudier - väntas bli klara under de närmaste 2-3 åren. I befolkningsprognosen har antagits att fruktsamheten successivt kommer att öka från den extremt låga nivån på 1,65 1977 till 1,76 1983 och 1,8 1985. Detta antagande är naturligtvis helt avgörande för prognosen för antalet barn 0-6 år 1983. Befolkningen i arbetsföra åldrar påverkas däremot inte förrän på mycket lång sikt. Effekterna av variationer i fruktsamhetsantagandet har studerats i de långsiktiga kalkyler som beskrivs i kapitel 12. Resultaten av befolkningsprognosen till 1983 redovisas i tabell 5.2. Den totala befolkningen kommer enligt prognosen att öka med sammanlagt 85 000 personer under perioden 1977-1983. Den helt övervägande delen av denna ökning kan återföras på invandringsantagandet, men en viss naturlig folkökning förekommer även. 1 tabell 5.2 redovisas även befolkningen i alla de åldersklasser som har använts i SCB:s prognos av de totala arbetskraftsresurserna 1983. Skälet till att man använder en så pass detaljerad åldersindelning är att förvärvsfrekvenserna skiljer sig kraftigt mellan olika åldrar. Förvärvsfrekvenserna är sålunda låga för ungdomar och äldre och högre för de medelålders. Den högsta förvärvsfrekvensen, både för män och kvinnor, gäller för åldersgruppen 35-44 år. I den sammanfattande redovisning av arbetskraftskalkylen som gavs i föregående avsnitt framhölls att förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur kommer att innebära ett positivt tillskott till arbetskraftsresurserna under prognosperioden. Detta sammanhänger bl. a. med att befolkningen i de yrkesverksamma åldrarna väntas öka kraftigt genom att de stora födelsekullarna från 1960-talets början nu kommer upp i yrkesverksam ålder. Samtidigt kommer de stora födelsekullarna från 1940-talet upp i åldrarna 35-44 år, med de höga förvärvsfrekvenser som kännetecknar denna åldersklass.

Ökningen av ungdomsgruppen 16-19 år kommer som nämnts att bli

mycket stark, nära 68 000 personer sammanlagt under perioden 1977-1983. Detta är speciellt viktigt att notera eftersom ungdomar i denna ålder ofta har

Produktionskapaciretens utveckling 103

Tabell 5.2 Medelbefolkningen per åldersklass 1965-1983 l 000-1211 personer

Ålder 1965 1970 1974 1977 1983 Förändring under perioderna prognos 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

0- 6 762 823 779 755 684 61 -44 -24 -71 7-15 974 960 1 017 l 044 999 -14 58 26 -45 16-19 510 447 432 425 493 -63 -15 - 7 68 662 577 561 553 68 -85 -16 - 9 20-24 594 25-34 916 1 096 1 245 l 294 1 175 179 149 50 -119 35-44 1 017 922 910 949 1 207 -96 -12 39 257 45-54 1 046 l 050 l 015 946 882 3 -35 -69 - 64 55-59 501 510 488 516 464 9 -22 28 - 52 60-64 433 476 487 475 493 43 12 -13 18 65-74 630 702 764 800 819 72 61 36 19 75- 350 397 447 487 569 47 50 40 82

Totalt 7 734 8 043 8 161 8 252 8 337 309 118 91 85

därav: 0-15 1 736 1 783 l 796 1 798 1 682 47 13 2 -116 16-64 5 018 5160 5154 5166 5266 143 - 7 12 100 65- 980 1099 l 211 1287 1388 119 111 77 101

Källa: SOS Befolkningsförändringar del 3 samt statistiska centralbyrån. prognosinstitutet.

relativt svårt att finna arbete. samtidigt som antalet utbildningsplatser i gymnasieskolan inte är obegränsad flexibelt. Problem av denna art diskuteras vidare i kapitel 9, avsnitt 9.11 Offentliga tjänster. Befolkningsutvecklingen for barn, ungdomar och äldre har stor betydelse för LU:s s. k. baskalkyl för offentlig konsumtion, vilken redovisas i kapitel 8, avsnitt 8.4. Prognosen för antalet barn 0-6 år har härtill en viss betydelse för arbetskraftskalkylen, detta eftersom möjligheterna att ordna barntillsynen kan påverka kvinnornas benägenhet att förvärvsarbeta. Resultaten av de beräkningar av tillgång och behov av barnomsorg som gjorts i anslutning till arbetskraftskalkylen har redovisats i avsnitt 5.1.1.

5.1.4 Relativa arbetskraftsral

De relativa AK-talenl har under lång tid varit svagt sjunkande för männen och snabbt stigande för kvinnorna. Utvecklingen åskådliggörs i diagram 5.1. Det bör påpekas att diagrammet inte redovisar samtliga åldersgrupper samt att de grupper som redovisas i sin tur utgör sammanslagningar av mindre har utförts för betydligt fler ålders- 1 Det relativa AKnam

åldersgrupper. Arbetskraftskalkylen

grupper an vad som framgår av diagrammet. Detta ger sålunda endast en för en Viss grupp den. översiktlig bild av utvecklingen. nieras som den procen- “V bem*

En del av nedgången av männens relativa AK-tal kan förklaras av att den 195113 3999

.. . . .. . - ningen l gruppen som allmanna pensionsåldern successivt har sankts genom avtal och lagstiftning. befinner sig i arbetskraf_ Detta har naturligtvis framför allt påverkat åldrarna 65-66 år, men i viss

mån ten, dvs_ antingen ä,

även de något yngre, eftersom vissa grupper genom avtal fått rätt till sysselsatt eller arbetslös,

104 Produktionskapacitetens utveckling

. S

Jm_

conuoaoocuo

z.. .

.. _

.. _

..

\\

\

\\

_ñ_xn_m_ñ_mnñ_n.h_®_®_ñ.®_J®.mu.®mn

|\\\

\\

.ö::_v.

:m \

:m:

0.\II

vnlo_

IIIII

Emooä

To_

IOG :om .som -om :om lov -om low los

Å

. M.®_

s...

...oo-

› oo . 0 . 0 _ ..

:nu .. s

\\\ \

\\

_N.h.m.N.mu.ñ._..h.®@.h@.m@.@©®w

\\\

\\-

._o::_v_

.m

ams_

Ols

vmamv

.§3 si...

lunulll

“...805

.Qäzmâa

.

[Om Tom ro» v8 Iom lov Iom low no.

Too.

›M.m_

oro

:kan

s.. 00:0

.. _

00a: oo... .. .

.. .

mmauuwoø

a.

:än

00 CO nu o .m .m

N 0004:

ooocoooo0o0ocOo

s..

\+ \ .. :m5

NVCLND nvcän

\\\ \+

.h_ñ_m_ñ.m.ñ.w.h_

\0

ss \+ \ .s :oo

:äwåøåwünga

\|\ $\% \ .:\. :S: UOS.. UmE

s .\ +\ ..\

:o::_v_ 5:53. .o::_v_

+\ .s .m ..

:§2

+\

aêâmm

\:.\\ \

m.®.N.®.m.©_m_©®e

$\x\ \..\s

37mm

\\u

xlxl

X S NH

I

| I e;

X

Eouoi

4.

EEMEQ

[OG :om :om low .iom lov Iom low no.

Ioo..

105 Produkrionskapaciretens utveckling

ålderspension före 65 år. Det senare kan sannolikt förklara en viss del av den minskning av de relativa AK-talen som ägt rum lör män i åldern 45-64 år (se diagram 5.1). Det finns givetvis också ett samband mellan nedgången av männens relativa AK-tal och de vidgade regler för rätt till förtidspension och den liberalisering av praxis vid tillämpningen av dessa regler som ägde rum i början av 1970-talet. Förtidspensioneringarna torde dock endast i vissa fall ha utgjort orsak till minskningen av de relativa AK-talen; normalt torde orsakssambandet ha varit det omvända. En undersökning av de regionala variationerna i förtidspensionärernas andel av befolkningen har visat att dessa variationer i stor utsträckning kan förklaras av variationerna i det lokala arbetsmarknadsläget Kommuner med relativt hög arbetslöshet har sålunda en hög andel lörtidspensionärer och vice versa. En väsentlig förklaring till utvecklingen av såväl männens som kvinnornas relativa AK-tal kan emellertid ligga i förändringen av de olika produktionssektorernas efterfrågan på arbetskraft. Andelen män resp. kvinnor skiljer sig nämligen kraftigt mellan olika sektorer, och förändras endast långsamt över tiden. För att illustrera hur förändringen i sektorstrukturen kan ha påverkat mäns kvinnors resp. sysselsättningsmöjligheter har två sammanvägda tidsserier beräknats, baserade på nationalräkenskapernas uppgifter om antalet arbetstimmar per sektor 1963-1977 samt männens resp. kvinnornas andel av antalet arbetstimmar i varje sektor år 1970. Könsproportionen har hållits oförändrad under hela perioden. detta i syfte att isolera inverkan av i Resultatet av beräkningen l Källa: Fönidspensjo-

förändringar sektorstrukturen. redovisas i

diagram 5.2. nering SOU 1977:88. Milj. timmar l 4 600- 4 400- 4 200- Män 4 000- 3800

han. .

3 600- 3 400- 3 200 3 000- 2 800- 2 600- 2 400- Kvinnor 2200«

1 800- Diagram 5.2 Sektorslruk- 1 600_ luren: inverkan pa anta/el arbetslimmarför män 1 400 resp. kvinnor vid a/öränd- I l ll ttnvtt llTTTl l I 11 t* adekä5p°p°i°"" 1963 65 67 69 71 73 75 77 83 per sektor

106 Produktionskapacitetens utveckling

Förändringarna i sektorstrukturen synes enligt diagrammet ha inneburit en mycket stark minskning av sysselsättningsmöjligheterna för männen, och en relativt måttlig uppgång av sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna. På grund av att arbetstiderna successivt har förkortats under perioden gäller dock att nedgången av männens sysselsättningsmöjligheter blir betydligt mer begränsad uttryckt i antal personer än i antal arbetstimmar. För kvinnorna gäller av samma anledning att sysselsättningsmöjligheterna uttryckt i antal personer ökat betydligt kraftigare än vad som framgår av diagrammet för antalet arbetstimmar. 1 diagram 5.2 redovisas även den utveckling till 1983 som följer av de i LU 78 beräknade förändringarna av antalet arbetstimmar per sektor. Därav framgår att sysselsättningsmöjligheterna -i den mening som här angivits även i fortsättningen tenderar att minska för männen och öka för kvinnorna. Denna tendens kan naturligtvis motverkas av förändringar i andelen män/ kvinnor i olika sektorer. Sådana Förändringar kan emellertid endast ske långsamt eftersom de till stor del beror av de yrkesval som görs av de nytillträdande på arbetsmarknaden, vilka endast utgör en liten del av det totala antalet sysselsatta. I LU 78 har vi endast förutsatt vissa trendmässiga förskjutningar i könsproportionen per sektor (se kapitel 9, avsnitt 9.1.2). Den snabba ökningen av kvinnornas relativa AK-tal torde väsentligt ha underlättats av att antalet arbetstillfällen har ökat inom de områden som traditionellt sysselsätter kvinnor, men utvecklingen måste naturligtvis också ses som en följd av att olika typer av förvärvshinder samtidigt har minskat i betydelse. Vad gäller förvärvshindren kan här nämnas flera mycket långsiktigt verkande faktorer som t. ex. förändringar i kvinnornas utbildningsnivå och attityder till förvärvsarbete, hemarbetets förenkling samt urbaniseringsprocessen, som medfört att en större andel av kvinnorna har kunnat finna arbete på hemorten. Härtill kommer effekten av vissa politiska åtgärder som underlättat kvinnornas deltagande i förvärvslivet. Viktigast bland dessa torde vara särbeskattningsreformen 1971 och den under senare år kraftigt utbyggda barnomsorgen. Som framgått av diskussionen i avsnitt 5.1.1 kan effekterna av båda dessa faktorer väntas fortgå under prognosperioden. 1 arbetskraftskalkylen har prognosen for de relativa AK-talen i princip baserats på trendframskrivningar av utvecklingen under perioden 1970-1977. Separata antaganden har därvid gjorts för män och kvinnor uppdelade på 8 åldersgrupper, samt uppdelade på kvinnor med resp. utan barn under sju år (jfr. diagram 5.1). En detaljerad beskrivning av tillvägagångssättet vid dessa trendberäkningar ges i SCB:s redovisning av arbetskraftskalkylen. Vissa viktigare avsteg från den generella trendmetoden kommenteras dock här. För ungdomar i åldrarna 16-19 och 20-24 år har speciell hänsyn tagits till de variationer i andelen studerande som ägt rum tidigare under 1970-talet. En trendframskrivning till 1983 har sålunda gjorts för den andel av befolkningen i dessa åldrar som antingen studerar eller är i arbetskraften. Det relativa AKtalet 1983 har därefter beräknats genom att man subtraherat den beräknade andelen studerande 1983. Andelen studerande har därvid beräknats med hänsyn till de förändringar i utbildningssystemet och studerandebenägenheten som förväntas under de närmaste åren (se avsnitt 5.1.1). Beräkningen visar mycket små förändringar av andelen studerande utanför arbetskraften, vilket beror på att det främst är antalet vuxenstuderande som väntas öka

Produkrionskapacitetens utveckling 107

under de närmaste åren. Denna förändring kommer i arbetskraftskalkylen främst till synes i antagandena om frånvaron (se avsnitt 5.1.6). För kvinnor i vissa åldersgrupper har de relativa AK-talen 1983 inte fullt antagits kunna nå upp till de trendvärden som beräknats för detta år. Bakgrunden är att de relativa AK-talen i Stockholms län redan nu ligger så högt för dessa grupper att en ökning i samma takt som tidigare kan vara svår att uppnå. Då de relativa AK-talen når mycket höga nivåer måste man nämligen räkna med att forvärvshindren for den återstående delen av befolkningen utanför arbetskraften i genomsnitt blir svårare. Exakt på vilken punkt på de relativa AK-talens utvecklingsbana denna effekt gör sig gällande är givetvis mycket svårt att fastställa. De antaganden som har gjorts i den här redovisade arbetskraftskalkylen innebär en relativt obetydlig avvikelse från trenden; neddragningen uppgår endast till 0,5 resp. 0,6 procentenheter för kvinnor i åldrarna 25-44 resp. 45-54 år. Även för åldersgruppen 65-69 år har man i arbetskraftskalkylen gjort ett avsteg från trendberäkningen. Den mycket kraftiga sänkning av de relativa AK-talen som tidigare ägt rum för denna åldersgrupp förklaras nämligen av de avtalsmässiga och lagstadgade pensionsålderssänkningar som successivt trätt i kraft under 1970-talet. Eftersom sänkningen av pensionsåldern till 65 år nu är fullt genomförd finns det skäl att räkna med en betydligt långsammare nedgång av de relativa AK-talen i fortsättningen. Nedgången har under

Tabell 5.3 Arbetskraft, arbetslöshet och sysselsättning 1965-1983 l OOO-tal personer och procent

1965 1970 1974 1977 1983 prognos

Antal sysselsatta (exkl. vpl) enligt NR 3 715 3 864 3 943 4 060 4 292

Anm. l: Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) skiljer sig något från antalet sysselsatta enligt nationalräkenskaperna (NR). Det är det senare sysselsättningsbegreppet som, omräknat till arbetstimmar, tillämpas i LU:s modellberäkningar. Anm. 2: Tabellens siffror for 1965 är hämtade direkt från AKU. För övriga år har antalet personer i arbetskraften baserats på faktiska befolkningssiffror och ej som ide publicerade AKU på skattade befolkningstal. Vissa smärre skillnader föreligger därför mellan de här presenterade siffrorna och AKU:s råtabeller. Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

108 Produktionskapacitetens utveckling SOU I978:78

prognosperioden antagits bli av samma relativa omfattning som för gruppen 70-74 år, en grupp som även tidigare under 1970-talet uteslutande utgjordes av pensionärer. De relativa AK-talen har för denna sistnämnda grupp antagits förändras trendmässigt, vilket betyder en fortsatt nedgång i långsam takt under perioden 1977-1983.

5.1.5 Arbetslöshet och sysselsättning Antalet sysselsatta personer utgörs defmitionsmässigt av skillnaden mellan antalet personer i arbetskraften och antalet arbetslösa. Resultaten av arbetskraftskalkylen för dessa variabler redovisas i tabell 5.3. Därav framgår bl. a. att den relativa arbetslösheten - dvs. antalet arbetslösa uttryckt som procent av antalet personer i arbetskraften - har antagits vara oförändrad 1983 jämfört med 1977. Detta antagande är i princip en följd av att vi i LU 78 utgår från att full sysselsättning är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. För en diskussion om sysselsättningsmålet hänvisas till kapitel 2. Av tabell 5.3 framgår även att arbetslösheten för kvinnorna generellt har varit klart högre än för männen. Detta förhållande torde sammanhänga med att andelen nytillträdande på arbetsmarknaden är betydligt större bland kvinnorna än bland männen. Så länge de relativa AK-talen för kvinnorna fortsätter att öka kraftigt är det sålunda troligt att kvinnornas arbetslöshet kommer att överstiga männens.

5.1.6 Frånvaro, arbetstider, semester Med frånvaro avses i arbetskraftskalkylen all frånvaro om minst en hel arbetsvecka, exkl. semester. Därvid inkluderas dels frånvaro på grund av sjukdom, värnplikt m. m., dels även tjänstledighet för t. ex. havandeskap, vård av barn eller studier, oavsett tjänstledighetens längd och oavsett om den är betald eller inte. Samtliga frånvarande räknas som sysselsatta. Korttidsfrånvaro om mindre än en vecka behandlas i arbetskraftskalkylen inte som frånvaro utan påverkar i stället den faktiska arbetstiden per vecka. De antaganden som i arbetskraftskalkylen har gjorts beträffande såväl frånvaro som arbetstider är i hög grad beroende av de i avsnitt 5.1.1 diskuterade förutsättningarna rörande den politik som påverkar dessa variabler. Av speciell betydelse är därvid förutsättningen att någon generell arbetstidsförkortning för heltidsarbetande inte kommer att genomföras under perioden 1977-1983. De förändringar av arbetstiderna som man räknar med i arbetskraftskalkylen utgörs till allra största delen av en “spontan”, fortsatt förskjutning mot ökat deltidsarbete och minskat övertidsarbete. De antaganden som gjorts beträffande dessa förskjutningar är emellertid något osäkra. beroende på svårigheterna att exakt avgöra i vilken mån den tidigare utvecklingen av arbetstiderna varit påverkad av arbetstidsförkortningarna. De senaste årens ökning av frånvaron och minskning av arbetstiderna kan också delvis förklaras av vissa politiska reformer som t. ex. föräldraförsäkringen, studieledighetslagen och de nya typerna av vuxenstudiestöd. Utvecklingen av frånvaron för studier under perioden 1977-1983 har därför beräknats särskilt, med utgångspunkt i de förutsättningar som angetts i avsnitt 5.1.1. Speciella antaganden har också gjorts för föräldraförsäkringens

Produktionskapacitetens utveckling 109

framtida påverkan på såväl frånvaro som arbetstider. Hänsyn har även tagits till delpensionsförsäkringens fortsatta inverkan på andelen deltidsarbetande. Den nya rätt till ledighet för vård av barn, utan anknytning till föräldraförsäkringen, som gäller fr. 0. m. 1979 har däremot inte beaktats särskilt. Effekterna av denna reform, som främst torde påverka arbetstiderna, blir sannolikt så pass små att det inte är motiverat att söka skilja dem från övriga förändringar av arbetstiderna. frånvaron (exkl. semester), uttryckt i procent av antalet sysselsatta personer. redovisas i nedanstående tablå.

1970 1974 1977 1983 prognos

Män 6,3 6,2 6.9 7,7 Kvinnor 7,5 8,7 10.1 11,4 därav: Kvinnor utan barn under sju år .. .. 7.6 8,3 Kvinnor med barn under sju år .. .. 19.7 22.7

Den ökning av frånvaron som antagits ske under prognosperioden avser enbart frånvaro av andra orsaker än sjukdom och värnplikt. För såväl män som kvinnor utan barn under sju år förklaras dessa ökningar helt av de ovan diskuterade reformeffekterna. För kvinnor med barn under sju år har frånvaron av andra orsaker än sjukdom ökat mycket kraftigt under tidigare år. från uppskattningsvis 9,5 % 1970 till 15,6 96 1977. Orsakerna till denna ökning är mycket ofullständigt kända. De ovan diskuterade reformeffekterna kan endast förklara en mindre del av denna ökning. En betydligt väsentligare förklaring torde ligga i ökningen av andelen havandeskapslediga. vilken direkt sammanhänger med ökningen av kvinnornas relativa AK-tal. Denna utveckling har nämligen inneburit att en allt större del av kvinnorna haft anställning vid den tidpunkt då de fått barn. Enligt vissa överslagsberäkningar skulle detta kunna förklara drygt hälften av den ökning av frånvaron exkl. sjukdom som ägde rum under perioden 1970-1977 för kvinnor med barn under sju år. Under prognosperioden kan man emellertid endast förvänta sig en mindre ökning av andelen havandeskapslediga. Detta beror på att barn till sysselsatta kvinnor redan 1977 synes ha ungefär samma åldersfordelning som samtliga barn. Kvinnornas frånvaro antas inte heller komma att påverkas av den reform av föräldraförsäkringen som trädde i kraft 1978; effekterna härav har nämligen i arbetskraftskalkylen endast antagits påverka frånvaron för männen. Mot denna bakgrund har frånvaron för kvinnor med barn under sju år antagits öka i betydligt långsammare takt 1977-1983 än tidigare under 1970-talet. Arberstiderna har minskat successivt under lång tid. En översikt av utvecklingen ges i nedanstående tablå, som anger den genomsnittliga, l A roximation med faktiska arbetstiden per vecka för män resp. kvinnor 1965-1977 samt SCB:s

Iedåfmg av uppgifter för

prognos för 1983.- Med faktisk arbetstid avses här arbetad tid per vecka efter gina kvinnor med bam avdrag för korttidsfrånvaro. under sju år.

110 Produkrionskapaciretens utveckling

1965 1970 1974 1977 1983 prognos Män 45 ,4 43 ,5 41 ,2 40,5 39.9 Kvinnor 35.2 32,8 31 ,6 30,9 30,1

Fördelningen av män resp. kvinnor på olika arbetstidsintervall kan studeras i tabell 5.4. Det bör påpekas att dessa fördelningar avser denfakriska arbetstiden, vilken som nämnts påverkas av korttidsfrånvaron. Andelen personer som arbetar mindre än 35 timmar per vecka är därför enligt dessa fördelningar klart högre än den andel av de sysselsatta som vanligen arbetar deltid. För såväl män som kvinnor antas i arbetskraftskalkylen en fortsatt minskning av den andel som arbetar 45 timmar per vecka eller mer och en ökning av den andel som arbetar 20-34 timmar per vecka. För kvinnorna antas dessutom en kraftig minskning av den andel som arbetar 40-44 timmar per vecka. Dessa förskjutningar synes - bortsett från effekterna av arbets- - vara till sin karaktär. av tidsförkortningar långsiktiga Minskningen övertidsarbetet torde sammanhänga med det ökade välståndet och därmed sammanhängande attitydförändringar, samt marginalskatteeffekter. Ökningen av deltidsarbetet torde för männens del främst förklaras av en ökning av deltidsarbete kombinerat med studier eller vård av barn, samt av delpensionslörsäkringen. För kvinnorna är ökningen av deltidsarbetets omfattning mycket starkare än för männen. Studier utförda inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån har visat att det finns ett direkt samband mellan deltidsarbetets ökning och ökningen av kvinnornas relativa AK-tal. Nytillträdande kvinnor på arbetsmarknaden deltidsarbetar i betydligt större utsträckning än de kvinnor som är stadigvarande i arbetskraften. Man vet dock inte om ökningen av deltidsarbetet i sin helhet kan ”förklaras” av ökningen i de relativa AK-talen, eller om det även förekommer en förskjutning mot deltid bland dem som är stadigvarande i arbetskraften. De antaganden som gjorts i arbetskraftskalkylen beträffande förskjutningarna mellan olika arbetstidsintervall framgår av tabell 5.4. För männens del kan särskilt påpekas att andelen övertidsarbetande (45 timmar per vecka eller mer) har antagits minska i långsammare takt 1977-1983 än tidigare. Detta bör ses i samband med att den genomsnittliga arbetstiden inom detta arbetstidsintervall, som under tidigare år har ökat, i prognosen antagits oförändrad 1977-1983. För kvinnorna kan nämnas att andelen i arbete kort deltid (l-19 timmar per vecka) antagits minska trendmässigt, trots att ett visst trendbrott ägde rum 1977. Den genomsnittliga arbetstiden för kvinnor i detta arbetstidsintervall har dessutom antagits öka trendmässigt 1977-1983. Inom vart och ett av de övriga arbetstidsintervallen har arbetstiden antagits vara oförändrad 1977-1983, vilket likaledes överensstämmer med utvecklingen under tidigare år. Förutsättningarna om förskjutningarna mellan de olika arbetstidsintervallen och arbetstiderna inom dessa har sammantaget resulterat i de genomsnittliga, faktiska arbetstider per vecka för män resp. kvinnor som

Produktionskapacirerens utveckling 111

Tabell 5.4 Antalet personer i arbete fördelade efter faktiskt arbetad tid per vecka Procent 1970 1974 1977 1983 prognos Män

Kvinnor

Anm.: Antalet personer i arbete = antalet sysselsatta minus antalet frånvarande. Källa: Prognosinstitutet, statistiska centralbyrån.

redovisats i tablån på föregående sida. Semesterjfrânvaron, som under en längre tid varit oförändrad, kommer under prognosperioden att öka i och med införandet av den femte semesterveckan 1978. Den genomsnittliga semesterfrånvaron har beräknats öka från

4,2 till 5,0 veckor 1977-1983. Ökningen uppgår således inte till en full vecka,

vilket beror på att huvuddelen av de anställda i den offentliga sektorn redan tidigare haft mer än 4 veckors semester.

1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983 prognos

Arbetstid per sysselsatt, årlig procentuell förändring -1,2 -1,7 -1.3 -1,0 därav pa grund av Semesterforlängning 0 0 O -0,3

avtalad arbetstidsforkonning -0,8 -O,9 -0.l 0

Ovrigt, såsom förändringar i frånvaro, deltid, övertid -0,4 -0,8 -1,2 -0,7

Sammantaget betyder de beräknade förändringarna av frånvaro, arbetstider och semesterfrånvaro att det genomsnittliga antalet arbetstimmar per år och sysselsatt kommer att minska med 1,0 96 per år under perioden 1977-1983. l ovanstående tablå redovisas motsvarande förändring under några tidigare perioder, tillsammans med en uppdelning av förändringen på effekterna av

112 Produktionskapaciretens utveckling

semesterförlängning, avtalad arbetstidsförkortning resp. övriga faktorer, dvs. förändringar i frånvaro, deltid och övertid. Härav framgår bl. a. att de senare faktorerna antagits få klart mindre inverkan på arbetstiderna 1977-1983 än tidigare under 1970-ta1et. Detta förklaras huvudsakligen av de tidigare nämnda politiska reformerna avseende föräldraförsäkring, vuxenstudier och delpensiomsom infördes under åren 1975-1976. Effekterna av dessa reformer har antagits plana ut successivt. l-Iärtill kommer att frånvaron för kvinnor med barn under sju år har antagits öka långsammare under prognosperioden än tidigare under 1970-talet. Under prognosperioden kommer vi således enligt arbetskraftskalkylen att få en minskning av det årliga antalet arbetstimmar per sysselsatt med 1,0 % per år samtidigt som antalet sysselsatta personer ökar med 0,9 96 per år. Nedgången av den totala arbetskraftsvolymen i timmar begränsas därmed till 0,1 % per år. En redovisning av arbetskraftskalkylens resultat i sammandrag har givits i avsnitt 5.1.2.

5.2 Investeringar och kapitaltillväxt

Investeringarna har på längre sikt en kapacitetsskapande roll i samhällsekonomin. Genom investeringarna förses arbetskraften med maskiner och utrustning som möjliggör ökad framtida produktion per sysselsatt. Möjligheterna att införa ny teknik i produktionen torde dessutom i stor utsträckning vara knuten till kapitalbildningen, något som givetvis förstärker den roll som investeringarna har när det gäller att öka arbetskraftsproduktiviteten i framtidenJ Investeringarna är samtidigt att betrakta som en efterfrågekomponent. Resurser till investeringarna tas antingen från det samlade produktionsvärdet inom landet, vilket i motsvarande grad minskar utrymmet för annan användning, som t. ex. konsumtion, eller också finansieras investeringarna genom utländsk upplåning. Skillnaden mellan samhällets totala sparande och totala investeringar utgörs definitionsmässigt av bytesbalansens saldo. År 1974 användes 24 % av bruttonationalprodukten till investeringar i byggnader, maskiner och lager. Samtidigt sparades 23,2 % av BNP. Skillnaden,0,8 % av BNP, representerade ett underskott i varu- och tjänstebalansen gentemot utlandet. Fram till år 1977 har sparandets andel av BNP minskat till 17,4 % och investeringarnas andel till 19,9 %. Varu- och tjänstebalansen uppvisade sålunda år 1977 ett underskott som uppgick till 2,5 96 av BNP i löpande priser. 1 perspektivet fram till 1983 beräknas de totala investeringarnas andel av BNP öka till 21 %. Den svaga ökningen jämfört med 1977 beror pâ något ökade lagerinvesteringar. Investeringarna i byggnader och maskiner beräknas däremot kunna minska sin andel av BNP som en konsekvens av det låga De principiella problem kapacitetsutnynjandet inom industrin i utgångsläget. För att nå målet för som sammanhänger med bytesbalansen skall kunna uppnås krävs ändå att det totala sparandets andel samhällets val av inves- med 17,4 % för närvarande. av BNP ökar till ca 22 % år 1983 jämfört teringsutveckling har Under hela perioden 1977-1983 beräknas sammanlagt ca 370 miljarder kr. i utförligt diskuterats i 1975 års penningvärde komma att investeras i byggnader och maskiner inom anslutning till LU 75. Se SOU 1976:51, kap. 3. den svenska ekonomin. Inom industrin beräknas investeringarna för hela

Produktionskapac/tetens utveckling 113

sexårsperioden till ca 80 miljarder varav ca 25 miljarder kr. i Verkstadsindustrin. lnvesteringsnivån for hela ekonomin beräknas år 1983 ligga ca 18 % över 1977 års nivå. lnvesteringsutvecklingen inom enskilda sektorer kommer att behandlas utförligt i avsnitt 8.2 och i kapitel 9. Vi inskränker oss därför härtill att peka på vissa forskjutningar mellan åren 1977 och 1983 i investeringarnas sektorvisa fördelning. Denna redovisas i tabell 5.5. Av ekonomins huvudsektorer ökar industrisektorn, bostadssektorn och övriga privata tjänster sina andelar av ekonomins totala investeringar i byggnader och maskiner. Minskande andelar registreras for byggnadsverksamhet, samfárdsel och offentliga tjänster. Bland enskilda industrisektorer får verkstadsindustrin en kraftig andelsökning medan gruvor och skogsinå dustri minskar sina andelar. Kapitalstockens utveckling inom olika delar av ekonomin påverkas inte bara av investeringsutvecklingen utan också av vilka antaganden som görs beträffande avgången av äldre kapitalforemål. I de beräkningar som här utförts för kapitalstocksutvecklingen under perioden 1977-1983 har for varje LU-sektor avskrivningarna forutsatts utgöra samma andel av kapitalstocken inom sektorn som registrerades i nationalräkenskaperna år 1975. 1 tabell 5.6 redovisas kapitalstockens utveckling under perioden 1965-1983. När det gäller industrisektorerna har hänsyn tagits till kapacitetsgapet i utgångsläget. För hela industrin beräknas kapacitetsreserven på kapitalsidan till 18 % år 1977. Det faktiska underutnyttjandet detta år uppgick till 23 %. Av den lediga kapaciteten beräknas således ca en femtedel vara ekonomiskt obsolet.” För industrin som helhet beräknas den utnyttjade kapitalstocken växa med 4,9 % per år under perioden 1977-1983. Detta är ungefär samma tillväxttakt som under perioden 1965-1977. Denna ökning beräknas till något mer än 1/3

Tabell 5.5 lnvesteringamas sektorvisa fördelning 1977-1983 Procent av ekonomins totala investeringar i byggnader och maskiner

-

avsnitt 9.4 nedan.

114 Prøduktionskapaciretens utveckling sou 197373 Tabell 5.6 Kapitalstockens utveckling 1965-1983 Årlig procentuell förändring

I lnom industrin har hänsyn tagits till kapacitetsgapet i utgångsläget. Siffrorna utgör här ökningen i den utnyttjade kapitalstocken.

bestå av kapacitetsutbyggnad och till ca 2/3 av ianspråktagande av ledig kapacitet. Bland enskilda industrisektorer beräknas den utnyttjade kapitalstocken inom verkstadsindustrin växa med 6,3 % per år under perioden 1977-1983. Detta är något snabbare än under tidigare perioder, något som bör ses mot bakgrund av att endast ungefär hälften av ökningen består av ny kapacitet. lnom ekonomins övriga huvudsektorer beräknas en viss uppbromsning ske i kapitalstockstillväxten. När det gäller privata tjänster t. ex. går kapitalstockens ökningstakt ner från ca 7 90 per år under perioden 1965-1977 till 3,7 % per år fram till år 1983. Detta är till en del en följd av att maskiner forhyrda genom Ieasingverksamhet i prognosen inte har inkluderats i investeringarna i privata tjänster utan i stället inom de olika sektorer där investeringen sker. För hela ekonomin beräknas den zitnytrjadø kapitalstocken kunna växa med 2,9 % per år under perioden 1977-1983 medan tillväxten i ny kapacitet uppgår till 2,3 *En per år. Mot bakgrund av att tekniska innovationer till stor del införs i produktionssystemet genom förnyelse av kapitalstocken kan denna uppbromsning i kapitalstockens tillväxt på längre sikt komma att verka dämpande på produktivitetstillväxten om inte en snabbare investeringstillväxt kommer till stånd efter 1983. Dessa problem diskuteras närmare i kapitel 12. I medellångt perspektiv är dessa problem mindre mot bakgrund av den höga modernitet som svenskt industrikapital genom en tidigare acceleration av kapitalbildningen har vid periodens början. l tabell 5.7 redovisas åldersfördelningen för industrins mäskinkapital åren 1962 och 1977. Inom industrin som helhet var år 1977 34 % av maskinkapitalet 5 år eller yngre och nästan 60 96 var 10 år eller yngre. För verkstadsindustrin var motsvarande siffror 28 % resp. 47 %.

Produktionskapacilerens utveckling 115 Tabell 5.7 Maskinkapitalets åldersfördelning år 1962 och 1977 Andel av den totala stocken i sektorn

5.3 Teknikfaktorns utveckling

Produktionskapacitetens utveckling bestäms tillsammans med arbetskraftsoch realkapitalresursernas utveckling av förändringar i den s. k. teknikfaktorn. l själva verket har teknikfaktorns betydelse för produktionskapacitetens tillväxt ökat under senare år. Under perioden 1960-1965 förklarades ca 70 % av tillväxten i bruttonationalprodukten av en ökning i teknikfaktorn. Under perioden 1970-1974 hade denna andel ökat till ca 85 %. Teknikfaktorns ökningstakt utgörs definitionsmässigt av skillnaden mellan produktionens tillväxttakt och de sammanvägda volymmässiga Förändringarna i kapital- och arbetskraftsinsatserna. Teknikfaktorn fångar alltså upp kvalitativa Förändringar i produktionsfaktorerna. Det rör sig alltså om flera faktorer än de som vi i dagligt tal syftar på när vi talar om teknisk utveckling. Således kommer t. ex. effekterna av en ökad utbildningsstandard att inkluderas i teknikfaktorn. Man kan också tolka teknikfaktorn i kostnadstermer. Multipliceras åtgângstalen för arbetskraft och kapital med priserna erhålls kostnader per producerad enhet. Genom teknisk utveckling sjunker åtgângstalen. Teknikfaktorns utveckling beskriver sålunda minskningen i produktionskostnaden per producerad enhet vid oförändrade faktorpriser. l tabell 5.8 har teknikfaktorns utveckling för hela ekonomin beräknats för perioden 1960-1983. Beroende på det extrema underutnyttjandet av resurserna år 1977 har en korrigering gjorts på såväl kapital- som arbetskraftssidan

for perioden 1977-1983. Korrigeringen på kapitalsidan har diskuterats ovan.

När det gäller arbetskraften beräknas produktivitetsreserven inom industrin till 14 % av den normala produktivitetsnivån. Detta antagande diskuteras närmare i avsnitt 9.4. Mot bakgrund av den arbetskraftskalkyl som presen-

Tabell5.8 Kapital- och arbetskraftsinsats, teknikfaktor och BNP-tillväxt från produktionssidan 1960-1983 Årlig procentuell förändring

a Korrigerat för underutnyttjande år 1977.

116 Produkrionskapaciretens utveckling

terats tidigare i detta kapitel betyder detta att man kan räkna med en ökning av den effektiva sysselsättningen inom hela ekonomin med ca l/2 procent per år i perioden 1977-1983 huvudsakligen genom ett bättre utnyttjande av de arbetskraftsreserver som tillkommit under lågkonjunkturen. De antaganden som LU gjort om produktionstillväxt, ledig kapacitet. arbetskraftsreserv, sysselsättnings- och investeringsutveckling implicerar tillsammantagna att teknikfaktorns tillväxt under perioden 1977-1983 skulle bli något långsammare än under första delen av 1970-talet. Eftersom teknikfaktorn utgör en mycket sammansatt storhet är dess framtida utveckling svår att bedöma. Nu är det inte heller så att LU:s bedömning av produktionskapacitetens utveckling fram till 1983 vilar på något antagande om teknikfaktorn. Kalkylen i tabell 5.9 syftar endast till att belysa vilket implicit antagande om teknikfaktorns utveckling som blir följden av de mycket detaljerade bedömningar som gjorts inom LU:s olika delar. I Sverige har inga omfattande systematiska försök gjorts när det gäller att dela upp teknikfaktorn på olika komponenter. En sådan uppdelning, omfattande en historisk analys av samtliga LU-sektorer, skulle i hög grad underlätta en diskussion av teknikfaktorns och produktivitetens utveckling i framtiden. Avslutningsvis kan det därför finnas skäl att peka på en amerikansk ekonometrisk undersökning av detta slag. Denna undersökning omfattar perioden 1948-1966. l denna undersökning fann man att nästan 60 *En av teknikfaktorns årliga tillväxt var att hänföra till införandet av ny teknik i kombination med ett ökat utnyttjande av storskalighet. Ungefär 20 “in av teknikfaktortillväxten kunde hänföras till förbättrad utbildningsstandard medan organisatoriska förbättringar inom företagen och förändringar i näringsgrenssammansättningen vardera svarade för ca l0 va.. Enligt denna undersökning skulle således en mycket stor del av teknikfaktortillväxten vara knuten antingen till investeringar i realkapital eller till investeringar i mänskligt kapital.

5.4 Sammanfattning

Trots att sambanden mellan produktionstillväxten och de olika faktorer som förklarar denna är mycket osäkra görs i detta avsnitt ett försök att sammanfatta beräkningarna i dessa termer. De resultat som redovisas i tabell 5.9 får inte hårdras utan syftar endast till att ge en uppfattning om de olika komponenternas relativa betydelse. l avsnitt 5.1 beräknades arbetskraftsvolymen i timmar komma att minska med 0,1 90 per år under perioden 1977-1983. Detta kan antas leda till en ungefär lika stor minskning i den trendmässiga BNP-tillväxten. Tillväxten av ny kapacitet beräknades i avsnitt 5.2 till 2,3 “n per år. Detta ger ett tillskott till den trendmässiga BNP-tillväxten som uppgår till ca l “u per år. Den implicita Undersökningen har förutsättning om teknikfaktorns tillväxt som följer ur LU:s olika bedömutförts av John Kendrick ningar, slutligemangavs i avsnitt 5.3 till 2,3 “in per år. Tillsammantagna leder och den föredrogs vid årsmöte med American dessa faktorer till en trendmässig BNP-tillväxt på ca 3 “n per år. Detta är något Econometric Association lägre än den trendmässiga årliga BNP-ökning på ca 3,5 ål som uppnåddes 30 dec. 1977. under perioden 1965-1974.

Produktionskapacitetens utveckling

Tabell 5.9 BNP-tillväxten 1977-1983 uppdelad på olika komponenter Årlig procentuell Fördelning

läge där såväl kapitalarbetskraftsresurserna inte utnyttjades fullt ut på grund av en otillräcklig efterfrågan. Man kan uttrycka saken så att ekonomin befann sig i ett läge under den långsiktiga trenden för den möjliga produktionstillväxten. Enligt de bedömningar som gjorts inom LU kommer efterfrågan från speciellt exportmarknaderna att under perioden 1977-1983 medge ett successivt ianspråktagande av de lediga resurserna. Bruttonationalproduktens tillväxt skulle därför under denna period kunna komma att ligga över den långsiktiga trenden. Uppskattningsvis skulle ett ökat utnyttjande av industrins kapitalutrustning kunna bidra med 0,2 % till den årliga BNP-ökningen samtidigt som ett bättre utnyttjande av de arbetskraftsreserver som tillkommit under lågkonjunkturen skulle kunna bidra med 0,5 %. En BNP-tillväxt på 3,7 % per år skulle således kunna uppnås under perioden 1977-1983 enligt långtidsutredningens bedömning. Resonemangen i detta kapitel har gällt hela ekonomin och syftar endast till att knyta samman bedömningarna. Det bör därför avslutningsvis understrykas att det resultat beträffande produktionsutvecklingen under perioden 1977-1983 som här redovisats bygger på detaljerade bedömningar av utvecklingstendenserna inom ekonomins olika delar. Dessa bedömningar redovisas i detalj i följande kapitel.

sou 1978:78 119

6 Alternativa

utvecklingsvägar

l kapitel 2 angavs hur långtidsutredningens huvudalternativ utarbetats mot bakgrund av vissa grundläggande Förutsättningar, dels när det gäller de yttre ramar inom vilka den ekonomiska politiken verkar, dels när det gäller vissa allmänt omfattade ekonomisk-politiska mål. l detta kapitel skall vi ytterligare belysa sambandet mellan alternativet och de angivna förutsättningarna. I kapitlet presenteras också andra tänkbara utvecklingsvägar. Ett skäl till att studera alternativa förlopp är den stora osäkerhet som ligger i varje bedömning av den ekonomiska utvecklingen på 5 års sikt. Vidare kan man på detta sätt belysa olika valmöjligheter för den ekonomiska politiken. Det är naturligtvis inte möjligt att med hjälp av denna metod ringa in alla tänkbara förlopp för ekonomin fram till 1983 utan framställningen får begränsas till några få intressanta alternativ. I det följande avsnittet görs en genomgång av ekonomiska och ekonomiskpolitiska utgångspunkter för huvudalternativet. Därefter diskuteras vilka möjligheter som finns att inom de angivna yttre ramarna uppfylla de ekonomisk-politiska målsättningarna. l huvudaltemativet löses våra externa och interna balansproblem en kraftig exporttillväxt genom som uppnås genom en fortgående nedgång i våra exportprodukters relativpriser. Om denna exporttillväxt ej förverkligas, är det inte möjligt att nå fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt som målsättningarna för extern balans uppfylles. Detta belyses av två olika alternativ, som båda utgår från att det inte sker något återtagande av marknadsandelar efter 1977. I det ena alternativet läggs huvudvikten vid att återställa den externa balansen vilket åstadkommas genom en stram politik vad gäller inhemsk efterfrågan. Vi får i detta fall en mycket svag utveckling av privat och offentlig konsumtion samt ett fortsatt lågt kapacitetsutnyttjande. I det andra alternativet läggs huvudvikten vid fullt kapacitetsutnyttjande i den svenska ekonomin. Eftersom den behövliga relativprissänkningen ej antas äga rum i detta alternativ kan inte kapacitetsutnyttjandet återställas genom en kraftig exporttillväxt. Detta får i stället ske genom en uppgång i den inhemska efterfrågan. Alternativ I-Ill representerar olika ekonomisk-politiska strategier inom ramen för givna yttre betingelser. Analysen visar att det under dessa förutsättningar endast är huvudalternativets strategi som samtidigt ger extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande. Ändrade yttre förutsättningar innebär också att betingelserna och möjligheterna för den ekonomiska politiken ändras. Detta belyses av en analys av effekterna av ändrade antaganden när det gäller den internationella utvecklingen. Den tillväxt av

120 Alternativa utvecklingsvägar

världsproduktion och världshandel som förutsatts i huvudalternativet innebär en uppgång i förhållande till utvecklingen under 1977 och 1978. Den innebär emellertid inte en återgång till fullt kapacitetsutnyttjande i OECDområdet vid mitten av 80-talet. I kapitel 4 fratnhölls vanskligheten i varje bedömning av den internationella utvecklingen på medellång sikt. Därför presenterades i kapitlet förutotn huvudalternativet två alternativ vad gäller den internationella utvecklingen. Det har tett sig naturligt att i detta kapitel närmare analysera effekten på den svenska ekonomin av dessa båda alternativ när det gäller den internationella utvecklingen. Vi har sålunda utarbetat ett alternativ för den svenska ekonomin som utgår från en internationell tillväxt som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-området. Effekterna av det pessitnistiska antagandet att OECD-ländernas tillväxt för hela perioden ligger kvar kring 1977-1978 års takt analyseras också. Diskussionen belyser det avgörande inflytande den internationella ekonomiska utvecklingen har för vår egen ekonomiska utveckling och för kraven på den ekonomiska politiken. Den speciella ekonomiska situation vi befinner oss i f. n. gör att stabiliseringspolitiska frågeställningar kotnmer i förgrunden även i ett medellångt perspektiv. Detta har också återspeglats i det ovan redovisade valet av alternativ. Vi har emellertid även önskat belysa en klassisk LU-fråga, nämligen resursernas alternativa användning vid fullt kapacitetsutnyttjande. I huvudalternativet är utrymmet för tillväxt i den inhemska konsumtionen ytterst begränsat. Det har mot denna bakgrund tett sig naturligt att i huvudalternativet låta tillväxtens fördelning mellan privat och offentlig konsumtion vara relativt jämn. Pâ båda områdena blir tillväxten historiskt sett mycket låg. Ytterligare nedskärningar på något håll ter sig därför svårgenomförbara. Vi har ändå mot bakgrund av bl. a. diskussionen om den kommunala tillväxten velat belysa effekterna av en kraftigare offentlig tillväxt. Vi gör detta genom att studera en offentlig-expansiv variant av huvudalternativet. Eftersom skattekonsekvenserna i detta alternativ är av speciellt intresse så är den finansiella analysen här mer utförlig än i de övriga sidoalternativen.

6.1 Ekonomisk-politiska utgångspunkter

I kapitel 2 diskuteras de ekonomisk-politiska utgångspunkterna för långtidsutredningen, liksom de avvägningsprobletn den ekonomiska politiken står inför i ett medelfristigt perspektiv. Diskussionen då belyste svårigheterna att på område efter område ställa upp preciserade mål som skall uppfyllas under alla omständigheter. Ambitioner på olika områden får väga mot varandra. Likaså får ambitionerna anpassas efter de gränser som ges av de yttre ekonomiska betingelserna. Detta innebär att det är mest realistiskt att se på de ekonomisk-politiska utgångspunkterna sotn inriktningar. Detta får å andra sidan inte betyda att alla kvantitativa preciseringar skall undvikas. Även om målen kan vara allmänna måste de ekonomisk-politiska besluten till sist formuleras och preciseras i termer av kronor och procentsatser. Ett viktigt syfte med långtidsutredningen är också att kvantitativt belysa de avvägningsproblem som antyddes ovan och inom vilka gränser dessa avvägningar

Alternativa utvecklingsvägar 121

får ske. För att kunna föra en vidare diskussion är det nödvändigt att vissa av de centrala ekonomisk-politiska utgångspunkterna konkretiseras siffermässigt. En sådan diskussion utgör exempelvis en nödvändig bakgrund till de olika alternativ som skall presenteras i detta kapitel. Därför skall vi i detta avsnitt göra en siffermässigt inriktad uppsummering av vissa av de centrala utgångspunkterna för den ekonomiska politiken under perioden 1977-- 1983.

l. Full sysselsättning. Detta är ett mycket högt prioriterat mål för den ekonomiska politiken. Innebörden av målet är att den öppna arbetslösheten ej får överstiga den friktionsarbetslöshet som är nödvändig vid en relativt rörlig arbetsmarknad Det är givetvis svårt att precisera ett exakt tal för friktionsarbetslöshet. Som framgår av diskussionen i kapitel 5 torde det emellertid ligga i storleksordningen l,5-2 procent av antalet personer i arbetskraften. Vi har något schablonmässigt preciserat siffran till 1,8 procent, vilket motsvarar arbetslösheten 1977.

2. Frigöre/se av produktivitetsreserven. Under de allra senaste åren har sysselsättningsmålet upprätthållits bl. a. genom att företagen, främst i industrin, hållit kvar arbetskraft i högre utsträckning än vad som varit nödvändigt ur ren produktionssynpunkt. Genom att arbetskraft är underutnyttjad har sålunda en produktivitetsreserv uppstått. Man kan säga att detta innebär att vi har en dold arbetslöshet av betydande storlek. Särskilt på längre sikt är detta en mycket kostsam väg att nå låg öppen arbetslöshet och ett naturligt mål for den ekonomiska politiken i ett medellångt perspektiv är att produktivitetsreserven frigöres. Den kvantitativa innebörden av detta mål diskuteras i nästa avsnitt.

3. Förbättring av den externa balansen. Vår kalkyl bygger på en målsättning om en fortgående förbättring av den externa balansen med sikte på uppnådd balans i mitten av 1980-talet. l våra kalkyler har mot denna bakgrund det målsatta underskottet 1983 bestämts till 5000 milj. kr. vilket blir liktydigt med 0,8 % av BNP 1983. Det skalljämföras med underskottet 1977, som med motsvarande definitioner uppgick till 12 900 milj. kr. eller 3,7 procent av BNP 1977.

4. Låg infiationstakt. Den centrala roll prisstabiliseringsmålet har i den ekonomiska politiken gör också att det är självklan att mot denna bakgrund i ett medellångt perspektiv sikta till en ekonomisk utveckling som möjliggör låg prisökningstakt. Den kvantitativa innebörd detta mål givits i kalkylerna är en årlig prisökningstakt på 5 á 6 %. Med hänsyn till den förväntade internationella prisutvecklingen torde det i varje fall sett som ett sexårsgenomsnitt vara mycket svån att underskrida denna ökningstakt.

5. Viss real standardförbättring i såväl privat som offentlig konsumtion. En fortsatt standardförbättring i såväl privat som offentlig konsumtion är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. Om inte detta mål uppfylles måste man räkna med att svåra sociala spänningar uppstår. När det gäller offentlig sektor innebär redan gjorda åtaganden och beslut en årlig tillväxttakt på ca

122 Alternativa utvecklingsvägar

1,3 % i den offentliga konsumtionen. Betraktar vi privat konsumtion är en icke obetydlig konsumtionsökning redan intecknad av de åtaganden som gjorts gentemot pensionärerna. För att breda löntagargrupper i vanliga inkomstlägen över huvud taget skall kunna få någon ökning i sin privata standard krävs därför en ökning av den totala privata konsumtionsvolytnen i storleksordningen l % per år.

6. Stabil växelkurs. Växelkursmålet har av regeringen klart fastställts så att några sänkningar av kronans värde gentemot korgen ej kommer att ske. Vi har därför förutsatt att kronans yttre värde kommer att vara oförändrat under perioden.

Det ovanstående är naturligtvis inte en uttömmande genomgång av målen för den ekonomiska politiken. I makroekonomiska överväganden som vi skall göra i detta kapitel spelar de emellertid en mera central roll än andra viktiga mål för den ekonomiska politiken. De uppräknade utgångspunkterna är inte inbördes oberoende. Om exempelvis externbalansmålet är givet visar våra kalkyler att en rimlig ökningstakt i konsumtionen uppnås endast om produktivitetsreserven tas i anspråk. För att ta ett annat exempel, så är växelkursmålet nära knutet till målet låg inflationstakt osv.

6.2 Yttre förutsättningar

Möjligheterna att uppfylla de ovan angivna målen i ett medelfristigt perspektiv är i hög grad beroende av en rad yttre omständigheter och av utseendet på vissa centrala ekonomiska samband. l det följande skall vi peka på några faktorer som är av avgörande betydelse för frågan om vi kan få den positiva utveckling i den svenska ekonomin som krävs för att de ovan angivna målen skall uppfyllas samtidigt.

Internationell utveckling Den internationella utveckling som förutsatts i långtidsutredningens huvudalternativ har utformats mot bakgrund av det arbete på ett nytt medelfristigt perspektiv för de västliga industriländerna som för närvarande pågår inom OECD. Det låga kapacitetsutnyttjandet i OECD-området gör att den ekonomiska utvecklingen i dessa länder är mycket svårbedömd. Å ena sidan finns ur resurssynpunkt utrymme för en relativt kraftig ekonomisk expansion. Å andra sidan är den ekonomiska politiken i de stora länderna f. n. knappast inriktad på att föra ekonomierna upp till fullt kapacitetsutnyttjande. Detta torde gälla även vid beaktande av de stimulansåtgärder som nyligen annonserats i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. De antaganden om den internationella utvecklingen som lagts till grund för vår bedömning innebär en viss uppgång i kapacitetsutnyttjandet inom OECD fram till 1983. Uppgången är dock inte tillräckligt kraftig för att åstadkomma fullt kapacitetsutnyttjande vid mitten av 1980-talet. Siffermässigt innebär det perspektiv vi valt en världshandelstillväxt på 6,4 % per år och en tillväxt i de

Alternativa utveck/ingsvägar 123 Tabell 6.1 Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-området 1965-1983

Förbundsrepubliken

Tabell 6.2 Världsimportens utveckling 1977-1983

U-länderna exkl. OPEC-stater l l ,4 5,8 1,30 7.5 Världen som helhet 100,0 4,5 1,42 6,4

internationella priserna på 5,6% per år. Förutsättningarna beträffande internationell utveckling sammanfattas i tabellerna 6.1 och 6.2.

Exporrens och imporrens priskänsligher Den jämförelsevis svaga tillväxt för Sveriges exportmarknader som framkommer ur det internationella perspektivet medför att det externa balanskrav vi ställt upp endast kan klaras genom att Sveriges export växer snabbare än världshandeln, dvs. vi måste vinna marknadsandelar. Även på hemmamarknaden måste vi återta marknadsandelar for att på så sätt nedbringa ökningstakten i importen. Vi har antagit att en sådan utveckling kan åstadkommas genom en nedgång i de svenska relarivprisema. Priserna på svenska varor måste således gå ned relativt till priserna på utländska varor. För att kunna bedöma hur stor denna nedgång måste vara krävs kunskap om priskänsligheten när det gäller vår export och import. Det är svårt att få underlag for bestämda slutsatser angående de samband som råder genom att se på utvecklingen av exportpriser och marknadsandelar på aggregerad nivå. Under perioden fore 1974 hade vi på aggregerad nivå mycket små variationer i båda variablerna. Därefter fick vi en kraftig uppgång i relativpriserna och ett likaledes kraftigt fall i marknadsandelama. De slutsatser man kan dra beträffande sambandet mellan priser och andelar blir därför i hög grad avhängiga av om man anser att utvecklingen efter 1974 gav

124 Alternativa utveck/ingsvägar SOU l978z78

uttryck För ett stabilt samband mellan pris- och volymutveckling eller om man menar att fallet i marknadsandelar helt eller delvis hade andra Förklaringar än prisutvecklingen. För att få ett underlag för en bedömning av exportens priskänslighet har Konjunkturinstitutet genomfört en mera detaljerad studie av exportens bestämningsfaktorer. Som framgår av kapitel 7 indikerar Konjunkturinstitutets beräkningar att priselasticiteten för den totala svenska varuexporten skulle uppgå till 1,4. Även vad gäller importens priselasticitet är svårigheterna stora att dra några bestämda slutsatser utifrån ett aggregat material. De undersökningar som kunnat göras, varav en på ett mycket disaggregerat material, har givit underlag för ett antagande om att varuimportens priselasticitet ligger kring värdet l.

Pl0(lllÅ'lfl'/f('fSÖ/\'IIiIIg och produkt/tirersreserv Utvecklingen av produktiviteten vid normalt kapacitetsutnyttjande är en central komponent fören bedömning av ekonomins utveckling på medellång sikt. I den nu aktuella situationen är emellertid produktivitetsreservens storlek i utgångsläget av avgörande betydelse när det gäller att bedöma den möjliga produktivitetsutvecklingen fram till 1983. Som angavs inledningsvis uppfattar vi utnyttjandet av produktivitetsreserven som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken på medellång sikt. Diagram 6.1 illustrerar på ett principiellt plan det samband som råder mellan de begrepp som nämnts ovan. Den heldragna linjen motsvarar den potentiella produktivitetsutvecklingen vid fullt kapacitetsutnyttjande. Avståndet a indikerar skillnaden mellan potentiell och realiserad produktivitet i utgångsläget. Den streckade linjen indikerar den maximala produktivitetsutveckling som kan realiseras. Om denna utveckling realiseras eller ej beror på om vi får en total efterfrågeutveckling som möjliggör att produktivitetsreserven frigörs. Ett möjligt utfall vid en svagare efterfrågeutveckling

Produktivitet l

Diagram 6.1 Potentiell och realiserad produkti-

vitet samt kapacirersgap. 1937 legs Tid

Alternativa utveck/ingsvägai 125

illustreras i diagrammet av den prickade linjen. Produktivitetsreserven är av betydande omfattning huvudsakligen inom industrin. Långtidsutredningens uppskattning av den underliggande potentiella produktivitetsutvecklingen i hela industrin är 4,5 % per år. Den realiserbara produktivitetsreserven har för hela industrins del uppskattats uppgå till 14 % 1977. Detta innebär att den realiserade produktivitetsökningen 1977-1983 kan uppgå till högst 7,1 96 per år. Detta tal är av samma storlek som den underliggande produktivitetsutvecklingen under hela 1960talet.

Arbetslöshet och produktivitet vid lågt kapacitetsutnyttjande

Nära relaterad till de ovan diskuterade sambanden är frågan om produktiviteten och arbetslöshetens utveckling vid ett lägre kapacitetsutnyttjande. Det grundantagande som gjorts är att vid en låg aktivitetsnivå i privat sektor kommer den typ av arbetsmarknadspolitik som siktar till att behålla de anställda i företagen att fortsätta. Därmed slår en låg aktivitetsnivå i första hand ut i en långsam produktivitetsutveckling och endast till en mindre del i en ökad arbetslöshet.

InvesteringsutveCk/ing. Samband produktion-investeringar En central och samtidigt svårbedömd komponent i det medellånga perspektivet är industriinvesteringarnas utveckling. De stora krav som ställs på vår industri under den närmaste perioden kan med säkerhet inte uppfyllas utan en förnyelse av kapitalbeståndet. vilket innebär stora nyinvesteringar. Det finns emellertid också faktorer som dämpar kravet på de totala industriinvesteringarnas utveckling. Vi har sålunda i basåret 1977 en mycket stor outnyttjad kapacitet på kapitalsidan. Visserligen är en betydande del av denna lediga kapacitet inte ekonomiskt användbar. Det gäller exempelvis den outnyttjade kapacitet som finns i krisbranscherna. Enligt de uppskattningar vi har gjort är emellertid den användbara och outnyttjade kapaciteten på kapitalsidan för industrins del procentuellt sett större än den tidigare diskuterade produktivitetsreserven vad gällerarbetskraften. Detta betyder att det finns ett betydande utrymme för expansion av produktionen utan att kapitalstocken behöver öka. En principiell beskrivning av situationen ges i diagram 6.2. l diagrammet representeras tillväxten i den effektiva kapitalstocken av den heldragna linjen. medan den streckade linjen representerar den tillväxt i utnyttjad kapitalstock som framkommer vid en adekvat efterfrågetillväxt. Diagrammet illustrerar att en kraftig tillväxt i utnyttjat kapital vid ett lågt kapacitetsutnyttjande motsvaras av en relativt måttlig tillväxt i den uppmätta effektiva kapitalstocken. För att kunna göra en riktig bedömning av kravet på tillväxt i kapitalstocken och därmed investeringskravet måste man således uppskatta de kvantiteter som svarar mot punkterna a, b och c i diagrammet. Hur stor del av kapitalet som ej kan användas vid 1983 års relativpriser låter sig inte bestämmas mekaniskt, utan får avgöras bl. a. mot bakgrund av en kvalitativ bedömning av den erforderliga förnyelsen i produktion och produkter inom industrin. I kapitel 9 diskuteras dessa frågor mer utförligt.

126 Alternativa utvecklingsvägai

Kapitalvolym index l

197 7 19

Utnyttjad kapitalstock

Effektivt men ej utnyttjat kapital Diagram 6.2 Tillväxt i utnyttjad och total kapi- Kapital som ej kan ge avkastning vid 1983 ralsrock. års relativpriser

Vissa 4finansiella _lö/tirsätriziiigai l kapitel 2 framhölls den avgörande roll som löne-, pris- och vinstutvecklingen spelar för frågan om huvudalternativet kan förverkligas eller inte. En utförlig diskussion av den finansiella utvecklingen i huvudalternativet presenteras i kapitel 10. Det kan därför räcka med att här peka på de mest centrala antagandena som gjorts på detta område samt ange den inbördes relationen mellan de här aktuella storheterna. En utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Denna framkommer som ett resultat av den internationella prisutvecklingen samt utvecklingen av de svenska relativpriserna i Ksektorn. Antagandena beträffande den internationella prisutvecklingen har berörts i avsnittet: Internationell utveckling. Den svenska relativprisutvecklingen framkommer i varje alternativ som ett krav, vilket måste uppfyllas för att vi skall få en utveckling av svensk export och import som erfordras för att bytesbalansmålsättningen skall uppfyllas. En annan viktig utgångspunkt för de finansiella kalkylerna är vinstutvecklingen. De kalkyler som görs i kapitel lO indikerar att den investeringsutveckling som behövs for att upprätthålla den erforderliga långsiktiga produktionskapaciteten inte kan förverkligas utan att vinstandelen från 1977 års låga nivå återgår till en historiskt sett mera normal nivå. Det har något schablonmässigt preciserats till att innebära en återgång till de nivåer på räntabilitet och vinstandelar som rådde i början på 1970-talet.

Alternativa urvecklingsvägar 127

En annan viktig förutsättning är produktivitetsutvecklingen i den konkurrensutsatta sektorn. Denna framkommer som ett resultat av bl. a. efterfrågans utveckling. Med given utveckling av världsmarknadspriser, vinstandelar och produktivitet framkommer löner i konkurrensutsatt sektor. På samma sätt som i EFO-modellen anpassas sedan hela ekonomins löner till utvecklingen i industrin. Prisutvecklingen i övriga sektorer ses därefter som bestämd från kostnadssidan.

6.3 Alternativa utvecklingsvägar

De kalkyler över alternativa utvecklingsvägar som presenteras i det följande har gjorts med hjälp av en aggregerad ekonometrisk modell, AMMA. Samtidigt har den disaggregerade analysen av huvudalternativet utförts med hjälp av EMMA-modellen. De båda modellerna har gemensam databas och till stora delar kan AMMA-modellen ses som en aggregerad version av EMMA-modellen. En avstämning har också gjorts mellan modellerna så att långtidsutredningens huvudalternativ kan beräknas i båda modellerna. l AMMA-modellen har vidare vissa samband inkluderats vilka inte återfinns i EMMA-modellen. Det gäller i huvudsak de samband som diskuterades i ovanstående stycke. Sålunda bestäms export och import med utgångspunkt från marknads- och relativprisutveckling. Produktivitetsreserven återfinns explicit i modellen varigenom den realiserade produktiviteten bestäms inom modellen. Vidare bestäms och lager investeringar endogent i AMMA-modellen.

Utredningens huvudalternariv (alt. I) Huvudalternativet ger ett scenario för den ekonomiska utvecklingen där de inledningsvis uppsatta målen uppfylls inom ramen for de ekonomiska betingelser som kan väntas råda under perioden 1977-1983. Huvudalternativets reala utveckling vad gäller efterfrågan och produktion presenteras i tabellerna 6.3. och 6.4. Vidare ges prisutvecklingen i tabell 6.5. 1 alternativet nås det bytesbalansmål som sattes upp inledningsvis genom en kraftig exporttillväxt och en mycket dämpad tillväxt i importen. Mot bakgrund av den måttliga världshandelstillväxten och den höjning av aktivitetsnivån som sker i den svenska ekonomin kan denna utveckling ej komma till stånd utan en förskjutning i de svenska relativpriserna. Kravet anges i tabell 6.5 som en genomsnittlig årlig sänkning i relativpriserna på 1,8 % fr. o. m. 1977. Det betyder en sammanlagd förändring med 11 “o räknat från genomsnittet 1977. Detta skall ställas mot den relativprisforändring for bearbetade varor på ca 5 “(4 som beräknas inträffa mellan genomsnitten av 1977 och 1978. Det måste alltså ske en justering av relativpriserna som går utöver vad som ges av växelkursjusteringarna under 1977. Den ytterligare relativprisforbättring som krävs genomförs i alternativet genom en långsam kostnadsutveckling och genom att Sverige utnyttjar den förbättring i kostnaden per producerad enhet som är möjlig genom att ta produktivitetsreserven i anspråk. Vi skall återkomma till betingelserna för att denna prisforskjutning skall

128 Alternativa urvecklingsvägai

Tabell 6.3 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. l Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977-1983 Tillgång

Eñetffâgü

Tabell 6.4 Produktion. produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt. I Årlig procentuell ökningstakt K-sektor S-sektor Offentlig Totalt

Produktion 6,6 2,1 v

Produktivitet 7,1 3,6 bJbJ u 00x1

Sysselsättning, antal personer 0,5 -O,6

Tabell 6.5 Priser, tillväxttakter 1977-1983, alt. I Procent per år

Alternativa utvecklingsvägar 129

komma till stånd och konstatera att den över perioden skulle medföra en terms-of-tradesänkning som begränsar utrymmet för inhemsk konsumtionsökning. Medan tillväxten i BNP ligger på 3,7 % så ökar den privata konsumtionen endast med 1,8 % och den offentliga konsumtionen med 2,2 813. Denna relation mellan produktions- och konsumtionsutveckling kan endast förverkligas genom en restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken så att konsumtionsutrymmet begränsas. Den kraftiga exporttillväxten och den dämpade importtillväxten för bl. a. med sig en ökning i industriproduktionen som är tillräckligt kraftig för att produktivitetsreserven skall tas i anspråk. Vi får också någon ökning av sysselsättningen i industrin. Om produktivitetsreserven tas i anspråk är det möjligt att åstadkomma den relativprisutveckling som liggeri alternativet vid en historiskt sett normal löneutveckling. Detta framgår av tabell 6.4 som ger en priskalkyl som är konsistent med det angivna alternativet. I denna kalkyl ryms den förutsättning vi angav tidigare om en återgång av vinstandelarna till en historiskt sett normal nivå. Den nödvändiga uppgången i vinstnivån kan å andra sidan på olika vägar tänkas äventyra den lugna kostnads- och prisutveckling som ligger i alternativet. Dels kan den motsättning som finns mellan en ökad vinstnivå å ena sidan och en svag tillväxt av den reala konsumtionen å den andra sidan, leda till kraftiga kompensationskrav vid löneförhandlingarna och en åtföljande inllationistisk löneutveckling. Dels sker genom vinstuppgången en kraftig likviditetsökning i privat sektor, vilket i sin tur kan äventyra den försiktiga utveckling i inhemsk efterfrågan som krävs för att realisera alternativet. Man kan alltså vid ett förverkligande av alternativ I förutse mycket hårda krav på den ekonomiska politiken som får gå balansgång mellan restriktivitet för att hindra inflation och riktigt insatta stimulansåtgärder för att säkerställa fullt kapacitetsutnyttjande. Ett näraliggande problem är frågan om under vilka förutsättningar produktivitetsreserven tas i anspråk. Det är lätt att inse att produktivitetsreserven ej kommer att tas i anspråk om vi får en väsentligt snabbare pris- och kostnadsökning än den som angavs i tabell 6.4. Å andra sidan är det inte tillräckligt med en låg pris- och kostnadsutveckling för att produktivitetsreserven skall frigöras. Det dubbelriktade samband mellan efterfrågan och produktivitet som uppkommer genom produktivitetsreserven är i detta sammanhang av stort intresse. Det kan sammanfattas i följande punkter. sänkta priser ger ökad försäljningsvolym ökad försäljningsvolym ger ökad produktion och därmed ökad produktivitet ökad produktivitet ger sänkta priser Den angivna kedjan visar att när väl produktivitetsökningen kommit igång finns det faktorer som leder till att den fortsätter. Det krävs emellertid en impuls utifrån för att processen skall komma igång. Det står också klart att den kan avbrytas om den drar med sig kraftiga kostnadsstegringar eller alltför kraftiga vinststegringar. Mycket tyder på att devalveringarna av kronan under 1977 var en tillräcklig impuls för att få igång den ovan angivna händelsekedjan. Sammanfattningsvis uppfyller alternativ 1 målet fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans genom en exportledd expansion. Denna i sin tur

130 Alternativa utvecklingsvägar

bygger bl. a. på en förutsättning om att Sverige genom relativprissänkning kan öka sina andelar på exportmarknaden. Mot bakgrund av de problem som kan finnas att åstadkomma en sådan utveckling är det av intresse att studera andra scenarier för perioden 1977-1983. Vi skall därför presentera två alternativ vilka båda grovt taget förutsätter oförändrade marknadsandelar för vår export efter 1977. Detta innebär bl. a. att den relativprisförändring som kom till stånd i alternativ l ej realiseras i de båda alternativ vi nu skall studera. Under denna förutsättning är det inte möjligt att samtidigt realisera målsättningarna beträffande fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans. Alternativen är därför uppbyggda så att ettdera av dessa mål realiseras.

Balans genom låg inhemsk efier/izigan (alt. II) l alternativ 11 förutsätts den ekonomiska politiken få en sådan inriktning att målet beträffande extern balans uppnås. Vår förutsättning om oförändrade marknadsandelar gör att den väg som då återstår för att nå extern balans är en stram efterfrågepolitik i syfte att begränsa importen. Utfallet av en sådan strategi i ett medelfristigt perspektiv anges i tabellerna 6.6 och 6.7. Det framgår att denna strategi kräver en kraftig begränsning av konsumtionstillväxten. Tillväxten i offentlig konsumtion uppfyller precis LU:s baskalkyl för offentlig sektor som presenteras i kapitel 8. Det innebär att den utveckling som ligger i alternativ ll ej medger några nya åtaganden när det gäller offentlig konsumtion med mindre än att tidigare gjorda åtaganden omprövas. Den privata konsumtionstillväxten är sådan att den aktiva generationen i detta

Tabell 6.6 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. II Milj. kr.. Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977-1983

Tillgång

Efterfrågan

Alternativa urvecklingsvägar 131

Tabell 6.7 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt ll Årlig procentuell ökningstakt K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor

Produktion 5,3 1,1 1,9 2,7 Produktivitet 6.0 2.5 -0,4 2,9 Sysselsättning. antal personer 0.3 -0,6 3.2 0,7

alternativ kan räkna med en mycket låg tillväxt i sin privata konsumtion. Kapacitetsutnyttjandet blir i stort sett oförändrat ijämförelse med 1977 års låga nivå. Det innebär en produktivitetsökning ungefär i takt med ökningen i den underliggande produktiviteten och en ökad arbetslöshet. Den senare uppgår i alternativ II till 120 000 personer 1983, dvs. 2,7 % av arbetskraften. Alternativet ger också en relativt låg tillväxt i industriinvesteringar. Den volymmässiga BNP-tillväxten uppgår endast till 2,8 % per år. Sammantaget är det flera av de inledningsvis angivna målen som inte uppfylls i alternativ Il. Prissidan och kostnadssidan har inte behandlats explicit i denna framställning. Det finns emellertid stora risker för en inflation från kostnadssidan. En sådan utveckling kan genereras av de starka spänningar på arbetsmarknaden som skulle uppstå i en situation där den privata standardutvecklingen for den aktiva generationen står i stort sett stilla under sex år. Det bör också framhållas att bytesbalansproblemet i strukturell mening kvarstår. Det saldo som ges i alternativet uppnås endast vid lågt kapacitetsutnyttjande. En uppgång i kapacitetsutnyttjandet leder naturligtvis automatiskt till att bytesbalansunderskottet åter ökar. Alternativ lI kan också ges en annan tolkning än den som just presenterats. Om vi nämligen antar att produktivitetsreserven inte existerar eller att en rörlighetshämmande arbetsmarknads- och industripolitik lägger hinder i vägen för dess frigörelse, så skulle den produktivitetsutveckling som framkommer i alternativ 11 vara den maximala. Vid given målsättning beträffande bytesbalansen skulle i så fall den konsumtionsutveckling som framkommer i alternativ II vara den som maximalt kan uppnås. Av detta följer två viktiga slutsatser. Den första är att om produktivitetsreserven ej existerar eller under inga omständigheter kan frigöras får vi ställa in oss på en mycket långsam tillväxt i privat och offentlig konsumtion under den närmaste femårsperioden. Den andra är att vi under dessa omständigheter egentligen ej är betjänta av att återvinna marknadsandelar för exporten. l detta fall är nämligen oförändrade marknadsandelar förenligt med en balanserad utveckling på medellång sikt. Ett återvinnande av marknadsandelar genom relativprissänkning skulle under de nu angivna förutsättningarna förbättra bytesbalansen 1983 samtidigt som konsumtionsutvecklingen ytterligare försämrades.

132 Alternativa utvecklingsvägar

Fullt kapacitetsutnyttjande genom expansiv inhemsk

efterfrågan (alt. lll)

I alternativ 111 har vi undersökt effekterna av en strategi som tar sikte på att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande vid oförändrade marknadsandelar. Eftersom den senare begränsningen vid given internationell utveckling ger en långsam exporttillväxt i jämförelse med alternativ l, får nu i stället kapaciteten tas i anspråk genom en kraftig expansion i inhemsk efterfrågan. Grundforutsättningarna i alternativ III är därmed a) samma yttre betingelser som i alternativ l b) oförändrade marknadsandelar för exponen c) inhemsk konsumtion anpassas så att vi får fullt kapacitetsutnyttjande 1983 Alternativet presenteras i tabellerna 6.8 och 6.9. Av tabellerna framgår att alternativet ger en kraftig tillväxt av såväl offentlig som privat konsumtion. Denna tillväxt drar med sig en produktionstillväxt som är tillräcklig for att ge

Tabell 6.8 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. II] Milj. kr. Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977-1983

Tillgång

Efterfrågan

Tabell 6.9 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983. alt. Ill Årlig procentuell ökningstakt K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor

Produktion 5.8 2.0 3,3 3,5 Produktivitet 7,1 3,6 -0.3 3,6 Sysselsättning, antal personer -0,3 -0.8 4,5 0,9

Alternativa 132 utvecklingsvägar

fullt kapacitetsutnyttjande. Produktivitetsökningen i industrin uppgår sålunda till maximala 7,1 %. Som man kan vänta sig blir bytesbalansunderskottet mycket kraftigt i detta alternativ. Sålunda uppgår det 1983 till 19 100 milj. kr. Det angivna alternativet belyser graden av strukturell obalans i ekonomin f. n. Om vi med bibehållna marknadsandelar söker nå fullt kapacitetsutnyttjande lår vi ett betydande underskott i bytesbalansen. Alternativet indikerar också att en ekonomisk-politisk strategi som siktar till att uppnå fullt kapacitetsutnyttjande via expansion av den interna efterfrågan i sig rymmer betydande risker. De stora underskotten i bytesbalansen innebär en direkt risk för en press nedåt på kronan med åtföljande inflationsutveckling. Det är också möjligt att det höga inhemska relativa efterfrågetrycket gör det svårt att realisera ens den exporttillväxt som ligger i alternativet. Den fara som ligger i att överbrygga en svag internationell efterfrågetillväxt med en kraftig intern efterfrågan illustreras utmärkt av den svenska ekonomiska utvecklingen efter 1974, då bl. a. den höga interna efterfrågetillväxten drog med sig en utveckling av kostnader, priser och bytesbalans som till sist tvingade fram 1977 års politik med devalveringar och en kraftig åtstramning av den inhemska efterfrågetillväxten.

Avvikelser i den internationella zirveck/ingeiz (alt. I V) Vi har flera gånger tidigare berört den stora osäkerhet som ligger i bedömningen av den internationella ekonomiska utvecklingen. De olika osäkerhetsfaktorerna har utförligt belysts i kapitel 4. Däri presenterades också två alternativ till den bedömning av den internationella utvecklingen som ligger i LU:s huvudalternativ. Dessa alternativ får siffermässigt ses som extremfall av två tänkbara utvecklingstendenser. Möjligheten av en mera positiv internationell utveckling än den som ligger i LU:s huvudalternativ representeras av ett alternativ som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECDområdet 1985. Risken för en stagnerande internationell utveckling representeras av ett alternativ som i stort sett följer tendenserna i världsekonomin under 1977 och 1978. 1 detta avsnitt skall vi studera vilka konsekvenser de angivna alternativen skulle ge för Sveriges del. Kalkylerna görs under förutsättning att den ekonomiska politiken utformas med sikte på att uppnå de mål som angavs inledningsvis. Vi antar också att utvecklingen av kostnader och priser anpassar sig till de krav som följer av att de angivna målen skall uppfyllas. Detta innebär att vi till vart och ett av alternativen för den internationella utvecklingen endast studerar en (bästa) möjlig svensk utveckling. Vi har ansett det vara alltför utrymmeskrävande att också här inom ramen för en given internationell utveckling studera flera olika möjligheter vad gäller den interna svenska utvecklingen. I valet mellan att presentera vad som skulle kunna liknas vid en spontan utveckling och en utveckling där den ekonomiska politiken medvetet inriktas på att uppfylla vissa mål, har vi valt den senare vägen. De alternativ som anges indikerar vilken ekonomisk utveckling som krävs i Sverige för att vissa centrala målsättningar när det gäller den ekonomiska politiken skall kunna realiseras. Det är mycket viktigt att hålla detta i minnet vid tolkningen av alternativen. Vi kommer också i

134 Alternativa utvecklingsvägar

Tabell 6.10 Nyckeltal för internationellt högtillväxtalternativ 1977-1983 Procent per år

BNP-tillväxt i Världshandels- Internationella OECD-om rådet tillväxt priser

4,6 7,5 6,0

anslutning till alternativen att diskutera huruvida utvecklingen ter sig genomförbar samt indikerar andra tänkbara förlopp vid de givna yttre omständigheterna. Utgångspunkten i alternativ lV är det optimistiska internationella perspektiv som ger fullt kapacitetsutnyttjande i OECD-området 1985. Detta utvecklingsförlopp för den internationella ekonomin har utförligt diskuterats i kapitel 4, varför vi här endast återger vissa nyckeldata beträffande förutsättningarna för den internationella ekonomins utveckling. Siffrorna anges i tabell 6.10. Förutsättningarna i övrigt när det gäller de ekonomiska sambanden och inriktningen av den ekonomiska politiken är desamma som i huvudalternativet. För att klargöra effekterna av den ändrade förutsättbeträffande internationell utveckling på den svenska ekonomin kan ningen det vara lämpligt att börja diskussionen med internationell handel och bytesbalans. Vi kan då först konstatera att en snabbare tillväxt i världshandeln minskar kravet exportindustri att vinna marknadsandelar. Därmed krävs på svensk inte heller en så kraftig nedgång i relativpriserna, som i huvudalternativet. Därför kan vi ta mera betalt för våra exportvaror samtidigt som vi behöver betala mindre för våra importvaror. Utvecklingen av terms-of-trade blir med andra ord mera förmånlig. Vi kan därför tillåta oss att ha en högre inhemsk konsumtion och en högre inhemsk import än i huvudalternativet. l tabell 6.11 framträder detta mönster tydligt. Den privata konsumtionen ökar sålunda med 2,3 96 per år, medan offentlig konsumtion ökar med 2,7 % per år. Motsvarande siffror för huvudalternativet är 1,8 och 2,2 %. lmportökningen uppgår till 4,6 % per år attjämföra med huvudalternativets 4,0 %. Samtidigt är den volymmässiga ökningen av exporten något lägre än i huvudalternativet. Mot denna utveckling av import och export svarar en sänkning av de svenska relativpriserna med 0,8 % om âret. När det gäller produktionssidan som belyses i tabell 6.12 uppnås fullt kapacitetsutnyttjande i alternativet, vilket bl. a. innebär att industrins produktivitetsökning uppgår till 7,1 96 per år. Detta innebär att industrins produktivitetsreserv tas i anspråk även i detta scenario. Produktionsökningen i industrin är emellertid något lägre än i huvudalternativet. Detta förklaras dels av den något lägre exportökningen i alternativet men också av att den större lmportökningen gör att kraven på industriproduktion för hemmamarknaden minskar ijämförelse med huvudalternativet. Den minskade industriproduktionen leder i sin tur till att kravet på industriinvesteringar minskar. Den resulterande ökningstakten i dessa investeringar blir i detta alternativ 3,7 %. Detta alternativ belyser bl. a. att det krav på relativt kraftiga relativprissänkningar, som ligger i huvudalternativet, till en del beror på att där

Alternativa urvecklingsvägar 135

Tabell 6.11 Försörjningsbalans 1977-1983, alt. IV Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977-1983 Tillgång

Eñer/“râgan

Lagerinvestering

förutsätts den svenska ekonomin nå fullt kapacitetsutnyttjande samtidigt som man inte uppnår detta i OECD-länderna. I alternativ lV när också OECD-länderna fullt kapacitetsutnyttjande. Därmed har vi såväl balans som fullt kapacitetsutnyttjande vid en mycket måttlig förskjutning i relativpriserna. Den skillnad i relativprisförskjutning som uppkommer mellan alternativen betingas alltså direkt av den skillnad i världshandelstillväxt som finns mellan alternativen. Ser vi till utvecklingen av priser och löner i alternativ IV erinrar vi oss att världshandelspriserna enligt våra förutsättningar stiger med 6 96 om året, vilket är 0,5 % mera än i huvudalternativet. Därtill får vi, som redan påpekats, en relativprissänkning som är 0,5 % per år lägre än i huvudalternativet. Mätt i utländsk valuta ökar därför våra importpriser l % snabbare än i huvudalternativet och våra exportpriser 1,5 % snabbare än i huvudalternativet. Sammantaget blir alltså de utifrân kommande inllationsimpulserna till den svenska ekonomin betydligt kraftigare vid en gynnsam internationell utveckling än i huvudalternativet. Detta innebär att det mål om rimlig

Tabell 6.12 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt. IV Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor

Produktion 6,1 2,0 2,9 3,6 Produktivitet 7,1 3,6 -0,3 3,7 Sysselsättning, antal personer 0,1 -O,7 4,1 0.9

136 Alternativa urvecklingsvägar Tabell 6.13 Priser, tillväxttakter 1977-1983, alt. IV Procent per år

prisökningstakt som angavs inledningsvis ej kan realiseras om de utifrån kommande inllationsimpulserna får slå igenom på den svenska ekonomin. Den internationella prisökningen kan i princip endast hindras från att slå igenom i den svenska ekonomin genom en successiv appreciering av den svenska kronan. Genom att höja kursen på den svenska kronan ökar våra importpriser och exportpriser, mätt i svenska kronor. långsammare än motsvarande priser i utländsk valuta. Därigenom avskärmas i princip den snabba internationella prisökningstakten for den svenska ekonomin. Detta illustreras i tabell 6.13, som anger prisökningstakter i alternativ IV. Däri framgår att, genom en appreciering som totalt uppgår till 9 96, kan ökningen av de svenska importpriserna och exportpriserna begränsas till 6 respektive 5,2 % om året. Därmed begränsas också ökningen av de svenska konsumentpriserna till 5,8 96. Om vi i stället antagit att ingen appreciering äger rum hade motsvarande ökningstakt, vid oförändrade förutsättningar, i övrigt blivit 7,3 96 om året. Alternativet skulle alltså i detta fall givit en relativt kraftig inhemsk inflation. Vi kan konstatera att i detta scenario med kraftiga prisstegringar i utländsk valuta på svenska export- och importvaror, så är en apprecieringspolitik ett nödvändigt villkor för att dessa prisstegringar ej skall slå igenom i den svenska ekonomin. Samtidigt är denna politik ingalunda så enkel som den ter sig i de kalkyler vi arbetar med här. Apprecieringsstrategin innebär med nödvändighet en svår balansgång mellan önskemålet om en god utländsk konkurrenskraft å den ena sidan och önskemålet att undvika att importera den utländska inflationen å den andra sidan. Denna balansgång bjuder på stora problem bl. a. när det gäller den tidsmässiga förläggningen av åtgärderna och den exakta avvägningen av åtgärdernas storlek. Den bild av utveckling som ges av alternativ IV förefaller ändå vara relativt gynnsamt för denna typ av politik. Vi har nämligen här en situation där problemen att nå balans och fullt kapacitetsutnyttjande inte förefaller vara så stora. Samtidigt är ökningen av samtliga export- och importpriser relativt likformig. Om vi i stället tänker oss en utveckling liknande huvudalternativets med påtagliga externa och interna balansproblem vid en relativt svag internationell utveckling, kombinerat med kraftiga prisstegringar på vissa betydelsefulla råvaror eller livsmedel, är möjligheterna att utestänga de internationella inflationsitnpulserna med hjälp av apprecieringar små. Visserligen skulle en appreciering i detta fall motverka importerade prisstegringar i svenska kronor. Samtidigt skulle emellertid apprecieringen allvarligt även-

Alternativa utvecklingsvägar 137

tyra vår industris konkurrenskraft. Därmed skulle de redan tidigare svåra balansproblemen ytterligare försvåras. l det här skisserade fallet finns det därför knappast något alternativ till att låta de internationella prisökningarna slå igenom i den svenska ekonomin. Politiken får i stället inriktas på att begränsa kompenserade pris- och kostnadshöjningar i den svenska ekonomin. Det lågtillväxtalternativ för världsekonomin som presenterades i kapitel 4 är uppbyggt med utgångspunkt i ett antagande om att de nuvarande stagnationstendenserna i världsekonomin förblir bestående under hela den period vi betraktar. Vissa nyckeltal för denna internationella utveckling ges i tabell 6.14. [jämförelse med huvudalternativet innebär denna låga internationella utveckling en dämpning av världshandelstillväxten med 1,4 % och en dämpning av den internationella prisutvecklingen med 0,5 96. Det står klart att i detta fall skulle det vara utomordentligt svån att i den svenska ekonomin nå såväl extern som intern balans i ett medelfristigt perspektiv. Extern balans vid fullt kapacitetsutnyttjande kan endast nås genom en kraftig exporttillväxt. Vid en svag världshandelstillväxt måste denna i betydande grad nås genom en ökning av våra marknadsandelar för exportvaror. Vid en världshandelsutveckling på 5 96 om året skulle 3,2 procentenheter av vår årliga exporttillväxt behöva baseras på en ökning av marknadsandelar. Detta skulle kräva en årlig sänkning av våra relativpriser med 3 % om året eller en sammanlagd sänkning med 20 % mellan 1977 och 1983. Med tanke på den låga internationella prisstegringen i detta alternativ skulle detta kräva en utomordentligt återhållsam utveckling av priser och kostnader i Sverige under hela perioden. Det är mycket som talar för att en sådan utveckling knappast kan realiseras. För det första kommer svårigheterna att genomföra den utveckling av löner, priser och vinster som krävs för den erforderliga förbättringen av vår konkurrenskraft vara mycket stora. Även om detta skulle lyckas kommer den svaga världshandelstillväxten att leda till att det blir mycket svårt att få igång en exportutveckling som medverkar till att produktivitetsreserven frigörs. Man måste också beakta de risker för ökad protektionism som uppstår vid en mycket svag internationell utveckling. Risk för protektionistiska motåtgärder från våra konkurrentländer är i detta perspektiv uppenbar. Sammanfattningsvis får man räkna med att vid en mycket svag internationell utveckling är det inte möjligt för Sverige att ensamt nå fullt kapacitetsutnyttjande och extern balans samtidigt. Eftersom vi bedömer sannolikheten som relativt liten att det internationella lågtillväxtscenariet skall realiseras, har vi inte gjort någon systematisk analys av frågan om vilket kapacitetsutnyttjande och vilken externbalansutveckling som kan vara

Tabell 6.14 Nyckeltal för internationellt lågtillväxtalternativ 1977-1983 Procent per år

BN P-tillväxt i Världshandels- Internationella OECD-området tillväxt priser

3.3 5.0 5.0

138 Alternativa utvecklingsvägal sou 1978:78

möjlig under dessa förhållanden. Det bör emellertid redan av ovanstående diskussion stå klart att om ett scenario liknande lågtillväxtalternativet realiseras, så kommer de närmaste årens ekonomiska utveckling att bli mycket problematisk. Den ovanstående diskussionen belyser det avgörande inflytande den internationella ekonomiska utvecklingen har för betingelserna för vår egen ekonomiska utveckling och för kraven på den ekonomiska politiken. Vad som är en riktig ekonomisk politik bestäms i hög grad av den internationella utvecklingen och det är viktigt att man gör klart för sig den ekonomiska politikens möjligheter att balansera effekterna av en viss internationell utveckling. Samtidigt måste man vara medveten om den ekonomiska politikens begränsningar. Det är inte möjligt att i ett medelfristigt perspektiv helt avskärma sig från den internationella utvecklingen. Även om det exempelvis kan vara möjligt att balansera en svag internationell utveckling med en förskjutning av relativpriserna, så påverkar denna förskjutning våra terms-of-trade, vilket i sin tur påverkar vån konsumtionsutrymme. Vi har också sett hur en mycket svag internationell utveckling kan tvinga oss att ge upp vissa centrala målsättningar för den ekonomiska politiken.

Snabb ojfenrlig expansion (all. V) Avslutningsvis skall frågan om konsumtionsutrymmets fördelning mellan privat och offentlig konsumtion beröras. Den fördelning som här finns i huvudalternativet har tillkommit på relativt schablonmässiga grunder och man kan i princip tänka sig att målsättningarna beträffande extern balans och fullt kapacitetsutnyttjande uppfylls även vid andra fordelningar mellan offentlig och privat konsumtion än den som finns i huvudalternativet. För att belysa innebörden i den avvägning det här är fråga om skall vi diskutera ett alternativ med en snabbare offentlig konsumtionsökning än i huvudalternativets. Den ökningstakt av den offentliga konsumtionen som vi då ansatt är en fortsättning av den trendmässiga ökningen i såväl statlig som kommunal konsumtion under 1970-talet. Detta innebär för kommunernas del en årlig ökningstakt i konsumtion med 4,0 % och för statens del med 1,4 %. Vid en sådan utveckling har de erforderliga investeringarna för kommunernas del beräknats öka med 3,0 % och för statens del minska med 0,4 %. Förutsättningarna i övrigt är desamma som i huvudalternativet. Beräkningen är att betrakta som en känslighetskalkyl, varför vi inte har tagit ställning till frågan på vilka områden inom stat och kommun som den ökade expansionen kommer att ske i detta alternativ. De totalekonomiska effekterna av en vridning i efterfrågans inriktning mellan privat och offentlig konsumtion fick en utförlig belysning i LU 75, varför det här kan vara tillräckligt att peka på de viktigaste effekterna av en ökad offentlig expansion. Eftersom vi i huvudalternativet förutsatt fullt kapacitetsutnyttjande så kan den offentliga konsumtionen endast öka genom att den privata konsumtionen samtidigt dras ner. Denna neddragning får tänkas ske genom ett ökat skatteuttag. lmportinnehållet i den offentliga konsumtionen är lägre än i den privata konsumtionen. Därför leder en vidgning mot ökad offentlig konsumtion till minskad import. Detta leder i sin tur vid ett givet bytesbalansmål till

Alternativa utvecklingsvägar 139

Tabell 6.15 Försörjnlngsbalans 1977-1983, alt. V Milj. kr., Procentuell löpande priser volymförändring 1977 1977-1983 Til/gång

Efterfrågan

Lagerinvestering

ett minskat exportkrav. l den modell vi arbetar med här ger detta effekter på relativprisutvecklingen såtillvida att kravet på relativprissänkning minskar. Detta ger i sin tur effekter på den reala utvecklingen i ekonomin. Produktions- och investeringssidan i ekonomin berörs direkt genom att tillväxt» takten i offentlig produktion ökar men minskar för privat produktion. Detsamma gäller privata och offentliga investeringar. Inom den privata sektorn sker en vidgning för industrin till övriga sektorer. Detta förklaras dels av att det låga industrivaruinnehållet i offentlig konsumtion, men också av den nedgång i exporten som vi tidigare berört. Den relativa sänkningen av industriproduktionen drar också med sig en nedgång i ökningstakten för industriinvesteringarna. Vi får alltså i detta alternativ en mindre kapitalutrustning i industrin 1983 än i huvudalternativet. De siffermässiga resultaten av alternativet framgår av tabellerna 6.15 och 6.16 som visar försörjningsbalans och produktionsutveckling för alternativet. När det gäller den centrala avvägningen mellan offentlig och privat konsum-

Tabell 6.16 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1977-1983, alt. V Årlig procentuell ökningstakt

K-sektor S-sektor Offentlig Totalt sektor

Produktion 6.1 1,7 3.4 3,6 Produktivitet 7.1 3,5 -0,3 3,7 Sysselsättning, antal personer 0,0 -l ,O 4,6 0,9

140 Alternativa utvecklingsvägai sou 1978:78

tion ser vi att den uppdragning av offentlig konsumtion med 10 procentenheter som här skerjämfört med huvudalternativet ger en neddragning av den privata konsumtionens ökningstakt med 0,4 procentenheter till en tillväxttakt på 1,4 % per år. Som påpekats tidigare får vid oförändrad sparkvot neddragningen i den privata konsumtionen ske genom en ökning av skatteuttaget. Ser vi till skatteuttaget som procent av BNP är detta 1,5 procentenheter större i detta alternativ än i huvudalternativet. Innebörden av det högre skatteuttaget skall illustreras närmare genom en jämförelse mellan de förändringar i skatteuttaget som krävs i detta alternativ respektive i huvudalternativet. Beräkningarna utgår från de jämförelser mellan skattekrav och skatteautomatik som genomförs för huvudalternativet i kapitel 10. Ur den finansiella analysen framkommer den skatteutveckling som krävs för samhällsekonomisk balans. Denna kan jämföras med den skatteutveckling som framkommer om man förutsätter att inga förändringar av skatteskalor och Skatteregler (utom indexregleringar) genomförs. Det gap som uppkommer mellan dessa båda skatteberäkningar antyder kravet på skattehöjningar eller utrymmet för skattesänkningar vid samhällsekonomisk balans. l beräkningarna har schablonmässigt förutsatts att den kommunala budgeten 1983 skall vara balanserad samt att erforderliga skatteförändringar sker i inkomstskatten. Resultaten för alternativ I och alternativ V anges i nedanstående tablå.

Erforderliga skatteförändringar i alternativ l och alternativ V

Av tablån framgår att kravet på kommunalskattehöjningar skärps från l kr. till 3,10. Samtidigt uppstår ett krav på höjning av statsskatten med 8,4 miljarder kr. utöver automatiken. I huvudalternativet krävs inga extra skattehöjningar utöver automatiken. En viktig fråga är vilka effekter dessa skattehöjningar har på ekonomin utöver att den offentliga sektorns intäkter ökar. Även om det är svårt att bestämma effekternas storlek torde det stå klart att man måste räkna med att sådana effekter uppstår. Vi skall här endast peka på tre områden där en ökning av det totala skatteuttaget ger effekter på ekonomin i övrigt.

l. Det första området är den underliggande produktivitetsutvecklingen. Vi har på flera ställen i utredningen pekat på vikten av flexibilitet och rörlighet i ekonomin för att den produktivitetsutveckling som ligger i LU:s huvudalternativ skall kunna åstadkommas. Det står klart att ett högre skatteuttag gör det svårare att stimulera exempelvis en yrkesmässig och geografisk rörlighet genom ekonomiska incitament. Att uppskatta den kvantitativa betydelsen av ökade skatter härvidlag är emellertid mycket svårt. Man måste också hålla i

Alternativa urvecklingsvägar 141

minnet att näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken har ett betydande inflytande på ekonomins utveckling i de nämnda avseendena.

2. Det är en vanlig hypotes att förändringar i skatteuttaget påverkar löneutvecklingen. Med utgångspunkt från denna hypotes har regeringarna i flera länder använt sig av inkomstskattesänkningar som ett medel att få löntagarna att dämpa sina lönekrav. l Sverige kan man peka på de s, k. Hagauppgörelserna där sänkningar av inkomstskatten spelat en liknande roll. Det finns flera internationella undersökningar som påvisat den omvända effekten, nämligen att höjningar av skatter leder till snabbare löneutveckling. Bl. a. har i en nyligen publicerad OECD-studie visats att denna effekt i flera olika länder varit betydande. Förekomster av ett sådant samband betyder bl. a. att en snabb skattelinansierad tillväxt av offentlig sektor är inflationsdrivande från kostnadssidan. Alternativet V bör mot denna bakgrund ha en något snabbare löne- och prisutveckling än i huvudalternativet.

3. En fråga som diskuterades utförligt i LU 75 är sambandet mellan skatteuttaget och hushållens sparkvot. Speciellt i ett utgångsläge med mycket högt hushållssparande är det sannolikt att hushållen är obenägna att låta en skattehöjning fullt ut slå igenom i sänkt konsumtionsstandard. I stället kompenserar man sig för skattehöjningar genom att dra ned sparkvoten. Om ett sådant samband gäller kommer skattehöjningskravet att bli större i alternativ V än vad som angavs ovan. Utgångspunkten för skattekravet varju att en viss utveckling av den privata konsumtionen skulle uppnås. Om hushållen drar ner sparkvoten vid en skattehöjning måste det naturligtvis till en skattehöjning som är större än den konsumtionsneddragning man avser att åstadkomma. Även denna effekt är emellertid svår att kvantiñera, varfor vi inte har tagit explicit hänsyn till den i kalkylerna för alternativ V. En mer utförlig diskussion av de samband som diskuterats här ges i kapitel 10. Vad som sagts här indikerar emellertid att de finansiella konsekvenserna av snabbare offentlig expansion är svårkvantifierade. Mycket talar för att det kommer att leda till en ökad press på priser och kostnader. Det är också lätt att underskatta de skattehöjningskrav som följer med den ökade expansionen. Det senare beroende bl. a. på att man inte tar med i beräkningen de sekundära effekter på ekonomin som en skattehöjning ger upphov till.

sou 1978:78 143

7 Bytesbalans och utrikeshandel

De senaste årens stora och snabbt växande underskott i Sveriges löpande transaktioner med omvärlden har medfört att bytesbalansens utveckling fått en central roll i LU:s avvägningsdiskussioner. l utredningsarbetet har vi betraktat det som ett viktigt mål att bytesbalansen undergår en påtaglig förbättring under prognosperioden. Den förutsättning om byteshandelsutvecklingen vi lagt in i kalkylerna ger grund för återställande av den externa balansen vid mitten av 1980-talet. Huruvida denna målsättning skall kunna förverkligas beror på en rad olika faktorer som utvecklingen av världshandelns volym och sammansättning, den internationella och svenska prisutvecklingen, den svenska industrins konkurrenskraft osv. Flera av dessa faktorer diskuteras på andra ställen i utredningen. I detta kapitel skall vi därför koncentrera framställningen till pris- och volymutvecklingen av den svenska exporten och importen samt precisera de förutsättningar som i övrigt ligger bakom utvecklingen av de olika posterna i bytesbalansen. Ett av LU:s huvudresultat är att det ej är möjligt att åstadkomma såväl fullt kapacitetsutnyttjande som en förbättring i bytesbalansen utan en fortgående sänkning av de svenska relativpriserna gentemot utlandet. De ekonomiska och finansiella förutsättningarna för en sådan utveckling behandlas bl. a. i kapitlen 6 och 10. I detta kapitel redogör vi för de analyser av varuexportens och -importens priskänslighet som används i LU-arbetet. Vi anger också hur efterfrågeutvecklingen för export och import framkommer som ett resultat av våra antaganden om den internationella utvecklingen och om relativprisernas utveckling.

7.1 Bytesbalansen

7.1.1 Den historiska utvecklingen och den aktuella problemställningen Under 1960-talets senare hälft försämrades Sveriges bytesbalans kraftigt. En snabb försämring av tjänstebalansen på grund av turistnettots utveckling samt en kraftig ökning av transfereringarna till utlandet genom en ökning av u-landsbiståndet förklarar större delen av denna försämring. 1970 uppgick underskottet i varu- och tjänsteutbytet samt transfereringarna med utlandet till ca 1,5 miljarder kr. Genom att den ekonomiska politiken inriktades på ett snabbt återställande av balansen förbättrades bytesbalansen kraftigt under 1971 och 1972. Under loppet av 1973 kan Sverige anses åter ha nått ett läge

144 Byresbalans och utrikes/tande!

med strukturell balans i utrikestransaktionerna. Med strukturell balans avses då en situation vid vilken in- och utllöden på bytesbalansen gårjämnt upp, mätt vid fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. 1973 års internationella högkonjunktur innebar en kraftig förstärkning av vår nettoställning gentemot utlandet. Bytesbalansen detta år visade ett överskott på ca 5,3 miljarder kr. Prishöjningarna 1973 och 1974 på olja - oljepriserna i stort sett femdubblades dessa år - men också andra råvaror i vår import medförde emellertid en drastisk omsvängning av vår externbalans. Ett underskott på ca 4,2 miljarder kr. registrerades 1974. Härigenom uppkom på nytt en strukturell obalans i våra utrikestransaktioner. Den statistiska bilden över bytesbalansutvecklingen efter 1974 har visat på stora och snabbt ökande underskott. l den reviderade nationalbudgeten 1978 (RNB 78) bedömdes bytesbalansen ha gett ett underskott på 14 920 milj. kr. 1977. vilket motsvarar 4,2 % av BNP samma år. Bakom denna försämring av vår externbalans efter 1974 ligger flera faktorer, såsom den försämrade konkurrenskraften genom kostnadsutvecklingen 1975-1976 och en jämfört med omvärlden snabb tillväxt av inhemsk efterfrågan. Underskotten i såväl varu- och tjänsteutbytet som transfereringarna med utlandet har ökat snabbt. Försämringen av tjänstebalansen förklaras i betydande utsträckning av minskningen i sjöfartsnettot och fortsatt ökande underskott i turistutbytet

med utlandet. Ökningen av underskotten på transfereringsbalansen beror

främst på ökat u-landsbistånd och ökande ränteutgifter som följd av de senaste årens upplåning i utlandet. Samtidigt som de senare åren uppvisat stora underskott i utrikestransaktionerna har betalningsbalansstatistiken visat på en oförklarad restpost av betydande storlek. Från 1974 till 1975 ökade restposten med 5 miljarder kr. och har sedan dess legat på en hög nivå. Restpostens värde 1977 motsvarade ett nettoinllöde av valutor om ca 7,4 miljarder kr., dvs. i det närmaste hälften av det underskott som statistiken för bytesbalansen anger för samma år. Betalningsbalansdelegationen utreder f. n. orsakerna till det valutainllöde som samlas upp under restposten. I syfte att kunna ge en uppskattning av vad vi bedömt vara det faktiska underskottet i utrikestransaktionerna och den belastning detta utgör för folkhushållet har vi gjort vissa mycket schablonmässiga korrigeringar av den officiella statistiken. En del av restposten har betraktats som icke-registrerade transfereringar och antagits ge ett inflöde om 2 000 milj. kr. per år. En annan del av restposten har förutsätts förklaras av kortfristiga, räntefria krediter i samband med utrikeshandeln. Dessa krediter har antagits uppgå till 1 500 milj. kr. per år från och med 1978. Det korrigerade bytesbalansunderskottet 1977 enligt våra förutsättningar uppgår således till 12 920 milj. kr. Även efter hänsynstagande till vissa intäktsströmmar som fångas upp under restposten är underskottet i Sveriges utrikestransaktioner med omvärlden av betydande storlek. Som framgått av framställningen ovan hari betalningsbalansstatistiken under senare år förelegat en s. k. restpost av betydande storlek. De nettoflöden av valutor som redovisas under restposten beror på olika brister i den statistiska täckningen av varu-, tjänste- och kapitaltransaktionerna med omvärlden - brister vars närmare orsaker är mycket ofullständigt kända. Under ledning av betalningsbalansdelegationen, som är ett samrådsorgan mellan ekonomidepartementet, statistiska centralbyrån (SCB) och riksbanken, klarläggs f. n. olika felkällor i det statistiska underlaget för betalnings-

och utrikes/rande! 145 Bytesbalans

balansredovisningen. En kartläggning av uppgiftskällorna har visat att betydande fel föreligger i både den reala och den finansiella statistiken, l huvudsak består felen i att inte alla transaktioner registreras. Detta gäller i särskilt hög grad handelskrediterna och tjänsteposten. Enligt en preliminär sammanställning av enkätuppgifter som SCB insamlat i samband med en undersökning för betalningsbalansdelegationens räkning var tjänsteexporten 1977 för l 500 undersökta företag ca 2.2 miljarder kr. högre än det värde för dessa företag som angavs i den officiella statistiken (4,8 miljarder kr.). Resultatet av betalningsbalansdelegationens fortsatta arbete kommer sannolikt att föranleda betydande revideringar av bl. a. nationalräkenskaperna. Det är naturligtvis inte möjligt att föregripa dessa revideringar i LU. För att ändå i någon mån ta hänsyn till de resultat som redan framkommit har vi gjort vissa mycket schablonmässiga korrigeringar av den officiella statistiken. Dessa kan emellertid inte läggas in direkt som justeringar av exporten eller importen eftersom hela NR-systemet då skulle påverkas. Vi har i stället lagt in en korrigeringspost bland transfereringarna. Dessa har höjts med 2 000 milj. kr. per år. Bytesbalansunderskottet blir därigenom 2 000 milj. kr. mindre varje år än eljest. I övrigt påverkas inte LU-kalkylerna av den gjorda korrigeringen. Vår bedömning har varit att vi genom denna korrigering fått en bättre bild av det faktiska bytesbalansunderskottet. Av resp. års underskott fr. o. m. 1978 har vidare l 500 milj. kr. antagits finansieras genom räntefria krediter. Det bör betonas att de korrigeringar av den officiella betalningsbalansstatistiken vi gjort inte innebär något ställningstagande från vår sida beträffande de verkliga orsakerna till de valutaflöden som samlas upp i restposten.

Utvecklingen under 1978 har, så långt vi kunnat följa den, inneburit en betydande förbättring av bytesbalansen. Förbättringen av exporten torde i allt väsentligt bero av utvecklingen på volymsidan. Såvitt nu kan bedömas torde utvecklingen under 1978 ha inneburit att vi återvunnit marknadsandelar. Uppbromsningen av importens värdemässiga tillväxt torde framför allt bero av en kraftig lageruttömning. Minskningen i den privata konsumtionen och industriinvesteringarna har också bidragit till en återhållsam importtillväxt. En viss rekyl på importsidan kan påräknas under 1979, när den privata konsumtionen och investeringarna åter börjar öka och ett omslag äger rum på lagersidan. Även om vår externbalans utvecklats i gynnsam riktning under 1978 kvarstår således betydande problem att lösa innan Sverige åter nått balans i utrikesbetalningarna. En politik som innebär att ett underskott i våra utrikesbetalningar av nuvarande storleksordning permanentas för lång tid framöver är som framhålls i kapitel 6 förenad med stora risker. Handlingsfriheten i den ekonomiska politiken minskar om utländska kreditgivare börjar ställa krav på denna. Den skuldökning i utlandet som upplåningen medför drar betydande räntekostnader även i reala termer. Sårbarheten för chocker i den internationella ekonomin blir särskilt stor för ett land som Sverige med dess stora utlandsberoende. En helt nödvändig uppgift för den ekonomiska politiken under de nännaste åren måste således vara att vända de senaste årens ogynnsamma utveckling av externbalansen och återföra ekonomin till ett förlopp som på sikt ger balans i utrikestransaktionerna. I våra kalkyler har vi förutsatt en minskning av bytesbalansunderskottet till 5 000 milj. kr. 1983 i löpande priser (efter korrigering för icke-registrerade intäkter om 2 000 milj. kr.). Goda möjligheter att vid mitten av 1980-talet åter nå balans i utrikestransaktionerna skulle därmed föreligga. En snabbare förbättring av våra utrikesbetalningar vore i och för sig mycket önskvärd, men skulle enligt

l0

146 och utrikeshande/

Byresbalans

våra kalkyler innebära så betydande inskränkningar i det inhemska resursutrymmet att den inte bedöms som möjlig att åstadkomma.

7.1.2 Export- och importprisernas utveckling

Fram till början av 1970-talet utvecklades export- och importpriser förhållandevis likartat, dvs. Sveriges relativpriser gentemot utlandet eller terms-oftrade förändrades inte nämnvärt. Därefter har för Sveriges del ökningstakterna för export- och importpriserna skilt sig påtagligt under enskilda år. Prishöjningarna 1973-1974 på råvaror i internationell handel, främst olja, medförde en betydligt snabbare ökning av våra importpriser än av exportpriserna. 1974-1975 gällde däremot det omvända förhållandet: prishöjningarna på svenska exportprodukter översteg betydligt prisstegringstakten för importen, vilket innebar en påtaglig höjning av Sveriges relativpris gentemot utlandet. Valutajusteringarna 1976 och 1977 medförde därefter att importprisernas ökningstakt under 1977 kom att klart överstiga prisstegringen för vår export (jämför diagram 7.1). En fundamental förutsättning i LU:s övervägande beträffande den ekonomiska utvecklingen 1977-1983 är. som framgår av diskussionen i kapitel 6, att Sverige genom en i förhållande till omvärlden långsam kostnadsutveckling skall kunna återta tidigare förlorade marknadsandelar och få en gynnsam exportutveckling samt en dämpad importutveckling. För att få till stånd en efterfrágeutveckling för svensk export som är förenlig med den förutsätta minskningen i bytesbalansunderskotten krävs enligt våra kalkyler att priset

% l 35- g O 2

=2

30_ : z . I 3 I E : 25- g : O 3 20- 1 3 I 0 0 i

15- f 3

0 1 2 Importpris

10_ Z: å.

. ...OIOOOOUOOOCOCOC ?“

5- I

Exportpris

I \\

. . c \

Diagram 7.1 Sveriges 0-7.. 4\,,*. 2 _ _ _

trade)

g

\ Eagvgilütâlüof

\\sve

export- och importpriser

få

samt rerms-of-rrade x

i \/ 1965-1983.ÅrIigpr0cen- -5 , , . .j . , . , . , 1 . l . .År

1965 70 ,aj 75 77 83

ruellförändring.

och urrikeshandel 147 Bytesbalans

för svensk export 1977-1983 i genomsnitt ökar 1,8 % långsammare varje år än den genomsnittliga prisnivån i världshandeln, allt uttryckt i internationella priser. Utgångspunkt för våra bedömningar av de svenska importprisernas utveckling har varit Förutsättningarna beträffande världshandelns prisutveckling (se kapitel 4). Priserna i internationell valuta för svensk import av olika kategorier av varor har antagits öka i samma takt som priserna för motsvarande varor i den internationella handeln. Vid översättning från varugrupper till LU:s sektorsystem har importpriserna för jord- och skogsbruksprodukter samt skyddad och konkurrensutsatt Iivsmedelsindustri antagits följa den internationella prisutvecklingen för jordbruksvaror. Till import (och export) i extraktiv industri räknas handel med råoljonjärnmalm samt övriga mineraler. Prisutvecklingen för råolja och övriga mineraler har bestämts med utgångspunkt i antagandena om den internationella prisutvecklingen för dessa varukategorier. Prisutvecklingen för extraktiv industri totalt har därefter beräknats genom att sammanväga prisantagandena för råolja och övriga mineraler med resp. varukategoris andel av importen i sektorn som vikt. (Från ev. import av malm kan bortses i detta sammanhang.) Importpriset för sektorn petroleum- och kolindustri har kopplats till oljeprisets utvecklingstakt. Priset för importen till övriga varuproducerande sektorer har antagits utvecklas i takt med den internationella prisnivån för färdigvaror. Vad gäller tjänsterna har dessas priser antagits utveckla sig i takt med fardigvarornas priser. De antaganden som här gjorts beträffande den internationella prisutvecklingen för enskilda varugrupper inkl. tjänster ger sammantaget en prisstegring för den svenska importen på 5,6 % per år 1977-1983 uttryckt i internationella priser, se tabell 7.1. Exportprisernas utveckling 1977-1983 har bestämts med utgångspunkt i antagandena om utvecklingen av världsmarknadspriserna, utvecklingen för

Tabell 7.1 Export- och importprisernas utveckling 1977-1983 Årlig procentuell förändring Sektor Export- Importpriser priser Jordbruk, skogsbruk och

Anm.: Utvecklingen av Sveriges export- och importpriser uttrycks i tabellen i internationella priser.

148 Bytesbalans och utrikeshande/

motsvarande sektor och kravet på sänkning av relativpriset för svensk export. Viss hänsyn har därvid också tagits till de utvecklingslinjer inom de enskilda sektorerna som nu kan skönjas. Exportpriset för sektorerna jordbruk, skogsbruk och livsmedelsindustri samt petroleum- och kolindustri har antagits öka 1,1 % långsammare varje år än motsvarande importpris, dvs. med 3,2 resp. 3,4 96 per år 1977-1983. En separat prisprognos har gjorts for järnmalm. Järnmalmspriset bedöms öka med 0,5 96 per år 1977-1983. Eftersom priset på järnmalm föll kraftigt 1977-1978 förutsätter denna prognos en relativt snabb prisökning förjärnmalm 1978-1983. En samman- Vägning av prisantagandena for järnmalm och övriga mineraler ger en exponprisökning på 1,8 96 per år 1977-1983 för extraktiv industri totalt. Exportpriset for övriga varuproducerande sektorer - i denna grupp ryms flertalet av våra mest betydande exportnäringar- och tjänster antas öka 3,8 % per år 1977-1983. Sammantaget ger här gjorda förutsättningar om utvecklingen för de enskilda sektorerna en prisökningstakt för svensk export totalt på 3,8 % 1977-1983. Relativpriset för svensk export skulle därmed sjunka med i genomsnitt 1,8 % varje år eller 11,3 96 under hela perioden 1977-1983. Alla dessa bedömningar avser utvecklingen i internationell valuta. Vid omräkning av dessa prisantaganden till svensk valuta måste hänsyn tas till växelkursjusteringarna under 1977. Enligt nu tillgängliga uppgifter uppgick den genomsnittliga valutakursförändringen 1977-1978, mätt med de vikter som ingår i den s. k. valutakorgen, till drygt 8 %. En stor del av den relativprissänkning för svensk export under perioden 1977-1983 som vi förutsatt har således redan åstadkommits till följd av vidtagna valutakursjusteringar. Den återstående delen av anpassningen av våra relativpriser har vi förutsatt ske genom en återhållsam inhemsk kostnadsutveckling.

7.1.3 Transfereringarna Underskottet i transfereringarna till och från utlandet har som framhålls ovan ökat kraftigt under de senaste 10-15 åren. 1974-1977 forsämrades transfereringsnettot med i genomsnitt ca 650 milj. kr. per år. Enligt RNB 78 svarade transfereringarna för drygt 40 % av det totala bytesbalansunderskottet 1977. Våra kalkyler för transfereringsnettots utveckling 1977-1983 redovisas i tabell 7.2. Under posten löner m. m. registreras betalningar till i utlandet placerad i svenska företag anställd personal resp. utländska företags anställda i Sverige. En trendframskrivning av bruttoströmmarna ger ett överskott for löner m. m. på ca 250 milj. kr. 1983. Ränrebeta/ningar och utdelningar till och från utlandet gav 1977 ett underskott på 2 074 milj. kr. Vid beräkning av räntenettots utveckling fram till 1983 har den effektiva räntan, dvs. räntesatsen på lånen med hänsyn tagen till emissionsvillkor etc. på utlandsupplåningen 1977-1983 antagits vara 8,5 %. Den genomsnittliga inflationstakten för OECD-området har som framgår av kapitel 4 förutsatts uppgå till 6,3 96 per år 1977-1983. Antagandet om räntesatsen på upplåningen svarar således mot ett realt avkastningskrav på 2,2 96 från Iångivarnas sida under perioden i fråga. Det räntenetto som härrör ur tillgångar och skulder i utgångsläget antas inte ändras under kalkylperioden. En annan förutsättning av betydelse för utfallet i ränteberäkningarna är

Byresbalans och utrikes/tande! 149

tidsproñlen för bytesbalansunderskottets minskning under prognosperioden. Vid beräkningarna av utlandsskuldens förändring 1977-1983 har vi utgått från den prognos för bytesbalansens utveckling fram till 1980 som anges i RNB 78 tillsammans med förutsättningen att underskottet efter 1980 minskar linjärt till 5 000 milj. kr. 1983. En tredje förutsättning är de ovan nämnda korrigeringar av den officiella betalningsbalansstatistiken vi gjort i syfte att kunna beakta effekten på nettoupplåning, räntebelastning av utlandslånen m. m. av det valutainllöde som registreras under restposten. Enligt de kalkyler som utförts med utgångspunkt ide angivna förutsättningarna kommer räntor och utdelningar att ge ett underskott på 5 500 milj. kr. 1983. Underskottet i betalningarna för licenser, royalries och patent har ökat snabbt under 1970-talet. Denna utveckling återspeglar den växande betydelsen av internationellt utbyte av tekniskt kunnande. Transaktionerna på detta område är emellertid mycket ofullständigt belysta i statistiken. Underskottet på denna post 1983, 400 milj. kr., har beräknats genom framskrivning av utgifts- och inkomstströmmarna. Vid beräkningen av u-landsbisrânde! har det nuvarande enprocentmålet antagits ligga kvar 1983, dvs. anslagen till u-landsbistånd förutsätts uppgå till l % av BNP i löpande marknadspriser. Den tillgängliga biståndsramen antas utnyttjas fullt. Tidigare under 1970-talet understeg de faktiska utbetalningarna för biståndsverksamhet regelmässigt de belopp som sattes av för detta ändamål. Inom enprocentsramen skall i princip också rymmas biståndskrediter till enskilda länder och internationella biståndsorgan. I betalningsbalansstatistiken redovisas emellertid sådana krediter under kapitalbalansen och de påverkar således inte bytesbalansen. Enligt våra prognoser för BNP:s pris- och volymutveckling 1977-1983 kommer biståndsramen att uppgå till ca 6 100 milj. kr. 1983. Under förutsättning att biståndskrediterna utgör 500 milj. kr. detta år skulle den del av u-landsbiståndet som redovisas i bytesbalansen således uppgå till 5 600 milj. kr. 1983. Under posten övriga trans/êreringar redovisas bl. a. försäkringspremien privat u-landsbistånd och gästarbetaröverföringar. På basis av analyser av utvecklingen för enskilda delposter har övriga transfereringar bedömts ge ett underskott på 1 700 milj. kr. 1983. Inklusive den tidigare omnämnda korrigeringsposren på 2 000 milj. kr. samt

1 Skuldökningen 1977-1983 har beräknats genom kumulering av bytesbalansunderskotten varje enskilt år. Denna metod underskattar skuldökningen om direktinvesteringarna i utlandet är större än de utländska företagens investeringari Sverige. Denna underskattning torde vara av försumbar betydelse i beräkningarna av räntenettots utveckling. Enligt riksbankens beräkningar hade Sverige vid slutet av 1977 en nettoskuld i utlandet på 9,8 miljarder kr., vilket motsvarade ca 2,8 % av BNP samma år. Värdet av tillgångarna uppskattas till 74,2 miljarder kr. och skulderna till 84,0 miljarder kr. Sveriges nettotillgodohavanden i utlandet vid utgången av 1974 uppskattas till 13,8 miljarder kr. Underskotten i vår externbalans åren 1975 t. 0. m. 1977 har således inneburit att nettotillgångarna i utlandet minskat med ca 23.6 miljarder kr. Under de härangivna förutsättningarna kan den ackumulerade nettoskulden i utlandet vid slutet av 1983 beräknas uppgå till ca 60 miljarder kr. i löpande priser, vilket med våra förutsättningar om pris- och produktionsutvecklingen svarar mot drygt 10 96 av BNP 1983.

150 Bytesbalans och urrikeshandel

den i bytesbalansstatistiken sedvanliga korrigeringsposten på 400 milj. kr. skulle enligt våra beräkningar underskottet på transfereringsbalansen öka från 4110 milj. kr. 1977 till ca 10 600 milj. kr. 1983 (se tabell 7.2).

7.1.4 Uänstenettot Underskotten på tjänstebalansen har ökat snabbt under de senaste åren. De växande underskotten förklaras av förändringar på både pris- och volymsidan. Under prognosperioden kan man emellertid räkna med att importen av tjänster volymmässigt kommer att öka klan långsammare än tidigare. Både den långsamma ökningen iden privata konsumtionen och relativprisutvecklingen gentemot utlandet talar härför. Dessutom kan exporten av tjänster, räknat i volymtermer, väntas öka betydligt snabbare än tidigare på grund av den prisutveckling som förutsätts i kalkylerna. Vårt antagande om relativprisernas Förändring medför emellertid att tjänsteexporten och -importen värdemässigt utvecklas så att underskotten i tjänsteutbytet även fortsättningsvis ökar snabbt i löpande priser. Kalkylerna lör sjöjlártsnerrots utveckling baseras på resultat som framkommit i samband med den särskilda sektorstudien för sjöfansnäringen och som redovisas i avsnitt 9.8.2. Vid omräkning av sektorstudiens volymprognoser till värden i löpande priser har de olika delposterna i sjöfartsnettot (skeppsfournering, charterhyror, godsfrakter, reparation av fartyg etc.) inflaterats med prisindexar som beräknas på basis av prisantagandena lör motsvarande kategori av varor eller tjänster (se tabell 7.1). Någon särskild bedömning av fraktsatsernas utveckling 1977-1983 har således inte gjorts. Enligt kalkylerna kommer sjöfartsnettot 1983 att uppgå till 2400 milj. kr. uttryckt i löpande priser. Värdet 1977 uppgick enligt RNB 78 till 3 006 milj. kr. Till posten övriga transporter förs bl. a. llygfrakter samt utbyte av post- och teletjänster. Volymprognosema för dessa tjänster baseras på resultat från

Tabell 7.2 Tranfereringsnettot 1970-1983 Milj. kr., löpande priser 1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig Förändring 1970- 1974- 1977- 1974 1977 1983 Löner m. m. - 36 23 81 250 15 19 30 85 - 79 -2 074 - 5500 - 41 -665 - 600 Räntor och utdelningar Licenser, royalties, patent -149 - 345 - 257 - 400 - 49 29 - 20 -615 -l 296 -2 857 - 5600 -170 -520 - 450 tfl-landsbistånd (exkl. biståndskrediter)

4 Inkl. den schablonmässigt gjorda förutsättningen om ett icke registrerat nettoinflöde av transfereringar på 2 000 milj. kr. 1977 och 1983.

Byresba/ans och utrikeshande/ 151

Tabell 7.3 Tjänstenettot 1970-1983 Milj. kr., löpande priser

1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig Förändring

1970- 1974- 1977- 1974 1977 1983

2 114 3 868 3 006 2 400 438 - 287 -100 Sjöfartsnetto 185 Ill - 185 - 400 - 19 - 99 - 50 Övriga transporter Resenetto -l 748 -2 232 -3 601 -5 800 -121 - 456 -350 - 888 -l 799 -3 443 -4 500 -227 - 548 -200 Övriga tjänster Korrigeringspost 400 400 400 400 0 0 0

Summa tjänstenetto 63 348 -3 823 -7 900 71 -1 390 -700

sektorstudien för samfärdseln. Tillsammans med våra prisantaganden ger dessa prognoser ett underskott på 400 milj. kr. i löpande priser 1983. Underskotten på turistbalansen har ökat starkt under 1970-talet. Nettoutflödet av resevaluta 1977 uppgick till ca 3 600 milj. kr. Mot bakgrund av det begränsade utrymmet för ökning av den privata konsumtionen och den i våra kalkyler förutsätta relativprisutvecklingen har vi förutsatt en förhållandevis långsam volymtillväxt av importen av turisttjänster under prognosperioden. På basis av förutsättningar om relativprisutvecklingen har vi vidare förutsatt en förhållandevis snabb volymtillväxt i exporten av turisttjänsten Den relativt snabba ökning av importpriset i förhållande till exportpriset för tjänster som förutsätts i våra kalkyler innebär dock att underskottet på turistbalansen i löpande priser ökar snabbt i värde under prognosperioden. Resenettot 1983 har i våra kalkyler beräknats ge ett underskott på 5 800 milj. kr. Kunskapen om både turistimportens och turistexpottens känslighet för prisförändringar är emellertid mycket bristfällig. Av detta skäl måste den prognos för resenettot som här redovisas betraktas som förhållandevis osäker. Posten övriga vänster, som 1977 gav ett underskott på ca 3 400 milj. kr., innefattar bl. a. administrationskostnader, entreprenadarbeten och provisioner. Såväl exporten som importen av dessa tjänster har Ökat snabbt under 1970-talet. Byggsektorns internationalisering under senare år är en faktor bakom det ökade utbytet av entreprenadarbeten. Utifrån vår förutsättning om relativprisutvecklingen har vi antagit en klar dämpning av de senaste årens snabba importtillväxt och en betydande ökning av exporttillväxten under prognosperioden. En omräkning av dei fasta priser utförda beräkningarna till löpande priser med hjälp av antaganden om tjänsteprisernas utveckling resulterar i ett underskott i nettot av övriga tjänster med 4 500

1 Kalkylerna över resenettots volymutveckling baseras på resultaten för LU:s sektor 24, turism. l riksbankens och nationalbudgetens resenetto ingår enbart uppehållskostnader. Till turisttjänsteri nationalräkenskaperna och i LU räknas förutom resekostnader och andra utgifteri samband med turism också utgifter för diplomatisk representation, sjöfolkslöner i utländsk valuta och matkostnader för ombordanställda. Hänsyn till denna deñnitionsskillnad har tagits vid utförandet av de beräkningar som redovisas i texten ovan.

152 Bytesba/ans och utrikeshande/

milj. kr. 1983. En summering av de ovan angivna beräkningarna för de olika delposterna ger ett underskott på (jänsIeba/ansen om ca 7 900 milj. kr. i löpande priser 1983 (se tabell 7.3). Detta innebär en påtaglig uppbromsning av underskottens ökningstaktjämfört med tidigare år. Den fortsatta försämringen av tjänstebalansens utfall innebär naturligtvis ändå krav på en kompenserande förbättring av varuhandelns utfall om den i våra beräkningar lörutsatta förbättringen av bytesbalansen skall kunna möjliggöras under prognosperioden.

7.2 Utrikeshandel

7.2.1 Export?

Återblick på utvecklingen 1965-1977

Sveriges totala varuexport ökade med i genomsnitt 7,4 % per år i volym 1965-1974, dvs. i något långsammare takt än världshandeln. Tjänsteexporten ökade ungefär en procentenhet långsammare än varuexporten varje år. Exporten av bearbetade varor såsom verkstadsprodukter och produkter från den kemiska industrin ökade snabbt. Råvarornas andel av exporten har sjunkit trendmässigt och utgjorde 1975 ungefär en femtedel av det totala värdet av varuexporten. Exporten av konsumtionsvaror ökade med ca 13 % per år i volym 1965-1974 medan exporten av investerings- och insatsvaror

ökade med 9 resp. 8 96 per år. Ökningen av den svenska exporten av

konsumtionsvaror översteg klart den totala importökningen för denna varugrupp till de från Sveriges synpunkt viktigaste avnämarländerna. Den andelsökning som sålunda uppkom skall ses mot bakgrund av att det svenska 1 relativa exportpriset sjönk något under perioden i fråga och att priskänslig- Övriga tjänster enligt heten för dessa varor är förhållandevis stor. Sveriges andel av dessa länders riksbankens och nationalbudgetens definition import av insatsvaror var i stort sett oförändrad medan den sjönk för svarar grovt sett mot investeringsvaror. Den trendmässiga nedgången i Sveriges andel av världsexport och import i LU:s exporten av investeringsvaror torde till en del kunna förklaras av att ett sektorer 20, varuhandel tidigare existerande kvalitetsförsprång för svenska produkter gentemot varor och 23, privata tjänster. från andra länder successivt har minskat. Härtill kommer att det svenska Modellresultaten för dessa sektorer har tagits relativa exportpriset för investeringsvaror steg trendmässigt från 1965. till grund för beräkning- Under perioden 1974-1977 sjönk den svenska exporten med i genomsnitt arna av volymutveckca 2,5 % per år samtidigt som världshandeln ökade med 4 96 per år i volym. lingen för övriga tjänster En viktig orsak till nedgången i den svenska exportvolymen dessa år iden kalkyl som redovisas ovan. förutom den svaga marknadstillväxten - är utvecklingen av de svenska exportpriserna jämfört med utlandets priser. Det relativa exportpriset för ?Framställningen i detta bearbetade som under 1965-1974 gruppen varor, perioden varit ungefär avsnitt bygger på en oförändrat, steg sålunda med drygt 14 % under 2-årsperioden 1974-1976. inom konjunkturinstitutet utförd studie av Från 1976 till 1977 sjönk relativpriset tillbaka något. Den kraftiga andelsförefterfrågeutvecklingen lust som inträffade 1975-1976 torde dessutom förklaras av det i förhållande för svensk export. En till andra länder höga efterfrågetrycket i Sverige. Härutöver inverkade mer utförlig redogörelse sannolikt även faktorer av strukturell natur. Hit hör då bl.a. en ökad för denna studie kommer konkurrens på världsmarknaden från flera nya producentländer, främst u» att ges i en särskild rapport från konjunkturin- länder, i försäljningen av för svensk export betydelsefulla varor såsom järn stitutet. och stål,järnmalm samt i viss mån skogsindustriprodukter.

och utrikes/tande! Bytesba/ans 153

Den framtida -

exportutvecklingen ana/ysmetoder och förutsättningar Utgångspunkten för LU:s bedömning av exportutvecklingen är en av konjunkturinstitutet utförd särskild studie av efterfrågan för svensk varuexport. I denna studie ingår bl. a. analyser av priskänsligheten i efterfrågan för svenska exportvaror. Tjänsteexportens priskänslighet har bedömts på mer överslagsmässiga grunder. De antaganden om relativpriserna för svensk export (och import), som görs i LU 78, ger - givet de skattade efterfrågefunktionerna för svensk export och antagandena om den internationella utvecklingen - en utveckling för den svenska utrikeshandeln som är förenlig med samtidigt gjorda förutsättningar om dels bytesbalansutvecklingen, dels kapacitetsutnyttjandet 1977-1983. Konjunkturinstitutets exportstudie består dels av en aggregerad analys av varuexporten uppdelad i tre grupperi enlighet med varornas användningsområden: insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror, dels, som komplement härtill, analyser av utvecklingen for vissa varuundergrupper. Den aggregerade studien omfattar den totala varuexporten med undantag av fartygjordbruksvaror och petroleumprodukter. Analysen av efterfrågan for den svenska exporten har skett i två steg. l det forsta steget har de olika ländernas och ländergruppernas totala bestämts. I det importefterfrågan andra steget har Sveriges andel av denna import fastställts. Vid beräkningen av de olika ländernas import av resp. varugrupp har, förutom efterfrâgeutvecklingen for varugruppen i fråga, det relativa imponpriset, importtullarna, kapacitetsutnyttjandet och en trendvariabel använts som förklarande faktorer. Som mätt på efterfrågeutvecklingen för insatsvaror har använts industriproduktionen i resp. land. För konsumtionsvaror har den privata konsumtionen samt för investeringsvaror investeringarna i maskiner och apparater använts som mått på efterfrågan. Utgångspunkten for beräkningarna har därvid varit de prognoser som utförts i samband med den analys av den internationella utvecklingen som redovisas i kapitel 4. Vid skattningarna av Sveriges andel av importen av resp. varugrupp till de olika länderna har Sveriges relativa exportpriser, relativa tullar samt i några fall även här en trendvariabel medtagits som förklaringsfaktorer. De förutsättningar om Sveriges relativa exportpriser som redovisas i tabell 7.1 ovan har använts i kalkylerna. Tullar kan väntas få en mycket begränsad betydelse för utvecklingen av Sveriges export under prognosperioden i och med att tullarna på industrivaruområdet i Västeuropa i stort sett är avvecklade från och med mitten av 1977. Resultatet av skattningarna innebär en sammanlagd priselasticitet för den svenska exportens andel av importen av insatsvaror till de för svensk export 13 viktigaste OECD-länderna uppgående till drygt -1,3. För konsumtionsvaruexponen har elasticiteten erhållit värdet -2,2. Resultaten for investeringsvarornas del tyder på en svag priskänslighet for dessa varor. De metodmässiga och statistiska svårigheterna vid skattningarna för denna varugrupp har varit särskilt stora. Det är dock knappast troligt att exporten av dessa varor skulle vara helt prisokänslig. Elasticiteten för investeringsvaruexportens marknadsandel har därfor i kalkylerna for perioden 1977-1983 på mer schablonmässiga grunder antagits vara minus ett. Den sammanvägda

154 och urrikeshande/

Byresbalans

exportpriselasticiteten för de tre varugrupperna skulle då bli ca -1,4. Vad beträffar prisinllytandets fördelning i tiden tyder de erhållna resultaten på att den största delen av effekten av en relativprisförändring inträffar samma år som relativprisförändringen sker varefter effekten successivt blir mindre och mindre. Skattningarna ger vid handen att inflytandet det tredje året och senare år efter en relativprisförskjutning är tämligen begränsat Relativprisförändringarna fore 1976 får i enlighet med dessa resultat liten betydelse för exportutvecklingen under perioden 1977-1983. Däremot borde den relativprissänkning för svensk export som inträffat 1976-1978 till följd av främst devalveringarna av den svenska kronan komma att lå icke oväsentlig betydelse för exportutvecklingen under prognosperioden. För hela perioden 1977-1983 har vi som ovan nämnts förutsatt att relativpriset för den totala svenska exporten sjunker med 1,8 % per år. De prognoser för Sveriges export av konsumtions-, insats- resp. investeringsvaror 1977-1983, som framkommit med denna ansats, har härefter översatts till exportprognoser för LU:s sektorer. Detta har skett genom att man först delat upp resp. sektor efter dess innehåll av konsumti0ns-, insatsoch därefter vägt samman prognoserna for de resp. investeringsvaror relevanta huvudgrupperna med deras andelar i resp. sektor. Härutöver har sektorspecifik information använts vid exportbedömningen. För skogsindustrin samt järn- och stålindustrin har exportstudierna gjorts med andra metoder. Dessa studier har främst gällt tillväxten och marknadsandelen på den för Sverige avgörande västeuropeiska marknaden. På basis av en analys av det historiska sambandet mellan konsumtionstillväxten och tillväxten i bruttonationalprodukten i Västeuropa har först prognoser gjorts för konsumtionen av de aktuella varugrupperna. Andelen import i Västeuropas konsumtion har i de flesta fall visat en trendmässig ökning. De bakomliggande faktorerna, som t. ex. ökad internationell integration inom Europa och mellan Europa och omvärlden, kan till stor del antas fortsätta att verka. Därför har importen till Västeuropa i allmänhet bedömts växa snabbare än konsumtionen. Försök har gjorts att förklara variationerna i den svenska exportens andel av Västeuropas import. Utifrån denna analys har sedan den framtida andelsutvecklingen uppskattats. 1 försöken att förklara och prognostisera andelsutvecklingen har främst relativpriser och produktionskapacitet använts som förklaringsvariabler. l Det disaggregerade material som ligger till Exporren 1 977-1 983 grund för beräkningarna av efterfrågesambanden Med de förutsättningar om den internationella utvecklingen och utveckpå exportsidan innehåller lingen för Sveriges relativa exportpriser som här görs utmynnar den betydande variationer i i en tillväxt aggregerade exportstudien for den svenska varuexporten (exkl. såväl priser som markfartyg,jordbruks- och petroleumprodukter) från 1977 till 1983 uppgående till nadsandelar. l motsats 10 % per år i volym. Inkluderas för fartyg, jordbruks- och till på mer aggregerade prognoserna uppgifter utförda analy- petroleumprodukter beräknas tillväxttakten bli 8,6 % per år. Det skulle ser har det därför här 1977-1983 kommer att tillväxa innebära att den svenska varuexportvolymen varit möjligt att statisi en högre takt än under perioden 1965-1974. Vid denna jämförelse måste tiskt påvisa samband man emellertid hålla i minnet att den senare perioden ger en trendmässig mellan relativa priser och marknadsandelar. utveckling mellan två högkonjunkturår, medan 1977 som är startpunkt i

och utrikeshandel 155 Bytesbalans

Tabell 7.4 Sveriges export exkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter fördelad på ländergrupper 1977-1983 Årlig procentuell volymforändring

U-länder (exkl. OPEC-stater) 6,5 4,5 11,3 Totalt 6,3 3,5 10,06

”Med marknad avses här importförändringarna i de olika länderna sammanvägda med ländernas andelar i svensk expon. Med andel avses den svenska exportens andel av ländernas import. bBelgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Österrike, Förenta staterna, Japan, Canada. Flnkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter: 8,6. Källa: Konjunkturinstitutet.

LU:s prognosperiod måste karakteriseras som ett extremt dåligt exportår. Prognosen För den svenska varuexporten (exkl. fartyg, jordbruks- och petroleumprodukter) 1977-1983 överstiger markant den beräknade marknadstillväxten. Prognosen förutsätter en genomsnittlig andelsökning for Sveriges export i avnämarländernasimport i storleksordningen 3 1/ 2 % per år 1977-1983, se tabell 7.4. Detta innebär något mer än ett âtertagánde av

Tabell 7.5 Sveriges export av insatsvaror, konsumtionsvaror och investeringsvaror till OECD-området 1960-1983 Årlig procentuell volymlörändring

1960- 1965- 1970- 1977- 1965 1970 1974 1983

KOHSUMI/OVISVGFOI

Insatsvaror

lnvesleringsvaror

“Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, lrland, lsland, Portugal, Spanien och Turkiet. Källa: OECD och konjunkturinstitutet.

156 Bytesbalans och utrikeshandel

tidigare marknadsförluster. En nödvändig förutsättning för denna utveckling är att den i LU antagna forskjutningen av Sveriges relativa exportpriser kommer till stånd. Den svenska konsumtionsvaruexporten till OECDområdet har beräknats växa med 10,6 % per år 1977-1983 varav inemot hälften utgörs av andelsökningar. Andelsvinsternas bidrag till den beräknade exporttillväxten är något mindre för insatsvaror och investeringsvaror, for vilka exportvolymen har beräknats stiga med 9,9 resp. 9,0 % per år från 1977 till 1983, se tabell 7.5. Prognoserna for den svenska exporten fördelad på de sektorer som används i LU framgår av tabell 7.6. Den svenska exporten av icke-konkurrensutsatta /ivsmede/s- och_jordbruksprodukter bestäms främst av tillfälliga produktionsöverskott inom landet. Ett i stort sett oförändrat förhållande mellan utbud och inhemsk efterfrågan är att vänta framöver. Från 1977 till 1983 kan man räkna med en exportökning med i genomsnitt 2 % per år. Exporten från den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin däremot beräknas öka i ungefär samma takt som den totala varuexporten, 8,6 % per år, 1977-1983. Den kraftiga minskningen i exporten av _järnma/m sedan 1974 förklaras främst av nedgången i stålproduktionen i Västeuropa samt en hård konkurrens från nya konkurrenter, främst Australien och Brasilien. Dessa två länder står för ca en fjärdedel av Västeuropas järnmalmsförsörjning. Om dessa länders export till Europa fortsätter att växa snabbt, och under förutsättning att den västeuropeiska stålproduktionen ökar med 4 96 per år, skulle den marknad som återstår för övriga malmleverantörer vara ungefär oförändrad under prognosperioden. Sveriges konkurrenssituation gentemot de europeiska malmproducenterna bör däremot förbättras under perioden varför man ändå kan räkna med en tillväxt i järnmalmsexporten om ca 3,6 % per år 1977-1983. Det förefaller inte sannolikt att den svenska exporten av textilvaror skulle kunna växa i samma takt som världshandeln med dessa varor under prognosperioden. I synnerhet för den del av exporten som består av färdiga kläder är konkurrensen från vissa u-länder med väsentligt lägre arbetskraftskostnader mycket stark. Någon nämnvärd ökning av klädexporten har därför inte bedömts som trolig. När det gäller insatsvaror i textilindustrin garn, vävnader etc. - vilka f. n. utgör mer än hälften av textilvaruexporten, är sannolikt låglöneländernas kostnadsfördelar något mindre utslagsgivande eftersom produktionen av sådana varor inte är fullt lika arbetsintensiv. Här föreligger alltså större möjligheter att begränsa de svenska marknadsandels-

förlusterna. Ökningen av exportvolymen för textilvaror totalt har beräknats

komma att stanna vid 3,5 % per år. Konsumtionen av papper och papp i de för Sverige viktigare avnämarländerna har under de senaste åren legat på en låg nivå i relation till deras BNP. Ett viktigt skäl härtill är sannolikt de i förhållande till den allmänna prisnivån i Västeuropa höga papperspriserna 1974-1976. Ett annat skäl är sannolikt användandet av ny förpackningsteknik där plast används i stället för papper. I

lDe beräknade andelsökningarna för perioden 1977-1983 överstiger för alla tre varugrupperna de som erhålls genom att multiplicera de skattade elasticiteterna med härtill är att den antagna relativprissänkningen på 1,8% per år. Förklaringen tidsforskjutna effekter från relativprisförändringarna före 1977-1978 - framför allt relativprissänkningarna 1976-1977 - påverkar andelsutvecklingen under prognosperioden. Netto har de tidsförskjutna effekterna beräknats bidra med 0.6 å 0,7 procentenheter till andelsutvecklingen 1977-1983 för alla tre varugrupperna.

Bytesbalans och urrikeshandel 157

Tabell 7.6 Export per sektor 1965-1983 1975 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell Förändring av total export 1965- 1970- 1974- 1977- 1977 1970 1974 1977 1983

Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0.7 4,4 8,9 5,2 8.6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,1 7,5 14,1 1.7 2.8 Textil- och beklädnadsindustri 2,7 14,6 6,6 0,3 3,5 Träa massa- och pappers-

E1-, gasa värme- och vattenverk 0,3 -3,8 10,6 28,0 8,9 Byggnadsverksamhet 0 .. .. .. .. Varuhandel 0.3 -6,6 6,5 -3,5 7,6 Samfärdsel 7,7 7.3 7.0 -5,4 -4,6 Bostadsförvaltning 0 .. .. .. ..

prognosarbetet har förutsatts att prisrelationerna under perioden blir mera “normala” historiskt sett samt att den ovan nämnda tekniskt betingade substitutionen går långsammare i framtiden. Därmed skulle tillväxten i papperskonsumtionen i Västeuropa bli något snabbare än BNP-tillväxten. Med trendmässigt stigande importandelar i konsumtionen skulle då importtillväxten för papper och papp bli ca 7 % per år 1977-1983. Förbrukningen av pappersmassa har länge ökat långsammare i volym än pappersproduktionen. Det främsta skälet härtill är att andelen returpapper i pappersproduktionen ökat snabbt under de senaste åren, bl. a. som följd av höga massapriser. Under prognosperioden har returpappersandelen förutsatts växa i avsevärt långsammare takt, bl. a. därför att papperskvaliteten försämras om returpappersinsatsen blir alltför stor. På grund av bl. a. de konkurrensfördelar som ligger i integrerad pappers- och massatillverkning

158 Byresbalans och utrikeshandel

har pappersproduktionen vuxit långsammare i länder vilkas massatillforsel till stor del består av import. Detta har lett till att nettoimportandelen i Västeuropas papperskonsumtion stigit samtidigt som importandelen i massaforbrukningen fallit. Dessa trender antas fortsätta. Massaimporten kan därmed förväntas tillväxa något långsammare än papperskonsumtionen eller med ca 4 % per år. Konsumtionen av trävaror har historiskt vuxit avsevärt långsammare än BNP i Västeuropa. För trävaror finns ingen trend mot ökad internationell specialisering i form av ökande importandelar i konsumtionen. De här refererade prognoserna ger tillsammans en tillväxt på ca 5 % per år i importen av skogsindustriprodukter till de for Sverige mest betydelsefulla avnämarländerna. En viktig faktor för prognosen vad beträffar skogsindustrins exportandelar är konkurrenssituationen gentemot nordamerika. 1 mitten av 1970-talet uppkom en ännu kvarvarande obalans i kostnadsnivån gentemot de nordamerikanska producenterna. Även under förutsättning att den svenska skogsindustrins priser ökar ca 2 % långsammare varje år än de nordamerikanska producenternas, så torde det dröja till slutet av prognosperioden innan den tidigare gällande kostnadsrelationen gentemot nordamerika är fullständigt återställd. Den nordamerikanska exporten kan dock komma att begränsas på grund av brist på produktionskapacitet. Gentemot övriga konkurrenter än de nordamerikanska innebär den antagna relativprisutvecklingen en stärkt konkurrenskraft. De svenska exportandelarna i Västeuropa har därför antagits öka betydligt under prognosperioden. Totalt skulle därmed skogsindustrins export kunna komma att öka med 7,9 % per år 1977-1983. Exporten av kemiska produkter ökade mycket kraftigt under 1960-ta|et. 1974-1977 sjönk exporten i ungefär samma takt som den totala varuexporten. Med utgångspunkt i de i LU gjorda förutsättningarna beträffande bl. a. relativprisutvecklingen kan exporten 1977-1983 väntas åter komma att öka i linje med den höga tillväxttakten under l960-talet. Exporten av perroleumprodukrer bestäms till stor del från utbudssidan och uppstår främst genom att dotterbolag till vissa större oljekoncerner for över överskottsproduktion som uppkommer på den svenska marknaden till dotterbolag i andra länder. På basis av bl. a. branschbedömningar har här exporten beräknats öka med 2,6 % per år 1977-1983. Större delen av den svenska exporten av järn och stål går till Västeuropa. I relation till BNP har stålkonsumtionen i Västeuropa legat på en mycket låg nivå de senaste åren. Detta har både strukturella och konjunkturmässiga orsaker. Viktiga faktorer är t. ex. varvsindustrins problem och investeringskonjunkturen. Den förutsätta återgången till mera normala förhållanden i det senare avseendet torde dock leda till att stålkonsumtionen ide västeuropeiska länderna under prognosperioden växer något snabbare än deras BNP. En fortsatt trendmässig ökning av importandelen i konsumtionen skulle då leda till en årlig importtillväxt i Västeuropa på ca 7 % 1977-1983. Vissa u-länder har en snabbt expanderande stålindustri och deras marknadsandelar har ökat snabbt i Västeuropa. Dessa länders andel av ståltillförseln är dock ännu mycket begränsad, ca 4,4 % (i värde) av importen till europeiska OECD 1976. Även med en snabb tillväxt i u-landsexporten torde det bli en viss marknadstillväxt över for övriga exportörer. 1 relation till

Bytesbalans och utrikeshandel 159

stålexportörerna i industriländerna bör den beräknade sänkningen av det svenska relativa exportpriset under prognosperioden leda till en ökad konkurrenskraft för svenska producenter. Med dessa förutsättningar har den svenska exporten av järn och stål beräknats växa med 6,8 % per år 1977-1983. Exporten av verkstadsprodukter utgör ca 40 % av den totala varuexporten. Närmare 60 % av verkstadsexporten består av investeringsvaror. Bedömningarna för investeringsvaruexporten är därför i hög grad avgörande för exporten från hela verkstadssektorn. Exporten av verkstadsprodukter har under 1960- och 1970-talen ökat i en klart snabbare takt än den genomsnittliga varuexporten. Detta kan förväntas bli fallet även under de närmaste åren. Volymökningen har beräknats uppgå till 11,3 % per år 1977-1983. Speciellt exporten till EG-länderna och Förenta staterna har beräknats öka starkt. - Exporten till de nordiska länderna - speciellt vad gäller investeringsvaror kan förväntas öka relativt svagt. Utsikterna för den svenska varvsindustrin ochfartygsexporten är mycket ogynnsamma till följd av dels låg efterfrågetillväxt för fartyg i världen, dels kraftig konkurrens från andra varvsnationer. Den svenska fanygsexporten nådde en höjdpunkt 1976 då exportvolymen steg med över 40 % från 1975. Därefter har exportvolymen fallit tillbaka kraftigt. Fortsatta minskningar är att vänta åtminstone under hela resten av 1970-talet. Från 1977 till 1983 har exportvolymen beräknats sjunka med i genomsnitt drygt 5 % per år. Sam/Zirdse/sektorns export har beräknats minska med 4,6 % per år 1977-1983, främst som följd av de bedömningar av den svenska handelsflot-

tans utveckling, som gjorts i sektorstudien för sjöfanen. Övriga tjänstesek-

torer bör dock under här gjorda förutsättningar om relativprisutvecklingen kunna öka sin export förhållandevis snabbt. Exporten av privata tjänster har förutsätts öka med 9,1 % per år i volym 1977-1983, dvs. något långsammare än under perioden 1965-1970, men klart snabbare än åren 1974-1977. Exporten av ruristr/änster har förutsätts öka med 8,0 % per år 1977-1983, vilket skall jämföras med en årlig volymtillväxt på 5 ä 6 % 1970-1977. Trots de mycket snabba exportökningar som förutsätts för flertalet enskilda tjänstesektorer blir på grund av sjöfartens utveckling Volymökningen för den rota/a (jänsreexporlen mycket långsam eller endast 1,3 % per år 1977-1983.

7.2.2 Import

Å rerblick på utvecklingen 1965-1977

Den årliga volymtillväxten för varu- och tjänsteimporten uppgick till 7,6 % 11 exporten från LU- 1965-1970 och 4,7 % 1970-1974. BNP ökade med 3,8 % resp. 2,2 96 ivolym sektorn varv ingår även per år under motsvarande perioder. Importen ökade således ungefär dubbelt export av begagnade så snabbt som BNP i volym, dvs. importelasticiteten med avseende på BNP:s båtar och alternativ proökning var ungefär 2. Den förhållandevis höga importtillväxten är till duktion. Exporten av del en återspegling av den under efterkrigstiden snabbt ökande nya fartyg väntas minska betydande betydligt snabbare än internationella arbetsfördelningen som bl. a. tagit sig uttryck i att en allt större vad som anges av den andel av vår totala förbrukning importerats samtidigt som exporten ökat i ovan redovisade kalkysnabb takt. Importens andel av den totala tillförseln, dvs. av import och len.

160 ByIesba/ans och urrikeshandel

bruttonationalprodukt tillsammans, har stigit från 15 % 1950 till ca 23 % 1970 räknat i fasta mottagarpriser. Under perioden 1974-1977 ökade den totala importen med endast 0,8 % per år i volym. Samtidigt minskade BNP i volym med i genomsnitt 0,1 % per år. lmportutvecklingen under denna period var således avsevärt starkare än vad som kunde förväntas mot bakgrund av den inhemska efterfrågeutvecklingen. Detta beror säkerligen till stor del på att importpriserna för den tunga delgruppen bearbetade varor under 1975 och 1976 steg betydligt långsammare än priserna för motsvarande svenska produkter. Detta fick en starkt uppdragande effekt på importen av dessa varor under 1975 och i synnerhet 1976. Den svenska prisutvecklingen gentemot utlandet dessa år fick således till följd att delar av den inhemska varuproduktionen ersattes med import. Devalveringarna under 1977 medförde däremot att importpriserna mellan helåren 1976 och 1977 ökade klart snabbare än de svenska företagens priser på hemmamarknaden. Denna förändring av relativpriset kan dock endast i liten utsträckning ha påverkat importvolymen under 1977, men torde innebära en avsevärd omfördelning från import till hemmaproducerade varor under 1978. Tjänsteimporten ökade med i genomsnitt 7,7 % i volym 1974-1977.

-

Den /iamtida importutvecklingen analysmetoder och _förursätmingar

lmportutvecklingen har beräknats med metoder som delvis liknar dem som används i exportkalkylerna. Konjunkturinstitutet har således beräknat importsamband för Sverige av i princip samma slag som de som har beräknats för andra länder i samband med exportstudien. Varuimporten har delats upp i insats-, konsumtions- och investeringsvaror. Ca hälften av importen utgörs av insatsvaror, 30 % av konsumtionsvaror och omkring 20 % av investeringsvaror. Analysen täcker ca 80 % av Sveriges varuimpon. Beräkningarna anger en hög priskänslighet för konsumtionsvaruimponen och en relativt låg priskänslighet för importen av insatsvaror. Något samband mellan prisförändringar och efterfrågeutveckling kunde däremot inte påvisas för investeringsvarorna. Det faktum att många investeringsvaror saknar nära substitut och att kvalitet snarare än pris utgör konkurrensmedel vid försäljningen av sådana varor skulle i och för sig tala för ett sådant resultat. Å andra sidan är det rimligt att räkna med att även investeringsvaruefterfrågan har en viss priskänslighet. 1 beräkningarna har därför investeringsvarornas priselasticitet förutsatts vara lika med minus ett. Priselasticiteten för de tre l Beräkningar som utförts inom statens industri- varugrupperna totalt skulle därmed bli ul,3.1 verk (S1ND) i samband Med de antaganden beträffande den inhemska efterfrågeutvecklingen och med en pågående utred- prisutvecklingen gentemot utlandet som görs i LU 78 anger de beräknade ning om den importkon- importsambanden en Ökning av importvolymen för dessa varor med något kurrerande hemmamarkmer än 4 % per år 1977-1983. Beräkningarna anger således en förhållandevis nadsindustrin har gett kraftig förskjutning av den svenska efterfrågan från import till inhemsk resultat som uppvisar stor likhet med ovan produktion under prognosperioden. Importens elasticitet med avseende på redovisade priselasticite- BNP skulle enligt de erhållna resultaten sjunka från det värde på ca 2 som gällt ter. SIND:s beräkningar under större delen av efterkrigstiden till ett värde på drygt 1 åren skiljer sig från de ovan 1977-1983. angivna kalkylerna bl. a. i fråga om varugruppe- 1 LU:s modellsystem beräknas importen med hjälp av importfunktioner, ringen av importen. vilka anger sambandet mellan importen till en sektor och olika efterfråge-

Bytesbalans och utrikes/tande! 161

komponenter. Priset ingår dock ej som förklarande variabel i dessa funktioner. Resultaten i beräkningarna av importutvecklingen för olika sektorer med hjälp av dessa funktioner har därför anpassats så att de ryms inom den ram som erhålls genom summering av resultaten i konjunkturinstitutets ovan beskrivna beräkningar för motsvarande tre varugrupper. För övriga sektorer har prisfaktorns inverkan på importefterfrågan bedömts mer överslagsmässigt.

Importen 1 97 7-1 983 Den totala importen av varor och tjänster har på basis av de ovan angivna förutsättningarna beräknats öka med 4,0 % per år i volym 1977-1983, dvs. klart snabbare än åren 1974-1977, men långsammare än under tidigare perioder med en någorlundajämförbar ökningstakt för BNP. Förklaringen till den i våra kalkyler erhållna relationen mellan importens och BNP:s volymtillväxttakter ligger i den förskjutning av relativpriserna som förutsätts i LU:s huvudalternativ. Varuimporten, som 1977 svarade för drygt 86 % av den totala importen räknat i fasta priser, beräknas öka med 4,2 % per år och tjänsteimporten, som således svarar för knappt 14 % av totalimporten, med 2,4 96 per år 1977-1983, se tabell 7.7. Importen till verkstadsindustrin exkl. varv, vilken utgjorde drygt 30 % av den totala importen 1977, beräknas öka med 5,5 96 per år i volym 1977-1983. Denna import består av bilar, maskiner, motorer, hushållsapparater, verktyg m. m. En stor del av importen går till investeringar. Importandelen för verkstadsprodukter har under en följd av år ökat successivt, särskilt då under 1970-talets första hälft. Bilimporten utgör dock ett undantag från denna allmänna tendens om man ser över en längre tidsperiod. Den förhållandevis snabba ökningstakt för verkstadsproduktionen som vi räknat med under prognosperioden - inte minst som följd av de exponkrav som riktas mot sektorn -tenderar att dra upp importen till sektorn. Denna tendens motvägs dock av den nedgång i importandelen för sektorn som vi förutsatt som följd av den antagna relativprisutvecklingen. Importen av kemiska produkter såsom kemikalier, industrigaser, läkemedel, plastvaror m. m. har sedan 1960-talets början ökat mycket snabbt. Till följd av främst den stagnerande produktionen i sektorn bröts dock detta mönster 1974-1977. Den förutsätta relativprisutvecklingen innebär att en viss minskning av importens andel av tillförseln till sektorn är sannolik. Den förhållandevis kraftiga produktionsökning som kan påräknas under perioden innebär dock att importen av kemiska produkter ändå ökar klart snabbare än den totala varuimporten eller med 6,7 % per år 1977-1983. Importen av petroleumprodukter beräknas öka endast obetydligt eller med 0,6 96 per år 1977-1983. Det nuvarande stora kapacitetsöverskottet i sektorn gör det möjligt att tillgodose större delen av efterfrågeökningen under prognosperioden genom inhemsk produktion. Importen i sektorn extraktiv industri, vilken består av råolja, uran m. m. beräknas öka med 2,3 96 per år i volym. Importen av råolja, petroleumprodukter och liknande varor svarade för drygt 16 % av den totala importen 1977. Trots den allmänt svaga efterfrågeutvecklingen fortsatte importen av textilier, kläder, skor m. m. att öka i snabb takt 1974-1977. Importens andel av

ll

162 urrikeshande/ sou 1978:78

Byresbalans och

Tabell 7.7 Import per sektor 1965-1983 1975 års priser

Sektor Andel Årlig procentuell förändring av total import 1965- 1970- 1974- 1977- 1977 1970 1974 1977 1983

Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 3,0 6,4 2,8 0,3 3,8 Dryckesvaru- och tobaksindustri 0,6 6,9 1,8 -1,7 1,5 Textil- och beklädnadsindustri 7,8 8,7 3,6 5,7 1,9 Trä-, massa- och pappers- 2,2 10,9 8,5 1,4 10,7 industri

vattenverk 0 .. .. .. .. Byggnadsverksamhet Varuhandel 1,6 7,5 8,2 9,5 2,3 Samlärdsel 3,2 17,0 2,0 6,1 -0,5 Bostadslörvaltning 0 .. .. .. ..

den totala inhemska efterfrågan för dessa varor utgjorde 1977 nära 60 %. för beklädnadsvaror är ännu högre. Importandelen av den Imponandelen totala tillförseln i sektorn beräknas sjunka något under prognosperioden. Främst som följd härav kan en relativt långsam importtillväxt, knappt 2 00 per år, påräknas under perioden. avjärn-, srål- och hlêla//Vü/OI ökade under 1970-talets första del Importen snabbare än den inhemska produktionen av dessa varor. Större betydligt delen av importen bestäms av behoven av insatsvaror i järn-, stål- och metallverken samt i verkstadsindustrin. Produktionen i dessa två sektorer beräknas öka förhållandevis snabbt 1977-1983 jämfört med tidigare år under 1970-talet. De förutsättningar om relativprisutvecklingen och importandelen i sektorn vi gjort i kalkylerna medför dock att importökningen begränsas till

Bytesba/ans och utrikeshandel 163

3,4 a; per år 1977-1983. Importen i ttarvssekrorn beräknas fortsätta att minska kraftigt under prognosperioden, främst till följd av den minskade produktionen i sektorn. En annan faktor bakom nedgången i importen är den minskning i handelsflottans investeringar som förutses under prognosperioden. Den förutsätta utvecklingen för den svenska sjöfartsnäringen förklarar också den nedgång i sam/ärdselsekrørns import som vi förutsatt. Imponen till de övriga tjänstesektorerna beräknas som följd av den förutsätta relativprisökningen öka förhållandevis långsamt jämfört med den historiska utvecklingen.

7.3 av

Sammanfattning kalkylerna for bytesbalans och

utrikeshandel

För att bryta de senaste årens tendens till starkt ökande underskott i transaktionerna med omvärlden och uppnå den i våra kalkyler förutsatta förbättringen av bytesbalansen krävs att de svenska exportpriserna gentemot utlandet sänks med igenomsnitt 1,8 % per år 1977-1983. En stor del av denna sänkning har redan åstadkommits genom de effekter på relativpriserna som devalveringarna 1976 och 1977 bedöms få under den period som våra prognoser avser. Underskotten på transfereringsbalansen kan förutses fortsätta att öka snabbt under prognosperioden, främst som följd av ökande räntor på utlandsupplåningen och ökning av u-landsbiståndet. För att motväga den fortsatta forsämringen av transfereringsnettot och åstadkomma den minskning av bytesbalansunderskottet till 5 000 milj. kr. 1983 som vi förutsatt i beräkningarna krävs att varu- och tjänsteutbytet med utlandet ger ett överskott på ca 5 600 milj. kr. i löpande priser 1983, se tabell 7.8. I absoluta tal krävs således att nettot av varu- och tjänstehandeln förbättras med drygt 14 000 milj. kr. under hela prognosperioden, vilket i genomsnitt motsvarar ca

Tabell 7.8 Bytesbalansens utveckling 1970-1983 Milj. kr., löpande priser

1970 1974 1977 1983 Genomsnittlig årlig förändring

1970- 1974- 1977- 1974 1977 1983

Handelsbalans - 965 -2 386 - 4987 13500 -355 - 867 3100

Tjänstenetto 63 348 - 3823 - 7900 71 -l 390 - 700 Summa varor och tjänster, netto - 902 -2 038 - 8 810 5 600 -284 -2 257 2 400 Transfereringar, netto - 655 -2175 - 4110 -10600 -380 - 645 -1 100 Korrigerad bytesbalans -l 557 -4 213 -12 920 - 5000 -664 -2 900 l 300 Bytesbalans enligt riksbanken -1 557 -4 213 -14 920 .. -664 -3 569 Källa: Riksbanken. Prognos enligt ekonomidepanementet.

[64 och utrikeshandel Byresbalans

2 400 milj. kr. per år. Relativprisutvecklingen gentemot utlandet antas möjliggöra en Förhållanför tjänstesektorernas export samtidigt som devis gynnsam volymutveckling importen av tjänster volymmässigt hålls tillbaka. Till följd av handelsflottans samt i viss mån också importen i lörutsedda nedgång väntas exporten samfárdselsektorn minska i värde. Uttryckt i löpande priser kan en fortsatt av underskottet i tjänstebalansen väntas under prognosperioden. ökning våra kalkyler kommer dock underskottet att öka endast hälften så Enligt snabbt åren 1977-1983 som under perioden 1974-1977. av varuexporten, 8,6 % per år, som förutses för Den snabba ökningen perioden 1977-1983, samtidigt som varuimporten väntas öka relativt långett samt eller med 4,2 % per år under samma period, beräknas möjliggöra överskott på handelsbalansen om l3 500 milj. kr. i löpande priser 1983. Enligt de nationalräkenskapsdata som ligger till grund för våra kalkyler gav handelsbalansen ett underskott på nära 5 000 milj. kr. 1977. Handelsbalansen måste således förbättras med i genomsnitt ca 3 100 milj. kr. per år 1977-1983 för att den förutsatta förbättringen av bytesbalansen skall kunna uppnås.

8 Efterfrågeutvecklingen i övrigt

8.1 Privat konsumtion

Den privata konsumtionen uppgick 1977 till 189 miljarder kr mätt i löpande priser, vilket motsvarar 54 % av BNP. Även mätt i 1975 års priser var andelen ca 54 % av BNP år 1977. Konsumtionsutvecklingen sedan 1965 framgår översiktligt i tabellerna 8.1 samt 3.1. Utvecklingen i löpande priser samt konsumentprisernas utveckling diskuteras utförligt i kapitel 10 nedan, liksom inkomstbildning och sparande inom hushållssektorn. Den följande redovisningen begränsas därför helt till den reala utvecklingen av konsumtionen. l fasta priser var den privata konsumtionens årliga ökningstakt ca 3 % under 1960-talets senare hälft. Mellan 1970 och 1974 halverades denna ökningstakt medan ökningen mellan 1974 och 1977 återigen accelererade något och blev drygt 2 %. Den beskrivna utvecklingen innebar att den privata konsumtionens andel av BNP sjönk från 54 % 1965 till 51 % 1974. 1977 hade andelen åter ökat till 54 %, vilket berodde på att BNP sjönk mellan 1974 och 1977 samtidigt som konsumtionsökningstakten var förhållandevis hög. Under perioden 1977-1983 beräknas den privata konsumtionen komma att öka med 1,8 % per år. Denna beräkning utgår från en kalkyl för utrymmet för total konsumtionsökning. Detta har beräknats genom att resursanspråken för investeringar, lagerökning och förbättring av bytesbalansens saldo räknats av från den möjliga produktionsökningen på det sätt som beskrivits i kapitlen 2 och 6. Från konsumtionsutrymmet har därefter resursanspråk från den offentliga s. k. baskalkylen avräknats (se avsnitt 8.4). Återstoden av utrymmet har fördelats jämnt på privat och offentlig konsumtion. Som framgår av tabell 3.2 innebär kalkylerna att konsumtionens andel av BNP åter kommer att falla kraftigt och uppgå till 49 96 1983. Andelsminskningen motsvaras av andelsökningar för exportöverskottet samt i någon mån lagerinvesteringar och offentlig konsumtion. Av tabell 8.1 framgår att konsumtionen per capita skulle öka med 1,6 % i volym 1977-1983, vilket är ungefär lika snabbt som mellan 1974 och 1977 och klart snabbare än 1970-1974. I kapitel 10 redovisas en fördelning av konsumtionsutvecklingen mellan pensionärer och befolkning i aktiv ålder. Det framgår där att en stor del av utrymmet för konsumtionsökningar redan intecknats för pensionärernas konsumtionsökning. För perioden 1977-1983 är dock detta förhållande klart mindre markerat än 1975-1977. Konsumtionsökningen for andra än pensionärer skulle enligt kalkylen i kapitel 10 uppgå till

166 E/te/j/izigeutveck/ingen iövrigt Tabell 8.1 Privat konsumtion 1965-1983 Årlig procentuell förändring 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

a lmplicitprisindex För privat konsumtion

ca 1,3 90 per år. Det är inom denna ram som eventuella förstärkningar av barnfamiljernas konsumtionsstandard liksom utjämningar mellan olika löntagargrupper får ske.

Konsumrionsutvecklingen på sektorer

Den privata konsumtionens fördelning på olika LU-sektorer har beräknats med en uppsättning konsumtionsfunktioner. Fördelningen sker med hjälp av

Tabell 8.2 Utgifts- och priselasticitet för privat konsumtion Utgifts- Priselasti- elasticiteta citetb

Jordbruk och fiske 0,8 -O,4 - - Skogsbruk

Järn-, stål- och metallverk

Byggnadsverksamhet - - Varuhandel Samfärdsel 1.4 -0,4 - - Bostadsförvaltning Privata tjänster 1,3 -0.2 Utländska turisttjänster 2,9 -l .2

ü Utgiftselasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn förändras när den totala privata konsumtionen ökar 1 96. bPriseiasticiteten anger hur många procent den privata konsumtionen i sektorn förändras när relativpriset ökar 1 %.

Efter/läget!Iveck/ingen i Övrigt 167

beräknade inkomst- och priskänsligheter. Konsumtionsfunktionernas utveckling beskrevs utförligt i bilaga till LU 75 och redovisas inte närmare här. För LU 78 har konsumtionerna skattats om på nytt statistiskt material for perioden 1963-1975. De resulterande utgifts- och priselasticiteterna? redovisas i tabell 8.2. Särskilt höga utgiftselasticiteter finner vi för t. ex. Verkstadsindustri, varv (fritidsbåtar), elektricitet samt utländska turisttjåinster. De senare är, liksom produkter från den kemiska industrin, också särskilt priskänsliga. 1 tabell 8.3 redovisas relativprisernas utveckling 1965-1983 för de olika sektorerna. Relativpriset beskriver hur priset i en viss sektor utvecklas i förhållande till prisutvecklingen for hela konsumtionen. Några intressanta drag i den historiska utvecklingen kan anföras. Relativpriserna på textilindustrins produkter har sjunkit kraftigt under perioden. lnom Verkstadsindustrin har relativpriset hela perioden legat nära 1. För oljeprodukter samt för utländska turisttjänster har relativpriset stigit sedan 1965. För el, gas och vatten syns relativpriset däremot ha sjunkit ganska kraftigt. Relativpriset for privata tjänster har ökat snabbt. För 1983 har relativprisnivån beräknats med utgångspunkt bl. a. från de antaganden som gjorts om den utländska

Tabell 8.3 Relativprisa för privat konsumtion 1965-1983

1965 1970 1974 1975 1983

Konkurrensutsatt livsmedels-

Byggadsveksamhet - sou 197642 avsnitt Varuhandel - - - - 2 5 Samlärdsel 1,05 1,07 1,04 1,00 1,05

Bostadsförvaltning 1,05 1,13 1,00 1,00 1,00 ;Härmed menas hur

Erllt/_alâ ganstçr ggg

mycket konsumtionen tån S a [urlsmanster ” “ ” “ i en viss bransch föränd- Totalt 1,00 1,00 1,00 1,00 1.00 ras när totala konsum-

tionen förändras med a Relativpris är beräknat som privat konsumtion i sektorn i löpande priser dividerat n resp. när priset i med privat konsumtion i sektorn i 1975 års priser, detta i sin tur dividerat med sektorn stiger med 1 “n

motsvarande implicitprisindex för hela den privata konsumtionen. mer än övriga priser.

168 E/ie/;lizigeurveck/ingen i övrigt

prisutvecklingen i kapitel 4, samt om produktivitet och lönekostnadsutveckling i de olika näringsgrenarna. Med hjälp av en särskild prismodell har relativpriserna för 1983 bestämts. De ovannämnda tendenserna väntas i stort sett fortsätta med vissa undantag framförallt i energisektorerna. Till 1983 skulle enligt priskalkylerna relativpriserna sjunka kraftigast inom textilindustri och jordbruk, och öka mest inom varv (fritidsbåtar), samfárdsel och privata tjänster. Tabell 8.4 visar den konsumtionsutveckling per bransch som resulterar av de ovan beskrivna kalkylerna. Snabbare ökningar än genomsnittet beräknas inom framför allt kemisk industri, Verkstadsindustri, varv, el och gas samt samfárdsel. Som framgått ovan väntas visserligen prisutvecklingen i ett par av dessa branscher bli förhållandevis ogynnsam. Den höga utgiftselasticiteten gör emellertid att konsumtionen trots detta ökar kraftigt. Särskilt låga ökningstal beräknas for konsumtionen bl. a. av drycker och tobak, textil, privata tjänster och utländska turisttjänster. För utlandsturismen är detta ett direkt resultat av de antaganden som gjorts om en betydligt långsammare prisutveckling i Sverige än i utlandet (se kapitel 4 ovan).

Tabell 8.4 Privat konsumtion per sektor 1965-1983 1975 års priser

Andel av Årlig procentuell förändring total privat konsumtion 1965- 1970- 1974- 1977-

Konkurrensutsatt livsmedels-

Byggnadsverksamhet 0 .. .. .. Varuhandel 0 .. .. .. ..

senare under 1979 att Totalt 100 3,0 1,6 2,1 1,8 redovisas i Ds-serien.

E/lerjrâgetltveck/irlgen i övrigt 169

8.2 Privata investeringar

Med privata investeringar avses i denna LU näringslivets fasta bruttoinvesteringar inkl. bostäder. Till näringslivet hänförs också de offentliga affarsverken samt offentligt ägda bolag och stiftelser. Den följande genomgången omfattar således landets totala bruttoinvesteringar med undantag endast för de offentliga myndigheternas investeringar, for vilka redogörs i avsnitt 8.5. lnvesteringsutvecklingen kommer in i LU-kalkylerna på flera olika sätt. Realkapitalbildningen har till syfte att möjliggöra framtida produktion. Investeringarna är därmed av stor betydelse när man skall bedöma produktionens förutsedda utveckling. Detta görs i de olika delavsnitten i kapitel 9, varvid man för varje LU-sektor presenterar en kalkyl om investeringsutvecklingen. För en mera detaljerad genomgång av investeringsutvecklingen inom olika delområden och de överväganden som bedömningarna bygger på hänvisas därför till kapitel 9. lnvesteringarnas roll for produktionskapacitetens uppbyggnad och framtida produktivitetsutveckling behandlas också i avsnitten 5.2 och 5.3. Realkapitalbildningen innebär vidare att en del av det samlade produktionsresultatet inte kan användas for omedelbar konsumtion. l de finansiella kalkylerna ingår investeringarna därför i samhällets bruttosparande. 1 det föreliggande avsnittet summeras de olika investeringsbedömningarna i kapitel 9 till en totalbild av de resurskrav som realkapitalbildningen i näringslivet medför. En samlad redovisning av bruttoinvesteringarnas omfattning och utveckling ges också i olika tabelleri kapitel 3. 1 dessa tabeller ingår också de offentliga investeringarna, vilka inte behandlas här.

8.2.1 Invesreringsstrukrtzr och tidigare utveckling

De privata investeringarna uppgick 1977 till 47 400 milj. kr(i 1975 års priser), vilket var 16,7 % av BNP. Av landets totala bruttoinvesteringar utgjorde de privata investeringarna 82.6 %. Som framgår av tabell 3.10 uppgick investeringarna både inom industrin och inom bostadssektorn till ca 12 000 milj. kr. Dessa två sektorer svarade således tillsammans för ungefär hälften av de totala privata bruttoinvesteringarna. lnom industrin varierar investeringarnas omfattning kraftigt mellan olika delbranscher. De största bruttoinvesteringarna gjordes 1977 i verkstadsindustrin exkl. varv (3 400 milj. kr) och i trä-, massa- och pappersindustrin (3 200 milj. kr). Av de totala industriinvesteringarna föll således något mer än hälften på dessa två branscher. Lägger man härtill järn-, stål- och metallverken samt den kemiska industrin (i båda dessa branscher uppgick investeringarna till drygt l 000 milj. kr) täcker man 72 ll. av de totala industriinvesteringarna. Av andra delsektorer är framför allt samfárdseln samt el-, gas-, värme- och vattenverken av betydelse i investeringssammanhang. 1 dessa näringsgrenar investerades 1977 ca 5 500 resp. 5 400 milj. kr, motsvarande 11 a 12 ?n av de totala privata investeringarna. Varuhandelns investeringar uppgick till 4 000, de privata tjänsternas till 3 700 och jordbrukets till 2 400 milj. kr. De privata investeringarnas utveckling sedan 1965 anges i tabell 8.5. där också kalkylerna för 1977-1983 medtagits. Som framgår ökade de privata

170 E/ie/j/râgeuIvecklingen i övrigt

investeringarna både 1965-1970 och 1970-1974 med i runt tal 3 % per år i volym. 1 vissa hänseenden visade dock de båda delperioderna betydelsefulla skillnader. Sålunda steg investeringarnas ökningstakt i den samlade varuoch kraftproduktionen 1970-1974 jämfört med föregående delperiod, medan motsatsen var fallet inom tjänsteproduktionen. På varu- och kraftsidan var detta huvudsakligen ett resultat av att industriinvesteringarnas årliga ökningstakt gick upp från 3,9 96 1965-1970 till 6,3 % 1970-1974. Som framgår av tabell 8.5 var dock utvecklingsbilden i olika delbranscher ganska splittrad med mycket starka ökningari några mindre områden (i petroleumoch kolindustrin genom en kraftig utbyggnad av raffmaderikapaciteten samt i varven) och med vikande investeringar i många andra delbranscher. Av de större investeringsområdena visade endast trä-, massa- och pappersindustrin en snabbare investeringsökning 1970-1974 än föregående delperiod. Inom de tjänsteproducerande sektorerna orsakades den avsaktande ökningstakten av en mindre nedgång i bostadsinvesteringarna 1970-1974, vilket inte uppvägdes helt av de starkt stigande investeringarna i samfardseln.

Tabell 8.5 Privata bruttoinvesteringar 1965-1983 Årlig procentuell förändring, 1975 års priser 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Konkurrensutsatt livsmedels-

i övrigt l7l

E/ie/j/izigetztveck/ingen

Utvecklingen med totalt sett ökande privata investeringar bröts av en stagnation 1974-1975 och sjunkande investeringsvolym 1976 och 1977. Nedgången 1974-1977 blev i genomsnitt 2,4 % per år och var av ungefär samma storlek både i varu- och kraftproduktionen och i tjänsteområdet. Av den totala minskningen i de privata investeringarna 1974-1977 på 3 500 milj. kr svarade industrin for 2000 milj. kr och bostäderna for 1900 milj. kr. Nedgången i samfärdselns investeringar på 1 300 milj. kr motvägdes av en i det närmaste lika stor ökning i varuhandeln, som var det enda område som visade en mera betydelsefull investeringsökning dessa år. Det kan också noteras att investeringarna nu minskade i praktiskt taget samtliga industribranscher med den skyddade livsmedelsindustrin som det enda betydande undantaget. Totalt sjönk industriinvesteringarna 1974-1977 med 5,0 % per år. Också bostadsinvesteringarna minskade med i stort sett samma takt. 1 el-, gasa värme- och vattenverk steg investeringarna kraftigt fram till 1972 dels till följd av kärnkraftsutbyggnaden, dels genom mycket snabba ökningar i vattenverk. Efter 1972 har elverkens investeringar legat på en i stort sett oförändrad nivå, medan investeringarna i vattenverk har minskat. Trots ökade investeringar 1965-1974 sjönk de privata investeringarnas andel av BNP från 18,2 “u 1965 till 17,9 fl.. 1974. De vikande investeringarna 1974-1977 ledde till en ytterligare nedgång i investeringskvoten; som tidigare nämnts uppgick den 1977 till 16,7 låt. Av intresse är också investeringarnas fördelning på byggnads- resp. maskininvesteringar. Utvecklingen för dessa kategorier anges i tabellerna 3.12 och 3.13. Av dessa tabeller framgår att de privata byggnadsinvesteringarna under hela perioden sedan 1965 utvecklats avsevärt långsammare än maskininvesteringarna. Inom industrin gällde dock motsatsen 1965-1970, dvs. byggnadsinvesteringarna ökade då något snabbare än maskininvesteringarna.

8.2.2 Ka/kylerna _för 1977-1983 Den utvecklingsbild som tecknats i LU:s huvudalternativ vad gäller efterfråga och produktion innefattar en ny uppgång i näringslivets bruttoinvesteringar 1977-1983. Som framgår av tabell 8.5 anges de totala privata investeringarnas ökning under denna period till 3,1 9., per år, dvs. samma genomsnittliga ökningstakt som under åren 1970-1974. I LU:s överväganden intar utvecklingen inom industrin en central plats. Vilken investeringsutveckling som här krävs for att åstadkomma den från olika utgångspunkter erforderliga produktionsutvecklingen är emellertid svårbedömbart. Hänsyn måste bl. a. tas till den under basåret 1977 outnyttjade kapaciteten på kapitalsidan, behovet av fortlöpande modernisering av produktionsapparaten, kapitalbehovet i samband med omstruktureringar av branscherna osv. Enligt de bedömningar som presenteras i avsnitt 9.4 beräknas de totala industriinvesteringarnas ökning 1977-1983 till i genomsnitt 4,7 % per år. Härigenom skulle nedgången i industriinvesteringarna 1975-1977 återhämtas och den for 1983 beräknade investeringsvolymen ligga ca 11 % över den tidigare högsta nivån under 1975. Den förutsedda tillväxttakten är dock lägre än 1970-1974. l den tungt vägande Verkstadsin-

172 i Övrig!

E/IeIj/iâgeulveck/ingen

dustrin samt ijärn-, stål- och metallverken förväntas investeringarna öka i snabb takt, medan skogsindustrin får en mindre nedgång. Denna nedgång sammanhänger med den rådande överkapaciteten och den dåliga lönsamheten. Det bör dock observeras att även den något lägre investeringsnivån innebär en viss kapacitetsökning inom skogsindustrin. För den samlade varu- och kraftproduktionen beräknas investeringsökningen 1977-1983 till i genomsnitt 3,3 % per år. På detta område är förutom industrin endast investeringarna i el-, gas-, värme- och vattenverk av större omfattning. Som framgår av avsnitt 9.5 förutses dessa investeringar öka med 1,9 % per år 1977-1983. De förhållandevis begränsade investeringsökningar som beräknats förjordbruket och skogsbruket innebär en avsaktning både i förhållandetill tillväxttakterna 1970-1974 och 1974-1977. För byggnadsverksamhetens investeringar förutses en mindre nedgång räknat från den för sektorn osedvanligt höga nivån under 1977. Inom de tjänsteproducerande sektorerna domineras investeringarna av bostadsbyggandet. Bostadsinvesteringarna stagnerade i början av 1970-talet för att sedan sjunka relativt kraftigt 1974-1977. Som framgår av avsnitt 9.9 bedöms nybyggandet av permanenta bostäder öka med 3,1 % per år 1977-1983, medan ombyggnadsinvesteringarna beräknas öka med 8,5 % per år. Totalt skulle därmed bostadsinvesteringarna öka med genomsnittligt 4,1 % årligen. Investeringarnas medelnivå under åren 1978-1983 skulle dock ligga något lägre än medelnivån 1971-1974. Kalkylen för bostadsinvesteringarna bygger på Förutsättningen av en nyproduktion om i genomsnitt 63 000 lägenheter per år. Det betonas dock att antalet lägenheter kan variera inom ett och samma investeringsutrymme beroende på fördelningen mellan flerfamiljshus och småhus. Investeringarna inom samfárdselsektorn förutses ligga på en i stort sett oförändrad nivå 1977-1983. Ökade investeringar väntas framför allt inom SJ och televerket, medan sjöfartens investeringar väntas minska betydligt. Detta sammanhänger med överskotten på den internationella fraktmarknaden för främst tanktonnage. En närmare redogörelse för sjöfartsnäringen ges i avsnitt 9.8. 1 varuhandeln har de totala investeringarna beräknats Öka med 3,0 % per år 1977-1983. Denna ökning är klart långsammare än under den närmast föregående perioden 1974-1977, men betydligt snabbare än under den senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet. För de privata tjänsterna, slutligen, har investeringsökningen 1977-1983 beräknats till 3,1 % perår. För den totala privata tjänsteproduktionen blir den årliga tillväxttakten 3,0 96, dvs. något lägre än för de totala investeringarna i varu- och kraftproduktionen. Beträffande investeringarnas uppdelning på byggnadsinvesteringar resp. maskiner väntas tendensen från tidigare år, innebärande förskjutningar mot en sjunkande andel för byggnadsinvesteringarna, göra sig gällande även 1977-1983. Som framgår av enjämförelse mellan tabellerna 3.12 och 3.13 ökar maskininvesteringarna snabbare framför allt inom varu- och kraftproduktionen. För detta område totalt ger kalkylerna för 1977-1983 en ökning av byggnadsinvesteringarna på 1,9 % per år och av maskininvesteringarna på 4,0 % per år. Denna tendens återfinns i praktiskt taget samtliga varu- och kraftproducerande näringsgrenar och industribranscher.

E/ieIj/izigez/Iveckl/ngen i övrig! 173

På tjänstesidan är bilden mera splittrad. Inom varuhandeln väntas byggnadsinvesteringarna minska med 4,4 % per år, medan maskininvesteringarna förutses öka med 5,1 % per år. Inom samfárdseln är dock tendensen den motsatta: mot en årlig ökning av byggnadsinvesteringarna på 5,7 % står en nedgång av maskininvesteringarna på 2,4 %. Denna nedgång sammanhänger huvudsakligen med att investeringarna i fartyg i NR räknas som maskininvesteringar. Dessa investeringar väntas minska kraftigt. De tjänsteproducerande näringsgrenarnas investeringar domineras av bostadsbyggandet, där maskininvesteringarnas andel är mycket låg. De ökande bostadsinvesteringarna leder till att för hela privata tjånstesektorn förutses byggnadsinvesteringarna öka snabbare (3,7 % per år) än maskininvesteringarna (1,6 96 per år). Dessa varandra motverkande förskjutningar inom varu- och kraftproduktionen resp. tjänsteproduktionen resulterar i praktiskt taget samma årliga ökningstakter (3,3 % á 3,2 %) för de totala privata byggnads- och maskininvesteringarna 1977-1983. Som framgått av det föregående indikerar LU-kalkylen stigande investeringsvolym 1977-1983 inom praktiskt taget samtliga näringslivets delområden. Trots detta beräknas de privata investeringarnas andel av BNP minska något ytterligare, från 16,7 % 1977 till 16,2 % 1983.

8.3 Lagerinvesteringar

Kortsiktiga förändringar i företagens lager av råvaror, bränslen, färdiga varor osv. är ofta så stora att de kan vara av avgörande betydelse för utvecklingen av BNP och delkomponenter därav, t. ex. importen. Detta belyses av diagram 8.1. Lagersvängningarna spelar en mycket stor roll i konjunkturförloppet och i analysen av detta. Konjunktursvängningarna bör dock inte påverka en analys som täcker en längre tidsperiod. I tidigare långtidsutredningar har man arbetat med en schablon för lagerberäkningarna som i stort sett har gått ut på att lika stor andel av de totala

Milj . kr. 9000*- 8000 l- 7000- 6000- 5000- 4000* o 3000* 2000* 1000- | i I I 1 I I I I I I I I l I l 1965 1970 1975 1980 71mm_ D Iagram . 81 L agerar- f 2°°°“ ändringar 1963-1983. -30004 1975 års priser

174 E/ieIj/iâgeurveck/ingen i övrigt

% Lager i varuhandeln

56-4 55-l I l l T l l 1965 1970

Lager i industrin

19* 18 17 16 15 | T l fl I l r | 1 I r l 1965 1970 1975 1980

% Totala lagren (exkl. skogsbruket?

31 Diagram 8.2 Lagersrocken 30 i procent av brunøproduk- 29 tionen, Iota/I och inom vissa sektorer 1963-1983. 1975 a°rs priser

1 Att skogsbruket inte medtagits beror på att tillgängliga lagerstocksberäkningar för denna bransch inte är jämförbara med dem För övriga T run näringsgrenar. 1965

E/rø/;tiâgetzrvecklingen i övrigt 175

resurserna skall gå till lagerbildning i slutåret som startåret för kalkylen l LU 78 är denna ansats inte användbar eftersom basåret 1977 karakteriseras av en konjunkturmässigt betingad lageravveckling samtidigt som lagerstockarna fortfarande låg på en onormalt hög nivå efter den upplagring av både råvaror och färdigvaror som skedde i konjunkturdoppningen 1975 och 1976. Slutåret for kalkylerna 1983 betraktas som ett år med ett normalt kapacitetsutnyttjande. Man kan då inte införa antaganden om samma lagersituation som under lågkonjunkturåret 1977. Det är emellertid inte möjligt att göra några femåriga lagerprognoser med någon nämnvärd grad av säkerhet. Vissa schablonmässiga kalkyler har därför tillgripits. 1 diagram 8.2 visas utvecklingen av lagerstockarna i industri och varuhandel samt ekonomin totalt uttryckt som andel av bruttoproduktionen, allt räknat i fasta priser. l diagrammen har också inlagts en tidstrend som extrapolerzits till 1983. Det skall observeras att lagerstockarna för 1976 och 1977 inte inkluderats i trendberäkningen eftersom de bedömts vara starkt påverkade av särskilda ekonomisk-politiska åtgärder. Det har sedan antagits att lagerkvoten 1983 skulle ligga ungefär på den extrapolerade trenden. Med utgångspunkt från erfarenheten från lagerförändringarnas cykliska variationer (se diagram 8.1) har det dock bedömts rimligt att lägga lagerkvotens värde for 1983 något över trendlinjen. Även material från nationalbudgetarbetet avseende lagerförändringarna 1978, 1979 och 1980 har utnyttjats vid denna bedömning. Slutresultatet av kalkylen som med nödvändighet är behäftad med stor osäkerhet blir att lagerforändringen som 1977 i fasta priser motsvarade -0,4 % av BNP bedömts uppgå till 1,1 % av BNP 1983. 1 LU-modellen måste lagerinvesteringarna också fördelas på levererande bransch. Den senaste tillgängliga fordelningsnyckeln avser 1975. Av skäl som berörts ovan kan inte lagerförhållandena heller detta år betraktas som normala. Fördelningen har skett med hjälp av 1975 års nyckel men med vissa justeringar for snedvridningar i leveransmönstret.

8.4 Offentlig konsumtion

8.4.1 Utvecklingen under tidigare âr Statens och kommunernas verksamhet inom områden som utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård, rättsväsen osv. har ställt ständigt ökade krav på de samlade resurserna. Den offentliga konsumtionens andel av BNP steg, räknat i löpande priser, från 17,6 % 1965 till 28,7 % 1977. Andelsökningen under denna period var således närmare l procentenhet per år. Drygt hälften av denna ökning beror på att den offentliga konsumtionen steg volymmässigt snabbare än BNP. Den andra hälften av andelsökningen betingas av att de offentliga tjänsterna har en ogynnsammare prisutveckling än övriga varor och tjänster. I detta sammanhang är nationalräkenskapernas värderingsprinciper för konsumtion och produktion av offentliga tjänster av betydelse. För dessa frågor, liksom för innebörden av begreppet offentlig konsumtion, 15e t. ex. SOU 1976:42. redogörs närmare i avsnitt 9.11.1. avsnitt 2.7.3.

176 Efter/fågelIrveCk/ingen i övrigt

1 nedanstående sammanställning anges den offentliga konsumtionens procentuella andel av BNP dels i löpande, dels i 1975 års priser.

Genomgången av den offentliga verksamheten i detta avsnitt, liksom i avsnitt 9.11, avser endast den volymmässiga utvecklingen. Sett över hela perioden 1965-1977 ökade den offentliga konsumtionen med i genomsnitt 4,2 96 per år. Under samma tid var BNP:s tillväxt 2,3 96 per år. Satsningen på offentlig verksamhet kan också uttryckas så att den offentliga konsumtionen »som 1965 svarade for drygt 20 % av BNP, uttryckt i 1975 års priser - kom att ta i anspråk 45 % av den totala produktionstillväxten 1965-1977. Särskilt snabb var den offentliga konsumtionens ökning under andra hälften av 1960-talet, då den uppgick till 5,9 96 per år. Under samma tid steg också produktionen snabbt, i genomsnitt 3,8 % årligen. Under denna period gick ca 35 % av ökningen i landets samlade produktion till offentliga konsumtionsändamål. Under den gångna delen av 1970-talet kan två delperioder med ganska olikartade utvecklingsmönster särskiljas. Under 1970-1974 avtog den offentliga konsumtionens ökningstakt högst väsentligt. Under dessa år ökade också BNP långsammare än tidigare och resultatet blev att den offentliga konsumtionens andel (i fasta priser) var praktiskt taget densamma 1974 som 1970. Perioden 1974-1977 kännetecknas av en åter snabbare offentlig konsumtionstillväxt samtidigt som den totala produktionen stagnerade helt. Sett över hela perioden 1970-1977 uppgick den offentliga konsumtionens andel av resurstillväxten till hela 65 %. Som framgår av nedanstående sammanställning kan den offentliga expansionen nästan uteslutande tillskrivas den kommunala verksamheten. Av den totala ökningen av offentlig konsumtion 1965-1977 svarade kommunerna for ca 87 96. Jämförelsen mellan statlig och kommunal verksamhet störs dock i viss mån av de huvudmannaskapsforändringar som foretogs 1966 och 1967.

lviilj. kr Årlig procentuell förändring i 1975 års

Efrerjrâgeurveck/ingen i övr/gl 177

Den avsevärt snabbare tillväxten i kommunal verksamhet betingas huvudsakligen av utvecklingen inom socialvården, hälso- och sjukvården och skolväsendet. Alla dessa i kommunal konsumtion tungt vägande områden kännetecknades under andra hälften av 1960-talet av en mycket

omfattande reform- och utbyggnadsverksamhet. Ökningstakterna på dessa

områden har visserligen blivit kraftigt reducerade sedan 1970, men de kommunala vårdsektorerna har hela tiden fortsatt att höra till de mest expansiva ändamålen i offentlig konsumtion. Dessutom har den kommunala förvaltningen expanderat snabbt. Den statliga sektorns betydligt långsammare ökning sammanhänger i stor utsträckning med försvarsutgifternas utveckling. Inte heller rättsväsendet och den högre utbildningen har visat någon större expansion. Däremot kan också för statens del noteras en fortgående snabb ökning av den allmänna förvaltningen. Den offentliga konsumtionens ändamålsvisa utveckling under delperioderna 1965-1970, 1970-1974 och 1974-1977 anges i tabell 8.7 (avsnitt 8.4.6). En mera detaljerad genomgång av den historiska utvecklingen inom olika offentliga konsumtionsområden görs i avsnitt 9.11.

8.4.2 Uppläggning av kalkylerna för 1977-1983 Totalnivån för den offentliga konsumtionens utveckling har i LU bestämts dels mot bakgrund av den utveckling av övriga delar av samhällsekonomin som förutses i utredningens huvudalternativ, dels mot bakgrund av en bedömning av nu kända utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Framställningen i detta avsnitt är inriktad på att analysera den offentliga konsumtionens utveckling från den senare utgångspunkten. Vi skall försöka belysa i vilken mån utvecklingen av den offentliga konsumtionen i huvudalternativet medger fortsatta standardförbättringar, hur den förhåller sig till kända planer och vilka krav ett genomförande av huvudalternativets utveckling kan komma att ställa på den ekonomiska politiken. I analytiskt syfte tänkes den offentliga konsumtionens framtida ökning bestå av två delar. Den första anger den konsumtionsnivå som följer av de politiska beslutsfattarnas strävan att inte i någon delsektor sänka den existerande eller redan beslutade standardnivån när hänsyn tas till konsumentunderlagets framtida storlek och sammansättning. För att uppskatta denna del har en baskalkyl för den offentliga konsumtionen utarbetats. För baskalkylens innehåll och konstruktion redogörs i avsnitt 8.4.3. Den andra delen består av det utrymme som uppkommer utöver baskalkylen. Hur detta ”överutrymme” kommer att fördelas på olika offentliga konsumtionsändamål är svårare att förutse då de framtida politiska preferenserna inte är kända. Fördelningen har därför måst göras utifrån delvis rent schablonmässiga antaganden. För kommunernas del har vi härvid utgått från den kommunala sektorns egen långtidsplanering. De kommunala planerna utgör också, vid sidan av baskalkylen, en viktig jämförelsenorm när man skall bedöma den kommunala konsumtionens utveckling enligt utrymmeskalkylen. För det kommunala planmaterialet redogörs i avsnitt 8.4.4, och i avsnitt 8.4.5 anges antaganden om “överutrymmets” fördelning.

178 Efietj/iâgeutvecklingen i övrigt

Kalkylen för den offentliga konsumtionens utveckling 1977-1983 enligt modellberäkningarna presenteras i avsnitt 8.4.6. Här ställs också det beräknade konsumtionsutrymmet i relation till baskalkylen och till de kommunala planerna.

8.4. 3 Baskalkylen l baskalkylen kvantifieras sådana förändringar som följer dels av redan fattade politiska beslut och åtaganden, dels av förskjutningar i befolkningens åldersstruktur i kombination med kravet på oförändrad standard för de offentliga tjänsterna. Baskalkylen skall således uttrycka den utveckling av den offentliga konsumtionen som inte kan underskridas utan att vissa politiska åtaganden omprövas och/eller den nuvarande standarden i tjänsteutbudet sänks. Vid baskalkylens användning som jämförelsenorm är det viktigt att den

ovan givna preciseringen av dess innebörd klart beaktas. Man bör således inte

betrakta baskalkylen som en ”miniminivå” för den offentliga konsumtionen. Var en sådan miniminivå kan ligga beror bl. a. på utvecklingen i övriga delar av ekonomin. Man kan å ena sidan tänka sig fall då den allmänna ekonomiska

utvecklingen ställer sådana krav på den ekonomiska politiken att gjorda

åtaganden får omprövas. Å andra sidan kan den ekonomiska utvecklingen vara sådan att efterfrågetrycket för offentliga tjänster blir så starkt att realiserandet av enbart baskalkylen kan uppfattas som politiskt omöjligt.

Baskalkyl för statlig konsumtion Som underlag för baskalkylen avseende den statliga konsumtionen har använts den statliga långtidsbudgeten för perioden 1978/79-1982/83 (prop. 1977/78:150, bilaga 2). l långtidsbudgeten kartläggs_ de statsñnansiella konsekvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgetens syfte överensstämmer således väl med baskalkylens intentioner. l LU har en särskild databearbetnlng av långtidsbudgeten utförts för att särskilja konsumtionsutgifternas utveckling inom de olika ändamålen. Dessutom har konsumtionen skrivits fram ytterligare ett år till 1983/84 under antagande av samma procentuella utveckling inom varje ändamål som under det sista långtidsbudgetåret. Det på så vis bearbetade materialet avser således konsumtionsutgifternas volymmässiga utveckling inom olika ändamål 1978/79-1983/84. Kalkylen ger för denna period en genomsnittlig ökning på 0,5 % per år för total statlig konsumtion. I den reviderade nationalbudgeten 1978 beräknades den statliga konsumtionen minska med 0,8 % 1977-1978. Då denna utveckling bestämts av fastställda budgetbeslut borde den också byggas in i baskalkylen. Nämnda nedgång beror dock helt på ett mindre antal arbetsdagar 1978 än 1977 och en tillfällig nedgång i de i statlig konsumtion tungt vägande materielinköpen för försvaret. I en långsiktig analys bör man bortse från sådana tillfälliga variationer. Efter justering för dessa två faktorer beräknas den statliga konsumtionen öka med ca 0.5 % 1978.

i övrigt 179

E/tezj/râgeurvecklingen

Ytterligare ett problem ligger i övergången från budgetår till kalenderår. Eftersom en någorlunda ambitiös uppdelning av budgetmaterialet på kalenderår är mycket svår att genomföra har långtidsbudgetens procentuella förändringar antagits också motsvara utvecklingen kalenderåren 1978-1983. I praktiken har långtidsbudgetens ökningstakter applicerats direkt på 1977 års konsumtion. Detta kan göras eftersom den justerade ökningstakten för total statlig konsumtion 1978 överensstämmer med den årliga ökningstakten under långtidsbudgetperioden. Som nämnts ger detta material en genomsnittlig ökning av den statliga konsumtionen med 0,5 % per år 1977-1983. Ungefär samma ökningstakt (0,4 a 0,6 % per år) noteras för de i statlig konsumtion tyngst vägande ändamålen försvar, rättsväsen, utbildning och övriga tjänster. För hälso- och sjukvård. socialvård samt väg- och gatuväsen blir ökningarna enligt denna baskalkyl lägre (0 a 0,2 96 per år).

Baskalkylför kommunal konsumtion Några sammanställningar liknande den statliga långtidsbudgeten finns inte för den kommunala sektorn. Beräkningarna av konsumtionsutvecklingen i enlighet med baskalkylens definition har därför utförts helt inom LU. Vad först politiska bindningar beträffar kan sådana sägas föreligga huvudsakligen på två områden: barnomsorg och långtidssjukvård. Under hösten 1975 träffades en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet i barnstugefrågan. Överenskommelsen innebar att 100000 nya daghemsplatser och 50 000 nya platser på fritidshem skulle byggas under 1976-1980, för att kunna tas i bruk under perioden 1977-1981. Uppgörelsen innebar också kraftiga höjningar av statsbidragen till barnstugorna. Familjedaghemmen förutsattes utgöra ett komplement till daghemmen och byggas ut enligt lokala bedömningar i varje kommun. I baskalkylen förutsätts att en utbyggnad i enlighet med överenskommelsen kommer till stånd och fortsätter även 1982 och 1983. Det årliga platstillskottet under dessa år har dock antagits bli halverat till 10000 daghemsplatser och 5 000 platser i fritidshem. Antagandet om viss fortsatt utbyggnad betingas bl. a. av arbetskraftskalkylen där barnomsorgens ordnande utgör en av förutsättningarna. För familjedaghem utgår baskalkylen från kommunernas egen planering fram till 1981. För 1982 och 1983 har antagits samma årliga ökning som i planerna angetts för 1980-1981. Platsantalet i deltidsgrupper har skrivits fram med hjälp av befolkningsprognosen för antalet 6-åringar. En närmare redogörelse för barnomsorgens utbyggnad lämnas i avsnitt 9.ll.7. Det andra området där de politiska bindningarna har beaktats i baskalkylen är långtidssjukvården. Beträffande denna vårdgren föreligger visserligen inget formellt beslut, men stor politisk enighet synes råda om att långtidssjukvården vid sidan av barnomsorgen hör till de mest angelägna reformområdena inom offentlig konsumtion. I landstingens egna planer enligt LKELP 77 beräknas antalet vårdplatser i den somatiska långtidssjukvården öka från 41 800 till 54 100 under perioden 1977-1982. Baskalkylen utgår från denna planerade utbyggnadstakt. För övriga kommunala områden har konsumtionen skrivits fram med

SOU 1973173

180 EfiaIj/iwigezlrveck/ingen i övrigt

hjälp av befolkningsförändringarna i de relevanta åldersgrupperna eller med totalbefolkningens ökning. Metoden innebär oförändrat tjänsteutbud per invånare i en viss grupp. Bland de områden där befolkningsändringarna mera konsumtionen märks skolväsendet, annan sjukvård än påtagligt påverkar långtidssjukvård samt äldreservice. Beträffande sjukvården kan nämnas att framskrivningen av sluten vård (exkl. Iångtidssjukvård)gjorts med ledning av uppgifter om antalet vårddagar per invånare i olika åldersklasser. Även den öppna vården är beroende av befolkningens åldersstruktur - äldre personer har ett betydligt större vårdbehov än yngre - men inte i lika hög grad som den slutna vården.

Ökningstakten för öppen vård har därför beräknats som medelvärdet mellan

ökningen av sluten vård och totalbefolkningens ökning. Enligt dessa beräkningar blir ökningen i den kommunala konsumtionen enligt baskalkylen 1,8 % per år 1977-1983. Av denna ökningstakt beror 1,3 procentenheter på utbyggnadsprogrammen för barnomsorg och långtidssjukvård, medan befolkningsförändringarna svarar för 0,5 procentenheter. Dessa förhållanden påverkar starkt baskalkylens ändamålsfördelning. För socialvården redovisas en ökning med 6,0 % per år och för hälso- och sjukvården med 1,5 % per år. För utbildning blir den årliga Ökningstakten 0,4 % och för övriga ändamål 0,2 %. Något mer än hälften av den totala kommunala konsumtionsökningen betingas av den förutsatta kraftiga utbyggnaden av barnomsorgen. Eftersom denna är en primärkommunal angelägenhet beräknas också Ökningstakten bli något högre för primärkommuner(l,9 % per år)än förlandsting(1,4 % per år).

Sammanfattning av baskalkylen Baskalkylen innebär för den samlade offentliga konsumtionen en årlig ökningstakt på 1,4 % i volym under perioden 1977-1983. Den ändamålsvisa fördelningen av den totala offentliga konsumtionen enligt baskalkylen presenteras i tabell 8.7 (avsnitt 8.4.6). Som tidigare framgått svarar de resurskrav som följer av barnomsorgens utbyggnadsprogram för en betydande del av baskalkylens ökning. Av den totala konsumtionsökningen enligt den na kalkyl svarar ändamålet socialvård (huvudsakligen barnomsorg + äldreservice) för hela 56 %. Socialvårdens årliga ökningstakt har beräknats till 4,9 %. Jämfört med detta är långtidssjukvårdens resurskrav av avsevärt mindre omfattning; konsumtionsökningen inom hälso- och sjukvård uppgår till 1,5 % per år. För de flesta övriga ändamål håller sig den årliga ökningen kring l/2 %.

8.4.4 Kommunernas planer Uppgifterna i föreliggande avsnitt bygger på kommunernas llerårsplaner enligt redovisningen under våren 1977 i enkätundersökningarna KELP 77-81 resp. LKELP 77. Tolkningen av dessa planer är dock förenad med vissa svårigheter, bl. a. på grund av att kommunerna i sin planering arbetar med delvis andra begrepp och annan terminologi än nationalräkenskaperna. Också realismen i planerna är svår att bedöma. Erfarenhetsmässigt har

E/iezfrâgeurvecklingen iövrigt l8l

kommunerna tenderat att underskatta den faktiska utbyggnaden. Några korrigeringar i planmaterialet för en eventuell underskattning har emellertid inte gjorts under bearbetningarna.

Primärkommuner För primärkommunerna avser redovisningen åren 1977-1981. Bearbetning och analys av planmaterialet utfördes av Svenska kommunförbundet på uppdrag av LU. I uppdraget ingick speciellt att beräkna utvecklingen av kommunal konsumtion, transfereringar, löner och arvoden samt sysselsättning. Kommunernas redovisning av driftkostnadernas förutsedda utveckling varierade beroende på vilka planeringsmetoder som hade använts. Något över hälften av kommunerna hade redovisat nettokostnader och 1/4 bruttokostnader i 1977 års priser. För resten av kommunerna fanns endast nettokostnader i löpande priser och utan särredovisning efter verksamhetsgren. Vid bearbetningen översattes samtliga uppgifter till bruttokostnader i 1977 års priser med Fördelning på LU:s konsumtionsändamål. För att erhålla den kommunala konsumtionen exkluderades i ett ytterligare beräkningssteg transfereringar och kapitaltjänst från bruttokostnadema. Under denna omfattande bearbetning måste en rad schablonmässiga antaganden införas. De uppgifter som lämnas här nedan är således inte direkt hämtade från kommunernas planer, utan avser Svenska kommunforbundets tolkning vad den redovisade kostnadsutvecklingen beräknas innebära för kommunal konsumtion. Enligt denna tolkning uppgår den primärkommunala konsumtionens planerade ökning 1977-1981 till 3,3 96 per år i volym. Den kraftigaste ökningen, 5,2 96 per år, uppvisar socialvård, huvudsakligen beroende på barnomsorgens kraftiga utbyggnad. För primärkommunal hälso- och sjukvård anges den årliga ökningen till 3,5 %, för utbildning 2,1 %, för vägoch gatuväsen 2,7 % och för övriga tjänster (förvaltning, kultur och rekreation m. m.) 2,6 %.

Landsting För landstingen omfattar planperioden åren 1977-1982. Planmaterialet för landstingen var också avsevärt mycket lättare att tolka än för primärkommunerna eftersom några antaganden inte behövde göras om förhållandet mellan netto- och bruttokostnader, om transfereringar samt om prisutvecklingen. Efter att delposten kapitaltjänster hade exkluderats denna interna debiteringspost hade i LKELP redovisats i löpande priser - erhölls en genomsnittlig konsumtionsökning 1977-1982 på 3,6 % per år. Ovanstående ökningstal bör emellertid korrigeras med hänsyn till att en troligen alltför kraftig volymökning i planmaterialet hade lagts på 1977, till stor del beroende på en förutsatt uppfyllnad av vakanserna. Ett mera realistiskt antagande är att denna uppfyllnad sker successivt under planperioden. Efter korrigering för denna effekt blir den genomsnittliga ökningen av den landstingskommunala konsumtionen 4,2 % per år 1977-1982. För hälso- och sjukvård, som är den

182 E/ieIj/râgettrvecklingerz i övrig!

Tabell 8.6 Kommunal konsumtion: utvecklingen 1965-1977 samt kommunernas planer för 1977-1983 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977-1983 1970 1974 1977 enl. planer

i Väg- och gatuväsen 1 500 1,8 5,8 8,6 2,7 Övriga tjänster 9 100 2,9 4,9 8,0 2,7

Kommunal konsumtion, totalt 52 300 8,9 3,0 5.3 3,5

dominerande landstingskommunala verksamheten, blir konsumtionsökningen 4,3 % per år. Inom detta område redovisas den snabbaste ökningen, 6,3 % per år, för öppen hälso- och sjukvård utanför sjukhus.

Den kommunala sektorn totalt Som framgått sträcker sig kommunernas planering inte helt fram till 1983. Vid summeringen av primärkommunemas och landstingens planer har det dock förutsatts att de tidigare angivna förändringstalen också är representativa för kommunernas planer avseende 1977-1983. Resultatet av summeringen framgår av tabell 8.6. Totalt skulle således kommunerna planera en konsumtionsökning på 3,5 % per år 1977-1983. Denna ökningstakt är klart lägre än vad som beräknats för 1974-1977, men något högre än under perioden 1970-1974. Socialvård samt hälso- och sjukvård är de områden där konsumtionen enligt planerna väntas öka snabbast eller med 5,2 resp. 4,2 % per år. För övriga ändamål planeras ökningar på 2 å 2 1/2 % per år, vilket i regel innebär klara dämpningar av ökningstakten jämfört med tidigare delperioder.

8.4.5 Överunymmersfördelning

Det konsumtionsutrymme som kvarstår efter att baskalkylens tillväxttakter uppnåtts kallas här för överutrymme. En Fördelning av detta på ändamål har gjorts dels av modelltekniska skäl, dels eftersom man härigenom får en mera nyanserad bild av den offentliga sektorns tänkbara utveckling. Hur det för offentlig konsumtion tillgängliga utrymmet kommer att fördelas år en politisk Den fordelningsnyckel som här avvägningsfråga. använts att prognostisera sådana ställningstaganden, utan utgör inget försök är av rent beräkningsteknisk natur. Någon efterfrågeanalys har inte kunnat utföras och resultaten har självfallet inte heller någon politisk förankring. Frågan om fördelning på ändamål får större betydelse först när det totala

E/?erj/izigeizrveck/ingen

i övrigt 183

utrymmet för offentlig konsumtion är så pass stort att man kan tänka sig fördelningar som mera väsentligt skiljer sig från varandra. Med det relativt knappa utrymme som denna LU indikerar för 1977-1983 är spelrummet för alternativa prioriteringar mera begränsat. En utgångspunkt är givetvis att man inte gör sådana omprioriteringar att baskalkylens konsumtionsnivå underskrids på något område. Variationerna i ändamålsfördelningen torde således med stor sannolikhet inte rubba LU:s huvudresultat. Vid fördelningen har relativt sett större andel av “överutrymmet” förts till den kommunala sektorn. Fördelningen på ändamål utgår från kommunernas planer enligt redovisningen i föregående avsnitt. Beträffande socialvård understiger dock planerna baskalkylens nivå. Detta beror på att i baskalkylen förutsätts en något snabbare utbyggnad av barnomsorgen än vad kommunerna hade planerat. Några större ökningar utöver baskalkylens ambitiösa nivå kan knappast väntas. Socialvården har därför fått endast ett mindre tillskott från ”överutrymmet”. För alla andra kommunala ändamål är fördelningsnyckeln konstruerad så att konsumtionsmönstret (baskalkyl + “överutrymme”) motsvarar kommunernas prioritering enligt planerna. För beräkningen av det statliga överutrymmets“ fördelning har det inte funnits något underlagsmaterial av den typ som beskrivits ovan. Här har överutrymmet fördelats likformigt, dvs. enligt samma konsumtionsmönster som uttrycks i baskalkylen. Ett undantag är försvaret som hela tiden ligger kvar på baskalkylens måttliga ökningstakt. Försvarsutgifternas utveckling regleras med långsiktiga försvarsbeslut och i avvaktan på nästa försvarsbeslut sker all planering utifrån en oförändrad kostnadsram.

8.4.6 OKenr/ig konsumtion 1977-1983

l LU:s huvudalternativ har den offentiga konsumtionens beräknats ökning till 2,2 % per år 1977-1983. Fördelningen på statlig och kommunal sektor samt på olika konsumtionsändamål anges i tabell 8.7. I tabellen redovisas också jämförelsetal för tidigare perioder och den konsumtionsökning som beräknats enligt baskalkylen för 1977-1983. Den ökning av den offentliga konsumtionen som framkommer i huvudalternativet innebär en nödvändig anpassning av den offentliga sektorns expansion till de förutsättningar som ges av samhällsekonomin i övrigt. I ett historiskt perspektiv får den förutsatta ökningen betraktas som relativt låg.

Ser man tillbaka till 1965, finner man att den offentliga konsumtionen endast

två år, 1972 och 1974, visat en lägre ökningstakt än vad som nu krävs i medeltal för en sexårsperiod. För kommunernas del innebär den tillväxttakt vi kalkylerar med (2,8 %)en neddragning i jämförelse med planerna i denna sektor (3,5 % per år). Denna neddragning kan förefalla liten. Emellertid är planerna i regel ofullständiga avseende periodens sista del och har därmed tenderat att underskatta den faktiska utvecklingen. Mot bakgrund av detta och senaste årens erfarenheter av kommunal expansion, måste man konstatera att den anpassning av den kommunala utvecklingen som förutsätts i huvudalternativet ej kan komma till stånd utan att statsmakterna för en medveten politik för att begränsa den kommunala expansionen.

184 E/ierj/iügeu/veck/ingen i övrigt SOU lqgqg

Tabell 8.7 Offentlig konsumtion: utvecklingen 1965-1977 samt kalkylerm för 1977-1983 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell Förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977-1983 1970 1974 1977 Bas- LUkalkyl kalxyl

Offentlig konsumtion, totalt 76 900 5,9 2,3 4,1 1,4 2,2 därav: staten 24 600 1,6 1,2 1,6 0,5 0,9 kommunerna 52 300 8,9 3,0 5,3 1,8 2,8

Även den förutsatta statliga konsumtionsutvecklingen (l % per år) kommer med nya utgiftsåtaganden från att ställa stora krav på återhållsamhet statsmakternas sida. Det vore dock fel att enbart fasta sig vid de låga Ökningstal som våra visar för stat och kommun. Den offentliga konsumtionen har beräkningar sedan lång tid kunnat öka i en snabb takt efter att mer och mer resurser förts över till denna sektor. Denna utbyggnad kommer att fortsätta, även om detta måste ske i en långsammare takt för att de samhällsekonomiska balansproblemen skall kunna lösas. Man kan här också erinra om att en viss procentuell ökningstakt från en hög nivå innebär större ökning i absoluta termer än från en låg nivå. En ökning av den offentliga konsumtionen med 2,2 % per år 1977-1 983betyderi absoluta tal en total på närmare 11 miljarder kr. En lika stor uppgång räknat från 1965 års offentliga konsumtionsnivå hade procentuell ökning kr. Detta förhållande är av stor inneburit en uppgång på 6,5 miljarder Ju högre den offentliga konsumtionen ligger, betydelse för sysselsättningen. desto större ökning i antalet i offentlig tjänsteproduktion sysselsatta personer följer av en given procentuell konsumtionsökning. Som ytterligare framgår av avsnitt 9.11 beräknas huvudalternativets ökningstakt medföa att de ökar med närmare 270 000 personer 1977-1183. Den offentligt sysselsatta totala i landet har beräknats till drygt 230000 sysselsättningsökningen kan nämnas att antalet sysselsatta ökade personer. Som jämförelse offentligt 1965-1970 med ca 230 000 och 1970-1977 med ca 340 000 personer. Huvudalternativets konsumtionstillväxt möjliggör satsningar på flera betydelsefulla områden. Redan i baskalkylen förutsätts att barmmsorgen byggs ut enligt den gällande överenskommelsen och att en viss ubyggnad .ortsätter under de därpå följande åren. Också för långtidssjukvårlen har i

SOU 197378

E/ierj/iägetttveck/ingen i övrigt 185

baskalkylen räknats med en väsentlig utbyggnad. Som framgår av tabell 8.7 finns det både inom socialvården och framför allt inom hälso- och sjukvården dessutom utrymme även för andra förbättringar än vad som ingår i baskalkylen. Detsamma gäller samtliga ändamål med undantag för försvaret. Det är emellertid svårt att ange vilka förbättringar som blir möjliga inom dessa ”överutrymmen”. Till en del kan det här bli fråga om nödvändiga anpassningar. Sålunda har baskalkylen för kommunerna utförts på totalnivå utan hänsyn till befolkningsomllyttningarna. Det är t. ex. knappast sannolikt att skolkostnaderna även vid oförändrad standard exakt följer elevantalets utveckling när till följd av omllyttningarna en rad nya skolenheter måste uppstå, medan andra arbetar med minskande beläggning. Vidare har man i baskalkylen inte kunnat ta hänsyn till de lokala politiska bindningarna. En rad utbyggnader är redan igång och kommer att kräva höjda driftkostnader, om man inte vill låta bli att ta dem i bruk.

8.5 Offentliga investeringar

8.5.1 Utvecklingen under tidigare a°r De offentliga investeringarna uppgick 1977 till ca l0 miljarder kr.. vilket motsvarar 3,5 % av BNP (all redovisning i detta avsnitt skeri 1975 års priser). Med offentliga investeringar avses i denna LU genomgående de statliga och kommunala myndigheternas investeringar. Affarsverk och offentligt ägda aktiebolag och stiftelser räknas däremot till näringslivet. Vad de offentliga investeringarnas utveckling beträffar märks stora skillnader mellan olika tidsperioder och mellan statlig och kommunal

Miljarder kr. il 1 0-

Kommunala o _ , .p ø o-ø

5.-

Statliga nu 2 -n a. _ nu_ a.: nu

Diagram 8.3 Statliga och kommunala investeringar: utvecklingen I 965-I 977 c 7 Å I I l l samt ka/kylernaför 1965 1970 1975 1980 1983 1977-1983.

186 E/ie/j/iâgezttvecklingen i övrig! sou 197373

verksamhet (diagram 8.3). De statliga investeringarna uppgick 1977 till ca 2 700 milj. kr, vilket var samma belopp som registrerades 1965. Under hela perioden sedan 1965 har variationerna i dessa investeringar varit mycket små, med en tillfällig topp 1973 och 1974 på något över 2 900 milj. kr. Den relativa konstansen gäller även de olika ändamålen. Under 1970-talet har dock vägoch gatuinvesteringarna, vilket är det största statliga investeringsområdet, visat en sjunkande tendens samtidigt som investeringarna inom ändamålet övriga tjänster (huvudsakligen förvaltningsinvesteringar) ökat i inte oväsentlig omfattning. De kommunala investeringarna (7 300 milj. kr 1977) är större än de statliga och har uppvisat avsevärt större variationer. Den volymmässiga ökningen av dessa investeringar var utomordentligt stark 1965-1970, uppgående till genomsnittligt 11,0 % per år. Efter 1970 vändes investeringskurvan brant nedåt; minskningen 1970-1974 var 7,6 96 per år. Därefter har investeringsutvecklingen stabiliserats och for 1977 noterades en mindre uppgång. Samma utvecklingsbild, dvs. mycket snabba ökningar 1965-1970 och en starkt vikande investeringsaktivitet under 1970-talets första hälft, återfinns på så gott som samtliga kommunala delområden. Styrkan i investeringsomslaget varierar givetvis. Sålunda har minskningen i de kommunala skolinvesteringarna sedan 1970 varit av betydligt större omfattning än uppgången 1965-1970, medan motsatsen gäller för hälso- och sjukvård, socialvård och övriga tjänster. Den ändamålsvisa utvecklingen i de offentliga investeringarna (stat och kommun sammantagna) under perioden 1965-1977 redovisas i tabell 8.8. Det bör här påpekas att för slutåret 1977 ännu inte föreligger någon redovisning efter ändamål. Tabellens uppgifter avser en på något osäkra grunder gjord uppdelning utförd inom LU. Som framgår svarar väg- och gatuväsendet och de övriga tjänsterna tillsammans för ungefär hälften av de offentliga investeringarna och hälso- och sjukvården samt socialvården sammanlagt för

Tabell 8.8 Offentliga investeringar 1965-1977 1975 års priser

Milj. kr Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974-

Offentliga investeringar,

sou 197373 E/ie/j/râgetlrvecklirlgen iövrigt 187

ca 1/3. Den mycket låga investeringsnivån inom försvaret förklaras av att kapitalvaror för rent militärt bruk i nationalräkenskaperna behandlas som offentlig konsumtion; som investeringar räknas endast vissa byggnadsinvesteringar som har en alternativ användning för civila ändamål. Det kan också påpekas att endast inom socialvården låg investeringarna högre 1977 än 1970. Inom väg- och gatuväsen samt utbildning var investeringsnivån väsentligt lägre 1977 än 1965.

8.5.2 Offentliga investeringar 1977-1983

Den investeringskalkyl som utarbetats for 1977-1983 bygger i huvudsak på fristående beräkningar och expertbedömningar. På några delområden som barnstugornas utbyggnad har beräkningarna kunnat förankras direkt i konsumtionskalkylens förutsättningar om platsantalets ökning. På andra områden har resonemang utförts utifrån den tidigare utvecklingen, kända behov och utbyggnadsplaner. Våra beräkningar tyder på att man för statens del kan räkna med en praktiskt taget oförändrad investeringsnivå 1977-1983. Den beräknade låga konsumtionsökningen, knappt 1 96 per år, medger inga mer väsentliga utbyggnader av verksamheten. För kommunernas del måste hänsyn också tas till nedgångsperioden i början av 1970-talet. På flera områden synes dock neddragningen av investeringarna från 1970 års höga nivå kunna betraktas som en anpassning till mera normala förhållanden efter det exceptionellt snabba utbyggnadsskedet 1965-1970. Även om någon mera omfattande utbyggnad av den kommunala verksamheten inte är att förutse, med undantag för vårdområdena, tyder dock kommunernas investeringsplaner på att nedgångsperioden nu bör vara slut. Mot denna bakgrund förutser vi en svag investeringsökning under 1977-1983. Totalt förutses de offentliga investeringarna öka med 1,1 96 per år 1977-1983. För kommunerna ger kalkylen en något snabbare ökningstakt, 1,6 % per år, medan man för de statliga investeringarna räknar med en årlig neddragning på 0,4 %.

9 Näringsgrenarnas utveckling enligt

huvudalternativet

9.1 Överblick över näringsgrenarnas utveckling

9. 1.1 Produktion I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av produktionsutvecklingen fram till 1983. En utförlig redovisning i tabellform av produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar ges i kapitel 3. Detaljerade redogörelser av produktionsutvecklingen inom enskilda delar av ekonomin ges i de olika sektoravsnitten i detta kapitel. Produktionskapacitetens utveckling behandlas i kapitel 5. Med produktion avses i LU i regel förädlingsvärdendvs. bidraget till BNP. I LU görs också beräkningar över bruttoproduktionens utveckling, dvs. forädlingsvärdet med tillägg för kostnader för insatsvaror och tjänster från andra sektorer samt nettot av indirekta skatter och subventioner. Förädlingsvärdets andel av bruttoproduktionen har i många fall förändrats under den historiska perioden. Förändringar i förädlingsvärdeandelarna beror bl. a. på lörskjutningar mellan å ena sidan insatsen av arbete och kapital och å andra sidan insatsen av varor och tjänster i produktionen. Också andra typer av förskjutningar inom sektorerna kan emellertid påverka forädlingsvärdeandelama. Prognoserna for förädlingsvärdeandelens utveckling inom de olika sektorerna 1977-1983 bygger på analyser av den historiska utvecklingen samt- for vissa sektorer- på särskild information som varit tillgänglig Särskilt viktig har därvid information ur de sektorstudier, som beskrivs nedan, varit. På basis av dessa analyser har i vissa fall forädlingsvärdeandelen 1983 erhållits genom trendframskrivning av utvecklingen 1963-1975. I en del fall har det l Utöver de faktorer som varit uppenbart att den historiska trenden inte kommer att fortsätta. Andra omnämns i texten har antaganden har då gjorts. För vissa sektorer har forädlingsvärdeandelen 1983 också den differens som värdet för en kortare finns i nationalräkenskasatts lika med det genomsnittliga period, vanligtvis perna mellan beräkningar 1968-1975. För några sektorer har forädlingsvärdeandelen antagits ha samma av BNP från produkvärde 1983 som 1975. tions- resp. användnings- För hela ekonomin innebär kalkylerna en viss nedgång i forädlingsvärdets sidan spelat en roll för andel av bruttoproduktionen. Nedgången förklaras av utvecklingen inom antagandena om förädfor de varu- lingsvärdeandelens uttjänstesektorerna; och kraftproducerande sektorerna totalt veckling. Jämför SOU innebär våra bedömningar endast en obetydlig förändring i forädlingsvärde- 1976:42, Långtidsutredandelen. ningens modellsystem. LU:s modellsystem bygger i hög grad på att man beaktar inbördes avsnitt 2.3.

190 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver

beroenden mellan ekonomins olika delar. Den framtida produktionsutveckling som framkommer i våra beräkningar beror därför inte bara på utvecklingen av den slutliga efterfrågan utan i hög grad också av hur produktionsstrukturen utvecklas under prognosperioden. Inom sektorerna skogsbruk, gruvindustri samt jord- och stenindustri går 75-90 % av produktionen som insats till andra sektorer. Av samfárdselsektorns produktion går drygt 47 % som insats till andra sektorer. Motsvarande andel för verkstadsindustrin är ca 33 % 1977. Sambanden mellan de olika näringsgrenarna specificeras i LU:s ekonometriska modell. Denna egenskap hos modellen gör det möjligt att utarbeta prognoser för utvecklingen inom olika delar av samhällsekonomin vilka är inbördes konsistenta. Samtidigt innebär det att de prognoser for näringsgrenarnas utveckling som görs i LU i hög grad påverkas av de antaganden som görs om hur dessa samband kommer att utvecklas under perioden 1977-1983. Detta kommer till uttryck i projektionerna av insatskoefftcienterna, dvs. insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inom varje sektor Värdet for insatskoefficienterna 1983 har i flertalet fall erhållits genom trendframskrivning av den historiska utvecklingen 1963-1975. Utvecklingen för vissa koefftcienter, vars värde är särskilt viktiga för beräkningsresultaten, har dock bedömts särskilt. I många fall har då avsteg från en ren trendberäkning gjorts. Anledningen till de avsteg som gjorts från den generella trendmetoden har antingen varit att klara trendbrott föreligger, att en trendutdragning av andra skäl bedömts ge missvisande resultat eller att särskilda sektorstudier eller annan specifik information givit anledning till avvikande bedömningar. I ytterligare ett stort antal fall har värdena för insatskoefficienterna 1983 framkommit som ett direkt resultat av särskilda sektorstudier. Detta gäller sektorerna jordbruk, varv, vissa koeflicienter för de energiproducerande sektorerna (petroleum- och kolindustri, el-, gas-, värme- och vattenverk), byggnadsindustri samt varuhandel. I fråga om t. ex. de energiproducerande sektorerna motiveras avvikelserna från en ren trendframskrivning bl. a. av att en sådan inte kan fånga upp de kraftiga nedgångar i vissa s. k. åtgångstal som beror på energibesparande åtgärder och inträffade relativprishöjningar for energi. Produktionsutvecklingen totalt samt inom olika näringsgrenar redovisas i tabellerna 3.4 och 3.5. Som framgår av dessa tabeller anger våra beräkningar en ökning i totalproduktionen med 3,7 % per år 1977-1983, dvs. grovt sett en återgång till den tillväxttakt som genomsnittligt sett rådde 1965-1974 efter den stagnation som inträffade 1974-1977. En viktig skillnad mellan den tillväxt som gällde fore 1974 och den som förutses för prognosperioden föreligger dock. Fram till 1974 begränsades produktionsutvecklingen i hög grad av faktorer på kapacitetssidan. Den förhållandevis snabba tillväxt som förutses 1977-1983 förklaras däremot till betydande del av det ianspråktagande av vid utgångsåret icke utnyttjad kapacitet som våra kalkyler förutsätter tillsammans med en fortsatt tillväxt i den potentiella produktionskapaciteten. 1En närmare redogörelse Utöver den kraftiga acceleration i totalproduktionens tillväxt som förutses för metoder och principer för prognosperioden väntas också påtagliga brott i tidigare utvecklingstenfinns i SOU 1976:42, denser i fråga om sektorernas andelar av totalproduktionen. De varu- och Långtidsutredningens modellsystem. kraftproducerande sektorernas andel av totalproduktionen (mätt i fasta

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 191

priser) minskade från 45,9 En 1965 till 43,1 % 1977. Under prognosperioden 1977-1983 beräknas emellertid dessa sektorers andel av totalproduktionen öka kraftigt, från 43,1 92, 1977 till 47,7 90 1983. Förklaringen till denna omsvängning i förut gällande tendenser ärden snabba tillväxt i industriproduktionen som förutsätts i LU-kaIkyIerna(6.6 90 per år 1977-l983)vilket i sin tur förklaras av det starka krav på ökad export som våra beräkningar förutsätter. Av de enskilda industribranscherna väntas bl. a. kemisk industri, Verkstadsindustri samt övrig tillverkningsindustri få en särskilt snabb produktionstillväxt. lndustrins andel av totalproduktionen kommer enligt våra beräkningar att uppgå till 34,4 % 1983, vilket skalljämföras med 29,0 90 1965 och 1977. Det ökade energibehov, som uppkommer p. g. a. den snabba tillväxten i industriproduktionen, förklarar större delen av den acceleration i tillväxten för produktionen inom sektorn eI-, gas-, värme- och vattenverk som framkommer i våra kalkyler. För de areella näringarna -dvs. jord- och skogsbruket- väntas den tidigare trenden mot en långsiktigt minskad andel av totalproduktionen fortsätta. Den snabba tillväxt för trä-, massa- och pappersindustri, som förutsätts i våra kalkyler, drar dock med sig en i ett historiskt perspektiv förhållandevis snabb produktionstillväxt också inom skogsbruket, 4,5 % per år 1977-1983. Detta kan jämföras med en i det närmaste lika snabb nedgång under perioden 1974-1977. Byggnadsverksamheten, vars produktion i det närmaste stagnerat under 1970-talet, väntas öka sin produktion med igenomsnitt 1,6 % per år 1977-1983. Bakom denna ökning ligger dels ett ökat bostadsbyggande, dels återigen ökande byggnadsinvesteringar inom såväl de varuproducerande som de tjänsteproducerande sektorerna efter den nedgång som inträffade under perioden 1974-1977. Spegelbilden av de varu- och kraftproducerande sektoremas ökande andel av totalproduktionen är en sjunkande andel för tjänstesektorerna inkl. offentliga sektorn. Den offentliga sektorn, vilken svarar för ca 38 % av den totala tjänsteproduktionen, väntas få en i förhållande till utvecklingen 1974-1977 påtagligt långsammare tillväxt. Den offentliga sektorns andel av den totala produktionen mätt i fasta priser skulle därmed gå ned något, från 21,4 % 1977 till 19,9 % 1983. Det kan observeras, vilket framgår av nästföljande avsnitt, att denna utveckling inte har någon motsvarighet i sysselsättningsstrukturen. Varuhandelns produktion väntas fortsätta att öka långsamt till följd av främst den förhållandevis begränsade tillväxt i den privata konsumtionen som förutses för prognosperioden. Den ökade ekonomiska aktiviteten inom näringslivet medför däremot en uppgång i samfärdselns produktion under prognosperioden efter den nedgång som skedde 1974-1977. Såväl Varuhandeln som samfardselns andel av totalproduktionen väntas dock fortsätta att minska. Den ökade industriproduktionen är också den främsta faktorn bakom den högre tillväxttakt för den privata tjänstesektorn som framkommer i våra kalkyler. En viss fortsatt nedgång i sektorns andel av totalproduktionen förutses dock. Sammantaget innebär våra kalkyler att tjänstesektorernas andel av den totala produktionen mätt i fasta priser sjunker från 56,9 % 1977 till 52,3 % 1983. Det bör dock noteras att andelen 1977 är osedvanligt hög till följd av bl. a. den stagnation i industriproduktionen som inträffade 1975-1977

192 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver

samtidigt som främst den offentliga sektorn fortsatte att öka snabbt. Tar man dessutom i beaktande skillnaderna i prisutveckling nyanseras bilden ytterligare. Förmågan att kompensera kostnadsstegringar genom ökning i produktiviteten är mycket olika i skilda sektorer. Generellt sett är denna förmåga lägst i tjänstesektorerna. Priserna på tjänster har därför under lång tid ökat i förhållande till den totala prisnivån. Den utveckling av sektorernas andel av totalproduktionen, som framkommer då denna mäts i löpande priser, blir därför delvis annorlunda än den som erhålls i fastprisberäkningar. Uttryckt i löpande priser innebär LU:s kalkyler en ungefär oförändrad andel av totalproduktionen för den offentliga sektorn. De privata tjänstenäringarnas

andel förutses däremot sjunka något uttryckt i löpande priser. Ökningen av

industrins andel av totalproduktionen blir något mindre i löpande priser än då kalkylerna utförs i fasta priser.

9.1.2 Sysselsättning Sysselsättningens utveckling i olika näringsgrenar under det senaste decenniet återspeglar en kraftig omvandling av den svenska ekonomin. Som framgår av tabell 9.1 har det totala antalet sysselsatta personer ökat från 3,7

Tabell 9.1 Antal sysselsatta i olika näringsgrenar 1965-1983

Summa varu- och kraftpro-

Privata tjänster (inkl. bostads-

därav:

Anm.: Offentliga sektorn omfattar endast offentliga myndigheter. OlTentligt ägda alfarsverk och aktiebolag ingår i näringslivet. Källa: Nationalräkenskaperna och prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 193

milj. 1965 till över 4 milj. 1977; ökningen under denna 12-årsperiod uppgick till drygt 345 000 personer. sysselsättningen inom de varu- och kraftproducerande sektorerna har samtidigt minskat med drygt 310 000 personer. Nära hälften av denna nedgång har ägt rum inom jordbrukssektorn. lnom de tjänsteproducerande sektorerna har antalet sysselsatta ökat med över 655 000 personer under samma period, varav 570 000 inom den offentliga sektorn. l tabell 9.1 redovisas även den sysselsättning inom olika näringsgrenar 1983 som beräknats på grundval av LU 78. Resultaten visar bl. a. att sysselsättningen inom industrin beräknats öka med sammanlagt ca 27 000 personer 1977-1983. Denna ökning måste dock ses mot bakgrund av att industrisysselsättningens nivå 1977 var ovanligt låg på grund av konjunkturläget. Den ökning som förväntas ske till 1983 är i själva verket något mindre än den minskning som ägde rum 1976-1977. Utvecklingen av industrisysselsättningen under prognosperioden innebär emellertid ändå en uppbromsning av den tidigare nedgångstakten. sysselsättningen inom jordbruket beräknas under prognosperioden minska med sammanlagt ca 40000 personer. Nedgångstakten är därmed ungefär densamma som tidigare under 1970-talet, men betydligt långsam-

mare än under 1960-talet. Utvecklingen for byggnadssektorn, som enligt

tabell 9.1 skulle minska sin sysselsättning med drygt 32 000 personer under prognosperioden, är förknippad med speciell osäkerhet (jfr. avsnitt 9.6). Sammantaget har sysselsättningen inom de varu- och kraftproducerande sektorerna beräknats minska med närmare 42000 personer totalt under perioden 1977-1983, dvs. med ca 7000 per år. Även med hänsyn till den nämnda konjunktureffekten for 1977 innebär detta en klar dämpning av den tidigare nedgångstakten. Räknat från 1974 innebär prognosen för 1983 en genomsnittlig nedgång av antalet sysselsatta personer i de varu- och kraftproducerande sektorerna med drygt 12 000 per år. Den genomsnittliga nedgången under perioden 1965-1970 uppgick till ca 29 000 personer per år och under perioden 1970-1974 till ca 24 000 personer per år. Av tabell 9.1 framgår vidare att antalet sysselsatta i den offentliga sektorn beräknats öka med sammanlagt 267000 personer 1977-1983. 1 genomsnitt motsvarar detta en ökning på drygt 44 000 personer per år, vilket är något mindre än tidigare under 1970-talet och endast obetydligt mindre än under den senare hälften av l960-talet. Eftersom nivån for den offentliga sysselsättningen har ökat så kraftigt är denna relativt likartade antalsökning förenlig med en betydande neddragning av den offentliga sektorns procentuella ökningstakt. Som framgår av nedanstående tablå är den procentuella ökningen av den offentliga sysselsättningen under prognosperioden endast hälften så stor som under senare delen av l960-talet.

1965-1970 1970-1977 1977-1983 prognos

Genomsnittlig årlig ökning av offentlig sysselsättning i antal personer 45 400 49 000 44 500 i procent 7,4 5,5 3,7

194 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver

Sammantaget har de tjänsteproducerande sektorerna beräknats öka sin sysselsättning med ca 274 000 personer totalt under perioden 1977-1983. Den helt övervägande delen av denna ökning går till den offentliga sektorn. Inom sektorerna samfardsel och varuhandel väntas sysselsättningen minska med sammanlagt nära 29 000 personer. För båda dessa sektorer är den beräknade utvecklingen under prognosperioden påtagligt svagare än under tidigare perioder. Inom sektorn privata tjänster (inkl. bostadsförvaltning) har antalet sysselsatta beräknats öka med totalt ca 36 000 personer 1977-1983.

Metod för beräkning av anta/er sysselsatta per näringsgren Den ovan beskrivna sysselsättningsutvecklingen i de olika näringsgrenarna under prognosperioden bygger på huvudalternativet i LU 78; antalet arbetstimmari resp. sektor 1983 ges direkt av modellkalkylerna. Dessa tal har därefter i ett särskilt beräkningssteg omräk nats till antal sysselsatta personer. Denna beräkning, som har utförts av prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån (SCB), har gjorts på ett sådant sätt att man samtidigt får en avstämning av de sektorvisa LU-resultaten mot den av SCB utförda, fristående arbetskraftskalkylen, som ligger till grund för LU-beräkningarna. En beskrivning av arbetskraftskalkylen återfinns i kapitel 5. Omräkningen av de sektorvisa LU-resultaten från timmar till personer baseras bl. a. på nationalräkenskapernas uppgifter om antalet sysselsatta och antalet arbetstimmar per sektor. Dessa variabler har i beräkningarna uppdelats på män resp. kvinnor med hjälp av data från arbetskraftsundersökningarna (AKU). Därefter beräknas för män resp. kvinnor i varje sektor den genomsnittliga årsarbetstiden per sysselsatt 1983, på grundval av motsvarande uppgifter ur den av SCB utförda arbetskraftskalkylen. Via antaganden om sysselsättningens procentuella fördelning på män och kvinnor i varje sektor 1983 har man därefter beräknat den genomsnittliga årsarbetstiden per sysselsatt i varje sektor. Tillsammans med LU-resultaten för antalet arbetstimmar per sektor ger detta uppgifter för antalet sysselsatta personer per sektor 1983. På grundval av de antaganden som gjorts i denna beräkning har även beräknats sysselsättningens fördelning på heltid resp. deltid i de olika sektorerna. Resultatet redovisas i tabell 9.2. Därav framgår bl. a. att hela den sysselsättningsökning som beräknas ske under perioden 1977-1983 kommer att avse dem som är sysselsatta lång deltid, dvs. 20-34 timmar per vecka. Antalet heltidssysselsatta ökar något medan det antal som arbetar kort deltid (l-l9 timmar per vecka) minskar ungefär lika mycket. Av tabell 9.2 framgår även att andelen heltidsarbetande varierar starkt mellan olika sektorer; den är mycket hög i byggnadssektorn och relativt låg i den offentliga sektorn (95 resp. 64 % 1977). Detta sammanhänger i sin tur med att andelen kvinnor bland de sysselsatta varierar mellan sektorerna. Vidare kan nämnas att förskjutningen mot ökat deltidsarbete under prognosperioden väntas bli mest påtaglig inom den offentliga sektorn, jord- och skogsbruk samt samfärdsel, medan förskjutningen är mindre inom sektorerna varuhandel och privata tjänster. Även dessa variationer förklaras till en del av de antaganden som gjorts beträffande andelen kvinnor. Andelen kvinnor av antalet sysselsatta i olika näringsgrenar redovisas i

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativet 195

Tabell 9.2 Antalet sysselsatta i olika näringsgrenar fördelade efter vanligen arbetad tid per vecka 1970-1983 1 000-131 personer 1970 1977 1983 prognos Jord- och skogsbruk

industri m. m.

Byggnadsverksamhet

Varuhandel

Samiärdsel

Privata tjänster

Offentlig sektor

Hela ekonomin

Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

196 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativet Tabell 9.3 Andelen kvinnor i olika näringsgrenar 1970-1983 Procent av antalet sysselsatta

Källa: Statistiska centralbyrån, prognosinstitutet.

tabell 9.3. Därav framgår att andelen kvinnor beräknas öka i de flesta av de redovisade sektorerna utom Varuhandel och privata tjänster, där man i stället har en trendmässig nedgång av andelen kvinnor. Speciellt starka ökningar av kvinnornas andel förväntas inom sektorerna skogsbruk och samfárdsel. Vad gäller såväl industrin som den offentliga sektorn, vilka båda består av ett stort antal delsektorer, bör påpekas att de i tabell 9.3 angivna talen starkt påverkas

av olikheteri delsektorernas utvecklingstakt inom resp. sektor. Ökningen av

kvinnornas andel iden offentliga sektorn förklaras sålunda i mycket hög grad av att man i LU räknar med en stark ökning av ändamålen socialvård samt hälso- och sjukvård, som båda har en mycket hög andel kvinn0r(9l % resp. 86 % 1977). De ovan redovisade förändringarna beror givetvis även på de antaganden som har gjorts beträffande andelen kvinnor i de olika delsektorerna. l de sektorer som under perioden 1970-1977 haft en signifikant trendmässig förändring av andelen kvinnor har denna andel antagits utvecklas trendmässigt. 1 övriga sektorer, för vilka de tidigare förändringarna inte följt ett lika stabilt mönster, har andelen kvinnor antagits vara oförändrad 1977-1983.

Avstämning av sysselsättningen för män resp. kvinnor Som framgått av redogörelsen i kapitel 5 för den av SCB utförda arbetskraftskalkylen finns det skäl att tro att den olikartade utvecklingen av efterfrågan på arbetskraft inom olika sektorer varit en väsentlig faktor bakom sysselsättningsutvecklingen för män resp. kvinnor (se avsnitt 5.1.4). Bakom detta samband ligger naturligtvis det faktum att andelen kvinnor varierar kraftigt mellan sektorerna, samtidigt som förändringar i denna andel inom varje sektor sker i relativt långsam takt. Arbetskraftskalkylen för perioden

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternativet 197

1977-1983, som ligger till grund för LU-beräkningarna, är bl. a. beroende av trender for de relativa AK-talen for män och kvinnor i olika åldrar. Eftersom dessa trender delvis kan vara påverkade av de forskjutningar i sektorstrukturen som ägt rum under tidigare år är det nödvändigt attjämföra det ur LU:s sektorvisa resultat härledda antalet sysselsatta män resp. kvinnor med motsvarande tal ur den fristående arbetskraftskalkylen. Om en sådan avstämning visar på betydande diskrepanser skulle detta innebära krav på förändringar av något slag, antingen i arbetskraftskalkylen som sådan, elleri den sektorstruktur som förutsatts av LU, eller i form av förändrade andelar män/kvinnor i vissa sektorer. Den i det Föregående beskrivna beräkningen av antalet sysselsatta personer 1 För definition, se avper sektor har även givit underlag for en avstämning av detta slag. Denna har snitt 5.1.4.

Procent 40* _ Män

1-2 3-18 19 20

Procent 404 Kvinnor

30-

20*

1-2 3-18 19 20 21 22-23 Off. Stat Kommun Not: Förklaring till sektorbeteckningarna: E] 1970 Diagram 9.] Antalet sys- 1-2 Jord- och skogsbruk se/sana män resp. kvinnor 3-18 Industri samt el-, gas-, varme- och vattenverk 1.15 1977 19 procentuellt /ärdelade pä Byggnadsverksamhet 20 Varuhandel sektorer 1970 och l 97 7 _ 1983 21 Samfärdsel sam: prognos_ lör 1983. 22-23 Privata tjänster inkl. bostadsförvaltning Offentliga myndigheter Statliga myndigheter Källa: Statistiska central- Kommunala myndigheter byrån, prognosinstitutet.

198 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudaltemarivet

för LU:s huvudalternativ utfallit positivt, dvs. det visade sig att de differenser som uppstod var av helt obetydlig storlek. Man kan således konstatera att den mycket starka sysselsättningsökning bland kvinnorna som SCB räknat med i synes vara möjlig att uppfylla mot bakgrund av den arbetskraftskalkylen av de olika produktionssektorerna som beräknats inom LU 78. utveckling Skillnaden mellan mäns och kvinnors sektorvisa sysselsättningsstruktur framgår även av diagram 9.1. Stapeldiagrammen visar sålunda hur det totala antalet sysselsatta män resp. kvinnor procentuellt har fördelats på sektorer 1970, 1977 och 1983. Därav framgår bl. a. att de olika sektorerna relativt sett har mycket olika betydelse för männens resp. kvinnornas sysselsättning. Industrin gav under 1977 sysselsättning åt 34 96 av männen, men endast 15 % av kvinnorna, medan den offentliga sektorn samma år sysselsatte 13 % av männen och 45 96 av kvinnorna. visar också att det sektorvisa mönstret för männen har Diagrammet förändrats rätt obetydligt under perioden 1970-1977. De varu- och kraftproducerande sektorerna har sammanlagt minskat sin andel av männens totala sysselsättning från drygt 60 % 1970 till drygt 55 % 1977, medan tjänstesektorerna har ökat sin andel i motsvarande mån. För kvinnorna har de varu- och kraftproducerande sektorernas andel av antalet sysselsatta minskat i ungefär samma omfattning, från ca 24 % 1970 till ca 20 % 1977. Även sektorerna varuhandel och privata tjänster har minskat sin procentuella andel av kvinnornas sysselsättning medan däremot den offentliga sektorns andel har ökat kraftigt, från ca 34 96 1970 till ca 45 96 1977. Denna förändring måste naturligtvis ses i samband med det faktum att den offentliga sektorn totalt sett har expanderat mycket kraftigt under perioden, samtidigt som stora kvinnor har trätt ut på arbetsmarknaden. Det sistnämnda förhålgrupper landet präglar även utvecklingen under prognosperioden 1977-1983. Den sysselsättningsstruktur för män resp. kvinnor 1983 som illustreras i diagram 9.1 har framkommit som ett resultat av den sektorvisa sysselsättning som beräknats i LU och de antaganden om andelen män/kvinnor i varje sektor som redovisats i tabell 9.3.

Avstämning av för män och kvinnor i

sysselsättningen olika åldersgrupper

Förutom den ovan beskrivna avstämningen av sysselsättningen för män resp. kvinnor har inom LU 78 även gjorts en avstämning av sysselsättningen för män och kvinnor i olika åldrar. Man sökte sålunda beräkna den fördelning av sysselsättningen på kön och åldrar som kunde tänkas uppstå enbart på i sektorstrukturen som beräknats i LU. Resultatet grund av de förändringar jämfördes sedan med den fristående arbetskraftskalkylen för motsvarande befolkningsgrupper. För den äldsta åldersgruppen, 55-74 år, visar dennajämförelse mycket god överensstämmelse, både för män och kvinnor. För de yngre, 16-34 år, av båda könen visar den på LU-resultaten grundade beräkningen däremot väsentligt högre sysselsättningstal än arbetskraftskalkylen, medan det omvända gäller för åldrarna 35e54 år. Detta torde dock i första hand förklaras av förskjutningen i befolkningens åldersstruktur. Under perioden 1977-1983 kommer

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/rernativet 199

de stora födelsekullarna från 1940-talets mitt att passera 35-årsstrecket, vilket i arbetskraftskalkylen verkar kraftigt uppdragande på utbudet av arbetskraft i gruppen 35-54 år. En Förändring av detta slag torde knappast i och för sig medföra några problem på arbetsmarknaden. Om avstämningen i stället hade visat på tendenser till utbudsöverskott för äldre och yngre arbetskraft skulle slutsatserna ha blivit annorlunda. Eftersom beräkningen inte tyder på några spänningar av det slaget torde man emellertid kunna dra slutsatsen att den arbetskraftskalkyl för de olika åldersgrupperna som utarbetats av SCB är förenlig med de sektorvisa LU-resultaten. Den sektorstruktur som beräknats i LU 78 har även utgjort utgångspunkten för en regional avstämning av arbetskraftskalkylen. Den regionala analysen presenteras i kapitel 11, avsnitt 11.1.

9.2 Jordbruk, och fiske

trädgårdsnäring

Målsättningar angående produktionen, jordbrukarnas inkomster och jordbrukets effektivitet har varit dominerande i de beslut om jordbrukspolitikens inriktning som riksdagen tagit vid tre tillfällen under efterkrigstiden, 1947, 1967 och 1977. 1 de nya riktlinjer som fastställdes 1977 har bl. a. produktionsmålet omformulerats. 1 1967 års beslut uttrycktes detta mål i s. k. självförsörjningsgrad som i fredstid borde ligga på 80 %. 1972 års jordbruksutredning visade att sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap inte är entydigt till följd av jordbrukets ändrade produktionsinriktning och ökade beroende av importerade produktionsmedel. Därför borde ett produktionsmål i vilket livsmedelsberedskapen spelar stor i roll i stället uttryckas i delmål för åkerareal, antal mjölkkor samt för produktionsinriktning. Beträffande åkerarealen har riksdagen beslutat? att den brukningsvärda jorden skall utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen bör upprätthållas vid en nivå som ungefär motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk- och mjölkprodukter. Även för övriga animalieprodukter bör en produktionsnivå eftersträvas som i stort sett motsvarar den inhemska konsumtionen. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av spannmål.

I 1977 års beslut görs vidare en klar markering av inkomstmålet. Ett

huvudsyfte med jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är l ”Översyn av jordbrukssysselsatta i jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social politiken (SOU standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. 1977:17). Det totala produktionsvärdet i egentligt jordbruk uppgick vid mitten av 1970-talet 3 Proposition ,l977/78:19 till drygt 10 miljarder kr. i 1975 års prisnivå. Därav svarade om nya riktlinjer för animalieproduktionen för drygt 3/4. jordbrukspolitiken, m. m. Material för bedömning av jordbrukets, fiskets och trädgårdsnäringens utveckling fram till 1983 har för LU:s räkning sammanställts av jordbruks- 3Jordbruk. trädgårdsoddepartementet3. Sektorstudier har utarbetats för egentligt jordbruk inom ling och fiske. Sektorberamen för Iantbruksekonomiska samarbetsnämndens skrivningar och framtidssektorsgrupps verkbedömningar till 1978 samhet, för trädgårdsodling inom lantbruksstyrelsen och för fiske inom års långtidsutredning. statens jordbruksnämnds fisksektion. (Ds Jo 1978:5.)

200 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet

Prognosen förjordbrukets produktion baseras på antaganden om åkerarealens och mjölkproduktionens storlek samt antaganden om viss avkastningsökning inom vegetabilie- och animalieproduktion. Åkerarealen antas 1983 komma att uppgå till 2 930 000 ha. Det innebär en relativt liten nedgång från 1976, 50 000 ha, eller en årlig nedgång med 7 000 ha. Det kan jämföras med en årlig minskning med i genomsnitt 30 000 ha under 1960-talet och 10 000 ha under första hälften av 1970-talet. Nedläggningen berörde främst skogslänen. Av den förväntade årliga nedläggningen till 1983 beräknas 2 000 ha vara en följd av tätorternas expansion och 5 000 ha nedläggning av marginell åker. l av statsmakterna beslutade riktlinjer för fysisk riksplanering, prop. 1972:111, anges att stor restriktivitet skall iakttas vad gäller användande av åker till annat än jordbruksändamål. Den pågående förskjutningen av åkerarealer till större brukningsenheter väntas fortgå. 1983 antas medelarealen vid företagen uppgå till ca 27 ha (företag med mer än 2 ha åker). 1961 var medelarealen ca 14 ha och 1976 ca 23 ha. Den totala åkerarealen ger en ram för produktion av såväl vegetabilier som animalier. Fördelningen av åkermarken på olika användningsområden bestäms i hög grad av animalieproduktionens omfattning. Drygt 2/3 av åkerarealen används nämligen för animalieproduktion genom foderväxtodling och vallodling. Stora vallarealer friställdes främst under 1960-talet till följd av minskat antal kor och hästar. Ofta skedde det i samband med att åker togs ur bruk men utrymme skapades också för en ökad odling av spannmål, som i delar av Mellansverige blivit helt dominerande. Från början av 1960-talet har spannmålsarealen ökat med ca 10 % medan den totala arealen minskat med ca 10 %. Med utgångspunkt i prognoser om foderbehov hos de grovfoderförbrukande djuren kan vallarealer beräknas. Erforderlig vallareal torde komma att uppgå till 900 000 ha 1983, varav knappt 700 000 ha slåttervall. Brödsädesarealen har under 1970-talet ökat men antas stabiliseras vid 450 000 ha. Andelen 1983 av hela åkerarealen skulle därvid uppgå till ca 15 %. Avkastningen för brödsäd har antagits stiga med 20 kg per ha och år, vilket är en något långsammare ökning än de senaste åren. Bakgrunden till detta antagande är främst att avkastningsökningen till följd av ökade handelsgödselgivor beräknas bli lägre än tidigare. Även fodersädsavkastningen beräknas öka med ca 20 kg per ha och år. En i stort sett oförändrad areal, knappt l 200 000 ha, väntas. Kraftigt höjda producentpriser på mjölk och förbättrad lönsamhet ledde till att mjölkproduktionen steg under första hälften av 1970-talet, efter att ha minskat under 1960-talet. 1977 uppgick mjölkproduktionen till drygt 3 200 milj. kg. Under förutsättning bl. a. av att mjölkproduktionens relativa lönsamhet kommer att bestå, har mjölkproduktionen 1983 antagits bli 3 300 milj. kg. Den genomsnittliga mjölkproduktionen per ko har ökat från 3 100 kg 1961 till 4 900 kg 1977. Avkastningsökningen beror på förbättrat avelsmaterial och bättre utfodring, men också på att utslaktning av lågmjölkande kor har skett. Den snabba avkastningsökningen per ko antas fortsätta under prognosperioden, vilket innebär 5 160 kg i genomsnittlig produktion 1983. Med en totalproduktion av 3 300 milj. kg 1983 blir mjölkkoantalet 640 000, en

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet 201

Tabell 9.4 Åkerarealens användning med fördelning på grödor 1960-1983 1 000 ha Genomsnitt per år 1960-1964 1965-1969 1970-1976 1983

lâalj- och oljeväxter

Källa: Ds Jo 1978:5.

nedgång med drygt 20 000 från 1976. Subventionering av fläsk- och nötkött har stimulerat konsumtionen. Den överskottsproduktion som tidigare fanns av nötkött har förbytts i nettoimportbehov. 1sektorstudien antas en produktion på 154 milj. kg 1983. Det är en viss uppgång från 1977 men lägre än nivån på 1960-talet. En successiv förskjutning mot fläskproduktion har skett sedan början av 1960-talet. Under de senaste åren har den varit ungefär dubbelt så stor som nötköttsproduktionen. F. n. föreligger en överskottsproduktion av fläsk i storleksordningen 10 %. Sektorstudien räknar med en fortsatt uppgång av fläskproduktionen med ca 10 % till 1983. Uppgången i fläskproduktionen förklaras såväl av ökad djurhållning som av framsteg inom aveln och utfodringstekniken. Snabbare slaktsvinstillväxt har uppnåtts samtidigt som besättningarna blivit allt större. Den angivna produktionsutvecklingen baseras i de flesta fallen på antaganden om den framtida konsumtionen. Utgångspunkt har varit en prognos för konsumtionen per capita av olikajordbruksprodukter samt LU:s befolkningsprognos. Vid beräkningarna av konsumtionen har också förutsatts att producentprishöjningar skall få återverka på konsumentpriset. Konsumtionen per capita beräknas fram till 1983 öka av bl. a. mjölk, ost, kött och fläsk men minska av socker och smör. Ur konsumtions- och produktionsprognoserna erhålles sedan försörjningsbalanser för olika varuslag. En produktionsnivå överstigande den inhemska efterfrågan kan förväntas för fläsk, smör och mjölkpulver. För nötkött, ost och socker torde däremot en nettoimport vara nödvändig även i fortsättningen. Målsättningen för åkerarealen kommer att leda till fortsatta överskott av spannmål som vid normalskördar uppgår till minst l milj. ton. Det motsvarar produktionen på halva brödsädesarealen. Överskott förutsätts kunna exporteras men i regel till lägre priser än de som jordbrukarna i Sverige erhåller. Därigenom uppstår förluster vid exportforsäljningen. Enligt riksdagsbeslutet 1977 skall även fortsättningsvis huvudansvaret för finansieringen av eventuella exportförluster vila på jordbruket självt. 1propositionen sägs emellertid

202 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

Tabell 9.5 Det egentliga jordbrukets produktion 1965-1983 enligt sektorstudie Milj. kr., 1975 års priser

Faktisk produktion Årlig procentuell 1965 1970 1975 1977 Förändring prel. 1977-1983”

Summa vegetabilier(l) 1 846,4 1 996,1 2 559,8 2 595,1 0,5

Förändringar i kreaturskapitalet -177,1 -166,3 -29.0 7,2 8,3 Summa animalier (2) 7 773,4 7 212,8 7 833,4 8 105,5 0,6 Summa produktionsvärde för egentligt jordbruk (1+2) 9 619,8 9 208,9 10 393,2 10 700,6 0,6 Avgår:

Återstår: Förädlingsvärde för egentligt jordbruk (bidrag till BNP) (1+2+3) 5 624,4 4 593,4 5 437,2 5 672,9 0,6 t Förändring mellan faktisk produktion 1977 och normal produktion 1983. Produktionen 1977 var ungefär normal. Källa: Ds .lo 1978:5.

att även staten - med hänsyn till att riksdagen fastställt mål för den framtida åkerarealen - kan anses ha ett visst ansvar för överskotten. Staten kan exempelvis genom handelspolitiska åtgärder verka för att avsättningen av överskotten tryggas. Spannmål skall också enligt de senaste riktlinjerna kunna ingå som en del i biståndsverksamheten. Sysselsättning, produktivitet och investeringar. Jordbrukets speciella förhållanden gör det svårt att registrera den faktiska arbetstiden. Det beror bl. a. på att jordbruk ofta bedrivs i kombination med skogsbruk, att det förekommer omfattande säsongarbete och att familjemedlemmar hjälper till i jordbruket. Jordbruket bedrivs också många gånger på deltid. Följaktligen är beräkningar över antal arbetade timmar osäkra. Uppgifter om antalet sysselsatta personer ijordbruket varierar mellan olika

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternarivel 203

undersökningar. Undersökningar som kan mäta sysselsättningen är årliga uppgifter ur lantbruksregistret, arbetskraftsundersökningarna, de jordbruksekonomiska undersökningarna och folk- och bostadsräkningarna. 1975 fanns enligt lantbruksregistret ca 141 000 Företagare ijordbruket. Enligt folk- och bostadsräkningarna fanns samma år 144000 förvärvsarbetande personer inom jordbruket. Under senare hälften av 1960-talet - ett skede med hög rationaliseringstakt - minskade antalet med nära 9 % per år. En stor del av arbetskraften övergick till andra näringar. Nedgången avsaktade under 1970talet till ca 5 % per år. Storleksrationaliseringar och nedläggningar av mindre jordbruksföretag beräknas fortgå under prognosperioden, men nedläggningarna torde ske i något lägre takt än i början av 1970-talet. För detta talar vidtagna åtgärder i syfte att stödja familjejordbruket som företagsform. Beräkningar av produktiviteten inom jordbruket får bedömas mot bakgrund av vad som sagts om osäkerheten i mätningen av arbetsvolymen. Produktivitetstillväxten verkar emellertid ha saktat av på 1970-talet jämfört med 1960-talet. Undersökningar av lantbruksekonomiska samarbetsgruppens sektorsgrupp visar på en årlig produktivitetsstegring om 8 % på 1960talet. Under 1970-talet har den legat kring 6 % per år. 1 sektorstudien antas produktiviteten öka med i genomsnitt 5,5 % per år 1977-1983. Det innebär således en bedömning om en nästan lika snabb produktivitetstillväxt som hittills under 1970-talet. Jordbrukets investeringsverksamhet har under 1970-talet varit relativt omfattande. 1 början av 1970-talet ökade enligt sektorstudien investeringarna i ekonomibyggnader kraftigt, vilket sammanhängde med utvecklingen på animaliesidan. Prognoserna för 1983 visar på en uppgång i djurhållningen, vilket tillsammans med fortsatt strukturförändring inom animalieproduktionen väntas kräva en fortsatt hög investeringsvolym. Jordbrukets maskininvesteringar steg mycket kraftigt 1975 och 1976 bl. a. till följd av det speciella taxeringsavdrag, som då medgavs för anskaffning av maskiner. De totala investeringarna för perioden till 1980 har beräknats enligt trenden för perioden 1970-1974. För perioden 1981-1983 har en något långsammare ökningstakt antagits. Till investeringar räknas enligt nationalräkenskaperna också förändringar i kreaturskapitalet. Kreaturskapitalet kan totalt sett öka något fram till 1983. En ökning av antalet suggor och galtar liksom av kvigor bedöms erforderlig. Antalet mjölkkor väntas minska något. De totala investeringarna ijordbruket, som 1977 uppgick till ca 2 300 milj. kr. i 1975 års priser enligt nationalräkenskaperna, har bedömts öka med i genomsnitt 1.8 % per år under prognosperioden. Till jordbrukssektorn räknas även rrädgârdsnäringen. Det statistiska underlaget för denna näring är relativt osäkert. Produktionsförhållanden m. m. har belysts i ett delbetänkande av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. Enligt utredningen fanns 1976 i trädgårdsnäringen 5 900 företag. På friland

odlades ca 12 000 ha och i växthus 430 ha. Överslagsmässigt beräknades

produktionsvärdet till 1 100 milj. kr. i löpande priser. Av totala försäljningen l Svensk trädgårdsnäring. svarade prydnadsväxter för ca 600 milj. kr., köksväxter för ca 330 milj. kr. och Produktion. Rationalisefrukt och bär för ca 170 milj. kr. Antalet stadigvarande sysselsatta var 1975 ca förring. Internationella 17 000 personer, varav hälften i företag med växthusodling och hälften i hållanden. (SOU företag med frilandsodling. Därtill kom ca 11 000 tillfälligt sysselsatta, 1978:51.)

204 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet

huvuddelen i frilandsodlande företag. Den arbetsinsats som krävs vid odling av trädgårdsprodukter beräknas vara ca 10 gånger större per ha än vid spannmålsodling. Importen har successivt ökat. Den uppgick 1977 till l 400 milj. kr. i löpande priser. Importen av sådana produkter som kan odlas i Sverige var ungefär lika stor som den inhemska yrkesmässiga produktionen av samma produkter. Trädgårdsprodukter bedöms ha en växande marknad. Trots antagande om en fortsatt ökad import beräknas trädgårdsnäringen kunna öka sin produktion med 2 % per år 1977-1983. Bedömningen grundar sig också på antaganden om fortsatta avkastningsökningar genom att en bättre teknik införs i odlingen och på att odlingsarealen blir oförändrad. De forslag som trädgårdsnäringsutredningen lagt fram syftar till en effektivisering av näringen och till stabilare inkomstförhållanden för de i näringen verksamma.

Fiske l sektor 1 ingår förutom det egentliga jordbruket och trädgårdsnäringen också .Hsken Ca 4 200 personer hade fiske som huvudsaklig sysselsättning år 1976 enligt den s. k. fiskeriinventeringen. Därtill kom drygt 2 000 binäringsfiskare. Fångstvärdet uppskattades till ca 260 milj. kr. Insjöfisket och kustfisket svarade för ca 15 % av fångstvärdet. En god prisutveckling på sill och möjligheten att landa fångsterna direkt vid danska auktioner ledde till en kraftig expansion i sillfisket på västkusten under 1950-talet och början av 1960-talet. Fångsterna av sill for konsumtionsändamål uppgick totalt till 185 000 ton 1965. Detta år fångades den hittills största kvantiteten sill. Under 1970-talet har fångsterna av konsumtionssill sjunkit till ca 80000 ton per år, varav västkustfisket svarar för omkring hälften. Andra viktiga fiskslag är foderfisk och torskfisk. Den totala fångsten av fisk uppgick 1977 till ca 200 000 ton. Under hela efterkrigstiden har sysselsättningen minskat starkt i fisket. Fångstvolymerna har halverats från mitten av 1960-talet till början av 1970talet. Fångstbegränsningar har införts för att förhindra överfiskning av viktiga fiskbestånd. En fortsatt snabb tillbakagång av näringen har verkat sannolikt. Under 1977 och 1978 har dock tillbakagången kunnat hejdas. Sillfiskestopp i Nordsjön har medfört goda priser på den svenskfángade sillen. En inte oväsentlig nyrekrytering av fiskare har också skett.

Sverige utvidgade den l januari 1978 sin fiskegräns i Östersjön och

Skagerack till den s. k. mittlinjen eller till annan gränslinje som överenskommits med angränsande stat. Gränsutvidgningen innebar för Sveriges del

främst att fångstmöjligheterna i Östersjön av sill, strömming och torsk

väsentligt ökade. Fiskeavtalet med EG innebär att balans skall råda mellan svenskt fiske i EG-zon och EG:s fiske i svensk zon. Sverige har i och med gränsutvidgningen fått ökade möjligheter att erhålla fiskekvoter i EG:s zon i Nordsjön. Enligt avtal med EG och Norge har svenska fiskare rätt att fiska i Nordsjön. Förhandlingar om högsta tillåtna fångster skall ske årligen. I Skagerack och Kattegatt har svenska fiskare i huvudsak samma rätt till fiske som norska resp. danska fiskare.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer 205

Enligt den år 1975 tillsatta fiskerikommittén kan de förändrade betingelserna sammantagna beräknas ge tillräckliga fångstmöjligheter för att syssel-

sätta den svenska fiskeflottan de närmaste åren. Utvidgningen i Östersjön ger

möjlighet att sysselsätta den överkapacitet i fiskeflottan som kan beräknas finnas på västkusten. För närvarande gäller att det svenska fiskets omfattning snarast begränsas av avsättningsmöjligheterna. Riksdagen har under våren 1978 fastlagt nya riktlinjer för den framtida fiskeripolitikenz. Mål för fiskeripolitiken bör enligt riksdagens beslut vara att skapa förutsättningar för de sysselsatta i fiskerinäringen att få en ekonomisk och social standard jämförbar med den i andra näringar. Konsumenterna skall erbjudas fisk till rimliga priser. Fisket bör bedrivas effektivt samtidigt som hänsyn tas till regionala sysselsättningsbehov. 1 syfte att rationalisera och modernisera fiskeflottan skall statligt stöd kunna utgå. En licensiering av yrkesfiskare införs. Endast licensierade fiskare kan komma ifråga för statligt stöd. Prisregleringen av fisk ändras främst i syfte att ge fiskarna stabilare inkomster. LU:s prognoser vilar i hög grad på den av fiskerikommittén målsatta utvecklingen. Det gäller exempelvis de riktmärken for fångsterna som bör uppnås inom 3-5 år. Enligt dessa skall fångsterna av sill minska till ca 70 000 ton per år och av torskfisk öka till ca 37 000 ton per år. Förslaget innebär att totalt ca 214000 ton Saltvattensfisk skall fångas i början av l980-talet. Riktmärkena är satta med utgångspunkt i den sannolika tillgången på fisk och avsättningsmöjligheterna. F ångstvärdet av saltvattensfisken i 1975 års priser skulle därmed öka med ca l 96 per år 1977-1983. Den svenska konsumtionen av färsk fisk har minskat samtidigt som konsumtionen av beredda fiskprodukter ökat. Mellan åren 1960 och 1976 har konsumtionen av färsk Saltvattensfisk halverats. Eftersom konsumtionen av färsk fisk till övervägande del består av svenskfångad fisk får den nedåtgående trenden stor betydelse for fiskets avsättningsmöjligheter. Importen av frysta fiskfiléer motsvarade 1976 ca 40000 ton hel färsk fisk, vilket var av samma storleksordning som avsättningen av svensk fångad fisk till färskkonsumtion inom landet. 85 % av konsumtionen av fryst torskfilé importerades. Mot denna bakgrund kommer fiskeripolitiken att inriktas mot en ökning av torskfisket för avsättning på den svenska marknaden. Ett ökat torskfiske, som är möjligt inom den utökade fiskezonen, skulle också kunna medföra ökad sysselsättning vid förädlingsleden i land. Det svenska fisket som till stor del är inriktat på export skulle genom ett minskat sillfiske och ökat torskfiske bli mindre beroende av exportmarknadema. Exportprisema varierar starkt. En ökad avsättning på hemmamarknaden skulle genom prisregleringen av fisk medverka till stabilare inkomster för fiskarna. Om målsättningen om fångsterna realiseras innebär den en minskad export såväl som import. Ungefär hälften av fiskeflottans båtar var 1977 byggda före 1940. Många äldre fartyg har emellertid moderniserats. Avsikten med det statliga stödet är bl. a. att få till stånd en modernisering av fiskeflottan. För att stimulera fiskare i att övergå till exempelvis torskfiske kan ett särskilt stöd utgå for de

lrunsåeriüäñsgâ (

investeringar som föranleds av den ändrade fångstinriktningen.

Sáçzümâf]

De årliga bruttoinvesteringarna i fiskeflottan 1977-1983 kan uppskattas till 35-40 milj. kr. i 1975 års priser. Någon större total kapacitetsutvidgning av ZProp. 1977/78:ll2.

206 utveckling enligt huvudalternativer Näringsgrenamas

Tabell 9.6 Sammanfattning av kalkylerna för jordbruk och fiske 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977-1983 1970 1974 1977 -_-_- Sektor- LU studie

Produktionsvärde 13 036 0,5 3,7 -l ,O 0,6 1,8 Förädlingsvärde 6 41 1 -1,0 4,0 -0,2 0,7 0,6 Produktivitet (kr/tim) 22,9 7,5 8,0 4,1 5,6 5,6 Sysselsättning

Anm.: 1 maskininvesteringarna ingår förändring i kreaturskapitalet. Källa: Nationalräkenskaperna (för 1977 även Ds Jo 1978:5).

flottan torde det inte resultera i, i huvudsak är det fråga om ombyggnader. Det största antalet fiskare finns vid västkusten, där fisket också har störst betydelse. 1 några kommuner svarar fisket och anknutna verksamregional heter för 20 % av sysselsättningen. Den nya inriktningen av fiskeripolitiken kan innebära en uppbromsning av den snabba sysselsättningsminskningen under efterkrigstiden. För perioden 1977-1983 har antagits att sysselsättningen minskar med ca 1 % per år. Det innebär en prognos på 4000 yrkesfiskare år 1983 mot 4 200 år 1976. 1 tabell 9.6 redovisas en sammanställning av utveck- Sammanfattning. 1965-1983 för hela sektorn de definitioner som används av lingen enligt nationalräkenskaperna och LU. Den snabba ökningen av forädlingsvärdet och produktiviteten 1970-1974 förklaras främst av variationer i skördeutfall. 1974 var ett år med “rekordskörd”. Produktiviteten for hela perioden 1970-1977 ökade med i genomsnitt 6,3 % per år. För byggnadsinvesteringarna redovisar lantbruksekonomiska samarbetsgruppens sektorsgrupp en volym som ligger mer än dubbelt så högt som det i tabellen angivna värdet. Modellresultatet för 1977-1983 överensstämmer ganska väl med sektorstudiens Modellen ger dock en högre årlig tillväxt av bedömningar. 1,8 % per år mot 0,6 % isektorstudien, vilket bl. a. beror produktionsvärdet, påjordbruksprodukter som livsmedelsindustrin svarar för. på den efterfrågan Av denna industri krävs i LU:s huvudalternativ nämligen en stark exportökning.

Näringsgrenarnas 207 utveckling enligt huvudalrernarivet

9.3 Skogsbruk

För bedömningarna av skogsbrukets utveckling har en sektorstudie utarbetats inom skogsstyrelsens prognosavdelning. Sektorstudiens bedömningar vilar i många avseenden på 1973 års skogsutredning, vars slutbetänkande kom i början av l978. Skogsrillsrånd, areal, ägare. Den svenska skogsmarksarealen har varit i stort sett oförändrad sedan l920-talet. Det totala virkesförrådet har däremot ökat från ca l 800 milj. m3sk på 1920-talet till ca 2 400 milj. m3sk vid mitten av 1970-talet.2 Därav utgörs knappt 100 milj. m3sk av torrskog och vindfállen. Av det råa virkesförrådet var 38 % tallskog, 48 96 granskog och 14 % lövskog. Hälften av skogsmarken är privatägd, medan bolag och det allmänna (stat, kyrka, kommuner) äger vardera en fjärdedel. Statens skogar är koncentrerade till norra Sverige medan bolagens skogar främst finns i södra Norrland och i Svealand. 1 Götaland dominerar de privatägda skogarna. Någon större förändring av virkesförrådets storlek har inte skett från mitten av l960-talet. Den årliga tillväxten var högst under 1960-talet, då den uppgick till ca 80 milj. m3sk. Enligt senaste beräkningar är tillväxten vid mitten av 1970-talet ca 75 milj. m3sk. per år. Tillväxtminskningen förklaras bl. a. av stora slutavverkningar3 i bestånd med hög löpande tillväxt. Speciellt inom storskogsbruket har slutavverkningstaklen varit hög. Vidare visar de senast tillämpade beräkningsmetoderna att de äldre beräkningarna i vissa fall Överskattade tillväxten. Skogens åldersfördelning i landet är relativt ojämn. Enligt skogsutredningen finns f. n. ett underskott på skog i åldern 21-40 år. 1 Norrland och i delar av Svealand föreligger det underskott också på skog i åldern 41-60 år. Skog äldre än 60 år har en motsvarande högre andel av beståndet.

Virkesbehov och avverkning. Skogsindustrins förbrukning av virke har

successivt ökat fram till mitten av 1970-talet. 1974 förbrukades den hittills största kvantiteten, 61 milj. m3fub(fast mått under bark). Under lågkonjunkturåren 1975-1977 minskade förbrukningen till omkring 50 milj. m3fub. Vid mitten av 1950-talet gick ca 75 % av virket till industrin. De senaste åren har andelen överstigit 90 96. Den främsta orsaken är att förbrukningen av brännved och övrigt husbehovsvirke sjunkit. Brännvedsavverkningen beräknas nu motsvara ca 1 milj. m3fub mot ca 6 milj. m3fub 20 år tidigare. Samtidigt har råvaruutnyttjandet inom industrin blivit allt bättre. Sågverks-

Skog för framtid (SOU 1978:6, 7.) Tabell 9.7 Skogsindustrins genomsnittliga rundvirkesförbrukning 1961-1977 2 mSSk = skogskubik- . _ 3 __ 3 meter (volym av hel MIlJ. m fub. Mllj. m sk. trädstam ovan stubb- Skäret inkl. bark). 1961-1965 41.2 49,4 19664970 47a 565 3 Avverkning som inne- 19714974 56A 677 bär att produktionspro- 1975°1977 50-4 605 cessen för befintlig träd- _ 3 _ _ generation avbryts (med 3 Anm.. 1 m fub (kubikmeter fast mått under bark) =1,2 m sk (skogskubikmeter). undantag för eventueua Källa: Skogsstatistisk årsbok 1975 och skogsstyrelsen. fröträd)

208 utveckling enligt huvuda/rernariver Näringsgrenarnas

Tabell 9.8 Avgång och tillväxt 1961-1977 Genomsnitt per år, milj. m3sk.

Anm.: Bruttoavverkning inkluderar på avverkningsplatsen kvarlämnade hela fällda träd vid röjning och hyggesrensning. Total avgång inkluderar naturlig avgång som ej tillvaratagits, exempelvis vid vindfállen och självgallring. Källa: Skogs & virkesbalansen (Nordisk skogsunion 1978).

avfallet kan t. ex. utnyttjas i såväl massa- som skivindustri. Processforändringar och ändrad produktionsinriktning har också förbättrat råvaruutbytet. Även i fortsättningen bedöms goda möjligheter till bättre råvaruutnyttjande finnas. Den totala bruttoavverkningen har ökat från ca 60 milj. m3sk vid början av 1960-talet till ca 76 milj. m3sk i början av 1970-talet. Endast under den första delen av 1970-talet var avverkningarna så stora att den totala avgången översteg tillväxten. Under de senaste åren har lövvirkesavverkningen avsevärt understigit tillväxten. Skogsindustrin hade vid årsskiftet 1977/1978 en kapacitet som skulle kräva en årlig virkestillforsel på ca 67 milj. m3fub om samtliga olika anläggningar utnyttjades till fullo samtidigt. Det skulle motsvara en bruttoavverkning på 84-85 m3sk. Vid en genomsnittlig kapacitetsutnyttjandegrad för milj. Skogsindustrin över en konjunkturcykel beräknas en tillförsel om ca 60 milj. m3fub fordras, vilket svarar mot en bruttoavverkning på ca 75 milj. m3sk, dvs. lika som den beräknade tillväxten vid nuvarande intensitet i mycket skogsbruket. Den totala avgången blir då ca 80 milj. m3sk. Detta förhållande brukar anforas som motiv för stark restriktivitet i kräver tillstånd av utbyggnaden av skogsindustrikapacitet. Utbyggnader En långsiktig total kapacitetsökning fordrar ökad tillväxt i skogen regeringen. om inte skogens produktionsformåga skall sjunka. 1973 års skogsutredning tillkallades for att utreda möjligheterna till ökad i ett långsiktigt skogsbruk. Utredningen har avverkning producerande redovisat tre alternativa utvecklingslinjer for skogsproduktionen som var och beroende i en ger olika nivåer för den årliga tillväxten på olika intensitet skogsvård och underhåll. För samtliga alternativ gäller att beräkningsperiodens längd är 100 år. Alternativ 1 beskriver ett skogsbruk liknande dagens. Lövröjningen förutsätts dock ske i större omfattning än under de senaste åren. Gallringshuggningama syftar till att främja en hög produktion av barrsågtimmer. Gödslingen fortsätter i oförändrad omfattning under hela IOO-årsperioden. Alternativ 2 är det intensivaste skogsproduktionsprogrammet med ökade till utdikning av sumpmark och krav på anläggning av ny skog. Möjligheter samt odling av contortatall, som producerar 30-60 % mer virke, i myrrnark norra Sverige kommer till stånd. En ökad gödsling i främst norra Sverige ger

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternalivet 209

en relativt hög ökning av skogstillväxten. Detta program skulle möjliggöra en ökning av de årliga bruttoavverkningarna till närmare 80 milj. m3 sk. på 1980talet och ca 90 milj. m3sk om 100 år. Utredningen har forordat detta alternativ. Alternativ 3 förutsätter restriktioner for användning av kemiska bekämpningsmedel, gödsling m. m. Skogsgödslingen tänks exempelvis upphöra 1980 med minskad tillväxt som följd. Skogsindustrins nuvarande kapacitet skulle i alternativ 1 kunna utnyttjas till 85 96,1 alternativ 2 till 90 % vid mitten av 1980-talet och i alternativ 3 till 75 %. l ovanstående beräkningar har inte hänsyn tagits till förbättrat tillvaratagande av virket vid avverkningsplatsen. Särskilda undersökningar har visat att det finns praktiska möjligheter att vid en årsavverkning på 75 milj. m3sk tillvarata maximalt 10 milj. m3sk mer virkesråvara for industriell användning än vad som sker idag. Under 1970-talet har en radikal omsvängning skett i Sveriges Utrikeshandel med skogsråvaror. Exporten har successivt sjunkit, framför allt av massaved. Från 1974 har också importen stigit kraftigt av massaved. Tillförsel av råvara till industrin sker alltså också genom import. Under 1970-talet har importen ökat, men den motsvarade trots det endast ca 5 96 av den svenska avverkningen 1975. 1 en situation med råvarubrist får import-

möjligheter ökad betydelse. Import av rundvirke sker främst från Östeuropa

och Västtyskland och av massaflis främst från Finland, Västtyskland och USA. Importen från USA är kontrakterad t. o. m. 1982. Det torde inte vara realistiskt att planera för en ökad import. De framtida importmöjligheterna bedöms som osäkra. LU har i enlighet med detta for 1983 antagit en import på ungefär samma nivå som för år 1977. Riksdagen väntas under 1979 ta ställning till inriktningen av den framtida skogspolitiken. 1 avvaktan härpå har LU i kalkylerna använt förutsättningar som ligger närmast skogsutredningens alternativ 1, vilket inte innebär några stora förändringar i nuvarande skogstillväxtprogram annat än intensivare skogsvårdsåtgärder av konventionellt slag. Produktiviret och sysselsättning. Den snabba rationaliseringen inom skogs-

Tabell 9.9 Utrikeshandel med rundvirke 1970-1977 1 000 m3fub.

1970 1975 1977

Export 4 276 1 978 928 därav:

därav: sågtimmer 87 95 911 massaved 489 2 924 1 933

Källa: Konjunkturinstitutet.

210 Näringsgrenarnas Litveck/ing enligt huvudalternariver

bruket har givit stora produktivitetsvinster. Rationaliseringen har påskyndats av stigande arbetskraftskostnader och dålig prisutveckling under senare delen av 1950-talet till början av 1970-talet och åstadkommits framför allt genom mekanisering av huggning och terrängtransport samt genom koncentration av avverkningarna, ökad andel slutavverkningar, förkortade terrängtransporter och flyttning av barkningen till industrin. Att en Ökad andel av arbetskraften fått helårsanställning torde också ha verkat produktivitetshöjande. Produktiviteten i skogsbruket mäts traditionellt med dagsverken per 100 m3sk avverkad skog 1 tabell 9.10 nedan anges hela skogsbrukets bedömda dagsverksåtgång år 1970, 1975, 1977 och 1983 för olika arbeten. Värdena grundar sig på Forskningsstiftelsen Skogsarbetens produktivitetsundersökningar samt på bedömningar gjorda inom skogsstyrelsen. Rationaliseringen

har varit störst inom huggning och terrängtransport. Ökningen i dagsverks-

åtgången mellan 1975 och 1977 förklaras till en del av den ändrade löneformen i skogsbruket men också av ett lägre kapacitetsutnyttjande till följd av minskad efterfrågan. Enligt nationalräkenskapsdata ökade också den totalt arbetade tiden något från år 1975 till 1977.

Åtgångstalen skiljer sig vidare mellan olika ägargrupper och även mellan

olika landsdelar inom samma ägargrupp. Bolagen, domänverket, skogsägarföreningarna och entreprenörer har i stort sett samma åtgångstal och ligger lägre än häradsallmänningar, stiftsskogar etc. De högsta åtgångstalen har det enskilda mindre skogsbruket där ägarna själva utför skogsarbetet. En snabb årlig produktivitetsökning förväntas av Forskningsstiftelsen Skogsarbeten 1977-1983, 6.0 % per år. Detta är delvis en följd av den negativa utvecklingen 1975-1977. Produktivitetsökningen 1977-1983 innehåller ett inhämtande av den reserv som finns i utgångsläget. Den årliga produktivitetsökningen 1975-1983 blir i genomsnitt 3,3 %. 1 samråd med skogsstyrelsen har LU bedömt den årliga produktivitetsökningen 1977-1983 till 5,5 %. Flera faktorer talar för att man får räkna med en uppbromsning av den potentiella produktivitetsökningen perioden 1977-1983. Någon ytterligare snabb mekanisering av enskilda arbetsmoment torde inte kunna genomföras fram till mitten av 1980-talet. Terrängtransporterna ar i det närmaste helt

Tabell 9.10 Dagsverksåtgâng inom hela skogsbruket 1970-1983

Dagsverken/100 m3sk 1970 1975 1977 1983

Avverkningsarbete

tetsmått som används i Ovrigt 2,5 1,9 2,6 1,5 nationalräkenskaperna och LU. Det senare för- Summa 10,6 17,9 13,7 15,0 ändras exempelvis vid sonimentsförskjutningar Årlig procentuell mellan sågtimmer och förändring 5,5 -4,4 6.0 massaved.

Näringsgrenarnas 211 utveckling enligt huvudalternarivet

mekaniserade. Motormanuell röjning torde inte ersättas i ett medellångt perspektiv. Mekaniserad skogsodling kan introduceras tidigast omkring 1980. men inte få någon dominerande betydelse förrän 10-20 år därefter. Månadslönesystemet, hänsyn till naturvårdsintressen är andra faktorer, som kan verka återhållande på produktivitetsutvecklingen. En återgång till ökad gallringshuggning torde också bli nödvändig om skogsmarkens produktionsförmåga skall utnyttjas bättre. Skogsvårdsåtgärdernas andel av det totala åtgångstalet har legat på ca 10 %. Andelen väntas stiga. Produktiviteten inom skogsvårdsarbetet bedöms inte öka i samma takt som för avverkning och terrängtransport. Investeringar. Skogsbrukets investeringar brukar indelas i byggnader (byggnader och skogsbilvägar), maskininvesteringar och skogsvårdsåtgärder (skogsodling, gödsling, dikning, markberedning och hyggesrensning). Kostnader lör röjning och lövbekämpning räknas till underhåll och ingår därmed inte i investeringarna. intensiteten i skogsproduktionen påverkar således investeringsvolymen. De av skogsutredningen beskrivna alternativen skiljer sig åt i kravet på skogsvårdsåtgärdernas omfattning. LU har, som nämnts, i avvaktan på beslut om den framtida skogspolitikens räknat med en inriktning viss ökning av konventionella skogsvårdsåtgärder. Beträffande byggande av skogsbilvägar räknar Skogsstyrelsen med en oförändrad årlig investeringsnivå. Maskininvesteringarna väntas öka något fram till 1983. Summan/anning. Sektorstudiens beräkningar har grundats på antagandet att den totala bruttoavverkningen år 1983 är lika med den beräknade tillväxten, 75 milj. m3sk. Då erhålles en förädlingsvärdetillväxt 1977-1983 med 2.5 % per år. Modellberäkningarna ger snabbare tillväxt av Förädlingsvärdet, 4,5 90 per år. Det kan beräknas motsvara embruttoavverkning på knappt 90 milj. m3sk 1983 eller i genomsnitt 77-78 milj. m3sk 1978-1983. Bruttoavverkningarna i modellresultaten ligger således för prognospe-

Tabell 9.11 Sammanfattning av kalkylerna för skogsbruk 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 l Vid beräkningarna av 1965- 1970- 1974- 1977-1983 Vilken aVVefkning 50m 1970 1974 1977 a krävs för ett visst prosektor- LU duktionsvärde spelar studie framför allt andelen sågtimmer resp. massaved Bruttoproduktion 7 582 0,3 -0,3 -7,9 3,4 roll. Här har antagits att 6,0 Förädlingsvärde 5 742 -0,5 -O,6 -4,9 2,5 4,5 halva avverkningsvo- Produktivitet lymen utgörs av massa- (kr/tim.) 64.5 7,9 6,7 -2,9 6,0 5,5 ved och återstoden av Sysselsättning sågtimmer (46 %), (milj. tim.) 89,1 -7,8 -6.8 -2,l -3,6 -0,9 brännved och övrigt. Investeringar 920 2,7 4,4 6,7 2,6 2,6 Om sågtimmerandelen - 120 byggnader -5,3 -3,6 10.9 0.0 0,0 sänks till 40 % ökar den - maskiner, genomsnittliga bruttoavskogsvård 800 4,8 5,7 6,1 2,9 2,9 verkningen med drygt en milj. m3sk.

212 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver

rioden på en genomsnittlig nivå som är något över den beräknade årliga tillväxten med nuvarande intensitet i skogsvården. Avverkningarna under 1975-1977 har emellertid legat under den årliga tillväxten, varför det i ett medellångt perspektiv bör kunna avverkas en något större årlig volym. Starka samhällsekonomiska skäl talar för att under de närmaste åren tillåta åtminstone den angivna avverkningen. Stora krav ställs på den svenska varuexporten. Skogsindustrin bedöms ha en växande marknad. Dess export motsvarar ca l/5 av totala exportvärdet. Skogsnäringen ger sysselsättning främst i de delar av landet som har den svagaste befolkningsutvecklingen. Farhågor för en brist på avverkningsmogen skog om 30-40 år har medfört en restriktiv avverkningspolitik. Härigenom kan emellertid svårigheter att få fram tillräckliga virkesmängder till industrin uppkomma med risk för att neddragning i produktion och sysselsättning inom skogsnäringen måste genomföras de närmaste åren. Det är i stället av vikt att skogspolitiken utformas så att förutsättningar skapas for att realisera det angivna utbudet av skogsråvara till konkurrenskraftiga priser. Av betydelse för möjligheterna att skapa ett tillräckligt utbud blir inte minst regler i skogsbeskattningen och i skogsvårdslagen. Det är inte uteslutet att en skärpning av avverkningsreglerande åtgärder i syfte bl. a. att stimulera återväxtåtgärder kan få utbudshämmande effekter. Antalet sysselsatta i skogsbruket (företagare och anställda) var enligt nationalräkenskaperna 106 000 år 1965 och 59000 år 1977. Skogsbrukets andel av totala sysselsättningen var 1977 1,5 %. I de fyra nordligaste länen var andelen 4,1 %. Utgående från den produktionsökning och produktivitetstillväxt som angivits kommer timvolymen att minska svagt fram till 1983, med knappt 1 % per år i genomsnitt. Det är väsentligt långsammare än tidigare och innebär ungefär oförändrat antal sysselsatta personer. Denna utveckling är främst en följd av det krav på ökade avverkningar som framkommer som resultat av modellen men också av förutsättningen om en viss ökning i skogsvården. Eftersom skogsvårdsåtgärder är relativt arbetsintensiva beror skogsbrukets sysselsättning också på intensiteten i skogsproduktionen.

9.4 Industri

9.4.1 Allmän översikt

Inledning I LU 78 har analysen av industrins branscher i forsta hand baserats på utförda av ingående studier bransch for bransch av utvecklingsbetingelserna statens industriverk. Därvid har flera olika källor utnyttjats. För Cet första har l Avsnittet om industrin branschernas utveckling sedan början av 1960-talet studerats ocl analyserats (exkl. varvsindustrin) För det andra har den branschkunskap med hjälp av den officiella statistiken. har utarbetats inom plasom verket förfogar över utnyttjats i kombination med den kompetens som nerings- och utredningsskilda branschorganisationer och fackliga organisationer ställt till förfogande byrån vid statens industriverk. vid intervjuer under vintern och våren 1978. Slutligen har uppgifter om

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternarivet 213

företagens framtidsförväntningar sammanställts och studerats vid sidan av övrigt material. Sådant material har huvudsakligen hämtats från DISenkäten På detta underlag, och med LU:s Förutsättningar i övrigt beträffande den internationella ekonomiska utvecklingen, den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen samt beträffande de fastlagda politiska kraven på intern och extern balans har industriverket gjort sina bedömningar av utvecklingen 1977-1983 för arbetsproduktiviteten och investeringarna i de femton industrisektorer som långtidsutredningen arbetat med. Förutsättningarna innebär för industrin en upphämtning från 1977 års bottenläge. Det bör understrykas att de påtagliga förändringar för flera industribranscher som denna återhämtning medför givetvis kräver att den internationella utvecklingen och den interna kostnadsutvecklingen följer de linjersom beskrivits i tidigare avsnitt i LU. Den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken diskuteras i kapitlen 2 och 6. Vilka branschspeciñka åtgärder som skulle kunna följa av detta diskuteras inte närmare. Vid en analys på så pass disaggregerad nivå som den som här görs, blir osäkerheten i det statistiska materialet större än vid bedömningarna på en mera aggregerad nivå. Som framgår av kapitel 3 arbetar LU 78 genomgående med nationalräkenskaperna från mars 1978. Bilden var då mycket ofullständig och har delvis fått uppskattas inom LU. Under loppet av 1978 har vissa revideringar av statistiken för 1977 blivit tillgängliga. Det har dock inte varit möjligt att fullt ut använda denna tillkommande information. Av de reviderade talen framgår dock att 1977 års uppgifter för gruvor, tekoindustri. dryckesvaru- och tobaksindustri, gummivaruindustri samtjord- och stenvaruindustri är särskilt osäkra. En annan osäkerhet härrör från de tal som beskriver sambanden mellan de olika sektorerna. Den snedvridning i leveransstrukturen som kan antas föreligga 1977 har inte tillåtits påverka framtidsbedömningen av dessa samband. Denna har tagit sin utgångspunkt i långsiktigt normala värden för relationerna mellan sektorerna. (Se också avsnitt 9.1 ovan).

Utvecklingen sedan början av 1960-talet

1 det följande beskrivs den historiska utvecklingen så långt bakåt i tiden som tillgängliga nationalräkenskaper i fasta (1975 års) priser tillåter, dvs från 1963. Industriproduktionen har volymmässigt under perioden 1963-1977 ökat med i genomsnitt 3,8 % per år. De senaste åren av 1970-talet har emellertid tillväxten stagnerat. Betraktar man därför i stället perioden 1963-1974 så var tillväxttakten för industriproduktionsvolymen 4,8 % i genomsnitt. Exportvolymen ökade samtidigt med 7,3 % per år. Antal arbetade timmar minskade under denna period med 1,8 % per år i genomsnitt. Den resulterande produktivitetsutvecklingen var 6,6 % per år. De allra senaste årens utveckling kontrasterar skarpt mot dessa siffror. Mellan 1974 och 1977 minskade produktionsvolymen och antalet arbetade timmari industrin med 2,6 % per år. Exportvolymen minskade i samma takt. l D15 = Delegationen Produktiviteten ökade således inte alls mellan dessa år. Detta är en för för informationssyslemel efterkrigstiden unik utveckling. I diagram 9.2-9.6 redovisas utvecklingen företag-samhälle.

214 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

lndex 1 180- 170-* 160* . Produktlonsvolym 150- 140- 130-* 120* 110- 100 Diagram 9.2 Produktions- \\ volym (förädlingsvärde) och sysselsättning (antal -_ _ __

arbetade timmar) 80._ --“s_

1963-1977, hela indu- Arbetade timmar strin. 1975 ârs priser. 70 . , , , , , , , I , , , , 1 4 År

Milj. kr 1x 15 0004 14 000- 13 000- 12 000- 11 000- 10 000* 9 000 8 000- 7 000- 6 000 5 000- 4 000- 3 000- 2 000- Diagram 9.3 Investeringar i byggnader och maskiner 1 000- 1963-1977, hela industrin. Milj. kr. 1975 ârs I I I I 1 I I I . I priser. 1963 1965 1970 1975 1977 År

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternariver 215

K r / .ti m.

1 60 - 1 50 -

140 -

13 0- 1 2 O 7

1 10- 1 0 0-

9O 80 - 70_ Diagram 9. 4 K apita/inrensiret (kapira/srock till

604 áreranskaffningsvärde per

arberad timme) ç - 1963-1977, hela indur I I l I I I I j I I I I 1953 1965 1970 1975 1977 Å, slrin. 1975 års priser.

1963-1977 för totala industrin av några centrala storheter. Där framträder tydligt det brott i utvecklingen som inträffade 1974, där bl. a. en långvarig och kraftig uppgång i industriproduktionen avlöses av en nedgång. Denna bild för industrin som helhet rymmer förvisso stora variationer mellan enskilda branscher. Sålunda har de traditionella krisbranscherna även tidigare noterat minskningar i produktionsvolym. Av diagrammen framgår också att det kraftiga trendbrottet när det gäller produktionsvolymen inte har sin motsvarighet i antal arbetade timmar. Den arbetsmarknadspolitik som bedrivs i syfte att så långt möjligt behålla arbetskraften i företagen under de senaste åren har således haft en märkbar effekt som naturligtvis också avspeglas i de låga talen för produktivitetstillväxt de senaste åren. Det är emellertid även här så att stora variationer branschvis förekommer. Ser man till kapitalsidan kan det konstateras att den uppbyggnad av produktionskapaciteten i industrin som ägde rum mellan 1973 och 1975 var förhållandevis kraftig och torde ha resulterat i en betydande överkapacitet i många branscher. Detta belyses av diagram 9.6 där vi ser att kvoten mellan produktion och befintligt kapital sjunker kraftigt efter 1974. Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att utgångspunkten 1977 för långtidsutredningens bedömningar är ett läge med mycket lågt kapacitetsutnyttjande vad avser såväl arbetskraft som kapital.

Produktiviretsreserven 1 977 l utgångsläget 1977 föreligger en stor skillnad mellan den faktiska produktiviteten och den som skulle ha kunnat uppnås vid normalt kapacitetsutnyttjande. Genom en ökning av kapacitetsutnyttjandet skulle man således under

216 enligt huvudaltemativet Näringsgrenarnas utveckling

Kr/Iim. 1 Trend 62 _ 61 j 60 - 1 59 -l 58 - I

57 4 f

56 -1 I 54 ,, 55 -i ] 53 -d

I

Arbets-

52: 51 J

I produktivitet

Diagram 9.5 Arbetsproduktivitet (förädlingsvärde per arbetad timme) 1963-1977 samt en tidstrend skattad pa perioden 1963-1974, hela in- V I* I l 1 1 I I I I dustrin. 1975 års priser. 1963 1965 1975 1977 År

de närmsta åren öka produktiviteten utöver den underliggande trendmässiga produktivitetsutvecklingen. Långtidsutredningens huvudalternativ förutsätter en sådan ökning av kapacitetsutnyttjandet. I de delar av industrin där anläggningarna är moderna och fullt konkurrenskraftiga ijämförelse med dem som ñnns i andra länder, bör möjligheterna vara goda att öka produktiviteten genom ökat kapacitetsutnyttjande. l andra delar av industrin har utvecklingen medfört att anläggningarna i stor utsträckning är ekonomiskt obsoleta och där torde produktivitetsvinsterna vara svårfångade. Det föreligger stora svårigheter att kvantifiera produktivitetsreserven bransch för bransch. Vi har ändå försökt uppskatta denna genom att jämföra den faktiska produktivitetsnivân 1977 med en normal nivå. Denna har bestämts genom att en tidstrend för produktiviteten beräknats

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 217

kr. / kr. 11 0,40_ F Trend __ j 0,39 -

0,38

-7

0,37 - 0,36 d 0,35 - 0,34- . Diagram 9.6 Kapita/pro- 0:33 * duktivitet (firädlingsvärde per krona kapitals/ock O 32 till âteranskqffningsvärde) Ka pitabroduktivitet 1963-1977 samt en tid- 0,31 _ strend skattad pa perio- - den 1963-1974, hela in- 0,30 , , , l , I , , I l , I I I Å, 1963 1965 1970 1975 1977 dustrin. 1975 års priser.

från 1963 till senaste konjunkturtopp. Värdet 1977 på denna tidstrend har använts som normalnivå. På så sätt har vi fått ett mått på hur stor produktivitetsförlusten var 1977 på grund av otillräcklig efterfrågan. Principiellt sett kan denna produktivitetsreserv i respektive bransch frigöras såväl genom ökad efterfrågan som genom ökad avgång av arbetskraft. Hur stor del av det befintliga gapet som kan realiseras beror därför bl. a. på utvecklingen av relativpriser, efterfrågans inriktning och styrka samt den framtida arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Med denna utgångspunkt har en relativt schablonmässig bedömning gjorts av hur stor del av produktivitetsreserven som faktiskt kan realiseras i respektive bransch. l de branscher som beräknas kunna återfå normal konkurrenskraft genom den relativprisförskjutning som sker i huvudalternativet, beräknas också produktivitetsreserven kunna tas i anspråk. För de branscher som befinner sig i strukturell obalans har bedömningen varit att produktivitetsreserven i sin helhet ej kan frigöras genom avgång av anställda. För flertalet industribranscher torde man med dessa utgångspunkter kunna räkna med att produktivitetsreserven kan frigöras under förutsättning att efterfrågan kommer inom den närmaste tiden: konkurrensutsatt livsmedelsindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri, trä-, massa- och pappersindustri, grafisk industri, kemisk industri, petroleum- och kolindustri samt Verkstadsindustri (exkl. varv) och annan tillverkningsindustri. För dessa branscher bör man kunna resonera utifrån jämförelser med perioden före 1975. Det förefaller emellertid rimligt att anta att också i dessa fall en viss produktivitetsförlust redan ägt rum på grund av att aktivitetsnivån varit så låg under en följd av år. Detta skulle motivera en viss nedjustering av gapet beräknat på trenden för perioden 1963-1974/75. En nedjustering med 15 % (och avrundning) ger de i tabell 9.12 angivna talen för nyssnämnda branscher. För järn- och stålindustrin har den bedömningen gjorts att merparten av

218 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternariver

Tabell 9.12 Produktivitetsgapet 1977: arbetsproduktivitet Skillnad mellan faktisk och potentiell produktivitet 1977 i procent av potentiell produktivitet

Produktivitetsgap 1977

Potentiellt LU:s bedömning produktivitetsgap”

Produktivitetsgapet på tiden från 1963 till senaste konjunkturtopp (vanligtvis 1974 eller 1975). b Beräknad på särskild uppskattning av 1977 års nivå.

produktivitetsgapet. dock inte hela, skulle kunna realiseras vid en snar efterfrågeökning. För övriga branscher bör man kunna räkr.a med att efterfrågeökning endast i begränsad utsträckning skulle komna svensk industri till del - vad gäller varven inget alls. Bedömningarna i siffror för dessa branscher redovisas likaledes i tabell 9.12, tillsammans med en sammanvägning av resultatet för hela industrin. Det realiserbara gapet i produktivitetstermer för hela industrin blir då 14 %. Om man som ett räkneexempel slår ut detta gap på 6 år dvs. under perioden 1977-1983 så rör det sig orn drygt två procentenheter per år i tillväxttakt för arbetsproduktiviteten. Att detta är en rimlig uppskattning av produktivitetsreserven stöds av en jämförelse med industriförbundets (S1) våren 1978 genomförd planenkät till större företag i tillverkningsindustrin I enkäten ombads Företagen bland annat ange hur stor ökning av produktionsvolymen som varit nöjlig 1977 med befintliga arbetskraftresurser, om efterfrågeunderlag funnits. Svaret på denna fråga relaterad till den faktiska produktionen 1977 skullege en grov indikation på produktivitetsreservens storlek. Man skulle vänta sig en viss underskattning jämfört med det ovannämnda sättet att mätt eftersom förmodligen även arbetsstyrkan skulle behöva ökas för att mita en mer normal efterfrågan 1977. Därvid skulle sannolikt produktimsökningar 1 lndustrikonjunkturen realiseras mer än proportionellt mot den erforderliga sysselsättningsökningen våren 1978, Sveriges industriförbund; Stock- på grund av stordriftsfördelar. Som framgår av nedanståend: tablå ger holm 1978: tabell 7. industriförbundets resultat ett gap på 12 % för hela tillverkningsindustrin

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternaiivet 219

(gruvindustrin ingår alltså ej). En jämförelse så långt möjligt med de i tabell 9. l 2 presenterade talen pekar på en relativt god överensstämmelse. Bedömningarna avseende det realiserbara produktivitetsgapet översatta till Sl:s branschaggregat och jämförda med Sl:s uppgifter

En annan användbar jämförelse är att översätta Konjunkturinstitutets barometerdata om kapacitetsutnyttjandet (= andelen företag med fullt kapacitetsutnyttjande) från kvalitativa till kvantitativa uppgiften Konjunkturinstitutet samlar kvartalsvis in uppgifter från företagen bland annat om hur de bedömer kapacitetsutnyttjandet. Den uppgift som här används är andelen företag som anger att de har fullt kapacitetsutnyttjande. Denna metod ger arbetsproduktivitetsgap for hela industrin

ett på 15 %, vilket

överensstämmer väl med ovanstående beräkningar.

Kapacitetsgap pâ kapiralsidan

De i föregående avsnitt behandlade skillnaderna mellan faktisk och potentiell arbetsproduktivitet har givetvis sin motsvarighet på kapitalsidan. Något bra mått på utnyttjandegraden för installerat kapital finns inte. Det är emellertid av stor betydelse for bedömningarna av investeringsbehovet att känna till hur stor del av befintligt kapital som kan utnyttjas vid en efterfrågeökning. En utgångspunkt för sådana resonemang kan tas i beskrivningar av kapitalpro- A , I A_ används regressm duktivitetsgapet. Kapitalproduktivitetsgapet således som approx-

55:11:?”

imation till utnyttjandegraden for kapital. I tabell 9.13 redovisas kapitalpro-

InQFÅ+B|nKAPt+Ci+ut

duktivitetsgapet 1977 for de femton LU-sektorerna och för hela industrin. där Q = Rjrädüngsvärde Kapitalproduktivitetsgapet beräknat på detta sätt ligger på 23 % och är alltså i 1975 års Priser KAP :andel

fem procentenheter större än motsvarande mått på arbetsproduktivitetsga- röTelag

med fullt kapacitetsutpet. _ _ _ nyttjande, årsmedeltal Ser man till de enskilda sektorerna så finns emellertid ett flertal som har ett beräknat på fyra kvar_ större arbetsproduktivitetsgap än kapitalproduktivitetsgap. På några punkter ialsuppgifier och är skillnaderna stora, t. ex. for gruvindustrin, konkurrensutsatt livsmedelsin- I =

lidefj- _

och tobaksindustri samt tekoindustri, Gapa R” pmdmmo dustri, dryckesvaru- men i mindre grad .. .. . . . . . . . skatias som B(lnKAP77 galler det aven for industri, samt for jarn-,

grafisk gummivarutndustri stål- _lnKAm där medewär_

och metallverk. Detta ar ett resultat av att man l dessa branscher har hållit det är beräknat for pe_ kvar de anställda i företagen i högre grad än annorstädes i kombination med rioden 1964-1974. Detta en mycket låg nettokapitalbildning. Flertalet branscher - samma branscher Jusleras

T3? arfbålskral*

som angavs kunna sluta arbetsproduktivitetsgapet - torde vara tillräckligt

;fgâdâlázäeâ ?år gwerhål_

konkurrenskraftiga for att vid en relativt snar ökning av efterfrågan även la ett arbetsproduktivikunna utnyttja merparten av installerat kapital. Det gäller däremot sannolikt tetsgap.

220 Näringsgrenarnas huvudalternativet

utveckling enligt

Tabell 9.13 Produktivitetsgapet 1977: kapitalproduktivitet Skillnad mellan faktisk och potentiell produktivitet 1977 i procent av øotentiell produktivitet

Produktivitetsgap 1977

Potentiellt LU:s bedömning produktivitetsgap”

Produktivitetsgapet på tiden från 1963 till senaste konjunktunopp (vanligtvis 1974 eller 1975). b Dessa gap är troligen något underskattade på grund av en sannolik överskattning av produktionsvolymen 1977.

inte för gruvindustrLjord- och stenindustri,järn-, stål- och metallverk samt varv, ej heller teko- och gummivaruindustri, där kapitalutrustningen bedöms vara i olika grad ekonomiskt obsolet. 1 tabell 9.13 redovisas bedömningar av hur stor del av gapet i kapitalproduktivitetstermer som kan slutas vid en efterfrågeökning. Sammanvägt för hela industrin ger bedömningen ett gap om 18 96. Betydelsen av detta gap för investeringsbehovet kan illustreras med räkneexempel. Långtidsutredningens bedömning av produktionsutvecklingen 1977-1983 slutar på en tillväxt med 6.6 % per år i genomsnitt. Om man med enbart ersättningsinvesteringar håller kapitalstocken på 1977 års nivå skulle det ta två och ett halvt år innan kapitalstocken 1977 i sin helhet tagits i anspråk (6,6 % årlig ökning i 2 1/2 år är lika med 18 %). Härav följer att investeringsbehovet de närmaste åren inskränker sig till ersättningsinvesteringar tillsammans med den investeringsaktivitet som krävs För att möta kraven på kapacitetstillskott i maskiner och anläggningar någon gång under 1980. Det finns givetvis skillnader mellan olika sektorer. Verkstadsindustrin, som beräknas öka produktionsvolymen med drygt 8 % per år i genomsnitt slåri kapacitetstaket eftertvå år, medan kemisk industri gör det redan efter ett och ett halvt år och medan petroleum- och kolindustri inte kommer att nå kapacitetstaket före 1983. Exemplet illustrerar vissa samband mellan produktionsutveckling och investeringar. Det är emellertid mycket viktigt att komma ihåg kalkylens

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 221

karaktär av räkneexempel eftersom dessa samband tillhör de allra mest svårbedömda i ekonomisk analys.

Internationell efterfrågan pâ svensk produktion

En nödvändig förutsättning för att den ökning av det inhemska kapacitetsutnyttjandet som ligger i LU:s huvudalternativ skall komma till stånd är att det finns köpare för svenska produkter inom landet och utomlands. För att förverkliga målsättningen om balans mellan import och export 1985 krävs enligt modellberäkningarna en årlig genomsnittlig ökning av exportvolymen för industrivaror med 8,7 96 (se tabell 9.14). Det innebär en snabbare tillväxttakt för exporten av industrivaror än under t. ex. perioden 1963-1974 då den låg på 7,2 96 per år i genomsnitt. Vid denna jämförelse måste emellertid tas i beaktande att 1977 var ett dåligt år för exporten. För att en återhämtning skall kunna ske måste Sverige ta tillbaka delar av de marknadsförluster som drabbat industrin under åren 1975-1977. Som framgått av kapitel 6 och 7 är en förbättring av förhållandet mellan exportpriser och importpriser för industrivaror med nära 2 % per år en nödvändig förutsättning härför. Detta kräver i sin tur en återhållsam kostnadsutveckling i landet och en snabb produktivitetstillväxt. Tillsammans med de bedömningarna och med antagandet om en återhämtning av den ekonomiska aktiviteten i omvärlden - bl. a. en ökning av BNP i OECD-

Tabell 9.14 Exportutvecklingen inom olika industribranscher

Procen- Årlig procentuell förändring tuell at*andel LU:s Företagens exportförav in- huvud- väntningar i DlS-endustrins alternativ käterna export 1977- 1977 1983 Våren Våren 1977 1978 1976-1981 1977-1982

Extraktiv industri 3,5 3,6 7,5 4,1 Skyddad livsmedelsindustri 0,9 2,0 7,0 7,8 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0,9 8,6 4,3 9,1

222 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver

området med 4 % per år- erhålls en exporttillväxt på 8,7 96 per år. Det kan i sammanhanget noteras att exportförväntningarna i industrin, såsom de rapporterades i DES-enkäten våren 1978, ger väsentligt lägre tillväxt- endast 6,6 % per år i genomsnitt (till 1982)jfr. tabell 9.14. Dessa förväntningar hos företagen är något mer optimistiska än de var våren 1977. Det finns skäl att förmoda att företagen därvid gjort mer pessimistiska än LU antaganden beträffande utländsk efterfrågan och om kostnadsutvecklingen. Det är främst verkstadsindustrin (exkl. varv) med 40 %, trä-, massa- och pappersindustri med 25 %,järn-, stål- och metallverk med knappt 10 % samt kemisk industri med drygt 5 % respektive av den svenska industrivaruexporten som är de i sammanhanget mest intressanta branscherna. Med de ovan angivna förutsättningarna bedöms verkstadsindustrin kunna öka exporten med 11 % per år; 1963-1974 var ökningstakten 9,5 % per år. För skogsindustrin bedöms exporten kunna öka med 7,9 % per år vilket kan jämföras 5,6 % för perioden 1963-1974. Även kemisk industri samt järn-, stål- och metallverk bedöms öka sin exportvolym i något snabbare takt än under perioden 1963-1974. Det bör återigen understrykas att 1977 för dessa branscher var ett dåligt exportår. En mer detaljerad redogörelse för exportbedömningarna lämnas i avsnitt 7.2.1.

Tabell 9.15 Försörjningsbalans för industrivaror 1965-1983 1975 års priser

Andel Årlig procentuell förändring i 96 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Ti/_l/örsel

Förbrukning

1 Bruttoproduktionsvärde till mottagarpris. 7 Inkl. tullar, marginaler och indirekta skatter.

Förändring i milj. kr.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternarivet 223

Den inhemska e/ie/j/râgeurveck/ingen

l tabell 9.15 redovisas försörjningsbalanser för Sverige gällande industrivaror. Normalt utgörs 1/4 av tillförseln och användningen av import resp. export. 1977 var ett något extremt år med en importandel av tillförseln på 28 90 och en exportandel av den totala användningen på 22 a_ När det gäller den inhemska användningen av tillgången på industrivaror kan vissa allmänna tendenser skönjas i det historiska materialet. För det första har insatsförbrukningens andel av den totala användningen ökat vad gäller leveranser inom industrin, medan den totalt för ekonomin har legat på en i stort sett oförändrad nivå. Det kan tolkas så att förädlingsgraden successivt ökat med åren. För det andra kan man spåra en ökning av exportandelen på bekostnad av främst den privata konsumtionen. Utvecklingen till 1983 väntas innebära en fortsättning av detta allmänna utvecklingsmönster. Som följd av den ovanliga situationen i utgångsläget 1977 kom mer emellertid utrikeshandelsandelarna att uppvisa relativt stora förändringar mellan 1977 och 1983. Det framgår klart att detta förutsätter en relativt återhållsam utveckling av den privata konsumtionen. Den förutsatta ökningen av exportens andel av industrianvändningen med 5 procentenheter balanseras av en lika stor minskning av den privata konsumtionens andel.

Arbersprodukriititetens utveckling l den modell som långtidsutredningen arbetat med är arbetsproduktivitetens utveckling den ena av de grundläggande bestämningsfaktorerna för produktions- och sysselsättningsutvecklingen i industrin. Den andra är investeringsutvecklingen. De betraktas modelltekniskt som två av varandra oberoende, och utifrån givna, betingelser för produktions- och sysselsättningsutvecklingen i industrisektorerna. l själva verket är det givetvis så att arbetsproduktivitetens tillväxt i första hand bestäms av hur mycket verktyg, maskiner och byggnader som de anställda utrustas med i sitt produktiva arbete. Därför måste de investeringsbedömningar som senare skall redovisas kopplas till arbetsproduktivitetens utveckling. Om man skall beskriva den historiska arbetsproduktivitetsutvecklingen för att få en jämförelsenorm till bedömningarna av den framtida utvecklingen finner man emellertid att statistiken även registrerar andra produktivitetspåverkande faktorers effekt, utöver den ökade kapitalintensiteten i produktionen. l detta avsnitt presenteras vissa resonemang kring dessa övriga faktorer som tyvärr inte så lätt låter sig fångas i kvantitativa termer. Icke desto mindre måste en bedömning av deras inverkan avspeglas i produktivitets- och investeringsbedömningen. Betrakta först siffrorna for arbetsproduktivitetsutvecklingen i tabell 9.16. Det framgår att produktivitetsutvecklingen för hela industrin under perioden 1963-1970, uppgick till 7,0 %, jämfört med 3,3 % för perioden 1970-1977. Den senare perioden är dock starkt påverkad av de tre senaste årens ovanliga utveckling, så att om man betraktar endast perioden 1970-1974 så får man en tillväxttakt på nära 6 % (5,9). Detta mönster går igenom i flertalet av de 15 redovisade sektorerna. Endast två verkliga undantag kan noteras nämligen skyddad livsmedelsindustri och dryckesvaru- och tobaksindustri.

224 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativer

l den ekonomiska debatten förekommer en mängd Förklaringar utöver realkapitaltillväxten till skillnaderna i tillväxttakt mellan olika perioder för produktiviteten. Man skulle kunna sortera dem under två rubriker nämligen å ena sidan sådana som antas påverka strukturomvandlingstakten i vid bemärkelse och därmed också arbetsproduktivitetsutvecklingen, och å andra sidan företags- eller arbetsställeinterna faktorer. En hög strukturomvandlingstakt inom industrin var utmärkande för l960talet. En snabb produktionstillväxt medförde en möjlighet till snabb strukturomvandling. Arbetskraften kunde flytta snabbt till branscher och arbetsställen med hög produktivitet och i slutändan slogs en mängd lågproduktiva arbetsställen ut i kampen om de knappa arbetskraftsresurserna. En uppbromsning av strukturomvandlingstakten torde ha ägt rum sedan slutet av l960-talet. Under 1960-talet fanns en utpräglad strävan hos företagen i exportindustrierna att suga upp arbetskraft. Nya möjligheter öppnades för exporten genom att strävandena mot handelsliberalisering började få effekt i början av l960-talet. Omställningen underlättades genom en rörlighetsbefrämjande arbetsmarknadspolitik (flyttningsstöd och andra åtgärder kanaliserade genom AMS). Mot slutet av 1960-talet - och framför allt under lågkonjunkturåren i början av 1970-talet - framträdde ett ökat motstånd mot flyttning. En kraftig utbyggnad av regionalpolitiken genomfördes. Utöver de mera konjunkturbetingade faktorerna finns det också andra drag i utvecklingen, som minskar rörligheten i samhället och som är av mer bestående karaktär. Man kan peka på att ökad kvinnlig förvärvsfrekvens, ökat egnahemsbyggande, barnomsorgsproblem, och tillgång till skolutbildning på orten är faktorer som sannolikt bidragit till en större bundenhet vid bostadsorten och därmed medverkat till ett större tryck på politiker på den lokala och regionala nivån att arbeta för sysselsättning på orten. Mot dessa tendenser till uppbromsning av strukturomvandlingstakten skall ställas de krav på rörlighet som ställs inom näringslivet för att målen för bytesbalans, prisutveckling, sysselsättning och standardutveckling skall kunna uppnås. En icke obetydlig rörlighet såväl geografiskt som mellan yrken, branscher och enskilda företag torde vara ett ofrånkomlig: inslag i den framtida utvecklingen. Det är dock realistiskt att räkna med ett betydande politiskt motstånd häremot, särskilt i början av anpassningsprocessen. Slutsatsen skulle snarast bli att en fortsatt uppbromsning av strukturomvandlingstakten av dessa skäl är att vänta de närmaste fem åren. Med interna faktorer avses sådana som påverkar produktivitetsutvecklingen inom företag och arbetsställen. Hit bör utöver realkapitalhvesteringar räknas den nya lagstiftningen på arbetslivets område, den tekn ska utvecklingen, vissa konsekvenser av den förda konjunkturpolitiken (ZS-kronan, lagerstödet) m. m. När det gäller flera av dessa faktorer kan man peka på motstridande effekter. Till en början kan nya arbetsformer medföra en viss effektivitetsförlust, men denna kan eventuellt återvinnas senare som ett restltat av ökad motivation, bättre organisation, minskad frånvaro etc. När det gäller lagen om anställningsskydd, kan man reda1 observera effekter i form av att företagen i mindre utsträckning än tidigare gör sig av med arbetskraft i lågkonjunktur. Detta, som ger negativa effekter på

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternativet 225

Tabell 9.16 Förädlingsvärde per arbetad timme 1963-1983 Årlig procentuell förändring

1963- 1963- 1963- 1970- 1970- 1977- 1970 1974 1977 1974 1977 1983

Extraktiv industri 9,8 8,2 5,3 6,4 -0,5 7,8 Skyddad livsmedelsindustri 2,3 2,6 2,6 3,60 3,0 2,5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 11,4 10,2 8,3 6,8 3,8 4,6

a 1963-1975 resp. 1970-1975. b 1963-1976 resp. 1970-1976. F 1963-1973 resp. 1970-1973. Anm.: 1963-1977 har förädlingsvärde till producentpris använts och 1977-1983 förädlingsvärde till faktorpris. Källa: Nationalräkenskaperna.

l produktivitetsutvecklingen under lågkonjunktur (och kanske också vissa incitament att inte nyanställa i en konjunkturtoPD) bör ge avkastning i påföljande högkonjunktur av olika skäl. För det första undviker företagen vissa kostnader i samband med anställning och avskedande. För det andra kommer en del av de berörda att kunna undvika den utslagning ur arbetslivet som annars är en vanlig konsekvens av arbetslöshet och därmed vinner företagen en del resurser som annars hade krävts för utbildning på arbetsplatsen av ny personal. För det tredje kommer resultaten av viss utbildning i företaget och utbildning på särskilda statliga medel att kunna tillgodogöras i produktionen när konjunkturuppgången kommer. Det finns mycket som talar for att dessa positiva effekter kan materialiseras även på mycket kort sikt och inom den tidshorisont som vi arbetar med här. Därtill kommer att företagen även vinner indirekt på att man undviker den sociala utslagningen som ofta är en följd av arbetslöshet, eftersom företagen delar kostnadsbördan för samhällsvården av de utslagna. 1 vissa branscher torde övergången från prestationslön till tidlön ha fått märkbara direkta negativa effekter på produktiviteten. Det finns emellertid också tydliga effekteri motsatt riktning i form av minskad sjukfrånvaro, fárre skador i arbetet mindre arbete med mätning och kontroll osv. Arbetstidsforkortningen torde också ha lämnat ett visst bidrag till den observerade produktivitetsutvecklingen. Eftersom ingen ytterligare arbetstidsforkortning förutses for perioden 1977-1983 bortfaller detta bidrag. Den tekniska utvecklingen betyder givetvis mycket for framgången i

226 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver

industrin. Ofta påstås att Sverige skulle ha förlorat sitt tekniska försprång på en rad områden. Det är emellertid svårt att finna belägg för denna hypotes. Efter denna diskussion bör man kunna dra en slutsats om de interna faktorernas betydelse for produktivitetsutvecklingen de närmaste åren. Försöksvis blir den att flera av de positiva effekterna av dessa faktorer endast kan uppnås på litet längre sikt (om alls)0ch att de därför inte under den period som det här är fråga om kan uppväga de negativa effekterna på produktiviteten. Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna hävda att det finns anledning att även för resten av 1970-talet och en bit in på 1980-talet vänta sig en fortsättning av den dämpning av produktivitetsutvecklingen som kan observeras sedan slutet av 1960-talet. Hur mycket detta innebär kvantitativt i uppbromsning kan grovt bedömas med ledning av tabell 9.16. Avgörande för bedömningen blir synen på de senaste tre årens utveckling. Som framgått av diskussionen kring produktivitetsgapet, har senaste årens långsamma arbetsproduktivitetsutveckling bedömts som i hög grad konjunkturbetingad. För en bedömning av den underliggande produktivitetsutvecklingen bör man därför ta sin utgångspunkt i utvecklingen 1963-1974. Det tidigare resonemanget indikerar att man kan vänta sig en mera dämpad utveckling av den underliggande produktivitetstrenden under den närmaste femårsperioden. Detta leder till en uppskattning av prognosperiodens produktivitetsutveckling till intervallet 4,5-5,5 % per år. Detta är förstås endast en mycket grov överslagsmässig beräkning, men den avspeglar relativt väl resultatet av den företagna branschvisa genomgången av produktivitetstillväxtmöjligheterna. I tabell 9.16 redovisas också långtidsutredningens bedömningar, vilka närmare motiveras bransch för bransch senare. Den tidigare diskussionen om arbetsproduktivitetsgapet gav en nivå 1977 för arbetsproduktiviteten som var 86 % av den potentiella. Det motsvarar en genomsnittlig tillväxt på 2,5 % per år. LU:s bedömning av produktivitetsutvecklingen 1977-1983 som byggts upp av branschvisa bedömningar ger för hela industrin en tillväxt med 7,2 % per år från det faktiska läget 1977. Detta motsvarar en trendmässig ökningstakt på 4,7 % per år, således nära den nedre gränsen i det intervall som angavs.

Investeringar och kapitaIbi/dning lndustriinvesteringarna har svarat för mellan 20 och 25 % av de totala investeringarna de senaste åren. 1975 var andelen 24 % medan andelen 1977 kan beräknas till 21 %. Största andelen av lndustriinvesteringarna svarar verkstadsindustrin (exkl. varv) för, nämligen 29 % medan skogsindustrin, som kommer därnäst har 27 %. Kemisk industri och järn-, stål- och metallverk har vardera 9 %. Siffrorna är uppskattningar för 1977 och återfinns i tabell 9.17. Som utgångspunkt för bedömningarna av den framtida investeringsutvecklingen måste läggas två grundläggande observationer. Den ena är att svensk industri under början av 1970-talet med kulmen 1975 och 1976 genomgick en betydande förnyelseprocess på realkapitalsidan. När Sverige drabbades av den senaste djupa lågkonjunkturen stod företagen därför med

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternativet 227

Tabell 9.17 Bruttoinvesteringar inom olika industribranscher 1965-1983 1975 års priser

Milj. Andel Årlig procentuell förändring kr. 1% ä?? 1977 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

en jämförelsevis modern kapitalutrustning i flertalet branscher. Den andra observationen hämtas från den föregående diskussionen om det dåliga kapacitetsutnyttjandet 1977. Dessa båda förhållanden talar för att en betydande produktionsökning skulle vara möjlig även utan stora investeringar. Emellertid torde i vissa branscher ett betydande investeringsbehov föreligga trots den senaste investeringsboomen. Det sammanhänger med förestående omstruktureringar av branscherna. Som exempel kan nämnas stålindustrin. Men även det förhållandet att företagen måste hålla investeringarna uppe för att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen med företag som under de allra senaste åren har förnyat sin kapitalutrustning, gör att det föreligger ett investeringsbehov som är icke obetydligt. Det bör noteras att även Sveriges viktigaste konkurrentländer har haft låga investeringar de senaste åren. Här bör man alltså vänta sig ett av de största problemen för svensk ekonomi de närmaste åren eftersom företagens förväntningar ännu inte synes vara inställd på ett tillräckligt starkt efterfrågeuppsving för att investeringsviljan skall bli tillräcklig. SCB:s investeringsenkät från maj 1978 visar för industrin som helhet på en investeringsvolym 1978 och 1979 på cirka 85 96 av nivån 1977, som i sin tur låg ungefär 15 % under nivån 1976. Även om branschvisa variationer förekommer så finner man mycket låga investeringsförväntningar hos de tunga branscherna skogsindustri, stålindustri och verkstadsindustri. Av företagens svar i DIS-enkäten där investeringsförväntningar på fem års sikt redovisas (se tabell 9.18) kan man utläsa relativt låga siffror för perioden 1978-1979, i genomsnitt 25 % under 1976 års nivå. Detta innebär i själva verket än mer pessimistiska förväntningar än de som redovisades i DIS-

228 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternarivel

Tabell 9.18 Investeringar i byggnader och maskiner enligt företagens förväntningar rapporterade i DIS-enkäterna 1977 och 1978 Genomsnittliga investeringar 1977-81 resp. 1978-82 i Förhållande till investeringarna 1976 (1976:100)

Vårenkäten 1977 Vårenkäten 1978

enkäten våren 1977, då investeringarna i genomsnitt för perioden 1977-1981 angavs till cirka 90 % av nivån 1976. Denna nedrevidering av förväntningarna domineras av de investeringstunga branscherna Verkstadsindustri, järn-, stål- och metallverk samt skogsindustri. Siffrorna får givetvis inte tolkas som prognoser, men de torde ge stöd för tanken att det råder ett ogynnsamt investeringsklimat. De bedömningar som LU gjort av den nödvändiga investeringsvolymen till år 1983, har resulterat i en investeringstillväxt från 1977 års nivå på 4,7 % per år i genomsnitt. Det innebär en långsammare tillväxttakt än för perioden 1970-1974. 1 absoluta tal ligger investeringsvolymen per år under perioden 1977-1983 endast 2 % under nivån 1975. Av tabell 9.17 framgår att de tungt vägande branscherna Verkstadsindustri samt järn-, stål- och metallverk förväntas öka investeringarna i snabb takt från nivån 1977 medan skogsindustrin får en mindre nedgång i investeringarna. Denna nedgång innebär dock en fortsatt utbyggnad av produktionskapaciteten. Sålunda blir investeringstillväxten i hela industrin 4,7 % per år i genomsnitt. Närmare motiveringar för dessa beräkningar redovisas i de följande branschtexterna.

Produktion Industriproduktionen mätt med förädlingsvärde har efter de senaste årens negativa utveckling en andel av den totala produktionen i landet på 29 %. Med den utveckling av arbetsproduktiviteten och investeringarna som redovisats tidigare har industriproduktionen beräknats växa med i genomsnitt 6,6 % per år 1977-1983. Som framgår av tabell 9.19 väntas en snabb tillväxt i skogsindustri, i kemisk industri och i Verkstadsindustri för att

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternativer 229

Tabell 9.19 l-örädlingsvärde (till faktorpris) inom olika industribranscher 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Extraktiv industri 2 234 4,7 4,8 -8,2 5,6 Skyddad livsmedelsindustri 4 263 -0,5 0,0 0,6 0,9 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 2 067 11,9 3,3 0,4 2,7 Dryckesvaru- och tobaksindustri 940 6,8 2,7 6,0 2,6 Textil- och beklädnadsindustri 3 080 0,7 -0,7 -3,4 2,2 Trä-, massa- och pappers-

nämna de tyngst vägande branscherna. Företagens förväntningar såsom de redovisats i DlS-enkäten är inställda på en betydligt långsammare tillväxt. Det framgår emellertid av tabell 9.20 att vad gäller produktionsutvecklingen så har en revidering mot mera optimistiska Förväntningar skett jämfört med enkäten våren 1977. Detta gäller för de tyngst vägande branscherna med ett undantag nämligen skogsindustrin, där en mindre nedrevidering av förväntningarna har skett.

Sysselsättning

En årlig ökningstakt för arbetsproduktiviteten på 7,2 % och en produktionsvolymökning på 6,6 % ger en minskning av antalet arbetade timmar i industrin som helhet med 0,6 % perår. På grund av viss arbetstidslörkortning och förändringar i arbetskraftens sammansättning blir resultatet räknat i antal anställda en sysselsättningsökning på knappt 30000 personer mellan 1977 och 1983. l tabell 9.20 redovisas en bedömning av timvolymens utveckling bransch för bransch. Det framgår att betydande kan sysselsättningsminskningar förutses för teko-industrimjord- och stenindustri samt varv. Å andra sidan förutses verkstadsindustrin (exkl. varv) och den kemiska industrin öka sysselsättningen kraftigt.

230 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

Tabell 9.20 Antal arbetstimmar inom olika industribranscher 1965-1983

Milj. tim. Andel Årlig procentuell förändring 1977 i% 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Extraktiv industri 28,93 1,8 -4,l -1,2 -1,7 -2,0 Skyddad livsmedelsindustri 88,25 5,5 -2,5 »4,0 -1,0 -l,5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 34,94 2,2 -l ,2 -2,9 0,4 -l ,8 Dryckesvaru- och tobaksindustri 12,27 0,8 4,4 -6,9 -3,4 -3,0 Textil- och beklädnadsindustri 90,26 5,7 -6,9 -7,8 -7,5 -2,5 Trä-, massa- och pap-

Petroleum- och kolindustri 4,58 0,3 -8,2 -4,6 6,9 -l ,4 Jord- och stenindustri 55,85 3,5 -3,1 -5,9 -5,l -3,2 Järn-, stål- och metallverk 112,43 7,0 -l ,8 -l ,5 -2,8 -l ,4 Verkstadsindustri exkl. varv 656,94 41 ,l -0,2 -0,7 -1,6 0.6 Varv 58,24 3,6 -3,8 3,1 -2,6 -7.3 Övrig tillverkningsindustri 11,62 0,7 -5,0 -2,2 -5,5 2,4

Hela industrin l 598,43 100 -1,8 -2,0 -2,6 -0,6

1 DlS-enkäten (se tabell 9.21) rapporterar Företagen en förväntad minskning av antalet anställda med 0,3 % per år, vilket skall jämföras med en ökning enligt LU:s beräkningar på 0,4 % per år. Om man jämför med föregående års enkät finner man att förväntningarna om en nedgång i sysselsättningen blivit starkare.

9.4.2 Branschbedömningar

Extraktiv industri

Exporten av järnmalm från Sverige är avhängig förbrukningen i västeuropeisk stålindustri samt vilken konkurrenskraft svenskjärnmafm kommer att ha på denna marknad. De förutsättningar om marknadstillväxt och terms-oftrade-utveckling som LU gjort medger en årlig exporttillväxt på 3,6 %. I denna bedömning ligger också en fortsatt trendmässig exporttillväxt av övriga malmer. Den inhemska förbrukningen av malm och ferrolegeringsmetaller beror på produktionsutvecklingen inom järn-, stål- och metallverk. Modellresultaten ger en årlig produktionstillväxt for denna sektor på 6,6 %.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer 231

Tabell 9.21 Produktionens saluvärde och antalet anställda enligt företagens förväntningar redovisade i DlS-enkäterna 1977 och 1978 Årlig procentuell förändring

Saluvärde Antal anställda

1976-1981 1977-1982 1976-1981 1977-1982

Extraktiv industri 6,5 3,9 -1,4 -2,7 Skyddad livsmedelsindustri 3,5 3,6 0,1 0,2 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 2,2 2,4 -0,2 -0,5 Dryckesvaru- och tobaksindustri 1,3 1,5 -l,8 -1,5 Textil- och beklädnadsindustri 3,4 2,3 -1,7 -1,1 Trä-, massa- och pap-

Petroleum- och kolindustri 5,1 2,8 -0,5 -1,6 Jord- och stenindustri 2.9 4,5 -0,3 -1,0 Järn-, stål- och metallverk 3,8 5,4 -1,1 -0,7 Verkstadsindustri exkl. varv 3,9 4,5 0,4 4),] Varv 2,6 0,7 -2,6 -2,0 Övrig tillverkningsindustri 4,9 3,6 1,0 0 Hela industrin 4,2 4,3 -0,2 -0,3

Sammantaget erhålls en årlig produktionstillväxt inom extraktiv industri på 5,6 % vilket innebär en produktion år 1983 i paritet med nivån högkonjunkturåret 1974. Även med hänsyn tagen till en fortsatt ökning av förädlingsgraden torde denna utveckling bland annat innebära en produktion vid LKAB på drygt 30 miljoner årston 1983. Strukturomvandlingen förutses äga rum i första hand inom den mellansvenska gruvindustrin. Bestämmande för omfattningen av denna är vilken kapacitet den malmbaserade metallurgin i Mellansverige kommer att ha. Ett genomförande av Svensk Stål AB:s strukturplan, som innebär att den malmbaserade metallurgin vid Domnarvet läggs ned, medför med stor sannolikhet att en del gruvor läggs ned. Om dessutom specialstålverken med malmbaserad metallurgi i allt högre grad övergår till skrotbaserad metallurgi försämras den inhemska marknaden för de mellansvenska gruvorna ytterligare. Sammanfattningsvis kan sålunda strukturforändringarna inom den mellansvenska extraktiva industrin antas medföra att i stort sett samtliga mindre anläggningar tas ur drift under perioden. Totalt för sektorn blir de sysselsättningsmässiga konsekvenserna en årlig minskning av antalet arbetade timmar på 2 % och därmed en årlig

232 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

produktivitetstillväxt på 7,6 %. Det totala investeringsbeloppet for perioden 1977-1983 beräknas bli 2,6 miljarder kr. i 1975 års priser. [detta belopp ingår icke den tidigare planerade investeringen i ett kulsinterverk i Kiruna.

Skyddad livsmedelsindusrri

Den skyddade livsmedelsindustrin är föremål för regleringar av bl. a. jordbrukspolitisk karaktär, och påverkas till vissa delar av politiska beslut av typen prisstopp och livsmedelssubventioner. Utrikeshandeln med skyddade som regulator åt den inhemska marknaden produkter fungerar vanligtvis genom att överskott eller underskott av vissa varor exporteras respektive importeras. Branschens framtida utveckling är därför främst beroende av hur den inhemska privata konsumtionen utvecklas och den beräknas öka med 0,6 % Den långsiktiga utvecklingen av konsumtionsper år för sektorns produkter. innehållet mot mer förädlade varor har i stort sett brutits de senaste åren till följd av bl. a. livsmedelssubventionerna och inkomstutvecklingen. Utveckmot mer förädlade livsmedel förväntas dock fortsätta i framtiden lingen kommer att öka snabbare än konsumtionen. För varför produktionsvolymen i storleksordperioden 1977-1983 kan förväntas en produktionsvolymökning ningen 1 % per år. Med hänsyn tagen till produktivitetsökningar skulle därmed antalet sysselsatta minska med drygt 1 % per år. En stor del av sysselsättningsminskningen förväntas ske främst bland branschens många små företag.

Konkurrensutsart livsmedelsindusrri Den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin är inte lika utpräglat hemmamarknadsorienterad som den skyddade. Under 1960-talet och början på 1970talet ökade branschens exportvolym relativt kraftigt, liksom även produktionsvolymen. Bl. a. djupfrysningsteknikens frammarsch och tillverkningen av högre förädlade varor avsedda både för enskilda och för storhushåll bidrog till en kraftig expansion, som emellertid avtog några år in på l970-talet. Den totala privata konsumtionen beräknas fram till 1983 öka med ett par procent per år. Produktionsvolymen i konkurrensutsatt livsmedelsindustri ökar sannolikt något snabbare, dels pga. en fortsatt förväntad expansion av storhushållsprodukter och djupfrysta varor, dels pga. en ökad export, framför allt inom choklad- och konfektyrindustrin. sysselsättningen räknat i antal anställda blir oförändrad beroende på en långsam produktivitetsutveckling. Som ett led i den förväntade strukturutvecklingen kan ett antal mindre arbetsställen komma att läggas ner, främst inom fisk- och fiskkonservindustrin.

Dryckesvaru- och robaksindusrri

Malt- och läskedrycksindustrin har sedan en längre tid genomgått en kraftig strukturomvandling. Antalet anställda har minskat med över 2 500 personer sedan 1960, till nuvarande drygt 5 000. Förutom utvecklingen mot färre och

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer 233

större enheter har även ägarkoncentrationen ökat. Inom hela dryckesvaruoch tobaksindustrin sysselsätts närmare 7 400 personer. Konsumtionen av maltdrycker ökade kraftigt efter mellanölets införande under andra hälften av 1960-talet för att efter mitten av 1970-talet övergå i en minskning vilken sedan kraftigt förstärktes efter mellanölsförbudet 1977. Konsumtionen förväntas öka endast i relativt långsam takt fram till 1983. Eftersom utrikeshandeln är begränsad bör bruttoproduktionen till mottagarpriser komma att utvecklas på motsvarande sätt. Med tanke på den överkapacitet och i flera fall dålig lönsamhet som i dag råder i malt- och läskedrycksindustrin förväntas därför vissa nedläggningar av arbetsställen och sysselsättningsminskningar äga rum under den närmaste femårsperioden. sysselsättningen inom hela dryckesvaru- och tobaksindustrin beräknas minska med 2 % per år.

Textil- och beklädnadsindusrrin Textil- och beklädnadsindustrin har under de senaste decennierna starkt minskat sin andel av industrins produktion och sysselsättning. Produktionsvolymen har under en femtonårsperiod fram till 1977 även absolut sett sjunkit något. sysselsättningen har i konsekvens med detta minskat. Sektorns arbetskraftsproduktivitet har anmärkningsvärt nog ökat snabbare än i industrin genomsnittligt. Detta beror dock knappast på att de enskilda företagen haft en särskilt stark produktivitetstillväxt, utan på att de minst effektiva företagen med den lägsta intensiteten i användning av realkapital successivt har lämnat branschen. Den långsiktigt sett svaga produktionsutvecklingen har självfallet sin grund i långsiktiga avsättningssvårigheter. Förbrukningen av teko-varor har för det första vuxit klart långsammare än förbrukningen av industrivaror i allmänhet. För det andra har importens andel av den svenska förbrukningen stigit snabbare än på de flesta andra varuområden. Å andra sidan har exporten samtidigt vuxit kraftigt, vilket motverkat ett än större fall i produktion och sysselsättning. Från att vid 1960-talets början ha. varit en nästan ren hemmamarknadsindustri har sektorn nu i runt tal 1/4 av sin försäljning på utlandsmarknaden. Teko-sektorn kan delas upp i två sinsemellan rätt olikartade delar, beklädnadsindustrin och textilindustrin (dvs. framställning av garn och vävnader). Dessa två är ungefär lika stora, mätt i antal sysselsatta. (Härutöver ingår skoindustrin, lädervaruindustrin, m. m., med tillsammans ca 10 % av sektorns sysselsättning). Produktionen av kläder, som sjunkit snabbare än teko-produktionen totalt, är en utpräglat arbetskraftsintensiv verksamhet. Eftersom produktionstekniken dessutom är enkel och kraven på yrkeskunskap begränsade, har u-länder - eller för den delen alla länder med lägre lönenivå än Sverige - en utpräglad kostnadsfördel gentemot den svenska beklädnadsindustrin. Möjligheterna för denna att kompensera löneskillnaden genom att använda mer kvalificerad produktionsteknik eller tillverka mer avancerade produkter synes vara små,jämfört med andra industrigrenar. Även om exportframgångar på våra närmarknader tyder på att vissa sådana möjligheter ändå kunnat tillvaratas, har huvudresultatet varit att importens andel av den svenska beklädnadsvarumarknaden stigit från ca 10 % år 1960

234 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer

till mer än hälften idag. En ytterligare faktor bakom den starka importtillväxten, och även exporttillväxten, har varit tullarnas avveckling i Västeuropa. Tullarna på kläder var vid 1960-talets början högre än for flertalet andra varugrupper, och effekterna av deras avveckling Följaktligen större. Det bör i sammanhanget påpekas att merparten av klädimporten fortfarande kommer från Västeuropa. U-ländernas andel har dock ökat starkt och uppgår för närvarande till omkring 25 %. Den egentliga textilindustrin, där garn och vävnader tillverkas för senare insats i beklädnadsindustrin, är vida mer kapitalintensiv än den senare och därför mindre känslig för konkurrens från länder med mycket låga löner. Importens andel av tillförseln till den svenska marknaden har också stigit betydligt långsammare, även om importandelens nivå sedan gammalt är hög. Importen kommer här i mycket liten utsträckning från u-länder. utan mest från de traditionella textilproducenterna i Västeuropa. Textilindustrins största strukturella problemkälla är alltså inte den direkta utländska konkurrensen utan den sjunkande produktionen i avnämarbranschen, dvs. beklädnadsindustrin. I någon mån har garn- och vävnadsproducenterna kunnat kompensera detta efterfrågebortfall genom starkt ökade exportförsäljningar. Dessa har till viss del kommit till stånd genom att svensk väv sänts utomlands för lönsömnad och sedan återkommit som import av färdiga kläder. Under 1970-talet har successivt växande belopp tillförts tekoindustrin i form av statliga stöd i olika former. Enbart det selektiva näringspolitiska stödet kan budgetåret 1976/77 uppskattas till 3 á 5 % av branschens hela förädlingsvärde. Merparten har tillfallit beklädnadsindustrin, varför subventioneringsgraden för denna blir väsentligt högre än så. Under budgetåret 1977/78 torde stödinsatserna ha varit åtminstone tre gånger så stora som 1976/77, främst beroende på det s. k. äldrestödet. Även om denna stödnivå får anses exceptionell, betingad av det svaga konjunkturläget och det 1975-1977 förhöjda kostnadsläget för hela den svenska industrin relativt omvärlden, har stödåtgärderna långsiktigt sett i mätbar utsträckning hindrat en större nedgång i teko-industrins produktion och sysselsättning. Den svenska marknadens efterfrågan på teko-industrins produkter väntas under perioden 1977-1983 liksom tidigare växa i en något långsammare takt än den totala privata konsumtionen. l föreliggande prognos har detta beräknats betyda knappt 1,5 % per år. Kronans devalvering 1977 och den åtföljande anpassningen av det svenska kostnadsläget till de övriga industriländernas har bedömts leda till att vissa av de extrema andelsförluster som branschen fått vidkännas på hemmamarknaden 1975-1977 kan återtas under 1970-talets sista år. För perioden 1977-1983 som helhet har därför importtillväxten beräknats blisålåg som 2 % per år. Ettvisst utrymme förexpansion av svensk teko-produktion för hemmamarknaden skulle därmed föreligga. En förutsättning för en sådan relativt gynnsam utvecklingsbild torde dock vara att de näringspolitiska insatserna ökas i ungefär samma takt som tidigare. Möjligheterna till en stark tillväxt av exportvolymerna, vilket i så hög grad karakteriserade 1960-talet, får nu till stor del anses uttömda. Den tidigare expansionen var i hög grad betingad av EFTAzs tillkomst och den följande avvecklingen av de höga textilvarutullarna. Härigenom kunde de svenska

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalrernarivet 235

Företagen exploatera marknadsnischer i framförallt de nordiska grannländerna och Storbritannien. Exportens ökningstakt har beräknats stanna vid 3,5 % per år 1977-1983. Med ovanstående förutsättningar beräknas produktionsvolymen för tekosektorn stiga med drygt 2 % per år 1977-1983. Vid en produktivitetstillväxt på inte fullt 5 % per år skulle sysselsättningen mätt i timmar sjunka med 2,5 % per år, en avsevärt långsammare nedgång än under de senaste två decennierna.

Träl, massa- och pappersindustri

Bakgrund Kapacitetsutnyttjandet inom trä-, massa- och pappersindustrin har de senaste åren varit mycket lågt (ca 75 % år 1977), speciellt inom de råvaruförbrukande delbranscherna (mindre än 70 % inom sågverks- och massaindustrierna år 1977). Det betyder att produktionen lätt kan ökas om lönsamhetsförutsättningar härför kan skapas. lnom vissa delbranscher, främst träfiberskiveindustrin och sulñtmassaindustrin, är en kapacitetsminskning nödvändig som följd av strukturella förändringar på marknaden. Skogsindustrins totala resultat minskade från en rekordvinst på drygt 5 miljarder 1974 till en förlust på mellan l och 2 miljarder kr. 1977. Även för 1978 väntas förluster av ungefär samma storleksordning. Förlusterna är dock ojämnt fördelade. De företag, som har stora egna skogsinnehav, är mindre beroende av massaproduktion eller har betydande kraftproduktion, har i allmänhet klarat sig bäst. Den minskade lönsamheten beror på kraftigt ökade kostnader för skogsråvara. vilka saknar motsvarighet i våra konkurrentländer, vikande priser på massa och papper samt fallande kurser på de nordamerikanska valutorna. För sågade rrävarorz väntas en relativt långsam konsumtionsökning både i Sverige och i övriga Västeuropa som följd av ökat byggande. Europas timmertillgångar väntas mot slutet av perioden komma att begränsa den möjliga inhemska produktionsökningen, varför ökad import väntas, främst från Kanada. På kort sikt kan konkurrensen från Kanada, där timmerkostnaderna är betydligt lägre än i Sverige, bli besvärande, särskilt om den nuvarande högkonjunkturen i Nordamerika följs av en djup lågkonjunktur 1979-1980. På längre sikt bedöms emellertid Sveriges exportförutsättningar som goda. För rräbaserade skivorz råder sedan ett par år tillbaka en besvärande överkapacitet i hela Västeuropa. En relativt kraftig efterfrågeökning kan ,se närmare ...näñbeln väntas, både i Sverige och i övriga Västeuropa, främst för spånskivor och i Skiveindustrm _ föl-slag någon mån även för plywood. Däremot väntas efterfrågan på träfiberskivor till framtida struktur” D5 1 197836komma att minska. För plywood och träfiberskivor kan ökad konkurrens från utomeuropeiska tillverkare väntas. 2se närmare nsågverks_ För bearbetade trävar0r3, såsom monteringsfardiga trähus, snickerier, indusmoch skivindus_ möbler etc, väntas efterfrågeökningen på den inhemska marknaden bli tri“,SlND 1977:7. relativt svag. Möjligheterna att expandera genom ökad export bedöms som 35e närmare .Den lräbe_ mindre goda. arbetande industrin För papper- och papp bedöms förbrukningen inom EG-området, som är 1976-80, SIND 1977:1.

236 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalremariver

Sveriges dominerande marknad, komma att öka med ca 3 “á per år. EG:s inhemska produktion bedöms komma att växa något långsammare. En successiv avveckling av EG:s tullar på svensk export av pappeioch papp fram till 1984 gynnar den svenska industrins konkurrensmöjligláeter gentemot. EG:s hemmamarknads industri och även gentemot nordamer kanska produ-center. Den nordamerikanska industrins konkurrenskraft är emellertid stor som följd av låga råvarukostnader och svag valuta. För pappersmassa för avsalu bedöms förbrukningen inom EG-området komma att växa med drygt 1 % per år mellan 1976 och 1983. Konkurrensen från nya producenter i Latinamerika och Afrika väntas öka och den nordamerikanska konkurrenskraften är stor av samma skäl som för papper och papp. Förjbräd/ade pappers- och pappvaror, väntas efterfrågan på hemmamarknaden som svarar for huvuddelen av efterfrågan öka något. medan möjligheterna att öka exporten bedöms som mindre goda. Begränsningar i råvaruutbudet samt industrins snabba utbyggnad fram till mitten av 1970-talet har medfört att virkesmarknaden de senaste åren kännetecknats av ett betydande efterfrågeöverskott, vilket resJlterat i att råvarupriserna har stigit kraftigt. Råvarukostnadernas utvecklingi framtiden kan väntas sammanhänga nära med skogspolitikens utformning och med denna sammanhänger också utbyggnadsmöjligheterna för ny kapacitet. För närvarande prövas alla utbyggnader av råvaruförbrukande skogsindustrier restriktivt enligt byggnadslagens § 136 a. Enligt 1973 års skogsutrednings nyligen framlagda betänkande “Skog för framtid (SOU 1978:6), skall målet för skogspolitiken liksom hitzills vara att förhindra större avverkning än tillväxten. Utredningen förordar ett ambitiöst investeringsprogram i syfte att höja tillväxten och menar att ett vikesuttag på 75 milj m3sk, motsvarande en industriell förbrukning på 57 milj m3fub är möjligt, om detta investeringsprogram realiseras. För att förh ndra större virkesuttag än så, föreslår utredningen skärpta restriktioner för awerkningen i ett förslag till ny skogsvårdslag. Industrins råvaruförbrukning har de senaste åren legat på omlring 50 milj m3fub, dvs. på ca 85 % av det enligt skogsutredningen möjliga uttaget. De viktigaste orsakerna till den låga produktionsnivån i de råvarukirbrukande delbranscherna har varit vikande efterfrågan, ökad konkurrens från Nordamerika samt de höga svenska råvarukostnaderna.

Långtidsutredningens bedömningar Det viktigaste hindret för en produktionsökning inom skogsindustrin utgör möjligheterna att anskaffa råvara till priser som gör industrin ronkurrenskraftig på världsmarknaden. Med hänsyn till skogsindustrins stora exportpotential, bedöms en kraftig ökning av exporten av skogsindustins produkter som nödvändig för att LU:s målsättning vad gäller den extema balansen skall kunna realiseras. Utredningen bedömer att det finns ett utrymme för en exportökning med 7,9 % per år under perioden från 1977 års nivå Givet LU:s l m3sk = skogskubikmeantaganden om den inhemska förbrukningens utveckling förutsätter detta en ter, m3fub = kubikmeter fast mått under bark. produktionstillväxt med likaledes 7,9 % per år.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 237

Den av LU förutsätta exportökningen innebär att Sveriges marknadsandel i Västeuropa för de viktigaste varugrupperna, sågade trävaror, massa samt papper och papp måste öka i väsentlig grad. För att detta skall vara möjligt måste sannolikt en utjämning ske i kostnadsnivå mellan skogsindustrin i Sverige och i våra viktigaste konkurrentländer. Detta har också förutsätts i beräkningarna. En utveckling enligt dessa Förutsättningar ställer naturligtvis bestämda krav på skogspolitiken. skogsindustrins råvaruförbrukning måste för att det förutsätta produktionsprogrammet skall kunna realiseras öka till knappt 70 milj m3fub vid slutet av perioden, motsvarande en bruttoavverkning på nära 90 milj. m3sk, vilket är ca 20 96 mer än det av skogsutredningen förordade uttaget på 75 milj m3sk. Härvid har viss hänsyn tagits till faktorer som ökning av förädlingsgraden och minskning av råvaruåtgången per producerad enhet. Under senare år har råvaruåtgången per producerad enhet minskat trendmässigt. För perioden 1977-1983 har denna minskning antagits gå något långsammare än tidigare. Kvar står emellertid det faktum, att råvaruuttaget mot slutet av perioden väsentligt måste överstiga det av skogsutredningen förordade uttaget. Ett sådant uttag kan emellertid mycket väl vara förenligt med skogsutredningens målsättning som avser den långsiktiga målsättningen för avverkningsnivån, eftersom råvaruuttaget sedan 1975 kraftigt understigit 75 milj m3sk. Detta under förutsättning att en nedtrappning av skogsindustrins kapacitet sker efter 1983. Den avgörande frågan i det här aktuella tidsperspektivet blir då inte, huruvida avverkningen överstiger 75 milj. m3sk, utan om utbudet av skogsråvara kan väntas öka tillräckligt för att möjliggöra den förordade produktionsökningen. Utbudet av skog begränsas idag av såväl institutionella som skattemässiga och ekonomiska faktorer. Att på olika sätt underlätta en ökning av råvaruutbudet måste därför bli ett centralt mål för skogspolitiken under de närmaste åren. Den rådande överkapaciteten och den dåliga lönsamheten talar för att investeringarna under den aktuella perioden kommer att ligga på en låg nivå. bedömer en årlig minskning av investeringsvolymen med Utredningen 1,1 % som sannolik. Den produktionsökning som förutsätts kräver dock en mindre ökning av främst massa- och pappersindustrins kapacitet mot slutet Denna bedöms emellertid inom ramen för den av perioden. rymmas förutsatta Nya anläggningar torde emellertid komma investeringsvolymen. att etableras i betydligt långsammare takt än hittills. Det låga kapacitetsutnyttjandet inom skogsindustrin vid periodens början medför, att en betydande produktivitetsreserv finns inom företagen i utgångsläget. Detta har bedömts möjliggöra en produktivitetsökning med *Som ett räkneexempel ha aV Som följd av den förväntade snabba produkti-

ellfflfiefnlllg

9,0 % per år under perioden. _ bedöms sysselsättningen mätt med arbetade timmar komma

åääilgilmgägêsågååfm

vitetsökningen, att minska med 1,1 % per år trots den kraftiga produktionsökning som marknadsandel inom förutsätts. EG mellan 1976 och 1983 ökar, från 10 till _ _ 14 % för sågade trävaror, Gra/?sk Industri från 20 nu 25 9a för avu

láámêâsigsefrâål?

Dagstidningstryckerierna intar en särställning l branschen. De är till skillnad f;

från branschen i övrigt relativt stora arbetsställen som tillverkar en homogen papp_

238 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudaltemariver

produkt med två köparkategorier, prenumeranter respektive annonsörer. Utvecklingsbetingelserna för dem är därför radikalt annorlunda. De stora subventionerna har bland annat medfört att dagstidningarna har inhämtat det försprång som de övriga grafiska företagen hade i början av sjuttiotalet i införandet av den nya tekniken. Kostnadsandelen för den grafiska produktionen är inte helt avgörande för produktpriset eftersom bl. a. distributionskostnaderna väger mycket tungt. Det finns mycket stora produktivitetsvinster att hämta om en produktionsanläggning får betjäna ett flertal tidningar i stället för som nu en enda, men dessa potentiella produktivitetsvinster bedöms komma att utnyttjas bara i begränsad utsträckning under prognosperioden. Dagstidningsföretagen bestämmer emellertid i hög grad utvecklingen i branschen genom att de har varit löneledande. Eftersom de grafiska företagens marknad är skyddad har företagen övervältrat dessa kostnader på konsumenterna, vilket lett till en snabb höjning av relativpriset på grafiska produkter. Detta har i sin tur medfört att efterfrågan växt mycket långsamt. Dessa tendenser till ökning av dagstidningssubventionerna och höjning av distributionskostnaderna förväntas fortsätta, liksom den hittillsvarande löneutvecklingen. Efterfrågeutvecklingen blir därför även i fortsättningen begränsad, bortsett från exporten, men investeringsbehovet blir trots detta relativt stort eftersom den grafiska industrin har ett jämförelsevis högt kapacitetsutnyttjande utgångsåret. Det redovisade kapacitetsgapet är dessutom troligen en överskattning.

Gummivaruindusrri En betydande del av produktionen inom gummivaruindustrin är insatsvaror i bl. a. verkstadsindustrin och är därför beroende av efterfrågan på verkstadsprodukter. Även aktiviteten inom sektorerna byggnadsverksamhet och samfardsel påverkar efterfrågan på gummivaror. Efter en stagnerande eller t. o. m. negativ produktionsutveckling de senaste åren bör man kunna förvänta sig en kraftig volymökning, främst inom industrigummisektorn. På grund av den gradvisa anpassningen av det svenska kostnadsläget och de förväntade ökningarna av industriinvesteringarna kan man anta att exporten kommer att öka snabbare än importen. På vissa varuområden kommer dock troligen importkonkurrensen att vara betydande även i framtiden. Produktiviteten, som under senare år, bland annat till följd av vikande investeringsvolym, utvecklats långsammare än totalt inom tillverkningsindustrin, väntas öka betydligt. För de närmaste åren planerar företagen fler satsningar på modernare anläggningar som minskar behovet av manuell arbetskraft. Den inhemska däckstillverkningen har en anläggningsstruktur som är mindre effektiv jämfört med förhållandena i viktiga konkurrentländer och konkurrensen från låglöneländer kan väntas tilltaga i framtiden. Vad gäller indusrrigummi väntas en betydande ökning av konkurrensen från andra länder. Möjligheterna att hävda sig för svensk gummivaruindustri bör emellertid finnas inom detta område, förutsatt att företagen investerar i tillräcklig grad.

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalrernativet 239

Vissa standardprodukter som t. ex. gummistövlar och cykeldäck kan inte produceras med lönsamhet i Sverige, men en viss minimiproduktion kommer att upprätthållas av beredskapsskäl.

Kemisk industri

Bedömningen av utvecklingen för kemisk industri karakteriseras allmänt sett av en uppbromsning av utvecklingstakten jämfört med 1960-talet. Den del som vuxit snabbast under den starka expansionsfasen och på 1960-talet början av 1970-talet är den petroleumbaserade delen. Man kan säga att hela den kemiska basindustrin i världen idag har ett extremt lågt kapacitetsutnyttjande och att därför en eventuell ökning av den internationella ekonomiska aktiviteten inte medför några krav på stora kapacitetstillskott förrän tidigast i början av l980-talet. [nom annan kemisk industri utgör läkemedelsindustrin en även i fortsättningen snabbt växande del. Framgångarna i produktförnyelse för de större svenska Iäkemedelsföretagen kan förväntas fortsätta. Plastvaruindustrin har genomgått en mycket snabb utveckling sedan mitten av 1960-talet. Materialsubstitution har varit en mycket starkt bidragande orsak härtill. På flera områden inom vilka plast har ersatt andra material, har en uppbromsning ägt rum. Det mest framträdande exemplet på detta är byggsektorn, där utvecklingen under senare år av byggandet har lett till en uppbromsning för den byggmaterialtillverkande delen av plastvaruindustrin. Under förutsättning av en gradvis återgång till mer normalt kapacitetsutnyttjande inom de speciellt kapitalintensiva delarna av detta branschaggregat, bedöms en ökning av arbetsproduktiviteten med cirka 8,9 % per år i genomsnitt som möjlig under perioden 1977-1983. Med hänsyn till att avvikelsen startåret från normalt kapacitetsutnyttjande låg på cirka 15 % innebär det en relativt måttlig långsiktig trendmässig produktivitetstillväxt av storleksordningen 6 % per åri genomsnitt. Detta är en något långsammare tillväxttakt för arbetsproduktiviteten än den som registrerats under 1960-talet och början av 1970-talet. Förutsättningen om ett gradvis ökande kapacitetsutnyttjande innebär också en förutsättning om en viss återhämtning av exportvolymtillväxten för branschen. Drygt en tredjedel av branschens produktion går till export, och denna andel får förmodas öka något vid en sådan återhämtning. Det kommer då att bli fråga om en återgång till 1960-talets trendmässiga exportvolymtillväxt på cirka 12 96 per år i genomsnitt, vilket betyder ungefär 15 % årlig exportvolymtillväxt räknat från den faktiska nivån 1977 till 1983. En ökning av den inhemska förbrukningen på 5 % skulle ge en produktionsvolymtillväxt totalt för denna sektor på 11 % per år allt räknat från den faktiska nivån 1977. Bedömningarna av hur stora investeringar som erfordras för att åstadkomma denna produktionsvolym och som i övrigt kan väntas bli genomförda under perioden fram till 1983, grundas på det faktum att det för närvarande finns en stor överkapacitet i stora delar av den kemiska industrin. Investeringarna totalt under perioden 1978-1983 har uppskattats till 8,6 miljarder kr. i 1975 års priser. Därvid har bl. a. inräknats vissa kompletterande investeringar i anläggningarna i Stenungsund.

240 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/rernativet

Perro/eum- och kolindusrri Produktionsvolymen i petroleum- och kolindustri har, huvudsakligen som en följd av en kraftig utbyggnad av raffinaderikapaciteten. ökat i mycket snabb takt under åren 1963-1977. Under denna period togs två stora raffinaderier i drift, nämligen BPs rañinaderi i Göteborg år 1967 och OK- Texacos rafñnaderi i Brofjorden år 1975. Därigenom närapå tredubblades den inhemska kapaciteten att raffinera råolja. Även utomlands har emellertid raffinaderikapaciteten byggts ut. Detta i kombination med de senaste årens djupa internationella lågkonjunktur innebär att det för närvarande finns en stor överskottskapacitet internationellt. Även vid en uppgång i vårldskonjunkturen finns därför inte behov av någon nämnvärd kapacitetsutbyggnad. Något betydande tillskott till raflinaderikapaciteten väntas därför inte ske i Sverige fram till och med 1983. Planerna på Statsraff förverkligas således med all sannolikhet inte. För att förbättra lönsamheten i branschen kan det snarare bli fråga om utrangering av äldre anläggningar. Inte heller inom kolproduktindustrin väntas det ske någon större utbyggnad av produktionskapaciteten. Den andra etappen av SSAB:s koksverk i Luleå bedöms således inte byggas ut under den närmaste femårsperioden. Produktionsprognosen för petroleum- och kolindustrin bygger således på antagandet att det inte kommer att ske någon nämnvärd kapacitetsutbyggnad i branschen. Den ökning av produktionsvolymen från den faktiska nivån 1977 till 1983 på 2,3 % per år, som bedöms komma till stånd, skall således ses som ett resultat av en långsam höjning av kapacitetsutnyttjandegraden i branschen. Eftersom man inte kan förvänta några stora nyinvesteringar bedöms produktiviteten endast komma att öka med i genomsnitt 3,8 % per år under prognosperioden. Detta innebär vid en produktionstillväxt med i genomsnitt2,3 % peråren nedgång i antal arbetadetimmar med i genomsnitt 1,4 % per år. Bruttoinvesteringsbehovet i petroleum- och kolindustrin bedöms uppgå till 100-200 milj. kr per år i 1977 års priser, vilket ungefär bör motsvara kapitalförslitningen.

Jord- och stenindustri i denna sektor bestäms i hög grad av utvecklingen inom Utvecklingen byggnadssektorn. Man kan räkna med att omkring tre fjärdedelar av sektorns produktion slutligen används i byggnadssektorn. Jord- och stenindustri har genomgått en kraftig strukturomvandling under 1960- och 1970-talen, som inneburit nedläggning av arbetsställen i stor omfattning. Särskilt inom stenindustrin, tegelindustrin, betongvaruindustrin samt delar av glasindustrin har minskningen av antalet arbetsställen varit stor. Delvis som en följd av nedläggningar av lågproduktiva anläggningar ökade produktiviteten mätt som förädlingsvärde per arbetad timme relativt snabbt under 1960-talet. Produktiviteten ökade då med i genomsnitt nära 8 % per år. Under 1970-taletdäremot har produktivitetsökningstakten endast uppgått till 2,6 % per år. Denna svaga produktivitetsutveckling är främst en följd av att produktiviteten, på grund av det låga kapacitetsutnyttjandet, sjönk 1974-1977 med 2.8 96 per år. Eftersom byggandet väntas komma att återhämta sig under prognosperioden med bättre utnyttjande av produktionskapaciteten i jord- och

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 241

stenindustrin som följd, samtidigt som det bör finnas utrymme för ytterligare strukturrationalisering, bedöms produktiviteten komma att öka med i genomsnitt 8 % per år från den faktiska nivån 1977 till 1983. Efterfrågan bör ge underlag for en ökning av produktionsvolymen med 4,6 % per år, vilket innebär en viss ökning av exportandelen och även en ökad andel av tillforseln från utlandet. Som konsekvens härav kan en fortsatt kraftig sysselsättningsavgång väntas. Prognosen for investeringarna i jord- och stenindustrin under perioden 1977-1983 har baserats på en uppskattning av ersättningsbehov for kapitalforslitning samt en uppskattning av kostnaderna för de större investeringsprojekt som är kända vid prognostillfállet, bl. a. Cementas anläggning i Slite,

Rockwools anläggning i Hällekis och Gullftbers anläggning i Söråker. Vidare

finns planer att bygga ytterligare några isolermaterialfabriker. Enligt denna beräkning skulle de totala bruttoinvesteringarna under perioden uppgå till omkring 3 400 miljoner kr. i 1975 års priser. Detta innebär en investeringstillväxt på i genomsnitt 3,9 % per år. Det är tänkbart att bedömningen av investeringsutvecklingen är alltför försiktig. Den återhämtning som förväntas ske på byggnadsverksamhetens område i början av 1980-talet kan komma att kräva ett större investeringsbehov. Att göra en kvantitativ uppskattning av detta i nuläget blir emellertid förenat med mycket stor osäkerhet.

Järn-, srâl- .och metallverk

Tillväxten inom stålindustrin var snabb under 1950- och 1960-talet men betydligt lägre under 1970-talet. Under perioden 1974-1977 minskade stålproduktionen i hela världen med knappt 2 % per år, i Västeuropa med nära 14 % per år. Råstålproduktionen i Sverige har minskat med en tredjedel, från 6 miljoner ton år 1974 till 4 miljoner ton år 1977. Sovjetunionen och

Östeuropa har ökat sin stålproduktion även efter 1974 och i några u-länder har

tillväxten varit mycket snabb, t. ex. har Brasilien ökat sin stålproduktion med 13 % per år under perioden 1974-1977. Däremot har stålproduktionen minskat sedan 1974 i Japan, som tidigare haft en mycket snabb tillväxt inom stålindustrin. På grund av det svåra läget för den svenska stålindustrin tillsattes två utredningar, handelsstålutredningen och specialstålutredningen som undersökte stålindustrins nuläge och framtida utveckling. Utredningarna som blev färdiga våren 1977 lämnade förslag till strukturomvandling for stålindustnn. De tre största handelsstålverken NJA, Domnarvet och Oxelösunds Jernverk har gått samman i Svensk Stål AB (SSAB) där även de gruvor ingår som tidigare ägts av Stora Kopparberg och Gränges AB. Antalet anställda inom SSAB är ca 17 000 varav ca 14 000 arbetar inom stålindustin. Även på specialstålsidan finns planer på att samordna produktionen. Förhandlingarna har förts med flera av företagen bl. a. Fagersta, Uddeholm och SKF. Hittills har dock ingen överenskommelse nåtts. Bedömningarna av stålindustrins utveckling fram till år 1983 är nödvändigtvis mycket osäker. Stålindustrin tillverkar huvudsakligen investeringsvaror och är därför mycket konjunkturkänslig. Utrikeshandeln är betydande,

242 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet

drygt 40 % av stålet exporteras. Branschens utveckling är därför beroende av utvecklingen i andra länder, internationellt bestämda priser och andra länders importbegränsningar. Dessutom kommer utvecklingen att vara beroende av de beslut som fattas dels om SSAB:s struktur och produktionsinriktning och dels om hur specialstålföretagen kan samordna sin produktion och vilket statligt stöd som Företagen får. År 1977 var kapacitetsutnyttjandet inom de svenska stålindustrin mycket lågt. Produktionen hade minskat varje år sedan 1974. Nu tycks dock konjunkturen ha vänt uppåt igen. Exporten har under första halvåret 1978 ökat med drygt 20 96 jämfört med samma period året innan. För specialstålverken har orderingången ökat kraftigt men inte för handelsstålverken. Enligt konjunkturinstitutets bedömning ökar exporten av produkter från järn-, stål- och metallverk med i genomsnitt 6,8 % per år under perioden 1977-1983. Prognosen bygger på antagande om en BNP-ökning i OECDländerna på 4,0 % per år, vilket beräknas ge en ökning av stålimporten på 7,0 % per år. U-ländernas export till Västeuropa antas öka betydligt snabbare än övriga länders (25 resp. 5,7 %), medan Sveriges export antas öka i samma takt som övriga länders. Även den inhemska användningen av järn och stål bör kunna öka under förutsättning att situationen förbättras för verkstadsindustrin och byggnadsindustrin. Den produktionstillväxt som prognosmodellen givit, 6,6 % per år, verkar kanske vara hög. Det bör dock observeras att tillväxten utgår från den faktiska produktionen år 1977 som var mycket låg. Om man istället utgår från högkonjunkturåret 1974 blir produktionstillväxten för perioden 1974-1983 endast 1,5 % per år i genomsnitt. Den omfattande strukturomvandling som planeras inom stålindustrin kommer att kräva stora investeringar. Inom SSAB planeras bl. a. en omfattande ombyggnad av Domnarvets varmbandvalsverk, valsverk och stränggjutningsanläggning i Luleå och en ombyggnad av Oxelösunds grovplåtverk för att kunna tillverka industriplåt i stället för varvsplåt. Antalet anställda inom stålindustrin minskade med ca 3000 personer under år 1977 och sysselsättningen väntas minska även under perioden 1978-1983. Inom SSAB:s stålsektor beräknas för perioden 1978-1987 ca 2 700 arbetstillfällen försvinna. Utbyggnaden av manufaktureringen beräknas ge 1 850 nya arbetstillfällen. Nettominskningen beräknas alltså till 850 personer. En utredning som gjorts av Arne Geijer rörande de mindre handelsstålverkens framtid har lagt ett förslag som innebär bildandet av två nya bolag vid sidan av SSAB. I det ena bolaget - Stångstålbolaget ingår Smedjebacken. Boxholm och delar av Hallstahammar. Det andra bolaget - Armeringsstålbolaget - består av Halmstad Järnverk. sysselsättningen inom de mindre handelsstålföretagen beräknas också minska. För specialstålindustrin finns ännu ingen plan för strukturomvandlingen. Sysselsättningen kan dock beräknas minska även inom specialstålverken. Sammanlagt kan sysselsättningen inom hela branschen järn-, stål- och metallverk under perioden 1978-1983 beräknas minska med endast 2 100 personer om denna mycket kraftiga produktionsutveckling realiseras.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 243

Verkstadsindustri exkl. varv Som tidigare nämnts förutsätter LU en relativt snar återhämtning i den internationella ekonomiska aktiviteten. En sådan återhämtning torde komma att inrikta efterfrågan mot i första hand maskin- och elektroindustri och möjligen även mot svensk bilindustri. Det förefaller rimligt att tänka sig en något lägre trendmässig tillväxttakt för exportvolymen än den på 10,4 % per år som uppnåddes 1964-1974, säg 8,5 % per år i genomsnitt för Verkstadsindustri exkl. varv. Räknat från 1977 års faktiska nivå skulle det innebära en årlig exportvolymtillväxt på 11,3 % per år 1977-1983. På så vis skulle en gradvis återgång till mer normalt kapacitetsutnyttjande ske vilket medför en positiv effekt på arbetsproduktiviteten. När det gäller den underliggande produktivitetstrenden så kommer den givetvis att påverkas av strukturomvandlingen såväl inom företag och branscher som mellan branscher och även geografiskt. De faktorer som diskuterats ovan kommer sannolikt att ge viss produktivitetshämmande effekt. lnom verkstadsindustri torde emellertid en förväntad ökning av de relativt högproduktiva maskin- och elektroindustriernas andel på bekostnad av den relativt lågproduktiva transportmedelsindustrin (exkl. varv) ge en viss motverkande effekt. En jämförelsevis liten nedjustering av den trendmässiga produktivitetstillväxten i förhållande till trenden för perioden 1963-1970 till 6 % per åri genomsnitt för perioden 1977-1983 förefaller därför välmotiverad. Därtill skall läggas ytterligare 1 3/4 procentenheter för avvikelsen 1977 på 12 % från produktivitetsnivån vid normalt kapacitetsutnyttjande. En trendmässig ökning av produktionsvolymen med ca 6 % per år i genomsnitt torde tillfredsställa den ovan angivna exportökningen och den del av inhemsk efterfrågan som inte täcks av import. Räknat från 1977 års faktiska nivå blir det 8.3 % per år. En relativt kraftig ökning av produktionsvolymen bör kunna åstadkommas vid befintliga anläggningar inom verkstadsindustrin. De senaste årens investeringar har medfört en icke oväsentlig föryngring av branschens kapitalutrustning. Nära 30 % av maskinkapitalet var år 1977 högst fem år gammalt, medan 60 % var högst 10 år gammalt. Medelåldern för maskinkapitalet har sjunkit något sedan 1972. När det gäller byggnader har det skett en påtaglig sänkning av medelåldern från drygt 21 år till knappt 18 år mellan 1972 och 1977. Slutsatsen av detta är att företagen i verkstadsindustrin förfogar över en relativt modern kapitalutrustning som från teknisk synpunkt borde vara väl konkurrenskraftig med andra länders. Genomsnittliga investeringar per anställd under perioden 1972-1974 ger vid jämförelse mellan länder ett ytterligare stöd för denna slutsats. De övriga nordiska länderna och USA låg under denna period på cirka 80 % av de svenska genomsnittsinvesteringarna per anställd, Förbundsrepubliken Tyskland på 40 %, Kanada på 60 % och Japan på 90 % av den svenska nivån. Detta talar alltså för att investeringsbehovet skulle vara jämförelsevis litet under de närmaste åren. En beräkning av investeringsbehovet med utgångspunkt från en skattning av sambandet mellan produktionsvolymtillväxt och faktorinsatser på data från perioden 1964-1977 pekar på ett investeringsbehov 1977-1983 på 35 miljarder kr. i 1975 års priser, vid en årlig trendmässig ökning av arbetspro-

244 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernarivet

duktiviteten på 6 % per år och en produktionsvolymökning på6 96 per år i genomsnitt. Med hänsyn till det nyss sagda om kapitalets ålderssruktur torde denna siffra vara något för hög. En nedjustering till 33 miljader för hela perioden eller 5,5 miljarder per år bör bättre motsvara investerngsbehovet. Som jämförelse kan nämnas att investeringarna under periodet 1973-1977 uppgick till 3,8 miljarder per år i genomsnitt.

Varvsindusrrin Även varvsindustrin påverkas positivt av den expansion av várldshandeln som förväntas. Den internationella varvsindustrin karakteriseas - liksom sjöfartsnäringen - för närvarande av strukturell överkapacitet och anpassav en storleksordning som icke uppvägs av effelterna av en ningsproblem Den fartygsefterfrågan som kan väntas generell konjunkturförbättring. på världsmarknaden avser sålunda främst styclegods- och uppkomma av skilda slag, vilka utgjort en förhållandevis liten del av de specialfartyg svenska varvens produktionsvolym. Fraktmarknaderna for råvaru- och oljetransporter, som under 1970-talet genererat 2/3 av efterfrågan på nya fartygsbyggen, torde emellertid ännu åtskilliga år komma at präglas av betydande tonnageöverskott. Stora tank- och bulkfartyg har utgjort huvuddelen av de svenska varvens produktion, beställningsbehovet fö dessa torde vara praktiskt taget obefintligt under flera år framöver. Enligt beräkningar utförda av den europeiska varvsorganisationen kommer prcduktionen i världens varvsindustri att successivt reduceras till en nivå som vid början av 1980-talet är mindre än hälften av produktionen under toppåren 1975-1977 innan en återkommen marknadsefterfrågan åter kan medföra :n uppgång. På grund av den svenska varvsindustrins storlek och starka världsmarknadsberoende finns inga möjligheter att bevara den i dess nuvarande utan orimligt höga samhällsekonomiska kostnader. Under de omfattning närmaste åren kommer svensk varvsindustri därför att upplevt en genomgripande strukturomvandling innebärande omläggning av produktionsinl regeringens om riktningen och stora kapacitetsnedskärningar. proposition varven i mars 1977 angavs såsom riktpunkt en nedskärning unjer perioden 1976-1979 med 30 % av antalet anställda i de berörda större varven. i oktober 1978 innebär ytterligare nedskärningar under Varvspropositionen 1979-1981. Den svenska varvsindustrins produktion och sysselsättning under perioden 1977-1983 kommer sålunda väsentligen att bestämmas inte av marknadsefterfrågan utan av omfattningen och elTekten av de virvspolitiska åtgärderna i Sverige och i andra länder. Med antagandet att de i varvsprouppsatta målsättningarna fullföljs kommer syssesättningen i positionerna den egentiga varvsindustrin (mätt i antal arbetade timmar)att m nska med ca 10 % per år fram till 1982. Den utdragna kontraktionsprocessen.som man av sociala skäl måste räkna med, och den nya produktstruktur (intl. alternativ som erfordras torde ge ringa utrymme för förbättringar i produktion) produktiviteten, varför den egentliga varvsindustrins produktionsvolym förväntas utvecklas parallellt med sysselsättningen. För branschen i dess helhet, räknas här med en minskning av sysselsättningen och produktionsvolymen med 7,3 resp. 6,1 % per år. Dessa uppskatt-

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternarivet 245

ningar är emellertid osäkrare än för andra branscher, eftersom utvecklingen blir beroende av dels de varvspolitiska åtgärder som kommer att vidtas, dels tidpunkten för en återvunnen balans på bulkfraktmarknaderna. En halvering av 1977 års export får mot denna bakgrund betraktas såsom en optimistisk och betingad av en förhållandevis tidigt återkommande världsmarknadsefterfrågan och påtagliga framgångar med försäljningen av de alternativa produkter som nu utvecklas.

9.5 Energiförsörjningen

Tillbakablick Under så gott som hela efterkrigstiden har användningen av energi vuxit snabbare än BNP i den svenska ekonomin. Från början av 1950-talet fram till oljekrisen 1973 ökade den totala energiförbrukningen i medeltal med 4,5 á 5 % per år, medan BNP ökade med ca 4 % per år. Av den slutliga användningen av energi går ungefär 40 % till industrin, 20 % till samfárdsel och 40 % till handel, hushåll och övriga användare. Den snabba ökningen av energiförbrukningen under efterkrigstiden har ägt rum utan några dramatiska forskjutningar i energins användningsområde med avseende på dessa grova efterfrågekategorier. Däremot har tillförselsidan omstrukturerats snabbt vilket framgår av nedanstående tablå.

Procentuell andel av total energitillförsel

1955 1965 1970 1975 1977

En övergång från fasta till flytande bränslen har sålunda skett i snabb takt under de senaste decennierna. Vid mitten av 1950-talet svarade oljeprodukter för ca 45 % och fasta bränslen - kol, koks, ved m. m. - för 40 % av den totala energitillförseln. För närvarande utgör oljans andel ungefär 70 %, medan andelen för fasta bränslen sjunkit till ca 10 %. Som framgår av tablån har importberoendet i energiförsörjningen varit mycket stort sedan mitten av 1950-talet. År 1977 importerades ungefär 80 % av den totala energitillförseln (mätt i kWh). Sveriges försörjning med elektrisk energi har fram till mitten av 1960-talet praktiskt taget helt varit baserad på vattenkraft. Genom att utbyggnaden av elkraftsystemet under de senaste tio åren framför allt skett i oljekraft och kärnkraft har vattenkraftens andel av den totala kraftproduktionen nu sjunkit. Under ett år med normal tillrinning till vattenmagasinen uppgår andelen vattenkraft till knappt 70 %. Kärnkraftverken svarar f. n. för drygt 20 % av elproduktionen.

246 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

1 och med oljekrisen 1973 inträdde för Sverige liksom for de flesta industriländer helt nya förhållanden för planering och verksamhet inom energisektorn. Oljepriserna flerdubblades vilket medförde starkt stegrade importkostnader. År 1973 uppgick Sveriges importkostnad för råolja och petroleumprodukter till ca 5 miljarder kr., medan den år 1977 uppgick till knappt 15 miljarder kr. för ungefär samma kvantitet. De starka prisstegringarna i samband med oljekrisen 1973 innebar också nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energianvändarna både på kort och lång sikt. För att ytterligare stimulera och underlätta en omställning till ökad effektivitet i energianvändningen har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder, t. ex. bidrag till energibesparande åtgärder, nya byggnormer med skärpta bestämmelser om bl. a. värmeisolering och ventilation och ökad satsning på energiforskning. Den tidigare i huvudsak försörjningsorienterade energipolitiken har- bl. a. genom 1975 års energipolitiska beslut- vidgats till att omfatta också energianvändningen. Energiförbrukningen har utvecklats långsamt hittills under 1970-talet, speciellt efter oljekrisen 1973. Den totala energianvändningen har t. o. m. minskat något från 1973 till 1977, utvecklingen torde till större delen förklaras av den låga produktionsaktiviteten i ekonomin 1975-1977. Det är fortfarande osäkert i vilken utsträckning de starka oljeprisstegringarna och insatta sparåtgärder ligger bakom denna utveckling. Energisparbidragen har t. ex. inte varit i funktion tillräckligt länge för att medge en systematisk utvärdering. Den djupa lågkonjunkturen under de senaste åren har tillsammans med strukturella problem främst drabbat flera energitunga industribranscher. Sammantaget har energianvändningen inom industrin minskat med ca 2 % per år under perioden 1973-1977, medan energiförbrukningen inom samfárdsel- och övrigsektorn ökat med 2,5 resp. 0,3 % per år. Nedgången i den totala slutliga energiförbrukningen i Sverige från 1973 till 1977 faller helt på bränslen, medan elförbrukningen fortsatt att öka.

Indusrriverkets energistudie Statens industriverk har för långtidsutredningens räkning utfört en särskild studie över energiförsörjningen under perioden 1977-1983. l huvudsak har energistudien genomförts enligt samma principer som redovisas i bilaga 3 till LU 75 (SOU 1975:96 Energiförsörjningen 1975-1980). Som ett underlag för energikommissionens arbete utarbetade industriverket under hösten 1977 prognoser över bl. a. energianvändningen under 1980- och 1990-talen? Dessa energiprognoser byggde i sin tur på en uppdatering av de långfristiga ekonomiska kalkylerna i LU 75. I den nu aktuella energistudien har det underlagsmaterial som framkom i samband med detta arbete för energikoml missionen i allt väsentligt fått bilda utgångspunkt. Energiförsöjningen 1977-1983. SIND PM Bedömningar av den framtida utvecklingen av energianvändningen i 1979:1. är beroende Sverige dels av vilka förutsättningar som gäller för den allmänekonomiska utvecklingen, dels av de antaganden som görs beträf- ?SIND PM 1977:9. Sveriges energianvändning fande energisystemet och den förda energipolitiken. under 1980- och 1990- Energistudien baseras på den allmänekonomiska bild för perioden talen. 1977-1983 som framkommit i modellkalkylerna för huvudalternativet i LU

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 247

78. Några beräkningar av energikonsekvenserna för olika bialternativ i LU 78 har inte utförts. Framför allt är det produktionstillväxten inom olika näringsgrenar, speciellt industriproduktionen, som är av betydelse for energianvändningen. industriverkets energistudie är givetvis också grundade på samma yttre förutsättningar som modellkalkylerna i LU 78. Av särskild betydelse för energikalkylerna är, vid sidan av utvecklingen för industriproduktionen, förutsättningarna beträffande utbyggnaden av energiomvandlingsanläggningar, omfattningen och fördelningen av byggandet av bostäder och övriga lokaler samt den förutsatta utvecklingen av antalet personbilar, lastbilar och andra transportmedel. Beträffande prisutvecklingen har antagits att priserna på energi i konsumentledet utvecklas i samma takt som den allmänna konsumentprisnivån under prognosperioden.

Övriga förutsättningar som är nödvändiga för energikalkylerna har tagits

fram inom industriverket i samarbete med vissa myndigheter och organisationer. Det gäller t. ex. fördelningen av bostadsbyggandet på uppvärmningsformer, konverteringarna mellan olika uppvärmningsformer liksom vissa antaganden av betydelse för utvecklingen av drivmedelsförbrukningen. Bedömningarna av bl. a. teknisk utveckling inom olika delsektorer uttrycks i form av s. k. specifika åtgångstal; dessa har i huvudsak grundats på de studier som utfördes i anslutning till arbetet med den s. k. referensprognosen* till energikommissionen. Energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner är inbördes beroende av varandra. Utvecklingen av den allmänna ekonomiska aktiviteten, den tekniska utvecklingen etc. inom olika samhällssektorer styr energianvändningen inom sektorn i fråga. Å andra sidan är ekonomisk aktivitet beroende av tillförsel av energi. Hänsyn till detta ömsesidiga beroende har tagits genom att LU å sin sida utnyttjat industriverkets antaganden och beräkningsresultat för energisystemet som indata till LU-modellen. Det gäller i första hand utvecklingen av de specifika åtgångstalen för energi i olika sektorer, privat och offentlig konsumtion av energi, energiimporten samt en rad andra variabler rörande energiproduktionssystemet.

Energi/ö/brzikningen 1977-] 983 Energianvändningen brukar traditionellt redovisas uppdelad i tre förbrukarsamfardsel och övrigt, dvs. energiförbrukning inom grupper; industri, hushåll, handel, servicenäringar, offentlig sektor m. m. Inom dessa tre huvudsektorer sker en uppdelning som i görligaste mån ansluter till LU:s sektorindelning. Totalt sett byggs industriverkets prognos upp genom av drygt 30 olika delsektorer. l tabell 9.22 redovisas analyser och bedömningar av energiförbrukningen för de tre huvudgrupperna under den utvecklingen senaste 20-årsperi0den samt prognoser för perioden 1977-1983. över energiförbrukningen inom industrin 1977-1983 baseras Prognoserna över produktionstillväxten för de olika industridels på modellkalkylerna branscherna, dels på industriverkets bedömningar av den specifika energiåtl SIND PM 1 97719. Sve_ gårlgell- riges energianvändning Som framgått närmare i avsnitt 9.4 innebär modellkalkylerna en ökning av under 1930. och 1990. 1977-1983. talen. industriproduktionen med mer än 6 % per år under perioden

248 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernarivet

Bakom detta resultat ligger bl. a. kravet på balans i utrikesbetalningarna vid mitten av 1980-talet. Mycket stora krav på produktion i våra stora exportbranscher kommer därför att ställas under prognosperioden. Genom att flera av de viktigaste exportbranscherna samtidigt är mycket energikrävande, kommer detta antagande att ha stor betydelse för industrins energiförbrukning fram till 1983. Det bör i detta sammanhang observeras att förändringstalen för produktionsvolymen i de olika industribranscherna avser utvecklingen från lågkonjunkturåret 1977 till ett i konjunkturhänseende normalt 1983. Detta gör att ökningstakterna inte utan vidare kanjämföras med prognoserna i LU 75 som avsåg en konjunkturrensad utveckling 1975-1980. Produktionsutvecklingen inom industrin fram till 1983 kan sägas ligga i linje med den prognos för perioden 1974-1984 som låg till grund för industriverkets referensprognos. På totalnivä synes industriproduktionens utveckling i LU 78 innebära en trendmässig tillväxttakt som ligger några tiondels procent under referensprognosens. Vissa energitunga industribranscher förutsätts emellertid nu utvecklas i klart snabbare takt - t. ex. järn-, stål- och metallverk och kemisk industri - medan produktionen inom andra branscher - t. ex. skogsindustrin och gruvindustrin - väntas utvecklas något långsammare. Den specifika energiåtgången, dvs. energiförbrukningen per producerad enhet, har successivt minskat under efterkrigstiden och detta trots sjunkande relativa energipriser (se diagram 9.7). Under 1960-talet och fram till oljekrisen 1973 minskade sålunda den totala specifika energiåtgången inom industrin med i genomsnitt ca l % per år. Nedgången faller helt på minskad specifik bränsleförbrukning, ca 1,5 % per år, medan åtgångstalen för elenergi ökat något, 0,5 % per år. De specifika energiåtgångstalen utgör ett sammanfattande mått på effekterna av en rad tekniska, strukturella och beteendemässiga faktorer. Minskningstakten för åtgångstalen inom industrin torde till betydande del vara beroende av den takt i vilken maskiner och byggnader förnyas. I den mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till ny teknik, leder en snabbare ekonomisk tillväxt till en snabbare introduktion av nyare och energisnålare teknologier. Därvid har också energiprisutvecklingen i relation till priserna på andra produktionsfaktorer stor betydelse. Som framgår av diagram 9.7 minskade den specifika energiförbrukningen relativt kraftigt under 1974 för att sedan stiga under 1975. Denna utveckling får naturligtvis ses mot bakgrund av händelserna i samband med oljekrisen vintern 1973/74. Emellertid har åtgångstalen enligt tillgänglig statistik fortsatt att stiga inom vissa branscher under 1976 och 1977. Den osedvanligt djupa och utsträckta lågkonjunkturen i kombination med strukturkriser inom flera viktiga industribranscher, har medfört att industriproduktionen minskat i volym tre år i rad samtidigt som investeringarna fallit kraftigt. I betydande utsträckning torde utvecklingen av åtgångstalen de senaste åren vara ett konjunkturfenomen. l takt med att kapacitetsutnyttjandet och investeringarna enligt förutsättningarna i LU återhämtas kommer sannolikt åtgångstalen att åter minska. Dessutom torde det sedan 1974 successivt ökade stödet till energibesparande investeringar få genomslag på sikt. Enligt industriverkets nu aktuella prognos har därför antagits att nivån på energiåtgångstalen 1983 i stort sett ansluter sig till den långsiktiga trenden. Detta

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/rernativet 249

GWh/produktionsvolymindex ll l 600-

1 400

1 200-

o Totalt 1 000-

800-

600ö? 400- ° 05a Diagram 9.7 Industrins o Övriga bränslen - «- ° specifika energiförbruk- El ning 1960-/ 983. 200- Anm.: Tillförlitliga data för 1977 föreligger ej. värdena för 1976 är pre-

ma aava 7572, ;gas ages liminära.

innebär en minskning i den totala specifika energiförbrukningen på ca 2 % per år från en relativt hög nivå 1977. Nedgången är mest markerad för bränsle medan åtgångstalen för el minskar endast obetydligt. Med den produktionstillväxt för olika industribranscher som förutses i LU 78 skulle sålunda den totala energiförbrukningen inom industrin öka med ca 4 % per år 1977-1983. Liksom tidigare väntas industrins elanvändning växa snabbare än bränsleförbrukningen. Bland bränslena väntas kol- och koksanvändningen öka främst till följd av att kapacitetsutnyttjandet förutses bli normalt inom järn- och stålindustrin under prognosperioden. Sam/ärdselsekrorn omfattar i energisammanhang praktiskt taget allt transportarbete i samhällen dvs. energiförbrukning för biltransporter, flygtrafik, järn- och spårvägar, busstrafik, inrikes sjöfart inkl. fritidsbåtar samt bunkring i Sverige till utrikes sjöfart (oavsett nationalitet). Även privatbilismen ingår således. Energiförbrukningen inom hela samfärdselsektorn har ökat snabbare än den totala förbrukningen av energi under efterkrigstiden. Detta får framför allt sättas i samband med den starka ökningen av personbilismen. Antalet personbilar har ökat från ca 640000 1955 till ca 2 900 000 1977. l Transportarbete som utförs av traktorer inom Utvecklingen av antalet personbilar är sålunda av central betydelse för den jord- och skogsbruket framtida utvecklingen av samfärdselsektorns energianvändning. Av samt av motorredskap samfárdselns energiförbrukning åtgår drygt hälften till olika slag av person- ingår ej i samfärdselsektransporter. Personbilar svarar därvid för drygt 80 % av persontransportar- torn.

250 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver

betet. Under 1960- och 1970-talen har de totala persontransporterna, mätt i personkm, ökat med i genomsnitt ca 4 % per år. Under de senaste åren har förbrukningen av motorbensin ökat oväntat snabbt mot bakgrund av ökningen av antalet personbilar. Prognosen över energianvändningen för personbilsbruk fram till 1983 utgår från en bedömning av personbilsbeståndet som gjorts i anslutning till arbetet med LU 78. Denna bedömning redovisas närmare i avsnitt 9.8. Prognosen innebär att antalet personbilar skulle öka från 2,9 miljoner 1977 till ca 3,4 miljoner år 1983. Detta är en något snabbare ökning än enligt personbilsprognosen i industriverkets referensprognos. Drivmedelsförbrukningen är vidare beroende av körsträckan per bil och år samt av den specifika drivmedelsförbrukningen per mil. Körsträckan är bl. a. ett uttryck för hushållens val mellan olika transportmedel och den specifika förbrukningen sammanhänger med den tekniska utvecklingen av bilmotorn och eventuella förskjutningar av bilinköpen i viktklasshänseende. Den genomsnittliga årliga körsträckan per bil har antagits sjunka något fram till 1983, bl. a. som en följd av att ett ökat antal hushåll skaffar en andra bil. Med antagande om en något mindre gynnsam utveckling av den specifika bensinförbrukningen än enligt tidigare prognoser skulle energiförbrukningen för persontransporter öka med 1,6 % per år 1977-1983. Under 1960-talet ökade godstransportarbetet i snabb takt främst beroende på den kraftiga produktionstillväxten inom industrin och det omfattande bostadsbyggandet. Lastbilstrañken kom att få en allt större andel av de totala godstransporterna, medan järnvägstrafikens andel minskade. Sammantaget väntas mot bakgrund av produktionsutvecklingen inom näringslivet energiförbrukningen för godstransporter enligt industriverkets prognos öka med 3,5 °/o per år. lndustriverkets beräkningar har för samfärdselsektorn (exkl. utrikes sjöfart) resulterat i en ökning i energiförbrukningen med 2,3 O/o per år 1977-1983. Bland de olika drivmedlen väntas användningen av dieselolja samt flygfotogen öka snabbare än genomsnittet, medan motorbensin utvecklas något långsammare, ca 1 % per år. Elförbrukningen i järn- och spårvägar, som endast utgör ca 3 % av hela samfardselsektorns energiförbrukning, väntas öka med drygt 3 % per år fram till 1983. Inom övrigsekrorn utgör hushållens energianvändning ungefär 2/3 av sektorns samlade förbrukning av energi. Merparten av energiförbrukningen hänförs till permanenta bostäder. Den centrala utgångspunkten för prognoserna för övrigsektorns energianvändning är den bostadsprognos som görs i LU 78. Totalt förutses bostadsbyggandet i genomsnitt uppgå till ca 63 000 lägenheter per år under perioden 1978-1983. I bostadsprognosen antas vidare att en ökning av ombyggnadsverksamheten kommer till stånd bl. a. genom hopslagning av smålägenheter. Genom denna verksamhet minskar antalet lägenheter medan totala våningsytan däremot blir oförändrad (se avsnitt 9.9). Avgörande för hushållens energiförbrukning är, förutom utvecklingen av totala bostadsbeståndet, också fördelningen på hustyper och valet av uppvärmningsform. Den övergång från enskild oljeuppvärmning till fjärrvärme och elvärme som f. n. pågår, förutses enligt industriverket fortsätta under perioden 1977-1983. Av nyproduktionen av bostäder förutsätts ca

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativet 251 85 % anslutas till elvärme eller fjärrvärme. Fördelningen på uppvärmningsformer framgår av nedanstående sammanställning. Antal lägenheter fördelade efter uppvärmningsformer. l 000-ta1 1970 1972 1975 1977 1983

Amn. Antalet bostäder för 1970 och 1972 avser antalet vid årets slut. För övriga år avses antalet vid mitten av resp. år.

Under prognosperioden förutses enligt industriverket andelen elvärmda lägenheter öka från 13 % 1977 till 18 % 1983. Andelen fjärrvärmda lägenheter, som tidigare inte ökat lika kraftigt som för dem med elvärme, väntas under prognosperioden öka påtagligt och förutses uppgå till 30 % 1983.

Övergången till elvärme och fjärrvärme kommer att verka återhållande på

oljeförbrukningen i bostadsbeståndet. Den specifika energiförbrukningen per lägenhet påverkas bl. a. av vilka besparingsåtgärder som kan antas bli genomförda under perioden fram till 1983. Bidrag till energibesparande åtgärder i det befintliga bostads- och lokalbeståndet infördes under 1974 och har successivt ökat i omfattning. Under 1978 har riksdagen tagit ett principbeslut om en tioårig energisparplan

för bostads- och lokalbeståndet. I den nu aktuella prognosen har industri-

verket antagit att energibesparande investeringar till en kostnad av omkring 15 miljarder kr. i 1977 års prisläge kommer att bli genomförda i det befintliga bostadsbeståndet under en tioårsperiod. Detta ansluter till programnivå II i energisparplanen. Under förutsättning att åtgärderna får angiven effekt innebär detta en klart större minskning av de genomsnittliga specifika åtgångstalen än i referensprognosen 1977. Antagandena beträffande både besparingseffekter och kostnader för energisparåtgärderna måste emellertid betraktas som mycket osäkra. Mot den bakgrunden har också en stegvis uppbyggnad av programmet föreslagits i energisparplanen. Efter en treårsperiod skall energisparprogrammet omprövas. En särskild regeringsdelegation har tillkallats för att bl. a. utvärdera effekter av det statliga energisparstöd som infördes från och med 1974. Sammantaget skulle då energiförbrukningen i bostäderna minska ca 10 TWh eller med ca 1.5 % per år 1977-1983. Energiförbrukningen för enskild oljeuppvärmning beräknas 1983 uppgå till ca 75 % av 1977 års värde, medan el- och fjärrvärmeförbrukningen fortsätter att öka.

252 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/remarivet

Tabell 9.22 Slutlig energianvändning inom industri-, samfärdsel och övrigsektorn 1955-1983

Andel Årlig procentuell förändring 1977 1955- 1965- 1970- 1975- 1977- 1965 1970 1975 1977 1983

Total slutlig energianvändning 100 5,1 4,4 0,7 0,9 1,8 därav: el 21 6,7 6,4 5,1 4,1 4.8 0 Exkl. bunkers för utrikes sjöfart.

Till övrigsektorn räknas även övriga lokaler i handel, servicenäringar och offentlig sektor samt vissa andra forbrukningsslag som t. ex. gatubelysning, fritidshus och energiförbrukning inomjordbruket. Inklusive dessa användarkategorier skulle enligt industriverkets kalkyler den totala energiförbrukningen inom övrigsektorn minska med 0,6 % per år 1977-1983. Elanvändningen väntas öka med ca 4 % per år, vilket är klart långsammare än under de senaste åren. Nedgången i oljeförbrukningen blir med angivna förutsättningar relativt kraftig, drygt 2 % per år 1977-1983. Den totala slutliga energiförbrukningen skulle därmed öka med inemot 2 % per år under prognosperioden. lndustriverkets kalkyler över energiefterfrågan fram till 1983 ligger därmed praktiskt taget helt i linje med referensprognosen, både totalt sett och för de tre förbrukarsektorerna. Oljeanvändningen skulle totalt sett öka endast obetydligt, medan förbrukningen av elenergi och annat bränsle än olja ökar med ca 5 resp. ca 4 % per år 1977-1983.

Produktion och ri/(ørsel av energi Som nämnts tidigare är Sverige för sin energiförsörjning i mycket hög grad beroende av importerad energi. lmportenergins andel av den totalt tillförda energin har ökat från ca 70 % i mitten av 1950-talet till f. n. ca 80 %. Avsaknaden av egna kol- och oljetillgångar, klimatförhållandena, näringslivets struktur och transportberoendet är några faktorer som bidraget härtill. Under senare år har petroleumprodukternas andel av den totalt tillförda energin minskat något. Som framgått av bl. a. energikommissionens kalkyler kommer dock oljans dominerande ställning i den svenska energiförsörjningen att bestå för lång tid framåt. Det energiförsörjningssystem som följer av efterfrågeutvecklingen under perioden 1977-1983 och av gjorda antaganden beträffande utbudsforhållandena för energi redovisas närmare i industriverkets energistudie. 1 tabell 9.23 sammanfattas hurden totalt tillförda energin fördelas på olika slag av primära

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternativer 253

energiformer fram till 1983. Enligt industriverkets prognos skulle tillforseln av petroleumprodukter öka i endast måttlig takt från 1977 till 1983. Den långsamma ökningen förklaras främst av den förutsätta övergången från enskild oljeuppvärmning till elvärme och fjärrvärme samt av antagandena om insatta energisparåtgärder inom det befintliga bostads- och lokalbeståndet. Dessutom förutsätter kalkylerna att de vid ingången av år 1983 fårdigbyggda kärnkraftaggregaten är tagna i drift 1983. Detta innebär att oljeförbrukningen för elproduktion minskar starkt från 1977 till 1983. Den starka ökningen av kol- och koksanvändningen hänger som nämnts främst samman med det låga kapacitetsutnyttjandet inomjärn- och stålindustrin under utgångsåret 1977. År 1983 förutsätts kapaciteten åter vara fullt utnyttjad inom koksverk och stålverk. Vidare förutsätts en viss övergång från olja till kol ske vid el- och värmeproduktionen samt inom vissa delar av industrin, bl. a. cementindustrin. Avfallslutar vid den kemiska massatillverkningen är det viktigaste av de inhemska bränslena. Totalt sett väntas de inhemska fasta bränslena öka något fram till 1983. Enligt utbyggnadsplanerna för eI/örsörjningssysremer skulle totalt 10 kärnkraftaggregat vara fárdigbyggda 1983, medan endast smärre tillskott av vattenkraftkapacitet tillkommer under prognosperioden. Under förutsättning att samtliga kärnkraftaggregat tas i drift uppnås en produktionsförmåga på sammanlagt ca 110 TWh inom vatten- och kärnkraftverken under normalårsförhållanden 1983. Elproduktionen i kommunala kraftvärmeverk och industriella mottrycksaggregat kan väntas uppgå till drygt 10 TWh. Genom den stora andelen vattenkraft i det svenska kraftsystemet är den totala produktionsförmågan i hög grad beroende av nederbördsförhållandena. Under exempelvis ett extremt torrår kan vattenkraftproduktionen gå ned till endast 75 % av den normala. Vidare kan produktionsförmågan hos olje- och kärnkraftverken variera både uppåt och nedåt kring de tillgänglighetsvärden som används i planeringen. För att uppnå tillfredsställande leveranssäkerhet måste dessutom elkraftsystemet dimensioneras med hänsyn till avvikelser från den prognostiserade elefterfrågan.

Tabell 9.23 Totalt tillförd energi 1975-1983

Tillförd energi. PJ Årlig procentuell j?? förändring 1975 1977 1983 1977-1983

Petroleumprodukter 1084 1 156 l 175 0.3 Kol och koksb 82 66 105 8,0 lnhemska bränslen? 128 131 l5l 2,2 Vatten- och kärnkraft 251 264 398 7.1 Nettoimport av el 3 -7 -18 . . Totalt tillförd energi 1 548 1 611 1 811 2,0

1 lnkl. oljeprodukter för elproduktion. bunkers av olja för utrikes sjöfart och oljeprodukter for icke-energiåndamål. 17 lnkl. kol- och koksanvändning för icke-energiändamål. l lTwh =1 mnjard F lnkl. spillvärmeleveranser. Kwh_

254 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernarivet

Mot bakgrund av främst variationerna i vattenkraftproduktionen kommer också utnyttjandet av oljekondenskraft att variera under enskilda år i framtiden. Den elefterfrågan som framkommer enligt industriverkets kalkyler kan sålunda tillgodoses på följande sätt:

Elförsörjningen 1975-1983, TWh

0 lnkl. överföringsförluster.

Med en variation i vattenkraftproduktionen kring normalvärdet ungefär som under de senaste åren, skulle oljekondensproduktionen 1983 uppgå till mellan 0,5 och 5,5 TWh vid normal drift av övrig elkraftkapacitet. Kraftutbytet med utlandet, dvs. främst de nordiska länderna, varierar kraftigt år från år beroende på de aktuella produktionskostnaderna i resp. land. Vid den elefterfrågan som industriverket räknar med skulle nettoexporten av el under ovan angivna betingelser variera mellan O och 5 TWh. Om kärnkraftsaggregaten 7-10 ej kan tas i drift till följd av prövningen enligt villkorslagen måste bortfallet (23 TWh) ersättas med i första hand oljebaserad kondenskraft. Därvid kommer oljeimporten att öka kraftigt. Jämfört med kalkylerna i LU:s huvudalternativ skulle oljeimporten behöva öka med 4 â 4,5 milj. m3 till följd av ökningen av oljekondensproduktionen och bytesbalansen försämras med ca 2 miljarder kr. Om vattenkraftproduktionen 1983 blir avsevärt mindre än normalt räcker emellertid inte oljekondenskapaciteten vid maximalt utnyttjande att tillgodose den förväntade elefterfrågan 1983. Från omkring âr 1981 kommer leveranssäkerheten i det svenska kraftsystemet inte att kunna bibehållas på en acceptabel nivå. Risken för elbrist i början av 1980-talet är därför i detta fall uppenbar. Några kapacitetstillskott av betydelse torde inte kunna åstadkommas före 1983.

Investeringarna inom el- och värmeverk

Planeringen av elkraftsystemet måste ske med lång framförhållning, eftersom det i allmänhet tar omkring 10 år från beslut om utbyggnad till idrifttagning av stora kraftverk. Detta gäller såväl kärnkraftverk som fossileldade kondenskraftverk. Tidsåtgången från projekteringsstart till idrifttagning av fossileldade kraftvärmeverk är betydligt kortare, 4-6 år, eftersom många kraftvärmeverk är av sådan storlek att lokaliseringstillstånd ej fordras. Investeringarna i elproduktionssystemet under perioden 1977-1983 är därför

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternariver 255

till stor del en konsekvens av beslut fattade under första hälften av 1970talet. Som redan framgått förutsätter investeringsberäkningarna i LU 78 att 10 kärnkraftaggregat är färdigbyggda fram till 1983. Därtill har investeringskostnader som är lika stora som ytterligare ett kärnkraftverk lagts in i kalkylerna. LU har dock inte tagit ställning till hur dessa investeringsresurser skall användas i kraftsystemet. 1 övrigt har antagits att 1975 års energipolitiska beslut i stora drag fullföljs, men med de förseningar i utbyggnadsprogrammet som redan inträffat. Beträffande ljärrvärmeforsörjningen har förutsatts att inget ytterligare kraftvärmeverk kommer att tas i bruk fram till 1983. Den beräknade starka ökningen av ljärrvärmeefterfrågan beräknas täckas via en utbyggnad av hetvattencentraler. Med dessa antaganden beräknas investeringarna i elproduktions- och distributionsanläggningaröka med 0,5 % per år 1977-1983, vilket är en kraftig nedrevidering av prognosen i LU 75. Investeringarna i värmeverk förutses öka med ca 5 % 1977-1983. l LU:s sektorindelning ingår el- och värmeverken tillsammans med gasverk och vattenverk. Investeringarna i gasverk är f. n. av obetydlig Investeringarna i vatten- och avloppsledningar uppgår däremot omfattning. till avsevärda belopp och utgör omkring 1/3 av investeringarna i hela LUsektorn. Vattenverkens investeringari prognosen antagits utvecklas i ungefär samma takt som bostadsbyggandet. Sammantaget innebär detta att investeringarna i el-, gas-, värme- och vattenverken skulle öka med ca 2 % per år under perioden 1977-1983.

9.6 Byggnadsverksamhet

Produktion och byggnadsinvesteringar Efter 1960-talets kraftiga tillväxt har byggnadsverksamhetens utveckling stagnerat under 1970-talet. Byggnadsinvesteringarnas andel av BNP kulminerade år 1967 med 14,9 % och har sedan dess successivt sjunkit till 12,2 % 1974. 1977 uppskattas andelen till 11,3 %. Uppbromsningen hänger främst samman med bostadsinvesteringarnas nedgång. Totalt sjönk bostadsinvesteringarna med nästan 19 % mellan 1970 och 1977. En närmare redogörelse härför återfinns i avsnitt 9.9 nedan. Bostadsbyggandets nedgång har också haft konsekvenser för de kommunala följdinvesteringarna. Även i övrigt har de kommunala byggnadsinvesteringarna haft en svag utveckling. Också inom övriga tjänstesektorer har byggnadsinvesteringarna fallit. Inom industrin ökade byggandet mellan 1970 och 1975 men därefter har en minskning skett. Motsvarande tendens gäller investeringarna i energiproduktionsanläggningar. Den investeringsutveckling som skisserats ovan har fört med sig att produktionen inom byggnadssektorn sjunkit sedan 1970-talets början (se diagram 9.8). Byggvolymens utveckling efter olika typer av byggande redovisas i tabell 9.24. Av tabellen framgår att reparationsverksamheten alltsedan 1965 ökat snabbare än ny- och ombyggnadsverksamheten. Särskilt påtaglig har denna tendens varit efter 1970. Andelen reparationer och ombyggnader utgjorde 1975 29 96 av allt byggande mot ca 25 % 1970. Nybyggnadsandelen har falliti motsvarande mån.

256 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver

Index 1960=100 i 180-

160-

80*

_ ,_LlL11]IIL, _ l I J I I I T T J 77 r T” ÅF 19606162636465666768697071727374757677 1983 Diagram 9.8 Byggprøduk- -u--n Byggproduktion ri0n och byggnadsinveste- .- -..- n Byggnadsinvesteringara ringarnas utveckling 1960-1983. a Inkluderar även ombyggnad av bostäder

Tabell 9.24 Byggvolymens fördelad årliga procentuella utveckling efter slag av byggande

Bruttoproduk- Årlig procentuell Förändring lionsvärde i miljarder kr 1960- 1965- 1970-

Summa ny- och ombyggnad 33,7 6,9 3,4 - 1,0 Reparationer 11,5 3,8 4,3 1,9

Totalt 45,2 6,2 3,6 - 0,4

Källa: SIND 1978:5 Byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri - en uppföljning.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver 257

Som underlag för LU:s bedömning av byggsektorns utveckling 1977-1983 har Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF) utarbetat en sektoröversikt. SBEF:s sektoröversikt refereras kortfattat i det följande. SBEF räknar i sin översikt med en ökning i byggproduktionen efter 1978. Man harantagit att antalet nybyggda lägenheter skulle öka från ca 55 0001977 till ca 65 000 1983. Omräknat till volym svarar detta mot en ökning av drygt l % årligen. För ombyggnad och reparation väntas en betydligt snabbare ökning, bl. a. beroende på en successivt ökad ombyggnadsvolym i energibesparande syfte. Reparations- och ombyggnadsvolymen skulle öka med närmare 7 % per år. Det totala byggandet inom bostadssektorn skulle därmed * öka med drygt 3 % årligen i volym. Även for näringslivets och kommunernas byggnadsinvesteringar har SBEF förutsatt en snabbare ökning 1977-1983 än under närmast föregående period. För de totala väg- och anläggningsinvesteringarna förutses en tämligen svag utveckling, särskilt på grund av utvecklingen inom energiproduktionssektorn. SBEF:s antagande framgår närmare av tabell 9.26.

Arbersprodukrivirerens utveckling SBEF:s beräkningar över arbetsproduktivitetens utveckling i byggsektorn är uppbyggda från bedömningar for olika slag av byggande. Produktivitetsutvecklingen redovisas i tabell 9.25. Under perioden 1967-1971 ökade produktiviteten med ca 5 % per år. För åren 1973 och 1974 låg produktiviteten i stort sett stilla for att år 1975 åter öka tämligen kraftigt. Sedan 1975 har produktiviteten fallit. Den variation i produktivitetsutvecklingen som observerats har delvis sin grund i variationer i kapacitetsutnyttjandet inom byggnadsverksamhetens fasta organisation. Emellertid varierar produktiviteten ganska kraftigt både

Tabell 9.25 Produktionsvolym per arbetad timme Årlig procentuell förändring 1967-1971 1971-1975 1975-1983

Total ptoduktionsvolymutveckling per arbetad timme exkl. tjänstemän 5,6 3,8 3,3 Total Rrändring inkl. tjänstemän 4,9 3,1 3,0 Därav: Nybyggnad

258 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 9.26 Byggproduktionen 1977-1983 fördelad på olika slag av byggande

_Tabell

Årlig procentuell förändring av bruttoproduktionen, 1975 års priser Enligt Enligt

till nivå och utveckling mellan olika delmarknader. Detta kan belysas med hjälp av resultat från de produktivitetsberäkningar for åren 1967, 1971 och 1975 som utförts av SBEF och som redovisas i tabell 9.25. Den mest påfallande tendens som belyses i tabellen är att produktiviteten ökat så mycket långsammare 1971-1975 än 1967-1971. Differensen beror till någon del på ändrad produktionssammansättning m. m. De huvudsakliga förklaringarna är emellertid andra. För flerfamiljshusens del ökade produktiviteten med 8 90 1967-1971 men med endast 5,4 9:» 1971-1975. Differensen kan till stor del hänföras till att förskjutningen mot större objektsstorlekar bromsades upp och att andelen mycket små objekt t. 0. m. ökade. Ökad objektsstorlek medför stordriftsfördelar i planering och utförande. Liknande tendenser har gjort sig gällande också för småhusbyggandet. Mellan de redovisade perioderna förefaller en återflyttning av arbetsmoment från fast industri till byggarbetsplats ha skett. Vissa stordriftsfördelar vid elementbyggande som funnits tidigare har således bortfallit. Även för byggandet av förvaltningshus har produktivitetsökningen bromsats upp på grund av sänkt objektsstorlek och långsammare mekaniseringstakt. För övriga delar av byggandet är det svårt att urskilja några klara tendenser. För industribyggandets del är dock utvecklingen annorlunda än för övrigt byggande. Här har produktivitetsökningen accelererat främst genom att tekniken för industribyggande med monteringssystem, särskilt för mindre objekt, har utvecklats starkt under den senare perioden. l tabell 9.25 redovisas också en prognos över produktivitetsutvecklingen fram till 1983. För att kunna utföra denna beräkning för olika byggnadsslag har det, på grund av brist på senare statistik, varit nödvändigt att utgå från år 1975. Utvecklingen 1975-1977 är nämligen ofullständigt känd. Som framgår av tabellen forutser SBEF för så gott som allt slags byggande en fortsatt uppbromsning av produktivitetsökningstakten. Undantagen avser ombyggnad och reparationsverksamhet där den ökade volymen anses kunna medföra en viss acceleration i produktivitetsutvecklingen. Anledningen till

uppbromsningen är en fortsättning av de tendenser mot sjunkande objekts-

storlek och mindre mekaniseringsvinster som berörts ovan.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 259

1975-1977 sjönk, som redan nämnts, produktiviteten i byggnadssektorn. Av denna anledning kommer förändringen mellan 1977 och 1983 att framstå som mycket snabb trots att det egentligen är fråga om en klar uppbromsning av den långsiktiga ökningstakten. Produktivitetsökningen för hela sektorn kommer att bli 4,4 % vilket är ett högre tal än under närmast föregående perioder.

Investeringar Byggsektorns egna investeringar har ökat förhållandevis snabbt sedan 1970. Mekaniseringsgraden har ökat. Investeringsverksamheten domineras helt av maskininvesteringar. Den förändrade produktionsinriktningen och den investeringsökning som skett under senare år har resulterat i överkapacitet för vissa maskintyper. Detta verkar starkt neddragande på investeringsbehovet fram till 1983. Å andra sidan kommer troligen den tekniska och organisatoriska utvecklingen att medföra krav på anskaffning av nya typer av maskiner, framför allt lättare maskiner lämpliga för mindre byggnadsarbeten. Minskningen i investeringsvolym 1977-1983 kan därför beräknas bli obetydlig.

Sammanfattning av kalkylerna Resultaten av LU:s modellberäkningar redovisas i tabell 9.27 nedan. De uppskattningar av produktiviretsutvecklingen och av investeringsutvecklingen inom själva byggsektorn som gjorts av SBEF och som redovisats ovan har använts direkt i LU-modellen. Även de uppgifter om som utgångsvärden reparationer och underhåll som redovisats av SBEF i sektorstudien har använts i modellkalkylen vid beräkningen av olika insatskoefficienters utveckling. Uppskattningen om produktionsutvecklingen inom sektorn skiljer sig dock något mellan SBEF och LU-kalkylen. Dessa skillnader framgår av tabell 9.26. De härrör i allt väsentligt från att LU räknar med en klart snabbare ökning av bostadsbyggandet, främst fierfamiljshusen. LU:s överväganden redovisas närmare i avsnitt 9.9 nedan. LU räknar också med en snabbare ökning av industrins byggnadsinvesteringar än i SBEF:s studie.

Tabell 9.27 Sammanfattning av kalkylerna för byggnadsverksamhel 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983 Bruttoproduktion 45 417 3,6 - 0,7 - 1,1 2,7 Förädlingsvärde 17 431 2,9 - 0,4 0,2 1,6 Produktivitet (kr/tim.) 32,04 3,4 4,0 1,9 4,4 Sysselsättning (milj. tim.) 544,02 - 0,5 - 4,2 - 1,7 - 2,7 Investeringar l 570 0,4 - 2,0 4,7 - 0,9 - - 7,9 byggnader 220 0,6 8,6 - 2,4 - maskiner 1 350 1,8 -2,3 4,1 -0,6

260 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer

Anledningen härtill är ökade investerlngsbehov för att uppnå bytesbalansmålet (se närmare avsnitt 9.4). Totalt räknar LU med en ökning av byggsektorns bidrag till BNP med ca 1,6 % per år 1977-1983. Antalet sysselsatta inom byggnadsverksamheten har minskat mycket kraftigt sedan 1969. Mellan 1969 och 1977 kan minskningen beräknas ha uppgått till nära 50 000 personer. Den kraftiga sysselsättningsnedgången i byggandet har emellertid inte lett till någon större arbetslöshet i branschen. Den tidigare höga medelåldern hos byggnadsarbetarna har gett en relativt hög naturlig avgång samtidigt som nyrekryteringen varit liten. Dessutom har en stor del av den övertaliga arbetskraften sugits upp av den fram t. 0. m. 1975 expanderande industrin. Under llera år har det t. o. m. rått brist på byggnadsarbetare inom vissa fack. Under 1977 har emellertid sysselsättningen i byggandet ånyo ökat med ca 3 500 personer bl. a. till följd av en tillbakaströmning av arbetskraft från tillverkningsindustrin som sedan 1975 haft en minskande produktion. Även i övrigt har nyrekryteringen i branschen ökat. Den förutsätta produktions- och produktivitetsökningen 1977-1983 enligt LU:s kalkyler resulterar i en minskning av timvolymen i byggnadsverksamheten med mer än 2,5 96 årligen. Omräknat i antal sysselsatta innebär detta en fortsatt kraftig minskning.

9.7 Varuhandel

Varuhandeln svarade under 1977 för ca 10 96 av den totala produktionen av varor och tjänster i landet. Över 501 000 personer var detta år sysselsatta inom varuhandeln, vilket motsvarar drygt 12 % av det totala antalet sysselsatta i ekonomin. Sektorns andel av den totala arbetsvolymen mätt i arbetstimmar var ungefär lika stor, ca 13 %. Varudistributionen brukar, då det gäller konsumtionsvaror, normalt försiggå i två led: från fabrikant till grossist och från grossist till detaljist, varefter konsumenterna svarar för distributionen från butikerna. Vissa typer av varor - mejeri- och bryggerivaror, möbler, radio och TV etc. - levereras emellertid vanligen direkt från fabrikant till detaljist, utan grossistens fonnedling. Vissa andra slag av leveranser, som t. ex. till storhushåll, sker däremot normalt enbart via grossist. Vad gäller producentvaror - dvs. insatsvaror i produktionen - förekommer heller ingen detaljhandel. Även partihandelsledet kan i många fall överhoppas. i det att producentvaror levereras direkt från fabrikant till förbrukare. För att i någon mån belysa de olika delbranschernas relativa betydelse inom varuhandeln redovisas i nedanstående tablå den procentuella fördelningen av antalet sysselsatta inom varuhandeln 1977 enligt statistiska centralbyräns arbetskraftsundersökningar.

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudaltemarivet 261

Parti- därav: TOM Detaljhandel handel __ Daglig- Varu- Fack- Ovrigt varu- hus- handel handel handel 64,4 17,0 10.8 18,7 17,8 100 35.6 ü Bil- och bensinhandel, apotek, Systembolag m. m.

Försäljningen inom den s. k. egentliga detaljhandeln - dvs. detaljhandel exkl. bränsle- och drivmedel-, system- och apoteksvaruhandel - består till ca 60 % av dagligvaror och till ca 40 % av specialvaror. De rena dagligvarubutikerna svarade under 1977 för 37 % av försäljningen inom den egentliga detaljhandeln, medan fackhandeln svarade för 32 %, stormarknaderna for 4 % och kedjevaruhusen for 15%. Återstoden. 12 96, utgörs av Försäljning från kiosker, trafikbutiker, postorderhandel, speciallivsbutiker, torghandel, hemforsäljning m. m. l det följande ges först en beskrivning av de allmänna utvecklingstendenserna inom de olika delarna av varuhandelssektorn. Därefter följer en redogörelse for de prognoser rörande varuhandelns omsättning, produktivitet och investeringar som utarbetats inom Handelns utredningsinstitut (H U1) på uppdrag av LU. Framställningen baseras huvudsakligen på den av HUl utförda sektorstudien.

Allmänna tttveck/ingsrendenser Dag/igvaruhande/ inkl. varuhus. Strukturomvandlingen har varit utomordentligt snabb inom varuhandeln, främst genom övergången till Självbetjäning och butikskoncentrationen. Självbetjäningsbutikerna svarar nu for ca 95 %

av den totala omsättningen av dagligvaror. Övergången till Självbetjäning är

således i det närmaste avslutad. Den s. k. yttre rationaliseringen, dvs. förändringarna i butiksbeståndet, har inneburit en stark koncentration till större butiker - i vissa fall s. k. stormarknader- samt en mycket betydande nedläggning av mindre butiker. Antalet dagligvarubutiker minskade under perioden 1960-1977 från ca 25 000 till 9 800, dvs. med över 60 %. Antalet nedläggningar uppgick under 1960talet till i genomsnitt l 330 butiker per år, men har under perioden 1970-1977 dämpats till i genomsnitt 760 per år. Relativt sett är minskningen dock fortfarande stor: ca 6 % av det totala butiksbeståndet försvinner varje år genom nedläggningar. Samtidigt sker en viss nyetablering av butiker i nybyggda bostadsområden och köpcentra. Antalet nyetablerade dagligvarubutiker har i genomsnitt uppgått till inemot 200 per år under 1960-talet och ca 170 per år under l970-talet. De nya butikerna har på grund av stordriftsfördelarna planerats for en omsättning som i genomsnitt är ca 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Fortfarande finns det dock ett stort antal småföretag inom dagligvaruhandeln: företag med färre än fem anställda utgör ungefär 80 % av det totala antalet företag. Under prognosperioden 1977-1983 kan man enligt HUl:s bedömning

262 Näringsgrenamas utveckling enligt huvuda/rernativer

vänta en fortsatt minskning av antalet butiker. Antalet nedläggningar har bedömts uppgå till i genomsnitt 360 butiker per år och antalet nyetableringar till ca 150 butiker per år. Minskningen av butiksbeståndet skulle därmed bli betydligt långsammare än tidigare. Bedömningen har gjorts under förutsättningen att den lagstiftning som berör handeln - t. ex. affärstidsbestämmelserna - förblir oförändrad under perioden. Parallellt med butikskoncentrationen inom dagligvaruhandeln har varuhusen starkt ökat sin andel av omsättningen inom den egentliga detaljhandeln, från ca 10 % l960till Ca 20 % 1970. En bidragande orsak härtill har varit etableringen av stormarknader. Idag finns ett 40-tal stormarknader med ca 4 % av den egentliga detaljhandelns totala omsättning. Någon ytterligare etablering av stormarknader väntas dock inte. Varuhusens expansion har under senare år avstannat och marknadsandelen varit ungefär oförändrad, eller t. o. m. sjunkande under den allra senaste tiden. Vissa äldre varuhus har lagts ned medan andra är under modernisering och upprustning. Det totala antalet varuhus, som 1977 uppgick till ca 360, tenderar f. n. att minska något. Butikskoncentrationen inom handeln har utan tvivel varit till fördel för många konsumenter, men har för vissa grupper - speciellt i glesbygden medfört att avståndet till inköpsstället ökat. Det statliga stödet till den kommersiella servicen i glesbygd har därför nyligen utvidgats, så att det nu (budgetåret 1978/79) beräknas uppgå till 8,5 milj. kr. i löpande priser. Vidare kan nämnas att den planering av Varuförsörjningen som föreslagits av distributionsutredningen i dess betänkande enligt riksdagens beslu: hösten 1977 kommer att förbli en frivillig kommunal angelägenhet. De senaste årens utveckling har inneburit en betydande avsaktning av tidigare koncentrationstendenser. Etableringen av stormarknader. vilken enligt mångas uppfattning starkt har bidragit till nedläggningen av uärhetsbutiker, har sålunda avstannat, och antalet varuhus tenderar att ninska. l stället byggs allt fler s. k. “servicebutiker“. Ca 1/10 av det totala antalet dagligvarubutiker utgörs idag av servicebutiker“ och andelen fortsätter att öka. Dessa butiker karakteriseras av ett brett sortiment av dagligvaror, men med ett betydligt farre antal artikelvarianter än de stora snabaköpen. Därigenom kan de också klara sig på en relativt mindre omsättning och ett mer begränsat kundunderlag. Även om “servicebutikernas” betydelse inte skall överskattas, så innebär tillkomsten av sådana distributionsformer dock en klar motvikt till den starka inriktningen mot stordrift i detaljha1deln. Inom dagligvaruhandeln förekommer stora variationer i kundtilströmningen, vilket medför ett mycket ojämnt kapacitetsutnyttjande. Projuktivitetsförbättringarna i dagligvaruhandeln sammanhänger delvis medi vilken mån man kunnat finna vägar att utjämna kapacitetsutnyttjandet. Självbetjäningssystemet har gjort det möjligt att flytta över en del arbetsuppgiter som annars brukat utföras i samband med kundbetjäningen till lugnae tider. Detta gäller t. ex. framplockning av varor, prismärkning och paketeting. Än viktigare torde vara möjligheterna att anpassa personalinsatserna eter den förväntade kundtillströmningen genom att anställa personal på del id. Deltidsarbete har av denna anledning blivit en allt vanligare anställningsl Samhället och distribu- form inom handeln. Av den totala personalstyrkan i varuhuset utgörs tionen. SOU 1975:69, 70. sålunda så mycket som 70 % av deltidsanställda. I vanliga livsmedelibutiker

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternativet 263

pågår en liknande anpassning av personalstrukturen. Möjligheterna att anpassa personalinsatserna till Förändringarna i belastningen är dock av naturliga skäl betydligt större i stora butiker än i små. Möjligheterna att anställa personal på deltid kan emellertid komma att bli mindre i framtiden. Detta torde i så fall medföra en viss dämpning av produktivitetsstegringen, framför allt i de mindre och medelstora butikerna. Produktivitetsförbättringar genom en utökad användning av ADB, framför allt vad gäller lagerkontroll och inköpsplanering, kan däremot förväntas öka i betydelse under de närmaste åren. Ersättning av nuvarande manuella prismärknings- och kassarutiner med datateknik kan också förväntas på längre sikt. De betydande rationaliseringsvinster som detta kan ge torde dock inte kunna uppnås i större omfattning förrän ett stycke in på l980-talet. Produktivitetsutvecklingen påverkas även av den tidigare diskuterade yttre rationaliseringen. Produktiviteten är nämligen betydligt högre i större företag än i mindre. Den långsammare förändring av butiksbeståndet - mätt i antal butiker - som förväntas under prognosperioden behöver trots detta inte nödvändigtvis medföra en avsaktning av produktivitetsökningen jämfört med tidigare perioder. Avgörande är i stället hur stor del av den totala omsättningen som genom strukturomvandlingen överflyttas från lågproduktiva till högproduktiva butiker. Fackhandel. Flera av de utvecklingstendenser som utmärker dagligvaruhandeln gäller också de branscher som gemensamt brukar benämnas fackhandel, t. ex. färghandel, urbutiker, konfektionsaffärer etc. Jämfört med utvecklingen inom dagligvaruhandeln har strukturförändringarna inom fackhandeln dock varit små. Det finns flera skäl till detta. Stordriftsfördelarna har med undantag för vissa delbranscher inte varit särskilt påtagliga inom fackhandeln. Fackhandeln måste också allmänt sett sägas vara mindre känslig för konkurrens än dagligvaruhandeln, och samhällets prisövervakning har heller inte varit lika intensiv. Vidare är fackhandeln mera tätortskoncentrerad än vilket medfört att den varit

dagligvaruhandeln,

mindre utsatt för inverkan av befolkningsomflyttningarna. Inom vissa delar av fackhandeln, speciellt då beklädnadshandeln, har emellertid omfattande butiksnedläggningar skett som en följd av konkurrensen från varuhusen i förening med en långsam efterfrågeutveckling. Inom andra sektorer, t. ex. fritidsbranschen, har efterfrågeökningen varit så stark att det skapats utrymme för ett ökat antal försäljningsställen. Behovet av strukturrationaliseringar måste dock sägas ha ökat inom fackhandeln, bl. a. beroende på de snabba kostnadsstegringarna under senare år. Den typ av samverkan mellan fristående företag som sker i form av frivilliga kedjor kan således väntas få ökad betydelse på grund av de stordriftsfördelar som detta möjliggör. Vidare kommer man sannolikt att söka införa mindre personalintensiva försäljningsformer. Man har redan slagit in på denna väg i och med införandet av s. k. självval inom delar av fackhandeln. Även renodlad Självbetjäning kan i vissa fall komma att införas i framtiden. Fackhandeln har de allra senaste åren tenderat att vinna marknadsandelar bekostnad. på varuhusens Ett nytt utvecklingsdrag inom fackhandeln

264 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

motsatt den traditionella tendensen till specialisering - består i att branschgränserna alltmer suddas ut. Som exempel kan nämnas att man i många bensinstationer numera även säljer livsmedel, sport- och fritidsvaror. Antalet sådana trafikbutiker har ökat starkt under senare år. Sortimentet i nya butiker kommer troligen i allt högre grad att bestämmas av att kunden väntar sig att finna alla varor för ett visst ändamål i samma butik, t. ex. varor lör fritid, för heminredning etc. De s. k. byggvaruhus som de senaste åren har etablerats på vissa orter utgör exempel på denna tendens. Partihande/n har genomgått stora strukturella Förändringar under senare år. KF och ICA, som tillsammans svarar för en tredjedel av den totala partihandelsomsättningen med dagligvaror, har genomfört betydande strukturrationaliseringar. Härtill kommer bildandet av företaget DAGAB, som inom sig har samlat i stort sett hela den övriga partihandeln med dagligvaror, exkl. de delar som ombesörjs av specialgrossister (importörer m. ll.) och fárskvaruleverantörer (mejerier, slakterier etc.). Partihandeln med dagligvaror har härigenom kommit att domineras av tre stora block, som också är starkt integrerade i detaljhandelsledet. En omfattande rationalisering av DAGAB:s distributionssystem kommer att genomföras. Denna kommer bl. a. att innebära en koncentration av verksamheten till ett mindre antal lagercentraler. Partihandelsfunktionen tenderar att i allt högre grad integreras med dels detaljhandeln, dels fabrikantledet. Detta utgör i och för sig en begränsning av marknadsförutsättningarna för de traditionella partihandelsföretagert. Ändå har partihandelns roll i det totala distributionsarbetet inte minskat, vilket beror på att partihandelns funktioner samtidigt har utvidgats i nya riktningar. Sålunda har lagercentralerna inom livsmedelspartihandeln övertagit en stor del av det arbete med styckning och paketering som tidigare utfördes i butikerna. Ett annat exempel är distributionen av stålplåt till induszri- och byggföretag, där grossisten numera erbjuder kunden s. k. lörbehandling i form av klippning, skärning etc., i stället lör att som tidigare endast leverera i standardiserade dimensioner. Vad gäller partihandelns rationaliseringsarbete i övrigt kan näm1as det pågående arbetet med att förbättra informationsöverföringen mellan (letaljist, grossist och fabrikantled. Datorer utnyttjas därvid som hjälpmedel, men den viktigaste komponenten i systemet utgörs av själva standardiserirgen av meddelanden. Vissa produktivitetsvinster från detta nya system kan tomma att visa sig redan i början av 1980-talet.

Omsättning, produktivitet, sysselsättning De prognoser för varuhandelns utveckling som Handelns utredningsinstitut (HUl) utfört lör LU:s räkning baseras på analyser av sambanden mellan å ena sidan den totala privata konsumtionens utvecklingstakt och omsättringsutvecklingen i detalj- resp. partihandel, och å andra sidan sambanden mellan omsättningslörändring och produktivitetsförändring. Prognoserna f(r varuhandeln har på detta sätt direkt kunnat anknytas till den utvecklingav den totala privata konsumtionen som LU räknar med i sitt huvudalterrativ. För detaljhandeln föreligger av naturliga skäl ett mycket klart samband mellan omsättningsutveckling och total privat konsumtionsutveckling.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver 265

HUl:s analys, som baserats på data för perioden 1970-1977, visar att om den totala privata konsumtionen är helt oförändrad kan detaljhandelsförsäljningen väntas minska med ca 0,9 % per år, medan en uppgång av den totala privata konsumtionen leder till en relativt sett ännu större ökning av detaljhandelsomsättningen. Detta sammanhänger bl. a. med att konsum- - framför allt bostadskonsumtionen tionen utanför detaljhandelssektorn utvecklas i jämnare takt än den totala privata konsumtionen. Partihandelns omsättning utgörs endast till knappt hälften av konsumtionsvaror; återstoden består av s. k. producentvaror(insatsvaror). Trots detta visar statistiska data för perioden 1970-1977 relativt god korrelation mellan förändringar i privat konsumtion och partihandelsomsättning. Detta samband får närmast tolkas som eneffekt av att det finns gemensamma förklaringar till såväl förändringarna i den privata konsumtionen som i efterfrågan på producentvaror. Produklivirerens utveckling har av HUI beräknats separat för detalj- resp. partihandeln. Produktiviteten - som enligt nationalräkenskapernas definitioner utgörs av förhållandet mellan sektorns förädlingsvärde och antalet utförda arbetstimmar - har därvid inom resp. delsektor antagits utvecklas parallellt med förhållandet mellan omsättning och antal arbetstimmar. Denna s. k. “omsättningsproduktivitet” har för vardera delsektorn visat sig vara starkt beroende av omsättningsutvecklingen. Speciellt starkt är detta samband för detaljhandeln, inom vilken en omsättningsökning på 1 % kan förväntas leda till en i det nämiaste lika stor procentuell produktivitetsökning. Denna typ av positiva samband mellan produktivitets- och omsättningsutveckling beror huvudsakligen på att man inom varuhandeln arbetar med ett generellt sett lågt kapacitetsutnyttjande. inom en och samma enhet kan försäljningen ofta öka betydligt utan att arbetsinsatserna behöver öka i motsvarande mån. Även utan någon förändring av omsättningen kan man dessutom förvänta en viss, inte så obetydlig, produktivitetsförbättring, enbart på grund av effekterna av den pågående yttre rationaliseringen. Produktivitetsutvecklingen i varuhandeln som helhet har av HU] beräknats genom en sammanvägning av produktivitetstalen för detalj- resp. partihandeln. Därvid förutsattes att förädlingsvärdets andel av omsättningen utgör 18,6 % idetaljhandeln och 9,4 % ipartihandeln, samt attdessa andelar inte förändras under prognosperioden. Beräkningsresultatet är vidare beroende av den ökningstakt för den totala privata konsumtionen som HUI räknat med. Produktivitetsökningen i varuhandeln har på detta sätt beräknats uppgå till 3,3 resp. 2,8 % per år vid en total privat konsumtionsökning på 2,0 resp. 1,5 % per år. I LU:s huvudalternativ, som utgår från en total privat konsumtionsökning på 1,8 % per år, har produktiviteten inom varuhandeln som helhet antagits öka med 3,2 % per år 1977-1983. Detta är ungefär samma ökningstakt som under senare delen av 1960-talet, men något långsammare än den genomsnittliga produktivitetsstegringen under perioden 1970-1977. Sysselsärmingen inom varuhandeln kommer enligt LU:s modellresultat att minska med något över l % per år räknat i antal arbetstimmar, vilket är ungefär samma takt som 1970-1977. Antalet sysselsatta personer kommer däremot enligt prognosen att minska kraftigare 1977-1983 än 1970-1977. Den

266 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/rernariver

Tabell 9.28 Varuhandelns utveckling 1965-1983 Årlig procentuell volymförändring

Sysselsättning

maskiner och inventarier 1,8 5,7 14,5 5,1

genomsnittliga arbetstiden per sysselsatt väntas nämligen minska i långsammare takt än tidigare. l prognoserna för 1983 har ingen generell arbetstidsförkortning för heltidsarbetande inräknats, och deltidsarbetets omfattning har inte antagits öka mera inom varuhandeln än inom sektorer. övriga Antalet sysselsatta personer skulle med dessa antaganden komma att minska från ca 501000 år 1977 till ca 488000 år 1983, dvs. med ca 13000 personer.

Investeringar De bedömningar av varuhandelns investeringar under perioden 1977-1983 som utförts av HUI har baserats på beräkningar av relationen mellan investeringar och omsättning. Denna metod motiveras delvis av det faktum att investeringarna inom större delen av varuhandeln - framför allt inom de mindre och medelstora företagen - mera torde påverkas av det ekonomiska resultatet samma år, dvs. av investeringsfönnågan, än av kalkyler avseende det långsiktiga behovet av utbyggnad och förbättringar. Kvoten mellan varuhandelns investeringar i byggnader och anläggningar och omsättningen har under perioden 1970-1977 minskat ijämn takt, medan kvoten mellan investeringar i maskiner och anläggningar och omsättningen har ökat starkt. Tidstrenderna har extrapolerats till 1983. Härur har man sedan kunnat beräkna den investeringsvolym som är förenlig med den tidigare beräknade omsättningsutvecklingen. Resultaten, uttryckta i årlig procentuell volymförändring, redovisas i nedanstående tablå.

Ökning av total privat konsumtion 2,0% per år 1,5% per år Investeringar i

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver 267

I LU:s huvudalternativ,där den totala privata konsumtionen förutsätts öka med i genomsnitt 1,8 % per år, har varuhandelns totala investeringar antagits öka med 3,0 % per år 1977-1983. Som framgår av tabell 9.28 är denna ökning klart långsammare än under den närmast föregående 3-årsperioden 1974-1977, men ändå betydligt snabbare än under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet. Byggnadsinvesteringarna inom varuhandeln har i LU-kalkylerna antagits minska med 4,4 % per år 1977-1983, medan investeringarna i maskiner och inventarier antagits öka med 5,1 % per år. Denna utveckling, som innebär en ökad satsning på investeringar av en typ som har samband med modernisering och rationalisering snarare än med ökad omsättningsvolym, är helt i linje med utvecklingen under tidigare år. Andelen maskiner och inventarier i varuhandelns totala investeringar har ökat från 57 % 1970 till drygt 74 % 1977. Prognosen för 1983 innebär en ytterligare ökning av denna andel till närmare 84 %.

9.8 Samfárdsel

Till samfárdselsektorn räknas transporter samt post och tele. Transporterna svarade för drygt 70 % av produktionen resp. sysselsättningen inom sektorn och post och tele således för återstoden. Sektorn svarade 1977 för 7 % av den totala sysselsättningen mätt i timmar. Den redogörelse för utvecklingen inom samfärdselsektorn som här ges bygger i stor utsträckning på planer och material som insamlats och bearbetats i samarbete med kommunikationsdepartementet. Först i detta avsnitt redogörs för utvecklingen av transportarbetet i Sverige, fördelat på olika trafikmedel. Ur en prognos for transportarbetet härleds bl. a. investeringskraven i sektorn, vilka redovisas senare i avsnittet.

9.8.1 Utvecklingen av person- och godsrransporter Persontransporterna har under lång tid kännetecknats av en snabb tillväxt. Resandet har fördubblats från ca 43 miljarder personkilometer 1960 till ca 86 miljarder 1976. Räknat per invånare innebär det att reslängden per år ökat från 570 mil till 1 000 mil. Resekonsumtionen har varit en av de delar inom den privata konsumtionen som ökat snabbast. Samtidigt med denna utveckling har en rad strukturella förändringar skett av resmönstret. Arbetsresorna har ökat kraftigt och svarar numera för ca hälften av det totala persontrafikarbetet. l stor utsträckning företas arbetsresorna under ett fåtal timmar per dygn och är ofta direkt dimensionerande för investeringarna i trafikleder och transponmedel. Service- och fritidsresorna torde vardera svara för ca 25 % av det totala persontransportarbetet. Under perioden 1960-1976 ökade som framgår av tabell 9.29 det totala persontransportarbetet, mätt i personkilometer, med i genomsnitt 4,4 96 per år. Huvuddelen av trafikökningen har fallit på personbilismen, som f. n. svarar för drygt 80 96 av den totala persontransportvolymen. Det totala antalet

268 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernaliver

Tabell 9.29 Persontransportarbetet 1960-1983 Miljarder personkilometer Årlig procentuell Förändring 1960- 1970- 1976- 1960 1970 1976 1983 1970 1976 1983 Personbil 33,2 56,3 70,3 77,0 5,4 3,8 1,4 Buss 3,3 6,1 7,3 8,5 6,3 3,0 2,3 Spårväg och

därav kollektivtrafik 9,7 12,6 15,2 18,1 2,7 3,2 2,5

Källa: Kommunikationsdepartementet.

personbilari trafik har ökat från 1,2 milj. 1960 till 2,9 milj. 1976, dvs. med i genomsnitt ca 100 000 per år. Mellan 1976 och 1977 ökade däremot inte antalet bilar i trafik, främst till följd av ett ökat antal avställda fordon. Nybilsförsäljningen minskade också. Kommunikationsdepartementets prognos anger en minskad ökningstakt för transporter med personbilar. Körsträckan för en personbil, som beror av de transportuppgifter bilen används för, har under 1960-talet och början av 1970talet varit drygt 1400 mil per år. Under senare år har dock körsträckan minskat något. En viss fortsatt nedgång till år 1983 kan verka trolig, bl. a. som en följd av att fier hushåll skaffar en andra bil. Även vad gäller medelantalet passagerare per bil kan en sänkning till omkring 1,7 antas ske till 1983. Personbilarnas beräknade transportarbete, 77 miljarder personkilometer, skulle då innebära att 3,3-3,4 milj. personbilar kommer att finnas i trafik 1983. Bussrrqfiken ökade mycket snabbt under perioden 1960-1976. Den mest expansiva delen av denna trafik har under senare år varit den långväga linjeoch beställningstrafiken. Busstrafikens snabba tillväxt väntas fortsätta även under perioden 1976-1983, bl. a. beroende på olika insatser i syfte att stödja den kollektiva trafiken. Persontrafi ken påjärnväg har efter en lång period med vikande resandeutveckling ökat efter 1968. Till stor del beror ökningen på kortväga pendelresori Stockholmsområdet. Efter 1973 har dock antalet resor ökat även på längre avstånd. Järnvägen svarade 1976 för nära 40 96 av det kollektiva persontrafikarbetet. Andelen av det totala persontransportarbetet (inkl. personbilar) var 7 %. För den långväga persontrafiken med järnväg bedöms de senaste årens ökning fortsätta. Utvecklingen på avstånd under 100 km är mer svårbedömbar. l första hand beror det på att kapacitetsproblemen i Stockholmsområdet inte är lösta. Trafiken på dessa avstånd bedöms här bli oförändrad eller svagt

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet 269

vikande. För perioden 1976-1983 väntasjärnvägens persontransportarbete öka med drygt 2 % per år. Järnvägens andel av det totala persontransportarbetet kommer därmed att öka något. Förutsättningar for attjämvägen skall kunna öka andelen är dock att järnvägen får möjlighet att konkurrera med andra transportmedel vad gäller t. ex. komfort, turfrekvens, priser m. m. Åren 1960-1976 ökade persontransporterna med/Iyg med i genomsnitt ca 10 % per år. Den snabba ökningen sammanhänger bl. a. med en kraftig utbyggnad av flygplatssystemet. Under perioden 1967-1977 har nyanläggning eller upprustning skett av ett 60-tal flygplatser. Det förhållande att flertalet större orter nu har reguljära flygförbindelser, innebär att utvecklingen främst blir beroende av trafikökning på befintliga linjer. En fortsatt snabb ökning av resandet med 7-8 % per år ter sig dock sannolik. Godstransporrer. Transporter av gods på lastbil ökade mycket snabbt under l960-talet, främst beroende av en hög tillväxttakt i bostadsbyggandet och inom den lättare industrin. Jord, sten, grus och sand har utgjort nära hälften av de transporterade godsmängderna. Även rundvirke, livsmedel och oljor har transporterats i betydande mängder. Under l960-talet ökade lastbilstransporterna med omkring 10 96 per år. I början av 1970-talet var ökningen mindre och efter 1974 har transportarbetet minskat till följd av försvagningen i industrikonjunkturen. Efterfrägetillväxten för lastbilstransporter väntas bli Detta beroende på en ökad aktivitet i ca 5 % per år under prognosperioden. och industrin, inte minst i skogsindustrin (se avsnitt 9.4 bostadsbyggandet

och 9.9). Ökningen gäller såväl de kortväga som de långväga transpor-

terna. Godstransporterna på järnväg ökade 1960-1974 med ca 4 96 per år, en lägre takt än lastbilstransporterna. Mellan 1974 och 1977 minskade godstransporterna påjärnväg med l/4. Främst berodde det på att produktionen minskade i branscher som i stor utsträckning befordrar varor på järnväg, exempelvis gruvor, järn- och stålverk och skogsindustri. 1977-1983 kan godstransporterna med järnväg beräknas öka med nära 6 % per år, dvs. i något snabbare takt än under perioden 1960-1974 och ungefär lika snabbt som med lastbilar.

Tabell 9.30 Inrikes godstransportarbete 1960-1983

Miljarder Årlig procentuell förändring godstonkilometer 1960- 1970- 1974- 1977-

I lnkl. utländska lastbilars transportarbete i Sverige. b Uppgiften för 1960 är osäker. Källa: Kommmunikationsdeparlementet.

270 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

Även for inrikes godstransporter med/artyg förväntas en viss ökning under prognosperioden främst till följd av ökad industriproduktion. Det huvudsak-

ligafløttningsarbetet utförs numera till havs. Älvflottningen väntas fortsätta

att minska.

9.8.2 Investeringar i transportmedel m. m. Förändringen av antalet personbilar räknas i och for sig inte som investering i nationalräkenskaperna eller i LU:s kalkylsystem. Eftersom utvecklingen av antalet bilar är av avgörande betydelse för hur behovet av transporter skall tillgodoses behandlas den ändå i detta avsnitt. Personbilsbeståndets utveckling beror av antalet nyregistrerade och skrotade bilar fram till 1983. Beträffande prognosen for nyregistreringarna har en utgångspunkt vant den privata konsumtionsutvecklingen i LU. Hänsyn har också tagits till att bilar som registreras på juridiska personer helt eller delvis kan användas for privat konsumtion. Skrotningens beror av omfattning antalet bilar och bilbeståndets åldersfordelning. Kalkylerna visar på en fortsatt, om än något avtagande, expansionstakt för bilbeståndet. 1983 kan 3,3 -3,5 milj. personbilar beräknas vara i trafik. Då har också antagits att de avställda personbilarna skall vara ca 100 000 färre 1983 än 1977. 1977 var andelen avställda bilar drygt 10 % av beståndet. 1983 antas andelen återgå till en for 1970-talet normal nivå, 6 %. Biltätheten i Sverige 3 kommer enligt beräkningarna att vara mellan 396 och 420 personbilar per 1 000 invånare. 1976 och 1977 var biltätheten 351 resp. 349 perl 000 invånare. Antalet personbilar i trafik sjönk som nämnts mellan 1976 och något 1977. Antalet lastbilar har under lång tid ökat i de allra tyngsta fordonsklasserna och i viss mån även i de lättaste viktklasserna. 1977 fanns 170 000 lastbilar i trafik. Drygt hälften hade en totalvikt under 3,5 ton. Antalet lastbilar i yrkesmässig trafik var 1977 44000. De flesta lastbilarna ägdes således av andra än åkerier. Investeringarna i den yrkesmässiga lastbilstrafiken inkl. anläggningar såsom terminaler etc. bedöms uppgå i genomsnitt till ca 700 milj. kr. per år 1978-1983 i 1975 års prisnivå. På grund av den outnyttjade kapacitet som fanns i lastbilsåkerierna 1977 har investeringsvolymen bedömts öka ett par procentenheter långsammare än godsvolymen fram till 1983. 1977 fanns ca 13 000 bussar i trafik. En ersättning av bussar som inköptes 1967 (högenrafikomläggningen) kan väntas under prognosperioden. Totalt beräknas investeringar i bussar for yrkesmässig trafik årligen komma att uppgå till mellan 250 och 320 milj. kr., uttryckt i 1975 års priser. Detta innebär en viss ökning av bussparken. 1977 fanns ca 10000 tax/bilar. Taxitrafiken har fått en ökad roll i den kollektiva trafikforsörjningen. Exempel på uppgifter som tillkommit under senare år och som kan få ökad betydelse är färdtjänst och kompletteringstrafik, dvs. sådan trafik som ersätter annan kollektiv trafik i glesbygden. Investeringarna i taxibilar beräknas uppgå till 150-170 milj. kr per åri 1975 års priser. Investeringarna i spârvagns- och tunnelbanetrafik beräknas bli lägre under perioden 1977-1983 än de närmast föregående åren. Investeringarna i det trafiksvaga järnvägsnätet har under en lång följd av år

Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalrernativer 271

legat på en mycket låg nivå. De framtida investeringarna i det traliksvaga nätet blir i hög grad beroende av riksdagens kommande trafikpolitiska beslut. För övrigt bannät antas att spårstandard och spårkapacitet förbättras i viktiga banavsnitt. Huvudlinjerna upprustas fortlöpande till en standard som tekniskt medger hastigheter i resandetrafik på 160 km/tim. En viktig del i SJ:s investeringsprogram avser utbyggnaden av fjärrblockeringssystemet. Det innebär att växlar och signaler fjärrstyrs från centrala ställverk. Fjärrblockeringen omfattade 1977 drygt hälften av affársbanenätet, på vilket utbyggnaden beräknas vara slutförd omkring år 2000. Utrustning för automatiskt tågstopp har beställts för huvudlinjerna. Utbyggnaden beräknas vara klar budgetåret 1982/83. Även annan automatisering fortsätter. Den totala investeringsverksamheten beräknas öka med ca 6 96 per år 1977-1983 och utgöra i genomsnitt 750-800 milj. kr per år 1978-1983 i 1975 års prisnivå. Därav bedöms byggnads- och anläggningsinvesteringarna svara söder om Stockholm har för ca 400 milj. kr. Någon ökning av spårkapaciteten därvid inte inräknats. SJ har nyanskaffat ett stort antal godsvagnar under senare år. Detta har inneburit en avsevärt höjning av kapaciteten. 1977 hade SJ ca 45 000 godsvagnar och 2 000 person- och motorvagnar. Även ett stort antal personvagnar och motorvagnar har beställts för leverans de närmaste åren. Luftfartsverket har hittills under 1970-talet haft en hög investeringstakt.

Två stora projekt, Arlandas utrikesterminal och Göteborg-Landvetters

flygplats, är nu avslutade. ingen ny storflygplats planeras. När ställning tagits till flygplatsfrågan i Stockholmsregionen uppstår dock behov av omfattande investeringar på Bromma eller Arlanda. l övrigt bedöms utbyggnaden av flygplatssystemet bli relativt begränsad fram till 1983. Totalt innebär detta en nedgång av investeringarna i flygplatssystemet jämfört med nivån 1970-1977. Investeringarna beräknas till ca 160 milj. kr per år 1978-1983. Under början av 1960-talet utökades kapaciteten hos flygplanen avsevärt introduktion av jetflygplan samt genom successivt större och genom snabbare flygplanstyper. Under 1970-talet togs ett nytt steg genom introduktionen av den nya generationens flygplan typ “wide body, flygplan med kapacitet for upp till 375 passagerare. För prognosperioden fram till år 1983 antas en fortsatt gradvis övergång ske till flygplan av typ “wide body på de interkontinentala linjerna. 1 europatrafiken kommer fortfarande for SAS vidkommande flygplanstypen DC-9 att vara den dominerande, men efterhand kommer den större flygplanstypen att sättas in på de trafikstarkaste linjerna. För inrikesflyget kan man vid sidan om Linjeflygs verksamhet förutse en fortsatt utbyggnad av det sekundära inrikesflygnät som utvecklats under de senaste åren och som trafikeras i form av linjefart med flygplan som tar högst 20 passagerare. Enligt flygbolagens planer beräknas investeringarna i ny flygmateriel bli relativt omfattande under perioden 1978-1983. Totalt torde investeringarna uppgå till ca 1,6 miljarder kr. i 1975 års prisnivå Investeringarna i SAS har därvid inräknats till 3/7, vilket utgör den svenska andelen av bolagets investeringar.

272 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternativet

9.8.3 Utvecklingen inom post och tele Posttrq/iken, dvs. befordran av brevförsändelser, tidningar och paket, ökade under forsta hälften av 1960-talet med ca 4,2 % per år. Vid mitten av 1960talet dämpades tillväxten i posttrafiken påtagligt. Den årliga volymtillväxten i posttrañken 1965-1977 uppgick till ca 2,5 %. Försändelseslagen mass- och gruppkorsband har, liksom direktreklamen över huvud taget, ökat snabbt, med ca 6 % per år från mitten av l960-talet. Postverkets distribution av tidningar har varit konstant under 1970-talet efter att ha minskat sedan 1960-talets början. Ett nytt taxesystem i tidningsdistributionen infördes 1977. Brevvolymen, som ökat med ca 3 % per år den senaste 10-årsperioden och som nu svarar för omkring 40 % av postverkets omsättning, väntas stagnera under 1980-talet. Det är främst en följd av den snabba utvecklingen på telekommunikationens område. Kostnaderna för postdistribution kommer att öka jämfört med kostnaderna för telekommunikation. Det svenska postverket är internationellt sett i en gynnsam situation genom att det är ekonomiskt självbärande. En fortlöpande anpassning till förändrade efterfrågeförhâllanden, bebyggelsestruktur m. m. är dock nödvändig. En omstrukturering mot nya tjänster lämpade för verkets speciella kompetens har påbörjats. Den sociala servicen på landsbygden och ett vidgat samarbete med PK-banken kan nämnas som exempel. Ca 80 % av poströrelsens kostnader utgörs av personalkostnader. Rationaliseringari syfte att begränsa personalkostnaderna genomförs därför. Bland aktuella kostnadssänkande åtgärder kan nämnas inrättande av små postkontor med lantbrevbäring, införande av maskinella brevsorteringsanläggningar på basis av postnummer, installation av postkassamaskiner, mekaniska paketsorteringsanläggningar och andra tekniska hjälpmedel. En förutsättning för mekaniseringen är ofta att terminaler uppförs i de olika postområdena. Införandet av avgifter för vissa tjänster på lördagama är ett annat exempel på en anpassning som syftar till att kostnader för viss service skall täckas. Mot bakgrund av den väntade ökningen av verksamheten samt befolkningsomflyttningarna inom främst tätortsområdena kan totala antalet sysselsatta antas öka från 44 400 år 1977 till 47 600 år 1983, trots de nämnda rationaliseringsåtgärderna. Postverkets investeringar 1977-1983 förutses utgöra i genomsnitt 170 milj. kr. per år uttryckt i 1975 års priser. Te/everkets verksamhet har expanderat snabbt. Telefonrörelsen dominerar. Antalet telefoner och telefonmarkeringar har ökat med 5 % resp. 6 96 per år 1960-1977. Ungefär samma ökningstakt väntas också 1977-1983. Särskilt expansiv har utlandstrafiken varit till följd av den ökade automatiseringen och den därmed gynnsamma prisutvecklingen för utlandssamtalen. 1977 kopplades 95 % av samtalen till utlandet automatiskt. Under början av 1980talet beräknas ett nytt telefontaxesystem med skilda taxor vid olika tider på dygnet införas, i syfte bl. a. att minska antalet samtal vid de tidpunkter kapaciteten är fullt utnyttjad. Telegramtrafiken har successivt minskat sedan början av 1950-talet. En viktig orsak är att taxorna ökat relativt snabbt till följd av att hanteringen är personalintensiv och att rationaliseringar varit svåra att genomföra. Utbär-

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternarivet 273

ning av telegram har i princip upphört. Den fortsatta utbredningen av telefon och telex gör marknaden för telegram allt mindre. Telexrörelsen har haft en mycket snabb utveckling i Sverige liksom i andra länder. 1977 fanns 12 500 telexanslutningar i Sverige. 1977-1983 bedöms antalet anslutningar öka med ca 7 % per år. Sedan 1962 tillhandahåller televerket s. k. modemutrustning för överföring av data över antingen det allmänna telefonnätet eller över fast uppkopplade ledningar som abonnenten hyr. Datakommunikationen expanderar mycket snabbt. Antalet installerade modem har de senaste 10 åren ökat med ca 40-50 % årligen och uppgick 1977 till 13 000. Det nuvarande telefonnätet är mindre lämpligt för dataöverföring eftersom det är utformat för talkommunikation. På sikt kommer nätet p. g. a. den snabba tillväxten av dataabonnenter inte att kunna uppfylla alla de krav som ställs vid dataöverföring. Televerket bygger därför upp ett allmänt datanät som tas i drift vid årsskiftet 1978/79. Nätets kapacitet kommer att byggas ut successivt. 1985 beräknar televerket att 20 000 abonnenter skall vara anslutna. Införandet av nätet har samordnats mellan de nordiska länderna. Telefonstationerna kommer att moderniseras för att öka kapaciteten, minska anläggnings- och underhållskostnaderna samt att ge möjlighet till nya tjänster av skilda slag. Det elektroniska s. k. AXE-systemet skall ersätta det äldre mekaniska systemet. 1979 beräknas det börja installeras i Stockholms- och Göteborgs-områdena. AXE-teknikens införande i större skala har tidigarelagts 10-15 år genom regeringsbeslut 1977. Televerkets investeringar kommer till följd av den beslutade tidigareläggningen av ny telefonstationsutrustning att öka snabbt 1977-1983. Investeringarna uppgick 1977 till ca 1 200 milj. kr. i 1977 års prisnivå. 1980-1983 beräknas de uppgå till ca l 800 milj. kr. årligen i 1975 års prisnivå. Antalet anställda vid televerket har ökat från 34000 till 43000 under perioden 1960-1977. Fram till 1983 förutses ett i stort sett oförändrat personalantal. Produktionsvolymen per anställd har enligt televerkets bedömning ökat med drygt 5 % per år i genomsnitt perioden 1960-1977. Produktivitetsökningen per timme ligger med hänsyn till minskad arbetstid per anställd något högre. 1977-1983 beräknas produktiviteten öka med drygt 4 % per år.

9.8.4 Investeringar i vägar och gator Väg- och gatuinvesreringar räknas inte till samfárdselsektorn i LU:s modellsystem, utan till statliga eller kommunala investeringar. Vissa vägar kan också ingå i annan sektor i LU:s modellsystem, exempelvis skogsbilvägar som räknas till skogsbrukets investeringar. Vägarnas betydelse för transportarbetet gör det dock lämpligt att behandla dem i detta avsnitt. Ansvaret för väg- och gatuhållningen i landet är fördelat mellan stat, kommuner och enskilda. Totalt fanns 1977 drygt 40 0()0 mil vägar i landet, varav 17 000 finansierades helt eller delvis av statsmedel. Av övriga vägar utgjorde en stor del enskilda skogsbilvägar. Väginvesteringarna i form av nyoch ombyggnader har under 1960-talet och under första hälften av 1970-talet främst avsett huvudvägnätet. De ordinarie anslagen till byggande av vägar har sjunkit realt under 1970-talet. Anslagen till reparation och underhåll av

274 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/Iernativer

vägnätet har hållits på en oförändrad real nivå. Enligt regeringens Förordning 1978 om flerårsplan och fördelningsplan rörande väg- och gatuhållning bör inom ramen för tilldelade resurser i framtiden sådana åtgärder som kan antas höja trafiksäkerheten ges hög prioritet. Vidare bör en standardhöjning åstadkommas hos de mindre och medelstora vägarna, bl. a. i syfte att underlätta jord- och skogsbrukets samt det övriga näringslivets transporter. Det belagda vägnätet bör utvidgas. Vad gäller motorvägsbyggande bör endast mindre kompletteringar och sammanbindningar av nuvarande nät göras. Väginvesteringarnas volym varierar i hög grad med beredskapsarbetenas omfattning. En förutsättning om en successiv återhämtning i ekonomin till 1983 innebär också att beredskapsarbetena kommer att minska jämfört med den genomsnittliga volymen hittills under 1970-talet. En volymminskning av investeringarna i statsvägarna följer troligen därav. 1977 uppgick Väginvesteringarna totalt till ca 2 200 milj. kr och 1983 bedöms de bli ca 2 000 milj. kr, allt räknat i 1975 års prisnivå.

9.8.5 .Sjöfart Den internationella högkonjunkturen 1972 och 1973 och Förväntningar om en fortsatt snabb ökning av världshandeln gav upphov till omfattande beställningar av fartyg - främst då tanktonnage - dessa år. Kraftigt höjda oljepriser i förening med en svag internationell konjunktur sedan 1974 har emellertid inneburit en dämpad efterfrågan för sjötransporter. Genom leveranser av tidigare beställda fartyg fortsatte dock världshandelsflottan att öka kraftigt även efter 1974. Totalt uppgick ökningen 1974-1977 till drygt 40 % uttryckt i dödviktston (ton dw). Först under 1978 har tonnageökningen i stort sett upphört som följd av starkt minskade leveranser av nya fartyg och omfattande skrotningar av äldre fartyg, främst då tankfartyg. Det icke utnyttjade tonnaget i världshandelsflottan beräknas ha uppgått till ca 100 milj. ton dw vid slutet av 1977, vilket motsvarade ca 15 % av det totalt tillgängliga tonnaget. Tankfartyg tillsammans med kombinerade tank- och torrlastfartyg svarade för huvuddelen härav. Överskottet har medfört dels omfattande uppläggningar av fartyg, dels att fartyg som utnyttjats i trafik framförts med reducerad fart. Överskottet har vidare medfört en drastisk nedpressning av frakterna, vilket f. n. gör det omöjligt att få full kostnadstäckning i främst masslasttraftk. Också priserna för andrahandsfartyg är pressade. Den framtida utvecklingen av efterfrågan för fartygstransporter beror på flera, var för sig svårbedömbara faktorer, såsom den internationella konjunkturutvecklingen, oljeförbrukningen, den internationella sjöfartspolitiken

m. m. Överslagsvisa beräkningar av marknadsutvecklingen pekar på över-

skott på tankfartyg och andra masslastfartyg också under 1980-talets första år. Även vad gäller vissa specialfartyg såsom kyl-, biltransport-, roll on/roll offfartyg m. m. kan temporärt tonnageutbudet komma att överstiga efterfrågan. Statliga stödåtgärder i olika länder till varvsnäringen kan fördröja anpassningen. Den svenska handelsflottans situation har påverkats negativt både av de senaste årens ogynnsamma internationella sjöfartskonjunkturach ettjämfört

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 275

med flera dominerande sjöfartsnationer högt kostnadsläge. För åtskilliga rederier har dessa faktorer tillsammans medfört ett krisartat läge och i vissa fall att verksamheten upphört. l syfte att ge redarna möjlighet att undvika omfattande, av Iikviditetsskäl framtvingade försäljningar av modernt tonnage, infördes vissa statliga stöd till rederinäringen under 1977. Stödåtgärderna som är av tillfällig karaktär syftar till att bibehålla handlingsfriheten i avvaktan på det underlag för mer långsiktiga ställningstaganden från statsmakternas sida som sjöfartspolitiska utredningen väntas framlägga. En särskild rederikommission med uppgift att föreslå åtgärder som skall göra det möjligt att bibehålla på sikt livskraftiga och för landet viktiga delar av svensk rederiverksamhet har föreslagit vissa företagsspeciñka stödåtgärder. Med hänsyn till det f. n. pressade soliditets- och likviditetsläget för huvuddelen av rederinäringen och de allmänt ogynnsamma marknadsutsikterna åtminstone fram till 1980 är en betydande neddragning av handelsflottans storlek att vänta. Större delen av denna nedgång kommer troligen att inträffa redan under åren fram till 1980. En viss fortsatt nedgång under de därefter följande åren fram till 1983 kan inte uteslutas. Avgången av tank- och andra masslastfartyg kan förväntas bli mycket omfattande. Vad gäller det mer specialiserade tonnaget, specialtankfartyg, kylfartyg, roll on/roll offfartyg och liknande bör tonnaget kunna hållas uppe eller i vissa fall t. o. m. öka. Totalt sett kan emellertid handelsflottan väntas minska från ca 6 700 tusen bruttoregisterton (brt) 1977 till drygt 3 000 tusen brt 1983. Uttryckt i termer av förädlingsvärde och sjöfartsnetto bör dock minskningen bli betydligt lägre. Handelsflottans investeringar netto (dvs. med avdrag för försäljning av fartyg till utlandet) kan väntas uppgå till i genomsnitt knappt 300 milj. kr. per år 1978-1983 uttryckt i 1977 års priser. lnvesteringsvolymen 1974-1977 uppgick till i genomsnitt 1 280 milj. kr per år. Kommunernas investeringar i hamnar och hamnutrustning samt sjöfartsverkets investeringar i isbrytare, utrustning för lotsväsendet m. m. beräknas uppgå till i genomsnittca 270 milj. kr per år under perioden 1977-1983. Under perioden krävs investeringar för att öka sjösäkerheten och tillgängligheten till vissa hamnar. Dessutom krävs investeringari kajer, kranar och magasin för gods i enhetslaster.

9.8.6 Sammanfattning av kalkylerna l tabell 9.31 redovisas samfárdselsektorns utveckling vad gäller produktion, sysselsättning, produktivitet och investeringar. Den transportutveckling, som beskrivits i det föregående, översätts därmed i ekonomiska termer enligt nationalräkenskapernas definitioner. (Vägar och gator ingår som nämnts inte i samfärdselsektorn, utan räknas till statliga och kommunala investeringar eller till investeringar i andra produktionssektorer. Nyinköp av bilar räknas som privat konsumtion av verkstadsprodukter.) Förädlingsvärdet inom samfárdselsektorn ökade med drygt 2 % per år 1965-1970 och nära 6 % per år 1970-1974. Den snabbare tillväxten i början av 1970-talet kan främst tillskrivas sjöfarten men också lastbilsåkerierna och televerket. Sjöfarten svarade exempelvis 1974 för 19 % av hela samfärdselsektorns produktion mot 15 % 1970. 1974-1977 sjönk förädlingsvärdet i sektorn sammanlagt med nära 4 % per år. För sjöfarten kan nedgången beräknas till drygt 10 % per år.

276 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet

Tabell 9.31 Samfärdselsektorns utveckling 1965-1983 1975 års priser

Värde Årlig procentuell Förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977-1983 1970 1974 1977 e? Sektor- LU sztudie

Förädlingsvärde. milj. kr.

Investeringar, milj. kr. Hela sektorn 5 522 2,6 8,1 - 6,8 0,3 0,3 Sektorn exkl. sjöfart 4 137 2,3 -1,1 1,0 4,3 . . därav: byggnader och anläggningar hela sektorn 1 624 - 3,6 - 0,2 1,8 5,7 5,7 sektorn exkl. sjöfart l 624 - 3,6 - 0,2 1,8 5.7 . . maskiner, transportmedel och inventarier hela sektorn 3 898 6,3 11,2 - 9,6 - 2,4 - 2,4 sektorn exkl. sjöfart 2 513 7,0 -1,7 0,6 3,3 . .

Med utgångspunkt i de planer m. m. som inhämtats i sektorstudien kunde Forädlingsvärdets tillväxt för hela sektorn beräknas bli 2,2 % per år 1977-1983. Det skulle vara obetydligt snabbare än genomsnittet for hela perioden 1965-1977. Modellresultatet ger emellertid en lägre tillväxt av Forädlingsvärdet, 1,4 % per år, medan bruttoproduktionens tillväxt blir 2,3 % per år. En anledning till differensen mellan sektorstudie och modellresultat kan således vara att bruttoproduktion och iörädlingsvärde förutsätts växa i samma takt i det planmaterial som insamlats lör sektorstudien medan man i modellkalkylen försökt ta hänsyn till förskjutningar i andelen varor och tjänster som köps från andra sektorer. Både sektorstudie och modellresultat är också förknippade med osäkerhet. Med tanke på detta torde den skillnad som framkommer i tillväxttakterna kunna accepteras, dvs. sektorstudiens resultat är på det hela taget konsistent med LU-kalkylen i övrigt. Produktiviteten i samlärdselsektorn har utvecklats ojämnt, enligt nationalräkenskaperna. 1965-1970 var produktivitetstillväxten knappt 2 96 per år För att 1970-1974 öka till 8 % per år. 1974-1977 sjönk den med nära 4 % per år. Till en del torde de starka variationerna kunna bero på att sysselsättningsuppgifterna i samfárdselstatistiken är osäkra. 1977-1983 väntas samiärdselsektorns produktivitet öka med 3,5 % per år. Enligt de bedömningar som gjortsi sektorstudien beräknas produktiviteten inom transporterna öka med drygt 3 % per år 1977-1983, inom posttraliken med 1 % per år och inom teletrafiken med 4 % per år. lnom järnvägstransporterna kunde produktiviteten bedömas öka med drygt 7 % per år

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 277

1977-1983. Den relativt snabba produktivitetsökningen förjärnvägarnas del beror dels på ett lågt kapacitetsutnyttjande i utgångsläget, dels på en beräknad fortsatt personalminskning. lnom samfärdselsektorn sysselsattes 1977 272 000 personer enligt nationalräkenskaperna. Sedan 1960 har sysselsättningen ökat med sammanlagt 25 000 personer. Till följd av en successivt minskad medelarbetstid i sektorn har antalet arbetade timmar minskat med omkring 0,5 % per år under samma tid. För 1977-1983 beräknades i sektorstudien en fortsatt nedgång i timantalet ske med 1,2 % per år. l modellkalkylerna framkommer emellertid en något snabbare minskning av sysselsättningen, 2 % per år, till följd av att förädlingsvärdet beräknas växa något långsammare än i sektorstudien. Under förutsättning av en fortsatt minskad medelarbetstid i sektorn beräknas antalet sysselsatta personer minska med 1,0 % per år. 1983 skulle därmed 257 000 personer vara sysselsatta i sektorn. Det är framför allt inom sjöfart och järnvägstransporter som sysselsättningen väntas minska enligt det material som insamlats för sektorstudien, medan sysselsättningen inom t.ex. lastbilsåkerier, luftfart och postverket torde komma att öka något. De totala investeringarna i samfärdselsektorn utgjorde 1977 5 500 milj. kr. i 1975 års priser. Till 1983 förutses en i stort sett oförändrad volym totalt sett.

Ökningar kan som nämnts väntas framför allt för SJ och televerket, medan

minskningar kan väntas inom sjöfarten. Byggnads- och anläggningsinvesteringarnas volym 1977 var 1 600 milj. kr. i 1975 års priser. Därav svarade transporterna for 1000 milj. kr. lnom transporterna är det främst inom järnvägstrafiken som en ökning beräknas ske. En något lägre volym än 1977 torde däremot investeras 1983 inom hamnarna och inom luftfarten. Televerkets byggnads- och anläggningsinvesteringar beräknas vara ca l 000 milj. kr. 1983, vilket är 400 milj. kr. mer än 1977. 1983 beräknas hela samfárdselsektorns byggnads- och anläggningsinvesteringar uppgå till 2 300 milj. kr. lnvesteringari maskiner, transportmedel och inventarier uppgick 1977 till 3 900 milj. kr, varav 3 200 milj. kr inom transporterna. Förjärnvägstrafiken, busstrafiken och lastbilstrafiken väntas ökad investeringsvolym liksom för teletraftken. Till följd av sjöfartens stora vikt för samfirdselsektorns maskininvesteringar beräknas emellertid en lägre total nivå 1983 för maskininvesteringarna än 1977.

9.9 Bostäder

Bostadsinvesteringarna ökade under 1960-talet med ca 5 % per år i volym. 1970-1977 minskade de däremot med i genomsnitt ca 4 °/o per år. Vart och ett av åren 1967-1972 producerades drygt 100 000 lägenheter, som mest 110 000 lägenheter 1970. Produktionen sjönk sedan successivt till 55 000 lägenheter 1977. Småhusandelen i nyproduktionen ökade 1970-1977 från 32 % till 74 %. Utvecklingen på bostadsmarknaden efter 1974 pekar på att nyproduk-

278 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver

tionen successivt anpassat sig nedåt från en nivå som låg klart över den långsiktiga efterfrågan. Reserven av outhyrda lägenheter har minskat och i vissa kommuner har brist på lägenheter börjat uppträda. Under loppet av 1977 har dock igångsättningen åter börjat öka, en utveckling som fortsatt under 1978. Förutom av nyproduktionen beror antalet bostäder också av avgång genom rivning, kontorisering, hopslagning, övergång till fritidshus m. m. Avgången har minskat från omkring 35 000 lägenheter per år under andra hälften av 1960-talet till 20-25 000 per år under 1970-talet. Ombyggnadsverksamheten har vidare fått en ökad omfattning under 1970-talet.

Bostadsstyrelsens bedömning Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för 1979/80 diskuterat bostadsbyggnadsbehovet fram till 1990. Styrelsen har beträffande hushållsbildningen utgått från en av SCB redovisad befolkningsprognos for perioden 1976-2000. 1 likhet med LU 78 har ett invandringsöverskott om 10000 personer antagits. Den av befolkningsforändringar bestämda ökningen av antalet hushåll beräknas bli ca 15 000 per år fram till 1990 mot ca 20 000 per år under första hälften av l970-talet. Totalt beräknas antalet hushåll årligen öka med 35-40 000 1976-1980 och med ca 35 000 därefter. Det kanjämforas med 54 000 per år under forsta hälften av l970-talet. Huvuddelen av det ökade antalet hushåll kan förklaras med ökad benägenhet i olika åldrar - främst i åldrarna under 30 år - att bilda eget hushåll. Ungdomar flyttar från föräldrahemmet vid lägre ålder än förr och efterfrågar egen lägenhet i stället för att vara inneboende. Även i något högre åldrar har hushållsbildningen ökat. T. ex. bor ensamma äldre i ökad omfattning kvar i egna lägenheter. Utöver det bostadsbyggnadsbehov som hushållsbildningen medför krävs också ersärrningsprodtzkrion för avgången. 1966-1970 avgick i genomsnitt drygt 35 000 lägenheter per år ur beståndet. 1971-1975 var antalet i genomsnitt 25 000, varav 10000 i flerfamiljshus och 15000 i småhus. Rivningarna av flerfamiljshus har minskat under l970-talet, bl. a. till följd av lägre nyproduktion. Sedan 1975 har ca 4 000 lägenheter rivits om året. Ett större hänsynstagande till befintliga bostadsmiljöer kan tala for en relativt låg rivningstakt även fortsättningsvis. Kontoriseringen beräknas uppgå till något tusental lägenheter per år. Omvandlingen av småhus till fritidshus beräknas ha utgjort 4-5 000 per år men har uppvägts av en ungefär lika stor omvandling i andra riktningen, enligt uppskattnlngar av lantmäteriverket. Beträffande ombyggnadsverksamheten krävs enligt bostadsstyrelsens anslagsframställning en ytterligare ambitionshöjning. 1975-1977 har ca 12 000 lägenheteri flerfamiljshus byggts om årligen. Som en rimlig målsättning för forsta hälften av 1980-talet anges en ombyggnadsverksamhet i flerfamiljshus som räknat i antal lägenheter fore ombyggnad omfattar ca SCB har for LU 78 25 000 per år. Hopslagning av smålägenheter, installation av hissar m. m. reviderat nämnda pro- reducerar därvid antalet lägenheter. skulle en ombyggnads- Sammantaget gnos, men skillnaderna verksamhet enligt dessa riktlinjer minska antalet lägenheter med ca 10 000 mellan de två prognoserna for tiden fram till per år. 1983 är i detta samman- Bostadsstyrelsens avgångsberäkningar 1978-1985 sammanfattas i nedanhang försumbara. stående tablå.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 279

Antal lägenheter per år

1978-1980 1981-1985

10 000 15 000 Avgång i flerfamiljshus därav: genom hopslagning eller annan ombyggnad 5 000 10 000 genom rivning, kontorise- 5000 5 000 ring m. m. 12 000 10000 Avgång i småhus

Totalt 22000 25 000

Sammanfattningsvis resulterar bostadsstyrelsens beräkningar i ett minsta årligt bostadsbyggnadsbehov av 57-62 000 lägenheter 1978-1980 och 60 000 lägenheter 1981-1985. Nettotillskottet av lägenheter bör således utgöra 35-40 000 de första åren och ca 35 000 därefter. Bedömningen förutsätter att det inte i någon större omfattning uppkommer lokala överskott som måste av nybyggnad på annat håll. Statsmakternas planering bör kompenseras därför inriktas mot en något större nyproduktion, ca 65 000 lägenheter, enligt bostadsstyrelsen.

LUss kalkyler 1 LU:s beräkningar av bostadsbyggandets utveckling har utgångspunkten varit det av bostadsstyrelsen angivna behovet av nyproduktion och ombyggnader och det investeringsbehov som därigenom uppkommer. Beträffande nyproduktionen har 63000 lägenheter i genomsnitt per år 1978-1983 lagts in i kalkylen. Kostnaden per producerad lägenhet beräknas öka i fasta priser under prognosperioden. Det beror dels på att nya skärpta energibestämmelser infördes 1977, dels på att en viss fortsatt ökning av lägenheternas utrustning även i övrigt antas komma till stånd. Vidare väntas den trendmässiga ökningen av antalet rumsenheter i småhus fortsätta. Däremot antas antalet rum per lägenhet i flerfamiljshus bli oförändrat. Antal rum per lägenhet i genomsnitt av nyproduktionen framgår nedan.

1961- 1966- 1971- 1976- 1978-

1977 synes vara underskattad i nationalräkenu Inkl. specialbostäder (ålderdomshem, studenthem m. m.). skaperna med minst 500-600 milj. kr. Det Dessa tendenser medför att kostnaden per producerad lägenhet i fasta priser ger ett nivåfel på minst har denna ökning satts 800 milj. kr. 1983. lnves- 1983 kan beräknas vara högre än 1977. Kalkylmässigt teringarnas tillväxttakt till 7 90 för flerfamiljshus och 9 90 for småhus. Givet en viss nivå for antalet påverkas dock inte av kan man via en antagen kostnadsutveckling räkna fram nya lägenheter detta fel och därmed Den totala investeringsvolymen som krävs inte heller antalet lägen-

nybyggnadsinvesteringarna.

beror då också av fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus. Med de heter under perioden.

280 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/te/nativet

valda förutsättningarna om lägenhetsstorlek m. m. kan investeringskostnaden for en lägenhet i flerfamiljshus i genomsnitt beräknas motsvara ca 60 % av småhusinvesteringen. l975 färdigställdes 47000 småhus. 1976 och 1977 sjönk antalet till ca 40 000. 1978 beräknas antalet bli 42 000. 1 alternativ A nedan antas småhusbyggandet minska något, till 40 0001979 och 38 000 per år 1980-1983. Denna bedömning är i linje med den som gjorts i en av S1ND utförd utredning De senaste årens höga småhusbyggande kan också till en del ha reducerat det efterfrågeöverskott på småhus som förelegat. Med den i alternativ A antagna utvecklingen av småhusbyggandet krävs en ökning av nybyggnadsinvesteringarna på omkring 3 9., per år for att i genomsnitt minst 63 000 lägenheter skall byggas 1978-1983. En given tillväxt av nybyggnadsinvesteringarna kan emellertid översättas till ett varierande antal lägenheter om man ändrar antagandet om andelen lägenheter i småhus resp. flerfamiljshus. 1 nedanstående tablå visas också ett alternativ B, där antalet småhus successivt minskar med 2000 per år “ 1978-1983.

Genomsnitt per år 1978-1983

Exemplet visar att det inte är möjligt att inom ett visst resursutrymme öka det totala antalet lägenheter särskilt mycket såvida inte en väsentligt ändrad relation mellan småhus och flerfamiljshus införs. Efterfrågans inriktning torde inte medge någon sådan väsentligt ändrad sammansättning av nyproduktionen. Vad beträffar ombyggnadsinvesteringarna väntas de öka relativt snabbt och ta i anspråk en större andel av bostadssektorns investeringar. Det beror främst på en satsning på energibesparande åtgärder i det befintliga bostadsbeståndet SIND men också på att saneringar genom ombyggnader bedöms öka. 1978:5. Byggnadsindustri och bygg- Stöd till energibesparande åtgärder infördes i juni 1974. Under åren nadsmaterialindustri - 1975-1977 har energisparstöd utgått till i genomsnitt nära 200 000 lägenheter en uppföljning. per år, varav huvuddelen i flerfamiljshus. 1 den prognos för energiförbrukningen som redovisas i avsnitt 9.5 antas att ca 15 miljarder kr. (i 1977 års 21 samband med att ombyggnadsinvesteringar prisläge) investeras under tioårsperioden 1978-1987 i det befintliga bostadsgenomförs måste också beståndet. Om man räknar med att en successiv ökning sker från 1977 års vissa andra byggnadsarnivå, 600 milj. kr, torde ca 1 500 milj. kr. i 1977 års prisnivå investeras beten utföras av repara- 1983.2 tions- och underhållskaraktär. Hänsyn till detta Saneringsverksamheten genom ombyggnad skulle enligt bostadsstyrelsen har tagits vid bedömning behöva öka väsentligt på några års sikt. 1975 fanns en halv miljon omoderna av byggnadsverksamhe- och halvmoderna lägenheter. För ombyggnadsinvesteringarna totalt (inkl. ten. beräknas i LU bli energibesparande åtgärder) ökningen drygt 60 %

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativet 281

1977-1983. Även reparations- och underhållsarbeten beräknas öka snabbt. Fritids/vilsen ingår också i bostadssektorn. En inventering 1975 av lantmäteriverket visade att det då fanns 590 000 fritidshus. Antalet hade ökat med i genomsnitt 18000 per år sedan 1970. För fritidshusen är det statistiska underlaget i nationalräkenskaperna mycket osäkert. En viss fortsatt ökning av investeringarna från den redovisade nivån har dock bedömts trolig.

Sammanfattning Enligt bostadsstyrelsens bedömning bör statsmakternas planering t. v. inriktas mot en nyproduktion av omkring 65 000 lägenheter per år fram till 1985. 1 LU har en nyproduktion av i genomsnitt drygt 63 000 lägenheter per år lagts in i beräkningarna. Antalet lägenheter kan inom ett och samma investeringsutrymme variera beroende på Fördelningen mellan småhus och flerfamiljshus i nyproduktionen. Det finns emellertid risk för att den av LU beräknade nivån på nybyggnadsinvesteringarna kan komma att visa sig otillräcklig. En ökad invandring eller större regional rörlighet t. ex. i samband med en konjunkturuppgång kan snabbt öka behovet. Å andra sidan kan avgången av lägenheter bli något mindre än den beräknade. Nybyggnadsinvesteringarna beräknas öka med ca 3 9:, per år. Mot bakgrund av den låga nivå byggandet av flerfamiljshus hade 1977 bedöms investeringar i flerfamiljshus komma att öka snabbt, drygt 12 % per år. Ombyggnadsinvesteringarnas årliga tillväxt har beräknats till drygt 8 %. Totala investeringsökningen i bostadssektorn, inkl. fritidsbostäder har bedömts uppgå till drygt 4 9a per år. Bostadsinvesteringarnas andel av totala investeringarna skulle därmed öka något, från 20,7 30 1977 till 22,3 9a 1983. lnvesteringsutvecklingen i bostadssektorn 1965-1983 framgår av tabell 9.32.

Tabell 9.32 Bostadsinvesteringar 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

282 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalremariver

9.10 Privata tjänster

l framställningen i detta avsnitt görs en indelning av den privata tjänstesektorn i delsektorerna restaurang- och hotellrörelse, bank, försäkrings- och uppdragsverksamhet, reparations-, tvätteri och annan serviceverksamhet, samt övriga privata tjänsten Det statistiska underlaget för tjänstesektorerna uppvisar brister, särskilt beträffande -vissa sektorers produktion, där nationalräkenskapernas beräkningar närmast har en överslagsmässig karaktär. Vidare är det beträffande produktion av tjänster särskilt svårt att värdera i vilken mån prisökningar beror på förbättrad kvalitet. En kvalitetshöjning skall i princip medföra att tjänstens värde ökar. Om kvalitetshöjningen skett till följd av ökad arbetsinsats men något ökat värde på tjänsten inte noteras kommer i stället en sänkt produktivitet att registreras. En för låg produktion kan då således komma att registreras. På motsvarande sätt kan kvalitetssänkningar ge upphov till för hög registrerad produktion. Utmärkande för en stor del av tjänsteproduktionen är att produktivitetsökningar är relativt svåra att uppnå. Tjänster är inte standardiserade och det är därför svårt att utveckla teknik för massproduktion. Tjänsternas kvalitet har också ofta ett direkt samband med insatt arbetsmängd i produktionen av dem. Lönekostnadsandelen av förädlingsvärdet är i allmänhet högre i tjänsteproduktion än i varuproduktion. Produktivitetsutvecklingen 1963- 1983 för den varu- och kraftproducerande delen av ekonomin resp. den privata tjänstesektorn enligt nationalräkenskaperna och bedömningarna i LU 78 framgår nedan.

Årlig procentuell produktivitetsförändring

1963-1970 1970-1977 l977-l983

Varu- och kraftproduktion (LU-sektor 1-l9) 6,6 3.7 6,9 Privata tjänster (LU-sektor 23) 3,5 2,6 2,7

ll delsektorn övriga privata tjänster ingår fastighetsförvaltning, Variationen i produktivitetsutvecklingen i varuproduktionen är bl. a. en renings-, renhållningsföljd av skillnader i kapacitetsutnyttjande de olika åren. Produktivitetstalen verk, städningsrörelse, viss undervisning, forsk- för tjänstesektorerna är som nämnts osäkra, men de redovisade talen synes ning, sjukvård och kul- dock bekräfta uppfattningen om en långsammare produktivitetsökning i turell serviceverksamhet, är tjänsteproduktionen än i varuproduktionen. Om löneutvecklingen rekreationsverksamhet, densamma över hela ekonomin kommer således kostnaden per producerad intresseorganisationer, hushållstjänster samt enhet att stiga snabbare i tjänsteproduktionen än i varuproduktionen. Den annan personlig service. relativa fordyringen förstärks om lönerna stiger snabbare än andra priser. Den (Endast den privata verk- kan då medföra att de enskilda konsuogynnsamma kostnadsutvecklingen samheten avses. När det menternas efterfrågan av vissa tjänster minskar eller t. 0. m. på sikt upphör exempelvis gäller undervisning och sjukvård är genom att arbetet i stället utförs av konsumenterna själva där så är möjligt. den privata andelen Exempel på denna utveckling kan tas från hotell- och restaurangbranschen, mycket liten.) från personliga tjänstemhårklippning, hemhjälp, fotografiverksamhet m. m.)

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternarivet 283

samt från viss konstnärlig verksamhet. Kostnadsökningarna tenderar också att ge upphov till s. k. grå eller svarta marknader för delar av produktionen. En inte obetydlig del av produktionen utförs sannolikt där genom tjänstebyten m. m. Rationaliseringssträvanden har också medfört Förändringar i de tjänster som erbjuds. Konsumenterna möter alltmer inslag av “gör det själv” genom en ökad mekanisering av tjänsteproduktionen i syfte att spara kostnader. Det gäller inom restauranger med självserveringar, for bankernas uttagsautomater m. fl. områden. Därmed skapar också de tjänsteproducerande sektorerna en inte oväsentlig efterfrågan på industrivaror. lnte enbart den relativa prisutvecklingen är emellertid av betydelse. Utgiftselasticiteten i sektor 23 har beräknats till 1,3. Det innebär att om den totala privata konsumtionen ökar med l 70 så ökar konsumtionen i sektorn med 1,3 UU. För vissa av tjänsterna är elasticiteten sannolikt betydligt högre. Produktionen i privata tjänstesektorn har utgjort en i stort sett konstant andel av BNP 1963-1977. Inom gruppen privata tjänster har delsektorerna emellertid utvecklats olika. Produktionen inom hotell- och restaurangbranschen har exempelvis stagnerat medan banker, försäkringsbolag och uppdragsverksamhet visat en relativt snabb produktionstillväxt. Att produktionsutvecklingen i sektorn visar ett så nära samband med BNP-utvecklingen har flera orsaker. En orsak kan vara att en relativt stor och ökande andel av sektorns produktion används som insatser i näringslivet (inkl. den egna sektorn). 1975 var andelen drygt 60 91.. För vissa delsektorer såsom uppdragsverksamhet, maskinuthyrning och fastighetsförvaltning är leveranser till näringslivet helt dominerande. Efterfrågan kommer således inte främst från privat konsumtion. Den privata konsumtionsandelen har f. ö. sjunkit och utgjorde 1975 ca 1/3 av produktionen. (Export- och importvolymerna är relativt små i sektorn). Den privata konsumtionen i sektorn beräknas växa med 1,2 9:3 per år 1977-1983 medan produktionen i sektorn växer med 3,0 90 per år, en något snabbare produktionstillväxt än för de övriga redovisade perioderna, se tabell 9.34. Det beror på att insatserna från sektorn behöver öka med totalt 4,3 % per år för att möjliggöra de i LU beräknade produktionsökningarna. Av en bruttoproduktionsökning 1977-1983 på ca 12 000 milj. kr. ökar insatserna med 9 400, varav insatser i Verkstadsindustri, i byggnadsverksamhet, i varuhandel och i sektorn själv utgör huvuddelen. Till hotell- och resraurangbranschen räknas förutom hotell och restauranger även kaféer, konditorier, motell, pensionat och campingplatser. Branschen är en utpräglad småföretagsnäring där 3/4 av verksamhetsställena har färre än fem årsanställda. En femtedel av enheterna ingår dock i någon form av kedjeforetag. Stigande kostnader i förening med minskad omsättning i fasta priser efter 1974 gör att branschen f. n. har dålig lönsamhet. Problemen förstärks sannolikt for många företag från 1979, då intäkterna från spelautomaterna försvinner, Enligt nationalräkenskaperna sjönk sysselsättningen oavbrutet under perioden 1960-1973, från 84000 till 65 000 personer. Därefter har ett ökat

284 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudaltemarivet

antal sysselsatta kunnat noteras. 1977 var 71 000 personer sysselsatta.

Ökningen har dock skett samtidigt med minskad medelarbetstid per

sysselsatt, varför den totala arbetsvolymens nedgång, mätt i timmar, fortsatt. Förädlingsvärdet har (utom för 1977) legat på en i stort sett oförändrad volym. Kostnadsutvecklingen kommer att medföra ytterligare rationaliseringar, exempelvis genom enklare hantering i form av nya produktionsmetoder, lägre servicegrad och ett smalare sortiment. Företagen torde i ökad utsträckning komma att använda bearbetade råvaror och köksarbetet kommer till vissa delar att överflyttas till grossistföretag och till livsmedelsindustrin. som har bättre Förutsättningar att rationalisera. Enligt Hotell- och restaurangutredningen torde rationaliseringssträvandena inom hotell- och restaurangbranschen möjliggöra produktivitetsvinster av ungefär hittillsvarande storlek. Utredningen diskuterar vidare huruvida branschens Försämrade lönsamhet under senare år kan bero på för stor nyetablering. Utredningen finner att kapaciteten ökat något inom hotellsektorn, men inte nämnvärt inom restaurangsektorn. Det torde snarare vara ändrade konsumtionsvanor och förändringar inom andra delar av storhushålls- och inkvarteringssektorn som haft betydelse. Konkurrensen har ökat genom nya serveringsanläggningar i anslutning till bensinstationer, varuhusbarer och personalmatsalar samt utbyggnader av semesterbyar, interna konferensanläggningar och kursgårdar. Affärsbankerna svarar för ca 40 90 och sparbankerna för ca 15 90 av banksektorns produktion. 1 övrigt ingår i sektorn föreningsbanker, riksbanken, investeringsbanken, postgiro, hypoteksinstitut, kreditaktiebolag, investmentbolag m. m. Under 1960-talet ökade antalet sysselsatta personer med drygt 6 9a per år. Under 1970-talet har sysselsättningsökningen dämpats till omkring 2 90 per år. Antalet sysselsatta uppgick därmed till ca 50 000 personer 1977. Sysselsättningen räknat i timmar har ökat något långsammare. En snabb omstrukturering av bankernas verksamhet har skett under 1960och l970-talen. Nya tjänster har introducerats. Redovisning har helt lagts på data. Även fortsättningsvis torde nya arbetsuppgifter och tjänster komma att introduceras. En fortgående fusionering av sparbanker ger vissa besparingar på personalsidan. Uttagsautomater har introducerats och kommer i ökad utsträckning att kunna ersätta personal i kassatjänst. En fortsatt ökning av produktionsvolymen väntas. Banksektorns sysselsättning bedöms därmed fortsätta att öka. Försäkringsverksamheren omfattar i detta avsnitt endast privata försäkringar. Antalet sysselsatta personer i privata försäkringssektorn har ökat betydligt långsammare än i banksektorn, från 16000 1960 till 22 000 1977, vilket motsvarar 1,6 øli per år. Mätt i timmar har sysselsättningen ökat med i genomsnitt 0,5 % per år. En ökad produktionsvolym samtidigt med några stora fusioner har gett produktivitetsvinster. Införandet av databearbetning torde också haft stor “Hotell- och restaurangbranschen (SOU betydelse. All registrering och premieavisering är nu lagd på data liksom 1978:37). kapitalförvaltning i vissa bolag. Några variationer i produktivitetsutveck-

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/temativet 285

lingen mellan olika perioder registreras dock inte i nationalräkenskaperna. För försäkringssektorn liksom för banksektorn räknar man schablonmässigt med konstant (2 90) årlig produktivitetsökning. Utvecklingen under de närmast framförliggande åren kan i några avse- Den relativa prisutvecklingen för vissa enden skilja sig från hittillsvarande. försäkringspremier har varit snabb de senaste åren. Inom Sakförsäkringar väntas svag tillväxt i antalet tecknade försäkringar såväl bland hushållen som företagen. Den vid årsskiftet 1975/76 genomförda ändringen i skattelagstiftningen har gjort det mindre förmånligt att teckna pensions- och livförsäkgör dessa faktorer att volymutvecklingen inom försäkringar. Sammantaget kan väntas bli svagare än tidigare. Tillsammans med ringsbranschen effekterna av att många rutiner lagts på data torde det medföra att också sysselsättningsutvecklingen blir något svagare än hittills. flera skilda verksamhetsområden såsom 1 uppdragsvørksanther ingår teknisk uppdragsverksamhet (bl. a. byggkonsulter, datakonsulter, arkitekter, ingenjörsbyråer) reklambyråer, juridisk uppdragsverksamhet, bevakningsverksamhet, maskinuthyrning (leasingverksamhet) m. m. Antalet sysselsatta personer växte snabbt under 1960-talet från 40 000 1960 till 78000 1970. Därefter har sysselsättningsökningen varit långsammare. Den totala arbetsvolymen mätt i timmar har varit i stort sett oförändrad under l970-talet. Den snabba tillväxten under 1960-talet sammanhängde med den allmänt sett högre produktionstillväxten då. En helt övervägande del av sektorns produktion går nämligen som insatser i produktionen och merparten till industri och byggnadsverksamhet. Eftersom så stor del av sektorns tjänster produceras som insatser i näringslivet blir utvecklingen i hög grad beroende dels av den allmänna ekonomiska utvecklingen i näringslivet, dels av hur företagens val träffas mellan att producera tjänsterna själva eller att köpa dem utifrån. En expansion torde kunna ske mot bakgrund av den utveckling i näringslivet som LU räknat med, inte minst beträffande dess byggnadsinvesteringar. Benägenheten att köpa tjänster utifrån kan ha ökat. Lagen om anställningsskydd från 1974 torde stimulera köp av sådana tjänster som inte säkert blir bestående i företagen eller där egen personal eller maskinkapacitet inte beräknas till fullo. Vidare tillkommer ständigt nya uppgifter där utnyttjas utomstående expertis kan behöva anlitas, exempelvis inom dataområdet eller det arbetsrättsliga området. Leasingverksamheten introducerades i Sverige under första hälften av 1960-talet. l början av 1970-talet började en snabb expansion och 1977 beräknades ca 4 90 av industrins investeringar vara leasingñnansierade. Orsaken till den snabba expansionen kan ha varit sjunkande självfinansieringsgrad i företagen. den snabba tekniska utvecklingen och att leasingbointe berörts av den kreditpolitiska lagstiftningen. 1 nationalrälagen hittills redovisas dessa investeringar i privata tjänstesektorn eftersom kenskaperna är registrerade ägare till kapitalföremålen oavsett i vilken leasingbolagen bransch de används. Leasingverksamhetens ökade omfattning har sålunda medfört mer än en fördubbling av investeringsvolymen inom sektorn uppdragsverksamhet, maskinuthyrning, fastän de flesta föremål det är fråga om används inom andra delar av ekonomin. För att undvika dubbelräkningar

286 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternativet

Tabell 9.33 sysselsättningen inom privata tjänster 1965-1983

Milj. Årlig procentuell förändring arbetade timmar 1965- 1970- 1974- 1977- 1977 1970 1974 1977 1983”

Restaurang och hotell 113,14 -1.6 -2,5 -0,4 Bank, försäkring, uppdragsverksamhet 242,29 3,9 0,0 1,5 Reparation, tvätteri och an-

0 Enligt modellresultat.

för investeringarna under prognosperioden har därför endast de investeringar, som kan hänföras till sektorns egen räknats med. användning lnvesteringskrav i övriga LU-sektorer har bedömts oavsett finansieringsform. Till reparation. tvätteri och annan serviceverksamhet hör reparationsverkstäder for bilar och hushållsvaror, tvätterier, i hårfriseringar, arbetshjälp hemmet m. m. För reparationsverksamheten har antalet sysselsatta personer varit oför-

ändrat kring 60 000 alltsedan av

början 1960-talet. därav drygt 50 000 inom bilreparationer. Det är endast bilreparationer som kunnat notera en årlig produktionsökning (ca 2 9(5). Där har också bättre möjligheter funnits att rationalisera än inom många andra tjänstesektorer. Produktivitetsökningen har varit omkring 4 90 per år. För övriga delbranscher vars produktivitet antingen ökat svagt eller inte alls har produktionen stagnerat eller fallit. Till övriga privata har här hänförts tjänster fastighetsförvaltning, reningsoch renhållningsverk, städningsrörelse, undervisning, forskning, sjukvård, intresseorganisationer, rekreationsverksamhet m. m. För några av de nämnda delområdena äger den huvudsakliga verksamheten rum i offentlig regi. lnom hela området har sysselsättningen ökat från ca 100000 personer 1960 till ca 170 000 1977. En fortsatt expansion av delsektorns sysselsättning kan förväntas. De i nationalräkenskaperna redovisade investeringarna är relativt små för flertalet delsektorer i privata tjänstesektorerna. Totala investeringarna beräknas för 1977 ha uppgått till 3 700 milj. kr. i 1975 års priseneller drygt 6 90 av de 101313 brullolnVesleringarna. Vad gäller byggnadsinvesteringarna svarade fastighetsforvaltningen för ca 2/3. Det gäller således lokaler som hyrs ut för olika verksamheter (industri- och kontorshus m. m.). Hälften av maskininvesteringarna hänfördes till uppdragsverksamhet, maskinuthyrningsrörelse. De investeringar som hänförs till dessa områden i nationalräkenskaperna har ökat snabbt under senare är. Emellertid är det som nämnts ofta fråga om utrustning som används i andra branscher. Med bl. a. till att hänsyn bruttoinvesteringarna i LU för prognosperioden hänförs till användande

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/ternar/ver 287

Tabell 9.34 Förädlingsvärdet inom privata tjänster 1965-1983 1975 års priser

Milj. kr, Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983”

Restaurang och hotell 2 095 2,5 -1,0 -3,5 Bank. försäkring, uppdragsverksamhet 10 163 5.7 0,3 2,7 Reparation, tvätteri och an-

“ Enligt modellresultat.

Anm.: Uppgifterna avser forädlingsvärde ti11 producentpris på grund av att uppgifter om forädlingsvärde till faktorpris 1977 inte funnits tillgängliga lör delsektorerna. Andra principer vad gäller beräkning av bankernas tjänster innebär dels att nivån för hela sektorns produktion skiljer sig från uppgiften i tabell 3.4, dels att även utvecklingstakterna blir något annorlunda.

bransch beräknas investeringarna i privata tjänstesektorn även 1983 utgöra drygt 6 90 av de totala bruttoinvesteringarna. Sysselsättningen i privata tjänster mätt i timmar minskade enligt nationalav 1960-talet till 1974 varefter antalet räkenskaperna något från mitten arbetade timmar ökat svagt med 0,2 9.. per år. Antalet sysselsatta personer har ökat med 40 000 från 1965 till 538 000 år 1977, vilket motsvarade 13 90 av samtliga sysselsatta i ekonomin. Den enligt modellresultatet erforderliga ökningen i antalet timmar fram till 1983,0,3 90 per år, beräknas motsvara en sammanlagd ökning med ca 30000 personer. Antalet sysselsatta personer 1983 skulle därmed uppgå till ca 570 000. Uppgången torde i huvudsak komma att ligga på delsektorerna bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet samt övriga privata tjänster.

9.11 Offentliga tjänster

9.11.l Avgränsning och begreppsdefinirioner Produktionssektorn offentliga tjänster omfattar de statliga och kommunala myndigheternas verksamhet. De allmänna forsäkringskassorna räknas till den statliga sektorn. l den kommunala sektorn ingår primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner. De tjänster som dessa offentliga myndigheter producerar registreras i nationalräkenskaperna till övervägande del som offentlig konsumtion. Begreppsmässigt är offentlig produktion och konsumtion inte liktydiga, men de står i ett mycket nära samband med varandra. Vid den följande genomgången av de offentliga tjänsterna använder vi också samma indelning i verksamhetsgrenar - ändamålsgrupper - som i redogörelsen för offentlig konsumtion i avsnitt 8.4.

288 Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternarivet

Det kännetecknande for de offentliga myndigheternas tjänster är att dessa inte tillhandahålls under marknadsmässiga former. Andra offentliga institutioner, affársverk och offentligt ägda bolag, som säljer sin produktion till marknadspriser, räknas i LU till näringslivet. Den offentliga sektorn i LU omfattar således inte statens och kommunernas hela verksamhet. Avsaknaden av marknadsprisbildning for de offentliga tjänsterna gör att dessa i nationalräkenskaperna mäts via kostnaderna. Detta innebär att eventuella produktivitetsförändringar inte kan beräknas. Vissa produktivitetsförbättringar sker med säkerhet också i den offentliga verksamheten, även om de - liksom i all tjänsteproduktion - är av mindre omfattning än inom varuproduktionen. Att sådana produktivitetsökningar inte kan registreras medför sannolikt att volymen av den offentliga tjänsteproduktionen liksom dess tillväxttakt systematiskt underskattas. Härigenom överdrivs också den relativa fördyring av de offentliga tjänsterna som bl. a. kommer till uttryck i att den offentliga sektorns andel av BNP ökar snabbare i löpande än i fasta priser. Beräkningen av den offentliga tjänsteproduktionen sker via olika kostnadskomponenter. Dessa är av tre slag: arberskrq/iskosrnader (löner och arbetsgivaravgifter), kostnader för kapital/ö/sl/Ini/ig, samt/örbrzikning. dvs. kostnader för inköp av varor och tjänster från övriga delar av näringslivet. Summan av arbetskraftskostnader och kapitalforslitning anger sektorns .färädlingsiräz-de. vilket är den offentliga sektorns bidrag till BNP. Om man härtill lägger kostnaderna for förbrukning erhålls det totala produkrionsvärdet. Som nämnts tas det i regel inte ut några marknadspriser for den produktion som de offentliga myndigheterna tillhandahåller. För en mindre del sker dock finansieringen med marknadsmässiga avgifter. Denna del av produktionsvärdet går antingen till hushållens privata konsumtion eller till insatser i näringslivet. Återstoden, dvs. produktionsvärdet efter avdrag för denna försäljning, registreras i nationalräkenskaperna som offentlig konsumtion. Beräkningarnas uppbyggnad framgår av nedanstående sammanställning, som visar de olika komponenternas storlek 1977, mätt i 1975 års priser. Härav framgår bl. a. att försäljningen, som utgör skillnaden mellan offentlig produktion och konsumtion, är av relativt obetydlig storlek; 93 “o av myndigheternas produktion går till offentlig konsumtion.

Milj. kr. Procent av i 1975 års produktionspriser värdet l977

(4) Förbrukning av varor och tjänster

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativet 289

9.11.2 Resultaten i sammandrag För våra kalkyler om den offentliga konsumtionens utveckling har redogjorts i avsnitt 8.4. De offentliga investeringarna har behandlats i avsnitt 8.5. Därvid betraktades den offentliga tjänstesektorn från efterfrågesidan, dvs. man studerade vilka anspråk denna verksamhet förutses ställa på det totala produktionsresultatet. I det föreliggande avsnittet behandlas de offentliga tjänsterna med avseende på verksamhetens innehåll. Vi söker sålunda beskriva verksamheten inom olika delområden i kvantitativa termer (antal studerande, vårdplatser osv.) och ange de produktionsresurser som krävs härtill. Det är härvid viktigt att de olika uppgifternas innebörd observeras. Som framgått av avsnitt 8.4 har baskalkyler utarbetats för både statlig och kommunal verksamhet. 1 baskalkylen kvantifieras sådana förändringar som följer av redan fattade politiska beslut och åtaganden samt av förskjutningar i befolkningens åldersstruktur. För statens del bygger baskalkylen på den senaste långtidsbudgeten. Genomgången av de statliga verksamheternas utveckling 1977-1983 utgår huvudsakligen från detta material. För olika kommunala verksamheter har dessutom kommunernas egna planer behandlats. Slutligen anges utvecklingen enligt LU:s huvudalternativ. Denna kalkyl är gjord enbart i kostnadstermer och dess exakta innehåll kan därför inte preciseras med ovan nämnda kvantitativa uppgifter. Resultatet av de olika - baskalkylen och LU:s kalkylerna planerna, huvudalternativ - sammanställning. Uppgifterna avser anges i nedanstående tjänsteproduktionens årlig procentuella förändringar 1977-1983.

Som framgått har i LU:s huvudalternativ den offentliga tjänsteproduktionen beräknats öka med i genomsnitt 2,3 % per år 1977-1983. I avsnitt 8.4 beräknades den offentliga konsumtionen öka med 2,2 % per år, dvs. i praktiskt taget samma takt som den offentliga produktionen. Detta är ett resultat av att vi i beräkningarna antagit att försäljningens andel av produktionsvärdet kommer att ligga oförändrad på 1977 års nivå inom samtliga statliga och kommunala ändamålsgrupper. I de följande delavsnitten beskrivs verksamheten inom olika delområden av offentlig tjänsteproduktion. Vid dessa genomgångar redogörs för olika efterfrågebestämmande faktorers utveckling, aktuella utbyggnadsplaner osv. För varje delområde utmynnar kalkylerna i en beräknad produktionsutveckling enligt LU:s huvudalternativ. Det får här erinras om att de ökningstakter som erhållits för de olika delområdena är beroende av bl. a. de antaganden om överutrymmets fördelning som redovisats i samband med redogörelsen för den offentliga konsumtionen (se avsnitt 8.4.5). Kalkylerna sammanfattas i tabell 9.35. I denna ges också uppgifter om den beräknade sysselsättningsutvecklingen dels i antal arbetstimmar, dels i antal sysselsatta personer.

290 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativer Tabell 9.35 Offentlig tjänsteproduktion och sysselsättning 1977-1983 Produktionsvärde Antal arbetstimmar Antal sysselsatta i 1975 års priser personer Milj. kr. Förändring Milj. tim. Förändring 1000-tal Förändring

2,1 Offentliga tjänster

Antalet timmar har bestämts i samband med produktionsberäkningarna. Timmarna har sedan översatts till antalet sysselsatta personer enligt den metod som beskrivs i avsnitt 9.1.2. Beträffande utvecklingen av de investeringar som krävs inom den offentliga sektorn hänvisas till avsnitt 8.5.

9.1 1.3 Försvar

Denna delsektor omfattar all verksamhet som försvaret driver i samband med rekrytering, utbildning och utrustning av militära styrkor. Förutom det militära försvaret ingår civilförsvar och ekonomiskt försvar. Försvaret är en helt statlig delsektor - de försvarstjänster som framställs i kommunal regi är av så ringa omfattning att de inte särbehandlas. Bland de statliga verksamhetsgrenarna är försvaret det största; dess produktionsvärde uppgick 1977 till 9 200 milj. kr. (i 1975 års priser), vilket är 36 % av statens totala produktion. Andelen av det totala offentliga produktionsvärdet utgjorde 12 %. Sysselsättningsmässigt är dock sektorns andel avsevärt lägre; de knappt 50000 inom försvaret anställda utgjorde 1977 endast drygt 4 % av det totala antalet anställda i den offentliga sektorn. Relationen mellan produktionsvärde och sysselsättning är betydligt högre inom försvaret än inom övriga offentliga delsektorer. Detta beror på att försvarets omfattande inköp av varaktiga varor för rent militärt bruk (krigsmateriel och fortilikationsanläggningar) betraktas som förbrukning och således ingår i produktionsvärdet. De varaktiga varorna för militära ändamål svarade 1977 för 1/3 av försvarets produktionsvärde, medan något mindre än 1/3 avsåg annan förbrukning och något mer än 1/3 arbetskraftskostnader. Som investeringar betraktas endast vissa byggnader (kaserner o. d.). Investeringarna uppgick 1977 till ca 250 milj. kr. i 1975 års priser. Sedan 1965 har produktionen av försvarstjänster legat på en praktiskt taget oförändrad nivå.

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalternative! 291

De variationer mellan enskilda år som kunnat noteras hänför sig huvudsakligen till inköp av försvarsanläggningar och krigsmateriel. Dessa variationer är oftast av tillfällig art. Däremot har speciellt under 1970-talet en förskjutning mellan kostnadskomponenterna ägt rum, innebärande en viss successiv minskning i arbetskraftskostnadernas andel. Bakom denna förskjutning ligger en strävan att inom den givna ramen för försvarskostnaderna skapa så stort utrymme som möjligt för sådan materielanskaffning och utbildning som ger direkt effekt på försvarsstyrkan. I detta syfte har överbefálhavaren fått i uppdrag att minska antalet anställda inom försvaret med 3 900 under perioden september 1972-september 1979. Detta minskningsmål har utökats; under budgetåren 1978/79-1982/83 skall personalstyrkan minskas med sammanlagt 1 850 anställda. Försvarsutgifternas utveckling regleras genom långsiktiga försvarsbeslut. I dessa anges riktlinjer för Försvarsmaktens fortsatta utveckling och kostnadsramar för verksamheten. Det senaste försvarsbeslutet togs av riksdagen 1977 och avser perioden fram t. o. m. budgetåret 1981/82. För åren därefter finns ännu inga ställningstaganden; en parlamentarisk kommitté arbetar f. n. med att förbereda nästa försvarsbeslut. Beräkningarna i den senaste långtidsbudgeten utgår från 1977 års försvarsbeslut. För budgetåret 1982/83 har förutsatts oförändrade ramar i förhållande till försvarsbeslutet. Som framgått av avsnitt 8.4 bygger LU:s baskalkyl för den statliga sektorn helt på beräkningarna i långtidsbudgeten. För försvarets del är vår bedömning identisk med denna baskalkyl eftersom försvarets utveckling betraktats som oavhängig av det offentliga konsumtionsutrymmet. Utifrån dessa förutsättningar beräknas produktionen av försvarstjänster ligga på en i ston sett oförändrad nivå även 1977-1983. Den mindre ökning om 0,6 % per år som redovisas i LU-kalkylen beror bl. a. på att de medel som innehölls budgetåret 1977/78 återtas med 1/3 årligen 1979/80-1981/82, vissa kostnader utanför utgiftsramen till följd av omlokalisering av militär verksamhet osv. I Iångtidsbudgeten redovisas också vissa ökningar inom det ekonomiska försvaret till följd av utökad beredskapslagring och annan förstärkning av försörjningsberedskapen. Till de större anskaffningsprogrammen i det militära försvaret hör artilleri, bandpansarvärn, terrängbilar och luftvärnsrobotar för armén, patrullbåtar och kustartilleribatterier för marinen samt anskaffning av jaktversionen av flygplanet Viggen och jaktrobotar för flygvapnet. Den av regeringen tillsatta flygindustrikommittén överväger f. n. om Viggen-flygplanet skall utvecklas till en ytterligare attackversion i stället för B3LA och i så fall vilken vidareutveckling av JA 37 som därvid bör ske. I LU:s beräkningar har dock inga medel utöver den gällande planeringsramen beräknats för vare sig B3LA eller för ovan nämnda alternativa utvecklingsarbeten. Försvarets investeringar har under perioden 1965-1977 visat endast mindre fluktuationer kring ett genomsnittligt årsvärde på drygt 250 milj. kr. (i 1975 års priser). En oförändrad investeringsvolym förutses också för 1977-1983.

292 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudaltemarivet

9.l1.4 Rättsväsen Inom denna delsektor redovisas verksamheten vid polisen, åklagarväsendet, domstolarna samt kriminalvården. Alla dessa verksamheter drivs i statlig regi. Av kommunala områden ingår brandforsvar. Rättsväsendets produktionsvärde uppgick 1977 till ca 4 300 milj. kr. (i 1975 års priser), vilket är 5 % av det totala offentliga produktionsvärdet. Av de olika verksamhetsgrenarna är polisen den största; den svarar f. n. for närmare 55 % av produktionsvärdet inom rättsväsendet. De tre övriga verksamhets- - och domstolarna, kriminalvården samt brandförgrenarna åklagarväsendet svaret- är ungefárligen lika stora och svarar for drygt 15 96 var av delsektorns produktion. Inom rättsväsendet sysselsattes 46 000 personer 1977, vilket är drygt 4 % av det totala antalet sysselsatta inom offentlig tjänsteproduktion. I nedanstående sammanställning anges hur produktionsvärdet inom olika verksamhetsgrenar har utvecklats under senare år (genomsnittliga procentuella förändringar per år).

1965- 1970- 1974- 1970 1974 1977

Huvudparten av rättsväsendets verksamhet avser samhällets åtgärder mot brott. Brottsutvecklingen är därför av stor betydelse för stora delar av polisens arbete, likaväl som for åklagare, domstolar och kriminalvård. Antalet brottsbalksbrott som kommit till polisens kännedom ökade från 393 000 år 1965 till 563100 år 1970, 570 600 år 1974 och 716400 år 1977. Denna utveckling har givetvis inneburit ökad arbetsvolym och krav på ökade resurser. Till bilden hör också att uppklaringsprocenten under den senaste femårsperioden fortlöpande sjunkit. Av de under 1977 anmälda brottsbalksbrotten uppklarades endast 17 96 samma år. Uppklaringsprocenten varierar dock mycket for olika brott. Av de våldsbrott som anmäldes 1965-1977 hade t.o. m. 1977 54 % klarats upp, medan motsvarande andel för tillgreppsbrotten var 15 %. Inget talar för att denna allvarliga brottsutveckling kan brytas mera markant under de närmaste åren trots ökade insatser på flera områden. Polisen har förstärkts kraftigt under senare år. Under budgetåren 1973/74- 1977/78 ökade antalet tjänster med ca 2 500, varav ca 2 000 poliser. Antalet vakanser har emellertid varit besvärande. För att förbättra rekryteringen har i budgeten för 1978/79 anslagits medel för intagning av 800 aspiranter vid polisskolan. Medel har beräknats också for bl. a. 130 nya polismanstjänster, varav 60 avses for kriminalavdelningama. När det gäller framtida resursbehov är förutom brottsligheten särskilt den väntade trafikutvecklingen av intresse. En betydande del av polisens resurser används nämligen for trafikövervakning. Tillgängliga prognoser tyder på att bilbeståndet fortsätter att Öka och därmed också trafiken. Mot denna bakgrund räknas i långtidsbudgeten med en viss fortsatt resursökning under de närmaste åren. Härvid har man speciellt beaktat den

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernativer 293

situationen på narkotikaområdet och beslutade åtgärder för att allvarliga bekämpa den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. Det kan nämnas att 1977 var ca 300 polismän sysselsatta med narkotikaärenden. Från den l juli 1978 är antalet 435.

Åk/agare och domstolar. Dessa myndigheters resursbehov styrs i stor

utsträckning av brottslighetens utveckling och polisens förmåga och resurser att utreda brotten. Antalet inkomna mål har under de senaste åren ökat i högsta domstolen och hovrätterna samt minskat i tingsrätterna. Nedgången vid tingsrätterna beror främst på att fylleri- och parkeringsförseelser avkriminaliserats. Vad gäller övriga arbetsuppgifter i tingsrätterna kan noteras att antalet mål om lagsökning och betalningsföreläggande samt allmänna domstolsärenden ökar starkt. För perioden 1977-1983 förutses inga större förändringar i arbetsbelastningen för åklagare och domstolar. Av betydelse är dock riksdagens beslut om utbrytning av länsdomstolarna ur länsstyrelserna till fristående domstolar som administrativt fors in under domstolsverket. Antalet icke avgjorda mål vid dessa domstolar betecknas som otillfredsställande stort, varför en resursförstärkning övergångsvis har bedömts som nödvändig. Inom kriminalvården noterades under första hälften av 1970-talet en successiv minskning i antalet till vård dömda personer. Minskningen gällde både anstaltvård och frivård. Beträffande frivård var detta en följd av att övervakningstiden i normalfallet avkortades från tre till två år. Parallellt med nedgången i antalet intagna nedlades flera öppna anstalter eller avdelningar. Den nedåtgående trenden i intagningarna har dock från 1976 vänts till en mindre ökning. 1 början av 1978 förekom på vissa anstalter en besvärande överbeläggning. Den ökade beläggningen hade väsentligen sin orsak i den fortgående ökningen av antalet intagna som dömts till långa verkställighetstider. Det förekommer också stora säsongmässiga variationer vid intagning av korttidsdömda. En viss utjämning i intagningarna synes dock vara möjlig. l långtidsbudgeten räknas för kriminalvårdens del med i stort sett oförändrat resursbehov. Brandväsen, som också ingår i denna delsektor, ligger under kommunalt huvudmannaskap. Enligt vår tolkning av de kommunala planerna förutses produktionen inom denna verksamhet öka med ca 2 % per år 1977-1983. För delsektorn rättsväsen totalt beräknades i baskalkylen en konsumtionsökning på 0,5 % per år 1977-1983. Enligt LU:s huvudalternativ medger det beräknade utrymmet en utbyggnadstakt på 1,3 % per år.

9.1 l .5 Utbildning l denna delsektor ingår skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen, vuxenutbildningen samt lärarutbildningen. Viss utbildningsverksamhet har dock förts till andra delsektorer; sålunda redovisas den militära utbildningen under försvar och större delen av arbetsmarknadsutbildningen under socialvård. Inom vuxenutbildningen finns dessutom ett betydande inslag av icke offentlig verksamhet genom studielörbunden, som registreras inom sektorn privata tjänster. De offentliga utbildningstjänsternas produktionsvärde uppgick 1977 till 16 800 milj. kr. (i 1975 års priser), vilket är ca 20 96 av den totala offentliga

294 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativer

tjänsteproduktionen detta år. Huvudparten (83 % 1977) av utbildningsverksamheten bedrivs inom den kommunala sektorn som svarar för skolväsendet och vuxenutbildningen. Staten svarar för den högre utbildningen och forskningen samt för lärarutbildningen. Totalt sysselsattes 1977 inom utbildningssektorn 250 000 personer, motsvarande 23 96 av det totala antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn. Utbildningssektorn kännetecknades under andra hälften av 1960-talet av en betydande utbyggnad. Produktionen av utbildningstjänster ökade 1965-1970 med 7,5 % per år. Bakom denna utveckling låg införandet av grundskolan och därmed 9-årig skolplikt, utbyggnaden av det studiesociala stödet och vidgade möjligheter för vuxenutbildning. Antalet elever inom skolväsendet ökade också snabbt, framför allt i gymnasial utbildning. Antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor ökade 1965-1970 från 66 0()0 till 120 000. Den gångna delen av 1970-talet har karakteriserats av en betydligt lugnare utveckling. Produktionsökningen 1970-1977 var genomsnittligt 2,2 % per år.

Sko/väsen Efter grundskolans genomförande bestäms förändringar i antalet elever nu praktiskt taget helt av befolkningsutvecklingen. Detta gäller i stor utsträckning också gymnasieskolan, även om sambandet där inte är lika direkt. Av de under höstterminen 1977 intagna eleverna var ca 1/4 17 år eller äldre. I nedanstående sammanställning anges de årliga procentuella förändringarna räknat från föregående år - i antalet personer i grundskole- resp. gymnasieskoleåldrarna. Eftersom förändringstalen varierar relativt kraftigt mellan enskilda år ges redovisningen årsvis fram till 1985.

För perioden 1977-1983 innebär befolkningsförändringarna att grundskolans elevunderlag minskar med sammanlagt 32 500 ungdomar(0,5 % per år). För gymnasieskolans del förutses en ökning i elevunderlaget med 56000 (2,7 % per år). Efter 1983 börjar elevunderlaget minska igen. Sådana omkastningar medför givetvis problem för skolans dimensionering och viss ryckighet i lärarbehovet. För grundskolans del fattade riksdagen 1976 beslut om reformeringar av skolans inre arbete (SIA). Reformen kommer att genomföras stegvis med början höstterminen 1978. Syftet är att gradvis förändra skolans arbetssätt i riktning mot vidgad lokal beslutanderätt och ökad samverkan mellan elever, lärare och annan personal. Skolan blir också öppen för olika fritidsverksamheter. Också statsbidragssystemet har ändrats fr. o. m. budgetåret 1978/79 för att kommunerna friare skall kunna använda tilldelade resurser. 1 vilken takt reformen kommer att genomföras och vilka den kostnadsökningar medför kan ännu inte bedömas.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvuda/rernarivei 295

1 gymnasieskolan beräknas antalet intagningsplatser i den direkt grundskoleanknutna delen till 105 350 under läsåret 1978/79. Detta motsvarar ca 97 96 av årskullen 16-åringar. Skolmyndigheternas planering för de framförliggande åren utgår från att denna andel skall hållas oförändrad. På grund av brist på lokaler, praktikmöjligheter m. m. har dock det faktiska antalet elevplatser varit några procentenheter lägre de senaste åren och viss balansbrist förekommer också beträffande fördelningen på olika utbildningslinjer. Beträffande icke grundskoleanknutna studievägar och kurser kortare än ett år finns för läsåret 1978/79 ca 26 300 årselevplatser. För dessa räknar man med en måttlig ökning fram till 1983.

Högre utbildning och forskning Antalet studerande vid universitet och högskolor ökade starkt under åren fram till 1970. Under första hälften av 1970-talet skedde en viss nedgång; antalet närvarande studerande minskade från 120 200 höstterminen 1970 till 108 200 höstterminen 1975. Vid halvårsskiftet 1977 genomfördes den av riksdagen beslutade nya högskolan. De ändrade behörighetsreglerna för tillträde till högskolan har ökat möjligheten för nya grupper i samhället att få del av högskoleutbildning. Etableringen av högskoleutbildning på nya orter har dessutom ökat tillgängligheten. Under läsåret 1977/78 ökade antalet studerande relativt starkt. Det är emellertid svårt att bedöma i vilken mån ökningen sammanhänger med vidgade studiemöjligheter och i vilken mån det rådande arbetsmarknadsläget påverkat studiebenägenheten. Mot denna bakgrund är det mycket svårt att bedöma den framtida tillströmningen till högskoleutbildning. 1 den senaste långtidsbudgeten har förutsatts oförändrad kapacitet vad gäller högskolans grundutbildning. Ett visst resurstillskott har dock beräknats för redan beslutade ökningar av antalet intagningsplatser på vissa utbildningsorter. En stor del avforskningen i offentlig regi sker vid universitet och högskolor och kan inte statistiskt särskiljas från den högre utbildningen. Utöver anslagen till universitet och högskolor får forskningen resurser bl. a. via forskningsråden, styrelsen för teknisk utveckling och statens utvecklingsfond. Dessa anslag har under de senaste åren ökat i betydande omfattning och en viss fortsatt ökning har förutsatts i långtidsbudgeten.

Vuxenutbildning Under senare år har vuxenutbildningen ökat förhållandevis kraftigt såväl i de kommunala skolorna för vuxna som i studieförbundens regi. I den kommunala vuxenutbildningen deltog under vårterminen 1978 158 800 elever. 1 kurser motsvarande grundskolans högstadium fanns ca 40 000 och i gymnasieskolkurserna 62 000 elever, medan ca 57 000 elever studerade på yrkesinriktade kurser. Sedan vårterminen 1974 hade det totala antalet studerande ökat med 28 000. Hela ökningen avsåg grund- och gymnasieskolkurser. Verksamheten stimuleras genom studiestöd, arbetstagarens rätt till ledighet for studier enligt vissa regler och statliga bidrag till uppsökande verksamhet. Att bedöma vuxenutbildningens framtida omfattning är mycket svårt. 1

296 Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalternativet

den senaste långtidsbudgeten förutsattes att antalet studiecirklar ökar med 2 % per år och att också undervisning på grundskolenivå i kommunal vuxenutbildning kommer att öka något. Utbildningen på gymnasieskolnivå förutsattes däremot bli av oförändrad omfattning under långtidsbudgetperioden. Enligt vissa beräkningar som utförts inom LU i samband med arbetskraftskalkylen förutsattes dock antalet studerande i vuxenutbildning öka betydligt.

L U- kalkylen 1 LU:s huvudalternativ har produktionen av utbildningstjänster beräknats öka 1977-1983 med drygt l % per år. Beräkningarna ger ungefär samma ökningstakt för statlig och kommunal verksamhet. Också vår baskalkyl gav en lika stor ökningstakt, ca 0,5 96 per år, för såväl statlig som kommunal konsumtion av utbildningstjänster. Enligt dessa kalkyler finns det således ett visst utrymme för utbyggnader utöver baskalkylens nivå. I sin planering hade kommunerna räknat med en genomsnittlig årlig ökning på ca 2 %. LU:s kalkyler innebär således en viss dämpning av kommunernas kostnadsökningar i förhållande till planerna. Planmaterialet medger ingen närmare analys av den tänkta utbyggnadens innehåll. En möjlig tolkning är att kommunerna räknat med ökad lärartäthet. Några kostnadsökningar i samband med genomförandet av SIA-reformen synes dock i regel inte ha ingått i planerna. Kalkylen för utbildningstjänsternas utveckling 1977-1983 innebär en sysselsättningsökning på över 30 000 personer. Den årliga ökningstakten blir 2,0 % per år. För de kommunala investeringarna har i kalkylen förutsatts en ökning med 2,0% per år, medan man för staten förutser oförändrad investeringsvolym 1977-1983.

9.11.6 Hälso- och sjukvård

Inom denna delsektor behandlas den i offentlig regi bedrivna hälso- och sjukvården inkl. härtill hörande administration. Genom den ändamålsindelning som tillämpas ingår dock inte sjukvård inom försvaret, Skolhälsovård och hälsokontroller av daghemsbarn osv. Dessa verksamheter redovisas under försvar, utbildning resp. socialvård. Det kan nämnas att delsektorn täcker den övervägande delen av arbetsinsatserna inom hela hälso- och sjukvårdsområdet. Den privata sektorns andel - som inte behandlas här uppgår till ca 10 %. Hälso- och sjukvårdens produktionsvärde uppgick 1977 till 21 700 milj. kr. (i 1975 års priser), vilket motsvarar 26 % av den totala offentliga tjänsteproduktionen. Praktiskt taget hela den offentliga hälso- och sjukvården bedrivs i kommunernas - främst landstingens - regi. Staten svarar endast för ca 4 % av produktionen. Antalet sysselsatta personer var 1977 ca 335 100, vilket betyder att ca 30 % av de hos offentliga myndigheter sysselsatta personerna arbetade inom hälso- och sjukvården. Delsektorn är störst bland de offentliga tjänsteområdena och har också hört till de mest expansiva. Den genomsnittliga produktionsökningen 1965-1977 utgjorde 6,4 % per år. Särskilt snabb var utbyggnaden under andra hälften av 1960-talet.Sektorns

Näringsgrenamas utveckling enligt huvuda/ternariver 297

investeringsvolym nära nog fördubblades från 1965 till 1970. Därefter sjönk investeringarna kraftigt fram till 1974, varefter en svag återhämtning ägde rum. Denna utbyggnad har inneburit en betydelsefull förstärkning av resurser. Det totala antalet vårdplatser i sluten sjukvård ökade sjukhusens

under tioårsperioden 1965-1975 från 125 700till 136 400. Ökningen faller helt

på vården av långvarigt kroppssjuka, vars platsantal ökade med 17 100. [nom andra vårdgrenar har antalet platser minskat något. Mot en ökning av det totala antalet vårdplatser med sammanlagt 8,5 % under denna period svarar emellertid en ökning av intagningarna med hela 31 96. Detta är resultatet av en successiv sänkning av den genomsnittliga vårdtiden. Förkortningen av sjukhusvistelsens längd har varit särskilt markant inom den psykiatriska vården. Antalet besök vid sjukhusens mottagningar i öppen vård ökade 1965-1975 med totalt 53 %.

U rbyggnadsplaner

En kartläggning av sjukvårdshuvudmännens planer avseende perioden fram till 1982 har gjorts av Landstingsförbundet i samarbete med socialstyrelsen. Förutom landstingskommunal verksamhet omfattar undersökningen även hälso- och sjukvården inom landstingsfria kommuner samt de statliga sjukhusen. Undersökningen redovisas i rapporten LKELP 77. Den planerade utvecklingen av antalet vårdplatser inom den slutna vården sammanfattas i tabell 9.36. Av denna framgår att huvudmännen förutser en kraftig utbyggnad av platserna inom långtidssjukvården och en viss minskoch inom psykiatrisk sjukvård. Totalt skulle härining inom akutvården genom antalet platser öka med 12 000 1976-1982. eller med 1,6 % per år. Enligt planerna fortsätter således satsningen på långtidssjukvård. Utbyggnaden av denna vårdgren skall ses mot bakgrund av förändringarna i

Tabell 9.36 Vårdplatser inom sjukhusansluten vård 1976-1982

vårdplatser Vårdplatser per 1 000 invånare

Antal Förändring 1976 1982 1976 1976-1982

Antal % per år

lcke opererande specialiteter: Somatisk akutvård 19 600 - 250 -0,2 2,4 2,3 Somatisk långvård 40 400 13 720 5,0 4,9 6,5 Psykiatri 31 840 -1 570 -0,8 3,9 3,6 Opererande 22 170 - 100 -O,1 2,7 2,6

specialiteter

Övrigt 4 960 190 0,6 0.5 0,6

Totalt 118 970 ll 990 1,6 14,4 15.6

Anm.: Vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda ingår ej i tabellen. Källa: LKELP 77.

298 Näringsgrenarnas utveckling enlig! huvudalrernativer

åldersstruktur. befolkningens En mycket stor del av patienterna i långtidssjukvård är 70 år och äldre och antalet personer i denna åldersgrupp ökar mycket snabbt. Dessutom kan många patienter, som f. n. på grund av platsbrist vårdas i somatisk akutvård och psykiatrisk med fördel vård, överföras till långtidssjukvård. Det råder också stor politisk enighet om att denna vårdgren bör prioriteras. Genom den planerade utbyggnaden kommer antalet vårdplatser inom långtidssjukvård räknat per l 000 invånare i åldern 70 år och äldre att öka från 48,6 år 1976 till 57,3 år 1982. Ett annat inslag i den planerade omstruktureringen av sluten vård är att antalet vårdplatser inom psykiatrin minskar. Denna utveckling förklaras dels av att vissa patienter kommer att kunna överföras till somatisk långvård, dels av en övergång till öppnare vårdformer. Antalet läkarbesök vid sjukhusanslutna mottagningar för psykiatrisk vård väntas öka med 4,6 96 per år 1976-1982. Endast för långtidssjukvård förutses en snabbare ökning av läkarbesöken, 7,5 % per år, medan ökningen i somatisk akutvård anges till 2,2 % per år och i opererande specialiteter till 1,5 % per år. Totalt förutser sjukvårdshuvudmännen att antalet läkarbesök vid sjukhusanslutna mottagningar kommer att öka med 2,0 % per år 1976-1982. Förutom den ovan nämnda omstruktureringen inom den slutna vården kännetecknas planerna av en relativt snabb utbyggnad av den öppna vården. Den väntade ökningen av läkarbesöken vid sjukhusanslutna mottagningar har redan berörts. Enligt planerna väntas dock läkarbesöken i större utsträckning ske utanför sjukhus. Dessa besök förutses öka med 7,7 % per år 1976-1982. Andelen läkarbesök utanför sjukhus kommer härigenom att stiga från 40 % till 48 %. Totalt förutses läkarbesöken öka från 17,4 milj. 1976 till 22,7 milj. 1982, en ökning med 4,5 % per år. Omräknat till läkarbesök per invånare innebär detta en ökning från 2,1 till 2,7. Omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda räknas enligt nationalräkenskaperna också till ändamålet hälso- och sjukvård. Även inom denna del sker en omstrukturering mot mer öppna boende- och verksamhetsformer. Sålunda väntas antalet platser vid specialsjukhus minska, medan antalet platser vid inackorderingshem ökar kraftigt. Man strävar således efter att ge vuxna utvecklingsstörda i större utsträckning möjlighet till ett mer självständigt

Tabell 9.37 Hälso- och sjukvårdens personalbehov 1976-1982

Antal hel- Förändring 1976-1982 tidstjänster 1976 Antal % per år

Sjukhusansluten vård 157 400 29 500 2,9 Hälso- och sjukvård utanför sjukhus 14 300 6 300 6,3 Omsorg om psykiskt

Källa: LKELP 77.

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalrernariver 299

boende skilt från anhöriga. Huvudmännens planer innehåller också vissa uppgifter om det förväntade personalbehovet, uttryckt i antal heltidstjänster. Uppgifterna återges i tabell 9.37. Av denna framgår såväl den sjukhusanslutna vårdens personalmässigt mycket dominerande ställning som den tidigare diskuterade satsningen på decentraliserad öppen vård utanför sjukhus. Enligt vår tolkning av detta planmaterial förutser huvudmännen en ökning av den totala produktionen inom hälso- och sjukvård med drygt 4 % per år 1977-1983.

L U- kalkylen Som framgått av avsnitt 8.4 beräknas den offentliga konsumtionen av hälsooch sjukvård enligt LU:s huvudalternativ öka med 2,8 % per år 1977-1983, medan baskalkylen ger en ökning på 1,5 % per år. Det bör observeras att baskalkylen, förutom effekten av befolkningsförändringarna, även inkluderar hela den av huvudmännen planerade utbyggnaden av långtidssjukvårdens platsantal. l motsats till planerna har dock i baskalkylen någon ökning av inte antagits ske i långtidssjukvården. Differensen mellan personaltätheten baskalkylens och huvudalternativets ökningstakter tyder emellertid på att utrymme finns för vissa förbättringar utöver baskalkylens nivå. Inom vilka vårdområden och i vilka former sådana förbättringar kommer att genomföras kan inte förutsägas här. Detsamma gäller utbyggnadsplanernas anpassning till det något lägre expansionsutrymmet. Enligt kalkylens förutsättningar motsvaras en produktionsökning på 2,8 % per år av en lika stor procentuell ökning av antalet utförda arbetstimmar. På grund av det ökade inslaget deltidsarbete blir sysselsättningsökningen, mätt i antal sysselsatta personer, större än när beräkningen görs i timmar. Enligt våra kalkyler förutses antalet inom delsektorn sysselsatta öka med något över 80 000 personer 1977-1983, vilket innebär en genomsnittlig ökningstakt på 3,7 % per år. Det bör observeras att denna beräknade sysselsättningsökning inte är jämförbar med uppgiften om planerad ökning i tabell 9.37. I huvudmännens planer anges personalbehovet i antal helårstjänster. För delsektorns investeringar räknar vi med en förhållandevis måttlig uppgång på l % per år 1977-1983.

9.1 1.7 Soda/värd Denna delsektor omfattar de offentliga myndigheternas insatser avseende social omvårdnad av olika slag. En stor del av dessa insatser inriktas på barn och ungdom i form av barnstugor, familjedaghem och annan barna- och ungdomsvård. En annan stor mottagarkategori är de äldre personerna. Samhällsåtgärderna består här av byggande och drift av ålderdomshem och dagcentra samt av hemhjälp för pensionärer och handikappade. Härtill kommer en rad åtgärder för personer eller familjer med speciella hjälpbehov, t.ex. arbetsvård, nykterhetsvård osv. Dessutom ingår administrationen inom hela socialvårdsområdet inkl. de allmänna försäkringskassorna. Sociala utgifter av ren transfereringskaraktär som t. ex. socialförsäkringar, bostadstillägg och socialhjälp inkluderas dock inte eftersom sådana utgifter inte

300 Näringsgrenamas utveckling enligt huvudaltemativer

motsvaras av någon produktion av offentliga tjänster. Produktionen inom socialvården uppgick 1977 till ett värde av 11 800 milj. kr. (i 1975 års priser). Delsektorn socialvård svarade detta år för 14 96 av den totala offentliga tjänsteproduktionen. Huvudparten, eller 80 % av socialvårdens insatser, utförs inom den kommunala sektorn. Något mer än hälften av statens verksamhet avser de allmänna försäkringskassorna, medan resten faller på nykterhetsvård och viss central socialadministration. Verksamheten inom socialvården är mycket personalintensiv. Delsektorns sysselsättningsandel utgjorde 1977 22 % uttryckt i antal utförda arbetstimmar och 24 % uttryckt i antal sysselsatta personer. Antalet inom socialvården sysselsatta uppgick 1977 till ca 260 000. Socialvården har under senare år kännetecknats av en mycket stark expansion. Från 1965 till 1977 har delsektorns produktionsvärde nära nog tredubblats. Särskilt snabb var utbyggnaden 1965-1970 då produktionen ökade med 15.0 % per är. Under 1970-1974 var den årliga ökningstakten 4,5 % och 1974-1977 6,3 %. Bakom dessa ökningstal ligger betydande satsningar på framför allt två områden: barnomsorg och äldreservice. Då dessa verksamheters framtida utveckling är av avgörande betydelse för våra kalkyler avseende socialvården, belyses dessa i det följande något mera utförligt.

Barnomsorg

Enligt den nya lag om barnomsorg som trädde i kraft 1977 är barnomsorgen en lagfást kommunal uppgift med skyldighet for kommunerna att svara för en planmässig utbyggnad. Kommunerna är vidare skyldiga att anvisa plats i förskola för alla 6-åringar. För att säkerställa en fortsatt snabb utbyggnad träffades under hösten 1975 en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet i barnstugefrågan. Överenskommelsen innebar att det under perioden 1976-1980 skulle börja byggas 100 000 nya platser i daghem och 50 000 platser i fritidshem. Dessa platser skulle komma att tas i bruk 1977-1981. Platstillgången i familjedaghem förutsattes öka enligt den bedömning som gjordes lokalt i varje kommun. Uppgörelsen innebar också kraftiga höjningar av statsbidragen till barnstugorna. Enligt en kommunenkät under hösten 1977 angående kommunernas planer för genomförandet av utbyggnadsprogrammet skulle emellertid ökningen stanna vid 87 000 daghemsplatser och 41 000 fritidshemsplatser. Kommunernas planer för de sista åren av planeringsperioden är dock ofta ofullständiga. 1 LU:s baskalkyl förutsätts att en utbyggnad i enlighet med överenskommelsen kommer till stånd. Vilken utbyggnadstakt detta innebär för de framförliggande åren anges i tabell 9.38. Utbyggnaden av barnstugorna har i baskalkylen förutsatts fortsätta även åren 1982 och 1983. Det årliga platstillskottet har dock antagits bli halverat till 10 000 daghemsplatser och 5 000 platser i fritidshem. 1 nedanstående sammanställning anges den totala platstillgång som under dessa förutsättningar uppnås I983. För familjedaghem bygger uppgifterna på kommunernas egen planering fram till 1981. För 1982 och 1983 har antagits samma årliga ökning som i planerna angetts för 1980-1981. Platsantalet i deltidsgrupper har skrivits fram med hjälp av befolkningsprognosen för antalet 6-åringar. Som

Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternativel 301

Tabell 9.38 Utbyggnaden av daghem och fritidshem 1977-1981 År Antal under året färdigställda platser Daghem Fritidshem Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt överens- planer baskal- överens- planer baskalkommel- hösten kylens kommel- hösten kylens sen 1977 anta- sen 1977 antagande gande l977 16 000 23 438 23 438 8 000 6 732 6 732 1978 18000 17855 17 855 9000 8931 8931 1979 20000 16089 19 569 10000 9099 11445 1980 22 000 16 594 19 569 11000 8 546 11446 1981 24000 12 786 19569 12000 7486 11446 Totalt 100 000 86 762 100 000 50 000 40 794 50 000

jämförelse lämnas också uppgifter för några tidigare år. Uppgifterna avser antalet platser vid slutet av resp. år.

1965 1970 1976 1983

Genom denna utbyggnad beräknas barnomsorgens driftkostnader öka med drygt 9 % per år 1977-1983. LU:s baskalkyl ugår från denna ökningstakt.

Å Idringsvârd

Samhällets insatser för de åldringar som behöver speciellt stöd eller särskild omvårdnad har i Ökad omfattning inriktats på den öppna vården. Detta sker främst genom utbyggnad av den sociala hemhjälpen till åldringar och handikappade, förbättringar i åldringarnas bostäder och olika kompletterande insatser (färdtjänst m. m.). Kommunernas utbyggnad av den sociala hemhjälpen till åldringar och handikappade har inneburit att antalet hjälpta personer ökat kraftigt från ca 145 000 under 1965, till 252 000 under 1970 och 340 000 under 1976. För att stimulera den typen av verksamheter gäller från 1975 nya och for kommunerna förmånligare statsbidragsregler. Antalet platser på ålderdomshem har tidigare ökat relativt kraftigt, från ca 48 000 till ca 60 000 under perioden 1965-1970. Därefter har platsantalet legat praktiskt taget oförändrat. Det ökande antalet äldre i befolkningen ställer krav på en fortsatt ökning av vårdinsatser och olika former av serviceåtgärder. Under perioden 1977-1983 väntas antalet personer över 70 år öka med 2,2 % per år. I LU:s baskalkyl

302 Näringsgrenarnas utveckling huvudalremariver

enligt

räknas med samma ökningstakt for de olika verksamheterna inom åldringsvården, vilket innebär att nuvarande vård- och servicestandard bibehålls. Liksom tidigare år väntas insatserna riktas främst på öppna vårdformer. I detta sammanhang bör också observeras att jämsides med insatserna inom socialvården förutsätts en betydande utbyggnad av vårdmöjligheterna ske inom långtidssjukvården. Som framgått av avsnitt 9.1 1.6 ökar härigenom antalet sådana vårdplatser, räknat per l 000 invånare i åldern 70 år och äldre från 48,6 till 57,3 under perioden 1976-1982.

LU -kalky/en Som framgått förutsätts i LU:s baskalkyl att barnomsorgen byggs ut i enlighet med överenskommelsen från 1975. Kommunerna själva hade i sin planering räknat med något lägre byggande (tabell 9.38). Det är dock känt att kommunernas byggplaner i regel är ofullständiga, speciellt for de sista åren av planperioden. För familjedaghem utgår baskalkylen från kommunernas redovisade planer, medan utvecklingen i övriga sociala verksamheter skrivits fram i takt med befolkningsändringarna i för verksamheten relevanta åldrar. Socialvårdens tjänstevolym har under dessa antaganden beräknats öka med ca 5 % årligen 1977-1983. För kommunerna anges ökningen till 6,0 % per år, medan den statliga tjänsteproduktionen beräknats öka i takt med totalbefolkningen, dvs. med 0,2 % per år. Av den kommunala ökningen avser ca 85 % barnomsorgens utbyggnad. I de kommunala planerna angavs för socialvården en ökning på 5,2 % per år. l detta fall visar således baskalkylen en något större ökning 1977-1983 än huvudmannens planer. Denna effekt torde helt kunna tillskrivas det förhållandet att i baskalkylen förutsätts ett större byggande av barnstugor än i planerna. Utöver den betydande ökning som anges i baskalkylen medger vårt huvudalternativ vissa ytterligare förbättringar. Mot bakgrund av den redan höga ökningstakten har vi dock räknat med ett något mera begränsat överutrymme“ för socialvården än för andra offentliga tjänsteområden. Totalt skulle socialvårdens tjänsteutbud enligt denna kalkyl öka med ca 5,4 % per år 1977-1983. Den motsvarande sysselsättningsökningen har beräknats till 122000 personer. Närmare hälften (46 %) av den totala sysselsättningsökningen skulle enligt denna kalkyl falla på socialvården. För socialvårdens investeringar gäller att forcerandet av barnstugepromedför grammet en viss höjning fram till 1980, varefter investeringarna väntas minska något. Totalt för perioden 1977-1983 innebär detta en svag höjning av investeringsnivån.

9.11.8 Väg- och garuväsen

Denna delsektor omfattar praktiskt taget hela det svenska vägnätet och gatuhållningen. Undantagna är endast de enskilda vägarna, huvudsakligen skogsbilvägar, vilka räknats till näringslivssektorerna samfárdsel resp. skogsbruk. Väg- och gatuväsendet skiljer sig från övriga offentliga tjänsteområden i

Näringsgrenamas utveckling enligt huvudalrernarivet 303

flera avseenden. Delsktorn karakteriseras framför allt av höga investeringarnärmare 2 300 milj. kr. 1977(i 1975 års priser), vilket är 23 % av den offentliga tjänstesektorns totala investeringar. Produktionen av de tjänster som vägoch gatuväsendet kan sägas prestera har för 1977 beräknats till 2 500 milj. kr. vilket endast utgör 3 % av den offentliga tjänsteproduktionen. Sysselsättningsandelen var ännu lägre, de 17 500 personer som sysselsattes under 1977 utgjorde 1,6 % av den offentliga tjänstesektorns totala sysselsättning. De låga andelarna sammanhänger med att som produktion räknas endast underhåll av vägar och gator samt delsektoms administration. En skillnadjämfört med andra offentliga produktionssektorer är vidare att en mycket stor andel av produktionsvärdet utgörs av underhåll, som i nationalräkenskapema räknas som förbrukning av varor och tjänster från andra sektorer (i detta fall byggnadssektorn). Förbrukningens andel av produktionsvärdet var 1977 68 % mot 32 % för offentlig tjänsteproduktion totalt. Väg- och gatuväsendets betydelse från produktionssynpunkt ligger framför allt i dess funktion som produktionsfaktor för vägtransporterna. Redogörelsen för delsektorns investeringar har därför placerats i samma avsnitt som transportväsendet (9.8).

9.1 1.9 Övriga tjänster

Denna delsektor omfattar flera olikartade verksamheter: allmän förvaltning, kultur och rekreation, kyrklig verksamhet samt ekonomiska tjänster. Det samlade värdet av denna tjänsteproduktion uppgick 1977 till 16 200 milj. kr. (1975 års priser). Delsektorns andel av den totala offentliga tjänsteproduktionen var detta år närmare 20 %. Fördelningen på olika delområden framgår av tabell 9.39. 1 denna anges också produktionens utveckling sedan 1965. Av tabellen framgår att speciellt kultur- och rekreationsområdet har expanderat starkt, framför allt under de senaste åren. Dessa verksamheter hör praktiskt taget helt till den kommunala sektorn. Av KELP-enkäten framgår att kommunerna även för de framförliggande åren har räknat med en fortsatt utbyggnad. Den planerade ökningen på 3,0 % per år överträffas endast av socialvården och hälso- och sjukvården.

Tabell 9.39 Produktionsvärde för övriga offentliga tjänster 1965-1977 1975 års priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1965- 1970- 1974- 1970 1974 1977

304 Näringsgrenarnas utveckling enligt huvudalternariver

Också den allmänna förvaltningen har ökat snabbt. Den statliga förvaltningen ökade främst under perioden 1965-1970, medan ökningstakten sedan 1970 varit större for kommunernas del. För de kommande åren har kommunerna i sina planer angett en årlig ökningstakt på 2,5 %. Den kyrkliga verksamheten räknas helt till den kommunala sektorn. De årliga Förändringarna har på detta delområdevarit mera begränsade. Av de ekonomiska tjänsterna utförs ca 2/3 av staten. Hit hör bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, naturvårdsverket, traliksäkerhetsverket. bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna samt en lång rad andra statliga myndigheter. Huvudpanen av de kommunala insatserna avser samhällsplanering och olika sanitära tjänster. Efter en nedgång 1970-1974 har dessa tjänster åter ökat i både stat och kommuner. För de kommande åren tyder dock kommunernas planer på en svag ökning, 0,8 % per år. Vid beräkningen av baskalkylen har delområdet övriga tjänster skrivits fram huvudsakligen i takt med totalbefolkningens ökning. Dessa beräkningar gav en ökningstakt på 0,3 % per år. l LU:s huvudalternativ räknas dock med en årlig ökning på 1,5 % 1977-1983, 1,1 % for staten och 1,8 % for kommunerna. l kommunernas planer angavs den årliga ökningstakten till 2,7 %. lnom delsektorn sysselsattes 1977 drygt 140 000 personer, vilket är 13 % av den offentliga sysselsättningen. En produktionsutveckling i enlighet med LU:s huvudalternativ har beräknats leda till en ökning av antalet sysselsatta personer med närmare 20 000, eller med 2,1 % per år. För delsektorns investeringar, ca 2700 milj. kr. 1977, förutses i våra kalkyler en oförändrad nivå inom den statliga verksamheten och en ökning på 2,5 96 per är inom kommunerna.

sou 1978:78 305

10 Det finansiella perspektivet

I detta kapitel behandlas utvecklingen av priser, löner och vinster under perioden 1977-1983. Vidare presenteras en detaljerad analys av den finaninom olika institutionella sektorer av vår ekonomi. Inom siella utvecklingen ramen härför diskuteras utvecklingen av vinster, räntabilitet och soliditet i företagssektorn. Beträffande hushållssektorn analyseras bl. a. skatteutveckling och sparandets utveckling. För den offentliga sektorn ges en detaljerad bild av utgiftsutvecklingen och transfereringssidan. En på konsumtionsviktig fråga i detta sammanhang är också utvecklingen av de skatter och avgifter som fiyter in till offentlig sektor. För var och en av sektorerna framkommer ur analysen en utveckling av sektorns finansiella sparande. Därmed framkommer en s. k. sparbalans för ekonomin. Uppbyggnaden av ur ett finansiellt denna gör det möjligt att diskutera bytesbalansunderskottet Sparbalansen anger också det erforderliga nettofiödet av finanperspektiv. siellt kapital mellan sektorerna och är därmed en viktig utgångspunkt för den kreditmarknadsanalys som avslutar kapitlet. De frågor som diskuteras i kapitlet har stort självständigt intresse. Men dessutom tjänar det finansiella perspektivet till att ge en ytterligare belysning av de reala kalkylerna. l det finansiella perspektivet konkretiseras många av de krav på finanspolitik, kreditpolitik, lön- och vinstutveckling som den reala utvecklingen ställer. För att på ett meningsfullt sätt kunna diskutera under vilka omständigheter den reala utvecklingen kan komma till stånd krävs alltså att den reala kalkylen kompletteras med en genomarbetad finansiell analys.

10.1 Utvecklingen i ett historiskt perspektiv

Den finansiella utvecklingen under tidigare år kan belysas med nationalräkenskapernas uppgifter över bruttosparande, bruttoinvesteringar och finansiellt sparande. En sektors bruttosparande uttrycker det saldo som uppstår efter det att utgifterna för den löpande konsumtionen dragits ifrån de totala inkomsterna i form av faktorinkomster och sektorns netto av rådande inkomstomfördelning. Bruttosparandet anger således hur stor del av den disponibla inkomsten som kan användas för investeringsutgifter och eventuellt nettosparande. En jämförelse mellan bruttoinvesteringarnas och bruttosparandets fördelning visar vilka sektorer som har finansiella överskott resp. underskott. Storleken och förändringen av dessa finansiella sparsaldon

306 Det finansiella perspektivet sou 1978:78

Tabell 10.1 Sparande och investeringar 1955-1977 Procent av BNP, löpande priser 1955- 1960- 1965- 1970- 1974- 1959 1964 1969 1973 1977 Bruttosparande

Brunoinvesleringar (inkl. lager)

Finansiellt sparande

Källa: Statistiska centralbyrån. indikerar problem för kapitalförsörjning och kreditförmedling samtidigt som det totala finansiella sparandets utveckling är direkt knutet till balansen gentemot utlandet. l tabell 10.1 redovisas de ovan nämnda storheterna som procent av BNP och som genomsnitt för femårsperioderna 1955-1959, 1960-1964, 1965-1969 samt fyraårsperioderna 1970-1973 och 1974-1977. Ur tabellen kan vissa huvuddrag i den historiska utvecklingen utläsas. Således framgår att det totala brurrosparander fram t. o. m. 1970-1973 låg på en tämligen konstant nivå om 22-25 % av BNP. Bakom denna stabila utveckling döljer sig emellertid vissa omkastningar i de enskilda sektorernas bruttosparande. Den största ägde rum 1965-1969 som en följd av att AP-fonderna infördes perioden innan. Hushållens försäkringssparande sjönk kraftigt och en överllyttning av bruttosparande från hushållssektorn till socixlförsäkringssektorn skedde. Av tabellen framgår vidare att efterhand som AP-fondens pensionsutbetalningar började ta fart under perioden 1974-1977 så sjönk socialförsäkringssektorns bruttosparande åter från den toppnivá som nåddes under perioden 1970-1973. Samtidigt har hushållssektorn ånyo ökat sitt bruttosparande.

Det _HnansieI/a perspektivet 307

Under perioden 1974-1977 sjönk det totala bruttosparandet drastiskt. Samtidigt bibehöll de totala brunoinvesreringarna sin storlek i relation till BNP. Visserligen sjönk under perioden kommunernas och bostadssektorns bruttoinvesteringar men detta kompenserades av en ökning i företagssektorn. Resultatet blev att den tidigare balansen mellan totalt bruttosparande och totala bruttoinvesteringar bröts. Som en följd uppvisade det samlade finansiella sparandet for forsta gången under de redovisade historiska perioderna ett mycket kraftigt negativt saldo. Det _ñnansie//a sparandet beräknas som skillnaden mellan bruttoinvesteringar och bruttosparande. För en enskild sektor representerar ett positivt finansiellt sparande en förbättring av den finansiella ställningen. Bruttosparandet har då mer än täckt utgifterna för investeringar. Ett negativt finansiellt sparande indikerar däremot ett upplåningsbehov i den mån inte tidigare ackumulerade finansiella tillgångar kan täcka skillnaden mellan bruttosparande och bruttoinvesteringar. Fram t. o. m. 1970-1973 uppvisade de enskilda sektorerna en förvånansvärd stabilitet i sitt finansiella sparande. Den enda förskjutningen i de inbördes relationerna skedde till följd av APfondens introduktion och avspeglar helt de forskjutningar i bruttosparandet som berörts ovan. Det totala _linansiella sparandet representerar definitionsmässigt balansen gentemot utlandet. Saldot uttrycker skillnaden mellan de totalt åtstadkomna inhemska resurserna och vår totala inhemska resursforbrukning, allt i löpande priser. Har vi förbrukat mer än vad som producerats blir saldot negativt och en nettoupplåning får ske utomlands. Den jämvikt i balansen gentemot omvärlden som uppvisades fram t.o. m. 1970-1973 har flera förklaringar. De grundläggande forklaringsfaktorerna är emellertid att vår pris- och kostnadsnivå under dessa år anpassades till omvärldens prisutveckling samt att den inhemska efterfrågan anpassades till vår kapacitetsutveckling. Sett ur ett finansiellt perspektiv är en nödvändig förutsättning för en balanserad utveckling att den offentliga sektorns finansiella sparande hålls vid den nivå som matchar de över- eller underskott som framkommer i den privata sektorn. För att belysa detta har i tabell 10.2 det totala finansiella sparandet delats upp på offentlig sektor (stat, kommuner, socialförsäkringssektor och bostäder) och privat sektor (hushåll och företag). Liksom tidigare

Tabell 10.2 Finansiellt sparande i offentlig och privat sektor 1950-1977 Procent av BN P, löpande priser 1950- 1955- 1960- 1965- 1970- 1974- 1954 1959 1964 1969 1973 1977

Offentlig sektor (stat, kommuner, socialforsäkringssektor, bostäder) -2,0 -2,l -0,6 -0.3 1,4 0,4 Privat sektor (hushåll, företag) 2,9 1,8 0,8 0,0 -0,7 -3,5

Totalt 0,9 -0,3 0,2 -O,3 0,7 -3,l

Källa: Statistiska centralbyrån.

308 Det/inansiella perspektivet

anges det finansiella sparandet som procent av BNP och som medelvärde för bestämda tidsperioder. Vi ser där att t. 0. m. perioden 1970-1973 förelåg det påtalade mönstret. Huvuddragen i den starkt konsoliderade bilden är att 1950-1954, 1955-1959 och 1960-1964 förelåg strukturella överskott i den privata sektorn som i stort sett motsvarades av finansiella underskott i den offentliga sektorn. Under dessa år skedde huvuddelen av det finansiella sparandet i den privata sektorn, vars finansiella överskottsresurser via den inhemska kreditmarknaden slussades över till den offentliga sektorn för att finansiera dess underskott. Under perioden 1960-1964 försköts genom AP-fondens introduktion successivt en stor del av det finansiella trygghetssparande som tidigare skett under frivilliga former i den privata sektorn till ett kollektivt sparande i offentlig sektor. Resultatet härav ser vi i tabellen för första gången under perioden 1965-1969. Nu blev för första gången den privata sektorns nettosparande svagt negativt medan de stora sparunderskotten i offentlig sektor reducerats. Denna utveckling förstärktes under nästföljande period. Den offentliga sektorns finansiella sparande var nu positivt och uppvägde mer än väl sparunderskottet i den privata sektorn. Balansen gentemot utlandet bibehölls och förbättrades t. o.m . något. Vid ingången till perioden 1974-1977 befann sig sålunda den svenska ekonomin i ett läge med positiv balans i de utrikes betalningarna som motsvarades av ett överskott i det totala finansiella sparandet men där sparandets fördelning sedan AP-systemets införande successivt förskjutits från den privata till den offentliga sektorn. Utvecklingen därefter hänger nära samman med den dramatiska tillväxten i löner och priser.

Tabell 10.3 Utvecklingen av löner, priser och vinster 1970-1977

1970- 1971- 1972- 1973- 1974- 1975- 1976- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Exponpriser, årlig procentuell förändring 4,6 2.5 10,5 26,0 14,6 5,9 6,6 lmportpriser, årlig procentuell förändring 5,1 1,9 12,5 35,6 5,0 6,9 10,9 Terms-of-trade, årlig procentuell förändring -0,4 0,6 -1,8 -7,1 9,1 -0.9 -3,9 Lönekostnader per arbetstimme i det privata näringslivet, årlig procentuell förändring 10,5 13,1 8,1 16,1 21,0 19,2 13,1 Arbetskraftskostnad per producerad enhet i näringslivet, ärlig procentuell förändring 5,5 5,8 2,7 11,2 21,7 17,1 12,1 Konsumentpriser, årlig procentuell förändring 7,5 5,6 6.8 10,1 10,6 10,3 11,0 Vinstandel i det privata näringslivet, procent av förädlingsvärdet (genomsnitt för de två angivna åren) 26,1 24,8 25,7 27,3 24,7 19,0 14,4

Källa: Statistiska centralbyrån.

Det finansiella perspektivet 309

Under den internationella högkonjunkturen 1974 skedde en kraftig uppgång i världsmarknadspriserna, bl. a. till följd av den s. k. oljekrisen. Detta avspeglas i tabell 10.3 av att importpriserna mellan 1973 och 1974 växte med över 35 %. Den starka internationella prisstegringstakten lämnade ett stort utrymme för inhemska vinst- och löneökningar. I det svenska näringslivet steg lönekostnaden med ca 16 %, vilket var dubbelt så mycket som Föregående år. Samtidigt steg vinstandelen till en rekordhög nivå, vilket också framgår av tabellen. Trots den höga löne- och vinsttillväxten och trots att exportpriserna steg med 26 96 fick vi en nedgång i våra relativa priser och terms-of-trade. Delvis mot bakgrund av den kraftiga vinstuppgången erhölls mellan 1974 och 1975 ännu högre lönestegringar. Lönekostnaderna i det svenska näringslivet växte med över 20 % och arbetskraftskostnaden per producerad enhet steg med ca 22 %. Samtidigt stabiliserades kostnadsutvecklingen i de på världsmarknaden konkurrerande länderna och som en följd skedde en drastisk försämring av våra relativpriser. l tabellen kan detta utläsas som en mycket kraftig uppgång i terms-of-trade. Följden blev en minskande internationell efterfrågan på svenska produkter som ytterligare accentuerades genom att den internationella högkonjunkturen nu gått in i en retardationsfas. Vinstnivåerna sjönk. Under 1975 inleddes den s. k. överbryggningspolitiken i syfte att undvika effekterna av den internationella lågkonjunkturen. Genom olika åtgärder stimulerades den inhemska konsumtionen och efterfrågan som tillsammans med en subventionerad och omfattande lagerproduktion höll sysselsättningen uppe. Den kraftigt försvagade internationella konkurrenskraften fick sålunda inte något direkt genomslag i sysselsättning och konsumtion. Därigenom förelåg inte de incitament till en kostnadsanpassning, som eljest vore naturligt i ett läge som detta. De inhemska lönekostnaderna steg ånyo med uppemot 20 % mellan 1975 och 1976. Den svaga produktivitetsutvecklingen medförde att arbetskraftskostnaden per producerad enhet steg i motsvarande mån, vilket ytterligare försämrade vår internationella konkurrenskraft. Även under 1976 och fram till 1977 fortsatte därför de svenska företagen att på grund av sitt försämrade kostnadsläge tappa internationella marknadsandelar samtidigt som den internationella konjunkturen förbättrades långsammare än väntat. Vinsterna sjönk till ett historiskt bottenläge men sysselsättning och inhemsk efterfrågan hölls uppe medelst en expansiv finanspolitik. Det är konsekvenserna av denna utveckling som i tabell 10.2 kommer till uttryck som ett brott i den historiska utvecklingen av det finansiella sparandets fördelning och nivå. I stället för en fortsättning på den inslagna utvecklingsvägen i vilken de finansiella överskotten i offentlig sektor balanserade underskotten i den privata, erhölls nu en utveckling där båda sektorernas sparande kraftigt försämrades. Den privata sektorns sparande sjönk som en direkt följd av den stora vinstnedgången medan den offentliga sektorns finanser ansträngdes hårt av den expansiva finanspolitiken. Sammantaget bäddade detta för det kraftiga underskott i utrikesbetalningarna som kännetecknar prognosperiodens utgångsläge.

3 l 0 Det finansiella perspektivet

10.2 Prognosperiodens utveckling av priser, löner

och vinster

Den realt kalkylerade utvecklingen kräver att våra internationella prisrelationer förbättras under prognosperioden. l det följande behandlas de Förutsättningar och krav som därvid gäller för tillväxten av löner, vinster och priser. Inledningsvis ges en översiktlig beskrivning av den använda prognosmetodiken. Med utgångspunkt i den prognostiserade internationella prisutvecklingen presenteras därefter förutsättningar och resultat beträffande utvecklingen i olika sektorer av ekonomin. Avslutningsvis sammanfattas de därvid erhållna pris- och lönetillväxterna i form av korresponderande pristillväxter för vissa centrala varugrupper vilka tillsammans med huvudalternativets volymutveckling ger försörjningsbalansens utveckling i löpande priser. Det bör betonas att den nedan framräknade löneutvecklingen är direkt beroende av de antaganden som gjorts avseende produktivitetstillväxt och internationell prisutveckling. Mot en annan utveckling härvidlag svarar också en annan löneutveckling.

10.2.1 Kalkylernas uppläggning

Liksom i tidigare långtidsutredningar har utvecklingen av priser och löner prognostiserats utifrån en variant av den s. k. Aukrust-EFO-modellen Dess ursprungliga form, vilken trots sin enkelhet visat sig tämligen tillförlitlig i en värld med fasta växelkurser och i övrigt stabila förhållanden, har emellertid frångåtts. Bakgrunden härtill behandlas nedan. Aukrust-EFO-modellen delar in de inhemska produktionssektorerna i en grupp konkurrensutsatta och en grupp som är skyddade från internationell l Denna modellansats konkurrens. Till den konkurrensutsatta delen av näringslivet räknas de utvecklades ursprung- sektorer som i internationell konkurrens avsätter stora delar av sin produkligen av en grupp norska tion på exportmarknaderna eller som på våra inhemska marknader konkurekonomer under ledning rerar med utländska produkter och företag. Till den skyddace delen av av Odd Aukrust. Arbetet näringslivet räknas de företag som i huvudsak säljer sina produkter inom finns återgivet i Aukrust O., 1977, Inflation in landet och där konkurrensen från utländska producenter är obefintlig eller the open economy: A ringa. Norwegian model, i L. Iden renodlade Aukrust-EFO-modellen bestäms prisutvecklirgen för den Krause och N. Salant konkurrensutsatta sektorns produkter direkt av världsmarknedsprisernas (eds), Worldwide inflation, The Brookings tillväxt. Detta kan vara plausibelt i en internationell omgivning med fasta Institution, Washington växelkurser och en likformig och stabil utveckling i de olika indus:riländerna. D.C. Den svenska ver- En sådan situation har vi emellertid inte upplevt sedan slutet på 1960-talet. sionen av modellansat- Mot bl. a. denna bakgrund har prisprognoserna i föreliggande lårgtidsutredsen, den s. k. EFO-moning utförts med en modell som i flera avseenden modifierar det renodlade dellen, utvecklades av Författarna Gösta Edgren, Aukrust-EFO-ansatsen. Modifieringarna har främst tagit sikte påatt anpassa Karl-Olof Faxén och modellansatsen till de förutsättningar som i övrigt åvilar låtgtidsutred- Claes-Erik Odhner i G. ningens prognoser. Det innebär bl. a. att vi måste släppa antzgandet om Edgren, K-O Faxén och oförändrade relativpriser och därtill kopplade förutsättningar om att de C-E Odhner, 1970, Lönekonkurrensutsatta företagen inte själva kan påverka sina priser. Utrymme bildning och samhällsekonomi, Stockholm. måste ges för en analys av de prismässiga och reala konsekvense som följer

SOU 1978178 Det/finansiella perspektivet 311

av en utveckling i vilken de svenska företagen genom en återhållsam inhemsk kostnads- och prisutveckling förbättrar sin internationella konkurrenskraft. Vidare har Förutsättningen om oförändrade vinst- och löneandelar frångåtts. Orsaken härtill står huvudsakligen att finna i utgångslägets extremt låga vinstnivåer samt de krav på framtida avkastning inom näringslivet som ställs för att prognosperiodens investeringar skall realiseras. Aukrust-EFO-ansatsens grundläggande indelning av det inhemska näringslivet har behållits. Den konkurrensutsatta sektorn omfattar huvudsakligen industrin medan resten av näringslivet således inkluderas i den skyddade sektorn. De svenska exportpriserna förutsätts följa prisutvecklingen for den konkurrensutsatta sektorns produkter, vilken bestäms från kostnadssidan. För att den reala prognosens export- och importvolymer ska kunna uppnås krävs vid givna förutsättningar om exportens och importens priskänslighet en viss bestämd utveckling av våra relativpriser. Vid en given prognos för världsmarknadsprisernas tillväxt innebär detta att den erforderliga prisutvecklingstakten för den konkurrensutsatta sektorns produkter blir entydigt bestämd. Utifrån den sålunda bestämda prisökningstakten för den konkurrensutsatta sektorns produkter har utrymmet för sektorns vinst- och löneökningar beräknats. Det har skett mot bakgrund av den realt prognostiserade produktivitetstillväxten och det därvid erhållna utrymmet för tillväxt i den konkurrensutsatta sektorns faktorinkomster har fördelats på lönekostnader, vinster och kapitalförslitningskostnader enligt följande schema. har framskrivits i relation till den utveckling av Kapitalförslitningsandelen som framräknats i de reala kalkylerna. Vinstandelen har kapitalstocken förutsätts utvecklas på ett sådant sätt att man närmar sig den räntabilitet och soliditet som bedöms erforderlig för att den realt prognostiserade investeringsutvecklingen ska komma till stånd, vilket behandlas längre fram idetta kapitel. Den sålunda beräknade utvecklingen av förädlingsvärdets kapitalförslitnings- och vinstandelar har sedan bestämt det kvarstående utrymmet för lönekostnadernas utveckling. Lönetillväxten i den konkurrensutsatta sektorn antas slå igenom också i den skyddade delen av näringslivet. Med startpunkt i den sålunda givna lönekostnadsutvecklingen har prisbildningen i den skyddade sektorn byggts Det har skett utifrân de reala prognoserna över upp från kostnadssidan. sektorns och explicita antaganden om utvecklingen av produktivitetstillväxt kapitalförslitningskostnader och vinster. Beträffande de senare har även i detta fall antagandet stämts av med kalkyler över den för investeringsverksamheten nödvändiga räntabilitets- och soliditetsutvecklingen. En detaljerad beskrivning av prisprognosernas genomförande kommer att i Ds-serien under början av 1979. Här ska vi emellertid beröra publiceras ytterligare ett par faktorer, vilka spelaren central roll i prisbildningsprocessen. En sådan faktor är sambandet mellan efterfrågan och utbud på de inhemska varu- och tjänstemarknaderna. Dessa samband finns inte explicit inbyggda i den använda vars prognosresultat emellertid implicit förutprismodellen, sätter en likformig tillväxt av utbud och efterfrågan. Kraftiga obalanser härvidlag skulle påverka prisutvecklingen. Sålunda skulle en varaktig och kraftig överefterfrågan driva upp prisökningstakten för de berörda produk-

312 Der finansiella perspektivet sou 197373

terna, medan ett överutbud skulle verka i motsatt riktning. Av central betydelse for de kostnadsbaserade prisprognosernas tillförlitlighet :ir således att balans i utvecklingen av utbud och efterfrågan kan förutsättas föreligga. 1 kalkylarbetet uppfylls denna grundläggande förutsättning genom att de reala prognosernas uppbyggnad baserar sig på ett momentantjämviktsförhållande mellan utbud och efterfrågan, dvs. att den härledda efterfrågan alltid motsvaras av ett lika stort utbud. Genom det deñnitionsmässiga sambandet mellan de reala prognosresultaten och prisberäkningarna säkerställs i de senare sålunda ett hänsynstagande till förhållandet mellan utbud och efterfrågan, vars långsiktiga effekter på prisutvecklingen förutsättningsmässigt blir negligerbara. Ett annat villkor för att de kalkylerade prisökningstakterna skall förverk- Iigas är att penningmängdens utveckling håller ungefär jämna steg med utbuds- och efterfrågeökningen. Om så inte sker kan exempelvis prisökningstakten drivas upp av en för snabb tillväxt i penningmängden. Därför har den med prisprognoserna konsistenta utvecklingen av penningmängden lagts in som en grundläggande förutsättning i de analyser av kreditmarknadens utveckling, vilka presenteras längre fram i detta kapitel.

10.2.2 Den internationella prisutvecklingen och utvecklingen av terms-of-trade För att de reala prognoserna avseende export- och importutveckling ska kunna realiseras krävs en viss utveckling av relationen mellan världsmarknadspriserna och de svenska exportpriserna. Prognosen över världsmarknadsprisernas tillväxt kommer därigenom att i hög grad bestämma den prisutveckling för den konkurrensutsatta sektorns produkter som krävs för att den realt prognostiserade utvecklingen skall kunna genomföras. Ett omfattande arbete har lagts ned på att utifrån historiskt siffermaterial fastställa sambandet mellan förändringar i våra utlandsrelaterade relativpriser och korresponderande förändringar i export- och importefterfrågan. De fastställda s. k. priselasticiteterna redovisades i kap. 7. Kalkylerna visar att en efterfrågeutveckling för svensk export och import som är förenlig med den förutsatta minskningen i bytesbalansunderskotten kräver att de svenska exportprodukternas genomsnittliga prisnivå uttryckt i internationell valuta under prognosperioden ökar med en årlig tillväxttakt som är 1,8 96 lägre än världshandelsprisernas. Därvid har förutsätts att importprisernas tillväxt mätt i utländsk valuta följer de internationella prisernas. De senares utveckling har utförligt behandlats i kapitel 4. Där framgick att den genomsnittliga tillväxttakten 1977-1983 för världsmarknadspriserna beräknas uppgå till 5,6 96 per är uttryckt i utländsk valuta. Räknat i dessa valutaenheter måste således enligt ovan de svenska exportprisemas genomsnittliga tillväxttakt begränsas till 3,8 % per år för att den reala prognosens exportutveckling skall komma till stånd. Vid omräkningen av dessa prisantaganden till svensk valuta måste hänsyn tas till de växelkursjusteringar som gjordes under 1977. Enligt tillgängliga uppgifter uppgick den genomsnittliga valutakursförändringen, nätt med de viktersom ingåriden s. k. valutakorgen,tilldrygt8 % från 1977 tll 1978. Mot bakgrund härav erhålls i svensk valuta en genomsnittlig prisökringstakt för

sou 1978:78 Der nnansiella perspektivet 313

Tabell 10.4 Utvecklingen av export- och importpriser samt terms-of-trade 1970-1983 Årlig procentuell förändring 1970- 1971- 1972- 1973- 1974- 1975- 1976- 1977- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Exportpriser 4,6 2,5 10,5 26.0 14,6 5,9 6,6 5,2 lmportpriser 5,1 1,9 12.5 35,6 5,0 6,9 10,9 7,1 Terms-of-Irade -0,4 0.6 -1 ,8 -7,l 9.1 -0,9 -3,9 -1,8

perioden 1977-1983 som uppgårtill 5,2 % per år för exporten och 7,1 % per år för importen. De prisutvecklingstakter för enskilda varugrupper inom resp. importen som ligger bakom dessa genomsnittssiffror behandexporten lades utförligt i kapitel 7 och tas därför inte upp här. l tabell 10.4 återfinns de ovan angivna genomsnittliga prisutvecklingstakterna för exporten och importen tillsammans med de årliga tillväxttakterna under 1970-1977. Vi ser där att den för prognosperioden framräknade genomsnittliga tillväxten i exportpriserna ligger under de årliga tillväxttakterna under 1972-1977 men däremot över dem för 1970-1972. Beträffande utfaller jämförelsen inte lika entydigt. Den för importprisutvecklingen 1977-1983 prognostiserade årliga tillväxttakten ligger lägre än de som uppnåddes 1972-1973, 1973-1974 och 1976-1977 men högre än de i övrigt återgivna. Tillväxten av export- och importpriser anger tillsammans utvecklingen av terms-of-trade. Under här gjorda förutsättningar avspeglar denna också utvecklingen av de svenska relativpriserna. Den för prognosperioden angivna försämringen av terms-of-trade om 1,8 % per år återspeglar således en konkurrensmässig förbättring av våra relativpriser av samma omfattning. Nästan hälften av den totala förskjutningen i relativpriserna fram till 1983 beräknas ha skett redan under 1978, bl. a. som en direkt följd av 1977 års devalveringar.

10.2.3 Utvecklingen av priser, löner och vinsrer i den konkurrensutsatta sektorn Prisutvecklingen för den konkurrensutsatta sektorns produkter har forutsatts den framräknade exportprisutvecklingen. Med utgångspunkt i den följa sålunda prognostiserade prisutvecklingen har sektorns löneutveckling bestämts på det sätt som tidigare beskrivits. Härvid har företagens vinstandel

Tabell 10.5 Utvecklingen av 1öne-, kapitalförslitnings- och vinstandelar i den konkurrensutsatta sektorr 1970-1983 Procent av forädlingsvärdet 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Löneandel (löner inkl.

314 Det finansiella perspektivet sou 197373

Tabell 10.6 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den konkurrensutsatta sektorn 1970-1983 Årlig procentuell förändring

l970- l971- 1972- 1973- 1974- 1975- 1976- 1977- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Arbetsproduktivitet 6,5 7,1 7,7 3,0 -l ,4 2,5 0,5 7,1 Löner inkl. kollektiva avgifter per arbetstimme 11,9 14,2 7,8 16,9 21,3 18,7 10.0 8,3 Priser på den konkurrensutsatta sektorns produkter 2,8 4,2 8,6 23.9 10,8 8,4 9,2 5,2

antagits uppnå den storlek som krävs för att erhålla en räntabilitet, soliditet och självlinansieringsgrad som bedöms vara förenlig med att de prognostiserade investeringarna realiseras. De kalkyler som utförts - och som redovisas längre fram i detta kapitel visar att härför krävs en successiv uppgång från 1977 års osedvanligt låga vinstandel om 13,0 % till en nivå som ligger strax över 22 96 1983. Det framgår av tabell 10.5. Uppgången kan vid en första anblick tyckas kraftig men innebär i själva verket endast en återgång till de mera normala vinstnivåerna under 1970-talets första år. Den antagna vinstandelen ligger betydligt under de nivåer som uppnåddes under högvinståren 1973 och 1974. Även detta framgår av tabellen, som också visar den korresponderande utvecklingen av kapitalförslitnings- och Iöneandelar. Med den från de reala kalkylerna givna produktivitetsutvecklingen, med de gjorda antagandena om relativprisforändringar samt med ovan berörda förutsättningar angående kapitalandelens och därmed löneandelens utveckling, erhålls för perioden 1977-1983 en årlig tillväxttakt för timlönekostnaderna i den konkurrensutsatta sektorn om 8,3 % per år. Detta framgår av tabell 10.6. bönekostnaderna inkluderar förutom de rena lönerna även s. k. kollektiva avgifter. l vilken mån lönernas tillväxttakt skiljer sig från lönekostnadernas beror således på utvecklingen av de kollektiva avgifterna. l kalkylerna har endast beaktats de förändringar av de kollektiva avgiftssatserna, som vid prognostillfallet var kända och beslutade. Dessa är koncentrerade till höjningar av sjukförsäkringsavgiften och svarar för ca 0,2 procentenheter av den angivna tillväxttakten. För prognosperioden erhålls mot bakgrund härav en tillväxttakt för den genomsnittliga nominella timlönen i den konkurrensutsatta sektorn uppgående till 8,1 % per år. Den ligger visserligen under genomsnittet för de årliga nominella löneökningarna under tidigare år på l970-talet. Mer ställs den i relation till konsumentprisernas utveckling finner man, vilket framgår längre fram i texten, att den prognostiserade löneutvecklingen innebär en icke oväsentlig höjning av de senaste årens reallönetillväxt.

10.2.4 Utvecklingen av löner, vinster och priser i den skyddade delen av näringslivet

Såsom framhållits ovan har den konkurrensutsatta sektorn antagits vara löneledande. Med utgångspunkt i den sålunda givna löneutvecklingen har

Det jinansiella perspektivet 315

Tabell 10.7 Utvecklingen av löne-, kapitalförslitnings- och vinstandelar i den skyddade sektorn 1970-1983 Procent av förädlingsvärdet 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983 böneandel (löner inkl. kollektiva

för den skyddade sektorns produkter bestämts helt och prisutvecklingen hållet från kostnadssidan. Detta innebär i korthet att den givna löneutveckden reala prognosens produktivitetsutveckling samt förutsättninglingen, arna avseende kapitalandelens utveckling har bestämt prisökningstakten. Förutsättningarna angående förädlingsvärdets fördelning år 1983 återges tillsammans med utvecklingen 1970-1977 i tabell 10.7. Löneandelens utveckling följer direkt av den givna Iöneutvecklingen. Liksom for den konkurrensutsatta sektorn har kapitalförslitningsandelens utveckling beräknats utifrån den reala prognosen for kapitalstockens tillväxt. Vinstandelen har forutsatts växa från 1977 års bottenläge till en nivå som visserligen ligger under de nivåer som uppmättes for 1970-talets första år men som ändå torde vara tillräcklig för att uppnå den uppgång i räntabilitet och självfinansieringsvara nödvändig for att realisera investeringsprognosen. grad som bedömts Den på grundval av ovanstående prognostiserade prisutvecklingen for den sektorns produkter återges i tabell 10.8 tillsammans med utveckskyddade lingen av sektorns arbetsproduktivitet och lönekostnader. Som synes beräknas den skyddade sektorns produktpriser växa med i genomsnitt 6.4 % per år under perioden 1977-1983. Det är något snabbare än tillväxttakten for den konkurrensutsatta sektorns produkter och prisutvecklingen följer härvidlag det mönster som rått under större delen av 1970-talet. Enda undantaget utvecklingen under 1973-1975, vilket framgår vid en utgörs av den extrema jämförelse av tabellerna 10.8 och 10.6.

Tabell 10.8 Utvecklingen av arbetsproduktivitet, löner och priser i den skyddade sektorn 1970-1983 Årlig procentuell förändring 1970- 1971- 1972- 1973- 1974»- 1975- 1976- 1977- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Arbetsproduktivitet 3,3 6,8 3,4 5,3 1,3 1,5 1,4 3,5 Löner inkl. kollektiva avg. per arbetstimme 9,6 12,4 8,2 15,3 20,8 19,8 15,4 8,3 Priser på den skyddade sektorns produkter 5.0 5,9 7,6 13,4 10,4 10.9 11,8 6,4

316 Der/inansie/Ia perspektivet sou 1978:78

Tabell 10.9 Prisutvecklingen för vissa centrala varu- och tjänstegrupper 1970-1983 Årlig procentuell Förändring

1970- 1971- 1972- 1973- 1974- 1975- 1976- 1977- 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Privat konsumtion 7,5 5,6 6,8 10,1 10,6 10,3 11,0 6,0 Offentlig konsumtion 10,7 8,4 9,3 13,5 14,2 12,9 16,2 7,4 Reala investeringar 6,1 5,8 6.3 12,7 10,9 12,2 11,5 6,2

10.2.5 olika

Prisutvecklingen/ör grupper av varor och tjänster samt _försörjningsbalansens LiIveck/ing i löpande priser

Ovan angivna pris- och löneutvecklingar har bildat for utgångspunkten beräkningar av prisökningstakten for vissa centrala varu- och tjänstegrupper såsom privat konsumtion, offentlig konsumtion och investeringar. Dessa beräkningar har gjorts på basis av varugrupperingarnas kostnadssammansättning. I dessa kalkyler spelar således intermediära insatsleveranser, importandelar samt relationen mellan produktionsvärde och förädlingsvärde en central roll. De erhållna prognosresultaten återges i tabell 10.9 tillsammans med utvecklingen 1970-1977. Av tabellen framgår att prisindex for den privata konsumtionen beräknas öka med i genomsnitt 6,0 % per år mellan 1977 och 1983. Det är en klar nedgång i ökningstakten jämfört med den återgivna historiska perioden, under vilken endast årsintervallet 1971-1972 uppvisar en lägre tillväxt i konsumentpriserna. Den prognostiserade konsumentprisutvecklingen kan ställas i relation till den ovan angivna Iönetillväxten om 8,1 % per år. varvid framgår att reallönetillväxten uppgår till drygt 2 96 per år i genomsnitt. Även prisutvecklingen for offentlig konsumtion och reala investeringar uppvisar låga ökningstakter ijämforelse med utvecklingen 1970-1977. Det är en naturlig följd av att samma mönster också gäller for de enskilda kostnadskomponenterna. Det bör i sammanhanget påpekas att timlöneutvecklingen för de offentligt anställda har antagits öka i samma takt som lönerna i det privata näringslivet. Det bör också påpekas att beroende på skillnader i kostnadssammansättningen skiljer sig den prognostiserade utvecklingen av prisindex for kommunal konsumtion från den for statlig konsumtion. Det senare framgår av tabell 10.10 i vilken de prognostiserade prisökningstakterna använts for att med utgångspunkt i de realt framräknade volymutvecklingstakterna beräkna försörjningsbalansens utveckling i löpande priser 1977-1983.

10.3 Inkomst- och sparbildning i olika sektorer

Med utgångspunkt i prisberäkningarna samt den reala kalkylens fastprisberäknade volymtillväxter har korresponderande inkomst- och sparutveckling kartlagts. l denna återfinns användningsposterna i den ovan presenterade

Det/inansie/Ia perspektivet 317

Tabell 10.10 Försörjningsbalans 1977-1983 Milj. kr., löpande priser Årlig genomsn. Årlig genomsn.

Därav: 13 867 25 401 4,2 6,2 permanenta bostäder

övriga -1 300 6 780 .. 11,8 Lagerförändring 97 516 207 706 7,8 5,2 Export

försörjningsbalansen som slutlig efterfrågan i olika sektorer, medan försörjningsbalansens tillgångssida svarar mot sektorernas samlade faktorinkomster. Av stor betydelse för de enskilda sektorernas disponibla inkomster är också inkomstomfördelningen. Hit hör bl. a. den offentliga sektorns beskattning av hushåll och företag samt den del härav som återbetalas i form av bidrag och subventioner. l det följande presenteras for var och en av de institutionella sektorerna kalkyler över prognosperiodens utveckling i ovanstående avseenden. Kalky- Ierna har utförts med ett finansiellt modellsystem, som integrerats med övriga LU-modeller. Det kommer senare att presenteras i en Ds-rapport tillsammans med en fullständig redovisning av beräkningsresultaten.

lO.3.1 Inkomster, sparande och skatter i hushållssektorn Den finansiella utvecklingen i hushållssektorn återges på ett översiktligt sätt i tabell 10.11. Iden övre delen av tabellen redovisas sektorns faktorinkomster, vilka huvudsakligen består av löner inkl. kollektiva avgifter. Kapitalförslitning och driftsöverskott emanerar huvudsakligen från egenföretagarna som inkluderas i hushållssektorn. I tabellens mellersta del redovisas resultaten av den inkomstomfördelning som berör hushållen. Hushållens inkomster ökar dels genom transfereringar från andra sektorer, dels genom kapital- och företagarinkomster. Samtidigt minskas hushållens inkomster av direkta skattebetalningar. Faktorinkomster och inkomstomfördelning ger den disponibla inkomsten. Hur den används framgår av tabellens undre del.

318 Det/inansieI/a perspektivet

Tabell 10.11 Hushållssektorrts finansiella konto Löpande priser Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Löner och kollektiva

Kapital- och företagarinkomster, netto 17 342 29 572 5,3 1,4 12,3 9,3

5. Nettoköp av mark och fastigheter . . -200 -4,5 1,8 6. Finansiellt sparande (3-4-5) 17 938 21 380 0,1 31,5 19,9 3,0

Kalkylernas uppläggning Prognosperiodens utveckling av de ovan berörda posterna har framräknats på följande sätt. Utvecklingen av hushållens faktorinkomster följer direkt från de tidigare presenterade vinst-, pris- och lönekalkylerna. Även utvecklingen av den slutliga efterfrågans komponenter följer av tidigare redovisade prognoser. Av stor betydelse är sparkvoten som anger hur stor del av den disponibla inkomsten som inte går till konsumtion. Känner vi den slutliga förbrukningen kan vi med ett preciserat antagande om sparkvotens storlek bestämma både den disponibla inkomsten och sparandets omfattning. Utifrån den sålunda beräknade disponibla inkomsten har det totala nettot av hushållens inkomstomfördelningsposter beräknats. Det utgör skillnaden mellan de på ovan angivet sätt beräknade faktorinkomsterna och den disponibla inkomsten. De enskilda inkomstomfördelningsposterna har med undantag av den direkta framräknats beskattningen var för sig. Genom att såväl övriga inkomstomfordelningsposter som den totala inkomstomfordelningen redan framräknats, har hushållens beskattning framkommit som en residual. Den sålunda bestämda beskattningen är den som rent delinitionsmässigt krävs för att den i övrigt prognosticerade utvecklingen av inkomstenslutlig efterfrågan och sparande ska kunna realiseras.

Detjinansiella perspektivet 319

Hushållens kapital- och _företagarinkomster Av tabell 10.12framgår att hushållen 1977erhölIett inkomsttillskott i form av räntor på egna kapitaltillgodohavanden uppgående till nästan 13 miljarder kr. Under prognosperioden beräknas såväl inñationstakt som ränteläge sjunka. Hushållssparandet förväntas emellertid fortfarande ligga på en hög nivå, vilket diskuteras nedan. Med den prognostiserade sparutvecklingen och ett ränteläge om ca 8 % erhålls en fortsatt hög tillväxttakt i ränteinkomsterna om ca 14 % per år. Den andra stora inkomstposten utgörs av driftsöverskott från bostäder, huvudsakligen tillräknade värden av bostadstjänster från egna hem. Den har under prognosperioden förutsätts utvecklas i takt med den beräknade tillväxten i detta bostadsbestånd. Tabellens utgiftssida domineras av ränteutgifterna. Prognosen baseras på den tidigare angivna räntesatsen, justerad för sedvanlig differens mellan inlånings- och utlåningsränta, samt de prognoser över hushållens låneutveckling som avhandlas i kreditmarknadsanalysen längre fram i detta kapitel. Beträffande utvecklingen av övriga poster hänvisas till den inledningsvis nämnda Ds-rapporten.

Hushållens rransfereringsinkomster Av tabell 10.13 framgår att de för hushållen helt dominerande transfereringsposterna på inkomstsidan utgörs av socialförsäkringsutfall och på utgiftssidan av erlagda socialförsäkringsavgifter. De senare utgör merparten av de kollektiva avgifter som enligt nationalräkenskapspraxis inräknas bland faktorinkomsterna. Under prognosperioden har socialförsäkringsavgifterna förutsatts följa lönesummans tillväxt varvid redan beslutade förändringar i avgiftsuttagen beaktats. Den andra stora utgiftsposten, tillräknade pensionsavgifter, beräknas växa i samma takt som de nominella lönerna. Utvecklingen följer därmed

ungefär samma mönster som under tidigare perioder. Övriga utgiftsposter har

Tabell 10.12 Hushållssektorns kapital- och företagarinkomster böpande priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Inkomster Erhållna räntor 12 973 28 384 12,4 8,2 19,9 13,9 Driftsöverskott bostäder 10 546 16 371 9,0 -0,l 14,1 7,6 Övriga inkomster 5287 7 564 2,3 4,5 4,8 6,1 U lgi/ier

320 SOU 1973373 Detfinansiel/a perspektivet

Tabell 10.13 Hushållssektorns transfereringar Löpande priser

Milj. kr. Årlig procentuell Förändring

1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Inkomster Skadeförsäkringsutfall 2 048 3 545 10,7 3,3 25,3 9,6 Utbetalda pensioner 4 512 6 958 8,0 8,9 8,2 7,5 Socialförsäkringsutfall 51 879 103 923 14,6 20,6 21 ,l 12,3 Övriga transfereringar från

Utgifter

0 Exkl. investeringsbidrag och pensioner.

schablonframskrivits. På transfereringsutfallens inkomstsida utgörs samtliga poster utom transfereringar från utlandet samt skadeförsäkringsutfall av direkta bidrag från stat, kommuner och socialförsäkringssektor. Med hänsyn till dessa transfereringars stora betydelse för inkomstbildningen i hushållssektorn har en

särskild studie avseende deras framtida utveckling genomförts. Den kommer

senare att publiceras i Ds-serien. Studien påminner om de baskalkyler, vilka tidigare redovisats för den offentliga sektorns reala utgifter. Syftet har varit att belysa den tillväxt av de offentliga transfereringarna till hushållen, som följer av redan gjorda politiska åtaganden och av den prognosticerade befolkningsutvecklingen. Någon standardhöjning utöver den som följer av givna regler i kombination med prisutvecklingen ryms inte i kalkylerna. Huvudresultaten redovisas i tabell 10.14. Där har transfereringarna till hushållen delats upp på utbetalande sektorer. I tabellen anges de olika posternas tillväxttakt mätt i såväl löpande som fasta priser. Uttryckta i fasta priser beräknas de totala transfereringarna till hushållen öka med närmare 5 % per år under perioden 1977-1983. Det är en långsammare ökningstakt än tidigare, vilket dock är föga förvånande mot bakgrund av den mycket omfattande reformverksamhet som då ägde rum samt den övergång från obeskattade till beskattade bidragsformer som skedde under 70-talet. Om man jämför utvecklingen av det nettotillskott i hushållens disponibla inkomst, som transfereringarna medför, reduceras skillnaden mellan historisk och prognostiserad tillväxttakt. Den framräknade utvecklingen av hushållens transfereringsinkomster från den offentliga sektorn har i tabell 10.13 uppdelats på posterna socialförsäkringsutfall, utbetalda premier, investeringsbidrag samt övriga transfereringar från stat och kommuner. De övriga posterna - skadeforsäkringsutfall

Det _ünansiella perspektivet 321

Tabell 10.14 Offentliga sektorns transfereringar till hushållen

Milj. kr. Årlig procentuell förändring LL_löpande pris l975 års Löpande priser priser

1977 1983 1970- 1977- 1970- 1977- 1977 1983 1977 1983

Transfereringar från stat 10 310 17 160 4,4 2,7 13,6 8,9 Transfereringar från kommun 7 561 12 093 8,2 2,1 17,8 8,1 Transfereringar från socialförsäkring 51 879 103 923 11,0 5,7 20,8 12,3

Totalt 69 750 133 176 9,5 4,9 19,2 11,4

från utlandet - har schablonframskrivits med utgångsresp. transfereringar punkt i det samlade förädlingsvärdets tillväxt i löpande priser.

Sparkvotens utveckling och den direkta beskattningen av hushållen Hushållssparandet storlek är i ett medelfristigt perspektiv av stor betydelse för det nödvändiga skatteuttagets omfattning. Om sparkvoten är hög kan den mot inkomstutvecklingen svarande konsumtionsutvecklingen förverkligas vid ett lägre skatteuttag. Härav inses också att ju högre hushållssparande som förutsätts, sektorns kalkylerade skatteinkomster ju lägre blir den offentliga och finansiella sparande. Under i övrigt givna förhållanden sammanhänger således antagandet om hushållens framtida sparkvot med de krav som måste ställas på den framtida finanspolitiken. En låg sparkvot kopplas till en stram finanspolitik, och tvärtom. Sparstimulerande åtgärder kan därför sägas utgöra ett substitut till skattehöjningar och en stram finanspolitik. Av diagram 10.1 framgår att hushållens sparkvot varierat kraftigt över tiden och att den 1977 nådde en rekordhög nivå. En viktig fråga för utredningen har varit om den under prognosperioden kan förväntas ligga kvar kring utgångslägets nivå. Empiriska studier visar att de senaste årens till stor del betingas av den höga inflationstakten, Det finns höga sparkvot flera förklaringar till att hushållen trots negativ realränta finner det rationellt att öka sin sparkvot när inflationen stiger. Om nämligen tillgångar som kontanter och banktillgodohavanden realt sett tenderar att hållas i en viss inkomster - beroende bl. a. på försiktighets-, proportion till hushållens likviditets- och transaktionsmotiv - så kommer högre inflation att leda till ett ökat sparande i syfte att vidmakthålla den önskade proportionen. Dessutom kan inflationen, och speciellt oväntade ökningar i inflationstakten, leda till ökad osäkerhet om framtida realinkomster vilket leder till ökad försiktighet och ökad sparkvot. För prognosperioden förutses en tämligen kraftig nedgång i inflationstakten. Även i övrigt förväntas en återgång till mer stabila förhållanden avseende den ekonomiska tillväxten och därmed förknippad utveckling av realinkomster och arbetsmarknadsförväntningar. Dessa faktorer talar för en smärre nedgång i hushållens sparkvot.

322 Der _ finansiella perspektivet

Hushållens sparkvot, % l 11* 10_ .0

Diagram 10.] Hushållens sparkvot 1965-/ 983. Anm.: Diagrammet visar den s. k. bruttosparkvoten. Nationalbudgetens prognos for 1978 har lllllllllllllllllll inritats. 19656667 686970 7172 7374 75 76 7778 798081 8283År

Mot denna bakgrund har sparkvoten under prognosperioden antagits sjunka något i förhållande till den rekordhöga nivån under senare år, från 10,5 % år 1977 till 8,5 % år 1983. Med denna sparkvot erhålls på ovan angivet sätt en direkt beskattning av hushållen som 1983 uppgår till ca 158 miljarder kr., vilket framgår av tabell 10.11. Beräkningar över skatteuttagets utveckling med 1978 års regelsystem har gjorts av riksrevisionsverket och visar att under i övrigt givna förhållanden skulle det direkta beskattningsuttaget därvid uppgå till ca 151 miljarder kr. Beräkningarna implicerar således en höjning av den totala direkta hushâllsbeskattningen - kommunal och statlig - i storleksordningen 7 miljarder kr. 1 ett historiskt perspektiv innebär detta inte någon ökning i det direkta skatteuttagets tillväxttakt. Mätt som procentandel av BNP uppgick hushållens direkta skatteinbetalningar år 1970 till 19 %. År 1977 var andelen 23 % och blir med ovanstående sifferangivelser 26 % år 1983. Det bör i sammanhanget poängteras att hade sparkvoten antagits ligga kvar på 1977 års höga nivå skulle de påtalade skattehöjningarna inte behövas. Det framgår av tabell 10.15, i vilken olika antaganden om 1983 års sparkvot sammanställts med motsvarande kalkylresultat avseende hushållens direkta inkomstbeskattning. I enlighet med vad som tidigare framhållits sjunker skattekravet med stigande sparkvot.

Fördelningen av hushållens konsumrionsurrymme mellan

pensionärer och övriga I svensk ekonomi har sedan ett antal år tillbaka pågått en inkomstomfordelning från den yrkesverksamma delen av befolkningen till pensionärerna. Anledningen härtill har varit dels en ökning av antalet pensionärer per yrkesverksam, dels en ökning av pensionärernas per capita inkomst. Före 1975 uppmärksammades denna omfordelning foga; dels var den ganska

Det finansiella perspektivet 323

Tabell 10.15 Sambandet mellan olika antaganden om sparkvotens storlek 1983 och korresponderande krav på direkt beskattning av hushållen

l. Sparkvot 1983. 96 7,0 8,0 9,0 10,0 11,0 2. Korresponderande direkta skatter från hushållen 1983, miljarder kr., löpande priser 163,1 160,0 156,9 153,6 150,3 3. Direkta skatter från hushållen 1983 med 1978 års Skatteregler, miljarder kr.,löpande priser 151,2 151,2 151,2 151,2 151,2 4. lmplicerad höjning av hushållens direkta skatter 1983, miljarder kr., löpande priser (2-3) 11,9 8,8 5,7 2,4 -0,9

Källa: Beräkningar av RRV.

måttlig, dels var den ekonomiska utvecklingen så gynnsam att de yrkesverksamma trots pensionärernas ökande andel av konsumtionsutrymmet kunde uppnå en god standardförbättring. Mellan 1975 och 1977 kom situationen i en något annorlunda dager. sänkningen av pensionsåldern 1976 ledde till en kraftig ökning av pensionsutbetalningarna. Härtill bidrog också att andelen pensionärer med full ATP nu ökade i rask omfattning. Samtidigt stagnerade den ekonomiska tillväxten och det totala utrymmet för privat konsumtion växte långsammare. Konsekvenserna för konsumtionsökningens Fördelning mellan pensionärer och övriga återges i tabell 10.16. Medan hushållens totala konsumtionsutrymme mätt i fasta priser växte med 2,0 % per år mellan 1975-1977 så ökade pensionärernas andel härav med hela 9,1 % per år. Den aktiva generationen fick därmed nöja sig med en konsumtionstillväxt om endast 0,8 % per år. Det har mot denna bakgrund varit naturligt att man i den allmänna debatten tagit upp frågan huruvida vi i längden skulle klara av gjorda utfastelser om pensionärernas standardutveckling. Även under prognosperioden kommer andelen pensionärer med full ATP att öka kraftigt. Men det totala antalet pensionärer, som tack vare sänkningen av pensionsåldern växte med upp emot 5 96 per år mellan 1975-1977, växer endast med ca 1 % per år. Som en följd minskar också tillväxttakten för pensionärernas intecknade del av konsumtionsutrymmet. Av tabellen

Tabell 10.16 Hushållens konsumtionsutveckling 19751983 Miljarder kr., 1975 års priser

324 Det _linansiella perspektivet sou 1978:78

framgår att denna mer än halveras jämfört med perioden 1975-1977. När hänsyn tas härtill kommer den realt prognostiserade tillväxten for hela hushållssektorn om 1,8 % per år att medge en konsumtionsökning för den aktiva befolkningen uppgående till 1,3 % per år. De tidigare fördelningsproblemen blir därmed inte lika accentuerade.

lO.3.2 Den _finansie/la utvecklingen i _företagen

Företagssektorns finansiella sparande har under en följd av år varit negativt. Bruttosparandet har således inte räckt till for gjorda investeringar. Fram t. 0. m. 1974 var detta snarare en konsekvens av den höga investeringstillväxten än en följd av ett lågt bruttosparande. Under perioden därefter sjönk företagens vinster, vilket fick en direkt genomslagskraft på bruttosparandets utveckling. Trots att företagen halverade investeringstillväxten mätt i löpande priser sjönk det finansiella sparandet kraftigt. Det framgår av tabell 10.17. Där framgår också att foretagssektorns faktorinkomster består av driftsöverskott och tillräknad kapitalforslitning. Den for prognosperioden angivna tillväxten i faktorinkomsterna ges av de antaganden om kapitalandelens utveckling, som tidigare redovisats i detta kapitel. Eftersom kapitalförslitningen följer de reala prognoserna härvidlag betyder det att driftsöverskottets utveckling residualberäknats. Utvecklingen av de enskilda inkomstomfordelningsposterna kommer att behandlas utförligt i den kommande Ds-rapporten. För prognosperioden har

Tabell 10.17 Företagssektoms finansiella konto Löpande priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

1. Faktor/nkømsler 14 949 68 029 5,5 9,8 -20,7 28,7 Kapitalforslitning 23 462 41 261 6,7 13,6 15,8 9,9 -8 513 26 768 4,6 6,5 . . Driftsöverskott Löner och kollektiva - - - - - avgifter 2. Inkomslom/örde/ning -11 281 -14 167 3,2 10,0 5,4 3,9 - - - - - lndirekta skatter - - - - - - Subventioner Direkta skatter -5 775 -8 030 4,3 8,8 16,4 5,6 Transfereringar, netto 6 901 9 355 8,0 24,7 40,2 5,2 Kapital- och företagarinkomster, netto -12 407 -15 492 3,5 14.1 13,6 3,8 3. Disponibe/I (1+2) 3 668 53 862 6,7 9,7 -43,5 56,5 4. Slutlig efterfrågan 33 814 65 806 7,7 12,6 0,8 11,7 - - - - - - Konsumtion Bruttoinvestering 35 292 59 026 6,7 15,5 8,2 9,0 -1 478 6 780 11,0 1,4 . . Lagerinvestering 5. Nettoköp av mark och 51 100 - -15,6 -8,2 11,9 fastigheter 6. Finansiellt sparande (3-4-5) -30197 -12044 10,4 17,7 33.2 -14,2

Det jinansie/Ia perspektivet 325

inbetalningen av direkta skatter (bolagsskatt) antagits Följa vinstutvecklingen. Nettot av kapital- och Företagarinkomster domineras av erhållna resp. erlagda räntor. Under perioden 1974-1977 ökade de senare betydligt snabbare än de Förra som en följd av ökad upplåning. Under prognosperioden Förväntas räntenettot sjunka ytterligare, dock i betydligt lägre takt än tidigare. Bakgrunden härtill kommer att diskuteras längre fram. Bland Företagens transfereringsinkomster märks i Första hand tillräknade pensionsavgifter samt erhållna investeringsbidrag. Tillräknade pensionsavgifter omfattar medel till åtagna framtida pensionsutbetalningar och har under prognosperioden antagits Följa utvecklingen av Företagens samlade lönesumma. lnvesteringsbidragen, som under perioden 1974-1977 ökade kraftigt till Följd av Företagens Försämrade Finansiella situation, Förväntas under perioden 1977-1983 växa i en betydligt måttligare takt. Den antagna utvecklingen innebär att bidragen bibehåller 1977 års reala omfattning. Den sålunda kalkylerade utvecklingen av faktorinkomster och inkomstomfördelning medFör att Företagens disponibla inkomster stiger med över 50 kr. mellan 1977 och 1983. Den slutliga efterfrågan, vars tillväxt miljarder bestäms av tidigare presenterade volym- och prisutvecklingstakter, beräknas samtidigt öka med ca 32 miljarder kr. Sammantaget leder detta till att företagssektorns Finansiella sparande förbättras kraftigt även om det fortfarande är negativt. Nedan analyseras effekterna av denna utveckling För industriföretagens soliditet och räntabilitet.

lndustriföretagensfinansiella utveckling Den finansiella situationen För svensk industri har sedan 1974 karakteriserats av kraftigt sjunkande vinster, en låg självlinansieringsgrad, svag soliditet och otillräck.ig räntabilitet. Mot denna bakgrund har det bedömts som angeläget att närrrare analysera den utveckling härvidlag som korresponderar med långtidsutredningens huvudalternativ och den ovan angivna finansiella utvecklingen För Företagssektorn. Då utredningens övriga beräkningar bygger på nationalräkenskapsdata vore detönskvärt att även denna del av de finansiella analyserna kunde utgå härifrån Emellertid saknas i nationalräkenskaperna de uppgifter om industriFöretagens utdelningar, finansiella kapital, egna kapital m. m. som behövs För kalkyler av detta slag. DärFör utgår den följande framställningen från SCB:s fiuansstatistik och de nivåangivelser som där anges. Kalkylerna har utförts med en speciell prognosmodell, vilken kommer att presenteras i tidigare nämnda Ds-rapport. De Följer helt det beräkningsmönster som härvidlag använts i bl. a. kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978:13). Den för prognosperioden framräknade utvecklingen av investeringar, sparande och självlinansieringsgrad återges i tabell 10.18. Självfinansieringsgraden anger hur stor andel av de totala investeringarna som Företagen kan finansiea med egna medel. Ju lägre självfinansieringsgraden är, ju större andel av investeringarna finansieras med lånade medel. Detta ställer i sin tur större kav på investeringarnas avkastning eftersom den inte enbart skall tillfredsställa ägarnas egna krav på återbäring utan också täcka in räntekostnader på upplånade investeringsmedel. En låg självfinansiering kan medföra att eljes välmotiverade investeringsprojekt inte realiseras.

326 Det finansiella perspektivet sou 197373

Av tabellen framgår att prognosperiodens utveckling indikerar en relativt kraftig uppgång i företagens självfinansieringsgrad, som 1983 beräknas ligga på ca 76 %. Det är mer än dubbelt så högt som utgångslägets låga nivå men betydligt lägre än de nivåer som rådde 1972-1974. Uppgången förklaras huvudsakligen av den under prognosperioden förutsätta vinstökningen men också av att periodens kapitalutbyggnad, tack vare utgångslägets stora överkapacitet härvidlag, måste bedömas som relativt måttlig. Vinsterna växer snabbare än de investeringar som skall finansieras. Det senare påverkar i sin tur prognosperiodens förändringar i industriföretagens kapitalstruktur. Under 1970-talet har denna kännetecknats av en successiv och omfattande försvagning av förhållandet mellan eget och främmande kapital, dvs. en nedgång i företagens soliditet. Det framgår av tabell 10.19. En svag soliditet kan få allvarliga konsekvenser när det gäller företagens benägenhet att gå in i riksfyllda investeringsprojekt. Detta är en naturlig följd av att det främmande kapitalet inte är riskvilligt. Det kräver nämligen avkastning under alla omständigheter, dvs. även när de vidtagna investeringsprojekten i sig själva ger låg eller ingen avkastning. Vid en hög andel främmande kapital kan alltså företaget, om det ger sig in i riskfyllda projekt, komma i den situationen att den avkastning rörelsen ger inte kan finansiera räntebetalningarna på det lånade kapitalet. l värsta fall kan företag som kommer i denna situation tvingas gå i konkurs. Mot denna bakgrund blir det alltså naturligt för företag med hög andel främmande kapital att i så stor utsträckning som möjligt undvika risktagande. Enligt beräkningarna bryts den negativa utvecklingen under prognosperioden. Med de gjorda förutsättningarna beräknas soliditeten 1983 ligga på ungefär samma nivå som i utgångsläget. För att denna utveckling ska komma till stånd krävs emellertid inte enbart det ovan relaterade förhållandet mellan vinstmedel och investeringsutgifter. En ytterligare förutsättning är att industriföretagen ökar det egna kapitalet genom en utvidgad nyemissionsverksamhet. I beräkningarna har sålunda industrins årliga nyemissionsvolym förutsätts stiga från något över 1 miljard kroncr år 1977 till över 2 miljarder kronor år 1983. Mätt i fasta priser innebär det en återgång till den höga nivå som p. g. a. den gynnsamma vinstutvecklingen under 1974 uppnåddes 1975. En rad faktorer beräknas påverka unecklingen i angiven riktning. Bland dessa bör bl. a. framhållas den stimulans av nyemissionsverksamheten som förväntas av det hösten 1978 introducerade skattefondssparandet. Härtill ska också fogas den allmänna stimulms av nyemissionsverksamheten som ligger i den kalkylerade vinstuppgången. Av tabellen framgår att ñnanskvoten förutsätts sjunka från 1977 års höga nivå. Finanskvoten uttrycker förhållandet mellan finansiellt och materiellt kapital. Under 1970-talet har den successivt ökat. En förllaring till detta är att det har varit lönsammare att satsa på finansiella tillgångar än materiella. Den förutsätta nedgången får ses som en direkt konsekvens av den ökade avkastning på det materiella kapitalet, som kännetecknar prognosperioden. Den senare återges i tabell 10.20. Vi ser där att totalrärtabiliteten före skatt beräknas stiga från 1,3 % år 1977 till 5,5 % år 1983. Detinnebär en återgång till de totalräntabilitetsnivåer som gällde under 1970-tdets första år.

Det _linansiella perspektivet 32.

m.

n: _v Q3 Må mom mmo mä mom ms o: m2 So m2

vm

ma_

mm mm w:

mv_ ma_ Bm R_ vmm com vmv

8,0

vdm mä m:

wov .mm 8_ Nvm Nov S_ vom mvm omo

Sen-

m 3 __ m_ vo

to_ Ro_ 8._ mv_

_Buena_

R_ m8

makten

mdv odv _.ov

:o :m v8 8m m3 se mmo com ovm omo

3 2 o_ 8 2

08_ m_| 08_ ve_ m_ m: ovm ön

5,_

03 Qom En. m.om

oi mom mmv m: m: 08 ms .om mvo a;

cowc__xuoäm_.a

2 m_ 2 om

m8_

Ms

m8_ Du _v_ 8_ mo_ oom

med odm mám :s

...om fo ooo m: mvw E0

os mm» mv_ v;

:av:

mm

v8_ v8_

8 _o

EES

:. mm o_ m s_ m:

E252

o. o.

s...

omm

_m _m

0,3 :m av.. am 2._ St. mvm mmo 8.. _vm

Eä>

mo mv m»

m8_ m8_

$

vm m_ __ 2 _| _v_

324.8_

ä... mäm Qov

WS ...s m... omm _mm _mo o.: omm o:

o_:mmw:_:tav_m:äoå

ä_ 5

a mv

m8_

n m

m8_

8 S om_

mv o_ _|

0.522?

m3 odm

ovm

å..

v.00 me» _mm ms E»

ooo Rv

a=2m:a=u

_oo Nä .E

ma...

äøaéâ_

m o 8 8 om mm

_8_ mv o_ _8_ m__

unäonz?

._oo

2... Nov _.mm

nu oov

...m

mä å_ .s ut.

_om_ mo_ mmv o_m

.==_=â_s_.__a_

St..

...wu:_._o.wo›:_

vm

08_

o o

08_

o» mm mv S_ ä __

mcämcmäzzazamv_

A

...min 52a

uvcäåm Salmo_

m:_:m==:_ 215.65

_v.53_ _êaâ_

_mäxå

oucsaxozam _mmcruñmizozäm uåwmwccoicncc_m.ñ

_Näe_

oucmaø_ avsåg_

onsa=_=.m_ou_ zoxeooo.__:m

_mass_

mzucoäE

.ov_m:m:_n_

2,.:

_tvåa_

_oøcäcâ Eoücmci 50:25: 5055:.: .også :Sch szuêm

rä_ _E_ ...i

_omm_

._23

om_

:å: .EZ ._ .m .m .v .m .o ._. .E2 ._ .m .m .v .m .o ._. a

328 Det fnansiella

perspektivet

än :m

_

måoñomno

âåovzcE_

N.

82 2 m... 2 3 owe 3

.än

_oizamx män;

2,_

to_ 2.?

2 3

31 å-

ovmzmxwuno

.mEoU

.ou _mavco

os_ 3 ...m 3,_ n_ 5,_ od öv

so:

.om

:E

.uzu

mEmmEcxmhon

öv

ma_ 2 3 ä... 3 m3 3.

.mövåxE

_

:a

E2 3 3 a... m.: :á å_ 2=..

mmâåomgo

BE

S2:

än

mv

ma_ 3 2.8 m...

_Aid_

E

S: 5

:é

_ozznåcw_

oc

:BS

254.8_

:c :s

möäznav_

ma_ 3 3 8._ E. :ä 3

uucnåzhøg

:F28

3:93_

.Emo

_

.uno

omvwccunvs?

.oc

:oo

amd

ma

_S_ m3

:o$:_5a_:m.

S. 3. o... 2.

:.23 :ma:

22.258_

m..

ouåuuznza

or: må 2a ma .uxcmm m

å 3 3

aåozw

maåoån

måcm

22:e.:

öx=

UOS..

...av

...så

ä...

å :en ä

§:om_:m_o:__nm:_m.

om_o._o,_Em_. Joäzamx

2a

ä:

.o____._.zsu_.zoe mamåmxmzäv_

:en

2520:3 _oisâm _uånscmz .uênsçmm

ae _azas_ _mage_

:så

a acw»

Det .finansiella perspektivet 329

Företagens genomsnittliga låneränta, som ligger betydligt lägre än den p. g. a. att stora delar av skuldvolymen (bl. a. skatteskulgängse låneräntan der) är befriad från ränta, har förutsätts uppgå till 4,5 % år 1983. Den låneräntan under den framräknade totalräntagenomsnittliga ligger därmed biliteten, vilket medför att räntabiliteten på eget kapital kan ökas genom att Ser vi tillbaks på tidigare år under 1970-talet finner vi att öka upplåningen. detta Förhållande i stort sett rådde fram till 1976 då totalräntabiliteten sjönk som inflationen drev upp räntenivåerna. För prognosperioden har samtidigt det relaterade förhållandet medfört att den tidigare uppgången i skuldkvoten -förhållandet mellan främmande och eget kapital - beräknas fortsätta. Den

skuldkvoten 1983 på 1,2. vilket kan jämföras med att den kalkylerade ligger 1977 låg på 1,1 och 1970 på 0,9. Mot av ovanstående har räntabiliteten på eget kapital framskribakgrund vits. Som framgår av tabellen beräknas den före skatt uppgå till 6,7 % år 1983. Med den antagna skattesatsen innebär det att den efter skatt uppgår till 4,7 96. Den senare siffran ska jämföras med att den genomsnittliga räntabiliteten på efter skatt år 1977 var kraftigt negativ. Av tabellen framgår också eget kapital ligger klart över de nivåer som att den prognostiserade egenräntabiliteten under 1970-talets första år. Den ligger dock under nivåerna för uppnåddes högvinståren 1973-1974. Den har med viss tvekan bedömts vara angivna räntabilitetsuppgången för att motivera uppkomsten av den realt prognostiserade investetillräcklig Den beräknade soliditetsutvecklingen är inte heller fullt ringstillväxten. tillfredsställande i detta avseende. Det bör emellertid betonas att beräkningsär starkt beroende av vinstuppgångens tidsprofil. 1 resultaten härvidlag har en linjär utveckling antagits. Förutsätts i stället att tyngdkalkylerna i vinstuppgången förskjuts till första hälften av prognosperioden punkten erhålls en gynnsammare soliditetsnivå 1983.

10.3.3 Kommunernas inkomster, sparande och skatter

1 den kommunala sektorn inkluderas förutom kommunala myndigheter även kommunala affärsverk. Utvecklingen av sektorns inkomster och i tabell 10.21. Huvuddelen av inkomsterna återfinns sparande åskådliggörs bland inkomstomfördelningsposterna. De domineras av inkomster från den direkta beskattningen samt transfereringsinkomster, huvudsakligen statliga I prognosarbetet har de senare förutsatts följa utvecklingen av de driftsbidrag. kommunala konsumtionsutgifterna. Driftsbidragen uppgick 1977 till 34 % av de kommunala År 1983 har andelen förutsatts konsumtionsutgifterna. till 30 %. Nedgången får ses som en följd av en förväntad restriktivitet sjunka i den statliga utgiftspolitiken. Utvecklingen av såväl driftsbidrag som övriga kommunala transfereringsbehandlas utförligt i den kommande Ds-rapporten. Bland de övriga poster transfereringsinkomsterna återfinns erhållna investeringsbidrag samt tillräknade pensionsavgifter. lnvesteringsbidragen har antagits växa i en takt som medför oförändrad real storlek. De tillräknade pensionsavgifternas utveckföljer den kommunala lönesummans tillväxt. Transfereringsutgiftema ling domineras vars framtida har behandlats av bidrag till hushållen, utveckling

330 Det finansiella perspektivet

Tabell 10.21 Kommunernas finansiella konto Löpande priser Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Löner och kollektiva avgifter - - - - - -

Kapital- och företagarinkomster, netto -l 424 -744 13,7 13,6 16,2 -10,3

Lagerinvestering 5. Nettoköp av mark och fastigheter -112 50 -16,4 9,9 6. Finansiellt sparande (3-4-5) -1 568 0 18,4 -27,8 40,4

ovan. Även de i tabellen angivna kapital - och företagarinkomsterna uttrycker saldot av ett antal utgifter och inkomster. Samtliga är av blygsam omfattning. Ränteutgifter och ränteinkomster dominerar och de senare har under prognosperioden förutsätts växa snabbare än de förra. Utvecklingen av såväl subventioner som inkomster från indirekt beskattning har schablonframskrivits. De kommunala inkomsterna från den direkta beskattningen har, genom att kommunernas slutliga efterfrågan entydigt bestäms av de reala kalkylresultaten och prisprognoserna, kunnat residualberäknats. Utgångspunkten har därvid varit att kommunernas inkomster och utgifter skall vara lika stora 1983. Det finansiella sparandet detta år har således satts lika med noll. Den storlek på kommunernas direkta beskattning som krävs for att så skall bli fallet har beräknats. De sålunda kalkylerade kommunalskatterna uppgår enligt tabellen till 97,7 miljarder kr. 1983. Kalkyler utförda av riksrevisionsverket visar att under i övrigt givna förutsättningar skulle dessa skatter med 1978 års genomsnittliga kommunala utdebiteringsnivå uppgå till 94,2 miljarder kr. 1983. För att uppfylla kravet på balans i den kommunala sektorn krävs således en kommunalskattehöjning som 1983 ger ytterligare 3,5 miljarder kr. i skatteintäkter. Det motsvarar en kommunal utdebiteringshöjning från 1978 års nivå om 1,00 kronor, dvs. en genomsnittlig utdebiteringshöjning 1978-1983 uppgående till 20 öre per år. Det måste påpekas att den beräknade kommunalskatteutvecklingen är

Der finansiella perspektivet 331

ytterst känsli;g lör de antagande som gjorts om statsbidragens omfattning. Vi har antagit attt de år 1983 ska uppgå till 30 % av de kommunala konsumtionsutgifterna. 1 utgångsläget var motsvarande procentandel 34 %. l tabell 10.22 anges - under i övrigt givna förutsättningar - den kommunala utdebiteringszhöjning som svarar mot olika antaganden om driftsbidragens andel av konsumtionsutgifterna. Det bör i sammanhanget observeras att även om en hiöjning av statsbidragen sänker den erforderliga kommunalskatten, så innebär detta i praktiken endast att motsvarande beskattningskrav överflyttas till staten. Tabell 10.22 Beräknad kommunalskattehöjning 1978-1983 vid olika antaganden om de statliga driftsbidragens storlek (vid i övrigt givna förutsättningar)

De statliga drilftsbidragen som andel av de kommunala konsumtionsutgifterna, % 25,0 27.5 30,0 32,5 35,0 Höjning av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen från 1978 års nivå, kr. 2,84 1,92 1,00 0,08 -0,84

10.3.4 Statens finanser

Den statliga sektorns finansiella utveckling åskådliggörs i tabell 10.23. Även här är de rena faktorinkomsterna en blygsam del av totalinkomsterna. De

Tabell 10.23 Statens finansiella konto Löpande priser Milj. kr. Årlig procentuell Förändring 1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Löner och kollektiva av- - - - - - gifter

Kapital- och företagarinkomster, netto -858 -14 605 . . . 60,4 3. Disponibelt(l+2) 26 414 37 770 5,4 -1,5 15,2 6,1 4. Slutlig efterfrågan 33 265 52 135 6,3 15,4 7,5 7,8 Konsumtion 30 007 47 578 6,7 11,0 14,3 8,0 Bruttoinvestering . 3 258 4 557 3,6 10.2 6,9 5,8 - - - - - - Lagerinvestering 5. Nettoköp av mark och fastigheter 61 50 -5,4 10,7 -6,7 -3,3 6. Finansielltsparande (3-4-5) -6912 -14415 2,2 . 7,6 13,0

332 Det/inansiella perspektivet

största inkomsterna kommer från den indirekta beskattningen, vars framskrivning över prognosperioden gjorts under antagande om realt oförändrade skattesatser. Hänsyn har tagits till redan beslutade ändringar, bl. a. sänkningen av den allmänna arbetsgivaravgiften. Tillväxten i de indirekta skatteinkomsterna beräknas då bli 7,5 96 per år. Statens inkomster från den direkta beskattningen är summan av de ovan kalkylerade beloppen för Företagens resp. hushållens direkta skatter sedan kommunernas andel frånräknats. Av tabellen framgår att statens del beräknats uppgå till ca 68,8 miljarder kr. 1983. Det kan jämföras med att under i övrigt givna Förutsättningar skulle 1978 års indexbaserade regler för den statliga direkta beskattningen medföra en skatteinkomst härvidlag uppgående till ca 64,8 miljarder kr. Beräkningarna indikerar således en höjning av den statliga direkta beskattningen med utgångspunkt i 1978 års Skatteregler som 1983 motsvarar ca 4 miljarder kr. Det är en höjning av ungefär samma omfattning som den ovan behandlade kommunalskattehöjningen. Beloppet är av en sådan storlek att det torde rymmas inom beräkningarnas totala felmarginal. Det motsvaras mer än väl av redan beslutade och tidigare berörda nedskärningar i den indirekta beskattningen. De statliga subventionsutgifterna uppgick 1977 till ca ll miljarder kr. Nästan hälften är varuanknutna och har framskrivits utifrån den realt beräknade konsumtionsutvecklingen för berörda varor. Resten består bl. a. av förlustbidrag och lagerstöd, vilka förutsatts minska kraftigt under prognosperioden. Bakgrunden till den i tabellen angivna utvecklingen av statens transfereringar och kapital- och företagarinkomster behandlas utförligt i den kommande Ds-rapporten. De senare domineras av ränteutgifter, som under prognosperioden förutsatts följa det statliga budgetsaldots utveckling. De största transfereringsutgifterna är bidragen till kommunerna och socialförsäkringssektorn. Prognosperiodens utveckling av kommunbidragen diskuterades ovan. Bidragen till socialförsäkringssektorn, som 1977 uppgick till nästan 12 miljarder kr., har förutsatts växa med ca 10 % per år fram till 1983. Härigenom skulle de 1983 uppgå till ca 20 % av socialförsäkringssektorns totala utbetalningar till hushållssektorn. l takt med att ATP-utbetalningarna skjutit fart har andelen minskat drastiskt. Under treårsperioden 1974-1977 sjönk den med 25 procentenheter, från 48 % till 23 %. Den förutsedda utvecklingen avspeglar en Stabilisering av statens del i pensionssystemets löpande finansiering. Den beräknade utvecklingen av den statliga sektorns disponibla inkomster ger för prognosperioden en genomsnittlig tillväxttakt om 6,1 % per år. För 1983 innebär det en disponibel inkomst om ca 38 miljarder kr. För att erhålla sektorns finansiella sparande måste härifrån dras de beräknade utgifterna för den slutliga efterfrågan, vars utveckling följer från de realt beräknade volymutvecklingarna för statlig konsumtion och investering samt korresponderande priskalkyler. Den totala slutliga efterfrågan uppnår en genomsnittlig tillväxttakt om 7,8 % per år under prognosperioden och beräknas 1983 uppgå till ca 52 miljarder kr. När de sålunda beräknade utgifterna för statens slutliga efterfrågan tillsammans med ett schablonframskrivet belopp för nettot av mark- och

Derjinansiella perspektivet 333

fastighetsköp - dras ifrån den kalkylerade disponibla inkomsten erhålls ett kr. 1983. Utifrån detta finansiellt sparunderskott om ca 14,4 miljarder kan motsvarande enligt statsbudgetens definisparunderskott budgetsaldo det framräknade sparandet for tioner bestämmas genom att dels korrigera definitionsskillnader mellan nationalräkenskaper och statsbudföreliggande Den senare beräknas 1983 uppgå till get, dels lägga till den statliga utlåningen. differenserna i det finansiella 6,6 miljarder kr. medan de definitionsmässiga uppgå till ca 4 miljarder kr. detta år. Med utgångspunkt sparsaldot förutsatts häri erhåls ett statligt budgetunderskott, som 1983 uppgår till ca 25 miljarder

kr. Utvecklingen av statens inkomster och utgifter illustreras i diagram 10.2. beräknas 1983 uppgå till ca 162 miljarder kr. och De totala inkomsterna har utvecklingen fram t. o. m. utgifterna till ca 187 miljarder kr. [diagrammet i utgångsbudgetåret 1977/78 inritats. Som synes uppgår budgetunderskottet kr. I diagrammet har vidare den statliga inkomst- och läget till ca 30 miljarder som i nationalbudgeten förväntas for budgetåret 1978/79 utgiftsutveckling, och som innebär en ökning av budgetunderskottet till ca 42 miljarder kr.,

Diagram 10.2 Statens utgifter och inkomster 1960-1983. Miljarde kr. löp.pñs l 190- _. Utgifter 180- Budgetunderskc 170- Inkomster 160-

150-

140-

130-

120-

110-

100-

90-

80-

70-

60-

50-

40-

30-

20-

10å* ° t l 1 l l l I r t l l l I I l r I a l t t l l 68/69 70/71 72/73 74/75 76/77 78/79 80/81 82/83 Budgetar 60/6 62/63 64/65 66/67 65/66 67/68 69/70 71/72 73/74 75/76 77/78 79/80 81/82 6/62 63/64

334 Det finansiella perspektivet

markerats. Därifrån har utvecklingen fram till 1983 angivits i linjär form. Av kurvornas lutning framgår att den förutsatta tillväxten i utgifterna avspeglar en återgång till 60-talets nominella ökningstakter, medan inkomsterna växer i ungefär samma takt som under 70-talets första år.

10.3.5 SociaI/örsäkringssektorns

inkomster, utgifter och sparande Utvecklingen av socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och sparande återges i tabell 10.24. Av tabellen att såväl inkomster framgår som utgifter huvudsakligen återfinns bland inkomstomfördelningsposterna. Sektorns transfereringar går samtliga till eller från någon av de sektorer, vars inkomster och utgifter tidigare berörts. De enskilda posternas utveckling har således behandlats ovan och det finns därför ingen att här anledning upprepa dessa diskussioner. Socialförsäkringssektorns kapital- och företagarinkomster består av inkomster från aktieutdelning och räntor. härrör från AP- Aktieutdelningen fondens aktieinnehav och uppgick till 1977 till 29 miljoner kr. Storleken härav har antagits bestå realt oförändrad över prognosperioden. Även de erhållna räntorna utgör huvudsakligen från AP-fondens ackumulerade avkastning sparande. De uppgick 1977 till nästan 9 miljarder kr. och har framskrivits med utgångspunkt i utvecklingen av AP-fondens och övriga socialförsäkringssektorns sparande. AP-fonden omfattade ca 116 miljarder kr. i slutet av 1977 efter att ha vuxit

Tabell 10.24 Socialförsäkringssektorns finansiella konto Löpande priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Löner och kollektiva av- - - - - - gifter

Kapital- och företagarinkomster, netto 8 710 17 015 29,8 20,4 19,2 11,8

5. Nettoköp av mark och fastigheter - - - - - - 6. Finansielltsparande (3-4-5) 15197 15739 17,1 10,8 11,6 0,6

Det _ finansiella perspektivet 335

med i genomsnitt 17,4 % per år under 70-talet. l takt med att pensionsutbetalningarna ökar förutses en betydligt lägre tillväxttakt under prognosperioden. Dren har beräknats till ca 10 % per år vilket ger en fondstorlek om ca 215 miljarder kr. i slutet av 1983.

10.3.6 Bostadssektorns_finansie/Ia utveckling

Bostadssektorn skiljer sig från övriga sektorer såtillvida att den inte består av fysiska institutioner eller myndigheter. Sektorn är en statistisk konstruktion i vilken kapitalforslitning, driftsöverskott och investeringar som hänförs till permanenta bostäder och fritidshus samlats under en rubrik. Detta framgår av tabell 10.25, Vi ser där att sektorns nettodriftsöverskott i sin helhet -i form av kapital- och foretagarinkomster - slussas tillbaka till de institutionella sektorer som äger de aktuella bostäderna - i forsta hand kommuner, hushåll och företag. För samtliga poster i tabellen har prognosperiodens utveckling härletts ur de reala beräkningar och priskalkyler som tidigare redovisats. Den sålunda kalkylerade utvecklingen av sektorns faktorinkomster motsvarar en årlig tillväxt om 7,9 % per år mellan 1977 och 1983. Efter det att driftsöverskotten forts över till resp. institutionell sektor uppvisas en tillväxttakt för den disponibla inkomsten av samma storlek. Sektorns slutliga efterfrågan består av bostadsinvesteringar. De beräknas i

Tabell 10.25 Bostadssektorns finansiella konto Löpande priser

Milj. kr. Årlig procentuell förändring 1977 1983 1965- 1970- 1974- 1977- 1970 1974 1977 1983

Löner och kollektiva av- - - - - - gifter

Transfereringar, Kapital- och foretagarinkomster, netto -13 694 -21 646 9,9 0,2 17,4 7,9

Lagerinvestering 5. Nettoköp av mark och - - - - - fastigheter 6. Finansiellt sparande (3-4-5) -7378 -15660 4,1 0,1 3,6 13,4

336 Detfinansiella perspektivet sou 197378

löpande priser växa med 10,6 96 per år under perioden 1977-1983. Ställs denna utveckling i relation till de disponibla inkomsternas framräknade tillväxt erhålls lör 1983 ett finansiellt sparunderskott om 15.7 miljarder kr.

10.4 Sparbalansens och skatteuttagets utveckling

I tabell 10.27 har den ovan beräknade sektorvisa utvecklingen sammanfattats ien s. k. sparbalans för 1983. Sektorernas sifferkolumner är identiska med de som presenterats ovan och i tabellens högermarginal har de enskilda posterna summerats över alla sektorer. Summan av faktorinkomsterna uttrycker BNP mätt till faktorpris. Adderas härtill summan av i tabellen angivna indirekta skatter och subventioner erhålls definitionsmässigt BNP mätt till marknadspris. Även posterna på forsörjningsbalansens användningssida kan identifieras i tabellens summakolumn. Summan av försörjningsbalansens privata och

Tabell 10.26 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1977 Milj. kr., löpande priser Staten Kommu- Socialfor- Hushåll Bostäder Företag Summa nerna Säkringssektorn

1. Faktorinkomster (BNP till faktorpris) 837 5633 15 264 895 22 312 14 949 308 559 Kapitallörslitning 753 3 733 15 2 161 8 618 23 462 38 742 Driftöverskott. netto 84 1 900 17 299 13 694 -8 513 24 464 Löner och arbetsgivaravgifter 245 435 245 353 2. Löner från utlandet 82 3. Inkomstomfordel-

Transfereringar, netto -50 840 25 351 8 198 8 529 6 901 -l 861 Kapital- och företagarinkomster, netto -858 -1424 8 710 17 342 -13 694 -12 407 -2 331 4. Disponibelt (1+2+3) 26414 80 226 16906 211 569 8618 3668 347 401 5. Slutlig efterfrågan 33 265 81 906 1 709 193 631 15996 33 814 360 321 Konsumtion 30 007 69 237 1 681 189 293 290 218 Bruttoinvestering 3 258 12 669 28 4 160 15 996 35 292 71 403 Lagerinvestering 178 -1 478 -1 300 6. Nettoköp av mark och fastigheter 61 -l 12 51 7. Finansiellt sparande (4-5-6) -6 912 -1 568 15 197 17 938 -7 378 -30 197 -12 920

Källa: Statistiska centralbyrån.

Det finansiella perspektivet 337

konsumtion är sålunda identisk med den i tabellen angivna totala offentliga konsumtionen. Motsvarande identitet gäller beträffande bruttoinvesteringar

och lagerinvesteringar.

Summan av de enskilda sektorernas finansiella sparande skall definitions-

med det i kapitel 7 saldot i bytesba-

mässigt överensstämma frarnräknade I] 1977 års Sparbalans

om 5 miljarder kr. uppfyller detta ha, den tidigare disku_ lansen. Det totala sparunderskottet Motsvarande uppgick 1977 till ca 13 miljarder terade justeringen av konsistenskrav. sparunderskott i den det NR-Slatisliken reinnebär således en kraftig förbättring kr. Prognosperiodens utveckling

med tabell 10.26, som

ggrååâftjfegfåêâåâlagââlâ?

yttre balansen. Det framkommer vid en jämförelse

sparbalans justeringen, som .omfat-

återger 1977 års Den intressantaste mellan de två tabellerna torde emellertid tar 2 miljarder kr. har i jämförelsen tabellen hänförts till gälla sparandets fördelning. Härvid framgår att företagssektorns sparunder-

minskar under prognosperio-

r°°a|§5$°k'°m

kraftigt

skott som en följd av vinstuppgången gfgwm

nfornlssåâinjpârseári_

den. År 1983 uppvägs det gott och väl av hushållssektorns sparöverskott.

Bostadssektorns fördubblas under prognosperioden och vits med det aktuena sparunderskott nivå som socialförsäkrings- beloppet. beräknas 1983 uppnå ungefär samma nominella

Tabell 10.27 lnkomstbildning och finansiellt sparande 1983

Milj. kr., löpande priser

Kommu- Socialför- Hushåll Bostäder Företag Summa Staten

nerna Säkrings-

sektorn

1. Faktoinkomster

(BNP till faktor- 1 433 9 338 27 427 391 35 270 68 029 541 238 pris) 6 650 27 3 324 13 624 41 261 66 200 Kapiulförslitning 1 314

Drifttverskott, 119 2 688 26 700 21 646 26 768 77 921 netto

Löner och arbets- 397 367 397 117 givaavgifter 2. Löner från utlan- 250 det

3. lnkonstomfördel- 18 479 -101 464 -21 646 -14 167 56 275 ning 36 337 138 736 2 898 85 353 indirekta skatter 82 455 -18 193 subventioner -15 973 -2 220 97 662 -40 -158 356 -8 030 Direlta skatter 68 764

Transfereringar, 41 140 1 504 27 320 9 355 -4 985 nett) -84 304

Kapial- och före-

tagarinkomster, -744 17 015 29 572 -21 646 -15 492 -5 900 netu -14 605

4. Disponibelt 148 074 18 506 325 927 13 624 53 862 597 763 (1+1+3) 37 770 148 024 2 767 304 747 29 284 65 806 602 763 5. Slutlg efterfrågan 52 135 2 727 298 126 475 206 Konsumtion 47 578 126 775 21 249 40 6 621 29 284 59 026 120 777 Brutoinvestering 4 557 6 780 6 780 Lageinvestering

6. Nettuköp av mark 50 50 -200 100 ochfastigheter

7. Finansiellt spa- 0 15 739 21 380 -15 660 -12 044 -5 000 ran1e(4-5-6) -14 415

338 Detfinansiella perspektivet

sektorns överskott. Det senare förutses i stort sett stagnera på 1977 års nivå, vilket är en direkt följd av de ökade pensionsutbetalningarna. Statens sparunderskott fördubblas mellan 1977 och 1983. Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande, som 1977 uppvisade ett överskott på nästan 7 miljarder kr., beräknas 1983 ha sjunkit till ca 1 miljard kr. Förbättringen av det totala finansiella sparandet härstammar således från den privata sektorn (hushållen och företagen) och det bör i sammanhanget betonas att den är en följd av prognosperiodens ekonomiska tillväxt och inte beror på en stram konsumtionsutveckling. Sparandets fördelning mellan privat och offentlig sektor återgår därmed till det mönster som uppvisades före 1970 och som tidigare återgivits i detta kapitel. En annan intressant jämförelse mellan tabellerna 10.26 och 10.27 avser skatternas utveckling. Det totala skatteuttaget (inkl. lönesummeskatter) uppgick 1977 till ca 53 % av BNP. Den del därav som i tabell 10.26 anges av summa direkta och indirekta skatter uppgick samma år till ca 141 miljarder kr., vilket utgjorde 39,9 % av BNP. Av tabell 10.27 framgår att år 1983 har motsvarande skatteuttag beräknats till ca 252 miljarder kr., vilket utgör 41,4 % av BNP. Mätt som andel av BNP beräknas således dessa skatter öka med 1,5 procentenheter under sexårsperioden 1977-1983. I ett historiskt perspektiv innebär det en kraftig minskning av tillväxthastigheten, vilket framgår av tabell 10.28. Där ser vi att det aktuella skatteuttaget sedan 1970talets början växt med i genomsnitt l procentenhet per år. Den för prognosperioden kalkylerade ökningstakten uppgår till en fjärdedel härav. l tabellen anges också de enskilda skattekomponenternas utveckling. Mellan 1970 och 1977 växte uttaget av direkta och indirekta skatter i ungefär samma takt. Såsom redan tidigare framhållits har för prognosperioden förutsatts oförändrade regler avseende den indirekta beskattningen. Dock har hänsyn tagits till redan fattade beslut om bl. a. en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Konsekvensen härav kan i tabellen utläsas som en smärre sänkning av det indirekta skatteuttaget. Enligt gjorda förutsättningar svarar således höjningar i den direkta skatten ensamt för den beräknade skattehöjningen. Självfallet kan en annorlunda fördelning antas härvidlag. Det bör dock observeras att en sådan förändring via de indirekta skatterna påverkar den inhemska prisbildningen och således den återgivna finansiella bilden.

Tabell 10.28 Uttaget av direkta och indirekta skatter Löpande priser, procent av BNP till marknadspris

4 l tabellen medräknas endast de skatter som i tabellerna 10.26 och 10.27 benämnts direkta resp. indirekta. Ett flertal skattetyper är exkluderade (se texten).

Det _finansiella perspektivet 339

10.5 Utvecklingen på kreditmarknaden

Kalkylerna i detta avsnitt syftar till att belysa vad som krävs av kreditmarknaden lför att utvecklingen enligt LU:s huvudalternativ skall kunna komma till stånid. Utgångspunkten är därvid den nettoställning på kreditmarknaden 1983 som för resp. sektor anges av de ovan beräknade finansiella sparsaldona. Undter 60-talet och ett par år in på 70-talet präglades kreditmarknaden av AP-fondens tillkomst och kreditprioriteringen till förmån för det expanderande bostadsbyggandet. Uppbyggnaden av AP-fonden innebar en omfordelning av sparande från hushåll och företag till offentligt sparande och ledde kreditmönstret. Eftersom AP-fondens huvudtill förändringari placeringar sakligen sker i långfristiga värdepapper på kapitalmarknaden, ökade denna snabbare än kreditmarknaden totalt. Dess andel av den organiserade kreditmarknaden steg från ca 45 % i början av 1960-talet till drygt 60 % under l970-talets forsta år. Efterdet att AP-fondens uppbyggnadsskede i stort sett avslutats i början av 70-talet har strukturförändringarna på kreditmarknaden varit mindre har emellertid fortsatt att växa betydligt snabbare Kreditmarknadsvolymen än BNP - med ca 16 % per år jämfört med ll % per år för BNP. Bortsett från det i och för sig grundläggande förhållandet att en viss BNPökning kräver motsvarande ökning av kreditgivningen under i övrigt lika förhållanden BNP-sammansättning, etc. kan ifråga om finansieringsvanor, flera förklaringar anföras till kreditmarknadens snabba tillväxt. Sålunda har ökat i de olika över- och underskotten i spartäckningen (sjålvfinansieringen) sektorerna som med stigande utbud och efterfrågan på extern finansiering Över- och underskotten i det finansiella sparandet har i stort sett följd. tredubblats sedan 1970. Behovet av finansiella tillgångar har emellertid ökat mer än vad som i och för sig betingas härav. En bidragande orsak härtill är att nedgången i företagens självfinansieringsgrad och soliditet har exempelvis inneburit att de blivit mer sårbara för olika störningar i kredittillförseln och ett sätt att balansera denna finansiella risk har varit att hålla en större andel av i form av lättmobiliserade finansiella tillgångar. Av balansomslutningen likartade orsaker tenderar hushållen att avsätta en större andel av inkomsterna till finansiellt sparande för att hålla realvärdet på sina finansiella tillgångar uppe när inflationen ökar. En ytterligare förklaring till kreditmarknadstillväxten ligger i de senaste årens växande bytesbalansunderskott. De har finansierats genom en kraftig expansion av utlandsupplåningen. Av olika skäl har den i hög grad skett genom att kreditinstituten lånat upp i eget namn och sedan lånat beloppen vidare till realsektorema, vilket innebär att bruttoflödena på kreditmarknaden ökat mer än vad utlandsupplåningen i sig anger. Av tabell 10.29 framgår att sektorernas inbördes ställning på kreditmarknaden - om man ser till deras kapitalinsatser och kapitalanskaffning var för sig -trots den snabba tillväxten varit tämligen stabil under 1970-talet. En viss förskjutning har dock ägt rum under senare år genom den ökade utlands- för 704alet luppgiftema upplåningen baseras på SCB:s finans- Finanssektorn - som i huvudsak omfattar bankerna, enskilda försäkrings- räkenskaper,

340 Detñnansiella perspektivet sou 1973:73

Tabell 10.29 De institutionella sektorernas ställning på kreditmarknaden 1970-1977 Marknadsandelar i procent av totala kreditmarknadsomslutningen. Genomsnitt för resp. perioder 1970-1973 1974-1977

Kapitalinsals (utlåning)

Kapitalanskqlfning (upplåning)

Socialförsäkringssektorn

Nenoinsats pa kreditmarknaden

9 Medeltal för 1972-1973.

kreditändamäl mellanhandsinstituten bolag och de för olika specialiserade är dominerande på såväl utbuds- som efterfrågesidan. I huvudsak spelar den rollen som kreditförmedlare mellan de andra sektorerna. Av tabellens nedre del framgår vilka sektorer som strukturellt sett är nettolångivare resp. nettolåntagare. De icke-finansiella företagens nettobehov av extern finansiering har permanent legat på en hög nivå. Effekterna av förluståren 1976-1977 framgår i tabellen som en markant uppgång i nettoupplåningen. Med tabellens siffror förklaras detta av att företagen tvingades öka sin upplåning för att kunna möta en med förlusterna sammanhängande likviditetspress. Beträffande hushållens ställning bör understrykas att den får ses i samband med den separata redovisningen av bostadssektorn. Hushållens nettobidrag till marknaden, som enligt tabellen uppgårtill 8 % ,är således överskattat med

Det finansiella perspektivet 341

hänsyn till att en stor del av deras faktiska upplåning lagts in i bostadssektorn. Utifrån finansräkenskapernas statistik är det också möjligt att se hur Fördelar sig mellan och inom de ovan angivna sektorerna. l kapitalflödena tabell 10.30 presenteras i en finansmatris ett sådant mönster för 1977. l matrisen har finanssektorn uppdelats på institutgrupperna Försäkringsbolag, riksbank, banker och mellanhandsinstitut. Matrisen för kreditmarknadsutvecklingen 1977-1983 anger utgångsläget och det är tydligt att de speciella omständigheter som präglade ekonomin 1977 i flera avseenden gett ett starkt utslag på bilden. Sålunda har de ickefinansiella Företagens placeringar sjunkit till en onormalt låg andel av marknaden. Vidare förbyttes den tidigare balansen i statens finansiella transaktioner 1977 till ett kraftigt underskott med påföljd att upplåningsandelen steg medan marknadsandelen av kapitalinsatserna började sjunka. Utlandets bidrag till kreditmarknaden uppgick 1977 till ca 15 %, vilket är betydligt över genomsnittet för tidigare perioder och avspeglar det stigande Staten, som detta år inledde en omfattande bytesbalansunderskottet. utlandsupplåning, svarade tillsammans med bankerna för mer än 70 % av totala utlandsupplåningen. För socialförsäkringssektorn, som bortsett från mycket kortfristiga transaktioner på penningmarknaden, endast är kapitalgivare sjönk marknadsandelen ytterligare under 1977. Sektorns placeringar skedde liksom tidigare främst i mellanhandsinstituten och statsobligationer. Matrisen visar att bankerna-som väntat med tanke på deras vittförgrenade verksamhet - svarar för de största marknadsandelarna. Ur uppgifterna för deras kapitalförsörjning kan den övervägande delen av ökningen i penningutläsas som summan av inlåningen från allmänheten, dvs. från mängden

kommuner, icke-finansiella företag och hushåll. Ökningen i sedelmängden

av riksbankens skuldökning till allmänheten. Summan av de framgår angivna talen uppgår till 11,6 % vilket svarar mot ett tillskott i penningmängden på ca 17 miljarder kr. år 1977.

l0.5.1 Kredirmarknaden 1983 Utgångspunkten för analysen av kreditmarknaden 1983 är den prognos över det finansiella sparandets utveckling och fördelning som presenterades i avsnitt l0.4. Av denna kan utläsas att under prognosperioden kommer de sektorvisa obalanserna mellan sparande och investeringar att stiga ytterligare, dock i :n betydligt långsammare takt än under de senaste åren. För 1983 uppgårsumman av de beräknade finansiella sparunderskotten i de institutionella sektorerna och bostadssektorn till ca 52 miljarder kr. De inhemska sektorernas över- och underskott beräknas tillsammans ge ett negativt saldo på ca 5 miljarder kr, vilket utgör nettoupplåningsbehovet från utlandet. De yttre förutsättningarna för kreditmarknadens utveckling talar för att tillväxten blir långsammare än hittills under 70-talet. Till dessa hör lägre infiatioistakt, AP-fondens stagnation och förbättringen av utlandsbalansen. Å anda sidan har några avgörande argument för att den nuvarande relatioren mellan kreditmarknadens omslutning och BNP skall sjunka inte bedöms föreligga. Mot bakgrund härav har kreditmarknadens omslutning

342 Det finansiella perspektivet

-E3

-cmmnucämå

52x0

.csmzamx wcEtmxm

å x

E_ 3 m..

ad_ m...

å

12 nä ä_ 0.0_ i-

_uu E: 8_

u u u | u

od m... 2 E. i ä

-5 -cs .om m? n:

.cämE

| - | |

-cmcc

vd

22m

3 3 .ä 3

.§0 md| No: E- o..-

-§52

n u | s | |

-mncmz EEE_

m... 3 2 2 md

no. å_

| | | -

.også

tm ...o 3 m,... 3 3

Em

å ä

o. | u | - - | | u |

.mäm

2 3

.så

å

:ox T

u | 1 | z

.xmcm .bääoç EEE_

ed 3 ä 2 3 ä_ u_ 3

| | - 1

md

:ma:

ä E mä I E 3

:a: ä. m.:

u | › r 1 | |

-E25 §06 wmökd

2 2 m; 3

8.0_

ä

3.

522m

z n n u s u i u u

-om .d I 3 3

..om_mm:__n:qmv:amw

Eoiom

u

-Ecom info;

| | - | |

md md n_ md dv 3 2

wEEEmEo

:oo

.öamxmcuxwwacmcc

.oczE

u | u n u u | v u cm_

.ECM

ä å 3 .ä

m

mämczmzauz

manus:

Mim

th_

538m

u | | | |

md mm 2 å ä ä 3 å .En

fwESUPS_ mcmänzrscmu

-Ezm

.mêcEo

m_=a=a=a=_.._

»see

Eâxøm _Bums_

å

§20_

mäsmcmü

_ozmmcêâamx

cozonâ.

§Em:_mv:m::m__o2

.gagmsvac ämnena:

...xmäoç

8..._

å

wictmxmcm .ocseeox ..c_mm._o,=a_uom :øxcmnmvzm _oucmmcacvzmå

.EEE

:Bah E805 ;Samz :ozzm .uvmüom :få: .xmcm _oxcwm .oncåD _.E: “sax

e.: .§0 å_

Det _jinansiella perspektivet 343

som andel av BNP år 1983 beräknats uppgå till ca 45 % , eller 270 miljarder kr. Det in nebär en årlig tillväxt i kreditmarknadsvolymen på 10,3 % per år vilket kanjämföras med att den under 1970-1977 växte med 16 % per år. Den totala kreditmarknadsomslutningen blir därmed ca 5,1 gånger större än summan av de ovan angivna finansiella sparunderskotten. Av tabell 10.31 framgår att dessa relationer överensstämmer väl med utvecklingen under tidigare år. Utifrån den sålunda beräknade totala kreditmarknadsvolymen har 1983 års ftnansmatris byggts upp. Det har skett under restriktionen att resp. sektors nettoställning på kreditmarknaden (skillnaden mellan kapitalinsats och kapitalanskaffning) skall överensstämma med de tidigare framräknade sektorvisa sparsaldona. För socialförsäkringssektorn, som endast är kapitalgivare, innebär detta att bidraget till marknaden entydigt bestäms av dess finansiella sparande. Bostädernas upplåningsbehov har beräknats med ledning av sektorns bruttoinvesteringar och reglerna för bostadsftnansieringen. De senare bestämmer också upplåningens fördelning på olika kreditgivare. Utifrån det givna sparunderskottet och den på ovanstående sätt beräknade upplåningen har sektorns utlåning fastställts. För övriga sektorer föreligger inte samma möjligheter till entydiga av kapitalinsatsernas och kapitalanskaffningens storlek. Ytterbestämningar ligare preciseringar kan dock härledas från andra utgångspunkter. En sådan utgångspunkt har varit att penningmängden skall stiga i samma takt som under prognosperioden fixerar den BNP, vilket vid given årlig BNP-tillväxt sammanlagda storleken av de icke-finansiella företagens, kommunernas och hushållens inlåning i bankerna. l fråga om transaktionerna med utlandet har en särskild analys gjorts. Den totala upplåningen i utlandet kan schematiskt uppdelas i finansieringen av bytesbalansunderskottet, utlandsinvesteringarna och amorteringarna på långfristiga skulder samt ökningen av importkrediterna och valutareserven. De inhemska sektorernas utlåning till utlandet motsvaras i stort av exportkrediterna, valutareservökningens placering och ägarkapitalinsatser i produktions- och försäljningsbolag utomlands. Resultatet av kalkylerna redovisas i tabellerna 10.32 och 10.33. Låt oss i forstone koncentrera intresset till tabell 10.32 och sektorernas totala marknadsandelar på in- och utlåningssidan samt jämföra dem med motsvarande struktur 1970-1977. En av de viktigaste förändringarna under prognosperioden gäller socialförsäkringssektorns ställning. Dess bidrag till kreditmarknaden stiger mycket långsamt. Med den kreditmarknadstillväxt som förutsatts innebär detta att

Tabell 10.31 Kreditmarknadens omslutning

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1983

Kreditmarknadens omslutning 1% av BNPtill marknadspris 31,4 34,0 39,0 45,4 46,9 47,6 39,6 42,6 44,4 Kreditmarknadens omslutning som multipel av nettoftnansieringsbehoven 3,9 4,1 6,4 6,0 6,2 5,6 4,3 4,0 5,1

344 Det finansiella perspektivet m U W 7 OO M

.EEE .cåmam

m.

:En

o md 3 0._ 0._ 1_ md od f

ou md: m- 3-

å.

.mnncfuå

|

mEEzm ;Simx .bmxmca

m.. Hd m... i md od

Qmm

:E38

E_ od_

_ouca odd_

ä_

me:

| | a | a | |

...§23

Qm Qm md 2 md

En I:

.§0 ;acc åns .EENE n | | | | u 1 n od u s x od

-E502 -avgas -smE :z n md | cd m; n u n u u | x ä

| | |

.oxcum

Qm md S 04 .ä md å md Z

_d_

-§2 -EB se_ m.. | | .. | | | I | .. | m.. 2

.xmcm _Ewan_ Sims_

m; | | md od _d | | md Qm u u 3

| I | | | | u

an:

m.m c.m 3 od E

:m: Q2

| u | s u u n

.E25 §05 922m_

od md md Z E

Sö_ ñm_

.Bwäwczmzaaämwm

-om -mä .öv | md | a o.. 3 | | x | a u 3

-..room .imäâ Eâxøm

MEEEmEO

m; :oo md | | od u u | vd Z | n 3

Cm_

å

.E02 .JE .oc n | n | md | | 1 o; | 1 | n_

ma?

mämEäznmz

mä_

mconmcfaøczvøt_

.än

-Sw E: u md | .Mm m.m I n u _d md u | md

.mzmâco

2=asm=asm

m

.E

:zmzamx

220_

_=._a=ao=m==m__o2

:M53:

_uucåvmcvtmå

uzoñcmcc åoñcmcc

:maa

mmd_

w

.immqobmöom

mEEsm

öczEEov_ âxswaåø_

.cfmE

...Euxmca

58mm

.uueâm

»see

Eouoi 4253_ :§8: .cases

:zum

:så :så 8.3 22m_ _oxâm .§0 wEc

Detfinansie/Ia perspektivet 34f

sektorns andel av de totala kapitalinsatserna 1983 kommer att ligga strax under6 % -en markant nedgång från den genomsnittliga andelen på ca 10 “o under 1974-1977. I nominellt belopp blir bortfallet mer än lO miljarder kr. De problem som förknippas med sektorns tillbakagång gäller i första hand kapitalmarknaden. AP-fonden, som är den i sammanhanget betydelsefull-

laste delen av sektorn, svarar f. n. för ca 40 % av nettotillflödet av långfristigt

lånekapital. Det sker dels genom direkta placeringar i realsektorerna, dels genom finansiering av mellanhandsinstitutens utlåning. Bostadssektorns andel av AP-fondens placeringar uppgår f. n. till ca 30 %. 1 viss mån kompenseras AP-fondens relativa tillbakagång av att hushållens andel av kapitalinsatserna stiger som en följd av ökningen i hushållssparandet. Vidare beräknas lönsamhetsförbättringen i de icke-finansiella företagen medföra att även deras marknadsandel av kapitalinsatserna ökar. Uppgången i dessa sektorers andelar beräknas till 2,0 resp. 1,7 procentenheter jämfört med genomsnitten för 1970-1977. På marknadens efterfrågesida beräknas såväl staten som bostadssektorn kräva ökade andelar. Statsskuldspolitiken måste därvid utformas så att den statliga upplåningen inte tränger ut de mindre konkurrenskraftiga bostadsobligationerna på lånemarknaden. Detta har i beräkningarna förutsatts ske genom att staten drar ner den andel av sin upplåning som sker i AP-fonden och bankerna med sammanlagt 1,4 procentenheter jämfört med 1977 samtidigt som bankerna ökar sitt engagemang i bostadsfinansieringen genom byggnadskrediter och obligationsköp i mellanhandsinstituten. 1 matrisen för 1983 uppgår de senare marknadsandelarna till 1,8 % resp. 3,8 %. För att bostadssektorns kapitalanspråk skall kunna tillgodoses krävs även att forsäkringsbolagens placeringar i de bostadsfinansierande mellanhandsinstituten ökar från utgångslägets 1,6 % till 2,6 % av kreditmarknadsomslutningen. En jämförelse av matriserna för 1983 och 1977 visar också att en kraftig omläggning av statsupplåningen förutsätts ske från utlandet till riksbanken. Neddragningen av statens utlandsupplåning, som ändå kommer att bli större än bytesbalansunderskottet, krävs för att bereda bankerna tillräckligt låneutrymme utomlands. För att penningmängden inte skall öka mer än vad som förutsatts måste nämligen bankernas inlåning från allmänheten hållas nere på en nivå som i och för sig blir otillräcklig för att finansiera deras utlåning. Den bild av kreditmarknaden 1983 som därmed berörts i sina viktigaste delar är inte problemfri. 1 jämförelse med AP-fonden har bankerna en kortfristigare kapitalstruktur som av likviditetsskäl och med hänsyn till allmämetens låneanspråk gör det svårare att binda medel för lång tid. Från sådana utgångspunkter kan bankerna se det som nödvändigt att expandera den kotfristiga in- och utlåningen till allmänheten i takt med de långfristiga engagenangen i stats- och bostadsobligationer. Kreditmarknadsvolymen och penningmängden skulle i så fall stiga mer än vad som ovan antagits. En högre tillväxt i penningmängden kan också komma till stånd om hushållen och förztagen placerar en större andel av sitt kapital på inlåningsräkningar än vad -son förutsatts i beräkningarna. Beträffande företagen observeras speciellt att transaktionerna inom sektorr, dvs. kapitalbindningen i handels- och koncernkrediter och aktiepla-

346 Det _/inansiella perspektivet

o

omv ovm oee ovm omm oom oom ovm ovm ome ooo

.Ensam

m m m m _ m

.EEE

_

52m

a

ou vT mT mm:

r

omm o_m omm o_m omm o_e ome omm ome o; omo ooo

mEEsm .Gamax .tummen

m m

E85

mm vm mm vm Z mv mm mm

m5: omm

u | | a | u u

omo oov omm omm ovm omo

.E25

m m _

öv 2 mm

a u | s 1 n u u n u |

omv omv

.§0 .cmcc mzem .Stars

m m

| | | u u I u u a

ovm ome omm om_

.E282 .means ._55

m S_ a em

| u u

oov ovm o: omm omv ovm oem o; omm omm

_uxcmm

m m m_ e m o_ s

| u a | | | | 1 u n

om_ ovm omm

.§2 .EB :om m m m

| u x | u u

omo oem ooe omm o; omo o_m

gmcm .Emäoo .EEE

v _ m v_

| u u I | | u

om omm o_e omv omm omm

.mar

e m m

:m: Z om mv

| s a u u u n

oom ovm omm omm omm omm

-..acc m=2m mEEE

_ m m

88_ : em

1 | | 1 n | | | |

.ömäwczmznmvtmwm

o; omm oom ome

v m

-om .Em ön _ m_

u | 1 1 | u u

omm o; ome omo omm ovm

.Ecom ;xmmeoo Eoium

v _ _ m 2 :U0

Ca_

| n | r u n 1 n n |

o; oom o_m a

-ECM -SE ö: m m

maa

mommczmzamv_

ma_ s u r u s u

o_m omm os omm omm ovm oem .En

e e m

.som :B m_

m:=::m=a:_h

HNZEEO

;om .E

-§53

§Em:_mu:m::m__u2

mzoicmcc

CO=ODNP

.bråka

m2:

.cseogmsom

e_