Energi

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar

rama 1978:17

\% Industridepartementet r

Energi

Betänkande av

grergikommissionen

Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 9l-38-03930-3 ISSN O37S-250X Gotab. Stockholm 1978

Omslagsbilden visar ett våldsamt utbrott på sol ytan. Bilden är tagen av US Naval Research Laboratory och NASA och har ställts till förfogande av Forskning och framsteg.

Till industridepartementet

. Regeringen bemyndigade den 22 december 1976 statsrådet Johansson att l tillkalla en kommission med uppdrag att bl. a. utarbeta alternativa förslag till i energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990. Kommissionens direktiv har kompletterats genom tilläggsdirektiv den 23 februari 1978. Med stöd av bemyndigandet tillkallades fr. o. m. den 1 januari 1977 som ledamöter generaldirektören Ove Rainer, tillika ordförande, förbundssekreteraren Björn Bergman, professorn Kai Curry-Lindahl, riksdagsledamoten Birgitta Dahl, tekn. dr Ingmar Eidem, forbundsordföranden Lars Engqvist, riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus, direktören Olof Hörmander, docenten Björn Kjellström, författaren Per Kågeson, biträdande överläkaren Nils-Erik Landell. Bengt Sjönell, statssekreteraren Carl riksdagsledamoten ombudsmannen Ulf Westerberg och riksdagsledamoten Anders Tham, I Wijkman. Våra överväganden bygger i väsentliga delar på material som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miljö, energitillforsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling. Expertgruppernas rapporter och en stor del av det underlagsmaterial som har utarbetats på initiativ av kommissionen och expertgrupperna har getts ut eller kommer att ges ut i den s. k. departementsstencilserien. Vi överlämnar härmed vårt huvudbetänkande ( ) Energi med beskrivning av beräknade alternativa huvudinriktningar av energipolitiken för tiden fram till år 1990. Vi lämnar även en översiktlig bedömning avseende tiden fram till omkring år 2000. I betänkandet redovisar vi också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna bör vidta. lnom kommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö pågår kompletterande arbete rörande bl. a. miljöeffekter förknippade med energisparande åtgärder och avfallsproblem samt katastrofrisker. Vi avser att överlämna en slutrapport med redovisning av bl. a. det kompletterande arbetet på säkerhets- och miljöområdet ijuni 1978. Reservationer har lämnats av ledamöterna Bergman, Eidem, Hambraeus och Sjönell, Kjellström, Kågeson samt Landell.

Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Curry-Lindahl, Hambraeus och Sjönell, Kjellström, Kågeson samt Westerberg. Stockholm den 28 februari 1978 Ove Rainer Björn Bergman Kai Curry-Lindahl Birgitra Dahl Ingmar Eidem Lars Engqvist Birgitta Hambraeus Olof Hörmander Björn [gel/ström Per Kâgeson Nils-Erik Landel/ Bengt .Sjönell Carl Tham Ulf Westerberg Anders Wijkman

/Per A nders Örten dah/ Lars Hjorth

Innehåll

Samma/_I/âtmirzg

1 Urredningsarberet . . . . . . . . . . . . . . . . 57 1.1 Direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 1.2 Ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare m. fl. . . 62 1.3 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . 65 1.3.1 Överlämnat material m. m. . . . . . . . . . . 65 1.3.2 Arbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . 65 1.3.3 Arbetets utförande . . . . . . . . . . . . . 66 1.3.4 Kommissionens yttranden m. m. . . . . _. . . 68 g

2 - . . . . . ., . . 69 Energi bakgrund, begrepp och samband 2.1 samspelet människa, energi och miljö . . . . . . . . 69 2.2 Energisystem från olika utgångspunkter . . . . . . . . 70 2.3 Energitillgângar . . . . . . . . . . . . . . . . 71 2.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 71 2.3.2 Förnyelsebara energikällor . . . . . . . . . . 71 2.3.2.1 Solenergi . . . . . . . . . . . . . 71 2.3.2.2 Korttidslagrad solenergi . . . . . . . 72

2.3.3 Ändliga energiråvaror . . . . . . . . . . . . 72

2.3.3.1 Långtidslagrad solenergi . : . . . . . 73 2.3.3.2 Kärnbränslen . . . . . . . . . . . 74

2.3.4 Övriga energitillgångar . . . . . . . . . . . 75

2.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Energibegrepp 2.5 Energikvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 2.6 . . . . . . . . . . . . 82 System för energitillforseln 2.6.1 Omvandling av energiråvaror och energibärare . . . 82 2.6.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 82 2.6.1.2 Produktion av bränslen . . . . . . . 82 2.6.1.3 Produktion av el . . . . . . . . . . 83 2.6.2 Distribution av energibärare . . . . . . . . . 85 2.6.2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 85 2.6.2.2 Distribution med ledning . . . . . . . 85 2.6.2.3 Distribution med fordon . . . . . . . 86

6 Innehåll

Historik 89 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 89 3.2 Energitilllörsel och energianvändning efter år 1945 89 3.3 Huvuddrag i energipolitiken till år 1975 94 3.4 1975 års energipolitiska program 99 3.5 Den nya regeringens politik 100

Inriktning av energçipo/itiken 103 4.1 Inledning . . . . . . . . 103 4.2 Energipolitik och samhällsmål 103 4.2.1 Energi och ekonomisk utveckling 104 4.2.2 Energi och sysselsättning 107 4.2.3 Energi och bytesbalans . . . . 108 4.2.4 Energi och inkomstlördelning . . . . . 109 4.3 Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga inriktning . . . . . . . . . 111 4.3.1 Tillgång på energirâvaror 111 4.3.2 Miljö och säkerhet 117 4.3.3 lmportberoende och försörjningstrygghet 126 4.4 I-Iandlingsfrihet och energiförsörjningssystem . . . 130 4.4.1 Begreppet energipolitisk handlingsfrihet . . . 130 4.4.2 Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsninga 131 4.5 Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse 135

Re/êrensprøgnos 139

5.2 Förutsättningar och beräkningsgrunder 140 5.2.1 Den allmänna ramen 140 5.2.2 Energipolitiska förutsättningar 141 5.3 Referensprognosen i sammandrag 142 5.4 Diskussion av prognosresultaten . . . . . . . . 144 5.4.1 Osäkerheter utanför det svenska energisystemet 144 5.4.2 Osäkerheter inom det svenska energisystemet 144

6.1.1 Inledning . . . . . . . . . . . 147 6.1.2 Energianvändningens aktuella struktur 148 6.1.3 Sparmöjligheter inom industrisektorn 152 6.1.4 Sparmöjligheter inom transportsektorn 155 6.1.5 Sparmöjligheter inom bebyggelsen 159 6.1.5.1 Inledning . . . . . 159 6.1.5.2 Planverkets rapport . . . . 161 6.1.5.3 Hushållningsgruppens rapport . . 162 6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet . 168 6.1.5.5 Jämförelse mellan utredningar 169

Innehåll 7

6.1.6 Övriga sparmöjligheter

6.2 Encrgitillforsel och energidistribution 172 6.2.1 . . . . 172 Inledning

6.2.2 Ändliga energiråvaror 172

6.2.2.1 172 Olja 6.2.2.2 Naturgas 178 6.2.2.3 Kol 183 6.2.2.4 Skiffer 187 6.2.2.5 Uran 189 6.2.2.6 Torv . . . . 196 6.2.3 Förnyelsebara energikällor 198 6.2.3.1 Vattenkraft 198 6.2.3.2 Vindkraft 201 6.2.3.3 203 Solenergi 6.2.3.4 Biomassa . . . . . . . 207 6.2.4 Anläggningar for produktion av el och värme 209 6.2.4.1 Kondenskraftverk 209 6.2.4.l.1 Kärnkraftverk . . . . . . 210 6.2.4.1.2 Olje- och gaseldade kondenskraftverk 216 6.2.4.1.3 Kolkraftverk . . . . . . . 217 6.2.4.l.4 Kraftverk for torv och andra bränslen 218 6.2.4.2 Kombinationsverk . . . . . . . 218 6.2.4.2.l Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk . . . . . . . 218 6.2.4.2.2 Kärnbaserade kombinationsverk 220 6.2.4.3 Gasturbiner och dieselkraftverk 221 6.2.4.4 Vattenkraft, 221 pumpkraftverk 6.2.4.5 Vindkraftverk 222 6.2.4.6 Bränsleceller 224 Solceller . 224 6.2.4.7 6.2.4.8 MHD-generatorer 225 6.2.4.9 Hetvattencentraler 225 6.2.4.10 226

Solfångare

6.2.4.1] Värmereaktorer 227 6.2.4.l2 . . . . . 227 Värmepumpar 6.2.5 och dess infrastruktur 228 Elforsörjningen 6.2.6 organisation 233 Energisystemets 6.2.6.1 Bränslen 233 6.2.6.2 El . . 236 6.2.6.3 . . . 239 Fjärrvärme 6.2.7 Energisystemets aktuella 239

struktur

6.3 242 Energipolitiska styrmedel 6.3.1 . . . . . . . 242 Inledning 6.3.2 Nuvarande styrmedel 243 energipolitiska 6.3.3 mål och medel . . . . . . 251 Energipolitiska 6.3.4 funktioner i olika tidsperspektiv 253 Energipolitiska 6.3.5 Alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska . . . . . 259 styrmedel 6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet

8 Innehåll

6.4.1 inledning . . . . . . 267 6.4.2 Tidsperspektivets betydelse 268 6.4.3 Svensk energiforskning 268 6.4.4 Systemfrågor . . . . . . . 272 6.4.5 Energiforskningens organisation 272 6.5 Värdering av bieffekter och risker 272 6.5.1 Inledning 272 6.5.2 Avvägningar 272 6.5.3 Några viktiga begrepp 273 6.5.4 Riskuppskattningar . . . . . . . . . . 275 6.5.5 Energisystemets negativa bieffekter för hälsa och miljö 276 6.5.6 Riskuppfattning . . . . . . . . . . . . . . 277 6.5.7 och hälsoeffekter orsakade Miljö- av energiförsörjningen, andra samhällsaktiviteter och naturliga risker 278 6.5.8 En riskfilosofi för energipolitiska beslut 280 6.6 Miljö- och säkerhet 282 6.6.1 Kol 282 6.6.2 Olja 289 6.6.3 Naturgas 292 6.6.4 Kärnenergi 294 6.6.5 Vattenkraft 303 6.6.6 Vindenergi 305 6.6.7 Solenergi 306 6.6.8 Torv 306

7 Utgångspunkten för sammansättning av alternativa energiprogram . . . . . . . . . . . . . . 311 7.1 Energiförsörjningen i ett långsiktigt tidsperspektiv 311 7.2 Underlag lör programuppbyggnad 313 7.2.1 Utgångspunkter 313 7.2.1.1 Energitillförsel 313 7.2.1.2 Energidistribution . . 317 7.2.1.3 Energianvändning . . . . . . . . . 318 7.2.2 Energiförsörjningsalternativ med en snabb avveckling av kärnkraften 320 7.2.2.1 inledning 320 7.2.2.2 Energitillförsel 320 7.2.2.3 Energianvändning . . . . . . . 320 7.2.3 Energiförsörjningsalternativ med fortsatt eller ökat kärnkraftutnyttjande 321 7.2.3.1 inledning 321 7.2.3.2 Energitillförsel 322 7.2.3.3 Energianvändning 322 7.3 Val av energialternativ 323

Innehåll 9

Enø/;gia/Iernarit . . . . . . . 325 Energialternativens förutsättningar 325 8.1.1 Prisutveckling på energiråvaror . . . . . . . . 325. 8.1.2 Ovriga Förutsättningar för utformning av energitillförselsystemen 330 8.1.2.1 Vissa ekonomiska Förutsättningar 330 8.1.2.2 Sektorindelning och avgränsningar 331 8.1.2.3 Dimensioneringsprinciper för el- och värmesystem 331 8.1.2.4 Tillståndsgivning och byggtider för elproduktionsanläggningar . . . 332 8.1.2.5 Anläggningskostnader . . . . . . 333

8.1.2.6 Överförings- och distributionskostnader 334

8.1.2.7 Tillgänglighet . . . . . . 335 8.1.2.8 Verkningsgraden stödbränslen 336 8.1.2.9 Beredskapslager 336 8.1.3 Totala specifika kostnader för energitillförsel 337 8.1.4 Alternativa energiprognoser . . . 339 8.1.4.1 Allmänt om prognosers jämförbarhet 339 8.1.4.2 lndustriverkets besparingsalternativ 341 8.1.4.3 Högre tillväxtalternativ . . . . . . . 342 8.1.4.4 Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE,Ds1 1978:11) 344 8.1.4.5 Diverse detaljstudier . . . . 346 8.1.4.6 Nolltillväxt i energianvändningen 346 8.1.4.7 Jämförande diskussion 348 8.2 AlternativA . . . . . 349 8.2.1 Alternativets inriktning 349 8.2.2 Energianvändning . . 349 8.2.3 Energitillförsel och omvandling 362 8.2.3.1 El- och värmeproduktion 363 8.2.3.2 Energi till industrin 367 8.2.3.3 Energi till transportsektorn 369 8.2.3.4 Total tillförsel av energibärare 371 8.2.4 Energibalanser . . . 372 8.2.5 Konsekvensbeskrivning 374 8.2.6 Behov av styrmedel och beslut 378 8.3 AlternativB . . . . 388 8.3.1 Alternativets inriktning 388 8.3.2 Energianvändning . . . . . 388 8.3.3 Energitillförsel och omvandlin 400 8.3.3.1 E1- och värmeproduktion 401 8.3.3.1.1 AlternativB . . . . . . . . . 401 8.3.3.1.2 Modifiering av alternativ B (alternativ B) 404 8.3.3.2 Energi till industrin 405 8.3.3.3 Energi till transportsektorn 408 8.3.3.4 Total tillförsel av energibärare 409 8.3.4 Energibalanser . . . 410 Konsekvensbeskrivning

10 Innehåll

8.3.6 Behov av styrmedel och beslut 417 8.4 Alternativ C . . . . . 426 8.4.1 Alternativets inriktning 426 8.4.2 Energianvändning . . . . . 426 8.4.3 Energitillforsel och omvandling 437 8.4.3.1 E1- och värmeproduktion 437 8.4.3.l.l Alternativ C . . . . . . . . 437 8.4.3.1.2 Modifiering av alternativ C (alternativ C) 440 8.4.3.2 Energi till industrin 441 8.4.3.3 Energi till transportsektorn 443 8.4.3.4 Total tillförsel av energibärare 445 8.4.4 Energibalanser 446 8.4.5 Konsekvensbeskrivning 448 8.4.6 Behov av styrmedel och beslut 452 8.5 Alternativ D . . . . . 459 8.5.1 Alternativets inriktning 459 8.5.2 Energianvändning . . 460 8.5.3 Energitillforsel och omvandling 471 8.5.3.1 E1- och värmeproduktion 471 8.5.3.2 Energi till industrin 474 8.5.3.3 Energi till transportsektorn 476 8.5.3.4 Total tillförsel av energibärare 478 8.5.4 Energibalanser 479 8.5.5 Konsekvensbeskrivning 481 8.5.6 Behov av styrmedel och beslut 485 8.6 Sammanfattning . . 492 8.6.1 Energianvändning . . . . . 492 8.6.2 Energitillförsel och omvandling 495 8.6.3 Ekonomi 499 8.6.4 Sysselsättning 502 8.6.5 Miljöbelastning . . 502 8.6.5.1 Inledning . . . . . . 502 8.6.5.2 Hälsorisker vid normal drift 503 8.6.5.3 Yrkesrisker . . . . . . . . . S10 8.6.5.4 Hälso- och miljörisker på grund av stora osannolika olyckor eller sabotage . . . 511 8.6.5.5 Förgiftning av mark och vatten orsakad av tungmetallutsläpp, radioaktiva utsläpp och närsalter 512 8.6.5.6 Avfall . 518 8.6.5.7 Kärnvapenspridning 523 8.6.5.8 Klimatpåverkan . . . . . 524 8.6.5.9 Försurning av mark och vatten 525 8.6.5.10 Värmebelastning av kylvattenrecipient 527 8.6.5.1] Landskapspåverkan 528

9 Utvärdering av ene/giaIIernar/ven 537 9.1 Osäkerhet i energialternativen . . . . . . 537 9.1.1 Osäkerhetsfaktorer i energianvändningen 537

9.1.2 Osäkerhetsfaktorer i energitilllörseln 9.1.3 flexibilitet 543 Energisystemets 9.2 Hälsa. miljö och säkerhet 545 9.3 Samhällsekonomiska konsekvenser 548 9.3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . 548 inledning 9.3.2 De allmänekonomiska utgångspunkterna lör industriverkets referensprognos . . . . . . . . . . 549 . . . . 551 9.3.3 Förändring av energilörsörjningssystemet

9.3.4 Överslagsvisa kalkyler av de samhällsekonomiska

konsekvenserna av alternativ A-D . . 553 9.3.5 Ett alternativ med snabbare ekonomisk tillväxt 560 9.3.6 och kapitalmarknaden 562 Energipolitiken 9.4 . 566 Försörjningstrygghet 9.4.1 . . . . . 566 Trygghetskriterier 9.4.2 566 Olika tilllörselsystems trygghet 9.4.3 568 Trygghetsökande åtgärder 9.4.4 år 1990 569 Försörjningstryggheten 9.5 570 Långsiktiga aspekter 9.6 Avslutande 576 synpunkter

10 K om/nissionens 06/1 _förs/ag 579 öventäganden 10.1 Allmänna lörenergipolitiken . . . . . . 579 grunder 10.2 Särskilda intressen att beakta vid utformningen av energipolitiken . . . . . . 581 lO.2.l hälsa, säkerhet 581 Miljö. lO.2.2 Samhällsekonomi 585 587 l0.2.3 Försörjningstrygghet 10.3 . . . 590

överväganden

10.4 596 Förslag och rekommendationer

l0.4.3.4 Övrigt . . . . 600

10.4.4.5 Torv . . . . 603 10.4.4.6 Bränslen från biomassa 604 l0.4.4.7 drivmedel 605 Syntetiska lO.4.5 . . . . 605 Ellörsörjning l0.4.5.1 Utgångspunkt 605 l0.4.5.2 Vattenkraft 605 10.4.5.3 Kärnkraft

12 Innehåll

lO.4.5.4 Vindkraft 607 lO.4.5.5 Konventionell kondenskraft 608 10.4.5.6 Kraftvärmeverk 608 10.4.5.7 Industriellt mottryck 608 l0.4.6 Värmeförsörjning 608 l0.4.6. l Fjärrvärme 608 lO.4.6.2 Spillvärme 609 10.4.6.3 Elvärme 609 10.4.6.4 Värmepumpar 609 10.4.6.5 Soluppvärmning 609

Reservationer och särskilda yttranden 611

Bilaga I Enheter och begrepp 671

BiIagaZ lndustriverkets prognoser 683

Bilaga 3 Beskattningens roll i energipolitiken 707

Bilaga 4 Tabeller 733

Bilaga 5 Förteckning över rapporter 773

Sammanfattning

i 1 betänkandet redovisar energikommissionen utgångspunkter för energipo- 3 i litiken, beräkningar och bedömningar av några alternativ for energipolitikens utformning under 1980-talet samt ett antal förslag till statliga åtgärder. Överväganden och förslag redovisas under förutsättning att resultaten av vissa ännu pågående undersökningar på säkerhets- och miljöområdet inte ger upphov till väsentligt ändrade slutsatser. 1 detta avsnitt ges en översikt över betänkandets disposition och huvudsakliga innehåll samt en sammanfattning av kommissionens förslag och de bedömningar som legat till grund för förslagen.

Direktiv

Energikommissionens huvuduppgift är att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energiprogram för denna tid. Direktiven anger inte hur många alternativ som bör redovisas. Minst ett alternativ bör dock innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets mitt. Kommissionen har att arbeta med stor öppenhet och att bl. a. fortlöpande informera om hur arbetet fortskrider. Arbetet bör enligt direktiven bedrivas så skyndsamt att huvudalternativ kan redovisas senast den 1 mars 1978 och uppdraget i sin helhet vara slutfört till den l juli 1978.

Betänkandets disposition

Kapitel l innehåller kommissionens direktiv samt en redogörelse för vilka som har medverkat och hur arbetet har varit upplagt. 1 kapife/ 2 beskrivs __ . IFOF av

människa * samt olika synsätt och utformningen

översiktligt samspelet energi och miljö detta avsnitt svarar kom- _ _ 4 _ begrepp inom energiområdet. Där redovisas också vilka kategorier av missgonensinformaüons. energitillgångar som finns i naturen. En mer detaljerad genomgång av sekreterare Yngve Feuk.

14 Sammanfattning

enheter, begrepp m. m. finns i bilaga l. l kapitel 3 ges en översikt över dels energianvändningens och energitillförselns utveckling i Sverige under tiden efter andra världskriget, dels huvuddragen i den svenska energipolitiken under

sammaperiod.

Kapitel 4 beskriver vilka samband som råder mellan energipolitiken och övriga samhällsmål. Därmed kartläggs de faktorer som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning. Till dessa faktorer hör samhällets mål (avsnitt 4.2) när det gäller ekonomisk utveckling, sysselsättning, bytesbalans och inkomstfördelning. Dit hör också en rad begränsningar (avsnitt 4.3) i den energipolitiska handlingsfriheten genom den situation som råder i fråga om tillgången på energiråvaror och den hänsyn som måste tas till energisektorns miljö- och säkerhetseffekter. Slutligen behandlas möjligheterna att anpassa energisystemet till ändrade förutsättningar(avsnitt 4.4) och tidsperspektivets betydelse för handlingsfriheten (avsnitt 4.5). I kapitel 5 sammanfattas industriverkets prognos över energianvändningen till år 1995. Med de förutsättningar som har gällt för beräkningarna anges kraven på total energitillförsel år 1990 till mellan 490 och 545 TWhI med ett beräknat värde på 510 TWh. Därav ligger behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh med ett beräknat värde på 145 TWh. Ett mer detaljerat referat finns i bilaga 2. Kapite/ö återger i sammandrag underlag från kommissionens expertgrupper i fråga om möjliga besparingar, förutsättningar för tillförsel, tänkbara styrmedel samt risker och effekter på säkerhet och miljö. Kapitel 7

beskriver utgångspunkterna för kommissionens fyra utredningsaltefrnativ.

Beskrivningar av alternativens egenskaper och konsekvenser ges därefter i

kapitel 8. l kapitel 9 gör kommissionen en utvärdering av alternativen.

Kapitel 10 innehåller kommissionens överväganden och förslag. Där redovisas inledningsvis de allmänna grunderna för energipolitiken (avsnitt 10.1) och vilka särskilda intressen som måste beaktas när energipolitiken utformas (avsnitt 10.2). Med utgångspunkt i vissa centrala överväganden (avsnitt 10.3) ges slutligen ett antal förslag och rekommendationer (avsnitt 10.4). Till dem hör bl. a. frågan om ändrad energibeskattning. Denna fråga behandlas mer utförligt i bilaga 3. l det följande sammanfattas utgångspunkterna för kommissionens val av utredningsalternativ, vad utredningarna har resulterat i samt kommissionens överväganden och förslag. Vidare refereras kort innehållet i reservationerna.

Utgångspunkter

I kapitel 7 framhålls inledningsvis (avsnitt 7.l) att två epoker kan urskiljas i energisystemens utformning och funktion i ett mycket långsiktigt tidsperspektiv. Det är dels framtidsepoken, då energiflöden från solstrålningen kan svara för merparten av energiförsörjningen, dels nuvarande epok där lagrad energi dominerar. Under en mellanliggande period sker en gradvis övergång, l l TWh = Terawattim- men lagrad energi kommer under lång tid att utnyttjas vid sidan av me = l miljard kilowat- flödesenergin. timmar. I det långsiktiga perspektivet bedöms sol, kol och uran vara de alternativ

Sammanfattning

som kan stå till förfogande för svensk del. Dessa kan i sin tur kombineras på olika sätt. Beslutssituationen präglas nu av osäkerhet i flera avseenden. Bl. a. är det ännu osäkert när och i vilken skala nya energislag kan introduceras. Möjligheterna måste bibehållas att senare välja mellan de långsiktigt tillgängliga alternativen. Mot bakgrund härav diskuterar kommissionen utgångspunkter m. m. för alternativa energiprogram (avsnitt 7.2). l fråga om olja konstateras risker för såväl tillförselproblem som kraftigt höjda priser. För kol gäller f. n. att miljöproblemen är stora. En massiv satsning på kol kan därför t. v. inte göras i Sverige, men viss inhemsk kompetens bör byggas upp. Naturgas är från miljösynpunkt men dyrt och kräver investeringar i stora fördelaktigt system. Dessutom har naturgas lika liten uthållighet som oljan. Kärnkraft har i och för sig Förutsättningar att bli en helt inhemsk energikälla och bedöms vara ekonomiskt gynnsam. Å andra sidan har den problem och risker. Delade meningar råder om vilken osäkerhet kärnkraft innebär. Vattenkraften är inhemsk, förnyelsebar och ekonomiskt attraktiv men ökat utnyttjande står i konflikt med bevarandeintressena. En begränsad utbyggnad, där stor hänsyn tas till dessa intressen, bör dock kunna ske. Torv kräver verksamhet även i normallägen för att vara aktiv beredskapsresurs. Dessutom kan den eventuellt bereda mark för energiskogsodling. Förnyelsebara energikällor är - utöver vattenkraft- sol, vind, ved, energiskog m. m. Möjligheterna till storskaligt utnyttjande av dessa energislag klarnar successivt. Allmänt väntas de ge större bidrag efter år 1990 än före. Alla långsiktigt tillgängliga alternativ (utom soluppvärmning) lämpar sig för el- och/eller hetvattenproduktion. Vissa ger också möjlighet till produktion av syntetiska drivmedel, t. ex. metanol. På användningssidan är en viktig utgångspunkt att hushålla med energin, speciellt med oljan. Planeringen bör inriktas även på åtgärder som långsiktigt sänker energibehoven, t. ex. rätt utformning av bebyggelsen. Avvägning bör ske dels mellan andra samhällsmål och energisparandet, dels mellan energisparande och energitillförsel, dels också mellan energisparande i olika användningssektorer. Samtidigt bör eftersträvas åtgärder som ger flexibilitet. l det fall osäkerheterna om kärnkraftens risker innebär att kärnkraften inte kan accepteras ändras de tänkbara försörjningsalternativen i vissa delar (avsnitt 7.2.2). Framför allt måste redan nu en intensifierad satsning göras på att föra in de förnyelsebara energislagen. Man får dock beroende på tidsfaktorn räkna med att något eller några av de konventionella energislagen kol, olja och möjligen naturgas måste användas i större utsträckning än som annars vore nödvändigt. Energibesparingarna måste i ett sådant fall särskilt inriktas på att spara el. Bl. a. kan övervägas en minskad användning av el för uppvärmning av byggnader. Med undantag för nytillkommande elvärme bör dock endast i sista hand direkta restriktioner mot elkonsumtion komma i fråga. Elkonsumtionens lämpliga nivå på lång sikt blir beroende av möjligheterna att långsiktigt framställa el i Sverige genom bl. a. förnyelsebara energislag och genom andra, miljömässigt acceptabla energislag.

16 Sammanfattning

1det fall de problem som är förknippade med kärnkraften inte bedöms vara sådana att utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas (avsnitt 7.2.3) kan strävan att sänka oljeberoendet i ökad utsträckning tillgodoses genom övergång från bränsle till el inom uppvärmningsområdet och industrin. För tillförselsidan gäller då att man bl. a. kan överväga att utforma tillkommande kärnkraftblock som kraftvärmeverk samt att successivt bygga upp en fullständig inhemsk kärnbränslecykel. lett fall där kärnkraften i ökad omfattning kan bidra till att sänka beroendet av oljeimport kan det finnas skäl att undvika en kapitalkrävande satsning på att införa naturgas i Sverige. För energianvändningen gäller i detta fall att motiv saknas for att särskilt eftersträva elbesparingar. I stället bör möjligheterna utnyttjas att ersätta olja med el. Med dessa utgångspunkter har kommissionen valt ut fyra alternativ för närmare studier. Dessa alternativ är - avvecklas A, där kärnkraften till omkring år 1985 - inriktas mot att avveckla kärnkraften under en 10- B, där energipolitiken årsperiod, med år 1990 som riktpunkt - under 1980-talet men C, där viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras läsningar för tiden därefter undviks - under 1980-talet D, där kärnkraftutbyggnader accepteras i något större omfattning än i C men där en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl. a. i form av satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

Utredningsalternativ

Resultatet av expertgruppernas utredningar av dessa olika alternativ redovisas i kapitel 8. Energianvändning, energitillförsel och behov av styrmedel beskrivs ingående, alternativ för alternativ (avsnitten 8.2, 8.3, 8.4 och 8.5). Den totala slutliga energianvändningsnivån 1990 anges sammanfattningsvis i nedanstående tabell (TWh):

Alternativ A/B Alternativ C Alternativ D

Samma besparingar antas ialla alterantiv när det gäller samfärdseln. Större besparingsinsatser görs i alternativ A/B inom dels industrin, dels byggnadsbeståndet. Kostnaden för dessa har uppskattats till sammanlagt drygt 20 miljarder kr. Även elbesparingar förutsätts ske i större omfattning i alternativ A/B medan i alternativ D en övergång från olja till el förutsätts ske för vissa ändamål. På tillförselsidan skiljer sig alternativen när det gäller tillforseln av olja och

Sammanfattning 17

Tabell l Energitillförsel år 1990, TWh

Olja och oljeprodukter Kol och koks 46 46 46 45 45 55 Naturgas

Energiskog Skogsavfall, halm, sopor 26 26 26 10 10 ll Y

l

oljeprodukter och, när det gäller utnyttjande av kärnenergin. En sammanfattande bild ges i tabell l. I tabellen har tagits med också tillförseln i ett fall med avveckling av kärnkraft men samma högre användningsnivå som i alternativ C (B) och ett med fortsatt kärnkraftutnyttjande men samma lägre användningsnivå som i alternativ B (C).

Elsektorn skiljer sig mycket påtagligt mellan alternativen. [alternativen A

och B förutsätts en maximal satsning på kraftvärme och industriell mottryckskraft. I alternativ A och i synnerhet i alternativ B förutsätts vidare en mycket kraftig satsning på vindkraft. Trots betydande forceringar i utbyggnaden av elproduktion som ersättning för den avvecklade kärnkraften blir marginalerna mycket knappa såväl i alternativ A som i alternativ B under l980-talet. I alternativ A fordras extraordinära åtgärder i form av ransonering e. d. eller dispenser i tillståndsgivning för nya kraftverk for att situationen omkring år 1985 skall kunna klaras. De totala investeringsbehoven for energitillförsel under perioden 197941990 utgör i alternativ C och C ca 90 miljarder kr. och i alternativ D ca 120 miljarder kr. när en satsning på inhemsk kärnbränslecykel görs. Investeringarna beräknas till ca llO miljarder i alternativ A och ca 100 miljarder i alternativ B. För fallet B anges investeringsbehoven till knappt 125 miljarder kr. Däremot är skillnaden mellan alternativen inte lika stor när det gäller driftkostnader och kostnader för bränsleimport. Den starka nedgången av oljeimporten i alternativen C och D jämfört med A och B motverkas av högre kärnbränsleimport. För varje alternativ diskuteras också vilka styrmedel som kan behövas. Det framhålls emellertid att vägledahde for val av styrmedel snarare är de intentioner som alternativet i fråga representerar än eventuella önskemål att nå osäkra kvantitativa mål vid vissa tidpunkter.

18 Sammanfattning

I samtliga alternativ påpekas att de direkt prispåverkande styrmedlen har l en given plats bland de ekonomiska styrmedlen. Beskattning och prissättning på olika slag av sekundärenergi spelar härvid en väsentlig roll. Bl. a. diskuteras en omläggning av nuvarande energibeskattning så att skatten tas ut i import- och producentledet i stället för hos de slutliga användarnaEn annan lösning som diskuterats är att kombinera en samhällsekonomiskt avvägd sådan energiskatt med en beskattning av energiområdet inom mervärdeskattens ram. Vidare berörs i samtliga alternativ olika selektiva styrmedel på användningssidan. Bl. a. påpekas att nuvarande system for ekonomiska stimulanser till energisparåtgärder behöver utvärderas och justeras. För industrin kan det vara lämpligt att komplettera gällande bidragssystem med lån. Både i fråga om näringslivet och i fråga om bostäderna behövs i alternativen A och B administrativa styrmedel som går utöver frivilliglinjen. För industrin gäller således att en utvidgad energiprövning enligt 136 a § byggnadslagen antas ske, med möjlighet att införa villkor även for befintliga industrianläggningar. På uppvärmningsområdet förutsätts i alternativen A och B stopp for elvärme i nya byggnader fr. o. m. år 1980 samt t. ex. obligatorisk besiktning av byggnaders uppvämmingsanordningar m. m. Inom samfärdselsektorn antas samma besparingsnivå i samtliga alternativ. Tänkbara styrmedel är såväl prispåverkande styrmedel _ såsom ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilformåner vid inkomstbeskattning - som administrativa regler och restriktioner. Till de senare hör exempelvis parkeringsrestriktioner, normer för högsta tillåtna bränsleförbrukning hos nya personbilar och obligatorisk ekonomitrimning av bilar. På tillförselsidan förutsätts särskilt i alternativ A och B styrmedel och statliga insatser för att etablera en marknad, inkl. en lämplig organisationsform for utvinning och distribution, för nya energiråvaror. I alternativ A gäller särskilt att stödja en snabb introduktion av bränslen från odlad energiskog, i alternativ B är det for introduktion av vindkraft som särskilt behov finns av styrmedel. Bl. a. diskuteras en statlig garanti för att täcka risker för produktionsmisslyckande. I samtliga alternativ betonas vikten av information och utbildning liksom fortsatta insatser på forskning och utveckling. Kommunernas roll för energiplanering m. m. framhålls också. Slutligen redovisas (avsnitt 8.6.5) en preliminär bedömning av vilka risker for hälsa och miljö som de olika energialternativen skulle medföra. Redovisningen är baserad på material från kommissionens expertgrupp for säkerhet och miljö. Det framhålls att gruppen inte har avslutat sitt arbete. Betydelsefulla frågor gällande avfalls- och säkerhetsproblem på kärnkraftområdet liksom eventuella problem med radon vid vissa energibesparingar i byggnader kommer att avrapporteras senare.

Utvärdering av alternativen

Kommissionens sammanfattande utvärdering av energialternativen läggs fram i kapitel 9, där det understryks att de redovisade alternativen har

Sammanfattning

karaktären av beräkningsexempel. Avsikten har varit att visa några alternativa huvudriktningar av energipolitiken. I avsnittet redovisas resultaten av kalkyler för de samhällsekonomiska konsekvenserna av alteröverslagsvisa nativ A-D. Kalkylerna har genomförts med hjälp av den allmänekonomiska modell som långtidsutredningen arbetar med. Utgångspunkten för analysen är industriverkets referensprognos i oktober 1977. Referensprognosen har i sin tur baserats på en revidering av de långsiktiga beräkningarna i LU 75. Alternativens utformning i samband med modellberäkningarna har preciserats av kommissionens expertgrupper. Kalkylförutsättningar beträffande investeringskostnader, energibesparingar, produktion av inhemska energiråvaror samt effekter på bränsleimporten har lagts in i modellen. l samtliga alternativ är siktet inställt på ett energiförsörjningssystem som minskar landets beroende av importerade bränslen. Först i tidsperspektiven efter 1990 uppnås mera betydande begränsningar av Sveriges beroende av bränslen. Den största minskningen fås i alternativ D. De importerade förändringar i energiförsörjningssystemet som alternativen innebär, medför mycket betydande investeringskostnader för energibesparande åtgärder och inhemska produktions- och omvandlingsanläggningar. Den största investeringsansträngningen utöver referensprognosen noteras för alternativ A och B. l dessa fall krävs merinvesteringar på ca 75 miljarder kr. i 1976 års penningvärde under perioden 1979-1994, eller i genomsnitt ca 5 miljarder kr. per år. I alternativ C och D är motsvarande merinvesteringar 1,5 resp. 3,5 miljarder kr. per år. investeringsprogram av denna omfattning får samhällsekonomiska konsekvenser genom att annan verksamhet trängs undan. Effekterna på samhällsekonomin blir bl. a. beroende av om merinvesteringarna tas från konsumtions- eller investeringsutrymmet. l kalkylerna har investeringarna i inhemsk energiproduktion tagits från utrymmet för näringslivets investeringar medan övriga merinvesteringar har tagits från utrymmet för privat konsumtion. Fram till mitten av 1980-talet leder samtliga alternativ till lägre produktions- och konsumtionsnivâer än i referensprognosen. Detsamma gäller tidsperspektivet fram till mitten av 1990-talet med undantag för alternativ C där förändringen i energiförsörjningssystemet mognar ut i något ökat utrymme för privat konsumtion jämfört med referensprognosen. Redan i referensprognosen är - mot bakgrund av kravet på balans i utrikeshandeln - for att öka den privata konsumtionen ytterligt utrymmet begränsat. Med tanke på de åtaganden om real standardstegring som statsmakterna åtagit sig gentemot det växande antalet pensionärer, är det uppenbart att den aktiva befolkningen kommer att få en mycket svag utveckling av sin materiella standard. Detta gäller i högre grad alternativ A och B än alternativ C och D. Inskränkningar i det redan knappa utrymmet för privat konsumtion som alternativen ger, kan leda till spänningar på arbetsmarknaden. De förändringar som alternativen innebär, tycks också medföra krav på ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Om denna ökade rörlighet inte kommer till stånd, kan detta leda till produktivitetsförluster. Graden av importberoende och olika energikällors globala uthållighet är två betydelsefulla faktorer för försörjningstryggheten. Ett högt importberoende innebär alltid risk för störningar i tillförseln.

20 Sammanfattning

Vårt importberoende är f. n. högt (ca 80 %). Den globala uthålligheten för olja, naturgas, kol och uran är i varierande grad begränsad. Både när det gäller störningskänslighet, flexibilitet och uthållighet är utöver inslaget av förnyelsebara energikällor en kombination av olja och kärnkraft att föredra framför enbart olja, om man ser på försörjningstryggheten år 1990. Alternativen C och D har därför bättre trygghetsegenskaper just år 1990 än A och B. Kärnkraftens möjligheter att i kombination med kraftfull hushållning nedbringa oljeberoendet och därmed öka tryggheten framgår särskilt i alternativ C. Vid en jämförelse mellan alternativen C och D framstår alternativ C som det en aning tryggare alternativet till följd av kortsiktigt ökad flexibilitet genom naturgasinslaget och den ökade bedömningsbarhet som sammanhänger med att kärnkraften inte ytterligare byggs ut. Alternativen A och B är från trygghetssynpunkt i stort sett likvärdiga. Följande sammanfattande värdering kan på basis av det sagda göras.

Alternativ A och B Minst trygga år 1990 men på väg mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att de nya energislagen kommer fram i tid och i tillräckliga kvantiteter.

Alternativ C och C Tryggare år 1990 än A och B samt med valfrihet när det gäller den vidare inriktningen av energisystemet. Vid C1 ökar försörjningstryggheten genom ökad satsning på hushållning.

Alternativ D Tryggare år 1990 än A och B och leder mot en hög trygghetsnivå under förutsättning att kärnkraften inte uppvisar egenskaper som gör den oacceptabel. För att få alternativen illustrativa har i flera fall förutsatts åtgärder vars genomförande är beroende av att en rad förutsättningar uppfylls. Detta gäller bl. a. såväl förväntade resultat av ett ambitiöst forsknings- och utvecklingsprogram rörande nya energikällor som effekterna av behövliga styrmedel. Det kan därför starkt ifrågasättas huruvida det är möjligt att genomföra något av alternativen i enlighet med den utformning de har haft. Detta innebär bl. a. att någon mera nyanserad beskrivning inte har varit möjlig. Som exempel på frågor som inte har belysts kan nämnas möjligheten att i avvecklingsalternativen köra kärnkraftverken längre än som förutsatts för att på så sätt dämpa de samhällsekonomiska effekterna av en forcerad avveckling. Ett annat exempel är möjligheten att kombinera alternativ C med inhemsk uranbrytning. Den i vissa fall bristande nyanseringen framgår kanske tydligast i alternativet B där väsentligt högre energipriser än i referensprognosen i kalkylfallet resulterar i ungefär lika stor total energianvändning, något som sannolikt inte skulle inträffa i verkligheten.

sou 1978:17 Sammanfattning 21

De redovisade alternativen kan således inte ses som förslag till konkreta handlingsprogram för att nå vissa energipolitiska mål. Redovisade konsekvenser skall därför inte tolkas alltför kategoriskt. Genom att jämföra alternativens konsekvenser sinsemellan har det dock varit möjligt att klarlägga karaktäristiska drag i alternativen som har stor betydelse för fortsatta ställningstaganden inom energipolitiken. Kommissionens överväganden och förslag i dessa avseenden redovisas i kapitel 10.

Kommissionens överväganden

De allmänna grunder på vilka vår energipolitik bör vila sammanfattar kommissionen enligt följande. Vi utgår från att ingen del av energisystemet får medföra oacceptabla miljö-, hälso- eller säkerhetsrisker. Det energisystem man väljer bör dessutom sammantaget och vid den avvägning som måste göras mot nyttan därav ge minsta möjliga olägenheter från miljö-, hälso- och säkerhetssynpukt. Med beaktande av vad nu sagts bör den från samhällsekonomisk synpunkt gynnsammaste lösningen väljas. Sträng hushållning med energi bör iakttagas. Energiförsörjningen skall samtidigt utformas så att största möjliga garantier mot energibrist och största möjliga försörjningstrygghet uppnås. Med hänsyn härtill och till den internationella solidariteten bör vår energiförsörjning bygga på vårt lands naturliga förutsättningar och resurser. Stor osäkerhet råder om förutsättningarna för de energipolitiska besluten. Det ställer särskilda anspråk på energibesluten. Det är nödvändigt att hålla olika vägar öppna och att vid varje mera genomgripande beslut klargöra vilka bindningar detta medför och sträva efter att skapa underlag för fortsatt handlingsfrihet med hänsyn till framtida förändringar av förutsättningarna. I kommissionens överväganden intar miljöfrågorna en framträdande plats. I diskussionen om miljö- och säkerhetsfrågor har funnits en tendens att hävda att miljöproblemen i samhället till övervägande delen härrör från energisektorn. Kommissionen kan inte ansluta sig till ett sådant synsätt. Energin kan inte bedömas utan beaktande av andra företeelser i samhället. Så t. ex. åstadkoms väl så allvarliga miljöstörningar såväl i samband med mången industriell aktivitet som i samband med t. ex. biltrafik. Med ett fåtal undantag kan risker och skadeverkningar från normaldrift och driftolyckor reduceras genom tekniska åtgärder och ekonomiska uppoffringar. Tänkbara effekter i samband med normaldrift och driftolyckor utgör därför normalt inte ett absolut hinder för användning av någon av de studerade energikällorna och omvandlingsprocesserna. Ett stort problem är koldioxid från förbränning av fossila bränslen och under senare år har från vetenskapligt håll allt allvarligare varningar framförts mot förbränning av fossila bränslen på grund av den påverkan denna har på klimatet. Vi bör därför vid utformningen av vårt energisystem beakta att de totala utsläppen av koldioxid från fossila bränslen globalt behöver begränsas på lång sikt. En annan grupp av allvarliga miljörisker är de som härrör från biverkningar med kumulativa effekter. Till denna grupp hör utsläpp av tungmetaller, svaveloxider, kolvätemjämte radioaktiv strålning. Verkninganta kan i viss

22 Sammanfattning

utsträckning kontrolleras och begränsas genom olika tekniska åtgärder. En annan allvarlig biverkan är ansamling av avfall. Det gäller framför allt det radioaktiva avfallet och askan från kolförbränning. Vid uppbyggnaden av kärnkraftssystem har man i alla länder utgått från att tekniskt tillfredsställande lösningar skall kunna utvecklas för en säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Det arbete som bedrivits i Sverige och annorstädes talar för att dessa problem -som vi redan har men som för vår del är avsevärt mer begränsade än för många andra länder - kan lösas. Det är enligt kommissionen naturligt att den tolkning av villkorslagens krav som av tekniska skall göras ligger i linje med vad som är brukligt vid bedömningar förlopp med inbyggda risker. Ett ställningstagande till en viss teknisk metod, i enlighet med t. ex. villkorslagens krav, behöver inte innebära att man redan nu bestämmer sig för att utnyttjajust denna teknik. Det vore oklokt att redan nu definitivt bestämma sig för att tillämpa en viss teknik, då fortsatt svenskt och internationellt utvecklingsarbete kan ge nya rön. Aska från kolkraftverk innehåller tungmetaller som behåller sin giftighet under mycket lång tid. Allvarliga skador kan uppstå i omgivningen. Beslut att anläggningar bör därför föregås av en prövning av metoder bygga koleldade för hantering och lagring av askavfall som är lika ingående och omfattande som för andra energislag med mycket långsiktiga avfallsproblem t. ex. kärnkraften. Vi har i Sverige redan en betydande försurning orsakad främst av svavelföreningar. Försurningen innebär ett besvärligt miljöproblem i sig men leder också till ökad känslighet för kvicksilverpåverkan. För att möjliggöra en förbättring ifråga om försurningen av mark och vatten i Sverige är det nödvändigt att minska svaveldioxidutsläppen till ungefär 1950-talets nivå. Kommissionen anser det nödvändigt att motverka fortsatt försurning genom begränsningar av inhemskt svavelutsläpp och andra åtgärder samt genom internationellt arbete för minskade utsläpp. Cancerframkallande eller misstänkt cancerframkallande och mutagena ämnen släpps ut från både bränslekraftverk och kärnkraftverk. Det finns inte belägg för att effekterna är allvarligare i den ena än den andra processen. Sålunda är det t. ex. oklart i vilken omfattning genetiska skador uppkommer på grund av radioaktiv påverkan vid de låga dostillskott som tillåts från kärnkraftverkens drift. Risken för stora mycket osannolika olyckor är ytterligare en kategori som ingående utretts för alla aktuella energisystem. Dessa risker har kalkylerats teoretiskt även för system där en sådan olycka aldrig har inträffat, t. ex. för kärnkraftverk. När det gäller de nya energikällorna saknas industriell erfarenhet. Med nuvarande kunskap bedöms de förnyelsebara energikällorna vara gynnsamma med undantag för den inverkan intensiv odling av snabbväxande skog (biomassa) kan ha i naturen. Energibesparande åtgärder ger vanligen betydande fördelar från miljö- och hälsosynpunkt men kan också både direkt och indirekt ha negativa konsekvenser. Allvarliga risker för hälsoeffekter genom den radioaktiva gasen radon och andra föroreningari inomhusluften till följd av väsentligt minskad ventilation har påtalats av strålskyddsinstitutet. Dessa risker bör beaktas vid planeringen och insatsen av energibesparande åtgärder.

Sammanfattning 23

Kommissionen gör följande bedömningar. Alla de energisystem som har studerats kan konstrueras så att de negativa effekterna under normalfall blir tolerabla. En reservation måste dock göras beträffande kvicksilver från kolförbränning och vissa former av skiffemtnyttjande där osäkerheten i bedömningen är särskilt stor. De kumulativa effekterna av utsläpp från förbränningsanläggningar är allvarliga. Långtgående rening av gaserna och kontroll av avfallet fordras. Kunskaperna om effekterna är i många fall otillfredsställande. Forskningsinsatser är därför mycket angelägna. Riskerna förknippade med mycket osannolika olyckor har bedömts ligga inom godtagbara gränser. Med stor säkerhet kan antas att s. k. generiska fel (inbyggda typfel) inte skall uppstå på kärnkraftsreaktorerna, i varje fall inte av den art att en snabb avveckling av dessa måste ske. Förvaring av högaktivt avfall kan kommissionen inte slutgiltigt bedöma, eftersom underlaget kommer fram först senare under våren 1978. Kommissionen har utgått från att tillfredsställande tekniska lösningar skall finnas. Olyckor genom sabotage, terror och krigshandlingar kan inte sannolikhetsberäknas. Därför kan de inte heller generellt riskbedömas. Sådana olyckor kan också framkallas inom andra områden än energiområdet. Energiproduktionen kan inte anses vara mer sårbar än t. ex. dricksvattensystemet, livsmedelsförsörjningen eller transporter av kemiska ämnen. Kommissionen anser inte att något energisystem bör utdömas på grund av risken för sabotage och terror. På grund av vad som nu sagts anser kommissionen, att det inte är nödvändigt av miljö-, hälso- eller säkerhetsskäl nu avstå från något av de energislag som ingår i vårt försörjningssystem. framhåller kommissionen Vad gäller de samhällsekonomiska aspekterna att energipolitiken måste utformas dels så att den skapar förutsättningar för en ökad industriproduktion, dels så att hänsyn tas till att investeringsutrymmet är begränsat av de anspråk som näringslivet i övrigt ställer. I ett internationellt perspektiv är det viktigt att de globala resurserna utnyttjas på bästa sätt. Den svenska ekonomin måste anpassas till den internationella utvecklingen. Även om industrins struktur på lång sikt kan komma att förändras kommer den energiintensiva svenska process- och förädlingsindustrin under lång tid att vara mycket viktig för den svenska exporten. Energipolitiken måste utformas med beaktande härav. En energipolitik som mycket snabbt pressar upp priset på energi, särskilt el, till nivåer som väsentligt överstiger dagens nivå skulle leda till en kraftig försämring av de energiintensiva branschernas internationella konkurrensförmåga och därmed få effekter för landets ekonomi i stort. som kommissionen i första hand har, dvs. framemot år I det tidsperspektiv 1990, finns ett nära samband mellan den industriella och ekonomiska tillväxten och energianvändningen. Om de samhällsekonomiska målen skall kunna infrias, kommer det därför att krävas såväl en ökad energitillförsel till näringslivet som en ökad satsning på energihushållning. På lång sikt ställer det krav på en riktig avvägning mellan tillförsel av energi och hushållning med energi samt mellan investeringar i energiomvandlingssektorn och investeringar i andra sektorer.

24 Sammanfattning

Med tanke på det starkt begränsade utrymmet för nya reformer och ökad privat konsumtion under den överblickbara framtiden är det av stor vikt att en riktig avvägning görs mellan investeringar i energisektorn och investeringar i övriga sektorer av ekonomin. Den bästa användningen av landets investeringsresurser erhålls om energisektorns ökning sker i balans med övriga samhällssektorers utveckling. Det är kommissionens uppfattning att energiförsörjningen bör dimensioneras så att möjligheter finns för en snabbare ekonomisk och industriell utveckling än vad som f. n. synes troligt. Det nu sagda bör ses i belysning av att en ökning av industriproduktionen med en halv procent mer per år än vad som nu beräknas enligt industriverket kan innebära att efterfrågan på energi totalt sett ökar med 8 % år 1990. Anspråken på det tillgängliga investeringsutrymmet kommer att vara mycket stora under förmodligen hela 1980-talet. En omställning bort från det starka oljeberoendet kommer att medverka härtill genom de anspråk som kommer att ställas på kapital för hushållningssektorn, utbyte av anläggningar inom industrin, nya former för energiomvandling m. m. Det är därför angeläget att strängt hushålla med samhällets samlade resurser. En förtida skrotning av produktionsanläggningar utgör därför en samhällsekonomisk förlust, som i sista hand får negativa verkningar på den privata och offentliga konsumtionen. En avveckling av kärnkraften skulle innebära en betydande kapitalförstöring som skulle medföra en väsentlig höjning av kostnaderna för elproduktionen. Belastningen på folkhushållet skulle därvid bli avsevärd. Detsamma gäller ett beslut att inte utnyttja färdiga anläggningar eller inte fullfölja fárdigställandet av långt framskridna projekt. Vår energiimport är f. n. mycket stor och kostar mer än 15 miljarder kr. per år. Av rena bytesbalansskäl är det således angeläget att minska denna import -i synnerhet som det finns välgrundade skäl att anta att priset på importerad energi väsentligt kommer att öka realt. Vad vi importerar är huvudsakligen olja i mycket stora kvantiteter. Oljan svarar för 70 °/o av vår energiförsörjning. Med de prishöjningar som är att vänta är det nödvändigt att vidta åtgärder för att minska förbrukningen. På lite sikt kan man med stor sannolikhet räkna med ökad knapphet och konkurrens om oljetillgångarna. Frågan är närmast när och hur mycket oljepriserna kommer att gå upp. En mycket snabb uppgång kan ske vid en politisk kris i Mellanöstern. Det är en utbredd uppfattning att de mindre industriländerna tillsammans med utvecklingsländerna kommer att drabbas betydligt hårdare av knappheten på olja än de större industriländerna. Det är särskilt allvarligt för Sverige med tanke på att oljan utgör en så stor del av vår energiförsörjning. Mot denna bakgrund framstår den centrala energipolitiska uppgiften för värt land vara att vi stegvis söker förbättra vårt försörjningsläge. Främst bör detta ske genom att vi minskar vår användning av olja och ersätter oljan med andra energirävaror och att åtgärder vidtas för att så långt möjligt trygga oljetillförseln. Alla andra energifrågor kan f. n. från nationell försörjningssynpunkt anses ha lägre prioritet. Även den internationella solidariteten talar Iöl att vi reducerar vår oljeförbrukning. En självklar utgångspunkt för ett minskat oljeberoende är ett ambitiöst och ;ttektiwt energihushållningsprogram. Men det är riskabelt att redan under

Sammanfattning 25

den närmaste tioårsperioden räkna med mycket drastiska resultat av besparingar och att dimensionera tillförselsystemet i enlighet därmed. Man bör heller inte överdriva effekten av olika styrmedel eftersom kunskaperna om deras effekter i flera fall är ofullständiga. För att oljeberoendet skall kunna minskas måste andra bränslen än olja i ökad grad. Det är också angeläget att undersöka möjligheterna att utnyttjas ersätta olja med el. I vårt land används kol endast i begränsad utsträckning. Från försörjningssynpunkt förefaller en ökad användning av kol att kunna vara fördelaktig. De hittills olösta miljö- och hälsoproblemen i samband med kolförbränning måste emellertid betraktas som en begränsande faktor. Naturgas kan enligt kommissionens bedömning inte väntas bli något mera väsentligt inslagi vår energiförsörjning. Inom transportsektorn bör syntetiska drivmedel (metanol och etanol) kunna utnyttjas som alternativ till nu använda drivmedel. Torven kan, beroende på prisutvecklingen på andra energiråvaror, få en inte oväsentlig betydelse i vår energiförsörjning. På längre sikt - på 1990-talet -torde ved från s. k. minirotationsskogsbruk liksom andra former av odlat växtmaterial (biomassa) kunna ge viktiga bidrag. Omfattningen härav och introduktionstakten kan dock ännu inte anges. Ett forcerat införande innan tillräckligt bedömningsunderlag förekan leda till bakslag med direkta ekonomiska konsekvenser och ligger förseningar i utvecklingen av gynnsamma tillämpningar. Inom elsektorn har vattenkraften störst betydelse av nu tillgängliga inhemska energikällor. Ytterligare betydande utbyggnad är tekniskt möjlig och från rent ekonomisk synpunkt ett överlägset alternativ. Miljöskälen har dock bedömts väga tungt varför de återstående tillskotten är begränsade. bidra till elförsörjningen. Härför krävs På längre sikt kan också vindenergi att ett omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs. Kärnkraftproducerad el ökar försörjningstryggheten i jämförelse med el från fossileldade kraftverk. Särskilt gäller detta om våra inhemska urantillgångar utnyttjas. Sverige kan bli helt självförsörjande för denna del av kärnbränsleåtgången, förutsatt att miljöproblemen inte lägger hinder i vägen. Kommissionen har tagit upp frågan om en ytterligare minskning av oljeberoendet skulle kunna göras genom att värme från kärnkraftverken utnyttjas för uppvärmningsändamål. Utredningar har påbörjats om möjligheterna att genom avtappningsånga från Barsebäck förse MaImö-Lundområdet med fjärrvärme. Motsvarande möjlighet föreligger även beträffande Forsmark med hetvattenledning till Uppsala och Stockholmsområdet och beträffande Ringhals med ledning till Göteborgsområdet. Ytterligare ett antal större tätorter, t. ex. Västerås. Örebro, Norrköping och Linköping, skulle på 1990-talet kunna värmas från kärnvärmeverk. Det finns skäl att närmare utreda en sådan möjlighet. Kommissionen framhåller också att vi under alla förhållanden kommer att ha ett mycket stort kvarstående oljeberoende ännu kring sekelskiftet. i syfte att trygga försörjningen med dessa oljemängder är därför

Åtgärder

och de bör vidtas redan nu. Vid sina överväganden av de olika angelägna alternativen har kommissionen funnit att det är alltför riskabelt att dimensionera tillförselsystemet utan breda marginaler.

26 Sammanfattning

I kommissionens arbete har visserligen visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att under en tioårsperiod ersätta kärnkraften med annan energi men kommissionen understryker att en energipolitik som innefattar beslut om avveckling av kärnkraften är ett strategiskt beslut med verkan på lång sikt, oavsett om avvecklingen skall vara genomförd till 1990 eller 1985. Beslutet medför ofrånkomligen en snabb minskning av den kompetens och industriella kapacitet som behövs om kärnkraften tills vidare skall kunna bibehållas. Ett sådant beslut leder helt säkert till att kärnkraftsindustrin avvecklas och att människor inte längre söker sig till en utbildning och forskning som kärnkraften kräver. Även om det är teoretiskt tänkbart att man i en framtid med en annan syn på kärnkraften - skulle kunna importera den nödvändiga tekniken och det nödvändiga kunnandet är man då inom kraftindustrin i en kunskapsmässigt svag position och helt beroende av utländska leverantörer. Beslut om avveckling av kärnkraften förutsätter vidare att energisektorn måste tilldelas större resurser än vad som eljest är nödvändigt - även om energiåtgången skulle hålla sig på den nivå som förutsätts i alternativen A och B. Beslutet medför således krav på en betydande omprioritering av de reala resurserna. Det medför ofrånkomligen att utrymmet för andra angelägna samhällsbehov liksom för privat och offentlig konsumtion beskärs och detta sker i en situation då resurstillväxten av andra skäl kan bli förhållandevis måttlig. Den kapitalförstörning till mångmiljardbelopp som en avveckling nu leder till innebär således en mycket stor uppoffring för vår ekonomi. Ett avvecklingsbeslut, delvis grundat på osäkra förhoppningar om tillgängligheten av idag oprövade nya energikällor, medför därför ett betydande risktagande inte bara för energiförsörjningen utan också för samhällsekonomin. Det ökade kapitaltillskott som krävs vid en avveckling av kärnkraften skulle kunna ges alternativ användnng, främst i form av ökad hushållning och ökade insatser att få alternativa energikällor. En avveckling av kärnkraften, där man således icke utnyttjar de betydande investeringar som redan gjorts, innebär att man riskerar att begränsa utrymmet för dessa nödvändiga satsningar. Även en inriktning av energipolitiken enligt alternativ D innebär med kommissionens synsätt nackdelar och risker. Inriktningen skulle medföra en tidig bindning av energisystemet vid kärnkraft såsom en oundgänglig del. Stora krav ställs dessutom på investeringar i nya anläggningar och verksamheter inom kärnenergiområdet. Utrymme härför torde inte nu kunna ges utan att detta inkräktar på andra väsentliga samhälleliga intressen. Energikommissionens analyser och överväganden ger däremot vid handen att de riktlinjer som innefattas i alternativ C i långa stycken svarar mot kommissionens krav på ökad försörjningstrygghet, minskat oljeberoende, flexibilitet och handlingsberedskap inför framtida ställningstaganden. Genom utnyttjande av el liksom genom ökat utnyttjande av fjärrvärme kan oljeberoendet pressas tillbaka. Försörjningstryggheten förbättras genom det stegvis minskade oljeberoendet och genom ökat utnyttjande av inhemska bränslen och större spridning av importbränslena. Systemet är vidare så

Sammanfattning 27

utformat att Förutsättningar skapas för att stegvis införa nya energikällor. beslut i enlighet med dessa riktlinjer innebär således Ett energipolitiskt för en fortlöpande omprövning av energipolitiken allteftersom möjligheter Förändring av nuvarande energisystem måste nya rön görs. Att en successiv ske är nämligen ställt utom allt tvivel. Denna förändring bör långsiktigt ske genom en utveckling av förnyelsebara energikällor. Detta är önskvärt mot bakgrund av det nuvarande systemets miljö- och hälsorisker och nödvändigt på grund av den förutsedda bristen på olja och naturgas. Vårt lands förutsättningar att på lång sikt klara energiförsörjningen är relativt bättre än för flertalet länder. Solenergi i form av goda, kanske vattenkraft, ved och skogsavfall utnyttjas och användningen kan öka. Ett program för andra soltillämpningar har påbörjats avseende främst uppvärmning genom direktsolvärme eller genom användning av odlad biomassa, som i framtiden kan komma att spela stor roll för energiförsörjningen. Sveriges tillgång är den stora arealen, goda växtförhållanden på grund av lämplig mark och riklig tillgång på vatten. Till försörjningsbilden hör också att våra torvtillgångar är mycket stora. Vi har vidare rikliga uranförekomster, utvecklad teknik för uranutvinning och en högtstående kärnenergiteknologi och -industri. För minst ett par årtionden framöver kommer vi emellertid att leva i en otrygg försörjningssituation på grund av det stora oljeberoendet och avsaknaden av nämnvärda olje- och koltillgångar. Denna otrygghet skulle minska om de förnyelsebara energikällorna inom en snar framtid kunde väsentligt introduceras i större skala. Enligt samstämmiga bedömningar torde emellertid ännu inte ett tillräckligt underlag föreligga för en bedömning av de förnyelsebara energikällornas Beslutsunderlag för en omfattande utbyggnad kan man möjliga energibidrag. inte räkna med förrän en bra bit in på 1980-talet. Fram till dess mera definitiva beslut kan fattas om satsning på förnyelsebara energikällor är vi huvudsakligen hänvisade till olja, kol, uran, vattenkraft, vissa tillskott från torv och biomassa samt möjligen naturgas for vår Under det närmaste decenniet gäller det - vad avser större energiförsörjning. bidrag - väsentligen att välja mellan de förstnämnda tre energikällorna. om och erfarenheterna av dessa energislags miljö-, hälso- Kunskaperna och säkerhetsrisker och om möjligheterna att komma till rätta med dem är redan stora och ökar snabbt. Sålunda har vi avsevärt förbättrat våra kunskaper om metoderna för bl. a. hantering av kärnkraftavfallet. Man kan som kommissionen framhållit inte på nuvarande kunskapsnivå och i nuvarande skede påstå att något av de tre energislagen olja, kol, uran vid en avvägning mot nyttan av dem - är oacceptabla av miljö-, hälso- och säkerhetsskäl. I strävan efter ett energisystem som sammantaget ger minsta olägenhet bör ingå att minska förbräningen av olja och att inte i stor skala gå över till kol. Trots att vårt vetande i fråga om miljö- och hälsorisker avsevärt förbättrats, har det inte framkommit i kommissionens arbete eller eljest, att kunskaperna och erfarenheterna är tillräckliga för att nu fatta ett definitivt beslut om det framtida energisystemets utformning. Man bör därför inte på denna grund nu besluta vare sig att avveckla

28 Sammanfattning SOU l978zl7

kärnkraften eller att i större omfattning eller för längre tid binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem. Ehuru allt starkare miljö- och hälsoskäl framkommer mot olja och kol som energiråvaror, finns heller ännu inte - bl. a. med hänsyn till pågående utvecklingsarbete beträffande ny förbrännings- och reningsteknik - skäl att ta slutlig ställning för eller emot olja och kol som energiråvaror. De samhällsekonomiska och försörjningsmässiga bedömningarna pekar däremot redan nu i en bestämd riktning. Vi måste så snabbt som möjligt minska vårt oljeberoende på grund av förväntad brist på olja och därav föranledda prisstegringar. En prisstegring på olja medför stigande priser på kol. En satsning på kol som energiråvara förutsätter dessutom kostsamma investeringar. Med hänsyn till kolets uthållighet som energiråvara kan dock sådana investeringar vara motiverade. Kommissionen anser mot denna bakgrund att energipolitiken bör inriktas på att hålla alla tillgängliga alternativ öppna. Det finns inte skäl att i nuvarande skede utesluta vare sig kol, uran eller olja från energiförsörjningen. Vår handlingsfrihet bör inte inskränkas genom åtgärder, som på ett genomgripande sätt ändrar förutsättningarna för vår energitillförsel. När beslutsunderlaget förbättras såväl beträffande dessa energiråvarors möjlig» heter och biverkningar som om solenergin bör mer långsiktiga val kunna göras. Det kan dock knappast bli möjligt det närmaste decenniet. Att nu fatta beslut om avveckling av kärnkraften innebär ett avsevärt risktagande. Om introduktionen av de förnyelsebara energikällorna skulle dröja måste bortfallet kompenseras med importerade bränslen, främst olja och kol, beträffande vilka avsevärda risker föreligger när det gäller såväl tillförsel som miljö och hälsa. Som kommissionen anfört bör man f. n. varken avveckla kärnkraften eller binda sig vid kärnkraften som en oundgänglig del i vårt energisystem genom en större ökning av kärnenergiverksamheten i Sverige. Pågående utbyggnad bör fullfoljas, eftersom det risktillskott detta leder till är marginellt. Men mer slutgiltiga ställningstaganden för eller emot kärnkraft bör anstå tills vidare. l vad mån ytterligare utbyggnad av kärnkraften bör ske blir beroende av förändringar i energiåtgången och behovet att ersätta olja med el. En utvärdering av möjligheterna att omvandla ett antal reaktorer till kärnkraftvärmeverk bör göras. Därigenom minskar behovet av olja för uppvärmning. I vad mån det bortfall av el som följer därav kan kompenseras, är beroende av den totala produktionskapaciteten. l syfte att bibehålla den långsiktiga handlingsfriheten för utnyttjande av sol, kol och uran bör uppnådd kompetens och teknik inom dessa områden bevaras och utvecklas. En satsning bör också ske på utveckling av ny teknik. Beträffande kol bör kompetens inom landet byggas upp. För vinnande av praktiska erfarenheter bör anläggningar uppföras. Beträffande kärnkraften bör den inhemska tekniska och industriella kompetensen vidmakthållas. De bedömningar som kommissionen nu har gjort överensstämmer i allt väsentligt med de erfarenheter man har och de bedömningar som gjorts i andra länder. Vad nu sagts innebär att vi inpassar oss i det globala energiförsörjningssystem som de olika internationella organisationerna på området förordar. Vi bör aktivt medverka i och främja det internationella

SOU 1978: 17 Sammanfattning 29

arbete som går ut på att utforma energipolitiken efter varje lands naturliga förutsättningar.

slutsatserna av det sagda kan sammanfattas sålunda. Den av riksdagen fastlagda inriktningen av energipolitiken bör inte nu radikalt ändras. En begränsad omprövning av energiprogrammet bör ske i samband med de energipolitiska besluten varje budgetår och fortlöpande allteftersom nya rön görs. Ett mera definitivt val av långsiktig handlingslinje kan sannolikt göras före år 1990. Det slutliga ställningstagandet for eller emot kärnkraften bör anstå tills vidare. Underlaget för ställningstaganden och beslut bör stegvis förrättas genom fortsatta utredningar, forskning, utveckling och demonstration.

Kommissionens forslag

D Frågan om skatteomläggning utreds enligt den i bilaga 3 diskuterade konstruktionen - en beskattning inom mervärdeskattens ram i kombination med en energiskatt i import- och producentledet. Särskilt bör möjligheten beaktas att markera energiskattens styrmedelsfunktion genom skattesatsdifferentieringar och undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomiskt avvägd beskattning med hänsyn till miljöeffekter, försörjningstrygghet m. m., dels underlätta introduktionen av mottryckskraft och nya energikällor. I samband härmed bör utredas vilka principer som i framtiden bör tillämpas för prissättningen inom energiområdet. D Energiprognosarbetet vidareutvecklas och fördjupas. Energistatistiken, särskilt beträffande bränslen, förbättras. D Energisektorns kapitalforsörjning kan komma att erbjuda stora problem. Bl. a. finns i dag stora skillnader vad beträffar ñnansieringsmöjligheter inom olika delar av energiområdet. Förslag till åtgärder för att rätta till sådana skillnader bör utarbetas. D En utvidgad kommunal energiplanering är under uppbyggnad. Kommunerna bör även kunna ta ett ökat ansvar för insatserna för energisparande. D Det är angeläget att inom de närmaste åren närmare utreda förutsättningarna för en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen som underlag för en värdering av konsekvenserna av en sådan politik for bl. a. sysselsättning, produktivitet och handelsbalans.

H ushâ/Ining

D Stödet till energibesparande åtgärder i anslutning till befintliga industriella processer bör utvärderas. I samband därmed bör snarast övervägas om det nuvarande bidragssystemet bör kompletteras eller ersättas med ett lånesystem. D Stödet till prototyper och demonstrationsanläggningar inom energiområdet byggs ut. Stöd bör även kunna ges till kommande anläggningar som

30 Sammanfattning

använder förnyelsebara energirâvaror såsom sol, vind, energiskog samt avfall. Information och utbildning samt rådgivning till näringslivet bör utökas. Fortsatt utredningsverksamhet rörande industrins - särskilt de energi- tunga branschernas energianvändning och energisparmöjligheter bör genomföras. Den energiprövning som i dag sker enligt l36a § byggnadslagen bör ses över. Därvid bör övervägas att utsträcka prövningen till att omfatta såväl nya som befintliga anläggningar på liknande sätt som inom miljöskyddslagstiftningen. Långtgående restriktioner mot privatbilism införs i de större tätorternas innerstadsområden och speciellt inom de tre storstäderna. Kollektivtrafiken prioriteras, byggs ut och görs bekvämare för trafikanterna. Obligatorisk ekonomitrimning övervägs för en ökad effektivitet hos befintliga bilar. För nytilkommande bilar införs normer for maximal specifik bränsleförbrukning. D Information och utbildning for bilister förbättras. Körskoleundervisningen lägger särskild vikt vid körsätt och underhåll för att minska bränsleförbrukningen.

Åtgärder vidtas som möjliggör användande av andra bränslen än bensin

och dieselolja. En differentiering av bilskatten till förmån för lättare och bensinsnåla bilar

ElElEIElEJ

genomförs. Långväga godstransporter överförs från lastbil till tåg. Särskilda åtgärder för energisparande inom lastbilssektorn initieras. Sjöfarten tar en större andel av transportarbetet. Kust- och kanalsjöfarten stimuleras. Energihushållningen i nytillkommande bostäder och lokaler styrs i första hand genom Svensk byggnorm. l takt med ökad kunskap och erfarenhet av olika byggnadstekniska lösningars energihushållande effekter kompletteras byggnormen. Finansieringen av energihushållande åtgärder i befintlig bebyggelse säkerställs för fastighetsägarna. En utvärdering av hittillsvarande låneoch bidragssystem företas. I samband därmed prövas alternativa utformningar av det ekonomiska stödet. Kommunernas verksamhet rörande service och rådgivning till fastighetsägare och fastighetsskötare förstärks kraftigt. En utredning tillsätts för att skyndsamt överväga sådana ändringar av byggnadsstadgan att t. ex. byggnadsnämnd får möjlighet att inspektera byggnaders energihushållning. Om påpekande och rådgivning inte räcker bör möjligheter till ålägganden att vidta särskilda åtgärder övervägas av utredningen. Ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras de faktiska bränslekostnaderna införs. Detta bör innefatta kontroll av att uppvärmningsanordningarna drivs så effektivt som möjligt och att hushållningsâtgärder vidtas av fastighetsägarna. En utredning av de tekniska och administrativa problem som är

Sammanfattning 31

förknippade med en övergång till individuell varmvattenmätning genomförs. D Möjligheterna till anpassning till soluppvärmning av uppvärmningssystem i främst nytillkommande hus som lämpar sig for centrala solvärmesystem utreds. Stöd ges till utveckling av komponenter och system för soluppvärmning. Krav på obligatorisk soluppvärmning i vissa sammanhang, t. ex. av simbassänger, övervägs. D Ökad vikt läggs vid energihushållningsaspekter inom samhällsplaneringen. Detta gäller såväl vid planeringen av nya områden och byggnader som vid förbättring och sanering av befintliga områden. Lämpliga vägar for detta inom ramen för planlagstiftningen utreds. D För att effektivisera användningen av el i hushållen införs energidekla-

ration av hushållsapparater. Åtgärder genomförs inom den statliga

bostadslånegivningen för att stimulera en övergång till energieffektiva apparater. Effektivare armaturer i gatubelysningen bör användas.

DD Alternativa och kompletterande uppvärmningsformer till elvärme i

fritidshus utreds. D Insatserna beträffande information till och från allmänheten och utbildning i energifrågor förstärks. Inte minst gäller detta skolundervisningen.

Olje/örsöijningen

D Oljeområdet kännetecknas av ett temporärt överutbud på råolja, vilket har verkat dämpande på priserna. En bättre hushållning bör eftersträvas samtidigt som man bör stimulera till övergång till alternativa bränslen. statsmakterna bör undersöka vilka åtgärder som kan vidtas härför. Ett exempel kan vara att införa en försörjningsmotiverad avgift på olja. Ett sådant system utformas så att oljepriserna inte tillåts sjunka under någon viss nivå. Kommersiella garantier skapas därigenom för dem som satsar på introduktion av alternativa bränslen till olja. Det är av avgörande betydelse att klara och långsiktiga incitament skapas för önskade utvecklings- och omställningsåtgärder. Insatserna för prospektering efter olja utomlands bör kraftigt höjas.

DD Förvärv av andelar i redan konstaterade fynd och deltagande i investe-

ringar för utvinning är en snabbare och säkrare väg till förbättrad försörjningstrygghet. Detta kräver stora ekonomiska resurser. Den statliga kreditgaranti om 2 000 milj. kr. som finns tillgänglig för bl. a. sådant ändamål, höjs. avtal om leveranser av D Sverige bör även sträva efter att sluta långsiktiga råolja och produkter från vissa oljeproducerande länder. Inledda förhandsnarast. Initiativ bör tas till förhandlingar även lingar med Norge fullföljs med andra oljeproducerande länder.

D Åtgärder bör snarast vidtas för att söka säkra den inhemska raffmaderi-

kapaciteten. D Planering genomförs så att redan anvisade åtgärder för bättre hushållning, övergång till alternativa bränslen och oljepolitiska åtgärder kan påskyndas och utvidgas.

32 Sammanfattning

Naturgas

D En bedömning av om naturgas bör införas i Sverige är avhängig av bl. a. varifrån sådan gas skulle komma och vilka kostnader den skulle betinga. Förhandlingar, insatser för att följa den internationella utvecklingen och studier av olika utbyggnadsalternativ bör fullföljas.

Kol

D Även om det vore tekniskt möjligt och ekonomiskt motiverat bör en större övergång till kol inte inledas omedelbart. Men insatser för att senare möjliggöra en omfattande kolanvändning i vårt land bör göras. D En kraftig satsning bör ske på främst forskning, utveckling och demonstration av förbränningsteknik och rökgasavsvavling. Dessa åtgärder bör göras i internationellt samarbete. D Bestämmelser bör införas om att nytillkommande större eldningsanläggningar redan från början utformas så att eldning kan ske med fasta bränslen såsom kol, torv och biomassa. Även befintliga eldningsanläggningar görs på sikt omställbara för fastbränsleeldning. D I syfte att bl. a. bygga upp den inhemska kompetensen på kolområdet och vinna praktiska erfarenheter genomförs redan nu en viss ökad användning av kol. Exempelvis görs någon eller några el- och/eller värmeproducerande anläggningar koleldade. D Den internationella kolmarknaden följs genom kontakt med olika producentländer. Möjligheterna till framtida långtidskontrakt undersöks. Detsamma gäller deltagande i prospektering och utvinning av kol, t. ex. genom förvärv av andelar i gruvor.

Uran

D En fortsatt uranprospektering genomförs. Utvinning av uranfyndigheter förbereds, förutsatt att brytning efter vederbörligt tillstånd kan ske på ett miljömässigt acceptabelt sätt. D Ett centralt lager för mellanförvaring av utbränt kärnbränsle uppförs för att kunna tas i drift under något av de första åren på 1980-talet. D Anläggningar för övriga verksamheter inom kärnbränslegången, exempelvis för anrikning eller upparbetning, bör f. n. inte uppföras i vårt land.

Torv, energiskog

D Markresurser lämpliga för torvutvinning och senare odling av energiskog kartläggs. En satsning på utveckling av torvteknik och torvförädling för framtida tillämpningar genomförs. Samtidigt bör redan etablerad teknik utnyttjas för att starta en torvindustri för energiutvinning. Sålunda uppförs några värme- eller kraftvärmeanläggningar som använder torv. Initiativ tas för att genom organisatoriska åtgärder förbereda produktion,

Sammanfattning 33

förädling och handel med torv. Ett ökat tillvaratagande av skogsavfall, lövved”, halm, vass m. m. skulle kunna ha stor betydelse. D Insatser av främst organisatorisk art bör initieras av statsmakterna och genomföras i samarbete med skogsindustrin, skogsägare, jordbrukare, kommuner och industriföretag. Utveckling av förbränningsteknik bör bedrivas. D De miljömässiga och ekologiska konsekvenserna av energiskogsodling måste bättre belysas och utvärderas. Härför krävs att ett flerårigt forsknings- och utvecklingsprogram genomförs. D Utredningar om lämplig teknisk och organisatorisk uppbyggnad av system för energiskogsproduktion och -användning påbörjas. D Ett utvecklingsprogram i enlighet med vad som skisserats utvärderas förhoppningsvis inom 5-10 år för mer definitiva avgöranden om i vilken omfattning odlad energiskog kan utnyttjas för energiändamål.

Syntetiska drivmedel

D Forsknings- och utvecklingsarbete genomförs för att finna en lämplig teknik för förgasning av inhemska biobränslen och eventuellt skiffer. Halv- och storskaliga försök och demonstration görs med sikte på att i första hand framställa metanol. Biokemiska metoder för framställning av metanol undersöks såsom komplement eller alternativ. D En inhemsk produktion av syntetiska drivmedel redan under 1980- och 1990-talen ur kol och högsvavliga restoljor förbereds. Möjligheter att importera icke oljebaserade drivmedel och drivmedelskomponenter studeras. D Insatser genomförs i syfte att utveckla en flexibel fastbränsleförgasare användbar för olika bränsleråvaror.

Kraft- och värmeförsörjning

D Tillvaratagande av vattenkraft från små Vattenkraftverk stimuleras. Detta kan ske genom att de lokala eldistributörerna åläggs att till visst pris ta emot kraft från sådana kraftverk och även från andra lokala produktionsenheter, exempelvis vissa vindkraftverk. D En utredning görs om möjligheterna att förse sydvästra Skåne, Göteborgsområdet och Uppsala-Stockholmsområdet med fjärrvärme från kämkraftvärmeaggregat i Barsebäck, Ringhals respektive Forsmark. Utredningen måste också i sina överväganden beakta den pågående och planerade verksamheten vid OKG:s kraftstation vid Simpevarp. D Om utredningarna ger positivt resultat bör Forsmark 3 fullföljas som kärnkraftvärmeverk eller med avtappningsturbin i stället för kondensverk. Med hänvisning till att många människor, företag och kommuner, är berörda är det nödvändigt att utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet så att beslut kan fattas senast hösten 1978. Den föreslagna utredningen bör innefatta: kraft- resp. värmebalansundersökningar

34 Sammanfattning

tekniska värderingar av avtappningstekniken och långvära hetvattentransporter en utbyggnadsplan ekonomiska, organisatoriska och säkerhetsmässiga bedömningar. bör bli styrande för kommande förhandlingar och beslut Utredningsresultatet rörande kärnkraftssystemets fortsatta utbyggnad.

El Kärnkraftvärmeverk värderas från teknisk, ekonomisk, säkerhetsmässig och organisatorisk synpunkt. Kommissionen rekommenderar en ingående utredning vars resultat får bli vägledande för inriktningen inom området kärnvärme. En utvärdering av svensk kärnindustris utvecklingsmöjligheter genomförs. Den skall omfatta såväl kärnkraftindustrin som kärnbränslecykeln. Säkerhetsutveckling och avfallshantering bör ingå som viktiga delar. Garantier måste skapas för att underhålls- och serviceorganisationen för kärnkraftverken upprätthålles, liksom kompetensen hos de övervakande myndigheterna. Statsmakternas och kraftforetagens långsiktiga planering kompletteras som visar hur ett omfattande och med planer av beredskapskaraktär långvarig bortfall av kärnkraft lämpligen kan mötas. Utvecklingsarbetet för vindkraft drivs vidare. Fullskaleprototyper byggs på olika håll i landet. För att kännedomen om vindförhållanden i landet skall förbättras bör ökade resurser ges till SMHI och andra organisationer som kan utföra motsvarande undersökningar. Kraftvärmeverk byggs i tätorter där fjärrvärmenätets omfattning är sådant att värmeunderlaget samhällsekonomiskt motiverar en kraftvärmeutbyggnad. I syfte att stimulera en sådan utbyggnad ordnas en förbättrad finansiering för kraftvärmeverk. Samarbete mellan den etablerade kraftindustrin och kommunerna stimuleras. Installation av mottrycksanläggningar i anslutning till industriella processer erhåller även fortsättningsvis ekonomiskt stöd. Spillvärme tillvaratas från industriella processer. Eventuella hinder av företagsekonomisk eller institutionell natur för att detta skall ske undanröjs snarast. Direkta restriktioner mot elvärme avvisas. Genom den kommunala energiplaneringen undviks elvärme i områden där fjärrvärme kan bli aktuellt. Utveckling av värmepumpsystem baserade på t. ex. ytjordvärme, industriellt och kommunalt avloppsvärme m. m. och anpassade för svenska förhållanden stimuleras. Fjärrvärmenät och lokala hetvattennät utformas så att en övergång till soluppvärmning möjliggörs. En förbättrad finansiering av ljärrvärmeutbyggnader garanteras långsiktigt. Kännedom om solförhållandena förbättras genom insamling och bearbetning av basdata av SMHI m. fl. För att möjliggöra en successiv utbyggnad av soluppvärmning tillses att värmedistributionssystemen i största möjliga utsträckning är vattenburna och lämpligt dimensionerade. Solvärme rekommenderas för större system som medger att värmeupptagning och värmelagring kan ordnas på ekonomiskt fördelaktigt sätt.

Sammanfattning 35

El Ett brett upplagt program innefattande forskning, utveckling och praktisk demonstration läggs upp för att utveckla solvärmetekniken. Av stor betydelse är att värmelagringstekniken förbättras. D lntroduktionen av solvärmetekniken befrämjas genom organisatoriska åtgärder och stöd främst till kommunerna. Det bör övervägas om solvärmeinstallationer kan inkluderas i den statliga bostadsfinansieringen. Information och utbildning om solvärme utökas. Tillverkning av komponenter stimuleras genom att viss avsättning garanteras. Exempelvis kan staten upphandla solvärmesystem för vissa offentliga byggnader.

Reservationer

Ledamoten Björn Bergman: Kräver ytterligare utbyggnad av vattenkraften. Anger ett antal utbyggnadsobjekt i Norrbotten och pekar bl. a. på de sysselsättningsskapande effekterna.

Ledamoten Ingmar Eidem: Menar att de samhällsekonomiska mål som finns angivna i kommissionens direktiv kräver att både vattenkraften och kärnkraften utnyttjas mer, snabbare och effektivare än kommissionen förutsätter. Hans förslag: l. Kraftfull utbyggnad av kärnkraften. 2. Satsning på ett integrerat kämkraftprogram med sikte på ca 120 TWh/år 1990. 3. Principbeslut om inhemsk uranproduktion. 4. Inhemsk anrikning och upparbetning utreds.

Ledamöterna Birgitta Hambraeus och Bengt .Syöne/I: l. Anser inte att man med framlagt bakgrundsmaterial som grund kan utgå från att säkerhetsriskerna på kärnkraftsområdet är acceptabla. Ställningstagande till säkerhetsfrågorna måste därför anstå till dess att slutrapporten från säkerhets- och miljögruppen är färdigställd. Avvisar en fortsatt satsning på kärnkraft och anser att knappheten på investeringsresurser gör att det är viktigt att prioritera investeringar i energihushållning och förnyelsebara energikällor eftersom en fortsatt satsning på kärnkraft fördröjer och försvårar övergången till ett energisystem som baseras på de förnyelsebara energikällorna. Därför bör bl. a. ytterligare installation av direktverkande elvärme begränsas. Stöder inte heller majoritetens förslag beträffande utredning om fjärrvärme från kärnkraftsanläggningar, värmereaktorer och utvidgad uranprospektering. Vill ej ta ställning for ett centrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle. Anser att frågan om att ta aggregaten 7 till 10 i drift

36 Sammanfattning SOU l98:l7

och en avveckling av de aggregat som redan är i drift är avhängig prövningen av kärnkraftens säkerhetsproblem och möjligheterna att uppfylla kraven i villkorslagen. Avvisar majoritetens uttalande beträffande tolkningen av villkorslagen. Avvisar majoritetens åsikt att definitivt beslut på kärnkraftsomrâdet inte kan tas förrän om ett decennium. 2. Kommissionen borde klarare uttrycka att det är ett väsentligt samhällsintresse att nå lägre energianvändningsnivåer än enligt industriverkets referensprognos. Detta för att utformningen av styrmedel skall få tillräckligt hög ambitionsnivå. Betonar att det är väsentligt att låne- och bidragssystemet utformas så att skillnader mellan privatekonomisk lönsamhet och samhällsekonomisk lönsamhet överbryggas. 3. Pekar på möjligheterna att få betydande bidrag till energiförsörjningen år 1990 genom att snabbt få till stånd en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Konstaterar att ett energisystem som bygger på de förnyelsebara energikällorna på sikt ger en bättre försörjningstrygghet än övriga alternativ. Vill starkare betona vikten av att organisatoriska åtgärder snabbt kommer till stånd för en utveckling av förnyelsebara energikällor.

Ledamoten Björn Kjellström: Anser att rekommendationer beträffande aggregaten ll och följande borde anstå till kommissionens slutbetänkande då bättre underlag föreligger angående kärnkraftens säkerhetsproblem. Han reserverar sig också mot rekommendationen att uppföra ett centrallager för använt kärnbränsle.

Ledamoten Per Kâgeson: Vill ha ett principbeslut om successiv avveckling av kärnkraften samt ett omedelbart beslut om stopp för fortsatt utbyggnad. Delar inte majoritetens syn på reaktorsäkerhets- och avfallsfrågorna. Lämnar i ett särskilt yttrande förslag på hur en planmässig avveckling av kärnkraften kan genomföras under 1980-talet. Kräver ett planmässigt program för hushållning i befintliga byggnader. Finner kommissionens förslag otillräckliga när det gäller att spara större mängder olja. Anser att elvärme i de flesta fall innebär slöseri med en högvärdig energiform. Föreslår förbud eller långtgående restriktioner mot fortsatt utbyggnad av elvärme. Motsätter sig en energiskatteomläggning (till moms.) som kommissionen föreslår skall utredas. Invänder mot att energikommissionen inte utrett vissa sociala aspekter på valet av energiförsörjningssystem. Invänder mot att energikommissionen inte genomfört någon egentlig analys av energiförsörjningen efter år 1990.

l 4 l l l

Sammanfattning 37

Ledamöterna Björn Kjellström och Per Kâgeson: Anser att energikommissionen klart borde ha uttalat att vattenkraften inte bör byggas ut mer än till ca 66 TWh och att utbyggnader över ca 65 TWh knappast kan ske utan mycket allvarliga ingrepp och därför måste prövas säsrskilt noga. Den borde också ha uttalat att de fyra orörda huvudälvarna inte får beröras av en utbyggnad.

Ledamoten Nils-Erik Landell: Redogör för en ekologisk grundsyn, vilken innebär att kärnkraft kan framstå som ett bättre alternativ än olja och kol. Pläderar för en kraftfull satsning på alternativa energikällor som sol och vind. Förordar ett så mångformigt energiförsörjningssystem som möjligt. Kräver uttalande om 13 kärnkraftaggregat för att minska oljeförbrukningen. Anser att vattenkraften inte får byggas ut till mer än 65 TWh och att ingen av de fyra orörda huvudälvarna i Norrland får byggas ut.

Särskilda yttranden

Särskilda yttranden har lämnats av: Kai Curry-Lindahl Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell Björn Kjellström Per Kågeson Ulf Westerberg

Summary

ln this report the Energy Commission sets forth starting points for energy policy, estimates and assessments of some alternatives for policy design the 19805, certain central considerations on the direction of energy during and a number of proposals for governmental measures. policy, Considerations and proposals are set forth with the proviso that the results in the safety and environment areas will

ofcertain still-ongoing investigations

not give rise to essentially altered conclusions. This section presents a survey of the report“s layout and principal contents, together with a summary of the Commissions proposals and those assessments which have underpinned the proposals.

Terms of reference

main task is to oollect, evaluate and document The Energy Commissions materials, and to make necessary supplementary studies which may serve to underpin the positions taken by the Swedish Government and its proposals to Parliament in 1978 on the direction for Swedish energy policy for the period documentation should take up to around the year 1990. The Commission”s the form of setting forth alternative energy programmes for this period. The terms of reference do not specify how many alternatives should be documented. However, at least one alternative should signify that nuclear power will be gradually phased out up to the mid-1980s. The Commission is called upon to work with great openness and to furnish

i

information about how its work is progessing.

l

continuing

The report layout

contains the terms of reference for the Energy Commission and Chapter! who have participated and ofhow the work has been gives an account ofthose of man, energy å planned. Chapter 2 describes in sy noptic form the interaction and also presents various concepts used in the energy field.

i

and environment, l It also sets forth which categories of energy resources are to be found in nature. A more detailed review ofunits, concepts, etc., is given in Appendix l. Chapter 3 presents a survey of (1) the development of energy usage and the main features energy supply in Sweden during the postwar period; and (2)

amma

40 S

of Swedish energy policy during this same period. Chapter 4 describes existing connections between and other energy policy societal goals. In so doing it maps out thos factors which affect energy policys long-term thrust. Among these factors are the society°s goals with respect to economic growth, employment, balance of payments and income distribution. Also included hereunder is a series ofrestrictions on freedom ofaction for energy policy imposed by the situation which prevails as regards the supply ofenergy raw materials and the allowance that must be made for the energy sectors health, environmental and safety effects. Lastly, this chapter discusses the feasibility of adapting the energy system to altered preconditions and the significance of the time perspective for freedom of action. Chapter 5 summarizes the forecast made by the Swedish National Board of Industry for energy usage up to 1995. Given the assumptions that have governed the estimates, the requirements for total energy supply in 1990 are stated at between 490 and 545 TWh with a rated value of 510 Twh. Derived from this is the need to produce electric power of between 140 and 155 TWh with a rated value of 145 TWh. C hapterá presents in summary form the evidence furnished by the Commissions expert groups with regard to possible savings, pre-conditions for supply, likely means of control and risks and effects on safety and environment. Chapter 7 describes the starting points for the Commission”s investigated alternatives. Descriptions of the alternatives for their characteristics and consequences are then given in Chapter 8. The Commission makes an evaluation of the alternatives in Chapter 9. Chapter 10 contains the Commission”s considerations and proposals. To start off with it sets forth the general grounds for energy policy and which special interests must be borne in mind when energy policy is designed. Proceeding on the basis of certain central considerations, the chapter concludes with a number of proposals and recommendations. Summarized in the following are the starting points for the C0mmission°s choice of investigated alternatives, what the investigations have resulted in, and the Commission”s considerations and proposals. Further, a brief account is given of the main purport contained in dissents.

Starting points

A point made by way ofintroduction in Chapter 7 is that two epochs may be distinguished in the design and function of energy systems over a very longranging time perspective. The one is the future epoch, when the flow of energy from solar radiation may account for the greater part of the energy supply; the other is the present epoch, when stored energy dominates. During an intervening period a gradual changeover occurs, but for a long time to come stored energy will be utilized alongside of flow energy. In the long-term perspective solar energy, coal and uranium are deemed to 1 TWh =terawatt hour be those alternatives which may be available to Sweden. These may in their = 1,000 million kilowatt turn be combined in various ways. hours. The decision-making situation is now marked by uncertainties in several z l i it l l l. l l4 l

41 Summary

respects. Among other things, unoertainty still prevails as to when and on what scale new energy types can be introduced. The options must be retained for striking a later choice between the available long-term alternatives. Given this background the Commission discusses starting points and other parameters fors alternative energy programmes. With regard to oil, attention is called to the risks both ofsupply problems and of sharply increased prices. As regards coal it is observed that the present-day environmental problems are great. A massive commitment to coal can therefore not be made in Sweden for the time being. But a degree of domestic Competence should be built up in this area. Natural gas is favourable from the environmental aspect, but it is expensive and requires capital investments in large systems. Besides, natural gas has just as little staying power as oil. Nuclear power per se commands potentials for becoming a wholly domestic energy source and it is estimated economically favourable. On the other hand it is fraught with problems and risks. Opinions are divided as to what kind of uncertainty nuclear power implies. Hydropower is domestic, renewable and economically attractive, but harnessing more of it invites conflict with ecological interests. However, it should be feasible to go in for a limited expansion programme which pays great deference to these interests. Peat requires activity even in normal situations ifit is to be an active stand-by resource. Moreover, it might prepare land for the cultivation of energy forests. ln addition to hydropower other renewable sources are the sun, wind, wood, energy forests, etc. The possibilities of utilizing these energy types on a big scale should gradually become clearer. It is generally expected that they will render their major contributions after rather than before 1990. All available long-term alternatives (except solar heating) are suited to electric power generation and/ or hot water production. Some of them also lend themselves to the production of synthetic fuels, e.g. methanol. An important starting point on the usage side is to conserve energy resources, oil in particular. Planning should also focus on measures which reduce energy requirements longer-term, as exempliñed by proper design of building structures. Trade-offs should be struck (a) between other societal goals and energy conservation; (b) between energy conservation and energy supply; and (c) between energy conservation measures in different usage sectors. There should also be a quest for measures which permit flexibility. ln the case where uncertainties about the risks ofnuclear power signify that this energy type cannot be accepted, the likely supply alternatives will have to be amended at certain points. Above all, an intensified commitment must be made even now to bring in the renewable energy types. Then too, depending on the time factor, it is probable that one or more of the conventional energy types - coal, oil and natural gas - must be deployed. ln such a case the energy conservation efforts must be especially aimed at ›( saving electricity. Among other things, thought could be given to reducing

l the electricity that is used to heat buildings. Only in exceptional cases,

r l however, should direct restrictions on electricity consumption be considered. r l In the long run a suitable level for such consumption will depend on the long-

l

range possibilities of producing electricity in Sweden by means of renewable

42 Summa!? sou l978:l7

energy types and by means of other, environmentally acceptable energy types. ln case the problems that are associated with nuclear power are not deemed to be such as to warrant stopping the expansion ofnuclear power, the quest to lower dependence on oil can be satislied to a greater extent by changing over from fuel to electricity in the heating sector and in manufacturing industry. For the supply side consideration could then be given to other aspects, among them designing future nuclear power blocks as combined generation plants (power plus heating) and gradually building up a complete domestic

nuclear fuel cycle. In a case where greater reson to nuclear power can help to l

lower dependence on oil imports, a capital-intensive commitment to bringing l

l natural gas into Sweden should be avoided. With regard to energy usage in this case there are no motives to aspire to electricity savings in particular. Advantage should be taken instead of opportunities to replace oil with electricity. With these starting points the Commission has picked out four alternatives for more penetrating study. These alternatives are: - A, where nuclear power is to be phased out by around 1985; - B, where energy policy focuses on phasing out nuclear power over a 10year period, with 1990 as target year; - of nuclear power is accepted during C, where some continued expansion the 19805, but binds for the period thereafter are avoided; - of nuclear power is accepted during the 19805 to a D, where expansion somewhat larger extent than in C, but where a more pronounced thrust towards continued nuclear power utilization is contemplated, as in the form of commitment to a domestic nuclear fuel cycle.

Investigated alternatives

The results arrived at by the expert groups after investigating these different alternatives are set forth in Chapter 8. Energy usage, energy supply, and need for controlling instruments are described at length, alternative by alternative. The total level of energy usage is summarized in the table below.

TWh

Alternative A/B Alternative C Alternative D

Identical savings are assumed in all alternatives with regard to communications or transport services. Under alternative A/B greater conservation efforts are made in manufacturing industry as well as in the building stock. The cost ofthese efforts has been estimated at slightly more than SKr 20,000

Summary 43

million all told. Electricity savings are also considered practicable to a greater extent in alternative A/B, while in alternative D a changeover from oil to electricity is assumed to take place for certain purposes. On the supply side the alternatives part company when it comes to the Supply of oil and oil products and, naturally, when it comes to utilizing nuclear energy. A summary picture is given in the following table, which also includes the supply in a case where nuclear power is phased out but has the same higher usage level as in alternative C (B), together with a case where nuclear power utilization is continued but has the same lower usage level as in alternative B (O).

Energy supply in 1990, TWh A B B C C D

Forest waste. straw,

Losses in Conversion and transmission 80 76 89 49 48 48

The electricity sector differs very noticeably between the alternatives. Alternatives A and B assume a maximum commitment to combined power and heat generation and to industrial back-pressure power. Further, alternative A and in particular alternative B assume a very vigorous commitment to wind power. Despite substantial forced-draft efforts to expand electricity production as a replacement for the phased-out nuclear power, the time margins will be tightly squeezed both in alternatives A and B during the i l of alternative A would i 19805. Implementation require extraordinary l measures in the form of rationing and the like, or granting exemptions in the

l award oflicenses for new power plants, ifthe situation around 1985 is going to

l be coped with satisfactorily. l The total investment requirements for the period 1979-1990 are in | alternatives C and C1 about SKr 90,000 million and in alternative D, where the investment requirement works out at about SKr 120,000 million assuming commitment is made to a domestic nuclear fuel cycle. Investment outlays are figured out at about SKr 110,000 million in alternative A and about SKr 100,000 million in alternative B. For the case, BK the investment requirement

44 Sumimazy

is stated at just under SKr 125,000 million. By Contrast the difference between the alternatives is not as great with respect to Operating costs and the costs of importing fuel. The strong decline in oil imports under alternatives C and D compared with A is offset by higher imports of nuclear fuel. Also discussed for each alternative are the kinds ofcontrolling instruments that may be necessary. However, it is pointed out that the choice of such instruments is to be guided more by the intentions which the alternative in question represents than by any wishes to reach uncertain quantitative goals at specified points in time. It is pointed out for all alternatives that taxation and pricing of different types of secondary energy play a major role. One ofthe subjects discussed is revising the present system ofenergy taxation so that the tax will be levied on the importers and producers instead of on the end users. This could be combined with a revision of the energy taxation into a system that comes under the purview of value added tax. Further, the discussion of all alternatives takes up different kinds of selective controlling instruments on the usage side. Among other things, it is pointed out that present-day systems of economic inducements to conserve energy need to be evaluated and adjusted. For manufacturing industry it may be advisable to augment the ruling subsidy system with loans. Both as regards private enterprise and the housing sector there is need in alternatives A and B for administrative controlling instruments which go beyond the voluntary line. Thus for industry it is assumed that provision can be made to enlarge energy scrutiny under section 136 a of the Building and Planning Act, with discretionary power to introduce stipulations for existing industry as well. ln the heating sector alternatives A och B contemplate calling a halt to installation of electric heating in new buildings as from 1980, as well as e.g. mandatory inspection of heating devices installed in buildings, etc. Within the communications sector the same conservation level is assumed in all alternatives. Among likely controlling instruments are those which affect prices - such as changed taxation of motor vehicles and more stringent rules for car benefits in connection with filing income tax returns - as well as administrative rules and restrictions. Further examples of such controlling instruments are parking restrictions, standards for highest permissible fuel consumption in new passenger cars, mandatory economic tune-ups of cars, etc. On the supply side, alternatives A and B in particular contemplate controlling instruments and governmental measures to establish a market, including a suitable organization form for extraction and distribution, for new energy raw materials. Alternative A puts special emphasis on supporting a rapid introduction of fuels derived from biomass, while alternative B especially points up the need for controlling instruments to help introduce wind power. A governmental guarantee to cover the risks of production failure is discussed. Weight is stressed in all alternatives on providing information, education and training, as well as on backing continued commitments to research and development. Also pointed up is the role that the municipalities play for

i

l

l

Summa/y 45

energy planning, etc. Lastly, a preliminary assessment is made of which risks that the various energy alternatives might entail for health and environment. Here the documentation is based on material furnished by the Commission”s expert group for safety and environment. lt is pointed out that this group has not yet finished its work. Certain questions relating to waste and safety problems in the nuclear power area, together with possible problems posed by radon in connection with certain types of energy conservation in buildings, will be reported on later.

Evaluation of the alternatives

The Commission“s recapitulatory evaluation ofthe energy alternatives is put forward in Chapter 9. which underlines that the documented alternatives are in the nature of calculation examples. The intention has been to show some alternative main thrusts or directions for energy policy. Presented in this section are the results of rough estimates for the macroeconomic consequences of alternatives A-D. These estimates were carried out with the aid of the general economic model used by LU (the Economic Planning Council in the Ministry of Finance) in its long-term surveys. The starting point for the analysis is the reference forecast made in October 1977 by the Swedish National Board of Industry. In its turn the reference forecast has been based on a revision ofthe long-term calculations in LU 75 (the long-range economic forecast published by the Economic Planning Council in 1975). The design of the alternatives in connection with the model calculations has been made specific by the Commission”s expert groups. The estimated parameters with regard to investment costs, energy savings, production of domestic energy raw materials and effects on fuel imports have been inserted in the model. In all alternatives the line of sight is focused on an energy supply system which reduces the country”s dependence on imported fuels. More substantial curtailments of Sweden”s dependence on imported fuels will not be attained until in the time perspective after 1990. The greatest reduction is realizable in alternative D. The changes in the energy supply system which the alternatives denote will entail very heavy investment costs for energy-saving measures and domestic production and Conversion plants. The biggest capital investment effort over and above the reference forecast is noted for alternatives A and B. In these cases extra investments of about Skr 75,000 million in 1976 money will be required for the period from 1979 to 1994, or on an average ofabout Skr 5,000 million per annum. In alternatives C and D the corresponding extra investments come to Skr 1,500 million and 3,5000 million per annum, respectively. An investment programme of this magnitude will have macroeconomic consequences because other activity is going to be pushed offto one side. The effects on the national economy will notably depend on whether the extra investments are to be taken from the margins available to consumption or to investment. In the estimates the investments in domestic energy production

Summary

have been taken from the scope for the business community”s investments, while other extra investments have been taken from the scope for private consumption. Up to the mid-1980s all alternatives will lead to lower production and consumption levels than in the reference forecast. The same holds for the time perspective up to the mid-l990s except for alternative C, where the change in the energy supply system matures into slightly increased scope for private consumption compared with the reference forecast. Considering the demand to bring foreign trade into balance, the scope for increasing private consumption is already extremely restricted in the reference forecast. Bearing in mind those commitments which the government authorities have undertaken towards improving the real living standards of the growing number of pensioners, it is evident that the active working population will experience a very weak development of its material standard. This applies with greater force to alternatives A and B than to alternatives C and D. Restrictions in the already narrow scope for increased private consumption which the alterntives give may lead to tensions on the labour market. The changes which the alternatives signify also seem to entail demands for increased mobility on the labour market. lf this increased mobility is not achieved, the result may be productivity losses. The degree of import dependence and the global endurance of different energy sources are two important factors for the security of supplies. A high import dependence always involves risks that the supply pattern will be disrupted. Our import dependence is currently high (about 80 %). The global endurance for oil, natural gas, coal and uranium is limited in varying degree. Over and above the element of renewable energy sources, considerations of susceptibility to disruptions as well as flexibility and endurance make a combination of oil and nuclear power preferable to oil alone if we look at the supply security in 1990. Alternatives C and D therefore have better security Characteristics precisely in 1990 than A and B. The potentials of nuclear power, when combined with vigorous conservation measures, for cutting down on the oil dependence and thereby increasing security stand out with special clarity in alternative C. A comparison of alternatives C and D makes the former stand out as a slightly more secure alternative due to increased flexibility in the short term flowing from the natural gas element and the increased predictability that will result when nuclear power is not further expanded. Seen from the security aspect alternatives A and B are largely equivalent. The following summary evaluation can be made on the basis of the foregoing remarks:

A lrematives A and B Least secure in 1990 but on its way to a high security level provided that the new energy types will arrive on time and in sufficient quantities.

Alternatives C and C More secure in 1990 than A and B, and with freedom ofchoice when it comes i l

i

l l

Summary 47

to the future thrust ofthe energy system. For C the supply security improves. through increased commitment to conservation.

Alternative D More secure in 1990 than A and B, and which leads to a high security level that nuclear which make it provided power does not show Characteristics unacceptable. In order to make the alternative illustrative. measures are contemplated in several cases whose implementation will depend on satisfying a number of necessary conditions. Among other things, this has to do both with the expected results of an ambitious research and development programme concerning new energy sources and with the effects of necessary controlling instruments. lt may therefore be very much doubted whether it is possible to carry out any of the alternatives in accordance with the design they have had. One implication of the foregoing is that it has not been possible to describe the alternatives in more finely shaded terms. By way of exemplifying issues that have not been illuminated, there is the possibility, contained in the phasing-out alternatives, of operating the nuclear power stations longer than the better to cushion the adverse macroeconomic originally envisaged, of a forced-draft dismantling process. Another example is the impacts possibility of combining alternative C with domestic uranium mining. It follows that the documented alternatives cannot be seen as proposals for Concrete action programmes dedicated to achieving certain energy policy goals. An overly categorical interpretation should therefore not be put on the reported consequences. However, comparing the alternatives for their consequences vis-a-vis one another has made it possible to clarify characteristic features of the alternatives which bear crucially upon the taking offuture positions in energy policy. The Commissions considerations and proposals in these respects are set forth in Chapter 10.

The Commission”s considerations

In Chapter 10 (sections lO.1-10.3) the Commission presents its consideral tions with a basic proviso: no part of the energy system must bring l environmental, health or safety risks in its train. At the same unacceptable l l time the energy supply is to be designed so as to provide maximum l l guarantees against energy shortage and make it possible to achieve maximum l i supply security. In view of the foregoing and having regard to the international solidarity, our energy supply should build upon our c0untry”s l l natural endowments and resources.

l

The viewpoints that are now put forward will be valid provided that å investigations which decisively alters nothing emerges from the subsequent l the conclusions reached.

l and safety has harbored a tendency

Today“s public debate on environment

l

to claim that the overwhelming part of environmental problems in society stem from the energy sector. The Commission cannot endorse such a view.

48 Summary sou 1978:17

Proper judgment cannot be passed on energy usage if it ignores other phenomena in society. The Commission notes that warnings have emanated in recent years from scientific quarters against combustion of fossil fuels owing to their allegedly adverse impact on the climate. Another group ofserious environmental risks are those which derive from side effects which build up cumulatively. Subsumed under this group are discharges of heavy metals, sulphur oxides,

hydrocarbons and radioactive radiation. Yet another negative side effect is the accumulation of solid waste, especially ashes from coal combustion and

radioactive waste. In both these cases the waste must be handled to prevent serious adverse reactions from arising. With regard to the new energy sources, a body of industrial experience is lacking. Given the present state of the art, the renewable energy sources are deemed favourable from the environmental aspect, with exception made for the possible impact that intensive cultivation offast-growing trees may have on nature and, perhaps, the presence of hydrocarbons in combustion gases from wood-liring. The Commission cannot pass finaljudgment on the storage ofhighly active

waste, since no data base for this purpose will be available until the latter part i

i ofspring 1978. Here the Commission has assumed that satisfactory technical j solutions will be in hand.

The Commission submits that no energy system should be condemned on l

grounds of feared sabotage or terrorism, nor that it is necessary for environmental, health or safety reasons to abstain now from any ofthe energy types which enter into our supply system. Further, the Commission submits that energy policy must make special allowance for the energy requirements of private enterprise, from which it follows that industrial capital would be substantially eroded if nuclear power were to be phased out now. A considerable burden would be imposed on the national economy. International solidarity plus various other factors, among them the threat of an oil shortage during the 19805, suggest that we must reduce our oil consumption. The prudent management and development of our domestic energy sources will make us less vulnerable. In the short term peat can supersede oil for some purposes. In the longer term - looking to the 19905 - wood from cultivated energy forests as well as other forms of plant-growth material can probably render important contributions to the energy supply. However, extensive research, development and demonstration will be required over the next ten-year period to permit making more accurate assessments of possible contributions to the energy balance. i Sweden”s oil dependence could be reduced even more if heat from the nuclear power stations were to be tapped for heating purposes. i

Apart from uncertainty about future economic trends,the Commission

i points out, uncertainty prevails as to the efficiency of the resources management programme. Another vital question is the supply ofcapital with i its concomitant of the rate at which manufacturing firms make their capital expenditures. There is reason to assume that the national economy, notably t with reference to the limited scope for investment, cannot without inviting

sou 1973:17 49

Summary

severe strains bear investment outlays to the extent that is required in order to replace nuclear power at present with other energy production. The Commission emphasizes that an energy policy which provides for decisions to phase out nuclear power amounts to a strategic undertaking whose effects will not manifest themselves for a long time to come, irrespective of whether the phase-out is supposed to be completed by 1990 or 1985. Such a decision would inevitably email a rapid cutback of the Competence and industrial capacity that is needed if nuclear power is to be retainable for the time being. The Energy Commissions analyses and considerations indicate that the guidelines included in alternative C correspond at great length to the Commission”s demands for increased supply security, reduced oil dependence, llexibility and readiness to act when the need to adopt a standpoint arises. T0 sum up its conclusions, therefore, the Commission contends that the main thrust for energy policy laid down by Parliament in 1975 should not be radically changed at the present time. However, a limited reappraisal of the energy programme should be undertaken as part and parcel of the energy policy decisions that are taken every fiscal year, with this work to be done on a continuing basis as new discoveries are made. A more defmitive choice ofa long-term line of action can probably be struck before 1990. The final stance for or against nuclear power should be deferred for the time being.

The Commission”s proposals

The question of a tax revision is being investigated in line with the construction discussed in Appendix 3 - a taxation system within the ambit of value added tax in combination with an energy tax levied on importers and producers. Particular attention should be called to the feasibility of underlining the energy tax“s controlling function through tax-rate differentials and exclusions intended to (a) satisfy a macroeconomically weighted tax system which allows for environmental effects, supply security etc.,and (b) facilitates the introduction of back pressure power and new energy sources. In connection with the foregoing investigation should be made to determine which principles should be applied in future to pricing within the energy g area. i The energy forecasting work is to be further developed and carried to greater depths. Energy statistics should be improved, especially those regarding fuels. 5 Supplying the energy sector with capital may pose great problems. Among other things, there are vast differences today as regards tinancing prospects for different parts of this sector. Proposals should be drafted calling for g measures to rectify such differences. 5 A broadened system of energy planning under local authority auspices is

l

being built up. The municipalities should also be able to shoulder greater

g responsibility for making efforts on behalf of energy conservation. l Within the next few years it will be imperative to find out more about the

preconditions for enduring zero growth in energy usage as a basis for

i

evaluating the consequences of such a policy for employment, productivity, the balance of trade, etc. 4

50 Summa!? sou 1978:17

RCSOUTCCS management

to energy conservation measures in connection with The support given existing industrial processes should be evaluated. As part of this effort .consideration should be given at the earliest to the question of whether the present system of subsidies should be supplemented or replaced by a system of loans. The support given to prototypes and demonstration facilities in the energy sector should be expanded. lt should also be feasible to give support to future biomass plants which use renewable energy raw materials such as sun. wind, and solid waste. should be made for rendering information, training and Greater provision counselling services to private enterprise. Plans should be implemented to go ahead with further investigations into usage and potentials for energy savings among manufacturers, energy especially those engaged in the energy-heavy industries. The scrutiny of applications for energy usage now being made under For this section 136 a ofthe Building and Planning Act should be overhauled. consideration should be given to extending the purview of such purpose to embrace both new and existing plants, by analogy with the scrutiny which governs under the legislation on environmental protecprocedure tion. restrictions on private motorism should be introducted in the Far-reaching urban cores of the larger metropolitan areas, especially in the three largest cities (Stockholm, Göteborg and Malmö). Mass transit facilities are to be i

prioritized, expanded and made more comfortable for the passengers. l

Mandatory economic tuning-up is to be considered to ensure that existing cars will operate more efficiently. Standards to be introduced for newly registered cars which specify maximum fuel consumption. Information and training for motorists to be improved. Instruction in driving schools to attach special weight to driving technique and maintenance so as to cut down on fuel consumption. Measures to be taken which perrnit using fuels other than petrol and diesel oil. a system of differentiating motor vehicle taxes which Implementing »favours lighter and fuel-efficient cars. ! Long-distance freight hauls to be shifted from road to rail. Special measures to be initiated on behalf of energy conservation in the truck sector. * Shipping to absorb a larger proportion of the transport work. Encouragement of coastal and canal shipping. ° resources management in newly built residential and non- Energy residential premises to be primarily controlled through the Swedish Building Code. Additions are to be made to the Code as more knowledge and is gained of different structural solutions for their energy experience conservation effects. Steps to be taken to safeguard the financing of energy conservation areas for the property owners. An evaluation of measures in existing built-up

Summa/y 51

the loan and subsidy systems so far in effect to be undertaken. In connection therewith alternative designs of the financial assistance programmes to be tried out. The municipalities should greatly strengthen their activities concerned with providing service and advice to property owners and caretakers. Appointment of an ofñcial Commission to consider expeditiously making such changes in the building by-laws as will enable e. g. local building committees to inspect buildings for their energy conservation practices. lf making remarks and giving advice do not sufiice, the Commission should consider the feasibility of promulgating orders requiring special measures to be taken. A system for fuel charging to be introduced which denotes that tenants are debited for the actual fuel costs incurred. This should encompass checking to make sure that the heating devices are run as effectively as possible and that conservation measures are taken by the property owners. Implementing an investigation into the technical and administrative problems that are bound up with a changeover to individual hot-water measurement. Inquiring into the possibilities of adjustment to solar heating of heating systems, mainly in newly built houses which are suited to central solar heating systems. Support to be given to development of components and systems for solar heating. Consideration to be given to making solar heating mandatory for cenain purposes, e. g. swimming pools.

Urban and regional planning to attach greater weight to energy manage-

ment aspects. This holds not only for planning new areas and buildings but also for improvements and renewal of existing areas. Suitable ways for this within the ambit of planning legislation should be investigated. To encourage more efficient usage of electricity in households, domestic appliances should bear informative labels describing their energy consumption.Measures are to be carried out as part of the governmental machinery for advancing housing loans in order to stimulate a changeover to energyefficient appliances. More effective fittings should be used in street lighting. Investigation to be made of alternative and supplementary heating forms for electric heat in secondary dwellings (summer bungalows, weekend cottages, etc.). Intensiñed efforts to be made to communicate information to and from the general public and also provide education and training on energy matters. This applies not least to the instruction given in schools.

The supply of oil

Todays oil picture is characterized by a temporary glut of crude, which has had a damping effect on prices. Better conservation practices should be aspired to, and efforts should be made at the same time to stimulate a changeover to alternative fuels. The government authorities should investigate which measures can be taken for this purpose. One example could be to introduce a supply-warranted fee on oil. Such a system is to be designed so

52 Summary

that oil prices are not permitted to fall below a designated floor level. Commercial guarantees would thereby be created for those who go in for introducing fuels as alternatives to oil. lt is of crucial importance to devise clear-cut and long-term incentives for desirable development and readjustment measures. Much more vigorous commitments should be made to explore for oil abroad. Acquisition of stakeholdings in already established oil strikes and participation in investments for extraction are a faster and surer way to improved supply security. This requires immense economic resources. The governmental credit guarantee of SKr 2,000 million that is available for this and related purposes should be raised. Sweden should also aspire to form long-term contracts for deliveries of crude oil and products from certain oil-producing countries. The negotiations opened with Norway should be followed through at the earliest. lnitiatives should be taken to enter into negotiations with other oil-producing countries

Measures should be taken at the earliest to safeguard the domestic refinery capacity. Planning is to be carried out so that already designated measures for better

economic management, changeover to alternative fuels and measures of oil policy can be accelerated and expanded.

l

Natural gas

An assessment as to whether natural gas should be introduced in Sweden will depend on various factors, notably where such gas would come from and what costs it would fetch. Negotiations, efforts to follow international trends and studies of different expansion alternatives should be pursued.

Coal

Even if it were technically possible and economically justified, a major changeover to coal should not get under way at once. However, efforts should 5

be made to permit later usage of coal in our country on a large scale. A l

vigorous commitment should be made primarily to research, development and demonstration of combustion technology and flue-gas desulphurization. These measures should be taken in international partnership. Regulations should be introduced which require newly built, larger firing

plants to be designed from the very outset so that firing can make use of solid i

fuels such as coal, peat and biomass. In the long run, too, existing liring plants are to be made Convertible to solid-fuel liring. Not least in order to build up domestic Competence in the coal sector and gain practical experience, steps should be taken even now to increase coal usage to a certain extent. For instance one or more of the present electricpower and/or heat-producing plants could be coal-tired, The international coal market is to be followed through contact with

sou 1978:17 Summary 53

different producer countries. Investigation is to be made of the possibilities for future long-term contracts. The same holds for participation in exploration and extraction of coal, e. g. through acquisition of stakeholdings in mines.

Uranium

Exploration for uranium is to be continued. Extraction ofuranium deposits is to be prepared. provided that mining operations subject to due permission can be done in a manner that is environmentally acceptable. A central depot for intermediate storage of spent nuclear fuel is to be erected so as to come on stream during one of the first years of the l980s. Plants for other activities as part ofthe nuclear fuel cycle, e. g. for enriching or reprocessing, should not be erected in Sweden at the present time.

Peat, biomass

Resources of land that are suitable for peat extraction and later cultivation of biomass should be mapped out. A commitment to development of peat technology and peat relinement for future applications is to be implemented.

E

At the same time already established technology should be exploited towards starting a peat industry for energy extraction. Thus some thermal plants or combined generation plants which use peat are to be erected. lnitiatives are to be taken. on the basis of organizational measures, to prepare for peat production and refinement and trading in peat. An increased utilization of forest waste, hardwood, straw. reeds. etc., could have great importance. EfTorts of mainly an organizational nature should be initiated by the government authorities and be carried out in partnership with the forest products industry, forest owners, farmers, municipalities and manufacturing firms. Development of combustion technology should be pursued. I The environmental and ecological consequences of biomass cultivation must be better illuminated and evaluated. For this purpose it will be necessary

E

g to implement a research and development programme for several years. i Investigations should be commenced to determine an appropriate technical and organizational structure of systems for biomass production and usage. A development programme in accordance with what has been outlined is to g be evaluated within 5-10 years to permit more delinitive determinations g g about the extent to which cultivated biomass can be utilized for energy i purposes.

Synthetic fuels

Research and development work is to be carried out to lind a suitable technology for gasifying domestic biofuels and perhaps shales. Semi-scale and full-scale experiments and demonstrations are to be made which aim first

54 Summary

ofall at producing methanol. Biochemical methods of producing ethanol are to be investigated as adjuncts or alternatives. Preparations are to be made for domestic production of synthetic motor fuels, already during the 19805 and 19905, from coal and high-sulphur residual oils. The prospects for importing non-oil-based motor fuels and motor-fuel components should be studied. Efforts are to be implemented which seek to develop a llexible solid-fuel carburetor useful for different fuel raw materials.

Power and heat supply

The harnessing of water power from small hydropower stations is to be encouraged. This can be done by enjoining the local electricity distributors to receive power at a specified price from such power stations and also from other local production units, for example certain wind power plants. The Commission proposes that an investigation be made into the feasibility of providing southwestern Skåne, the Göteborg area and the Uppsala- Stockholm area with district heating from the nuclear power thermal units in Barsebäck, Ringhals and Forsmark. ln its deliberations the investigating committee must also bear in mind the ongoing and planned activity at the OKG power station in Simpevarp. Ifthe investigations come up with positive results, Forsmark 3 should be carried out as a nuclear power thermal station or with a tapped turbine in lieu ofcondensate plant. Considering that many people, companies and municipalities are affected, it will be necessary to pursue the investigative work with the utmost speed so that a decision can be taken not later than the autumn of 1978. The proposed investigation should encompass: studies of power and heat generation; - assessments engineering of tapping and bleeding technology and long distance transmission of hot water; an expansion plan; › economic, organizational and safety assessments. Investigative results should guide and control coming negotiations and decisions concerning continued expansion of the nuclear power system. Nuclear thermal stations are to be evaluated with reference to technical, economical, safety and organizational aspects. The Energy Commission recommends a thoroughgoing inquiry whose results ought to be guiding for the future thrust of the nuclear heating sector. An evaluation of the Swedish nuclear industry for its development potentials should be performed. It shall embrace not only the nuclear power industry but also the nuclear fuel cycle. Improved safety and waste management practices should enter in as major components. Guarantees must be created to uphold the maintenance and service organization for the nuclear power stations, as well as for Competence among the monitoring government agencies.

Summary 55

conducted authorities and The long-range planning by the government power companies is to be amplified with plans of a stand-by emergency character which show how an extensive and prolonged nuclear-power outage can best be met. The development work on behalfofwind power is to be further pursued. Full-scale prototypes are to be built in different parts of Sweden. In order to knowledge ofdomestic wind conditions, increased resources should improve be given to SMHI (the Swedish Meteorological and Hydrological Institute) and other organizations which can perform similar investigations. Combined plants are to be built in urban settlements where the generation extent ofthe district is such that the thermal basejustifies an heating network of combined power and heating generation on macroeconomic expansion grounds. With a view towards stimulating such an expansion, improved financing is to be arranged for combined generation plants. Collaboration between the established power industry and the power industry is to be encouraged. Installation of back pressure plants in connection with existing industrial processes should continue to qualify for receipt of financial assistance. is to be taken of waste heat emanating from industrial Advantage or institutional nature in the processes. Any obstacles of a microeconomic way of such utilization should be removed at the earliest. Direct restrictions against electric heating are rejected. Here the local authorities in charge of energy planning are called upon to shun electric i heating in areas where district heating may come up for consideration.

i of heat-pump systems based on e. g. surface geothermal

i Development energy. industrial and municipal sewage heat, etc., and adapted to Swedish

I

conditions, is to be encouraged. District heating networks and local hot water networks are to be designed

D so as to permit a changeover to solar heating. An improved ñnancing of

district-heating expansion is to be guaranteed for the long run. Knowledge ofsolar conditions is to be improved by having SMHI and other

F

institutions collect, analyze and tabulate basic data. To permit a gradual expansion of solar heating, steps should be taken to l and suitably make sure that the heat distribution systems are waterborne

l for

dimensioned to the greatest possible extent. Solar heat is recommended in an l larger systems which allow heat uptake and heat storage to be arranged economically favourable manner. l and practically A broadly conceived programme of research, development › demonstration is to be organized to promote the development of solar heating technology. improvements in heat storage technology are of great importance. The introduction of solar heating technology is to be promoted through organizational measures and support chieily given to the municipalities. Consideration should be given as to whether solar heating installations can be included residential construction. in the governmental system of financing Programmes of information, education and training about solar heating should be enlarged. The manufacture of components is to be stimulated by guaranteeing certain appropriations. For instance, the State can procure solar heating systems for designated public buildings.

SOU 1978: l7

Utredningsarbetet

l.l Direktiv

l anförande vid regeringssammanträde den 22 december anmälde statsrådet Johansson fråga om tillkallande av en energikommission. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande.

År l975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. l975z30, NU 1975:30, rskr 1975:202) for tiden till år l985. Förslag beträffande energipolitiken under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978. då bl. a. bättre erfarenhetsunderlag väntades föreligga beträffande dels energisparinsatsernas effekter. dels driftsäkerhet m. m. i svenska och utländska kärnreaktorer. l någon utsträckning skulle också resultat från energifbrrkningsprogrammet då kunna föreligga. Under den tid som programmet har varit i kraft har i huvuddrag följande åtgärder förberetts eller vidtagits. Det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i bostäder och andra lokaler och inom näringslivet har utvidgats. Noggranna studier av industrins energianvändning har inletts och förslag har utarbetats beträffande nya eller förstärkta sparåtgärder. Byggnadsnormer har beslutats, som väntas leda till avsevärt sänkt energiåtgång i nybyggnader. Underlag har tagits fram för en lagstiftning om kommunal energiplanering. En lång rad forsknings- och utvecklingsprojekt har startats. Vidare har. som jag för vissa fall kommer att redovisa närmare i det följande. ett antal utredningar och studier inletts i syfte att ta fram delar av det underlag som kommer att behövas for att utforma energipolitiska riktlinjer för tiden efter år l985. Som framgår av regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 är det regeringens avsikt att föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden. Regeringen avseratt presentera program föreffektivare energianvändning främst vid bostads- och lokaluppvärmning samt i industriprocesser. En plan skall upprättas for utbyggnad av kraftvärmeverk. Särskilda finansiella förutsättningar skall skapas för en snabb utbyggnad av industriellt mottryck och utnyttjande av spillvärme. Energiforskningen skall i ökad utsträckning inriktas på att utveckla teknik för användning av förnyelsebara energikällor, såsom solenergi, vindkraft och jordvärme. Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. De outbyggda norrlandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor skall bevaras. Elproduktionen i oljekondensanläggningar skall så långt som möjligt begränsas. Vidare konstateras i regeringsforklaringen att kärnkraften är förenad med stora problem och risker. Främst gäller det hanteringen av det använda bränslet och det högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske om inte dessa risker bemästras på ett betryggande sätt, l rådande läge måste ställas som villkor att kränkraftsaggregat,

58 U rredningsarbetet

som f. n. är under byggnad, inte får tas i drift, om inte det berörda kraftföretaget dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av utnyttjat kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av det högaktiva avfallet kan ske. Slutligen framhålls att en särskild kommission skall tillkallas för att förbereda nästa beslut rörande energipolitiken. Kommissionen skall bl. a. ha till uppgift att granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens säkerhet och miljöpåverkan samt hanteringen av det högaktiva avfallet. Den skall vidare ange tänkbara modeller for ett nytt energipolitiskt forslag som skall föreläggas riksdagen 1978. En beredskapsplan för avveckling av kärnkraften skall upprättas för att sättas i kraft, om säkerhetsproblemen inte kan lösas. Kommissionen skall beslysa den försörjningstrygghet som kan uppnås på längre sikt med de olika handlingsalternativen och ge en bedömning av kostnaderna. Vidare skall klarläggas möjligheten att, om opinionen inför nämnda riksdagsbeslut fortfarande är starkt splittrad. företa en rådgivande folkomröstning. Den nya energipolitik som markeras i regeringsförklaringen bygger på en ekologisk grundsyn som syftar till att successivt ersätta användning av uttömliga resurser med förnyelsebara resurser. Energiförsörjningen skall bereda trygghet och säkerhet, arbete och utkomst. En viktig förutsättning för att uppfylla dessa krav är att handlingsfriheten i framtiden främjas. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan handlingsfrihet. Jag vill nu anmäla frågan om en energikommission och närmare ange vilken arbetsinriktning den bör ha. Kommissionens huvuduppgifter bör vara att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionen bör vara oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energiprogram för tiden till år 1990. Antalet alternativ bör det ankomma på kommissionen att besluta om. liksom de karakteristika som skall gälla för alternativen. Jag vill emellertid i detta sammanhang anföra följande som bakgrund till utformningen av de olika alternativen. Energipolitiken mäste utformas så att den på ett effektivt sätt medverkar till att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till hög sysselsättning. fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den får inte medföra att vårt nationella oberoende försvagas. Kommissionens redovisning måste därför innefatta en bedömning av de långsiktiga konsekvenserna i dessa avseenden av de olika alternativen. Som framgår av regeringsförklaringen bör minst ett alternativ innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets mitt. Kommissionen bör upprätta en tids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. Kommissionen bör också I i undersöka och ge förslag till administrativa och andra åtgärder som krävs för att . eventuellt behövliga anläggningar for alternativ kraftproduktion snabbt skall kunna i I. byggas. Kommissionen är oförhindrad att, för genomförande redan före år 1978, föreslå i sådana åtgärder som främjar handlingsfriheten, särskilt beträffande elförsörjningen. i z l de alternativa energibalanserna för år 1980 bör kommissionen så långt möjligt i l redovisa samhälleliga konsekvenser, dvs. ekonomiska, sysselsättningspolitiska, 1. x handels- och beredskapspolitiska samt hälso- och miljömässiga. Kommissionen bör också analysera hur olika energialternativ påverkar Sveriges internationella beroende. De distributionssystem som alternativen förutsätter bör beskrivas. Kommissionen bör även redovisa vilka förändringar inom näringsliv, kommunikationer och boende, som kan bli följden av eller som kan krävas för de olika alternativen. Bl. a. de ekonomiska, hälso- och miljömässiga. försörjningsmässiga och sociala konsekvenserna bör redovisas så ingående att de olika alternativen kan värderas vart och ett för sig. De

Utredningsarbetet 59

ekonomiska konskevenserna bör bedömas med utgångspunkt från att varje energislag skall bära sina egna kostnader, varvid även kostnader som beräknas uppkomma i framtiden så långt möjligt bör beaktas. Med tanke på önskemål om framtida handlingsfrihet på energiområdet är det väsentligt, att de olika energibalansernas flexibilitet undersöks och värderas. De utvärderingar som görs bör beakta den samhällsekonomiska och sociala utvecklingen, så att de ger en fullständig och konsistent beskrivning av konsekvenserna av de olika alternativen. Kommissionen bör därför uppmärksamma det arbete med långtidsutredning och långsiktiga perspektivplaner som pågår inom regeringskansliet. Som framhålls i regeringsförklaringen skall en avveckling av kärnkraften ske om de problem och risker. som denna energiform för med sig, inte kan lösas. Med hänsyn härtill och till att kärnkraftverk är och kommer att vara i drift under i varje fall en övergångstid är det angeläget att kärnkraftens säkerhetsfrågor, inkl. frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall m. m.. blir ingående belysta. Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen har remitterat till lagrådet ett förslag till lag om särskilt tillstånd för att få ta kärnreaktor i drift. Lagförslaget innebär att en kärnreaktor får tas i drift endast om innehavaren har företett avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Alternativt skall han kunna visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt kärnbränsle kan ske utan föregående upparbetning. Frågor om tillstånd enligt lagen prövas av regeringen. 1 energikommissionens uppdrag bör ingå att granska och utvärdera tillgängligt underlagsmaterial. Aka-utredningens (l 1972:08) betänkande (SOU 1976:30 och 31) Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör, tillsammans med remissyttrandena över betänkandet. överlämnas till kommissionen för att ingå i underlaget för dess bedömningar. Kommissionen bör även ta del av och följa de undersökningar som kommer att göras inom landet av bl. a. programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kränbränsleförsörjning AB. Kommissionen bör även följa vad som görs i fråga om använt kärnbränsle utomlands och ta del av utländska erfarenheter beträffande upparbetning, avfallshantering. förvaring och slutdeponering. Även drifterfarenheter i Sverige och utomlands samt erfarenheter rörande Kärnkraftens miljöpåverkan bör belysas och granskas. 1 detta sammanhang villjag erinra om att statens kärnkraftinspektion har regeringens uppdrag att analysera erfarenheterna från driften av lättvattenreaktorer. Denna reaktorsäkerhetsstudie skall överlämnas till regeringen senast den 30 juni 1977, Vad gäller övriga energislag - olja, gas. kol, vattenkraft osv. - är en miljö- och säkerhetsmässig värdering också nödvändig om man skall kunna avgöra vilket energisystem som totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och är det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga. På samma sätt som gäller för kärnkraft bör en ingående bedömning ske av riskerna för hälsa och miljö med övriga energislag. På detta område finns redan nu visst underlagsmaterial, t. ex. betänkandena (SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö som bl. a. redogör för miljöeffekterna vid utbyggnad av vattenkraft. Nytt material håller också på att tas fram. t. ex. inom energi- och miljökommittén (Jo 1976:02). Kommission bör ta del av detta material och göra de kompletteringar som kan erfordras för kommissionens egna bedömningar. Kommissionen bör i sammanhanget beakta att riksdagen nyligen har lagt fast ett mål för de tillåtna utsläppen av svavel i Sverige år 1985 (prop. 1976/77:3. .l-oU 1976/77:4, rskr 1976/77:24). Målet är att till dess sänka de totala utsläppen till samma nivå som rådde i början av 1950-talet. Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem krävs vidare att kommissionen gör en bedömning av möjligheterna att förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna

60 UIrec/nirzgsarberet

internationellt. t. ex. i fråga om olja. naturgas, kol och kärnbränsle. dels de inhemska förutsättningarna för primärenergiproduktion och for produktion av elektrisk energi, fjärrvärme m. fl. sekundära energiformer. Kommissionen bör i detta sammanhang bl. a. uppmärksamma arbetet inom OECD på en revidering av organisationens långsiktiga energistudie. Kommissionen bör analysera de risker som vårt lands stora oljeberoende for med sig, Liksom hittills bör ett viktigt inslag i svensk energipolitik vara att detta beroende så långt möjligt skall begränsas. De modeller som kommissionen tar fram bör utgå härifrån. Det krävs även en bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i regeringsförklaringen, ägnas åt möjligheterna att utnyttja de förnyelsebara energikällorna. Möjligheterna bör undersökas att härvidlag utvidga eller intensifiera nuvarande energiforskningsprogram. Vid dessa bedömningar bör kommissionen beakta de resultat som kommer fram inom energiforskningsprogrammet. Kommissionen bör även försöka att bedöma när de nya energiformerna eller de nya tekniska lösningarna kan bli tillgängliga for en bredare introduktion i vårt land och hur detta beror av de ambitionsnivåer som väljs ifråga om forskningsinsatser, samt vilka sidoeffekter på hälsa och miljö eller annorledes som de kan väntas ha. lnom delegationen (l 1975:02) for energiforskning tas f. n. fram n1aterial som bör kunna tjäna som bedömningsunderlag i nu nämnda avseenden. En central uppgift for kommissionen bör vara att utarbeta forslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Statens industriverk planerar att under andra halvåret 1977 lägga fram en prognos for energianvändningen fram till år 1990 eller år 1995. Kommissionen bör ta del av industriverkets prognosarbete och göra alternativa forslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Alla möjligheter till bättre energihushållning bör prövas, inkl. sådana som innebär att energiproduktion kan ske i anslutning till industriella tillverkningsprocessen t. ex. genom att utnyttja avfallsprodukter eller spillvärme. eller genom att producera mottryckskraft. De risker som härvid kan uppkomma for hälsa och miljö bör även belysas. Mot bakgrund av det underlag som kommer fram inom delegationen for energiforskning bör forslag utarbetas om intensifierad forsknings- och utvecklingsverksamhet for att förbättra energihushållningen på alla områden. Kommissionen bör vidare undersöka de medel som står till buds for att påverka energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som härvid bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energihushållning som syfte. l detta sammanhang bör beskattningens roll särskilt beaktas. Efter samråd med chefen for budgetdepartementet föreslårjag att kommissionen skall överta energiskatteutredningens (Fi 1975:07) uppgifter med i huvudsak oförändrade direktiv. Traditionellt har utformningen av energibeskattningen väsentligen betraktats som en skattepolitisk fråga. Vid sidan av detta liskala element torde energiskatten framöver i högre grad än hittills komma att användas i ett vidare energipolitiskt syfte. Kommissionen bör vara oforhindrad att föreslå inskränkningar i beskattningsområdets omfattning eller skattefrihet for viss energiförbrukning. Däremot bör det, liksom tidigare. inte ingå i uppdraget att ta upp frågan om att ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram. Till tidigare uppgifter bör läggas att överväga energibeskattningens inverkan på kostnadsrelationen energi-arbetskraft inom företagen. Därvid bör undersökas den betydelse som energipris och energiskatt kan ha for den långsiktiga utvecklingen av industrins investeringar och efterfrågan på arbetskraft och för skilda branschers internationella konkurrenskraft. Vidare bör kommissionen vid sina överväganden om ändringar i energiskattens avvägning for att främja en bättre energihushållning även undersöka sådana ändringar

U trednizzgsarbeter 61

som kan stimulera till att förnyelsebara energikällor utvecklas och utnyttjas. Resultaten av kommissionens överväganden om energiskattens utformning bör redovisas till statsrådet och chefen för budgetdepartementet. institutionella faktorer inom och utanför energisektorn som påverkar effektiviteten hos de olika styrmedlen bör också beaktas. t. ex. konstruktionen av hyreskontrakt och leveransavtal för elenergi. Det är angeläget att kommissionen analyserar konsumtionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och anger, sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas. 1 detta sammanhang är kommissionen oförhindrad att också studera alternativ till nuvarande bidragssystem for energibesparande åtgärder, t. ex. olika former av låne- och lånegarantisystem. Redovisning bör ske i form av ett åtgärdsprogram. eller flera alternativa program. som kompletteras med en redogörelse for samhälleliga konsekvenser av olika slag (ekonomi. sysselsättning, hälsa, miljö, etc.). Redovisningen bör i möjligaste mån vara sådan att en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionssektorer i syfte att nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i relation till insatta medel och resurser. Kommissionen är givetvis oförhindrad att redovisa även åtgärdsprogram där besparingsansträngningarna inriktas främst på särskilda energiformer. t. ex. oljeprodukter eller elektrisk energi. oavsett konsumtionssektor. l sammanhanget villjag erinra om att verksamhet f. n. pågår på ett antal olika håll för att utarbeta förslag om energihushållningsåtgärder. Bl. a. har energisparkommittén (1 1974:05) i uppgift att undersöka förutsättningarna för att införa direkta restriktioner eller förbud i syfte att varaktigt minska energianvändningen. Statens planverk har fått i särskilt uppdrag att närmare utreda möjligheterna till energibesparing i det befintliga byggnadsbeståndet. Överstyrelsen for ekonomiskt försvar utreder vissa frågor om värmetaxering av fastigheter. Konsumentverket har i uppdrag att belysa sambandet mellan energiförbrukningen och den privata konsumtionens sammansättning. Statens industriverk utreder industrins energihushållning. Det är angeläget att pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiområdet fortgår och genomförs utan att avvakta kommissionens mer långsiktiga och övergripande överväganden. Nu gällande energiforskningsprogram omfattar tiden t.0. m. den 30 juni 1978. Delegationen för energiforskning hari uppdrag bl. a. att till den 28 september 1977 ta fram underlag for statsmakternas beslut om forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet under treårsperioden därefter. De tilläggsdirektiv som regeringen den l0juni 1976 meddelade för delegationens arbete härvidlag bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen har att redovisa. Ett alternativ bör alltjämt innebära en i förhållande till insatserna inom energiforskningprogrammet under budgetåret 1977/78 oförändrad ambitionsnivå. Därutöver bör delegationen redovisa två alternativ som innebär högre ambitionsnivåer. Härvid bör belysas främst möjligheterna till ökade insatser vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för att anpassa olika konsumtionssektorer till ett ökat utnyttjande av dessa energikällor. Delegationens uppgift hänger nära samman med de uppgifter som jag förordar skall läggas på energikommissionen. Nära beröring med kommissionens uppdrag har även delegationens övergripande och mer långsiktiga verksamhet- att ta fram underlag for planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv -liksom dess verksamhet som ansvarigt organ för programmet Allmänna energisystemstudier. Jag avser att återkomma till frågan om ändrade direktiv för delegationen. Jag avser också att senare göra sådana förändringar i delegationens sammansättning att ett personsamband skapas mellan kommissionen och delegationen. När det gäller de långsiktiga perspektiven bör kommissionen uppmärksamma den verksamhet som styrelsen (U 1975: 1 7) för sekretariatet för framtidsstudier ansvarar för,

62 U rredningsarberet

särskilt det nu pågående projektet Energi och samhälle. Kommissionens arbete bör bedrivas med stor öppenhet. information bör fortlöpande lämnas om hur arbetet fortskrider och tillfälle bör ges till offentliga utfrågningar och debatter även med internationell expertis. Vidare bör stor vikt läggas vid att utforma kommissionens redovisningar och forslag så att de blir lättlästa och tillgängliga for en större allmänhet. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Huvudalternativ skall redovisas senast den l mars l978. Vissa frågor bör behandlas med förtur. Dessa frågor rör dels den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten när nuvarande program upphör, dels utformning av och nivå for de ekonomiska styrmedel som har generellt och starkt inflytande över konsumtionens utveckling, särskilt energibeskattningen. Uppdraget skall i sin helhet vara redovisat senast den l juli 1978. Det är väsentligt, och med hänsyn till tidplanen nödvändigt, att kommissionen bedriver sitt arbete i nära samverkan med de myndigheter. kommittéer m. fl. som enligt vad jag tidigare har nämnt f. n. utreder frågor inom energiområdet. Med hänsyn härtill bör vissa myndigheter och kommittéer få i uppdrag att biträda kommissionen i dess arbete.

Direktiven har genom beslut vid regeringssammanträde den 23 februari 1978 ändrats så att kommissionen i det fortsatta arbetet kan ta upp och belysa frågan om att inrymma energiskatten under mervärdeskatten.

1.2 Ledamöter, sakkunniga, och

experter sekreterare m. fl.

Genom beslut den 22 december 1976 bemyndigade statsrådet regeringen Johansson att tillkalla en kommission med högst 15 ledamöter med uppdrag att utarbeta alternativa förslag-till energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990. Ledamöter i kommissionen, som tillkallades fr. o. m. den 1 januari 1977. har varit generaldirektören Ove Rainer, ordförande, förbundssekreteraren i Sveriges Arbetsledareförbund (SALF), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) Björn Bergman, professorn Kai Curry-Lindahl, riksdagsledamoten Birgitta Dahl (s), tekn. dr Ingmar Eidem (företrädare för Sveriges lndustriforbund), förbundsordföranden i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund Lars Engqvist (s), riksdagsledamoten Birgitta Hambraeus (c), ordföranden i delegationen for energiforskning direktören Olof Hörmander, docenten Björn Kjellström, författaren Per Kågeson (vpk), biträdande överläkaren Nils-Erik Landell, riksdagsledamoten Bengt Sjönell (c), statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet Carl Tham (fp), ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige (LO) Ulf Westerberg och riksdagsledamoten Anders Wijkman (m). Hörmander har dessutom haft i uppdrag att vara ordförande i en expertgrupp rörande forskning och utveckling. Kjellström har haft motsvarande uppdrag vad avser en expertgrupp rörande säkerhet och miljö. Som sakkunniga tillkallades fr. 0. m. samma verkställande tidpunkt direktören i Berol Kemi AB Gunnar Agfors med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energitillförsel, direktören i Norrbottens Järnverk AB Per-Olof Boman med uppgift att vara ordförande i en expertgrupp rörande energihushållning och ekon. dr, numera statssekreteraren i industridepartementet Per Anders Örtendahl med uppgift att vara ordförande i en

Urredningsarberer 63

expertgrupp vad avser styrmedel (t. o. m. den 16 oktober 1977). Sedan Agfors om befrielse från uppdraget förordnades i hans ställe byråchefen vid anhållit statens industriverk Carl-Erik Lind fr. 0. m. den 10 februari 1977. Departe- Hans Fridolin förordnades som mentsrådet i budgetdepartementet att vara ordförande i expertgruppen rörande styrsakkunnig med uppgift medel fr. 0. m. den 17 oktober 1977. Härutöver har ekon. dr Jan Wästlund fr. 0. m. samma tidpunkt varit sakkunnig i kommissionen. 1977 Som experter vad avser säkerhet och miljö har fr. 0. m. den l februari medverkat vid statens vattenfallsverk Per-Eric Ahlström, överingenjören Erik Arrhenius vid universitetet i Stockholm, överingenjören vid docenten statens kärnkraftinspektion Thomas Eckered, docenten Thomas B. Johansför sekretariatet för framtidsstudier, byråchefen vid statens son, styrelsen naturvårdsverk Lars Lindau, fil. dr Sten Lindeberg, Centrum för tvärveten- 1977), avdelningsdirektören vid statens strålskap (t. 0. m. den 31 augusti Jan Olof Snihs, ombudsmannen i LO Bo Tengberg och skyddsinstitut vid tekniska i Stockholm Torbjörn Westermark samt professorn högskolan fr. o. m. den 15 november 1977 överingenjören Lars Norberg. Som facksekreterare åt expertgruppen för säkerhet och miljö har tjänstgjort Sven-Olov Ericson, Allmänna Ingenjörsbyrån AB, och civilingenjörerna Kjell Johansson, AB Atomenergi. har fr. o. m. den 10 februari 1977 Som experter vad avser energitillforsel medverkat verkställande direktören Gunnar Agfors och fr. o. m. den 1 februari 1977 tekniske direktören i Sydkraft AB Anders Björgerd, professorn i Stockholm Bert Bolin, byråchefen vid Överstyrelsen for vid universitetet försvar Nils-Gustaf Danielson, verkställande direktören i ekonomiskt vid tekniska högskolan i Svenska Gasforeningen Claes Lindgren, professorn vid Stockholm Olle Lindström t. o. m. den 30juni 1977, planeringsdirektören Nordström, verkställande ledamoten i statens vattenfallsverk Bengt nämnden för energiproduktionsforskning Lars Rey, professorn vid universidirektören i Svenska Värmeverkstetet i Lund Ingemar Ståhl, verkställande Torbjörn Waldenby och ombudsmannen i TCO Erik Wângby. föreningen Direktören Lars Brundin, ProConductor International AB, har tjänstgjort som facksekreterare åt expertgruppen för energitillforsel och överingenjören

Ulf Norhammar, Ångpanneföreningen, har varit teknisk assistent åt grup-

pen. har fr. o. m. den 1 februari 1977 Som experter vad avser energihushållning

medverkat överingenjören Gunnar Holme, Ångpanneföreningen, professorn

vid tekniska i Stockholm Ingemar Höglund, departementsrâdet i högskolan

ekonomidepartementet Bengt-Olof Karlsson, huvudsekreteraren i energi-

Ulf Karlsson, departementsrâdet i sparkommittén departementssekreteraren Claes-Eric Norrbom, sekreteraren i LO kommunikationsdepartementet t. o. m. den 31 mars 1977 och avdelningschefen vid Lennart Nyström arbetarskyddsstyrelsen Arne Westlin. Dessutom har fr. o. m. den l april 1977 från LO och fr. o. m. den l maj 1977 professorn vid fil. lic. Gösta Dahlström tekniska i Stockholm Folke Peterson medverkat som experter vad högskolan avser energihushållning.

Bert Rosenqvist, Ångpanneföreningen, har tjänstgjort

Civilingenjören för energihushållning. Som biträdande som facksekreterare åt expertgruppen har departementssekreteraren i kommunikasekreterare åt expertgruppen

64 Ulredningsarbeler

tionsdepartementet Kjell-Åke Lantz varit förordnad fr. 0. m. den l februari

1977. Som experter vad avser styrmedel har fr. o. m. den l februari 1977 medverkat professorn vid universitetet i Göteborg Göran Bergendahl, docenten AlfCarIing vid universitetet i Stockholm,ekon. dr Bo Carlsson från lndustriens Utredningsinstitut. departementsrádet i budgetdepartementet Hans Fridolin (t. 0. m. den 16 oktober 1977), driftdirektören vid statens vattenfallsverk Sven Lalander och utredningssekreteraren från Studieforbundet Näringsliv och Samhälle Bo Winander. Fr. o. m. den 15 mars 1977 har medverkat forbundsekonomen i Svenska Pappersindustriarbetareforbundet Christer Jonsson och avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Åke Hallman. Dessutom har civilingenjören Måns Lönnroth från styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier fr. 0. m. den 1 juni 1977, departementssekreteraren i budgetdepartementet Inga-Britt Ahlenius fr. 0. m. den 17 oktober 1977 samt docenten Lennart Hjalmarsson och universitetslektorn Bengt Mattsson fr. o. m. den 1 november 1977 deltagitsom experter vad avser styrmedel. Expertgruppen för styrmedel har vidare i sitt arbete biträtts av t. f. avdelningschefen vid statens pris- och kartellnämnd Walter Sköldefors samt civilekonomen Claes Ljungh, TCO. 1 expertgruppen for styrmedel har följande personer medverkat som biträdande sekreterare, nämligen fr. o. m. den ljanuari 1977 departementssekreteraren i industridepartementet Charlotte Larén och fr. o. m. den 1 februari 1977 sekreteraren Gunnel Backman, docenten Lennart Hjalmarsson t. o. m. den 31 oktober 1977 och ekon. dr Jan Wästlund t. o. m. den 16 oktober 1977, fr. o. m. den 1 november 1977 Ph. D. Anders Lundin vid universitetet i Stockholm samt fr. o. m. den 15 november 1977 kammarrättsassessorn Leif Lindstam, sakkunnig i budgetdepartementet. Delegationen (I 1975:02) för energiforskning har fungerat som kommissionens expertgrupp vad avser forskning och utveckling. Statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder har fr. o. m. den l januari t. o. m. den 31 juli 1977 varit kommissionens huvudsekreterare. Han efterträddes den l augusti av statssekreteraren Per Anders Örtendahl. Sekretariatet har i övrigt fr. o. m. den l januari 1977 bestått av departementsrådet i industridepartementet Lars Hjorth, som har varit sekreterare, och de biträdande sekreterarna civilingenjören Bo Assarsson, sakkunnig i jordbruksdepartementet, civilekonomen Magnus Bäckstrand, departementssekreteraren i ekonomidepartementet O10fDjerf, departementssekreteraren i industridepartementet Suzanne Frigren, civilingenjören Torbjörn Granström,sakkunnig i industridepartementet, departementssekreteraren i industridepartementet Bo C. Johanson och byrådirektören vid Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Håkan Neuman samt fr. o. m. den 24 januari 1977 kanslisekreteraren i industridepartementet Gun Tombrock, fr. o. m. den 1 februari 1977 assistenten i industridepartementet Anita Mattsson och fr. o. m. den l april 1977 assistenten i industridepartementet Sonja Forsman. Till kommissionen har vidare fr. o. m. den 1 februari 1977 följande experter varit knutna. nämligen kanslirädet i handelsdepartementet Bo Hemborg, avdelningsdirektören vid statens industriverk Mats Höjeberg och departe-

U tredningsarbelel 65

mentssekreteraren i utrikesdepartementet Johan Lind. Redaktören Yngve Feuk har fr. o. m. den l juni 1977 varit forordnad som expert med uppdrag att bl. a. sköta informationsfrågorna åt kommissionen. Som expert har vidare professorn Dean Abrahamson, University of Minnesota varit förordnad fr. 0. m. den l augusti 1977. Konsulter från Statskonsult AB med Bertil Strindmark som uppdragsledare har anlitats för planerings- och organisationsfrâgor. Härutöver har bl. a. kontoristerna Iréne Rajala och Kristina Wikström varit knutna till sekretariatet.

1.3 Utredningsarbetet

1.3.1 Över/ämnar material m. m.

l samband med beslutet om tillkallande av en energikommission överlämnades Aka-utredningens betänkande (SOU 1976:30 och 31) Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall samt remissyttrandena över betänkandet till kommissionen. Kommissionens expertgrupp for säkerhet och miljö har utarbetat en sammanställning över de inkomna remissyttrandena. Betänkandet och sammanställningen har utgjort underlagsmaterial vid utarbetandet av gruppens preliminära rapport Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av energi. Detsamma gäller statens vattenfallsverks på regeringens uppdrag utarbetade rapport Kärnkraft i berg och statens kärnkraftinspektions reaktorsäkerhetsstudie, del 1 och 2 samt energi- och miljökommitténs underlagsrapporter och betänkande (SOU 1977:67) Energi Hälsa Miljö jämte bilagor (SOU 1977:68-70). Kommissionen har tagit del av statens industriverks prognosarbete genom verkets utredningar (SIND PM 1977:5) Sveriges energikonsumtion till 1995 Referensprognos och (SIND 1977:9) Sveriges energianvändning under 1980och 1990-talen. Verkets prognoser for åren 1985, 1990 och 1995 har utgjort referensprognoser för kommissionens beräkningar av alternativ. Konsumentverkets rapport (KOV 1976:1) Hushållens energikonsumtion har också överlämnats till kommissionen för övervägande, vilket har skett inom kommissionens expertgrupp för energihushållning. Härutöver har kommissionen fått material och synpunkter som rör kommissionens arbete från bl. a. olika intressegrupper och enskilda personer.

1.3.2 Arbetets uppläggning Arbetet har organiserats så att fem expertgrupper med ansvar for var sitt område har tagit fram och sammanställt underlag for kommissionens ställningstaganden inom resp. verksamhetsområde. Dessa områden har varit säkerhet och miljö, energitillförsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveckling. Vad gäller forskning och utveckling har delegationen (1 1975:02) for energiforskning fungerat som expertgrupp åt kommissionen. När expertgrupperna efter sommaren 1977 hade kommit in i slutskedet av

66 Utredningsarbetet

KOMMlSSlONEN Ordl orande Ledamoler

i

STYRGRUPPEN SEKHETARIATET PLANERINGSFUNKTlONEN Huvudsekreteraren Huvudsekietevare Sldlsknnsull A8 Expertgruppsordlorandena Sekreterare Sekreteraren Buv Sekreterare E xpevte: lnlormanonssekieierare Servicelunkrton

l 1 1 T A B C D E EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGRUPPEN FOR EXPERTGHUPPEN FOR SAKERHET OCH MILJO ENERGITILLFORSEL ENERGIHUSHALLNING STYRMEDEL FORSKNING OCH UT VECKLING Ordforande, tillika leda- Ordlorande, tillika sak- Ordtorande. llHlKö sak Ottlfomnde_ |l11lkd sak mul | kommissionen kunnig l kommissionen I kommissionen Oiitlomiwrie, milk l lotta kunnig kunnig l kmnmissanneit mot l kUH|lT3I$\40n8l| Experter E xperrer E xperier EXDGHE: Delequtuuueu fm Facksekreianar Facksekretariau Facksekieiauai Fiacksekmiamax Qnel qtm skmnq

Figur l .1 Organisationstablå _Iör energikommis- sitt huvudsakliga arbete bildades en styrgrupp bestående av expertgruppssionen ordforandena, huvudsekreteraren och sekreteraren. Styrgruppens uppgift har varit att samordna arbetet med beräkning och utvärdering av de olika energialternativen. Kommissionens budget har for hela verksamhetsperioden omfattat närmare 23 milj. kr.

1.3.3 Arbetets utförande Kommissionens arbete har varit mycket omfattande och har helt naturligt med tanke på den korta tid som enligt direktiven stått till förfogande - fått bedrivas under en stark tidspress. Arbetet inleddes omedelbart efter tillkallandet av ledamöterna m. fl. i slutet av januari 1977 med att arbets- och tidplaner lades fast för kommissionens och expertgruppernas verksamhet. l enlighet med dessa planer har ett mycket stort antal utredningsuppdrag lagts ut på olika myndigheter, organisationer, konsultföretag och enskilda personer. Kommissionen har under våren 1977 till sina sammanträden inkallat experter rörande olika speciella ämnesområden. Delar av kommissionen har företagit resor inom Norden för att studera bl. a. torvhantering, kolkraftverk. vindkraftverk och experimenthus. Kommissionen har dessutom företagit en studieresa till Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna för att studera produktion och hushållningsåtgärder inom energiområdet. Företrädare for kommissionen har också deltagit i den tionde världsenergikonferensen som anordnades i Istanbul i september 1977 samt i FN:s atomenergiorgans (IAEA) konferens i Salzburg i maj 1977 rörande kärnkraften och kärnbränslecykeln. Expertgrupperna har successivt redovisat arbetslaget och avlämnat delrapporter till kommissionen. I slutet av september överlämnade delegationen för sitt betänkande (SOU - för energiforskning 1977:56) Energi program

Urredningsarbetet

forskning, utveckling, demonstration med förslag till nytt treårsprogram för den statliga energiforskningen. I bilagor till betänkandet (SOU 1977:57-62) redovisas detaljerade programplaner som legat till grund för delegationens förslag. De övriga grupperna har i början av oktober redovisat preliminära rapporter. Expertgruppens för säkerhet och miljö preliminära rapport Miljöeffekter och risker vid utnyttjande av olika energikällor bearbetas f. n. ytterligare inom gruppen och skall under våren 1978 kompletteras bl. a. i fråga om miljöeffekter och risker förknippade med energisparande åtgärder och avfallsproblem samt katastrofrisker. Den första preliminära delrapporten från expertgruppen för energitillförsel presenterades i juni 1977. Den omfattar grundläggande uppgifter om energitillförseln samt redovisar valet av ett antal typexempel och gemensamma beskrivningar för dessa. Syftet med att beräkna typexemplen har varit att ge kommissionen underlag för bedömningar, värderingar och val av kombinationer av energiråvaror m. m. genom att illustrera sambanden mellan användningssektorernas efterfrågan på el, fjärrvärme, drivmedel etc., kravet på erforderlig kapacitet i kraftverk, värmeverk, raffinaderier etc. och behovet av olika energiråvaror. I början av september redovisade gruppen en mera ingående beskrivning av de gemensamma förutsättningarna samt beräkningar avseende två typexempel, nämligen Alla energislag och Avveckling kärnkraft. De återstående typexemplen , nämligen Minskat oljeberoende, Max inhemsk energiproduktion och Max förnyelsebara energikällor, presenterades i början av oktober 1977. 1 mars 1978 publiceras gruppens rapport jämte en sammanfattning (Ds 1 1978:9 och 10). Expertgruppen för energihushållning har arbetat i huvudsak inom fyra arbetsgrupper, en för vardera av sektorerna industri, transport, uppvärmning av bebyggelse samt övrigt. Gruppen har i sin huvudrapport (Ds 1 1977:10) Energihushâllning redovisat och analyserat möjligheterna till hushållning med energi och sparande inom de olika sektorerna fram till år 1990. Arbetet inom arbetsgrupperna har redovisats i fyra sektorrapporter, nämligen Ds I 1977:11 Energibesparingar inom industrisektorn, Ds 1 1977:12 Energibesparingar inom transportsektorn, Ds I 1977:13 Energibehov och bebyggelse, hushållningsmöjligheter och Ds 1 1977:14 Energibesparingar inom övrigsektorn. Styrmedelsgruppen har i sin huvudrapport (Ds I 1977:15) Styrmedel för en framtida energihushållning inriktat arbetet på en principiell diskussion av olika styrmedel såsom styrning via prissättningen på elenergi, energibeskattning, direkta regleringar etc. samt de bieffekter som kan tänkas uppstå på t. ex. ekonomisk tillväxt, sysselsättning, bytesbalans, inkomstfördelning m. m. l tre biIagedelar(Ds1 1977: 16-18) redovisas det expertmaterial som har tagits fram genom gruppens försorg och som har legat till grund för arbetet med huvudrapporten. 1och med att energikommissionens expertgrupperi början av oktober hade avlämnat sina rapporter avslutades den första materialinsamlande fasen i kommissionens arbete. I anslutning härtill beslutade kommissionen att arbeta vidare med beräkning, sammanställning och analys av i första hand - som räkneexempel betraktade fyra alternativa energibalanser (jfr avsnitt 7.3). Material från den andra fasen av expertgruppsarbetet redovisas i Ds I

68 Urredningsarberer

1978:2 Energitillförsel Energikommissionens alternativ, Ds l 1978:7 och 8 Styrmedel och energikommissionens energibalanser. Ds l 1978:12 Kompletterande underlagsmaterial från hushållningsgruppen samt i rapporter från expertgruppen för säkerhet och miljö. Med utgångspunkt i industriverkets reviderade referensprognos har beräkningar utgående från olika antaganden om energikonsumtionsutvecklingen gjorts beträffande dessa alternativ. Beräkningar har också gjorts utifrån andra antaganden - bl. a. rörande industrins utveckling. arbetsmiljöinsatser och avvägningen mellan privat och ofTentlig konsumtion - om den samhällsekonomiska utvecklingen än vad som ligger till grund för industriverkets prognos. Vissa miljörörelser har på kommissionens uppdrag lämnat underlagsmatrial till kommissionen. Miljöforbundet. Jordens Vänner och Fältbiologerna har utarbetat en alternativ energiplan för Sverige år 1990 (MALTE 1990, Ds l 1978:1 l). Kommissionen har strävat efter att enligt direktiven bedriva arbetet med stor öppenhet. Som ett led i denna strävan har bl. a. anordnats s. k. hearings för utfrågning rörande framför allt expertgruppernas material och inhämtande av synpunkter.

1.3.4 Kommissionens yttranden m. m. Kommissionen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet (SOU 1977:56) - för Energi program forskning, utveckling. demonstration. Kommissionen har i samband därmed anfört bl. a. att delegationens förslag ligger väl i linje med kommissionens allmänna uppfattning om behovet av statliga insatser för teknikutveckling inom energiområdet med angränsande forskning och konsekvensstudier. Vidare anförde kommissionen att regeringen - för att säkra kontinuiteten i det pågående forskningsprogrammet och för att skapa förutsättningar for snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik - utan att avvakta kommissionens slutliga underlagsmaterial borde lägga fram förslag om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för perioden 1978/79-1980/81 på grundval av delegationens betänkande. Vad gäller studie av Petroswede AB rörande internationell oljeletning och utvinning har kommissionen framhållit angelägenheten av att ett gentemot nuläget mera omfattande svenskt prospekteringsprogram kommer till stånd. Kommissionen har också pekat på vikten av att ett sådant program ges en inriktning och utformning som möjliggör ett uthålligt prospekteringsarbete och att detta kräver långsiktig ekonomisk och programmässig planering.

ü och

2 bakgrund, samband Energi begrepp

2.1 Samspelet människa, energi och miljö

I

Energins flöde och utnyttjande är den grundläggande faktorn i det globala ekosystemet. Ekosystemet är livets funktionella grundenhet, en komplex byggnad av växelverkningar, där energins omsättning är en nödvändig förutsättning för kontinuerliga kretslopp och produktivitet. Sådana ekologiska grundförutsättningar är nödvändiga att beakta vid all energiplaner- | ing. I Människan är för sitt långsiktiga fortbestånd beroende av att leva i harmoni

I med jordens ekosystem av vilket hon är en del. Detta gör att människans

i energianvändning måste ske på ett sådant sätt att den globalt sett, och de

som den genererar, inte äventyrar de funktioner och

l

avfallsprodukter l organismer på vilka ekosystemen är uppbyggda. Ett ständigt ökat energiutnyttjande innebär liksom varje annat resursut-

I

nyttjande att människans inverkan på ekosystemen får allt större omfattning.

l Detta innebär ofta negativa miljöeffekter och för med sig ett långsiktigt

ansvarstagande för att systemets framtida balanserande funktion upprätthålls. Jordens tillgångar är begränsade. Några, såsom syret i luften, vattnet i I floder, sjöar och hav.jorden på och i marken, mikroorganismerna, växterna I i och djuren, förnyar sig förutsatt att kretsloppen inte rubbas. Andra resurser l definitivt förnyas inte utan utnyttjandet av dem innebär att tillgångarna minskar eller sprids ut så att de inte längre kan tillgodogöras. Kemiska föroreningar från människans verksamhet tillförs numera ekosystemen i allt större mängder. Många av dessa är inte nedbrytbara i naturen eller kräver lång tid innan de försvinner. Det betyder att de påverkar och att deras giftiga effekter infiltrerar näringskedjorna i miljön iekosystemet vilka människan är en slutlänk. När råvaror utvinns eller omvandlas uppstår avfall. Avfallet släpps ut i luften, i vattnet eller placeras som fast avfall på land. Luftburet avfall avsätts både i vattnet och på marken. Om tillskottet av föroreningar är snabbare än nedbrytningen lagras föroreningarna upp och ackumuleras vilket kan ge kvarstående skadeeffekter på ekosystemen. Radioaktivt avfall och tungmetaller från fossila bränslen är exempel på föroreningar som kräver lång tid för nedbrytningen. Så är också fallet med klorerade kolväten och polyklorerade bifenyler såsom DDT-föreningar och PCB. Energiomsättningen påverkar vår omgivning i alla led, från råvarubrytning

70 - Energi bakgrund, begrepp och samband

och energiomvandling till distribution och användning. Utnyttjandet av teknik och av råvaror och energi har möjliggjort materiellt förbättrade levnadsförhållanden för stora delar av mänskligheten. För att bibehålla och ytterligare Förbättra levnadsvillkoren behövs bl. a. fortsatt teknisk utveckling. Denna utveckling kräver också råvaror och energi, men resursutnyttjandet bör begränsas till vadjordens tillgångar och ekosystemens kontinuerliga produktivitet tillåter. Miljökvaliteten och därmed mänsklighetens fortlevnadsmöjligheter får inte äventyras. Detta innebär bl. a. att sådana energislag bör utnyttjas som ger de minsta skadeverkningarna för den mänskliga hälsan och för miljön. Av särskild vikt är att undvika effekter som kvarstår och ackumuleras på lång sikt. Ansträngningarna att öka säkerheten och minska skadeverkningarna från vår nuvarande energianvändning bör även intensiñeras. Nuvarande kunskaper om vilka hälso- och miljöeffekter som är förknippade med olika energislag är dock bristfälliga. Valen mellan olika energiförsörjningssystem måste därför tillsvidare göras under osäkerhet. Samtidigt måste hänsyn tas till de långsiktiga effekter som beslut om energisystem kan ha. En strävan bör därför vara att utforma sådana beslut for flexibilitet och framtida handlingsfrihet. Vidare bör arbetena på att ytterligare Förbättra beslutsunderlaget fortgå vad gäller olika hälso- och miljöeffekter.

2.2 Energisystem från olika utgångspunkter

Vilka synpunkter som än anläggs beträffande människans energisystem måste systemen utformas med hänsyn till ekologiska realiteter. Därmed beaktas kommande generationers rätt till elementär miljökvalitet, som också innebär utsikter till god hälsa. En logisk utgångspunkt för diskussion om framtida energisystem är att behandla det mänskliga energiutnyttjandet i relation till det globala ekosystemet. En sådan diskussion måste nödvändigtvis ta in långsiktiga aspekter. Detta innebär att sambanden mellan jordens biologiska system och ickebiologiska system måste beaktas så att anspråken på naturens biologiska produktivitet kan anpassas långsiktigt till människans behov. Med en ekologisk utgångspunkt berörs alla de samspelande kemiska, fysiska och biologiska processer inom det globala ekosystemet som direkt eller indirekt hänger samman med utnyttjandet av naturresurser inkl. energikällor. På så vis avstäms det mänskliga energiutnyttjandet mot alla de naturliga energiflöden och kretslopp som karakteriserar ekosystemen. Människan använder naturresurser och producerar föroreningar på ett sådant sätt att det globala ekosystemets balanserande funktion sedan flera decennier allvarligt störs. Förstörelseprocessen har inom vissa regioner redan katastrofala proportioner på grund av accelerande föroreningsproblem och utarmning eller förintelse av förnyelsebara naturtillgångar. Detta är ett hot också mot människan och hennes miljö. Energisystem kan beskrivas på flera olika sätt. l en energitekniskt orienterad framställning redovisas energiförsörjningen med utgångspunkt från tillgångar på och utnyttjandet av olika energiråvaror, energiomvandlingsanläggningar och distributionssystem.

- 71 Energi bakgrund, begrepp och samband

För politiskt beslutsfattande år en beskrivning av energisystemen med utgångspunkt från energins funktion i samhället grundläggande. Frågor som då blir aktuella är energi och sysselsättning, fördelningspolitiska aspekter, energi och strukturomvandling, maktfrågor i anslutning till energiförsörjningen, individens utnyttjande av energi och beroende av energi. En sådan beskrivning utgår från ett samhällsvetenskapligt synsätt. Det har varit naturligt för energikommissionen att utifrån grundläggande analyser av hälso- och miljöeffekter anlägga ett mer samhällsorienterat betraktelsesätt. Många brister kvarstår emellertid i underlagsmaterialet för att det skall kunna betraktas som en heltäckande samhällsvetenskaplig beskrivning.

2.3 Energitillgångar

2.3.1 Inledning Energitillgångarna kan delas in i två huvudkategorier, nämligen de genom solstrålning förnyelsebara energikällorna och de lagrade, ändliga energiråvarorna. Omsättningen i världens energiförsörjningssystem bygger f. n. till ca 15 % på de förnyelsebara energikällorna. Resterande 85 % härrör från ändliga energiråvaror.

2.3.2 F örn yelsebara energikällor Till de förnyelsebara energikällorna räknas direkt solstrålning och korttidslagrad solenergi i form av bl.a. vattenkraft, vindkraft och växtmaterial.

E

Endast hälften av den infallande solstrålningen når jordytan och ger där

i

upphov till fotosyntes, vindar, avdunstning, nederbörd och uppvärmning av jorden. Resterande del av solstrålningen mot jorden reflekteras eller övergår till värme utan att nå jordytan. Den totala solstrålning som når ned till jordytan blir då i genomsnitt ca 1500 kWh/m? och år. 1 Sverige är motsvarande värde mellan 800 och 1000 kWh/m? och år. Den totala tillförseln av solenergi till jordytan är ca l0 000-15 000 gånger större än omsättningen i världens kommersiella energiförsörjningssystem. Även om de förnyelsebara energikällorna ständigt förnyas kan förutsättningarna för att utnyttja dem ändras. Om exempelvis skog skövlas kan markbetingelserna bli sådana, att möjligheterna till framtida avkastning beskärs eller försvinner. Det är även väsentligt att skilja mellan den totala tillgången av en energikälla och dess tillgänglighet för samhället. Tillgängligheten beror på tekniska, miljömässiga och ekonomiska förhållanden som förändras över tiden. De förnyelsebara energikällornas tillgänglighet för industrisamhället har hittills varit relativt begränsad och outvecklad.

2.3.2.1 Solenergi Energiomsättningen på jordytan domineras helt av solens instrålning och värmeutstrålningen från jordytan. Solstrålningen reglerarjordens värmeba- 15e även buaga 1 Enhe_ lans och alstrar vindar och havsrörelser. Solenergin omsätts vidare i vattnets ter och begrepp.

72 - Energi bakgrund, begrepp och samband

kretslopp, dvs. avdunstning av vatten till atmosfären och utfall i form av nederbörd. Den lagras också i växter genom fotosyntes och vidare i djur. Den infallande solstrâlningen kan utnyttjas for energiändamål genom omvandling till värme,omvandling till elektricitet genom fotoelektrisk effekt eller omvandling till kemiskt bunden energi i växter genom fotokemisk effekt.

2.3.2.2 Korttidslagrad solenergi*

BIOMASSA. Genom fotosyntes binds en del av solenergin i biologiskt material. s. k. biomassa. Tillväxten av all sorts biomassa påjorden kan grovt uppskattas till ca 200 miljarder ton årligen, vilket -om allt skulle användas för energiutvinning- motsvarar en energimängd på nästan l milj. TWh/årz, dvs. ca 15 gånger världens energianvändning. Ungefär hälften av tillväxten sker i skogarna och en tredjedel i hav och sjöar. Verkningsgraden för omvandlingen av solenergi till kemiskt bunden energi i biomassa varierar mellan 0,05 och 5 % med ett genomsnitt på ca 0,15 %. lnom jordbruket ger sockerbetor och sockerrör i tropiska områden de högsta värdena, medan jordbruket som

helhet ligger i intervallet 0,2-0,8 %. Till biomassa kan också räknas brännbart i

i

avfall. Återvinningen kan ske för exempelvis värmeproduktion, elproduk-

tion, framställning av metanol eller syntetgas. VATTNETS KRETSLOPP. Solinstrålningen åstadkommer vidare att vatten avdunstar och senare utfälls som nederbörd. Uppskattningsvis går en fjärdedel av solenergin till detta. Solenergin i detta vattenkretslopp kan i princip utnyttjas i olika delaroch kombinationer, t. ex. i Vattenkraftverk eller i kraftverk som omvandlar skillnader i vattnets salthalt vid llodmynningar till energi. VINDENERGI. Genom solinstrålning uppkommer vindar i jordens atmosfär. Ca 2 % av den solenergi som strålar in mot jordytan går till detta. De högsta genomsnittliga vindstyrkorna till lands finns vid havskusterna. bl. a. vid Antarktis, norra Nordamerika, Grönland, nordöstra Asien samt vissa delar av Skandinavien och på Antarktis inre delar. Vindenergin kan utnyttjas på olika sätt, t. ex. for elproduktion. VÅGENERGI. De vindar som uppkommer genom temperaturskillnader i lufthaven överför vid sin passage över haven rörelseenergi till havsvågorna. Rörelseenergin kan sedan överföras till någon annan energibärare. TERMISKA GRADIENTER. Temperaturskillnader i luft och vatten kan utnyttjas för energiändamål. . YTJORDVÄRME. Solenergi lagras ijordens ytskickt,så att temperaturen ca 2 meter underjordytan aldrig understiger 0°. Denna energi kan utnyttjas i samband med exempelvis värmepumpstillämpning. l Uppgifterna är huvudsakligen hämtade ifrån __

“Energiequellen mr mor- 2.3.3 Andliga energirâvarar

gen? Nichtnukleare_Nichtfossi|e Primär. De ändliga energiråvarorna kan indelas i två kategorier, nämligen dels fossila energiequellen” i serien bränslen som utgör långtidslagrad solenergi, t. ex. kol, olja, gas, skiffer och Fmschung Akluew- dels kärnbränslen, t. ex. uran och thorium som härrör torv, från processen då Umschau Verlag 1976 jorden bildades. Med hänsyn till möjligheterna att i framtiden fortsätta att 21 Twh = 1 terawatt_ utnyttja de ändliga energiråvarorna kan de delas upp i kategorierna uthålliga timme = 1 miljard kWh. och icke-uthålliga.

- 73 Energi bakgrund, begrepp och samband

Med uthålliga energiråvaror avses i följande text sådana som kan utnyttjas till betydande delar i energiförsörjningssystemet under något eller några hundra år. Med icke-uthålliga energiråvaror avses sådana som endast kan ge tillskott till världens energiförsörjning under ytterligare några betydande tiotal år. En energiråvaras uthållighet är ofta olika beroende på om tillgång och utnyttjande ses i ett globalt eller i ett nationellt perspektiv. l ett globalt perspektiv kan olja och gas hänföras till kategorien ickeuthålliga energiråvaror. Kol kan däremot betraktas som en mer uthållig energiråvara. Tillgången på kol är ca 30 gånger större än tillgången på olja och gas och även med ökad utvinning är uthålligheten flera hundra år. Kärnbränslenas uthållighet är beroende av vilken teknik som utnyttjas. Uran som bränsle för lättvattenreaktorer kan i ett globalt perspektiv betecknas som en icke-uthållig energiråvara. Med en antagen årlig uranproduktion av 100 000 ton, vilket kan beräknas inträffa år 1990, bedöms de kända

och uppskattade tillgångarna i världen räcka i ca 40 år. Utnytfjas däremot

bridreaktorteknik beräknas uthålligheten öka betydligt. För svenskt vidkommande är det i princip endast tre typer av lagrade, ändliga energiråvaror som kan ge betydande tillskott till energiförsörjningen. Det är uran, torv och skiffer. De svenska uranforekomsterna är internationellt sett stora och uran kan för svenskt vidkommande betraktas som en förhållandevis uthållig energiråvara. Den uppskattade uranmängden i Västgötabergens skiffer skulle utnyttjad i lättvattenreaktorer i ett antal motsvarande ungefär nuvarande utbyggnadsprogram räcka under några 100-tal år. De svenska torvtillgångarna är också i ett internationellt perspektiv stora. Torvtillgångarnas värmevärde motsvarar vår nuvarande oljeförbrukning under minst 100 år. Även torv kan därför betecknas som en förhållandevis uthållig energiråvara för svenskt vidkommande vid maximalt utnyttjande. Samma sak gäller för de svenska skifferforekomsterna. Möjligheterna att utnyttja de ändliga energiråvarorna är bl. a. beroende av energipriset. Till högre kostnader och/eller med bättre teknik kan svårtillutnyttjas. Ofta krävs emellertid också allt större gängligare tillgångar mängder energi vid utvinningen och nettoutbytet av energi minskar därför successivt.

2.3.3.1 Långtidslagrad solenergi

- De FOSSILA ENERGIRÅVARORNA som finns i jordskorpan olja, kol växter och och naturgas - består av sedan årmiljoner lagrade och omvandlade djur. Även torv ses som en fossil energiråvara men återbildningen är mycket snabbare. Oljeskiffer tillhör också kategorien fossila bränslen och består av mineraler sammanbundna av den energirika organiska substansen kerogen. Ur skiffer kan utvinnas dels kerogen eller kerogenets energiinnehåll, dels andra basråvaror för bl. a. den kemiska och metallurgiska industrin för framställning av t. ex. uran, aluminum, legeringsmetaller och gödselprodukter. Jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av fossila bränslen exkl. torv uppskattas f. n. till 7 milj. TWh, dvs. ungefär 100 gånger världens nuvarande Vidare uppskattar man att finna ytterligare 2-3 årliga energianvändning. gånger mer utvinningsvärda tillgångar, dvs. totalt drygt 25 milj. TWh.

74 - Energi bakgrund, begrepp och samband

2.3.3.2 Kärnbränslen

URAN är ett grundämne 50m används som bränsle i kärnreaktorer av lissionstyp. Uran förekommer i stora mängder påjorden men antalet platser med sådan koncentration att utvinning är ekonomiskt lönsam är begränsade. Som nämnts beror uranets uthållighet bl.a. på vilken reaktortyp som utnyttjas. Om uranet används i bridreaktorer - som nu befinner sig på demonstrationsstadiet - mindre åtgår betydligt mängder bränsle än i de f. n. vanligaste reaktortyperna. Uranfyndigheternas varaktighet förlängs då avsevärt. Grundämnet thorium skulle delvis kunna ersätta uran som kärnbränsle, t. ex. i högtemperaturreaktorer. Tillgången på thorium är större än tillgången på uran. Genom sammanslagning - FUSION - av vissa lätta atomkärnor kan i teorin mycket stora mängder energi frigöras. Som energiråvaror skulle tungt vatten och litium utnyttjas. Fusionskraftens kontrollerade utnyttjande är föremål for omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser i de stora industrinationerna. Utvecklingen befinner sig i ett så tidigt skede att utsikterna för ett framtida praktiskt utnyttjande av fusionsenergi f. n. inte kan bedömas.

Solske Värmestrålning

Soljuset: 30 000x

Direkt reflekterat solljus 8000x Tidvâme 0,5x

Konvertera: till värme 15 000x

.. s. Avdunstning och nederbörd 7000x Dimma, vulkaner, Äwa, heta kallor: S 0,05x O4x Vattenkraft Värme genom

Vindar, vågonströmmar 60x imâmg m yggd O 04 x

z berggrunden . 5 å z Fotosymes: 15x Vän” Djur Sam- 1 hälle

pt Geotermusk bränslen Lä: energi

Figur 2./ Energiflödet pâjorden. Energi/lödena är normerade till omsättningen i världens energiförsörjningssysrem. vilken sans till elr. Olja. kol och gas bidrar exempelvis till de! rota/a energi/läder med 85 %. Den del av solenergiinsIrâ/ningen som behövs/ör arr driva _ vindar. vågor och strömmar är 60 gånger sa° star osv. i Källa: Scientific American 224 (1971) sid 50-59. 60-87.

- och samband 75 SOU 1978: 17 Energi bakgrund, begrepp

2.3.4 Övriga energitillgângar

- GEOTERMISK ENERGI. Ett energiutllöde går också ut mot jordytan energi. Detta flöde har sitt ursprung främst i radioaktivt sönderfall geotermisk ijordens inre. Det geotermiska värmeflödet har vid jordytan en intensitet som är mindre än 0,1 °/00av solinstrålningen. Det är tekniskt möjligt att med olika metoder utvinna och omvandla denna energi till användbar form, i forsta hand Vattenburen värme och elektricitet. TIDVATTENENERGI. Månens och i viss mån solens dragningskraft ger. tillsammans med inverkan från rörelseenergin hos jordklotets rotation, upphov till tidvatten. Även denna energi kan omvandlas till användbar form. i första hand elektricitet.

2.4 Energibegrepp

Med energitillgångar avses de resurser (mineral, skog, vind, solstrålning etc.) på jorden som innehåller sådan energi som kan utnyttjas i praktiskt bruk. Energiråvaror är energitillgångar i naturlig form men utvunna ur naturen (t. ex. stenkol. råolja, naturgas, ved, vind). För praktisk användning behöver energin i energitillgångar eller energiråvarori allmänhet passera ett eller flera av mellanleden utvinning/infångning, omvandling, lagring och transport. Ett energiförsörjningssystem kan alltså principiellt sägas bestå av energikällor eller råvaror, mellanled for anpassning av energiutbud till energiefterfrågan samt slutlig användning. Ett sådant system kan schematiskt illustreras som i figur 2.2 som visar energin i olika förädlingsgrader från energikälla eller -råvara till användning. Energibärare är energi i sådan form att den lämpar sig for distribution till och slutlig användning hos forbrukare. Exempel på energibärare är eldningsoljor, ved. el och hetvatten. Av figur 2.2 framgår att vissa energiråvaror, t. ex. kol och naturgas, även är energibärare. Energibärare kan vidare omvandlas till andra energibärare. Sålunda kan t. ex. olika bränslen omvandlas till el i värmekraftverk. Ett och samma medium kan också tjänstgöra som bärare av olika energiformer. Vatten kan i ett fall vara bärare av lägesenergi i exempelvis ett vattenmagasin, i ett annat bärare av värmeinnehållet i exempelvis ett fjärrvärmenät. Det kan även förekomma en direkt omvandling från energikälla till energibärare. Så är fallet t. ex. med el som produceras i Vattenkraftverk eller i vindkraftverk. Energi definieras inom mekaniken som ett mått på förmågan att utföra ett arbete. Den internationella Sl-enheten för energi ärjoule (J), som är lika med watt-sekund (ws). Elektrisk energi anges oftast i multiplar av enheten watttimme (Wh). I detta betänkande kommer huvudsakligen kilowatt-timme (kWh) =tusen Wh och terawatt-timme (TWh = l miljard kWh) att användas. För en detaljerad redovisning av enheter m. m. se bilaga l.

76 - Energi bakgrund, begrepp och samband

ENERGI- UT- ENERGI- FÖR-

TILLGÅNG VINNING RÅVARA ÄDLING

r

r

F

° -

Olje- Raffina-

_

Eyarâgaghfst

V

.beenêxurøês

,p

Kol- *utvn v

^

, »k-

Skog ved

flyger.

_

to mn

br

torv förädling

mosse

jijá-vi

a

avfall

r

j!

i

Uran-

-W=*”“---

r

- - -

Neder- .

tt _

-t---"wL-------

Sol _ solstrålning

i IuI-:njuøj-:áju-ut-_náu-u-pø-q

Strålning

Figur 2.2 Exempel pâ energi/örsörjningssyslem. Källa: SOU 1977:56 EFUD 78 s. 24-25.

- 77 Energi bakgrund, begrepp och samband

OMVAND- ENERGI-

LING ANVAN DARE

Energianvändning vid utvinning, transport mm av energiråvaror/ energibärare

F

olja, bensin mmå

metanol mm g;

Koksverk

Värme-

i

verk

Värme- .V V39

_ kraftverk

kárnavfall 5

4-? överförinsförluster

a*-

__ ____ __ Vindspillvärme

kraftverk

å *ä

Vatten- avfall

å ä

kraftverk a,

å a n

*men Förklaring

ñ - clu- 1 Ol 1;_

energiråvara

Eraftvçrk

F* mk. _zu- energibärare

i

.ol- Wwnwwuj å_ omvandlingsförlust

än o

ar_e

i i . › i I

78 - och samband Energi bakgrund, begrepp

2.5 Energikvalitet

De energiformer som människan har direkt användning för är värme, ljus och mekaniskt arbete. Alla andra energiformer kan betraktas som hjälpformer

för lagring och distribution m. m. Exempel på sådana är lägesenergi,

kärnenergi och elektrisk energi. För att dessa energiformer skall kunna utnyttjas måste de således överföras till värme, ljus eller mekaniskt arbete.

Överföring mellan olika energiformer kallas vanligen omvandling.

Det är vid övergången från en energiform till en annan som energin är intressant och som den kan utnyttjas till att utföra något. Det är energiekonomiskt att ha så få övergångar från en energiform till en annan med så små förluster som möjligt. Figur 2.3 visar exempel på omvandlingar mellan olika energiformer. Inom termodynamiken, läran om värmets omvandling till andra former av energi, finns vissa lagar, bl. a. de s. k. huvudsatserna. Enligt första huvudsatsen kan energi varken skapas eller förintas utan endast omvandlas. Begrepp som energiproduktion eller energiförbrukning är alltså oegentliga. Enligt andra huvudsatsen kan inte omvandling av en värmemängd till arbete ske utan att samtidigt en del av denna värmemängd avleds vid en lägre temperatur utan att omvandlas till arbete. Förluster i form av värme uppstår alltså vid varje omvandling. Enligt denna huvudsats gäller också att en värmemängd inte av sig själv kan övergå från en kropp med lägre temperatur till en annan kropp med högre temperatur. Vid omvandling av elektrisk energi till mekaniskt arbete kan teoretiskt sett uppnås 100 % verkningsgrad. Denna energiform har med andra ord hög kvalitet. När värmeenergi skall omvandlas till elektrisk eller mekanisk energi. blir verkningsgraden lägre. därför att en betydande andel av värmeenergin som nämnts inte kan utnyttjas. Värmeenergin har alltså en lägre kvalitet. Kvaliteten avtar när temperaturskillnaden mot omgivningen minskar. Materialen i pannor, turbiner i ett ångkraftverk etc. har begränsningar som gör att de inte kan utsättas för så höga temperaturer och tryck, som forbrännings- eller kärnklyvningsprocesser teoretiskt skulle kunna ge. Härigenom förloras en teoretiskt uppnåelig arbetsförmåga, dvs. energins kvalitet begränsas. När ångan uträttat arbete i kraftverksturbinerna kyls den ned i ett kylsystem. kvarvarande energi överförs därvid till kylvattnet vars temperatur ökar. När kylvattnet sedan förs bort bär det med sig betydande kvantiteter energi. Med nu nämnda, oundvikliga förluster kan moderna ångkraftverk endast omvandla 33-42 % av den frigjorda värmeenergin till elenergi. I de fall kylvattnet utnyttjas för uppvärmningsändamål, t. ex. i samband med kraftvärmeproduktion, blir verkningsgraden sammanlagt högre. Detta leder till att redovisningen av tillförd energi för elframställning kan göras med olika metoder när energibalanserupprättas. Vanligtvis redovisas hela värmevärdet i det tillförda bränslet när det gäller olja, kol eller inhemska bränslen. För kärnkraften tas enbart energivärdet hos den producerade elkraften upp. Därmed framgår inte att endast ca 33 % av värmevärdet i det bränsle som tillförts processen omvandlas till elkraft och att återstoden går förlorad som spillvärme. Exempel härpå ges i figur 2.4-6. Skillnaderna mellan balanser

E M _ b a U .n b 0 M S a m b a n d 7 9

.w bana d, ma w n..

moEw92

.Så

10:23:30.»

:m

yEEmk .ocwcmn Eocmo

.CL

_ .E

.w__mom_mcm.n mcmxöåwmt_

.mögmöcmo

.o__mo_om

.üö

:m3 _ _ _

wåra...?

_

.mEEozm

mExmEEmkmQEmNmmQ

.E

.mcimmE

_Bäzoucocxcm

Eom

95:9_

.90559 mämcmtow

mmmñ mctm Esimrc

:m: _ _

-_om

-mE.m

m m

WEAWkZnM$WQEmn®I

m

.möämmäcäwx

mcicmktom cozmbcmocov_

QEE

:Qmâtn cwmcêmbm

.mama

U0S_ .aeä

_ _

xmäxexübåm

ä: nån

mcmvvmäzüxmcm

.möuoEsmcmm

:EEE

.mEEozwcâ

m=_=.:mEo

zmicmzm

xmgmtmmøxmgøt

.mBBEE

Cmbâuxwzå

mñcmñ

.mcñäu

_ _ _ _

.åuiåzusåa

5:e

:m.c=w

.cm

m

Em:

EQEmXM

mExwåawmgmqEmw

mEgmååmgmmEmkwnl

.Rvumtm

:oxå:

mc=ucmEc .ügmtmwmmwq .ükmtmmwñât xmxmtmmmtâewgww

MN

xmgmtmcxmk

Sum

xmztmk

v22

:mm m3 . EMG

80 - och samband Energi bakgrund, begrepp

Reaktor Turbin Generator

Termisk rektoreffekt Elkraft 1000 MW j 3000 MW (33 %) (100 %l

Kylvatten: 1950 MW (65 %l

/\ h l kJ Figur 2.4 Kärnkrqfrverk utformat som kondensaggregal. Be/inr/iga aggregat är byggda efter denna enligt olika metoder visas i tabellbilagan (bilaga 4). princip. Ett alternativ vore att redovisa kärnkraft (uran) brutto. dvs. med hela den i processen använda mängden värmeenergi. Statistiska centralbyrån och statens industriverk arbetar f. n. gemensamt med att finna en lämplig redovisningsform lör energibalanser. En mer utförlig beskrivning av problem vid upprättandet av energibalanser m. m., finns i bilaga l. De olika energibärarnas egenskaper varierar. När användaren väljer energibärare inverkar många faktorer, t. ex. tekniska möjligheter att omvandla till önskad energiform, tillgång och kostnad, lätthanterlighet, säkerhet, miljöpåverkan och möjligheter till lagring och transport. Energins kvalitet spelar också en viktig roll. Så t. ex. kräver väg- eller luftburna fordon en energibärare med hög energitäthet, dvs. låg vikt och liten volym. l vissa sammanhang är elenergi nödvändig. Detta gäller t. ex. belysning,

Reaktor Turbln Generator

Termisk rektor- Elkraft: 850 MW§ effekt :f: “ 3 (28 %› 3000 MW (100 %l lJ Kylvatten: 1100 MW i1w .l (37 %) t ›

Figur 2.5 Kärnkra/ivärmeverk :rr/ormar som avrappningsaggregar. Nya Fjärrvärme: 1000 MW (33 %) aggregat sku/le kunna utformas efter denna princip och i/Ierta/eIfa/l även de befintliga.

- och samband 81 Energi bakgrund, begrepp

Turbin Generator

Termisk rektoreffekt :1 Elkraft: 560 MW (19 %) 3000 MW (100 %)

Figur 2.6 Kärnkra/ivär- Fjärrvärme: 2390 MW (79 %› meverk utformat som molrryckaggregal. Nya aggregat skulle kunna utformas efter denna princip.

vissa motorer. elektrokemiska processer (elektrolys) och vissa processer som kräver elugnar. I många industriella processer är dock den högtemperaturvärme som man får genom att förbränna bränslen tillräcklig. Elenergi är en lätthanterlig energiform som kan distribueras i stort sett överallt. Elenergi används av bl. a. dessa skäl ibland for direkt omvandlingtill energi av låg kvalitet, t. ex. rumsvärme. Elenergin kan å andra sidan genom värmepump göra det möjligt att nyttiggöra en större mängd energi av låg kvalitet. Exempelvis kan värmeenergi från marken (ytjordvärme) eller utomhusluften med en eldriven värmepump tillföras en byggnad, varvid mer värme kan nyttiggöras än då samma mängd elenergi direktomvandlas i en elradiator. Vid effektivitetsjämförelser mellan olika energibärare bör beaktas hela processen från utvinning av energiråvaran till en slutlig användning. l figur 2.7 visas några exempel på övergång från en energiform till en annan och den därmed normalt förknippade verkningsgraden.

Energiform ä ä o\° g ê S 8 å S” Mekanisk g ,_ , e x x g á

ss á å s s:

Elektrisk ,

.Z ._ Nukelär i Figur 2. 7 Energiomsälrå* t ning vid överföring av e å e” ›

Ȋ e m w- m -,: g

-1 * ° 3 energi mel/an olika ener- . m o

Kemisk B - “ 5 g- i s; i E å giformør.

i E E 3 §2 E E LU z :ru C o :m , .. m g ° _| » Källa: Energi inte endast

z

Nyttig varme å en fråga om teknik,

g

ö S Centrum for Tvärveten- Spillvärme skap, s. 12.

82 - och samband Energi bakgrund, begrepp

Exempel: - av ett hus med en konventionell Uppvärmning villapanna. Utgångspunkten är kemisk energi (olja), vars energiinnehåll med ca 65-75 % verkningsgrad överförs till varmvatten som cirkulerar i radiatorerna. 25-35 % av den ursprungliga kemiska energin går förlorad i rökgaser m. m. - av elektrisk för att driva en motor. 1 Alstring energi i ett kärnkraftverk kärnkraftverket alstras värme, som med ca 30 % verkningsgrad omvandlas till elektrisk energi. Ca 70 96 av värmen förs bort med kylvattnet. Den elektriska motorn kan i sin tur drivas med ca 90 % verkningsgrad. - Med en värmepump kan nyttig värme alstras genom att utnyttja lågtemperaturvärme som finns tillgänglig i form av t. ex. ytjordvärme eller uteluft. Tillförd elektrisk energi behöver endast uppgå till ca 40 % av den nyttiga energi som kan tillgodogöras med värmepumpen.

2.6 System för energitillförseln

2.6.1 Omvandling av energirâvaror och energibärare

2.6.1.1 Inledning Omvandlingsprocesser av olika slag är av central betydelse i ett energiförsörjningssystem. Exempel på processer för omvandling mellan energiråvaror och energibärare är produktionen av bränslen inkl. drivmedel och produktion av elenergi. I följande avsnitt ges kortfattade beskrivningar av produktion av några viktiga bränslen samt en beskrivning av principer för elkraftsystemets uppbyggnad.

2.6.1.2 Produktion av bränslen

Olja En del av den olja som används i Sverige importeras i form av raffinerade oljeprodukter. Resten kommer till landet i form av råolja, som i inhemska rafñnaderier delas upp i olika produkter. Proportionerna mellan olika oljeprodukter beror dels på råoljans sammansättning, som varierar med dess ursprung, dels på raffinaderiets egenskaper. För svenska raffinaderier gäller ungefär följande genomsnittliga fördelning av produktionen i volymprocent:

Lätta eldningsoljor (inkl. motorbrännolja) 35 % Tunga eldningsoljor 45 %

- 83 Energi bakgrund, begrepp och samband

Genom modilikation av raflinaderiernas utrustning kan dessa andelar varieras. Exempelvis kan man genom ökad användning av s. k. krackning öka andelen lätta bränslen, t. ex. bensin, på bekostnad av andelen tung eldningsolja. Som en illustration till detta kan nämnas att andelen bensin i amerikanska rafñnaderier är ca 50 % jämfört med l5 % i Sverige. Sammansättningen av den svenska rafñnaderiproduktionen är avpassad till efterfrågan i Sverige och återspeglar bl.a. vår stora användning av eldningsoljor. En typisk verkningsgrad för ett rafñnaderi är ca 95 % ,vilket betyder att det sammanlagda energiinnehållet i de oljeprodukter som framställts vid raffinaderiet är 95 % av energiinnehållet i den råolja som tillförts. Härtill kommer att vissa oljeprodukter ej används som energibärare i vanlig mening, utan i stället utnyttjas som råvaror i den kemiska industrin. Rafñnering av olja beskrivs närmare i avsnitt 6.2.2.1.

Kol och koks Vår import av kol och koks betingas f. n. praktiskt taget helt av behovet för metallurgiska ändamål inom järn- och stålindustrin. som svarar för dryga 75 % av förbrukningen. Den totala slutliga efterfrågan består till ca 80 % av koks och till ca 20 % av kol. Koksverk,i vilka kol omvandlas till koks,ñnns i anslutning tilljärnverken i Oxelösund och Luleå. Koks direktimporteras även.

Uran De kärnkraftreaktorer som är i drift eller under byggnad i Sverige är samtliga s. k. lättvattenreaktorer och behöver anrikat uran som bränsle. Vår uranförsörjning baseras f. n. på kontrakt med utländska företag om leverans av anrikat uran. Detta uran används för bränsleelementtillverkning i en anläggning i Västerås. Även viss import av färdiga bränsleelement förekommer.

2.6.1.3 Produktion av el Totalt användes (inkl. förluster) år 1976 i Sverige drygt 86 TWh elenergi. Användningen täcktes på följande sätt:

Tabell 2.1 Elförsörjningen år 1976

Eltillförsel TWh

Vattenkraft 55 (normalår 60 TWh) Kondenskraft

84 - Energi bakgrund, begrepp och samband

Av sammanställningen ovan framgår att vattenkraften dominerar landets

elproduktion. Övriga kraftslag hänförs huvudsakligen till gruppen ångkraft-

verk. l ett oljeeldat kondenskraftverk produceras el med en verkningsgrad av 40-42 %. I kärnkraftverk uppnås en verkningsgrad på ca 33 96. En mängd olika bränslen kan utnyttjas i kondenskraftverk. t. ex. olja, kol. gas, torv, biomassa eller uran. Mottryckskraftverk och kraftvärmeverk är konstruerade for att producera både elenergi och värme. Den sammanlagda verkningsgraden blir därvid 80 a 90 %. I princip kan samma bränslen utnyttjas som i kondenskraftverk. Olika kraftverkstyper beskrivs närmare i avsnittet 6.2.4. Elkraftsystemet är speciellt såtillvida att elenergin måste produceras samtidigt som den används. Alla konsumenter måste i varje ögonblick behandlas lika utan köbildning eller prioritering. Detta medför att kraftsystemet antingen kan tillfredsställa all konsumtion eller bryter samman, varvid ingen eller endast viss geografiskt avgränsad konsumtion kan tillgodoses. Leveranssättet är sådant att det inte ger samma möjligheter till styrning och effektivt verkande ransoneringsforfarande som kan vara fallet för andra varor. Det är därför mycket viktigt att kraftsystemet dimensioneras så att leveranssäkerheten blir tillfredsställande. Elkonsumtionen uppvisar till följd av de varierande klimat-. temperaturoch ljusförhållandena. rytmen i arbetslivet etc., en mycket stark variation såväl under året som under veckan och dygnet. Med hänsyn härtill och till behovet av reserv för att möta haverier och oväntade belastningstoppar är det av ekonomiska skäl nödvändigt att utnyttja flera olika kraftslag med skilda egenskaper i kraftsystemet. Produktionssystemet bör innehålla en sådan blandning av olika typer av kraftverk att baskonsumtionen täcks av produktionsresurser med låg rörlig produktionskostnad medan belastningstopparna tillgodoses med kraftslag som har låg fast kostnad. Detta innebär att bl. a. gasturbiner används som topp- och reservkraft som komplement till basproduktion i exempelvis Vattenkraftverk. För att kostnaderna sammanlagt skall bli så låga som möjligt bör även kraftslag som inte har direkt bas- eller toppkaraktär ingå i kraftsystemet. Det svenska kraftsystemets energiproduktionsförmåga är avhängigt av nederbördsforhållandena. Under ett nederbördsrikt år kan vattenkraften producera upp emot 125 % av normalvärdet, medan produktionen under ett extremt torrår går ned till endast 75 % av den normala. Produktionsförmågan är vidare avhängig av driftsäkerheten hos värmekraftverken; denna kan i betydande grad variera både uppåt och nedåt kring de tillgänglighetsvärden som används i planeringen. Härtill kommer att elförbrukningen kan överskrida eller underskrida det prognostiserade värde som använts i planeringen. l de beräkningar som syftar till att fastställa behovet av produktionsutbyggnader beaktas dels de statistiska avvikelserna från vattenkraftproduktionens medelvärde, dels avvikelser såväl från antagen tillgänglighet hos värmekraften som från prognostiserad konsumtion. Med stöd av sannolikhetskalkyler, där man även söker beakta de samhällsekonomiska konsekvenserna av kraftbrist. tillämpas för kraftproduktionen ett dimensioneringskri-

- 85 Energi bakgrund, begrepp och samband

terium som innebär en energileveranssäkerhet av ca 97 %. Detta innebär att man försöker bygga ut kraftsystemet så, att elransonering inte skall behöva uppträda mer än i genomsnitt en gång på 30 år. Utöver kravet på leveranssäkerhet från energisynpunkt måste elproduktionssystemet även ha kapacitet att med tillräcklig säkerhet klara belastningstoppar. Denna leveranssäkerhet i effekt beaktas genom sannolikhetsberäkningar. som tar hänsyn till risken för haverier i produktionsanläggningarna och till elkonsumtionens variation under året. Strävan är att effektbrist får uppträda i genomsnitt högst 10 timmar per år.

2.6.2 Distribution av energibärare

2.6.2.1 Inledning Systemen För att distribuera energibärare av olika slag till användarna kan grupperas på följande sätt: Distribution med ledning - eldistribution - hetvattendistribution (fjärrvärme) gasdistribution (stadsgas och naturgas) Distribution med fordon - distribution av oljeprodukter och metanol - distribution av kol och koks

2.6.2.2 Distribution med ledning

Eldistribution I ett ekonomiskt riktigt dimensionerat överföringssystem måste överföringsspänningen vara avpassad efter den överförda effektens storlek och överföringssträckans längd. Med de stora överföringsavstånd som förekommer i Sverige och med hänsyn till den relativt glesa bebyggelsen erhålls lägsta kostnad om överlöringen från kraftverken till elkonsumenterna sker i flera spänningssteg. l princip sker överlöringen enligt figur 2.8. Ett eller flera spänningssteg kan vara uteslutna i enskilda fall. * I tätbebyggda områden används vanligenjordkabel för spänningar upp till ca 20 000 volt. För övrigt sker kraftöverföringen huvudsakligen med luftledning.

kraft- kraft- kraft- kraft- kraft- kraft- Konsustation ledning ledning ledning ledning ledning ment inkl upp- 400- 130- 40-20 10-6- 380transfor- 220 kV 70 kV 10 kV 3 kV 220 V meringsanläggning l |

0 @ B Figur 2.8 Krallöver-

l trans- trans- trans- trans- /ÖTIHKPYVS principle/k? formator formator formator formator uppbyggnad

I

86 - och samband Energi bakgrund, begrepp

Kraven på driftsäkerhet uppfylls bl. a. genom att reservtransformatorer finns tillgängliga i kritiska punkter. Dessutom används ofta s. k. maskade nät. som ger möjlighet att använda alternativ matningsväg vid ledningsfel. För eldistributionen brukar överföringsförlusterna totalt uppgå till ca 10 96 av den elenergi som matas ut på nätet. Härav hänför sig 2 a 3 procentenheter till överforingen på stamlinjenätet (400 000 volt och 220 000 volt).

Hervarrendisiribuiiøn (fjärrvärme) Värme kan transporteras från fjärrvärmecentral till abonnent med hjälp av hetvatten eller ånga. l Sverige används uteslutande hetvatten för detta ändamål. Från ljärrvärmeverket går en stamledning som matar fram hetvattnet till tätorternas olika områden. Till stamledningen är på flera ställen anslutna fordelningsledningansom utgör ett mera finmaskigt nät i respektive område. Till fordelningsnätet ansluts den enskilda fastighetens servisledning. Ofta innehåller üärrvärmenäten ett antal mindre panncentraler som inkorporeras i fjärrvärmenäten vid dessas utbyggnad. Sådana centraler som vanligtvis finns på flera håll i tätorten utnyttjas som reserver för fjärrvärmeverket och bidrar därmed till hög driftsäkerhet för systemet. Energiförlusterna vid üärrvärmedistribution varierar med systemets utseende. Förlusterna beror på att värme leds bort från rören till den omgivande marken. l storstadsområden (med hög specifik energianvändning) kan distributionsforlusterna vara så små som 5 % medan vid glesare bebyggelse förluster på upp emot 25 % kan förekomma.

Gasdisrriburion Endast ett fåtal större stadsgasverk finns kvar i Sverige. Deras gasproduktion baseras på lättbensin eller butan. Dessa gasverk är belägna i större städer och distributionsområdet är begränsat till resp. tätort. Gasen distribueras i rörledningar.

l

Import av naturgas kan antingen ske via rörledning eller via LNG-tankers (gas i flytande form vid en temperatur av -l62°C). lnom ett land distribueras gasen i rörledningar. Naturgas används f. n. inte i Sverige. l

2.6.2.3 Distribution med fordon Distribution av oljeprodukter Oljeprodukter levereras till den svenska marknaden från både svenska och utländska raffinaderier. Produkterna överförs som bulktransporter till olika regioner i landet där depålagring sker. Dessa transporter sker vanligen med tankfartyg eller järnväg. Från regiondepåerna distribueras oljeprodukterna i allmänhet med bil till industrier, bensinstationer. fastigheter etc. Vissa storkonsumenter har direktleveranser från raffinaderier eller depåer med tankfartyg ellerjärnväg. Något rörsystem av betydelse for distribution av oljeprodukter finns inte i Sverige.

- 87 Energi bakgrund, begrepp och samband

Disrriburion av kol och koks Distributionen av kol och koks i Sverige kräver i dag inget linlörgrenat distributionsnät, eftersom kolet huvudsakligen går till koksverken i Oxelösund och Luleå och kokset till en dominerande del används inomjärn- och stålindustrin på ett fåtal platser i landet. Kol och koks transporteras där så är möjligt med båt och i annat fall med järnväg.

3 Historik

3.1 Inledning

En diskussion kring Sveriges energiförsörjning långt tillbaka i tiden skulle

erinra om många intressanta inslag, t. ex. introduktionen av kakelugnar för

uppvärmning på 1700-talet eller vattenkraftens betydelse för energisnål uppkomst och lokalisering av industrier. Se figurerna 3.1 och 3.2.

För en diskussion i dag om energipolitiska handlingsalternativ är emeli lertid efterkrigstidens utveckling av större intresse. Detta gäller särskilt de

i

som inträtt efter den s. k. oljekrisen

l

förändringar på energimarknaderna hösten l973-vintern 1974. l det följande ges därför först en redogörelse i stora | drag för hur Sveriges energikonsumtion och energitillförsel utvecklat sig från E

i år 1945 till nu. Därefter beskrivs översiktligt den energipolitik som förts.

l

l

3.2 Energitillförsel och energianvändning efter år 1945

l slutet av 1940-talet,då förhållandena stabiliserat sig efter andra världskriget,

var Sveriges energiförsörjningsbild i huvuddrag följande.

% l 100 |

-1

l | |

l

l I l ,› 3 olja , l - I l O/ * I ; , f kol och koks,/ I i | Figur-3.1 De olika ener- ,z * - -I gislagens andel av Sveriø , ø vattenkraft ges enø/;gi/örsö/jjrzing

..l ..[. u; | larn

1800 1850 1900 1950 ningsanordningai under _ _ samma period g kamin å _ _ _ Källa: Rapport nr 409 kakelugn ._ u från framtidsstudien “me” hard __ __- och samhälle. Energi

90 Historik

TWh

l

Kärnkraft

Vattenkraft

?JllllllllllllVedJutarlllllllllllllllliiifrilll

1 900 1925 19150 1975

F/gur 3. 2 EnFIjQili///ö/SP/IIS Energianvändningen uppgick till ca 120 TWh om året, varav 100-110 TWhi ökning och/örzle/ning på form av bränslen och resten som el. Av bränslena imponerades inemot 3/4 øne/;gislag 1900-I 975. eller nära 80 TWh. Mindre än hälften av denna import bestod av olja, resten av kol och koks. Bränsleimporten ökade med i genomsnitt 3 % om året. Elproduktionen dominerades helt av vattenkraft. Av den slutliga energianvändningen gick ca 45 % till industrin, 15 96 till samfárdseln och 40 % till handel, hushåll och övriga användare. Vid mitten av 1950-talet hade användningen ökat till ca 175 TWh om âret. Importen täckte även nu 3/4 av årsbehovet, men oljan hade övertagit kolets roll som dominerande bränsle. Förbrukningssektorernas andelar var ungefär oförändrade. Oljans andel fortsatte att öka snabbt också under den Följande tioårsperioden. Även vattenkraftproduktionen ökade snabbt under det att tillförseln av fasta bränslen -importerade och inhemska -förlorade sin tidigare betydelse utanför industrisektorn. Konsumtionsökningen var i stort sett lika snabb inom samtliga sektorer och andelarna således i huvudsak oförändrade 1965 jämfört med 1955. En översikt över tillförsel och användning 1955 och 1965 ges i tabell 3.1. Den relativt snabba konsumtionsutvecklingen, under perioden i genomsnitt 5 % om året för bränslen och 6,7 96 för el, kan förklaras med bl. a. följande faktorer. Inom industrin växte produktionsvolymen i genomsnitt med 4,7 % om året under 1950-talet och med 6,9 % om året mellan 1960 och 1965. Energitunga branscher som järn- och metallverk och kemisk industri mer än fördubblade sin produktionsvolym mellan 1955 och 1965. Energikostnadernas andel av försäljningsvärdet sjönk såväl i genomsnitt som inom de flesta energitunga industrigrenar. Mekanisering och automatisering ökade. Som exempel kan nämnas att den installerade elmotoreffekten var 7 kW per industriarbetare år 1955 och 10 kW år 1963.

Historik 91

Tabell 3.1 Sveriges energibalans åren 1955 och 1965 (exkl. bunkring för utrikes sjöfart) År 1955 År 1965

TWh” TWh %

Till/års?! imponerade fasta bränslen (dvs. stenkol, koks, brunkol) 46 (25) 25 (8) lmporterad olja 87 (46) 192 (64) lnhemska bränslen 29 (15) 31 (10) Vattenkraftproduktion 26 (14) 53 (18)

Summa tillförsel 188 (100) 301 (100)

l

1 Förluster m. m. 14 16

174 285

Användning Industri 78 (45) 125 (44) g Samfardsel 27 (15) 45 (16) 1 1 Handel. hushåll m. m. (“övrigt“) 69 (40) l 15 (40) ä 1 174 (100) 285 (100) Summa användning l 0 Omräkning till TWh har skett från det i källan angivna energimåttet kalorier(cal). Det l bör observeras vid jämförelse med uppgifter från senare statistik att inte bara det l gemensamma energimåttet utan också beräkningsmetoderna på vissa punkter är andra l i den statistik som numera ges ut. Exempelvis beräknades eltillförseln efter annan metod 1967 än nu (lägesenergi resp. bruttoproduktion). Detta gör attjämforelser mellan äldre och nyare siffror måste göras med stor försiktighet även när balanserna är angivna i samma mått.

Källa: Rapport rörande Sveriges energiförsörjning. Ds Fi 1967:8.

Samfärdselns energiförbrukning ökade relativt snabbare än de två andra sektorernas. Detta berodde framför allt på den starka ökningen av persontransporterna - i medeltal 9,5 % om året mellan 1950 och 1964. Personbil larnas trañkarbete ökade snabbast, eller med ca 17 % om året. Samtidigt sjönk kollektivtrafikens andel. Under perioden 1950-1964 sjönkjärnvägamas andel av persontransportarbetet från 39 till 9 % och bussarnas från 20 till 6 96. Antalet personbilar ökade från 640000 år 1955 till l 790 000 år 1965 eller med nära ll 96 om året. Energianvändningen för övriga ändamål dominerades då som nu av energi för uppvärmning av byggnader (inkl. varmvattenberedning). Här kan noteras t. ex. att antalet bostäder, liksom bostädernas yta, ökade kontinuerligt under perioden 1955-1965, men att bränsleförbrukningen ökade omkring 80 % snabbare än bostadsvolymen. Statistiskt material för andra byggnader än bostäder saknas i stor utsträckning, men sannolikt gällde där samma tendenser. Skälen till att energiförbrukningen ökade så mycket snabbare än byggnads-

92 Historik

volymen är svåra att belägga eftersom det statistiska underlaget är bristfälligt. Den väsentligaste faktorn, allmänt sett, var sannolikt den snabba moderniseringen av fastigheternas uppvärmningssystem, som möjliggjorde både högre värmestandard och större varmvattenförbrukning. Antalet bostäder med centralvärme nästan fordubblades mellan 1955 och 1965. Den gynnsamma prisutvecklingen för olja i förhållande till andra bränslen bidrog sannolikt också till att höja värme- och varmvattenstandarden. Underlaget i fråga om annan förbrukning, t. ex. el för andra ändamål än uppvärmning, är mycket magert. Enligt vissa bedömningar ökade elforbrukningen (inkl. eventuell elvärme) 1960-1965 med nära 11 % om året inom sjukhus, skolor m. m. samt med nära 12 % om året inom handeln. En av förklaringarna till dessa höga ökningstal kan vara den modernisering som detaljhandeln genomgick mellan 1960 och 1965. Se Ds Fi 1967:8 s. 110, De tendenser som gjort sig gällande i början av 1960-talet bestod även i 2 Se SOU 1974:64 s. fortsättningen av decenniet. Enligt energiprognosutredningen. EPUZ, känne- 67-72, tecknades utvecklingen 1960-1970 bl. a. av förbättrad bostadsstandard, ökat

Tabell 3.2 Sveriges energibalans åren 1965 och 1970-1975 (exkl. raffinaderiförluster, inkl. bunkring för utrikes sjöfart)

1965 1970 1971 1972 1973 1974 1975

TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%) TWh(%)

Ti/l/örse/ importerade fasta bränslen 25 (8) 18 (5) 18 (4) 16 (4) 19 (5) 21 (5) 22 (5) Oljaa 202 (65) 307 (76) 295 (74) 309 (75) 315 (72) 285 (70) 289 (68) inhemska bränslenb 31 (10) 34 (8) 34 (8) 34 (8) 40 (9) 41 (10) 41 (10) Vattenkraft och kärnkraft 53 (17) 42 (10) 52 (13) 55 (13) 61 (14) 59 (14) 70 (17) Nettoimport av el 4 (1) 2 (1) 1 (-) 1 (-) 3 (1) 1 (-)

Summa tillförsel 311 (100) 405 (100) 401 (100) 415 (100) 436 (100) 409 (100) 423 (100) Förluster 16 32 30 35 35 32 32

A nvändning Industri 125 (42) 153 (41) 150 (41) 154 (40) 164 (41) 166 (44) 165 (42) Samfärdsela 55 (19) 68 (18) 68 (18) 71 (19) 75 (19) 72 (19) 75 (19) Handel, hushåll m. m. (“övrigt) 115 (39) 152 (41) 153 (41) 155 (41) 162 (40) 139 (37) 151 (39)

Summa användning 295 (100) 373 (100) 371 (100) 180 (100) 401 (100) 377 (100) 391 (100)

U Därav bunkring 10 14 14 15 13 14 13 för utrikes sjöfart: b Uppskattade värden 1965 och 1970-1972. Beräkningsgrunderna ändrade 1973.

Källor: Ds Fi 1967:8 (avs. år 1965).S1ND PM 1977:5 (avs. år 1970-1972). SOS. Energi. Energiforsörjningen 1973-1975.

Historik 93

bestånd av personbilar och en industriproduktionsutveckling som skedde med minskande energiutnyttjande per produktionsvolym. En ny faktor som började ge effekt mot slutet av 1960-talet var en starkt ökande efterfrågan på el för uppvärmning av bostäder och fritidshus. Under femårsperioden 1965-70 ökade energianvändningen med i genom-

snitt 4,8 % om året. Ökningen var långsammast inom industrin, 4,1 %,

medan energianvändningen inom samfardseln ökade med 5,1 % och för övriga ändamål med 5,4 96 om året. Detta ledde till att industrins andel var lägre i början av 1970-talet än vid 1960-talets mitt medan särskilt övrigsektorns var högre. Se tabell 3.2. Beroendet av oljeimport var oförändrat högt. Händelserna i samband med kriget i Mellanöstern 1967 hade dock inte påverkat den svenska försörjningen alltför negativt och föranledde alltså inga direkta förändringar i försörjningsbilden. En förskjutning av elproduktionen från Vattenkraftverk mot oljebaserade och så småningom kärnbränslebaserade kraftverk hade emellertid börjat. Elproduktionen blev samtidigt ett av de områden som sattes under debatt när en medveten miljöpolitik och fysisk riksplanering började etableras. Med oljekrisen hösten 1973-vintern 1974 inträdde för Sverige liksom för de flesta industriländer radikalt nya förhållanden för planering och verksamhet inom energisektorn. Uppmärksamheten riktades på nytt mot den känslighet för störningar på världsmarknaden som den stora oljeimporten innebär för det industrialiserade samhället. Den starka prisstegringen på råolja och oljeprodukter gav nya ekonomiska planeringsförutsättningar för energianvändarna både för kortsiktiga åtgärder och för åtgärder med verkan först på lång sikt.

åoViáh-/år

Ey/lâränsle

i

400- 388 390

j 378 365 363 .- _ 359 357 H d.

l

-

133.5.:

l mm 300-

r

- 7 7/

a 7 //

r//l /7/ Sam-

färdsel

200:

Figur 3.3 Energianvändningen 1970-1976. industri

mo: (Iij temperarurkorrigerade

värden. Exkl. [mnkr/ng _för urrikes yâ/árr.) Källor: SIND PM 1977:5

2- W

7x/ 7 74 /, % (avs. år 1970-72). SOS

1970 1971 1973 1974 1975 1976 Energi (avs. år 1973-76).

94 Historik SOU 1978: 17

Tabell 3.3 Sveriges energibalans 1976 och 1977 (preliminära värden. ej temperaturkorrigerade)

1976 1977

Til/förse! importerade fasta bränslen 18 (4) 15 (4) importerad olja 316 (72) 314 (72) inhemska bränslen 35 (8) 33 (8) Vattenkraft 54 (12) 53 (12) Kärnkraft 15 (4) 19 (4) Nettoimport/export av el

Summa tillförsel Förluster 35

A nvändning Industri 160 (39) 150 (38) Samfárdsela 79 (20) 82 (21) Handel. hushåll m. m. (övrigt) 166 (41) 165 (41) i Summa användning 405 (100) 397 (100) ü Därav bunkring för utrikes sjöfart 15 resp. 16 TWh.

Utvecklingen under den första hälften av 1970-talet framgår av figur 3.3. För att figuren skall tolkas rätt bör följande omständigheter påpekas. Restriktioner rådde för såväl el- som bränsleförbrukningen i början av år 1974. Lagerförändringar på bränslesidan påverkar hur de årsvisa förändringarna i oljeförbrukningen framkommer i statistiken. Skillnader i utomhustemperatur mellan olika år påverkar förbrukningen av energi för uppvärmning. De senaste årens låga aktivitet i industriproduktionen har inneburit minskad efterfrågan på energi från industrin. Dessa förhållanden gör att det t. ex. är svårt att bedöma vilka effekter den starka oljeprisstegringen hittills har haft i form av effektivisering hos energianvändarna. För en någorlunda säker bedömning behövs en längre i l tidsserie inkl. någon period med även mera positiva konjunkturförhållanden. För åren 1976 och 1977 väntas den svenska energibalansen se ut som framgår av tabell 3.3.

3.3 Huvuddrag i energipolitiken till år 1975

Mot slutet av 1940-talet blev de ekonomiska förutsättningarna sämre att fortsätta den inhemska bränsleproduktion som hade startats under kriget. Bränsleanvändningen och därmed importen ökade snabbt. Det blev uppenbart att t. ex. skifferoljeproduktionen i Kvarntorp skulle behöva byggas ut i

Historik 95

mycket stor skala för att kunna ge påtagligt bidrag till landets energiförsörjning. Lönsamheten av en sådan utbyggnad bedömdes som mycket osäker. De ekonomiska möjligheterna att i stor skala fortsätta att utnyttja torv ansågs också begränsade bl. a. eftersom prisutvecklingen för olja var gynnsam. Mot denna bakgrund tillsattes i februari 1951 en utredning for att utreda frågan om den lämpligaste utformningen av Sveriges bränsleförsörjning från ekonomiska, handelspolitiska och beredskapsmässiga synpunkter. I betänkandet Bränsleförsörjningen i atomåldernl konstaterade bränsleutredningen att man funnit det nödvändigt att vidga synfaltet till hela energiområdet för att som bakgrund till sina förslag kunna ställa en genomtänkt och målmedveten svensk energipolitik. Utredningens slutsatser innebari huvuddrag följande. Den enda inhemska energikälla som skulle kunna uthålligt tillgodose nytillkommande behov utgjordes av de uranhaltiga oljeskiffrarna. Bränsleproblemets lösning förutsatte därför först och främst att den aktiva energipolitiken inriktades på ett snabbt tillgodogörande av atomenergin. Utvecklingsarbetet skulle avse såväl värme- som kraftalstring. För att atomkraften skulle erhålla avsedd betydelse forutsattes bl. a. att elektritieringen vann utbredning även på förbrukningsområden som dittills täckts med importbränslen, speciellt byggnadsuppvärmning utanför tätorterna. Detta skulle emellertid förutsätta en långt driven byggnadsrationalisering i syfte att nå bättre hushållning med tillförd energi. Även med en optimistisk uppfattning om atomenergins utvecklingsmöjligheter konstaterade utredningen att bränsleimporten på grund av energibehovets snabba tillväxt måste fortsätta att öka väsentligt och att beredskapsproblemen skulle växa lika snabbt. Dessa problem kunde endast lösas genom en lämpligt avvägd kombination mellan lagring av importbränslen och förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen. Varje ökad fredsmässig användning av inhemska bränslen borde i konsekvens därmed uppmuntras efter sitt beredskapsvärde. Bland åtgärder som utredningen förordade kan nämnas en betydligt utökad oljelagring, utbyggnad av de statliga torv- och skifferoljeindustrierna samt forskning och försöksverksamhet på det bränsle- och värmetekniska området. l fråga om handlingsprogram på atomenergiområdet hänvisade bränsleutredningen till det betänkande som 1955 års atomenergiutredning hade lagt fram i mars 1956. Atomenergiutredningen hade tillkallats mot bakgrund av det nya läge for atomenergiutvecklingen som inträtt efter den av Förenta Nationerna anordnade atomenergikonferensen i Geneve sommaren 1955. Vid denna konferens hade en rad stater frigett tidigare hemliga forskningsresultat och möjligheter till mer avancerad forskning hade öppnats för flera deltagarländer. För svensk del ansågs ett eget forsknings- och utvecklingsprogram angeläget och det betonades att insatser av betydande mått skulle krävas från såväl statens som den privata industrins sida. Atomenergiutredningen fick i anslutning därtill som uppgift att skyndsamt överväga en lämplig samordning av disponibla finansiella och personella resurser för de fortsatta insatserna. Samtidigt pågick bl. a. en särskild expertutredning om lagstiftningen på atomenergiområdet. SOU 1956:46 och 58.

96 Historik

Atomenergiutredningens förslag presenterades tillsammans med förslag till lagstiftning i betänkandet Atomenergien Förslaget innebar dels riktlinjer för en självständig svensk insats. bl. a. utveckling av reaktorer med naturligt uran och tungt vatten samt utbyggnad av uranproduktionen, dels vissa organisatoriska förändringar, främst en koncentration av atomenergipolitiken till handelsdepartementet och inrättandet av en särskild delegation för atomenergifrågor. Lagstiftningsförslaget innebar en revision och komplettering av tidigare gällande koncessionslag. Enligt förslaget skulle tillstånd enligt en ny atomenergilag krävas för att uppföra, inneha eller driva atomreaktorer och anläggningar för bearbetning av atombränslen eller begagnat atombränsle. Atomenergiutredningens förslag godkändes i sina huvuddrag av statsmakterna våren 1956. Atomenergilagen trädde i kraft den 1 juli 1956. Beträffande oljelagringen hade bränsleutredningen i särskilt delbetänkande visat att särskilt påtagliga brister förelåg. 1955 tillkallades en särskild utredning, 1955 års oljelagringskommitté, vilken i början av 1957 lade fram förslag om upplagringsprogram för olja för perioden 1958-622 Ansvaret för programmet skulle enligt förslaget åvila. förutom oljebolag och raflinaderier, vissa större konsumenter och återförsäljare. Statsmakternas ställningstagande till den samlade energipolitiken skedde under våren 1957, då såväl oljelagrings- och atomenergiprogrammen som vissa av bränsleutredningens förslag togs upp. Handlingsprogrammet omfattade i sammandrag följande: För att på kort sikt säkerställa energiförsörjningen mot störningar utifrån skulle betydande lager av importerade bränslen läggas upp. En breddning av den inhemska energibasen på längre sikt skulle ske genom utveckling av atomenergin. Bl. a. för att möjliggöra ökat utnyttjande av elkraft skulle vidare en upprustning av landsbygdens elnät stödjas. Programmet beräknades medföra statsutgifter med sammanlagt över 900 milj. kr. under en femårsperiod varav för oljelagring ca 350 milj. kr., för atomenergiutveckling ca 530 milj. kr. samt för landsbygdens elektriñering ca 50 milj. kr. För att bl. a. finansiera detta program infördes år 1957 den allmänna energiskatten. De energipolitiska åtgärder som vidtogs under 1960-talet anslöt sig i betydande delar till bränsleutredningens programförslag. Bl. a. började år 1969 olje- och naturgasprospektering i Sverige och på den svenska kontinentalsockeln genom ett halvstatligt bolag Oljeprospektering AB, OPAB. I fråga om förberedelser för produktion av inhemska ersättningsbränslen och i fråga om forskning på bränsleområdet realiserades däremot inte utredningens förslag. Huvudorsaken till detta var att den inhemska bränsleproduktionen visade sig alltför oekonomisk. vilket bl. a. resulterade i att skifferolje- och torvtillverkning lades ned. Efter förslag av AB Atomenergi beslöt statsmakterna år 1958 att uppföra ett uranverk i Ranstad. Även vissa andra insatser gjordes i syfte att få till stånd en inhemsk râvaruförsörjning för tungvattenreaktorerna. Bl. a. uppförde Atomenergi en anläggning för försök med en tillverkningsprocess för tungvatten i Kvarntorp. Vidare började ett intensivt arbete hos såväl Atomenergi som statens SOU 1956:11. vattenfallsverk och flera företag inom verkstadsindustrin på att utveckla ?SOU 1957:4. reaktorer för värme- och kraftverk.

Historik 97

Vid den andra internationella atomenergikonferensen, år 1958, framkom emellertid att antagandena om atomkraftens kostnader hade varit alltför optimistiska. Samtidigt sjönk priserna på konventionella bränslen. Mot den bakgrunden skedde viss omläggning av det svenska programmet, som dock fortfarande var koncentrerat till tungvattenlinjen. AB Atomenergi och vattenfallsverket hade ett par år tidigare börjat arbeta med var sitt värmeverksprojekt, R3 och Adam. Hösten 1958 beslöts att dessa skulle slås

samman till ett gemensamt projekt, Ågesta. Frågan om att uppföra ytterligare

atomvärmeverk miste emellertid sedan sin aktualitet i och med att det blev uppenbart att godtagbar ekonomi endast skulle kunna uppnås i stora reaktorer för elkraftproduktion. 1962 togs principbeslut att AB Atomenergi och vattenfallsverket i Marviken skulle uppföra en prototypreakt0r,som skulle utgöra ett mellansteg före fullstora kraftreaktorer. 1970 beslöt statsmakterna att lägga ned projektet. Några ytterligare arbeten på tungvattenlinjen har därefter inte gjorts i Sverige. Utbyggnaden har koncentrerats till lättvattenreaktorer. Enligt avtal mellan staten och ASEA bildades den 1 januari 1969 ett nytt företag, AB Asea-Atom, för den kommersiella exploateringen av utvecklingsarbetet i fråga om reaktorer och bränsle för nuvarande termiska reaktortyper. I samband därmed fördes viss verksamhet över från AB Atomenergi till det nya företaget, bl. a. tillverkningen av bränsleelement. AB Atomenergis verksamhet renodlades successivt till att gälla forsknings- och utvecklingsarbete beträffande reaktorer och bränsleelement samt arbeten inom olika avsnitt av bränslecykeln. När det kunde under 1960-talets första år gällde_ energiförbrukningen iakttas bl. a. förskjutningar mellan el och olja både inom industrin och i bostäderna. 1964 tillsattes en utredning, energikommittén, för att dels kartlägga nuläge och utvecklingsperspektiv på energiområdet, dels undersöka behovet av organisatoriska åtgärder. Som resultat av kommitténs arbete redovisades år 1967 en rapport om Sveriges energiförsörjning 1955-1985 och år 1970 ett betänkande med bl. a. förslag om att upprätta en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn och utveckla energistatistiken, samt att införa koncessionslagstiftning för större produktions- och distributionsanläggningar. Det föreslogs också att man skulle ställa upp krav på värmeplaner för tätbebyggda områden. Ett centralt energiorgan föreslogs bli inrättat med funktion som utrednings-, berednings- och tillsynsorgan för energifrågor. Dessa förslag ledde bl. a. till tillkallandet av energiprognosutredningen, EPU, 1972. Året därefter inrättades en energibyrå vid statens industriverk för att bl. a. ta över efter EPU och fortlöpande bedriva prognos- och utredningsverksamhet inom energisektorn. Under l960-talet hade energifrågoma, inte minst energisektorns påverkan på miljön, börjat dra till sig ökad uppmärksamhet i riksdagen. Bl. a. diskuterades frågor om åtgärder för att begränsa svavelutsläpp och minska luftföroreningarna från bilar. Medan knappast någon partipolitisk diskussion ägt rum i riksdagen tidigare om elproduktionens utbyggnad, det planerade kärnkraftutnyttjandet m. m. kom nu särskilt kraftföretagens planering i blickpunkten. Ett exempel utgjorde debatten om utbyggnad av Vindelälven som ledde till att riksdagen år 1967 uttalade att- med hänsyn till det material

98 Historik

som förelåg - någon utbyggnad inte borde komma till stånd. Senare följde beslut om att undanta även Kalix, Pite och Torne älvar, och särskilda vattenkraftutredningar fick så småningom i uppdrag att kartlägga resterande möjligheter till vattenkraftutbyggnad i Sverige. När Centrala Driftledningen,CDL,år 1972 som ett underlag för den fysiska riksplaneringen presenterade kraftindustrins utbyggnadsplaner - som bl. a. innebar att 24 kärnkraftaggregat skulle kunna vara i drift omkring år 1990 blev diskussionen livlig både på nationell nivå och lokalt/regionalt i de områden som kunde komma att beröras. Samtidigt undersöktes genom statsmakternas försorg frågor om den framtida försörjningen med uran och om kärnkraftens säkerhetsegenskaper m. m. Möjligheterna att förlägga kärnkraftverk i eller i närheten av tätbebyggda orter utreddes också. För andra delar av energiförsörjningen var kontrasten mellan 1960-talet och de första åren av 1970-talet inte lika stor. De väsentligaste nya inslagen var miljöpolitikens utformning - med bl. a. begränsningar av tillåtna svavelhalter i eldningsolja och avgasnormer för bilar - den fysiska riksplaneringen samt en ökad aktivitet från statsmakternas sida, t. ex. prospektering efter olja och naturgas samt förberedelser för introduktion i Sverige av naturgas. Den svenska energipolitiken i början av år 1973 kan i huvuddrag sammanfattas enligt följande:

Det centrala målet är att säkra energiförsörjningen. Åtgärder som vidtas i

detta syfte är oljelagring som gardering mot tillfälliga/plötsliga tillforselsvårigheter viss beredskap för att ta fram ersättningsbränslen (främst ved) vid sådana svårigheter prospektering efter olja och naturgas i Sverige och på Sveriges del av kontinentalsockeln samt förberedelser för sådan prospektering också utanför Sverige undersökningar av förutsättningarna för naturgasimport österifrån och eventuellt senare från väst eller syd - fortsatt rationalisering och förbättring av kraftproduktion och distribution, inkl. utvidgad nordisk samkörning överväganden om möjligheterna att utnyttja ännu outbyggd vattenkraft med hänsyn till avvägningar mot andra samhällsintressen t. ex. miljövården arbeten för att säkra kärnbränsleförsörjningen, såsom Ranstadsprogrammet, uranprospektering i Norrland, verksamhet inom kärnbränslebolaget och internationellt samarbete på anrikningsområdet.

1973 inträffade emellertid två avgörande förändringar i förutsättningarna för den svenska energipolitiken. Först beslutade riksdagen våren 1973 att inga beslut skulle tas om att bygga ut kärnkraften ytterligare i Sverige förrän ett nytt beslutsunderlag förelåg. En betydande minoritet (70 mot 218) stödde därvid en reservation som innebar förslag till lag om ett uppskov med kärnkraftens utbyggnad under i första hand ett år. Sedan drabbades västvärldens oljetillförsel av kraftiga störningar hösten 1973-vintern 1974 och därefter av snabba prisstegringar. Mot bakgrund härav inriktades de statliga planerings- och utredningsar-

sou 1978: 17 Historik 99

betena på att förse statsmakterna med underlag för ett beslut i början av år 1975 om den långsiktiga energipolitiken. Det betydde bl. a. att pågående utredningar fick påskyndas, t. ex. EPU och utredningen om radioaktivt avfall (Aka-utredningen), och att vissa nya utredningar drogs igång, t. ex. Energiprogramkommittén (EPK) som hade i uppdrag att under mindre än ett år utarbeta förslag till ett forskningsprogram för hela energisektorn. För att i möjligaste mån göra bedömningarna fristående från kommersiella och institutionella bindningar gavs flera av utredningarna ett ökat parlamentariskt inslag. Utredningsarbetena avrapporterades successivt fram till hösten 1974 och kompletterades under hösten genom bl. a. en enkät till berörda myndigheter om möjligheterna att spara energi inom olika samhällssektorer. Vidare genomfördes med studieförbundens hjälp en informations- och

i

studiekampanj för att stimulera till en bred debatt om energipolitiken och därmed även ge underlag för de olika politiska partiernas ställningstaganden till de långsiktiga energifrågorna. Under intryck av oljekrisen 1973-74 intensifierades också åtgärderna för att möta en ny liknande kris. Bl. a. inleddes arbeten för att förbättra ransoneringsplaneringen och for att bygga upp lager av råolja och oljeprodukter m. m. i utöver den beredskapslagring som fanns och var dimensionerad för situationer med krig eller avspärrning.

3.4 1975 års energipolitiska program

Utgångspunkten för programmet var att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att i princip omfatta hela energiområdet. i Detta innebar att programmet inriktades starkt på hushållning med energi i och en medveten planering för inte bara tillförseln utan även användningen av energi.

l Som mål sattes att energikonsumtionens ökningstakt nu skulle begränsas

i 1973-1985. För tiden därefter i till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden skulle en ytterligare nedpressning eftersträvas så att om möjligt en konstant nivå skulle hållas från omkring år 1990. Inom ramen för det samlade 2-procentmålet sattes ett särskilt mål för begränsning av elkonsumtionens ökning. Användningen av elenergi skulle få öka med i genomsnitt högst 6 96 per år t. o. m. år 1985 mot 7-8 96 per år under 1960-talet. Med denna tillväxttakt skulle behovet av elproduktion år 1985 bli nära 160 TWh varav 63 beräknades bli producerade i kärnkraftverk. Detta innebar att 13 aggregat skulle vara i drift år 1985 om elkonsumtionen visade sig följa prognosen. Det skisserade utbyggnadsprogrammet avsågs utgöra en ram inom vilken modifieringar kunde vidtas om utvecklingen i olika avseenden visade sig motivera detta. Förslag till energipolitiska riktlinjer för senare delen av 1980-talet skulle utarbetas till år 1978. För att åstadkomma en sänkning av energikonsumtionens ökningstakt vidtogs ett antal åtgärder. Förberedelser gjordes för att införa en kommunal energiplanering och förbättra uppföljning och statistik. Möjligheter infördes för staten att ställa villkor om energieffektivitet vid tillstånd till ny- eller utbyggnad av energikrävande industri. Informations- och utbildningsprogram inleddes. Statligt ekonomiskt stöd infördes för dels energibesparande

100 Historik SOU 1978: l 7

åtgärder i bostäder, dels industrins investeringar för energieffektivare processer m. m. Skärpta normer för byggnader (isolering osv.) infördes också som innebar ungefär en halvering av den beräknade energiåtgången i ett nytt hus byggt efter tidigare normer. Den allmänna energiskatten höjdes. Vid sidan av åtgärdsprogrammet på användningssidan innehöll 1975 års program även riktlinjer i fråga om bl. a. forskning och utvecklingsverksamhet på energiområdet samt åtgärder för att trygga landets försörjning med el och bränslen. Ett treårsprogram för energiforskning lades upp, som omfattade såväl produktion och distribution som effektivt utnyttjande av energi. Till de nya områden som programmet introducerade hörde de förnyelsebara energikällorna. Riktlinjerna for elförsörjningen innebar dels en viss mindre utbyggnad av dels en fortsatt av kärnkraft - i förhållande till vattenkraft, utbyggnad kraftindustrins tidigare planer dock i begränsad omfattning - dels, för den elproduktion som skulle ske med olja, en stark satsning på kombinerade eloch värmeproduktionsanläggningar. Försörjningen med bränslen skulle tryggas genom bl. a. en aktiv statlig oljepolitik. Ett statligt företag för kommersiell verksamhet på oljeområdet bildades. Det statliga stödet for prospektering efter och utvinning av olja och naturgas i Sverige och utomlands utvidgades och förstärktes. Principbeslut togs om ytterligare beredskapslagring på oljeområdet for att förbättra uthålligheten mot s. k. fredskriser. Ett antal åtgärder vidtogs sedan under 1975 och 1976 som antingen hade förutskickats i det stora handlingsprogrammet eller utarbetades som komplettering. Här kan nämnas utvidgning och förbättring av energistatistiken, förstärkning av myndighetsresurserna på kärnsäkerhetsområdet och utvidgning av det direkt säkerhetsinriktade forskningsarbetet for kärnkraften. Vidare lades fast riktlinjer för eldistributionens fortsatta omstrukturering med bl. a. ökat utrymme för lokala intressen. Hösten 1976 godkände riksdagen lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar och våren 1977 antogs lag om kommunal energiplanering. Under år 1976 beslutade statsmakterna också att förstärka energiberedskapen genom bl. a. vissa insatser på det petrokemiska området. Våren 1977 har beslut tagits om den fortsatta beredskapslagringen på energiområdet till år 1985. Beslutet innebär en stark prioritering av beredskapsåtgärder mot fredskriser.

3.5 Den nya regeringens politik

Den koalitionsregering som tillträdde efter valet i september 1976 uttryckte i sin regeringsforklaring bl. a. en mer restriktiv inställning till kärnkraft. Riskerna med hantering av använt bränsle och högaktivt avfall betonades starkt. Det framhölls att en satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte dessa risker bemästrades på ett betryggande sätt. Vidare ställdes i utsikt forslag om bl. a. effektivare energianvändning, utbyggnad av kraftvärmeverk och industriell mottrycksproduktion samt inriktning av energiforskningen på

sou 1978:17 Historik 101

teknik för förnyelsebara energikällor. För att förbereda nästa beslut om energipolitiken skulle en särskild kommission tillkallas. På grundval av regeringsförklaringen har hittills (februari 1978) följande åtgärder vidtagits. Våren 1977 antog riksdagen regeringens förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, den s. k. villkorslagen. Lagen innebär att frågor om hantering av använt kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor får tas i drift. Tillstånd enligt lagen meddelas av Två huvudvillkor av

E regeringen. gäller för tillstånd, nämligen att innehavaren i reaktorn skall dels förete avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet

Ä av upparbetning av använt kärnbränsle, dels visa hur och var en helt säker Förvaring av det högaktiva avfallet från upparbetningen kan ske.

l slutlig

l Tillstånd kan också ges till en reaktorinnehavare som avser att förvara det använda bränslet utan föregående upparbetning, s. k. direktdeponering. › Även då krävs att innehavaren kan visa hur och var en helt säker slutlig förvaring kan ske. Lagen gäller endast de reaktorer som inte hade tagits i drift före oktober 1976. De första fem svenska kärnkraftreaktorerna berörs alltså inte. För den sjätte reaktorn (Barsebäck 2) som var färdig vid nämnda tidpunkt,0ch som nu är i drift, gäller särskilda bestämmelser. I lagen finns också bestämmelser om i ersättning. Dessa innebäri princip att en reaktorinnehavare som genom lagen g hindras att driva en reaktor får kompensation för kostnader som har lagts ned L före lagens ikraftträdande. Från och med ingången av budgetåret 1977/78 har statsstödet till energibesparande åtgärder förstärkts. Bidragen till sådana åtgärder inom näringslivet har fördubblats och utgör nu 170 milj. kr., varav huvuddelen för industriella processer. Anslaget till stöd till energisparåtgärder i byggnader har höjts till 500 milj. kr. Samtidigt har bidragsbeloppet per lägenhet höjts från 2 000 till 3 000 kr. och lånemöjligheterna har förbättrats. Viss omfördelning av medel har gjorts inom energiforskningsprogrammet. insatserna på förnyelsebara energikällor - vindkraft, solenergi, m. m. - har ökats med ca 5 milj. kr. för budgetåret 1977/78, medan insatserna på kärnenergi har dragits ned ungefär lika mycket,jämfört med tidigare planer. Skatten på el för icke-industriella ändamål har höjts från 2 till 3 öre per kWh. Ett förslag till energisparplan för befintlig bebyggelse har presenterats för riksdagen (prop. 1977/ 78:76). Förslaget redovisas överstikligt i det följande (se avsnitt 6.1.5). Förslag om ytterligare medel för stöd till energisparande åtgärder under budgetåret 1978/79 har också lagts fram, liksom förslag om höjning av bensinskatten.

4 Inriktning av energipolitiken

4.1 Inledning

Energipolitiken syftar till att trygga samhällets försörjning med den energi j som behövs for att underhålla produktion, service och övrig samhällelig

i

l verksamhet. Energipolitiken skall bedrivas på sådant sätt att denna forsörjkan uppnås med så små konflikter som möjligt med andra ningstrygghet samhällsmål, t. ex. beträffande miljö och ekonomisk utveckling. med detta kapitel är att översiktligt redovisa samspelet mellan Syftet energipolitik och andra samhällsmål. Härigenom kan de faktorer kartläggas som påverkar energipolitikens långsiktiga inriktning. inleds med ett avsnitt om sambandet mellan energipolitik och Kapitlet olika samhällsmâl. Det är på grundval av de mål for samhällsutvecklingen skall utformas. l som fastställs av riksdag och regering som energisystemet det därpå följande avsnittet diskuteras den svenska energiförsörjningen som . ett led i ett globalt system. Yttre faktorer påverkar på ett avgörande sätt vår och våra möjligheter att själva styra utvecklingen inom energiförsörjning

i energiområdet.

l Denna redovisning utmynnar i en diskussion om de begränsningar som finns i vår energipolitiska handlingsfrihet. Med handlingsfrihet avses möjligheterna att anpassa energisystemet till dels behovsutvecklingen och tillgången på energiråvaror, dels utvecklingen av tekniken för energiomvand- Handlingsfrihet föreligger om anpassningen kan ling och energianvändning. ske utan konsekvenser för samhällsutvecklingen. Graden av allvarliga handlingsfrihet är beroende av det tidsperspektiv man väljer och av våra internationella beroenden och hänsynstaganden.

4.2 Energipolitik och samhällsmål

är ett led i våra strävanden att uppnå de övergripande mål Energipolitiken som vi har for samhällets utveckling. Den skall alltså bidra till att upprätthålla och öka välfärden och sysselsättningen. Den skall bidra till fortsatt ekonomisk utveckling samt social och ekonomisk utjämning. Den skall så långt som möjligt säkra landets forsörjningstrygghet. Den måste vidare utformas med hänsynstagande till naturresurser samt inre och yttre miljö. .i F Energipolitiken måste också ligga i linje med de krav som ställs av vår L internationella solidaritet. De energipolitiska besluten måste ta hänsyn till

104 Inriktning av energipolitiken SOU l978zl7

kravet på en rättvis fördelning inom och mellan nationerna. Olika samhällsmål står i vissa fall i konflikt med varandra. För att ta ställning till målkonflikterna på energipolitikens område behövs kunskaper om sambanden mellan energiförsörjningen och övriga samhällsfunktioner. Dessa samband belyses översiktligt i det följande.

4.2.1 Energi och ekonomisk utveckling

Energitillgången spelar en viktig roll i det ekonomiska systemet, även om kostnaderna for landets energiförsörjning endast uppgår till 5 a 10 % av bruttonationalprodukten, BNP. I alla typer av produktionsprocesser används energi i olika former, t. ex. for drift av maskiner och apparater inom näringsliv och offentlig sektor, vid transporter, för uppvärmning och belysning av

i

lokaler. Förutom dessa direkta energiinsatser är produktionen inom en sektor också indirekt beroende av energitillförsel genom användning av andra insatsvaror (t. ex. stål, kemiska produkter etc.) som i sin tur for sin

l

framställning krävt energi. i Utanför produktionssystemet åtgår energi vid användningen av t. ex. hushållsapparater, bilar, fritidsbåtar och vid uppvärmning av bostäder och l i fritidshus. Även om energikostnaderna är relativt små for både näringsliv och i hushåll skulle emellertid genom den strategiska betydelse energin har i samhället -en brist på energi eller plötsliga, kraftiga prisförändringar få ytterst allvarliga konsekvenser.

:f

Det finns ett klart samband mellan energianvändningen och det materiella välståndet i samhället. Som ett utslag av detta är energianvändningen per capita mångdubbelt större i industriländerna än i utvecklingsländerna. En stor del av skillnaden mellan u-länder och i-länder i fråga om energianvändning måste överbryggas om de förra skall kunna utvecklas ekonomiskt. Dock finns det avsevärda marginaler inom vilka energianvändningen kan variera vid en och samma nivå av materiell produktion i samhället. Så t. ex. visar det sig att energianvändningen skiftar mellan olika länder med samma inkomst per capita. Detta beror bl. a. på skillnader i klimat, transportavstånd. produktions- och konsumtionsstruktur, tillgång till egna energiråvaror och hittillsvarande ansträngningar att hushålla med och spara energi. (i Under senare år har forts en omfattande diskussion om hur de ökade i resurser som kan frambringas i ekonomin skall utnyttjas. Bl. a. har prioriteringen mellan privat konsumtion och utbyggnad av den offentliga sektorn blivit föremål för en omfattande debatt. Den framtida tillväxtens omfattning, innehåll och inriktning får betydelse för energibehovet genom bl. a. följande tre faktorer: För det _försra påverkas energiefterfrågan av den ekonomiska tillväxtens omfattning,dvs. av volymrillväxren i BNP vid oförändrad sammansättning av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. En fortsatt tillväxt av produktionen inom industrin och andra näringsgrenar, en ökning av antalet personbilar, en fortsatt nybyggnad av bostäder med allt större lägenhetsyta etc., kräver då ökad energitillförsel. Vid oförändrad konsumtions- och produktionsstruktur och oförändrad teknologi måste en fortsatt ekonomisk tillväxt leda till en ökning av energianvändningen. För det andra påverkas energianvändningen avförändringar i sammansätt-

Inriktning av energipoliriken 105

ningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster. Produktions- och konsumtionsstrukturen kan utvecklas i mer eller mindre energikrävande riktning. Under efterkrigstiden har energianvändningen vuxit snabbare än BNP. Detta förklaras i stor utsträckning av att produktions- och konsumtionsmönstret har förändrats i riktning mot mera energiintensiva produkter. En mängd faktorer kan tänkas ligga bakom denna utveckling. Sverige är bland de länder i världen, som har den högsta industriella produktionen och den högsta energianvändningen per invånare. Den rikliga tillgången på billig energi har varit en av drivkrafterna i den välståndsökning som vi upplevt under efterkrigstiden. Energiintensiva industribranscher som gruvindustri.järn-, stål- och metallverk och skogsindustri, har vuxit snabbare än genomsnittet. Framför allt torde det vara Sveriges tillgångar på basråvaror som järnmalm och skog, vilka för sin utvinning och bearbetning kräver relativt mycket energi, och närheten till de västeuropeiska marknaderna etc., som förklarar denna utveckling. De ijämförelse med andra västeuropeiska länder låga svenska priserna på bränsle och framför allt elkraft i relation till lönekostnaderna, har också bidragit till den produktionsinriktning vi nu har och inneburit en konkurrensfördel Den ökade användningen av energi inom industrin är i huvudsak följden av en industriell utveckling, som varit grunden för vårt nuvarande välstånd. Trots arbetstidsförkortningen har utvecklingen under efterkrigstiden via ökad arbetsproduktivitet skapat förutsättningar för reallöneökningar. Det växande konsumtionsutrymmet har i hög grad utnyttjats för en höjning av den genomsnittliga bostadsstandarden, ökat antal fritidshus och ett ökat innehav av energikrävande konsumtionsvaror, främst bilar. Till sin huvuddel har denna ökning inneburit att väsentliga välfardsmål uppnåtts för de breda folklagren. Sammantaget har den utländska och inhemska efterfrågan riktats mot områden där Sverige haft komparativa fördelar i produktionen. Detta i kombination med fallande relativa priser på energi och stigande realinkomster har lett till en förhållandevis energiintensiv produktions- och konsumtionsstruktur. Hur den framtida samhällsstrukturen kommer att utvecklas och vilken effekt denna utveckling har på energianvändningen, blir bl. a. beroende av den näringspolitik som kommer att föras. Den har i sin tur ett samband med kraven på att långsiktigt uppnå samhällsekonomisk balans. En tredje faktor, som påverkar energiefterfrågan, är/örändringar iprøduktionslekno/ogin. Den tekniska utvecklingen torde i allmänhet leda till lägre åtgångstal för energi i produktionssystemet, bättre uppvärmningssystem i bostäder, energieffektivare byggmaterial etc. l vissa fall kan dock produktionsteknologins utveckling leda till ökade åtgångstal, t. ex. vid övergång från kemisk till termomekanisk massaframställning. Angelägna förbättringar av arbetsmiljön och den yttre miljön har ibland visat sig,åtminstone på kort sikt. inte kunna genomföras utan ökad energiåtgång. Minskningstakten för åtgångstalen för energi är till stor del beroende av den takt i vilken maskiner och byggnader förnyas. l den mån möjligheterna att minska energianvändningen är knutna till ny teknik, leder en snabbare Se bilaga 12 till styrmeekonomisk tillväxt till en snabbare introduktion av nyare och energisnålare delsgruppens huvudrapteknologier. Samtidigt kräver en snabbare tillväxt också ökad energitillförsel port. Ds l l977zl7.

106 Inriktning av energipoliriken SOU 1978: l 7

vid givna åtgångstal. Under 1950- och 1960-talen har energianvändningen per producerad enhet inom t. ex. industrin minskat med i genomsnitt l % per år. Beräkningar över hur mycket dessa faktorer bidragit till ökningen i den svenska energianvändningen under 1960-talet har utförts vid sekretariatet för

framtidsstudier Dessa beräkningar antyder att energianvändningen framför

allt har ökat till följd av den ökade produktionsvolymen. Därutöver har förskjutningar i sammansättningen av den slutliga efterfrågan på varor och tjänster tenderat att göra BNP energiintensivare. Effektiviteten i energianvändningen inom produktionssystemet har emellertid också ökat. vilket verkat återhållande på energianvändningens ökning. Sammantaget har den totala energianvändningen under efterkrigstiden vuxit i medeltal ca 1,5 gånger snabbare än BNP. Sambandet mellan energianvändningens ökningstakt och tillväxttakten i BNP är emellertid inte på något sätt entydigt eller konstant. De ovan diskuterade faktorerna kan samvariera på ett komplicerat sätt. Vid en jämförelse länder emellanz finner man stora variationer i relationer mellan ökningstakten i energianvändningen och BNP-tillväxten. Bland de länder där energianvändningen vuxit långsammare än BNP finns såväl relativt rika (USA) och relativt fattiga länder (Spanien) som snabbt växande (Västtyskland) och långsamt växande (Storbritannien). Liknande mönster återfinns i den grupp av länder - däribland Sverige - där energianvändningen vuxit snabbare än BNP. För Sveriges del pekar de prognoser och bedömningar över den framtida utvecklingen som gjorts efter energikrisen 1973 samstämmigt på att den totala energianvändningen i framtiden kommer att växa långsammare än BNP (se t. ex. Energiprognosutredningen). Enligt industriverkets referensprognos i oktober 1977 skulle den totala energianvändningen växa med ca 1,5 % per år fram till 1990 mot en tillväxti BNP på nära 3 96 per år. Vad industrin beträffar väntas andelen förädlingsindustri öka i förhållande till den energitunga råvarubearbetande industrin papperstillverkningen svarar för en betydande del av träförädlingsindustrins Se rapport nr 404 från tillväxt. Verkstadsindustrin förutses öka kraftigt, medan gruvor ochjärn- och framtidsstudien “Energi stålindustrin växer långsamt (se kapitel 5). och samhälle”, s. 24. Under de senaste åren har ett antal studier gjorts både i Sverige och utomlands av sambandet mellan ekonomisk tillväxt och användningen av 35e Lex. styrmedelsenergi. Några av dessa studier har särskilt behandlat hur detta samband kan gruppens rapport, Ds 1 1977:15, s. 8:15 ff. se ut i de fall där energianvändningen inte tillåts öka. För energikommissionens räkning har en översikt3 gjorts av olika långsiktiga energihushållnings- 3 Lars Lundqvist, Mark- modeller och teorier för begränsning av ekonomisk tillväxt i samband med nadsekonomi och nollråvaruuttömning. tillväxt i energianvänd- Huvudslutsatsen i den genomförda översikten har blivit att samtliga ningen. stencil december 1977. Beräkningar for behandlade studier tyder på ett ganska svagt samband mellan ekonomisk Sverige har utförts i Ber- tillväxt och energianvändning på mycket lång sikt. Samtidigt bör det gendahl-Carling-Oet- att modellresultaten om teknisk understrykas bygger på osäkra antaganden tinger-Sohlman. Effekter utveckling och framtida anpassningsmöjligheter inom produktionssystemet av noll-tillväxt i energioch hos hushållen. Vidare kan man allmänt ifrågasätta rimligheten i att användningen, stencil jan. 78. Resultaten redo- representera anpassningsmekanismer på en så aggregerad nivå som det är visas i kapitel 8. fråga om i de olika modellkalkylerna.

Inriktning av energipolitiken 107

4.2.2 Energi och sysselsättning Full sysselsättning är ett väsentligt mål i samhällsplaneringen. Det gäller inte enbart att bekämpa den öppna arbetslösheten, utan sysselsättning måste också beredas åt de människor och grupper som idag står helt utanför arbetsmarknaden. Utöver detta har de kvalitativa aspekterna på arbetslivet fått allt större betydelse. Tunga och farliga arbeten måste undanröjas, t. ex. genom mekanisering. De anställdas möjligheter att själva påverka sina egna zirbetsförhållanden samt kraven på att man skall uppleva sitt arbete som meningsfullt och engagerande har blivit allt viktigare frågor. och sysselsättningen hänger naturligtvis intimt Energianvändningen samman med den ekonomiska tillväxten och dess fördelning. Arbetskraft och energi används i alla produktionsprocesser. Den framtida produktionsinriktningen kommer därmed i hög grad att styra energi- och sysselsättningsutvecklingen. För att upprätthålla sysselsättningen är en tryggad energiförsörjning en nödvändig förutsättning. Otillräcklig,osäker eller mycket kraftigt tillförsel av energi skulle hota sysselsättningen särskilt inom de fördyrad energikrävande industrierna. Näringslivets försörjning med den energi den behöver får därför inte äventyras. Genom hushållning och sparande kan näringslivets energibehov Samspelet mellan kapitalutrustning, teknik och arbetskraft och nedbringas. deras inverkan på energianvändningen är av väsentligt annorlunda karaktäri olika tidsperspektiv. l varje diskussion om sambanden mellan energi, sysselsättning och tillväxt är det därför viktigt att skilja mellan förhållandena på kort resp. läng sikt. På kort sikt får anpassningen till ändrade förhållanden ske inom ramen för existerande produktionsanläggningar. Detta betyder att anpassningsmöjligheterna är starkt begränsade. På kort sikt finns sålunda ett ganska direkt samband mellan energi och sysselsättning. En mera omfattande begränsning i tillgången på energi. t. ex. vid en oljekris kan på kort sikt leda till produktions- och sysselsättningsstörningar. På lång sikt hinner däremot väsentliga delar av det existerande ford0n-, anläggnings- och maskinbeståndet bytas ut. Därmed kan energieffektiviteten öka Även vid dagens tekniska nivå blir anpassningsmöjligheterna störreju längre tid anpassningen får ta. Genom en fortsatt teknisk utveckling ökar anpassningsmöjligheterna ytterligare. Att öka näringslivets energieffektivitet är en långsiktig process, eftersom det i regel tar decennier att byta ut produktionsutrustning och byggnader. Krav om sådana alltför snabbt kan hota att genomföra förändringar lönsamheten och därmed sysselsättningen. Flera viktiga branscher i svensk industri befinner sig f. n. i en allvarlig strukturkris, samtidigt som vi upplever den starkaste konjunkturnedgången under hela efterkrigstiden. Under 1960-talet avsattes en hög andel av landets totala resurser till investeringar. Under 1970-talets första hälft sjönk denna och därmed samman- l Empiriska undersökandel, främst till följd av minskat bostadsbyggande ningar redovisas i bilaga hängande kommunala investeringar. l LU-75 förutsattes totalt sett en låg 13 till styrmedelsgrupinvesteringsandel 1975-1980. Dock betonade utredningen att kapitalbild- pens huvudrapport, Ds I ningen inom industrin under senare delen av 1970-talet måste fortsätta att 1977:17.

108 Inriktning av energipolitiken

stiga starkt om balansen i utrikesbetalningarna skulle kunna återställas. Under l980-talet skulle det enligt utredningen emellertid bli nödvändigt att återigen höja de totala investeringarnas andel av resursanvändningen betydligt. De ekonomiska utsikterna ter sig idag åtskilligt dystrare. Bytesbalansen har ytterligare försämrats. Även investeringstakten har varit svagare än väntat. Behovet är därför stort av att öka industriinvesteringarna och exporten for att återvinna vårt lands ekonomiska styrka. Därtill kommer offentliga utgifter för konsumtion och investeringar som i hög grad är en konsekvens av redan fattade beslut. Kraven på bättre arbetsmiljö och yttre miljö och på hushållning med energi och andra resurser innebär också betydande investeringsbehov. Det privata konsumtionsutrymmet är till viss del intecknat av att den växande gruppen pensionärer genom statsmakternas åtaganden tillforsäkrats real standardstegring. Sammantaget kan konstateras att samhällets samlade resurser inför 1980talet redan till betydande delar är intecknade. Om näringslivets och den offentliga sektorns behov av energi inte kan tillgodoses, finns det risk för att de sysselsättningspolitiska målen inte kan uppfyllas. Samspelet mellan energipolitik och Samhällsekonomi påverkar också den regionala och lokala sysselsättningsstrukturen. Produktionen i de energiintensiva branscherna är koncentrerad till vissa regionala och lokala arbetsmarknader, främst i Bergslagen och delar av Norrland. lnom dessa områden svarar den energiintensiva industrin i många kommuner för den helt dominerande delen av industrisysselsättningen. Med tanke på att strukturella problem kan förväntas inom dessa branscher under det närmaste årtiondet. är en tryggad energiförsörjning av avgörande betydelse för de berörda bygdernas framtid.

4.2.3 Energi och bytesba/ans i l Vår energisituation påverkas av vad vi exporterar och importerar. av vilka -l l l råvaror vi använder l för produktionen och av var i förädlingskedjan vi startar i §1 och slutar. Energisystemet måste utvecklas i samklang med övriga samhällsfunktioner för att vi skall klara våra inhemska behov och vår externa balans. Det underskott i utrikeshandeln som f. n. kännetecknar den svenska ekonomin kommer att starkt påverka den ekonomiska stabiliseringspolitiken. Man kan inte räkna med att uppnå balans i den svenska utrikeshandeln förrän under 1980-talet. En politik som syftar till att återställa jämvikten i bytesbalansen kan komma att begränsa handlingsutrymmet för annan politik. Bl. a. ställer en sådan politik stora anspråk på den industriella utvecklingen. Det är nödvändigt att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och främja en ökad produktion både inom exportindustrin och inom den importkonkurrerande industrin. En sådan inriktning av industripolitiken får konsekvenser på energiefterfrågan samtidigt som den industriella satsningen begränsar utrymmet för övriga investeringar. Det är förenat med stora risker att skjuta balansmålet alltför långt på framtiden. Flera nyligen publicerade studier angenatt problem med världens

Inriktning av energipolitiken

oljeförsörjning kan uppkomma under 1980-talet med bl. a. stigande oljepriser som följd. Det land som i utgångsläget har ett stort underskott i sin Utrikeshandel riskerar att hamna i en utomordentligt svår situation: Under underskottsåren kommer Sverige att ackumulera en betydande internationell skuldbörda. Även när denna har slutat att växa, kommer den att medföra fortsatta påfrestningar på betalningsbalansen genom de ränteut-

gifter och de amorteringar den för med sig. Återverkningarna från det

nuvarande underskottet i den svenska betalningsbalansen kommer således att sträcka sig långt in på 1980-talet. Bytesbalansproblem kan uppkomma vid både internationella och inhemska prisstegringar på energi. Det stora bytesbalansproblem, som uppstod efter oljeprisstegringarna i samband med oljekrisen 1973, har tydligt visat de oljeimporterande ländernas känslighet i detta avseende. År 1973 uppgick Sveriges importkostnad för råolja och petroleumprodukter till ca 5 miljarder kr. . medan den år 1976 uppgick till drygt 14 miljarder kr. for ungefär samma kvantitet. Medan energikostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna är relativt låg, är betydelsen av energipriserna på bytesbalansen betydligt större. eftersom så stor del av importen utgörs av energiråvaror. Stora inhemska höjningar av energiskatten med dess nuvarande utformning kan också - i varje fall på kort sikt - förvärra bytesbalansproblemen. Visserligen verkar högre inhemska energipriser återhållande på energianvändningen och därmed på energiimporten. Samtidigt är emellertid flera av våra betydelsefulla exportbranscher mycket energikrävande. En kraftig energiskattehöjning skulle därför, om den inte kompenserades av andra åtgärder. kunna medföra att de redan nu svåra avsättningsproblemen förvärras ytterligare. Bytesbalansen är sålunda relativt känslig for prishöjningar på energi , främst importerade energiråvaror. Det kan därför finnas skäl till att sträva efter att på sikt minska energiförsörjningens importberoende. En energipolitik med detta av inhemska syfte kan bygga på dels ett ökat utnyttjande energitillgångar t. ex. uran och biomassa - och dels en satsning på energibesparande investeringar. I båda fallen tar man i anspråk resurser. som kan användas för alternativ produktion, t. ex. inom exportindustrin. Effekten på bytesbalansen av alternativa sätt att använda resurserna i ekonomin är beroende av vilka investeringar som har den högsta konkurrenskraften gentemot utlandet. Härvid inverkar också andra länders energioch näringspolitik. En avgörande betydelse har också den framtida utvecklingen av oljepriset. Om priset på olja stiger kraftigt, kan utnyttjandet av vissa inhemska energitillgångar såsom torv. biomassa. sol- och vindenergi, bli ekonomiskt attraktivt i ett längre tidsperspektiv. För de inhemska tillgångarna uran och vattenkraft torde detta gälla redan med dagens oljepris.

4.2.4 Energi och inkomszfördelning

l vid mening måste fördelningsmålet antas gälla en utjämning av indivi-

dernas allmänna levnadsförhållanden och livsvillkor. Energipolitiska effekter på inkomstfördelningen kan uppkomma om energipolitiken inte förs i samklang med andra samhällsmål. Nedan berörs endast några få aspekter av detta stora problemkomplex.

110 Inriktning av energipoliriken

inverkan på inkomstfördelningen av en ökad energihushållning kan uppstå via de effekter högre energipriser får för den enskilde. En energiprishöjning som drabbar ett hushåll innebär en minskad realinkomst. l den mån hushållet kan anpassa sig genom att ändra konsumtionsmönstret, kan det mildra effekterna av höjda energipriser. Höjda energipriser drabbar låginkomsttagare relativt sett hårdare. Hushåll med lägre inkomster kan också ha sämre möjligheter att ñnansiera de investeringar som kan behövas för att mildra effekterna av höjda energipriser. Även deras möjlighet att kompensera höjda energipriser med dämpad energianvändning är sannolikt mindre än för mera välbeställda hushåll. l flera länder har studier gjorts av energiinnehållet i olika hushållsgruppers konsumtion och därmed av deras känslighet för olika åtgärder som gör energin dyrare. Amerikanska och engelska studier har givit till resultat att andelen av den disponibla inkomsten som läggs på energi (direkt eller indirekt) minskat något med stigande inkomst. För grupperna barnfamiljer och glesbygdsbor noterades en högre “energiintensitet” i konsumtionen än genomsnittligt. Det finns emellertid också studier. där man kommit fram till att sambandet mellan disponibel inkomst och energianvändning är i stort sett proportionellt. Detta är en huvudslutsats i den enda svenska undersökning, som tidigare gjorts på det här området* En liknande undersökning har också utförts som ett underlag till styrmedelsgruppens rapport? Resultaten av denna undersökning pekar på att konsumtionen av sekundärenergi i svenska hushåll relativt sett är högre i låga inkomstgrupper. Detta förklaras främst av att oljeförbrukningen för bostadsuppvärmning utgör en högre andel för låginkomsttagare än för höginkomsttagare. Totalt sett kan omkring 10 % av hushållens samlade (direkta och indirekta) konsumtionsutgifter hänföras till energianvändning. Den genomsnittliga energiskattebelastningen ligger mellan 1 och 2 % av konsumtionsutgifterna. Skillnaderna i energiskattebelastningen är mycket små mellan olika inkomstgrupper. Den största skattebelastningen återfinns i mellaninkomstgrupperna. Orsaken är främst att bensinforbrukningen i dessa inkomstgrupper är relativt hög och att skatten på bensin är hög i förhållande till skatten på övriga energislag. lnga påtagliga samband kan utläsas mellan tätortsgrad och total energiskattebelastning, Däremot drabbas,som väntat, glesbygdshushållen hårdare än andra hushåll av skattehöjningar på drivmedel. För låginkomsttagare i glesbygdskommuner slår bensinskattehöjningar nästan dubbelt så hårt som för tätortshushåll i samma inkomstlägen. För boende i småhus utgör energiskatterna en större kostnadspost än för boende i flerfamiljshus. Trots de små skillnaderna i energiskattebelastning skulle skattehöjningar på energi drabba de minst välbeställda hushållen relativt sett hårdare. eftersom dessa har de minsta ekonomiska marginalerna att röra sig med. De Rapport nr 408 från i konsumtionen som dessa hushåll skulle till är i nedskärningar tvingas framtidsstudien “Energi allmänhet allvarligare från välfärdssynpunktän de nedskärningar som kan bli och samhälle. följden i välbeställda hushåll. Likformiga skattehöjningar på energi skulle ?Se bilaga 16 till styrme- dock inte i någon högre grad påverka realinkomstfordelningen via hushållens delsgruppens rapport. konsumtionsutgifter.

Inriktning av energipolitiken 111

Vad som här sagts berör endast en del av frågan om energipolitiska medels fördelningseffekter. Effekterna av kvantitativa regleringar och andra energipolitiskt motiverade regelsystem kan direkt beröra hushållen. Fördelningseffekter kan också uppkomma via marknaderna för produktionsfaktorer. Energipolitiska åtgärder - t.ex. skatter och ransoneringar - kan påverka sysselsättningen i olika branscher och regioner mycket ojämnt. och på längre sikt också påverka lönebildningen. Även sådana fördelningseffekter kan vara mycket betydelsefulla.

l

4.3 Begränsningar i fråga om energipolitikens långsiktiga

1 inriktning

i Energipolitikens inriktning bestäms inte bara av de mål vi sätter upp for 1 samhällets utveckling, utan även av att landet utgör en del av ett globalt

1 system. Till viss del har detta redan framhållits. I detta avsnitt skall närmare

I l behandlas sådana på energipolitiken begränsande faktorer som på ett 1 avgörande sätt påverkar landets energiförsörjningssituation och därmed 1 också vår förmåga att själva styra utvecklingen.

4.3.1 Til/gäng på eneig/râvaror

Den globala energi/örsä/j/ningen

Den globala användningen av prissatt energi har ökat snabbt under hela 1900talet. 1 stort har tillväxthastigheten varit omkring 5 % per år. Sedan år 1950 har energianvändningen mer än tredubblats. Denna utveckling har dock inte skett likformigt vad gäller produktionen av olika slags energiråvaror. Medan produktionen av kol under perioden 1950-1974 har ökat med ca 60 %, har produktionen av olja mer än femdubblats och produktionen av naturgas nästan sjudubblats samtidigt som produktionen av vatten- och kärnkraft nästan har femdubblats. 1 En mera detaljerad . redogörelse avseende Denna utveckling har inneburit forskjutningar i energiråvarornas relativa den nationella och gloandelar av den globala energiproduktionen, vilket framgår av tabell 4.1. Av bala tillgången på enertabellen framgår att kolet passerats av oljan som den globalt viktigare giråvaror ges i avsnitt energiråvaran. Även naturgasen har fått ökande betydelse. 6.2.

Tabell 4.1 Energiråvarornas andel i den globala energiutvinningen 1950-1974, %

Källa: UN World Energy Supplies 1950-1974. New York 1976.

112 Inriktning av energipolitiken

Inte heller har utvecklingen skett likformigt vad avser energianvändningen i länder som befinner sig på olika utvecklingsnivåer. Av tabell 4.2 framgår hur statshandelsländerna under 1950-talet starkt ökade sin andel av den globala energianvändningen, samtidigt som de s. k. utvecklade länderna minskade sin andel. Under de senaste 15 åren har de båda blockens resp. andelari stort varit konstanta, även om utvecklingsländerna under denna period har tagit en ökande andel av världens energiproduktion i anspråk. Det bör framhållas att redovisningen av utvecklingsländernas energianvändning är behäftad med stor osäkerhet på grund av att i dessa länder nyttjas en stor andel statistiskt oredovisade energiråvaror som exempelvis träbränslen. Av tabellen framgår också att energianvändningen per capita under den nämnda perioden har fördubblats. Ej heller denna utveckling har skett likformigt. Medan de utvecklade länderna har fördubblat sin per capitakonsumtion, har utvecklingsländerna tredubblat sin. Än högre har ökningen hos statshandelsländerna varit. Sedan år 1950 har en viss utjämning skett vad avser den relativa användningen mellan grupperna. Medan de utvecklade länderna år 1950 använde 25 resp. 5 gånger mer energi än utvecklings- och statshandelsländerna, var motsvarande siffror år 1974 16 resp. 3 gånger. Icke desto mindre kan konstateras att i absoluta tal fortsätter de utvecklade länderna, liksom statshandelsländerna, att öka mer än vad som sker i utvecklingsländerna. En förändring av utvecklingen till utvecklingsländernas förmån berör inte bara energipolitiken i de utvecklade länderna, utan även hela den ekonomiska världsordningen. Trots en stark befolkningsökning har utvecklingsländerna totalt sett kunnat öka sin användning av prissatt energi per capita. Detta har medfört att dessa länder successivt (se tabell 4.2) har kommit att ta en allt större andel av den globala energianvändningen i anspråk. Utvecklingen har dock varit högst olikartad mellan skilda länder. Vissa har starkt ökat sin energianvändning, medan andra har haft en stagnerande utveckling. 1 tabell 4.3 redovisas hur utvecklingsländernas energiförbrukning fördelas mellan olika energiråva- TOP. För att utvecklingsländerna skall kunna utvecklas ekonomiskt och öka sin

Tabell 4.2 Energianvändningens globala fördelning samt utveckling per capita 1950-1974

År Global fördelning i 96 Genomsnittligt index år 1950 för energianvändningen per capita = 100

Utveck- Utveck- Stats- Summa Utveck- Utveck- Stats- Summa

Källa: Se tabell 4.1.

Inriktning av energipolitiken 1113 Tabell 4.3 Utvecklingsländernas andel av den globala energianvändningen 1950-1974. %

l

1974 5,5 13.1 7,2 13,2 10

Källa: Se tabell 4.1. l

livsmedelsproduktion, liksom för att hejda den inom vissa geografiska områden som uppkommer skövlandet av

i

allvarliga miljöförstöring genom skog för bränsleändamål, fordras tillgång till energiråvaror, främst olja. En

i

1 slutsats som kan dras är att redan en måttlig ökning av utvecklingsländernas att ställa stora krav på det globala

i

energianvändning per capita kommer energiförsörjningssystemet, speciellt vad avser oljeforsörjningen.

E Il0lg/Iâ\7aI'0I'I1C1S varaktighet

Med hänsyn till Sveriges och andra länders stora beroende av omvärlden för energiforsörjningen är de ändliga energiråvarornas globala varaktighet av största betydelse. För att ange tillgången på energiråvaror, lagrade ijordskorpan, kan följande indelning användas: Totala rillgângal av en energiråvara är de totala mängder som finns tillgängliga på jorden och som man teoretiskt skulle kunna utvinna och använda inom en överskådlig framtid, dvs. de innefattar beräknade, men ännu inte upptäckta tillgångar. Kända tillgârzgar är de tillgångar som har blivit noggrant uppmätta. Kända och utvinningsvärda tillgångar är den del av de kända tillgångarna som kan utvinnas ekonomiskt med dagens teknik och energipriser. Utvinningsvärda tillgångar är summan av de kända och de ännu inte upptäckta tillgångar som bedöms kunna ekonomiskt utvinnas. Med dagens kunskap uppgårjordens totala tillgångar av fossila bränslen till ca 95 milj. TWh, dvs. ungefär 1500 gånger världens nuvarande årliga energianvändning. Därav är ca 7 % idag kända och utvinningsvärda tillgångar. Bland de fossila bränslena dominerar kol (drygt 60 %). Dagens kända och utvinningsvärda urantillgångar motsvarar ca 200 000 TWh termisk energi - beräknat efter utnyttjandegrad i dagens lättvattenreaktorer och utan upparbetning. l jordskorpan och i havsvattnet finns dessutom stora mängder uran och thorium, som inte är ekonomiskt utvinningsvärda så länge som urantillgångar av det slag som nu utnyttjas är tillgängliga. Hur länge de idag utvinningsvärda tillgångarna av fossila bränslen och uran teoretiskt räcker med olika antaganden om utvinningstillväxten, visas i tabellerna 4.4 och 4.5.

114 Inriktning av energipolitiken Tabell 4.4 Ungefärlig livslängd i år av jordens kända och utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen

a Exkl. Sovjetunionen, övriga östländer och Kina. Dessa urantillgångar har en utvinningskostnad under 300 kr./kg U30g (30 $/Ib i 1975 års prisläge) och har beräknats efter användning i lättvattenreaktorer. Vid användning i bridreaktorer ökar uthálligheten ca 60 gånger. Källa: SOU 1977:56.

Tabell 4.5 Ungefärlig livslängd i år av jordens utvinningsvärda tillgångar av de viktigaste energiråvarorna vid olika årliga tillväxttakter på utvinningen

a Se not under tabell 4.4. Källa: SOU 1977:56.

Det bör framhållas att energiråvarorna naturligtvis inte tar tvärt slut efter ett visst antal år på det sätt som framgår av tabellerna. Den troligaste utvecklingen är att när insikten sprider sig om att en viss energiråvara, exempelvis olja, håller på att ta slut, kommer utbudet att hållas tillbaka for att producenterna ska kunna förlänga utvinningsperioden. Efterfrågan kommer därmed att överstiga utbudet med prisstegringar som följd. Detta kommer att dämpa efterfrågan, varvid energiråvarans livslängd kommer att öka. Det bör också framhållas att förbättrad utvinningsteknik och ändrade prisförhållanden kommer att göra sådana råvarutillgångar utvinningsvärda som ännu inte är det. Vad gäller uran innebär ett fördubblat pris en ökad elenergikostnad på ca 1,5 öre/kWh. Detta innebär att uranforekomster med fördubblat pris i förhållande till nuvarande uranmarknadspris fortfarande är brytvärda i jämförelse med många alternativa energiråvaror. Livslängden för uran i tabell 4.4 ökar då väsentligt. Huvuddelen av kolfyndigheterna finns i ett fåtal länder, främst Sovjetunionen, USA och Kina, vilka har nästan 80 % av världens kända och

Inriktning av energipolitiken 115 Tabell 4.6 Procentuell fördelning av oljetillgångarna på handelspolitiska grupperingar av länder

Sovjet, Östeuropa och Kina 16 22 Övriga 6 13

Källa: SOU 1977:56, utvinningsvärda koltillgångar samt beräknas ha ca 90 % av de totala tillgångarna. Totalt sett finns 95-99 % av kolfyndigheterna i ett tiotal länder, utöver de nämnda bl. a. Australien och Sydafrika. Den årliga tillväxten i världens kolbrytning har under de senaste tio åren i genomsnitt varit 1,2 9/0. De i särklass största oljefyndigheterna har Mellersta Östern med drygt hälften av de i dag kända och utvinningsvärda tillgångarna och drygt en tredjedel av de utvinningsvärda tillgångarna. Fördelningen av fyndigheterna på olika länder är dock något mera spridd för olja än for kol. Fördelningen av oljefyndigheterna på handelspolitiskt Förenade länder framgår av tabell 4.6. Världens produktion av råolja har mellan 1960 och 1973 ökat med i genomsnitt 7-8 % per år. Från och med oljekrisen år 1973 och fram till år 1975 sjönk produktionen med knappt 5 % , för att åter under år 1976 öka med drygt 8 % till en nivå som ligger drygt 3 % över produktionen år 1973. - Av de kända och utvinningsvärda naturgastillgångarna står fem länder Sovjetunionen, USA, Iran, Algeriet och Förenade Arabemiraten - for ca 70 % av fyndigheterna. Konsumtionen av naturgas har under perioden 1966-1976 ökat med i genomsnitt 5 % per år. Den största delen av de till dagens priser utvinningsvärda urantillgångarna finns i några få stater. Av västvärldens kända och utvinningsvärda tillgångar har fem länder ca 80 % och tio länder ca 95 %. Ett av dessa länder är Sverige, som i Ranstad har drygt 15 % av de nämnda tillgångarna. Av östländerna har Sovjetunionen, DDR och Tjeckoslovakien de största uranfyndighetema. Uranproduktionen i västvärlden uppgick år 1975 till 22 000 ton (motsvarande 2 500 TWh termisk energi). För Sovjetunionen och övriga östeuropeiska länder finns inga säkra uppgifter om den nuvarande produktionen och behovet av uran.

Utvecklingen till år 2000

Den internationella energidebatt som har förts under senare år har bl. a. inneburit ett ökat medvetande om att jordens nu kända tillgångar av främst olja och gas håller på att tömmas och att andra energirâvaror måste utnyttjas eller utvecklas for att ersätta dem. Inte minst från de oljeproducerande staterna hävdas att oljan måste reserveras för ändamåLdär man f. n. har svårt att finna substitut, t. ex. för energiproduktion i fattiga länder utan utbyggt

116 Inriktning av energipoliriken

elnät, för petrokemisk industri och för transportsektorn. Det är därför inte förenligt med kraven på internationell solidaritet att den köpstarka industrialiserade delen av världen tillgodoser sitt oljebehov framför de ekonomiskt svaga, icke-oljeproducerande utvecklingsländerna. För att tillgodose en ökad efterfrågan på elkraft har främst de tekniskt utvecklade länderna satsat på utbyggnad av kärnkraft. De efter oljekrisen 1973-1974 publicerade utbyggnadsplanerna har emellertid reviderats neråt och förväntningarna på en kärnkraftutbyggnad, som snabbt skulle möjliggöra ett minskat oljeberoende, har därmed dämpats. Sålunda beräknades enligt en OECD-studie år 1975 totalt installerad kärnkrafteffekt i världen (exkl. Östblocket och Kina) uppgå till 479 000 á 530 000 MW år 1985. I motsvarande studie år 1977 har denna uppskattning reviderats ned till 278 000 å 368 000

MW. Ökningen från 1977 till 1985 skulle därmed med nuvarande trend bli ca

190000 MW eller mer än 200 reaktorer. Den snabba nedrevideringen av kärnkraftprogrammen på olika håll i världen har lett till att nybeställningar av kärnkraftverk drastiskt har skurits ned. Som exempel kan nämnas att beställd kärnkrafteffekt i USA uppgick till ca 40 000 MW år 1973 men bara till knappt 5000 MW år 1976. Det globala kärnkraftprogrammet är emellertid fortfarande så stort att ett realiserande av nu gällande planer inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att kräva utvinning av andra urantillgångar än de som är utvinningsvärda till dagens priser. Detta gäller såvida inte utvecklingen går mot ett snabbt införande av bridreaktorer. Sådana reaktorer kan utnyttja uranet ca 60 gånger mer effektivt än exempelvis lättvattenreaktorerna. I denna situation framstår det som angeläget att de f. n. dominerande energiråvarorna kompletteras med nya energislag. Vidare måste främst importoljan successivt ersättas med inhemska energislag. Som ett led i att minska landets oljeberoende och därmed risken för störningar i energitillförseln har Sverige anslutit sig till det internationella energiprogrammet (lEP). Inom ramen härför har nyligen ett gruppmål satts för en begränsning av de deltagande ländernas oljeimport år 1985. Som framgår har debatten och därmed också den energipolitiska inriktningen i skilda länderi mångt och mycket varit baserad på en uppfattning att oljan som den dominerande energiråvaran i världens energiförsörjning på sikt måste komma att ersättas. Mycket talar för att tillförselproblem och kraftiga prisstegringar på oljan kan inträffa innan utvecklingen har kommit därhän. Sålunda har under år 1977 i ett stort antal energistudierl varnats för att en situation kan uppstå redan under 1980-talet då efterfrågan på olja inte kan tillfredsställas.

1 Förutom prognoser från olika oljebolag och material från tionde världsenergikonferensenkan följande studier nämnas: CIA: The International Energy Situation. Outlook to 1985. Washington 1977. Congressional Research Service: Project lnterdependence: US and World Energy Outlook Through 1990. Washington, 1977. OECD: World Energy Outlook. Paris 1977. SlND PM 1977:8: Den internationella bränslemarknaden och Sverige. Stockholm 1977. Steen: Om oljeförsörjningen, Stockholm 1977. USITC: Factors affecting world petroleum prices to 1985. Washington 1977. WAES: Energy Global Prospects 1985-2000, New York 1977.

Inriktning av energipoliriken

Den tänkbara utveckling som framkommer i flertalet av studierna kan sammanfattas enligt följande. Efterfrågan på råolja och oljeprodukter på världsmarknaden väntas under perioden fram till mitten av 1980-talet stiga i snabbare takt än utvinningen. Dagens överkapacitet på produktionssidan både vad avser råolja och raffinerade produkter, kan därför komma att förbytas i en underkapacitet någon gång under 1980-talet. Mot slutet av 1980-talet väntas en stagnation inträda av råoljeproduktionen, vilken fram emot år 2000 kan börja förbytas i en tillbakagång. Brist på råolja kan därför väntas uppträda med början när efterfrågan kommer ikapp utvinningen. Samtidigt med bristen på råolja, eventuellt tidigare, kan en brist på raffinerade produkter göra sig märkbar. Brist på lätt, lågsvavlig råolja kan uppkomma fortare än for tung, högsvavlig olja (som utgör ca 80 % av tillgångarna). Sådana bristsituationer kommer med säkerhet att medföra avsevärda prisstegringar och leda till politiska konflikter. Tidpunkten för brist och stagnerad utvinning beror bl. a. på när nya och genom prisstegringar utnyttjningsvärda oljetillgångar kan tillföras marknaden. En oljekris kommer att drabba i första hand utvecklingsländerna och i andra hand de små industriländerna. Bäst kommer troligen de stora industriländerna att klara sig. l samband med oljekrisen kan uppträda politiska konflikter av olika slag, bl. a. i form av ökade motsättningar mellan rika och fattiga länder och krigshot i Mellersta Östern. En oljekris kan komma att medföra svåra påfrestningar på världsfreden. En utveckling i här skisserad riktning medför att oljepriserna, mätta i reala termer, stiger efterhand som oljan bliren allt knappare tillgång. Vad som sagts innebär att Sverige måste avsevärt minska oljeanvändningen redan under det närmaste decenniet.

4.3.2 Miljö och säkerhet

Inledning Ett ökat energiutnyttjande har varit en förutsättning for den tekniska och ekonomiska utvecklingen i vårt land, vilken i sin tur möjliggjort stora förbättringar av de grundläggande hälso- och miljöförhållandena. Detta ökade energiutnyttjande medför emellertid också olika skadeverkningar på människors hälsa och på miljön. Skadeeffekterna är av varierande art. En del av dessa skadeeffekter är av sådan omfattning och karaktär att de av kommissionen betraktats som begränsande for möjligheterna att utnyttja energi. Sådana effekter behandlas i detta avsnitt. Det kan vara fråga om utsläpp av föroreningar som kan ge omedelbara eller sena effekter på människors hälsa, som kan riskera att mer långsiktigt påverka mark och vatten genom t. ex. nedfall av svavelföreningar och tungmetaller eller som långsiktigt kan ändra klimatet genom upplagring av koldioxid i atmosfären. Risker för mycket osannolika olyckor med stora konsekvenser kan också uppfattas som begränsande for möjligheterna att använda vissa energislag. Vid användandet av såväl kärnkraft som kol uppkommer avfall, vars

118 Inriktning av energipoliriken

långsiktiga effekter måste beaktas. Vidare kan stora ingrepp i det naturliga landskapet behöva ske t. ex. för att utvinna energiråvaror. Många av dessa olika skadeverkningar kvarstår och ackumuleras över tiden. Samtliga nu tillgängliga energislag är förenade med allvarliga säkerhets-, hälso- och miljöproblem. Detta understryker behovet av hushållning med energin. l framtiden bör finnas möjligheter att i större utsträckning utnyttja förnyelsebara energislag. som genom att de mer direkt ingår i naturens kretslopp kan tänkas ge bättre förutsättningar för ett utnyttjande med mindre i

l

miljöstörningar. De nya energikällor av bl. a. förnyelsebart slag som är under utveckling kan j emellertid inte fullständigt bedömas från miljösynpunkt förrän det är klarlagt

i

hur de skall realiseras i stor skala. Flertalet av de förnyelsebara energikällorna förefaller från hälsosynpunkt gynnsamma, medan de däremot på grund av

l

stora markanspråk kan komma att innebära större ingrepp i landskapsbilden än de energislag som de avses ersätta.

Hälsorisker/ör allmänheten

Hälsorisker uppstår genom utsläpp av luftföroreningar från normal drift av förbränningsprocesser. Det kan vara fråga om utsläpp av tungmetaller, främst bly, kadmium och kvicksilver, kväveoxider samt cancerframkallande kolväten. i Sverige inträffar ungefär 2000 lungcancerfall årligen. Härav beräknas luftföroreningarna, främst från bilismen, bidra med något eller några hundratal fall per år. Vid utredningsarbetet i energi- och miljökommittén (Energi, Hälsa, Miljö, SOU 1977:67) framkom att man bör räkna med att varje ökning av dosen cancerframkallande luftföroreningar i inandningsluften medför en motsvarande ökning av riskerna för cancer. Man bör därför inte räkna med någon tröskelnivå under vilken en substans inte ger någon cancer om man inte har säkra bevis härför. Det är därför rimligt att anta att cancerrisken är proportionell mot mängden cancerframkallande luftföroreningar på liknande sätt som cancerrisken antas bero på dosen joniserande strålning. För användning av oljeprodukter för transportändamål kan hälsoriskerna anses sätta en gräns. Det finns starka skäl att anta att ett betydande antal människor påverkas medicinskt av de luftföroreningshalter som uppkommer i städer till följd av bilismen under högtrañk och vid låga vindhastigheter. Dessa förhållanden råder relativt ofta i våra medelstora och stora städer. Med hänsyn till vad som ovan relaterats beträffande cancerrisker av luftföroreningar kan den skillnad i Iungcancerförekomst som finns mellan land och stad delvis förklaras med utsläppen av cancerframkallande kolväten från bilavgaser. I fråga om bly från bilavgaser är säkerhetsmarginalen mellan nuvarande föroreningsnivå och den som medför sjukdomssymptom relativt liten. På senare tid har även risken för mentala skador hos barn på grund av ökad blyhalt i hjärnan påtalats. Denna situation torde inte kunna accepteras på sikt utan en förbättring måste komma till stånd. Härvid finns två möjliga åtgärder, begränsning av bilarnas utsläpp och trañkbegränsningar i tätorternas centrala delar. Båda möjligheterna måste sannolikt utnyttjas. Vid förbränning för el- och värmeproduktion släpps cancerframkallande

Inriktning av energipolitiken

kolväten ut liksom kväveoxider och tungmetaller. Bortsett från tungmetaller är emellertid hälsoriskerna med dessa utsläpp väsentligt mindre än riskerna med bilavgaser. då föroreningarna från el- och värmeproduktion späds ut snabbare genom höga skorstenar. Kol- och oljeeldade kraftverk behandlas utförligare från denna synpunkt i avsnitt 6.6. Vid Förbränning av bränslen, fråimst olja och kol, sker utsläpp av giftiga. ej nedbrytbara tungmetaller. Tungmetallerna lagras i miljön och kan nå människan i ökande mängder via näringskedjorna. Vissa tungmetaller,

främst kadmium och kvicksilver, förekommer redan nu iså höga halter bl. a.

genom utsläpp från annan verksamhet i samhällenatt ökade utsläpp bedöms kunna ledatill allvarliga hälsorisker. Osäkerhet råder om vilka halter som kan medföra påvisbara skador. Dessa hälsorisker, som kan bli begränsande for möjligheterna att utnyttja främst kol, behandlas i ett följande avsnitt. Från kärnkraftens ämnen ut i miljön. De processgång släpps radioaktiva tillåtna normala driftsutsläppen är mycket små i förhållande till den naturligt förekommande strålningen som i genomsnitt ger en dos till hela kroppen av ca 100 millirem? per år och per person. Stråldosen från mark och byggnader, som svarar för omkring hälften av den årliga stråldosen, varierar med flera tiotal millirem per år beroende bl. a. på var i landet man befinner sig och vad husen man vistas i är byggda av. En tredjedel av _den årliga stråldosen kommer från kosmisk strålning och en femtedel från radioaktiva ämnen i kroppen. Ambitionsnivån för begränsningen av de högsta individuella stråldoserna i närheten av kärnkraftverk är att årsdosen skall understiga 10 millirem. Denna målsättning har än så länge kunnat uppfyllas. Därför kan de normala driftsutsläppen inte anses vara begränsande för möjligheterna att utnyttja kärnkraft.

l Radioaktivitet är förmågan hos ett ämne att utsända joniserande strålning. Joniserande strålning är ett samlande namn på strålning som kan orsaka att elektroner (elementarpartiklar i atomernas ytterhölje) slits loss från de atomer och molekyler som all materia är uppbyggd av. Man säger då att atomerna eller molekylerna joniseras. Sker detta i levande materia. t. ex. i en cell. kan detta innebära att de kemiska livsprocesserna påverkas. Joniserande strålning utsänds av radioaktiva ämnen. Den kan också alstras på annat sätt. t. ex. i röntgenrör. lbland används den fysikaliskt sett felaktiga benämningen radioaktiv strålning i stallet förjoniserande strålning. Se vidare Energi, Hälsa. Miljö. SOU 1977:67 sid l6-l7. ?Stråldosen är den strålenergi som tagits upp per kilogram av den bestrålade vävnaden. Stråldoser anges vanligen i rad. En rad betyder att vävnaden tagit upp en strålenergi av en hundradels joule per kilogram. En ny enhet för stråldos enligt Slsystemet är 1 gray = l joule per kilogram. Olika typer av joniserande strålning ger olika stor biologisk effekt även om den upptagna energin är lika. För biologiskt likvärdiga stråldoser har man därför infört begreppet dosekvivalent som anges i rem. En dosekvivalent om en rem ger i huvudsak samma biologiska skadeverkan oberoende av vad slags joniserande strålning det är Vilket fråga om. Man talar ofta om dos när man egentligen menar dosekvivalent. begrepp som avses får då i stället framgå av sorten rad eller rem. Om hela kroppen vid ett tillfälle utsätts för stråldoser på mer än några hundra rem leder det till svåra sjukdomssymptom. Den bestrålade kan dö efter kort tid. Så stora helkroppsdoser kan uppträda bara vid olyckor och kärnvapenkrig. l millirem = l tusendels rem.

120 Inriktning av energipolitiken

Metoderna att uppskatta cancerriskerna på grund avjoniserande strålning är i viss mån osäkra och kritik har också riktats mot dem. En del kritiker

menar attcancerriskerna överskattats medan andra anser att de underskat-

tats. Risken för cancer av joniserande strålning varierar därför enligt olika uppfattningar mellan l och 4 fall per 10000 manrem3. Risksiffran är ett medelvärde för samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. Obestridligt är emellertid att dessa risker är betydligt bättre kartlagda och kända än motsvarande risker med luftföroreningsutsläpp från olika bränslen. Om läckage av radioaktiva ämnen från upplag av kärnkraftavfall eller tungmetaller från upplag av kolaska sker kan dessa giftiga ämnen tänkas nå människan via bl.a. grundvattnet. Dessa risker kan bli begränsande för möjligheterna att utnyttja kol och kärnkraft. Riskerna isamband med avfall behandlas senare i detta avsnitt.

Yrkesrisker

Människors hälsa riskeras även genom arbete i påfrestande och riskfyllda arbetsmiljöer. Yrkesrisker som kan uppstå vid arbete i energisystemets olika delar är av olika slag. Dels kan mekaniska skador som fall- och klämskador inträffa,dels kan kemiska ämnen ochjoniserande strålning ge risker för både akuta skador och mer långsiktig hälsopåverkan. Underlaget är otillfredställande främst vad gäller uppskattning av antalet sena skador orsakade av kemiska yrkesrisker. För energikällor som f. n. inte utnyttjas alls eller endast i liten omfattning är underlaget för uppskattning av yrkesrisker av naturliga skäl mycket bristfälligt. De största yrkesskaderiskerna uppvisar utvinnings- och transportskedena, medan slutanvändningen ofta har mindre risker. Tillgänglig statistik tyder på att framför allt användning av kol kan ge upphov till yrkesrisker av sådan omfattning att de kan komma att bli begränsande för kolanvändningen. Riskerna är beroende på vilken brytnings- och transportteknik som används 3 Risksiffran är ett medelvärde for samtliga cancertyper hos en större grupp människor med normal ålders- och könsfördelning. För några cancertyper åindrar sig troligen risken med ålder och kön. Om man utgårfrån antagandet att risken beror linjärt på stråldosen kan man vänta sig lika många cancerfall när 5000 personer vardera utsätts for l rem som om 5000000 personer vardera utsätts för l millirem. Båda grupperna har fått en kollektivdos på 5 000 manrem. Kollektivdosen är lika med den genomsnittliga stråldosen gånger antalet människor. Med hjälp av begreppet kollektivdos kan risksiffrzin l-4 på 10000 per manrem i stället uttryckas som l-4 förväntade dödsfall i cancer per l0 000 manrem. Vissa radioaktiva ämnen sönderfaller och försvinner ur miljön mycket långsamt. Fortsätter man utsläppen kommer man att bygga upp allt större mängder av de radioaktiva ämnena. Detta kan ge allt högre årliga stråldoser. genom att dosen från utsläppen det innevarande året läggs till de doser man får från kvarvarande mängder av utsläppen från tidigare år. Det förväntade antalet cancerfall antas vara direkt proportionellt mot den sammanlagda kollektivdosen. På så sätt kan man uppskatta hälsoriskerna om man vet de totala framtida stråldoserna till befolkningen. På strålskyddssidan har man infort begreppet d0sinIeckn/ng. Dosinteckningen anger hur stor den sammanlagda stråldosen över all framtid blir av ett visst utsläpp av radioaktiva ämnen. Vanligen anges den i form av en kollektiv dosinreckning för de befolkningsgrupper som drabbas av strålningen. För vissa långlivade radioaktiva ämnen kommer det att röra sig om hela jordens befolkning.

Inriktning av energi/politiken 121

men kan för kol brutet i gruva ungefärligt anges till 30-70 skador (varav 0,1-0,2 dödsfall) per TWh tillförd energi. Detta innebär att 25 års drift av ett kolkraftverk med 1000 MW elektrisk effekt skulle medföra 15 000 - 30 000 yrkesskador varav 50-80 dödsfall, de flesta vid kolutvinning under jord.

M yckcr osannolika olyckor med stora konsekvenser Risken för en olycka med allvarliga konsekvenser i form av Förluster av hundratals eller tusentals människoliv uppmärksammas ofta mer än andra risker för människors liv och hälsa. t. ex. biltrafik eller tobaksrökning. vilka bevisligen åstadkommer tusentals dödsfall varje år i vårt land. Även om sällsynta olyckor med stora konsekvenser ger ett litet genomsnittligt bidrag till den totala risken finns det flera skäl till att ägna särskild § uppmärksamhet åt dessa risker. Ett viktigt skäl är att konsekvenserna av en sådan olycka skulle kunna bli av sådan omfattning att samhällets beredskap och resurser inte är tillräckliga för att ta hand om döda och skadade samt 3 återställa det tidigare samhället och miljön. Osäkerheten i bedömningen av sannolikheten för olyckor med mycket stora konsekvenser kan ofta vara svår i att ange. Det innebär betydande osäkerhet om riskbidraget från sådana olyckor. Om man därför vill vara säker på att den totala risken begränsas till någon viss nivå måste de största tänkbara konsekvenserna av en olycka, som rimligen bedöms kunna inträffa, begränsas genom tekniska skyddsanordningar, lämplig lokalisering av anläggningar. begränsning av anläggningsstorleken samt val av energisystem. Riskerna för stora olyckor kan således bli begränsande för möjligheterna att utnyttja vissa energislag. Flera av de energislag som är aktuella innebär emellertid sådana olycksrisker. Vid utvinning, transport och lagring av olja finns risker för stora oljeutsläpp och bränder. Transport och lagring av flytande naturgas medför risker för gasläckage och explosionsartade bränder. Riskerna för ras, bränder och explosioner i kolgruvor kräver ett stort antal dödsoffer runt om i världen. Brott på en stor svensk kraftverks- eller regleringsdamm skulle kunna medföra åtskilliga dödsoffer och omfattande materiella skador. Om ett omfattande haveri skulle inträffa i ett kärnkraftverk beläget nära ett storstadsområde och om vindriktningen samt de meteorologiska spridningsförhållandena vore ogynnsamma skulle ett stort antal dödsoffer kunna krävas, särskilt om inte befolkningen evakuerades. Vidare skulle stora markområden bli förgiftade av radioaktivitet. Någon sådan olycka har dock inte hittills inträffat.

K Iimarpá verkan Vid all förbränning av bränslen bildas stora mängder koldioxid. Fortsätter bränsleförbrukningen att öka i hittillsvarande takt fördubblas halten koldioxid i atmosfären inom 50 till 100 år. Det finns allvarliga farhågor för att detta skulle påverka klimatet på jorden genom en höjning av den globala medeltemperaturen med flera grader. Omsättningen av atmosfárens koldioxid sker mycket långsamt. Därför kan en klimatpåverkan bli bestående

122 Inriktning av energipolitiken

för hundratals kanske tusentals år i framtiden. Riskerna lör klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp är i huvudsak knutna till förbränning av fossila bränslen, främst kol och olja. De globala tillgångarna på olja är emellertid inte tillräckliga för att ge så stora koldioxidutsläpp att klimatet allvarligt skulle kunna påverkas. Riskerna för klimatpåverkan kan däremot bli begränsande för möjligheterna att på lång sikt öka kolförbränningen. Ved och annan biomassa medför inga större risker i detta avseende. Då koldioxid från förbränningen av biomassa ingår i ett kretslopp och således ingen nytillförsel sker till atmosfären ger biomasseförbränning inga sådana klimatiska effekter. Detta förutsätter att den avverkade och förbrända biomassan ersätts genom återtillväxt.

Försurning Svaveldioxid från förbränning av framför allt olja och kol omvandlas efter utsläpp i atmosfären helt eller delvis till andra svavelföreningar som svavelsyra och sulfater. Dessa svavelföreningar sprids i atmosfären och deponeras i mark och vatten. De sura svavelföreningarnas uppehållstid i atmosfären är så lång att de kan transporteras tusentals kilometer innan de faller ned. Av svavelnedfallet i Sverige beror därför endast en mindre del. uppskattningsvis ca 30 % , på utsläppen inom landet. lnget annat enskilt land bidrar emellertid lika mycket till svavelnedfallet i Sverige som vi själva. Av Sveriges 100 000 sjöar har f. n. ca 5 000 ett pH-värde under 5, vilket betyder att många fiskarter liksom flodkräftan ej kan fortplanta sig. Ytterligare ca 5 000 sjöar har ett pH-värde mellan 5 och 6 och hotas därmed av den fortsatta försurningen. Normalt värde är 7-8. Försurningseffekten är ej endast beroende av tillförseln av surt nedfall utan också av marktypens förmåga att motverka effekten av detta nedfall. Denna faktor påverkas även av markanvändningen. Skogsmark med relativt höga pH-värden och litet kalkförråd känsligast för försurning. Ett fortsatt svavelnedfall på dessa marker skulle relativt snabbt leda till en kraftig sänkning av pH-värdet. Betydande arealer skogsmark i södra och västra Sverige är av denna typ. Med hänsyn till försurningsproblemen har riksdagen beslutat (prop. 1976/ 77:3) att svavelutsläppen i Sverige skall minskas till den nivå som gällde i början av 1950-talet, ca 400000 ton svaveldioxid per år. För att nå detta fordras omfattande avsvavlingsåtgärder eller begränsningar i användningen av fossila bränslen. Denna målsättning kan därför bli begränsande för möjligheterna att använda kol och olja. Förutom dessa inhemska åtgärder måste ett intensivt internationellt arbete bedrivas för att söka förmå övriga europeiska länder att minska sina utsläpp på motsvarande sätt.

Tungmetaller Nedfall på mark och vatten av de giftiga tungmetaller som erhålls vid förbränning av fossila bränslen kan leda till negativa effekter på hälsan och miljön. De utsläpp som främst bör beaktas är kadmium och kvicksilver från kol och vanadin från olja. Kvicksilver är från miljösynpunkt ett särskilt

Inriktning av energipoliriken

besvärligt ämne, då det kan omvandlas i mark och vatten till högtoxiska organiska Föreningar som anrikas i näringskedjorna. Den giftiga effekten påverkar främst nervsystemet och drabbar via frskföda även människan. Kadmium är ett gift med många olika verkningar, njurskador och bendeformationer. Genom människans tillförsel av kadmium till biosfären har halten kadmium i vete fördubblats under den senaste 50-årsperioden. Man kan därför inte acceptera en fortsatt stigande trend. Sverige är särskilt känsligt för kvicksilvernedfall genom omfattningen av försurningen av mark och vatten. Ett hundratal svenska sjöar och havsområden är i dag svartlistade och ytterligare ett hundratal ligger relativt nära svartlistningsgränsen. Kvicksilverutsläppen till luft är f. n. av storleksordningen 10 ton per år i Sverige, men ett omfattande arbete pågår för att minska dessa utsläpp. Även om kvicksilverutsläppen från fossila bränslen utgör en mindre del av dessa utsläpp, måste ändå kraftiga åtgärder vidtas för att begränsa dem. Med hänsyn till svårigheterna att rena rökgaser från kvicksilver kan därför vissa begränsningar fordras av användningen av kol. Kadmium från kol och vanadin från olja hämmar vidare omsättningen av näringsämnen. Därför kan alltför stora nedfall på sikt leda till hämmad tillväxt av exempelvis skog. Utsläppen av kadmium från fossila bränslen bör hållas så låga som möjligt och lokaliseras till områden utan betydande jordbruksproduktion.

A vfall

Användningen av uran och kol ger upphov till betydande avfallsproblem. Det använda kärnbränslet, ca 30 ton per driftår för ett kärnkraftverk på 1000 MW el, innehåller uran, klyvningsprodukter, plutonium och andra transuraner. Genom upparbetning kan uran och plutonium avskiljas och återanvändas som kärnbränsle. Alternativt kan det använda kärnbränslet direkt slutförvaras utan föregående upparbetning. I båda fallen fås ett mycket giftigt högaktivt avfall, se avsnitt 6.6.4. Vad som skiljer de båda är att i fallet upparbetning reduceras förvaringstiden för att aktiviteten skall avta till uranmalmens ursprungliga nivå från storleksordningen hundratusentals år, som gäller för använt kärnbränsle, till tusentals år. Upparbetning medför å andra sidan olika risker för hälsa och miljö genom utsläpp av radioaktiva ämnen till luft och vatten. Dessutom finns strålskyddsproblem for arbetarna. Vidare kommer en viss mängd plutonium att cirkulera i bränslegången hela tiden om det inte deponeras på något annat sätt. Oavsett om bränslet skulle upparbetas eller ej kommer det troligen att inkapslas och slutförvaras i stabil berggrund på stort djup i vårt eget land. Den största risken med den slutliga förvaringen av det högaktiva avfallet förefaller vara att radioaktiva ämnen skulle kunna läcka ut i grundvattnet och nå människan. Vid användning av kol får man stora mängder avfall, 10-15 % av kolmängden. Avfallet består av aska och slagg som bl. a. innehåller tungmetaller och svavelföreningar. Halten av giftiga tungmetaller i aska och slagg är närmare 5-10 gånger så stor som i bränslet. Regnvatten som tränger

124 Inriktning av energi/politiken

igenom askhögarna kan laka ur metallerna och förorena grundvattnet och även ytvattnet i sjöar och floder, varifrån föroreningarna kan spridas ytterligare. Detta allvarliga problem kan minskas genom tätning av markskiktet under askhögarna, avledning och rening av vattnet samt genom förhöjd förbränningstemperatur. Både slutlig förvaring av högaktivt avfall och uppläggande av asklager innebär förpliktelser att se till att förvaring resp. rening fungerar under mycket lång tid. Bedömningar av dessa risker måste inverka på möjligheterna att använda kol och kärnkraft.

Na Itzrpâ trerkan lngrepp i naturen görs nästan alltid när energi skall utvinnas. Landskapsbilden förändras liksom livsvillkoren för människor. djur och växter. Markbehovet per utvunnen mängd energi är i allmänhet större för de förnyelsebara energislagen. Vattenkraften kan byggas ut i begränsad omfattning med rätt måttliga skador genom kompletterande utbyggnader i vissa redan reglerade älvsträckor. För att få avsevärda krafttillskott krävs emellertid oftast omfattande ingrepp i hittills orörda älvsträckor. Dessa miljöingrepp medför begränsningar i möjligheterna att bygga ut vattenkraften. Brytning av kol och uran- eller oljeskiffer innebär ofta betydande ingrepp i landskapet. särskilt vid dagbrott. Genom efterarbetning kan dock ett nytt landskap skapas. De stora landskapsingreppen vid dagbrytning kan dock komma att begränsa möjligheterna att utnyttja de svenska skiffertillgångarna. Även vid underjordsbrytning kan stora markområden bli begränsat användbara genom marksättningar. av olja och gas sätter sin Utvinningen prägel på landskapsbilden. Kring kärnkraftverk krävs i Sverige en skyddszon på två kilometer. Motsvarande krav skulle ställas vid upparbetningsanläggningar. Inom en sådan zon råder byggnadsförbud för bl. a. bostäder. Dessutom bör anläggningen lokaliseras på avsevärt avstånd från större tätorter. För kol- och oljekraftverk, raffinaderier och liknande krävs skyddsområden på åtskilliga hundra meter for att begränsa de närboendes besvär av bl. a. damm. buller och dålig lukt samt for att minska riskerna vid oljebränder. Dessa krav på skyddsområden medför begränsningar vad gäller möjligheterna att lokalisera olika anläggningar. Vindkraftverk medför begränsningar av möjligheterna att utnyttja stora markområden och påverkar dessutom landskapsbilden. Vid en stor utbyggnad av vindenergin uppkommer troligen en begränsning i form av brist på lämpliga lokaliseringsalternativ. Vid vilken utbyggnadsnivå detta kan komma att inträffa kan f. n. inte bedömas. Även användning av torv och energiskogar förändrar landskapsbilden avsevärt. Större torvtäkter utplånar växt- och djurlivet inom avsevärda områden. Hur energiskogsodlingar i större omfattning skulle påverka miljön genom odlingstyp, dränering. bevattning, konstgödsling och parasitbekämpning har vi ännu ingen mera omfattande kunskap om. De stora ingreppen i naturen vid torvutnyttjande och energiskogsodling kan medföra begräns-

i

ningari möjligheterna att använda dessa råvaror. Efter torvtäkt kan marken

Inriktning av energipolir/ken 125

återståillas till sjö eller produktiv skogsmark. Även användning av solenergi för uppvärmning av tätare bebyggelse genom t. ex. fjärrvärme eller för elproduktion måste betydande markområden tas i anspråk. Förnyelsebara energislag innebär väsentligt mindre miljöproblem än fossila bränslen och kärnkraft genom att de ingår i ett naturligt kretslopp och medför mindre fororenings- och avfallsproblem.

K ärn ttapenspridning Om andra än de nuvarande kärnvapenstaterna kommer i besittning av kärnvapen skulle detta kunna resultera i påtagliga försämringar i världens säkerhetspolitiska situation. Det är därför viktigt att riskerna för kärnvapenspridning tas med i bedömningen av kärnkraften som energisystem. I Inom kärnkraftprogram för fredliga ändamål hanteras klyvbart material som direkt eller indirekt skulle kunna användas för framställning av f; kärnladdningar. Det plutonium som normalt erhålls vid upparbetning av i kärnbränsle från Iättvattenreaktorer lämpar sig inte särskilt väl för kämladdningar. Primitiva laddningar kan dock framställas. Detta förutsätter att en stat skulle fatta ett politiskt beslut att avleda dvs. undanhålla sådant material eller att någon enskild grupp i terror- eller utpressningssyfte skulle bemäkta sig klyvbart material. Att en stat skulle besluta utnyttja kärnkraft för detta syfte är mindre sannolikt. Framställning av kärnvapen kan nämligen ske lättare och till lägre kostnader genom anläggningar uteslutande avsedda för framställning av klyvbart material för laddningstillverkning. Ett civilt kärnkraftprogram kan dock ge tillgång till personella, ekonomiska och tekniska resurser som möjliggör utveckling av kärnvapen och som inte annars skulle ställts till förfogande. Varken naturligt uran, låganrikat uran i nytt kärnbränsle eller använt, bestrålat. kärnbränsle som Förekommer inom ramen för kärnenergiprogram kan användas direkt i kärnladdningar. Den nationella och internationella kontrollen söker säkerställa att avledning inte äger rum och. om sådan ändå skulle ske, att tidsmarginaler finns mellan upptäckt av avledning och tänkbar laddningstillverkning. Detsamma kan emellertid inte sägas beträffande anläggningar for anrikning av uran resp. upparbetning av använt kärnbränsle. Dessa är särskilt känsliga med hänsyn till risken för kärnvapenspridning genom att det vid dessa kan finnas klyvbart material direkt användbart för kärnladdningar. I det förra fallet finns höganrikat uran och i det senare plutonium. Anrikningstekniken är fortfarande omgärdad med stor sekretess. För såväl anriknings- som upparbetningsteknologin gäller också stora begränsningar vad gäller export och annat mellanstatligt samarbete. Ett sätt att minska spridningsriskerna som diskuteras internationellt är anrikningsprocesser med begränsad anrikningsgrad. Vad gäller upparbetning diskuteras att driva aktuella anläggningar i internationell regi samt att utforma processen så att plutonium inte erhålls i ren. separerad form. I avvaktan på fungerande lösningar forordas från flera håll att staterna tills vidare avstår från upparbetning. Riskerna att stater eller grupper av enskilda skulle kunna bemäkta sig plutonium från upparbetning av kärnbränsle skulle härigenom avsevärt reduceras.

126 Inrikfning av energipoliliken

4.3.3 Imporrberoende øchgförsörjningsnyggher

Sveriges imporrberoende Sverige är for sin energiförsörjning i hög grad beroende av importerad energi. Landets begränsade användning av inhemska energiråvaror, de klimatiska förhållandena, näringslivets struktur samt kommunikationsbehovet är några faktorer som har medverkat härtill. Importenergins andel av den totalt enligt energistatistiken tillförda energin för perioden 1955-1976 framgår av tabell 4.7. Som energi av inhemska

i

tillgångar har räknats lutar, ved och avfall samt vattenkraft. i Av tabellen framgår oljans ökande relativa andel vilken kulminerade i

början av 1970-talet. Förutom olja importerar Sverige uran samt kol och koks. i

Vidare kan ur tabellen skönjas en utveckling mot en minskad andel vattenkraft. Även oljans geografiska ursprung har stort intresse. För perioden 1960-1976 redovisas i tabellen 4.8 dessa uppgifter. Den övervägande delen av den olja som importeras från Västeuropa är rafñnerade produkter. Dessa härstammar i sin tur huvudsakligen från sådana producentländer i Mellersta Östern och Afrika som är medlemmar i OPEC. av rafñnerade * lmponen produkter uppgick enligt tabell 4.8 år 1976 till ca 56 % av landets totala oljeimport. Härav utgjordes merparten av produkter inköpta på den s. k. spot-marknaden i Rotterdam och andra korttidsmarknader. För l det nämnda året innebar detta att närmare 35 % av landets totala oljebehov tillgodosågs på detta sätt. Genom att de inhemska raffnaderierna härigenom

Tabell 4.8 Sveriges import av olja 1960-1976, % Ursprungs- eller 1960 1965 1970 1972 1973 1974 1975 1976 rafñneringsområde

Sovjetunionen och Östeuropa 14 16 16 17 14 12 18 18

i a

Inriktning av energipoliriken

är utsatta för prispress har Sverige under senare tid blivit allmer beroende av de på korttidskontrakt baserade marknaderna. Importen av råolja från Nordsjön ökade från 5,6 % av den totala

råoljeimporten år 1975 till 10,3 % år 1976. Ökningen av râoljans andel av den

totala oljeimporten åren 1975 och 1976 beror på att OK och Texaco år 1975 tog i drift sitt raffinaderi vid Broljorden, Scanraff, med en kapacitet på 8,3 milj. ton/år. Inverkan från korttidsmarknaderna innebär dock att stor risk finns för att andelen råolja i landets oljeförsörjning kan komma att minska. Av 1976 års import av kol och koks om 3,1 milj. ton, varav 0,4 milj. ton användes inom energisektorn, kom 25 % från USA, 19 % från Sovjetunionen, 19 96 från Västtyskland, 13 % från Polen och 11 % från Storbritannien. 1 Sverige tillverkas bränsleelement till kärnreaktorer vid Asea-Atoms kärnbränslefabrik i Västerås. Natururanet kommer från USA och Frankrike (uran från Niger och Gabon). Kontrakt om uranleveranser finns även med Kanada. Nu kontrakterade uranleveranser räcker for tio reaktorers drift till år 1982. Anrikning av uranet sker i USA men Sverige har även anrikningskontrakt med Sovjetunionen. Ett starkt importberoende kan skapa politiska bindningar av icke önskvärt slag, vilka kanske ger sig till känna först då störningar uppkommer i Vidare utgör de stora utgifterna för denna import en energitillforseln. ekonomisk belastning på samhället.

F örsörjningstryggher

För att det svenska näringslivet och samhället i övrigt skall kunna fortleva och utvecklas fordras en säker och stabil försörjning med energi. Försörjningstryggheten är därför ett övergripande mål för den svenska energipolitiken. Försörjningsberedskapen för krislägen, såsom avspärrning och krigssituationer samt s. k. fredskriser, tillgodoses bl. a. genom beredskapslagring av främst olja och oljeprodukter. Energiförsörjningens utveckling påverkar behovet av de åtgärder som erfordras för att störningar i energitillforseln vid de nämnda situationerna skall kunna bemästras. Därför kan sägas att exempelvis i form av lagring, är underordnade det beredskapsåtgärderna, långsiktiga försörjningsperspektivet. Som framgått är Sverige for sin energiförsörjning i allt väsentligt importberoende vad gäller skilda slag av energiråvaror och energibärare. Helt dominerande är därvidlag olja och oljeprodukter vilka till övervägande delen importeras direkt eller indirekt från OPEC-staterna. Frånsett en i framtiden bristande tillgänglighet av exportolja från dessa stater kan konstateras att flera av staterna är politiskt labila. Från trygghetssynpunkt på såväl kort som lång sikt är vårt beroende av import från dessa länder otillfredsställande. En framtida oljekris som har sitt ursprung i att utbudet inte står i överensstämmelse med efterfrågan kan åtminstone i ett inledande skede dämpas genom prisförändringar. Störningar i produktmarknaden torde dock ändå uppstå. Det kan inte uteslutas att det redan under de närmaste 5 a 10 åren uppstår brist på vissa lätta oljefraktioner. Detta beror på att den nuvarande raffinaderikapaciteten och -konfigurationen i Västeuropa inte kan

128 Inriktning av energipolitiken

förväntas tillgodose behovet av nafta för bensintillverkning och för den petrokemiska industrin. Det kan hävdas att Sverige med sin internationellt sett låga självförädlingsgrad inom raffinaderisektorn och sitt stora beroende av spot-marknaden står illa rustat för att möta en sådan situation. Vid en hårdnande konkurrens om oljan kan ett land som Sverige med bl. a. internationellt sett begränsade ekonomiska resurser och begränsat politiskt inflytande inte påräkna säkra oljeleveranser. Vad gäller råoljetransporter är redan nu transporterna från Persiska viken via den strategiskt känsliga Indiska Oceanen och förbi det politiskt labila Afrika ett högst påtagligt orosmoment i oljeförsörjningen. Det framstår därför redan av dessa skäl som utomordentligt angeläget att Sveriges beroende av importerad energi minskas speciellt vad gäller olja. En total trygghet mot störningar i energiimporten kan knappast uppnås annat än på mycket lång sikt. Det är inom överskådlig tid inte realistiskt att tänka sig det svenska energisystemet som helt baserat på inhemska energiresurser. Däremot är det med tanke på landets stora importberoende naturligtvis önskvärt att detta beroende kan minskas och att de risker för störningar som en energiimport innebär kan spridas mellan skilda slag av energi samt att en geografisk spridning avseende energiråvarornas ursprung och förädling uppnås. Politiskt och ekonomiskt samarbete med omvärlden .. kan bidra till att minska risken för importstörningar. .m lmportberoendet kan dämpas genom en aktiv energihushållning och genom att inhemska energitillgångar utvecklas och exploateras. De sistnämnda tillgångarna är vattenkraft och uran (vilket förstärks om anrikning sker inom landet), torv, sol, skiffer samt skog och annan biomassa ävensom avfall av olika slag. Landets oljetillgångar synes vara obetydliga. Fortsatta prospekteringsinsatser kan i framtiden ändra denna bild. Ur de sydsvenska skiffrarna har det dock bedömts vara möjligt att utvinna totalt 450 milj. ton olja.

biomassa kan komma att förbättra försörjningstryggheten om de efter

nuumhøüa-.w

utveckling och prövning visar sig hålla måttet. lnom de närmaste 10 á 15 åren kan de inte spela någon avgörande roll i landets energiförsörjning. Om oljeberoendet skall kunna minskas under denna tid är vi förutom insatser på

gamlas...

energihushållningsområdet tvingade att som ersättning för oljan förlita oss på nu kommersiellt och tekniskt tillgängliga energiråvaror. De därvid aktuella u..., . energiråvarorna är, förutom torv och skogsavfall, gas, kol och uran. Samtliga , de tre sistnämnda kan bidra till att sprida vårt importberoende till flera länder. Dessutom kan uran. under förutsättning av inhemsk brytning och anrikning, nedbringa vårt importberoende. Detta kan däremot inte uppnås med gas eller kol. Import av rörbunden naturgas innebär ett starkt beroende av producentoch transitoländer. Ett avbrott i tillförseln innebär att denna i stort sett omedelbart upphör på grund av gassystemets förhållandevis låga lagringskapacitet. Om inte konvertibilitet föreligger i användarledet kan detta medföra att anläggningar avsedda för utnyttjande av gas ej kan användas. Tänkbara leverantörer av rörbunden naturgas är länder som är medlemmari någon av de båda stora militära allianserna, Warszawapakten och NATO, vilket innebär ett otrygghetsmoment.

Inriktning av energipoliriken

Länder varifrån Sverige kan importera flytande naturgas, LNG, är i hvudsak sådana som tillhör OPEC. De behövliga investeringarna i exportländerna innebär en kraftigare bindning till importländerna än vad som gäller för motsvarande handel med olja. Faktorer som tillgången och priset på gas, den tekniska sårbarheten hos LNG-system och det labila politiska läget i är av avgörande betydelse vid bedömningen av den försörj-

l exportländerna

l ningstrygghet som kan erhållas vid en introduktion av LNG i det svenska

l

energiförsörjningssystemet. De kända tillgångarna på kol är vida större än de för olja och naturgas. och en förväntad stark framtida efterfrågan på framför allt Tillgängligheten ångkol innebär att antalet möjliga kolexportörer är relativt begränsat. En ökad användning av ångkol i Sverige kan därför innebära bindningar till supermakterna eller med dem förbundna stater. De växande kraven i allt fler länder på både arbetsmiljön och den yttre miljön samt de kolproducerande ländernas eget behov av kol för att ersätta sin oljeimport gör det dessutom tveksamt i vilken utsträckning Sverige kan räkna med att dessa länder kommer att ställa kol till vårt förfogande. Även för importerat uran föreligger en risk för bindningar till supermakterna eller med dessa förbundna stater. Dessutom tillkommer i detta fall behovet av att utom landet anrika uranet. För dessa tjänster är Sverige f. n. hänvisat till att utnyttja någon av supermakterna. Svensk samverkan med andra europeiska stater vad gäller anrikningstjänster kan dämpa detta beroende. Det svenska uranet kan också vara betydelsefullt för den europeiska uranförsörjningen. Valet av till energisystemet tillförda energiråvaror och energibärare påverkar vår förmåga att klara skilda slag av störningar i energitillförseln. Som har framhållits innebär en dämpning av energianvändningen att möjligheterna att under sådana omständigheter trygga nödvändiga energibehov ökar genom att de för ändamålet erforderliga kvantiteterna kan begränsas. Således arbetar Sverige i likhet med de andra länder som är anslutna till det internationella energiprogrammet för att oljeimporten skall begränsas genom bl. a. en aktiv energihushållning. Det bör dock noteras att oberoende av vilken nivå energianvändningen ligger på kan en alltför långt driven energihushållning påverka möjligheten att klara en hastigt påkommen importstörning i det fall vi importerar en stor andel av vårt behov av energi. Anledningen härtill är att det då inte finns några återstående möjligheter till besparingar som på kort sikt kan fånga upp importstörningarna. Försörjningstryggheten är som redan nämnts ett övergripande mål för energipolitiken. Det största hotet mot försörjningstryggheten är vårt oljeberoende. Dock medför varje energiråvara som importeras risker från försörj- Möjligheterna till ökad inhemsk energiutvinning bör därför ningssynpunkt. tillvaratas. Riskerna bör vidare spridas på flera energiråvaror och på llera exportländer. Sådana åtgärder kräver förändringar i vårt energisystem för att minska systembindningarna till oljeimporten.

130 Inriktning av energipoliriken

4.4 Handlingsfrihet och energiförsörjningssystem

4.4.1 Begreppet energipolitisk handlingsfrihet

Energipolitisk handlingsfrihet syftar på förmågan att hantera osäkerhetsmoment som påverkar energisystemet. Begreppet är inte entydigt. Som utgångspunkt för vidare överväganden menas fortsättningsvis med energipolitisk handlingsfrihet att energipolitiska åtgärder kan hinna planeras och vidtas så att efterfrågan och utbud av energi vid varje tidpunkt ståri överensstämmelse med varandra utan att ingripanden behöver göras som står i strid med de övergripande målen för samhällsutvecklingen. Graden av handlingsfrihet måste alltid vägas mot de uppoffringar på andra vitala samhällsområden som dessa medför. Grundläggande för energipolitiken är sålunda att en tillräcklig mängd energi av lämplig kvalitet under hänsynstagande till bl. a. effekterna på miljön skall kunna tillhandahållas på rätt plats vid rätt tidpunkt. Tillfredsställandet av energibehovet måste ske under hänsynstagande till restriktioner vilka kan vara mer eller mindre villkorliga. De restriktioner, ramvillkor, som reglerar den energipolitiska inriktningen och därmed handlingsfriheten - är av två slag. Den ena typen utgörs av begränsningar i tillgängliga reala och finansiella resurser. Förutom tillgången på finansiellt kapital hör hit bl. a. tillgången på arbetskraft och realkapital i form av anläggningar för utvinning, omvandling, lagring,distribution och nyttiggörande av energi. Även miljön kan sägas vara en sådan resurs. Den andra typen av restriktioner kan sägas vara immateriella. Till denna kategori kan räknas teknologiska och organisatoriska - institutionella förhållanden genom vilka energisystemet utformas. Hit bör också räknas internationella avtal och hänsyn. De nämnda restriktionerna är i allt väsentligt endast uttryck för en avvägning mellan de övergripande samhällsmålen såsom exempelvis full sysselsättning, allmänt välstånd, regional balans, god miljö etc. Energi politiken är således underordnad dessa samhällsmål. En viktig förutsättning för energipolitisk handlingsfrihet är att energiförsörjningens utlandsberoende nedbringas. Av betydelse för handlingsfriheten är också att man inte tidigare än som fordras för att trygga energiförsörjningen fattar beslut som för lång tid låser försörjningsnivån och tillförselalternati ven. Däremot är det viktigt att tidigt planera och besluta om åtgärder vilka öppnar möjligheter eller minskar osäkerheten för element som kan komma att införas i framtida energisystem. Vidare måste man för att rätt kunna avväga tidpunkten för att fatta verkställighetsbeslut ha klart för sig hur lång tid det tar att genomföra förändringar i energisystemet. Eftersom omställningstiden är lång kommer man ofta att tvingas fatta bindande beslut under betydande osäkerhet. Avgörande för graden av energipolitisk handlingsfrihet är valet av tidsperspektiv. Ju längre detta är, desto större möjlighet har vi att bygga upp en försörjningstrygghet grundad på inhemska energikällor. I ett långt tidsperspektiv har vi avsevärt större möjligheter än på kort sikt att utforma energisystemet enligt de värderingar och kunskaper som i dag styr vårt handlande. På kort sikt är vi däremot i hög grad bundna av det betinttliga

Inriktning av energipoliriken

energisystemet. Energipolitiska beslut verkar med en avsevärd fördröjningseffekt. Som har framhållits ovan betingas energisystemet och därmed dess förmåga till förändring av ett flertal faktorer såsom den förväntade tillgången på energiråvaror, miljöskäl, substitutionsmöjligheter, kulturmönster, infrastruktur, tillgängliga anläggningar för omvandling och användning av energi, teknologisk utvecklingsnivå samt samhällsekonomiska kostnader. Förändringarna i energisystemet skall ske i samklang med de förändringar av dessa andra faktorer som samhället beslutar om. Ett viktigt led i strävan efter ökad handlingsfrihet är bättre effektivitet och större flexibilitet vid energianvändning. Genom att hålla tillbaka energianvändningen kan ökningen av importberoendet gentemot utlandet undvikas. Både i ett kort och i ett långt tidsperspektiv är det viktigt för den energipolitiska handlingsfriheten att energisystemets olika delar är väl anpassade till varandra. Energin måste levereras i en form som är anpassad till befintliga omvandlingsanläggningar och existerande användningsområden. Energianvändarna måste också öka sin förmåga att utnyttja skilda slag av energibärare.

4.4.2 Den energipolitiska handlingsfrihetens begränsningar Introduktion av nya energiråvaror fordrar system för en säker tillförsel samt en successiv utbyggnad av anläggningar och kan ta avsevärd tid i anspråk. Kompletteringar av det existerande distributionsnätet kan också komma i fråga. Anläggningar för energiutvinning, energiomvandling och energidistribution är i allmänhet mycket kapitalkrävande och tar lång tid att bygga. De stora resurser som nedlagts i befintliga energianläggningar innebär att det normalt inte är ekonomiskt motiverat att ändra en energianläggning för t. ex. annat bränsle eller att lägga ned den förrän den är avskriven eller från teknisk synpunkt har tjänat ut. Det finns således en betydande tröghet mot förändringar såväl i energisystemets tillförselsida, om däri inkluderas omvandlings- och distributionsled, som i användarledet. Tillsammans innebär dessa tröghetsfaktorer att snabba förändringar i energiförsörjningssystemets struktur inte kan genomföras utan stora problem och kostnader. Med andra ord kan ett en gång valt energisystem begränsa handlingsfriheten när man vid en senare tidpunkt vill byta eller förändra systemet och samtidigt undvika kapitalförstöring. I det följande diskuteras översiktligt vissa tröghetsfaktorer som är eller kan komma att bli av betydelse i det svenska energiförsörjningssystemet. Av skäl som framgått i det föregående är huvudfrågan i arbetet för energipolitisk handlingsfrihet att minska oljeberoendet. Att genomföra en snabb minskning av oljeanvändningen medför dock väsentliga problem. Detta gäller i synnerhet om minskningen skall gå snabbare än som motsvarar den ekonomiska livslängden för utrustningar och anläggningar. Förutom kapitalförstöring kan detta innebära förlust av know-how, industriella strukturproblem, brist på utbildad personal osv.

132 Inriktning av energipoliriken

Som framgår av avsnitt 6.2 är koltillgångarna i världen mycket stora. De stora kolländerna är stora oljeimportörer och kan i en situation med förväntad brist på olja bli ovilliga att exportera större mängder kol. En säker koltillförsel torde därför förutsätta leveranskontrakt med lång löptid. Sådana kontrakt kan ställa krav på att köparen bidrar till erforderliga investeringar i gruvanläggningar för att möjliggöra for säljaren att öka produktionsförmågan. Förutom lämpligt tonnage saknar Sverige idag kolhamnar liksom transportsystem inom landet för distribution av kol. Dessutom finns inte med några få undantag anläggningar som utan omfattande ombyggnader kan nyttiggöra kol. Några principiella hinder att införa kolteknik på grund av bristande tekniska kunskaper föreligger inte. Däremot skulle betydande ekonomiska resurser behövas, liksom kunskap för att uppföra anläggningar och bygga upp ett hanteringssystem för kol inte bara vid anläggningarna utan även utanför dessa. Kolets egenskaper varierar mycket beroende på bl. a. geografiskt ursprung, svavelhalt och förbränningsegenskaper. Vid ett ökat kolutnyttjande i Sverige kan detta innebära att skilda slag av kol kan komma att användas. Detta ställer specifika krav på de anläggningar i vilka kolet skall användas. Stora kustförlagda kolkraftverk av kondenstyp kan idag ekonomiskt konkurrera med motsvarande kraftverk baserade på olja. Jämfört med kärnkraft är dock kolkraftverken ekonomiskt underlägsna. Av ekonomiska skäl kan man därför f. n. inte förvänta sig att koleldade kraftverk kommer till stånd utan någon form av statlig styrning. Möjligheterna att snabbt börja producera el i betydande mängd med kolbaserade kraftverk begränsas ytterligare av att Iokaliseringen av nya kolkraftverk kommer att bli besvärlig. Med hänsyn till att el i stor skala tidigare inte har producerats i Sverige med hjälp av kol och till kolanvändningens miljöeffekter kan antas att tillståndsprövningen med nuvarande regler kan bli utdragen. Härtill kommer att byggtiden för ett stort kolkraftverk uppgårtill fyra á fem år. Sammantaget kan det alltså ta åtminstone tio år innan ett nytt kolkraftverk kan vara i drift. Motsvarande hinder gäller, om än i mindre omfattning, för uppförande av kolbaserade anläggningar för produktion av hetvatten. Inom industrin finns ett mindre antal pannor vilka efter modifieringar och noggrann genomgång torde kunna användas för kolförbränning. Enligt rapporten Kol i Sverige(NE 1977:23) skulle högst 20-25 % av fabrikerna inom ett till tre år kunna konverteras till koleldning efter en kraftfull insats av kapital och andra resurser. Detta skulle medföra skrotning av nu befintliga anläggningar. Om så ej sker blir den industriella kolanvändningen beroende av när det befintliga pannbeståndet förnyas. Pannornas livslängd är ca 20 år varför ungefär 5 % av pannbeståndet kan ersättas årligen. Naturgas förutsätter i ännu högre grad än kol långtidskontrakt för tillförseln. Leveranskontrakt avseende naturgas har i regel en löptid på 20 år. Som framgår av avsnitt 6.2.2.2 finns flera potentiella säljare av naturgas. Gasen importeras antingen i rör eller i flytande form, LNG. I förra fallet erfordras utbyggnad av ett rörsystem till landets gräns och i det senare fallet anläggningar för kondensering och förångning av naturgas samt LNG-

Inriktning av energipoliliken 133

tankers. Som exempel på tidsåtgången kan nämnas att naturgasimpon i begränsad omfattning från Västtyskland kan påbörjas tidigast i början av 1980-talet om ett beslut tas nu. Naturgasleveranser är bundna till ledningssystem. Kapitalkostnaderna för sådana är avsevärda. Tidsåtgången för att bygga rörnäten är betydande. Tekniken för att distribuera naturgas är väl beprövad på olika håll i världen, varför från rent teknisk synpunkt några stora svårigheter inte bör uppstå. Eftersom naturgasen för användarna kommer att vara dyrare än tillgängliga alternativ skulle det sannolikt av ekonomiska skäl bli nödvändigt att införa någon form av tvång eller subvention för att få avsättning för gasen. Gaskraftverk har kortare byggnadstid och förmodligen enklare lokaliserings- och tillståndsprocess än kolkraftverk till följd av sin betydligt mindre miljöpåverkan. En utbyggnad av gaseldade kraftverk motverkas i dag av dålig ekonomi och av att gas bör anses vara en energiråvara av alltför hög kvalitet för att i större omfattning utnyttjas i kraftverk. Eftersom det i dag hos energianvändarna inte finns några pannor vilka kan förbränna gas är en introduktion av naturgas beroende av i vilken takt pannorna på ett naturligt sätt ersätts eller ev. kan byggas om såvitt inte ägarna tvingas eller med subventioner förmås att skrota existerande pannor. Sveriges elförsörjning är till stor del beroende av vattenkraft. Utbyggnaden av sådan kraft inrymmer stora anläggningsarbeten. Det krävs därför lång förberedelsetid innan ett kraftverksbygge kan startas. I gynnsamma fall kan förberedelsearbetena klaras på tre á fyra år. Själva byggnadstiden tar vanligen mellan 2,5 och 4 år beroende på anläggningarnas storlek. Uran svarar för en liten men snabbt ökande andel av den svenska energitillförseln. Några påtagliga svårigheter att öka uranets andel av energibalansen föreligger inte, eftersom teknisk kompetens, tillverkningsresurser och råvaror föreligger inom landet. Uran är dessutom en ekonomiskt fördelaktig energiråvara, varför inte heller några direkta ekonomiska hinder föreligger. Ledtiden för utbyggnad av kärnkraftverk är dock lång, åtminstone tio år. Ledtiden innan mera omfattande brytning av nu kända inhemska urantillgångar kan ske är fyra á fem år. introduktion av förutom vattenkraft förnyelsebara energikällor, dvs. i första hand vind- och solenergi samt biomassa är beroende av organisatoriska och ekonomiska faktorer. Hittillsvarande erfarenheter från introduktion av oprövade energislag visar att det tar lång tid innan en ny energikälla når teknisk och ekonomisk mognad och så småningom kan ge betydande bidrag till energibalansen. Valet av nya energikällor bestämmer också vilket behov av teknik som erfordras. Därigenom påverkas också introduktionstidens längd. När nya förnyelsebara energikällor kan introduceras i stor skala går inte att f. n. bedöma på grundval av nuvarande kunskapsunderlag. Därför krävs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. Byte av energibärare inom energianvändningssektorn liksom möjligheterna att effektivisera energianvändningen är bl. a. beroende av förnyelsetakten och tillkomsten av anläggningar. Som redovisats ovan har industrins pannor en livslängd av ca 20 år. Även inom hushållssektorn har oljepannor, spisar etc. en avsevärd livslängd. Detta påverkar naturligtvis starkt den energipolitiska handlingsfriheten.

134 Inriktning av energipoliriken

Än mera markant gäller detta för beståndet av bostäder och övriga byggnader. Befintliga byggnaders livslängd medför att möjligheterna till energibesparingar på kort sikt är begränsade jämfört med besparingar vid nyanläggningar. Möjligheterna att genomföra besparingar i befintliga byggnader är icke desto mindre stora totalt sett genom att många små åtgärder kan vidtas i ett stort antal hus. Mera grundläggande besparingsåtgärder inom bebyggelseområdet tar däremot lång tid att genomföra. Omvänt gäller att vidtagna åtgärder i regel har verkan under mycket lång tid. Även inom samfárdselsektorn finns en betydande tröghet som motverkar alltför drastiska förändringar i valet av energibärare. Störst torde problemet vara för bilarna som idag har en genomsnittlig livslängd av ca 13 år. Trots stora forskningsinsatser är dagens bilar utrustade med en motortyp som i stort har använts ända från bilismens början. Några mera dramatiska ändringar härvidlag är troligtvis inte att vänta under de närmaste decennierna. Detta påverkar också möjligheterna att byta ut främst motorbensin som drivmedel. Frånsett en övergång till dieselbränslen föreligger ett undantag när det gäller möjligheterna att använda metanol eller liknande syntetiska drivmedel som motorbränsle. En av många förutsättningar härför är att bilfabrikanterna flera år före en introduktion får möjlighet att successivt genomföra erforderliga förändringar i bilmotorerna. Samtidigt måste ett fungerande distributionssystem för syntetiska bränslen byggas upp. Detta innebär att det kan dröja 10-15 år efter ett beslut om introduktion av t. ex. metanol till dess att något större genomslag erhålls. Eftersom metanol liksom bensin är starkt giftigt krävs en grundlig utredning av bl. a. arbetsmiljöfrågorna innan ett ställningstagande i dessa frågor är möjligt. Möjligheten att utnyttja nya energiråvaror och energibärare i det svenska energisystemet beror liksom för skilda slag av energihushållningsåtgärder på de tekniska och ekonomiska förutsättningarna. De tekniska förutsättningarna är beroende av de satsningar som görs på forskningsområdet såväl internationellt som inom landet. l regel tar det avsevärd tid att få fram exempelvis en ny typ av förbränningsanläggning så att den kan kommersiellt exploateras. Detta medför krav på en god insikt om i vilken miljö anläggningen i fråga skall verka. Dagens energisystem är ett resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser som har gjorts för länge sedan. De forskningsprojekt som ännu inte har kommit till demonstrationsstadiet kan därför knappast komma att nämnvärt påverka energibalansen förrän kanske efter 10 å 15 år. Tidsperspektivet torde vara ännu längre för flertalet av de forskningsobjekt som nyligen har påbörjats. Förändringar i energisystemet kan erhållas genom att de kommersiella betingelserna är så gynnsamma att t. ex. ny teknik slår ut gammal. En förutsättning för att detta skall ske torde dock vara att stöd i någon form utgår under utvecklingsskedet eftersom det ofta tar tid innan den tekniska tillämpningen når kommersiell mognad. Förändringar kan även erhållas genom politiska beslut. Genomförandet av sådana förändringar kräver insats av styrmedel av olika slag. Exempel härpå är utnyttjandet av skatter och avgifter liksom normer och andra regleringar. Ett beslut om att med sådana medel styra över energiproduktionen till dyrare

Inriktning av energipolitiken 135

energikällor innebär att resurser tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas for andra samhälleliga uppgifter. Det måste därför finnas mycket starka skäl för att styra över till nya energikällor om de är dyrare än de hittills använda. Ett sådant skäl skulle kunna vara att försörjningstryggheten inte kan säkras på annat sätt. Ett annat kan vara hänsynen till hälsa och miljö. Uppbyggandet av olika styrsystem för energimarknaden skapar en institutionell struktur som kan komma att påverka möjligheten till förändring. Andra institutionella faktorer som kan påverka utvecklingen är t. ex. de organisationer som har ett dominerande inflytande på förverkligandet av energipolitiken. Samhället har dock stora möjligheter att påverka dessa så att de energipolitiska målen uppnås. Även kapitalmarknaden och tillgängliga former för lån är faktorer som påverkar möjligheterna att förändra energipolitikens inriktning. Dessa kan i sin tur regleras genom riksdagsbeslut.

4.5 Sammanfattning av tidsperspektivets betydelse

Tidigare har i detta kapitel pekats på den betydelse som valet av tidsperspektiv har för möjligheten att uppnå energipolitisk handlingsfrihet och därmed möjligheten att ändra inriktningen på energipolitiken. Detta gäller oberoende om vi av orsaker som vi själva inte råder över,t. ex. att oljan skulle börja ta slut, eller av andra skäl skulle vilja förändra inriktningen. Konkret tar sig den energipolitiska utvecklingen uttryck i bl. a. de kvantiteter energiråvaror som i mer eller mindre förädlad form måste tillföras för att efterfrågan på energi skall kunna tillgodoses. l Sverige liksom i andra länder har således olika energiråvaror avlöst varandra allt eftersom den tekniska och ekonomiska utvecklingen har fortskridit. Sverige är för sin energiförsörjning starkt beroende av olja och möjligheterna att bygga ut vattenkraften är begränsade i förhållande till det framtida elbehovet. Därför måste vi välja vilken eller vilka energiråvaror som i framtiden måste tillföras det svenska energiförsörjningssystemet. Dagens energipolitiska beslut påverkar därför starkt möjligheterna att på sikt trygga energiförsörjningen. Tillforseln är beroende av efterfrågan. Genom prishöjningar och energisparande väntas efterfrågan öka betydligt långsammare än tidigare. Samtidigt råder ännu en betydande osäkerhet beträffande den energikrävande industrin, speciellt exportindustrin. Med den struktur som finns i dag, både i Sverige och utomlands, är det oljan som ännu en tid får utjämna den obalans som kan uppstå. Som redan framhållits kan enligt vissa bedömningar den konventionella oljeutvinningen komma att stagnera redan inom l0 á 15 år på grund av att nu kända resurser töms ut. Situationen kan redan dessförinnan komma att innebära kortsiktiga störningar i den globala försörjningen av färdiga oljeprodukter. om produktmixen vid raffineringsprocessen ej motsvaras av efterfrågan på grund av att raffmaderikapaciteten inte hinner byggas ut eller ändras i den omfattning som erfordras. Så kan även ske om de oljeexporterande staterna beslutar att begränsa utbudet.

136 Inrikming av energipolitiken

Sannolikheten för en framtida brist på olja ställer krav på att andra energiråvaror sätts in för att ersätta oljan. Bilden påverkas av geografiska faktorer. De geografiska områden som bedöms som lovande när det gäller framtida storskalig utvinning av olja ligger till stor del i politiskt labila eller geografiskt och klimatiskt otillgängliga områden. Den väntade utvecklingen inom oljemarknaden liksom den nuvarande situationen för andra energiråvaror - t. ex. för naturgas och uran - utgör betydande osäkerhetsmoment i den energipolitiska planeringen. Så gäller även beträffande efterfrågans framtida utveckling och energisektorns effekter på hälsa och miljö. Dagens beslut måste alltså fattas mot bakgrund av en i stora stycken osäker bedömning av framtiden samtidigt som det finns behov av åtgärder redan i dag. Den tid som står till förfogande i det fall oljemarknaden skulle komma i obalans är kort ijämförelse med den tid som erfordras för att i tillräcklig omfattning introducera nya energislag eller för att utvidga användningen av redan använda energislag i sådan omfattning att de väsentligen tränger tillbaka oljan. Detta förhållande begränsar möjligheterna nu att på lång sikt säkra och trygga energiforsörjningen. Det står sålunda helt klart att landets energiförsörjning på lång sikt måste ha en annan sammansättning än i dag. De enda tänkbara utvecklingslinjer som nu kan anges är system baserade på kol, uran, förnyelsebara energikällor och eventuellt fusion. Kombinationer mellan sådana system är naturligtvis tänkbara. Energipolitiken måste därför utformas så att möjligheten till ett framtida val av något eller några av dessa system bibehålls. En förutsättning härför är att det nu fattas beslut om det allsidiga forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för att detta val skall bli möjligt. Det kan således konstateras att stor osäkerhet råder såväl om bränslemarkr. nadens utveckling och därmed om prisutvecklingen som om i vilken i vi utsträckning nya energikällor kan och hinner utnyttjas innan en eventuell 4 s kan minskas att i brist på speciellt olja inträder. Denna osäkerhet genom é energipolitiken inriktas mot åtgärder som innebär hushållning med energi. l ökat utnyttjande av inhemska energiresurser och diversiliering av energiimporten vad avser såväl geografiskt ursprung som typ av energiråvaror. Utlandsberoendet medför redan nu stora ekonomiska åtaganden gentemot energiexporterande länder. Sådana beroenden kan även innebära att politiska bindningar av icke önskad natur uppstår. Osäkerheten rörande den framtida prisutvecklingen på för landets energiförsörjning väsentliga energiråvaror kan i viss mån ekonomiskt bemästras om energitillförseln inriktas mot sådana råvaror som ger en låg rörlig kostnad i relation till det pris som användarna måste betala för att tillfredsställa sitt behov av energi. Mot bakgrund av osäkerheten på bränslemarknaden är det väsentligt att man har en sådan flexibilitet att det finns möjlighet att tillgodose energiefterfrågan med skilda slag av energibärare. Detta är i regel svårt att genomföra hos den slutlige konsumenten. Däremot kan önskvärd flexibilitet uppnås om energianvändningen är baserad på ledningsbunden energi, t. ex. el och fjärrvärme. som kan produceras i anläggningar där skilda slag av energiråvaror kan omvandlas. Exempel härpå är värmeverk och kraftverk som kan drivas med både olja, kol och fasta inhemska bränslen.

Inriktning av energipoliriken 137

Kravet på flexibilitet hänger samman med graden av importberoende. Ju mer oberoende vi är desto mindre är behovet av särskilda åtgärder för att få flexibilitet. Det omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som nu bedrivs i landet synes inte kunna leda till något avgörande tillskott till energiförsörjningen genom nya energikällor förrän mot seklets slut. För att klara energiförsörjningen under de närmaste 10 á 15 åren är vi därför i allt väsentligt hänvisade till att utnyttja nu känd teknik. Detta hindrar inte att vi under denna period börjar utnyttja energiråvaror som vi nu inte använder. Som framgått råder en betydande osäkerhet om vilka förutsättningar som på lång sikt kommer att vara bestämmande för det svenska energisystemet. Energipolitiken måste därför inriktas på att hålla en så stor handlingsfrihet som möjligt.

5 Referensprognos

5.1 Inledning

Kommissionen skall enligt sina direktiv göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Kommissionen har valt att belysa detta genom att räkna på ett antal energibalanser, som alla utgått från en s. k. referensprognos. Till grund for detta arbete har legat bl. a. industriverkets energiprognoser. Industriverket har under år 1977 i etapper presenterat resultaten av sina energiprognosstudier. Dessa har tillsammans med annat material legat till grund för överväganden om olika alternativ inom kommissionen och dess expertgrupper. Energibalanser kan utformas på olika sätt, måttangivelser kan variera över tiden och statistikens uppbyggnad kan förändras. Historisk statistik är i stor utsträckning baserad på leveransuppgifter, medan prognosberäkningarna avser användningsområden. Det har därför sedan flera år funnits ett behov av att få direktinsamlad användningsstatistik, och en utveckling av energistatistiken i denna riktning pågår f. n. inom statistiska centralbyrån, SCB. Särskilt för de detaljstudier av t. ex. besparingseffekter som aktualiseras är en sådan förbättrad energistatistik angelägen. Energibalansers utformning samt måttangivelser och terminologi är inte entydiga. Detta kan bl. a. skapa problem vid jämförelser mellan olika uppgifter. lnte minst i samband med utformningen av energibalanser kan bristande enhetlighet i definitioner och terminologi vålla jämförelseproblem. Det finns i bruk flera olika modeller, där beräkningsprinciperna är olika. Grunderna för redovisningen i detta betänkande anges i faktarutan i slutet av detta kapitel. En beskrivning av olika redovisningsprinciper med exemplifieringar av hur de slår lämnas i bilaga 2. Ett arbete pågår i samarbete mellan industriverket och SCB med sikte på att finna en lämplig utfonnning av energibalanser. Detta arbete utgår från de energivaru- och energibalanser som SCB sedan år 1976 publicerat både for år och kvartal. Flera prognoser för total energianvändning och elanvändning har presenterats under det senaste decenniet. De har alla baserats på bedömningar som har gjorts vid varje prognostillfalle av framtida ekonomisk tillväxt m. m. och efterfrågan på energi. Bedömningarna har emellertid förändrats kraftigt under senare år. Detta kan illustreras med uppgifter från de prognoser för energianvändningen år 1985 som gjorts av energikommittén l967(EK-67),av CDL år 1972, av energiprognosutredningen (EPU) år 1974, i 1975 års

140 Referensprognos Tabell 5.1 Prognoser för energianvändning och elproduktion âr 1985, TWh Total tillförsel El produktion

energipolitiska program (prop. 1975:30) samt av industriverket i dess senaste prognoser (SIND våren 1977 resp. alternativ SlND-AlFöljande tabell anger total energianvändning samt producerad elenergi enligt olika prognoser. industriverkets senaste energiprognos, som haft rollen som referensprognos för energikommissionen, finns detaljredovisad i verkets rapportserie (SIND 1977:9, Sveriges energianvändning under 1980- och l990-talen). En relativt fyllig sammanfattning lämnas i bilaga 2. 1 detta avsnitt ges enbart en kort sammanfattning av förutsättningar och resultat för industriverkets reviderade referensalternativ (alternativ SIND-A). Industriverkets besparingsalternativ (alternativ SIND-B) redovisas tillsammans med andra beräkningar i avsnitt 8.1.4. 1 ,å Alternativen SIND-A och SIND-B betecknas i texten i det följande som 1 3 referensprognosen resp. besparingsprognosen.

5.2 Förutsättningar och beräkningsgrunder

5.2.1 Den allmänna ramen

Energisystemet betingas av det samhälle som det skall försörja. Energiprognoser måste därför grundas på bedömningar och beskrivningar i kvantitativa termer av hur utvecklingen inom olika samhällsområden väntas bli under prognosperioden. Sådana bedömningar och beskrivningar grundar sig i sin tur huvudsakligen på statsmakternas beslut och uttalade strävanden, dvs. de avspeglar politiska bedömningar. Detta innebär bl. a. att viktiga förutsättningar för beräkningar av energiefterfrågan är utifrån givna. En värdering av deras rimlighet ingår inte i energiprognosarbetet. 1 Sverige ger de s. k. långtidsutredningarna den allmänna ramen för prognoser inom energiområdet liksom inom andra specialområden. Där anges förväntningar och mål avseende industriproduktionens utveckling, den privata konsumtionens tillväxt, bostadsbyggandets utveckling m. m. Långtidsutredningarna görs vart femte år. med en uppdatering det andra eller tredje året. Den senaste långtidsutredningen publicerades 1975 (SOU 1975:89). Revideringsarbete pågår med sikte på publicering under år 1978. Vissa beräkningar har emellertid utförts redan under år 1977 för att ge ett aktuellare underlag för energiprognoserna på strategiska punkter (se SIND 1977:9 s. 53 ff). De sammanfattas här i tabell 5.2.

Referensprognos 141

Tabell 5.2 Försörjningsbalansens utveckling 1965-1994, årlig procentuell volymförändring 1965-74 1974-84 1984-94

offentlig

näringslivsinvesteringar Lagerinvesteringar -1,3 1,5 1,5 Export 9.0 6.8 4.9 1 lnkl. bostäder

De förutsättningar, som långtidsutredningarna ger, måste i allmänhet kompletteras med bedömningar också inom delområden som av olika skäl har särskild betydelse för energiefterfrågan. Bostadsbyggandets fördelning på olika typer av hus och olika fárdmedels andelar på transportmarknaden är exempel på förutsättningar som också, genom den politik som bedrivs, är utifrån givna för den som utarbetat energiprognoser. Tillsammans utgör således långtidsutredningarna och de långsiktiga bedömningar som kan finnas for olika specialområden en ram för energiprognoserna. Inom denna ram skall bedömningar göras av efterfrågan på energi och det försörjningssystem som krävs. Bedömningarna skall utmynna i en sammanhängande och motsägelsefri totalbild av energiförsörjningssystemet.

5.2.2 Energipolitiska förutsättningar Vid sidan av de tidigare angivna förutsättningarna (tabell 5.2) har följande energipolitiska förutsättningar använts for referensprognosen. - inkl. skatter Energipriserna, och avgifter ligger i fast penningvärde på oförändrad nivå eller ökar långsamt. De i september 1977 aviserade elprishöjningarna för år 1978 har beaktats. (Det bör observeras att dessa prisantaganden inte överensstämmer med vad kommissionens tillförselgrupp antagit.) - mellan Inga betydelsefulla förskjutningar priserna på olika bränsleslag har antagits. Någon utvärdering av möjligheterna att ersätta oljeprodukter med andra bränslen har inte gjorts. - Det under år 1977 tillämpade styrsystemet för statliga bidrag och/eller lån till energibesparande åtgärder i befintliga bostäder och inom näringslivet antas fortsätta på samma ambitionsnivå. Det innebär statliga lán och bidrag på mellan 500 och 700 milj. kr per år.

142 Referensprognos

- De skärpta krav som infördes med nya byggnormer år 1977 antas få avsedd effekt på energiförbukningen i nya byggnader. - Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts bli underlättad av lagar som infördes åren 1976 och 1977 om allmänförklaring av fjärrvärmeanläggningar och om kommunal energiplanering. Vidare har beaktats att kommunerna fått bättre möjligheter att finansiera fjärrvärmeutbyggnad. - Inga generella förbud mot elvärme har antagits. Däremot har antagits att utbyggnad av elvärme alltmer sällan kommer i fråga i områden där fjärrvärme finns eller planeras. - Inget förbud mot kärnkraftutbyggnad har antagits. (Antagandena överensstämmer i tillämpliga delar med antagandena för typexempel ”alla energislag” hos energikommissionens expertgrupp för tillförsel.) - En hög ambitionsnivå antas för forsknings- och utvecklingsprogrammen. Effekter i stor skala av dessa program väntas dock först under 1990-talet. (Det förslag till nytt treårsprogram som lades fram av delegationen för energiforskning i slutet av september 1977 har inte närmare utvärderats.) Dessa förutsättningar innebär bl. a. att hela det besparingsprogram som industriverket i andra sammanhang föreslagit för befintlig industri antas bli genomfört till år 1985. När det gäller energibesparingar i befintlig bebyggelse har åtgärder som angetts i statens planverks utredning (Energihushållning i befintlig bebyggelse slutlig rapport) antagits bli genomförda till år 1995. Genomförandet antas ske inom ramen för ett bidrags- och lånesystem av den

omfattning, som gällde i september 1977. Åtgärder till viss ekonomisk gräns

har tagits med, nämligen för bostäder åtgärder med en investeringskostnad av högst 70 öre per sparad kWh/år och för övriga lokaler högst 50 öre per sparad kWh/âr.

5.3 Referensprognosen i sammandrag

De åtgärder för energihushållning som i stor utsträckning redan håller på att genomföras innebär att energiåtgången sänks relativt snabbt inom samtliga användningssektorer. Tabell 5.3 sammanfattar resultaten av beräkningarna för den slutliga energianvändningen dels totalt, dels i form av el. Det bör noteras att det använda utgångsåret delvis var otypiskt eftersom krisåtgärder vidtogs inom de flesta användningsområden under våren 1974. Inom användningssektorn industri leder nyinvesteringar till modernisering, som i sin tur gör energianvändningen alltmer effektiv. Vidare ökar mer än den råvarubearbetande industrin förädlingsindustrin papperstillverkningen svarar for en betydande del av träförädlingsindustrins tillväxt, verkstäderna ökar kraftigt medan gruvor och järn- och stålindustri växer långsamt. Dessa båda faktorer - den ökande effektiviseringen och den - en minskande insats av fortgående strukturförändringen ger tillsammans energi per produktionsvolymsenhet, dvs. minskade specifika energiåt- Se SlND PM 1976:3 gångstal för industrin som helhet. och 1977:6. Energianvändningen inom samfardselsektorn domineras av energi för

Referensprøgnøs 143

Tabell 5.3 Sammanfattning av slutlig energianvändning och ökningstakter 1974 1985 1990 Totalt El Totalt El Totalt El Enhet: TWh

a lcke temperaturkorrigerade värden.

landsvägstransporter. För referensprognosen har antagits att vissa, väsentligen frivilliga, besparingsåtgärder vidtas. De redan höjda drivmedelspriserna väntas dessutom på sikt leda till effektivare fordon och motorer. Den väntade långsammare tillväxten i industriproduktionen leder till lägre ökningstakter än tidigare för godstransporterna och därmed till lägre tillväxt för energianvändningen. inom sektorn bostäder går nu ca 85 av energin till uppvärmningsändamål.

Åtgärder för bättre värmehushållning i befintlig bebyggelse, t. ex. tätning av

fönster, tilläggsisolering av vindsbjälklag, utbyte av oljebrännare, inreglering av värmesystem m. m., antas kunna genomföras i ett stort antal nu befintliga byggnader fram till år 1995 och leda till en sänkning av deras energiätgâng med ca 13 TWh om året. Nya hus, för vilka nya byggnormer gäller, blir mindre energikrävande. Av övrig energianvändning svarar uppvärmningen av servicesektorns lokaler för ca 70 96. Vid sidan därav används relativt små kvantiteter inom vardera jordbruk, skogsbruk, fiske, byggnadsverksamhet, renhållningsverk, fritidshus, vägbelysning m. m. Även inom dessa sektorer väntas användningen allmänt sett bli effektivare. Efterfrågan på el- och fjärrvärme väntas öka snabbare än den totala energiefterfrågan. 1 viss utsträckning flyttas därmed de förluster som görs i omvandlingen från energibärare till nyttiggjord energi (t. ex. från olja till lokalvärme) från de slutliga användarna till omvandlingsanläggningarna och distributionsnäten för el- och fjärrvärme. Tillsammans med prognoserna för efterfrågan har därför också översiktliga beräkningar gjorts för att belysa de totala kraven på tillförsel av energibärare. Den tillförda energin uppgår i prognosen till 490 TWh år 1985 och 510 TWh är 1990.

144 R eferensprognos

5.4 Diskussion av prognosresultaten

5.4.1 Osäkerherer uran/ör det svenska energisysremer En rad osäkerhetsfaktorer i prognosberäkningarna måste beaktas när dessa utnyttjas för en vidare analys av försörjningssystemet. Dessa osäkerhetsfaktorer finns både i de allmänna bakgrundsförutsättningarna och de specifika energifrågorna. Exempel på osäkerhetsfaktorer som ligger utanför energisystemet är främst takten i den ekonomiska tillväxten, som är avhängig bl. a. av vilken ekonomisk politik som statsmakterna beslutar att föra. Känsligheten i detta avseende illustreras av kalkyler som behandlas i avsnitt 8.1.4. lndustriverkets studie avser vidare det svenska energiförsörjningssystemet under förhållanden som inte störs av allvarliga kriser. Några särskilda överväganden har inte gjorts beträffande krav som kan komma att ställas på Sverige inom ramen för internationellt samarbete eller i andra liknande situationer. Någon diskussion om hur det globala energiförsörjningsläget kan utvecklas och vilka krav som därigenom kan ställas på det svenska försörjningssystemet har inte heller förts. Flera av de väsentliga faktorer som berörts i kapitel 4 ligger därigenom utanför de överväganden som gjorts i referensprognosen. Ytterligare en betydelsefull faktor som inte närmare behandlats är världsmarknadspriset på råolja. Detta har antagits förbli oförändrat (i fast penningvärde) eller öka långsamt. Ett stort antal internationella undersökningar pekar på risker för obalanser globalt mellan utbud och efterfrågan på petroleumprodukter redan under 1980-talets tidigare hälft. En sådan obalans innebär bl. a. betydande risker för kraftiga oljeprishöjningar. En annan typ av osäkerhetsfaktorer är den höjning av ambitionsnivå beträffande skydd av arbetsmiljö och yttre miljö som har aviserats. Beträffande arbetsmiljön har en höjning av ambitionsnivån redan inträffat till följd av beslut under senhösten 1977. Detta får konsekvenser på energiåtgângen. Framför allt väntas det medföra att elåtgången ökar. Effekterna på bränsleåtgângen är svårbedömda. Dessa effekter, som i första hand berör industrins förbrukning, har inte inräknats i industriverkets prognoser. Hur stor ökningen skulle kunna bli är svårt att uppskatta. För exempelvis massa- och pappersindustrin har den beräknats till ca 5 TWh/år omkring år 1990, varav ca 3,5 TWh/år skulle avse bränslen och ca 1,5 TWh/år elenergi.

5.4.2 Osäkerheter inom det svenska energisysremer Också inom energiområdet finns några osäkerhetsfaktorer som hänger samman med politiska beslut. Rådande osäkerhet om statsmakternas ställningstagande till framför allt kärnkraftutbyggnad leder till osäkerhet om vilka förutsättningar i fråga om val av energislag som prognoserna bör bygga mellan på. Av samma skäl blir avvägningen olika uppvärmningsformer elvärme, fjärrvärme och individuell uppvärmning - svår att prognosera. Osäkerheten i dessa avseenden är i väsentliga avseenden svår att upplösa, eftersom den ytterst beror på politiska förhållanden både internationellt och i Sverige.

Referensprognos 145

Det finns därutöver i samtliga sektorbedömningar en ofrånkomlig osäkerhet om hur de förutsedda tekniska Förändringarna faktiskt påverkar energianvändningen. Resultatens beroende av dessa osäkerheter har illustrerats genom ett antal känslighetsberäkningar. Exempelvis leder en felbedömning på 0,3 procentenheter av hur åtgångstalen förändras över perioden 1974-1990 till ett nivåfel år 1990 på 5 %. Det är svårt att hävda att bedömningar av åtgångstal inom industri- och samfärdselsektorerna kan göras med större precision än så, särskilt som den tekniska utvecklingen är svårbedömd liksom dess genomslag i praktiken. På samfärdselsidan har sådana svårbedömda faktorer som användarnas beteendemönster också stor inverkan på energiåtgången. Under givna Förutsättningar blir osäkerheten enbart av detta skäl ca 15 TWh i totalnivån år 1990 och åtminstone 3 TWh i elproduktionsnivån.

Åtgångstalen i enskilda bostäder varierar inom vida gränser beroende på

dels byggnadernas utförande m. m., dels de boendes vanor och beteendemönster. Det finns därför en stor osäkerhet också i de genomsnittliga åtgångstalen. Förändringar till följd av tekniska åtgärder har beaktats i industriverkets prognosberäkningar, men brukningsvanorna har antagits vara oförändrade från energisynpunkt. lndustriverket har i viss utsträckning försökt uppskatta hur osäkerheten beträffande förutsättningar och bedömningar av spareffekter m. m. påverkar prognosresultaten och beräkningarna av produktionskapaciteten. När andelen ledningsbunden energi - el, fjärrvärme, gas - höjs, ökar kraven på riktig dimensionering och driftsäkerhet i systemet, eftersom enstaka fel kan påverka ett stort antal förbrukare. Systemen måste därför byggas ut på sådant sätt att de i framtiden kan klara avvikelser från en förväntad belastningsutveckling. Detta innebär att de måste kunna klara högre belastningar till följd av kall väderlek, högre industriproduktion - såväl under en konjunkturtopp som till följd av snabbare långsiktig tillväxt -ellert. ex. produktionsbortfall på grund av låg vattentillrinning till vattenkraftverken.

5.4.3 Slutsatser Med de förutsättningar som använts för beräkningarna i industriverkets studie och de osäkerheter beträffande åtgångstal och belastningsförhållanden som redovisats i det föregående kan kraven på total energitillförsel under år 1990 anses ligga mellan 490 och 545 TWh, med beräknat värde 510 TWh. Därav utgör behövlig elproduktion mellan 140 och 155 TWh, med ett beräknat värde på 145 TWh. Den osäkerhet som råder när det gäller att bedöma framtida efterfrågan på energi innebär ifråga om vissa faktorer miljöskyddsåtgärder, torrârsproduktion av elenergi -att efterfrågan kan visa sig bli högre snarare än lägrejämfört med prognosvärdet. Detta måste beaktas vid utbyggnadsplaneringen som således måste dimensioneras för att klara också den övre osäkerhetsgränsen, (jfr avsnitt 9.1). Samtidigt bör uppmärksammas att, av samma skäl som den framtida produktionstillväxten tenderar att bedömas för pessimistiskt under en lågkonjunktur, finns det risk att energibesparingsmöjligheter bedöms för optimistiskt under intryck av de stora förhoppningar som knyts till nya och lovande, men ännu oprövade, tekniska lösningar.

146 R eferensprøgnos

Faktaruta l samband med analyser av och prognoser för energiförsörjningssystemet redovisas i regel energibalanser som anger hur energi tillförs systemet och där används till dess den lämnar systemet i en form som inte kan utnyttjas vidare (dvs. i regel av lågvärdig värme). Vanligen redovisas sådana balanser för nationen som helhet. Större områden som t.ex. hela OECDOmrådet eller mindre områden som t.ex. ett län eller en kommun kan ibland också vara det redovisade området. Den energi som på detta sätt omsätts kan mätas i olika stadier och anges i kvantitativa termer.

Följande begrepp används i redovisade energibalanser i detta betänkande: Energianvändning Den energi i form av el, värme eller bränsle som utnyttjas för uppvärmning, maskindrift, belysning m.m. Slutlig energian- Den energi som används inom industrin (exkl. kraftverk vändning och motsv.) , samfärdselsektorn, hushållen, servicenäringar m.m. (de slutliga användarna). Omvandlad energi Från energiproduktionsanläggningar (kraftverk, värmeverk, raffinaderier m.m.) levererad energi, dvs. el, hetvatten, oljeprodukter, koks, m.m. Energi insatt för l energiproduktionsanläggningar använd energi som dels omvandling ger omvandlad energi, dels omvandlingsförluster och egen förbrukning i energianläggningen. Distributionsförluster, Energi som avges till omgivningen vid transport i ledöverföringsförluster ningar (kraftledningar, fjärrvärmekulvertar m.m.) Omvandlingsförluster Energi som avges till omgivningen vid energiomvandllng.

Den kvantitativa beskrivningen av energibalanserna bygger på följande samband mellan de olika begreppen.

Totala förluster

Totalt Slutligt Distributions- = Omvandlingstillförd använd + förluster förluster energi energi

Detta samband kan beskrivas och definieras på flera olika sätt. Praxis wrierar mellan olika länder.

l de balanser som anges i detta betänkande räknas som tillförd energi: råolja och färdigprodukter av petroleum, fasta bränslen, el (producerad i vind-, vatten- och kärnkraftverk), solvärme samt spillvärme (levererad från industri till fjärrvärmeanläggning). Som omvandlingsanläggningar ingår bl.a. raffinaderier, fossilbränslebaserade kraft- och värmeverk, koksverk samt gasverk.

Beträffande grundbegrepp i övrigt hänvisas till kapitel 2.

1) än energikonsum- Energianvändning är ett fysikaliskt sett mer korrekt uttryck tion, energiförbrukning m.m. Energi kan inte förbrukas utan endast övergå från en form till en annan - jfr kapitel 2.

6 Energialternativens förutsättningar

6.1 Energianvändning och energihushållning

6.1.1 Inledning En central uppgift för energikommissionen är enligt direktiven att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Alla möjligheter till bättre energihushållning skall prövas, och alternativa förslag skall göras upp för hur energikonsumtionen skall få utvecklas till omkring år 1990. En av kommissionens expertgrupper har mot denna bakgrund arbetat på att kartlägga och för kommissionen beskriva vilka möjligheter att spara energi som finns till år 1990 med nu tillgänglig teknik. Med ”energisparande, eller ”energihushållning” eller ”effektiviserad energianvändning” har då avsetts en sänkning av energiåtgången jämfört med en i någon mening spontan utveckling. kan energiinsatsen för ett visst En sänkning kan nås på två sätt. Antingen ändamål sänkas, t. ex. genom övergång från ett mindre till ett mer energieffektivt transportsätt. Eller också kan den funktion, som energianvändningen skall fylla, tas bort eller begränsas, t. ex. genom att man avstår från en transport eller en resa. Eftersom energipolitiken inte kan tillåtas dominera över andra samhällspolitiska mål har kommissionen utgått från att energihushållningen i första hand skall ske genom att existerande och tillkommande energianvändning för olika ändamål görs så effektiv som möjligt. Besparingsmöjligheterna har därför kartlagts utifrån industriverkets referensprognos och verksamheten hos olika kategorier av användare - t. ex. produktionsvolymen inom olika industribranscher - har ansetts given. Detta innebär att arbetet har koncentrerats på att undersöka möjligheterna att med nu känd teknik sänka den specifika energiåtgången. En ambition har därvid varit att försöka identifiera den totala sparpotential som teoretiskt står till förfogande, dvs. oavsett ekonomisk lönsamhet, förekomsten av statlig styrning m. m. Det har emellertid visat sig svårt att få ett fullständigt underlag härför. Utöver det material, som kommissionens expertgrupp for energihushållning har presenterat, kommer i det följande också att refereras vissa bedömningar som har gjorts av konsumentverket, statens planverk, statens industriverk m. fl. parallellt med, eller efter, hushållningsgruppens arbete. Vidare refereras översiktligt regeringens nyligen presenterade förslag till hushållningsprogram för befintliga byggnader.

148 Energia/Iernarivens _ förutsättningar SOU 1978: l 7

6.1.2 Energianvändningens aktuella struktur En översiktlig redogörelse för utvecklingen av energianvändningen till 1970talets mitt har lämnats i kapitel 3. Som framgått där ligger användningen f. n. kring 400 TWh om året. Det exakta värdet varierar, beroende bl. a. på konjunkturläge och temperaturförhållanden under det studerade året. Omkring 80 % av användningen avser bränslen, främst oljeprodukter, och .resterande ca 20 % el. Traditionellt brukar energianvändningen fördelas på de tre tunga sektorerna industri, samfardsel och övrigt. Deras andelar av den totala användningen håller sig i stort sett kring resp. 40, 20 och 40 %. Den exakta andelen varierar något år från år av samma skäl som totalnivån varierar. Fördelningen år 1976 framgår av tabell 6.1. Där har även en ytterligare uppdelning gjorts genom att bostäder resp. service m. m. skilts ut ur övrigsektorn. Inom de olika sektorerna används energi för olika typer av ändamål, som närmare redovisas i det följande. Grovt sett kan dock konstateras att uppvärmning av byggnader, inkl. ventilation och annan klimathållning samt varmvatten, tar inemot 40 % av landets totala slutliga energianvändning. Tilläggas kan att det fortfarande, trots utvecklingsinsatser på senare år, är svårt att få fram detaljerade uppgifter om energianvändningen, t. ex. vilka ändamål energin utnyttjas för inom olika sektorer. Den bästa dokumenta« tionen finns här inom industrin. För elanvändningen finns snabb och detaljerad leveransstatistik, men oftast dåligt underlag för att utläsa för vilka

ändamål elenergin använts.

Ett annat problem är tidsfaktorn. Leveransstatistiken för el publiceras med endast ca en månads eftersläpning. För bränslen kan det dröja avsevärt längre tid. Detta gäller särskilt delar av industrins bränsleförbrukning (t. ex. massaindustrins lutar). sammanställningar med slutliga statistiska uppgifter för hela energianvändningen kan därför ofta ha en eftersläpning på två eller tre år. 1974 var det sista året för vilket fullständig slutlig statistik förelåg när referensprognosen och kommissionens expertunderlag togs fram. Uppgifterna avseende åren 1975, 1976 och 1977, som anges i olika avsnitt i detta betänkande, är således preliminära. Korrigering av uppgifter brukar främst gälla industrins bränsleförbrukning samt bränsleförbrukningen för uppvärmning av bostäder och andra byggnader. Inom indusrrisekrorn svarar bränslen för ca 3/4 och el för 1/4 av energiåtgången. I industrins bränsleanvändning ingår i stort sett allt kol och koks som används i Sverige. Vidare finns ett stort inslag av inhemska bränslen genom massaindustrins lutar, som svarar för ca hälften av branschens energi. Tabell 6.1 Energianvändningen år 1976 (prel. värden). TWh

a lnkl. 15 TWh bunkring för utrikes sjöfart. 2

i

i

Energialtemativens förutsättningar Tabell 6.2 lndustribranschernas andel av industrins totala energianvändning och bruttoprod uktionsvärde år 1974 ha av energin ln av bruttoprod. värde

15 - 20 TWh om året, eller 10 - 15 % av sektorns hela energianvändning, bedöms gå till uppvärmning och ventilation av byggnader samt varmvattenförbrukning. Träförädlingsindustrin samt järn- och metallverken är de mest energikrävande branscherna med (år 1974) 46 % resp. 22 % av industrins sammanlagda energianvändning. Till de minst energikrävande branscherna hör grafisk industri och textilindustri, där energi framför allt används för lokaluppvärmning och maskindrift. Detta gäller även verkstadsindustrin som också är en förhållandevis mindre energiintensiv bransch. Tabell 6.2 ger

Tabell 6.3 Samfärdselns energianvändning år 1976

TWh ..

Totalt

150 Energialternativens förutsättningar

en sammanställning av energianvändningens och produktionsvärdets fördelning på branscher. Sam/ärdselns energianvändning domineras helt av bränslen, dvs. oljeprodukter. El svarar för endast ett par TWh om året och går till spårbunden trafik (SJ, Stockholms tunnelbana m. m.) Energianvändningens Fördelning på olika kategorier framgår av tabell 6.3. l sektorn inräknats övrigt har traditionellt all energianvändning utanför industrin och samfardseln, dvs. bostäder (hushåll), service,jordbruk, förvaltning osv. Med Förbättrad statistik har det emellertid på senare år blivit möjligt att skilja ut bostäderna som en egen energianvändningssektor och föra resten till en ny övrigt-sektor, service m. m.. Tabell 6.4 ger en överblick för år 1975 vad gäller bostäderna. Det helt dominerande användningsområdet är alltså uppvärmning, inkl. ventilation och varmvattenförbrukning. Ungefär 15-20 % av energin för uppvärmning bedöms normalt gå till varmvattenförbrukningen. Fördelningen på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 6.4. En annan faktor av betydelse för bl. a. bedömning av sparmöjligheter är fördelningen på olika typer och storlekar av bostadshus. Den specifika åtgången kan nämligen skilja sig starkt mellan olika byggnadskategorier. I tabell^6.5 görs en jämförelse mellan olika kategorier i detta avseende enligt

industriverkets bedömningar. _ :sn/:JAFAA «

Till ovanstående kommer hushållsel med 3 900 kWh/år i småhus och 3 400 kWh/år och lägenhet i flerbostadshus. - Fördelningen av energianvändningen år 1975 på småhus resp. flerbo-

RLQ_VMMI.

stadshus samt uppvärmningsform visas i tabell 6.6. Inom sektorn service m. m. dominerar uppvärmningen (inkl. ventilation och varmvatten), men inte lika starkt som i bostäderna. Fördelningen på användarkategorier framgår av tabell 6.7. 1 Ibland särredovisas där även en sektor Areella Uppvärmningen av lokaler fördelade sig år 1975 med 4 % på elvärme, l6 % näringar. på fjärrvärme och 80 % på andra uppvärmningsformer, särskilt olja.

Tabell 6.4 Bostädernas energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerade värden)

Bränsle El Totalt

TWh *är TWh n TWh “n

Uppvärmning 84 5 28 89 87 därav: fjärrvärme l2 l4 oljevärme 72 86 elvänne 5 Hushållsel l3 72 l3 l3

Totalt 84 100 18 l00 102 l00

Energialternativens förutsättningar 151

Tabell 6.5 Specifik energiåtgâng i olika typer av bostadshus år l975 Elvärmda småhus 17 310 kWh/år Fjärrvärmda småhus 27 250 kWh/år Oljevärmda småhus m. fl. 41 080” kWh/år Elvärmda flerbostadshus 10 870 kWh/år och lägenhet Fjärrvärmda flerbostadshus 16 950 kW h/år och lägenhet Oljevärmda flerbostadshus m. ll. 19 4700 kWh/år och lägenhet ü Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 65 Vi.. b Bruttoförbrukning med antagen verkningsgrad 75 W.. l båda fallen saknas tillförlitlig leveransstatistik. Se SIND 1977:9 s. 145.

Tabell 6.6 Olika bostadstypers uppvärmningsform och energianvändning år 1975 (temperaturkorrigerat) TWh år kl 1975

Tabell 6.7 Energianvändare inom sektorn service m. m. år 1975 TWh 1 Uppvärmning etc.. lokaler 42 72 Renhållning. el- och vattenverk

152 E nergia/rernativens _förutsättningar Tabell 6.8 Fördelning av lokalbeståndet år l975 Handel, hotell. restauranger

Offentlig förvaltning Totalt

Fördelningen av lokalerna på olika kategorier år l975 framgår av tabell 6.8. Det kan tilläggas att användningen av energi för uppvärmning av jordbrukets bostäder redovisas under sektorn Bostäder medan fritidshus, som framgått, redovisas under Service m. m.

6.1.3 Spar-möjligheter inom indusrrisektorn Den specifika energiåtgången inom industrin, dvs. energiâtgången dividerad med forädlingsvärdet, varierar kraftigt mellan olika branscher. Högsta åtgångstalen har massa- och pappersindustrin och järn- och stålindustrin. Låga tal har exempelvis textilindustrin och verkstadsindustrin. Som redan framgått i kapitel 5 räknar industriverket i sin referensprognos med att de specifika åtgångstalen kommer att sjunka med nära 1,6 % per år under perioden 1974-85 och med 1,5 % per år 1985-90. Sånkningen uppnås genom dels nyinvesteringar, som antas automatiskt ge högre energieffektivitet genom att ny teknik tas i bruk, dels effektivisering i befintliga anläggningar och processer. Totalt innebär prognosen en energianvändning på 212 TWh år 1990 i industrin jämfört med (preliminärt) 160 TWh år 1976. Energikommissionens hushållningsgrupp har i samråd med bl. a. företrädare för berörda branschorganisationer inventerat vilka ytterligare möjligheter som står till buds i resp. ett lägre och ett högre besparingsalternativ. För att vidga synfaltct och få med sådana besparingsmöjligheter som industriföretagen f. n. inte räknar med - av t. ex. ekonomiska eller utvecklingstekniska skäl - har särskild granskning av utredningsresultaten för de två energiintensivaste branscherna utförts av några utomstående forskare. I förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållningsgruppen med bcsparingsmöjligheter på upp till 8 TWh vid en måttlig sparambition och ytterligare 10, dvs. upp till totalt 18 TWh, om ambitionsnivån höjs. Av besparingspotentialen hänför sig ungefär 4,5 TWh till sådana besparingar sorn bedöms vara uppnåeliga i befintliga anläggningar genom ökade ekonomiska stimulansatgärder, mer information osv. jämfört med vad samhället t”. n. ställer till förfogande. 1 princip rör det sig således om samma typ av atgärder som de som redan ingåri referensprognosen, men de får här en

SOU 1978: l 7 E nergialternativens _föru rsärtningaz

högre genomförandegrad. Kostnaderna är enligt hushållningsgruppen svåra att bedöma. De erforderliga investeringarna har emellertid beräknats uppgå till 3 000 kr. per inbesparat årston 0lja(26 öre per inbesparad kWh per år)elleri genomsnitt ungefär dubbelt så mycket som for de besparingar som har tillgodoräknats i industriverkets referensprognos. Till de 4,5 TWh, som kan uppnås i nu befintliga anläggningar, kan i det lägre sparalternativet läggas uppskattningsvis ca 3,5 TWh som beräknas kunna uppnås genom ett effektivare utnyttjande av anläggningar byggda med ny teknik under perioden 1977-1990. En förutsättning för detta effektivare utnyttjande anges vara att samhället påskyndar införandet av ny teknik genom ytterligare -jämfört med nu planerade -insatser på forskning, utveckling och demonstration. l det högre besparingsalternativet ingår åtgärder av samma typ som i lågalternativet, men med ännu starkare styrning uppnås högre genomförande. Dessutom ingår dyrare åtgärder än i lågalternativet. Till detta kommer åtgärder som bedöms möjliga genom bl. a. teknisk utveckling. Utöver stimulansåtgärder av det slag som antas vid den lägre sparnivån bedöms

relativt kraftiga styråtgärder kunna komma i fråga. Åtgärder av typ ranso-

nering har dock inte beaktats. Sammanlagt beräknas investeringskostnaderna vid den lägre ambitionsnivån till ca 2,4 miljarder kr. För den högre ambitionsnivån har kostnaderna inte kunnat beräknas eftersom där även inryms åtgärder som har karaktären av tekniska nyheter, dvs. ännu ej fullständigt utvecklade, demonstrerade och kostnadsberäknade utrustningar och system. I hushållningsgruppens rapport redovisas också vissa hinder som kan antas föreligga när besparingsmöjligheterna skall utnyttjas. Viktiga ekonomiska hinder anges vara att utrymmet på kapitalmarknaden är begränsat och att energibesparande investeringar kan ha låg räntabilitet jämfört med alternativa investeringsprojekt. Bland institutionella hinder nämns t. ex. miljövårdens energikrav, bristen på marknader för spillvärme/lågtemperaturvärme och otillräcklig kunskap hos speciellt mindre företag om möjligheterna att vidta energibesparande åtgärder. Vidare påpekas den återhållande faktor som användningen av äldre anläggningar och produktionsutrustningar utgör samt den målkonflikt som förekommer inom vissa branscher - t. ex. massa- och pappersindustrin - mellan å ena sidan energisparande, å andra sidan hushållning med andra råvaror. De nu redovisade bedömningarna av föreliggande sparmöjligheter inom industrin kan jämföras med vad industriverket redovisar i sin besparingsprognos. Industriverkets besparingsprognos innebär besparingar med 14 TWh i förhållande till referensprognosen, dvs. ned till 198 TWh år 1990. Besparingarna fördelar sig huvudsakligen på fem branscher: 8 TWh i massaoch pappersindustrin, 3 TWh inom kemisk industri och 1 TWh inom vardera jord- och stenindustrimjärn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. Av de möjliga besparingarna avser ca 2,4 TWh elkraft. Industriverkets besparingsprognos for massa- och pappersindustrin bygger på energikommissionens expertgrupps för energihushållning material och branschorganisationens utredningar. l besparingsprognosen beräknas emellertid effektiviseringen gå något långsammare än i hushållningsgruppens underlagsmaterial. Även för den kemiska industrin bygger industriverkets

1 54 Energialremativens _förutsärrningar

bedömning i besparingsprognosen på hushållningsgruppens material. Industriverket räknar med samma minskning i specifika åtgångstal som kemikontorets utredning för hushållningsgruppen. Totalt beräknas de hushållningsåtgärder som industriverket lagt till grund för sin besparingsprognos kräva ca 6 miljarder kr. i investeringar, dvs. ca 4 000 kr./inbesparat årston olja. Hushållningsgruppen har också särskilt studerat möjligheterna till elbesparingar inom industrin. Genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer kan ytterligare elenergi sparas. Hushållningsgruppen redovisar en sparpotential på ca 2-3 TWh utöver industriverkets besparingsprognos. Investeringarna för denna ytterligare elbesparing uppskattas till 60 öre/inbesparad kWh. Slutligen skall påpekas att såväl hushållningsgruppen som industriverket delvis har räknat in sparmöjligheter i industrins byggnader i sina angivna värden. Hushållningsgruppens experter för bebyggelse har emellertid redovisat en sparpotential som är högre än de sparinsatser for industribyggnader som inräknats i ovan angivna värden för industrin. Det är sammantaget ca 3 TWh som i underlagsmaterialet är inräknat i sparpotentialen inom byggnadsuppvärmningen. I hushållningsgruppens rapport ges vidare vissa exempel på organisatoriska Förändringar som skulle kunna ge energibesparingseffekter utöver dem som inräknats i gruppens två besparingsnivåer. En åtgärd som skulle kunna beröra flera branscher vore att öka antalet arbetsskift. Inom t. ex. järn- och stålindustrin är den specifika energiåtgången ungefär 30 % högre vid l-skift än vid 3-skift. Ett annat exempel som nämns är påverkan på industrins energianvändning av den pågående strukturomvandlingen. En neddragning av järn- och stålindustrins kapacitet ger kraftigt utslag både på den specifika och på den absoluta energiåtgången, såväl inom den egna branschen som inom de branscher där insatsvaror hämtas. En intressant sparmöjlighet på sikt är att kombinera processer och/eller samlokalisera industrier så att s. k. kaskadkoppling kan ske. Kaskadkoppling innebär att högvärdigt processvärme sedan det utnyttjats i den egna anläggningen överförs till andra industrier med i idealfallet successivt fallande temperaturkrav på processvärmet. Det lågtempererade restvärmet kan sedan i idealfallet användas till exempelvis lokaluppvärmning. Exempel på åtgärder, som skulle kunna vidtas inom en viss bransch, nämns också. Hit hör kvalitetsförändringar när det gäller massa- och pappersindustrins produkter. Under förutsättning att konsumenterna på exportmarknaderna och i Sverige kan acceptera produkter med mer ener- - oblekt - kan branschens gisnål sammansättning exempelvis papper energiefterfrågan minskas märkbart, sannolikt dock först på längre sikt genom bl. a. en långsiktig upplysningsverksamhet och samordnat med introduktion av ny teknik. Inom järn- och stålindustrin finns sparmöjligheter genom introduktion av ny teknik efter stora forsknings- och utvecklingsinsatser. Som exempel nämns införandet av flexibla bearbetningsutrustningar i framtida verk samt utnyttjandet av den metallurgiska industrins höga processtemperaturer för att kombinera processer, exempelvis smältreduktion kombinerat med framställning av metanol. Allmänt sett väntas ny teknik inom järn- och

Energialrernarivens_förutsätrningar

stålindustrin kunna ge ca 30 % besparing på 25 år jämfört med nuvarande åtgångstal.

6.1.4 Sparmäj/ig/zerel inom transportsektorn

Till transportsektorns, eller samfárdselsektorns, energiförbrukning hänförs | “i all förbrukning för inrikes trafik, bunkring i Sverige för utrikes sjöfart och flyg samt försvarets förbrukning av drivmedel. Undersökningen av möjliga besparingar till år 1990 inom denna sektor har utförts av energikommissionens hushållningsgrupp. Synpunkter och bedömhar inhämtats från verk, myndigheter och organisationer som är ningar verksamma inom sektorn. Hushållningsgruppens arbete har koncentrerats till en analys av sparmöj-

ligheterna inom områdena persontransporter med bil och med inrikesllyg

samt med lastbil. Därmed beräknas två tredjedelar av

godstransporter

transportsektorns energiförbrukning ha täckts in, liksom de mest energiintensiva transportmedlen. Även övriga delar av transportsektorn har dock behandlats relativt utförligt. De olika transportmedlens energieffektivitet kan variera avsevärt beroende på under vilka förutsättningar en transport utförs. F. n. finns inget detaljerat material som belyser dessa variationer. Allmänt kan dock konstateras att, när det gäller persontransporter, såväl bussar som spårbundna trafikmedel visar en betydligt lägre genomsnittlig förbrukning per personkm än personbilar. När det gäller godstransporter förbrukar järnväg och inrikes sjöfart avsevärt mindre energi per tonkm än lastbilar. l princip finns fyra olika sätt att uppnå energibesparingar inom transportsektorn: - kan sänkas genom ändrad samhällsstruktur. Transportbehoven - och transportorganisation kan förbättras och övergång Resandeplanering kan ske från mindre till mer energieffektiva transportmedel. - Den specifika kan sänkas genom att fordonen körs, energiåtgången underhålls, etc. på ett bättre sätt. - kan sänkas genom tekniska förändringar i Den specifika energiåtgången drivsystem, fordonens utformning och utrustning etc.

Två ambitionsnivåer för besparingar redovisas. I det lägre besparingsalternativet diskuteras sådana åtgärder som bedömts vara realistiska fram till år 1990 utan att människornas transportsituation påverkas negativt. l det högre besparingsalternativet har också relativt kraftiga styråtgärder antagits kunna komma ifråga. En utgångspunkt har därvid varit att restriktioner som har sysselsättningshämmande effekt inte bör tillgripas. En annan viktig utgångspunkt har varit att åtgärder som tvingar den enskilde att avstå från nödvändigt resande skall undvikas. Styrkenivån på de åtgärder som diskuteras har förutsätts anpassad så att främst utnyttjande, framförande och underhåll samt transportmedlens tekniska standard förbättras. Bedömningarna grundas på vad som anses vara en rimlig övre gräns år 1990 vad gäller teknisk utveckling, organisatoriska

förändringar och vissa allmänna förutsättningar. Åtgärder av typ ransonering

har inte tagits med.

156 E neIgia/Iernarivens _/örursätmingar

l förhållande till industriverkets referensprognos räknar hushållningsgruppen med besparingsmöjligheter på upp till ca 3 TWh i det lägre och ytterligare nära 11 TWh, dvs. upp till totalt l4 TWh, i det högre besparingsalternativet. Större delen, ca 2 TWh resp. ca 9 TWh beroende på ambitionsnivån, avser besparingar inom personbi/s/rq/iken. l det lägre besparingsalternativet förutsätts att en rad stimulansåtgärder vidtas. Dessa åtgärder - bl. a. en utbyggd och förbättrad information till bilisterna - bör inriktas på att förmå bilåkarna att avstå från visst resande, att planera bilresandet bättre, t. ex. genom att samåka med andra personer samt att övergå till kollektivt resande. Det framhålls i hushållningsgruppens rapport att kostnaderna för bilutnyttjandet hittills inte har utgjort någon egentlig restriktion vad beträffar resandets omfattning eller inriktning. Detta innebär bl. a. att vissa besparingar borde kunna nås genom bättre resandeplanering utan att människor skall behöva avstå från nödvändigt resande. Ett exempel på hur transportapparaten genom planering kan utnyttjas mer rationellt är ökad samåkning. Möjligheterna är härvid störst när det gäller arbetsresor. Med nuvarande tendenser antas två tredjedelar av alla bilpendlare år 1990 komma att färdas ensamma i bil till arbetet. Det påpekas dock i rapporten att ökad samåkning i vissa situationer kan ge upphov till problem för kollektivtrafiken genom att resandeunderlag för denna kan försvinna. En övergång från personbil till kollektivtrafik bedöms kräva bl. a. att kollektivtrafiken förbättras med avseende på tillgänglighet, restider och taxor. Även här anses möjligheterna till besparingar främst gälla arbetsresorna, särskilt kortväga resor i storstadsområden och i större tätorter.

Åtgärderna i det lägre alternativet inriktas vidare på att förbättra bilåkarnas

körsätt och hastighetsanpassning samt på att stimulera till ett bättre fordonsunderhåll. I industriverkets referensprognos har förutsätts att ett betydande tekniskt utvecklingsarbete genomförs när det gäller fordonens drivsystem, utformning och utrustning. Hushållningsgruppen anser att större delen av den tekniska utvecklingspotentialen härmed är intecknad men understryker vikten av att åtgärder vidtas för att säkerställa den antagna tekniska utvecklingen. Den specifika energiåtgången kan, som nämnts, sänkas genom exempelvis bättre körsätt. l rapporten nämns ett antal åtgärder som skulle kunna vidtas härför, bl. a. energideklaration för nya personbilar, utbyggd utbildning vid körskolorna m. m. Inom den inrikes hifi/arten bedöms vissa mindre besparingar kunna nås vid den lägre ambitionsnivån under förutsättning att den genomsnittliga beläggningsgraden (den s. k. kabinfaktorn) höjs. Vilken kabinfaktor som är möjlig att nå beror främst på hur den varierande efterfrågan kan tillgodoses genom kombination av lämplig flygplansstorlek och turtäthet. Sannolikt är dock utsikterna små att göra stora besparingar utöver dem som sker genom att flygföretagen av ekonomiska skäl själva strävar efter att höja kabinfaktorn. Differensen mellan Vissa flygoperativa förändringar anses också möjliga, t. ex. kortare llygvägar industriverkets alternativ genom utbyggnad av trañkledningssystemet, vilket skulle kunna ge viss A och B är också ca 3 TWh. Hela skillnaden energibesparingseffekt. ligger på bränslen, dvs. För /asIbi/slra/iken föreligger i princip liknande sparmöjligheter som för drivmedel. personbilstrafiken, t. ex. att öka utnyttjandet av transportmedlen genom

EneIgia/Iernarivens _förursärmingar l 57

bättre planering, samlastning och bättre körsätt. En fortsatt effektivisering av

transporterna genom såväl planering som teknisk utveckling har emellertid

intecknats i industriverkets prognos, vilket gör att besparingsmöjligheterna är marginella vid en måttlig ambitionsnivå. Även när det gäller buss- och ,jänzvägsrra/iken samt .sjö/arten har besparingsmöjligheterna bedömts vara marginella. g Sammantaget kan således enligt hushållningsgruppens rapport vissa begränsade besparingar - ca 3 TWh totalt- uppnås genom åtgärder som bör kunna genomföras med insatser av typen information, utbildning och ekonomisk stimulans. Kostnader och genomförandegrad är dock enligt gruppen svåra att beräkna. För att nå ett större genomslag krävs, utöver vad som ovan anges för det lägre besparingsalternativet, att ambitionsnivån höjs och att mer genomgripande åtgärder vidtas. I det högre besparingsalternativet, där sammanlagt 14 TWh skulle kunna sparas jämfört med referensprognosen, kan åtgärdsprogram av följande slag aktualiseras (utöver en utvidgning och intensifiering av åtgärder som räknats in vid det lägre besparingsalternativet). För personbi/srrq/iken kan ytterligare energibesparingar nås genom att bl. a. normer införs för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning i bilarna och genom en ändrad konstruktion av t. ex. den årliga fordonsskatten, så att denna görs starkt progressiv med hänsyn till t. ex. den specifika bränsleförbrukningen. Härigenom skulle nås en ändrad sammansättning av fordonsparken med högre andel små och medelstora bilar och högre andel dieseldrivna bilar. Särskilda möjligheter att spara olja föreligger dessutom om bensin kan ersättas med s. k. widecut-bränsle och genom användning av syntetiska bränslen, t. ex. metanol. Beroende på vilka besparingar som eftersträvas kan olika åtgärdskombinationer väljas. I många fall behövs också mer än en åtgärd för att en viss effekt skall nås. Exempel på detta är att den omfattande övergång från personbil till kollektivtrafik som krävs i det högre alternativet för att uppnå den angivna sparefTekten inte bara kräver en kraftig kvalitetshöjning och utvidgning av kollektivtrafiken utan också att restriktioner vidtas mot personbilstrafiken, t. ex. trafikregleringar av olika slag. Andra åtgärder, som enligt hushållningsgruppens rapport kan behöva vidtas for att nå det högre besparingsalternativet, är ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firmabilar och leasingbilar, ändrade avdragsregler för arbetsresor i personbil, införande av obligatorisk ekonomitrimning och varudeklaration för begagnade personbilar. Utvidgning av den årliga kontrollbesiktningen till att omfatta en särskild kontroll av de system som påverkar bilens bränsleförbrukning, införande av obligatorisk användning av energibesparande fordonsutrustning såsom luftplogar och lämpliga däckstyper samt sänkning av hastighetsgränserna. Till de ytterligare åtgärder som kan komma att behöva övervägas hör en kraftig höjning av bensinpriset. För inrikes luft/ärr behöver i det högre besparingsalternativet sannolikt vissa trafiksvaga turer dras in och flyghastigheterna minskas. FörIasrbi/srra/iken krävs enligt hushållningsgruppens rapport en betydande styrning och samordning av transporterna om det högre besparingsalternativet skall vara genomförbart. Om överföring från lastbil till järnväg i större omfattning skall eftersträvas, krävs dels fortsatta kapacitets- och kvalitets-

1 58 E nergialternativens _ förutsättningar

förbättringar i järnvägssystemet, dels restriktioner mot lastbilstrafiken. I andra avseenden är liknande åtgärder av samma slag som inom personbilstrafiken möjliga att använda. Det gäller t. ex. effektivare trafikövervakning, obligatorisk ekonomitrimning och en utvidgad årlig kontrollbesiktning. När det gäller busstrafiken synes möjligheterna att åstadkomma energibesparingar vara relativt små även i det högre besparingsalternativet. Huvuddelen av den energi som lämnas till drivhjulen hos bussar i lokaltrafik används för accelerationsarbete efter hållplatsuppehåll. Möjligheten att spara energi inom busstrafiksektorn beror således i hög grad på i vilken utsträckning antalet hållplatsuppehåll kan minskas. Dieselmotorn kommer sannolikt att vara den dominerande drivkällan för bussarna under perioden fram till år 1990. Även metanol torde komma i fråga som drivmedel. Utnyttjande av ett svänghjul kan utgöra en möjlighet att öka energieffektiviteten. Lokalt skulle också användning av trådbussar kunna få betydelse på sikt. Järnvägen är som tidigare nämnts ett förhållandevis energieffektivt transportmedel. Vid små trafikströmmar kan dock övergång till landsvägstrafik medföra en energibesparing. Detta kan ske dels genom att själva tågdriften upphör, dels genom att - under förutsättning att också järnvägs- - och underhåll av infrastrukturen godstrafiken läggs ned upprustning bortfaller. I industriverkets referensprognos har hänsyn tagits till att viss nedläggning av olönsam järnvägstrafik sannolikt kommer att ske. I referensprognosen ingår också sådana energibesparande åtgärder som bedömts vara företagsekonomiskt lönsamma att genomföra under prognosperioden. Redan dessa åtgärder förutsätter väsentliga ekonomiska insatser. Även besparingar genom ökad tågstorlek och bättre trafikplanering har intecknats i referensprognosen. Någon egentlig energibesparingspotential föreligger med andra ord inte inom järnvägstrafiken jämfört med industri- 13 verkets referensprognos. Redan för att industriverkets 2 prognos skall infrias

krävs att insatser görs för att den utveckling, som har antagits, inte skall bli l

i försenad. å. .i Inom sjäfárten skulle energibesparingar kunna nås genom att dels utnyttja i 3, större fartyg, dels sänka hastigheterna. Fartminskningar skulle dock sanno-

l

likt leda till behov av ökat antal fartyg. Vidare begränsas besparingsmöjligheterna av att en stor del av inrikes sjötransporter ombesörjs av utländska å fartyg. - Tekniska förbättringar väntas bara marginellt kunna påverka å. i. energiförbrukningen under perioden till år 1990. Vad gäller/ittidsbåtar framhålls att information och sparkampanjer kan ha en viss effekt, liksom t. ex. energideklaration (en fråga som f. n. utreds inom konsumentverket). Drivmedelsbesparingar borde också kunna nås genom fartminskning och genom att införa någon form av skatt på motorbåtar med en hög specifik bränsleförbrukning. En sammanfattande bild av besparingsmöjligheterna inom transportsektorn ges i tabell 6.9. Det bör noteras att godstransporterna påverkas starkt av utvecklingen inom övriga energikonsumtionssektorer, speciellt industrin, men att konsistensprövning inte har hunnit ske inom ramen för hushållningsgruppens arbete. Beräkningar av vad dessa besparingar skulle kräva i form av investeringskostnader, resurser, drift eller underhåll m. m. har inte varit möjliga att göra. I

E nengia/ternativens . förutsättningar 159 Tabell 6.9 Möjliga energibesparingar inom transportsektorn, TWh år 1990

a Vid beräkningen av energibesparingarna inom personbilstrafiken har hänsyn tagits till en ökad energikonsumtion inom kollektivtrafiken på totalt 0.3 resp. 1.0 TWh.

hushållningsgruppens rapport betonas vidare att underlagsmaterial fortfarande saknas på viktiga punkter. Bl. a. saknas vissa grundläggande data om olika transportmedels energieffektivitet, om priselasticiteten för reskonsumtion samt om de andra faktorer som påverkar benägenheten hos trafikanter och transportköpare att välja en viss transportlösning. Det framhålls också att, innan ställning tas till vilka åtgärder som bör sättas in och med vilken styrka, måste mer ingående kunskap föreligga om effekterna av olika åtgärder. Bl. a. bör en mer ingående analys göras av hur snabbt olika åtgärder kan sättas in och inom vilken tid de kan beräknas slå igenom och leda till energibesparingar. I regel måste det vara fråga om att finna lämpliga åtgärdskombinationer och att anlägga en helhetssyn på komplexet samhällsstruktur transportbehov - energi trafikmiljö.

6.1.5 Sparmájligheter inom bebyggelsen 6.1.5.1 Inledning Under det senaste året har material tagits fram på flera olika håll beträffande den framtida energianvändningen i byggnader och möjligheterna att sänka den. Först presenterade statens planverk ijanuari 1977 en preliminär rapport, Energisparmöjligheter i befintlig bebyggelse. Synpunkter på och kompletteringar till denna rapport inhämtades från myndigheter m. fl. Planverket arbetade in även detta material och redovisade i början av september sin slutliga rapport till regeringen Propositionen om energisparande åtgärder i byggnader (prop. 1977/78:76) är i huvudsak baserad på bearbetningar av planverkets slutliga rapport och bedömningar i anslutning till den. En sammanställning över rapporter finns i tabell 6.10. I industriverkets första referensprognos (mars 1977) hade hänsyn delvis tagits till slutsatser och rekommendationer i planverkets preliminära rapport. 1 Statens planverk, Dnr Någon noggrann bearbetning av prognosförutsättningarna hade dock inte B 1719/76. Energihushunnit ske och det visade sig under industriverkets fortsatta arbete att en rad hållning i befintlig berevideringar behövde göras. byggelse, slutlig rapport.

160 E ne/gia/rernativens _ förutsättningar

Tabell 6.10 Utredningar år 1977 om energisparmöjligheter inom bebyggelsen

Grupp Rapport om

Efterfråge- Besparingsutveckling möjligheter

Statens planverk Januari 1977 prel. version Statens industriverk 1977:5 Mars 1977 Hushållningsgruppen, prel. version .luli 1977 Juli 1977 Statens planverk (Sept. 1977, Sept. 1977, slutlig version) slutlig version Hushållningsgruppen slutrapport l Okt. 1977 Okt. 1977 Statens industriverk 1977:9 Nov. 1977 Bostadsdepartementet prop. 1977/ 78:76 Dec. 1977 Hushållningsgruppen slutrapport llb Dec. 1977 Dec. 1977

I Kalkylförutsättningar enligt gruppens bedömning.

aøsuuwmmuämrhw...

b Kalkylförutsättningar enligt direktiv från energikommissionen.

Inom energikommissionen har expertgruppen för energihushållning undersökt möjligheterna att spara energi inom området uppvärmning och ventilation av byggnader samt användning av varmvatten. Metoden som har använts för att bestämma sparmöjligheterna liknar den metod som planverket har använt. Den innebär att önskemål om innetemperatur m. m. har definierats liksom de egenskaper från energisynpunkt som det nuvarande och framtida byggnadsbeståndet kommer att ha på grund av sin ålderssammansättning m. m. Därefter har studerats de byggnadstekniska och installationstekniska åtgärder som är praktiskt möjliga och även ekonomiskt lönsamma vid vissa fastighetsekonomiska kriterier. Alla slag av byggnader ingår, dvs. bostäder, lokaler, industribyggnader, etc. Dessa åtgärder, kombinerade på olika sätt, ger underlag för val av sammanhängande strategier, varifrån en energiförbrukningsnivå för sektorn kan bedömas och jämföras med förbrukningsnivån i t. ex. industriverkets referensprognos. Såväl beräkningsmetoder som bakomliggande antaganden måste emellertid analyseras noga och i detalj innan jämförelser kan göras. Andra förhållanden att observera vidjämförelser gäller de värden eller mått som använts. lndustriverket använder den kvantitet och sort energi som levereras till konsumenten, i princip vid husets vägg, och kallar den för slutlig energianvändning. Hos planverket och hushållningsgruppen kallas denna energi för bruttoförbrukning och skall omvandlas till nettoförbrukning, dvs den energi som den slutliga konsumenten verkligen ”förbrukar”. Hänsyn får då tas till verkningsgrader i värmesystemet, m. m. I det följande redovisas kortfattat dels slutsatserna i planverkets slutliga rapport och i hushållningsgruppens rapport, dels synpunkter och kompletteringar som lämnats till hushållningsgruppen efter underhandsremiss till

Energialrernarivens förutsättningar 161

några av de berörda myndigheterna. Därefter redovisas de bedömningar som har presenterats i regeringens proposition och de förslag som därvid har förelagts riksdagen. Slutligen görs en jämförelse mellan de olika bedömningarna.

6.1.5.2 Planverkets rapport l rapporten behandlas sparåtgärder i befintlig bebyggelse av alla slag, inkl.

åtgärder som inte är direkt förknippade med regelmässigt underhåll eller med

normalt förekommande ombyggnadsåtgärder. Sparåtgärder under längre tidsperioder än tio år ingår. Tyngdpunkten i rapporten ligger på en redovisning av de tekniska åtgärder som kan vidtas för att minska energiförbrukningen i befintliga byggnader och konsekvenser av dessa åtgärder. Inledningsvis påpekas att planverket inte haft möjlighet att inventera byggnadsbeståndets omfattning eller närmare studera den befintliga bebyggelsens egenskaper. Tillgänglig statistik rörande i första hand från

bostäder:

folk- och bostadsräkningarna - har dock sammanställts och analyserats. Vissa uppgifter har också hämtats från utredningar som tidigare har redovisats av bl. a. energiprognosutredningen och byggforskningsrådet. De tekniska sparåtgärder som behandlas bygger i allt väsentligt på nu känd teknik, men vissa åtgärder kräver utveckling. Vid bedömning av tekniska åtgärder och vid överväganden om i vilka byggnader åtgärderna kan vara tillämpliga har i första hand bostadsbebyggelsen studerats. Även övriga lokaler såsom skolor, sjukhus, butiker, hotell m. m. liksom industribyggnader har dock behandlats, men de statistiska uppgifterna om denna

bebyggelse är mycket knapphändiga. Åtgärder i fritidshus har inte behand-

lats. Med hänsyn till osäkerheten i tillgängliga uppgifter har planverket avstått från att direkt jämföra energiåtgången i olika typer av byggnader. Mycket tyder dock enligt rapporten på att man i lokalerna använder väsentligt mera energi än i bostäderna räknat per m2 utnyttjad yta eller per m3 byggnadsvolym. Flertalet lokaltyper. såsom kontor, vårdbyggnader och skolor, bedöms ha sämre värmeisolering än t. ex. flerbostadshusen. Dessutom har de vanligen en betydligt större fonsterarea och utrustningar för luftbehandling förekommer oftare, med procentuellt större energiförlust på grund av ventilation. Också mellan småhus och flerbostadshus bedöms skillnader föreligga, bl. a. genom att man i småhusen sannolikt håller en lägre inomhustemperatur i genomsnitt. Vid bedömning av möjliga spareffekter är tidsperspektivet betydelsefullt. Planverket har i forsta hand beräknat spareffekter för åren 1985 och 1995. Bedömningen av kostnader har gjorts utifrån dagens kostnadsläge och genomsnittskostnader. De tekniska besparingsåtgärder som kan komma ifråga avser antingen byggnadstekniska åtgärder, som ändrar klimatskärmens egenskaper, eller installationstekniska åtgärder, som ändrar energiåtgångstalen för uppvärm-

ning, ventilation. varmvatten och belysning. Åtgärderna har analyserats

enligt en gemensam mall med rubriker som Typ av byggnad där åtgärden är

Il

162 Energialternarivens_förutsättningar Tabell 6.11 Sammanställning av energisparmöjligheter år 1990 och kostnadskonsekvenser

“ Omräkning till bruttoenergibesparing kan ske med faktorn 1.33.

tänkbar, Kostnad, Risk för bieffekter m. m. Åtgärderna har vidare grupperats

på fyra kategorier: - ändrad drift och skötsel - och underhåll injustering - av enkelt förbättringar slag - av mer omfattande förbättringar slag. En sammanvägning har därefter skett till olika tänkbara åtgärdsprogram varvid de åtgärder har prioriterats som bedöms ge den största energibesparingen i relation till nedlagd kostnad (inkl. hänsyn till drift- och skötselkostnad, åtgärdens tekniska livslängd och byggnadens totala livslängd). Planverkets sammanfattande redovisning av sparmöjligheter och investeringskostnader redovisas i tabell 6.11. Kostnaderna påverkas av om åtgärderna kan inordnas i en reguljär underhålls- eller ombyggnadsverksamhet. Detta gäller speciellt de mer omfattande åtgärderna. Sådana åtgärder bör enligt planverket genomföras enligt ett långsiktigt sparprogram, förslagsvis fram till mitten av 1990-talet. “i .x a

6.1.5.3 Hushållningsgruppens rapport iå .

i ,i Hushållningsgruppens rapport behandlar såväl besparingsmöjligheter i :li befintlig bebyggelse som tänkbar utveckling for bebyggelsens energibehov med hänsyn till bebyggelsens tillväxt, rivning m. m. och åtgärder för energibesparing. Såväl bostäder som lokaler, industribyggnader och fritidshus ingår. En utgångspunkt för arbetet har varit byggnads- och befolkningsutvecklingen. Också ändringar av bostadsstandard spelar en avgörande roll för energibehovet, se figur 6.1. En utgångspunkt i arbetet har varit att utveck- 1Ds 1 1977:10 Energi- lingen inom bostadssektorn bedöms leda till en fortsatt expansion med hushållning. Huvudrap- sjunkande antal boende per lägenhet. Detta överensstämmer med de port. förutsättningar som ligger bakom även industriverkets prognos. Ds l 1977:13 Energibe- Vad gäller utvecklingen av lokaler har gruppen inte haft tillgång till hov för bebyggelse, husgodtagbar statistik eller analyser av framtida utbyggnad. I stället har samma hållningsmöjligheter. Sektorrappon. antaganden som hos industriverket gjorts beträffande volymutvecklingen för

Energialrernarivens _ förutsättningar 163

Figur 6.] Antal boende per lägenher 1930-75 samt bedömd utveckling 1930 1950 1970 år 2000 fram lill âr 2000.

lokaler. Kunskaperna om landets bostadsbestånd är avsevärt bättre än kunskaperna om lokalbeståndet. När det gäller industrilokaler och övriga lokaler är ytor och volymer kända endast till sin ungefärliga storleksordning. Allmänt påpekas den komplicerade beslutsstruktur som gäller på byggnadsområdet och som gör att ett energisparprogram måste förutsätta medverkan från ett stort antal människor med olika funktion, bakgrund. kunskap och resurser. Detta innebär en stor tröghet mot förändringar. Andra tröghetsfaktorer är det stora antalet anläggningar eller enheter som skall nås enbart småhusen är 1,5 milj.. spridda över hela landet » samt de långa avskrivningstiderna för byggnader. Besparingsmöjligheter har beräknats utifrån egenskaperna hos 1975 års byggnadsbestånd samt, för vissa åtgärder, även för nybebyggelse. De har redovisats i rapporten som en katalog eller lista över möjliga åtgärder och kostnaderna för att vidta dem. Besparingsåtgärderna sorteras i Följande huvudgrupper:

brukarbeteenden (i huvudsak temperatursänkning) l byggnadsteknik uppvärmnings- och ventilationsanläggningar lokala energikällor

1 rapporten behandlas för varje åtgärd inom nämnda grupper vilka arbetskraftsbehov som uppstår, vilka investeringar som behövs för genomförande m. m. Även årskostnader för resp. åtgärd berörs. Detta bildar underlag för en energibesparingsstrategi. Resultaten av gruppens arbete redovisas dels i fonn av trender för bebyggelsens energibehov, dels i form av utvecklingsförlopp för dessa energibehov vid olika strategier för energibesparing. Förutsättningar för de valda strategierna har i gruppens slutredovisning varit följande: 1 Vissa beräkningsförut- - Industriverkets för arbetet. referensprognos utgör utgångspunkt sättningar och antagan- - den har ändrats från Räntefoten 4 % tillämpas för bebyggelsens investeringar i energibespagruppens preliminära rande syfte. - red0visning,juli 1977, Enbart lönsamhetskriterier styr rangordningen av de energibesparande till den slutliga, novemåtgärderna. ber 1977. Se Ds I Användningen av solenergi påskyndas. 1977:13.

164 Energialternativens förutsättningar

- Genomförandegraden är att 95 % av möjliga åtgärder vidtas under tio år.

l figurerna 6.2-5 visas utvecklingsförloppen för energibehovet i olika byggnadskategorier. I varje diagram representerar den översta kurvan trend för energibehov. Denna trend utgör en anpassning till de förutsättningar som ingår i industriverkets referensprognos. Till skillnad från i referensprognosen har här inte tagits med sparåtgärder utöver vad som successivt sker genom tillämpning av de nya byggnormerna. Vidare redovisas vilken utveckling energiförbrukningen kan få vid olika lönsamhetsgränser (2, 5, 10, 15 och 20 öre/kWh) för energibesparande åtgärder. Om medelenergipriset under åtgärdens livslängd ligger över dessa gränser är åtgärden motiverad att genomföra enligt detta kriterium. l samtliga diagram kan noteras att vinsterna vid lönsamhetsgränser över 10 öre/ kWh är relativt små. Vidare framgår att energibehovet för kategorin övriga lokaler ökar kraftigt efter år 1990; för småhus ökar energibehovet måttligt medan för flerfamiljshus och industrilokaler en i stort konstant energiförbrukning (i å nettoenergibehov) erhålls efter år 1990 vid valda förutsättningar. . En väsentlig till att vinsterna avtar 1 förklaring vid lönsamhetsgränser över 10 öre/ kWh är att besparingsåtgärderna vid högre gränser är relativt svårare och dyrare, dvs. har höga investerings- och/ eller skötsel- och driftkostnader. En ökning av antalet åtgärder ger således i varje strategi ett proportionsvis ökat investeringsbehov. I de strategier som hushållningsgruppen har tillämpat uppkommer följande

.man

årskostnader och investeringsbehov. (Tabell 6.12-6.15).

av...

i

TWh/år (netto) 50

i

.å i”.

Zqsamhetsgräns

öre/kWh Figur 6.2 Utvecklingsför- 0 \ \_? 2 lopp vid olika /önsamhetsgränser. LJ för netlo- / * \ f 5 energiförbrukning? och If snabb genomjörandetakt. \ 40 Småhus.

1L = årskostnaden for 0 en sparåtgärd dividerad

j 15

med den energibesparing .e 20 åtgärden kan medföra. 7 Om inte omfattande förändring av uppvärmningssystemen sker är nettoenergiforbrukningen 30 som genomsnitt 70 96 av bruttoenergiforbrukningen. 1975 1980 1985 1990 1995 år 2000

l

Energialternativensförutsättningar 165

TWh/år (netto) 40 lönsamhetsgräns öre/kWh $ /

,al

Figur 6.3 Utvecklingsjör-

m7/

lopp vid olika Iönsamhetså 5 gränser, LJ för nettoenergiförbrukning? och snabb genomjörandelakl. 30 FIerfamiljshus. i 10 i 20 1L = åiskostnaden för en sparátgärd dividerad med den energibesparing åtgärden kan medföra.

7Om inte omfattande

förändring av uppvärmningssystemen sker är 20 nettoenergitörbrukningen som genomsnitt 70 96 av bruttoenergiförbruk- 1975 1980 1985 1990 1995 år 2000 ningen.

TWh/år (netto) 55

50 Figur 6.4 Utvecklingsfir- Iönsamhetsgräns öre/kWh lapp vid olika Iönsamhetsgränser, LJ för nenoenergfirbrukning? och

sriabb genamförandetakr.

45 / 2 Övriga lokaler. f 5

w

1L = årskostnaden För \\ en sparåtgärd dividerad med den energibesparing 40 t åtgärden kan medföra. 10 l 20

1k

2Om inte omfattande Förändring av uppvärm- \\ ningssystemen sker är 35 nettoenergiförbrukningen som genomsnitt 70 96 av bruttoenergiförbruk- 1975 1980 1985 1990 1995 år 2000 ningen.

166 E nergialternativens _förzitsätmingar

Figur 6.5 Utvecklingwr- TWh/år (netto) lopp vid olika lönsam/rels- 1 5 gränser, L,1 för nettoenergifdrbrukning? och snabb genomföranderakt. Industrins lokaler. g 5 1 0 1 L = årskostnaden För \\

\T_-;;u

en sparåtgärd dividerad 10 n. 15 med den energibesparing åtgärden kan medföra. lönsarnhetsgräns öre/kWh 2 Om inte omfattande 5

förändring av uppvärmningssystemen sker är 1975 1980 1985 1990 1995 år 2000 nettoenergilörbrukningen som genomsnitt 70 96 av bruttoenergiförbrukningen. Tabell 6.12 Årskostnader och investeringsbehov för småhus

Lönsamhetsgräns Nettobe- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 % kr.

O 0,5 Enligt SBN 2 2,5 5 - 5 - 200 - l 4,5 700 - 8 exkl. ytskikt 10

95 900 10,5 inkl. ytskikt 850 - 10 15 __ exkl. ytskikt 10D

1000 - 13 inkl. ytskikt 20 - ll e- 1500 *v 19 solenergi

Tabell 6.13 Årskostnader och investeringsbehov för flerfamiljshus

Lönsamhetsgräns Nettobe- Årskostnad Investering Anm. öre/kWh sparing år milj. kr. miljarder 1990 TWh/år ränta = 4 96 kr.

0 1-1 ,5 Enligt SBN 2 3 e- 100 0.5-1 5 7 - 400 =- 3.5 700 w 9 exkl. ytskikt 10 __ ll - 800 *v 9 {- inkl. ytskikt (15) 20 -- 12 -- 1000 *- l2 solenergi

Gruppen erinrar avslutningsvis om att den framtida bebyggelsen även kan göras energisnålare genom ändring av bebyggelsestruktur, husform m. m. Besparingar av sådant slag kräver emellertid planering och skulle i huvudsak avse nya byggnader. Någon besparingseffekt härav har inte beräknats for år 1990.

Energialternativens förutsättningar 167

Tabell 6.14 Årskostnader och investeringsbehov för övriga lokaler Lönsam- Nettobe- Årskostnad investering hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr.

(15) 20 13,5 l 100 9,0

Tabell 6.15 Årskostnad och investeringsbehov för industrilokaler

Lönsam- Nettobe- Årskostnad Investering Anm. hetsgräns sparing år milj. kr. miljarder öre/kWh 1990 TWh/år kr.

Som redan nämnts har den nu refererade sektorrapporten varit utsänd på underhandsremiss. Synpunkter och kompletteringar som lämnats innehåller i korthet följande Statens planverk framhåller att det visserligen inte varit hushållningsgruppens uppgift att behandla stimulans- och styrmedel, men att det ofta är ointressant att konstatera möjliga besparingar utan att känna till med vilka medel de skall åstadkommas. Vissa osäkerheter i det statistiska underlaget påtalas, t. ex. beträffande uppgifterna om enbostadshus, som enligt planverket kan påverka de slutliga beräkningsresultaten. Vidare anför planverket bl. a. att alltför stora potentiella besparingar förefaller vara knutna till en sänkning av genomsnittliga inomhustemperaturer. Planverket anser för sin del att småhus och kooperativt ägda hus ,Det börobseweras m numera sällan håller för hög innetemperatur och ställer sig i övrigt skeptisk till materialet som sändes realismen i att genomföra och hålla en medeltemperatur i bostäderna av 20° C ut till remissmyndighetema Var den första Ver- (innebär bl. a. att ca 20 % av beståndet skulle få en lägre inomhustemperatur sionen av rapporten, än 190 C)

åtväâiüutâzgââfeltâ?

De tätningsåtgärder som expertgruppen redovisat kan enligt planverket komma att medföra luftomsättningar som ligger under vad som anses pmm 1930011 zomoch acceptabelt från hygienisk synpunkt och med tanke på risk för kondens att vissa korrigeringar m_ m_ och anpassningar har efterunderhatxds

Bostadsstyrelsen framhåller att materialet innehåller ett betydande skal

remissen. l sådana fall kunskapsstoff men att beräkningarna av besparingar och kostnader ändå har tas inte remissynpunk_ karaktär av räkneexempel. Även andra antaganden än de som gruppen gjort terna upp här.

168 EneIgiá/ternativens förutsättningar

om t. ex. tillgängligt byggnadsbestånd och tänkbara åtgärder kan vara rimliga. Styrelsen har mot den bakgrunden inte kommenterat detaljer i rapporten. Byggnadsstyrelsen har inriktat sig på att studera de resultat som expertgruppen redovisar rörande besparingsmöjligheter inom övriga lokaler. Styrelsen delar i huvudsak expertgruppens bedömning vad gäller besparingsmöjligheter genom och kostnader för VVS-åtgärder. När det gäller värmeåtervinning tyder dock styrelsens erfarenheter inte på att så stora besparingar kan göras för de kostnader som redovisats. Styrelsen är vidare skeptisk till de bedömningar som redovisas rörande byggnadstekniska åtgärder. l fråga om besparingsmöjligheter genom temperatursänkning och inreglering av värmesystem påpekar styrelsen att åtskilliga besparingar redan vidtagits under år 1977 i bl. a. statliga förvaltningsbyggnader och på vissa andra håll, t. ex. i kommuner och landsting.

6.1.5.4 Regeringens proposition om besparingar i byggnadsbeståndet I propositionen 1977/78:76 presenteras riktlinjer för energihushållning i befintlig bebyggelse for perioden 1978-1988. Målet är att energiförbrukningen (brutto) i dagens byggnadsbestånd år 1988 skall vara 39 till 48 TWh lägre än f. n., vilket motsvarar mellan 25 och 30 96 av den totala energianvändningen i dagens byggnadsbestånd. Detta sparprogram omfattar enligt propositionen investeringar om sammanlagt 31 till 48 miljarder kr. under tioårsperioden. En omprövning av programmet efter tre år föreslås. Utgångspunkten för programmet är att det nu finns ett stort intresse för energisparande och att anledning därför saknas att f. n. införa några tvingande regler för att åstadkomma ett tillräckligt stort sparande. Genomförandet förutsätts ske så att åtgärderna riktas mot de mest lönsamma projekten. Anpassning förutsätts successivt ske till arbetsmarknads- och regionalpolitiska förhållanden. Till propositionen är fogad (bilaga 2) en departementspromemoria där en utvärdering och komplettering av tillgängligt utrednings- och remissmaterial redovisas. Med utgångspunkt i remissutfallet avseende planverkets rapporter om energihushållning i bebyggelsen görs bl. a. samhällsekonomiska analyser som i sin tur leder till beräkning av fyra ambitionsnivåer - alternativ I, ll, Ill och lV - för energisparande i befintlig bebyggelse. De redovisade alternativen är emellertid endast exempel på olika sparambitioner. Resultaten av bedömningarna i promemorian redovisas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra utgifterna även för sparambitioner som ligger mellan de fyra alternativen. Analysen av de fyra alternativen avser kostnader och konsekvenser vid ett genomförande under den närmaste tioårsperioden. Den lägsta sparambitionen uttrycks i alternativ I. Detta alternativ bygger på förutsättningen att endast de mest lönsamma åtgärderna som är enklast att 1 Härav är besparingar utföra kommer att genomföras. Den högsta sparambitionen, alternativ IV, om ca 15 TWh till en ger den lägsta genomsnittliga lönsamheten och kräver de största insatserna investeringskostnad av ca 4 miljarder kr. inteck- vid genomförandet. nade i industriverkets Som underlag för en analys av effekterna på samhällsekonomin av ett referensprognos. ambitiöst sparprogram redovisas vidare i promemorian en bedömning av

Energia/ternativens _förutsätmingar 169

Tabell6.16 Sparmöjligheter och totala utgifter enligt departementspromemorians fyra alternativ Energibesparing Totala investeringar vid genom-

arbetskraftsbehov, krav på totalt resursutrymme samt samhällsekonomisk lönsamhet i stort for studerade alternativ. Även energisparverksamhetens effekt på utrikeshandelsbalansen redovisas. l tabell 6.16 redovisas promemorians uppgifter om de totala investeringsutgifterna,dvs. inkl. samtliga renoveringsutgifter. Till investeringsutgifterna kommer underhållskostnader på resp. ca 75, 220, 270 och 370 milj. kr. per år.

6.1.5.5 Jämförelse mellan utredningar Nu redovisade bedömningar av möjliga besparingar i byggnadsbeståndet hari varje fall inledningsvis utgått från olika förutsättningar och utförts oberoende av varandra. En successiv anpassning genom samråd och underhandsremisser m. m. har emellertid eftersträvats for att medge jämförelser av och slutsatser om besparingsmöjligheterna. Vid detaljerade jämförelser bör observeras dels att utredningarnas syfte varit något olikartade, dels att olika kostnader och kostnadsbegrepp legat till grund för sammansättningen av åtgärdsprogram. Således avser kostnadsuppgifterna i planverkets rapport endast investeringskostnader, i hushållningsgruppens rapport investeringskostnader och årskostnader inkl. skötsel- och underhållskostnader samt i propositionen investeringskostnader, driftskostnader och underhållskostnader. De använda kostnadsbegreppen är också olika hos hushållningsgruppen och i propositionen. I hushållningsgruppens rapport används begreppet lönsamhetsgräns, vilken defmierats som investeringskostnaden för en energisparåtgärd dividerad med uppnådd energibesparing under åtgärdens livstid. I propositionen är motsvarande kostnad (energisparkostnad) beräknad som kostnaden for en åtgärd dividerad med nuvärdet (vid 2 % årlig prisökning)av uppnådda energibesparingar under åtgärdens livstid. En genomgång av resultaten visar på relativt likartade bedömningar av besparingspotentialen i slutversionerna från planverket och hushållningsgruppen. Uppskattningarna av investeringsbehov skiljer sig däremot åt ivissa detaljer, t. ex. när det gäller kostnader for tätning eller för byte av pannor. Även när det gäller årskostnader (som egentligan inte uppges av planverket eller i departementspromemorian men kan räknas fram åtminstone grovt) är

170 Energia/ternativens jörutsätmingar

miljarder kr. exkl. moms 1104

EKCHO öre/kWh)

I

éBEKcts öre/kWh)

EB SI ND

. .. . I i I I I i i Figur 6.6 Jam/bre/se av 10 20 30 40 50 so 70 besparingsmöjligheter TWh/år inom byggnadsbeslânder. brutto SPV = Statens planverk i, Il, III, IV :Besparingsåtgärder enligt bostadsdepartementets utredning. Den övre kurvan inkluderar investeringar för fasadskikLDen undre gäller exkl. fasadskikt. EKC = Hushâllningsgruppen. 5 öre/kWh och 10 öre/kWh anger energipriser (nettoenergi) då lönsamhet för besparingsprogrammen uppnås. Investeringarna gäller exkl. fasadskikt. Besparingarna har omräknats till bruttoenergi med utgångspunkt från det uppvärmningssystem som anges i industriverkets referensprognos för år 1990.

E nergialternativens förutsättningar 171

bedömningarna likartade inom de olika utredningarna, frånsett inreglering av värmesystem där hushållningsgruppen redovisar lägre kostnad. Jämförelser mellan utredningarna när det gäller lokaler uppvisar också stora likheter i bedömningarna. Se figur 6.6. När det gäller genomförandegraden har hushållningsgruppen först bedömt inom hur stor del av beståndet en åtgärd över huvud taget kan löna sig att genomföra. Från den därpå beräknade besparingen har 20 % dragits bort med hänsyn till att byggnadsbeståndet oavsett energisparprogram undergår rivning och kraftig ombyggnad. För återstoden har antagits att en viss del kan nås under den aktuella tidsperioden. Med kraftiga statliga åtgärder (stöd och restriktioner) antar hushållningsgruppen att 95 % av den återstående potentialen kan utnyttjas. Utan sådant stöd beräknas endast ca 50 % kunna under perioden. I bedömningarna ingår även möjligheterna att utnyttjas genomföra besparingar i nybyggnader utöver vad som krävs enligt Svensk byggnorm. Statens planverk för sin del bedömer inom hur stor del av nuvarande byggnadsbestånd som en viss besparingsåtgärd kan drivas och får på detta sätt en total besparing. Motsvarande förfarande tillämpas i propositionen.

6.1.6 Övriga sparmöjligheter

Möjligheterna att spara energi inom övriga användningsområden har studerats av en särskild arbetsgrupp inom hushållningsgruppen. De studerade områdena är dels användningen av el inom bebyggelsen (utom elvärme och varmvattenberedning), dels användningen av el inom renhållningsverk, vattenverk, m. m. samt för gatubelysning, dels energianvändningen inom jord- och skogsbruk. Framförallt har möjliga sänkningar av elanvändningen behandlats. Hushållningsgruppen redovisar besparingsmöjligheter på ca 3-4 TWh inom denna sektor i förhållande till industriverkets referensprognos. I tabell 6.17 anges energianvändningen år 1975 och bedömningarna för år 1990.

Tabell 6.17 Energianvändning för övriga ändamål år 1975 och 1990, TWh 1975 1990 1990

Referensprognosen Hushållningsgruppen

Gatubelysning Renhållning, byggnadsverksamh.,

a Har ej granskats närmare av hushållningsgruppen

l 72 Energialternativens förutsättningar

Användningen av hushållsel beräknades ligga på inte fullt 13 TWh år 1975. industriverkets referensprognos anger 17 TWh för år 1990. Kommissionens expertgrupp for energihushållning redovisar en besparingsmöjlighet med ca 1 TWh genom effektivare apparatutrustning och bestämmelser om obligatoriska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. l yttrande från konsumentverket över hushållningsgruppens rapport bedöms besparingsmöjligheterna vara större genom effektiviserad apparatutrustning. Totalt räknar konsumentverket med att en nivå på 13-14 TWh vore möjlig att nå till år 1990. Vid oförändrade åtgångstal per hushåll, dvs. en situation där effektiviseringar kompenserar energiåtgången för tillkommande utrustning, skulle hushållens elanvändning bli drygt 14 TWh på grund av den väntande ökningen i antalet hushåll. Kostnaderna för besparingar beträffande hushållens elanvändning har inte beräknats. Elanvändningen för eldrift i övriga lokaler uppgick år 1975 till drygt 7 TWh. industriverkets referensprognos anger drygt 11 TWh för år 1990. Kommissionens expertgrupp för energihushållning bedömer det möjligt att genom effektivare apparatutrustning spara nära 2 TWh i förhållande till referensprognosen. Användningen för eldrift år 1990 blir då drygt 9 TWh. Detta innebär i det närmaste konstanta

vL.4\:«(›\r\.v1\LLA/(r

åtgångstal/m3. Kostnaderna för dessa besparingar har inte beräknats. 4.1 Hushållningsgruppen redovisar också en möjlighet att genom effektivare m; ä armaturer i gatubelysningen spara ca 0,4 TWh elkraft. Kostnader härför har inte beräknats. 3 Vidare redovisar gruppen möjligheter att inom jordbruket spara ca 1 TWh .a jämfört med industriverkets Det är främst om .l referensprognos. fråga å besparingar i samband med uppvärmning, belysning och hjälpenergi för animalieproduktion och växthusproduktion. Besparingarna gäller huvudsakligen bränsle och har inte kostnadsuppskattats.

6.2 Energitillförsel och energidistribution

6.2.1 Inledning I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av tillgång på och produktion av energiråvaror såväl globalt som nationellt liksom en beskrivning av förnyelsebara energikällor. Dessutom behandlas de olika energiråvarornas och de förnyelsebara energikällornas möjliga bidrag till energiförsörjningen samt beskrivs några viktiga energiomvandlingsanläggningar. Beskrivningarna görs i allmänhet mycket kortfattade. Fylligare redovisningar återfinns bl. a. i tillförselgruppens rapport (Ds l 1978:9). Avsnittet avslutas med en redovis-

ning av struktur och organisation i dagens svenska energiförsörjningssystem

samt en genomgång av energitillförseln åren 1976 och 1977.

6.2.2 Åndliga energiråvaror

6.2.2.1 Olja

Världens råoljetillgångar är kvalitetsmässigt av mycket varierande karaktär. Råolja är därför inget entydigt begrepp utan ett samlingsnamn för en mängd

E nergialternarivens _föru :sättningar 173

olika naturprodukter som består av kolväteföreningarjämte mindre mängder svavel- och kväveföreningar. Råolja har bildats under tidigare geologiska tidsåldrar genom omvandling av organiska sediment. Geologiska Förändringar har utvecklat så höga tryck och temperaturer, att sedimentens organiska material omvandlats till kol,o1ja eller naturgas. För att en oljetillgång av utvinningsbar storlek skall ha bildats krävs dels att berggrunden har fickor och hålrum där olja har kunnat samlas, dels att överliggande bergarter är så täta att oljan inte har sipprat bort.

Global tillgång och produktion

Säkra och entydiga bedömningar av världens råoljetillgångar kan inte göras. Underlaget i form av mätvärden från olika former av undersökningar är av skiftande teknisk kvalitet och kan göras till föremål för olika tolkningar. Primärmaterialet är dessutom ofta tillgängligt endast för de direkt engagerade företagen. Trots att stora insatser har gjorts för att få reda på hur stora råoljetillgångarna är måste uppgifter om tillgångarna vila på uppskattningar som har gjorts av olika fack- och expertorgan. Dessa uppskattningar är relativt säkra endast för områden, där fyndens storlek och troliga förmåga att generera olja för utvinning än kända genom omfattande och långvarig praktisk erfarenhet. De kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har beräknats till ca 98 miljarder ton. De totala utvinningsvärda tillgångarna har med hänsyn till bl. a. jordens geologi bedömts kunna uppgå till mellan 250 och 300 miljarder ton. Den geografiska Fördelningen framgår av tabell 6.18.

Tabell 6.18 Regional fördelning av jordens oljetillgångar och världsproduktionen av råolja år 1976

Område Kända och ut- Ännu ej upp- Utvinningsvär- Produktion vinningsvärda täckta utvin- da tillgångar år 1976 tillgångar ningsvärda tillgångar

Västeuropa

Fjärran Östern /Australien 2 880 3,0 9 420 4,9 12 300 4,3 124,2 4,2

Summa 82 800 84,5 141 500 73,7 224 300 77,4 2 295,2 78,4

Sovjetunionen, Östeuropa och Kina 15 200 15,5 47 800 24,9 63 000 21,7 630,6 21,6 Antarktis - - 2 700 1,4 2 700 - - 0,9

Totalt 98000 192 000

174 Energialremarivens,förutsättningar

Oljetillgångarnas Fördelning på olika handelspolitiska grupperingar framgår av tabell 6.19. De största kända och utvinningsvärda oljetillgångarna har Saudi-Arabien (22,6 miljarder ton), Sovjetunionen (11,3), Kuwait (9,9), Iran (9,1) och USA (5,3). De största utvinningsvärda tillgångarna har Sovjetunionen (45,5 miljarder ton), Saudi-Arabien (43,0), Irak (21,2), USA (19,7) och Iran (18,0). Av speciellt intresse för svenskt vidkommande är storleken på de kända och utvinningsvärda tillgångarna i Nordsjön. Dessa har bedömts utgöra ca 3 miljarder ton vilket motsvarar nuvarande världsförbrukning under ett år eller Västeuropas hela förbrukning under ca fem år. Av de ovan redovisade kända och utvinningsvärda tillgångarna bedöms ca 22 °/o ligga under havsbottnen (off-shore”). Av de utvinningsvärda tillgångar som ännu ej är kända bedöms ca 40 % ligga under havsbottnen. Det bör framhållas att utvinningstekniken påverkar vilken mängd olja som kan hämtas från underjordiska reservoarer. Den mängd som spontant kan produceras under inverkan av reservoarens eget gas- eller vattentryck kallas primär. Den mängd olja som kan utvinnas blir därmed starkt beroende av oljereservoarens egenskaper. Den utvinningsbara mängden är i många fall så å låg som 15-20 % och i extrema fall så hög som 40 % av ursprunglig, total g

oljemängd. 1

Sekundära utvinningsmetoder tillgrips för att öka utvinningen. Exempel på sådana metoder är återinjektion av gas och injektion av vatten i oljereservoaren. För tyngre råoljor tillgrips även injektion av ånga. Sekundär utvinning kan öka oljeutvinningen med 10-60 % av ursprunglig, total oljemängd. Många andra tekniska metoder kan tillgripas för att ytterligare höja å utvinningen. Dessa kallas med ett gemensamt begrepp tertiära utvinningsmetoder och kan t. ex. innebära alternerande gas/vatteninjektion, injektion av vatten med tillsatser som minskar viskositeten eller påverkar oljans vidhäftning till mineral, injektion av kolväten som fungerar som lösningsmedel, uppvärmning, m. m.

Tabell 6.19 Oljetillgångarnas fördelning på handelspolitiska ländergrupper

Ländergrupp Kända och Ännu ej Utvinningsutvinnings- upptäckta värda till- . värda till- utvinnings- gångar .j gångar värda tillgångar

Milj. % Milj. % Milj. % ton ton ton

OPEC 66 945 68,3 78 500 40,9 145 445 50,0 OECD 9 965 10,2 34 860 18,2 44 825 15,0 Sovjetunionen, Öst-

SOU 1978: 17 Energialternarivens _förutsärtningar

Fortsatt teknisk utveckling och kanske framför allt stigande oljepriser kan sannolikt avsevärt öka betydelsen av sådana metoder i framtiden. I många prognoser räknar man därför med att det genomsnittliga uttaget, som i dag är 25-30 % av oljereservoarernas innehåll, vid seklets slut skall uppgå till 40 %. Världens utvinning av råolja framgår av tabell 6.18. De största råoljeproducenterna år 1976 var Sovjetunionen (520 milj. ton), USA (455), Saudi- Arabien (429), Iran (294) och Venezuela (1 19). Totalt svarade OPEC-staterna för l 519 milj. ton motsvarande 51,9 % av världsproduktionen. Det kan vidare noteras att av länder med råoljeproduktion i Nordsjön producerade Storbritannien 12 milj. ton och Norge knappt 14 milj. För år 1977 bedöms världsproduktionen av råolja ha uppgått till 3 025 milj. ton varav OPECstaterna 1 524 milj. ton (50,4 %). Omvandlingen av råolja till oljeprodukter som är anpassade till olika ändamål sker inom raffinaderiindustrin. Totalt finns ca 730 raffinaderian- Iäggningar i världen med en sammanlagd nominell kapacitet av ca 3 730 milj. ton (se tabell 6.20). Anläggningarnas storlek och tekniska utformning är

mycket skiftande. Översiktligt sett svarar ca 25 % av anläggningarna för ca

58 % av kapaciteten. Dessa större anläggningar är i de flesta fall också de modernaste. Av världens raffinaderikapacitet finns ca 53 % i anläggningar som är yngre än 10 år, 23 % av kapaciteten är mellan 10 och 20 år och återstående 24 % av kapaciteten är äldre än 20 år. Lokaliseringen av rafñnaderierna skedde i en första period främst nära de då utnyttjade råoljekällorna. Även om många avvikelser från ett allmänt mönster finns, har tendensen varit att de flesta rafñnaderierna under de senaste 20 åren i stället har lokaliserats till konsumtionsområdena, dvs. främst industriländerna. På några platser, främst i Västindien och inom Västeuropa främst i Holland, Belgien och Italien. har s. k. transitrafñnaderier anlagts. Dessa anläggningar har lokaliserats till hamnar som dels är goda mottagningshamnar för råolja, dels har goda båt- eller rörförbindelser med ett näraliggande större konsumtionsområde. Merparten av världens raffinaderier saknar av dessa skäl lokal fast

Tabell6.20 Världens raffineringskapacitet fördelad på geografiska områden år 1976

Asien och Stilla havet exkl. Japan 276 7,4 Totalt 3 732 100

l 76 E nergialternativens . förutsättningar SOU 1978: 1 7

råoljeforsörjning och är utrustade för att skaffa råolja från andra, ofta mycket avlägsna områden. Orsakerna till detta lokaliseringsmönster är liera. Rent ekonomiskt har råoljetransport ställt sig mer fördelaktig än transport av färdigprodukter genom att man i större utsträckning kan använda stora fartyg. För att öka leveranssäkerheten har strävan varit att hämta råvaror hos olika leverantörer. Anpassningen av olika produktkvaliteter till lokala marknadskrav och aktuell efterfrågan har också lättare kunnat ske när anläggningen funnits nära eller inom distributionsområdet. Lokaliseringen av raflinaderierna har hittills väsentligen bestämts av de internationella oljebolagen. Den genomsnittliga utnyttjandegraden i världens raffinaderier år 1976 har beräknats till ca 75 %. I USA var utnyttjandet samma år 86 %. I raflinaderierna forädlas råolja till bensin, nafta, eldningsolja etc. Den centrala delen i ett raflinaderi är processanläggningen, som består av olika processenheter uppbyggda av ugnar, reaktorer, destillationstorn, m. m. I anslutning till processenheterna linns hjälpsystem for ralTinaderiets drift. Det . finns även kajer och andra anläggningar for in- och utlastning, cisterner och -

bergrum for lagring av råolja och färdiga produkter, blandningsstationer för hluq..

framställning av olika produktkvaliteter, etc. a... Västeuropas raliinaderier är idag till helt övervägande del av s. k. ”hydroskimming”-typ. Detta innebär att oljeprodukterna framställs i de a_ proportioner i vilka de förekommer i råoljan. Kvantiteter och kvaliteter av olika produkter från rafñnaderierna bestäms således främst av vilka råoljor som rafñneras. De processenheter som normalt ingår i raffinaderier av denna typ är: -azu- Râoljedestillarion där råoljan genom fraktionering uppdelas i sina huvud- ; i komponenter. Naftaavsvavling som är en nödvändig forbehandling av råbensinen (naftan), Kalalytisk reformering där den högoktaniga baskomponenten for bensinframställning tillverkas, samt Gasoljeavsvavling, där mellandestillatfraktionens svavelhalt sänks för att möjliggöra tillverkning av diesel/villaolja med specificerad svavelhalt från relativt högsvavliga råoljor. Utbytet från en given råolja kan genom olika processer förändras avsevärt. De vanligast förekommande processerna härvid är katalytisk krackning (catcracking) och krackning med vätgasöverskott (hydro-cracking). Båda dessa processer utgår från vakuumgasolja, vilken erhålls genom vakuumdestillation av den atmosfáriska återstodsoljan från råoljedestillationen. Vid vakuumdestillation erhålls vakuumgasolja och en asfaltliknande restprodukt. Genom krackningsprocessen omvandlas vakuumgasoljan (som kan utgöra ca 30 % av råoljan) helt eller delvis till bensinråvara och mellandestillat. Genom val av krackningsprocess kan produktutbytet varieras inom vida gränser. Katalytisk krackning konstrueras oftast for maximering av bensinproduktionen, medan krackers med vätgasöverskott konstrueras för maximering av produktmängden av en eller flera produkter, t. ex. motorbensin, petrokemisk nafta, jet-bränsle eller mellandestillat. Beträffande motorbensin kommer utvecklingen sannolikt att gå mot blyfri bensin med minskad aromathalt. Detta kommer i så fall att kräva vissa

msxmiw-.x- ›

sou 1978:17 Energialternarivens_lörutsärmingar 177

ombyggnader i flertalet av de befintliga ralfinaderierna. För sänkning av svavelhalten i tunga eldningsoljor finns flera processvägar att välja mellan. Den enklaste och sannolikt billigaste är den s. k. indirekta avsvav/ingen som innebär att vakuumgasoljan avsvavlas separat och därefter åter blandas med den obehandlade vakuumåterstoden. Metoden är tekniskt väl beprövad men kan endast sänka svavelhalten med ca 50 %. För längre gående avsvavling måste s. k. direkta avsvavlingsmetoder tillgripas varvid hela återstodsoljefraktionen behandlas. Den indirekta avsvavlingsmetoden tillämpas i Sverige vid Scanraff. Ett alternativt sätt att andra produktutbytet ur en given råolja är att via forgasning med syrgas och ånga överföra vakuumåterstodsoljan till syntetgas som är råvara vid produktion av syntetiska lätta drivmedel som t. ex. metanol. Förfarandet medger en effektiv avsvavling. Behovet av tankers for råoljetransporter bestäms i huvudsak av behovet av olja från OPEC-området, Nordsjön och Alaska. Den övervägande delen av transporterna utförs med mycket stora båtar - 250 000 dwt eller större. Före år 1967 var tankers över 100 000 dwt sällsynta. Suez-kanalens stängning drev dock snabbt på utvecklingen mot större tonnage. Läget i dag är att tankerllottan över 200 000 dwt utgör över hälften av det totala tanktonnaget. Andelen stora fartyg fortsätter att öka. Världens tankerflotta över 10 000 dwt bestod i mitten av år 1976 av ca 3 500 enheter med ett totalt tonnage av 305 milj. dwt. Härtill kommer det kombinerade tonnaget (fartyg som kan lasta antingen olja eller bulkvaror) som vid samma tidpunkt uppgick till ca 400 enheter om sammanlagt ca 45 milj. dwt. j F. n. finns ett överskott av tanktonnage på ca 60 milj. dwt trots kraftigt ökande skrotningsfrekvens under de senaste åren. Skrotningen uppvägs av att varven fortfarande har ett avsevärt antal tankers i order och att nya tankers om sammanlagt minst 40 milj. dwt beräknas levereras under perioden 1977-1980.

Nationell tillgång och produktion

Några utvinningsvärda oljetillgångar av betydelse har ännu inte hittats i Sverige. Det halvstatliga bolaget Oljeprospektering AB (OPAB) har under perioden 1969-1976 prospekterat efter olja inom landet och därvid borrat ett hundratal borrhål på land och 16 borrhål till havs. Vid dessa borrningar gjordes ett antal små fynd på södra Gotland. Från åtta av dessa har hittills utvunnits nära 7 000 m3 råolja. Prospektering efter olja utanför landets gränser har sedan år 1973 utförts av det likaledes halvstatliga bolaget Petroswede AB. Några kommersiellt exploateringsbara fynd har inte gjorts. Det år 1975 bildade helstatliga bolaget Svenska Petroleum AB (SP) har sedan år 1976 givits en central roll i den statliga oljepolitiken. Bolaget skall bedriva verksamhet inom olika från forsörjningssynpunkt betydelsefulla led av oljehanteringen. En huvuduppgift för bolaget är att arbeta upp nya kanaler för den svenska marknadens långsiktiga försörjning med råolja, antingen genom avtal med producenter eller genom förvärv av fyndigheter. Vidare

1 78 Energialrernativens förutsättningar

skall bolaget handha de fortsatta statliga insatserna på prospekteringsområdet. En mera detaljerad redogörelse for oljeraffineringen i Sverige och för den svenska oljemarknaden ges i avsnitt 6.2.6.1.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Under perioden 1945-1970 upptäcktes stora kvantiteter olja varje är och de kvarvarande reserverna ökade trots en snabbt ökande utvinning. I början av 70-talet började dock utvecklingen att vända, då minskande nyupptäckter och fortsatt högt uttag ledde till att reserverna minskade. För att nya fynd skall göras i samma takt som konsumtionen ökar måste prospekteringsinsatserna öka. Sådan prospektering måste ske i allt svåråtkomligare områden, t. ex. till havs och i arktiska områden, vilket gör att kostnaderna blir höga. Prospektering ställer krav på stora insatser av riskvilligt kapital. Chase Manhattan Bank har t. ex. bedömt kapitalbehovet i världen för prospekterings- och utvinningsinsatser under den närmaste tioårsperioden till 900 miljarder US dollar. De ekonomiska, politiska och tekniska riskerna vid oljeprospektering ökar. Samtidigt fortsätter nationaliseringen av råoljetillgångarna. Detta medför en minskning av oljebolagens vinster. Samtidigt måste investeringarna i högre utsträckning än tidigare låneñnansieras. Detta kan tillsammans förväntas minska oljebolagens intresse och möjligheter att satsa på prospekteringsverksamhet. Det tar i regel fem till tio år från det att en oljekälla hittas till dess den kan vara i full kommersiell produktion. Världens oljeförsörjning under 1980-talet kommer därför i allt väsentligt att vara beroende av de nu kända oljetillgångarna. Som har redovisats i avsnitt 4.3.1 har under senare tid i ett flertal studier varnats för en situation under 1980-talet eller senast i början av 1990-talet då oljeutvinningen inte kan öka lika fort som efterfrågan. Även om Sveriges oljebehov kan tillgodoses i nuvarande eller rentav ökande omfattning under det närmaste decenniet är det i ett något längre perspektiv inte realistiskt att räkna med oljan som den dominerande energirâvaran i Sveriges energiförsörjning.

6.2.2.2 Naturgas Naturgas förekommer i porösa, sedimentära berggrundsformationer, ofta tillsammans med olja. Gasens sammansättning är olika i olika förekomster. Den dominerande komponenten är metan. Naturgasen transporteras i allmänhet som gas i rör till förbrukningscentra och förbrukare. På senare år har det även blivit möjligt att kondensera gasen och transportera den Sjövägen i flytande form (s. k. LNG). Därmed har det möjliga avsättningsområdet for naturgas utvidgats väsentligt. Tidigare var gasen ointressant för de oljeproducerande länder som ligger långt från förbrukningscentra. Stora kvantiteter gas. som erhållits som biprodukt vid j; oljeproduktion, har därför inte tagits tillvara utan avfacklats (dvs. lörbrännts). i Fortfarande är avfacklingen av naturgas omfattande i bl. a. Mellersta

Energialternativens förutsättningar 179

Ostern. Naturgasen är främst en energibärare och som sådan ett av de mest högvärdiga bränslen som finns. Den används också som råvara i kemisk industri. Detta gäller i synnerhet den s. k. våta naturgasen som förutom metan innehåller bl.a. butan och propan. Utnyttjandet av gasen som energibärare inriktas på såväl industrikonsumtion inom stora enheter (pannor, ugnar etc.) som detaljkonsumtion inom mindre enheterüastigheter, hushåll).

Global tillgång och produktion Världens kända och ekonomiskt utnyttjningsbara, dvs. utvinningsvärda, tillgångar (”proven reserves”) av naturgas uppgick i januari 1977 till ca 65 000 miljarder m3. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.21

Tabell 6.21 Världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar

Storbritannien

Källa: Petroleum Economist, nr 7/1977.

180 E nergialternativens förutsättningar SOU 19781217

Tabell 6.22 Världsproduktionen av naturgas år 1976

Land Produktion Varav Varav åter- ??? fackling injicering m. m. Miljarder % av total Miljarder Miljarder

Ovriga länder i Mellersta

ljligeria

Storbritannien

$_ovjetuni0nen

Källa: IEA.

1 126 Stora områden återstår att prospektera runt hela världen, främst i haven. ål (i 127 Geologer har uppskattat att de totala tillgångarna av gas i världen troligen är i 128 å ca 4 gånger större än de nu kända tillgångarna. 129 Vid prospekteringen efter kolväten har man hittills inte värderat gasfyn- i E 130 digheterna lika högt som oljefyndigheterna, eftersom det är mer komplicerat 131 att få fram gas till kunderna och eftersom det möjliga avsättningsområdet 132 tidigare var begränsat. Intresset for att utforska de totala tillgångarna har 133 möjligen påverkats av dessa förhållanden. 134 För svensk energiförsörjning är naturgastillgångarna i Nordsjön, och

Energialternativens _ förutsättningar 181

särskilt inom den norska delen av kontinentalsockeln, av stort intresse. Någon entydig uppgift om den sannolika tillgången på naturgas i detta område finns ännu inte. Sedan Ekofiskfälten upptäcktes i slutet av 1960-talet har det knappast gått något år utan att nya fyndigheter påträffats. Provborrningar i det norska kontinentalsockelområdet norr om 62:a breddgraden planeras men har ännu inte påbörjats. Uppgifter om de geologiska formationerna där tyder på att möjligheter finns till stora fyndigheter. Utvinningskostnaderna väntas dock bli höga. Energimässigt motsvarar världens kända och utvinningsvärda naturgastillgångar ungefär två tredjedelar av motsvarande oljetillgångar. Utvinningen av naturgas var år 1976 ca 1630 miljarder m3 varav 180 miljarder m3 (ll %) facklades och drygt 100 miljarder m3(6 %)återinjicerades ioljekällor m. m. Utvinningens fördelning på olika länder framgår av tabell 6.22. Av tabell 6.22 framgår att av den totala utvinningen kom drygt 80 % ut på marknaden. För OPEC-staterna var motsvarande andel bara knappt 25 % (ca 58 miljarder m3). Resten avfacklades huvudsakligen. Till stor del beror detta på den förhållandevis ringa internationella handeln med naturgas. Den var år 1976 omkring 137 miljarder m3 eller ca 10 % av den totala kommersiella produktionen. Av denna handel utgjordes omkring 18 miljarder m3 av flytande naturgas, LNG. En ökad internationell handel med naturgas förutses. Huvudleverantörerna av naturgas torde med hänsyn till reservernas geografiska fördelning bli Sovjetunionen och stater tillhörande OPEC. Framför allt de sistnämnda kommer att exportera gasen som LNG, för vilken marknaden enligt olika prognoser för slutet av 1980-talet har angivits till 90 ä 230 miljarder m3 gas per år.

Nationell tillgång och produktion Några naturgasfyndigheter av betydelse har inte påträffats i Sverige. De geologiska förutsättningarna härför är också mindre gynnsamma. Mindre kvantiteter naturgas som tränger upp ur marken finns dock lokalt på några platser. Gasen tillvaratas där i vissa fall för uppvärmning av enstaka byggnader.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Naturgas är f. n. inte tillgänglig i Sverige men bedöms, enligt planerna för det

s. k. Sydgasnätet, kunna vara tillgänglig i Skåne omkring. år 1982. De

gaskvantiteter som kan bli aktuella för svensk energiförsörjning, förutsatt att beslut fattas nu, är i inledningsskedet drygt l miljard m3/år (ca 10 TWh/år) för att senare, kring år 1990, kanske växa till 6 å 8 miljarder m3/år (ca 55 á 75 TWh/år). Avgörande är i vilken utsträckning marknaden kan tillgodogöra sig gasen och vad gasen kommer att kosta. Gasen förutsätts enligt planerna användas i industrin och i kraftvärmeverk. En introduktion av naturgas sker sannolikt lämpligen med början i Skåne för att senare inbegripa industricentra i Göteborgsområdet och i Mälardalen.

182 Energialtemativens förutsättningar

l GÖTEBORG

u ZPUTTGARDEN

Figur 6. 7 Alternativa leveransvägar för svensk naturgasimport.

Möjligheten att lä tillgång till naturgas i ovan angivna volymer kan begränsas av ekonomiska, politiska och rent fysiska skäl. Tänkbar För svensk »n och Västafrika samt från Mellersta Östern. Beroende på var gasen hämtas kan importen ske i rör eller som LNG. Med undantag för en mindre kvantitet nordsjögas som har offererats av ett tyskt gasföretag är den kommersiella situationen ännu oklar. . , Alternativa leveransvägar för svensk naturgasimport framgår av figur 6.7. Naturgasleveranser sker i ledningssystem och kapitalkostnaderna för sådana är betydande. Transportekonomin är beroende av leveransernas volym, ett jämnt utnyttjande av systemet och en säker avsättning för gasvolymerna under lång tid.

E nergia/rernarivens förutsättningar

Belastningsvariationer över dygnet kan i huvudsak jämnas ut genom variationer i trycket i rörledningssystemet. Variationer mellan olika årstider är svårare attjämna ut och innebär en begränsning i utnyttjandet. Betydelsen härav minskar dock, om vissa förbrukare får växla mellan gas och olja samtidigt som gasnäten från början ges en lämplig dimensionering. Viss säsonglagring av gas eller LNG kan också vara nödvändig (s. k. peak shavinganläggningar). Genom att gasleveranserna är bundna till ledningssystemen blir en riktig dimensionering och sträckning av dessa väsentlig. För att avgreningar skall bli motiverade krävs stora belastningsobjekt. Ju längre bort dessa objekt ligger desto större krav ställs på storleken. En ingående analys av hur en tilltänkt naturgasmarknad kommer att se ut i framtiden är därför oundgänglig när ett ledningssystem planeras. En satsning i Sverige på naturgas medför åtminstone under uppbyggnadsperioden en högre total kostnad för energiförsörjningen jämfört med en försörjning med oförändrat användande av eldningsolja. Om den enskilde kundens energikostnad inte skall höjas behöver därför naturgasen i initialskedet. men kanske även framdeles vid en gassatsning i större skala, stöd från statsmakterna. Under senare tid har frågan varit uppe om eventuell svensk import av LNG i stor skala. Enligt nuvarande bedömningar skulle en sådan import inte kunna ske förrän efter år 1985. Som framgår ovan väntas den internationella marknaden för LNG expandera. Tidigare bedömningar av marknadstillväxten har dock kontinuerligt fått revideras nedåt. Vid mycket långa avstånd kan naturgasimporten totalt sett bli billigare om naturgasen före export konverteras till metanol i stället för att kondenseras till LNG. Metanol kan transporteras i vanliga tankfartyg med modifierad utrustning för hantering av lasten. Å andra sidan blir anläggningarna i land dyrare för metanol än för LNG. De är inte heller provade ännu i den stora skala som fordras. Metanolen kan användas direkt som bränsle, som kemisk råvara eller också återföras till metan. En stor del (ca 40 %) av det ursprungliga energiinnehållet i naturgasen går dock förlorad vid konvertering till metanol.

6.2.2.3 Kol Kol betecknar såväl ett kemiskt grundämne som ett mineral. l det följande behandlas kolet enbart som mineral och i form av sten kol. Brunkol berörs inte närmare eftersom Sverige sannolikt aldrig kommer att importera brunkol. Stenkol har bildats i sediment i jorden och förekommer i s. k. flötser (kolskikt). Det är ett komplext och heterogent ämne i såväl kemiskt som fysikaliskt avseende. Kvalitetsskillnaderna mellan kol från olika gruvor och gruvdistrikt kan vara stora. Så kan också vara fallet för flötser inom samma område. De huvudsakliga beståndsdelarna i stenkol är: rent kol, kolväten, obrännbara askbildande mineral, svavel och vatten. sammansättningen och egenskaperna hos olika kol beror på deras tidigare historia. Stenkol brukar från användningssynpunkt indelas i två huvudkvaliteter

184 Energialrernarivens _förutsärtningar

ångkol för förbränning - kokskol (metallurgiska kol) som kan förädlas till gas och koks.

Ångkol och kokskol är handelsmässigt sett olika varor med helt skild

prisbildning. Kostnaderna för att utvinna de två kvaliteterna är vanligen också olika i och med att kokskol i allmänhet förekommer i betydligt mer komplicerade geologiska formationer med tunnare och gasrikare kolskikt än ångkol. För energiändamål är det vanligare och billigare ångkolet mest intressant. För kommersiella ändamål indelas ångkolet i sin tur i olika kvaliteter. Viktiga egenskaper är bl. a. värmevärde, storlek, gashalt, askhalt, askans smältpunkt, fukthalt, svavelhalt och hårdhet.

Global tillgång och produktion

Uppskattningar och jämförelser av tillgångarna på energiråvaror försvåras bl. a. av att man använder olika beräkningsmetoder i olika branscher och olika länder. Jämfört med andra energitillgångar, t. ex. olja och gas, kan dock tillgångarna på kol bestämmas med ganska stor noggrannhet. l tabell 6.23 har ett antal uppgifter om världens koltillgångar sammanställts. Tillgångarna har där placerats i tre kategorier, nämligen troliga tillgångar”, “kända tillgångar och brytbar reserv. Kategorierna är dock inte helt entydigt definierade. l stort gäller följande allmänna definitioner. Med brytbar reserv menas sådant kol som kan utvinnas från noggrant uppmätta fyndigheter. Endast fyndigheter som kan bearbetas med redan färdigutvecklad teknik och på gällande ekonomiska villkor tas med. l allmänhet räknar man med att ca 50 % av den brytbara kolreserven kan utvinnas. Den uppmätta reserven är alltså dubbelt så stor som den brytbara. Avgränsningen mellan brytbar och uppmätt reserv är i huvudsak ekonomiskt betingad. Detta innebär att den brytbara reservens storlek ökar med ökande kolpriser. Med kända tillgångar menas fyndigheter som genom provborrningar påvisats vara möjliga att bearbeta enligt hittills tillämpade brytningsmetoder. I denna kategori brukar ingå flötser ned till l 200 m djup underjordytan och med tjocklek över 0,3 m. De hittills djupaste kolgruvorna (ned till 1 000 m djup)finns i Storbritannien och Västtyskland. Till skillnad från vad som gäller för “brytbar reserv inräknas inte bara den utvinningsvärda delen utan kolfyndigheten i sin helhet i begreppet känd tillgång. Uppskattningsvis kan ca 50 % av kolet i dessa fyndigheter utvinnas med dagens teknik. Resten finns antingen på så stora djup eller i så tunna flötser att kolen inte är brytvärda eller följer med stenavfall i kross- och sorteringsverk. Betydande partier kol lämnas också som takstöttande pelare i underjordsgruvorna. Utvinningen har emellertid stadigt kunnat öka i moderna gruvor och kan förväntas öka även i framtiden. l USA kan ofta redan nu över 60 % av kolen i kategorin ”känd tillgång utvinnas. Avgränsningen av denna kategori är i första hand tekniskt betingad. De totala troliga tillgångarna är dels sådana som beräknats utifrån allmängeologiska förhållanden, dels sådana där antalet borrningar inte kan anses tillräckligt för klassning som känd tillgång. Man kan också kalla denna

E nergialternativens _ /örursä tmingal

Tabell 6.23 Världens koltillgångar (stenkol och brunkol) och kolproduktion (stenkol) år l975, miljarder ton Troliga Kända Brytbar Produktion tillgångar tillgångar reserv år 1975

Storbritannien

Ovriga 23 9 0,060 Summa Europa (exkl.

Summa Asien (inkl.

Summa Amerika (Syd-

Källa: Kol i Sverige, NE 1977:23. Av tillgångarna uppskattas tre fjärdedelar vara stenkol.

kategori ”de geologiska reserverna av kol och brukar däri räkna in tillgångar ned till l 800 m djup. Liksom i fallet “kända tillgångar inkluderas allt kol. Någon bedömning av hur stor del som förr eller senare verkligen kan utvinnas har alltså inte byggts in i de värden som anger de “totala troliga tillgångarna”. Avgränsningen av kategorin är i forsta hand geologiskt betingad. Även brunkol är inkluderat i kategorin. Ca 30 % av världens statistiskt redovisade energibehov täcktes i mitten av 1970-talet med kol. Som framgår av tabell 6.23 var den totala kolproduktionen år 1975 ca 2,4 miljarder ton. Eftersom huvuddelen av koltillgångarna ligger i stora industriländer utnyttjas nästan hela kolproduktionen i länder med egna tillgångar. Endast en mindre del, 195 milj. ton, varav 115 milj. ton kokskol, gick år 1975 i internationell handel. På grund av främst lågkonjunkturen inomjärn- och stålindustrin sjönk denna kvantitet år 1976 till 190 milj. ton. Kolexportens fördelning år 1975 framgår av tabell 6.24. De största importörerna är Japan, Kanada och länderna i Västeuropa. Utnyttjandet av ångkol i främst de industrialiserade länderna väntas öka. Stora satsningar på kolbrytning görs i bl. a. USA och Kanada. Merparten av den ökade kolproduktionen väntas komma att användas for de kolbrytande ländernas egen energiförsörjning, varför det är osäkert huruvida större kolkvantiteter än i dagsläget kommer ut på världsmarknaden. I rapporten Kol

186 E nergialrernativens _förursätrningar SOU 1978: 17

Tabell6.24 Kolexportens fördelning år l975, milj. ton Exportland Export Varav Kokskol Ångkol och andra kol

i Sverige (NE 1977:23) har en uppskattning gjorts av den totalt möjliga exportpotentialen år 1985. Den totala kvantiteten anges till 227-278 milj. ton, varav ca 15 milj. ton bedöms vara tillgängliga För den svenska marknaden.

Nationell tillgång och produktion

Koltillgångarna i Sverige är små och håller låg kvalitet och lågt Forbränningsvärde. Egentliga kolfyndigheter finns endast i Skåne under slättlandet mellan

Ängelholm och Helsingborg. Den brytbara mängden kol har uppskattats till

ca 30 milj. ton (energivärde ca 150 TWh). Flötserna ligger på ett djup av 30-110 m och är i allmänhet tunna, 30 â 60 cm. Under åren 1940-1945 var brytningen i medeltal drygt en halv miljon ton per år. Den har nu helt upphört, men smärre kvantiteter (12 000 ton år 1976) erhålls som biprodukt vid Ierbrytning. Kol förekommer även i form av grañt i Vittangiområdet i Norrbotten (se även 6.2.2.4). Tillgångarna beräknas till ca 15 milj. ton (energivärde ca 100 TWh).

Tabell6.25 Sveriges kolimport 1970-1976, milj. ton

Källa: Kol i Sverige, NE 1977:23.

Energia/rernarivens _förutsättningar

Trots att Sverige sålunda inte har någon nämnvärd mängd kol inom sina gränser dominerade kol och koks under nära femtio år Sveriges energiförsörjning. Vid 1900-talets början svarade kolbränslen för inte mindre än hälften av energitillförseln. Det var först i början av 1950-talet som oljan avlöste kolet som dominerande energiråvara. År 1976 förbrukades i Sverige ca 3 milj. ton kol. Kolet används nästan uteslutande inom industrin, främstjärn- och stålindustrin samt till en mindre del inom gruvindustrin och cementindustrin. Med undantag för år 1974 har under den senaste tioårsperioden endast obetydliga mängder kol använts för värme- och kraftproduktion. Sveriges kolimpon sedan år 1970 framgår av tabell 6.25.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Ett ökat utnyttjande av ångkol som energiråvara i Sverige skulle främst minska användningen av tjocka eldningsoljor. Kolet skulle i sådana fall användas i kraftvärmeverk, hetvattencentraler och industripannor samt eventuellt även i kondenskraftverk. Möjligheterna är i princip goda att till slutet av 1980-talet ersätta en stor del av nuvarande förbrukning av främst tjocka eldningsoljor med kol. Frånsett inverkan på miljön och osäkerheten om de ekonomiska förutsättningarna finns emellertid flera faktorer som försvårar ett snabbt ökat kolutnyttjande i Sverige. Bl. a. saknas i dag egentliga kolhamnar liksom transportsystem för distribution av kol. Vidare finns det få utrustningar som idag kan nyttiggöra kol. De procäser för kolutnyttjning som är lämpade for svenska förhållanden torde dock vara desamma som används och utvecklas internationellt, vilket innebär att Sverige i princip skulle kunna köpa teknik utomlands. 1 anläggningar som redan i dag utnyttjar kol eller kan ställas om för att utnyttja kol torde högst ca l milj. ton kol kunna förbrukas år 1985. Som nämnts råder osäkerhet om vilka mängder kol som i framtiden kommer att bjudas ut på den internationella kolmarknaden. För en trygg kolförsörjning kan därför krävas t. ex. svenskt finansiellt engagemang i utländsk kolbrytning och/eller långfristiga leveransavtal. Osäkerheten beträffande framtida koltillförsel medför också att anläggningar som är avsedda för kolutnyttjande bör vara så utformade att olika kolkvaliteter kan användas. Detta kan ställa krav på inhemskt tekniskt utvecklingsarbete. Sådant arbete kan även komma att krävas för att bemästra vissa miljöproblem som uppkommer vid ökat kolutnyttjande. Utom för el- och värmeproduktion skulle kol kunna utnyttjas i Sveriges framtida energiförsörjning som råvara för framställning av flytande och gasformiga bränslen. Särskild uppmärksamhet har därvid under senare tid riktats mot framställning av metanol.

6.2.2.4 Skiffer Skiffer som råvara för produktion av uran behandlas i avsnitt 6.2.2.5. Skiffer förekommer på många håll i världen. Förekomster som är aktuella för energiproduktion i stor skala finns t. ex. i Alberta i Kanada (som oljesand),

188 E neigialternativens förutsättningar sou 1978:17

i Colorado. Utah och Wyoming i USA, samt i Sovjetunionen. Kännetecknande för dessa skiffrar är att de innehåller för termisk oljeutvinning lämpad organisk substans i halter som är ungefär dubbelt så höga som de svenska skiffrarnas. Ofta har de betydligt lägre svavelhalt och förekommer i fyndigheter som är mycket större än de svenska. Därför är man inriktad mera på att utvinna olja ur dem än på att utnyttja energiinnehållet i andra principiellt möjliga former. Mineralogiskt sett utgörs skiffern i Sverige av finkornigt, sedimentärt material, huvudsakligen kvarts, lermineral, fältspat, pyrit och kalcit, som binds samman av organisk substans (kerogen). Kerogenet sönderfaller till koks,olja och gas om skiffret upphettas till mer än 350°C. Man talar om oljeoch grañtskiffer.

Global til/gäng och produktion

De globala tillgångarna på oljesand och oljeskiffer är betydande. Tillgångarna på oljeskiffer bedöms uppgå till motsvarande 400 miljarder ton olja varav 30 miljarder ton anses kunna utvinnas med dagens teknik. Kommersiell produktion sker huvudsakligen i Kina och Sovjetunionen. Världsproduktionen av skifTerolja var år 1975 ca 7 milj. ton. Tillgångarna på oljesand och s. k. tunga oljor bedöms uppgå till motsvarande 300 miljarder ton olja av vilka 15-30 miljarder ton bedöms kunna utvinnas. l Kanada finns en anläggning där årligen ca 2,5 milj. ton olja utvinns ur oljesand. En andra anläggning med årskapaciteten drygt 6 milj. ton kommer att starta produktionen år 1978.

Nationell tillgång och produktion

De svenska skifferförekomsterna är av tre olika slag, vilka populärt kan benämnas Kvarntorpsskiffer, Ranstadsskiffer samt Vittangiskiffer. Man kunde möjligen också lägga till Höganäskol, vars höga askhalt ställer denna energikälla i en klass mellan högvärdig skiffer och goda kol. Samtliga fyra råvaror kan komma i fråga för inhemsk bränsleproduktion. Samtliga fyra är av dålig kvalitet var och en i sin klass beroende på låga bränslevärden, höga askhalter och - när det gäller Kvarntorps- och Ranstadsskiffrarna höga svavelhalter. Kerogenhalten varierar i stort sett mellan 10 och 20 %. Mängden kerogen i de sydsvenska skiffrarna uppgår till ca 45 miljarder ton. Den utvinningsbara mängden olja har bedömts uppgå till ca 450 milj. ton varav 170 milj. ton på

Öland, 190 milj. ton i Östergötland, 85 milj. ton i Närke och 7 milj. ton i

Västergötland. Utvinning av petroleumprodukter ur skiffer har tidigare skett i bl. a. Kvarntorp. Driften lades ner 1966. Som mest utvanns under ett år(1959/60) ll 000 ton gasol, 35 000 m3 bensin och 83 000 m3 eldningsolja. Ett flertal platser är tänkbara för skifferutvinning såsom - Ranstad vid Billingen i Västergötland - i Närke Kvarntorp - Västra området i Närke

E nergialternarivens _ förutsättningar 189

- Tomelilla i Skåne - och Masugnsbyn öster om Kiruna Vittangifältet - Öland och Brunfloområdet i Jämtland.

Östergötland.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Skiffrar med ett innehåll av organisk substans som överstiger 10 % har hittills ansetts intressanta från energiutvinningssynpunkt. Vid försiktiga bedömningar beträffande dylika skiffrars mäktighet har framkommit att det skulle vara teoretiskt möjligt att i Sverige nå en energiutvinning svarande mot 2-5 miljarder ton ekvivalent olja. Även om endast en mindre del av dessa skiffrar kan nyttiggöras, har Sverige således i skiffern en betydande potentiell energikälla. lnhemsk bränsleproduktion baserad på skiffer skulle kunna åstadkommas till slutet av l980-talet. En sådan utbyggnad är dock i stor utsträckning beroende av om också andra mineral, främst uran, utvinns ur skiffern. Maximal årlig produktion av bränsle ur skiffer bedöms av tillförselgruppen kunna vara 0,5-2 milj. ton ekvivalent olja år 2000.

6.2.2.5 Uran Uran är ett grundämne som förekommer i stora mängder i den yttre jordskorpan. Dess fördelning är komplex och jämförbar med metallernas. Endast koncentrerade förekomster av uran är intressanta för utvinning. Den brytvärda mängden uran påverkas bl. a. av teknisk utveckling och kostnader för andra energirâvaror. I naturen förekommande uran består av en blandning av uranatomer med olika vikt (isotoper). Ca 99,3 % utgörs av den svårklyvbara isotopen uran-238 (U-238) och ca 0,7 % av den lättklyvbara isotopen uran-235 (U-235). Uran för fredliga ändamål utnyttjas f. n. praktiskt taget enbart för produktion av el i kärnkraftverk. Behovet för ett kärnkraftverk med 1 000 MW elektrisk effekt är ca 100 ä 160 ton uran per år beroende på vilken typ av bränslecykel som används. Urankoncentratets ringa volym innebär att transportkostnaden inte är något hinder för handel över hela jordklotet.

Global tillgång och produktion

En omfattande studie av västvärldens urantillgångar har genomförts av OECD:s Nuclear Energy Agency (NEA) i samband med FN:s atomenergiorgan International Atomic Energy Agency (IAEA). Resultatet av studien som genomfördes år 1977 sammanfattas i tabell 6.26.

Uppgifter finns inte tillgängliga för Sovjetunionen, Östeuropa och Kina.

Urantillgångarnas fördelning mellan olika länder illustreras i figur 6.8. Över 60 % av de kända tillgångarna finns enligt tabellen i Nordamerika och Afrika. Nästan 80 % av Västeuropas kända tillgångar återfinns i alunskiffrarna i Ranstadsområdet. Drygt 70 % av urantillgångarna i de båda kategorier som anges ovan bedöms kunna utvinnas till en kostnad av högst $ 80/kg uran ($ 30/lb U3O3).

190 Energialternarivens _ förutsättningar SOU 1978: 17 Tabell 6.26 Uppskattade urantillgångar i västvärlden, utvinningsbara till en kostnad av högst $ ISO/kg ($ 50/lb U303), ton uran

Australien, Nya Zeeland, Japan 304 000 49 000 j Latinamerika 65000 16 000 i Mellersta Östern och

l l Avrundad summa 2 190 000 2 100 000

i

Källa: “Uranium Resources, Production and Demand, NEA/IAEA 1977.

Världsmarknadspriset för omedelbara inköp är f. n. ca $ l05/kg uran ($ 40/lb U3O8). De kända och sannolika tillgångarna uppgick enligt 1973 års NEA/lAEArapport till 3 094 000 ton uran och enligt 1975 års rapport till 3 490 000 ton uran i prisklassen upp till S 30/lb U3O8. , Av de totalt kända och sannolika urantillgångarna finns nästan 60 % i Nordamerika som har ca 17 % av västvärldens landyta. Uranprospekterings- »i arbetet har drivits under längre tid och mer intensivt i Nordamerika än på i

l

andra håll i världen. Man torde på goda grunder kunna anta att betydande nya fynd kan göras på andra håll i världen som följd av intensiñerad prospekte-

l

Afrika söder om Sahara 25 % Nord

l

l

l

l

l

Övriga 19 % Övriga 9 % 38 0/0 Kända tiugångar Därutöver sannolika tillgångar

Figur 6.8 Fördelning av världens uranIi//gângar Ltlvinniztgsbara lill en kas/nad av Izögsr $ l30/kg (S 50/lb UJOK).

E nergia/Iernativens _lörutsärmingar

Nordamerika 67 %

1000 ton uran per är 401

Västeuropa %

Figur6.9 Global Ltranproduklionpfranr I. 0. m. år 1976.

ringsverksamhet. Den globala produktionsutvecklingen t. ofm. år 1976 framgår av figur 6.9. Från ca år 1930 t. o. m. år 1976 hade drygt 470 000 ton uran producerats. Ca två tredjedelar härav har kommit från Nordamerika. Produktionen år 1977 uppskattas preliminärt till knappt 29 000 ton medan den maximala brytningskapaciteten beräknas till drygt 33 000 ton per år. Uranbehovet år 1977 uppgick till ca 23 000 ton. En övre gräns för vad nu kända urantillgângar kan ge till år 1990 visas i tabell 6.27. Uppskattningarna är givetvis osäkra. Hänsyn har tagits till fysiska begränsningar och miljöbegränsningar osv. i uppenbara fall (Ranstad ingår t. ex. inte) medan tänkbara begränsningar av typ tillståndsproblem, finansieringsproblem, m. m. utgör osäkerhetsmoment. Särskilt den förutsatta snabba ökningen av produktionskapaciteten i Australien är osäker. 1 tabellen angivna siffror får därför som nämnts betraktas som en övre gräns. Med den globala kärnkraftutbyggnad som f. n. kan förutses är den i

Tabell 6.27 Uppskattad produktionskapacitet fram till år 1990, ton uran per år

192 E nergialternarivens _ förutsättningar

tabellen angivna produktionskapaciteten med viss marginal tillräcklig för att möta efterfrågan fram till år 1990. Med dagens uranbehov (ca 23 000 ton/år) skulle kända och uppskattade tillgångar räcka i drygt 180 år medan enbart de kända tillgångarna skulle räcka i ca 100 år. Skillnaden jämlön med tabell 4.4 där motsvarande siffra är 60 år beror på skillnaden i utvinningskostnad ($ 50/lb U3O8 jämfört med $ 30/lb U3Og). Med antagen uranproduktion år 1990 skulle motsvarande siffra vara ca 40 år.

Nationell tillgång och produktion 1 Uranforekomsterna i de svenska siffrarna är kända sedan lång tid. Halten l uran är låg, ca 300 gram uran per ton skiffer (0,03 %) i Ranstad, men 1 skifferkvantiteten är å andra sidan mycket stor. Den totala kvantitet som från l l ekonomisk synpunkt skulle vara möjlig att utvinna i området bedöms vara ll i 300 000 ton uran. ll l I Pleutajokk mellan Arjeplog och Arvidsjaur finns en malmkropp innehållande l 000 ton kända reserver och 3 000 ton sannolika reserver. Vissa indikationer i trakten ger förhoppning om ytterligare malm. Pågående uranprospektering inom en zon i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län har gett resultat som indikerar uranforekomster på flera platser. Även vissa skiffrari Närke och Skåne innehåller uran, dock med lägre halter än i Ranstad. För uranbrytning i Ranstad har redovisats projekt avseende dels brytning av ca 1 300 ton uran per år, dels brytning av ca 200 ton uran per år. l Pleutajokk skulle det vara möjligt att utvinna ca 200 ton per år. Om prospektering efter andra fyndigheter intensiñeras skulle det vara tänkbart att ha ytterligare 2 á 3 urangruvori drift i början av l990-talet. Den teoretiska potentialen för svensk uranproduktion skulle därmed vara ca 2 000 ton uran per är efter år 1990. Tabell 6.28 visar behovet av uran i ton/år vid olika nivåer för den svenska kärnkraftproduktionen.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Hur mycket nyttig energi som kan utvinnas ur en given mängd uran beror på en rad olika faktorer. De viktigaste är reaktortyp - om reaktorn enbart producerar el eller om den producerar såväl el som värme (kärnkraftvärmeverk) - i det utbrända bränslet återanvänds. om uran och plutonium

Tabell 6.28 Uranbehov i svenska kârnkraftblock

Energialrernativens 193 förutsättningar

Tabell 6.29 Energiinnehåll i uran

Energiinnehâll i TWh per 1 000 ton uran

Lärrvanenreaktorer Enbart elproduktion, upparbetning och återföring 53 Enbart elproduktion. ej återforing 37 El- och värmeproduktion. upparbetning och återföring 105 E1- och värmeproduktion, ej återforing 74 Bridreaktører Enbart elproduktion 2 625 El › och värmeproduktion

Tabell 6.30 Energiinnehåll i TWh i nationella och globala urantillgångar vid enbart elproduktion

Nationella Kända globala Kända och upp- | tillgångar tillgångar skattade globala (304 000 ton (2 190 000

l « tillgångar

uran) ton uran) (4 290 000 ton

l uran)

l Láttvattenreaktorer

l utan återforing ll 000 81 000 159 000

Lättvattenreaktorer med återföring 16 000 116 000 227 000 l Bridreaktorera 798 000 5 751 000 11 268 000

k 0 Med bridreaktorer skulle det löna sig att utnyttja även uranfattigare malmer varfor

siffrorna inte är helt relevanta.

i

l tabellerna 6.29 och 6.30 redovisas i uran energiinnehållet i några olika l lI alternativ. (Siffrorna kan påverkas något av andra faktorer.) Siffrorna för bridreaktorer baseras på kalkyler utifrån bl. a. erfarenheter från det franska bridreaktorprogrammet.

Omvandling till kärnbränsle

Kärnkraftens processkedja redovisas i figur 6.10. I avsnitt 6.2.4.1 behandlas den elproducerande kärnkraftanläggningen, verket. Här behandlas kortfattat ytterligare två i bränslegången, steg nämligen anrikning och upparbetning.

l Anrikning

llättvattenreaktorer är det huvudsakligen uranisotopen U-235 som klyvs och r ger upphov till energi. Sannolikheten for att en neutron skall initiera en kärnklyvning ökar med ökande halt av U-235. Eftersom lättvatten absorberar i neutroner till viss grad är det i praktiken nödvändigt att höja halten U-235 i

Energialrernativens_förutsättningar-

Gruvbrytning Uranutvinning

680 000 ton malm 142 ton uran med 0,03% uran (Billingen) 0,72% uran - 235

V

Konvertering till fluorid

116 ton uran med V 0,3% uran - 235 . . _ _ _ _ _ _ _ __ Anrikning I_ 26 ton uran med

g 2,6% uran - 235

l

l v

Återan- Bränsleelement- “ _ _° › vändning tillverkning

l ll

ä? ll w 53 TWh e

u I g Utbränning

5 E i reaktor ä g 4-0 O c a 0-4 25 ton uran

§38 å

: 0,2 ton plutonium c (åg | 2 0,8 ton klyvnings- Ln i N_ v produkter N O o

Upparbetning av 1 använt bränsle

_ 0,8 ton klyvningsmedelaktivt produkter avfall (högaktivt avfall) ll V Hantering och lagring av aktivt avfall

Figur 6.10 Bränslegâng Aka 1976-04-07 för en 900 MW kokvarrenreaktor. Källa: SOU 1976:31

reaktorbränslet, dvs. man gör en s. k. isotopanrikning av uranet innan bränsle tillverkas. För de svenska kämkraftreaktorerna anrikas U-235 från en halt av

0,7 % till 2 â 3,5 %. En anrikningsanläggnings kapacitet mäts i separationsenheter (eng. Separative Work Units, förkortat SWU). Denna enhet tar hänsyn dels till den mängd uran som anrikas, dels till den slutliga halten U-235. För att ge en om storleken av en separationsenhet kan nämnas att ett uppfattning kärnkraftblock för sin drift under ett år behöver 100000 på 1000 MW separationsenheter. erhålls från naturligt uran en anrikad produkt med Vid isotopanrikning

SOU 1978: l 7 E nergialrernarivens /öru rsärrningar 195 _

ökad halt U-235. Dessutom erhålls utarmat uran (eng. tails) med en halt U- 235 som är avsevärt lägre än 0,7 96, vanligen 0,2-0,3 %. Halten U-235 i utarmat uran väljs vanligen efter en ekonomisk optimering med hänsyn till priset på uran och separationsarbete samt en avvägning mellan tillgänglig och behovet av anrikat anrikningskapacitet uran. A Diffusiønsprocessen förutsätter att urankoncentrat omvandlas (konverteras) till uranhexalluorid, som ar en gas. Processen grundar sig på att isotopen U-238 strömmar genom fina porer med lägre hastighet än isotopen U-235. Efter diffusion genom en porös vägg kan koncentrationen av U-235 öka med en faktor av ca 1,002jämlört med den ursprungliga koncentrationen. Detta innebär att det behövs ett stort antal steg för att uppnå en anrikning av ca 3 %. Diffusionsprocessen är mycket energikrävande. Omkring 3 96 av den energi som kan tas ut från ett kärnkraftverk åtgår till anrikningsprocessen om den sker i en diffusionsanläggning. Av ekonomiska skäl byggs diffusionsanläggningar mycket stora. Centrifugpracessen innebär att gasformig uranhexafluorid införs i en snabbt roterande Centrifug. Halten U-238 ökar därvid i centrifugens yttre delar medan halten U-235 ökar mot centrum. Möjligheterna att bygga även relativt små anläggningar med acceptabel ekonomi bedöms goda för centrifugprocessen. Energibehovet är ca 10 gånger mindre än för diffusionsprocessen. Även andra anrikningsprocesser t. ex. dysprocessen och laserprocessen utvecklas f. n. Nuvarande och planerad kapacitet på anrikningsområdet framgår av tabell 6.31. URENCO:s anläggningar utnyttjar centrifugprincipen. Den brasilianska anläggningen planeras bli byggd enligt den s. k. dysprocessen och den

sydafrikanska enligt en variant av denna process. Övriga bygger på diffu-

sionsprocessen. Den kapacitet som nu är i drift, under byggnad eller beslutad bedöms med god marginal tillräcklig för den kärnkraftutbyggnad som nu planeras ske under 1980-talet.

Tabell 6.31 Anrikningskapacitet i milj. separationsenheter (SWU)

Ägare (lokalisering) 1977 1980 1985 1990

ERDA (USA) 18,0 24,6 28,0 28,0 Techsnabexport

URENCO (Nederländerna

196 E

ne/gia/Iernarivens _förutsättningar

Upparbetning av kärnbränsle

av använt kärnbränsle syftar dels till att hushålla bättre med Upparbetning bränsleresurser, dels till att öka möjligheterna for en tillfredsstältillgängliga och slutförvaring av kärnkraftens högaktiva avfall. Återlande behandling av uran som avskilts vid upparbetningen minskar det totala användning behovet av natururan, medan återforing av plutonium minskar behovet av såväl natururan som anrikningsarbete. En återföring av såväl uran som i nytt reaktorbränsle för lättvattenreaktorer beräknas spara plutonium 30-35 % av natururanet och 15-20 % av anrikningsarbetet for reaktorns

bränsleforsörjning. i l l för upparbetning av använt kärnbränsle som nu är De anläggningar l 5 av l uppförda, under byggnad eller i planeringsskedet, bygger alla på varianter l l korthet omfattar huvudprocessen 1 den amerikanska Purexprocessen. upplösning av bränslet i kokande salpetersyra, kapning av bränsleelementen, I separation av uran och plutonium från klyvningsprodukter genom extraktion av uran och plutonium från med ett organiskt lösningsmedel, separation l 1 1 varandra samt slutrening av uran och plutonium. Genom upparbetning av det använda bränslet uppdelas dessa i fyra fraktioner innehållande uran, plutonium, kapslingsavfall och högaktivt

avfall. Tre större upparbetningsanläggningar finns f. n. i drift i Västeuropa, nämligen Marcoule, La Hague och Windscale. I samtliga dessa upparbetas bränsle från s. k. gas-grafitreaktorer. La Hague kommer successivt att ändra till av lättvattenreaktorbränsle. En produktionsinriktning upparbetning mindre anläggning för lättvattenreaktorbränsle finns i Västtyskland. tre nya anläggningar som alla kommer att F. n. planeras i Västeuropa nämligen nya anläggningar i La byggas speciellt for lättvattenreaktorbränsle, Hague och Windscale samt en anläggning i Västtyskland. NEA 1977 en rapport om upparbetning i OECDpublicerade i januari länderna. denna bedöms behovet av upparbetning komma att Enligt överskrida kapaciteten under större delen av l980-talet.

6.2.2.6 Torv

har bildats inverkan av Torv i syrefattig miljö genom på döda växtdelar bakterier, svampar och kemiska föreningar. Torven förekommer i mossar och kärr. En viss tillväxt sker kontinuerligt men tillväxten är så långsam att torv

får anses vara en ändlig råvara. (humifieringen) är en väsentlig faktor för torvens Förmultningsgraden som energiråvara. Torr torvsubstans, som innehåller 50-60 % egenskaper kol, har en kemisk sammansättning som placerar den mellan brunkol och trä. Råtorv innehåller 90 96 vatten, vilket utgör det dominerande problemet i

torvhanteringen. Genom lufttorkning i anslutning till utvinningen kan en torvsubstans erhållas som i genomsnitt innehåller SO 96 vatten. Då man talar om torv som energiråvara avses vanligen detta tillstånd.

E nergialternati vens _förutsättningar 197

Global tillgång och produktion

Den globala tillgången på torv är mycket stor. Den totala mängden torr torvsubstans i världen har av ryssen A.S. Olenin uppskattats till 160 miljarder ton vilket i stort motsvarar ca 70 miljarder ton ekvivalent olja Fördelningen på olika länder framgår av tabell 6.32. Den nuvarande globala utvinningen av torv torde uppgå till ca 210 milj. ton/år. Härav svarar Sovjetunionen for ca 95 % och Irland för ca 2,5 96. Av Sovjetunionens torvproduktion år 1975 på ca 200 milj. ton var 70-80 milj. ton bränntorv. huvudsakligen for direkteldning i stora värmeanläggningar. Detta motsvarade omkring 2 96 av landets totala energibehov. Resterande produktion gick till jordförbättringsändamål. Av bränntorven användes drygt en tredjedel i kraftverk, vars installerade effekt sammanlagt uppgår till ca 3 500 MW. Ytterligare utbyggnader planeras. På Irland används torv i stor utsträckning som bränsle for elproduktion. Torvbaserad elproduktion svarade år 1974 for 26 % av den totala elproduktionen. De utnyttjade kraftverken har en installerad effekt som uppgår till 370 MW. Ytterligare utbyggnader planeras. Finland hade år 1975 en bränntorvproduktion om 0,7 milj. ton. Den största förbrukningen sker f. n. i medelstora och större ång- och hetvattencentraler samt i ett kraftvärmeverk. Dessutom har år 1976 ett torvbaserat koksverk for den metallurgiska industrin startats. En väsentligt ökad bränntorvproduktion förutsätts komma till stånd under den närmaste tioårsperioden. 1 övriga länder uppges torvforbrukningen vara obetydlig. Planer på torvutnyttjande finns emellertid i flera länder bl. a. USA, Kanada, Grekland, 1 Källa: Torv i Sverige Polen och de båda tyska staterna. NE 1977:1 som refererar till Suoninen A. A short review of the use of fuel

Nationell tillgång och produktion peat in the world. Int.

Peat Society. Espoo, Drygt 10 % . eller 5.4 milj. hektar, av Sveriges yta utgörs av torvmarker, som 1975. Proceedings of huvudsakligen innehåller bränntorv. Av denna areal ñnns omkring 70 % i Combustion of Peat.

Tabell 6.32 Världens torvtillgångar

Land Torvmängd i miljarder ton oljeekvivalenter

Sovjetunionen 4=» Kanada Finland USA

-“$--'I\)P\JL›JJÄU|\IUI

Sverige Polen Västtyskland Irland Storbritannien

Norge abb-

Övriga länder

Summa 72,3

Källa: Torv i Sverige NE 1977:1.

198 E nergia/ternarivens _förutsättningar

norra samt 15 % i vardera mellersta och södra delarna av landet. Torvinventeringen i Sverige är bristfällig, speciellt i Norrland. Uppgifter om torvens mängd och kvalitet är därför osäkra. Mängden torv i landet uppges till 15 miljarder ton torv med en vattenhalt av 50 %. Detta motsvarar 3 miljarder ton olja i värmevärde. Mer betydande mängder torv, främst som bränsle, har under senare tid endast utvunnits i Sverige under perioden 1940-1950. Under denna period utvanns sammanlagt 7-8 milj. ton. Den största årsproduktionen av bränntorv erhölls år 1945. Den uppgick till 1,25 milj. ton. F. n. utvinns ingen torv for eldningsändamål. Däremot produceras drygt 0,3 milj. ton torv för odlingsändamål och som jordförbättringsmedel. Förhandlingar pågår mellan Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF, och några kommuner för att klargöra möjligheterna av ett torvutnyttjande i något av kommunernas värmeverk. Även vissa industrier har visat intresse för att utnyttja torv.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning i Sverige är i princip tillräcklig for att ersätta hela den Torvmängden nuvarande oljeförbrukningen under 100 år. Den utvinningsbara mängden torde vara avsevärt mindre eftersom flertalet torvmarker dels är små och t. v. svåra att utnyttja, dels ligger transportmässigt ogynnsamt till. Många kan också från miljösynpunkt vara angelägna att bevara orörda. Vid en medveten satsning på torvutvinning och torvanvändning torde det om ca 10 år enligt tillförselgruppen vara möjligt att med nuvarande teknik ca 25 TWh) torv per år, motsvarande ca producera ca 10 milj. ton (energivärde 2 milj. m3 eldningsolja. Härav borde ca hälften kunna uppnås till år 1985, om förberedelserna påbörjas senast 1979. Till år 2000 borde utvinningen kunna uppnå en varaktig årsnivå om ca 25 milj. ton, motsvarande 5 milj. m3 Med denna takt skulle landets torvtillgångar år 2100 ha eldningsolja. förbrukats till ungefär 12,5 %. I planen för det pågående forskningsprogrammet för torv (se SOU 1977:61 s. 131) antas möjligheten till torvutnyttjande svara mot 5 % av landets torvtillgångar. Om 5 % av nuvarande oljeimport skulle ersättas med torv skulle torvproduktionen kunna fortgå under 100 år. Utvinningen per år skulle då vara 7,5 milj. ton (ca 20 TWh) torv. Den angivna torvproduktionen avser främst torv som direkt används som bränsle. l ett långsiktigt perspektiv finns även möjlighet att använda torv som råvara för produktion av ammoniak, metanol, olja, koks och gas.

6.2.3 Förnyelsebara energikällor

6.2.3.1 Vattenkraft

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Utifrån om landskapets höjdskillnader och om nederbörd och uppgifter avrinning har den teoretiska vattenkrafttillgången i Sverige beräknats till ca 200 TWh/år. Vid en inventering år 1974 bedömdes ca 95 TWh/år praktiskt kunna utnyttjas i rationella anläggningar. Hur mycket som är utbyggnadsvärt

E nergia/rernativens _förursättningar Tabell 6.33 Återstående utbyggnadsvärd vattenkraft, GWh/år

beror av tekniska och ekonomiska faktorer. Vid utgången av år 1976 fanns idrifttagna och tillståndsgivna vattenkraftanläggningar med en sammanlagd produktionsförmåga av ca 62 TWh under ett medelår vad beträffar vattentillrinningen. Motsvarande installerad effekt var 14 900 MW. De outnyttjade vattenkrafttillgångar som praktiskt kan tillgodogöras utgör således minst 33 TWh/år. Den geografiska fördelningen framgår av tabell 6.33. Objekten kan fördelas i storleksklasser på följande sätt.

Riksdagsbeslut och utredningar

1 två utredningar har vissa outnyttjade vattenkrafttillgångar i Norrland och norra Svealand inventerats och rangordnats med hänsyn till sina bevarandevärden. (SOU 1974:22 Vattenkraft och miljö och SOU 1976:28 Vattenkraft och miljö 3.) Rangordningen avspeglar utredarnas uppfattning om vattendragens bevarandevärden vägda mot kraftekonomiska synpunkter. Torne älv, Pite älv och Vindelälven ingår ej i bedömningen. Klass 4 innehåller objekt med de högsta bevarandevärdena och klass 0 omfattar om- och tillbyggnader i befintliga anläggningar. Se tabell 6.34. Riksdagen fattade under hösten 1977 beslut om riktlinjer for den fysiska

200 E nergialternativens förutsättningar SOU 1978: 17 _

Tabell 6.34 Vattenkraftutbyggnader rangordnade enligt SOU 1974:22 och SOU 1976:28, TWh/år Klass Södra Norrland Norra Norrland Totalt och Norra Svealand

riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/ 78:57, CU 1977/7819, rskr 1977/782100). I beslutet anges vilka vattendrag som bör undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Det gäller de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Piteälven och Vindelälven, vissa av de s. k. skogsälvarna, bl. a. Byske älv, samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut, bl. a. Mellanljusnan och Västerdalälven. Vattenkraftutbyggnader bör enligt beslutet inte medges i vissa, i beslutet , specificerade vattendrag. Det påpekas att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt i de områden, som inte undantas i detta beslut, kan komma till stånd. Regeringen kommer att tillmäta invändningar från berörda _ kommuner mot ett visst utbyggnadsprojekt stor betydelse vid tillåtlighetsprövningen. Ett effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. Förutom effektiviseringar i redan befintliga kraftverk bör möjligheterna undersökas att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar. Bl. a. för Piteälven och Vindelälven framhålls att det bör utredas om en viss överledning av vatten kan ske utan att bevarandeintressen avsevärt skadas.

Tabell 6.35 Vattenkraftutbyggnader som får prövas enligt vattenlagen enligt riksda-

gens beslut hösten 1977, GWh/âr

Övriga vattendrag i Norrland

E nergialternati vens _förutsättningar

Små Vattenkraftverk

wrxwwø-...wu-.w-.rnws

Ett tillförlitligt källmaterial saknas f. n. beträffande små Vattenkraftverk. En översiktlig inventering i samband med statens industriverks utredning “Små Vattenkraftverk (SIND PM 1977:13) har visat följande. 1 effektintervallet 1,5-2 MW finns f. n. 40 kraftstationer i drift. Antalet nedlagda stationer kan antas vara litet. Den installerade effekten är ca 70 MW och årsproduktionen ca 0,3 TWh. l effektintervallet 0,l-l,5 MW finns ca 400 nedlagda kraftverk och kraftverk med starkt eftersatt underhåll. Dessa är i behov av omedelbar upprustning. Efter iståndsättning kan den installerade effekten uppgå till ca 250 MW och energiproduktionen bli ca l TWh/år. Dessutom finns ca 550 kraftverk med en installerad effekt på ca 200 MW och medelårsproduktionen ca 0,8 TWh som är i drift men som är relativt gamla och slitna. En utrangering kan därför bli aktuell inom de närmaste 10 á 20 åren om det inte är ekonomiskt att förnya dem. Den sammanlagda produktionspotentialen i kraftverk som är mindre än 0.1 MW bedöms ej överstiga några tiondels TWh. Som framgått finns ett betydande antal små Vattenkraftverk för vilka en Standardisering av maskinaggregat kan vara av intresse. Standardiseringens syfte är att förbilliga projekten genom förenkling, automatisering och serietillverkning. Potentialen för produktionstillskott i små Vattenkraftverk jämfört med nuläget är enligt ovan ca 1 TWh/år.

6.2.3.2 Vindkraft Energiinnehållet i vinden kan genom mekaniska anordningar omformas till el eller värme. F. n. bedöms omvandling till el i stor skala vara den tillämpning som är mest intressant.

Til/gångar

Sverige är beläget inom det s. k. västvindbältet och har därmed större vindenergitillgångar än flertalet områden på jorden. Tillgänglig vindenergi kan uppskattas med hjälp av medianvindstyrkan, dvs. den vindhastighet som överskrids under hälften av årets timmar. Medianvind över 8 m/s på 100 m höjd uppnås inom ett betydande område i södra Skåne samt inom mindre områden på Västkusten, Öland och Gotland. Medianvind mellan 7och 8 m/s råder utmed Västkusten, inom ett bälte i Skåne-Blekinge, på Öland och Gotland, öster om Vättern samt i norra Uppland. Mellan 6 och 7 m/s uppnås inom vidsträckta områden i södra Sverige. Med undantag för mindre områden utmed Bottenviken är medianvindstyrkan däremot låg i norra Sverige. I ljällområdena är kunskaperna om vindförhållandena bristfälliga på grund av att observationsnätet är glest. I ett kort tidsperspektiv är tillgången på vindenergi mycket ojämn. Stark vind råder sällan så länge att ett vindkraftaggregat kan avge full effekt under mer än ett dygn i sträck. På några timmar kan vinden avta från full styrka till ett värde. som gör att ett vindkraftaggregat slutar att avge effekt. Detta ställer stora krav på kraftsystemets möjligheter att utjämna produktionen och

202 Energia/ternarivens_förursätmingar

skärper kravet på att prognosmetoder för vindstyrka utvecklas. Sett över längre perioder visar vinden en markant årstidsvariation på så sätt att energitillgången är större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. På grund av bl. a. sjöbrisen blåser vinden vidare kraftigare på dagen än på natten. Denna skillnad avtar dock med höjden över marken. Vid öppna platser utmed kusterna är vindenergitillgångarna per ytenhet på 100 m höjd normalt antagligen omkring tre gånger större än på 10 m höjd. l inlandet kan skillnaden öka till en faktor fem å sex. Detta förhållande gynnar stora vindkraftaggregat, som når upp till de högre höjderna. Utförda lokaliseringsstudier har visat att områden med minst 7 m/s medianvind på 100 m höjd beräknas kunna rymma ca 3 300 aggregat med turbindiametern 100 m. Dessa aggregat skulle kunna producera ca 30 TWh el under normalår. Om man i stället valde aggregat med 50 m turbindiameter

l

skulle antalet fyrdubblas och produktionen minska till två tredjedelar.

l

Produktion l

i

Vindkraft, byggd på kommersiella villkor, förekommer f. n. inte någonstans i världen. Under 1900-talet har på olika platser sammanlagt något tiotal nätanslutna vindkraftaggregat med effekter upp till l MW funnits i drift.

Försöksanläggningar förekommer f. n. på flera platser i världen. l Älvkarleby

finns en demonstrationsanläggning i storleksklassen 50 kW. Teknisk utveckling av nätanslutna vindenergisystem pågår på liknande sätt som i Sverige i några andra länder -främst USA men även Västtyskland, Holland och Danmark. De variationer i elproduktionen som vindens oregelbundenhet ger upphov till ställer krav på reserveffekt och regleringsmöjligheter i kraftsystemet. En utbyggnad av vindkraft kommer därför att belastas med kostnader för att åstadkomma sådana resurser. exempelvis genom utbyggnad av vattenkraft eller pumpkraft.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Möjligheterna att utvinna energi ur vinden i Sverige studeras f. n. främst inom nämndens för energiproduktionsforskning (NE) vindenergiprogram i samarbete med kraftproducenter, tillverkande industri och berörda myndigheter. Uppläggningen av programmet innebär att studier och försök, bl. a. med aggregat i full skala, bedrivs under tiden fram till 1983-1985. Vindkraften bedöms inte kunna ge nämnvärda bidrag till den svenska energiförsörjningen före år 1985. Under slutet av 1980-talet bör det vara möjligt att påbörja en serieinstallation av vindkraftaggregat i stor skala i landet. Omkring år 2000 förefaller det finnas förutsättningar för att producera 10-30 TWh el per år från vindkraftverk. Ju större del av detta intervall som tas i anspråk, ju högre blir kostnaden per kWh eftersom då områden med successivt sämre vindförhållanden måste tas i anspråk och kostnaderna för reglering ökar. Möjligheterna att utnyttja de från vindsynpunkt bästa områdena först kan komma att begränsas av ekonomiska skäl (stort avstånd

E nergialternari vens _förutsättningar

till distributionsnät) eller miljöskäl. Det bästa sättet att åstadkomma en vindkraftutbyggnad på ett ekonomiskt sätt torde vara en komplettering med vattenkraft som har goda regleringsmöjigheter och/eller med pumpkraft. En stor vindkraftutbyggnad kommer att ställa betydande krav på vattenkraft- och pumpkraftutbyggnad. Hittills gjorda uppskattningar tyder på att det sammanlagda energitillskottet blir maximalt ca l TWh per år från mindre, icke nätanslutna aggregat. Detta bidrag till den totala energiforsörjningen har inte någon energipolitisk betydelse. Vindkraftanläggningar för lokala behov kan detta till trots utgöra ett gott alternativ vid el- och värmeförsörjning av anläggningar på avsides belägna platser eller där andra särskilda förhållanden råder. Den totala tillgången på vindenergi över svenskt territorium blir inte begränsande för utnyttjandet av vindenergi inom överskådlig framtid. Begränsande blir i stället följande faktorer: graden av framgång i pågående utvecklingsprogram - att kraftekonomisk tillgången på platser med så goda vindförhållanden konkurrensförmåga uppnås - kostnaden för att vid givna vindförhållanden utvinna elenergi - att inom åstadkomma möjligheterna kraftsystemet tillräcklig produktionsutjämning över perioder med varierande vindförhållanden inom en totalkostnad som kan konkurrera kraftekonomiskt möjligheterna att inom viss tid ta fram tillförlitliga konstruktioner och bygga tillräckligt antal vindkraftaggregat - och allmänhetens till den. miljöpåverkan inställning

6.2.3.3 Solenergi

Årsmedelvärdet av solstrålningen mot Sveriges yta är ca 0,1 kW/mz. Om man kunde nyttiggöra hela den infallande effekten skulle energitillskottet bli 1 TWh per km? och år. Omvandling av solstrålning till e/energisker med låg verkningsgrad jämfört med andra elproduktionsprocesser vare sig omvandlingen sker i termodynamiska förlopp eller med halvledarteknik. investeringarna blir i båda fallen så höga att elproduktion med solenergi icke bedöms konkurrenskraftig jämfört med andra alternativ, i varje fall inte före år 2000. l Sverige finns stora behov av värme i temperaturregistret under l00°C huvudsakligen för lokaluppvärmning och tappvarmvatten som svarar för 40-50 % av det totala energibehovet. Solfångare av enkel konstruktion kan arbeta i detta temperaturområde med relativt hög verkningsgrad. Ett flertal olika system kan användas för att utnyttja solenergi för uppvärmning. System som kan komma ifråga är passiva system för lokaluppvärmning uppvärmningssystem för simbassänger system för varmvattenberedning aktiva system för uppvärmning av enskilda byggnader - solvärmecentraler för totalförsörjning av stora byggnader eller bebyggelsegrupper.

204 Energialternalivens_förutsärtningar SOU l978zl7

Skilda tillämpningar leder till olika grad av komplexitet och därmed varierande kostnader och lönsamhet. En grundläggande distinktion kan göras mellan passiva och aktiva solvärmesystem. I passiva solvärmesystem utformas själva byggnaden så att solstrålningen mot byggnaden kan utnyttjas väl. Vissa speciella komponenter krävs, främst anordningar för solavskärmning och för avancerad inre temperaturreglering. Byggnader i allmänhet får ca 10 % av sitt värmebehov tillgodosett genom solstrålningen. Genom medveten tillämpning av passiv solfångning -främst lämplig utformning av fönstren - kan forsörjningsgraden ökas upp emot

l

l 40 % av värmebehovet i ett energisnålt hus. J Ett aktivt solvärmesystem (se figur 6.1 l) består normalt av solfångare och värmelager samt värmedistribution med vatten eller luft. De enklaste systemen, uppvärmning av simbassänger och varmvattenberedning. är J kommersiellt tillgängliga i många länder och numera även i Sverige. Ovriga l

l

l l

- / ›\*\ \\ . , /r . \

/gx//yø//z

»W

Figur 6.1 1 Exempel pa aktiv! solvärmesystem Källa: NE 1977: 21

//z

/

\“\” \”\. l ^

,\\/??«\ 7% // égêâ*

Figur 6. I 2 Exempel pa centralt solvärmesystem. Källa: NE 1 977: 21

SOU l978zl7 Enetgialternativens_förutsättningar 205

system befinner sig fortfarande på experimentstadiet. Aktiva system kan utformas för enskilda byggnader eller centralt för flera byggnader. I ett centralt system (se figur 6.12) kan solfångarna placeras i anslutning till lagringsenheten och/eller på de enskilda husen. Lagret i form av en damm,en cistern eller ett bergrum förbinds med byggnaderna genom ett kulvertsystem. Klimatdata anpassade for solenergitillämpningar är en grundläggande förutsättning för den praktiska introduktionen av solteknik. Dimensionering av solvärmesystem behöver bygga på data om bl. a. direkt och diffus strålning mot den solfångande anordningen vid rådande molnighet. Uppmätta värden finns tillgängliga endast i begränsad omfattning. Ett grundläggande problem med att utnyttja solenergi är att energitätheten är låg. Stora materialkrävande ytor krävs for att koncentrera energin. Ett annat problem med att utnyttja sol för lokaluppvärmning är att tillgången pâ sol och behovet av värme inte överensstämmer särskilt väl. (Se figur 6.l3.) Detta problem kan lösas genom att solfångare får arbeta i kombination med annat värmesystem. När solvärmen inte räcker för att täcka värmebehovet, speciellt under vintern, kompenseras underskottet av ett stödsystem. Lagringssystem kan också utnyttjas. Dygnslagring är en förutsättning för alla byggnadstillämpningar. F/erdygns/veckolagring möjliggör soluppvärmning under mulna perioder. Sådan lagring medger också att kraven på stödvärmesystemets toppeffekt kan sänkas. Säsonglagring, slutligen, är nödvändigt om totalförsörjning genom solenergi skall ske. Lokal lagring. normalt for den enskilda byggnaden, medger dygns- och veckolagring med rimliga lagerstorlekar, medan central lagring även gör säsonglagring tänkbar med dagens teknik. Hittills tillämpade metoder omfattar lagring i tunga byggnadselement, i stenlager i anslutning till byggnader och i vattentankar. Dessa metoder värme i förhållande medger endast lagring av små mängder till volymen lagringstätheten blir låg. Total solvärmeförsörjning av en enskild bostad kräver vattenlager stora som halva den bebodda volymen.

Energi lnstrålad Energibehov solenergi

Figur 6.13 Scltematisk illustration av solstrâlningens ärsvariatiøner i relation till värmebehovet Årstid för en byggnad på våra Vinter Sommar Vinter Sommar breddgrader. Behovet av resp. möjligheten till sä- Källa: NE 1977: 21 songlagring antyds.

206 Energialternarivens_förursärtningar

Intensiv forskning pågår både utomlands och i Sverige för att med hjälp av s. k. fasomvandling (smältning-stelning) i lämpliga ämnen öka lagringstätheten. Den för dagen mest gynnsamma möjligheten att med rimlig ekonomi nå total självförsörjning förefaller vara lagring i mycket stora vattenmagasin (större än 10 000 m3). Denna metod kan därför bli tänkbar för t. ex. flerfamiljshus eller tätare grupphusbebyggelse med goda förutsättningar beträffande värmedistribution i kulvertnät. Solfångarnas effektivitet sjunker kraftigt om temperaturniván i solvärmesystemet är hög. Med hänsyn till ackumulatorkapaciteten eftersträvas låga returvattentemperaturer i solvärmesystem. Distributionssystem och värmesystem i husen bör därför dimensioneras för ett lägre temperaturområde med solvärmeanläggningar än vad som sker vid t. ex. traditionell fjärrvärmedistribution. Detta kan innebära ett problem när befintlig bebyggelse skall anslutas till solvärmecentraler. Tillförselgruppen har gjort en bedömning av möjligheterna att introducera centrala solvärmesystem. Man har därvid kommit fram till följande: 1. Efter vissa utvecklingsinsatser skulle de första pilotprojekten i full skala kunna komma i drift under år 1980-1981. Efter utvärdering av dessa projekt och byggande av andra generationens anläggningar omkring år 1983 bör utvecklad teknik och serieproduktion medge större satsningar fr. o. m. år 1985 i varje fall i vissa nybyggda bostadsområden.

2. Marknaden för solenergi bestäms i hög grad av hur elenergi produceras. 1 i 1

alternativ med stor andel mottrycksproduktion i kraftvärmeverk utnyttjas lokaluppvärmning som underlag för elproduktion i största möjliga å utsträckning. Solvärmetekniken har därför mindre goda förutsättningar att konkurrera inom områden som täcks av kraftvärme.

Tabell 6.36 Tillförselgruppens bedömning av solvärmeutnyttjning i centrala system. Ackumulerade värden

År Lägenheter antal Småhus antal Solenergi »- TWh/ år Nybyggn. Konvert. Nybyggn. Konvert.

A. Max, prognos

B. Min. prognos 3 000 - 5 000 - 0,15 1985

A. Max. prognos förutsatt bl. a. låg kraftvärmeutbyggnad och styrning mot soluppvärmning. B. Min. prognos förutsatt hög kraftvärmeutbyggnad.

Eneigia/rernarivens_förursärtningar 207

. Den lämpligaste mark naden för solvärme är nybyggda flerfamiljshus och grupphus. l en max-prognos för solvärme beräknas ca 75 % av all nybyggnation fr. 0. m. år 1985 kunna förses med solvärme. 4. Med hänsyn till svårigheter att placera solfångare och ackumulatoranläggningar vid s. k. övriga lokaler och till att sådan bebyggelse i stor utsträckning ligger inom ekonomisk gräns för kraftvärme, torde solvärme här endast få marginell betydelse. 5. Utvecklingen av solvärme är i hög grad beroende av möjligheterna att använda den i äldre bebyggelse. Problemen är dels att placera solfångare och ackumulatorer, dels att anpassa distributionssystem och värmesystem till lämplig temperaturnivå från solvärmeanläggningen. Max. prognosen innebär att ca 6 % av samtliga bostäder soluppvärms år 1990 resp. ca 20 % år 2000. I min. prognosen är motsvarande andelar 3 resp. 5 %.

6.2.3.4 Biomassa Biomassa avser allt levande material men används här i meningen växtbiomassa, dvs. allt material som bildas genom fotosyntesen. Således inryms i begreppet många olika slag av organiskt material som kan utnyttjas for energiproduktion, t. ex. hushållsavfall och ved. Råvarumässigt kan området delas in i tre delar. Energiskog är sådan biomassa som kan odlas för energiändamål. Skogsenergi är sådan biomassa

som erhålls vid normalt skogsbruk eller nu växer naturligt. Övrig biomassa

kan vara av många slag, t. ex. avfall, halm, vass, tång, alger m. m. Ibland inräknas även torv. En av anledningarna är den kemiska likheten, vilket medför förädlingsprocesser liknande dem för övrig biomassa, en annan är att torvtäkt kan avlösas med odling av energiskog pâ samma mark. Torv behandlas inte som biomassa här utan behandlas särskilt i avsnitt 6.2.2.6. Biomassa kan genom direkt förbränning användas som bränsle. Ur biomassa kan även framställas gasformiga, flytande och fasta energibärare. En bedömning av vilka energibärare som kan framställas, med vilken teknik och ur vilka råvaror kan emellertid inte göras med någon större säkerhet idag. Antalet möjligheter är stort. Redan idag görs flis ur skogsavfall. Flis kan även användas som bränsle för gengasdrift av fordon. Vidare används ved och lutar inom industrin för energiändamål. Under 1980-talet kan tillkomma briketter, pulver, koks, metanol och etanol från skogsavfall och energiskog.

Tillgång och produktion

Energiskog odlas f. n. varken i Sverige eller någon annanstans i världen. I Sverige har föreslagits att större försöksodlingar med främst snabbväxande sälg- och poppelarter snarast igångsätts, eftersom energiskogar har bedömts kunna bli ett väsentligt inslag i landets energiförsörjning på sikt. Odling av energiskog kan bedrivas i mer eller mindre intensiva former. Vid intensiv odling kan markens naturliga förutsättningar modifieras genom vattenreglering. gödsling, markberedning m. m. Detta kräver investeringar och arbetsinsatser och alltså stor produktion. Mindre intensiv - s. k. extensiv

208 E neigiallernarivens j förutsättningar

odling ger lägre produktionsvolym och kan Följaktligen inte bära stora investeringskostnader. Omloppstiderna varierar för sådana arter som lämpar sig för energiskogsodling. För sälgarterna är tiden från plantering till avverkning 3-10 år. För poppelarter är motsvarande tid 15-30 år. Tillgång på lämplig mark är en första förutsättning för storskalig odling av energiskog. De flesta bedömare synes vara eniga om att 0,25 milj. hektar av nedlagd åkermark i Sverige skulle kunna utnyttjas härför. Bedömningarna av hur mycket annan mark, främst olika slags våtmarker, som skulle kunna utnyttjas går vitt isär. Ett medelvärde synes f. n. vara att l-2 milj. hektar skulle kunna disponeras. Valet av mark för energiskog kommer att begränsas av exempelvis markomrâdets storlek, avstånd från bebyggelse och vattentillgång. Därtill kommer eventuella konflikter med andra som är intresserade av att utnyttja samma arealer. Detta innebär att den disponibla arealen kan komma att reduceras. Hur och i vilken form odling, avverkning och distribution till användarna skall ske är ännu inte fullt klarlagt. Det kan tänkas att odlingen sker helt decentraliserad i en form liknande jordbrukets eller i en mer ä, centraliserad form. i Den nuvarande skogsindustrins struktur kan härvid eventuellt ge viss ledning. Denna industri arbetar med ett decentraliserat produktionssystem för råvaran men förädlar råvaran i produktionsenheter. som av företagsekonomiska skäl görs allt större. i Avkastningen från intensivodlad energiskog har angivits till 5 milj. ton i ekvivalent olja per milj. hektar och år. Det är sannolikt möjligt att öka denna avkastning i framtiden. Under tidigare perioder av avspärrning har ved och skogsavfall visat sig vara värdefulla substitut för importerade bränslen. Landets totala virkesbestånd motsvarar i lufttorkat tillstånd (25 % fukt) å 500 milj. ton ekvivalent olja, inkl. Stubbar, kvistar, barr och löv. Avverk- l

ningen, inkl. skogsavfallet, motsvarar i lufttorrt tillstånd ca 14 milj. ton 1

ekvivalent olja vilket ungefärligen motsvarar halva oljeimporten. l Huvuddelen av den totala skogstillgången kommer dock troligen att som l tidigare användas för förädling till sågvaror, pappersmassa och skivor. Den del av biomassan som inte är aktuell för förädling är framför allt bark, grenar och mycket små träd. De möjliga kvantiteterna av dessa trädrester är 13,3 milj. ton torrsubstans. Av tekniska och biologiska skäl bedöms maximalt 4,5 milj. ton möjliga att ta tillvara. Förbränningsvärdet av denna kvantitet är 20 TWh vilket motsvarar 1,9 milj. ton olja. Inom gruppen övrig biomassa kan f. n. främst halm och hushållsavfall lämna vissa bidrag till energiförsörjningen. Bidragens storlek är svår att ange.

Bidrag till Sveriges energiförsörjning Enligt tillförselgruppen kan följande tillgång på energi från energiskogar och skogsavfall påräknas för Sveriges energiförsörjning under de närmaste decennierna. Av avgörande betydelse är vilka satsningar som görs på energiutvinning ur energiskogar.

Energialternativens förutsättningar 209

Tabell 6.37 Tillförselgruppens bedömning av energiutvinning från energiskogar och skogsavfall

Alter- Biomassatyp 1985 1990 2000 nativ Mtoe/år TWh/år Mtoe/år TWh/år

Min. Energiskog Skogsavfall Totalt

Energiskog Skogsavfall Totalt

Minimialternativet omfattar främst skogsavfall genom helträdsutnyttjande. Lövmassa förutsätts inte vara tillgänglig for energiutvinning. För energiskogar förutsätts ianspråktagande av 20 000 hektar/år med start år 1985. År 2000 förutsätts 0,3 milj. hektar mark tas i anspråk för energiskogsodling. Av denna yta är 200000 hektar uppodlad åkermark och resten vâtmark. Maximialternativet innebär att drygt 100000 hektar/år odlas för energiskog från år 1985 samt att skogsavfall samlas på fältet. All lövmassa från gallring har förutsätts bli tillgänglig för energiutvinning. År 2000 förutsätts ca 1,25 milj. hektar mark vara iansprâktagen for energiskogsproduktion. Av denna yta är 250000 hektar uppodlad åkermark och resten våtmark. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige nyplanteras varje år ca 300 000 hektar skogsmark. Utöver i tabell 6.37 angivna kvantiteter har för maximalalternativet angivits att ca 30 TWh skulle kunna tillgodogöras från halm år 2000.

6.2.4 Anläggningar för produktion av el och värme I detta avsnitt beskrivs vissa anläggningar för omvandling av olika energibärare till de energiformer som utnyttjas av de slutliga energianvändarna, dvs. i huvudsak el och värme. Beskrivningarna är mycket kortfattade.

6.2.4.1 Kondenskraftverk I ett kondenskraftverk omvandlas den i bränslet kemiskt bundna energin till högtemperaturvärmesom i sin tur alstrar vattenånga med högt tryck och hög temperatur. Omvandlingen sker i ångpannor. Bränslets omvandling till högtemperaturvärme och högtrycksånga sker med relativt hög verkningsgrad, 85-90 %. De lägre verkningsgraderna gäller för fasta bränslen, de högre för flytande eller gasformiga bränslen. Förlusterna utgörs av varma rökgaser som går ut i anläggningens skorsten. I ett kärnkraftverk produceras högtemperaturvärmen i en kärnreaktor. Kärnenergin finns lagrad i atomkärnorna hos det klyvbara materialet i reaktorns bränslestavar. Under klyvningsprocessen omvandlas denna energi

210 Energialternativens förutsättningar

till högtemperaturvärme som i sin tur alstrar ånga. Ångtryck och ångtempe-

ratur är i detta fall lägre än i övriga bränsleeldade pannor. I både de kraftverk som utnyttjar fossilt bränsle och de som utnyttjar kärnbränsle omvandlas ångans högtemperaturvärme till rörelseenergi i turbinens skovelförsedda löphjul. På grund av termodynamikens lagar kan endast en del av värmeenergin bli rörelseenergi, normalt bara ca 45 %, i kärnkraftverk bara ca 35 % på grund av lägre ångdata. Rörelseenergin omvandlas i en elgenerator till elektrisk energi. Omvandlingen i denna sker med hög verkningsgrad, över 95 96. Efter turbinen leds ångan ned i en kondensor och övergår där genom avkylning till vatten. Detta återfors till ångpannan resp. reaktorn. Avkylningen sker med sjövatten eller luft. Den lågtemperaturvärme som överförts till kylvattnet eller kylluften tillförs omgivningen och får därmed ej någon nyttig användning. Kondenskraftverket kan således endast nyttiggöra ca 40 % av det ursprungliga bränslets energiinnehåll.

6.2.4.1.1 Kärnkraftverk Den civila kärnkraftutbyggnaden i världen domineras av lättvattenreaktorn. Denna är den enda reaktortyp som förekommer i Sverige sedan tungvatten-

reaktorn i Ågesta lades ner for ett par år sedan. Beskrivningen nedan

koncentreras till kärnkraftverk utrustade med lättvattenreaktorer (LWR. light water reactor). Av dessa finns två varianter: kokvattenreaktorn (BWR, boiling water reactor) och tryckvattenreaktorn (PWR, pressurized water reactor). Omfattningen av f. n. installerad kärnkraft resp. utbyggnadsplanerna i några olika länder redovisas i tabell 6.38. Det totala antalet kärnkraftblock i världen uppgår f. n. till över 200. Andelen kärnkraft av totalt installerad elektrisk effekt uppgår f. n. i samtliga länderi tabellen till ca 10 %. De 3 700 MW kärnkraft i sex kärnkraftblock som å f. n. är i drift i Sverige motsvarar ca 15 96 av den i landet totalt installerade å elektriska effekten.

z

l

l

Tabell 6.38 Installerad kämkrafteffekt vid slutet av år 1977 resp. utbyggnadsplaner för kärnkraft i några länder, MW

Hela världen (exkl. östblocket och Kina) 85 000 146 000 278 000 - 504 000 - 368 000 700 000

Källa: Uranium resources, production and demand NEA/lAEA 1977.

Energia/Iernarivens _förursätmingar 21 1

Kärnreakzorns princip En lättvattenreaktors bränsle utgörs vanligen av anrikat uran. Då en neutron träffar en U-235-kärna klyvs denna under samtidig energiutveckling. Samtidigt bildas nya neutroner som kan upprätthålla en s. k. kedjereaktion, dvs. orsaka nya klyvningar. En U-238-kärna klyvs normalt inte då den träffas av en neutron. I stället bildas en ny atomkärna, plutonium-239 (Pu 239) som emellertid är klyvbar. De bildade plutoniumkärnorna kan därför delta i klyvningsprocessen. I termiska reaktorer, till vilka lättvattenreaktorn hör, bildas 3-7 plutoniumkärnor per 10 förbrukade U-235-kärnor. I en bridreaktor däremot bildas ll a 12 plutoniumkärnor per lO förbrukade U-235-kärnor. Man säger därför populärt att bridreaktorn producerar mer bränsle än den förbrukar. De fyra viktigaste komponenterna i en kärnreaktor är bränsle, moderator, kylmedium (kylmedel) och styrstavar. Bränslet är uppdelat på ett antal stavar och varje stav är innesluten i en kapsling. Normalt utgörs kapslingen av en metallegering. Flera stavar bildar i ett bränsleelement och flera bränsleelement bildar reaktorhärden. Moderatorn har till uppgift att bromsa ner de vid klyvningen bildade

Uran - 235

?y

J0LTZZ 21::)

Neutron

Al

Uran - 235 F? å

E) J L

Klyvningsprodukt %

Figur 6.14 Kärnklyvnings- Källa: sou 1976: 3b. processen

212 E nergialternativens _ förutsättningar

neutronerna så att de lättare träffar nya urankärnor. Moderatorn kan t. ex. utgöras av lätt eller tungt vatten. Kylmediet skall Föra bort den värmeenergi som produceras i bränslet. Kylmediet kan vara lätt vatten, tungt vatten eller en gas. I bridreaktorer används flytande natrium eller helium som kylmedel. [en lättvattenreaktor har vattnet den dubbla funktionen av både moderator och kylmedel. Med styrstavarna regleras reaktoreffekten. Skjuts styrstavarna in i härden fångas de flesta neutronerna upp och kedjereaktionen avstannar. Förs styrstavarna ut ur härden ökar antalet kedjereaktioner och reaktorn ökar i effekt. Reaktorhärd, moderator/kylmedium och styrstavar är inneslutna i en reaktortank. Tanken kan vara av stål eller betong. Från reaktortanken leds det uppvärmda kylmediet i rörledningar till turbinen (BWR) eller till ånggeneratorer i vilka ånga för turbinen produceras (PWR).

Kokvarrenreaktor (B WR) Kokvattenreaktorns princip visas i ñgur 6.15. l moderna anläggningar finns i reaktortanken förutom härd, kylmedel och styrstavar även ångseparatorer, fuktavskiljare och huvudcirkulationspumpar.

Reaktor

\ j

Turbin

\ I

I .v

m E g ggg

t?

Generator

Kondensor

Härd

*

.mk L . . Pump Styrdon Figur 6.15 Principskiss Interna av et! kärnkraftaggregat pumpar med kokvaltenreaktør (B WR). Källa: SOU 1977: 67

E nergia/rernalivens _ föru :sättningar 2 l 3

Arbetsprincipen är följande. Effektutvecklingen i härden lår det genomströmmande kylvattnet att koka. l ångseparatorer och fuktavskiljare renas ångan från vatten och kan därefter ledas ut till turbinen. Avskiljt vatten återförs till härden. Reaktoreffekten regleras dels med styrstavarna, dels me i variation i huvudcirkulationsllödet. Från reaktorn går ångan direkt till turbinen, som består av en högtryckstu. bin och flera Iågtrycksturbiner. Från lågtrycksturbinerna leds avloppsångan till kondensorn. I kondensorn övergår ångan till vatten. Kondenseringen sker mot ett stort antal tuber (rör) som hålls kalla av genomströmmande vatten, t. ex. havsvatten. Kylvattenmängden rör sig om 20 a 25 m3/s for en 600 MW-anläggning. Temperaturhöjningen på kylvattnet ligger vid 10 á l2°C. Kondensatet pumpas därefter tillbaka till reaktorn. Turbinen är mekaniskt kopplad till en elektrisk generator, i vilken elenergin alstras. Den termiska verkningsgraden. dvs. förhållandet mellan generatoreffekt och reaktorns termiska effekt, ligger for en BWR vid ca 33 96.

Tryckvattenreaktorn (P WR)

Tryckvattenreaktorns uppbyggnad framgår av ñgur 6.16. l reaktortanken, som for en PWR är helt fylld med vatten. finns härd, kylmedel och styrstavar.

- Ånggenerator Tryck hål I .-5 “ ilska gaaøusømaa-.um- Styrdon 7-1

O

Generator

Sekundärsystem

Pri märsystem Kondensor

Rea ktor

Pump Figur 6.16 Principskiss av ett kärnkraftaggregat med tryckvaltenreaktør KällazsOU 1977: 67 (P WR).

214 E nergialrernativens _förutsättningar

Eftersom ångseparatorer och fuktavskiljare saknas är tryckvattenreaktorn inte lika hög som kokvattenreaktorn. I en PWR passerar kylmediet förbi bränslestavarna utan att koka. sker i stället i en eller flera separata ånggeneratorer. Man

Ångproduktionen

får således två helt skilda kretsar - huvudcirkulationskretsen som omfattar reaktorn och ånggeneratorernas primärsida samt sekundärkretsen (eller som omfattar turbinen och ånggeneratorernas sekundärsida. ångkretsen) Nackdelen BWR är förekomsten av ånggeneratorerna, fördelen är gentemot att turbinen arbetar med icke radioaktiv ånga. Reaktoreffekten regleras med styrstavar och med bor upplöst i kylvattnet. ombesörjer snabba effektändringar medan långsammare Styrstavarna ändringar åstadkoms genom att ändra kylvattnets borkoncentration.

Ångans väg från ånggeneratorn till turbinen och tillbaka igen är i stort sett

samma som för kokvattenreaktorn. Kylvattentemperatur och termisk verkningsgrad är också ungefär samma.

Bridreaktorn

Bridreaktorn tillhör kategorin snabba reaktorer. För att ”bridning” skall vara möjlig fordras att ingen moderator är närvarande. Man kan således inte använda vatten som kylmedel eftersom vatten (såväl tungt som lätt) har modererande egenskaper. De ämnen som kan utnyttjas är flytande natrium till natrium. och gas. Av dessa har det största intresset koncentrerats Bränslet i bridreaktorer kan vara höganrikat uran eller plutonium. Man diskuterar också en bränslegång baserad på thorium. Innan bridreaktorer nått kommersiell mognad återstår ett omfattande Bl. a. måste visas att ekonomisk drift kan kombineras med utvecklingsarbete. tillfredsställande säkerhet. i

sekundära kylkretsar med smält natrium , anggenerator

reaktorbassäng med smält natrium yttre härddel med som cirkulerar genom uran för bridverkan “ade” med Nam_ aktiv reaktorhärd av pumpar (ej utntade) med pmtonium (primär kVlkrets) som kärnbränsle Figur 6.17 Principskiss av kärnkraftverk med bridreakyor_ Källa: SOU 1977: G7

SOU 1978: 17 Enelgialternativens förutsättningar 2 l 5

K ärnkrqftverkets uppbyggnad

Ett kärnkraftverk byggs upp kring de två ovan behandlade huvudkomponenterna, reaktorn och turbinen med sin generator. Principen är enkel men det praktiska utförandet är komplicerat. Reaktorn omges närmast av ett tjockt betongskydd, en s. k. biologisk skärm mot den joniserande strålningen. En mindre byggnad utanför betongskärmen som omger reaktorn kallas reaktorinneslutning. Den har enbart säkerhetsfunktioner. Slutligen återfinns ytterst själva reaktorbyggnaden. I höjd med reaktorns övre del finns förvaringsbassänger för reaktordelar samt för utbrända bränsleelement. Normalt skall bränslet förvaras ca 6 månader vid kraftverket innan det skickas i väg för upparbetning. Genom den senaste tidens stora brist på upparbetningskapacitet måste man emellertid nu räkna med flerårig lagring vid kraftverket. På många håll byggs därför bränslebassängerna nu om så att de kan rymma flera årssatser bränsle. Reaktor- och turbindriften styrs och övervakas av olika mät- och reglersystem. På grund av det stora antalet mätpunkter (flera tusen) är kärnkraftverken utrustade med processdatorer. Kontrollorgan och viktigare mätutrustningar är samlade i ett centralt kontrollrum.

Reaktorinneslutning hos BWR (kokarreaktor)

Reaktorinneslutningens / betongvägg

i., lngjuten stålkonstruktion

.

M

.- Reaktorbyggnad Kondensationsbassäng

Iá-Ãá-ZO - 25mm Figur 6.18 Reaktorinneslutning hos kokvaltenre- Källa: SOU 1977: 67 aklor (B WR).

216 E nergialrernativens förutsättningar

Säkerherssystem Säkerhetssystemen vid ett kärnkraftverk är i första hand till för att hindra radioaktivitet att nå ut till omgivningen. De största mängderna radioaktivitet finns i reaktorns bränsle. Mellan bränslet och omgivningen finns ett antal fysiska barriärer. Målet är att alltid hålla minst en barriär intakt. Själva uranbränslet utgör den första barriären. Detta har nämligen god förmåga att hålla kvar klyvningsprodukterna. Kapslingen utgör den andra barriären. Den tredje barriären utgörs av reaktortank och primärrörledningar. Den fjärde barriären är den s. k. reaktorinneslutningen, en trycksäker och gastät byggnad med uppgift att hålla kvar den radioaktivitet som kan frigöras inuti stationen .vid en reaktorolycka. För kokvattenreaktorn tillkommer sedan reaktorbyggnaden som en sista barriär. För att få samma antal barriärer som en BWR är ibland vissa PWR utrustade med s. k. dubbel inneslutning, 4

dvs. ett extra skal utanpå ordinarie inneslutning. i

hålls intakta. l Ett stort antal säkerhetssystem skall se till att alla barriärer l i Vissa system har till uppgift att förebygga stora påfrestningar på barriärerna, i l andra har till uppgift att mildra konsekvenserna om trots allt en eller flera barriärer skulle kollapsa. En av de allvarligaste olyckorna skulle vara en nedsmältning av reaktorhärden. En sådan skulle kunna inträffa om all kylning av härden upphörde. Reaktorn är därför utrustad med speciella härdnödkylsystem, som skall träda i funktion om ordinarie kylning upphör. Bland de olika säkerhetssystemen kan nämnas snabbstoppssystemet. Ett antal mätpunkter är kopplade till detta systern och vid över- eller underskridande av givna värden stoppas reaktorn automatiskt. Stoppet åstadkommas genom att styrstavarna snabbt skjuts in i reaktorn.

Dri/tegenskaper En kraftreaktor av lättvattentyp förses med nytt bränsle en gång om året. Normalt byts en femtedel (BWR) till en tredjedel (PWR) av härden vid varje bytestillfálle. Genom enbart omplaceringar av bränsleelementen skulle en kraftreaktor kunna köras i två år utan bränslebyte. Kärnkraftverk utnyttjas som s. k. grundlastverk. Det innebär att de avses gå med full effekt under så stor del av året som möjligt. Effekten dras från kraftbalanssynpunkt ner endast då vattenkrafttillgången är så riklig att vatten i annat fall måste spillas förbi vattenkraftverken. Anledningen är bl. a. kärnkraftverkets kostnadskaraktär med hög anläggningskostnad och låg driftkostnad. I princip är kärnkraftverken lätta att reglera och effektändringar kan ske relativt snabbt. I praktiken finns dock begränsningar betingade av termiska påkänningar och säkerhetskrav.

6.2.4.1.2 Olje- och gaseldade kondenskraftverk De flesta fossileldade kondenskraftverk i vårt land är oljeeldade. Orsakerna härtill är att oljan varit billig och är relativt lätt att hantera och bränna. Gaseldade kraftverk finns f. n. inte i Sverige.

E nergialternativens _ förutsättningar 217

Ångpanna

korsten-

Brännare Kondensor R ökgasfilter

Luft

1t-

Figur 6.19 Principskiss av ett øüeeldal kondens- Källa: SOU 1977: 67 krajibløck.

Olje- och gaseldade kondenskraftverk kännetecknas av måttliga anläggningskostnader men höga driftkostnader till följd av hög kostnad for energiråvaran.

6.2.4.l.3 Kolkraftverk F. n. finns i vårt land inga moderna kondenskraftverk avsedda att eldas med kol. Ett koleldat kraftverk skiljer sig från ett olje- eller gaseldat kraftverk när det gäller ångpannans utformning, eldningsanordningarna, bränslehanteringen och askhanteringen. Tre huvudtyper av koleldning förekommer, nämligen eldning på rost, kolpulvereldning och eldning i virvelbädd (fluidiserad bädd). Eldning på rost har tidigare använts i mindre och medelstora ångpannor. Moderna större anläggningar utförs nästan genomgående för kolpulvereldning. där bränslet blåses in i eldstaden ungefär som vid oljeeldning. Kolpulvereldning kräver malningsanläggningar i anslutning till kraftverket. Virvelbädd kan framdeles komma till användning. Fördelar är här bättre förbränning, mindre eldstadsvolymer och möjligheter att binda svavel i

2 l 8 E ne/gialternativens _ förutsättningar

askan, vilket bl. a. innebär minskad miljöpåverkan. Fortsatt utvecklingsarbete krävs emellertid innan virvelbäddsförbränning kan tillämpas kommersiellt. En nackdel med koleldning är ett eldstadsutrymmena genomgående måste göras större än for en oljeeldad panna med samma effekt. Detta jämte den mer omfattande bränslehanteringen innebär att anläggningskostnaderna för ett kolkraftverk blir väsentligt högre än för ett oljeeldat kraftverk. Driftkostnaden blir dock lägre eftersom kol f. n. är billigare än olja.

l

Ett annat kännetecken för koleldade kraftverk är den relativt omfattande utrustningen för kolhanteringen, dvs. för hamnanläggning, lagring, kolkvarnar, bränslets transport inom området samt inmatning i pannan. Vidare l behövs utrymme för deponering av aska och annat forbränningsavfall. l

6.2.4.1.4 Kraftverk for torv och andra bränslen

inom l

Några kraftverk eldade med torv finns f. n. ej i Sverige. God kompetens ñnns dock i vårt land. Det irländska 2 torvområdet torvprogrammet har byggts

i

upp bl. a. med svensk konsulthjälp. i Ett torveldat kraftverk skiljer sig från olje- eller koleldade kraftverk endast när det gäller bränslehanteringen och förbränningsutrymmets utformning. Bränslet förutsätts vara i form av frästorv, dvs. som ett grovt pulver, en form som numera är dominerande. För bränslehanteringen vid kraftverket fordras lagringsanläggning under tak, utrustning för rensning (siktar), transportband samt anläggning för blandning av torv med olika vattenhalt. Transportkostnaderna för torv från torvmosse till verk begränsar f. n. de områden inom vilka sådana verk kan byggas. Bränslehanteringen vid torveldning är relativt dyrbar. Förbränningsverkningsgraden är något sämre än vid oljeeldning. Vissa askmängder måste hanteras och deponeras. Andra bränslen än torv som kan vara aktuella för eldning i kraftverk är bark, sopor, trällis och massaindustrins avfallslutar. Eldning med bark och sopor förekommer redan i ett mindre antal anläggningar, medan avfallslutarna genomgående utnyttjas på detta sätt inom massaindustrin. Endast i enstaka fall förekommer dock eldning med dessa bränslen i rena kondenskraftverk. Gemensamt gäller for nämnda bränslen att viss tilläggsutrustning fordras for hantering av bränslet och för stoftavskiljning och askhantering. Dessutom fordras större eldstadsutrymmen, vilket totalt innebär högre anläggningskostnader än vid oljeeldning. Å andra sidan blir de egentliga bränslekostnaderna låga. Massaindustrins eldning av avfallslutar innebär både energiomvandling och återvinning av kemikalier ur massaprocessen. Detta sker i en s. k. sodapanna. vilken kan karaktäriseras som en speciellt konstruerad ångpanna.

6.2.4.2 Kombinationsverk

6.2.4.2.1 Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk Ett verk for kombinerad el- och värmeproduktion, normalt kallat kraftvärmeverk, är i sina huvuddelar uppbyggt på samma sätt som ett kondenskraft-

E neIgia/Iernarivens_ förutsättningar 219

verk, men sedan en del av energin i ångan omvandlats till rörelseenergi i turbinen kondenseras resten vid väsentligt högre temperatur. Denna s. k. varmkondensering sker vanligen vid drygt l00°C. Värmeenergin i avloppsångan överförs till “kylvatten“, som i form av vatten med ca 90°C temperatur cirkulerar i det till anläggningen kopplade fjärrvärmesystemet. Avloppsångans kvarvarande energi kan således användas för att värma bostäder och lokaler istället för att, som i ett kondenskraftverk, outnyttjat föras bort med kylvattnet eller till den omgivande luften. Genom att kondenseringen vid kraftvärmedrift sker vid högre temperatur än i ett kondenskraftverk minskar elproduktionen något. Minskningen uppgårtill ca 20 %. Den samtidiga omvandlingen till elenergi och lågtemperaturvärme ger en total verkningsgrad av ca 85 % räknat på energiinnehållet i tilllört bränsle. Värmekondensorn i en kraftvärmeanläggning ersätter en konventionell värmecentral lör hetvattenproduktion i ett ljärrvärmesystem. Kraftvärmeanläggningen kompletteras ibland med en s. k. återkylare. Denna kan liknas vid en konstgjord värmelörbrukare inkopplad till fjärrvär-

mesystemet. Återkylaren ökar vid behov belastningen på kraftvärmeaggre-

gatets varmkondensor, varigenom ökad elproduktion kan erhållas även om ljärrvärmebehovet under t. ex. en varm höstdag inte är så stort. Den värmeenergi som går till återkylaren kan ej nyttiggöras. Verkningsgraden blir därmed sämre än den som gäller lör ett kondenskraftverk. eftersom kondenseringen sker vid betydligt högre temperatur.

Ånga ä

Generator

Ångpanna

å

. t Utgående hetvatteu

till fjärrvärmenätet á Kondensor l

\ l l 1,; l l;

j

Vatten 4- J Avkylt Vatten

i_ retur från lllllltlllll*

fjärrvärmenätet Figur 6.20 Principskiss Källa: Värmeverksföreningen, Kraftvärme 75 av kra/ittärnzeverk

220 Energia/remarivens_förutsärtningar SOU l978zl7

Kraftvärmeverk kan även vara av kondenstyp med avtappning av ånga. l sådana verk är det möjligt både att samtidigt producera el och värme och att producera enbart el om t. ex. värmeunderlaget är otillräckligt. En annan typ av kombinationsverk är det industriella mottrycksverket, där avloppsångan efter turbinen direkt används för uppvärmning av olika apparater(kokare, indunstare, torkning osv.) i en industriell process. Speciellt inom massa- och pappersindustrin finner man denna typ av kombinationsverk. När ångan kondenserats i dessa apparater matas det erhållna varma vattnet tillbaka till ångpannan. Avloppsångan har i detta fall ett relativt lågt tryck, dock högre än avloppsångan vid kraftvärmedrift, vilket gör att ångans energiinnehåll efter turbinen är större vid mottrycksdrift. Elutbytet blir därför något lägre än vid kraftvårmedrift. Även vid industriell mottrycksdrift uppnås en totalverkningsgrad på ca 85 %, dvs. ett mycket effektivt utnyttjande av bränslets energiinnehåll. Utrustningen i kraftvärmeverken och i industrins mottrycksanläggningar är densamma när det gäller panna, turbin och generator. På lågtemperatursidan är dock utrustningen helt olika, eftersom man i det förra fallet har hetvatten som energibärare och i det senare fallet ånga vid lågt tryck. I en kraftvärmeanläggning finns således en relativt omlångsrik varmkondensor och diverse pumpar som inte har sin motsvarighet i mottrycksanläggningen. Kraftvärmeverk och industriella mottrycksverk kan byggas för olika bränslen, t. ex. olja, gas, kol, torv och biomassa.

6.2.4.2.2 Kärnbaserade kombinationsverk Kärnkraftverk för produktion av både el och värme skiljer sig i utförande från ett kârnkondensverk endast vad beträffar turbinanläggningen. Kärnkraftvärmeverkens turbiner kan indelas i två huvudtyper, nämligen mottrycksturbin eller avtappningsturbin. I kärnkraftvärmeverk som arbetar efter mottrycksprincipen får ångan från reaktorn passera ett antal turbinsteg där ångans energi omvandlas till mekanisk energi. Vid slutet av expansionsförloppet kyls ångan i en värmeväxlare med fjärrvärmevatten. En anläggning som arbetar efter mottrycksprincipen är helt beroende av fjärrvärmesystemet. Den eleffekt som kan tas ut från anläggningen är direkt proportionell mot värmelasten. lnga termiska förluster finns i form av kylvatten eftersom sådant helt saknas för huvudprocessen. Vid kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen tappas ånga av från turbinen vid flera temperaturnivåer. Den resterande mängden ånga som passerar den sista turbindelen kondenseras med hjälp av kylvatten. Kärnkraftvärmeverk som arbetar efter avtappningsprincipen kan även producera elenergi utan att leverera fjärrvärme. Vid detta driftfall erfordras samma kylvattenmängd som i ett motsvarande kondensverk.

E nergialternalivens _ förutsättningar

6.2.4.3 Gasturbiner och dieselkraftverk

Arbetsprincipen for en gasturbin är i korthet att heta forbränningsgaser under tryck får avge sin energi till skovelhjulen i en turbin. Dieselmotorn i ett dieselkraftverk har stora likheter med en vanlig fartygsdiesel. Vid användning av gasturbiner och andra bränsledrivna motorer erhålls utöver rörelseenergi till motoraxeln - som normalt avgasvärme måste kylas bort. Vid ren motordrift är verkningsgraden normalt ca 30 % for en gasturbin och ca 40 % för en diesel. Återstående värme kan emellertid via en s. k. avgaspanna återvinnas och utnyttjas som lågtemperaturvärme for uppvärmning av byggnader i ett ljärrvärmesystem. Bränslets energiinnehåll kan på detta sätt utnyttjas med en verkningsgrad av 60-80 % för gasturbiner och ca 80 % for dieselmotorer. Gasturbinen drivs med lättolja eller ännu hellre med naturgas. Exempel finns också på gasturbiner som kan drivas med tjockolja. Stora dieselmotorer drivs med tjockolja. Karaktäristiska egenskaper hos en gasturbin är låg anläggningskostnad, kort starttid, litet personalbehov, inget kylvattenbehov men höga krav på bränsle (lättolja) och därmed höga driftkostnader. Gasturbinkraftverk används i viss utsträckning som komplement till övrig elproduktion under högbelastningstid (drifttid nonnalt 100-200 timmar/år) och som reservkälla. Dieselkraftverk kännetecknas av relativt låg anläggningskostnad, litet personalbehov, hög startberedskap och relativt höga driftkostnader.

6.2.4.4 Vattenkraftverk, pumpkraftverk

Huvuddelarna i en vattenkraftstation är damm, turbin och generator. I dammen samlas vattnet från vattendraget och skapas den fallhöjd (lägesenergi)som fordras. I turbinen omvandlas sedan rörelseenergin i det från dammen strömmande vattnet till mekanisk energi. I generatorn slutligen, som oftast är kopplad direkt till turbinen, omvandlas den mekaniska energin till elektrisk energi. Fallhöjden och vattenmängden genom turbinen bestämmer produktionsförmågan (effekten). En speciell typ av vattenkraftstation är pumpkraftverket. I detta kan generatorn vid behov gå som motor och turbinen som pump. Vid tider med billig el (nattetid, helgtid) kan då vatten pumpas från ett nedre magasin till ett övre och sparas till perioder med hög produktionskostnad (dagtid, vardag). Pumpkraftverket ger således möjlighet till s. k. korttidsreglering av elproduktionen. - För mer långsiktig reglering vecko-, säsong- eller årsreglering krävs emellertid betydligt större magasin. Genom pumpningen blir energiförlusterna märkbart större än i en vanlig vattenkraftanläggning. Elenergi produceras i vattenkraftstationer med mycket hög verkningsgrad. I moderna stationer omvandlas ca 90 % av den ursprungligen tillgängliga lägesenergin till elektrisk energi. karaktäriseras i Vattenkraftanläggningar övrigt av stor driftsäkerhet, goda regleringsegenskaper. relativt enkel teknik, goda möjligheter till automatisering och fjärrkontroll, kort startberedskap och lång livslängd. Å andra sidan är produktionsformågan beroende av neder-

222 SOU 1978: I 7 E nergialrernativens _ förutsättningar

Lednings» | schakt

wttenyta

Nedre vattenyta

Figur 6.21 Principskiss . Maskinstation Utbpps unna t I av vanenkra/Iverk av Längdsnm undeijjordsryp. Efter Valten/all - Svenska krq/i- »verks/öreningen. Källa: sou 1977 : 67

börden, anläggningskostnaderna höga, lokaliseringen begränsad till vattendvs. avståndet mellan produktions- och konsumtionsdragens fallsträckor. område blir i allmänhet stort.

6.2.4.5 Vindkraftverk

horisontalaxlade viñdturbinen I Sverige har endast den propellerliknande, att detaljerade konstruktions- och f. n. nått en sådan grad av utveckling, kostnadsberäkningar genomförts. Efter vad som i dag är känt ger den också de bästa utvecklingsmöjligheterna, genom att mängden konstruktionsmaterial i Förhållande till utvunnen energimängd kan hållas nere tack vare liten bladyta och relativt högt varvtal. En tvåbladig vindturbin kan utvinna 70-80 % av den energi som teoretiskt finns tillgänglig i vinden. Därför lönar det sig sällan att genom förfinad konstruktion En ökning av bladantalet till tre ytterligare höja energiutbytet. ökar energiutvinningen med några procent, men medför en dyrare konstruktion. Vibrationsproblemen är dock mindre med en trebladig vindturbin, varför många tidigare vindkraftaggregat byggts trebladiga. En ytterligare av bladantalet är inte motiverad. Ett ökat bladantal medför alltid en ökning minskning av varvtalet, vilket gör att momenten ökar (vid oförändrad effekt) och att därmed t. ex. axlar och växellådor måste dimensioneras kraftigare. Med en enbladig turbin - det felande bladet ersätts av en motvikt- sjunker

E ne/gia/ternar/vens _ förutsättningar 223

Markplan Figur 6.22 Principskiss Källa: Saab - Scania av 4 M W vindkraftverk.

energiproduktionen med ca 10 %, vilket kan kompenseras med några procents ökning av diametern. Vibrationsproblemen har dock hittills förefallit alltför svårlösta. Utformningen av vindturbinen har avgörande betydelse För konkurrenskraften. Två skilda utvecklingsvägar kan skapas genom att man antingen väljer svetsat stål eller s. k. kompositmaterial i bladen. Svetsat stål är ett billigt material, som emellertid medlör tunga konstruktioner och relativt låga varvtal. Kompositmaterial, t. ex. plast armerad med kolñbrer, medgeråandra sidan mycket lätta och slanka konstruktioner. Med kolliberblad är det tänkbart att använda en direktdriven generator i stället för den normala kombinationen Priset för kollibrer växellåda-generator. är än så länge mycket högt, men breddad användning väntas leda till att det sjunker. Även den s. k. Darrieusturbinen tilldrar sig intresse. Den utmärks av att turbinen, som är Försedd med två eller tre bågformade blad, roterar kring en vertikal axel. Därigenom slipper man den anordning som måste hålla de konventionella, horisontalaxlade aggregaten mot vinden. Denna turbin kan placeras på ett ganska lågt torn men når då inte upp i områden med högre vindhastighet. Till dess nackdelar hör att den behöver större bladyta än den horisontalaxlade turbinen.

Energialrernativens_förutsättningar-

6.2.4.6 Bränsleceller

Principen för bränslecellen har varit känd i mer än 170 år. Det är dock först under de senaste decennierna som bränslecellen blivit praktiskt användbar. Skillnaden mellan ett bränslecellbatteri och ett batteri i konventionellt utförande är inte stor. Den enda - men synnerligen viktiga principiella olikheten är att bränsle och oxidationsmedel tillförs bränslecellelektroderna från ett förråd, beläget utanför batteriet. Elektroderna tjänstgör endast som reaktionsrum och deltar inte i de kemiska processerna. 1 det konventionella batteriet lagras bränsle och oxidationsmedel i elektroderna, som alltså förbrukas när batteriet urladdas. Bränslecellen kan leverera energi kontinuerligt under förutsättning att drivmedel tillförs i takt med förbrukningen. Bränslecellen är som alla galvaniska celler uppbyggd av två elektroder och en elektrolyt. Materialet i de tre komponenterna kan varieras och elektroder och elektrolyt kan utformas på olika sätt. Teoretiskt är alltså antalet bränslecelltyper stort. 1 praktiken har man dock begränsat sig till ett fåtal system. Bränslecellers värde ligger i att de gör det möjligt att med hög verkningsgrad direkt omvandla kemiskt bunden energi till elenergi. Verkningsgraden hos framtida bränsleceller kan ligga mellan 60 och 70 %. Hänsyn måste dock tas till omvandlingsförluster vid överföring av energiråvara (t. ex. kol) till lämpligt bränsle i bränslecellen. Man hoppas kunna nå en verkningsgrad på ca 50 % vid omvandling av kol till el via bränsleceller. Om de mål kan nås som uppställts i utvecklingsarbetet, främst i USA, väntas en stor framtida marknad för elproduktion från bränsleceller.

6.2.4.7 Solceller å s. k. fotovoltaiska celler kan i princip utföras av både

Elproducerande i

l material. Hittills mest utnyttjade och med helt l oorganiska och organiska bakom sig är celler av kisel l dominerande forsknings- och utvecklingsarbete 2 .ä resp. av kadmiumsulfid/kopparsulfid och, på senaste tid, också av gallium- l l arsenid. Dessa material är s. k. halvledare. l upp till l: Med kiselceller har man i laboratorieskala uppnått verkningsgrader l med teoretiskt 25 %. För storskaligt tillverkade celler l 1 20 % jämfört möjliga l antas dock sådana verkningsgrader bli svåra att uppnå. Ett för svenskt vidkommande gynnsamt förhållande är att halvledarceller fungerar även vid diffust ljus. Hittills har celler av mycket rent s. k. enkristallint kisel tilldragit sig det största intresset. Det är med sådana som verkningsgrader bortåt 20 % har uppnåtts. Stora ansträngningar görs att genom industrialisering nedbringa framställningskostnaderna. Hur stor energimängd som kan tillgodogöras från ett solkraftverk beror på lagringsmöjligheterna. Om sådana saknas bör toppeffekten från samtliga solkraftverk den reglerkapacitet i kraftsystemet som t. ex. ej överstiga vattenmagasinen svarar för. De flesta elproducerande anläggningar kan komma att konkurrera med som vattenkraftsystemet erbjuder. Vindsolenergi om den reglermöjlighet

Energialternarivensförutsättningar

och solenergi skulle dock kunna komplettera varandra reglermässigt. Årstider med stora medelvindstyrkor är ofta solfattiga. l framtiden kan framställning av syntetiska bränslen via elektrisk energi medföra att den ojämna tillgången på solenergi inte utgör något stort problem. Ett solkraftverk med l km? solcellsyta motsvarar en total anläggningsyta av 2-3 km? Vid en placering i södra Sverige skulle ett sådant producera ca 0,15 TWh/år med en toppeffekt av 150 MW om solcellerna antas ha en verkningsgrad av 15 %. För produktion av 3 TWh/år fordras alltså tjugo kraftverk av ovannämnda typ. Erforderlig markyta blir då 40-60 kmz, vilken I l ungefär motsvarar markbehovet för en kraftledningsgata från övre Norrland till Mellansverige.

i

6.2.4.8 MHD-generatorer

En framtida möjlighet att producera elenergi utgör de s. k. MHD-generatorerna. MHD står för magnetohydrodynamisk energialstring. Grundprincipen bygger på förhållandet att om en rörlig ledare skär över ett magnetfält uppkommer en elektrisk ström. Den rörliga ledaren i en MHD-generator utgörs av en joniserad gas. Ett flertal olika bränslen kan utnyttjas för att driva en MHD-generator. I en MHD-generator finns inte några roterande mekaniska delar, varför arbetstemperaturen med dagens material kan vara upp till 2 700° C. Verkningsgraden blir högre än för konventionella kondensanläggningar. Totalverkningsgraden för MHD-anläggningar torde ligga kring 45-50 %. Principen för MHD-generatorn är inte ny. Metoden kräver dock så höga temperaturer att det tidigare inte funnits något material som medgivit någon försöksdemonstration. Några MHD-anläggningar finns f. n. i drift i världen. En anläggning med naturgas som bränsle och med effekten 25 MW startades i Sovjetunionen år 1971.

6.2.4.9 Hetvattencentraler I en hetvattencentral produceras varmt vatten genom förbränning av bränsle i en panna. Det varma vattnet transporteras sedan i rörledningar till värmeförbrukarna i ett ljärrvärmenät. Karaktäristiska egenskaper är hög verkningsgrad, ca 90 %, god driftsäkerhet och möjlighet att driva även stora anläggningar obemannade. Normalt delas anläggningens totaleffekt upp på flera enheter. Panneffekter och antal pannor väljs så att full reserv erhålls för den största enheten. För en sådan uppdelning talar också behovet av att kunna reglera effekten. En bättre driftekonomi kan nämligen uppnås om pannorna i största möjliga utsträckning får arbeta vid full last. Hetvattencentraler kan utföras för eldning med t. ex. olja, gas, kol, torv eller biomassa.

226 _förutsärtningar SOU 1978: 17 Energialrernarivens

624.10 Solfångare l termiska solfångare omvandlas solstrålning till värme. Solfångare kan utföras plana eller koncentrerade. En plan solfångare består av en absorbator som kyls av ett värmeupptagande medium (t. ex. vatten). Den är framtill täckt med glas (ett eller flera) och baktill och längs kanterna isolerad. Verkningsgraden hos en god

solfångare kan drivas över 80 % men sjunker vid ökande temperaturdilTerens

mot omgivningen. Temperaturområdet är i allmänhet under l00° C. Energiavgivningen kan ökas genom reflekterande skärmar framför solfångaren. len koncentrerande solfångare reflekteras solstrålningen på optisk väg mot en i förhållande till rellektom liten absorbatoryta. Glasning och isolering behövs inte. Temperaturområdet är större än for en plan solfångare och medger temperaturer över l00°C. Den är beroende av direkt strålning och utformas ofta rörlig (solfoljande). Den är känsligare för snö och vind än den plana solfångaren. För att värma vattnet i simbassänger är plana solfångare ovanligt i Temperaturbehov på ca 30°C gör att man med enkla konstruk- i gynnsamma. y tioner av solfångaren kan nå goda verkningsgrader. Även for varmvattenberedning och husuppvärmning nyttjas värme vid så låga temperaturer att plana solfångare med fördel kan användas. Tekniken är gammal och solfångare börjar bli kommersiellt tillgängliga även i vårt land. Forskningen i Sverige inriktas nu på att lösa sådana problem som hänger samman med speciella klimatiska förhållanden. Koncentrerande och måttligt koncentrerande solfångare utvecklas på flera håll i världen. bl. a. i Sverige. Det är for dagen omöjligt att avgöra deras konkurrenskraft mot plana solfångare. Isamband med tillämpningar främst i centrala solvärmesystem diskuteras kombinationer av plana och koncentrerande solfångare. Genom att de arbetar inom skilda temperaturområden kan de ge gynnsamma totalverkningsgrader. för alla typer av solfångare är drifts- och Ett gemensamt problem åldringsegenskaperna. Solfångare for uppvärmning och varmvattenberedning behöver ha en area av ca 20-40 m2 per lägenhet.

/ : I s

\

Glas Absorbator Isolering

Figur 6.23 Plan solfánga- -;| / re. / Källa: NE 1977:21.

Energialternarivensförutsättningar

6.2.4.1l Värmereaktorer Med värmereaktor menas här en kärnreaktor som endast producerar hetvatten för fjärrvärmeändamål. Anläggningen producerar således ingen elenergi och innehåller därför ingen turbin eller elgenerator. Några kommersiella värmereaktorer finns såvitt känt inte någonstans i världen. Genom att slopa den elproducerande delen kan man förenkla reaktorkonstruktionen betydligt. Reaktorn är inte beroende av aktiva säkerhetssystem på samma sätt som en konventionell kraftreaktor på grund av enkel konstruktionsprincip, lågt arbetstryck och låg arbetstemperatur. Kommersiella värmereaktorer skulle kunna vara i drift i början på 1990talet.

6.2.4.12 Värmepumpar Värmepump kallas ett aggregat med vars hjälp man ur en yttre värmekälla “lyfter” energi till en högre temperaturnivå. Sådan energitransport kan enligt termodynamikens andra huvudsats icke ske utan uppoffring av drivenergi. Förhållandet mellan avgiven energi och drivenergi benämns värmefaktorn. Drivenergin består vanligen av el men även bränsledrivna värmepumpar förekommer. Värmekällan, dvs. den omgivning ur vilken värrnepumpen tar upp energi, väljs med hänsyn till temperaturnivå och tillgänglighet. De vanligaste värmekällorna är luft, vatten och jord. Värmepumpens användningsområde begränsas främst av ekonomiska förhållanden. Goda värmefaktorer krävs för att försvara investeringen, vilket betyder att endast tillämpningar med begränsade temperaturskillnader kommer ifråga. Dessutom har användningsområdet tekniskt begränsats av att alltför höga temperaturer inte kan tillåtas med hänsyn till kompressorer, Smörjmedel och köldmedier. De användningsområden för värmepumpar som kan tänkas med hänsyn till dessa begränsningar är lokaluppvärmning och vissa industriella processer såsom torkning och indunstning. Värmepumpar för lokaluppvärmning kräver oftast tillsatsenergi, t. ex. i form av el eller olja. Inom industrisektorn har värmepumpar använts under lång tid. Användning av värmepumpar i industriella processer är ofta lönsam tack vare små temperaturskillnader, långa utnyttjningstider och enkel reglering. Det utvecklingsarbete avseende värmepumpar som bedrivits under senare tid har i huvudsak rört värmepumpar för lokaluppvärmning. Man bör här skilja mellan kommersiella lokaler och bostäder, eftersom skillnaden i tillämpning är ganska stor. Kommersiella lokaler - osv. - har till butiker, kontor, samlingslokaler skillnad mot bostäder små behov av varmvatten, vilket gör att anläggningarna kan vara enkla. I många typer av kommersiella lokaler finns spillvärmeflöden tillgängliga. Detta gäller speciellt livsmedelsbutiker där kondensorvärme från kyl- och frysanläggningar med hjälp av värmepumpar ibland kan fås att täcka hela uppvärmningsbehovet. För bostadsvärmeändamål fanns i april 1977 ett par hundra värmepumpar installerade i Sverige. Samtliga utom en var avsedda för uppvärmning av

228 E nergialrernarivens _förutsärmingar

enskilda småhus. Utvecklingsarbetet inom värmepumpområdet inriktas bl. a. på att utveckla värmepumpar med bättre värmefaktor, åstadkomma pumpar for högre temperaturer samt ta fram system for användning och distribution av Iågtemperaturvärme. F. n. bedöms mindre värmepumpar for bostadsuppvärmning, s. k. villavärmepumpar, endast få marginell betydelse för energibalansen fore mitten av 1980-talet. Stora värmepumpaggregat har däremot redan idag möjlighet att konkurrera ekonomiskt med alternativa uppvärmningsformer.

6.2.5 Eá//örsörjningen och dess in/iustrukrzzr Den svenska elprodukrionen domineras av vattenkraften, som under ett år med normal tillrinning till vattenmagasinen f. n. svarar för knappt 70 96 av eltillförseln. Kärnkraften svarar f. n. för drygt 20 96 medan resterande del utgörs av oljeeldad värmekraft. Betydande avvikelser från denna Fördelning kan uppkomma under år med annan vattentillrinning än den normala. Med ökande elkonsumtion kommer vattenkraftandelen successivt att minska, eftersom endast begränsade vattenkrafttillskott beräknas tillkomma i fram- i, tiden. Om planerade kärnkraftblock tas i drift kommer kärnkraften att täcka i praktiskt taget hela den forutsedda konsumtionsökningen under de närmaste åren. Figur 6.24 visar de kraftstationer med över 100 MW installerad effekt som f. n. är i drift. Dessutom markeras planerade kärnkraftblock. Bilden domineras av det stora antalet vattenkraftstationer i Norrland. I mellersta och södra Sverige finns framför allt tre olika kraftverkstyper, nämligen kraftvärmeverk i några större städer, t.ex. Västerås, Stockholm, Uppsala och Norrköping, oljeeldade kondenskraftverk i Stenungsund (850 MW) och Karlshamn (l 000 MW) samt kärnkraftverk. F. n. finns sex kärnkraftblock i drift, nämligen Oskarshamn 1 440 MW Oskarshamn 2 570 MW Ringhals l 760 MW Ringhals 2 820 MW Barsebäck l 570 MW 5 Barsebäck 2 570 MW l olika stadier av färdigställande befinner sig Ringhals 3 915 MW (1978) Forsmark l 900 MW (1978) Ringhals 4 915 MW (1979) Forsmark 2 900 MW (1980) Forsmark 3 l 050 MW (ca 1984) Oskarshamn 3 l 050 MW (ca 1984) Årtalen inom då kraftforetagen planerar att ta parentes anger tidpunkten i drift. Praktiskt taget samtliga elproducerande anläggningar är anläggningen via ett omfattande överforings- och distributionssystem sammankopplade till ett för hela landet integrerat ellörsörjningssystem. Härigenom är det möjligt

sou 197g;17 E nergialternativens 229

förutsättningar

I°°e ., vauenkranstanon Basam30°

u Q

varmekrafrstation Vetas320 \/\ W

g Harsovånget 33W P 294 / krahstalionmedgasluvbrin/ mms (14993150 Seilevave 220% , *4 kamkvafrstation \ 7 MGSWUW 00 Akkals14e

Stalon110 Kvislfcrsen140 / \ Tuggen

Korsseibvanna \ 105g

Hansele203

5112 sÃomamous

/Xsxomnn Om! 100 forsen . ›|_ | 159 .

111 n Kauslgcfrsen 275

R°“°° Jarostrommen 157 Narnforsen 110

120 A Moforsen139_

Forsmo155 Sallsgo 152 W Hjana168;

“f

145 i HolIe|140

z

\\M|dskog Krångede 225 155

nâeraüovsen

Långå150 Stadsforsen 35 Krokslrommen 100 “ .Fors-mark

F1 1978 900

mnanweu 335 F2 1980 900

F3 1000 Holges 132 Karskar168

1h c 1 °e . “i xø / ä Hallstavik257

Vaslerås197 E Uppsala 200 Arosverken 572 HHSelbv225

.. Tvollhatlann Norrtkölpnng 240

235 Q Stallbacka Kmmaa 140 133

Stenungsund H35

Rmghals R11975 76D 321975 822 15131977 915 Lahall 941979 915 Oskarshamn

?se * Karlshamn 011971 44° 997 _ 021974 550 all, 03 1000

EVMVK*

Barseback 81 1975 580 Heleneholm 82 1977 580 118 - Figur 6.24 K raftstatiøner a , Oresundsverkel 493 större än 100 MW.

m

230 E nergialternativens förutsättningar

att samköra de kraftverk som ingår i systemet. Driften av kraftsystemet syftar till att utnyttja tillgängliga anläggningar på ett så ekonomiskt sätt som Detta leder bl. a. till kraftutbyten via den s. k. kraftbörsen mellan de möjligt. samkörande kraftföretagen. Härigenom kan vid varje tidpunkt de kraftverk som har de lägsta rörliga kostnaderna hållas i drift. Planeringen av elproduktionssystemet måste ske med lång framförhålltar 10 år eller mer från beslut om utbyggnad av ning, eftersom det i allmänhet stora kraftverk till idrifttagning. Planeringen sker i samråd mellan elproducenterna inom ramen för CDL (Centrala Driftledningen). Planeringen syftar bl. a. till att finna den sammansättning av elproduktionssystemet som vid givna restriktioner långsiktigt ger lägsta totala kostnader. I industrier som för sin tillverkning kräver processånga, är det ofta fördelaktigt att kombinera ånggenerering med elproduktion i mottrycksmaskiner, s. k. industriellt mottryck. l orter med ljärrvärmenät kan det vara fördelaktigt att kombinera värmeproduktionen med elproduktion i kraftvärmeverk. För att planera, bygga och driva anläggningar av dessa typer fordras samarbete mellan industrier resp. kommuner och kraftproducenter.

Överfdrings- och distributionssystemet har till uppgift att transportera el från

kraftverk till konsument. En kraftlednings förmåga att överföra el ökar med den spänning ledningen är konstruerad för. Ju större kraftbelopp som skall överföras och ju längre överföringsavståndet är, desto högre spänning bör därför överföringsledningarna konstrueras för av ekonomiska skäl och med hänsyn till markintrånget. I konsekvens härmed har det svenska kraftsystemet utvecklats från att i begynnelsen utgöras av små lokala nät för 50 eller 70 kV med några mils utsträckning kring vattenkraftstationer till ett sammanlänkat 400 kV system som sträcker sig från Lule älv till Skåne. inkl. planerade utbyggnader till Figur 6.25 visar det svenska storkraftnätet

år 1982/83. Överföringsnätet från Norrland till Mellansverige består av sju _

400 kV ledningar med en sammanlagd överföringskapacitet av ca 6 000 MW. i

I södra Sverige är de stora kraftverken och konsumtionsområdena samman- 1 kopplade i ett ringformat 400 kV system, stamnätet. I konsumtionsområdena transformeras elkraften ned från 400 kV till 220 eller 130 kV spänning i transformatorstationer. Därefter sker ytterligare nedtransformeringar för att elkraften skall kunna levereras till konsumenterna vid önskad spänning. Till näten för 220 och 130 kV spänning är såväl medelstora kraftstationer som de största konsumenterna anslutna. Till de regionala distributionsnäten - för 70 och 40 kV spänning - är större industrier och mindre kraftstationer anslutna. De lokala distributionsnäten - för 20 och 10 kV spänning - betjänar mindre industrier, större detaljkonsumenter och småkraftverk, och till lågspänningsnäten slutligen är det stora antalet små detaljkonsumenter anslutna.

Överföringsbehovet på kraftnäten varierar starkt beroende på elkonsum-

tionens variationer. Stora variationer kan också uppstå beroende på produktionens lokalisering och den aktuella produktionsfördelningen .Överföringsnätet måste dimensioneras för att med tillfredsställande leveranssäkerhet klara dessa varierande transportbehov. Stamnätet planeras på minst tio års sikt av Vattenfall i samråd med övriga kraftföretag som utnyttjar nätet. Regionnäten planeras på ca fem års sikt medan de regionala och lokala

Enetgialternativens förutsättningar 231

Figur 6.25 Hägspärtningsnätet inom Nora/elsystemet. Belin/ligt nät samt beslutade och planerade Lttbyggnader till och med stadium ca 1982/83.

\ - sambaI - .-1 vzunsxos. nmnxmm . \ 4 *s

DUUIANÅL

/ x* *- / \ svoanonnctns I /

[F,NLAND*ALAPIYKA

p] I ALAnnw U . o I 5 \ 4uuuvouosu-

vrumvssl

KANCÅÅLÅ \ mm. “M” \ “www g (

\ .x

\ mm . . \ MYVHMÅ › j * 7 LOVIISA

Na

i_

hä”

WW, Van iz

x Slüfuhmlk

- vattenkraftverk värmekraftverk transf. el. koppl. station

400 kV ledning

275 kV ledning 220 kV ledning

likströmsledning

samkörn. förb. för längre sp. än 220 kV

( ) temporär driftspänning

;- 0 i drift 1977 -.. _ A 0 O planeradegutbyggnader

Källa: Nordel, juni 1977

232 Energialrernarivens“förutsättningar

distributionsnäten planeras på två ä fyra års sikt. Såsom framgår av figur 6.25 är det svenska kraftsystemet i flera punkter sammankopplat med grannländernas kraftsystem. Det nordiska samarbetet på elkraftområdet inleddes redan i början av 1900-talet och har på senare år byggts ut kraftigt, bl. a. inom ramen för Nordel. Samkörningsförbindelserna med grannländerna innebär att hela det nordiska kraftsystemet kan utnyttjas effektivt. Bl. a. den skilda karaktären hos ländernas elförsörjning - t. ex. vattenkraft i Danmark uteslutande i Norge och uteslutande värmekraft medför att stora ekonomiska fördelar kan uppnås vid kraftsystemets drift. Sålunda kan t. ex. vid god vattentillrinning i Norge norsk vattenkraft utnyttjas för att eliminera oljeförbrukning i bl. a. svenska kondenskraftverk. Vattenfall planerar f. n. att införa en högre spänning än 400 kV i det svenska överföringssystemet. Omfattande undersökningar har visat att 800 kV är det lämpligaste alternativet. Vattenfalls planering baserar sig bl. a. på följande förhållanden. I främst storstadsområdena växer elkonsumtionen kontinuerligt inom begränsade geografiska områden, vilket ställer krav på med minsta möjliga markintrång. Stora variationer i hög överföringskapacitet överföringsbehovet till såväl storlek som riktning väntas uppträda till följd av t. ex. fluktuationer i elförbrukningen. plötsliga bortfall av stora värmekraftblock, vars produktion då skall ersättas från annat håll, bortkoppling av någon stor kraftledning eller andra störningar som medför omkastning av transporterna i nätet. Även den alltmer ökande samkörningen inom Norden bidrar till dessa påfrestningar genom utbytet över gränserna av tillfälliga elleveranser och genom ömsesidig hjälp med reservkraft vid fel i nät eller produktionsapparat. En ytterligare faktor är den osäkerhet som f. n. råder om var framtida kraftstationer kommer att placeras, vilket försvårar bedömningen av hur nätet framdeles kommer att bli belastat. Ett starkt överföringsnät underlättar anslutningen av nya kraftverk oberoende av deras lokalisering. Ett skäl som ej är av teknisk natur är önskemålet att hålla nere det framtida behovet En 800 kV ledning kan överföra å av mark för nya kraftledningar. z i ungefär fyra gånger så mycket el som en 400 kV ledning samtidigt som den l Särskilt i kräver endast 50 â 75 % bredare ledningsgata. påtaglig blir denna ll A skillnad när det gäller utledningsstråken från kraftstationer och mätningen av l , i stora belastningskoncentrationer, t. ex. storstadsområden. 2 800 kV system finns sedan ca tio år tillbaka i drift i Kanada, USA och Sovjetunionen. Det svenska eldistributionssystemet tillhör de mest välutvecklade i världen och karaktäriseras bl. a. av att driftsäkerheten i elleveranserna till såväl storförbrukare som detaljkonsumenter ligger på en internationellt sett hög nivå. Detta sammanhänger bl. a. med de dimensioneringsregler som tillämpas i utbyggnadsplanering och drift. Elpriserna är förhållandevis låga i ett internationellt perspektiv. Genom den stora andelen vattenkraft kan produktionskällor med varierande egenskaper infogas i systemet och utnyttjas effektivt. Ett exempel är kärnkraft som - även om produktionen är stor - genom samspelet med vattenkraften kan utnyttjas på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Ett annat exempel är vindkraft som genom att utnyttja vattenkraftens lagringsmöjligheter kan förbättra sin konkurrenskraft. Ett väl utbyggt kraftsystem torde påtagligt kunna underlätta introduktionen av nya, inhemska energikällor under 1980- och 1990-talen.

SOU 1978: 17 Energia/rernarivens _ förutsättningar 233

6.2.6 Energisystemets organisation 6.2.6.1 Bränslen Den svenska bränslemarknaden domineras av handeln med oljeprodukter. Härutöver Förekommer numera endast en mindre handel med kol, koks och ved. De mera betydande kvantiteter kol och koks som används inom främst järn- och stålindustrin direktimporteras vanligtvis av förbrukarna. I det följande behandlas därför endast oljehandeln. Tio rikstäckande företag med brett produktsortiment- ARA-bolagen AB, Svenska BP Aktiebolag. Svenska Esso AB, Svenska Fina AB, Svenska Gulf Oil AB. Mobil Oil AB, AB Nynäs-Petroleum, Oljekonsumenternas Förbund, AB Svenska Shell och Texaco Oil AB -svarar för den dominerande delen av Sveriges oljeförsörjning. Åtta av dessa oljeföretag är dotterbolag till internationella storföretag. De två övriga företagen är svenskägda - AB Nynäs- Petroleum, tillhörande Johnson-koncernen, och Oljekonsumenternas Förbund (OK), som ingår i den konsumentkooperativa rörelsen. Vid sidan av de rikstäckande oljebolagen verkar på marknaden ett relativt stort antal medelstora och mindre oljeföretag, oftast med lokal anknytning. Flertalet av dessa mindre bolag köper sina produkter från de rikstäckande bolagen men kan också köpa direkt från utländska leverantörer. Flertalet av de lokalt verkande företagen har huvuddelen av sin försäljning koncentrerad till tunn eldningsolja eller till olika typer av tjocka oljor. Shell och BP har egna raifinaderier i Göteborg. Nynäs har rallinaderier i Nynäshamn, Göteborg och Malmö. De båda sistnämnda tillverkar huvudsakligen asfalt. OK hartillsammans med Texaco ett raffinaderi vid Brotjorden - Scanraff- som togs i drift under år 1975. Rafñnaderikapaciteten i Sverige framgår av tabell 6.39. Raflinaderier har en praktisk utnyttjandegrad av 85-90 9/0. Vid fullt kapacitetsutnyttjande skulle detta år 1976 ha inneburit att 65-70 % av den svenska oljeförbrukningen skulle ha kunnat täckas från de inhemska raflinaderierna. Den faktiska råoljeimporten uppgick emellertid till 44 % av den totala oljeimporten år 1976. Denna skillnad mellan möjlig och faktiskt utnyttjad kapacitet berodde på att det under år 1976 var ofördelaktigare att raffinera råolja vid eget raffinaderi än att köpa in fárdigprodukter från raflinaderier på kontinenten. Detta förhållande har bestått även under år 1977.

Tabell 6.39 Raffinaderikapaciteten i Sverige, milj. ton/år

234 E nergialternativens _ förutsättningar

Inköpskällorna för de olika företagen skiljer sig åt. De internationella storforetagens svenska dotterbolag köper med smärre undantag råolja och oljeprodukter från sina moderbolag. Genom moderbolagens diversifierade råoljelörsörjning kan dessa företag antas vara mindre sårbara för störningar i råoljeledet än andra företag med enstaka inköpskällor. Nynäs köper råolja från bl. a. Nordsjön och Sovjetunionen. Nynäs försäljning är huvudsakligen inriktad på tjock eldningsolja som tas från det egna raflinaderiet eller

importeras från Östeuropa. OK, som före Scanraffs tillkomst baserade sin

försäljning bl. a. på inköp från den s. k. spotmarknaden, köper numera sin råolja i huvudsak från internationella oljeföretag. De tio rikstäckande företagen svarade under år 1976 lör 96 resp. 97 % av den totala försäljningen i landet av bensin och dieselbrännolja. Av den totala försäljningen av tunn eldningsolja samma år svarade dessa företag för 96 %.

i

För de tjocka eldningsoljorna varierade företagsgruppens andelar mellan 57 ln (lågsvavlig eldningsolja 5) och 94 % (normalsvavlig eldningsolja 4). Företagens marknadsandelar för skilda slag av oljeprodukter framgår av l tabell 6.40. i

De tio nämnda dominerar således marknaden utom för de l

bolagen Sådan olja levereras ofta direkt med båt till l tjockaste eldningsoljekvaliteterna. större förbrukare såsom industrier, kraftverk och värmeverk. Större bolag i som i likhet med de tidigare nämnda bolagen säljer olja på sådant sätt är bl. a. Scandinavian Trading Co AB och det statligt ägda Svenska Petroleum AB. Oljeprodukter som ej direktimporteras till konsumenterna lagras efter import eller raffinering i kustdepåer. Därifrån sker distributionen direkt till ä förbrukarna med tankbil, jämvägstankvagn eller tankbåt. En mindre del ;_ transporteras till inlandsdepåer som är placerade på centrala orter. Från dessa 5 sker sedan distributionen till återförsäljare eller konsument.

Det är främst de tjocka eldningsoljorna som säljs direkt av oljeföretagen till f

de slutliga konsumenterna. Även en stor del av dieselbrännoljan och den i

tunna eldningsoljan säljs på detta sätt. Härutöver säljs dieselbrännolja via i bl. a. bensinstationerna och tunn eldningsolja via särskilda återförsäljare och

distributörer. l Motorbensin säljs till konsumenterna vid särskilda försäljningsställen, som drivs av fristående återförsäljare. Antalet försäljningsställen för å vanligtvis drivmedel uppgick den 1 januari 1977 till totalt 5 136. å Vid försäljningsställena ingår ofta bensin iett större sortiment av varor och som tillhandahålls bilisten. Detta har inneburit att en stor del av tjänster försäljningsställenas intäkter härrör från försäljning av annat än bensin. Av bl. a. den anledningen har försäljningen av lågprisbensin ökat under senare år. Antalet stationer där konsumenterna kan köpa lågprisbensin uppgick den l oktober 1977 till l 948, vilket var 50l anläggningar fler än vid ingången av år 1977. Andelen lågprisbensin av total bensinförsäljning har följaktligen ökat och uppgick tredje kvartalet 1977 till drygt 27 %.

EneIgia/ternarivens _förutsättningar 235

ma_

i

of

- ä - - Z -

03_ nå 2:

Qcc_

ä..

3.

Qcc_

3 3 E 2 3 2 n_

m: m.: m.:

03_ 0.8_

ä_

m1_ o m

3 3 E. 2 å _

m.:

ma_

R ___

E 3 Z ä ...o 3 5

m.:

å

_ém 3_

03_ Qcc_

x

mz m.

0.0 3 2 na ...o 2 3

mo_ Em

65_

E:

ma_ Qcc_

: ___

:ua

m5_

mzommcênâm_

:mä

E 3 å

_a_ 2: m.: E:

Qcc_

ä_u_.:am_va5_._§:

.m=w>mmm_

.ccmkzommzo

å 2 n_ å

_a_ m.: m.: _d_

Qcc_

å_ _.: E_

mao un_

- 2 o... 3 3

o.: o.:

E.

.d 0.2 m.:

03_ Qcc_

âauemêåo ,m__n>m_a::o:

Emcøpâzoå

- 3 mm 3 å E.

m: m.: m.: m2 E_

m5_

oâäeeå

3.0 HmZ

:så mmppñu_ s .E omm så :ao _soz mmåz v5 :Em 02:3 52:0 wEc

236 E neigialternativens _ förutsättningar SOU 1978: 17

6.2.6.2 El

Produktion

Den nuvarande foretagsstrukturen inom svensk elproduktion har till stor del historiska orsaker. - Företag av olika typ och med varierande ägarintressen och enskilda statliga, kommunala företag samt privatpersoner uppförde tidigt Vattenkraftverk för lokala behov. Vissa av Företagen expanderade och kom efterhand att svara för en allt större del av kraftproduktionen. F. n. finns ett stort antal elproducenter av mycket varierande storlek, varav ett litet antal

Sålunda beräknas de åtta största i

svarar för huvudparten av produktionen. i producenterna svara för omkring 90 % av den totala elproduktionen. l

i

Elkraftomsättningen i tabell 6.41 definieras som egen produktion + ersättningskraft + inköpt kraft.

i

Elproduktionen år 1976 uppdelad på ägarkategorier visar följande fördelning:

Kommuner

3 96 7 Ovriga l Staten, dvs. Vattenfall, har en betydligt större andel av landets vattenkraft å. än av värmekraften. Förhållandet är detsamma for industriforetagen. Kommunerna däremot har betydligt större värmekraftandel, vilket hänger I samman med kommunernas engagemang dels i kraftvärmeanläggningar, g dels i stora kondenskraftverk. Kraftforetagen svarar själva för sin långsiktiga utbyggnadsplanering men samordnar som tidigare nämnts planeringsverksamheten inom ramen för CDL, där de största kraftföretagen är medlemmar.

Tabell6.4l Total elkraftomsättning hos de l5 största produktionsföretagen år 1976

Lanforsens kraft AB

SOU 1978: 17 E ne/gialrernarivens _förutsärmingar

För utbytena av s. k. tillfällig kraft mellan kraftföretagen gäller de regler som utformats inom den s. k. samkörningsgruppen. l denna ingår de större produktionsföretagen, varav vissa gått samman i en pool, Krångedegruppens Samkörning AB.

Över/öring och distribution

Det s. k. stamnätet består av Vattenfalls ledningsnät för 220 och 400 kV med tillhörande stationsanläggningar samt vissa anläggningar som tillhör andra företag. Anläggningar norr om Skellefteälven ingår inte. Som nämnts planeras och drivs stamnätet av Vattenfall. Även andra företag, s. k. transitörer, kan utnyttja stamnätet för kraftöverlöring enligt särskilda bestämmelser som överenskommits mellan Vattenfall och transitörerna. Samråd i planeringen av stamnätet sker i den s. k. stamlinjenämnden. där de parter som utnyttjar stamnätet är företrädda. De regionala näten för 130-70 kV spänning ägs i allmänhet av de kraftföretag som ombesörjer råkraftleveranserna i resp. område. Se lig. 6.26. De lokala distributionsnäten ägs av resp. återdistributör. Detaljdistribution av el till enskilda forbrukare omhänderhas av knappt 500 företag (år 1976), Av dessa är ca 40 % ekonomiska föreningar medan återstoden är privata bolag, kommunala elverk och bolag samt Vattenfall med dotterbolag. Se tabell 6.42. En till antalet mindre del av de privata Företagen utgör de s. k. råkraftföretagen som - i likhet med Vattenfall - dels är inriktade på produktion av elkraft, dels i flera fall direkt eller genom dotterföretag bedriver distribution i betydande omfattning. Omkring 200 av företagen har mindre än 2 000 abonnenter. Det föreligger ett klart samband mellan företagsstorlek och företagstyp. De kommunala företagen och råkraftföretagen dominerar bland företag med mer än 2 000 abonnenter* de ekonomiska föreningarna bland företag med lägre abonnentantal. Av landets 4,3 milj. abonnenter försörjs drygt 65 % av de kommunala företagen. l stora drag motsvaras fördelningen på kommunala och icke-

Tabell 6.42 Ägarförhållanden inom eldistributionen år 1976

Statens vattenfallsverk m. fl. statliga företag 22 388 000 9,0 Föreningar 184 284 000 5.9 Privata kraftbolag, industriföre tag och övriga l03 637000 14,8

Summa 484 4 302 000 100.0

238 _förursänningar Energialremarivens

SV= Statens Vattenfallsverk SK= Sydsvenska Kraft AB K= Krångede AB Båkab= Bålforsens Kraft AB SE= Stockholms Energiverk VKAB= Värmlandskraft AB SKBA= Stora Kopparbergs Bergslags AB SEV= AB Skandinaviska Elverk GVAB= Graningeverkens AB GKA= Gullspångs Kraft AB SSK= Skellefteå Kraftverk BoA= Bergvik och Ala

Figur 6.26 Kra/Ijöreløgzøns dislribmionsomrâdørz Källa: Statens vattenfaHsverk

E nergia/ternativens _förutsättningar 239

kommunala företag av Fördelningen på tätortsdistribution resp. glesbygdsdistribution. Det totala antalet distributionsforetag har under de senaste 30 åren minskat från drygt 3 500 till 484 i samband med fusioner och överlåtelser. [synnerhet har antalet ekonomiska föreningar minskat mycket kraftigt. Staten har sökt driva på denna utveckling genom att utnyttja koncessionsgivning och ekonomiska bidrag som instrument. Skälet härtill har varit att de mindre Företagen inte ansetts vara tillräckligt bärkraftiga för att i längden kunna tillfredsställa elkonsumenternas krav på en rationell och driftsäker eldistribution.

6.2.6.3 Fjärrvärme Fjärrvärme distribueras i kulvertsystem i form av hetvatten, som produceras i hetvattencentraler eller kraftvärmeverk. De första fjärrvärmeanläggningarna i Sverige tillkom i början av 1950-talet. Därefter har utvecklingen gått mycket snabbt och ansluten värmeeffekt ökat med ca 15 % per år. Under de senaste åren har expansionen varit ungefär linjär med ett tillskott av ca 1 000 MW ansluten värmeeffekt per år. F. n. har 56 kommuner i landet,dvs. de flesta större tätorterna, fjärrvärme i varierande omfattning. Kraftvärmeverk finns i 12 av dessa kommuner. Den levererade värmeenergin uppgick under driftåret 1976/77 till ca 22 TWh och den anslutna värmeeffekten var ca 11 500 MW. Som bränsle i anläggningarna används eldningsolja och mindre mängder avfall. Omkring 900000 lägenheter i flerfamiljshus och 40000 småhus är f. n. anslutna till fjärrvämte. Dessutom uppvärms motsvarande ca 410 000 lägenheter med fjärrvärme i övrig bebyggelse, dvs. kontor, skolor etc. Över 3 milj. människor bor eller arbetar i hus uppvärmda med fjärrvärme. Den tätort som har den största fjärrvärmeverksamheten absolut sett är f. n. Stockholm med ca l 300 MW ansluten värmeeffekt. Även Göteborg och Malmö har vardera mer än 1 000 MW ansluten värmeeffekt. Störst fjärrvärmeanslutning relativt sett har Västerås. där så gott som samtliga byggnader i centralorten är anslutna till fjärrvärmesystemet. Fjärrvärmeverksamheten handhas av kommunerna antingen direkt eller via bolag. l producentledet kan dock finnas andra intressenter i speciella fall. Exempel härpå är spillvärmeutnyttjande som fordrar samarbete mellan kommunen och det företag som producerar spillvärmet. Kraftvärmeverk har i flera fall byggts i samarbete mellan kommun och råkraftleverantör.

6.2.7 Energisystemets aktuella struktur

l kapitel 3 beskrivs översiktligt utvecklingen av det svenska energisystemet under efterkrigstiden. Genomgången avslutas med en redovisning av preliminära energibalanser för åren 1976 och 1977. Nedan analyseras energitillforseln för år 1976 och 1977 något mer i detalj. Energitillforseln år 1976 resp. år 1977 uppgick till 442 resp. 432 TWh. Av den tillförda energin kom ca 20 % från energikällor inom landet medan resterande ca 80 % importerades. Ungefär hälften av importen bestod av energibärare klara att direkt distribueras till användaren, nämligen oljepro-

240 Energialternativens.förutsättningar

dukter samt kol och koks. Resten var energiråvaror - främst råolja - som måste förädlas ytterligare före användning. Den till/örda energin fördelar sig på energiråvaror och energibärare enligt tabell 6.43. Den inhemska raffmeringskapaciteten uppgår f. n. till ca 21 milj. ton råolja per år, motsvarande ca 245 TWh. Kapacitetsutnyttjandet var under åren 1976 och 1977 ca 70 %, vilket kan jämföras med ett praktiskt möjligt kapacitetsutnyttjande på ca 90 %. Ca 20 % av den slutliga energikonsumtionen utgörs av el. En preliminär elenergibalans för åren 1976 och 1977 anges i tabell 6.44. Drygt 30 TWh tung eldningsolja (ca 3 milj. ton)användes för elproduktion. Om åren 1976 och 1977 hade varit normala år vad beträffar vattentillrinningen skulle vattenkraftproduktionen ha varit ca 60 TWh. Oljeanvändningen för elproduktion skulle då ha kunnat vara ca 15 TWh lägre. Som tidigare nämnts beräknas befintlig och tillståndsgiven vattenkraftut-

Tabell 6.43 Energitillförsel år 1976 och 1977. preliminära värden

1976 1977 i Twh % TWh % -i Ä l

lnhemsk energi

Tabell 6.44 Nettoproduktion av el och installerad eleffekt åren 1976 och 1977, preliminära värden

Kraftslag 1976 1977

Installerad Elproduktion Installerad Elproduktion effekt, MW effekt,MW TWh % TWh %

Vattenkraft 13 100 54,2 63 13 200 52,8 62 Kärnkraft 3 200 15,2 18 3 750 19,0 22 Industriell mottrycks kraft 700 800 9

l

Energialternativens 241

förutsättningar

byggnad ge en normalårsproduktion av ca 62 TWh. Som framgår av avsnitt 6.2.5 var sex kärnkraftblock i drift under senare delen av år 1977, nämligen tvâ i vardera Oskarshamn, Ringhals och Barsebäck. Ytterligare sex kärnkraftblock befinner sig f. n. i olika stadier av färdigställande. F. n. byggs ett oljekondenskraftverk i Gävle om till kraftvärmeverk. I övrigt finns inga beslut om utbyggnad av ytterligare kraftvärmeverk. Relativt långt framskridna planer föreligger dock i vissa fall, t. ex. Södertörn och Göteborg. Konkreta planer på nya industriella mottryckskraftverk Föreligger f. n. inte. Ej heller planeras någon utbyggnad av fossileldade kondenskraftverk eller gasturbiner. Uppvärmningsbehovet täcks genom uppvärmning med enskilda, mestadels oljeledade pannor (övrig uppvärmning“), elvärme och fjärrvärme. Fördelningen på olika uppvärmningsformer har redovisats i avsnitt 6.1. Fjärrvänneproduktionen fördelade sig på följande sätt:

1976 1977

butionsförluster

Med en antagen verkningsgrad inom sektorn övrig uppvärmning på ca 65 % täcktes drygt 90 96 av uppvärmningsbehovet med olja och knappt 10 % med el. Av de ca 80 resp. ca 82 TWh som tillfördes sam/ärdselsektorn åren 1976 och 1977 förbrukades ca 2 TWh i form av el och resten i form av oljeprodukter av olika slag. Industrin (exkl. koksverk) tillfördes åren 1976 och 1977 energiråvaror och energibärare enligt följande ungefärliga fördelning:

Till industrin tillförda bränslen utnyttjas i huvudsak för värmeproduktion i ångpannor. Enligt en översiktlig uppskattning beräknas följande pannbestånd finnas i industrin år 1978:

242 Energialrernalivens_förutsärtningar

Dessutom finns ett förhållandevis stort antal pannor för reservändamål som inte ingår i ovanstående siffror.

6.3 Energipolitiska stymtedel

6.3.1 Inledning Energipolitiken betraktas i de flesta länder som en nationell angelägenhet av stort format med starka inslag av styrning i fråga om såväl utvinning och omvandling som distribution och användning. I Sverige har stat och kommun sedan länge haft ett dominerande inflytande över el- och värmeförsörjningen. Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 har energipolitiken i Sverige fram till 1975 års energipolitiska beslut främst varit inriktad på energiförsörjningens tillförselsida. I 1975 års energipolitiska program var utgångspunkten att den energipolitiska planeringen skulle förbättras och utvidgas till att omfatta inte bara tillförseln utan även användningen av energi. De energipolitiska styrmedel som står till statsmakternas förfogande kan indelas i tre huvudgrupper: 1. Direkt prispåverkande åtgärder såsom skatter och subventioner eller reglering av priser och taxor. 2. Direkta regleringsåtgärder såsom kvantitativa restriktioner (ransoneringar), lagstiftning, normer, föreskrifter e. d. 3. Statliga och kommunala resursinsatser; på tillförselsidan t. ex. genom i a kontroll av produktion och distribution av elkraft och fjärrvärme och på via information och eller t. ex.

användningssidan rådgivning genom i

förbättrad kollektivtrafik. I det långa perspektivet spelar statliga insatser i

för forskning, utveckling och demonstration en viktig roll.

När det gäller styrning av energianvändningen är det viktigt att komma ihåg att olika slag av energi är insatsvaror, som används i kombination med andra resurser, såväl i hushåll som i företag. Energianvändningen är starkt förknippad med utnyttjandet av vissa kapitalvaror som maskiner, apparater, fordon eller trafikanläggningar. Därav följer att man kan påverka energianvändningen genom åtgärder som riktar sig mot de varor och tjänster som för mot På l Redogörelsen i detta sin användning kräver energi likaväl som energivarorna själva. avsnitt bygger på det transponområdet förekommer t. ex. förutom drivmedelsskatt även beskattunderlagsmaterial som ning av anskaffning (mervärdeskatt och bilaccis) och innehav (fordonsskatt) energikommissionens av fordon. expertgrupp för styrme- Det är också möjligt att påverka energianvändningen genom åtgärder som del tagit fram. Se Ds 1 1977:15-18, Ds 1 ökar tillgången eller sänker priserna på nära substitut till energivaror. Bidrag 197827-8. till energibesparande åtgärder, statliga och kommunala insatser för bättre och

E nergialternativens förutsättningar 243

billigare kollektivtrafik, som ersätter mer energikrävande privat biltrafik, är exempel på sådana åtgärder.

6.3.2 Nuvarande energipolitiska styrmedel 1 detta avsnitt görs en översiktlig genomgång av nuvarande samhälleliga åtgärder som bedöms ha ett ganska direkt inflytande på energitillförseln eller › energianvändningen. Det är dels sådana åtgärder, som direkt införts för att nå ll energipolitiska mål, dels sådana som utan detta syfte har stort inflytande på energisektorn. Framställningen följer hela kedjan från utvinning av råenergislag, förädling och omvandling till energibärare fram till den slutliga användningen.

Utvinning och upphandling av energirâvaror

Bestämmelser om utvinning av energitillgångar i Sverige återfinns i minerallagen och i kontinentalsockellagen. Särskilt tillstånd (koncession) krävs för att få undersöka eller bearbeta sådana energitillgångar. är Minerallagen tillämplig på undersökning och bearbetning av bl. a. fyndigheter av olja, gas, stenkol. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral samt alunskiffer för att utvinna olja eller gas. Dessutom gäller minerallagen och undersökning bearbetning av torv. Flera helt eller delvis statsägda bolag har bildats med uppgift att bidra till en tryggad försörjning med energiråvaror. När det gäller oljepolitiken är syftet att med en successiv utbyggnad av statliga oljeföretag arbeta inom alla led av oljeförsörjningen. Oljeprospektering AB (OPAB) bildades 1969 och ägs till hälften av staten och till hälften av tio enskilda industrioch kraftföretag. OPAB har till årsskiftet 1977-1978 satsat ca 175 milj. kr. på svenskt område. Hittills har påträffats några mindre fyndigheter på Gotland. Halvstatliga Petroswede AB bildades 1973 för prospektering utomlands. Delägarna har åtagit sig att satsa 100 milj. kr., vilket nu i stort sett förbrukats eller bundits för beslutade projekt i bl. a. Egypten. Tunisien och Nordsjön. 1975 infördes en statsgaranti på 2 miljarder kr. för att underlätta finansieringen av investeringar i prospektering och utvinning av oljefyndigheter i Sverige och utomlands. 1976 utvidgades garantin till att omfatta även köp av andelar i fyndigheter. Vidare har det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna att skaffa sig direkt tillgång till råolja genom avtal med oljeproducerande länder eller genom andelar i oljefyndigheter. På naturgasområdet arbetar det halvstatliga Swedegas AB med .utredningsoch förhandlingsverksamhet rörande import av naturgas. Den ovan nämnda statsgarantin kan användas även för finansiering av investeringar i kol- och naturgasutvinning. Statliga insatser för att säkra tillförseln av andra organiska bränslen görs dels inom energiforskningsprogrammet, dels som ett led i beredskapsplaneringen. Försörjningen med kärnbränsle till de svenska l För en utförligare redokärnkraftföretagen samordnas visning se bilaga 1 till av Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF), som till hälften ägs styrmedelsgruppens huav statens vattenfallsverk och till 25 % vardera av Sydkraft AB och vudrapport (Ds l Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB. 1977:16).

244 Energialternativens förutsättningar SOU 1978: l 7

Prospektering efter uran bedrivs av Sveriges geologiska undersökning (SGU), bl. a. i Pleutajokk-området i Arjeplog. Staten har också via LKAB, AB Atomenergi och statens vattenfallsverk finansierat projektering av en i Ranstad. Berörda kommuner har avstyrkt brytning av skiffer i urangruva området, men förordat en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet. har i mars 1978 lagt fram förslag om lån med Villkorlig Regeringen för fortsatt forskningsverksamhet i Ranstad. återbetalningsskyldighet l l l I Energiom vandling Lokaliseringstillstånd enligt 136 a § byggnadslagen krävs vid sådan nyetaoch utvidgning av industriell eller liknande verksamhet som är av blering för hushållningen med landets samlade mark- och väsentlig betydelse Sedan 1975 prövas inte bara lokalisering utan även tillkomvattentillgångar. sten av industriella Vidare kan regeringen föreskriva särskilda anläggningar. villkor beträffande energianvändningen i det aktuella företaget. Etablering av såväl oljeraffmaderier som kärnkraftverk och fossileldade kraft- och värmeverk prövas enligt 136a§ byggnadslagen. Remissbehandär omfattande och behandlingstiden är ofta lingen av en lokaliseringsansökan ett år eller längre. Vid prövningen har den kommun där anläggningen är dvs. tillstånd ges endast om kommunen tillstyrkt detta. belägen vetorätt, Utbyggnad av omvandlingsanläggningar som är baserade på fossila bränslen regleras också genom miljölagstiftningen. Enligt miljöskyddslagen skall utbyggnad prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd före byggstart. Fr. 0. m. den l oktober 1977 gäller vidare enligt förordningen om svavelhaltigt bränsle att tjock eldningsolja med högre svavelhalt än l % inte får förbrännas i hela södra Sverige upp till Mälardalen-Värmland. I övriga Sverige får svavelhalten inte överstiga 2,5 %. För etablering av kärnkraftanläggningar krävs tillstånd enligt atomenergiatt uppföra, inneha eller driva atomreaktor meddelas av lagen. Tillstånd Vissa tillståndsfrågor samt tillsyn över efterlevnaden av atomregeringen. energilagen åligger statens kärnkraftinspektion. av kylvattenanläggning vid kärnkraftverk kräver tillstånd av Byggande vattendomstol enligt vattenlagen och utsläpp av varmvatten regleras enligt miljöskyddslagen. Tillstånd enligt strålskyddslagen krävs vid radiologiskt arbete, bl. a. arbete med radioaktivt ämne och arbete vid kärnenergianläggprövar frågor om tillstånd, utövar tillsyn ning. Statens strålskyddsinstitut över efterlevnaden av strålskyddslagen samt meddelar föreskrifter. antog vidare under våren 1977 lagen om särskilt tillstånd att Riksdagen tillföra kämreaktor kärnbränsle (villkorslagen). Som villkor för att få ta en kärnreaktor i drift måste kraftföretagen förete godtagbart upparbetningsavtal och dessutom visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet kan ske, eller visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt, ej upparbetat kärnbränsle kan ske. Vattenreglering och utbyggnad av Vattenkraftverk regleras i vattenlagen. Tillstånd prövas av vattendomstol och när det är fråga om stora och vattenregleringar av regeringen. Genom riktlinjerna för den genomgripande har riksdagen beslutat att vissa älvsträckor undantas fysiska riksplaneringen från slutlig prövning enligt vattenlagen.

Energialternarivens 245 förutsättningar

Genom statens vattenfallsverk har staten ett stort inflytande över landets elkraftförsörjning. Verket, som bildades i början på 1900-talet, svarar för nära 50 % av elproduktionen i Sverige. Vattenkraften dominerar i ännu högre grad än för riket som helhet i Vattenfallsverkets kraftproduktion, men verket deltar också i kärnkraftutbyggnaden via egna anläggningar i Ringhals och aktiemajoritet i Forsmark. Verket har också gått samman med kommuneri kraftvärmeverk. När det gäller industriella mottrycksanläggningar kan industriföretag få statsbidrag för installation eller ombyggnad enligt förordningen om energibesparande åtgärder i näringslivet. För nya industrianläggningar som har möjlighet att producera elkraft kan installation av mottrycksanläggning sättas som villkor för tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen. Gas- och värmeverk drivs i allmänhet av kommuner. Kommunala investeringar kan finansieras på olika sätt, bl. a. beroende på om kommunala energiföretag är bolag eller inte. Kommunerna har inte samma möjligheter att ta obligationslån som enskilda bolag. Finansieringen av fjärrvärmeutbyggnaden har inneburit stora problem för kommunerna. Upplåning har skett till förhållandevis ogynnsamma villkor med löptider på 15 år eller mindre. Under 1977 har regeringen efter överläggningar med bl. a. riksbanken kommit fram till ett förbättrat system för finansiering av fjärrvärmeutbyggnad. Villkoren på kommunlånemarknaden förändras så att amorteringstiderna bättre anpassas till anläggningarnas ekonomiska livslängd (20 å 30 år). De förbättringar som uppnåtts innebär dock inte att kreditbehoven för fjärrvärmeutbyggnad är prioriterade på kreditmarknaden. Energiskattereglerna för energiomvandlingsanläggningar innebär bl. a. att oljeförbrukning vid elkraftproducerande anläggningar inte beskattas. Däremot beskattas elkraften. Elkraft som producerats i industriella mottrycksanläggningar beskattas även om kraften används internt inom företaget. Vid produktion av stadsgas och fjärrvärme är situationen den omvända; gas och värme är inte skattepliktiga, utan förbrukningen av lättbensin resp. olja beskattas i stället.

Distributionssystemet Distributionen av oljeprodukter sköts till största delen av privata företag. Det statliga oljebolaget, Svenska Petroleum AB, har viss försäljning av främst eldningsoljor till stora förbrukare inom industrin och den offentliga sektorn. Statliga och kommunala insatser i distributionsledet förekommer däremot i hög grad i fråga om elkraft och hetvatten. Sedan 1940-talet har statens vattenfallsverk i praktiken monopol på anläggningar för överföring av kraft på stamnätet, dvs. ledningar med högre spänning än 200 kV. Villkoren för denna överföring är reglerade i avtal som slutits mellan vattenfallsverket och större enskilda och kommunala kraftföretag. Då det gäller detaljdistributionen spelar kommunerna den viktigaste rollen. Vattenfallsverkets detaljdistribution är av begränsad omfattning. För att dra fram och begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd enligt ellagen. Tillstånd ges av regeringen eller i vissa fall av statens industriverk. Tillståndet kan avse ledning med en i huvudsak bestämd

246 Energialternativens_förursänningar

sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom ett område (0mrådeskoncession). Riksdagen har nyligen beslutat om en ändring av ellagen som innebär att distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmning inte gäller där fjärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad. Vidare har elvärmeutredningen utrett frågan om hur elvärme kan begränsas i områden där fjärrvärme är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme. Förslag till lämpliga former för restriktioner har lämnats av utredningen. Generellt föreslås att bebyggelse där elvärme redan installerats undantas från restriktioner. Vidare bör enligt utredningen undantas bl. a. fritidshus och byggnader som endast uppvärms tillfälligt, t. ex. kyrkor och samlingslokaler. Genom avgränsningen till områden där fjärrvärme är eller avses bli introducerad skulle också elvärme i glesare bebyggelse falla utanför den föreslagna regleringen. Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushållningen med energi. Den l januari 1977 infördes lagen om allmänna fjärrvärmeanläggningar. Fjärrvärmeanläggning kan efter ansökan till industriverket förklaras för allmän. Kommuner som äger fjärrvärmeanläggningar är då skyldiga att leverera fjärrvärme inom anläggningens verksamhetsområde och att ansluta fastighet till anläggningen om fastighetsägaren så önskar. Å andra sidan är fastighetsägarna i princip skyldiga att betala avgift antingen de utnyttjar anslutningsrätten eller inte.

Skatter och avgifter på energi för slutlig användning

Den särskilda beskattningen av energi utgår i form av allmän energiskatt, bensinskatt, kilometerskatt, gasolskatt och särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. De nuvarande skattesatserna framgår av tabell 6.45. Den allmänna energiskarren infördes 1957 och avlöste då den sedan 1951 införda skatten på elkraft. Skatten omfattar bensin, gasol for annat ändamål än drift av motorfordon, eldningsolja, motorbrännolja, bunkerolja, kol och koks samt elkraft. Huvudmotivet för den utvidgade beskattningen 1957 var att få medel för satsningar på bl. a. atomenergiomrâdet. Det energiskattebelagda området är undantaget från mervärdeskatt. Den nuvarande energibeskattningen är utformad med sikte på att träffa utnyttjandet av bränsle och elkraft som energi. Detta innebär att skatten inte omfattar t. ex. olja som används som råvara i den petrokemiska industrin eller koks som används i masugnar. Ej heller beskattas elkraft som används i elektrokemiska processer, t. ex. vid framställing av aluminium. Vidare är vissa användningsområden undantagna, t. ex. el för järnvägsdrift. Skatten omfattar inte alla energislag. Bland bränslen som inte är skattepliktiga kan nämnas gas, fotogen samt inhemska fasta bränslen som ved, torv, avfall och svenskt kol. Bensinskan har utgått sedan 1920-talet och omfattar bensin för motordrift och motorsprit. Detta innebär att då metanol används som drivmedel beskattas den som bensin antingen det är fråga om ren metanol eller bensinmetanol-blandning, trots att energiinnehållet i metanol är lägre per liter. 1 Ds 1 1977:9 Restriktio- Kilomererskarren utgår för dieseldrivna personbilar, lastbilar och bussar. ner för uppvärmning med elradiatorer. Från juni 1976 omfattar skatten även tyngre släpvagnar till sådana fordon.

Ene/gialternativens förutsättningar 247

.ou

UOS

E.

v.65

-coñnucu

53a_

.uzcxwêucm oocmäeøç

one mamman_

av.

vvd m3 m?

36m 00:2

S.. _ .om ä:

_

äcoa

:ozmxwcñcwm

å

.mzmxwñhâm mcâcoEsmcox

:E005

maEozåm

.d E m.m

nä o.: m.: m.: o.: e.: 0.2

.mp2

_ å: E: ä:

.EE

_

.smøaeuå

2350.5 ;Båeo

mrzrcuêsmcov_

:ou

:så

:eo 20.5 ”EE 25:_ 25:_ 25:_ MEEV_ MEEV_ 25:. :OCE ._93

noE

m

.EE m: m3 om vvm com.. :m :v vmv v: mvo md_ v.:

_occoñbuco

:oo

:mc

:en

:Six

23x35 55505

ö..

:en om

:Sch vw nu ä m_ v_ m m

:o:8_m._o.uEo__v_

mcözmxzwmvcm

-mamxmwuwmvm

:en mEEv_

:en :oo

åmå N. f m_

:uzimcñcon .ncEmczotmx

;oöEozz

:å

duvEmmmE5E

m..

:så 8 :oo

wä_

ä

.min

_.==Ew_. .mwciwvz

.Eau

E_

:åäacä

:en

228m

_

:Sam:

mv I

:av

oucåmänoE

:wâmøxz .M55

ä..

U2.:

:Six

._3505 ._3505

.Emin

_

_uäzo E55_

zåmêuco

mämozmxm

.E5 C95

:uwwuwx:

cme=

mccämå

v

m.. vn ov m_ v_ m m

åuåxa

:ozmxüwxoêozx

:z

.oEuä

:S:

.omå

coêmonoñ

:oo

.o__m:o::__w.u:o

:oo

.özuxcnmxox

3:85

mc._oc_maa:m_._n_

Gm

:a:

annie

w:m>m_m::o: 223mm.: m=m>m_mE.oc wzåäwm_ w:m>m_mEuO: m:m>mmm_

WmO

aaaöccmktâoå

mvá 5

:oo

åmxtuumx

.xosoozsxm m.:omm:_:u_m

ucmamäc

..

0:23_

_

nxwsøöo,

m m v v m m

.BB

:Bah Emcmm ...veva 8.3_ :_55 .Ezw

E a mm

248 Energialternativens_förursätrningar

Kilometerskatten utgår med ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp efter körd vägsträcka enligt en efter fordonsvikten progressiv skala. Vid skattens införande 1974 avpassades skattesatserna så att skatteuttaget i genomsnitt skulle motsvara tidigare utgående skatt på motorbrännolja. Kilometerskatten är tillsammans med fordonsskatten och bensinskatten specialdestinerad för att finansiera vägväsendets utbyggnad och underhåll. Gasolskatt utgår på gasol för drift av motorfordon. F. n. finns inga gasolskattepliktiga fordon i Sverige. Särskild beredskapsavgij? utgår på motorbensin, motorbrännolja och eldningsoljor. Avgiften har tillkommit för att finansiera en utbyggd beredskapslagring av dessa bränslen.

Energianvändning Industrin Nyetablering och utvidgning av viss industriell verksamhet prövas enligt l36a§ byggnadslagen. Sedan den 1 juli 1975 kan regeringen föreskriva särskilda villkor beträffande energianvändningen. De verksamheter som skall prövas från energisynpunkt är bl. a. järn- och stålverk, metall- och ferrolegeringsverk, massa- och pappersindustri, större sågverk, cementindustri samt kemisk industri. Vid tillståndsgivningen kan regeringen föreskriva om prövning enligt miljöskyddslagen. Som nämnts tidigare är det energiskattebelagda omrâdet undantaget från mervärdeskatt. Från konsumentsynpunkt är energiskatten därför närmast att betrakta som ett komplement till den generella indirekta beskattning som nu har mervärdeskattens form. Energiskatt utgår emellertid även på näringslivets energiförbrukning. Härvidlag skiljer sig energiskatten från mervärdeskatten. Genom den i mervärdeskattesystemet inbyggda rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt på insatsvaror medför skatten ingen kostnadsfördyrande effekt för de skattskyldiga. Detta förhållande har gett anledning till särskilda bestämmelser om skattenedsättning i lagstiftningen för att begränsa energiskattens kostnadsfördyrande verkningar. Nedsättning medgavs redan vid skattens införande så att skatten i fråga om industriell verksamhet begränsades till 1 % av produktionens saluvärde. Under tiden den l december 1971- den 31 december 1974 medgavs av konjunkturpolitiska skäl ytterligare nedsättning så att skattebelastningen begränsades till 0,2 % av saluvärdet. Sedan den 1 juni 1975 är energiskattebelastningen för industriell verksamhet maximerad till 3 96 av saluvärdet. Regeringen kan emellertid efter individuell prövning medge nedsättning under detta gränsvärde. Sedan 3 % regeln infördes har också ytterligare nedsättning medgivits, varför denna regel hittills inte fått någon praktisk tillämpning. Fram t. o. m. 1976 års utgång medgavs nedsättning till l % och t. o. m. utgången av 1977 till 1,3 96. Denna nedsättning medges även för 1978. Trädgårdsnäringen har medgivits nedsättning med 85 % av energiskatten på olja som används för uppvärrnning av växthus. Bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet infördes våren 1974. Sedan dess har riksdagen t. o. m. budgetåret 1977/ 78 anvisat sammanlagt 518 milj. kr., uppdelat på följande ändamål:

Energialternarivens förutsättningar 249

Milj. kr.

Näringslivets byggnader och industriella processer Prototyper och demonstrationsanläggningar 100 Trädgårdsnäringens byggnader Totalt

Bidrag till trädgårdsnäringen administreras av lantbruksstyrelsen och övriga bidrag av statens industriverk. Regeringen beslutar i ärenden där bidraget överstiger 2 milj. kr. för åtgärder inom industriella processer och l milj. kr. för demönstrationsanläggningar. Bidrag ges endast för energibesparande åtgärder i existerande anläggningar. Vid utbyggnad av ny kapacitet har de höjda energipriserna ansetts ge tillräckliga incitament för val av en energieffektiv teknik. Statsbidrag utgår med högst 35 % för byggnader och industriella processer och för demonstrationsanläggningar med högst 50 96 av godkända kostnader. För budgetåret 1978/79 föreslår regeringen totalt 295 milj. kr. för energibesparande åtgärder i näringslivet. Enligt lagen om kommunal energiplanering är kommunerna skyldiga att undersöka möjligheterna till samverkan med t. ex. processindustrier eller kraftföretag för att främja hushållning med energi. Finns förutsättningar för gemensamma lösningar skall dessa tas till vara vid planeringen. Bl. a. har industriföretag som använder större mängd energi uppgiftsskyldighet gentemot kommunen. Bland energipolitiska åtgärder som berör industrins energianvändning bör slutligen nämnas de statliga insatserna för utbildning och information i energifrågor. Denna verksamhet bedrivs främst av statens industriverk i samarbete med företagarföreningarna och olika branschorgan.

Lokaluppvärmning Som ett resultat av 1975 års energipolitiska beslut genomfördes bl. a. ändringar i byggnadsstadgan, som innebär att energihushållningsaspekter skall beaktas i den kommunala fysiska planeringen. Detta åläggande har sedan vidgats och understrukits i lagen om kommunal energiplanering. Där föreskrivs att kommunen i sin planering skall främja hushållning med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. l juni 1976 fastställde regeringen planverkets förslag till tillämpningsföreskrifter i Svensk Byggnorm (SBN). Planverkets nya bestämmelser innehåller föreskrifter som radikalt skärper de normer som bl. a. avses påverka energianvändningen jämfört med tidigare regler. Tillägg och ändringar företogs i bl. a. bestämmelser om vänneisolering och ventilation. Föreskrifterna gäller nybyggnader och trädde i kraft fr. o. m. den ljuli 1977. För det befintliga bostads- och lokalbeståndet har stöd till energibesparande åtgärder om sammanlagt drygt 1,5 miljarder kr. anvisats fram t. o. m. budgetåret 1977/78. Stöd utgår i form av lån och bidrag och avser energibesparande åtgärder i bostadshus samt vissa andra lokaler. Energisparbidrag enligt energisparkungörelsen utgår med 35 96 av godkänd kostnad varvid

250 Energialrernarivens_lörursärmingar

lägsta bidragsgrundande kostnad är l 500 kr. Bostadsstyrelsen disponerar anslaget för energisparstöd och anvisar regler för vilka åtgärder som skall vara berättigade till stöd. Beslut om lån och bidrag meddelas av länsbostadsnämnderna. Från den 1 juli 1977 har reglerna för det statliga energisparstödet förbättrats. För bostäder höjdes maximibeloppet för bidrag från 2 000 kr. till 3 000 kr. Vidare förbättrades villkoren för lånedelen. Bl. a. infördes räntebidrag för lån till energibesparande åtgärder och lånens amorteringstid förlängdes från 10 till normalt 20 år. 1 fråga om kommunala och landstingskommunala lokaler höjdes maximibeloppet för bidrag från 150 000 till 300 000 kr. Statens planverk har undersökt möjligheterna till energibesparingar i befintlig bebyggelse. På basis av denna utredning presenterade regeringen i december 1977 ett tioårigt energisparprogram för bostads- och lokalbeståndet. Målet är att spara motsvarande 25-30 % av den totala energiförbrukningen i byggnader till en kostnad av mellan 30 och 50 miljarder kr. i 1977 års prisnivå. Sparmålet motsvarar när programmet är genomfört 3 a 4 milj. ton olja per år. l En stegvis uppbyggnad av energisparprogrammet föreslås med ett förutsett l l över bostadshuvudtiteln kr. för de -5 utgiftsbehov på 1,4, 2,2 och 2,9 miljarder 3 kommande tre budgetåren. Efter en treårsperiod skall energisparprogrammet l å 31 omprövas. En sådan ordning ger möjligheter till en successiv anpassning till förändrade förutsättningar i form av förbättrad teknik, nya forskningsresultat etc. Medel har utgått till kommunerna för en förstärkning av kommunernas administrativa resurser för rådgivning till allmänheten. Vidare har statens industriverks enhet för företagsutveckling, SIFU. en omfattande utbildning om skötsel av värmepannor m. m. Informations- och utredningsverksamhet bedrivs också av energisparkommittén.

Samfárdsel inom samfárdselsektorn omfattar bensinskatt, vägtrafikskatt i Beskattningen form av fordonsskatt och kilometerskatt, allmän energiskatt, särskild beredskapsavgift samt s. k. bilaccis. Säljare av drivmedel är skyldig att med vissa undantag hålla beredskapslager. Undantagna är bränsle för utrikes sjöfart och flygdrivmedel. Drivmedel för den civila luftfarten lagras i stället av Överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Beredskapslagring av olja för utrikes sjöfart har tidigare inte ansetts behövas, men kommer att genomföras under nästa oljelagringsprogram. Den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter utgår inte för llygdrivmedel och bunkeroljor för utrikes sjöfart. Dessa drivmedel är också undantagna från energiskatt. Bränsle (utom bensin) för drift av fartyg beskattas inte enligt energiskattelagen. För bensin till fartyg utgår däremot både energiskatt och bensinskatt med tillsammans 77 öre per liter. Detta drabbar främst nöjesbåtar. Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter utgår för inrikes sjöfart, inkl. nöjesbåtar. De statliga pålagorna på motorbränslen framgår av tabell 6.45. Den s. k. bilaccisen är en omsättningsskatt på nya personbilar, vissa lättare

Energialternarivens förutsättningar 251

lastbilar och bussar samt motorcyklar. Vissa företrädesvis tekniska ändringar i denna skatt har genomförts med verkan från den l april 1978. Enligt bl. a. vägtrafikskattelagen utgår kilomererskarl samt årlig _fordons- Skall. Fordonsskatten höjdes med verkan från l april 1977 för motorcyklar och personbilar med ca 75 %. skattesatserna är nu 280 kr. per år för personbilar upp till 800 kg tjänstevikt plus 75 kr. för varje 100-tal kg över 800 kg för tyngre personbilar. Tåg- och llygtrafiken är undantagna från såväl den särskilda vägtrafikbeskattningen som energiskatten. l bilavgaskungörelsen finns föreskrifter om utsläpp av bilavgaser. Bestämmelserna gäller bensindrivna motorer och dieselmotorer. Tillämpningen av bestämmelserna kan leda till ökad bränsleförbrukning och medför dessutom merinvesteringar på upp till ca 500 kr. per fordon. Transportforskningsdelegationen och transportnämnden har startat ett samåkningsprojekt där också energisparkommittén skall medverka. l de affischkampanjer som energisparkommittén har haft de senaste vintrarna har uppmärksamheten bl. a. inriktats på metoder för drivmedelshushållning.

6.3.3 Energipoliriska mâl och medel De energipolitiska styrmedlens primära uppgift är givetvis att förverkliga uppställda energipolitiska mål. För att utvärdera tänkbara styrmedel måste man också ha en föreställning om hur energiförsörjningen kommer in i samhällssystemet i övrigt. Vår kunskap om samhällssystemet och energiförsörjningens roll i detta system är ofullständig. Beslut inom energiförsörjningens område måste sålunda fattas under betydande grad av osäkerhet vad gäller förhållanden och faktorer som i framtiden kommer att ange förutsättningarna för besluten. Statliga myndigheters och andra organs beslut beträffande dimensionering och lokalisering av anläggningar bygger på osäkra prognoser över energibehovets framtida utveckling. ldet mycket långa perspektiv som det i regel är fråga om i samband med energiplanering måste osäkerhetsmomentets betydelse beaktas vid utformning av besluten. Denna osäkerhet medför ett behov av att i de långsiktiga energiplanerna skapa handlingsberedskap för alternativa utvecklingsmöjligheter och åstadkomma en sådan utformning av dagens beslut att morgondagens handlingsfrihet inte i onödan inskränks. Osäkerhet råder också när det gäller de energipolitiska styrmedlens effekter. Detta gäller både beprövade energipolitiska styrmedel och i ännu högre grad nyinsatta eller oprövade styrmedel. De energipolitiska styrmedel som infördes efter oljekrisen 1973-1974 och i samband med 1975 års energipolitiska beslut har t. ex. ännu inte varit i funktion tillräckligt länge för att medge en systematisk utvärdering. Medvetenheten om denna osäkerhet är av stor betydelse när det gäller att diskutera vilka energipolitiska styrmedel som kan bli aktuella för att förverkliga uppställda energipolitiska mål. Önskvärdheten av energipolitisk handlingsfrihet i framtiden och den osäkerhet som är förknippad med energitillforsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att kvantitativa mål, uttryckta som energibalanser för enskilda år, endast kan ses som grova riktmärken. Såväl val av styrmedel som styrkan på insatta styrmedel bör därför karaktäriseras av flexibilitet så att de i samband med en

252 Energialternarivens_förursättningar

kontinuerlig utvärdering går att komplettera, ändra inriktning på eller eliminera. av och anpassning mellan styrmedel och En löpande utvärdering tillförsel- och besparingsprogram efter vunna erfarenheter och ändrade förutsättningar bör eftersträvas. Så långt som möjligt bör strävan också vara att undvika i de regler, ekonomiska villkor m. m. som abrupta förändringar energianvändare och energiföretag har att utgå från. Det är svårt att dra en klar gräns mellan energipolitiska och andra styrmedel. Näringspolitiska medel, trafikpolitiska medel, normer för svavelbetydelse för energianvändningen. Å andra utsläpp etc. har otvivelaktigt sidan kan energipolitiska styrmedel, som t. ex. syftar till att på kort sikt kraftigt bromsa energianvändningen, få återverkningar på den allmänna ekonomiska utvecklingen. I den mån man inte kan tala om renodlade energipolitiska stymiedel, kan bieffekter uppstå som primärt inte varit avsedda. När det gäller såväl valet av styrmedel som deras dimensionering bör man sålunda ha en uppfattning inte bara om medlens styreffekt utan också om medlens bieffekter. l vissa fall tvingas man på grund av bieffekterna konstatera att de energipolitiska målen endast kan förverkligas på bekostnad av andra sociala och samhällsekonomiska mål. Det kan även vara så att ett givet energipolitiskt mål kan uppnås endast om man till en del gör avkall på andra energipolitiska mål. - I sådana fall där energipolitiska styrmedel ger icke acceptabla bieffekter t. ex. fördelningspolitiska effekter av en kraftig energiskattehöjning - kan det vara möjligt att samtidigt införa kompenserande styrmedel som motverkar den oönskade bieffekten. Någon direkt målkonflikt kan inte sägas föreligga mellan mål och andra samhällsmål om man fullt ut kan energipolitiska eliminera oacceptabla bieffekter med kompenserande åtgärder. Är det däremot inte möjligt att komma till rätta med de energipolitiska icke önskvärda bieffekter, föreligger en klar målkonflikt. Det styrmedlens kan t. ex. rent tekniskt eller organisatoriskt vara omöjligt att införa kompenserande styrmedel eller det kan vara omöjligt av ekonomiska eller politiska skäl. Utformningen av ett energipolitiskt handlingsprogram rymmer således en rad avvägningsproblem. Programmets slutliga utformning avgörs av målkonflikternas styrka och de värderingar som dominerar i den politiska processen. I styrmedelsgruppens huvudrapport och i flera bilagor till denna har frågan om konflikter mellan energipolitiska mål och andra samhällsmål belysts. Utgångspunkter för gruppens arbete har varit att energipolitiken inte kan ses isolerad från den övriga samhällspolitiken. En målkonflikt kan enligt huvudrapporten tänkas existera mellan tilltagande knapphet på energi och materiell tillväxt. En ökad grad av knapphet på energi innebär att den restriktion energitillgången utgör för produktionsmöjligheterna förstärks, vilket tenderar att reducera tillväxttakten. Flera empiriska undersökningar tyder dock på att effekterna på tillväxttakten skulle bli relativt måttliga. De empiriska resultaten måste emellertid - som framhålls i huvudrapporten - tolkas med stor försiktighet. En målkonflikt kan också uppstå mellan ökad knapphet på energi och en rimlig grad av prisstabilitet. Stora prisstegringar på energi innebär att den 1 Ds l 1977:15, kapitel 8. allmänna prisnivån höjs. Under 1973 och 1974 svarade t. ex. energipnssteg-

SOU 1978: 17 Energialrernativens _ förutsättningar 253

ringarna för ungefär en femtedel av höjningen i den allmänna prisnivån. Effekterna på bytesbalansen av ökad energiknapphet och stigande energikostnader är osäkra enligt styrmedelsgruppens huvudrapport. Flera betydelsefulla svenska exportsektorer är energiintensiva, vilket betyder att en oberoende svensk energipolitik kan skapa avsättningsproblem för dessa sektorer och på längre sikt försvaga den svenska val utans ställning. Å andra sidan kan det höga importberoendet iden svenska energiförsörjningen verka i motsatt riktning; högre energipriser drar ned energiefterfrågan och därmed importen av energiråvaror. Någon målkonflikt mellan full sysselsättning och en gradvis ökad knapphet på energi synes inte föreligga. l styrmedelsgruppens huvudrapport framhålls emellertid att stora förändringar i energipolitiken eller i energipriserna på kort sikt kan innebära omställningsproblem för näringslivet med effekter på sysselsättningen och med höga anpassningskostnader. Det är dock relativt komplicerat att mera exakt ange vilka sektorer av ekonomin som kommer att expandera och vilka som kommer att gå tillbaka. Effekterna på strukturomvandlingen är sålunda osäkra men en ökad knapphet på energi torde på relativt aggregerad nivå enligt huvudrapporten innebära en något långsammare takt i strukturomvandlingen. På lokala arbetsmarknader kan effekterna emellertid i vissa fall väntas bli betydande.

6.3.4 Energipolitiska styrmedels funktioner i olika tidsperspektiv

Funktionssättet för de styrmedel som är inriktade på att styra energitillförseln är i många fall relativt självklart och torde i stor utsträckning ha framgått redan av redogörelsen i avsnitt 6.3.2. Den fortsatta framställningen kommer därför att i huvudsak beröra styrmedel som påverkar energianvändningen. För en utförligare genomgång av energipolitiska styrmedel och deras effekter kan hänvisas till den huvudrapport och den slutrapport samt det omfattande underlagsmaterial som expertgruppen för styrmedel tagit fram. Om man vill belysa de energipolitiska styrmedlens användbarhet och bieffekter blir tidsdimensionen av stor betydelse. De kortsiktiga anpassningsmekanismerna är väsentligen annorlunda än de som gäller på lång sikt. Vidare är de energipolitiska åtgärdernas direkta effekter på kort sikt vanligen helt annorlunda än de som kan bli aktuella på lång sikt. Exempelvis har ett beslut om omedelbar avveckling av kärnkraftverk den direkta effekten att den fysiska tillgången på el påverkas. På längre sikt kan det främst vara produktionskostnaderna för el som påverkas. I en diskussion om energipolitiska styrmedel linns det anledning att särskilja tre olika tidsperspektiv: - Akuta bristsituationer, då man mycket snabbt måste begränsa energianvändningen eller ändra dess inriktning. - Anpassning på medellång sikt, då man inom t. ex. en tioårsperiod vill hejda energianvändningens tillväxt, totalt eller för bestämda energislag. - Långsiktiga omställningar med hänsyn till ökad energiknapphet“, då genomgripande förändringar är tänkbara, såväl på tillforselsidan som i 11351 1971154811351 användarsidans struktur, organisation och teknologi. 1978:7-8

254 Energialternarivens_förursätmingar

Gränserna mellan de tre fallen är naturligtvis inte särskilt skarpa. Till akuta bristsituationer kan hänföras sådana situationer med allmän energibrist som oljekrisen 1973-1974, liksom elkraftsbrist under extrema torrår. Utmärkande för dessa situationer är att anpassningen till sänkt energianvändning måste ske vid given teknik och med utnyttjande av den existerande utrustningen hos företag och hushåll. l existerande produktionsanläggningar for t. ex. industriell produktion och for “produktion” inom hushållen är det vanligen svårt att ersätta energi med andra produktionsfaktorer. Det finns en rad anledningar till detta förhållande. Varje maskin har en viss märkeffekt och skall bemannas av ett visst antal personer. Byggnader och bostäder har en viss isoleringsstandard, ett visst uppvärmningssystem etc. Under dessa Förhållanden är möjligheterna att minska energianvändningen vid given produktionsvolym begränsade. De möjligheter som står till buds kan bestå i att t. ex. begränsa tomgångskörning, göra vädring av bostäder och övriga lokaler mer effektiv etc. Det finns sålunda även på kort sikt vissa möjligheter att reducera energiförbrukningen utan att man får några nämnvärda effekter på produktionen Vid en stor störning av energitillforseln kan det bli fråga om att dra ned den ekonomiska aktiviteten, eftersom tiden är for kort for att medge övergång till mer energisnål teknik eller produktionsinriktning. I det medellånga perspektivet aktualiseras däremot teknikförändringar och inverkan på produktions- och konsumtionsstruktur. Investeringar i maskiner, fordon och hushållsapparater kan påverkas i energisparande riktning. Och även for takten i strukturomvandlingen inom energiintensiva branscher som metall- och skogsindustri kan åtgärder på energiområdet få betydelse. Emellertid präglas produktionsteknologin och konsumtionsmönstret också sikt av viss stelhet. En stor del av den samhälleliga verksampå medellång heten kännetecknas av olika slag av mer eller mindre långsiktiga bindningar. Större materiella eller organisatoriska förändringar tar ofta lång tid att förbereda och genomföra och medför i sin tur konsekvenser för verksamheten och handlingsfriheten under många år i framtiden. Beslut inom energiforsörjningens område - både när det gäller produktionsanläggningar - under lång tidsrymd och energibesparande investeringar ger ofta effekter och binder produktionsresurser under utbyggnads- och tillverkningsskedet. Med det långsiktiga perspektivet avses en anpassning av energihushållfram till exempelvis sekelskiftet. Här påverkas energipolitiken av ningen branschstrukturens utveckling i stort liksom av industrins lokaliseringsval. Tidsperspektivet är också tillräckligt långt för att planering av tätortsbebyggelse och transportsystem skall hinna få en viss inverkan på energibehoven. Dessutom kan inverkan av forsknings- och utvecklingsarbete aktualiseras i fråga om såväl val av energislag och uppvärmningssystem som tekniken i används. l Uppskattningar av hur processer där energin stora dessa möjligheter Kunskaper om vilka möjligheter till anpassning som finns inom näringsliv är i Sverige. utfördes och hushåll på kort och lång sikt är viktiga for analyser av olika energipolitiska bl. a. i samband med åtgärders effekter. Konsekvenserna på samhällsekonomin av olika energipooljekrisen 1973. Se t. ex. litiska styrmedel är i hög grad beroende på hur lätt energi kan ersättas med bilaga 10 till styrmedelsandra produktionsfaktorer (arbetskraft, kapital, råvaror) och varor. Om gruppens huvudrapport (Ds l 1977:17). möjligheterna till utbyte mellan energi och andra produktionsfaktorer är små

& .

E nelgialternativens 255

_ förutsättningar

kan energipolitiska åtgärder leda till exempelvis omställningsproblem för näringslivet, reducerad tillväxttakt i produktionen och sysselsättningsproblem. Ju större substitutionsmöjligheterna är inom företag och hushåll desto lindrigare blir omställningsprocessen. lnom expertgruppen för styrmedel har ett omfattande utredningsmaterial beträffande substitutionsmöjligheter och energipriskänslighet hos näringsliv och hushåll tagits fram. I en av studierna diskuteras i vilken grad man kan finna ett samband mellan utvecklingen av de relativa priserna på energi, arbetskraft och vissa råvaror och industristrukturens utseende i några viktiga industriländer. Empiriska undersökningar av substitutionsmöjligheterna mellan energi och andra produktionsfaktorer på olika aggregationsnivåer främst industrisektorn som helhet - har sammanställts? I styrmedelsgruppens huvudrapport redovisas också empiriska undersökningar av hushållens känslighet för prisförändringar på olika energislag.

Prispâverkande åtgärder

En uppfattning om energiefterfrågans priskänslighet är självfallet av stor betydelse när det gäller att bedöma prispåverkande åtgärder som energipolitiskt styrmedel. De prispåverkande medlen på energiområdet är dels skatterna på el och bränsle. dels olika slags subventioner till energibesparande investeringar. särskilt i industrin och uppvärmningssektorn. Man kan också tänka sig att använda subventioner på annat sätt, t. ex. for att stimulera introduktionen av nya energikällor. Prispåverkande medel kan användas för att ge företag och hushåll förstärkta motiv att spara energi eller for att påverka deras val mellan energiformer. Då såväl elforsörjningen som ljärrvärmeförsörjningen domineras av energiforetag i allmän ägo, har också statsmakterna möjligheter att direkt påverka prisbildningen på dessa områden. Möjligheterna till direkt prispåverkan på importerad energi är givetvis mindre? Genom sin storlek och sin egenskap av statligt affärsverk har statens vattenfallsverk kommit att bli normgivande vad beträffar såväl pris- och tariffsättning som kvalitetskrav på leveranser av el.“

Åtgärder som påverkar varupriser eller kostnader för produktionsfaktorer

brukar betraktas som relativt långsiktigt verkande styrmedel. Bakgrunden till ;se bnaga 12 m, smme_ detta är att snabba omställningar är kostsamma för såväl företag som hushåll. delsgruppens huvudfap. Redan nedlagda investeringar i byggnader, maskiner, apparater och trans- P0. DS 1 1977:17. ponmedel skapar bindningar. De medför att det inte lönar sig att ställa om vid 2 se bilaga 13 ti styrme_ prisändringar som betraktas som tillfälliga. Också anpassning till bestående delsgruppens huvudmp_ förändringar i priser och produktionskostnader sker relativt långsamt och port (Ds l 1977:17). gradvis. _ g 3 Särskilt markant är detta givetvis för sådana åtgärder som är direkt se Lex buaga 5 “n” . . . . . . . . styrmedelsgruppens huinriktade mot investeringsbeslut, t. ex. statliga bidrag till energibesparande vudrapport (DS 1 investeringar eller ändrade avskrivningsregler för sådana investeringar. I 1977;15)_ allmänhet torde sådana åtgärder få starkast effekt vid nyinvesteringar. De nuvarande bidragsbestämmelserna i Sverige omfattar emellertid inte

. . . 4Pssättl“_gsprl"cip?lna

.. . . .. for elkraft diskuteras l nyinvesteringar utan endast energibesparande åtgarder l befintliga anlaggbilaga 6 ti Styrmedels_ ningar. Bidragen till energibesparande investeringar infördes 1974, varfor gruppens huvudrapport underlag för utvärdering av insatserna saknas till stor del. (Ds l 1977:16).

Energialternarivensförutsättningar

Men också anpassningen till förändrade Skatteregler torde ta relativt lång tid i anspråk. Styrmedelsgruppens genomgång av studier av hushållens energiefterfrågan tyder på att den kortsiktiga priskänsligheten för såväl el som drivmedel är mycket låg. Den s. k. priselasticiteten har sålunda på t. ex. ett års sikt uppskattats vara omkring 0,2. Det betyder att det skulle krävas 50 % ökning av priset för att åstadkomma en l0 % minskning av användningen. Vill man använda beskattning som ett styrmedel för att snabbt dra ner hushållens energianvändning krävs alltså synnerligen kraftiga skattehöjningar. En politik, som bygger på kraftiga skattehöjningar för att begränsa hushållens energianvändning i akuta bnstsituationer, har också betraktats som orealistisk i de utredningar som behandlat dessa problem Då det gäller industrin torde det främst vara farhågor för allvarliga sysselsättningseffekter i vissa branscher och regioner. som motiverat att skatter inte utnyttjats för att snabbt pressa ned energiförbrukningen. Enligt styrmedelsgruppens underlagsmaterial tycks emellertid den kortsiktiga priskänsligheten vara något större för industrin än för hushållen. Några studier? tyder också på vissa substitutionsmöjligheter även på kort sikt i en situation med outnyttjad kapacitet. Det måste emellertid understrykas, att erfarenheterna av prispolitiska styrmedel på energiområdet är starkt begränsade. Varken för drivmedelsbeskattningen eller för den allmänna energiskatten har hushållningen med motiv. Den svenska energiskatt som energi varit något mer framträdande infördes i samband med Suez-krisen 1956-57 torde här vara det bästa åskådningsexemplet. Sverige var troligen före oljekrisen det land som hade den mest omfattande beskattningen på energiområdet. Men även om tillkomsttidpunkten kan tyda på andra motiv, får denna beskattning ses nästan uteslutande som statsñnansiellt motiverad. Det förelåg visserligen ett visst energipolitiskt motiv för införandet av den allmänna energiskatten och 1975 års höjning av skatten hade delvis ett sådant motiv, nämligen att finansiera vissa åtgärder i 1975 års energipolitiska beslut. l stort sett är emellertid energiskatten att betrakta som en rent fiskal skatt som kompletterar mervärdeskatten. Skatter och bidrag är alltså styrmedel som främst har intresse för styrning av energianvändningen på medellång eller lång sikt. De flesta empiriska undersökningar ger också vid handen att den långsiktiga priskänsligheten och därmed anpassningsmöjligheterna på sikt är betydligt större än den för alla energislag. Prispåverkande energipolitiska styrmedel kan kortsiktiga emellertid medföra bieffekter och övergångsproblem under den mera långsiktiga anpassningsprocessen. En höjning av t. ex. skatten på energi i alla sektorer, dels kostnadsrelationerna mellan påverkar dels kostnadsnivån sektorerna. Det ökade energiskatteuttaget representerar en indragning av från den privata till den offentliga sektorn som dessutom kan vara köpkraft 1 Se t. ex. SOU fördelad mellan mer eller mindre jämnt individer, företag eller branscher. 1975160-61. Kompenserande styrmedel kan sålunda behöva införas för att undvika 2 Ds l 1977:17, Bilaga 13. negativa bieffekter.

En ergialternativens _förutsättningar 257

Direkra regleringar Indelningen i olika huvudtyper av styrmedel är i viss mån flytande. Sålunda kan även regleringar, nonner och Föreskrifter påverka prisbildningen på energi eller på substitut eller komplement till energi. Bestämmelser om svavelhalten i eldningsolja kan t. ex. medföra att raflinaderierna tvingas att importera svavelfattigare och dyrare råolja för att uppfylla bestämmelserna. Normer och Föreskrifter beträffande energiegenskaper hos fordon, byggnader, maskiner och apparater kan sägas vara mera direkt verkande än prispåverkzmde styrmedel , som verkar via ekonomiska incitament. Införande av normer kan dock ge bieffekter i form av stora kostnader för företag och enskilda eller kostnader för administration och kontroll. När det gäller akuta bristsituationer har man i allmänhet uppfattat direkta regleringsåtgärder som de mest näraliggande styrmedlen. Bensinransonering har tillämpats i avspärrningssituationer och i fredskriser som t. ex. 1973-1974. Elransonering har förekommit under torrår, då man befarat att vattenmagasinen inte varit tillräckligt fyllda. Också i det planeringsarbete för tänkbara krisfall på energiområdet, som genomförts i Sverige de senaste åren, har direkta ransoneringsåtgärder spelat en central roll. Direkt reglering av hushålls och företags energianvändning kan således uppfattas främst som ett medel för styrning på kort sikt. Mer långvarig tillämpning av olika slags ransonering i en marknadsekonomi kan medföra betydande effektivitetsförluster på grund av att den kvantitativa regleringen minskar systemets flexibilitet och drar med sig stora administrations- och kontrollproblem. Behovet av information på central nivå blir mycket stort, eftersom man i viktiga avseenden avstår från att utnyttja de resurser för ekonomisk planering och anpassning som finns på decentraliserad nivå dvs. hos hushåll och företag. Detta innebär dock inte att direkta regleringar bör användas endast på kort sikt. När det gäller investeringsbeslut kan regleringar i form av normer och föreskrifter spela en viktig roll på lång sikt, exempelvis i fråga om byggnaders och transportmedels utformning. Det mest påfallande exemplet är bestämmelser som reglerar isoleringsstandard och för uppvärmningssystem bostäder och andra lokaler. Men också bestämmelser som rör fordons utformning kan få stor betydelse för energianvändningen. De nya skärpta energibestämmelserna i Svensk byggnorm som trädde i kraft under 1977 beräknas sålunda medföra en väsentligt bättre energihushållning i nybyggda bostäder. Energibesparingar för bostadshus utförda i enlighet med de skärpta kraven har av planverket beräknats till ungefär hälften av den genomsnittliga i bostadshus energiåtgången från början av 1970-talet. Bestämmelserna beräknas medföra en ökning av byggkostnaderna med ca 5 %. Det kommer emellertid att dröja lång tid innan de nya energinormerna slår igenom med full styrka. År 2000 kan uppskattningsvis ungefär en tredjedel av bostadsbeståndet omfattas av de nya byggnormerna. Genom det energisparprogram som regeringen nyligen föreslagit beträffande energibesparande åtgärder i det befintliga bostads- och lokalbeståndet kan en 1Se t. ex. 1975 års oljebetydligt bättre energihushållning i en större del av beståndet bli möjlig. SOU lagringskommitté, En annan grupp långsiktigt verkande regleringar påverkar energianvänd- 1976:67.

258 Energia/Iernativens förutsättningar

och lokaliseringsbeslut. Här avses ningen via industrins kapacitetsutbyggnad den tillståndsprövning som sker utifrån miljöskyddslagen och 136a§ byggnadslagen. Fr. o. m. 1975 skall sådana tillståndsärenden prövas med hänsyn till såväl energihushållningen som hushållningen med mark, vatten och råvaruresurser. Detta exempel illustrerar svårigheten att dra en klar gräns mellan energipolitiska, miljöpolitiska och allmänt näringspolitiska styrmedel. Liknande svårigheter finns givetvis då det gäller fordons- och byggnormer, osv. l en del fall kan vid valet mellan olika inom vägtrafikbeskattningen krav och önskemål komma i konflikt med mål som åtgärder energipolitiska rör sysselsättning, arbetsmiljö eller yttre miljö.

Statliga och kommunala resursinsatser Den grupp styrmedel på energiområdet som har karaktär av direkta statliga och kommunala resursinsatser avser till största delen produktion och distribution av sekundär energi, t. ex. elkraft och fjärrvärme. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 6.3.2 har staten också på senare år aktivt gått in i olika led av oljeförsörjningen via en rad statliga eller halvstatliga bolag. Också på användningssidan finner man emellertid ett par typer av medel inom kategorin statliga resursinsatser. Den ena är energipolitiska information till hushåll och företag om möjligheterna att spara energi. Sådana insatser har kanske sin främsta uppgift i akuta bristsituationer men kan också ha betydelse sikt. Energisparkommittén, som tillsattes under på längre 1973, har t. ex. under senare tid gradvis minskat den allmänna oljekrisen informationen med annonskampanjer m. m. för att alltmer satsa på målinriktad information. Den andra typen är resursinsatser för att öka tillgången på eller förbättra kvaliteten hos energisnåla alternativ. De mest påtagliga exemplen återfinns där förbättringar i fråga om kollektiv persontrafik och på transportområdet, godstransport per järnväg kan möjliggöra betydande energibesparingar. Den statliga energiplaneringen, som omfattar både användnings- och

tillförselsidanphar utvidgats under senare år och spelar en central roll för en

medveten energihushållning. Genom lagen om kommunal energiplanering fastlades en skyldighet för kommunerna att i sin planering främja hushållskall redovisa planeringsdata till statens ningen med energi. Kommunerna industriverk och på så sätt förbättra underlaget för den statliga planeringen. I det långsiktiga perspektivet har statliga insatser för forskning och utvecklingsarbete beträffande industriella processer, drivsystem för motorfordon osv. en viktig funktion. Sådana resursinsatser kan syfta dels till att ta fram mindre energikrävande alternativ och därmed minska energiberoendet totalt sett, dels till att öka flexibiliteten i fråga om val av energibärare. Stöd till forskning och utveckling samt till prototyper och demonstrationsanläggningar kan sägas syfta till att undanröja tekniska utvecklingshinder. Andra hinder som kan tänkas föreligga för introduktion av “nya” kan vara av ekonomisk an. Tekniken kan vara utvecklad och energikällor förutsättningarna för att utnyttja den kända men de ekonomiska betingelserna gör den omöjlig att introducera. Hinder för införande av nya

SOU 1978: l 7 E neigialternativens _ [ii/Insättningar 259

energikällor eller energisnålare utrustning kan också vara kunskapsbrist hos användarna eller rättsliga och organisatoriska förhållanden. introduktionen av ny teknik kan därför förutom forsknings- och utvecklingsstöd också kräva statliga insatseri uppbyggnadsskedet, t. ex. subventioner. skattelindring eller stöd till information, utbildning etc.

6.3.5 Alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska .stwnzøøle/ Styrmedelsgruppen har diskuterat alternativa utformningar av nuvarande energipolitiska styrmedel. l huvudra/z/mrtwz (Ds l 1977:15) har tonvikten framförallt lagts vid styrning via prispåverkande åtgärder, men i bilagor till denna rapport finns också ett omfattande underlagsmaterial rörande tänkbara zidministrativa styrmedel i energipolitiken t. ex. i fråga om nya energikällor. Ytterligare underlag rörande såväl prispåverkande styrmedel som regleringsåtgärder och statliga resursinsatser har tagits fram i styrmedelsgruppens .S/l/trap/m/I (DS l 1978:7). l den na redovisas också de energipolitiska styrmedel som kan tänkas bli aktuella i anslutning till energikommissionens alternativ A-D (se kapitel 8).

Prissättning på el ochfiärrttärrne Som nämnts tidigare har staten möjligheter att direkt påverka prissättningen på elkraft och fjärrvärme. Styrmedelsgruppen förordar tillämpning av s. k. marginalkostnadsprissättning på dessa energislag. Priserna på sekundärenergi får betydelse i bl. a. följande avseenden: a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distributionsanläggningar, b) för investeringsbeslut. som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor, c) för finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostnader. Utgångspunkten för en prissättning, som skall bidra till effektivt resursutnyttjande enligt punkt a), är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipriserna varieras efter kostnadsändringar som beror på förutsebara, påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser. Det bör här understrykas, att kunskaperna om energiefterfrågans priskänslighet i dag är mycket begränsade varför ytterligare undersökningar på detta område bör genomföras. Energikostnaden bestäms av den rörliga produktionskostnaden i de sist påkopplade av de existerande kraftverken vid varje given tidpunkt. Då energikostnaden uppvisar mycket stora kortsiktiga variationer, är en strikt tillämpning av kortsiktig marginalkostnadsprissättning omöjlig i praktiken. En praktisk prispolitik måste därför baseras på genomsnittet av de kortsiktiga marginalkostnaderna under en viss tidsperiod, t. ex. under dag-natt eller vinter-sommar.

260 Energialternativezzs_förmsärtningar

Den långsiktiga marginalkostnaden, som avser kostnaden för utbyggnad och drift av tillkommande kraftkapacitet, beror av de restriktioner som läggs på den framtida utbyggnaden av kraftsektorn. På grund av de stora variationerna i de kortsiktiga marginalkostnaderna har den långsiktiga marginalkostnaden av de svenska kraftföretagen ansetts bättre lämpad att ligga till grund för en praktisk prispolitik. De kraftiga prisstegringarna på olja i förening med långa kontraktstider har emellertid medfört att de äldre kontrakten under senare år i vissa fall kommit att kraftigt understiga de aktuella tarifferna. För effektiva investeringsbeslut hos förbrukama (punkt b) krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivân, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som är baserade på samhällsekonomiska kalkyler. Det är viktigt att sådana kalkyler tillämpas likformigt för alla energislag. Det innebär bl. a. att förutom företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjningstrygghet m. m. beaktas i investeringsbedömningen. En sådan kombination av pris- och investeringspolitik for el och fjärrvärme

löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiföretagens i

l totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man i l kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effekt- 3 avgifter) med olika slags fasta avgifter. å

än de som i dag används kan leda till f

Krav på andra prissättningsprinciper

att prissättningen i högre grad än nu kan behöva regleras. Om skatter skall i

å användas i högre grad som styrmedel måste statsmakterna försäkra sig om att ä.

intentionerna också slår igenom i prissättningen. i

Enligt styrmedelsgruppen bör en särskild utredning tillsättas för att närmare belysa principerna för framtida och investeringskalkyler f prissättning i börbl. a. studera frågan hur förekomsten av i energisektorn. Denna utredning risk, osäkerhet samt miljöeffekter bör behandlas vid pris- och investeringsz. beslut. Vidare bör man gå igenom de administrativa och finansiella

l

konsekvenserna av olika lösningar. Detta gäller pris- och investeringsbeslut i

fråga om både el och fjärrvärme. i

§7 Utifrån målsättningen om en effektiv hushållning med energi förordas i

i

styrmedelsgruppens rapport att även de kommunala el- och fjärrvärmetax- i

orna baseras på marginalkostnadsprincipen. Förslag till konstruktion av å fjärrvärmetaxor redovisas i Ds l 1977:15, avsnitt 14:2. Styrmedelsgruppen pekar även på att de kommunala energiverken vanligtvis inte särredovisar de intäkter, kostnader och resultat som är förknippade med verksamheten. Inte heller redovisas det i verksamheten utnyttjade kapitalet utan detta ingår i flertalet fall i kommunens totala kapital för olika verksamheter. Först efter övergång till sluten ekonomisk redovisning, dvs. redovisning med avseende på såväl resultat som kapital, kan avgränsad resultatet av de kommunala energiverkens verksamhet bedömas och analyseras. I likhet med vad som gäller produktion och distribution av elenergi föreslås i styrmedelsgruppens slutrapport att man för tillförsel av fjärrvärme genom särskild utredning bör klarlägga vilka principer för samhällsekonomisk

E nergialrernali VGHS _ /öru :sättningar 261

investeringsbedömning som skall följas. Likaså är det angeläget att närmare utreda huruvida inte en övergång till en samhällsekonomisk prissättning efter principen om koretsiktig marginalkostnad är motiverad även för ljärrvärmetaxorna. Man bör i det sammanhanget uppmärksamma vilka svårigheter som kan föreligga i kreditförsörjningen när en samhällsekonomisk effektiv utbyggnad av fjärrvärmeverk eftersträvas.

Energibeskartningen Den nuvarande energibeskattningen har som nämnts i allt väsentligt enbart en statsfinansiell funktion. Styrmedelsgruppen har diskuterat energibeskattningens utnyttjande också som energipolitiskt styrmedel. Genom att den särskilda beredskapsavgiften liksom bensinskatten och kilometerskatten är specialdestinerad kan de energipolitiska styrmedelsaspekterna koncentreras till den allmänna energiskatten. Erinringar har i skilda sammanhang riktats mot energiskattens utformning och tillämpning. Beskattningen av bränslen och elkraft utgår enligt skattesatser som inte är relaterade till vare sig priser eller energiinnehåll. Som framgått av tabell 6.45 innebär nu gällande skattesatser att bränslen beskattas lägre än elkraft i förhållande till både energiinnehåll och pris. Skatten brister därigenom i neutralitet, vilket kan påverka valet av energiform på ett från energipolitisk synpunkt oförmånligt sätt. Det förhållandet att energiskatten i motsats till mervärdeskatten även belastar näringslivets energiförbrukning har i viss mån snedvridit konkurrensförhållandet gentemot utlandet. Detta har föranlett krav från näringslivet på en omläggning av energiskatten till en beskattning inom mervärdeskattens ram. I styrmedelsgruppens huvudrapport har skisserats en omläggning av energiskatten som innebär att den nuvarande beskattningen av energiförbrukningen hos de slutliga konsumenterna ersätts av en bruttobeskattning av primära energiråvaror som råolja, uran, vatten för elproduktion i vattenkraftverk etc. En sådan omläggning skulle ge betydligt större möjligheter att utnyttja energiskatten som ett medel i energipolitiken men innebär också vissa praktiska olägenheter. Beskattningen skulle vidare avvägas så att den återspeglar de olika energislagens samhällsekonomiska verkningar med avseende på t. ex. miljökostnader och säkerhetsrisker. Priset på energi kan därmed via beskattningen korrigeras för sådana s. k. externa effekter och spegla samhällets värderingar av utnyttjandet av de olika energislagen. En energibeskattning med den skisserade utformningen reducerar antalet skattskyldiga och innebär därmed uppenbara fördelar i kontrollhänseende. Bruttobeskattningen leder till att även omvandlings- och överföringsförluster, svinn m. m. beskattas. Detta tillsammans med möjligheterna att differentiera beskattningen av olika energislag ökar incitamentet att höja verkningsgraden i anläggningarna och att utnyttja spillvärmet. Samtidigt ges möjlighet att från beskattning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya energikällor, såsom vind och sol. Miljö- och säkerhetsaspekterna kan beaktas inte endast genom skattesatsdifferentiering utan också *Se bilaga l till styrmedelsgruppens slutrapport genom kompletterande åtgärder, t. ex. i form av avgift på svavelutsläpp. (Ds l 1978:8), även inta- I styrmedelsgruppens slutrapport har detta förslag till omläggning av gen som bilaga 3 till energibeskattningen utretts vidarel. Därvid konstateras att den i huvudrap- detta betänkande.

Energialternarivens,förutsättningar

porten skisserade lösningen inrymmer så stora praktiska olägenheter att den inte kan forordas. Det synes inte heller nödvändigt att tillgripa en så långtgående omläggning. l jämförelse med det skisserade Förslaget skulle väsentliga praktiska fördelar vinnas om beskattningen förläggs till producentoch importledet samt tas ut, i fråga om bränslena, på de konsumtionsfardiga I fråga om elkraft är det lämpligt att förlägga beskattningen till produkterna. den faktiska, från kraftverken utlevererade elenergin. Vid en sådan utformning av skatten är det möjligt att genom skattesatsdifferentieringar tillgodose speciella energipolitiska intressen, t. ex. av miljöskäl. Vidare är det möjligt att från beskattning undanta och därmed underlätta introduktionen av nya

energikällor. praktiska fördelar kan vinnas genom en sammanslagning av Ytterligare olika typer av skatter på exempelvis bensin. Det saknas skäl for att framdeles bibehålla nuvarande uppdelning. Det kan också övervägas att inordna den särskilda beredskapsavgiften i en gemensam lagstiftning. Som tidigare nämnts innebär nu gällande skattesatser att de fossila bränslena beskattas lägre än elkraften i förhållande till både pris och energiinnehåll. Det framstår därför som uppenbart att skatten i sin nuvarande _ form inte bidrar till att begränsa vårt oljeberoende och inte heller till en av miljöskäl motiverad styrning av energiomvandlingssektorn. Ett primärt led i ett utnyttjande av skatteinstrumentet som ett energipolitiskt styrmedel är därför som undanröjer den nuvarande bristande neutraliteten i åtgärden beskattningen. Därmed skapas en enhetlig eller likvärdig bas för beskattsom därefter kan byggas på genom skattesatsdifferentiering och ningen så att de energipolitiska intressena tillgodoses utöver de rent undantag statsñnansiella. stå till buds för en sådan omläggning (se I princip synes två möjligheter bilaga 3). Den första lösningen skulle vara att ändra avvägningen av nu gällande skattesatser så att de primärt ger en skattebelastning som är specifika i förhållande till de olika energislagens termiska energiinnehåll i den likvärdig praktiska tillämpningen. För att ytterligare tillgodose de energipolitiska kan beskattningen från denna utgångspunkt avvägas så att aspekterna samhällsekonomiska kostnader hänsyn även tas till de olika energislagens och risker med beaktande dessutom av att introduktionen och användningen inte försvåras. Vid en beskattning i produktions- och av nya energikällor importledet kan differentierade skattesatser i förening med särskilda undantagsbestämmelser användas i detta syfte. dvs. Den andra lösningen skulle vara att gå över till en enhetlig värdeskatt, en till priset relaterad skatt. En värdeskatt har den förtjänsten att den följer prisutvecklingen. Därmed tillgoåterspeglar priset och automatiskt doses också automatiskt det statsftnansiella intresset. Denna beskattningsform har en nära anknytning till mervärdeskatten och därmed till den också i detta sammanhang aktuella frågan om en övergång. helt eller delvis, till en energibeskattning inom mervärdeskattens ram. Ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skattesystem en kombination av tidigarelagd energiskatt och är enligt styrmedelsgruppen ,. mervärdeskatt. En energiskatt som tas ut i tidigare led möjliggör en u... korrigering av priserna på de olika energislagen för avvikelser som kan uppstå mms. -v

Energialternativens förutsättningar 263

mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt beräknade kostnader för att använda olika energiråvaror. Givetvis är det förenat med svåra mätproblem att korrekt uppskatta sådana avvikelser. F. n. är beslutsunderlaget i detta avseende på flera punkter mycket osäkert. Om priserna efter en sådan korrigering svarar mot de samhällsekonomiska marginalkostnaderna ger de också riktig information till energianvändarna om den resursuppoffring som är knuten till ett visst energislag. En omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft enligt de redovisade alternativen leder till en betydande omfördelning av skatteuttaget. Enligt redovisade beräkningar blir följden en markant skärpning av bränslebeskattningen och en lägre elbeskattning. Enbart en omläggning av beskattningen av bränslen och elkraft i relation till energiinnehållet skulle betyda en sänkning av skatten på elkraft med mer än hälften i fråga om privat förbrukning och med ca en tredjedel för industrin, medan skatten på olja skulle i runt tal fördubblas och skatten på kolbränsen höjas ännu mer. Detta gäller vid ett totalt oförändrat skatteuttag. En omläggning till mervärdeskatt skulle betyda en ännu större skattehöjning på bränslesidan och en mindre skatteskärpning på elsidan. Samtidigt skulle nuvarande skattebelastning för näringslivet falla bort helt. Skatten i denna form skulle träffa enbart den privata och offentliga energianvändningen. Trots en markant skatteskärpning för denna användning skulle det totala skatteutfallet bli något lägre än vad energiskatten i sin nuvarande form medför.

Selektiva styrmedel styrmedelsgruppen har också diskuterat de selektiva styrmedlens roll i energihushållningen. Selektiva styrmedel på ti/.lförse/sidan kan t. ex. avse åtgärder för att stimulera utnyttjandet av spillvärme och utbyggnaden av industriell mottryckskraft eller kraftvärmeverk. Enligt undersökningar av styrmedelsgruppen synes den långsamma utbyggnadstakten för sådana projekt till stor del bero på bristande lönsamhet. Styrmedelsgruppen har diskuterat bl. a. taxepolitikens och energiskattens betydelse for utbyggnadstakten av industriellt mottryck. Taxepolitiken för elkraft har troligen hittills medverkat härtill. Priserna i de långtidskontrakt som gällt för stora köpare i processindustrin har legat så lågt att de endast undantagsvis givit incitament till egen mottrycksproduktion. Situationen har emellertid på senare tid förändrats genom kraftiga elprishöjningar och förkortade kontraktstider. Genom att energiskatten i sin nuvarande utformning beräknas på den genererade elkraften har mottrycksproduktionen med sin höga verkningsgrad drabbats av högre skatt per insatt enhet primärenergi än elproduktion i kondensverk. Denna effekt kan elimineras vid en omläggning av energibeskattningen enligt de alternativ som styrmedelsgruppen behandlat. Utbyggnaden av industriellt mottryck, spillvärme och kraftvärme har haft svårare att finna fmansieringsmöjligheter än t. ex. kraftverksrörelsen. Kraftföretagen har nämligen haft tillgång till den inhemska och utländska obligationsmarknaden med gynnsammare räntevillkor och längre amorteringstider. För många mottrycksinstallationer har kommuner och företag tvingats till låneformer med avsevärt sämre lånevillkor. Detta har medfört ett

264 Energialternarivens_förursärmingar SOU 1978: 17

risktagande som förhindrat i och for sig lönsamma projekt. Styrmedelsgruppen har diskuterat hur kreditpolitiken bör ses över med hänsyn till de krav som den framtida energiförsörjningen kan ställa (se avsnitt 9.3.6). styrmedel pá användningssidan är det Exempel på selektiva energipolitiska nuvarande systemet för stöd till energibesparande åtgärder inom byggnadsbeståndet och inom näringslivet. Hur mycket av en given total reduktion i energianvändningen som skall uppnås genom minskad energianvändning inom ett visst område beror på hur man anser att energianvändningen skall värderas på detta område jämfört med andra områden. Oavsett vilka styrmedel som används bör huvudprincipen vara att uppoffringen i kronor räknat per inbesparad enhet energi skall bli lika stor på alla områden. De nuvarande bidragssystemen för industrin och byggnadsbeståndet har enligt styrmedelsgruppens rapport inte utformats efter denna princip. En översyn av principerna för bidragsgivning inom dessa fält kan därför anses önskvärd. Styrmedelsgruppens synpunkter i denna fråga kan sammanfattas enligt Det finns en rad brister i det nuvarande bidragssystemet för följande. energibesparande åtgärder inom näringslivet. För byggnader har samtliga

bidrag hittills utgjort 35 % av den bidragsgrundande kostnaden. Åtgärder

som både är privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med bidrag. Däremot bör bidragssystemet kompletteras med lånemöjligheter. Finansieringssvårigheter leder f. n. till mycket höga krav på avkastning. Vid ansökningar om bidrag till energibesparande åtgärder i industriella processer görs samhällsekonomiska kalkyler med 5 % ränta och en avskrivmotsvarande åtgärdernas tekniska livslängd. Valet av räntefot kan ningstid diskuteras. Vad beträffar avskrivningstiden bör enligt styrmedelsgruppen ekonomiska livslängder för olika utrustningar ligga till grund för kalkylerna. I de samhällsekonomiska kalkylerna har man inte justerat marknadspriserna på energi, arbetskraft och material så att dessa motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden for att utnyttja dessa resurser. Bedömda framtida energiprisförändringar bör ingå i kalkylerna. Bidragsprocenten har varierat ytterst lite mellan olika åtgärdskategorier och en koncentration av bidragen till 35 % av investeringsbeloppet kan konstateras. Även lägre siffror forekommer dock. Att generellt ge 35 “/o bidrag är inte förenligt med uppfattmellan samhällsekonomisk och ningen att bidraget skall täcka skillnaden lönsamhet. Vid en generellt tillämpad bidragsdel finns företagsekonomisk det risk för att åtgärder som är samhällsekonomiskt olönsamma kommer att genomföras. Bidrag bör endast vara så stora att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Är bidragen för stora ökar risken för att samhällsekonomiskt olönsamma investeringar genomförs och dessutom erhålls en godtycklig subventionering av vissa företag. Blir bidragen för små uppnås ej den samhällsekonomiskt motiverade energisparnivån. Detta innebär enligt styrmedelsgruppen att bidragen inte bör ges som ett generellt procentuellt bidrag utan måste anpassas i storlek till en rad föreliggande omständigheter. På motsvarande sätt föreslår styrmedelsgruppen en alternativ utformning av det nuvarande låne- och bidragssystemet for det befintliga bostads- och

SOU 1978: l 7 E nergialrernariverts _ förutsättningar

lokalbeståndet. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör således inte utgå. För olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör från effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 “lö av godkända kostnader bör tas bort. Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att nuvarande bidragssystem utvärderas mot bakgrund av den erfarenhet som hittills erhållits. Schablontal for töretagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet måste fastställas. Utvärderingen och schablonberäkningarna bör ges prioritet. Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kräver den framtida energipolitiken en kombination av ekonomiska och administrativa styrmedel. Till administrativa styrmedel för det befintliga byggnadsbeståndet som diskuterats i styrmedelsgruppens slutrapport hör obligatorisk besiktning och föreläggande för fastighetsägare att vidta specifika åtgärder. Därvid aktualiseras vissa ändringar i byggnadsstadgan. Styrmedelsgruppen har också som ett alternativ diskuterat försöksverksamhet med s. k. värmetaxering av fastigheter och med besiktning därefter i erforderliga fall. Även besiktningsverksamhet i serviceform i stället för obligatorisk besiktning har diskuterats. Beträffande energihushållningen i nya byggnader bör styrningen ske via förändringar i Svensk Byggnorm eller genom särskilda villkor vid statlig belåning. När det gäller industrins energianvändning pekas på möjligheten att vid behov utsträcka den prövning som i dag sker för nya anläggningar och större utvidgningar av verksamheten enligt 136 a § byggnadslagen till att omfatta även befintliga anläggningar, t. ex. efter samma modell som koncessionsnämnden för miljöskydd använder. För transportsektorn föreslår stymiedelsgruppen administrativa styrmedel som t. ex. förbättrad trafikundervisning, organiserad samåkning, obligatorisk ekonomitrimning och regler för maximal specifik bränsleförbrukning hos bilar. För att stimulera till ett ökat utnyttjande av kollektiva fardmedel föreslås för större städer en styrd planering av förskjutna arbets- och skoltider. När nya drivmedel, t. ex. metanol eller etanol, skall införas i försörjningssystemet bör särskilda föreskrifter utfärdas om motorutformningen hos nya bilar. Kommunerna kan påverka energianvändningen genom tillhandahållande av tjänster, avgiftspolitik för fjärrvärme och el samt genom planeringen av bebyggelse och transportsystem. En rad skäl talar enligt styrmedelsgruppen for att det kommunala ansvaret på energiområdet bör utvidgas till att omfatta även insatser för energisparande, framför allt i byggnader. Ett annat viktigt område på vilket ett utvidgat kommunalt ansvar bör övervägas gäller introduktionen av nya energikällor som sol, vind och biomassa.

S tyrmedel_ för arrfrämja nya energikällor Styrmedel för främjande av nya energikällor diskuteras utförligt i en rad bilagor till styrmedelsgruppens huvudrapport (bilaga 20-26, Ds l 1977: 18). De energiråvaror som studerats är dels kol och naturgas som används kommersiellt i andra länder, dels torv och geotermisk energi som i viss utsträckning

266 SOU 1978: 17 E neIgia/rernarivens_ förutsättningar

används utomlands, men i allmänhet med statligt engagemang. Av de energikällor som också i utlandet ännu befinner sig på experimentstadiet har solenergi, vindenergi och biomassa behandlats. Ett av hindren mot införande av nya energiråvaror är att de inte är konkurrenskraftiga med dagens priser på olja och kärnkraft. Förväntningar om framtida förändringar i prisrelationerna mellan olika energislag kan emellertid leda till företagsekonomisk lönsamhet på sikt. Om det av samhällsekonomiska skäl är angeläget att införa nya energiråvaror kan det finnas skäl att söka överbrygga kostnadsgapet med olika energipolitiska styrmedel. Den omläggning av energibeskattningen som diskuterats ovan skulle ge ökade möjligheter att undanta nya energikällor från beskattning och därmed underlätta introduktionen. l vissa fall torde det också under uppbyggnadsskedet vara nödvändigt med olika former av statligt stöd. introduktionen av nya energiråvaror i Sverige kräver i allmänhet stora investeringar. Det gäller t. ex. hamnar och hanteringsutrustning för kol, ledningsnät för gas, nya pannor för fasta bränslen eller solfångarsystem. Det kan i inledningsskedet vara nödvändigt att samhället på något sätt engagerar sig i införandet och säkerställer kapitalförsörjningen. Det kan t. ex. ta sig uttryck i att staten engagerar sig i basinvesteringar eller garanterar en förmånlig kreditgivning. l de rapporter om nya energiråvaror som styrmedelsgruppen tagit fram föreslås genomgående någon form av finansieringsstöd. Introduktionen av nya energiråvaror kan försvåras också av andra faktorer än dålig lönsamhet och kapitalbrist. Valet av distributionssystem för energi, dvs. valet av energibärare, påverkar möjligheten att anpassa det befintliga energisystemet till nya energiråvaror. Utformningen av distributionssysflexibiliteten är temet påverkar på lång sikt. För vissa nya energiråvaror koppling till fjärrvärmenät den naturliga lösningen, medan andra kan kräva mer lokala lösningar. Soluppvärmning kan t. ex. införas genom att ett mindre antal hus kopplas till ett solfångarsystem. Då krävs hetvattenledningar mellan husen. Värmepumpen kan bli ett annat tänkbart alternativ för minskad energianvändning i framtiden. Det kan kräva en annan utformning av distributionssystemet. Lagen om kommunal energiplanering bör kunna användas som styrmedel för att åstadkomma flexibilitet. Organisationen av energiförsörjningssystemet kan vara avgörande för möjligheten att införa nya energiråvaror. Alla led i hanteringen av t. ex. torv, från utvinning till användning, är beroende av varandra. Inga torvmossar kommer att exploateras förrän avsättningen är garanterad. Samma sak gäller odling av energiskogar och import av kol och naturgas. l mellanledet behöver transportapparat och hanteringssystem byggas ut. För vindkraft och solenergisystem gäller att utveckling av komponenter inte kommer till stånd förrän komponenterna kan säljas. Det kan därför bli nödvändigt att staten engagerar sig i att bygga upp marknader, t. ex. genom att skapa ett ”grossistled” mellan producenter och användare. En annan möjlighet är att staten direkt träder in som producent, importör eller beställare/användare. Som framgår av styrmedelsgruppens material kan också styrning genom lagstiftning eller andra regleringar bli nödvändiga. Som exempel kan nämnas inventering av mark som behöver reserveras för t. ex. solfångarsystem, torvbrytning och energiskogsodling. Konflikter kan då finnas dels mellan

SOU 1978: l 7 E neigia/rernar/vens_ förutsättningar

markanvändning for energiutvinning och för andra intressen, dels mellan olika typer av energiutvinning. Miljöhänsyn kan leda till behov av ny eller ändrad lagstiftning. Säkerhetsproblem. t. ex. för naturgas, kan också kräva speciell lagstiftning. Ett annat lagstiftningsbehov kan finnas för att säkra tillförseln, t. ex. koncessionslagstiftning för gcotermisk energi och lagstiftning om tvångssamfzilligheter för energiskogsodling. Slutligen finns möjligheten att genom lagstiftning reglera användningen av olika energiråvaror. Ett exempel är föreskrifter om utformning av pannanläggningar för både fasta och flytande bränslen, ett annat förbud mot uppvärmning av simbassänger med el eller olja. Ett ytterligare hinder vid införande av nya energiråvaror är låg kunskapsnivå. Behovet av information och utbildning understryks därför starkt i styrmedelsgruppens rapport. För de mera lokala systemen krävs därvid att kunskap sprids till många personer. I mer centrala system behöver kunskapsbredden inte vara lika stor, men utbildningsbehovet är också här stort. Sammanfattningsvis konstateras i styrmedelsgruppens huvudrapport att en samhällsekonomisk värdering av olika nya energiråvaror och en jämförelse mellan denna och lönsamheten från tilltänkta producenters och användares utgångspunkt är en grund för bedömningen av behov av styrmedel. lntroduktionsfasen kan därutöver kräva särskilda statliga insatser. Om nya energiråvaror skall passa in i ett framtida energiförsörjningssystem är det viktigt att de system som byggs upp nu görs så flexibla som möjligt.

6.4 Forskning, utveckling och demonstration inom

energiområdet

6.4.1 Inledning

Förutsättningarna for begränsning av energiefterfrågan liksom for energitillförsel i olika former kan som tidigare visats påverkas med olika typer av styrmedel i form av bl. a. regleringar, normer, information och ekonomiska incitament av olika slag. l första hand har därmed avsetts en påverkan som innebär förändringar inom ramen föri huvudsak redan tillgänglig eller i varje fall känd teknik. Här skall främst behandlas förutsättningarna för att med ny teknik eller nya metoder påverka energiforsörjningen i tidsperspektivet 1990. Forskning och utveckling har inom varje samhällssektor flera olika syften. Den skall underbygga sektorplaneringen och därigenom bidra till att ge samhället handlingsberedskap och tillräcklig handlingsfrihet på lång sikt bilda underlag för beslut om utvecklingens inriktning inom de olika sektorerna - vara ett av medlen för ett effektivt av besluten. genomförande Dessa tre syften ställer delvis olika krav på inriktningen av forsknings- och utvecklingsinsatserna. Det första innebär behov av stor bredd och långt tidsperspektiv med stark tonvikt på kunskapsuppbyggande. Det andra betonar snarast behovet av att utveckla väldokumenterat underlag avseende

268 Enerçgia/Ierrzativens_förursärrningar

såväl tekniska och ekonomiska förutsättningar for att genomföra en viss teknik, sociala eller administrativa åtgärder etc. som kunskaper om deras effekter, både direkta och indirekta. Det tredje leder ofta till önskemål om väl avgränsade och hårt målinriktade projekt med begränsat utrymme för sidoblickar.

6.4.2 Tidsperspektivers betydelse Energisystemet karaktäriseras av bl. a. de ingående delsystemens och komponenternas mycket långa tekniska och systemmässiga livslängd. I många fall är det fråga om mer än halvsekellånga tider. så t. ex. beträffande bostadsbeståndet och anläggningar som Vattenkraftverk. Värmekraftverkens livslängd kan beräknas vara kanske 30-40 år. Ett individuellt värmedistributionssystem i en fastighet har minst samma livslängd. För att med ny teknik väsentligt kunna påverka energiförsörjningen i ett 10- till ZO-årsperspektiv fordras därför, om inte kostnaderna skall bli orimligt kan anpassas till och till stor del utnyttjas i redan höga, att den nya tekniken befintliga system. Särskilt framstår härvid dels det befintliga eldistributionssystemet. dels befintliga lokala och individuella värmedistributionssystem som de faktorer som starkast begränsar möjligheterna till radikalt ändrade systemlösningar.

6.4.3 Svensk ene/;gi/orsknirzg Statliga svenska insatser for forskning och utveckling inom energiområdet inriktades under perioden 1950-1975 väsentligen på det svenska kärnener- Härutöver ñnansierade bl.a. statens vattenfallsverk viss giprogrammet. verksamhet på det elektrotekniska området. Via statens råd för byggnadsforskning och bl. a. styrelsen för teknisk utveckling lämnades också stöd i mindre omfattning till insatser inom olika delar av det energitekniska området. 1975 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att riksdagen under i allt väsentligt bred politisk enighet godkände forslag om ett treårigt program för forskning och utveckling inom energiområdet. Programmet skulle genomföras under tiden den 1 juli 1975 - den 30 juni 1978 med en beräknad anslagsram av totalt 366 milj. kr. Programmet har givits en mycket bred, i många fall närmast explorativ inriktning, vilket bör uppfattas som uttryck för en önskan att i ett inledande i J :l skede främst belysa förutsättningarna för att i Sverige utnyttja olika i energikällor och vidta olika energibesparande åtgärder. Under den pågående treårsperioden har verksamheten successivt byggts upp och innevarande budgetår beräknas den ha en omfattning av ca 175 milj. kr. Härtill kommer bl. a. stöd till prototyper och demonstrationsanläggningar, forskningsinriktat experimentbyggande m. m. Inom energiforskningsprogrammet har nu gjorts ett stort antal förstudier som resulterat i förslag om omfattande forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser under kommande år. Delegationen för energiforsk- - för ning (DFE) har i sitt betänkande (SOU 1977:56) Energi program utveckling, demonstration, redovisat föreliggande material och forskning,

E netgia/ternarivens förutsättningar _

lämnat alternativa förslag om insatser för treårsperioden 1978/79-1980/ 8l. Det föreslagna programmet syftar till att öppna nya möjligheter att använda energi mera effektivt och ta fram nya alternativ för energitillförsel. Det är inriktat på att vi redan under l980-talet skall ha utvecklat och praktiskt prövat några av de nya alternativen. Programförslaget omfattar Forskning, Utveckling och Demonstration - FUD. Demonstration innebär att nya tekniska system prövas i större skala under längre tid för att man skall kunna l visa upp praktiska erfarenheter av ekonomi, miljö- och hälsoeffekter och andra faktorer av betydelse. Enligt DFE är det sannolikt på transport- och samfärdselområdet som det är svårast att i framtiden ersätta oljebaserade bränslen. Mot den bakgrunden föreslås insatser som kan öka möjligheterna att använda andra än oljebaserade motorbränslen. Vidare föreslås forskning och viss utveckling för energisnålare fordon och studier av möjligheterna att minska energianvändningen genom organisatoriska förändringar- t. ex. övergång till kollektivtralik. DFE föreslår ett omfattande program för energianvändning i bebyggelse. Tyngdpunkten i förslaget ligger på effektivare energianvändning i det befintliga byggnadsbeståndet, solvärme samt värmepumpar. Besparingspotentialen genom effektivare energianvändning i nya och befintliga byggnader är avsevärd. Målet bör enligt DFE vara att stödja utveckling samt fullskaleförsök och demonstration av teknik - främst för byggnadsutformning, ventilation, värmeåtervinning samt reglering av Iokalkomfort - som avsevärt kan minska energianvändningen i byggnader. På lång sikt är möjligheterna till soluppvärmning av byggnader goda. DFE föreslår här ett omfattande program. Målet är att i mitten av 1980-talet ha ett antal soluppvärmningssystem av olika typer i drift och att dessa under andra hälften av 1980-talet skall ha utvärderats. Ett införande i stor skala väntas kunna ske tidigast mot slutet av l980-talet. Beträffande värmepumpar för lokaluppvärmning läggs insatserna upp på motsvarande sätt med målet att pröva och demonstrera sådana system i praktisk användning. l fråga om enenqiri/[fiirse/ir finns utöver kol, naturgas och kärnkraft enligt DFE bara ett fåtal nya alternativa energikällor som kan utvecklas så långt att de kan börja användas före 1990. De är förutom solvärme o biosystem - främst energiskogar och skogsavfall o torv o vindenergi I det längre tidsperspektivet - dvs. efter år 1990 - kan för Sverige tillkomma andra typer av kärnkraft än de vi använder i dag - t. ex. bridreaktorer - och olika former av omvandling av solenergi på fysikalisk eller kemisk väg - t. ex. solceller samt ännu senare eventuellt fusionsenergi. När det gäller geotermisk energi tyder nuvarande bedömningar på att de geologiska förutsättningarna i Sverige är ogynnsamma. Även för akvatisk energi - dvs. energi från vågor samt temperatur- och saltskillnader i havet- är förutsättningarna i Sverige enligt DFEzs uppfattning ogynnsamma.

270 SOU 1978: 17 E nergiallernarivens _ förutsättningar

DFE föreslår större insatser på främst områdena biosystem, torv, vindenergi, kärnenergi (främst fissionsenergins säkerhetsfrågor), fusionsenergi och på effektivisering av energiomvandlingssystemet. Inom området biosystem finns främst genom odling av energiskogar och tillvaratagande av skogsavfall och annat organiskt avfall teoretiskt en stor energipotential. Det råder emellertid ännu stor osäkerhet beträffande de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna. Målet är att man under andra hälften av 1980-talet skall ha genomfört och utvärderat ett försöksprogram som omfattar hela systemet för utvinning och nyttiggörande av energi från snabbväxande skog och skogsavfall. Torv en potentiellt stor inhemsk energitillgång som dock med utgör rådande oljepriser inte är ekonomiskt fullt konkurrenskraftig. DFE föreslår om torvtillgångar och miljökonsekvenser samt utveckling av utredningar teknik för effektivare torvutnyttjande. Tidigast kan torv börja införas under första hälften av l980-talet. kan - även om dess ekonomi skulle bli fördelaktig - inte i Vindenergin större olja men väl ge ett relativt stort bidrag till någon grad ersätta elförsörjningen. DFE föreslår att tre fullskaleprototyper och senare en demonstrationsgrupp uppförs för att kunna utvärderas i mitten av 1980-

i

talet.

l

Forskningen rörande säkerhets- och avfallsproblem hos nuvarande typer av lättvattenreaktorer bör enligt DFE på sikt helt övertas av kärnkraftindustrin, kraftföretagen, kärnkraftinspektionen, strålskyddsinstitutet och programrådet för radioaktivt avfall. Detta måste dock ske successivt och medel för att klara finansieringen under övergångsperioden har därför beräknats i DFEzs förslag. urananrik- Sverige bör vidare enligt DFE hålla vägen öppen för inhemsk ning och för andra system för utnyttjande av kärnenergi än den nuvarande lättvattenreaktorn. Om sådana system skall introduceras i landet har DFE förutsatt att tekniken i stor utsträckning importeras. Bridreaktorn kan införas tidigast under 1990-talet. Anläggning för urananrikning kan byggas upp under 1980-talet. Energiforskningsprogrammets uppgift begränsas till uppföljning av verksamheten i andra länder samt till inhemska studier och försök. DFE föreslår vidare relativt omfattande insatser för ökad effektivitet i det existerande energiomvandlingssystemet (energiproduktionsteknik). för produktion av energibärare som är anpassade till användarna (nya bränslen) och för utnyttjande av fjärrspillvärme. Om det blir aktuellt att införa kol i stor skala i landets energiförsörjning har DFE förutsatt att tekniken i stor utsträckning måste importeras. DFE föreslår därför bara studier av förutsättningar och möjligheter att infoga kol i energisystemet samt begränsat stöd till utveckling av för svenska förhållanden anpassad kolteknik. Skiffer som källa för organiska bränslen bedöms kunna få betydelse för energiförsörjningen bara i relativt liten utsträckning och insatserna begränsas till att bevara den inhemska kompetensen på området. Nuvarande bedömningar för geotermisk och akvatisk energi tyder som nämnts på att förutsättningarna för Sveriges del är sämre än för många andra länder och ogynnsammare än för andra svenska energialternaiiv. DFE föreslår forskning för att klargöra om fortsatta insatser är berättigade.

Energia/rernarivens 271 _ förutsättningar

För att få underlag för sådana förändringar av energisystemet som kan ske först på längre sikt föreslår DFE insatser på utnyttjande av solenergi på fysikalisk eller kemisk väg, vilket möjliggör större energiutbyte än den biologiska vägen och utgör en mycket stor energipotential. Tekniken är dock ännu för outvecklad för att de framtida möjligheterna skall kunna bedömas. insatserna i Sverige inriktas på att bygga upp ett inhemskt kunnande genom att utnyttja den omfattande forskning och utveckling som bedrivs utomlands. Potentialen for fusionsenergi är betydande men osäkerheten om den kan förverkligas är fortfarande mycket stor. Fusionsenergi kan troligen inte införas förrän efter år 2020. DFE föreslår fortsatt svenskt deltagande i Euratom-sanwarbetet på fusionsenergiområdet. Vid sidan av de i det föregående beskrivna insatserna som i huvudsak rör enskilda delar av energisystemet föreslås ett program för allmänna energisystemstudier med syftet att öka kunskaperna om hur det nuvarande och framtida energisystemet som helhet fungerar och hur det samspelar med övriga delar av samhället och med naturen. Vidare föreslås insatser för energirelaterad grundforskning. Det material som kommit fram stärker uppfattningen att betydande svenska insatser behövs för att utveckla ny energiteknik. Det klargör emellertid också att möjligheterna är starkt begränsade att med sådana insatser i mera betydande omfattning påverka den svenska energiförsörjningssituationen under tiden fram till år 1990. Skälen härför behandlas i följande avsnitt. Energikommissionen har i särskilt yttrande till industridepartementet tillstyrkt DFE:s förslag och framhållit att det är viktigt att säkra kontinuiteten i det nu pågående forskningsprogrammet och att skapa förutsättningar för snabbast möjliga beslut om utnyttjande av ny energiteknik. Med hänsyn härtill förordade kommissionen att regeringen utan avvaktan på kommissionens slutliga underlagsmaterial lägger fram förslag om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för perioden 1978/79-1980/81 på grundval av DFE:s betänkande. Av stor betydelse för energikommissionens ställningstagande är de tidpunkter då tekniken för nya energikällor bedöms vara tillräckligt utvecklad och då tillräckliga erfarenheter av praktiska försök finns för att ta ställning till om de skall tas i reguljärt bruk. Av DFE:s material kan följande tidtabell utläsas.

Vindenergi 1985 Soluppvärmning 1985-1990 Energiskogar 1985-1990 Bridreaktorer l990-talet Solenergi (solceller) möjligen l990-talet Fusion möjligen 2000-talet

Vid dessa tidpunkter kommer det med det föreslagna energiforskningsprogrammet att finnas underlag för ställningstagande till i vilken utsträckning de nya energikällorna skall ingå i landets energiförsörjning. Ännu är osäkerheten för stor för att man skall kunna bedöma i vilken utsträckning man kan räkna med dessa källor i den energipolitiska planeringen för den närmaste tiden.

272 Energialternatittezzsförutsättningar

6.4.4 System/lågor

Drivmedel och andra flytande bränslen utgör en mycket stor del av den svenska energibalansen. Mot bakgrund av risken för kommande tillförselkriser är det önskvärt att om möjligt redan under 1980-talet söka introducera framför allt alternativa drivmedel på den svenska marknaden. Denna önskan framhävs ytterligare av behovet av minskad miljöpåverkan, vilken med nuvarande bensinmotorer är betydande. En första ansats har skett genom det arbete som utförts av Svensk Metanolutveckling AB. DFE har initierat en särskild utvärdering av den hittillsvarande satsningen inom metanolom rådet framför allt i syfte att söka bedöma i vad mån ytterligare insatser erfordras i fråga om andra flytande bränslen än metanol, i första hand etanol. Det är angeläget att erforderligt utredningsarbete i fråga om syntetiska drivmedel bedrivs så skyndsamt att statsmakterna inom några år kan besluta om eventuella åtgärder för att stimulera användningen av andra drivmedel än

6.4.5 Energifbrskniirgeiis ozçganisation Sättet att driva forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiforskningsområdet har stor betydelse när det gäller att snabbt föra fram resultaten till praktisk tillämpning. DFE betonar behovet av att praktiskt demonstrera den utvecklade teknikens tillämpning. Vidare bör framhållas vikten av nära samarbete med de marknadsparter som skall utnyttja den nya tekniken. Detta samarbete bör etableras så snart förutsättningar finns. Först härigenom blir det möjligt att på rimlig tid få ut den nya tekniken i allmän tillämpning. Exempelvis bör det relativt snart vara möjligt att ytterligare engagera kraftföretagen i de fortsatta utvecklingsinsatserna inom vindenergiprogrammet.

6.5 Värdering av bieffekter och risker

6.5.1 Inledning Att värdera de skilda miljö-, hälso- och säkerhetsrisker som är förknippade är en komplicerad Det är ofrånkomligt att med olika energialternativ uppgift. olika individers värderingar skiljer sig både i fråga om vilka faktorer som skall beaktas vid värderingen och i fråga om dessa faktorers inbördes betydelse. 4 Diskussionen i det följande innebär ett försök att ange grundläggande av betydelse för behandling av miljö- och hälsorisker. ..värderingar ...u

›_.›.»-.;x›»..y»_v.-_-...›,._.

6.5.2 Avvägningar Val mellan olika alternativa energisystem måste baseras på avvägningar .. mellan nytta, kostnader och olika slag av negativa biverkningar. Detta betyder inte att en metodik baserad på omräkning av värdet av alla faktorer i ekonomiska termer och val av det “mest ekonomiska ingående alternativet”, rekommenderas. Men det innebär att alla faktorer av betydelse beaktas och att inte enbart negativa bieffekter vid olika alternativ avgör valet.

Energialternativens.förutsättningar

Varken ”nytta” eller kostnader“ kan beskrivas på något enkelt sätt. I olika energialternativ ingår i begreppet nytta att samhällets behov av energi som en viktig förutsättning för hälsa och välfärd skall tillgodoses. Även andra faktorer som ökad försörjningstrygghet, större handlingsfrihet och ökade kunskaper kan anses ingå i nyttobegreppet. Även kostnader kan värderas olika, t. ex. beroende av om det gäller kostnader för importerade eller inhemska bränslen. Det är också viktigt att ta hänsyn till hur nytta. kostnader och negativa biverkningar är fördelade geografiskt, socialt och i tiden. De individer eller grupper som får nytta av verksamheten kan vara andra än de som står för kostnaderna eller drabbas av miljöeffekter och hälsorisker. Vidare måste osäkerheten i beslutsunderlaget beaktas. Detta är naturligtvis särskilt svårt när osäkerhetens storlek inte kan anges. Att göra avvägningar och fatta beslut med hänsyn till alla de faktorer som ingår i nytta, kostnader och negativa biverkningar och därvid också beakta ojämna fördelningar av nytta, kostnader och risker samt osäkerheten i beslutsunderlaget är uppenbarligen ingen lätt uppgift. Ändå måste beslut fattas.

6.5.3 Några viktiga begrepp

Med miljöbelastningar avses i det följande sådana negativa bieffekter av en verksamhet som direkt kan relateras till verksamheten. Det kan vara fråga om utsläpp av restprodukter och avfall, anspråk på mark m. m. Med miljö- och hälsoeffekter avses effekterna av dessa miljöbelastningar på miljön eller människors hälsa. Det kan vara fråga om försurning av sjöar på grund av svaveldioxidutsläpp eller om livslängdsförkortning på grund av luftföroreningar eller radioaktiva utsläpp från kärnkraftverk. Man skiljer mellan reversib/a och irreversibla effekter. En effekt är reversibel om den försvinner av sig själv eller kan fås att försvinna, sedan dess orsak (miljöbelastning) upphört. En effekt är irreversibel om återgång eller återställning ej är möjlig. I praktiken är gränsen mellan dessa slag av effekter ofta flytande. Ibland kan en miljöbelastning förstärka effekten av en annan. Man brukar då tala om en synergi- (samspels-) effekt. Exempel på detta är samtidiga utsläpp av svaveldioxid och kvicksilver. Svaveldioxidutsläppen bidrar till försurning av sjöar som leder till en förskjutning av balansen mellan kvicksilvrets nedfall och återförändringen. Kvicksilverhalten i sjöarna kommer då att öka snabbare och nå en högre nivå än om enbart kvicksilver hade släppts ut. Såväl miljöbelastningar som effekterna av dessa kan vara förutbestämda eller slumpmässiga. Förutbestämda miljöbelastningar och effekter uppträder som en given konsekvens av verksamheten. När det gäller slumpmässiga miljöbelastningar och effekter råder osäkerhet om verksamhetens konsekvenser. Exempel på förutbestämda miljöbelastningar är utsläpp av svaveldioxid vid förbränning av olja med en viss svavelhalt. Försurning som erhålls på grund av dessa utsläpp är ett exempel på en förutbestämd miljöeffekt. En stor olycka i en LNG-terminal eller ett stort utsläpp av radioaktivitet efter en olycka i ett kärnkraftverk är ett exempel på slumpmässiga miljöbelast-

Energialrernarivensförutsättningar

ningar. Ibland kan effekterna av en verksamhet betraktas som förutbestämda från samhällets synpunkt men slumpmässiga från individens. Trafikolycksfall är ett exempel på detta. Antalet offer som skördas varje år kan uppskattas på förhand med relativt god noggrannhet, men vilka som kommer att drabbas kan inte anges. och effekter är sannolikheren för att de Vid slumpartade miljöbelastningar skall inträffa av stort intresse. I dagligt tal lägger man i begreppet sannolikhet ett mått på troligheten i ett osäkert påstående eller i en osäker forutsä- l

i

gelse. 1 Osäkerher om miljöbelastningar och effekter av dessa råder inte bara i fråga om slumpmässiga händelser. Även i de fall miljöbelastningar och effekter är j förutbestämda till sin natur kan bristande kunskaper leda till osäkerhet, är av naturliga skäl koncentrerade till normer/driften. Av Kunskaperna denna finns en världsvid praktisk erfarenhet, med undantag for de stora och mest osannolika olyckorna. Kunskapen om de sistnämnda är i stor utsträckning teoretisk. Det ligger också i sakens natur att det är särskilt svårt att med utgångspunkt i statistiskt material skatta sannolikheter for mycket stora, mycket osannolika olyckor, dvs. vad man i allmänhet kallar katastrofer. Kunskapen om konsekvenserna av saborage. terrordåd och krigshand/ingar u är huvudsakligen teoretisk och vanligtvis grundad på antagandet, att sådana , endast kan förorsaka alla normaldriftens olyckor, inkl. de mest i handlingar osannolika. Sannolikheterna för dessa onormala handlingar och de förhöjda olycksrisker som de medför överlämnas vanligtvis åt beslutsfattaren själv att uppskatta. “ Man kan inte heller bortse från att dagens bristande kunskaper innebär att miljöbelastningar kan erhållas på grund av okända anledningar. Den ostörda normaldriftens miljöbelastningar är relativt välkända i fråga om hittills utnyttjade energikällor och -processen Biverkningar vid störningar av driften är mindre väl kända, men man känner till ett flertal tekniska metoder att motverka dessa biverkningar. Arbetsmiljöeffekterna inom energiområdet är i vissa avseenden väl kända och kvantifierade i officiell nationell och internationell statistik. Kunskapsluckor återstår dock ännu att fylla t. ex. rörande effekterna av vissa giftiga luftföroreningar. v Hälsoeffekterna av utsläpp till den yttre miljön är ännu ofullständigt kända. Den miljötoxikologiska forskningen befinner sig ännu så länge endast i utkanterna av ett stort forskningsfält. Med vissa undantag är även effekterna på naturen kända endast kvalitativt. Utsläppen av svaveldioxid och kvicksilver till atmosfären är två av undantagen, där resultatet kan avläsas empiriskt i form av ett mycket stort antal forsurade resp. metylkvicksilverdrabbade och svartlistade sjöar. Även beträffande materielskador är kunskaperna ofullständiga. De värden som varje år går till spillo genom korrosion, erosion och nedsmutsning uppskattas till 100-1 000 milj. kr. Förutom dessa bedömningsosäkerheter, som har sin grund i vår bristande kunskap om den aktuella situationen, innebär biverkningarna och bieffekternas ofta slumpartade natur en genuin osäkerhet om vad som kommer att hända i ett speciellt fall.

SOU 1978: 17 E nergia/rernarivens _förutsättningar 275

Med risk kommer i det följande att avses såväl slumpartade händelser med negativa konsekvenser som förutbestämda händelser med osäkra negativa konsekvenser. l begreppet ligger en osäkerhet om när händelsen kommer att inträffa, om vem och vad den kommer att drabba och om vilka dess konsekvenser kommer att bli. Mått på risk kan vara graden av trolighet (sannolikhet, förväntan) för att vissa konsekvenser skall erhållas som resultat av en given verksamhet. Risker för liv och hälsa kan t. ex. uttryckas i förväntat antal dödsfall under ett års eller en timmes verksamhet. En dödsfallsrisk på l/100000 per timme innebär att 100000 timmars verksamhet i genomsnitt kräver ett dödsfall. Riskragare är de som kan drabbas av de befarade bieffekterna. Risktagarna kan vara grupper av nu levande individer eller av kommande generationer, i skilda miljöer i rum och tid. Det är viktigt att särskilja risk från individens resp. samhällets synpunkt. Ris/ç/ördelningen mellan olika individer och grupper måste beaktas i detta sammanhang. Risken för exempelvis olycksfall i en viss arbetsmiljö kan av arbetstagarna upplevas som oacceptabelt hög även om risken, utslagen över alla individer i hela samhället eller per producerad enhet, synes vara låg.

6.5.4 Riskuppskarmingar

När det gäller slumpmässiga händelser kan ibland en bearbetning av historiska data ligga till grund för riskuppskattningen. Sådana data insamlas av olika organisationer, t. ex. försäkringsbolag. Risker för liv och hälsa orsakade av något så när vanliga olyckor kan uppskattas på detta sätt. För vanliga olyckor varierar inte dessa siffror särskilt mycket från år till år. Man kan därför säga att statistiken i dessa fall ger en god praktisk grund som tillåter uppskattningar av olyckssiffror flera år in i framtiden. Exempel härpå är antalet omkomna i den svenska trafiken, som under många år varit ca l 000 personer per år eller ca 1 på 10 000 personer och år. Mätetalet för risken sägs här vara statistiskt grundat. Man kan också säga att sannolikheten för en viss händelse är statistiskt säkerställd. När det gäller händelser med mycket låg sannolikhet kan man inte utan vidare utnyttja denna metod. Exempel på sådana risker är risken för att en meteor faller ner på en storstad eller risken för en större olycka i ett kärnkraftverk. l sådana fall kan man begränsa riskbedömningen till en bedömning av om händelsen som innebär risk är ”möjlig” eller ej. Man kan också försöka göra en teoretisk analys med alla de osäkerheter en sådan analys innebär. Exempel på teoretiska analyser av detta slag är de riskstudier avseende kärnkraftverk, oljelager och LNG-terminal som expertgruppen för säkerhet och miljö låtit utföra, liksom forebilden för detta slag av riskstudier, den amerikanska s. k. Rasmussen-rapporten. Vid sådana teoretiska ställs frågan om verkligen riskanalyser alla möjliga sätt på vilka olyckan kan inträffa har analyserats och om en godtagbar beskrivning har gjorts över alla de händelser och missgrepp som kan leda till olyckan. När sannolikheterna är låga är uppskattningen av dem vanligtvis behäftad med stora osäkerheter vilket innebär att de är svåra att precisera. Därför kan det ifrågasättas om det verkligen är meningsfullt att söka precisera

276 E nergialternativens _förutsättningar

risken för olyckor med mycket låga sannolikheter. Vid teoretiska riskanalyser liggerdet i sakens natur att olika uppskattningar kan leda till vitt skilda resultat som en följd av olika bedömningar av vilka fenomen som kan uppträda och om verkan av dessa fenomen. Liksom när det gäller osäkerhet om förutbestämda effekter kan tilltron till den som gjort uppskattningen bli avgörande for ställningstagandet.

6.5.5 Energisystemets negativa bieffekter/ör hälsa och miljö

vid all mänsklig verksamhet. Värderingar av Biverkningar uppkommer energisystems biverkningar - med effekter på miljö, hälsa och säkerhet- bör verksamhet. därför göras på samma sätt som for annan samhällelig måste gälla att inga begränsningar i I ett globalt och ekologiskt perspektiv tid och rum får inskränka beaktandet av hälso- och miljöeffekter. En viktig utgångspunkt när det gäller dessa effekter bör vara attt. ex. varje dödsfall eller skada skall värderas lika - oavsett var, när och hur den inträffar. Av detta att miljöbelastningar från hela processkedjan från utvinning av följer energiråvara till förädling, transporter, energiomvandlingar och slutligen avfallsförvaring måste beaktas liksom effekterna av dessa miljöbelastningar såväl inom som utanför Sveriges gränser under överskådlig tid. x Kan överhuvudtaget olika typer av bieffekter och biverkningar vägas mot a; .;_. varandra? Svaret är att det måste ske på ett eller annat sätt om ett beslut skall u. _ komma till stånd. Ett speciellt problem vid jämförelser av bieffekter av olika

d-nuluáüapr-.ünga

verksamheter är de verksamhetsspeciñka konsekvenserna av olika slags olyckor. Konsekvenserna omfattar vanligen dödsfall och skador hos männi- _v/s. men också materiella skador. Svårigheten är att uttrycka dessa . skor. konsekvenser i jämförbara enheter. De effekter som kan behöva beaktas kan grovt indelas i fyra kategorier enligt följande:

Risker för människans liv och hälsa

fysiska risker - hälsoeffekter orsakade av intag eller kontakt med giftiga eller cancerfram- l kallande substanser i

Miljöeffekter som innebär potentiella hälsoeffekter

- av mark och vatten tungmetallförgiftning - radioaktiv av mark och vatten förgiftning

Miljöeffekter som ger ekologiska störningar vilka kan äventyra människans _försörjning eller välbefinnande

klimatförändringar - av mark och vatten försurning - av mark och vatten oljeförorening - av mark och vatten tungmetallforgiftning ekologiska rubbningar orsakade av varmvattenutsläpp

E nergialternativens förutsättningar 277

vissa slag av landskaps- och naturförändringar egendomsskador

Estetiska effekter

vissa slag av landskaps- och naturförändringar.

Jämförelser mellan alternativa energisystem bör baseras på uppskattningar av alla dessa faktorer för de olika energisystemen. Man måste då beakta att miljöbelastningar och effekter kan erhållas av olika orsaker och att osäkerheten i uppskattningarna påverkas av detta. Det är viktigt att skillnader i osäkerhet om effekterna, bl. a. på grund av olika orsaker till miljöbelastningarna, redovisas och beaktas vid jämförelser även om det är svårt att ange exakt hur skillnader i säkerhet skall påverka beslutsfattandet. Det kan i detta sammanhang vara att också lämpligt diskutera hur det är rimligt långt att gå när det gäller att ta hänsyn till hypotetiska olyckor. Det är nämligen möjligt att tänka sig kombinationer av olyckliga omständigheter som skulle kunna leda till allt större olyckor om än med mindre sannolikhet.

6.5.6 Riskuppfattning

Den normala dödligheten i vårt samhälle är idag ca l dödsfall per 100 personer och år. Endast undantagsvis förekommer händelseri samhället som kan leda till olyckor med en inträffandesannolikhet (risk) av l dödsfall per 1 000 personer och år. Härav kan man dra slutsatsen att risker på denna nivå och högre bedöms så allvarliga att samhället ingriper. Vid en sannolikhet av 1 dödsfall på 10 000 personer och år, t. ex. bilolyckor, är samhället inte fullt så benäget att vidta åtgärder. Pengar satsas emellertid på förbättring av vägar. trafikkontroll m. m. Även risker av 1 dödsfall på 100 000 personer och år medför vissa åtgärder från samhällets sida, främst av informativ karaktär. Föräldrar varnar barn för riskerna för drunkning och man accepterar ett visst mått av besvär för att undvika risker på denna nivå. Olyckor med en sannolikhet av l dödsfall eller mindre på l miljon personer och år oroar inte nämnvärt den enskilda människan. Hon känner till dem, men anser inte att de kommer att drabba henne. Exempel på olyckor av detta

slag är dödsfall av åsknedsfag.

Praktiska observationer antyder alltså att en risk för dödsolyckor som innebär att mer än l på l 000 utsatta personer dödas årligen leder till omedelbara åtgärder, medan en risk som är mindre än 1 på l miljon ej oroar. Risker däremellan föranleder motåtgärder i olika hög grad. Dessa rätt enkla observationer bekräftas av omfattande studier. Samhället reagerar mot risker i varierande grad beroende av vilka vinster och vilka fördelar den riskgivande verksamheten medför. Om vinsterna är små, accepteras inte ens risker som ligger på låg nivå. Om däremot vinsterna är mycket stora accepteras också större risker. Av betydelse är också risklördelningen mellan olika individer och

278 E nergialternativens förutsättningar

osäkerheten i riskuppskattningarna. mellan olika individer är det uppenbart att När det gäller riskfördelning nyttan i samband med den riskgivande verksamheten bör ingå i bedömningen. Det är knappast rimligt att vissa individer eller grupper utsätts för risker som ligger väsentligt över genomsnittet om risktagandet inte innehåller någon grad av skönjbar nytta. Att osäkerheten i riskuppskattningarna eller upplevelsen av sådan osäkerhet kan spela en stor roll för människors riskuppfattning är väl dokumenterat. _ En mycket osannolik olycka med stora konsekvenser kan upplevas mindre olyckor med ___ starkare än ett större antal i tiden och rummet utspridda totalt samma antal förolyckade. Detta kan leda till att man vid avvägningar _____ . undervärderar den sammanlagda effekten av sådana mindre olyckor. Vid val mellan t. ex. olika produktionsalternativ är sådana avvägningar aktuella.

..._._- 6.5.7 och hälsoeffekter orsakade av energiförsörjningen. andra Miljösamhällsaktivirerer och naturliga risker

De miljö- och hälsoeffekter som energiförsörjningen orsakar måste betraktas i relation till motsvarande effekter som orsakas av andra samhällsaktiviteter risker. Som ett underlag för sådana jämförelser diskuteras i och naturliga m» detta avsnitt energisystemets nuvarande och möjliga framtida bidrag till de totala miljö- och hälsoeffekterna, för var och en av de effekter som behandlats

_4M»u.-.,o=...;..c...w_._

i avsnitt 6.5.5.

Riskerjör människors liv och hälsa

Det totala antalet yrkesskador i Sverige varierar kring 130 000 fall per år varav ca 200 dödsfalll. Energisektorn svarar for mindre än 1 000 skadefall och något 10-tal dödsfall. En ökad energiförbrukning samtidigt med en övergång till fasta bränslen att leda till ett ökat antal yrkesskador inom (främst kol) kommer troligen energisektorn. bland allmänheten är det av naturliga skäl När det gäller hälsoeffekter närmast omöjligt att uppskatta hur stor del av det totala antalet sjukdomsfall som orsakas av miljöbelastningar från energisystemet. 1 fråga om cancer orsakad av luftföroreningar föreligger emellertid överslagsmässiga uppskattningar utförda av Energi- och miljökommittén (SOU 1977:67). Av det totala antalet lungcancerfall per år i Sverige ca 2 000, skulle några hundra kunna härledas till luftföroreningar i tätorter, främst från bilism och lokaluppvärmning. Cancer kan också orsakas av radioaktiva utsläpp från kärnkraftverk. De tillåtna utsläppen begränsas av att ingen individ i omgivningen skall erhålla en stråldos som överstiger en tiondel av den naturliga strålningen. Detta innebär en ökning av risken för cancer orsakad avjoniserande strålning för de mest drabbade individerna med högst ca 10 %. Utsläppen är också begränsade med hänsyn till cancerrisken hos hela befolkningen. Som en foljd av *Färdolycksfall vid resor detta kan ett års tillåtna driftutsläpp från ett tiotal kärnkraftverk endast väntas till och från arbetet ej medtagna leda till några enstaka cancerfall vilket kan jämföras med det totala årliga

SOU 1978: 17 E nergialternativens _ förutsättningar

antalet nytillkomna cancerfall i Sverige som nu ligger över 30 000. Risker för stora katastrofer Föreligger i samband med flera industriella och andra samhälleliga aktiviteter. Som exempel kan nämnas stora bränder i varuhus och andra offentliga lokaler, utsläpp av giftiga gaser (t. ex. klor) samt llygolyckor. Motsvarande slag av risker föreligger inom energisektorn, där stora utsläpp av radioaktivitet från kärnenergianläggningar, dammras och stora bränder eller explosioner vid transport eller lagring av gas och oljeprodukter kan leda till stora förluster av människoliv. Liksom vid andra katastrofer kan effekterna vara akuta eller visa sig först efter lång tid. Jämförelser melllan energisektorns katastrofrisker och motsvarande risker vid andra aktiviteter försvåras av att det underlag för riskbedömningar som föreligger är bristfälligt, särskilt när det gäller risker utanför energisektorn. Riskerna för naturkatastrofer är förhållandevis små i Sverige.

Miljöeffekter som innebär potentiella hälsorisker Vad gäller tungmetallförgiftning av mark och vatten orsakad av energisystemet, har uppmärksamheten framför allt riktats mot metallerna bly, kadmium och kvicksilver. Dessa metaller förekommer i de visserligen naturliga kretsloppen men de tillskott till mängderna cirkulerande tungmetaller som mänskliga aktiviteter leder till innebär problem genom att dessa mängder kan öka till nivåer där skadliga effekter uppträder och genom att nya flödesvägar för dessa metaller kan skapas. För bly gäller att de totala utsläppen till biosfaren i Sverige f. n. inte är fastställda. Energisystemet svarar för ca 1 300 ton. Den dominerande delen av dessa utsläpp härrör från bensinanvändning. Den totala tillförseln av kadmium till biosfáren är i Sverige minst 10 ton/år med sopförbränning, industrier och gödselmedel som de mest betydelsefulla källorna. Energisystemet svarar för ca 300 kg/år. En kraftig ökning av energisystemets bidrag kan väntas vid ökad kolanvändning om inte åtgärder kan vidtas för att begränsa kadmiumutsläppen. Utsläppen av kvicksilver till biosfáren i Sverige från mänskliga aktiviteter rör sig om minst 20 ton/år. Naturvårdsverkets ambition är att nedbringa utsläppen till luft från ca 10 ton/år till 2 ton/år. Energisystemets bidrag till kvicksilverutsläppen är mindre än 100 kg/år men en kraftig ökning är tänkbar vid en omfattande kolanvändning om inte åtgärder kan vidtas för att begränsa utsläppen. Radioaktiv förgiftning av större områden kan erhållas endast efter stora onormala utsläpp av radioaktivitet från kärnkraftverk, upparbetningsanläggningar eller radioaktiva transporter eller som resultat av läckage från avfallslager. Det tillskott till strålningsnivån som erhålles efter sådan radioaktiv förgiftning varierar och bör bedömas mot av de bakgrund naturligen förekommande variationerna som rör sig om några tiotal mrem/ år. Samhällets åtgärder bör därför inriktas på att definiera sådana riskområden där strålningsnivån på grund av dostillskottet från sådana utsläpp överskrider gränsen för naturliga variationer samt vidta därav föranledda skyddsåtgärder såsom utrymning, avstängning m. m.

280 Energialternativensförutsättningar

Miljöeffekter som ger ekologiska störningar vilka kan äventyra människans _försörjning eller välbefinnande Utsläppen av koldioxid kan leda till klimatförändringar. Andra i Sverige förekommande mänskliga verksamheter leder knappast till motsvarande risk. Möjligheten för klimatförändringar orsakade av koldioxidutsläpp bör betraktas i perspektivet av de naturligen förekommande klimatvariationerna. Det råder knappast någon tvekan om att den fortgående försurningen av svenska sjöar väsentligen orsakats av de ökade svaveldioxidutsläppen från Andra faktorer som ändrad markanvändning, vilket lett till energisystemet. en minskad buffringskapacitet, har också spelat in. Det är vidare väsentligt att beakta att nedfallet av svavelföreningar över Sverige endast till en del kan påverkas genom en minskning av de svenska utsläppen. Risken för Föroreningar av havet eller större markområden med olja är unik för energisystemet. Sådana risker finns såväl vid utvinning som vid transport och hantering. av mark och vatten med tungmetallerna bly, kadmium och Förgiftning kvicksilver som bedömts som särskilt allvarliga från hälsosynpunkt har diskuterats tidigare. De kumulativa effekterna måste härvid beaktas. Utsläppen av vanadin som kan få betydelse bl. a. därför att de kan hämma uppgår f. n. i Sverige till ca 300 ton/år. Härav svarar skogstillväxten, oljeeldningen för ca 90 %. kylvatten förekommer endast Utsläpp av mycket stora mängder uppvärmt från stora kondenskraftverk. Naturligen förekommer visserligen också med en övertemperatur i förhållande till det utsläpp av stora vattenflöden mottagande vattnet, t. ex. ilodmynningar, men förhållandena är knappast jämförbara. Under alla förhållanden är det uppenbart att kylvattenutsläppet från ett stort kraftverk lokalt sett innebär en dominerande störning. De landskaps- och naturförändringar som kan orsakas av energisystemet är delvisjämförbara med annan mänsklig påverkan, det gällert. ex. olika slag av gruvbrytning och täkter samt uppodling av stora markområden. Andra slag av påverkan som t. ex. torrläggning av älvlåror är unika för energisektorn.

Estetiska effekter

Som nämnts ovan är många av de landskaps- och naturförändringar som energisystemet kan orsaka jämförbara med annan mänsklig påverkan. Påverkan genom kraftledningar, vindkraftverk,stora kyltorn, torrläggning av älviåror och annat är unik för energisystemet, även om jämförelser kan göras med t. ex. vägbyggnader.

6.5.8 En riskfil0sQ/i_för energipolitiska beslut Vid energipolitiska beslut måste hälso- och miljöfrågor tillmätas stor måste vara att ingen del av energisystemet får betydelse. Utgångspunkten medföra oacceptabla miljö- eller hälsoeffekter. Strävan bör också vara att utforma energisystemet, vid de avvägningar som måste göras, på ett sådant sätt att det ger minsta möjliga olägenheter från hälso- och miljösynpunkt

EneIgia/ternarivens_förutsättningar 281

samt innebär en rimlig Fördelning av risker och olägenheter, socialt, geografiskt och i tiden. Fördelningen av den nytta energisystemet ger måste också beaktas. Vid tillämpningen av dessa principer bör följande beaktas. Gränsen mellan acceptabla och oacceptabla effekter kan inte anges på ett entydigt och enkelt sätt. De flesta torde dock vara eniga om att som oacceptabla måste betraktas omfattande irreversibla effekter. I sådana fall är ett högt risktagande från samhällets sida inte försvarligt. Som oacceptabelt måste också betraktas effekter som innebär väsentligt förkortad medellivslängd. Detsamma kan även gälla ett risktagande för grupper eller enstaka individer utan att dessa får del av nyttan som är förknippad därmed. Vidare kan det vara mycket svårt att acceptera effekter som innebär väsentliga sociala eller kulturella störningar för större eller mindre befolkningsgrupper. Med få undantag kan risker och skadeverkningar orsakade av energisystemet reduceras med hjälp av tekniska åtgärder och ekonomiska uppoffringar. Problemet är att ange hur långt man skall gå i detta avseende. En rimlig utgångspunkt kan vara att ekonomiska insatser för att minska miljö- och hälsoeffekter orsakade av energisystemet avvägs mot andra insatser av stor betydelse för miljö och hälsa, t. ex. förbättringar av arbetsmiljöer och minskade industriutsläpp. En betydande svårighet ligger också i att det här är fråga om att jämföra effekter av olika slag, inför vilka människors värderingar dessutom är olika. Det är t. ex. svårt att väga effekterna av utbyggnad av en orörd Norrlandsälv mot det beräknade antalet cancerfall vid elproduktion i ett kolkraftverk. Vid sådana bedömningar måste givetvis fördelningen av risk och nytta mellan olika grupper också beaktas. Vad som kan vara rimliga fördelningar av risk och nytta är också svårbedömt. l den mån det gäller samtida individer kan man anta att ett fungerande demokratiskt systern i kombination med en öppen redovisning av riskfördelningar kan leda till väl avvägda bedömningar. skadeverkningar och risker som sträcker sig långt fram i tiden innebär ett speciellt problem härvidlag. Framtida generationers nytta av den nuvarande energikonsumtionen är svår att bedöma. Detta innebär en förstärkning av argumenten mot tillåtligheten av omfattande irreversibla effekter och ett gott skäl att undvika verksamheter som leder till betydande utsläpp av ämnen med effekter långt fram i tiden eller med bestående giftighet. Till dessa kan räknas tungmetaller, utsläpp av koldioxid i atmosfären, utsläpp av svavelföreningar och långlivade radioaktiva ämnen. Osäkerheten i beslutsunderlaget innebär också problem vid t-illämpning av de givna principerna för bedömning av olika energialternativa miljö- och hälsoeffekter. Särskilt när det gäller omfattande irreversibla effekter är ett högt risktagande från samhällets sida svårt att försvara. Vid stor osäkerhet i riskuppskattningen kan studier av värsta tänkbara effekter ha sitt värde för att ge underlag för bedömningar av tänkbara åtgärder för att minimera riskerna och lindra eventuella effekter. Det är väsentligt att behålla handlingsfriheten för att kunna modifiera eller avstå från energialternativ som kan vara förknippade med stora risker och olägenheter. Gör man inte det riskerar man att bli låst till ett energisystem

282 Energialternarivens_förursätlningar SOU l978zl7

som senare kan visa sig oacceptabelt. Att praktiskt tillämpa detta innebär emellertid problem eftersom många effekter kan uppträda med kraftigt fördröjd verkan och kan vara svåra att härleda till sin egentliga källa. Ett upprätthållande av kravet på handlingsfrihet innebär att man inte bör binda sig för en kraftig utbyggnad av system som inrymmer stora osäkerheter och risker eller fören forcerad utbyggnad av nya energikällor om vilkas effekter man har otillräcklig praktisk erfarenhet. En annan konsekvens av kravet på handlingsfrihet är att man bör satsa ambitiöst på forskning och utveckling som kan ge bättre och säkrare teknik för användningen av olika energikällor och processer.

6.6 Miljö- och säkerhet

Flertalet av de energislag som står till buds för att försörja vårt land med den energi vi behöver i framtiden är förenade med hälso- och miljörisker. Stor hänsyn måste tas till dessa risker vid utformningen av den framtida energipolitiken. l det följande redovisas de väsentligaste effekterna från miljö- och hälsosynpunkt för de energislag som bedöms kunna ge viktiga bidrag till den svenska energiförsörjningen under den studerade perioden.

6.6.1 Kol Kol är en mångsidigt användbar råvara för energiproduktion och kan i princip användas inom samma områden som eldningsolja. Nackdelar är att kol innehåller stora askmängder och är svårare att hantera som fast bränsle. Vidare har kol ett lägre värmevärde än olja vilket gör att det går åt större mängder kol än olja för att alstra samma mängd energi. Miljö- och säkerhetsproblem uppstår framför allt i processleden utvinning, förbränning och avfallshantering. Vid dagbrytning av kol bearbetas horisontella eller llackt liggande kolskikt belägna på ringa djup. Brytningen sker med stora maskiner som hanterar stora volymer kol. Vid torr väderlek och blåst kan dammbildningen bli besvärande. Kolbrytning i dagbrott ger omfattande landskapspåverkan. Efter brytning kan markskiktet återfyllas och täckas. Påverkan på landskapsbilden är dock mycket stor. Floran och faunan utraderas helt och den flora och fauna som inplanteras senare i landskapsvårdande syfte är ibland en annan än den som fanns där förut. Brytningen medför också lokala grundvattensänkningar, vilket kan leda till att vattentäkter torrläggs och vegetationens villkor förändras. Dessa förändringar är oftast bestående. De flesta yrkesolycksfallen orsakas av släntras och av de stora och tunga maskiner som används. I USA bryts omkring hälften av allt stenkol i dagbrott. För år 1973 visar statistiken där att det inträffade 0,07 dödsfall per miljon ton producerat kol. Vidare orsakades 26 olycksfall per miljon ton. En del av dessa ledde till invaliditet. Några jämförbara siffror för Europa finns ej, då omkring 90 % av all kolbrytning i Europa sker under jord. Den moderna tekniken för underjordsbrytning med högutnyttjande av á

Bild 6.3 Säkerhetsinspektion i en gaskyld kärnkraftre- Bild 6.4 Genombrott av vattenkraftdammen vid Bal aktor i Windscale, England. Inspektörerna kontrollerar win Hills i Kalifornien. Genom att en :anställd upptäck att inga sprickor uppkommit i en skyddsplåt. Foto den penntjocka sprickan i dammen kunde den nedan i Pressens Bild AB. liggande stadens tusental innevånare rädda sig r endast fyira omkom. Foto Pressens Bild AB.

U a u i 0 .t i .c Ö i u

.s.

k ud. a .m k O g m m e n V .m a nl. t r e ond r

mm Fm mm

n,

mm., ,om .Jmla .mm .mm grm . VS em. n m.,

EneIgia/Iernarivens_lörursätrningar 287

kolskikten medför att markytan sjunker ned. Marksättningarna kan påverka grundvatten och källor samt ge upphov till dräneringsproblem. Följdeffekter kan även beröra vegetation, fauna och jordmånbildning. Under bryttiden påverkas landskapsbilden kraftigt. Stenkolsgruvor har sedan länge betraktats som de från miljösynpunkt nära nog sämsta arbetsplatserna av alla. Det finns avsevärda risker för såväl olycksfall som yrkessjukdomar. Arbetsplatserna är många, geografiskt starkt spridda, och flyttas varje dag, vilket gör att skyddsverksamheten försvåras. Arbetarna utsätts för buller, luftföroreningar, väta och drag och har dessutom ofta ett fysiskt påfrestande arbete. Gruvgas, som främst består av metan, kan ansamlas i högt belägna fickor och ge upphov till explosioner eller initiera koldammexplosioner. Gasen kan orsaka förgiftning och kvävning beroende på sin sammansättning. Gruvbränder kan uppstå genom självantändning av kol eller genom gruvgasexplosion. Gruvras kan utlösas genom att de normalt långsamma sättningarna i berget bakom brytningsfronten kan avstanna för att sedan plötsligt utlösas i större skala. Även explosioner kan orsaka gruvras. Riskerna för stora katastrofer i kolgruvor genom brand. explosion, ras m. m. har visserligen minskat genom vidtagna åtgärder men är i alla fall fortfarande stora på många håll i världen. I Rhodesia dödades 400 personer vid en koldammexplosion år 1972. Damm från kol kan medföra koldammlunga. Kvartshaltigt stendamm från t. ex. sandsten kan även ge silikos. Dessa och andra problem ger upphov till yrkessjukdomar genom lång dammexponering. Även konventionella yrkesskador genom olycksfall av varierande svårighetsgrad är relativt i vanliga kolgruvor. Yrkesskaderiskerna i samband med underjordsbrytning av kol varierar mellan olika länder. Statistiken kan även vara svårjämförbar. Statistiken från kolgruvor inom EG visar att det inträffar 0,8-1,2 dödsfall samt lika många svåra olycksfall för varje milj. ton kol som bryts. Utslaget på den värmeenergi som alstras vid förbränning av kolet motsvarar detta ca 0,15 dödsfall och lika många svåra olycksfall per TWh. Ett mycket stort antal grundämnen har påträffats i kol, i högre halter eller i spårhalter. Vid förbränning av kol kommer en del av dessa ämnen t. ex. kvicksilver, kadmium och svavel att släppas ut till atmosfären i gasform medan andra släpps ut i partikelform. Dessa föroreningar kan dels påverka människors hälsa, dels medföra olika miljöeffekter som klimatpåverkan, försurning av mark och vatten och upplagring av tungmetalleri vatten. mark, växter, djur och slutligen i människan. Dessa effekter behandlas i avsnitt 4.3.2. Obrännbara beståndsdelar kommer att återfinnas som aska även efter en mycket god förbränning. Askan följer delvis med rökgaserna som flygaska. Denna kan till största delen avskiljas i stoftavskiljare, vanligtvis elfilter. Andra föroreningar som släpps ut med rökgaserna är svaveldioxid, kväveoxider, tungmetaller och polyaromatiska kolväten. Tungmetallerna kvicksilver och kadmium måste särskilt studeras med hänsyn till sin stora giftighet. Höga halter finns redan ackumulerade i miljön. Utsläpp av kvicksilver och kadmium kan endast med största restriktivitet med

tillåtas

hänsyn till risken för förgiftning av sjöar och mark samt upptagning i

288 Energialrernarivens förutsättningar

näringskedjorna. En närmare beskrivning av dessa effekter ges i avsnitt 4.3.2. finns att avskilja kadmium med högeffektiva avskiljare, t. ex. Möjlighet elfilter, men för kvicksilver finns f. n. inga utvecklade avskiljningsmetoder. Metoder för kvicksilveravskiljning används inom processindustri, men om och när sådana metoder kommer att kunna användas för rening av rökgaser i stor skala är oklart. av olika föroreningar från från koleldning Utsläppen olika typer av anläggningar för förbränning av kol framgår av tabell 6.46 varvid utsläppen angetts i ton per TWh tillförd energi. Från ett kondenskraftverk sker utsläpp av uppvärmt kylvatten vilket ger bl. a. ökade parasitangrepp och giftupplagring hos fisk ifall miljöproblem giftiga substanser finns i vattnet. av värrneutsläpp till hav och sötvatten kan undvikas med Olägenheter användning av kyltorn, vilka avger spillvärmen till luften. Våta kyltorn avger emellertid vattenånga, vilken kan öka dimfrekvensen i området. Kyltorn innebär en höjning av anläggningskostnaden med ca 5 96. Vid förbränning av kol erhålls stora avfallsmängder. Ett kraftverk med l 000 MW elektrisk effekt med en utnyttjningstid av 6 000 timmar per år producerar 120 000-240 000 ton ñygaska och slagg per år vid en askhalt av 6 12 %. Askhalten kan reduceras genom rening, s. k. tvättning av kolet.

098 Tabell 6.46 Luftföroreningsutsläpp och avfall från koleldning, ton per energienhet 099 bränsle (ton/TWh tillförd energi)

Stoft Polyaromatiska kolväten 0,0l2-l.2 0.0l2-l,2 0,0l2-l,2 Tungmetaller 0,53-1,8 0,53-l ,8 0,53-l ,8 varavb 0,025-0,lS 0,025-0.l5 0.025-0,l5 Bly Arsenik 0.02-0.03 0.02-0,03 0,02-0,03 Kvicksilver 0.01 0,01 0,01 Kadmium 0,002-0,01 0.002-0.0l 0,002-0,01 Aska? 8 000-16 000 8 000-16 000 8 000-16 000 Slam vid 12 000-35 000 12 000-35 000 12 000-35 0(1) avsvavling

a Den lägre siffran hänför sig till kol med 1,5 % svavel och med 90 % avsvavling. Det högre värdet till kol med 0,7 % svavel och utan avsvavling. b lntervallgränserna härrör från “normal” resp. “hög” halt av metaller efter rening ned elektrofrlter. 4 Tvättat kol, 6-12 % askhalt.

Energia/ternativens förutsättningar

Miljöproblemen vid avfallsdeponering utgörs främst av påverkan på landskap, ytvatten och grundvatten. Även tungmetallerna i askan är ett problem. Ett l 000 MW kolkraftverk medför ett markbehov av ca 5 hektar per år vid en upplagshöjd av 4 meter. Detta kan ge upphov till påtagliga förändringar av landskapsbilden. Huvuddelen av de giftiga tungmetaller som ursprungligen fanns i kolet kommer att lagras i kolkraftverkens askhögar. Regnvatten som tränger igenom askhögarna kan laka ur metallerna och förorena yt- och grundvatten. Risken att tungmetallerna lakas ur beror av förbränningstemperaturen, då denna påverkar tungmetallernas kristallbindning. Risken för grundvattenförorening kan minskas genom att askan läggs på ett lerskikt som kan minska genomträngningen av vatten och giftiga metaller. Ytvatten som rinner genom upplaget kan dessutom renas och eventuellt återanvändas. I praktiken är det emellertid inte möjligt att åstadkomma helt täta skikt. Det är inte heller klarlagt hur länge ytvattnet måste renas om denna metod används. Det kan röra sig om mycket lång tid efter det att verksamheten upphört vid kraftverket. Att lägga upp kolaska med giftiga tungmetaller innebär därför att en riskbörda läggs på kommande generationer.

6.6.2 Olja

Oljans processkedja innefattar oljeutvinning, råoljetransport, raffmering, lagring, distribution och slutanvändning. I Sverige förekommer samtliga processled, även om utvinning sker i mycket obetydlig skala. Oljeborrning utförs till lands, i sjöar och på havens kontinentalsocklar. Oljeutvinning till havs medför risker för oljespill kring oljeborrningsplattformarna och för s. k. blowout och därav foranledda miljöproblem. En blowout innebär att stora mängder gas och olja strömmar ut helt okontrollerat genom borrhålet. Omfattande förorening av havet kan uppstå vid en blowout. Sannolikheten för en blowout har uppskattats till en på 500 borrhål, men högst ett av 10 sådana utsläpp blir av avsevärd omfattning. Det hittills största utsläppet omfattade mer än 300 000 ton och varade under flera månader. Med hänsyn till svenska intressen måste effekterna av ett stort oljeutsläpp från borrhål i Nordsjön studeras särskilt. Det hittills största där utsläppet skedde vid Bravoplattformen år 1977 och omfattade ca 40 000 ton olja. Vindar och strömmar var gynnsamma, varfor oljan ej nådde stränderna. Ett oljeutsläpp skulle emellertid under ogynnsamma omständigheter kunna leda till allvarliga skador på växt och djurliv, fiske och rekreationsområden vid bl. a. svenska kusten. Kostnaderna för sanering och ekonomiska förluster för fiske och turistnäring har uppskattats till 300-400 milj. kr. för ett utsläpp av en milj. ton olja. Sjöfåglar drabbas ofta mycket hårt vid oljeutsläpp. En fågelart har decimerats så av oljefororeningar att den är utrotningshotad. Andra arter med extremt begränsad utbredning kan komma i riskzonen om en oljekatastrof drabbar just de vatten där de uppehåller sig. Efter utvinningen pumpas råoljan från oljefáltet till utlastningshamnen. Därefter fraktas råoljan med tankfartyg till olika raffinaderier. Tankbåtstra-

290 Energia/ternativens_förutsältningar

fiken ger upphov till ett omfattande oljespill, framför allt på grund av tömning av ballastvatten. Totalt i världen spills ca 0,16 % av den transporterade volymen ut i havet, såväl avsiktligt som oavsiktligt. Härav faller 4 % på oljeutvinning till havs och resten på sjötransporter. Tankfartygshaverier kan också medföra stora oljeutsläpp. Grundstötningar och kollisioner är de vanligaste orsakerna. Erfarenheter från flera större och mindre oljeutsläpp i världshaven visar att de olyckor som fått de allvarligaste ekologiska effekterna har inträffat i grunda och relativt instängda farvatten där halten av olja eller utlösta oljekomponenter i vattnet snabbt blivit mycket höga.

Från svensk synpunkt bör givetvis effekterna av utsläpp i Östersjön särskilt

studeras. Detta innanhav kan karaktäriseras som ett grunt, instängt hav med utomordentligt låg ämnes- och vattenomsättning. Flera andra hydrografiska och även biologiska faktorer bidrar till att göra detta område mycket sårbarare for oljeutsläpp än andra områden. Hit hör den låga medeltemperaturen, den låga biologiska bulfertkapaciteten och den redan tidigare ansträngda förore- . ningssituationen. Transporter av olja med tankfartyg innebär även risker för besättningen. Omkring en tredjedel av olyckorna med större tankfartyg har samband med bränder. Det har hänt att hela besättningen omkommit vid sådana olyckor. Ännu värre olyckor är tänkbara om ett passagerarfartyg skulle vara inblan-

«mnmucmumuuunucummaanmumumn.n.

dat.Transporterna och utvinningen ger det största bidraget till yrkesriskerna. Den tillgängliga statistiken vad gäller yrkesriskerna vid utvinning skiljer inte på olja eller naturgas och inte heller på land- eller havsbaserad utvinning. Antalet yrkesskador ligger inom intervallet 5-15 per milj. ton olja varav 0,04-0,15 dödsfall. Allmänt kan sägas att oljeutvinning till havs är mer riskfylld än på land på grund av besvärligare arbetsrutiner och undervattens- arbeten.

Tankrengöring och liknande arbeten på fartyg medför betydande explo- ...du

sionsrisker. Vid transport av gas och olja till sjöss anges antal yrkesskador till 10 per milj. ton olja, därav 0,2 dödsfall. Råoljan uppdelas och omvandlas i rafftnaderier till olika produkter. Den största miljöbelastningen från oljerafftnaderierna är utsläppen till luften av svaveldioxid, kolväten, koldioxid, sot, stoft och kväveoxider. l Sverige finns fyra oljeraffinaderier med en sammanlagd kapacitet på ca 22 milj. ton råolja per år. Under år 1975 släppte dessa ut ca 19 000 ton svaveldioxid och ca 4 500 ton kväveoxider. I Sverige finns också två asfaltraffinaderier. Från processenheterna och lagringstankarna kommer kolväten och illaluktande ämnen. För kolväten gäller att avdunstningen är 0,2-0,4 kg per ton raffinerad råolja. Vidare förekommer vissa utsläpp till vattenrecipienten. Utsläppen varierar från raffinaderi till raffinaderi beroende på struktur och avloppsrening. De substanser, bl. a. kan anges till 4-100 ton per år. Ett flertal cancerframkallande bensen, ingår i utsläppen. Bland riskerna för yrkesskador vid ett raffinaderi torde de som är knutna till 1 1 milj. ton olja innebrand eller explosion vara svårast att bemästra. Risken for ohälsa genom håller energimängden ll,4-l 1,9 TWh beroende kemiska miljöfaktorer är också rätt betydande. Vidare märks vissa risker for av oljekvalitet. bullerskador och mekaniska skador. Antalet yrkesskador har uppskattats till

i

Enezgialrernarivensförutsättningar

3 per milj. ton olja, därav 0,01 dödsfall. Vid raffinaderierna lagras råolja och oljeprodukter i ovanjordscisterner eller i bergrum. Från miljösynpunkt är det framför allt riskerna for oljespill och bränder vid oljelagring ovan jord som bör beaktas. Vid bergrumslagring är risken for oljespill och bränder avsevärt mindre. Vid ovanjordslagring kan allvarliga vattenföroreningar uppstå på grund av spill och läckage av olja. Den svenska årskonsumtionen av oljeprodukter är ca 30 milj. m3. Den totala utspiilda volymen uppgår till drygt 2 000 m3. Ett stort oljelager kan innehålla ett par milj. ton olja i cisterner ovan jord. Riskerna for bränder är främst knutna till cisternlagring av lätta produkter som bensin samt till gaslagring. Sannolikheten for en storbrand samt dess konsekvenser beror i hög grad på de lokala förhållandena. l de flesta fall behöver en spridning av brinnande olja till bostadsområden inte befaras på grund av avstånden. De huvudsakliga riskerna för hälsan orsakas därför av förbränningsprodukterna vid en oljebrand. Tryckvågen från en explosion i ett raffmaderi skulle även kunna tänkas skada närbelägna byggnader och människor däri. Sannolikheten for en sådan olycka har för Göteborgs hamn uppskattats till en på 100 000 år. Vidare skulle en stor oljebrand kunna döda någon enstaka person genom verkningarna av luftfororeningarna. Sannolikheten för detta är väsentligt mindre 1 Rotterdam dödades 2 personer och skadades 85 vid en explosion i ett raffinaderi år 1968.2 Transport och distribution av olja och oljeprodukter medför även olycksrisker. Produkterna lagras vid rafñnaderier och i depåer samt transporteras i tankbilar och fartyg till konsumenterna. Riskerna for bränder och explosioner är störst for lättflyktiga produkter som gasol och bensin vilka kan bilda explosiva gasblandningar med luft. Trots säkerhetsföreskrifter och kontroll inträffar emellanåt oljebränder genom t. ex. läckage som antänds. Viss risk finns för större olyckor där människoliv kan komma till skada. Risken är störst for sådana olyckor vid transport av lätta oljeprodukter eller gas i tankbilar genom de centrala delarna av tätorterna. 1 t. ex. Göteborg använder över 100 000 tankbilar per år de centrala gatorna. Sannolikheten för att någon människa skulle omkomma har uppskattats till omkring en på 1 000 år for Göteborg. Konsekvenserna blir större vid fartygsolyckor. 1 första hand drabbas besättningen men risken finns att ett passagerarfartyg, t. ex. en färja skulle bli inblandad i en kollision med ett tankfartyg. Om tankbåten innehåller en lättflyktig produkt, t. ex. bensin och denna skulle komma ut och antändas, skulle ett stort antal passagerare kunna omkomma. Sannolikheten for en sådan olycka har uppskattats till omkring en på 100 000 år för Göteborgs hamnÅ Riskerna vid hantering av gas är större. Gasol är en produkt som kan 1 Risk Assessment Study erhållas bl. a. vid raflinering av olja. Den lagras och transporteras under tryck. for the Harbor of Go- Vid ett läckage eller brott på en gasbehållare kan utläckande gas bilda en thenburg, Battelle-Instibrännbar blandning med luft, som kan åstadkomma stor skada om den tut. underlagsrapport till expertgruppen for säkerantänds. Om en olycka skulle ske på en gata eller en järnväg i ett tätbefolkat het och miljö. område, skulle även många människor kunna komma till skada. I värsta fall skulle en häftig gasbrand kunna inträffa över en skolgård eller liknande och ?SOU 1977:67 Energi, döda flera hundra personer. Sannolikheten för en sådan olycka har beräknats Hälsa. Miljö.

Energialrernarivensförutsättningar

Tabell 6.47 Luftföroreningsutsläpp från användning av olika oljeprodukter angivna i ton per energienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi)

Polyaromatiska kolväten 0,2 0,85? 0,008” 0,009” 1-8 1-8 1-8 41 Tungmetaller varav 0,02 0,02 0,15 41 Bly Vanadin 0,5-5” 0,5-5 Nickel 05-3” 0,2-3 Kvicksilver 0,0002-0,0004 för samtliga

a Intervallgränserna avser olika reningsåtgärder. Det högre avser utsläpp utan rening medan det lägre värdet avser utsläpp efter stoftavskiljning med spärrfilter och rökgasavsvavling. .,, b Bens (a) pyren. C Mycket osäker siffra.

från en tankbåt skulle kunna till en på 10 milj. år vid en hamn. Ett gasutsläpp tänkas åstadkomma större skador men sannolikheten är i detta fall

mindre. Vid förbränningen oxideras oljans kol och väte med hjälp av luftens syre till koldioxid och vatten. Genom ofullständig förbränning bildas föroreningar som sot. koloxid och endast delvis förbrända kolväten. Oljans innehåll av andra ämnen som t. ex. svavel, aska och metaller ger föroreningar som stoft och tungmetallhaltiga partikelutsläpp. Dessutom bildas svaveldioxid, kväveoxider. när förbränningsluftens syre och kväve vid höga temperaturer reagerar med varandra. Utsläppen orsakar olika hälso- och miljöeffekter som klimatpåverkan, av mark och vatten, hälsorisker. De har diskuterats i avsnitt 4.3.2. försurning från olika typer av oljeeldade anläggningar och Utsläpp av luftföroreningar bilar framgår av tabell 6.47.

6.6.3 Naturgas

förekomster av enbart naturgas men den förekommer ofta Det finns naturliga tillsammans med olja och avskiljs från oljan i samband med utvinningen. renas från eventuell svavelförekomst redan vid Som regel naturgasen utvinningen och kan alltså betraktas som svavelfri. 1Risk Assessment Study Vid hantering av naturgas är gasens brandfarliga egenskaper en betydande for the Harbor of Go- riskfaktor som återkommer i alla processled. Eftersom naturgas och olja thenburg, BatteIle-Insti- och har liknande blir miljöeffekterna och utvinns samtidigt egenskaper tut, underlagsrapport till vid utvinningen liknande de som tidigare beskrivits for expertgruppen för säker- yrkesskaderiskerna av naturgas sker oftast i gasform i ett rörledningsnät försett het och miljö. oljan. Transporter

Energia/ternativens_förutsättningar

med reducer- och mätstationer, kompressorstationer samt centraler för driftkontroll. Tekniken att transportera gas på land är väl känd. Rörtransport av gas till havs på stora djup innebär tekniska problem. Tekniken att lägga och reparera gasrör på stora djup är relativt ny. Naturgas kan också transporteras i vätskeform, LNG (Liquefied natural gas). Transporten sker då med tankfartyg. Lagring av LNG skulle i Sverige ske i ovanjordscisterner eller i bergrum. Risken för explosioner eller häftiga bränder efter utsläpp av gas kan begränsa möjligheterna att använda naturgas. Ett stort utsläpp skulle kunna ske om en gastanker kolliderar eller går på grund eller om en lagercistern av någon anledning skulle rämna. Eftersom LNG är en vätska med kokpunkten -162°C skulle den koka häftigt vid kontakt med vattenytan runt tankbåten eller invallningen runt den havererade cisternen. De allvarligaste riskerna med utsläpp av LNG beror på att naturgasen kan bilda brännbara blandningar med luft. Om gasen antänds omedelbart hinner gasen aldrig bilda någon explosiv blandning med luft, utan utspilld LNG skulle brinna mycket häftigt under några minuter med mycket höga lågor. Om ett större utsläpp av LNG, t. ex. 10 000 ton, skulle antändas skulle elden kunna omfatta uppåt en kilometer i diameter vid vattenytan. Värmestrålningen från dessa lågor skulle bli så stark att personer som ej lyckats finna skydd skulle få brännskador om de befann sig på upp till 2 kilometers avstånd från branden. Om ett LNG-utsläpp inte antänds omedelbart, vilket är mest sannolikt, och gasen driver med vinden och blandas med luft kan en brännbar eller explosiv blandning i extrema fall bestå ända upp till ett tiotal kilometer från ett stort utsläpp. Om detta gasmoln skulle antändas skulle det brinna explosionsartat under stark värmeutveckling. Riskerna med LNG-hantering kan nedbringas genom lokalisering av mottagningsanläggningar och lager på tillräckligt avstånd från tätbebyggelse. Alternativt kan gasen omvandlas till metanol vid källan och transporteras med konventionella tankfartyg. Utsläppen av luftföroreningar från förbränning av naturgas är små i jämförelse med övriga fossila bränslen. Det är främst utsläppen av kväveoxider och koldioxid som är av betydelse. Nedanstående tabell visar utsläppen av olika föroreningar vid förbränning av naturgas.

Tabell 6.48 Luftföroreningsutsläpp från förbränning av naturgas (ton/TWh tillförd energi) Koldioxid Stoft Svavel- Kväve- Kolväten Polyaroma- Koloxid dioxid oxider tiska kolväten 240 000 ca 22 l 230-400 ca 3.5 000009- 1 0,0009

294 Energialternativens förutsättningar

6.6.4 K ärnenetgi

Vid förbränning av bränslen som kol och olja frigörs energi genom den

kemiska reaktionen mellan bränslet och luftens syre. Vid kärnklyvning

(fission) frigörs energi då tunga atomkärnor sönderdelas i mindre efter att ha

träffats av neutroner. Det vanligaste kärnbränslet är uranisotopen uran-235.

Denna isotop utgör ca 0,7 % av det naturliga uranet. Resten består

huvudsakligen av isotopen uran-238. Som kärnbränsle kan även plutonium

användas. Produktion av el eller värme sker i reaktoranläggningar, vilka kan utformas

på ett flertal sätt. Under tiden fram till början av 1990-talet är endast

lättvattenreaktorer med uran eller uran/plutoniumbränsle aktuella i

Sverige. Ett kärnkraftverk med en eleffekt av 1 000 MW producerar ca 6 TWh

elenergi per år. För detta skulle årligen åtgå ca 700 000 ton malm av den typ som finns i Sverige (0,03 % uran, Billingen). Av västvärldens kända

exploaterbara uranreserver finns i Sverige ca 17 %, i huvudsak i skiffer.

Miljökonsekvenserna vid brytning och utvinning är mycket starkt bero-

ende av fyndigheternas art, t. ex. uranhalten, djupet och malmens samman-

sättning samt av de processer som väljs for utvinning och avfallsbehandling.

En någorlunda fullständig diskussion av omgivningseffekterna kan f. n.

endast göras för Billingen-området. (Billingenutredningen, SOU 1977:47).

Vid uranutvinning i Ranstad skulle uppstå miljöförändringar dels genom

den ökade industriella verksamheten. dels och framför allt genom de U fana Om” t b tå es r av .. .. . . . omfattande lakrestupplagen. Hela det berorda området ar av riksintresse for 92 protoner och ett varie- ,ande amai (135443) vetenskaplig naturvård. Från allmän naturvårdssynpunkt bedöms det som

neutroner. Olika uran- allvarligast att vissa värdefulla naturmiljöer förstörs, att förändringar av “mm” ka alltså ha landskapsbilden sker samt att förändringar av vegetation och fauna uppstår. olika massa beroende .. . .. . De namnda miljöeffekterna behover inte vara bestående utan marken kan på hur många neumner efterarbetas så att ett nytt landskap kan skapas. Marken kan därefter som ingar_ Aila amma, av samma grundämne användas för skogs- eller jordbruk. Brytning av uran i gruvor ger mindre hal antal PYOlO- .Safjjma ingrepp i naturmiljön. er kaman

A991” Radiologiska yrkesrisker uppstår vid uranbrytning dels genom att kroppen

av samma grundamne ,, . _ . . traffas av strålning från omgivande uranhaltiga mineral, dels genom att men med olika massa _ _ _ _ _ arbetarna genom inandning eller nedsväljning utsätts för en intern bestrålgenom olika amai neu. lroner kallas isotopen ning från den radioaktiva gasen radon och dess dotterprodukter? som frigöres

från de uranhaltiga mineralerna i gruvan.

Earfçâsiåâfâlâeálzufsoügâ” mineral är beroende av om uranbryt-

från omgivande

neulrofier

Strålningsriskerna

och M3 i kärr_

För franska underjordsarbetare har for nan_ ningen skeri dagbrott eller underjord. åren 1971-1975 uppmätts externa årsdoser varierande mellan 600 och l 000

zNuklid (atomslag) 50m millirem. Motsvarande årliga externdoser for franska dagbrottsarbetare bildas vid 130 och 250 millirem, alltså avsevärt lägre än for underjords-

mdwaküfa varierar mellan

ämnens sönderfall, aven kan brytning dotterprodukter, _ _ från radon och dess dotterprodukter har det vara radioaktiva_ [biand När det gäller internriskerna erhålls en hel kedja av skett en påtaglig förbättring i urangruvorna världen över under de senaste *admkllva uklldef åren. Jämförelser mellan olika länder är svåra att göra eftersom olika länder

\›-^1:Ny«

-använder olika mått värdet. Men de rapporterade

:åxå: åâiiââåâfgiáii

på det högsta tillåtna exponeringarna tyder på att man i modern urangruveindustri bör klara att Siabiia (icke radioaktiva) hålla sig under tillåtliga exponeringsnivåer. Detta förutsätter dock att det i nuklider.

Energialrernativens förutsättningar 295

gruvan finns lämplig ventilationsteknik och att andra lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att minska radonexponeringen för de anställda. Kollektivdosbidraget från uranbrytning är från externbestrålning ca 50 manrad/l 000 MW el,år(50 manrad per åroch l OOOMW installerad elektrisk effekt) och från internupptag till lungorna ca 100 manrad/1000 MW el, år. De övriga yrkesriskerna vid brytning av uran varierar efter de geografiska förhållandena. Brytning i dagbrott enligt Billingen-utredningens alternativ l har uppskattats ge 13 yrkesskador varav ca 0,5 invaliditetsfall och ca 0,05 dödsfall per l 000 MW installerad elektrisk effekt och år. Drift av låittvattenreaktorer fordrar att det naturliga uranet anrikas på uran- 235. vanligen till en halt av 2-3 %. Naturligt uran innehåller 0,71 % uran- 235. Den utarmade fraktionen av uranet efter anrikningsprocessen utgör ca 80 % av totalmängden. Den utgör ett avfall som eventuellt kan komma till användning i framtida bridreaktorer. Anrikningsanläggningar som utnyttjar gasdiffusion förbrukar stora mängder elenergi. En gasdiffusionsanläggning ger stora värmeutsläpp, jämförbara med värmeutsläpp vid stora kärnkraftverk. För övrigt är miljöeffekterna av en anrikningsanläggning små ijämförelse med miljöeffekterna från andra led i kärnbränslegången. För att framställa kärnladdningar fordras en väsentlig högre anrikningsgrad än för lättvattenreaktorer. Genom att kärnbränslet i en reaktor endast är låganrikat är det fysikaliskt otänkbart att den skulle kunna explodera som en bomb. Sambandet mellan civil kärnkraft och kärnvapenspridning behandlas i avsnitt 4.3.2. Eftersom anrikningsverksamhet hittills huvudsakligen haft anknytning till kärnvapenmakternas militära program är informationerna därifrån beträffande de radiologiska yrkesriskerna mycket knapphändiga. Enligt data från Storbritannien skulle den årliga medeldosen uppgå till 100 mrem/år, vilket är av samma storleksordning som den naturliga

bakgrundsstrålningen. Övriga

yrkesrisker bedöms medföra ca 0,2 yrkesskador, varav 0,001 dödsfall för anrikning av uran till ett l 000 MW elkraftverk. l bränsleelementen för lättvattenreaktorer ingår uran i form av urandioxid. Uranbränsleelement tillverkas i Sverige av AB Asea-Atom i Västerås. Yrkesrisker och stråldoser till driftpersonalen från den tillverkning av urandioxidbränsle som i dag bedrivs i Sverige är små jämfört med bränsleåtgången totalt. För fabriken i Västerås var år 1976 kollektivdosen 0,6 manrad/l 000 MW el, år.

Övriga yrkesrisker har beräknats till ca 3 yrkesskador per år för bränsle till

ett l 000 MW elkraftverk. Miljöbelastningarna genom utsläpp från bränslefabriken är måttliga. För bränslefabriken i Västerås var utsläppen av uran till luft och avloppsvatten ca 7 kg under år 1976. Man har tillstånd att släppa ut l2.15 kg uran/år. Kärnkraftverk avger i likhet med andra värmekraftverk av kondenstyp uppvärmt havskylvatten. För varje producerad enhet elenergi avges två enheter spillvärmeenergi till omgivningen dvs. för eleffekten l 000 MW blir spillvärmeeffekten 2 000 MW. Det är även möjligt att utföra kärnkraftverk så att spillvärmen helt eller delvis utnyttjas för t. ex. uppvärmning av bostäder i form av fjärrvärme. Härigenom minskas kylvattenproblemen samtidigt som l Se avsnitt 4.3.2.

296 Energialrernativensförutsättningar

förbrukningen av olja för lokaluppvärmning och de därmed sammanhängande miljöproblemen minskas. Ett utförande som kärnkraftvärmeverk medför dock högre kostnader, främst för värmekulvertar, samt en något minskad elproduktion. Huvuddelen av de radioaktiva ämnena förblir inneslutna i bränslet. Mindre mängder uppträder dock i kylvattnet och kan avsättas på olika delar av systemet. Arbete med och i närheten av radioaktiva komponenter ger stråldoser till driftpersonalen. Drifterfarenhet från svenska kärnkraftverk ger värden på 400-700 manrad/l 000MWel, år. De konventionella yrkesriskerna i ett svenskt kraftverk med l 000 MW elektrisk effekt kan uppskattas till ca ll yrkesskador per år, varav 0,03 dödsfall avseende anläggningsskedet. För driftskedet är motsvarande siffror ca 11 resp. mindre än 0,01. En del av de radioaktiva ämnena släpps ut till omgivningen och ger stråldoser till omgivande befolkning. Flyktiga radioaktiva ämnen kan spridas över stora områden och ge en global stråldosbelastning. Totala befolkningsdoserna kommer enligt strålskyddsinstitutets bestämmelser att i Sverige begränsas till mindre än 500 manrad/l 000 MWel, år. Ambitionsnivån för begränsningen av de högsta individuella stråldoserna i kraftstationernas närhet är att årsdosen skall understiga l0 millirem. Stora utsläpp av radioaktivitet skulle kunna uppstå vid ett haveri i ett kärnkraftverk eller en upparbetningsanläggning. Ett bortfall av kylningen av reaktorhärden skulle medföra att denna smälte ned. Kärnkraftanläggningar är utformade med omfattande åtgärder bl. a. dubblerade system och särskilda nödkylsystem. för att förhindra att sådana olyckor uppstår och att radioaktiva ämnen läcker ut till omgivningen. Situationer skulle dock kunna uppstå där på grund av felfunktion eller annan ineffektivitet ej förmår att kylsystemen upprätthålla kylningen av bränslet, men sannolikheten härför är mycket låg. Även sabotage skulle kunna leda till att kylningen av bränslet äventyras. Reaktorerna i kärnkraftverken är inbyggda i den s. k. reaktorinneslutningen som har till uppgift att i haverifall förhindra spridning av radioaktivitet i omgivningen. l samband med ett härdsmältningshaveri är det dock troligt att denna skadas genom smältning, övertryck eller mekanisk åverkan. så att stora radioaktivitetsmängder läcker ut till omgivningen. Endast under ogynnsamma omständigheter blir stråldoserna i omgivningen lokalt så höga att akuta dödsfall blir följden. De akuta dödsfallen kan enligt beräkningarna i Rasmussen-rapporten erhållas på avstånd upp till 10 å 20 km från kraftverket. Andra akuta följder av bestrålningen är strålsjuka och abortindikationer. Enligt Rasmussen-rapporten skulle under ogynnsamma omständigheter akuta dödsfall och något tiotusental cancerfall erhållas, de något tusental senare under en 30-årsperiod efter olyckan. Sannolikast är att en härdsmältning leder till få eller inga akuta skador och möjligen ett mindre antal sena cancerfall. Andra skador än hälsoeffekter till följd av ett haveriutsläpp drabbar i första hand den omgivande bygden i form av att större eller mindre områden kontamineras (förorenas) av radioaktiva produkter. Härigenom blir området mer eller mindre oanvändbart för en avsevärd tid. Kontaminering av _ är även tänkbar men svår att uppskatta och lokalt betingad. I? grundvattnet i En teoretisk analys i den s. k. Rasmussen-rapporten har givit resultatet att

E neIgia/rernarivens 297 _ förutsättningar

sannolikheten för en härdsmältningsolycka bedöms (vid 95 % konfidensnivå) vara lägre än en gång på 5 000 reaktorâr med ett medianvärde av en gång på 20 000 reaktorår. Rasmussen-rapporten är det första genomarbetade försöket att göra en systematisk riskbedömning av kokar- och tryckvattenreaktorer av typer som används i USA. Studien har rönt stor uppmärksamhet och ger värdefulla bidrag till förståelsen av lättvattenreaktorers säkerhet. Men kvantitativa uppskattningar av sannolikheten med Rasmussenstudiens teknik är inte invändningsfria. Metodiken är bättre lämpad for jämförelser mellan likartade tekniska system. Vid totalbedömning av reaktorsystems risker måste de faktorer som behandlats i Rasmussen-studien även kompletteras med andra, t. ex. sabotage- och krigsrisker. Dessa är än svårare att kvantiñera. Såväl det underlag som användes vid beräkningarna, beräkningsmetoderna och sättet att presentera resultaten har utsatts för kritik i USA och i Sverige. En allmän uppfattning bland kritikerna är att konsekvenserna har underskattats och att osäkerheten i uppskattningarna är väsentligt större än vad som angivits i rapporten. En fundamental osäkerhet ligger i frågan om alla tänkbara felfunktioner beaktats eller om vissa mekanismer för fel har förbisetts. Rasmussen-rapportens analysmetodik används för att höja säkerheten i anläggningarna, då komponenter som medför de största riskerna för säkerheten kan identifieras och åtgärdas. Energikommissionens expertgrupp för säkerhet och miljö har låtit genomföra studier av sannolikheten för ett haveri i ett kärnkraftverk och tänkbara konsekvenser av en sådan olycka. Energikommissionen kommer att redovisa dessa resultat senare. Av skäl som ovan angivits är det emellertid svårt att med någon större säkerhet ange sannolikheten för att en härdsmälta skall inträffa utan mer definitiva slutsatser om denna kan dras först när en tillräcklig erfarenhet av reaktordrift föreligger. För att belysa detta ytterligare redovisas här några riskvärderingar som lagts fram i ett par uppmärksammade utländska studier. Den första återfinns i rapporten Nuclear Power and the Environment, utgiven av den s. k. Flowerskommissionen i Storbritannien. Kommissionen konstaterade bl. a. “Det föreligger sålunda motstridiga uppfattningar om reaktorsäkerhet. Det finns de som tror att man kan finna tekniska lösningar som säkerställer att riskerna för allvarliga olyckor nedbringas till godtagbar säkerhet aldrig kan garanteras därför att de tänkbara skadeverkningarna är så stora och därför att det aldrig går att bortse från att människor kan begå fel när de skall utforma säkerhetssystem som klarar varje tillbud. Det är svårt att se hur dessa synsätt skall kunna enas a priori. De kontakter som vi har haft med kärnkraftindustrin under vår utredning har inte lämnat oss i något tvivel om att största skicklighet och uppmärksamhet ägnas åt säkerheten när det gäller att konstruera, bygga och driva reaktorer. Det är emellertid en vardaglig erfarenhet att inte alla tänkbara händelser kan förutses ens när de strängaste försiktighetsåtgärder har vidtagits”. Kommissionen ger några exempel på sådana händelser, bl. a. branden i Browns Ferry-anläggningen, och fortsätter: “Det är förvisso klart att de oväntade riskerna inte nödvändigtvis är

298 SOU 1978: 17

Energia/Iernativens _ förutsättningar

små. inte desto mindre måste man ta ställning i denna fråga. Argumentet om den mänskliga benägenheten att fela skulle, om det pressas för långt, sätta en och otillbörligt återhållande gräns för teknisk utveckling. Det är ett godtycklig absolut krav att man även i fortsättningen har den mest stränga tillämpning av säkerhetsteknik vid konstruktion och drift av reaktorer. Med hänsyn till den tyngd säkerhetsfrågorna har inom kärnkraftområdet, den måttfulla och försiktiga inställningen till fortsatt utveckling, och omfattningen av de försiktighetsåtgärder som vidtas vid konstruktionen för att begränsa följdverkningarna av möjliga fel, tvivlar vi inte på att risken för en allvarlig olycka i en enskild reaktor är ytterligt liten. De skaderisker som reaktorolyckor ger upphov till förefaller oss förvisso inte unika till omfattningen och av sådant slag att det finns skäl att föreslå att kärnkraften skulle avskaffas enbart av detta skäl, ehuru de möjliga verkningarna av tänkbara olyckor och de osäkerheter som är förknippade med att uppskatta och värdera riskerna helt klan är faktorer som bör vägas in vid beslut om kärnkraften, liksom för vilken annan teknisk utveckling som helst. Vi noterar här att i och med att antalet reaktorer som är installerade på olika håll i världen ökar så ökar också risken. En större olycka som leder till exempelvis fiera hundra döda och materiella skador för miljarder kronor skulle förvisso gå att återhämta sig från även om den innebär en nationell katastrof, men den skulle kunna ha förödande följder för kärnkraftindustrin. Det förefaller troligare att sådana olyckor inträffar i mindre utvecklade länder som har föga av teknisk infrastruktur eller tradition, men återverkningarna i Storbritannien och på andra håll skulle fortfarande kunna bli avservärda. Detta är en synpunkt som behöver tas i beaktande när man överväger en strategi inom kärnkraftområdet.” återfinns i den amerikanska rapporten “Nuc- Den andra riskvärderingen lear Power Issues and Choises från Ford Foundation, den s. k. Ford- MITRE-studien. Slutsatserna beträffande reaktorsäkerhet är följande:

Varken de hittillsvarande utmärkta erfarenheterna av reaktorsäkerhet eller de inträffade “onormala händelserna” ger tillräckliga statistiska data för förutsägelser för resten av århundradet.”

“Även om den ger ett värdefullt underlag för studier av säkerhetsproblem, bör inte WASH-l400 (“Rasmussen-rapporten? användas för definitiv beträffande reaktorsäkerhetspolitiken eftersom den underskattar ledning osäkerheterna och har allvarliga metodiska brister.

“Vid en jämförelse av de genomsnittliga riskbidragen är kärnkraft gynnsammare än kol även om risken för olyckor inkluderas.”

“Det mest allvarliga händelseförlopp som studerats i WASH-140O skulle kunna orsaka tre till fyra tusen dödsfall inom ett par veckor, tiotusentals döda i cancer inom en trettioårsperiod samt ett motsvarande antal genetiska skador i kommande generationer och dessutom egendomsskador för omkring 14 dollar. Vi instämmer i att detta är en rimlig uppskattning av de miljarder troliga konsekvenserna av en extremt allvarlig kärnkraftolycka.”

“Den troliga övre gränsen för sannolikheten för en extremt allvarlig kärnkraftolycka är inte i sig själv oacceptabel. Den allvarligaste olyckan som

Energia/Iernarivens_förursärtningar

behandlats i WASH-1400 har givits en sannolikhet av storleksordningen en gång på två hundra miljoner års reaktordrift. Detta innebär en risk av bara några tusendelar av en procent att en sådan olycka skulle inträffa detta århundrade om man antar 5 000 reaktorårs drift. Vad man än anser om värdet av denna uppskattning är den extremt osäker. Beräkningar baserade på en kombination av avsiktligt mycket ogynnsamma antaganden motsvarande det övre området för komponentosäkerheter indikerar att en enda extremt allvarlig olycka skulle med en signiñkans - av säg 25 % - kunna inträffa med en sannolikhet av en gång på 5 000 reaktorårs drift. Denna övre gräns är extremt osannolik och vi förväntar oss att sannolikheten troligen är mycket lägre, troligen 10 eller 100 gånger lägre. Vi anser att dessa gränser för risken, även om den är allvarlig, inte är oacceptabla, om man betänker den låga sannolikheten att den korrekt beskriver risken för sådana olyckor och dessutom betänker riskerna med alternativa energikällor. Detta understryker emellertid betydelsen av fortsatta ansträngningar i syfte att reducera sannolikheten för och konsekvenserna av olyckor genom förbättrat säkerhetsutförande och mera noggrann lokalisering av anläggningarna.” ”På det hela taget anser vi riskerna med den nuvarande generationen av lättvattenreaktorer vara acceptabla. “Bridreaktorn medför nya säkerhetsproblem likaväl som en minskning av säkerhetsproblemen med lättvattenreaktorerna. Även om en detaljerad säkerhetsanalys inte kan göras av bridreaktorn förrän om många år, då den inte är fardigkonstruerad, tycks det inte finnas några fundamentala fysikaliska hinder att utveckla en bridreaktor som är lika säker som en lättvattenreaktor.” Sedan Ford-MITRE-studien publicerats har likartad men i vissa avseenden mera långtgående kritik presenterats i en rapport från Union of Concemed Scientists “The risks of nuclear power reactors, Cambridge, Massachusetts, aug. 1977. Transportolyckor förväntas ge ett förhållandevis litet bidrag till miljöbelastningarna från kärnbränslegången ijämförelse med andra bidrag eftersom transportbehållarna för använt kärnbränsle och högaktivt avfall är byggda för att motstå stora påfrestningar. Efter användning i reaktorn kan det använda bränslet upparbetas. Vid upparbetning avskiljs uran och plutonium från övriga transuraner och

klyvningsprodukter. Återanvändning av vid upparbetningen avskilt uran

och plutonium minskar det totala behovet av natururan. Vid upparbetning av det använda kärnbränslet avgår radioaktiva gaser till atmosfären, bl. a. de långlivade kol-l4 och jod-l 29. Dessa förutses ge en stråldos till befolkningen av högst 500 manrad/l 000 MW el, år, förutsatt att utsläppen av bl. a. kol-14, krypton-85 och jod-129 kan begränsas. Det föreligger endast begränsade erfarenheter av upparbetning av lättvat-

tenreaktorbränslen. Övergången från lågbestrålat till högbestrålat bränsle har

visat sig kräva större insatser än vad som från början kunde förutses. Upparbetningsprocessen för lättvattenreaktorbränsle kräver ytterligare tid för att uppnå samma industriella mognad som tillverkning av reaktorer och l Grundämne som är kärnbränsle. Erfarenheterna hittills visar dock att strâldoserna till personal är tyngre än uran.

300 Energialtemazivensförutsättningar

ungefär desamma som vid reaktordriften. Detta gäller för såväl de mest belastade grupperna som för kollektivdoserna Utveckling pågår i vissa länder av s. k. bridreaktorer. l reaktorh ården på en bridreaktor tas de neutroner som frigörs vid kärnklyvningen till vara så effektivt att man kan få ut fler klyvbara plutoniumatomer genom bestrålning av uran-238 âin man förbrukar genom klyvning av den ursprungliga bränsleladdningen. En bridreaktor producerar således kärnbränsle samtidigt som den alstrar energi. En bridreaktor blir på grund av de tekniska förutsättningarna mer komplicerad och dyrbarare än en lättvattenreaktor. Avfallsproblemen blir också annorlunda. Avfallsmängderna per producerad energienhet blir ungefär lika de från lättvattenreaktorn, medan totala avfallsmängderna per använt ton naturligt uran blir väsentligt högre eftersom man utvunnit mer energi. Halten transuraner i avfallet ökar också. Bridreaktorer torde även innebära annorlunda problem när det gäller säkerheten mot haverier. Frågan om det lämpliga i att nu satsa på utveckling av bridreaktorer har på senare tid diskuterats intensivt i bl. a. USA och Storbritannien. För att få tillräckligt med plutonium for att ladda och starta bridreaktorer är länder med sådana tvingade att upparbeta kärnbränsle. För Sveriges del torde det inte vara nödvändigt att satsa på bridreaktorer under överskådlig tid med hänsyn till våra stora urantillgångar. Det radioaktiva avfallet från olika led inom kärnbränslegången består av en mängd avfallsprodukter med varierande mängd och typ av radioaktiva föreningar. Det finns olika definitioner av radioaktivt avfall, men for den driftmässiga hanteringen är det praktiskt att indela avfallet i låg-, medel- och högaktivt. Lågaktivt är sådant avfall som kan förpackas, hanteras och lagras i enkla emballage som säckar och fat utan särskilda skyddsåtgärder. Medelaktivt är sådant avfall som for säker hantering och lagring behöver strålskärmar och som ställer särskilda krav på förpackningen. Avfallet behöver däremot inte kylas. Gränsen mellan låg- och medelaktivt kan sättas med hänsyn till hanteringen. Men for bedömning av miljö- och hälsoeffekter bådç vid hantering och lagring måste nuklidinnehållet närmare preciseras. Delade meningar råder om definitionen av högaktivt avfall. Frågan diskuterades bl.a. i AKA-utredningen, KBS-projektets rapport och i en nyligen publicerad rapport från den kaliforniska energikommissionen. AKA-utredningen har använt två definitioner. - är sådant avfall som innehåller Högaktivt så hög aktivitet? att det förutom effektiv strålskärmning även behöver kylning for att kunna lagras på ett säkert sätt (1-4. sid 34) och - avfall - det avfall innehållande som Högaktivt klyvningsprodulter avskiljs från det använda bränslet vid upparbetning (l-2, del II sid l Källa: Statens strål- skyddsinstitut. 201). l KBS-projektet har “det vid upparbetningen erhållna avfallet” 2 Aktivitet är antalet högaktiva kärnomvandlingar per definierats som sekund hos en given - det avfall med hög halt av klyvningsprodukter som erhålles som vattenfas mängd av ett radioaktivt ämne. vid extraktionsprocessen vid upparbetning av använt kärnbränsle.

SOU 1978: l 7 inergialternarivens _ förutsättningar 301

Tabell 6.49 Avfallsmängder per TWh tillförd energi

Uranut- Bränsle- Anrikning Reaktordrift Upparbetning vinning tillverkning

Ca 39000 Ca l m3 Ca 7 ton Ca 30 m3 obe- Ca l m3 högaktivt ton lak- Iågaktivt utarmat handlat låg- avfall ca 0,5 m3 kapsrester avfall uran med och medelak- lingsavfall.(medel- el- 0,3 96 U- aktivt avfall ler högaktivt avfall)ca 235 ca 1,7 ton 50 m3 lågaktivt och ca utbränt brän- 5 m3 medelaktivt avsle fall

Den kaliforniska energikommissionen har tillämpat en vidare definition och inkluderat allt avfall med hög och beständig giftighet” vari bl. a. ingår flytande avfall från upparbetning (innehållande större delen av klyvningsprodukterna), använt bränsle och avfall kontaminerat med transuraner, t. ex. plutonium. Oavsett hur begreppet högaktivt avfall definieras är det uppenbarligen nödvändigt att varje typ av avfall behandlas på ett sådant sätt att risker för hälsa och miljö inte uppstår. Tabell 6.49 visar avfallsmängder från olika led i kärnbränslegången. Det lågaktiva avfallet indunstas eller förbränns, varvid mängden behandlad volym blir ungefär en tiondel av den ursprungliga. Det medelaktiva avfallet giuts in i betong eller asfalt. varvid den behandlade volymen är av samma storleksordning som den obehandlade. Det flytande högaktiva avfallet från upparbetningen bör med hänsyn till riskerna för läckage överföras till fast form inom så kort tidsrymd som möjligt varvid volymen

reduceras till en femtedeLÖverföring till fast form har f. n. demonstrerats i

försöksskala. De största mängderna flytande högaktivt avfall kommer från framställning av kärnladdningen. Låg» och medelaktivt avfall förvaras i byggnader eller bergrum. Utläckaget till miljön från lagren för Iåg- och medelaktivt avfall bedöms bli lågt i förhållande till radioaktiva utläckage till mark och vatten från andra anläggningar i kärnbränslegången. Detsamma gäller bidragen till stråldoser och yrkesrisker. l figur 6.27 åskådliggörs “giftigheten per volymsenhet av det högaktiva avfallet för olika tidpunkter räknat från uttag ur reaktorn. Figuren ger ett mått l på den utspädning som behövs för att sänka koncentrationen till den nivå som är förenlig med strålskyddskraven. Däremot ger de inte ett mått på den betydelse olika nuklider kan få om de efter lång tid når biosfaren efter en slutförvaring i berg. Det bör också påpekas att det plutonium som avskiljs vid upparbetning till stor del klyvs när det återanvändes som bränsle. Samtidigt bildas nytt plutonium av uran-238 så att en viss mängd plutonium kommer att cirkulera i bränslegången hela tiden. Vid upprepad återföring av plutonium förändras dock successivt dess sammansättning. Bl. a. minskas andelen klyvbart material.

302 Energialternativens förutsättningar sou 197347

m3 vatten/ton uran

Använt kärnbränsle

108 Uranmalm motsvarande 1 ton bränsle

i

107 Upparbetningsavfall / frånskiljning av 99,9% uran 99,5% plutonium

- 106

104 FLetar6.27 Ulspäelningsl l l l I behov/ör använt kärn- 1 10 1 02 103 104 105 1 06 1 07 bränsle och hágakliivl avtal/frán upparbemingg. år efter uttag

Det högaktiva avfallet måste förvaras på ett sätt som är betryggande ur strålskyddssynpunkt och för lång framtid på grund av de utomordentligt långa avklingningstiderna för några av de ingående nukliderna. För att lösa problemen med avfallshantering har många länder, bl. a. vårt land, under senare år starkt ökat sin insats när det gäller forskning, utveckling och demonstration. Kunskaperna om förglasning, inkapsling och metoder För säkerhetsbedömning har därför ökat successivt de senaste åren. Hithörande geologiska och geotekniska kunskaper har också ökat.

Energialternativens förutsättningar 303

Avfallsproblemen behandlades av den s. k. Aka-utredningen, som tillsattes 1972. År 1977 stiftades den s. k. villkorslagen vari bl. a. krävs att lagringen av högaktivt avfall skall visas kunna ske helt säkert innan ytterligare reaktorer får laddas. Kraftindustrin inledde i slutet av 1976 en betydande insats för viI1k0rs1agens uppfyllande. Det s. k. projekt Kärnbränsle-säkerhet (KBS) har omfattat deponering av såväl upparbetat avfall som hela bränsleelement. KBS första slutrapport beträffande upparbetat avfall presenterades i december 1977. Denna rapport avser att ge konkreta beskrivningar och en säkerhetsanalys av hur högaktivt avfall från upparbetningsprocessen skall kunna förvaras på ett helt säkert sätt i enlighet med villkorslagens krav. KBS kommer vidare att presentera förslag till direktdeponering av obehandlat utbränt kärnbränsle våren 1978. Med hänsyn till energikommissionens tidsplan har det inte varit möjligt att i detta betänkande redovisa och analysera dessa förslag till avfallsförvaring. Expertgruppen för säkerhet och miljö genomför emellertid en sådan granskning och kommissionen kommer att presentera resultatet härav senare. Radioaktiva utläckage till miljön och sammanlagda stråldoser till personalen under en rengörings- och rivningsoperation av ett kärnkraftverk kan bedömas bli jämförbara med motsvarande radioaktivitetsutläckage och personaldoser under något eller några driftår. Andra yrkesrisker under rivningsarbetet kan på motsvarande sätt bedömas vara jämförbara med riskerna under anläggningsskedet. Genom att vänta med den fullständiga rivningen upp till 100 år vinns förbättrad arbetsmiljö genom minskat behov av skyddsåtgärder, förenklad avfallshantering samt mindre risk för stråldoser till befolkningen efter radioaktivt utsläpp till omgivningen. Vid (hög-) anrikning av uran och upparbetning av använt kärnbränsle produceras klyvbart material som är direkt användbart för framställning av

www» kärnladdningar. Hithörande frågor har redovisats ovan i avsnitt 4.3.2.

* w» Vid upparbetning av det använda kärnbränslet frigörs plutonium. Uppar-

u-r-*v betningen kan ske såväl i stor skala som i laboratorieanläggningar. Plutonium

är användbart för kärnladdningar. Om plutonium i framtiden blir allmänt u brukat som kärnbränsle och alltså föremål för internationell handel och . transport anses riskerna öka för att stater och även subnationella grupper kan

»canon komma

i besittning av material för tillverkning av kärnladdningar.

-..-.u;v.›. lnom 1AEA har diskuterats de fördelar från icke-spridningssynpunkt som

, kan ligga i att upparbetningen skulle bedrivas i internationell. flerstatlig regi. Tillverkning av plutonium-berikat kärnbränsle kan ske i direkt anslutning till upparbetningen. varvid bränslet även skulle kunna bestrâlas för att göra plutoniet mera svåråtkomligt. En möjlighet skulle också kunna vara att utveckla och bygga en särskild reaktor for uppbränning av plutoniet i direkt anslutning till upparbetningen.

6.6.5 Vattenkraft

Vattenkraftutbyggnaden medför som regel stora anläggningsarbeten, som ger förändringar i natur- och kulturlandskapen och en minskad biologisk produktivitet. Förändringarna kan beröra områden på avsevärt avstånd från kraftverket. De flesta förändringarna är av bestående karaktär. Vattenkraften

304 Energialternarivens _ förutsättningar SOU 1978: 17

är å andra sidan en inhemsk och förnyelsebar energikälla utan nämnvärda föroreningsutsläpp. Vattenkraftutbyggnad medför härigenom inga hälsorisker för allmänheten. Inte heller yrkesriskerna är nämnvärda annat än under anläggningsskedet. De åtgärder som görs vid en vattenkraftutbyggnad påverkar både den fysiska och den biologiska miljön, dvs. klimat, vatten, mark, vegetation och djurliv. När det gäller klimat är det främst temperatur, dimfrekvens och fuktighet som påverkas vid en vattenkraftutbyggnad. Effekterna på temperatur och luftfuktighet är dock mycket små. Det är i huvudsak dimfrekvensen som påverkas. Dimfrekvensen ökar vintertid nära isfritt vatten vid regleringsmagasin. Schaktningar och muddringar i vattnet leder till ökad grumlighet och en ökad koncentration av uppsamlade partiklar. l sjö- och älvmagasin uppstår ofta erosion längs stränderna vilket kan medföra en ökad sedimentkoncentration. Denna uppgrumling och de ökade sedimentkoncentrationerna kan försämra vattnet vid vattenintag till samhällen och industrier. Grundvattnet påverkas också vid en utbyggnad av vattenkraften. Grundvattnets nivå varierar med vattenståndet i magasinen. Uppdämningen kan orsaka forsumpning i lågt liggande terrängavsnitt. lsförhållandena påverkas även vid en vattenkraftutbyggnad, bl. a. genom en försenad isläggning i regleringsmagasin. Älvdalarna är en ytterst gynnsam och existensavgörande miljö för växtoch djurlivet. Speciellt i stora delar av Norrlands inland är skillnaden påtaglig mellan skogslandets näringsfattiga miljö och älvdalgångarnas rika miljöer. Redan små ingrepp i vattenföringens dygns- och årsrytm samt därmed i vattenståndets förändringar ger liksom dämningar och sänkningar negativa ekologiska effekter på vegetation och fauna, framför allt på stränderna. Älvdalarnas vegetation fungerar under vintern som näringsmagasin för många djurarter och är därmed av livsavgörande betydelse för dem. l de uppdämda älvsträckorna och reglerade sjöarna blir på lång sikt de negativa effekterna påtagliga för de ursprungliga fiskbestånden. Kommersiellt värdefulla och som matfisk uppskattade arter reduceras eller försvinner för att ersättas av ofta mindre uppskattade arter. Vidare hindrar dammbyggnaderna vandringsfisken på dess väg till och från lekplatserna. För det sistnämnda kan ibland motåtgärder lyckas genom att man bygger fisktrappor och ñskslussar vid dammarna och kraftverken. Försök har gjorts med inplantering av fisk i regleringsmagasin med varierande resultat. Genom laxodlingsanstalter har vidare laxbeståndet vid kusten och i havet kunnat upprätthållas. Emellertid bereder fisksjukdomar av olika slag svårigheter för laxodlingsanstalterna, därju fiskarna under lång tid koncentreras i onaturligt högt antal. Vegetation och fauna drabbas vid vattenkraftutbyggnader genom överdämningar av våt-, ängs- och skogsmarker. Sådana områden är ofta produktiva. Skadeverkningarna genom överdämningar är ofta betydande. Möjligheterna till bete för renar och andra proteinproducerande djur, skogsbruk och utnyttjande av vilt elimineras. Den mest betydande fritidsaktiviteten i norrlandsälvarna är fisket. Genom vattenkraftutbyggnaden minskar möjligheterna till fiske i naturligt strömmande vatten. Vattenkraftutbyggnadens inverkan på fritidsfisket är en

Energialtemativens_förutsättningar 305

mycket omstridd fråga. Det är främst frågan om vilken betydelse fiske i naturligt strömmande vattendrag har som rekreationsresurs och hur detta skall vägas mot de fördelar ur energisynpunkt en vattenkraftutbyggnad ger. De största yrkesriskerna uppkommer under anläggningsskedet. Utslaget på driftperioden anges antalet yrkesskador perl 000 MW el till 20,4 varav 0,15 dödsfall per år. Elproduktionen i en sådan anläggning ger 7,6 yrkesskador och inga dödsfall per år. Genombrott av vattenkraftdammar kan orsakas av jordbävningar, svaghetszoner och glidningar i berggru ndsunderlaget eller skredkatastrofer inom reservoarområdet. Vaiontkatastrofen i Nord-Italien inträffade 1963 och ledde till att 2600 personer omkom. I en studie av risker för dammbrott på svenska vattenkraftdammar har sannolikheterna härför beträffande de svenska dammarna bedömts vara lägre än vad den internationella statistiken visar. Detta beror bl. a. på att grundläggningsförhållanden och konstruktioner är gynnsammare i Sverige. För svenska dammar mellan 15 och 100 m höga anges brott kunna inträffa 1-5 gånger per tusen år. under byggnadstiden. Under drifttiden anges brott troligen inte oftare än 1 gång på tiotusen år. För de högsta dammarna, dvs. de som är över 100 m höga anges en tiopotens lägre brottssannolikhet. Ett genombrott av en viss svensk kraftverksdamm skulle kunna leda till stora förluster i människoliv, omkring 3 000 döda. Den damm det gäller är inte den största svenska men älvdalen i vilken den ligger har en sådan befolkningsfördelning att konsekvenserna blir stora. Vidare visar studien att mer än 1 000 dödsoffer skulle kunna krävas vid brott på 4-5 av de undersökta dammarna. Ogynnsamma förhållanden har antagits vad gäller antalet personer som vistas i älvdalen vid brottillfállet och vad gäller möjligheterna till förvarning och evakuering.

6.6.6 Vindenergi Vindenergins nyttiggörande har länge varit föremål för intresse. Det största intresset har hittills koncentrerats kring den horisontalaxlade propellerturbinen. Den påverkan och de risker som hör samman med vindenergi i anläggningar är inte som för flertalet andra energikällor en följd av olika utsläpp utan mer beroende av slumpmässiga händelser som kan inträffa. Vindkraftens inverkningar på omgivningen skiljer sig från de konventionella kraftkällornas. Den största påverkan kommer att ske genom markanspråk och inverkan på landskapsbilden. Aggregaten kommer att placeras i grupper, vilka behöver 10 000-20 000 m? per aggregat med 4 MW eleffekt. Genom att vindkraften kräver stora markområden blir även inverkningarna på hela landskapsbilden betydande. Turbinanläggningarna kan bli synliga på 5 á 10 kmzs avstånd. Ett vindkraftverk i drift kommer att höras, men det hörbara ljudet kommer i troligen inte att orsaka störningar längre bort än några hundra meter. Stora i aggregat kan också generera infraljud. Radio- och TV-störningar kommer att kunna orsakas särskilt om turbinerna består av metall. Bladbrott kan komma att inträffa varvid bladet skulle kunna kastas iväg flera hundra meter. Vidare

306 Energialternativens förutsättningar

finns det risk för att is bildas på turbinen och sedan kastas iväg. Med hänsyn till dessa risker fordras vissa restriktioner beträffande markutnyttjande kring vindkraftverk. Utnyttjande av vindenergi ger inte upphov till några större problem vad gäller yrkesriskerna utom i anläggningsskedet. Vindkraftverken förutses dessutom bli obemannade.

6.6.7 Solenergi Omvandling av infallande solstrålning till varmvatten eller elektricitet är tämligen fri från kemiska och andra miljöföroreningar. Då vi i vårt land har en ojämn tillgänglighet på solenergi måste denna kunna lagras eller omedelbart kunna användas som komplement till befintlig energiproduktion. Solenergiutnyttjande behöver ej ge upphov till några större problem vad det gäller miljö- och yrkesrisker. under förutsättning att giftiga ämnen inte används vid lagring av energi. Risker för personal på stora enheter kan jämföras med de risker som föreligger inom kraftverk. Yrkesrisker vid tillverkning och skrotning av fotokemiska system kanjämföras med de risker som förekommer inom kemisk industri.

6.6.8 Torv Av Sveriges totala landareal på 41,1 milj. hektar utgör den brytvärda torvmarksarealen 1,2 milj. hektar. Troligen kommer endast en mindre del av denna areal att utnyttjas. Arealen av fredade torvmarker inom naturreservat och nationalparker uppgår till 75 000 hektar. För att producera 1 TWh per år enligt frästorvmetoden måste ca 20 km? torvmosse utnyttjas. Torv utvinns f. n. oftast genom att ett tunt skikt av mossytan fräses upp. Därvid bildas ett pulverformigt material som sedan avvattnas, vanligtvis lufttorkning. Torven kan sedan förädlas eller direkt via förbränning i genom pulverform användas för energiproduktion. Utvinning av torv innebär påtagliga lokala miljöeffekter. Landskapsbilden påverkas när markytan dräneras. friläggs och utjämnas. När mäktiga torvlager tas bort förändras områdets topografi. Växt- och djurlivet utrotas i och med att all vegetation avlägsnas. Genom den nödvändiga dräneringen av torvmarken förändras även avrinningsförhållandena. Vattenkvaliteten påverkas också genom slambildning och genom att vissa ämnen urlakas. Vissa av ovan nämnda miljöeffekter behöver inte vara bestående. Efter det att torvförekomsten helt eller delvis utvunnits kan marken återanvändas för exempelvis skogs- eller jordbruk. Möjligheterna att använda marken för skogsproduktion beror i första hand på dräneringsmöjligheterna. Exploatering av torvmossar kan bidra till en ökad skogs- eller jordbruksproduktion. Vid användning av tömda torvtäkter för odling av energiskog bör beaktas att ett betydligt större område fordras för samma energiproduktion. Avvattning och förädling av torv skapar utsläpp till luften av bl. a. damm. Med hjälp av känd teknik kan dock emissionerna begränsas så att miljöeffekterna blir förhållandevis små. Lokala lukt- och dammproblem torde dock inte kunna undvikas.

Energialternativens förutsättningar 307

Tabell 6.50 Luftföroreningsutsläpp från torveldning, ton per energienhet bränsle (ton/TWh)

Stoft Svavel- Kväve- Kol- Bens(a)pyren Kol- Kol- Kvick- Bly Aska dioxid oxider väten dioxid oxid silver

10-480 360 l 600 320 20,00% 360 000 360 4 700-28 000

a Mycket osäkert värde. Enl. vissa uppgifter väsentligt större utsläpp.

Förbränning av torv i samband med elproduktion och ljärrvärmeproduktion ger utsläpp av luftföroreningar. Med hjälp av rökgasrening kan emissionerna i stor utsträckning begränsas, dock inte koldioxid. Utsläppen av polyaromatiska kolväten är större än vid kol- eller oljeeldning om inte denna emission kan begränsas genom förbrännnings- och reningstekniska åtgärder. l tabell 6.50 har sammanställts utsläppsmängder från torveldade kraftverk.

6.6.9 SkiHer

De svenska skiffrarna innehåller bl. a. uran, gödselmedelsråvaror, aluminium, vissa legeringsmetaller samt fossil energi. Innehållet av fossil energi är så litet räknat per ton skiffer att brytning av skiffer för att utvinna endast deras innehåll av fossil energi ej är aktuell i Sverige. Vid brytning av stora mängder skiffer i dagbrott påverkas landskapet avsevärt och även om efterföljande rekultivering utförs omsorgsfullt kan inte det ursprungliga landskapet återställas fullständigt. Vid val av vilken eller vilka skifferförekomster som skall exploateras bör hänsyn tas till de naturvärden som hotas. Deponering av det avfall som återstår efter det att värdefulla komponenter extraherats ur skiffern måste ske så att framtida läckage av giftiga metaller och svavelsyra till grundvattnet så långt som möjligt undviks. Om avfallet innehållet pyrit måste vittring förhindras.

6,6.1O Biomassa

Med biomassa avses organiska ämnen som bildas genom fotosyntes. Dessa ämnen kan förbrännas för energiutvinning på liknande sätt som ved tidigare har använts. Olika ämnen som diskuterats är energiskog, (t. ex. al, poppel, sälg etc), skogsavfall, halm, vass, hushållsavfall och gödsel. Utnyttjande av biomassa för energiproduktion innebär i likhet med utnyttjande av fossila bränslen en förbränning med därav följande utsläpp. En stor del av jordens växtbiomassa förbrukas f. n. utan återväxt. Vid odling av biomassa för energiändamål skulle emellertid exakt samma mängd koldioxid tas upp vid återväxten som släppts ut vid förbränningen. Begränsningari användningen på grund av risken för klimatpåverkan genom koldioxidutsläpp föreligger därför inte. Metallutsläpp kan medföra lokala problem men dessa kan reduceras med effektiv rökgasrening. Tillgängliga data beträffande utsläpp av luftföroreningar från Vedeldning framgår av tabell 6.51. Utsläppen av svaveldioxid är låg. Därför föreligger till skillnad från fossilbränslen ej försurningsrisk på grund av denna energikälla.

308 Energialrernarivens _förursätmingar

Tabell 6.51 Luftföroreningsutsläpp. ton per energienhet bränsle (ton/TWh)

Stoft Svavel- Kväve- Kol- Bens(a)pyren Kol- Kol- Kvick- Bly Aska dioxid oxider väten dioxid oxid silver 9 300030 340 000 300 4 700

a Mycket osäkert värde. Enl. vissa uppgifter väsentligt större utsläpp.

Emissionen av kväveoxider är emellertid likartad den vid fossila bränslen. Mest störande vid biomasseförbränning är sannolikt emissionen av polyaromatiska kolväten. Tillgängliga analysvärden är ännu osäkra men utsläppen anses i avvaktan på bättre mätresultat vara avsevärt större än för olja. Kraftfulla åtgärder bör därför vidtas för effektiv förbränning och rening av rökgaser från biomassa, eller alternativt omvandla dem till vätskor som metanol, etanol. Yrkesriskerna vid konventionellt skogsbruk är förhållandevis stora. Flertalet skador inträffar vid huggningsarbete, medan transport och förbränning av ved ger mindre skador. Hur stora dessa risker skulle bli vid avverkning av biomassa är hittills inte klarlagt. Avverkning av intensivodlad energiskog uppvisar vissa likheter med modernt jordbruk, varför yrkesskadorna troligen blir mindre än vid konventionellt skogsbruk. Praktisk erfarenhet saknas emellertid av energiskogarj varför ytterligare undersökningar erfordras för en bedömning av yrkesriskerna. Biomasseodling kan utformas på olika sätt. Dels kan extensiv odling liknande busk- och slyvegetation vid nuvarande skogsbruk användas, dels kan intensiv jordbruksverksamhet utnyttjas. Växttypen kan då också variera från buskvegetation till träd. Vid val mellan dessa alternativ kan olika begränsande miljöeffekter behöva beaktas. Sådana effekter kan vara oacceptabla nitratläckage och därav följande cancerrisker, konkurrens om vattenresurserna och landskapseffekter. Dessa effekter bör emellertid kunna bemästras genom förändringar i

systemets utformning. Åtgärderna kan påverka produktionen kraftigt.

Att utnyttja omkring en till två milj. hektar från jord- och skogsbrukssynpunkt marginell eller outnyttjad mark för produktion av biomassa skulle ge en betydande påverkan på kultur- och naturlandskapet. Denna skulle bli av samma storleksordning som den som orsakades av Sveriges ökade uppodling under 1800-talet eller av nedläggningen av åkermark under tiden 1950-1970. Genom de möjligheter till variation av odlingstyper för biomassa som föreligger skulle den troligen kunna anpassas till landskapsbilden i viss utsträckning. Ur naturvårdssynpunkt kan störningar av naturmiljö och landskapsbild samt konkurrensen om markområden för olika ändamål komma att begränsa odlingen av biomassa. Farhågor har framförts beträffande utnyttjandet av våtmarker, en vid intensifierad skogs- och jordbruksverksamhet hotad landskapstyp, för intensiv odling av tät buskvegetation. En intensiv ensidig inriktning på denna odlingstyp utan hänsyn till ursprungsbiotop skulle ge skadeelfekter. Fara finns för att en monokultur, som en energiskog utgör. skulle utnyttjas av parasiter, gnagare, buskbetande djur m. m. Detta problem bör beaktas inte bara för själva biomasseodlingen, utan även för kringliggande

SOU 1978: l 7 Energialternativens .förutsättningar 309

marker och sjöar. Framkomligheten i terrängen kan också bli begränsad till men för friluftslivet. Detta kan komma att uppfattas som en begränsning av allemansrätten. Vilken omfattning som skogs- eller buskodling bör begränsas till med hänsyn till dessa faktorer kan knappast bedömas för närvarande. Omfattande studier och forskning erfordras för att kunna bedöma alla konsekvenser av utnyttjande av biomassa i stor skala och för energiproduktion för att kunna undvika planeringsmisstag. En utveckling av biomassesystem måste därför ske på basis av ett ökat forskningsunderlag.

6.6.l1 Geolermisk energi Om geotermisk energi skulle komma till användning i Sverige skulle den troligen utnyttjas för lokaluppvärmning. Detta beror på att värmeförhållandena i vår berggrund är sådana att produktion av vatten med temperaturer över 100° C troligen är olönsam. De miljö- och hälsorisker som kan förekomma vid geotermisk energiutvinning är framför allt buller och föroreningar vid borrningen samt risk för spill av utpumpat geotermalvatten, vilket skulle kunna medföra skador på grundvattentäkter och vegetation. Detta spill av mineralhaltigt vatten kan troligen behärskas med automatiska reglersystem samt inspektion. Vidare påverkas landskapet. På sikt uppkommer troligen även risk för marksättningar i produktionsområdet.

SOU 1978: l7

7 för

Utgångspunkter sammansättning

av

alternativa energiprogram

7.1 Energiförsörjningen i ett långsiktigt tidsperspektiv

lett mycket långsiktigt perspektiv kan två epoker urskiljas i energisystemens utformning och funktion. - Framtidsepoken, då energiflöden som på olika sätt härrör från solstrålning ger den dominerande energiförsörjningen, dvs. väsentligt mera än 50 %. - Nuvarande epok, kännetecknad av att lagrad energi dominerar i energisystemets tillförselled. Under en mellanliggande övergångsperiod sker en gradvis övergång från lagrad energi till flödesenergi. I energisystemet kommer lagrad energi under lång tid att utnyttjas vid sidan av flödesenergin. Sveriges energiförsörjning fram till år 1990 måste ses i detta långsiktiga : perspektiv. De energianläggningar som uppförs och installeras under 1980talet kommer i många fall att användas åtminstone något decennium in på

7241:0 nästa århundrade

och i praktiken starkt begränsa våra möjligheter att snabbt ;nändra mönstret för. vår energiförsörjning. En avgörande fråga är därför hur vi skall planera energiförsörjningen till âr 1990 så att vi skapar förutsättningar att på lång sikt trygga energiförsörjningen. Tidsperspektivet måste därvid sträcka sig bortom sekelskiftet. Uppbyggnaden av den långsiktiga försörjningen kan inriktas på att utnyttja dels förnyelsebar energi, dels sådana lagrade energiråvaror som är uthålliga. Inriktningen bör vara att oljeberoendet så snart som möjligt skall reduceras och elimineras. Följande alternativ kan stå till förfogande för svensk del. - Solenergi i olika former, såsom vattenkraft, soluppvärmning av byggnader, biomassa och vindenergi - Kol - Uran

Dessa alternativ kan kombineras på flera olika sätt. Om man utgår ifrån att solenergi är ett av de alternativ som långsiktigt skall utnyttjas finns följande möjligheter. Solenergi - .- Solenergi och kol l Solenergi och uran ›.:. Solenergi, kol och uran

.K§(Å)u.l\\hx“h.

*mm

312 Utgângspunkrer fdr sammansättning av. . .

Utsikterna för t. ex. fusionsenergi är ännu så osäkra att de f. n. inte kan tas i med i energipolitiska överväganden. En väsentlig fråga för långsiktigt avgörande är vilken eller vilka av de nämnda energikällorna som bör utnyttjas för Sveriges energiförsörjning. Inriktningen mot det långsiktigt önskvärda energisystemet tar konkret uttryck i beslut som fattas successivt. De för år 1978 aktuella beslutsfrâgorna kan indelas i två huvudtyper. - Beslut om åtgärder för att effektivisera energianvändningen och trygga energiförsörjningen under den närmast liggande tioårsperioden. - Beslut om att bygga upp kunskaper och vidta andra förberedelser som gör det möjligt att successivt under tioårsperioden ta ställning till val mellan långsiktiga energialternativ. Osäkerhet råder om när och i vilken skala de ännu inte utnyttjade, förnyelsebara energikällorna kommer att kunna utnyttjas för den svenska energiförsörjningen. Det långsiktiga energiforskningsprogram som delegationen för energiforskning presenterat innebär (se avsnitt 6.4) att tekniken att utnyttja solvärme, energiskogar och vindenergi skall vara utvecklad 1985-1990 och att därvid även praktiska försök i stor skala skall vara genomförda. Utvecklingsprogram som genomförs i andra länder innebär vidare att vidgade erfarenheter av bridreaktortekniken också kommer att finnas omkring 1985-1990. Om målet för det föreslagna energiforskningsprogrammet och för de utländska bridreaktorprogrammen uppnås kan således i detta tidsintervall finnas ett bättre underlag för att bedöma i vilken utsträckning dessa nya energikällor kan bidra till energiförsörjningen. Det kan noteras att de inhemska uranförekomsterna är så stora att bridreaktorer inte ter sig nödvändiga för att se uran som en uthållig energiresurs i nationellt perspektiv. Även om de förnyelsebara energikällorna sedan de har utvecklats och prövats fram till andra hälften av 1980-talet visar sig svara mot nuvarande förväntningar måste sannolikt också andra energikällor utnyttjas in på nästa århundrade för att ersätta olja. Detta kommer med stor sannolikhet att vara fallet även om energiförbrukningen kan hållas nere genom ett ambitiöst energisparande. Sverige kan därför även i ett långt tidsperspektiv komma att vara beroende av kol eller uran för sin energiförsörjning om oljeanvändningen minskas väsentligt. Det är emellertid inte bara valet av energikällor som har strategisk betydelse för den långsiktiga energipolitiska handlingsfriheten. Valet av distributionsform spelar också en väsentlig roll. Stora och långsiktiga investeringar har gjorts i utrustning för att utnyttja energi i den form den nu distribueras. - Detta gäller både hos användarna och i själva distributionen dvs. elnät, tankfordon, fjärrvärmeledningar etc. Ett ändrat distributionsmönster i framtiden innebär kostnads- och tidskrävande omställningar i distributionsledet. Vilka distributionsformer « el, flytande bränslen, gas och hetvatten - som man väljer i framtiden får därför stor strategisk betydelse för energisystemets långsiktiga uppbyggnad och den energipolitiska handlingsfriheten. Distributionsformer som möjliggör utnyttjande av flera olika energikällor -främst el och hetvatten - är från denna synpunkt fördelaktiga. Betydande förändringar i det nuvarande mönstret för energidistribution

Utgångspunkten/ör sammansättning av. . . 313

kommer i alla händelser att vara oundvikliga om oljans andel i tillförseln, som nu är helt dominerande, skall skäras ned väsentligt. Osäkerheten beträffande de förnyelsebara energikällorna gäller framför allt de ekonomiska förutsättningarna för att utnyttja dem i stor skala. Med hänsyn härtill bör målet i dagsläget vara att utforma energipolitiken så att vi tills vidare behåller eller skapar handlingsmöjligheter att senare välja mellan de långsiktiga alternativen för energitillförseln. Ett ytterligare motiv härför är som redan nämnts att de förnyelsebara energikällorna, även om de visar sig fullt ut motsvara nuvarande förväntningar, under lång tid ändå måste kompletteras med olja, kol eller uran. Även osäkerheten i prognoser över energianvändningen är viktig att uppmärksamma. Där finns två huvudkällor till osäkerheten, nämligen dels antagandena om den ekonomiska tillväxten och dess fördelning under prognosperioden, dels antagandena om specifika åtgångstal, energianvändarnas priskänslighet m. fl. faktorer inom energisystemet. Ett kvantitativt mål för sänkt energianvändning bör därför ses som ett riktmärke. Om man inte lyckas nå dithän måste tillförseln kunna ökas, åtminstone kortfristigt, medan ytterligare hushållningsâtgärder vidtas. Om besparingsåtgärderna inte skulle få förväntad effekt eller om den ekonomiska utvecklingen underskattats, särskilt beträffande energikrävande industriell produktion, är det av avgörande betydelse för samhället att marginaler och beredskap finns för att klara energiförsörjningen även vid högre användningsnivåer. Detta gäller i synnerhet på elsidan där utbyggnadstiderna för nya anläggningar kan vara upp till tio år. För att öka handlingsfriheten vid utbyggnad av produktionsanläggningar bör man bl. a. genom tidig projektering av flera alternativ söka senarelägga beslutstidpunk-

terna så mycket som möjligt. Åtgärder bör vidtas för att undvika att

eventuella underskott täcks med ökad oljeanvändning. Från statsmakternas synpunkt sett hänger den energipolitiska handlingsfriheten också samman med vilka påverkansmöjligheter(styrmedel) som står till förfogande och vem som har att fatta beslut i de avgörande frågorna. De områden där stat och kommun f. n. har störst egen aktivitet och beslutsrätt ligger i tillförsel- och distributionsleden. Detta gäller särskilt i fråga om produktion och distribution av el. l fråga om t. ex. oljan fattar däremot företag, privatpersoner osv. beslut som även påverkar samhällets energipolitiska handlingsfrihet. När det gäller energianvändningen är besluten spridda på ett ännu större antal beslutsfattare. l dessa fall gäller därför att statsmakterna med olika medel kan styra beslut som dock fattas och genomförs av andra.

7.2 Underlag för programuppbyggnad

7.2.1 Utgângspunkter

7.2.1.1 Energitillförsel

lnsikten om att oljan är en ändlig energiråvara har framför allt sedan den s. k. oljekrisen 1973-1974 starkt ökat. Såsom framgår av avsnitt 4.3.1 har i ett flertal energistudier publicerade under senare tid varnats för att svårigheter

314 av. . .

Utgângspunkrerför sammansättning

kan uppstå redan under 1980-talet att tillfredsställa efterfrågan på olja. Den överkapacitet som f. n. existerar vad avser både produktion och rañinering av råolja kan således komma att förbytas i sin motsats redan under kommande 10 å lS-årsperiod. Detta kan väntas leda till successivt stigande realpris för olja. . Det är mycket sannolikt att en utveckling i skisserad riktning förverkligas. Motiven för att inrikta den svenska energipolitiken mot en successivt minskad oljeanvändning är således starka. Motiven förstärks av den uppenbara risken för störningar i oljetillförseln av politiska skäl redan i ett kortare tidsperspektiv samt det faktum att olja svarar för en helt dominerande del - ca 70 96 - av den svenska energitillförseln. - En minskning av oljeberoendet kan - förutom genom besparingsåtgärder uppnås genom att man ersätter olja med andra bränslen eller med icke oljebaserad el. Inriktningen bör vara att satsa på sådana alternativ som långsiktigt kan ersätta olja. att ersätta - förutom inom Svårigheterna olja är den petrokemiska industrin - mest uttalade inom transportsektorn. En åtgärd som på sikt kan minska oljeberoendet på drivmedelsmarknaden är introduktion av bränslen som kan produceras ur andra råvaror än olja. Metanol förefaller från många synpunkter vara ett för svenska förhållanden intressant alternativ, men även andra alternativ är tänkbara. Metanol kan produceras ur t. ex. gas eller kol men även inhemska energiråvaror kan komma i fråga, t. ex. biomassa, torv eller skiffer. Vår stora oljekonsumtion och de begränsade möjligheterna att snabbt och radikalt minska oljeanvändningen innebär att förhållandevis stora mängder olja sannolikt kommer att utnyttjas i Sverige även fram emot sekelskiftet.

Åtgärder för att öka tryggheten i oljeförsörjningen är därför angelägna, trots

en uttalad strävan att minska oljeanvändningen i landet. Kolanvändningen karaktäriseras f. n. av stora miljöproblem. Miljöproblemen till följd av föroreningar i vatten och på mark från rökgaser och hantering av askavfallet är allvarliga. Också arbetsmiljöproblemen, särskilt vid kolbrytning i underjordsgruvor, är betydande. Forskning och utveckling pågår för att förbättra förbränningsmetoderna och tekniken för rökgasrening. Härigenom skulle bl. a. en del av problemen med föroreningar i rökgaserna kunna reduceras. Det finns således förutsättningar för att kolutnyttjande i framtiden i detta avseende skall kunna ske med väsentligt minskad miljöpåverkan. Även om miljöriskerna kan reduceras genom forskning och utveckling är vissa olägenheter med kolförbränning svåra att undvika för anläggningar som tas i drift under det närmaste decenniet. Hit hör t. ex. utsläppen av tungmetaller - i synnerhet kvicksilver - där möjligheterna att förbättra reningstekniken f. n. bedöms pessimistiskt. Starka restriktioner beträffande kvicksilverutsläpp vid förbränning av kol kan i praktiken leda till att möjligheterna att använda kol i Sverige kraftigt reduceras. Om problemen inte kan lösas påverkas landets långsiktiga energiförsörjningsmöjligheter och handlingsfriheten begränsas starkt. Förbränning av kol - liksom förbränning av alla andra fossila bränslen leder till koldioxidutsläpp, vilkas klimatiska påverkan utgör ett osäkerhetsmoment när det gäller att långsiktigt utnyttja kol. En globalt sett kraftig

Utgångspunkten/ör sammansättning av. . .

ökning av användningen av fossila bränslen - kol finns i tillräckligt stora mängder för att möjliggöra en sådan ökning - bör därför undvikas. Såsom framgår av avsnitt 6.2.2 är världens koltillgångar betydande och det finns potentiella exportöreri politiskt stabila länder. Möjligheterna att även på mycket lång sikt utnyttja kol utan risk för bristsituationer kan därför anses vara goda. Den grundläggande olägenheten att kol är ett importbränsle är dock ofrånkomlig. Kol bedöms från ekonomisk synpunkt i framtiden framgångsrikt kunna konkurrera med olja. F. n. används i Sverige endast ca 3 milj. ton kol och koks årligen. En helt dominerande del härav utnyttjas för järn- och stålindustrins metallurgiska processer. En massiv satsning på kol i den svenska energiförsörjningen bör inte komma till stånd om inte miljöproblemen kan behärskas på ett tillfredsställande sätt. Kolanvändning i orter som med hänsyn till vindförhållandena och av transporttekniska skäl är särskilt väl lämpade för kolhantering bör dock kunna accepteras. Härigenom kan oljeberoendet minskas något, en inhemsk kompetens på kolområdet byggas upp och en svensk etablering på den internationella kolmarknaden äga rum. Detta är väsentliga förutsättningar för möjligheterna att på lång sikt utnyttja kol i större skala i Sverige om så skulle visa sig nödvändigt och lämpligt. Naturgas skulle i Sverige främst ersätta tjock eldningsolja för värmeproduktion i ljärrvärmesystem och industrier. De rent marknadsmässiga förutsättningarna för en naturgasintroduktion är mindre gynnsamma till följd av höga kostnader för gasen och betydande investeringar i tillförsel- och distributionssystem. En uppbyggnad av ett naturgasnät ger långsiktiga bindningar till att utnyttja naturgas i det svenska energisystemet. På lång sikt kan förutsättningar skapas för att transportera syntetisk gas framställd av inhemska energiråvaror, främst biomassa eller kol, i rörledningsnätet. Från miljösynpunkt har dock naturgasen påtagliga fördelar. Naturgas kan knappast utnyttjas som en långsiktig ersättning för olja eftersom naturgas bedöms kunna bidra till den globala energiförsörjningen ungefär lika länge som olja. En förutsättning för att en naturgasintroduktion skall komma i fråga i Sverige bör vara att _den leder till ökad trygghet i energiförsörjningen. Detta kan komma att uppnås genom att gasen importeras i rör från närbelägna källor. Naturgasen bör däremot inte utnyttjas som ersättning för olja i stor skala utan endast användas som ett komplement till denna. En målsättning bör vara att om möjligt inte använda gas för renodlad elproduktion. Med hänsyn till den höga kostnaden och de förnämliga egenskaperna bör naturgasen reserveras for mer kvalificerade ändamål. Uran utnyttjas som bränsle i kärnkraftverk. I Sverige finns som framgår av avsnitt 6.2.2 betydande uranförekomster i Västergötland och sannolikt även på flera andra håll i landet. Det finns i princip tekniska möjligheter att på sikt förlägga kärnbränslecykelns alla led inom landets gränser. Kärn kraften skulle i så fall kunna bli en helt och hållet inhemsk energikälla. Det är tänkbart att kostnaderna för åtminstone vissa led i en helt inhemsk kärnbränslecykel blir högre än om motsvarande tjänster köps utomlands. De svenska uranförekomsterna är tillräckligt stora för att under överskådlig tid försörja ett svenskt

316 Utgångspunkterjör sammansättning av. . .

kärnkraftprogram av rimlig omfattning, baserat på lättvattenreaktorer, med bränsle. Från ekonomisk synpunkt bedöms el producerad i kärnkraftverk åtminstone under den närmaste tioårsperioden gynnsammare än andra alternativ med undantag för viss vattenkraft. Utnyttjandet av kärnkraft ärå andra sidan förenat med problem och risker, som beskrivs i kapitel 6. Bland de frågor som behöver klarläggas ytterligare kan nämnas risken för kärnvapenspridning och problemen med upparbetning, avfallshantering och reaktorsäkerhet. Många anser att redan osäkerheten om riskerna utgör skäl för en avveckling av kärnkraften medan andra menar att de stora fördelarna bl. a. från miljösynpunkt, försörjningssynpunkt och ekonomisk synpunkt överväger i förhållande till de risker ett fortsatt kärnkraftutnyttjande kan innebära. Vatrenkraften är förutom skogsindustrins lutar och ved den enda förnyelsebara energikälla som f. n. utnyttjas kommersiellt i landet. Eftersom vattenkraften är en helt och hållet inhemsk energikälla vore en fortsatt vattenkraftutbyggnad önskvärd från försörjningstrygghetssynpunkt. Även ekonomiska skäl talar för ett ökat utnyttjande av vattenkraft. Å andra sidan finns starka skäl som talar emot en fortsatt exploatering av våra älvar, i första hand de miljömässiga skadeverkningarna. En begränsad vattenkraftutbyggnad, där stor hänsyn tas till bevarandeintressena, bör dock kunna ske utan oacceptabla skadeverkningar. Långsiktiga låsningar bör undvikas så att ett ökat ianspråktagande av vattenkraftresurserna kan ske i framtiden om starka skäl skulle komma att tala för detta. Torv kan betraktas som en beredskapsresurs för krissituationer. För att den skall vara en aktiv beredskapsresurs fordras att en verksamhet bedrivs på Verksamhet inom torvområdet kan tillräckligt hög nivå i normalsituationen. också betraktas som en förberedelse för kommande verksamhet med utnyttjande av ved från energiskogar. Vid sidan av kol och uran utgörförnyelsebara energikällor ett energialternativ som är uthålligt på lång sikt. I förnyelsebara energikällor ingår förutom vattenkraft bl. a. direkt solutnyttjande för uppvärmningwindkraft samt olika former av biomassa såsom vedavfall, energiskogar, halm m. m. Gemensamt för dessa förnyelsebara energikällor är att kommersiellt utnyttjande för energiändamål knappast förekommer i Sverige f. n., frånsett utnyttjandet av vattenkraft och av ved och lutar inom skogsindustrin. Betydande forskningsoch utvecklingsinsatser fordras innan man med någon större grad av säkerhet kan uttala sig om rimlig potential, kostnader, miljöpåverkan m. m. Av detta skäl kan konstateras att möjligheterna är begränsade att den svenska energiförsörjningssituationen i betydande omfattning skall kunna påverkas av ökat utnyttjande av förnyelsebara energikällor under tiden fram till år 1990. Av de energikällor som kan utvecklas och prövas under 1980-talet är det sannolikt energiskogar och soluppvärmning som kan få strategisk betydelse. - Förutsättningar bör emellertid finnas för att långsiktigt kunna utnyttja förnyelsebara energikällor i väsentligt större omfattning än under 1980-talet i den svenska energitillförseln. Ett mål bör vara att sådana energikällor skall kunna ge betydande bidrag redan före slutet av innevarande sekel om forskningsprogrammen ger positiva resultat.

sammansättning av. . . 317

Urgângspunkrerföz

Härigenom skapas handlingsfrihet för att -då tillräckliga kunskaper om de förnyelsebara energikällornas egenskaper föreligger - successivt besluta om

en ökande användning av dessa energislag. För att nå en sådan handlingsfrihet fordras att betydande resurser redan nu satsas på forskning och utveckling av dessa energislag inkl. byggande av demonstrationsanläggningar.

7.2.1.2 Energidistribution

Över hälften av energin distribueras i dag till användarna i form av flytande bränsle, ca 20 procent i form av elenergi och ca 5 procent i form av hetvatten. l Flytande bränslen dominerar bl. a. beroende på den stora oljeanvändningen.

l

En övergång till andra energiråvaror eller energikällor än olja kan innebära ett väsentligt ändrat mönster för energidistributionen. De energibärare som kan bli aktuella i ett långsiktigt perspektiv är i huvudsak

- hetvatten

1 - elenergi

l flytande bränsle (oljeprodukter. metanol m. m.)

i -

I gas (naturgas, syntetisk gas från t. ex. kol, torv och ved samt vätgas) | fast bränsle med hög energitäthet (t. ex. kol) I fast bränsle med låg energitäthet (t. ex. torv, ved och halm)

l Om man begränsar sig till de tekniker som är etablerade kan de tidigare uppräknade förnyelsebara och uthålliga energikällorna omvandlas till energibärare enligt i huvudsak följande sammanställning:

O solenergi - soluppvärmning hetvatten - biomassa - metanol ved, hetvatten, el, lågvärdesgas, - - el I vindenergi - - el

i energi från havet

- solceller el

i

O kol - och andra l kol, hetvatten, el, gas, metanol l syntetiska bränslen O uran el,hetvatten

Av ekonomiska skäl är det sannolikt fördelaktigt att med kol och biomassa samtidigt producera elenergi och hetvatten i kraftvärmeverk. På så sätt kommer alla de långsiktiga alternativen utom soluppvärmning att kunna ge en relativt stor elproduktion. En gemensam nämnare för de flesta och viktigaste av framtidens olika energikällor är därför elenergi och hetvatten. Mot den bakgrunden är det sannolikt att alla långsiktiga tillförselalternativ innebär en ökning av andelen el- och hetvattenproduktion i den totala energibalansen. För att klara drivmedelsbehovet krävs dessutom produktion av flytande bränsle (t. ex. metanol) från antingen kol eller biomassa. Generellt anses ibland att elenergi bör komma i fråga endast för kvalificerade ändamål medan enklare energibehov skall täckas med energibärare av lägre kvalitet. En sådan regel bör dock inte vara styrande för energisystemets

318 sammansättning av. . .

Utgângspunkrezgför

uppbyggnad. I stället bör elenergiandelen anpassas till vad som kan vara samhällsekonomiskt optimalt. Det är t. ex. möjligt att en kombination av hetvatten från kraftvärmeverk och elenergi för direkt lokaluppvärmning är ett bättre system än att utnyttja lågvärdigt värme enbart. Vid utformningen av ett system måste utbyggnadstakten för elsystemet avvägas mot system för andra energibärare så att det totala systemet tillfredsställer kraven på god ekonomi, säker energitillförsel och miljövänlighet. Detta utesluter inte att restriktioner mot vissa former av elanvändning kan vara motiverade under en omställningsperiod med knapphet på lämpliga energikällor för elproduktion och för ändamål där goda alternativ finns, t. ex. fjärrvärme i stället för elvärme. Mycket tyder således på att det nuvarande mönstret för energiomvandling och energidistribution kommer att ändras i framtiden mot större andel el och hetvatten än f. n.

7.2.1.3 Energianvändning Den framtida tillforseln av energi till Sverige kommer, som framgått, att möta problem på grund av miljöproblem, knapphet på vissa energiråvaror och ökande priser. Mot en sådan bakgrund blir det angeläget att genom ett ambitiöst energisparprogram få ett så energieffektivt samhälle som möjligt. I princip bör målet vara att nå en användningsnivå som går att klara på lång sikt med hjälp av uthålliga, helst förnyelsebara och inhemska, energikällor och med minsta möjliga miljöpåverkan. Eftersom importberoendet är totalt när * det gäller den dominerande energibäraren oljan - är det naturligt att

särskilt inriktas på den. I

sparansträngningarna i l det perspektiv som nu är aktuellt, i första hand tiden till år 1990, bör följande allmänna utgångspunkter gälla. Innebörden av besparingsprogrammet bör vara att energianvändningen effektiviseras i befintliga processer, anläggningar och utrustningar genom bättre utnyttjande, drift och underhåll - och att utbyte mot ny energisnål

teknik underlättas och påskyndas jämfört med “spontan” utveckling. i V

Nytillkommande processer etc. förutsätts vara utformade för effektiv

l

energianvändning redan från början. Detta innebär bl. a. att en hög investeringstakt inom industrin av sig själv medför viss sänkning av energiâtgångs-

talen. l ,

Gränsdragningen mellan å ena sidan förbättring, å andra sidan utbyte eller E

I skrotning i förtid av befintliga processer etc. blir därmed viktig att uppmärksamma. s Programmet bör innehålla åtgärder som främjar planeringen av ett mer energisnålt samhälle, t. ex. sådan lokalisering av bostäder och arbetsplatser att transportbehovet kan hållas nere. Eftersom samhällets fysiska struktur l * förändras endast långsamt kommer sådana åtgärder dock knappast att påverka konsumtionsnivån märkbart i det nu behandlade tidsperspektivet. Med tanke på de samband som råder dels inom olika delar av energisektill andra samhällsområden torn, dels i förhållande industriproduktion, utrikeshandel, m. m. -måste ett besparingsprogram planeras och genomföras på ett samlat och väl avvägt sätt. Strävan bör vara att utforma det så att det

Utgångspunkten/ör sammansättning av. . . 319

bidrar till, eller i varje fall inte inkräktar på, möjligheterna att uppfylla andra väsentliga samhällsmål. Sådana mål kan avse ekonomisk tillväxt, inkomstfördelning, sysselsättning, prisstabilitet, bytesbalans, inre och yttre miljö, jämställdhet, solidaritet med andra länder, m. m. Detta innebär bl. a. att behovet av resurser för produktiva investeringar bör beaktas och att resurser för besparingsåtgärder bör sättas in där de får störst effekt. Det innebär också att energianvändarna förutsätts ha frihet att bestämma över sin konsumtion av energi och andra varor m. m. inom ramen för sina resurser och kända regelsystem i samhället. Tvingande restriktioner av det slag som kan behövas vid akuta kriser men inte är avsedda för permanent tillämpning förutsätts således inte ingå. Genomgående bör naturligtvis eftersträvas att en avvägning sker mellan insatser för ökad tillförsel och insatser för besparingar så att den totala energibalansen säkras med minsta möjliga samhällsekonomiska uppoffring. En sådan avvägning kan t. ex. innebära att besparingar på uppvärmningsområdet inte bör göras om underlaget för att utnyttja spillvärme därmed försämras. Kravet på minsta ekonomiska uppoffring leder också till att kapitalförluster - t. ex. genom skrotning i förtid av anläggningar och utrustning - så långt möjligt bör undvikas. Kravet på handlingsfrihet bör samtidigt beaktas. I linje härmed bör sådana åtgärder hos energianvändarna prioriteras, som gör det möjligt för dem att skifta mellan olika energibärare eller att i framtiden utan stora kostnader byta

till andra energislag. Åtgärder bör också övervägas som kan skapa en

marknad för tekniska lösningar och system som inte finns kommersiellt utvecklade än men kan sänka energikonsumtionen på sikt. Hit kan höra förberedelser hos energianvändarna att senare helt eller delvis kunna driva fordon med syntetiska drivmedel, t. ex. metanol eller etanol. Utan sådana förberedelser kommer transportområdet ännu under mycket lång tid att vara starkt beroende av oljeimport. Även ett mycket ambitiöst program för introduktion av metanol kan inte förväntas leda till att större andel än 20 å 30 % av det totala drivmedelsbehovet år 2000 ersätts med andra drivmedel än oljeprodukter. Likaså bör sådana åtgärder prioriteras som gör det möjligt att reservera vissa energibärare för att tillgodose efterfrågan från områden där substitutionsmöjligheterna är små, t. ex. olja till petrokemisk industri och till drivmedel så länge goda drivmedelssubstitut saknas. Ett aktivt energibesparingsprogram bör utformas så att eventuella direkta ingrepp från samhällets sida hellre koncentreras till ett mindre antal tunga sektorer än sprids ut på många olika, mindre områden. Därmed underlättas en utvärdering och löpande anpassning av programmet efter vunna erfaren- heter och nya förutsättningar. Strävan bör vara att utforma styrmedlen administrativa regler, ekonomiska villkor, m. m. - så att de kan bestå över en längre tidsperiod och ligga till grund for en rationell planering av besparingsåtgärder hos energianvändarna.

320 av. . .

Utgångspunkten/ör sammansättning

7.2.2 Energiförsörjningsalternativ med en snabb avveckling

av kärnkraften

7.2.2.1 Inledning Den osäkerhet som råder beträffande riskerna med att utnyttja uran som innebär enligt mångas mening att en fortsatt användning av energiråvara kärnkraft ej kan accepteras. Detta skulle medföra att ytterligare kärnkraftblock utöver de sex som f. n. är i drift inte bör tillföras kärnbränsle och att befintliga kärnkraftblock bör avvecklas. Att inte tillgodoräkna sig energibidrag från kärnkraft efter en viss tidpunkt leder till konsekvenser på såväl energianvändnings- som energitillförselsidan.

7.2.2.2 Energitillforsel

Genom ett beslut om en successiv avveckling av kärnkraften elimineras ett . av de alternativ som långsiktigt kan ge väsentliga energibidrag. Med hänsyn ll ökad kolanvändning är det naturligt att på l till olägenheterna med en kraftigt lt l tillförselsidan i första hand söka ersätta kärnkraften genom en ökad satsning l energikällor. Här förutsätts därför en mycket massiv l på förnyelsebara satsning på forskning om och utveckling av förnyelsebara energikällor samt ll en satsning på utbyggnad av demonstrationsanläggningar i full skala enligt ett forcerat program. En sådan forcering kan innebära visst risktagande. Med hänsyn till tidsfaktorn kan något eller några av de konventionella energislaolja och naturgas behöva användas i större utsträckning än som gen kol, annars vore nödvändigt under övergångsperioden mellan tidpunkten för kärnkraftens avveckling och den tidpunkt då förnyelsebara energikällor förväntas kunna utnyttjas i stor skala.

7.2.2.3 Energianvändning

Om kärnkraften inte kan accepteras måste energibesparingarna under en övergångsperiod inriktas speciellt på att sänka efterfrågan på el till den nivå ett visst år som kraftsystemet då beräknas klara utan kärnkraft. Denna fysiska begränsning för elanvändningen kan komma att ersätta det eljest gällande huvudkravet att väga kostnaden för en besparing mot kostnaden för ökad tillförsel. Snabb besparingseffekt kan nås genom en effektivare användning av elenergin. Effektivisering kan också ske genom förbättrade tekniska prestanda hos eldrivna maskiner och apparater. Inom byggnadsbeståndet gäller dock att effektivisering av energianvänd- - ningen genom tätning, isolering osv. av byggnaderna ger större besparing av olja än av el. De elvärmda husen är i regel nyare och byggda efter moderna byggnormer. l linje med det övergripande målet att sänka beroendet av bör strävan att sänka elförbrukningen inte få leda till ändrad importolja inriktning av det planerade besparingsprogrammet för befintliga byggnader. Detta program är utformat efter samhällsekonomiska kriterier och utgår från bl. a. principen att de sämsta husen skall bli föremål för åtgärd först. Vidare kan besparingar ske genom att byta el mot andra energislag. Därvid kan främst övervägas en minskad användning av el for uppvärmning av

Urgängspunkrerjör sammansättning av .i . .

byggnader. Detta användningsområde svarar för en väsentlig del av den ökning i elkonsumtionemsom förutses från nu till år 1990. Förbud, helt eller delvis, mot elvärme i nya byggnader är en möjlighet. Utbyte av installationerna i det byggnadsbestånd, som f. n. värms med el, kan däremot av tekniska och ekonomiska skäl betecknas som en extrem åtgärd som inte skall tillgripas förrän i sista hand. För industrin kan det, för att nå påtagligt lägre elkonsumtion, bli fråga om att hindra eller fördröja en i prognosen förutsatt övergång till el-intensivare processer. Särskilt inom massa- och pappersindustrin finns på grund av virkesbristen tendenser att gå över till processer som kräver mycket tillförd el och minskar den möjliga produktionen av mottryckskraft.

Åtgärder som drabbar omfattningen av den eldrivna kollektivtrafiken bör

inte komma i fråga. Med undantag för nytillkommande elvärme bör endast i sista hand direkta restriktioner mot elkonsumtion övervägas. Som utgångspunkt bör gälla att installationer och utrustningar som redan finns i marknaden och som många konsumenter har skaffat sig inte skall förbjudas för nya konsumenter. Elbesparingarna bör i första hand göras på sådant sätt att effekten består även i ett längre tidsperspektiv när andra elproduktionsformer hunnit komma in. För att hålla efterfrågan vid samma nivå som tillgänglig produktion år 1985 kan det dock även bli fråga om att hålla tillbaka nytillkommande efterfrågan på el som kan få tillgodoses i det längre tidsperspektivet (t. ex. övergång till elkrävande industriprocess). Det blir också nödvändigt att göra en särskild bedömning av dels elprognoserna. dels

säkerheten i de sparåtgärder som vidtas. Åtgärder där genomförandegrad och

effekt någorlunda låter sig beräkna bör prioriteras framför generella åtgärder av typen information eller utbildning. Det betyder dock inte att sistnämnda åtgärder är överflödiga. De är sannolikt nödvändiga för att dels direkt stödja införandet av normer m. m., dels förklara för användarna varför normer m. m. behövts. Den lämpliga nivån för elkonsumtionen på lång sikt blir beroende av vilken bedömning som görs av möjliheterna att långsiktigt framställa elenergi i Sverige från andra energislag på ett godtagbart sätt från bl. a. miljösynpunkt. Som tidigare framhâllits kan det exempelvis komma att visa sig att flera av de förnyelsebara energislag som vi har tillgång till i Sverige tekniskt-ekonomiskt lämpar sig bäst för användning i form av el. Samtidigt är det, som även nämnts, ännu för tidigt att realistiskt bedöma vilka bidrag dessa energislag kan ge på lång sikt. Kravet på åtgärder som bevarar eller ökar energianvändarnas möjligheter att byta mellan energislag kvarstår därmed.

7.2.3 EnergWrsöUningsa/ternativ med fortsatt eller ökat

kärnkrafturnytyande 7.2.3.1 Inledning Möjligheterna att snabbt minska beroendet av olja förbättras om sparåtgärder

och övergång till andra bränslen kombineras med substitution av olja mot el. En förutsättning för att en sådan substitution skall vara möjlig är att

elproduktionen kan baseras på andra bränslen än olja. Om de problem som är

av. . .

322 Utgângspunkrer för sammansättning SOU 1978.17

förknippade med kärnkraften inte bedöms vara av sådan art att utbyggnaden av kärnkraft bör stoppas kan ett fortsatt utnyttjande av kärnkraft ge en sådan möjlighet.

7.2.3.2 Energitillförsel F. n. pågår i Sverige utbyggnad av ett antal kärnkraftblock. Denna utbyggnad

innebär inte att risker och olägenheter av annan natur uppkommer än de som l

redan kan finnas förknippade med gjorda kärnkraftutbyggnader. Vid en försiktig kärnkraftutbyggnad skulle inte andra beslut om föränd- l fattas än sådana som krävs för anpassning till

ringar i kärnkraftprogrammet l

elförbrukningen. Detta medför tidsmässiga förskjutningarjämfört med 1975 års energipolitiska beslut. För att på bästa sätt utnyttja energiinnehållet i kärnbränslet och därigenom i så hög grad som möjligt utnyttja kärnkraft som substitut för olja bör utformning av tillkommande kärnkraftblock som kärnkraftvärmeverk övervägas. Härigenom skulle ett eller flera av storstädernas tjärrvärmenät till väsentlig del kunna försörjas med icke oljebaserad energi. Möjligheterna att på sikt utnyttja s. k. värmereaktorer, dvs. kärnreaktorer som endast producerar värme, bör hållas öppna. g I avvaktan på att kunskaperna ökar till en nivå som möjliggör ett l välgrundat beslut i kärnkraftfrâgan är det av vital betydelse att driva forskning och utveckling på området på en tillräckligt hög nivå samt att bibehålla en inhemsk industriell kompetens. Det är likaledes av största bedrivs för att skapa förutsättningar i betydelse att fortsatt uranprospektering för svensk uranbrytning även på annat håll än i Ranstad. med en i Ett beslut om en kraftig utbyggnad av kärnkraften bör kombineras successiv uppbyggnad av en inhemsk kärnbränslecykel. Detta innebär att låsningen till ett långsiktigt utnyttjande av kärnkraften ökar men det ger fördelar från försörjningstrygghetssynpunkt. En sådan satsning på kärnenergiområdet skulle bidra till att minska l men innebära stora finansiella krav. En naturgasintroduktion i

oljeberoendet 3

syfte att begränsa oljeberoendet skulle också föra med sig stora krav på j kapital. Vid en fortsatt satsning på kärnkraft bör därför en introduktion av naturgas i det svenska energisystemet undvikas. i Forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller nya energikällor bör inte

i

forceras så hårt att det kan leda till stora investeringar i utvecklingslinjer som g i senare kan visa sig mindre väl valda.

7.2.3.3 Energianvändning Om kärnkraften kan accepteras finns inte några motiv att i särskilt hög grad inrikta energisparandet på att spara el. Huvudinriktningen att spara på importbränslen, särskilt olja, bör i stället förstärkas. Bl. a. bör möjligheterna utnyttjas att, där så är möjligt. byta olja mot el och därigenom snabbare komma bort från nuvarande stora beroende av oljeimport. Inom främst sektorerna industri, bostäder och service m. m. finns en rad användningsområden där olja kan ersättas med el. Möjligheterna att direkt substituera olja mot el är däremot f. n. små inom samfirdseln. Substitution av olja mot el kan vara ändamålsenligt också mot den

Utgângspunkterför av. . . 323

sammansättning

bakgrunden att de förnyelsebara energikällorna, när de så småningom kan utnyttjas i stor skala i vårt land, sannolikt i många fall bäst distribueras till de slutliga användarna i form av el och/eller hetvatten. Ett sådant antagande stöds av att vi redan disponerar t. ex. ett mycket väl utvecklat distributionssystem för el.

7.3 Val av energialternativ

På basis av de synpunkter och överväganden som här redovisats har kommissionen valt att närmare studera fyra alternativ för det framtida energisystemet i Sverige. l alternativ/l avvecklas kärnkraften till omkring år 1985. Detta alternativ bör belysas enligt kommissionens direktiv. Alternativet leder till att kraftfulla åtgärder måste sättas in omgående för att kompensera den elproduktion från

kärnkraft som planerats ingå i energisystemet vid 1980-talets mitt. Åtgär-

derna inriktas mot kraftigt effektiviserad energianvändning, inledningsvis främst vad avser elenergi, och mot utveckling av förnyelsebara energikällor. Långsiktigt kommer energitillförseln att baseras på förnyelsebara energikällor samt kol i erforderlig mängd. I alternativB inriktas energipolitiken mot en avveckling av kärnkraften

l

under en tioårsperiod. År 1990 väljs som riktpunkt för avvecklingen.

l

Inriktningen i övrigt sker liksom i alternativ A mot kraftigt utnyttjande av

l

l inhemska förnyelsebara energikällor och mot kraftig av effektivisering

l l energianvändningen. Liksom i alternativ A baseras energitillförseln på

förnyelsebara energikällor samt kol i erforderlig mängd. I alternativ C accepteras viss kärnkraftutbyggnad under l980-talet.

Åtgärder som innebär läsningar för ett fortsatt kärnkraftutnyttjande för tiden

efter år 1990 undviks. På lång sikt kan därför antingen kärnkraft, kol eller förnyelsebara energikällor, eller olika kombinationer av dessa, komma till användning i detta alternativ. Alternativ D kommer för tiden fram mot slutet av 1980-talet att ha stora likheter med alternativ C. Här förutsätts dock en mer markerad inriktning på en fortsatt satsning på kärnkraft. Det blir då naturligt att successivt även satsa på svensk uranbrytning, anrikning och eventuellt även upparbetning. Detta alternativ illustrerar således en utveckling som innebär att kärnkraft utnyttjas tillsammans med förnyelsebara energikällor för energitillförseln under början av ZOOO-talet. De skisserade alternativen har många gemensamma drag. Några av de viktigaste är ambitionen att minska beroendet av importerad olja, den kraftiga satsningen på utveckling av förnyelsebara energikällor samt kraftfulla åtgärder för förbättrad energihushållning. Skillnaderna mellan alternativen kan väsentligen återföras på det faktum att beslut om avveckling av kärnkraften förutsätts bli fattat inom något eller några år i alternativen A och B medan fortsatt utnyttjande av kärnkraft accepteras i alternativen C och D.

8 Energialternativ

8.1 Energialternativens Förutsättningar

Av kapitel 7 framgår att fyra energialternativ. betecknade A, B, C och D har valts för att närmare kunna analysera olika strategier för utformningen av Sveriges framtida energipolitik. Det bör framhållas att - med hänsyn till de stora svårigheter som finns att bedöma förutsättningarna - de fyra alternativen inte är att betrakta som program i vanlig mening utan mera utgör räkneexempel som visar på fyra alternativa huvudinriktningar av energipolitiken. Analyserna, vilka redovisas i avsnitten 8.2-8.5 i det följande, har genomförts speciellt för åren 1985 och 1990 med en översiktlig bedömning av utvecklingen fram till sekelskiftet och därefter. Energialternativens allmänna förutsättningar vad gäller energipolitikens inriktning m. m. har redovisats i de tidigare kapitlen. Inledningsvis i detta kapitel redovisas bl. a. de särskilda tekniska och ekonomiska förutsättningar som har gällt speciellt för tillförselgruppens beräkningar av energialternativen.

8.1.1 Prisutveckling på energiråvaror

För att bedöma alternativens ekonomiska konsekvenser är prisutvecklingen för energiråvaror betydelsefull. I olika energistudier har ofta räknats med konstant reala priser. Priserna har med andra ord ansetts följa inflationen och de relativa har därmed heller inte blivit förändrade. l sådana

energipriserna

studier framhålls dock ofta att oförändrade framtida reala energipriser är mindre sannolika. Anledningen härtill är den förväntade utvecklingen av oljemarknaden. I en situation då ökningen i produktionskapaciteten ej förmår hålla samma takt som efterfrågeutvecklingen kommer oljeprisema att stiga tills balans på marknaden uppnås. Råoljeprisets utveckling bestäms inte enbart av sådana faktorer som resurstillgång, produktions- och raffinaderikapacitet etc. Insikten att oljan är en ändlig tillgång liksom möjligheten att utnyttja den industrialiserade världens beroende av oljeimport som ett politiskt och ekonomiskt vapen är också faktorer som påverkar prisbildningen. Oljepriset kommer därför sannolikt att även i framtiden styras av de länder som är oljeexportörer. Oljeprisernas utveckling är oviss. Det medför också ovisshet om prisutvecklingen för andra energiråvaror som är prismässigt bundna till oljan,

326 Energialtemativ -jförutsätmingar

exempelvis kol och naturgas. Olika antaganden om oljepriserna påverkar också den ekonomiska bedömningen för sådana energiråvaror som ännu inte används i Sveriges energiförsörjning t. ex. torv och odlad energiskog. För sådana kommersiellt oprövade energiråvaror gäller också att underlaget för att bedöma pris och prisutveckling i många fall är knapphändigt. Även om ovissheten är stor är antaganden om prisutvecklingen på skilda slag av energiråvaror nödvändiga att göra för att det ekonomiska utfallet av energialternativen skall kunna beräknas. Härav följer att gjorda antaganden starkt kommer att styra såväl analyserna som resultaten. Som fastslagits ovan är prisutvecklingen på råolja av avgörande betydelse för bedömningen av prisutvecklingen för andra bränslen. Som utgångspunkt för oljeprisets utveckling har förutsätts att OPEC och systemet med en prisledande olja, ”marker crude”, består. I relation till denna råoljetyp (f. n. Arabian Light 34° API) prissätts övriga råoljor. Den obalans på oljemarknaden som många bedömare anser kunna inträda redan under första hälften av 1980-talet kommer att medföra reala oljeprisi stegringar. Tillförselgruppen har därför ansett det motiverat att framdeles i förväntade obalans l räkna med en årlig real prisstegring. Oljemarknadens l kommer efter vad som nu kan bedömas ej att inträda momentant utan i l kommer att få ett successivt förlopp. l s Som grund för kalkylerna har tillförselgruppen valt att räkna med en l l schablonmässig real råoljeprishöjning med 2 %per år till år 1990 samt att

l

råoljepriset därefter stiger med 4 % per år. Priset år 1977 för den prisledande 3. i råoljan har satts till 100 US $/ton. Den antagna reala prisstegringen innebär l i att råoljepriset förväntas ha stigit till år 1990 med knappt 30 % och till år 2000 med ca 90 %. Det bör understrykas att antagen prisutveckling skall ses som indikation på den väntade trendmässiga utvecklingen från vilken tidvis stora avvikelser kan väntas uppträda. Det finns t. ex. mycket som tyder på att oljepriserna realt sett kan komma att sjunka under de allra närmaste åren. Anledningen härtill skulle vara den långvariga globala lågkonjunkturen och överkapacitet hos de oljeproducerande exportörerna samtidigt som nya råoljeströmmar från främst Alaska, Mexico och Nordsjön tillförs oljemarknaden. För att få ett mått på alternativens känslighet har de ekonomiska konsekvenserna av ändrade prisantaganden undersökts. Den antagna prisutvecklingen på råolja och oljeprodukter liksom för vissa andra energiråvaror framgår av tabell 8.1. De angivna prisskillnaderna mellan råolja och raflinerade oljeprodukter avspeglar bedömningen att en betydande eftersläpning i förhållande till efterfrågeutvecklingen kan förväntas vad gäller de framtida utbyggnaderna av såväl raffinaderier som av olika konverteringsutrustningar. Oljeprishöjningarna i samband med oljekrisen 1973-1974 har också inneburit prishöjningar på kol. Detta har medfört en starkt förbättrad lönsamhet hos en stor del av världens kolindustri. En ökning av priset på främst tjock eldningsolja innebär att utvinningen av bl. a. kol för energiändamål (ångkol) får förbättrad lönsamhet. Detta torde verka stimulerande på utbudet. Med tanke på den tidsmässiga fördröjning som utmärker möjligheterna att öka utbudet av kol kan förväntas att kolpriserna även under tiden fram till år

SOU I978:17 E nergialremativ -jörutsälmingar 327

1990 är bundna till oljepriset. På grundval av nuvarande prisstruktur har tillforselgruppen ansett det rimligt att räkna med ett kolpris som per energienhet uppgår till 60 % av priset på tjock, lågsvavlig eldningsolja. Det ökande utbudet av kol kommer att successivt öka konkurrensen mellan kolproducenterna. Det har därfori beräkningarna antagits att kolpriserna från början av 1990-talet släpper kopplingen till tjockoljepriset och att kolpriserna därefter realt stiger med 2 % årligen. Även priset på naturgas är bundet till priset på olja. Vanligtvis är priset i leveranskontrakt angivet som ett baspris med indexreglering. Priset är relaterat till priset på de energibärare som gasen har att konkurrera med i avsättningsländerna, dvs. olika slags eldningsoljor. Gaspriset kommer därför troligtvis att utvecklas på samma sätt som priset på den blandning av oljor som utgör alternativ till gasen. Det kan dock inte uteslutas att prisökningen blir snabbare beroende på avsättningsländernas bundenhet till naturgasen, vilket genom gjorda investeringar i ledningsnät m. m. kan göra dem benägna att betala ett högt gaspris. Prisutvecklingen på torv har bl.a. bedömts mot bakgrund av gjorda utredningar angående torveldning i värmeverk m. m. 1 prisläge 1977 har priset fritt förbrukaren av tillforselgruppen beräknats till 80 kr./ ton torv med 50 % fukthalt. Den framtida utvecklingen av torvpriset beror bl. a. på utvecklingen av löner och priser på maskiner. Med antagen reallöneutveckling (se 8.1.2.1) torde det vara rimligt att anta att produktivitetsökningen inom torvområdet kan hållas vid samma värde. För maskiner torde gälla att priserna rentav kommer att sjunka. Priset på torv bedöms således ligga kvar på högst den nuvarande nivån räknat i fast penningvärde. Antaget pris per energienhet framgår av tabell 8.1. Osäkerheten beträffande priset på intensivodlad biomassa för energiändamål (energiskog) är betydande. Priset är beroende av tre delposter, nämligen kapitalkostnaden for etablerandet av energiskog, drift- och skötselkostnaden samt framtagningskostnaden. Den senare kostnaden är sammansatt av avverknings- och transportkostnader. Priset blir starkt beroende av huruvida energiskog odlas på åkermark eller våtmark. Avverkning på åkermark kan ske med helt mekaniserade system. På våtmark fordras en stor andel manuellt arbete. Framtagningskostnaden

Antagen prisutveckling per energienhet för energiråvaror och energibärare

:I“abell.8.l

| relation till priset pá råolja år 1977 (index 1977 = 100)

Energiråvara/ 1977 1980 1985 1990 1995 2000 energibärare

Råolja 100 104 116 127 156 189 Tunn eldningsolja 113 118 144 176 202 247 Tjock, lågsvavlig

Biomassa

328 Energia/temativ -förutsättningar

blir därför olika för de båda marktyperna. Odlingskostnaden för biomassa har beräknats till 150 kr./ ton torrsubstans. Framtagningskostnaden har för åkermark och våtmark beräknats till 90 resp. 240 kr./ton torrsubstans. Som medelpris har räknats med ett totalt pris av 360 kr./ton torrsubstans. I priset har därvid vägts in framtagningskostnaden från en år 2000 kalkylmässigt beräknad odlingsareal om 1,25 milj. hektar varav 0,25 milj. hektar utgörs av uppodlad åkermark och 1,0 milj. hektar uppodlad våtmark. Någon prisförändring under perioden har ej antagits av samma skäl som ovan anförts beträffande torv. Liksom för flertalet andra energiråvaror är bedömningen av uranets framtida baserad på flera osäkra faktorer. För att bedöma den

i

prisutveckling totala bränslekostnaden måste samtliga förädlings- och fabrikationsled vid tillverkningen inkl. hantering av utbränt kärnbränsle beaktas.

framtida I

Uppfattningarnaom uranprisets utveckling går starkt isär. Enligt , vissa bedömare kan prissänkningar inträffa de närmaste åren, medan andra tror på reala prisstegringar. i En viktig faktor är härvid resthalten av U-235 i det efter anrikning i utarmade uranet. En brist på anrikningskapacitet kan mötas genom en j höjning av resthalten, vilket i sin tur medför en ökad efterfrågan på Genom 1 natururan. senareläggning av kärnkraftutbyggnaderna minskas behovet av anrikningskapacitet, varvid resthalten av U-235 kan hållas på låg nivå. 1 konsekvens härmed erfordras mindre natururan, varvid trycket på uranmarknaden minskar. Under de närmaste åren bedöms detta komma att verka dämpande på prisutvecklingen på natururan. Den framtida efterfrågan på uranmarknaden påverkas starkt av i vilken utsträckning planerade kärnkraftutbyggnader i olika länder kan fullföljas. Uran- och plutoniumåterföring från upparbetningsprocessen är f. n. under diskussion. Tillåts inte plutoniumåterföring erfordras större kvantiteter natururan, vilket ökar efterfrågan på uran.

av hittillsvarande l

Kostnaderna för anrikning har beräknats på grundval

i

prisutveckling och en kostnadsanalys av de båda metoder (diffusion och l Centrifug), Som kommersiellt kommer att utnyttjas under resten av seklet. 1 Bränsleelementtillverkning sker i Sverige. Kostnaderna härför har utgjort för bedömning av prisutvecklingen.

g

underlag Kostnaderna för upparbetning bygger på underlagsmaterial från förhandl lingar mellan svensk kraftindustri och europeiska upparbetningsföretag. l Oklarheten beträffande kostnaderna för slutlig deponering av det radioaktiva avfallet är mycket stor. Vid beräkningen av kostnaden för slutlig förvaring av kärnkraftavfall har därför ansatts ett brett kostnadsintervall. Med här summariskt angivna förutsättningar har kostnadsutvecklingen för kärnbränsle räknat som öre per producerad kilowattimme el beräknats för åren 1985, 1990 och 2000. Genom den osäkerhet som råder om den framtida utvecklingen för flera av för kärnbränslekostnaden betydelsefulla förädlingsoch fabrikationsled har för varje tidpunkt räknats med två kostnadsnivåer. Beräkningarna framgår av tabell 8.2. I det högre alternativet är utgångspunkten det högre kostnadsalternativet för urankoncentrat, anrikning och avfallsdeponering. Dessutom förutsätts att

Energialternativ -förutsältningar 329

v om 8

o: m: om ma_

_uzcoäcürzu

.EE .xmå .sz ...så .sz ...§2 .EE ...m2 .E2 .XNE .E2 ...m2 .52 ...så

vmåmox vmåmov_ vnåmoämö.

:E: :E:

uüoiåuv_ wåá_ 9:5_ vüorâznv_ uuöixzwv_

mä

.o_._.=.8._o_äm.._.:mz

22:22

oBFEn

o_m:m.n:._mx

m:_._o._nob_E:_=o.=_m

.massa

_mbcoucoxcgrâg m::o:no.s_:mHD mccoccaonmêci...

:EE

wczbonzwaab

ud

m:_._o_..o:ov_ wEcxcce. M=:::»__F

:så :Sch :Sch :EGP

330 Energialternativ -förutsättningar

ingen plutoniumkreditering sker. För det lägre alternativet gäller motsvarande lägre kostnadsalternativ samt plutoniumkreditering motsvarande uppskattat värde vid återföring i termiska reaktorer.

8.1.2 Övriga _förutsättningar/ör utformning av energitill/örselsystemen l

8.1.2.1 Vissa ekonomiska förutsättningar

l

En väsentlig uppgift for kommissionen har varit att presentera energialternativens ekonomiska konsekvenser. Utmärkande för framför allt stora delar 4

av energitillförselsystemet är att det är baserat på en extremt kapitalintensiv l

i

teknik. Detta gäller t. ex. för vattenkraft, kärnkraft och vindkraft vilka har

kapitalkostnaden som en dominerande kostnadspost. Valet av kalkylräntesats l

är därför av stor betydelse för den ekonomiska bedömningen vid val mellan

tillförselsystem liksom mellan skilda slag av hushållningsåtgärder. l

olika |

i brukar en nominell kalkylmetod användas inom industrin. En Vanligtvis j

lådan

metod innebär att hänsyn tas till förväntad inflation. Om sålunda förväntas bli sätts även högt. En annan l

ihflationen hög kalkylräntan

som kan användas är den reala. En därvid utnyttjad real l alkylmetod alkylränta är således inflationsrensad, dvs. penningräntesatsen är minskad ed inflationstakten. Tillförselgruppen har i sin rapp0rt(Ds I 1978:9; utförligt edovisat en samhällsekonomisk metoddiskussion som belyser konsekvenserna vid valet mellan de båda metoderna. Tillförselgruppens slutsats är att det är lämpligt att för statsmakternas långsiktiga ställningstaganden grunda lönsamhetsbedömningarna på en realräntesats på mellan 3 och 4 %. Om investeringar i energisystemet kan uppfylla ett sådant lönsamhetskrav torde de långsiktigt vara fullt konkurrensmed andra investeringar. Gruppen har i sina beräkningar använt en kraftiga real kalkylränta på 4 %. med högre realräntor kommer valet av en realräntesats kring 3 Ijämförelse å 4 96 att öka lönsamheten i kapitalintensiva investeringar. På produktionssidan gäller detta för t. ex. Vattenkraftverk, vindkraftverk och i viss mån kärnkraftverk. Forskningsprojekt med avkastning först långt fram i tiden kommer också att gynnas. Konsekvenser långt fram i tiden kommer att neddiskonteras mindre än vid val av en högre räntesats. Kommissionen har inte funnit anledning att frångå den av tillförselgruppen föreslagna reala kalkylräntemetoden. Räntan har således satts till i 4 96 och har använts i samtliga kostnadskalkyler. Sådana kalkyler har gjorts för energialternativens investeringskostnader och rörliga kostnader. Däremot har ej beräknats de finansiella utgifterna för investeringar i energisektorn t. o. m. år 1978. Löner har beräknats med utgångspunkt i löneläget den 1 januari 1977. \ Lönerna har antagits stiga realt med 3 % per âr. Detta innebär krav på en ä motivera l kontinuerlig rationaliseringyilket skulle en sänkning av priserna på i kalkylerna beräknade anläggningar och anläggningsdelar. En sådan sänkning kan delvis uppnås genom skaleffekter men för vissa anläggningar har antagits att dessa mer än väl uppvägs av ökade miljökrav. Kostnaderna för anläggningar och anläggningsdelar har därför förutsätts vara antingen konstanta (t. ex. industrianläggningar) eller öka med l % per år

Energia/ternativ -jörutsärtningar 331

(kraftverk). Avskrivningsriden har antagits vara för värmekraftverk 25 år, för vattenkraftverk 40 år, för industrins pannor 20 år och för övriga industrianläggningar 25 år. Avskrivningstiden för investeringar i energibesparande åtgärder varierar. lnom uppvärmningsområdet förekommer avskrivningstider på upp till 30 år och inom industrin på upp till 15 år.

8.1.2.2 Sektorindelning och avgränsningar Beräkningar avseende energitillförseln till energisystemet har genomförts för l tre delsektorer, nämligen l . 1 - el- och värmesektorn

1 - industrisektorn

transportsektorn E1- och värmeproduktion har beräkningsmässigt sammanförts till en sektor på grund av de starka kopplingarna mellan el- och uppvärmningssektorn. Denna sektorindelning skall ej förväxlas med den sektorindelning som används vid beräkningarna för energianvändningen. Uppvärmningsbehovet täcks med fjärrvärme, elvärme och individuell uppvärmning (“övrig uppvärmning). lnom delsektorn övrig uppvärmning produceras värmen i enskilda pannor, panncentraler eller solpaneler. 1 redovisningen av bränslebehoven för lokaluppvärmningen ingår hela sektorn övrig uppvärmning, all fjärrvärmeproduktion i hetvattencentraler l eller centrala solvärmesystem samt den del av produktionen i kraftvärmeverken som faller på värmesidan. Bränslebehovet för produktion av elvärme ingår däremot inte, eftersom elvärmen har beaktats inom elsektorn. På grund av att stor och medelstor industris försörjning med lokalvärme genom tekniska kopplingar och integrerade system inte går att separera från processvärmeförsörjning, räknas automatiskt denna lokalvärmeförsörjning in i industrins totala bränslebehov. Småindustrin är dock oftast belägen i eller i anslutning till affärs- och bostadshus och dess värmebehov är inkluderat i sektorn övrig uppvärmning. g Spillvärme från industrin förutsätts i vissa fall komma att utnyttjas i fjärrvärmenäten och redovisas därvid som en tillförselpost i värmebalanserna. El producerad i industriella mottrycksanläggningar redovisas i i l samband med elbalanserna.

8.1.2.3 Dimensioneringsprinciper för el- och värmesystem i I synnerhet vid produktion och distribution av ledningsbunden energi, dvs. i 5 första hand el och fjärrvärme, är dimensioneringen av produktionsapparat och distributionssystem av väsentlig betydelse. Som framgår av avsnitt 2.6.2.2 är leveranssättet för el sådant att det inte ger samma möjligheter till styrning och effektivt verkande ransoneringsförfaranden som fallet är för andra varor. Det är därför av stor betydelse att kraftsystemet dimensioneras så att leveranssäkerheten blir tillfredsställande. Detsamma gäller även för fjärrvärmesystem. Vid beräknandet av elproduktionssystemets utbyggnad beaktas det nu

332 Energialtemativ -förursättningar SOU l978:l7

gällande kravet på Ieveranssäkerhet för elenergi om 80 % av medelårsproduktionen i vattenkraft plus 90 % av möjlig värmekraftsproduktion vid normal tillgänglighet täcker den prognostiserade elkonsumtionen. Denna dimensioneringsregel ger som resultat en Ieveranssäkerhet på ca 97 % , dvs. elransonering kan förväntas uppträda ca en gång på 30 år. Härutöver måste man se till att produktionssystemet har tillräcklig kapacitet för att med tillfredsställande Ieveranssäkerhet även klara de högsta belastningstopparna. Med kravet att effektbrist inte får uppträda oftare än i genomsnitt tio timmar per år blir reserveffektbehovet i det svenska kraftsystemet ca 20 96. Elproduktionssystemet måste ha regleringsresurser för att produktionen i varje ögonblick skall kunna anpassas till konsumtionen. Generellt gäller att regleringen av elsystemet blir mer komplicerad i framtiden till följd av den sjunkande andelen lättreglerad vattenkraft. Detta medför ökade krav på reglering i värmekraftverken. Kravet på reservkapacitet för att uppnå fullgod Ieveranssäkerhet i energi och effekt beror på produktionssystemets sammansättning. Generellt gäller att reservbehovet är större om stora aggregat ingår i systemet än om detta genomgående består av små aggregat. Genom de sannolikhetsberäkningar som utförs för att bestämma erforderlig reserveffekt i systemet beaktas automatiskt den skillnad i reservbehov som uppkommer till följd av varierande sammansättning av elproduktionsapparaten. Inom ramen för uppställda krav på Ieveranssäkerhet bestäms den mest ekonomiska sammansättningen av elproduktionssystemet vid given elanvändning i princip utifrån produktionskostnaderna vid genomsnittsförhållanden hos vatten- och värmekraftproduktionen. I planeringsberäkningarna beaktas härvid de rörliga produktionskostnaderna hos såväl nytillkommande som befintliga och beslutade produktionsanläggningar samt de fasta årskostnaderna för de nytillkommande anläggningarna. Planeringen syftar bl. a. till att finna den sammansättning av elproduktionssystemet som vid givna restriktioner ger lägsta värdet på summan av fasta och rörliga kostnader. I effektbalansen förjjärrvärmejörsörjningen har antagits att det maximala effektbehovet uppgår till 80 96 av den anslutna värmeeffekten (sammanlagringsfaktor0,8). Behovet av reserveffekt i ljärrvärmesystemen har antagits till 25 % av det maximala värmeeffektbehovet. Tillsammans medför kravet på reserveffekt och den antagna storleken på sammanlagringsfaktorn, att den totalt installerade värmeeffekten kommer att vara lika med den anslutna värmeeffekten. Kraftvärmeverkens och i synnerhet kärnkraftvärmeverkens värmeeffekt är oftast större än hetvattencentralernas enhetsstorlekar. Detta beaktas genom att öka reserveffekten i de ljärrvärmesystem som innehåller sådana anläggningar.

8.1.2.4 Tillståndsgivning och byggtider för elproduktionsanläggningar För att uppföra stora kraftproduktionsanläggningar, t. ex. kärnkraftverk eller fossileldade kraftverk, fordras lokaliseringstillstánd enligt § 136 a i byggnadslagen. Vid utbyggnad i nya lägen fordras minst ett års undersökningar av bl. a. vatten» och luftrecipienten innan den formella lokaliseringsansökan kan

sou 1978:17 Energiallernativ -fdrursärmingar 333

inlämnas. Remissbehandlingen av en lokaliseringsansökan är omfattande och tidigare erfarenheter tyder på en behandlingstid av ca ett år. För tillståndsprövning av stora kolkondensanläggningar kan, åtminstone till en början, räknas med ännu längre tider, eftersom flera delvis nya frågor måste behandlas. För att få uppföra kraftstationer fordras förutom lokaliseringstillstånd också fastställd stadsplan, tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenlagen samt för kärnkraftverk även koncession enligt atomenergilagen. Samtliga tillstånd skall finnas innan bindande åtgärder för nytt projekt får vidtas. Den totala behandlingstiden för att erhålla samtliga erforderliga tillstånd för ett kolkraftverk i ett nytt läge har antagits till ca 2,5 år. För ett kärnkraftverk bedöms motsvarande tid vara ca 2 år. Byggnadsriden kan med ledning av bl. a. erfarenhet från utbyggnad av kärnkraftblock antas vara ca 6 år för ett koleldat block i nytt läge. Byggnadstiden för ett kärnkraftblock i nytt läge är drygt 7 år. Med hänsyn tagen till erforderlig tid för projektering bedöms den rara/a ridsârgângen från projekteringsstart till idrifttagning vara 10 å ll år för såväl kärnkraftverk som kolkondenskraftverk i nya lägen. Denna tid kan nedbringas något vid utbyggnad i befintliga kraftverkslägen. Detta förklaras bl. a. av kortare tid för projektering och tillståndsprövning till följd av att en stor del av erforderliga undersökningar redan är utförda. Tillståndsprövningen för fossileldade kraftvärmeverk kan ofta ske snabbare än för stora kondenskraftverk eftersom många kraftvärmeverk är av sådan storlek att lokaliseringstillstånd ej fordras. Följande tider från projekteringsstan till idrifttagning har legat till grund för beräkningarna: Diesel (gasturbin) kraftvärmeverk 10 å 20 MWe: 3 är

Ångturbinkraftvärmeverk (standardtyp) 25 å 50 MWe: 4 år Ångturbinkraftvärmeverk ca 100 MWe: 5 år Ångturbinkraftvärmeverk ca 200 MWe: 6 år

Effektvärdena avser ren mottrycksdrift.

8.1.2.5 Anläggningskostnader l Tillförselgruppen har genomfört en omfattande studie av kostnader för ;› tillkommande elproducerande och värmeproducerande anläggningar (Ds I l 1978:9, kap 7). Nivån på kostnaderna avviker från de kostnader som normalt redovisas för denna typ av anläggningar. Detta beror på att den reala kalkylränta som har använts är 4 96 (se avsnitt 8.1.2.1), vilket kan jämföras med nominalräntesatsen l0 96 som enligt praxis används inom kraftindustrin. Anläggningskostnaderna för vissa el- och värmeanläggningar anges i tabell 8.3. De redovisade kostnaderna bedöms någorlunda säkra for anläggningar av sådan typ som är under projektering eller byggnation. För övriga anläggningar saknas i flera fall underlag för en tillfredsställande kostnadsbedömning. Detta innebär att kostnadsangivelserna för dessa anläggningar är osäkra. De kostnadsredovisningar som görs i anslutning till de olika energiprogrammen bör därför betraktas som mycket översiktliga.

334 Energialremativ -fdrursätmingar Tabell 8.3 Anläggningskostnader för vissa el- och värmeproducerande anläggningar (prisnivå december 1976, realkalkylränta 4 %)

- utan rökgasavsvavling

Kärnkraftvärme 1 x l 000 MWe värmeavtappning 3 300 kL/kwe g “ 2 x 1 000 , 3 100 “ 1 x 670 mottryck 4 500 Vindkraft ca 4 000 Hetvattencentral g - olja 10-150 MWm 200 kL/kwlh å - gas 10-150 MWm 200 § - kol 10-75 MWth 600-500 “ . * - torv 10-75 MW, 780-550 - ved 10-75 MWth 830-600 - kärnvärmeverk 200 MWth 2 200 kr/kwth

l 3 Bergforlagda kärnkraftblock bedöms kosta ca 20 % mer I än ovanjordsforlagda. l l

i

Tillförselgruppens kostnadsunderlag har granskats av vissa utomstående l

experter. Bland de synpunkter som framförts kan nämnas att kostnaderna for l

u

fossileldade kraftverk, såväl kraftvärmeverk som kondenskraftverk, av vissa experter bedömts som väl höga medan kostnaderna for kärnkraftverk i

bedömts som väl låga. Tillförselgruppen bedömer dock inte skillnaderna i l

l uppfattning så stora att resultatet skulle pâverkas i någon större grad om kostnaderna modifieras. Tillförselgruppen har i rapporten “Kärnkraftens avveckling gjort en bedömning av kostnaderna för rivning av kärnkraftverk. I rapporten anges den beräknade kostnaden for avveckling av ett kärnkraftblock inkl. fullständig rivning och återställning av området till ca 140 milj. kr., dvs. ca 5 % av anläggningskostnaden. Tidsåtgângen anges till minimalt ca sex år.

8.1.2.6 Överförings- och distributionskostnader

Kostnaderna for överföring och distribution av el har beräknats överslagsmässigt. Med kännedom om investeringsvolymen på detta område under

SOU l978zl7 E nergialrernativ -jörursättningar 335

senare år (ca l miljard kr/år) och den genomsnittliga förbrukningsökningen (ca 4 TWh/år) har investeringen beräknats till ca 25 öre per kWh årlig forbrukningsökning. Investeringen for tillkommande elforbrukning har fördelats på stamnätet med 2.5 öre/kWh, på de regionala överföringsnäten med 4 öre/kWh och på distributionsnäten med l9 öre/kWh. Investeringen for distribution av fjärrvärme har genomsnittligt beräknats till 320 kn/kwth vid normal fjärrvärmeutbyggnad och till 430 kr/kwth vid maximal utbyggnad. Normal üärrvärmeutbyggnad förutsätts i kommissionens alternativ C och D medan maximal fjärrvärmeutbyggnad förutsätts i

i

alternativen A och B. Investeringen for fjärröverforing av värme från kärnkraftverk har beräk-

i nats till Följande belopp:

l Barsebäck-Malmö/ Lund (970 MWm) 300 milj. kr.

i

Ringhals-Göteborg (980 Mwthi l 000 milj. kr.

Forsmark-Uppsala/Stockholm (2x980 MWth) 1 800 milj. kr. I likhet med anläggningskostnaderna i föregående avsnitt är kostnadsangivelserna behäftade med osäkerhet.

i

i 8.1.2.7 Tillgänglighet

Driftsäkerheten hos.de olika anläggningarna är av avgörande betydelse för ekonomin och behovet av anläggningar för att uppfylla leveranssäkerhetskraven. För några olika typer av elproducerande anläggningar har de i tabell 8.4 angivna tillgänglighetssifTrorna använts. Siffrorna är planeringsvärden och grundas bl. a. på utländska och inhemska drifterfarenheter. För såväl kärnkraft som fossilkraft räknas med en effekttillgänglighet som är fyra procentenheter högre än energitillgängligheten under icke revisionstid. Energitillgängligheten 70 % för “mogna” kärnkraftblock innebär en årlig utnyttjningstid på ca 6000 timmar. Ett 1000 MW kärnkraftblock skulle

Tabell 8.4 Energitillgänglighet hos några olika produktionsanläggningar (%)

Kraftslag År efter idrifttagning

l 2 3 4 och senare

Kärnkrafl (l 000 MW block) inkl. revisionstid 55 60 65 70 exkl. revisionstid 65 7l 77 83 (revisionstid veckor/år 8 8 8 8) Fossilkondens (600 MW block) inkl, revisionstid 60 65 70 75 exkl. revisionstid 67 73 79 85 (revisionstid veckor/år 6 6 6 6) K/q/rvärmeverk inkl. revisionstid 65 70 75 80 exkl. revisionstid 73 79 85 90 (revisionstid veckor/år

336 Energialternativ -förursättningar

sålunda kunna producera ca 6 TWh. Kraftvärmeverk antas få en genomsnittlig utnyttjningstid för mottrycksproduktionen på 4 000 timmar/år. Detta värde bestäms av tillgängligt värmeunderlag i fjärrvärmenäten och är ett medelvärde för samtliga kraftvärmeverk i landet.

8.1.2.8 Verkningsgrader, stödbränslen Nedanstående ungefärliga omvandlingsfaktorer (verkningsgrader) har använts för olika produktionsanläggningar vid beräkningen av Förhållandet mellan nyttiggjord energi och tillfört bränsle. Ledningsförluster vid distributionen ingår ej.

I Krqfrvärmeverk

olja

Gaseldade anläggningar förutsätts även utrustade för oljeeldning. Totalt beräknas gasen svara för 80 96 av bränslebehovet, medan olja svarar för resterande 20 %. För torveldade kraftvärmeverk har det antagits att olja används som stödbränsle.

8.1.2.9 Beredskapslager Grova investeringskalkyler har gjorts över kostnader för beredskapslager. Förutsättningarna för beräkningarna har varit att av riksdagen år 1977 beslutad uthållighet mot kriser och krig skall gälla samt att investeringar enligt oljelagringsprogrammet för perioden 1978-1984 är genomförda. Kalkylerna är gjorda på så sätt att endast förändringar i konsumtionsnivån för skilda energibärare överstigande den som 1975 års oljelagringskommitté utnyttjade i sina beräkningar belastas med beredskapsavgift.

Energialremariv -förutsärrningar 337

8.1.3 Totala specifika kostnader/ör energiIi/_lförsel Energialternativens ekonomiska konsekvenser bestäms i stor utsträckning av den “mix” av anläggningar för produktion av el och värme som ingår i resp. alternativ. Förutom gjorda antaganden om bl.a. anläggnings- och bränslekostnader påverkas produktionsanläggningarnas ekonomi av den utnyttjningstid varunder resp. anläggning beräknas vara i drift. 1 tabell 8.5 och figur 8.1 och 8.2 redovisas energiproduktionskostnaderna för några vid beräkningarna utnyttjade el- och värmeproducerande anläggningar. Redovisningen utgår från anläggningskostnaderna samt bränsle- och driftkostnaderna för åren 1976 (december), 1985, 1990 och 2000. Kostnaderna sammansätts egentligen av en fast del som normalt uttrycks i kr./kW och år, samt en rörlig del, som anges i öre/kWh. För överskådlighetens skull har i tabellen den fasta kostnaden via antaganden om

Tabell 8.5 Energiproduktionskostnad för några olika typer av el- och värmeproducerande anläggningar (prisnivå december 1976).

Kol- och oljekondens 2 x 600 MWe

Kraftvärme olja 25-250 MWe 10.5- 9,0 l2,5-11,0 14,5-12,5 17,5-16,0 - kol/olja 100-250 Mwe 10,5- 9.0 12.0-10.5 13.5-1l.5 16,0-13,5 - gas/olja 25-250 MWe 12.0-10,0 14,0-12,0 15.5-13,5 20,0-17,0 › - diesel 12- 19 MWe 10,5-10,0 13,0-l2,0 14,5-14.0 19,0-18,0 - torv 25-250 MWe l - 16,5-13,5 17,5-14.0 19,5-14,5 - ved 25-250 MWe - 17,0-13.5 18.0-14,5 22,0-17,5 Hetvattencentral I - olja 10-150 MWth 4,5 5,0 6,5 9,5 l - gas 10-150 MWm 5,0 6,5 7,5 10,5 1 - kol 10- 75 MWIh 4,0 4,5 5,0 6,5 - torv 10- 75 Mwm l - 5,5 5,5 5,5 _ ved 10- 75 Mwm l - 6,0 6,5 8,0 - S0lvärme° 8 GWhm/ár 10,0 9,0 7,5

Anm.: För kraftvärmeverken redovisas kostnaden för elkraftproduktionen efter kreditering av värmeproduktionens värde (värderad som kostnaden for värmeproduktion i hetvattencentral med samma bränsle).

ü Kostnaden lör vattenkraft varierar kraftigt beroende på de naturliga förutsättningarna, Ca 15 TWh vattenkraft bedöms vara ekonomiskt gynnsammare än kärnkraft och ca 10 TWh ungefär likvärdigt med kärnkraft. bVeden antas bestå av såväl vedavfall som energiskog. “Avser en solvärmecentral som betjänar ca 500 lägenheter.

2 2

338 Energialternariv -jörutsärmingar SOU 1973117

Total produktions- Kondens, oiga kostnad öre/kwhe

il

20- Kraftvärme, torv 25 MW

Kondens, kol __ Vindkraft (2000 i tim. um. tid) g Kraftvärme, olja i 15 Kraftvärme, torv 250MW

_ Vindkraft (3000 tim utn. tid)

Kärnkraft 10

i l

. .. 5- Figur 8.1 Kostnad for

elproduktion i nägra olika f _ , . År

anläggningar (öre/ k Whe) 1976 1985 1990 2000 å

Total produktions- å kostnad öre/kWhth i

1 å Gas 10- i Olja

i i Ved Sol

KO / Torv 5 _

Figur 8.2 Kostnad för värmeproduklion i hetvar- IencenIra/er resp. so/vär- . . a---_-- År mgcenprg/ 1 1 1

Energia/ternativ 339 aförursättningar

representativa utnyttjningstider slagits ut på årsproduktionen och ingår i den totalkostnad uttryckt i öre/kWh som redovisas i tabellen. För kondenskraftverken har genomgående räknats med utnyttjningstiden 6 000 timmar per år, medan för kraftvärmeverken och hetvattencentralerna antagits utnyttjningstiden 4 000 timmar per år. För vindkraften redovisas kostnaderna vid 2 000 och 3 000 timmars utnyttjningstid per år.

8. 1 .4 Alternativa energiprognoser

8.1.4.1 Allmänt om prognosers jämförbarhet

Kommissionens av efterfrågenivåer

i

beräkningar för energianvändningen har

g utgått från den referensprognos som framtagits av industriverket och som

i redovisas i kapitel 5 och bilaga 2. I kapitel 5 påtalas också de osäkerheter som i olika avseenden vidlåder prognosmaterialet. De alternativa som kommissionen

l

energiprogram genomfört beräkningar på har baserats också på annat material. Främst har därvid använts underlag från expertgrupperna för tillförselfrågor och energihushållning. Därutöver har emellertid en rad andra prognoser eller liknande beräkningar genomförts

g

och i olika sammanhang beaktats av kommissionen. Dessa analyser preseni teras kortfattat i detta avsnitt. Det bör observeras att dessa olika prognoser ofta i väsentliga avseenden dels utgår från olika förutsättningar, dels skiljer sig i metod- eller analyshän- , seende.

Plan och prognos

Prognoser spelar en i många avseenden svårfångad roll i en planerings- och beslutsprocess. De reservationer beträffande prognosresultaten som följer på val av förutsättningar,

i

beräkningsmetod och annat och som avser att belysa › hur prognosmaterial kan eller inte kan användas i planerings- och besluts-

I processen får i regel inte samma tyngd i argumenteringen som de enskilda

prognossiffror som samtidigt presenteras. Detta förhållande gäller också det prognosmaterial som kommissionen använt och den diskussion som förts kring detta i massmedia och på annat håll. Relationerna mellan plan och prognos och andra metodaspekter på planerings- och beslutsprocessen finns behandlade i en rikhaltig litteratur. Här skall bara några frågor som belyser problemen kort behandlas. Vid utarbetandet av långsiktiga prognoser påverkas prognosresultatet i större eller mindre grad av de bedömningar som görs eller förväntningar som råder på kort sikt. I prognosarbetet eftersträvas i regel att kompensera både förutsättningar och bedömningar för denna påverkan från dagsaktuella förhållanden. Det är dock sannolikt ofrånkomligt att prognoserna i olika avseenden påverkas av den rådande situationen beträffande konjunkturförhållanden, tendenser i strukturforändringar m. m. Långsiktiga prognoser från åren före år 1975 har kritiserats för att ha givit höga produktions- och konsumtionsnivåer under 1980- och 1990-talen. De förhållanden som f. n. råder skiljer sig i väsentliga avseenden från de som rådde i början av l970-talet. Långsiktiga allmänekonomiska prognoser pekar

340 Energialrernativ -fdrtzrsärmingar SOU l978zl7

nu på relativt svårartade balansproblem i den svenska ekonomin under början av 1980-talet. Till följd av den lägre tillväxt som förutses ligger prognoser över energianvändningen under 1980-talet nu lågt. Ur energipolitisk synpunkt är detta önskvärt. Samtidigt blir emellertid utrymmet för resurskrävande reformer litet. Detta innebär att åtgärder som kan öka den ekonomiska aktiviteten söks och föreslås. Därmed kan prognosförutsáittningarna återigen förändras. 1975 års energipolitiska beslut illustrerar väl hur prognoser kan påverka planeringen. De prognoser, som energiprognosutredningen presenterade 1974, ansågs visa på utvecklingstendenser som statsmakterna inte ville acceptera. Omfattande åtgärder vidtogs därför för att nedbringa ökningstakten till en acceptabel nivå och ett kvantitativt mål för den energianvändning som skulle eftersträvas år 1985 angavs. De vidtagna åtgärderna innebar att tidigare prognoser delvis upphörde att vara giltiga.

Helhets- resp. detaljstudier Kravet på en inbördes sammanhängande och motsägelsefri (konsistent) beskrivning av förutsättningar, bedömningar och beräkningsresultat är olika starkt uttalat i de olika prognosstudier som har gjorts. Om en diskussion av prioritering mellan energiområdet och andra delar av samhället skall kunna föras måste konsistenskravet ställas högt och konsekvensbeskrivningarna göras detaljerade. Detta har eftersträvats i kommissionens egna alternativ. i l .l Om mer speciella problem behandlas kan sektorvisa bedömningar räcka - l i men då får slutsatser i andra frågor än de som analysen omfattar också dras l i med stor försiktighet. Detta gäller t. ex. för studier av energiefterfrågans eller analyser av utvecklingen inom enskilda industribranpriskänslighet scher. I totalprognoser måste en stor mängd detaljinformation vägas in. I en rad enskilda frågor måste bedömningar av framtida förändringar göras. [)etta innebär ofrånkomligen att många osäkerhetsfaktorer förs in i beräkningarna. Även om olika faktorer kan avstämmas mot varandra och därigenom i viss utsträckning dämpa osäkerheten i beräkningsresultaten kvarstår att den framräknade energianvändningsnivån blir behäftad med en osäkerhet. Vid detaljstudier av t. ex. besparingsmöjligheter kan ofta ganska detaljerade beräkningar av effekterna på energianvändningen göras. Detta har konsekvenser för totalprognosernas nivå. Det visar sig emellertid ofta att även betydande åtgärdsprogram får effekter på den framtida energianvändsom i absoluta tal är mindre än osäkerhetsmarginalen i de ningsnivån långsiktiga prognosvärdena. Detta kan vara förvillande när prognosstudier används i olika sammanhang. Effekten av ett visst program - t. ex. ökad energihushållning, förbättrat miljöskydd - kan ur energiförbrukningssynpunkt ofta anges relativt noga. Hur denna effekt slår igenom på totalanvändningen beror dock på vilket utvecklingsalternativ den relateras till. Nivån på energianvändningen i detta utvecklingsalternativ innehåller i sig en osäkerhet som kan vara relativt stor. Det är denna osäkerhet som diskuteras i kapitel 5.

Energia/ternativ -jörutsärtningar 341

M elodaspe/vter De metodmässiga utgångspunktema är olika i de jämforda studierna. Detta hänger delvis samman med deras karaktär av plan eller prognos resp. helhetseller detaljstudie. Avvägningsproblemen inom ett och samma prognosmaterial påverkas också av utgångspunkterna. Detta framkommer relativt tydligt vid en närmare jämförelse med referensprognosen. Prognosvärdet är i regel beräknat som en produkt av en volym (industriproduktion, antal bostäder etc.) och ett specifikt åtgångstal (energianvändning per producerad enhet, energiåtgång per bostad etc.). I regel görs i alternativen andra bedömningar eller antaganden beträffande endera av dessa två viktigaste faktorer, dvs. antingen i den -i referensprognosen utifrån bestämda - volym (industriproduktion, bostadsstock etc.) som antagits eller i de specifika åtgångstal som beräknats eller bedömts. På detta sätt klart åtskilda antaganden innebär att möjligheterna att förklara likheter och skillnader mellan prognosalternativ blirjämforelsevis goda. Däremot kan det leda till att de samband som finns mellan olika faktorer blir otillräckligt beaktade. Detta förhållande kan exemplifieras med följande. En långsam produktionsökning i en industribransch är ofta förknippad med en långsam förnyelse och därigenom sämre förutsättningar för effektivisering av energianvändningen. En sänkning av produktionstillväxten bör därför aktualisera en höjning av energiåtgångstal. Omvänt fordrar en snabbare nedgång i åtgångstalen i en bransch antingen snabbare produktionstillväxt (och därigenom ökad energianvändning) eller mer omfattande strukturförändringar inom branschen. Underlaget for studier av denna typ av samband mellan olika faktorer är ännu relativt magert. Men skall jämförbarhet erhållas mellan olika prognosstudier måste dessa samband beaktas. En sådan jämförbarhet fordrar dock i sin tur ytterligare analyser. Ytterligare en metodsynpunkt som komplicerarjämförbarheten ligger i att vissa studier huvudsakligen bygger på bedömningar och erfarenhetsdata medan andra studier huvudsakligen bygger på teoretiska modeller och statistiska beräkningar. Båda metoderna bygger på betydande underlagsmaterial, som i flera avseenden kan komplettera varandra. i mer omfattande prognosutredningar behöver därför normalt båda angreppssätten användas. I den mån de olika angreppssätten ger skilda resultat- vilket naturligen ofta händer - måste en diskussion och utvärdering ske. Det är främst i samband med utnyttjandet av ett prognosmaterial som metodsynpunkter av nu beskrivna slag måste beaktas. Därmed är det betydelsefullt i vilket sammanhang resultaten kommer in och vilken roll de får i beslutsprocessen. Många gånger kan de - mer eller mindre ofrånkomliga - osäkerheter som finns vara av underordnad betydelse for beslutsfattandet, även om de ur utredningssynpunkt kan ha stort intresse.

8.1.4.2 Industriverkets besparingsalternativ

l

I direkt anslutning till referensprognosen gjorde industriverket en bedöm-

l ning av hur stora besparingseffekter som skulle kunna uppnås inom ramen

342 Energialrernativ -förursättningar

Tabell 8.6 Jämförelse av industriverkets prognosalternativ av år 1990 för användningssektorerna Skillnad i TWh i industriverkets alternativ B jämfört med referensprognosen

för en oförändrad allmänekonomisk bakgrundsbeskrivning. Denna bedömsom alternativ B (det s. k. besparingsalternativet) i verkets ning redovisades rapport och finns refererad i bilaga 2. De viktigaste skillnaderna var att en något högre ambition antogs i stödet till energibesparingsâtgärder i befintlig industri och bebyggelse, samt att den nuvarande energiprövningen vid lokaliseringstillstånd tillämpades strängare. Vidare antogs inom samfárdselsektorn att en rad frivilliga åtgärder fick bättre genomslag. Den uppnådda besparingseffekten uppgår till ca 6 % år 1990 och är relativt jämnt fördelad över alla användningssektorerna. En jämförelse ges i tabell 3» 8.6. På produktionssidan ökar spillvärmeleveranserna med 0,7 TWh 1990. l övrigt är skillnaderna helt beroende på den ändrade användningsnivån.

8.1.4.3 Högre tillväxtalternativ Energikommissionen har fått utfört en beräkning på allmänekonomiska i ekonomin. På denna har * förutsättningar som leder till en högre tillväxt sedan en energikalkyl med samma tekniskt-ekonomiska bedömningar som i referensprognosen gjorts. Den resulterande försörjningsbalansen i denna kalkyl redovisas i tabell 8.7. De viktigaste skillnaderna i förhållande till de allmänekonomiska förutsättningarna bakom referensprognosen är att investeringarna ökat dels för bostadsbyggande, dels inom näringslivet och att konsumtionsutrymmet för Ä privata ändamål därigenom krympt den första perioden. De punkter som innebär avvikelser från förutsättningarna i referenskalkylen beskrivs i korthet nedan. Flertalet industribranscher avviker endast någon enstaka procent från referensprognosens värden, och energiförbrukningen antas avvika proportionellt mot detta. För de mest energikrävande branscherna är emellertid skillnaderna större. Träförädlingsindustrins produktionsvolym år 1985 är ca 3 % större än i referensprognosen och utgörs av papper. Under 1990-talet går produktionen ner något under referensprognosen genom att sågverk m. m. minskar sin produktionsvolym.

SOU 1978:I7 E nergialrernativ -jörutsälrningar 34-3 Tabell 8.7 Sammanfattning av slutlig användning, TWh/år

Järn- och stålverken producerar 1985 drygt 10 % mer än i referensprognosen. Den ökning som motsvaras av en exportökning antas ske i specialstålverk medan minskningen i import antas motsvaras av en produktionsökning för handelsstål. Produktionstillväxten i branschen fortsätter och antas ligga drygt 30 % över referensprognosen i mitten av 1990-talet. Gruvindustrin ökar från slutet av 80-talet snabbare än i referensprognosen och ligger i mitten av 1990-talet drygt 30 % över referensprognosen. Denna tillväxt förutses ske genom ökad produktion både i järnmalmsgruvor och i nya gruvor för bl. a. utvinning av uran. Dessa förändringar i produktionsvolymen leder till en ökning av energianvändningen inom industrin som år 1990 motsvarar ca 11 TWh, varav drygt 3 TWh elenergi. Byggnadsverksamheten är högre i mitten på 1980-talet för att därefter ligga på samma nivå som i referensprognosen. Detta innebär att antalet bostäder

fr. 0. m. år 1985 är ca 100 000 fler än i referensprognosen. Ökningen ligger på

flerbostadshus. Antaganden om rivning och ombyggnad är desamma som i referensprognosen. Inriktningen mot ökade investeringar medför ett mindre utrymme för privat konsumtion (exkl, bostadskonsumtion) 1985, vilket emellertid i stort sett är återtaget vid mitten av 1990-talet, alltjämfort med referensprognosen. Den offentliga konsumtionen ligger på en oförändrad nivå i mitten av 80talet. Den snabbare produktionstillväxten möjliggör emellertid en ökad offentlig konsumtion under 1990-talet. lnskränkningen i det privata konsumtionsutrymmet återverkar ur energisynpunkt främst på drivmedelsförbrukningen för persontransporter både i form av färre bilar och ett minskat utnyttjande av andra fardmedel. Däremot påverkas godstransportvolymen snarast något uppåt genom den större industri- och byggnadsproduktionen. Beträffande servicesektorns energiförbrukning, som mest avser byggnadsuppvärmning, lämnas kalkylerna i stort sett opåverkade eftersom de offentliga investeringarna - som i huvudsak avser byggnader - ej ändrats. Referensalternativet innehåller den energiåtgång för miljöskyddsåtgärder (både för arbets- och omgivningsmiljö) som beräknas från hösten 1977 gällande ambitionsgrad. 1 december antogs emellertid en ny arbetsmiljölag. Vidare har naturvårdsverket aviserat en höjd ambitionsgrad för miljövården.

344 Energia/ternativ -fdrursärmingar sou 1978:17

Tabell 8.8 Effekt på energianvändning år 1990 av tillkommande antaganden beträffande miljöskydd och substitution av olja, TWh/âr. Tillkommande energianvändning Total slut- Bränsle- Elanlig använd- använd- vändning

“Minuslecken betyder minskad användning.

Detta kommer att kräva mer energi, men underlaget är magert for en beräkning av hur mycket. lndustriverket har uppskattat de totala effekterna i till 7-10 TWh/år 1990 varav el svarar för 2,5-4 TWh/år och bränslen 5-7

TWh/år. i Möjligheterna att ersätta olja for uppvärmningsändamål med el är tekniskt i

“ sett avsevärda. Storskalig uppvärmning med el inom industrin blir dock knappast aktuell av främst kostnadsskäl. För vissa speciella ändamål kan det

emellertid bli aktuellt om icke-oljebaserad elproduktionskapacitet finns l

har bedömt att åtminstone ca 4 TWh/år kan

tillgänglig. Tillförselgruppen i

användas i elpannor 1990 om detta skulle vara önskvärt.

Inom bostadsbeståndet kan en snabbare övergång från individuell oljeupp- i

värmning till elvärme ge avsevärda effekter. lndustriverket har beräknat att om - utöver vad som i referensalternativet - 15000 antogs ytterligare småhuslägenheter per år konverteras till elvärme erhålls 1990 en minskning av oljeförbrukningen med ca 8 TWh/år och en ökning av elåtgången med ca 5 TWh/år. Den samlade effekten av de ovan angivna tillkommande antagandena anges i tabell 8.8. Den samlade effekten av ökade ambitioner på miljöområdet och ökad substituering av olja skulle på detta sätt bli en total ökning av energianvändningen 1990 med ca 5 TWh/år fördelat på en minskning av oljeforbrukningen J med ca 7 TWh/âr och en ökad elanvändning av ca 12 TWh/år. Läggs till l 1 detta de direkta kalkylresultaten (se tabell 8.7) skulle det högre tillväxtalternativet medföra en total ökning av energianvändningen år 1990 med ca 16 TWh/år, vilket helt skulle hänföras till en ökad elanvändning. Om denna produktionsökning skall ske i kärnkraftverk fordras en kärnkraftproduktion 1990 av ca 78 TWh/år, vilket skulle fordra en utbyggnad till 15 block.

8.1.4.4 Miljörörelsens alternativa energiplan 1990 (MALTE, Ds I 1978:11) Representanter för miljörörelserna har på energikommissionens uppdrag utarbetat en alternativ energiplan, som också baseras på en prognosstudie. I MALTE har antagits en industribranschstruktur som i vissa avseenden

E nergialrerrzariv -jörutsältningar

avviker från referensprognosens. Skogsindustrins volymtillväxt är mindre vilket motiveras med att råvaruuttaget annars överskrider skogstillväxten, och att ett uthålligt skogsbruk därvid inte skulle kunna bevaras. Tekoindustrin ökar snabbare, vilket motiveras av krav på högre andel egen tillverkning av bl. a. försörjningsskäl. Beträffande åtgångstalen har MALTE för industrin i huvudsak valt samma värden som i industriverkets besparingsalternativ utom i skogs-, järn- och cementindustrin där ytterligare sänkningar antagits. För skogsindustrin ligger åtgångstalen mellan vad branschorganisationen

anfört och de modellfabriksvärden som framräknats av Ångpanneför-

eningen. För järn- och stålindustrin har studier av professor Eketorp åberopats. Inom både järn- och cementindustrin har antagits att olja ersatts med kol. Vidare anges att energiåtgången för högre framtida krav på yttre och inre miljö inräknats. [nom samfardselsektorn antar MALTE omfattande förändringar i transportmönstret och i energianvändningen. De möjligheter till besparingar som anges och antas bli genomförda till år 1990 är bl. a. ökad samåkning, ökad kollektivtrafik, energisnålare bilar, en minskning av transportarbetet, ökad gång- och cykeltrafik samt ökad telekommunikation. En detaljerad och omfattande plan för att minska energianvändningen 1990 med 20-30 96 anges. Inom byggnadsbeståndet bedöms i MALTE stora besparingar kunna ske genom injusteringar och ombyggnader. En rad specifika åtgärder anvisas. Genom dessa förändringar sänks främst de antagna åtgångstalen. Jämfört

med referensprognosen blir energiförbrukningen nästan halverad till 1990.

Inom jordbruket föreslås omedelbart stopp för strukturrationalisering och igenläggning av jordbruksmark. En sammanställning av besparingseffekterna 1990 inom användningssektorerna görs i tabell 8.9. På produktionssidan utgår MALTE från att kärnkraften skall vara avvecklad till år 1985. Därvid förutsätts - i likhet med kommissionens avvecklingsalternativ betydande utnyttjande av nya energikällor, främst biomassa. l MALTE sjunker kraven på energitillförsel under senare halvan av l980-talet.

Tabell 8.9 Jämförelse mellan energianvändningen i MALTE och referensprognosen år 1990

Skillnad i TWh/år jämfört med referensprognosen

Övrig el Totalt -l17,l -34,4

346 Energia/ternariv -jörutsärmingar

8.1.4.5 Diverse detaljstudier

Under kommissionens arbete har även andra prognosberäkningar presenterats både i massmedia, tidskrifter eller motsvarande och i styrmedelsgruppen. Dessa har inte direkt behandlats av kommissionen, men några av dem berörs i korthet här - mest för att belysa den spridning i bedömningar som finns. i Vid Kraftverksföreningens årsmöte i april 1977 presenterades från Indu- i

som låg högre än industriverkets i

striförbundet beräkningar preliminära

referensprognos från mars 1977. Industriförbundet anförde vid detta tillfälle l

kritik har

i

också kritik mot denna prognos, som ansågs vara för låg. Liknande 1977. l framförts från industrihåll också under hösten Vid andra tillfällen under år 1977 har avsevärt lägre elprognoser än i referensprognosen redovisats. Gemensamt för de beräkningar som ligger bakom dessa elprognoser är att de utgått från priskänslighetskalkyler baserade på känslighetskoefñcienter som angivits i främst amerikanska studier. Priskänsligheten på elenergi och i referensprognosen gjorda prisan- i taganden skulle med dessa antaganden medföra en väsentligt kraftigare i dämpning av efterfrågan på el än vad som angivits i referensprognosen.

i

En granskning av antagandena om produktionstillväxt för i första hand l l järn- och skogsindustrierna har genomförts inom styrmedelsgruppen. Denna å granskning har resulterat i ett ifrågasättande av att den i referensprognosen

i dessa branscher skulle kunna uppnås. Som i

antagna produktionstillväxten en konskevens härav skulle den elanvändning som anges i referensprognosen vara för hög.

8.1.4.6 Nolltillväxt i energianvändningen beslut 1975 innehöll också ett uttalande om att l Riksdagens energipolitiska

att från 1990-talets l

”Vi bör också allvarligt pröva möjligheten början hålla energikonsumtionen på en oförändrad nivå. Den exakta innebörden av denna målsättning preciserades emellertid inte. Frågan är om det är möjligt att i ett _forrvarighetsri//siând upprätthålla konstant nivå på den totala energianvändningen, vilka styrmedel som sannolikt behövs för att uppnå denna målsättning och om dessa styrmedel är förenliga med en marknadsekonomi av Sveriges nuvarande typ. Möjligheten att kombinera en långsiktig nolltillväxt i energianvändningen med en fortsatt i i ekonomisk tillväxt utan att sysselsättning och andra välfardsmål äventyras behöver närmare analyseras. Som ett underlag till energikommissionens betänkande har gjorts en översikt] av olika långsiktiga energihushållningsmodeller och teorier för av ekonomisk tillväxt i samband med råvaruuttömning. Överi Lundqvist, Marknads_ begränsning ekonom; och nolltillväxt sikten begränsas i stort sett till att diskutera ett antal ekonometriska i energianvändningen. modellansatser som utvecklats i Sverige och utomlands för att belysa den _ energipolitiska handlingsfriheten. 2

Beägendahhcarhng De konsekvenser en målsättning om nolltillväxt i energianvändningen får

Oettinger-Sohlman, Ef- , _ _ _ för sysselsättning, ekonomisk tillväxt, konsumtionsutrymme etc. har på fekterav nontillväxti energianvändningen, energikommissionens uppdrag studerats av Forskningsgruppen för energi- Slencil jan- 73- systemstudieNFFE) vid Stockholms universitet? Även i denna studie utgår

- E netgialternativ förutsättningar

analysen från beräkningar med en modell av den svenska ekonomin. 1 modellkalkylerna har anpassningsmöjligheterna i produktionssystemet antagits variera. Man antar att energianvändning i olika hög grad kan ersättas med kapital och arbetskraft. Enligt modellresultaten kompenseras energibortfallet främst genom ökande kapitalanvändning. Dessutom förutsätts att den privata konsumtionens, importens och exportens sammansättning är beroende av prisutvecklingen. Tre olika fall har studerats:

. Allmänt energibegrånsningsfall med vissa anpassningsmöjligheter i produktionssystemet. 2. Energibegränsningsfall med små anpassningsmöjligheter i processindustrin. 3. Energibegränsningsfall med stora anpassningsmöjligheter i produktionssystemet. Alla tre fallen jämfördes med en “ostörd” kalkyl, dvs. en kalkyl utan några energirestriktioner. De olika fallen sammanfattas i tabell 8.10. I detørsta/á//et ökar den privata konsumtionen något långsammare för att slutligen år 2000 vara ca 5 % lägre än i fallet utan några energirestriktioner. Samtidigt ändras konsumtionens sammansättning. Främst är det den privata konsumtionen av energi och bostadskonsumtionen som minskar. För att åstadkomma detta måste priset på energi år 2000 öka med 300 %. Naturligtvis kan också andra kombinationer av styråtgärder bli aktuella. 1 det andrajá//er utvecklas den totala privata konsumtionen ungefär som i det allmänna begränsningsfallet. År 2000 är konsumtionen ca 5 % lägre än i fallet utan några energirestriktioner. Anpassningsbördan är emellertid genom den mindre flexibiliteten något större for hushållen och produktionssystemet jämfört med det allmänna begränsningsfallet. I det tredje fallet ökar den privata konsumtionen något mera än i det allmänna energibegränsningsfallet. År 2000 är konsumtionen ca 4 % lägre än i fallet utan begränsningar. Betydligt mindre andel av energibesparingen sker genom ändrad produktionsinriktning och minskad hushållsförbrukning. Den “prishöjning” som här krävs år 2000 uppgår till 90 %. 1 modellekonomin är producenterna fullständigt informerade om alla l produktionstekniska alternativ. Vidare finns inga kapitalmarknadsproblem i i i l i Tabell 8.10 Energibesparingarna i beräkningsfall 1-3 uppdelad på faktorer, %

Allmänna Låg flexi- Stor flexibegräns- bilitet i bilitet i ningsfallet processind. prod.syst. (1) (2) (3)

Ändrad produktionsinriktning och produktionsvolym 20,5 22,7 14,2 Lägre specifik förbrukning 59,1 55,4 74,1 Lägre direkt energiförbrukning

l inom hushållen

l 20,4 21,9 11,7 l

l

100,0 100,0

348 Energia/ternativ a/örulsärtningar SOU l978zl7

eller andra institutionella faktorer som försvårar anpassningen till ändrade kostnadsförhållanden. Det faktum att energikostnadernas andel är låg både för hushåll och företag i kombination med att alla nödvändiga anpassningar klaras utan flaskhalsproblem, gör att effekterna på total privat konsumtion och BNP blir små. För att belysa modellkalkylernas trovärdighet diskuteras i FFE-rapporten de anpassningar som krävs för att modellens resultat skall förverkligas. Att den ansträngning som krävs inte är helt obetydlig framgår av storleken på den prishöjning på energi (300 % energiprishöjning) som är nödvändig i det allmänna begränsningsfallet. År 2000 skulle då energipriset i rea/a termer vara ungefär fyra gånger större än dagens energipris. I energikommissionens alternativ förutsätts energiprisnivån år 2000 vara 50 å 100 % högre än nuvarande energipris. Med nolltillväxt i energianvändningen blir strukturomvandlingen något snabbare än utan energirestriktioner. Modellen innehåller emellertid endast 8 sektorer och speglar inte utvecklingen inom dessa sektorer. Inte heller belyses regionala omställningsproblem. Enligt rapporten blir dessa troligen starkare på bransch- och regional nivå. De framtida omställningsproblemen kan inte beskrivas på ett tillfredsställande sätt i aggregerade långsiktsmodeller av här aktuell typ. Inga mått på de omfördelningar som behöver ske mellan mer eller mindre energiintensiva delar av samma sektor erhålls. Detta är en svaghet i första hand då det gäller processindustrin. Vissa delar av processindustrin har energikostnadsandelar på mer än 10 % och får antas försvinna nästan helt med de energipriser som är aktuella enligt modellresultaten. Beträffande nödvändiga styrmedel krävs för der/örsra en uppsättning styrmedel för att få till stånd de anpassningar i fråga om teknikval, konsumtions- och produktionsinriktning etc. Modellresultaten antyder att en sådan utveckling är möjlig att förena med fortsatt standardtillväxt, men att den förutsätter mycket kraftiga ingrepp i prisbildningen eller kraftigt verkande regleringar av energianvändningen i olika sektorer. För del andra krävs troligen förstärkning av de närings- och fördelningspolitiska insatserna för att mildra de problem som är förenade med kraven på omställning till en mer energisnål ekonomi. Problemen torde här främst gälla sysselsättningen i de för närvarande mest utsatta branscherna och regionerna. Dessutom kan de mycket stora krav på anpassning som ställs på bostads- och samfärdselsektorerna aktualisera särskilda kompenserande åtgärder for vissa grupper av hushåll.

8.1.4.7 Jämförande diskussion Tre av de berörda alternativa energianvändningsprognoserna bygger på analyser av flera sektorer samtidigt som ett helhetsperspektiv eftersträvats. De tre är industriverkets besparingsalternativ, kommissionens högre tillväxtalternativ och MALTE. Förutsättningarna för dessa tre studier är olika och har kort berörts i det föregående. Jämforbarheten mellan referensprognosen, industriverkets besparingsalternativ och det högre tillväxtalternativet bör vara god, eftersom de alla beräknats på likartade premisser. Osäkerhetsfaktorer finns i alla dessa alternativ, men några avgörande systematiska skillnader i dessa faktorer

Alternativ A - användning 349

mellan de olika beräkningarna bör inte finnas. Beträffande MALTE och referensprognosen är inte denna jämförbarhet omedelbart uppnådd. MALTE bygger i flera avseenden på Förutsättningar som inte har motsvarigheteri de andra alternativen och som där inte närmare behandlats. Möjligheterna att uppnå såväl de besparingseffekter som de produktionsnivåer som anges av MALTE kan generellt anses vara små inom angivna tidsramar med hänsyn till den diskussion som fors i anslutning till energikommissionens expertgruppsmaterial i kapitel 6. MALTE innehåller större krav på både besparingsåtgärder och flertalet nya energikällor än något av kommissionens alternativ. Dessa i sin tur innebär mycket hög ambition beträffande såväl energisparande som nya energikällor.

Övriga omnämnda studier är så pass översiktliga att en närmare jämförelse

svårligen låter sig göras. Slutsatsen att antaganden om en snabbare tillväxt i industriproduktionen ger högre energiprognos är knappast kontroversiell, till skillnad från bedömningen av möjligheterna att realisera uttalade sparmål. Konsekvenserna av dessa förhållanden vid olika energiprogram diskuteras senare i detta kapitel.

8.2 Alternativ A

8.2.1 Alternativets inriktning

Utgångspunkterna för sammansättning av de energialternativ som kommissionen valt att närmare studera framgår av kapitel 7. Alternativ A karaktäriseras främst av en markant satsning på forskning och utveckling av inhemska, förnyelsebara energikällor samt en stark inriktning på energihushållning och energisparande. Denna allmänna inriktning tar sig i alternativet uttryck i dels att betydande energibidrag från förnyelsebara energikällor tillgodoräknas redan före år 1990. dels att energianvändningsnivån är lägre än i alternativen C och D. Alternativet innehåller en avveckling av de kärnkraftverk som f. n. är i drift till år 1985. ldrifttagning av kärnkraftblock utöver dem som redan är i drift förutsätts inte ske. Detta leder till att de ovannämnda huvudinriktningarna beträffande förnyelsebara energikällor och energisparande i särskilt hög grad gäller elsektorn.

8.2.2 Energianvändning 1 Alternativen redovisas fullständigt vart och ett Förutsättningar for sig. För att underlätta jämförelser har alla Huvudinriktningen i alternativ A är att för ett fortvarighetstillstånd uppnå stycken där alternativen dels en så effektiv total energianvändning som möjligt, dels en så låg överensstämmer markeefterfrågan på elenergi att den kan tillgodoses med ett produktionssystem rats. Dubbla streck beutan kärnkraft och med minimal bränsleimport. Kärnkraften förutsätts vara tyder att samtliga alternativ överensstämmer. avvecklad omkring år 1985. enkla att alternativen

Samtidigt är ambitionen att minska beroendet av importerad olja. Åtgärder överensstämmer parvis

hos användarna som möjliggör direkt användning av inhemska energikällor i A/ B och C/ D.

350 Alternativ A - användning

stället för elenergi och import av bränslen eftersträvas genomgående liksom åtgärder som underlättar byte mellan energibärare. Häri ingår också sådana åtgärder som skapar en marknad för tekniska lösningar och system som inte finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt eller göra den mer flexibel. Genom energibesparingar skall den totala användningsnivån få uppgå till högst ca 430 TWh per år år 1990 mot 472 TWh som förutses i industriverkets modifierade referensprognos,alternativ A, i det följande kallad referensprognosen. Elanvändningens ökning skall begränsas så att nivån år 1990 blir högst 105 TWh mot referensprognosens 127 TWh. År 1985 får den slutliga elanvändningen utgöra sammanlagt högst 95 TWh. Angivna nivåer ses vad gäller elenergin som tak och kan inte överskridas utan nya förutsättningar beträffande utbyggnaden av elproduktionen.

Sektorvisa bedömningar vägledande för valet av besparingsåtgärder inom industrisekrorn är de bedömningar av uppnåeliga besparingar som har redovisats i industriverkets besparingsprognos och i det högre besparingsalternativet hos kommissionens expertgrupp för energihushållning. Särskilda ansträngningar skall därvid göras for att spara el och gå över från el till andra energibärare. Enjämförelse mellan nuläge, industriverkets prognoser och hushållningsgruppens bedöm- i

ningar görs i tabell 8.11. 1

Till grund för referensprognosen ligger antagandet att industrins använd-

som finns i

ning av bränslen effektiviseras genom att de åtgärder vidtas 1

i industriverkets (SIND PM 1976:3 och 1977:6). Vidare l

angivna utredningar om åtgärder för bättre miljö (både inre och yttre). vilket ingår antaganden generellt tenderar att höja elbehoven. De åtgärder som inräknats i referensprognosen kan enligt verket genomföras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om åtgärderna får kosta upp till 30 öre per KWh kan de besparingar göras som finns inräknade i besparingsprognosen. Investeringsbehovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr per år utöver vad som ingår i referensprognosen.

Tabell 8.11 Industrins energianvändning

1976 1990 TWh Referensprognos Besparingsprognos Hushållningsgruppen “Hög”

TWh Ökning/år TWh Ökning/år TWh Ökning/år

Alternativ A - användning 351

Referensprognosen bygger vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. I ett längre tidsperspektiv kan introduktionen av ny teknik, t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet, få stor betydelse for energiåtgången. industriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter föreligger, samtidigt som osäkerhet beträffande drifttillgänglighet, anpassning till beñntlig anläggning m. m. kan göra att dessa möjligheteri realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha analyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning. Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. 1 flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. 1 de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk/ingenjörsmässig natur kunnat göras. Sammanfattningsvis ger industriverket följande bild av den väntade utvecklingen. Se nedanstående tabell 8.12. Fördelningen branschvis av energianvändning och besparingar enligt industriverket framgår av tabell 8.13. Som framgår av tabellen sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-, massa- och pappersindustrin och inom den kemiska industrin.

1 kommissionens hushållningsgrupp har för det s. k. högre besparingsal-

ternativet antagits att möjliga ytterligare besparingar uppgår till totalt 18 TWh inom industrin jämfört med referensprognosen eller 4 TWh jämfört med industriverkets besparingsprognos. Av dessa 4 TWh hänför sig 2 TWh till en nedskärning av den trendmässiga ökning i elforbrukningen som trä-, massaoch pappersindustrins branschorganisation förutser och som antagits i industriverkets båda prognoser. Schablonmässigt har bedömts att detta skulle

i

innebära investeringar på 1-2 miljarder kr. Resterande 2-3 TWh bedömer hushållningsgruppen vara möjliga att spara genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera drivmotorerna för industrins

l

pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer. Besparingsmöjligheterna kan inte fördelas på branscher. Investe-

l

l

l Tabell 8.12 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)

l

% per år 1976 % per år 1990 1968-1976 1976-1990

Produktionsvolym 2,8 125 4.0 216 Energianvändning: Referensprognosen 1.1 116 2.0 154 Besparingsprognosen 1.1 116 1.5 144 0 Preliminära värden.

352 Alternativ A - användning

Tabell 8.13 Energianvändning i olika branscher, TWh

Bransch 1976” 1990 TWh Referensprognos Besparingsprognos Differens TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år

Övrig Småindustri 2 2 - 2 - 0

Totalt 160 212 2.0 198 1,5 -14 1

a Preliminära värden.

* härför har överslagsmässigt uppskattats till 1 miljard kr. ringskostnaden En möjlighet till elbesparingar i alternativ A som inte medtagits ovan är en \ ändrad produktionsinriktning inom massa- och pappersindustrin. En låg expansionstakt för mekanisk massaproduktion och högre andel kemisk massa skulle ge lägre elanvändning. I balanserna för alternativ A är sådana i produktionsinriktningen inte medräknade men skulle kunna ge ändringar drygt 2 TWh lägre extern eltillförsel för samma massaproduktionsvolym. Å andra sidan skulle behovet av andra råvaror öka. Eftersom möjligheterna att spara el har särskild betydelse i alternativ A och B görs i tabell 8.14 en uppdelning av möjliga besparingar på el resp. bränsle inom de viktigaste industribranscherna. \ Investeringskostnaderna för att nå de 14 TWh besparingar som ingår i J

besparingsprognosen har uppskattats till sammanlagt 6 miljarder kr. För de i

elbesparingar som kommissionen räknar med i alternativ A och B ytterligare bedöms investeringskostnaderna utgöra 2-3 miljarder kr. Uppgifter om I eventuella drifts- eller underhållskostnader har inte redovisats. Ett genomförande av besparingar upp till 18 TWh jämfört med referensprognosen kräver utvidgade stimulansåtgärder eller andra förstärkta styrmedel. Styrmedlens effektivitet och säkerhet får fastställas med hänsyn till hur nivån för elproduktionen år 1990 bestäms i relation till här redovisade sparmöjligheter. Detta gäller särskilt på elsidan eftersom tillförseln av el är svår att öka med kort varsel om besparingarna inte får väntad effekt. Samfärdse/n är den sektor som är starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gäller i alla energikommissionens fyra alternativ att det sammanvägda besparingsprogram som kommissionens expertgrupp för

Alternativ A - användning 353 Tabell 8.14 Möjliga besparingar i industrin år 1990 i förhållande till referensprognosen, TWh Minskad Förbrukning av Bränsle El enligt indu- El enligt kom- Total enerstriverkets be- missionens gibesparing sparingsprognos alternativ A alternativ A

Övriga Varvtalsreglering m. m., ej branschfordelat - - 2 2

Summa 12 2 4 18

energihushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att besparingar på sammanlagt 6-7 TWh, eller 6-7 % ,skall göras i förhållande till

industriverkets referensprognos.

Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall undersökas att inom samfärdseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol. De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian-

vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra-

fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning. De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att - hos trafikanterna om behovet skapa ökad insikt av och möjligheterna till energibesparingar - åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordon - fordon sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande få till stånd en övergång från individuellt till kollektivt resande och ökad samåkning i personbilar - utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel.

Tabell 8.15 Energianvändning inom samfárdselsektorn

1976 1990 TWh Referensprognosen Energikommisionen Differens TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år

354 Alternativ A - användning

De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga for att nå den angivna besparingen inom samfardselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder, dels vissa restriktioner. Utgångspunkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjigt undvika att

påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad

besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan.

Åtgärd

Bättre körsätt, underhåll O.5-l Åtgärder lör att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbestämmelser 0.5-l Utbyggd kollektiv trafik, vissa restriktioner mot personbilstrafik i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet 15-2 Bättre resandeplanering, individen avstår från onödigt resande. ökad samåkning 1 Normer for högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning for personbilar kombinerat med en med hänsyn till specifik förbrukning starkt progressiv årlig fordonskatt 1.5 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrafiken l-l,5

Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhällsekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader for hela perioden 1979-1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.

Åtgärd Kostnad m. m. 1979-1990

Information till bilisterna 50 milj. kr Utbildning vid trafikskolorna Förhållandevis låga kostnader för framtagning av undervisningsmateriel Förbättrad efterlevnad av hastighets- Förhållandevis låga kostnader för bestämmelser propaganda och skärpt lagstiftning. Väsentlig utbyggnad av länstrafikgruppernas traftkövervakning torde erfordras Utbyggd kollektivtralik i kombination Investeringar i kollektivtrafiken på med sanering av tralikmiljön och rest- lägst 2 miljarder kr. Årskostnaden riktioner mot bilutnyttjandet framför (inkl. periodiserade kapitalkostnader) allt i de större tätorterna 10-20 % högre än i referensprognosen, l vilken utsträckning de ökade kostnaderna for investeringar i kollektivtrafiken kan uppvägas genom en minskning av de kostnader för byggande och drift av vägar och gator som förutsatts i referensprognosen kan ej bedömas. Hänill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trafiken får ses som en angelägen trafikpolitisk åtgärd

Alternativ A - användning 355

Åtgärd Kostnad m. m. 1979-1990

Ökad samåkning i personbil Förhållandevis låga kostnader för samåkningsprogram inom företag och för samhälleligt engagemang i fullskaleförsök Normer avseende högsta tillåtna speci- Utvecklingskostnaderna för den infika bränsleförbrukning hemska bilindustrin har inte kunnat bedömas. Normerna lår avvägas med hänsyn till närings- och handelspolitiska konsekvenser Starkt differentierad fordonsskatt Förhållandevis låga kostnader Frivilliga sparprogram inom lastbilstra- Avser i första hand kostnadseffektiva ñken energibesparingar Förstärkning av SJ:s konkurrensläge Ökade årliga investeringsanslag till SJ

Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan - beroende på med vilken styrka de sätts in - ytterligare åtgärder behöva komma ifråga för att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräknats. Det kan gälla åtgärder av följande slag:

obligatorisk ekonomitrimning av personbilar - varudeklaration av begagnade personbilar - kontroll obligatorisk av bränsleförbrukningen

l -

ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firma- eller I j leasingbil i ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad-arbetsplats.

För att skapa bättre flexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjligheterna att på sikt utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp av experter inom energikommissionen. Resultaten redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grova indelning - bränslen resp. el som har gjorts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen. Någon väsentlig övergång till el genom t. ex. övergång till spårbunden trafik förväntas inte komma ifråga i alternativ A under den behandlade tidsperioden. För sektorn Bostäder bygger kommissionens alternativ A och B på hushållningsgruppens mer ambitiösa besparingsalternativ, där sparåtgärder

vidtas i existerande bebyggelse inom en lönsamhetsgräns som motsvarar ett

energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i propositionen om energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Undantag görs dock för besparingar upp till denna lönsamhetsgräns i tjärrvärmda bostäder. Strävan bör vara att avväga besparingarna i sådana byggnader mot de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion. Här har schablonmässigt beräk-

ligågåâgâriâa :Ånhzräár

nats att 4-5 TWh av sparpotentialen av detta skäl inte skall utnyttjas.

âgits fram Särskilt för

Jämfört med industriverkets referensprognos bedöms i alternativ A och B ekonomidepanememets en besparing på 12-13 TWh (inkl. hushållsel) kunna uppnås* modellberäkninsar.

356 Alternativ A - användning Tabell 8.16 Energianvändning i bostäder, alternativ A, TWh

För byggnader görs samma antaganden som i referensprognosen om effekten av nya byggnormer. Den stora minskningen 1976-1990 i referensprognosen är delvis av redovisningsteknisk karaktär. Individuell uppvärmning, som innebär att förluster vid förbränningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen, minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distributionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovlsningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning. Differensen mellan alternativ A och referensprognosen beror på flera faktorer: - ändrad fördelning av uppvärmningsformer - beträffande besparingar uppvärmningsenergi - i hushållens besparingar elanvändning. Fördelningen av eluppvärmning förändras enligt följande i förhållande till industriverkets referensprognos och den situation som bedöms råda år 1978: Denna begränsning av nyinstallationer av elvärme förutsätter totalforbud från och med år 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme i existerande byggnader förutsätts heller inte ske. Däremot kan el komma att som komplement till exempelvis solvärme i nya småhus. Om accepteras hälften av nytillkommande småhus 1980-1990 skulle förses med e1 som

Tabell 8.17 Antal elvärmda bostäder (1 000-ta1) 1976 1978 1990 lndustriver- Energikom- Differens kets referens- missionens prognos alternativ A

Småhus 380 435 978 515 -463 51 60 120 75 - 45 Flerfamiljshus 431 495 1 098 590 -508

a Fritidshus ingår inte här utan redovisas inom sektorn service m. m.

SOU 1978: 17 Alternativ A - användning 357

Tabell 8.18 Uppvärmningsform i bostäder år 1990 enligt industriverkets referensprognos och alternativ A och B (l 000-tal bostäder)

komplement skulle det innebära en elåtgång år 1990 av ca l TWh. 5 Fjärrvärme och individuella pannor (olja eller andra bränslen) förutsätts användas i stället för elvärme. Även uppvärmning med solenergi samt energibesparingar med hjälp av värmepump antas bidra till att ersätta den elvärme som är förutsatt i referensprognosen. Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts ske snabbare än enligt industriverkets referensprognos. För att inte försämra underlaget för fjärrvämre och därmed bl. a. möjligheterna att genomföra en stark satsning på kraftvärme förutsätts i alternativ A att inte hela besparingspotentialen i fjärrvärmda bostäder utnyttjas. I stället förutsätts besparingsinsatser i elvärmda hus genomföras något längre än till en kostnad som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Detta beräknas ge en elbesparing på ca l TWh (årsforbrukning) år 1990. Besparingarna när det gäller energi för uppvärmning bedöms kunna nås genom åtgärder av följande slag: besparing beträffande varmvatten temperatursänkning och inreglering i värmesystem intermittent drift av värme- och ventilationsanläggningar - underhåll justering, m. m. av ventilationssystem panninspektion tätning tilläggsisolering För att genomföra dessa åtgärder på det sätt och i den utsträckning som förutsätts i alternativ A krävs kraftiga styrmedel för att nå ett högt genomförande. Behovet av investeringar är uppskattningsvis 8,5-l0 miljarder kr. När det gäller besparingar i hushållens elanvändning (i princip exkl. elvärme) har kommissionens expertgrupp for energihushållning bedömt en besparing på 1 TWh kunna nåsjämfört med referensprognosen genom bl. a. bestämmelser om obligatoriska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. Uppgifter från Konsumentverket tyder på att ytterligare besparingar kan göras genom effektivisering av apparatutrustning. Här förutsätts att 2 TWh sparas i hushållens elanvändning år l990jämfört med referensprognosen. En sådan nivå förutsätts kunna nås genom obligatoriska startklockor, energideklaration av hushållsapparater m. m., samt utvidgad information som gör att eldrivna apparater och utrustningar

358 Alternativ A - användning SOU 1978: 17

utnyttjas effektivare. Kostnaderna för dessa åtgärder har inte kunnat beräknas. lnformationsåtgärder av typen energideklaration, sparkampanjer m. m. har relativt blygi samma kostnader men deras effekt är svår att beräkna. För sektorn Service m. m. görs - när det gäller energi för byggnadsuppvärmning - samma antaganden som för sektorn Bostäder. Energisparande åtgärder vidtas alltså intill en lönsamhetsgräns på 10 öre/ kWh med motsvarande undantag för fjärrvärmda byggnader och högre besparingsambition i elvärmda byggnader. stämmer relativt väl överens med de bedömningar som Sparmöjligheterna gjorts i regeringens proposition om energisparplan för befintlig bebyggelse. Förutsatta besparingar framgår av tabell 8.19. Besparingarna uppnås genom i huvudsak följande åtgärder: besparingar betr. uppvärmningsenergi ändrad fördelning av uppvärmningsformer besparing betr. eldrift i övriga lokaler besparingar i gatubelysning besparingar inom jordbruket - av elvärmeanvändningen i fritidshus än vad industriverlägre expansion kets referensprognos förutsätter.

Den elvärmda byggnadsvolymen i övriga lokaler förändras enligt tabell 8.20 i alternativ A och B jämfört med förutsatta förhållanden år 1978 och

industriverkets referensprognos.

Detta förutsätter ett i det nännaste totalt stopp för elvärme i nybyggda lokaler från och med år 1980. Fjärrvänneutbyggnaden förutsätts å andra sidan bli snabbare än enligt industriverkets referensprognos. För fritidshus förutsätts likaledes en annan fördelning på uppvärmningsformer. Elanvändningen för uppvärmning och hushållsel i fritidshus förutsätts här öka från 1975 års nivå på drygt l TWh till 2,5 TWh. Det skall l Den icke utnyttjade jämföras med industriverkets referensprognos, som anger nära 4 TWh. l sparpotentialen är här drygt 4 TWh. stället blir bränsleandelen högre än i referensprognosen.

Tabell 8.19 Energianvändning inom servicesektorn

1976 1990 TWh lndustriver- Energikommi- Differens melkets referens- sionens alter- lan referensprognos nativ A0 prognosen och alterna- TWh Ökning/år TWh Ökning/år nativA

0 Uppgifterna framtagna särskilt för ekonomidepartementets modellberäkningar,

Alternativ A - användning 359

Tabell 8.20 Elvärme i övriga lokaler, antal milj. m3 elvärmd volym

1976 1978 1990

lndustriver- Energikommis- Differens kets referens- sionens alterprognos nativ A

Övriga lokaler 18 20 49 26 -23

Det är svårt att avgöra vilka styråtgärder som behövs för att nå dessa begränsningar i elanvändningen. En möjlig åtgärd för att hålla genomsnittligt samma specifika âtgångstal som f. n. för elanvändning är att t. ex. komplettera fritidshusens värmesystem med kaminer som eldas med exempelvis ved. Ett alternativ kan också vara introduktion av solfångare. Vidare förutsätts en effektivisering ske av armaturer för gatubelysning i enlighet med den sparpotential som hushållningsgruppen har redovisat. Förbrukningen bedöms därmed stanna vid 1 TWh, jämfört med 1,4 TWh i industriverkets prognos. 1 fråga om jordbruket redovisar hushållningsgruppen besparingsmöjligheter på ca 1 TWh i förhållande till industriverkets prognos. Denna besparingspotential, som enbart gäller olja, förutsätts bli tillvaratagen i sin helhet. Kostnaderna för de investeringar som krävs för angivna besparingar inom sektorn service m. m. är svåra att beräkna. För besparingarna inom uppvärmningssektorn beräknas ett investeringsbehov av 2,5-3 miljarder kr. utöver industriverkets referensprognos. Kostnaderna för övriga sparinsatser har varit omöjliga att fastställa. Besparingar beträffande hushållsel i fritidshus antas åstadkommas genom information och energideklaration. Besparingarna i övriga lokaler som innebär ytterligare effektivisering är svåra att kostnadsberäkna. Beträffande besparingarna inom gatubelysningen är det fråga om byte av armaturer för effektivare belysning. lnom jordbruket har det också varit svårt att göra kostnadsuppskattningar.

Energianvändning zoralr âr 1990

Den totala energianvändningen i alternativ A blir följande år 1990:

Tabell 8.21 Total energianvändning i alternativ A år 1990, TWh

360 Alternativ A - användning

Eleneigianvändning âr 1985 Alternativ A innebär kärnkraftavveckling till år 1985. Därför finns det anledning att närmare se på elenergianvändningen vid denna tidpunkt. För industrisektorn räknar industriverket i princip med en jämnt fördelad minskning av de specifika åtgångstalen av elkraft under perioden 1975-1990. Med denna förutsättning och med en jämn Fördelning över tiden av de ytterligare besparingsinsatserna inom industrin som kommissionen angett i det föregående blir elanvändningen 3 TWh lägre än industriverkets elprognos år 1985, dvs. 52 TWh. För transportsektorn beräknas samma el-utveckling som enligt industriverkets referensprognos. Elvärmeanvändningen i bostäder beräknas ligga något högre år 1985 än år 1990 på grund av att alla elbesparingar inte hinner genomföras till år 1985. Användningen av hushållsel är däremot lägre år 1985 än år 1990 eftersom antalet bostäder då är lägre. Med samma åtgångstal/hushåll som antas för år 1990 blir användningen drygt 14 TWh. Inkl. elvärmen blir då den totala elanvändningen i bostäder ca 22,5 -23 TWh år 1985. För eldrift inom sektorn service m. m. räknas med en jämnt fördelad ökning mellan 1975 och 1990. Elvärme i övriga lokaler förutsätts däremot bli ungefär densamma år 1985 som år 1990. Elanvändningen år1985 blir då drygt 16 TWh. Till detta kommer elförbrukning inom jordbruket där användningen år 1990 beräknas vara samma som år 1985, dvs. 1 TWh. Den totala elanvändningen är 1985 enligt alternativ A framgår av tabell 8.22.

Utvecklingstendenser efter år 1990

Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. a hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.

Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av i

vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare. 1 l Tabell 8.22 Elanvändning år 1974, 1976, 1985 och 1990 enligt industriverket och i alternativ A, TWh

Alternativ A - användning 361

l alternativen A och B kommer särskilt utvecklingen av de förnyelsebara källornas ekonomi och tillgänglighet att ha betydelse. Även situationen vad avser t. ex. utsikterna att utnyttja kol i Sverige kommer att spela in. I det Följande berörs kort några inslag i det beskrivna alternativet A som kan ha betydelse för energiefterfrågan under l990-talet. [alternativ A kommer kostnaden för nytillkommande elproduktion att bli högre än i övriga alternativ enligt de förutsättningar som energikommissionens expertgrupp för tillförsel har räknat med. Detta kan stimulera till en övergång från elanvändning till bränsleanvändning. En sådan Övergång är möjlig inom industrin och kanske också i byggnader som f. n. är elvärmda. Under 1990-talet kan ny teknik väntas ge möjligheter till effektivisering av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att kunna hålla ungefär samma takt i effektiviseringarna som under 1980-talet. Tendensen under 1980-talet där elanvändningen förutses öka betydligt snabbare än bränsleanvändningen kan komma att brytas.Framför allt kommer att finnas en strävan hos statsmakterna att hålla tillbaka ökningar i elanvändningen, dvs. beslut förutsätts bli fattade om erforderliga styrmedel ifall priseffekten inte visar sig tillräcklig. l de processer inom industrin där det finns möjlighet att substituera bränsle med el och vice versa kommer troligen utvecklingen att leda till ökad bränsleanvändning, förutsatt att industrin bedömer att risken för störningar i tillförseln eller för fördyringar är mindre i fråga om bränslen än i fråga om el. Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan i alla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el. För sam/ärdseln antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. avser framför Programmet allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivân av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfárdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom industrin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvändningen inom samfärdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ A. En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplanering, som är mer inriktad på att tillgodse intresset att hushålla med energi, dvs. inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan arbete, bostad, platser för fritidsaktiviteter och service. Inom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska bränslen, t. ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. l deras beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000. Inom bosrads- och servicesektorerna, där energin främst går till uppvärmning av byggnader, skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter

bl. a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer. vilken

362 Alternativ A - tillförsel

utrustning som de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationeri nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på dessa sektorers energianvändningsnivå i perspektivet 20-25 år. I alternativ A kommer de konventionella energisparmöjligheterna i nu befintliga byggnader i huvudsak att vara genomförda till år 1990. Effekten av byggnormer, nuvarande eller skärpta, kommer därefter tillsammans med bostädernas volymmässiga tillväxt att bestämma hur uppvärmningsbehovet utvecklas. Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom under senare delen av 1980-talet, som ett resultat bl. a. av nu inledda satsningar på forskning, utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10-15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången for uppvärmning genom solfångare. Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka

l

användningsnivån (beroende på var i energibalansen som omvandlings- och distributionsforluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ

l

bli maximalt utbyggd. Elvärme kommer knappast att tillåtas expandera i alternativ A. När det gäller uppvärmningen av byggnader är det mycket svårt att uttala sig om vilken energiform som kommer att vara fordelaktigast for alternativ A. Några möjligheter är solvärmebaserade system, elvärme från exempelvis bränslekondens, eller värme från bränslepanna i en hetvattencentral alternativt panna i det enskilda huset. Samma osäkerhet gäller i alla alternativ men tendensen att använda el för uppvärmning i nytillkommande fastigheter eller vid konvertering är starkare i alternativ C och särskilt D än i alternativ A och B under l990-talet. En ökad användning av hushållsel kommer inte att kunna ha någon avgörande betydelse under 1990-talet. Det kan endast ge en elökning med 1-2 TWh om utvecklingen fortsätter som under slutet av 1980-talet enligt industriverkets referensprognos.

8.2.3 Energiti/_lförsel och omvandling lnom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på olika sektorer för att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i avsnitt 8.2.2. 1 det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer. Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är for handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten såväl vad beträffar energitillforsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.2.4 även avvikelser i olika avseenden från det “normalalternativ” for alternativ A som presenteras i detta avsnitt. Till grund for framställningen ligger underlagsmaterial från tillforselgruppen. Detta material har i vissa fall modifierats något.

Alternativ A - tillförsel 363

8.2.3.1 El- och värmeproduktion

Elproduktion fram till är 1990

Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illusteras i nedanstående tabell. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den vattentillrinning och den värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt. Alternativ A karaktäriseras av en maximal ansträngning av utbyggnadsresurserna för att kompensera kärnkraftavvecklingen och viss skrotning av äldre oljekraft samt för att täcka ökningen i elforbrukning. Trots detta visar det sig inte vara möjligt att täcka den antagna elanvändningen år 1985 och nâgra år framåt med tillfredsställande leveranssäkerhet, dvs. med en sannolikhet på 97 % för att efterfrågan skall kunna tillgodoses. Den användning som skall täckas är enligt avsnitt 8.2.2 95 TWh plus distributionsförluster, sammanlagt 107 TWh. Den produktionsapparat som enligt tabellen ovan finns tillgänglig år 1985 kan med ungefär 50 % sannolikhet

Tabell 8.23 Energialternativ A. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990.

i Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh

i 1976 1978 1985 1990

MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh

Vattenkraft 13 100 54.3 (60) 14 100 61 15 900 64 16 400 66 Kärnkraft 3 200 15.3 3 750 22 - - - - Industriellt mottryck 700 3.2 800 3 l 200 8 l 500 10 Krqftvärme

1 - - - - 150 › 250 1 Skogsavfall - - - - - - 300 1 Energiskog Diesel, olja - - - - 450 2 500 2

- - - - 50 0 100 O Gasturbin, gas

Fossi/kondens

Pumpkraft Nettoimport - 2.1 - - - - - -

Summa 23 700 86.4 25 650 90 25 550 95* 31 300 116

a Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning. i b Innebär en brist på 12 TWh jämfört med den användningsnivå som diskuteras i l avsnitt 8.2.2.

364 Alternativ A - tillförsel

täcka 107 TWh. Detta innebär att elbrist skulle uppstå i genomsnitt ett årav två och att bristen vid ogynnsamma Förhållanden skulle kunna bli mycket stor. I realiteten kan ett sådant risktagande inte accepteras med hänsyn till de svåra följdverkningar för samhället som skulle kunna uppstå. För att alternativ A skall kunna realiseras fordras därför antingen att användningsnivån pressas ned ytterligare till en nivå som ger acceptabel leveranssäkerhet eller att extraordinära åtgärder vidtas på produktionssidan. Sådana exceptionella åtgärder för att åstadkomma nya produktionsanläggningar diskuteras senare. Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 TWh till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom ramen för det beslut beträffande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78157, CU 1977/78291, rskr 1977/78:l00). Kärnkraften förutsätts avvecklad till år 1985. De sex befintliga kärnkraftblocken tas ur drift samtidigt den l januari 1985 eftersom marginaler fören successiv avveckling inte finns med hänsyn till kraven på leveranssäkerhet före år 1985. Avställningen i sig innebär inga tekniska komplikationer utan kan liknas vid en normal revisionsavställning som görs rutinmässigt. Avvecklingen kan drivas olika långt- från “konservering” av anläggningen, vilket beräknas ta ca 1 1/2 år, till en fullständig rivning och återställning av kraftverksområdet. Hur långt avvecklingen efter avställningen skall drivas och i vilken takt är väsentligen en ekonomisk fråga. Industriellt motttyck byggs ut i en takt motsvarande ca 60 MW per år i genomsnitt under 1980-talet till ca 1 500 MW år 1990. Denna utbyggnadstakt bedöms maximal med hänsyn till tillverkningstakt och teknisk potential. Kraftvärmeverk byggs ut i maximal takt inom ramen för det värmeunderlag som uppkommer genom en maximalt möjlig fjärrvärmeutbyggnad. Det tillgängliga värmeunderlaget används således i så stor utsträckning som möjligt för elproduktion. Ett flertal olika bränslen förutsätts komma till användning, nämligen olja för konventionella kraftvärmeverk och dieselanläggningar, gas, kol. torv, skogsavfall och energiskog. Anläggningarna lokaliseras så gynnsamt som möjligt i förhållande till tillgången på energiråvara. Totalt förutsätts ca l 500 MW i drygt 50 anläggningar i något fler än 40 orter komma till stånd under perioden fram till 1985. Ca hälften härav är dieselanläggningar. Kraftvärmeverken utrustas så långt möjligt för eldning med andra bränslen än olja. Drygt en tredjedel av nettotillskottet av kraftvärme kommer trots detta att utnyttja olja som bränsle främst till följd av den omfattande utbyggnaden av dieselkraftvärmeverk, vilka inte kan eldas med fasta bränslen. Anledningen till dieselutbyggnaden, som har en nackdel i läsningen till olja som bränsle, är kravet att så snabbt som möjligt få fram ny produktionskapacitet. Under perioden 1986-1990 forutsättes ca 1 550 MW kraftvärme tillkomma i drygt 30 anläggningar i ytterligare ca 20 orter. Køl- och torvkondens byggs ut i snabb takt mellan 1985 och 1990 för att så snabbt som möjligt återställa normal leveranssäkerhet i elsystemet. Kraftvärmeverk eldade med inhemska bränslen används maximalt redan under medelår. Ökad produktion vid t.ex. dålig vattentillgång får därför ske i

Alternativ A - tillförsel 365

kondenskraftblocken. Här har antagits att i första hand kolkondens utgör reserv och att därför relativt hög medelårsproduktion i oljeeldade kondenskraftverk blir erforderlig. Skälet till detta är att så långt möjligt hålla tillbaka kolanvändningen med hänsyn till dess negativa miljöeffekter. Även en omvänd strategi är givetvis möjlig. Totalt produceras 18 TWh el i kondenskraftverk år 1990. Vindkraft förutsättes byggas ut till en produktionsförmåga av ca 4 TWh år l990, motsvarande ca 350 st 4 MW-anläggningar eller ca 700 st 2 MWanläggningar. För att klara de krav på regleringsresurser i produktionssystemet som vindkraftintroduktionen ställer främst på längre sikt erfordras tillskott av pumpkraft. Här har förutsatts att ett första pumpkraftverk på 250 MW tillkommer redan till år l990. Genom extraordinära åtgärder - bl. a. dispenser från nuvarande regler för tillståndsgivning - kan de totala byggtiderna förkortas så att ytterligare ett antal stora kraftanläggningar kan uppföras till år 1985. Sålunda bedömer tillförselgruppen att man, om sådana dispenser kan erhållas i tid för att besluta om byggstart l januari 1979, kan färdigställa fyra stora kol/oljeeldade kondenskraftblock till 1985. Härigenom skulle den beräknade elbristen åren 1985-88 kunna elimineras. Ett annat sätt att utöka produktionskapaciteten -som dock inte ligger inom ramen för detta alternativ -är givetvis att senarelägga kärnkraftavvecklingen ett antal år.

Värmeproduktionfram till år 1990 Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.24. “Solvärmen” i tabellen ovan hänför sig främst till mindre solvärmesystem och till uppvärmning av tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter.

“Övrig uppvärmning” tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja 1 resp. 3-4.

Med en antagen genomsnittlig verkningsgrad av 65 % resp. 75 % åtgår sammanlagt 65 resp. 49 TWh olja år 1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor. Fjärrvärme byggs ut i maximal takt, vilket bl. a. innebär att nuvarande utbyggnadstakt fördubblas och att förutom tätare bebyggelse även viss småhusbebyggelse ansluts till fjärrvärme. Fjärrvärme produceras i centrala anläggningar, företrädesvis kraftvärme-

Tabel18.24 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmningsform. Alternativ A, TWhth

366 Alternativ A - tillförsel Tabell 8.25 Fjärrvärmeproduktion i alternativ A 1976 1978 1985 1990 Mwm Twhlh Mwm Twhm Mwm Twhm MWm TWh, Krqftvärmeverk

HeIvatIencenIra/er

0_3

Summa produktion (inkl. distributionsförlust 7-8 %) 11 400 22,5 13 100 25,9 21 390 42,5 26 120 51,3

verk och hetvattencentraler. Även spillvärmeutnyttjande, sopförbränning och värmeproduktion i centrala solvärmeanläggningar antas förekomma. l tabell 8.25 inkluderas inte omvandlingsförlusterna i fjärrvärmeanläggningarna.

Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk.

är dock prioriterade framför kraftvärmeverk, vilket har Spillvärmeprojekt medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 spillvärmeprojekt, vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Hänill kommer ett bidrag från sopförbränning på ca 1 TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärmesystem i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.2.3.3 utnyttjar solvärme och kraftvärme -liksom för övrigt även spillvärme - samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalansen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i ljärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken. Värmeproduktion i oljeeldade hetvattencentraler utnyttjas i sista hand för att tillgodose värmebehovet i fjärrvärmesystemen.

Utvecklingen efter år 1990

Den snabba fjärrvärmeutbyggnaden undergl980-talet medför att potentialen för tillskott till elprodukrionen från kraftvärmeverk påtagligt minskar efter år 1990. En fortsatt utbyggnad av vindkraft förutsätts komma till stånd. Det är dock nödvändigt att i relativt stor omfattning komplettera eltillförseln med produktion i kondenskraftverk eldade med fasta bränslen - kol och biomassa - under perioden efter år 1990. Omfattningen härav beror bl. a. på elanvändningens utveckling. Inom uppvärmningsomrâder stoppas den snabba övergången från individuell uppvärmning till fjärrvärme upp under 1990-talet, eftersom samtliga

SOU 19718: 17 Alternativ A - tillförsel 367

områden med Förutsättningar för fjärrvärme då antas denna utnyttja upmärmningsform. Eftersom eluppvärmningen inte förutsätts öka kan härigenaom ett oljeberoende inom sektorn “övrig uppvärmning” komma att kvarstå under relativt lång tid, såvida inte soluppvärmningens omfattning ökar snabbt eller en omfattande introduktion av t. ex. fliseldade villapannor kommer till stånd. lnom fjärrvärmesektorn bör oljeberoendet kunna elimineras något snabbare. Produktion i oljeeldade kraftvärmeverk torde dock komma att utnyttjas under relativt lång tid.

8.2.3.2 Energi till industrin

1 detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m. m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under 8.2.3] utom den del som är starkt integrerad med processvärmesystemet, vilket behandlas i detta avsnitt. 1 alternativet har räknats med att industrins energibehov för processvärme är 134 TWh för både år 1985 och år 1990. Behovet av elkraft har beräknats till 53 TWh år 1985 och 59 TWh år 1990. Siffrorna avviker i obetydlig grad från motsvarande siffror i avsnitt 8.2.2. Den i alternativ A snabba avvecklingen av kärnkraften kan medföra att kraftsektorn får svårigheter att garantera elförsörjningen till industrin under några år från 1985 och framåt. Om industrins elbehov inte kan tillgodoses under dessa år kan beroende på möjligheten att ransonera inom andra sektorer produktionen temporärt behöva dras ned, vilket då också återverkar på bränslebehovet. Härifrån bortses i det följande. Briinslebalansen för år 1985 utmärks i första hand av ett fortsatt högt

oljeberoende. Ökningen i oljeförbrukningen har dock kunnat begränsas

genom att naturgas utnyttjas. Under femårsperioden efter 1985 minskar oljeberoendet kraftigt till följd av ett forcerat införande av biobränslen. 1 tabell 8.26 redovisas industrins beräknade bränslebehov för åren 1978, 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen för mottrycksproduktion.

Tabell 8.26 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A, TWh

368 Alternativ A -tillförsel

Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna. Dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I alternativet har oljeanvändningen i industrin minskats med ca 40 % relativt 1978 års beräknade värden.

Användningen av kol är begränsad i alternativet. Ångkol utnyttjas därför

inte inom industrisektorn, medan däremot metallurgiskt kol används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl. Den utnyttjade gasmängden (5-6 TWh) år 1990 motsvarar åtgången inom det s. k. sydgasnätet. Användningen avses främst ske ijord- och stenindustrin samt i livsmedelsindustrin. I avfallsbränslen inräknas för industrisektorn endast lutar och bark, vilka nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användningsmöjlighet. I biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall, odlad energiskog och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985-1990. År 1990 används sålunda inom industrin drygt 36 TWh av dessa bränslen, varav torv 10 TWh, energiskog ca 18 TWh samt halm och skogsavfall ca 8 TWh. Denna mängd kan industrin inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoffringar. Utnyttjandet av den angivna mängden torv och biobränslen medför att en överkapacitet i oljepannor på ca 2 200 MW uppstår omkring år 1990 och att 17 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km. Den största förbrukningen av torv och biobränslen har år 1990 beräknats ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin. Utbyggnaden av industriell mottryckskraft, som redovisas i 8.2.3.1, får bedömas som maximal med hänsyn till möjlig produktionskapacitet och teknisk potential. Industrins totala elförsörjning framgår av tabell 8.27. För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.28 är i drift resp. år. De pannor som utnyttjar naturgas erhålls genom konvertering av oljepannor under tiden fram till år 1985. Som framgått ovan måste under perioden 1986-1990 oljepannor med en sammanlagd effekt av 2 200 MW tas ur drift innan de av åldersskäl måste skrotas. För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas som substitut

Tabell 8.27 Industrins elförsörjning åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A, TWh

sou 1978:17 Alternativ A - tillförsel 369 Tabell8.28 lndustrins pannbestånd åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ A

t. ex. genom en vidareutbyggnad av naturgasnätet. En gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt för biobränslen och torv förutses på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen. Den vidare utbyggnaden av mottryckskraften av värmeunderbegränsas laget. Utbyggnaden torde i stor utsträckning få ske genom att trycket i befintliga ångsystem höjs. För detta krävs ombyggnader.

8.2.3.3 Energi till transportsektorn

Energitillförseln till transportsektorn kommer f. n. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssektorema vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel. I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel, exempelvis metanol, vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektoms direkta oljeberoende vara ca 85 %. l alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh för energiråvara produktion av 11 TWh inhemska drivmedel år 1990. l beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförutsättningar uppfyllas. A. Förändringar av fordonsparkens motor- och bränslesystem som breddar transpcrtsektorns drivmedelsbas. Normer för motorer av flerbränsletyp, bensinmotorer anpassade för alkoholinblandning m. m. måste införas. B. Tillförssl av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel måste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp. En introduktion av syntetiska i alternativet drivmedel, uttryckt som metanol, kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten och tidpurkterna för dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.

370 Alternativ A - tillförsel SOU I978:17

Beslut och åtgärd

Preliminära normer för fordon Normer för fordon och distribution 1979 Val av råvarubas 1978 Utarbetande av strategi for råvaror och drivmedel 1979 Bygga storskalig försöksanläggning for forgasning 1978 Bygga forsta produktionsanläggningen 1980 Bygga första biobränsleforgasaren i full skala 1984

Två olika principer for val av råvarustrategi kan tillämpas. I detta alternativ liksom i alternativ B har redan vid valet av ramar for tillförsel av olika bränsleråvaror accepterats ett visst mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett omrâde där någon utvecklad, storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig forsöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning byggs. Den erforderliga tillförseln av energiråvaror for beräknad metanolproduktion framgår av tabell 8.29. Genom att en stor del av metanolproduktionen år 1990 baseras på biobränslen kan metanolimport då erfordras på grund av risken för produktionsstörningar vid utnyttjandet av ny teknik. Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar for syntetiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.30. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000. Den totala energianvändningen inom transportsektorn år 1990 har av beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av hushållningsgruppen oljeprodukter for transportsektorn exkl. olja for metanolproduktion uppgår sålunda till 78 TWh. För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8.30) de oljebaserade drivmedlens relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.

Tabell8.29 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ A TWh

Restoljor

sou 1978:17 Alternativ A -tillförsel 371

Tabell 8.30 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ A

Anlägg- Färdig år Råvara Produktion ning nr Mton TWh

2,5-3

8.2.3.4 Total tillförsel av energibärare

I avsnitt 8.2.3.l-3 har redovisats for sektorerna el- och energitillförseln värmeproduktion, industri samt transporter. l tabell 8.31 sammanfattas tillförseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan nämnda av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid har i sektorn eloch värrneproduktion inräknats all elproduktion. , l tabellen har ej inräknats bl. a. behovet av energirâvaror för odling, g avverkning och transporter av energiskog. Denna förbrukning är svår att 1 skatta men kan i detta alternativ anges till ca 5 TWh, huvudsakligen olja.

i

För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs utöver ovan nämnda produktions- och

omvandlingsánläggningar även

anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl. a. av ett naturgasnät i södra Sverige, hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion, och hopsamling transport av de inhemska biobränslena torv, halm, skogsavfall och ved från energiskogar. För att minska importberoendet av lâgsvavlig olja bör de svenska rafñnaderierna förses med avsvavlingsanläggningar.

Tabell 8.31 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ A, TWh

Energiråvara/ Sektor Ramnaderi- Summa

271 Kol 21 20 5 46 Naturgas 5 6 11 Vattenkraft 66 66 Vindkraft 4 4 Solvärme 3 3 Spillvärme 2 2 Sopor m. m. l 1 Bark, lutar 4 36 40 Biobränslen l l 24 10 45 Torv ll 9 20 Kärnbränslen 0 0

Summa 265 134 98 12 509

I Inkl. industriell mottryckskraft.

372 Alternativ A - balanser

8.2.4 E nergibalanser energibalanser för alternativ A avseende åren 1985 och 1990 Fullständiga redovisas nedan. För vattenkraft, vindkraft och kärnkraft anges resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiförluster ingår i oljetillförseln. Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utvecklingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.3. Siffrorna ide ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen, så att de angivna siffrorna

Tabell 8.32 Energialternativ A. Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel i TWh 1976 1978 1985 1990

Slutlig energianvändning

i

i

Service m. m. 61 62

Summa 405 404 425 429

Tøra/ tillförsel 328 294 319 271 Olja och oljeprodukter

Nettoimport Summa 452 431 4681 509

(varav omvandlings- och överföringsförluster 47 27 55 80)

0 Härav kan endast 413 TWh tillgodoses eftersom elproduktionskapaciteten är otillräcklig år 1985 enligt avsnitt 8.2.3.1. bHänsyn har ej tagits till att eltillförseln är otillräcklig. Den redovisade tillförselnivån är därför för låg. Om elbristen antas hävd genom extraordinära åtgärder på elproduktionssidan (installation av fyra stora kol/oljeeldade kondenskraftblock med dispenser från nuvarande regler för tillståndsgivning) blir siffrorna över totaltillförsel följande: Olja och oljeprodukter 333 TWh Kol 38 TWh Summa 497 TWh Omvandlings- och överföringsförluster 72 TWh Övriga siffror är oförändrade.

sou 1978:17 Alternativ A - ba/anser 373

TWh ll 600-

500- 0*

400-

300-

200* Övriga förnyelsebara energikällor inkl. torv

100 a Figur 8.3 EnergiIiI//örse/ns _lörändring under perioden Vattenkraft /i-am r//I är 1990 med . , r . inveck/ingen/iam lill år 1978 1985 1990 2000 2000 amydd.

inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur. l den hittillsvarande redovisningen har dock energianvändningsnivån i de studerade stadierna varit fixerad. Nedan diskuteras kortfattat några konsekvenser för energibalansens tillförselsida om antagen användningsnivå under 1980-talet överskrids. Det förutsätts att prognosöverskridandet kunnat förutses och därför resulterat i planerade åtgärder på tillförselsidan. En ökning av elanvändningen utöver vad som antagits måste täckas med elproduktion från fossileldade kondenskraftverk. Detta hänger samman med att dels maximalt möjlig kraftvärmeutbyggnad förutsatts genomförd, dels att inhemska bränslen och vindkraft likaledes utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Bränsle i tillkommande kondenskraftverk kan vara olja eller kol. Med hänsyn till verkningsgraden i kondenskraftverk kommer exempelvis en ökning av elefterfrågan år 1990 till den nivå som anges i alternativ C att medföra en ökad tillförsel på ca 60 TWh olja och/eller kol. I princip är även ökad vattenkraftutbyggnad möjlig för att tillgodose en ökad elefterfrågan. En ökning av energianvändningen för uppvärmningsändamål eller inom samfardselsektorn måste täckas med olja. Om värmebehovet blir detsamma som i alternativ C och D, ökar den nödvändiga oljetillförseln med ca 20 TWh/ år. En ökad energianvändning inom industrisektorn kan förutom med el täckas med en ökad tillförsel av olja eller kol.

374 Alternativ A - konsekvenser

8.2.5 Konsekvensbeskrivning

Ekonomi Enligt hushållningsgruppens beräkningar erfordras i alternativ A omfattande energibesparande åtgärder utöver de som har antagits bli genomförda enligt industriverkets referensprognos. De extra investeringarna för energibesparande åtgärder inom industrin samt bostads- och lokalbeståndet har liksom för alternativ B angivits till drygt 20 miljarder kr. i 1977 års prisnivå for tiden fram till år 1990. För att komma ned till en total slutlig användningsnivå på ca 430 TWh år 1990 krävs dessutom besparingar inom samfardselsektorn och övriga energianvändningsomrâden. Kostnaderna for dessa energibesparingar har inte beräknats. 1 tabell 8.33 sammanfattas de i alternativet utöver referensprognosen inräknade energibesparingarna samt de investeringskostnader som har kunnat uppskattas. De utbyggnader som är nödvändiga för att klara energiförsörjningen i alternativet omfattar investeringar dels i produktions- och omvandlingsanläggningar, dels i sådan infrastruktur m. m. som användningen av nya energiråvaror som torv, energiskog, skogsavfall, kol och naturgas förutsätter. Dessa infrastrukturella investeringar omfattar bl. a. anläggningar för produ ktion och transport av torv, energiskog och skogsavfall, hamnar for kolimport samt rörledningssystem. De uppskattade investeringsbehoven framgår av tabell 8.34. Samtliga kostnadsangivelser for energitillförselsystemet baseras på underlag från tillförselgruppen.

Tabe118.33 Energibesparande åtgärder utöver referensprognosen åren 1979-1990. Alternativ A

Sektor Besparing, TWh Investering, miljarder kr. i

9 i

Industri 18

Samfardsel 7 -a i

i

Bostäder 12 Service m. m. 7 3b 1 Summa 44 22

“ Har ej kunnat beräknas. I Avser endast den del som gäller investeringar inom uppvärmningsområdet. i i i l Tabell8.34 i infrastruktur åren 1979-1990, miljarder kr. Alter- i lnvesteringsbehov nativ A

Alternativ A - konsekvenser 375 Tabell 8.35 lnvesteringsbehov för energitillförsel åren 1979-1990, miljarder kr. Alternativ A

Det totala investeringsbehovet för perioden 1979-1990 framgår av tabell 8.35. För att redovisningen av de ekonomiska konsekvenserna för de olika alternativen skall bli jämförbar har i beräknat investeringsbehov inkluderats kostnaderna för den forcerade uppbyggnaden av olje/kolkondenskraftverk för att undvika elbrist under mitten av 1980-talet. Det totala investeringsbehovet i energitillforselsystemet för perioden 1979-1990 uppgår sålunda till ca 110 miljarder kr. vilket är ca 35 miljarder kr. mer än för referensprognosen. Inräknas även investeringarna i besparingsåtgärder uppgår alternativets merkostnader gentemot referensprognosen till ca 55 miljarder kr. Hårtill kommer kostnader avseende elbesparingar på ca 5 TWh som inte har kunnat beräknas samt sådana investeringskostnader som är hänförliga till beredskapslagringen och energiforskningsprogrammet. Driftkostnaderna för elproduktion, lokaluppvärmning, industriell värme och samfardsel beräknas uppgå till i genomsnitt ca 21 miljarder kr. per år under perioden 1979-1985 eller totalt för perioden ca 145 miljarder kr. För perioden 1986-1990 är motsvarande siffror drygt 25 resp. ca 130 miljarder kr. Härtill kommer drygt 1 miljard kr. som avser direkta kostnader för kärnkraftavvecklingen. Alternativets totala medelsbehov avseende investeringar för energitillförsel, de energibesparande åtgärder som kostnadsberäknats samt driftkostnader för perioden 1979-1990 uppgår sammanfattningsvis till ca 400 miljarder kr. Härav beräknas ca 220 miljarder kr. utgöra kostnad för bränsleimporten. Dessa kostnadsangivelser kan för elsektorn konkretiseras i en medelkostnad för ökad elproduktion under perioden 1979-1990. Den har definierats som kvoten mellan den totala årskostnadsökningen under perioden dividerad med den årliga elforbrukningens ökning under samma tid och uppgår till ca 13 öre/kWh.

Utvecklingen efter a°r 1990

En ekonomisk jämförelse mellan de olika alternativen blir missvisande om | kalkylerna inte på något sätt korrigeras för de olikheter som föreligger mellan alternativen år 1990. För att förbättra möjligheterna att jämföra alternativen väljs här att översiktligt redovisa även utvecklingen fram till år 2000 enligt kalkyler. Det är uppenbart att en sifferredovisning för | tillförselgruppens i denna period är behäftad med ännu större svagheter än en redovisning för

376 Alternativ A - konsekvenser

perioden fram till år 1990. Siffrorna bör dock ändå kunna ge en viss indikation på tänkbara konsekvenser av utvecklingen efter år 1990. Investeringarna under perioden 1991-2000 beräknas uppgå till ca 105 miljarder kr. och de totala driftkostnaderna till i genomsnitt ca 32 miljarder kr. per år eller sammanlagt ca 320 miljarder kr. under perioden. De totala kostnaderna för investeringar och drift uppgår därmed till ca 825 miljarder kr. for perioden 1979-2000. Härav beräknas ca 450 miljarder kr. utgöra kostnad for bränsleimport. Medelkostnaden for ökad elproduktion under perioden 1991-2000 uppgår till ca 17 öre/kWh. Substansvärdet for anläggningar inom el- och värmesektorn beräknas år 2000 uppgå till ca 105 miljarder kr. Med en vattenkraftutbyggnad upp till 70 TWh i stället for 66 TWh som forutsatts i alternativet skulle totalt ca 5 miljarder kr. sparas under perioden fram till år 2000 genom att kraven på utbyggnad av andra och dyrare kraftslag därigenom kan reduceras.

Sysselsättning På basis av material från tillförsel- och hushållningsgrupperna har sysselsättningskonsekvenserna inom energisektorn översiktligt bedömts. Alternativets sysselsättningseffekter inom övriga samhällssektorer diskuteras i avsnitt 9.3. Redovisningen vad avser tiIl/örselsidan omfattar arbetskraftsbehovet for anläggningsarbeten och produktion av utrustning for energiförsörjningssystemet samt personalbehov for drift av anläggningar som tillkommer från år 1978. Sysselsättningssiffrorna inkluderar all projektanknuten personal, såväl centralt som på arbetsplatserna. Arbetskraftsbehovet hos underleverantörer är inkluderat i de redovisade siffrorna så långt detta varit möjligt. Siffrorna måste betraktas som mycket osäkra bl. a. med hänsyn till att flera av de verksamheter för vilka arbetskraftsbehovet uppskattats inte bedrivs idag. Anläggningsarbeten i samband med kraftverksutbyggnad är den dominerande sektorn. Även tillverkning av utrustning för elproduktion är en viktig sektor i sammanhanget. Arbetskraftsbehovet vad avser eneigibesparande åtgärder har endast bedömts lör byggnadssektorn. Sammanlagt bedöms 15 000 å 20 000 personer i genomsnitt per år vara sysselsatta med byggnads- och installationstekniska åtgärder under perioden fram till år 1990 utöver antalet sysselsatta enligt referensprognosen. Det har visat sig svårt att få fram ett tillförlitligt underlag

Tabell 8.36 Arbetskraftsbehov inom energitillförselsektorn. Genomsnittligt antal sysselsatta. Alternativ A

1979-1985 1986-1990

Anläggningsarbete och produkttillverkning l5 000 25 000 Driftarbete” 5 000 15 000

Utöver 1978 års nivå.

Alternativ A - konsekvenser 377

avseende industrisektorn, varför någon silTra inte redovisas lör denna sektor. M il/öbe/asrning l det Följande redovisas de miljöbelastningar som energianvändningen i alternativ A ger upphov till. Det bör observeras att sifferuppgifterna inrymmer en hög grad av osäkerhet. Vidare bör observeras att annan miljöinverkan som ej kunnat kvantiñeras kan vara av minst lika stor Tabell 8.37 Mängder aska och slagg från kol- och skiflerlörbränning. Alternativ A milj. ton/år År 1990 År 2000 0.2-0.4 0.6-l,2

Tabell 8.38 Ackumulerade mängder av använt kärnbränsle. Alternativ A ton År 1985 År 1990 År 2000 800 800 800

Tabell 8.39 Koldioxidutsläpp från energiproduktion (fossila bränslen och metallurgiska processer). Alternativ A milj. ton/år År 1975 År 1990 År 2000 88 103 103

Tabell 8.40 Svaveldioxidutsläpp. Alternativ A Reningsåtgärder enl. Utsläpp med de reningsåtgärder som prop. 1976/1977:3 medtagits i de ekonomiska beräkningarna Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 Utsläpp år 1990 Utsläpp år 2000 1 000 ton S02 1 000 ton S02 1 000 ton S02 1 000 ton S02 370 340 310 260

Tabell 8.41 Värmeutsläpp från kondenskraftverk. Alternativ A År 1990 År 2000 Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp Kondensoreffekt Kylvattenutsläpp MW TWh MW TWh 5000 22 6000 25

378 Alternativ A - styrmedel

Tabell8.42 Markbehov för vindkraft. Alternativ A, km? l MW-aggregat 4 MW-aggregat Strategi enl. tillförselgruppen Direkt Berörda Direkt Berörda Direkt Berörda utnyttj. områden utnyttj. områden utnyttj. områden Markutnyttjande år 1990 40 l 120 8 680 18 880 Markutnyttjande år 2000 120 3 360 24 2 040 34 2 240

Tabell 8.43 Markbehov vid torvbrytning. Alternativ A, kmz

betydelse vid bedömning av energialternativen. För en mer fullständig diskussion av miljöbelastningarnas elTekter och deras relation till övriga miljöbelastningar i samhället samt av icke kvantiñerbar miljöinverkan hänvisas till avsnitt 8.6.5.

8.2.6 Behov av styrmedel och beslut l

Önskvärdheten av i framtiden och den l

energipolitisk handlingsfrihet osäkerhet som är förknippad med energitilllörsel, energianvändning och styrmedlens effekter gör att de kvantitativa “mål” som anges i de alternativa ., energibalanserna endast kan ses som grova riktmärken. Styrmedelsgruppen har därför bedömt det som önskvärt att val av styrmedel och styrkan på insatta styrmedel karakteriseras av flexibilitet. Vägledande lör styrmedelsdiskussionen är de intentioner som ligger till grund for de alternativa balanserna snarare än ett önskemål att uppnå osäkra kvantitativa mål vid en viss tidpunkt.

Generella styrmedel

Bland de ekonomiska styrmedlen har de direkt prispåverkande styrmedlen en

given plats. Beskattning och prissättning på olika slag av energi spelar härvid i

en väsentlig roll. Styrmedelsgruppen redovisar förslag som bl. a. innebär att den nuvarande energibeskattningen av fossila bränslen och elkraft tidigareläggs till importoch producentledet med Skattesatser primärt avvägda så att skattebelast-

Alternativ A - styrmedel 379

ningen blir likvärdig för de olika energislagen i förhållande till det termiska energiinnehållet. Styrmedelsfunktionen skulle därefter kunna markeras ytterligare genom skattesatsdifferentieringar eller undantag i syfte att dels tillgodose en samhällsekonomisk avvägning av beskattningen med hänsyn till miljökostnader och annat, dels underlätta introduktionen av nya energikällor. Styrmedelsgruppen har även belyst effekterna av en omläggning av nuvarande energibeskattning till en beskattning inom mervärdeskattens ram. Om energiskattens uppgift är att begränsa den slutliga energianvändningen är ett från samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt naturligt skattesystem en kombination av tidigarelagd energiskatt och mervärdeskatt. Priserna på energi är väsentliga styrmedel. De får betydelse i bl. a. följande avseenden: a) för effektiviteten i utnyttjandet av befintliga produktions- och distributionsanläggningar, b) for investeringsbeslut som gäller energisparande, val mellan energislag och övergång till nya energikällor, c) for finansieringen av energiföretagens investeringar och övriga kostnader.

Utgångspunkten för en prissättning som skall bidra till effektivt resursutnyttjande är den kortsiktiga marginalkostnaden. Härmed avses kostnaden för de på kort sikt varierbara produktionsresurserna. Framför allt bör energipriserna varieras efter kostnadsändringar som beror på _lörutsebara påtagliga variationer i tillgång och efterfrågan. Detta bör dock ske med en varseltid, som gör det möjligt för kunderna att utan allvarliga störningar anpassa sig till ändrade energipriser. För effektiva investeringsbeslut hos forbrukarna krävs dels att de får bästa möjliga information om den framtida energiprisnivån, dels att denna prisnivå i genomsnitt över tiden motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden. En sådan prisnivå kan åstadkommas. om en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnaden kombineras med investeringsbeslut för el och fjärrvärme som baseras på samhällsekonomiska kalkyler. Det innebär bl. a. att förutom Företagsekonomiska kostnader även konsekvenserna för miljö, försörjningstrygghet m. m. bör beaktas i investeringsbedömningen. En sådan kombination av pris- och investeringspolitik för el och fjärrvärme löser däremot normalt inte problemet med täckning av energiforetagens totala kostnader. Liksom hittills torde detta problem få lösas genom att man kompletterar marginalkostnadsbaserade rörliga avgifter (energi- och effektavgifter) med olika slags fasta avgifter. En strikt tillämpning av principen om prissättning efter kortsiktig marginalkostnad kan också behöva modifieras med hänsyn till olika slag av marknadsimperfektioner samt till fördelnings- och stabiliseringspolitiska effekter.

Selekriva sryrmedel på användningssidan

Industri: styrmedelsgruppen finner det inte möjligt att på grundval av idag befintligt underlagsmaterial föreslå styrmedel för att 1985 och 1990 uppnå en

380 Alternativ A - styrmedel

viss besparingspotential inom industrin. Av det siffermaterial som står till förfogande bedömer dock styrmedelsgruppen att den kostnadsuppskattade delen av besparingsprogrammet i alternativ A går att genomföra med ett läneoch bidragssystem. Styrmedelsgruppen ställer sig emellertid delvis kritisk till nuvarande bidragssystem och förordar att detta utvärderas och omarbetas i enlighet med de principer som redovisats i avsnitt 6.3.

Åtgärder som är privatekonomiskt lönsamma bör inte subventioneras med

bidrag utan dessa bör endast utgå för att täcka skillnaden mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet. Bidragssystemet bör kompletteras med /ân för privatekonomiskt lönsamma projekt förutsatt att samhällsekonomisk lönsamhet kan konstateras. Finansieringssvårigheter leder för närvarande till mycket höga krav på avkastning. För att fylla ut informations- och kunskapsbrist i främst mindre och medelstora företag krävs också styrmedel av in/brmations- och utbildningskaraktär. Vidare skulle energihushållningen hos i första hand mindre och medelstora företag kunna förbättras genom en utvidgad rådgivning. För att uppnå de besparingar som förutsätts i alternativ A torde informations- och rådgivningsinsatserna behöva intensifieras jämfört med nuläget. 1 de flesta fall kan förutsättas att den energiintensiva industrin på eget initiativ använder den från samhällsekonomisk energihushållningssynpunkt mest fördelaktiga utrustningen. Man kan dock inte bortse från att det på vissa områden kan uppstå behov av styrning via normer i fråga om både befintliga och nytillkommande anläggningar. Enligt styrmedelsgruppens uppfattning bör den prövning som enligt 136 a § byggnads/agen nu sker för nya anläggningar eller större utvidgningar av verksamheten inom viss energikrävande industri utsträckas till att gälla även befintlig industri i alternativ A. Prövningen av större utbyggnader förutsätts få en mera strikt tillämpning än idag. Samfärdsel: För att nå avsedda besparingseffekter på energianvändningen inom samfärdselsektorn föreslår styrmedelsgruppen en kombination av prispåverkande medel och administrativa åtgärder. Vad beträffar de prispâverkande med/en kan en styrning nås genom direkt styrning av drivmedelspriser (skatt på bensin och motorbrännolja) och indirekt styrning (bilaccis, fordonsskatt, parkeringsavgifter etc.).Styrmede1sgruppen förordar användningen av direkt styrning framför indirekt styrning på grund av den risk for icke önskvärda bieffekter på bl. a. energianvändningen som kan uppkomma när vissa typer av indirekt styrning används (t. ex. längre resor för att undvika parkeringsavgifter). Styrmedelsgruppen ställer sig inte avvisande till ändrad fordonsbeskattning och skärpta regler för bilförmåner vid inkomstbeskattning. Beträffande den direkta styrningen av drivmedelspriserna föreslår styrmedelsgruppen att man innan ytterligare åtgärder vidtas först utvärderar effekten av den under våren 1978 aviserade höjningen av skatten på drivmedel. lt z Bland de administrativa styrmedel som gruppen beaktat har parkerings- ll z restriktioner bedömts kunna påverka biltrafikens omfattning och därmed också förbättra kollektivtrafikens underlag. Bedömningen har också gjorts att stora miljö- och trafiksäkerhetsmässiga förbättringar därmed skulle kunna uppnås. Enjörskjurning av arbets- och sko/lider skulle kunna öka kapacitets-

Alternativ A - styrmedel 381

utnyttjandet hos kollektivtrafiken. En sådan förskjutning skulle - ensam eller i kombination med begränsningar av tätortsbilismen - öka de kollektiva trañkmedlens tillgänglighet. Jämte en övergång från individuellt till kollektivt resande föreslås åtgärder för att åstadkomma en ökadsamâkningi personbil, framför allt i samband med arbetsresor. Det är av betydelse för möjligheterna att åstadkomma energibesparingar att få till stånd en ökad medvetenhet om möjligheterna att spara energi. Ökade utbildningskrav och bättre information till bilisterna är önskvärda. Informationen bör dock inte enbart behandla energiaspekterna utan även de fördelar som står att vinna från miljö- och säkerhetssynpunkt. Styrmedelsgruppen har gjort bedömningen att effekten av sådana höjda utbildningskrav och ökad information skulle kunna förstärkas om de kombineras med en prisökning för att skapa de ekonomiska incitamenten för aktiva besparingsåtgärder. Denna koppling är å andra sidan inte nödvändig för att erhålla en viss besparingseffekt. Till de ytterligare åtgärder som föreslås hör införandet av normer/ör högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning hos nytillkommande personbilar. Vid fastställande av normvärde måste hänsyn tas till målsättningen beträffande avgasemissioner, trafiksäkerhet och trafikbuller. Vidare måste industri- och handelspolitiska avvägningar komma med i bilden. Bränslebesparingar kan också åstadkommas genom föreskrifter om viss bränslebesparande utrustning (t. ex. stålradialdäck, spoilers). För att minska transportsektorns stora oljeberoende föreslås att åtgärder vidtas som möjliggör användning av andra bränslen än bensin och dieselbrännolja. En åtgärd som föreslås är att införa normer för att påskynda utvecklingen mot motorer som kan drivas med t. ex. metanol och andra syntetiska bränslen. Därutöver har styrmedelsgruppen föreslagit obligatorisk ekonomitrimning av begagnade bilar. Loka/uppvärmning: För nytillkommande bostäder och lokaler bör energihushållningen i första hand styras genom bestämmelser i Svensk Byggnorm (SBN). Bestämmelsernas omfattning kan revideras och kompletteras i takt med ökad kunskap om energihushållande åtgärders lönsamhet och tekniska genomforbarhet. Energihushållningen vid nybyggnader kan också styras genom att man ställer särskilda villkor vid statlig be/âning. De bestämmelser som idag finns kan ges en mer energihushållningsorienterad inriktning. Detta skulle få en bred omfattning eftersom andelen statligt belånade bostäder är hög (ca 85 %). Hushållningsgruppen har for att nå den stipulerade nivån i alternativ A föreslagit att e/värmestopp införs fr. o. m. 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme förutsätts inte heller ske. Besparingsprogrammet för det befintliga bostads- och lokalbeståndet i alternativ A kräver enligt styrmedelsgruppen insatser av administrativa styrmedel tillsammans med ett låne- och bidragssystem. En alternativ utformning av nuvarande låne- och bidragssystem föreslås därvid. Bidrag till projekt som är privatekonomiskt lönsamma bör inte utgå enligt förslaget. För

382 Alternativ A - styrmedel

olika tekniska åtgärder fastställs samhällsekonomisk resp. privatekonomisk lönsamhet. Bidraget bör ur effektivitetssynpunkt bli så stort att skillnaden mellan samhällsekonomisk och privatekonomisk lönsamhet täcks. Detta innebär att det nuvarande generella bidraget på 35 % av godkända kostnader bör tas bort. För att genomdriva det snabba och ambitiösa besparingsprogrammet i alternativ A torde det dessutom enligt styrmedelsgruppen krävas administrativa styrmede/ som går utöver frivilliglinjen. Styrmedelsgruppen har sett de åtgärder som statens planverk föreslagit som exempel på sådana åtgärder. Planverkets förslag innehåller tre steg: 1 Obligatorisk besiktning av byggnad utförs av besiktningsman som anvisats av kommun. Besiktningsmannen upprättar ett energidokument enligt viss mall. 2 Teknisk, utseendemässig och ekonomisk prövning av energiförbättringsåtgärder bör göras av en myndighet i kommunen och baseras på ovan nämnda energidokument. 3 Slutligt besked om statliga lån och bidrag meddelas av kommunen. Kommunerna bör därför disponera erforderliga ekonomiska ramar, vilka tilldelats kommunerna av statsmakterna på basis av bedömningar vid översiktliga inventeringar. Styrmedelsgruppen föreslår sådana ändringar i byggnadsstadgan att administrativa ingrepp av denna typ möjliggörs. Införande av ett system för bränsledebitering som innebär att hyresgästerna debiteras faktiska bränslekostnader torde vidare kräva kontroll av att uppvärmningsanordningar drivs så effektivt som möjligt. Individuell värme- och varmvattenmätning bedöms vara fördelaktig från energihushållningssynpunkt. Resurser bör därför ställas till förfogande för av de tekniska och administrativa -t, ex. “värmestöld” utredning problem som är förknippade med sådan mätning. Styrmedelsgruppen anser det vara av stor vikt att sparprogrammets genomförande kontrolleras och utvärderas kontinuerligt. Detta kan ske i form av ett samarbete mellan lokala myndigheter som svarar för datainsamling och forskningsinstitutioner som svarar för dataanalyser.

Selektiva styrmedel på till/örselsidan

Av speciell betydelse i alternativ A är möjligheterna att utnyttja de inhemska biobränslena torv, skogsavfall, halm samt ved från energiskogar. Kol- och naturgas spelar huvudsakligen en roll under en övergångsperiod. Enligt styrmedelsgruppens uppfattning kan de nivåer för nya energiråvaror som förutsätts i alternativ A inte uppnås med insatser inom ramen för forskning, utveckling och teknisk demonstration. En kombination av direkt prispåverkande åtgärder, resursreglering och direkt statliga insatser krävs, för att en marknad för de nya energiråvarorna skall kunna skapas. De åtgärder som erfordras för att marknaderna skall etableras bör vidtas och påbörjas redan nu. Detta torde vara särskilt påkallat i alternativ A.

sou l978zl7 Alternativ A - styrmedel 383

Nya biobränslen och torv: Styrmedelsgruppen har inventerat den lagstifining som kan bli aktuell vid en i praktisk skala bedriven energiskogsproduktion: - Skogsvårdslagstiftningen uppställer som huvudprincip att skogsmarken skall skötas så att tillfredsställande ekonomiskt utbyte och jämn avkastning erhålls. Däremot sägs ingenting om själva trädslagsvalet. varför den enskilde skogsägaren kan välja för energiskogsbruk lämpade arter. Torv- och våtmarker berörs inte av skogsvårdslagstiftningen. - kan först ses när konkreta Naturvårdslagstiftningens betydelse urval för energiskogsbruk gjorts. De instrument som länsstyrelserna här kan använda är att förklara vissa arealer för naturreservat eller naturvårdsområden och därvidlag utfärda bestämmelser om förbud mot plantering och avverkning. - Miljöskyddslagen kan bli aktuell med anledning av det gödslingsprogram som synes oundvikligt på torvmossar och våtmarker. - innehåller Vattenlagen regler som måste iakttas vid dikning av mark eller mossar. Några direkta rättsliga hinder för anläggande av energiskogar synes inte föreligga, Med den nivå som är aktuell i alternativ A kan emellertid miljörestriktioner inte uteslutas. Bl. a. måste gödslingens inverkan på vattendragen uppmärksammas. Den lagstiftning som på liknande sätt reglerar torvutvinning är främst naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt lagen om vissa mineralfyndigheter. Exploatering av torv och nya biobränslen berör ett stort antal intressenter, såväl statliga som kommunala och enskilda. Ett av de största hindren för en rationell energiskogsodling torde vara indelningen av markägander. En effektiv energiskogsodling kräver att olika markägare samverkar vid odlingen. System för tvângsvis samverkan torde vara nödvändigt i alternativ A. Därvid kan vissa samfalligheter tjäna som förebilder, t. ex. gemensamhetsskog, vattenregleringsföretag, vägföreningar o. d. Från både produktions- och användningssynpunkt har torv och biobränslen gemensamma problem. Det överordnade problemet synes vara att skapa en organisations/orm som möjliggör att de planerade kvantiteterna kommer in i den svenska energiförsörjningen fram till 1990. Med beaktande av den betydelse inhemska biobränslen och torv beräknas få i alternativ A föreslår styrmedelsgruppen att etablerande av dessa nya näringsgrenar sker med hjälp av ett samordnande organ. Verksamheten måste vara inriktad på att undanröja de hinder som kommer att möta torv resp. biobränslehanteringen under projekterings- och startskedet. Under denna övergångsperiod torde den främsta uppgiften vara att organisera och koordinera produktions- och användningssidan. På användarsidan måste investeringar göras i samband med byte av pannanläggningar vid övergång från oljeeldning till flis- eller torveldning. För att detta skall vara ekonomiskt krävs att man fördelaktigt kan göra .flerârsavrah där tillförsel av torv resp. nya biobränslen till konkurrenskraftigt pris och garanterad kvantitet och kvalitet fastställs. Fortsatt statligt stöd måste ges tillforskning, utveckling och demonstration

384 Alternativ A - styrmedel

för att på sikt möjliggöra billigare torv och biobränsleproduktion,omvandling av dessa energiråvaror till lämpliga energibärare samt användning av dessa energibärare på ett tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Den kommunala enetgiplaneringen kan få en viktig roll som administrativt styrmedel eftersom kommunerna kommer att få en framträdande roll som producent (kommunala värmeverk), som samordnare av det lokala distributionsnätet och som förhandlingspart. Under en övergångsperiod föreslås ekonomiskt städ i form av statliga lån och bidrag. För att garantera en viss produktionskapacitet föreslås bidrag i form av etableringsstöd med lånegarantier. Vidare finns möjlighet att undanta inhemska biobränslen från energiskatt. Målet i alternativ A att år 1990 ha 20 TWh energiskog i tillförselsystemet innebär ett väsentligt ökat teknisk-ekonomiskt risktagande genom att vissa utvecklingsskeden bonfaller. 1 alternativ A föreslås därför en statlig garanti för att täcka risker för produktionsmisslyckande som det normalt inte går att försäkra sig mot. Det är i alternativ A väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamheten utökas. Vidare föreslås att utbildning för torv- och biobränslehantering påbörjas snarast. För torvhanteringen kan i detta sammanhang den kompetens som byggdes upp under och efter andra världskriget tillvaratas. Olja och naturgas: Det fortsatt starka oljeberoendet i samtliga alternativ motsvarar enligt tillförselgruppen svensk oljeprospektering eller inköp i redan gjorda fyndigheter. Under perioden 1979-1990 har förutsatts att 1 miljard kr. satsas på sådan verksamhet. Ett naturgassystem i Sverige kräver vid introduktionen mycket stora investeringar i rörledningar m. m. Under ett övergångsskede kan det bli svårt for gasleverantören att få sina kostnader täckta. Någon form av statligt stöd till investeringarna kan därför bli nödvändigt. Stöd från statsmakterna for konsumenter som går över till naturgas kan också vara nödvändigt liksom stöd till information och utbildning. Kol: Ett nationellt handlingsprogram för hur kol skall föras in i det svenska energisystemet bör utarbetas. Utredningar om lokalisering av kolhamnar och om vilka planerade industrianläggningar och kraftverk som kan bli aktuella för koleldning bör göras omgående. Kommunerna bör få ekonomiskt stöd till Vidare förordas statlig hjälp medgñnansieringen av koleldade /örpro/ektering. anläggningar eventuellt finansierad genom en särskild avgift på olja. Bestämmelser om att energiproducerande anläggningar måste kunna utnyttja minst två typer av bränslen föreslås bli införda. Kunskapsbehovet föreslås bli tillgodosett genom bl. a. internationellt samarbete och stöd till svenska forskare och tekniker för deltagande i internationella projekt. Vindenergi: Med nuvarande lagstiftning är tillståndsproceduren för utbyggnad av vindkraftverk relativt enkel. Förutom markägarens tillstånd fordras i de flesta fall endast kommunalt byggnadslov. Fortsatt forskning, utveckling och demonstration är nödvändig. Under förutsättning att nuvarande utvecklingsprogram kan bedrivas som planerat kan fullskaleanläggningar vara i provdrift i mitten på 1980-talet. Om vindkraftaggregat under en övergångsperiod inte kan producera

Alternativ A - styrmedel 385

elenergi till konkurrenskraftiga priser föreslår styrmedelsgruppen olika former av ekonomiskt stöd i form av skattebefrielse, statliga lån och bidrag, eventuellt i kombination med administrativa styrmedel. Om andra än dagens råkraftproducenter skall bygga vindkraftaggregat måste emellertid en rad problem i samband med kostnader för reservkraft, ersättning för överskottsk raft etc. lösas.

Övrig krajiproduktion: I alternativ A måste kraftfulla åtgärder sättas in

omgående för att kompensera den elproduktion som planerats ingå i elsystemet vid l980-talets mitt. Extraordinära åtgärder krävs enligt tillförselgruppen for att elbelastningen skall kunna täckas utan kärnkraft. Endast om tillståndsförfarandet radikalt avkortas genom dispenser kan det för alternativ A nödvändiga tillskottet av olje/kolkondenskapacitet nyttiggöras före år 1985. l alternativ A har maximalt möjlig utbyggnad av kraftvärme och industriellt mottryck förutsätts. Enligt tillförselgruppens bedömning fordras kraftiga styrmedel för att uppnå den förutsätta utbyggnaden, speciellt beträffande kraftvärme. Eventuellt kan vissa kommuner behöva åläggas att bygga ut erforderlig mängd kraftvärme. Med tanke på att tillgången på krediter enligt styrmedelsgruppen kommer att vara en trång sektor under 1980-talet kan det vara nödvändigt prioritera kredittiI/gâng och kreditvillkor för dessa investeringar på kapitalmarknaden. Detsamma gäller även for fjärrvärmeutbyggnaden. Då utbyggnadstakten för industriellt mottryck har varit långsam de senaste åren kan ytterligare styrmedel bli aktuella för att uppnå den förväntade kapaciteten i alternativ A. Styrmedelsgruppen har diskuterat taxepolitikens och energiskattens betydelse för lönsamheten. Genom bl. a. en omläggning av energibeskattningen enligt de tidigare nämnda förslagen skulle lönsamhetsbetingelserna kunna förbättras. Koncessionsprövningen enligt 136 a § byggnadslagen torde ge tillräckliga möjligheter att kontrollera att den nyutbyggnad av industriella mottrycksanläggningar som anses samhällsekonomiskt motiverad också kommer till stånd. För att utnyttja mottryckspotentialen i existerande anläggningar är det nuvarande bidragssystemet kompletterat med län det huvudsakliga stynnedlet. l alternativ A kan det dock enligt styrmedelsgruppen bli nödvändigt med utsträckt prövning enligt 136 a l byggnads/agen även för befintliga industrianläggningar. Solenergi: Statliga insatser fordras för att underlätta användandet av solvärmesystem i befintlig och ny bebyggelse. Vidare fordras ekonomiska incitament för att göra solenergi konkurrenskraftig under en övergångsperiod. Statliga insatser krävs forforskning, utveckling och demonstration. Forskningsprogrammet torde på sikt medföra en styreffekt genom stimulans av byggnadsindustrin, den komponenttillverkande industrin och konsultbranschen. Den nya lagen om kommunal energip/anering föreslås enligt styrmedelsgruppen få ett tillägg där kommunerna åläggs att inventera tillgänglig och lämplig mark för solvärmecentraler for större bebyggelsegrupper. Det torde

SOU l978zl7 386 Alternativ A - styrmedel

vara naturligt att kommunerna får huvudansvaret för användningssidan. Detta kan ske dels genom samordning av det lokala distributionssystemet, dels även genom kommunalt huvudmannaskap för solvärmecentraler för stora byggnader eller bebyggelsegrupper. De nya energinormerna i Svensk Byggnorm (SBN) 1975 förbättrar möjligheterna att införa genom de högre isoleringskraven för soluppvärmning SBN bör ytterligare kompletteras med bestämmelser som nybyggnader. underlättar införandet av solenergi. Under ett övergångsskede bör finnas möjligheter till statliga lån och bidrag. Under till att täcka skillnader mellan inledningsskedet syftar bidragsdelen den privatekonomiska och samhällsekonomiska lönsamheten för användande av solenergi. Låneunderlaget för statliga bostadslån bör inkludera solvärmeinstallationer. Det är vidare väsentligt att information angående resultaten av försöks- och demonstrationsverksamhet utökas. Dessutom Föreligger det behov av att ge VVS-konsulter och byggnadstekniker utbildning i solvärmesystem. Vidare kommer det naturligtvis att finnas behov av kunnig installations- och

i

l servicepersonal. att avsedd å Staten kan tänkas komma in i bilden för att garantera i erhålls. Detta kan ske i produktionskapacitet för solvärmekomponenter

i

med tillverkare av sådana kompogenom att staten tecknar lângtidskontrakt nenter. Staten kan också via regler om att solvärmesystem skall användas i vissa offentliga utnyttja den offentliga upphandlingen som ett byggnader medel att skapa underlag för en produktion.

utveckling och demonstration Forskning, och demonstrationsinsatser som förutsätts i De forsknings-, utvecklingsalternativ A överenstämmer i huvudsak med de aktuella långsiktiga planerna för det statliga forskningsprogrammet beträffande vindenergi, soluppvärm- Bidraget om 20 TWh/år från energiskogar år 1990 skulle ning och torv. innebära snabb uppodling av energiskog och uppbyggnad av en mycket Därför förutsätter alternativ A en snabbare forcering av hanteringssystem. för energiskogar jämfört med de aktuella energiforskningsprogrammet planerna. Denna forcering måste påbörjas snarast.

Behov av beslut

I alternativ A måste beslut fattas om utvidgade styrmedel för energihushåll- Det krävs skyndsamma åtgärder för att dämpa ökningstakten av ning. elanvändningen. Det gäller i första hand åtgärder för att starkt begränsa av elvärme i byggnader. Hushållningsgruppen har diskuterat nyinstallation ett förbud mot nyinstallation av elvärme från mitten av år 1979. En rad andra beslut behövs också för att nå en nedskärning av den om styrmedel trendmässiga ökningen av industrins elanvändning, särskilda besparingsinsatser i elvärmda småhus. en lägre ökningstakt av hushållens elanvändning i fritidshus än vad industriverket räknat med i och elanvändningen referensprognosen.

Alternativ A - styrmedel 387

De styrmedel som har diskuterats i avsnitt 8.2.5.4 måste närmare utformas och beslutas. Eftersom alternativ A innebär en avveckling av kärnkraften till år 1935 är det av särskild vikt att styrmedlen som avser elanvändningen snarast kommer till stånd. Alternativ A som innebär utvidgade insatser för energihushållning kräver också ökade utbildningsinsatser för att alternativet skall kunna genomföras. Det gäller särskilt åtgärder inom bebyggelsesektom. I alternativ A krävs styrmedel för att uppnå rätt avvägning mellan sparåzgärderi befintlig bebyggelse och en forcerad utbyggnad av fjärrvärmesystem. För eltillförseln krävs ett flertal beslut i alternativ A. Utbyggnaden av industriellt mottryck (400 MW) och kraftvärme (l 500 MW) måste genomföras. Beslut om styrmedel måste fattas som garanterar denna kraftutbyggnad. Det krävs också särskilda åtgärder för att täcka den elbrist som kan uppstå och åtgärder för att åstadkomma normal leveranssäkerhet. Ett sätt är att vidta särskilda åtgärder för elproduktionsutbyggnad i form av förkortad tillståndsgivning för byggnationen av fyra 600 MW kol/oljekraftverk vilket kräver dispenser från normal myndighetsbehandling. En annan metod är att vidta särskilda åtgärder på användningssidan. Styrmedelsgruppen har tagit upp frågan om inte hushållningsåtgärderna kommer att drivas som alternativ A längre med det produktionssystem bygger på, på grund av höjda energikostnader. Därmed skulle produktionsutbyggnaden kunna begränsas. l annat fall kan särskilda åtgärder i form av elprisökningar eller åtgärder av ransoneringskaraktär vidtas på användningssidan som ett alternativ till den forcerade kraftutbyggnaden med förkortad tillståndsgivning. En konvertering av nu elvärmda hus till andra uppvärmningsformer är också tänkbar. l alternativ A förutsätts användning av kol och torv. För att nå full omfattning av dessa bägge energiråvaror krävs främst av miljöskäl ett forsknings- och utvecklingsprogram. Dessutom krävs beslut om introduktion av naturgas som innebär beslut om styrmedel, koncessionslag för pipelines och installationsnormer. För att förstärka systemets försörjningstrygghet bör också beslut fattas om svenskt engagemang i oljeutvinning samt förstärkta insatser för oljeprospektering. Samtliga alternativ innebär en omfattande satsning på förnyelsebara energikällor. Det krävs en medveten styrning av utvecklingen för att de angivna målsättningarna för år 1990 skall kunna uppfyllas. Beträffande solenergi krävs ytterligare experiment och utvärdering samt beslut inom de närmaste åren för introduktion försöksvis i större skala för bostadsuppvärmning. För vindenergi krävs ett omfattande utvecklingsprogram for utprovning av lämpliga aggregattyper. Utnyttjandet av biobränslen kräver forskning, utveckling och teknisk demonsration. Under första hälften av 1980-talet krävs försöksvis introduktion i större skala av biobränslen. l alternativ A bör också beslut fattas om utvidgat forsknings- och utvecklingsprogram for att klarlägga miljökonsekvenserna av en mycket storskalig energiskogsodling. Frågan om organisation, funktionssätt och erforderliga initiativ för att kunna genomföra ett

388 Alternativ B - användning

program med biobränslen i den omfattning som förutsätts i samtliga alternativ kräver åtgärder snarast. Samtliga alternativ förutsätter en etablering av en näringsgren som skall producera, förädla och driva handel med de nya inhemska energiråvarorna torv och biobränslen. Utöver den administrativa organisationen är speciellt finansieringen viktig. l alternativ A måste utvecklingsprogrammet forceras och planeringsarbete startas for att få till stånd en uppodling av 100 000 hektar per år med början år 1985. Inom samfärdseln krävs beslut om åtgärder for en övergång till syntetiska bränslen. Det gäller bl. a. normer för fordon och distribution för anpassning till syntetiska bränslen. En strategi för råvaror och drivmedel inom samfardselsektorn måste utarbetas. Under år 1980 måste tillstånd ges för att uppföra den första produktionsanläggningen för syntetiska drivmedel. l alternativ A krävs också beslut om hanteringen av det utbrända kärnbränslet. Det gäller beslut om centrallager, val mellan upparbetning och direktdeponering av det utbrända kärnbränslet, mellanlager samt plats för den slutliga förvaringen.

8.3 Alternativ B

8.3.1 Alternativets inriktning Alternativ B karaktäriseras främst av en markant satsning på forskning om och utveckling av inhemska, förnyelsebara energislag samt en stark inriktning på energihushållning och energisparande. Denna allmänna inriktning tar sig i alternativet uttryck i dels att betydande energibidrag från förnyelsebara energikällor tillgodoräknas redan före år 1990, dels att energianvändningsnivån är lägre än i alternativen C och D. Alternativet innehålleren avveckling av de kärnkraftverk som f. n. är i drift till omkring år 1990. ldrifttagning av kärnkraftblock utöver dem som redan är i drift förutsätts icke ske. Detta leder till att de ovannämnda huvudinriktningarna beträffande förnyelsebara energikällor och energisparande i särskilt hög grad gäller elsektorn.

8.3.2 Energianvändning

Förutsättningar Huvudinriktningen i alternativ B är att för ett fortvarighetstillstånd uppnå dels en så effektiv total energianvändning som möjligt. dels en så låg lAlternativen redovisas efterfrågan på elenergi att den kan tillgodoses med ett produktionssystem fullständigt vart och ett utan kärnkraft och med minimal bränsleimpon. Kärnkraften förutsätts vara för sig. För att underlätta år 1990. avvecklad omkring _iämlörelser har alla Samtidigt är ambitionen att minska beroendet av importerad olja. Åtgärder stycken där alternativen hos användarna som möjliggör direkt användning av inhemska energikällor i överensstämmer markerats. Dubbla streck be- stället för elenergi och import av bränslen eftersträvas genomgående liksom tyder att samtliga alter- byte mellan energibärare. Häri ingår också sådana åtgärder som underlättar nativ överensstämmer, åtgärder som skapar en marknad för tekniska lösningar och system som inte enkla att alternativen finns utvecklade ännu men kan sänka energianvändningen på längre sikt överensstämmer parvis A/ B och C/ D. eller göra den mer flexibel.

Alternativ B - användning 389

Genom energibesparingar skall den totala användningsnivån få uppgå till högst ca 430 TWh per år år 1990 mot 472 TWh som förutses i industriverkets modifierade referensprognos, alternativ A, i det följande kallad referensprognos. Elanvändningens ökning skall begränsas så att nivån år 1990 blir högst 105 TWh mot referensprognosens 127 TWh. Angivna nivåer ses, vad gäller elenergin, som tak och kan inte överskridas utan nya förutsättningar beträffande utbyggnaden av elproduktionen.

Sektorvisa bedömningar Vägledande för valet av besparingsåtgärder inom industrisekrorn är de bedömningar av uppnåeliga besparingar som har redovisats i industriverkets besparingsprognos och i det högre besparingsalternativet hos kommissionens expertgrupp för energihushållning. Särskilda ansträngningar skall därvid göras för att spara el och gå över från el till andra energislag. En jämförelse mellan nuläge. industriverkets prognoser och hushållningsgruppens bedömningar görs i tabell 8.45. Till grund för referensprognosen ligger antagandet att industrins användning av bränslen effektiviseras genom att de åtgärder vidtas som finns angivna i industriverkets utredningar (SIND PM 1976:3 och 1977:6). Vidare ingår antaganden om åtgärder för bättre miljö (både inre och yttre), vilket generellt tenderar att höja elbehoven. De åtgärder som inräknats i referensprognosen kan enligt verket genomföras mot en investeringsutgift för det berörda företaget av högst 15 öre per inbesparad kWh. Om åtgärderna lår kosta upp till 30 öre per kWh kan de besparingar göras som finns inräknade i besparingsprognosen. investeringsbehovet härför beräknar verket till ca 500 milj. kr. per år utöver vad som ingår i referensprognosen. Referensprognosen bygger- vidare på antagandet att nya anläggningar och processer tekniskt kommer att optimeras mot de nya energipriserna och därigenom bli mer energieffektiva än de nu befintliga. I ett längre tidsperspektiv kan introduktionen av ny teknik, t. ex. som resultat av det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet, få stor betydelse för energiåtgången. lndustriverket framhåller bl. a. att det knappast är meningsfullt att i detalj

Tabell 8.45 Industrins energianvändning

1976 1990 TWh _ Referensprognos Besparingsprognos Hushållningsgruppen “Hög TWh Ökning/år TWh Ökning/år TWh Ökning/år

390 Alternativ B - användning

ange vilka åtgärder som kommer att vidtas eller vilken ny teknik som kommer att tillämpas i enskilda företag eller delbranscher. En rad tekniska möjligheter Föreligger, samtidigt som osäkerheter beträffande drifttillgänglighet,anpassning till befintlig anläggning m. m. kan göra att dessa möjligheteri realiteten bara utnyttjas i begränsad utsträckning. Det är också enligt verket riskabelt och många gånger omöjligt att generalisera uppnådda resultat från en anläggning till andra eller till huvuddelen av en bransch utan att först närmare ha analyserat förutsättningarna för en sådan uppräkning. Mot denna bakgrund har industriverket gjort bedömningar för varje huvudbransch av hur mycket energiåtgångstalen kan förändras. I flertalet fall är det dock endast relativt översiktliga och schablonmässiga bedömningar. l de mest energikrävande branscherna har emellertid ingående bedömningar av teknisk/ingenjörsmässig natur kunnat göras. Sammanfattningsvis ger industriverket följande bild av den väntade utvecklingen (tabell 8.46). Fördelningen branschvis av energianvändning och besparingar enligt industriverket framgår av tabell 8.47. Som framgår av tabell 8.47 sänks energianvändningen huvudsakligen inom fem branscher. De största skillnaderna uppkommer inom trä-, massaoch pappersindustrin och inom den kemiska industrin. 1 kommissionens i hushållningsgrupp har för det s. k. högre besparingsal- z ternativet antagits att möjliga ytterligare besparingar uppgår till totalt 18 TWh i 3 inom industrin med referensprognosen eller 4 TWh jämfört med 1 jämfört industriverkets besparingsprognos. Av dessa 4 TWh hänför sig 2 TWh till en nedskärning av den trendmässiga ökning i elförbrukningen som trä-, massaoch pappersindustrins branschorganisation förutser och som antagits i industriverkets båda prognoser. Schablonmässigt har bedömts att detta skulle innebära investeringar på 1-2 miljarder kr. Resterande 2-3 TWh bedömer hushållningsgruppen vara möjliga att spara genom att i högre grad än f. n. varvtalsreglera drivmotorerna för industrins pumpar och fläktar samt genom att minska energiförlusterna i elektriska motorer. Besparingsmöjligheterna kan inte fördelas på branscher. lnvesteringskostnaden härför har överslagsmässigt uppskattats till l miljard kr. Eftersom möjligheterna att spara el har särskild betydelse i alternativen A och B görs i tabell 8.48 en uppdelning av möjliga besparingar på el resp. bränsle inom de viktigaste industribranscherna. Investeringskostnaderna för att nå de 14 TWh besparingar som ingår i besparingsprognosen har uppskattats till sammanlagt 6 miljarder kr. För de

Tabell 8.46 Ökning av produktion och energianvändning (index 1968 = 100)

% per år 19764 % per år 1990 1968-1976 1976-1990

Produktionsvolym 2,8 125 4,0 216 Energianvändning: Referensprognosen 1,1 116 2.0 154 Besparingsprognosen 1.1 116 1.5 144

a Preliminära värden.

Alternativ B - användning 391

Tabell 8.47 Energianvändning i olika branscher

Bransch 1976” 1990 TWh Referensprognos Besparingsprognos Differens TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år

Övrig Småindustri 2 2 - 2 - 0 Totalt 160 212 2,0 198 1,5 -14 ü Preliminära värden.

Tabell 8.48 Möjliga besparingar i industrin år l990 i förhållande till referensprognosen. TWh Minskad förbrukning av Bränsle El enligt El enligt Total industri- kommissio- energiverkets be- nens alter- besparing sparings- nativ B alterna-

Varvtalsreglering m. m. ej branschfördelat 2 2 Summa 12 2 4 18

ytterligare elbesparingar som kommissionen räknar med i alternativ A och B bedöms investeringskostnaderna utgöra 2-3 miljarder kr. Uppgifter om eventuella drifts- eller underhållskostnader har inte redovisats. Ett genomförande av besparingar upp till 18 TWh jämfört med referensprognosen kräver utvidgade stimulansåtgärder eller andra förstärkta styrmedel. Styrmedlens effektivitet och säkerhet får fastställas med hänsyn till hur

392 Alternativ B - användning SOU 1973:17

Tabell 8.49 Energianvändning inom samfärdselsektorn

1976 1990 TWh Referensprognosen Energikommissionen Differens TWh TWh Ökning/år TWh Ökning/år

nivån för elproduktionen år 1990 bestäms i relation till här redovisade sparmöjligheter. Detta gäller särskilt på elsidan eftersom tillförseln av el är svår att öka med kort varsel om besparingarna inte får väntad effekt. Sarn/ärdse/n är den sektor som år starkast beroende av oljeprodukter. Endast ca 3 % av den energi som används inom samfärdseln utnyttjas i form av el. Av detta skäl gäller i alla energikommissionens fyra alternativ att det sammanvägda besparingsprogram som kommissionens expertgrupp för energihushållning har presenterat skall utgöra grunden. Detta innebär att besparingar på sammanlagt 6-7 TWh,eller 6-7 %.skallgöras i Förhållande till industriverkets referensprognos. Vidare gäller i alla kommissionens alternativ att möjligheten skall undersökas att inom samfardseln substituera oljeprodukter mot syntetiska bränslen såsom metanol eller etanol. De åtgärder som diskuteras är främst inriktade på att minska energian-

vändningen inom personbilstrafiken. Åtgärder som skulle beröra lastbilstra-

fikens energianvändning diskuteras emellertid också i viss utsträckning. De behandlade åtgärderna syftar sammanfattningsvis till att skapa ökad insikt hos trafikanterna om behovet av och möjligheterna till energibesparingar - åstadkomma bättre körsätt och bättre underhåll av fordonet - sänka den specifika bränsleförbrukningen för nytillkommande fordon - till kollektivt få till stånd en övergång från individuellt resande och ökad samåkning i personbilar - utveckla drivkällor som medger flexibilitet ifråga om drivmedel. De styrmedel som kommissionens hushållningsgrupp har bedömt vara erforderliga för att nå den angivna besparingen inom samfárdselsektorn är dels olika former av stimulansåtgärder, dels vissa restriktioner. Utgångspunkten vid valet av styrmedel har varit att så långt det är möjligt undvika att

påverka individernas transportsituation negativt. Åtgärder och förväntad

besparingseffekt framgår av sammanställningen nedan.

Alternativ B - användning 393

Åtgärd

Bättre körsätt, underhåll Åtgärder för att förbättra efterlevnaden av gällande hastighetsbestämmelser Utbyggd kollektiv trafik. vissa restriktioner mot personbilstrafik i framför allt större tätorter, dämpad tillväxt av personbilsbeståndet Bättre resandeplanering. individen avstår från onödigt resande. ökad samåkning Normer för högsta tillåtna specifika bränsleförbrukning för personbilar kombinerat med en med hänsyn till specifik Förbrukning starkt progressiv årlig fordonsskatt 1.5 Frivilliga sparprogram inom lastbilstrañken

Det har varit svårt att under den korta utredningstiden få fram underlag för att bedöma kostnaderna för de diskuterade åtgärderna. Det har därför inte heller varit möjligt att analysera besparingsåtgärderna utifrån deras samhällsekonomiska marginalkostnad. För vissa åtgärder har dock försök gjorts att uppskatta investeringsbehoven samt årliga drifts- och underhållskostnader för hela perioden 1979-1990. Dessa kostnader samt kommentarer avseende olika effekter av åtgärderna framgår av sammanställningen nedan.

Åtgärd Kostnad m. m. 1979-1990

Information till bilisterna 50 milj. kr Utbildning vid trafikskolorna Förhållandevis låga kostnader för framtagning av undervisningsmaterial Förbättrad efterlevnad av hastighetsbe- Förhållandevis låga kostnader för propastämmelser ganda och skärpt lagstiftning: Väsentlig utbyggnad av länstrafik-gruppernas trafikövervakning torde erfordras Utbyggd kollektiv trafik i kombination lnvesteringari kollektivtrafiken på lägst 2 med sanering av trafikmiljön och restrik- miljarder kr. Årskostnaden (inkl. periotioner mot bilutnyttjandet framför allt i diserade kapitalkostnader) 10-20 % högde större täzorterna re än i referensprognosen. l vilken utsträckning de ökade kostnaderna för investeringar i kollektivtrafiken kan uppvägas genom en minskning av de kostnader för byggande och drift av vägar och gator som förutsatts i referensprognosen kan ej bedömas. Härtill kommer att en utbyggnad av den kollektiva trañken får ses som en angelägen trafikpolitisk åtgärd Ökad samåming i personbil Förhållandevis låga kostnader för samåkningsprogram inom företag och för samhälleligt engagemang i fullskaleförsök Normer avseende högsta tillåtna speci- Utvecklingskostnaderna för den inhemfika bränsleförbrukning ska bilindustrin har inte kunnat bedömas. Normerna får avvägas med hänsyn till närings- och handelspolitiska konsekvenser Starkt diffeentierad fordonsskatt Förhållandevis låga kostnader Frivilliga sparprogram inom lastbils- Avser i forsta hand kostnadseffektiva trafiken energibesparingar Förstärknirg av Slzs konkurrensläge Ökade årliga investeringsanslag till SJ

394 Alternativ B - användning

Utöver de ovan redovisade åtgärderna kan - beroende på med vilken styrka de sätts in - ytterligare åtgärder behöva komma ifråga for att nå de åsyftade besparingarna. Kostnader härför eller eventuella bieffekter har inte beräknats. Det kan gälla åtgärder av följande slag: - av personbilar obligatorisk ekonomitrimning - _varudeklaration av begagnade personbilar “- kontroll av bränsleförbrukningen obligatorisk - ändrade för privatpersoner att disponera firma- eller förutsättningar leasingbil - ändrade avdragsregler för resor med personbil bostad-arbetsplats.

För att skapa bättre flexibilitet gäller det att framför allt komma bort från det starka och ensidiga beroendet av oljeprodukter som drivmedel. Möjlighe-

terna att på sikt utnyttja syntetiska bränslen har studerats av en särskild grupp

av experter inom energikommissionen. Resultaten redovisas närmare under avsnittet om energitillförseln. Med den grova indelning - bränslen resp. elsom har gjorts i detta avsnitt påverkas dock inte prognossiffrorna av vilka byten som sker mellan olika bränslen. Någon väsentlig övergång till el genom t. ex. övergång till spårbunden trafik förväntas inte komma i fråga i alternativ B under den behandlade tidsperioden. För sektorn Bostäder bygger kommissionens alternativ A och B på hushållningsgruppens mer ambitiösa besparingsalternativ, där sparåtgärder vidtas i existerande bebyggelse inom en lönsamhetsgräns som motsvarar ett energipris på 10 öre/ kWh (nettoenergi). Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i propositionen om energisparplan för befintlig bebyggelse (prop. 1977/78:76). Undantag görs dock för besparingar upp till denna lönsamhetsgräns i ljärrvärmda bostäder. Strävan bör vara att avväga besparingarna i sådana byggnader mot de ekonomiska förutsättningarna för kraftvärmeproduktion. Här har schablonmässigt beräknats att 4-5 TWh av sparpotentialen av detta skäl inte skall utnyttjas. Uppgifterna om ener- bedöms i alternativ A och B Jämfört med industriverkets referensprognos gianvändningen här har en besparing på 12-13 TWh (inkl. hushållsel) kunna uppnås tagits fram särskilt för ekonomidepartementets För nya byggnader görs samma antaganden som i referensprognosen om modellberäkningar. effekten av nya byggnormer.

Tabell 8.50 Energianvändningen i bostäder

1976 lndustriverkets Energikommissionens Differens TWh referensprognos alternativ B TWh

1990 Ökning/år 1990 Ökning/år TWh 1976-1990 TWh 1976-1990

Alternativ B - användning 395

Den stora minskningen 1976-1990 i referensprognosen är delvis av redovisningsteknisk karaktär. Individuell uppvärmning, som innebär att förluster vid förbränningen i pannanläggningarna inräknas i den slutliga energianvändningen, minskar till antalet och i stället ökar fjärrvärme och elvärme där distributionsförluster inräknas i tillförselsystemet. Detta ger redovisningstekniskt 5 TWh lägre slutlig energianvändning. Differensen mellan alternativ B och referensprognosen beror på llera faktorer: ändrad Fördelning av uppvärmningsformer - beträffande besparingar uppvärmningsenergi - i hushållens besparingar elanvändning Fördelningen av eluppvärmning förändras enligt följande i förhållande till industriverkets referensprognos och den situation som bedöms råda år 1978: Denna begränsning av nyinstallationer av elvärme förutsätter totalförbud från och med år 1980 i nytillkommande byggnader. Konvertering till elvärme i existerande byggnader förutsätts heller inte ske. Däremot kan el komma att accepteras som komplement till exempelvis solvärme i nya småhus. Om hälften av nytillkommande småhus 1980-1990 skulle förses med el som komplement skulle det innebära en elåtgång år 1990 av ca l TWh. Fjärrvärme och individuella pannor (olja eller andra bränslen) förutsätts

Tabell 8.51 Antal elvärmda bostäder (l 000421)

1976 1978 1990

lndustri- Kommissio- Diffeverkets nens alter- rens referens- nativ B prognos

a Fritidshus ingår inte här utan redovisas inom sektorn service m. m. Tabell 8.52 Uppvärmningsform i bostäder år 1990 enligt industriverkets referensprognos och alternativ A och B (1 000-tal bostäder)

396 Alternativ B - användning SOU l978zl7

användas i stället för elvärme. Även uppvärmning med solenergi samt energibesparingar med hjälp av värmepump antas bidra lör att ersätta den elvärme som är förutsatt i referensprognosen. Utbyggnaden av fjärrvärme förutsätts ske snabbare än enligt industriverkets referensprognos. För att inte försämra underlaget för fjärrvärme och därmed bl. a. möjligheterna att genomföra en stark satsning på kraftvärme förutsätts i alternativ B att inte hela besparingspotentialen i fjärrvärmda bostäder utnyttjas. I stället förutsätts besparingsinsatser i elvärmda hus genomföras något längre än till en kostnad som motsvarar ett energipris på 10 öre/kWh (nettoenergi). Detta beräknas ge en elbesparing på ca l TWh (årslörbrukning) år 1990. Besparingarna när det gäller energi för uppvärmning bedöms kunna nås genom åtgärder av följande slag: - beträffande varmvatten besparing - och inreglering i värmesystem temperatursänkning - intermittent drift av värme- och ventilationsanläggningar - underhåll m. m. av ventilationssystem justering, panninspektion tätning tilläggsisolering För att genomföra dessa åtgärder på det sätt och i den utsträckning som förutsatts i alternativ B krävs kraftiga styrmedel för att nå ett högt genomförande. Behovet av investeringar är uppskattningsvis 8,5-l0 miljarder kr. När det gäller besparingar i hushållens elanvändning (i princip exkl. har kommissionens för energihushållning bedömt en elvärme) expertgrupp besparing på l TWh kunna nåsjämlört med referensprognosen genom bl. a. bestämmelser om obligatoriska startklockor för elektriska motor- och kupévärmare. Uppgifter från konsumentverket tyder på att ytterligare besparingar kan göras genom effektivisering av apparatutrustning. Här förutsätts att 2 TWh sparas i hushållens elanvändning år 1990 jämfört med referensprognosen. En sådan nivå förutsätts kunna nås genom obligatoriska startklockor, energideklaration av hushållsapparater m. m., samt utvidgad information som gör att eldrivna apparater och utrustningar utnyttjas effektivare. Kostnaderna lör dessa åtgärder har inte kunnat beräknas. lnformationsåtgärder av typen energideklaration, sparkampanjer m. m. har relativt blygsamma kostnader men deras effekt är svår att beräkna. För sektorn Service m. m. görs - när det gäller energi för byggnadsuppvärmning - samma antaganden som för sektorn Bostäder. Energisparande vidtas alltså intill en lönsamhetsgräns på l0 öre/kWh med åtgärder motsvarande undantag för ljärrvärmda byggnader och högre besparingsambition i elvärmda byggnader. Sparmöjligheterna stämmer relativt väl överens med de bedömningar som gjorts i regeringens proposition om energisparplan Den icke utnyttjade sparpotentialen är här för befintlig bebyggelse. drygt 4 TWh. Förutsatta besparingar framgår av tabell 8.53.

SOU 1978: l 7 Alternativ B - användning 397

Tabell 8.53 Energianvändning inom servicesektorn

1976 1990 TWh lndustriverkets Energikommissionens Differens referensprognos alternativ Ba mellan referens- U __ TWh Okning/âr TWh Okning/år prognosen

ü Uppgifterna framtagna särskilt for ekonomidepartementets modellberäkningar.

Besparingarna uppnås genom i huvudsak följande åtgärder: - beträffande besparingar uppvärmningsenergi - ändrad fördelning av uppvärmningsformer besparing beträffande eldrift i övriga lokaler besparingar i gatubelysning - inom besparingar jordbruket lägre expansion av elvärmeanvändningen i fritidshus än vad industriverkets referensprognos förutsätter.

Den elvärmda byggnadsvolymen i övriga lokaler förändras enligt följande i alternativ A och B jämfört med förutsätta förhållanden år 1978 och industriverkets referensprognos. Detta förutsätter ett i det närmaste totalt stopp för elvärme i nybyggda lokaler från och med år 1980. Fjärrvärmeutbyggnaden förutsätts å andra sidan bli snabbare än enligt industriverkets referensprognos. Det förutsätts inga sparåtgärder i elvärmda lokaler som sträcker sig utöver 10 öres lönsamhetsnivå. För fritidshus förutsätts likaledes en annan fördelning på uppvärmningsformer. Elanvändningen för uppvärmning och hushållsel i fritidshus förut-

Tabell 8.54 Elvärme i övriga lokaler. antal milj. m3 elvärmd volym

1976 1978 1990

1ndustri Energikom- Differens verkets missionens referens- alternativ prognos B

Övriga lokaler 18 20 49 26 - 23

398 Alternativ B - användning

sätts här öka från 1975 års nivå på drygt l TWh till 2.5 TWh. Det skall jämföras med industriverkets referensprognos, som anger nära 4 TWh. l stället blir bränsleandelen högre än i referensprognosen. Det är svårt att avgöra vilka styråtgärder som behövs för att nå dessa begränsningari elanvändningen. En möjlig åtgärd för att hålla genomsnittligt samma specifika åtgångstal som f. n. för elanvändning är att t. ex. komplettera fritidshusens värmesystem med kaminer som eldas med exempelvis ved. Ett alternativ kan också vara introduktion av solfångare. Vidare förutsätts en effektivisering ske av armaturer för gatubelysning i enlighet med den sparpotential som hushållningsgruppen har redovisat. Förbrukningen bedöms därmed stanna vid l TWh,jämfört med 1,4 TWh i industriverkets prognos. 1 fråga om jordbruket redovisar hushållningsgruppen besparingsmöjligheter på ca 1 TWh i förhållande till industriverkets prognos. Denna besparingspotential, som enban gäller olja, förutsätts bli tillvaratagen i sin helhet. Kostnaderna för de investeringar som krävs för angivna besparingar inom sektorn service m. m. är svåra att beräkna. För besparingarna inom uppvärmningssektorn beräknas ett investeringsbehov av 2,5-3 miljarder kr. utöver industriverkets referensprognos. Kostnaderna för övriga sparinsatser har varit omöjliga att fastställa. Besparingar beträffande hushållsel i fritidshus antas åstadkommas genom information och energideklaration. Besparingarna i övriga lokaler som innebär ytterligare effektivisering är svåra att kostnadsberäkna. Beträffande besparingarna inom gatubelysningen är det fråga om byte av armaturer för effektivare belysning. Inom jordbruket har det också varit svårt att göra kostnadsuppskattningar.

Energianvändning totalt âr I 990 Den totala energianvändningen i alternativ B år 1990 framgår av tabell 8.55.

Utvecklingsrendenser efter är 1990

Energiefterfrågans utveckling efter år 1990 kommer att bestämmas av dels utvecklingen inom en rad olika samhällsområden, dels hur effektivt energin där kommer att utnyttjas som en följd bl. a. av hur priset på energi utvecklas i relation till priset på andra nyttigheter.

Tabell 8.55 Total energianvändning i alternativ B år 1990. TWh

Alternativ B - användning 399

Energianvändningens utveckling kommer också att påverkas starkt av vilka bedömningar energianvändarna gör om den framtida tillförseln av olika slags energi såväl prismässigt som säkerhetsmässigt. Ändrade prisrelationer eller förväntningar om sådana ändringar kommer att påverka valet mellan olika energibärare. l alternativen A och B kommer särskilt utvecklingen av de förnyelsebara källornas ekonomi och tillgänglighet att ha betydelse. Även situationen vad avser t. ex. utsikterna att utnyttja kol i Sverige kommer att spela in. l det följande berörs kort några inslag i det beskrivna alternativet B som kan ha betydelse för energiefterfrågan under l990-talet. I alternativ B kommer kostnaden för nytillkommande elproduktion att bli högre än i t. ex. alternativ C enligt de förutsättningar som energikommissionens expertgrupp för tillförsel har räknat med. Detta kan leda till en viss övergång från elanvändning till bränsleanvändning under l980-talet och början av 1990-talet. Under l990-talet kan ny teknik väntas ge nya möjligheter till effektivisering av energianvändningen inom industrin. Ny teknik krävs för att hålla ungefär samma takt i effektiviseringarna som under l980-talet. Tendensen under 1980-talet där elanvändningen förutses öka betydligt snabbare än bränsleanvändningen kan komma att brytas. Dels kommer alternativ B att innebära ca 25 % högre elproduktionskostnad än t. ex. alternativ C med de förutsättningar som tillforselgruppen räknar med, vilket kan tänkas påverka t. ex. utbyggnadsplanerna inom den elintensiva industrin. Dels kommer från statsmakternas sida att finnas en strävan att hålla tillbaka ökningar i elanvändningen, dvs. beslut förutsätts bli fattade om erforderliga styrmedel ifall priseffekten inte visar sig tillräcklig. l processer inom industrin där det finns möjlighet att substituera bränsle med el och vice versa kommer troligen utvecklingen att leda till ökad bränsleanvändning, förutsatt att industrin bedömer att risken för störningar i tillförseln eller för fördyringar är mindre i fråga om bränslen än i fråga om el. Rationaliseringar och höjda arbetsmiljökrav kan ialla alternativ väntas leda till ökad efterfrågan på el. För samfärdse/n antas samma besparingsprogram i alla kommissionens alternativ. Programmet avser framför allt drivmedelsförbrukningen för personbilar. Det kan påpekas att effekten på användningsnivån av en begränsning av hittillsvarande förbrukningstillväxt för personbilar på sikt kan komma att motvägas av ökad förbrukning av drivmedel för godstransporter och annan energianvändning inom samfárdselsektorn. Godstransportarbetet är nämligen i hög grad avhängigt av produktionsutvecklingen inom industrin. Om inget trendbrott uppkommer i form av exempelvis radikalt förändrade mönster för persontransporter kommer sannolikt energianvändningen inom samfárdselsektorn att öka svagt under 1990-talet i alternativ B. En betydelsefull faktor under 1990-talet kan bli en samhällsplaneringsom är mer inriktad på att tillgodose intresset att hushålla med energi. dvs. inriktning på att underlätta kollektivtransport och minska avståndet mellan arbete, bostad, platser för fritidsaktiviteter och service. lnom samfärdselsektorn är också byte av drivmedel intressant som en möjlighet att begränsa beroendet av oljeimport. Energikommissionens

400 Alternativ B -tillförsel sou 1978:17

expertgrupper pekar på de stora möjligheterna att gå över till syntetiska bränslen. t. ex. metanol/etanol som även kan framställas ur inhemska råvaror. l dessa beräkningar nämns möjligheter till en övergång till metanol av storleksordningen 30 TWh till år 2000. Inom bostads- och seniicesektorerna, där energin främst går till uppvärmning av byggnader, skulle en prognos för 1990-talet behöva bygga på uppgifter bl. a. om hur många och hur stora byggnader som tillkommer, vilken utrustning som de kommer att ha samt hur många gamla byggnader som skall bort. Rimliga variationer i nybyggnadstakt och rivning ger dock måttliga utslag på dessa sektorers energianvändningsnivå i perspektivet 20-25 år. I alternativ B kommer de konventionella energisparmöjligheterna i nu befintliga byggnader i huvudsak att vara genomförda till år 1990. Effekten av byggnormer, nuvarande eller skärpta, kommer därefter tillsammans med bostädernas volymmässiga tillväxt att bestämma hur uppvärmningsbehovet utvecklas. Ytterligare minskning av energibehoven för byggnadsuppvärmning skulle kunna göras om tekniken att utnyttja solenergi kommersiellt slår igenom under senare delen av 1980-talet, som ett resultat bl.a. av nu inledda satsningar på forskning, utveckling och demonstration. Med utgångspunkt i vad kommissionens hushållningsgrupp angett skulle 10-15 TWh kunna vara en uppnåelig besparing i energiåtgången för uppvärmning genom solfångare. Fördelningen på uppvärmningsformer kan redovisningstekniskt påverka användningsnivån (beroende på var i energibalansen som omvandlings- och distributionsförluster redovisas). Fjärrvärme förutsätts i samtliga alternativ bli maximalt utbyggd. Elvärme kommer knappast att tillåtas expandera i alternativ B. När det gäller uppvärmningen av byggnader är det mycket svårt att uttala sig om vilken energiform som kommer att vara fördelaktigast for alternativ B. Några möjligheter är solvärmebaserade system, elvärme från exempelvis bränslekondens, eller värme från bränslepanna i en hetvattencentral alternativt panna i det enskilda huset. Samma osäkerhet gäller i alla alternativ men tendensen att använda el för uppvärmning i nytillkommande fastigheter eller vid konvertering är starkare i alternativ C och särskilt D än i alternativ A och B under l990-talet. En ökad användning av hushållsel kommer inte att kunna ha någon avgörande betydelse under l990-ta1et. Det kan endast ge en elökning med 1-2 TWh om utvecklingen fortsätter som under slutet av 1980-talet enligt industriverkets referensprognos.

8.3.3 Energiti/_I/örse/ och omvandling Inom ramen för givna restriktioner har tillgängliga energiråvaror fördelats på olika sektorer for att på bästa sätt tillgodose den energiefterfrågan som anges i avsnitt 8.3.2. I det följande anges i siffror energitillförseln fördelad på energiråvaror och energibärare inom olika sektorer. Dessa siffror ger ett intryck av exakthet som inte är för handen. Siffrorna bör ses som ett sätt att konkretisera och underlätta beskrivningen av energialternativet. För att illustrera osäkerheten

sou 1978:17 Alternativ B - tillförsel 401

såväl vad beträffar energitillförsel som energianvändning redovisas i avsnitt 8.3.4 även avvikelser i olika avseenden från det “normalalternativ” för alternativ B som presenteras i detta avsnitt. Till grund for framställningen ligger underlagsmaterial från tillforselgruppen. Detta material har i vissa fall modifierats något.

8.3.3.1 E1- och värmeproduktion

8.3.3.l.1 Alternativ B

Elproduklion fram till âr 1990

Elproduktionssystemets utveckling under perioden fram till år 1990 illustreras i tabell 8.56. Energibalanserna så när som på balansen för år 1976 visar elproduktionen under ett medelår. Vid den och den vattentillrinning värmekraftproduktion som anges i leveranssäkerhetskriteriet kommer de produktionsresurser som är i drift att användas maximalt. För att kompensera avvecklingen av kärnkraft till år 1990 och viss skrotning av äldre oljekraft samt för att täcka ökningen i elförbrukningen måste utbyggnaden av andra produktionsanläggningar forceras i betydande

Tabell 8.56 Energialternativ B. Elproduktionssystemet 1976, 1978, 1985 och 1990. Installerad effekt i MW och elproduktion i TWh

1976 1978 l985 1990

MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh

Vattenkraft 13 100 54,3(60) 14 100 61 15 900 64 16 400 66° Kärnkraft 3 200 15,3 3 750 22 3 750 - - 23 Industriellt mottryck 700 3,2 800 3 l 200 8 1 500 10 K rqftvärme

Fossi/kondens

Olja 3 400 7,3 3 150 l 3 000 0 2 500 10 Gas - - - - - - - -

Kol - - - - - - 1 200 3 Torv - - - - - - 500 3

Gasturbiner 1 700 0,1 l 700 0 l 800 0 1 800 0 Vindkraft - - - - - - 2 000 6 Pumpkraft - - - - 4- - - 250 . g Nettoimport - - - a - - - *e* 2,1

Summa 23 700 86,4 25 650 90 29 300 107 31 350 116

I Vattenkraftens produktionsförmåga vid normal vattentillrinning.

402 Alternativ B - tillförsel

och vindkraft. grad. Särskilt gäller detta kraftvärmeverk Vattenkraften byggs ut från nuvarande normalårsproduktion på drygt 60 till 64 TWh år 1985 och 66 TWh år 1990. Detta förutsätts ske inom TWh i den fysiska riksplaneringen för ramen för det beslut beträffande riktlinjer i norra Svealand och Norrland som riksdagen fattade beslut om vattendrag hösten 1977 (prop. 1977/78:57, CU 1977/7819, rskr 1977/782100). Kärnkrqften förutsätts i tabellen avvecklad till år 1990. Nya kärnkraftblock tas inte i drift. Avvecklingen av kärnkraftenär i detta utöver de sex befintliga alternativ beroende av huruvida den massiva satsningen på vindkraft ger ett resultat. I praktiken kan därmed avvecklingstidpunkten sägas vara lyckat flytande och för det fall vindkraftutbyggnaden av något skäl blir försenad. kan under den tid efter 1990 som erfordras för att kärnkraften utnyttjas leveranssäkerheten skall vara tillfredsställande. Industriellt ca 60 MW per år i mottryck byggs ut i en takt motsvarande genomsnitt under 1980-talet till ca l 500 MW år 1990. Denna utbyggnadstakt bedöms maximal med hänsyn till tillverkningstakt och teknisk potential. byggs ut i maximal takt inom ramen för det värmeu nderlag Krqftvärmeverk en maximalt fjärrvärmeutbyggnad. Det som uppkommer genom möjlig används således i så stor utsträckning som tillgängliga värmeunderlaget Ett flertal olika bränslen förutsätts komma till möjligt för elproduktion. kraftvärmeverk och dieselananvändning. nämligen olja för konventionella läggningar, gas, kol, torv, skogsavfall och energiskog. som möjligt i förhållande till . Anläggningarna lokaliseras så gynnsamt Totalt förutsätts ca l 500 MW i drygt 50

...n-satt

tillgången på energiråvara. till anläggningar i något fler än 40 orter komma till stånd under perioden fram år 1985. Ca hälften härav är dieselanläggningar. Kraftvärmeverken utrustas så långt möjligt för eldning med andra bränslen av kraftvärme kommer trots än olja. Drygt en tredjedel av nettotillskottet detta att utnyttja olja som bränsle främst till följd av den omfattande av dieselkraftvärmeverk, vilka inte kan eldas med fasta till som har en nackdel i bränslen. Anledningen dieselutbyggnaden,

..-nu

läsningen till olja som bränsle, är kravet att så snabbt som möjligt få fram ny v.

produktionskapacitet. tillkomma i Under perioden 1986-1990 förutsätts ca 1 550 MW kraftvärme drygt 30 anläggningar i ytterligare ca 20 orter. Kol- och totvkondens byggs ut i relativt snabb takt under senare delen av . ._ 1980-talet. Ännu år 1990 utnyttjas oljeeldade kondenskraftverk i relativt stor eftersom torrårsreserv i likhet med alternativ A i utsträckning, erforderlig kondensblocken. Totalt produceras 16 första hand förläggs till de koleldade TWh el i kondenskraftverk år 1990. förutsätts bli föremål för en massiv satsning. Produktionsför- Vindkraft mågan antas vara 6 TWh år 1990. Som illustration på den höga ambitionsför energiproduktionsforskning räknar med nivån kan nämnas att nämnden att vid ett maximalt forcerat införande högst 6 TWh vindkraft skall kunna förorsakade ökade behovet av produceras år 1990. Det av vindkraften bedöms kunna klaras med en pumpkrqttutbyggnad på produktionsutjämning 250 MW.

A Iremaliv B - tillförsel 403

Värmeprodukrion fram ri/I âr 1990

Värmebehovet exkl. omvandlings- och överlöringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.57. Solvärme i tabell 8.57 hänför sig främst till mindre solvärmesystem och till uppvärmning av tappvarmvatten i enskilda småhus och lägenheter.

“Övrig uppvärmning” tillgodoses genom tillförsel av eldningsolja l resp. 3-4.

Med en antagen genomsnittlig verkningsgrad av 65 % resp. 75 % åtgår sammanlagt 65 resp. 49 TWh olja år 1985 resp. 1990 för att tillgodose behovet inom denna sektor. Fjärrvärme byggs ut i maximal takt. vilket bl. a. innebär att nuvarande utbyggnadstakt fördubblas och att förutom tätare bebyggelse även viss småhusbebyggelse ansluts till fjärrvärme. Fjärrvärme produceras i centrala anläggningar, företrädesvis kraftvärmeverk och hetvattencentraler. Även spillvärmeutnyttjande, soplörbränning och värmeproduktion i centrala solvärmeanläggningar antas förekomma.

Tabell 8.57 Värmebehov (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmningsform. Alternativ B, TWh,

Tabell 8.58 Fjärrvärmeproduktion i alternativ B 1976 1978 1985 1990 MW”, TWhm MW”, TWhm MW, TWh, MW, TWh, Kiqfrvärmeverk

350 1,3 1 250 4.5 Hervanencenrra/er

Spi/Ivärme inkl sop/örbränning 300 1,0 300 1 .0 300 3,0 300 3.0 .So/värme - - - - - _ 0,3 2,0

Summa produktion (inkl. distributionstörlust 7-8 %) 11450 22.5 13100 25,9 21300 42,5 26120 51,3

Alternativ SOU l978zl7 404 B - tillförsel

I tabell 8.58 inkluderas inte omvandlingsförlusterna i fjärrvärmeanläggningarna. Så stor del av fjärrvärmeproduktionen som möjligt sker i kraftvärmeverk. Spillvärmeprojekt är dock prioriterade framför kraftvärmeverk, vilket har medfört att kraftvärmeverk i vissa orter senarelagts eller antagits få lägre effekt än som annars varit möjligt. Totalt ingår drygt 10 spillvärmeprojekt, vilka antas medföra en energibesparing på ca 2 TWh. Härtill kommer ett bidrag från sopförbränning på ca 1 TWh. Solvärme utnyttjas i fjärrvärmesystem i så stor utsträckning som bedömts rimlig. Som framgår av avsnitt 6.2.3.3 utnyttjar solvärme och kraftvärme -liksom för övrigt även spillvärme - samma värmeunderlag och konkurrerar alltså om utrymmet i energibalansen. Ökat utnyttjande av solvärme och spillvärme i fjärrvärmesystemen medför alltså försämrad ekonomi för kraftvärmeverken. Värmeproduktion i oljeeldade hetvattencentraler utnyttjas i sista hand for att tillgodose värmebehovet i fjärrvärmesystemen.

Utvecklingen efter år 1990

Den snabba fjärrvärmeutbyggnaden under 1980-talet medför att potentialen för tillskott till elprodukrionen från kraftvärmeverk påtagligt minskar efter år 1990. En fortsatt utbyggnad av vindkraft förutsätts komma till stånd. Det är dock nödvändigt att i relativt stor omfattning komplettera eltillförseln med produktion i kondenskraftverk eldade med fasta bränslen - kol och biomassa - under perioden efter år 1990. Omfattningen härav beror bl. a. på elanvändningens utveckling. inom uppvärmningsomrâder stoppas den snabba övergången från individuell uppvärmning till fjärrvärme upp under 1990-talet, eftersom samtliga områden med förutsättningar för fjärrvärme då antas utnyttja denna uppvärmningsform. Eftersom eluppvärmningen inte förutsätts öka och möjligheterna att snabbt öka andelen soluppvärmning är begränsade kan ett oljeberoende inom sektorn ”övrig uppvärmning” komma att kvarstå under relativt lång tid, såvida inte soluppvärmningens omfattning ökar snabbt eller en omfattande introduktion av t. ex. fliseldade villapannor kommer till stånd. Inom fjärrvärmesektorn bör oljeberoendet kunna elimineras något snabbare. Produktion i oljeeldade kraftvärmeverk torde dock komma att utnyttjas under relativt lång tid.

8.3.3.l.2 Modifiering av alternativ B (alternativ Bl) För att förbättra möjligheterna att jämföra de olika alternativen har alternativ B modifierats så att användningsnivån är densamma som i alternativ C medan kravet på kärnkraftavveckling till år 1990 bibehålls. Endast så många kärnkraftblock tas i drift som erfordras för att med normal leveranssäkerhet klara elförsörjningen. I övrigt gäller samma förutsättningar för energitillförsel som i alternativ B. I likhet med alternativ B förutsätts ett stopp för nytillkommande elvärme från år 1979. Beskrivningen av alternativ B gäller endast el- och värmesektorn eftersom de mest intressanta förändringarna gentemot alternativen B och C äger rum i denna sektor.

Alternativ B - tillförsel 405

Elploduklionjiam till år 1990 Elproduktionen överstiger nivån i alternativ B med 12 TWh år 1985 och 15 TWh år 1990. För att klara elförsörjningen med normal leveranssäkerhet fordras idrifttagning av ytterligare ett kärnkraftblock utöver de sex som f. n. är i drift. För att kunna genomföra kärnkraftavvecklingen till år 1990 fordras utbyggnad av såväl olje- som koleldade kondenskraftblock under 1980-talet i så stor omfattning att den av tillförselgruppen bedömda utbyggnadskapaciteten utnyttjas maximalt. Behovet av kondensutbyggnad dikteras av förhållandet att såväl kraftvärme som industriellt mottryck och vindkraft i likhet med alternativ B förutsätts maximalt utnyttjat. Vindkraften bidrar med 10 TWh år 1990, vilket är4 TWh mer än i alternativ B och likaledes 4 TWh mer än vad som av nämnden för energiproduktionsforskning bedöms tekniskt maximalt möjligt. Kraftvärmeproduktionen är 2 TWh större än i alternativ B till följd av det något större värmeunderlaget i ljärrvärmesystemen.

Värmeproduktion fram till år 1990

Värmebehovet exkl. omvandlings- och överföringsförluster fördelat på olika uppvärmningsformer framgår av tabell 8.59. Det ökade värmebehovet jämfört med alternativ B hänför sig främst till ljärrvärmesektorn och övrig uppvärmning. Om givna ramar för övriga energiråvaror enligt alternativ B inte skall överskridas måste det ökade värmebehovet täckas med olja. Värmebehovet i fjärrvärmesystemen tillgodoses på i stort sett samma sätt som i alternativ B (tabell 8.58) med undantag för att den oljebaserade värmeproduktionen i kraftvärmeverk och hetvattencentraler är något större. Sammantaget medför en användningsnivå enligt alternativ C kombinerat med en tillförselstruktur enligt alternativ B en ökad oljetillförsel år 1990 på ca 40 TWh jämfört med alternativ B och ca 80 TWh jämfört med alternativ C. Siffrorna hänför sig i båda fallen enbart till el- och värmesektorn.

8.3.3.2 Energi till industrin l detta avsnitt redovisas industrins bränslebehov för processvärme m. m. Vidare redovisas hur industrins elförsörjning fördelas på egengenererad och inköpt elkraft. Industrins lokaluppvärmning ingår i redovisningen under

Tabell 8.59 Värmebehovet (netto) för lokaluppvärmning fördelat på uppvärmningsform. Alternativ Bl. TWh,

406 Alternativ B - tillförsel SOU l978:|7

8.3.3.1 utom den del som är starkt integrerad med processvärmesystemet, vilket behandlas i detta avsnitt. I alternativet har i likhet med alternativ A räknats med att industrins energibehov for processvärme är 134 TWh for både år 1985 och år 1990. Behovet av elkraft har likaså beräknats till 53 TWh år 1985 och 59 TWh år 1990. Siffrorna avviker i obetydlig grad från motsvarande siffror i avsnitt 8.3.2. Bränslebalansen för år 1985 utmärks i forsta hand av ett fortsatt högt

oljeberoende. Ökningen i oljeforbrukningen har dock kunnat begränsas

genom att naturgas utnyttjas. Under femårsperioden efter är 1985 minskar oljeberoendet kraftigt till foljd av ett forcerat införande av biobränslen. l tabell 8.60 redovisas industrins beräknade bränslebehov för åren 1978, 1985 och 1990. Redovisningen omfattar såväl det totala behovet som behovet exkl. bränslen for mottrycksproduktion. Av inom industrin använda oljeprodukter kan främst tjock eldningsolja ersättas med andra bränslen. Så har även skett vid beräkningarna. dock kan ej all olja ersättas på grund av att vissa industriprocesser tekniskt är baserade på oljeanvändning. I alternativet har oljeanvändningen i industrin år 1990 minskats med ca 20 % relativt 1978 års beräknade värden.

Användningen av kol är begränsad i alternativet. Ångkol utnyttjas därför

inte inom industrisektorn, medan däremot metallurgiskt kol används i en utsträckning som är betingad av processtekniska skäl.

Den utnyttjade gasmängden (5-6 TWh) år 1990 motsvarar åtgången inom I

det s. k. sydgasnätet. Användningen avses främst ske ijord- och stenindu-

strin samt i livsmedelsindustrin. i

I avfallsbränslen inräknas for industrisektorn endast lutar och bark, vilka j nyttiggörs inom massa- och pappersindustrin. Den för år 1990 beräknade

l

volymen (40 TWh) är lika med såväl tillgången som potentiell användningsmöjlighet.

1 biobränslen inräknas för industrisektorn hyggesavfall, odlad energiskog l

l och halm. Alternativet innebär en kraftigt ökad användning av dessa bränslen liksom av torv under perioden 1985-1990. År 1990 används sålunda

l Tabell 8.60 Industrins bränslebehov åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B, TWh l

1978 1985 1990

Totalt Exkl. Totalt Exkl. Totalt Exkl. mot- mot- mot-

Summa

Alternativ B - tillförsel 407

inom industrin drygt 21 TWh av dessa bränslen, varav torv 10 TWh, energiskog ca 1 TWh samt halm och skogsavfall ca 10 TWh. Denna mängd kan industrin inte helt tillgodogöra sig utan vissa uppoffringar. Utnyttjandet av den angivna mängden torv och biobränslen medför att 8 TWh av de nämnda bränslena måste transporteras längre än 100 km. Däremot uppstår inte någon överkapacitet i oljepannor, utan torv- och biobränslepannor kan införas i samma takt som gamla oljepannor skrotas. Den största förbrukningen av torv och biobränslen har år 1990 beräknats ske i massa- och pappersindustrin samt i verkstadsindustrin. Utbyggnaden av industriell mottryckskraft som redovisas i 8.3.3.1 får bedömas som maximal med hänsyn till möjlig produktionskapacitet och teknisk potential. Industrins totala elförsörjning framgår av tabell 8.61. För att nyttiggöra industrins behov av energibärare fordras att bl. a. pannor enligt tabell 8.62 är i drift resp. år. De pannor som utnyttjar naturgas erhålls genom konvertering av oljepannor under tiden fram till år 1985. För tiden efter år 1990 förutses en fortsatt nedgång i oljeberoendet. Förutsättningarna härför är att andra energibärare utnyttjas som substitut t. ex. genom en vidareutbyggnad av naturgasnätet. En gentemot tiden före år 1990 lugnare utvecklingstakt för biobränslen och torv förutses på grund av svårigheterna att vidare substituera olja med dessa bränslen. Den vidare utbyggnaden av mottryckskraften begränsas av värrneunderlaget. Utbyggnaden torde i stor utsträckning få ske genom att trycket i befintliga ångsystem höjs. För detta krävs ombyggnader.

Tabell8.6l Industrins elförsörjning åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B, TWh

1978 1985 1990

Tabell 8.62 Industrins pannbestånd åren 1978, 1985 och 1990. Alternativ B

Anläggningslyp Uppskattat Behov Behov bestånd 1978 1985 1990

Ollepannor Mwm 11 000 10 530 7 930 l Kol pannor 200 200 200 l MWm r Gasinstallationer 0 970 970 i MW, l Avfallspannor MW, 3 330 3 720 4 000 i l 0 440 l 910 Biobränslepannor MW, l | Torvpannor MW, 0 440 1 560 Mottrycksturbiner MWe 800 ] 2(1) 1 500

408 Alternativ B - ri/_I/örsel SOU 197817

8.3.3.3 Energi till transportsektorn

Energitillforseln till transportsektorn kommer f. n. till 97 % från oljebaserade drivmedel. Detta gör denna sektor till en av de mest sårbara samhällssektorerna vid störningar i oljetillförseln. En kommande brist på råolja och därmed ökande importkostnader kommer förr eller senare att nödvändiggöra en övergång till icke oljebaserade drivmedel. I samtliga alternativ har därför gjorts en maximal satsning på syntetiska drivmedel. exempelvis metanol, vilket medför att den relativa andelen oljeprodukter gradvis minskar. Trots den kraftiga satsningen beräknas år 1990 transportsektorns direkta oljeberoende vara ca 85 %. I alla alternativen har eftersträvats en tillförsel av 20 TWh energiråvara för produktion av ll TWh inhemska drivmedel år 1990. l beräkningarna har en fortsatt utbyggnad av denna produktion efter år 1990 räknats in. För att möjliggöra satsningen på inhemskt producerade drivmedel måste två huvudförutsättningar uppfyllas. A Förändringar av fordonsparkens och bränslesystem

l

motor- som breddar transportsektorns drivmedelsbas. Normer for motorer av llerbränsletyp, l l bensinmotorer anpassade for alkoholinblandning m. m. måste införas. B Tillförsel av lämpliga råvaror för produktion av syntetiska drivmedel måste säkras och en utvecklad och fungerande produktionsapparat måste stegvis byggas upp. En introduktion av syntetiska drivmedel, i alternativet uttryckt som metanol, s kräver att en rad beslut fattas inom en snar framtid. De viktigaste besluten och tidpunkterna for dessa sammanfattas i nedanstående uppställning.

Beslut och åtgärd År l Preliminära normer för fordon 1978 Normer för fordon och distribution 1979 4

i

Val av rávarubas 1978 Utarbetande av strategi för råvaror och drivmedel 1979 Ä N Bygga storskalig forsöksanläggning för förgasning 1978 Bygga första produktionsanläggningen 1980 Bygga första biobränsleforgasaren i full skala 1984

Två olika principer for val av råvarustrategi kan tillämpas. I detta alternativ liksom i alternativ A har redan vid valet av ramar for tillförsel av olika bränsleråvaror accepterats ett viss mått av osäkerhet genom att exploatering av ny teknik och nya energislag inräknats i en skala som tidigare ej prövats. Förgasning av inhemska bränslen är ett område där någon utvecklad. storskalig teknik ej finns. Normalt skulle man i en relativt storskalig försöksanläggning utveckla tekniken innan en produktionsanläggning byggs.

SOU 1978: 17 Alternativ B - tillförsel 409

TabelI8.63 Tillförsel av energiråvaror för produktion av metanol. Alternativ B, TWh Energiråvara 1990 Metanol import - 0,3 -

Tabell 8.64 Anläggningar för metanolproduktion. Alternativ B

Anlägg- Färdig Råvara Produktion ning nr år Mil j. TWh ton

Den erforderliga tillforseln av energiråvaror för i alternativet beräknad metanolproduktion framgår av tabell 8.63. Genom att en stor del av metanolproduktionen år 1990 baseras på biobränslen kan metanolimport då erfordras på grund av risken för produktionsstörningar vid utnyttjandet av ny teknik. Erforderlig utbyggnad av inhemska produktionsanläggningar for syntetiska drivmedel (metanol) framgår av tabell 8.64. I tabellen har även skisserats en tänkt utveckling till år 2000. Den totala energianvändningen inom transportsektorn år 1990 har av hushållningsgruppen beräknats till 92 TWh varav 3 TWh el. Behovet av oljeprodukter för transportsektorn exkl. olja för metanolproduktion uppgår sålunda till 78 TWh. För tiden efter år 1990 kan under förutsättning av en fortsatt kraftfull satsning på syntetiska drivmedel (se tabell 8.64) de oljebaserade drivmedlens relativa andel sjunka. Dock torde fram till år 2000 ett mycket betydande oljeberoende kvarstå inom sektorn.

8.3.3.4 Total tillförsel av energibärare I avsnitt 8.3.3.l-3 har redovisats energitillforseln for sektorerna el- och värmeproduktion. industri samt transporter. 1 tabell 8.65 sammanfattas tillforseln av energiråvaror och energibärare i enlighet med den ovan av tillförselgruppen utnyttjade sektorsindelningen. Därvid har i sektorn el- och värmeproduktion inräknats all elproduktion.

410 Alternativ B - balanser Tabell 8.65 Tillförsel av energiråvaror och energibärare år 1990. Alternativ B, TWh

a lnkl. industriell mottryckskraft

För att kunna nyttiggöra erforderliga energiråvaror och energibärare krävs utöver ovan nämnda produktions- och omvandlingsanläggningar även anläggningar av infrastrukturell karaktär. Dessa består bl. a. av ett naturgasnät i södra Sverige, hamnar för kol och visst deltagande i exploateringen av utländska kolgruvor samt anläggningar för produktion, hopsamling och transport av de inhemska biobränslena torv, halm, skogsavfall och ved från energiskogar. För att minska importberoendet av lågsvavlig olja bör de svenska rafñnaderierna förses med avsvavlingsanläggningar.

l

l

8.3.4 l Energibalanser l

Fullständiga energibalanser för alternativ B avseende åren 1985 och 1990 l

redovisas i tabell 8.66. För vattenkraft, vindkraft och kärnkraft anges l

l resulterande elproduktion. För bränslen anges det termiska energiinnehållet. Oljebehovet för att täcka raffinaderiforluster ingår i oljetillförseln. Energitillförselns förändring under perioden fram till år 1990 med utvecklingen fram till år 2000 antydd redovisas i figur 8.4. Siffrorna i de ovan redovisade energibalanserna ger ett intryck av exakthet. Det bör därför på nytt påpekas att denna precision endast är skenbar och att en mängd faktorer kommer att påverka utvecklingen, så att de angivna siffrorna inte kommer att realiseras. Förutom mer grundläggande förändringar av ekonomisk eller annan natur som kan påverka användningsprognosen kan exempelvis nämnas de variationer i användningen som uppstår till följd av avvikelser från normal temperatur. Av detta skäl redovisas energibalanser även för ett fall där användningsnivån överskrider den nivå som lixerats för alternativ B. Som framgått tidigare benämns detta alternativ B, med en energianvändningsnivä som är densamma som för alternativ C, nämligen 470 TWh.

Alternativ B - balanser 41l

Tabell 8.66 Energialternativ B och BL Slutlig energianvändning resp. total energitillförsel i TWh

1976 1978 1985 1990

B B* B B

1 Slutlig energianvändning Industri 160 156 187 2001 194 210: i Samfärdsel 79 86 90 951 92 95i Bostäder 87 95: 81 95i

l

Service m. m. llöz 61 65i 62 70i

Summa 413 404 425 4551- 429 4701:

Total tillförsel Olja och oljepro- 328 294 301 322 280 330 dukter

Skogsavfall. halm, sopor 0 1 6 6 26 26