Vattenkraft och miljö

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Vatte

n_k rçft

och

mnljö

Betänkande från vattenöyerledningsutredningen

h 1979:39

Statens offentliga utredningar %@ 1979:39

*få Bostadsdepartementet

Vattenkraft och

miljö

Vattenöverledningsutredningen Stockholm 1979

Omslagsarrangemang Johan Hillbom Omslagsbild: Pileälven nedom Skierfajaure Foto: Bengt Anefall. l978 ISBN 91-38-04819-1 ISSN 0375-250X Gotab, Kungälv 1979

Till statsrådet och chefen for

bostadsdepartementet

Genom beslut den 9 februari 1978 bemyndigade regeringen chefen for bostadsdepartementet att tillkalla en utredare med uppdrag att behandla frågor om överledning av vatten for kraftändamål från Piteälven och Vindelälven till Skellefteälven och Umeälven. Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen for bostadsdepartementet, statsrådet Olsson, den 14 mars 1978 som utredare departementsrâdet Sören Ekström, Jordbruksdepartementet. Att som sakkunniga biträda utredaren tillkallades samma dag civilingenjören Torbjörn Granström, industridepartementet, professor Åke Sundborg, Uppsala universitet, kanslirâdet Bengt Söderström, bostadsdepartementet, samt byråchefen Sven Wetterhall, Jordbruksdepartementet. Som experter tillkallades samtidigt överingenjören Stig Angelin, statens vattenfallsverk, direktören Hans Boström, Svenska Kraftverksforeningen, vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson, ñskeriintendenten Åke Petersson, avdelningsdirektören Gunnar Rasmusson, statens naturvårdsverk, dåvarande arkivarien, numera departementssekreteraren Hans Sand, utbildningsdepartementet. avdelningsdirektören Göran Sprinchorn, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) samt hovrättsassessorn Rolf Strömberg, Justitiedepartementet. Att vara sekreterare åt utredaren förordnades den 15 mars 1978 arkitekten Bengt Anefall. Vidare har arkitekten Sven Lagerström biträtt utredningen. För utskrifter av manuskript har Berit Smiding svarat och flertalet kartor och figurer har renritats av Karin Lindroth. Sedanjag nu har slutfört mitt utredningsuppdrag fårjag härmed överlämna betänkandet Vattenkraft och miljö 4. Stockholm ijuni 1979

Sören Ekström Bengt Anefall

Innehåll

Sammanfattning .

KapitellBakgrund. 13 1.1 Historik - debatt och beslut om Vindelälven och Piteälven Inledning . 13 FredeniSarek. 13 Vattenfalls regionplan för Vindelälven 1962 14

1.2 Utredningens tillkomst 18 1.3 Utredningens arbete 20

Kapitel 2 Projektbeskrivning . 23 2.1 Orientering . . . . . 23 2.2 Projektöversikt . . . . . 26 2.3 Projektet Sandsele - Juktå 29 Utformning.. . . . . . . 29

Överledning. och .energiproduktion 29

Tekniska varianter . 31 2.4 Storlaisan - . Projektet Aisjaur 35 Utformning. . . . . . . . . . 35

Överledning. och .energiproduktion 37

Tekniska varianter . . . 42 2.5 Projektet Tjeggelvas - Hornavan 43 Utformning. . . . . . . . . . 43

Överledning. och .energiproduktion 43

Tekniska varianter 47

Kapitel 3 Naturmiljö 49 3.1 Inledning . 49

3.2 Älvbeskrivning 50

3.2.1 Inledning 50 3.2.2 Piteälven 53 3.2.3 Laisälven 53 3.2.4 Vindelälven 54

3.3 Nedströmseffekter 55 3.3.1 Allmänt. . . . . . . 55 3.3.2 Vattenföringar och vattenstånd 55 3.3.3 Vattenkvalitet. 62 3.3.4 lsforhållanden . 62 3.3.5 Grundvatten 63 3.3.6 Lokalklimat. . . . 64 3.3.7 Geomorfologiska processer . 64 3.3.8 Vegetation . . . . . . 65 3.3.9 Högre och lägre djurliv . 67 3.3.10 Landskapsbild . 68 3.4 Betydelse för forskningen 69

Kapitel 4 Fiske . 71 4.1 Inledning. . . . . . . . 71 4.2 Fiskets betydelse - allmänt . . . 71 4.3 Laxfiskets betydelse och Förutsättningar 73 4.4 Fisket i de berörda älvarna . 73

4.5 Fiskeristyrelsens bedömning av överledningarnas effekter på

5.2 Älvarnas betydelse för turism och rekreation . 81 5.3 Inverkan av överledning . 83

Kapitel 6 Kulrurminnesvârd . 85 6.1 Inledning. . . . . . . . . . . 85 6.2 Kulturminnesvârdens syfte . . . . . . . . . 85 6.3 Utredningsområdet i kulturminnesvårde . . . . 86 6.4 De viktigaste kulturformerna, basnäringarna och deras lämningar . . . . . 86

Kapitel 7 Rennäring . . . . . 93 7.1 Allmänt om renskötseln . . . . 93 7.2 Älvdalarnas betydelse för renskötseln . 94 7.3 Lantbruksstyrelsens bedömning av ingrepp i renskötselmarkerna . 95

Kapitel 8 Jordbruk och skogsbruk . 97 8.1 Jordbruk 97 8.2 Skogsbruk 98

Kapitel9 Några specialprøblem . . . . . . . . . . . 99 9.1 Bottensedimenten i Aisjaur och Storlaisan . . . . . 99 Akut intermittent porfyri och risk for blyexpositio 101 9,2 Piteälvens mynningsområde 102 9.3 Umeälvens mynningsomrâde 104 9.4 Översvämningsrisker 104 9.5 Vattenståndet i Storvindeln . 106

Kapitel 10 Kra/iekonomi. . . . . . . . . . . . . 107 10.1 Vattenkraftens egenskaper och roll i kraftsystemet . 107 10.2 Studerade projekt 108 10.3 Kraftekonomisk värdering 109 10.4 Företagsekonomiska aspekter 112

11 Befolkning, sysselsättning och regional ekonomi 113 Kapitel 11.1 Arbetskraftsbehov och regionala sysselsättningseffekter 113 Direkta effekter . . . . . . . . 113 lndirekta långsiktiga sysselsättningseffekter . 114 11.2 Kommunbeskrivningar . . . 115 11.3 Sysselsättnings- och befolkningsprognoser fram till år 1990 vid olika överledningsalternaliv . . . . . 116

Kapitel 121 12.1 Inledning . 121 12.2 Definition 122 12.3 Vattenrätt . . . . 123 12.4 Tillåtlighet m. m. . . . . . . . 124 12.5 Samfálligheter för vattenöverledning 125 12.6 Prövningsforfarandet

Kapitel 13 Beskrivning älvsrräcka fdr älvsrräcka 129 13.1 Inledning . 129 13.2 Piteälven . 130 13.2.1 Allmänt . . . . . 130 - 132 13.2.2 Tjeggelvas Skierfajaure - 134 13.2.3 Skierfajaure Jäknajaure 13.2.4 Jäknajaure - Storforsen . 137 l3.2.5 Storforsen - havet . 138

13.3 Laisälven . 139 13.3.l Allmänt . 139 133.2 Storlaisan . . . . . 140 13.3.3 Laisälven nedströms Storlaisan 142

13.4 Vindelälven . 146 13.4.1 Allmänt . 146 13.4.2 Storvindeln . . 147 13.4.3 Storvindeln - Ruskträsk 148 134.4 Ruskträsk - Umeälven 153 13.5 Skellefteälven 155 13.6 Umeälven 158

Kapitel 14 Utredningens överväganden och förs/ag 161 14.1 Uppdraget . . . . . 161 14.2 Ãlven och människan . 163 Ett perspektiv bakåt 163 Bygden i dag . . . 164 14.3 Utredningsarbetet . . . . 165

14.4 Överledningsprojekten och deras konsekvenser 167

Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 179 Bilaga 2 Ordförklaringar. 183 Bilaga 3 Litteratur . 189

Sammanfattning

Den följande sammanfattningen är en mycket kortfattad redovisning av utredningens arbetsuppgifter och slutsatser. De som önskar en något fylligare sammanfattning kan läsa kapitel 14: Utredningens överväganden och förslag. Effekterna av överledningsprojekten på enskilda älvsträckor återfinns i kapitel 13.

Utredningsarbetet

Vattenöverledningsutredningen tillsattes våren 1978 och dess uppgifter kan sammanfattas i följande punkter. D Inventering av tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsmöjligheter från Vindelälven och Piteälven utanför de s. k. obrutna ljällområdena. D Värdering av såväl positiva som negativa verkningar av överledningarna på intressen som är knutna till vattnets och älvdalarnas användning, främst och anläggningar, naturmiljö, fiske. friluftsliv, kulbebyggelse turmiljö, rennäring, jord- och skogsbruk samt olika till älvarna knutna forskningsintressen. D Värdering av överledningarna med hänsyn till deras betydelse för eneroch samhällsekonomi samt beskrivning av projekten med giförsörjning hänsyn till deras effekter på regional ekonomi och sysselsättning. D Undersökning av problem förknippade med ett eventuellt genomförande av överledningarna. Härvid bör bl. a. rättsliga frågor behandlas. D Undersökning om modifieringar av överledningsprojekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot vatten, t.ex. ändrade tappningsbestämmelser vid befintliga regleringsanläggningar, skulle ge väsentliga fordelar från någon synpunkt. D Bedömning av om något eller några av överledningarna kan genomföras utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Utredningsarbetets begränsning till i huvudsak två älvsystem har möjliggjort mer ingående studier än vad som varit möjligt i tidigare utredningar. Som helhet torde inventeringsarbetet ha resulterat i ett underlagsmaterial om älvarna som minst motsvarar det som finns om t. ex. Kalixälven. Ett jämförbart material finns således nu beträffande tre av landets fyra outbyggda huvudälvar.

Redovisade projekt

De överledningsprojekt som redovisats till utredningen är:

El Vatten leds från Vindeälven vid Sandsele via en kanal till Sandsjön och vidare genom en tunnel till Juktån och Ume älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 685 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 590 milj. kronor. EI Vatten leds från Storlaisan i Laisälven (Vindelälven) genom en tunnel till Aisjaur i Skellefte älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 600 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 220 milj. kronor. E] Vatten leds från Tjeggelvas i Piteälven genom en tunnel till Hornavan i Skellefte älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 950 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 660 milj. kronor.

Effekter av projekten

De relativt detaljerade projektredovisningarna har gjort det möjligt att på ett tämligen säkert sätt förutse olika miljöeffekter. Detta gäller framför allt inverkan på naturmiljön och på fisket. Möjligheterna att kompensera uppkomna olägenheter genom olika former av skadeforebyggnade åtgärder har inte annat än i enstaka fall kunnat belysas i utredningens underlagsmaterial. Inte heller har några närmare studier gjorts av möjligheterna att genom modifieringar av projekten. t. ex. en ytterligare av den överledda vattenmängden, mildra de skilda miljöefbegränsning fekterna. Detta påverkar dock inte utredningens möjligheter att ta ställning i de huvudfrågor som direktiven anger. De positiva effekter som projekten skulle kunna medföra är i forsta hand av kraftekonomisk natur. Anläggningskostnaderna för överledningsprojekten framstår med konventionella vattenkraftutbyggnader och utjämfört av andra kraftslag som mycket gynnsamma. Kostnaden för den byggnad ger har beräknats till mellan 2 och 5 energi som överledningsprojekten öre/kWh for det billigaste resp. dyraste projektet. Bland övriga fördelar finns projektens sysselsättnings- och regionalekonomiska effekter. Sandsele - Juktån och Tjeggelvas - Hornavan Projekten skulle vardera kunna ge sysselsättning åt i genomsnitt ca 250 personer per Storlaisan - åt i genomsnitt ca 130 år under sex år och projektet Aisjaur personer per år i fyra år. Projekten skulle således kunna få positiva effekter under kort tid för de berörda kommunerna och innebära betydande sysselsättningstillfállen för de människor som i dag arbetar med vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Projekten medför dock inte några långsiktiga positiva effekter från sysselsättningssynpunkt. För Sorseles vidkommande skulle ett genomförande av projektet Storlaisan - Aisjaur också kunna medföra en minskning av översvämningsriskerna. skulle allt De negativa effekter överledningsprojekten ge avser framför deras inverkan och fiske. En övergripande bedömning av på naturmiljö effekterna på naturmiljön av vart och ett av de tre aktuella överlednings-

projekten leder till slutsatsen, att miljöeffekterna inom den givande älven lokalt kan vara stora, samtidigt som de hydrologiska betingelserna påtagligt förändras. Detta medför i sin tur betydande negativa effekter på den fysiska miljön och på växt- och djurliv. Också andra skadeverkningar skulle kunna uppstå. Detta gäller bl. a. rennäringen. För två samebyar skulle konsekvenserna kunna bli allvarliga. För Maskaure sameby skulle en överledning från Storlaisan till Aisjaur bl. a. medföra försämrade gräns- och flyttningsförhållanden. För Rans sameby skulle den kanal som förutsätts vid överledningen från Sandsele till Juktån skära av byns viktigaste flyttningsled. De direkta effekter som kan uppkomma för kulturminnesvården och for turism och rekreation vid ett genomförande av överledningarna är begränsade. Skadeverkningarna är här av en mer indirekt karaktär. En stor del av den stuguthyrning som sker längs framför allt Vindelälven är baserad på möjligheterna till sportfiske vilka skulle försämras av en överledning. Därtill kommer att orördheten i sig har betydelse då det gäller att locka turister till Piteälven och Vindelälven. Vissa specialproblem kan uppkomma i samband med överledningarna (se kapitel 9). Problemet med de förorenade sedimenten i Aisjaur är svårt att bedöma med tillgängliga uppgifter, men det kan komma att visa sig vara svårbemästrat. Det kan inte uteslutas att överledningen, genom att den medför en ökad spridning av bl. a. bly, medför hälsorisker, främst för dem som är anlagsbärare för sjukdomen akut intermittent porfyri. Ett annat problem gäller Piteälvens mynningsområde. där den minskade vattenföringen skulle kunna medföra svårigheter för Piteå kommuns och skogsindustriernas Vattenförsörjning genom ökad saltvatteninträngning.

Rättsliga frågor

Flera juridiska problem är förenade med de studerade överledningarna. De flesta problemen torde dock kunna få en tillfredsställande lösning genom det forslag till ny vattenlag (SOU 1977:27) som övervägs inom regeringskansliet. Utredningen föreslår emellertid att man inom ramen för den översynen tar upp frågan om kompensation genom andel i kraftproduktionen till de kraftintressenter som vid ett genomförande av överledningar skulle bli av med vattenkraft. Dessutom föreslår utredningen att reglerna om s. k. utbyggnadsvitsord vid överledning ses över.

Slutsatser

Huvuduppgiften för utredningen är enligt direktiven att bedöma om överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras.

Piteälven och Vindelälven har, i likhet med andra vattendrag i landet, kommit att påverkas av olika mänskliga aktiviteter. De båda älvarna är till en del också påverkade av vattenkraftutbyggnad. De hydrologiska förhållandena är trots dessa ingrepp föga påverkade. De båda älvarna utgör därför i huvudsak naturliga vattensystem. Ett genomförande av överledningsprojekten skulle i hög grad ändra de hydrologiska förhållandena och därmed också betingelserna för bl. a. växtoch djurliv. Därmed skulle syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Särskilt påtagliga blir verkningarna på de älvsträckor som ligger närmast nedströms överledningspunkterna. I Piteälven gäller detta främst sträckan från Skierfajaure till nedom Mårsomjaure. I Laisälven gäller det hela sträckan från Storlaisan till utloppet i Vindelälven. Dessa älvsträckor är fullt jämförbara med sådana älvsträckor som ide tidigare vattenkraftutredningarna betecknats som mest skyddsvärda. Utredningen gör således den bedömningen att alla de redovisade överledningsprojekten skulle ge upphov till sådana skador på älvarnas miljö att de inte är förenliga med gällande riktlinjer för älvarnas utnyttjande. I direktiven ställs också frågan “om modifieringar av överledningsprojekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot mer vatten, t. ex. nya regleringar, skulle ge väsentliga fördelar från någon synpunkt.” Syftet med beslutet att undanta Piteälven och Vindelälven från vattenkraftutbyggnad har av utredningen tolkats så att man skall bibehålla de båda älvarnas i huvudsak naturliga betingelser. Utredningsarbetet har visat att älvarnas hydrologiska förhållanden är grundläggande för bl. a. naturmiljö och fiske. Ingrepp i älvarnas hydrologi måste därför vara starkt begränsade om man skall kunna hävda att de naturliga betingelserna är i huvudsak oförändrade. Det är uppenbart att fördelar från miljösynpunkt är att vinna om den överförda mängden vatten minskas. Dessa fördelar torde emellertid, om projekten skall behålla en sådan storleksordning att de är ekonomiskt rimliga att genomföra, inte vara tillräckliga för att ändra de slutsatser som redan har redovisats.

l Bakgrund

1.1 Historik - debatt och beslut om Vindelälven och Piteälven

Inledning Med undantag for vissa år under 1970-talet och tiden under andra världskriget har energiförbrukningen i Sverige under 1900-talet ständigt ökat.

Ökningstakten har varit särskilt stark efter andra världskriget. Elforbruk-

ningen har ökat relativt sett snabbare än energiförbrukningen som helhet. Från och med 1940 och fram till mitten av 1960-talet byggdes vattenkraften ut i takt med den ökade elforbrukningen. Den största utbyggnaden pågick under 1950- och 60-talen med kulmen omkring år 1960. Under 1950-talet ansåg man det allmänt som naturligt att utbyggnaden skulle fortsätta t. ex. att utbyggnaden av Umeälven skulle följas av en utbyggnad av Vindelälven. Detta tid innebar emellertid också ett växande och mer välorganiserat motstånd mot vattenkraftutbyggnad från naturvårdens organisationer. Under 1960-talet breddades miljövårdsintresset både i den allmänna debatten och genom inrättandet av bl. a. statens naturvårdsverk. Frågan om fortsatt vattenkraftutbyggnad kom därigenom att debatteras på ett helt annat sätt än tidigare. Med de förhoppningar som knöts till kärnkraftens utbyggnad kom också ett nytt argument: vattenkraften var kanske inte längre nödvändig för landets energiförsörjning. Tvärtom framstod tillskotten från älvarna närmast som små i jämförelse med energiproduktionen från kärnkraftverken. Men vattenkraftutbyggnad innebär arbetsmöjligheter i delar av landet där arbetslösheten är svår och långvarig. Sysselsättningsargument har därför spelat stor roll i debatten om fortsatt vattenkraftutbyggnad. På grund av den delvis förändrade synen på kärnkraften har under senare år också de energipolitiska argumenten for utbyggnad av vattenkraft vuxit i styrka. 1 det följande redogörs for några hållpunkter i debatten och besluten rörande de outbyggda älvarna. 1 Enligt energisparkommitten var den slutliga energiförbrukningen år Freden i Sarek 1978 ungefär lika stor som år 1973. Förbrukningen av År 1952 bildades en “samarbetsnämnd för natur- och landskapsvård i el har emellertid ökat med samband med vattenkraftens utnyttjande”. 1 nämnden ingick deltagare från ca 3 96 årligen under ett antal organisationer och sammanslutningar med intresse for naturskydd. samma period.

Den kompletterades med Företrädare för vissa myndigheter. Nämnden utsåg år 1954 en delegation som skulle företräda naturskyddets intressen i överläggningar med främst dåvarande vattenfallsstyrelsen. Delegationens uppgifter övertogs år 1963 av statens naturvårdsnämnd och år 1967 av statens naturvårdsverk. Delegationen uppdrog åt forskarna Gunnar Beskow och Gunnar Rasmusson att inventera de återstående outbyggda vattendragen och göra en rangordning, utifrån vilken man skulle kunna förhandla med vattenfallsstyrelsen om skydd för vissa älvar. Om Vindelälven skrev Beskow-Rasmusson: “Med hänsyn främst till de utmärkt goda fiskevaitnen längs Vindelälven och dess stora betydelse som reproduktionsområde i synnerhet för laxen. vore det ett önskemål att hela Vindelälven lå länge som möjligt och helst för all framtid förblir oexploaterad.

Om Piteälven sades bl.a: Det är synnerligen angeläget att kunna skydda denna älv i dess helhet. varmed bevaras såväl ett särskilt vackert nipbygdestråk genom kustlandet. som ovanliggande glesbygdobygdsstråk genom skogslandet och üällzonerna, representerande förnämliga turistvärden-rekreationsområden, samt vildmarksreservat. En svaghet är dock, att älvsystemet såsom laxreproduktionsvatten är mindre värdefullt. År 1961 hade Förhandlingarna mellan naturvårdsdelegationen och Vattenfall lett fram till en överenskommelse, “Freden i Sarek”, som innebar att Vattenfall förklarade sig berett att avstå från en utbyggnad av vissa vatten. medan andra sköts upp i 5 resp. 10 år. Naturvårdens företrädare lovade i gengäld att inte motsätta sig övriga utbyggnader. Båda parter reserverade sig dock för nya, oförutsedda omständigheter. Vindelälven och Laisälven skulle enligt överenskommelsen få byggas ut med undantag för vissa områden vid källsjöarna. Det gällde den översta delen av Laisälven (t. o. m. selet vid Blassavare), Badasjokk (ett biflöde till Laisälven som mynnar strax ovan sjön lraft), småsjöarna vid Snuoltje i övre delen av Dellekälven, Övre Gautsträsk i Vindelälven vid Ammarnäs samt biflödet Marsivagge.

Vattenfalls regionp/azfför Vindelälven 1962

Med ledning av bl. a. den gjorda överenskommelsen utarbetade Vattenfall en plan för Vindelälvens utbyggnad, presenterad ijuni 1962. En fullständig utbyggnad av älven beräknades ge 2,8 TWh per år, och genom vattenöverledning till Tärnasjön från Vindelälvens översta del skulle Umeälvens kraftverk kunna producera ytterligare 0,5 TWh/år. Utan att låsa sig för detaljerna uttalade Vattenfall sin avsikt att bygga på denna plan i sina tillståndsansökningar. Redan år 1956 hade naturvårdsorganisationerna i Västerbotten tagit ställning mot en utbyggnad. Nu, när Vattenfalls planer konkretiserats, aktiverades motståndet igen. Befolkningen kring övre Laisälven uppvaktade för att få behålla älven orörd. Norrlandsförbundet. Norrlands regeringen Naturvärn och Svenska Naturskyddsföreningen krävde att utbyggnaden skulle uppskjutas och en utredning tillsättas for att väga värdet av den

orörda älven mot det framtida energibehovet. År 1965 anslöt sig bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens län och konsistoriet vid Umeå universitet till kraven på en utredning. Dessa krav fördes också fram i motioner i riksdagen. M0tionerna avslogs. med motiveringen att förhandlingar tagits upp på nytt mellan Vattenfall och statens naturvårdsnämnd, som bildats år 1963 och inte ansåg sig bunden av “Freden i Sarek”. Efter överläggningar, som slutfördes i maj 1966. anförde naturvårdsnämnden att man icke motsatte sig utbyggnad. sedan de ursprungliga planerna modifterats så att ingen utbyggnad skulle ske i Vindelälven uppströms Storvindeln. I samband med att Vattenfall år 1965 lämnade in ansökan till Vattendomstolen om att få bygga Långfors kraftstation i nedre Vindelälven tog kornmunerna ställning i utbyggnadsfrågan. Umeå, Lycksele och Vännäs kommuner tog ställning för en utbyggnad. Kommunalnämnden i Sorsele röstade mot utbyggnad medan Vindelns och Arjeplogs kommuner vid detta tillfälle inte kunde bestämma sig.

Riksdagsbe/zarzd/ingen är 1967 Vattenfalls ansökan om att få bygga Långfors kraftstation följdes i september 1966 av en ansökan om tillstånd att anlägga en kraftstation med tillhörande regleringar vid Gautojaures utlopp. Ansökan gällde bl. a. årsregleringar som skulle vara av avgörande betydelse för hela utbyggnaden i älven. Regeringen förbehöll sig tillåtlighetsprövningen av Gautojaures reglering genom särskilt beslut. Vattendomstolen fann ijuni 1967 att utbyggnaden av Långfors kraftstation var tillåtlig. Denna dom överklagades på initiativ av naturvårdsnämnden som ville att hela frågan om Vindelälvens utbyggnad skulle be» handlas innan beslut fattades om Gautojaures reglering, detta för att undvika bit-för-bit-beslut. Vid 1967 års riksdag väcktes, innan frågan om Gautojaures reglering ännu hade underställts regeringen av Vattendomstolen, ett par motioner om att riksdagen borde meddela regeringen sin uppfattning att en utbyggnad av Vindelälven inte längre var aktuell. 1 andra motioner fördes på nytt fram kraven på ytterligare utredning. Framför allt betonades Vindelälvens stora värde som orörd älv för turism och fiske samt för den vid Umeå universitet bedrivna forskningen. Man hänvisade också till lokalbefolkningens bestämda motstånd mot utbyggnad samt möjligheterna att lösa sysselsättningsproblemen i norra Sverige på annat sätt än genom utbyggnad av Vindelälven. Allmänna beredningsutskottet. som skulle behandla motionerna. gjorde i augusti 1967 en resa utmed Vindelälven, där förespråkare både för utbyggnad och för bevarande kom till tals. 1 sitt utlåtande (AB 1967:55) anförde utskottet att en utbyggnad av Vindelälven inte var nödvändig för landets kraftförsörjning, eftersom kraftbehovet, såvitt då kunde bedömas, skulle kunna fyllas med andra kraftkällor. En utbyggnad skulle visserligen medföra positiva sysselsättningseffekter och ge rådrum för lokaliseringsansträngningar, men sysselsättningssvårigheter och avfolkning på längre sikt skulle inte kunna hindras. Ett bevarande av älven kunde enligt utskottet betraktas som en riksangelägenhet. Man betonade älvens betydelse för turismen och fritidsfisket samt för forskningen. Älven betecknades som den enda kvarvarande out-

byggda i sitt slag, med växande betydelse för naturvetenskaplig forskning. Även for internationell forskning ansågs ett bevarande ha stor betydelse. med hänvisning till bristen på oexploaterade ursprungliga naturområden i Europa. Utskottet uttalade att med hänsyn till det material som for närvarande foreliggennågon utbyggnad avVindelälven ej börkomma till stånd Riksdagen godtog vad utskottet anfört. Beslutet gav dock utrymme för olika tolkningar. Det var visserligen ett uttalande mot utbyggnad, men med reservation om det material som för närvarande föreligger”, och man hade delvis frångått motionernas krav om att definitivt avfora Vindelälven från debatten. l väntan på regeringens beslut i vattenmålet om Gautojaures reglering - vattendomstolen hade för sin del under våren 1968 funnit företaget tillåtligt - fördes en livlig debatt på tidningarnas insändarsidor och inom olika organisationer. Västerbottens socialdemokratiska partidistrikt liksom flera socialdemokratiska lokalorganisationer tog ställning for en utbyggnad. Detsamma gjorde llera fackliga organisationer. bl. a. i Sorsele, samt 14 av de 17 bya- och skifteslag som tog ställning i frågan. Länsstyrelsen i Norrbotten motsatte sig en utbyggnad. Detsamma gjorde flera folkpartiorganisationer i Västerbotten. De naturvårdande organisationerna var också emot utbyggnad, liksom lappväsendet i Norrbotten. Däremot hade-lappväsendet i Västerbotten inga invändningar, och Sorsele kommun förklarade efter långa diskussioner att man var villig att “förhandla” om älvutbyggnaden. Umeå kommun å andra sidan ändrade sin tidigare ståndpunkt och motsatte sig en utbyggnad.

F yrä/vszilredningen

Regeringen tillsatte år 1969 en arbetsgrupp for att utreda frågan om vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, dvs. Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Gruppen uttalade att det fanns starka skäl att bevara alla älvarna outbyggda, bl. a. därför att så många av de stora älvarna redan tagits i anspråk för vattenkraften. Torne älv bedömdes inte som kraftekonomiskt lönsam, “samtidigt som älven måste anses synnerligen skyddsvärd såväl från forskningssynpunkt som med hänsyn till turism och friluftsliv. Från mera långsiktiga regional› synes därjämte en utbyggnad av Torne älv - liksom av politiska utgångspunkter Kalix älv - vara mindre fördelaktig än övriga utbyggnadsalternativ.” Kalix älv ansågs mindre lönsam att bygga ut än Pite älv och Vindelälven. samtidigt som långsiktiga regionalpolitiska synpunkter alltså enligt gruppens mening talade emot att Kalix älv borde byggas ut i forsta hand. Vidare framhölls: Av forskarnas utlåtanden kan enligt arbetsgruppens mening inte dras slutsatsen att var och en av Vindelälven och Piteälven skulle ha så mycket högre värde från forskningssynpunkt än Kalix älv, att det trots den betydande skillnaden i lönsamhet skulle vara motiverat att i första hand bygga ut den senare älven”. Således “återstod” Pite älv och Vindelälven. Vid valet dem emellan utgick arbetsgruppen från att det kraftekonomiska utbytet skulle bli ungefär lika

stort i båda älvarna. l fråga om älvarnas värde för den vetenskapliga forskningen bedömdes Vindelälven ha något större värde från biologisk synpunkt, medan Piteälvens skyddsvärde var något större för den naturgeografiska forskningen. Från total forskningssynpunkt bör måhända forsteg ges åt Vindelälven med hänsyn till dess karaktär av enda kvarvarande outbyggda storälv med sydnorrländsk prägel samt älvens betydelse som referensobjekt till den reglerade Umeälven.

Vindelälven ansågs också ha bättre förutsättningar för utveckling av fritidsfisket och större betydelse för laxreproduktionen. En utbyggnad av Vindelälven antogs ge större skador på jordbruk, skogsbruk, fast bebyggelse, fritidsbebyggelse och de närboendes trevnad än en utbyggnad av Piteälven, där å andra sidan skadorna på rennäringen bedömdes bli allvarligare. Arbetsgruppen ansåg att skillnaderna mellan älvarna från naturvårdssynpunkt m. m. var mindre väsentliga än skillnaden i fråga om sysselsättningseffekterna. Arbetet vid Vindelälven beräknades bli av större omfattning och kunna igângsättas flera år tidigare. Av detta skäl ansåg arbetsgruppen att Vindelälven borde komma ifråga för utbyggnad före Piteälven. Å andra sidan konstaterade arbetsgruppen att det fanns starka naturvårdsskäl mot utbyggnad i alla de återstående älvarna, som

“representerar en betydande tillgång för den naturvetenskapliga forskningen. Inte minst betydelsefull är härvidlag den ekologiska forskningen. vilken är stadd i snabb utveckling och ger löften om forskningsresultat av betydelse för samhället. Vindelälven anses särskilt värdefull i detta hänseende genom en särpräglad och rik växtoch djurmiljö samt som referensobjekt till den reglerade Ume älv. I vågskålen bör också läggas de utvecklingsmöjligheter Vindelälven erbjuder för turism och framför allt fritidsfiske. Älvens användbarhet för nu angivna ändamål skulle bli betydligt reducerad vid en utbyggnad.”

Arbetsgruppen konstaterade dock att de nackdelar för forskning, turism och friluftsliv som en utbyggnad av Vindelälven skulle medföra framstod som överkomliga om man förutsatte att övriga tre älvar bevarades outbyggda. Gruppens slutsats blev att en utbyggnad av Vindelälven vore motiverad från samhällelig synpunkt, i varje fall om övriga älvar undantogs. Någon anledning att begränsa utbyggnaden ansågs inte finnas, utöver ett undantagande av Vindelälven ovan Laisälvens infiöde. Arbetsgruppen betonade att den vid detta ställningstagande lagt stor vikt vid den sysselsättningsfrämjande effekten av en utbyggnad. Om man valde att bortse från sysselsättningsproblemen borde Vindelälven inte byggas ut före Piteälven. Sammanfattningsvis framhöll arbetsgruppen att, “starka skäl kan anföras mot en älvutbyggnad överhuvud”, om sysselsättningsaspekten inte vägdes in.

Vindelälven undantas

l april 1970 meddelade regeringen att den inte tänkte föreslå riksdagen någon utbyggnad av Vindelälven. Vattenfall fick i uppdrag att redovisa statens outnyttjade vattenkrafttillgångar i de större norrlandsälvarna. En utgångspunkt för arbetet skulle vara att Torne och Pite älvar samt Vindelälven inte borde byggas ut.

Drygt ett år efter regeringsbeslutet blev situationen i kommunerna kring Vindelälven och frågan om Vindelälvens utbyggnad åter föremål för en omfattande debatt i massmedia. Man konstaterade bl.a. att mycket litet hänt för att åstadkomma en förbättrad sysselsättningssituation och att flera av argumenten för ett bevarande förlorat sin giltighet. Många politiker och fackliga företrädare i Västerbotten var inte främmande för en omprövning. Debatten fortsatte. 1 prop. 1972:ll1,Hushållning med mark och vatten, föreslog regeringen att Torne älv, Pite älv och Vindelälven skulle bevaras outbyggda. men att ytterligare överväganden borde göras innan man tog ställning till om Kalixälven borde bevaras i sin helhet eller om någon utbyggnad borde få komma till stånd. Riksdagens-beslut blev dock att inte heller Kalix älv borde byggas ut. Statsminister Olof Palme försäkrade år 1973 att beslutet att bevara Vindelälven outbyggd skulle stå fast, och när bostadsminister lngvar Carlsson år 1974 bemyndigades att tillsätta en utredning om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland undantogs Torne älv, Pite älv och Vindelälven från utredningsarbetet. 1 prop. 1975:30 om energihushållningen fram till år 1985 föreslog regeringen att en utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh/år tills vidare skulle sättas som gräns för den totala vattenkraftutbyggnaden i landet. Man utgick från att endast projekt med förhållandevis små skadeverkningar. i första hand om-, till- och nybyggnader i redan utbyggda älvar. skulle tillkomma. Innebörden i förslaget var dock att “full handlingsfrihet” skulle bibehållas inför en senare prövning av energipolitiken på längre sikt. Civilutskottet och riksdagen godtog detta synsätt (CU 1975:28. rskr l975z202-203), men utskottet påpekade i anledning av en motion att intill dess annat beslut föreligger gäller givetvis riksdagens tidigare ställningstagande att Torne älv. Kalix älv. Pite älv och Vindelälven samt opåverkade källllöden i de övriga huvudälvarna i övre Norrland helt bör undantas från vattenkraftutbyggnad. lregeringens proposition 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken framhålls att någon omprövning av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen, som bl. a. innebär ett undantagande från vattenkraftutbyggnad av de fyra huvudälvarna, inte är aktuell. Ett bidrag på 65 TWh från vattenkraft år 1990 anges vara ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål. Nivån 65 TWh år 1990 motsvarar ett tillskott på 3 TWh jämfört med nuvarande utbyggnadsnivå inkl. projekt under byggnad. För att denna utbyggnad skall kunna komma till stånd under 1980-talet fordras enligt propositionen att åtskilliga projekt som aktualiseras under perioden även kommer till utförande.

1.2 Vattenöverledningsutredningens tillkomst

I december 1972 tog riksdagen ställning till regeringens proposition om regional utveckling och hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111. CU 1972:35. rskr 1972:348). För älvdalarna innebar riktlinjerna att huvudälvar och källflöden i norra Norrland som inte påverkats av vattenkraft-

utbyggnader också skulle bevaras opåverkade. Riksdagen anslöt sig i huvudsak till regeringens förslag. l anslutning till riksdagens beslut tillkallades en utredning med uppdrag att närmare studera frågan om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Senare tillkallades ytterligare en utredning som på motsvarande sätt skulle studera vattenkraftutbyggnader i norra Norrland. De båda utredningarna presenterade sina överväganden i betänkandena (SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö resp. Vattenkraft och miljö 3. (Vattenkraft och miljö 2 är en lägesrapport från utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Den publicerades hösten 1974 och utgjorde en del av underlaget för det energipolitiska beslutet våren 1975.) Utredningarna har inventerat de möjligheter till ytterligare kraftutbyggnader i norra Svealand samt i Norrland som de berörda kraftforetagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig tid. Utredningarna har behandlat utbyggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som bedöms vara ekonomiskt utbyggnadsvärda. Utanför utredningsarbetet har bl. a. legat Torne älv, Pite älv och Vindelälven, vilka tillsammans skulle kunna ge ett energitillskott av ungefär 12,5 TWh/år. Vidare har utredningarna beskrivit konsekvenser av redovisade utbyggnader för andra intressen knutna till älvarna, främst naturvård. friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, rennäring samt jordbruk och skogsbruk. Enligt utredningarna talar det material som de har lagt fram för återhållsamhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland förordar bl. a. särskild återhållsamhet i fråga om utbyggnad av mindre vattendrag som ligger nära de större orterna vid norrlandskusten, eftersom dessa vattendrag ofta har stor betydelse för friluftslivet. Det ingick inte i utredningarnas uppgifter att bedöma hur mycket vattenkraft som bör byggas ut och inte heller att lämna förslag om utbyggnad i enskilda fall. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland har dock diskuterat tänkbara handlingsalternativ för en framtida utbyggnad av vattenkraften i hela landet. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar torde det enligt utredningen vara möjligt att genomföra en utbyggnad som ger ytterligare 2 å 3 TWh/år på kort sikt, dvs. fram till mitten av 1980-talet, och på lång sikt 4 å 5 TWh/år. Om man vill uppnå ett avsevärt större tillskott av vattenkraft skulle enligt utredningen betydande miljöskador uppstå. I detta fall är det enligt utredningen angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar, t. ex. Kalix och Byske älvar, är att föredra framför ett stort antal ingrepp i små vattendrag. I utredningens betänkande (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3 framhålls emellertid också följande:

För den händelse utbyggnad av Kalix och Byske älvar skulle komma att övervägas rekommenderar utredaren dock att en noggrannare jämförelse görs med de tre outbyggda ljällälvarna, således de från denna utredning undantagna Pite och Torne älvar samt Vindelälven. Därvid förefaller också jämförelser med begränsade utbyggnader i dessa älvar vara rimliga att göra - kanske framför allt en begränsad överledning från Vindelälvens ena källflöde Laisälven till Skellefteälven, en utbyggnad som skulle ge ett större energitillskott än hela Byskeälven

De nu gällande riktlinjerna för vattenkraftutbyggnaden föreslogs av regeringen i prop. 1977/78:57 och godtogs av riksdagen efter behandling i civilutskottet (CU l977/78z9). Härigenom har vissa älvsträckor undantagits från utbyggnad. Utöver älvsträckor i obrutna fjällområden gäller det sådana .där flera bevarandeintressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel, bl. a. de fyra outbyggda huvudälvarna. Möjligheterna att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar borde dock undersökas, ansåg riksdagen. En tydlig skillnad finns således mellan utredningens förslag och det ställningstagande som gjordes av regering och riksdag. Medan utredningen foreslog en prövning av bl. a. de olika överledningsmöjligheterna endast om

en större vattenkraftutbyggnad skulle övervägas, önskadeiregering och riks-

dag under alla förhållanden en granskning av överledningsmöjligheterna. Departementschefen anförde i propositionen bl. a.:

Riksdagen har tidigare uttalat att de fyra outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbyggnad. Det nu föreliggande utredningsmaterialet och remissyttrandena däröver ger inte anledning att ändra detta beslut. .lag anser det emellertid inte fullständigt klarlagt om överledning av vatten från dessa älvar till redan utbyggda älvar är att jämställa med en utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar. Sådana överledningar kan vara skonsamma för miljön om de sker i rimlig omfattning samtidigt som de kan ge väsentliga krafttillskott. Denna fråga bör utredas ytterligare. Jag kommer senare att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare som skyndsamt bör utreda kraftnyttan och skadeverkningarna av överledning av vatten från Piteälven til! Skellefteälven, från Laisälven till Skellefteälven och från Vindelälven till Umeälven. Om denna utredning ger till resultat att bevarandevärdena i de outbyggda huvudälvarna åsamkas betydande skador av vattenöverledningarna bör de inte komma till stånd.”

Vid regeringssammanträde i februari 1978 fastställdes utredningens direktiv (se bilaga 1) samt bemyndigades chefen för bostadsdepartementet att tillkalla utredare och att besluta om sakkunniga. experter och sekreterare.

1.3 Utredningens arbete

Ändamålet med utredningen har varit att få fram ett översiktligt material som underlag för dels den fysiska riksplaneringen, dels långsiktiga energipolitiska ställningstaganden. Utredningens uppgifter kan sammanfattas i följande punkter. D Inventering av tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsprojekt från Vindelälven och Piteälven utanför de s. k. obrutna fjärrområdena. El Värdering av såväl positiva som negativa verkningar av projekten på intressen som är knutna till vattnets och älvdalarnas användning, främst bebyggelse och anläggningar, naturmiljö, fiske. friluftsliv, kulturmiljö, rennäring,jord- och skogsbruk samt olika till älvarna knutna forskningsintressen. El Värdering av projekten med hänsyn till deras betydelse för energiförsörjning och Samhällsekonomi samt beskrivning av projekten med hän-

syn till deras effekter på regional ekonomi och sysselsättning. D Undersökning av problem förknippade med ett eventuellt genomförande av projekten. Härvid bör bl. a. rättsliga frågor behandlas. D Undersökning om modifieringar av projekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot vatten, t. ex. ändrade tappningsbestämmelser vid befintliga regleringsanläggningar, skulle ge väsentliga fördelar från någon synpunkt. D Bedömning av om något eller några av överledningsprojekten kan genomföras utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Om så bedöms vara fallet bör utbyggnadsordningen för projekten diskuteras. Utredningen har haft möjlighet att under arbetets gång inhämta underlagsmaterial från och samråda med ämbetsverk, länsstyrelser, kommuner, berörda kraftföretag och andra med särskild sakkunskap inom aktuella ämnesområden. Material har sålunda inhämtats från naturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet beträffande naturmiljön, från fiskeristyrelsen beträfande fisket, från länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län beträffande turism och rekreation, från riksantikvarieämbetet beträffande kulturminnesvården, från lantbruksstyrelsen beträffande jordbruket och rennäringen, från Skogsstyrelsen beträffande skogsbruket och från geografiska institutionen vid Umeå universitet beträffande sysselsättning och regional ekonomi. Uppgifter om överledningsprojektens utformning m. m. har lämnats av Vattenfall och Skellefteälvens Vattenregleringsföretag. De olika uppdragen har redovisats till utredningen under i huvudsak vintern 1978/79. I betänkandet återges sammandrag av de olika rapporterna. Vidare har kommuner, vissa berörda företag och olika organisationer, bl. a. Svenska samernas riksförbund (SSR) bidragit med material. Utredningen har också gjort resor i utredningsomrâdet. Utredare. sakkunniga och sekreterare har därvid kommit att besöka varje älvsträcka där effekterna av överledningsprojekten kan förväntas bli av större betydelse. Flertalet av experterna har också gjort resor i området.

Resornas kanske främsta syfte har varit att ge utredningen möjlighet att

träffa olika lokala intressegrupper, vilket skett såväl i form av annonserade möten som mer informellt och spontant. Samtalen med onsbefolkningen och representanter för kommuner, samebyar, älvräddargrupper, fritidsfiskare m. fl. har varit värdefulla främst som ett sätt att få fram så goda kunskaper som möjligt beträffande såväl principiella frågor som de enskilda älvsträckornas egenskaper. De har därigenom i väsentliga avseenden påverkat utredningsarbetet. Utredningsarbetet har i stort sett bedrivits enligt följande. I inledningsskedet våren 1978 var uppgiften att så snabbt som möjligt ta fram ett preliminärt underlagsmaterial beträffande möjliga överledningsprojekt och deras hydrologiska nedströmseffekter. Ett sådant material presenterades av kraftföretagen under försommaren 1978 och det kunde därmed ligga till grund för miljöeffektstudier i fält under sommaren och hösten samma år. Samtidigt inleddes en bred kartläggning av älvarnas värden i olika avseenden. Kartläggningen har gällt bl. a. naturmiljö, fiske, turism och rekreation,

kulturmiljö, rennäring, jordbruk och skogsbruk. Ambitionen har varit att man genom detta arbete skulle få informationjämförbar med den som finns i de tidigare älvutredningarna. Vid kartläggningen har befintligt material utnyttjats så långt detta varit möjligt. Det gäller grundmaterial som funnits hos bl. a. kommuner, länsstyrelser och intresseorganisationer. uppgifter i den s. k. fyrälvsutredningen samt material som tagits fram i samband med den fysiska riksplaneringen. Kartläggningen av älvarnas värden tillsammans med projektbeskrivningar har legat till grund för studier av miljöeffekterna. Tillsammans utgör detta det material som varit av störst betydelse för utredningens ställningstaganden. Såväl positiva som negativa miljöeffekter har undersökts. I första hand gäller detta Piteälven och Laisälven-Vindelälven men även de verkningar som kan uppstå i de mottagande älvsystemen har undersökts, i Skellefteälven främst sjöarna Aisjaur, Hornavan, Uddjaur och Storavan och i Umeälven främst den nedre delen av JUktån. Miljöeffektstudierna har tagit sikte på att i första hand belysa verkningarna av föreslagna regleringar samt av ändrade vattenförings- och vattenståndsförhållanden nedom överledningspunkterna. Redovisningen av olika intressen är i detta betänkande relativt översiktlig och inriktad på sådan information som är av betydelse for utredningens ställningstaganden till de redovisade överledningsprojekten. De till utredningen lämnade rapporterna från olika fackmyndigheter och experter finns tillgängliga hos resp. myndighet och i bostadsdepartementet. En mera ingående dokumentation av det material utredningen tagit fram kommer därtill att publiceras under hösten 1979. Att denna redovisning sker motiveras bl. a. av att de studier utredningen initierat i många fall lett till ett material av vetenskapligt intresse.

Projektbeskrivning

2.1 Orientering

De älvar som berörs av aktuella överledningsprojekt är Piteälven. Skellefteälven, Vindelälven och Umeälven (se figur 2:1). Älvarna beskrivs mer utförligt i främst kapitel 3. Piteå/ven har sina källflöden i trakten av Sulitelma. Älvens vattenområde innefattar i dess övre delar flera stora sjöar, däribland Tjeggelvas och Skierfajaure. l skogsområdet från Trollforsen till nedom Storforsen faller älven brant; på 6 mil är fallhöjden ca 330 m (se figur 2:2). Piteälven rinner till stor del genom glest bebyggda områden. Det är först nedom Storforsen som älvdalen har tätare bebyggelse. Älvens avrinningsomráde är ll 220 kmz och medelvattenföringen (1931-60) vid mynningen är 164 m3. 1 älvens nedre del, vid Sikfors, finns ett äldre kraftverk som tillhör Bål-

forsens Kraft AB. Årsproduktionen uppgår f. n. till 50 GWh. Ansökan om

tillstånd till en utökad utbyggnad till 235 GWh/år är under behandling enligt vattenlagen. Vissa sjöar är i mindre omfattning reglerade till förmån for Sikfors kraftverk, nämligen Pieskehaure, Labbas-Rappen och Malmesjaure med en sammanlagd magasinsvolym på ca 200 milj. m3. Detta motsvarar vid älvens mynning en regleringsgrad på ca 4 procent. Skellefteå/ven har sina källflöden i södra Norrbottens fjällområde. Nedom fjällkedjan ligger det stora sjöområdet med Hornavan och Uddjaur-Storavan. Älven bildar nedom Bastusel ett relativt brant lopp mot havet (se figur 2:3). Avrinningsomrâdet är 11 690 km? och medelvattenföringen (1931-60) vid mynningen är 158 m3/s. Skellefteälven är i det närmaste helt utbyggd upp till Sädvajaure och Rebnisjaure. Mindre outnyttjade fallhöjder finns mellan de reglerade sjöarna Sädvajaure, Hornavan, Uddjaur-Storavan och Bastusels dämningsomrâde. De 13 kraftstationerna ger en normalårsproduktion av 3900 GWh. Vinde/ä/ven har sina källområden i Tärna-Graddis ljällområde. Älven har ovanför Sorsele två huvudgrenar, själva Vindelälven samt Laisälven. Från Sorsele till sammanflödet med Umeälven vid Vännäsby faller älven ca 260 m. Dalgången är relativt flack och karakteriseras av långa sel och däremellan kortare forssträckor (se figur 2:4). Vindelälvens avrinningsomrâde är 12 650 kmz och medelvattenforingen (1931-60) vid inflödet i Umeälven är 189 m3/s. Nedom inllödet i Umeälven ligger Stornorrfors kraftstation vars däm-

ISikfors 12 Krangfors

Zkingselc 13 Selsforsen a w 3Rebnis 14 Kvistforsen

g 4Bastusel l5VJuktan

\/\\ L › / i SGrytfors 16 Umluspen \_\ j \ ”\,\_/ öGallejaure l7 Stcnsele

\/ k . \\\ 7Vargfors l8Grundfors ›./ Tlcggelvas \ I9Rusf0rs *. K SRengård “\ 9Bâtfors 20Bálf0rscn /_:\\ f \f”\ . |0Finnf0rs 2IBeIsele

:K _ g I II Granfors 22Hällf0rsen

. / \_ /\\f ø 3_ ,p / \ \ ,JR 23Tuggen \ J U/ \g e M\v._ 24 Bjurfors Övre \ av” / x .Hornaünw 25 Bjurfors Nedr “j x * -\ › “« 26 Harrsele \\ Sto -. . .r \

v \\\ äknajaure 27 Pengrors

(x fors

\\ Pi, e 28 Stgrnorr N

.\_1_ & \ L. V f

\\\\ \ g

X v\ .. ° \_\ ALVSBYN .

\\r\

oARVlDSJAUR \^““/*\

_JÅ /\ W J \\__.]

L\

( ( \

gmn

SKELLEFTEÅ “å” \”^_\ f*

KRAFTVERK:

0 l- 9.9 MW

0 IO- 99.9MW

O IOO MW el. större

..._... Vanendelare x*

--- Överledninglunnel j_ Kanal

:-› Överledningsriklning N

Figur 2. l Översiktskarta med befintliga kraftverk 0 50 km

och redovisade över/ed-

ningsprøjekt.

möh. 700

Pieskeh aure

500 » r , 4

\ Tjegqelvas L w 400%

\romorsen

WBenbrylLforsen

100 orsen

Sfor

Siktar en I Figur 2.2 PiIe älv, 50km fal/profil.

m.ö.h. 700

Rebr isjaure › lE-l 500

Sädva jah re Storawan

400- I Ho navan ldøÅann

;uuv

l Bastusel

300 *1-

i Galleia

200 h] Vara ors

Figur 2.3 Ske/le/ie älv, 50 km /iz/Iprq/il.

möth. v 700 1

e--W

i ”i 600

500 i***

Storlaisan nGrans let _ñ. 400 l SORSIELE Stor yindeln

\.SQQDSELE

i »v 200 _\.__ LLNÄS

m:

Figur 2. 4 Vindelälven och Laisäliten, fal/profil.

ningsområde sträcker sig upp i den nedersta delen av Vindelälven. l övrigt är älven outbyggd. Umeälven har sina källområden i Tärnafjällen. Ãlven har två större bivattendrag, Juktån som har sitt uttlöde på Rusfors dämningsområde och Vindelälven som mynnar i huvudälven bara tre mil från havet. Avrinningsområdet for Umeälven inklusive Vindelälven är 26 730 kmz och medelvattenföringen (1931-60) vid mynningen är 423 m3/s. Umeälven är i stort sett helt utbyggd ända upp i de översta delarna (se figur 2.5). Sammanlagt finns i Umeälven 17 kraftstationer som under ett normalår producerar 7200 GWh.

2.2 Projektöversikt

Projektredovisningen från berörda kraftforetag omfattar beskrivningar av

projektens utformning, hydrologiska verkningar, nytta och kostnader. Följande överledningsprojekt har redovisats till utredningen (se figur 2:1 och tabell 2:1): Cl från Vindelälven vid Sandsele via Juktån till Ume älv Vattenfall. PM 1978-12- E] från Storlaisan i Laisälven (Vindelälven) till Aisjaur i Skellefte älv 15 Projektredovisning El från Tjeggelvas i Pite älv till Hornavan i Skellefte älv. (Vattenfall. Skellefteälvens Vattenregleringsfö- Vatten/åringar fore och efter överledning har beräknats for ett antal punkter retag, Umeälvens Vatteni de berörda älvarna. Beräkningarna har genomförts på grundval av veckoregleringsföretag). medelvärden för vattenföringar under perioden 1940-1970. I diagram for

m.Ö.h 700 z å t j j j i j

l l i 600 ,L l i Juktarf l

i

pumoknaltverk 500 - -- + -å

400-

300--

100 »l

f

i i St* rnorrf rs o _ , _ __._;4 _4;___ ,, 4 , Figur 2.5 Ume Äilv. 50km fal/profil.

typårsserien 1952-1955 redovisas dels den faktiska vattenföreningen, dels den vattenföring som skulle erhållas vid genomförd överledning med av kraftföretagen angivna regler om minimitappningar etc. Dessa regler innebär att vattenföringen nedanför överledningspunkten får understiga angivna minimivärden bara som så skulle ha skett utan överledning. Vattenföringsforhållandena under perioden 1952-1955 är i stort sett normala; 1953 kan anses representera ett våtår och 1955 ett torrår. År 1954 är säreget såtillvida att flödestopparna under högsommaren är högre än den dåligt utvecklade vårflodstoppen. De värden på regleringar i avgivande älv, maximal överledningsformåga och minimitappningar som av kraftforetagen förutsatts for projekten grundar sig på deras preliminära bedömningar av vad som kan vara acceptabelt från miljösynpunkt. Krqfmyrtan av en överledning bestäms av flera faktorer, bl.a. regleringsmöjligheter och utbyggnadsförhållanden iden mottagande älven. Kraftnyttan har i dessa avseenden beräknats på grundval av nuvarande förhållanden i de berörda älvarna och med hänsyn till den ytterligare utbyggnad som man enligt föreliggande planer har anledning att räkna med. Kraftnyttan är vidare beroende av regleringsåtgärder i den avgivande älven, överledningsförmåga samt regler om minimivattenforingar nedanför överledningspunkten. Angivna data förutsätter att två projekt som berör samma älv inte genomförs. Endast Tjeggelvzts-Hornavan och Sandsele-Juktån är således möjliga att kombinera utan inverkan på resultatet.

Överledning från både Tjeggelvas och Storlaisan till Skellefte älv minskar

kraftutbytet relativt sett och torde leda till en väsentlig reduktion av både

Tabell 2.1 Projektöversikt Sort Sandsele- Storlaisan- Tjeggelvas-

Huvuddata Maximal överlednings-

krl%

A nlägtgningsarbeten Överledningstunnel längd km 12.6 5.6 23.5 Överledningstunnel

Sysselsättning byggnadsarbetare årsv. 1050 400 1200 “ l överledningspunkten. variabel under året.

Överförd vattenmängd, energitillskott och värde av respektive projekt. Överledning från både Storlaisan och Sandsele skulle med oförändrade minimitappningar kraftigt reducera den vattenmängd som kan överledas i resp. projekt. Mycket talar enligt kraftforetagen for att den starkt försämrade ekonomin gör kombinationer av överledningsprojekt som berör samma älvar kraftekonomiskt ointressanta. En fråga som diskuterats är om minimia/rernariv för överledningsprojekten kan redovisas. Härmed avses alternativ. som ger ur kraftekonomisk synpunkt lägsta godtagbara relation mellan nytta och kostnad. De tre faktorerna reglering, överledningsformåga och minimitappning påverkar var for sig nyttan. En rad olika kombinationer av dessa data är tänk-

bara. Överledningsförmâga och reglering kan också starkt påverka kostna-

den, som dessutom bara delvis kan överblickas i dag. Okända poster är bl. a. villkorsmedel och de ekonomiska förutsättningarna for att utnyttja befintliga stationer. Under dessa förhållanden anser sig kraftforetagen inte kunna ange nâgra minimialternativ.

En överledning påverkar självfallet de krq/iøkononziska förutsättningarna för en ljonvønlirøne/l inbyggnad av älvarna. I Piteälven skulle medelvattenföringen vid Skierfajaures utlopp reduceras till hälften och vid Gransel till ca 70 % eller 81 m3/s. Vidare skulle regleringsmöjligheterna bli starkt reducerade. Sannolikt medför detta att flera projekt i älvens övre del blir ointressanta medan utbyggnader i den nedre delen inte av ekonomiska skäl behöver uteslutas. l Vindelälven reduceras medelvattenföringen genom projektet Sandsele-Juktân till drygt 60 % eller 78 m3/s vid Sandsele. I projektet Storlaisan-Aisjaur är reduktionen mindre; medelvattenföringen vid Sandsele skulle bli 101 m3/s. I båda fallen reduceras regleringsmöjligheterna för en konventionell utbyggnad kraftigt. Vattenfalls bedömning är dock att viss utbyggnad ändå kan vara kraftekonomiskt intressant.

2.3 Sandsele - Juktån

Projektet

Utformning Projektet innebär överledning av vatten från Vindelälven till Ume älv via Juktån. Från Sandsele i Vindelälven, ca 25 km söder om Sorsele, överleds vattnet i kanal till Sandsjön och därifrån i tunnel till Bredselet i Juktån, som mynnar i Umeälven inom kraftstationen Rusfors dämningsområde (se figur 2:6). En viss uppdämning vid Sandsele är nödvändig och dämningsgränsen har angetts till 326,5 m. ö. h. vilket är l meter över högvattenstånd och 4 meter över medelvattenstånd. Dämningen bedöms av Vattenfall inte beröra någon bebyggelse. Dammen skulle förläggas över Granholmen, bestå av utskovsparti med anslutande fyllnadsdammar och få en längd av ca 500 meter. Kanalen mellan Vindelälven och Sandsjön skulle i förläggas anslutning till Sandbäcken och få en längd av ca 6 km. Schaktmassoma.

ca l miljon m3, föreslås i huvudsak upplagda längs kanalen.

Sandsjöns vattenstånd skulle maximalt variera mellan nuvarande lågvattenstånd 025,7 m. ö. h.) och dämningsgränsen vid Sandsele. vilket ligger inom sjöns naturliga vattenståndsvariationer. Mellan Sandsjöns södra ände och Bredselet i Juktån redovisas en tunnel med längden 12,6 km och en tvärsnittsarea på 120 m2. Bergmassorna. ca 1.6 miljon m3, föreslås placerade i bergtippar nära tunnelmynningarna. Utrymmesbehovet för tipparna uppskattas till 0,5 kmz. För att genomföra projektet skulle 8 km väg behöva byggas liksom broar över kanalen vid in- och utloppet. Dessutom måste befintliga vägar höjas på vissa sträckor. Sammanlagt berörs vägsträckor om 1,5 km, däribland riksväg 343 söder om Sandsele.

Över/ednfng och energiproduktion

Överledningsformågan har av Vattenfall angetts till maçximalt 180 m3/s.

Overledningen begränsas emellertid så att ingen ytterligare överledning sker om vattenföringen i Harrsele i Ume älv därigenom överskrider 480 m3/s.

BLATTNlCKSELE Bredselet Figur2.6 Projektet Sant/sele -- .In/Gån. B/â p/ushä/d vid Sunrise/e anger dämningsgräns e/Per äver/edning.

Överledningen begränsas också av de regler för minimitappningar i Vin-

delälven, som uppställts. Vid Sandsele omedelbart nedströms överledningspunkten har minimitappningarna angivits enligt följande: - 25 m3/s januari maj (vecka 1-21) - 75 m3/s juni september (vecka 22-36) september - december (vecka 37-52) 40 m3/s Vattenforingen före och efter överledning har med dessa förutsättningar bestämts i sammanlagt åtta punkter i Vindelälven från Sandsele till Vännforsen och i tio punkter i Ume älv. I figur 2:7-2:9 redovisas överledningens inverkan på vattenföringen i Vindelälven i tre punkter för åren 1952-1955. Den överledda vattenmängden har beräknats till följande, i medeltal respektive i procent av naturlig medelvattenföring vid Sandsele.

Vattenföringens variationer (veckomedelvärde 1940-1970) vid Sandsele belyses av följande: Före överledning Efter överledning Lägst 12 m3/s 12 m3/s Medel 127 m3/s 78 m3/s Högst 1070 m3/s 963 m3/s

Efter överledning sänks regleringsgraden vid Rusfors från nuvarande 55 % till 45 %. Det överledda vattnet nyttiggöres i Umeälvens kraftstationer från Rusfors till Stornorrfors med en bruttofallhöjd av 265 m. Därav utgör dock 75 m fallhöjd i Stornorrfors, som redan utnyttjar Vindelälvens vatten. Tillskottsproduktionen i kraftstationerna har beräknats uppgå till 685 GWh/år, varav 275 GWh/år under vinterperioden. Anläggningskostnaden för projektet har beräknats till 590 miljoner kronor.

Tekniska varianter En effektutbvgqttad av de tre lägst utbyggda kraftstationerna i Umeälven, nämligen Bålforsen. Betsele och Hällforsen från nuvarande 310 m3/s till 480 m3/s bedöms öka överledningsnyttan med ca 90 GWh/år. Värdet av den produktionen torde dock f. n. underskrida kostnaden för utbyggnaden. Vattenfall har övervägt ett alternativt damm/age vid Sandsele i syfte att minska ingreppen. Det finns en möjlighet att förlägga regleringsdammen uppströms Sandseleforsens nacke i stället för nedom forsen. Detta kräver en tunnel i stället för kanal till Sandsjön och ett vattenstånd i överledningspunkten av ca 328 m. ö. h. motsvarande något under normalt hög-

1955 ÄN/n

1953 Figur 2. 7 Vanerzföring vid SandseIe/öre och efter överledningfrán Sant/sele till Juklân.

Blå/lill anger den vatten- 1952

mängd som vid överledning skulle haförls Ii// .lukrâm

-

m/s Omv- 900-800 700 600- 500» 1.00-300 200* 100

I

1951.

1952 Figur 2.8 Vatten/öring vid Sikselejöre och efter överledning frân Sandsele IiII Jukrân. Bla fält anger den vattenmängd som vid äverledning - - -›- skulle ha förts till Jukrán.

m/s å 2300+ 800 700 600- 500 400 300 200 100

1953 Figur 2. 9 Vanenföring vid Hä/lnäs/äre och efter äverledningjián Sandsele liI/ Jukrän.

1952 B/âmlr anger den vartenmängd som vid överledning skulle hajärrs li/I Jukrân.

+ - - - *- - - -

900-

10001-

800 700 600 500 400 300 200 100

vattenstånd. Tunneln skulle bli 8 km lång och få en tvärsnittsarea på 155 m2. Merkostnaden för alternativet har av Vattenfall beräknats till 200 miljoner kronor. Genom överledningen ökas vattenföringen kraftigt i Juktån. Därmed kan en utbyggnad av fallsträckan mellan Bredsele och Rusfors dämningsområde - Bredsele krafrsrarion - komma i fråga. Den extremt ojämna fördelningen av det överledda vattnet medför att en utbyggnad som helt utnyttjar det överledda vattnet inte är realistisk. En tänkbar utbyggnad för 100 m3/s bedöms kunna ge 150 a 180 GWh/år men de ekonomiska Förutsättningarna för en sådan utbyggnad har ej närmare studerats.

Storlaisan -

2.4 Projektet Aisjaur

Utformning Projektet innebär överledning av vatten från Laisälven till Skellefte älv. Från Storlaisan vid en punkt belägen ca 1,5 km söder om Laisvall överleds vattnet i tunnel till Aisjaur vid Loholm (se figur 2:10). Aisjaur har förbindelse med Uddjaur-Storavan genom Dainaksundet och Racksundet. Tunneln skulle bli 5,6 km lång och få en tvärsnittsarea på 100 m2. Nedströms tunnelutloppet vidtar en 400 m lång bergkanal. I Aisjaur utmed dess strand läggs en ca 600 m lång ledarm (se figur 2:11), vars syfte är att leda vattnet förbi den inre delen av viken vid Loholm, där slam från gruvhanteringen i Laisvall sedimenterat. Bergmassorna från tunnel och kanal uppgår till ca 0,6 milj. m3 (fast mått). Hälften av dessa kan användas för att bygga Iedarmen i Aisjaur samt för

fyllnader i dammar och anläggningar. Övriga massor läggs i bergtippar (yt-

behov ca 0,1 km?) nära tunnelns mynningar. Mellan Aisjaur och Uddjaur måste det överledda vattnet passera två sund, Dainaksundet och Racksundet. Dainaksundet är relativt grunt och en fördjupning kan därför visa sig vara nödvändig. I samband med anläggningen av en ny bro över Racksundet togs hänsyn till en framtida eventuell överledning. Här torde man enligt kraftföretagen därför inte behöva vidta några särskilda åtgärder. I Laisälven byggs en regleringsdamm ca 3 km nedströms Storlaisans utlopp med biflödet (motsvarande ca 2,5 km uppströms Laisälvens sammanflöde Dellekälven). En ny väg mellan Laisvalls by och dammen kan bli aktuell men har inte förutsätts eftersom en befintlig skogsbilväg eventuellt kan utnyttjas.

LAISVALL

. /g ,, ,Å › /Ackersclcl De” I el

“Ven Damm

å ro L... -N -w -A -u- ›o\ \l -oo -xo -s 5

31:5,

áyp G

Figur 2. 10 Projektet Storlaisan - A isjaur.

Figur 2.1 I UI/opper i A isjaur med tunnel, _ 0 100200300400 500m kanal och Iedarm.

Över/edning och energiproduktion

Överledningsformågan har angetts till 200 m3/s. Överledningen

begränsas

också av de regler som angetts för minimitappningen, nämligen:

Laisälven Vindelälven vid dammen vid Sorsele

Januari - maj (vecka 1-21) 10 m3/s 25 m3/s Juni - september (vecka 22-36) 20 m3/s 75 m3/s September - december (vecka 37-52) 10 m3/s 40 m3/s

Överledningens inverkan på naturliga vattenstånd i Storlaisan begränsas

genom att dammen kan avbörda högsta högvattenforing utan att maximalt vattenstånd i Storlaisan överskrids. Vid låga vattenföringar kommer vattenståndet i Storlaisan att i huvudsak Följa de naturliga variationerna om luckan i dammen öppnas helt.

Överledningens inverkan på vattenföringen har beräknats för Laisälven

vid Storlaisans utlopp och Granselet, lör Vindelälven vid bl. a. Sandsele och Hällnäs. Beräkningarna för åren 1952-1955 redovisas i figur 2212-2115.

1951.

1952 Figur 2.12 Vanenjöring vid Storlaisans utlopp före och efter äverledningfrân SIor/aisan till Aisjaur. Blå/ä!! anger den vattenmängd som vid äverledning skulle ha färrs till Aisjaur.

1951.

1952 Figur 2. I 3 Varten/öring vid Granselerjöre och efter överjledningfrån Sror/aisan till Aisjaur. Bla _fälranger den vartenmängd som vid överledning skulle haförts till A isjaur. - - --

På/s 300

200 100

1953 F(eur 2. [4 VaIIen/örirzg vid Srun/sele_före och e/ier ävarlødr1ing_fiâr1SIor/aisan

till A isjaur. 19l52

Blâjä/I anger den vallenmängd som vid över/ednirlg skulle IzaÅ/ör/sIi/I A isjaur.

-1 - 4- -

000- 100»

râ/s 1 900 300 700 500 1.00 300- 200

- ”“0 z-, m __LD S1

i

i i _ * _ v __ _ :n 51

u u r F) . m 7,1, f W 2

i (N ê _ m - i 52 w- Figur2.l5 Valren/örirzg vid - H ä/Inä; [öre och CffiPI . övør/ed›1ir1gj)*á›1Sror/aiszxrz ril/ .4Iis/our.

Blå/ä!! anger den vallenmängd som vid över/ødning - . - skulle hajö/Is Iil/ A isjaur. - + 4- - 0

1000? 900 eoo 700 600- 500 400 300- 200 100

Den överledda vattenmängden har med de angivna förutsättningarna beräknats till följande, i medeltal respektive i procent av naturlig medelvattenlöring vid Storlaisans utlopp.

Vattenföringens variationer vid Storlaisans utlopp belyses av följande värden som dock är representativa endast for den 2,5 km långa sträckan mellan dammen och inllödet av Dellekälven, vars medelvattenforing är 11 m3/s.

Före överledning Efter överledning

Lägst 3im3/s 3 m3/s

Medel 39 m3/s 13 m3/s Högst 393 m3/s 169 m3/s

Det överledda vattnet kan till stor del årsregleras i Skellefteälven, särskilt om man förutsätter Sädvajaures utvidgade reglering. Härvid kan i medeltal omkring hälften av det under sommaren överledda vattnet nyttiggöras för kraftproduktion under vintern. i av Sädvajaures skulle öka regleringsgraden vid En utvidgning reglering Storavans utlopp från 79 % till 92 %. En eventuell överledning skulle därefter minska regleringsgraden från 92 % till 73 %. Det överledda vattnet skulle nyttiggöras i Skellefteälvens kraftstationer från Bastusel till och med Kvistfors med en sammanlagd fallhöjd av 407 m. Tillskottsproduktionen i kraftstationerna har beräknats uppgå till 725 GWh/år. Stornorrfors kraftstation i Umeälven får genom överledningen reducerad

kraftproduktion. Ytterligare utbyggnad av stationen planeras av Vattenfall.

Produktionsbortfallet i Stornorrfors efter en utökad utbyggnad har beräknats till ca 125 GWh/år, varav 25 GWh/år under vintersäsongen. Vid nuvarande utbyggnad blir produktionsbortfallet 100 GWh/år. Nettotillskottet av överledningen blir således ca 600 GWh/år, varav ca 345 GWh/år under vinterperioden. Anläggningskostnaden för projektet har beräknats till 220 miljoner kronor.

Tekniska varianter

Ytterligare e/jêkrurbyggnadei i Skellefte älv planeras inte för närvarande men det kan i framtiden bli aktuellt att öka utbyggnaden i Gallejaur-Vargfors.

Lönsamheten for dessa utbyggnader förbättras om överledningen genom fors

och bedöms då kunna ge 40 GWh/år. Som ett tänkbart alternativ har möjligheterna till överledning Inedpllülpn/HÅQ till Hornavan studerats översiktligt. Vid samma överledningskapacitet. 200 m3/s, som i huvudalternativet krävs en ca 12 km lång tunnel med en tvärsnittsarea på 120 m2. Kostnadsökningen har preliminärt uppskattats till ca

300 miljoner kronor. Pumpningen medför dessutom ett energibortfall av ca 30 GWh/år jämfört med huvudalternativet. Syftet med en sådan lösning skulle vara att dels öka vattentillgången i Hornavun och Arjeplogsströmmarna, dels undvika överledning till Aisjaur med dess Föroreningar från gruvan i Laisvall. Enligt berörda kraftföretag står den angivna merkostnaden inte i rimlig proportion till värdet av en sådan lösning.

2.5 Projektet Tjeggelvas - Hornavan

Utformning Projektet innebär överledning av vatten från Pite älv till Skellefte älv. Från Tjeggelvas vid Stenudden. ca 60 km norr om Arjeplog. skulle vattnet överledas i tunnel till Hornavan vid Rebnisluokta (se figur 2:16). Tjeggelvas står i förbindelse med Skierfajaure genom sunden Savon och Kaltakluokta. En regleringsdamm med utskov förläggs till Skierfajaures utlopp, ca 1 km ovan Apmofallet. Dammen utförs helt i betong. Tunneln mellan Stenudden och Rebnisluokta skulle bli 23.5 km lång och få tvärsnittsarean 60 m2. Tunnelns in- och utlopp ansluter till kanaler med en sammanlagd längd på ca 300 m. Rensningar vid tillopp och avlopp kan visa sig nödvändiga. Tunnelarbetena är mycket omfattande och kräver bl. a. två arbetsorter for drivningen. De geologiska förhållandena bedöms av SGU (Sveriges geologiska undersökning) som i stort sett gynnsamma. De totala bergmassorna blir ca 1,4 milj. m3 och bergtipparna bedöms kräva ett utrymme på sammanlagt 0,5-1 kmz. De förutsätts placerade nära tunnelns och arbetsorternas mynningar. För projektet krävs anläggning av vägar med en sammanlagd längd av ca 16 km, varav den permanenta vägförbindelsen mellan Guddunjaure och regleringsdammen svarar för ca 10 km.

Över/edning och energiproduktion

Överledningsförmågan i tunneln har antagits till maximalt 100 m3/s. Över-

ledningen begränsas även av följande angivna regler för minimitappningar i Piteälven nedanför överledningspunkten.

Skierfajaures Gransel utlopp Januari - maj (vecka 1-21) 10 m3/s 25 m3/s Juni - september (vecka 22-36) 40 m3/s 75 m3/s September - december (vecka 37-52) 20 m3/s 40 m3/s

Villkorlig dämningsgräns i Tjeggelvas har angetts till 451,5 m. ö. h.. sänkningsgränsen 450.0 m. ö. h. Därigenom blir tillgängligt magasin i Tjeggelvas-Skierfajaure ca 100 milj. m3.

0 5 10 20km

_lg

Rebnisluokla

Figur 2. 16 Projektet TjeggeIvas-Hornavan. H zlvuclalrernativet är öve/Iedningji-án Ueggelvas vid Srenudden till Hornavan vid Rebnisluokra. En alternativ :nä/lighet är äver/edning via M anau/*esjöarna /i/I Rebakviken i Hø/vravan.

Vattenstånden tillåts överskrida dämningsgränsen vid höga tillrinningar, dock aldrig mer än vad som motsvarar naturliga Förhållanden för Tjeggelvas.

Överledningens inverkan på vattenföringen i Pite älv har beräknats i Skierfajaures utlopp, Gransel och Älvsbyn. Till skillnad från övriga projekt har

beräkningarna, i brist på datorprogram, omfattat endast ársserien 1952-1955 (se figur 2:17). Den överledda vattenmängden har beräknats till följande, i medeltal respektive i procent av medelvattenföringen vid Skierfajaures utlopp.

Överledningen minskar den naturliga vattenföringen i älvens nedre del med i medeltal ca 30 % vid Gransel och 24 % vid Älvsbyn. Vattenföringens variationer vid Skierfajaures utlopp och vid Älvsbyn be-

lyses av följande.

Före överledning Efter överledning

.SkieIj/ájaurox lll/app Lägst 10 m3/s 10 m3/s Medel 73 m3/s 37 m3/s Högst 480 m3/s 390 m3/s .Älvsbyn Lägst 40 m3/s 40 m3/s Medel 151 m3/s 115 mZ/s Högst 630 m3/s 530 m3/s

Regleringsgraden i Skellefteälven vid Storavans utlopp sänks genom överledningen från 92 % till 68 % (siffrorna förutsätter Sädvajaures utvidgade reglering). Den höga regleringsgraden gör att i medeltal omkring 40 % av det under sommaren överledda vattnet bedöms kunna regleras och nyttjas för kraftproduktion under vinterperioden. Det överledda vattnet nyttiggörs i Skellefteälvens kraftstationer från Bastusel till och med Kvistfors med en sammanlagd fallhöjd på 407 m. Tillskottsproduktionen av överledningen har beräknats till ca 990 GWh/år. Beräkningen är emellertid med hänsyn till underlaget något osäker. Den befintliga Sikfors kraftstation i Pite älv, tillhörig Bålforsens Kraftaktiebolag. föreslås enligt inlämnad ansökan utbyggd till fallhöjden 27 m och utbyggnadsvattenföringen 250 m3/s. Bålforsens Kraft AB har vid uppvaktning framfört att en överledning kraftigt skulle försena en utbyggnad av Sikfors eftersom de nya förutsättningarna skulle leda till andra data for anläggningen och därigenom eventuellt ett nytt vattenmål. Vid en eventuell

överledning skulle produktionsbortfallet i Sikfors - efter utbyggnad av sta-

tionen - bli ca 40 GWh/år. varav hälften under vintern. Nettotillskottet av överledningen skulle således uppgå till ca 950 GWh/år. varav ca 585 GWh/år under vinterperioden. Anläggningskostnaden för projektet har beräknats till 660 miljoner kronor.

1951.

1953 Figur 2. l 7 Vatten/öring vid SkieIj/Zziaureslll/opp (överst) samt vid Granse/ före och e/ier överledning

_frän Ueggelvas till Hornavan. Blájält anger den vanenmängd som vid äverlødning sku/le ha_förts till Hornavan.

1- “” - - - -

599-_

/s

500 300 200 100 1.00 300 200 100

Tekniska varianter Ef/økrurlzvggnadør av Gallejaur och Vargfors i Skellefteälven bedöms öka utbytet av överledningen med ca 50 GWh/år.

Övorlødirirzg via Matraziresjöarna har studerats översiktligt. Lösningen in-

nebär samma dammläge som i huvudalternativet men tunnel från dammen till Guddunjaure, en kanal från denna till Stormattaure och tunnel från Lillmattaure till Hornavan med troligt utlopp vid Rebakviken. Lösningen anses emellertid i alla avseenden underlägsen huvudalternativet. Sjöarna Rappen och Labbas svarar för en del av tillrinningen till Skierfajaure. Medelvattenlöringen från sjöarna uppgår till ca 5,5 m3/s. Sjöarna

är redan reglerade och har dammar som kan utnyttjas. Överledningfiän

Labbas är möjlig genom tunnel med i huvudsak samma sträckning som tunneln från Tjeggelvas. Tunnelns längd skulle bli 9 km, dess tvärsnittsarea anges till 10 m2. För arbetet krävs transportort samt vägar till denna. Med viss minimitappning och spill vid högvatten uppskattas den överledda och i Skellefteälven nyttiggjorda vattenmängden vid ett sådant alternativ till i medeltal ca 4,5 m3/s, vilket motsvarar ett energitillskott av 125 GWh/år. i huvudsak vinterkraft. Härifrån avgår förluster i Sikfors. beräknade till ca 10 GWh/år, varför nettotillskottet blir ca 115 GWh/år. Anläggningskostnaderna har överslagsmässigt beräknats till ca 120 miljoner kronor.

3 Naturmiljö

3.1 Inledning

I enlighet med direktivens riktlinjer har utredningen sett det som en central uppgift att undersöka och värdera naturmiljön inom de berörda älvdalarna och att studera vilka miljöeffekter som kan förväntas, om föreslagna överledningsåtgärder kommer till stånd. En prognos rörande de sannolika miljöeffekterna förutsätter en ingående kännedom om naturförhållandena. Insamling av underlagsmaterial och inventeringsarbeten har därför varit väsentliga moment i arbetets inledningsskede. Arbetet har resulterat i en något mera detaljerad kartläggning av de berörda älvarna än motsvarande inventeringar inom tidigare älvutredningar (SOU 1974:22 och 1976:28). När det gäller effekterna på naturmiljön har undersökningarna främst inriktats på effekterna inom Piteälven och Laisälven-Vindelälven. Överledning av vatten från en älv för kraftproduktion i en annan ger i vissa avseenden likartade miljöeffekter som en konventionell utbyggnad. Skillnaderna är dock betydande. För överledning krävs tekniska anordningar som dammar, kanaler och tunnlar, där vattnet skall ledas över. Vägar måste dras fram till byggplatserna liksom vid konventionell utbyggnad. En väsentlig skillnad jämfört med konventionell utbyggnad är att denna typ av ingrepp koncentreras till en begränsad del av vattendraget, dvs. själva överledningsområdet. Graden av påverkan beror på åtgärdernas omfattning och måste bedömas från fall till fall. Byggnadsåtgärdernas miljöeffekter redovisas därför i genomgången älvsträcka för älvsträcka i kapitel 13.

Överledning av vatten kan ske utan att regleringsmagasin behöver an-

läggas i de övre delarna av de älvar varifrån vatten tas. Vatten leds över under perioder då vattenföringen är relativt hög. De mottagande vattensystemen måste vara reglerade och utbyggda på så sätt att tillskottsvattnet kan utnyttjas effektivt. Viss dämning och reglering förutsätts dock ske i magasinet uppströms dammen i överledningsområdet. Miljöeffekterna av denna reglering beror på regleringsbestämmelserna och den lokala naturmiljön och måste bedömas i varje enskilt fall. Effekterna av regleringsåtgärder redovisas utförligt i kapitel 13. Vid överledning bortfaller behovet av dammar och älvmagasin nedströms överledningspunkten. Någon avtrappning av älven sker inte, utan vattnet kan fortfarande rinna fritt. Däremot påverkas vattenförings- och vattenståndsförhållandena. Vid konventionell vattenkraftutbyggnad medför reg-

Ieringarna ofta minskad högvattenföring och högre lågvattenföring jämfört med naturliga förhållanden. Den totala vattenmängden är oförändrad. Överledning ger däremot en minskning av den totala vattenmängden med lägre vattenföring än normalt under stora delar av året och, vad gäller de nu aktuella oförändrad vattenföring i övrigt. Den minskade vattenprojekten, föringen ger lägre vattenstånd och kan indirekt påverka bl. a. vattenkvalitet, och djurliv. Älvens utveckling leder isförhållanden, grundvatten, vegetation mot förhållanden som normalt råder i ett mindre i ett längre tidsperspektiv Dessa nedströmseffekter diskuteras relativt ingående i avsnitt vattendrag. 3.3. Även de mottagande älvsystemen har studerats. Främst gäller detta sjöoch Storavan med mellanliggande sund arna Aisjaur, Hornavan, Uddjaur och strömsträckor i Skellefteälvssystemet samt nedre delen av Juktån i Umeälvssystemet. Effekterna på överledningssträckorna har också analyserats. lnverkan på dessa avsnitt framgår av kapitel 13. av vatten från Piteälven och från Laisälven-Vindelälven har Överledning visat sig medföra vissa naturmiljöeffekter av delvis teknisk natur. Det gäller bottensedimenten från i första hand inverkan i Aisjaur på de förorenade i Laisvall, ökad risk för saltvattenuppträngning i Piteälvens gruvhanteringen samt reducering av översvämningsriskerna. Dessa promynningsområde blem och ytterligare nágra frågor behandlas i kapitel 9. Naturmiljöundersökningarna har resulterat i en serie underlagsrapporter, som finns på naturgeografiska institutionen vid universitetet tillgängliga och kommer att kompletteras med i Uppsala. Några rapporter är preliminära sommaren 1979. data från upplöljningsundersökningar som legat till grund för bedömningarna kan Bland det underlagsmaterial nämnas en detaljerad kartografisk redovisning av jordarter och terrängformer av strandtyper och strandprocesser vid berörda älvar i älvarnas omgivning, och sjöar, av älvfårans morfologiska karaktär och av åtgärder för flottningsändamål, allt grundat dels på flygbildsanalys och dels på faltundersökningar. Liknande inventeringsarbeten har skett också på den biologiska sidan. Dessgjorts av dalgångarnas stormorutom har mera översiktliga bedömningar Arbetet har i huvudsak utförts av naturfologi och av landskapsbilden. På den biologiska sidan geograftska institutionen vid Uppsala universitet. har institutionen för ekologisk botanik vid Umeå universitet svarat för un-

derlagsmaterialet. med att bedöma effekter på naturmiljön har Arbetet överledningarnas letts av professor Åke Sundborg, sakkunnig i utredningen. Han svarar också av detta kapitel. Under utredningsarbetet har samråd skett för utformningen med bl. a. statens naturvårdsverk, ftskeristyrelsen och SMHI.

3.2 Ãlvbeskrivning

3.2.1 Inledning

De norrländska älvdalarna skiljer sig ofta starkt från omgivande fjäll- eller för alla älvdalarna. men skillskogsterräng. Många drag är gemensamma naderna är ändå stora mellan de enskilda dalgångarna. Var och en har sin återspeglad i landskapsbild. naturmiljö och odling. egen särprägel,

Älvdalarnas karaktär, både gemensamma drag och individuell särart, kan ledas tillbaka till likheter eller skillnader i berggrund, geologisk utveckling och klimat. Landskapet är resultatet av en lång utvecklingsprocess, där en mängd faktorer samverkat, och där växt- och djurliv successivt anpassats till och i sin tur påverkat den fysiska naturmiljön. En viktig skiljelinje för terrängformerna i Norrland är gränsen mellan urbergets bergarter i öster och fjällkedjans yngre bergarter i väster. Schematiskt om än inte helt konsekvent kan man säga, att dalgångarna inom fjällkedjan präglas av kraftig dalrelief med stora, ofta branta former, medan urbergsterrängen karakteriseras av mindre dalgångar, ibland inga dalgångar alls. Under årmiljoner av geologisk utveckling före istiden bestämdes landskapets former i stort. Då bildades floddalarna genom en kombination av vittring. det rinnande vattnets arbete och olika sluttningsprocesser (bergras, skred, kryp- och flytrörelser, osv.). Mer eller mindre V-formade tvärprofiler utbildades. Där de nedbrytande krafternas arbete hann fortskrida särskilt långt utbildades “restbergsslätter” med enstaka kvarstående bergshöjder eller t. o. m. utpräglade slättområden. lnlandsisens inflytande gör sig gällande överallt i landskapet, inte minst i älvdalar och sjöbäcken. Isen avlägsnade nästan allt lösmaterial som bildats före istiden, bearbetade och modellerade berggrundsytan och avsatte stora mängder lösbrutet och omlagrat material som morän. Smältvattnet transporterade och deponerade grövre och finare material som isälvssediment. Jordtäcket är alltså relativt sett mycket ungt i Sverige, i stor utsträckning bildat under den senaste istidens slutskede och under de åtta till tolvtusen åren efter avsmältningen. inlandsisen har särskilt i fjällterräng mer eller mindre omformat de tidigare V-dalarna till U-dalar, i fjälldalarna har pärlband av sjöar bildats i de glacialeroderade klippbäcken, som isen format, och även utanför fjällkedjan finns talrika bäcken, nu utfyllda av sjöar. Moränen ligger ofta i ett relativt jämnt täcke över berggrundsunderlaget men har ibland karakteristiska former. De distinkta formerna har särskilt stor utbredning i dalgångar och andra terrängsänkor, där de utgör markanta inslag i landskapsbilden: drumlins, kullig morän, Rogenmorän, osv. Isälvsavlagringarna bildar också en serie olika former: rullstensâsar, åsnät, isälvsdeltan och plana ytor av relativt grovt material, s. k. sandurfält. Samtliga former återfinns ofta men inte alltid i dalgångar och lägre terrängavsnitt. Isälvsdeltan har huvudsakligen utbildats under högsta kustlinjen (HK), och återfinns i flertalet huvuddalar och större bidalar i norra Sverige. De flacka sandurfálten med sina ofta distinkta strömrännor tillhör inlandet och fjällen. Isälvarnas finkorniga material avsattes i de fjärdar som på den tiden sträckte sig långt in i de nuvarande dalgångarna. Under landhöjningen har dessa sediment successivt genomskurits av älvarna och återfinns nu som de högsta terrasserna i älvdalarnas nedre delar. Det borteroderade materialet transporterades nedströms och avsattes som nya deltan nära strandlinjen i fjärdarnas innersta del. Dessa deltan skars sedan på nytt igenom under den fortsatta landhöjningen. I dalgångarna framträder spåren av dessa förlopp i serier av äldre älvplan och deltaytor, vilka bildar terrasser på olika nivåer över älvens nuvarande vattenyta. Materialet är i regel sandigt eller ännu

finkornigare och älvbrinkarna branta. Ibland förekommer nipor, och i moigtmjäligt material har ofta ravinlandskap utbildats. Landhöjningen och älvarnas djuperosion fortgår ännu, och landskapets anpassning till förhållandena efter den senaste istiden är långt ifrån avslutad. Bland de aktiva landskapsformade krafterna i eller nära vattendragen är det rinnande vattnet och vågorna de verksammaste och samtidigt de som mest påverkas vid en vattenkraftutbyggnad. Utvecklingen är i hög grad beroende av botten- och strandmaterialets egenskaper. Norrlandsälvarna visar en regelbunden följd av naturtyper: i fjälltrakterna mäktiga dalar och ett pärlband av sjöar med deltabildningar och mellanliggande fors- och fallsträckor; i skogslandet en växling mellan forsar. strömsträckor och ibland vidgade lugnvatten (sel) med rik variation av strandtyper - mest blockiga-steniga moränstränder, bitvis isälvsavlagringar med grusigasandiga partier; nedanför högsta kustlinjen sandiga och finare sediment, ofta med älvfåran djupt nedskuren och kantad av branta strandbrinkar med nipor och ravinsystem; närmast kusten åter flackare former med låga stränder. Mönstret återspeglar den geologiska utvecklingen och visar sambandet mellan skilda avsnitt av älven. De hydrologiska och landformsbildande lörloppen länkar samman älvdalarnas och sjösystemens delområden. Detsamma gäller de biologiska skeendena. Älvdalarna fungerar som växt- och djurgeografiska spridningsvägar av betydelse både for växtsamhällenas och för vatten- och landfaunans utbredning. Detta gäller särskilt för vattenberoende djurarter som mink, utter och bäver samt för vadare och andra våtmarksfåglar, men också för lägre djurarter som spindeldjur och insekter, vilka lätt fors med av vattnet vid högvattenflöden. Som fullbildade flyger en del insekter motströms, vilket motverkar de vattenlevande larvernas spridningstendens nedströms. Fastsittande alger sprids med strömmen genom att enstaka encelliga individer lösgör sig och fångas av vattnet. Flera fiskarter utnyttjar älvsystemen for sina långdistansvandringar. Många av älv- och strandtyperna utgör näringsrika biotoper som är särskilt gynnsamma för växt- och djurliv. Art- och individantalet är ofta stort, men fördelningsmönstret varierar starkt mellan olika strand- och bottentyper. Speciellt vintertid är strändernas bård av lövsly och vide en viktig näringstillgång för älgstammen. Vattenforingens säsongrytm har stor betydelse for vegetation och djurliv. Vårfloden har en gödslande effekt på stränderna. Slam tillförs samtidigt som döda växt- och djurrester spolas bort eller anhopas i driftvallar. Näringsomsättningen i marken ökar, och forsurnings- och markurlakningsprocesser förhindras. Tack vare vårfloden får stränderna en rik produktion och en betydande mångformighet. Vattenståndsvariationerna resulterar i en tydlig vertikal vegetationszonering. Man kan ofta urskilja distinkta vegetationsbälten på bestämda nivåer Stränderna brukar ofta ur vegetationssynpunkt indelas i längs stränderna. fyra olika bälten: den övre. den mellersta och den nedre landstranden samt den s. k. vattenstranden. Den övre landstranden har skogsträd och buskar samt en artrik och ofta frodig undervegetation. Den mellersta landstranden saknar träd men präglas av vanligen låga och glesa videbuskar och artrik undervegetation. Ofta finns

starr och gräs i täta bestånd. Den nedre landstranden har inga vedväxter alls, men kan ha tät vegetation av starr och fräken. [bland finns enbart glesa förekomster av vissa småväxter. Vattenstranden har arter som gränsar till de äkta vattenväxterna. Den står under vatten hela sommaren, men torrläggs oftast vintertid och täcks då samtidigt av den bottenfrusna älvisen. Det naturliga älvloppet visar som tidigare påpekats en tydlig följd av skilda naturtyper från källan till havet. Kontrasten är stor mellan områden ovanför och nedanför högsta kustlinjen. Växlingen mellan fors- och lugnvattensträckor är av största betydelse för växtlighet och djurliv. Forssträckorna befrämjar vattnets syresättning och är högproduktiva i fråga om lägre växter, smådjursfauna och fisk, medan selen är områden där organiskt material både bildas, deponeras och bryts

ned. Översvämningsmarkerna, som ofta täcks med ett mer eller mindre

tjockt täcke av sediment, har av ålder utnyttjats för slåtter och betesgång.

3.2.2 Piteälven

Piteälven skiljer sig i flera avseenden från övriga norrländska storälvar. Den hör till de mindre vad beträffar vattenföring och avrinningsområdets storlek.

Den har få större bivattendrag. Älvloppet ligger högre än hos flertalet andra

storälvar ända ner till Storforsen. Den mynnari en i landet djupt inspringande mynningsvik. Starkt särpräglad är Piteälven vad beträffar bosättningen. Dess dalgång är senare koloniserad än samtliga övriga älvdalar ijämförbara avsnitt, de större skogsälvarna inräknade. Detta har självfallet många orsaker men alltid en bakgrund i naturlandskapets möjligheter för bosättning lokalklimat. jordarter, älvens farbarhet osv. Bristen på odlingsbar mark, höjden över havet och det ogynnsamma klimatet har säkert uppfattats negativt av nybyggarna. Piteälven är därför mer än de flesta andra norrlandsälvar en vildmarksälv.

Åtgärderna för flottningsändamål är dock mycket omfattande längs stora

delar av älven, särskilt uppströms högsta kustlinjen. Älvens högre vegetation har överlag en karg prägel, är jämförelsevis artfattig och växer på mestadels blockrikt material. Lokala undantag med både frodig och artrik vegetation finns dock. Sällsynta arter finns också. Lavar på sten är en karakteristisk vegetationskomponent. Det högre djurlivet vid Piteälven har en uttalat nordlig karaktär. Sydligare arter finns men har i många fall sin västgräns redan i trakten av Storforsen. Totalt sett förefaller de undersökta delarna av Piteälven att ha en individfattigare och något artfattigare fågelfauna än Laisälven-Vindelälven. I gengäld finns vid Piteälven flera exklusiva arter, speciellt i det övre loppet, bl. a. sädgås och sångsvan samt rovfåglar som havsörn och kungsörn.

3.2.3 Laisälven

Laisälven tillhör den grupp större biflöden till de norrländska storälvarna som har en del av sitt lopp inom De närmast älvarna fjällen. jämförbara Juktån och Vojmån, biflöden till Umeälven

respektive Ångermanälven,

är delvis starkt påverkade av regleringsåtgärder.

Laisälven är en utpräglad rikälv med artrik och mångformig, ofta frodig vegetation. Det genomgående artrikaste bältet är den övre landstranden, oavsett om stranden är hed- eller lundartad, utgörs av kärrmark eller är tagen i anspråk som raning. Laisälven är känd för att vara rik även i faunistiskt hänseende även om vissa arter, såsom de stora rovdjuren, har minskat kraftigt i antal och nu

bara förekommer sporadiskt. Älgstammen är rätt god inom området. Av

de däggdjursarter som är direkt bundna till vattenmiljöer är mink vanlig. troligen också vattensork.. Utter och bäver har observerats i endast få exemplar. Bland allmänna fågelarter kan bl. a. nämnas rödvingetrast, lövsångare och bergfink, däremot inte gök och rödstjärt som vid Piteälven. Den vanligaste vadaren är liksom vid Piteälven drillsnäppan. Andfåglarna Förekommer uppenbarligen i större antal än längs Piteälven. Knipan är den oftast sedda andfågeln.

3.2.4 Vindelälven Vindelälven är inte lika särpräglad som Piteälven utan är mer representativ för en större grupp älvar. Den har som närmaste motsvarighet Umeälven.

I viss mån är också Ångermanälvens huvudgren jämförbar. Dessa älvar

har i nedre delen av loppet förhållandevis väl utvecklade dalgångar med lågt liggande dalbottnar. Fjord- och älvsedimenten sträcker sig långt in i landet. Bosättningen är inom Vindelälvsdalen liksom i de två andra älvdalarna jämnare spridd över större delen av sträckan och är av äldre ursprung än i Piteälvsdalen. Vindelälven har t. ex. en bebyggd förfjällzon. Den allra översta delen av dalen saknar dock fast bosättning. I detta avseende påminner Vindelälven mer om de nordligare älvarna. Vindelälven har en ur vegetationssynpunkt klart sydligare prägel än Piteälven. Skillnaden är större än vad man skulle vänta med hänsyn till geografiskt läge. Förklaringen till detta ligger främst i att Piteälven längs större delen av sitt lopp ligger betydligt högre över havet och att Vindelälven har en mer välmarkerad dalgång. Vegetationen är mångformig och artrik, och många olika vegetationstyper är väl företrädda. Även flera sällsynta arter har påträffats. Flera fjälltraktsväxter följer praktiskt taget hela loppet, och många låglandsväxter når upp till Sorsele. Från fågelfaunasynpunkt är älven känd som en frekventerad flyttled, men har även många häckande arter. De vanligaste vadarna under häckningstid är grönbena, drillsnäppa och enkelbeckasin. Ljungpiparen är den vadare

som uppträder i största flockarna på våren. Ãnder är vanliga. Älgen har

en i stort sett god stam, men lokala variationer förekommer.

3.3 Nedströmseffekter

3.3.1 .4//mänt Analysen och värderingen av nedströmseffekterna är ett nyckelproblem i den totala bedömningen av överledningarnas inverkan på naturmiljön. Primärt påverkas sträckorna nedströms överledningsstället genom att vattenföringen minskas. Procentuellt är vattenföringsminskningen störst längst uppströms för att sedan minska med inflödet av vatten från anslutande vattendrag. Den lägre vattenföringen innebär samtidigt lägre vattenstånd och lägre strömningshastigheter. Med de ändrade hydrologiska betingelserna följer sekundära effekter både på den fysiska och den levande miljön. De tre aktuella projekten berör Vindelälven nedströms Sandsele, Laisälven-Vindelälven nedströms Storlaisan och Piteälven nedströms Tjeggelvas-Skierfajaure. Den största procentuella nedskärningen av den årliga vattenmängden drabbar Laisälven mellan Storlaisan och Dellekälvens inflöde (67 %). därnäst Piteälven nedströms Skierfajaure (49 %) och minst Vindelälven vid Sandsele (39 %). Även i övrigt skiljer sig de tre projekten i fråga om redovisade överledningsregler (se kap. 2), men principiellt är ändå betingelserna så pass likartade, att en gemensam analys är möjlig som bas för senare bedömningar. Sandseleprojektet har kunnat analyseras i detalj främst därför att man haft tillgång till ett dataprogram, vilket tillåtit en detaljerad bearbetning av hydrologiska observationer. Även andra uppgifter, t. ex. den topograñska informationen. är betydligt rikligare och mera exakta i den av Sandseleprojektet berörda delen av Vindelälven än i de andra älvarna.

3.3.2 Vatterz/örizigar och vattenstånd

Av betydelse för bedömningen är inte enbart hur stor del av den totala vattenmängden som skulle komma att överledas. Många andra hydrologiska uppgifter är viktiga. Bl. a. är det nödvändigt att känna till situationen vid enstaka tillfällen och förloppet under enskilda år. Särskilt betydelsefullt är det att klarlägga, hur mycket vattenstånden skulle sänkas under skilda årstider och inom älvsträckor med olika djupförhâllanden och varierande strandkaraktär. l kapitel 2 återges vattenföringsdiagram för ett antal typår och lokaler inom samtliga tre överledningsprojekt. Dessa diagram visar vattenföringarna under året före och efter en eventuell överledning. Andra förändringar av de hydrologiska förhållandena vid en eventuell överledning kan utläsas ur s. k. varaktighetsdiagram (fig. 3.2-3.3). Kurvorna är beräknade pâ grundval av data för perioden 1940-70. Man kan här avläsa hur lång tid. räknat i procent av hela den aktuella perioden, som vattenföringen genomsnittligt överstigit ett visst värde, dels under nuvarande förhållanden, dels efter en antagen överledning vid Sandsele. Diagrammen i figur 3.2 visar, att överledningen vid Sandsele i huvudsak är koncentrerad till sommarhalvåret (vecka 18-43), medan vattenföringen under vinterhalvåret (vecka 44-17) skulle påverkas förhållandevis obetydligt. Vissa år förekommer dock relativt höga vattenföringar så sent som i början

. V * . .. ,g ” - VÅSTERHALL

Tjeggelvas Å z_ \ J* Rebmsiaur: \ z f \ _ Skitlrlåñlülle pmoa el \ d idvanmc Mäsl aut: w

\ -I \ \ l \ Vuulwrzlqnr:

f) z “M” inomwüu fx J \ - \ Aomgsrao - . \ j!” m ) x ;\ z f” Hornavzn\ \ L _ _ « _ _ 1 I L r ”x 5. ^5V^L (inllmuure Jálnamure *s \ _ lananA “ e, M \\\ Å 1* á kam, l\ ,x -_ \ x l ARJbPLOG r ” l V” \ ^MM^RN\Ås* .x , UÖÖJW/ “t Henhryleforsen .= . v 4 K e \ Stomme \\ MOOSKOH-L M^R|§LU l Smun 4\\ lalllnrscn x \ L V * -

Slbfvindcln sk/aan f:\ Å “ a \ x “A SB \

\ m . p. X _\ BERG wt\ w Nçdrcfu\§- Nu- _ s › oARVIDSJAUR W\ x llrdáüt forsenj SLÅGNÖS *k k \ Q1_ oSORSl-5t;*) x_ 4; k sienxunutonxáu r\ \\ \ .A\ sANosQLe

\ . O. GAKGNAS \ _ ÅSTRAND

*x Sanna \\ \ \ L\\/_ v N l o \^ \ tfynvlNlñ-LXgRAhStll . (JLNNÅRN v7 omm in nr m;

\) . VORMSl-lñ t” \ \ \ Vnnuforxuiñ . -- \\ x - ntsxstig _\ : 3 C

\-,__ ,\ a, v. 3 iSK\F*l.Ll-r*T“l›A

“ l W x_ “f” Mlttlxclcfixtacn v Figur 3. l Längre älv- x §4. , \ \\

sträckor inom Piteå/ven och \.. l Laisälven- Vindelälven \

nedströms över/ednings-

punkterna med särskilt

stora naturvärden och/ eller

betydande känslighet för

ändrade hydrologiska

förhållanden. Utom mar- N

kerade omrâdenjinns mer

begränsade objekt av

likartad karaktär. ,Ål/varna

i sin helhet har angetts vara

av riksintresse fdr den

vetenskapliga naturvärden.

av november under opåverkade förhållanden (upp till ca 150 m3/s). Dessa

flöden kommer att reduceras till 40 m3/s vid en överledning med de nu

diskuterade minimitappningsbestämmelserna.

Diagrammen visar också förhållandena under vårflödets inledning och

kulmination (vecka 19-23) och under sensommar-förhöst (vecka 29-37).

Man bör observera, att överledning inte avses ske då vattenföringen i Harrsele

i Umeälven överskrider 480 m3/s. Detta medför att vissa högvattentoppar

kommer att passera Sandsele utan nämnvärd reduktion i vattenföring. Va-

riationerna i vattenföring och vattenstånd kommer därför att bli snabbare

3/s 100 la

m 13001200 1 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 00 0

4 100

FORHÖST - 60

37 - 40 29

S§NSOMMÅR

Vecka

i 80

\ L_ \ 60

VackaW-ZJ

\

SENVÅR 40

\ t \ 20

å

60 -17

NTERHALVÅR

44 40 \

VI Vecka

I ÅÃ so x ._ 43 , oo _

SOMMARHALVÅR

18- _ 40 _

Vecko

/fø | l 100

80 Figur 3. 2 Varaklighelen av olika itauenföringai* vid

Sandsele i procent av riden

under perioden I 940-70

HELÅR för olika säsonger av ârei.

DSELE

H e/dragen linje Inarkerar

20 naturliga_ förhållanden, ?f streckad /iiye vallen/är-

SAN

.\ | l -f - o O ings/örhâl/andøna vid en 1 o OO 1

m3/s 1300 120 900 800 700 600 500 400 300 ÖÅ antagen överledning.

och större än nu under perioder med kortvariga högvatten. Relativt sett

kommer de största förändringarna att inträffa från mitten av juli till mitten

av september (vecka 29-37). Under en stor del av denna tid kommer allt

vatten som överstiger 75 m3/s vid Sandsele att överledas, och man får

m3/s

ronnosr v

- 29

SENSOMMAR Vecko

|9-13

SENVAR Vucku

5 .. -|7 x a: w 44 n-

Vuka

Z

SOMMARHALVÅR

Figur 3. 3 Varaktigheren av olika vanen/öringai vid Hällnäs i procent av (iden zmder perioden 1940-70 _lör olika säsonger av âret. H eldragen linje markerar naturliga_förhållande/r.

HÄLLNÄS

sireckad linje vatten/örings/ärhállandena vid en antagen över/edning.

ett konstant, ganska lågt vattenstånd omedelbart nedströms överledningspunkten. Situationen är som framgår av ligur 3:3 likartad i Hällnäs. Tillflödena på sträckan nedströms Sandsele ger dock en mer naturlig vattenföringsregim i Hällnäs. Vattenlöring och vattenstånd kommer inte att hållas vid en så konstant nivå som närmast nedströms överledningspunkten vid Sandsele. På grundval av tillgängliga vattenföringsdata från ett flertal stationer längs Vindelälven har vattenståndsproñler kunnat konstrueras längs Vindelälven

från Sorsele till Vännforsen. Beräkningarna avser sommarhalvåret (vecka 18-43) och återges i figur 3.4. Den nedre delen av figuren visar Vindelälvens fallkurva, de hydrologiska stationerna samt viktigare sel- och forsstråckor. Övre delen av figuren återger varaktighetsdiagram för vattenståndet vid de nio hydrologiska stationerna före och efter överledning. Av dessa diagram kan man bl. a. utläsa, att vattenståndsvariationerna är ganska små på en del lokaler - t. ex. vid Sandsele - medan de är mycket stora på andra - t. ex. vid Vindelgransele och Hällnäs. I Hällnäs är skillnaden mellan högsta och lägsta registrerade vattenstånd mer än 6 m. Den mellersta delen av figuren illustrerar vattenståndsvariationerna längs älven under sommarhalvåret vid varierande vattenföringar. Den horistontella linjen i diagrammet tjänar som baslinje och representerar “normalvattenstånd, dvs. vattenstånd med 50 % varaktighet. Detta betyder att vattenståndet under halva tiden är högre än ifrågavarande nivå, halva tiden

lägre. Övriga linjer anger vattenståndet vid det högsta registrerade vecko-

medelvattenståndet under 30-årsperioden, vid 10 % varaktighet (vattenståndet lika med eller högre under 10 % av tiden), 90 96 varaktighet och slutligen vid lägsta registrerade veckomedelvattenståndet under perioden. Av det mellersta diagrammet framgår att vattenståndsvariationerna är små inom avsnitt med breda, grunda forssträckor, och stora inom avsnitt där tvärsektionerna är trånga och djupa. Man kan också se hur vattenspegeln inom selsträckor får en allt större lutning ju högre vattenföringen är; variationerna blir större ju längre uppströms inom selen man kommer. Det mellersta diagrammet visar också, hur förhållandena skulle komma att ändras efter en överledning. Det blå bandet nedanför varje vattenståndsprofil med olika varaktighet markerar, hur stor sänkningen skulle bli för vattenstånd med ifrågavarande varaktighet. Man kan bl. a. lägga märke till, att det högsta vattenståndet kommer att sänkas relativt obetydligt, och det lägsta vattenståndet påverkas inte alls. De vanligt förekommande vattenstånden kommer däremot att sänkas påtagligt. Vattenstånden kommer efter en överledning under en stor del av sommarhalvåret att ligga på en låg nivå, medan den maximala vattenståndsvariationen förändras ganska litet. Med kännedom om de lokala betingelserna i fråga om topografi, jordarter, vegetation och odlingsmönster kan man på grundval av figur 3.4 relativt lätt bedöma också de sekundära effekterna på fysisk och levande miljö. Det hade därför varit önskvärt med tillgång till motsvarande diagramserier också för de två andra överledningsprojekten. Av brist på grundläggande data har det dock inte varit möjligt att konstruera sådana diagram. Data från de relativt fåtaliga hydrologiska stationerna längs Piteälven och Laisälven kompletterat med faltobservationer av strandvegetationen, som är nära anpassad till de hydrologiska förhållandena, har dock gjort det möjligt att göra bedömningar också för dessa älvar.

-\ i? g qununquopnruuusE I //l g , 3 untoguuq^ *› /ø/ p :å: i å 2 5 R . s n, å I umplutpuy g r z 3 as 4/ 2 _ --

§2 s *å a a 2 105

\ mo x

_l____l__

”ÖHIIÖS \ \ \ \ 50

Ä

möh. M5 AA lå 162 lél ;x 159 158

._1._t_LTn

\\ \\\

øanuføuøn

å: 2 å 2 s 2 192 9 x

å e.- 3 u.

å: e :e 3 Eva N m g Q .. ä . i

. lll

3 / c, a , vn å /

?§3 s. . s s: :a -: .. .. .. u u ... i 5 n? r 3 i , .å =› i /r/ s ---- 4 n ?å å 5 E e å 2

e __ _ S o V? E å .. .A :s § E

-3 9» 3119:0; ä I Se o .. , s ä. å .- å C7-il WFWA

Figur 3. 4 Fal/kutva _lör Vindelälvett (nede/St),

varaktigheten av olika vattenstånd under sommarhalxváret vid ett antal utvalda platser (överst) samt vattenstándsvariatiøner och vattenstândets

sänkning eller överledning längs älven (mitten). För närmare förklaring se

löpande text.

Tabell 3.1 Sänkning av vattenståndet i centimeter på vissa orter vid överledning av vatten under olika naturliga vattenföringsförhållanden

Naturlig vattenföring 200 300 1 000 på resp. ort (m3/s) Minskad vattenmängd 50 100 50 100 200 50 100 200 på resp. ort (m3/sl

Hydrologisk stal/on

30 - 25 55 - 13 27 55 Ålidstryckan Vännforsen 32 - 24 50 - 11 22 45

a Streckmarkering illustrerar att överledning av angivna vattenmängder sällan eller aldrig är möjlig vid ifrågavarande naturliga vattenföringar på respektive lokaler.

Ovanstående diskussion har enbart rört de genomsnittliga förhållandena. 1 tabell 3.1 anges hur stor vattenståndssänkningen blir vid en minskning av vattenföringen med 50, 100 resp. 200 m3/s på skilda punkter längs Vindelälven vid olika naturliga vattenföringar. Vattenståndssänkningarna blir större ju lägre vattenföringen är. Den största sänkningen inträffar, då man överleder maximalt tillåten vattenmängd och därvid når ned till föreskriven minimitappning. Man kan som exempel beräkna den maximala vattenståndssänkningen vid enstaka tillfällen till något över 100 cm vid Vindelgransele. medan den genomsnittliga sänkningen är betydligt mindre (jfr figur 3.4). En analys av förhållandena under olika klimatiska betingelser ger följande resultat. Efter eventuell överledning från Storlaisan kommer vattenföring och vattenstånd på sträckan mellan dammläget vid Storlaisans utlopp och Dellekälven även under extrema våtår att vara lägre än under extrema torrår under naturliga förhållanden. Förhållandena blir alltså radikalt förändrade efter en överledning med angivna styrregler. Nedströms Dellekälvens inflöde får vattenföringen karaktär av ett nästan konstant basflöde från Storlaisan, överlagrat av flödet från Dellekälven med dess naturliga säsongrytm. Vid Gransele kommer ett genomsnittsår efter överledning att vara jämförbart med ett extremt torrår under naturliga vattenföringsförhållanden. Extrema våtår kommer efter överledning att ha något Iägre vattenföringar och vattenstånd än genomsnittsår i opåverkat tillstånd. Förändringarna blir således betydande efter överledning. Efter inflödet i Vindelälven blir förändringarna relativt sett mindre. I Sorsele kommer genomsnittsår efter överledning att likna relativt torra men inte extrema torrår. Extrema våtår kommer att ha något högre vattenföringar och vattenstånd än genomsnittsår utan överledning. Längre nedströms i Vindelälven utjämnas förhållandena ytterligare. Piteälven får i princip likartade förändringar av vattenföringar och vattenstånd som Laisälven-Vindelälven. En viktig skillnad är dock, att det

är en mycket markerad kontrast mellan större delen av övre Piteälven t. 0. m. Storforsen och sträckan nedströms Storforsen. Vattenståndsvariationerna är i allmänhet små, på vissa avsnitt mycket små i den övre delen, medan de är stora nedströms Storforsen för att sedan avta närmast kusten. Detta betyder bl. a. att även ganska små sänkningar av vattenståndet kan beröra stora strandområden och få betydande effekter i flacka delar av det övre loppet.

3.3.3 Vattenkvalitet Älvvattnets fysikaliska och kemiska kvalitet präglas av nederbördens sammansättning, av stoft m. m. från luften och av tillskotten under vattnets passage via berggrund, jordlager och myrmarker. Erosionsprocesser och avloppsutsläpp kan påverka vattenkvaliteten i vissa områden. Temperaturförloppet styrs främst av värmeutbytet mellan vatten och luft. men också strömningsförloppet genom sjöarna och värmeutbytet mellan vatten och mark inverkar. Enligt de nu diskuterade projekten kommer betydande vattenmängder att överföras mellan vattensystem med olika vattenkvalitet. Skillnaderna mellan de berörda älvarna i fråga om vattnets kemiska sammansättning, färg, grumlighet, halt av uppslammat material och temperatur är emellertid relativt måttliga. Förändringarna efter överledning kan därför väntas bli marginella (se kapitel 9 och 13).

3.3.4 Is/örhâllanden

En vattenöverledning förändrar både vattenföring och vattenstånd nedströms överledningspunkterna. Man kan därför vänta att också isforhållandena påverkas, såvida inte inverkan på de hydrologiska betingelserna inskränks enbart till perioder med öppet vatten. Överledningen från Tjeggelvas till Hornavan skiljer sig från de två övriga projekten genom att viss överledning av vatten kommer att ske även vintertid. Isläggningsnivån i Piteälven nedströms Skierfajaure kommer därför att ligga något lägre och på mera konstant nivå än under opåverkade förhållanden, och isläggningen kan väntas ske någon eller några dagar tidigare är normalt. Vårflödet nedströms Skierfajaure kommer att försenas genom att vatten bortleds till Hornavan. Detta betyder en viss senareläggning av islossningen, särskilt inom Piteälvens övre lopp nedanför Tjeggelvas-Skierfajaure. Förseningen minskar nedströms och blir inte alls märkbar i älvens nedre lopp. vid Sandsele från Vindelälven till Juktån-Umeälven sker

Överledningen

huvudsakligen under den varma årstiden och avslutas normalt i mitten av november. Därefter överensstämmer vattenföringen i Vindelälven med den naturliga, bortsett från mindre överledningar vid särskilt hög vintervattenföring. Vårilödet, som i regel börjar i slutet av april eller början av maj, kommer att försenas genom Överledningen och minskar i storlek. Under opåverkade förhållanden sker isläggningen före 20 november på älvsträckor med låg strömningshastighet. Efter överledning sker isläggningen på lugnvattensträckorna vid vattenstånd som motsvarar minimitappning

och på strömsträckor i regel på naturlig nivå. Variationerna från år till år i isläggningsvattenstånd blir mindre efter överledning, men tidpunkten för isläggning förändras sannolikt mycket obetydligt. Islossningen i Vindelälven orsakas av temperaturhöjningens effekt på issmältningen och av vattenståndshöjningen under vårflödets inledningsskede. Vid överledning försenas vårflödet. Förseningen av vårflödet blir normalt ungefär en vecka men kan undantagsvis nå upp till tre eller fyra veckor. Effekten på islossningen är svår att bedöma, men förseningen torde normalt komma att röra sig om någon eller några dagar, upp till högst en vecka.

_ Överledningen från Storlaisan till Aisjaur får i princip samma effekter

på isförhållandena som Sandseleöverledningen. Isläggning efter överledning kommer vissa år att ske på lägre nivåer än normalt på vissa selsträckor i Laisälven t. ex. vid Gransele, och tidpunkten kan komma att tidigareläggas någon eller några dagar. Islossningen i Laisälven kommer sannolikt inte att påverkas nämnvärt. Möjligen är en viss försening tänkbar. inverkan av Laisälvsöverledningen på isförhållandena i Vindelälven kan bedömas bli mindre än av Sandseleöverledningen. Många år kommer ingen effekt alls att kunna spåras med de redovisade tappningsbestämmelserna.

3.3.5 Grundvatten Grundvattennivån i närheten av ett ytvattenmagasin - en sjö eller en älv påverkas i regel av vattenståndet i sjön eller älven. Vid en vattenståndssänkning i älven får man normalt en utströmning av grundvatten mot älven. Vid en vattenståndshöjning får man å andra sidan en höjning också av grundvattenstånden. En vattenöverledning medför minskad vattenföring och därmed lägre vattenstånd. Man kan därför förvänta en viss sänkning av grundvattennivån i älvens omgivning. De största vattenståndssänkningarna i de avgivande älvarna i jämförelse med opåverkade förhållanden inträffar dels mycket kortvarigt under vårflödets inledningsskede och dels under sensommaren och hösten, ofta då flöden efter tillfälliga höstregn kan ge förutsättningar för en maximal överledning av vatten. En överledning kommer under dessa perioder att med en viss eftersläpning påverka grundvattennivåerna i de lösa avlagringarna nedströms överledningspunkten. Sänkningen blir störst närmast älven och minskar med avståndet från älven. De långvariga och relativt betydande vattenståndssänkningar som kommer att uppträda i älvarna under sommar och höst leder sålunda till sänkningar av grundvattennivåerna inom stora delar av närliggande älvplan, i synnerhet där dessa är uppbyggda av sandigt eller grövre material. Eftersom vattenståndet är lågt när vintersäsongen börjar och marken blir tjälad, kan återfyllningen av grundvattenreservoarerna minskas. Effekten av detta blir mest kännbar under senvintern, innan det försenade vårflödet och återfyllningen genom nederbördsvatten åter höjer grundvattennivån. Verkningarna av grundvattensänkningarna kommer att variera från område till område och är svåra att bedöma generellt utan detaljundersökningar. Man kan dock anta, att en del vattentäkter kan påverkas, och att vattnet i en del brunnar kan komma att sina under vinter och förvår.

Undantagsvis kan skador uppstå på husgrunder genom sättningar. Vegetationsbetingelserna kan också komma att påverkas, men effekten kommer sannolikt inte att bli särskilt stor, eftersom växtligheten normalt torde kunna tillgodogöra sig det kapillära vattnet. I vissa fall kan man vänta sig något bättre dräneringsförhållanden, vilket i stort sett bör betyda en förbättring av betingelserna för vegetationen.

3.3.6 Loka/klimat Det är känt att vattenkraftutbyggnaden kan ha effekter på lokalklimatet. Den mest betydande effekten är ökningen i dimfrekvens vintertid nära isfritt vatten nedströms vissa regleringsmagasin. Förändringarna i temperatur- och fuktighetsklimat är relativt obetydliga. De faktorer som skulle kunna tänkas påverka lokalklimatet längs älvarna nedströms överledningspunkterna är: minskning av vattenföringen och därmed av vattenståndet och vattenytans utbredning, ändring av vattnets temperatur samt förskjutningar i tidpunkterna för isläggning och islossning. De nämnda faktorerna har samtliga diskuterats i det föregående. Ändringarna i vattentemperatur och i vattenytans utbredning är ur lokalklimatisk synpunkt så små, att effekterna på lokalklimatet måste bedömas bli helt obetydliga. Förändringarna i isförhållanden kan möjligen lokalt och tillfälligt under enstaka dagar ha visst inflytande på lokalklimatet, särskilt på dimfrekvensen. Effekten måste dock bedömas som obetydlig och mycket konvang.

3.3.7 Geomorfo/ogiska processer Med geomorfologiska processer menar man de processer som bidrar till att omskapa landskapet. Inom älvar och vattendrag sker detta bl. a. genom förändringar av bottnar och stränder och genom sedimentation i sjöar och hav. Dessa processer ger t. ex. erosionssår och ravinbildning längs stränderna, bildar deltaområden och bygger upp översvämningsmarker genom avlagring av uppslammat material. Vid överledning av vatten från ett älvsystem till ett annat påverkas de geomorfologiska processerna i den givande älven främst genom minskad vattenföring, lägre vattenstånd och lägre strömningshastigheter. Processerna inom älvdalen vid sidan av vattnets direkta inflytande påverkas inte i nämnvärd grad. Som påpekas också i kapitel 9 kan man förutse en viss minskning av sedimenttransporten. Detta gäller dels det uppslammade materialet, dels och framför allt det material som transporteras längs bottnen. Effekterna på det uppslammade och det bottentransporterade materialet påverkar på sikt älvens karaktär. Om överledningsprojekten skulle genomföras, kan man förutse en viss minskning av erosionsaktiviteten. Detta kan ses som en positiv effekt men har ändå relativt liten betydelse, eftersom erosionen redan nu är måttlig. Av större betydelse är ändringen i transporten av uppslammat material och de förändrade avlagringsbetingelserna. Genom det lägre vattenståndet under högvattenperioderna kommer avlagringen av uppslammat material att begränsas till något lägre nivåer av strandzonen. Uppbyggnaden av över-

svämningsmarker, levéer och älvvallar kommer att ske i långsammare tempo. Detsamma gäller deltautvecklingen i sjöar och i älvarnas mynningsområden i Bottenviken. Transporten av bottenmaterial är direkt beroende av strömningshastigheten och ökar snabbt med högre hastigheter. Med minskad vattenföring under högvatten avtar mängden material som förs fram till selområden och deltan. Utbyggnadshastigheten minskar. Denna effekt kommer inte att märkas nämnvärt på kort sikt. l det långsiktiga perspektivet kommer älvar som förlorar vatten att utvecklas som mindre vattendrag. Så småningom kommer former, stränder och bottnar att få en karaktär som anpassats efter de lägre vattenföringarna. Älvarna får under den långa övergångsperioden en fossil prägel med en dålig anpassning mellan former och hydrologiska förhållanden. Stor betydelse har också anpassningen av bottenmaterialet till de ändrade strömningsbetingelserna. Ändrad hastighetsfördelning under vårflödet och dämpning av transportintensiteten ger en omfördelning av bottensedimenten. Inom områden med tidigare aktiv bottentransport och sandigt eller grövre material kan finare sediment i stället avlagras. Detta möjliggör i sin tur invandring av ny bottenvegetation och kan ge förändrade betingelser för bottenfaunan och för fiskarnas lekmöjligheter. Den antydda utvecklingen kan bedömas ske långsamt och bli av relativt liten betydelse inom den närmaste tiden, i varje fall i jämförelse med det förlopp som kunnat påvisas i konventionellt utbyggda och reglerade vattendrag. De områden som främst påverkas är mynningsområdena i Bottenviken, särskilt då Piteälvens mynning i Svensbyljärden (se kap. 9).

3.3.8 Vegetation Som framgått under avsnittet om vattenföringar och vattenstånd kommer vattenföringen i älvarna nedanför de tre överledningsdammarna i stort sett att följa en naturlig rytm. Vattenståndsvariationerna blir dock mindre än under opåverkade förhållanden, särskilt närmast nedströms överledningspunkterna, vilket leder till att stränderna krymper i höjd. Särskilt kommer intervallet mellan sommarlågvatten och vinterlågvatten att minska väsentligt i höjd. Förändringarna kommer främst att drabba strandvegetationen, medan vattenvegetationen förmodligen påverkas mindre. En viss sänkning av vattenvegetationens nedre gräns kan möjligen förväntas. Som påpekats under avsnittet om geomorfologiska processer minskar vattenhastigheterna under högvatten, ”renspolningseffekten” under vårfloden försvagas, och ny vegetation kan vandra in där strömnings- och transponförhâllanden tidigare inte tillåtit motsvarande växtlighet. Vissa generella förändringar i vattenvegetationens fördelning kan förväntas. Detta kan bl. a. leda till igenväxning av vissa fisklekbottnar. Omfattningen av förändringarna är dock osäkra. Många växtarter och vegetationstyper vid älvstränderna har en utbredning som är starkt begränsad i höjdled. De kan därför påverkas av även förhållandevis små vattenståndssänkningar. Sådana arter måste vandra mot nya lokaler lägre ner på stranden, där deras miljökrav på sikt kan uppfyllas. Sådana förutsättningar föreligger inte alltid. Arter som idag växer på hu-

l mustäckt mark kan komma att hänvisas till bar mineraljord, arter på lin- l kornig mineraljord till ispressade blocksträngar utan linjord, etc. Man måste å därför räkna med att vegetationstyperna längs många älvavsnitt kan komma att förändras genom att vissa arter åtminstone lokalt kommer att försvinna. Det är dock helt klart, att vissa arter kommer att vandra nedåt till lägre nivåer efter en överledning. Liknande men lokala vattenståndsförändringar har tidigare skett t. ex. i samband med flottledsrensningar. Sådana exempel finns både vid Piteälven och Vindelälven. De växter som tydligast indikerar en nervandring på dessa stränder är vedväxterna, speciellt tall samt lövträd som björk och sälg, ofta även gråal. Dessa bildar mer eller mindre täta slybuskage nedanför nivåer med mestadels gamla träd av sam ma arter. Olika arter reagerar olika snabbt, och växttäcket blir därför till en början ganska mosaikartat i strandzonen. Vegetationsnervandringen i stort går dock mycket långsamt. Vid Piteå/ven kommer stränderna i princip att förändras på det sätt som antytts ovan. Förändringarna blir störst i älvens övre lopp, där också många av de främsta naturmiljöerna finns. Effekterna blir dock märkbara ända i ner till Bottenviken. Strandförskjutningen kommer ytmässigt sett att bli mindre än vid Laisälven, eftersom mycket breda stränder är sällsynta vid Piteälven. Ett särfall är dock de flacka områdena nedströms Vuolvojaure där stora ytor kommer att beröras och många högvattenfåror förbli torrlagda även under vårflödena. En nervandring av växter från de vegetationsrika övre delarna av stranden kommer att försvåras av att strandens lägre delar i stor utsträckning upptas av blockmaterial. Vid Laisälven kommer den mest radikala förändringen att drabba sträckan mellan dammläget vid Akkerforsen och Dellekälvens inflöde ett par kilo- Större delen av den nuvarande stranden kommer meter längre nedströms. mycket sällan att nås av älvens vatten. Vissa år kan dock de nedre strandbältena beröras av kortvariga flödestoppar. De strandpartier som torrläggs permanent får med tiden en ren landvegetation. Förändringarna inom denna sträcka kan bedömas bli allvarliga ur växtekologisk synpunkt, eftersom stränderna är breda och mångformiga. I-lär finns bl. a. en ovanligt rik förekomst som endast påträffats i mellersta Skandinavien och av jämtlandsmaskrosen som fått sina växtplatser reducerade till följd av vattenkraftutbyggnad. Nedströms Dellekälvens inflöde får Laisälven även efter en överledning en relativt naturlig vattenståndsrytm men med betydligt lägre vattenstånd än tidigare under vår, sommar och tidig höst. Detta innebär, att stora delar av de vidsträckta översvämningsområden med levéer som finns särskilt vid Björkliden, Marielund-Persbacka och inom Granseleområdet kommer att växa igen med landväxter. Här ingår raningarna, som visserligen växer igen genom en naturlig process så snart slâttern upphört, men då med strandvegetation, ofta av lundartad karaktär, och inte med skog. Minskningen av strandområdena längs denna del av Laisälven blir ytsett mycket omfattande. Den stora minskningen i vattenföring i mässigt kombination med särpräglade och känsliga stränder med breda översvämningsområden gör denna älvsträcka till en av de mest utsatta, om en överskulle komma till stånd. Också landskapsbilden i stort kommer ledning att förändras.

Vid Vinde/ä/ven nedströms Laisälvens inllöde blir effekterna jämförbara med effekterna vid Piteälven. Strandens olika vegetationsbälten kommer att vandra nedåt och samtidigt bli smalare. Effekterna blir märkbara ända ned till övre delen av Stornorrfors dämningsmagasin. Graden av påverkan blir mindre än i Laisälven och avtar samtidigt nedströms. Eftersom Vindelälven på många sträckor har breda översvämningsplan, kan minskningen

av strandområdena areellt ändå bli ganska betydande. Åtskilliga

raningar kommer att påverkas. Effekterna av en överledning från Vindelälven vid Sandsele till Juktån- -Umeälven blir av delvis samma karaktär och storleksordning som vid en Laisälvsöverledning. En skillnad jämfört med Laisälvsöverledningen är, att frekvensen av mycket höga vattenföringar kommer att bli något större och därmed bättre överensstämma med naturliga förhållanden. Genom spärregeln vid höga vattenföringar i Umeälven kan dock de kortvariga vattenförings- och vattenståndsvariationerna i vissa fall bli snabbare och större än nu. Detta kan ha ogynnsamma effekter längs stränderna.

3.3.9 Högre och lägre cijurliv

Det är komplicerat att i detalj bedöma hur djurlivet skulle komma att påverkas av en överledning. Den djurekologiska forskningen har i relativt liten utsträckning berört frågor av betydelse för en sådan bedömning. Förändringarna är också mycket komplexa, eftersom olika arter är beroende av älvmiljön på olika sätt och i växlande grad. Klart är dock, att betingelserna för djurlivet kommer att påverkas genom förändringar i vattenstånd, strandprocesser och vegetation. När det gäller inverkan på det högre djurlivet bör beaktas att älvdalarnas vegetation ofta utgör s. k. flaskhalsbiotoper - dvs. biotoper som i stor utsträckning utnyttjas vintertid av djur som vandrar ned från högre belägna områden. En försämring av sådana biotoper kan alltså orsaka större skada än vad deras omfattning egentligen skulle ge anledning att förmoda. En produktionsminskning kommer på sikt att drabba strandvegetationen som ett resultat av den minskade vattenföringen. I början kan möjligen en tillfällig produktionsökning ske. Förändringen i växtproduktionen är av varierande betydelse för olika djurarter, beroende på hur bundna de är till älvmiljön

som näringskälla. Älgen och renen, som utnyttjar strandens kvistbete, kom-

mer sannolikt att gynnas till en början genom att sly växer upp på lägre strandnivåer. Sådant bete utnyttjas t. ex. på stränder som torrlagts vid utbyggda älvar samt på skogsröjda områden strax ovanför dämningsgränsen inom regleringsmagasin och älvmagasin. Uttern och bävern kommer också att få sina livsbetingelser påverkade. Hur detta kommer att inverka på bestånden av utter och bäver är dock ovisst, inte minst genom svårigheten att urskilja inverkan av överledning från andra miljöfaktorer. Fågelfaunan påverkas både beträffande häckningsplatser, födotillgång och sträckförhållanden. Vegetationsnervandringen på stränderna kan innebära att vissa häckningsmiljöer försvinner under en längre tid eller för alltid. Fåglar som häckar på kringflutna holmar blir lättare åtkomliga för rovdjur

vid lägre vattenstånd. Den försämrade produktionen av små bottendjur inverkar starkt negativt. Det lägre djurlivet kommer sannolikt att påverkas mera än det högre vid en överledning. Reducerad vattenföring och lägre vattenstånd bedöms kunna medföra en minskad planktonproduktion i sjöar och sel, framför allt av arter som under någon fas av sin utveckling är direkt beroende av stranden (t. ex. Polyphemus pediculus). Den största produktionsminskningen kommer dock att drabba dagsländorna, men även natt- och bäcksländor kommer att påverkas. Dagsländorna är vanligast vid Laisälven-Vindelälven, medan nattsländorna överväger vid Piteälven. Sländlarverna vandrar under vårflodsperioden i stor mängd upp på översvämmade strandområden, där fjolårsgräs och starr erbjuder goda tillväxtbetingelser och skydd för larverna. En reducerad högvattenföring kommer att minska de översvämmade landstrandarealerna, och produktionen av de dag- och nattsländlarver som koloniserar dessa kommer troligen att minska i motsvarande grad. Då uppskattningsvis mer än hälften av älvens hela dagsländpopulation är begränsad till landstranden under våren och försommaren, kommer produktionsminskningen att bli betydande. En sådan minskning får betydelse även högre upp i näringskedjorna, då larverna utgör viktig föda för bl. a. fiskar och vadarfåglar. Totalt sett minskar på sikt produktionen av såväl fisk- som fågelföda genom att strandbältena dels blir smalare och dels utbildas på underlag med mindre finjordshalt.

3.3. 10 Landskapsbi/d Nedströms överledningspunkterna i de givande älvarna kommer man framför allt att lägga märke till de lägre vattenföringarna och sänkningen av vattenståndet. Detta blir särskilt tydligt inom avsnitt med breda och grunda sektioner samt låga stränder, speciellt i de övre delarna av älvarna, t. ex. i Laisälven nedanför Akkerforsen, kring Marielund, Granselet och i Piteälven inom Mårsomområdet. Raningsmarkerna blir särskilt utsatta för vattenståndssänkningarna. Stränderna kommer efter hand att delvis växa igen, på vissa avsnitt till en början med slyvegetation. Fall och forsar får mindre vatten, vilket kan inverka negativt för turismen, t. ex. vid Storforsen. Å andra sidan är variationerna i vattenföring från år till år så stora och säsongvariationerna normalt så betydande, att det kan vara svårt att klart observera vattenföringsminskningen i forsarna. Som sammanfattning kan konstateras, att inverkan på landskapsbilden av överledningarna blir relativt begränsad. [jämförelse med konventionell utbyggnad påverkas landskapsbilden betydligt mindre.

3.4 Betydelse för forskningen

Som framgått i kapitel l har de outbyggda älvarnas betydelse för den naturvetenskapliga forskningen starkt betonats i debatten om vattenkraftutbyggnaden. Särskilt gäller detta Vindelälven, som ansetts “särskilt värdefull i detta hänseende genom en särpräglad och rik växt- och djurmiljö samt som referensobjekt till den reglerade Ume älv” (Fyrälvsutredningen 1969). De senare årens undersökningar och utredningar rörande våra norrlandsälvar har gett ett betydligt bättre faktaunderlag för bedömningen av älvarnas karaktär och utveckling än det som tidigare fanns tillgängligt. Några av de slutsatser som kan dras på grundval av dessa utredningar kan sammanfattas på följande sätt. l. Med hänsyn till forskning och utbildning anses det nödvändigt att vi inom landet har tillgång till av vattenkraftutbyggnad opåverkade älvar som flyter från fjäll till kust. Endast därigenom ges möjligheter att studera älvarnas hydrologi, landformande processer, vegetation och djurliv under väsentligen naturliga betingelser. 2. Möjligheterna till jämförande studier mellan naturliga och utbyggda älvar

bör bevaras och utnyttjas. Älvparet Umeälven och Vindelälven erbjuder

av olika skål unika möjligheter för jämförelser. 3. Den forskning rörande vattendragen som bedrivits i landet måste få möjligheter att fortsätta och utvecklas. Många av de processer och företeelser som studeras, t. ex. vattendragens geomorfologi, utvecklingen av stränder och bottnar. vegetationsförhällanden, högre djurliv. bottenfauna och fiskproduktion, förändras kontinuerligt under inverkan av yttre faktorer. Dessa förändringar bör analyseras såväl i kortsiktigt som långsiktigt tidsperspektiv. 4. Trots en relativt sett omfattande dokumentation av älvdalarnas naturförhållanden under senare år, är många älvar och älvsträckor fortfarande i flera avseenden okända eller i varje fall ofullständigt utforskade. Som exempel kan nämnas övre delen av några av fjällälvarna, särskilt övre Piteälven. Kunskapen om processer och orsakssammanhang är än mer ofullständig, och det komplexa samspelet mellan skilda fysiska och biologiska faktorer i älvmiljön framstår sedan länge som viktiga forskningsproblem. 5. Under senare år har nya metoder och ny teknik utvecklats för insamling och analys av information från fältet. Som exempel kan nämnas fjärranalysteknikens snabba utveckling, insamling och lagring av data i lätthanterliga elektroniska instrumentenheter, datateknikens framsteg genom utveckling av mini- och mikrodatorer med stor kapacitet, modelltänkande och systemanalys. Primärt än ändå alltid den detaljerade kännedomen om förhållandena i fältet viktigast. Studierna av naturmiljön bör ske genom en kombination av faltundersökningar, laboratoriebaserad grundforskning och teoretisk analys. Bortsett från forskningens egenintressen är det av väsentlig betydelse för den framtida utvecklingen i de norrländska älvdalarna, att resultaten av modern forskning och teknisk utveckling i största möjliga utsträckning utnyttjas i samhällets tjänst. Det existerar ofta ett svåröverbryggat gap mellan

den naturvetenskapliga utforskningen av naturmiljön och tillämpningen av resultaten i t. ex. praktiskt planeringsarbete. Det material som kommit fram genom denna och tidigare utredningar bör kunna utnyttjas för planering av forskningsinsatser av direkt intresse för älvdalsbygdens framtida utveckling.

4 Fiske

4.1 Inledning

Beskrivning och värdering av fisket i de berörda älvarna samt bedömning av effekterna av överledning har utförts av fiskeristyrelsen. Bedömningarna grundar sig på material från tidigare utredningar, bl. a. fiskeristyrelsens underlagsmaterial till utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland och underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen, yttranden i vattenmâl samt fältstudier under juli-september 1978. Fiskeristyrelsens värdering av älvarnas betydelse grundar sig på flera faktorer som yrkes-, fritids- och husbehovsfiskets omfattning, potentiell fiskavkastning. förutsättningarna för att bedriva fritidsfiske, fiskeupplåtelsernas omfattning, reproduktionsförhållandena för lax och öring samt bedömning av från fiskerivetenskaplig synpunkt särskilt värdefulla bestånd. För värdering av fritidsfiske och reproduktionsförhållanden har särskilda fáltkarteringar gjorts. Den följande framställningen är i huvudsak ett referat av fiskeristyrelsens rapport till utredningen Värderingar, skadebedömningar m. m. är alltså inte utredningens egna.

4.2 Fiskets - allmänt betydelse

Enligt rapporten (Ds Jo 1977:3) Svenskarnas fiskevanor ägnar sig ungefär 2 miljoner svenskar i åldrarna 15-74 år åt husbehovsfiske, binäringsfiske eller fritidsfiske åtminstone någon gång under året. Även andra undersökningar har visat att fiske är en betydande fritidssyssla för ett mycket stort antal människor. Över hälften av fritidsfisket bedrivs i inlandsvatten. Andelen fritidsfiskare är i nordligaste Sverige, där ungefär varannan in-

högst

vånare i åldern 15-74 år fiskar. Fiskeristyrelsen framhåller att stora grupper fritidsfiskare sätter fiske efter naturliga bestånd av laxartad fisk främst. Norrländska ström- och fjällvatten är därför målet för ett stort antal fritidsfiskares semesterplaner. Redan i dag är fisket i upplåtna strömvatten i övre Norrland omfattande. På vissa 1 Fiskeriintendenten i håll har man for att undvika en kvalitetsförsämring tvingats begränsa antalet Nedre södra distriktet: fiskande. I framtiden måste man enligt fiskeristyrelsen räkna med en ytter- Preliminärrapport 1978ligare ökad efterfrågan på fritidsfiskemöjligheter i ström- och fjällvatten. 12-11.

2 I \ .11 f: f» \\_ . J; j vAsTERmÅkL få T eggelvzs X

lg TEN

5.9: Rebnisiaur: Sk|erfa;aure\\\

xr \ \ Mum, ungen Iøpen \ Apmoflaller \

( :k i \ e §2 bas z Mask ure 5 * -2 *I \ \ / \ -Å \\/ Vuolkolanre ._ r , \\ allaur _. ,_ n e \ :v ADOLESTRO . \ Marsomraüm/ v *gi \ v \ Hornaävzn \ 1/ \ f” V_ \ z n, \ r 5.0,. * . ,J W hmm “SVM- _\ . Galusraurc läKnaraurc v * \ \ \ » m / - . “ » är z H3, C x 5,0 \ kaka. hu_ så» \\ ,a ,, - v r \ l ARJEPLDG “men . , .. I \ tal AMMARNVÃS \ \ kr 1 \\ Udd-Wm K Benhrylcforscn [r J MOSKOSEL Storforsen kr i “izx g \\ k \ Aniuupgr SMU panromn x \ __ k L l 4\\ -g _ \ A q »Å x ALVSBYN l SM nu ln N^ 0 DO ”li \ - \\\ \ ._ . \ \ *e I \ t r \ Ne re Ga Is- \ Il- “RU ÅS A v D A R R l S) U \ ”\*/- N Sikfors d\ när forsen j 5L^GN§5 ao \\_^v x , i OSORSELI-;x _ \ ,H x l, \ \ \ Slam 1 W . .undlorse \) L r SA Nosâm “ü \ ”1- ,A GAKGNAS ä ,x z \

I I \ \ V0rmf0rsen \ *e › Rusksuç \, . \* \ * .°» , , T

un» \ c, S\L_LLL,=\I*LA \ e \ ç MiLdseleforsen \ F \ \ . -l . »mäns \\ K \ 2

W

N

Figur4.1 Friridsfiskeøm- 0 m,

råden av hägsra klass

(enligt_fiskerisrvre/sen).

l figur 4.1 redovisas områden i de berörda älvarna som enligt ñskeristyrelsens

bedömning är av högsta klass För fritidsliske.

I bl. a. de övre delarna av Piteälven och i Laisälven är husbehovsñske

och avsaluñske betydelsefulla förutsättningar För bosättning och försörjning,

då utkomstmöjligheterna i övrigt är starkt begränsade. Fisket är också ett

viktigt komplement till renskötseln. Turismen, som bl. a. baseras på fri-

tidsfisket, är också av stort värde För den bofasta befolkningen genom att

den bidrar till att upprätthålla en service i glesbygden som annars inte skulle

vara möjlig.

4.3 Laxfiskets betydelse och Förutsättningar

Lax och öring har inte bara särskild betydelse för lisketurism och annat fritidsfiske i älvdalarna utan utgör också grunden för ett betydelsefullt fiske

i Östersjön. Från svensk synpunkt finns flera anledningar att försöka öka laxbeståndet i Östersjön. I förhandlingar med andra östersjöländer om fiske-

zoner och kvoteri ngar är det en fördel att kunna hänvisa till ett stort bestånd som reproduceras i Sverige. Det finns också intresse av att kunna överföra t. ex. mindre lönsamt strömmingsfiske till fiske efter lax och öring. Genom vattenkraftutbyggnaden har laxens naturliga reproduktion i flertalet svenska östersjöälvar ersatts av odling. Någorlunda ursprungliga förhållanden för lax råder nu endast i Torne älv och Kalix älv samt i Vindelälven efter tillkomsten av laxtrappan vid Stornorrfors. Piteälvens bestånd är för närvarande litet.

Av den årliga utvandringen på 4,5-5 miljoner laxungar till Östersjön be-

räknas Sverige svara för drygt 70 96, varav ca 2 miljoner laxungar är odlade. Laxodlingen har i regel gett goda resultat. Fångsterna har kunnat upprätt-

hållas i Östersjön. i de utbyggda älvarnas mynningsområden och i vissa

fall även högre upp i älvarna. Av olika skäl har laxodlingen emellertid under senare år haft svårigheter. som enligt laxforskningsinstitutet inger allvarliga farhågor för laxodlingsprogrammet under de närmaste åren. Bl. a. för att undvika ett alltför stort beroende av framtida odlingsresultat är det, enligt ñskeristyrelsen, angeläget att upprätthålla en så stor naturlig reproduktion som möjligt och helst öka

den. Östersjöns laxbestånd omfattar flera olika stammar med delvis skilda

egenskaper. Från genetisk synpunkt och för laxodlingen är det av stort värde att kunna bibehålla naturliga bestånd i så många älvar som möjligt. Den naturliga reproduktionen i de fyra outbyggda stora norrlandsälvarna betecknas därför av ñskeristyrelsen som oersättlig. För att få en god Iaxreproduktion krävs dels goda lekbetingelser, dels områden med varierande vattenhastighets- och bottenförhållanden, så att områdena passar ungar i olika åldersstadier fram till utvandringen vid smoltstadiet. Arealen lämpliga uppväxtområden blir avgörande för en älvs kapacitet för lax- och havsöringsreproduktion. Den största omfattningen av gynnsamma områden för laxungar finns i allmänhet i vattendragens övre delar. Ofta gör naturliga vandringshinder att dessa områden inte till fullo utnyttjas.

4.4 Fisket i de berörda älvarna

Både Piteälven och Laisälven-Vindelälven utnyttjas för såväl fritidsfiske som husbehovs- och avsaluñske. Stationär öring och röding är de viktigaste arterna i älvarnas översta delar, tillsammans med siken i de stora sjöarna. Nedanför odlingsgränsen blir harren dominerande i strömområdena, medan siken fortfarande är viktig i lugnvatten. I älvarnas nedre delar fiskas också lax och havsöring, i Piteälven endast upp till Storforsen.

De samlade liskfångsterna i Piteälven ett normalår har beräknats till ca 50 ton, varav ca 45 ton inom de delar som skulle beröras av överledningen. I Vindelälven med Laisälven uppgick de samlade fångsterna år 1977 till minst 75 ton, varav 63 ton inom de delar som skulle påverkas av överledning. Både tidigare och nu gjorda undersökningar tyder enligt fiskeristyrelsen på att Vindelälven har en större produktionskapacitet än de längre norrut belägna älvarna och är mer att jämföra med de sydliga norrlandsälvarna. Fiskeristyrelsen har gjort beräkningar av största tänkbara fångstuttag i Piteälven och Vindelälven under förutsättning att älvarnas möjligheter till fiskproduktion utnyttjas maximalt. I Piteälven skulle årsfångsten i huvudälven fr. o. m. Tjeggelvas och nedåt samt i Labbas och Rappen enligt dessa beräkningar kunna uppgå till ca 175 ton. i Vindelälven ca 230 ton. Skellefteälven är från Bastuselsmagasinet och nedströms helt utbyggd.

Överledningarna kan knappast ha någon nämnvärd effekt på det där redan

svårt skadade fisket. Av intresse i det här sammanhanget är främst sjöarna Hornavan, Uddjaur, Aisjaur och Storavan (samtliga reglerade för vattenkraftändamål) samt de forssträckor som finns mellan Hornavan och Uddjaur samt nedströms Storavan vid Bergnäs och Slagnäs. I sjöarna bedrivs ett omfattande fiske, framförallt husbehovsfiske men även yrkesfiske. Strömmama är mycket frekventerade fritidsfiskeområden, även för mer långväga turister. I Umeälven med Juktån är fisket redan kraftigt skadat av genomförda kraftverksutbyggnader. Nedanför Stornorrfors förekommer dock ett omfattande fiske efter lax, havsöring och sik. Sandsjön, som skulle beröras av överledningen från Vindelälven vid Sandsele, hör egentligen till Vindelälvens avrinningsomrâde, men förhandlingar pågår om att Sandsjön skulle kunna utnyttjas som kompensationsliskevatten för den skadade Juktån. Utsättning av gullspångsöring har skett i sjön med gott resultat. Tillväxten är mycket hög ijämförelse med andra jöar i Umeälvens vattensystem, troligen tack vare tillgången till småsik som är lämplig föda för öringen. Flera fiskbestånd inom utredningsområdet har stort värde inte bara för det lokala fisket utan också från allmän liskerisynpunkt, t. ex. särskilt snabbväxande stammar som är värdefulla från genetisk synpynkt eller som romtäkt för att få utsättningsmaterial till andra vatten. Främst gäller detta Hornavans storrödingbestånd och storöringbeståndet i Bergnäsälven och Slagnäsforsen, enligt fiskeristyrelsen troligen den mest skyddsvärda öringstammen i övre Norrland (såväl Hornavan som Bergnäs-Slagnäs är sedan länge påverkade av vattenkraftutbyggnad). I Storvindeln, som inte skulle beröras av överledningsprojekten, finns ett sikbestånd av stort vetenskapligt värde. Från fiskerivetenskaplig synpunkt ligger dock älvarnas största värden i de möjligheter till forskning som de sammanhängande älvsträckorna från fjällregion till kust kan ge.

Fritidsfiske

Möjligheten till fritidsfiske i Piteälven utnyttjas både av befolkningen kring älven och av turister. Forsområdena mellan Miekak och Tjeggelvas. Apmoforsarna, Mårsom, Trollforsarna, Ljusselforsarna och Sikforsen är väl-

kända av fritidsfiskare. Även biflöden som Mattaureälven, Apmoälven och Varjisån erbjuder goda ñskeförhållanden och är välbesökta. Totalt såldes under år 1977 fiskekort motsvarande drygt 25 000 fiskedygn (varav ca 17 000 inom områden som skulle beröras av överledning), vilket inbringade nära 150 000 kr. I antalet fiskedagar är varken fiskerättshavarnas eget fiske eller olovligt fiske inräknat. Fiskeristyrelsen framhåller att det finns möjligheter att i framtiden väsentligt förbättra möjligheterna till fiske efter lax och havsöring i älven, om de stora och i dag outnyttjade reproduktionsområdena kan tas i anspråk så som beskrivs nedan. Fiskekortförsäljningen utefter Vindelälven har ökat under många år. T0talt såldes under år 1977 fiskekort motsvarande drygt 43 000 fiskedygn för nära 190000 kr. Fiskeristyrelsen beräknar att den när- och fjärrturism som i stor utsträckning bygger på fritidsfisket tillför älvdalen en inkomst i storleksordningen 2,4 miljoner kronor per år. Ca 25 % av fiskedygnen i Vindelälven gäller fiske efter öring och röding i Vindelälven ovan Ammarnäs och i Laisälven ovan sjön lraft, dvs. i delar som inte skulle påverkas av överledningsprojekten. Nedom Storlaisan räknas Akkerforsen, Vitforsen mfl. forsar i Laisälven till mycket bra strömfiskeområden, liksom Stensundsforsen i Vindelälven strax nedom Sorsele. Kring Gargnäs bedrivs ett välkänt laxfiske, och även många andra forsområden är omtryckta av fritidsfiskare, som t. ex. Mårdseleforsen, Renforsen-Degerforsen vid Vindeln, Trollforsen, Linaforsen, Vormforsen, Långforsen m. fl. l Skellefteälven är det främst storöringen i Arjeplogsströmmarna, Bergnäsälven och Slagnäsforsen som lockar fritidsfiskare. Antalet fiskedygn för de tre strömområdena uppgick år 1977 till över 9 000, och strömmarna har stor betydelse både ur lokal synvinkel och för turismen.

Husbehovs- och avsa/iç/iske Det gamla husbehovsfisket har i allmänhet minskat i betydelse under senare år och mer fått karaktär av rekreation, men i de övre delarna av framför allt Piteälven är fisket fortfarande en del av förutsättningarna för boendet. Ett l5-tal familjer bedriver husbehovs- och avsalufiske i sjöarna från Tjeggelvas t. o. m. Mårsomjaure samt i Labbas, Rappen och Mattauresjöarna. Den totala fångsten uppgår till drygt 25 ton per år. Utmed Vindelälven upp till Nedre Gautsträsk finns nära 2 700 hushåll. En stor del av dessa bedriver någon form av husbehovsfiske i älven. Från Nedre Gautsträsk och upp utefter både Vindelälven och Laisälven har husbehovsfisket kvar mycket av den gamla betydelsen där fisk utgör ett stort inslag i kosten. I Storlaisan fiskar ungefär 150 hushåll sammanlagt ca 5 ton per år. I de stora sjöarna i Skellefteälven bedrivs också ett omfattande fiske, framför allt husbehovsfiske men även yrkesfiske, både som huvudnäring och som binäring.

La/vreprodukiion Lax och havsöring vandrar i Ume älv upp förbi Stornorrfors kraftverk och fortsätter sedan upp mot lekområdena i Vindelälven. Något direkt vandringshinder finns inte förrän mycket långt upp i älvsystemet. Enstaka laxar

och havsöringar fångas sporadiskt även långt ovan Sorsele både i Vindelälven och i Laisälven. Reproduktionsområdet for lax sträcker sig nästan upp till Sorsele. Den totala arealen möjliga reproduktionsområden för lax torde ligga kring 2 150 ha. Det finns skäl att utgå från att produktionen per ytenhet är högre i Vindelälven än i de nordligare älvarna. Utförda provfisken tyder på goda reproduktionsförhållanden, med tätheter av lax- och öringungar som är 2-3 gånger högre än vid motsvarande undersökningar i Kalix älv och Torne älv. Fiskeristyrelsen beräknar på dessa grunder att Vindelälven skulle ha möjligheter att producera ca 350 000 smolt per år. I Piteälven vandrar lax och havsöring via fisktrappor förbi Sikfors kraftverk och Fällforsen och kan sedan i huvudälven gå upp till Storforsen. Vandringsfisk går också upp i flera bivattendrag, främst Varjisån och Vistån. Uppvandring och reproduktion är dock obetydlig jämfört med andra större norrlandsälvar. Sträckan mellan Vuolvojaure och Trollforsen omfattar mycket stora potentiella reproduktionsområden för lax och havsöring. Någon naturlig produktion förekommer dock inte på grund av att laxen och öringen inte kan ta sig förbi Storforsen. Liknande förhållanden gäller sträckan Trollforsen - Storforsen. där man dock gjort vissa försöksutsättningar av laxungar. Sammanlagt omfattar de potentiella reproduktionsområdena på dessa sträckor ca 1 300 ha, eller ca 75 96 av hela älvens potentiella reproduktionskapacitet. Att göra områdena ovanför Storforsen tillgängliga för reproduktion skulle alltså kunna öka Piteälvens laxproduktion högst väsentligt. Detta kan ske genom årlig utsättning av rom/yngel eller genom att man får upp lekfisk i områdena genom fisktrappa eller upptransport. Fiskeristyrelsens beräkningar, som bl. a. grundas på framgångsrika försöksutsättningar av rom och ettåriga laxungar. tyder på att älven skulle kunna producera närmare 250 000 lax- och öringsmolt per år, att jämföra med t. ex. Luleälven som beräknats producera ca 600000 smolt per år.

4.5 Fiskeristyrelsens bedömning av överledningarnas

effekter på fisket

Piteå/ven Enligt redovisningen av projekten skulle vattenståndet i Tjeggelvas och Skierfajaure regleras med en amplitud på 1,5 m inom de naturliga vattenståndsgränserna. Trots de måttliga variationerna kan den ändrade rytmen i vattenstånd och vattenföring påverka det biologiska livet på olika sätt. Försenad vattenståndshöjning på våren (upp till ca 2 veckor vid en överledning av 100 m3/s) kan innebära bl. a. försenad isgång, försenad produktionsstart i grunda vikar och svårigheter för harren att nå sina lekområden i bäckarna. Avsänkning under isläggningen ger ökad infrysning av bottendjur, leken för sik och röding kan påverkas av ändrade temperaturförhållanden m. m. Omedelbart nedströms överledningspunkten får man, enligt fiskeristyrelsens bedömning, en försening av vårfloden upp till 3 å 4 veckor vid

en Överledning av 100 m3/s. Detta skulle i hög grad begränsa harrens reproduktion och påverka förutsättningarna för det i dag attraktiva fritidsfisket i övre Piteälven. Längre ned i älven är den lokala tillrinningen så stor att överledningens inverkan på vårfloden främst begränsas till torrår.

Överledningen ger en sänkning av vattenföringen inte bara under vår-

flodstid utan också, fast mindre markant, under sensommaren och hösten, då den kan verka produktionsbegränsande på fiskfaunan. En lägre vattenföring än den naturliga i strömmande avsnitt kan påverka fiskfaunan på bl. a. följande sätt (alla effekter behöver inte uppträda samtidigt). 1. Minskad uppvandring av lekfisk. 2. Igenslamning av bottnar, påväxt av vegetation. 3. Minskad genomströmning i grusbäddar ger sämre syresättning med forlust av rom och yngel. 4. Minskning av lämpliga områden för ungar. Både lax, öring och harr är beroende av viss vattenhastighet och bottenstruktur för att hålla revir. Vid för låg strömsättning trängs ungarna ut av andra arter och lämnar områdena. 5. Minskad strömsättning minskar näringstillgången. 6. Fisk av lugnvattentyp såsom gädda och lake kan invandra i ursprungliga strömvattenmiljöer. 7. Även större öring och harr kan påverkas. Genomströmningen i höljor kan bli för dålig och vattendjupet kan bli for litet. Under sensommaren och hösten är det främst faktorerna 3-7 som begränsar produktionen. lnverkan blir störst i den övre delen av älven och speciellt under torrår. Där älven är uppdelad i flera grenar finns risk för torrläggning av en del strömfåror under vegetationsperioden. På sträckan Trollforsen-Gransel. den viktigaste av de tänkbara laxreproduktionssträckor som i dag är outnyttjade. skulle den minskade vattenföringen göra många områden alltför strömsvaga. Framför allt faktorerna 3-5 blir avgörande. Längre ned i älven, nedströms Storforsen, har den minskade vattenföringen inte lika stor betydelse.

Överledning av vatten från Piteälven till Skellefteälven medför enligt lax-

forsknittgsinstitutet stor risk för att Piteälvslax vid lekvandringen tar miste och går upp i Skellefteälven, vilket på sikt skulle kunna äventyra hela laxstammen i Piteälven. Vid vilken överledningsvolym risken blir överhängande kan inte bestämt forutsägas.

Överledning av vatten enbart från Labbas och Rappen skulle ge mindre

skador i Piteälven. Om sjöarna inte regleras ytterligare, skulle skadorna koncentreras till utloppsströmmarna till Skierfajaure, som dock skulle totalskadas. De är idag välbesökta av fritidsfiskare och av betydelse för Skierfajaures öringsbestånd. Husbehovsñsket i Labbas och Rappen är av stor betydelse för bosättningen i området.

Vinde/älven Storlaisans vattenstånd skulle vid Överledning från Storlaisan till Aisjaur variera mellan nuvarande nivåer, men vattenståndshöjningen på våren skulle försenas flera veckor, vilket inverkar på islossning. temperatur och ström-

ningsförhållanden i sjön. Detta har i sin tur betydelse för bl. a. produktionen av fisknäring, rommens kläckning och fiskens vandringar. Genom dammen i utloppet och avledningen av vattnet kommer den viktiga reproduktionen av harr och öring i utloppsdelen att upphöra. Bestånden av harr och öring i sjön kommer att minska. Troligen påverkas även siken negativt av de förändrade förhållandena under våren. Fisket i Laisälven mellan dammen och inflödet av Dellekälven blir enligt fiskeristyrelsen i stort sett totalskadat. Endast en mycket liten del av produktionen här skulle kunna bibehållas. Nedom tillflödet av Dellekälven lindras skadan. men effekterna blir ändå avsevärda i hela Laisälven. Nedströmseffekterna av överledningen blir i princip desamma i Vindelälvssystemet som i Piteälven. En skada på bestånden i Laisälven får verkningar även nedströms, då fisk som reproduceras i Laisälven (främst harr) ingår i fångsterna i Vindelälven. Den minskade vårfloden i Vindelälven nedom Laisälvens inflöde kan också väntas försämra reproduktionsmöjligheterna där. Alternativet med överledning från Sandsele till Umeälven innebär bl. a. att Sandseleforsen däms in, och därmed försvinner ett bra reproduktionsområde förses med fisktrappa kan för lax, öring och harr. Om dammen vandringsfisk fortsätta att ta sig upp till områdena uppströms Sandsele. men man måste räkna med att en stor del av producerad smolt genom överförs över till Ume älv. Smolten kan då betraktas som förlorad. ledningen i kraftverken men framför allt genom predation av dels genom förlusten Reproduktionskapaciteten för havsvandrande gädda i kraftverksmagasinen. fisk ovan Sandsele (där arealen lämpliga områden beräknats till 320 ha) kan därför beräknas minska till omkring hälften. enligt fiskeristyrelsen Nedströms Sandsele får de båda överledningsalternativen i princip samma inverkan och fiske, även om Sandsele-överledningen i flera på fiskbestånd avseenden Den ger en försening av vårflödena som påger större effekter. verkar harrleken negativt, mest omedelbart nedom överledningspunkten men märkbart vattenföringen under somäven längre ned. Den minskade maren-hösten som beskrivits tidigare. l Vindelälven, ger samma effekter med många och stora sel, kan en ökning av gäddbeståndet få stor inverkan Minken får också lättare att komma åt fiskungarna på smoltöverlevnaden. vid lägre vattenföring. Vindelälven tillförs vidare förorenat vatten från Krisi fisken. En minskad vattinebergsgruvan, vilket gett förhöjda metallhalter skulle medföra ökade koncentrationer av föroreningarna. Dock tenföring finns att genom omprövning av givna tillstånd få till stånd möjligheter från gruvan och på så sätt kompensera den en bättre rening av utsläppen minskade Vid överledning till Skellefteälven skulle föroreutspädningen. från Laisvallsgruvan minska i Laisälven-Vindelälven. ningarna

Skellefteälven

En överledning från Piteälven till Skellefteälven skulle sannolikt inte påverka vattenkvaliteten i Hornavan eller nedanför liggande sjöar i nämnvärd grad. Däremot är det enligt fiskeristyrelsen tänkbart att temperaturförhållandena skulle kunna ändras så att bl. a. lek- och kläckningstid påverkas. Vad slut-

resultatet skulle bli är dock mycket osäkert, bl. a. genom att de naturliga temperaturvariationerna redan är störda genom regleringarna. En överledning från Laisälven av maximalt 200 m3/s kommer enligt fiskeristyrelsen att påverka hela ekosystemet i Aisjaur och troligen leda till ökad produktion i sjön och Förändrade relationer mellan olika arter. Sjön tillförs nu förorenat processvatten från anrikningen vid Laisvallsgruvan. De tänkbara Förändringar av sedimentationsförhållandena som närmare diskuteras i kapitel 9 innebär bl. a. en viss risk för höjd blyhalt i fisk i Uddjaur, vilket skulle kunna få konsekvenser for det omfattande fisket där. Genom överledningarna kan bl. a. fisk och plankton överföras från de andra älvsystemen. När det gäller sik och zooplankton tyder inte gjorda undersökningar på att en överföring skulle få några för fisket negativa konsekvenser. l fråga om röding krävs ytterligare studier innan man säkert kan säga vad som skulle kunna hända med Homavans värdefulla storrödingbestånd.

Öringbestånden är som nämnts beroende av de minimivattenföringar

som rinner fram under sommar och höst. Om överledning ger möjlighet att öka dessa vattenföringar skulle det vara positivt. Om vattnet däremot sparas till senhöst och vinter så att skillnaden mellan sommar- och vintervattenföring ökar innebär det att bestånden skadas. Skador skulle också uppstå om man genom överledningen får en ojämnare vattenföring under vegetationsperioden. Om överledning till Aisjaur innebär att Storavan fylls upp med detta vatten och att tappningen från Hornavan blir mindre under våren och sommaren. får man en negativ effekt på öringproduktionen i Arjeplogsströmmarna.

Umeälven En genomströmning av 180 m3/s i den relativt lilla Sandsjön med grunda strandplan ger risk för att småfisk spolas ur och att öringen vandrar ut. Sjöns värde som kompensationsvatten för J uktån skulle därigenom spolieras. En ökad vattenföring skulle å andra sidan vara positiv för fisket i Juktån, under förutsättning att man har en kontinuerlig tappning från maj till början av november utan alltför stora svängningar. Detta är emellertid värdefullt endast för en relativt kort sträcka av Juktån, ca 1 mil, och värdet omintetgörs om överledning helt stoppas under perioder då Ume älv i sig har så hög vattenföring att den inte kan ta emot mer vatten. En sådan begränsning av överledningen kan enligt projektbeskrivningen förutses. En överledning av Vindelälvsvatten till Umeälven kan, på samma sätt som redovisats for Piteälvsöverledningen, påverka laxens och havsöringens vandring. I detta fall kan således vandringsfisken när den passerat Stornorrfors missledas att välja Ume älv och vandra upp mot Pengfors kraftstation och därigenom undandras fisket i Vindelälven. Under år med svag uppvandring kan detta vara en allvarlig konsekvens av överledningen. En överledning av vatten från Laisälven till Skellefteälven ger en minskning av vattenföringen i Umeälvens nedersta del. Det kan innebära ökade skador på nedvandrande smolt genom att en större andel tvingas gå genom turbinerna. Minskningen av vårfloden kan enligt fiskeristyrelsen också innebära försening av laxuppgången och därmed risk för alltför stor avñskning i kustområdet.

5 Turism och rekreation

5.1 Inledning

Följande beskrivning och värdering av turism och rekreation i de berörda älvdalarna grundar sig på underlagsmaterial som utredningsgrupper på tjänstemannanivå vid länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län i samråd har tagit fram samt bedömningar rörande fiske och landskapsbild som har gjorts av liskeristyrelsen respektive naturgeograñska institutionen vid Uppsala universitet. l underlagsmaterialet redovisas de effekter av överledningsâtgärderna som bedöms sannolika. Möjligheter att mildra de negativa verkningarna har inte diskuterats, inte heller de positiva effekter som t. ex. villkorsmedel och regleringsavgifter kan få om de används för utbyggnad av turist- och friluftsanläggningar. Värderingarna i kapitlet hänför sig till det angivna underlagsmaterialet.

5.2 Älvarnas betydelse för turism och rekreation

Flera undersökningar har pekat på den centrala betydelse sjöar och vattendrag har for turism och rekreation. Älvarnas betydelse har framhållits bl. a. i samband med den fysiska riksplaneringen där de s. k. geografiska riktlinjerna särskilt behandlar kusten, de stora älvarnas dalgångar och fjällområdet. Förutsättningarna for att utnyttja dessa tillgångar är också goda. Genom allemansrätten har vi internationellt sett närmast unika möjligheter att fritt röra oss i naturen. Älvdalarna i Norrland kontrasterar i allmänhet starkt mot omgivande karga skogsområden och uppvisar ofta storslagna landskap med inslag av kulturbygder. Forsar och vattenfall har i alla tider utövat en särskild dragningskraft på människor. Större forsar som t. ex. Storforsen i Piteälven lockar många besökare, ofta från långt håll. Älvdalarnas betydelse måste också ses mot bakgrund av att befolkning och kommunikationsleder i stor utsträckning kommit att koncentreras till kusten och älvdalarna. Älvarna uppsöks under kortare ledigheter främst av lokalbefolkningen. Under veckoslut och semestrar tillkommer mera långväga besökare. Norrlandsturismen omfattar årligen minst en miljon besökare. De färdas i första hand längs kusten men också längs älvdalama. Fritidsfiske utövas av många människor och är den dominerande fri-

vid älvarna. Älvarna utnyttjas också för kanotsport och tidssysselsättningen annan båtsport samt för bad. Anläggningar som hotell, campingplatser, stugbyar och fritidsbebyggelse är lokaliserade främst till kustområdet, till tätorter vid de större älvarna i inlandet och till vissa välbelägna ljällområden. Skogslandet mellan älvarna är i regel tämligen outnyttjat för turism och rekreation. Piteå/ven vid Tjeggelvas och Skierfajaure har i den fysiska riksplaneringen angetts vara av riksintresse för rörligt friluftsliv. Den övre delen av Tjeginom obrutet ljällområde vilket bl. a. innebär starka gelvas ligger dessutom restriktioner mot olika former av exploatering, bl. a. vattenkraftutbyggnad. Ãlvsträckan nedom Skierfajaure är till en början ett sjö- och forsområde med öppna dalgångar men ändrar nedströms Vuolvojaure karaktär. På de flacka områdena är älven starkt förgrenad och här finns ett vildmarkslarndi sitt slag i landet. Strömsträckorna i området skap som är det mest markanta utgör goda eller mycket goda strömfrskevatten. Detta gäller bl. a. älvgrenarna nedom Vuolvojaure, där fiske efter harr är vanligt. Ned till Storforsen faller sedan älven relativt brant och har flera vackra och för fritidsfisket viktiga forssträckor, bl. a. Trollforsarna och Benbryteforsen. Storforsen är naturreservat och har angetts vara av riksintresse för det Forsen hör till de förnämsta återstående fall- och forsrörliga friluftslivet. sträckorna i landet med en fallhöjd på ca 80 meter. Så här beskrivs den av Carl Fries i Skogsland och fjäll:

“En fors som häller över skogens himlarand. en fors som är ett fall. ett vanvettigt. vi står mellan lysande tummel av vitt från ovan och ända in under våra fötter. där darrande och skälvande videsnår. Det är högvatten i älven just nu. den 27 juni. Kusljällfloden. smältvattnet från Saulo. Sulitelmas glaciärer på gränsen till Norge. tarakaise. Barturte. Det har strömmat genom raden av sjöar med sällsamma namn - - Pieskejaure längst uppe vid gränsen. Tjeggelvas. Skärfa-. Sadda-. Vuolvojaure störtat. stampat. skummat mellan klipprammel och timmerbrötar. genom ett mörkt och nästan människotomt skogsland. Och nu är det här och förbi. Nu blänker det illblâtt i forsnacken över en jämn horisont. Det finns knappt en antydan till llodfåra - det är allt - och faller över skogspå detta klippgolv. Vattnet makar undan skogen landets kant ner i djupet.

Under anordnas Storforsens dag som brukar locka högvattenperioden 10-12 000 Antalet besökare per säsong har beräknats till personer. 100 000-120 000. Från Storforsen till mynningen i Svensbyfjärden har älven skurit sig djupt ned i sedimenten med bl. a. nipbildning som följd. Framför allt nedanför

Älvsbyn finns korta forssträckor, bl. a. Fällforsen, som har stort värde för

turism och rekreation. Det är först på denna sträcka som fast bosättning och fritidsbebyggelse förekommer i större utsträckning. Vindelälven med Laisälven är i den fysiska riksplaneringen redovisade som områden av riksintresse för det rörliga friluftslivet och ingår i de primära rekreationsområdena Vindelälven och Tärna-Graddis fjällområde. Källflöingår delvis i Vindelfjällens nadena, som ligger inom obrutet fjällområde, turreservat, som har avsatts för sin betydelse för bl. a. friluftslivet. Vindelälvens och Laisälvens övre delar skulle dock inte påverkas vid en eventuell överlednir.g.

I Laisälven nedströms sjön Storlaisan rinns ovanligt vackra selområden vid Björkliden, Marielund-Persbacka och Gransele. Laisälvens nedre del har ett brant lopp med många för fritidsfisket betydelsefulla forsar, bl. a. Vitforsen. Vintersportanläggningen Nalovardo ligger strax norr om Laisälvens utflöde i Vindelälven. För anläggningens ekonomi är det enligt utredningsgruppen vid länsstyrelsen i Västerbottens län viktigt att sommarens fiskemöjligheter i Laisälvens nedre del utnyttjas som komplement till skidåkningen på vintern. Från Laisälvens inflöde i Nedre Gautsträsk rinner Vindelälven via lugnflytande selområden med långa sandstränder förbi Sorsele tätort. Nedströms Sorsele finns bl. a. Stensundsforsen, som är det mest besökta fritidsfiskeområdet och av fiskeristyrelsen bedöms vara av högsta klass. Vid Sandsele finns fors- och strömsträckor (Sandseleforsen) som är utomordentligt lätttillgängliga och där naturreservatsbildning pågår. Från Rågoliden nedom Sandsele har älven ett tämligen snabbt lopp med mindre sel och forsar. Området har det kanske bästa laxfisket i hela älven. Nedom Vindelgransele består älven av omväxlande sel och forssträckor. För turism och rekreation viktiga forsar är främst Vindelstorforsen, Vormforsen. Mårdseleforsen, Vindelforsen vid Vindelns tätort samt Långforsen vid Vännäs. Vid flera av forsarna har områdena iordningställts för att tillgodose friluftslivets intressen. Skellefteå/vens betydelse för turism och rekreation har i och med fårdigstållandet av Graddisvägen mellan Arjeplog och riksgränsen genomgått en radikal förändring. Den ökade efterfrågan har lett till en omfattande utbyggnad av turistanläggningar. Dessa är starkt koncentrerade till centralorten Arjeplog och längs Graddisvägen. Från fritidsfiskesynpunkt är framför allt Arjeplogsströmmarna samt Bergnäsälven och Slagnäsforsarna nedom .Storavan av betydelse. Den ökade turismen till området gör att dessa fiskemöjligheter ökar i värde. Den sträcka av Juktân (Ume älv) som berörs har en längd av ca en mil. Vattenföringen i denna del har minskat kraftigt genom utbyggnaden av Juktans pumpkraftverk.

5.3 Inverkan av överledning

De redovisade överledningsprojekten medför olika typer av ingrepp: regleringar, byggnadsåtgärder och nedströmseffekter. Vad gäller inverkan på turism och rekreation torde främst nedströmseffektema vara av betydelse. Nedströmseffekterna är, som framgår av redovisningen i kapitel 3, av samma karaktär som i outbyggda men reglerade älvsträckor, exempelvis Mellanljusnan. Om man bortser från effekterna närmast nedströms överledningspunkterna (som ofta blir stora) så kan därför allmänt sägas att inverkan på turism och rekreation visserligen blir märkbar men att betydande värden trots detta återstår efter en överledning. En överledning från Tjeggelvas i Piteälven till Hornavan i Skellefteälven skulle i första hand påverka fiske och landskapsbild (se kapitlen 4 och 13) på sträckan från dammen vid Skierfajaure till och med det starkt förgrenade

älvlandskapet nedom Vuolvojaure. Längre ner i älven blir inverkan genom lokal tillrinning successivt mindre. Beträffande Storforsen bedöms dock att en överledning skulle få starkt negativa effekter. Utredningsgruppen vid länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller beträffande främst Piteälven att

“överledningarna. totalt sett, på de flesta älvavsnitten försämrar värdet för turism och rekreation. Även om lörändringarna i naturen före och efter överledning i vissa fall kanske knappt blir märkbara, kan de få konsekvenser genom att orördheten försvinner vilket leder till att naturupplevelsen för många får en lägre kvalitet. Områdenas potentiella eller framtida värde för turism och rekreation ligger troligen till stor del just i orördheten kombinerat med en på många håll både omväxlande. rik och storslagen natur. Framför allt är Storforsenområdet i Piteälven ett i Norrbottens län attraktivt naturreservat som torde lörändrais till det sämre av en vattcnöverledning.

En överledning från Storlaisan i Laisälven till Aisjaur i Skellefteälven skulle mest påtagligt påverka förutsättningarna för turism och rekreation på sträckan från Storlaisan till Laisälvens utlopp i Nedre Gautsträsk. Enligt fiskeristyrelsen och utredningsgrupperna vid de berörda länsstyrelserna skulle ñskemöjligheterna reduceras och av naturmiljöundersökningarna framgår att landskapsbilden skulle förändras genom de lägre vattenstånden. Påverkan på landskapsbilden blir tydligast på selsträckorna samt på den ca 2,5 km långa sträckan mellan dammen och Dellekälvens inllöde. l Vindelälven nedom Laisälvens inflöde blir inverkan successivt mindre. De försämrade liskemöjligheterna får dock på hela sträckan en negativ inverkan på turism och rekreation. Enligt utredningsgruppen vid länsstyrelsen i Västerbottens län skulle överledningens inverkan på den kommersiella turismen bli störst på sträckan fr. o. m. nedre Laisälven till Sandsele. Detta gäller i synnerhet om man räknar med att det försämrade fisket i nedre Laisälven får negativ inverkan på förutsättningarna att driva och utveckla Nalovardoanläggningen. En överledning från Sandsele i Vindelälven via Sandsjön till Juktån får nedströms i Vindelälven i princip samma effekter som överledningen från Storlaisan. Effekterna beträffande turism och rekreation gäller enligt utredningsgruppen vid länsstyrelsen i Västerbottens län främst fisket. Vid Sandsele skulle projektet medföra indämning av den lättillgängliga och attraktiva Sandseleforsen. Vidare skulle överledningen enligt fiskeristyrelsen försämra liskemöjligheterna i Sandsjön. Utredningsgruppen vid länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller beträffande Vindelälven:

“Utvecklingen av turismen i Vindelådalen är beroende av älvens attraktionsvärde. Med en överledning försvinner känslan av att älven är orörd. Det innebär att attraktionsvärdet minskar men det kommer även att negativt påverka den turism i området som inte har direkt samband med Vindelälven - naturområden. kulturhistoriskt intressanta byggnader och liknande - och därmed påverkas också i samma riktning sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen i Västerbottens inland och fjällområden. Inverkan på de mottagande vattensystemen - Skellefteälven och Umeälven - blir sannolikt av liten betydelse för turism och rekreation. (Juktån)

6 Kulturminnesvård

6.1 Inledning

Riksantikvarieämbetet har for utredningens räkning gjort en översiktlig kulturhistorisk värdering av de områden som skulle komma att beröras av överledningarna. Tidigare kunskaper om området är mycket ofullständiga. Vissa punktinsatser har tidigare gjorts, men ingen heltäckande kulturhistorisk inventering har hittills funnits. Ämbetet har därför kompletterat det befintliga utrednings- och forskningsmaterialet med vissa fáltundersökningar. som dock fått begränsas till ett representativt urval provytor. Delvis med hjälp av flygbildstolkning och i kombination med äldre undersökningar och forskningsresultat har resultaten från provinventeringarna kunnat lägga grunden till en helhetssyn över kulturförhållandena i älvdalarna. Materialet har redovisats i riksantikvarieämbetets rapport “Kultur- Iandskap i älvdalar lll”. Den följande framställningen är i huvudsak ett referat av denna rapport. Värderingar, skadebedömningar m. m. är alltså riksantikvarieämbetets.

6.2 Kulturminnesvårdens syfte

Människan har for sin utkomst varit beroende av naturlandskapets resurser. De sätt på vilka hon under olika skeden utnyttjat sin miljö har gradvis förändrat denna. l en ständigt pågående process omformas naturlandskapet härigenom till ett kulturlandskap. Äldre ekonomiska system kan rekonstrueras ur samspelet mellan de naturgivna förutsättningarna for en kulturform och de bevarade fysiska lämningarna efter denna. Kulturlandskapet utgör därmed ett grundläggande källmaterial som kan förklara äldre tiders kulturmönster, samtidigt som det bildar bakgrund till många företeelser i dagens samhälle. Kulturminnesvårdens mål är att bevara de kulturhistoriska karaktärsdragen i den fysiska miljön, den historiska kontinuiteten, samt att bevara ett representativt urval kulturhistoriska miljöer av betydelse för forskningen och för upplevelsen av kulturutvecklingen. Därtill kommer önskemålet att vissa näringsformer bibehålls som förmedlare av det gemensamma kulturarvet och som förutsättning för fortsatt vård och underhåll av de kulturhistoriska miljöerna.

6.3 Utredningsområdet i kulturminnesvården

Den norrländska fångstkulturens epok omfattar mer än 7 000 år. Dess utveckling inom undersökningsområdet är enligt riksantikvarieämbetet föga känd och därför av stort intresse för forskningen. För såväl den arkeologiska som den etnologiska forskningen är vidare vissa tidsavsnitt i den äldre samiska kulturens inom undersökningsområdet av särskilt inutveckling tresse. (se nedan under 6.4) fångstmetoder och fällor

Ãrjemarkskulturens Ärjemarkskultur och

har också betydelse för den arkeologiska forskningen. vissa andra former av lantbruk samt renskötsel är bärare av en lång od- Genom att de representerar kulturformer som under gångna lingstradition. århundraden varit förhärskande i hela eller delar av landet har området stor betydelse för forskningen och för upplevelsen av det gemensamma kulturarvet. Inom området vidmakthålls ännu vissa av de äldre kulturmönstren. Även om de förändras med samhället i övrigt sker förändringarna ofta långsamnäringsfången, det mare än på andra håll, på grund av de specialiserade isolerade bl. a. att man upprätthåller äldre brukläget m. m. Det innebär som bidrar till att kulturhistoriska miljöer bevaras. ningsmetoder inom området skulle kunna ge väsentlig ny kunskap om den Forskning äldre kulturutvecklingen. Förhållandena inom Tjeggelvasområdet ger enligt riksantikvarieämbetet en unik möjlighet att nå säkra etnologiska, arkeologiska och ekologiska resultat, som kan ha intresse även i ett internationellt perspektiv. Många frågor om kulturutvecklingen kan inte besvaras utan medverkan av naturvetenskaplig forskning. De ekologiska frågorna har således trängt alltmer i förgrunden. Detta har enligt riksantikvarieämbetet gjort det alltmer stora referensområden för framtida forskning. angeläget att bevara tillräckligt

6.4 De viktigaste kulturformerna, basnäringarna

och deras lämningar

Kulturminnesvårdens uppmärksamhet har på senare tid delvis förskjutits från enstaka intressanta objekt mot större, sammanhängande miljöer där människans naturen kan avläsas. Det har samspel med den omgivande bl. a. medfört att bedömningen av skador genom olika former av exploatering inte kan grundas bara på vad som blir direkt förstört, t. ex. genom bortschaktande eller överdämning, utan också måste ta hänsyn till alla föri miljön som gör de kulturhistoriska lämningarna svårare att känna ändringar en översiktlig presentation av igen och förstå. Därför ges i detta avsnitt i den aktuella delen av Norrland. de viktigaste historiska basnäringarna deras förhållande till landskapet och särskilt till älvarna. Syftet är att överindirekta effekter, som behandlas i avsnitt 6.5, därmed skall ledningarnas bli lättare att bedöma. Med ledning av beskrivningarna av de olika näringarna har riksantikvarieämbetet också gjort en kartsammanställning av några viktiga kulturhistoriska miljöer (se figur 6.1). De äldre sätten att utnyttja det norrländska landskapet har i princip varit

\ /\ \ \ ba. x I VASTERHÅQ. l Tcuclus X . -E V\ t Rebnisjaure . vskicrfajnurr Y

\;/\\ dum” UDgE |PP .Apuohuçtg \\

. bb e I «c.r. o _OLIQTC ,\ “QR ., . _ - / A n \ MITSOVHJÃMJ v \_\ *w I “\. , Hornavun“\ ) J Gallisiaur: Jiknajaure V1/- -- \l *§9 4 . . \ m V \ | Troll - p. q ^RJEPL\0_G\ forsen t 5h . / \ i 1 r \ Uddl?” x J Bengryleforsen \\ \\ \\ MOSKOSEL Storforsen \ Sloravan J ““\\ Fillforscn x L/ vx \ ÄLVSBYN x x s: x ,. \» **/-x \ träsk › o ARVIDSJAUR ›, ( .l \_ o SORSELE \_ ”omg \ Stensundársåi

smuoseli . ongorus

VINDELKQRANSELE

“K i” oxmsriusaeko

, ” , ORMSEtS ,›”\ \ \ \ Vormforsui \ \ › RUSKSELE \__ x. ekäk e V* w \ sign Lai-vs \\ \ Ml\dselefors en XV!” Figur 6.1 Områden av särskild berydelsejör

kulmrminnesvârden, enlig! riksantikvarieämberel. Urvalet grundar sig pa a!! e!! omrâde har hög kvalite!

isig eller pa a!! flera kulmrhistøriska intressen samverkar inom omrâdet. De redovisade miljöerna är av slidan! värde för kulturminnesvârden a!! de enlig! ämbete! vid delfør!sa!ra 0 som arbete! med denjjøsiska

riksplaneringen bör anses vara av riksintresse.

av tre slag: en ren fângwkulrur, som grundas på en skattning av miljöns

naturliga produktion, en agrar kultur, som använder miljöns förutsättningar

för odling och bete, samt en nomadkultur, som utnyttjar områden som är

lämpliga För renen och som Följer renens naturliga vandringar. Det har också

förekommit flera blandformer mellan de olika kulturerna. I alla dessa eko-

nomiska system kan produktionen vara inriktad på självförsörjning eller vara avsedd att också ge ett överskott för byteshandel försäljning. Spe-

cialiserade verksamheter som inte syftar till självförsörjning kan också Fo-

rekomma, främst skogsbruk med llottning.

F ângsIku/ruren Norrlands tidigaste bebyggare var jägare och fiskare. De levde på den biologiska avkastningen från den naturliga miljön, vilket gav begränsade möjligheter till befolkningsökning och fast bosättning. Men genom att fångstkulturen var den dominerande i flera årtusenden finns ändå i vissa älvdalar relativt gott om lämningar av tillfälliga boplatser och ibland fângstanordningar. Det äldsta daterade boplatsfyndet i Norrland är ca 8 000 år gammalt. Fångstkulturen var givetvis i forsta hand knuten till de bästa fångstmarkerna. Älven gav genom sina näringsrika våtmarker god vilttillgång och samtidigt lämpliga lägen for fångstanordningar vid vadställen och näs. Karakteristiska fyndplatser är t. ex. uddar och holmar, sjöarnas utlopp och forssträckor i älvarna. Boplatserna ligger vanligen på väldränerade stränder i soliga lägen. i regel i direkt anslutning till vattnet. Till fångstkulturen hör också fångstgropar, grävda gropar for fångst av framför allt älg men också vildren. Ofta förekommer fångstgropssystem, dvs. sträckor med fångstgropar anordnade efter de topograliska förhållandena. De anses återspegla ett samhälle med relativt utvecklad social organisation. De delar av utredningsområdet med lämningar efter fångstkulturen som är - utan inbördes anses mest värdefulla rangordning Tjeggelvas-Skierfajaure-Måskejaure, särskilt sundet mellan de två förstnämnda; älvdalen

nedströms Älvsbyn, Galtisguts med sjön Kakal och nedersta delen av Horn-

avan; Storavan med Gullön; sammanflödet mellan Vindelälven och Laisälven samt två områden i nedre delen av Vindelälven vid Björksele-Rusksele och Åmsele. Vid urvalet har riksantikvarieämbetet fast särskild vikt vid områden som har bevarat sin ursprungliga miljö.

Äijemarkskulruren

Ärjemarkskulturen kan sägas vara en agrar kulturform där fångsnjakt. fiske

och djurhållning spelar betydligt större roll än egentligt åkerbruk. Stora utmarker utnyttjas for jakt, fångst och fodertäkt. Tidigt foretog kustbefolkningen ärjemarksfarder. långa jakt- och fiskefárder ända upp i fjällområdet. Så småningom koloniserades inlandet. Under Gustav Vasas regering lockades nybyggare bl. a. med tre års skattefrihet. och enligt 1673 års lappmarksplakat fick nybyggare 15 års skattefrihet och frihet från knektutskrivning. Nybyggets ekonomi skulle grunda sig på boskapsskötsel med jakt och fiske som binäringar. 1 senare lappmarksplakat foreskrevs att nybyggaren i forsta hand skulle ta upp åker och röja äng. I praktiken fick många nybyggen svårt att uppfylla sina formella odlingsskyldigheter, och då blev jakt, fiske och fångst även i fortsättningen en näringsekonomisk utväg. Under 1700-talet utvecklades så en modifierad ärjemarkskultur, där jakt, fångst och fiske integrerades med nybyggarnas bofasthet, kreaturshållning och eventuella odling. Lämningarna efter ärjemarkskultur är i stor utsträckning av samma art som efter lantbruk när det gäller bebyggelse. inägor, översilningsanordningar m. m. De lämningar som särskiljer ärjemarkskulturens områden är främst mångfalden specialiserade fångstanordningar. Inom utredningsområdet finns exempel från 1800-talet på hur fiskarsamer slagit sig ner längs Piteälven

och blivit bofasta. Detta har i vissa fall gett upphov till hemmansbildningar som Västerljäll och Akkapakte vid Tjeggelvas. Inom utredningsområdet utgör sjöarna Tjeggelvas och Skierfajaure med omkringliggande marker det mest representativa ärjemarksområdet. Området har stor betydelse för kulturminnesvården dels genom att det utgör en homogen ärjemarksmiljö, dels genom dess betydelse som Förmedlare av äldre jakt- och fångsttradition. Västertjäll kan genom sitt läge som en anhalt på Kungsleden erbjuda en uppsökande turism tillfälle att uppleva en ursprunglig kulturmiljö. Andra områden med värdefulla lämningar av ärjemarkskulturen är vattendelaren mellan Tjeggelvas och Hornavan, Adolfströms by med utmarker samt Ammarnäsområdet (de senare skulle inte påverkas av överledningsprojekten).

Lantbruket Lantbruket inom det här området karakteriseras av jordbruk med boskapsskötsel. med jordbruket som huvudnäring. Det extensiva utnyttjandet av utmarkerna (för betesgång, fodertäkt, fiske. jakt, fångst, kolning och tjärbränning) är för lantbrukets del binäringar och skiljer sig på så sätt från ärjemarkskulturen. På de rika sedimentjordarna i kusttrakterna och längs älvdalarna upp till högsta kustlinjen bygger försörjningen helt på jordbruk. men ju längre inåt landet man kommer, desto större betydelse får boskapsskötseln. T. ex. överväger längs Piteälvens övre delar ensamgårdar med stora utmarker for extensivt ängsbruk och kompletterande ärjemarksnäringar. Lämningarna efter lantbruket hänger ofta ihop med foderanskaffningen. såsom ängar, slåttermyrar. lador, översilningsängar. sommarladugårdar. Här och var finns också lämningar efter sädesodling som lador och skvaltkvarnar. Både inom Iantbruks- och ärjemarksområdet förekommer också dödholmar eller sommargravar. där man ordnade tillfällig begravning i väntan på vinterföre så att man kunde ta sig de långa sträckorna till kyrkplatsen. Riksantikvarieämbetet anser sig inte ha tillräckligt underlag for att göra en helhetsbedömning eller prioritering av lämningarna efter lantbruket i hela utredningsområdet. Flera värdefulla miljöer har dock redovisats, nämligen landskapet mellan sjöarna Kakal, Rappen och Saddajaure; nedre Pitedalen; Aisjaur och Storlaisan; Vindelälvens mellersta lopp kring Sandsele, Råstrand och Vindelgransele; Gunnars by och Juktåkolonien samt två miljöer längs nedre Vindelälven, Rödån och Vännfors.

Renskörse/n Jakten var vid sidan av fisket samernas huvudnäring under hela medeltiden. Detta jägar- och liskarstadium karakteriserades av vissa säsongflyttningar med hänsyn till jaktens och fiskets beroende av årstiden. Renens utveckling mot tamdjur torde ha börjat med att enstaka renar tämjts och utnyttjats for transport. Samerna flyttade inom relativt begränsade områden tillsammans med renarna, vars vandringar mellan sommar- och vinterland låg helt inom skogslandet. Samerna har härvidlag livnärt sig framför allt på

jakt och fiske. Deras fåtaliga renar har fått gå lösa sommartid. Denna form av renskötsel lever i dag i sina huvuddrag kvar bland skogssamerna. Först fr. 0. m. 1400-talet utvecklas en tamrendrift med renhjordar och den intensiva renskötseln uppstår på västsamiskt område. Därmed uppkommer en hel- eller fjällnomadism, som blir alltmer specialiserad. Under nyare tid har rennomadismen i mycket präglat samernas levnadssätt och kultur. Skogssamerna i Pite lappmark har för länge sedan börjat bedriva nötboskapsskötsel i kombination med renskötsel, och deras huvudvisten har i stor utsträckning övergått till gårdar eller hemman med tillhörande skog. I kombination med renskötsel har alltid jakt och fiske spelat en väsentlig roll. Renskötseln har avsatt lämningar av visten utefter vandringsleder och inom renbeteslandet. Inom renbeteslanden har den i viss mån påverkat vegetation och landskapstyp. I huvudsak inom samma område påträffas också lämningar från äldre samisk kultur, t. ex. med religiös tradition eller användning. Samtliga samebyar inom utredningsområdet bedriver aktiv renskötsel (se kapitel 7). Tidigare inventeringar har visat på olika lämningar också från äldre samekultur. Riksantikvarieämbetet vill dock i avsaknad av heltäckande inventeringar varken göra en kvantitativ eller kvalitativ bedömning.

Skogsbruker Trots att den största delen av utredningsområdet är täckt av skog hade skogen i äldre tid främst värde för uttag av ved och byggnadsmaterial. Inte förrän vattensågar anlades längs kusten under 1700- och 1800-talen började skogen få större ekonomisk betydelse. Ekonomiskt intressant som basnäring har skogshanteringen bara varit där man på ett lönsamt sätt kunnat transportera råvaror och produkter. För t. ex. Piteälven var länge de övre delarna stängda genom Storforsen. Först sedan denna iordningställts för flottning kunde man utnyttja de övre delarna av avrinningsområdet. Som binäring har skogshanteringen i senare tid haft avgörande betydelse i de trakter där förutsättningarna för jordbruk och boskapsskötsel varit mindre gynnsamma. Tjärbränningen var framför allt en viktig binäring till jordbruket. En viss del av tjäran brändes för eget bruk, medan den övervägande delen gick till avsalu. Då var man liksom i skogshanteringen i övrigt beroende av goda transportmöjligheter, varför näringen ibland kom att utnyttja samma områden som skogsbruket. l äldre tid utnyttjades skogen också för framställning av träkol, som framför allt användes som råvara vid järnframställning. Kolningen spelade en viss roll även i samband med framställningen av silver ur malmen från Nasatjäll i bl. a. Adolfströms smälthytta vid övre Laisälven. Man försökte binda nybyggare vid bruket för att kunna utnyttja dem som kolbönder. Flottningen är känd i Sverige sedan 1600-talet men fick ingen större betydelse inom utredningsområdet förrän under 1800-talet. Flottleder har funnits i alla större och i många av områdets mindre sjöar och vattendrag. Särskilt i Piteälven, som har många svårflottade passager och där llottning

ännu pågår, finns många välbevarade flottningsanordningar. I de större vattendragen är de flesta anläggningarna belägna vid forsar och trånga passager, där strömrensningar, ledarmar och strandskoningar hindrar virket att fastna och förorsaka brötbildningar. Vid de svåraste passagerna anlades ibland även timmerrännor. Vid sidan av lämningarna efter flottningen förekommer tjärdalar och kolbottnar, ruiner efter skogshuggarkojor och stall. Rester efter små, främst vattendrivna sågar för den egna bygdens behov finns också inom hela utredningsområdet.

6.5 Riksantikvarieämbetets bedömning av överledningarnas

effekter på kulturmiljön

Riksantikvarieämbetets erfarenhet från genomförda överledningsprojekt är mycket begränsad. Det skulle därför enligt ämbetets mening ha varit av värde om en uppföljning av effekterna av t. ex. överledningen från Storjuktan till Storuman hade gjorts och om man hade kunnat studera tidigare torrlagda älvsträckor. Tiden har dock inte räckt till sådana undersökningar inom utredningens ram. Underlaget för bedömning av överledningsprojektens verkningar har också varit otillräckligt i många fall. På grund av de kulturhistoriska inventeringarnas begränsade yttäckning, den översiktliga redovisningen av utbyggnadsföretagen och behovet av kompletterande kulturhistoriska undersökningar i vissa fall, har det varit svårt att i detalj bedöma företagens konsekvenser för den kulturhistoriska miljön. Riksantikvarieämbetets bedömningar är därför främst av principiell karaktär och görs med förbehållet att senare detaljinventeringar eller ytterligare uppgifter om företagen kan komma att ändra ställningstagandena.

överledningsprojektens effekter på kulturmiljön torde till en del bli av

samma karaktär som vid konventionell vattenkraftutbyggnad, med skador på olika vattenanknutna lämningar genom dämning, torrläggning eller erosion. Främst berörs fångstkulturens miljöer. Den förhistoriska fångstkulturens lämningar är främst de strandbundna boplatserna och fångstgroparna. De förstnämnda saknar som regel synliga märken ovan jord. De påträffas genom att deras lägsta delar spolas fram på strandplan som bildats vid medelvattenstånd. Denna fornlämningstyp är mycket känslig för erosionsskador till följd av ändrade vattenföringsförhållanden. Bryts vattenföringens naturliga årscykel kan skador uppstå redan vid relativt liten förändring. Vid tidigare sjöregleringar har ofta ett stort antal tidigare okända boplatser eroderats fram. Detta skulle kunna tolkas som en positiv effekt av regleringar, men erfarenheten visar att erosionen under de första åren efter regleringen medför stora skador på de nyupptäckta lokalerna och även att de successivt kommer att förstöras. Torrläggning eller minskad vattenföring torde innebära att nu identifierbara boplatser så småningom blir övervuxna. Både överdämning och torrläggning eller minskad vattenföring påverkar också kulturminnesvårdens intressen när översilningsängar, raningar, slåtterlador, skvaltkvarnar m. m. berörs.

Ingrepp i vattendragen kan också ge indirekta effekter. Förändringar i vattenstånd och årsrytm m. m. kan påverka miljön på ett sådant sätt att lämningarna efter äldre, vattenanknutna kulturformer blir svårare att hitta eller mister sin naturliga förklaring, möjlig att uppleva direkt. Kulturminnesvårdens intresse av skogsbruket och flottningen är främst knutet till lämningar efter äldre brukningsformer. Flottningsepoken har avsatt många olika typer av lämningar som alla är belägna i anslutning till vattendraget och därför blir direkt berörda av ändrad vattenföring. De vanligaste lämningarna efter äldre skogsbruk, kolbottnar och tjärdalar, torde som regel beröras direkt av de redovisade projekten. För glesbygden har möjligheten att umgås och söka hjälp hos grannar varit av stor betydelse. De viktigaste kommunikationslederna gick förr härvid över vatten och is. Vadställen, båtlänningar, farjelägen samt spångade stigar och äldre kärrvägar kan nämnas som exempel. Ofta berörs de direkt av förändrad vattenföring. Allvarliga indirekta effekter på kulturmiljön uppstår om överledningsåtgärderna förändrar betingelserna för bosättning och försörjning i framför allt älvdalarnas övre delar. Även om det inte är kulturminnesvårdens uppgift att bevara speciella levnadsmönster kan ett sådant bevarande ändå vara värdefullt för kulturminnesvården.

Ärjemarkskultur, lantbruk och renskötsel är som försörjningsbas beroende

av samverkan mellan en rad olika binäringar. Om förutsättningarna för en näringsgren faller bort kan hela det system av marginella näringar som tryggar befolkningens utkomst äventyras. För kulturminnesvården innebär detta ett hot inte bara mot den levande traditionen utan också mot den vård av kulturlandskapet som den nuvarande bosättningen ger förutsättningar för. Dagens ärjemarkskultur har fisket som sin viktigaste inkomstkälla. Försämringari fisket kan därför påverka ärjemarkskulturens fortbestånd. Även för många lantbrukare och renskötare har fisket betydelse som binäring. För både lantbruket och ärjemarksbruket kan förlust av översilningsängar och andra lågt liggande ängs- och åkermarker få betydelse. Trots att renskötseln successivt förändras genom införandet av ny teknik och nya metoder har den i många avseenden bibehållit vissa ålderdomliga drag, och den har stor betydelse för kulturminnesvården genom sin kulturbärande funktion för hela samekulturen. Det är därför viktigt att nuvarande renskötselmarker inte ytterligare inskränks och att möjligheter till samverkan med en bofast befolkning finns kvar inom renskötselområdet. För både ärjemarkskulturen och rennäringen gäller dock att det i första hand är andra faktorer än de redovisade överledningsprojekten som är avgörande för kulturformernas utveckling och fortbestånd. Att ärjemarkskulturen vid Tjeggelvas bibehållit så mycket av sin egenart torde i stor ut-

sträckning bero på det isolerade läget i väglöst land. Denna isolering är

till en del på våg att brytas genom den planerade förlängningen av vägen från Stenudden till Örnvik. Anläggningsarbetena för överledningen kan påskynda denna process. Problemen med en växande bilturism m. m. måste då uppmärksammas i planeringen. framhåller riksantikvarieämbetet. så att de inte leder till ett förödande av de värden som utgör en attraktion och en positiv tillgång.

7 Rennäring

Lantbruksstyrelsen har till utredningen redovisat underlag och bedömningar rörande samiskt näringsliv, särskilt rennäringen, och de effekter eventuella överledningar skulle ge for samerna. Arbetet har bedrivits i samråd med lantbruksnämnderna i Norrbottens och Västerbottens län, Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och även direkt med berörda samebyar. Den följande framställningen är i huvudsak ett referat av lantbruksstyrelsens rapport till utredningen.

7.1 Allmänt om renskötseln

Huvudinriktningen i samiskt näringsliv bestäms av renskötseln. Andra inslag finns - t. ex. fiske, jakt och slöjd - men den traditionella samiska livsföringen är uppbyggd kring renen. Renskötselförloppet i en sameby beskrivs schematiskt i figur 7.1. Renskötsel bedrivs i dag i Sverige från treriksröset i norr till norra Dalarna i söder. Området omfattar i stort sett hela Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt delar av Kopparbergs och Västernorrlands län. Renskötselmarkerna är fördelade på 52 samebyar, varav den största omfattar ca 200 medlemmar, den minsta under 10 medlemmar.

Av Sveriges ca 16 000 samer är ungefär 2 500 eller omkring 750 hushåll Lantbruksslyrelseni

sysselsatta i och ekonomiskt beroende av renskötseln. Det totala renantalet

Va“i.“öveed?i“g frå

Pm AW och vlndelalven uppgår for närvarande till ungefär 210000 djur. Den totala renslakten för _ _ _ _ inverkan på rennäringen 1978 kan uppskattas till 1400 ton vilket betyder produktionsintäkter på (1979_04_10).

Höstbetesland Betesgáng Bruna! Samling Skiljning slakt Betesgáng Samling Kalvmärkning Skil jning Fiska Figur 7.I SchemaIis/r bild av rensköIse//ör/opper i en sameby (Ur R ennäringen i Sommarbetesland Vinterbetesland kommunernas planering, Sralens p/anverk rapport 44 Vår betes land del 5).

ca 28 milj. kronor eller en bruttoinkomst på i genomsnitt 37 300 kronor per renskötarhushåll. Till detta skall läggas inkomster av kombinationsnäringar som jakt, fiske, slöjd m. m. Rennäringen har således inte särskilt stor ekonomisk betydelse for landet som helhet. Den är dock en inte oväsentlig del av näringslivet i de glesbygdsregioner där den bedrivs. Rennäringen ger vidare underlag for slakterioch köttforädlingsanläggningar samt service och kommunikationer i fjällregionerna. Rennäringen kan emellertid inte enbart ses som en näringsfråga. Det avgörande sambandet mellan rennäringen och den samiska kulturen har ofta framhållits. I det av riksdagen antagna Förslaget (prop l976/77:80) om insatser för samerna sägs beträffande detta samband bl. a. följande:

En avgörande förutsättning for att den samiska kulturen skall kunna bevaras är . . . . . . . att rennäringen kan fortleva som samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsområde som av ålder varit samernas. Endast härigenom är det möjligt att utveckla en levande samisk kultur och skapa en sammanhållning som i framtiden kan bära upp den etniska gruppen och dess strävanden. Rennäringen måste därför även i fortsättningen få statligt stöd samtidigt som åtgärder måste vidtas för att skapa arbetstillfällen for samerna i näringar som kan anslutas till och komplettera rennäringen.”

7.2 Älvdalarnas betydelse för renskötseln

Älven och älvdalgången kan ha betydelse for renskötseln som

D naturlig gräns D flyttningsväg D betesmark D område for samling, kalvningsland m. m. D jaktmark, fiskevatten

Som naturlig gräns kan älven på vissa avsnitt under vår, sommar och höst förhindra eller minska renströvning och sammanblandning med angränsande byars renar, särskilt de tider då vattenföringen i älven är hög. Vid samlad flyttning av renarna mellan beteslanden används ofta älvdalgångar där det som regel finns rast- och övernattningsbeten. lsar som är bärkraftiga och fria från besvärande stöpdjup ger ofta god framkomlighet och det är där lätt att hålla samman renhjorden. Under höstflyttningarna kan det dock många gånger vara vanskligt att nyttja isarna. Under vårflyttningarna brukar däremot is- och snöförhållandena på sjöarna vara gynnsamma for renflyttningar. I och mellan älvdalgångarna finns olika slag av betesmarker som behövs och utnyttjas med hänsyn till årstid och betesforhållanden. Särskilt viktiga är älvdalgångens renbeten under vintern och våren. De öppna låglanden invid älvarna är snöfattiga under vintern och får tidigt barmark. Vidare har älvdalarnas låglänta marker ofta betydelse som samlingsplatser för renhjordarna infor flyttning. Sydsluttningarna mot älven är inom barmarkslanden ofta lämpade som kalvningsland.

7.3 Lantbruksstyrelsens bedömning av ingrepp i

renskötselmarkerna

Vattenkraftutbyggnader, skogsbruk, turism, fritidsbebyggelseJakt, fiske och gruvbrytning är exempel på ingrepp och verksamheter som har krävt kontinuerlig och ökande anpassning av renskötselverksamheten till förändrade förutsättningar. Anpassningen har kunnat ske bl. a. genom omfattande investeringar i tekniska anläggningar och genom stödutfodring m. m. vintertid. Investeringarna har till viss del möjliggjorts genom att i vattenmål utdömda medel kunnat utnyttjas, bl. a. särskilda villkorsmedel och regleringsmedel. Vidare har rennäringen, i likhet med andra näringsgrenar i detta område, erhållit statligt stöd genom AMS. Kvar står dock att för renskötseln tillgängliga naturresurser minskat samtidigt som störningar av olika slag gjort det svårare att utnyttja de kvarvarande resurserna. Man måste därför vid bedömningen av olika ingrepp beakta hur tidigare intrång påverkat förutsättningarna att bedriva renskötsel inom byns betesområde. Ett ingrepp i en samebys område kan för övrigt ge påverkan även i angränsande samebyars marker, t. ex. genom renströvning eller genom att man tvingas ändra flyttningsvägar. Av skadorna följer som regel ökade arbetskostnader och driftskostnader i övrigt för att kunna genomföra flyttningar, för bevakning m. m. Sådana kostnader kompenseras regelmässigt i samband med domstolsbehandlingen. Utöver bestående skador kommer mer eller mindre svåra störningar under den tid vattenkraftutbyggnaderna pågår. Samtliga projekt för överledning av vatten från Pite älv och Vindelälven innebär enligt Iantbruksstyrelsen skada på renskötseln (se kapitel 13). De skador och olägenheter som skulle inträffa kan grovt indelas i D bortfall av renbete och försvårat betesutnyttjande D försvårad flyttning D försämrade gränsförhållanden D försämrade förhållanden i övrigt.

Följderna av vattenkraftutbyggnaden kommer givetvis att lagras ovanpå verkningarna av tidigare ingrepp i de berörda samebyarna. En över/edningfrân Piteå/ven berör samebyarna Luokta-Mavas, Ståkke, Semisjaur-Njarg och Östra Kikkejaure, som direkt utnyttjar älvdalen men får konsekvenser även för renskötseln i andra samebyar i Pite lappmark. De mest betydande verkningarna av en överledning är enligt Iantbruksstyrelsen försämrade flyttnings- och gränsförhållanden från Tjeggelvas och nedströms utefter Pite älv till Varjisån. Flera områden samutnyttjas eller genomflyttas med renhjordar från olika samebyar och man är därför i hög grad beroende av att gränser och flyttningsvägar har sådana egenskaper att t. ex. sammanblandning och onödig betesförslitning kan förhindras. En över/edningfrân Laisälven skulle enligt Iantbruksstyrelsen medföra försämrade betes-, flyttnings- och gränsförhållanden för i första hand Maskaure sameby men få konsekvenser även för kringliggande byar- Semisjaur-Njarg, Svaipa, Gran och Malå. Maskaure en rationell renskötsel sameby bedriver och har vid uppbyggnaden av denna fått genomföra en långtgående anpassning till förändrade

Förhållanden genom Skellefte älvs reglering, gruvbrytning, kalhuggning m. m. Vid Aisjaur skulle utloppskanalen försvåra redan i dag besvärliga flyttningar. Laisälven nedom Storlaisan fungerar bl. a. som naturlig gräns mot andra samebyar samtidigt som den används för att reglera betesutnyttjandet på byns marker söder om älven. Dessa egenskaper hos älven skulle ta väsentlig skada vid en överledning samtidigt som ett gräsbete av mycket hög kvalitet vid älvkanten på sikt kommer att försvinna. Därmed uppstår allvarliga störningar på renskötseln i samebyn, vars möjligheter till ytterligare anpassning utan att minska renskötselns omfattning är små. En över/edning från Vindelälven till Ume älv berör samebyarna Gran, Ran,

Malå och Umbyn. Överledningen får konsekvenser framför allt för Ran

och Umbyn samebyars flyttningsmöjligheter. Detta torde få betydande direkta och indirekta konsekvenser f0r renskötseln kring Vindelälven. Särskilt allvarliga blir verkningarna för Rans sameby om en kanal mellan Sandselet i Vindelälven och Sandsjön kommer till. Enligt lantbruksstyrelsen innebär detta att flyttning av huvuddelen av byns renhjord i värsta fall omöjliggörs. Vad beträffar Umbyns sameby skulle flyttningar över Juktån i hög grad försvåras om en kraftigt ökad vattenföring i ån inträffar under tid för samernas flyttningar.

8 Jordbruk och

skogsbruk

8.1 Jordbruk

Jordbruket i norra Sverige bedrivs under delvis ogynnsamma förhållanden vilket har bidragit till den omfattande minskningen av den odlade arealen, särskilt under 1950- och 60-taIen. Den korta odlingssäsongen gör det ofta nödvändigt att ha säsongsysselsättning i andra näringar. Lantbruksstyrelsen har genom lantbruksnämnderna i Västerbottens och Norrbottens län beskrivit de berörda älvdalarnas betydelse för jordbruket och bedömt effekten för jordbruket av redovisade överledningan* I älvdalarnas nedre lopp finns fastmarksjordar och betingelser i övrigt som ger goda Förutsättningar för jordbruk. Jordbruksproduktionen i älvdalarnas övre delar är däremot låg, bl. a. på grund av att goda fastmarksjordar i stort sett saknas. I stället odlas sand- och mojordar samt i stor utsträckning även myrjordar. Det höga läget över havet medför vidare lägre medeltemperatur och kortare vegetationsperiod än i kusttrakterna. Många tidigare jordbruk har numera upphört. I Pite älvdal finns sålunda inget jordbruk

ovanför Älvsby kommun. I Skellefteälven bedrivs jordbruk vid Aisjaur,

Storavan och Naustasjön. Viss marginell odling för självhushåll förekommer på många håll även långt upp i älvdalarna. Denna odling spelar viss roll i det sammansatta näringsmönster som bl. a. i övre Piteälven utgör en förutsättning för fast bosättning. Lantbruksnämnderna har getts möjlighet att bygga upp lantbruksföretag i kombination med verksamheter som inte direkt hänför sig till de areella

näringarna. Överledningarna kommer inte att försämra förutsättningarna

för denna typ av glesbygdsföretag i de delar som baseras på åker och skog men kan medföra svårigheter om fisket och/ eller turismen påverkas negativt. Det är vidare tänkbart att den minskade vattenföringen i de älvar som vatten tas ifrån skulle kunna påverka jordbruket negativt genom en sänkning av grundvattennivån. Som framgår av redovisningen i kapitel 3 skulle detta å andra sidan också kunna medföra bättre dränering av sanka jordar och minskade översvämningsrisker vilket är till fördel för jordbruket. Det mest livskraftiga jordbruket i de berörda områdena finns i Sandsjö skifteslag, som skulle kunna beröras av överledningen från Vindelälven till Umeälven. Befintlig åker inom Sandsele är väl utnyttjad, och det är svårt att få tag i ersättningsmark inom acceptabelt avstånd. Det är därför en fördel om vattenståndshöjningen vid Sandsele begränsas så att åker inte 1 Lantbruksstyrelsen: däms över eller får försämrad torrläggning. Likaså är det fördelaktigt om Yttrande 1979-02-07.

kanalen till Sandsjön placeras så att man inte behöver ta åkermark i anspråk. Om man vid den närmare utformningen av projekten tar hänsyn till jordbruket i främst Sandsele torde det enligt lantbruksstyrelsen inte finnas några starka skäl från jordbrukssynpunkt mot överledningsåtgärdernzt.

8.2 Skogsbruk

och Vindelälvens övre delar karakteriseras bl. a. Skogarna kring Piteälvens av en mycket långsam tillväxt. Domänverkets skogsodlingsgräns sammanfaller i stort sett med Laisälvens dalgång från Storlaisans övre delar till sammanflödet med Vindelälven. I Piteälven går gränsen strax nedom Skier- Skogen i området ägs till den helt övervägande delen av staten. fajaure. Vissa inslag av bondeägd skog finns dock, bl. a. vid Laisvall och kring de stora sjöarna i Skellefteälven. Längre ner i älvdalarna är ägoförhållandena mer splittrade. bedömt över- Skogsstyrelsen har genom de berörda skogsvårdsstyrelserna inverkan i Vindelälvens och Piteålvens älvledningarnas på skogsbruket dalar. skulle förloras på grund av överdämning. I stället kan Ingen skogsmark man vänta sig marginella vinster genom att växtsäsongen på vissa strandpartier blir längre när högflodstiden förkortas. Kanalbygget mellan Sandsele och Sandsjön skulle berära skogsmark och orsaka ett årligt produktionsbortfall i storleksordningen l00 m3sk (skogskubikmeter). lnverkan på skogsbruket i samband med de redovisade vattenöverledllottningen i Piteälven, som sannolikt skulle ningarna gäller i huvudsak i Piteälven är en angelägenhet huvudsakligen for omöjliggöras. Flottningen Domänverket och ASSI (Aktiebolaget statens skogsindustrier). De svarar tillsammans för 99,6 % av flottningskvantiteten som år 1977 uppgick till 210 000 m3 (fast mått). Domänverket har emellertid for sin del beslutat upphöra med flottningen från och med år 1980. Norrbottensdelegationen har dock ifrågasatt beslutet och söker möjliggöra fortsatt flottning med samhälleligt stöd. I Juktån bedrivs flottning som skulle påverkas positivt av en överledning, l kan förlängas något. Flott- Skogsstyrelsen: Utred- eftersom vattenmängden ökar och llottningstiden ning beträffande konse- ningen kommer dock sannolikt att upphöra fr. o. m. år 1979. Skogsbruket kvenserna for skogsbrui Juktåns dalgång torde inte påverkas i övrigt. ket av vissa föreslagna I Vindelälven är flottningen nedlagd sedan 1976, och det är enligt skogsöverledningsprojekt. 1979-01-31. vârdsstyrelsens bedömning inte aktuellt att återuppta flottningen.

9 Några

specialproblem

1 detta kapitel behandlas vissa specialproblem, nämligen hur överledningsprojekten kan påverka D bottensedimenten i Aisjaur och Storlaisan, D Piteälvens och Umeälvens mynningsområden, D översvämningsriskerna, D vattenståndet i Storvindeln. Studierna har utförts inom ramen för naturmiljöprojektet och for utformningen av kapitlet svarar professor Åke Sundborg.

9.1 Bottensedimenten i Aisjaur och Storlaisan

Överledning av vatten från Storlaisan till Aisjaur berör två sjöar som sedan

en tid tillbaka påverkats av gruvhanteringen i Laisvall. Enligt en utredning av statens naturvårdsverk pumpas årligen 12 milj. m3 gruvvatten upp ur gruvan och släpps efter viss försedimentering ut på två ställen vid Storlaisans

västra strand. Årsutsläppet anges bl. a. innehålla 400-500 ton slam, 8-15

ton bly_ varav 6 ton eller mindre i löst form, drygt 1 ton zink, varav mindre än hälften i löst form, och 20 kg kadmium (enl SNV 1975). Processvattnet från anrikningsverket släpps ut i Loholmsviken i Aisjaurs västra del. Det innehåller ursprungligen stora mängder gråbergsslam, metallsulfider, utlösta metaller och tillsatskemikalier. Merparten av det uppslammade materialet avsätts dock i en serie sedimentationsdammar innan vattnet når Loholmsviken.

Årsutsläppet till Aisjaur uppgick under åren 1971-74 till mellan 160 och

275 ton slam. Koncession för ökad malmbrytning har erhållits under villkor att bl. a. slamavskiljningsanordningarna förbättras. De utgående slammängderna beräknas därefter bli högst 180 ton/ år. Blyutsläppet kan då beräknas bli 1-1,5 ton/år (Koncessionsnämnden for miljöskydd nr 127/75). Loholmsviken är relativt grund. Vid en överföring av vatten från Storlaisan till Loholmsviken kommer detta vatten att skiktas in i Aisjaur på den nivå som motsvarar dess täthet (densitet). Med de stora vattenmängder det här är fråga om - 200 m3/ s - blir vattenhastigheterna lokalt relativt höga, och strömningsbilden i Aisjaur kommer att förändras radikalt. Man kan inte utesluta möjligheten att förorenade bottensediment åter slammas upp och fors med genom Aisjaur för senare avsättning längre nedströms i Skellefteälvens vattensystem.

4 TRANSMISSION

Böfsjour

Figur 9.1 Mätningar av För att kunna bedöma riskerna för återuppslamning bör man känna till vattnets genomskinlighet det tidigare spridningsmönstret för det förorenade vattnet från anriknings- (transmission) 1 rn under samt bottensedimentens inverket, var det förorenade materialet avlagrats vattenytan i A iyaur vid nehåll av bl. a. bly och andra tungmetaller. Detta är endast ofullständigt månadsskiftet juni-juli I 965. Skalan anger känt från tidigare studier, och de undersökningar som gjorts inom utredgenomskinlighelen i pro- ningens program är självfallet inte så detaljerade. att de ger annat än en cent av genomskinligheten i om situationen. översiktlig uppfattning helt klart vatten. Svarta Av studier från mitten av 1960-talet framgår, att spridningen av förorenat cirklar anger lokaler där vatten tidvis kunnat följas genom hela Aisjaur och vidare förbi Dainaksundet bøtrenproppar togs hästen 1978. och Racksundet. Ett exempel på en typisk spridningsbild ger de mätningar som utfördes kring månadsskiftet juni-juli 1965 (figur 9.1). Kartan återger förhållandena l m under vattenytan, men observationer på andra nivåer visar en likartad spridningsbild. Av mätningarna framgår att grumligheten kan följas över stora områden, men också att den avtar mot Dainaksundet och Uddjaur. Under fältarbetena hösten 1978 togs bottenprover i Loholmsvikens västra del, i östra delen av Aisjaur samt i Flukaområdet. Provtagningspunkterna är markerade i figur 9:1. De ostörda bottenpropparna besiktigades i fält, röntgenfotograferades sedan i laboratorium och analyserades kemiskt. Olika nivåskikt undersöktes med avseende på bl. a. vattenhalt, glödgningsförlust och halt av bly, nickel och kadmium. Ett exempel på en röntgenbild ges i figur 9.2. Röntgenbilden av bottenproppen från Loholmsviken visar tydligt, att de översta 5 centimetrarna består av artfrämmande material, mera svårgenomträngligt för röntgenstrålning. Motsvarande bilder från andra delar av

Aisjaur anger också en förorening av ytskiktet, men mera diffus och mindre omfattande. Kemiska analyser visar blyhalter av 0,3-0,5 96 av sedimentets torrsubstans i Loholmsviken mot ca 0,005 % i Aisjaur och ca 0,01 96 i Fluka. Nickel- och kadmiumvärdena visar inte en så entydig spridningsbild, men kadmiumhalterna är dock klart högst i Loholmsviken och relativt höga även i Fluka. Flukaområdet tycks fungera som ett slags fálla för sediment och tungmetaller. Fördelningen av de förorenade bottensedimenten i Aisjaur är sålunda i princip relativt klar, även om den inte är känd i detalj. Att det sker eller har skett en spridning förbi Fluka, genom Racksundet och vidare till nordvästra Uddjaur torde också vara helt klart. I annat sammanhang har konstaterats en upplagring av bly, zink, kvicksilver och kadmium i fisk från Loholmsviken. särskilt i levern. Kvicksilverhalten ligger dock under gränsen för svartlistning. En eventuell överledning kan väntas öka spridningen av avloppsslam från anrikningsverket och dessutom lokalt medföra en uppslamning av de löst lagrade bottensedimentens översta skikt. En spridning till Uddjaur och möjligen vidare nedströms i älvsystemet är inte utesluten. Den föreslagna ledarmen utanför tunnelmynningen i Aisjaur kommer att minska riskerna för erosion och uppslamning men inte att eliminera dem. Problemet bör därför studeras mera i detalj, om en överledning skulle bli aktuell. Figur 9.2 Röntgenbild Också i Storlaisan finns starkt förorenade vilka över- (radiøgram) av bottenpropp bottensediment, från Loholmsviken. Det siktligt undersöktes hösten 1978. Hittills utförda undersökningar tyder inte översta ski/det representepå att en överledning skulle medföra en spridning av förorenat vatten och rar slam som härrör från material till Aisjaur, eller att förhållandena skulle försämras i Storlaisan. uts/äppetfrån anrikningsverket i Laisvall. Möjligen kan riskerna för en eventuell spridning nedströms i Laisälven komma att minskas något vid en överledning.

Akut intermittent porüri och risk för bbzexposition

För att utröna hälsoriskerna av en överledning från Storlaisan till Aisjaur har utredningen kontaktat professor Lennart Wetterberg vid Karolinska institutet (Psykiatriska kliniken, Szt Görans sjukhus), som studerat porfyrisjukdomen och förhållandena kring Laisvall. Professor Wetterberg beskriver sjukdomen på följande sätt:

“Akut intermittent porfyri är en ärftlig ämnesomsättningssjukdom (kemisk missbildning) som kännetecknas av buksmärtor, förlamningar och psykiska symtom. Symtomen liknar mycket blyförgiftning. Även biokemiskt har porfyrisjukdomen och blyförgiftning anknytningspunkter. l båda fallan förekommer en sänkt enzymaktivitet i den ämnesomsättningskedja som behövs för att bilda det röda blodfárgämnet hemoglobin. Patienter med porfyri har en sänkning med 50 % av enzymet uroporfyrinogen-l-syntetas. Vid blyexposition får man också en sänkning av detta enzym. Friska personer tolererar att enzymet hämmas till hälften men hos porfyripatienter som endast har halv aktivitet från födelsen utlöser exposition av olika ämnen (t. ex. bly) metabolisk katastrof med förlamning (som vid polio) och ibland med dödlig utgång, om andningsmuskulaturen engageras. Antalet anlagsbärare för porfyrisjukdomen har för de två nordligaste länen beräknats till l person på 900. I Arjeplog är andelen anlagsbärare avsevärt

högre. En utredning, finansierad av landstinget, pågår f. n. for att kartlägga antalet anlagsbärare bland skoleleverna i Arjeplog. Enligt professor Wetterberg står det nu klart att patienter med porfyri löper ökad risk att insjukna vid blyexposition men också att de mängder bly som finns i fisk och vatten i Aisjaur utgör en riskfaktor även for personer som inte har anlag för porfyrisjukdom. Mot denna bakgrund betonar professor Wetterberg att

“alla åtgärder för att begränsa spridning av blyförekomsten i området måste vidtagas. En reglering av vattendragen som skulle innebära en höjning av vattennivåerna med fara lör att blyslig spolas ned från stränderna längs Laisälven och att Aisjaurs vatten förs ut till större områden måste förhindras.

9.2 Piteälvens mynningsområde

Från kommuner och industrier vid nedre Piteälven har det uttryckts farhågor för att älvens funktion som råvattentäkt och som recipient för avloppsvatten skulle komma att störas vid en överledning av vatten från Piteälven. Särskilt har man påpekat riskerna för att saltvatten skulle kunna tränga in i Piteälvens mynningsområde. Piteälven mynnar med ett delta i Svensbyfjärden, flyter därefter genom till Inre fjärden, genom Djup- och Munksunden till Yttre Bergsvikssundet och slutligen genom Pitsundet till Bondöfjärden och Bottenviken. fjärden Skillnaden i vattenstånd mellan Svensbyfjärden och havet äri regel obetydlig. I vissa situationer strömmar vatten från Inre fjärden genom Strömsundskanalen i centrala Piteå och vidare till Bottenviken. Kartskissen i figur 9.3 visar läget av viktigare råvattenintag och avloppsutsläpp i området. Piteå tätort tar sitt vatten från Ursviken i Svensbyfjården. Verket har en kapacitet av ca 25 000 m3/ dygn, men för närvarande är behovet endast ca 10 000 m3/dygn. ASEA utnyttjar ca 2 300 m3/dygn från en pumpi Framnäs vid Svensbyfjärden, ASSI tar ca 60000 m3/dygn från

_93 station

Pigg Pef;“e”5d/__ t ca 40000

ett eget vattenverk i Inre fjärden, och SCA utnyttjar m3/dygn

g?w.,f;§;fg§jaf,§jj.mj§e från

från egen pumpstation i Yttre fjärden samt får också en del vatten (vattenverk) och avloppsutdet kommunala nätet. Vattenåtgången kan beräknas öka i framtiden, då släpp (reningsverk).

Å Révattenintag, Piteå

\{.°§9 .c

Å industri O 9 o\ U Avloppsutslöpp. Piteå Ö PI »9 n .o i industri i? .ne Piteö s* ”å”

Svensby- Yttre fjärden _ fjärden

fler tätorter blir anslutna till vattenverket i Ursviken och då industrin ökar sitt vattenbehov. Piteå tätort har ett avloppsreningsverk för 26 000 personer på Sandholmen vid Djupsundet mellan Inre och Yttre fjärden, ASSI har sitt huvudsakliga industriutsläpp vid Vargödraget utanför Piteälvens mynning vid Pitsundet och SCA släpper efter slamavskiljning ut sitt avlopp i Yttre fjärden. l vissa situationer kan saltvatten från de yttre fjärdarna längs bottnen tränga upp i Svensbyfjärden. Därvid kan brackvatten påverka vattenkvaliteten vid Piteå råvattentäkt. Även vatten från avloppsutsläppen kan föras uppåt och speciellt vintertid ge vatten med dålig kvalitet vid det vattenintag som ligger på 14 m djup i Ursviken. Reservintaget på 5 m djup ger visserligen bättre vatten, men vattnet har ofta så låg temperatur att den automatiska doseringen av kemikalier försvåras. Ännu känsligare är cellulosaindustrierna, som har sina pumpstationer närmare havet. Driftstörningar Förekommer periodvis, i huvudsak under vinterhalvåret. Detta vållar extra kostnader för specialbehandling av processvattnet eller för inköp av kommunalt vatten. Saltvatteninträngningen underlättas av högt havsvattenstånd och låg vattenföring i älven. Dessutom inverkar vind- och isförhållanden. Vid en kombination av ogynnsamma faktorer har man uppmätt ca 15 gånger så höga salthalter som i normalt älvvatten vid Piteå vattenverk (31 jan 1977). Vid Bergsviksbron hade vattnet enligt undersökningar i mitten av 1960-talet en förhöjd salthalt under mer än 50 % av den tid då vattnet var islagt. Detta gällde både yt- och bottenvattnet. På lång sikt kommer landhöjningen att förhindra saltvatteninträngningen. Hela Piteälvens mynningsområde är dock för närvarande mycket känsligt för saltvatteninträngning, speciellt under årets första och sista kvartal, då salthalten i de yttre fjärdarna vanligen är hög, då havsvattenståndet ofta är högre än årsgenomsnittet och då vattenföringen i Piteälven alltid är låg. En ytterligare minskad vattenföring i älven under denna årstid kan komma att medföra en klar försämring av vattenförsörjningen samt öka riskerna för driftstörningar inom industrierna. Ett eventuellt överledningsprojekt måste därför föregås av en detaljerad undersökning av vattenomsättningen i fjärdarna. Ett annat problem som aktualiserats inom nedre Piteälven är den ökade sedimentationen och igenväxningen inom vissa områden, bl. a. i sundet vid Bergsviksbron. Även denna process kan tillskrivas en rad olika inverkande faktorer. De viktigaste är den fortlöpande landhöjningen (ca 1 cm/år) och den ökade näringstillförseln genom utsläpp från jordbruk samt kommunala och industriella avlopp. Bottentransporten under högvattenperioden spelar en betydande roll under naturliga hydrologiska betingelser för att hålla vissa bottenytor fria från invandrande vegetation. Denna effekt kan väntas bli

försvagad vid överledning av vatten från Piteälven. Överledningen kan på så sätt öka tendensen till igenväxning. Ökningen kan dock inte bedömas

bli särskilt betydande. Av betydelse för nedre Piteälven är också att andelen humushaltigt vatten från Varjisån och andra skogstillflöden skulle öka, eftersom det är det klara och humusfattiga fjällvattnet som leds över till Skellefteälven. Det innebär

att vattnet blir något brunare under den period då överledning äger rum,

särskilt på sträckan nedströms Bredsele. Den högre humushalten kommer sannolikt att kräva något större reningskostnader både i Piteå kommuns vattenverk och i ASSls vattenverk. Kostnadsökningen torde dock vara marginell. Erosionen kommer sannolikt att minska något och därmed också sedimenttransporten i älvens nedströmsdelar. Under vårflodstoppen kan man uppskatta minskningen till 20-40 %. Detta kan innebära något minskade filtreringskostnader för vattenverken i Piteå kommun. En nackdel med den minskade sedimenttransporten kan vara att föroreningar, t. ex. tungmetaller, i mindre utsträckning än tidigare kommer att bindas i sedimenten. Det finns många avloppsreningsverk längs nedre Piteälven. Älvens kapacitet som recipient väntas dock inte bli nämnvärt minskad.

9.3 Umeälvens mynningsområde

Situationen i Umeälvens mynningsområde liknar i vissa avseenden förhållandena i nedre Piteälven. En minskning av vattenföringen genom överledning av vatten från Storlaisan till Aisjaur kan ge liknande effekter som i Piteälvens mynningsområde, dvs. en ökad risk för saltvattenuppträngning. Vid industrins vattenverk i Degernäs inträffade under perioden 1967-70 saltvatteninträngning vid vissa kombinationer av låg vattenföring. högt vattenstånd och vindar från väst till nordost. För att hindra saltvattenflödet byggdes 1974-75 två grunddammar i Umeälvens delta. Detta tycks såvitt hittills är känt ha stoppat saltvatteninträngningen. Visserligen skulle vattenföringen i Umeälven minska genom en överledning från Storlaisan till Aisjaur, men eftersom detta till allra största delen sker under en period med relativt hög vattenföring, torde man inte behöva befara ökad saltvatteninträngning i Umeälvsdeltat. Problemet bör dock studeras något närmare, om överledningsprojektet blir aktuellt.

9.4 Översvämningsrisker

De översvämningar som observerats i ljällälvarna har inträffat i samband med snösmältningen. Vid extrema högvatten kan vägar, brofasten. byggnader och andra anläggningar skadas. liksom odlingsmark och skogsmark. l vissa områden längs Vindelälven inträffar regelbundet Översvämningsskador vid kraftig vårflod, medan områdena kring Piteälven i regel forskonas från skador. Orsaken till skillnaderna i översvämningsbenägenhet kan sökas i häftigare och snabbare flöden i Vindelälven jämfört med Piteälven. som framför allt i sin övre del har flera stora sjöar och därmed bättre magasineringsförmåga. Dessutom inverkar också olikheter i klimat och geomorfologi. Nära Vindelälven, även i den övre delen. finns större arealer låglänt odlingsbygd. I Vindelälven har större översvämningar inträffat dels i Sorseleområdet,

dels i Spölandsområdel nära sammanflödet med Umeälven. År 1938 inträffade t. ex. en översvämningskatastrofi Spöland, varvid l 340 hektar åker och äng sattes under vatten och många gårdar måste överges. Numera är översvämningsriskerna här eliminerade genom främst regleringen av Umeälven. I Sorseleområdet inträffade den senaste översvämningen med betydande skadeverkningar år 1971. En fördämning i Sorsele samhälle brast, varvid ett villaområde med ett 40-tal hus isolerades och många husägare fick käl- Iarväningarna förstörda. Tre vägar i Sorseleområdet måste stängas av, vilket orsakade stora problem men inga egentliga materiella skador. Grundvattnet trängde upp i samhällets avloppsledningsnät med överbelastning av reningsverket som följd. Totalt beräknas översvämningen l97l ha vållat skador av storleksordningen 500 000 kr i Sorseleområdet. Skadorna blir på skogsmark små, eftersom skogen i regel tål kortvarig överdämning. Inte heller på odlingsmark blir skadorna av större omfattning. De översvämmade arealerna är främst betesmark, mera sällan åker. Lokalt kan clock erosionsskador inträffa. Fritidshus, båthus och hölador drabbas relativt ofta av översvämningar, men skadorna blir i allmänhet obetydliga.

Överledning av vatten kan väntas minska översvämningsriskerna ned-

ströms överledningspunkten. De tre aktuella överledningsprojekten har i detta avseende relativt olika verkningar. Sandseleprojektet innebär en Överledning av maximalt 180 m3/s, dock begränsad av utbyggnadsvattenföringen vid Harrsele kraftverk i Umeälven. Detta betyder att vissa vårfiodstoppar i Vindelälven kan komma att minska med maximalt 180 m3/s, medan andra förblir oförändrade. Man kan inte utesluta, att extrema vårllodstoppar fortfarande blir lika höga, eftersom flödet kan väntas vara högt också i Umeälven under dessa år.

Översvämnings-

riskerna i Sorseleområdet minskas inte genom en Överledning vid Sandsele. Vid Överledning från Storlaisan till Aisjaur kan vattenföringen i Laisälven och Vindelälven under kortare perioder minskas med ett värde som överstiger överledningsvattenföringen 200 m3/s, eftersom vatten samtidigt magasineras i Storlaisan. Vid extremt höga flöden blir dock denna effekt osäker och mycker kortvarig, och man bör därför räkna med en minskning av högvattentoppen med 200 m3/s. Detta skulle vid översvämningen 1971 ha sänkt vattenståndet med ca 32 cm i Sorsele, vilket skulle ha minpåtagligt skat skadeverkningarna. Vid Överledning från Tjeggelvas till Hornavan kan vattenföringen i Piteälven nedströms Skierfajaure minskas med 100 m3/s. Detta innebär en

sänkning av högvattenståndet vid Älvsbyn med ca 55 cm vid normal vårflod

och med ca 35-40 cm vid extrem vårflod. Då översvämningsskadorna är små längs Piteälven har detta ingen nämnvärd ekonomisk betydelse. Viss minskning av erosionsaktiviteten kan dock förväntas i lätteroderade strandbrinkar.

9.5 Vattenståndet i Storvindeln

Under fältundersökningar sommaren 1978 observerades att den korta strömsträckan mellan Storvindeln och Nedre Gautsträsk uppströms Sorsele var av sådan karaktär, att man inte kunde utesluta att en minskning av vattenmängden i Laisälven också skulle kunna påverka vattenståndet i Storvindeln. SMHI har undersökt förhållandena och därvid kunnat konstatera följande. Vid utloppet från Storvindeln finns ingen entydig, bestämmande sektion, utan viss indämning sker från Nedre Gautsträck. Detta beror åtminstone delvis på den fördjupning av djupfåran vid utloppet som gjordes i början av 1900-talet för att underlätta båttrafiken. Eftersom Laisälven mynnar i Nedre Gautsträsk påverkas Följaktligen Storvindelns vattenstånd av Laisälvens vattenföring. En eventuell bortledning av vatten från Laisälven skulle alltså medföra en sänkning av Storvindelns vattenstånd. Men stöd av tillgängliga observationer har man kunnat beräkna hur avrinningen från Storvindeln skulle påverkas av olika vattenföringssänkningar i Storlaisans utlopp vid skilda vattenstånd vid Sorsele. Resultatet av beräkningarna visar att sänkningen av vattenståndet i Storvindeln maximalt skulle kunna bli 10 å 15 cm, förutsatt att vattenföringsminskningen ej är större än 200 m3/s i Laisälven. En rekonstruktion av sänkningen av Storvindelns vattenstånd har gjorts för perioden maj-november 1953, varvid data från Skellefteälvens Vattenregleringsforetag rörande överledningen från Laisälven använts som bas. Vid beräkningen har hänsyn tagits till de ändrade magasineringseffekterna i Storvindeln. Resultaten visar en sänkning av vattenståndet i Storvindeln med i medeltal knappt 7 cm under perioden och en maximal sänkning av halvmånadsmedelvärdena med 10 cm för första och andra hälften av juli månad. De angivna värdena bör enligt SMHI betraktas som ungefärliga men anger den riktiga storleksordningen av den sannolika vattenståndssänkningen. Den beräknade sänkningen av vattenståndet i Storvindeln kan betraktas som marginell och bör inte medföra några nämnvärda miljöeffekter kring sjön, i synnerhet som den naturliga säsongrytmen inte kommer att påverkas. De ändrade magasineringsförhållandena kommer också att påverka vattenföringen i Vindelälven nedströms Nedre Gautsträsk. Även denna effekt kan bedömas vara helt marginell. Om överledning skulle aktualiseras, bör man ändå överväga vissa begränsade tekniska åtgärder i sjöns utlopp för att undvika de nämnda effekterna.

10 Kraftekonomi

10.1 Vattenkraftens egenskaper och roll i kraftsystemet

Sveriges försörjning med elektrisk energi har hittills till största delen varit baserad på vattenkraft. Fram till mitten av 1960-talet täckte Vattenkraften under år med normal nederbörd praktiskt taget hela behovet av elkraft. Sedan dess har vattenkraftens andel sjunkit och är nu omkring två tredjedelar av elproduktionen. Bl. a. Följande faktorer karakteriserar Vattenkraften som energikälla. D Vattenkraften tär inte på ändliga energitillgångar och utgör således i likhet med t. ex. solvärme och vindkraft en s. k. förnybar energikälla. Vattenkraften är den enda Förnybara energikälla som f. n. kan anses fullt utvecklad.

D Vattenkraften är den viktigaste inhemska energikällan. Produktionskost-

naden för och tillgången på vattenkraft påverkas inte av internationella kriser och konflikter. Vattenkraften är därför oöverträffad från försörjningstrygghetssynpunkt. D Jämfört med andra produktionsformer ger Vattenkraften elektrisk energi med små omvandlingsförluster. Naturenergin i det rinnande vattnet omvandlas med hög verkningsgrad till elenergi. D Vattenkraftens utnyttjande bygger på en sedan länge välkänd teknik. Vattenkraftverken är driftsäkra och har lång livslängd. l ekonomiska kalkyler räknar man vanligen med en avskrivningstid på 40 år. Den verkliga livslängden är dock i allmänhet avsevärt längre. De årliga energitillskotten levereras alltså under mycket lång tid med låga driftkostnader. D Elproduktionen från Vattenkraftverk varierar med vattentillrinningen. För att kunna utnyttja vattenkraftverken rationellt fordras reglering av tillrinningen, vilket sker i vattenmagasin. D Vattenkraftverken fordrar i allmänhet längre överforingsledningar än andra kraftslag. D Kraftproduktionen styrs i varje ögonblick av ellörbrukningen. Elenergins konsumtionsmönster varierar avsevärt mellan olika årstider, under veckan och dygnet beroende på klimatväxlingar, arbetsrytm i industrin m. m. Med hänsyn till bl. a. dessa variationer i elforbrukningen måste produktionssystemet vara flexibelt. Vattenkraften har en mycket viktig uppgift i detta sammanhang. Genom att vattenkraftverken tekniskt är lätta att

år

TWh/

/\ 100 --

Figur 10.1 Elprodukriøn- I ens sammansättning 1950-1978. 1950 1955 1960 1965 1970 1975

reglera kan produktionsregleringen i det svenska kraftsystemet ske på ett effektivt sätt och till låg kostnad. El Vattenkraften möjliggör en snabb automatisk reglering vid störningar i kraftsystemet. Detta är av utomordentligt stor betydelse for leveranssäkerheten vid exempelvis bortfall av kraftledningar i stamnätet och vid plötsliga bortfall av stora värmekraftverk.

I figur 10.1 redovisas den svenska elproduktionens sammansättning under perioden 1950-1978. Där framgår bl. a. vattenkraftens dominerande betydelse for elforsörjningen. Variationerna i vattenkraftproduktionen beror på de varierande nederbördsförhållandena. Produktionsförmâgan i vattenkraft under ett år med normal nederbörd uppgår f. n. till ca 61 TWh (miljarder kWh). Elförbrukningen år 1978 uppgick till ca 89 TWh.

10.2 Studerade projekt

l projektbeskrivningen i kapitel 2 redovisas de olika studerade projekten utförligt. I tabell 10.1 redovisas några från energiforsörjningssynpunkt väsentliga data för projekten. För att ge en uppfattning om energitillskottens storlek kan som exempel nämnas att en utbyggnad av hela Byske älv skulle ge 757 GWh/år och att en utbyggnad av de fyra kraftstationerna i Mellanljusnan skulle ge 740 GWh/år.

Tabell 10.1 Överledningsprojektens energiproduktion och kostnad (prisnivå november 1977)

Projekt Genomsnitt- Energi- Därav Anlägg- Specifik ligt överledd till- tillskott nings- anläggvattenmängd, skott under vin- kostnad, ningsm3/s Gwha/år tertidb, 96 Mkr kostnad, kr/kWh, år

a Miljoner kWh. ”September-april (vecka 37-16).

10.3 Kraftekonomisk värdering

En kraftekonomisk värdering av de olika överledningsprojekten och en jämförelse med andra typer av kraftutbyggnader kan ske på fiera olika sätt. Den Speci/ika anläggningskostnaden för överledningsprojekten. dvs. anläggningskostnaden dividerad med det årliga energitillskottet, uppgår till 0,4 å 0,9 kr/kWh, år enligt tabell 10.1. Dessa kostnader framstår i jämförelse med specifika anläggningskostnader vid konventionella vattenkraftutbyggnader som mycket gynnsamma. De konventionella utbyggnadsprojekt som nu aktualiseras har ofta en specifik anläggningskostnad i intervallet 1,5 å 2,0 kr/ kWh, år. En konventionell utbyggnad av Vindelälven och Piteälven skulle enligt Vattenfall kunna ske med en specifik anläggningskostnad på ca 1,0 resp. ca 1.2 kr/kWh, år. Denna typ av jämförelse är emellertid ofta inte rättvisande eftersom en ny kraftstation ger såväl effekt som korttidsregleringsmöjligheter, något som i stort sett saknar motsvarighet vid överledningsprojekten. Tillgången på effekt i det svenska kraftsystemet synes under överskådlig tid vara mer än tillräcklig. Värdet av tillkommande effekt är därför obetydligt. Jämförelsen av specifika anläggningskostnader blir i denna situation relativt rättvisande. Energikommissionen har i sitt betänkande (SOU 1978:17) Energi gjort en omfattande genomgång av kostnaderna/ör andra kraftslag än vattenkraft. Kommissionens kostnadsangivelser baseras bl. a. på antaganden om framtida bränslepriser. Den kalkylränta som tillämpats är 4 %. Kostnaderna för några olika kraftslag i prisnivån december 1976 och med en tänkt idrifttagning år 1985. 1990 resp. 2000 anges i nedanstående tabell. De bränslepriser som ligger till grund för tabellen är alltså de priser som antas gälla de angivna åren i det penningvärde som gällde i december 1976.

Tabell 10.2 Energiproduktionskostnad för några olika typer av elproducerande anläggningar enligt energikommissionen (prisnivå december 1976)

Anläggningstyp Produktionskostnad öre/kWh

1985 1990 2000

Vattenkraft Kärnkraft 2xl 000 MWe 8,5 9,0 10,5 Oljekondens 2x600 MWe 14,0 16,5 23.0 Kolkondens 2x600 MWe - utan rökgasavsvavling 11,0 12,5 15,0 - med rökgasavsvavling 12,5 14,5 17,0 Kraftvärme - olja 25-250 MWe l2.5-11.0 14,5-12,5 17,5-l6.0 - kol/olja 100-250 MWe 12,0-l0,5 l3,5-11,5 l6,0-13.5 - torv 25-250 MWe l6.5-13.5 l7,5-14,0 19.5-14,5 - ved 25-250 MWe l7,0-l3,5 18_O-14,5 22,0-17.5

” Kostnaden för vattenkraft varierar kraftigt beroende på de naturliga förutsättningarna. Ca 15 TWh av den outbyggda vattenkraften bedöms vara ekonomiskt gynnsammare än kärnkraft och ytterligare ca 10 TWh ungefär likvärdiga med kärnkraft.

Kostnaden i öre/kWh för den energi som överledningsprojekten ger kan med och antagna driftberäknas hjälp av projektens anläggningskostnad och underhållskostnader. Anläggningskostnaden for projekten är angiven i prisnivån november 1977 och borde således räknas ned något for att bli Härifrån bortses dock direkt jämförbar med energikommissionens uppgifter. i det följande. Eftersom de kalkyler som här presenteras är av samhällsekonomisk karaktär och regleringsavgifter i driftingår inte fastighetsskatt och underhållskostnaden enligt tabell 10.3. Endast löpande drift- och underhållskostnader har medtagits. Ökade driftkostnader i kraftstationerna i de mottagande älvarna bedöms vara försumbara.

Tabell 10.3 Överledningsprojektens produktionskostnad

Kapitalårs- Drift- och Total Projekt

sig i tabell foring. Det överledda vattnet utnyttjas i befintliga kraftstationer och någon lokal for att ta hand om krafttillskottet erfordras därför inte. nätutbyggnad kostnad för kraftöverforing torde därför inte vä- Överledningsprojektens motsvarande kostnad för kraftslagen i tabell 10.2. sentligt överstiga Fördelningen av krafttillskottet mellan sommar och vinter är något mindre än for andra För kärn-, kolgynnsam for överledningsprojekten kraftslag. kan i runda tal tre fjärdedelar av kraftproduktionen antas ske och oljekraft

under vinterperioden (september-april) då värdet av kraftproduktionen

är högt medan motsvarande andel för överledningsprojekten enligt tabell 10.1 är 40, 57 resp. 62 %. Kostnaden för tillkommande produktionskapacitet i ett elkraftsystem uttrycks vanligen i en effekt- och en energidel. Den ekonomiska nyttan av produktionstillskottet kan beräknas med hjälp av den s. k. margina/meroden, där utgångspunkten är att man beräknar kostnaden för att täcka ett litet tillskott i elkonsumtionen. Med hjälp av kraftsystemets marginalvärden för effekt och energi - med ett gemensamt namn kallade kraftvärden - kan såväl kostnad för tillkommande konsumtion som värdet av tillkommande produktion beräknas. På detta sätt kan produktionstillskott med olika karaktäristik jämföras på ett rättvisande sätt. Med hänsyn till att den elproduktion som äger rum på vinterns dagtid har en förhållandevis hög marginell kostnad värderas sålunda produktionstillskott som äger rum under denna tid högt medan den produktion som sker under sommarnätter och sommarhelger på mot-

svarande sätt värderas lågt. Produktion under vinternätter och sommardagar

har ett värde som ligger mellan dessa båda värden. Kraftvärdena varierar således under året beroende på elförbrukningens variationer. Kraftvärdenas absoluta nivå bestäms bl. a. av vilket eller vilka kraftslag som huvudsakligen utnyttjas för att täcka tillkommande elförbrukning. En beräkning av värdet av produktionstillskottet i samband med överledningar har gjorts för en lägre och en högre kraftvärdering i 1978 års penningvärde Den lägre kraftvärderingen förutsätter en fortsatt kärnkraftutbyggnad medan den högre kraftvärderingen förutsätter ett stopp för kärnkraftutbyggnaden och att den fortsatta kraftutbyggnaden huvudsakligen kommer att ske i form av kolbaserade anläggningar. Det senare fallet gäller även för alternativet med en avveckling av kärnkraften. Enligt regeringens proposition 1978/792115 med riktlinjer för energipolitiken bör någon utbyggnad av kärnkraften utöver tolv kärnkraftblock inte komma ifråga. Bl. a. mot bakgrund härav kan man utgå från att någon fortsatt kärnkraftutbyggnad inte blir aktuell. Därför kan alternativet med den högre kraftvärderingen anses gälla. Det lägre alternativet kan anses ge en undre gräns för värdet av krafttillskottet. En sammanställning av beräkningsresultatet redovisas i tabell 10.4.

Tabell 10.4 Värdet av överledningsprojektens krafttillskott, milj. kr.

Projekt Årsvärde Nuvärde

Högre kraft- Lägre kraft- Högre kraft- Lägre kraftvärdering värdering värdering värdering av

.. .. . Beräkningarna baseras D e re ovisa e vardena ar nettovarden. d d dvs. drift _ och underhållskostnader

på Vattenfalls bedöm_ för har har även tagits till

tillkommande

Hänsyn

anläggningar frånräknats. ningarav det långsiktiga

produktionsbortfall i Stornorrfors resp. Sikfors kraftstationer. kraftvärdet.

Nuvärdet i tabellen avser årsvärdena kapitaliserade och diskonterade med 4 % ränta under 40 år i 1978 års penningvärde. Genom att från krafttillskottens nuvärde dra de investeringskostnader som fordras för att genomföra projekten får man en uppfattning om den kraftekonomiska nytta som är förknippad med projekten (tabell 10.5). Tabell 10.5 Kraftekonomisk nytta av överledningsprojekten, milj. kr

Projekt Högre kraft- Lägre kraft-

Den energiproduktion som överledningsprojekten ger medför - om proskulle komma till stånd - en minskad användning av bränslen för jekten elproduktion. Om energitillskottet från överledningsprojekten ersätter el producerad i kondenskraftverk minskar bränsleförbrukningen med den mängd som anges i tabell 10.6. Tabell 10.6 Minskad bränsleimport till följd av överledningsprojekten, ton per år

Som tidigare påpekats (kapitel 2) påverkar överledningsprojekten negativt de kraftekonomiska förutsättningarna för en konventionell utbyggnad av Vindelälven och Piteälven. En konventionell utbyggnad av dessa älvar skulle enligt Vattenfall ge en kraftekonomisk nytta som enligt samma beräkningsprincip som i tabell 10.5 skulle uppgå till omkring 5 000 milj. kr för vardera älven vid den högre kraftvärderingen. Behovet av olja skulle minska med drygt 0,7 milj. ton per år eller av kol med 1,1 milj. ton per är om Piteälven eller Vindelälven byggdes ut.

10.4 Företagsekonomiska aspekter

Kalkyler av den typ som redovisas i avsnitt 10.3 är främst avsedda att ge ett underlag för långsiktiga överväganden av samhällsekonomisk karaktär beträffande energiförsörjningen. Från företagsekonomisk synpunkt måste ytterligare faktorer beaktas. Exempel på sådana är förutom ñnansieringsvillkoren särskilda villkorsmedel som regeringen kan komma att föreskriva för att projekten ska få komma till utförande samt fastighetsskatt och regleringsavgifter. De juridiska formerna för överledningsföretagen och de avtal mellan berörda kraftföretag som måste träffas kommer att påverka både kostnads- och nyttosidan och får därmed betydelse för det företagsekonomiska resultatet.

11 och

Befolkning, sysselsättning

regional ekonomi

Enligt utredningens direktiv skall de redovisade projektens effekter på sysselsättning och regional ekonomi belysas och värderas. En studie av dessa frågor har på utredningens uppdrag utförts av Geografiska institutionen vid Umeå universitet

11.1 Arbetskraftsbehov och regionala sysselsättningseffekter

Direkta effekter

Kraftföretagen har i sin projektredovisning angett antalet årsarbetare för genomförandet av de olika överledningsprojekten. För vart och ett av de tre redovisade projekten har också uppgifter erhållits om arbetskraftsbehov kvartalsvis under byggperioden med antagen start år 1985. Uppgifterna har redovisats med uppdelning på sysselsättningskategorierna arbetsledning, byggnads- och anläggningsarbetare (egna + entreprenörer). skogsarbetare och städpersonal. 1 figur 11:1 åskådliggörs hur arbetskraftsbehovet i ett tänkbart fall kan variera under byggtiden för de olika projekten. 1 figur 11:2 redovisas en prognos över totalt arbetskraftsbehov i Norrbottens och Västerbottens län vid ett enligt Vattenfall tänkbart utbygg- 1 nadsprogram. Det bör uppmärksammas att Vattenfall för flertalet av de Wiberg, Ulf: Lokala och planerade projekten f. n. inte har erhållit erforderliga tillstånd. Detta gäller regionala effekter av exempelvis projektet Klippen i Ume älv, där regeringen nyligen beslutat vattenöverledningsproatt kraftverket jekt. Geografiska inst., inte får komma till utförande. Som framgår av figuren skulle Umeå universitet. Rapett genomförande av ett eller fiera av överledningsprojekten ha påtaglig port Gerum A218, 1979.

Ant. sysselsatta

400 Arn

300 Figur 11. I A rberskrafrsbe- 200 hov vid överledningsprojekren. 100 A/r l : TjeggeIvas-Horn- 0. avan ä 131313131313131Kvartul Alt II: SandseIe-.Iukrdn 1981. -as -as -07 -ae -59 -90 Ãr A Ir III: Srorlaisan-A isjaur.

Ant. pers.

1000 å 900

700 ,øxQvERLEüNlNG _ \ att I 600 l OVER- _ 500 EDNlfBE_ \ olLIII \ \ A00 ÅNGERMANÅLVEN _ . . _ .r \\ |

l OVERLEDNING\ 200 7 3 all n \ 100 SKELLEFTEÅLVEN \

13131313 1 3 1 3 1 3 l 3 l 3 1 3Kvortol -81 *82 -83 -84 -85 -06 -87 -88 -89 -90 Å.-

Figur 11.2 Överlednings- betydelse för sysselsättningen for Vattenfalls personal i Norr- och Väster-

projekrens arbelskraftsbe- botten under senare delen av 1980-talet. Genom att tidsmässigt anpassa hov sam! prognos över med hänsyn till arbetskraftsbehovet överledningsprojektens genomförande rota/I arbeiskraftsbehovför för övriga utbyggnader skulle dock sysselsättningskurvan kunna bli jämnare Valtenfall i Norrbottens och Väs/erbotlens län vid än i figuren. ett tänkbart Inbyggnads- En stor del av den personal som kommer att bli övertalig i början av

program. Figuren byggerpå 1980-talet vid avtrappningen av Luleälvsarbetena arbetar och bor inom Jokkantaganden som lill vissdel mokks kommun. Även om många av dem sannolikt kommer att tvingas är osäkra men torde ända flytta kan man räkna med att en stor del, särskilt de som har familj, kommer ge en god illustration av att försöka bo kvar och sysselsättas via beredskapsarbeten och andra aröverledningsproiektens berydelse_för sysselsätt- betsmarknadspolitiska åtgärder. De kommer därigenom att utgöra en reningenför Vattenfalls om överledningsprojekten genomförs. Huruvida de komkryteringspotential personal. (Källa: Statliga mer att veckopendla eller flytta till Sorsele resp. Arjeplog är svårt att förutse. va!Ienkra/iutbyggnader. Lägesrapport 1978. Mycket talar dock for att bundenheten till hemorten är så pass stor för

Vattenfall.) merparten att de inte flyttar för en anställning som varar 3-4 år.

Ett genomförande av överledningsprojekten skulle således kunna innebära

att samhällskonsekvenserna av den allvarliga sysselsättningsnedgâng som

Jokkmokks kommun kommer att ställas inför under första delen av 1980-

talet kan mildras eller uppskjutas något.

Indirekta långsiktiga sysselsättningseffekrer

Olika fackmyndigheter har efter förfrågan från utredningen försökt bedöma

de långsiktiga effekterna av olika överledningsprojekt på sysselsättningen

inom respektive näringssektor. l det följande presenteras en kort samman-

fattning av uppgifterna. Skogsstyrelsen har bedömt sysselsättningseffekterna inom skogsbruket.

Skogsmarken påverkas marginellt och några effekter på sysselsättningen

bland skogsarbetarna väntas därför inte. Beträffande flottningen i Piteälven

har Domänverket beslutat om eu nedläggning från och med år 1980, men Norrbottensdelegationen har ifrågasatt beslutet och försöker möjliggöra fort-

satt flottning med samhälleligt stöd. Bortfall av ca 50 sysselsättningstillfållen

i flottningen p. g. a. överledningsprojektet uppkommer bara om flottningen beräknas fortgå till den tidpunkt omkring år 1990 då projektet skulle kunna vara fárdigbyggt. l Vindelälven är flottningen nedlagd sedan år 1976. Förändringarna i Vindel- och Piteälven kan enligt det material som tagits fram vid länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län minska älvarnas attraktionsförmåga för turismen och därigenom påverka sysselsättning och inkomster. Ett genomförande av projekten kan tänkas inverka hämmande på investeringar i t. ex. stugbyar och därigenom försvåra tillkomsten av turistbaserad sysselsättning, vilken bl. a. skulle vara värdefull för att uppnå tillräckligt köpkraftsunderlag för den nödvändigaste basservicen. F iskeristyrelsen påpekar att förutsättningarna för yrkes-, husbehovs- och fritidsliske kommer att försämras i såväl Piteälven som i Vindelälven. Lantbruksstyrelsen betonar vikten av att överledningarna genomförs på ett sådant sätt att åkermarken, särskilt vid Sandsele, bevaras. Vidare påpekas att de föreslagna överledningarna kan försvåra möjligheterna att bygga upp kombinerade lantbruksföretag om fisket och turismen påverkas negativt. Lantbruksstyrelsen framhåller också att sysselsättnings- och inkomstmöjligheterna för samerna kan försvåras. Inga beräkningar av eventuella sysselsättningseffekter redovisas. De ovan angivna effekterna är, som också påpekats av de olika myndigheterna, svåra att uppskatta vad gäller antalet arbetstillfällen. I underlagsrapporten från Umeå universitet framhålls att man, trots osäkerheten i bedömningarna bör kunna dra slutsatsen att ett genomförande av överledningsprojekten inte på något avgörande sätt skulle förändra de långsiktiga sysselsättningsmöjligheterna i berörda kommuner.

11.2 Kommunbeskrivningar

Av de tre överledningsprojekten berör projektet Sandsele-Juktån primärt Sorsele kommun och projekten Tjeggelvas-Hornavan resp. Storlaisan-Aisjaur Arjeplogs kommun. Ett genomförande av projekten ger i första hand kalkylerbara direkta och indirekta effekter på sysselsättning, serbefolkning, vice och ekonomi i dessa kommuner. Sorsele och Arjeplog är till ytan bland de största kommunerna i riket, men är mycket glest befolkade. samhällsutvecklingen i de aktuella kommunerna har under de senaste årtiondena inneburit kraftiga befolkningsminskningar, i Sorsele kommun från 6 132 personer år 1950 till 3 981 personer år 1977. I Arjeplogs kommun uppgick invånarantalet år 1958 till 5 739 personer. År 1977 var befolkningssiffran 4 133. l de officiella prognoserna räknar resp. länsstyrelse med en uppbromsande befolkningsminskning. Folkmängden i vardera kommunen beräknas år 1985 till 3900 personer. Sysselsättningens tyngdpunkt i Sorsele och Arjeplog är kraftigt förskjuten mot de areella näringarna och byggnadsverksamhet. Särskilt i Sorsele kom-

mun är industrisysselsättningen av liten omfattning. Även sysselsättningen i servicesektorn är jämförelsevis liten i de båda kommunerna. Eftersom överledningsprojekten i första hand sysselsätter byggnadsarbetare är det motiverat att närmare studera arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i de två nordligaste länen samt i de aktuella kommunerna. Antalet arbetslösa byggnadsarbetare i de berörda kommunerna är mycket litet vilket utgör en indikation på att den lokala rekryteringen inte kan bli så stor. I det regionala perspektivet är dock byggarbetslösheten ett allvarligt problem i Norrbottens län (figur 11.3).

11.3 och befolkningsprognoser fram till Sysselsättnings-

år 1990 vid olika överledningsalternativ

Vid analysen av överledningsprojektens effekter på totalsysselsättningen och befolkningsutvecklingen fram till år 1990 i kommunerna Sorsele och Arprognoser i länsplanering 1978 använts som utjeplog har länsstyrelsernas gångspunkt och jämförelsematerial. Ett genomförande av överledningsprojekten skulle självfallet få viss inverkan på sysselsättningsläget i de berörda kommunerna och därmed också på befolkningsutvecklingen under ifrågavarande period. 1 tabell 11:1 redovisas sysselsättningsuppgifter för överledningsprojekten på grundval av data från Vattenfall. 1 siffrorna över totalt antal sysselsatta inräknas tjänstemän, byggnads- och anläggningsarbetare, underentreprenöranställda, städ- och mässpersonal samt skogsarbetare.

Antal /N 1 200 1 100 1 000

Norrbottens län 800› 700 600 500

Västerbottens län 300 200

Figur 11.3 A mal arbets/äsa byggnadsarberare. 1977 H M J S

Tabell 11.1 Sysselsättningsuppgifter för de redovisade överledningsprojekten. Avrundade värden

Vissa antaganden har gjorts om hur stor andel av arbetsstyrkan som är bosatt (mantalsskriven)i kommunen. Antagandena är grundade på en analys av arbetsmarknadsläget i de aktuella kommunerna, referensstudier av rekrytering till kraftverksprojekt samt en analys av Vattenfalls personalplaner for 1980-talet. Den antagna minimala omfattningen (10 %) kan antas uppkomma om Vattenfall kan överflytta personal successivt från andra kraftverksbyggen i de två nordligaste länen. Den antagna maximala omfattningen (30 %) kan antas uppkomma om Vattenfall p. g. a. åtaganden i andra delar av landet och/ eller p. g. a. kraftig reducerad byggverksamhet under åren fore ett eventuellt byggande av dessa projekt måste nyrekrytera byggnads- och anläggningsarbetare. En så hög andel som 30 96 bedöms endast kunna uppnås om det i projektens startfaser sker en inflyttning - bl. a. av människor som tidigare bott i kommunen - motsvarande 15-20 % av arbetskraftsbehovet. Effekterna på övriga näringslivssektorer i de aktuella kommunerna antas vara av ytterst marginell betydelse och således ligga inom osäkerhetsintervallet. Befolkningens framtida storlek och sammansättning vid tillskott av arbetstillfällen är naturligtvis beroende av vilka kategorier som får arbete. Utgångspunkten for prognoserna har varit resp. länsstyrelses antaganden beträffande framtida forvärvsintensiteter, flyttnings- och pendlingsrörelser samt de naturliga folkmängdsforändringarna. Länsstyrelsernas antaganden om arbetspendlingen har dock justerats med ledning av uppgifterna om överledningsprojektens sysselsättningseffekter. I beräkningarna har antagits att de indirekta sysselsättningseffekterna inom servicesektorn (dvs. förutom den städ- och mässpersonal som Vattenfall rekryterar) blir så pass små att de ligger inom osäkerhetsintervallet. Både for den offentliga och kommersiella servicen uppkommer visserligen ökad efterfrågan under byggperioden, men kapacitetsutnyttjandet är i utgångsläget så pass lågt att relativt stora temporära efterfrågeökningar bedöms Wiberg (1979) samt kunna klaras utan några nämnvärda ökningar i personalbehov. Carlsson-Wiberg: Arbetsl figur 1l.4-l1.6 presenteras de kalkylerade effekterna på befolknings- marknads- och regionalutvecklingen vid olika antaganden om överledningsprojektens genomfö- politiska konsekvenser av rande samt rekryteringsmönster. visar att effekterna kraftverksutbyggnader i Figurerna blir ytterst norra Norrland. Geogramarginella i det fall att 10 96 av arbetsstyrkan är bosatt i kommunen. Om fiska institutionen, Umeå en andel på 30 96 uppnås skulle en temporär befolkningsökning på maximalt universitet. Rapport ca 200 personer kunna uppkomma. Om befolkningsutvecklingen fram till Gerum A:5 1975.

Folkmangd

L500

L000 _-. Max al! prognos Mm o|l Lansstyrelsensprognos 3500

1970-71 72 -73 -7L -75 *76 -77 -78 79 80 81 -82 -83 GL 8S -86 -87 -88 -89 -90 Figur 11.4 Befolkningsutveckling i Sorsele kommun vid en genomförande av projektet SandseIe-Jukrán.

Folkmongd L500

1.000 Max.olt

_° msgtgrrelsens prognos

prognos

3000 Ar 3197071 -72 73 -7L -75 -76 -77 78 -79 -80 -01 -82 -83 8L -85 -86 -87 -88 -89 -90 Figur 11.5 Befolkningsutveckling i Arjeplogs kommun vid etr genomförande av projekiei Tjeggelvas-Hornavan.

Folkmangd

L500

/Mox alt L000 Munalt. Länsstyrelsensprognos ITQ-nos

3000 P År

jfJV1Q7O -71 -72 -73 -7L -75 -76 -77 -78 -79 -BO-81 -82 -63 -SL ›85 -ü -87 -88 -89 -90

Figur l 1.6 Befolkningsutveckling i Arjeplogs kommun vid ett genomförande av projektet Srorlaisan- Aisjazir.

mitten av 1980-talet följer länsstyrelsens prognos skulle detta således innebära en tillfällig uppgång till nuvarande befolkningstal under i bästa fall ett par, tre år i slutet av 1980-talet.

11.4 Lokala effekter av Överledningsprojekten

Effekter på den kommunala ekonomin

Den största positiva effekten på den kommunala ekonomin uppnås om Överledningsprojekten dels tar i anspråk nyinflyttad arbetskraft som kan utnyttja ledig kommunal servicekapacitet, dels rekryterar arbetslösa personer som redan bor i kommunen och som i annat fall skulle ha flyttat från kommunen. För att behålla llyttningsbenägna byggnadsarbetare har kommunerna möjlighet att i samråd med AMS sätta igång som byggprojekt beredskapsarbeten

Överledningsprojektens värde ur skattesynpunkt för de kommuner som

skulle beröras mest, Sorsele och Arjeplog, har beräknats utifrån nuvarande (år 1978) regler för skatteutjämningsbidrag och utdebiteringsnivâer. Ett genomförande av projektet Sandsele-Juktån skulle innebära en årlig inkomstförstärkning för Sorsele kommun med mellan 0,5 och 1,2 milj. kr under projektets mittfas. På motsvarande sätt skulle ett genomförande av projektet Tjeggelvas-Hornavan ge en inkomstförstärkning för Arjeplogs kommun med mellan 0,3 och 0,9 milj. kr. Storlaisan-Aisjaur-projektet skulle under mittfasen ge ett årligt inkomsttillskott på mellan 0,3 och 0,7 milj.

kr. Överledningsprojekten skulle också medföra intäkter i form

av fastighetsskatter. Detta saknar dock kommunalekonomisk betydelse eftersom skatteutjämningsbidraget då skulle minska i motsvarande grad. Av kommunalekonomisk betydelse är däremot de regleringsavgifter som kraftforetagen enligt vattenlagen har att utbetala (se vidare kapitel 12: Rättsliga frågor). Avgifterna används t. ex. för enskilda vägar, vägbelysning, va-anläggningar samt turist- och fritidsanläggningar. Vattendomstolen fastställer avgifternas storlek, vilka varefter gäller i tioårsperioder, de omprövas. På olika håll i landet, bl. a. i Norrbotten, undersöker länsstyrelsen möj- 1Ett beredskapsarbete ligheterna att i större utsträckning än för närvarande kunna använda re- inom anläggningssektorn kostade i Västerbottens gleringsmedlen för sysselsättningsskapande åtgärder, t. ex. i form av lån län ca 240 000 kr/ årsarbetill enskilda för iordningställande av industrimark företag, och för byggande tare år 1977 varav staten av kommunala industrihus. bidrog med 40 %. Dessa Sedan år 1961 utgår 204 000 kr/ år i regleringsavgifter för regleringar inom kommunala byggprojekt Sorsele kommun. måste således till 60 96 Fr. o. m. år 1979 utgår dessutom regleringsmedel för J uktå självñnansieras av komkraftstation med ca 165 000 kr/år. För regleringar inom Arjeplogs kommun munen, vilket innebär en utgick under år 1978 regleringsavgifter med sammanlagt 787000 kr. betydande restriktion för Regeringen kan också föreskriva att särskilda villkorsmedel skall utbetalas möjligheterna att mer i samband med ett eventuellt medgivande till en överledning. De särskilda långsiktigt behålla en villkorsmedlen arbetsstyrka som är för är engångsbelopp som bla, kan användas för att främja stori förhållande till den näringslivet i bygden, för att tillgodose andra allmänna ändamål eller för marknadsanpassade särskilt angivna insatser, t. ex. fiskevårdande insatser. efterfrågan.

Ekonomiska effekter i övrigt

Byggprojekt av den storleksordning som det är fråga om i detta fall innebär en märkbart ökad ekonomisk aktivitet i området. För de flesta kategorier som rekryteras lokalt torde projekten innebära löneförhöjningar. De tydligaste effekterna inom den kommersiella servicesektorn uppträder sannolikt inom dagligvaruhandeln. Under vissa förutsättningar kan antas, att de två större överledningsprojekten med maximalt ca 300 anställda skapar ett köpkrafttillskott till dagligvaruhandeln på uppemot en miljon kronor per år, vilket motsvarar omsättningen i en mindre livsmedelsbutik. Även andra

näringsidkare, exempelvis åkeriägare, kan påverkas positivt. Övriga indirekta

sysselsättningseffekter inom servicesektorn blir med all säkerhet relativt små, särskilt med tanke på den överkapacitet som ofta finns vid vikande befolkningsunderlag. Ledig kapacitet kan emellertid tas i anspråk. och kapitalförluster kan på så sätt undvikas. Man får en tillfällig ”andhämtningspaus med möjlighet att på sikt planera för tiden efter utbyggnaden.

12 Rättsliga frågor

12.1 Inledning

De vattenöverledningsprojekt som utredningen har att studera förutsätter för sin tillkomst särskilt tillstånd av vattenrättslig myndighet. Förutsättningarna och formerna för sådant tillstånd regleras f. n. i vattenlagen (1918:523), VL, och vattenrättskungörelsen (1971:789). En fullständig översyn av vattenlagstiftningen har emellertid utförts av vattenlagsutredningen, som i sitt slutbetänkande (SOU l977z27). Revision av vattenlagen, Del 4, har föreslagit att gällande VL bör ersättas av en helt ny vattenlag. VLförslaget. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i justitiedepartementet. Av allt att döma kommer en ny vattenlag att träda i kraft i början av 1980-talet. VL-förslagets behandling av vattenöverledning skiljer sig i vissa avseenden från gällande VL:s. Då tidpunkten för ett eventuellt realiserande av överledningsprojekten är osäker, kan det vara lämpligt att redogöra för reglerna i såväl gällande VL som i VL-förslaget. l det följande behandlas. förutom vissa deñnitionsfrågor, frågor om vattenrätt, tillåtlighet m. m.. samfálligheter för vattenöverledning samt formerna för prövning av vattenöverledningsföretag.

12.2 Definition

l vattenrättsliga sammanhang skiljer man mellan begreppen vattenöverled-

ning, vaqenbort/edning och varrenav/edning. Termen vattenöverledning finns

emellertid inte i lagtexten. l stället används uttrycken “bortledande av vatten” (2 kap. 1 § andra stycket VL) eller ”vattenbortledning” (l § vattenrättskungörelsen). Därmed avses alla former av bortledande av ytvatten i nyttigt syfte. Sådan bortledning anses enligt gällande VL vara en form av byggande i vatten. l VL-förslaget lämnar vattenlagsutredningen i stället en särskild definition på vattenöverledning. Därmed avses överföring av ytvatten över vattendelare till vattendrag. sjö eller annat vattenområde när syftet med åtgärden är att förbättra hushållningen med vattnet (l kap. l § punkt 3). Vattenlagsutredningen föreslår. att bortledande av ytvatten i andra fall för användning i nyttigt syfte benämns ytvattentäkt. Med vattenavledning förstås enligt gällande VL åtgärd för torrläggning av mark

genom t. ex. sänkning eller urtappning av sjö eller annan vattensamling samt fördjupning, utvidgning eller rätning av älv, å eller andra vattendrag. Vattenlagsutredningen föreslår att termen utmönstras och ersätts med begreppen sjösänkning och årensning.

12.3 Vattenrätt

För att en företagare skall få genomföra ett vattenforetag krävs i regel att han har rätt att förfoga över det vattenområde där företaget skall utföras. Han skall m.a. o. ha vattenrätt. Kravet på vattenrätt är olika för skilda typer av företag. Vattenöverledning ansågs under gällande VL:s forsta årtionden utgöra en form av vattenreglering (jfr rättsfallet NJA 1928 not. A 253). Med detta inte behöva ha någon vattenrätt inom det vatsynsätt skulle företagaren varifrån vattnet leds, utan det skulle vara tillräckligt att han tenområde hade vattenrätt på annat håll vilken fullständigas genom överledningen. l senare rättspraxis (NJA 1942 s. 202 och 1953 s. 535) har man emellertid ansett att överledning är en form av byggande i vatten, varfor man i princip i det vattenområde varifrån vattnet skall kräva att företagaren har vattenrätt leds, dvs. vid överledningspunkten. När det är fråga om vattenöverledning för kraftändamål ersätts emellertid kravet på vattenrätt vid överledningspunkten i vissa fall av fordringar på 2 kap. 5 § andra stycket gällande VL får s. k. utbyggnadsvitsord. Enligt sålunda den som råder över sammanlagt mer än hälften av vattenkraften i fallsträckor i olika vattendrag tillgodogöra sig även återstoden av kraften. är en från teknisk och ekonomisk om det gemensamma tillgodogörandet förutsättning för anläggningens tillkomst. synpunkt nödvändig Man bör observera att nu angivna regel endast gäller överledningar som for tillkomsten av ett kraftverk. Härmed jämställs installation är nödvändiga av ett nytt aggregat för tillgodogörande av det överledda vattnet (jfr SOU 1972:14 s. 146). Beträffande andra överledningar for kraftändamål, som endast syftar till ett bättre utnyttjande av vattenkraften, gäller det vanliga vid överledningspunkten. Skillnaden har betydelse även kravet på vattenrätt från andra synpunkter. Om vattenkraften genom överledning tas i anspråk med stöd av 2 kap. 5 ä andra stycket VL, kan den som förlorar fallhöjd få rätt till s. k. andelskraft. 1 annat fall skall intrångets tillåtlighet och frågan om tvångsrätt bedömas med stöd av de vanliga tillåtlighetsreglerna i 2 kap.

3 §. Såvitt framgår av de redovisade projektbeskrivningarna skall överledningför befintliga kraftverk. Tillämpning av arna i första hand ske till förmån om utbyggnadsvitsord synes därför inte bli aktuell. reglerna skall vattenöverledning jämställas med vattenregle- Enligt VL-förs/aget vid överledningspunkten ställs sålunda inte ring. Något krav på vattenrätt har vattenrätt på annat håll som upp, utan det räcker med att företagen om utbyggnadsvitsord för fullständigas genom överledningen. Principen for tillkomsten av ett kraftverk behålls. överledning som är nödvändig

12.4 Tillåtlighet m. m.

Gäl/ande VL. För att en vattenöverledning skall kunna tillåtas måste vissa villkor vara uppfyllda. Som en grundläggande regel gäller att företaget skall utföras så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Därmed avses att tillgodose alla motstående intressen. enskilda såväl som allmänna. För att Företaget skall anses tillåtligt krävs att de värden som företaget skapar från samhällelig och allmän ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som skadas genom företaget. Tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan förutsätter sålunda att åtgärdens nettonytta (=vinsten minskad med byggnadskostnaden) ståri visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden. Nyttan och skadan uträknas därvid i pengar. Även om Företaget skulle uppfylla detta krav. kan det emellertid ändå vara otilllåtligt, nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Sålunda skyddas bostäder för ett avsevärt antal bofasta personer. större fabrik eller annan anläggning som ger uppehälle åt många, odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning, fiskeri- eller annan näring av större betydenhet, t. ex. rennäringen. befolkningens levnadsförhållanden och närboendes trevnad. Även naturskyddets intresse tillgodoses. Hur stor nyttan av företaget än är får det inte heller komma till stånd, om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled eller vållar menlig inverkan på klimatet eller på det allmänna hälsotillståndet eller eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen än sådana som är särskilt skyddade. Som närmare framgår av redogörelsen i avsnitt 12.6 skall tillåtligheten av de aktuella vattenöverledningsföretagen prövas av regeringen. För denna prövning gäller. förutom nyss angivna tillåtlighetsregler, att företaget inte får komma till stånd om hinder mot detta möter från allmänna planeringssynpunkter. Därmed avses Lex. av statsmakterna antagna riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. näringspolitiska, energipolitiska och arbetsmarknadspolitiska synpunkter. Är företaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. t. ex. från energiförsörjningssynpunkt, kan regeringen emellertid lämna medgivande till företaget även om hinder mot detta skulle möta enligt de nu berörda tillåtlighetsreglerna. Om vattenöverledningen anses tillåtlig enligt VL, kan företagaren berättigas att tvångvis ta annans mark- och vattenområden i anspråk för att genomföra företaget, tex. för dammar, tunnlar och kanaler. Företagaren skall åläggas att vidta åtgärder för att förebygga och minska skada. För skada och intrång av överledningen och därmed förenade tvångsrätter skall ersättning utgå till sakägare. Som sakägare anses ägare eller innehavare av särskild rätt till fastighet som skadas eller tas i anspråk för företaget. Ersättningen är formellt sett uppdelad på ersättningsarterna löseskilling, ersättning för fastighetsintrång och annan ersättning. Fastighetsskadorna skall uppskattas med utgångspunkt i fastighetens marknadsvärde. Därmed avses det pris som fastigheten sannolikt skulle betinga vid försäljning på den allmänna marknaden. För denna värdering får man utnyttja de värderingsmetoder som med största sannolikhet leder till rätt resultat. Om innehavet av fastigheten för ägaren ger fördelar som inte påverkar marknadsvärdet

och detta därför ter sig orimligt lågt för ägaren, får s. k. annan ersättning bestämmas för ekonomisk skada som drabbar ägaren utöver fastighetsskadan. På samma sätt får intrångsersättning vid behov kompletteras med annan ersättning, när den ekonomiska skadan för fastighetsägaren inte täcks av minskningen i marknadsvärde. En grundläggande princip i VL är att åtgärd i vatten som skadar annan inte får utföras innan föreskriven engångsersättning betalts. Syftet därmed är att garantera den skadelidande ekonomisk trygghet. Betalningen sker genom nedsättning hos länsstyrelsen eller direkt till den som är berättigad till ersättning. Annan ersättning betalas alltid direkt till den berättigade. Företagaren kan vidare åläggas skyldighet att utge avgift enligt 2 kap. l0 § VL att användas för att befrämja fisket inom landet. Däremot utgår inte regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § VL för en ren överledning. Om överledningen är sammankopplad med en reglering. såsom är fallet i fråga om ett par av de aktuella projekten. kan avgift emellertid utgå för det krafttillskott som blir följden av själva regleringen, förutsatt att tillskottet uppgår till minst 500 turbinhästkrafter. Regeringen har också möjlighet att i samband med att medgivande lämnas till ett företag föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intressen. Sådana villkor brukar oftast gå ut på att företagaren skall betala vissa belopp. s. k. villkorsmedel, till berörda kommuner och statliga myndigheter att disponeras för av regeringen bestämda. allmänna ändamål. Några närmare regler om beräkningsgrunder. beloppsbegränsningar eller om användningen av villkorsmedlen finns inte i lagen. utan regeringen har full frihet att med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall bestämma sådant. VL-/örslageL Gällande VLzs detaljerade tillåtlighetsregler föreslås ersatta med mer allmänt hållna bestämmelser. som avses ge mer utrymme för en fri bedömning i överensstämmelse med samhällsplaneringen. Den ekonomiska tillåtlighetsregeln föreslås ersatt av en regel som kräver en mer samhällsekonomisk bedömning. Regeln skall hindra företag. vilkas kostnader och olägenheter stâr i missförhållande till fördelarna från allmän och enskild synpunkt. Tvångsrätts- och ersättningsreglerna blir i sak oförändrade. och möjligheten för regeringen att föreskriva särskilda villkor, bl. a. villkorsmedel. behålls. Däremot föreslås nuvarande fiske- och vattenregleringsavgifter bli ersatta av en s. k. bygdeavgift. som bl. a. skall utgå vid vattenöverledning för kraftändamål. Av avgiften skall 15 % användas för liskebefrämjande åtgärder inom landet, medan återstoden skall användas för att tillgodose allmänt ändamål beträffande den bygd som berörs av företaget.

12.5 Samfälligheter för vattenöverledning

l 3 kap. gällande VL finns bestämmelser om samverkan mellan flera företagare för att genomföra vattenregleringsföretag för kraftändamål. Bestämmelserna medger rätt för den som får över hälften av nyttan av regleringen att tvinga med andra kraftintressenter som har nytta av regleringen i en regleringssamfállighet. Härigenom kan kostnaderna för regleringen slås ut

på flera händer. Så länge som vattenöverledning jämställdes med vattenreglering torde sådan tvångsdelaktighet ha kunnat utverkas även beträffande överledningsföretag. Efter den tidigare (avsnitt 12.3) redovisade ändringen i rättspraxis är det mer oklart hur frågan skall bedömas. l litteraturen har det emellertid gjorts gällande att överledning i detta speciella hänseende bör betraktas som en form av reglering, varför den skulle kunna föranleda tvångsdelaktighet enligt reglerna i 3 kap. VL (af Klintberg, Om byggande i vatten s. 177). l de två älvar, vars kraftverk skulle få nytta av de aktuella överledningarna, finns redan regleringssamfálligheter, nämligen Skellefteälvens resp. Umeälvens Vattenregleringsföretag. Frågan om tvångsrätt torde därför inte bli aktuell. Enligt vad som uttryckligen stadgas i VLfirs/ager skall tvångsdelaktighet i vattenöverledningsföretag för kraftändamål kunna påfordras.

12.6 Prövningsförfarandet

Gäl/ande VL. Frågor om tillstånd till vattenöverledning, om villkor och om ersättning tas upp av vattendomstol i forsta instans. Som vattendomstol fungerar den tingsrätt som regeringen bestämmer. Enligt regeringsbeslut är Luleå. Umebygdens, Jämtbygdens, Stockholms. Växjö och Vänersborgs tingsrätter vattendomstolar. Gränserna för de områden som hör till varje vattendomstol följer vattendelare mellan olika vattensystem. Vattendomstol består av ordförande (vattenrättsdomare). en teknisk ledamot och två nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får ingå i domstolen efter vattenrättsdomarens bestämmande. Andra instans i vattenmål är vattenöverdomstolen som utgörs av Svea hovrätt i sammansättning med vattenrättsråd som teknisk ledamot. Som sista domstol dömer högsta domstolen. Enligt l § punkt 4 vattenrättskungörelsen skall regeringen pröva tillåtligheten av vattenöverledningsföretag för kraftändamål som bl. a. avser Pite älv och Vindelälven. Beträffande sådant företag skall själva domstolsförfarandet föregås av vissa förberedande åtgärder. bereds av fö- Härigenom retaget berörda myndigheter, t.ex. länsstyrelsen, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen, planverket, naturvârdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen samt kommunala organ, liksom olika organisationer, tillfälle att redan på planläggningsstadiet framföra önskemål med hänsyn till företagets verkningar från allmän synpunkt. Ortsbefolkningen skall vidare informeras om det planerade företaget. Detta kan ske vid särskilda sammanträden, genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt. Domstolsförfarandet inleds därefter genom att ansökan om tillstånd till företaget ges in till vattenrättsdomaren. VL ger detaljerade föreskrifter om ansökningshandlingarnas innehåll. Är ansökningshandlingarna fullständiga, utfärdar vattenrättsdomaren kungörelse om det sökta företaget och om vad som gälleri fråga om målets fortsatta handläggning. Kungörelsen publiceras i pressen och underrättelse om dess innehåll skickas till varje känd enskild sakägare, som kan beröras av överledningen.

Då inverkan av de aktuella överledningarna omfattar ett geografiskt myckommer de ket vidsträckt område, många sakägare att beröras. Förutom som direkt berörs av reglerings- eller byggnadsåtgärderna blir rättsinnehai Piteälven ned till mynningen och i Vinvarna från överledningspunkten delälven ned till sammanllödet med Umeälven att anse som sakägare. Även älvarna kan tänkas sådan inverkan att rättsinnehavarna i de mottagande ned till det första kraftverket nedströms, också skall undär, åtminstone derrättas. skall kunna ta del av handlingarna i målet hos Ortsbefolkningen s. k. aktforvarare. Vattendomstolen eller vattenrättsdomaren har alltid rätt att inhämta yttrande från förvaltande myndighet i fråga som faller inom myndighetens verksamhetsområde. l de nu aktuella fallen är vattenrättsdomaren skyldig naturvårdsverket, planverket och att ge kammarkollegiet, fiskeristyrelsen. tillfälle att bevaka sina intressen genom att tillställa dem kunlänsstyrelsen görelsen tillsammans med avskrift av ansökningshandlingarna. Kungörelsen skall också sändas till berörda kommuner. anmodas att l kungörelsen den som har något att erinra mot företaget Sökanden får inom viss tid skriftligen göra detta hos vattenrättsdomaren. sedan tillfälle att yttra sig över inkomna erinringar. Eventuellt hålls muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren. Vattenrättsdomaren kan på eget initiativ vidta olika åtgärder för att få utredningen i målet fullständig. Efter denna förberedande handläggning sammanträder vattendomstolen vattendomstolen handför huvudförhandling och syn. Därefter överlämnar

lingarna i målet med eget yttrande till regeringen (Jordbruksdepartementet).

ställningstagande brukar föregås av ytterligare utredning. Myn- Regeringens får tillfälle att framföra synpunkter. digheter, sakägare och organisationer föreligger. fortsätts och avslutas När regeringens beslut i tillståndsfrågan målets handläggning av vattendomstolen på vanligt sätt. Regeringens prövalltså inte i ett självständigt verkande beslut. utan det är ning utmynnar vattendomstolen som formellt sett genom dom fastställer om hinder möter mot företaget eller inte och vilka villkor som bör förenas med ett tillstånd. Domstolen är därvid bunden av regeringens beslut. naturligtvis En dom varigenom tillstånd lämnas till företaget innehåller i regel också bestämmelser om den ersättning som skall utgå och om de villkor i övrigt som behövs för att tillgodose allmän och enskild rätt. l större mål brukar vattendomstolen förena tillstånd till företaget med provisoriska bestämmelser om ersättning och andra villkor. Delinitiv ställning tas ofta först efter Vållar ett medgivet som inte har en prövotid. företag skada eller intrång förutsetts kan den skadelidande inom viss tid anmäla sina ersättningsanspråk till vattenrättsdomaren. Domstolen kan förordna att tillstånd får tas i anspråk fastän domen inte har vunnit laga kraft. Sökanden betalar i princip motpartens rättegångskostnader vid vattendomstolen. Förutsättningarna härför är dock att motparten är sakägare. dvs. företräder en fastighet som skadas eller tas i anspråk för företaget. Enskilda eller organisationer utan sådan anknytning till skadad fastighet får visserligen lägga fram sina synpunkter i målet vid vattendomstolen och hos regeringen, för sina kostnader av sömen de har inte någon laglig rätt till ersättning kanden. Rätt att fullfölja talan mot vattendomstolens dom tillkommer endast sa-

kägare samt kammarkollegiet och berörd kommun som företrädare för allmänna intressen. VL-jörs/agør. Tillståndsprövningen beträffande vattenföretztg Flyttas över från domstol till administrativ myndighet. Frågor om tillstånd till och väsentliga villkor för vattenföretag prövas av regeringen, koncessionsnämnden för miljöskydd eller länsstyrelserna. allt efter företagets storlek och verk-

ningar. Övriga villkorsfrågor samt skadefrågor föreslås bli prövade av vissa

fastighetsdomstolar, nämligen de som hör till de sex tingsrätter som f. n. är vattendomstol. Det nuvarande förberedelseförfarandet bibehålls. För de aktuella vattenöverledningarna skulle vattendomstolens uppgifter som beredande organ till regeringen övertas av koncessionsnämnden. Hela tillståndsfrågan. och inte bara tillåtlighetsfrågan. avgörs av regeringen.

13 Beskrivning älvsträcka för älvsträcka

13.1 Inledning

l detta kapitel beskrivs de olika berörda älvarna och älvsträckorna var för sig, med ett geografiskt mer preciserat material än som kunnat rymmas i de mer översiktliga kapitlen om naturmiljö, fiske etc. Avsikten är att underlätta läsningen for den som är speciellt intresserad av någon särskild

älvsträcka och att ge en samlad bild av effekterna av en eventuell överledning

för de olika älvsträckorna. För Förståelsen av överledningsâtgärdernas effekter på olika intressen kan det dock vara värdefullt om man först har läst de allmänna kapitlen. Beskrivningarna bygger på de bidrag som olika myndigheter har lämnat till utredningen. främst fiskeristyrelsen, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen. Skogsstyrelsen och länsstyrelserna i de båda berörda länen. De allmänna beskrivningarna av älvsträckor och miljöeffekter, liksom de naturvetenskapliga kommentarerna. bygger på professor Åke Sundborgs arbete för utredningens räkning i samarbete med bl. a. SMHI. Värderingar och bedömningar av skador m. m. är i princip de olika sektorsansvariga myndigheternas och inte utredningens egna. Beskrivningarnat är disponerade på ungefär samma sätt som betänkandet i stort: först en allmän beskrivning av naturmiljön, därefter en genomgång av naturvetenskapliga intressen, fiske, rekreation och turism, kulturminnesvârd, rennäring. jordbruk och skogsbruk. Sådana sektorer som helt eller nästan helt saknar betydelse vid en viss älvsträcka har utelämnats utan att detta har kommenterats särskilt. Under särskild underrubrik beskrivs sedan för varje älvsträcka de förväntade effekterna på de olika intressena enligt samma turordning.

Älvbeskrivningarna följer nedanstående indelning. som också framgår av

figur 13.1.

PiIeä/tten - Tjeggelvas Skierfajaure - Skierfajaure Jäknajaure Jäknajaure - Storforsen Storforsen - havet

Laisälven Storlaisan Nedre Laisälven

Vindø/ä/ven Storvindeln Storvindeln - Ruskträsk Ruskträsk - Umeälven

Skø//cf/ieä/verz

Umeä/ven Inca .Iukrân

13.2 Piteälven

l3.2.1 Allmänt Piteälven är en av de mindre ljällälvarna, sent koloniserad och fortfarande med utpräglad vildmarkskaraktär längs stora delar. Ovanför högsta kusthar dock llottningsâtgärderna varit omfattande. Älven är även pålinjen verkad av vattenkraftutbyggnad genom Sikfors kraftverk i nedre delen och regleringar i Pieskehaure, Labbas. Rappen och Malmesjaure. Vid Piteälven saknas större orter i inlandet, motsvarigheter till orter som Storuman, Sorsele. Arjeplog eller Jokkmokk. Tätare bebyggelse finns endast nedom Storforsen. De övre delarna av älven ligger inom s. k. obrutet fjällområde och inom den del av fjällvärlden som betecknas som riksintressant för det rörliga friluftslivet. Hela älven anses vara av riksintresse for den vetenskapliga naturvärden. Geovetenskapligt sett hör Piteälvens dalgång som helhet inte till de allra intressantaste i landet, men vissa avsnitt är starkt särpräglade. Den högre har överlag en karg prägel och ärjämforelsevis artfattig. Lokala vegetationen undantag med både frodig och artrik vegetation finns dock, liksom sällsynta arter. Djurlivet vid älven har uttalat nordlig karaktär. Fågelfaunan är något fattigare än vid Laisälven-Vindelälven, men särskilt i de övre delarna finns flera exklusiva arter. Piteälven spelar i dag relativt liten roll for reproduktionen av lax och havsöring. Däremot bedrivs i de stora sjöarna i älvens övre lopp ett tämligen omfattande som har stor betydelse for bosättyrkes- och husbehovsfiske ningen. Flera forsområden i älven räknas som fritidsfiskeområden av högsta klass. Fritidsfisket dominerar också friluftslivet vid älven, vid sidan av den turistattraktion som Storforsen utgör. Från kulturminnesvårdens synpunkt är Piteälven värdefull bl. a. genom de många välbevarade lämningarna efter den s. k. ärjemarkskulturen i älvens övre lopp, där kulturformen delvis lever kvar ännu i våra dagar. Renskötsel bedrivs i dag i Pite älvdal av Luokta-Mavas. Ståkke. Östra Älvdalen utnyttjas for bete. Kikkejaure och Semisjaur-Njargs samebyar.

_n_ _.- x) “=._.\ m-)

,Ö Tjçggeiyt- klerfaja

F?) \ \ \ »x \ x? \\

-.\2 ”w . .\

g //“) i Sk1erYa3qptv--k

Ä Jäknajaure (j _J .__ (

1-_ \.-_ _r› (_ \ _ ua jaurê c,

\\ ^ *NS :39 4 ARJE LOG o en pl. Stor I _ -\. Qi/pe n \ . x_ v.\-u^\ . . \ x_ “› -

Laga xt › Sgorforsen

x g shavet VK. \. “Öx . - l

\ \-

.- viriçleln 5

-* \.^ k)

\| o k. .\.L\ uk, 7

“° *L - \ SORSELE - p. 40 x “x *d* \\. \( \. \ \\ .\\ . . “Q X_ -

åtprvmdem 046 x.\

z, in

Ruâkffäst K

Nwx_ 995A \_ s,

\_\ så \_ \_\ › e” “- \u\ .\\.\ Y \- Ni “\_ \_ | \\__ . 4, \ x I \__S_.\ . _r“\ \

p. 2 SKELLEFTEÅ

[J

xJ/ltq? \.\ \\.

k_ QÖL Rügkträsk-

k °°*°4e\ \. i \.,-. Umeälven

x -\

n; k_

l. k\.

k_ 1 \4\ I

N

50 km

FLem I 3.l Inde/ningi ä/vsrräckor.

för kompletterande husbehovs- och avsaluliske, som flyttningsväg och som naturlig gräns.

I Pite älvdal finnet inget jordbruk ovanför Älvsbyns kommun. endast

viss odling för självhushåll. Skogsbrukets beroende av älven gäller främst flottningen, som ännu pågår i Piteälven men som kan komma att upphöra redan år 1980. Piteälven rinner genom Arjeplogs, Arvidsjaurs, Älvsbyns och Piteå kom-

muner. Överledningsprojektet Tjeggelvas-Hornavan skulle ge sysselsättning

i främst Arjeplogs kommun. Det är troligt att ett genomförande av överledningen skulle innebära rekrytering av arbetskraft från bl. a. Jokkmokks kommun, där en stor del av den personal som nu arbetar vid Lule älv bor och där man förutser en nedgång av arbetstillfällen i början av l980-talet. I det följande behandlas endast den del av Piteälven som skulle komma att beröras av överledningen, dvs. sträckan från och med Tjeggelvas till utloppet i havet.

13.2.2 Uegge/vas-Skierfajaure Sjösystemet Tjeggelvas-Skierfajaure är särpräglat genom sina överskjutningsbranter, sin vildmarksnatur och sin relativa otillgänglighet. Brantbergen tjänar bl. a. som häckningsplatser för många rovfåglar. Till Tjeggelvas överskjutningslandskap hör Paktesuolo, en magnifik klippö med ett stup av ansenlig höjd. och de norr därom liggande Ramanj-bergen med höga stup och väldiga rasbranter och nedanför dessa urskogsartad vegetation. Ramanjbergen får betecknas som ett av de intressantaste områdena längs Piteälven. både ur geovetenskaplig och biologisk synvinkel. Sjöarna Tjeggelvas och Skierfajaure ger underlag för ett avsalu- och husbehovsfiske med avgörande betydelse för bosättningarna i området (drygt 10 hushåll). För friluftslivet har området värde främst genom upplevelserna av en särpräglad och föga påverkad natur. Väg finns till Stenudden och ett stycke längs Tjeggelvas södra strand. Västerfjäll är en anhalt på Kungsleden, och Stuguthyrning finns vid Västerfjäll, Stenudden och Akkapakte. Från kulturminnesvårdens synpunkt hör Tjeggelvasområdet till de mest värdefulla delarna av utredningsområdet. Det utgör en homogen ärjemarksmiljö, som genom det isolerade läget bevarat många typiska särdrag in i vår tid och som därför kan förmedla en äldre jakt- och fångsttradition som tidigare varit förhärskande i stora delar av landet. Tjeggelvasområdet erbjuder troligen också en unik möjlighet för den etnologiska och arkeologiska forskningen att nå internationellt intressanta resultat. bl. a. i studier av mötet mellan svenskt. norskt och samiskt. Renbetet i dalgången utnyttjas på denna sträcka av Luokta-Mavas sameby. som också använder älvdalen vid flyttningar. Ett flertal olika anläggningar för renskötseln finns i området söder om Stenudden. där renskötselarbetet vissa tider på året är intensivt. Jordbruk och skogsbruk bedrivs endast som en del av självhushållet inom området. som ligger ovanför domänverkets skogsodlingsgräns.

Miljöeffekter av överledning

En överledning av vatten från Tjeggelvas till Hornavan kräver mycket omfattande tunnelarbeten med bl. a. två arbetsorter för drivningen. Bergmassorna läggs upp nära tunnel- och ortmynningar. Uppläggningen av rensningsmassor och sprängsten kan komma att vålla problem från naturmiljösynpunkt och for landskapsbilden. Nya vägar kommer att krävas med en sammanlagd längd av ca 16 km, varav en 10 km lång vägforbindelse mellan Guddunjaure och regleringsdammen vid Skierfajaures utlopp. Tillfälliga kommer därvägforbindelser utöver att behövas under själva byggnadsarbetet. Vägbyggena berör några av de minst exploaterade områdena i norra Norrland med bl. a. stora myrkomplex och naturbarrskogar. vilka är av stor betydelse för djurlivet. Genom att en regleringsdamm byggs vid Skierfajaures utlopp förenas sjöarna Tjeggelvas och Skierfajaure till ett gemensamt regleringsmagasin. Skierfajaures vattenstånd är under nuvarande Förhållanden några decimeter lägre än vattenståndet i Tjeggelvas. Denna skillnad skulle till stor del försvinna om ett dammbygge kommer till stånd. Vattenståndet i Tjeggelvas har av kraftföretagen beräknats för fyraårsperioden 1952-55 under den förutsättningen att överledningen då hade varit i funktion (figur 13.2). De beräknade vattenstånden for perioden harjämförts med de verkliga vattenstånden, vilka i någon mån påverkas av den begränsade reglering som nu är tillåten i Pieskehaure. Effekten av denna reglering visar sig i diagrammet som sekundära vintermaxima i vattenståndet under februari-mars. Regleringen skulle beröra ett höjdintervall från något under normal högvattennivå ungefär ned till nuvarande lägsta lågvattennivå. Vattenståndet hålls kvar vid sänkningsgränsen 450 m.ö.h. under våren till dess tillrinningen “gm 13.2 Vanemándenöverstiger den antagna minimivattenföringen vid utloppet plus den maxi- Tjeggelvøs underperioden malt överledda vattenmängden, 100 m3/s. Höjningen sker sedan snabbt

1952“55_9”/8l_7?f7_/'8“

till dämningsnivån. 451,5 m.ö.h. Därefter ligger vattenståndet under nor-

mala år praktiskt taget konstant till hösten, då en ä:;âráâzüâäâgsáçâfxâazfn

återgång sker till

snabb antagen över/ednmg enlig,

sänkningsgränsen. i regel under oktober månad. I Skierfajaure blir forhålp,ojek,besk,,-v,,,-,,ge,, landena likartade. dock med något större skillnad mellan reglerat vattenstånd (srreckar).

möh. TJEGGELVAS 453

1952 1954 1955 1953 452

I \ I 450 J L 4 |_ _A L_ Jl lMl lMl lJl lSl lNl lll lMl lMl IH lSl lNl IH lMI lMl lJl |$| INl lJl lMl lMl UI lSI lNl

och det nuvarande vattenståndet, särskilt under sensommar och tidig höst. Erosionsbenägenheten vid Tjeggelvas och Skierfajaure är genomgående låg. Viss erosionseffekt med lokala urspolningar kan dock uppstå nära dämsärskilt vid Skierfajaure. Finjord och humus försvinner, och ningsgränsen, betingelserna för växtligheten försämras. Detta gäller framför allt stränder med stor vågpåverkan. är liten, men strandvegetationen kommer ändå att Regleringsamplituden dämningsgränsen kommer många Iandväxter att dränkas påverkas. Nedanför och dö ut redan under den första regleringssommaren. Strändernas kvistbete kommer att skadas till men för bl. a. renarna och älgarna. Fåglarna förlorar häckningsplatser, och strändernas funktion som födoresurs för fågellivet kommer att minska i betydelse, främst genom att det lägre djurlivet delvis kommer att slås ut eller bli mera svåråtkomligt. lsläggningen i Tjeggelvas-Skierfajaure kommer att ske på en vattennivå dvs. ca 30 cm under normal En nära sänkningsgränsen, isläggningsnivå. viss, men ganska obetydlig försening av islossningen kan väntas efter överatt vårflodens vattenståndshöjning fördröjs ca 2 veckor. I ledning genom områdena närmast vid Stenudden och närintaget till överledningstunneln mast utskovet vid dammläget i Skierfajaures utlopp kan isläggningen komma att försenas något och isbärigheten senare bli sämre, särskilt i början och slutet av issäsongen. Förändringarna av lokalklimat och grundvattenforhållanden kan väntas bli av liten betydelse vid Tjeggelvas-Skiefajauremagasinet. Landskapsbilden vid sjöarna kommer att påverkas genom byggnadsarbeten, uppläggning av schaktmassor och nya vägar, men också genom att regleringsåtgärderna medför en växtdöd. som kommer att bli synbar i ett smalt bälte ovan sommarvattenståndet, bl. a. i form av nakna stenytor i avvikande, ljus färg. Fisket skulle bl. a. påverkas genom att reproduktionen av strömlekande fisk mellan Tjeggelvas och Skierfajaure skulle omöjliggöras. Om den snabba av vattenståndet på hösten görs under isläggningstid sker en sänkningen ökad infrysning av bottendjur som utgör fiskföda. För rennäringen skulle regleringen medföra förlust av mindre arealer värdefullt vårbetesland framför allt vid Skierfajaures södra sida. Renskötselarbetet för Bartauregruppen inom Luokta-Mavas sameby skulle kunna påverkas av tunnelarbeten och vägdragning inom området söder om Stenudden. Även vissa flyttningsvägar skulle påverkas genom dammbygge och dämning (figur 13.3).

132.3 S kie/fajaure - J äknajaure

Älvsträckan skiljer sig med sina öppna dalsystem och exceptionellt breda dalslätter från övriga norrlandsälvar. Här finns också några naturmiljöer av särpräglad karaktär. Det s. k. Apmodeltat är en lokal med imponerande isavsmältningsformer mellan Padje Måskejaure och Vuolle på landtungan sjöarna Skierfajaure. Måskejaure. Berggrunden är helt kalspolad på stora ytor. Efter avsmälthar ett mäktigt dött fall utbildats. Piteälvens nuvarande fåra ningsskedet

\ \ LUOKTA- J MAVAS 40. »t \ \\ I \* \ Skierfajaure \ \/\ \

4 å) x \ \ x x Vuolvojaure

Labbas

SEM I SJAUR-

NJARG

- - Samehygräns L; ----- Flyttningsled \_\_/ VASTRA KIKKEJAURE Gemensamt betesområde

Q l_0 29 3_0 4.0km

bildar en vacker fallsträcka mellan Skierfajaure och Padje Måskejaure, syd- Figur 13.3 Samebygränser väst om själva Apmodeltat. Nedströms den kalspolade zonen har grov- OC/tf/yffn/Ngs/edel*kring material i form av ett stort blockdelta 00/1 Skie/j/a/aure

avlagrats och en brant sluttning av 394889/“05

.. ... (K alla: Statens Planverk. ofta meterstora, kantrundade block. Branten när på några stallen en hOjd Rapponza de”. 1975) av ca 20 m. Detta blockdelta har motsvarigheter i bl. a. Stora Lule älvdal men är unikt genom sin storlek. Vegetationen inom Apmoområdet är av mångformig vildmarksnatur, där de kargaste och frodigaste miljöer ñnns på stenkasts avstånd. Frodigast är vegetationen på de genomsilade uddarna längs strömsträckan mellan Skierfajaure och Övre Måskejaure. Allra kargast är de kalspolade hällarna

samt deltafronterna i blockmaterial. Dessa områden har väsentligen lavvegetation. I Apmoområdet finns både tall- och granurskogar, de senare i direkt anslutning till älven. Stränderna utmärks bl. a. av strandpolygonfält som är ovanligt välbevuxna jämfört med polygonfälten längre nedströms vid älven (jfr. ordförklaringarna i bilaga 2). Apmoområdet är avsatt som domänreservat och skulle direkt beröras av dammbygget vid Skierfajaures utlopp. Nedströms Vuolvojaure är älvlandskapet präglat av en bred och ovanligt flack dalslätt med ett tunt, ibland nästan obefintligt moräntäcke. Ofta finns enbart några få stora block vilande direkt på hällmark. Ãlven bildar ett flera kilometer brett, rikt förgrenat mönster av älvfåror. Den mest extrema varianten av denna landskapstyp - söder om gården Mårsom - torde vara det främsta exemplet i sitt slag i landet på denna typ av ännu inte samlat älvlopp. En parallell om än i mindre skala och inte så tydligt utbildad finns i Juktån nedströms Tjangarforsen. I det grunda selet Vuollesavon förekommer sandigt material, och där finns en rik vattenvegetation, som också har sällsynta inslag. I det flacka, älvnära landskapet finns en mängd småvatten av skiftande karaktär. som tillsammans med älven bildar ett mångformigt vattenlandskap av stort värde inte minst från fiskesynpunkt. I sjöarna Måskejaure, Saddajaure och Vuolvojaure fångas framför allt sik. Möjligheter till gott strömfiske finns i strömpartierna mellan sjöarna, som också är viktiga reproduktionsområden för öring och harr. Apmoforsarna och Mårsom är mycket fina harrvatten, och i kombination med ett bra öringfiske gör detta älvgrenarna nedom Mårsom till ett av Piteälvens främsta Fiskevatten. Strömsträckorna har mycket goda förutsättningar för lax- och öringreproduktion. Fångsterna på hela älvsträckan torde uppgå till mellan l5 och 20 ton per år. Den kulturhistoriskt värdefulla ärjemarksmiljön med centrum kring Tjeggelvas fortsätter ner utefter älven och omfattar även Vuolvojaure. Samiska lämningar kan förväntas längs hela älvsträckan. Vid Suppevara finns en unik samisk anläggning som omfattar ett 50-tal rektangulära stenhärdar. Renskötsel bedrivs i dag kring älven av Luokta-Mavas och Ståkke samebyar. Älven fungerar delvis som naturlig gräns mellan byarna och utnyttjas för att styra renarna vid flyttningar (figur 13.3). Något jordbruk av betydelse finns inte utmed älvsträckan.

Miljöeffekter av överledning Dammen ca l km uppströms Apmofallet kommer att avsevärt påverka naturvärdena i området kring fallet och Apmodeltat, dels genom själva dammbygget och dess placering i landskapet, dels genom de försämrade betingelserna for vegetationen som följd av de ändrade hydrologiska förhållandena. Effekterna nedanför överledningspunkten diskuteras principiellt i kapitel 3. De största effekterna av denna art uppstår på älvsträckan närmast nedanför dammen, dvs. i Piteälven nedom Skierfajaure. Här är vattenståndsvariationema normalt små, varför sänkningarna av vattenståndet kan få bety-

tionerna normalt små, varför sänkningarna av vattenståndet kan få betdande effekter. Det gäller särskilt de flacka delarna av älvdalen. t. ex. nedströms Vuolvojaure där stora ytor kommer att beröras och många högvattenfåror förbli torrlagda även under vårflödena. [släggningsnivån nedströms Skierfajaure kommer att ligga något lägre och på mer konstant nivå än under nuvarande förhållanden, och isläggningen kan väntas ske någon eller några dagar tidigare är normalt. Vårflödet kommer att försenas genom överledningen, vilket betyder en viss senareläggning av islossningen. Förseningen av vårfloden nedströms överledningspunkten kan väntas begränsa reproduktionen av harr och påverka det attraktiva fritidsfisket vid Mårsom. inverkan på fisket och på landskapsbilden sänker områdets värde för turism och rekreation. Dammen skulle beröra en flyttningsväg för Luokta-Mavas sameby. Den minskade vattenföringen ökar risken för renströvning över älven vilket kräver större arbetsinsatser för t. ex. bevakning och skiljning. Dessa olägenheter torde kunna minskas genom uppförande av stängsel på vissa ställen.

132.4 -

Jäknajaure Storforsen

Älvsträckan ner till högsta kustlinjen nära Vidsel har en relativt välutbildad dalgång, vilken dock saknar t. ex. Stora Lule älvs mäktighet. Älven faller här relativt brant och har flera vackra forssträckor. bl. a. Trollforsarna och Benbryteforsen. Denna älvsträcka är starkt påverkad av flottledsarbeten. Ãlvsträckan från högsta kustlinjen t. 0. m. Storforsen domineras av grusiga och sandiga avlagringar. Vidselsfáltet bör närmast betecknas som ett randdelta. utbildat nära högsta kustlinjen. Storforsen har vid upprepade tillfällen under det senaste århundradet påverkats genom olika flottningsbefrämjande åtgärder. Bl. a. har vattnet nästan helt styrts över i den nuvarande fåran och lämnat flera andra fåror torra med döda fall och en mer eller mindre torrlagd klippkanjon med övergivna jättegrytor som resultat. Trots de stora ingreppen måste Storforsen fortfarande värderas mycket högt som naturobjekt. Den har också stor betydelse för turismen. Över 100 000 personer per år beräknas besöka Storforsen. Sträckan uppströms Trollforsen omfattar stora potentiella reproduktionsområden för lax och havsöring. Någon naturligt reproduktion förekommer dock inte på grund av att fiskarna inte kan ta sig förbi Storforsen. Liknande förhållanden gäller sträckan Trollforsen-Storforsen. där man dock gjort vissa försöksutsättningar av laxungar. med gott resultat. Sammanlagt omfattar de potentiella reproduktionsområdena på dessa sträckor ca 75 % av hela älvens potentiella reproduktionskapacitet. Sträckan är till större delen av hög klass för fritidsfisket. Från kulturminnesvårdens synpunkt är älvsträckan intressant framför allt genom den stora mängden llottningsanordningar. Här finns också samiska lämningar. Renskötsel bedrivs i dag kring älven av Luokta-Mavas. Ståkke och Östra Kikkejaur samebyar. Älven har betydelse som naturlig gräns mellan byarna och för att styra renarna vid flyttningar.

Miljöeffekter av överledning Älvsträckan kommer att påverkas på likartat sätt som andra nedströmssträckor, vilket närmare behandlats i kapitel 3. Verkningarna på denna sträcka blir relativt måttliga. Den minskade vattenföringen reducerar dock arealen potentiella laxreproduktionsområden betydligt. Även om en ovan betraktare kan ha svårt att urskilja den minskade vattenföringen i Storforsen, kan vetskapen om att en del av vattnet är borttaget göra forsen mindre attraktiv, vilket skulle kunna få negativa effekter på turismen.

13.2.5 - havet

Storforsen

Älvsträckan har många paralleller i andra älvdalar. Dalgångens bergbranter, skapade av inlandsisen, är dock mer än vanligt iögonenfallande. Likvärda

eller bättre utvecklade former finns endast i kustnära delar av Ångerman-

land. Dalfyllnadens älvbrinkar, nipor, övergivna älvslingor, terrassplan och raviner är mer markanta än i andra älvdalar i övre Norrland. Många paralleller och bättre utbildade former finns däremot i mellersta och södra Norrland,

främst vid Öreälven och Lögdeälven och vid de nu reglerade Ångermanälven

och Indalsälven. Nedströms Storforsen ändrar Pitedalen riktning, och den dalgång som följer kan närmast ses som en fortsättning av Varjisåns dal, vilken vid sammanflödet och någon mil uppströms ligger på betydligt lägre nivå än Piteälven ovan Storforsen. Detta är ett fall av älvavlänkning, en företeelse som förekommer på flera håll inom Norrlands älvsystem. Den korta kulturmarkssträckan nedanför Storforsen präglas av branta stränder i instabilt material. Vegetationen har en mer sydlig karaktär än ovanför Storforsen och liknar den vid nedre Vindelälven. Vattenvegetationen är frodigare än uppströms Storforsen. Här finns också älvdalens enda jordbruksbygd av större betydelse. Kring Sikfors finns ett bra harrfiske och i älvens mynningsomrâde bedrivs bl. a. ett tämligen intensivt lax- och öringsfiske. Reproduktionsomrâdena för lax och öring upp till Storforsen är sedan 1972 tillgängliga genom tillkomsten av fisktrappan i Fällfors.

Älvdalen nedanför Älvsbyn har kulturhistoriskt mycket värdefulla läm-

ningar efter fångstkulturen, bl. a. fångstgropssystem och stenåldersboplatser som ursprungligen legat längs den forntida kustlinjen.

Miljöeffekter av över/edning

Överledningens inverkan på vattenföringen blir mindre märkbar ju längre

ned i älven man kommer genom tillrinningen av biflödenas oreglerade vatten. En överföring av 100 m3/s till Hornavan betyder dock att högvat-

tenståndet vid Älvsbyn sänks med ca 55 cm vid normal vårflod och med

ca 35-40 cm vid extrem vårflod. Då översvämningsskadorna är små längs Piteälven har detta ingen nämnvärd ekonomisk betydelse. Viss minskning

av erosionen kan förväntas i lätteroderade strandbrinkar. Under sensommar och höst är vattentemperaturen i Varjisân normalt något lägre än i huvudälven. En minskning av flödet i Piteälven kan därför väntas medföra en sänkning av vattentemperaturen nedströms Varjisåns inflöde med ca 0.l° under denna årstid. Av större betydelse är att andelen humushaltigt vatten från Varjisån och andra skogstillflöden skulle öka. eftersom det är det klara och humusfattiga ljällvattnet som leds över till Skellefteälven. Det innebär att vattnet blir något brunare under den period då överledning äger rum, särskilt på sträckan nedströms Bredsele. De speciella problemen i älvens mynningsområde behandlas i kapitel 9.

13.3 Laisälven

133.1 Allmänt Laisälven är Vindelälvens största biflöde och står för nära hälften av medelvattenföringen vid sammanflödet med Vindelälven. Med undantag för den allra nedersta sträckan, som ligger i Sorsele kommun. rinner Laisälven genom Arjeplogs kommun. Älvdalen är befolkad relativt långt upp. Adolfström är delvis knutet till den period på 1700-talet då det bröts malm i Nasaljälls silvergruva. Den översta delen av Laisälvsdalen är dock ren ödemark. Närmast jämförbara vattendrag är Juktån i Umeälvens och Vojmån

i Ångermanälvens vattensystem.

Hela Laisälven betecknas i den fysiska riksplaneringen som ett omrâde av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden och som ett större område av betydelse för kulturminnesvården. Uppströms Storlaisan ligger älvdalen också inom det område som betecknas som riksintressant för det rörliga friluftslivet, och hela älven ligger inom primärt rekreationsomräde. Storlaisan gränsar till obrutet ljällområde, som också omfattar hela älven ovan sjön Iraft. Laisälven är en utpräglad “rikälv” med artrik och mångformig, ofta frodig vegetation. Det genomgående artrikaste bältet är den övre landstranden, oavsett om stranden är hed- eller lundartad, utgörs av kärrmark eller är tagen i anspråk som raning. Laisälven är känd för ett rikt djurliv även om vissa arter. såsom de stora rovdjuren. har minskat kraftigt i antal och nu bara förekommer sporadiskt. Av de däggdjursarter som är direkt bundna till vattenmiljöer är mink vanlig. Utter och bäver har observerats i endast få exemplar. Bland allmänna fågelarter kan bl. a. nämnas rödvingetrast, lövsångare och bergfink, däremot inte gök och rödstjärt som vid Piteälven. Den vanligaste vadaren är liksom vid Piteälven drillsnäppan. Andfåglarna förekommer uppenbarligen i större antal än längs Piteälven. med knipan som den vanligaste. l det följande behandlas endast den del av Laisälven som skulle komma att beröras av en överledning från Storlaisan till Aisjaur, dvs. älvsträckan från och med Storlaisan till utloppet i Vindelälven.

13.3.2 S rorlaisan Storlaisan är en ljällrandsjö kring vilken terrängen i huvudsak är mjukt formad med överskjutningsbranter som här och där kommit i dagen genom Iandisens erosion. Sjön har med ett största djup på mer än 50 m karaktär av klippbäcken, vilket är normalt för tjällterrängens sjöar. Många är dock betydligt djupare. Storlaisan har med sin form och sina tämligenjämnsluttande omgivningar en helt annan allmänkaraktär än t. ex. Tjeggelvas-Skierfajaure i Piteälven.

Stränderna _har en artrik vegetation, trots att åtminstone de nedre strand-

bältena är ganska växtfattiga. En 200 m lång sträcka av dess landstrand var med 115 arter av högre växter den artrikaste strand som påträffades vid undersökningarna längs Pite-, Lais- och Vindelälvarna. Fågelfaunan bedöms som fattig i övre Storlaisan men är rikare längre söderut. Fiskfångsten i sjön under ett normalår kan uppskattas till ungefär 5 ton. Dominerande art i fångsten är sik men fiske bedrivs även efter röding. öring, harr, gädda, lake och abborre. Ungefär 150 hushåll fiskar i Storlaisan och då framför allt med nät. Från Laisvallsgruvan sker ett utsläpp av förorenat gruvvatten i Storlaisan. Fiskets omfattning. framför allt efter lake. uppges ha minskat på grund av detta. Fritidsfiske bedrivs i strömområdena ovan och nedan sjön. Sjön är reproduktionsområde för sik, abborre m. fl. medan de strömlekande arterna

öring och harr vandrar upp i tillilödena och ned i Laisälven för lek. Öring-

och rödingungar sätts dessutom årligen ut i Storlaisan av liskevårdsföreningen. En av Svaipa samebys tre grupper färdas över Storlaisans is. söder om Laisvalls by, vid flyttning till och från vinterlanden. Vid dålig is låter man renarna simma över vid Storlaisans utlopp. För Maskaure sameby utgör områdena mot Storlaisan sommarbetesmark. Området mellan Laisvalls by och sjöns utlopp brukar inom samebyn kallas byns sista vildmark” och det anses vara det enda opåverkade större betesområdet inom byn. Samebyns sommarbetesomráde norr om Laisvall utnyttjas under svårigheter beroende på att det är besvärligt att med renarna ta sig förbi Laisvalls samhälle och Bolidengruvans sligdammar. Enda möjliga vägen är den trånga passagen mellan sligdammarna och Loholmsvikens strand. Vid Storlaisans nedre del finns kulturhistoriskt intressanta lämningar efter tidigare lantbruk med huvudvikten lagd på kreaturshållning. Bl.a. finns välbevarade äldre gårdsgrupper med åkermark. slåtterängar med lador. ängsholmar. fabodlämningar och kvarnplats.

Miljöeffekter av överledning För överledning av vatten från Storlaisan till Aisjaur fordras en damm vid Storlaisans utlopp. Dammen förläggs till Akkerforsen. ca 2.5 km uppströms Dellekälvens inllöde i Laisälven. Stränderna är breda och blockrika, utformade som skravelängar på olika nivåer. Omgivningarna är Hacka och utgörs av sumpskog. blandmyr och backkärr, närmast forsen delvis av hällar. Strandtypen med tillhörande vegetation är relativt ovanlig, och faunan har bedömts vara rikare här än vid själva Storlaisan. Dammbygget kommer

således att påverka ett ur ekologisk synpunkt mångformigt och känsligt område. Genom dammen vid Akkerforsen kan Storlaisan fungera som regleringsmagasin för överledningen. l princip innebär den redovisade regleringen att vattenståndet i Storlaisan kommer att ligga på naturlig nivå under hela vintersäsongen. Först då tillrinningen på våren överskrider minimitappningen i Laisälven (se kapitel 2) plus den maximalt överledda vattenmängden, 200 m3/s, ntagasineras vatten. Vattenståndet börjar då stiga i Storlaisan. Under fyllnadsperioden kommer därför vattenföringen i Laisälven nedströms Storlaisan att vara mer än 200 m3/s lägre än den naturliga. Så snart vattenståndet i Storlaisan nått normal nivå, kommer avvikelserna från naturligt vattenstånd i sjön att vara relativt obetydliga 13.4). (figur inverkan på Storlaisans vattenstånd kan sammanfattas på följande sätt. Under sensommar. höst och vinter överensstämmer förhållandena med de naturliga. På våren kommer lågvattenståndet att fortsätta drygt 4 veckor längre än vad som är vanligt under nuvarande förhållanden. Vanligen börjar sjön att fyllas upp i mitten av maj. Efter överledning senareläggs detta förlopp till i mitten av juni. Högvattenståndet kommer att få därigenom mindre Vissa år kommer varaktighet. det också att bli något lägre än det naturliga. Den ändrade vattenståndsregimen kommer att påverka islossningsförhållandena. lslossningen sker normalt kring månadsskriftet ofta i maj-juni, samband med en snabb vattenståndshöjning i sjön. Sedan isen i sjön blivit Iandlös. bryts den lätt upp och krossas vid stark vind. Västliga till nordvästliga vindar orsakar ibland isdrift i Storlaisan. varvid de uppbrutna isflaken förs ned i den tidigare isfria Laisälven. Vid en överledning försenas vattenståndshöjningen. Uppbrytningen av istäcket kommer därigenom san» nolikt att inträffa några dagar senare och vid lägre vattenstånd än tidigare. lsdriften på sjön kommer att minska och isgången i Laisälven uteblir, eftersom dammen är så konstruerad att isflaken inte kan passera vid vattenstånd under 424.2 m.ö.h. Lokalklimat. grundvatten och erosionsprocesser kommer sannolikt inte att påverkas i nämnvärd omfattning kring Storlaisan. Däremot förändras i viss mån betingelserna för vegetation och fauna. Genom försening av den stigande vattenståndsfasen kommer delar av stränderna att vara framtinade när vegetationsperioden inträder. De exponeras då för stora dygnsvariationer i temperatur. och det är risk för att en del växter torkar eller fryser innan vattnet hinner stiga. Den korta älvsträckan mellan Storlaisans utlopp och dammläget. omfattande bl. a. Akkerselet. kommer i viss utsträckning att överdämmas. och man kan där vänta sig sådana skador på vegetationen som är vanliga i dämningsområden. En ny väg byggs mellan Laisvalls by och dammen. såvida inte en planerad och delvis fardigbyggd skogsbilväg söderut från Laisvalls by kan användas. Om skogsbilvägen kan utnyttjas. krävs endast en konare anslutningssträcka till dammläget. lnverkan på islossning. temperatur och strömningsförhållanden i sjön har betydelse för bl. a. produktion av lisknäring. rommens kläckning och fiskens vandringar. Genom dammen i utloppet och avledningen av vattnet upphör reproduktionen av harr och öring i utloppsdelen och dessa bestånd kommer

möh. STORLAISAN 426 1952

A24 _..-_,__\ || Il I \-___ L J| 423 Is! IJl Is! lNl lJl lMl IMI lJI ISl lN! IJ! IM! IM! Ii! lsl IN! ;I IM! IM! IJl

Figur 13.4 Va/tensrânder i att minska avsevärt i sjön. Vad som händer med siken är svårt att bedöma. Slor/aisan imder perioden Man vet dock att avgörande för goda årsklasser av sik är gynnsamma för- I 952-55 under naturliga hållanden under våren-försommaren, varför även för denna förändringen _ förhållanden (lie/dragen art blir negativ. linje) och med överledning (slreckar). Fisket under våren försenas och harr- och öringfisket i utloppsdelen bortfaller.

l3.3.3 Nedre Laisälven

Älvsträckan nedströms Storlaisan har en klar särprägel, dels genom sin välutbildade dalgång med slutna, sammanhängande sidor. och dels genom det mäktiga isälvsfáltet mellan Måskenåive och Nedre Gautsträsk (Laisheden). Vid Granselet, söder om Lairobäcken på Laisälvens högra sida, finns ett betydande isälvsfált, närmast av åsnätskaraktär. Själva Laisälven kännetecknas av omväxlande forssträckor och mellanliggande selområden. Från många synpunkter är de vackra och intressanta selområdena vid Björkliden. MarieIund-Persbacka och Gransele de mest attraktiva älvavsnitten. Nedströms Dellekälvens inflöde är stränderna i vissa områden sandiga, och de låglänta markerna kring älven är ofta täckta av ett tunt skikt finmaterial ovanpå morän eller isälvsmaterial. Dels har isälvsmaterial svallats ut i strandzonen, och dels har uppslammat material från Dellekälven avlagrats som svämsediment vid högvatten. De nämnda processerna förklarar de karakteristiska. mycket grunda tvärsektionerna i selområdena med flacka levéer, grunda lagunsjöar eller avor. ibland med sandstränder och översvämningsmarker, som allmänt utnyttjas som raningsmarker. Förändrade vattenföringsförhållanden får särskilt stor effekt på sträckor av denna karaktär. på sträckan Akkerforsen-Dellekälven är varierande och Vegetationen övervägande rik. Strand- och strandnära skogar med högörter är vanliga. Området är fortfarande väglöst land. Några få sportstugor finns, men de förtar knappast områdets vildmarkskaraktär. Den nästan 2 mil långa selsträckan nedströms Marielund är ett naturskönt område härtill mark i de med gles bebyggelse och i anslutning uppodlad flacka omgivningarna. Själva selet har en central djupfåra, stora grundområden samt en oregelbunden strand med omväxlande vegetation. Lokalt

finns frodig vattenvegetation. Området är värdefullt for fågelfaunan, både som rastlokal vår och höst samt som häckningslokal. Nedersta delen av Laisälven är rik på forsar, de flesta breda och med flackt förlopp. Denna sträcka är Laisälvens mest flottningspåverkade, men ingrepp har inte gjorts i lika hög grad som t. ex. i mellersta Piteälven. Många vegetationstyper finns foreträdda, bl. a. raningar i nedre loppet. Dessa raningar är bland de fågelrikaste områdena längs sträckan. Fiskfångsten i Laisälven nedom Storlaisan kan uppskattas till 10-11 ton

per år med sik, harr och öring som dominerande arter. Övriga arter är gädda,

abborre och lake. Husbehovsfisket, som har stor betydelse for ortsbefolkningen, bedrivs huvudsaklingen med nät. Fritidsfisket är mycket attraktivtspeciellt i de nedre, mer lättillgängliga delarna, där viss överliskning troligen föreligger. Som reproduktionsområde for harr och öring är Laisälven mycket viktig, troligen även for områden i Vindelälven såsom Nedre Gautsträsk, Stensundsforsen m. fl. Vintersportanläggningen Nalovardo ligger strax norr om Laisälvens utflöde i Vindelälven. För anläggningens ekonomi är det av betydelse att sommarens fiskemöjligheteri Laisälvens nedre del kan utnyttjas som komplement till skidåkningen på vintern. Laisälvens dalgång har stor betydelse för rennäringen, bl. a. som naturlig gräns och vid flyttningar (se figur 13.5). För Svaipa sameby är älven på sträckan från Storlaisan till Högliden naturlig gräns mot Maskaure sameby. En av byns grupper, Blindgruppen, flyttar till vinterbetesland i Västerbottens län. Därvid följer man Laisälvens dalgång på södra sidan älven för att sedan korsa älven över isen på selet vid Noisson. I anslutning till älvdalgången finns övernattningsbeten som behövs for Blindgruppens flyttningar. Markerna i Laisälvens dalgång är vår-. sommar- och höstbete for Maskaure sameby. Särskilt värdefullt är det för samebyn under våren. Förnämligt gräsbete finns på raningsmarkerna utefter Laisälven mellan Dellekälvens utlopp och Granselet. Maskaure sameby foretar vinterflyttning genom Malå sameby, utefter Skellefte älv. Den ena flyttningsvägen går utmed Laisälven, den andra tvärs över byområdet med anslutning till Skellefte älv söder om Slagnäs. I handlingsprogrammet för Maskaure sameby har angetts att Laisälven sommartid är “en god naturlig gräns åt väster”. Älvens nedre del är speciellt viktig som gräns under tidig vår samt efter brunsten på hösten, då renarna får en ökad benägenhet att vandra. Älven rinner mellan länsgränsen och Vindelälven tvärs över Grans sameby. Här har byn viktiga vinterbetesland på ömse sidor av älven från Nalovardo till Laisheden. För att nå nästa vinterland får samebyn flytta ca 40 km österut, till trakten av Gargnäs. Under höst och vårvinter hindrar Laisälven renarna från Grans sameby att ströva norrut in i angränsande byar. Den hindrar givetvis också inströvning av främmande renar på byns område. Under hösten och förvintern utnyttjas älven som spärr mot att renarna for tidigt går ned till de längre österut belägna vinterlanden.

- - Samebygräns

-----

Flyttningsled

Hornavan

VÄSTRA

\

tKlKKEJAURE

W

2.0 3.0

Figur 13. 5 Samebygrärzser oclr/lvrtnings/eder* kring nedre Laisälven. (Källa: Slarens Planverk. Rapport 20. del3 1975.) Vid Laisälvens sammanflöde med Vindelälven har gynnsamma naturliga förutsättningar utgjort en attraktiv miljö för den förhistoriska fångstkulturen. Längs älvstränderna finns talrika boplatslämningar och fångstgropssystem. Det längsta systemet är 8 km (länets längsta) och utgörs av drygt 150 bevarade gropar. Området har av riksantikvarieämbetet föreslagits som riksintresse.

Miljöeffekter av överledning Efter överledning från Storlaisan kommer vattenföring och vattenstånd på sträckan mellan dammläget vid Storlaisans utlopp och Dellekälven även under extrema våtår att vara lägre än under extrema torrår under naturliga förhållanden. Förhållandena blir alltså radikalt förändrade efter en överledning med angivna styrregler. Endast de nedre strandbältena kommer vissa år att beröras av kortvariga flödestoppar. De strandpartier som torrläggs permanent får med tiden en ren landvegetation. Förändringarna inom denna sträcka kan bedömas bli allvarliga ur växtekologisk synpunkt, eftersom stränderna är breda och mångformiga. Nedströms Dellekälvens inllöde får vattenföringen karaktär av ett nästan konstant basflöde från Storlaisan, överlagrat av flödet från Dellekälven med dess naturliga säsongrytm. Vid Gransele kommer ett genomsnittsår efter överledning att vara jämförbart med ett extremt torrår under naturliga vattenföringsförhållanden. Extrema våtår kommer efter överledning att ha något lägre vattenforingar och vattenstånd än genomsnittsår i opåverkat tillstånd. Förändringarna blir således betydande. Stora delar av de vidsträckta översvämningsområden som finns särskilt vid Björkliden. Marielund-Persbacka och inom Granseleområdet kommer att växa igen med landväxter. Här ingår raningarna, som visserligen växer igen genom en naturlig process så snart slåttern upphört, men då med strandvegetation. ofta av lundartad karaktär, och inte med skog. Minskningen av strandområdena längs denna del av Laisälven blir ytmässigt sett mycket omfattande. Den stora minskningen i vattenföring i kombination med särpräglade och känsliga stränder med breda översvämningsområden gör denna älvsträcka till en av de mest utsatta om en överledning skulle komma till stånd. Isläggningen kommer vissa år att ske på lägre nivåer än normalt på vissa selsträckor, t. ex. vid Gransele, och tidpunkten kan komma att tidigareläggas någon eller några dagar. lslossningen i Laisälven kommer sannolikt inte att påverkas nämnvärt. Möjligen är en viss försening tänkbar. En obetydligt högre humushalt i vattnet kan förväntas. l den mån det nu sker en spridning till Laisälven av tungmetaller och andra föroreningar från gruvutsläppen i Storlaisen, kan denna spridning förväntas minska något med den minskade avbördningen. En säker bedömning av situationen kräver emellertid en ingående undersökning av bl. a. uppehållstider och nuvarande och förväntade strömningsförhållanden i Storlaisan. I princip blir nedströmseffekterna på fisket av överledningarna i Vindelälvssystemet desamma som i Piteälven. Ovan Dellekälvens inllöde skulle vattenföringen året om, med undantag av enstaka tappningar, ligga på ungefär vinternivå. Endast en mycket liten del av produktionen skulle då kunna bibehållas. Fritidsfisket torde i det närmaste få upphöra. Allt eftersom biflödena tillstöter lindras naturligtvis skadan men blir ändock i hela Laisälven avsevärd. Som redovisats i kapitel 4 har vårlloden - men också flödena senare under vegetationsperioden - stor betydelse i flera avseenden. Lek- och_ uppväxtområden for öring och harr hålls rena och utspolningen medför ökad näringstillgång for lax, öring och harr. Minskade vattenståndsvariationer och minskad genomströmning kan öka växt-

ligheten och över huvud taget Förbättra livsbetingelserna för bl. a. gädda och andra lugnvattenfiskar. Det är väl känt att ökad gäddförekomst mycket snabbt kan decimera bestånden av harr och öring. En överledning skulle också medföra att främst Dellekälvens tillrinning får ökad inverkan i Laisälven. Det medför bl. a. större variationer i vattentemperaturen, som är en av de begränsande faktorerna för produktionen. En tidigare temperaturstegring är möjlig på våren, vilket är positivt. men

på sensommaren-hösten kan temperaturen sjunka snabbare. Även nedgång-

en i vattenföring under sommaren-hösten verkar begränsande som redogjorts närmare för i kapitel 4. En skada på bestånden i Laisälven får verkningar även i Vindelälven där främst harr som reproduceras i Laisälven är utsatt för fiske. Överledningen torde således medföra att fritidsfisket begränsas avsevärt. För Maskaure sameby skulle utloppskanalen i Aisjaur försvåra redan i vid Loholmsviken. Den minskade vatdag besvärliga flyttningsförhållanden tenföringen i Laisälven försämrar renbetet på raningsmarkerna men innebär framför allt att Maskaure samebys gränser i väster och söder försvagas. Sommartid betyder detta ökad strövning mot Svaipa samebys ljällbeten i väster, särskilt under försommaren. På sensommaren och hösten får man ökad strövning från Maskaure in på Gran samebys höst- och förvinterbeten medan å andra sidan renar från Svaipa sameby i ökad omfattning kan vandra in i Maskaure under denna årstid. Möjligheterna att genom olika åtgärder minska dessa olägenheter har inte närmare studerats av utredningen. Uppflyttningen över Laisälven på våren underlättas för Svaipa sameby genom en minskad vattenföring; bl. a. får de renar som blivit efter huvudhjorden lättare att ta sig över älven. Störningar på renskötseln för främst Maskaure sameby kan förväntas under den 3,5 år långa byggnadstiden för Överledningen Storlaisan-Aisjaur.

13.4 Vindelälven

13.4.1 Allmänt Vindelälven är inte lika särpräglad som Piteälven utan är mer representativ for en större grupp älvar. Den har som närmaste motsvarighet Umeälven.

I viss mån är också Ångermanälvens huvudgren jämförbar. Dessa älvar

har i nedre delen av loppet förhållandevis väl utvecklade dalgångar med lågt liggande dalbottnar. Fjord- och älvsedimenten sträcker sig långt in i landet. Besättningen är inom Vindelälvsdalen liksom i de två andra älvdalarna jämnare spridd över större delen av sträckan och är av äldre ursprung än i Pite älvdal. Vindelälven har t. ex. en bebyggd forljällszon. Den allra översta delen av älvdalen saknar dock fast bosättning. I detta avseende påminner Vindelälven mer om de nordligare älvarna. Älven rinner genom Sorsele, Lycksele, Vindelns, Vännäs och Umeå kommuner. Den redovisade Överledningen från Sandsele till J uktån skulle beröra Sorsele kommun i första hand. En utbyggnad under senare delen av 1980talet skulle innebära en viss ökning av befolkningen under i bästa fall ett par, tre år.

Vindelälven rinner upp i det obrutna fjällområdet ovanför Ammarnäs. Hela älven anges i den fysiska riksplaneringen vara av riksintresse såväl for det rörliga friluftslivet som för den vetenskapliga naturvården. Hela älvdalen betecknas också som primärt rekreationsområde och som ett större område av betydelse för kulturminnesvården. Vindelälven har en ur vegetationssynpunkt klart sydligare prägel än Piteälven. Skillnaden är större än vad man skulle vänta med hänsyn till det geografiska läget. Förklaringen till detta ligger främst i att Piteälven längs större delen av sitt lopp ligger betydligt högre över havet och att Vindelälven har en mer välmarkerad dalgång. Vegetationen är mångformig och artrik, och många olika vegetationstyper är väl företrädda. Även flera sällsynta arter har påträffats. Flera fjälltraktsväxter följer praktiskt taget hela älvloppet och många låglandsväxter når upp till Sorsele. Älven är känd som en frekventerad flyttled för fåglarna, men har också många häckande arter. De vanligaste vadarna under häckningstid är grönbena, drillsnäppa och enkelbeckasin. Ljungpiparen är den vadare som uppträder i de största flockarna på våren. Änder är vanliga. Vindelälven spelar betydligt större roll for laxreproduktionen än Piteälven. Fiskeristyrelsens undersökningar år 1978 tyder på att produktionen skulle kunna vara minst 350 000 smolt per år. Vid elfiskeundersökningar konstaterades laxreproduktion i de flesta forsområden från Krokforsen vid Rågoliden och nedåt. Regelbundna fångster strax innan lektid upp till Stensundsforsen visar dock på att reproduktionsområdet för lax sträcker sig nästan upp till Sorsele, en sträcka på 25 mil. Enstaka laxar och havsöringar fångas sporadiskt även långt ovan Sorsele både i Vindelälven och Laisälven. Försäljningen av fiskekort utefter Vindelälven har ökat under många år. Totalt såldes under år 1977 ca 15 000 fiskekort motsvarande drygt 43 000 fiskedygn. Till detta kommer ortsbornas fritidsfiske, fiske på privatvatten samt ett fiske utan formell upplåtelse. Omfattningen av det olaga fisket är omöjligt att bedöma. I det följande behandlas endast den del av Vindelälven som skulle komma att beröras av överledningsprojekten, nämligen sträckan från Storvindeln till utloppet i Umeälven.

13.42 Storvindeln Vindelälvens dalgång vid Storvindeln hör till de främsta i landet inom förfjällzonen ur stormorfologisk synpunkt. Omdömet motiveras särskilt av de imponerande brantformerna. Storvindeln är den största sjön i Vindelälvens annars sjöfattiga lopp. Den är långsmal och tämligen djup med steniga stränder. Sjön fungerar som ett naturligt utjämningsmagasin för de snabba fjällflödena. I sjön finns flera sikformer, öring, harr, gädda, abborre, lake och något röding. Sikbeståndets sammansättning i Storvindeln är av utomordentligt stort vetenskapligt värde. Studier av sikbeståndet i Storvindeln är av betydelse för förståelsen av hela artbildningen vad gäller sik. Husbehovsfisket med nät och not är framför allt inriktat på sik och öring.

Det är svårt att få en samlad bild av fisket men enligt uppgift fiskar ca 60 hushåll i sjön och tar ungefär 2,5 ton per år. Sikfångsten utgör ca 80 96 av totalfångsten. Fritidsfiske med handredskap Förekommer i mycket begränsad omfattning. En överledning från Laisälven till Skellefteälven kan väntas ge en mindre sänkning av vattenståndet i Storvindeln. Detta problem diskuteras närmare i kapitel 9.

13.43 S rorvindeln - R uskrräsk

Älvsträckan från Storvindeln till högsta kustlinjen vid Ruskträskfáltet har ett varierande lopp med omväxlande sel och forssträckor samt en relativt rik formvariation i fråga om lösa avlagringar. Ett omfattande isälvsstråk följer Gargådalen och mynnar i Vindelådalen som ett mäktigt sandurliknande fält med en central åssträckning. Ett annat stråk av isälsmaterial följer älven med vissa avbrott från Björksele till älvsträckans nedströmsdel. Det övergår där i det s. k. Ruskträskfáltet, som är ett randdelta. utbildat nära högsta kustlinjen. De långsträckta avorna, Sappetavan, Råstrandsavan, m. ll. ger ett mindre vanligt särdrag åt Vindelälven. På många ställen finns ganska vidsträckta områden med översvämningsmarker, där finkornigt uppslammat material har avlagrats. Dessa områden har utnyttjats som raningsmarker. Goda exempel finns vid Saxnäs, Vindelgransele och Björksele. Nedre Gautsträsk och Olsselet har centrala djupfåror med grundområden längs stränderna med ofta riklig vattenvegetation. Sandstränder med sandbindande vegetation är vanliga. Nedre Gautsträsk och Olsselet är viktiga rastlokaler för fågel liksom åtskilliga älvsträckor längre nedströms. Vid Olsselet finns en ovanlig strandmiljö med starr- och fräkenkärr, som sinsemellan åtskiljs av låga flygsanddyner med tallskog. Nedanför Blattnickselet ligger den vackra, flergreniga Sandseleforsen. Fr. o. m. Björksele utmärks selen ofta av breda raningar. Raningarna kännetecknas av stor mångformighet med ofta flacka övergångar mellan högre och lägre partier och god representation av rikt producerande strand- och bottenmiljöer på olika nivåer. l en vik av älven vid Rusksele täcks bottnen av den sällsynta vattenaloen. Vormforsen har prägel av vildmarksfors i ett förhållandevis kargt barrskogslandskap. I älven ovanför Sandsele dominerar fisket efter harr och sik, för fritidsfisket

främst harr. Årsfångsten är ca 9 ton. Stensundsforsen är den mest fre-

kventerade sträckan och är av högsta klass för fritidsfisket. Strömsträckorna är reproduktionsområden framför allt för harr och öring men även i viss mån för lax. Mellan Sandsele och Vindelgransele utgör harren nästan 50 % av fångsten som uppgår till drygt 6 ton per år. Lax och öring utgör också en betydande del av fångsten, särskilt från Gargnäs och nedåt. De 480 ha strömområdena kan till större delen betraktas som goda reproduktionsområden för lax, öring och harr. På sträckan nedom Vindelgransele är sik den mest fångade fiskarten, följd av harr samt lax och öring.

Sandsjön avvattnas via Sandbäcken som mynnar i Vindelälven vid Sandsele. Sjön har en yta av 6,7 kmz. Den är grund och stränder och botten består till stor del av sand. Småsik dominerar fiskbeståndet men därutöver finns gädda, abborre, större sik samt inplanterad öring och harr. Utsättning har skett av 3-somrig gullspångsöring. Tillväxten har i Sandsjön jämfört med andra sjöar inom Umeälvens vattensystem visat sig vara mycket god. Grunden för denna exceptionellt goda tillväxt torde vara det småvuxna sikbeståndet som utgör lämplig löda för öringen. För turism och rekreation är bl. a. Stensundsforsen, Sandseleforsen och Vormforsen attraktiva och lättillgängliga forsområden. Redan kring mitten av 1700-talet fanns ett flertal livskraftiga nybyggen längs Vindelälvens nedre och mellersta lopp upp till tillflödet av Laisälven. Äldre gårdsgrupper. åkermark, slåtterängar med lador, sommarladugårar, torvtäktsområden och kvarnplatser finns bevarade. Vid Grannäs intill Storvindeln och Vindelgransele har även flera samiska kultplatser registrerats. Ett område med hög fornlämningstäthet finns mellan Björksele och Rusksele. Vindelälven är av stor betydelse for samebyarna Gran, Ran och skogssamebyn Malå (se figur 13.6). Mellan Storvindeln och Gargåns utlopp rinner älven genom de övre delarna av vinterbetesområdet för Grans och Rans Älvsträckan samebyar. är delvis också naturlig gräns mellan dessa samebyar. Grans sameby har sitt första vinterland i höjd med Laisälvens utlopp medan Rans första egentliga vinterland börjar i omrâdet Sandselet - Sandsjön. Dessa byar använder på vissa sträckor älvdalgången vid flyttningarna. Rans sameby flyttar vid passage av området mellan Vindelälven och Sandsjön eller utmed Sandsjön. Området är en svår passage över landsväg, järnväg och Sandbäcken. För att kunna styra över renarna och hindra dem från att vandra söderut in i Umbyns sameby har stängsel uppförts. Tidigare var Juktån en spärr mot att renarna vid genomflyttning av detta område gick över till Umbyns marker. Efter tillkomsten av Juktans pumpkraftverk har emellertid Juktån fått minskad betydelse som naturlig gräns. Norr om älven på sträckan mellan Gargåns utlopp och Rusksele har Gran och Malå samebyar gemensamt betesområde med älven som naturlig gräns mot Rans sameby. Samebyarna har flyttningsleder i eller i anslutning till älvdalgången. Området mot älven, ned till Rusksele, är vår- och höstland för Malå sameby. Speciellt viktig för byn är betet mellan Gargnäs och Vormsele. Älvdalen utgör här också vinterland och genomflyttningsområde för Grans sameby. Kring Sandsele ligger ett av den övre älvdalens viktigare jordbruksområden. Befintlig åker är väl utnyttjad.

Miljöejfekter av överledning

Vid en överledning av vatten från Sandsele till Jukrân (se även kapitel 2) förläggs en damm till älven vid Granholmen nedströms landsvägsbron i Sandsele. Den angivna dämningsgränsen är 326,5 m.ö.h., vilket är l m högre än högsta observerade vattenstånd nedanför Sandseleforsen men lägre än

\\\=\ DAMM S_ \

\\ .x G \ \

\\\ xê/QDSEL \ \

\ _ \\ \ gg , . \ | §

|\ \ Santis)

|. x \\ J \\ \

w\\ 01/1? á \\\ f.

å

Å êqt

\\ \\

\ \\ f*

\ \\ k .

/ ,_-/

- Samebygräns

- -- - - Flyttningsled

Gemensamt betesområde

1.0 2.0 3.0 40kr”

uauauuuu Stängsel

Figur 13.6 Samebygränser och flyrmingsleder kring Vindelä/ven vid Sandsele. (Källa: Statens Planverk, Rappørr20, del 3 1975.)

normalt högvattenstånd uppströms forsen. Forsen kommer sålunda att dämmas in, och en överdämning sker också av vissa låglänta marker i området. Nuvarande växt- och djurliv inom de överdämda markerna kommer att förstöras. Som vanligt inom älvmagasin kommer en nyetablering att ske av vattenväxter på högre nivåer. Utvecklingen av vegetation och fauna inom den nyskapade stranden är med tillgängliga uppgifter svår att bedöma. Vegetationen kommer sannolikt att bli gles och otydligt differentierad inom ,ett smalt De direkta skadeverkningarna av dammen och höjdregister. kan dock bedömas som relativt begränsade i förhållande till älvmagasinet andra jämförbara älvmagasin i utbyggda älvar.

För överledning av vattnet från Sandselemagasinet schaktas en kanal till Sandsjön och en tunnel drivs från Sandsjön till Bredselet i Juktån. Kanalen förläggs i anslutning till den befintliga Sandbäcken, varvid bäckens dräneringsriktning omvänds. Schaktmassorna läggs upp längs kanalen och används delvis som utfyllnad i anslutande Iågpartier i terrängen. Bergmassorna från tunneldrivningen utplaceras i tippar i nära anslutning till tunnelmynningarna. För projektet erfordras anläggning av ca 8 km ny väg samt dessutom två boar över in- och utloppen till överledningskanalen. Vissa befintliga vägsträckningar måste höjas något. Effekterna på Sandsjön måste ägnas särskild uppmärksamhet, om Sandseleprojektet skulle aktualiseras. Sandsjöns vattenstånd beräknas maximalt variera mellan dämningsgränsen vid Sandsele, 326,5 m.ö.h., och nuvarande lågvattenstånd i sjön. 325,7 m.ö.h. Variationerna ligger inom det naturliga registret. Strandpåverkan kan därför väntas bli relativt liten. Genomströmningen av en så stor vattenmängd som 180 m3/s genom en så liten sjö kan dock väntas avsevärt öka transporten av bottenmaterial och bl. a. förorsaka grumling av vattnet. Sjöns fysikalisk-kemiska och kemisk-biologiska egenskaper kommer också att förändras väsentligt genom den stora främmande vattenvolymen, särskilt under våren, sommaren och förhösten. Antalet planktonorganismer kommer att starkt reduceras. Nedströmsverkningarna på naturmiljön i Vindelälven diskuteras ingående i kapitel 3. Utöver vad som där behandlas kan nämnas att vattenkvaliteten i Vindelälven inte beräknas bli nämnvärt förändrad genom en överledning vid Sandsele. En tidvis något högre humushalt och något annorlunda temperaturförhållanden torde endast få en mycket marginell betydelse. Beträffande erosions- och sedimenttransportförhållandena skulle en överledning få ungefär samma effekter som i Piteälven, dvs. något lägre transportmängder och koncentrationer. Under opåverkade förhållanden sker isläggningen före 20 november på älvsträckor med låg strömningshastighet. Efter överledning skulle isläggningen på lugnvattensträckorna ske vid vattenstånd som motsvarar minimitappning och på strömsträckorna i regel på naturlig nivå. Variationerna från år till år i isläggningsvattenstånd skulle bli mindre efter överledning, men tidpunkten för isläggning förändras sannolikt mycket obetydligt. Förseningen av vårflödet blir normalt ungefär en vecka men kan undantagsvis nå upp till tre eller fyra veckor. Detta försenar islossningen, sannolikt någon eller några dagar, upp till högst en vecka. Effekterna på växtligheten blir av delvis samma karaktär och storleksordning som vid överledning från Laisälven (se nedan). En skillnad jämfört med Laisälvsöverledningen är, att frekvensen av mycket höga vattenföringar kommer att bli något större och därmed bättre överensstämma med naturliga förhållanden. Genom spärregeln vid höga vattenföringar i Umeälven kan dock de kortvariga vattenförings- och vattenståndsvariationerna i vissa fall bli snabbare och större än nu. Detta kan ha ogynnsamma effekter längs stränderna. Från fiskesynpunkt innebär överledning att Sandseleforsen däms in, och den försvinner därmed som reproduktionsområde för lax, öring och harr. Fisket, främst harrfiske, försvinner också. Genom dammen förhindras fisk-

uppvandring som dock kan möjliggöras genom att dammen förses med fiskväg. Uppströms Sandsele kan besättningen av lax och havsöring växla. För närvarande synes den vara rätt låg, men lax och havsöring fångas ändock regelbundet. Av den smolt som produceras ovanför Sandsele - arealen reproduktionsområden har beräknats till 320 ha - kommer genom överledningen en stor del att vid utvandringen avledas till Ume älv. Mängden kan växla kraftigt mellan olika år beroende på hur stor del av vattenföringen som överleds under maj-juni. Den smolt som överleds kan räknas som förlorad, dels genom förlusten i kraftverken men framför allt genom predation av gädda i kraftverksmagasinen. Förseningen av vårflödet påverkar harrleken på samma sätt som nämnts tidigare för Piteälven. Störst är denna inverkan i de delar av området som nedom överledningspunkten. Även längre nedströms beligger närmast gränsas dock arealen harrlekplatser rätt väsentligt. Under sensommaren-hösten kommer minskningen av vattenföringen att innebära en stor begränsning av produktionskapaciteten för lax och öring, i synnerhet som de bästa reproduktionsområdena (sträckan Råstrand-Vindelgransele) ligger nära nedom överledningspunkten. I selen kan vegetationen komma att öka till följd av minskade vattenståndsvariationer och lägre vattenföring. Detta gynnar de icke strömlevande fiskarna och i Vindelälven med många och stora sel kan en ökning av gäddbeståndet få stor inverkan på smoltöverlevnaden hos lax och öring och även hos harrungar. Sandsjön har normalt liten tillrinning. En genomströmning av 180 m3/s i den relativt lilla sjön med grunda strandplan kan innebära att insatt gullspångsöring vandrar ur sjön. Det finns också risk för utspolning av småsik som utgör lämplig föda åt öringen. Sjöns värde som eventuellt kompensationsvatten för J uktån torde härigenom kunna spolieras. Detta skulle också kunna innebära ett minskat underlag for den stugby som finns vid Sandsjön och som till stor del baseras på möjligheter till fiske. För rennäringen skulle kanalen mellan Sandsele och Sandsjön medföra betydande nackdelar for Rans sameby. Den skulle skära av byns viktigaste och därigenom avsevärt försvåra flyttning av huvuddelen av flyttningsled byns renhjord. Återstående alternativ för byn skulle vara att flytta över en bro över kanalen. Erfarenheterna av en sådan lösning är emellertid dåliga. På våren kan renar komma att bli kvar i skogslandet och ströva in i angränsande samebyar. Riskerna för överströvning ökar i och med den minskade vattenföringen i Vindelälven nedströms Sandsele. På hösten kan renarna, genom att de bromsas av kanalen, styras in i Umbyns sameby och mot Ume älv. Störningarna på renskötseln torde enligt lantbruksstyrelsen bli mycket svåra under den fem år långa byggnadstiden. Beträffande inverkan på jordbruket är det enligt lantbruksstyrelsen angeläget att den planerade uppdämningen vid Sandsele begränsas så att åker inte överdäms och så att torrläggningen av den inte försämras. Bortfall av åker skulle innebära svårigheter för de etablerade brukarna då möjligheterna är begränsade att få tillgång till ersättningsmark inom acceptabelt avstånd. Lantbruksnämnden förutsätter att kanalen ges sådan sträckning att åker ej behöver tas i anspråk.

Genom tillkomsten av “Särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder” (glesbygdsförordningen 1978:465) har lantbruksnämnden getts möjligheter att bygga upp lantbruksföretag i kombination med verksamheter som inte direkt hänför sig till de areella näringarna. Den redovisade överledningen kommer inte - om dämningen vid Sandsele begränsas så att skador inte uppstår på åkermark - att försämra förutsättningarna för sådan företagsuppbyggnad i de delar som baseras på åker och skog. Sådan försämring kan emellertid uppkomma då fisket och turismen påverkas negativt. Överledningen från Srorlaisan till Aisjaur skulle få verkningar i Vindelälven, främst genom en minskad vattenföring under våren och början av sommaren medan inverkan under hösten synes bli måttlig. l Sorsele kom mer genomsnittsår efter överledning att likna relativt torra men inte extrema torrår. Extrema våtår kommer att ha något högre vattenföringar och vattenstånd än genomsnittsår utan överledning. Strandens olika vegetationsbälten kommer att vandra nedåt och samtidigt bli smalare. Effekterna blir märkbara ända ned till övre delen av Stornorrfors dämningsmagasin men graden av påverkan avtarju längre ned i älven man kommer. Eftersom Vindelälven på många sträckor har breda översvämningsplan, kan minskningen av strandområdena areellt ändå bli ganska be-

tydande. Åtskilliga raningar kommer att påverkas.

Genom det naturliga flödet från Vindelälvens huvudgren sker vattenföringsökningen i normal tid men på en något lägre nivå. Inverkan på harrleken blir härigenom mindre än som redovisats för de andra överledningarna. Minskningen av vårfloden är dock av sådan omfattning att den på sikt kan innebära en försämring av vissa lek- och uppväxtområden genom att dessa inte hålls rena från pålagring. Från nedersta delen av Laisälven till Sandsele säljs fiskekort motsvarande 3 500 fiskedygn. Bara i Stensundsforsen kan fångsten av harr och öring

uppskattas till ca 2 ton. Överledningen kan innebära en viss minskad pro-

duktion här men större inverkan på fångsten sker troligen genom skadan på reproduktionen av harr i Laisälven varigenom nedvandringen till forsen minskar. Nedom Sandsele blir inverkan på fisket i princip densamma som redovisats för Sandseleprojektet, men omfattningen blir mindre.

13.4.4 Ruskrräsk - Umeälven

Älvsträckan från högsta kustlinjen till sammanflödet med Umeälven kännetecknas liksom det föregående avsnittet av fria forssträckor med mellanliggande sel. Dalsedimentens former med äldre deltaplan, terrasser, nipor och raviner är ännu bättre utbildade än inom Piteälvens niplandskap. Bortsett

från Indalsälven och Ångermanälven, som båda är reglerade, finns ingen

storälv med lika välutbildat terrass- och niplandskap. De två skogsälvarna Öreälven och Lögdeälven överträffar dock Vindelälven i detta avseende. Det mest utpräglade niplandskapet med nipbranter och raviner finner man i området kring Hällnäs och vid Vindeln-Degerfors. Materialet är sandigt-moigt och aktiv erosion förekommer lokalt. Högsta fallhöjderna bland forsarna har Mårdseleforsen, Renforsen, Kvarn-

forsen och Långforsen. Mårdseleforsen löper i flera fåror över en bergtröskel med intressanta erosionsformer i fast berg. l Överrödå har både de tätt löpande ravinerna och terrasspartierna emellan odlats upp, vilket med tiden gett det älvnärajordbrukslandskapet ett säreget kulligt utseende. Erosion och ras är vanliga fenomen i älvbrinkarna. Den allra sista milen av Vindelälvens lopp ligger inom dämningsområdet för Stornorrforsens kraftstation och är korttidsreglerad. Strömsträckorna i Vindelälvens nedre del utgör reproduktionsområden för lax och öring. Fiske bedrivs främst efter sik och harr men även lax och öring. Genom Vormsbäcken mottar Vindelälven förorenat vatten från Kristinebergsgruvan. Viss förhöjning av metallhalter i fisk har kunnat konstateras i Vindelälven. Vetskapen om detta har gjort att fiskeintensiteten minskat även långt nedom Vormsele. I den nedre delen av Vindelälven finns flera forsområden som är attraktiva för friluftslivet, främst Mârdseleforsen, Vindelforsen vid Vindelns tätort och Långforsen vid Vännas. Längs älvsträckan mellan Bjursele och Ekorrsele finns ett område med talrika lämningar av kulturhistoriskt intresse, bl. a. fångstgropar samt ett stort antal boplatslämningar. Nedre delen av Vindelälven rinner genom Grans och Rans samebyars vinterland. På norra sidan älven mellan Rusksele och Åmsele finns vinterbetesmarker med vanligen mycket goda snöförhållanden.

Miljöeffekter av överledning Nedströmseffekterna av överledningarna från Storlaisan och Sandsele blir i princip av samma slag som behandlats för föregående älvsträcka och för Piteälven. Verkningarna blir i allmänhet måttliga. För fiskets del kan dock särskilt Sandsele-projektet ge skadeverkningar. Lägre vattenföringar och vattenstånd gör att produktionskapaciteten begränsas, för lax och öring under sensommar-höst samt för harr under våren. En minskad vattenföring kan underlätta nätfisket i älven varigenom beskattningen av lax och öring kan öka. Under år med svag uppgång av lax kan detta vara till men för reproduktionen. Dessa verkningar medför begränsningar av älvens kapacitet som fritidsfiskevatten. Inom vissa områden föreligger redan ett så hårt fisketryck att andelen grov harr minskar. Inom andra områden finns kapacitet for ett betydligt ökat fiske. Med ett rationellt upplåtet fiske och fiskevård borde det för älven som helhet finnas möjlighet för en relativt stor ökning av fritidsfisket. Skadeverkningarna genom överledning skulle enligt fiskeristyrelsen omöjliggöra en sådan ökning och innebära begränsningar redan i dagens fritidsfiske inom många älvavsnitt.

13.5 Skellefteälven

Skellefteälven är från Bastuselmagasinet och nedströms helt avtrappad genom vattenkraftutbyggnad. Ovanför Hornavan är Rebnisjaure och Sädvajaure reglerade. Även sjösystemet med Hornavan, Kakal, Uddjaur, Aisjaur och Storavan är reglerat. Forssträckorna mellan Hornavan och Uddjaur, de s. k. Arjeplogsströmmarna, och nedströms Storavan vid Bergnäs och Slagnäs är dock outbyggda. även om de är starkt påverkade av regleringarna. I sjöarna bedrivs ett omfattande fiske, framför allt husbehovsfiske men även yrkesfiske. Uddjaur har i den fysiska riksplaneringen betecknats som en sjö av mycket stor betydelse för yrkesfisket, medan Hornavan och Sto-

ravan betecknats som sjöar av stor betydelse. Årsfångsten i Storavan-Udd-

jaur-Aisjaur kan beräknas till minst 40 ton. medan enbart avsaluñsket i Hornavan beräknats till 35 ton. I Hornavan finns ett bestånd av storröding som är av stor betydelse för fisket i sjön men också av mycket stort värde som romtäkt för att få utsättningsmaterial till andra sjöar. Rena bestånd av storröding är idag mycket sällsynta, varför beståndet är i högsta grad skyddsvärt från allmän fiskerisynpunkt. I sjöarna Storavan-Uddjaur-Hornavan finns samtliga i Sverige kända sex sikarter: storsik, sandsik, älvsik, blåsik, planktonsik och aspsik. Sandsik finns dock endast i en vik i Storavan och planktonsiken bara i Hornavans djupare delar. Arjeplogsströmmarna mellan Hornavan och Uddjaur är reproduktionsområde for ett storöringbestånd. Fisk med en vikt på 5-7 kg kan fångas här. Även harr reproduceras i detta omrâde. Strömmarna ligger alldeles intill Arjeplogs samhälle och är ett mycket frekventerat fritidsfiskevatten. Genom Graddisvägens tillkomst och ökningen av turistströmmen har värdet av strömmarna ökat ytterligare. Även nedanför Storavan finns storöringsbestånd i Bergnäsälven och i Slagnäsforsen. Strömmarna har en totallängd av 4 km. Bergnäsöringen är den mest snabbväxande öringstammen i övre Norrland. Endast ett fåtal utloppslekande öringstammar återstår idag i landet. Bergnäsöringen är troligtvis den mest skyddsvärda öringstammen i övre Norrland. Vattenöverdomstolen har i dom 1975-12-15 uttalat att en naturlig reproduktion bör säkras for framtiden bl.a. med hänsyn till värdet for avelsändamål. Beståndens existens är idag beroende av de minimivattenforingar som råder sommartid. Antalet fiskedygn uppgick år 1977 till mer än 9 000 för de tre ovan nämnda områdena. Strömmarnas betydelse såväl från lokal synpunkt som för turismen är därmed mycket stor. Lax och havsöring kan från havet vandra upp till Kvistforsens kraftstation. Som kompensation for den genom kraftutbyggnaden spolierade reproduktionen sätts varje år ut ca 120000 lax- och 20000 havsöringssmolt i Skellefteälven. Fångsten i älven av lax och havsöring har under 1970-talet i medeltal varit omkring 5.5 ton per år. I Skellefteälvens mynningsomrâde utanför den egentliga älven har fångsten under samma tid varit ca 4 ton per år.

I området kring Arjeplog finns ett mycket stort antal lämningar från förhistorisk fångstkultur. Fångstmiljön Galtisguts vid Hornavan-Kakal, som omfattar ett hundratal stenåldersboplatser på åssträckningen, har angivits som miljö av riksintresse för kulturminnesvården. l området mellan sjöarna Saddajaure och Kakal finns lämningar från lantbrukskulturen som igenväxande åkermark, myrslåtterområden, ängsholmar med Iador, torvtäktsområden, sommarladugårdar och stängsel. Lantbruket har främst varit baserat på kreaturshållning. Längre söderut, i området Storavan-Gullön, finns också talrika lämningar från förhistorisk fångstkultur. Lokalerna har till största delen framkommit genom erosion i stranden efter regleringen på 1950-talet. Sjöarna Aisjaur, Uddjaur och Storavan tjänar som naturlig gräns för samebyarna Maskaure, Semisjaur-Njarg, Västra Kikkejaure och Mausjaure. Svaipa sameby har flyttningsväg över Aisjaur-Racksundet-Dainaksundet-Uddjaur och Storavan. Maskaure sameby har tidigare flyttat över Storavan. De försämrade isförhållandena efter regleringen av Skellefte älv har dock medfört att Maskaure övergett denna flyttningsväg. Det förekommer att byn på förvintern flyttar med mindre hjordar över isarna på Aisjaur, Dainaksundet och Racksundet. Under tidig vår färdas man på isarna vid kantbevakning av renarna.

Miljöeffekter av överledning från Storlaisan

Vattnet från Storlaisan leds över till Aisjaur genom en 5.6 km lång tunnel, som mynnar i Loholmsviken. En 600 m lång ledarm i sjön är avsedd att avleda vattnet från områden med bottensediment. som innehåller föroreningar från gruvhanteringen i Laisvall. (Detta problem behandlas närmare i kapitel 9.) Hälften av bergmassorna från tunneln avses kunna användas för att bygga ledarm, damm m. m., hälften läggs upp i bergtippar nära tunnelns ändar. Vid överledning från Laisälven kommer genomströmningen av vatten genom Aisjaur att öka betydligt. Vattenhastigheterna kan bli så höga i Dainaksundet och Racksundet, att det kan komma att krävas rensningsåtgärder i båda sunden. Försvagning av isen och något tidigare islossning kan väntas under våren, åtminstone under vissa år. Jämfört med naturliga värden är det tidvis mycket stora vattenmängder som skall passera Aisjaur och vidare ner i Skellefteälven. Denna kraftigt ökade vattenföring kommar att starkt påverka ekosystemet i Aisjaur. Det kan innebära en ökad ñskproduktion i sjön men också en förändrad relation mellan olika arter. Svårigheter kan tidvis uppstå vid framför allt nätñske. Förutom det förorenade processvattnet från anrikningen vid Laisvallsgruvan som i dag tillförs Aisjaur kommer efter överledning även förorenat vatten från Storlaisan att tillföras Skellefteälven. Förhöjda, i vissa fall mycket förhöjda blyhalter föreligger i fisk från Loholmsviken och även i Båtsjaur samt i Racksundet nära Aisjaurs utflöde i Uddjaur. Även halten av kadmium är förhöjd på några lokaler. l vilken utsträckning en ytterligare försämring skulle ske i detta avseende efter överledning är svårt att förutsäga. Det torde dock vara klart att man får en ökad spridning av föroreningarna ner i Uddjaur. Fisket i Uddjaur är som nämnts av stor betydelse och en anrikning

av bly och kadmium i fisk skulle kunna få svåra ekonomiska konsekvenser för fisket där. Om överledning till Aisjaur innebär att Storavan fylls upp med detta vatten och att tappningen från Hornavan blir mindre under våren-sommaren får man en negativ effekt på produktionen av öring i Arjeplogsströmmarna. l fråga om vattenföringens inverkan på öringstammen i Bergnäsälven-Slagnäsforsen hänvisas till vad som sägs nedan om överledning från Pite älv. I Storlaisan finns storsik. sandsik och aspsik. En nedvandring från Laisälven till Skellefte älv torde inte få några större konsekvenser. Från Bastusel och nedströms kan överledningarna knappast ha någon nämnvärd effekt på det där redan svårt skadade fisket, förutom vad gäller Iax- och havsöringsuppvandringen i mynningen vilket berörs nedan. Tunnelutloppet och ledarmen vid Loholmsviken i Aisjaur kommer enligt lantbruksstyrelsen att göra det mycket svårt för Maskaure sameby att passera med renar från sitt nordligaste sommarbetesområde förbi Laisvallsgruvans sligdammar och Laisvalls tätort. Den i praktiken enda flyttningsvägen förbi Laisvall och gruvan går efter Loholmsviken strand. För Svaipa sameby kan man vänta sig försämrade isförhållanden på flyttningsvägen över Aisjaur - Racksundet - Dainaksundet - Uddjaur, särskilt i de båda sunden. Under tidig vår brukar Maskaure hindra sameby genom kantbevakning renarna från att gå norrut över Aisjaur och sunden och småsjöarna mellan denna sjö och Uddjaur. Vid denna bevakning färdas man med skoter på isen över sjöarna och sunden. De genom överledning försämrade isarna skulle sannolikt försvåra detta bevakningsarbete.

Miljöeffekter av överledning frán Ueggelvas

Vid överledning från Piteälven kommer det överledda vattnet att mynna vid Rebnisluokta i Hornavan. Här kan man vänta något senare isläggning och svagare is nära tunnelmynningen. eftersom viss överledning sker även vintertid. Genom överledningen kan fisk överföras från Pite älv. Detta kan innebära att Hornavans värdefulla storrödingbestånd på sikt förändras genom invandring av mera småvuxna rödingarter. Tillgängliga uppgifter kan dock inte ge något entydigt svar på denna fråga. I ett avseende skulle för fisket positiva effekter uppstå. nämligen genom att överledningen skulle kunna öka vattenföringen i de från fiskesynpunkt värdefulla Arjeplogsströmmarna. Det är inte sannolikt att överledningen påverkar vattenkvalitén i Hornavan i nämnvärd av andra planktonarter grad. En överföring än de ursprungliga kan dock påverka fiskpopulationerna. En överledning från Tjeggelvas till Hornavan kan enligt lantbruksstyrelsen medföra visst bortfall av renbete samt försvårade betningsförhållanden för Semisjaur-Njarg sameby i anslutning till utloppet av tunneln Tjeggelvas-Hornavan. Tunnelutloppets placering. i närheten av tunnelutloppet från Rebnisjaure. kommer att medföra ytterligare försvagning av isen vid Rebnisjaures utlopp i Hornavan. Tjidtjakkgruppen i Semisjaur-Njarg har redan nu problem att ta sig förbi detta utlopp vid förbiflyttningen på våren. Nedströms Uddjaur kommer överledningen från Storlaisan och från Tjeg-

gelvas att ge likartade miljöeffekter. Lokala effekter kan uppstå, främst förmellan Uddjaur och Storavan samt nedströms Stosvagade isar i sunden ravan, vid Sandfors uppströms Gallejaure och i övrigt i trånga sektioner i övre delen av flera älvmagasin. Som redovisats under Pite älv kan överföringen av Piteälvsvatten till Skellefte älv vid en överföring av 100 m3/s innebära risk för att Piteälvslax vid återvandring för lek lockas upp i Skellefte älv. För Skellefteälvens eget odlade bestånd kan en ökad vattenföring under våren vara positiv genom att den ger kraftigare lockeffekt. Inblandningen av främmande vatten torde knappast innebära någon risk för att Skelleftestammarna av lax och öring inte skall “känna igen” sin hemâilv.

13.6 Umeälven med Juktån

Umeälven är helt avtrappad på det avsnitt som skulle beröras av överledningen från Sandsele. Fisket på denna sträcka är numera av liten om- Nedströms Stornorrfors förekommer dock ett omfattande fiske efter fattning. lax, havsöring och sik. Även Juktån är starkt påverkad av Storjuktans reglering och Juktans pumpkraftverk. vattenföringen är mycket låg. Genom olika åtgärder tror man sig ändå kunna bibehålla ett visst fiske. Vid J uktån ligger Gunnarns by, som tidigare utgjorde södra Lappmarkens största jordbruksbygd. Här finns en välbevarad bebyggelse med en ännu mark. I anslutning till byn ligger Juktåkolonin. Den öppen och hävdad består av en samling kronotorp från 1920-talet. som hör till de bäst bevarade exemplen på den sena kolonisationen av Norrland. l Juktåns nedre del förekommer ett stort antal llottningsanläggningar. Den nedersta delen av Juktån vid sammanflödet med Umeälven utgör ett område med talrika lämningar från förhistorisk fångstkultur. Juktån ned till Bredselet är naturlig gräns mellan Rans och Umbyns samebyar. Efter Storjuktans reglering har Juktåns betydelse som gräns emellertid minskat. Vid Bredselet viker älven av åt söder och rinner tvärs över Umbyns marker till Ume älv. För Umbyn är området mellan Storuman och Juktån ett vinterland av central betydelse. Vid samebyns flyttningar höst och vår har Juktån varit en svår passage. Den minskade vattenföringen i ån efter tillkomsten av Juktans pumpkraftstation har dock underlättat överflyttningen.

Miljöeffekter av överledning från Sandsele till Juktån

Genom ökas vattenföringen kraftigt i Juktån nedströms överledning maximalt med 180 m3/s. Ökningen i vattenföring kommer i hu- Bredselet, vudsak att inskränkas till perioden maj-oktober och blir under denna tid varierande, eftersom den överledda vattenmängden minskas vid hög vati Umeälven. Under förutsättning att den ökade vattenföringen tenföring får en någorlunda naturlig rytm kan den bedömas få positiva effekter på

stränder och vegetation med återbildning och vidmakthållning av de gamla stränderna, som nu växer igen. Effekten minskar dock i betydelse för vattenväxter och vattenlevande fauna genom den extremt låga vattenföringen under vinterhalvåret, då praktiskt taget ingen överledning äger rum. Isförhållandena kan komma att påverkas på så sätt att isläggningen sker något senare, medan islossningen kan ske tidigare än för närvarande. Erfarenheterna av vad Juktankraftverkets tillkomst har inneburit är dock ännu begränsade. och bedömningen är därför osäker. lnom Umeälven kommer överledningen att innebära större vattenmängder och därmed högre vattenföringar. Den överledda vattenmängden avses kunna nyttiggöras i Umeälvens kraftstationer utan förändringar i gällande tappningsbestämmelser. Vattenstånden kommer därför inte att avvika från gällande regler, även om den praktiska tillämpningen av reglerna kan komma att ändras något. Den ökade vattenföringen ger högre strömningshastigheter, och även om inte maximihastigheterna ökar, kan viss ökad erosionsaktivitet väntas på bottnarna i trånga sektioner, dock i obetydlig omfattning. Strandvegetationen kommer knappast att förändras längs Umeälven. men vattenvegetationen kan möjligen få något ändrade betingelser genom den ökade vattenföringen. Ett tillskott av vatten i Juktån är i princip positivt för fisket. För att man skall få en sådan positiv effekt fordras emellertid kontinuitet i tappningarna och ej för stora svängningar. Med kontinuerlig tappning från maj till början av november och med regler för hur snabbt tappningsändringar får ske skulle det vara möjligt att återvinna en del av det tidigare fisket i Juktåns nedre delar. Detta har dock betydelse för en relativt kort sträcka, något över l mil. En överledning av Vindelälvsvatten till Umeälven kan på samma sätt som redovisats för Piteälvsöverledningen påverka laxens och havsöringens vandring. I detta fall kan således vandringsñsken när den passerat trappan i Stornorrfors missledas att välja Umeälven och vandra upp mot Pengfors och därigenom undandras lisket i Vindelälven eller möjlighet till reproduktion. Det senare är särskilt allvarligt under tider med svag laxuppgång. Nedströms sammanflödet Umeälven - Vindelälven torde de hydrologiska förhållandena inte förändras i sådan omfattning att det kan påverka fiskbestånd eller fiske. Umbyns sameby flyttar till och från vinterlanden över Juktån och efter Ume älv. Vid Granträsk finns strängsel för att inte Umbyns renar vid uppflyttning på våren skall gå in på Rans område. Efter en överledning kommer flyttningen över ån att försvåras och risken ökar för renströvning in på

Rans område. Överledningen kan sägas innebära att man återställer de för-

hållanden som rådde före idrifttagandet av Juktans pumpkraftstation.

Mi/jöeüêkter av överledning/rån Stor/aisan till Skellefteå/ven

Överledningen skulle påverka Umeälvens nedersta del genom den minskade

vattentillförseln från Vindelälven. Det kan innebära ökade skador på nedvandrande smolt genom att större andel får gå genom turbinerna. Minskningen av vårfloden kan också innebära försening av laxuppgången och därmed risk för ökad avñskning i kustområdet och som en följd därav

minskad uppvandring. Notñsket i Ume älv har vissa besvär vid de lägsta vattenföringarna. Den minskade vattenföringen under sommaren-hösten kan därför minska fångsterna i detta ñske. Samtidigt kan emellertid en kapning av de stora vårfiödena vara positiv för fångsten.

Sjön Tjegge/nrasi övre Piteå/ven. I mil/en ön Paktesuolo. (Fmo: Å ke 5 zmdbwg, 1978.)

Väsrerøäl/ vid sjön Ueggelvas. (F010: Skel/e/ieä museum, 1978.)

Sienå/dersbøp/ars i närheten av Trollholmen i Piteå/ven. (Foto: Skellefteå museum, &

Laisälven nedom Stor/aisan vid Marielund-Persbacka. (Foto: Åke Sundberg, 1978.)

14 och

Utredningens överväganden förslag

14.1 Uppdraget

I december 1972 tog riksdagen ställning till riktlinjer för hushållning med mark och vatten. För älvdalarna innebar riktlinjerna bl. a. att huvudälvar och källllöden i norra Norrland som inte påverkats av vattenkraftutbyggnader skulle bevaras opåverkade. I anslutning till riksdagens beslut tillkallades en utredning med uppdrag att närmare studera frågan om vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. l Senare tillkallades ytterligare en utredning för att på motsvarande sätt studera vattenkraftutbyggnader i norra Norrland? De båda utredningarna presenterade sina överväganden i betänkandena (SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö resp. Vattenkraft och miljö 3. Vattenkaft och miljö 2 var en lägesrapport från den senare av de båda utredningarna. Enligt utredningarna talar det framtagna materialet för att återhållsamhet bör iakttas när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Utredningen om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland betonade i sitt betänkande emellertid att det, om man trots de från miljösynpunkt allvarliga konsekvenserna skulle vilja fortsätta att bygga ut vattenkraften i större skala, är angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar, t. ex. Kalix och Byske älvar, är att föredra framför ett stort antal ingrepp i små vattendrag. I betänkandet Vattenkraft och miljö 3 framhålls följande: “För den händelse utbyggnad av Kalix och Byske älvar skulle komma att övervägas rekommenderar utredaren dock att en noggrannare jämförelse görs med de tre outbyggda ljällälvarna. således de från denna utredning undantagna Pite och Torne älvar samt Vindelälven. Därvid förefaller också jämförelser med begränsade utbyggnader i dessa älvar vara rimliga att göra - kanske framför allt en begränsad överledning från Vindelälvens ena källllöde Laisälven till Skellefteälven. en utbyggnad som skulle ge ett större energitillskott än hela Byskeälven.” Närmare riktlinjer för vilka älvar och älvsträckor som bör undantas från vattenkraftutbyggnad föreslogs av regeringen i prop. 1977/ 78:57, som antogs l Utredare var f. landshövav riksdagen i december 1977. Dessa nu gällande riktlinjer innebär att man dingen Ossian Sehlstedt. inte skall bygga ut de fyra outbyggna huvudälvarna, älvsträckor i obrutna 2 Utredare var dåvarande ljällområden och sådana större outbyggda älvsträckor där flera bevarandeinkanslirådet, numera tressen medverkar till att göra älvsträckan skyddsvärd ur nationell synvinkel. departementsrådet Sören Regeringen ansåg emellertid att man borde låta utreda möjligheterna att Ekström.

leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. l propositionen anfördes bl. a. följande motiv for en sådan utredning.

Riksdagen har tidigare uttalat att de fyra outbyggda huvudälvarna Torne åilv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bör undantas från utbyggnad. Det nu föreliggande utredatt andra detta beslut. ningsmateriaiet och remissyttrandena däröver ger inte anledning av vatten från dessa Jag anser det emellertid inte fullständigt klarlagt om överledning älvar till redan utbyggda älvar är att jämställa med en utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar. Sådana överledningar kan vara skonsamma för miljön om de sker i rimlig omfattning samtidigt som de kan ge väsentliga krafttillskott. Denna fråga bör utredas ytterligare. Jag kommer senare att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare som skyndsamt bör utreda från Piteälven till Skelkraftnyttan och skadeverkningarna av överledning av vatten Om lefteälven. från Laisälven till Skellefteälven och från Vindelälven till Umeälven. denna utredning ger till resultat att bevarandevärdena i de outbyggda huvudâilvarna åsamkas betydande skador av vattenöverledningarna bör de inte komma till stånd.

En skillnad finns således - som också framgått av kapitel l- mellan förslagen i Vattenkraft och miljö 3 och det ställningstagande som gjordes av regering och riksdag. Medan utredningen föreslog en prövning av bl. a. de olika endast om en större ytterligare utbyggnad av vatöverledningsmöjligheterna tenkraft skulle övervägas, önskade regering och riksdag under alla förhållanden en granskning av överledningsmöjligheterna. De centrala avsnitten i utredningens direktiv kretsar liksom propositionen att genomföra överledningsprojekten utan kring frågan om det är möjligt Inledningsvis framhåller föredragande statsråbetydande skadeverkningar. det:

“Det är enligt min mening angeläget att ytterligare undersöka möjligheterna att genom överledning av en begränsad mängd vatten åstadkomma värdefulla energitillskott utan att skada viktiga miljövärden.

I den senare delen av direktiven heter det att utredaren bör

“bedöma om överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystent åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras.

Utredningens uppgifter kan sammanfattas i följande punkter.

D Inventering av tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsmöjligheter från Vindelälven och Piteälven utanför de s. k. obrutna ljällområdena. D Värdering av såväl positiva som negativa verkningar av överledningarna som är knutna till vattnets och älvdalarnas användning. på intressen fiske, friluftsliv. kulfrämst bebyggelse och anläggningar, naturmiljö, samt olika till älvarna knutna turmiljö, rennäring, jord- och skogsbruk forskningsintressen. D Värdering av överledningarna med hänsyn till deras betydelse för enersamt beskrivning av projekten med giförsörjning och samhällsekonomi till deras effekter på regional ekonomi och sysselsättning. hänsyn D Undersökning av problem förknippade med ett eventuellt genomförande av överledningarna. Härvid bör bl. a. rättsliga frågor behandlas. D Undersökning om modifieringar av överledningsprojekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot vatten. t. ex. ändrade tapp-

ningsbestämmelser vid befintliga regleringsanläggningar, skulle ge väsentliga Fördelar från någon synpunkt. El Bedömning av om något eller några av överledningarna kan genomföras utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras.

14.2 Älven och människan

E rr perspektiv bakåt Jordarterna och terrängförhållanden ger tillsammans med klimatet förutsättningarna för växt- och djurliv och mänsklig verksamhet. Människan har lärt sig utnyttja älvarna på allt fler sätt. De forsta invånarna i Norrland var jägare och fiskare som måste söka sig till marker med gott om fisk och villebråd. Älv- och sjöstränder blev viktiga områden för människan, vilket avspeglas i de talrika boplatslämningar som finns vid vattendragen. Den bästa odlingsjorden är de sedimentavlagringar som bildats i sjöar, ljärdar och mynningsområden och som sedan genom landhöjningen eller genom förändringar i älvloppet har kommit ovan vattenytan. Älvdalarna nedanför högsta kustlinjen har värdefull jordbruksmark som fortfarande brukas intensivt. Piteälven nedom Storforsen och Spölandsområdet kring den nedre delen av Vindelälven är goda exempel på detta. Klimatförhållandena vid älven, med tunnare snötäcke, högre sommartemperaturer och mindre risk för tidig frost, soliga lägen osv. har också gjort att människan för sin bosättning under lång tid har sökt sig till älvarnas närhet. l väglösa områden har älven under äldre tider utgjort en viktig kommunikationsled för människan, som båtled under sommaren och isväg under vintern. Försörjningsmöjligheterna och de goda kommunikationerna har varit den främsta anledningen till att bebyggelsen i hög grad koncentrerats till älvdalarna. Den kulturhistoriska inventering som utredningen låtit genomföra ger vältaliga bevis för denna utveckling. Också renskötseln är beroende av älvdalarna som bl. a. har goda betesoch snöförhållanden. I och med utbyggnaden av skogsindustrin i större skala, som påbörjades i slutet av förra århundradet, fick älvarna en ny betydelsefull uppgift som flottleder. Dessa möjliggjorde ett utnyttjande av inlandets skogar. Det strömmande vattnet, som i århundraden har utnyttjats för att driva kvarnar, sågar och ibland större industrier har blivit en ännu viktigare energikälla sedan den direkta driften av vattenhjul har ersatts med elproduktion i vattenkraftstationer. En lång kulturhistorisk utveckling gör således att även dagens verksamheter i stor utsträckning försiggår i samhällen vid större vattendrag, vilket bl. a. innebär att så gott som alla Norrlands kommuncentra är belägna i anslutning till någon av de större älvarna. Även om älvens betydelse minskat i somliga avseenden, t. ex. som transportled och förutsättning för industrins lokalisering, har den i stället fått ökad betydelse för människors rekreation. Älvens möjligheter att erbjuda avkoppling, omväxling, skönhetsupplevelser

och dramatik får allt större betydelse. Fritidsfiske, vandringar, bad. båtturer eller resor med bil är i dag viktiga inslag i många människors fritid. Inte bara älven själv har stor betydelse utan också det kulturlandskap som vuxit fram intill den. Ãlvarna har således sedan lång tid tillbaka varit betydelsefulla for människan. Olika former av utnyttjande har kunnat forsiggå sida vid sida. lngreppen har i allmänhet varit små. Det var först med flottningen som större ingrepp gjordes i älvarna. Än mer betydande har verkningarna blivit av vattenkraftutbyggnaden. Denna utbyggnad har minskat möjligheterna att utnyttja älvarna så mångsidigt som man tidigare gjort. Utvecklingen har inneburit att flertalet av de större vattendragen nu utnyttjas for kraftproduktion. En konkurrenssituation har inträtt, och uppfattningarna om vattnets utnyttjande har kommit att bli starkt delade. Förespråkare för vattenkraftutbyggnad pekar på betydelsen av energiproduktion och sysselsättning medan motståndare till utbyggnaden pekar på vattendragens betydelse i outbyggt skick för bl. a. fiske, växt- och djurliv, rennäring etc. Något som under senare decennier bidragit till att konflikten kring vattenkraftutbyggnaderna förstärkts är sannolikt det faktum att det inte i dag på samma sätt som förr är lätt att direkt på platsen iaktta nyttan av de ingrepp man ser. Ett förhållande som påpekats är också vattenkraftens begränsningar - inte ens en mycket omfattande utbyggnad skulle klara hela vårt behov av elektrisk energi. Debatten under senare år har präglats av skilda synsätt med olika värderingar av älvarnas betydelse och olika bedömningar av vattenkraftutbyggnadens inverkan på miljön. Synen på vattenkraftutbyggnaden har givetvis starkt påverkats av den allmänna miljödebatten. Älvamas betydelse och konflikterna kring frågan om ytterligare vattenkraftutbyggnad har utförligt diskuterats i bl. a. Vattenkraft och miljö 3.

Bygden i dag Mellan de olika delarna av de berörda älvdalarna finns i dag stora skillnader i fråga om näringsliv och bebyggelse. Större delen av befolkningen i Pite älvdal finns i den nedre delen där

det bor ca 40000 personer. De större tätorterna Piteå, Älvsbyn och Vidsel

är belägna vid älven. Verksamheten i denna region präglas, förutom av servicenäringarna, av skogsindustrin. De största anläggningarna drivs av ASSI och SCA. Vid Piteälven uppströms Storforsen bor ca l 200 personer. Skogsbruket är den dominerande verksamheten. Moskosel, som ligger något vid sidan av älven, är en viktig stödjepunkt för skogsbruket i Arvidsjaurs kommuns norra del. Skellefteälven bildar nedom Sädvajaure och ovan Slagnäs sjösystemet Storavan-Uddjaur och Hornavan. Strax väster om detta sjösystem ligger sjön Storlaisan i Laisälven. Inom detta område finns två tätorter, Arjeplog med ca 1800 invånare och Laisvall med ca 600 invånare. I övrigt bor i området ca l 700 personer, huvudsakligen vid de stora sjöarna. Näringslivet domineras dels av skogsbruket, dels av gruvdriften i Laisvall.

Längs nedre Laisälven och Vindelälven från Nedre Gautsträsk till Sandsele bor ca 3 000 personer, vilket utgör tre fjärdedelar av Sorsele kommuns befolkning. Offentlig service, byggnadsverksamhet och skogsbruk är de dominerande verksamheterna. Liksom i Arjeplogs kommun är industrisysselsättningen liten. I det av överledningsprojektet Sandsele - Juktån berörda området kring Sandsele bor ca 150 personer. I Vindelådalens nedre del är den största tätorten Vindeln med ca 2 000 invånare. Bland de större byar som ligger vid älven kan nämnas Björksele, Rusksele och Åmsele. Inom 30 km från älven bor ca 100000 personer, inkl. befolkningen i Umeå och Lycksele.

Kring själva Juktån bor relativt få personer. l Gunnarn och Åskilje vid

Juktåns utlopp i Umeälven bor omkring l 000 personer, bl. a. driftpersonalen för Umeälvens kraftstationer. Kraftverksbygget i Juktan, som nu i stort sett är avslutat, har under senare år bidragit till sysselsättningen i de berörda kommunerna, Sorsele och Storuman. Antalet fritidshus vid Laisälven - Vindelälven i strandnära lägen uppgår till ca 800. Flertalet av dessa, cirka 500, är belägna på sträckan nedom Sandsele. Längs Piteälven finns 500-600 fritidshus varav den helt dominerande andelen finns nedom Storforsen. Antalet fritidshus vid Skellefteälvens stora sjöar uppgår till mellan 500 och 600.

14.3 Utredningsarbetet

Utredningen har under arbetets gång inhämtat underlagsmaterial från och samrått med ämbetsverk, länsstyrelser, kommuner, berörda kraftföretag och andra med särskild sakkunskap inom aktuella ämnesområden. Material har sålunda inhämtats från naturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet beträffande naturmiljön, från fiskeristyrelsen beträffande fisket, från länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län beträffande turism och rekreation, från lantbruksstyrelsen beträffande jordbruket och rennäringen, från Skogsstyrelsen beträffande skogsbruket och från geografiska institutionen vid Umeå universitet beträffande sysselsättning och regional ekonomi. Uppgifter om överledningsprojektens utformning m. m. har lämnats av Vattenfall, Skellefteälvens och Umeälvens Vattenregleringsföretag Vattenregleringsföretag. De olika uppdragen har redovisats till utredningen under slutet av år 1978 och under våren 1979. En jämförelse med underlagsmaterial från de tidigare vattenkraftutredningarna kan göras när det gäller kunskaperna om olika intressen knutna till älvarna, graden av detaljkunskap vad gäller projektredovisningen samt miljöeffekterna. Tidigare utredningar har behandlat ett stort antal älvsystem. Det gäller framför allt utredningen om norra Norrlands älvar, där 18 olika älvsystem diskuterades. Den nu föreliggande utredningen har i huvudsak koncentrerats till endast två älvsystem, Vindelälven och Piteälven. Beträffande Vindelälven är kunskaperna redan tidigare goda genom bl. a. den s. k. fyrälvsutredningen och de andra undersökningar som gjordes i samband med tidigare

material har inte funnits för Piteälutbyggnadsplaner. Något motsvarande ven. Begränsningen till två älvsystem har möjliggjort mer ingående studier av framför allt naturmiljö och fiske än vad som varit möjligt i tidigare Som helhet torde inventeringsarbetet ha resulterat i ett unutredningar. beträffande älvarna som minst motsvarar det som finns om derlagsmaterial t. ex. Kalixälven. Ett jämförbart material finns således nu beträffande tre av landets fyra outbyggda huvudälvar. har bedrivits med ett nära samband mellan naturmil- Utredningsarbetet och de studier som gjorts rörande andra intressen knutna till jöstudierna älvdalarna. På detta sätt har de mera grundläggande kunskaperna om hykunnat utnyttjas för att dra slutsatser om t. ex. kuldrologi och naturmiljö turminnesvård, fiske, rennäring, jord- och skogsbruk etc. En sådan samverkan har inte skett i tidigare vattenkraftutredningar. som har kommit fram De nya kunskaper om Piteälven och Vindelälven kan konkretiseras genom några exempel. El Det har visat sig att Laisälven nedom Storlaisan från främst naturmilhar betydligt större värden än man tidigare känt till. jösynpunkt El Underlagsmaterialet tyder på att vindelälvens reproduktionsformåga vad gäller lax och havsöring hittills har varit underskattad. E1 Piteälven kring och nedom Tjeggelvas till området nedom Mårsomjaure omfattar naturmiljöer vars värden överstiger tidigare bedömningar.

Föreliggande utredning behandlar endast tre projekt. l tidigare utredningar diskuterades ett mycket stort antal projekt, dryga hundratalet vad gäller utredningen för norra Norrlands älvar. Det har inneburit att varje projekt kunnat bearbetas relativt ingående. De projektredovisningar som funnits har gjort det möjligt att på ett tämligen säkert sätt förutse olika miljöeffekter. Detta gäller framför allt inverkan på naturmiljön och på fisket samt i viss mån på rennäringen. I andra avseenden är slutsatserna mer osäkra, bl. a. på grund av att de effekter av överledningarna som kan uppstå är av indirekt karaktär. Det gäller bl. a. kulturminnesvården och turismen. Detta förändrar dock inte helhetsbilden av att det finns ett tillfredsställande underlag för de bedömningar utredningen haft att göra. Möjligheterna att kompensera uppkomna olägenheter genom olika former - olika fiskebeav skadeförebyggande åtgärder grunddammar, renstängsel, främjande åtgärder etc. - har inte annat än i enstaka fall kunnat belysas i utredningens underlagsmaterial. Inte heller har några närmare studier gjorts av möjligheterna att genom modifieringar av projekten, t. ex. en ytterligare begränsning av den överledda vattenmängden, mildra de skilda miljöeffekterna (se avsnitt 14.5). Detta påverkar dock inte utredningens möjligheter att ta ställning i de huvudfrågor som direktiven anger. I samband med utredningens resa sommaren 1978 anordnades flera möten. Diskussioner fördes även ute i fált - både organiserat och vid spontana samtal - såväl med företrädare för myndigheter och organisationer som med befolkning bosatt längs älvarna. Vid dessa kontakter framfördes starka opinionsyttringar emot överledningsprojekten. Också en stor del av de kommunrepresentanter som deltog i resan gav uttryck för en negativ inställning gentemot de redovisade projekten.

De argument som fördes fram vid dessa disskusioner var av olika slag. Dels hävdades att överledningsprojekten skulle förstöra älven och ge litet energi och sysselsättning. dels att de skulle omöjliggöra en eventuell framtida utbyggnad på konventionellt sätt. I det ena fallet vill man bevara älven outbyggd och då bör man självklart inte “stjäla vattnet från älven”. I det andra fallet vill man bygga ut älven, men avvisar med flera motiveringar överledningsprojekten. Också utredningens uppdrag har diskuterats vid de överläggningar som genomförts. Från flera håll, bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens län, framhölls att utredningen borde ha getts möjlighet att jämföra överledningsprojekten med en konventionell utbyggnad av de berörda älvarna. Utredningen har också under arbetets gång följt debatten i massmedia kring överledningsprojekten. Denna debatt har, med få undantag, stämt överens med de intryck utredningen fick vid resan sommaren 1978.

14.4 Överledningsprojekten och deras konsekvenser

Bakgrund l bakgrundskapitlen har de effekter överledningsprojekten enligt olika fackmyndigheter skulle få för olika intressen redovisats. Bedömningarna från naturmiljösynpunkt har dock gjorts av professor Åke Sundborg (sakkunnig i utredningen) på grundval av undersökningar utförda av flera forskare med olika ämnesinriktning. En av utredningens arbetsuppgifter har varit att bedöma de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för överledning av vatten från Piteälven och Vindelälven. l uppdraget har ingått att inventera tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsmöjligheter och bedöma möjligheterna att genomföra olika projekt med hänsyn till deras inbördes samband. En ytterligare uppgift har varit att värdera projekten med avseende på deras betydelse för energiförsörjning och samhällsekonomi. I kapitel 2 lämnas en utförlig beskrivning av de överledningsprojekt som de berörda kraftföretagen redovisat för utredningen. 1 kapitel 10 finns en analys av projektens betydelse för och roll i den svenska kraftförsörjningen. Följande överledningsprojekt behandlas av utredningen: El Vatten leds från Vindelälven vid Sandsele via en kanal till Sandsjön och vidare genom en tunnel till Juktån och Ume älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 685 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 590 milj. kronor. El Vatten leds från Storlaisan i Laisälven (Vindelälven) genom en tunnel till Aisjaur i Skellefte älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 600 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 220 milj. kronor. El Vatten leds från Tjeggelvas i Piteälven genom en tunnel till Hornavan i Skellefte älv. Projektet skulle ge ett energitillskott på 950 GWh/år. Anläggningskostnaden har beräknats till 660 milj. kronor. De data som redovisats för projekten (se även tabell 2.1) förutsätter att två projekt som berör samma älv inte genomförs. Endast Tjeggelvas - Hornavan och Sandsele - J uktån är således möjliga att kombinera utan inverkan på resultatet.

Positiva ejfektez

De positiva effekter som projekten skulle kunna medföra är i första hand av kraftekonomisk natur. Den specifika anläggningskostnaden för överledningsprojekten framstår i jämförelse med kostnaderna vid konventionella vattenkraftutbyggnader som mycket gynnsam. Kostnaden för den energi som överledningsprojekten ger har beräknats till mellan 2 och 5 öre/kWh för det billigaste resp. dyraste projektet. Detta kanjämföras med kostnaderna för utbyggnad av andra kraftslag som bl. a. enligt energikommissionen uppgår till mellan 9 och 17 öre/kWh för kärn-, koI- och oljekraft. En beräkning av produktionstillskottets värde har gjorts med en lägre och en högre kraftvärdering (tabell 10.5, sid 112), varav den senare bedömts vara mest realistisk. Den lägre kraftvärderingen förutsätter en fortsatt kärnkraftutbyggnad. medan den högre kraftvärderingen förutsätter ett stopp för kärnkraftutbyggnaden och att den fortsatta kraftutbyggnaden huvudsakligen kommer att ske i form av kolbaserade anläggningar. Med den högre kraftvärderingen blir den kraftekonomiska nyttan, dvs. mervärdet för överledningsprojekten jämfört med alternativa kraftslag, mellan 1300 (Sandsele-Juktån) och 2000 milj. kronor] (Tjeggelvas-Hornavan). Ett annat sätt att värdera den energiproduktion som överledningsprojekten skulle medföra är att uppskatta hur användningen av bränslen för elproduktion skulle kunna minska. Om energitillskottet från överledningsprojekten ersätter el producerad i t. ex. oljekondenskraftverk minskar bränsleförbrukningen med mellan 130000 ton olja per år (Storlaisan-Aisjaur) och 205000 ton per år (Tjeggelvas-Hornavan). De olika överledningsprojekten framstår således som kraftekonomiskt mycket gynnsamma, jämfört med möjligheterna att med andra kraftslag producera motsvarande mängd elektrisk energi. Bland övriga fördelar finns projektens sysselsättnings- och regionalekonomiska effekter. Projekten Sandsele - Juktån och Tjeggelvas - Hornavan skulle vardera kunna ge sysselsättning åt i genomsnitt ca 250 personer per år under sex år och projektet Storlaisan Aisjaur åt i genomsnitt ca 130 personer per år i fyra år. Även med beaktande av att en viss rekrytering skulle komma att ske genom inpendling till de berörda kommunerna. så skulle projekten under byggnadstiden medföra ett betydande lokalt sysselsättningtillskott. Maximalt skulle en befolkningsökning på ca 200 personer kunna uppkomma. Den utredning som har genomförts av geografiska institutionen vid Umeå universitet pekar på att detta. om befolkningsutvecklingen fram till mitten av 1980-talet följer länsstyrelsens prognos. skulle innebära en tillfällig uppgång till nuvarande befolkningstal under i bästa fall ett par, tre år i slutet av 1980-talet. Projekten skulle således kunna få positiva effekter under kort tid för de berörda kommunerna och innebära 1 En konventionell utbetydande sysselsättningstillfállen för de människor som i dag arbetar med byggnad av Piteälven och vattenkraftutbyggnad i övre Norrland. Projekten medför dock inte några Vindelälven kan enligt Vattenfall ge en kraft- långsiktiga positiva effekter från sysselsättningssynpunkt. ekonomisk nytta som Som geografiska institutionen också har påpekat innebär byggprojekt av med den högre kraftvärden storleksordning som det är fråga om i detta fall en märkbart ökad deringen uppgår till ekonomisk aktivitet i området. En höjd lönenivå. ett köpkrafttillskott till omkring 5 000 milj. kronor för vardera älven. dagligvaruhandeln och arbete for andra näringsidkare, exempelvis åkeri-

ägare, är troliga effekter. Också for kommunerna skulle vissa inkomstförstärkningar följa av ett genomförande av projekten. För de mest berörda kommunerna, Sorsele och Arjeplog. har projektens värde från skattesynpunkt beräknats till mellan 0,3 och 1,2 milj. kronor per år, i vart fall under byggnadstiden. Till detta kommer vattenrättsliga avgifter och särskilda villkorsmedel. Avgifts- och villkorsmedel skulle förmodligen komma att överstiga angivna skatteinkomster. För Sorseles vidkommande skulle ett genomförande av projektet Storlaisan - Aisjaur kunna medföra att sådana översvämningar som orten vid några tillfällen drabbats av, senast 1971. skulle kunna undvikas eller begränsas. Som redovisas nedan blir effekterna på miljön av de olika överledningarna i huvudsak negativa. I ett avseende skulle dock för fisket positiva effekter uppstå, nämligen genom att en överledning från Piteälven till Skellefteälven skulle kunna öka vattenföringen i de från fiskesynpunkt värdefulla Arjeplogsströmmarna.

Negativa effekter

Projektens negativa effekter avser framför allt deras inverkan på naturmiljön och fisket. För naturmiljön innebär regleringen av sjöarna Tjeggelvas - Skierfajaure i Piteälven samt av Storlaisan i Laisälven relativt sett måttliga skadeverkningar i förhållande till många konventionella sjöregleringar. Regleringen av Tjeggelvas - Skierfajaure ger dock lokalt förändringar av vegetationen som ärjämförbara med skadeverkningarna vid konventionell reglering med liten regleringsamplitud. Nedströmseffekterna i de givande älvarna är i flera avseenden av samma karaktär som de nedströmseffekter som uppträder i outbyggda men reglerade älvsträckor. De lägre vattenföringarna och vattenstånden medför avsevärda miljöeffekter inom de berörda älvarna. särskilt märkbara närmast nedströms överledningspunkterna. Graden av inverkan avtar därefter successivt ju längre ner i älvarna man kommer. De tre dammarna - vid Sandsele i Vindelälven med tillhörande älvmagasin. vid Akkerforsen i Laisälven och vid Apmofallet i Piteälven ligger inom från miljösynpunkt känsliga områden. Landskapsbilden påverkas i relativt begränsad omfattning vid en överledning enligt angivna styrregler och klart mindre än vad som är vanligt vid en konventionell utbyggnad. Vissa förändringar berör dock direkt älvlandskapet, särskilt sänkningen av vattenstånden inom grunda sektioner med flacka stränder, minskningen av vattenföringen på forssträckor och dammbyggnaderna vid överledningspunkterna. Möjligheterna att genom skadeförebyggande åtgärder, t. ex. grunddammar, reducera inverkan på landskapsbilden har inte studerats. En övergripande bedömning av effekterna på naturmiljön av vart och ett av de tre aktuella överledningsprojekten leder till slutsatsen, att miljöeffekterna inom den givande älven av en överledning är klart mindre

konventionell av samma älv. Lokalt kan än vid en fullständig utbyggnad dock effekterna vara stora, särskilt vid och närmast nedströms överledningspunkterna. Av stor betydelse är de förändrade hydrologiska betingelserna i den givande älven. Förändringarna medför påtagliga effekter på den fysiska miljön och på växt- och djurliv. De förändrade hydrologiska förhållandena i de givande älvarna medför av vatten innebär nedströms negativa effekter också för fisket. Överledning överledningspunkterna skador av samma art som en reglering av källsjöar vid en konventionell utbyggnad ger på nedströms liggande strömsträckor. Detta påverkar under våren - försommaren resultatet av harrens lek och rommens kläckning och spridning av lax- och öringungar, utkläckning, vandring av smolt och uppvandring av återvändande lax och öring. Under sommaren och hösten innebär en minskad vattenföring framför allt en beav arealen lämpliga uppväxtområden för strömfisk. Likaså pågränsning verkas fiskens näringsförhållanden negativt. Dessa typer av påverkan har redovisats närmare i främst kapitel 4. Där påpekas också att en Överledning av vatten från Piteälven till Skellefteälven medför risk för att Piteälvslax vid uppvandringen tar miste och går upp i Skellefteälven. Detta skulle enligt kunna äventyra hela laxstammen i Piteälven. laxforskningsinstitutet Utöver inverkan på naturmiljö och fiske skulle också andra skadeverkkunna Beträffande kulturningar uppstå. Detta gäller bl. a. rennäringen. minnesvården och turismen finns risk för indirekta konsekvenser av betydelse. För vissa av de berörda samebyarna skulle ett genomförande av överledningsprojekten kunna innebära bortfall av renbete, sämre gränsförhållanden när det gäller främst betesutnyttjande och och sämre betingelser flyttning. För två samebyar, Maskaure och Ran. skulle konsekvenserna kunna bli särskilt allvarliga. För Maskaure sameby skulle renskötseln påverkas av en Överledning från Laisälven genom att utloppskanalen i Aisjaur försvårar redan i dag besvärliga flyttningsförhâllanden och genom lägre vattenstånd och minskad vattenföring i Laisälven. För Rans sameby skulle den kanal som förutsätts i Sandseleprojektet skära av den viktigaste llyttningsleden och således avsevärt försvåra flyttning av huvuddelen av byns renhjord. Skadeverkningarna torde i viss mån kunna reduceras genom olika åtgärder. Denna fråga har dock inte närmare studerats av utredningen. De direkta effekter som kan uppkomma för kulturminnesvården vid ett av överledningarna är begränsade. Skadeverkningarna är hugenomförande vudsakligen av en annan typ, nämligen förändrade betingelser för bosättning och försörjning i framför allt älvdalarnas övre delar. Kulturformer och verksamheter av delvis ålderdomlig karaktär som ñnns i dag skulle sannolikt påverkas. Samtidigt kan man konstatera att en sådan påverkan också sker genom andra ingrepp eller samhällsförändringar. Också för turismen gäller att de direkta, mer påtagliga förändringarna får emelblir begränsade. Den påverkan på fisket som tidigare konstaterats lertid konsekvenser också för turism och rekreation. Detta bör ses mot baksom sker längs framför allt grund av att en stor del av den Stuguthyrning Vindelälven till sportfiske. Därtill kommer att baseras på möjligheterna

orördheten i sig kan ha betydelse då det gäller att locka turister till Piteälven och Vindelälven. Vissa specialproblem kan uppkomma i samband med överledningarna. Problemet med de förorenade sedimenten i Aisjaur är svårt att bedöma med tillgängliga uppgifter, men det kan komma att visa sig vara svårbemästrat. Det kan inte uteslutas att Överledningen, genom att den medför en ökad spridning av bl. a. bly, medför hälsorisker, främst lör dem som är anlagsbärare för sjukdomen akut intermittent porfyri (se kap 9). Ett annat allvarligt problem gäller Piteälvens mynningsområde, där den minskade vattenföringen skulle kunna medföra svårigheter för Piteå kommuns och skogsindustriernas Vattenförsörjning genom ökad saltvatteninträngning. l detta fall är det nödvändigt med mer ingående studier för en detaljerad bedömning. Inverkan på jord- och skogsbruket är av marginell natur. I ett avseende har projekten en negativ inverkan från kraftekonomisk synpunkt. Som påpekats i kapitel 2 påverkas förutsättningarna för en konventionell utbyggnad av Vindelälven och Piteälven negativt om överledningarna genomförs. Regleringsmöjligheterna skulle reduceras men en begränsad utbyggnad i älvarnas nedre delar kan bli kraftekonomiskt intressant

även efter ett genomförande av överledningsprojekten. Överledningen från

Storlaisan till Aisjaur är sannolikt det projekt som minst skulle påverka förutsättningarna för en konventionell utbyggnad i övriga delar av älven. Flera av de konsekvenser som överledningarna skulle få påverkar förutsättningarna för forskningen. För den naturvetenskapliga forskningen behövs älvar med i väsentliga avseenden naturliga hydrologiska betingelser. En överledning påverkar både den fysiska och den levande miljön, såväl rådande förhållanden vid älven som dess framtida utveckling. Därigenom försämras starkt möjligheten att studera naturliga förlopp. Också för den kulturhistoriska forskningen finns behov av att kunna studera ett representativt urval miljöer. Riksantikvarieämbetet hari detta sammanhang särskilt framhållit betydelsen av Tjeggelvasområdet i Piteälven.

Rättsliga jfrâgor

Även om de flesta rättsliga frågorna synes kunna lösas på ett tillfredsställande sätt genom det nu föreliggande förslaget till ny vattenlag (VL-förslaget). har dock under utredningsarbetet aktualiserats vissa problem. Det gäller frågan om VL-förslaget ger möjligheter till en rimlig kompensation till kraftintressenterna i de älvar, varifrån vattnet skall ledas. Man kommer därigenom in på frågor om rätt till andelskraft eller ersättning, utbyggnadsvitsord och kretsen av deltagare i en vattenrättslig samfällighet för överledning. Det är inte möjligt att inom ramen för denna utredning föreslå några definitiva lösningar på de antydda problemen. De bör behandlas i samband med arbetet på en ny vattenlag som pågår inom regeringskansliet. Utredningen har emellertid ansett att det är lämpligt att belysa konsekvenserna

av VL-förslagets tillämpning på de aktuella överledningarna och även diskutera vägar att lösa problemen. Som exempel har utredningen valt överledningen från Vindelälven (Laisälven) till Skellefteälven. Då en lagstiftning måste ges en generell tillämpning, bortses i sammanhanget från att kraftintressenterna just i detta fall delvis är desamma i de båda älvarna. Om överledningen genomförs kommer den att vara till stadigvarande nytta för kraftintressenterna i Skellefteälven. Det är endast dessa som enligt VL-förslaget kommer att vara behöriga att ansöka om tillstånd till överledningen och som kan ingå i en samfállighet för överledningen. De som har fallhöjd, i flera situationer självständigt utbyggnadsbar sådan, i Vindelälven kan inte grunda någon sådan behörighet på detta innehav. Eftersom den från Vindelälven överledda vattenkraften skall utnyttjas i redan befintliga kraftverk i Skellefteälven, skall överledningen behandlas som en vattenreglering. Krav på majoritet i fallsträckorna, s. k. utbyggnadsvitsord, ställs sålunda inte upp. Den outbyggda vattenkraften i Vindelälven, som går förlorad eller i varje fall minskas genom överledning och som till största delen tillhör kraftproducenter, tas alltså inte i anspråk på grund av reglerna om utbyggnadsvitsord. Eftersom rätten att. om inte överenskommelse träffas, erhålla andelskraft endast föreligger vid sådant ianspråktagande, har inte Vindelälvsintressenterna någon laglig rätt till sådan kraft. lnte heller produktionsförlusten i Stornorrfors kraftverk kan kompenseras genom andelskraft, om inte överenskommelse träffas. Kompensation till fallhöjdsinnehavarna för förlust av vattenkraft genom minskning i vattenmängden kan enbart utgå som penningersättning och då endast om ianspråktagandet medför sådan skada eller sådant intrång att marknadsvärdet minskar på de fastigheter till vilka vattenkraften hör. Det är uppenbart att sker för Stornorrfors Genom en sådan minskning genom produktionsförlust. statsmakternas restriktioner i fråga om kraftutbyggnad i Vindelälven är det däremot mera osäkert om fallhöjdsinnehav i älven, även då fråga är om självständigt utbyggnadsbar sådan, har någon inverkan på fastighets marknadsvärde i övriga fall. I utredningsuppdraget ingår att klarlägga om lagstiftningen ger möjlighet att åstadkomma en rimlig fördelning av vinsten av en överledning i förhållande till de insatser som krävs av olika intressenter och i förhållande till de skador som åsamkas kommuner och enskilda utmed de berörda älvarna. Om en överledning från Vindelälven till Skellefteälven skulle komma

till stånd är den en följd av allmänna planeringsöverväganden varigenom

man foredragit en överledning framför en konventionell utbyggnad av Vindelälven. Vanliga skador på fastigheter m. m. kompenseras i vederbörlig ordning, och allmänna intressen kan tillgodoses genom avgifter och särskilda villkorsmedel. Däremot innebär gällande VL och VL-förslaget att endast kraftintressenterna i Skellefteälven kan delta och få nytta av överledningen, medan Vindelälvsintressenterna står utanför, i vissa fall dock mot ersättning för skada på vattenkraft. Utredningen vill ifrågasätta om de angivna konsekvenserna av VL-förslaget är rimliga. Det synes inte vara oskäligt om kraftintressenterna i Vindelälven får rätt att på något sätt dra nytta av överledningen. Man kan tänka sig två sätt för detta, nämligen rätt för dem att delta i överlednings-

samfälligheten eller att erhålla andelskraft. l båda fallen krävs ändringar i den vattenrättsliga lagstiftningen i förhållande till såväl gällande VL som VL-förslaget, en lagstiftning som enligt vad utredningen tidigare anfört naturligtvis måste ges en generell tillämplighet och där man måste bortse från det i exemplet rådande speciella Förhållandet med intressegemenskap i båda älvarna. Enligt utredningens uppfattning torde det alternativ som innebär rätt för Vindelälvsintressenterna att delta i överledningssamfalligheten vara mindre lämplig. För rätten att delta i en överledningssamfállighet krävs enligt VLförslaget att man har nytta av överledningen, dvs. äger kraftverk eller outbyggd fallhöjd i den mottagande älven. En utvidgning av deltagarkretsen skulle innebära att den som kanske inte äger ett endaste kraftverk och inte heller någon fallhöjd i den mottagande älven skall kunna ges rätt att tvångsvis ta i anspråk annans kraftverk där för att tillgodogöra sig det överledda vattnet. Han måste också berättigas att uppträda som sökande till överledningen, eftersom man kan tänka sig att någon annan inte är intresserad av överledningen. En sådan ordning är principiellt ny i vattenrättsliga sammanhang och kommer att ha sväröverblickbara konsekvenser. Däremot anser utredningen att man skulle kunna få en rimligare fördelning av överledningsnyttan genom ändring av reglerna om andelskraft. Detta institut, som infördes i VL så sent som den 1 juli 1974, kom till för att tillgodose de kraftföretag eller motsvarande företag som hade en minoritetsandel i ett fallkomplex och som planerade att för denna få s. k. ersättningskraft enligt äldre lag. Motsvarande synpunkter kan göras gällande även vid en överledning av det slag som belyses i det angivna exemplet. Vad gäller frågan om hur reglerna om andelskraft närmare bör utformas bör två alternativa lösningar lämpligen studeras inom ramen för det pågående arbetet på en ny vattenlag. Båda lösningarna torde förutsätta att möjligheten till kraftleverans som ersättning begränsas. Om rätten till andelskraft skulle innebära att kraftverksägaren som verkställer överledningen kanske inte själv får behålla någon vinst av denna, kommer han inte att ha något intresse av överledningen. Då vattenkraften beräknas på grundval av vattenmängd och naturlig fallhöjd, förefaller det rimligt att vinsten fördelas lika mellan dem som tillhandahåller vattnet från det givande vattendraget och dem som har fallhöjd i det mottagande vattendraget. Det fordras också mer detaljerade regler om det kostnadsbidrag som skall betalas för kraft som genom överledning helt eller delvis tas i anspråk från ett befintligt kraftverk. När uttagningskostnaden skall bestämmas, måste man rimligtvis ta hänsyn till det värde som finns kvar hos den gamla anläggningen. I det aktuella fallet med Stornorrfors innebär överledningen minskad kraftproduktion. Kostnaderna för resterande kommer produktion däremot inte att i motsvarande mån minska. Därför bör någon uttagningskostnad över huvud inte betalas i ett sådant fall. Det forsta alternativet innebär att man vidgar tillämpningsområdet för andelskraftsintitutet till även andra fall än då reglerna om utbyggnadsvitsord är tillämpliga. Andelskraft skulle då kunna utgå vid alla överledningar för kraftändamål till fallhöjdsinnehavare som för sin verksamhet har behov av sådan kraft. Det andra alternativet innebär att man i stället ändrar reglerna om ut-

byggnadsvitsord vid överledning, som nu utgör grunden för rätten att erhålla andelskraft. Utredningen är medveten om att denna fråga behandlats ingående i samband med andelskraftsinstitutets införande. Man betonade då svårigheterna att skapa ett system för beräkning av utbyggnadsvitsord som kan tänkas fungera i alla förekommande överledningssituationer. Som framgår av vad utredningen tidigare anfört har anknytningen av andelskraftsintitutet till utbyggnadsvitsordet medfört att kretsen av andelskraftsberättigade starkt har begränsats. Även med bortseende från anknytningen till andelskraftsinstitutet vill utredningen emellertid ta upp frågan huruvida reglerna om utbyggnadsvitsord vid överledning är ändamålsenliga. Kravet på sådant vitsord gäller om överledningen utgör en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för tillkomsten av ett kraftverk. Med tillkomsten av ett kraftverk jämställs installation av ett nytt aggregat. Därigenom delas de fallsträckor som kan tänkas bli tillgodogjorda i två starkt avgränsade kategorier - den ena med och den andra utan sådan förutsättning. Kriteriet nödvändig förutsättning” är oklart till sin innebörd och kan medföra gränddragningssvårigheter. Det medför i varje fall att man enligt gällande VL ställer upp ett krav på vattenrätt vid överledningspunkten beträffande övriga överledningsföretag med syftet att tillgodogöra kraft. Enligt VL-förslaget kommer dock detta krav inte att ställas upp i sådana situationer, utan där jämställs överledning med reglering. Det skall alltså vara tillräckligt att man har vattenrätt i det mottagande vattendraget, vilken fullständigas genom överledningen. Man ställer alltså upp ett mera kvalificerat krav på vattenrätt, genom att förutsätta majoritet i fallsträckorna, i de situationer då överledningen kan sägas göra den största nyttan, eftersom företaget inte kan komma till stånd utan överledningen. På grund av utformningen av reglerna om andelskraft och ersättning synes det vara förmånligare för företagaren att göra gällande att en överledning inte är nödvändig för tillkomsten av ett kraftverk. Även om den vattenrättsliga tillåtlighetsprövningen erbjuder vissa garantier mot ett sådant förfarande, vill utredningen ifrågasätta om reglerna är tillfredsställande. För rätten att tvångsvis tillgodogöra sig flera falldelar i samma fallsträcka krävdes tidigare att detta var till teknisk och ekonomisk fördel. Utredningen skulle vara lämpligt även vid vill ifrågasätta om inte ett sådant rekvisit för kraftändamål Ett ett gemensamt tillgodogörande genom överledning. sådant krav skulle - vid sidan av VL-förslagets tillåtlighetsregler, bl. a. kravet på överensstämmelse med allmänna planeringssynpunkter - även tillgodose det samhällsekonomiska intresset av utbyggnad till låg kostnad. Kravet bör i så fall gälla beträffande överledning till förmån för såväl ett nytt kraftverk som ett befintligt. Därigenom kan man också undvika den konsekvensen av reglerna i både gällande VL och VL-förslaget att en sökande - om reglerna blir oförändrade - vinner fördelar att vänta med om andelskraft genom en ansökan om överledning till dess han har byggt färdigt kraftverket. Även om man stannar för att inte ändra principerna för rätten att erhålla andelskraft då vattenkraft tas i anspråk på grund av reglerna om utbyggnadsvitsord, bör man behandla frågan om hur majoriteten i vattenkraft skall beräknas vid överledning. Klar ställning måste tas till frågan om majoriteten

skall beräknas även på grund av den vattenkraft i det givande vattendraget som ligger över den nivå som utnyttjas i kraftverket. Så sker inte enligt gällande VL eller VL-förslaget. Om förutsättningarna för rätten till andelskraft knyts till utbyggnadsvitsordet. blir det av betydelse för fallhöjdsinnehavarna på den sträckan. Enligt utredningens uppfattning talar starka skäl för att även den nu angivna vattenkraften skall räknas med. Vid beräkningen av den förlorade vattenkraftens storlek, bör man naturligtvis utgå från den överledda vattenmängden och inte från den totala vattenmängden i det givande vattendraget.

14.5 Slutsatser

Det framtida behovet av elektrisk energi kan tillgodoses på flera olika sätt. De alternativ som f. n. står till buds är framför allt vattenkraft, kärnkraft samt olje- och kolkraft. Dessa kraftslag skiljer sig väsentligt i fråga om bl. a. försörjningstrygghet. miljökonsekvenser och kostnader. En utveckling pågår också av andra energikällor, bl. a. vindkraft. Dessa alternativ är dock inte på kort sikt tillgängliga i stor omfattning. Beträffande miljökonsekvenserna medför värmekraften förutom vissa direkta ingrepp i naturen även bl. a. påverkan på människors hälsa och på miljöm till följd av olika former av utsläpp. Det är emellertid inte en uppgift för denna utredning att bedöma överledningsprojektens miljöeffekter i relation till andra kraftslags miljöpåverkan. Huvuduppgiften för utredningen är enligt direktiven att “bedöma om överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Några exakta angivelser av syftet med att undanta Piteälven och Vindelälven från utbyggnad ger inte riksdagens beslut. Mot bakgrund av diskussionerna i anslutning till dessa beslut bör man emellertid kunna hävda att syftet med besluten har varit att bibehålla älvarnas i huvudsak naturliga betingelser, med tanke på bl. a. naturmiljö, fiske och den naturvetenskapliga forskningens behov. Därav följer att man vill undvika sådana ingrepp som påtagligt förändrar förhållandena. i synnerhet om det gäller ingrepp som medför förändringar i älven som helhet eller som berör stora delar av den. Piteälven och Vindelälven har, i likhet med andra vattendrag i landet. kommit att påverkas av olika mänskliga aktiviteter. De båda älvarna är till en del också påverkade av vattenkraftutbyggnad. Dämningsområdet för Stornorrfors kraftverk berör den nedersta delen av Vindelälven. I Piteälven finns ett kraftverk, Sikfors, och dessutom mindre regleringar högre upp i älven. De hydrologiska förhållandena är, trots dessa ingrepp, föga påverkade. De båda älvarna utgör därför i huvudsak naturliga vattensystem. Ett genomförande av överledningsprojekten skulle i hög grad ändra de hydrologiska förhållandena och därmed också betingelserna för bl. a. växtoch djurliv. Därmed skulle syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Särskilt påtagliga blir verkningarna på de

älvsträckor som ligger närmast nedströms överledningspunkterna. I Piteälven gäller detta främst sträckan från Skierfajaure till nedom Mårsomjaure. l Laisälven gäller det hela sträckan från Storlaisan till utloppet i Vindelälven. Dessa älvsträckor är fullt jämförbara med sådana älvsträckor som ide tidigare vattenkraftutredningarna betecknats som mest skyddsvärda. Utredningen gör således den bedömningen att alla de redovisade överledningsprojekten skulle ge upphov till sådana skador på älvarnas miljö att de inte är förenliga med gällande riktlinjer för älvarnas utnyttjande.

Överledningarna utgör emellertid samtidigt en form av partiell utbyggnad

som är klart skonsammare for miljön än en fullständig konventionell utbyggnad. Om den situationen skulle uppstå att det bedöms nödvändigt att tillgodose vårt energibehov genom en omfattande fortsatt vattenkraftutbyggnad - vilket skulle betyda att man frångår nu gällande riksdagsbeslut - är det viktigt att överväga vilka utbyggnadsåtgärder som sammantaget ger det eftersträvade energitillskottet med minst kännbara miljöeffekter. Därvid bör också olika överledningsmöjligheter prövas. Utredningen är dock angelägen att betona att något på förhand givet resultat av en sådan i dag helt hypotetisk prövning inte finns. Utfallet blir beroende av med vilka konventionella utbyggnadsmöjligheter överledningarna kommer att jämföras. I direktiven ställs också frågan om modifieringar av överledningsprojekten eller åtgärder i de älvar som skulle komma att ta emot mer vatten, t. ex. nya regleringar, skulle ge väsentliga fördelar från någon synpunkt.” Syftet med beslutet att undanta Piteälven och Vindelälven från vattenkraftutbyggnad har av utredningen tolkats så att man skall bibehålla de båda älvarnas i huvudsak naturliga betingelser. Utredningsarbetet har visat att älvarnas hydrologiska förhållanden är grundläggande for bl. a. naturmiljö och ñske. Ingrepp i älvarnas hydrologi måste därför vara starkt begränsade om man skall kunna hävda att de naturliga betingelserna är i huvudsak oförändrade. Det är uppenbart att fördelar från miljösynpunkt är att vinna om den överförda mängden vatten minskas. Dessa fördelar torde emellertid, om projekten skall behålla en sådan storleksordning att de är ekonomiskt rimliga att genomföra, inte vara tillräckliga för att ändra de slutsatser som redan har redovisats. I direktiven heter det att om flera överledningsalternativ efter en samlad bedömning framstår som acceptabla bör de lämplighetsgraderas. Men de nu angivna slutsatserna bortfaller denna arbetsuppgift. Därför har utredningen inte heller gjort någon ingående jämförelse mellan de olika projekten. Utredningen vill trots detta antyda hur en lämplighetsgradering skulle kunna utföras.

Överledningen från Tjeggelvas till Hornavan kan troligen bedömas som

den mest miljöstörande, medan de två övriga alternativen kan bedömas relativt likvärda. Möjligen skulle miljöeffekterna i samband med Sandseleprojektet bli något mindre än vid överledningen från Laisälven. bl. a. därför

att nedströmseffekterna koncentreras till en betydligt kortare älvsträcka. Från kraftekonomisk synpunkt kan konstateras att produktionskostnaden per kWh är klart lägst for Laisälvsöverledningen, medan överledningen från Tjeggelvas till Hornavan ger det största energitillskottet. Hur projekten bör graderas vid en total bedömning blir beroende av vilken vikt man lägger på olika inverkande faktorer. Utredningens uppfattning är dock att överledningen från Tjeggelvas till Hornavan bör komma i sista hand p. g. a. dess stora inverkan på miljön. Vid denna avvägning bör emellertid också de i kapitel 9 påtalade hälsoriskerna vid en överledning från Laisälven till Aisjaur beaktas. Denna fråga är som framhållits otillräckligt utredd. Vad gäller rättsliga frågor kan konstateras att flera problem är förenade med de studerade överledningarna. De flesta problemen torde kunna få en tillfredsställande lösning genom det forslag till en ny vattenlag (SOU 1977:27) som övervägs inom regeringskansliet. Utredningen föreslår emellertid att man inom ramen för den översynen tar upp frågan om kompensation genom andel i kraftproduktionen till de kraftintressenter som vid ett genomförande av överledningar skulle bli av med vattenkraft. Dessutom föreslår utredningen att reglerna om s. k. utbyggnadsvitsord vid överledning ses över. Dessa förslag har utvecklats i avsnitt 14.4.

Bilagal Kommittédirektiv

Utredning om överledning för vattenkraftändamål av vatten

från Piteälven och Vindelälven

Dir. 1978:14 Beslut vid regeringssammanträde 1978-02-09. Departementschefen, statsrådet Olsson, anför. De flesta större vattendrag i Sverige är sedan länge utnyttjade för produktion av elkraft. Hur återstående outbyggda älvar och älvsträckor bör disponeras för olika ändamål har övervägts inom den fysiska riksplaneringen. Genom beslut i december 1977 har riksdagen för utlagt fast riktlinjer nyttjandet av vattendragen i Norrland och norra Svealand (prop. 1977/ 78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:l00). Regeringens politik, som den uttrycks i regeringsforklaringen och i de fastlagda riktlinjerna, innebär bl. a. att de stora outbyggda norrlandsälvarna skall bevaras outbyggda, och att ytterligare energitillskott från vattenkraften främst bör åstadkommas genom effektivare utnyttjande av redan exploaterade älvar. I prop 1977/ 78:57 anges bl. a. att möjligheterna bör undersökas att uppnå ett sådant effektivare utnyttjande genom att leda över vatten från vissa av de outbyggda älvarna till redan utbyggda älvar. Möjligheterna till överledning från de outbyggda huvudälvarna har aktualiserats vid Flera olika tillfällen. Riksdagen har tidigare beslutat att överledning från Kaitumsjöarna i Kalix-älven till Lule älv inte bör ske (rskr 1971:226). Även överledningar från Tjeggelvas i Piteälven till Peuraure- Karats i Lule älv och från Vindelälvens översta del till Tärnaån i Ume älv har diskuterats. Dessa bör enligt de antagna riktlinjerna for vattendragens utnyttjande inte heller komma till stånd, då de skulle medföra stora ingrepp i s. k. obrutna fjällområden. Det finns flera tänkbara möjligheter till överledning utanför fjällområdena, t. ex. möjligheter att leda över en del av Piteälven till Skellefte älv, en del av Vindelälven (Laisälven) till Skellefte älv samt en del av Vindelälven till Ume älv.

Över/edning/iân Piteå/ven ri/l Skelle/ieä/ven kan enligt statens Vattenfalls-

verk och Skellefteälvens regleringsförening göras på olika sätt. En överledning från Piteälvens huvudfåra till Hornavan kan göras antingen direkt från Tjeggelvas till Hornavan genom tunnel eller från Tjeggelvas-Skärfajaure via Mattauresjöarna i Piteälven genom tunnel till Galtisjaure, som mynnar

i Kakel vid Hornavan. Eventuellt kan vattnet ledas direkt till Hornavan från Mattaure. En Överledning av en betydligt mindre vattenmängd kan

med förhållandevis små ingrepp göras från de redan reglerade sjöarna Labbas och Rappen i ett av Piteälvens biflöden till sjön Märsajaure som avrinner till Galtisjaure och Hornavan.

Övar/ednirig/izin Vinde/ä/ven Ii/l Ske//cf/ieälven kan, enligt en undersökning

som utförts av Skellefteälvens regleringsförening. ske genom att vatten från Vindelälvens biflöde Laisälven leds över till Uddjaur i Skellefteälven genom

en tunnel mellan Storlaisan och sjön Aisjaur. Överledning skulle till över-

delen ske vid högvatten. Någon reglering av Laisälvens vatten vägande skulle inte ske. En damm i Storlaisans utlopp skulle dock krävas för att förhindra onormalt låga vattenstånd. När det gäller över/ezlning_/iân VindeIä/ven till Ume älv har statens vattenfallsverk, i samband med tidigare utredningar om utnyttjande av Vindelälven, funnit en möjlighet att leda över en del av Vindelälvens vatten från Sandsele via Sandsjön genom en tunnel till Juktån. Vattnet skulle då kunna utnyttjas i de befintliga kraftverken i Umeälven från Rusforsen

och nedåt. Både Piteälven och Vindelälven skall enligt prop. 1977/78:57 bevaras out- Som framhölls i propositionen kan det dock inte anses klarlagt byggda. om Överledning av vatten från Piteälven resp. Vindelälven är att jämställa med en utbyggnad vad gäller skadeverkningar i älvarna och deras omgivningar. Det är enligt min mening angeläget att ytterligare undersöka möjatt genom Överledning av en begränsad mängd vatten åstadligheterna komma värdefulla utan att skada viktiga miljövärden. Som energitillskott bör överledningar inte komma om också framhölls i propositionen ifråga undersökningarna visar att bevarandevärdena i Piteälven och Vindelälven skulle åsamkas betydande skador av överledningarna. En särskild utredare bör tillkallas för att mot denna bakgrund studera förutsättningarna för och konsekvenserna av överledningsprojekt som berör dessa älvar. Utredaren bör inventera tekniskt och ekonomiskt rimliga överledningsoch bedöma möjligheterna att genomföra olika projekt med möjligheter till deras inbördes samband. Utredaren bör därvid också värdera hänsyn med avseende på deras betydelse för energiförsörjning och samprojekten hällsekonomi och beskriva effekterna på regional ekonomi och sysselsätt-

ning. bör vidare ta fram som gör det möjligt att Utredaren underlagsmaterial förutse och värdera såväl positiva som negativa verkningar av projekten som är knutna till vattnets och älvdalarnas användning. på andra intressen främst naturvård, fiske, friluftsliv, kulturminnesvård, rennäring samt jordoch skogsbruk. Stor vikt bör läggas vid faktorer som påverkar de ekologiska i de berörda älvsystemen och som kan vara av särskild sammanhangen av vatten från ett älvsystem till ett annat, t. ex. betydelse vid Överledning av Vattenkvalitet, landformernas omvandlingsprocesser. växtförändringar m. m. Enskilda objekt av stort värde från beoch djurlivets betingelser bör också beskrivas. Även verkningar i de utbyggda älvarandesynpunkt varna av ändrad vattenhushållning bör beaktas. på grund Utredaren bör också undersöka om modifieringar av överledningsproi de älvar som skulle komma att ta emot mer vatten. jekten eller åtgärder skulle fördelar från någon synpunkt. t. ex._ nya regleringar, ge väsentliga

Vidare bör de problem som är förknippade med ett eventuellt genomförande studeras. Härvid bör bl. a. klarläggas hur nuvarande lagstiftning och Förslaget till ny vattenlag, administrativa förhållanden m. m. ger möjlighet att åstadkomma en rimlig fördelning av vinsten av en överledning i förhållande till de insatser som krävs av olika intressenter och i förhållande till de skador som åsamkas kommuner och enskilda utmed de berörda älvarna. Utredaren bör slutligen bedöma om överledning kan ske utan att Piteälvens och Vindelälvens vattensystem åsamkas sådana skador att syftet med beslutet att undanta älvarna från vattenkraftutbyggnad äventyras. Om flera överledningsalternativ efter en samlad bedömning framstår som acceptabla bör de lämplighetsgraderas. Utredaren bör vidare diskutera lämplig utbyggnadsordning för de olika åtgärder som förutsätts ingå i aktuella projekt, såsom om- och tillbyggnad av befintliga kraftverk, tunnelbyggen och förändringar i vattenhushållningen. Utredaren bör under arbetets gång inhämta underlagsmaterial från och samråda med berörda centrala verk, länsstyrelser, kommuner samt berörda kraftföretag. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för bostadsdepartementet

att tillkalla en utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om överledning för vattenkraftändamâl av vatten från Piteälven och Vindelälven, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrivs. att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Bostadsdepartementet)

Bilaga2 Ordförklaringar

AB Allmänna beredningsutskottet Amplitud Vid vattenreglering avser amplitud skillnaden mellan vattenytans högsta och lägsta tillåtna nivå - dämningsgräns respektive sänkningsgräns. Benämnes även regleringshöjd. Andelskraft Vissa större minoritetsdelägare i en fallsträcka har rätt att delta i tillgodogörandet av vattenkraften där genom andel i kraftproduktionen. Areella näringar Jordbruk, skogsbruk. fiske och renskötsel. Ava Se lagun. Avbördning Flöde av vatten från en sjö eller annan vattensamling. t.ex. regleringsmagasin; anges i volym per tidsenhet, t. ex. m3/s. Avrinning Den del av nederbörden som avrinner till sjö eller vattendrag; kan indelas i ytvattenavrinning och grundvattenavrinning. Avrinningsområde Det genom vattendelare avgränsade område varifrån vatten avrinner genom en tvärsektion i ett vattendrag. Anm. Beteckningen nederbördsområde används numera enbart i meteorologisk betydelse (yta där nederbörd faller). Biflöde Mindre vattendrag som mynnar i huvudvattendrag eller annat större vattendrag. Biotop Ett genom lokalklimat, markbeskaffenhet. växt- och djurvärld naturligt avgränsat område med enhetlig miljö och organismsammansättning. CU Civilutskottet. Damm (byggnad) Byggnadsverk lör reglering av sjö eller vattendrag, För torrlaggning eller som skydd mot översvämning. Delta Landområde som uppstått genom att vattentransporterat material avlagrats vid ett vattendrags mynning, t. ex. i en sjö. Domänreservat Mark eller föremål inom av domänverket förvaltade områden, vilka undantagits från eko-

nomiskt skogsbruk av Kungl. Domänstyrelsen enligt kungl. brev av år 1909. Jfr naturreservat. Drumlin En i isrörelseriktningen utsträckt rygg, bildad av bottenmorän. Den nivå till vilken en vattenyta högst får Dämningsgräns uppdämmas. Effekt Elenergi eller värmeenergi per tidsenhet. Effektutbyggnad Elkraftutbyggnad som utförs för att tillgodose kortvariga (ej uthålliga) behov av hög effekt. Ekologi Läran om sambanden mellan organismerna och deras omgivning. Erosion Samlingsbenämning for de processer varigenom jord och bergartsmaterial lossnar eller upplöses och transporteras från en plats till en annan. t. ex. nötande inverkan och transport genom vatten. vind och is. Fallhöjd Skillnad i vattenstånd mellan två tvärsektioner i ett vattendrag. Fallkurva Den linje som sammanbinder de lägsta punkterna i en flod från dess källområde till mynningen. Fauna Djurarterna eller djurlivet i ett område eller under en geologisk period. Flygsandsdyner Kulle eller rygg av avlagrad sand. som bildas genom vindtransport.

Övergångszon med lägre höjder än fjällens

Förfjäll men med större former än landet nedom fjällområdet. GWh Gigawattimme- miljon kWh (kilowattimmar). Genbank Bevarande av genetiskt material in situ (“på plats“) eller i artiñciell miljö.

Genetisk Ärftlig

Geomorfologi Det vetenskapliga studiet av jordytans landformer. deras ursprung och utveckling. Glacialerosion Erosion genom isens. företrädesvis landisens arbete. Humus, humusämnen Ämnen bildade vid långsam nedbrytning av växternas organiska beståndsdelar. Hydrologi Läran om vattnet i naturen, dess förekomst och egenskaper. Med ett vattendrags hydrologi avses här dess avdunstnings-. vattenforingsoch vattenståndsförhållanden. Högsta högvattenföring Högsta observerade dygnsvattenforing under viss längre period eller uppskattat högsta dygnsvärde. Högsta kustlinjen, HK Den högsta nivå till vilken havet någon gång nått upp efter istiden.

Isälv Älv eller llod vars vatten huvudsakligen utgörs av smältvatten från en glaciär eller inlandsis. Isälvsdelta Delta bildat av smältvattenflöde från glaciär eller inlandsis. Jättegryta En ursvarvning i fast berggrund, ofta vid foten av ett vattenfall. Stenar och grus har hållits i rörelse genom vattenvirvlarna. Kanjon Bäck- eller floddal som är så djupt nedskuren i fasta berget att väggarna står vertikalt. Kapillärt vatten Vatten som befinner sig mellan grundvattenytan och markytan. fasthållet genom kohesion i form av en film runt jordpartiklarna och i mellanrummen mellan dessa. Det mesta kapillära vattnet är tillgängligt för växternas rotsystem. Kartograli Vetenskapen om kartor och kanframställning. Korttidsreglering Anpassning av tappningen från ett regleringsmagasin till variationer i elkraftbehovet under veckan och dygnet. I regel innebär detta fyllning under helger och nätter och tappning under dagtid. Kullig morän Morän med markerat kulliga former. Lagun Grund vattensamling, som är helt eller delvis avskild från älven, av en landtunga sammansatt av grusiga, sandiga eller finkornigare sediment och organiska bildningar. Leve Vallformad avlagring längs en älv med brant sluttning mot älven, Hackare bort från vattendraget. Bildas genom deposition av suspenderat (uppslammat) material vid högvatten. Lägsta lågvattenföring Lägsta observerade dygnsvattenföring under viss längre period eller uppskattat lägsta dygnsvärde. Mm3 Miljon kubikmeter. Exempel: den volym som kan tappas ur ett vattenmagasin med ytan l kmz om nivån sänks med 1 meter. MW Megawatt - tusen kW (kilowatt). Meanderlopp Slingrande vattendrag uppkommet genom erosion och sedimentation i strömmande vatten. Medelvattenföring Medelvärdet av ett antal under en llerårsperiod jämnt fördelade värden på vattenföringen i en sektion av ett vattendrag. Minimitappning Minsta (föreskrivna) tappning av vatten i älvfåra. Miljöeffekt Inverkan av människans ingrepp (t. ex. genom vattenkraftutbyggnad) på i strikt mening den fysiska och levande naturmiljön, i vid bemär-

kelse också på kulturlandskap, ekonomi och sociala förhållanden. Morfologi Formlära. Jfr. geomorfologi. Morän Krossat och mer eller mindre vittrat bergartsmaterial som medförs av glaciärer eller inlandsisar och som avlagrats direkt av dessa. Naturreserverat Område skyddat genom förordnande enligt naturvårdslagen 7 §. Som naturreservat får förklaras område som särskilt bör skyddas “på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller om området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv. . Jfr. domänreservat. Strandbrink utbildad genom älvens erosion i Nipa frnkorniga sediment. Brinken är ofta vegetationsfri genom ras eller skred. I termen nipa innefattas ibland också innanforliggande markområde eller mer eller mindre friliggande erosionsrester. Plankton Organismer som uppträder fritt svävande i vatten. Plankton kan utgöras av växter eller djur (fytoplankton resp. zooplankton). Polygonfált Se strandpolygonfált. Randdelta Delta som byggs upp där en isälv mynnar i havet. Raning (rånning) Slåtteräng. Lâglänta sedimentmarker nära älvfåran som förr utnyttjades för slåtter. s. k. slâtterraning. Ravin En lång, djup och smal sänka i markytan med branta väggar. De flesta raviner bildas av floder eller bäckar med snabbt strömmande vatten och kraftig vertikal erosion. Recipient Mottagare (t. ex. för avloppsvatten). Regleringsamplitud Vid vattenreglering avser amplituden skillnaden mellan vattenytans högsta och lägsta tilllåtna nivå - dämningsgräns resp. sänkningsgräns. Kallas också regleringshöjd. Regleringsmagasin Naturlig eller konstgjord sjö för reglering av vattenföringen i ett vattendrag. Rensning Fördjupning och/eller breddning av en älvfåra i syfte att samla fallhöjd till kraftverk. Reproduktionsomrâde Lekområde samt uppväxtområde för ungstadier av t. ex. lax. Restbergsslätt Flack terräng med enstaka höjder. Genom erosionsprocesser avjämnad berggrundsyta med motståndskraftiga högre partier (restberg). Rogenmorän Markanta moränformer med utpräglad orientering. Särskild tydligt utbildade i Rogenområdet i Härjedalen.

Rullstensås Långsträckt ås av sten, grus och sand, vilken bildats av smältvattenströmmar nära isranden under landisens avsmältning. Sandur Isländsk term for de mäktiga sedimentavlagringar, som bildas framför glaciärer och inlandsisar, då iskanten befinner sig på land. Sandurytan är uppbyggd av flätade fåror, vilka ständigt skiftar läge. Sediment Material som transporterats med rinnande vatten, vågor eller vind och därefter avlagrats (sedimentation). Sel Ãlvsträcka av sjöliknande karaktär med lugnt framrinnande vatten. Sjöprocent Förhållandet (uttryckt i procent) mellan den sammanlagda sjöytan inom avrinningsområdet och områdets totala yta. Sluttningsprocesser Processer varigenom sluttningar, t. ex. älv- och sjöbrinkar, utvecklas och utjämnas. Exempel: skred, ras, sandflyttning, utglidningar etc. Smolt Utvandringsfárdig unge av lax eller öring. Stormorfologi Landskapets storskaliga form. Strandpolygonfált Väl definierade markmönsteri form av cirklar, rutor, polygoner etc., karakteristiska for områden som är eller tidigare varit utsatta för intensiv frostaktivitet (t.ex. sjö- och älvstränder). Sänkningsgräns Den nivå till vilken ett magasin lägst får avsänkas. TWh Terawattimme - kWh miljard (kilowattimmar). Talus Avlagring av block och stenar vid foten av en bergsluttning. Materialet har lossnat genom vittring och därefter fallit eller rullat ner. Terrass Plant och nästan horisontellt terrängavsnitt, ofta utbildat som en långsmal list utmed en sluttning. l de norrländska dalgångarna har älvarna skurit sig ned i sina egna dalfyllnader och bildat serier av terrasser på olika nivåer. Topografi Terrängens höjdforhållanden. U-dal Dalgång med U-format tvärsnitt. Den tidigare floddalen har omgestaltats genom glacialerosion och fått bredare dalbotten och brantare sidor. Utbyggnadsvattenforing Maximal vattenföring som nyttiggörs i kraftanläggning. Utbyggnadsvitsord Rätt for den som förfogar över mer än hälften av den efter vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i en fallsträcka att tillgodogöra sig hela vattenkraften där.

Utskov Anordning i damm. t. ex. lucköppning för avbördning av vatten. Uttagningskostnad Bidrag till kostnaderna för kraftanläggnings utförande, drift och underhåll som skall betalas av den som erhåller andelskraft, i förhållande till hans andel i den vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Vattendelare Höjdrygg eller annan geologisk bildning som skiljer ett avrinningsområde från ett annat. vattenföring Flöde av vatten genom en tvärsektion av ett vattendrag. Anges i volym per tidsenhet: m3/s.

Vattenreglering Åtgärd för ändring av vattenföringen i ett

vattendrag eller av avbördningen från en sjö; vidtages till förmån för vattenförsörjningen, för att utvinna vattenkraft etc. Man skiljer mellan korttidsreglering, årsreglering och llerårsreglering. V-dal Dalgång med V-format tvärsnitt. Bildad genom floderosion.

Årsreglering Anpassning av vattenföringen från ett regle-

ringsmagasin till variationer i elkraftbehov under året. Detta innebär i regel att magasinet fylls under vårfloden och avtappas under vintern, då elkraftbehovet är störst. Åsnät Mönster av rullstensåsar i form av ett mer eller mindre tydligt nätverk. Älvvallar Parallella långsträckta ryggar i meanderbågars innersväng, bildade på ungefär samma sätt som levéer. Jfr levé.

Ärjemarkskultur En agrar kulturforgm där fångsnjakt, fiske och djurhållning spelargavsevärt större roll än vid

egentligt åkerbruk.

Bilaga 3 Litteratur

Rapporter och yttranden som överlämnats till utredningen

Fiskeriintendenten l Nedre Södra distriktet: Utredning angående inverkan av vattenöverledning från Pite- och Vindelälven på ñske. Preliminär rapport l978-l2-ll. Lantbruksstvrelsen: Konsekvenser for jordbruket av vissa föreslagna vattenöverledningsprojekt. Yttrande [979-02-07. Lantbrukssttrrelsen: Vattenöverledning från Pite älv och Vindelälven. lnverkan på renniiringen. Rapport 1979-04-10. Länsstyrelsen i Norrbottens län: Konsekvenser för turism och rekreation av vissa löreslagna vattenöverledningsprojekt. Yttrande 1979-02-20 från länsstyrelsens planeringsavdelning. Länsstyrelsen i Västerbottens lätt: Konsekvenser för turism och rekreation av vissa föreslagna vattenöverledningsprojekt. PM 1979-02-15 från länsstyrelsens planeringsavdelning. Nilsson. Christer: Piteälven. Laisälven och Vindelälven. Växt- och djurliv samt effekter av vattenöverledning. lnstitutionen for ekologisk botanik. Umeå universitet 1979. Nilsson. Bengt: Preliminär delrapport rörande älvöverledningarnas inverkan på vattenkvaliteten. AB Hydroconsult 1978. Riksantikvarieätnbetet och statens ltistøriska muséer: Kulturlandskap i älvdalar lll. rapport 1979:2. Skogsstyrelsen: Utredning beträffande konsekvenserna för skogsbruket av vissa löreslagna överledningsprojekt. Yttrande l979-Ol-3l. Sundbotg. Åke och Rudberg, Sten: Älvdalslandskapet. Preliminär rapport om geomorfologiska undersökningar vid Piteälven och vid Laisälven - Vindelälven. Naturgeograftska institutionen, Uppsala universitet. 1979. Sundberg. Åke samt medarbetare: Vattenöverledningarnas miljöeffekter. Preliminär rapport om naturmiljöundersökningarna 1978-1979. Naturgeograñska institutionen. Uppsala universitet, 1979. Vatten/all: Vattenöverledning från Pite älv och Vindelälven. preliminär redovisning. PM l978-05-18. Vatten/all: Vattenöverledningsutredningen. Projektredovisning. PM l978-l2-l5. Wetterberg. Lennart: Utlåtande med bilagor rörande medicinska effekter av överledning från Storlaisan till Aisjaur. 1979-05-10. Wiberg. Ulf. Lokala och regionala effekter av vattenöverledningsprojekt. Geograliskat institutionen, Umeå universitet. Rapport Gerum Azl8. 1979.

Litteratur i övrigt

Arbetsgruppenjöi de ou/lzrggda norrlandsälvarna. Promemoria den 20 november l969. Del l Redogörelse. överväganden och forslag. Del ll Rapporter angående forskning och turism. l-Stencil l969z8.

Beskow. G och Rasmusson, G: Värdegraderad Förteckning över sjöar och älvsträckor som böra skonas vid vattenkraftutbyggnad. Del 1 Norrlandsområdet. Utredning for Naturvårdsdelegationen 1959. Departementsstencil DsB 1974:4: Vattenkraft och miljö 2. Fries, Carl: Skogsland och fjäll. Stockholm 1978. För eller emot? En sammanfattning av Vindelälvsdebatten utgiven av Västerbottens ABF-distrikt och Västerbottens socialdemokratiska partidistrikt. 1974. Kungl. Vartenfal/ssryrelsen: Regionplan för vattenkraftutbyggnader i Vindelälven, 1962. Länss/yrelsen iNor/bolrens län: Naturinventering av Pite älv inom Arjeplogs kommun nedom ljällregionen. 1978. Nilsson. Mac/re: Striden om Vindelälven, Stockholm 1970. Proposition 1972:111, bilaga 2: Hushållning med mark och vatten. (Civilutskottet, betänkande 1972:35.) Proposition 1975:30 Energihushållning m. m. (Civilutskottet, betänkande 1975:28.) Proposition 1977/78:57 Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen for vattendrag i norra Svealand och Norrland. (Civilutskottet, betänkande 1977/78:9.) Proposition 1978/792115 Riktlinjer för energipolitiken. SOU 1971:75 Hushållning med mark och vatten SOU 1974:22 Vattenkraft och miljö SOU 1976:28 Vattenkraft och miljö 3 SOU 1977:27 Revision av vattenlagen, Del 4 SOU 1978:17 Energi Sum/borg. Åke: Älv - kraft - miljö. Solna 1977.

KUNGL. BIBL.

1979 -05- U s

STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional Iaboratorieverksamhet. Jo. . Avskildhet

.°°N.°7.°$9N.*

och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn? H, Polisen. Ju. Tandvården l början av 80-talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfondet - bakgrund och problemanalys. E. S9 Lontagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknadenen introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder, E. . Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lonebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. E. . Lontagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet. E, 12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 13. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo. 15, Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. 16. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. 17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. 18. Museijärnvägar. U. 19. Jaktvârdsornråden. Jo. 20. Anhöriga. S. 21. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. 22. Barn ochdöden. S. 23. Avgifter I staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. 24. Svsselsättningspolitik för arbete ät alla. A. 25. Nya namnregler. Ju. 26. Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. 27. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. 28. Barnolvcksfall. S. 29. Lotterier och spel. H. 30. Lotterier och spel. Bilagor. H. 31. Bättre kontakter mellan enskilda ochmyndigheter. Kn. 32. Fastighetstaxering 81. B. 33. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B, 34. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. 35. Rationellare girohantering. E. 36. Konsumenttjänstlag. Ju. 37. Aktivt boende. Bo. 38. Lagerstöd. A. 39. Vattenkraft och miljö 4. B,

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartenientet Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] Aktivt boende. [37] Polisen. [6| Vattenkraft och miljö 4. [39] Konkurs och rätten att idka näring. [13] Nva namnregler- [25] Kommundepartementet Konsumenmänsüag [36] Svenska Band 4. Evangelieboken. [12] kyrkans gudstjänst. _ Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31] Socialdepartementet Utbvggt skydd mot höga vård» och Iäkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården I början av 80vtalet, [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1.Anhöriga. [20]2. Plötslig och oväntad död »anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] Sjukvårdens inre organisation v en idépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28]

Ekonomidepartementet Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten, 1.Löntagarna och kapitaltillväxten 1.Löntagarfonder-bakgrund och problemanalys. [ 8] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och solidltet I svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys] 1014.Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet, l 1 1] Rationellare giroliantering, [35]

Budgetdepartementet Avgifter I staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. l. Fastighetstaxering 81. [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. [ 17] Museijärnvägar. [18]

Jordbruksdepartementet Regional laboratorieverksamhet, [3] Naturvårdskommittén, 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [ 15] Jaktvárdsområden. [19] Bilarna och luftföroreningarna. [34]

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1.Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel, Bilagor. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effeker I offentliga sektorn] 16]2. Sysselsättningspolitik för arbete ål alla. [24] 3. Sysselsättningspclitik för arbete åt alla. Bilagedel. [27] Lagerstöd, [38]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer I den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BlBL.

anwa -_ _

Uauenkra 0C

I

-

är ett betänkande från vattenöverledningsutred-

behandlas om över-

ningen. l betänkandet frågan

vatten för kraftändamål från Piteälven

av

ledning

till älvar.

och Vindelälven närliggande, utbyggda

De tre betänkandena i serien är:

tidigare och 1974: 22) som publi-

O Vattenkraft miljö (SOU

rörande vattenkraftut-

cerades av utredningen

i södra Norrland och norra Svealand.

byggnad

behandlades i detta betänkande

De älvar som

och

var Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan

*

Indalsälven.

O Vattenkraft och miljö 2 (DsB 1974:4) publicera-

från rö-

des som en utredningen

l lägesrapport

i norra Norrland.

rande vattenkraftutbyggnad

1976: 28) var slut-

O Vattenkraft och miljö 3 (SOU

rörande vatten-

betänkandet från utredningen

i norra Norrland. l betänkandet

l kraftutbyggnad

älvar, bl. a. Kalix älv.

behandlades ett tjugotal

l

I

skall ses som en del av underlaget

Utredningarna

j

i den och för

för beslut fysiska riksplaneringen

l

*

energipolitiska ställningstaganden.

l

l

ISBN 91 -38-044

. I