Vattenkraft och miljö

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Vattenkraft

och 3

miljö

Ett betänkande om

vattenkraftutbyggnad

i norra Norrland

SIM

Statens offentliga utredningar 1976:28 Bostadsdeparte mentet

Vattenkraft och

miljö

Betänkande avgivet av utredningen rörande

vattenkraftutbyggnad i norra Norrland Stockholm 1976

Omslagsarrangemang Johan Hillbom Omslagsbild Vapstälven ovanför Skalmodal, Västerbottens län Foto Stig Söderlind 1974 Baksidesfolo Stig Söderlind och Sven Lagerström l974 ISBN 9l-38-02863-8 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1976

Till Statsrådet och chefen för bostads-

departementet

Genom beslut den 31 maj 1974 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för bostadsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda frågor om vattenkraftutbyggnzid i norra Norrland. Med stöd av bemyndigandet tillkallade chefen för bostadsdepartemcntet, statsrådet Carlsson. den 31 maj 1974 som sakkunnig dåvarande informationssekreteraren, numera kanslirådet Sören Ekström, jordbruksdepartementet. Att som experter biträda den sakkunnige tillkallades samma dag dåvarande departementssekreteraren, numera kanslirådet Lars Hjort. industridepartementet (energipolitiska frågor), departementssekreteraren vid arbetsmarknadsdepartementet Gösta Oscarsson (regionalpolitik och sysselsätti utbildningsdepartementet Thomas Rönning), departementssekreteraren ström (kulturminnesvård), departementssekreteraren i bostadsdepartementet Bengt Söderström (fysisk riksplanering) samt byråchefen Sven Wetterhall, jordbruksdepartementet (naturvård. fiske, friluftsliv och rekreation, skogsoch jordbruk samt rennäring). Den l5 juli 1974 förordnades departementssekreteraren Bertil Håigerhäll, jordbruksdepartementet, att biträda utredningen. Vidare tillkallades som expcrtcr den l9 oktober 1974 vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson och den l5 maj 1975 civilekonomen Lennart Cederstam. industridepartementet. Att vara sekreterare åt den sakkunnige förordnades den 3l maj l974

byrådirektören vid statens naturvårdsverk Örjan Nyström. Såsom biträdande

sekreterare förordnades samma dag arkitekterna Bengt Anefall och Sven Lagerström. Vidare har arkitekten Stig Söderlind biträtt sekretariatet. Sedan jag nu slutfört mitt utredningsuppdrag får jag härmed överlämna betänkandet Vattenkraft och miljö 3. Stockholm i augusti 1976

Sören Ekström

SOU l976:28

Innehåll

Sammanfattning .

AVDELNING l BAKGRUND . G

Kapitel l Utredningens tillkomst och arbete l.l Bakgrund . 1.2 Syfte . .

N)I\)I\)l\JI\)N› U|-ål\)h)--:

1.3 Utredningens direktiv 1.4 Utredningens arbete 1.5 Lägesrapporten .

Kapitel 2 Vattenkraften i tidigare planering och beslut 2.1 Inledning . . . . . . .

lxätxáwtxâh) OOOO\J\I\I

2.2 Tidigare ställningstaganden Nationalparker . . . . . . . . . Överenskommelsen 1961, den sk Freden i Sarek Frågan om Vindelälvens utbyggnad och utredningen om 1970-talets vattenkraftutbyggnader i Norrland 2.3 Den fysiska riksplaneringen

--J$\C0O

De geograliska

(aJbJbJLøJhJN)

riktlinjerna Riksintressanta områden . Det kommunala programarbetet 2.4 Beslut av 1975 års riksdag

Kapitel 3 Vattenkrqften i enetgi/örsör/ningen 3.1 Energiomsättning . . . . . . 3.2 .

bJbJbJko-Jbab.)

Energikonsumtionens utveckling

OOCÄUI-BVJQN

3.3 Landets vattenkraftresurser . . . . . . . 3.4 Vattenkraftens egenskaper och roll i kraftsystemet . 3.5 Landets energipolitik

AVDELNING ll UTBYGGNADSINTRESSEN. Å b.)

Kapitel 4 Utlzyggnadsmäi/igheter i norra Norrland 4.1 Vattenkraftresurser

C\LI\LJ\

4.2 Värdering -Ä-Ä-å

AVDELNING 111 MOTSTÅENDE INTRESSEN . 53

Kapitel 5 Introduktion 55 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 55 5.2 Utredningens behandling av motstáende intressen 57

Kapitel 6 Naturvård 59 6.1 Inledning. . . . . . 59 6.2 Hur landskapet forma 59 6.3 Växt- och djurliv . . . . . . 61 6.4 Inverkan av vattenkraftutbyggnad 62 6.5 Värdering av älvsträckor . 63

Kapitel 7 Fiske 67 7.1 Inledning. . . . . . . . 67 7.2 Inverkan av vattenkraftutbyggnad 68 7.3 Kompensationsåtgärder 69 7.4 Värdering av älvsträckor . 71

Kapitel 8 Friluftsliv och rekreation 75 8.1 Inledning.. . .. . .. . .. . 75 8.2 Friluftslivets markansprå . . . . . g. . 76 8.3 Älvarnas betydelse För turism och friluftsliv 76

Kapitel 10 Rennäring . . . . . 95 10.1 Rennäring och samekultur 95 10.2 Rennäringens organisation 98 10.3 Inverkan av vattenkraftutbyggnad 10.4 Värdering av älvsträckor . 100

Kapitel ll .lord- och skogsbruk 11.1 Jordbruket i norra Norrland . . . . . 11.2 Vattenkraftutbyggnaders inverkan på jordbruket .

11.3 Värdering av älvsträckor från jordbrukssynpunkt 11.4 Skogsbruket i norra Norrland . . . . . . . . 11.5 Vattenkraftutbyggnaders inverkan på skogsbruket 11.6 Värdering av älvsträckor från skogsbrukssynpunkt .

AVDELNING 1V SLUTSATSER OCH FÖRSLAG .

Kapitel 12 Urredarens analys och _förs/ag 12.1 Inledning. . . . . . 12.2 Förslag till rangordning l2.2.l Inledning. . . . . . . . 12.2.2 Underlag för rangordningen 12.2.3 Bevaranderangordning . 122.4 Slutlig rangordning . . . . . . . . . l2.2.5 Kommentarer till rangordningen. . . . . 12.2.6 Faktorer som inte beaktats vid rangordninge 12.3 Utbyggnadsnivåer 12.4 Sammanfattande slutsatser

Kapitel 13 Kommentarer älv .för älv 13.1 Inledning. . . . . . . . .. 13.2 Indelningen i älvsträcko . . . . . . . . 13.3 Beskrivningarnas uppläggning och innehåll . 13.4 Beskrivningar och kommentarer . l Kalixälven . Råneälven . Luleälven

Åbyälven

Byskeälven. Kågeälven . Skellefteälven . Bureälven 9 Rickleån 10 Sävarån 11 Umeälven . 12 Öreälven 13 Lögdeälven. 14 Gideälven 15 Moälven 16 Nätraån. 17 Vapstälven.

18 Ångermanälven

AVDELNING V KOMPLETTERANDE MATERIAL .

Kapitel 14 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

14.2 Sysselsättning i kraftverksutbyggnader . 14.2.1 Pågående kraftverksprojekt

14.2.2 Kraftverkssysselsättningen i länen . . . . 245 l4.2.3 För utredningen redovisade utbyggnadsmöjligheter . 246 Beskrivning av kommuner med utbyggnadsobjekt 248 l4.3.l Ortstyp och befolkning 248 14.3.2 Sysselsättning . . . . . . . . 249

Effekter på befolkningsutveckling, sysselsättning och kommunal ekonomi . . . . . 255 Beskrivning av kraftverksbyggaren 257 14.6.l Enkätundersökning . 257 l4.6.2 Rekrytering. . . . . _. . . 258 l4.6.3 Tidigare sysselsättning. . . . . . . . 259

147.15 Strömsund . . . . 267 14.7.l6 Sammanfattande bedömning 267

Kapitel 15 Varrenkrqfttillgângar som inte ingår i urredrøingszzppdragør 271 l5.l Vattenkrafttillgångar söder om Klarälven-Dalälven . 271 15.2 Vattenkrafttillgångar i södra Norrland och norra Svealand . 274 l5.2.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 274 15.2.2 Betänkandet Vattenkraft och miljö . . . . . 274 15.3 Vattenkrafttillgângar i Torne älv, Pite älv och Vindelälven 283 l5.3.1 Torne älv, Pite älv och Vindelälven 283 153.2 Vattenöverledning från Vindelälven och Piteälven . 285

Kapitel 16 Grundläggande _fizkra om vaIrenkrq/rurbvggnad 289 16.1 Förutsättningar och teknik 289

i

16.3 Lagstiftning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 302 163.1 inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . 302 l6.3.2 Nu gällande tillåtlighetsregler . . . . . . . . . 302 l6.3.3 Prövning av större utbyggnader . . . . . . . . 303 l6.3.4 Vattenlagsutredningen . . . . . . . . . . . . 306

BILAGOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 307

frå mister om vaIlenkrq/itnbyiggnar/ . . . . . . . . . . . . 309 BilagaA Georg Andersson . . . . . . . . . . . . . . . 310 BilagaB Göran Bryntse . . . . . . . . . . . . . . . . 3l8

Bilaga] Tabal/sannnanstä//ning . . . . . . . . . . . . . 329 Bilaga2 Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347 Bilaga 3 Orçl/Zi/k/arirtgrar . . . . . . . . . . . . . . . . 351 Bilaga 4 ilVziç/a Stun/ska och finska 0rd . . . . . . . . . . 359

Separatkztrtor A Vattenkraftanläggningar . . . . . . B Vattenkraftutbyggnad i norra Norrland

Läsanvisning Betänkandet fem avdelningar.

omfattar

Avd I ger en bakgrund till utredningens uppdrag och arbete. Avd /I iir en redovisning av de möjligheter till fortsatt vattenkraftutbyggnad i norra Norrland som angetts av kraftindustrin. Awl lll. med kapitel 5 som en särskild introduktion, redovisar olika värden som skulle komma i konllikt med en utbyggnad och därför sammanfattas under rubriken Motstâeitde intressen.

»ifl/ ll presenterar utredarens slutsatser av det redovisade underlagsmaterialett Förslag till rangordning och diskussion av utbyggnadsstrategier. Kapitel l2 innehåller de mer översiktliga resoncmangen, medan kapitel l3 är en genomgång älvsträcka for älvsträcka. Kapitel 13 bör vara intressant for den som vill studera särskilda delar av utredningsområdet men är inte nödvändigt for läsningen av betänkandet i övrigt. ølw/ I” redovisar material som inte ingått i underlaget för utredarens Effekterna rangordning. på befolkning. sysselsättning och kommunal ekonomi liksom vattenkraitresurser som inte behandlats av utredningen får dock stort intresse när man skall ta ställning till en fortsatt vattenkraftutbyggnzid. Kapitel 16 söker kortfattat förmedla grundläggande kunskaper om vattenkraftbyggzindets teknik. historia och juridik for den som inte tidigare är insatt i åimnet. Efter det egentliga betiinkztndct presenteras två från utredningen fristående personers skilda meningar om vattenkraftutbyggttad. Avsikten är att något spegla den allmänna diskussionen om vattenkraften och att ge ytterligare uppslag till en fortsatt debatt.

Sammanfattning

Utredningens syfte

Ändamålet med utredningen har varit att få fram ett översiktligt underlag främst for den fysiska riksplaneringen. Utredningens uppgifter kan sammanfattas i fyra punkter. l Att inventera de möjligheter till ytterligare vattenkraftutbyggnaderi norra Norrland som de berörda kraftföretagen bedömer som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig tid. Att sammanställa material som gör det möjligt att beskriva konsekveriserna av redovisade utbyggnader för olika motstående intressen, främst naturvård, friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, rennäring samt jord- och skogsbruk. Att genom en rangordning: redovisa vilka utbyggnadsmöjligheter som vid eventuell ytterligare vattenkraftutbyggnad i första hand bör tas i anspråk och vilka som är minst lämpade for utbyggnad. Rangordningen skall avspegla både projektens effekter på de nämnda motstående intressena och deras kraftekonomiska fortjänster. Att diskutera tänkbara handlingsalternativ for en framtida utbyggnad av vattenkraften. Däremot har uppdraget inte innefattat någon bedömning av hur mycket som bör byggas ut, och därmed inte heller några forslag om utbyggnad i enskilda fall. För hela uppdraget gäller att resultatet så val som möjligt skall vara jämforban med utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand, den s. k. sehlstedtska utredningen, så att utbyggnadsmöjligheterna kan bedömas i ett sammanhang. Utredningens direktiv återfinns i sin helhet i kapitel 1. som behandlar utredningens till-

komst och arbete. Av direktiven framgår att effekterna på sysselsättning

och kommunal ekonomi skall belysas (kapitel l4) men däremot inte vägas in i utredarens rangordning och övriga slutsatser. Utredningen har studerat alla älvsträckor norr om Indalsälven som kan bli aktuella for vattenkraftutbyggnad, utom Torne älv, Pite älv och Vindelälven. som i direktiven undantagits från utredningsarbetet. Tidigare beslut om undantag av olika älvsträckor från utbyggnad har alltså inte varit något skäl att inte behandla dem, eller att betrakta deras plats i utredarens rangordning som avgjord på förhand. De undersökningar som gjorts i samband

l 2 .Sammanfattning

med tidigare beslut har emellertid varit en del av det underlagsmaterial som de olika myndigheterna haft att utgå från vid sitt arbete med underlaget till denna utredning. Tidigare ställningstaganden vad gäller vattenkraften - den s. k. Freden i Sarek, riktlinjer frågan om Vindelälvens utbyggnad. i den fysiska riksplaneringen etc. - redovisas i kapitel 2.

Vattenkraft

Sveriges försörjning med elektrisk energi har hittills till största delen varit baserad på vattenkraft, som f. n. är vår viktigaste inhemska energikälla. Fram till mitten av 1960-talet täckte vattenkraften under år med normal nederbörd praktiskt taget hela behovet av elkraft. Sedan dess har vattenkraftetts andel sjunkit och är nu omkring trc fjärdedelar av elproduktionen. Landets vattenkraftresurser liksom xtattenkrztftens roll i den svenska enerfinns redovisad i kapitel 3. (En mer grundläggande redogiforsörjningen visning av teknik, historik och tillståndsprövning finns i kapitel 16.) l prop. 1975:30. Energihushâllning m. m. beskrivs vattenkrafteit på följande sätt:

Bland de kraftslag vid sidan av kärnkraften som med nu känd teknik och till rimliga kostnader kan ge väsentliga bidrag till energiproduktionen framstår vattenkraften som det mest attraktiva. Vattenkraften iir sålunda vår utan jämförelse viktigaste inhemska encrgiresurs. Den lämpar sig viil for såväl baskraft- som toppkrztftproduktion och utgör ett värdefullt komplement till kärnkraften och annan värmekraftbaserad baskraftproduktion genom att den med större lätthet an andra kraftslag kan regleras i takt med elkonsumtionens variationer. Vattenkraften bygger vidare på cn sedan lång tid tillbaka beprövad och utvecklad teknik. Den har därigenom blivit en mycket tillförlitlig kraftkâilla vilket har stor betydelse for levteranssâikerheten

vid driftstörningar i stora värmekraftverk.

Vattenkraften kan således i princip fylla tre uppgifter:

Att producera baskraft dvs. sådan energi som behövs kontinuerligt oberoende av variationernzi i förbrukningen Att producera toppkraft dvs. sådan energi som utöver baskraften behövs under dagtid, speciellt under vintern - en energiproduktion som är anpassatd till de normala variationernzt i förbrukningen. Att täcka snabba variationer i förbrukningen och utgöra en reserv som snabbt kan sättas in vid driftstörningar i andra kraftanläggningar.

Enligt kraftindustrins senaste bedömning, som gjordes 1974 uppgår de ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna till totalt 95 TWh. Av dessa har 60 TWh redan utnyttjats i belintliga zmläggningzir. Därtill kommer ca l TWh i beslutade ilnlåiggtllngklr som ännu inte har tagits i drift, De återstående utbyggnadsvâirda vattenkraftresurserna iir således ca 34 TWh. Riksdagen behandlade våren 1975 frågor om hur landets försörjning med elektrisk energi fram till 1985 bör läggas upp. Vad gäller vattenkraften beslöt

.Sammaufärtnirzg 13

riksdagen. i avvaktan på ett nytt samlat ställningstagande till energipolitiken 1978, att en utbyggnadsnivå motsvarande 66 TWh/år - dvs. ytterligare 5 TWh/âr - tills vidare skulle sättas som gräns for den totala vattenkraftutbyggnaden i landet. Civilutskottet anförde dock (CU 1975:28): Det är emellertid enligt utskottets mening uppenbart att avvägningar även i tidsperspektivet fram till 1985 bör grundas även på det ytterligare underlag som år 1976 väntas läggas fram av den Ekströmska utredningen och framför allt kunna göras for bl. a. båda utredningsområdena på en gång. Mot bakgrund av denna bedömning har utskottet förutsatt att regeringen. sedan det tillkommande utredningsmaterizilet remissbehandlztts. forelägger riksdagen redovisning dâirforjänute därav foranlcdda forslag till kompletterande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden fram till år 1985.

Lltbyggnadsntöjligheter i norra Norrland

Med norra Norrland avses i det här sammanhanget den del av Sverige som ligger norr om lndalsälvens zivrinningsområde och som utgör ca 40 “n av landets yta. De samlade vattenkraftresurserttzt i området framgår av ned- ;utstående tabell. Vattenkraften i norra Norrland har av kraftindustrin (1974) bedömts kunna ge ytterligare ca 25 TWh i årlig produktion. Det motsvarar närmare tre fjärdedelar av den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften i landet. Utbyggnadsmöjligheterna och den teknisk-ekonomiska värderingen av dem redovisas i kapitel 4. De olika projekten beskrivs älv for älv i kapitel 13.

Vattenkraflresurser i norra Norrland

Vattendrag Belintlig eller Återstående Totalt utbeslutad ut- utbyggnads- byggnadsbyggnad värt värt TWh/âr “n TWh/år TWh/år

Behandlas av utredningen: Kalix åilv

Behandlas ej av utredningen: Torne iilv (svensk del) Pite älv Vindeliilven Summa Totalt 35.6 Inkl, Vapstälven som rinner ut i

14 Sammanfattning

av den utbyggnadsvärda vattenkraften i norra En tabellsammanställning Norrland återfinns i bilaga l. Utbyggnadsmöjligheter som inte närmare behandlats av utredningen redovisas i kapitel 15. Det gäller utbyggnadsmöjligheter i Götaland, Svealand och södra Norrland samt i de från utredningen undantagna Torne älv, Pite älv och Vindelälven. Med ledning av från kraftindustrin inkommet material och under hand lämnade uppgifter har utredningen sammanställt en rangordning av de aktuella projekten från kraftekonomisk synpunkt. Projekten är värderade med till främst deras storlek, regleringsmöjligheter och kostnader. De hänsyn olika klasserna har av statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverksföreningen delinierats på följande sätt:

Klass 4 Vattenkraftobjekt i denna klass är klart fördelaktigare än både kärnkraft och oljebaserad kraft. Klass 3 Vattenkraft i denna klass ger visserligen högre genomsnittlig energikostnad än kärnkraft. men objekt med goda regleregenskaper eller vilkas produktion förbrukas inom närbelägna områden kan vara ekonomiskt fullt likvärdiga med kärnkraft. Jämfört med olär kostnaden ungefär densamma men vatjebaserad kondenskraft tenkraft med goda regleregenskaper eller lokal anknytning är att föredra. Dessa objekt framstår för dagen som dyrare än såväl kärnkraft som oljebaserad kraft. Konkurrensförmågan kan dock förbättras på sikt, speciellt jämfört med oljekraft. utredda men har Klass l Objekt i denna klass är som regel ofullständigt bedömts vara inte ekonomiskt intressanta som alternativ till kärnkraft eller oljebaserad kraft. Blir alternativen i stället kraft baserad på andra fossila bränslen eller ännu dyrare kraftslag såsom vindkraft och jordvärme förändras dock situationen.

värderingen bygger på dagens kostnadssituation och på den kunskap som finns om projekten. Med ny kunskap kan värderingen komma att förändras. Osäkerheterna i underlagsmaterialet är uppenbara och detta gäller främst de lägre klasserna. Objekten i klass 4 är dock som regel relativt väl ulredda. Effektutbyggnader har. liksom i den sehlstedtska utredningen, inte bedömts från kraftekonomisk synpunkt.

Motstående intressen

Ända sedan den senaste istiden har älven och människan påverkat varandra i en långsam men oavbruten utveckling. Människan har län sig utnyttja älven på allt fler sätt. som fort med sig allt större ingrepp i älvens naturliga tillstånd. Älven har ända in i vår tid haft grundläggande betydelse for bosättning och näringsfång. ett beroende som vi inte utan vidare kan bryta. Människan och älven är delar av samma levande natur, samma ekologiska system. där alla delarnas ömsesidiga påverkan bestämmer utvecklingsriktningen. De geologiska processerna har skapat grunden för det som sker i älvdalarna. Berggrunden. istidens omdaning, landhöjningen och nedbrytnings-

Sammanfattning 15

processer som vittring och erosion har gett varje avsnitt dess variant av jordarter och topografi. Tillsammans med klimatet bildar jordarterna och topogralin Förutsättningarna För älvens rytm och växtsamhâillenas sammansättning och utbredning. i ständig växelverkan med djurliv och mänsklig aktivitet. Människan är beroende av den omgivande naturens produktion av växter och djur. De Forsta invånarna i Norrland var jägare och Fiskare som måste söka sig till marker med gott om Fisk och villebråd. Älv- och sjöstränder blev viktiga områden För människan, vilket avspeglas i de talrika boplatslämningar som arkeologerna återfinner vid vattendrag i området. Beroendet av älven fortsätter även i odlarsamhället. Den bästa odlingsjorden är de sedimentavlagrirtgttr som älvarna lämnat i sjöar. ljärdar och mynningsområden och som sedan genom landhöjttingen har kommit att höjas ovan vttttennivån. Älvdalarna nedanför högsta kustlinjen har den värdefullaste jordbruksmarken och brukas fortfarande intensivt. Älvens regelbundet återkommande högvattenllöden har genom sin transport av närings-

ämnen också varit viktiga För jordbruket. Översilningsängar och slåtterhol-

mar har tack vare den årliga gödslingen kunnat producera rikligt med hö For den långa vinterperioden. KlimatForhållanden vid alven. med tunnare snötäcke, mindre risk För tidig frost. soliga lägen osv., har också gjort att människan För sin bosättning under lång tid har sökt sig till älvarnas närhet. l ett väglöst vildmarksomrâde har älven under äldre tider utgjort en viktig kommunikationsled För manniskan - som båtled under sommaren och isväg under vintern. Försörjningsmöjligheterna och de goda kommunikationerna har varit den främsta anledningen till att bebyggelsen i hög grad koncentrerats till älvdalarna. l och med utbyggnaden av skogsindustrin i större skala. som påbörjades i slutet av Förra århundradet, Fick älvarna en ny betydelsefull uppgift som llottleder. vilka möjliggjorde ett utnyttjande av inlandets skogar. Också renskötseln, som mer än någon annan näringsgren utnyttjar Norrlands skiftande miljöer. är beroende av älvdalztrnas goda betes- och snö- Forhållanden, främst För vinterbetet som i regel är den bestämmande faktorn För hur många renar som kan livnära sig. Fortfarande söker sig renhjordarna i regel till älven För sina llyttningar. Beroendet av älven kvarstår. om än i mindre grad, i industrisamhället. Jordbruksmarkernzt är alltjämt viktiga livsmedelsproducenter. Det strömmande vattnet som i århundraden har utnyttjats För att driva kvarnar. sågar och ibland större industrier. är fortfarande en viktig energikälla, även sedan den direkta driften av vattenhjul ersatts med elproduktion i vattenkraftstationer och energin därmed inte längre behöver nyttiggöras i älvens omedelbara närhet. En lång kulturhistorisk utveckling gör dock att även dagens verksamheter i stor utsträckning Forsiggår i samhällen vid större vattendrag. Så gott som alla centralorter i norra Norrlands kommuner är belägna i anslutning till någon av de större älvarna. Även om älvens betydelse minskat i somliga avseenden. t. ex. som transportled och Forutsättning For industrins lokalisering, har den i stället fått ökad betydelse For människans rekreation. Med den ökade urbaniseringen. där allt Fler ntännlskor lever i tätorter, har älvens möjligheter att erbjuda avspänning omväxling. skönhetsupplevelser och dramatik fått ökad vikt.

l6 Sammanfattning

Fritidsfiske. vandringar, bad. båt- och kanotturer eller resor med bil bidrar i dag till innehållet i många människors fritid. lnte bara älven själv har en stor betydelse utan också det kulturlandskap som vuxit fram intill den. Människans upplinningsrikzt och mångsidiga utnyttjande av älven och

dess omgivningar kan självfallet inte gå obemärkt förbi. Åtgärder i älx faran

lör llottning taåverkztr vattenföringen och näringsförhållantlena och ger därmed ändrad sammansättning av liskbeståndet. Jakt. ñske och odling påverkar artsammansättningen av växt- och djurlivet. Uppodlingen av mark förändrar jordmånen, ztvrinningen och lokalklimzttet. Särskilt galler det de talrika åtgärderna för att utöka jordbruksmarken genom sänkning av sjöar och framför allt genom utdikning av myrar. Omfattande bebyggelse och stora kalhyggen påverkar också avrinning och grundvattcnnivä. De verkligt stora ingreppen i de norrländska älvarnas naturliga tillstantl har dock skett först i samband med den moderna vattenkraltutbyggnadcn, Förutom att den rlaturliga älven med sina forsar, strömmar. fall och scl omvandlats till en serie dämningsområden, medför dammar. kraftverk, torrlagda ålvsträckor, tunnlar och kanaler med upplag av berg- och schaktmztssor

påtagliga förändringar i landskapsbilden. Åtgärderna inverkar på såväl mark

och vatten som levande organismer. Vattenförings- och vattenståndsförhållandena förändras, och de geomorfologiska processerna, dvs. nedbryttning av landskapets Växt- och djurlivet föroch uppbyggnad delar. påverkas. ändras, liksom i viss mån lokalklimatet. Vissa effekter framträder omedelbart, andra visar sig inte förrän lång tid efter ingreppet. l kapitlen 6-11 behandlas de olika sektorsintressen som utredningen haft att ta hänsyn till vid avvägningen gentemot utbyggnadsintresset. Det gäller naturvård (6). fiske (7), rekreation (8). kulturminnesvård (9), rennäring (10) samt jord- och skogsbruk (ll). En beskrivning älv för älv av de motstående intressena återfinns i kapitel l3. En samlad rangordning från bevarandesynpunkt finns i kapitel l2.

Sammanfattande slutsatser

Utredarens rangordning och allmänna slutsatser återfinns i kapitel l2. Med det underlagsmaterial som nu finns om landets outnyttjzide vattenkraftresurser - eventuellt kompletterat beträffande Torne och Pite älvar samt Vindelälven - bör det vara möjligt att i stort bestämma riktlinjer lör ett framtida utnyttjande av våra vattendrag. Ständiga delbeslut och justeringar från tid till annan med korta mellanrum är olyckligt från många synpunkter. Såväl från utbyggnadssidan som från de motstående intressenas sida är ovissheten om vad som kan hända svår att bemästra. Denna utredning och utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand, den s. k. sehlstedska utredningen, har tillsammans behandlat utbyggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som bedömts vara ekonomiskt utbyggnadsvärda. Utanför utredningsarbetet har i första hand legat tre av outbyggda ijallälvztrnzt. vilka tillsammans skulle kunna ge ett energitillskott av ungefär 12.5 TWh/år. De av de båda utredningarna behandlade vattenkraftresursernas fördelning på klasser i de utarbetade rangordningarna framgår av följande tabell:

Sammanfattning 17 Södra Norrland 0. Norra Norrland Totalt norra Svealand

1 flera fall har utredaren varit tveksam beträffande projektens placering i rangordningen (se kapitel 12). Utredaren har också uttryckt viss tveksamhet till rangordningen som metod. Underlaget för såväl denna utredning som den sehlstedtska utredningen talar för återhållsamhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Landshövding Sehlstedt framhöll att en utbyggnad av projekten i klass 4 i det södra området inte borde komma till stånd och att man även i övrigt borde vara restriktiv när det gäller utbyggnad. 1 det norra området är de outnyttjade vattenkraftresurserna avsevärt större. Landsdelen är också glesare befolkad, utom vid kusten och vissa större orter i inlandet. De slutsatser som kan dras beträffande norra Norrlands älvar är emellertid i huvudsak desamma som de som redovisas i den sehlstedtska utredningen. Projekten i klass 4 bör således inte heller i detta fall komma i fråga för utbyggnad. 1 övrigt bör observeras de stora bevarandevärden som de mindre vattendragen har. Främst gäller detta de s. k. skogsälvarna, som ofta ligger nära de större orterna vid kusten. Ofta är kraftnyttan samtidigt förhållandevis låg. Beträffande de mindre vattendrag som har påtagliga eller stora bevarandevärden bör därför en betydande återhållsamhet iakttas. Vid rangordningen har inte hänsyn tagits till tidsplanerna för de olika projekten. Denna faktor är emellertid av stor betydelse vid ett ställningstagande till vilken utbyggnadsnivå som skall eftersträvas vid en angiven tidpunkt. Med utgångspunkt från rangordningarna och tidplaner för de olika projekten kan några olika handlingsalternativ skisseras. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar torde det vara möjligt att genomföra en ytterligare utbyggnad med 4 å 5 TWh/år på lång sikt och 2 å 3 TWh/år på kon sikt, dvs. fram till mitten av 1980-talet. Detta motsvarar det låga alternativ som angavs i lägesrapporten (DsB 1974:4) Vattenkraft och miljö 2. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar har här avsetts en utbyggnad av älvsträckor i klasserna 0 och l samt vissa större projekt i klass 2. Vidare förutsätts då utbyggnad ske av projekt med motsvarande karaktär i de vattendrag i landet som inte varit föremål för utredning. För att uppnå det av riksdagen angivna tillskottet 5 TWh/år på kort sikt, dvs. till mitten av 1980-talet, krävs förutom utbyggnader av projekt i klasserna 0-2 också utbyggnad av projekt i klass 3 eller 4. Detsamma gäller om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större vattenkrafttillskott än 5 TWh/år. I båda dessa fall, varigenom betydande skador skulle tillfogas

Sammanfattning

de motstående intressena, är det angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar är att föredra framför ett stort antal ingrepp i småvattendrag. En sådan handlingslinje vore avgjort att föredra från kraftsynpunkt, och kan också vara skonsammare från miljösynpunkt. I detta sammanhang bör vidare en jämförelse göras med olika utbyggnadsmöjligheter i framför allt Torne älv, Pite älv och Vindelälven innan beslut fattas som kan innebära utbyggnad av projekt i klass 3. De restriktioner som riksdagen beslutade om i avvaktan på denna utredning innebär att i stort endast projekt i klasserna 0 och l kan komma i fråga för utbyggnad. En sådan utbyggnad skulle medföra mycket små konflikter med de motstående intressena men skulle samtidigt också ge relativt obetydliga energitillskott. Om de angivna restriktionerna skall gälla också i fortsättningen kan energitillskottet på kort sikt, dvs. till mitten av 1980-talet, beräknas till drygt l TWh/år, på längre sikt mellan 2 och 3 TWh/år. Smärre ytterligare tillskott torde på längre sikt kunna fås genom utbyggnader av småkraftverk och utbyggnader motsvarande klass 0 och l i vattendrag som inte varit föremål för utredning.

AVDELNING I

BAKGRUND

Utredningens tillkomst och arbete Vattenkraften i tidigare planering och beslut Vattenkraften i energiförsörjningen

Utredningens tillkomst och arbete

1.1 Bakgrund

De riktlinjer som riksdagen i december 1972 lade fast för hushållningen med mark och vatten innebär bl. a. att av vattenkraftutbyggnad opåverkade huvudälvar och källflöden i norra Sverige skall bevaras opåverkade. l anslutning till riksdagsbeslutet tillsattes en utredning för att närmare studera Förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare utbyggnader i lndalsälven, Ljungan, Ljusnan, Dalälven och Klarälven. Utredningsman blev förre landshövdingen Ossian Sehlstedt. Han avlämnade i maj 1974 sitt betänkande (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö, som därefter remissbehandlades. Efter 1972 har oljepriserna ökat kraftigt, vilket gjort oljebaserad elkraftproduktion avsevärt dyrare. Även kärnkraften har drabbats av kraftiga fördyringar. De negativa miljöeffekterna av dessa kraftslag har samtidigt uppmärksammats alltmer. Kostnaderna för vattenkraften har också stigit, men inte i samma utsträckning som for olje- och kärnkraft. Det beror i första hand på att vattenkraften inte drabbas av höjda bränslepriser. Detta har aktualiserat flera nya vattenkraftprojekt, som tidigare av kraftföretagen inte betraktats som intressanta från ekonomisk synpunkt. Som underlag för energiprognosutredningen (SOU 1974:64) gjorde statens

vattcnfallsverk och Svenska Kraftverksföreningen, i vilken de flesta av de

privata och kommunala kraftföretagen är medlemmar, en gemensam inventering av hur mycket vattenkraft som kunde beräknas vara ekonomiskt utbyggnadsvärd. Inventeringen visade att vattenkraften lönsamt skulle kunna byggas ut med mer än hälften av den nuvarande omfattningen. När den sehlstedtska utredningen efter knappt ett och ett halvt års utredningsarbete avlämnade sitt betänkande hade förutsättningarna alltså redan förändrats åtskilligt. Det blev nödvändigt att skaffa sig en bättre överblick över tänkbara vattenkraftresurser och över de intressen som talar emot utbyggnad. Regeringen tillsatte därför en ny utredning, som for omrâdet l Proposition 1972:111 norr om Indalsälven - med undantag av Torne älv, Pite älv och Vindelälven bilaga 2. CU 1972:35, - skulle göra motsvarande arbete som gjorts för älvarna i södra Norrland rskr. 1972:348. och norra Svealand. Denna utredning presenterar här sitt slutbetänkande. Se också kapitel 2.

22 tillkomst och arbete SOU l96:28 Utredningens

1.2 Syfte

Ändamålet med har varit att få fram ett översiktligt material utredningen som underlag främst för den fysiska riksplaneringen. Utredningens uppgifter kan sammanfattas i fyra punkter:

till ytterligare i norra 1. Att inventera de möjligheter vattenkraftutbyggnader Norrland som de berörda kraftföretagen bedömer som ekonomiskt utinom överskådlig tid. Utredningen har dock inte haft byggnadsvärda möjlighet att göra någon egen totalinventering av utbyggnadsmöjligheterna. . Att sammanställa material som gör det möjligt att beskriva konsekvenserna av redovisade för olika motstående intressen, främst nautbyggnader friluftsliv, fiske, kulturminnesvård, rennäring samt jord- och turvård, Även betydelsen för sysselsättning och kommunal ekonomi skogsbruk. skall belysas. . Att en rangordning redovisa vilka utbyggnadsmöjligheter som genom vid eventuell ytterligare vattenkraftutbyggnad i första hand bör tas i anspråk och vilka som är minst lämpade för utbyggnad. Rangordningen skall både projektens effekter på de nämnda motstående inavspegla tressena och deras kraftekonomiska förtjänster. . Att diskutera tänkbara för en framtida utbyggnad av handlingsalternativ vattenkraften.

Däremot har uppdraget inte innefattat någon bedömning av hur mycket som inte heller om bör byggas ut, och därmed några förslag utbyggnad i enskilda fall. För hela uppdraget gäller att resultatet så väl som möjligt skall vara jämförbart med den sehlstedtska utredningen, så att utbyggnadsmöjligheterna kan bedömas i ett sammanhang.

1.3 Utredningens direktiv

I de av riksdagen i december 1972 antagna riktlinjerna för hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111 bilagorna 2 och 3, CU 1972:35, rskr 1972:348) anges vissa för den fortsatta utbyggnaden av landets vattenkraftresurser. l riktutgångspunkter linjerna anförs att hittills outbyggda huvudälvar och källflöden bör bevaras outbyggda. Återstående av vattenkraftutbyggnad helt opåverkade huvudälvar utgörs av Torne, Kalix och Pite älvar samt Vindelälven, alla belägna i norra Norrland. l södra Norrland och norra Svealand är alla huvudälvar i betydande grad tagna i anspråk för produktion av elkraft. Vissa källilöden och andra älvavsnitt har dock endast i mindre grad påverkats av vattenkraftutbyggnad. l samband med att regeringen i prop. 1972:111 lade fram förslag om riktlinjer för hushållning med mark och vatten tillkallade chefen för civildepartementet en sakkunnig för att utreda frågan om fortsatt vattenkraftomfattade en utbyggnad i södra Norrland och norra Svealand. Utredningsuppdraget samlad analys av förutsättningarna for och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven. Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. Den sakkunnige har nyligen presenterat sina överväganden i betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö. Frågor rörande den framtida energiförsörjningen i landet har under de senaste åren blivit föremål för en omfattande diskussion. Regeringen har anmält att ett långsiktigt energiprogram, baserat på ett allsidigt underlagsmaterial. skall presenteras for 1975

Utredningens tillkomst och arbete 23

års riksdag. l anslutning härtill har ett omfattande utredningsarbete påbörjats, som till vissa delar också berör frågan om fortsatta vattenkraftutbyggnader. Sålunda har statens vattenfallsverk på Kungl. Majzts uppdrag utrett förutsättningarna för vattenkraftutbyggnader i Kalixälven. Vidare inventerar Svenska kraftverksforeningen i samarbete med vattenfallsverket samtliga utbyggnadsmöjligheter i vattenflödena norr om Indalsälven. En mera omfattande utbyggnad av outbyggda älvar och älvsträckor i norra Norrland kan vara motiverad från kraftekonomiska synpunkter. men motstående samhällsintressen måste också beaktas. Dessa intressen bör enligt min mening tillmätas stor betydelse med hänsyn dels till naturvårdens. kulturminnesvårdens och rekreationsintressenas ökande betydelse i samhället, dels till rennäringens betydelse för samekulturen och dels till önskemålet att lör framtida generationer bevara ett rimligt antal större områden från mer omfattande exploateringsingrepp. Jag finner det mot denna bakgrund angeläget att frågor rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland kan bedömas mot bakgrund av ett material som i möjlig mån är likvärdigt det som inhämtats för södra Norrland och norm Svealand. Studier bör därför utföras för att belysa hithörande frågor. Dessa studier bör omfatta de älvar som berörs av vattenfallsverkets och Svenska kraftverksföreningens ovan nämnda inventeringar, med undantag av Torne och Pite älvar samt Vindelälven. Någon utbyggnad av dessa älvar skall under inga förhållanden äga rum. Kungl. Majzt har denna dag gett berörda myndigheter uppdrag att inhämta och redovisa material beträffande de intressen som vid sidan av redovisade utbyggnadsönskemål riktas mot berörda älvdalar. En särskild sakkunnig bör vidare tillkallas för att ställa samman och analysera detta material så att underlag erhålls för ställningstaganden till vad som är ett rimligt utnyttjande av berörda älvar med hänsyn till skilda samhällsintressen. Den sakkunnige bör beskriva dessa älvar med avseende på deras värde från både bevarandesynpunkter som t. ex. miljö- och naturvård, kulturminnesvård och rennäring och övergripande kraftekonomiska synpunkter. Den sakkunnige bör mot denna bakgrund göra en avvägning mellan de olika intressena genom att föreslå en rangordning for möjliga vattenkraftutbyggnader. Den sakkunnige bör härvid knyta an till de förslag till rangordning som utarbetats av utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand på ett sådant sätt att de tänkbara utbyggnadsprojekten i norra Sverige kan bedömas i ett sammanhang. För att så långt möjligt uppnå jämförbarhet i redovisningen bör den sakkunnige samråda med berörda myndigheter och organisationer om behovet av kompletteringar av tidigare redovisat material och om utgångspunkterna för redovisning av nytt material. Sysselsättningssynpunkter används ofta som argument för vattenkraftutbyggnader. Bedömningar av sysselsättningsfrågan måste inordnas i ett större sysselsättningsoch regionalpolitiskt sammanhang än vad som kan ske inom ramen för den sakkunniges uppdrag. Den sakkunnige bör emellertid belysa de aktualiserade utbyggnadernas sysselsättningseffekter i första hand under anläggningstiden. Med anledning av att övergripande beslut om ett långsiktigt energiprogram bör kunna fattas våren 1975 är det angeläget att den sakkunniges arbete bedrivs så att en etappredovisning kan ske under hösten 1974. Den sakkunnige bör i denna redovisning presentera ett material som möjliggör en bedömning av hur mycket ytterligare elkraft som kan produceras i de berörda vattendragen i norra Norrland vid olika antaganden om vilka intrång på motstående intressen som från allmän synpunkt kan tolereras. Utan att gå in på en prioritering mellan enskilda projekt bör den sakkunnige härvid söka bedöma hur mycket ytterligare elkraft som kan utvinnas i utredningsområdet under förutsättning i ena fallet att endast obetydliga intrång på motstående intressen kan tolereras, i andra fallet att endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevarandeintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från vattenkraftutbyggnad.

24 Utredningens tillkomst och arbete sou 197623

Vid den sakkunniges slutliga redovisning bör tonvikten läggas på en beskrivning av och en rangordning mellan enskilda projekt. Det är med hänsyn bl. a. till det stora intresset för fortsatt vattenkraftutbyggnad angeläget att utredningsuppdraget även i denna del fullgörs skyndsamt.” (Anförande av statsrådet Carlsson till statsrådsprotokollet den 3l maj 1974.)

1.4 Utredningens arbete

Utredningen har haft möjlighet att begära uppgifter från sådana myndigheter som har särskild sakkunskap inom ämnesområden som berörs av vattenkraftutbyggnad. Regeringen har således gett uppdrag till statens naturvårdsverk att ta fram underlag beträffande det rörliga friluftslivet och den vetenskapliga naturvården, till riksantikvarieåmbetet beträffande kulturminnesvården, till lantbruksstyrelsen beträffande jordbruket och rennäringen. till Skogsstyrelsen beträffande skogsbruket, till liskeristyrelsen beträffande husbehovs- och fritidsfisket samt till industriverket beträffande vatyrkes-, tenkraftens roll i kraftsystemet. Verken lämnade inför utredningens lägesrapport preliminära yttranden den 1 september 1974 och slutliga yttranden under hösten 1975. I betänkandet refereras verkens yttranden ordnade efter ämnesområde i avdelning ll och lll och efter älvsträcka i avdelning IV. Yttrandena finns tillgängliga i sin helhet hos resp. myndighet och departement. Särskilt uppdrag har också getts till länsstyrelserna beträffande rekreation m. m. och till geografiska institutionen vid Umeå universitet for underrörande sysselsättning och kommunal ekonomi, turism m. m. sökningar Vidare har Svenska samernas riksförbund (SSR) bidragit med material om rennäringens betydelse for samekulturen. Uppgifter om utbyggnadsprojektens storlek, läge och utformning har kontinuerligt lämnats av kraftforetagen. som kommit in från de olika och från kraft- De uppgifter myndigheterna har varit för utredningsarbetet. Utredföretagen det viktigaste underlaget har också gjort flera resor i utredningsområdet. Utredningsman och ningen sekretariat har därigenom kunnat besöka praktiskt taget varje älvsträcka där utbyggnadsmöjligheter redovisats. Flertalet av experterna har varit med på åtminstone någon av resorna. Resorna har också haft ett annat viktigt syfte, nämligen att ge utredningen möjlighet att träffa olika lokala intressegrupper, for att informera men framför allt för att höra deras synpunkter och åsikter. Samtalen med representanter för kommuner, fackliga organisationer, kraftföretag, samebyar. älvbyamän, fritidsfiskare m. li. har haft sitt stora värde inte räddargrupper, främst som opinionsmätningar utan som ett sätt att få fram så många synpunkter som möjligt beträffande både principiella frågor och de enskilda älvsträckornas egenskaper. De har därigenom i väsentliga avseenden påverkat utredningsarbetet. Detsamma gäller också remissvaren på utredningen om vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand, samt remissvaren på vår egen lägesrapport.

sou 197633 Utredningens tillkomst och arbete 25

1.5 Lägesrapporten

l enlighet med direktiven publicerade utredningen i oktober 1974 lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2. Huvudsyftet med lägesrapponen var att redovisa preliminära bedömningar av den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften, som underlag for regeringens förslag beträffande energipolitiken i prop. 1975:30, Energihushållning m. m. Lägesrapporten grundade sig på preliminära rapporter från tillfrågade myndigheter. Rapporterna var i flera fall ofullständiga, beroende på att tiden inte hade räckt till for några mer omfattande inventeringar. Därmed måste också lägesrapportens resultat bli osäkert och delvis hypotetiskt. Några räkneexempel ñck illustrera olika nivåer for en framtida vattenkraftutbyggnad. De byggde på några tänkbara principer för bl. a. den svåra avvägningen mellan utbyggnader i olika delar av landet. I enlighet med direktiven angavs en nivå som forutsatte att endast obetydliga intrång på motstående intressen kan tolereras, och en nivå som innebar att “endast sådana älvsträckor som med hänsyn till sammanvägda bevarandeintressen kan karakteriseras som omistliga undantas från vattenkraftutbyggnad”. Den lägsta nivån bedömdes innebära en årsproduktion på 65-67 TWh, den högsta nivån 75-77 TWh. Lägesrapporten remissbehandlades inte formellt, men den skickades till de remissinstanser som skulle ge synpunkter på Vattenkraft och miljö (SOU 1974:22) eller på energiprognosutredningens betänkande (SOU 1974264-65) Energi 1985 2000. Flera av dessa utnyttjade också tillfället att lämna synpunkter på utredningens arbete.

2 Vattenkraften i tidigare och beslut planering

2.1 Inledning

Enligt svensk lag har med vissa inskränkningar var och en rätt till det vatten som hör till hans mark. Den som förfogar över mer än hälften av en fallsträcka har rätt att tillgodogöra sig kraften i hela sträckan, vilket innebär att han vid utbyggnad tvångsvis och mot ersättning får ta i anspråk även fallhöjd som tillhör någon annan. I många älvsträckor har ägoförhållandena varit så splittrade ursprungligen att ingen ensam har ägt majoriteten av fallhöjden, men genom olika avtal (köp, servitut, byte m. rn.) har ofta en enda ägare kunnat förvärva fallhöjdsmajoriteten. Det finns därför numera majoritetsägare i så gott som alla återstående utbyggnadsvärda fallsträckor. Stora fallrättsägare är Förutom staten genom vattenfallsverket och vissa kommuner, t. ex. Stockholm och Skellefteå, bl.a. större bolag med både egen detaljdistribution och egna industrier med stor ellörbrukning (t. ex. SCA, MoDo). Om en majoritetsägare vill bygga ut sin fallsträcka krävs tillstånd enligt vattenlagen (se kapitel l6). Innan regeringens prövningsrätt den l januari 1972 utvidgades till att omfatta även allmänna planeringssynpunkter kunde prövningen formellt bara ta hänsyn till det aktuella projektet och inte till utbyggnadssituationen i stort. Det hade emellertid vuxit fram en stark opi-

nion För att vissa älvsträckor en gång för alla borde undantas från utbyggnad.

Detta synsätt ledde till särskilda överenskommelser mellan naturvårds- och utbyggnadsintressena och till förhandsbeslut av regering och riksdag om undantagande av vissa älvsträckor. Detta kapitel beskriver de viktigaste av dessa ställningstaganden som gäller särskilda älvar eller älvsträckor. I kapitel 3 beskrivs de energipolitiska besluten, som mer behandlar vattenkraften som en del i ett energisystem. oberoende av vilka älvsträckor som producerar energin.

2.2 Tidigare ställningstaganden

Utredningen skall studera alla älvsträckor norr om Indalsälven som kan bli aktuella för vattenkraftutbyggnad, utom de i direktiven älundantagna varna Torne älv, Pite älv och Vindelälven. Tidigare beslut om undantag

28 i tidigare planering och beslut

Vattenkraften

av olika älvsträckor från utbyggnad är alltså inget skäl att inte behandla dem eller att betrakta deras plats i utredningens rangordning som avgjord på förhand. Men undersökningar som gjorts i samband med tidigare beslut som olika haft är givetvis en del av det underlagsmaterial myndigheter att utgå från vid sitt arbete.

Nationalparker Bestämmelser om nationalparker finns i naturvårdslagen. Där står att statens mark kan avsättas som nationalpark i syfte att bevara större sammanområde av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i vähängande sentligen oförändrat skick”. Nationalparker avsätts i princip för all framtid Ingrepp för vattenkraftutbyggnad har dock efter genom beslut av riksdagen. beslut av riksdagen skett framför allt i Stora Sjöfallets nationalpark. mindre ingrepp också i flera andra parker. Nationalparkerna i norra Norrland framgår av separatkarta B.

Överenskommelsen 1961, den s. k. Freden i Sarek År 1952 skapades en samarbetsnämnd för natur- och landskapsvård i samband med vattenkraftens utnyttjande. I nämnden ingick deltagare från ett antal organisationer och sammanslutningar med intresse för naturskydd. Den kompletterades också med företrädare för vissa myndigheter. Nämnden som skulle företräda naturskyddets intressen i utsåg 1954 en delegation överläggningar med främst statens vattenfallsverk (delegationens uppgifter övertogs 1963 av statens naturvårdsnämnd och 1967 av statens naturvårdsverk). År 1961 hade förhandlingarna lett fram till en överenskommelse som innebar att vattenfallsverket förklarade sig berett att avstå från utbyggnad av vissa vatten. medan andra utbyggnader sköts upp i 5 resp. 10 år. Naturvårdens företrädare lovade i gengäld att inte motsätta sig övriga utbyggnader. Överenskommelsen har dock aldrig bekräftats av riksdagen. Vissa områden som berördes av överenskommelsen ingår numera i Padjelanta nationalpark. som tillkom 1962.

om Vindelälvens utbyggnad och utredningen om 1970-talets Frågan vattenkra/tutbyggnader i Norrland Av Vindelälven undantogs i överenskommelsen 1961 endast vissa källsjöar från utbyggnad. 1 övrigt skulle Vindelälven med Laisälven lå byggas ut. Statens vattenfallsverk redovisade 1962 en plan för Vindelälvens utbyggnad, och 1965 upptogs förhandlingar mellan verket och statens naturvårdsnämnd.

Resultatet blev att nämnden inte motsatte sig utbyggnad. sedan de ursprung-

liga planerna modifierats så att ingen utbyggnad skulle ske i Vindelälven uppströms Storvindeln. Debatten om Vindelälvens utbyggnad fortsatte sedan frågan tagits upp beslutade att en utbyggnad inte i riksdagen och ledde till att riksdagen borde komma till stånd (AB 1967:55). Regeringen tillsatte 1969 en arbetsgrupp för att utreda frågan om vattenkraftutbyggnad i de fyra outbyggda huvudälvarna, d. v. s. Torne älv,

Vattenkrq/ten i tidigare och bes/ur 29 planering

Kalix älv.. Pite älv och Vindelälven. Gruppen fann att det fanns starka skäl att bevara alla älvarna outbyggda, men att, om sysselsättningssynpunkterna gavs stor vikt; Vindelälven i första hand borde komma ifråga för utbyggnadl. 1 sambaznd med att regeringen i april 1970 meddelade att man inte skulle komma attt föreslå riksdagen en utbyggnad av Vindelälven, fick statens vattenfallsverk i uppdrag att redovisa statens outnyttjade vattenkrafttillgånger i de större norrlandsälvarna. skulle Redogörelsen bl. a. visa sysselsättningsetffekten och lönsamheten vid olika utbyggnader. En utgångspunkt för arbetet skulle vara att Torne och Pite älvar samt Vindelälven inte borde byggas ut. Verket :presenterade i slutet av samma månad tolv utbyggnadsprojekt. Sedan ett stort antal myndigheter och organisationer yttrat resig gjorde

geringen en preliminär avvägning. Enligt denna borde vattenfallsverket

fortsätta förberedelserna för utbyggnad av det ekonomiskt lönsamma Kaitumprojektet, som skulle innebära en överledning av vatten från Kaitumälven till Stora Lule älv. Framför allt av sysselsättningspolitiska skäl borde verket vidare fortsätta förberedelserna för utbyggnad av kraftstationerna Vittjärv i Lule älv, i Skellefteälven, Juktan Rebnisluspen och Björkfors i Umeälven samt Vojmån-Stalon och Stenkullaforsen i Angermanälven. I fråga om Karats i Pärlälven samt Tärnaby och Forsbäck i Umeälven ansåg regeringen däremot att så starka naturvårdsskäl talade mot utbyggnaderna att de inte borde komma till stånd. En utbyggnad av Kalixälven (projekten Parakka och Mestoslinkka) beräknades inte på lång tid få någon effekt på sysselsättningen i Norrbotten. Också lönsamheten bedömdes vara otillräcklig. och regeringen ansåg därför att man tills vidare inte borde ta ställning till en utbyggnad. Kraftstationerna Vittjärv och Rebnis är numera och Juktan unutbyggda der byggnad. Kaitumprojektet däremot avfördes i samband med riksdagsbeslutet om utbyggnad av Ritsems kraftstation i Luleälven (rskr. 1971:226).

2.3 Den fysiska riksplaneringen

Förarbeten for en fysisk riksplanering påbörjades 1967 med syftet att klarlägga förutsättningarna för användningen av våra naturresurser. Arbetet redovisades i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten, som efter en omfattande remissbehandling låg till grund för prop. 1972:111, bilaga 2. Där föreslog regeringen vissa riktlinjer för den fortsatta planeringen. Det var dels riktlinjer för hur vissa geografiska områden, främst kusterna, fjällen och älvdalarna, skulle behandlas, dels riktlinjer för hur vissa verksamheter, t. ex. jordbruk, friluftsliv och miljöstörande industri, skulle behandlas i planeringen. Riksdagen godtog i huvudsak propositionens förslag. Beslutet innebar bl. a. att riktlinjerna skulle fullföljas i den kommunala och planeringen genom åtgärder från länsstyrelser och andra myndigheter. 1 ett första skede skulle kommunerna redovisa för vilka Med Björkfors i Umeälprogram planeringsåtgärder de ansåg ven avsågs samma pronödvändiga för att riksplaneringens syften skulle tillgodoses. Programmen jekt som Klippen i denna redovisades under 1974. och sedan regeringen och riksdagen tagit ställning utredning.

och beslut

Vattenkraften i tidigare planering

»30

till programarbetet under 1975 fortsätter planeringsarbetet i län och kommuner för att i huvudsak vara avslutat under 1976. Resultatet av arbetet under har redovisats i regeringens proposition 1975/76:1. programskedet

De geografiska riktlinjerna De fastlagda riktlinjerna for fjällvärlden innebär bl. a. att vissa väglösa områden skall undantas från all tyngre exploatering, t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. Planverket och naturvårdsverket har i samråd med länsstyrelser och kommuner gjort en översyn av områdenas avgränsning, som överlämnats till regeringen under hösten 1975. Förslaget remissbehandlas för närvarande. De väglösa områdena enligt verkens avgränsningsförslag framgår av separaikarta B. För älvdalarna innebär riktlinjerna bl. a. att av vattenkraftutbyggnader opåverkade huvudälvar och källñöden i norra Norrland också fortsättningsvis skall bevaras opåverkade. Regeringen föreslog i prop. 1972:111 att Torne älv, Pite älv och Vindelälven skulle bevaras men att i fråga om Kalix älv

överväganden borde göras innan statsmakterna tog ställning till

ytterligare om älven borde bevaras i sin helhet eller om någon utbyggnad borde få komma till stånd. Riksdagen uttalade dock att övervägande skäl talade för att inte heller Kalix älv borde byggas ut för kraftproduktion. Riktlinjernas innebörd är att de skall fungera som ramar för planeringen under lång tid framåt. De grundar sig på översiktliga bedömningar och måste

få sin praktiska tillämpning i mer detaljerad planering, men några större

avsteg från riktlinjerna får inte göras utan riksdagens medgivande. I prop. 1975/76:1 understryks att de geografiska riktlinjerna bör gälla som klara anvisningar för hur de berörda områdena skall utnyttjas. Men givetvis gäller här liksom att ett starkt samhällsintresse kan i fråga om nationalparkerna ge riksdagen anledning att ändra riktlinjerna.

Riksintressanta områden Den fysiska riksplaneringen omfattar också en kartläggning och värdering av bl. a. den vetenskapliga naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens anspråk. Naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet har efter samråd med länsstyrelser och kommuner avgränsat ett stort antal områden som anges vara av riksintresse for dessa sektorer. 1 norra Sverige är dessa områden i stor utsträckning koncentrerade till ijällområdet och älvdalarna. Många tänkbara kraftutbyggnader berör därför sådana områden. Avgränsningen av riksintressanta områden är ett uttryck for berörda myndigheters värderingar. Sammanvägningen med andra intressen sker bl. a. i kommunernas fysiska planering. 1 prop. 1975/ 76:1 sägs att det bör vara ansvariga centrala fackmyndigheters uppgift att ange vilka områden i landet som har betydelse från rikssynpunkt och att svara för bevakning av hur deras intressen beaktas i lokal och regional planering. Regering och riksdag bör inte ta ställning på förhand till fackmyndigheternas redovisningar och åtgärder, men myndigheterna bör göra regeringen uppmärksam på om pågående utveckling eller föreslagna åtgärder skulle äventyra riksplaneringens syften.

Vattenkraften i tidigare planering och beslut 31

Det kommunala programarbetet

Under programskedet har 272 av landets 278 kommuner i samråd med länsstyrelserna gjort upp program för de åtgärder man ansett nödvändiga för att säkerställa riksplaneringens syften. Efter en omfattande remissbehandling har regeringen under våren 1975 fattat beslut län för län om att programmen bör läggas till grund för fortsatt planeringsarbete och angett olika Förhållanden som särskilt skall uppmärksammas i planeringen. Vattenkraftprojekt som aktualiserats i samband med de båda utredningarna om vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand resp. i norra Norrland berör 45 kommuner varav hälften i det södra området. Kommunerna där har senare haft tillfälle att redovisa sin uppfattning i utbyggnadsfrågorna i samband med remissbehandlingen av den sehlstedtska

utredningen..

l det norra området har tio kommuner kommenterat vattenkraftutbyggnaderna i sina program (Pajala kommun har därutöver utryckligen avstått från att behandla Kalixälven). Arvidsjaurs kommun har därvid motsatt sig

utbyggnad av Byske och Åby älvar. Jokkmokks kommun säger att ett be-

varande av Pärlälvens vattensystem är en förutsättning för att riksintressena skall kunna tillgodoses och föreslår skydd enligt naturvårdslagen kring älven. Att så många som 14 kommuner i det norra området inte alls behandlat vattenkraftfrågorna i programmen beror sannolikt på att programmen gjordes innan utredningen tillsattes, och att man således inte ansett sig ha vare sig anledning eller underlag för att ta upp någon diskussion om vatten-

kraftutbyggnad. Åtskilliga kommuner har dock föreslagit olika planerings-

insatser i områden där utbyggnad kan bli aktuell, utan att närmare kommentera utbyggnadsfrågan och utan att den varit avgörande för förslagen. Det gäller för 14 kommuner och täcker ett 15-tal älvar och älvsträckor där utbyggnadsmöjligheter har redovisats. l sina beslut angående de kommunala programmen har regeringen understrukit att en översiktlig planering bör utföras för huvudälvarnas dalgångar. Regeringen anger 25 kommuner som bör utveckla sina program i syfte att tillgodose riktlinjerna för älvdalarna. Tio av dessa kommuner ligger i området norr om

Indalsälven,

2.4 Beslut* av 1975 års

riksdag

I regeringens proposition 1975:30 om energihushållning m. m. behandlades frågor om hur landets försörjning med elektrisk energi fram till 1985 bör läggas upp (se vidare kapitel 3). l avvaktan på ett nytt samlat ställnings-

tagande 1978 till energipolitiken föreslog regeringen att en utbyggnadsnivå

motsvarande 66 TWh/år t. v. skulle sättas som gräns för den totala vattenkraftutbyggnaden i landet. Energibalansen 1985 skulle därmed kunna tillföras ytterligare ca 5 TWh. Ett sådant tillskott ansågs möjligt att uppnå med förhållandevis små skadeverkningar, i första hand om-, tillgenom och nybyggnader i redan utbyggda älvar. Riksdagen konstaterade att det råder viss tveksamhet om möjligheterna att fram till 1985 öka vattenkraftproduktionen med 5 TWh, men godtog ändå det mål för vattenkraftpro-

32 och beslut

Vattenkraften i tidigare planering

duktionens utveckling som angavs i propositionen. Civilutskottet anför (CU 1975:28): Det är emellertid enligt utskottets mening uppenbart att avvägningar även i tidsperspektivet fram till 1985 bör grundas även på det ytterligare underlag som år 1976 väntas läggas fram av den Ekströmska utredningen och framför allt kunna göras lör bl. a. båda utredningsomrádena på en gång. Mot bakgrund av denna bedömning har utskottet förutsatt att regeringen. sedan det tillkommande utredningsmatenalet remissbehandlats, lörelägger riksdagen redovisning därför jämte därav löranledda lörslag till kompletterande riktlinjer lör vattenkraftsutbyggnader fram till år 1985. I propositionen framhölls att sammanhängande älvsträckor av stort bevarandevärde bör undantas från utbyggnad genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, medan övriga projekt bör vara öppna för prövning enligt vattenlagen. Ett slutligt ställningstagande till vilka älvsträckor som på detta sätt borde undantas kunde dock inte göras vid denna tidpunkt. I stället angavs en rad älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand där full handlingsfrihet borde bibehållas inför en senare prövning. och där inga beslut om utbyggnad således borde fattas tills vidare. Det gällde:

Övre Klarälven (Strängsforsen och Klarabro) Övre och mellersta Västerdalälven (Hälla-Äppelbo) Nedre Västerdalälven (Kvarnholsforsen och Fänforsen) Nedre Dalälven (Tyttbo och Gysinge) Härjedalsljusnan (Broforsen och Linsellborren) Mellanljusnan (Kasteln-Edänge) Mellersta Ljungan (Havern och Kölsillre) l Indalsälven: Åreälven Hosjö och Dammån Övre Hårkan (Ulen-Rengen och Toskströtnmen) Nedre Hårkan utom Högfors Ammerån Vid 1975:30, CU 1975:28. rskr. behandlingen av propositionen (NU 1975:202-203) godtog riksdagen alltså regeringens förslag om utbyggnadsnivå. Riksdagen lade emellertid till ett antal enskilda projekt som tills vidare borde undantas från slutliga beslut, nämligen: l Klarälven Värsjö l Dalälven Djurforsen l Ljusnan Hamreskans. Härjeásjöns och Vemåns reglering l Ljungan Sölvbacka och Viforsen l Indalsälven Mattmar, Granboforsen, Iångforsen, Litsnäset, Åbervattnets, Kingarnas och Häggsjöns reglering samt Högfors. De undantagna älvsträckorna redovisas bl. a. på separatkarta 1 till prop. 1975/76:1. För norra Norrland fanns inte underlag lör att göra motsvarande urval av älvsträckor. För detta område innebär riksdagsbeslutet att man, på motsvarande sätt som i det södra området, skall kunna ta ställning till ett antal de från motstående intressen högst värderade, trots projekt som inte tillhör att ett samlat ställningstagande ännu inte skett.

3 Vattenkraften i

energiförsörjningen

3.1 Energiomsättning

Alla processer på jorden drivs av energi, som till absolut övervägande del härstammar från solen. Figur 3:1 visar hur det ständiga energiflödet från solen genom olika processer omvandlas till värmestrålning som lämnar jorden igen. Längst ner i figuren finns symboler för lagrad energi i jorden. Energin i fossila bränslen är lagrad solenergi. Den fylls långsamt på genom dött organiskt material, men samhällets uttag är f. n. betydligt större än återfyllningen. I form av kärnenergi och geotermisk energi finns mycket stora energimängder lagrade sedan materiens tillkomst. I dag kommer endast små tillskott till energiflödet från dessa lager. Energin kan inte konsumeras, bara omvandlas till andra former av energi. I stället for energikonsumtion borde man alltså tala om energiomsättning.

l Virmeslrilning

f* lidvallenüstt

Konvertera till värme=l5000 »v ›§\:(C»

Å d i rbörd: 7000- Sjöar, dammar, ing 0th ned ;Ö f” › Q. Figur 351 Energi/läder på

f i i :Vklküibr a i om älvar och is Monika.: . 4_ _jørdem Siffra anger/läder:

Vindar. vågor och slrömmanüü* Vñlltnkrilt{ uwyggdfuovi f m? ::u:;:g_ storlek som multipel (00x)

av den energimängd som Folusynleszñ rv?? samhället totalt omsätter. 0ur - _) - Logaritmisk breddskala. Livsmedel- . 0,06 _ 4 KS 1hilm Källa: Energi - inte endast J en _frâga om teknik. Cent- Karnenerqi, rumför tvärvetenskap vid U8. H-kralt Göteborgs universitet.

34 Vattenkrqften i energiförsörjningen

“samhället i figuren representerar det som sålunda något o- Symbolen egentligt brukar kallas energiproduktion och energikonsumtion. Samhällets

omsättning av solenergi genom olika typer av tekniska processer har i figuren åsatts värdet 1. Övriga processer i figuren har satts i relation till detta värde.

Varje år kommer sålunda via solstrålningen ca 30 000 gånger mer energi till jorden än den som omsätts genom teknisk energiomvandling. Den tekniska energiomvandlingen ger dock bara en del av den totala energimängd vi utnyttjar. Förutom att värmen från solen är en förutsättning för allt liv på jorden, kan vi för särskilda ändamål tillgodogöra oss en del energi utan teknisk omvandling, t. ex. genom att ta tillvara direkt solstrålning för husuppvärmning, driva sjöfart med segelfartyg eller låta vattnet sköta transportarbetet vid timmerflottningen. Det finns inte heller några bestämda gränser för vad som kan ingå i den tekniska energiomvandlingen. l figuren är vattenkraft, kärnkraft, ved och fossila bränslen markerade som samhällets energikällor, förutom livsmedlen. Med solceller kan en liten del av det solljus som nu refiekteras eller konverteras till värme ledas in i kraftsystemet. Vindkraftverk, vågoch tidvattenkraftverk kan utnyttja rörelseenergin. Fotosyntesen kan utnyttjas mera genom odling av snabbväxande vedväxter. Den geotermiska kan utnyttjas för uppvärmning eller omvandlas till elektricitet. När energin det i detta betänkande talas om energiproduktion och energikonsumtion avses alltså bara en del av samhällets totala energiomsättning, den del som tillgodogörs med i dag tillämpade tekniska omvandlingsprocesser.

3.2 Energikonsumtionens utveckling

av naturresurser som ved, fossila bränslen och vattenkraft Användningen TWh/k för framställning av energi var fram till industrialiseringen under 1800-talet 401 Från början var födan den enda energikälla som jämförelsevis obetydlig. människan omvandlade till arbete. En vuxen människa i hårt kroppsarbete utvecklar mindre än en halv kilowattimme per dag eller ungefär lika mycket som Med som elden som källa vallenkrafi en vanlig glödlampa. husdjur draghjälp, pelrohum för värme och ljus, med väderkvarnar och vattenhjul ökade energianvändkolochkola än en tiondel ningen, men den motsvarade långt in i modern tid mindre vadochavfall av dagens energianvändning, räknat per person. sekelskiftet, då industrialiseringen kommit i gång på allvar. var Kring inte mer än en sjättedel av vad energiförbrukningen per person fortfarande svarade för två tredjedelar av enerden är i dag. Ännu vedforbränningen gikonsumtionen. Med undantag av tiden för andra världskriget har energiförbrukningen

under 1900-talet ökat. Ökningstakten har varit särskilt stark efter

ständigt andra världskriget. Förbrukningen motsvarar i dag nära 200 kilowattimmar isoo-io ›zo -so w sa -aoen och dag. De viktigaste energikällorna har varit kol, olja, vatper person tenkraft och bränslen från skogen (sefigur 3:2). Användningen av kol ökade Figur 3:2 Sveriges energi- fram till andra världskriget för att under 50-talet trängas undan av oljan konsumtion. av vatsom sedan dess varit den dominerande energikällan. Utbyggnaden tenkraften skedde i accelererad takt och kulminerade kring 1960. Bränslen Källa: Å ngpanne/öreningen. från skogen har sedan sekelskiftet använts i nära nog oförändrad omfattning,

Vattenkraften i energi/örsörjningen 35

tidigare i form av ved, i dag främst i form av avfall inom massa- och pappersindustrin. Mellan 1955 och 1973 ökade energiförbrukningen i landet med i genomsnitt 4,6 % per år och uppgick 1973 till 429 miljarder kilowattimmar (TWh). Under samma period ökade elförbrukningen med i genomsnitt nära 7 % per år och uppgick 1973 till 77,5 TWh. Den stora efterfrågan på elenergi beror bl. a. på att den har förhållandevis lågt pris, är lätthanterlig och lätttillgänglig och ger liten miljöpåverkan hos slutkonsumenten. Av den tillförda energin 1973 importerades drygt 75 %, varav större delen i form av oljeprodukter. Vattenkraften svarade för 14 % och ved och avfall för 8 % av den tillförda energin. Den senare delen av produktionen omsätts i huvudsak inom massa- och pappersindustrin. Under 1974 sjönk energiförbrukningen till 405 TWh, och för första gången på 25 år minskade också elförbrukningen, om än obetydligt. Orsakerna till minskningen kan härledas ur 1973 års oljekris, som resulterade i höjda energipriser, ransoneringar, sparkampanjer och bidrag till energibesparande åtgärder. Dessutom bidrog det milda vädret under vintern till en lägre energiförbrukning. Utvecklingen under 1975 har inneburit en ökning av energiförbrukningen till 417 TWh varav elförbrukningens andel var ca 80 TWh. Vattenkraften har under året producerat 58 TWh.

3.3 Landets vattenkraftresurser

Vattenkraften är en kontinuerlig energikälla som, i likhet med sol- och vindenergi, ständigt förnyas. All avrinning, d. v. s. alla älvar, åar, bäckar och rännilar, motsvarar under ett normalår en energimängd av ca 200 TWh. Den tekniskt utbyggbara vattenkraften har överslagsmässigt bedömts till 130 TWh i årlig produktion. En allt större del av den tekniskt utbyggbara vattenkraften har enligt kraftindustrins bedömningar också blivit ekonomiskt utbyggnadsvärd. Det hänger främst samman med ökad efterfrågan på elenergi, teknisk utveckling och rationaliseringar inom såväl elöverförings- som vattenbyggnadssektorn samt - under de senaste åren - kraftigt ökade kostnader för alternativa energislag. Denna utveckling har bl. a. inneburit att även mindre vattendrag och fallhöjder blivit intressanta för ut-

Tabel13.1 Ekonomiskt utbyggnadsvärd vattenkraft vid olika tidpunkter samt faktisk produktion

Bedömning år Ekonomiskt utbygg- Faktisk vattenkraftnadsvärt (TWh/år) produktion (TWh/år)

36 Vattenkrq/ten i energiförsörjningen

run/tr byggnad. För närvarande pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att ta """""" M,,,,,,,,,,i fram automatiskt styrda, standardiserade småaggregat. Försöksverksamhet med ett antal prototypanläggningar planeras i vissa vattendrag. Enligt kraftindustrins senaste bedömning, som gjordes 1974, uppgår de ------------------ -- ekonomiskt vattenkraftresurserna till totalt 95 TWh. Det utbyggnadsvärda är tre gånger mer än vad man ansåg vara värt att bygga ut 1930. Se/igur ----- 3:3 och tabell 3.1. Av dessa 95 TWh har 60 TWh redan utnyttjats i befintliga anläggningar. Därtill kommer ca l TWh i beslutade anläggningar som ännu inte har tagits i drift. De återstående utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna är således ca 34 TWh. Vattenkraftresursernas fördelning på olika delar av landet frammomuisaoissomâr går av figur 3:4. Figur 3:3 Ekonomiskt u!byggnadsvärd vattenkraft I* k fr d t “sm b - e ,

ZZ,§,,,,,QZ,,_'

3.4 Vattenkraftens egenskaper och roll l kraftsystemet

Sveriges försörjning med elektrisk energi har hittills till största delen varit baserad på vattenkraft, som för närvarande är vår viktigaste inhemska energikälla. Fram till mitten av 1960-talet täckte vattenkraften under år med

Vattenkraft som tekniskt-ekonomiskt inte kan utnyttjas Norra Norrland lol 60 TWh/år

Naturresurs vattenkraft 200 TWh

Q Befintlig eller lovgiven utbyggnad E Torne älv, Pite älv och Vindelilven

Uthyggnadsmöjlighøter som behandlas i SOUl97k=22

resp I detta botankande Övriga Sverige (Z tot 5TWh/år Osäkra utbygqnadxmöjlighoter

12.5 Energimängderi TWh/år

Figur 3:4 Vanenkrqfrresursernas/örde/ning pa Cirklarna är ytproportionalla mot energimingdmua olika delar av landet

Vattenkrafren i energiförsörjningen 37

normal nederbörd praktiskt taget hela behovet av elkraft. Sedan dess har vattenkraftens andel sjunkit och är nu omkring tre fjärdedelar av elproduktionen. Vattenkraftens utnyttjande bygger på en sedan länge välkänd teknik. Vattenkraftverken är driftsäkra och har lång livslängd. l ekonomiska kalkyler räknar l ett kärnbränslebaserat man med avskrivning på 40 år, men det finns exempel på verk kondenskraftverk får som utan allvarliga störningar fungerat sedan 1890-talet. De årliga enerman inte ut mer än en gitillskotten levereras alltså under mycket lång tid med låga driftkostnader tredjedel av bränslets och oberoende av störningar i omvärlden och fluktuerande bränslepriser. energi i form av elenergi. Även relativt små kraftverk blir därför, totalt sett, betydande energipro- l ett modernt oljeeldat kondenskraftverk är ducenter. verkningsgraden något Jämfört med andra produktionsformer ger vattenkraften elektrisk energi högre. Ett kärnkraftmed små omvandlingsförluster. Naturenergin i det rinnande vattnet om- aggregat av normalstorvandlas med hög verkningsgrad till elenergil lek producerar under Vattenkraftproduktionen är beroende av vattenframrinningen. Den na- normala förhållanden 1,5 är i de norrländska minst då elkraft- ggr den energimängd turliga vattentillgången vattendragen som en utbyggd Kalix behovet är som störst, d. v. s. under vintern. För att vattenkraften skall älv skulle göra. Därtill kunna utnyttjas effektivt krävs därför goda årsregleringsmöjligheter. Genom alstras energi i en kvantistora ingrepp i form av sjöregleringar kan vattenkraften nu regleras så att tet som motsvarar proproduktionen är ungefär jämn året runt. Ca en tredjedel av landets vat- duktionen i tre utbyggda Kalixälvar. Den utgörs tenkraftproduktion möjliggörs genom årsregleringar. av värme som f. n. inte Kraftproduktionen måste vid varje tidpunkt svara mot förbrukningen. nyttiggörs. Elenergins konsumtionsmönster varierar avsevärt mellan olika årstider, under veckan och dygnet beroende på klimatväxlingar, arbetsrytm i industrin m. m. Se/igur 3:5 och 3:6. Med hänsyn till bl. a. dessa variationer i belastningen måste produktionssystemet vara flexibelt. I det svenska kraft- %av driftsårshelastningen systemet uppnås detta genom att kraftverk med lång utnyttjningstid och jämförelsevis låga rörliga kostnader, t. ex. kärnkraftverk och vissa vattenkraftverk, används för att täcka baskonsumtionen. Belastningsvariationerna

Z av veckomedelelfekten

Figur 3:5 Normal veckofördelning av driftârsbe- Iasmingen.

Källa: Vattenfall.

Uljekundens Figur 3:6 Be/asmingens variationer och produktianensförde/ning på krans/ag under dygnet och under veckan - decemberdagar.

Lördag Söndag Måndag Tisdag Källa: Vatten/all

38 Vattenkrqften i energiförsörjningen sou 1976:28

under dygnet och veckan klaras i första hand med lättreglerad vattenkraft, i andra hand med värmekraftanläggningar som har jämförelsevis höga rörliga och låga fasta kostnader (se figur 3:6). Vattenkraften har vidare stor betydelse som det kraftslag som bäst täcker plötsliga produktionsbortfall vid t. ex. driftstörningar eller haverier i större värmekraftaggregat. Vattenkraftverkens goda beror på

regleringsegenskaper

att det är tekniskt möjligt att genom automatisk reglering praktiskt taget momentant ändra vattenföringen genom verket. En motsvarande reglering i oljeeldade kraftverk skulle resultera i en avsevärd fördyring av kraftproduktionen.

3.5 Landets energipolitik

Våren 1975 lade riksdagen fast vissa allmänna riktlinjer för energihushållningen m. m. fram till år 1985 (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr. 1975:202). I propositionen redovisar statsministern regeringens syn på den energipolitiska situationen:

Sverige hör till de länder i världen som har den högsta industriella produktionen och den högsta energikonsumtionen per invånare. Frågan om en rättvis global Fördelning måste alltid ha en central plats, när energiproblemen diskuteras. Men det är inte så att det bara är de fattiga länderna som förlorar om utvecklingen får fortsätta i samma riktning och i samma takt som hittills. Förr eller senare måste en ohämmad ökning av energiförbrukningen slå tillbaka på oss alla. Tillgångarna på energi är inte obegränsade. Användningen i allt större omfattning av bränslen av olika slag medför dessutom påtagliga risker for människor och miljö. Det är inte möjligt att göra några säkra uppskattningar av hur länge de energitillgångar som kan utnyttjas med hittills känd teknik kommer att räcka. För vissa slag av bränslen kan det vara en fråga om decennier. För andra är det fråga om betydligt längre tider. Men ett faktum är att konsumtionen i dag till helt övervägande del tillgodoses ur jordens lagrade reserver av olja, kol. naturgas och uran, d. v. s. inte förnyelsebara råvaror. Endast några få procent av den totala förbrukningen hämtas från vattenkraft och andra energikällor som förnyas. All produktion av energi är förenad med miljöproblem. Utnyttjandet av vattenkraft innebär ofrånkomligen ingrepp i naturen. Kärnkraften har särskilda säkerhetsproblem som hör ihop med den joniserande strålningen. Användningen av fossila bränslen innebär risker för både människors hälsa och naturmiljön. Det gäller i första hand svaveldioxid, som släpps ut vid förbränningen av kol och olja. Den sprider sig över - stora områden och kan försura mark och vatten. Utsläppen av koldioxid i luften innebär på längre sikt kanske ännu större risker. Ökade mängder koldioxid i luftlagren kan enligt vissa forskare ge klimatförändringar, som med tiden skulle kunna få katastrofala följder för våra levnadsbetingelser. I framtiden kommer många av de begränsnings- och riskproblem som hör ihop med de nya energikällorna att lösas. Men att utveckla ny teknik kräver stora forskningsinsatser. Det tar också lång tid innan ny energiteknik kan få en mera påtaglig roll för energiförsörjningen. Det tog 30 år för kärnkraften att nå fram till ett kommersiellt genombrott. Varken vätekraft, sol- och vindenergi eller geotermisk energi kommer att kunna bidra till energiförsörjningen i nämnvärd utsträckning under de närmaste decennierna. Debatten om energifrågorna har i stor utsträckning kommit att handla om avig-

Vattenkrqften i energiförsörjningen 39

sidorna med en okontrollerad energiförbrukning och riskerna med olika energikällor. Den kritik av utvecklingen som har kommit fram har varit både nyttig och nödvändig. Den har riktat uppmärksamheten på olika riskmoment och understrukit nödvändigheten av att spara energi. Såväl ekonomisk utveckling som välfärd äventyras, om inte samhället tar ett större ansvar för den framtida energiförsörjningen. Men samtidigt är en tryggad tillgång på energi en avgörande förutsättning för att vi skall kunna förverkliga våra önskemål om arbete, välfärd och social utjämning.

Huvudpunkterna i den energipolitik som riksdagen beslutade är D att dämpa ökningen av energikonsumtionen genom dels sparande, dels effektivare användning av energin D att driva en aktiv oljepolitik som innebär att man ökar importen av andra fossila bränslen samt ökar försörjningstryggheten när det gäller tillförseln av olja D att trygga behovet av elkraft genom utbyggnad av såväl oljekraft som vatten- och kärnkraft D att delta i internationell samverkan för energihushållning D att genom forskningsinsatser förbättra nuvarande metoder och ta fram andra metoder att producera, transportera och använda energi.

Den konkreta innebörden av riksdagsbeslutet är bl. a. att ökningstakten i energiförbrukningen med 1973 som utgångspunkt skall hållas på i genomsnitt 2 % per år fram till 1985 vilket kan jämföras med ökningstakten sedan 50-talet som har varit ca 4,5 % per år. Under perioden 1973-85 beräknas mot denna bakgrund den årliga energiförbrukningen öka från 429 till 540 TWh. Fördelningen på olika energislag framgår av tabell3.2. För tiden efter 1985 bör enligt propositionen allvarligt prövas möjligheterna 1 1974 var ett från energisynpunkt i många avatt dra ner ökningstakten ytterligare så att den omkring 1990 närmar sig seenden onormalt år, noll. Utvecklingen efter 1985 skall närmare behandlas av riksdagen år 1978. varför 1973 har valts som Förbrukningen av elektrisk energi bedöms i propositionen öka från 77,5 basår för beräkningarna i TWh till ca 160 TWh 1985, d. v. s. mer än fördubblas på tolv år. Det innebär propositionen.

Tabell 3.2 Energibalans för 1973 och 1985

a Den totala energiomsättningen 1973 kan beräknas till närmare 500 TWh om man tar hänsyn till alla förluster. På samma sätt skulle den totala energiomsättningen 1985 bli ca 740 TWh. De beräknade värmeförlusterna i kärnkraftaggregaten är ca 130 TWh och de ingår inte i den siffra - 540 TWh - som anges i propositionen.

40 Vattenkraften i energiförsör/ningen

Tabell 3.3 Elenergibalans 1973 och 1985

1973 Idrift el- Tillskott Totalt 1985 ler beslutat j_enligt riksföre våren dagsbeslut 1975 våren 1975 1 TWh % (TWh) (TWh) TWh % i 4

Nettoimport Totalt 77.5 100.0 133 26 159 100

en årlig ökning med ungefär 6 96, räknat från 1973. Det kan jämföras med

ökningstakten sedan 1955, som varit ungefär 7 % per år. Ökningstakten

inom elsektorn förutses således bli betydligt högre än vad som gäller for energiomsättningen i sin helhet. Det tillskott av elenergi som enligt riksdagsbeslutet behövs fram till 1985 skall täckas med såväl vattenkraft som olje- och kärnkraft. Det understryks i propositionen att det kan bli svårt att uppnå angivet tillskott när det gäller produktionen i mottrycksanläggningar. En viss beredskap måste hållas for att kunna ersätta en del av detta tillskott med andra energikällor. Vattenkraften kommer år 1985 fortfarande att vara den största elproducenten, men dess andel av elproduktionen kommer att ha minskat från ungefär 75 % till drygt 40 %. Tillskotten av elenergi kommer i första hand att täckas av kärnkraft. som till 1985 enligt riksdagsbeslutet kommer att vara utbyggd for nästan lika stor produktion som vattenkraften. Även fossileldad elkraft skall enligt samma beslut svara för en större andel av tillskottet än Vattenkraften (se tabell 3.3). Synen på Vattenkraften beskrivs av industriministern på följande sätt: Bland de kraftslag vid sidan av kärnkraften som med nu känd teknik och till rimliga kostnader kan ge väsentliga bidrag till energiproduktionen framstår vattenkraften som det mest attraktiva. Vattenkraften är sålunda vår utan jämförelse viktigaste inhemska energiresurs. Den lämpar sig väl för såväl baskraft- som toppkraftproduktion och utgör ett värdefullt komplement till kärnkraften och annan värmekraftbaserad baskraftproduktion genom att den med större lätthet än andra kraftslag kan regleras i takt med elkonsumtionens variationer. Vattenkraften bygger vidare på en sedan lång tid tillbaka beprövad och utvecklad teknik. Den har därigenom blivit en mycket tillförlitlig kraftkälla vilket har stor betydelse for leveranssäkerheten vid driftstörningar i stora värmekraftverk. (Prop. 1975:30 bil. l. Energihushållning m. m.) Vattenkraften kan således i princip fylla tre uppgifter: El Att producera baskraft d. v. s. sådan energi som behövs kontinuerligt oberoende av variationerna i förbrukningen l] Att producera toppkraft

sou 197533 Vatrenkraflen

i energiförsörjningen 41

d. v. s. sådan energi som utöver baskraften behövs under dagtid, speciellt under vintern - en energiproduktion som är anpassad till de normala variationerna i förbrukningen. D Att täcka snabba variationer i förbrukningen och utgöra reserv vid driftstörningar i andra kraftanläggningar.

Vattenkraftens uppgift att producera baskraft kom mer 1985 att vara mindi re betonad än i dag beroende på att kärnkraftaggregaten förväntas täcka en stor del av det behovet. Vattenkraften, som är lättare att reglera, kommer därför i så stor utsträckning som möjligt att utnyttjas for toppkraftproduktion. l den mån vattenkraften inte räcker till För detta måste oljebaserad värmekraft utnyttjas. Ytterligare utbyggnad av välreglerad vattenkraft kommer således i första hand att ersätta oljekraft och inte kärnkraft. Genom att den tillförlitliga vattenkraften hittills svarat for större delen av elförsörjningen har behovet av reservkapacitet i produktionssystemet varit förhållandevis litet. Den elfjrsörjning vi har att räkna med 1985 baserar sig till mindre än hälften på vattenkraft. Värmekraftens sämre driftsäkerhet gör att allt större reserver måste hållas for att samma leveranssäkerhet som idag skall kunna bibehållas. Vattenkraftens tredje uppgift - att täcka snabba variationer och att vara reserv vid driftstörningar i t. ex. kärnkraftverk kommer alltmer att träda i förgrunden.

å? §4

AVDELNING II

UTBYGGNADSINTRESSEN

4 i

Utbyggnadsmöjligheter norra

Norrland

sou 1976:28 45

4 i Norrland

Utbyggnadsmöjligheter norra

4.1 Vattenkraftresurser

Med norra Norrland avses i det här sammanhanget den del av Sverige som ligger norr om lndalsälvens avrinningsområde och som utgör ca 40 % av landets yta. De samlade vattenkraftresurserna i området framgår av tabell 4.1. De utbyggnadsvärda vattenkraftresurserna i norra Norrland har av kraftindustrin (1974) bedömts kunna ge ca 60 TWh i årlig produktion. Det motsvarar närmare tvâ tredjedelar av den utbyggnadsvärda vattenkraften i

Tabell 4.1 Vattenkraftresurser i norra Norrland

Vattendrag Befintlig eller be- Återstående Totalt utslutad utbyggnad utbyggnads- byggnadsvärt värt

TWh/år % TWh/år 96 TWh/år96

Behandlas av utredningen:

Behandlas ej av utredningen:

?I z *s Totalt 35.6 100 25.0 100 60.6 100

i

l a Inkl; Vapstälven som rinner ut i Norge.

46 i norra Norrland

Utbyggnadsmájligheter

landet. Drygt hälften eller 35.6 TWh/är hänför sig till befintliga eller beslutade anläggningar. Därav faller hela 35.5 TWh/år på de fyra utbyggda

huvudälvarna Lule, Skellefte och Ume älvar samt Ångermanälven. Den

nuvarande energiproduktionen i skogsälvarna är så obetydlig som 0.1 TWh/år. Av de återstående utbyggnadsvärda resurserna, 25 TWh/år, faller 22.3 TWh/år på huvudälvarna och 2.7 TWh/år på skogsälvarna. De största resurserna finns i de outbyggda huvudälvarna Torne, Kalix och Pite älvar samt Vindelälven med sammanlagt 17 TWh/år. Ytterligare utbyggnader i de fyra exploaterade huvudälvarna skulle kunna ge 5.3 TWh/år. I utredningens direktiv anges att Torne och Pite älvar samt Vindelälven inte skall behandlas. Som energiresurs motsvarar de 12.5 TWh/år eller hälften av den ännu outnyttjade vattenkraften i norra Norrland. Av tabellen framgår också att de tolv skogsälvarna tillsammans med Vapstälven svarar for endast en tiondel av de återstående vattenkraftresurserna och en femtedel av det som utredningen har att behandla. Byskeälven är den från energisynpunkt i särklass viktigaste skogsälven och svarar ensam for nära en tredjedel av energitillskottet i skogsälvarna. De fyra minsta skogsälvarna skulle tillsammans producera ungefär en fjärdedel av vad Byskeälven kan ge. Kraftindustrin har till utredningen redovisat samtliga i dag kända utbyggnadsmöjligheter inom området norr om Indalsälven, utom vad gäller de undantagna älvarna. Det sammanlagda antalet projekt är ca 150, fördelade på 18 flodområden. 1 vissa fall finns ett detaljerat underlag i fråga om regleringar och anläggningarnas tekniska utformning. kostnader, energiproduktion m. m. Det gäller t. ex. Byskeälven och Kalixälven. För några älvar redovisas alternativa utbyggnadsmöjligheter, t. ex. Råne älv och Vojmân.

För skogsälvarna Sävarån, Moälven och Nätraån samt Långseleån (Ång-

ermanälven) finns inga projekt redovisade utan enbart de totala energiresurserna för älvarna som helhet. Det är således ett mycket ojämnt underlagsmaterlal utredningen haft att behandla. Man får därför räkna med att vissa projekt kommer att falla bort, andra att komma till vid en fortsatt bearbetning. Energiproduktionen i de enskilda kraftstationerna varierar kraftigt. Det största projektet är Parakka i Kalixälven som skulle ge 1250 GWh/år, det minsta är Gamla Falmark i Bureälven med en ârsproduktion av 2 GWh/ år. Närmare två tredjedelar av projekten beräknas ge en årsproduktion mindre än 50 GWh/år. Drygt ett tiotal projekt med en energiproduktion större än 200 GWh/år skulle tillsammans svara för ungefär hälften av det möjliga energitillskottet (6.3 TWh/år). Fyra projekt med en högre årsproduktion än 500 GWh/år skulle tillsammans ge 3.4 TWh/år (se även _figur 4:1).

4.2 Värdering

Samtidigt som utredningsarbetet påbörjades uppdrog Kungl. Majzt åt statens Figur 4:1 De redovisade for en bedömning av industriverk (SIND) att redovisa underlagsmaterial prq/ektens energiproduktion (G Wii/är) de aktuella utbyggnadsprojekten från kraftförsörjningssynpunkt och speciellt

l Urbyggnadsmöj/igherer i norra Norrland 47

vilken betydelse olika projekt skulle få i ett optimalt dimensionerat kraftsystem. Industriverket presenterade hösten 1975 sina resultat i promemorian Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland (SIND PM 1975:9). l promemorian framhålls att det underlag som industriverket haft att basera sin bedömning av de olika objekten på är osäkert. Bl. a. av denna orsak har verket funnit det vara mindre meningsfullt att göra en djupgående värdering av vart och ett av objekten. Industriverket har i stället valt att älvvis föra samman enskilda objekt till större projektpaket. Vid sin värdering av de olika projektpaketen har industriverket väsentligen baserat sin bedömning på uppskattade produktionsförhållanden i ett tekniskt - ekonomiskt optimalt kraftsystem i slutet av 1980-talet. För att få en grund för bedömning av och jämförelse mellan de olika utbyggnadsmöjligheterna har industriverket utvecklat ett dataprogram för beräkning av kraftproduktionen i ett helt älvsystem. Kraftproduktionen har därefter värderats med utgångspunkt från ett bedömt energivärde vid slutet av 1980-talet. Slutligen har industriverket vid sin rangordning tagit hänsyn till utbyggnadskostnaderna i den mån dessa varit kända. l projektens kostt nader har inräknats kostnader för överföring av kraften till mellersta Norr- : land och Mellansverige. Industriverket har därvid antagit att en fullständig 3 utbyggnad (exkl. undantagna älvar) skulle medföra behov av dels en 800 kV * till dels en 400 kV till ledning Mellansverige, ledning mellersta Norrland. Industriverket framhåller: “Relativt stor vikt bör tillmätas produktionens värde, i synnerhet vid rangordning av ungefär lika stora objekt. Eftersom t. ex. vinterdagkraft har ett väsentligt högre g värde än kraft producerad under Sommarnatt, spelar regleringsförutsättningarna stor roll för projektens värdering och dessa förutsättningar kan variera avsevärt mellan projekten. Även om utbyggnadskostnaderna är ofullständigt kända bör de givetvis beaktas i görligaste mån. Sådana projekt vars produktionsvärde motsvarar en låg förräntning på den beräknade utbyggnadskostnaden bör stå tillbaka för i övrigt likvärdiga projekt › som lämnar högre förräntning. Ju säkrare känd utbyggnadskostnaden är desto större § vikt bör den tillmätas.

Verket framhåller vidare att rangordningen till viss del blir en bedömningsfråga och att den långt ifrån alltid kan objektivt verifieras. De tillämpade värderingsprinciperna har snarare varit vägledande än bestämmande. Industriverket har i enlighet med sitt uppdrag försökt sätta de enskilda projekten i relation till ett större kraftsystem. Metoderna för att göra detta är relativt outvecklade och har förutsatt starka förenklingar. Resultaten har därför inte kunnat läggas till grund för utredningens bedömningar av bl. a. följande skäl:

D Beräkningarna av kraftproduktionen bygger på en förenklad modell som

inte tar tillräcklig hänsyn till variationer i vattenföringen under året och

mellan olika år. Vidare har industriverket förutsatt att maximala möjl ligheter till års- och korttidsregleringar alltid föreligger, vilket i verkligheten inte är fallet. El En sammanslagning älvvis till större projektpaket ger missvisande resultat när det gäller de enskilda projektens kraftekonomiska värde. Detta gäller i synnerhet då ett gynnsamt projekt slagits ihop med mindre gynn-

48 Utbyggnadsmojligheter i norra Norrland SOU 1970:28

samma. Som exempel kan nämnas projekt i Luleälvens källflöden, där projektet Vuojat är mycket gynnsamt medan de närliggande projekten Stalojokk och Huorso är mycket ogynnsamma. El Enligt kraftindustrins uppgifter till utredningen torde vattenkraften inte byggas ut i snabbare takt än att energitillskotten kan avsättas i Norrland. En utbyggnad av överföringsledningar torde i så fall inte ske i den omfattning som industriverket anger. Mot denna bakgrund har utredningen valt att bereda statens Vattenfallsverk och Svenska Kraftverksföreningen tillfälle att ge synpunkter på industriverkets redovisning samt utarbeta ett alternativt förslag till rangordning av de olika utbyggnadsmöjligheterna. Utredningen har också haft muntliga överläggningar med kraftföretagen. Med ledning av från kraftindustrin inkommet material och under hand lämnade uppgifter har utredningen sammanställt en rangordning av de aktuella projekten från kraftförsörjningssynpunkt. Utredningen har därvid i huvudsak utgått från den älvindelning som har tillämpats av flertalet övriga redovisande myndigheter. Vare sig industriverkets metod eller den metod som använts av kraftindustrin ger, enligt utredningens uppfattning, en fullständig bild av projektens värde. Således är den rangordning som gjorts av kraftindustrin främst

baserad på företagsekonomiska bedömningar. Det hade varit önskvärt med l

en bättre belysning av de olika projektens värde för den svenska energiä försörjningen. l

Emellertid har utredningen bedömt den av kraftindustrin gjorda rang- l

ordningen som mest relevant att använda i detta sammanhang. För detta talar också att i huvudsak samma metod användes i den sehlstedtska utredningen. Projekten är värderade med hänsyn till främst deras storlek, regleringsmöjligheter och kostnader. Därutöver har beaktats speciella plusvärden. Storlek avser främst produktionstillskott. En stor anläggning är ofta att föredra framför flera små med avseende på främst byggande och drift. Produktionens storlek för ett givet projekt kan vanligen anges relativt säkert även i ett tidigt utredningsskede. Regleringsmájligher är ett uttryck för produktionstillskottets kvalitet och därmed dess värde. Regleringsgraden bestämmer andelen vinterkraft och är det mått på regleringsmöjligheten som huvudsakligen använts. Kostnad har räknats i kr/ kWh och år (specifik anläggningskostnad). Kost-

l

är dock i många fall osäkra.

nadsuppgifterna l

Speciella plusvärden är t. ex. närhet till distributionsomrádet, nytta i andra I anläggningar samt fördelar genom bättre samkörningsmöjligheter. 4 l Kostnaderna utgör - i den mån de är kända - den viktigaste faktorn vid bedömningen. Projekt med en specifik anläggningskostnad lägre än 75 .

öre/kWh och år har i regel förts till den högsta klassen - klass 4 - medan

anläggningar med kostnader överstigande 2 kr/kWh och år oftast förts till den lägsta klassen. Jämfört med utbyggnad av kärnkraft och oljekraft har de olika klasserna av vattenfallsverket och Kraftverksföreningen definierats på följande sätt:

i norra

Utbyggnadsmöjligherer Norrland 49

Klass 4. Vattenkraftobjekt i denna klass är klan fördelaktigare än både kärnkraft och oljebaserad kraft. Klass 3. Vattenkraft i denna klass ger visserligen högre genomsnittlig energikostnad än kärnkraft, men objekt med goda regleregenskaper eller vilkas produktion förbrukas inom närbelägna områden kan vara ekonomiskt fullt likvärdiga med kärnkraft. Jämfört med oljebaserad kondenskraft är kostnaden ungefär densamma, men vattenkraft med goda regleregenskaper eller lokal anknytning är att föredra. Klass 2. Dessa objekt framstår för dagen som dyrare än såväl kärnkraft som oljebaserad kraft. Konkurrensförmågan kan dock förbättras på sikt, speciellt jämfört med oljekraft. Klass l. Objekt i denna klass är som regel ofullständigt utredda men har bedömts vara inte ekonomiskt intressanta som alternativ till kärnkraft eller oljebaserad kraft. Blir alternativen i stället kraft baserad på andra fossila bränslen eller ännu dyrare kraftslag, såsom vindkraft och jordvärme, förändras dock situationen.

Värderingen bygger på dagens kostnadssituation och på den kunskap som finns om projekten. Med ny kunskap kan värderingen komma att förändras. Osäkerheterna i underlagsmaterialet är uppenbara och detta gäller främst de lägre klasserna. Objekten i klass 4 är dock som regel relativt väl utredda. Effektutbyggnader har, liksom i den sehlstedtska utredningen, förts till klass 0.

Tabell 4.2 Värdering av älvsträckor från kraftsynpunkt

Älvsträcka Energi- Klass Ägare Anmärkning eller projekt produktion GWh/år

1. Kalix älv a Kalix och Kaitum älvar: Kaitumjaure 110 4 Vattenfall Förutsätter full utbyggnad av Kalix älv Voutnakoski-Jokkfall 3 140 4 Vattenfall l Orrfors-“lângfors 920 3 Vattenfall Förutsätter övre Kalixälven utbyggd

b Ängesån-Lina älv:

Sakakoski 30 1 Vattenfall lnkl. regl. nytta i Kalix Saarenpää-Sistkost 265 2 Vattenfall älv 20 GWh Långforsen 45 l Vattenfall 2_ Råne älv Ruodnejaure, Muorka 40 l Vattenfall Exkl. regl. nytta nedom Muorka Missjöträsk-Bredträsk (överledning) 235 4 Båkab Alternativa utbyggnader.

l

Överledning :in Lule älv Randaträsk-Mårdselet (k0nv. utbyggnad) 235 3 Båkab gynnsammast, ger där ytterligare 60 GWh Livas, Skajtefors 70 l Vattenfall 3. Lule älv a Vuojatätno: Stalojokk, Huorso 275 l Vattenfall Vuojat 960 4 Vattenfall

50 i norra Norrland

Urbyggnadsmöjligheter

Älvsträcka Energi- Klass Ägare Anmärkning eller projekt produktion GWh/år

Petsaure 80 1 Vattenfall Lermejaure Vattenfall

Qlñö*

Jaurekaska 45 2 Vattenfall Källilöden till Lilla Lule älv:

Tjäkovarats Peuraure-Pärlälven 250 3 Vattenfall Inkl. överledningsnytta

20 Flarkån, alt l 30 3 Svanö Konventionell utbyggnad

alt 2 30 2 Svanö Pumpning 250 - Vattenfall Effektutbyggnader

älv

Åby

100 4 Båkab. Varav 60 GWh i Overledning till Byske älv Skellefteå Byske älv Alt: konventionell utbyggnad 230 2 Båkab, Skellefteå Byske älv

Skellefteå Skellefte älv Storselet 130 3 Vattenfall l27 3 Vattenfall Varav nytillskott 98 GWh Sädvajaure Bartaure 85 3 Vattenfall

DVOOQ.OGm

Effektutbyggnader

Bure älv 35 l Skellefteå

Rickleån 77 3 Skellefteå Bygdsiljum-lsakfábodforsen Nedom Robertsfors 28 2 M0 Do

Sävarån 200” 1 Ej angiven

11. Ume älv 90 3 Vattenfall Klippen Tärna 55 2 Vattenfall Forsbäck, Fjällnäs 405 3 Vattenfall

(DQOUD

Överstjuktan 50 l Vattenfall Effektutbyggnader

Utbyggnadsmöjligheter i norra Norrland 51

Älvsträcka Energi- Klass Ägare Anmärkning eller projekt produktion GWh/år

Öre älv 200 M0 D0 Vännäs Lögde älv Lögda 39 Vännäs Storforsen-Hyngelsböle l 80 Vännäs

Gide älv Björnafallet-Nybyggeforsen 230 M0 D0 Uppströms Björnafallet 40 Ej angiven

Moälven Ej angiven

Nätraån 50a Ej angiven

Vapstälven Vattenfall

18. Ångermanälven Saxåns överledning Vattenfall Ransarluspen-Fatmomakk Vattenfall

...gghzå

Fatsjö (inkl. överledn. fr. Vojmsjön) Vattenfall Alt. till 18 f Fatsjö (konv. utbyggnad) Vattenfall Bullerforsen Ej angiven Övre Vojmán Vattenfall Vojmå Vattenfall

.u-wm

Alt. till Vojmåöverledning Vojmsjö. Bäsksele, Vilhelmina Vattenfall j Övre Åseleälven Vattenfall, Graninge 5. Långseleån Ej angiven Hocksjö (Rörströmsälven) Svanö Borga Vattenfall F låsjöån Svanö

3_z_g_.._.

lANbAwwMA|

Lejarälven Båkab Storan Graninge Reglervinst 30 GWh tillk. Helgumsjöns reglering ÅVFb Kontidsnytta tillkommer Meåforsen Båkab Ledingsån Graninge n Effektutbyggnader

a Osäker uppgift baserad på bedömning av naturenergi. ngermanälvens vattenregleringslöretag.

AVDELNING III

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Introduktion Naturvård Fiske Friluftsliv och rekreation

-*@\OOO\IONU|

Kulturminnesvârd

Rennäring

›-a›-- och

Jordskogsbruk

5 Introduktion

5.1 Inledning

Ända sedan den senaste istiden har älven och människan påverkat varandra i en långsam men oavbruten utveckling. Människan har lärt sig utnyttja älven på allt fler sätt, som fört med sig allt större ingrepp i älvens naturliga tillstånd. Älven har ända in i vâr tid haft grundläggande betydelse för bosättning och näringsfång, ett beroende som vi inte utan vidare kan bryta. Människan och älven är delar av samma levande natur, samma ekologiska system, där alla delarnas ömsesidiga påverkan bestämmer utvecklingsriktningen. De geologiska processerna har skapat grunden för det som sker i älvdalarna. Berggmnden, istidens omdaning, landhöjningen och nedbrytningsprocesser som vittring och erosion har gett varje avsnitt dess variant av jordarter och topografi. Tillsammans med klimatet bildar jordarterna och topografin förutsättningarna for älvens rytm och växtsamhällenas sammansättning och utbredning, i ständig växelverkan med djurliv och mänsklig aktivitet. Människan är beroende av den omgivande naturens produktion av växter och djur. De forsta invånarna i Norrland var jägare och fiskare som måste söka sig till marker med gott om fisk och villebråd. Älv- och sjöstränder blev viktiga områden för människan, vilket avspeglas i de talrika boplatslämningar som arkeologerna har funnit och finner vid de flesta vattendrag i området. Beroendet av älven fortsätter även i odlarsamhället. Den bästa odlingsjorden är de sedimentavlagringar som älvarna lämnat i sjöar, fjärdar och mynningsområden och som sedan genom landhöjningen har kommit ovan vattenytan. Älvdalarna nedanför högsta kustlinjen har den värdefullaste jordbruksmarken och brukas fortfarande intensivt. Älvens regelbundet återkommande högvattenflöden har genom sin transport av näringsämnen också

varit viktiga för jordbruket. Översilningsängar och slåtterholmar har tack

vare den årliga gödslingen kunnat producera rikligt och lättåtkomligt hö for den långa vinterperioden. Klimatforhållandena vid älven, med tunnare snötäcke, mindre risk for tidig frost. soliga lägen osv. har också gjort att människan för sin bosättning under lång tid har sökt sig till älvarnas närhet. I ett väglöst vildmarksområde

56 Introduktion

har älven under äldre tider utgjort en viktig kommunikationsled för människan, som båtled under sommaren och isväg under vintern. Försörjningsmöjligheterna och de goda kommunikationerna har varit den främsta anledningen till att bebyggelsen i hög grad koncentrerats till älvdalarna. I och med utbyggnaden av skogsindustrin i större skala, som påbörjades i slutet av förra århundrandet, fick älvarna en ny betydelsefull uppgift som flottleder, vilka möjliggjorde ett utnyttjande av inlandets skogar. Också renskötseln, som mer än någon annan näringsgren utnyttjar Norrlands skiftande miljöer, är beroende av älvdalarnas goda betes- och snö- i l främst för vinterbetet faktorn l förhållanden, som i regel är den bestämmande l för hur många renar som kan livnära sig. Renhjordarna söker sig också gärna till älven för sina flyttningar. Beroendet av älven kvarstår i industrisamhället. Jordbruksmarkerna är alltjämt viktiga livsmedelsproducenter. Det strömmande vattnet, som i århundraden har utnyttjats för att driva kvarnar, sågar och ibland större industrier, är fortfarande en viktig energikälla, även sedan den direkta driften av vattenhjul ersatts med elproduktion i vattenkraftstationer och energin därmed inte längre behöver nyttiggöras i älvens omedelbara närhet. En lång kulturhistorisk utveckling gör dock att även dagens verksamheter i stor utsträckning försiggår i samhällen vid större vattendrag, vilket bl. a. innebär att så gott som alla norra Norrlands kommuncentra är belägna i anslutning till någon av de större älvarna. Även om älvens betydelse minskat i somliga avseenden, t. ex. som transportled och förutsättning för industrins lokalisering, har den i stället fått ökad betydelse for människans rekreation. Med den ökade urbaniseringen, där allt fler människor lever i tätorter, har älvens möjligheter att erbjuda avspänning, omväxling, skönhetsupplevelser och dramatik fått ökad vikt. Fritidsfiske, vandringar, bad, båt- och kanotturer eller resor med bil bidrar idag till innehållet i många människors fritid. Inte bara älven själv har en stor betydelse utan också det kulturlandskap som vuxit fram intill den. Människans upplinningsrika och mångsidiga utnyttjande av älven och dess omgivningar kan självfallet inte gå obemärkt förbi. Detta är ofrån-

komligt och har inget med rovdrift eller misshushållning att göra. Åtgärder

i älvfåran för flottning påverkar vattenföringen och näringsförhållandena och inverkar negativt på iiskbeståndet. Jakt, fiske och odling påverkar artsammansättningen av växt- och djurlivet. Uppodlingen av mark förändrar jordmånen, avrinningen och lokalklimatet. Särskilt gäller det de talrika åtgärderna för att utöka jordbruksmarken genom sänkning av sjöar och framför allt genom utdikning av myrar. Omfattande bebyggelse och stora kalhyggen påverkar också avrinning och grundvattennivå. De verkligt stora ingreppen i de norrländska älvarnas ursprungliga tillstånd har dock skett först i samband med den moderna vattenkraftutbyggnaden. Förutom att den naturliga älven med sina forsar, strömmar, fall och sel omvandlats till en serie dämningsområden, medför dammar, kraftverk, torrlagda älvsträckor, tunnlar och kanaler med upplag av berg- och schaktmassor

påtagliga förändringar i landskapsbilden. Åtgärderna inverkar på såväl mark

och vatten som levande organismer. Vattenförings- och vattenståndsförhållanden förändras, och de geomorfologiska processerna, dvs. nedbrytning och uppbyggnad av landskapets delar, påverkas. Landskapsbilden och växt-

Introduktion 57

och djurlivet förändras, liksom i viss mån lokalklimatet. Vissa effekter framträder omedelban, andra visar sig inte förrän lång tid efter ingreppet. En rad sådana effekter tas upp i de följande kapitlen. I naturvårdsverkets regi. och med professor Åke Sundborg vid naturgeograiiska institutionen vid Uppsala universitet som projektledare, pågår sedan hösten 1974 ett forskningsprojekt om Vattenkraftutbyggnadens miljöeffekter”. Projektet finansieras till lika delar av naturvårdsverket och kraftindustrin. En referensgrupp för projektet är sammansatt av representanter för olika intressenter. Slutrapport från forskningsprojektet beräknas komma omkring årsskiftet 1976/77. Målsättningen for projektet är att belysa bl. a. sju frågor: Vilka miljöelement är de mest väsentliga? Hur påverkas dessa vid vattenkraftutbyggnad. Hur bör dessa element inventeras och beskrivas?

.\.°“$.^W!°Z

Metoder for värdering. Betydelse för beslutsprocessen. Standardiserat undersökningsprogram vid konkreta utbyggnadsprojekt. Forskningsuppgifter. l programmet for forskningsprojektet anges sammanfattningsvis att man vid beslut om en föreslagen vattenkraftutbyggnad bör ta hänsyn till vetenskapliga värden, ekonomiska och sociala faktorer samt människornas attityder - hela tiden med tanke både på kortsiktiga och långsiktiga perspektiv.

5.2 Utredningens behandling _av motstâende intressen

Som nämnts i kapitel l har ett antal myndigheter haft i uppdrag att till utredningen redovisa material om sina resp. ansvarsområden och ange hur de redovisade intressena skulle påverkas av vattenkraftutbyggnad. Myndigheterna har under hösten 1975 lämnat sina rapporter, som så långt det varit möjligt följer de riktlinjer som utredningen har angett. Dessa riktlinjer går i korthet ut på att redovisningarna borde omfatta - en allmän del som behandlar respektive intressen och betydelsen eller inverkan av vattenkraftutbyggnader en geografisk del som behandlar värden hos olika älvsträckor och betydelse eller inverkan av redovisade utbyggnadsmöjligheter sammanfattning med bifogad rangordning. Indelningen i älvsträckor skulle i första hand följa ett förslag som bifogades riktlinjerna. Denna indelning presenteras i inledningen till kapitel l3. Vid bedömningen borde klan skiljas mellan vad som är älvsträckors värden och vad som är verkningar av redovisade utbyggnadsmöjligheter. Slutresultatet borde bli två skilda rangordningar - en för älvsträckornas värden och en för inverkan genom utbyggnad på dessa sträckor. Vid rangordningen borde klasserna l-4 utnyttjas, där vid bedömning av älvsträckorna l betecknar minst värdefull och 4 mest värdefull. Vid bedömning av inverkan genom utbyggnad representerar 1 minsta och 4 största skada. Klass 0 kan

58 Introduktion sou 1976:28

utnyttjas i de fall projekten bedöms få postitiva verkningar. De följande kapitlen 6-11 syftar till att ge en översiktlig bild av inverkan på de olika motstående intressena av en fortsatt vattenkraftutbyggnad. De bygger i Första hand på de olika myndighetsrapporternas allmänna delar. Andra viktiga källor anges i början av varje kapitel. Sist i kapitlen redovisas också myndigheternas rangordning av de olika älvsträckornas värde för resp. intresse eller verksamhet. Däremot redovisas inte de olika skadebedömningarna, då underlagsmaterialet både av utredningen och av myndigheterna har ansetts vara alltför ojämnt lör att medge en rättvisande jämförelse mellan olika sträckor. Med nödvändighet är också underlaget lör värdebedömningarna ojämnt. Vissa älvsträckor är väl studerade sedan lång tid tillbaka genom mångåriga observationsserier och kontinuerliga studier, medan andra kanske blivit löremål For en första översiktlig inventering Först när den här utredningen skulle genomföras. Värderangordningarna kan alltså inte betraktas som slutgiltiga listor över skyddsvärda älvsträckor. Det är också uppenbart att det är svårt att göra en renodlad värdebedömning. när bedömningen skall avse sådana värden som kan påverkas av utbyggnad. Det är naturligt om vetskapen om ett planerat projekt med kända stora verkningar leder till att den berörda älvsträckan värderas högre än om inga konkreta utbyggnadsplaner presenterats. I kapitel 13 har mer detaljerade uppgifter om enskilda älvsträckor och utbyggnadsmöjligheter samlats i samband med utredarens kommentarer. Tillsammans med kapitlen 6-11 bör det ge en god bild av underlaget för utredarens slutliga avvägning, som redovisas i kapitel 12.

6 Naturvård

6.1 Inledning

Naturens resurser utgör grundvalen för mänsklig existens och odling. Genom bl. a. vetenskaplig forskning får vi kunskap om hur naturen är uppbyggd och hur den utvecklas. Forskningen har till syfte att ge vägledning för människans utnyttjande av naturen, ett utnyttjande som måste präglas av en ekologisk grundsyn. De ekologiska system som överallt omger oss har i regel formats under mycket lång tid. Olika arter av djur och växter strävar efter att föröka sig och fylla allt tillgängligt utrymme och har därför noga anpassats efter rådande förhållanden. Utrymmet för en art begränsas av naturtillgångarna, klimatet och konkurrensen med andra arter. Olika år kan styrkeförhållandena växla mellan de ingående arterna, men om systemet är i balans håller sig vanationerna inom bestämda gränser.

6.2 Hur landskapet formas

De norrländska älvdalarna utgör en speciell naturmiljö, men de är för den skull inte likanade. Skillnader i berggrund, geologisk utveckling och klimat har skapat stora variationeri dalrelief, hydrologiska förhållanden m. m. Detta hari sin tur lett till olikheteri fråga om Iandskapskaraktär och förutsättningar e Detta kapitel bygger på för växt- och djurliv. kap. 6 i Vattenkraft och Älvarna är resultatet av en lång utveckling, där en rad olika processer miljö. naturvårdsverkets samverkat. Den nuvarande dalen kan ha karaktärsdrag som bestäms av yttrande i oktober 1975 mycket gamla händelseförlopp men kan också vara starkt präglad av yngre till utredningen samt och ännu pågående processer. rapporterna: Vattendragen i norra Norrland, De allra äldsta skeendet, som bestämt mycket av vad som sedan skett, geovetenskapliga naturär berggrundens bildning. Norrlands äldsta bergarter är mer än 2 000 milvärden (Sundborg-Rudjoner år gamla. Berggrunden utgör det material som de nedbrytande krafterna berg): Preliminär bota- (vittring, erosion) sedan verkat i. Under årmiljonerna före den senaste is- nisk värdering av norra tiden har landskapet fått sina huvudformer Norrlands outbyggda älvlångsamt som berg, dalar och sträckor (Sjörs) och Vatberggrundsslätter. tendragen i norra Norr- De flesta av landskapsbildens detaljer är resultat av inlandsisens inverkan. land. Zoologiska natur- Allt löst material ovanpå berggrunden härrör från istiden. Även storformerna värden (Skoog).

60 Naturvård

har påverkats av isen. Dalgångarnas profil har i fjälltrakterna omskapats från floderosionens typiska V-form till glacialerosionens U-form. Isens djuperosion i dalbotten har framhävt olikheter i berggrunden så att dalen i längsriktningen blivit trappstegsformad eller fylld av ett pärlband av sjöar. Även utanför fjällkedjan präglar inlandsisens arbete många av de stora formerna. lll l Det lösa materialet, jordtäcket, har olika sammansättning och egenskaper i beroende på hur det har kommit till. Jordarten på en plats bestäms av

i

bergarten som materialet ursprungligen brutits loss ifrån och av isens och vattnets och sorteringsarbete. Den helt dominerande ll transport- jordanen

l

i Norrland är morän, som består av krossat och mer eller mindre vittrat ll av isen. Moränen l bergansmaterial som transporterats och avlagrats direkt l innehåller tämligen osorterat material och kan ha olika stort inslag av större block. Isen har på många håll skrapat ihop material till distinkta moränryggar, som kan ligga parallellt med eller vinkelrätt mot isens rörelseriktning, eller till kullig morän utan dominerande riktning. Floderna av smältvatten under isen bildade rullstensåsarna, där rundslipat, välsorterat sandigt, grusigt och stenigt material bildar långa, ofta branta

l

ryggar i isens rörelseriktning. Utanför iskanten avlagrades det finkornigaste l i l materialet över stora ytor. När isen smält undan så långt att iskanten befann sig uppe på land bildades vad som kallas sanduravlagringar, där smältvattnet bildat fåror i ett komplicerat mönster i sedimentavlagringarna. Sådana områden finns alltså bara ovanför högsta kustlinjen, dvs. i inlandet och i fjälltrakterna. Under vattenytan bildades isälvsdeltan på i princip samma sätt som stora floder fortfarande bildar deltan. men på grund av landhöjningen finner man nu isälvsdeltan långt in i landet i de flesta större älvdalar i Norrland. l moränterräng är resultaten av det rinnande vattnets verksamhet efter istiden i regel ganska begränsade, i varje fall om moränen är någorlunda blockrik. Blockstränder är den vanligaste strandtypen kring flertalet sjöar och älvsträckor i Norrland och visar ursköljningen av finmaterial med blocken kvarlämnade som ett naturligt erosionsskydd. Den största inverkan har skett i dalgângar med mäktiga lager av linkornigt material som avsatts nedanför högsta kustlinjen. Områden med sand och grovmo är känsligast för strömerosion, som tar sig påtagliga uttryck i erosionsbrinkar, meanderbågar med yttersvängserosion och vandrande öar på selsträckor och deltan. Ackumulationsformerna, där lösmaterialet avlagrats igenyär ofta lika distinkta som erosionsformerna med Lex. sandbankar, älvvallar i meanderbâgarnas innerkurvor. svämplan, deltan och öar. lntensiteten i processerna skärps genom landhöjningen, som tvingar älvarna att successivt skära sig ned i äldre avlagringar. Man kan ofta spåra denna utveckling i sekvenser av äldre älvplan och deltaytor. som framstår som terrasser på olika nivåer över den nuvarande vattenytan. Processerna som fortfarande pågår har verkat på i princip samma sätt sedan istiden. Ibland har utvecklingen avstannat när älven skurit sig ned till motståndskraftigare material som berggrund eller morän. Älvens förlopp mellan källorna och havet är således beroende av underlagets beskaffenhet. Där älven skurit sig ner till motståndskraftig morän finns ofta långa forssträckor med steniga bottnar. Om älven rinner direkt

Naturvård 61

på berggrunden finner man oftare koncentrerade vattenfall och dramatiska forsar. Tillsammans med klimatet bildar berggrund, jordarter och terrängformer förutsättningarna också för den fortsatta landskapsutvecklingen, där älvarna alltjämt spelar en viktig roll. Transporten av material i vattnet är på lång sikt den viktigaste av de processer som bestämmer både nedbrytnings- och uppbyggnadsformerna.

6.3 Växt-och djurliv

Landskapet utgör Förutsättningen för växt- och djurliv i älvdalarna. Miljöerna över och under högsta kustlinjen skiljer sig mycket. Ovanför högsta kustlinjen är det i sin tur stor skillnad på olika älvsträckor beroende på olikheter i berggrund,jordarter, kulturinflytande m. m. lnom varje region förekom mer fors- och selsträckor och inom dessa en rad i detalj olika miljöer. Det finns en ekologisk grundregel” som säger att där två naturtyper möts finner man stor variation och artrikedom. Denna effekt är tydlig där vatten möter land, t. ex. vid sjö- och älvstränder. Älvdalarna utgör jordartsoch jordmånsmässigt och även klimatiskt gynnsamma miljöer, som ofta kontrasterar skarpt mot omgivningen. Det gäller särskilt där älven långa sträckor skär fram genom milsvida, karga hedbarrskogar. l sådana områden förekommer större delen av antalet växt- och djurarter vid sjö- och älvstränder. Detta beror bl. a. på de naturliga vattenståndsväxlingarna. Högvattnen i samband med vårfloden har en gödslande effekt och skadar sällan den naturliga växtligheten. Stränderna zoneras med olika växtlighet från skog och barrskog i de högre belägna delarna till starr- och fräkenbestånd längre ner. I de allra nedersta zonerna råder amñbiska förhållanden, till vilka vegetationen är anpassad. Även djurlivet i vattnet (fiskar, kräftdjur, maskar, larver. musslor, snäckor osv.) är rikast i gränsskiktet mot stranden, särskilt i sjöar och lugnvatten. Smådjuren i strandzonen är ett mycket viktigt inslag i fiskarnas föda. Strandzonen är också ett viktigt lekområde för sjöns fiskar. Vårflodens gödslande effekt ger naturliga fodermarker för den högre faunan. Videsnår på fuktig och tidvis översvämmad mark ger sannolikt det mest högproduktiva betet. Översilade älvnäs kan producera inemot tio gånger så mycket kvistbete som ett lika stort hygge, och bl. a. älgen visar en utpräglad tendens att söka upp strandvidena. Stränderna är ofta rika på häckande fågel och är viktiga näringslokaler för bl. a. vadare. När vattenföringen ökar under vårflodens början lyfts isen upp och den näringsrika stranden blir tillgänglig. Det ger mycket goda möjligheter för norrsträckande fågel att rasta och finna föda i en i övrigt mycket ogästvänlig miljö. Älvdalarnas karaktär gör att de också har betydelse som kommunikationsleder vintertid. De är Iättframkomliga och har goda betesförhållanden. Forsar med vinteröppet vatten ger övervintringsmöjligheter för fågellivet. lnom varje naturligt vattendrag finns en uppdelning i fors- och selsträckor samt sjöar. Samspelet mellan dessa är betydelsefullt för växt- och djurlivet. Forssträckorna har bl. a. genom hög syrehalt och näringsdrift en hög produktion av växter och djur. På sträckor med lugnvatten sjunker organiskt

62 Naturvård sou 1976:28

material till botten och bryts ned. Dessa nedbrytningsprodukter gynnar i hög grad forssträckornas primärproduktion. Forssträckorna har vanligen bottnar och stränder av grovt grus, klappersten eller stora block. Produktionen av alger och mossor är ofta mycket hög medan stränderna har en artrik men i regel gles växtlighet. Forsarnas egen produktion tillsammans med en kraftig näringsdrift bildar grunden för en art- och individrik fauna. På en kvadratmeter bottenyta kan finnas 10000-tals djur av hundratalet olika arter. På ett dygn kan tiotals miljoner organismer passera med strömmen genom ett kvadratmeterstort tvärsnitt. Djurlivet i strömmande vatten har ofta nått en långtgående anpassning till vattnets transporterande förmåga och de kraftiga vattenståndsväxlingarna (forsarnas betydelse för fisken behandlas i kapitel 7).

6.4 Inverkan av vattenkraftutbyggnad

Vattenkraftutbyggnad och reglering innebär alltid störningar i naturmiljön. Skadorna kan i princip delas upp i skador orsakade av själva utbyggnaden av kraftverk och dammar, och skador till följd av att vattenföringen i ett vattendrag regleras. Dammar och kraftverk minskar vattnets transportförmåga. En stor del och oorganiska materialet stannar i magasinen i stället av det organiska för att transporteras vidare och avlagras inom naturliga deltaområden. Norrlandsälvarnas transport av oorganiskt material till havet har efter kraftutbyggnaderna minskat till ungefär hälften. Den normala transporten av näring och normal kommunikation mellan strömmar, sel och sjöar avbryts. Fiskvandring blir ofta omöjlig eller försvåras avsevärt men kan i vissa fall underlättas med särskilda fisktrappor forbi kraftverken. Vattenkraftutbyggnad medför lokalt en förändring av landskapsbilden. Forsar och vattenfall däms över eller torrläggs och den rinnande älven ersätts av en serie dämningsområden av sel- eller sjökaraktär. l sjö- och älvmagasinen uppstår ibland en kraftig erosion som genom uppdämning och vattenståndsvariationer kan verka på tidigare opåverkade markavsnitt. Härvid kan ras och skred utlösas. Som regel utförs dock erosionsskydd på särskilt känsliga ställen. I samband med avsänkningen av magasinen under vintern bryts strandisen loss och det kan bildas erosionssår. S. k. isskjutning kan bilda vallar i sjöar och dämningsmagasin. En reglering av ett vattendrag innebär att den naturliga vattenföringen ändras, vilket medför bl.a. hög vintervattenforing, minskad vårflod och variationer mellan natt och dag. En reglering innebär därigenom påverkan av hela vattendraget och får konsekvenser ur såväl geologisk, botanisk som zoologisk synvinkel. Vattnet som formbildande faktor i naturen verkar på ett annat sätt än under naturliga förhållanden. Erosion kan uppstå på oväntade ställen, t. ex. i samband med en hög vintervattenföring eller i samband med korttidsvariationer. Växtvärlden är mycket känslig for vattenståndsförändringar. Den nya strandlinjen efter reglering motsvarar inte ens efter lång omställningstid en naturlig strand. Markbeskaffenheten och vattnets rytm ger växtvillkor som bara uthärdas av ett fåtal arter. En reglering rycker således undan for-

Naturvård 63

utsättningarna för den artrikedom som de naturliga förhållandena skapar. l reglerade sjöar med små vattenståndsvariationer kan en ny typ av växtliv uppstå, men vid större variationer utarmas strandvegetationen helt. Kraftverksdammar med nästan konstant vattenstånd kan få en riklig vattenvegetation, särskilt i områden med rika sedimentjordarter och gynnsamma som martemperaturer. Det är emellertid inte längre fråga om den ursprungliga och i regel artrika vegetationen. Korttidsvariationer gör att den ofta smala strandzonen blir botaniskt torftig. En reglering upp till det naturliga högvattenståndet betecknas ibland som ett lindrigt ingrepp. För den strandanpassade vegetationen är det dock inte så. Det beror främst på att det naturliga högvattnet under våren eller försommaren fyller en viktig gödslande funktion och är kortvarigt medan det konstgjorda högvattnet uppträder under andra tider på året. Det i huvudsak vegetationsfria bältet förskjuts till strandens övre del vilket kan medföra att det naturliga erosionsskyddet kring dämningsgränsen försvinner. När vattenståndet i ett regleringsmagasin sjunker på vintern lägger sig isen direkt på botten i den strandnära zonen. Denna sjöns rikaste del fryser in i isen med svåra skadeverkningar som följd. Strandbottnens lägre djurliv drabbas hårt. Undersökningar i en insjö som reglerats med den måttliga amplituden 5 m har visat en minskning av djurlivet ner till 10 m djup med 80 %. Även förlusten av forsar och fall får konsekvenser för djurlivet. Detta gäller inte bara de strömlevande arterna utan också djurlivet i intilliggande sel och sjöar liksom i viss mån också landfaunan. Det hänger samman med det utvecklade samspel mellan forsar och selsträckor i en älv som tidigare berörts liksom forsarnas ofta unika produktionsförutsättningar. Vattenkraftutbyggnad kan alltså innebära allvarliga skador. Detta gäller i synnerhet om man bygger ut en tidigare orörd älv. l redan påverkade vatten blir skadorna i allmänhet lindrigare och främst av lokal natur. Överdämning eller torrläggning av forssträckor innebär dock nästan alltid allvarliga ingrepp. Den nuvarande älvmiljön är ett tillfälligt stadium i en ständigt fortgående utveckling. Om man från naturvetenskaplig synpunkt har att bedöma effekten av en bestämd utbyggnadsåtgärd är den viktigaste uppgiften kanske därför inte att förutse den omedelbara inverkan på väldefinierade geovetenskapliga objekt eller på förekomster av mer eller mindre sällsynta växt- och djurarter. Mer väsentligt är att försöka förutse de långsiktiga effekterna på älvlandskapet som helhet.

6.5 Värdering av älvsträckor

Vid naturvårdsverkets sammanvägda bedömning har i första hand tagits hänsyn till de rapporter avseende geovetenskapliga värden. botanik och zoologi som framställningen i det föregående bygger på. Därutöver har verket beaktat sina tidigare ställningstaganden till vattenkraftprojekt och utbyggnadsplaner, bl.a. den s. k. Fredengi Sarek (se kap. 2). De områden som i den fysiska riksplaneringen avgränsats som riksintressanta för den vetenskapliga naturvärden framgår av figur 6:1. Vid bedömningen har älvarna och älvsträckorna betraktats som helheter.

64 Naturvård

Dalgångarna präglas av en hel serie faktorer som bl. a. har samband med berggrundens struktur, istidens påverkan och senare omdaningar genom vattnets och vindens verksamhet. Från geovetenskaplig synpunkt har löreteelser eller landskapselement som tydligt visar landskapets utvecklingshistoria getts högt värde. Tyngdpunkten vid bedömningen ligger alltså på processer och landskapsutveckling. Härav Följer bl. a. att man i allmänhet hellre vill bevara hela älvar eller större sammanhängande älvsträckor än enstaka objekt. Motsvarande syn har präglat också den botaniska bedömningen. Botaniska skyddsvärden är inte bara, eller ens huvudsakligen, Förekomsten av sällsynta arter eller s. k. utpostbestånd. Stort värde har tillmätts bl. a. välutvecklade orörda strandmiljöer och oskadade våtmarker, speciellt deltaland. Från zoologisk synpunkt har värderingarna skett utifrån tio olika kriterier där orördheten fått en särskild tyngd. Bedömningen har inte omfattat projekt inom nationalparkerna. De olika vetenskapliga bedömningarna har resulterat i skilda rangordningar av älvens och älvsträckornas värde. Som geovetenskapligt mest intressanta har utpekats Kaitumsjöarna i Kalixälven, Vuojatätno, Tarradalen, Kamajokk och Rapadalen i Luleälven, Övre Umeälven vid Hemavan, övre

Vojmån i Ångermanälvens vattensystem; Vapstälven samt skogsälvarna

Öre och Lögde älvar. Till detta kommer enstaka toppobjekt i olika älvar,

bl. a. Jokkfallet i Kalix älv och Linafallet i Lina älv. Som mest värdefulla

i botaniskt avseende anges Kalixälven, Luleälvens källflöden, Storselet i övre Skellefteälven, Tärnaån och Girjesån i Umeälven samt övre Vojmån. Från zoologisk synpunkt framstår som mest intressanta Kalixälven, Luleälvens källflöden. Pärlälven, övre Skellefteälven, övre Vojmån och Hel-

gumsjön i Ångermanälven samt skogsälvarna Byske och Öre älvar.

Med utgångspunkt från dessa skilda värderingar samt tidigare bedömningar har naturvårdsverket presenterat en sammanvägd bedömning av norrlandsälvarnas naturvärden. l följande tabell (tabell 6.1) anger 4 mest värdefull. l minst värdefull.

sou 1976:28 Naturvård 65

Tabell 6.1 Värdering av älvstrâckor från den vetenskapliga naturvårdens synpunkt

Älvsträcka Klass

1 a Kalix älv b

kub-h

Ängesån-Lina älv

2 Råne älv 3 Lule älv Vuojatätno Petsaure Lermejaure

m--amgno-n:

Källflöden till Lilla Lule älv

Nbwlwåäbøäå

Peuraure-Pärlälven Flarkån Effektutbyggnader Åbyälven Byskeälven

\1O\U1J

Kågeälven Skellefte älv Storselet Sädvajaure Bartaure Bergnäs-Slagnäs

nåwwlmwwåwwA

TW$WD.OOD

Malån Petikån Karsbäcken EfTektutbyggnader i 8 Bure älv

1 9 Rickleån

g 10 Sävarän 11 Ume älv

i

1 a Klippen 1 1 b Tärna ; l c Forsbäck-Fjällnäs I d Överstjuktan e ElTektutbyggnader

puwwaa|waa

12 Öre älv 13 Lögde älv 14 Gide älv 15 Moälven 16 Nätraán N 17 Vapstälven 18 Ångermanälven Saxån Ransarluspen-Fatmomakk Fatsjö Bullerforsen Övre Vojmán

Iwww-NNANA-Nww

Nedre Vojmån

:B-xH-roø-»oanø-m

Övre Åseleälven LångseIeån-Rörströmsälven Borga Flåsjöån Lejarälven Storån Meåforsen-Helgumsjön Effektutbyggnader

66 Naturvård sou 1976:28

Kraftverk i drift,under by dell edlaga-

kråfgllraunnenlllollli

0 O OFöreslagetkrallverk 0 0 OKraltverkmedlieslagen tillbyggnad

Regleriâgllllaefinlelgim-der

na e erm 38a

%vunnen dum)

Föreslagen reglering = Tunnel ellerkanal === Föreslagen tunnel eller kanal

(kvadralema årylpro- Ä pcrtimella motinvånaranlalel) Lokalhef ingllllll- 13.1%

Figur 6:1 Områden av riksintresse _för den vetenskapliga naturvärden.

7 Fiske

7.1 Inledning

Sjöar och vattendrag präglar vån land i en utsträckning som är ovanlig jämfört med de flesta andra länder. Utbudet av Fiskevatten är stort och varierande, särskilt i norra Norrland. Sedan urminnes tider har vattnen gett ett bidrag till hushållningen och många människor har fått sin inkomst genom fiske. Trots de många sjöarna och vattendragen svarar sötvattensfisket för bara en mindre del av det totala yrkesfisket. I våra inlandsvatten har under senare år antalet yrkesfiskare minskat kraftigt. Drygt ett hundratal fiskare i främst Norrbottens län berörs enligt fiskeristyrelsen av de föreslagna utbyggnader som utredningen behandlar. Härtill kommer många människor som bedriver fiske till husbehov eller som binäring. Antalet fritidsfiskare har däremot ökat kraftigt under senare år. Fritidsfiskeutredningen och Iåginkomstutredningen anger att ca 600 000 personer i landet har fiske som en betydande fritidssyssla. Stommen för det svenska fritidsfisket är gäddan och abborren, som båda har en spridning över praktiskt taget hela landet. Intresset för fiske efter laxartad fisk, speciellt i strömmande vatten, har emellertid ökat alltmer under senare år. Det har medfört en växande fisketurism till norrlandslänen - av fiskeristyrelsen angiven till ca 300 000 personer årligen. Anledningen är att bara de tre nordligaste länen kan erbjuda ett varierat utbud av särskilt attraktiva fiskevatten. Norrland har t. ex. 90 % av alla kortfiskeområden med naturliga bestånd av laxartad fisk. Kortfiskeområden med inplanterad ädelfisk finns däremot i nästan hela landet. Fjällområdet har stora tillgångar av fiskevatten med naturliga bestånd av öring och röding. I allmänhet är dock fiskproduktionen förhållandevis låg, vilket gör vattnen känsliga för ett alltför intensivt fiske. Detta kapitel baseras Skogsområdet är rikt på sjöar och vattendrag, men här har vattenkraftfrämst på fiskeristyrelutbyggnad och fiottledsrensningar enligt fiskeristyrelsen skadat många av sens redovisning till utde bästa fiskevattnen. Bestånd av laxartad fisk är i stor utsträckning utslagna redningen l975-lO-l3, eller kraftigt reducerade i flertalet större vattendrag. Trycket på de kvar- därutöver kap. 6 och 8 i varande orörda älvsträckoma är därför stort och man kan befara att fisk- betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och bestånden tunnas ut genom en alltför hård beskattning. På vissa håll har miljö, Fritidsfisket (SNV man redan nu tvingats begränsa fisket. Denna situation har uppstått trots 1972:1), Fisken och milatt turisterna ofta bara passerar igenom skogslandet för att fiska i fjällen. jön (LT, 1974).

68 Fiske sou 1976:28

Pågående och planerade satsningar på aktiv fiskevård i form av t. ex. flottledsrestaureringar kan komma att ge skogsområdet större betydelse för fisket än det för närvarande har. I älvarnas nedre delar Förekommer havsvandrande fiskarter som lax och havsöring. En stor del av de naturliga bestånden har slagits ut i samband med vattenkraftutbyggnad. Kompensationsåtgärder i form av utsättning av odlad fisk har gett mycket goda lax- och öringfisken i de utbyggda älvarnas nedre delar (t. ex. Boden, Sollefteå). Som helhet har regionen tillgång på fiskevatten. Enligt fiske-

såledesgod ristyrelsen är älvarna många gånfgär de mest attraktiva vattnen på grund

av möjligheterna till fiske efter lax och havsöring och tillgång på harr- och öringvatten av sådan storlek att de kan innehålla storvuxen fisk och tåla relativt intensivt fiske. Denna typ av vatten är starkt skadad genom vattenkraftutbyggnad och av de stora älvarna är bara Torne. Kalix och Pite älvar samt Vindelälven outbyggda.

7.2 Inverkan av vattenkraftutbyggnad

Vattenkraftutbyggnaders skadeverkningar för fisket och möjliga kompensationsåtgärder måste ses mot bakgrund av att de olika fiskbestånden genom naturligt urval har anpassats till den miljö de lever i. Det strömmande vattnet har unika produktionsförhållanden tack vare den höga syrehalten och vattnets ständiga näringstransport. Strömmarna har dessutom en egen och mycket hög produktion av näring, som bildar grunden för ett rikt fiskbestånd med värdefulla arter. Dessa arter, t. ex. öring och harr, är beroende av det strömmande vattnet för sin tillväxt och fortplantning, men även lugnvattensträckor och sel har stor betydelse som uppehålls- och uppväxtområden för den strömlekande fisken. Det råder vidare ett utpräglat samspel mellan strömsträckor och sel beträffande såväl näringstransport som näringsproduktion. En förstklassig öringälv bör. anses det, bestå av hälften strömsträckor och hälften sel. Vattenkraftutbyggnader medför att fiskens levnadsförhållanden ändras.

ofta radikalt. Överdämningar av fors- och strömsträckor gör att flera av

de värdefullaste fiskarterna. t. ex. lax och öring, ofta slås ut. Kraftverksdammarna hindrar laxens och havsöringens vandring upp i älven till sina lekplatser. För att reducera denna skada kan lisktrappor byggas så att fisken kan vandra förbi kraftverken. De flesta effekterna visar sig dock först på längre sikt. Förlusten av forssträckor innebär att naturliga bestånd av t. ex. öring och harr i stor utsträckning försvinner. Även i helt utbyggda älvar återstår dock i allmänhet begränsade sträckor med strömmande vatten där mindre bestånd av ström- 2 fisk lever kvar. I kraftverksmagasinen bibehålls i stor utsträckning samma fiskarter som lugnvattensträckorna har i den naturliga älven - främst gädda och abborre. Vid sjöregleringar påverkas fisken främst av de onormala vattenståndsvariationerna som medför att de lösa jordlagren kring den naturliga strandlinjen (littorala zonen) eroderas bort. En reglering innebär därigenom en utarmning av den från näringssynpunkt rikaste delen av sjön, och detta drabbar särskilt de arter som här söker sin näring, t. ex. öringen.

Fiske 69

Utarmningen föregås dock av en period närmast efter regleringen då s. k. dämningseffekt kan uppstå. Det innebär en ökning av bl. a. fiskproduktionen som beror på att littoralzonens näringsämnen eroderas loss och spolas ner i sjön. Efter hand som jordlager och växter eroderas bort minskar successivt näringstillförseln. Också i älvmagasinen kan näringsutbudet temporärt stiga, vilket i många fall leder till ett ökat bestånd av sik, gädda, abborre, mört m. m. Den enda laxfisk som i större utsträckning tycks kunna fortleva under sådana förhållanden är harren. En utbyggd älv kan alltså mycket väl vara rik på fisk. Dessa Fiskbestånd betraktas dock av många som “skräpfisk“.

7.3 Kompensationsåtgärder

Vattenkraftutbyggnader skadar främst de fiskarter som är beroende av fritt strömmande vatten för sin tillväxt och fonplantning. Dessa arter är också de som anses mest värdefulla, den s. k. ädelfisken. Under de senaste trettio åren har forskning och försöksverksamhet bedrivits i syfte att så långt det är möjligt kompensera skadorna. Man har från början främst riktat in sig på den havsvandrande fisken, speciellt laxen. Man har också försökt att

genom inplanteringar av fisk och näringsdjur ersätta ett förlorat fiske i reg-

Ieringssjöar och älvmagasin. Ytterligare ett sätt att försöka ersätta ett förlorat strömliske är genom åtgärder i närliggande och opåverkade vattendrag. Det ekonomiskt mest betydande fisket som berörs är laxñsket. Genom vattenkraftutbyggnad har laxens naturliga fortplantning gjorts omöjlig i de flesta svenska älvar, och någorlunda ursprungliga förhållande råder nu, enligt fiskeristyrelsen, bara i Torne och Kalix älvar samt i Vindelälven efter tillkomsten av Iaxtrappan vid Stornorrfors. Piteälven är överbyggd med Sikfors kraftstation och har ett litet bestånd av lax. I de övriga större älvarna upprätthålls laxbestånden genom utsättning av utvandringsfárdiga laxungar (smolt), som uppföds i särskilda laxodlingsanläggningar. Man har här nått

goda resultat och av det totala antalet smolt till Östersjön beräknas en tred-

jedel komma från svenska laxodlingar, en tredjedel från de svenska älvarna och den återstående tredjedelen från övriga östersjöländer. Den primära anledningen till utsättning av smolt är att kompensera havs- och kustfisket. Praktiskt taget all odlad lax tas av yrkesfiskare i havet. Den lax som vandrar upp i älven fångas i ett centralfiske, ofta beläget i anslutning till det nedersta kraftverket. Den fångade laxen används i första hand för avelsändamål, i andra hand för avsalu. Älvsträckan nedströms det nedersta kraftverket upplåts för sportfiske. Den uppvandrande laxen är dock i regel svårfångad. Havsöringen däremot hugger gärna och för att göra sportfisket attraktivt utsätts allt fler utvandringsfärdiga havsöringsungar. Under uppväxttiden i havet uppehåller de sig nära älvens mynningsområde och blir därigenom i mindre utsträckning än laxen fångade av yrkesfiskare. Från sportfiskesynpunkt ger alltså havsöringen på flera sätt ett större utbyte. Totalt sett är dock laxodling att föredra. Laxen växer fortare och återfångsterna är större. Trots de goda resultaten av odling och utsättning får man inte bortse ifrån att odlingen bedrivs i en skyddad miljö. där yngel och ungar, som

i den naturliga miljön skulle ha slagits ut, kan klara sig. På lång sikt finns det enligt fiskeristyrelsen risk att odlingen skapar lax- och öringstammar med mindre goda egenskaper. Från biologisk synpunkt är det därför nödvändigt att naturliga bestånd (s. k. genbanker) bibehålls för förnyelse av eventuellt degenererade bestånd. Kompensationsåtgärder i reglerade sjöar och kraftverksmagasin bestod tidigare enbart av utsättning av yngel eller större, fångstbar fisk. Detta gav dåliga resultat, särskilt i sjöar med stora vattenståndsvariationer. De misslyckade utsättningarna ledde till att man också försökte kompensera bortfallet av de naturliga födoorganismerna genom insättning av näringsdjur som kan leva under den reglerade zonen. Med den s. k. pungräkan (Mysis relicta) har man nått relativt goda resultat. Våren 1974 hade Mysis insatts i 56 sjöar och där blivit huvudnäring för röding och öring. Under senare år har försök också gjorts med andra näringsdjur av typen relikta kräftdjur. Tillgången till näringsdjur medför att fisken kan överleva och tillväxa. Förutsättningarna for fortplantning har emellertid försvunnit. De ursprungliga arterna, och då särskilt öringen, klarar oftast ändå inte av att anpassa sig till miljön i den reglerade sjön, och försök har därför gjorts att introducera nya arter. Särskilt med kanadarödingen har man nått vissa positiva resultat. Inplanteringen måste emellertid ske årligen eller med ett par års mellanrum. Möjligheterna att anordna ersättningsvatten vid sidan av den utbyggda älven i opåverkade bivattendrag eller närliggande älvar har under senare år diskuterats. Fisket i närliggande vattendrag är i regel annans egendom och kan med nuvarande regler i vattenlagen inte med tvångsrätt disponeras av utbyggaren. Från biologisk synpunkt är det emellertid enligt fiskeristyrelsen omöjligt att i ett mindre vattendrag skapa ett fiske av samma karaktär som det som går förlorat i en större älv, eftersom produktionskapaciteten är en annan. Genom insättning av fångstbar fisk kan viss kompensation åstadkommas, men tillväxtmöjlighetema är begränsade. Fiskens storlek och artsammansättningen i de mindre vattendragen är, likaväl som i de större, anpassade till miljön och for att ge fisket en ändrad karaktär måste kontinuerliga inplanteringar göras. Genom rotenonbehandling av sjöar och tjärnar och därpå följande inplantering av ädelfisk kan attraktiva fiskevatten skapas, men även här krävs kontinuerliga inplanteringar. Denna typ av fiskevatten finns numera i praktiskt taget hela landet. Det kan konstateras att kompensationsåtgärdernas betydelse som ersättning för ett förlorat strömfiske är en omstridd fråga. De bästa resultaten har nåtts med odling och utsättning av lax och havsöring. De utbyggda älvarnas nedre delar hör till landets förnämsta Fiskevatten. Genom inplantering av fisk och näringsdjur i de reglerade vattnen har vissa resultat nåtts. I de mindre vattendragen saknas enligt fiskeristyrelsen de biologiska förutsättningarna för att skapa ersättning som direkt motsvarar ett förlorat älvfiske. För många människor är dock rotenonbehandlade vatten med inplanterad ädelfisk mycket attraktiva fiskevatten, vilket framgår av den fiskekortsstatistik som förs. Dessa kortfiskeområden fyller dock främst lokala eller regionala behov. Turistfiskaren torde enligt fiskeristyrelsen i regel söka sig till andra vatten.

Fiske 71

7.4 Värdering av älvsträckor

Fiskeristyrelsen har vid sin bedömning tagit särskild hänsyn till önskemålet att i varje region bibehålla åtminstone ett minimum av orörda vatten. Detta har bl. a. medfört att de få kvarvarande strömmande vattnen i utredningsområdets södra del givits högt bevarande- eller skyddsvärde. Det är styrelsens uppfattning att man vid en prioritering mellan olika objekt i första hand bör sträva efter att bevara hela älvar eller större sammanhängande områden. Detta har dock inte inneburit att enstaka objekt, som i sig har ett högt värde, klassats lågt. De viktigaste av de kriterier som legat till grund för värdeklassningen av de olika objekten är följande. Värdet av _friridsñsket har uppskattats med hänsyn bl. a. till fiskets inriktning (strömfiske, sjö- eller havsfiske), artsammansättningen, tillgängligheten (röjningar, vägar), och frekvensen av användbara fritidsfiskevatten inom en region eller i anslutning till tätort. Styrelsens tidigare undersökningar av fritidsfisket har visat att strömvatten är mest attraktiva. En beräkning av strömvattnens andel av berörda älvsträckor har därför gjorts i vissa vatten. Ett områdes orördhet eller vildmarkskaraktär har i vissa fall poängterats.

Övrig! _fiske omfattar yrkesfiske. övrigt avsalufiske och husbehovsfiske.

Redan uppkomna skador begränsar enligt fiskeristyrelsen starkt möjligheterna till övrigt fiske, och på många håll kvarstår endast ett s. k. restfiske av obetydligt värde. Vid värderingen av husbehovs- och avsalufiske har hänsyn tagits till de fiskesvårigheter (grumlingar, stubbar, rötter m. m.) som uppstår vid de olika typer av ingrepp i vattenmiljön som är aktuella. En biologisk värdering har gjorts av objekten och av effekterna av planerade utbyggnader både vad gäller fritidsfisket och övrigt fiske. I denna värdering ingår beräkning av bl. a. reproduktionsarealer för t. ex. lax och öring, artsammansättning, tillväxtforhållanden (fordvärgning m. m.), parasitangrepp och utbredningsbiologi (spridning av eller kraftig tillväxt av icke önskade bestånd). En arbetsgrupp på sötvattenslaboratoriet har ställt samman en översikt över de fiskbestånd. som bör skyddas på grund av sitt vetenskapliga värde. Som allmän riktlinje har angivits att referensvatten, storöringvatten och rinnande vatten bör ges högre vetenskaplig prioritet än vatten med bestånd utvisande originell ekologi eller utpostbestånd. Vid den vetenskapliga värderingen har områden där fiskeribiologisk forskning pågår eller har pågått under lång tid särskilt beaktats. Varken vid den vetenskapliga eller den övriga bedömningen har planerade intrång i nationalparker behandlats. Fiskeristyrelsen har förutsatt att dessa utbyggnader inte kommer till utförande. l fiskeristyrelsens rangordning (tabell 7.1) omfattar klass 4 älvar och älvsträckor som helt bör undantas från vidare kraftutbyggnad med hänsyn till fiskets värde och beräknad skada. Klass 3 utgörs av vattendrag med havsvandrande fisk och befintligt eller potentiellt stort fritidsfiske. I klass 2 återfinns älvsträckor som redan är skadade vad gäller fisket men som alltjämt har viss betydelse för fritids- och husbehovsfiske. Klass l, slutligen, innehåller vatten som är hån skadade. Fisket bedöms inte kunna utvecklas till betydelse för en större allmänhet.

72 Fiske sou 1976:28

Tabell 7.l Värdering av älvsträckor från fiskesynpunkt

Älvsträcka Klass

l a Kalix älv

knååå

b Ängesân-Lina älv

2 Råne älv 3 Lule älv Vuojatälno Petsaure

(705OQ.OC!D

Lermejaure Källflöden till Lilla Lule älv

Ná-Kåbølvlxá-b-lå--Ixâå

Peuraure-Pärlälven Flarkån Effektutbyggnader MMW Byske älv

slow-P-

Kåge älv Skellefte älv Storselet Sädvajaure Bartaure

:im-ananas:

Bergnäs-Slagnäs Malän

CMJÄLM**-l\)-Äblknf\)

Petikån Karsbäcken Effektutbyggnader 8 Bure älv 9 Rickleån 10 Sävarån ll Ume älv Klippen Tärna

oanø-m

Forsbäck-Fjällnäs Överstjuktan

-BNJ-Äkølbliøl-_løl-ÄUJN)

Effektutbyggnader 12 Öre älv 13 wmww 14 Gümv 15 Moälven 16 Nätraán 17 Vapstälven 18 Ångermanälven a Saxán b Ransarluspen-Fatmomakk c Fatsjö I b.) a d Bullerforsen e Övre Vojmån

--bJ-$›-P\JI\)-Ä7\)-Å'-'I\)I\JI\)

f Nedre Vojmån 8 Övre Åseleälven h Långseleân-Rörströmsälven i Borga j Flåsjöån k Lejarälven l Storån m Meåforsen-Helgumsjön

“Värde 3 avser överledning från Vojmsjön.

Fiske 73

Beträffande eventuella utbyggnaders skadeverkningar kan sägas att tidigare ingrepp genomgående medfört sådana Förändringar i vattenmiljön, att endast restbestånd av de värdefullare fiskar-terna kan leva kvar. På grund härav har ñskeristyrelsen i de flesta fall, i enlighet med tillämpad praxis vid tillåtlighetsprövning i vattenmål, uppskattat skadan såsom motsvarande totalskada.

8 Friluftsliv och rekreation

8.1 Inledning

Den snabba takt i vilken det svenska samhället utvecklats sedan sekelskiftet har för de flesta människor inneburit ökade inkomster och ökad fritid men samtidigt ofta också en ökad psykisk press. Den forsta semesterlagstiftningen genomfördes först 1938 och stadgade två veckors semester. Sedan dess har semestern förlängts till minst fyra veckor för alla förvärvsarbetande, femdagarsveckan har införts och arbetsdagen förkortats. Arbetstiden har sålunda minskat från omkring 3 100 timmar år 1900 till omkring l 700 timmar per år. Till detta kommer pensionsreformerna. Ytterligare reformer som f. n. diskuteras är t. ex. längre semester, fyradagarsvecka, kortare arbetsdag eller sänkt pensionsålder. Den ökade fritiden och de ökade inkomsterna har gett allt fler människor de yttre förutsättningarna att leva ett rikare liv. Fritidens innehåll bestäms självfallet av den enskilde individen men i flera avseenden bestäms valmöjligheterna direkt eller indirekt av de förutsättningar samhället ger. Det kan gälla t. ex. utbildning, kultur, turism och fritidsliv och det kan - vilket inte minst bör betonas - gälla vardagslivets utformning. Friluftsliv i olika former har blivit allt viktigare. Detta på grund av att den dagliga tillvaron i dag ofta ställer mindre krav än tidigare på fysiska prestationer, men också med hänsyn till att många människor upplever ökade psykiska påfrestningar i arbetslivet. Flera under undersökningar senare år har påvisat fritidens ökade betydelse och behovet av planering Detta kapitel bygger i för turism och friluftsliv, Utredningar som behandlat dessa frågor är bl. a. huvudsak på naturvårdsverkets yttrande (1975- - Friluftslivet i Sverige. SOU 1964:47, 1965:19, 1966:63 lO-3l) till utredningen - Idrott samt rapporten Rekreaåt alla, sou 1969:29 - tion och friluftsliv vid äl- Planering för friluftsliv, Statens naturvårdsverk 1971:7 var i norra Norrland - Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75 (GERUM, Rapport A:6 - Turism och rekreation i Sverige, SOU 1973:52 1975). Därutöver har - Fritid - Statens naturvårdsverk bl. a. använts Turism och friluftsliv, 1974:20 rekreation i Sverige (SOU 1 proposition 1972:111, bilaga 2 om hushållning med mark och vatten 1973:52) och proposition säger departementschefen bl. a. (s. 144) att han anser det vara ställt utom 1975:46 om planering och samordning av samtvivel att goda rekreationsmöjligheter blir en allt viktigare beståndsdel i hällets insatser för revår samlade livskvalitet och att ren luft, rent vatten och tilltalande natur kreation och turism.

och rekreation

Friluftsliv

inom tillgängligt avstånd härvid värderas allt högre. Något mer preciserat formulerades samhällets rekreations- och turistpolitik i proposition 1975:46 beträffande samhällets insatser for rekreation och turism. Departementschefen framhåller där, i samband med att han diskuterar de s. k. primära rekreationsområdena (s. 27), bl. a. nödvändigheten av att man vid planeringen tar hänsyn till behovet av både när- och ljärrekreation. Anläggningar och områden bör så långt möjligt lokaliseras och utformas så att de kan användas såväl for det dagliga rek reationsbehovet som for semestervistelsen.

8.2 Friluftslivets markanspråk

De naturliga Förutsättningarna for friluftsliv är i vån land mycket goda. Kusterna - särskilt skärgårdarna - älvarna och de många insjöarna samt ljällområdet ger rikliga möjligheter till såväl aktiv rekreation som vila och avkoppling. Genom den s. k. allemansrätten har vi vid en internationell jämförelse närmast unika möjligheter att fritt röra oss i naturen. Genom ändringar i naturvårdslagen 1974 har allmänhetens möjligheter att utnyttja bl. a. strandområden ökat. l den fysiska riksplaneringen är friluftslivets markanspråk en av de viktiga faktorerna. Områden som naturvårdsverket har angett vara av riksintresse för friluftslivet framgår av figur 8:1. Kommittén och friluftsområden läm- ä för planering av turistanläggningar

i

nade i betänkandet (SOU 1973:52) “Turism och rekreation i Sverige” förslag till 23 s. k. primära rekreationsområden, dvs. större områden lämpliga för turism. Vid urvalet av dessa områden utgick man från dels naturliga förutsättningar för friluftsliv, dels befintliga anläggningar och iordningställda områden, dels närheten till landets större befolkningskoncentrationer. Statsmakternas beslut med anledning av betänkandet innebar att ytterligare två områden utpekades (Malingsbo-Kloten och nedre Dalälven). De primära rekreationsområdena framgår av figur 8:1. Här har hittills endast berörts områden som genom olika beslut betecknats som intressanta utifrån riksperspektivet. 1 den rekreationspolitik som regering och riksdag slagit fast (främst formulerad i prop. 1975:46) har emellertid en stark tonvikt lagts på behovet av närliggande rekreationsområden - områden som kan utnyttjas praktiskt taget dagligen av många människor. Att denna i hög grad redan gäller belyses av det faktum att inriktning de helt dominerande insatserna räknat i pengar görs från kommunalt håll. År 1975 satsade kommunerna ungefär en miljard kronor på turism och rekreation.

8.3 Älvarnas turism och friluftsliv

betydelseför

Flera undersökningar har påvisat sjöarnas och vattendragens centrala beoch friluftsliv. Älvarnas betydelse har framhållits bl. a. tydelse för turism i samband med den fysiska riksplaneringen där de s. k. geografiska riktlinjerna särskilt behandlar kusten, de stora älvarnas dalgångar och fjällområdet.

1976:28 Frilans/iv och rekreation 77

Kraftverk i drift,under byggnad eUer medlagakraftvunnen dom o O OFdreslageikraftverk 0 0 OKraftVerkmedfñreslagen , tillbyggnad

i :âørisgállzefimågüadør

na erm kraftvmmn dom) Föreslagen reglering = Tunnel ellerkanal === Föreslagen tunneleller kanal Område avriksintresse för detrörligafriluftslivet Prirrårarekreations- . områden

Figur 8./ Onrråden av riksintressejörjlrilullslivøl 00h prinrära rekrøaIionsomrâdøn ?II/UUpro/a. l975r4á.

78 Friluftsliv och rekreation

Älvdalarna i Norrland kontrasterar ofta starkt mot omgivande karga skogsområden och uppvisar ibland storslagna landskap med inslag av kulturbygder. Älvdalarna har därigenom stort värde från allmän rekreationssynpunkt. Forsar och vattenfall har i alla tider utövat en särskild dragningskraft på människor och det är knappast någon tillfällighet att t. ex. Jokkfallet och Linafallet lockar besökare från långt håll. Älvdalarnas betydelse måste också ses mot bakgrund av befolkningsunderlaget lokalt och inom regionen och av vägnätet, vilket är avgörande for tillgängligheten till älvarna. Koloniseringen av Norrland har, som tidigare framhållits, skett huvudsakligen längs kusten och upp efter älvdalarna. Älvarna var viktiga kommunikationsleder, och samhällen bildades främst vid älvarnas nedre delar nära kusten, men i vissa fall också upp emot fjällområdet, företrädesvis i anslutning till större sjöar. Exempel på sådana samhällen är Vilhelmina och Arjeplog. Älvarnas funktion som kommunikationsleder har numera tagits över av vägnätet, men detta har självfallet anpassats till samhällenas lägen i älvdalarna. Befolkning och kommunikationsleder i Norrland har således i stor utsträckning varaktigt kommit att koncentreras till kusten och älvdalarna (se figur 8:2). Älvarna utnyttjas under kortare ledigheter främst av

lokalbefolkningen. i

Under veckoslut och semestrar tillkommer mera långväga besökare. Al- l varnas källflöden ligger som regel i glest befolkade områden som är i hög grad intressanta som turistmål. Älvdalarna i skogslandet och nära kusten är ofta viktiga närrekreationsområden för en stor befolkning och i flera fall dessutom uppskattade semesterområden. Norrlandsturismen omfattar minst en miljon besökare årligen som i första hand färdas längs kusten men också och som har sina primära resmål i fjälltrakterna och de längs älvdalarna större tätorterna. Lokalbefolkningen och turisterna använder älvarna på delvis olika sätt. utnyttjar i regel älven mera aktivt. För turisterna har Lokalbefolkningen älven ofta störst betydelse som ett tilltalande landskap att färdas genom och att tillfälligt vistas i. Fritidsfiske utövas av många människor, såväl turister som lokalbefolkning, och är den klart dominerande aktiva rekreationen vid älvarna (se kap. 7). Under senare år har kanotsporten utvecklats snabbt. Norrland kan bl. a. genom tillgången på skiftande typer av rinnande vatten erbjuda närmast unika tillfällen till kanotsport för de mest skilda kategorier. Älvarnas sjöar och selsträckor utnyttjas också for annan båtsport och for bad. I samband med att flottningen upphört har flera av skogsälvarna restaurerats for att förbättra fisket men också möjligheterna till kanotsport. i Anläggningar för det rörliga friluftslivet och turismen såsom hotell, cam- 1 är lokaliserade främst till kust- i pingplatser, stugbyar och fritidsbebyggelse

området, till tätorter vid de större älvarna i inlandet och till vissa välbelägna i

fjällområden. Skogslandet mellan älvarna äri regel tämligen outnyttjat. Det är således flera faktorer som bestämmer ett områdes värde for turism och friluftsliv. Som exempel på värdefulla områden kan nämnas Åreområdet

l

i Jämtland och Tärnaområdet i Västerbotten. De är ljällområden med för-

l

hållandevis stor lokalbefolkning, de är lätt åtkomliga via stora vägar som l l dessutom är mellanriksvägar och de har väl utvecklad service for turism l och friluftsliv.

F rilLq/isliv och rekreation 79

hvøv*

Kraltverk i drift,under nadullermedlagakr iwnnendom O O OFöreslagelkraftverk 0 0 OKraftverkmedföreslagen tillbyggnad mdvr

?Pegln-iralbøfintlig, byggnad çllermed laga-

baftvwnen dum) Föreslagen reglering = 111mm! ellerkanal === Füeslagentunneleller l kanal - av riksintressø Område . för denvejenskapliga mturvårdqn Nationalpqrk I *I*

Figur 8:2 Be/b/kningslärhel och lokal be/b/knirzg 1973. Med lokal belblknirvg avses antal pe; so/rer bosana inom 30 km radie. Källa: Orter i regional samverkan (SOU 1974:1).

80 och rekreation

Friluftsliv

8.4 Inverkan av vattenkraftutbyggnad

Skadeverkningarna för turism och friluftsliv till följd av vattenkraftutbyggnader har hittills inte varit föremål för några omfattande studier. Det är därför svårt att generellt göra en konkret beskrivning av denna inverkan (se SOU 1974:22, sid 97 fi). Den helt dominerande negativa effekten är dock förlusten av större forsar eller torrläggning. De flesta större falloch fall på grund av överdämning höjder i välbelägna områden utnyttjas i dag för kraftproduktion. En ytterinnebär att återstående orörda forsar kommer att ligare exploatering värderas allt högre. Här föreligger en uppenbar konflikt mellan kraftintresset och bevarandeintresset eftersom de för kraftproduktion värdefullaste fallsamtidigt oftast är de som är mest attraktiva för friluftslivet. höjderna Möjligheterna att aktivt utnyttja vattendragen reduceras bl. a. genom att ofta värdefulla strömftsken (se kap. 7). En utbyggnad kan går förlorade å andra sidan ibland också ha positiva effekter på turismen i bygden längs en älv t. ex. genom bättre vägstandard och ökade servicemöjligheter. Regsärskilda villkorsmedel m. m. kan användas till utbyggnad av leringsavgifter. turist- och friluftsanläggningar som semesterbyar,campingplatser. badanlägg-

ningar, Skidbackar och liftar, vilka annars inte skulle ha kommit till stånd. En i

för en sådan positiv inverkan på turismen är givetvis att områ- i

förutsättning i dena kring älvarna har stora rekreationsvärden utöver de som går till spillo vid

vattenkraftutbyggnaden. i

Uppfattningarna om vattenkraftutbyggnadernas skadeverkningar for turism och friluftsliv går således starkt isär. Förespråkare för vattenkraftutbyggnad hävdar att förlusterna väl kan kompenseras med olika åtgärder. Som exempel anförs att turismen längs den utbyggda Umeälven är mer omfattande än turismen längs den outbyggda Vindelälven. Exemplet visar främst den betydelse åtkomligheten har för ett områdes värde för turism och friluftsliv. Motståndarna till utbyggnad hänvisar å andra sidan till de fritt strömmande vattnens speciella värden och knappheten på denna typ av orörd natur till följd av tidigare vattenkraftutbyggnad. Förbättrad åtkomlighet och service i anslutning till de outbyggda älvsträckorna skulle enligt denna uppfattning ge ett kraftigare utslag i form av ökad turism och ökat friluftsliv än vid de utbyggda älvarna.

8.5 Värdering av älvsträckor

I samband med att utredningen tillsattes i maj 1974 gav regeringen statens naturvårdsverk i uppdrag att värdera de berörda älvarna från rekreationssynpunkt. Naturvårdsverkets bedömningar grundar sig i huvudsak på rapporten ”Rekreation och friluftsliv vid älvari norra Norrland” som på verkets vid geografiska institutionen vid Umeå universitet. ; uppdrag har utarbetats (1975-10-13)

l

Dessutom har verket använt sig av ñskeristyrelsens yttrande till utredningen med avseende på fritidsfisket samt material som har tagits

l fram tidigare, främst i samband med den fysiska riksplaneringen. l

Naturvårdsverkets uppdrag till Umeå universitet innebar dels utveckling

Friluftsliv och rekreation 81

av en metod för värdering av älvsträckorna, dels tillämpning av metoden på dessa. Uppdraget omfattade inte fritidsfisket. För att möjliggöra genomförandet gav utredningen de fyra berörda länsstyrelserna i uppdrag att förse naturvårdsverket och Umeå universitet med vissa erforderliga grunddata om t. ex. befintliga turistanläggningar, reservat och förordnanden enligt naturvårdslagen samt landskapsvårdande åtgärder. Naturvårdsverket har vid sin bedömning utgått från att vattenkraftutbyggnad i regel innebär övervägande negativa effekter för turism och friluftsliv. Det avgörande argumentet har varit att vattenkraftutbyggnad medfor förlust av en för friluftslivet särskilt attraktiv naturtyp som förekommer sparsamt till följd av tidigare utbyggnad av älvarna. Naturvårdsverket har först utarbetat en rangordning utan hänsyn tagen till fiskets intressen (tabell 8.1 kolumn l). Stor vikt har lagts vid längre och sammanhängande älvsträckor med goda naturliga förutsättningar för turism och friluftsliv. Bedömningen av älvarnas tillgänglighet har i detta sammanhang skett med utgångspunkt i det befintliga vägnätet, omfattande såväl allmänna vägar som skogsbilvägar. Vid detaljbedömning av tillgängligheten är det också av intresse att känna till framkomligheten vid vandring till fotsi terrängen. Detta har dock inte varit möjligt inom ramen för denna utredning. Vidare har landskapsbilden varit en viktig faktor vid bedömningen av älvarnas rekreationsvärden. Bedömningen har gjorts dels översiktligt med hjälp av flygbilder och ett omfattande kartmaterial, dels genom utförliga fáltkontroller. Det finns emellertid inga enkla normer for bedömning av landskapsbilden. Enskilda individers uppfattning om vad som är värdefullteller intressant varierar. Vid bedömningen har det högsta värdet åsatts storartade landskap, ibland i form av kombinerade natur- och kulturlandskap. Lägsta värde har åsatts monotona landskap, ibland påverkade av kraftiga ingrepp såsom kalhyggen, grustäkter etc. För att få fram en total bedömning av älvsträckornas värde från rekreationssynpunkt har i efterhand fritidsñskets intressen vägts in i bedömningen. Samråd har under detta arbete skett med företrädare för fiskeintressena. Fritidsfisket utgör den viktigaste enskilda friluftsaktiviteten längs älvarna och är dessutom den aktivitet som i regel lider störst skada vid en utbyggnad. På grund härav har verket ansett det vara motiverat att ge fisket en avsevärd tyngd vid totalbedömningen av älvarnas rekreationsvärde. Den slutliga rangordningen återfinns i tabell 8.1 kolumn 2,där4 anger högsta och 1 lägsta värde från rekreationssynpunkt.

82 och rekreation

Friluftsliv

Tabell 8.1 Värdering av älvsträckor från rekreationssynpunkt

Älvsträcka Klass Klass (exkl. fritidsñske) (inkl. fritidsñske)

Kalix älv 4a 4

7” Ängesån-Lina älv 4a

Råne älv 2 wa

WN Lule älv f

Vuojatätno Petsaure Lermejaure

wñmancw

Nbw_NAANwA

Källflöden till Lilla Lule älv

rxJ-htur-Nkggçgggb

PeuraurcrPärlälven

1 Flarkån EfTektutbyggnader

l

Åbyälven

amma

Byskeälven Kåge älv Skellefte älv Storselet Sädvajaure 3

rwmoancw

Banaure

i

Bergnäs-Slagnäs

Agk-mwwmuww AwA-mwuuww

Malån I Petikån Karsbäcken Effektutbyggnader 8 Bure älv 9 Rickleån 10 Sävarån 11 Ume älv Klippen Tärna Forsbäck-Fjällnäs

°Q°U”

Överstjuktan

%wowwAwmAAA Aw›wwA-wnas

Effektutbyggnader 12 Öre älv 13 Lögde älv 14 Gide älv 15 Moälven 16 Nätraån 17 Vapstälven 18 Ångermanälven Saxåns överledning 2 Ransarluspen-Fatmomakk 1 Fatsjö 2a Bullerforsen 2 Övre Vojmån 4a Nedre Vojmán 2 Övre Åseleälven 2 Långseleån-Rörströmsälven 2 Borga 2a Flásjöån 2 Lejarälven 3 Storån 2a Meåforsen-Helgumsjön 3a

a Korrigeringar av naturvárdsverket jämfört med bedömning av Umeå universitet.

9 Kulturminnesvård

9.1 Inledning

i

Kulturlandskapet framstår som ett resultat av människans omformning av i naturmiljön. Rent naturlandskap, utan spår av mänsklig påverkan, finns § bara i mycket liten omfattning. Även fjällvärlden är l stor utsträckning ett kulturlandskap bl. a. från samernas renskötsel

i

genom inverkan och anl läggningar. Kulturminnena och kulturlandskapet åskådliggör den historiska utvecklingen och människans verksamhet under olika villkor. Genom att bevara g ; kulturminnen och miljöer som representerar väsentliga drag i denna utveckling inom skilda delar av landet kan kulturminnesvârden bidra till att

i

den historiska bakgrunden till dagens samhälle, dvs. hur olika kulturformer vuxit fram, kan upplevas av alla människor. En viktig uppgift for kulä turminnesvården är således att levandegöra kulturarvet och göra olika slag av kulturmiljöer och kulturminnen kända och tillgängliga för en större all- ,i mänhet. Viktigt för upplevelsen är att en äldre tids lämningar inte rycks ur sitt sammanhang, utan att den omgivande miljön får bidra till att belysa ursprung och funktion. Även kulturminnesvårdens vetenskapliga uppgift, att ge möjligheter till ökade och fördjupade kunskaper om människans och kulturens utveckling, har alltmer kommit att tala för ett bevarande av större sammanhängande miljöer, där kulturformens samspel med de naturgivna förutsättningarna kan studeras. En vattenkraftutbyggnad kan därför i en del fall vara ett hot mot kulturhistoriskt värdefulla miljöer även där inga byggnader eller andra lämningar direkt förstörs. Av särskilt värde for kulturminnesvården är således större områden som inom ett avgränsat landskapsrum återspeglar en särpräglad kulturutveckling. Vissa områden kan representera en kontinuerlig kulturutveckling. Andra områden ger prov på en enhetlig bygd tillkommen under ett begränsat skede. Områdenas betydelse är inte alltid beroende av de enskilda elementens Detta kapitel bygger på kvalitet utan ofta av det helhetsinnehåll som de kan erbjuda. kap» 7 i Vattenkraft 00h Bevarandet av större kulturmiljöer 53m* rlksamlkVa=

sker idag främst genom kommunal Wlljö

planering och genom det skydd som naturvårdslagstiftningen ger. Kulturminnesvårdens speciallagstiftning är i huvudsak inriktad på objekt och m0turlandskap i ä|vdalar I nument. Lagskyddet for kulturminnen är olika starkt. Fasta fornlämningar och II.

84 K ulturminnesvârd

har ett villkorslöst lagskydd antingen de är kända eller okända. synliga eller dolda. Ett villkorslöst skydd gäller även för kyrkobyggnader som tillhör svenska kyrkan, för kyrkotomter och begravningsplatser m. m. Särskilt skydd för profana byggnader, såväl i statlig som i enskild ägo, inträder först sedan byggnaderna har förklarats som byggnadsminnesmärken resp. byggnadsminnen. Riksantikvarieämbetet är den centrala myndighet som bevakar att landets kulturminnen får erforderligt skydd. Bland annat har ämbetet sedan 1930talet systematiskt inventerat de fasta fornlämningarna, som redovisas på den ekonomiska kartan. I samband med vattenbyggnadsforetag gör ämbetet ofta allmänna kulturhistoriska inventeringar, som förutom de fasta fornlämningarna omfattar byggnader, näringsliv och folkkultur samt kulturlandskapet. När ämbetet tar ställning till Föreslagna sjöregleringar och kraftverksbyggen utgår man dels från en prövning av företagets tillåtlighet enligt fornminneslagen, dels från allmänna överväganden om företagets inverkan på kulturhistoriska intressen. Riksantikvarieämbetet kan enligt fornminneslagen ge tillstånd att ta bort en fast fornlämning, nämligen i sådana fall där fornlämningarna medför hinder som inte står i rimligt förhållande till deras betydelse. När det gäller det stora flertalet fornlämningar som hittills berörts av vattenkraftutbyggnader, har ämbetet ansett att de var för sig inte har haft så stor betydelse att de utgjort hinder för de planerade företagen. I de flesta fall har det varit fråga om boplatslämningar och fångstanordningar av vanligare typer. Den omfattande vattenkraftutbyggnaden har medfört att ämbetet lämnat tillstånd tillborttagande av tusentals forntida boplatser. För att åt framtiden bevara ett representativt urval boplatsmiljöer har ämbetets prövning av företagens tillåtlighet under senare tid blivit mer restriktiv. När gravanläggningar och andra i de berörda områdena mer sällsynta fornlämningar berörts har det förekommit att ämbetet inte har lämnat tillstånd till borttagande. Ibland har man ställt krav på förebyggande åtgärder och i ett fåtal fall har ämbetet motsatt sig utbyggnad.

9.2 Älvens roll i den kulturhistoriska utvecklingen

F ângstkulturen

Norrlands tidigaste bebyggare var jägare och fiskare. De levde på den biologiska avkastningen från den naturliga miljön, vilket gav begränsade möjligheter till befolkningsökning och fast bosättning. Men genom att fångstkulturen var den dominerande i flera årtusenden finns ändå i vissa älvdalar relativt gott om lämningar av tillfälliga boplatser och ibland fångstanordningar. De äldsta daterade boplatsfynden är ca 6000-7000 år gamla. Fångstkulturen var givetvis i första hand knuten till de bästa fångstmarkerna. Älven gav genom sina näringsrika våtmarker god vilttillgång och samtidigt lämpliga lägen för fångstanordningar vid vadställen och näs. Ãlvdalar och sjösystem i fjällområdet och i inlandet ner till den forntida kusten är fångstkulturens centrala miljö. Mest framträdande är det nuvarande skogslandet. Karakteristiska fyndplatser är t. ex. uddar och holmar. sjöarnas utlopp och såväl lugnvatten som forssträckor i älvarna. Boplatserna

K ulmrminnesvärd 85

ligger vanligen på väldränerade stränder i soliga lägen, i regel i direkt anslutning till vattnet. Till fångstkulturen men också till bondekulturen hör fångstgroparna, gräv-

i

da fallgropar för fångst av framför allt älg men också vildren. De återfinns i stora delar av Norrlands inland med en särskild tyngdpunkt i Jämtland.

i Ofta förekommer fångstgropssystem, dvs. sträckor med fångstgropar 0rd-

i nade efter de topografiska förhållandena. De anses återspegla ett samhälle med relativt utvecklad social organisation. Dateringarna av fångstgropar omspänner f. n. en period från 1800-talet f. Kr. till 1800-talet e. Kr. l Under medeltiden var det framför allt jaktens och djurfångstens produkter

l som fick utgöra skatten till staten, särskilt skinn av ekorre (gråverk), mård

och bäver. Även torkade gäddor blev på 1500-talet en skattepersedel. lnsjöfisket var ursprungligen viktigt i Norrlands inland, och arkeologiska fynd

i

visar att gäddan under forntiden var en betydelsefull fiskart på inlandets

i

boplatser. När saltet under medeltiden blev tillgängligt fick också den fetare laxen stor ekonomisk betydelse. Svenska herremän och kyrkans stormän

l lade under i de stora nordnorrländska

sig laxfisket älvarna. Efter reformal tionen gjorde i stället kronan anspråk på detta fiske. Kvarlevor av det

i s. k. fiskeregalet finns kvar i Lule, Kalix och Torne älvar.

Bondekulturen

Jakten och fisket har behållit sin betydelse för försörjningen in i vår tid, men redan under sten- och bronsålder har även sädesodling förekommit. Från 500-talet e. Kr. finns också indicier på fast bosättning i inlandet. Under medeltiden spred sig kolonisationen i huvudsak utefter kusten. Så småningom gick befolkningsströmmen vidare upp efter älvdalarna. Redan under 1500-talet spelade invandringen av finnar en stor roll för koloniseringen av många svenska bygder. Under 1600-talet uppträdde finska

kolonisatörer i Ångermanland, varifrån de trängde in i Åsele och Dorotea

socknar. Kalix älvdals nedre del, ungefär till i höjd med Jokkfallet, utgör den språkliga och kulturella gränsen mellan en av finsk kolonisation dominerad Torne älvdal och en av svensk kolonisation dominerad Lule älvdal. Under 1600-talet var Kalix älvdal bebyggd upp t. 0. m. Rödupp och Råne älv t. o. m. Degerselet. Trakten kring Tärendö var ett viktigt kolonisationsområde under l600-talet. En lång rad nybyggen anlades mellan Torne och Kalix älvar söder om Pajala. Den huvudsakliga kolonisationen av övre Umeälvsområdet och skogsälvarna söder därom tillhör 1700- och l800-talen. Genom 1673 års lappmarksplakat öppnades Lappland för fri jordbrukskolonisation. Trots att det förnyades fiera gånger blev resultatet klent. Ännu vid l700-talets mitt var rennäringen utan större konkurrens i lappmarken. Nybyggarna var få. Även bondekulturen är - förutom längs kustlandet - i stor utsträckning knuten till älvdalarna. där den bördigaste jorden finns, främst i delarna nedanför högsta kustlinjen. Till dessa dalbäcken koncentreras både järnålderns fornlämningar, bondekulturens äldsta bevarade anläggningar, och den senare, historiska tidens bebyggelse och odlingsmark. Dalgångsbygderna uppvisar därför i regel kontinuitet från den första kolonisationen och fram till det nutida jordbrukssamhället.

86 K ulturminnesvârd

Boskapsskötseln hade i äldre tid större betydelse än åkerbruket. I norra Sverige var detta förhållande än mer uttalat. Kolonisationen av övre Norrland under nyare tid har som förutsättning en boskapsskötsel baserad på dels ett intensivt slåtterbruk av naturliga ängsmarkei och dels skogsbeten. På den grunden blev smör fr. 0. m. 1600-talet en av de viktigaste exportar-

tiklarna från den norra landsändan.

Bondekulturen har i ett landskap av norrländsk typ alltid behov av stora utmarker för framför allt fodertäkt och bete men även för den nödvändiga kompletteringen med jakt och fångst. Detta innebär att också större delen av moränområdena - inklusive vattendragen - och delar av fjällen varit extensivt brukade från den fasta bebyggelsen. Även dessa marker utgör därför ett kulturlandskap med agrara lämningar - t. ex. fäbodar och slåttermyrar - eller med lämningar av skilda binäringar, t. ex. järnframställning och fångst. l de mera marginella lägena är det därför fråga mera om en gradskillnad än en artskillnad mellan en kultur baserad huvudsakligen på jordbruk och en som bygger på jakt och fångst. l exempelvis fjälldalarna kan jakt och fångst ha varit avgörande för försörjningen långt fram i tiden, även om nybyggenas lokalisering varit beroende av jordbruksforutsättningarna.

Ängen var kreatursskötselns viktigaste förutsättning. Efter vattendrag,vid

sjöstränder och på myrar fanns otaliga lador och hässjor. Höavkastningen ökades genom bevattning. Framför allt kunde man på det sättet förvandla fönnemyror, myrar som bara slogs vartannat år, till årlig slåtter. Arealen sökte man öka bl. a. genom sjösänkningar, som blev synnerligen vanliga och uppmuntrades med statsbidrag under 1800-talet. Mängden lador är ett framträdande inslag i bebyggelsebilden. Ladbyggandet betingades framför allt av två saker: dels att själva slåtterarbetet under sommaren tog all disponibel tid i anspråk - man hade helt enkelt inte tid att klara några längre transporter - dels att vinterns snöföre erbjöd

den bekvämaste transportmöjligheten. Ängarna låg vitt spridda i förhållande

till gården och transportvägarna kunde vara långa. På en del håll lät man höet sitta kvar i hässjorna tills det var dags att köra hem det. De ständiga tvisterna med flyttsamerna om nerrivet hö gjorde dock att man försökte rusta sig med lador så långt det var möjligt. En ängeslada ansågs inte ta mer än en dag att timra. En särskild byggnadsform är de nordvästerbottniska och norrbottniska timrade ladorna med snedställda väggar. Denna typ av lada kom i bruk på 1770-talet i samband med stora omvälvningar i jordbruket med förbättrade metoder, som gav bättre avkastning och därför ökat ladbehov. Till fördelarna med dem hörde att de gav bättre svängrum vid arbetet, höet packades inte ihop så hårt och snön tornade inte upp sig mot väggarna

vilket gjorde det lättare att lasta. Ladorna står ofta på låglänta, ibland naturligt

överdämda ängsmarker. I Norrbotten finns utom ladorna även ett betydande antal slåtterstugor bevarade inom de låglänta, större slåtterområdena. Fäbodarna spelade en nyckelroll i den gamla förrådshushållningen. De övergavs dock i takt med att vallhöodlingen utvecklades och gjorde slåttern på myrar och utängar överflödig. Bara rtrakter med starkt begränsad åkermark fortsatte de att ha betydelse. Ett märkligt skede i utvecklingen började med Hushållningssällskapets

K ulrurminnesvârd 87

propaganda för torrläggning av myrar till odlingsbar mark. Från 1840-talet utgick statsanslag för ”befordrande av vattentappningar”. Vid sekelskiftet gav man sig på allvar i kast med myrarnas kultivering. Vidlyftiga dikningar gav ”nyverken” och myrodlingar, vilkas produktivitet i längden dock inte motsvarade förväntningarna. Sitt mest markanta uttryck fick tron på myrjordens dolda odlingsresurser i kolonisationskommitténs betänkande 1922. De norrbottniska och västerbottniska kolonaten grundades på dess uppfattning att enbart tillgång på myrjord var tillräcklig för anläggandet av nya jordbruk.

Andra verksamheter Det norrländska jordbruket har alltid behövt kompletteras med nä-

(andra

ringar. 1600-talets malmfynd och 1700-talets merkantilism lade grunden till en industrialisering, som i stor utsträckning förlades till älvarna. Där hade man både transportmöjligheter och energikälla. De västerbottniska bruksnamnen Robertsfors och Johannesfors vittnar om beroendet av vattenkraften. Skogsbruk har också bedrivits sedan flera hundra år tillbaka som ett komplement till jordbruket. På 1500-talet anlades vattendrivna grovbladiga s. k. sågkvamar. De ersattes under 1700-talet ofta med likaledes vattendrivna finbladiga ramsågar, vilket bidrog till att sågade bräder under 1700-talet blev en av de viktigaste exportvarorna från hela övre Norrland. Även för skogsbruket har älvarna betytt tillgång till både kraft och transportmöjligheter. Timmertlottningen började på sina håll redan på 1700-talet men fick sin stora betydelse från 1800-talets senare hälft. Den var avgörande för inlandets avsättningsmöjligheter för timmer men också för tjära, som flottades i tunnor utför älvarna. Före 1600-talet var älvarna de huvudsakliga transportlederna både vinter och sommar. Då inleddes byggandet av framför allt en kustlandsväg, först till Luleå och vid seklets slut till Torneå. När malmfyndigheter upptäcktes i fjällen, t. ex. silvermalmen i Nasafjäll, byggdes vägar också in i landet, men vattenvägarna utnyttjades så långt möjligt. 1700-talet och förra hälften av 1800-talet karakteriseras av fortsatt beroende av transporter på vattenvägar eller på vinterföre. 1-Iuvudparten av körslorna ägde rum under vintern. Ända till 1800-talets slut visade det glesa landsvägnätet f. ö. stor överensstämmelse med äldre tiders kommunikationssystem. Vägarna gick framför allt längs älvdalarna. Särskilt Norrbottens ekonomiska historia har varit fylld av en ständig kamp för att förbättra kommunikationerna till lands. 1 detta län saknade praktiskt taget hela fjällområdet väg ännu år 1940. Omkring sekelskiftet 1900 började norrlandsälvarna också användas för produktion av elektrisk kraft. När kraften kan överföras på längre avstånd minskar älvarnas betydelse för lokaliseringen av industrin.

88 K ulrurminnesvârd sou 1976:28

9.3 Den samiska kulturen

Nyare arkeologiska forskningsresultat kan tyda på att samerna har invandrat i små grupper från nordöst under tiden 1800-500 f. Kr. Antydningar om deras Förekomst i Skandinavien finns i skriftliga källor från Tacitus (98 e. Kr.) och framåt. Mest känd är norrmannen Ottars berättelse från 1200talet. Första gången de omnämns i en svensk källa är i den s. k. Tälje stadga av år 1328 (på latin), där det sägs att ”ingen skall hindra de skogs- J och nomadmänniskor, som på svenska kallas lappar, i deras jakt. Jakten var vid sidan av fisket samernas huvudnäring under hela medeltiden. Detta jägar- och ñskarstadium karakteriserades av vissa säsongflyttningar med hänsyn till jaktens och fiskets beroende av årstiden. Renens utveckling i riktning mot tamdjur torde ha börjat med att enstaka renar tämjts och utnyttjats for transport. Samerna flyttade inom relativt begränsade områden tillsammans med renarna, vars vandringar mellan sommar- och vinterland låg helt inom skogslandet. Samerna har härvid livnärt sig framför allt på jakt och fiske. Deras fåtaliga renar har fått gå lösa sommartid. Huvuddragen i denna halvnomadism lever kvar bland skogssamerna i norra Sverige. Skogssamer finns i dag framför allt i Malåtrakten samt i trakten av Jokkmokk och Arjeplog.

Språkforskare och etnologer är ense om att det är först fr. o. m. 1400-talet

som en tamrendrift med renhjordar utvecklas och den intensiva renskötseln uppstår på västsamiskt område. Därmed uppkommer en hel- eller fjällnomadism, som blir alltmera specialiserad. Den karakteriseras av mjölkning av renarna, ett drag som den anses ha lånat från boskapsskötande nordbor. Under nyare tid har rennomadismen i mycket präglat samernas levnadssätt och kultur. Fram till vår tid brukade hela familjen ständigt följa renhjorden på de långa vandringarna. Renens produkter har under lång tid utgjort grundvalen för samernas materiella kultur. Renen användes som slaktdjur (kött, märg, skinn, horn, ben, senor etc.) och som mjölkdjur. Bostaden var i äldre tid en kåta av renskinn. Material till kläder och bruksföremål kom också i stor utsträckning från renen: av päls eller skinn gjordes koltar och byxor. mössor, handskar, bälten, skor och väskor. Renens senor användes som sytråd och man spann tenntråd omkring den för tenntrådsbroderier. Av läder gjordes också lasson och andra rep. Av horn och ben tillverkades t. ex. skopor. knivskaft, sländtrissor, vävskedar, skedar och inläggningar i t. ex. skrin och saltllaskor. Den samiska konsten tycks alltid ha varit förknippad med bruksföremålen. l norra Sverige finns av tradition två dominerande stilarter: dels den sydskandinaviska s. k. geometriska, med rötter ända tillbaka i vikingatidens ornamentik. dels en nordskandinavisk floristisk, influerad av kringliggande allmogekulturer. Renens produkter utgjorde också tidigt värdefulla exportartiklar. Renhorn har påträffats vid utgrävningar av medeltida städer, som t. ex. i Lund och Lödöse, Göteborgs föregångare. Under 1700-talet var renhudar jämte torrfisk den största produkten från svenska lappmarken. Pälsar av renskinn var tidigt en eftertraktad handelsvara, som exporterades från lappmarken. Dessa pälsar kallades mudd på svenska efter det samiska ordet för päls, muodda. Muddar omtalas redan i en bouppteckning från Stockholm på 1680-talet.

K ulturminnesvârd 89

Renskötseln haröver huvud taget helt präglat Samernas livsföring under flera hundra år. Förutom slakt- och mjölkdjur användes renen som lockren/täckren i samband med vildrensfângst och som klövjeren och dragare förspänd för pulka eller ackja. Renskötseln var huvudnäring och innebar arbetsuppgifter för hela familjen. I det samiska språket ingår också ett mycket stort antal 0rd som har att göra med renen och renskötseln.

9.4 Inverkan av vattenkraftutbyggnad

Den jämförelsevis långsamma utvecklingen i Sverige under äldre tid har medfört att minnen från äldre kulturskeden har bevarats i ovanligt hög grad. Vissa typer av kulturminnen - t. ex. fornlämningar som tillhör fångstmiljön - kräver för att rätt kunna upplevas avsevärda skyddsområden av sådan art att de av naturen givna förutsättningarna för kulturen kan studeras. Möjligheten att i dag uppleva miljöer av denna art blir genom en hög exploateringstakt snabbt beskuren. Från internationell synpunkt motsvarar dessa kulturlandskapsmiljöer naturvårdens vildmarksområden. För vissa typer av förhistoriska miljöer kan man här med fog tala om Europas sista orörda kulturlandskapsmiljöer.

Fângstkultur En stor del av fångstkulturens lämningar som hittas i dag är till synes anspråklösa lämningar av skärvsten samt avslag av sten (restprodukter) från redskapstillverkning. Redan små förändringar av vattenförhållandena på-

verkar denna fornlämningstyp, som finns längs de flesta av de i utredningen

studerade älvsträckorna. Särskilt boplatsrika områden tycks finnas vid Skel-

lefte älvs sjösystem, liksom vid Ångermanälven, Ume älv och Byske älv.

Kännedom om boplatslokalerna är dock helt beroende av riksantikvarieämbetets inventeringar och andra specialinventeringar, som inte finns för mer än en mindre del av alla älvsträckor. Fångstgroparna är som regel vattenanknutna, men ligger ofta något innanför själva strandplanet. Även mindre vattenregleringar påverkar dock fångstgroparnas miljö.

Bondeku/tur Efter ängsbrukets upphörande utgör igenväxning och förbuskning av markerna ett hot mot ängarna. På många platser vidmakthålls dock fortfarande ängsbruket antingen genom ett kontinuerligt brukande eller genom direkta vårdåtgärder. I den mån ängarna är beroende av älvens naturliga vattenföring, måste man räkna med att de skadas eller försvinner vid eventuella utbyggnader. Längs Petikân finns Västerbottens län kanske mest vidsträckta ängsområde, som i stor utsträckning gjorts höbärande genom dammar och översilningsdiken. I Norrbottens län finns miljöer med typiskt ängsbruk framför allt längs Kalix älv. I synnerhet vid Bondersbyn finns exempel på ett aktivt jordbruk som genom enskilda insatser vidmakthåller en levande kultur-

90 K uhurminnesvârd

tradition. Den gamla bondebygden ligger vid stränder av sjöar och vattendrag. Många byggnader har sådan funktion att de är direkt vattenanknutna. t. ex. vattenkvarnar, båthus, tvättstugor, bodar m. m. Sjöreglering inom sådana bygder kan innebära omfattande påverkan av hela bebyggelsemiljön. Även fasta liskeanordningar är mycket känsliga för regleringar av vattenförhållandena. Fasta fisken finns bevarade framför allt i Kalix älv. Äldre bebyggelse av värde finns på många håll. Särskilt rika i detta avseende är miljöerna kring nedre delen av Kalix älv.

Andra verksamheter De lämningar av äldre gruvverksamhet som finns inom de områden som kan komma att byggas ut härrör alla från 1600-talets gruvbrytning. Det är Alkavare och Kerkevare silvergruvor och deras gemensamma smälthytta vid Kvikkjokk, Silbojokks smältverk (för Nasaljäll) och Bygdsiljums järngruva vid Bygdeträsket. Vid Alkavare finns kapellet och husgrunder kvar, vid Kerkevare skrädhögar, husgrunder och gruvhål och vid Silbojokk rester J av kapellet. Bygdsiljums och Nasatjälls gruvor med sina gruvöppningar å l är lika märkliga i sitt slag, men torde genom sina höga lägen vara mindre l känsliga för förändringar i miljön. l l De flesta skogsälvar är påverkade av flottningen. Numera håller flottningen på att upphöra i många älvar. I samband härmed avlägsnas i regel flottningsanordningarna, av vilka många har ett kulturhistoriskt värde. Fortfarande bedrivs dock flottning i t. ex. Kalix älv, Lule älv, Ume älv, Vin-

delälven, Öre älv och Ångermanälven. Flottningen i Vindelälven kommer

dock att upphöra under 1976 och i Lule älv under 1977. Exempel på lämningar från flottningen finns i Malån i form av brytare av timmer och sten, rester av timmerskoningar samt i form av ledbommar. På andra håll finns flottningsdammar. ñottleder, flottar- och dammvaktarkojor. I många älvar finns också lämningar efter tidigare epokers utnyttjande av vattenkraften, delvis i anläggningar som fortfarande är i bruk. Av smärre bygdekraftverk kan som exempel nämnas ett i Sävarån. som sedan 1920-talet förser samhället Sävar med elkraft framför allt till gatubelysning, och Klabböle i Umeälven, som nu är en del av Umeå museum. Finnfors kraftverk i Skellefteälven var då det togs i drift 1908 det största kraftverket norr om Dalälven. Den gamla tegelbyggnaden i Porjus är ett känt exempel på äldre vattenkraftanläggningars kulturhistoriska värden.

Samekulruren Riksantikvarieämbetet bedrev under sommaren 1975 en försöksverksamhet med intervjuer av samiska sagesmän från samebyarna Sirkas, Jåkkåkaska och Tuorpon. Vid intervjuerna framkom uppgifter om ett tusental lämningar

av samisk kultur inom de tre byarna, som omfattar stora delar av Iiuleälvens

källflöden med Sareks och Padjelanta nationalparker. Inom ett mindre område kring Sitojaure (i Lilla Lule älvs källflöden), där sagesmännen angett sammanlagt 44 olika lämningar, påträffades vid fältkontroll ytterligare ca 200 lämningar.

K u/turminnesvârd 91

Även om försöksverksamheten bara täcker en del av utredningsområdet är det uppenbart att samekulturen har avsatt mycket talrika lämningar i fjällvärlden. Den största gruppen härrör från boendet med kåtatomter, förvaringsställningar, härdar m. m. men också med fortfarande bebodda äldre torvkåtor. Också renskötseln har lämnat ett stort antal spår i naturen som rengärden, mjölkningsvallar, fångstarmar och stängsel. Gravar av olika slag, i som sommargravar och dödholmar, Förekommer håll, särskilt på många l i i lågijällsområdena. Många skulle beröras av eventuella utbyggnader, särskilt i Luleälvens källområden. Det gäller också lämningar av offerplatser och

i

l l bengömmor. i i Förutom de övergivna anläggningarna har givetvis många av den levande l l rennäringskulturens anläggningar ett stort kulturhistoriskt värde. Det gäller främst de övre delarna av ijällålvarna men också de övre delarna av t. ex. Byskeälven.

9.5 Värdering av älvsträckor

Inför utredningens lägesrapport gjorde riksantikvarieämbetet en sammanställning av känt material, t. ex. arkivhandlingar, den ekonomiska kartans fornlämningsregister, kulturhistoriska inventeringar från tidigare sjöregleringsärenden och aktuell litteratur. Med utgångspunkt från denna första sammanställning har nya översiktliga inventeringar och besiktningar gjorts inom delar av utredningsområdet, dels där det tidigare inventeringsunderlaget hade särskilda brister, dels där det bedömdes som särskilt troligt att det fanns kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Under faltarbetssäsongen 1975 har ämbetet också som nämnts bedrivit en försöksverksamhet med intervjuer av samer, som gett mycket värdefulla resultat. Flera andra undersökningar och pågående forskningsprojekt har, liksom Iandsantikvarierna i Luleå, Umeå, Östersund och Härnösand samt Skellefteå museum, därutöver lämnat bidrag till det samlade kunskapsunderlaget. På grundval av detta underlag har riksantikvarieämbetet avgränsat en rad kulturmiljöer av särskilt värde. De redovisas i/igur 9:] tillsammans med de kulturhistoriska miljöer av riksintresse som ämbetet tidigare avgränsat under arbetet med den fysiska riksplaneringen. Vidare har ämbetet gjort en bedömning av de olika älvsträckornas värde för kulturminnesvården. Ämbetet understryker att ojämnheten och osäkerheten i underlagsmaterialet gör att det egentligen är omöjligt att göra en värdegradering. De prioriteringar som ändå görs återspeglar ämbetets kunskaper i dagsläget. Nya inventeringar och fortsatt utredningsarbete kan komma att ändra ställningstagandet. För bl. a. Flarkån, Sävarån och Flåsjöån förutskickar ämbetet möjligheten av förändrade värderingar. I värderingslistan, tabell 9.1, har särskilt osäkra bedömningar markerats med “u” efter klassiffran. Klasserna har fått följande definitioner:

4 Kulturmiljöer av oersättlig karaktär, där sambandet mellan naturmiljö och kulturtyp har hög representativitet. Referensområde för forskningen. av internationell betydelse. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas gå emot all utbyggnad.

92 K u/Iurminnesvârd

Synnerligen värdefulla kulturmiljöer. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas gå emot generell utbyggnad, men medge viss utbyggnad under förutsättning att av ämbetet angivna kulturmiljöer inte berörs. Kvantitativt och kvalitativt värdefulla kulturlämningar förekommer. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge viss utbyggnad på sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda. Kulturminnen förekommer men kulturmiljön är starkt förändrad genom senare tiders exploatering. Kvantitativt och kvalitativt mindre betydelsefulla kulturlämningar förekommer. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas medge utbyggnad på sedvanliga villkor. Kostnaderna för dokumentation kan bli avsevärda. Klassindelningen kan utformas som utredningsomrâden (u). Härmed avses områden inom vilka ämbetets kunskap om kulturlämningar och miljöer är av sådan art att ämbetet f. n. inte är berett att ta slutlig ställning till bevarandefrågan.

K aint/minnesvärd

Tabell 9.1 Värdering av älvsträckor från kulturminnesvårdens synpunkt

Älvsträcka Klass

1a Kalix älv 4

b Ängesån-Lina älv 3 u

2 Råne älv

I

3 u 3 Lule älv a Vuojatätno

i

4 7 b Petsaure 3 u

i c Lermejaure 1 u

d Källnöden till Lilla Lule älv 4 å e Peuraure-Pärlälven 3 u § f Flarkån 1 u l g Effektulbyggnader 1

ii

4 Åby älv 3 u i 5 Byske älv 4 6

i

Kåge älv 2 u I 7 Skellefte älv i a Storselet 3 u

i b Sädvajaure 1

i c Bartaure 2 u

i d Bergnäs-Slagnäs 2

e Malån 3 å l Petikån 4 g Karsbäcken 2 u h Effektutbyggnader l 8 Bure älv 3 u 9 Rickleån 2 u

i

1 10 Sävarán 2 u 11 Ume älv g a Klippen la b Tärna 4 c Forsbäck-Fjällnäs 3 u d Överstjuktan 2 i e Effektutbyggnader l 1 12 Ore älv 4 1 13 Lögde älv 4 u 14 Gide älv 3 u 15 Moälven 3 16 Nätraån 2 u 17 Vapstälven 3 u 18 Ångermanälven a Saxån 2 u b Ransarluspen-Fatmomakk lb c Fatsjö 2 u d Bullerforsen 1 e Övre Vojmån 3 u f Nedre Vojmån 2 g Övre Åseleälven 2 h Långseleån-Rörströmsälven 1 och 3 u? i Borga 1 j Flåsjöån 2 u k Lejarälven 3 I Storån 2 u m Nedre Faxälven l n Effektutbyggnader

47 i Klassningen förutsätter att översilningsängarna vid Hemavan förblir opåverkade

i av företaget.

* b Den kulturhistoriska miljön vid Fatmomakke kyrkstad förutsätts Förbli opáverkad av Företaget. ?Värde l gäller Ormsjön.

94 K ulturminnesvârd sou 1976:28

l

l

l r- J

g. s

- t; i & 2.

^°“Kalix älvatungt.,

Mwå MWg-e

änlUJMW

1-93

10-999

0 0 .mer Kraftverk i drift,under

byggnad ellermedlagakraftvunnen dom O O OFÖreslagel kraftverk 0 0 OKraftverkmedföreslagen tillbyggnad Regleringlbefintlig, wvder

W byggnad ellermed laga-

krallvunnen dorrd 1 Föreslagen reglering = lbnnelellerkanal

=== Föreslagen tunnel eller l

kanal l

i

Q Områden medlvlållw-

l

Hstoriskl vårdehølla miljöer,vissaavrikslntressu i Större områden avbetydelsefår kulturminnesvården

l

l

Figur 9:1. Miljöer^ocl1 större områden av intresse/ör kullurminnesvârden, enligt riksanIikwvarieämbe/el. Vissaav miüöerna har i samband med denfvsiska riksp/aneringen belecknals som rillsinlressanta. Andra har avgränsa/s mo! bakgrund av de (delvis översiktliga) kunskaper som ämbetet/är! genom invenIeringsa/*belel_lär (lenna Litredning. Avgränsningar: av (le större omrâdenajöliei den som redovisals i bl. a. SOU I 97/:75 HushåI/ning: med mark och vallen.

10 Rennäring

10.1 Rennäring och samekultur

l

Samerna är genom rennäringslagen (SFS 1971:437) tillförsäkrade en långt gående rätt att utnyttja markerna ovan odlingsgränsen och inom renbetesljällen. l regeringens proposition l975/76:1, Redovisning av programl skedet i den fysiska riksplaneringen, slås också fast att rennäringens rätt enligt rennäringslagen och näringens speciella krav i fråga om mark skall beaktas i den fortsatta planeringen av markanvändningen. Samråd med be- J rörda samebyar bör komma till stånd i ett tidigt skede av planeringsarbetet. Rätten enligt rennäringslagen är inte absolut. Starka intressen från samhället i övrigt kan väga så tungt att rennäringen får vika, så som skett ; ! vid t. ex. gruvdrift och vattenkraftutbyggnad inom renskötselområdet. På många håll har rennäringen kommit i konflikt även med andra intressen, som skogsbruk och turism, som inte regleras genom lagen. Rennäringens betydelse från nationalekonomisk synpunkt är relativt liten. Saluvärdet är ca 15 milj. kr. per år. Ungefär 800 hushåll, ca 2 500 pers.. , får en inte obetydlig del av sin inkomst från rennäringen. De fasta inves- , teringarna i tekniska anläggningar som stängsel. hagar, stugor, vägar, broar osv. representerar ett värde av omkring 50 milj. kr., och renstammen har ett värde av ca 60 milj. kr. Det ekonomiska värdet ger dock inte en rättvis bild av rennäringens betydelse. Renskötseln har i hög grad en kulturbärande funktion för hela samekulturen och måste bedömas med hänsyn till detta. Därför kan även väl tilltagna ekonomiska ersättningar vara otillräckliga. Denna uppfattning redovisas av bl. a. Svenska samernas riksförbund (SSR), som i en skrivelse till utredningen säger följande:

“Samerna och rennäringen måste leva av vad markerna naturligen avkastar och Detta kapitel bygger i inte av ekonomiska ersättningar för mistade marker och rättigheter. - Alla be- huvudsak på yttrarlde frå lantbruksstyrelsç dömningar av skadorna till följd av vattenkraften måste göras utifrån det förhållandet l974O819 och 1975-11 att skador i de samiska näringarna på sikt âterverkar på hela frågan om samernas .. . . _ __ 03. Sameutredningens överlevnad som samisk minoritet. betänkandtüsou Nordiska rådet hari rekommendationer i

till regeringarna tagit upp frågan 1975.:99_100)Samer.a

Sverige samt muntliga om stöd till de samiska näringarna. Rådet har bl. a. uppmanat regeringarna och Skriftliga kontakter att stödja samernas ansträngningar att bevara sin ställning som etnisk grupp med svenska samernas (rek. 5/1972). Rådet har vidare rekommenderat Nordiska ministerrådet att riksförbund (SSR).

96 Rennäring sou 1976:28

utarbeta ett program för att skydda och bevara miljön i de samiska kärnområdena, omfattande bl. a. användningen av naturresurserna i de samiska områdena och regionalpolitiska åtgärder som stöd for samernas näringar (rek. 24/1974). Betydelsen av att minoritetsgrupperna har möjligheter att bevara och utveckla sin ursprungliga kultur understryks också i den svenska regeringens propositioner om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28 och 1975:20). Sameutredningen utgår i betänkandet (SOU 1975:99) Samerna i Sverige från uppfattningen att samerna, i egenskap av ursprunglig etnisk minoritet inom landets samlade befolkning, intar en särställning och förtjänar ett långtgående samhällsstöd. Utredningen konstaterar att samernas språk och kultur i hög grad är knutna till den bland samerna av ålder utövade näringen. Sameutredningen ser det som

en avgörande förutsättning för strävandena att bevara den samiska kulturen att rennäringen kan fortleva som en samisk näring och att ett rimligt antal samer i framtiden kan få sin utkomst inom rennäringen eller på annat sätt inom det geografiska bosättningsområde som av ålder varit samernas. Endast härigenom torde det vara möjligt att behålla och utveckla en levande samisk kultur och en sammanhållning som någon längre tid kan bära upp den etniska gruppen och dess strävanden. Det är därför nödvändigt att rennäringen även i fortsättningen får statligt stöd och att samhället inriktar sig på att skapa arbetstillfällen för samerna i näringar som kan i anslutas till och komplettera rennäringen. l

Många samer känner samhörighet inte i första hand med den nation de bor i utan med andra samer i det traditionellt samiska bosättningsområdet, som sträcker sig från norska västkusten till Kolahalvön och ner till ldre i Dalarna i söder, och med de samer som flyttat ut till andra delar av Norden. Samefolket upplevs som en enhet. Med ett sådant synsätt blir inte rennäringen en näringsgren bland andra utan en inriktning av hela det samiska näringslivet, som bygger dels på renen, renskötseln och dess biprodukter, dels på jakt, fiske, slöjd m. m., sådant som hör naturligen samman med renskötseln. Detta synsätt belyses i en av sameutredningens befolkningsstudier. Det visar sig där att samerna själva räknar betydligt fler till den renskötande befolkningen än lantbruksnämnderna gör. Det avgörande för samerna är således inte om en person tar aktiv del i renskötseln utan om han/hon upplevs tillhöra den grupp där renskötseln är central. Rennäringen har indirekt en stor betydelse, också långt utanför renskötarnas krets och det samiska kärnområdet, för känslan av samisk identitet och gemenskap. Renens viktiga roll i samiskt liv speglas t. ex. i det samiska språket, som i hög grad är uppbyggt kring renskötseln. Omkring en fjärdedel av alla ord i nordsamiskan har anknytning till renen. En viktig förutsättning for den samiska identiteten är också anknytningen till ett speciellt geografiskt område, Sameätnam. I detta Sameland har samerna bott i flera tusen år. Det som i den fysiska riksplaneringen benämnts väglösa vildmarksområden och vildmarkskärnor i fjällvärlden är för samerna ingen vildmark utan tvärtom deras hembygd med en rikedom på minnen och lämningar från föregående generationer. Sameutredningen redovisar en intervjuundersökning bland både renskötande och icke renskötande samer som bl. a. visar på denna anknytning

Rennäring 97

odlingsgränsen, skattefjällsgräns “ “F lappmarksgrånsen v --

\ g koncessionsområdtsgräns (R renskötselområdet

Å -+- lånsgråns i

Figur 10:1 Renskärselområdet i Sverige

98 sou 1976:28 Rennäring

till en hembygd, som av de flesta avgränsas i stort sett som den “egna” samebyn, även av de utflyttade. Över 80 % av de icke renskötande säger sig känna en större samhörighet med renskötselområdet som helhet än med övriga landet. En mycket stor majoritet av båda grupperna vill i framtiden upprätthålla kontakterna sinsemellan. Flertalet utflyttade samer tycks också ha täta kontakter med hembyn. [det samiska bosättningsomrâdet har samekulturen kontinuerligt utvecklats och förändrats. Hela tiden har grunden varit ett noggrant anpassat näringsfång som gör det möjligt att överleva på den biologiska produktionen även inom områden där ingen odling i konventionell mening varit möjlig. Det har alltid inneburit en kombination av olika näringsfâng, därjakt, fiske och på senare tid renskötsel varit de viktigaste. l dag är renskötseln troligen ett villkor för att den samiska bosättningen i detta område skall fortsätta.

10.2 Rennäringens organisation

Renskötseln i Sverige bedrivs enligt rennäringslagen i princip enbart av samer, i ekonomiska samfálligheter som kallas samebyar. Det finns f. n. 52 samebyar, de största med över 200 personer och de minsta med mindre än 10. Till varje sameby hör särskilda betesområden. i dag sammanlagt Ca 137 000 kmz, dvs. nära en tredjedel av landets yta, varav omkring hälften ovanför den s. k. odlingsgränsen (se ngar 10:1). Samebyns huvuduppgift är att för medlemmarnas gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betesområden.

,W

l-

i k\Ao-\/////

rbaes.

I

|| | u sommarbeieslurd ///,H$St- och vårbetesland i

k

.Evinierbøieshrtd X

Figur 10:2. *Exempel pa betesømrâdenför en _fiällsamelzv (Umbyn) och en skøgssamelzi

l

(Malå). Källa: Statens p/anverk rapport 20 del 2.

l

l

Rennäring 99

Fjäl/samerna genomför långa flyttningar av renhjordarna mellan sommarbeteslanden i fjälltrakterna och vinterbeteslanden i skogstrakterna. Skogssamerna flyttar kortare sträckor än fjällsamerna men rör sig ändå inom stora områden. Koncessionsrenskörsel är en form av skogsrenskötsel som förekommer i Norrbottens län i Kalix och Torne älvdalar och som innebär att man får bedriva renskötsel efter särskilt tillstånd nedanför lappmarksgränsen inom ett område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Det är lantbruksnämnden som beviljar koncession. Tabell 10.1 visar fördelningen på olika slag av samebyar i de län där renskötsel förekommer. Genom långa flyttningar utnyttjas de områden som under olika årstider ger det lämpligaste renbetet. Man talar därför om vinter-, sommar-, höstoch vårbetesland. Figur 10:2 visar exempel på betesområden för en fjällsameby och en skogssameby. Förutom de olika säsongbetena talar man om kalvningsland. som ofta men inte alltid sammanfaller med vårbetesland, och trivselland. som är de områden dit renarna under olika årstider helst söker sig om betestillgången sviktar i andra områden. Det som begränsar renstammens storlek är i regel tillgången på vinterbetesland med gott om renlav och goda betesforhållanden i övrigt. Från sommar- och höstbetesland samlas renhjordarna infor slakten i september månad, för att därefter släppas ut på höstbetesland. Flyttningen mot vinterlandet sker under oktober-december. Vårflyttningen påbörjas i april, och kalvningslandet når man i maj. Under juni-augusti betar renarna i sommar- och högsommarland, där kalvmärkningen sker. Vid flyttningarna, som i regel sker i etapper, utnyttjas ofta långsträckta, lättframkomliga partier i landskapet som lågfjäll, myrstråk, sjöar och älvdalar. En isbelagd älv kan vara en lämplig flyttningsväg. Hedar, myrar och höglänta områden kan användas som övernattningsställen eller uppsamlingsplatser. Renhjordens rörelser påverkas av väderleks- och betesforhållandena. Ymnigt snöfall. sen isläggning, varm sommar m. m. kan göra det nödvändigt

att lölja andra flyttningsvägar än de som varit normala under flera år. Därför

är det viktigt att ha alternativa flyttningsvägar och betesmarker även inom områden som kanske inte uppfattas som traditionella renskötselmarker.

10.3 Inverkan av vattenkraftutbyggnad

Lantbruksstyrelsen har i yttrande till utredningen närmare utvecklat frågan om älvdalarnas betydelse för rennäringen och vattenkraftutbyggnaders in-

Tabell 10.1. Antal samebyar i olika län

Fjäll- Skogs- Koncessions- Summa byar byar byar

Idre i Dalarna Totalt 33 52

100 Rennäring

verkan på näringens intressen. Enligt lantbruksstyrelsen fyller älvdalarna en viktig funktion för renskötseln. Vintertid kan isbelagda vattendrag användas vid flyttning av renarna. Dalgångens låglänta delar har oftast gynnsamma snöförhållanden med ett tunt poröst snötäcke. Utan tillgång till sådana låglänta marker uppkommer lätt risk för att renar dör av svält, då snön på högre belägna betesland vid ett omslag i väderleken fryser till och gör betet oåtkomligt för renarna. I dalgångens sydsluttning smälter snön fort undan. Det är därför vanligt att en älvdalgång utgör både vårbetes-

l

och l kalvningsland. Renskötseln har således anpassats för att utnyttja de naturliga förutsättningar älvdalgångarna bjuder. Därför uppkommer i regel starka motsättningar mellan kraftintresset och rennäringsintresset. Det är ofta svårt att å i förväg bedöma effekterna av ett ingrepp i renbetesmark. Renen är ett endast delvis tämjt djur, och förändringar i renhjordens beteende kan inte säkert förutses. Renskötseln kan på flera sätt försvåras vid en vattenkraftutbyggnad, framhåller Iantbruksstyrelsen. Genom överdämning kan renbetesmark, flyttningsvägar och tekniska anläggningar förstöras. Överdämning kan också ge indirekta skadeverkningar, t. ex. genom att betesområdenas arrondering (storlek, läge och inbördes kontakt) försämras, så att de blir svårare att utnyttja. Dessa skador består på lång sikt. Därtill kommer övergående svårigheter i samband med störningar som uppkommer under byggnadstiden och vid anpassningen av renskötseln till de nya förhållanden som uppkommer efter utbyggnaden. Anpassningen till en ny situation kan ta lång tid. Rennäringens speciella situation gör det också otillräckligt att bara bedöma inverkan av vattenkraftutbyggnad. Flertalet samebyar har påverkats även av andra verksamheter, t. ex. skogsbruk, gruvdrift. vägbyggnad och trafik på väg och järnväg, snöskotertrafik, turism, fritidsbebyggelsejakt och fiske. En rättvisande bedömning av renskötselns situation bör alltså grunda sig på en genomgång samebyvis av alla de intrång som hittills drabbat renskötseln och helst också de intrång som kan förutses från olika håll. Statens planverk har i samarbete med samebyarna, lantbruksstyrelsen och Svenska Samernas riksförbund gjort en kartläggning av renskötselns markanvändning (Rapport 20 del 3). som också innefattar en redovisning av tidigare intrång i rennäringen. Lantbruksstyrelsen anger att för en riktig skadebedömning därutöver krävs driftplaner för samebyarnas renskötsel. Det redovisade underlaget från kraftföretagen har också varit otillräckligt för en skadebedömning. Lantbruksstyrelsen redovisar därför bara en rangordning över de olika älvsträckornas värde samt i text kommentarer och beskrivningar av olika projekts betydelse för samebyarna.

10.4 Värdering av älvsträckor

Lantbruksstyrelsen har i samråd med lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län bedömt de olika älvsträckornas värde för rennäringen. Nämnden i Västerbotten har dock inte redovisat någon rang- Värderingen av älvsträckorna i detta län har därför gjorts inom ordning.

sou 1976:28 Rennäring 101

Tabell 10.2 Värdering av älvsträckor från rennäringssynpunkt

Älvsträcka Klass

l a Kalix älv Ängesån med Lina älv 4 2 Råne älv 4 3 Lule älv a Vuojatätno 4* b Petsaure 3* c Lermejaure 4* i d Källñöden till Lilla Lule älv 4* 5 e Peuraure-Pärlälven 3* f Flarkån 1 g j; Effektutbyggnader ä 4 Åby älv 4

l 5 Byske älv 4

6 Kåge älv (2) 7 Skellefte älv i a Storselet 4* b Sädvajaure 4* 2 c Bartaure 4*

i d Bergnäs-Slagnäs 3*

e Malån (3) f Petikån 4 g Karsbäcken 4 h Effektutbyggnader - 8 Bure älv (2) 9 Rickleån (2) 10 Sävarân (2) 11 Ume älv a Klippen (3)* b Tärna (4)* c Forsbäck-Fjällnäs (4)* d Överstjuktan (3)* e Effektutbyggnader - 12 Öre älv (2) 13 Lögde älv (2) 14 Gide älv (1) 15 Moälven (l) 16 Nätraân (l) 17 Vapstälven (4)* 18 Ångermanälven a Saxån (3)* b RansarIuspen-Fatmomakk (2)* c Fatsjö (3) d Bullerforsen (l) e Övre Vojmån (4) t Nedre Vojmån (3) g Övre Åseleälven (3) h Långseleån-Rörströmsälven 3

:o: II Fiske av stor eller mycket stor betydelse för samebyarna. ^ \./ II Bedömning av utredningens sekretariat.

102 Rennäring

utredningens sekretariat på grundval av nämndens beskrivningar och planverkets kartsammanställningar till verkets rapport 20 del 3, Fjällen, samebyarnas redovisning av renskötselns markanvändning, 1974. Den komplicerade bilden av rennäringens markutnyttjande gör det svårt att klart definiera de fyra klasserna i rangordningen. Innebörden är att klass 4 är mest värdefull och klass 1 minst värdefull (se tabell 10.2). Fiskerikonsulenterna vid de tre lantbruksnämnderna har gjort en särskild värdering av älvsträckornas betydelse för samebyarnas fiske, såväl yrkesfiske som husbehovs- och fritidsfiske. Sådana vatten som angetts ha stor eller mycket stor betydelse har i rangordningen angetts med asterisk. Fiskets värde bör betraktas som något som tillkommer utöver det värde för renskötseln som rangordningssiffran anger. Mycket allvarliga skador på renskötseln skulle inträffa främst vid en utbyggnad av de stora regleringsmagasinen i Kalix älv, Luleälvens källflöden, Byskeälven, projekten Fjällnäs och Forsbäck i Umeälven, Vapstälven och Övre Vojmån. Ett stort antal andra utbyggnader måste också betecknas som allvarliga intrång för rennäringen. Små eller obetydliga skador kan väntas i stort sett endast vid tidigare utbyggda älvsträckor och i de sydligare skogsälvarna.

SOL 1976:28

11 Jord- och

skogsbruk

11.1 Jordbruket i norra Norrland

Det norrländska jordbruket spelar en stor roll både för landsdelens livsmedelsforsörjning och för dess service- och näringsstruktur i övrigt. Lantbruksstyrelsen understryker i sitt yttrande till utredningen att det finns ett uttalat samhällsintresse av att bevara ett jordbruk på lång sikt i norra Sverige. Detta har bl. a. framhållits av jordbruksministern i propositionen angående stöd till jordbruket i norra Sverige (prop. 1971:74), där det sägs att jordbruket bör bestå och intensifieras i de områden som har för landsdelen goda förutsättningar för jordbruk”. Staten ger finansiellt stöd för att bygga upp en rationell foretagsstruktur inom jordbruket. Möjligheterna att få sådant stöd är större i Norrland än i övriga landet (stöd till särskild rationalisering, SR). Under 1950- och 60-talen skedde en omfattande minskning av den odlade arealen i Norrland. Läget har nu stabiliserats, och viss uppodling av tidigare brukad mark förekommer vid sidan av igenläggning. Koncentrationen till färre och större jordbruksforetag fortsätter dock, med i stort sett bibehållen total åkerareal. Samtidigt bedrivs jordbruket i norra Sverige under delvis ogynnsamma förhållanden. Den korta odlingssäsongen gör det ofta nödvändigt att ha tillgång till säsongssysselsättning i andra näringar. Dyrare transporter kan göra jordbruk på långt avstånd från större tätorter olönsamt. Förändringar i faktorer utanförjordbruket återverkar alltså på jordbrukets förutsättningar på längre sikt. Beroendet är för övrigt ömsesidigt. I och för sig små förändringar i jord- och skogsbrukets betingelser kan få regionalekonomiska konsekvenser som är allvarligare än de direkt Företagsekonomiska. l de flesta områden som berörs av tänkbara vattenkraftutbyggnader ingår jordbruket i ett svagt eller vikande lokalt näringsliv, som inte utan svårighet bär upp grundläggande servicefunktioner, naturvårdsinsatser. turism osv. Lantbruksstyrelsen framhåller att i alla de fall där Iantbruksnämnderna ansett att en vattenkraftutbyggnad skulle orsaka betydande svårigheter för enskilda jordbruksforetag, där finns också jordbrukspolitiska skäl mot utbyggnad.

104 .lord- och skogsbruk SOU l976:28

11.2 Vattenkraftutbyggnaders inverkan på jordbruket

Lantbruksstyrelsen framhåller att vattenkraftutbyggnader på olika sätt kan påverka Förutsättningarna för jordbruk i älvdalen. Direkta skador uppstår då odlad mark, anläggningar och vägar däms över. Förluster av mark och anläggningar kan också indirekt försvåra jordbruket genom att företagsstrukturen påverkas. Oftast är det endast delar av ett jordbruksforetags mark som direkt går förlorad eller skadas, men det medför sämre förutsättningar för en rationell produktion vid de kvarvarande delarna. En efterföljande anpassning av företagsstrukturen till de nya förutsättningarna tar ofta lång tid och kan medföra betydande Företagsekonomiska och samhällsekonomiska övergångskostnader. Redan gjorda investeringar kan antingen direkt gå förlorade genom överdämning eller bli företagsekonomiskt olönsamma genom att de blir överdimensionerade i krympande företag. Vattenkraftutbyggnad kan enligt lantbruksstyrelsen också medföra förändringar av klimat och odlingsbetingelser. Kvarvarande jordbruksmark kan bli svårbrukad genom försämrade torrläggningsmöjligheter. Rubbningar i grundvattennivån kan även medföra att vattenförsörjningen vid berörda jordbruksföretag blir allvarligt skadad. l de fall där det befinns lämpligt kompenseras dock skadorna genom åtgärder (nya vägar och brunnar. ersätt- = ningsarealer, ny fastighetsindelning). I andra fall utgår ekonomisk ersättning. Utbyggnad av en älv kan under vissa förutsättningar också få positiv inverkan på jordbruket. Lantbruksnämnden i Norrbottens län redovisar att en reglering av Råne älv troligen skulle få positiva effekter för jordbruket i vissa områden kring älvens nedre del. som nu påverkas kraftigt av älvens vår- och höstflöden. En utjämnad vattenföring skulle medföra att stora åkerarealer skulle kunna brukas säkrare och mer intensivt.

11.3 Värdering av älvsträckor från jordbrukssynpunkt

Lantbruksstyrelsen har engagerat de fyra berörda lantbruksnämnderna i arbetet med att bedöma inverkan på jordbruket av ytterligare vattenkraftutbyggnad. Lantbruksnämnderna har värderat dels jordbruksförutsättningarna längs de olika älvsträckorna, dels, så långt underlagsmaterialet medgett. inverkan på jordbruket av eventuella utbyggnader. Lantbruksnämndernas värdering av jordbruksförutsättningarna framgår av tabell I 1.1. Siffran 4 anger högsta värde, l lägsta värde. l några fall har nämnderna avstått från att ange värdet på en älvsträcka, i andra fall har man tillämpat en annan och mer detaljerad indelning än övriga myndigheter. Värderingen och sammanvägningen har då i stället gjorts av utredningens sekretariat på grundval av nämndernas beskrivningar. Det stora flertalet projekt skulle enligt lantbruksnämndernas bedömning kunna genomföras utan allvarligare svårigheter för jordbruket. Svåra skador kan väntas inträffa främst i nedre delen av Kalix älvdal men också vid Vuotnakoski och Parakkakurkkio i övre delen av Kalixälven och vid Sädva i Skellefteälven.

SOU l976:28 Jordoch skogsbruk 105

Tabell 11.1 Värdering av älvsträckor från jordbrukssynpunkl

Älvsträcka Klass

l a Kalix älv (4) b Ängesån med Lina älv (3) 2 Råne älv 4 3 Lule älv a Vuojatätno 1 b Petsaure 1 c Lermejaure l d Källflöden till Lilla Lule älv 1 e Peuraure-Pärlälven (l) å l Flarkån 3 g Effektutbyggnader (3)

g; 4 Åby älv (2)

5 Byske älv (2)

l

g 6 Kåge älv (3) 7 Skellefte älv

l

a Storselet l l b Sädvajaure 2 l c Banaure l d Bergnäs-Slagnäs 3

l e Malån (1)

j f Petikân (1) l g Karsbäcken (l) ; h Effektutbyggnader l 8 Bure älv (3) 9 Rickleån (3) Ã 10 Sävarån (3) *I ll Ume älv a Klippen (2) b Tärna (2) l c Forsbäck-Fjällnäs (2) 3 d Överstjuktan (l) e ElTektutbyggnader - 12 Öre älv (3) 13 Lögde älv (2) 14 Gide älv (2) 15 Moälven 3 16 Nätraån (3) 17 Vapstälven (1) 18 Ångermanälven a Saxån ( 1) b Ransarluspen-Fatmomakk (l) c Fatsjö (l) d Bullerforsen (1) e Övre Vojmån (1) f Nedre Vojmån (2) g Övre Åseleälven (2) h Långseleån-Rörströmsälven (2) i Borga l j Flåsjöån (l)

n Effektutbyggnader ( )= Bedömning eller sammanvägning av utredningens sekretariat.

106 Jord- och skogsbruk

11.4 Skogsbruket i norra Norrland

Den svenska syftar enkelt uttryckt till att upprätthålla en skogspolitiken hög och jämn virkesproduktion. Virket är råvara framför allt för skogsindustrin, som spelar stor roll i landets ekonomi. Under flera decennier har virkesförrådet i skogen ökat genom att tillväxten varit större än de årliga avverkningarna, men sedan några år tillbaka är råvaruförbrukningen större än tillväxten. Skogsutredningens delbetänkande (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång anger att en fortsatt avverkning på 1973 års nivå skulle medföra en brist på avverkningsmogen skog på 15-20 milj. m3 redan efter 1980, om målet efter denna tidpunkt är långsiktig, jämn av- Bristen hänger samman med det höga virkesuttaget i kombination kastning. med en ojämn åldersfördelning hos skogen. Skador på produktiv skogsmark får alltså en samhällsekonomisk betydelse. som blir särskilt märkbar om det är skog i viktigare åldersklasser som drabbas. Det hårdare klimatet gör att skogens tillväxt är betydligt långsammare i Norrland än i södra Sverige. Det norrländska skogsbrukets produktion är dock i stort sett i balans med råvarubehovet för den norrländska skogsindustrin. lnskränkningar i det norrländska skogsbruket kan därmed få negativa återverkningar för skogsindustrin i en landsdel som i regel har brist på sysselsättningstillfállen. Skogsstyrelsen har beräknat att det produktionsbortfall som skulle bli följden om alla nu föreslagna överdämningar genomfördes skulle motsvara en förlust av ca 60 heltidsarbeten i skogsbruket och ca 150 i förädlingsindustrierna. samhälle föda och skogsbruket bränsle I självhushållets gav jordbruket Det senaste århundradets utveckling har medfört och byggnadsmaterial. en omfattande specialisering även inom de areella näringarna, men fortfarande hör omkring en fjärdedel av den svenska skogen till företag med både åker och skogsmark. I Norrland är andelen kombinationslöretag sedan gammalt större än i andra delar av landet. I många fall är deras skogsvar för sig för liten som enda försörjningsgrund. Detta resp. jordbruksareal innebär att även ett litet intrång i skogsbruket kan ha stor betydelse för enskilda kombinationsföretags ekonomi och sysselsättning. l många fall kan det visserligen vara tillräckligt att det finns möjligheter till arbete i annans skog som komplement till jordbruket, men det moderna storskogsbruket är i regel inte lämpat för denna typ av kombinationsnäringsfång. i

l

11.5 Vattenkraftutbyggnaders inverkan på skogsbruket

Skadorna på skogsbruket vid en vattenkraftutbyggnad är dels sådana som

på lång sikt. dels sådana som förändrar de tek-

minskar virkesproduktionen

är l niska förutsättningarna för skogsbruket. För en översiktlig bedömning l av störst_ intresse. l förändringar i de långsiktiga produktionslörutsättningarna risken lör minskad

i

Skogsstyrelsen har för utredningens räkning studerat skogsproduktion på grund av att skogsmark däms över. Även försämrad till följd av lokalt ändrade grundvattenförhållanden har dock produktion betydelse. liksom bortfallet av produktiv skogsmark for ledningsgator o. dyl. Tekniska förändringar kan vara t. ex. att vägar blir obrukbara, isar inte

.lord- och skogsbruk

kan användas, flottningsförhållandena ändras, arronderingen (ägornas storlek och inbördes läge) försämras m. m. Skador av detta slag kan i regel kompenseras med nya vägar, broar och flottledsåtgärder eller genom att fastighetsindelningen förändras. Om kompensation uteblir kan även denna typ av skador få långsiktiga konsekvenser. Sedan en längre tid har utvecklingen gått mot en nedläggning av flottleder och en övergång till landtransporter av virke. I norra Norrland bedrivs dock flottning fortfarande både i de utbyggda Lule älv (nedläggning dock beslutad

fr. o. m. 1978), Ume älv och Ångermanälven och i flera outbyggda vattendrag

såsom Kalix älv, Pite älv, Vindelälven (nedläggning fr. o. m. 1977) och Öre älv. Det finns alltså möjlighet att bibehålla flottningen efter en utbyggnad. Detta kräver dock dels investeringar i särskilda flottningsanordningar, dels vatten för flottningsändamål som annars skulle kunna användas för kraft- Det är därför sannolikt v produktion. att en utbyggnad av de outbyggda älvarna får till följd att flottningen läggs ner. Även om flottningen har en så stark ställning enligt vattenlagen att en nedläggning troligen inte genomförs om inte skogsbrukets Företrädare godtar den och kompenseras genom bidrag till skogsbilvägar m. m., medför en flottningsnedläggning vissa negativa konsekvenser. ljämförelse med landsvägstransport är flottningen sålunda ekonomiskt förmånlig på långa avstånd. En nedläggning av flottningen innebär därför kostnadsökningar för skogsbruk på långa avstånd från skogsindustrin, vilket kan medföra att vissa inlandsområden blir ointressanta för annat än extensivt skogsbruk. Vidare innebär en nedläggning sysselsättnings- och omställningsproblem för den arbetskraft som är knuten till flottningen.

11.6 Värdering av älvsträckor från skogsbrukssynpunkt

Skogsvårdsstyrelserna i de fyra nordligaste länen har beräknat de arealer skogsmark som kan bli överdämda vid en utbyggnad och särskilt uppskattat arealer med skog i åldersklasserna 10-60 år. l flera fall har dock underlagsmaterialet inte medgett någon arealberäkning. Speciellt gäller detta för behovet av nya ledningsgator. Skogsvårdsstyrelserna har bedömt de långsiktiga skadeverkningarna efter en fyrgradig skala, där 1 motsvarar minsta skada och 4 största skada. Skogsstyrelsen har sedan justerat skogsvårds» styrelsernas värderingar för att få större enhetlighet. Skogsstyrelsens lista framgår av rabel/ 11.2. Vattenkraftutbyggnad innebär ofta att god skogsmark tas i anspråk. Skogsstyrelsens inventering har visat att sammanlagt ca 30 000 ha skogsmark går förlorad enbart genom överdämningar, om samtliga tänkbara projekt byggs ut. Produktionsförmågan hos dessa marker är ca 80 000 m3sk årligen.

De största produktionsförlusterna uppkommer vid Kalixälven, Ängesån, Rå-

neälven och Rörströmsälven. De flesta projekten har å andra sidan bedömts orsaka endast små skador på skogliga intressen.

108 Jord- och skogsbruk

Tabell 11.2 Värdering av älvsträckor från skogsbrukssynpunkt

Älvsträcka Klass

1a Kalix älv

www

b Ängesån med Lina älv 2 Råne älv , 3 Lule älv Vuojatätno Petsaure Lermejaure

(ro-ananas

Källllöden till Lilla Lule älv

|LnL..›-›--L,.»_-._._.._.

Peuraure-Pärlälven Flarkán Effektutbyggnader Åby älv Byske älv

NONLA-b

Kåge älv Skellefte älv Storselet Sädvajaure Bartaure

|g,,._.._.._.._.

Bergnäs-Slagnäs

:IUQ›CDQ.OOD

Malån Petikán Karsbäcken Effektutbyggnader 8 Bure älv 9 Rickleån 10 ||._.._.| Sävarân ll Ume älv Klippen Tärna

OQOUN

Forsbäck-Fjällnäs Överstjuktan Effektutbyggnader 12 Öre älv 13 Lögde älv _.-._-._.._-._.._-._- l DJ h 14 Gide älv 15 Moälven 16 Nätraân 17 Vapstälven u_ 18 Ångermanälven Saxån

_a._.._

Ransarluspen-Fatmomakk Fatsjö 1h) Bullerforsen Övre Vojmån

7C"“3'l70'°'5fDCLOO'ñ

Nedre Vojmån Övre Åseleälven w ü-I lángseleån-Rörströmsälven Borga Flåsjöån Lejarälven Storån m Nedre Faxälven n Effektutbyggnader

a Flera regleringsmagasinsarealer är inte redovisade. Dessa kan tänkas beröra relativt god skogsmark. b Avser Hocksjöprojektex.

AVDIV OCH

SLUTSATSER

FORSLAG

12 Utredarens analys och förslag 13 Kommentarer älv för älv

12 Utredarens analys och förslag

12.1 Inledning

Diskussionen kring landets outbyggda älvar och älvsträckor har under senare år delvis förändrats. Debatten koncentrerades tidigare på utbyggnadsförslag i de stora älvarna. Nu har i högre grad utbyggnadsförslag också i mindre vattendrag aktualiserats. En av förklaringarna till förändringen är att vattenkraften blivit mer konkurrenskraftig i Förhållande främst till oljebaserad i kraft. En annan förklaring är att de outbyggda huvudälvarna av riksdagen undantagits från utbyggnad. g Samtidigt har emellertid också attityden skâirpts från de myndigheter, organisationer och enskilda människor som av skilda skäl är kritiska mot l vattenkraftutbyggnztd. Den omfattande utbyggnaden av landets vattenkraftresurser har inneburit att återstående outbyggda vattendrag har kommit att tillmätzts allt högre värde. Mot denna bakgrund skall man se den redovisning av de svenska vattendragens bevarandevåirden och landets vattenkraftresurser. som föreligger i och med detta betänkande. l betänkandet (SOU l974z22) Vattenkraft och miljö har tidigare behandlats utbyggnadsmöjligheter i Klarälven. Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven. Sammanlagt behandlas i de båda betänkandena drygt hälften - 19 av 34 TWh/år -av den enligt kraftindustrins bedömningar återstående utbyggnadsvärda vattenkraften, Därtill kommer den s. k. fyrälvsutredningen (Arbetsgruppen för de outbyggda Norrlandsälvarna), vars betänkande framlades l969 och i vilken Kalix, Torne och Pite älvar samt Vindelälven behandlades. De tre senare :älvarna motsvarar tillsammans en kraftproduktion om 12-13 TWh/år. l följande tre avseenden saknas dock mer omfattande utredningar: El I södra Norrland och norra Svealand behandlades utbyggnadsmöjligheter ide fem huvudälvarna. De möjligheter till utbyggnader som finns i smärre vattendrag är således inte redovisade. Det bör observeras att inventeringen

1 För de värderingar som görs i detta kapitel svarar utredaren ensam, liksom f. landshövdingen Ossian Sehlstedt gjorde i utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. De olika experternas uppgift i utredningsarbetet har närmast varit att företräda resp. Specialintressen. dels vad gäller det underlagsmaterial som presenterats tidigare i detta betänkande. dels i de diskussioner inom utredningen som bildat bakgrund till utredarens ställningstaganden.

112 Utredarens analys och/örs/ag

av utbyggnadsvärd vattenkraft för den sehlstedtska utredningen väsent- Intresset för utbyggnader i de mindre vatligen gjordes före oljekrisen. tendragen var då inte särskilt stort. i landets södra delar, dvs. söder om Dalälven-Klarälven, » D Vattendragen har inte varit föremål för utredning. D Möjligheter att bygga ut standardiserade småkraflverk genom att bl. a. utnyttja äldre dammar har inte bedömts. Sådana anläggningar har på

mycket lång sikt ansetts kunna ge ca 1,5 TWh/år i energitillskott.

Utredningen är tillsatt inom ramen för den fysiska riksplaneringen. I det sammanhanget skall betänkandet i första hand ligga till grund för beslut i regering och riksdag om vilka riktlinjer som bör gälla lör utnyttjandet av landets älvar och älvsträckor. Härvid skall utredningens resultat vägas samman med energipolitiska. miljöpolitiska, sysselsättnings- och regionalpolitiska m. fl. bedömningar. l utredningens direktiv anges att utredningen bör ställa samman och anasom redovisats av berörda myndigheter “så lysera det underlagsmaterial att underlag erhålls för ställningstaganden till vad som är ett rimligt utav berörda älvar med hänsyn till skilda samhällsintressen. Utnyttjande redningen bör vidare göra en avvägning mellan de olika intressena genom att föreslå en rangordning för möjliga vattenkraftutbyggnader. Utredningen bör också knyta an till den sehlstedtska utredningen “på ett sådant sätt att de tänkbara utbyggnadsprojekten i norra Sverige kan bedömas i ett sammanhang. Det bör observeras att de båda utredningar som här nämnts ingår som ett led i en större beslutsprocess. Frågor som utredningen inte har haft att behandla, men som är av stor betydelse vid beslut om i vilken utsträckning vattenkraften skall byggas ut. är t. ex. följande:

D Hur stor blir den framtida energikonsumtionen? D Vilken forsörjningstrygghet på energiområdet behövs i händelse av krissituationer? D Hur skall vattenkraftens miljöpåverkan bedömas i jämförelse med alternativa kraftslags påverkan av miljön? D Vilken vikt skall vattenkraftutbyggnadernas sysselsättningseffekt tillmätas?

Det är således inte utredarens uppgift att föreslå i vilken utsträckning vattenkraften skall byggas ut. Däremot skall betänkandet och remissutlåtandena utgöra en del av underlaget för ett sådant beslut.

12.2 Förslag till rangordning

12.2.1 Inledning Med hjälp av rangordningen skall statsmakterna inom ramen för den fysiska riksplaneringen kunna bedöma vilka vattendrag som bör undantas från vattenkraftutbyggnad. Utredningen är också en del av underlaget för beslut inom ramen för energipolitiken. Med hjälp av rangordningen och utredningens övriga slutsatser skall statsmakterna kunna bedöma den ungefärliga

SOU l976:28 Utredarens analys och _förslag

omfattningen av det tillskott till den svenska energiproduktionen som med ett rimligt hänsynstagande till olika motstående intressen kan åstadkommas genom vattenkraftutbyggnad. Utredningsuppdraget är inte sådant att det alltid går att komma fram till entydiga resultat. De värderingar som Företrädare för olika intressen gjort bygger delvis på ett osäkert underlagsmaterial och är därigenom till viss del subjektiva. Den största osäkerheten ligger dock i den avvägning som utredaren måst göra mellan olika intressen som inte är direkt jämförbara. Å andra sidan är den redovisade rangordningen långt ifrån enbart ett uttryck för utredarens personliga uppfattning. Det underlag som lämnats från myndigheter och organisationer ger ofta en så entydig bild, att resultatet knappast skulle blivit väsentligt annorlunda om andra personer hade gjort rangordningen. Till detta kommer att utredningens direktiv anger vissa bestämda förutsättningar, främst att rangordningen så långt möjligt skall göras jämförbar med den som presenterades i den sehlstedtska utredningen.

l 2.2.2 Underlag _lör rangordningen

De avvägningar som görs här utgår främst från det underlag som har lämnats av statens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet. liskeristyrelsen, skogsstyrelsen. lantbruksstyrelsen, statens industriverk, Svenska Kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk. l avdelning lll redovisas de olika intresseområden som kan komma i konflikt med en vattenkraftutbyggnad och som utredningen haft att ta hänsyn till. En värdering av den kraftekonomiska nyttan hos de föreslagna utbyggnaderna redovisas i avdelning II.

Utredningens underlag ger en bild av älvarnas olika värden i outbyggt

skick och den kraftekonomiska nyttan av en utbyggnad. För att nyttan på ett tillfredsställande sätt skall kunna vägas mot övriga behandlade intressen bör det emellertid också klarläggas i vilken utsträckning en utbyggnad skulle komma att skada de redovisade värdena. Detta har dock i önskvärd grad kunnat »ske endast i ett relativt litet antal fall, nämligen då projekten varit någorlunda väl utarbetade. Det gäller t. ex. Byske älv och Kalix älv. l flertalet fall har det inte varit möjligt att göra några detaljerade skadebedömningar beroende på att projekten i vissa fall endast förelegat som skisser, i andra fall enbart som tänkbara resurser. Arbetet med rangordningen har i viss mån också försvårats av att flera myndigheter placerat ett mycket stort antal älvsträckor i den högsta klassen, vilken därigenom kommit att innehålla älvsträckor med vitt skilda kvaliteter. Så har t. ex. övre Åseleälven och älvsträckorna i Sareks nationalpark från fiskets och naturvårdens synpunkt placerats i samma klass. Ett av skälen till detta kan vara den brist på nyanser som framkallas av en fyrgradig skala av den typ som använts. Till detta kommer att inventeringen av miljövärden sannolikt i mycket stor utsträckning har koncenterats till de älvsträckor där kraftföretagen ligger långt framme med sin utbyggnadsplanering. Miljövärdena i dessa älvsträckor har därigenom blivit bättre kartlagda än vad som är fallet i älvsträckor där

114 Utredarens analys ochförs/ag

en utbyggnad kan väntas bli aktuell först långt fram i tiden eller där kraftföretagen hittills inte redovisat några konkreta utbyggnadsplaner. Beträffande de enskilda sektorsintressena kan följande kommentarer göras:

El Den värdering från krafrsynpunkr som gjorts har till stora delar skett utifrån de berörda kraftföretagens egna värderingar av de redovisade utbyggnadernas egenskaper. Utredaren skulle för sin del ha önskat en mer grundläggande granskning av utbyggnadsmöjligheterna gjord med utgångspunkt i det värde för den samlade svenska elförsörjningen som de redovisade utbyggnaderna skulle få om de kom till utförande. Det är emellertid inte troligt att en bredare analys i det här påpekade avseendet på ett mer avgörande sätt skulle ha förändrat de slutsatser som dras eller rangordningens utseende. El Områden och älvsträckor där naturbetingelserna i mycket begränsad utsträckning påverkats av människan har värde för den vetenskapliga naturvärden och utgör också en viktig tillgång för kommande generationer. Från denna synpunkt bör man bevara områden som är så stora att det finns förutsättning att behålla dem i så opåverkat skick som möjligt. För ett område som skall tjäna som referensområde för forskning är det av stor vikt att de ekologiska sambanden i största möjliga utsträckning förblir orubbade. El Fisker är ett av de intressen som mest påtagligt skadas vid en utbyggnad. Det finns dock skäl att betona att tillgången till strömmande vatten i norra Norrland är betydligt större än i övriga delar av landet. samt att olika fiskevårdande åtgärder möjliggjort viss kompensation för förlorat strömfiske. Det är emellertid viktigt att ett betydande strömliske bibehålls, såväl av vetenskapliga skäl som med hänsyn till fritidsfisket och övrigt fiske. Det kanske mest framträdande intresset från fiskets synpunkt är bevarandet av tillräckliga naturliga reproduktionsområden för laxartade fiskar. El Älvdalarna och fjällen har sedan länge stor betydelse för turism och rekreation. Därvid spelar fritidsfisket en viktig roll. De stora älvarnas betydelse för turism och rekreation är oomtvistad. De s. k. skogsälvarna har däremot blivit mindre uppmärksammade. Utredaren vill understryka att också dessa älvar har en viktig uppgift att fylla lör turism och rekreation. inte minst för befolkningen i närbelägna större orter vid kusten. Vattenkraftutbyggnad behöver dock inte nödvändigtvis stå i konflikt med alla typer av turism och rekreation. Det finns därför här mindre utrymme för generella slutsatser beträffande skadeverkningarna än vad gäller t. ex. fiske eller vetenskaplig naturvård. Utredarens bedömning av vattenkraftutbyggnadernas inverkan på turism och rekreation har därför i mycket hög grad måst göras från fail till fall. El Rennäringen kan drabbas av mycket allvarliga skador vid vissa vattenkraftutbyggnader, vid andra blir påverkan på rennäringen liten eller ingen alls. l de flesta fall gäller emellertid att det är svårt att avgöra i vilken betydelsejust utbyggnaden av vattenkraft skulle få, om man inte samtidigt väger in en rad andra faktorer som också inverkar på rennäringens villkor. Det kan förutom Vattenkraftutbyggnad gälla gruvdrift, skogsbruk. turism,

Utredarens analys och förslag 115

vägar osv. Det bör därför betonas att vattenkraftens inverkan på rennäringen bör bedömas på ett sådant sätt att varje samebys situation analyseras med hänsyn till olika tänkbara ingrepp. Det är viktigt att uppr märksamma att ibland flera var för sig relativt obetydliga ingrepp tagna tillsammans allvarligt kan skade en samebys förutsättningar att bedriva rationell renskötsel. Sådana övergripande bedömningar har dock inte kunnat göras inom ramen för denna utredning. Den betydelse rennäringen har för den samiska kulturen ger självfallet, . som omnämns redan i utredningens direktiv, näringen en större betydelse g än enbart dess ekonomiska omfattning skulle motivera. l de fall där en vattenkraftutbyggnad bedömts få en avgörande betydelse för rennäringen har stor vikt fästs vid detta. Det har gällt främst vid å större regleringar. é

l El Mänsklig odling har ofta följt älvdalarna vilket innebär att kulturmin-

nesvârden har stora intressen att bevaka. Kulturvärdena

l ger människorna

l en historisk l förankring och utgör samtidigt ett i många fall ovärderligt l inslag i vardagsmiljön. Genom att bevara dessa värden för man ofta l en levande tradition vidare. l de fall där ett viktigt kulturminnesvårdsl intresse uppenbart skulle hotas av en utbyggnad har detta varit av stor betydelse vid älvsträckans placering i rangordningen. Emellertid är det i ett stort antal fall omöjligt att ange vilka skador en utbyggnad skulle medföra. Därtill är de redovisade utbyggnadsplanerna alltför ofullständiga. EJ Jord- och skogsbruk berörs sällan på ett sådant sätt att detta varit avgörande för projektens placering i rangordningen. l vissa fall har emellertid jordbruksintresset tillmätts stor betydelse, mest markant gäller detta nedre Kalixälven. l några få fall, t. ex. Hocksjö, har också skogsbrukets intressen kunnat påverka en älvsträckas placering i rangordningen.

Till dessa sektorsvisa kommentarer skall läggas några mer övergripande synpunkter: E] En älvsträcka har ofta stort värde _frân _llera olika synpunkter. Så är t. ex. ett värdefullt kulturlandskap ofta också ett värdefullt jordbruksområde, en för kulturminnesvården viktig miljö kan också ha stor betydelse för rekreation och turism etc. I sådana fall är det ofta uppenbart att de olika intressena kompletterar varandra. Också i andra fall, där sambandet mellan olika faktorer är mindre påtagligt, kan emellertid olika bevarandeintressen sammanfalla. Det förekommer t. ex. att en älvsträcka värderats högt vad gäller såväl naturvård, kulturminnesvård och rekreation som fiske och rennäring. Utredaren har fäst särskild vikt vid älvsträckor med höga och samstämmiga bevarandeintressen. I vissa mycket speciella fall har dock en enstaka hög värdering kunnat motivera en hög slutlig placering i rangordningen. De bästa exemplen på detta är Rörån-Livasån (Råne älv), där internationella hydrologiska programmet (IHP) bedriver ett betydelsefullt arbete; Karsbäcken, där viktiga rennäringsintressen skulle kunna skadas vid en utbyggnad; Rickleån, i vilken ett omfattande forskningsarbete bedrivs; Bergnäs-Slagnäs, där en utbyggnad skulle kun-

116 Utredarens analys och /örslag

na spoliera reproduktionsområdena för en mycket snabbväxande storöringstam. Det är dock viktigt att notera att olika bevarandeintressen kan ha anspråk som inte alltid går att förena. Så kan t. ex. den vetenskapliga naturvärden och turismen ibland ha motsatta intressen, rennäring och skogsbruk kan stå emot varandra etc. Vissa s. k. bevarandeintressen kan ibland också ha direkt nytta av en vattenkraftutbyggnad. Ett exempel på detta är möjligheterna att minska de för jordbruket besvärande översvämningarna längs Råne älv. Cl Till skillnad från den sehlstedtska utredningen har i rangordningen inte särskilt betonats att ett område i den fysiska riksplaneringen angetts som riksintresse. Urvalet av riksintressanta områden liksom dessa områdens avgränsning förändras allt eftersom fortsatt inventering och forskning successivt kompletterar tidigare kunskaper. Det arbete som de olika verken utfört för utredningen är en del av en sådan vidareutveckling. Utredaren har således inte sett någon anledning att lägga större vikt vid de angivna riksintressanta områdena än verken själva gjort i sina redovisningar till utredningen.

El Vad gäller de s. k. obrutna _fjällomrâdena (se även kap. 2) så har den avgränsning som föreslagits av statens naturvårdsverk och statens plan- Vefk ännu Preliminär karaktär. Förslaget remissbehandlas f. n. lnom vissa av de föreslagna områdena finns redan vattenkraftutbyggnader. Merparten av älvsträckorna inom de obrutna ljällområdena har kommit att placeras högt i rangordningen, vilket i första hand beror på att flera verk - t. ex. naturvårdsverket och fiskeristyrelsen - fäst stor vikt vid orördheten då värderingarna gjorts. Med andra ord har de viktigaste av de faktorer som haft betydelse för avgränsningen av de obrutna fjällområdena ofta också spelat en stor roll i det material som legat till grund för rangordningen. Utredaren har mot den bakgrunden bedömt att det faktum att ett projekt ligger inom de föreslagna obrutna områdena inte ensamt behöver utgöra motiv för en mycket hög placering i den slutliga rangordningen. El Utredaren har självfallet i olika sammanhang tagit hänsyn till lokalbe/b/kningens intressen. Det är angeläget att framhålla att utredningens många kontakter med enskilda personer, organisationer och lokala myndigheter under de resor som gjorts i hög grad påverkat utredningens arbete. Som framhållits i kapitel l har de samtal utredningen haft givit ett utomordentligt värdefullt material, såväl vad gäller principiella frågor som de enskilda älvsträckornas olika egenskaper. Lokala intressen ingår för övrigt på flera sätt i utredningsmaterialet. Kulturlandskapet är inte bara ett historiskt minnesmärke utan också en levande vardagsmiljö för människor. av älvsträckor från friluftslivets synpunkt om- Värderingen fattar en bedömning av landskapsbild. liskemöjligheter osv. och gäller . l givetvis den fasta befolkningen i minst lika hög grad som turisterna. Jordbrukets, och rennäringens möjligheter till fortsatt verkskogsbrukets samhet handlar också om de sysselsatta människornas möjligheter att fortsätta i sina yrken. Utredaren har däremot inte haft i uppdrag att göra

Urredarens analys och _förs/ag l17

några opinionsmätningar eller andra studier av människors inställning till vattenkraftutbyggnad. Den lokala befolkningens uppfattning om de redovisade vattenkraftutbyggnaderna får förutsättas spela en viktig roll då kommuner, länsstyrelser och organisationer yttrar sig i remissbehandlingen av utredningen, liksom då frågorna behandlas av regering och riksdag.

1 2.2.3 Bevaranderangordning

Liksom i den sehlstedtska utredningen utgår den nu uppgjorda rangord-

l ningen från en bevaranderangordning, där främst de olika myndigheternas

g värderingar vägts samman. Utredaren har eftersträvat att i forsta hand värdera älvsträckor, inte projekt. Bedömningen har dock gjorts mot bakgrund l av de miljöingrepp som de redovisade skulle medföra. Detta utbyggnaderna

i innebär att utredarens rangordning inte alltid kan tillämpas om det i ett

- blir fråga om en utbyggnad vattendrag av annat slag än den nu aktuella, t.ex. småkraftverk av den typ som nu håller på att utvecklas av krafting dustrin. De olika älvsträckorna presenteras närmare i kapitel 13. Givetvis kan inte rangordningen utformas genom en enkel matematisk ä bearbetning av de värderingar som gjorts från olika fackmyndigheter. Att det på många håll i tjällvärden knappast existerar något jord- eller skogsbruk,

Tabell 12.1 Bevaranderangordning

Klass 4 Klippen (Ume älv) Forsbäck (Ume älv) Kaitumjaure (Kalix älv) Överstjuktan (Ume älv) Kalix och Kaitum älvar Gide älv Ängesån och Lina älv (Kalix älv) Moälven Vuojatätno (Lule älv) Övre Åseleälven (Ångermanälven) Källllöden till Lilla Lule älv Hocksjö (Ångennanälven) Pärlälven (Lule älv) Helgumsjön (Ångermanälven) Byske älv Storselet (Skellefte älv) Klass 2 Bartaure (Skellefte älv) Tärna (Ume än) Flarkån (Lule älv) Fjällnäs (Ume älv) Kåge älv Öre älv Sävarån Lögde älv Nätraån Vapstälven Saxån (Ångermanälven) Övre Vojmån (Ångermanälven) Fatsjö (Ångermanälven) Lejarälven (Ångermanälven) Nedre Vojmån (Ångermanälven) Långseleån (Ångermanälven) Storån (Ångermanälven) Klass 3 Klass l Råne älv Petsaüfe (Lule älv) Effektutbyggnader i Lule älv

ÅbY älV Effektutbyggnader i Skellefte älv

Sädvajaure (Skellefte älv) Effektutbyggnader i Ume älv Bergnäs-Slagnäs (Skellefte älv) Effektutbyggnader i Ångermanälven Malån (Skellefte älv) Ransaren-Fatmomakke (Ångermanälven) Petikån (Skellefte älv) Bullerforsen (Ångermanälven) Karsbäcken (Skellefte älv) Borga (Ångermanälven) Bure älv Flåsjöån (Ångermanälven) Rickleån Meåforsen (Ångermanälven)

118 Utredarens analys ochförslag SOU l976:28

och resp. myndighet alltså satt ettor i sina värderingslistor, betyder t. ex. inte att älvsträckor i fjällen skulle vara mindre värdefulla eller skyddsvärda. Utredaren har för varje älvsträcka bedömt vilka intressen som bör tillmätas betydelse för placeringen i rangordningen (se kapitel 13). Älvsträckorna har ordnats i fyra klasser efter sitt värde för de olika bevarandeintressena. Det som värderats är i möjligaste mån sådana egenskaper hos älven och dess närmaste omgivning som skulle kunna påverkas vid en utbyggnad. I den högsta klassen - klass 4 -ingår älvsträckor med mycket stora bevarandevärden. I den lägsta klassen - klass 1 - ingår älvsträckor där en utbyggnad skulle kunna beröra små eller måttliga bevarandevärden.

Dessa älvsträckor är i regel starkt påverkade av tidigare vattenkraftutbygg-

nad. Rangordningen av älvsträckornas bevarandevärden framgår av tabell 12.1.

12.2.4 Slutlig rangordning För att få fram den slutliga rangordningen (tabell 12.2, _ligur 12:1) har be-

varanderangordtningen ställts mot kraftnyttan, formulerad främst genom den

rangordning som är resultatet av Svenska Kraftverksföreningens och statens vattenfallsverks genomgång av den företagsekonomiska nyttan av de olika

projekten (se kap. 4). Så långt möjligt har därvid de principer som tillämpades

iden sehlstedtska utredningen följts. Det har främst inneburit att den slutliga rangordningen fått karaktären av en modifierad bevaranderangordning, där kraftnyttan i merparten fall inte påverkat projektens placering i rangordningen. De skilda förutsättningarna för de båda utredningarna har emellertid tvingat fram vissa skillnader vad gäller rubrikerna for de olika klasserna. De olika klasser som här använts definieras på följande sätt:

Klass 4 Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden. Den redovisade kraftnyttan har inte kunnat motivera en placering i lägre klass.

Klass 3 b Klassen innehåller dels älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en betydande kraftnytta. dock inte så stor att älvsträckorna bedömts böra hänföras till klass 3 a, dels älvsträckor med höga bevarandevärden och liten eller måttlig kraftnytta. Klass 3 a Älvsträckor med mycket höga bevarandevärden och samtidigt en synnerligen stor kraftnytta. Den senare har motiverat att älvsträckorna i denna klass, trots de mycket bevarandevärdena, brutits ut ur bevarande-

höga i

i rangordningens klass 4. Klass 2 Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs. I några fall finns höga ;Den sehlstedska Utred_ ningeng idassdennmoner bevarandevärden, men i dessa fall har en betydande kraftnytta kunnat motiåterflnns i kap. 15- vera placering i denna klass.

Utredarens analys och _förs/ag 119

Klass l

Huvudsakligen älvsträckor med måttliga bevarandevärden. I några fall har också en betydande kraftnytta kunnat motivera en flyttning från klass 2 i bevaranderangordningen till denna klass.

Klass 0

Om- och tillbyggnadsprojekt som inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt.

Tabell 12.2 Slutlig rangordning

Klass 4 Klass 3a Kaitumjaure (Kalix älv) Kalix älv, etapp l Kalix älv, exkl. etapp I Byske älv

Ängesån-Lina älv (Kalix älv)

Vuojatätno Klass 2 Källllöden till Lilla Lule älv Råne älv Pärlälven (Lule älv) Tärna (Ume älv) Kåge älv Fjällnäs (Ume älv) Sädvajaure (Skellefte älv) Öre älv Malån (Skellefte älv) Sävarån Vapstälven Klippen (Ume älv) Övre Vojmån (Ångermanälven) Gide älv Klass 3b Nätraån Fatsjö (Ångermanälven) Rörån-Livas älv (Råne älv) Nedre Vojmån (Ångermanälven) Petsaure (Lule älv) Övre Åseleälven (Ångermanälven) Åby älv Långseleån (Ångermanälven) Storselet (Skellefte älv) Hocksjö (Ångermanälven) Bartaure (Skellefte älv) Bergnäs-Slagnäs (Skellefte älv) Klass 1 Petikån (Skellefte älv) Karsbäcken (Skellefte älv) Flarkán (Lule älv) Bure älv Saxån (Ångermanälven) Rickleån Ransaren-Fatmomakke (Ångermanälven) l-orsbäck (Ume älv) Bullerforsen (Ångermanälven) Överstjuktan (Ume älv) Borga (Ångermanälven) Lögde älv Flåsjöån (Ångermanälven) Moälven Storån (Ångermanälven) Lejarälven (Ångermanälven) Meåforsen (Ångermanälven) Helgumsjön (Ångermanälven)

Klass 0 Effektutbyggnader i Lule älv, Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven

12.2.5 Kommentarer till rangordningen

Med hänsyn till vad som tidigare sagts om rangordningen och det material som legat till grund för den är det nödvändigt att den används med stor

försiktighet. Den kan ge en översiktlig bild av vattendragen i norra Norrland

och deras olika värden och den kan bilda underlag för diskussionen om

120 Utredarens analys och .förslag

x a II. ...x u* °“Kali Y Tomeälv

Kraftverk i drift,under byggnad ellermedlagakraftvunnen dom O O OFdreslagetkraftverk 0 0 OKraftverkmedföreslagen tillbyggnad Regleringlbafintlig, under byggnad ellermed lagakraftvunnen dum) Föreslagen reglering

IVÃ/ liimielellerkanal

Föreslagen tunnel eller kanal Undantag artigtutredningens direktiv Klass4 Klass3

Då?

Klass2 Klass1

Figur 12:] Urredarens slutliga rangordning.

SOU l976:28 Urredarens analys och _lörslag

vilka älvsträckor som för framtiden bör undantas från utbyggnad. Rangordningen kan däremot inte ge direkt besked om vilka älvar eller älvsträckor som kan byggas ut eller vilka särskilda villkor som bör förknippas med olika utbyggnader. För en bedömning av om en utbyggnad verkligen skulle spoliera de värden som är knutna till vattendraget behövs i flertalet fall den betydligt mer noggranna och detaljerade prövning som sker enligt vattenlagen. Rangordningens bägge högsta klasser innehåller ungefär 80 Un av det möjliga energitillskottet. Denna obalans är bl. a. en följd av de betydande skillnader som finns mellan de båda utredningsområdena. Således gäller följande för norra Norrland:

El Betydande utbyggnadsmöjligheter har redovisats i älvsträckor som av riksdagen undantagits från utbyggnad på grund av sina stora bevarandevärden. Det gäller t. ex. Kalixälven, de outbyggda källflödena och projekt belägna inom nationalpark. El Utbyggnaden har hittills i helt dominerande utsträckning koncentrerats

till Lule älv, Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven. l starkt på-

verkade vatten återstår därför begränsade utbyggnadsmöjligheter. till skillnad mot vad som är förhållandet i södra Norrland och norra Svealand. El De mindre vattendrag, som därutöver ingåri utredningsmaterialet, skogsälvar och biflöden till de stora älvarna, är i llera fall helt outbyggda och utgör ofta tydliga exempel på att en utbyggnad skulle ge obetydligt energiutbyte men betydande förluster från miljösynpunkt. Den rangordning som presenterats här bygger vidare på ytterligare två viktiga förutsättningar. Den har för det första utformats med hjälp av de kunskaper vi i dag har om de olika älvsträckorna och deras värden. Nya kunskaper, framkomna t. ex. genom framtida inventeringar, kan göra rangordningen inaktuell. För det andra utgår den från dagens utbyggnadssituation. De beslut som i framtiden kan komma att fattas om utbyggnad i våra vattendrag kan förändra förutsättningarna för rangordningens nuvarande utformning. Ett exempel på detta kan vara att utbyggnad av en älvsträcka automatiskt kan leda till att värdet hos en närliggande sträcka förstärks på ett sådant sätt att denna borde föras upp i en högre klass. Ett annat exempel kan vara en utbyggnad som skadar ett speciellt sektorsintresse följden kan då bli att samma sektorsintresse i en annan älvsträcka. belägen i ett helt annat område. omedelbart ökar i betydelse. Beträffande samtliga älvar eller älvsträckor som placerats i klass 4 i bevaranderangordningen gäller att starka skäl talar för att de undantas från utbyggnad. Samtidigt gäller emellertid att flera av de utbyggnader som redovisats för dessa älvsträckor har stor eller mycket stor kraftnytta. Detta har tagit sig uttryck i att vissa älvsträckor i klass 4 i bevaranderangordningen hänförts till klass 3 i den slutliga rangordningen. I många fall är det uppenbart var de olika älvsträckorna bör placeras i rangordningen. Det underlag utredaren haft att utgå från har i dessa fall givit entydiga besked. Det finns emellertid också ett betydande antal älvsträckor där underlaget inte gett samma entydiga vägledning. Gränsdragningen mellan olika klasser är darför på vissa punkter osäker och det .fortsatta arbetet, framför allt då remissbehandlingen, kommer med säkerhet att ge

122 Utredarens analys och _förslag

ytterligare underlag. För många projekt gäller självfallet också att den noggrannare behandling som senare kan komma att ske enligt vattenlagens prövningsregler kan leda till förändrade bedömningar av de olika älvsträckornas värde och de föreslagna projektens skadeverkningar. Beträffande de enskilda älvsträckornas placering i rangordningen skall här kort redovisas några kommentarer. Kalix älv (exkl. Kaitumjaure och

Ängesån-Lina älv) och Byske älv kommenteras i ett särskilt avsnitt nedan.

l övrigt hänvisas till kapitel 13. Vad gäller klass 4 i den slutliga rangordningen kan några älvsträckor, mot bakgrund av de diskussioner utredningen haft med olika fackmyndigheter och det underlagsmaterial som stått till utredningens förfogande, sägas ha särskilt stora miljövärden. Det är älvsträckor som kan uppvisa unika värden med stor betydelse också i ett internationellt perspektiv. Någon annan placering än klass 4 är därför otänkbar. Dessa älvsträckor är Kairum/aurea Vuojarämø, kål/flöden till Lilla Lule älv och Tärnasjön-Tärnaân (Fjällnäs). Vissa älvsträckor i klass 4 i bevaranderangordningen har så begränsad betydelse från kraftsynpunkt att det är omotiverat att hänföra dem till klass

3, nämligen Ängesân-Lina älv, Tärna, Öre ä/v och övre Vqjmân.

Då det gäller gränsdragningen mellan klasserna 4 och 3b har osäkerheten främst varit förknippad med Pär/älven, VapsIä/ven, Slorseler, Bartaure och Lejarä/ven. Av dessa har utredaren placerat de två förstnämnda i klass 4 och de övriga i klass 3b. Då det gällt gränsdragningen mellan klasserna 3b och 2 har den största

tveksamheten rått beträffande Åby älv, Översljzrklan, He/gumsjön, Sävarân

och Malån. De tre förstnämnda har placerats i klass 3b, medan Malån och Sävarån hänförts till klass 2. Vid gränsdragningen mellan klasserna 2 och l har osäkerheten främst gällt F als/ö, nedre Vojmân, Lângse/eân, Saxân och Slorân. De tre förstnämnda har placerats i klass 2, de senare i klass l. Motiveringarna för utredarens rangordning vad gäller dessa älvsträckor av de kommentarer älv för älv som görs i kapitel 13. framgår

Kalix och Byske älvar Kalix och Byske älvar kan i flera avseenden jämföras med varandra. Ãlvarnas bevarandevärden är mycket höga. De har samtidigt betydande värden från kraftsynpunkt. Särskilt markerat är detta för Kalixälven som ensam svarar för ungefär en tredjedel av det sammanlagda energitillskott som utredningen haft att behandla. Det har därför varit särskilt angeläget att i dessa båda fall ta ställning till i vilken mån kraftnyttan skall påverka placeringen i rangordningen. Det är dock utredarens uppfattning att Kalixälven, som den enda outbyggda ljällälven i utredningen, är mycket svår att på ett rättvist sätt jämföra med övriga enskilda vattendrag i utredningen. Detsamma gäller i flera avseenden Byske älv. Vad gäller Kalix älv har vare sig fyrälvsutredningen från 1969 eller underlaget till denna utredning klart visat att älven är den av de fyra älvarna som är mest lämplig att bygga ut, åtminstone om man - som skall ske

Urredarens 123 analys och _föislag

i denna utredning - bortser från sysselsättningsaspekterna. Denna bedömning gäller med avseende på såväl den kraftekonomiska nyttan som på bevarandevärdena. Framför allt Kalix älv, men också Byske älv, bör därför jämföras med de övriga outbyggda ljällälvarna. Detta har inte varit möjligt att göra inom ramen för denna utredning, eftersom Torne och Pite älvar samt Vindelälven genom direktiven är undantagna från utredningsarbetet. Om en utbyggnad i Kalixälven emellertid skulle komma till stånd bör denna begränsas till sträckan mellan sammanflödet av Kalix och Kaitum

i

älvar och Narkenfors, dvs. den sträcka som motsvarar etapp l enligt Vat- ! I tenfalls redovisning. Från kraftsynpunkt är denna sträcka den mest attrak-

i

tiva. En utbyggnad skulle innebära omfattande ingrepp i denna del av älven, men betydande värden skulle dock kunna sparas i övriga delar av älven,

E

främst vad gäller lax- och siklisket, friluftslivet samt kulturminnesvården

l och jordbruket i nedre delen av älven. Kalix älv, etapp l, har sålunda placerats

l

l i klass 3a medan övriga delar av Kalixälven, inkl. Kaitumjaure och Änges-

i ån-Lina älv, hänförts till klass 4. Även i fråga om Byske älv har utredaren i stannat för att denna, med hänsyn till dess stora värde från kraftsynpunkt, bör placeras i klass 3a. Den mer detaljerade synen på Kalix och Byske älvar utvecklas närmare i kommentarerna älv för älv. För den händelse utbyggnad av Kalix och Byske älvar skulle komma att övervägas rekommenderar utredaren dock att en noggrannare jämförelse görs med de tre outbyggda fjällälvarna, således de från denna utredning undantagna Pite och Torne älvar samt Vindelälven. Därvid förefaller också jämförelser med begränsade utbyggnader i dessa älvar vara rimliga att göra - kanske framför allt en begränsad överledning från Vindelälvens ena källllöde Laisälven till Skellefteälven, en utbyggnad som skulle ge ett större energitillskott än hela Byskeälven. Jämförelser av det slag som här nämnts bör kunna göras under en relativt kort tidsperiod med tanke på det utredningsarbete som tidigare bedrivits. Detta kan bl. a. ske genom en komplettering av den s. k. fyrälvsutredningen.

12.2.6 Faktorer som inre beaktats vid rangordningen Givetvis finns det en rad aspekter på vattenkraftutbyggnad som inte kunnat vägas in i rangordningen. Det gäller t. ex. sysse/särmingsejffekrema, beträffande vilka det redan i direktiven anges att de måste bedömas i ett större regionalpolitiskt sammanhang. I vissa landsdelar eller regioner kan sysselsättningstillskotten bli betydande och få en relativt lång varaktighet medan i andra landsdelar endast ett fåtal arbetstillfällen skulle kunna erbjudas och detta dessutom under en kort utbyggnadsperiod. Behovet av sysselsättningstillfällen varierar också kraftigt mellan olika delar av landet. Å andra sidan bör observeras att en utbyggnad också kan innebära bortfall av sysselsättningstillfállen, t. ex. inom rennäringen och jord- och skogsbruket. Utifrån byggarbetskraftens synvinkel är det angeläget att bibehålla sysselsättningen för dem som nu är sysselsatta med vattenkraftutbyggnader - eller i varje fall ge utrymme för en så långsam minskning som. möjligt i av arbetstillfällena. Sysselsättnings- och regionalpolitiska synpunkter på utbyggnadsbeslut

124 Ulredarens analys och/örslag

kommer att läggas av regering och riksdag i samband med ställningstagande till utredarens förslag samt i samband med tillståndsprövningen av aktualiserade projekt. Utredningen redovisar i kap. 14 några aspekter på effekterna på sysselsättning. befolkningsutveckling och kommunal ekonomi. Det bör uppmärksammas att de bedömningar som där görs av förhållandena på de lokala arbetsmarknaderna lätt kan bli inaktuella fram till tidpunkten för beslut. Material av intresse för besluten kommer fram inom ramen för bl.a. den fortsatta länsplaneringen. Utredningen har vidare inte kunnat göra någon samhällsekonomisk värdering av de olika utbyggnadsmöjligheterna. En sådan värdering har efterlysts av några av de organisationer som haft kontakt med utredningen. Metoderna för samhällsekonomiska värderingar är komplicerade och knappast utvecklade för jämförelser med så många alternativ som det här är fråga om. Inte heller utredningens underlag i övrigt tillåter en värdering av den typ som här nämnts. Vägar och bebyggelse är i stor utsträckning koncentrerade till älvdalarna. Med tanke på utredningens karaktär av översikt och med hänsyn till att flertalet projekt inte är annat än preliminära skisser har det inte varit möjligt för utredningen att göra en detaljerad kartläggning av utbyggnadernas skadeverkningar i detta avseende.

12.3 Utbyggnadsnivåer

Denna utredning och den sehlstedtska utredningen har tillsammans behandlat utbyggnadsmöjligheter motsvarande ca 19 av de 34 TWh/år som bedömts vara ekonomiskt utbyggnadsvärda. Utanför utredningsarbetet har

Tabell 12.3 Vattenkraftresursernas fördelning på klasser i de slutliga rangordningarna

i I betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö anges det möjliga energitillskottet av redovisade utbyggnadsmöjligheter till 7.1 TWh/år. Efter kontakter med kraftindustrin har siffran korrigerats. Ändringen kan hänföras till dels att en utbyggnad i nedre Indalsälven skulle ge ca 0.3 TWh/år mindre än vad som uppgavs till den sehlstedtska utredningen, dels att 0.5 TWh/år av den angivna nyproduktionen utgörs av kraft överllyttad från sommar till vinter, dvs. s. k. förädlad kraft och alltså inte nyproduktion.

Utredarens analys och _förs/ag 125

i första hand legat tre av de outbyggda fjällälvarna, vilka tillsammans skulle kunna ge ett energitillskott av ungefär 12.5 TWh/år. De behandlade vattenkraftresursernas fördelning på klasser i de slutliga rangordningarna framgår av tabell 12.3. Utbyggnadssituationen är sådan att norra Norrland, och då särskilt Norrbotten, i avsevärt lägre grad än södra Norrland och norra Svealand är ex- , ploaterat för vattenkraftändamål. De återstående resurserna i norra Norrland

i har beräknats till ca 25 TWh/år - varav hälften behandlas av utredningen

- medan de för södra Norrland och norra Svealand uppgår till högst ca

i 9 TWh/år, varav 6,3 TWh/år behandlades i den sehlstedtska utredningen.

i* Vid rangordningen har inte hänsyn tagits till tidsplanerna för de olika projekten. Denna faktor är emellenid av stor betydelse vid ett ställningstagande till vilken utbyggnadsnivå som skall eftersträvas vid en angiven tidpunkt. Det bör observeras att det oftast tar avsevärd tid från det att en utbyggnad börjar diskuteras av kraftföretagen till dess att en anläggning kan tas i drift. Projektering, tillståndsprövning och byggande kan tillsammans ta upp emot ett tiotal år. Beträffande t. ex. Kalix älv skulle ett tillstånd i dag till fortsatt behandling kunna innebära att den första anläggningen, Saarikurkkio, togs i drift vid mitten av l980-talet. I lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och miljö 2, angav utredningen att ett tillskott på mellan 4 och 6 TWh borde kunna erhållas med små konflikter med motstående intressen. Denna bedömning kvarstår sedan utredningsarbetet slutförts. Utredningen gav dock inte underlag för slutsatsen att detta tillskott skulle vara möjligt att uppnå inom en nära framtid. Följande redovisning utgår från så realistiska tidsplaner för de olika projekten som det i dag är möjligt att få fram. De berörda kraftföretagen har genom Svenska Kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk fått tillfälle att för utredningen redovisa möjliga tidpunkter för idrifttagning av de olika anläggningarna. Uppgifterna är i många fall osäkra och preliminära och redovisas därför inte i detalj. Syftet med de insamlade uppgifterna har varit att bilda underlag för mycket grova uppskattningar av vilken utbyggnadsnivå som kan uppnås vid olika tidpunkter i olika utbyggnadsalternativ. Med utgångspunkt i rangordningarna och tidplaner för de olika projekten kan några olika principer för den fortsatta vattenkraftutbyggnaden skisseras. En utbyggnad klass för klass strikt efter rangordningarna kan illustreras av följande tabell (tabell l2.4) som förutsätter att praktiskt taget samtliga :aktualiserade projekt i resp. klass också kommer till utförande. Tabellen

Tabell 12.4 Energitillskott vid utbyggnad klass för klass

Utbyggnad av klasserna Energitillskott TWh/år till omkring år

126 Utredarens analys och .förslag

omfattar utbyggnadsmöjligheter i såväl norra Norrland som södra Norrland och norra Svealand. För att komma upp till de 5 TWh/år, som i riksdagens beslut våren 1975 angavs som riktlinje for det från vattenkraften önskvärda energitillskottet vid mitten av 1980-talet, skulle således en utbyggnad behöva ske av samtliga de projekt i klasserna 0 till 3a som enligt kraftindustrin kan komma att aktualiseras under den angivna tidsperioden. Redan vid en ytterligare utbyggnad med mer än ca 3 TWh till mitten av 1980-talet blir en utbyggnad av i klass 3a placerade projekt aktuell. Bland dessa projekt kan nämnas Byske älv, Mellanljusnan och övre Klarälven. Beträffande Kalix älv skulle det/örsra kraftverket i bästa fall kunna tas i drift kring mitten av 1980-talet. Andra sätt att uppnå 5 TWh till mitten av 1980-talet finns givetvis, men då måste man antingen fora in de tre outbyggda huvudälvarna Torne älv, Pite älv och Vindelälven i bilden eller diskutera utbyggnader i klass 4. Mot bakgrund av de uppgifter som numera finns tillgängliga kan man således konstatera att det inte är möjligt att nå den av riksdagen angivna nivån for vattenkraftproduktion - cirka 66 TWh/år 1985 - om man också i fortsättningen vill iaktta de restriktioner för utbyggnaden som riksdagen i avvaktan på denna utredning lagt fast, nämligen en utbyggnad i stort sett endast som i rangordningarna återfinns av projekt belägna i sådana älvsträckor i klasserna 0 och 1. Inte heller en utbyggnad som omfattar även klass 2 torde ge det förutsätta tillskottet 5 TWh/år till 1985. Vad gäller frågan om vattenkraftutbyggnad på längre sikt kan följande sägas: En utbyggnad strikt efter rangordningen skulle vid en mycket låg utbyggnadsnivå - inom ramen för klasserna 0 och l - ge förhållandevis små skadeverkningar, trots det relativt stora antalet projekt. Om man däremot om rangordningen kan ge lämpliga angår högre än så är det tveksamt visningar om hur vattenkraften i fortsättningen bör byggas ut. Klass 2 omfattar ett stort antal, ofta små projekt som i flera fall skulle skada påtagliga miljövärden. Även om varje enskilt projekt inte är starkt kontroversiellt skulle det samlade ingreppet vid en total utbyggnad av klass 2 bli betydande. 1 syfte att undvika ett så stort antal ingrepp kan man i stället välja utbyggnad

av i forsta hand ett mer begränsat antal större projekt, dels i klass 2, dels

i klass 3. Detta kan vara att föredra såväl från bevarande- som kraftsynpunkt. Jämförelse mellan stora och små projekt kan också göras med hjälp av

några konkreta exempel, vilka emellertid inte skall uppfattas som ställnings-

taganden från utredarens sida till utbyggnad eller ej i de fall som nämns:

D Två älvsträckor i klass 3a - Mellanljusnan i det södra området och Kalix älv, etapp I i det norra ger tillsammans i det närmaste lika stort energitillskott som samtliga de ungefär 25 älvsträckor som ingår i klass 2 i de båda utredningarna. El Ett enda projekt i Kalixälven, nämligen Parakka,ger betydligt större energitillskott än det dryga tiotalet älvsträckor (med 13 utbyggnadsprojekt) som ryms inom sehlstedtsutredningens klass 2. El Enbart älvsträckan Mellanljusnan ger ungefär lika stort energitillskott som tiotalet älvsträckor i klass 2 i den sehlstedtska utredningen skulle ge. l] Kalix älv, etapp l motsvarar mer än väl det energitillskott som samtliga älvsträckor i klass 2 i denna utredning skulle ge.

Urredarens analys och _förslag

Tabell 12.5 Energitillskott vid utbyggnad av klass 0-l samt större projekt i övriga klasser

projekt stigande en årsproduktion om exempelvis 100 GWh i övriga klasser. skulle, med en successiv utbyggnad av klasserna. vid olika tidenergitillskottet punkter bli som ovan (tabell 12.5).

12.4 Sammanfattande slutsatser

Med det underlagsmaterial som nu finns om landets vattenoutnyttjade kraftresurser - eventuellt kompletterat beträffande Torne och Pite älvar samt Vindelälven - bör det vara möjligt att i stort bestämma riktlinjer för ett framtida utnyttjande av våra vattendrag. Ständiga delbeslut och justeringar från tid till annan med korta mellanrum är olyckliga från många synpunkter. Såväl från utbyggnadssidan som från de motstående intressenas sida är ovissheten om vad som kan hända svår att bemästra. Underlaget för såväl denna utredning som för utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand talar för återhållsamhet när det gäller den fortsatta vattenkraftutbyggnaden. Landshövding Sehlstedt framhöll att en utbyggnad av projekten i klass 4 i det södra området inte borde komma till stånd och att man även i övrigt borde vara restriktiv när det gäller utbyggnad. l det norra området är de outnyttjade vattenkraftres.urserna avsevärt större. Landsdelen är också glesare befolkad, utom vid kusten och vissa större orter i inlandet. De slutsatser som kan dras beträffande norra Norrlands älvar är emellertid i huvudsak desamma som de som redovisas i den sehlstedtska i klass 4 bör utredningen. Projekten således även i detta fall undantas från utbyggnad. l övrigt bör observeras de stora bevarandevärden som de mindre vattendragen har. Främst gäller detta de s. k. skogsälvarna, av vilka flera ligger nära de större orterna vid kusten. Ofta är kraftnyttan samtidigt förhållandevis de låg. Beträffande mindre vattendrag som har påtagliga eller stora bevarandevärden bör därför en betydande återhållsamhet iakttas. Några alternativ för det framtida utayttjandet av våra kan vattendrag skisseras på följande sätt: Med förhållandevis begränsade torde skadeverkningar det vara möjligt att genomföra en ytterligare utbyggnad med 4 á 5 TWh/år på lång sikt och2â3 TWh/år på kortsikt,dvs. framtill mittenav motsva-

1980-talet. Detta

rar det låga alternativ som angavs i lägesrapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft

128 Urredarens analys och _förslag

och miljö 2. Med förhållandevis begränsade skadeverkningar har här avsetts en utbyggnad av älvsträckor i klasserna O och l samt vissa större projekt i klass 2. Vidare förutsätts då utbyggnad ske av projekt med motsvarande karaktär i de vattendrag i landet som inte varit föremål för utredning. För att uppnå det av riksdagen angivna tillskottet 5 TWh/år på kort sikt, dvs. till mitten av 1980-talet, krävs förutom utbyggnader av projekt i klasserna 0-2 också utbyggnad av projekt i klass 3 eller 4. Detsamma vattenkrafttillskott gäller om man på längre sikt vill uppnå ett avsevärt större än 5 TWh/år. l båda dessa fall. varigenom betydande skador skulle tillfogas de motstående intressena, är det angeläget att diskutera huruvida inte ett fåtal ingrepp i större älvar är att föredra framför ett stort antal ingrepp i småvattendrag. En sådan handlingslinje vore avgjort att föredra från kraftoch kan också vara skonsammare från miljösynpunkt. Av samma synpunkt, i framför skäl bör en jämförelse göras med olika utbyggnadsmöjligheter allt Torne älv, Pite älv och Vindelälven innan beslut fattas som kan innebära utbyggnad av projekt i klass 3. De restriktioner som riksdagen beslutade om i avvaktan på denna utredning innebär att i stort endast projekt i klasserna 0 och l kan komma skulle medföra små i fråga för utbyggnad. En sådan utbyggnad mycket konflikter med de motstående intressena men skulle samtidigt också ge relativt obetydliga energitillskott. Om de angivna restriktionerna skall gälla också i fortsättningen kan energitillskottet på kort sikt. dvs. till mitten av 1980-talet. beräknas till drygt l TWh/år. på längre sikt mellan 2 och 3 TWh/år. Smärre ytterligare tillskott torde på längre sikt kunna fås genom av småkraftverk och utbyggnader motsvarande klass 0 och utbyggnader l i vattendrag som inte varit föremål för utredning. Enligt detta alternativ skulle älvsträckor i klasserna 2-4 undantas från utbyggnad.

13 Kommentarer älv för älv

13.1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen i sitt slutbetänkande lägga tonvikten på ”en beskrivning av och en rangordning mellan enskilda projekt”. Som tidigare berörts har utredningen strävat efter att i möjligaste man knyta bedömningen till de älvsträckor som enligt kraftindustrin kan komma i fråga for utbyggnad, for att inte rangordning 06h beskrivningar snabbt skall förlora sin aktualitet när projektutformningen ändras t. ex. under projekteringens gång. Detta kapitel är avsett att kunna fungera som ”katal0g”, där bedömningsunderlaget och utredarens slutsatser i koncentrat finns samlat för varje älvsträcka och projekt.

13.2 Indelning i älvsträckor

För att få ett så långt möjligt enhetligt bedömningsunderlag gjorde utredningen upp en indelning i älvsträckor som de olika myndigheterna ombads följa vid sina värderingar. Den indelningen följs också här, med ett par undantag. Det ena gäller älvsträckornas numrering och benämning, som inte helt överensstämmer med den som finns i de olika verkens rapporter.

Ãndringarna är gjorda för att det skall bli lättare att hitta från karta till ta-

bell och tvärtom. Det andra undantaget gäller älvsträckoma ll a och ll b, Klippen och Tärna, som i den ursprungliga indelningen var sammanslagna. Principen för indelningen har varit att hel älv eller älvsträcka utgör en enhet om den endera är outbyggd eller om påverkan av befintlig vattenkraftutbyggnad är någorlunda likartad. Viktigare billöden har fått särskilda beteckningar. Omfattningen blir därigenom mycket olika, från Kalixälven

i sin helhet ner till den korta Bullerforsen i Ångermanälven. För att underlätta

läsningen har för Kalixälven en underindelning angetts med särskilda rubriker i texten. Tabell 13.1 är en lista över samtliga använda beteckningar, som också återfinns på översiktskartan figur 13:1. Numreringen av vattendragen går från norr till söder. Varje vattendrag följs från källorna till havet, därefter i tur och ordning norrifrån biflödema mot inflödet i huvudälven.

130 Kommentarer älv/ör älv

e., - «

?kann 1;,

:på

a.,

Kraftverk i drift,under nadellermedlagakr tvunnen dom O O OFöreslageikraftverk 0 0 OKraftverkmedföreslagen tillbyggnad än Hegleringlbefintlignøndtr byggnad ellermed lagakraftvunnen dom) Föreslagen reglering = lirnnelellerkanal === Föreslagen tunneleller kanal

Figur 13:1 Indelning av urredningsomráder i älvar och älvslräckør.

Kommentarer älv 131 älv/ör

Tabell 13.1 Indelning i âlvsträckor

1 Kalix älv med biflöden ll Ume älv a Kalixälven med Kaitum älv a Klippen b Ängesån med Lina älv b Tärna 2 Råne älv c Forsbäck-Fjällnäs 3 Lule älv d Överstjuktan a Vuojatätno e Effektutbyggnader b Petsaure 12 Öre älv c Lermejaure 13 Lögde älv d Källflöden till Lilla Lule älv 14 Gide älv e Peuraure-Pärlälven 15 Moälven f Flarkån 16 Nätraån g Effektutbyggnader 17 Vapstälven 4 Åby älv 18 Ångermanälven 5 Byske älv a Saxån 6 Kåge älv b Ransarluspen-Fatmomakke 7 Skellefte älv c Marsån med Fatsjön a Storselet d Bullerforsen b Sädvajaure e Övre Vojmån c Bartaure f Nedre Vojmån d Bergnäs-Slagnäs g Övre Åseleälven e Malån h LångseIeån-Rörströmsälven f Petikån i Borga g Karsbäcken j Flåsjöån h Effektutbyggnader k Lejarälven 8 Bure älv l Storån 9 Rickleån m Nedre Faxälven 10 Sävarån n Effektutbyggnader

13.3 Beskrivningarnas och innehåll uppläggning

För varje huvudvattendrag (l-18) visas en karta i skala 1:2 000 000, fallproñl(er) och en tabell med karakteristiska uppgifter om utbyggnadsmöjligheterna (utförligare uppgifter om vattendraget återfinns i tabellen i bilaga 1, dit också projektens numrering hänför sig). Kartan visar med svart färg vattendraget i nuvarande skick, med ev. befmtlig vattenkraftutbyggnad. Reglerade sjöar markeras med mörkare grått raster. Med blå färg markeras de utbyggnadsmöjligheter som redovisats till utredningen. Fallprofilen är en schematiserad bild av älvens förlopp från källorna till havet. Starkt överdriven höjdskala gör nivåskillnadema tydligare. Längdskalan representerar älvfårans verkliga längd (med alla krökar uträtade) och gäller enbart for den enskilda älvsträckan, inte for avstånd mellan olika älvsträckor vid överledningar, tunnlar o. dyl. Profilerna är ritade så att älvens huvudflöde rinner från vänster till höger, med biflödena anslutande från höger i bilden oberoende av om de i verkligheten rinner in från höger eller vänster strand. Den feta svarta linjen representerar älvens nuvarande profil. Tunn svart linje motsvarar älvens naturliga profil fore befintliga utbyggnader. Blå linje visar hur profilen skulle förändras efter ytterligare utbyggnad. Naturlig och utbyggd profil korsas i dammläget. Utbyggd profil ovanför

132 älv Kommentarerälv/ör

naturlig motsvarar dämning (mellanrummet mellan kurvorna kan dock inte läsas som magasinsvolym), utbyggd profil under naturlig motsvarar tunnel, kanal eller rensning.

Exempel: Jämför profilen för Kalix älv med kartskissen: längst till vänster. på mellan 500 och 600 m höjd över havet och ca 40 mil från mynningen, börjar älvens huvudilöde, på kartan nordost om Kebnekaise (källflöden med mindre medelvattenföring än 5 m3/s är i regel inte medtagna i profilen eller på kartan). En utbyggnad av Vuotnakoski skulle innebära att fallhöjden mellan 463 och 370 m utnyttjas vid punkten 2. Magasinet skulle i huvudsak ligga bredvid älven, som framgår av kartan. Detta motsvaras av att den blå linjen i fallprofilen ligger under den naturliga profilen. Ett stycke nedströms kommer tillflödet Kaitumälven. Utbyggnadsförslaget innebär att Kaitumsjöama vid 1 skulle dämmas upp till + 590 m och att vattnet på 463 meters höjd skulle ledas in i Vuotnakoskimagasinet (streckad blå linje). Punkten 3 _ representerar det stora projektet Parakkakurkkio, som skulle utnyttja fallhöjden mel-

i

lan + 356 och + 165 m. Den del av den blå profilen som ligger ovanför den svarta, naturliga profilen motsvarar den fallhöjd som däms in. Delen under den svarta kurvan motsvarar den fallhöjd som utnyttjas med tunnel förbi en torrlagd älvfära. Några km nedströms tunnelutloppet kommer Tärendö älv (med vatten från Tomeälven) i och nedanför Holmfors, punkten 9. ansluter Ängesån med utbyggnadsprojekten _ Lina älv. i

För varje älvsträcka (utom effektutbyggnaderna) ges sedan en kort allmän 2 av vattendraget och dess nuvarande utnyttjande för vattenbeskrivning kraftproduktion, en presentation av redovisade utbyggnadsmöjligheter samt en beskrivning av de värden som skulle kunna beröras av en utbyggnad och som sammanfattas under rubriken Motstående intressen. Genommed utredarens bedömning och motiven för älvsträckans gången avslutas placering i den slutliga rangordningen. som Beskrivningen av utbyggnadsmöjligheterna grundar sig på material redovisats till utredningen av statens vattenfallsverk och enskilda kraftfoeller genom Svenska Kraftverksföreningen. Underlaget är retag direkt beroende på att även mycket osäkra och ofullständigt unmycket ojämnt, dersökta projekt tagits med för att göra bilden så komplett som möjligt. De uppgifterna är osäkra är antalsmässigt en stor del av projekt där de tekniska materialet. De från produktionssynpunkt dominerande företagen är dock i väl studerade (Kalix älv, Byske älv. övre Åseleälven m. fl). 1 regel relativt Beskrivningen av de motstáende intressena grundar sig på de yttranden som lämnats till utredningen av olika fackmyndigheter, nämligen statens naturvårdsverk vad beträffar vetenskaplig naturvård, turism och friluftsliv, vad beträffar fiske, riksantikvarieämbetet vad beträffar kul- 5 fiskeristyrelsen turminnesvård, lantbruksstyrelsen vad beträffar rennäring och jordbruk å i samt Skogsstyrelsen vad beträffar skogsbruk. Redogörelsen bör ses som ett referat av myndigheternas yttranden. Utredaren har inte kunnat ta ställsom ofta är behäftat med en osäkerhet som är ning till detaljer i materialet, beroende av att utbyggnadsmöjligheterna inte kunnat beskrivas exakt. Avsnittet Utredarens bedömning redogör för vilka förhållanden som har tillmätts särskild betydelse vid den sammanvägning mellan olika intressen som kommit till uttryck i rangordningama i kapitel 12. Det motsvarar således kommentarerna i kapitel 12 i den sehlstedtska utredningens betänkan-

Kommentarer älv _för älv

de, medan kapitlet i övrigt närmast motsvarar den älv- och projektbeskrivning som återfinns i kapitel ll i den sehlstedtska utredningens betänkande. Det bör framhållas att osäkerheten om utformningen av många utbyggnadsprojekt gjort att beskrivningarna som helhet är mindre säkra och exakta än motsvarande avsnitt i den sehlstedtska utredningens betänkande. Beskrivningarna kan kanske ibland vara svårtillgängliga för den som inte är fackman på de olika områdena. I kapitel 16 finns en principiell beskrivning av vattenkraftutbyggnadens Förutsättningar och teknik, med förklaringar av den terminologi som används vid beskrivningen av utbyggnadsmöjligheterna. I ordlistan, bilaga 3, förklaras en hel del bl. a. geovetenskapliga facktermer. Kapitlen 5-11 ger en bakgrund som ofta är nödvändig för förståelsen av varför vissa företeelser värderats högt från olika utgångspunkter.

134 Kommentarer älvför älv

13.4 Beskrivningar och kommentarer

1 KALIXÄLVEN

7: L ü. 2.5 I I 4

@_Kaal

K ommemarer älv för älv l. Kalix älv

a 1nk1. regleringsvinst 20 GWh/år i Kalix älv vid utbyggnad av Ängesån-Lina älv.

1 a Kalix och Kaitum älvar

Kalix älv har två huvudgrenar, Kalix älv och den sydligare Kaitum älv, som är den något större. Den Förenade Kalixälven får ett betydande vattentillskott från Torne älv genom bifurkationen Tärendö älv. Vid Överkalix

tillkommer det stora billödet Ãngesán.

Kalixälven är helt opáverkad av vattenkraftutbyggnad. Flottning bedrivs f. n. från Tärendö, men har tidigare förekommit från Killingi.

U tbyggnadsmöjligherer Fallrätten i Kalixälven ägs i huvudsak av staten, med undantag av fallsträckan vid Killingi, där bl. a. Kiruna och Gällivare kommuner är intressenter. Något projekt i Killingi har inte anmälts till utredningen. De av Vattenfall redovisade utbyggnadsförslagen innefattar tre stora och några mindre regleringsmagasin samt 11 kraftstationer. En sådan utbyggnad skulle innebära en nästan fullständig avtrappning av älven utom i de övre delarna. Kalix älv är mycket sjöfattig, och de naturliga förutsättningarna för reglering av vattenföringen är därför mindre gynnsamma. Kaitumjaure och Kaalasjärvi-Paittasjärvi (med Vistasvagge) är de enda naturliga regleringsmöjligheterna av betydelse. En omfattande reglering av dessa sjösystem skulle skada mycket stora bevarandevärden. Vattenfall har därför funnit det nödvändigt att vid en utbyggnad skapa stora konstgjorda sjöar i genom överdämning av skogs- och myrmarker. Utbyggnadsmöjlighetema i Kalixälven finns relativt noggrant redovi-

136 Kommentarer älv för älv

sade. Det bör dock påpekas att planerna vid en fortsatt projektering kan komma att ändras på olika sätt. Hänsynen till motstående intressen kan t. ex. göra att man väljer en lägre dämningsgräns som ger mindre skador, tekniska skäl kan göra att en anläggning får ett annat läge eller ev, delas upp på flera osv. Kaitumjaure skulle enligt Vattenfalls redovisning bli ett av de stora magasinen i Kalix älv. De tre sjöarna skulle dämmas till + 590 m, dvs. 14 m över den nuvarande medelnivån i Vuolep Kaitumjaure och 9 m över Padje Kaitumjaure. Därigenom skulle ett magasin på ca 600 Mm3 skapas. Med Kalixälven i övrigt utbyggd enligt planerna skulle magasinet ge ett produktionstillskott på ca 110 GWh/ år utöver de 4060 GWh/ år som övriga projekt skulle ge.

›- \ kn ,k \l c/ Nqitis and

Projektet Vuolnakøski

Ovanför Vuotnakoski skulle ett stort magasin (kallat Vuotnajärvi) skapas genom ca 3 meters dämning av Kaalasjärvi och överdämning av ca 100 km? mark mellan Kalix och Kaitum älvar. Båda älvarnas vatten tas i anspråk. Detta innebär torrläggning av drygt 40 km av Kalix älv och ca 40 km av Kaitum älv så när som på den lokala tillrinningen, vilken för vardera älvsträckan motsvarar en medelvattenföring på mindre än 10 m3/s. Projektet skulle ge ca 500 GWh/âr och en magasinvolym på ca 800 Mm3.

SOU l976:28 Kommentarer älv/ör älv 137

e

\ 7 Velfaqårvi Me ,, \ . \

PARÅKKAKURKKK) .v_\

4567b3l\ ka.

Projektet Parakkakurkkio

Mellan Vuotnakoski- och Parakkaprojekten finns en outnyttjad fallhöjd på ca 14 m, där inget projekt redovisats. Genom Parakkakurkkio-projektet skulle skapas ett ston magasin som innefattar bl. a. sjön Vettasjärvi (som

naturligt avrinner till Ängesån) och som totalt skulle täcka ca 120 kmz. Ca

60 km av Kalix älv skulle. om inte skadeförebyggande åtgärder utförs (grunddammar, minimitappning), torrläggas så när som på en lokal tillrinning på mindre än 5 m3/s. Projektet, som ev. kan delas upp på två anläggningar, skulle ge ca lll0 GWh/år (med reglering av Vuotnajärvi 1250 GWh/âr) och är det i särklass största i utredningens material. Magasinsvolymen i Vettasjärvimagasinet beräknas till 600 Mm3. Vid Saarikurkkio däms älven till + 163 m, ca 2 m lägre än Parakkakurkkios utloppsnivå. Dämningsområdet sträcker sig upp till Tärendö. Fr. o. m. Saarikurkkio är älven helt avtrappad. Mestoslinkka-projektet består av

damm och kraftstation vid forsens nacke. Vid Narkenfors placeras en

damm längst ned i forssträckan, varför dämningsomrádet blir relativt stort. Vid Jokkfallets nacke placeras damm och maskinstation, och en avloppstunnel dras till älven ca 2 km nedströms forssträckan. De fyra anläggningarna skulle tillsammans ge ca 1390 GWh/år under förutsättning att både Vuotnakoski- och Vettasjärvimagasinen byggs (med enban Vettasjän/i ca 1240 GWh/år). Projekten nedströms Jokkfall (Orrfors, Holmfars, Räktfors, Kamlungefors och Lângfors) bedöms ha något sämre lönsamhet än de ovanförliggande. De skulle tillsammans ge ca 920 GWh/år om övre delen av älven är utbyggd enligt planerna. Samtliga projekt skulle innefatta kraftverksmagasin i älvfåran, viss dämning och på utloppssidan rensningar eller korta kanaler.

138 Kommentarer älvför älv sou 197623

Motstâende intressen

Kaitumjaure Kaitumsjöarna ligger i ett obrutet fjällområde och inom ett område av riksintresse för friluftslivet och den vetenskapliga naturvärden, i direkt anslutning till Sjaunja fågelskyddsområde. Kaitumområdet innehåller ett stort antal geovetenskapligt intressanta företeelser, som spänner över hela utvecklingen från berggrundens uppbyggnad via inlandsisens omgestaltning till nu pågående processer. De olika objekten är ofta perfekt utvecklade. j Rikedomen är stor, och bortsett från enstaka gårdar utgörs i på växtarter

området av vildmark med för djurlivet betydelsefulla våtmarker i anslut- i

ning till sjöarna och till selen i älven. De vinteröppna älvsträckoma är av stor betydelse för de fåglar som häckar inom Sjaunja, och längs älven finns videmarker av hög kvalitet. Kaitumsystemet bildar tillsammans med Sjaunjaomrâdet från faunistisk synpunkt en helhet som under inga omständigheter bör slås sönder. Kaitumjaure är också av stort intresse för den fiskeribiologiska forskningen. En utbyggnad enligt planerna skulle innebära omfattande skador för

fiskeriintressena. Öringreproduktionen skulle totalskadas och röding-ande-

len minska. Det högklassiga fritidsfisket skulle spolieras. Fisket är också av mycket stor betydelse för samer från Norrkaitums och Mellanbyns samebyar. Kaitumsjöamas stränder används som vår- och höstbetesmarker av Norrkaitums och Mellanbyns samebyar. Eftersom grönskan här kommer relativt tidigt är detta bete särskilt värdefullt under vår och försommar. Vårbetet utgör den begränsande faktorn för renantalet inom Mellanbyn. Någon systematisk kulturminnesvårdsinventering har inte gjorts för området ovan Kalix och Kaitum älvars sammanflöde, men området kan betecknas som betydelsefullt för förståelsen av den äldre nordsamiska kulturen. Vid sjöarna Saiva och Läffa intill Vuolep Kaitumjaure finns en kulturhistorisk miljö av riksintresse som belyser Samernas tidigare religiösa föreställningar. En översiktlig inventering har gett indikationer på ett stort antal andra fornlämningar. Jord- och skogsbruk förekommer knappast vid Kaitumsjöama.

Vuotnakoski Vuotnakoski-området är zoologiskt att betrakta som ett vildmarksområde av hög klass med ett flertal hotade djurarter (bl. a. lo, järv och björn). Botaniskt är området genomgående artfattigt, vilket inte hindrar att den stora dämningen skulle medföra omfattande förstörelse av växtbiotoper. Projektet skulle innebära totalskada för allt strömfiske på en sträcka av 70-80 km. Laxreproduktionen är i dag av mindre betydelse, men skulle öka i värde efter tillkomsten av den planerade laxtrappan vid Jokkfall. Den konstgjorda sjön beräknas få mycket litet värde från iiskesynpunkt. För Norrkaitums sameby, som redan tidigare fått sitt vinterbete decimerat genom moderna skogsbruksåtgärder, skulle magasinet medföra att byns framtida existens äventyras. Det skulle innebära att ett område med myckför renskötsel, och där alla slag av därtill hörande å et goda förutsättningar

Kommentarer älv _för älv 139

verksamhet förekommer, förstördes. Samtliga byns flyttningsleder till vinterbetet skulle gå förlorade. Ur kulturhistorisk synvinkel innebär en sådan förändring vidare ett avbrytande av en lång kulturutveckling och en levande tradition. Vid Saivarova. som skulle påverkas av dämningen i Kaalasjärvi. finns en samisk kultplats som betecknas som en kulturhistorisk miljö av riksintresse. Bedömningen av inverkan på jordbruket skiljer sig avsevärt mellan Vattenfall och lantbruksnämnden i Norrbottens län, bl. a. beroende på det tillgängliga kartmaterialet. Lantbruksnämnden har bedömt att 34 ha av 37 ha brukad åkermark skulle dämmas över, vilket i så fall skulle betyda att all jordbruksproduktion sannolikt skulle upphöra i fem byar med 30 hushåll och sju aktivajordbrukslöretag. Vattenfall uppger dock att regleringen skulle kunna genomföras med skador på mindre än 5 ha inägojord. Dämningen skulle medföra förlust av ca 3 000 ha skogsmark och tillhör därmed de allvarligaste projekten från skogsbrukets synpunkt.

Parakkakurkkio På den torrlagda sträckan vid Parakkakurkkio-projektet skulle flera ur geologisk synvinkel värdefulla älvavsnitt förstöras. Främst gäller det Pahakurkkios klippkanjon och selet vid Nedre Parakka med ovanligt välutbildade älvlörgreningar, öar, levéer och bankbildningar. Sjön Vettasjärvi har en mycket säregen vattenflora med två unika inslag som är fridlysta (en art s. k. sjöplommon och en vattenmossa som aldrig påträffats vare sig nordligare eller på högre nivå). Också myrstränderna inom det tänkta magasinet visar märkliga inslag. Zoologiskt är området ett vildmarksområde av hög klass med flera sällsynta djurarter. som t. ex. utter. björn och lo. Strömfisket skulle vid detta projekt totalskadas på en sträcka av ca 70 km, och Kalix älvs mest vidsträckta och betydelsefulla potentiella laxreproduktionsområde skulle förstöras. Landskapet kring Parakka betraktas som kulturhistoriskt värdefullt, bl. a. därför att en nordlig utpost av ett i älvens nedre del omfattande s. k. översilningsbruk förekommer (en odlingsmetod som bygger på vattenflödets årstidsvisa växlingar och är känslig för förändringar av vattenförhållandena). I området finns också samiska offerplatser och en levande samisk kultur bl. a. i form av bebyggelse. Dämningsområdet vid Parakkakurkkio spelar samma stora roll för Laevas sameby som Vuotnakoski för Norrkaitum. För Laevas är vinterbetet den begränsande faktorn för renantalet. Vettasjärvimagasinet skulle eliminera ca en tredjedel av det naturliga sammanhängande betesområdet söder om Kalix älv, som utgör Laevas centrala vinterbetesland, samt skära detta område i två delar. Det torde då inte längre vara möjligt för de i dessa trakter vintertid arbetande renskötarna att utnyttja betesmarkema på ett rationellt sätt. Magasinet skulle försämra förutsättningarna för jordbruksproduktion. Eftersom åkermarken ligger i anslutning till sjön blir arealen kraftigt reducerad. Höjningen av vattenståndet skulle göra ca 50 ha åker obrukbara. Den överdämda skogsmarksarealen skulle bli ca 4 700 ha, dvs.

betydligt

mer än vid något annat redovisat projekt.

140 Kommentarer älv/ör älv S()lJ 1976:28

Saarikurkkio-Narkenfors Mellan Tärendö och området nedom Narkenfors rinner Kalix älv genom ett sandhedslandskap, vars delar ur geovetenskaplig synvinkel inte är unika, men där samspelet mellan sandhedarnas enkla form- och materialtyper och det aktiva erosionsarbetet har klart intresse. Inom Saarikurkkios dämningsområde finns två älvavsnitt med arkipelag med starrängar och viden. Här finns bl. a. bläsänder. Dessa områden är också utmärkta, föga störda marker för älg och andra viltslag. Allt strömfiske skulle vid utbyggnad spolieras. Den bofasta befolkningens fiske skulle bli ekonomiskt totalskadat. Trakten är en äldre välbevarad bebyggelsemiljö med välutvecklat slåtterlandskap vid Kalix och Tärendö älvars sammanflöde i dämningsområdets (Saarikurkkio) översta del. Man har också funnit märkliga lösfynd från tidig långstkultur. Dämningarna vid Saarikurkkio och Narkenfors skulle försämra förutsättningarna för jordbruket, som dock är av mindre betydelse längs älvsträckan. Ca 1200 ha skogsmark skulle gå förlorade.

Jokkfallet Jokkfallet har högt geovetenskapligt intresse. I övrigt är älvlandskapet likt det vid ovanförliggande älvsträcka. Norr om fallet finns på vintern en stor mängd älgar som söker sig hit från sommaruppehållsplatser inom ett par mils avstånd, därför att det inte finns några alternativa vinterbeten. Här finns också uttrar vintertid. En utbyggnad skulle kunna åstadkomma stor skada på de Zoologiska intressena. Området strax nedanför Jokkfall är det bästa område för sportfiske efter lax som finns i samtliga outbyggda norrlandsälvar. Kring Jokkfallet forekommer också ett omfattande husbehovsfiske. Detta fiske är ett väsentligt inslag i kulturlandskapet och därför av stort värde också ur kulturminnesvårdens synvinkel. Jokkfallets dämning skulle enligt lantbruksnämnden innebära att merparten av jordbruksföretagen uppströms fallet fick upphöra med driften. Vid Jokkfallet bedöms jordbruket kunna fortsätta, om än i minskad omfattning. Enligt Vattenfall skulle dock dämningsskadorna bli betydligt mindre än lantbruksnämnden räknat med.

Orrfors-Långfors Det område som påverkas av Räktfors-projektet innehåller vissa geologiskt intressanta objekt, såsom själva Räktforsen, Räktjärvsdeltat och landskapet

kring Överkalix, där Kalixälven och Ängesån flyter samman. Älvama bil-

dar här ett vidsträckt sel- och deltaområde, som hör till de vackrast utbildade älvlandskapen i sitt slag i Sverige. Den föreslagna utbyggnaden skulle dock inte påtagligt förändra landskapsbilden vid Överkalix. I övrigt är älvsträckan nedströms Jokkfall mindre intressant från geovetenskaplig synpunkt. Närheten till bebyggelse gör att älvstränderna i relativt liten utsträckning

SOU l976:28 Kommentarer älv för älv

används av vilt för bete, trots de vidsträckta videmarker som finns. I Räktfors-området finns viktiga tillhålls- och häckningslokaler för bl. a. gräsänder och knipor. En utbyggnad av denna del av älven skulle medföra avsevärda skador på vegetationen. eftersom de flesta öarna och de låga stränderna från och med Överkalix inklusive älvens delta i Räktjärv skulle sättas under vatten även under sensommaren, vilket skulle döda den nuvarande vegetationen i de nedre och delvis också de övre vegetationszonerna. I området finns lagunoch genomströmningssjöar, där den naturliga vattenståndsvariationen är extremt stor, ca 5 m. Detta har skapat en unik växtmiljö, där man bl. a. kan finna en numera riksunik - kanske världsunik - Förekomst av “mini-rosettväxter. En klassisk lokal för dessa växter finns i Västannäsavan (västra delen av Morjärvsträsket). Tidigare fanns sådana också i nedre Dalälven, men på grund av regleringar har de försvunnit. En utbyggnad skulle spoliera allt strömfrske, eftersom älven trappas av helt. Sträckan vid Orrfors är det viktigaste laxreproduktionsområdet i Kalix älv nedströms Jokkfallet. Ett omfattande husbehovsñske efter främst sik skulle skadas allvarligt. Det högklassiga fritidsfisket vid Räktfors. Kam- Iungefors och Långfors skulle spolieras. Räktfors är också en bra laxreproduktionssträcka. Bygden mellan Orrfors och Räktfors är en ålderdomlig odlingsbygd med flera mindre gårdar med hävdade kulturlandskap i älvdalen. I omrâdet har man också gjort ett stort antal märkliga fynd från tidig fångstkultur och

järnålder. Bygden från Ängesåns nedersta del till Svartbyn är en mycket rik kulturbygd. Ängesåns inllöde i Kalix älv vid Överkalix har av riksantikva-

rieämbetet angetts vara en kulturhistorisk miljö av riksintresse. Här finns bl. a. ett mycket välbevarat slâtterlandskap. Denna älvsträcka berörs dock föga av de nu föreslagna utbyggnadema. Vid Svartbyn och Kamlungefor-

sen finns fasta fisken. Ålderdomliga tångstmetoder, såsom sikhåvning, vid-

makthålls genom en levande tradition av byborna i Kamlunge. Fångstmetodema änkänsliga för förändrade vattenförhållanden. Bondersbyn och Börjelsbyn är traditionsbärande jordbruksbyar med omfattande slâtterlandskap med översilningsbruk. Älvsträckan omges av en aktiv jordbruksbygd med goda förutsättningar för en rationell foretagsuppbyggnad. En utbyggnad skulle medföra mycket allvarliga skador. främst vid Kamlungefors, Holmfors och Orrfors. Ett tiotal rationella jordbruksföretag skulle troligen tvingas upphöra med driften.

Älven som helhet Eftersom Kalix älv med biflöden är den enda av landets huvudälvar som är fullständigt opåverkad av vattenkraftutbyggnad har den från bevarandesynpunkt ett speciellt värde. Hela älven är av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden med stor betydelse framför allt för ekologisk och fluvialmorfologisk forskning. En utbyggnad skulle medföra omfattande förstörelse av växtbiotoper, sannolikt större än i något hittills utbyggt vattensystem, och också innebära stora skador på djurlivet. Älvens värde i outbyggt skick gäller i mycket hög grad också för fiskeintressena. Av den i Sverige naturreproducerade laxsmolten svarar Kalix älv

142 Kommentarer älv/ör älv

idag för ca 20 % (när laxtrappa byggts vid Jokkfallet ännu mer). Inom de områden som direkt berörs av kraftstationer och magasin totalskadas reproduktionen, men även reproduktionsområden nedanför nedersta kraftverket påverkas genom års- och korttidsregleringarnas inverkan på vattenföringen. Den naturliga laxreproduktionen i Kalix älv har stor betydelse från både genetisk, vetenskaplig och allmän fiskerisynpunkt. Älven utgör även ett viktigt reproduktionsområde för havsvandrande sik. Främst av dessa skäl, men också på grund av älvens värde for fritidsfisket. anses Kalix älv från fiskerisynpunkt ha högsta skyddsvärde. Från rekreationssynpunkt har älven placerats i klass 4, med Jokkfallet

och landskapet kring Ängesåns inflöde som särskilda pärlor“. Nedre delen

av älven ligger inom räckhåll från den kraftigt expanderande Luleå-regi0nen, medan den ovanför Tärendö ligger inom malmfältens rekreationsområde. Älvdalens kulturlandskap präglas av framför allt två traditionsbundna kulturtyper, renskötsel i den övre delen och odlingslandskap i den nedre. Utmärkande för brukningsmetoderna är det naturliga ängsbruket på lågt liggande stränder och på holmama i älven. Trots att lönsamheten inte står i proportion till arbetsinsatsen vårdas stora delar av detta område genom en aktiv odlargärning. För kulturminnesvården är det mycket angeläget att denna kulturtradition kan bibehållas. Skadorna på jordbruket blir vid en utbyggnad av en helt annan storleksordning än vid tidigare vattenkraftutbyggnader i länet. Hårdast drabbas jordbruket i älvens nedre del. För skogsbruket bedöms en fullständig utbyggnad medföra förlust av närmare 10 000 ha produktiv skogsmark. Det motsvarar en långsiktig produktionsförlust av ca 22 000 m3sk eller ett 60-tal helårsarbetande i skogsbruk och forädlingsindustri. Försvaret av övre Norrland grundar sig i stor utsträckning på att de outbyggda älvarna är svåra att ta sig förbi för en angripare. En utbyggnad av Kalixälven kommer därför att medföra krav på en genomgripande förändring av försvarsplaneringen för denna del av landet. Försvarsstaben anser att en sådan utbyggnad från försvarssynpunkt är synnerligen olämplig och inte bör komma till utförande.

Urredarens bedömning Som den enda av de outbyggda huvudälvarna som ingår i utredningsupp- å

i

draget intar Kalixälven en särställning, främst genom sin storlek. Den svarar ensam för ungefär en tredjedel av det möjliga energitillskottet i utred-

ningens material. Även det minsta projektet i Kalixälven skulle kunna pro- i

ducera mer än någon av de mindre skogsälvarna. 3 ,z Å andra sidan har älven också betydande bevarandevärden. Samstämmi- z i ga höga värderingar från samtliga tillfrågade myndigheter ställer älven i något av en särklass från bevarandesynpunkt. Det kan delvis bero på att en utbyggnad på flera sätt skulle skilja sig från tidigare utbyggnad i andra å

älvar. Den låga sjöprocenten gör att en utbyggnad sannolikt förutsätter att i

stora konstgjorda magasin skapas i de övre delarna. De skisserade magasinen Vuotnajärvi och Vettasjärvi, sammanlagt ca 200 kmz, skulle innebära

Kommentarer älv/ör älv

omfattande förstörelse av bl. a. våtmarker som är utomordentligt värdefulla för växt- och djurlivet. De skulle troligen också medföra skador på rennäringen av större och allvarligare slag än någon tidigare vattenkraftutbyggnad. Det beror på att stora arealer blir överdämda och på att det här är fråga om förlusterav vinterbete,som ärden begränsande faktorn församebyarnas renantal. Dessutom skulle för Norrkaitums sameby samtliga flyttningsvägar till vinterbetesland dämmas övergenom Vuotnajärvis reglering. Motsvarande inverkan ger Vettasjärvi-magasinet för Laevas sameby. Genom att Kalixälven är den enda huvudälv som är helt opåverkad av vattenkraftutbyggnad har den ett särskilt värde bl. a. för den ekologiska forskningen och som naturligt laxreproduktionsvatten. Eftertillkomsten aven laxtrappa vid Jokkfall kan älven väntas förstärka sin ställning som den viktigaste laxälven. Den nedre delen av älven, nedströms Jokkfall, karakteriseras av gammal och livskraftig jordbmksbygd, av högsta värde för både jordbruket och kulturminnesvården. En utbyggnad av denna del av älven bedöms medföra svåra skador för dessa intressen. Det finns alltså mycket starka skäl att bevara Kalixälven outbyggd. Men det finns från kraftforsörjningssynpunkt också mycket starka skäl att bygga ut någon hittills outnyttjad huvudälv för kraftproduktion. Varje placering av Kalix älv i rangordningen tillsammans med övriga projekt är på sätt och vis missvisande. Bevarandevärdena motiverar utan tvekan en placering i högsta klass, men å andra sidan är det inte orimligt att låta den betydande kraftnyttan påverka placeringen i rangordningen. Om en utbyggnad av Kalix älv skulle bli aktuell. bör i första hand projekten Parakkakurkkio-Narkenfors komma ifråga. Denna del av älven har placerats i klass 3 a, medan övriga delar av älven placerats i klass 4. En sådan utbyggnad skulle innebära att Vuotnajärvimagasinet inte behöver komma till och att kulturbygden i älvens nedre del påverkas relativt litet. Laxrepro-

duktionen borde kunna fortsätta i Ängesån och Kalixälven nedanför Jokkfall.

även om det innebär minskad produktion från älvsystemet som helhet. Dock skulle även en sådan utbyggnad bli ytterst allvarlig bl. a. for naturvården och for renskötseln i Laevas sameby genom inverkan av Vettasjärvimagasinet. I syfte att minska skadeverkningarna av en utbyggnad kan det finnas anledning att studera möjligheterna att bygga ut en del av älven med kraftigt reducerade magasin. Förutom att dämningsskadorna minskar starkt blir också nedströmsverkningarna mindre kännbara, t. ex. vid laxreproduktionsområdena i älvens nedre delar. Företagsekonomiskt torde en sådan utbyggnad vara mindre attraktiv, vilket inte hindrar att den skulle kunna vara samhällsekonomiskt intressant. En reglering av Kaitumsjöarna bör inte genomföras ens om hela Kalixälven i övrigt skulle byggas ut, främst med hänsyn till den vetenskapliga naturvärden, för vilken Kaitumsjöarna är ett område av högsta intresse även för internationell forskning.

144 Kommentarer älv/ör älv sou 197628

1 b Ähgesán och Lina älv

Ãngesån är Kalixälvens största billöde näst efter Tärendöbifurkationen,

med en medelvattenföring vid inflödet på ca 65 m3/ s, dvs. mer än någon av skogsälvarna. Ovanför Linafallet har älven två huvudgrenar, Lina älv resp.

Ängesån. Älven är liksom Kalixälven i övrigt helt outnyttjad för vatten-

kraftändamål, sedan några mindre bygdekraftverk lagts ner. Flottningen har också upphört och restaureringsarbeten har påbörjats. Flottledsrensningarna har delvis varit omfattande.

U tbyggnadsmöjligheter

Fallrätterna i Ãngesån-Lina älv är i huvudsak i statens ägo. Vattenfall har

redovisat utbyggnadsmöjligheter på fem platser. Utbyggnaden är dock endast mycket översiktligt projekterad. Den förutsätter en utbyggnad av nedre Kalixälven för att över huvud taget bedömas som meningsfull, men även med regleringsvinster i Kalixälven medräknade beräknas lönsamhe-

ten bli dålig. I Ängesån ovanför sammanflödet med Lina älv har inga ut-

byggnadsmöjligheter angetts. Sakakoski skulle enligt Vattenfalls planer innefatta ett magasin i Sakajärvi vid sammanflödet av Linaätno och Vassara älv. Med en dämningsgräns på + 290 m överdåms ca 8 km? mark. Kraftstationen skulle utnyttja 30 m fallhöjd. Från + 200 m skulle älven trappas av genom anläggningarna Saarenpää, Linafallet, Sisrkosl och Lång/tusen. Den sistnämnda förses enbart med korttidsmagasin, medan de andra tre får magasin på tillsammans ca 200 Mm3, vilket skulle innebära överdämning av ca 45 kmz mark. Totalt skulle den utbyggda älven producera ca 320 GWh/år.

Motstäende intressen

Linafallet och Ãngesåns dalgång närmast inllödet i Kalixälven har angetts

vara av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Linafallet hör från geovetenskaplig synpunkt till toppobjekten, framför allt med tanke på dess läge i ett välutbildat randdelta och sambandet med de lösa avlagringarna. En utbyggnad skulle innebära allvarliga skador. Botaniskt är älven föga känd, men med hänsyn till de delvis extremt erosionskänsliga stränderna befaras omfattningen av förstörda växtbiotoper bli mycket stor. För djurlivet konstateras brist på alternativa biotoper i älvens omgivning. En utbyggnad skulle bl. a. kunna hota utterförekomsten. Fiskeribiologiskt är älvens samband med Kalixälven viktigt. Genom Kalixälven vandrar lax och havsöring upp till reproduktionsområden som delvis är av högsta klass. Uppvandringen skulle försvåras eller omöjliggöras av en utbyggnad. Därmed skulle också husbehovs- och fritidsfisket skadas svårt. De övre delarna av älven ligger nära malmfálten och är därigenom värdefulla från rekreationssynpunkt, även om älven delvis är rätt otillgänglig. Linafallet är av högsta värde även för friluftslivet. Älvens nedre del är lätttillgänglig från Kalix älvdal. Bortsett från det värdefulla odlingslandskapet kring inflödet i Kalixälven

Kommentarer älv för älv

är Ängesån-Lina älv otillräckligt känd från kulturminnesvårdens synpunkt.

Det är dock troligt att inventering skulle kunna påvisa intressanta lämningar från fångstkulturen. Älvsträckan är synnerligen betydelsefull för renskötseln i de tre sameby-

arna Mellanbyn, Sörkaitum och Ängesån. Vid en utbyggnad försvinner

flyttningsleder och övergångsställen samt betydelsefulla arealer vinterbete.

Jordbruksproduktionen längs Ängesån och Lina älv är betydligt extensi-

vare än längs Kalix älv. Förutsättningarna för jordbruksproduktion är också klart sämre, eftersom åkerområdena är betydligt mindre och mer spridda. En utbyggnad påverkar inte åkermarken i så stor omfattning att dagens

produktion inte kan fortsätta. Däremot hör Ängesån-Lina älv till de älv-

sträckor där skogsproduktionen skulle skadas påtagligt av en utbyggnad.

Utredarens bedömning

Starka bevarandevärden är knutna till Ängesån och Lina älv, om också i

mindre omfattning än i Kalixälven. Skadorna av en utbyggnad kan befaras bli avsevärda, genom de stora magasin i erosionskänsliga områden som redovisats. Samtidigt är kraftnyttan låg. En ekonomiskt försvarbar utbyggnad

av Ängesån-Lina älv torde förutsätta att Kalixälven nedanför inflödet är

utbyggd. Även bevarandevärdena bör ses i sammanhang med Kalix älv, framför allt beträffande fisket. Om Kalixälven skulle byggas ut uppströms

Jokkfall ökar betydelsen av laxreprodutionen i Ängesån. En utbyggnad i Kalixälven skulle också i viss utsträckning kunna öka Ängesåns och Lina-

älvens betydelse för rekreationen. Älvarna har placerats i klass 4.

146 Kommentarer älv för älv 2 RÅNEÃLVEN

Rörin

Lappträsket

,_ C,_ GU 22 I O

§3

50km

2 Muorka 10 60

3 Randaträsk 16 150 ä

Fa

4 Mårdselet 40 ;235 5

5 Missjöträsk 16 150

a 2 295

6 Bredträsk E 40

7 Livas - 40

Kommentarer älv/ör älv

.147

Råne älv rinner upp i förtjällsområdet i trakten av Gällivare. Älven är sjöfattig men med stora myrmarker inom avrinningsområdet. Älvområdet är mycket glest bebyggt, och bara vid älvens nedre del finns sammanhängande bygd. Älven är i dag helt outnyttjad för kraftproduktion. Flottning har tidigare förekommit men är nu nedlagd.

U tbyggnadsmbjligheter

Bålforsens Kraft AB (Båkab) redovisar två alternativa utbyggnadsmöjligheter. Båda inkluderar skapandet av ett konstgjort magasin på ca 150 Mm3 i billödet Aimojokk med överledning av huvudälvens vatten till detta magasin. Det ena av alternativen innebär att fallhöjden mellan Aimojokk- . magasinet och Råneälven (50 m) utnyttjas i ett kraftverk, Randagräsk. och ytterligare 120 m fallhöjd i älven i kraftverket Märdsel. l detta förslag ingår v* också överledning av Norra Lillåns vatten till Råne älv strax ovan Mårdsel. i Det andra utbyggnadsalternativet innebär en överledning av Råneälvens vatten till Lule älv. Från Aimojokkmagasinet skulle vattnet ledas till Laxedes dämningsområde via Missjöträsket och Bredträsket, som däms upp så att de bildar ett sammanhängande magasin. Mellan Aimojokk och Missjöträsket-Bredträsket placeras en station, Missjölräsk. med ca 50 m fallhöjd. På den återstående överledningssträckan med ca 115 m fallhöjd placeras ytterligare en station, Bret/träsk. Oavsett vilket alternativ som väljs erhålls samma energiproduktion, tillsammans ca 235 GWh/år. Vid överledning tillkommer emellertid också viss ökad produktion i nedre Luleälvens kraftstationer, ca 60 GWh/år. Vattenfall har redovisat en utbyggnadsmöjlighet i älven uppströms Båkabs projekt, nämligen en reglering av sjön Ruodnejaure och ett kraftverk i Muorkaforsen. Tillsammans skulle de ge magasin på ca 100 Mm3, och Muorka kraftstation skulle med 46 m fallhöjd kunna producera ca 40 GWh/år. Projektet skulle också ge viss regleringsvinst i Båkabs anläggningar, uppskattningsvis ca 10 GWh/år. l bivattendraget Rörån har Vattenfall redovisat en liknande utbyggnadsmöjlighet. Ett konstgjort magasin, Livas, på ca 40 Mm3 skulle kunna skapas

Mártberg . ”“ N i x

x ,

1, dar-duty.

\

g

i “ .j k n:

\ø l- ;*\\ . vå\\ , \ u

v)

y

: ^ i? ENouel/

Mellersta Råne älv. Alt l, konventionell utbyggnad. Mellersta Råne älv. Alt 2, överledning till Lule älv.

148 Kommentarer älv för älv

genom överdämning av ca 7 kmz mark. Ett stycke nedströms placeras ett kraftverk i Skaiteforsen, där magasin på ca 25 Mm3 skulle tillkomma genom överdämning av ytterligare ca 7 kmz mark. Kraftstationen skulle utnyttja en fallhöjd på närmare 90 m och ge ca 70 GWh/år. Detta projekt är helt fristående från övriga utbyggnadsmöjligheter i Råneälven. Inget av Vattenfalls projekt bedöms i dag som ekonomiskt attraktivt. l

l

Motstâende intressen l

l Lappträsket nedom Skajtefors utgör ett referensområde för internationell ] hydrologisk forskning och är representativt som nordsvenskt skogs- och I området har sedan slutet av 60-talet gjorts regelbundna mätmyrområde. ningar av nederbörd, avrinning, grundvatten- och markvattenförhållanden, snö- och isförhållanden, temperatur m. m. Området är av riksintresse for den vetenskapliga naturvården. Det gäller även Råneälven från Degerselet till havet, som bl. a. är geovetenskapligt intressant. Floran i Råneälvsområdet är i huvudsak ganska fattig och har delvis samma karaktär som vid Kalixälven. Generellt sett bedöms omfattningen av vegetationsskador bli mer ödeläggande vid överledning än vid konventionell utbyggnad. Myrområdet vid Muorkaforsen hyser märkliga jätteflar- å kar med anslutande artfattig vegetation; dock påträffas en märklig växtart här, myrstarr. Detta område skulle förstöras vid den föreslagna dämningen. I huvudsak är faunan i älvområdet påfallande ostörd, med förhållandevis stor variation och artrikedom. Utter, blå kärrhök och svarttärna har observerats. Det finns god tillgång till rastlokaler för fågel och gott om kräfta och intressena innebär utflodpärlmussla. Även för de Zoologiska överledning armning inom stora områden. Relativt värdefulla avsnitt påverkas negativt även vid konventionell utbyggnad. För fiskets del skulle en utbyggnad innebära skada på ett relativt gott fritidsfiske. Även lax- och havsöringsreproduktionen, som dock inte ar av större omfattning, skulle skadas. Följderna skulle bli i stort sett desamma oavsett val av utbyggnadsalternativ. Genom att fornminnesinventeringen inom området inte omfattar fångstkulturens lämningar är det ur antikvarisk synvinkel ett utredningsområde. Att döma av de topografiska förhållandena i älvdalen är det inte sannolikt att det finns mer betydande fornlämningar. Projekten i Råne älv ligger inom Gällivare samebys områden. Reglering- Livas och Aimojokkdalen är belägna i för renskötseln cenarna i Muorka, trala områden. Muorkas dämningsområde ligger i ett betydelsefullt bar-

marksbetesområde. I anslutning till dämningen finns ett flertal arbetshagar

för slakt och kalvmärkning. Det område som berörs av Livasregleringen utgörs av myrmark och är värdefullt för skogssamema speciellt sommartid, Å men marken utnyttjas också vår och höst. Bevakning och samling av hjorden sker inom dämningsområdet. Aimojokkmagasinet faller inom en betydel- “ sefull del av året-runt-markerna. av Råne älv innebär att vattenståndet i älvens nedre del En reglering blir jämnare, med stabilare produktionsförutsättningar för det aktiva _ordbruket som följd. Byarna Rånbyn, Böle, Prästholm, Orrbyn och Nienisel påverkas kraftigt av översvämningar i samband med vår- och höstfltfden.

Kommentarer älv för älv 149

I dessa byar skulle ett reglerat vattenflöde få positiv effekt för jordbruket, eftersom stora åkerarealer därigenom skulle kunna brukas säkrare och på ett mera intensivt sätt än idag. För skogsbruket skulle en fullständig utbyggnad innebära förlust av ca 4 200 ha skogsmark. De största skadorna inträffar vid Muorka och Randaträsk (Aimojokk). Från försvarssynpunkt är en utbyggnad av Råne älv olämplig (jfr Kalix älv).

Urredarens bedömning Liksom i Kalixälven förutsätter en rationell utbyggnad av Råneälven att man skapar konstgjorda magasin i älvens övre delar. Det innebär bl. a. ingrepp i viktiga renskötselområden för Gällivare sameby, som tidigare drabbats av svåra störningar i samband med skogsavverkning. Utbyggnad av Livas och Skajtefors i Rörân-Livasån ger liten kraftnytta och skulle bl. a. skada Lappträskets hydrologiska forskningsområde, som är helt beroende av att vattendraget är oreglerat. Älvsträckan har därför placerats i 3 b. Både en konventionell utbyggnad av Råneå/ven och en överledning av vattnet från Randaträsk (Aimojokkmagasinet) till Lule älv skulle ge relativt

gott energiutbyte. Överledningen ger något mer energi än en konventionell

utbyggnad och skulle få bättre lönsamhet. l båda fallen uppstår skador på växt- och djurliv, rennäring och skogsbruk. För jordbruket skulle en utbyggnad troligen innebära en förbättring. genom att regleringarna skulle minska risken för översvämningar, som nu är besvärande framför allt i älvens nedre delar. En överledning torde innebära ett allvarligare ingrepp än en konventionell utbyggnad. Skadorna är dock delvis beroende av vilka villkor i fråga om minimivattenföring nedströms Överledningen m. m. som knyts till ett tillstånd. Den större kraftnyttan hos överledningsalternativet har emellertid motiverat en placering i samma klass som den konventionella utbyggnaden. d. v. s. klass 2. Till älvsträckan har också räknats de övre delarna av Råneälven.

150 Kommentarer älv för älv

3 LULEÄLVEN

r . ) \. \. H N ä \.

E in af

- n. . \\*{r Slflâjiün

qi

K ommenrarer älv _för älv 151

möh. 1000

\J sou

I

m,

l

Lermejåkk

m WW%

. .. m, Laddqakk 3:. J jokk

r

"f: sou 2

*g

?ad

tasjaure

é) S:

g

p Vietasjo (D-

Vastenjauro

å al*

eusajaure

S å?

@\ a* 28k.

:.00 -w *aa

se .arg|- UI 5 3 Så å V 3 30D

200 m Lilla y Luleälven

(§2 separat

figur)

109 f |

\ f Fhrkån I á n

där _ _ 15

I 0 \_.__v.i.

Lule älv, profil.

152 Kommentarer älv/ör älv

möh.

.. kk i .-3

Jo g

å

;moFTarraatno

_å_ å .2 a: F. ;Z * Pårlålv

g j | 300 -

l-C-êb

ä g å

å ?å å

2?

\ Stora Luleälven 2 á (se separatfigur) \ g

\

wo *

f Flarkåna

“G2 (se stora 1

ä Luleälvorü .i * (D

UL

5D km Lilla Lule älv, profil.

[Kommentarer älv för älv 153 3. Lule älv Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3)

Luleälven är landets näst vattenrikaste älv. Mer än för någon annan av våra älvar upptas avrinningsomrádet av ljällområden, där nederbörden är hög. I dessa tjällområden ligger våra tre största nationalparker, Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet. Luleälven är rik på sjöar av betydande storlek, både inom tjälldelarna och det angränsande skogslandet nedanför. Älvens huvudgrenar Stora och Lilla Luleälven rinner båda upp i sluttningarna av Sarek och Sulitelma. Stora Luleälven rinner genom den 16 mil långa sjökedjan Akkajaure-Langas-Stora Lulevattnet, innan den lämnar fjällområdet. Lilla Luleälvens källllöden samlas i ett nära 12 mil långt sjösystem med Saggat-Skalka i Forljällsområdet och Parkijaure-Vaikijaure nere i skogslandet. Vid Vuollerim förenar sig älvarna. Från Harads och ner till mynningen. ca 8 mil, är älvdalen sammanhängande uppodlad och bebyggd. Vägar finns i stort sett längs hela älven upp till Ritsem vid Stora Lule älv och Kvikkjokk vid Lilla Lule älv. Som kraftproducerande älv är Luleälven landets mest betydande. Den svarar för mer än 20 % av hela vattenkraftproduktionen under normalår. Den är praktiskt taget helt avtrappad genom kraftstationsdammar från Suorva till mynningen resp. nedströms Seitevare i Lilla Luleälven. Regleringsgraden vid mynningen är 62 Vu. Suorvamagasinet (Akkajaure) har en volym av nära 6 landets näst Vänern största sjömagasin.

miljarder_m3.

Vattenfall svarar lör samtliga redovisade utbyggnadsmöjligheter utom

154 Kommentarer älvjör älv

Flarkån. Summan av den beräknade normalårsproduktionen i alla tillkommande projekt skulle motsvara ca 2,9 TWh. Huvuddelen därav. ca 1,8 TWh, är årsproduktionen i projekt som berör nationalparkerna Padjelanta och Sarek.

3 a Vuojarätno Vuojatätno är Stora Luleälvs huvudgren uppströms Akkajaure. Dess största källflöden kommer från Sulitelma (Staloj0kk) och Sareks västliga fjällbranter (Mellätno, Lâddejåkk, Snutjotisjokk). Centralt upptas området av ett mäktigt sjöbäcken med de stora sjöarna Virihaure och Vastenjaure, och nedströms dessa Sallohaure och Kutjaure. Därefter faller älven ca 100 m på en 12 km lång sträcka innan den mynnar i Akkajaure, som är reglerad med en amplitud av 30 m. Landet väster om Sarek, Padjelanta, utgörs i övrigt av ett fjällandskap med lägre och mjukare fonner än dess gränsomrâden. I stor utsträckning är detta sjöarnas och tjällhedamas land, med rika sommaroeten för renhjordama. Nästan hela avrinningsomrädet sammanfaller med Padjelanta nationalpark och nordvästra delen av Sareks nationalpark.

Urbyggnadsmbjligheter Vattenfall har redovisat tre utbyggnadsmöjligheter. Projektet Stalojokk forutsätter en dämning ca 6 km uppströms Stalojokks mynning i Virihaure. som mynnar i För projektet Huorso skulle de två vattendragen Låddejåkk, Vastenjaure, och Mellätno, som mynnar i Virihaure, samlas till ett gemensamt magasin. Slutligen skulle en dämning i Vuojatätno skapa ett stort magasin for Vuøjats kraftstation i sjöarna Kutjaure, Sallohaure och Vastenjaure. Alla tre projekten förutsätter mycket stora dammar med 40-80 m höjd och krönlängder på l-2 km. Anläggningarna är endast översiktligt projekterade. Vuojat. som skulle få effekten 400 MW och producera ca 960 GWh/år, beräknas ha stort kraftekonomiskt värde. De båda andra, som tillsammans skulle ge ca 275 GWh/år, bedöms få dålig lönsamhet.

Motstäende intressen Samtliga projekt ligger helt eller i huvudsak i nationalpark, i väglöst område i en del av tjällkedjan som dessutom anges vara av riksintresse for friluftsliv och naturvård. Områdena betecknas som geovetenskapliga objekt

av högsta skyddsvärde och som speciellt fredade typomrâden for ostörd ve- J4›LrA\Å\-

och därav beroende

›.l_4øvI\'llL'\“r'›

getation djurliv. Stalojokk-områdets avsmältningsformer är av mycket stor Variations- a .. . bredd och kvalitet. Även delar av det glaciala erosionslandskapet är av intresse. Stora värden skulle spolieras om de intressanta deltabildningarna överdäms och genom att det glacifluviala landskapet som helhet kommer att skadas. Huorsoområdets åslandskap med sina jätteformer hör till de fornämsta i landet. Det är sannolikt att objekt av högt intresse ännu är okända. Vuojatområdet har bl. a. genom sina kontraster mellan tung brantrelief och mjuka lågtjäll och med högt liggande vidsträckta sjösystem centrala

Kommentarer älv älv/ör

naturvetenskapliga värden. Avsmältningsformerna är av högsta kvalitet och måste bedömas som delvis unika. Spåren av nu pågående processer är rikhaltiga och varierande. Området är inte fárdiginventerat och måste anses ha stort värde för fortsatt forskning. Stalojokk tillhör ett område med speciellt rik flora på de kalkrika bergarterna i sydvästra Padjelanta. Utöver överdämningen av rika och särpräglade unika växtsamhällen tillkommer skadorna genom byggandet av damm och tunnel med mynningen i Virihaure, vars biologiska status skulle påverkas starkt. Själva byggandet på kalfjället skulle också vålla praktiskt taget oläkbara skador. Detta gäller i hög grad även Huorsoprojektet, där den överdämda ytan blir avsevärt större. Botaniskt är området dock något mindre artrikt än Stalojokk-området. De botaniska värden som skulle spolieras genom Vuojatprojektet bedöms som mycket stora. Ingreppet skulle allvarligt försämra Padjelanta nationalparks botaniska värde. De tre projektens inverkan på faunan har inte undersökts separat i detta sammanhang. Vad avser fiskfaunan hotas bl. a. Vuojatätnos bestånd av storröding samt viktiga utpostbestånd av t. ex. braxen och nors. De redovisade utbyggnadsmöjligheterna berör ett stort antal vatten, med en total yta av mer än 200 km2. Fisket är av stor betydelse för den samiska befolkningen, dels för husbehov, dels för avsalu via det s. k. fiskeflyget, dels för avsalu direkt till turister. Husbehovsfisket är en viktig förutsättning för uppehållet inom området. Fisk till försäljning har ett sammanlagt värde av ca l30 000 kr per år och utgör därmed en väsentlig del i den kombinationsnäring som renskötseln utgör. I Kutjaure och Vuojatätno norr om nationalparken bedrivs ett relativt omfattande fritidsliske. Vid Kutjaure finns ett turistläger med 5 kåtor, i huvudsak baserat på fisketurism. Vuojatprojektet med sina stora dämningar skulle innebära praktiskt taget totalskada på fisket i sjöarna och helt och hållet i Vuojatätno. Området är av största intresse för det rörliga friluftslivet. Natur och landskapsbild är storslagna, delvis enastående i landet. Huvuddragen är å ena sidan högslätterna med vida vyer över de stora sjöarna i Padjelanta, å andra sidan det alpina landskapet med mäktiga dalgångar och snötäckta toppar i Sarek. Området utgör ett kärnområde för samisk renskötarkultur. Synnerligen talrika äldre lämningar belyser rennomadkulturens tidigare utvecklingsskeden. Området är av stor betydelse för den internationella vetenskapliga forskningen, och kulturlämningarna torde också vara en väsentlig del av upplevelsen för fjällturisten. Hela området är en levande samisk renskötarmiljö med talrika sommarvisten, renvaktarkåtor, kalvmärkningsställen och kyrkkåtor. De planerade företagen synes innebära en omfattande överdämning av oersättliga kulturlämningar och en total förändring av miljön. Eventuellt skulle även silvergruvan vid Alkavare, som är en kulturhistorisk miljö av riksintresse, kunna beröras av Huorso-projektet. Inom området har de tre samebyarna Tuorpon, Jåkkåkaska och Sirkas sina vår-, sommar- och höstbetesmarker med visten. Genom Stalojokkprojektet skulle Tuorponsamernas renskötsel beröras. Gräsrika betesområden, kalvningsland och strövningsstråk skulle överdämmas. Huorsomagasinet skulle beröra både J åkkåkaskas och Sirkas renskötsel. De låga, tidigt snöfria

156 K ommemarer älv för älv sou 197523

markerna i Mellätnos dalgång utgör värdefullt vårbetesland för Jåkkåkaska. Dämningen skulle också försvåra flyttning av renarna mellan Moddåive och Alkajaureområdet. Huorso kraftstation och dämningsområdets norra del som berör Låddejåkken ligger inom Sirkas samebys betesområde. Även dessa marker är viktiga för vårbete och kalvning. Vuojats kraftstation och regleringarna närmast uppströms denna faller också inom Sirkas betesområden. Dessa är gräs- och lavrika, lågt belägna områden med gynnsamma snöförhållanden och tidig barmark. Älvens dalgång är ett gott vår- och höstbetesland. Projektområdet är också kalvningsland, med ett flertal kalvmärkningsgärden.

U tredarens bedömning l Stora Lule älvs källområde finns möjligheter till relativt omfattande uti Vuojatätno och dess tillflöden. Vuojat-projektet skulle ensamt byggnader ge i det närmaste l TWh/år och är därmed det näst största projektet i utredningsmaterialet, tillika ett av de ekonomiskt mest fördelaktiga. Det förutsätter dock omfattande regleringar i ett område som faller inom nationalpark och som från samtliga berörda bevarandeintressen angetts ha högsta skyddsvärde. Det finns en stark enighet i underlagsmaterialet om att Vuo- »z jatätno-området från bevarandesynpunkt bör ses som enastående och av internationellt intresse. Älvsträckan har därför trots den stora kraftnyttan i. 2 .-l placerats i klass 4.

3 b Petsaure Sjön Petsaure ligger på södra gränsen till Stora Sjöfallets nationalpark på nivån + 645 m. d. v. s. 270 m högre än Langas. Den rinner ut mellan Suorvadammen och Stora Sjöfallet och är därigenom Stora Sjöfallets enda oreglerade tillflöde.

Utbyggnadsmöjligheter Vattenfall har redovisat en möjlighet att dämma sjön 15 m och därigenom innebära överdämning av skapa ett magasin på ca 170 Mm3. Det skulle ca 7 kmz mark. Kraftstationen. som skulle utnyttja fallhöjden ner till Langas, skulle få effekten 60 MW och producera ca 80 GWh/år. Den skulle alltså i första hand användas för toppkraftproduktion. Alternativt kan kraftstationen byggas som pumpkraftverk med en effekt på 1000 MW. Pumpningsalternativet har inte värderats från kraftekonomisk synpunkt och inte heller separat från bevarandesynpunkt. En konventionell utbyggnad bedöms i dag inte som ekonomiskt attraktiv.

Motstâende intressen Petsaureområdet uppvisar en rad intressanta geovetenskapliga drag. Daltolkas som sanduravlagringar - en bottens flacka grus- och sandavlagringar deltaform bildad i anslutning till en retirerande isrand på land. Närmast

Kommentarer älv/ör älv

sjön har strandprocesser omformat sanduren till en bred sandstrand och lokalt avsatta strandvallar. Påtagliga inslag av pågående processer förekommer, av vilka särskilt vinderosion med mer än vanligt starka erosionsspår kan nämnas. Av högt intresse är även en mer än kilometerlång klippkanjon (Ahos Kårso) som skär över vattendelaren mellan Petsauredalen och branten mot Langas ovanför Saltoluokta. Botaniskt värdefulla lågmarker med en tämligen rik flora finns i sjöns båda ändar. Petsaure ligger till hälften inom Stora Sjöfallets nationalpark och ingår i övrigt i Ultevis-Aktse-Njunnjes-området, som av naturvårdsverket redan tidigare angetts vara av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Sjön ligger också inom den del av tjällkedjan som angetts vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Den ligger i väglöst område men relativt lättillgängligt, intill Saltoluokta fjällstation och Kungsleden. Landskapsbilden är storslagen och området måste anses ha mycket högt rekreationsvärde. Från och med 1975 har samerna upplåtit fisket i sjön till fritidsfiskare. Då det råder brist på välbelägna pimpelfiskevatten och chansen till fångst är god, har Petsaure blivit ett viktigt och frekventerat fiskevatten. Det finns planer på att uppföra stugor för upplåtelse till fritidsñskare. En utbyggnad skulle troligen få till följd att samernas fiske upphör men att ett begränsat fritidsfiske kan bli kvar. Höst-, vår- och sommarbetesområden inom Sirkas sameby skulle beröras av en utbyggnad. Den mark som skulle överdämmas är gräs- och lavrik, har gynnsamma snöförhållanden och utgör också kalvningsland. Flyttning och kalvmärkning förekommer i området. Vid sjöns östra ände finns bl. a. ett gammalt höst- och vårviste. Uppgifter om betydelsefulla äldre samiska lämningar har också noterats vid riksantikvarieämbetets intervjuundersökning sommaren 1975.

Utredarens bedömning Petsaure har högt värde från bevarandesynpunkt främst genom sitt läge i en förhållandevis orörd och redan delvis skyddad del av fjällvärlden. Den låga kraftekonomiska nyttan gör det naturligt att placera sträckan i klass 3 b.

3 c Lermejaure

Lermejaure är högt belägen (+ 926 m) ca 2 km norr om sjön Kakerjaure, som är en del av Satisjauremagasinet. Sjön är svårtillgänglig, har steniga stränder och endast sparsam hedvegetation.

U tbyggnadsmbjligheter Vattenfall har skisserat ett pumpkraftverk med en effekt av 1000 MW, som skulle utnyttja en fallhöjd på ca 475 m. Närmare uppgifter om anläggningen saknas. Den har inte värderats från kraftekonomisk synpunkt.

158 K onzmenrarel älv för älv

Motstâende intressen Lermejaure ligger i väglöst område inom Sjaunja fågelskyddsområde, nära Stora Sjöfallets nationalpark. De allvarligaste invändningarna mot en utbyggnad gäller renskötseln. Sjön ligger inom de centrala delarna av Mellanbyns vårbetes- och kalvningsland. Byns vårland är begränsat till Tuipiområdet, där Lermejaure ligger. Vårbetet är den begränsande faktorn för Mellanbyns renantal.

Utredarens bedömning Frånvaron av en kraftekonomisk värdering gör att älvsträckan inte kunnat inordnas i den slutliga rangordningen. Pumpkraftverk torde från kraftsynpunkt närmast vara jämförbara med effektutbyggnadema i klass O, men en utbyggnad av Lermejaure förutsätter ingrepp i hittills opåverkat vatten i ett område av relativt högt skyddsvärde.

3 - J aurekaska Jaurekaska är den korta forsen mellan Langas och Stora Lulevattnet. Fallhöjden varierar mellan ungefär 2 och 4 meter, beroende på vattenföringen genom Vietas kraftstation och den reglerade vattennivån i Stora Lulevattnet.

U tbyggnadsmöjligheter Med anledning av en riksdagsmotion (1975:176), som tillstyrktes av civilutskottet och näringsutskottet, har vattenfallsverket fått i uppdrag att bedöma möjligheten och lönsamheten av att utnyttja fallhöjden i en kraftstation. Vattenfall har skisserat en anläggning som skulle kunna producera ca 45 GWh/år. Lönsamheten beräknas bli relativt svag.

Motstående intressen Någon bedömning av motstående intressen och inverkan av en utbyggnad har inte gjorts av utredningen. Projektet aktualiserades först på ett sent stadium i arbetet. I målet om Suorvas fjärde reglering har Vattenfall i vattendom ålagts att anlägga en grunddamm i Langas” utlopp som en skadeförebyggande åtgärd. Dammen skall förhindra alltför låga vattenstånd i Langas när tappningen genom Vietas kraftstation är låg, och betraktas som en åtgärd i första hand for att tillgodose natur- och landskapsvård.

Urredarens bedömning Älvstråckan har inte kunnat då tillräckliga beplaceras i rangordningen. dömningar av motstående intressen i stort sett saknas.

K onmienrarer älv/ör älv

3 d Käll/hälen lill Lilla Lule älv

Lilla Lule älv kan sägas ha fyra källflöden: Tarraätno och Kamajokk, som avvattnar fjällen på Sareks sydsida och därefter samlas upp i sjön Saggat .vid Kvikkjokk, Rapaätno, som kommer från Sareks centrala delar, och Sitoätno. som avvattnar Sareks norra och östra sida. Rapaätno och Sitoätno förenades tidigare till Blackälven. Denna älvsträcka är numera utbyggd med Seitevare kraftstation och det stora Tjaktjajauremagasinet. All fallhöjd i området ägs av staten.

Urbyggnaø/smäj/igherer Pasta. Ett sjösystem väster om Tarraätno. omedelbart söder om Padjelanta nationalpark, kan dämmas till nivån + 940 m genom en damm i utloppet av sjön Pastajaure. Denna sjö och de ovanförliggande Skallojaure och Råvvejaure samt ett flertal smärre sjöar skulle tillsammans utgöra ett magasin med volymen 190 Mm3 vid l0 m regleringsamplitud. Denna volym är större än den normala årstillrinningen, och regleringsgraden blir 122 %. En fallhöjd av 380 m skulle utnyttjas och ge årsproduktionen 65 GWh. Tarraätno skulle kunna dämmas 4 km uppströms Njunjes, vilket innebär att sjön Tarraure höjs 32 m till + 540m och att dämningen sträcker sig

ca 17 km upp längs dalgången. Genom en ca 3 mil lång tunnel kan älvens

vatten ledas österut till sjön Stuor Tata, som avrinner mot det naturligt befintliga regleringsmagasinet Tjaktjajaure. Kamajokks tre grenar skulle sam-4 tidigt ledas bort där tunneln passerar dem. Dä det överledda vattnet utnyttjas i Seitevare kraftstation kan produktionen ökas med 395 GWh/år. En damm i Sitoätno 8 km nedanför Sitojaures utlopp skulle dämma sjön 6m över dess naturliga nivå. vid Magasinsvolymen 10m amplitud blir 390 Mm3 och den dämda sjöns areal något mer än dubbelt så stor som den nuvarande sjön. En kraftstation, Uä/(OVGIZIIS, skulle utnyttja fallhöjden

163m till Tjaktjajaure. Årsproduktionen beräknas till 280 GWh.

Rapaätno skulle kunna ledas över till Sitojaure. Det skulle bl. a. innebära en spärrdamm. ca 90 m hög och över l km lång, belägen i Rapadalen 16 km uppströms sjön Laidaure. Med 10 m amplitud skulle detta magasin bli ca 250 Mm3 stort och dämma över ca 27 km? av ljälldalen till nivån + 650 m. Den ökade produktionen i Tjäkovarats skulle bli ca 255 GWh/år. Alla projekten är endast översiktligt studerade. Tjäkovarats samt överledningen av Tarraätno och Kamajokk beräknas kunna få relativt god lön-

samhet. Övriga projekt är i dag inte ekonomiskt attraktiva.

Morsrâende intressen

Flera av projekten skulle beröra Sareks nationalpark och faller också inom ett område som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Tarradalen och Kamajokkens dal representerar mångskiftande landskap med en mängd geovetenskapliga fenomen som representerar avslutade och pågående processer, där formerna är distinkt utformade och representativa. Området har högt värde för framtida forskning. Rapadalen är genom sin storlek. sin sällsynta rikedom på geovetenskapliga företeelser. bl. a. Laidau-

160 Kommentarer älv/ör älv SOU l976:28

redeltat, av yppersta klass. Sitojaureområdet utgör i sin egenskap av ljällfrontdal ett värdefullt komplement till Sareks högljäll och Padjelantas lågfjäll. Botaniskt är Pastaområdet artrikt och värdefullt. Tarradalen och Kamamark sedan Linnés och Wahjokks dal är att betrakta som klassisk botanisk vid älvarna är mycket växlande, rik lenbergs dagar. Vegetationskaraktären och frodig. De välundersökta deltalanden Tarraure, Kvikkjokksdeltat, Rautgör unika bildningar. Sitojaureområdet har en paselet och Laidauredeltat rik flora, men palsar Förekommer och stränderna uppvisar en inmåttligt tressant lavllora. Källflödena till Lilla Lule älv har en ytterst värdefull fauna. Biotopvariationen är stor. De fiskevetenskapliga värdena är utomordentliga genom den stora ekologiska variationen och det omfattande systemet av strömmande vatten som fiskas obetydligt och delvis skyddas av nationalparksbestämmelser. Området land och är av riksintresse for det rörliga friligger i väglöst och Tarradalen hör till landets mest storslagna dalluftslivet. Rapadalen relativt lätt tillgängliga från replipunkterna Kvikkgångar och är samtidigt jokk och Aktse utefter Kungsleden. Flera dalgångar är väl försedda med övernattningsstugor och rösade leder. nationalpark är fritidsfisket av Då stora delar av området ligger inom Utom i Sitojaure är fångstmängden även mycket begränsad omfattning. liten men dock av stor betydelse i samband med renskötseln. l i övrigt Tarraure finns ett gott rödingbestånd som nyttjas dels av samerna från Tuordels av Kvikkjokksborna. Tarraätno har betydelse pon for vinterbehov, för Saggats öringsbestånd. Samernas fiske i Kasom reproduktionsområde och är av ringa omfattning. Däremot ger rö-

majokk Rapaätno-Laidaure

i Laidaure fisket dingbeståndet god fångst åt de bofasta. Det huvudsakliga varav 4 ton bedrivs i Sitojaure där samerna från Sirkas erhållit nära 5 ton/år, sålts. Rödingbeståndet dominerar, men dessutom finns öring och lake. En l Siutbyggnad skulle skada större delen av berörda sjöar och vattendrag. av röding bli kvar, men betydande svårigheter tojaure torde ett restbestånd vid fisket kommer att bestå länge, med tanke på den typ av vegetation

(videsnår) som däms över. Området är, liksom Vuojatätno-området, av central betydelse för den inom samernas äldre kulturformer. Genom inter› ternationella forskningen och fältinventering har riksantikvarieämbetet goda vjuundersökning om de mycket omfattande kulturlämningarna kring Sitojaure, kunskaper och det finns anledning att förmoda att övriga delar av området kan uppvisa likartade förhållanden. en äldre samisk miljö med bl. a. offerplatser och Laidaure representerar dödholme, bedömd som en kulturhistorisk miljö av riksintresse, samt ny- Vid Kvikkjokk, också av riksintresse, finns bl. a. kyrka, kyrbyggarmiljö. äldre samiska lämningar, och fyndplats for kogård, bruksruiner, gravplatser trolltrumma. Med sitt deltaland är det ett märkligt odlingslandskap. är en levande samisk miljö med renbetesland fördelade över Området hela området och llyttningsleder längs vattendragen. Särskilt betydelsefulla är områdena med sina flyttningsvägar mot sommarlandet kring Sitojaure Frostfenomen på myr- Padjelanta i väster. marker i form av kullar höst-, vår- och sommarbetesmarker och med ständigt frusen torv. Pastaprojektet berör Tuorpons

Kommentarer älv/ör älv 161

kalvningsland. Dämningen skulle omöjliggöra renhjordarnas passage över ån. Vid Tarraures regleri ng skulle övernattningsbeten på båda sidor om älven överdämmas. Området är särskilt värdefullt vårbete och utgör kalvningsland. Flyttningarna utefter Tarraure under lörvintern torde komma att försvåras genom senare isläggning och varierande vattenstånd. I Rapadalen, som också är kalvningsland, skulle Sirkas och Jåkkåkaska samebyar förlora goda vår- och höstbetesmarker. En dämning av Sitoätno inverkar på Sirkas vår-, höst- och vinterbeten. På båda sidor om sjön är lavtillgången god och områdena närmast stränderna låglänta med tidig barmark. Området utgör kalvningsland.

Urredarens bedömning

Lilla Lule älvs källllöden är i flera avseenden jämförbara med Stora Lule älvs källområde. En utbyggnad skulle beröra områden som från bevarandesynpunkt genomgående värderats mycket högt och som i stor utsträckning redan skyddats som nationalpark. Vissa delar är av unik och internationellt betydande karaktär, t. ex. for den geovetenskapliga och kulturhistoriska forskningen, samt for turismen. Trots att ett par av projekten skulle ge betydande energitillskott har älvsträckan därför placerats i klass 4.

3 e Pär/älven med Peuraure-Karatj

Pärlälven rinner upp söder om Saggat i gränsljällen mot Piteälven och rinner parallellt med Lilla Luleälv mot öster genom sjöarna Peuraure och Karatj. Den nedre delen har ett slingrande och forsrikt lopp och faller ut i Purkijaure.

Utbyggnadsmáj/igheter Peuraure ger med 12 m dämning och reglering ett magasin med volymen 310 Mm3. Karatj skulle dämmas 1,5 m över medelvattennivå och ge ett magasin på 210 Mm3 med 3,5 m amplitud. Efter reglering av Peuraure och Karatj skulle älvens vatten överledas till Parkijaure. Kraftstationen med 118 m fallhöjd ger 60 MW och årsproduktionen 250 GWh, varav 60 GWh i Parki och Randi kraftstationer.

Morslâende intressen

Området

Tarrekaise-Saggat-Peuraure-Karatj-Purkijaure anges vara av riks-

intresse för den vetenskapliga naturvärden. Peuraure och Karatj omges av

förljälls- och lågfjällsterräng. Älvlandskapet bestäms i den flacka terrängen

till stor del av moräntäcket, i en omfattning som är mindre vanlig. Deltat i Peuraure är vackert utbildat. Vegetationen är i stort artfattig med delvis orörda skogar, stort inslag av myrmark och blockrika ständer. Karatj har, trots sin belägenhet i ett merendels artfattigt område, en väl utvecklad vattenvegetation. En noggrann inventering inom det tilltänkta dämningsområdet har gett inte mindre än 214 högre växtarter. Faunan är också av stort värde. Flera hotade djurarter förekommer re-

Kommentarer älv sou 197523 162 älv/ör

inom området, och den rika förekomsten av pärlmusslor kan gelbundet för fiskeribiologisk forskbetraktas som unik. Systemet är ett referensområde för att rädda Hornavans storning, och experiment pågår för närvarande

rödingbestånd. Skador på växtbiotoper och fauna blir avsevärda i Peuraure, särskilt genom Förlusten av deltat. Även i Karatj skulle betydande förluster av strandbiotoper vållas trots den måttliga dämningen. Då Lilla Lule älv nedom Saggat är i det närmaste helt utbyggd och Blackdet enda strömmande vattälven numera helt torrlagd, utgör Pärlälvsystemet Pärlälven betecknas som net av någon storlek inom Jokkmokkregionen. riksintresse för det rörliga friluftslivet. Landskapsbilden med serier av forssträckor är mycket tilltalande. Väg finns från Jokkmokk upp till Karatj. Älven och sjöarna i övre loppet är mer svårtillgängliga, men Kungsleden passerar älven uppströms Peuraure. Strömmen mellan Peuraure och Karatj är ett viktigt reproduktionsområde med stort värde som avelsfisk. Fisket är av för en storvuxen öringstam för bosättningarna kring sjön, och Pärlälven kan beväsentlig betydelse tecknas som ett fritidsfiskeområde av hög klass. I övre Norrland torde finnas av motsvarande storlek med så rikt bestånd av strömfisk och få vattendrag med sådan karaktär av ursprunglig och egenartad natur. totalskadas. Utbyggnaden skulle Vid överledning skulle fisket i Pärlälven kanske rikaste förekomst av flodpärlmussla. Fisket i också hota landets j Fiskeristyrelsen anser att sjöarna skulle skadas delvis, i Peuraure allvarligt. Pärlälven från vetenskaplig synpunkt och med hänsyn till sin betydelse sitt värde för fritidsfisket bör undantas från all kraftutbyggnad. av riksantikvarieämbetet i samband med ti- Sjön Karatj har inventerats digare planerad sjöreglering (1958-59). I övrigt saknar ämbetet mer ingående om området. Närheten till Lilla Lule älvs före regleringarna bekunskap fångstkulturmiljöer gör det dock sannolikt att det finns boplatstydande lämningar m. m. även inom Pärlälvsområdet.

Åtskilliga äldre samiska lämningar har framkommit vid Karatj. Ett antal

stenåldersboplatser är kända. Pärlälven är ett av de sista stora oreglerade där såväl fångstkulturen som den samiska kulturen finns vattensystem, Utmed Pärlälven förekom tidigare ett omfattande fiske efter representerad. sötvattenmusslor. På åtskilliga håll efter stränderna finns halvt övervuxna bankar med musselskal sedan denna tid. Byn Pärlan var i början av seklet ett centrum för pärlfisket. , i Pärläven bedöms av ämbetet som ett kraftigt mil- Minskad vattenföring Ãmbetet, som 1959 medgav att kulturlämningarna vid Karatj jöingrepp. fick undersökas och bontagas, är med hänsyn till den förändrade uti Lule älv berett att ompröva sitt tidigare beslut. byggnadssituationen Peuraure ligger inom Tuorpons samebys höst-, vår- och vinterbetesmarker. Stränderna är lavrika, de låglänta områdena har gynnsamma snöförhållanden och marker i anslutning till projektet utgör kalvningsland. Vid reglering kommer de värdefulla övernattningsbetena att dämmas över. Även regleringen av Karatj skulle beröra betesmarker inom byn Tuorpon. snöförhållanden med Utefter sjöns norra strand råder som regel gynnsamma tidig barmark. Tuorponsamerna flyttar över sjön Karatj. Det kan befaras att sjösystemet inte kan nyttjas som flyttled under lörvintern vid en reglering.

Kommentarer älv för älv

J åkkåkaska sameby har vinterbete utmed Parkijaur, där kraftverkstunneln skulle mynna. Markerna är Iavrika med goda snölörhållanden. De nu utövade regleringarna har försvårat llyttningen mellan olika säsongbeten så att endast sjöns nedre del numera kan passeras. Genom det nu Föreslagna tunnelutloppet torde även denna möjlighet gå förlorad.

U tredarens bedömning Pärlälven har delvis samma karaktär som källllödena, även om den rinner in relativt långt ner i Lilla Luleälvens huvudgren och dess bevarandevärde inte framstår som lika enastående. Den har dock värderats högt från bevarandesynpunkt, mycket högt från fisket och den vetenskapliga naturvården. Med hänsyn till detta, de stora skadorna vid en överledning och till älvens stora betydelse for Jokkmokksbornas rekreation, i en kommun som i hög grad berörts av tidigare vattenkraftutbyggnad, har älvsträckan trots den relativt stora kraftnyttan med viss tvekan placerats i klass 4.

3 f Flarkân Flarkån är ett biflöde till Luleälven ca 70 km från mynningen. Åns huvudgren Lakaträskån rinner upp i trakten av polcirkeln på 300-400 m höjd. Ån löper i hela sin längd parallellt med Luleälven, i regel på 5-7 km avstånd. Bebyggelse och odling förekommer endast i liten omfattning utmed ån och dess sjöar. Flottningen är sedan 1968 nedlagd.

Utbyggnadsmbjligherer Förslag till kraftstation finns redovisat av fallägaren Svanö AB. Notselet skulle dämmas ca 14 m till höjden + 137 m, och vattnet skulle från kraftstationen ledas genom en tunnel till Lule älv nedom Laxede kraftstation och ge ca 30 GWh/år. Erforderliga sjöregleringar, sammanlagt 60-70 Mm3, skulle kunna erhållas exempelvis genom att utnyttja de tidigare flottnings- eller kraftreglerade sjöarna Lakaträsket, Költräsket, Svanisträsket, Bredträsket samt dämningen av Notselet. En alternativ utbyggnad kan ske genom en större dämning uppströms Notselet (till + 160 m) och pumpning av vattnet till Svanisträsk (+ 172 m). Därifrån skulle vattnet via en kraftstation ledas i tunnel till Lule älv vid Svartlå där Flarkåns mynning är belägen. Vid den kraftekonomiska värderingen har Flarkån placerats i klass 3, pumpningsalternativet dock i klass 2.

Morslâende intressen

Inga väsentliga objekt av geovetenskapligt intresse är kända. Botaniskt sett

har området inte nännare undersökts, men vegetationen torde inte vara

speciellt anrik eller eljest märklig. Från faunistisk synpunkt är ån betydelsefull främst genom sin orördhet. Ett flertal våtmarkskomplex av stort intresse finns, med viktiga rastlokaler for vadare och bl. a. sångsvan.

164 Kommentarer älv för älv

Vattendraget är litet men dess landskap är tilltalande med forssträckor och den höga bergsryggen, Haradskölen, längs östsidan. Åns nedre del har ett brant lopp med kraftiga forsar. Fiskbeståndet i sjöarna utgörs av sik, gädda, abborre, lake, mört. I ån finns harr och stationär öring. Fisket torde i huvudsak utövas som fritidsñske. Ån är relativt svårtillgänglig, då vägar längs vattendraget i stor utsträckning saknas. Sedan llottningen i ån upphörde har restaureringsåtgärder utförts lör ca 200000 kr. I samband därmed har också liskestig röjts längs ån, vindskydd m. m. anlagts. Ån har dock i huvudsak endast lokalt intresse för fritidsfisket. Nedre delen kan få betydelse lör liskbeståndet i magasinet ovanför Vittjärvs kraftstation (Haradsselet) om vandringshinder i åns nedersta del undanröjs. Området är fornminnesinventerat för den ekonomiska kartan av riksantikvarieämbetet. Några märkligare kulturminnen är inte kända. En specialinventering kan eventuellt komma att påvisa betydande lämningar efter fångstkultur, vilket i så fall skulle motivera en högre bevarandevärdering. Värdefull jordbruksmark finns endast vid de nedersta 1,5 km av ån och skulle inte beröras. Inte heller skogsbruket eller rennäringen bedöms bli påtagligt skadade av en utbyggnad.

Urredarens bedömning De bedömningar av Flarkån som gjorts från bevarandesynpunkt har angett relativt måttliga värden. Bedömningarna har utgått från en utbyggnad i Bredträskån-Flarkån. Senare har även en mer omfattande utbyggnad diskuterats. Rangordningen i klass l utgår dock från den kraftekonomiskt förmånligare utbyggnad som inte omfattar pumpning.

sou 197628 Kommentarer älv för älv 165

4 ÅBYÃLVEN

m.ö.h. Mr

Q

§8*

ao

§2

öv l

2001 u

-ç_

mh gt

Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3)

l Östra Kikkejaur 100 2 Akkirseldammforsen 3 Björklidsforsen 4 Krokforsen 68 23W 5 Östra Båtforsen 6 Vallforsen Summa 68 230 100

Ett alternativ är överledning till Byske älv, vilket skulle ge ca 100 GWh/år.

Åbyälven rinner upp ca 20 km norr om Arvidsjaur. l den övre delen finns

sjöarna Voutner, Lauker och Östra Kikkejaur. Älven nedströms avvattnar ett sjöfattigt område utan större sidovattendrag och rinner delvis relativt nära norr om Byskeälven. Den är i sitt nedre lopp brantare än någon annan norrlandsälv och når högsta kustlinjen på mindre än 5 mils avstånd från mynningen. Först där, vid Klubbfors, möter odlad bygd av någon omfattning. Älven är i stort sett outbyggd (ett mindre kraftverk lades ner 1975) och llottningen har upphön.

166 Kommentarer älv/ör älv sou 197613

Utbyggnadsmöj/igherer Skellefteälvens regleringsförening har redovisat data beträffande en tänkbar

utbyggnad av Åbyälven. Större delen av fallhöjden ägs av Båkab och Skel-

lefteå kraftverk. Den totala fallhöjden nedom Östra Kikkejaur är 346 m. Fem kraftstationer redovisas på denna sträcka med en sammanlagd utnyttjad fallhöjd av 325 m. Mellan Akkirrselet och havet blir älven i stort sett helt avtrappad. Erforderligt magasin skapas i Östra Kikkejaur, som med 6 m regleringsamplitud ger ett magasin om 100 Mm3. Den största fallhöjden, ca 185 m. skulle byggas ut på sträckan Krokforsen-Lundforsen. Sammanlagt skulle en avsevärd del av älven helt eller delvis torrläggas genom att vattnet fors i tunnlar. Utbyggnaden beräknas ge ca 230 GWh/år. I samband med planerna att bygga ut Byske älv har tidigare aktualiserats

ett alternativt utnyttjande av Åby älvs vatten. En överledning till Byske

älv strax nedom Myrheden skulle göras via Långträsket. Vattenforingen i Byskeälven ökar därvid ca 20 %, och produktionen motsvarar sammanlagt

ca 100 GWh/år. Överledningen skulle vara mycket lönsam. Skellefteå kom-

mun har emellertid beslutat att en sådan överledning inte skall ske.

Morstående intressen

Den övre delen av Åby älv har av naturvårdsverket avgränsats som ett

område av riksintresse for den vetenskapliga naturvärden. Där finns bl. a. ett intressant moränområde. De geovetenskapliga värdena som helhet bedöms dock inte vara speciellt höga. Flera for den högre faunan betydelsefulla våtmarker finns längs älven. Utter förekommer på flera håll. Bestånd av siklöja, pärlmusslor och kräftor höjer älvens värde från faunistisk synpunkt. Vid en konventionell utbyggnad skulle de långa torrläggningarna medföra omfattande skador på ett stort antal växtbiotoper längs hela älven. Utarmning av strandbetena påverkar bl. a. älgstammen och utterforekomsten skulle hotas. Älvens översta del med sjöarna Auktsjaur, Vuotner och Östra Kikkejaur anges vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Nedströms detta område. där älven söker sig fram i ett llackt och myrlänt moränområde, är landskapet svåröverblickat. Först vid Klubbfors ändrar älven karaktär och rinner genom ett uppodlat kulturlandskap. Denna nedre del av älven är lättillgänglig, med goda vägförbindelser, medan sträckan upp till Östra Kikkejaur ärsvårâtkomlig i avsaknad av väg. Älven är mycket rik på forssträckor och har i långa avsnitt ren vildmarkskaraktär med högt värde for fritidsfisket. Fritidsfisket har även fått regional betydelse och främjas bl. a. genom att domänverket upplåter mark för fritidshus vid Östra Kikkejaur. l sjöarna Voutner, Lauker och Östra Kikkejaur bedrivs ett ganska omfattande husbehovsfiske med nät och även med not. Viss uppgång av lax och havsöring förekommer, med delvis goda naturliga reproduktionsområden i älvens nedre del. Genom llottledsrestaurering kan

reproduktionsforhällandena väsentligt förbättras. Åbyälvens laxbestånd kan

Kommentarer älv _för älv

vara intressant även från genetisk synpunkt genom att laxen anpassat sig till ett så litet vattendrag med dess speciella miljöbetingelser vad gäller temperatur, vattentillgång m. m. jämfört med de större laxälvarnas. Östra är en betydelsefull kulturmiljö. Äldre samisk kultur Kikkejaur uppträder här inom samma område som fångstkulturen. Båda kulturtyperna representeras av talrika lämningar. Utmed sjöns stränder har ca 100 lokaler, framför allt boplatser av stenålderskaraktär, registrerats. Sjön har utgjort en viktig fångstmiljö under forntiden. lnom området har också rikligt med äldre samiska lämningar (härdar, sommargravar) samt talrika lämningar efter tjärbränning påträffats. inventeringar under 1975 har lett till att ytterligare ett stort antal fyndlokaler påträffats. En reglering av Östra Kikkejaur med 6,0 m amplitud skulle innebära att de talrika boplatserna till största delen skulle förstöras samt medföra en fullständig förändring av den gamla fångstmiljön. Nära sitt utlopp flyter älven igenom ett ålderdomligt odlingslandskap vid Brännfors. Vattnet har här nyttjats till bygdekraftverk, kvarnar och sågar. Den planerade torrläggningen nedanför det eventuella kraftverket vid Vallforsen skulle direkt beröra den kulturhistoriskt värdefulla miljön vid Brännfors.

Åby älv rinner genom de båda samebyama Östra och Västra Kikkejaures

betesmarker. Östra Kikkejaures renskötsel är vår, sommar och höst kon-

centerad kring Åby älv och sjöarna Voutner, Lauker och Östra Kikkejaur.

Snöförhållandena i samebyns vinterbetesmarker, från sjön Östra Kikkejaur och österut, kan generellt sägas vara ogynnsamma, med undantag för de

låglänta områdena utefter Åby älv. Samebyn företar sina flyttningar mellan säsongbetesområdena i huvudsak utefter Åby älv där tillgång till övematt-

ningsbeten finns. Älvsträckan kan sägas vara av synnerlig vikt för samebyns renskötsel. För samebyn Västra Kikkejaures del berörs delar av dess vinterbete. Betet nära älven är av synnerligen stor betydelse för byns renskötsel vintertid. Omfattande skogsvårdsåtgärder har i hög grad försvårat renskötseln vintertid för samebyarna Östra och Västra Kikkejaure. Ingen av de planerade utbyggnaderna bedöms ge påtaglig inverkan på jordbruket. Östra Kikkejaurs reglering beräknas innebära förlust av ca 330 ha skogsmark.

Urredarens bedömning

Åbyälven har relativt högt bevarandevärde, särskilt för rennäringen men

också från flertalet andra bevarandesynpunkter. En konventionell utbyggnad med långa tunnlar skulle innebära allvarliga ingrepp. En överledning till en utbyggd Byske älv skulle ge billig energi men också påtagliga skador, även om den lokala tillrinningen skulle ge förhållandevis stor vattenföring i älvens nedre del. Man måste vidare samtidigt räkna med att den outbyggda

Åbyälvens värde ökar bl. a. för fiske och friluftsliv om Byskeälven skulle

komma att byggas ut. Älven har i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan placerats i den första klassen.

168 Kommentarer älv/ör älv sou 197533 5 BYSKEÄLVEN

5 Kilviforsarna 6 Hällselfallet Jin 0 7 Brännbergsforsen 8 Storforsen 9 Nyfors-Nyselet 10 Fällfors

wmwv-A v--®Lh\Dl\)

11 Hälleström 12 Selet 13 Skogfors 14 Hakamyrforsen- Ytterstforsen b.) 9

Summa h) G \.I

Kommentarer älv/ör älv 169

Byske älv är vid sidan av Råne älv den största av skogsälvarna. Den rinner upp norr om Storavan, i ett sjörikt skogs- och myrland i förfjällsområdet. De två översta grenarna från Västra Kikkejaur och Långträsket flyter samman i Arvidsjaursjön, som också mottar en västligare gren, Svärdälven. Ungefär vid Nyfors, en mil nedströms Myrheden, passerar älvproñlen ned under högsta kustlinjen, ca 7 mil från mynningen vid Byske. Landskapet vid älven är dock även i nedre delen präglat av skogen med avbrott för kortare odlade delar av dalgången. Väg följer älven upp till en mil ovanför Norrbottensgränsen, och därefter i allmänhet längs sjöarna. Byske älv har tidigare flottningsreglerats, men sedan förra hälften av 1960talet är allmän flottning nedlagd. Mindre elkraftanläggningar har funnits vid Fällfors, Selet och Ytterstforsen.

U tbyggnadsmäjligheter

Båkab och Skellefteå kraftverk förfogar över majoriteten av fallhöjden från Myrheden till havet. Utbyggnadsplaner avseende denna sträcka redovisas i en ansökan till vattendomstol. För reglering av sjöarna Västra Kikkejaur, Kilver och Arvidsjaursjön samt för ett antal mindre sjöar i Svärdälven skulle enligt ansökan befintliga flottningsdammar, som nu inte utnyttjas, byggas om. Västra Kikkejaur skulle dämmas ca 2 m högre än normal högvattennivå och regleras med 4,9 m. Därvid överdäms ca 10 km? skogsmark, myrmark och impediment. Tre fasta bosättningar. däribland två på öarna Araksuolo i sjöns övre del, samt ett 15-tal fritidshus skulle skadas. Arvidsjaursjön och den något lägre belägna Kilver skulle få en relativt måttlig reglering. ej över högvattennivån. Svärdälven skulle dämmas till ung. samma nivå som tidigare vid flottningsreglering, och amplituden skulle bli 1.3 m. Från strax nedströms järnvägsbron vid Myrheden skulle älven trappas av med fem anläggningar till ca 1 mil ovanför mynningen. Ett årsregleringsmagasin med 30 m amplitud och volymen 200 Mm3 skulle åstadkommas genom dämning i dalgången vid Nyfors. Kraftstationen skulle få en 2,5 km lång utloppstunnel och en rensning genom deltaområdet ner till Åselet. Fä/_lfbrs omges i stor utsträckning av lågt belägen jordbruksmark och ges bara en mindre dämning, som inte dämmer in hela sträckan upp till Nyfors. Vattenståndet i Åselet och nedanför hålls uppe med grunddam mar. Hälleströms, Se/ets och Skogfors kraftstationer får tillopp på ca 500 m och relativt långa utloppstunnlar, sammanlagt ca 3.5 km. En genomgående korttidsreglering från Nyfors skulle helt (sommartid) eller delvis återregleras på Skogfors dämningsområde, som enligt ansökan skulle få en årsregleringsamplitud på 5 m. Älvens nedersta del, från Bjurselet till havet, har på ll km ett fall av ca 38 m. Enligt ansökan skall ingen utbyggnad göras på denna sträcka. Däremot är det troligt att åtgärder för att främja fisket kommer att utföras. Uppströms Myrheden ägs fallhöjden till större delen av kronan. På denna Projektet Ny/bts del är det enligt Skellefteälvens regleringsförening möjligt att anlägga fyra kraftstationer och därmed utnyttja större delen av fallhöjden. Närmare data rörande dessa utbyggnadsmöjligheter har dock inte redovisats. En utbyggnad enligt ansökan skulle utnyttja sammanlagt 194 m fallhöjd

170 Kommentarer älv/ör älv sou 1976:28

och ge drygt 500 GWh/år med mycket bra lönsamhet. Övriga älvsträckor,

där inga konkreta projekt presenterats, har tillsammans beräknats kunna ge ca 250 GWh/år ytterligare, även detta med relativt gott ekonomiskt utbyte.

Morsrâende intressen Byske älv har avgränsats som ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Det främsta geovetenskapliga intresset är knutet till området fr. 0. m. Åselet till trakten nedom Fällfors. Stora sedimentmängder har fyllt dalgången och älven har i takt med landhöjningen bildat serier med deltan, som genomskurits så att erosionsbranter, terrassytor och forssträckor bildats där lokala bergtrösklar blottats. I detta område finns också, som i övre Åselet, delta under aktiv utveckling, meanderlopp, nipor av 50m höjd med imponerande sidoraviner, flygsandfält (nedströms Fällfors) och övergivna älvlopp med döda fall. Botaniskt högintressanta partier finns också i älvlandskapet mellan Nyfors och Åselet. Totalt torde betydligt mer än 200 arter finnas vid Byskeälven, vilket överstiger det antal som redovisas for t. ex.

Åbyälven.

De långa, förhållandevis orörda älvsträckorna är av betydelse för faunan. Den stora andelen forssträckor (ca 40 %) av älven ger vinteröppna vatten, varför älven har särskild betydelse som rastlokal för de tidiga flyttfåglarna. Byskeälven hör också till Västerbottens bästa uttervatten. Den begränsade tillgången på lövbestånd i hela älvdalen gör att stränderna får stor betydelse som fodermarker. Älven har vidare stor betydelse för såväl den praktiska ñskeribiologiska som för den fiskerivetenskapliga forskningen. i

Utbyggnaden bedöms medföra betydande skador på de geovetenskapligt l

sett högklassiga objekten kring Åselet-Fällfors. Omfattningen av förstörda växtbiotoper kan bitvis-bli avsevärd, liksom även skadan på faunan. Nästan alla hushåll kring sjöarna i älvens övre del bedriver ett normalt husbehovsfiske, och årsfångsten beräknas uppgå till ca 4,5 ton. Nästan sam- i ma fångstmängd torde befolkningen med fritidshus vid sjöarna (ca 225 stugor) erhålla. Som helhet kan sägas att älven i ett mycket stort antal avsnitt

är av hög eller mycket hög klass från fritidsfiskesynpunkt. Den är lätt åt- l

komlig och har stor regional betydelse såväl från kustbygden som från Arvidsjaurområdet. Byskeälven är en av våra få skogsälvar med opåverkat naturligt lax- och havsöringsbestånd. Älven har goda reproduktionsmöjligheter som kan förbättras väsentligt särskilt i älvens övre delar. De övre delarna av älven ned till gränsen mot Västerbotten anges vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Runt sjöarna samt längs Långträskälvens dräneringsområde väster om Arvidsjaur är landskapet storslaget. Den nedersta delen är omväxlande med tilltalande kulturlandskap, speciellt från Fällfors till mynningen. Tillgängligheten är mindre god i den översta delen men desto bättre inom Västerbotten. Sträckan mellan Åselet och Fällfors är en bra kanotled. Inom området kring älvdalens översta sjöar finns rikligt med äldre samiska lämningar av olika slag (härdar, källargropar, vallar, kåtatomter, sommargravar, offerplatser, renhagar), liksom en levande samisk bosättning i Araksuolo. Området utgör även en synnerligen väldokumenterad fångstkultur-

,

.|›*3J›.›-1f747u""

Kommentarer älv/ör älv

miljö. De föreslagna regleringarna kan medföra avsevärda skadeverkningar på kulturminnena, i synnerhet på de för erosion (även i ringa omfattning) känsliga fångstboplatserna. Inom Kåtaselet-Storfors-området har man också funnit talrika samiska lämningar, framför allt härdar samt en grav. Ett 30-tal lämningar efter äldre

skogsbruk såsom tjärdalar och kolningsplatser är kända. Ängslador och rester

av skvaltkvamar påminner om ett tidigare översilningsbruk. Sträckan Myrheden-Åselet utgör ett synnerligen fångstgropsrikt område med hundratals gropar utmed älven. Utmed älvdalen mellan Fällfors och Byske finns intressanta boplatser och talrika lösfynd från tidig fångstkultur. Pågående vetenskapliga undersökningar har kunnat visa på omfattande kontakter med sydskandinavisk stenålderskultur. Särskilt intresse tilldrar sig en stenåldersboplats vid Bjurselet med tidig sädesodling samt fångstgropar och gravar. I den nedre älvdalen finns också värdefulla äldre odlingsmiljöer. Fångstboplatserna utmed Byskeälven har blivit mycket uppmärksammade i den vetenskapliga litteraturen. De föreslagna projekten skulle i vissa fall medföra total skada på fornlämningar genom överdämning och innebära att älvdalens egenskap som referensområde spolieras. Byske älv rinner genom renbetesmarker som utnyttjas av samebyarna Semisjaur-Njarg samt Östra och Västra Kikkejaure. För Östra och Västra Kikkejaure utgör markerna kring Byske älvs källor centrala områden för vår-, höst- och sommarbetet, medan de sammanhängande hedlanden längs Byske älv nedströms Myrheden utgör kärnan i Semisjaur-Njargs vinterbetesområde. Närmast älven finns det bästa lavbetet och mest gynnsamma snöförhållanden, där renama har tillgång till nödvändiga rastbeten för den långa flyttningen. Flyttningen till skogsbetet sker till största delen genom andra byars betesmarker. Något annat alternativ än att följa Byske älv och dess sjösystem torde därvid inte stå till buds. Konsekvenserna for byns renskötsel av den föreslagna utbyggnaden torde bli svåra. Semisjaur-Njargs vinterbetesmarker har i hög grad decimerats genom tillkomsten av tre flygfält och en plantskola i närheten av Byske älv i byns centrala vinterbetesområde, samt även genom de moderna skogsvårdsåtgärderna. En utbyggnad av Byske älv torde få obetydlig negativ inverkan på jordbruksproduktionen i länet, förutsatt att dämningsgränsen vid Fällfors anpassas till de lågt liggande åkerområdena. Största negativa effekten torde drabba fritidsintressen som är knutna till de många nedlagda jordbruken. Genom dämning går skogsmark förlorad i sådan omfattning att skogsbruket påtagligt skadas. Detta gäller särskilt projekten Västra Kikkejaurs reglering (860 ha) och Nyselets regleringsmagasin vid Nyfors kraftstation (850 ha).

Utredare/is bedömning Byske älv är den ojämförligt största av skogsälvarna, mätt i möjlig energiproduktion, och en utbyggnad av älven skulle ge god lönsamhet vid utbyggnad. Samtidigt redovisas mycket stora bevarandevärden från nästan samtliga myndigheter. Älven framstår därigenom i viss mån som ett parallellfall till Kalix älv. Den är mer jämförbar med de outbyggda huvud-

172 Kommentarer älv för älv sou 1976:28

älvarna än med övriga projekt i utredningen. Den finns alltså skäl som talar för att Byske älv placeras i klass 4 i den slutliga rangordningen. Liksom i fråga om en del av Kalix älv har utredaren dock ansett att kraftnyttan är så stor att älven bör kunna komma i fråga vid en hög utbyggnadsnivå. Trots sina stora bevarandevärden har älven således placerats i klass 3a. Om en sådan utbyggnad skulle genomföras måste man utgå från att be-

tydelsen ökar av att bl. a. Åbyälven och Kågeälven kan bevaras outbyggda

med hänsyn till rekreationsintresset. Man bör också beakta att projektet Storselet i Skellefteälven skulle innebära ett svårt ingrepp för samma sameby, Semisjaur-Njarg, som drabbas hårdast av en utbyggnad av Byskeälven. Utbyggnadsmöjligheterna i Byskeälven har indelats i två grupper med olika lönsamhet. För den mest lönsamma gruppen, delen Nyfors-Skogfors med regleringar i älvens övre del, är ansökan ingiven till vattendomstol. Så mycket av bevarandevärdena skulle dock skadas redan vid en partiell utbyggnad att det inte finns skäl att i den slutliga rangordningen dela upp älven, i synnerhet som kraftnyttan också i den övriga delen är stor.

sou 197623 Kommentarer älv för älv 173

6 KÅGEÄLVEN

m.ö.h 200

10D å

å

som

Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3)

1 Storkågeträsk 2 Sandfors 12 40 3 Kvarnforsen 4 Persforsen Summa 12 40

Kågeälven är den minsta skogsälv där utbyggnadsmöjligheter redovisats. Den rinner upp i ett område strax norr om Jörn och mynnar i havet vid Kåge, en mil norr om Skellefteå. Älvdalen är i nedre delen tätbebyggd. Älven saknar idag vattenkraftregleringar och kraftverk, men har tidigare utnyttjats för sådana ändamål. Den nedlagda llottningsleden har restaurerats.

U rbyggnadsmbjligherer

Fyra kraftverk skulle kunna byggas i Kågeälven, enligt Skellefteå kraftverks redovisning. Det översta, Storkâgeträsk, utnyttjar fallhöjden mellan sjön Storkågeträsk och Slyberg. Detta projekt kräver en ca 5 km lång tunnel. De tre övriga, kallade Sundfors, Kvarnforsen och Persfozsen, erfordrar inga tunnlar. Inget av dessa projekt har ännu undersökts närmare. Regleringsmöjligheterna är mycket begränsade. Älven skulle kunna ge ca 40 GWh/år, men en utbyggnad bedöms f. n. inte vara lönsam.

174 Kommentarer älv/ör älv

M otstående intressen Kågeälven har inga enskilda objekt av större geovetenskapligt intresse. Effekterna vid en utbyggnad torde bli begränsade. Skulle reglering av Storkågeträsket bli aktuell, bör de låga, långgrunda stränderna observeras. Vissa av älvsträckorna närmast uppströms Kågedalens kyrka kan vara känsliga for uppdämning. Av positivt värde for faunan är den relativt stora biotopvariationen, vilken till stor del beror på mänskliga aktiviteter. Ersmarksängarna vid Kågedalen anses ha stort värde som betesområde for rastande gäss. Mynningens delta är for övrigt en värdefull rastlokal speciellt for vadare. Dessa områden är dock inte direkt berörda av utbyggnadsprojekten. Botaniskt sett är främst Storkågeträsk växtrik och värdefull, med bl. a. bestånd av flytbladsväxten grodpilört. Främst av botaniska skäl har vidare övre Kågedalen avgränsats som ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Fiskvandring är numera, sedan restaurering skett efter flottningens nedläggande, möjlig till Slybergsforsen 25 km från mynningen. Kågeälven nås lätt av ett stort antal fritidsfiskare bl. a. från Skellefteå. Av särskild betydelse for fritidsfisket är strömsträckorna vid Ersmark och Kusmark (sammanlagt 7 km). Här har också anordnats vindskydd, eldplatser och broar. Området vid Kusmark är livligt frekventerat av fritidsfiskare. Några inkvarteringsmöjligheter eller annan turistservice finns dock inte längs älven. Vid älven finns lämningar från såväl stenålder som järnålder. l synnerhet älvdalen nedanför Storselet är känd for talrika lösfynd som påvisar kulturkontakt mellan tidig fångstkultur och sydskandinavisk stenålderskultur. Effekterna på jord- och skogsbruket samt rennäringen kan inte bedömas då planer saknas bl. a. for erforderliga regleringar.

U rredarens bedömning En utbyggnad av Kåge älv skulle ge litet energitillskott och dålig lönsamhet. Bevarandevärdena har genomgående bedömts som måttliga. Fritidsfisket och rekreationsvärdet i övrigt ökar dock i betydelse genom närheten till en stor befolkning, vilket måste uppmärksammas särskilt om Byske älv skulle komma att byggas ut. Älven har placerats i klass 2.

Kommentarer älv för älv 175 å 7 SKELLEFTEÄLVEN

Il NA 7

Såå.: än...

555m

Malån 2111 Petikån_ å?? 100% 16 5Dkm

Malâträske! 19 Strömfors 20 Tallberget 21 Storfors Stora Skäpprräsker i 22 Ol-Ersforsen 30 100 100 i 23 Gåsselforsen l Kvammarn l Norsjän 24 Bjurfors 25 Krokfors i 26 Karsbäcken 27 Petikån i Summa 312 518 815

Skellefteälven har ett flertal källflöden intill norska gränsen i södra Norr-

i

bottens ljällområde. Det stora sjöområdet med Hornavan och Uddjaur-Stor-

i

avan ligger nedom ljällkedjan i lågljällzonen. Vid Bergnäs rinner älven ut l

från Storavan, bildar nedströms Bastusel ett relativt brant lopp mot havet l

och mynnar strax nedom Skellefteå. Bebyggelse förekommer glest utom

i den nedre delen och vägkontakt med älven är sporadisk. Vägen mot Ar- l

jeplog följer delvis Storavan och Uddjaur. Mellanriksvägen mot Norge, Grad- l

l disvägen, följer norra sidan av Sädvajaure. Skellefteälven är i det närmaste helt utbyggd upp till Sädvajaure och Rebnisjaure. Mindre outnyttjade fallhöjder finns mellan de reglerade sjöarna i

Sädvajaure, Hornavan, Uddjaur-Storavan och Bastusels dämningsområde. l

7 a S torse/e! i

Rånikjokk ligger i väglöst område väster om Sädvajaure. Den har ett brant lopp med många fall ned mot Sädvajaure. 1 den övre delen ligger Guijaure (+ 690 m), en ljordliknande sjö mellan höga fjällbranter, och strax nedom i något öppnare fjällterräng ligger Storselet (+649 m).

U lb yggnadsmöjligherer

Vattenfall har skisserat en dämning av Storselet med 35 meter. Med 34 m amplitud blir magasinet 170 Mm3. Fallhöjden är 210 m och kraftstationen skulle ge ca 130 GWh/år (se figur under 7b).

Kommentarer älv _för älv

Motsrående intressen Storselet och dess utlopp är av stort geovetenskapligt intresse. Huvudintresset tilldrar sig Rånik-Kårtjes fallsträcka. Vattenfallet, ett mynningsfall i en s. k. hängande dal, är en viktig del i västra Sädvajaures landskapsbild. Nederst vid detta fall är floran exceptionellt rik. Med hänsyn till faunan är det av stort värde att både ån och dess omgivningar är nästan helt orörda och ostörda. Både järv och ljällräv förekommer inom området. Deltat i Guijaure, selen och myrmarkerna är goda våtmarker och andelen produktionsrika forsavsnitt är förhållandevis hög. Området ingår i Graddis-Tärna-Laisälvenområdet som avgränsats som riksintressant för den vetenskapliga naturvärden. Det nedersta höga fallet utgör vandringshinder för fisk från Sädvajaure. l Rånikjokk och Storselet utgörs liskbeståndet av stationär öring och i någon mån röding som vandrat ner från Guijaure. Från samemas sida förekommer inte mycket fiske i ån. Från fritidsñskesynpunkt är ån däremot av stort värde med hänsyn bl. a. till att den ligger nära Graddisvägen och att den är ett rent öring-rödingvatten. Den nya mellanriksvägen till Graddis i Norge har utvecklats till ett huvudstråk för turismen i denna del av Lappland, som anges vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. God turistservice är utbyggd i Vuoggatjålme,

Tjaktjaure (Sandviken), Ballasviken och Jäkkvik. Området ingår också i ett

primärt rekreationsområde. Ãlvsträckan är inte inventerad från kulturminnesvårdens sida. Fynd i omgivningarna talar for att en inventering skulle påvisa lämningar från samekultur och fångstkultur. En utbyggnad skulle beröra Semisjaur-Njargs sameby. Byns vår-, höstoch sommarbete skulle beröras vid Storselets dämning. Områdena närmast selet utgörs av gräs- och videbevuxet deltaland. På västra sidan av selet finns lavbete. Smuolevagge väster om selet har gynnsamma snöförhållanden och tidig barmark. Den enda flyttvägen i öst-västlig riktning går längs Storselets södra sida, där Gällsidan stupar brant ned. Denna llyttväg skulle inte gå att utnyttja vid en dämning av selet i enlighet med Vattenfalls redovisning. Jord- och skogsbruk förekommer inte i området.

Urredarens bedömning Fallen i Rånikjokk är en del av en storslagen utsikt över Sädvajaure från mellanriksvägen. Älvsträckan ligger i ett väglöst område men relativt tillgängligt från Graddisvägen och Vuoggatjålme och med förutsättningar för en utvecklad ljällturism. Den bedöms ha högt bevarandevärde från flera synpunkter. En utbyggnad skulle bl. a. innebära ett mycket allvarligt intrång för Semisjaur-Njargs sameby, som skulle få sin enda flyttningsväg till sommarlanden överdämd. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 4 och 3b med viss tvekan placerats i den senare klassen.

178 Kommentarer älv/ör älv

7 b Sädvajaure

Sädvajaure är reglerad sedan 1943 med 6,3 m amplitud och dämningsgränsen + 467 m. Ringsele kraftstation utnyttjar endast en del av fallhöjden mellan Sädvajaure och Hornavan.

I \ V .

Illuvikun

\ x u

7 J /v m a 9 x r J a ä “A :eld _ › i o» a* . › ,x

ä Pieljekaise . - d! -.,- .

\- i

är

_ ›

\l

/ x x l» itex-- W

.a Projekten Srorse/el & och Sädva

Utbyggnadsmöjligherer Genom ansökan hos vattendomstol har kraftintressenterna i Skellefteälven V Boliden kraftverk i (Vattenfall, AB, Skellefteå m. ll.) begärt tillstånd att få utöka det befintliga regleringsmagasinet i Sädvajaure samt att få nyttiggöra hela fallhöjden ner till Hornavan genom att riva ut den befintliga kraftstationen och uppföra en ny vid Sädvajaures utlopp. Den utvidgade regleringen innebär en höjning av dämningsgräns och amplitud med ca 10 m och ökning av magasinvolymen till 600 Mm3. Den ökade dämningen medför bl. a. att 6 km* skogsmark och renbete kommer under vatten. Kraftstationen skulle tillgodogöra en största fallhöjd av ca l 50 m. Genom en 2 km läng tunnel och de små sjöarna Jäujaure (Vitträsket) och Jäggaure (Myrträsket) samt därifrån en kanal leds vattnet ut till Hornavan.

Molsrâende intressen

Geovetenskapligt sett är Sädvajauredalen inte märklig. Rika växtforekomster finns på många ställen där fjällomrâdets bergarter är gynnsamma, trots att den ursprungliga strandmiljön for länge sedan förstörts genom sjöns reglering. En ytterligare dämning utöver 2-3 m skulle förstöra mycket av det som finns kvar, t. ex. en unik förekomst av lapsk alpros och större delen av en guckuskolokal. Den exceptionellt rika floran vid Rånikjokkens mynning skulle förstöras. Ringsele-omrâdet har fortfarande en artrik växtlighet på klipporna vid forsen.

Kommemarer älv .för älv

Sädvajaure ingår i ett område som avgränsats som riksintresse för den vetenskapliga naturvärden (Graddis-Tärna-Laisälven) samt gränsar delvis till Peljekaise nationalpark. Området har inte närmare undersökts vad avser den högre faunan. Såväl röding- som öringbeståndet i sjön är starkt påverkat av regleringen, och fisket har ersatts som totalskadat. Trots detta förekommer bl. a. ett livligt pimpelfiske efter röding. Sjön har efter tillkomsten av Graddisvägen blivit en av länets mest frekventerade pimpelfiskevatten. Vidare fiskas s. k. sättfisk (med flytryssjor) för överföring till andra vatten. Husbehovsfisket med ett visst avsalufiske är av inte obetydligt värde för ca 15 hushåll. En utvidgad reglering av sjön kan medföra ytterligare kvalitetsförsämring på rödingbeståndet. Visst pimpelfiske torde dock kunna fortgå. Däremot kommer ryssjefisket att försvåras. Genom torrläggning av den gamla älvfåran i Kapellströmmen skadas det kvarvarande reproduktionsområdet för Hornavans storöringbestånd. Sädvajaures reglering medför också att de s. k. Arjeplogströmmarnai Hornavans utlopp får en minimivattenföring av endast 20 m3/s under stor del av sommaren. Dessa strömmar är viktiga reproduktionsområden för storrödingbestånden i Uddjaur och Hornavan, och även harren reproduceras här. Strömmarna har på grund av sitt läge alldeles intill samhället stor betydelse för fritidsfisket. Den nya mellanriksvägen till Graddis i Norge har utvecklats till ett huvudstråk för turismen i denna del av Lappland, som anges vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. God turistservice är utbyggd i Vuoggatjålme, Tjaktjaure (Sandviken), Ballasviken och Jäkkvik. Området ingår också i primärt rekreationsområde. Vid Silpajåkks mynning i Sädvajaures övre del ligger Silbojokks smältverk och kapellplats, hörande till Nasafjällsgruvan. På ett flertal ställen runt sjön finns också kolbottnar bevarade från Nasafjällstiden. Flera andra typer av fornlämningar förekommer också, men miljöingreppen är genom den befintliga regleringen omfattande. Den tänkta utbyggnaden berör Semisjaur-Njargs sameby. Sädvajaure är belägen inom byns höst- och vårbetesmarker. Ca 6 kmz renbete skulle överdäm mas genom den utökade regleringen. Samebyn har vidare en fiyttningsled utefter södra sidan av Sädvajaure, med en smal passage mellan sjön och fjället Vuomavares branta nordsida. Denna passage försvinner om den föreslagna regleringen kommer till utförande. Även åtgärderna nedströms Sädvajaure befaras inverka försvårande på byns renfiyttningar. Visst jordbruk bedrivs vid sjön. Dämningen skulle innnebära att all åkermark läggs under vatten, liksom en del byggnader. Skogsbruk förekommer inte.

U rredarens bedömning Den föreslagna utökade regleringen av Sädvajaure skulle medföra ett mar-

ginellt intrång i Peljekaise nationalpark. Flera viktiga bevarandeintressen

skulle beröras, bl. a. värdefull flora och renskötseln i Semisjaur-Njargs sameby, som också berörs av fiera andra utbyggnadsprojekt. Sädva-projektet har dock uppfattats som det minst allvarliga för samebyn. Även skadorna på

180 Kommentarer älv/ör älv sou 1976:28

övriga intressen bedöms som måttliga, med hänsyn till att sjön redan är reglerad. Projektet har därför placerats i klass 2.

7 c Bartaure

Bartaure (+ 623 m) är en fjällsjö norr om Rebnisjaure som avrinner till Rebnisjaures nedre del. Sjön är omgiven av höga fjäll och ligger i väglöst område.

UIbyggnadsmáj/igherer Den skisserade utbyggnaden avser 7 m dämning och reglering av sjön, varvid magasinsvolymen blir 140 Mm3. Genom dämningen sätts ca 6 km? mark under vatten. Vattenavledningen sker med tunnel till sjön Misjkajaure och från denna sjö genom kraftstation och utloppstunnel till Rebnisjauremagasinet. Fallhöjden är ca 123 m och anläggningen skulle kunna producera ca 85 GWh/år.

Motstâende intressen Vid Bartaure finns stora botaniska värden. Utöver själva Bartaure skulle även småsjöområdet söder om sjön med sin flacka moränterräng beröras. Detta område har ston ekologiskt värde. För faunan är den helt ostörda vattenregimen och områdets avskilda läge av stor betydelse. Järv forekom- 1 mer inom området. Inom naturtypens ram är variationen god, och deltat i Bartaure samt sjö-i-mark-mosaiken nedströms mot Rebnisjaure hyser goda , våtmarker av betydelse för fågellivet. Området har vidare ett mycket skydds- j värt öringbestånd. Vid en reglering av sjön med 7 m amplitud förstörs vär- l

defulla våtmarker, sommarbete för älg samt öringbeståndet. l

l Bartaure bedrivs husbehovsfiske och även visst avsalufiske. Den huvudsakliga fångsten utgörs av röding. Den är for närvarande småvuxen men av god kvalitet. l sjön finns även öring av god kvalitet. Sjöns utlopp ned till den reglerade Rebnisjaure, Bartaureströmmen, består i övre delen j av stora sjöliknande sel med mellanliggande korta strömmar och forsar. ä Nedre delen är en sammanhängande ström, bitvis kraftigt forsande. l den . övre delen fiskas med nät efter röding och öring. Nedre delen är upplåten j för fritidsfiske med krok. Sträckan är ett mycket gott fiskevatten med ett l rent öringbestånd. Samtidigt utgör denna ström reproduktionsomräde för öring till Rebnisjaure. vilket är av särskild vikt eftersom övriga reproduk- l

tionsvatten vid sjön dämts in. Eftersom denna dämning skett nyligen kan l

man vänta att Bartaures betydelse för fritidsfisket kommer att öka. Sjön Rebnisjaure är belägen inom Semisjaur-Njarg medan sjön Bartaure utgör gräns mellan denna sameby och Luokta-Mavas. Rebnisjaures omgivningar utnyttjas som höst-, vår- och sommarbetesland. Bartauregruppen inom Luokta-Mavas betar under höst och vår markerna norr om Bartaure. Om det föreslagna projektet kommer till utförande, innebär det bl. a. att de utmärkta betesmarkerna vid Bartaures södra del överdäms. Luspe sameviste vid sjöns utlopp är beläget inom det planerade inverkningsomrádet. .

Riksantikvarieämbetet har inte utfört någon inventering av området och i

saknar kunskap om eventuella kulturminnen. Jord- och skogsbmk före- l kommer knappast i området.

Kommentarer älv/ör älv 181

Utredarens bedömning Bl. a. stor betydelse för renskötseln och stora vetenskapliga värden ger Bartaure högt bevarandevärde, som understryks av läget i en central del av väglöst om råde. Älvsträckan hari valet mellan klasserna 4 och 3 b med någon tvekan placerats i den senare klassen.

7 d Bergnäs-Slagnäs

Skellefteälven har sitt utlopp från Storavan vid Bergnäs, där en regleringsdamm är uppförd. Den 3 km långa strömmen Bergnäsälven faller ut i Naustajaure, och vid dess utlopp vid Slagnäs finns en kort fors ned till dämningsområdet för Bastusels kraftstation. l forsens nacke finns en grunddamm som håller uppe vattenståndet i Naustajaure.

U Ibyggnadsmáj/igheler Enligt Vattenfalls redovisning kan två kraftstationer anläggas på sträckan. Bergnäs kraftstation med 6,5 m fallhöjd skulle anläggas i den befintliga dammen vid Hoppotjärn. Vattnet leds därifrån genom en utloppskanal till sjön Projekten Bergnäs Gasa, vars utlopp till Naustajaure rensas. Bergnäsälven skulle normalt endast och Slagnäs få behålla den genomströmning som kan komma att föreskrivas i vattendom. Slagnäs kraftstation. som skulle utnyttja 5 m fall, placeras i Naustajaures utlopp. De båda anläggningarna skulle var och en producera 40 GWh/år.

Motstâende intressen Av stort värde är det utloppslekande storöringbeståndet som tillhör Storavan och Uddjaur. Detta bestånd har högt avelsvärde och räknas till de mest skyddsvärda i övre Norrland. Storöringbeståndet är mycket snabbväxande och anpassat för överlevnad i sjöarna, där bestånd av stor rovfisk forekommer. Bergnäsöringen anges kunna tjänstgöra som “genbank” för utsättning av storöring i andra lämpliga vatten. Uppvandringen till Storavan genom fisktrappan vid Bergnäsdammen har under senare år starkt avtagit, vilket har flera orsaker, bl. a. starkt minskad sommartappning, flottledsrensningar samt tillkomsten av Bastusels kraftstation, varigenom stora reproduktionsarealer förstörts. Av tidigare 23 km forssträckor återstår nu endast 3 km i Bergnäsälven-Slagnäsforsen. Dessa strömmar får, också med hänsyn till fritidsfisket, anses vara av högsta skyddsvärde. Vid föreslagen utbyggnad skulle storöringstammen möjligen helt slås ut. För samerna (Mausjaur) har husbehovsfisket i Bergnäs mycket stor betydelse. Fisket i forsarna har också dragit till sig en god turistservice. l Slagnäs finns såväl hotell och stugby som campingplats. Tillgängligheten är god med väg längs Skellefteälvens västsida och till Bergnäsdammen vid Hornavan. Området ligger mitt i en av Norrlands största boplatskoncentrationer med över 350 kända lokaler vid Storavan-Naustajaure-Levattnet. Rikligt med fångstgropar förekommer, liksom även äldre samiska lämningar, sommargravar, härdar och visten. De båda föreslagna projekten Bergnäs och Slagnäs ligger på gränsen mellan

182 Kommentarer älv/ör älv

samebyarna Maskaure och Mausjaur. Älvsträckans omgivning utnyttjas av dessa samebyar som vår-, höst- och sommarbetesland och är också kalvningsland. En utbyggnad skulle inte påtagligt skada dessa marker, men Maskaures flyttning utefter Skellefte älv-Naustajaure-Storavan och uppsamling på Gasaudden måste uppmärksammas. Aktivajordbruk med mjölkproduktion drivs i de flesta byarna vid Storavan och Naustajaure. Utbyggnaderna bedöms inte komma att skada jordbruken under förutsättning att vattenstånden i sjöarna inte nämnvärt höjs. Skogsbruk förekommer inte.

Utredarens bedömning Vid Bergnäs-Slagnäs finns en outnyttjad fallhöjd i tidigare redan starkt påverkat vatten. Där tillämpas nu en minimitappning genom Bergnäsdammen med syfte att bibehålla den värdefulla storöringstam som har sitt lekområde i strömmarna nedanför dammen. Främst med hänsyn till denna öringstam och fritidsfisket i övrigt, som spelar stor roll för turistnäringen i området, har älvsträckan placerats i klass 3b.

7 e Malån Malån är Skellefteälvens största biflöde. Ett flertal mindre åar i områdets övre del förenar sig till Malån och Skeppträskån som flyter samman nära lappmarksgränsen, mellan Norsjö och Malåträsk. Malån är rik på sjöar. Mest betydande är Malåträsk och Stora Skeppträsk i övre delen och längre ned Mensträsket, Stora Kvammarn och Norsjön. Malån mynnari Skellefteälven vid Svansele, strax nedom Vargfors kraftstation. Ån är tidigare flottningsreglerad men ej utnyttjad för elkraftproduktion.

U rbyggnadsmoj/igherer Ån har en total fallhöjd av ca 180 m. Fallhöjderna ägs till större delen av kronan och Mo och Domsjö AB, i nedre delen även av Skellefteå kommun. Skellefteå kraftverk har redovisat att en utbyggnad kan göras i 7 stationer nedanför Malåträsk. Som regleringsmagasin kan erhållas sammanlagt ca 100 Mm3, varav 80 Mm3 i St. Skeppträsk, Kvammarn och Norsjön. Tillstånd att reglera dessa sjöar erhölls 1967 men togs ej i anspråk. För de övre kraftstationerna Strömfors, Tal/berget och Storfors skulle reglering om 20 Mm3 kunna anordnas i Malåträsket. För Ol-Ersforsen och Gâssej//orsen tillkommer reglerat vatten från St. Skeppträsket och för Bjurfors och Krok/ors dessutom reglerat tillflöde från Kvammarn och Norsjön. Alternativt kan också Malån byggas ut med ett stort magasin vid 0/- Ersseler och Mensträske/ (ca 80 Mm3) samt överledning till Vargfors dämningsområde, vilket även medför energivinst i Vargfors kraftstation på drygt 50 GWh/år. Ca 4 km nedströms överledningsstället får den torrlagda älvfåran vatten där Norsjöån kommer in. Malåns möjliga kraftproduktion anges till ca 80 GWh/år, överledningsvinsterna oräknade.

SOU l976:28 Kommentarer älv/ör älv 183

Morslâende intressen Berggrunden i Malåns omgivningar är för att tillhöra urberget ovanligt variationsrik med ett centralt stråk av malmförekomster. l Norsjötrakten har de finkorniga moränerna gynnat uppkomsten av en leende odlingsbygd som är ovanlig i inlandet. Ganska artrika vegetationstyper finns representerade inom området. Av betydelse för faunan är den stora biotopvariationen som speciellt sjöarna med goda våtmarker men också Malån uppvisar. Bl. a. förekommer utter och skrak. St. Skeppträsket är värdefullt som referensvatten med bl. a. Öring, harr och pärlmusslor. Malån har stor betydelse för det lokala och regionala fiskeintresset. l Malåns sjöar och sel utgör den beräknade fångsten ca 4 ton vid ca 150 hushålls husbehovsfiske. l åsträckorna förekommer nästan överallt fritidsfiske. Skeppträskån är ett gott och omväxlande strömfiskevatten med harr och något öring. l Malån är sträckan Strömfors till Skeppträskån, särskilt vid Storforsen, av god klass och har ren vildmarkskaraktär. Åns nedre del är väl tillgänglig från väg, men har mer selkaraktär med måttliga forsar mellan. Storöring förekommer längst ned, förmodligen uppvandrad från Skellefteälven. Särskilt i Malåns övre del vid bl. a. St. Skeppträsk finns talrika äldre samiska lämningar (offerplatser, visten, sommargravar). Längs ån finns också åtskilliga stenåldersboplatser. Malåträsket är en av Norrlands boplatsrikaste sjöar. l Norsjö centralort, bebyggd redan på 1500-talet, har många intressanta fynd gjorts från sten-, brons- och järnåldern. Inom det planerade dämningsområdet för projektet Ol-Ersforsen finns många lämningar av stenålderskaraktär liksom äldre samiska lämningar. Av kulturhistoriskt intresse är även ett nu nedlagt mindre kraftverk vid Bjurforsen. Riksantikvarieämbetet har 1965 efter inventeringar uttalat att hinder för tillstånd till de då planerade sjöregleringarna inte borde resas. Detta beslut avser ämbetet dock att ompröva, med hänsyn till den förändrade utbyggnadssituationen. Malåns betydelse från rennäringssynpunkt har inte värderats av lantbruksstyrelsen. Området utnyttjas av Malå skogssameby, som tidigare utsatts för omfattande intrång från skogsbruket.

Överdämning av skogsmark bedöms (vid val av överledningsalternativet)

medföra produktionsbortfall i sådan omfattning att skogsbruket påtagligt skadas. Närmare l 000 ha skogsmark skulle gå förlorade. Inga av de planerade utbyggnadsobjekten bedöms få menlig inverkan på jordbruket.

U rredarens bedömning Både en konventionell utbyggnad och överledning till Vargfors förutsätter relativt omfattande ingrepp. Bevarandevärdena är jämna och relativt höga, dock utan att älven placerats i högsta klass av något bevarandeintresse. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 3 b och 2 med viss tvekan placerats i den senare klassen.

184 Kommentarer älvjör älv

7f Petikån Petikån rinner upp i ett sjöområde ca 400 m. ö. h., nordväst om Glommersträsk, och förenas med Skellefteälven strax nedströms Rengårds kraftstation.

U rbyggnadsmöjligheter

Endast den nedersta fallhöjden belägen vid Petiknäs omedelbart uppströms utloppet i Båtfors dämningsområde har bedömts vara utbyggnadsvärd. Fallhöjden, ca 16 m, skulle ge en möjlig produktion av ca 10 GWh/år samt viss förädlingsvinst i Skellefteälvens kraftstationer. Regleringsmagasin skulle anordnas med en damm ungefär vid järnvägsbron. Magasinsvolymen blir 100 Mm3 vid en dämning av maximalt 15 m.

M otstâende intressen l Petikån har trots sitt begränsade avrinningsområde en rad geovetenskapliga l objekt av betydande intresse. Detta gäller främst sedimentavlagringarna och därtill knutna erosions- och ackumulationsformer. Ostördheten och de värdefulla biotopbanden av rik natur i en för övrigt förhållandevis lågproduktiv miljö bidrar till att de älvnära områdena är bra viltmarker. Nedströms dammen kan den mycket attraktiva landskapsbilden vid Petiknäset komma att i drabbas. Vid överdämningen sätts också ett stycke orörd viltrik vildmark l under vatten. i Av betydande botaniskt och kulturhistoriskt värde är ett vidsträckt område med översilningsmarker, som till stor del skyddas som naturreservat (Svansele dammängar) genom länsstyrelsebeslut 11.9.1972 och som avgränsats som ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden och ett större område av betydelse för kulturminnesvården. Meandersträckor bildar med fuktängar, slåtterängar, myrmarker och rena lövområden en som helhet variationsrik älvmiljö av stort värde. Området vårdas som dammslätterängar med det därtill hörande dammsystemet sedan 1880-talets senare del. Ett stort antal hölador med undertimring och en akvedukt över ån vid Rörträsk finns. Området är iståndsatt och vårdas genom en stor satsning av AMSmedel. Det har högt vetenskapligt och socialt intresse. Nedanforliggande del av ån, ca en mil, går genom det stora Petikänget, som också tillhör odlingsmiljön. Petikån rinner genom ett område som är av största betydelse för renskötseln inom Mausjaurs sameby. Området har gynnsamma snöforhållanden för betning vintertid. Vid Petikträsk har byn diverse anläggningar, bl. a. arbetshage och slaktplats. Älvsträckans nedre del, som enligt Förslaget skulle dämmas, har mycket goda vinterbetesmarker och utnyttjas årligen. Byns vinterbetesmarker har i hög grad decimerats genom tillämpningen av moderna skogsbruksåtgärder.

Utredarens bedömning

Mycket stora bevarandevärden är knutna till de lör kulturminnesvården intressanta dammängama vid Svansele (som också utgör ett botaniskt vär-

Konzmenrarer älv/ör älv 185

defullt naturreservat) men också till jordbrukslandskapet vid Petiknäs och renbetet inom Mausjaurs sameby. En utbyggnad skulle ge litet energitillskott. En bestämd förutsättning för placeringen i klass 3 b är att Svansele dammängar inte påverkas.

7 g K arsbäcken

Karsbäcken är ett mindre biflöde med avrinningsområde mellan Norsjö och Bastuträsk söder om Skellefteälven och mynningen inom Finnfors dämningsområde, strax nedströms Båtfors kraftstation. Ån har i sin nedre del flera forsavsnitt medan den övre delen är mera flack och rik på sjöar. Karsträsket och Stora Sikträsket är de största.

Urbyggnadsmäjligheter Övre delen av ån kan överledas till Rengårds dämningsområde, varigenom produktionen skulle kunna öka i Rengårds och Båtfors kraftstationer. Dessutom kan fallhöjden på överledningssträckan, ca 17 m, utnyttjas i en separat kraftstation. Regleringsmöjligheterna i ån bedöms som goda. Den totala produktionen, inkl. överledningsnyttan, skulle bli ca 13 GWh/år.

Motsrâende intressen

Geovetenskapliga objekt av större betydelse har inte angivits. Botaniskt är området inte närmare undersökt. - videmarker Växtbiotoperna myrarna, och slåtterängar - torde vara av måttligt värde. Av stort faunistiskt intresse är systemets förhållandevis stora orördhet. Fina våtmarker gynnar i hög grad fågelfaunan. Stora Sikträsket har gott om sik och något harr, och där bedrivs ett om-

g

§ fattande husbehovs- och fritidsfiske med nät. I ån finns gädda, abborre, l harr men även öring. Utplantering av harr och öring har gjorts, och fisket H är relativt får anses ha visst skyddsvärde gott. Vattendraget med hänsyn till fritidsfisket, då det strömmande vattnet inom området skadats genom utbyggnaden av Skellefteälven. Öster om stambanan. på ömse sidor om Karsbäcken, har Maskaure sameby sitt viktigaste vinterbetesområde. Området är rikt på lav. Tillämpningen av moderna skogsbruksåtgärder har medfört att Maskaures tillgång på vinterbete numera är knapp. Området vid åns nedre delar är av avgörande betydelse för renskötseln inom samebyn.

Urredarens bedömning En utbyggnad av Karsbäcken ger liksom Petikån ett litet energitillskott k, men berör betydligt mindre bevarandevärden, med undantag för Maskaure g samebys vinterbete. Främst med hänsyn till detta vinterbete har älvsträckan placerats i klass 3 b. Om utbyggnad kan ske utan dämningar som allvarligt skadar rennäringen. kan älvsträckan placeras i lägre klass.

186 K onzmemarer älv/ör älv sou 1976:28

8 BUREÄLVEN

Redovisade utbygg- Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3)

l Burträsket 2 Bodträsket 3 Gamla Falmark 4 Falmarksforsen 10 35 1 5 Bodaträsket-Ytterviks- l fjärden Summa 10 35

Bureälven tillhör de minsta skogsälvarna och rinner upp strax söder om Bastuträsk. Älven flyter genom den tättbefolkade kustregionen och mynnar i havet vid Bureå någon mil söder om Skellefteälvens mynning. Ett karaktäristiskt drag är de många sjöarna nedströms Bunräsket. Älven utnyttjas idag inte för vattenkraftändamål. Längs samtliga fallsträckor finns gamla vattenkvarnar och nedlagda, mindre kraftstationer.

Utbyggnadsmojligherer Fallsträckan mellan Burträsket och mynningen har av Skellefte Kraft AB redovisats som intressant for utbyggnad. Fallrättsägare är Skellefteå kommun och enskilda markägare. Regleringsmöjlighetema, som inte har undersökts närmare, bedöms som goda. Burträsket anges som möjligt att reglera. Genom fyra kraftverk skulle älven avtrappas fullständigt mellan Burträsket och mynningen. Produktionen beräknas till ca 35 GWh/år. Det översta kraftverket, här kallat Bod/räsker, skulle utnyttja fallhöjden ned till Mjödvattenträsket (38 m). För detta krävs en 10 km lång tunnel. Vid Gamla Fa/mark läggs nästa kraftverk som tar till vara fallhöjden mellan Storselet och Falmarksträsket (4 m). Kraftverket Fa/marks/brsen skulle uti nyttja fallhöjden mellan Falmarksträsket och Bodaträsket (6 m). Det nedersta

SOU l976:28 Kommentarer älv/ör älv 187

kraftverket i älven utnyttjar den återstående fallhöjden till havet mellan Bodarräsker och Ytterviksfjärden (31 m). Sträckan Bodaträsket-mynningen (ca 7 km) skulle därigenom få en kraftigt minskad vattenföring. Bureälven är också aktuell för en prototypanläggning for standardiserade småkraftverk. Ansökan för en anläggning på 0.4 MW är ingiven till vattendomstol. Anläggningen skulle placeras i Stormyrforsen och utesluter i så fall att den översta fallsträckan blir utbyggd på ovan angivet sätt (Bodaträskets kraftverk).

Motsrâende intressen Bureälvens landskap är av en for övre Norrland mindre vanlig typ. Det påminner starkt om Mellansverige, vars geologiska och morfologiska särdrag kan återfinnas också här. Landskapet är av slättkaraktär med foga kuperad terräng och moräntäckta bergpartier. Uppströms Burträsket, där den ordinära norrlandsterrängen gör sig gällande, har Bureälven flerstädes en någorlunda sammanhängande dal. De presenterade utbyggnadsförslagen Bodträsket och Bodaträsket innefattar omfattande åtgärder med långa överledningar och torrläggningar. Älven kommer på dessa sträckor att nästan totalt ändra karaktär. Ur zoologisk synvinkel är serien av sjöar och det omgivande odlingslandskapet viktigt. Sjöarna är medelgoda fågelsjöar. l området finns en relativt stor älgstam som dock inte är så beroende av de lågklassiga lövbeten som själva älv- och sjöstränderna erbjuder. Utbyggnadsplanerna innefattar vittgående förändringar i systemet och fågelsjöarna påverkas sannolikt i negativ riktning. Älvens utpräglade karaktär av slättland sätter sina spår också på floran. Vattenvegetationen, speciellt i de grunda sjöarna, är ovanligt frodig. men artsammansättningen kan knappast sägas vara märklig. Med en utbyggnad enligt förslaget, utan större dämningar, skulle det trots de långa tunnlarna vara möjligt att i ston behålla den naturliga växtligheten genom ett genomtänkt system av grunddammar och bestämmelser om vattenståndsvariationer och minimivattenforingar.

Älvsystemet kännetecknas av ett stort antal huvudsakligen sjölevande

fiskarter, där strömfiskbestånden intar en begränsad och obetydlig plats. Antagligen skulle strömfiskbestånden och därmed fritidsfiskets värde kunna förbättras betydligt. Fiskbestånd med hög andel strömfisk såsom i de andra skogsälvarnaskulledock aldrig kunna åstadkommas. Bureälvens största värde från fiskesynpunkt är att den är lättåtkomlig och ligger nära Skellefteå. Älvens fiske är därför mycket intensivt utnyttjat, framför allt i den del av älven som berörs av utbyggnaden. Genom sitt läge i den relativt befolkningstäta kustbygden nära Skellefteå har Bureälven goda förutsättningar som rekreationsälv, trots sin ringa längd och avsaknaden av vildmarkskaraktär. Sträckan från Neboträsket genom Burträsket och ned till Falmarksforsen är iordningställd som kanotled. Den är en av de få sträckor i Övre Norrland där man satsat ordentligt på att utmärka leden, markera angöringsplatser fore forsar, bygga vindskydd och rensa upp transportstigar forbi några forsar. Området hör till Västerbottens rikaste odlingsbygder, med talrika vär-

188 Kommentarer älv for älv

defulla lämningar av äldre bondekultur. Vid Burträsket är också flera fångstboplatser kända. Lösfynd av stenålderskaraktär finns i större delen av området, i den nedre förekommer gravfält och rösen från brons- och järnålder. Lantbruksnämnden bedömer att en begränsad höjning av Burträskets och Bodträskets vattenstånd kan tolereras. Områdena uppströms Gamla Falmark (Hjoggböleträsket) och Falmarksforsen är känsliga även för små dämningar. Älven omges delvis av relativt god skogsmark. Inverkan av en utbyggnad kan inte bedömas, då inga regleringar närmare preciserats.

Urredarens bedömning Bureälven är ett av de tydligaste exemplen i utredningens material på en skogsälv i nära samspel med kulturbygd. Det ñnns också ett llertal lämningar i älven efter tidigare utnyttjande av vattenkraften. Nu är älven en utmärkt kanotled och har stor betydelse för rekreationslivet, bl a genom närheten till Skellefteå. Den utbyggnad som redovisats skulle ge relativt litet energi och troligen inte vara lönsam. Ãlven har placerats i klass 3b.

SOU l976z28 Kommentarer älv för älv

9 RICKLEÅN

m.ö.h. 300

ä nu Risån.

5” g = 200 _gm s .E

I 2 lll] 3-

ål.

;s 3 t -. 5 U 50 km

Uppströms Bygdeträsket har Rickleån flera grenar, bl. a. Sikán och Risån, som båda avvattnar ett sjönkt område sydost om Norsjö. Egentliga Rickleån är den knappt 5 mil långa älven från Bygdeträsket (+ 131 m) till Bottenviken. Flodomrâdets nedre del är starkt kulturpräglat. De nedersta två milen, nedanför Robertsfors, har aldrig utnyttjats för flottning. Rickleån är det enda vattendrag i Norrland, stort nog att flottas, som på nedersta sträckan närmast havet saknar flottledsbyggnader. På hela denna sträcka är alltså åfåran orörd. Vattendraget skiljer sig också från de flesta andra genom de storsteniga forsarna. I dag finns i Rickleån fyra kraftverk i drift, alla med en effekt mindre än l MW. Det översta (Bygdsiljum). vid Bygdeträskets utlopp, ägs av Bygdsiljums Kraft AB. De tre övriga (Fredriksfors, Sågforsen och Bruksforsen), som alla ligger i samhället Robertsfors, ägs av M0 och Domsjö AB. Fem sjöar är reglerade: Lidsträsket, Granträsket, Tallträsket, Bygdeträsket och Bjursjön. Fallägare i ån är huvudsakligen Skellefteå kraftverk och M0 och Domsjö AB genom Robertsfors AB.

190 Kommentarer älv fdr älv

U Ib yggrzadsmoj/igheter uppgifter från Vattenbyggnadsbyrån (VBB) och Skellefteå kraftverk Enligt kan älven byggas ut utan ytterligare sjöregleringar. Det översta kraftverket skulle och ersätta det nuvarande kraftverket där. Proligga i BygdSi/jllm duktionen skulle kunna ökas från 1,5 till 6 GWh/år.

Tilloppet till Äå/g/unds kraftstation (fallhöjd ca 30 m) utförs som en kanal genom översta delen av den odlade marken i Älglunds by. Delvis kan den befintliga kanalen för Ãlglunds tidigare kraftverk användas. Vattnet äterleds

via en ca 2 km lång utloppstunnel och utloppskanal som mynnar nedströms

Åselestupet. Överk/intens kraftverk (fallhöjd ca 28 m) förläggs med sin damm

200 m nedströms Siknäsforsens nacke. Därigenom indäms Kvarnforsen och ett ca 9 km långt sel bildas. Detta kan användas som korttidsregleringsmagasin. Vattnet återleds till älven i selet nedströms Stuphällsforsen genom kraftverk utnyttjar fallen ca 3 km lång utloppstunnel. Isak/äbod/ozsens (ca 13 m) mellan Överklintens kraftverk och Robertsfors (det behöjden Fredriksfors kraftverk). Produktionen i dessa tre anläggningar skulle fintliga bli sammanlagt ca 70 GWh/år. av befintliga stationer i En ombyggnad och eventuell sammanslagning Robertsfors bör enligt Skellefteå Kraft undersökas. Sträckan Robertsfors-havet har en fallhöjd av 26 m men utbyggnadsmöjligheterna är inte närmare undersökta. En utbyggnad beräknas kunna be 28 GWh/år.

Motsrâende intressen Älven tillhör de geovetenskapligt mindre framträdande av skogsälvarna. Vattendraget är redan påverkat av tidigare åtgärder och inverkan på geovetenskapliga objekt av de nya utbyggnadsplanerna är måttliga. Biotopvariationen längs ån är förhållandevis god, och viktiga rastlokaler för fågel finns bl. a. vid Bryneträsk och utloppet av Bygdeträsket. Fiskgjuse och andra än mer sällsynta djurarter har påträffats. Utpostbestånd av braxen, nors och Siklöja förekommer. Bygdeträsket är föreslaget som referensområde för siklöja. Bygdeträsket och Rickleåns dalgång ligger inom ett område som är avsatt som riksobjekt för den vetenskapliga naturvärden. Avdelningen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet har nära Rickleåns mynning en biologisk faltstation som tjänar som bas för ekologiska studier i rinnande vatten i Norrland. En utbyggnad av älven skulle omöjliggöra fortsatt forskning av detta slag i Rickleån, som är den enda skogsälv där man har tillgång till långa serier av såväl biotiska som abiotiska mätvärden. Även en mindre utbyggnad i älvens övre delar bedöms få denna allvarliga effekt. På älvens nedersta sträcka finns ett laxbestånd som de bästa laxåren resulterat i en uppvandring av ca 400 laxar. Laxlisket i Rickleå by är av kulturhistoriskt intresse, eftersom det är omnämnt redan på 1200-talet och under 1500- och l600-talen erhållit särskilda privilegier som fortfarande kvarstår i speciñka rättsregler. Sträckan mellan. Bygdsiljum och Robertsfors är ett utmärkt sportliskevatten med öring och harr. Ovanför Bygdeträsket förekommer också långsträckta strömmar med öring och harr i de tre stora tillflödena Risån. Sikån och Tallån.

SOU l976z28 Konzmenrarei älv .för älv

Bygdeträsket är en äldre fångstkulturmiljö med boplatser och Iösfynd från stenåldern. Några mil nedströms har sydskandinaviska flintyxor påträffats. Vid Bygdsiljum finns dessutom lämningar i form av bl. a. gruvhål från en l600-tals-järngruva. Robertsfors har lämningar.av 1700-talets järnbruk med rester av stångjärnshammare, masugn, herrgård och kyrka. En utbyggnad utan ytterligare sjöregleringar bedöms inte komma att påverka jord- och skogsbruket kring älven.

Urredarens bedömning Rickleån utmärks bl. a. av att sträckan mellan Robertsfors och havet aldrig har rensats för flottning och skiljer sig därmed från andra flottningsdugliga vattendrag i Norrland. På denna sträcka har sedan 1960 först Laxforskningsinstitutet, senare avdelningen för ekologisk zoologi vid Umeå universitet bedrivit forskning som skulle påverkas mycket negativt av en utbyggnad, även i älvens övre del. I övrigt har älven stort värde främst från liskesynpunkt, där den nedre delen erbjuder ett laxñske med mycket gamla traditioner. Älven har placerats i klass 3 b. Klassningen förutsätter att den kulturhistoriskt värdefulla miljön i Robertsfors inte skulle påverkas av en utbyggnad.

192 Kommentarer älv/ör älv

10 SÄVARÅN

Sävarån tillhör de mindre skogsälvarna. Åns övre del ligger inom ett flackt område. Den nedre delen är brantare och har större fallhöjder än sjörikt motsvarande del av Rickleån. Odlad bygd förekommer sparsamt efter ån. l Sävarån finns inga kraftverk. Sedan lång tid tillbaka finns dock ett stort antal dammbyggnader främst för flottningsändamål. Under de senaste åren, sedan flottningen utförts. lagts ned, har återställningsarbeten

U rbyggnadsmöj/igherer Några konkreta planer på utbyggnad har inte presenterats. Svenska Kraftoch Vattenfall har bedömt det möjligt att utvinna ca 200 verksforeningen GWh/år i älven.

Morstående intressen är Sävarån särpräglad i första hand genom sina extremt flacka Geologiskt omgivningar. Storsävarträsk och Lillsävarträsk har båda flacka stränder med stor andel myrmarker, känsliga for reglering. Stora delar av ån har fortfarande vildmarkskaraktär och är därigenom värdefulla för djurlivet. Goda våtmarker finns vid Botsmark och i anslutning till de nedre delarna av älven. Dessa områden rastlokaler för fågel. Bla. fiskgjuse har är i regel också viktiga observerats inom området. Då inga preciserade planer för utbyggnad preinte närmare bedömas. Dämningsmagasin i senterats kan miljöeffekterna

Kommentarer älv för älv

den övre, omväxlande och sjörika delen av systemet skulle få allvarliga konsekvenser för såväl flora som fauna. På de nedre sju milen utgörs älven huvudsakligen av strömsträckor och forsar, dvs. utmärkt miljö for strömfisk. Biflödena är få och små och har liten betydelse för fisket. Under de senaste åren, sedan flottningen lagts ned, har omfattande återställningsåtgärder utförts, som inneburit att de flesta gamla hindrande dammbyggnader och flottningsanordningar utrivits. Sävarån upp till Botsmark utgör nu ett fiskevårdsområde med ett snabbt expanderande fritidsfiske och ökande uppvandring av framför allt havsöring. Harren dominerar dock fortfarande strömsträckorna. Hela den från fiske-

synpunkt mest intressanta sträckan nås på mindre än en timme med bil

från Umeå. Kulturhistoriskt mest intressant är Sävar, med rester av järnbruket från tidigt l800-tal och platsen for Johannesfors bruk. Inverkan av en utbyggnad kan inte bedömas, då konkreta projekt saknas. Detsamma gäller for jordoch skogsbruket.

Utredarens bedömning I Sävarån har inga utbyggnadsprojekt presenterats, trots att åns storlek och topograñska förhållanden talar for att en utbyggnad vore möjlig. Sävarån

har betydelse for fritidsfisket och är välbelägen i förhållande till Umeå. Be-

träffande övriga bevarandevärden råder viss osäkerhet. Ãlven har med någon tvekan i valet mellan klasserna 3 b och 2 placerats i den senare klassen.

194 Kommentarer älv jör älv

ll UMEÄLVEN

. A

p›9**2!1:

“kJ

i*- “J

rig. i]

1x_

vrvvfg.*.

Kommentarer älv/ör älv 195

m.ñ.h. 700

Tamasjon Biellojaure

Glirjan

--i-----Hülajksjin

Nedre

8.

.00 0vre

ÖVETUMZH

Abellvaüncl

300 § 9 g. _ 200 å

vattnet

51 1 100 400

@2|

”

0 ll. Umeälven Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasins-

_A-Awwgoomom-N

5 Ajaure 7 Gardikfors 8 Umluspen 9 Stensele

uOOLnuuuuoo

10 Grundfors 11 Överstjuktan 50 150 14 Bålforsen 15 Betsele 16 Hällforsen

Summa å. ›- 600 805

a Om Fjällnäs inte byggs har produktionen i Tärna och Forsbäck beräknats till ca 85 GWh/år vardera.

196 Kommemarer älv/ör älv

Umeälven har sina källområden i Tärnatjällen nära norska gränsen och tvâ större bivattendrag, nämligen Juktån, som rinner in i Umeälven nära Gunnarn, och Vindelälven, som mynnar i huvudälven endast tre mil från havet. Umeälven är i stort sett helt reglerad ända upp i sina översta delar (Överuman och Abelvattnet). Mellan Ajaure och havet är älven i praktiken fullständigt avtrappad. Det nedersta kraftverket, Stornorrfors, som är älvens största, ligger strax nedom Vindelälvens inflöde. Mellan Storjuktan i Juktån och Storuman i Umeälven pågår utbyggnad av landets största pumpkraftverk, Juktan. Sammanlagt finns i Umeälven med biflöden 17 kraftstationer i drift eller under byggnad. De producerar tillsammans drygt 7 TWh/år. Vindelälven är helt outbyggd för vattenkraftändamål men är enligt direktiven undantagen från utredningens arbete. Utbyggd beräknas den kunna producera ca 3,9 TWh/år. Vattenfall har redovisat forslag på fyra nya anläggningar i övre Umeälven och en i Juktåns översta del. En effektutbyggnad av älven skulle omfatta Vattenfalls kraftstationer Ajaure, Gardikfors, Umluspen. Stensele och Grundfors samt Båkabs kraftstationer Bålforsen, Betsele och Hällforsen.

11 a, b Klippen, Tärna Älvsträckan mellan Överuman och Gäutan är påverkad genom Överumans reglering, som dock är förknippad med villkor om viss tappning för att undvika skador på Ahasjöns och Laisans deltabildningar. Laisan är oreglerad liksom Ahasjön. Mellanriksvägen, “Blå vägen, följer nära älven som också ligger i anslutning till turistområdena kring Hemavan och Tärnaby.

U tbyggnadsmöjligherer

Klippans kraftverk (tidigare kallat Björkfors) skulle få sin damm vid Mär-

kesforsen, ca 5 km nedströms regleringsdammen vid Överumans utlopp. Därigenom däms älven upp 19 m till + 515 m (Överumans sänkningsgräns

ligger vid + 520 m). Överuman-magasinet skulle användas for såväl års-

reglering (amplitud 4,4 m) som korttidsregleri ng (amplitud ca 0,1 m). Vattnet leds genom tunnlar förbi ca 6 km av älvfåran till nedanför Kvarnforsen. I Ahasjön som ligger nedom utloppet kommer vattenståndet att variera upp till 0,5 m på grund av kontidsregleringen, medan variationerna i Laisan blir avsevärt mindre. Klippen beräknas producera ca 90 GWh/år. Tärna kraftverk skulle utnyttja fallhöjden mellan Laisan och Gäutan. En damm placeras ca 1,5 km nedströms Tärnaåns inflöde i Umeälven. Därigenom däms Laisan till ett vattenstånd 1,6 m över medelvattenståndet (amplitud 2 m, volym 35 Mm3). Om man bygger Fjällnäs och Forsbäcks kraftverk (se 11 c) bortleds stora delar av Tärnaåns vatten ( i genomsnitt 24 m3/ s) som annars skulle komma Tärna kraftverk tillgodo. Utan Tärnaåns vatten kan Tärna producera ca 55 GWh/år, annars ca 85 GWh/år.

Motsräende intressen_ Området är av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden och bl. a. mycket rikt på geovetenskapliga företeelser av hög kvalitet. Det gäller stor-

Kommentarer älv för älv 197

- JJ X x

(MM

++ *x 4 * + +gükç

P

å + . A, . , M ä Laimpu 4 ” › V z . l

:rum

Ö

4 r L y 2

+ .

ø z + y-r/ i;

Y

i b

U q. AR fAL ET p * . 4 i g K , i *w , å . / F* §5- ] ”wo + s , §5 \ç . N 0 RA . + * Im + uSyluloppm 7. f Gow”. X “up” _Bpmbupl Q_ 1 Klipp: 5 FV Guverte - + a ° x STORFJÃLLET ; ,z

-\ i h T a; *

G700 Nam

2 x Annk

\ nv-x

\ * \\ ,,_ 4 x ;i C _g /*§ Av §7 *s .../ /øv SM 5,_ - , 10mm: 1. C i_

Vg , s I

v . u \ 4 . l

: k” i \ iv* sömn ORFJÄLLET z urlmug \ i ñ ä * \ : .r “ *F j Pope Blanka- \ I av 0 V : d

k

+ Y + . “ 4

i

\ n :ml .v * * , a 5 Ar e F, a I I e.- :Ä - \ . -c

i . \ _ r _ mnlb i E

sk, _ Skalma/aurc ñ\ a» g unna \ \§ _J 4

i än 7 noFoååa vaørya. m!”

I o, VI LSEN , *\\*v-v 4 e 2 nanm I v z . & Gud Jiilu u .M :i arg t 4 “ * V ”t”

Projekten K Iippen (ll a), Tärna (ll b), Hällnäs och Førsbäck (ll c), Överstjuktan (II d) i Umeå/ven sam! Virisen och

Ska/major: i Vapsrä/ven (I 7).

formerna som mycket tydligt visar hur terrängen anpassats till berggrunden

och hur inlandsisen format dalgången. I båda avseendena hör dalgången

till de allra förnämsta exemplen i landet. Vi har här en av landets bäst

utbildade genombrottsdalar, jämförbar endast med Vojmåns dal vid Borka

och kanske Stora Luleälvens dalgång ovan Saltoluokta. Den senare är dock

regleringspåverkad. Sträckan nedströms genombrottsdalen har andra hög-

klassiga naturvärden i form av deltat vid Hemavan (i Ahasjön) och deltat

i Laisan. De är olika till sin typ och utformning och kompletterar därför

198 Kommentarer älv/ör älv

varandra. Den Föreslagna utbyggnaden kommer att ge älven karaktär av älvmagasin uppströms och torrfåra nedströms dammen. Därmed går ett tydligt moment i dalens utveckling förlorat. Problemet att placera överbliven kan bli stort i den trånga och känsliga dalen. Regleringen kan sprängsten komma att störa utvecklingen av de två deltaområdena. Laisandeltat torde ur geovetenskaplig synvinkel vara särskilt känsligt. En illa anpassad reglering av Laisan kan ytterligare komma att förvärra situationen. Från fiskesynpunkt är strömsträckan nedom Umfors mycket hån påverkad av Överumans årsreglering. Bestånden av öring och röding har skadats svårt. Husbehovsfiske bedrivs dock fortfarande (särskilt i Ahasjön), liksom ett begränsat sportfiske huvudsakligen av fiskerättsägarna. I Västansjön och Laisan har sedan gammalt bedrivits ett betydande avsaluoch husbehovsfiske. Avsalufisket har nästan försvunnit, men regleringarna har inte åstadkommit några större skdaor och husbehovsñsket bedrivs fortfarande i stor omfattning, framför allt efter sik men i viss utsträckning l även röding och öring. Fritidsfisket ökar kraftigt och betyder mycket för l turistnäringen. Intill strömmen mellan Laisan och Gäutan ligger Tärnabys campingplats. Detta korta älvavsnitt besöks av ett mycket stort antal turistfiskare. Fisket i strömmen, mest efter öring, påverkas föga av hittillsvarande regleringar. Nu föreslagen utbyggnad skulle totalskada detta fiske. För hotellrörelsen kring Hemavan, som utgör centrum och bas för hela bygdens turistnäring, är fisket en viktig förutsättning. Omkring 60 å 70 % av hotellgästema sägs efterfråga fiske. Efterfrågan kan inte på något vis täckas av de närbelägna fiskevattnens kapacitet. De bästa och produktivaste sträckorna i själva älvdalen är svårt skadade. En ytterligare förstöring av dessa vatten bör enligt liskeristyrelsens mening inte få ske. Detta avsnitt av Ume älv ligger inom fjällkedjan som är av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Landskapsbilden är storslagen och närheten till högfjällsnaturen gör området mycket attraktivt för olika slags friluftsliv. Området är mycket lättillgängligt från “Blå vägen”, och detta visar sig även med fyra hotell och fem stugbyar. Flera i den väl utbyggda turistservicen områden med koncentrerad fritidsbebyggelse finns också i dalgången. En aktuell inventering har inte påvisat några fornlämningar. Det förefaller dock inte osannolikt att tidigare strandbundna boplatser kan vara överlagrade av älvsediment i samband med att älven brutit sig nya fåror. Stränderna såväl kring Laisan som kring Överuman har visat sig vara mycket rika på boplatser. Tärnabygdens gamla kontakter med Norge avspeglar sig i många drag i den traditionella kulturen. Ahasjöns deltaland bildar förutsättningen för de vidsträckta översilningsängama vid Hemavan. De naturliga översilningsängama utgör ett förstadium till mer utvecklade former i syfte att höja ängsbrukets avkastning. Kring sjön Laisan finns äldre bebyggelse, bondekultur och samiska kulturlämningar samt betydelsefulla lämningar från fångstkulturen. Riksantikvarieämbetet anser dessa miljöer vara av oersättligt värde. Ämbetet förutsätter att de för vattenreglering känsliga översilningsängama vid Hemavan och miljön kring Laisan förblir opåverkade men anser ändå att skadorna skulle bli avsevärda vid en utbyggnad. Betesmarkema för Umbyns sameby har på olika sätt påverkats av ett stort antal vattenregleringar. Omställningssvårigheterna för samebyns renskötare har varit och är fortfarande betydande. Problemen för samebyn för-

›-..›.›.t›.v-_ Kommentarer älv/ör älv

u-wns-

orsakade av skogsvårdsâtgärder och turism (fjällhotell och fritidsbebyggelse) har varit avsevärt större än for någon annan sameby i länet. indirekta följder av både vattenregleringar och turism har uppkommit i form av ett ökat tryck från ortsbefolkningens sida beträffande anspråk på vatten för hus-

...www

behovsfiske inom samebyarnas områden och från turisterna när det gäller Y sportfiskevatten. Med hänsyn till tidigare intrång av vattenregleringar samt med hänsyn till de övriga yttringar av samhällsutvecklingen som drabbat Umbyns sameby, bör enligt lantbruksstyrelsen inga ytterligare regleringar genomföras inom Umbyns samebys betesmarker.

knn-ørvvrw-

U tredarens bedömning Vid K/ippen skulle en forssträcka i ett viktigt turistområde torrläggas vid en utbyggnad. Denna älvsträcka är dock som nämnts redan nu påverkad av Överumans reglering. De värdefulla deltabildningarna vid Hemavan och i Laisan kan också komma att påverkas vid en utbyggnad. En särskild sakkunnig studerar f. n. möjligheterna att undvika allvarliga skador på deltabildningama. Placeringen i den slutliga rangordningens klass 2 utgår från att sådana möjligheter visar sig finnas, samt att utbyggnaden inte berör de kulturhistoriskt värdefulla översilningsängarna vid Hemavan. Vid Tärna skulle en för fiske och rekreation betydelsefull fors försvinna. Vidare förutsätter projektet reglering av Laisan med dess känsliga deltaland och värdefulla kulturminnen. Mycket höga bevarandevärden och relativt låg kraftnytta gör att detta projekt har placerats i klass 4.

11 c Fjällnäs och Forsbäck . Tärnaån med Tärnasjön är ett av Umeälvens opåverkade källflöden. Vattenfall har tidigare skisserat en utbyggnad i Tärnaån som innebar överledning av vatten från Vindelälven till Tärnaån och reglering av Tärnasjön. De starka naturvårdsskäl som talar emot ett ingrepp i Tärnasjön har gjort att Vattenfall nu har studerat möjligheterna att reglera Tärnaâns vatten på annat sätt.

U rbyggnadsmöj/igherer Hällnäs kraftstation skulle utnyttja fallhöjden mellan Biellojaure och Oltokjaure. Kraftverket, som skulle ge ca 250 GWh/år, forsörjs med Tärnaåns vatten och det vatten som rinner till Biellojaure. Tärnaån skulle dämmas till Tärnasjöns nivå med en spärrdamm strax nedom Murtserjukkes utlopp i Tärnaån. Från dammen leds vattnet i en 8 km lång tunnel över till Biellojaure, som däms 23 m till 0,5 m under Tärnasjöns medelvattenstånd. Därigenom överdäms ca 16 km? mark. Biellojaure skulle få amplituden 20 m och magasinsvolymen 420 Mm3. Från dammen vid Biellojaures utlopp dras tillopps- och utloppstunnlar med en sammanlagd längd av drygt 3 km genom den underjordiska stationen till Oltokjaure (se figur under ll a, b). Oltokjaure, som normalt avvattnas till Tämaåns nedersta del, skulle genom en spärrdamm vid det nuvarande utloppet och en kanal till Juksjaure istället kunna ledas till den sistnämnda sjön. Därigenom skulle vattnet som

200 Kommentarer älv/ör älv

utnyttjats i Fjällnäs kraftstation (Tärnasjön och Biellojaure) kunna nyttiggöras också i Forsbäcks kraftstation. Genom en 18 m hög spärrdamm vid Girjans utlopp skulle också Girjesåns vattensystem ledas över till Juksjaure. Förutom Biellojaure skulle Oltokjaure och Juksjaure utnyttjas som regleringsmagasin. Magasinsvolymen blir sammanlagt 200 Mm3. Dämningsåtgärderna medför att ca 6 km? mark överdäms. En följd av att Girjesåns vatten leds till Juksjaure blir att dess vatten nyttiggörs också i kraftverken Ajaure och Gardikfors. Om Tärnaåns vatten kan utnyttjas i Forsbäcks kraftstation blir årsproduktionen ca 155 GWh. Enbart Girjesån ger ca 85 GWh och även sämre lönsamhet.

Morstående intressen Tärnaån ligger i väglöst område och inom ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Tärnaåns dalgång är ovanligt rik på geovetenskapliga företeelser i ofta perfekt utformning. Det gäller både glacialerosionens storformer och särskilt isavsmältningsformerna, som är mycket varierade. Moränformema norr om Biellojaure har också högt intresse. Ol-

tokjaures dal har karaktären avvöppen U-dal, medan dalen närmast J uksjaure

har ett vackert mindre vattendrag med meanderlopp. Fjällnäs-projektet påverkar Tärnasjön vid dess lågvattenstånd, Forsavan i vid andra vattenstånd än högvatten samt hela Tärnaån nedströms. Dessa områden har en synnerligen värdefull vegetation, för Tärnasjöns södra del och Forsavan inte minst vattenväxtlighet. Oltokjaure och Biellojaure är kända för exceptionell rikedom på strandväxter - särskilt Oltokjaure också vattenväxter. Däribland finns ett stort antal sällsynta eller tämligen sällsynta kalkgynnade arter. Ånkadalens vidsträckta område med myrmark överströdd med moränöar och med talrika småtjärnar är en säregen och artrik vegetationsmiljö med stort inslag av s. k. extremrikkärr, men större delen av detta område är ännu outforskat. Juksjaure, Bleriken samt Nedre och Övre Girjan är inte fullt så artrika, men det finns bl. a. partier med extremt frodig växtlighet som ersatt tidigare slåtterhävdade ängar. De två projekten berör ett flertal sjöar och vattendrag med synnerligen värdefullt fiske. Hela Tärnaån samt Forsavan berörs och troligen också Tärnasjöns öringbestånd. Själva Tärnasjön har sådant värde ur såväl fiskeribiologisk som rent vetenskaplig synvinkel och som husbehovsñskevatten for bofast onsbefolkning och renskötande samer att den från liskesynpunkt betraktas som enastående. Ned till den tänkta överledningspunkten är fisket i ån av stort värde. Även nedre delen, särskilt nedanför tillflödet från Oltokjaure, är ett mycket fint fiskevatten och har betydelse som reproduktionsområde för Laisans och Gäutans öringbestånd och för fisket på forssträckan mellan Laisan och Gäutan. Ett intensivt fritidsfiske bedrivs också bl. a. i strömmarna mellan sjöarna i Girjesån. Området är av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Vattendragen är lättillgängliga med bl. a. Tärnaby som närbelägen serviceort. Koncentrerad fritidsbebyggelse finns redan på flera platser och trycket är ston för att öppna nya områden för bebyggelse. Vintersport dominerar områdets användning i dag, men en utbyggnad av sommarleder med övemattningsmöjligheter skulle göra området mera allsidigt utnyttjat.

Kommentarer älv för älv

Området utgör ur kulturminnesvårdens synvinkel ett viktigt jämförelseområde i förhållande till den nästan fullständigt utbyggda Umeälven. Riksantikvarieämbetets kunskap om området är översiktlig. Området kring Tärnasjön, Biellojaure och Oltokjaure utgör en samisk kulturmiljö med talrika äldre lämningar. lnom området finns också fångstkulturlämningar, boplatser och fångstgropar. Projekten är belägna inom områden som Umbyns sameby utnyttjar för vår-, sommar- och höstbete, och undantagsvis som vinterbete. Berörda områden är särskilt värdefullt vårbete under renarnas uppflyttning till högfjällsområdena. Projekten skulle även påverka av ålder nyttjade renflyttningsleder vid naturliga passager eller älvavsnitt där renflyttning måste äga rum såväl under vår- som höstfiyttning. Umbyns renkontrollslakteri ligger vid Ballerluspen i anslutning till Fjällnås dämningsområde. Förlusten av betesmark vid en utbyggnad måste ses i relation till betesmarksförluster p. g. a. tidigare vattenregleringar samt förluster och störningar genom bebyggelse, skogsvårdsåtgärder, turism etc. Med hänsyn till de intrång som tidigare drabbat samebyn anser lantbruksstyrelsen att ytterligare regleringar inte bör göras inom byns betesområden. Vid Fjällnäs bedöms jordbruksnäringen inte påverkas menligt. Dämningen vid Juksjaure och Bleriken kommer att skada jordbruksjord men detta jordbruk bedöms inte komma att bestå, oavsett kraftutbyggnaderna. Skogsbruket bedöms lida marginella skador av en utbyggnad.

Urredarens bedömning Projektet Fjä/Inäs skulle utnyttja vattnet i Tärnaån genom omfattande ingrepp. Mycket höga bevarandevärden har redovisats från alla relevanta bevarandesynpunkter. Särskilt Tärnasjön och Forsavan, som skulle påverkas vid naturligt låga vattenstånd, är av utomordenligt stor betydelse även i ett internationellt perspektiv. Det gäller såväl från naturvårdens som fiskets och friluftslivets synpunkt. Älvsträckan (Tärnasjön-Tämaån) har därför placerats i klass 4. Även projektet Forsbäck förutsätter stora ingrepp även om en överledning av Tärnaåns vatten utesluts. Bevarandevärdena vid Girjesån är mindre än för Tärnaån, men bl. a. fritidsfisket har stor betydelse i ett område där tillgången på fiskevatten genom tidigare vattenkraftutbyggnad är knapp. Projektet berör vidare Umbyns sameby, som enligt Iantbruksstyrelsens mening inte bör utsättas för ytterligare intrång. Eftersom en utbyggnad av Forsbäck med Tärnaåns vatten inte bör komma ifråga och en utbyggnad för endast Girjesåns vatten ger relativt liten kraftnytta har älvsträckan placerats i klass 3 b.

ll d Överstjuktan

Urbyggnadsmoj/igherel

l Juktån är sjöarna Storjuktan och Fjosoken reglerade. Överstjuktans kraftstation skulle utnyttja fallhöjden mellan Överstjuktan och Fjosoken, ca 85 m. Överstjuktan däms upp 6 m med en damm vid utloppet. Tillopps- och av-

loppstunlama blir tillsammans 13 km långa (se figur under ll a, b).

202 Kommentarer älv fdr älv

Motsrâende intressen Älvsträckan ligger i väglöst område och ingår i Vindelfjällens naturreservat. Landskapet är representativt för övergången ljäll-förfjäll inom fjällbergarterna och bildar en slående kontrast till motsvarande övergångszon i Norrbottensljällen. En dämning enligt utbyggnadsplanerna skulle kunna skapa fula strandplan vid sjön. Vegetationen är inom vissa områden rik och frodig. Området har inte inventerats ur zoologisk synvinkel.

I Överstjuktan bedrivs ett omfattande husbehovsfiske och även i viss utsträckning avsalufiske på röding. Överstjuktan är näst efter Virisen den största återstående oreglerade rödingsjön i Västerbottens län. Öring ingår

också i fångsterna. Fisket i Juktån har först under de senaste åren upplåtits till allmänheten.

Överstjuktans avsides läge har tidigare verkat hämmande på utnyttjandet

av fisket. Sedan väg nyligen framdragits har fritidsfisket expanderat kraftigt. Fångstgropar samt samiska lämningar (kultplats, grav) är kända från

Överstjuktans norra del. SkadeefTekten vid en utbyggnad kan inte bedömas,

men de kända fornlämningarna är mycket känsliga för regleringar.

Överstjuktan ligger inom Umbyns område, där inga ytterligare regleringar

enligt lantbruksstyrelsens mening bör genomföras (se vidare 11 a-b och 11 c).

Kring Överstjuktan finns ett flertal ljällägenheter. En mindre dämning

av sjön kommer inte att medföra skador av betydelse. Skogsbruket kommer inte att åsamkas några större skador.

Utredarens bedömning

Överstjuktan skulle ge relativt liten kraftnytta med dålig lönsamhet. En

utbyggnad skulle bl. a. innebära ingrepp i väglöst land i ett område med flera viktiga vandringsleder för ljällturismen och goda liskemöjligheter. Älvsträckan har, i valet mellan klasserna 3 b och 2, med viss tvekan placerats i den förstnämnda klassen.

Kommentarer älv för älv 203

12 ÖREÄLVEN

mñh.

Loøualvun §5

§ zoo;

,lg

:é

wê-Ä “5 3

Utneålven l Humla s 7 n: Sllkm

Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3)

2 Örträsk 35 3 Prováker 4 Agnäs 5 Storforsen 50 200 6 Åliden 7 Laxforsen 8 Långed

Summa 50 200 35

Tre utbyggnadsalternativ har redovisats: a) utbyggnad av endast Ore älv (enligt tabellen). b) överledning av Lögde älv till Öre älv som byggs ut, varvid fallhöjden mellan älvarna utnyttjas (ca 320 GWh/år). c) överledning av Öre och Lögde älvar till Ume älv (310 GWh/år).

204 Kommentarer ä/vför älv

Öreälven rinner upp väster om Lycksele. I sin övre del passerar älven genom ett sjöfattigt skogs- och myrlandskap praktiskt taget utan fast bebyggelse längs stränderna. Efter ungefär halva sitt lopp passerar älven sjön Ön räsket, och det omgivande landskapet ändrar där karaktär till odlad bygd. Älven är känd för sina markerade meanderlopp, särskilt vackert utbildade mellan Bjurholm och Agnäs. Älven är oreglerad, bortsett från smärre ingrepp, bl. a. i Önräsk for flottningsändamål (amplitud 1,5 m) samt ett par mindre kraftverk: Storforsen och Agnäs. Älven flottas fortfarande.

Urbyggnadsmöjligheter Fallägare i Öreälven är bla. M0 och Domsjö AB, och i övrigt i stor utsträckning enskilda markägare. Vännäs Kraft AB som äger Agnäs kraftstation innehar i övrigt inte fallhöjd i Oreälven, men har däremot fallintressen j i Lögde älv. Enligt ett förslag till utbyggnad som Vännäs Kraft AB låtit skulle vatten i upprätta, Lögdeälvens ledas över från Lögdasundsselet till | Örträsket i Öreälven. Fallhöjden mellan dessa bägge sjöar är nära 100 m och skulle utnyttjas i en anläggning kallad Örträsk. Sträckan mellan Örträsket och havet avtrappas nästan helt i sex kraftverk. Kvar blir en outbyggd flack sträcka kring Bjurholm. l förslaget är Örträsket samt Stora Lögdasjön och tidigare flottningsreglerade småsjöar i Lögdeälven tänkta att användas som regleringsmagasin. Förslaget om utbyggnad av Öreälven bygger på att vattnet från övre Lögdeälven leds över och utnyttjas i Öreälvens kraftstationer. En utbyggnad enbart av Öreälven, som skulle kunna ge ca 200 GWh/år, är inte aktuell. Enligt ett alternativt utbyggnadsforslag kan Lögde och Öre älvars vatten ledas vidare från Örträsket till Harrseles dämningsomrâde i Umeälven för att där tas till vara i kraftverken Harrsele, Pengfors och Stornorrfors. Detta skulle ge en sammanlagd energiproduktion på ca 310 GWh/år. l Öreälven skulle samma vatten kunna ge något mer.

Morsrâende intressen Öreälvens dalgång är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Öreälven hör ur geovetenskaplig synvinkel obetingat till de mest intressanta av skogsälvarna. Det stora geovetenskapliga intresset knyts till sedimenten och de former som utbildats i de lösa avlagringarna. Mellan Örträsket och havet har älven starkt präglats av de aktiva processerna under isavsmältningen och under hela den efterföljande tiden. Därvid avsattes grovmaterial omedelbart intill den vikande iskanten och finkornigare sediment längre ut i fjärden. Med landhöjningen forsköts sedan älvmynningen allt längre ä nedåt i älvdalen från högsta kustlinjen i Örträskområdet. Älven skar sig ned i tidigare avlagrade deltasediment, transporterade materialet nedströms l och avsatte det längs älven eller i nya deltan söderut. På så sätt finner man en hel serie av genomskurna deltan på allt lägre nivåer nedströms. ofta med markanta erosionsbranter uteroderade ned mot den nuvarande älvfåran eller mot yngre älvplan och terrasser. I Bjurholmsområdet har sedimentlagren genomskurits av mäktiga, nu-

\ Kommentarer älv/ör älv 205

mera inaktiva raviner, som ger ett dramatiskt drag åt landskapsbilden. Några kilometer nedströms Bjurholm börjar Öreälvens bekanta meanderlopp. Detta avsnitt sträcker sig ned till Agnäs. En annan meandersträcka finns mellan Hummelholm och Brattfors. Bitvis har älven utbildat ett flodplan av betydande bredd genom sina sidoförskjutningar under meandringsprocessen, på andra ställen är meanderbâgarna djupt nedskurna i deltasedimenten. Öreälvens meanderlopp, som räknas som ett av landets fem förnämsta, är ovanligt väl utbildat och viktigt för tolkningen av den postglaciala utvecklingen. Floran vid Öreälven är något rikare än vid Lögde älv och klart rikare än vid Gide älv. Stränderna är oftast dolda i överväxande gråal- och videbuskvegetation. Rätt mycket vattenvegetation förekommer. Avlagringen av sand på strandvegetationen under högvattentid är typisk. Omfattningen av förstörda växtbiotoper vid en konventionell utbyggnad skulle trots arealmässigt små dämningsområden bli betydande, främst på grund av erosionsbenägenhet hos strandjordarna och än merjordarna högre upp. Vid överledning av övre delen till Ume älv blir skadorna störst i övre delen (nedströms det redan llottningsreglerade Örträsket som troligen också skulle påverkas) och successivt mindre mot mynningen. Vattenväxterna skulle försvinna. Öreälven har tillsammans med Lögde och Byske älvar de mest skyddsvärda lax-och havsöringsbestånden. Lax och havsöring vandrar upp från havet till det naturliga hindret i Torrbölefallet, 25 km från mynningen. Vid vissa vattenföringar överskrides även detta fall. Även harr och sik vandrar upp från havet och leker i de nedre avsnitten. Fritidsñsket är omfattande, men endast de nedre delarna nedanför Långed och de övre från Agnäs till Örträsket är utnyttjade av en vidare krets av länsbor och långväga turister. Den mera svåråtkomliga mellansträckan utnyttjas huvudsakligen av fiskerättsägarna. Öreälven är en av de få skogsälvar som nästan i sin helhet i den fysiska riksplaneringen angivits vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Landskapet växlar mellan uppodlade kulturmarker vid exempelvis Örträsk, Ström, Bjurholm, Agnäs och Hummelholm och de däremellan liggande skogspartierna. Denna växling mellan natur- och kulturlandskap, samt den ofta fina utblicken från vägar på ömse sidor om älven, gör älven mycket attraktiv. Förutom i de lugna selen ovan Örträsket är sträckan mellan Bjurholm och Agnäs en mycket frekventerad kanotled. Genom insats av allmänna medel har bl. a. rastplatser iordningställts längs denna led. Närheten till Umeå och de mindre tätorterna vid kusten gör att många människor lätt kan nå älven över en dag eller ett veckoslut. Som helhet får Öre älv anses ha mycket goda förutsättningar för friluftsliv. Öreälvens dalgång är enligt riksantikvarieämbetet en kulturmiljö av oersättligt värde med ett intimt och högst påtagligt samband mellan naturmiljö och kulturtyp. Älvdalen utgör ett kulturhistoriskt värdefullt odlingslandskap som för forskningen är av internationell betydelse, särskilt som referensområde. lnverkan påjordbruket är starkt beroende av vilka dämningsgränser som kan bli aktuella. Särskilt känslig för större vattenståndshöjningar är åkermarken vid projekten Örträsk, Agnäs och Långed. Vid älven finns också relativt god skogsmark, men inverkan kan inte bedömas då inga regleringsmagasin redovisats.

206 Kommenrarerä/v/ör älv

Utredarens bedömning I Öre älv finns ett par mindre kraftverk, men älven är i stort sett oreglerad. Den är av mycket ston intresse bl. a. lör den vetenskapliga naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Den kraftekonomiska nyttan är liten. De höga bevarandevärdena i kombination med närheten till Umeå har gjort det naturligt att placera älven i klass 4. Bedömningen bör ses i samband med den diskussion som förs beträffande Lögde älv.

Kommentarer älv för älv 207 13 LÖGDEÄLVEN 50km Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasins-

Storforsen Långforsen Fällforsen 32 180 Norrforsen

%\JO\U|JÄUIN)

Nygårdsforsen Högland Hyngelsböle l

Summa 39 2191 50

Tre utbyggnadsalternativ har redovisats: a) utbyggnad av endast Lögde älv (enligt tabellen). . b) överledning av Lögde älv till Öre älv som byggs ut, varvid fallhöjdçn mellan älvarna utnyttjas (ca 320 GWh/år). c) överledning av Öre och Lögde älvar till Ume älv (310 GWh/år).

208 K onzmentarer älv. för älv sou |975;2g

är en av de mindre skogsälvarna, endast ungefär hälften så Lögdeälven stor som angränsande Öre och Gide älvar. Den flyter huvudsakligen genom relativt glesbebyggda skogsmarker. I nedre delen finns dock även sammanhängande odlingsbygd. Älven flottas fortfarande men saknar utbyggnader för vattenkraftändamål. Ett äldre kraftverk har dock funnits vid Hyngelsböle.

U Ib yggnadsmöjligherer Huvuddelen av fallhöjden i älven ägs av Vännäs Kraft AB, de övre delarna dock av staten. Älven kan utnyttjas för vattenkraftutbyggnad, antingen genom att dess vatten överleds till Öreälven (se 12 Öre älv) eller genom att fallhöjderna i Lögdeälven byggs ut på konventionellt vis med åtta kraft- j verk på sträckan mellan Lögdasundsselet och havet. Erforderliga regleringar

skulle man erhålla genom en dämning av Stora Lögdasjön och tidigare llott- l

ningsmagasin i andra mindre sjöar, sammanlagt en regleringsvolym på ca 60 Mm3. Energiproduktionen skulle bli ca 220 GWh/år. 5

Motsrâende intressen Lödgeälven framstår som den geovetenskapligt sett mest värdefulla av skogsälvarna. Den är mycket lik Öreälven, men uppvisar ännu mer distinkta och karakteristiska formserier. Dalgången är i huvudsak välutbildad. Strax nedom Stora Lögdasjön finns ett välutbildat randdelta som norrut följs av ett mycket högklassigt åslandskap med stora former och ett vackert åsnätsystem. Nedströms randdeltat är älven i princip likartad Öreälven. Prak- j l tiskt .taget samtliga företeelser som man kan se vid Öreälven återfinns också

i

vid Lögdeälven, fast ännu mer distinkt och klarare. Lögdeälven är tillräckligt stor för att kunna representera olika typer av geologiska bildningar och bild men samtidigt så liten att man får en utmärkt överblick ge en varierad över landskap och terrängformer. Det är svårt att finna älvavsnitt som inte på något sätt är av stort geologiskt värde. | En överledning till Öreälven betyder att de existerande formerna bevaras l i älvens nedre

men att älvens utveckling avbryts (även om vattenföringen I

Konventionell I del skulle uppgå till ca hälften av den normala). utbyggnad innebär torrläggning av långa älvsträckor och ändringar av vattenforingens fördelning i tiden på andra sträckor. Båda alternativen måste bedömas som allvarliga ur geovetenskaplig synvinkel. är så lite påverkad av bebyggel- l Ingen älv inom denna del av Norrland l se eller uppodling som Lögdeälven. Andelen forssträckor är hög (6l 36 av älvfårans längd nedom högsta kustlinjen, 53 % ovan) och flera avsnitt med sel och serpentinbildningar förekommer. Förutsättningarna för ett rikt djurliv i och i omedelbar närhet till älven är därför gynnsamma. Utter finns på flera ställen, dels i huvudälven, dels i anslutning till biflöden. Eftersom marken är erosionskänslig skulle en utbyggnad få stora konsekvenser. En överledning av älven skulle troligen ge lindrigare skador på faunan. Älven har betydligt mer av vildmarksprägel än Öre och Gide älvar. Floran men saknar veterligen Öreär måttligt artrik, klart rikare än vid Gideälven, älvens arter. Yttre Lögdasjöns sparsamt bevuxna grusstränder speciella

Kommentarer älv för älv

är av stort ekologiskt intresse trots att relativt tå arter växer där. Vid Lögdasundsselets utlopp finns artrik fuktskog med inslag av ovanligare buskarter (brakved, tibast, kanelros). Längre nedströms finns på flera ställen frodig gråalvegetation med örter och ormbunkar. Effekterna av en utbyggnad skulle bli stora på grund av markens erosionskänslighet. Dämningen i Stora Lög- dasjön Lögdasundsselet skulle ge mycket svåra skador. Vid en eventuell överledning till Öreälven eller Umeälven skulle följderna motsvara dem som nämnts för Öreälven. Fr. 0. m. Stora Lögdasjön till mynningen utgörs älven av omväxlande strömsträckor och lugntlytande avsnitt i ungefär lika proportioner. lnga större sel finns. Liksom Sävarån och Öreälven har Lögdeälven få och små biflöden nedanför den nedersta stora sjön, dvs. på den sträcka som berörs av utbyggnader (9 mil). Lax, öring, sik och harr finns i de nedre avsnitten upp till Fällforsen. Därovanför finns goda lokala strömliskbestånd. Fritidsflsket är omfattande och bedrivs längs hela älven. Husbehovsfiske förekommer på vissa avsnitt. Den övre delen av älven är bitvis svåråtkomlig, men den betecknas som lämpligt kanotvatten. Stora Lögdasjön med sina fina stränder bjuder på utmärkta möjligheter för olika slags friluftsliv. Älvens nedre del är lätttillgänglig, men turistanläggningarna är få. Lögdeälven har lika stort kulturhistoriskt värde som Öreälven, men för Lögdeälven är det utmärkande inte odlingslandskapet utan fångstkulturmiljön. Älvdalen har stor betydelse som referensområde för forskningen. Vid Stora Lögdasjön, speciellt dess nedre del, finns många lämningar av fångstkulturen, boplatser och Iösfynd av stenålderskaraktär samt en lappvall. Också i älvens nedre del kan man vänta sig att finna värdefulla fångstkulturmiljöer. Vid byn Klöse har stenåldersföremål påträffats. Dämningarna skulle i de flesta fall inte orsaka några eller endast mycket begränsade skador på jordbruket. Vid Nygårdsforsens kraftverk kommer dock åkermark av god beskaffenhet att skadas (högst 10 ha). Relativt god skogsmark finns också i anslutning till älven men skulle inte beröras av den föreslagna utbyggnaden.

U rredarens bedömning

Lögdeälven har bevarandevärden i klass med Öreälven, ur geovetenskaplig

synvinkel ännu större värde. För den kulturhistoriska forskningen bedöms de båda älvarna vara värdefulla komplement till varandra. För andra intressen, främst naturvård, fiske och friluftsliv, kan man utgå från att en utbyggnad i den ena av de båda älvarna medför att den andra älven ökar i värde. En utbyggnad av Lögdeälven skulle vara betydligt förmånligare från kraftsynpunkt. Lögdeälven bör därför kunna komma ifråga för utbyggnad före Öre älv. Älvens värde i outbyggt skick är dock även här stort i förhållande till kraftnyttan. Den har därför placerats i klass 3b.

210 Kommentarer älv/ör älv sou 197523

14 GIDEÄLVEN

Redovisade utbygg- Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter tion (GWh/âr) volym (Mm3)

Skinnmuddselel m. jl. 205 l Skinnmuddselet Uppströms Bjömafallet 2 Björnafallet 3 Gissjön-Lângforsen 5 Nybyggefomen Summa

K ommenrarer älv för älv 211

Gideälvens översta delar ligger några mil öster om Vilhelmina. Den mynnar i havet vid Husum. Två kraftverk finns med en effekt större än 1 MW; Gideåbruk och Gideåbacka. De ligger båda i älvens nedersta del, mellan och havet. Längre uppströms finns ett mindre kraftverk, Gam- Gissjön melbyforsen. Gissjön-Bodumsjön är idag reglerade for vattenkraftändamål. Flottningen i älven har upphört.

U tbyggnadsmöjligheter Fallägare äri forsta hand M0 och Domsjö AB. Till utredningen har redovisats flera nya kraftverksprojekt. lüörnq/állers kraftverk skulle utnyttja fallhöjden i Björnafallet och Giforsen (36 m) samt till en del i Mattarboforsen. Dammen läggs vid Björnafallets nacke. Ett annat kraftverk föreslås utnyttja fallhöjden mellan Gissjön och Långforsen (42 m). Vattnet fors i tunnlar forbi ca 8 km av älven. Den befintliga dammen vid Gideåbruk, vars kraftverk läggs ner, kan dock användas för att hålla uppe en vattenspegel upp till Norrgissjöselet. Det nedersta projektet, kallat Nybyggeforsen, utnyttjar forssträckan ned till Gideåbackaselet (31 m). Dessa projekt skulle tillsammans med det befintliga Gideåbacka kraftverk helt avtrappa Gideälven mellan Mattarboforsen och havet. x/ V, En utbyggnad av älven förutsätter att ytterligare regleringsmagasin byggs. s Det blir då nödvändigt att reglera Skinnmuddseler, som sträcker sig från L Långseleforsens nacke (där regleringsdammen skulle placeras) upp till Holmforsen. Vid en dämning till + 281 m och 10 m amplitud skapas ett magasin på 140 Mm3. Vid utloppet är det också möjligt att anlägga ett kraftverk. 91 " :nu: Dessutom finns ytterligare 13 mindre sjöar (varav vissa redan har dammbyggnader for tidigare llottningsregleringar) som kan regleras. Mellan Gam- “i melbyforsen och Björnafallet finns också en fallhöjd som skulle kunna ut- *z N nyttjas i en kraftstation. Fullt utbyggd beräknas älven kunna ge en me- a 9 ?r mot 57 GWh i dag. “F delårsproduktion på 310 GWh r.

Q/

M orsrâende intressen Den öst-västliga dalen nedom i landet O|XQ 5 Bjöma är ett av de bästa exemplen på en s. k. asymmetrisk dal, som har åstadkommits av inlandsisens erosion. Projektet Skinnmuddse/el 1 denna är kontrasten påfallande mellan nordsidans flyggbrant och den mjukare sydsidan. Lockstafáltet nordväst om Flärkåns mynning rymmer bl. a. mycket stora erosionsformer och kan klassas som ett högklassigt geo-objekt. Mellan Flärkån och Nyliden har älvens vatten skapat former av stort intresse, med vackert inskurna meanderbågar och övergivna meanderplan av olika ålder. Sammanfattningsvis kan sägas att Gideälven har flera geovetenskapliga plusvärden men att den inte är i klass med Öre och Lögde älvar. Också Byskeälven måste sättas fore. Vintertid förekommer älg talrikt längs övre Gideälvens stränder, även om vinterbetet är något sämre där än längs Öre och Lögde älvar. Speciellt Basarmyren, som ligger inom det tänkta magasinet i Skinnmuddselets översta del, är rik på älg vintertid. På Basannyren finns också gott om ripor och ett flertal tjäderspelplatser. Skinnmuddsjön har bra andvatten med grunda, delvis vassbevuxna stränder. Där finns också bra älgbeten. Bäver fö-

2 l 2 Kommentarer älv _för älv

rekommer lokalt i älvens övre delar, i meanderslingorna vid Nyliden, nedströms Hemling och vid Björna. Det sistnämnda beståndet slås sannolikt ut vid en utbyggnad. Botaniskt är Gideälven som helhet tämligen artfattig. En reglering av Stora Tällvattnet skulle förstöra en fin typsjö och vålla landskapet betydande, om än areellt sett begränsad erosion. Den översta tredjedelen av älven är relativt otillgänglig. På sträckan Aspsele-Björna följer vägen visserligen älven, men på så stort avstånd att man inte ser vattendraget. medan vägen längs den nedersta tredjedelen ligger tätt utmed älven med vackra vyer över bl. a. Bodumsjön och Gissjön. Största delen av Gideälven är farbar med kanot. Älven flyter i sitt nedre lopp inom det relativt tätt befolkade kustlandet och ger Förutsättningar for ett varierat friluftsliv, medan den i sitt översta lopp i Fredrika-trakten är av Vildmarkskaraktär med de speciella upplevelser detta medger. Två i sitt slag mycket olika platser av högt värde är dels Kvarnforsen norr om Nyliden. dels Gideåbruks gamla, väl bevarade bruksmiljö. Vid Kvarnforsen har iordningställts stigar och trappor, uthyrningsstugor och en rastplats med eldhus. Gideälven har utmärkta både ström- och sjöfisken. I nedre delen av älven kan lax gå upp till Gideåbruk. Tidigare har laxen vandrat fem mil upp till den naturliga laxgränsen i Björnafallet. Laxbeståndet är delvis skadat genom vandringssvårigheter forbi Gideåbacka kraftverk och reproduktionsskador i den delvis torrlagda älvfåran vid Gideåbruk. Goda lokala strömbestånd av huvudsakligen harr men också öring finns från Gideåbacka och uppåt i hela huvudgrenen upp till St. Tällvattnet och i biflödena. Många

sjöar har rikliga bestånd av sik, gädda och abborre. Fritidsfiske och, i sjöarna,

husbehovsñske bedrivs i hela vattensystemet. En utbyggnad förstör fisket i den redan delvis skadade huvudfåran, men åtskilliga värdefulla fisken i bivattnen påverkas inte alls eller bara i liten grad. Kulturminnena kring Gideälven består mest av fångstkulturens lämningar. Boplatserna inom Dombäcksmark-Önska-området är av särskild vetenskaplig betydelse genom sitt läge på den forntida havsstranden. Basarmyren är känd för tidiga odlings- och skogsdikningsförsök. Bruksmiljön vid Gideå bruk med bruksherrgården har i den fysiska riksplaneringen angetts som kulturhistorisk miljö av riksintresse. Jordbruket i Gideälvens dalgång är huvudsakligen koncentrerat till områdena omkring Gissjön och Bodumsjön. Om de nämnda sjöarna skulle regleras ytterligare kan omfattande skador uppstå påjordbruket. Någon ytterligare dämning har dock inte redovisats. De föreslagna regleringarna berör huvudsakligen skogsmark. Av kraftverksprojekten är det bara Nybyggeforsen som skulle innebära större skada på jordbruket. För skogsbruksintresset innebär främst regleringen av Skinnmuddselet förlust av större skogsmarksarealer (ca 1 200 ha). Flera andra regleringar kan också komma att beröra god skogsmark.

U rredarens bedömning Gideälven har värderats högt från flera olika bevarandesynpunkter men utan någon utpräglad toppvärdering. Alven är påverkad av några mindre kraftverk och regleringar. En fortsatt utbyggnad skulle ge ett relativt stort

Kommentarer älv/ör älv 213

energitillskott med god lönsamhet. Gide älv är därför en av de skogsälvar som i första hand skulle kunna komma ifråga för utbyggnad och har placerats i klass 2. Vid bedömningen av Gideälvens utbyggnad bör emellertid också hänsyn tas till de beslut som kan komma att fattas beträffande Moälven och Nätraân.

214 Kommentarer älvjör älv SOU 1976:23

15 MOÄLVEN

l I l I Moälven tillhör de mindre skogsälvarna, med en medelvattenföring vid

i

mynningen på 24 m3/s. I Moälven finns ett kraftverk med en effekt större

än 1 MW, Anundsjö (ägare Graningeverken) och ett mindre, Gottne. Inga l

utbyggnadsobjekt redovisas i älven, men en utbyggbar årsproduktion av 90 GWh anges av Svenska Kraftverksföreningen och Vattenfall.

l

l Motsrâende intressen Längs Moälven finns, jämfört med de nordligare älvarna, ett nytt drag i l l landskapet såtillvida att den välutvecklade dalen fortsätter ända ut till kusten utan att flacka ut. Höjdskillnader på över 200 m förekommer allmänt i Örnsköldsviks omedelbara grannskap. Karaktäristiskt for älvdalen nära kusten är också de vida sjöytorna med karaktär av avstängda fjärdar. De av inlandsisen bildade brantformerna är mycket välutvecklade i dalgången. I detta avseende hör nedre Moälven till de mest åskådliga i landet. Norr om Seltjärn finns ett praktfullt randdelta med mycket vackra terrasser och terrassbranter och väldiga erosionsbranter ned mot älven. Längre nedströms har älven ett bitvis välutbildat meanderlopp. Omkring Kubbeån finns rådjur, mink och bäver. Vid Myckelgensjösjön och Skalmsjösjön finns sannolikt fågellokaler av intresse. Utterån med omgivning utgör ett i huvudsak ostört område med utmärkta vide-

marker. Förutom utter finns en stor bäverstam i ån. Östansjösjön blir tidigt

Kommentarer älv för älv

isfri och omgivningarna tidigt snöfria, vilket gör området till en viktig rastlokal för tex vadare, tranor, sångsvan och gäss. Från botanisk synpunkt är området som helhet omväxlande men inte särskilt artrikt. Utbredningen av den naturliga växtligheten är delvis hämmad av flottledsrensning och kraftverk samt i nedre delen även av industriutsläpp m m. Sträckor som är lämpliga för strömfiske finns mellan Anundsjön och Happstafjärden-Själevadsljärden. De två huvudgrenamaovanför Anundsjön, Norra och Södra Anundsjöån, liksom flera andra större biilöden, är också goda liskevatten. Bygden kring Moälven är jämförelsevis tätt befolkad. Vägnätet är väl utvecklat. Fritidsfiskare från Örnsköldsviksområdet når de flesta vatten i systemet på någon timme. Moälvens fnskbestånd är också mer utnyttjat än något av de övriga skogsälvamas. Antalet fiskedygn är minst 50000 om året. Ortsborna svarar för huvuddelen av dessa. Flera gamla dammbyggnader for flottning, kvarnar, sågar etc håller på att rivas ut, vilket kommer att förbättra strömmiljön och Vandringsmöjligheterna för fisken. Området har blivit mycket uppmärksammat ur arkeologisk synvinkel och är av stor betydelse för forskningen. Man har funnit rika lämningar av särpräglad fångstkultur. Tre forntida fångstmiljöer har särskild betydelse: Anundsjöån, Pällvattnet-Storån samt Myckelgensjön-Hällvattnet-Södra Anundsjön. En stor del av jordbruksbygden i älvdalen ligger nedströms de befintliga kraftverken och berörs knappast av utbyggnader i älvens övre del. Jordbruksbygder som kan beröras är belägna kring Södra och Norra Anundsjöån (Kubbeån) och bedöms av Iantbruksnämnden som bestående jordbruksbygder med utvecklingsbara brukningsenheter, där rationalisering med statligt stöd pågår. inverkan på skogsbruket kan inte bedömas.

U tredarens bedömning Moälven har värderats högt från bevarandesynpunkt, särskilt från fiskets och friluftslivets håll, vilket bl a beror på närheten till Örnsköldsvik. Moälvens betydelse i detta sammanhang skulle ytterligare komma att öka vid en utbyggnad av Gideälven eller Nätraån. Bevarandevärdena i kombination med svag kraftnytta gör att älven placerats i klass 3 b.

216 Kommentarer älv/ör älv sou |975;2g

16 NÄTRAÅN

Nätraån är en av de mindre skogsälvarna. Dess avrinningsområde sträcker sig ca 7 mil in i landet, och medelvattenföringen vid mynningen är 10 m3/s. l ån finns två kraftverk med en effekt över l MW, nämligen Sidensjö (ägs av Graningeverken) och Brynge (ägs av Ncb). Till utredningen har inga utbyggnadsplaner redovisats, men ån anges kunna producera ca 50 GWh/ år.

M olstående intressen Nätraåns dal har stora likheter med Moälvens med dalbottensjöar och stora former nära kusten. I övrigt påminner dalen också om Gideälvens dal med sina förträngningar och dalbäcken. Ån är allmänt tilltalande, men några högvärdiga geovetenskapliga företeelser har man inte funnit. Botaniskt sett är området omväxlande men inte speciellt artrikt. Bysjön har frodig vegetation och torde vara av relativt högt botaniskt värde. Den har också ett rikt fågelliv. Bl a finns här Sveriges nordligaste häckningsplats för knölsvan. Den översta delen av Nätraån domineras av skogen och de långsträckta ,t i sjöarna Byvattsjön och Stugusjön. Från Skorped och nedströms blir inslaget av jordbruksbygd alltmer markant. Utsikten är storslagen mot de höga kullarna runtom. I de mellersta delarna har ån ett slingrande lopp och får en något annan karaktär än älvarna norröver. Omkring sjöarna vid Sidensjö, Bysjön och Drömmesjön är det kuperade jordbrukslandskapet attraktivt. Området utnyttjas flitigt for rekreation, vilket torde bero både på det tilltalande landskapet och på det stora lokala och regionala befolkningsunderlaget. Tillgängligheten är mycket god längs hela älvsträckan. j Fritidsfisket är inte särskilt omfattande. Husbehovsfiske bedrivs i ringa l i utsträckning. Nätraåns fiske är långt mindre omfattande och ñskbestånden

Kommentarer älv för älv

mindre värdefulla än i de andra skogsälvarna. Ån har tidigare haft regelbunden uppgång av lax, havsöring och llodlekande kustsik, men på grund av överbyggnader och Föroreningar i mynningen är denna uppvandring nu sporadisk. Några betydande ström liskbestånd finns inte i huvudvattendraget nedanför Sidensjö, däremot högre upp i Skorped och i några biflöden. Ett par sjöar har värdefulla liskbestånd, bla Bärmsjön med röding. Vid Drömmesjön finns en mycket välbevarad Fångstkulturmiljö med bo-

platser belägna vid forntida havsstrandsnivå. Åbosjön, som över Hinnsjön

avvattnas till Drömmesjön, har en märklig hällmålning på ett block i sjön

(Åbosjön är reglerad för industriellt bruk).

lnverkan på skogsbruket har inte kunnat bedömas. Längs vissa sträckor av ån finns på båda sidor större sammanhängande jordbruksområden med i allmänhet goda odlingsbetingelser och på sikt bestående brukningsenheter. I centralare delar, främst området omkring Bysjön, har ett flertal större brukningsenheter byggts upp med statligt stöd under senare år.

Utredarens bedömning Nätraån har ännu lägre kraftnytta än Moälven men också påtagligt lägre bevarandevärden. Några konkreta utbyggnadsplaner finns dock inte redovisade. Vid bedömning av Nätraåns utbyggnad bör hänsyn tas även till de beslut som kan komma att fattas beträffande utbyggnad av Moälven och Gideälven. Älven har placerats i klass 2.

218 Kommentarer älv för älv sou 197533

17 VAPSTÄLVEN

l .c l

ä ?T å i

E å 500 å å

C

500 * svenne! NORGE E 3 2 *s 400 2 g : E * O) .K -5 \ 300 \ 50 km

i

l

Redovisade utbygg- Effekt Magasins-

i

Energiproduk-

Vapstälven tillhör kategorin ljällälvar och är den enda av de älvar utredsom rinner västerut. Den har sina källflöden mellan Umeningen behandlar och

älvens (Gejmåns) och Ångermanälvens (Vojmåns) avrinningsområden

rinner vid byn Skalmodal in i Norge. Där heter älven Vefsna, rinner genom Seterdalen och Svenningsdalen och ut i Vefsnaljorden. Vapstälven är på den svenska sidan helt opåverkad av regleringar och vattenkraftutbyggnader.

Kommentarer älvjör älv 219

Utbyggnadsmöjligheter Vattenfall har skisserat en utbyggnad med två anläggningar, en vid Virisen och en vid Nedre Vapstsjön. Fallhöjden mellan Övre och Nedre Vapstsjön, ca ll m, förblir outnyttjad, liksom en sträcka på 4 km närmast riksgränsen (se figur under ll a, b). Utbyggnaden skulle ge 140 GWh/år.

Motstâende intressen Vapstälven ligger i ett område som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. l älvens avrinningsområde finns högintressanta storskaliga geologiska former. Terrängen kring älven har övervägande lågfjällskaraktär med mjuka sluttningar och måttliga höjdskillnader. Söder om Virisens västra del finns ett rent slättparti. Ett iögonenfallande undantag i den mjuka reliefen utgör en tvärbrant mellan de två Vapstsjöama som skjuter in i dalen norrifrån. Denna utskjutande rygg är ett mycket bra och åskådligt exempel på hur en motståndskraftig bergart (peridotit) stått emot inlandsisens och erosionens påverkan mycket bättre än den omgivande berggrunden (köliskiffrar). Det finns flera tecken som tyder på att området ursprungligen avvattnats mot Bottenhavet, men att ett åt väster rinnande vattendrag eroderat effektivare och infångat ett mera långsamt vattendrag som runnit österut. Området måste betraktas som ett nyckelområde för förståelsen av utvecklingen vad gäller förhållandena kring den östlig-västliga avrinningen. De allvarligaste skadorna uppkommer inte genom Virisens dämning utan genom att vattnet i Skalmodal till stor del försvinner och därmed den åskådliga förklaringen till den ovanliga formserien. l området finns en mäktig serpentinförekomst med karakteristisk flora. Virisen har typiska fjällsjöstränder, om än relativt smala p g a liten variation i vattenståndet. Särskilt vid älven och Nedre Vapstsjön finns en mycket vacker strandzonering med rik flora vari ingår klippväxter och mycket talrika mossaner. Av speciellt intresse är också den suboceaniska granskogen och kulturmarken vid Skalmodal intill norska gränsen. Med den utbyggnad som redovisats skulle omfattningen av förstörda växtbiotoper bli stor. Någon bedömning av den högre faunan har inte genomförts. Fiskebiologiskt är området av största betydelse bl a beroende på den forskning som bedrivs och har bedrivits. Vapstälven är ett referensområde med storöringsbestånd. Virisen har ett oskadat öringbestånd sjön är det största oreglerade öringvattnet i Västerbotten. På grund av sin storlek producerar den mycket fisk. Vapstälven ned till Övre Vapstsjön utgör reproduktionsområde för Virisens öring. Vapstsjöama hyser liksom Virisen goda röding/önngbestånd. Vapstälven ligger inom en del av fjällen som anges vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Landskapet har en mäktig storslagenhet. Älven följs av den sk Sagavägen från Boitiken vid sjön Virisen via Övre och Nedre Vapstsjöama ned genom kanjondalen mot Skalmodal och Norge. Speciellt i den nedre delen, från Skalvattnet och ned mot Skalmodal, finns en serie sevärda vattenfall. Man ser på samma gång den brusande älven och de många jokkar som rinner upp vid snölegorna på kalfjällssluttningen ovanför. Vapstälven kan med en utbyggd service få stor betydelse för turistnäringen i nordvästra Vilhelmina-fjällen. Älven nås redan nu lätt från

220 Kommentarer älv/ör älv

turistanläggningar vid övre Vojmån, tex Henriksljäll. Riksantikvarieämbetet saknar inventeringsunderlag för att bedöma skadeeffekten på eventuella kulturlämningar i området. Det största intresset är knutet till lämningar av samekulturen och en väldokumenterad 1800tals-kolonisation. Utbyggnaderna i Vapstälven bör enligt lantbruksstyrelsens rennäringsenhet inte komma till stånd, med hänsyn till foljdverkningarna för Vilhelmina norra samebys renskötsel ställda i relation till tidigare intrång. Svårigheterna for renskötselutövningen i form av Förstörda llyttleder och förlust av värdefull betesmark blir betydande. Effekterna för denna sameby skall också bedömas mot bakgrund av de utbyggnadsmöjligheter som redovisats

for Ångermanälven.

Utredarens bedömning Vapstälven har värderats mycket högt från bevarandesynpunkt, särskilt beträffande den vetenskapliga naturvärden, fisket och rennäringen. Den rinner delvis i kontakt med mellanriksvägen (“Sagavägen) mellan Dikanäs och Hattfjelldal, vilket också ger älven ett naturligt samband med övre Vojmån. Detta samband ger ytterligare tyngd åt båda älvarnas starka bevarandevärden. Vapstälven har därför, trots ganska stor kraftnytta, i valet mellan klasserna 4 och 3 b med viss tvekan placerats i klass 4.

Kommentarer älv för älv 221

18 ÅNGERMANÄLVEN

J 4 m mmm! K :aren

v; E a!

x ;x Ja, \ x, 7-- * .X é © .x i* › -x - Harsån

(› /. \_\

-qk KUUSjÖh ____ _§ atsjör,

/_,_,,._4\_r.\_...\. i 7

,x ® K v* ® Borgasjön ›

Vw umawgt_ _ L árjaren .

l W

:W551

-- ® \ \ L) I * s ›

” G3)

y*- . › . x _ _ å

$1ør5°\,\

.

41%?”

;l

Frâm

k_ . \t.s_ I.. a .ä \ ln

222 Kommentarer älv _för älv

835m...

.@

år

§1

Ångermanälven, prq l/

Kommentarer älv/ör älv 223

500 1

Långseleån

i

16°

i 8 .. . Å

overleøilritiw.

wo I _J ®

L, g Dabbsjön

* -. 55-. á 0

$joutä|lven

K

i g Långsam

l *gå-få :a

få

V

lasjöång

,

å i

i

200 å I.) Yångelålven

å .

i

Ångermanålven (se separat fig.)

100 . .. 1

(år

l

i 0

i

EjälIsjöä/ven. profil

Ångermanälven är i fråga om vattenföringen landets till storleken tredje

älv. Den rinner upp i södra Lappland och nordligaste delen av Jämtland, delvis på norska sidan om riksgränsen. Avrinningsområdet utgör ett brett

system av flera större vattendrag. Samtliga huvudgrenar- Ångermanälven,

och Faxälven - har sina översta Fjällsjöälven delar i fjällområdet,

Ångermanälven är den i särklass viktigaste flottningsälven. 1974 flottades

i det närmaste 1 miljon m3 virke på 120 mil flottleder i älvsystemet. l stort sett alla de större sjöarna i älvsystemet är också reglerade for vattenkraftändamål. Huvudälvens fallhöjder är helt utbyggda i tio kraftstationer från Hällby till Sollefteforsen längst ned i älven. Sträckan mellan Malgomaj och Åsele är inte utbyggd. Längre upp ligger Stalons kraftstation som utnyttjar fallhöjden mellan Kultsjön och Malgomaj. Ovan Kultsjön är Ransaren hårt reglerad. Av utbyggda fall äger staten merparten men även Graningeverken m fl enskilda kraftföretag är fallägare. l Fjällsjöälvens nedre delar pågår viss utbyggnad av vattenkraft. Åter- , stående utbyggnadsmöjligheter redovisas i det följande, Båkab och Svanö

i AB äger större delen av den utbyggda fallhöjden, staten dock Kilforsen.

224 Kommentarer älvför älv sou 1976323 å)

/Ulleråiöhâtkin

Limingon

Frostviken

III]

Faxä/ven, pro/il

F axälven är nära nog helt avtrappad genom tio kraftstationer med enskilda kraftbolag som ägare. Endast en liten fallhöjd strax uppströms Helgumsjön (Meåforsen) samt tillflödena ovanför Blåsjön längst upp i Faxälven är ännu outbyggda. Trots de omfattande utbyggnaderna i älvsystemet, som ger en årsproduktion på över 10 TWh, beräknas ytterligare ca 1,4 TWh vara utbyggnadsvärt.

Kommentarer älv för älv 225

18. Ångermanälven Redovisade utbygg- Effekt Energiproduk- Magasinsnadsmöjligheter (MW) tion (GWh/år) volym (Mm3) Ångermanälven: -

Fjällsjöälven:

Faxülven: 41 Lejarälven 12 49 103 42 Unersjönb 240 49 Storån övre m. regl. 13 44 54

50 Storán nedre m. regl. E

a Alternativa utbyggnader b Alternativ m1 41 Lejarälven. C I summan ingår Fatsjö (konv.) och nedre Vojmån (24-27) samt Løejarälven (41).

18 a Saxän U tbyggnadsmöjligherer Saxån bildar tillsammans med Stekenjokken ett nu outbyggt tillñöde till Kultsjön. Vattenfall redovisar ett projekt som avser överledning av Saxåns vatten till Ransarån. Genom att Ransaren har större regleringsgrad än Kultsjön uppkommer regleringsvinster i kraftverken nedom Ransaren på 20-25 GWh/år.

226 Kommentarer älv/ör älv

Överledningen skulle ske genom en kort kanal från Duoranjaureh till

en bäck som leder till Ransarån. Ingen reglering sker. Saxåns vattenföring skulle minska med en tredjedel vid sammanflödet med Stekenjokk och

en sjättedel vid åns utlopp i Kultsjön. Åtgärden skulle vara kraftekonomiskt

värdefull.

Motstâende intressen Saxån ingår i ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Dess dalgång är geologiskt intressant genom övergången mellan två typer av dalgång (V-dal och U-dal). Eftersom det tillkommer vatten från andra tillflöden nedom överledningspunkten blir skadorna dock begränsade. för att man ska kunna l Zoologiskt har området inte undersökts tillräckligt ge några säkra omdömen. Duoranjaureh med sina små sjöar, öar och halvöar och deltat vid utloppet i Kultsjön är värdefulla fågelbiotoper. Vegetationen i området kring Duoranjaureh präglas delvis av den stora snörikedomen, men är mycket omväxlande. Saxån ligger i väglöst fjällområde som är av riksintresse för friluftslivet. Saxån har tidigare varit otillgänglig och är därmed rätt okänd. Genom tillkomsten av Stekenjokkgruvan och vägen mellan Gäddede och Klimpfjäll å har området fått en större närbefolkning och blivit mer åtkomligt. Det har V i därigenom fått ökad betydelse för fritidsftske och friluftsliv.

Inget betydande fiske bedrivs iSaxån nedanför överledningspunkten, men l

sträckan har betydelse för Kultsjöns fiskbestånd. Ransarån är ett av Väster- I

bottens få vatten med bara öring. Detta bestånd kan påverkas av över- l

ledningen. För samerna har vattnen stor betydelse som husbehovs- och | fritidsfiskevatten.

l

Projektet berör renbetesmarker inom Vilhelmina södra sameby. Några större arealer skulle inte beröras av dämning, men kanalen bedöms försvåra renflyttningama i ett område som redan utsatts for omfattande intrång genom tillkomsten av gruvan i Stekenjokk och vägen dit. Riksantikvarieämbetet saknar underlag för att slutligt bedöma inverkan

kultunninnen. Jord- och skogsbruk förekommer inte. 1

på eventuella \ Utredarens bedömning l En överledning av en del av Saxåns vatten till Ransarån skulle vara ett mycket lönsamt projekt men ge relativt litet energitillskott. Det skulle in- i nebära små ingrepp men i viss grad dock beröra två skyddsvärda vattendrag, i ett väglöst område av värde för fjällturismen och renskötselområdet för Vilhelmina södra sameby. Förutsättningen för Saxåns placering i klass l är därför att utbyggnaden kan genomföras med de marginella ingrepp som redovisats och att renhjordarnas flyttning inte allvarligt försvåras. Viss tvekan har rått i valet mellan klasserna 2 och 1.

18 b Ransarluspen - Farmomakke

Utbyggnadsmöjligheter Ransarån nedanför Ransaren är starkt påverkad av Ransarens reglering. Vattenfall har skisserat en utbyggnad i två anläggningar på ömse sidor om

Kommemarer älv/ör älv 227

Gikasjön for att utnyttja fallhöjden mellan Ransaren och Kultsjön (39 m). De skulle sammanlagt producera ca 45 GWh/år, med Saxåns överledning ca 50 GWh/år.

Morstâende intressen Ransarens reglering har redan skadat älvsträckans naturvärden så att ytterligare skador for den vetenskapliga naturvärden bedöms bli måttliga. Detsamma gäller for friluftslivet och fisket. Vid Gikasjön finns ett mindre antal boplatser av stenålderskaraktär. Det stora kulturminnesvårdsintresset knyts till Fatmomakke kyrkstad från 1700talet. Den har i den fysiska riksplaneringen betecknats som kulturhistorisk miljö av riksintresse. På kyrkplatsen finns bl a ett 30-tal kåtor som ännu är i bruk. Fatmomakke kyrkstad torde dock inte komma att direkt beröras. Ransarån bildar gräns mellan Vilhelmina norra och södra samebyar. En utbyggnad torde inte beröra mer centrala renskötselområden men bör ses i samband med de många andra intrång som drabbat byarna och som delvis

skulle bli följden av vissa andra projekt i Ångermanälven.

Utredarens bedömning En utbyggnad i den redan starkt regleringspåverkade Ransarån mellan Ransaren och Kultsjön skulle skada måttliga bevarandevärden. En mycket bestämd förutsättning for placeringen i klass l är dock att anläggningarna utformas så att den kulturhistoriskt utomordentligt värdefulla miljön vid Fatmomakke inte påverkas menligt.

180 Marsân med Fars/ön

Utbyggnadsmojligheter För utbyggnad av Marsån har Vattenfall redovisat två alternativ. Det ena innebär att enbart Marsåns vatten utnyttjas i en anläggning vid den flottningsreglerade Fatsjöns utlopp varigenom sjöns vattenstånd höjs l0 meter. Vattnet leds i en 6,5 km lång tunnel till Malgomaj. Produktionen blir ca 40 GWh/år. Det andra alternativet innebär att damm och kraftstation byggs som i första alternativet men med bara 2 meters dämning av Fatsjön. Därigenom när man Vojmsjöns dämningsgräns, vars vatten genom en tunnel skulle överledas till Fatsjön. Vid denna överledning skulle Vojmåns vattenflöde nedom Vojmsjön kraftigt minskas, medan den ökade vattenmängden i Fatsjö skulle ge en total produktion på ca 200 GWh/år.

Morstáende intressen Området mellan Fatsjön och Malgomaj är avsatt som naturvârdsområde enligt 19§ naturvårdslagen. Sjön har moränstränder utan konstaterade mer intressanta former. Nedströms Fatsjön blir landskapet geologiskt intressantare. Dalbotten är rik på berg i dagen, och ån bildar på minst tre ställen forssträckor med smärre fall som på ett intressant sätt anpassat sig till berg-

228 Kommentarer älv _för älv

grundens struktur. Denna sträcka, nedströms sjöns utlopp, skulle skadas allvarligt vid en utbyggnad. Vid Fatsjön är vegetationen relativt fattig. Nedströms vid forsarna finns däremot en artrik växtlighet i mycket vacker miljö. Också vattenväxtligheten är ymnig i lugnvatten och utvidgningar av ån. Omfattningen av förstörda växtbiotoper blir relativt stor vid en utbyggnad. Fatsjöns Fiskbestånd domineras av röding och abborre. Fisket bedrivs dels som husbehovsfiske av ca 15 hushåll, dels som fritidsfiske. Marsån har särskilt värde för fritidsfisket genom att bygden satsar hårt på utveckling av turistnäringen. Efterfrågan på fiskevatten har därvid blivit svår att tillgodose i området på grund av fiskeskadorna och liskesvårigheterna på hela sträckan mellan Ransaren och Malgomajsjön, som innebär att ett mycket stort antal fisketillfällen bortfallit. Fisket i Fatsjön kommer att försämras genom utbyggnad. l Marsån nedom i l sjön försvinner fisket helt. Emellertid bibehålls den värdefulla delen ovanför l l Fatsjön. l i kan möjligen innebära, att sik l Utbyggnad enligt överledningsalternativet l l och gädda sprids till Marsån och förstör rödingbestånden, kanske också uppströms Fatsjön. Det kan också hända att jämvikten mellan bestånden förskjuts på annat sätt. Fiskeintressenterna ser därför överledningsalternativet som skadligare än konventionell utbyggnad. Vid Fatsjöluspen, på platsen för det planerade kraftverket, finns ett intakt nybygge från 1800-talet. Fynd från stenåldern har gjorts vid sjön. En utbyggnad skulle beröra Vilhelmina norra samebys renskötsel. Byn är tidigare trängd av flera olika ingrepp och berörs av flera nu aktualiserade utbyggnadsmöjligheter. Området kring Fatsjön är inte ensamt av avgörande betydelse för byns renskötsel men måste uppmärksammas om flera av de föreslagna utbyggnadema inom byns områden kommer till stånd. Inverkan på jord- och skogsbruket bedöms som obetydlig.

Utredarens bedömning De från bevarandesynpunkt värdefullaste delarna av Marsån torde ligga ovanför Fatsjön. Sjön och sträckan ner till Malgomaj har måttliga bevarandevärden. Skadorna vid en utbyggnad blir dock relativt stora genom torrläggning av en lång älvsträcka och, särskilt vid en utbyggnad för enbart Marsåns vatten, kraftig dämning av Fatsjön. En överledning av vatten från Vojmsjön skulle ge betydligt mer energi

och bättre lönsamhet. Överledningen måste ses i sammanhang med nedre

Vojmån, som med ungefär samma energiutbyte skulle kunna byggas ut konventionellt. Om en överledning förknippas med villkor om en tillräckligt hög minimivattenföring i Vojmån bör detta alternativ kunna vara att föredra med hänsyn till fritidsfisket i Vojmån. Med hänsyn till de relativt stora ingreppen vid båda utbyggnadsaltemativen har Marsån inklusive Fatsjön trots de måttliga bevarandevärdena placerats i klass 2. Beträffande Fatsjö utan överledning har dock viss tvekan rått mellan klasserna 2 och l.

Kommentarer älv för älv

18 d Bulletforsen Bullerforsen, som ligger mellan Malgomaj och Volgsjön, har utan närmare precisering redovisats som en utbyggnadsmöjlighet. Här finns redan en reg- Fallhöjden är låg, endast ca 6 m, och fallhöjdsinnehavet är Ieringsdamm. oklart. En utbyggnad har beräknats ge ca 25 GWh/år. Lönsamheten torde vara svag. Området är torrt och utan naturlig växtlighet. Fisket är svårt skadat av tidigare regleringar. En utbyggnad bedöms inte orsaka ytterligare skador av allvarligt slag på några motstående intressen. Bullerforsen har därför placerats i klass l.

18 e Övre Vqjnzân Vojmån uppströms Vojmsjön rinner genom en kraftigt markerad fjälldal med ett flertal långsträckta och djupa sjöar, mellan vilka ån bildar forsar och fall. Väg följer åns norra sida till Fättjaures övre del, varifrån den sedan längs Vapstälvens branta dalgång går in i Norge (“Sagavägen“).

U Ib yggnadsmojligheter På den aktuella sträckan mellan Fättjaure och Dikasjön faller ån ca 150 m. Vattenfall redovisar tre projekt: Fänjaure, Borka och Bergsjöns kraftstationer. Fättjaure föreslås dämd 7 m. Med samma amplitud erhålls ett magasin av storleken 100 Mm3, som innefattar även Fiansjön uppströms Fättjaure. Borkasjön däms 2 m, medan Bergsjön behåller sin naturliga nivå. Mellan sjöarna leds vattnet i tunnlar på sammanlagt ca 10 km längd.

Molstående intressen Huvuddelen av övre Vojmån ingår i ett område av riksintresse för den vetenskapliga naturvärden. Älvsträckan har uppenbart geovetenskapligt intresse. Dalgången mellan Kittelfjället och Borkafjället är en av vårt lands 2-3 bäst utbildade genombrottsdalar. Inlandsisens avsmältning har också lämnat intressanta spår. Speciellt bör nämnas moränkullarna på dalbottnen uppströms Fättjaure. Dalgången är mycket värdefull, i vissa avseenden unik, och mycket vacker. De föreslagna dämningarna skulle inte direkt skada de värdefullaste företeelserna i området, men dalgången vid Kittelfjäll kommer att förlora huvuddelen av sitt vatten, och därmed en viktig länk i landskapsutvecklingen. Bergsjöns delta, som har ett direkt samband med erosionen i Kittelfjällets raviner, skulle sättas under vatten. Stora erosionsskador kan påräknas framför allt på Fättjaures branta norra sida. Speciellt den övre delen av älvsträckan har en rik och omväxlande fauna. Här finns rikligt med vadare och småfågel. Också ugglor och ett flertal

rovfåglar observeras regelbundet. Älg förekommer längs hela sträckan. Ska-

dorna på djurlivet skulle i de övre delarna bli mycket stora. Hela området är från fiskesynpunkt numera unikt i Västerbotten och Jämtland. Fiansjön ovanför Fättjaure är ett av de bästa Fiskevatten som finns i Tärna-Vilhelmina fjällregion. Den är grund med vikar och uddar och därför enastående produktiv. Den ovanför liggande Gottern (som inte

230 Kommentarer älv/ör älv

skulle beröras) är en nästan lika fin fisksjö. Båda har bestånd av röding, harr och öring av hög kvalitet. Fiansjön är ytterst känslig for reglering, och man måste räkna med mycket stora skador på fisket. Området är av riksintresse för det rörliga friluftslivet och har också stor lokal och regional betydelse. Landskapsbilden är speciellt storslagen och imponerande vid Kittelfjäll och Borka. Området ligger vid “Sagavägen” och har en väl utbyggd turistservice med tre hotell, fyra stugbyar och flera områden med koncentrerad fritidsbebyggelse. Området representerar en ålderdomlig odlingsmiljö i fjällbygd. Vid Kittelfjäll finns ett slåtterlandskap med talrika ängslador på dalbotten nedanför fjällbyn. Bebyggelsen är ålderdomlig och lokalt präglad. Ett mindre antal stenåldersboplatser, lösfynd från stenåldern samt fångstgropar är kända såväl vid Fättjaure som vid Borkasjön. En systematisk inventering skulle sannolikt påvisa ett avsevärt antal fasta fornlämningar. Med hänsyn till de topografrska förhållandena kan skadorna förväntas bli omfattande. Utbyggnaden skulle beröra Vilhelmina norra sameby. En dämning av Fättjaure och Vojmån uppströms skulle skära av passagen mellan Marsfjällsområdet och Vardofjäll vid Gielas, där Vilhelmina norras renkontrollslakteri är beläget. Slakteriet betjänar även Marsfjälls- och Ransarområdet. En reglering skulle också medföra förlust av mycket värdefull sommaroch höstbetesmark. Förlusterna av betesmark bör ses i relation till de betesförluster och svårigheter som uppkommit genom tidigare vattenregleringar samt till förluster och störningar fororsakade av bebyggelse, skogsvårdsåtgärder, kommunikationsleder, turism etc. Omställningssvårigheterna har varit och är fortfarande betydande. Flera nya regleringsprojekt som berör Vilhelmina norra sameby har nu redovisats. Projektet Fättjaure (samt Virisen och Skalmofors i Vapstälven) bör enligt lantbruksstyrelsen inte komma till stånd. svårigheterna for renskötseln i form av förstörda flyttleder och förlust av värdefull betesmark skulle bli betydande. Jord- och skogsbruk av betydelse skulle inte beröras av en utbyggnad.

Utredarens bedömning

Övre Vojmån hör till Ångerrnanälvens outbyggda källflöden. Älvsträckan

är av stort intresse för den vetenskapliga naturvärden, främst geoveten-

skapligt. Många av de mest intressanta enskilda objekten skulle dock behålla

en stor del av sitt värde även efter utbyggnad. Däremot måste man räkna med totalskada i fråga om fisket, som är av mycket hög kvalitet och ger älvsträckan en unik ställning i Västerbotten. Även för friluftslivet har älvsträckan stor betydelse, med en redan utbyggd turistservice. Värdet är i hög grad knutet till den outbyggda älven. Riksantikvarieämbetet anser att det är troligt att ytterligare inventeringar skulle ge resultat som motiverar högsta klass från bevarandesynpunkt. Skadorna bedöms bli mycket allvarliga. Framför allt projektet Fättjaure skulle vidare innebära svåra intrång i renskötseln i Vilhelmina norra sameby. De höga bevarandevärdena förstärks genom älvsträckans samband med Vapstälven genom “Sagavägen“. Detta i kombination med en relativt låg kraftnytta har gjort att älvsträckan placerats i klass 4 i den slutliga rangordningen.

Kommentarer älv/ör älv 231

[Sf Nedre Vojmån Vojmån mellan Vojmsjön och inüödet i Volgsjön är outbyggd utom längst ned vid Vilhelmina kraftstation. Den är emellertid starkt påverkad av Vojmsjöns reglering, med låg sommartappning och hög vintertappning.

U Ibyggnadsmäj/igheter Vattenfall har redovisat fyra projekt som skulle utnyttja hela fallhöjden, ca 80 m. Utbyggnaden är emellertid beroende av vilket utbyggnadsalternativ som för Marsån (18 c). Om Vojmsjöns vatten leds över till Fatsjön väljs utbyggnad i nedre Vojmån. Vid en överledning skulle ytterligare omöjliggörs 160 GWh/år kunna utvinnas i Fatsjö kraftverk, vilket skall jämföras med de 220 GWh/år som en konventionell utbyggnad i nedre Vojmån kan ge. Av i nedre Vojmån beräknas dock endast det största, Vojmå projekten (135 GWh/år), få ett kraftekonomiskt värde i klass med överledningsalternativet. Vojmsjö-projektet innebär att den befintliga regleringsdammen används, och inga ytterligare regleringar vidtas. För Vqjmâ-projektet byggs en 2 km vid Mörtingselsforsens nacke. Därigenom däms Vojmån upp lång damm till Storselets nivå och ca 5 kmz mark däms över. Genom utbyggnaden skulle ca 17 km av ån torrläggas. Projektet betraktas som aktuellt för ansökan, och offentlig information rörande planerna har lämnats inför länsstyrelsen. BäskseIe-projektets damm läggs strax nedom landsvägsbron vid Bäskselet, dras ut till ån vid Strömåker. Ån får en

och en 5 km lång avloppstunnel

avsevärt minskad vattenföring mellan dammen och tunnelns utlopp, en sträcka på 12 km. 1 Vilhelmina finns redan en liten kraftstation (0,6 MVA, årsproduktion 4 GWh). Denna skulle enligt förslaget ersättas med en ny station. Fallhöjden ökas 1 rn och produktionen skulle kunna fyrdubblas.

Molstående intressen Projekten i nedre Vojmån

Geovetenskapligt mest intressant i området är de ovanligt tydliga spåren från isavsmältningen med bl. a. strömrännor och glacifluviala avlagringar. I övrigt området föga av intresse. Faunan är relativt begränsad vad bjuder gäller anrikedom och variation. Det förekommer en hel del älg på vintern, men den torde inte vara speciellt hotad av en utbyggnad eftersom det finns tillgång till alternativa beten. Rastande fågel förekommer i viss omfattning. Botaniskt är området närmast nedströms Vojmsjödammen delvis förstört genom kanalisering, men det ger vissa möjligheter till studium av nyinvandring på torra bottnar och grusvallar. Efter Vojmsjöns reglering har fisket varit hårt skadat av de ojämna flödena, särskilt lågvattenföringen under våren och sommaren. Av det ursprungliga strömfiskbeståndet återstår dock en mindre del. Detta bestånd och det fritidsfiske som bygger på det försvinner vid utbyggnad, troligen också vid Älvsträckan, särskilt den mellersta och nedre deöverledningsalternativet. len, utnyttjas intensivt av befolkningen i Vilhelmina. Vojmån nedströms Vojmsjön har en helt annan och Landskapet kring

232 Kommentarer älvför älv

mer enahanda karaktär än sträckan ovan Vojmsjön. Tillgängligheten är dock god och turistservice finns i den närbelägna tätorten Vilhelmina. Vojmsjöluspen var före regleringen ett område med fynd från stenålder och järnålder. Även samiska lämningar fanns.- Vid Gråtanåns utlopp finns fortfarande bevarat ett omrâde med betydande stenåldersboplatser samt ett flertal fångstgropar. Även utmed det planerade Vojmâkraftverkets inverkningsomrâde förekommer stenåldersboplatser. En utbyggnad skulle beröra Vilhelmina norra sameby. som har haft och har betydande omställningssvårigheter efter redan gjorda intrång genom bl. a. vattenkraftutbyggnad. Ytterligare förluster av bete och försvårade flyttningar skulle kunna få besvärande konsekvenser för samebyns renskötsel, särskilt om alla eller flertalet av de projekt som berör byn skulle komma till utförande. Vojmå-projektet skulle medföra förlust av ca 350 ha skogsmark. l övrigt bedöms inverkan på jord- och skogsbruket bli obetydlig.

U tredarens bedömning Nedre Vojmån är redan starkt påverkad av Vojmsjöns reglering. Fallhöjden kan utnyttjas antingen genom en överledning från Vojmsjön till Fatsjön (se 18 c) eller genom konventionell utbyggnad. Strömlisket i Vojmân. som trots Vojmsjöns reglering har betydelse som fritidsliske. skulle försvinna vid en konventionell utbyggnad. Om överledningsalternativet förknippas med villkor om en tillräcklig minimivattenföring i Vojmån bör detta alternativ kunna vara att föredra från fiskesynpunkt. Fisket i nedre Vojmån bör tillmätas stor betydelse, särskilt om Volgsjöfors i övre Åseleälven skulle komma att byggas ut. Vidare bör flyttningssvårigheterna för Vilhelmina norra sameby uppmärksammas. Älvsträckan har i valet mellan klasserna 2 och 1 med viss tvekan placerats i den förstnämnda klassen.

låg Övre Åse/eä/ven Den ca 80 km långa älvsträckan mellan Volgsjön och Hällby dämningsområde är den sista outbyggda delen av huvudälven. Älvsträckan består av omväxlande sel och långsträckta forsar. de senare med en sammanlagd längd av 28 km. Väg följer nära älven.

Urbyggnadsmájligheter Genom projekten Volgsjöfors (ägare Graningeverken), Stenkulla och Åsele (ägare staten) skulle älvsträckan, som har fallhöjden 43 m. trappas av helt. Anläggningarna skulle tillsammans producera ca 430 GWh/år. Ansökan om tillstånd till utbyggnaden. som skulle vara kraftekonomiskt mycket värdefull, behandlas f. n. av regeringen. Volgsjöfors-projektet innebär dämning vid Kittelforsen och rensningar i Volgsjöns utlopp. Sjön kommer dock att ungefär bibehålla nuvarande medelvattenstånd. Korttidsregleringen ger en amplitud på 0,5 m i Volgsjön. Vid Srenkulla skulle en damm byggas ca 2,5 km uppströms Torvsjöåns inflöde. Dämningen går nästan upp till Volgsjöfors utlopp. Älvfåran rensas

Kommentarer älv älv/ör

till Åselet. Åsele-projektet innebär dämning vid Mattisforsen och en ca l

km lång tilloppskanal som skär igenom udden mittemot Östernoret. Strax uppströms kraftstationsutloppet anläggs en grunddamm for att bibehålla vattenståndet vid Östernoret. Selet nedströms stationen sänks till Hällbymagasinets nivå genom en ca 3 km lång kanal, fortsatt av rensningar ner till Gavseleforsens fot.

Morsrâcndø intressen

Geologiskt är främst den mellersta delsträckan, från Meselefors till Stenselekroken, intressant och mycket varierad. Vid byn Almsele har dalgången karaktär av genombrottsdal. sannolikt den mest markanta i urbergsnorrland. Av största intresse är de former och avlagringar som inlandsisen skapat. Genom Stenkullas dämning skulle åtskilliga intressanta former gå förlorade, vilket minskar möjligheterna att studera sambandet mellan de olika formationerna i området. Någon värdering av djurlivet i området har inte gjorts. Växtligheten är ganska artrik och mycket intressant. speciellt på ström- och forssträckorna. På selsträckorna är växtvärlden mindre rik men sannolikt värekologiskt defull och präglad av tidigare slåtter. Dämningarna skulle åstadkomma relativt stor skada, speciellt vid Stenkulla och Åsele. Söder om Vindelälven finns från liskesynpunkt ytterst få motsvarande outbyggda älvsträckor i någon huvudälv. Här finns ett betydande fritidsliske, vilket underlättas av att älvsträckan är lättillgänglig. skulle leda Utbyggnad till att bara obetydliga rester av de rika strömñskbestånden kunde räddas. Också selfisket skulle skadas svårt. Älvsträckan är rik på såväl fasta som lösa fynd av stenålderskaraktär. Kulturhistoriskt intressant bebyggelse finns vid bl. a. Råsele. Almsele och Åsele. l vattenmålet har riksantikvarieämbetet inte motsatt sig utbyggnad. Som villkor for tillståndsgivning enligt kommer ämbetet fornminneslagen dock att fordra omfattande undersökningar och dokumentation. Vilhelmina södra samebys llyttnings- och vinterbetesförhållanden påverkas av den föreslagna regleringen. Det gäller främst vid

Åseleprojektet.

lntrången bör ses i samband med övriga intrång som drabbat samebyn och

som skulle bli följden av vissa andra projekt i Ångermanälven.

Inverkan på jord- och skogsbruk bedöms som obetydlig.

Urredarøns bedömning Övre Åseleälven är den längsta outbyggda älvsträckan i

Ångermanälvens

huvudgren. Den är påverkad av regleringar uppströms men har bl. a. genom sin storlek kvar mycket av den orörda älvens egenskaper. Den översta anläggningen, Volgsjöfors, skulle utnyttja fallhöjden i en fors som i dag har stor betydelse for fritidsñskare främst från det näraliggande Vilhelmina men också för en viss fisketurism. En eventuell utbyggnad av Volgsjöfors bör kombineras med sådana åtgärder i nedre Vojmån att ett tillfredsställande fiske kan skapas och upprätthållas där. De båda övriga

anläggningarna, Stenkulla och Åsele, skulle beröra relativt stora bevaran-

devärden från främst den vetenskapliga naturvårdens och fiskets synpunkt.

234 Kommentarer älv/ör älv sou 197633

Den stora kraftnytta som en fullständig avtrappning av älven skulle innebära har dock gjon att älvsträckan placerats i klass 2.

18 /1 Lângseleân-Rörströmsä/ven Översta delen av detta vattendrag, den nordligaste grenen av Fjällsjöåilven. heter Korpån. Det mesta av dess vatten leds genom en tunnel över till i Dabbsjömagasinet i Saxälven. Långseleån-Rörströmsälven kan därför sägas börja i Stora Arksjön vid Risbäck. Den flyter genom den reglerade Ormsjön och den flottningsreglerade Rörströmssjön. Rörströmsälven tar längre ned \

emot Hotingsån, överledd till Lesjönx varifrån båda älvarnas vatten till- l

kraftstation. Älven heter nedströms sammanflödet l godogörs i Borgforsens Fjällsjöälven. Längs i stort sett hela Långseleån-Rörströmsälven löper väg, men fast i bebyggelse Förekommer relativt glest, mest vid sjöarna.

U tbyggnadsmäjligherør Vattenfall och Svenska Kraftverksforeningen har redovisat en utbyggnadsbar vattenkraftresurs på ca 85 GWh/är mellan Arksjöforsen (ca 5 km ovan

Gittsåns inflöde) och Ormsjön. Äganderätten till fallen är ej närmare angiven

och inga konkreta utbyggnadsplaner har redovisats. Svanö AB harredovisat projektet Hocksjö, som omfattar damm och kraft- i station ca 1,5 km uppströms Lesjön. vattenståndet höjs ca 35 m vid dammläget till + 261,5 m. Därigenom bildas ett magasin på ca 200 Mm3 som l dämmer över ca 35 kmz mark och sträcker sig 0.5 m över Rörströmssjöns nuvarande lägsta nivå. Anläggningen skulle kunna producera ca 80 GWh/år och bedöms som kraftekonomiskt mycket förmånlig.

Motsrâende intressen mest intressanta i området är den mäktiga Det geovetenskapligt objektet och långsträckta âs som kan följas från Långseleån genom Ormsjön och

Rörströmssjöin och vidare mot Hocksjö och Junsele. Särskilt vackert framstår

åsen i sin sträckning genom Rörströmssjön, där den löper som en smal och vindlande Hockrygg genom större delen av sjön. lnom det planerade fortsätter den som en slingrande ås med tydlig ryggform, omsjömagasinet given av sjöar och olika typer av myrmarker. l magasinets sydligaste del och söderut sig åsen till ett större fält med åsryggar. kullar, drävidgar och dödisgropar i ett invecklat mönster. Hocksjömagasinet skulneringsfåror le helt eller delvis dränka åslandskapet och erosionsskadorna torde bli betydande. Bortsett från den långa åsen är dock landskapet ganska enahanda och formfattigt. Projektet Hocksjö är mycket rikt och det finns

Långseleåns stränder är viltrika. Älgbeståndet

gott om dalripor. Bäver uppges ha observerats. Arksjön. som har flottningsär rastlokal for sångsvan. Viltrikedomen vid Långseleån skulle reglerats. Hocksjödämmet omfattar karga marker påverkas negativt av en utbyggnad. värden. Därför blir skadan av en dämning här g utan speciella Zoologiska relativ liten.

K ommentarez älv 235 älv/ör

De botaniska intressena på älvsträckan är framför allt knutna till Hocksjömagasinets södra del, som betecknas som en provkarta på olika myrtyper. Det har också förekommit s1åtterängar(raningar) vid älven, som brukats i relativt sen tid. Älvsträckan lämpar sig väl för olika typer av kanoting. Tillgängligheten är god och turistservice finns på flera platser. Långseleån från Arksjöarna ned till Ormsjöns dämningsomrâde har tack vare vissa miljöfrämjande åtgärder kunnat bibehålla ett sportfiske av viss betydelse. Själva Rörströmsälven nedanför Sundsjön, en sträcka på 15 km, utgör fortfarande ett relativt gott sportfiskevatten. Betydelsen ökar genom att ca 8 mil utmärkta strömfiskevatten i Fjällsjöälvens vattensystem redan gått förlorade genom vattenkraftutbyggnad. Ytterligare utbyggnad skulle innebära att allt kvarvarande strömñske förstördes. Dessutom skulle fisket i de ännu ganska opåverkade sjöarna Rörströmssjön och Sundsjön skadas. Området är rikt på stenåldersboplatser. vid Rörströmsälven sannolikt också rikt på andra lämningar från fångstkulturen. De bevarade lämningarna längs älven uppströms Ormsjön är av sådan art att riksantikvarieämbetet är berett att lämna tillstånd till undersökning och borttagande av dem. Frostvikens norra sameby har vid Långseleån vinterbetesland och rastbeten som utnyttjas vid flyttning till vinterbeteslandet. Samebyn har genom regleringarna av Borgasjön och Dabbsjöarnas dalgång förlorat sina av naturen normala flyttningsvägar. Vinterbetet är en knapp resurs för byn. En utbyggnad av älvsträckan skulle troligen ytterligare försvåra den berörda gruppens flyttningar. En grupp med ca l 500 renar inom Frostvikens mellersta sameby utnyttjar för vinterbetning områdena vid det föreslagna projektet Hocksjö. Frostvikens mellersta sameby klarar med stora ansträngningar att driva sin vinterrenskötsel trots de försämrade förutsättningarna för byn genom regleringar av bl. a. Flåsjön och Tâsjön. Numera flyttar Frostvikens mellersta oftast med bil. Bilflyttningarna är förenade med mycket hårt arbete och genomförs med stora ansträngningar. De senaste åren har Frostvikens mellersta haft svårigheter med Vinterbetet p. g. a. ogynnsamma klimatförhållanden. Knappheten på bra vinterbete har därvid gjort sig kännbar genom att man nödgats antingen sprida renarna över stora arealer eller utfodra dem.

inverkan påjordbruksnäringen bedöms som obetydlig, men skogsbruket

skulle påtagligt skadas vid en utbyggnad.

Ulrødarøns bedömning Långseleån-Rörströmsälven är påverkad genom överledningen från Korpån till Saxälven och av Ormsjöns reglering. Bevarandevärdena vid Långseleån är troligen måttliga, samtidigt som den kraftekonomiska nyttan är liten. För Hocksjöprojektet i Rörströmsälven redovisas något större bevarandevärden, och skador skulle vid en utbyggnad uppkomma främst på skogsbruket och det vetenskapliga naturvårdsintresset. är den kraft- Samtidigt ekonomiska nyttan god. Hocksjö har därför placerats i klass 2 tillsammans med övriga delar av älven. Klassningen förutsätter dock att utbyggnaden inte innebär någon höjning av vattenståndet i Rörströmssjön utöver me-

236 Kommentarer älv _för älv

delvattenstånd. Beträffande Långseleån har vid bedömningen viss tvekan rått mellan klasserna 2 och l.

18 i Borga

Utbyggnadsmofjligherei I övre delen av Saxälven ligger den sedan 1952 hårt reglerade Borgasjön. Borga kraftstation skulle placeras med en damm ca 4 km nedströms Borgasjöns regleringsdamm. Ovanför den nya dammen erhålls ett separat magasin av storleken 10 Mm3 vid 5 m amplitud. Fallhöjden (max 55 m) ned till Dabbsjöns regleringsmagasin skulle utnyttjas i en anläggning med en årsproduktion på ca 45 GWh.

Molsrâende intressen Bevarandevärdena är inte exklusiva och landskapsbilden är redan allvarligt Närmare botanisk och zoologisk inskadad genom Borgasjöns reglering. formation saknas. Sannolikt torde dock skadorna bli måttliga. en Fisket i Borgasjön och Saxälven mellan Borgasjön och Dabbsjöarna, årsreglering. Ett sträcka på 14 km, är redan starkt skadat av Borgasjöns ganska omfattande sportfiske bedrivs dock på älvsträckan, huvudsakligen medför totalskada strömliske. efter öring. Utbyggnad på återstående Området regleringsdammen kan numera inte anlängs älven nedströms vändas för renskötseln. Inte heller påverkas jord- och skogsbruket i området av en utbyggnad.

Utredarens bedömning En utbyggnad av projektet Borga skulle beröra måttliga bevarandevärden och knappast innebära någon nackdel for landskapsbilden i området. som emellertid är av stor betydelse För friluftslivet kring Borgaljälls turistanläggning. Älvsträckan har placerats i klass l.

l8j Flåsjöån och Flåsjöns utlopp Flåsjöån är en ca 8 km lång ström ned till Hotingsjön, fallet är knappt 30 m. Flåsjön är reglerad med en damm i sjöns utlopp. redovisats som en utbyggnadsmöjlighet utan Flåsjöån har till utredningen närmare preciseringar. Fallägare är Svanö AB. älvsträckan skulle En utbyggnad av den redan starkt regleringspåverkade bevarandevärden. under förutsättning att t knappast skada några väsentliga dämningen av Flåsjön inte ökas. Riksantikvarieämbetet anser sig dock inte ha underlag för en slutlig bedömning. Älvsträckan har placerats i klass l.

18 k Lejarä/tten

Lejarälven med sjöarna Värjaren (+ 578 m) och Lejaren (+ 558) är ett relativt litet tillflöde överst i Faxälven. Den rinner samman med Ankarälven intill

Kommentarer älv för älv 237

Ankarede kapell, där de gemensamt mynnar i Stora Blåsjön. Nedom Lejaren bildar älven vackra vattenfall. Ullersjön (+ 669 m) har ett litet separat avrinningsområde söder om Lejarälven och avrinner till Stora Blåsjön.

Utbyggnadsmä//ig/ierez För Lejarä/ven har två utbyggnadsalternativ presenterats av Båkab (fallägare är Korsselbränna Kraft AB). Grundalternativet innebär att sjöarna Lejaren och Värjaren utnyttjas som regleringsmagasin och fallhöjden 125 m mellan Lejaren och Stora Blåsjön tas till vara i en kraftstzition som skulle producera ca 50 GWh/år. Lejarälven skulle därigenom torrläggas mellan Lejaren och Ankarede. Det andra alternativet (som redovisats med knapphändiga data) innebär att fallhöjden mellan Ullersjön och Stora Blåsjön (max 235 m) tillgodogörs i en pumpkraftverk. Vatten från Lejaren kan genom en tunnel pumpas till Ullersjön. Ullersjön kan också utnyttjas separat for ett pumpkraftverk fristående från en konventionell utbyggnad av Lejarälven.

zl/lorståenzle intressen Lejarälven ligger i ett väglöst område som är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Älvens naturvärde är i hög grad knutet till de , tre vattenfallen. Det nedersta är 20-25 m högt och är uppdelat i flera steg. Det är av hög klass både med tanke på skönheten och på det vetenskapliga värdet. Sjöstränderna är oftast stenbundna med ringa variation i vattenståndet. Det går en skarp gräns mellan vegetationslöst och bevuxet område, det senare relativt artrikt med inslag av fjällväxter och högörter. På Ullersjöns 5 g sydsida finns serpentinväxter som är av stort värde. Någon bedömning av det högre djurlivet har inte skett.

i Området är av riksintresse

också för det rörliga friluftslivet. Det ligger

i

relativt lätt åtkomligt från det livligt besökta Ankarede kapell. 1 sjöarna l finns utmärkta öring-röding-bestånd. Lejarälven är ett gott öringvatten. Ett omfattande sportfiske bedrivs i nedre delen av Lejarälven. Sjöarna är, såvitt l _ känt, hittills inte särskilt hårt utnyttjade. Pimpelfiske på is bedrivs i viss å utsträckning. Bygden satsar på en for närvarande snabbt expanderande tu- ; ristnäring, där fisket ingår som en viktig del. Ankarälven-Lejarälven är det bästa oskadade och mest besökta fiskeområdet i norra Jämtlands fjälltrakter. En utbyggnad skulle förstöra Lejarälvens fiske och försvåra fisket i sjöarna. Området belyser mötet mellan 1800-talets expansiva kolonisation och samiska kulturformer. Mitt för Värjarens södra strand finns ett övergivet viste. två samegravar, offerplats och stalotomter. Vid besiktning av Värjarens och Lejarens stränder 1975 registrerades härutöver ett antal spridda samiska lämningar samt två övergivna jordbrukshemman, tjällägenheter som belyser hur 1800-talets kolonisation trängt långt in i fjällområdena. Ankarede kapell med samernas respektive böndernas kyrkstad och begravningsplats är en kulturhistorisk miljö av riksintresse. Älvsträckan faller inom Frostvikens norra och mellersta samebyar, som har vår-, sommar- och höstbete i området. Det är också kalvningsland. Varken jord- eller skogsbruk förekommer i området.

238 Kommentarer älv _för älv sou 197613

Utredarens bedömning

Lejarälven med bl a det vackra Lejarfallet ligger relativt lättillgängligt i ett väglöst område av stor betydelse for turismen. Den har högt bevarandevärde från de flesta främst fisket. En utbyggnad skulle ge tämligen

synpunkter,

litet energitillskott. Alven har i valet mellan klasserna 4 och 3 b med viss tvekan placerats i den senare klassen.

18 I Storån Storån mynnar ut i övre delen av Ströms Vattudal i Gärdsjön. Ån flyter genom sjöarna Storjoudan, Övre och Yttre Långvattnet, Klumpvattnet och Gärdvattnet. Fast bebyggelse saknas utom några gårdar i Risede vid Klumpvattnets nedersta del. Ån har tidigare varit utbyggd nedom Gärdvattnet, men kraftstationen är numera utriven.

Utbyggnadsmäjligltelel Graningeverken redovisar ett utbyggnadsförslag som avser två kraftstationer ,

och reglering av Storjoudan (5 m amplitud och 25 Mm3), Klumpvattnet i

(3,5 m och 19 Mm3) samt Gärdvattnet (3 m och l0 Mm3). Kraftstationen Storån Övre skulle utnyttja 49 fallmeter från Klumpvattnet till Gärdvattnet. och Storån Nedre 5l fallmeter till Gärdsjön. Den kraftekonomiska nyttan bedöms som mycket god. Utbyggnaden skulle ge 44 GWh/år samt för- l ädlingsvinster och viss ökad produktion i Faxälven nedströms.

l

Motsrâende intressen i

1 Storån är representativ for förfjäll-lågfjällterrängen i gränsområdena mellan Objekt av exklusivt geovetenskapligt intresse urberg och skållberggrunden. J har inte påträffats.

I

Närmare botanisk information saknas. Faunistiskt kan Storån betraktas som ett vildmarksområde med opåverkad vattenregim och med god tillgång på för faunan värdefulla våtmarker och selområden. Sångsvan rastar re- J “ gelbundet i Klumpvattnets nedersta del. Stränderna har betydelse for hela områdets bestånd av dalripa. Av fiskeribiologiskt intresse är förekomsten av sik och abborre. där abborren

märkligt nog går högst upp i systemet. l

Två rödingformer finns i Storjoudan. ;

Storån är det största outbyggda biflödet till Ströms Vattudal som (tillika i

med källflödet l Ankarälven) har övervägande öring- och rödingbestånd. Vägl förbindelse saknas från Klumpvattnet och uppåt, varfor fisket är foga intensivt utnyttjat utom av några husbehovsfiskande ortsbor och av samerna, som har ett betydelsefullt fiske särskilt i Storjoudan. Sträckan inom väglöst område faller också inom den del av fjällkedjan som angetts vara av riksintresse för det rörliga friluftslivet. Vid Klumpvattnet har man funnit stenåldersboplatser. Söder om Klumpvattnet finns också ett flertal stora Också vid de andra V

fångstgropssystem.

tänkta regleringsmagasinen har man funnit stenåldersföremål. Vissa av boplatserna skulle totalforstöras av dämningarna. Vid Risede finns också kul-

Kommenrarer älv/ör älv 239

turhistoriskt värdefulla byggnader. Älvsträckan är belägen inom Frostvikens södra samebys vår-, sommar-

och höstbetesmarker. Älvdalgången är ett naturligt tillhåll for renarna. Efter-

som de ofta vistas där kan samebyn lätt samla dem för flyttning etc. Varken jord- eller skogsbruk av betydelse skulle beröras av utbyggnaderna i Storån.

Ulrerla/ørzs bedömning En utbyggnad av Storån skulle skada påtagliga bevarandevärden. främst fiske och rennäring, men den skulle samtidigt vara kraftekonomiskt mycket fördelaktig. Storån har därför i valet mellan klasserna 2 och l med viss tvekan placerats i den senare klassen.

18 m Nedre Faxä/vørz Sträckan mellan Edsele och Forsse kraftstationer har en återstående outbyggd fallhöjd på ca 4 m. 1 den nedre delen har älven ett meanderlopp och bildar vid inllödet i Helgumsjön ett vidsträckt delta, som dock i stort sett upphön att utvecklas på grund av de sedan länge utövade regleringarna i älven. Helgumsjön är en långsträckt sjö med odlad bygd på båda sidor. Ca 5 km nedströms dess utlopp ligger Forsse kraftstation, som i stort sett bestämmer sjöns vattenstånd.

Urbyggnadsmäjligherer Fallhöjden i Med/tusen kan byggas ut i en kraftstation med effekten 9 MW och årsproduktionen 40 GWh. Fallägare är Edsele Kraft AB. En höjning av dämningsgränsen i Helgumsjön (se nedan) minskar Meåforsens fallhöjd i motsvarande grad. En ansökan av Graningeverken om tillstånd att reglera Helgumsjön ytterligare behandlas f. n. av vattendomstolen. Denna reglering avser höjning av sjöns vattenstånd med 1,2 m till + 113,7 m samt rätt till korttidsreglering med 0,6 m amplitud. Regleringsökningen och den ökade fallhöjden skulle kunna ge en energiproduktionsökning av ca 14 GWh/år i Forsse kraftstation. Till följd av särskilt yrkande från Kammarkollegiet skall regeringen pröva företagets tillåtlighet.

Morsrâenøie intressen Områdets största geovetenskapliga intresse knyts till de lluviala formerna. Ett åsstråk löper längs älven i det övre avsnittet. Välutbildade terrasslandskap och raviner förekommer. Närmast uppströms Helgumsjön har älven bildat ett kort men ovanligt formfulländat meanderlopp. Helgumsjön har stort värde som fågelsjö. Ett stort antal fåglar rastar i anslutning till deltat. Vid 60 cm regleringsamplitud kommer deltat med dess fågelliv att spolieras. En ödeläggelse av deltat kan påverka fågelfaunan även inom andra delar av Norrland. Bäverkolonin skulle också slås ut vid en utbyggnad.

240 Kommentarer älv/ör älv sou 197523

l Helgumsjöns delta finns också en riklig växtlighet trots att vattenståndet tidigare höjts. Hur denna skulle påverkas av ytterligare regleringar är osäkert. Avsnittet är den enda återstående ej utbyggda fallsträckan i Faxälven , nedströms Ströms Vattudal. Fisket, som numera till övervägande del är av fritidskaraktär och ganska litet, är starkt påverkat av kraftverksutbygg-

1 nader uppströms och nedströms. g

finns en sammanhängande Jord-

Omkring Helgumsjön jordbruksbygd. i

bruket har förutsättningar för utveckling och på sikt räknar lantbruksnämnl den med att möjlighet finns för fortsatt uppbyggnad av bestående brukkommer åkermark i vissa områden l ningsenheter. Vid planerad dämning lik- l att helt överdämmas, men skadorna bedöms bli av måttlig omfattning, som i fråga om skogsbruket. i

Utredaren: bedömning En utbyggnad i Meáforsen ger relativt litet energitillskott men skulle skada

måttliga bevarandevärden. Denna sträcka har därför placerats i klass 1. All- i

av dämningsgränsen i Helvarligare skador skulle bli följden av en höjning gumsjön och åtföljande korttidsreglering, som skulle vara av förhållandevis stor betydelse från kraftekonomisk synpunkt. Framför allt fågellivet i sjöns delta skulle skadas. Sjön är en viktig rastplats för flyttfågel och mycket få alternativ torde finnas i Norrlands inland. Främst med hänsyn till fågellivet och till den lilla energivinsten vid en utbyggnad har Helgumsjön i valet mellan klasserna 3b och 2 med viss tvekan placerats i den förstnämnda klassen.

18 - Ledingsån Ledingsån är ett reglerat biflöde till Helgumsjön. l Graningesjön finns magasin av storleken 63 Mm3, och fallhöjden ned till Ledingsjön är utbyggd

i Graninge kraftstation. Det kvarvarande fallet ned till Helgumsjön (ca 75 m)

i

kan. enligt vad Graningeverken under ett sent skede av utredningen meddelat, byggas ut i en kraftstation med en energiproduktion av ca 30 GWh/år och stort kraftekonomiskt värde. Någon värdering av motstående intressen har integj0rts. då projektet inte var känt vid de inventeringar som utförts av berörda myndigheter. Utredningen har heller inte klassat projektet. I

l

AVD V

KOMPLETTERANDE

i

MATERIAL

14 och kom- Befolkning, sysselsättning munal ekonomi 15 inte i Vattenkrafttillgângar som ingår utredningsuppdraget 16 Grundläggande fakta om vattenkraftutbyggnad

.

14 och

Befolkning, sysselsättning

kommunal ekonomi

w. . .. ..

14.1 Inledning

Utredningen skall enligt direktiven belysa de arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenserna av olika tänkbara utbyggnadsalternativ. Dessa aspekter skall dock inte vägas in i utredningens totalbedömning. En sådan sammanvägning måste göras av regering och riksdag. Liknande direktiv förelåg för den sehlstedtska utredningen och uppläggningen av detta kapitel överensstämmer i stort sett med behandlingen i den utredningen. Den beskrivning av byggarbetskraftens sammansättning och förhållanden som lämnas i avsnitt 14.6 utgör dock ett nytillskott. I den sehlstedtska utredningen anförs att de indirekta effekter på sysselsättningen som kan uppkomma vid en mera allmän brist på kraft inte ansetts böra behandlas av utredningen. Motsvarande bedömning gäller för denna utredning. För att få de arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenserna för sysselsättning och samhällsstruktur belysta har utredningen uppdragit åt Geografiska institutionen vid Umeå universitet att utföra en mera ingående studie av vattenkraftutbyggnader från närings- och sysselsättningsgeografisk synpunkt* Institutionen utförde en motsvarande studie för den föregående utredningen. Detta material utgör tillsammans med uppgifter från länsplanering 1974 det huvudsakliga underlaget för detta kapitel. För att erhålla en bred belysning av arbetsmarknadsfrågorna i samband med vattenkraftutbyggnader höll utredningen i november 1975 en konferens i Umeå med företrädare för arbetsmarknadens parter samt berörda länsarbetsnämnder och länsstyrelser. Vid konferensen diskuterades ingående den då föreliggande rapporten från Geografiska institutionen. De synpunkter på utbyggnaderna som lämnas i detta kapitel måste ses mot bakgrund av vissa grundläggande reservationer. Det gäller främst de l Roland Carlsson och skillnader i tidsperspektiv som finns för utbyggnaderna å ena sidan, och Ulf Wiberg: Arbetsmarkför beskrivningarna av sysselsättningssituationen och regionalpolitiska kon- nads- och regionalpolitissekvenser å andra sidan. ka konsekvenser av kraftverksutbyggnader i De utbyggnader som diskuteras kan av skilda skäl komma att aktualiseras norra Norrland. Rapport under en förhållandevis lång tidsrymd. Så skulle t. ex. den från utbygg- GERUM A15, Geogranadssynpunkt väl belysta Kalix älv byggas ut under en tidsrymd av ca 20 fiska institutionen, Umeå år. Vidare finns det bland de projekt som redovisats för utredningen flera universitet.

244 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

som är mycket ofullständigt utredda och för vilka inga konkreta planer nu föreligger. l det närmaste oberoende av vilken utbyggnadsgrad som beslutas kan man dock förmoda att utbyggnader kommer att ske fram till sekelskiftet. I ljuset av detta mycket långa perspektiv framstår naturligtvis de uppgifter som finns om sysselsättningssituationen i de berörda regionerna som förhållandevis kortsiktiga. Inom ramen för länsplaneringen finns prognoser på fem och femton års sikt, varvid dock det längre perspektivet är präglat av ganska stor osäkerhet. Dessa skillnader i tidsperspektiv har lett till att de kommunvisa kommentarer som lämnas i avsnitt 14.7 endast behandlar de mest konkreta utbyggnadsplanerna.

14.2 Sysselsättning i kraftverksutbyggnader

l4.2.1 Pågående kraftverksprojekt Under de senaste åren har det skett förhållandevis få kraftverksutbyggnader länen. Vid av år 1975 pågick där endast 18 i de fyra nordligaste början kraftverksutbyggnader, varav l2 ligger i utredningsområdet, dvs. i området norr om Indalsälven. Det bör noteras att 5 av projekten avslutades sommaren 1975.

Tabell 14.1 Medeltal sysselsatta byggnads- och anläggningsarbetare vid kraftverksbyggen i de fyra nordligaste länen 1974.

Län Kommun Medelantal anställda under 1974”

Jämtland Berg 60 Härjedalen l 80 Krokom 230 Strömsund 75

Summa 545

Västernorrland Ånge 21 5

Västerbotten Storuman-Sorsele 240 Skellefteå 65 Norsjö 5

Summa 310

Norrbotten Boden 205

a Avser kollektivanställda byggnads- och anläggningsarbetare.

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

Merparten av de pågående utbyggnaderna sker i Jämtlands och Norrbottens län. l vardera länet pågår 7 projekt, mot endast 2 projekt i vardera Västernorrlands och Västerbottens län. 1 Norrbottens län är Jokkmokk den dominerande utbyggnadskommunen medan utbyggnaden i Jämtland framför allt sker i Strömsunds och Krokoms kommuner. Pågående kraftverksprojekt i de fyra nordligaste länen sysselsatte, som framgår av tabell 14.1, under år 1974 i medeltal ca 2 300 byggnads- och anläggningsarbetare. Av dessa arbetade mer än hälften eller 1 265 personer vid projekt i Norrbottens län. l utredningsområdet sysselsattes l 650 byggnads- och anläggningsarbetare. Det är möjligt att relatera kraftverkssysselsättningen till antalet yrkesverksamma byggnadsarbetare anslutna till Byggnadsarbetareförbundet. År 1974 motsvarade denna sysselsättning ca 20 % av de anslutna byggnadsarbetarna i Jämtlands och Norrbottens län och mindre än 10 % i Västernorrlands och Västerbottens län. Det bör dock uppmärksammas att den totala sysselsättningen inom näringsgrenen byggnadsverksamhet omfattar betydligt fler än de som är anslutna till Byggnadsarbetareförbundet, i stort sett ungefär dubbelt så många.

14.2.2 Kraftverkssysselsätmingens utveckling i länen Figur 14:1 visar kraftverkssysselsättningen under perioden 1965-1975 i de fyra nordliga länen. 1 Jämtlands län har enligt figuren kraftiga fluktuationer förekommit under perioden. Under senare delen av 1960-talet var sysselsättningen inom kraftverkssektom av relativt liten omfattning. Under de första åren av 1970-talet skedde en markant uppgång till följd av en nästan samtidig igångsättning av 4 större projekt. Därefter har sysselsättningen minskat betydligt och uppgick i början av år 1975 till drygt 400 personer. 1 Västernorrlands län inleddes kraftverksepoken under 1940-talet och nådde sin höjdpunkt i mitten av 1950-talet då ca 3000 kollektivanställda sysselsattes samtidigt. Under senare delen av årtiondet minskade dock sysselsättningen kraftigt. Figuren visar att sysselsättningen reducerades nästan helt från slutet av 60-talet för att under år 1973 återigen öka något. I början av år 1975 låg sysselsättningen på ca 250 personer. Också i Norrbottens län sjönk kraftverkssysselsättningen under 1960-talet jämfört med sysselsättningen under 1950-talet. Under den period som återges i figuren har dock sysselsättningen legat på en betydligt högre nivå än i de övriga tre länen. I huvudsak har sysselsättningen varierat mellan 750 och 1200 anställda. För Västerbottens län har det varit möjligt att erhålla detaljerade uppgifter om sysselsättningen för perioden 1955-1975. Av figuren framgår att den stora kraftverksepok som inleddes i början av 1950-talet avmattades väsentligt under 1960-talets första hälft. Därefter har sysselsättningen hållit sig på en låg nivå med variationer kring 250-500 anställda. I den utredning som utförts vid Geografiska institutionen i Umeå analyseras vilken relativ betydelse kraftverkbyggandet hade av den totala byggsysselsättningen i Västerbottens län vid de båda folkräkningstillfällena 1960 och 1970. Kraftverksbyggandets andel av den totala byggsysselsättningen kan for år 1960 beräknas till nästan 25 % mot endast 4 % år 1970. Under

246 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

antal sysselsatta

,a J _.-

zsoof ..

mmä §3_

Västerbotten

. .

1500:

Figur 14.1 Antal sysselsatta byggnads- och an- Iäggningsarbetare vid kraji- . verksutbyggltader och regleringar i de _ljtra nordligaste länen perioden 1965-] 975. (Beträffande Västerbottens län även perioden 1955-65.)

perioden 1961-1970 minskade den totala byggsysselsättningen i länet med närmare 3 000 personer, vilket ungefär motsvarar minskningen inom kraftverkssektorn. . I institutionens rapport beräknas också de totala sysselsättningseffekterna vid de båda tidpunkterna.. Med total sysselsättningseffekt avses därvid både de som är direkt sysselsatta i utbyggnaderna och de indirekt sysselsatta inom t. ex. servicesektorn. För år 1960 erhålles i Västerbottens län en total utbyggnadsberoende sysselsättning på 5 120 personer eller uppskattningsvis 5 % av de förvärvsarbetande i länet. Vid motsvarande beräkning för år 1970 erhålles en total sysselsättning på 640 personer. Detta motsvarar mindre än en procent av det totala antalet förvärvsarbetande detta år i länet.

14.2.3 För utredningen redovisade utbyggnadsmöjligheter

På utredningens anmodan har kraftföretagen lämnat en översiktlig redovisning av potentiella utbyggnadsmöjligheter, oavsett om utbyggnadsplaner föreligger eller ej. De mest detaljerade utbyggnadsförslagen berör i huvudsak Kalix, Byske och Gide älvar förutom några tillbyggnadsförslag i Luleälven. För huvudparten av de redovisade utbyggnadsmöjligheterna saknas uppgifter om byggnadstid och beräknad sysselsättning. Detta gäller drygt 100 utbyggnadsförslag av totalt ca 140. De 35 objekt som innehåller både uppgift om sysselsättning och utbyggnadstid är sannolikt de mest aktuella objekten från kraftföretagens sida. 1 Rapporten grundar sig 1 tabell 14.2 har läns- och kommunvis sammanställts totala antalet utpå kraftindustrins redobyggnadsobjekt och den totalt beräknade utbyggnadseffekten. Objekten visning fram till våren 1975. Den presentation med redovisade sysselsättningsuppgifter anges särskilt. Av tabellen framgår av ytterligare objekt att det största antalet utbyggnadsobjekt - sammanlagt 78 - har aktualiserats (bl. a. Ängesån och viss i Västerbottens län. Motsvarande andel objekt i Norrbottens län är 51. medan effektutbyggnad) som in-

endast 4 objekt finnsi Västernorrlands och 5 i Jämtlands län. Av kom-

kommit senare har därför inte kunnat beaktas i munerna har Jokkmokk, Skellefteå och Vilhelmina det största antalet objekt. denna rapport. De största effekttillskotten kan erhållas i Norrbottens län om Kalixälvens

Befolkning, sysselsärtning och kommunal ekonomi 247

utbyggnad samt tillbyggnadsförslagen i Luleälven realiseras. 1 Västerbottens län kan endast relativt små effekttillskott erhållas även om antalet utbyggnadsförslag är stort. Även då det gäller den beräknade sysselsättningen ligger tyngdpunkten i Norrbottens län. Som framgår av tab. 14.2 skulle, om de utbyggnadsförslag genomförs där sysselsättningsuppgifter föreligger, totalt ca 19 000 årsarbeten skapas i Norrbotten och då framför allt i Gällivare, Pajala och Jokkmokks kommuner. Av dessa svarar utbyggnad av Kalixälven för ca 13400 års-

Tabell 14.2 Läns- och kommunvis sammanställning av aktualiserade utbyggnadsobjekt

Kommun/län Totalt antal re- Därav objekt med redovisade dovisade objekt sysselsättningsuppgifter

Antal EfTekt- Antal Effekt- Antalet årsobjekt tillskott objekt tillskott arbetarea (MW) (MW) -----_ Totalt Byggnads- 0 anläggnarbetare

Örnsköldsvik

_3_ _ _ 3_5_ _ _ 3 _ _ _ 35_ _ _ _2_80_ _ _ _2_20_ _ _

Västernorrland 4 44 3 35 280 220 Strömsund

_5___J8___l____13_____95___Z5___

Jämtland 5 78 1 13 95 75 Totalt norra Norrland 138 6 035 35 3 242 23 300 16435 9 Antalet årsarbetare = genomsnittligt antal sysselsatta per år multiplicerat med utbyggnadstid.

248 Befolkning, .sysselsättning och kommunal ekonomi

arbeten. Utbyggnadsförslagen i Västerbotten skulle ge ca 3 900 årsarbeten, medan endast förhållandevis obetydliga sysselsättningstillskott skulle erhållas i Jämtland och Västernorrland. Totalt ger de mera detaljerat redovisade utbyggnadsplanerna drygt 23 000 årsarbeten i norra Norrland, varav ca 16 500 årsarbeten för byggnads- och anläggningsarbetare. Hypøreriskr innebär detta att de 35 objekt for vilka sysselsättningsuppgifter föreligger skulle behöva byggas ut inom en 10-årsperiod för att 1974 års sysselsättningsnivå inom kraftverkssektorn skall kunna upprätthållas inom den nu aktuella delen av norra Norrland. Med utgångspunkt idet beräknade effekttillskottet är det möjligt att göra ungefärliga kalkyler över behovet av arbetskraft vid en utbyggnad av samtliga redovisade projekt. Därvid måste man anta ett proportionellt samband mellan effekttillskott och arbetskraftsbehov. Samtliga utbyggnadsförslag skulle enligt sådana schablonmässiga beräkningar ge totalt ca 50000 årsarbeten, varav ca 35000 årsarbeten för s. k. egentliga byggnadsarbetare. Om man önskar behålla sysselsättningen inom kraftverkssektorn på dagens nivå skulle, enligt dessa mycket grova skattningar, samtliga aktualiserade objekt behöva byggas ut under en 20-årsperiod.

14.3 Beskrivning av kommuner med utbyggnadsobjekt

l4.3.l Orrsryp och befolkning

Av de sammanlagt 22 kommuner i de fyra nordligaste länen, vilka berörs av utbyggnadsobjekt, är nio belägna i Norrbotten och tio i Västerbotten. Sex av kommunerna ligger inom det allmänna och övriga 16 inom det inre stödområdet. Enligt riksdagens beslut år 1972 om den regionala strukturens uppbyggnad tillhör tre av de berörda kommunerna kategorin primära (Se tabell 14.3.) i centra, åtta är regionala centra och elva är kommuncentra. 1 1 Befolkningsutvecklingen har under perioden 1965-1974 varit relativt stabil l l i de kommuner som tillhör kategorin primära centra. Bland regionala centra i i har Örnsköldsvik, Lycksele och Kalix haft en förhållandevis stabil utveck- l l i. ling, medan övriga regionala centra, vilka samtliga ligger i inlandet, har l haft en minskande befolkning under samma period. 1 kommuncentra har befolkningsutvecklingen genomgående varit negativ. Så har t.ex. Jokkmokk, Pajala och Överkalix forlorat ca 30 procent av sin befolkning under perioden. En förändring i befolkningsutvecklingen kan iakttas under 1970-talets forsta hälft. Med något undantag har minskningen i folkmängden antingen eller förbytts i en ökning. Även i länsplaneringens prognoser för dämpats år 1980 och år 1990 räknas med ett fortsatt lugnare utvecklingsförlopp än under 1960-talet. Nästan samtliga aktuella kommuner kan betecknas som typiska glesbygdskommuner. Flertalet kommuner har en högre andel boende i glesbygd än genomsnittet för resp. ortstyp. Lägre glesbygdsandel än genomsnittet for ortstypen har endast Gällivare kommun. I flera av kommunerna har befolkningsminskningen lett till en ogynnsam åldersstruktur med en stor andel av befolkningen i de äldre åldersgrupperna.

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi 249

Tabell 14.3 Orstyp, befolkningsutveckllng, folkmängd samt planeringstal för kommuner där utbyggnadsobjekt föreligger

Län Orts- Befolkning Kommun typ” lndextal Folk- Planeringstal (1970 = 100) mängd for år 1980 1974 1965 1970 1974 Min. Max.

Z Strömsund RC 112 100 97 18 000 17 500 18 000 Y Sollefteå RC 111 100 95 26 300 26 500 26 500 Y Örnsköldsvik RC 101 100 100 60 200 59 000 63 000 AC Åsele KC 117 100 95 8 900 8 200 8 600 AC Vilhelmina RC 111 100 99 8 700 8 300 8 700 AC Storuman KC 110 100 95 8 400 7 900 8 300 AC Sorsele KC 116 100 95 4 100 3 700 3 900 AC Vännäs KC 103 100 95 ll 500 10600 11000 AC Nordmaling KC 107 100 95 7 700 7 100 7 500 AC Lycksele RC 103 100 99 14 600 14 700 15 300 AC Norsjö KC 107 100 95 10 300 9 400 9 800 AC Robertsfors KC 111 100 98 7 400 7 100 7 500 AC Skellefteå PC 101 100 101 72 100 75 0()0 79 000 BD Piteå PCb 95 100 106 34 800 37 500 38 500 BD Arvidsjaur RC 113 100 97 8 100 8 200 8 500 BD Arjeplog KC 115 100 96 4 200 3 900 4 100 BD Boden PCb 103 100 101 27 500 31 000 32 0()0 BD Jokkmokk KC 126 100 95 7 700 6 800 7 000 BD Gällivare RC 106 100 101 25 600 24 000 24 700 BD Pajala KC 119 100 90 9 700 8 200 8 500 BD Överkalix KC 125 100 92 5 600 5 200 5 400 BD Kalix RC 101 100 101 18400 18 500 19000

Totalt 399 800

f PC = primän RC = regionalt centrum, KC = kommuncentrum. centrum. b Piteå-Luleå-Boden-Alvsbyn utgör tillsammans primän centmm (Fyrkanten).

Källa: FOB 1965 och 1970 samt respektive läns förslag till länsprogram inom ramen för länsplanering 1974.

Tio av kommunerna har värden på andelen över 65 år som överstiger riksvärdet. Speciellt höga siffror har kommunerna Strömsund, Sollefteå, Åsele, Nordmaling och Robertsfors.

14.3.2 Sysselsättning

Flertalet kommuner har en hög andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk och en låg andel inom industri. Detta förhållande avspeglas också i den negativa befolkningsutvecklingen under 1960-talet. Framför allt i de befolkningsmässigt små kommunerna Sorsele, Åsele. Robertsfors, Vilhelmina, Vännäs. Pajala och Överkalix är jord- och skogsbruket av stor betydelse.

250 Befolkning, sysselsälming och kommunal ekonomi

Under senare hälften av 1960-talet fick många av de aktuella kommunerna vidkännas ett kraftigt bortfall av sysselsättningstillfällen. Endast Norsjö i kategorin kommuncentra, Kalix bland regionala centra samt “Fyrkantskommunerna” Piteå och Boden hade under denna period en stabil eller positiv sysselsättningsutveckling. Den positiva utvecklingen i Norsjö förklaras bl. a. av kraftverksbyggandet i Bastusel. Jokkmokks kommun hade under slutet av 1960-talet den största minskningen i sysselsättningen av samtliga berörda kommuner. Den totala sysselsättningen minskade under femårsperioden med 40 %. Denna nedgång beror främst på bortfallet av ca 800 arbetstillfällen inom kraftverkssektorn. Andra kommuner med speciellt stor minskning av sysselsättningen är Pajala (32 %) och Överkalix (25 %). Enligt prognosen i länsplanering 1974 beräknas sysselsättningen öka fram till år 1980 i Följande primära och regionala centra: Vilhelmina, Lycksele, Skellefteå, Piteå, Arvidsjaur och Boden. 1 övriga regionala centra förväntas en nedgång men av påtagligt mindre omfattning än under slutet av 1960-

talet. För flera av kommuncentra beräknas en ca 15-iprocentig sysselsätt-

ningsminskning under 1970-talet. Den största minskningen förväntas enligt prognosen i Pajala kommun med en nedgång på nästan 30 %. Byggnadsverksamheten spelar en avsevärd roll för sysselsättningen i flera av de berörda kommunerna. Andelen sysselsatta inom denna näringsgren överstiger i nästan alla kommunerna riksgenomsnittet. Särskilt höga andelstal finns i inlandskommunerna Jokkmokk (27 %), Norsjö (22 %) och Arjeplog (20 %). Idessa tre kommuner pågick relativt stora kraftverksbyggen vid mättidpunkten år 1970. Att de har en så förhållandevis hög andel byggsysselsatta får dock främst förklaras av en omfattande utpendling - ofta över långa sträckor - till andra delar av länet eller till andra län. 1 tabell 14.4 redovisas dels antalet sysselsatta i byggverksamhet 1970 samt länsstyrelsernas prognoser för år 1980, dels antalet yrkesverksamma byggnadsarbetare enligt Byggnadsarbetareforbundets register och andelen av dessa som är över 55 år. Skillnaden i antalet sysselsatta är som framgår av tabellen avsevärd mellan de två definitionerna. Detta beror huvudsakligast på att i folkräkningarna inräknas i näringsgrenen byggnadsverksamhet även andra yrkeskategorier än de s. k. egentliga byggnadsarbetarna. Prognoserna innebär för flertalet kommuner ett omfattande bortfall av sysselsättning inom byggnadsverksamhet fram till år 1980. Sysselsättningsminskningen beräknas uppgå till mellan -7 % (i Vilhelmina) och -56 % (Gällivare och Norsjö). Den i dag yrkesverksamma byggarbetskåren kännetecknas, som framgår av tab. 14.4, av hög genomsnittsålder. Tillsammans med den for 1970-talet beräknade minskningen i byggverksamheten kommer detta att leda till betydande avgång under de närmaste åren. 1 flertalet av de berörda kommunerna är mer än 50 % av de yrkesverksamma över 55 år. Detta gäller enbart byggnadsarbetare anslutna till Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Arbetslösheten inom byggnadssektorn i de berörda kommunerna låg under perioden 1972-1974 i de flesta fall på en betydligt högre nivå än den genomsnittliga arbetslösheten i resp. län. Detta är särskilt fallet i de små kommunerna Pajala, Överkalix, Arvidsjaur, Åsele, Vilhelmina och Sorsele, men även i Sollefteå och Strömsund. Det kan noteras att i de kommuner

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi 251

Tabell 14.4 Byggsysselsättning

Kommun/ län Antal sysselsatta i Byggnadsarbetare anbyggverksamhet slutna till Svenska Byggnadsarbetareförbundet

Antal Andel av yrkesverk- de yrkessamma verksambyggnads- ma som är Förändr4 arbetare över 55 år

Källa: F0B 1970, Förslag till länsprogram inom ramen för länsplanering 1974 samt medlemsuppgifter från Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

där kraftverksprojekt pågått under den studerade perioden (t. ex. i Jokkmokk, Arjeplog, Norsjö och Storuman), ligger arbetslösheten på en förhållandevis låg nivå. Det antal arbetstillfällen som finns inom en lokal arbetsmarknad är av

252 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi SOU l976:28

väsentlig betydelse för individens trygghet och for möjligheterna till val mellan yrken och arbetsplatser. Det lokala befolkningsunderlaget ger indirekt information om förutsättningarna att lokalt tillfredsställa dessa krav. Nästan alla de här diskuterade kommunerna har ett mycket litet lokalt befolkningsunderlag. I de flesta kommuner av kategori regionala centra och kommuncentra bor mindre än 25000 människor inom 30 till 40 km avstånd från centralorten i resp. kommun vilket innebär pendlingstider uppemot 45 minuter. Visserligen har byggarbetskraften traditionellt tolererat längre pendlingstider än 45 minuter men även efter en sådan justering måste de flesta av de nu aktuella lokala arbetsmarknaderna ses som ytterst ofullständiga. Om den lokala tillgången på arbetstillfällen är otillräcklig måste människor flytta eller långpendla. Pendling är vanlig inom byggnadsverksamhet där arbetena är av korttidskaraktär och arbetsplatsernas lägen varierar. Framför allt vid större projekt av engångskaraktär, t. ex. kraftverksbyggen, uppkommer betydande pendlingsströmmar. Flertalet av de aktuella kommunerna hade år 1970 en stor nettoutpendling. Endast Norsjö och Arjeplog bland kommuner av kategorin kommuncentra och Gällivare och Kalix bland regionala centra hade större inpendling än utpendling år 1970. Pågående större kraftverksarbeten år 1970 i Norsjö och Arjeplog avspeglas i dessa siffror.

14.4 Regionalpolitiska åtgärder och synpunkter

14.4.l Regionalpolitiskt stöd

Regionalpolitiskt stöd har utgått sedan år 1965. De regionalpolitiska medlen spänner över ett brett register av åtgärder. Förutom medel som direkt syftar till att påverka näringslivets utbyggnad och lokalisering finns t. ex. de arbetsmarknadspolitiska insatserna, den kommunala skatteutjämningen, olika selektiva beslut från statsmakternas sida samt den offentliga sektorns expansion. vilket tillsammantaget kan ge betydande regionalpolitiska effekter. Av tabell 14.5 framgår lokaliseringsstödets omfattning och dess sysselsättningseffekt under perioden 1965-1975. Merpanen av det statliga lokaliseringsstödet har gått till de större kommunerna i kustlandet. l de företag som mottagit lokaliseringsstöd har sysselsättningen i de fyra aktuella länen ökat med nära 14400 nya arbetstillfällen under 1965-1975. De av utbyggnadsförslag berörda kommunerna svarar med ca 7 000 arbetstillfällen för nästan hälften av detta antal. De kraftigaste sysselsättningsökningarna i absoluta tal har skett i Skellefteå. Örnsköldsvik, Piteå och Strömsund. Sysselsättningsökningen ställd i relation till det ursprungliga antalet industrisysselsatta i resp. kommun ligger högst i inlandskommunerna Strömsund, Vilhelmina. Arvidsjaur, Storuman, Åsele. Jokkmokk och Pajala. Den genom lokaliseringsstödet ökade sysselsättningen kan jämföras med de ca 50 000 årsarbetare som skulle behövas vid en utbyggnad av samtliga studerade projekt. Detta är i stort sett fyra gånger så många som den registrerade ökningen i lokaliseringsföretag inom de fyra nordligaste länen. Sysselsättningen inom byggnadsverksamhet är dock av övergående karaktär

Befolkning, sysselsättning och komnzuna/ ekonomi 253 Tabell 14.5 løkaliseringsstödet och dess sysselsättningseffekt 1965-1975

Rajala

a Källa: Arbetsmarknadsdepanementet.

medan industrisysselsättningen är mera permanent. Vid en total utbyggnad under en 20-årsperiod skulle det genomsnittliga antalet sysselsatta vid kraftverksbyggen uppgå till ca 2 500 personer. Det bör då uppmärksammas att en sådan total utbyggnad knappast kan komma ifråga. Med denna reservation skulle utbyggnaderna i ett ZO-ârsperspektiv kunna innebära ett sysselsättningstillskott som går att jämföra med resultaten av något eller några års regionalpolitiskt stöd i de fyra nordligaste länen. Utbyggnadernas potentiella betydelse ökar emellertid om man beaktar e. k... att lokaliseringsstödet - som redan påpekats - för de direkt berörda kom-

ww«:vwç_.aaar›._.w-

254 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

munerna gett ca 6 000 sysselsättningstillfallen. Räknat enbart for de direkt berörda kommunerna skulle en total utbyggnad under en 20-årsperiod kunna ge ett årligt sysselsättningstillskott som motsvarar inemot hälften av lokaliseringsstödets effekter under perioden 1965-1975. Skatteutjämningsbidraget är en stödåtgärd av generell art. Inkomstnivån och förvärvsintensiteten är i allmänhet låg i de aktuella kommunerna. Kommunalekonomiskt innebär detta en låg egen skattekraft. För att åstadkomma

en allmän utjämning av standarden kommunerna emellan utgår skattel

i utjämningsbidrag.

Totalt erhöll de 22 kommunerna drygt 300 miljoner kronor år 1974, vilket

motsvarar ca 20 % av skatteutjämningsbidraget till rikets samtliga kommuner. De största skatteutjämningbidragen sett per invånare gick till Överkalix och Pajala kommuner. Även till fjällkommunerna i Västerbottens län samt till Arjeplog och Strömsund utgick stora belopp räknat i kr per invånare. För att bibehålla den nuvarande omfattningen på den kommunala verksamheten skulle kommunerna utan skatteutjämningsbidrag behöva höja sin kommunalskatt med i medeltal 15,20 kr. l Pajala och Överkalix skulle utdebiteringen år 1974 ha varit mer än fördubblad och legat över 50 kr per skattekrona. Då större delen av skatteutjämningsbidraget kan förutsättas bli använt för driftsutgifter. där löner utgör en dominerande post, ger bidraget påtagliga sysselsättningseffekter. För de nu diskuterade kommunerna skulle ökningen i sysselsättning tillsammantaget kunna röra sig om mellan 3 000 och 6 000 arbetstillfällen. Detta ligger i stort sett på samma nivå som den beräknade effekten av lokaliseringsstödet.

14.4.2 Regionalpolitiska uttalanden

Riksdagen fastställde år 1972 en plan för den regionala strukturen. De speciella problemen i framförallt norra Norrland föranledde särskilda uttalanden i samband med klassificeringen. 1 fråga om ett antal kommuner betonades att särskilda åtgärder kan bli aktuella för att de för ortsnivân avsedda funktionerna skall kunna upprätthållas. Av kommunerna med utbyggnadsprojekt gäller detta de regionala centra Kalix, Gällivare, Arvidsjaur, Lycksele, Vilhelmina, Strömsund och Sollefteå samt Jokkmokk, Arjeplog, Överkalix, Pajala, Storuman, Sorsele, Åsele och Norsjö i kategorin kommuncentra, dvs. totalt 15 av de 22 kommunerna. I länsprogrammen finns samlade länsstyrelsernas samt kommunernas och övriga remissorgans syn på de regionalpolitiska frågorna. Där redovisas också i olika åtgärdsförslag. Här återges synpunkter med direkt anknytning till plai nerna på vattenkraftutbyggnader. Vidare berörs några synpunkter som framförts beträffande turism och friluftsliv. I Norrbottens [än berörs framför allt Jokkmokks kommun samt kommunerna längs Kalix älvdal av utbyggnadsplanerna. Länsstyrelsens kommentarer och remissorganens yttranden är koncentrerade till utbyggnadsförslagen i Kalix älv samt till effekterna av den minskade kraftverkssys-

selsättningen i Jokkmokks kommun. Övriga utbyggnadsförslag i länet om-

nämns inte. Kalixälvens utbyggnad diskuteras bl. a. av Överkalix kommun, som me-

och kommunal ekonomi

Be/blkning, sysselsättning

nar att en utbyggnad av älven bör lösas samtidigt med frågan om industrialisering av kommunerna i älvdalen. Den fackliga centralorganisationen i Överkalix framhåller den upprustning av vägnätet som blir ett resultat vid en eventuell utbyggnad. Pajalas socialdemokratiska Förening uttalar önskemål om att en drifts- och underhållscentral förläggs till Tärendö i Pajala kommun. En intressekonflikt mellan en utbyggnad av älven och den kvarvarande jordbrukarkåren uppmärksammas av Överkalix LRF-förening. Beträffande sysselsättningsutvecklingen i Jokkmokks kommun konstaterar länsstyrelsen, att den minskande sysselsättningen till följd av nedtrappningen av vattenkraftutbyggnaden i Lule älv borde såväl tids- som sysselsättningsmässigt väl motivera tillkomsten av ett aluminiumsmältverk i kommunen. Om inte detta kan förverkligas hävdar länsstyrelsen, att staten under alla förhållanden har ett särskilt ansvar för sysselsättningen i Jokkmokk. En arbetsgrupp inom Jokkmokks FCO, arbetarkommunen och SSUföreningen kräver att statens vattenfallsverk skall uppföra aluminiumverket för att därigenom trygga rekryteringen av byggarbetskraft till projektet. Länsstyrelsen påpekar turismens begränsade näringspolitiska betydelse. I fjällområdet har dock, enligt länsstyrelsen, turismen en regionalpolitisk betydelse. l Västerbottens län har ett stort antal objekt aktualiserats. Dessa berör huvudparten av kommunerna. Många av objekten måste emellertid anses vara av marginell betydelse från sysselsättningssynpunkt. Endast Storumans kommun har i länsprogramsammanhang kommenterat utbyggnadsplanerna. Man menar därvid att det mest konkreta utbyggnadsförslaget Klippen pga. projektets storlek i förhållande till den lokala arbetsmarknaden i Tärnaområdet medför ett betydande tillskott i lokalnäringama, framför allt inom servicesektorn. Enbart beträffande de älvar där mer konkreta utbyggnads-

planer föreligger, dvs. Ångermanälven och Byske älv, nämns i förslaget

till länsprogram 1974 att intressekonflikter föreligger mellan kraftutbyggnader och rekreation. Även Lögdeälven, Rickleån och Bureälven framhålles som betydelsefulla från rekreationssynpunkt. För övrigt nämns särskilt Vindelådalen och Tärna-Graddisområdet som viktiga rekreationsområden. l Västernorrlands län är de aktualiserade objekten så pass små och fåtaliga att de både från arbetskrafts- och energisynpunkt bör vara av marginell betydelse. De har icke heller behandlats _i förslaget till länsprogram. lnte heller i förslaget till länsprogram för Jämtlands län behandlas några vattenkraftobjekt. Länsstyrelsen föreslår att vattenregleringsmedel i större utsträckning än för närvarande bör kunna användas för att stimulera sysselsättningen.

14.5 Vattenkraftutbyggnaders effekter

på sysselsättning,

befolkningsutveckling och kommunal ekonomi

Geografiska institutionen i Umeå gjorde i sin studie för den sehlstedtska utredningen utförliga kartläggningar av Vattenkraftutbyggnaders effekter på sysselsättning, befolkningsutveckling, arbetslöshet och kommunal ekonomi. l detta avsnitt lämnas en kort redogörelse för några av huvudresultaten. Vidare diskuteras något mera ingående de långsiktiga direkta sysselsätt-

256 Be/olkrzing, sysselsättning och kommunal ekonomi SOU l976:28

ningseffekterna av utbyggnader. De utförda analyserna visar att arbetslösheten i en del av de studerade kommunerna har påverkats kraftigt under utbyggnadstiden, medan effekterna i andra kommuner varit relativt små. l vissa fall kan konstateras en ökning av arbetslösheten strax före byggstarten. En förklaring till kraftig detta kan vara att vissa personer. t. ex. undersysselsatta inom de areella näringarna, vilka tidigare inte ansett det vara meningsfullt att registrera sig vid arbetsförmedlingen, anmäler sig då man får reda på att ett kraftskall påbörjas i kommunen. Beträffande effekterna av beredverksbygge skapsarbetenas omfattning tyder studierna på att ett kraftverksbygge har liten inverkan. Gemensamt för huvudparten av de kommuner där vattenkraften byggts ut har varit en minskande folkmängd. Denna utveckling bromsas i de flesta fall upp och övergår i vissa fall i en temporär befolkningsökning i samband med anställningstoppen. Detta sker snarare genom att utflyttningen minskar än att någon större inflyttningsökning uppkommer. Någon permanent förbättring av befolkningsutvecklingen kan knappast konstateras. En viktig frågeställning i samband med utbyggnaders effekter på servicen är ifall en utbyggnad leder till eller kan motverka kapitalförluster. Mot bakgrund av att flertalet av de aktualiserade kraftverksprojekten är förhållandevis små samt arbetena har tillfällig karaktär är det sannolikt att behovet av nyinvesteringar är litet. Snarare kan man räkna med att kapitalförluster undviks under byggtiden genom att ledig kapacitet tas i anspråk. Det tillskott av sysselsättningstilllällen som en kraftverksutbyggnad ger medför att kommunens eget skatteunderlag (dvs. före tillskott från staten) förstärks. De för kraftverksutbyggnader aktuella kommunerna kännetecknas emellertid av låg egen skattekraft och hög skattekraftsgaranti. Detta innebär att en ökad skatteinkomst från de egna invånarna inte resulterar i ökade kommunala totalintäkter, eftersom skatteutjämningsbidraget reduceras med i motsvarande belopp. Endast vid ett ökat antal mantalsskrivna invånare ökar i de kommunala totalintäkterna.

i

Av långsiktig ekonomisk betydelse för den omgivande bygden är de reg-

l

som kraftverksföretaget erlägger (enligt vattenlagen 4 kap.

leringsavgifter l

14-15 §§). Vattendomstolen fastställer avgifternas storlek. vilka gäller i tioårsperioder. varefter de omprövas. Medlen används för två olika syften, dels för att förebygga eller minska skador eller olägenhet som vållas genom z

företaget och föratt gottgöra sådan skada eller olägenhet som ej kan ersättas

enligt vattenlagens regler, dels för att tillgodose annat ändamål beträffande den av företaget berörda bygden. I det senare syftet används medlen bl. a. för enskilda vägar. vägbelysning, elektrifiering, vattenledningar, sport, fritidsverksamhet och turism. Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län behandlar i förslaget till länsprogram möjligheterna att, i större utsträckning än för närvarande, kunna använda regleringsmedlen för sysselsättningsskapande åtgärder. Detta skulle t. ex. kunna ske i form av lån till enskilda företag, för iordningsställande av industrimark och för byggande av kommunala industrihus. Skogsstyrelsen har beräknat att genom utbyggnad av samtliga redovisade projekt skulle minst ca 30 000 ha skogsmark förloras, motsvarande en pro-

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi 257

duktionsförlust av 80000 m3sk/år. Denna virkesmängd motsvarar enligt styrelsen ca 60 heltidssysselsatta i skogsbruket och ca l50 i förädlingsindustrierna. Som ett exempel kan nämnas att en total utbyggnad av Kalixälven enligt styrelsens beräkningar skulle motsvara 25 heltidssysselsatta i skogsbruket och ca 60 i förädlingsindustrierna. Påverkan på jordbruket är svår att uppskatta på grund av att bortfall av förhållandevis små ytor indirekt kan dra med sig nedläggningar av hela brukningsenheter. Vad beträffar den älvanknutna turismens sysselsättningseffekter i nuläget är dessa ofullständigt kartlagda och det är inte i alla fall självklart att en utbyggnad kvantitativt påverkar turismens omfattning negativtJ Den stora delen av sysselsättningseffekterna inträffar naturligtvis i samband med utbyggnaden. Skötsel av anläggningar, underhåll och reparationer kräver förhållandevis lite arbetskraft. Det förefaller dock rimligt att räkna med att denna typ av permanenta arbetsuppgifter vid en fullständig utbyggnad av en älv av Kalix älvs storlek skulle kunna kräva inemot 100 årsarbeten. Utredningen har ej haft tillgång till ett fullständigt material för att bedöma de långsiktiga sysselsättningseffekterna av vattenkraftutbyggnader. Det förefaller dock möjligt att anta att det direkta bortfallet av arbetstillfällen är förhållandevis begränsat och att det till en del kompenseras genom nytillskapade permanenta arbetsuppgifter.

14.6 Beskrivning av kraftverksbyggaren

14.6. 1 Enkätundersökning För att få en klarare bild av ”vattenrallarens profil har Geografiska institutionen vid Umeå universitet på utredningens uppdrag utfört en omfattande enkätundersökning. Ett huvudsyfte med denna undersökning har varit att belysa arbetskraftsrekryteringen till kraftverksbyggen. Ett antal pågående utbyggnader har studerats för att ge underlag för slutsatser om tänkbara rekryteringsförhållanden och lokala effekter vid de redovisade projekten. I det följande lämnas endast vissa huvudresultat från undersökningen. För en mera utförlig redogörelse hänvisas till Geografiska institutionens rapport. Bland de totalt 19 vattenkraftutbyggnader som pågick i september 1974 har ett urval gjorts. Detta har begränsats till fem projekt med en sammanlagd I den studie som Geoarbetsstyrka på 1 000 personer. Av dessa tillhör 740 personer kategorin kol- grafiska institutionen i lektivanställda och utgör ca 30 % av det totala antalet kollektivanställda Umeå gjort for utredningens räkning lämnas vid samtliga pågående kraftverksbyggen i de fyra nordligaste länen år 1974. en ingående genomgång De fem projekten är följande: Randi i Jokkmokks kommun, Juktan i Stor_av tillgängliga metoder uman-Sorsele kommuner, Selsforsen i Skellefteå kommun samt Näsaforsen för att mäta sysselsättoch Olden i Krokoms kommun. ningseffekter av en viss till turism. Bristen på basda- Inställningen enkätundersökningen har genomgående varit mycket ta gör det dock ej möjligt positiv bland de kollektivanställda och tjänstemännen. Efter påminnelser att använda dessa metohar erhållits en genomsnittlig svarsprocent på 84 %. der i utredningen för exakta kalkyler.

258 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

14.6.2 Rekryteringen Undersökningen visar att medianåldern är 42 år bland de kollektivanställda och 37 år bland tjänstemännen. Totalt sett är 44 % av de kollektivanställda över 45 år. Detta är en lägre andel än genomsnittligt för Byggnadsarbetareforbundet. I tabell 14.6 redovisas de olika anställningskategoriernas rekryteringsfördelning sammantagen. Med lokal rekrytering avses därvid rekrytering från utbyggnadskommunen, medan regional rekrytering avser länet i övrigt. Vid de studerade projekten kommer närmare 50 % av de anställda från

utbyggnadskommunen? drygt 30% från länet i övrigt och 11 % från de

omkringliggande länen. Variationerna i rekryteringsfördelning är emellertid stora mellan projekten. Dessa skillnader hänger bl. a. samman med var tidigare kraftverksprojekt i samma eller annan entreprenörs regi ägt rum. Så har t. ex. en stor del av arbetsstyrkan från det fardigställda Akkats i Jokkmokks kommun överflyttas till Vattenfalls bygge i Randi i samma kommun. Om den nuvarande hemortskommunen sammankopplas med födelsekommunen förstärks bilden av rekryteringens snäva geografiska avgränsning. Mer än en tredjedel av den studerade totalpopulationen har både sin födelseort och nuvarande hemort i utbyggnadskommunen. De som både har sin födelseort och nuvarande hemort inom länet uppgår till 72 %. Fyramilsgränsen, eller 45 minuters restid, brukar i en del planeringssammanhang användas som uttryck för lämpligt längsta avstånd vid regelbunden daglig pendling. Dagpendlingsavstånd därutöver och veckopendlingsavstånd upp till 20 mil skulle kunna betraktas som ett mellansteg på pendlingsskalan - en s. k. regional byggarbetsmarknad. Endast ca en tredjedel av arbetsstyrkan bor hemma och har kortare avstånd än fyra mil till arbetet. Totalt dagpendlar något mer än 50 % av hela arl Medianåldern anger att betsstyrkan. Ungefär en tredjedel av dagpendlarna har därvid mer än fyra 50 96 av populationen är mils

enkel resa till arbetet och så mycket som 17 % av de kollektivanställda

yngre och 50 96 är äldre och 10 % av tjänstemännen har mer än 6 mil enkel resa mellan bostad -än den angivna åldern. och arbetsplats. Det kan här vara skäl att nämna att de anställda vid Vat- 3 Mantalsskrivningskommun vid anställ- tenfalls byggen har resebidrag vid dagpendling upp till 7 mil enkel resa. Vid avstånd därutöver utgår dagtraktamenten. Detta är bl. a. ett sätt att ningstillfállet.

Tabell 14.6 Rekrytering av samtliga yrkeskategorier (kollektivanställda + tjänstemän + underentreprenörer)

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi 259

reducera inkvarteringsbehovet i barackerna. De kollektivanställdas genomsnittliga resväg vid veckopendling uppgår vid de undersökta projekten till ca 15 mil enkel resa. Inom tjänstemannakategorin varierar genomsnittsavståndet betydligt mellan projekten. Genomgående är antalet personer med mycket långa avstånd (dvs. mer än 30 mil) litet. Så gott som alla resor mellan bostaden och arbetsplatsen företas med bil. De flesta åker i egen bil utan passagerare. Möjligheterna att hyra rum på den lokala bostadsmarknaden är i allmänhet starkt begränsade i de ytstora inlands- och fjällkommunerna. Vid de större projekt som har studerats bor ca 90 % av veckopendlarna i barack under veckornal

l4.6.3 Tidigare sysselsättning

I de studerade projekten kommer i genomsnitt ca 45 % av de kollektivanställda direkt från ett annat kraftverksbygge. Andelen överflyttade från

annat kraftverk är betydligt högre vid Vattenfalls byggen än vid de privata.

1 Sociala aspekter på bo- Som framgår av tabell 14. 7 kommer därnäst i storleksordning den direkta endet i anläggningsbyar nysysselsättningseffekten”, dvs. personer som tidigare var arbetslösa, i be- behandlas bl. a. i en soredskapsarbete/arbetsmarknadsutbildning eller i utbildning/militärtjänst. ciologisk rapport från Totalt sett uppgår dessa grupper till 32 %. Göteborg. (Hofmaier- Den relativt höga andelen arbetslösa har föranlett mera ingående studier Karlsson: Ett anlägg är alltid ett anlägg - en av arbetslöshetens varaktighet. Av tidsskäl har denna kontroll endast kunnat studie av tillfälligt bosatgenomföras bland de anställda som rekryteras inomkommunalt till Oldens ta arbetare i raffinaderioch Näsaforsens kraftverksbyggen i Krokoms kommun samt till Juktans bygget i Lysekil, stencil, kraftverksbygge i Storuman. Studierna visar att det framför allt rör sig om soc. inst., Göteborgs univ. 1974.) Frågan bes. k. melIan-jobb-arbetslöshet för byggnadsarbetare. Ca 65 % av de studerade handlas också i betän-

personerna har varit arbetslösa en månad eller mindre. Bland dessa finns

kandet (SOU 1975:44) också de som mellan avslutad skol- eller militärutbildning gått arbetslösa Etablering av miljöstö-

några veckor innan de fått arbete vid kraftverksbyggena. Övriga 35 % har rande industri.

Tabell 14.7 Sysselsättning strax före nuvarande anställning - kollektivanställda (96)

Projekt Totalt

Randi Juktan Sels- Näsa- Olden forsen forsen

Antal 132 190 57 35 193 607

Vid kraftverksbygge 66,7 61,1 36,8 34,3 16,1 44,2 Övrig byggverksamhet 4,6 2,0 31,6 14,3 12,4 9,4 - 5,1 lndustriverksamhet 3,0 5,8 5,3 6,7 5,3 - 5,7 5,7 4,3 Eget jordbruk/skogsbruk 2,3 Beredskapsarb./arbetsmarknadsutbildning 1,5 3,2 7,0 5,7 8,3 4,9 Arbetslös 15,9 20,0 8,8 37,2 35,8 24,1 Utbildn./militärtjänst - - 6,7 3,3 3,0 5,3 Annat 3,0 2,6 5,2 2,8 8,3 4,7

2 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 I

260 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi SOU l96:28

varit utan sysselsättning på den öppna marknaden mer än en månad före kraftverksanställningen. Under denna tid har emellertid beredskapsarbete funnits att tillgå i flera fall. En kartläggning två år bakåt i tiden från anställningstillfallet visar. att en stor del av de sysselsatta har haft återkommande kontakter med arbetsförmedlingen pga. kortare arbetslöshetsperioder(speciellt vintertid). kortare kommunala beredskapsarbeten samt arbetsmarknadsutbildning. Sammanfattningsvis kan emellertid konstateras att ett kraftverksbygge framför allt häver kortare arbetslöshetsperioder och under några år kan ge personer med dålig arbetsmarknadssituation en mer stabil sysselsättning. Varje intervjuad person har tillfrågats om tidigare erfarenhet av kraftverksarbete under det senaste tiotalet år, och i så fall vid vilka projekt man arbetat, samt anställningsperiod vid varje projekt. Detta material ger en bild av rörligheten mellan olika kraftverksprojekt. Av undersökningen framgår att totalt sett närmare 75 % av de undersökta personerna har arbetat vid kraftverksbygge tidigare. Vid Vattenfalls båda byggen uppgår andelen till i genomsnitt ca 85 96. medan den bland de tre privata byggena sammantagna ligger strax under 60 %. Genomgående for samtliga fem projekt är att andelen som någon gång tidigare varit anställda vid ett kraftverksbygge är högre bland tjänstemännen än bland de kollektivanställda. Vid Vattenfalls båda byggen Randi och J uktan har de anställda i genomsnitt arbetat mer än hälften av de senaste tio åren vid kraftverksbyggen. Vid de tre privata byggena är bilden annorlunda. Genomsnittligt har man arbetat betydligt kortare tid vid kraftverksbygge. Man har däremot arbetat förhållandevis länge inom övrig byggnadsverksamhet. Intressant att notera är att de kollektivanställda vid de fem projekten till en mycket liten del består av personer som under perioden från och med år 1965 övergått från andra näringar. Det kan vidare observeras att

i

den studerade byggarbetskraften har varit arbetslös endast under mycket

i

kort tid, medan tiden i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning är i förhållandevis mycket längre. Ett tungt vägande skäl till att det aktuella kraftverksarbetet valdes är enligt intervjuundersökningen tidigare arbete för entreprenören. Totalt sett gäller detta for 60 % av de kollektivanställda. De relativt sett goda inkomsterna vid kraftverksbygget har utgjort ett betydelsefullt skäl för att ta anställning. Totalt har 25 % angivit detta som ett av skälen. I genomsnitt 30 % av de kollektivanställda vid de fem projekten har angivit närheten till bygget som betydelsefullt. Intressant är också att drygt en fjärdedel av de kollektivanställda hade alternativt arbete att välja på, framför allt inom den övriga byggnadssektorn. men även inom industrisektorn. Huvudparten av rekryteringen av kollektivanställda till de fem projekten har skett via direkt övertlyttning, egen eller bekants kontakt med entreprenadföretaget eller att entreprenören kontaktat personen. Arbetsförmedlingens förhållandevis begränsade roll vid rekryteringen av byggnads- och anläggningsarbetare bör noteras. Detta gäller speciellt vid Vattenfalls båda byggen, till vilka endast rekryterats ca ll % via arbetsförmedling jämfört med 29 % till de privata byggena.

SOU l976:28 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

l4.6.4 Sysselsättning efter nuvarande anställning

Frågor har ställts angående de anställdas framtidsförväntningar efter nuvarande sysselsättning. Mer än hälften av de kollektivanställda har angett att de ej vet vad de kommer att ha för sysselsättning efter nuvarande anställning. [nte oväntat är det de som strax innan var arbetslösa som är mest osäkra om sin framtida sysselsättning. men även bland dem som strax innan var sysselsatta vid kraftverksbyggen är osäkerheten stor. Vidare framgår att 30 % har angett att de tror att de kommer att arbeta vid kraftverksbygge även efter det nuvarande arbetet. En jämförelse mellan de vattenfallsanställda och de anställda hos de privata entreprenörerna visar att en betydligt högre andel av Vattenfalls arbetskraft räknar med fortsatt kraftverksanställning direkt efter den nuvarande (38 mot 21 %). Till skillnad från de kollektivanställda är tjänstemännen betydligt säkrare om fortsatt anställning vid annat kraftverksbygge. Nästan 60 % av tjänstemännen räknar med fortsatt anställning vid annat kraftverksbygge. medan 36 % ej vet vad de kommer att göra efter nuvarande anställning. Drygt en fjärdedel av de kollektivanställda kan enligt enkäten tänkas acceptera arbete på långt avstånd hemifrån. Av dessa tror närmare hälften att även nästa anställning kommer att vara vid ett kraftverksbygge. Närmare 40 % av de tillfrågade accepterar inte arbete på långt avstånd från hemorten. l motiven till svaren anges att inställningen till frågan framför allt beror på löne- och traktamentsöverenskommelser. hur familje- och bostadsförhållanden kan ordnas samt osäkerheten om framtida arbetsmarknadssituation i hemorten.

14.7 Kommunvisa kommentarer

Syftet med detta avsnitt är att göra en kommunvis bedömning av kraftverksobjektens effekter på arbetsmarknaden och möjligheterna att uppnå de regionalpolitiska målen. Bedömningen avser dels objektens betydelse från lokal arbetsmarknadssynpunkt, dels rekryteringsförutsättningar såväl inom den lokala arbetsmarknaden som inom ett rimligt veckopendlingsavstånd. Viktiga underlag för bedömningen i föreliggande avsnitt utgörs av en jämförelse mellan de redovisade objektens arbetskraftsbehov och nulägesuppgifter beträffande kommunernas byggarbetskår. den totala arbetslöshetens och därigenom byggarbetslöshetens storlek. byggarbetskraftens åldersstruktur samt länsstyrelsens prognoser över byggnadssektorns utveckling fram till år 1980 och år 1990. Kommentarerna rör endast de mest konkreta utbyggnadsp/anerna, dvs. de där sysselsättningsuppgifter föreligger. Skälet till detta är att många av utbyggnadsplanerna är mer en notering av utbyggnadsresurser än konkreta planer. Därav följer också att objekten rimligtvis inte kommer att förverkligas inom en nära framtid. Som redan påpekats i detta kapitels inledning kommer vid ett eventuellt förverkligande av dessa objekt sannolikt att råda helt förändrade förhållanden beträffande såväl projektutformning som arbets-

262 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

marknadens utseende i de skilda regionerna. Vid framtida beslut om utbyggnaders lokalisering och tidläggning blir det således nödvändigt att genomföra analyser liknande de som här görs for de nu konkreta utbyggnadsförslagen. l de Följande kommunvisa kommentarerna behandlas endast de 14 kommuner som berörs av konkreta utbyggnadsplaner. l de övriga åtta av de tidigare uppräknade kommunerna finns inga objekt med konkreta utbygg- l l l nadsplaner. ! l i l l 14.7.1 K alixälven a l den tidsplan som Vattenfall angivit for hela Kalix älvs utbyggnad förutsätter man en sysselsättningsmässig koordinering med utbyggnader i Lule älv. Betydelsefullt for diskussionen om sysselsättningseffekter är här vilken rekryteringsstrategi Vattenfall använder vid en eventuell utbyggnad. Man kan vänta en betydande överllyttning från pågående utbyggnader i Gällivare och Jokkmokks kommuner. Under etapp 1 av Kalixälvens utbyggnad kan Vattenfall enligt tidigare erfarenheter skaffa sig en basstyrka via överllyttning som man sedan använder under hela älvens utbyggnad. Kompletteringar till denna styrka kommer dock efterhand att behöva göras. Det är dock att märka att etapp l är den mest arbetskraftskrävande, varför nyrekryteringsbehovet kommer att vara lågt vid eventuell fortsättning med etapperna 2 och 3. Kalixälvens utbyggnad måste genom dess storlek ses i ett större regionalt perspektiv. Den stora satsningen på en industriell utbyggnad i Luleå, och följdinvesteringar av denna, innebär under utbyggnadsfasen ett betydande ”byggarbetskraftssug” som riktar sig mot bl. a. kommunerna i Kalix älvdal, vilket kan leda till en viss utflyttning av byggarbetskraft. Vid eventuellt beslut om utbyggnad av Kalixälven kan det alltså bli svårt att få tag i lokal

byggarbetskraft antingemdärfor att delar av arbetskraften flyttat eller for

att den omfattande byggnadsverksamheten i Luleåregionen fortfarande pågår. Avstämning mot byggverksamheten inom Fyrkantsområdet kan också vara nödvändig för att inte rekryteringen till byggarbetarkåren regionalt sett skall bli for stor. Rekrytering av byggarbetskraft från inlandet via s. k. långpendling kan vara en möjlighet att minska trycket på Luleåregionen under utbyggnadsperioden.

14.7.2 Pajala kommun De fyra objekten i Kalixälven inom Pajala kommun utgör etapp 1 i den tidsplan som Vattenfall föreslagit. Genomförandetiden for etappen har satts till tio år. Objekten beräknas kräva ca 7 000 årsarbeten varav ca 4 500 avser byggnads- och anläggningsarbetare. Totalantalet arbetslösa byggnadsarbetare i kommunen har under de senaste åren i genomsnitt uppgått till 130-150, varav drygt 70 % varit över 55 år. Kommunens byggarbetsstyrka beräknas enligt länsstyrelsens prognos under perioden 1970-1980 minska från 420 till 220 personer. År 1974 fanns det 210 yrkesverksamma som var anslutna till Byggnadsarbetareforbundet.

och kommunal ekonomi 263 Befolkning, sysselsättning

Av dessa var en så stor del som 60 % över 55 år. Enligt den tidsplan som angivits for utbyggnadsserien krävs ca 450 byggnads- och anläggningsarbetare under en period av tio år. Eftersom bristen på sysselsättningstillfállen totalt sett är stor i kommunen skulle objekten kunna bidra till en balansering. Den lokalt rekryteringsbara arbetskraften synes emellertid vara liten bl. a. mot bakgrund av den mycket höga medelåldern i byggnadsarbetarkåren. Man kan räkna med en relativt omfattande av arbetskraft från närliggande kommuner om utbyggnaderna överflyttning kan samordnas med en avtrappning av kraftverksbyggandet i Luleälven.

14.7.3 Gällivare kommun l Vattenfalls for Kalixälven ingår Vuotnakoski i Gällivare utbyggnadsplan kommun i den andra utbyggnadsetappen tillsammans med tre objekt i Överkalix kommun. Man påpekar att objekten inte är en förutsättning för övriga objekt och alltså kan diskuteras fristående från de övriga. Byggtiden för Vuotnakoski anges till fem år. l genomsnitt erfordras 660 personer under denna period, varav 430 byggnads- och anläggningsarbetare. Objektet ligger mycket ocentralt i Gällivare kommun, men inom ca fyra mils avstånd från Kiruna centralort. I kommunen har vidare ett effektutbyggnadsförslag på 300-350 MW samt fem nyanläggningsförslag på tillsammans 50 MW noterats som potentiella utbyggnadsresurser. Uppgifter om sysselsättningseffekt saknas. På grund av Vuotnakoski-objektets närhet till Kiruna kommenteras i det följande arbetsmarknadsläget i Kiruna och i Gällivare kommun. Den totala arbetslösheten i Kiruna kommun har under de senaste åren uppgått till i genomsnitt 550-600 personer. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har med ca 65 personer varit förhållandevis liten. Kommunens byggarbetsstyrka beräknas enligt länsstyrelsens prognos under perioden 1970-1980 minska från l 000 till 830 personer. År 1974 fanns det 490 yrkesverksamma anslutna till Byggnadsarbetareförbundet. Av dessa var drygt 40 % över 55 år. Den totala arbetslösheten i Gällivare kommun har under de senaste åren till i genomsnitt 450-500 personer, varav byggnadsarbetare ca 150 uppgått personer. Av dessa har 55 % varit över 55 år. Kommunens byggarbetsstyrka beräknas enligt länsstyrelsens prognos under perioden 1970-1980 minska från 1600 till 700 personer. År 1974 fanns det 600 yrkesverksamma som var anslutna till Byggnadsarbetareförbundet. Av dessa var 32 % över 55 år, vilket innebär en ganska låg medelålder. De lokala rekryteringsförutsättningarna bör vara goda, särskilt vad beträffar bergarbetare. Det bör noteras att en eventuell utbyggnad beräknas ingå i etapp 2, varfor större delen av arbetsstyrkan kan överflyttas från den förhållandevis större etappen inom Pajala kommun. Objektet synes viktigt mot bakgrund av dagens bedömning av sysselsättningsutvecklingen i Gällivare och Kiruna kommuner. Enligt Vattenfalls tidsplan kan dock objektet inte sättas igång förrän om tidigast ca 10 år.

264 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

14.7.4 Överkalix kommun l kommunen har aktualiserats tre objekt, -där sysselsättningsuppgifter angivits, nämligen Jokkfallet, Orrfors och Holmfors. Objekten har föreslagits ingå i etapp 2 i Kalixälvens utbyggnad tillsammans med Vuotnakoskiobjektet i Gällivare. Totalt kan de tre objekten sysselsätta ca 400 personer under en fyraårsperiod. Objekten ligger relativt centralt i Förhållande till

kommunens centralort. Härutöver har noterats två objekt i Ängesån på

tillsammans 39 MW. Byggarbetslösheten är antalsmässigt mycket liten i kommunen. Byggarbetsstyrkan i kommunen uppgick år 1970 till 260 personer men beräknas enligt länsplaneringens prognoser minska till 140 personer år 1980. År 1974 var 135 yrkesverksamma anslutna till Byggnadsarbetareförbundet. Av dessa var 75 % över 55 år, vilket är en mycket hög andel. Det allmänna sysselsättningsläget i kommunen motiverar väl de aktuella objekten. I Vattenfalls utbyggnadsplan förutsätts överflyttning av arbetskraft från etapp 1. Utbyggnadsforslagen i etapp 2 blir inte aktuella förrän om tidigast tio år. Rekryteringsförutsättningarna på den lokala arbetsmarknaden måste anses vara mycket dåliga på grund av den ringa tillgången på byggarbetskraft samt dess sneda åldersstruktur. På grund av den lokala arbetsmarknadens ringa omfattning vore en längre utbyggnadsperiod än fyra år att föredra ur ett långsiktigt sysselsättningsperspektiv.

14.7.5 Kalix kommun - De tre objekt som har redovisats i kommunen Räktfors, Kamlungefors och Långfors utgör etapp 3 i Vattenfalls utbyggnadsförslag för Kalixälven. Objekten kan alltså bli aktuella om ca 15 år. De beräknas sysselsätta i genomsnitt 200 personer under ca sju år. Kamlungefors och Långfors ligger relativt nära Kalix centralort, medan Räktfors ligger på gränsen till Överkalix kommun och inom 2,5 mil från dess centralort. Arbetskraft beräknas successivt kunna överföras från utbyggnadema som ingår i etapp 2. Eftersom s objektserien ligger mycket långt fram i tiden är det inte möjligt att nu diskutera objektens arbetsmarknadseffekter.

14.7.6 Bodens kommun Två objekt med sysselsättningsuppgifter angivna har redovisats. Det ena är en effektutbyggnad i Laxede som beräknas sysselsätta 75 personer i 2,5 år. Det andra är en utbyggnad i Råneälven enligt två olika alternativ, som

beräknas sysselsätta 250 personer i tre år. Objekten ligger ocentralt i kom-

munen. Med tanke på att objekten ligger nära Jokkmokks kommun synes en samordning med utbyggnadema där vara angelägen. Eftersom vattenkraftutbyggnader tidigare har pågått i Bodens kommun bör yrkeskunnig arbetskraft finnas att tillgå. För övrigt ligger objekten relativt nära Fyrkantens stora och flexibla arbetsmarknader varför objekten relativt enkelt bör kunna inplaneras bland övrig byggverksamhet i regionen.

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

14.7.7 Jokkmokks kommun De sex mera preciserade objekten i denna kommun är samtliga effektutbyggnadsforslag. Sammanlagt beräknas de erfordra ca 4 400 årsarbeten, varav ca 3 100 for byggnadsarbetare. Några uppgifter om eventuella utbyggnaders varaktighet ñnns inte. Fem av objekten ligger inom 4-5 mil från centralorten. Avståndet till utbyggnaden i Seitevare är närmare l0 mil. I kommunen har vidare två effektutbyggnadsforslag på tillsammans 380 MW samt 9 nybyggnadsforslag på totalt 917 MW noterats som potentiella utbyggnadsresurser. Den totala registrerade arbetslösheten i kommunen har under de senaste åren uppgått till ca 150 personer. De byggarbetslösa har varit endast ca 30 personer. Kommunens byggarbetsstyrka beräknas under perioden 1970-1980 minska från 715 till 505 personer. År 1974 var 530 yrkesverksamma anslutna till Byggnadsarbetareforbundet. Av dessa var 39 % över 55 år, dvs. en förhållandevis låg medelålder. Vid en koordinering med nu pågående kraftverksprojekt inom kommunen bör de lokala överflyttningsmöjligheterna vara mycket goda. För närvarande sysselsätts ca 600 byggnads- och anläggningsarbetare i kraftverksprojekt i kommunen. Utbyggnadsforslagen kan emellertid vid en sådan omfattning på sysselsättningen endast upprätthålla kraftverkssysselsättningen i kommunen under en femårsperiod. Om man väljer en längre utbyggnadsperiod minskar det årliga sysselsättningsbehovet, vilket skulle kunna balanseras med en överflyttning av viss arbetskraft till Kalixälven. I sammanhanget bör uppmärksammas det särskilda uttalande som lämnats i länsprogrammet angående Jokkmokks kommun.

14.7.8 Arjeplogs kommun Endast ett objekt med sysselsättningsuppgifter angivna har aktualiserats, nämligen Sädva. vilket beräknas erfordra en arbetskraft på 100 personer. Objektet ligger mycket ocentralt i Arjeplogs fjällområde (ca 8 mil från centralorten). I kommunen har Rebnisbygget nyligen avslutats, varfor kraftverkserfaren arbetskraft bör ñnnas att tillgå vid tidig start. Med tanke pâ objektets ocentrala läge lår man räkna med stor andel veckopendlande arbetskraft.

14.7.9 Skellefteå kommun I Byskeälven har fem konkreta objekt aktualiserats, Strandfors, Fällfors, Hälleström, Selet och Skogfors. Sammanlagt beräknas utbyggnaderna kräva l 730 årsarbeten. Den totala utbyggnadsperioden har beräknats till tio år. Objekten ligger relativt nära kommunens centralort. 1 kommunen har vidare 12 små skogsälvsobjekt noterats på tillsammans 107 MW. Objektens ringa årliga arbetskraftsbehov samt deras lägen i förhållande till den relativt stora lokala arbetsmarknaden i Skellefteå bör ge goda lokala rekryteringsforutsättningar. Yrkeskunnig arbetskraft bör även finnas att tillgå med tanke på att utbyggnader pågått under en längre tid i Skellefteälvens nedre delar. Objekten bör utan större svårigheter kunna inplaneras bland övrig byggverksamhet i kommunen.

266 Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi SOU l976:28

14.7.10 Norsjö kommun Två effektutbyggnadsförslag föreligger, nämligen Gallejaur och Vargfors i Skellefteälven. Totalt erfordrar objekten en arbetskraft på 80 personer under 2 1/2 år. Objekten är små och av marginell betydelse från sysselsättningssynpunkt. De bör relativt lätt kunna inordnas i den lokala sysselsättningsplaneringen. Yrkeskunnig arbetskraft bör finnas att tillgå bl. a. med tanke på att utbyggnader nyligen pågått i kommunen.

14.7.l1 Storumans kommun Ett konkret objekt har redovisats, nämligen Klippen i fjällområdet i Umeälvens översta del. Objektet beräknas kräva en arbetsstyrka på 185 personer under något mer än tre år. Klippen ligger mycket ocentralt i förhållande till kommunens centralort, men inom 3 mils avstånd från Tärna tätort. Arbetslösheten i kommunen har under de senaste åren uppgått till ca 150 personer, varav 25 % varit över 55 år. Kommunens byggarbetsstyrka uppgick år 1970 till ca 450 personer och beräknas enligt länsstyrelsens prognos öka något fram till år 1980. År 1974 fanns det i kommunen 169 yrkesverksamma som var anslutna till Byggnadsarbetareförbundet, varav 64 % var över 55 år. dvs. en mycket ogynnsam ålderstruktur. Objektet kan förbättra den lokala sysselsättningsmässiga balansen. Goda inomkommunala överflyttningsmöjligheter kan föreligga om objektet får avlösa Juktananläggningen som beräknas avslutas 1978. Juktan är dock betydligt större. i Tärna-Graddis-fjällen som avgränsats som primärt re- Objektet ligger kreationsområde. Av kommunens remissvar på länsplanering 1974 framgår att man önskar både en kraftverksutbyggnad och en ökad satsning på anläggningar för turism.

l4.7.12 Åsele kommun För två objekt i kommunen har sysselsättningsuppgifter angivits, nämligen Stenkulla och Åsele. Objekten ingår i en föreslagen utbyggnadsserie tillsammans med Volgsjöfors i Vilhelmina kommun. l utbyggnadsplanen för de tre objekten har angivits ett arbetskraftsbehov på 180 personer i fem år. Objekten ligger mycket nära centralorten. Kommunens totala arbetslöshet har under de senaste åren uppgått till 225-250 personer. Antalet byggarbetslösa har varit endast ca 50, varav närmare hälften varit över 55 år. Byggarbetsstyrkan i kommunen beräknas minska från 460 år 1970 till 350 personer år 1980. är välmotiverade ur lokal sysselsättningssynpunkt. Med tanke Objekten på att ett av objekten i utbyggnadsserien liggeri Vilhelmina kommun utgör de centrala delarna av Åsele och Vilhelmina kommuner tillsammans ett lokalt rekryteringsområde. Objektserien bör avstämmas mot avnaturligt av Juktanprojektet. Därvid kan resterande arbetskraftsbehov trappningen

rekryteras inom någorlunda “bekvämt” veckopendlingsavstånd.

Befolkning, sysselsättning och kommunal ekonomi

14.7.l3 Vilhelmina kommun Två objekt med sysselsättningsuppgifter angivna har tagits upp. Förutom Volgsjöfors (jfr kommunkommentaren for Åsele kommun) föreslås en utbyggnad av Vojmå. Det sistnämnda objektet beräknas kräva en arbetskraft på 165 personer under tre år. Objektet ligger relativt centralt i kommunen. Kommunens totala arbetslöshet har under de senaste åren uppgått till i genomsnitt ca 200 personer. De byggarbetslösa har uppgått till ca 60 personer. Kommunens byggarbetsstyrka beräknas i länsplaneringens prognoser minska från 470 till 430 mellan åren 1970 och 1980. Objekten kan bidra till en Stabilisering av den lokala arbetsmarknaden. En eventuell utbyggnad av Vojmå bör från sysselsättningssynpunkt lämp-

ligen avlösa en utbyggnad av Åsele-Stenkulla-Volgsjöfors. Därigenom er-

hålles kontinuitet i sysselsättningen under sammanlagt åtta år. En samtidig

utbyggnad av Vojmâ och objekten i Ångermanälven kan ge temporära över-

hettningsproblem.

14.7.14 Örnsköldsviks kommun Tre objekt med sysselsättningsuppgifter angivna har aktualiserats i Gideälven, nämligen Björnafallet, Gissjön-Långforsen samt Nybyggeforsen. T0talt har beräknats ett arbetskraftsbehov på 290 årsarbeten. Utbyggnaderna är av mycket marginell betydelse från lokal arbetsmarknadssynpunkt.

14.7.15 Strömsunds kommun Ett objekt har redovisats, nämligen Storån Övre och Nedre i Faxälven. Arbetskraftsbehovet anges till 40 personer under 2,5 år. Objektet ligger något ocentralt på gränsen till kommunens fjällområde. Objektet är marginellt från sysselsättningssynpunkt i kommunen. En eventuell utbyggnad bör därför enkelt kunna inordnas i en lokal sysselsättningsplanering. Kraftverkserfaren byggarbetskraft finns att tillgå från utbyggnaderna i Sil och Fjällsjö. Dessa två projekt beräknas emellertid vara avslutade redan hösten 1976.

14.7.16 Sammanfattande bedömning

I de kommunvisa kommentarerna har analyserats utbyggnadsobjektens betydelse för den lokala arbetsmarknaden samt rekryteringslörutsättningarna på den lokala och regionala arbetsmarknaden. Härvid har beaktats möjligheterna till samordning med redan pågående utbyggnader. Sett utifrån projektens betydelse for den lokala arbetsmarknaden ligger de föreslagna objekten i de olika kommunerna någonstans på en skala av typ:

Av marginell betydelse Av stor betydelse

268 Befo/knitlg, sysselsättning och kommunal ekonomi

På samma sätt varierar rekryteringsFörutsättningarna i olika kommuner mellan:

Dåliga Goda I Geografiska institutionens utredning lämnas ett Förslag till en sammanfattande bedömning. Denna redovisas i Följande tablå. Tre osäkerhetsfaktorer bör beaktas. För det Första är analysen av sysselsättningen i kom- l munerna l baserad på nulägesdata, medan flertalet objekt inte kan bli aktuella l Förrän om tidigast fem år och flera ligger inom tidsintervallet 10-20 år. För det andra är varje kommuns inplacering i schemat baserad på Förutsättningen att alla utbyggnadsobjekt med sysselsättningsuppgifter angivna p kommer att byggas ut vilket knappast kan bli fallet. Slutligen måste det l i återigen understrykas att endast de projekt är medragna/ör vilka mera utförliga uppgifterförelegat. Detta innebär t. ex. att endast 14 av totalt 22 kommuner V3 har kunnat behandlas.

Betydelse från lokal arbetsmark- RekryteringsFörutsättningar på den

l l

nadSSynPUnkl lokala arbetsmarknaden och inom “bekvämt veckopendlingsavstånd

. Bod ,N ,Sk ll feå, . , .. _ Margme” Overkahx

örngkjöldgviskcjStrgmesund

Dåhga Pajala

Kalix, Arjeplog Kalix, Arjeplog

Gällivare, Boden, Jokk- Pajala» GälllVafes mokk,Skellefteå, Norsjö, Stor Överkalix, Jokkmokk. Goda Örnsköldsvik,Storuman, Storuman. Åsele. Åsele, Vilhelmina, Vilhelmina Strömsund

l de kommuner där objekten För den lokala arär av_marginell betydelse

betsmarknaden är rekryteringsFörutsättningarna genomgående goda. För de

objekt som är betydelsefulla från sysselsättningssynpunkt är också rekryteringsförutsättningarna till övervägande del goda. l Jokkmokks, Gällivare l och Storumans kommuner är orsaken till detta framför allt att utbyggnaderna l kan avlösa ett idag omfattande kraftverksbyggande. Objekten kan alltså upprätthålla kraftverkssysselsättningen där ytterligare en tid. Orsaken till de goda rekryteringsFörutsättningarna är alltså i dessa kommuner skilda frân dem som gäller För de befolkningmässigt stora kommunerna Skellefteå, Örnsköldsvik och Boden. I ston sett kan endast utbyggnaderna i kommunerna vid Kalixälven ge någon mera omfattande och långvarig sysselsättning. Pajala och Överkalix kommuner bör därvid särskilt uppmärksammas. Där är de Föreslagna objekten välmotiverade För att balansera den lokala arbetsmarknaden, men Förutsättningarna För en lokal rekrytering av van byggarbetskraft dåliga. Även om en omfattande regional rekrytering är möjlig For projekt i dessa kommuner måste en sådan utbyggnadstakt väljas att inte utbyggnaderna

Be/olkning, sysselsättning och kommunal ekonomi 269

i resulterar i svårbemästrade problem med en byggarbetarkår som i längden

inte kan lokalt.

E sysselsättas

i De kommuner för vilka utbyggnaderna är karakteriserade som av mar-

i för den lokala arbetsmarknaden är dels förhållandevis stora ginell betydelse kommuner, dels Norsjö och Strömsunds kommuner där endast mycket små utbyggnader diskuterats. För dessa två kommuner kan naturligtvis även små utbyggnader under en begränsad tid ge märkbara effekter på arbetsmarknaden. Speciellt bör så kunna bli fallet vid tillfälliga störningar på arbetsmarknaden då de aktuella projekten skulle kunna bidra till en utjämning. En sådan slutsats bör i än högre grad kunna gälla for Arjeplogs kommun där effekterna bedömts vara av “genomsnittlig” betydelse.

15 Vattenkraftresurser som inte i

ingår utredningsuppdraget

15.1 Vattenkrafttillgångar söder om Klarälven-Dalälven

m g MW MW MW lll)

1-9.s

än

mer

O O Q Kraitverk sdrift 19740701 e 0 Kraftverk med rarestagm tillbyggnad J regleringsmaga-

gram

U 5D 1m km

Figur [5 :I VarIenkrq/ien söder om K /arä/ven-Da/ä/ven.

272 Vatrenkrq/iti/Igângar som inte ingår i utredningsuppdrage!

1 utredningens uppdrag ingår inte att bedöma möjligheterna till fortsatt vattenkraftutbyggnad i landets södra delar. För att ge underlag för en samlad bild av hela landets vattenkraftresurser lämnas dock i detta kapitel en översiktlig redogörelse för utbyggnadssituationen i området söder om Klarälven-Dalälven. Området utgör ca 35 % av landets totala yta. Kartan,j7gur 15:1, visar vattendragen av någon betydelse inom området. På kartan visas också läget av vattenkraftstationer med en utbyggd effekt av minst 1 MW (Källa: CDL:s kraftstationsregister 1974). Deras energiproduktion, Sammanräknad for vart Y av tabell 15.1. i och ett av de större vattendragen, framgår De utnyttjade vattenkraftresurserna uppgår enligt en uppskattning från vattenkraftindustrin 1974 till ca 4,4 TWh/år, vilket utgör ca 7 % av landets nu utbyggda vattenkraft. Den totala vattenkraftresursen uppskattas i samma redovisning till ca 5 TWh/år. Sålunda skulle mindre än 1 TWh/år ytterligare kunna produceras i ombyggda och nya anläggningar. Det finns väsentliga naturgeograñska skillnader mellan landets södra del och dess nordligare delar. Det södra området är mindre enhetligt än landet i övrigt. Ett stort antal mindre älvar och åar söker sig mot kusterna i öster, söder och väster från sydsvenska höglandet och från den vattendelare i norr som Bergslagen utgör. De västsvenska vattendragen har i allmänhet ett brantare lopp än de som rinner mot öster. Endast tre vattensystem är

Tabell 15.1 Sammanräknad elproduktion i Vattenkraftverk större än l MW inom de större flodområdena

Areal Antal Prod Vattendrag

i Helgeån

Produktion i mindre åar och i småkraftverk 300 ca

Summa enligt Sv. Kraftverksföreningen (1974) 4400 Ca

VatrenkrqfIti/Igângar som inte ingår i urredningsuppdraget 273

av samma storleksordning som de norra huvudälvarna, nämligen Mälaren-Norrström, Vättern-Motalaström och Vänern-Göta älv. Bergslagen utgör sydgränsen för ett strängare nordiskt klimat. Bl. a. innebär detta att vinterns nederbörd i södra Sverige inte lagras i form av snö och is till markerade vårflöden i samma utsträckning som längre norrut. De sydliga vattendragen har inte sällan en relativt hög vintervattenföring och ofta liten vattenföring på eftersommaren. Detta medför att behovet av stora regleringsmagasin är mindre markerat än i Norrland.

...mmm Jämfört med de i relativt sen tid koloniserade älvdalarna i Norrland

är mänsklig odling i landets södra delar äldre och av en helt annan omfattning. De flesta vattendragen har använts som kraftkälla i flera århundraden. Under de sista hundra åren har också de allra flesta sjöar inom odlade områden blivit avsänkta till förmån för jordbruksintresset, förutom att många även utnyttjas som regleringsmagasin för elproduktion eller för vattenförsörjning. Under- 1800-talets sista decennium började elenergi nyttjas inom industri samt i vissa städer och även för kommunikationer. Ett stort antal små och några större Vattenkraftverk hade i början av seklet anlagts i Syd- och Mellansverige. Huvuddelen av den fortsatta utbyggnaden av genomfördes kraftbolag med industrier eller städer som intressenter. De flesta av vattendragen i landets södra delar kan sägas vara utbyggda före 1950-talet. Senare anlagda verk har till stor del kommit till efter utrivning av äldre anläggningar eller som moderniseringar främst genom bättre utnyttjande av fallhöjder. Relativt få kraftverk har på senare tid byggts i tidigare ej utnyttjade fall. Av historiska skäl är alltså utbyggnadsbilden ganska splittrad. Utbyggnaden har givetvis satt sin prägel på vattendragens naturmiljö. Där utbyggnad skett tidigt och med måttliga regleringsingrepp har naturförhållandena i regel hunnit anpassa sig till en viss jämvikt. Utbyggnaden uppfattas långt ifrån alltid som någonting negativt. Tvärtom kan anläggningarnas kulturvärde förstärka ett positivt intryck hos en iakttagare av en värdefull miljö. Outbyggda älvsträckor av högt bevarandevärde finns dock. Här kan nämnas Mörrumsåns nedre del upp till Hemsjö, med ett av landets förnämsta laxfisken. Flera andra vattendrag är också av intresse från fiskesynpunkt därför att havsvandrande laxfisk kan gå upp förbi åmynningen. Det gäller t. ex. nedre delen av Emån, Alsterån, Ljungbyån och Ätran. Även Gullspångsälven med ett intressant och värdefullt lax- och laxöringsbestånd bör nämnas. Dessa älv- och åsträckor har värde både för reproduktionen och för fritidsfisket. Bland outbyggda åar med forsar och fall kan nämnas del av Järleån (i Arbogaån), Tolarpsfallen i Fylleån (Halland) och Rottnan med Kymmen i Norsälven. i De valda exemplen bygger inte på någon av utredningen utförd undersökning. Uppgifter om vattendragens naturvärden kan hämtas exempelvis från Beskow-Rasmusson: Sjöar och vattendrag söder om Dalälven (1963), samt från redovisningen till den fysiska riksplaneringen i Områden av riksintresse för friluftsliv och naturvård, Statens naturvårdsverk PM 726 (1976), samt karta 2 till prop. 1975/76:1.

274 Vattenkrqftlillgângar som inte ingår i zltredningsuppdraget sou 197623

15.2 Vattenkrafttillgångar i södra Norrland och norra Svealand

15.2.1 Inledning Geografiskt begränsas södra Norrland och norra Svealand i detta sammanhang av Klarälvens och Dalälvens avrinningsområden i söder och Indalsälvens avrinningsområde i norr. Området upptar närmare 30 96 av landets yta. Befintliga eller beslutade vattenkraftanläggningar ger en årsproduktion av ca 21 TWh. Av återstående utbyggnadsvärd vattenkraft behandlades projekt motsvarande drygt 6 TWh i årlig produktion i betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö. Betänkandet avsåg utbyggnadsprojekt i Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven. Resurserna fördelas på de olika enligt tabell 15.2. i vattendragen Som underlag för energiprognosutredningens betänkande presenterade kraftindustrin under sommaren 1974 en inventering av utbyggnadsvärd vat- å tenkraft i landet. denna bedömning skulle vattenkraftresurserna i 3 Enligt södra Norrland och norra Svealand uppgå till sammanlagt 30 TWh/år. Om j denna bedömning är riktig skulle nära 3 TWh utöver vad som behandlades i betänkandet Vattenkraft och miljö vara ekonomiskt utbyggnadsvärt.

15.2.2 Betänkandet Vattenkraft och miljö

Som ett led i den fysiska riksplaneringen tillsattes hösten 1972 en utredning för att behandla frågan om ytterligare vattenkraftutbyggnad i södra Norrland * i och norra Svealand. Denna landsdel är redan hårt utnyttjad för produktion av vattenkraft och alla de stora älvarna är sedan lång tid tillbaka exploaterade. Med tanke på knappheten på outbyggda älvsträckor ansågs det särskilt anför beslut om att bevara vissa älvsträckor. l geläget att här få ett underlag Utredningen, med förre landshövdingen Ossian Sehlstedt som sakkunnig, avlämnade i maj 1974 betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö.

l

Tabell 15.2 Utbyggnadsvärd vattenkraft i södra Norrland och norra Svealand l a (TWh/år).

Vattendrag Befintligt Behandlat och lovgivet i SOU I: 1974 1974:22 i l i

Övrigt

Summa 21,1 6,3 l

”Siffervärdena har korrigerats efter kontroll med kraftindustrin.

som inte

Varrenkrqftti/lgângar ingår i mredningsuppdraget 275

Det remissbehandlades under hösten 1974 och ingick som en del av underlaget för riksdagens energipolitiska beslut våren 1975. Kraftindustrin redovisade till utredningen 52 förslag till nya kraftverk, 20 förslag till om- och tillbyggnader samt 35 förslag till regleringar. Förslagen representerar tillsammans en årlig energiproduktion av 6,3 TWh. Det motsvarar mindre än en tredjedel av den nuvarande produktionen i de fem älvarna och drygt lO % av den totala vattenkraftproduktionen i landet.

Rangordningen

Utbyggnadsförslagen klassiñcerades å ena sidan från kraftsynpunkt, å andra sidan från olika miljö- och naturvårdssynpunkter. Från kraftsynpunkt bedömdes projekten ett och ett oberoende av varandra. l vissa fall rådde emellertid ett så starkt samband mellan närliggande objekt att de bedömdes som en produktionsenhet. Projekten indelades i fyra klasser efter en bedömning av deras godhet från lönsamhetssynpunkt. Godhetsgraden för ett kraftverk uttrycktes som Förhållandet mellan värdet av dess produktion och kostnaden. Vid värderingen av produktionen beaktades förutom kraftmängden också kraftens kvalitet reglerbarhet - samt anläggningens läge i förhållande till avsättningsområdena. I värdet av ett projekt inräknades också eventuell möjlighet till effektreglering vid befintliga närliggande kraftverk. De föreslagna projekten befann sig i skilda undersöknings- och utformningsstadier. För vissa projekt var kostnaderna utredda i detalj. för andra förelåg endast grova skisser. Av erfarenhet vet man dock att den specifika anläggningskostnaden underi övrigt likartade förhållanden blir lägreju större i I projektet är. Vid bedömning av ett projekts godhetsgrad gavs därför - i

i de fall kostnaderna inte var närmare kända - storleken

på anläggningen mätt i installerad effekt och energiproduktion en hög vikt. g

I

För att kunna bedöma älvsträckornas värde från miljösynpunkt lät utredningen genomföra ett stort antal expertundersökningar. Statens naturvårdsverk svarade för den vetenskapliga naturvärden, rekreationen och fri-

l luftslivet medan riksantikvarieämbetet svarade för kulturminnesvården.

l Frågor om sysselsättning och kommunal ekonomi behandlades av geo-

f

i grafiska institutionen vid Umeå universitet. De har dock inte vägts in vid 5 utredningens slutliga bedömningar utan i enlighet med direktiven behandlats separat. i Bedömningen av lönsamheten liksom av miljöaspekterna resulterade i två från varandra skilda rangordningar av projekten. För att få fram en slutlig rangordning gjordes därefter en avvägning för varje projekt mellan intresset att bygga ut och intresset att bevara. Utredningen utgick från den samlade rangordningen från bevarandesynpunkt av det skälet att den slutliga rangordningen främst skulle ligga till grund för riksdagsbeslut om bevarande z av älvar och älvsträckor. Denna rangordning modifierades sedan med hänsyn

i till utbyggnadsintresset. Vid utredningens bedömningar tillmättes möjlig-

heterna att bevara längre och relativt orörda älvsträckor särskild betydelse. Närhet till befolkning, såväl regionalt som lokalt, inverkan på kulturlandskap och på förutsättningarna för friluftsliv var därutöver tungt vägande argument för en placering i de högsta klasserna. I de fall där mycket höga miljövärden

2 7 (0 V m e .h IK m. m m. .m Wo m s m .m I e .m m .B d .h m. ü w M m Wo t

.Ewan

_

.xczacâoucmbüân

.:um:cov.mou:m._m>un

En

:uzoxm:cmcozxsuøkâgmö_

...anti

As ._u .E2

48.54_

E

mEnämaas

3:5.

mxäoEøc

A3

.uzmmö

_ 5

.iczacärzüx

A3 AO

cuêêvzmxmo...

avmmñäEEmm

.ae

:oåøå cfoEE :oüâmöm Eohmmcåmå

2:28_

22300.

2356 Eoâ: EEmu än

_xcaacxmwzüv_

_ 8

:m:

m: :nu

_

conåâgaü.

0.:;

:a:

mccoumz_

männen mmm:

A0

.öaaêwmmccuu._m

20:32:..

2:_ EE _En_

.oxuAE

AO

A3 .E

E8

A3

GoMASMåBD

:å

.ömå

coüâxomum

A3

:oâêåøm

muzxm

xhäucå

ou

.ASN

...så

_

.ae

axowvaäwacwmanz:

A:

En aa

.mEmc

_occâñxoqâa

62::

uvm_uu._o..

:oxm

:oo :oo

.ace .50

ä:

-Eo

-cowaczx

miävzücñ

aa.=_:o:a

.E .E

moEEaa

.ömâ

A3

:owctowzmâoucmbåoø

o

.E8

A3 AO

.E2

A3

.ae

EoE

coêêmbwoAgoü comhoumxuézaå_

mät_

A3 .E

Anu..

mcuccmEmwcivobz

:nåwázmi .avgå 0.5933- :små cuøxdcmm

uiåzeuir_

.oEñ = än: :En Emo:

.uEmñwuEtaån

unsEam

_

.wEcwmåmêEum

awååm :ou

mEommmc_ Emma:

:s

-äEEaSME

-oAm.§=

m:o:=aEmu:_=_.u.:D

§=o .musa A3 Avlmv

0.5.2350;

A3 A3

...m5

v

ou A3

.Ena

E

...G530

mcoccaøcmwezcuoä:

mmmö_

.E As

:w:m:.::w__oE

_

än..

=o:B__om=: m:EoEE :oäoummcmzm

.=ä_ovo.

_

Om_ .Aou._m .aussi :när: :om.o_o._m _oEoäAm masa...

.wmøsåicøoz

äzms*

_

:Sak cu=onmh mama;

3=» a

Vartenkrqftlillgângar som inte ingår i utredningsuppdragel 2 7 7

m_ Nm .m o_

.lo

om a. 2 mm : oo

hm.. Rv

:Ewe

.mmE

.aaäås

5 :V A8 A:

:axx:

.E

.ozmäu

:oaeäeazaxéoâs

.E8 S.

Ess.

coüâmunäécomcüz

.E2 _ 5 _mo_

_swaaenanøsm

S

:mcuzáäeoz :ñccsxywöñ

G

:naeåå

.E2

:mânyam: mEmmEM Eyøamm: :øeoâm :mwwczo Eognccmz EES. umcmwxe.: nmcuwäê_

.E8 .En

8 vn m m: mm

www

m: m2 o... 3

o: t; oo_

.FW

.:m.E

5 AO

fuåüx

5 .E2

5 i.. .m2 _

.:_o:_.

_umm:m:._.:om._o.wca._

...on

oönäxmwovnzonoz

AO .E2 A3 5 :v ...en

.o

2.28.52_ .o::m.un m_o._mmcs_wå .ungas usaäz:

aem :«Eu 5 22%: :Nån: & .coach asså Eobuå 83::

R 2 om mo

8_

En

o: 8_ 8_ n_

RW

.umâå

aäwcmäe.:

A8

›nu_.§__

5 5

20:5 Eotâm

vuzmmäzz.

:åeogcso

:oo

axåzâ .uEzuZ castle mño 0.6.9802 müo› 8:5 uwcmåâ.:

E: mmz

m o

mun

c|

mo_

uåwmâê

_oñacêoøáåâsüom

:oaâmum umcwmxnz:

:oxå

n:

m .å _ u: o _

278 Varrenkraftrillgângat som inte ingår I urredningsuppdraget

Tabell 15.4 Utredningsmannens slutliga rangordning (från Vattenkraft och miljö, sid 205)

Klass 4 Åbervattnet reglering Hällaområdet Kingarna reglering Tyttbo-Gysinge Häggsjön reglering (Hårkan) Åreälven i sin helhet Högfors Ammerån ovan överledningen Klass l Hosjö med reglering av Anasjön-Bredsjön Malungsfors l Klass 3 grupp 3b Eldforsen Klarabro Skivsforsen Malungsfors lI Mockfjärd tillbyggnad Malung l Avesta Lillfors Malung ll Halvfari Äppelbo Smedjemorasjön reglering Broforsen med Vikarsjösystemets reglering Olingsjön reglering Linsellborren Viforsen, Marmen reglering Havern-Kölsillre Torrön, Juveln. Anjan, befintliga Ulen-Rengen reglering regleringsdammar utnyttjas Toskströmmen med Valsjön reglering Granboforsen Edsoxforsen Korsvattenån, befintlig reglerings- Ammeráns överledning till Gesunden damm utnyttjas Rönnöforsen, ersätter damm Klass 3 grupp 3a Strängsforsen Klass 0 Kvarnholsforsen med Bysjön reglering Edsforsen tillbyggnad Fänforsen betten tillbyggnad

Mellanljusnan Forshuvud-Domnarvet tillbyggnad l

Avesta Storfors tillbyggnad 1 ( Klass 2

Näs tillbyggnad l

Värsjö Untra, Älvkarleby tillbyggnad Djurforsen Nederede-Skallböle tillbyggnad Hamreskans reglering Matfors. bet. kraftverk utrivs ev. Härjeåsjön reglering Storsjötunneln med Hissmofors- Vemån reglering Kattstrupeforsen tillbyggnad Sölvbacka, befintlig regleringsdamm Krångede-Stadsforsen tillbyggnad utnyttjas Mattmar Långforsen Litsnäset

redovisades, t. ex. när det gällde Åreälven, tilläts inte värdet från kraftsynpunkt påverka projektets placering i rangordningen. Av tabell 15.3 framgår hur de motstående intressena har vägts mot varandra. Den slutliga rangordningen (tabell 15.4, figur 15:2) kom att omfatta fem klasser där om- och tillbyggnadsprojekten placerades i en särskild klass 0. De olika klasserna definierades på följande sätt:

4. Projekten berör större sammanhängande älvsträckor där flera riksintressen samverkar. Dessa älvsträckor har såväl nu som för framtida generationer sådant värde ioutbyggt skick att inte ens mycket stor nytta från kraftsynpunkt kunnat motivera placering i annan klass. Utredningsmannen rekommenderar bestämt att de älvsträckor som berörs av projekten undantas från utbyggnad. 3. Älvsträckor eller områden med redovisade bevarandevärden, i ett betydande antal fall även i form av samverkande riksintressen. berörs av projekten. l många fall finns också en konflikt mellan utbyggnadsönskemålen och olika lokalt förankrade intressen. inom denna klass återfinns många av de stora och mycket kontroversiella

Vartenkrziftrillgângar som inre ingår i utredningsuppdrager 279

2.i”EL MW .3 2=; 100.; an :så ...Si ä.

oo .mer Kraftvtrk i drift,under bygg

nadellermedlagakraftvunnen dom 0 OO Föreslaget kraftverk o 00 Kraftverk medföreslagen titlhyggnad gy Reglering (befintlig, under byggnad ellermedlagauaftwnnen dom) Ö Föreslagen reglering 2 Ritgnnhng enligt SW1974:22

Figur 15:2 Ulredningsmannens s/ulliga rangordning. Från SOU 1974:22, Vattenkraft och miljö.

280 VaItenkrqfrtil/gângar som inte ingår i utredningsuppdraget

projekten. Klassen måste betecknas som i hög grad bevarandevärd, men om man trots detta finner en utbyggnad upp till denna nivå nödvändig bör sådana projekt inom klassen som förts till en undergrupp 3a i första hand väljas. Det främsta kriteriet vid delningen av klass 3 i undergrupperna 3a och 3b har varit den betydande kraftnytta som kan redovisas beträffande de projekt som förts till 3a. 2. Älvsträckor med påtagliga bevarandevärden berörs. dock inte i sådan omfattning att projekten ansetts böra föras till klass 3. I några fall finns visserligen mer betydande bevarandevärden. men projekten har placerats i denna klass med hänsyn till att skadeverkningarna ansetts möjliga att begränsa genom inskränkningar i projekten. l. Projekt som vid genomförande skulle komma att skada måttliga bevarandevärden och därför bedöms kunna handläggas i vanlig ordning. Kungl. Majzt torde i flertalet fall enligt utredningsmannens uppfattning inte behöva pröva dessa projekt. 0. För utredningen presenterade om- och tillbyggnadsprojekt. Dessa projekt har inte närmare undersökts eller värderats, vare sig från utbyggnads- eller bevarandesynpunkt. Projekten berör inte - annat än i undantagsfall och då i mycket begränsad omfattning - outbyggda eller orörda älvsträckor.

Utbyggnadsnivä Det var inte utredningsmannens uppgift att föreslå lämplig utbyggnadsnivå 5 för älvarna i södra Norrland och norra Svealand. Däremot erinrade han i betänkandet om vad som sades i direktiven. nämligen att bara ett litet antal outbyggda källflöden och älvsträckor finns kvar i utredningsområdet. vilket gör att restriktivitet är befogad vid bedömning av ytterligare vattenkraftutbyggnad. Om klass 4 undantas från utbyggnad förblir de helt orörda vattendragen i stort sett intakta, och eventuella utbyggnader berör då endast redan påverkade älvsträckor. Många av dessa är dock av stort värde och upplevs som orörda. Utredningsmannen rekommenderade därför en betydligt lägre utbyggnadsnivå.

Åfvvisa kommentarer

Utredningsmannen kommenterade den slutliga rangordningen med korta redovisningar och bedömningar älv för älv. Klarälven är, med undantag av den sträcka som omfattar det berömda meanderloppet och den långa forssträckan mellan Höljes och Vingängsjön, helt utnyttjad för kraftändamål. Forssträckan föreslås blir utbyggd med kraftstationerna Strängsforsen och Klarabro. Dessa anges vara värdefulla från kraftsynpunkt. Strängsforsen ger förutom ett stort energitillskott även möjligheter till ökat uttag av korttidseffekt i Höljes. Det främsta motivet för en hög värdering från bevarandesynpunkt är det redan nu stora, och av allt att döma växande. intresset från rekreationssynpunkt som riktas mot den långa forssträcka som berörs av de båda projekten. Vidare utgör älvsträckan den enda kvarvarande reproduktionslokalen på svensk sida för klarälvslaxen. Dessa skäl talar för att hela den j aktuella älvsträckan bör bedömas i ett sammanhang. l

Väsrerda/ä/tven är i sin helhet lågt utnyttjad lör kraftändamål. Den är i i

stort sett oreglerad bortsett från påverkan av det reglerade biflödet Vanån

i

som rinner in i Västerdalälven vid Vansbro. Uppströms Lima är älven orörd l i

Varrenkrq/tIil/gângar som inte ingår i utredningsuppdrager 281

med undantag för flottningsrensningar och en obetydlig påverkan av Horrmundsjöns reglering. De föreslagna utbyggnaderna är, med undantag av projekten i mellersta delen av Västerdalälven, av stort värde från kraftsynpunkt. En utbyggnad av nedre Västerdalälven ger möjligheter till korttidsreglering och bättre effektutnyttjande i anläggningarna ner till sjön Runn. Detta har emellertid inte kunnat Förhindra en genomgående hög värdering i rangordningen. Projektet Hälla har placerats i den högsta klassen. Detta projekt skulle påverka ett område med stora vetenskapliga och sociala naturvärden. Projekten i de längre ner belägna älvdelarna berör områden med stora och samverkande bevarandevärden. Inte minst har kulturvärden stora intressen att bevaka. Älvsträckans läge i landet och dess goda åtkomlighet är av stor betydelse. Samtidigt är ett bevarande viktigt för bygdens och lokalbefolkningens del. Den höga värderingen gäller ej för om- och tillbyggnadsprojekten i älven. För Hällaprojektets del kompliceras bilden av frågan om skyddsreglering i avsikt att minska översvämningsriskerna i de nedre delarna av älven. Vid rangordningen har utgångspunkten varit att möjligheterna till alternativa skyddsåtgärder måste prövas innan översvämningsrisken ges en avgörande betydelse vid bedömningen av Hällaprojektet __ Den förenade Dalälven är från sammanflödet av Oster- och Västerdalälven till havet starkt påverkad av vattenkraftutbyggnader med undantag av främst sträckan Bysjön-Hedesundafjärden. Projekt som berör denna sträcka är Tyttbo och Gysinge. Dessa projekt är från kraftsynpunkt relativt obetydliga och skulle beröra den sista delen av ett större sammanhängande och värdefullt naturkomplex. Såväl från vetenskaplig synpunkt som rekreationssynpunkt är området synnerligen värdefullt. Utredningsmannen finner det vara av högsta angelägenhetsgrad att denna del av Dalälven bevaras outbyggd. Ljusnan är, med undantag för två längre sträckor, utbyggd från de stora källmagasinen Lossen och Grundsjöarna till havet. Outbyggda är dels sträckan mellan Långå och Sveg, som ibland kallas Härjedalsljusnan, dels Mellanljusnan i Hälsingland. De föreslagna projekten är stora och ger ökade möjligheter till kortticsregleringar i andra kraftverk. Älvsträckorna har emellertid också stora värden från bevarandesynpunkt.

“En viss skillnad finns mellan de båda älvsträckorna. i Mellan-

Projekten ljusnan är kraftekonomiskt mer värdefulla och beträffande Härjedalsljusnan fr. o. m; .Vikarsjösystemet till Svegssjön samverkar bevarandeintressena starkare. Ljungan är hårt reglerad och i det närmaste helt avtrappad från Storsjön till havet. Undantag är fallhöjden närmast nedströms Storsjön (Sölvbacka), fallhöjden mellan sjöarna Havern och Holmsjön (Havern-Kölsillre) samt sträckan mellan Viforsen och utflödet i havet (Viforsen). Projekten Sölvbacka och Viforsen har bedömts relativt värdefulla från kraftsynpunkt medan Havern och Kölsillre skulle ge mycket marginella energitillskott. Projektet Sölvbacka skulle spoliera ett värdefullt fiske samt påtagligt förfula landskapsbilden. Projektets placering i rangordningen förutsätter mo- l En sådan prövning pågår för närvarande i en difieringar av projektet för att begränsa skadeverkningarna. Motsvarande särskild utredning som gäller för projektet Viforsen. Beträffande Havern och Kölsillre bedöms skaslutförs parallellt med deverkningarna som mycket stora i förhållande till kraftnyttan. denna utredning.

282 Vatlenkrq/irillgângar som inte ingår i utredningsuppdragør

l Inda/sä/vens avrinningsområde finns projekt redovisade i älvens huvudflöde i källflödena Åreälven och Järpströmmen samt i biflödena Dammån, Långan, Hårkan och Ammerån. Ãreä/ven är helt outbyggd för kraftändamål frånsett några obetydliga stationer, som bara ger lokala effekter på miljön. Av de redovisade projekten är Handölsprojektet mycket betydelsefullt. inte bara genom det stora energitillskottet utan också lokalt för försörjningen av en eventuellt expanderande industri. Av de övriga projekten torde Gevsjöströmmen med Gevsjöns reg-

lering samt Ristafallen vara de från kraftsynpunkt viktigaste. l

Argumenten för bevarande har dock vid avvägningen mellan de olika i

intressena kommit att väga tyngst. Områdets centrala och traditionella be-

i

tydelse för turismen. dess kontakt med vildmark samt det faktum att älven i

är outbyggd och har stora vetenskapliga naturvärden innebär utomordentligt t

l starka argument för att bevara älven i sin helhet. å Dammån. som i sitt övre lopp kallas Storån. är i likhet med Åreälven

I

- opåverkad av vattenkraftutbyggnader. Det redovisade projektet Hosjö

skulle innebära stora ingrepp i det väglösa området mellan Oviksfjällen och i

Sylarna. i

Huvudälven ovan Storsjön är redan starkt påverkad av utbyggnader. Den 3 i sista återstående outbyggda fallhöjden föreslås bli utbyggd genom projektet Mattmar. Älvsträckan är värdefull främst från fiskesynpunkt och projektets placering i rangordningen förutsätter att man kan bevara ett gott fiske i området, bl. a. genom att trygga storsjööringens vandring upp i Dammån. Nedre Långan är, med undantag för ett mindre bygdekraftverk, outbyggd men älvsträckan är påverkad av regleringar i åns övre delar. Projekten Långforsen och Litsnäset skulle ge avsevärda landskapsförändringar genom dämningar och torrläggningar. Konflikterna med åtminstone kulturvårdens intressen bör delvis kunna lösas genom modifieringar av projekten. Hârkan är nedanför sjön Hotagen påverkad av utbyggnader och regleringar. Mellan Sandvikssjön och Högfors dämningsområde är denna påverkan dock förhållandevis liten. De redovisade projekten anges från kraftsynpunkt vara relativt ointressanta. För de motstående intressena är dock älven av stort intresse. Genom utbyggnad av övre Hårkan (Toskströmmen, Ulen-Rengen) skulle man ta i anspråk en nu opåverkad älvsträcka som är av stort intresse för friluftslivet. I den nedre delen av Hårkan skulle projektet Edsoxforsen medföra uppdämning av en mycket lång älvsträcka som är av värde för kulturminnesvården och friluftslivet. Ammerån är helt oreglerad och har väldokumenterade och mycket höga värden från vetenskaplig naturvårdssynpunkt. Särskilt starka intressen har knutits till sjösystemet kring Hammerdal. j “ Av de projekt som redovisats är endast det s. k. överledningsprojektet i åns nedre del av större intresse för utbyggnad. Det är samtidigt det projekt som enligt utredningsmannen skulle ge de lindrigaste skadeverkningarna i Ammerån. Bevarandevärdena bedöms i övrigt vara så stora att det är av högsta angelägenhet att Ammerån skyddas.

VarrenkrqfIIi/Igângaz som inte ingår i urredningsuppdraget 283

_

15.3 Vattenkrafttillgångar i Torne älv, Pite älv och Vindel-

älven

Utredningen har enligt direktiven inte i uppgift att behandla vattenkraftutbyggnader i Torne och Pite älvar samt Vindelälven. I direktiven heter det att någon utbyggnad av dessa älvar under inga Förhållanden skall äga rum. Praktiska skäl talar emellertid för att Föreliggande betänkande bör innehålla en så långt möjligt fullständig redovisning av alla aktualiserade vattenkraftprojekt i landet. Utredningen har gjort den bedömningen att vad som sägs i direktiven inte innebär hinder mot att utan ställningstagande ge en översiktlig presentation av de utbyggnadsmöjligheter som i olika sammanhang har redovisats för de tre undantagna älvarna. En sådan redovisning lämnas i det följande. De utbyggnadsmöjligheter som redovisas bygger inte på någon systematisk inventering från utredningens sida och redovisningen kan därför vara ofullständig. Projekten har inte behandlats av de i utredningsarbetet engagerade fackmyndigheterna liksom inte heller av utredningen i övrigt. Statens vattenfallsverk och Svenska Kraftverksföreningen har i skrivelser den 10 juni 1975 till utredningen och den 27 juni 1975 till bostadsdepartementet framfört önskemål om att utredningen skulle behandla vissa projekt som avser överledning av vatten från Pite älv och Vindelälven till närliggande utbyggda älvar, nämligen Luleälven. Skellefteälven eller Umeälven. l skrivelsen anförs att projekten inte innebär någon utbyggnad av de undantagna älvarna och att de i vissa fall kan genomföras med obetydliga skadeverkningar. Utredningen har med anledning av de nämnda skrivelserna vid kontakter med bostadsdepartementet anfört att utredningen tolkat direktiven så att inte heller nämnda överledningsprojekt kan tas upp till behandling i utredningens arbete. Utredningen har emellertid samtidigt hävdat den ovan angivna ståndpunkten att direktiven inte lägger hinder i vägen för en översiktlig presentation av även dessa utbyggnadsförslag.

15.3.1 Torne älv, Pite älv och Vindelälven

l Torne och Kalix älvars vattenkrafttillgångar redovisades i en rapport 1961

av den s. k. Nordiska vattenkraftkommittén med representanter från Finland, Norge och Sverige. Denna kommitté var ett resultat av att Nordiska rådet år 1957 hade rekommenderat de tre ländernas regeringar att gemensamt överväga möjligheterna till samarbete i syfte att ekonomiskt utnyttja den s. k. Nordkalottens naturtillgångar. Tre alternativ undersöktes. där A innebar en konventionell utbyggnad medan B och C utgjorde överledningsalternativ. Här skall endast beröras alternativ A avseende Torne älv. Utbyggnad i Torne älv förutsatte en omfattande reglering av Torne träsk. 4 Ytterligare sex sjömagasin redovisades, varav tre skapades genom överdämning av myrområden. För utnyttjande av vattenkraften planerades i i hela llodsystemet 26 kraftstationer. av vilka 13 skulle anläggas i älvens huvudgren, tre i Könkämä älv, nio i Muonio älv och en i anslutning till reglering av Rautasjärvi. Den sammanlagda produktionen beräknades till

284 Valtenkrq/ilil/gângal* som inte ingår i ulredningstzppdrager

6,1 TWh/år, varav 4 TWh/år i den svenska delen av älven. Torne älv är för närvarande i mycket ringa grad utbyggd för vattenkraftproduktion. De små kraftverken Ekfors l och 2 i Puostijoki och Kengisfors strax nedströms Pajala upptas i CDL:s kraftstationsregister 1974. Pite älv har, i motsats till våra övriga stora älvar, inte närmare undersökts

med avseende på utbyggbar vattenkraft. Översiktliga inventeringar av de

tekniska Förutsättningarna för reglering och utbyggnad gjordes av vattenfallsstyrelsen åren 1961 och 1962. Vid senare redovisning av utbyggnadsmöjligheterna i Piteälven (Arbetsgruppen för de outbyggda norrlandsälvarna 1969) upptogs inte någon utbyggnad i källområdet t. 0. m. Svalesjaure. Det V angavs att utbyggnad av älven, utom redan utnyttjad fallhöjd i Sikfors samt i ev. utbyggnadsvärd vattenkraft i biflöden, skulle ge ett tillskott av 3,4 TWh/år. För att mer fullständigt ange älvens utbyggnadsmöjligheter bör därför tillgångarna i de övre delarna liksom i biflöden medräknas.

2 Regleringsmöjligheterna i älven är goda. I första hand skulle Peskehaure - 3 (med ökad reglering) och Tjeggelvas Skärfajaure komma ifråga som magasin. Andra möjligheter är Mavasjaure, Vuolvojaure samt konstgjorda magasin, t. ex. i dalgången uppströms Jäknajaure. Det förutsätts också att befintliga regleringar i Peskehaure, Rappen och Labbas samt Malmesjaure bibehålls. En fullständig fallutbyggnad ned t. o. m. Fällfors - så långt kronans fallrätt sträcker sig - skulle ge en årsproduktion av ca 3,8 TWh/år. En ombyggnad av den befintliga kraftstationen Sikfors samt utnyttjande av fall i vissa biflöden skulle kunna ge ytterligare 0,6 TWh. I Vattenfalls planer

i

avsåg man att tappa viss kvantitet vatten genom Pite Storfors, motsvarande å 0,2 TWh/år. Totalt skulle således tillgångarna i Pite älv uppgå till 4,6 3 TWh/år.

i

Som framgått av redogörelsen finns alltså viss vattenkraftutbyggnad i t i Piteälven. Sikfors kraftstation i älvens nedre del (effekt 6 MW) ägs av i

Båkab. Sjöarna Peskehaure. Rappen, Labbas och Malmesjaure är reglerade i

l med en sammanlagd magasinsvolym av 190 Mm3. Planer för Vindelälvens utbyggnad presenterades av vattenfallsstyrelsen i 1962 års regionplan. Planen avsåg en utbyggnad av hela älven med undantag

i

för vissa projekt i fjällområdet ovanför Ammarnäs, med hänsyn till över-

l

enskommelsen med naturvârdens företrädare ett år tidigare vid den s. k. Freden i Sarek.

i

Vid redovisning av alla tillgångar i älven bör dock även de tidigare undantagna projekten medräknas. Bl. a. ingår en överledning av Vindelälvens översta del (Skånjavareprojektet) till Tärnasjön. Enligt de planer för övre Umeälven som redovisats till utredningen kan detta vatten tillgodogöras i Fjällnäsprojektet och nedanförliggande kraftstationer i Umeälven. Vidare inräknas en kraftstation vid Ammarnäs med regleringsmagasin i Marsivagge och Tjulträsk, samt Badasjokk i övre Laisälven. Reglering skulle ske av sjöarna Gautojaure och Granselet i Laisälven samt av Storvindeln. De båda förstnämnda innebar betydande dämningar. l huvudsak skulle älvens hela fallhöjd tillgodogöras. Nedströms Sorsele planerades 8 kraftstationer. Totalt skulle Vindelälvens utbyggnadsmöjligheter svara mot en energiproduktion av 3,9 TWh/år.

SOU l976:28 Vatrenkrq/rrillgângai som inte ingår i Lirredningsuppdrager

Vindelälven är praktiskt taget helt outnyttjad for kraftproduktion. Det bör emellertid understrykas att den mynnar i Umeälven ovanför Stornorrforsens kraftstation, varför den inte har fri förbindelse med havet. Torne älv, Pite älv och Vindelälven skulle således, enligt vad som nu redovisats, tillsammans kunna producera 12,5 TWh/år.

l5.3.2 Vatrenöverledningfrân Vindelälven och Piteå/ven

Överledning av vatten är ett sätt att öka vattenföringen i en älv utöver

vad den naturliga tillrinningen ger. l en utbyggd älv kan detta ge ett inte oväsentligt energitillskott. Skadeverkningarna i den älv varifrån vattnet överleds beror givetvis på hur mycket vattenföringen minskar. En mindre vattenbortledning torde i allmänhet innebära begränsade skador. Verkningarna avtar dessutom ned mot älvens mynning i den mån tillrinningen från nedströms belägna delar ger älven mer vatten. Väsentligt i sammanhanget är att någon utbyggnad inte sker i den älv varifrån vattnet överleds. l de av utredningen studerade älvarna finns flera överledningsprojekt. Ett sådant är överledning av vattnet från Tarraätno och Kamajokk till Seitevare kraftstation (Blackälven) i Lilla Lule älv. Vidare har redovisats ett projekt avseende överledning av Râneälvens övre del till Luleälven. Andra

exempel är Lögdeälvens överledning till Öre älv, och i Ångermanälven över-

ledning av Vojmån till Fatsjön och Malgomaj, samt slutligen Saxåns överledning till Ransarån.

Det geografiska läget av de i det följande beskrivna projekten framgår

av karta, figur 15:3.

Överledning

Vindelälvens och Piteälvens

avrinningsområden

0 W 20 30 00 S0 kn

Figur 15:3 .Möjliga ivatlenötver/edningai_liân ViHdP/ä/V? och Piteå/ven.

286 Vartenkrq/irillgângar som inte ingår i urredningsuppdraget

Projekt som berör Vindelälven

l Överledning från Laisälven till Skellefteälven

Enligt en undersökning av Skellefteälvens regleringsforening kan vatten från Laisälven överledas till Uddjaur genom en ca 5 km lång tunnel mellan

Laisvall och sjön Aisjaur. Överledning skulle till övervägande del ske under

tid med riklig vattentillgång. En ökad produktion av upp till 800 GWh/år blir möjlig under förutsättning att ytterligare aggregat installeras i en del av de befintliga kraftstationerna i Skellefteälven. Ett ändrat utnyttjande av de nu medgivna regleringarna i Hornavan och Uddjaur-Storavan får också forutsättas. Projektet anges ha mycket god lönsamhet. Någon reglering av Laisälvens vatten skulle inte ske. En damm i Storlaisans utlopp erfordras för att hålla sjöns vattenstånd uppe vid normala nivåer. Laisälven svarar for ca en tredjedel av Vindelälvens vattenmängd, räknat nedom sammanflödet vid Sorsele.och ca 22 96 av vattnet vid Vindeln. Vid vattenbortledningen kommer en inverkan nedströms Storlaisan att bli märkbar genom att vattenståndet blir lägre. särskilt i selen, under tider med högflod. l planerna förutsätts att vattenföringen genom åtgärden inte får underskrida 7 m3/s i Storlaisans utlopp och 50 m3/s i Vindelälven vid Storsele. Vattenståndet i Granselet i nedre Laisälven sänks under högflodstid med 90 cm och på sensommaren med ca 30 cm. l Vindelälven nedströms Lais- i

älvens inflöde skulle inverkan bli mycket måttlig. Det anges att de höga i

vattenstånd vid flöden, som i selen kan bli 2-3 meter över de normala, ; skulle minska 40›50 cm, och vattenståndet på eftersommaren med

med i

ca lO cm.

i

lnverkan av de sänkta vattenstånden kan bli märkbar främst på strand- 7 vegetationen. En flyttning av vegetationslinjen ut mot älven kommer att

i

ske i proportion till sänkningen av sommarvattenstånden. Det kan också antas att den vegetationszon som präglas av normalt förekommande flöden kommer att minska i bredd och efterföljas av vegetation anpassad for torrare förhållanden. Exempelvis kan detta innebära att skog vandrar ut på de s. k. raningarna, dvs. flödesängar där slâtter tidigare bedrivits. Positivt verkar vattenbortledningen genom att de översvämningar, som vissa år kan bli besvärande längs selen, skulle komma att minska. 1 Beskrivningen av nedströmsverkningarna som följd av detta överlednings- i varifrån vatten leds

projekt torde i princip gälla i varje oreglerat vattendrag i

bort, och således även övriga företag i den fortsatta redogörelsen. Givetvis j kan emellertid stora vattenbortledningar ge upphov till betydande förändringar. i l l l 2 från övre Vindelälven i

Överledning till Tärnasjön

l Vattenfall har i regionplanen for Vindelälvens utbyggnad (1962) redovisat l en Överledning från Vindelälvens översta del till Umeälven. Genom däm- l

strax nedströms Dalovardo l

ning vid Skånjavare skulle skapas ett magasin

(65 Mm3 vid l2 m regleringshöjd). varifrån vattnet medelst en tunnel skulle i

överföras till sjön Laivajaure i Tärnaåns vattensystem. Man avsåg att även

som inte ingår i utredningsuppdraget 287

Vattenkrq/irillgângar

anlägga ett magasin i Tärnasjön. Totalt skulle denna överledning ge ett energitillskott av ca 500 GWh/år i Umeälven. Projektet som avser en reglering av Tärnasjön har senare avskrivits till förmån for Biellojaureprojektet (Fjällnäs).

Projekt som berör Piteå/ven Möjligheten att leda över vatten från Piteälven till Skellefteälven har undersökts av Skellefteälvens regleringsförening och vattenfallsverket. Det förutsätts att viss reglering kan ske i Piteälven genom magasin i Tjeggelvas och eventuellt i Peskehaure. den senare sjön sedan länge reglerad. Ett ändrat utnyttjande av den nu medgivna regleringen av Hornavan och Uddjaur- Storavan får förutsättas, liksom också tillbyggnader av kraftstationerna i Skellefteälven.

3 Överledning från Tjeggelvas till Hornavan

En direkt överledning kan göras exempelvis från trakten av Stenudden till nedre delen av Rebnisströmmen. Då överledningskapaciteten blir begränsad till följd av tunnelns längd (24 km). blir möjligheten att reglera högvattenflödena i övre Piteälven bestämmande for företagets lönsamhet.

l 4 Överledning via Mattaures sjösystem

[samband med reglering och en mindre dämning av Tjeggelvas-Skärfajaure samt damm uppströms Apmofallet skulle överledning ske via Mattauretill Galtisjokken som mynnar i Kakel vid Hornavan.

l

sjöarna och en tunnel i Vattnet kan även ledas direkt till Hornavan i trakten av Rebekudden.

l De alternativa projekten 3 och 4 skulle vart for sig kunna ge en ökad

l produktion i Skellefteälvens kraftstationer på 1 000-1 200 GWh/år. Projek-

I ten uppges ha god lönsamhet, men kräver dock avsevärt högre anlägg-

i

ningskostnader än överledningen från Laisälven. l

5 Överledning från Labbas-Rappen

Överledning av vatten från en begränsad del av Piteälven är även möjlig,

; nämligen från de redan reglerade sjöarna Labbas och Rappen. Genom enkla i anordningar kan vattnet ledas över Märsajaure som rinner till Galtisjaure och Hornavan.

Överledning av Piteälvens vatten for utnyttjande i Lule älv har undersökts

av vattenfallsverket.

6 Överledning från Tjeggelvas till Pärlälven

I samband med utredningen om de outbyggda norrlandsälvarna (1969) redovisades ett förslag som förutsatte en stor dämning och reglering av Tjeg-

gelvas-Skärfajaure (l 200 Mm3 och amplitud 15 m). Överledningen skulle

ske genom en ca 18 km lång tunnel till översta delen av Peuraure, varefter fallhöjden till Tjåmotisjaure skulle utnyttjas i en kraftstation. Tillsammans

288 Valrenkrq/iti/Igângar som inte ingår i urredningszvppdrager

med ökad produktion i befintliga stationer i övriga Luleälven skulle produktionen uppgå till ca 2,3 TWh/år. Projektet betecknas som mycket lönsamt.

Överledningen skulle medföra bortledning av en avsevärd del av älvens

vatten, vilket betyder att av Piteälvens naturliga vattenföring skulle komma att återstå 49 % vid Pite Storfors och 57 % vid mynningen i havet. Pite Storfors borde dock enligt Vattenfall kunna bibehålla sitt turistvärde.

sou 1976:28 289

16 Grundläggande fakta om vattenkraftut-

byggnad

I detta kapitel lämnas en samlad redogörelse för vattenkraftutbyggnaden, dess teknik och terminologi, dess bakgrund och rättsliga förutsättningar. Avsikten är att redogörelsen skall utgöra en allmän orientering som kan underlätta läsningen av utredningen.

16.1 Förutsättningar och teknik

Effekt är mängd alstrad energi per tidsenhet och anges i joule (wattsekunder). För praktiskt bruk används: l kW (kilowatt) = 3,6 MJ (megajoule) per timme 1 MW (megawatt) = 1 000 kW En kraftstations utbyggnadseffekt anges normalt i kW eller MW. Energi är detsamma som arbetsmängd, t. ex. elenergi eller värmeenergi, med sambandet energi = effekt x tid = arbete 1 kW under en timme = 1 kWh (kilowattimme) = 3,6 MJ l MWh (megawattimme) = 1 000 kWh 1 GWh (gigawattimme) = 1 000 000 kWh l TWh (terawattimme) = 1 000 000 000 kWh En kraftstations elproduktion anges normalt i GWh/år. Vatten/öring är flödet genom en sektion av ett vattendrag, mäts i m3/s (kubikmeter per sekund) och betecknas Q. Made/vattenföring (MQ) är medelvärdet på vattenföringen från ett antal under en llerårsperiod jämnt fördelade observationer. Högsta högvarrerg/öring (HHQ) är högsta observerade dygnsvattenföringen under en viss period eller uppskattat högsta dygnsvärde. Mede/högvarrerz/öring (MHQ) är medelvärdet av de högsta årsvärdena på vattenföringen under en följd av år. Vidare hänvisas till Bilaga 3, Ordförklaringar.

290 Grundläggandefakta om vattenkrqfturbyggnad

Nederbörd och avrinning

Vattenkraften bygger på att vattnets lägesenergi kan utnyttjas när vattnet faller från en högre nivå till en lägre. Energiproduktionen är direkt proportionell mot den utnyttjade vattenmängden och fallhöjden som utnyttjas. Av det vatten som kommer ner som regn eller snö avdunstar en del direkt frân markytan eller genom växtlighetens transpiration, en del tränger ner i mer eller mindre genomsläppliga jordarter eller sprickor i berget och blir grundvatten, som så småningom söker sig ut i sjöar och vattendrag. Det mesta av nederbörden avrinner dock som ytvatten. Det är landskapets topografi som bestämmer ytvattnets väg vid avrinningen. Vattnet söker sig till de lägsta delarna i terrängen och samlar sig efter hand till rännilar, bäckar, åar och större vattendrag. Det område som avvattnas uppströms en viss punkt i vattendraget benämnes avrinningsomrâde. Ett större vattendrags totala avrinningsomräde brukar benämnas/lod- 1 I undantagsfall kan omrâde. Se/igur 16:1. Gränsen mellan två avrinningsområden kallas vallenvattnet finna två likvär- delare. Denna i terrängen utgöres ofta av markerade höjdryggar diga vägar. Då uppstår en Det norrländska kännetecknas landskapet av storkuperade former som bifurkaliøn. dvs. en förbindelse mellan två olika gör att avrinningen från fjällen och inlandet samlas till ett antal stora älvar, vattensystem. Tärendö de s. kjjällälvarna. Närmare kusten finns mellan de stora älvarna ett antal älv, som förenar Torne mindre vattendrag, skogsä/vama. vilkas avrinningsområden ligger helt inom älv med Kalix älv, är den skogslandet. Av de älvar som berörs av utredningen räknas Kalixälven, största och kanske mest

Luleälven, Skellefteälven, Umeälven och Ångermanälven till ljällälvarna.

bekanta i landet, men bifurkationer förekommer Vapstälven, med sitt källområde inom Sverige men med huvuddelen av

på flera håll inom utred- vattenområdet i Norge, bör också räknas som tjällälv. Övriga älvar är skogs-

ningsområdet. älvar.

[:] Avrinningsområdet vid Holmsjöns ullopp

Figur 16:1. Exempel pa _flodomráde och avrinningsomrâde.

Grundläggande/akta om varrenkrq/lulbyggnad 291

Eftersom nederbörden under vintern huvudsakligen blir liggande som snö och is är vattenföringen i älvarna då som lägst. Tillrinningen utgörs då i stort sett enbart av grundvatten som finns under den tjälade markytan. När snön smälter får man i stället markanta högvattenflöden. Fjällälvarnas vattenföring kännetecknas av ett kraftigt värflöde, som ofta har två markerade toppar, “hemflod” och “f]ällfl0d”, som följd av tidsförskjutningen mellan snösmältningen i skogslandet och fjälltrakterna. Dessa älvar har relativt hög sommarvattenlöring men låg vattenföring under vintern. Skogsälvarna har ett kortvarigt men markant vårflöde och ofta låga vattenföringar under eftersommaren. Högvattenföringen i fjällälvarna är i regel minst 4-5 gånger så stor som medelvattenföringen. För en skogsälv som Råneälven kan förhållandet vara 10 till l. lnom de större avrinningsområdena varierar vanligtvis klimatförhållandena i älvens olika delar mera än i de mindre. Vattenföringsvariationerna utjämnas därför och de stora fjällälvarna harjämnare vattenföring än skogsälvarna, där snösmältningen sker nästan samtidigt och vädret påverkar avrinningen likformigt inom hela avrinningsomrâdet. .Sjöprocenten har också stor betydelse för avrinningen. Med sjöprocent menas förhållandet mellan sjöarnas sammanlagda areal och hela avrinnings-

Hoter över havet |:| 0-200 _ 200-500 g 500-1000 1000-2000 Q mer än 2000

Klarälven och Söta älv

Figur 16:2. Topograf och fal/profiler. Efter Vattenfall - Svenska Krqfrverksjörantalkmfühav/et 200 100 D aningen.

292 Grundläggande/akta om vatrenkrqfrutbyggnad

områdets areal. Liten sjöareal medför snabba, kortvariga och höga vattenföringstoppar vid kraftig nederbörd eller stark avsmältning. Hög sjöprocent medför en utjämning av vattenföringsvariationerna till följd av den naturliga magasineringen. Av fjällälvarna har Skellefteälven den största sjöprocenten med 11,8 %. Kalixälven har en sjöprocent på endast 3,0 % (4,5 om tillskottet från Tärendöbifurkationen inräknas). Detta återspeglas klart i vattenföringsvariationerna. l Skellefteälven är vattenföringen vid normalt högvatten ca 9 gånger så stor som vid normalt lågvatten. l Kalixälven är motsvarande relation så hög som 28. 4

Skogsälvarna har i de flesta fall liten sjöareal. I Råneälven är sjöprocenten f

3,6 %, i Kågeälven och Öreälven ännu lägre, 2,5 resp. 2,4 %. Vid normalt högvatten är vattenföringen i dessa älvar ca 40-50 gånger så hög som vid normalt lågvatten. Om man jämför exceptionell högvattenföring med lägsta lågvattenföring blir relationen över 200. i Vid hög vattenföring ökar vattenhastigheten främst i sel och lugnvattensträckor och därmed ökar också vattnets transportförmåga. Uppslammat material gör vattnet grumligare; Vattennivån stiger både i sjöar och älvsträckor. Skillnaden under naturliga förhållanden mellan extrema hög- och lågvattenstånd varierar bl. a. med hänsyn till älvens storlek, sjöprocent och avrinningsförhållanden och kan i vissa fall överstiga 5 meter. Högvattnen når betydligt över vegetationsgränsen, och tillfälliga översvämningar av strandzonen hör därför till älvens naturliga liv.

Nederbörd rum/år Oreglerad avriming l - merän 1200 mils Lule älv 1000-1200 500-000 5004300

UMJJASONDJFMA Helge å Figur 16:3. Nederbörd och 1000 ”” avrinning. Efter Vattenfall 500 t_ __ - Svenska Krqfrverks/ör- D eningen. MJJASONDJFMA

Grundläggande/fakta om varrenkrqfturbyggnad 293

Kraftverk

De största fallhöjderna finns i norra Sveriges ljällområden, där också nederbörden är riklig och avdunstningen liten (se _ñgur 16:2 och 16:3). De kraftstationer som är belägna i vattendragens övre delar utnyttjar ofta relativt stora fallhöjder. Längre ned i en älv där vattenföringen är större, kan en utbyggnad vara lönsam också där fallhöjden är liten, ibland bara ett fåtal meter. Kraftproduktionen är direkt proportionell mot i stationen utnyttjad vattenmängd och fallhöjd. Se tabell 16.1. Vattnets energi utnyttjas genom att det leds till en turbin som därvid bringas att rotera. Turbinen driver i sin tur en generator. Fallhöjden samlas till kraftstationen på så sätt att fallsträckan uppströms anläggningen däms in och fallsträckan nedströms anläggningen uttas genom tunnel, kanal och/eller rensning. Med rensning avses utvidgning av den naturliga älvens fåra genom schaktning eller sprängning. Utbyggnadssättet varierar med lokala forhållanden, t. ex. fallsträckans längd, höjd och branthet, grundens beskaffenhet. älvdalens topografi samt hänsynen till motstående intressen. Utbyggnad av små fallhöjder sker ofta genom indämning och rensning. Ett exempel framgår av _figur 16:4, som visar en forssträcka närmast nedströms en sjö. där en bergtröskel givit upphov till ett mera koncentrerat fall. Damm och kraftstation, som i det här fallet sammanbyggts, har forlagts till bergpartiet, där grundläggningsforutsättningarna är goda. Med dammen indäms fallsträckan upp till sjön, och genom höjning av sjöns vattenyta kan även fallhöjd i sjöns tillflöden utnyttjas. Fallhöjden nedströms dammen har samlats till kraftstationen genom att älvens botten har rensats. När det är fråga om utbyggnad av stora fallhöjder är det vanligt att fallhöjden via bergtunnlar samlas till kraftstationen. Ett exempel på detta visas i/igur 16:5, som visar hur en längre fallsträcka mellan två sjöar kan byggas ut. I det naturliga utloppet från den övre sjön anläggs en damm, med vilken sjöns vattenstånd däms upp. Liksom i föregående exempel innebär uppdämningen att även fallhöjden i sjöns tillflöden utnyttjas. Från sjön leds

Tabell 16.1 De största vattenkraftverken 1974

I drift Dämnings- Fallhöjd Utbyggd Effekt

294 Grundläggandefakta om vanenkrqfrurbyggnad SOU l976:28

lntdagslucka Ombyggnad

Maskinstation med Kaplanturbin

e

/: ;Maskinstation

Fordlupad ålvfåra

álvlåra

Kraftverksdanm

Figur 16:4. Principskiss av fallhöjd gemm inlämning Fallhöjd genom resning

3k

kraftverk av 0varç/ordsryp. Efter Vattenfall - Svenska K rqfrverksföreningen.

vattnet via en tilloppstunnel och en tilloppstub till maskinstationen, som är insprängd långt nere i berget. Från stationen avleds vattnet via en utloppstunnel till den nedre sjön. Tunnlarna kan ofta vara flera kilometer långa. Den naturliga älvfåran kommer därvid att bli utan vatten bortsett från en ev. lokal tillrinning. Det kan därför ofta vara nödvändigt att företaget med hänsyn till miljövården eller andra viktiga intressen avstår visst vatten till älvfåran. I allmänhet är det fråga om en viss minsta vattenföring som alltid bör framsläppas. Sådan minimivattenföring eller minilnirappning kan fastställas av vattendomstolen som ett villkor för tillstånd för företaget.

Grundläggande/akta om vartenkrqftutbyggnad 295

Maskinstation med Francisturbin

._ Int Uvre m6 vattenyta lucka

N Ifallhöjd

loppsturmcl

:aliljnpgsjgrggln iStållverk -- .. ________

-b - s_

. › - X\R:°:s

i Intag Maskinstation

g \_\, ::_\1Un09l Kraftverksdamm \°F:\

at?”

Ãlvfåran rasta Älvsträcka

“WW

[rsjân låg vattenföi-irtgpch

spegeldantmar g

Figur 16:5. Principskiss av krafrverk av underjørdstyp. Efter Vattenfall - Svenska

i Plan “nME

K rafnrerksföreningen.

Regler/ngar Det naturliga vattenflödet i ett vattendrag varierar som nämnts mellan olika årstider. och variationerna blir i regel större ju längre norrut man kommer. l södra Sverige har man relativt ofta flöden även under vintern. De norrländska vattendragen har däremot en naturlig vattenföring som under vintern är mycket låg För att i samband med vårfloden stiga till det mångdubbla. Det innebär att den naturliga tillgången på energi är störst då förbrukningen är som lägst, dvs. under sommaren (se figur 16:6). Den komplikation som detta innebär blir än tydligare om man tänker på att den helt övervägande delen av vattenkraften produceras i de norrländska vattendragen. Vatten-

Grundläggandefakra om vatrenkrqfrurbyggnad

Vintertid binds nederbörden i snö och Is

l

Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec an Febr Mars

Sveriges totala förbrukning av elektrisk energi maj 1971- april 1972 4000

Sen-martin! behövs vintemd är 3°°° elknñ behovet _av

mmdr än p vintern elkraft störst

Figur 16:6. Vanemillgáng 1000 och elkrqftbehov. Efter Vattenfall - Svenska K rqftverksfireningen. Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec Jan Febr Mars April

kraftproduktionen söder om Klarälven-Dalälven är mindre än en tiondel av den totala produktionen (se tabell 16.2). För att bättre anpassa vattentillgången till efterfrågan reglerar man vattendragen, dvs. man samlar överskottsvatten i magasin under tider med god tillrinning och/eller liten efterfrågan på elkraft för att kunna tappa ur vattnet då efterfrågan är hög. En utbyggnad av de norrländska älvarna innebär alltså bl. a. att man ändrar det naturliga avrinningsförloppet så att å 1

Totalt

SOU l976:28 Grundläggandefakra om vatrenkrafturbyggnad 297

man får minskad vattenföring under vår och försommar och hög vattenföring under vintern. De magasin som behövs skapas i forsta hand genom reglering av naturliga sjöar i vattendraget, som t. ex. Hornavan, Uddjaur och Storavan i Skellefteälven. l sjöfattiga vattendrag kan man tvingas skapa helt eller delvis konstgjorda sjöar, som t. ex. Trängsletmagasinet i Österdalälven. En reglering innebär att vattnet i magasinet hålls inne eller avtappas efter behov. Dämningsgräns är i regel det högsta vattenstånd som får förekomma och sänkningsgräns det lägsta. Särskilda regler om rätt till viss överdämning kan dock förekomma. Sänkningsgränsen kan vara lägre än det naturliga lågvattenståndet om sjöns utlopp rensas, eller om sänkning sker med tunnel. Dämningsgränsen ligger ofta högre än de högsta naturligt förekommande vattenstånden. Man eftersträvar i princip att få så mycket vatten som möjligt i magasinet. Men vid val av regleringsgränser är det oftast inverkan på motstående intressen som blir bestämmande för hur långt man kan gå (ang.

vattenlagens tillåtlighetsregler, se l6.3.2). Det är mera sällan som magasinet

kan dimensioneras utifrån rent tekniskt-ekonomiska grunder. Det vatten som ryms mellan dämningsgräns och sänkningsgräns, magasinsvo/ymen, är alltså beroende av sjöns yta och regIeringsamp/iruden. nivåskillnaden mellan dämnings- och sänkningsgräns. De största reglerings» amplituderna som förekommer i vårt land uppgår till mer än 30 meter (se tabell 16.3). Utjämningen mellan lågvattenföringen på vintern och högvattenföringen på vår och försommar kallas säsong- eller ârsreg/ering. Ungefär en tredjedel av landets normalårsproduktion av vattenkraft kommer från vatten som på detta sätt lagras i årsregleringsmagasin (se _ñgur 16:7). Den naturliga vattentillgången varierar också från år till år. För att utjämna

Tabell 16.3 De största vattenmagasinen

Älv Energiin- Volym i Amplitud nehåll på milj m3 m utbyggd fallhöjd i GWh

Storavan- Uddjaur Skellefte älv 730 780 2.0 Hornavan Skellefte älv 700

Grundläggande/akta om vanenkrafmrbyggnad

own/vecka 4000 Oreglernd tillrlnning Produktion av vattenkraft 3000

Magasinering Tömning

2000 Årsreglering

1000 Figur 16. 7. Årsreglering. Efter Vattenfall - Svenska K rafrverksjöreningen. Juli Febr

vattentillgången kan man i vissa av de större magasinen spara vatten från vattenrika år och utnyttja det under s. k. torrår. Man .flerái-sreglerar vattendraget genom att normala år bara utnyttja en del av magasinet (sefigur 16:8). Summan av magasinsvolymerna uppströms en viss punkt i älven i procent av normalårsavrinningen på samma ställe kallas reg/eringsgrad. Om regleringsgraden vid utloppet från ett magasin är 50 % betyder det alltså att ett halvt års normal tillrinning ryms i magasinen ovanför dammen. Detta kan motsvara mer än hela vårflödet och innebär i så fall att magasinet blir fyllt först längre fram på året. Magasin där regleringsgraden närmar sig 100 % eller högre är utpräglade llerårsmagasin, såsom t. ex. Suorva- g magasinet. Ju längre ned i älven man kommer, desto mer oreglerad till- ä A rinning tillkommer från biflödena, samtidigt som möjligheterna att skapa stora magasin begränsas av kulturbygd och topografi. l älvarnas nedre delar brukar regleringsgraden därför vara betydligt under 50 %. Förbrukningen av elenergi varierar inte bara mellan olika årstider, utan också så att förbrukningen är högre på dagen än på natten och högre på vardagarna än under veckosluten. Förändringarna sker kontinuerligt. Elproduktionen måste anpassas också till dessa variationer. så länge man inte har effektiva metoder att lagra elenergin. Denna anpassning av produktionen sker i Sverige i huvudsak med vattenkraft, men också t. ex. snabbstartade gasturbiner används för korta belastningstoppar. Vattenkraftens anpassning till snabba förändringar i elförbrukningen

i

åstadkommer man genom kortridsregleringar. Det innebär att man magasinerar vatten på nätter och helger för att kunna tappa ur det under dagtid l på vardagarna. Korttidsregleringen kräver inte så stora magasinsvolymer

i. Uenna del utnyttjas normalt vintern f Denna cleltoms endast l under torrår i

Figur 16:8. F/erärsmagas/n.

Grundläggande/äkta om vartenkrq/?Lnbyggnad 299

och kan göras i mindre magasin, i regel i direkt anslutning till de enskilda kraftverken, men flera av de stora årsregleringsmagasinen utnyttjas också som korttidsmagasin. Från kraftsynpunkt förmånligast är om älven är fullständigt avtrappad (profilreglerad), dvs. om varje kraftverk i älven dämmer in all fallhöjd upp till närmast ovanförliggande kraftverk. Det innebär dels att all fallhöjd är utnyttjad, dels att korttidsregleringen kan göras genomgående, dvs. att vattenföringen genom alla kraftverken ändras praktiskt taget samtidigt. Det ger utslag i magasinet ovanför det översta verket och i älven nedanför det nedersta, men i alla mellanliggande magasin slipper man i allmänhet vattenståndsändringar av någon betydelse - man släpper hela tiden ut lika mycket som rinner till, och det är bara genomströmningshastigheten som varierar. l smala och långa älvmagasin uppkommer dock vissa vattenståndsvariationer i samband med den genomgående korttidsregleringen.

l E [fekturbyggnad l

i

För att man skall kunna korttidsreglera fordras det att kraftverkets utbyggnadsgrad, dvs. förhållandet mellan utbyggnadsvattenföring och medelvatê tenföring, är förhållandevis hög. En utbyggnad av ett kraftverk till hög utbyggnadsgrad t. ex. genom insättande av ytterligare ett aggregat i stationen i benämnes effektutbyggnad. Huvudsyftet med en effektutbyggnad är att kun- ; na ta ut energin under högbelastningstid, dvs. att klara belastningstopparna. , Förutsättningen för en effektutbyggnad är inte bara goda kontidsregleringsmöjligheter utan även en väl årsreglerad vattenföring. . Man koncentrerar helst effektutbyggnader dels till gamla kraftverk som * som “flaskhalsar” fungerar i en i övrigt välutbyggd älv, dels till en älv i taget där alla verk byggs ut till samma utbyggnadsgrad. För närvarande pågår denna typ av effektutbyggnader främst i Lule älv. Gynnsam för en

effektutbyggnad är vidare den fallhöjd som är belägen mellan två stora

l t. ex. Ritsem mellan och Suorva. sjömagasin, Sitasjaure En förutsättning för effektutbyggnad är givetvis vidare att utbyggnadsförhållandena är sådana, att den ytterligare effektinstallationen är ekonomiskt motiverad.

Pumpkrqfrverk Pumpkraftverk är en speciell typ av Vattenkraftverk som i princip inte producerar någon energi, utan i stället ”koncentrerar” energin till stor effekt vid tidpunkter då efterfrågan är stor. Anläggande av pumpkraftverk är således en form av effektutbyggnad. Ett pumpkraftverk utnyttjar som regel stor fallhöjd. upp till flera hundra meter. Under dagtid då kraftbehovet är stort töms magasinet. och under nätter och helger då elenergi finns i överskott och är billig. pumpas vattnet tillbaka upp till det övre magasinet. I kraftstationen används då generatorn som motor och turbinen får arbeta som pump. Vid pumpningen går en viss del av den tillförda energin bort som förluster. Ett pumpkraftverk kräver alltså mer energi än det ger. Pumpkraftverket syftar till att “förädla” billig överskottsenergi. Exempel på pumpkraftverk i Sverige är Letten vid Klarälven och Juktans

300 Grundläggande/ákta om vatlenkrqftmbyggnad

kraftstation i Umeälven. Inom utredningsområdet finns några tänkbara lägen för pumpkraftverk (Lermejaure, Ullersjön). I princip eftersträvar man dock att anlägga pumpkraftverk så nära förbrukningsorterna som möjligt.

16.2 Historik

För mindre än hundra år sedan började man i vårt land utveckla tekniken l

att praktiskt använda elektrisk energi. Till en början var ånga kraftkälla l för de belysningsstationer som på många håll började byggas på 1880-talet i

i städer och industriföretag. Något senare kom de första s. k. hydro-elektriska l

där elström från Vattenkraftverk blev en konkurrerande 3 anläggningarna, energikälla. Utbyggnad skedde först i södra och mellersta Sverige. För det industriella genombrottet. som ägde rum framför allt på 1890-talet. var elektrifieringen en viktig faktor. Vattenkraften fick snabbt ökande be- å

tydelse för t. ex. Bergslagens bergs- och metallindustri och för norrlands- E

kustens massafabriker. Samtidigt tillkom de första kommunala anläggning-

l

arna avsedda för belysning och spårvägstrafik. Till stor del var dock denna elektrifiering baserad på ångkraft. Under 1900-talets första årtionde kom vattenkraftutbyggnaden igång i större omfattning. Under denna tid bildades de flesta av vårt lands stora l kraftföretag med kommunal och industriell anknytning. Viktiga användningsområden för elektrisk energi blev den privata förbrukningen och järnvägarna. Den statliga utbyggnaden fick fasta former då Kungl. Vattenfallsstyrelsen bildades 1909. Samma år började den nybyggda Trollhättestationen att leverera energi. Åren 1910-14 uppfördes landets dittills största kraftanläggning vid Porjus i Lule älv för att förse malmfálten och malmbanan - den nya järnvägen Luleå-Riksgränsen - med elkraft. Några år senare dämdes Luleälven vid Suorva till ett mäktigt sjömagasin i fjällvärlden. Efter en viss nedgång i utbyggnadstakten åren efter första världskriget fortsatte utbyggnaden av vattendragen främst i södra och mellersta Sverige men också i de norrländska älvarnas välbelägna delar. Jämsides med de stora anläggningarna byggdes många små s. k. bygdekraftverk i de stora älvarnas biflöden och i de mindre älvarna. En förening eller annan samfällighet byggde en damm och en mindre kraftanläggning för att förse den omgivande bygden med ström för hushållen. 1 början av utvecklingen arbetade varje kraftföretag inom sitt område. Genom avtal mellan olika företag tillkom så småningom samverkan främst på distributionsområdet. Under 1920-talet inleddes också en viss samkörning mellan kraftverk i skilda vattendrag. Omkring 1930 täcktes större delen av landet av femton väl avgränsade kraftförsörjningsområden från Sydkraft i söder till Porjus i norr och med vattenfallsstyrelsens centralblock mitt i landet. Efter hand som Vattenkraften i blev utbyggd i landets södra och mellersta delar måste man söka sig till landets nordligare älvar för att täcka det växande l kraftbehovet. Vid denna tid fanns redan en betydande utbyggnad i de norrländska älvarna upp till Faxälven och även i Skellefteälven. Dessa företag försåg lokalt industrier och städer med kraft. I samband med att Krångede kraftstation i Indalsälven togs i bruk 1936 överfördes för första gången norr-

Grundläggande/äkta om varrenkrq/iznbyggnad 301

landskraft ned till mellersta Sverige. Överföringens spänning var 200 kV.

successivt byggdes ett riksomfattande kraftledningsnät ut, och till detta anslöt sig praktiskt taget alla större kraftforetag i landet. Samkörningen mellan vattenfallsstyrelsen och de privata kraftföretagen utvidgades åren fore andra världskriget. År 1938 möjliggjordes för forsta gången en samkörning av landets kraftstationer från Porjus i norr till Malmö i söder. Utvecklingen av överforingstekniken, och efter kriget särskilt av sprängnings- och dammbyggnadstekniken. gjorde det möjligt att bygga ut norrlandskraft också i delar som tidigare inte varit ekonomiskt attraktiva. Då överföringsspänningen vid inkopplingen 1952 av Harsprånget i Luleälven höjdes till 380 kV fanns förutsättningarna for en utbyggnad i stor skala. Kännetecknande för vattenkraftutbyggnaden efter andra världskriget har varit att den i stort sett skett koncentrerat i älv efter älv. Under större delen av 1940-talet var det Indalsälven som svarade för de erforderliga

produktionstillskotten, därefter Ångermanälven och Faxälven. Under 1950-

och 60-talen genomfördes den största utbyggnaden av vattenkraften i vårt

land, när staten byggde vidare i Indalsälven. Ångermanälven, Umeälven,

Skellefteälven och framför allt i Luleälven. Enskilda bolag byggde vidare främst i Ljusnan, Ljungan, Umeälven och Skellefteälven. Från och med 1940-talet och fram till mitten av 1960-talet byggdes vattenkraften ut i takt med den ökande elforbrukningen. Intill denna tid svarade vattenkraften for praktiskt taget hela elproduktionen. Under senare delen av 1960-talet sjönk utbyggnadstakten, beroende på flera samverkande faktorer. Dels var oljepriserna så låga att en fortsatt vattenkraftutbyggnad i många fall var olönsam. dels började uppmärksamheten allt mer riktas mot de outbyggda älvarnas miljövärden. Resultatet blev att en successivt större andel av elproduktionen övertogs av fossileldade verk. l dagens situation med högre oljepriser efter “oljekrisen” har det ekonomiska motivet för att bygga ut vattenkraften på nytt blivit starkare. Se vidare kapitel 3. Samverkan mellan kraftforetagen sker som nämnts sedan länge tillbaka. Den organiseras på frivillig väg genom Centrala Driftledningen (CDL). Detta organ har sitt upphov i en överenskommelse mellan Vattenfall och landets största enskilda och kommunala kraftföretag. Från början (1938) var CDL en krisorganisation, som visade sig fungera så väl att den blivit ett permanent organ. Det s. k. svenska systemet går ut på att staten uppträder som kraftföretagare vid sidan av kommuner och enskilda - industrier och kraftdistributörer - under tvångsfritt samarbete och med ömsesidigt utnyttjande av tekniska och ekonomiska erfarenheter. Stamlinjenätet byggs och ägs av vattenfallsverket men får genom det s. k. stamlinjeavtalet nyttjas av samtliga kraftintressenter. En centralt planerad samkörning sker för att på bästa och mest ekonomiska sätt utnyttja såväl vattenkraften som den elenergi som produceras i fossileldade verk och kärnkraftverk. På ett tidigt stadium fick Sverige ett utbyte av elenergi med Danmark. Samkörningen har senare utvidgats till att omfatta också Norge och Finland. Samarbetet syftar till att fördela elproduktionen i Norden mellan hela områdets kraftverk så att produktionskostnaderna blir så låga som möjligt samtidigt som man upprätthåller en tillfredsställande leveranssäkerhet. Det nordiska kraftsamarbetet innebär bl. a. att det värmekraftdominerade Danmark under nederbördsrika år kan importera billig vattenkraft och på så sätt spara

302 Grund/äggalzde/ákla om vaIrenkrq/?Lltbyggnad

kol och olja. I gengäld kan Danmark under torrår bidra till elforsörjningen i Sverige och Norge. Begränsande for kraftutbytet inom Norden är ledningsnätets överföringskapacitet. I dag finns elva större samkörningsforbindelser mellan länderna, men flera planeras. Samkörningssystemet visas på separatkarta A.

16.3 Lagstiftning

16.3.l Inledning

Både anläggande av vattenkraftstationer och reglering av vattenflödet forutsätter tillstånd enligt vattenlagen. Lagen (l918:523, VL), som antogs i sitt ursprungliga skick 1918, har vid flera tillfällen ändrats och kompletterats. 1968 tillsattes en särskild utredning, vattenlagsutredningen (Ju 1969:58), med uppgift att göra en allmän översyn av VL. Resultatet av utredningens arbete torde komma att bli en helt ny vattenlag. Vattenlagsutredningen har hittills avgivit tre delbetänkanden, vilka bl. a. lett till ändrad lagstiftning i fråga om prövningsforfarande och skadeersättningar. Det ändrade prövningsförfarandet innebär i huvudsak att regeringens prövningsrätt väsentligt utvidgats. Regeringen skall vid sin prövning beakta även allmänna planeringssynpunkter. De nya bestämmelserna om ersättningar innebär i stort sett att VL:s ersättningsregler i tillämpliga delar anpassats till expropriationslagstiftningens regler. Vi befinner oss således i ett skede av ett omfattande omdaningsarbete inom vattenlagstiftningen. Huvudparten av de vattenkraftprojekt som utredningen behandlar torde vid ansökan om tillstånd till utbyggnad bli bedömda enligt reglerna i en ny vattenlag. I detta avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse för nu gällande tillåtlighetsregler enligt VL, förfarandet vid prövning av större vattenkraftutbyggnader samt vattenlagsutredningens arbete.

16.3.2 Nu gällande tillârlighersreglelför byggande i vatten

Tillståndsmyndighet enligt VL är vattendomstol, som har att bedöma om företaget skall anses tillåtligt, hur det i så fall skall utformas och vilka villkor som skall uppfyllas i övrigt. För större företag görs dock prövningen av tillåtligheten av regeringen, där handläggningen sker inom jordbruksdepartementet. Landet är indelat i sex vattendomstolsområden. och som vattendomstol i dessa områden har utsetts Växjö, Vänersborgs, Södertörns. Jämtbygdens, Umeåbygdens och Luleå tingsrätter. En vattendomstol består av en lagfaren domare som är ordförande, en eller två tekniska ledamöter samt två nämndemän. Dom i ett vattenmål kan överklagas hos vattenöverdomstolen (Svea hovrätt i en bestämd sammansättning) och i sista hand hos Högsta domstolen. För att ett vattenkraftföretag skall vara tillåtligt måste vissa villkor vara uppfyllda. Den s. k. ekonomiska tillåtlighetsregeln säger att nyttan av fo-

SOU l976:28

Grundläggande/äkta om vanenkrq/iurbyggnad 303

retaget efter avdrag av byggnadskostnaden skall vara större än sammanlagda värdet av den på ett visst sätt mångfaldigade skadan och intrånget på annans egendom. I byggnadskostnaden skall inräknas skada och intrång på egendom som tillhör den byggande själv. Även om företaget uppfyller de nu nämnda ekonomiska villkoren, kan det medföra sådana skador från allmän synpunkt att det inte får komma till stånd. Detta gäller i huvudsak om - förlorar sina bostäder många bofasta större fabrik eller annan anläggning som är arbetsplats för många människor måste läggas ned eller dess drift väsentligt minskas | odlad jord i betydande omfattning skadas fiskerinäring eller annan näring av större betydelse lider väsentlig skada befolkningen eljest får sina levnadsvillkor väsentligt försämrade sådan bestående förändring av naturförhållandena kan befaras uppkomma som medför väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande l l förlust från naturskyddssynpunkt.

l Om ett företag, trots att det är otillåtligt enligt de ovan angivna grunderna, l anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten eller i övrigt

från allmän

l kan regeringen ge tillstånd

synpunkt, till företaget efter hemställan från vattendomstolen. Oavsett hur betydelsefullt ett företag än är får det inte tillåtas av vattendomstolen, om det medför menlig inverkan av någon betydelse på vissa andra allmänna intressen än de ovan uppräknade. Sålunda finns bestämmelser till skydd för allmän farled och flottled. Dessa bestämmelser säger att byggande i vatten skall ske på sådant sätt, eller också skall sådana särskilda anordningar vidtas, att farleden eller llottleden fortfarande kan användas för det avsedda ändamålet. Byggande i vatten får inte ske på sådant sätt att det vållar menlig inverkan på klimatet eller på människors hälsa. Inte heller i övrigt får allmänna intressen skadas i avsevärd mån. För de företag som kommer under regeringens prövning gäller, utöver ovan angivna tillåtlighetsregler, att företaget inte får komma till stånd om det möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Vid prövningen skall regeringen även ta hänsyn till annat företag enligt VL som kan antas bli erforderligt för att det sökta företaget skall kunna utnyttjas ändamålsenligt, t. ex. en korttidsreglering som erfordras för ett rationellt utnyttjande av ett kraftverk. Är företaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt kan regeringen lämna medgivande till det. även om hinder skulle möta enligt någon av de ovan angivna grunderna. Regeringen kan föreskriva särskilda villkor för företaget för att olika allmänna intressen skall tillgodoses. Förutom de här angivna direkta tillåtlighetsreglerna föreskriver VL att företaget skall utformas så att dess skadeverkningar i möjligaste mån mildras. Denna princip uttrycks i lagtexten på följande sätt: “Byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta möjliga intrång och olägenhet för annan.”

16.33 Prövning av större utbyggnaden

Enligt VL kan regeringen fatta beslut om att tillåtlighetsprövningen för vissa företag som avser byggande i vatten eller vattenreglering, och som

304 Grundläggande/äkta om vattenkraftutbyggnad sou 197513

är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, skall göras av regeringen. l Vattenrättskungörelsen (1971:789) meddelas bestämmelser för denna prövning. Regeringen skall enligt kungörelsen alltid pröva bl. a. tillåtligheten av vattenkraftanläggningar med en generatoreffekt av minst 20 000 kVA. skall också avgöra tillåtligheten av vattenregleringar, om ampli- I Regeringen

i

tuden är större än 2 meter under året eller l meter under veckan. eller under året är minst 100 miljoner kubikmeter

om det magasin som utnyttjas l

(Mm3) eller under veckan minst 10 Mm3. Bestämmelsen gäller även företag l

“ som märkbart kan inverka på vattenståndet eller avrinningen avseende någon av landets sex största insjöar. Ä Även i andra fall kan regeringen förbehålla sig prövningsrätten genom l särskilt beslut. Kammarkollegiet har enligt kungörelsen ålagts en särskild skyldighet att till regeringen anmäla sådana företag - utöver de obligatoriska - som enligt kollegiets bedömning bör komma under regeringens prövning. I sådana fall skall regeringen ha förbehållit sig prövningen innan vattendomstolen avgjort frågan om företagets tillåtlighet.

Förberedelse Det har ansetts vara av värde att större företag planeras i samråd och samarbete med berörda myndigheter på olika nivåer samt att ortsbefolkningen på ett tidigt stadium blir informerad om företaget; Vattenrättskungörelsen å föreskriver följande obligatoriska förfarande för detta. Vid planläggning av företag som skall eller kan antas komma under regeringens prövning skall företagaren, i god tid innan närmareundersökningar för företaget påbörjas. underrätta berörda länsstyrelser och kommuner samt vissa myndigheter (kammarkollegiet, naturvårdsverket, planverket, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrelsen samt, om rennäringen berörs, lantbruksstyrelsen). När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts. skall företagaren, i samråd med länsstyrelsen, ge berörd kommun samt övriga myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att framställa sina önskemål om företagets närmare omfattning och utformning. Om det kan antas att företaget kommer att medföra skada av någon betydelse på fiske, rennäring eller naturförhållanden, så kan särskild utredning beslutas i samråd mellan företrädarna för det berörda intresset och vattenrättsdomaren. Sådan utredning skall normalt göras på företagarens bekostnad. l god tid innan ansökan ges in till vattendomstolen skall företagaren också vid ett offentligt sammanträde inför länsstyrelsen lämna ortsbefolkningen upplysningar om företaget. Enskilda som berörs av företaget skall då också beredas tillfälle att framställa önskemål om åtgärder för att förebygga eller minska befarade skador.

Behandling hos vattendomstol Ansökan om tillstånd till en vattenkraftutbyggnad sker skriftligt till vattendomstolen. Ansökan skall vara åtföljd av ritningar och beskrivning av :i företaget samt övriga upplysningar som behövs för bedömande av företagets

Grundläggande/äkta om vattenkrqflurbyggnad 305

beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skall så fullständigt som möjligt anges de sakägare (fastighetsägare, servituts- och nyttjanderättshavare) som berörs av företaget. Ansökan skall vidare innehålla uppgifter om i de åtgärder som vidtagits under förberedelsestadiet.

i

En översiktlig redogörelse skall lämnas för sökandens bedömning av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter. Uppgift skall lämnas om annat företag enligt VL som kan bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget. Det skall vidare uppges huruvida särskilda bestämmelser om användningen av de mark-och vattenområden som berörs av företaget har meddelats enligt annan lagstiftning, t. ex. byggnadslagen ; eller naturvårdslagen. När ansökningshandlingarna är kompletta, skall kungörelse utfärdas om ansökningen. Detta sker i en eller flera ortstidningar samt i Post- och Inrikes Tidningar. Alla sakägare underrättas personligen om ansökningen, och de

får på sökandens bekostnad anlita tekniskt och juridiskt biträde för att till-

varata sin rätt i vattenmålet. Ett exemplar av ansökningshandlingarnajämte kungörelsen tillställs kammarkollegiet, länsstyrelsen, naturvårdsverket, ä planverket och ñskeristyrelsen. Vidare tillställs berörda kom-

l

kungörelsen muner. Om så är lämpligt kallas parterna till muntlig förberedelse i målet.

l

l l de fall det fordras särskild utredning (t. ex. om fiskefrågor, landskapsvård,

i erosion, grundvatten, klimat eller isförhållanden) uppdras åt en sakkunnig

; att avge utlåtande i målet. Det är också vanligt att riksantikvarieämbetet efter överenskommelse med sökanden utfor en antikvarisk och kulturhis-

g

torisk undersökning av det område som kan komma att beröras av det ansökta företaget. Vidare kan den tekniske ledamoten i vattendomstolen

i få i uppdrag att verkställa undersökning på platsen.

När skriftväxlingen i målet avslutats, dvs. när motpartema har ingett i och sökanden har beretts tillfälle erinringsskrifter att avge påminnelser och

l målet i övrigt är fárdigberett, utsätts målet till huvudförhandling. Denna l äger rum i närheten av platsen för det ansökta företaget. l samband med

› håller vattendomstolen huvudförhandlingen syn på stället. Efter huvudförhandlingen överlämnar vattendomstolen målet med eget yttrande till regeringen.

Behandling hos regeringen

Regeringen (jordbruksdepartementet) remitterar ärendet till berörda myndigheter, organisationer och sammanslutningar. Med ledning av vattendomstolens yttrande och inkomna svar på remisserna fattar därefter regeringen beslut i tillåtlighetsfrågan. Vid sin prövning är regeringen självfallet bunden av de beslut som riksdagen fattat i samband med den fysiska riksplaneringen eller eljest i fråga om kraftutbyggnaden. Om regeringen förklarar företaget tillåtligt, kan den i samband med beslutet också föreskriva särskilda villkor beträffande företaget för att tillgodose allmänna intressen. Sådana villkor kan exempelvis avse ekonomisk gottgörelse till bygden, till fiskeriintresset (genom fiskeristyrelsen), till rennäringen eller till naturvärden för studier och dokumentering av inträffade förändringar. i När regeringen fattat beslut om företagets tillåtlighet fortsätter och avslutas målet vid vattendomstolen. Formellt fastställer vattendomstolen genom

306 Grundläggande/äkta om varrenkrq/tzltbyggrzad

dom om hinder mot företaget möter eller ej, och i det senare fallet vilka ytterligare villkor som skall förenas med tillståndet. Domstolen är då naturligtvis bunden av regeringens beslut.

16.3.4 Vatrenlagsutredningen

Som nämnts har vattenlagsutredningen sedan den tillsattes 1968 hittills av-

i

givit tre delbetänkanden:

l) Provisoriska ändringar av prövningssystemet (SOU 1970:40) l

2) Ersättningar, avgifter m. m. (sou 1972:14) l

3) Vattenförbund (SOU 1973:31) å De framlagda förslagen har lett till ändrad lagstiftning beträffande pröv- å och ersättningar i vattenmål. slutbetänkande

ningssystemet Utredningens med förslag till en helt ny vattenlag beräknas föreligga omkring årsskiftet

l

1976/77.

Av direktiven l

till utredningen framgår att en ny vattenlag på väsentliga I punkter torde komma att skilja sig från nu gällande vattenlag. Nuvarande

l

prövningsförfarande, som beskrivits under l6.3.3, skall enligt direktiven ersättas med ett helt nytt system, där tillståndsprövningen sker i admi-

i

nistrativ ordning. För de mindre fallen talar enligt direktiven vägande skäl - De större for att prövningen läggs på en regional myndighet länsstyrelsen. frågorna bör prövas av en central instans - koncessionsnämnden. För företag Q som är “av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet” torde dock l * regeringen även i fortsättningen pröva tillåtligheten. Även beslut av länsstyrelse eller koncessionsnämnd kommer vid överklagande att prövas å behandlas av fas-

av regeringen. Ersättningsfrâgorna bör enligt direktiven i

tighetsdomstolama, varefter vattendomstolarnas verksamhet upphör. i

[direktiven framhålls önskvärdheten av att den nya vattenlagen ger ökade i

möjligheter till omprövning av givna tillstånd. Det bör enligt direktiven

l

övervägas om prövningsmöjligheterna skall gälla även äldre tillstånd.

BILAGOR

Två röster om vattenkraftutbyggnad Bilaga A Georg Andersson Bilaga B Göran Bryntse

Bilagal Tabellsammanställning Bilaga2 Litteratur Bilaga3 Ordförklaringar Bilaga4 Några samiska och finska 0rd

SOU l976:28

Två röster om vattenkraftutbyggnad

l

l I i l l l

l

; l olika sammanhang i detta betänkande beskrivs argument för och emot

i ytterligare vattenkraftutbyggnad. Denna redovisning sker emellertid huvud-

i sakligen i anslutning till olika avgränsade intressen. För att ge en bild av

den mer övergripande diskussion som förs om vattenkraftens for- och nackdelar publiceras följande två inlägg. Inläggen har skrivits av:

0 Georg Andersson, rektor, riksdagsman och kommunalpolitikeri Lycksele kommun. 0 Göran Bryntse, civilingenjör, tidigare ordförande i Älvräddarnas samorganisation. i Deras inlägg står enbart for dem personligen, inte för någon myndighet E eller organisation. Inläggen publiceras utan ställningstagande från utredningens sida - enbart i avsikt att ge en så god belysning som möjligt av den pågående debatten. De båda inläggen utgör också en god sammanfattning av de synpunkter på frågan om våra vattendrags framtida utnyttl jande som forts fram till utredningen från många enskilda personer under de resor som gjorts. Till sitt förfogande har de båda skribenterna haft den del av utredningens material som varit offentligt, dvs. i huvudsak de olika fackmyndigheternas rapporter. Däremot har de inte haft tillgång till utredningens eget arbetsmaterial. De har således inte kunnat ta del av t. ex. utredarens analys, förslag och kommentarer. Inte heller har de haft kännedom om utredningens interna diskussioner. Valet av skribenter har motiverats av dels det intresse Georg Andersson och Göran Bryntse visat för utredningens arbete, dels de ställningstaganden de var för sig gjort i den offentliga debatten. Utredningen har i detta sammanhang också velat undvika debattörer som är direkt knutna till de företag eller myndigheter som medverkat i utredningsarbetet.

310 Tvâ röster om vattenkraftutbyggnad SOU 19“6:28

A. Georg Andersson, Lycksele

1. Landets energibehov

Riksdagens beslut våren 1975 grundar sig på en beräknad ökning av elkraftsbehovet med ungefär 80 miljarder kilowattimmar(TWh) fram till 1985. Av detta beräknas cirka 5 TWh kunna tillgodoses i form av vattenkraft. Kärnkraften beräknas svara för 61 TWh. Den svenska elförsörjningen bygger på oljekraft, kärnkraft och vattenkraft. Dessa kraftslag ingår i ett väl sammanvävt system, där de olika energikällorna kompletterar varandra. Vattenkraften är för närvarande det viktigaste kraftslaget för elproduktion och den kommer så att förbli under de närmaste åren. På grund av att vattenkraften är lätt reglerbar har den en särskild betydelse för elförsörjningen från såväl teknisk som ekonomisk synpunkt. Vattenkraft och kärnkraft svarar för basbehovet av elkraft medan oljekraft tillsammans med välreglerad vattenkraft används för att täcka topparna i belastningen. Sådana toppar inträffar främst dagtid under vinterhalvåret. En utbyggnad av oreglerad vattenkraft minskar därför främst behovet av kärnkraft medan utbyggnad av välreglerad vattenkraft eller en förbättrad reglering av redan utbyggd vattenkraft ersätter oljekraft.

2. Motiv för vattenkraft Utgångspunkten för diskussionen om ytterligare utbyggnad av Vattenkraften _ måste, som framgått av det föregående, vara att landet har behov av mera energi. Det betydande energitillskott som är erforderligt under de närmaste åren kommer av flera skäl att i hög utsträckning behöva tillgodoses i form av elkraft. Därvid kan noteras att eluppvärmning av fastigheter blivit allt mer förekommande. I valet mellan olika energikällor vill jag som allmänna motiv för vattenkraft ange följande. Vattenkraften är - en inhemsk energikälla miljövänlig - och driftsäker. billig Vattenkraften utnyttjar vattnets naturliga kretslopp avdunstning - nederbörd avrinning. Den tär därför inte på några av våra begränsade naturtillgångar. I det avseendet kan den jämföras med vind- och solkraft. Vattenkraften är ren och medverkar inte ”till spridning av några miljögifter. Den framstår därför vid en jämförelse med i första hand fossileldade kraftverk (olja, kol) som den i dag mest miljövänliga energikällan. _ Vattenkraften är som inhemsk energikälla särskilt värdefull i en eventuell Ä avspärrningssituation. Den medför inget importberoende, vilket från bel Vid produktion av el- redskapssynpunkt måste framstå som synnerligen värdefullt. Också ifråga kraft l om ekonomiska

*mndenåkmfll/erk aspekter spelar det stor roll att landet har tillgång till utbyggd

vattenkraft. Vattenkraften tär inte på landets betalningsbalans med utlandet.

gâdtleâgmjsüätxâfâçâcâe_

För ett tillskott av energi med 1 TWh genom oljekraft erfordras import hållet i 220000 (On 00a motsvarar drygt 2_$ av ca 220000 ton olja till ett pris av omkring 70 milj. kronor (vid en TWh. prisnivå på 300 kr/ m3 olja). Den utbyggda Vattenkraften är betydligt billigare

sou 1976:28 Två röster om varlenkrqfturbyggnad 311

än såväl oljekraft som kärnkraft. I det sammanhanget spelar dess stora driftsäkerhet en betydande roll. En utbyggnad av vattenkraft bör också ses som ett medel till regionalpolitisk stimulans. Erfarenheterna av exempelvis utbyggnaden av Umeälven visar att så är fallet. Under utbyggnadsperioden har ett stort antal människor erhållit sysselsättning. Det har medverkat till utbyggnad av samhällsservice i olika avseenden. Den allmänna ekonomiska aktivitet som kraftverksuthar medverkat till har skapat underlag for entreprenörer och byggnaderna verkstäder. Vägbyggandet har gett sysselsättning, men framför allt gjort bygden mera attraktiv for näringslivets utveckling. l debatten kring frågan om vattenkraften har ofta hävdats att sysselsättningseffekten enbart är av tillfällig art och att den inte medverkar till sysselsättning av bygdens egen befolkning. De undersökningar som Geografiska institutionen vid Umeå universitet gjort, och som redovisats for utredningen, visar att bygdens egen befolkning i hög utsträckning erhållit sysselsättning i de undersökta projekten. Med en långsiktig planering av de skilda utbyggnadsprojekten bör det också vara möjligt att undvika kraftiga svängningar i sysselsättningseffekterna i de berörda regionerna. Därtill bör framhållas att den kvarstående sysselsättningen i kraftverksbolagen är av icke obetydlig omfattning. Som exempel kan nämnas att den permanenta sysselsättningseffekten av Umeälvens kraftverksutbyggnad uppgår till närmare 200 årsanställda. I denna region är en sådan sysselsättningsvolym att jämföra med relativt stora företag. Det bör även tilläggas att utöver den permanenta sysselsättningen kommer arbetstillfällen vid ombyggnadsåtgärder eller större reparationer vid kraftverken. Sammanfattningsvis vill jag betona att Norrland och då särskilt dess inland hade varit mindre utvecklat, haft sämre service och mindre befolkning om inte vattenkraftutbyggnader kommit till stånd. Min uppfattning är att en fortsatt utbyggnad av vattenkraft kommer att medverka till en ytterligare stimulans för sysselsättning, service och näringsliv i berörda områden.

3. Utbyggnadsmöjligheter

En stor del av våra vattendrag har under de senaste 50 åren byggts ut för produktion av elektrisk energi. I Norrland har utbyggnad skett främst i de stora älvarna, medan de mindre vattendragen i stor utsträckning är outbyggda. l norra Norrland är dessutom de fyra stora älvarna Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälvarna i stort sett outbyggda. Utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i norra Norrland har haft att behandla älvar och älvsträckor som motsvarar drygt 12 TWh i årlig elkraftproduktion. Ungefär lika mycket har uteslutits i utredningens direktiv, nämligen de tre älvarna Torne- Pite- och Vindelälvarna. Det är beklagligt att denna energiresurs inte kunnat behandlas i samband med övriga utbyggnadsmöjligheter. I norra Norrland finns således ungefär 24 TWh i outnyttjade utbyggnadsvärda vattenkraftresurser. De kända utbyggnadsvärda resurserna i södra Norrland och norra Svealand uppgår till cirka 7 TWh medan södra Sverige endast kan ge ett mindre bidrag i detta hänseende. Vad som är att betrakta som utbyggnadsvärd vattenkraft varierar dock ganska kraftigt över tiden och har ökat vid varje bedömningstillfälle. l takt med utvecklande av bättre

312 Två röster om vattenkraftutbyggnad

byggnadsteknik och stigande priser på alternativa energikällor ökar volymen utbyggnadsvärd vattenkraft. År 1930 beräknades tillgången vara 32 TWh. År 1954 hade den ökat till 80 TWh för att nu vara uppe i totalt cirka 95 TWh. Mot denna bakgrund torde det vara realistiskt att förvänta sig en ytterligare ökning av utbyggnadsvärd vattenkraft i framtiden. Av den utbyggnadsvärda vattenkraften i Sverige är ungefär en tredjedel, drygt 30 TWh, ej utnyttjad. Av dessa resurser faller ungefär hälften på de l

outbyggda huvudälvarna, medan skogsälvarnas möjliga energiproduktion l

sammanlagt uppgår till cirka en tiondel eller knappt 3 TWh. Denna resurs

i

kan jämföras med vad en utbyggnad av enbart en av de fyra outbyggda i

huvudälvarna skulle kunna ge. i

I flera sammanhang framhålls att man bör koncentrera utbyggnaderna

till om- och tillbyggnader av befintliga stationer. Dänned skulle miljö- i

skadorna inte behöva drabba nya älvdalar. Härvidlag måste man dock skilja

mellan behovet av energi och behovet av effekt. Förenklat uttryckt kan i

l

effektutbyggnad jämföras med att man förser ett fordon med kraftigare motor för att därmed kunna snabbare, medan energiutbyggnad in-

färdas

nebär att man ökar bränslevolymen för att kunna färdas en längre sträcka.

ä l De om- och tillbyggnader av befintliga stationer som kan komma ifråga l har störst intresse för att tillgodose behovet av ökad effekt. Så länge vi inte har behov av extra effekt blir om- och tillbyggnader inte lönsamma. Dessa utbyggnader bör därför göras i takt med att effektbehovet stiger och inte styras av ett ökat energibehov i första hand.

4. Motstående intressen En utbyggnad av vattenkraft innebär givetvis ingrepp i naturmiljön. Ingreppen är av mycket varierande grad och art. Värdet av de miljöer som blir påverkade varierar också. Stort skyddsvärde måste de älvar anses ha som ligger i områden där endast ett fåtal outbyggda forsar och älvsträckor finns kvar. Närheten till befolkningskoncentrationer är en annan faktor som verkar i samma riktning. Sådana förhållanden råder enligt min mening inom det område som den Sehlstedtska utredningen hade att behandla, men inte i samma grad i norra Norrland. Som en allmän synpunkt vid bedömningen av de motstående intressena vill jag inledningsvis anföra att med den ökade lönsamhet som vattenkraften kan redovisa ökar också kraftbolagens förutsättningar att vidta kompensationsåtgärder för de eventuella skador som åsamkas. Det är ju också påtagligt att vid de utbyggnader som gjorts under senare år har naturvårdsaspekterna i högre grad än tidigare iakttagits, exempelvis ifråga om röjning av dämningsområden och kompensation för förlorat fiske. Vid en genomgång av de skilda motstående intressena har jag funnit anledning att göra följande kommentarer.

4.1 Vetenskapliga naturvärden

Beträffande den vetenskapliga naturvärden är det uppenbart att en utbyggnad innebär skadeverkningar. Frågan är hur dessa verkningar skall värderas. Dagens kunskaper om ålvarnas vetenskapliga värden är starkt begränsade

SOU I976:28 Två röster om vaIrenkrq/turbyggnad 313

och hänför sig främst till de utbyggda älvarna. Medel för forskningsinsatser har här ställts till förfogande av kraftbolagen i samband med utbyggnader. Det föreligger naturligtvis ett behov av orörda referensvatten för forskningsändamål. Det torde dock vara tillfyllest att för detta ändamål spara ett begränsat antal vattendrag dit forskningen kan koncentreras. Exempel på sådana vatten är Luleälvens källfiöden, någon eller ett par av de outbyggda huvudälvarna (ex. Torneälv) samt någon eller några av skogsälvarna (t. ex. Öre älv). [detta sammanhang bör man även beakta att de forskningsresurser som finns och inom överskådlig tid kommer att finnas inte räcker för ett stort antal projekt av den omfattning det här gäller.

4.2 Friluftsliv och turism I debatten om vattenkraftutbyggnader spelar frågan om friluftslivets och turismens behov av orörd natur en framträdande roll. De verkningar som dammanläggningar och kraftverk har anses av många vara menliga för möjligheterna till rekreation. Självfallet utgör strömmande vatten och forsar en attraktion for friluftslivets folk. Genom vattenkraftutbyggnaderna går ibland stora estetiska värden förlorade. Förlusten av sportfiskevatten torde dock spela den största rollen i detta sammanhang. För många är friluftslivet

i intimt sammankopplat med sportfiske. Det föreligger således starka skäl

som talar för att i vissa områden eller regioner spara outbyggda strömmande vatten för friluftslivets och turismens behov. Detta gäller i första hand där tillgången på strömmande vatten är begränsad och där det finns ett förhållandevis stort befolkningsunderlag. Enligt min mening kan i detta avseende de mindre älvarna vara nog så värdefulla som större vattendrag. Härav följer att man, med hänsyn till g den möjliga kraftproduktionen, bör koncentrera utbyggnad till de större vattendragen och spara mindre vatten, t. ex. skogsälvar, för friluftslivets behov. Även om, som jag här har framhållit, outbyggda vattendrag har stora positiva värden för friluftslivets behov, visar erfarenheten att turism och friluftsliv på ett framgångsrikt sätt går att utveckla också i älvdalar som hårt har exploaterats för vattenkraftändamål. Exempel härpå är kanske

i främst Umeälven och Luleälven. De negativa verkningar som förändringarna

av de estetiska värdena och försämrat sportfiske har inneburit uppvägs av andra, positiva värden som kraftverksutbyggnaderna medför. I det sammanhanget kan nämnas förbättrade vägar, utbyggnad av campingplatser, hotell, liftar och andra anordningar för turism och friluftsliv. Dessa insatser har kunnat göras dels på grund av att kraftverksutbyggnaderna har frigiort ekonomiska resurser som kompensation till den berörda bygden, dels på grund av att den allmänna utvecklingen i berörda älvdalar har medverkat till ett bibehållande av ett större befolkningsunderlag. Det är värt att notera att ingen av de fyra outbyggda huvudälvarna kan redovisa en tillströmning av turister som når i närheten av den som Umeälvens dalgång kan notera.

4.3 Fiske Beträffande fisket är skadeverkningarna vid en utbyggnad uppenbara vad gäller strömfisket efter laxartad fisk. Det fiskerivetenskapliga värdet går själv-

314 Två röster om valrenkrafrurbyggnad

fallet inte att ersätta. Däremot är det möjligt att i betydande grad ersätta fritidsfisket. Goda resultat har nåtts vid utsättning av t. ex. lax och havsöring.

Bland de viktigaste fritidsfiskeområdena kan nämnas Älvkarleby, Berge-

forsen, Sollefteå och Boden - samtliga goda laxñskeområden som upprätthålls med odlad fisk. Andra exempel är t. ex. Kronogård kortfiskeområde

i trakten av Älvsbyn - ett relativt litet område med rotenonbehandlade

småsjöar. Inte långt från detta ligger Storforsens kortfiskeområde med många sjöar och en 6 mil lång sträcka av den outbyggda Piteälven. Kronogård gav 1972 en bruttointäkt av 65 000 kronor mot Storforsens 36000 kronor. Det finns åtskilliga andra exempel som kan anföras för att påvisa möjligheterna att ersätta ett förlorat fritidsfiske. Ser man till turistfisket förefaller det däremot rimligt att anta att turisterna i stor utsträckning söker sig till naturliga strömvatten. Sett i ett nationellt perspektiv torde emellertid även en relativt kraftig utbyggnad innebära en marginell minskning av dessa vatten. Det bör i detta sammanhang också påpekas att säsongen för strömfiske i de norrländska vattendragen är mycket kort - från tiden efter vårfloden och 2-3 månader framåt.

4.4 Kulturminnesvården Älvdalarnas betydelse för kulturminnesvården har blivit väl dokumenterade. V Kvar står dock frågan om i vilken utsträckning vattenkraftutbyggnader l skadar värdefulla kulturmiljöer. Vi hari vårt land åtskilliga utbyggda älvar Å där dalgångarna, trots utbyggnaden, hör till de värdefullaste kulturmiljöerna

i landet. Hit hör t. ex. området kring Siljan och Storsjön samt Ljusnans l

dalgång vid Järvsö. Den mänskliga odlingen har följt dalgångarna och jordbruksmarker har brutits främst vid älvarnas sjöar och selsträckor. Vattenkraftutbyggnad har däremot främst skett i älvarnas brantare delar där odling i regel varit mycket begränsad. Det är således i första hand de “vilda” områdena som tas i anspråk vid en utbyggnad, inte kulturlandskapet. Vissa undantag finns dock och bland dessa kan särskilt nämnas den nedre delen av Kalixälven där en utbyggnad skulle innebära stora ingrepp i kulturlandskapet.

4.5 De areella näringarna Till de intressen som står emot Vattenkraftutbyggnad hör också vissa areella näringar - främst rennäringen. men även i viss mån jord- och skogsbruket. g Beträffande rennäringen är tillgången på markområden för vinterbete ofta Därför kan särskilt skogsälvarnas utbyggnad bli kännbar genom i avgörande. omfattande regleringar inom vinterbeteslandet. Även åtgärder som påverkar renarnas flyttvägar kan inverka menligt på rennäringen. Skadorna är i detta l översiktliga sammanhang mycket svåra att bedöma. I viss utsträckning kan skadeverkningarna elimineras genom kompensationsåtgärder (ex. byggande av renstängsel). Vidare bör det också framhållas att vissa ingrepp som följer l med kraftverksbyggen kan vara till nytta för rennäringen. Jag tänker här å främst på vissa vägbyggen som underlättar de numera ofta motoriserade transporter som samerna utnyttjar. När det gäller den mera ingående prövningen av påverkan på rennäringen kan den göras först i samband med att projekten tas upp i vattenmål och

Två röster om varlenkrqfitzlbyggnad 315

bör då bedömas mot bakgrund av den berörda samebyns hela situation. Vid den mera översiktliga bedömningen kan konstateras att rennäringen numera från ekonomisk synpunkt spelar en tämligen blygsam roll. Saluvärdet av det producerade renköttet uppgår till cirka 15 miljoner kronor per år, vilket kan jämföras med ålfisket i landet. De skadeverkningar som kraftverksutbyggnaderna medför för rennäringen får därför bedömas främst med hänsyn till angelägenheten av att stödja samekulturen. Skadorna på jordbruket torde vara av ytterst marginell betydelse. l de områden som berörs spelar jordbruket i allmänhet en blygsam roll. Endast i ett begränsat antal fall kan de förändringar i jordbrukets betingelser som vattenkraftutbyggnad förorsakar få påtagligare regionalekonomiska konsekvenser. Dessa bör utan större svårighet gå att kompensera. Under vissa förutsättningar kan vattenkraftutbyggnad medföra en positiv inverkan på jordbruket. Det gäller i de områden som besväras av kraftiga variationer i vattenflödet under olika tider av året. En översiktlig bedömning av skadorna på skogsbruket ger också den vid handen att en betydande kraftutbyggnad torde vara möjlig utan att orsaka påtagliga långsiktiga konsekvenser. Skogsstyrelsen redovisar att en utbyggnad av samtliga projekt som ingår i utredningen kan komma att medföra ett produktionsbortfall i skogsbruket motsvarande ett exportvärde på cirka 25 miljoner kronor. Eftersom en total utbyggnad är utesluten kommer skal deverkningarna under inga förhållanden att uppgå till denna nivå. i I debatten har ofta möjligheterna att bibehålla flottningen spelat en fram- : trädande roll. Här har utvecklingen emellertid redan inneburit att flottningen g i flertalet outbyggda älvar lagts ned. Ytterligare nedläggningar planeras. Däremot kan flottningen från ekonomisk synpunkt hävda sig väl i vissa reglerade l l vattendrag. Exempelvis kan nämnas att flottningen i Vindelälven av kostnadsskäl upphör, medan den bibehålls i Umeälven. l l

5 Fortsatt vattenkraftutbyggnad

Varje form av energiframställning innebär miljöstörningar av olika slag och

det gäller självfallet också vattenkraften. övervägande skäl talar dock enligt

min mening för en fortsatt utbyggnad av vattenkraften. Främsta motivet härför är att oljeimporten kan begränsas. Därmed begränsas även de långsiktiga och allvarliga miljöstörningar som oljebaserad kraftproduktion innebär. En genomgång av de motstående intressena som redovisats till utredningen har övertygat mig om att skadorna i stor utsträckning kan begränsas eller kompenseras. De mot utbyggnad stående intressena ställer krav på att bevara outbyggda älvsträckor. Jag finner att detta också i många fall är motiverat. l södra Norrland och norra Svealand är samtliga stora älvar utbyggda och man kan här tala om en knapphet på outbyggda älvsträckor. l detta område, där befolkningsunderlaget är ston, är en restriktivitet med fortsatt utbyggnad befogad. En utbyggnad bör enligt min mening ske av projekt med små skadeverkningar samt därutöver enstaka utbyggnader med stort utbyte i energi, främst projekten i Mellanljusnan. På detta sätt skulle på lång sikt ytterligare ca 3 TWh erhållas inom området. Älvsträckor som Åreälven › och de nedre delarna av Dalälven vid Tyttbo Gysinge bör enligt min mening undantas från utbyggnad.

316 Två röster om vatlenkrajlurbyggnad SOU |976:28

I det norra området avviker situationen avsevärt från det södra. Fyra stora huvudälvar samt ett betydande antal skogsälvar och källflöden är outbyggda. Det råder här inte samma knapphet på outbyggda älvar som längre söderut. Det totalt möjliga energitillskottet är ungefär 24 TWh i årlig produktion varav 2/3 faller på de fyra outbyggda huvudälvarna och den återstående tredjedelen på främst kvarvarande utbyggnadsmöjligheter i de redan utbyggda älvarna. Skogsälvarna skulle svara för endast cirka 3 TWh sammanlagt. Med en önskan om fortsatt vattenkraftutbyggnad i landet i syfte att i l i i första hand begränsa oljeimporten och därmed långsiktiga och allvarliga i miljöstörningar förefaller det orimligt att helt undanta de resurser som ligger i de outbyggda huvudälvarna, vilka skulle ge landet betydande energitillskott. Enligt min uppfattning bör, förutom projekt med små eller begränsade

skadeverkningar i de redan utbyggda älvarna (t. ex. Åseleälven), en eller

ett par av de outbyggda huvudälvarna tas i anspråk. Vad gäller Kalixälven kan betydande miljövärden sparas om den nedre delen från Jokkfall till havet undantas från utbyggnad. Härigenom kan en för rekreation, fiske och kulturminnesvård samt jordbruk viktig miljö sparas. Även Kaitumsjöarna i älvens övre del uppvisar sådana värden att ett undantagande förefaller vara på sin plats. Vindelälven är tyvärr undantagen i utredningens direktiv. Jag vill emellertid framhålla att en överledning av vatten från Vindelälvens biflöde Laisälven till Skellefteälven är ett så intressant projekt från flera synpunkter att det allvarligt bör övervägas i detta sammanhang. Enligt preliminära bedömningar skulle projektet ge närmare l TWh i årlig produktion. Lönsamheten av projektet är mycket god. Produktionskostnaden har uppskattats till cirka 1,5 öre per kilowattimme (motsvarande kostnad för oljekraft är i 10-12 öre). Skadeverkningarna synes bli synnerligen begränsade. Eftersom 3 l projektet bygger på principen att ta tillvara “överskottsvatten” kommer l i. åtgärden att ha den positiva effekten att de årliga svåra översvämningarna 3 i Vindelälven begränsas. En överledning omöjliggör inte en eventuell fram- l tida utbyggnad av Vindelälven. I Piteälven borde en ombyggnad av Sikfors gamla kraftstation kunna göras utan större skadeverkningar. Med de här föreslagna utbyggnaderna i i Kalixälven och Piteälven samt överledningen av Laisälven erhålles ett energitillskott på 3-4 TWh från de outbyggda huvudälvarna. De därav förorsakade miljöingreppen måste betraktas som relativt begränsade i förhållande till energiutbytet. I de utbyggda huvudälvarna kan ett ytterligare tillskott på drygt 5 TWh erhållas. Av detta faller ungefär hälften på Luleälvens källflöden och berör Sareks och Padjelanta nationalparker. Dessa bör självfallet inte röras. Även

i Skellefte älv, Ume älv och Ångermanälven berörs vissa källflöden med

mycket höga miljövärden, som dock skulle ge små energitillskott. Totalt bör en ytterligare utbyggnad i nämnda huvudälvar kunna ge en årlig produktion på cirka 2 TWh utan allvarligare skadeverkningar. Skogsälvarna representerar. som tidigare nämnts. relativt små energitillskott (sammanlagt knappt 3 TWh). De ligger dessutom inom räckhåll för de många människor som bor längs norrlandskusten. En princip bör därför vara att spara så många av skogsälvarna som möjligt och där genomföra

Tvâ röster om vatIenkrq/itubyggnad 317

liske- och landskapsvårdande åtgärder För allmänhetens friluftsliv. Vissa av skogsälvarna borde emellertid kunna komma ifråga för utbyggnad. Det gäller i Forsta hand Byske älv som ger ett betydande energitillskott. Trots en allmän restriktivitet För utbyggnad i skogsälvarna synes det mig vara rimligt att ta ut omkring 1 TWh i Byske älv samt ytterligare någon av de övriga skogsälvarna. En utbyggnad dessa principer skulle lör landet som helhet leda enligt till en långsiktig utbyggnadsnivå (dock före år 2000) om drygt 70 TWh, dvs. en utbyggnad med ytterligare ca 10 TWh, varav 3-4 TWh i södra Norrland och norra Svealand. En utbyggnad av vattenkraft i enlighet med de riktlinjer jag här angett innebär en måttlig utbyggnadsnivå. Ungefär två tredjedelar av de nu återstående vattenkraftresurserna skulle förbli outbyggda. l utbyggnadsvärda denna återstående resurs ingår ett stort antal skogsälvar och källflöden, större delen av klass 3 och hela klass 4 i den sehlstedtska utredningen. Av de outbyggda huvudälvarna berörs Kalixälven genom en partiell utbyggnad, Piteälven och Vjndelälven genom ytterst marginella åtgärder medan Torneälven lämnas helt orörd. På kortare sikt (1985) borde man härigenom komma upp till de ca 66 TWh som har angetts som ett riktmärke i det energipolitiska beslutet våren 1975.

3l8 Två röster om tvattenkrq/itlrbjiggnad

B. Göran Bryntse, Stockholm

Inledning

Vid en bedömning av hur landets kvarvarande älvar bör utnyttjas i framtiden vore det önskvärt att någorlunda känna till hur Sverige kommer att se ut år 2000. Som bekant är det svårt att spå, och särskilt svårt är det att spå om framtiden, som Storm P. uttryckte det. Därför är det också svårt att rättvist bedöma älvarnas värden i framtiden. Naturvårdsverket har i sin inlaga till utredningen pekat på följande, enligt min mening högst troliga utveckling: Det torde emellertid stå utom allt tvivel att for det snabbt ökande friluftslivet kommer strömmande vatten att värderas allt högre i framtiden. len tid då friluftslivets behov av naturresurser av hög kvalitet ökar måste det därför vara angeläget att slå vakt om och för framtiden bevara huvuddelen av de ifrågavarande älvarnas återstående strömsträckor, forsar och vattenfall, samt betrakta dem som synnerligen värdefulla resurser för friluftslivet. Vikten av att bedöma de kvarvarande älvarna i ett långsiktigt perspektiv kan inte nog understrykas. Har man en gång byggt ut en älv är det för sent att ångra sig, vilket tydligt framgår av naturvårdsverkets material till utredningen.

Olof Palmes vision

Grundtanken med den fysiska riksplaneringen är, som jag uppfattat den, viljan att förhindra att kortsiktiga överväganden ska få avgöra hur Sveriges natur ska se ut i framtiden. Olof Palme uttryckte detta i det tal som utgjorde starten för den fysiska riksplaneringen: “Det finns inget försök att forma en målsättning på mycket lång sikt för vad vi vill göra av vårt land, en föreställning om hur vi vill använda och gestalta det till människors välfärd och glädje. Då blir det lätt så att slumpen. den kortsiktiga ekonomiska fördelen. det skenbarligen minsta motståndet får ta överhanden. När det saknas en långsiktig viljeinriktning blir klokheten i våra byar lätt så kompakt att skönheten har föga att beställa.” l ett långsiktigt perspektiv blir det enda väsentliga argumentet för en uppdämning och/eller torrläggning av älvdalarna det faktum, att älvarna utgör en inhemsk energikälla som kan bidra till landets energiförsörjning. Kortsiktiga och därmed irrelevanta argument är däremot sysselsättningsskäl. Lika felaktigt är det att anföra landets dåliga handelsbalans for närvarande och vårt stora beroende av oljeländerna. En skövling av våra sista älvar löser inte dessa problem vare sig på kort eller lång sikt. Mot älvarnas energiproduktion ska ställas de samlade bevarandevärdena. _ För att rättvist kunna bedöma värdet av energiproduktionen l

resplhbeva-

randeintressena måste man slutligen beakta alternativa lösningar. Ar det lätt att finna alternativa energikällor? Är det lätt att finna alternativa områden, som tillfredsställer bevarandeintressena? Enligt min mening är det ganska lätt att finna alternativa energikällor. Det är däremot omöjligt att ersätta en outbyggd älv från bevarandesynpunkt.

Två röster om vattenkrq/iurbyggnad 319

Ãlvlandskapet och dess ekologi är unikt. Hur kan man t. ex. ersätta Stora

Sjöfallet?

Fel med snabbutredning l utredningsdirektiven står att det är angeläget att utredningen fullgörs skyndsamt. Det är svårt att förstå hur detta direktiv kan förenas med Olof Palmes vision om målsättningen med den fysiska riksplaneringen. En jämförelse med Norge och USA kan här vara på sin plats. 1 Norge framlade den s. k. Sperstadskommittén ett förslag till fredningsplan för vattendragen. Efter remissbehandling framlades en proposition 1972 som med smärre ändringar antogs i april 1973. Där delades älvarna upp enligt följande: A) Älvar som fick permanent skydd B) Ãlvar som kunde tillåtlighetsprövas i vanlig ordning av vattendomstol C) Kontroversiella älvar, där man beslöt att under en tioårsperiod närmare utreda, hur dessa älvar skulle utnyttjas. På i stort sett samma sätt har man gjort i USA. 1968 antogs “Wild and Scenic Rivers Act. Några skyddsobjekt kunde omedelbart avsättas. Vidare utvaldes 650 vattendrag för undersökningar. Under en tioårsperiod bedrivs nu utredningsarbete för att göra ett urval av skyddsvärda älvar. Dessa kan vara av tre slag, nämligen: A) opåverkade, svårtillgängliga och helt oförorenade (Ex Rapaälven i Sarek) B) opåverkade, natursköna och relativt åtkomliga (Ex Byskeälven) 5 ” C) lättillgängliga rekreationsområden utan större krav på orördhet (Ex Mel- 1 lan-Ljusnan). Regeringens önskemål om snabba beslut om älvarna har redan fått olyckliga konsekvenser. Palme sade i energitalet i Sundsvall 1.2.1975, att ”vattenkraften kan byggas ut med ytterligare 5 TWh utan att någon allvarlig konflikt uppkommer med naturvårdsintressena”. Uppgiften byggde på siffror ur denna utrednings lägesrapport, som publicerades i okt. -74, och som angav att 4-6 TWh borde kunna byggas ut med ”obetydliga konflikter med motstående intressen. Nu föreliggande utredningsmaterial pekar dock mot att ca 2.5 TWh är en riktigare uppskattning. Men framförallt feltolkades i uppgiften så, att det skulle vara möjligt att nå 5 TWh till 1985, vilket kräver mycket större uppoffringar än en slutlig utbyggnadsnivå på ytterligare 5 5 l TWh. Man får hoppas, att riksdag och regering inser denna felbedömning, och är beredda att anpassa sina beslut till de motiveringar som anförts för besluten.

Synpunkter på urredningsmaterialet Utredningsmaterialet är i stor utsträckning ofullständigt. I flera fall har aktuella älvsträckor endast inventerats från skrivbordet eller från flygplan, och ofta vid en enda årstid. Dessutom saknas för många områden detaljerade beskrivningar av kraftföretagens utbyggnadsplaner. Därigenom har en jämförelse mellan de olika utbyggnadernas direkta skadeverkningar omöjliggjorts.

320 Tvâ röster om vattenkraftutbyggnad

Slutligen har inventerarna i alltför liten utsträckning tagit tillvara den lokala sakkunskapen som finns hos älvdalarnas befolkning.

Fiske Fiskeristyrelsens material är fullt tillfredsställande for att kunna göra en saklig bedömning av älvarnas värde från fiskesynpunkt. Man har bl. a. gjort systematiska intervjuundersökningar bland de berörda fritidsfiskarna. Resultatet är ett mycket starkt stöd åt bevarandesidan. Under de senaste 25 åren har antalet fritidsfiskare tiodubblats. 2,6 milj. svenskar ägnar sig åt fritidsfiske, varav 2 milj. kan betraktas som aktivt intresserade. Lägst 300 000 syd- och mellansvenskar fiskar årligen under semester i Norrland, och dessutom fiskar norrlänningar i betydligt större utsträckning än övriga svenskar. Det framgår ur materialet att 65 % av de aktiva fritidsfiskarna helst vill turistfiska i norrländska ström- och fjällvatten. I en speciell strömfiskeundersökning visar det sig att nästan 60 % av strömfisketuristerna från södra Sverige skulle avstå från sin norrlandsresa eller åtminstone avstå från att fiska under den om de ej gavs tillfälle att fiska just i strömmande vatten. Fiskeristyrelsen summerar: “Även om enligt direktiven en gradering av de olika utbyggnadsprojekten gjorts, har genom redan tillstadd vattenkraftutbyggnad så stor del av vattenresurserna tagits i anspråk för detta ändamål, att utrymme inte finns for ytterligare ingrepp. Såväl ekonomiska som sociala skäl talar for att återstående vattentillgångar disponeras för tillgodoseende av yrkes- och fritidsfiskets behov. Det bör också framhållas, att strömfiskevattnen verkligen är oersärtliga. Allt tal om kompensationsåtgärder kan inte ändra på detta faktum, vilket fiskeristyrelsen understryker. Vid beskrivning av klass 4-projekten skriver fiskeristyrelsen: Objekten i denna klass bör helt undantagas från vidare kraftutbyggnad med hänsyn till fiskets värde och beräknad skada. De vattendrag som fiskeristyrelsen fort till klass 4 omfattar 9,2 av de ca 12 TWh energi som älvarna i utredningen kan ge. Klass 3 från fiskesynpunkt omfattar ytterligare ca 2 TWh. Det är uppenbarligen omöjligt att ta ut mycket mer vattenkraft utan att fisket lider stor skada.

Friluftsliv och rekreation Friluftsliv har alltid varit av central betydelse för människornas välbefinnande. På senare år har fritiden och friluftslivet blivit en allt viktigare del av människornas tillvaro i takt med att kraven inom arbetslivet ökat och g arbetstakten drivits upp. För att orka med måste människan uppleva fritiden som stimulerande och meningsfull. Utflykter i naturen spelar här en väsentlig roll, vilket redovisats i många undersökningar om svenska folkets fritidsvanor. Redan gamle Hippokrates slog f. ö. fast, 400 år f. Kr., att “Naturen allenast kan läka - läkarens uppgift är att vårda”. En outbyggd älv erbjuder en befriande upplevelse av orörd natur. Sådana upplevelser kan man få genom fiske, kanotfarder, strandpromenader m. m. utmed älven. Fritidsfiskare som väljer strömfiskevatten motiverar enl. fiske-

Två röster om vatrenkraftutbyggnad 321

ristyrelsens intervjuer ofta detta med att det är en möjlighet att få uppleva vacker och storslagen natur. Kanotsporten får inte heller glömmas bort. Intresset för kanotsporten stiger f. n. snabbt i Sverige. Mellan 1973 och 1974 ökade antalet kanoter med ca 7000, en SO-procentig ökning. Det är framför allt ungdomen som upptäckt kanotsporten. Tävlingsmässig kanoting finns redan i flera älvar här i landet. Undersökningen av norra Norrlands rekreationsvärden är betydligt bättre än motsvarande för södra Norrland. Man redovisar klan hur man bedömt de olika rekreationsvärdena. Rekreationsbedömningen i den sehlstedtska utredningen verkar vara ganska godtycklig. Därför bör rekreationsvärdena i södra Norrland omvärderas i enlighet med de principer som denna utredning har använt. Först därefter kan man göra några jämförelser mellan älvarna i de olika utredningsområdena. Som exempel på den många gånger felaktiga rekreationsbedömningen i den Sehlstedtska utredningen kan nämnas Edänge i Mellanljusnan. Den berörda älvsträckan ligger både inom ett primän turistområde och inom ett område som är av riksintresse för det rörliga friluftslivet, men har ändå bara klassats i klass 2. Det torde vara svårt att motivera en sådan klassning mot bakgrund av det redovisade bedömningsunderlaget. På sid. 102 i utredningen uttalas följande: Ett skäl for att värdera ett objekt är om det ligger inom något av de områden som av naturvårdsverket under arbetet med den fysiska riksplaneringen angivits som riksobjekt för det rörliga friluftslivet. Ett annat starkt vägande skäl har varit om objektet ligger inom eller i omedelbar anslutning till något av de av den statliga turistutredningen angivna s. k. primära turistområdena.” Rekreationsbedömningen i norra Norrland är inte heller perfekt. Bl. a. har man tagit för lite hänsyn till kulturlandskapets betydelse för rekreationslivet samt prioriterat svårbedömda landskapsestetiska värden på bekostnad av lättillgängligheten. Detta drabbar i första hand långinkomsttagare. Slutligen är rekreationsbedömningen i alltför stor utsträckning en skrivbordsprodukt. Man har inte frågat folk utmed älvarna vad dom tycker. De älvar som av naturvårdsverket förts till klass 4 från rekreationssynpunkt motsvarar 9,0 av de 12 TWh energi som älvarna kan ge. Klass 3 omfattar ytterligare 2,35 TWh. Uppenbarligen innebär även en mycket måttlig utbyggnad av återstående älvar stora förluster för fritidslivet.

Rennäring Enligt direktiven ska de samiska intressena i utredningen bl. a. bedömas ur aspekten renskötselns betydelse för samekulturen. Materialet på denna punkt kan knappast sägas vara fullständigt. Inte heller lantbruksstyrelsens redovisning av olika älvdalars betydelse för berörda samebyar är tillfredsställande. Svenska Samernas Riksförbund underkänner klart lantbruksstyrelsens rapport och kräver kompletteringar, samt understryker att alla bedömningar av skadorna till följd av vattenkraftutbyggnader måste göras utifrån det förhållandet att skador i de samiska näringarna på sikt återverkar på hela frågan om samernas överlevnad som en etnisk minoritet. För rennäringen är en outbyggd älvdal oftast oersättlig. Det finns i regel

322 Två röster om vatIenkrq/lutbyggnad

inga alternativa områden för renarna. l de fall där de outbyggda älvdalarna utgör vinterbetesland innebär en utbyggnad en direkt minskning av antalet renar för den berörda samebyn. Det framgår ur utredningsmaterialet, att samerna nu börjar uppleva intrången som så omfattande att rennäringen och därmed samekulturens existens hotas i grunden. En hög utbyggnadsnivå kan därför innebära dödsstöten för rennäringen och därmed indirekt också for hela samekulturen. Enligt de preliminära bedömningar som lantbruksstyrelsen gjort omfattar klass 4 från rennäringssynpunkt 8,9 TWh av de 12 TWh energi som utredningen behandlat. Mot bakgrund av den allvarliga situationen som uppkommit för rennäringen vore det rimligt att undanta dessa älvar från all diskussion om utbyggnad.

Vetenskaplig naturvård Många värdefulla fáltundersökningar har gjorts, men många gånger har tidsbristen medfört att naturvårdsverket i stor utsträckning varit hänvisat till tidigare känt material vid bedömning av vissa älvars naturvärden. De utförda fältundersökningarna ger ingen fullständig bild av de inventerade älvarnas bevarandevärden från naturvårdssynpunkt. För att upptäcka alla botaniska och Zoologiska naturvärden fordras fältundersökningar under lång tid. Det är inte säkert att en sällsynt fågel visar upp sig just när en fältundersökare passerar förbi. Det troliga är att om tiden varit tillräcklig hade ller naturvetenskapliga värden upptäckts, och därmed motiverat en högre klassning av många projekt. Icke desto mindre har till klass 4 från vetenskaplig naturvårdssynpunkt forts älvar som tillsammans omfattar 9,7 av de aktuella 12 TWh energi. Även en mycket måttlig utbyggnad kommer alltså att skada oersättliga naturvetenskapliga värden av högsta klass.

Kulturminnesvård Riksantikvarieämbetet konstaterar: Landsantikvariema i Umeå och Luleå har under hänvisning till osäkerheten i underlagsmaterialet ansett sig förhindrade att ta ställning till en värdegradering av kulturmiljöerna i de berörda områdena. Ämbetet delar i princip denna ståndpunkt. De av ämbetet redovisade prioriteringarna återspeglar ämbetets kunskaper i dagsläget. Nya inventeringar och fortsatt utredningsarbete kan komma att ändra ställningstagandet. Älvdalarna har genom historien fungerat som pulsådror för den norrländska kulturen. Där har människorna valt att bosätta sig, och älvarna har utgjort transportleder mellan havet och inlandet. Det är därför föga förvånande att så stora kulturhistoriska bevarandevärden återfinns i nära §2 anslutning till älvarna. 3 3 Riksantikvarieämbetet beskriver de älvdalar som förts till klass 4 som a Kulturmiljöer av oersättlig karaktär, där sambandet mellan naturmiljö och kulturtyp har hög representativitet. Referensområde för forskningen av internationell betydelse. Ämbetets tillståndsprövning kan förväntas gå emot

Två röster om vartenkraflutbyggnad 323

all utbyggnad”. Klass 4 omfattar 7,8 av de aktuella 12 TWh energi. Fornminneslagen ger i princip riksantikvarieämbetet vetorätt mot “okultiverade” älvutbyggnader. Det är troligt att den kommer till användning om klass 4-objekt skulle hotas.

Turism och sysselsättning Ett vanligt argument när det gäller vattenkraftutbyggnadernas inverkan på turism är det faktum att många bilar färdas på den s. k. Blå vägen utmed den utbyggda Umeälven istället för utmed Vindelälven. Detta tar utbyggnadsanhängare som bevis för att en utbyggnad stimulerar turism. Men den livliga trafiken på Blå vägen beror på lokala förhållanden. Den utnyttjas som transitväg till och från Norge, samt för resor mellan Umeå och Lycksele. j Jag har åtminstone inte stött på någon som åker utmed Blå vägen för att

l de föredrar att titta på den utbyggda Umeälven framför att uppleva Vin-

5 delälvens forsar. Om man jämför liskekortsutvecklingen har antalet sålda liskekort fördubblats under de senaste tio åren vid Vindelälven, och är nu uppe i 45000 per år. Motsvarande siffra för Umeälven är 6000 st. I den delutredning som ska belysa sysselsättningseffekterna vid vattenkraftutbyggnader finns tyvärr bara det tillfälliga behovet av arbetskraft redovisat. Inverkan på den varaktiga sysselsättningen i älvdalen har inte bedömts. Även i ett sådant snävt perspektiv står det emellertid klart att vattenkraftutbyggnader numera har ringa betydelse for sysselsättningen i Norrland. 1974 sysselsattes ca 2 300 personer vid kraftverksbyggen i de 4 nordligaste länen. Om man bygger ut allt som överhuvud taget går att bygga

l ut enl. utredningens redovisningar kan man möjligen hålla denna nivå i

l 20 år till.

i Under de senaste åren har kraftverkens betydelse för sysselsättningen i Norrland sjunkit kraftigt. 1960 var 5,5 % av de förvärvsarbetande i Västerbotten direkt eller indirekt sysselsatta av kraftverksbyggen. 1970 var motsvarande siffra endast 0,7 %, och är nu troligen ännu mindre. I ett regionalt perspektiv kommer sysselsättningseffekterna alltid att bli marginella. Däremot kan de vara av lokal betydelse för en enskild kommun. Emellertid motsätter sig numera ofta de berörda kommunerna föreslagen vattenkraftutbyggnad. Exempel på sådana kommuner är Torsby, Malung, Gagnef, Härjedalen, Ljusdal, Berg, Sundsvall, Vilhelmina, Sollefteå, Ar-

jeplog, Arvidsjaur samt Kalix kommuner. Ytterligare kommuner torde säga

nej vid remissbehandlingen av den ekströmska utredningen eller när ut- ; byggnaderna aktualiseras av kraftbolagen. Kommunerna har nämligen nu tillräcklig erfarenhet av vattenkraftutbyggnad, och genomskådar sysselsättningsargumenten. Att bygga ut av våra kvarvarande älvar p några för att lösa kortsiktiga,

e lokala sysselsättningsproblem är ungefär lika klokt som att såga av den

5 gren man sitter på. Visserligen får man lite att göra under en kort tid, t men sen kommer man att ångra sig bittert. Det är heller knappast förenligt i med den moderna familjepolitiken att lösa sysselsättningsproblemen med rallarjobb långt från familjen.

324 Två röster om vartenkrqftutbyggnad SOU 1076:28

Övriga bevarandevärden

Bland övriga bevarandevärden måste nämnas de stora skador som kommer att uppstå på jordbruk och skogsbruk i många fall. Särskilt jordbruket vid Kalixälven drabbas hårt. Vidare kommer en årlig skogsproduktion på ca 100000m3sk att försvinna om alla projekt byggs ut, en allvarlig förlust i tider av akut råvarubrist för skogsindustrin. Det motsvarar 200 varaktiga jobb, enl. Skogsstyrelsen. Ett bevarandeintresse som knappt omnämnts är den garant for en hög vattenkvalité som de syregivande forsarna utgör. Som exempel kan nämnas, att den lilla Granboforsen nedströms Östersund beräknas motsvara ett reningsverk med kapacitet för 300000 människors spillvatten. Sist men inte minst får man inte glömma de människor som bor utmed älvarna, och som tvingas flytta ifrån sina hem vid en utbyggnad. Det är många gånger fråga om stora mänskliga tragedier. Det är förståeligt att många människor i berörda älvdalar känner vanmakt och desperation och kan tillgripa vilka medel som helst för att värna om sina trygghet. Särskilt brännande är detta problem i älvdalar, där befolkningen sedan generationer levt med det s. k. bolagshatet.

Energi Det mest ofullständiga av utredningens underlagsmaterial är det som skulle belysa det samhällsekonomiska värdet av energin från de berörda älvarna. Det finns helt enkelt inte. Statens industriverk har nöjt sig med att rangordna de olika kraftverken efter den ränta som de olika kraftföretagen får på sina pengar. Kraftbolaget Båkab har f. ö. fått en uppseendeväckande generös bedömning av industriverket. Materialet från kraftindustrin är också ofullständigt. Ofta saknas tillfredsställande beskrivningar av de planerade uppdämningarna. Vidare är det en stor svaghet i utredningens material, att man inte redovisat alla de energivinster som kan fås genom om- och tillbyggnader av befintliga kraftverk. Utredningen borde ha krävt att kraftindustrin redovisat sådana miljövänliga energivinster, som överlagsmässigt kan uppskattas till ca 3 TWh för landets befintliga Vattenkraftverk.

Plädering för älvarnas bevarande Som framgått av tidigare avsnitt innebär även en mycket måttlig utbyggnad av kvarvarande älvar allvarliga konflikter med bevarandeintressena. De i utredningen behandlade älvarna motsvarar ca 12 TWh om de byggdes ut. Av dessa 12 TWh är redan 8,1 TWh undantagna från utbyggnad enligt riksdagsbeslut 1972 om riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Riksdagen beslöt då bl. a. att undanta Kalixälven samt opåverkade källflöden till de utbyggda huvudälvarna från utbyggnad. Ser man till de olika bevarandevärdena, och endast betraktar sådana älvar som i något avseende klassats i högsta bevarandeklass, klass 4, finner man att de utgör sammanlagt 10,9 av de 12 TWh energi som går att bygga

Två röster om vattenkraftutbyggnad 325

visar hur mycket klass 4 representerar från ut. Följande sammanställning energisynpunkt lör olika bevarandevärden:

Fiske 9,2 TWh Rekreation 9,0 TWh Rennäring 8,9 TWh Vetenskaplig naturvård 9,7 TWh Kulturminnesvård 7,8 TWh

Klass 4-objekt från någon synpunkt 10,9 TWh

Man kan fråga sig om fördelarna med ytterligare vattenkraftutbyggnad är så stora att de kan motivera ett uppoffrande av oersättliga bevarandevärden av högsta klass? Den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften i Sverige kan beräknas utifrån denna och den Sehlstedtska utredningen. Av de älvar utredning som behandlats i denna utredning kan enligt kraftindustrin 10,4 TWh bli lönsamma inom överskådlig tid, dvs. motsvara en produktionskostnad på Dessutom tillkommer i norra Norrland Piteälven, Torhögst 20 öre/kWh. I neälven och Vindelälven på tillsammans 11,8 TWh. I Sehlstedtska utredl l ningen redovisades 7,1 TWh, men ca 0,6 TWh av dessa är förädlad kraft o. d., som alltså inte är några nya kilowattimmar, så i själva verket är bara g i 6,5 TWh redovisade i Sehlstedtska området. Tillsammans blir detta 28,7

i TWh återstående utbyggbar vattenkraft, som med hänsyn till diverse små-

kraftverk kan rundas av uppåt till ca 30 TWh. 30 TWh motsvarar ungefär en tiondel av vår nuvarande oljeimport. Genom att installera värmeväxlare, som återvinner större delen av värmen i den utgående ventilationsluften från våra bostäder och lokaler, kan man spara in denna energimängd. de redovisningar av landets vindkraftresurser som Styrelsen för Enligt teknisk utveckling gjort kan den största typen av vindkraftverk, drygt 200 m höga, producera ca 50 milj. kWh. Det skulle alltså behövas 600 sådana för att ersätta all återstående utbyggnadsvärd vattenkraft. Det är inte många som har klart för sig proportionerna mellan solenergi, vindkraft och vattenkraft. Figur 1 bygger på en rapport från Styrelsen V/m for teknisk utveckling. Som synes har vattenkraften marginell betydelse “W jämfört med vindkraft och solenergi. Den solenergi som årligen faller över ca 35 kmz av Sveriges yta motsvarar i princip all återstående utbyggnadsvärd m]

E

i vattenkraft. Detta kan jämföras med ytan av det största regleringsmagasinet l i Kalixälven. 120 km? l som föreslås

l Figur 1. Effekttäthe/en hos olika kontinuerliga energikällor. Källa: Styrelsen fdr teknisk § utveckling A Solstrálning 1,00 l Utanför atmosfären, 1 350 W/m? IW 2 Vid jordytan i Sverige. maximalt 1 000 W/m? 3 D:o, typiskt effektivt dygnsmedelvärde, 250 W/ m7 B Vindenergi i Sverige per brutto landyta. Vindskiktet upp till 200 m höjd. 1 Kusten, ca 30 W/m? 2 Inlandet. ca 10 W/m? - I/ 1 000 C Utbyggd vattenkraft i Sverige per brutto Iandyta, ca 0,03 W/ m? (dvs. av vindenergin)

326 Två röster om

vattenkrqfrurbyggnad

TWh ca570 Några av de mest fantasilösa vattenkraftförespråkarna brukar hänga upp r-w sig på att de ser kilowatt-timmarna rinna bort i de återstående älvarna till ingen nytta. Aldrig hör man dock dessa personer på samma sätt klaga på hur vindenergin blåser bort till ingen nytta, och hur solenergin förspills på samma sätt. De flesta är överens om att det finns en gräns för hur många älvar som kan offras för energiproduktion. I praktiken torde den hårdast tänkbara utbyggarlinjen vara den som kraftindustrin förespråkar, nämligen utbyggnad av alla klasser utom klass 4 i den slutliga Mot rangordningen. bakgrund av delutredningarnas resultat är en inte särskilt djärv gissning att åtminstone Kalix älv, Byske älv, Öre älv, Vapstälven, övre Vojmån samt de ljällälvar som berör Sarek och Padjelanta nationalparker förs till klass 4. Detta är en minimigissning, då sannolikt fler projekt kommer att föras till klass 4. Det betyder i så fall att åtminstone 8 av de 12 TWh energi som älvarna i utredningen representerar hamnar i klass 4. Av de återstående 4 TWh är kraftindustrin inte intresserade av 0.5 TWh pga. bristande lönsamhet. Dnistligzälvar Hårdast tänkbara

älvar\

Kontroversiclla 7 utbyggarlinje skulle alltså ge max 3,5 TWh ytterligare

Gügsrsa Ngn:

Uthyggd valtenkrall samt vattenkraft i Norrland. älvarsomriksdagen fri- Går man lika hårt fram i Sehlstedtälvarna får man ut ytterligare 3 TWh släppt för slutligprvvning utöver redan Totalt skulle enl.vatlenlagcn där, lovgiven utbyggnad. kraftindustrins linje alltså kunna ge max 6,5 TWh ur älvarna, eller drygt 1 % Figur2 Ãlvarnas betydelse ytterligare energi jör Sveriges energiförsörj- av Sveriges behov av energi 1990, se figur 2. ning. Vad har man då vunnit på en sådan linje, som bl. a. innebär att man kör över mer än tio kommuner? 6,5 TWh motsvarar ungefär en reaktor på 1000 MW. Det motsvarar också 130 vindkraftverk. Man kan anta att antalet vattenkraftprojekt som återfinns i klasserna l, 2 och 3 är ungefär lika många. De kontroversiella vattenkraftprojekten är alltså i genomsnitt av samma storleksordning som ett enda stort vindkraftverk! 6,5 TWh är vidare mindre än den spillvärme som man i princip kan tillgodogöra sig för ljärrvärmeändamål från massa- och pappersindustrins fabriker.

Vattenkraften olämplig som toppkraft Kraftindustrin hävdar att älvarna ska vara ett komplement till kärnkraften. Kärnkraften ska vara s. k. baskraft medan älvarna ska köras vid toppbelastningstider, t.ex. kalla vinterdagar. Det är emellertid tekniskt möjligt att reglera även kärnkraften så, att behovet av kompletterande toppkraftskraftverk starkt reduceras. Enligt uppgift regleras t.ex. kärnkraftverket i Oskarshamn med 20 %. En älv är av naturen mindre lämplig som enerigkälla under kalla vinterdagar. Den naturliga vattenkraften finns under sommarhalvåret, till största delen i Norrland. För att leverera denna vattenkraft till södra Sverige en kall vinterdag fordras omfattande ingrepp i naturen. Dels måste stora regleringsmagasin byggas i ljällområdena för att lagra vattenkraften från sommar till vinter, dels måste man bygga kraftledningar genom landet för att transportera energin till södra Sverige. I dagens läge har man utnyttjat alla naturligt lämpade fjällsjöar i de delvis utbyggda älvarna som regleringsmagasin. Vill man i framtiden

Två röster om vattenkraftutbyggnad 327 SOU l976:28

under vintern kommer vi att få ytterligare höja älvarnas energiproduktion skådade ingrepp i fjällvärlden och i skogslandet. Ta uppleva aldrig tidigare t. ex. Sveg-magasinet i centrala Härjedalen, en konstgjord sjö på 64 kmz med ett medeldjup på endast 4 m. Det är knappast förvånande att Härnu helt enhälligt sagt nej till fortsatt vattenjedalens kommunfullmäktige kraftutbyggnad inom kommunen. De stora stamledningarna från Norrland till södra Sverige är för närvarande fullt vid höglasttid. Det krävs alltså ytterligare stamlinjer om utnyttjade älvarna i framtiden ska kunna leverera mer toppkraft än i dag. Vindkraften förekommer i riklig mängd i södra Sverige och är av naturen väl lämpad som energikälla under vintern. Det blåser nämligen ungefär dubbelt så mycket under vinterhalvåret som under sommarhalvåret. Det finns åtskilliga energilagringsmetoder som i regel är att föredra framför en utbyggnad av ännu outbyggda älvsträckor. Exempelvis kan nämnas luftmagasinkraftverk, svänghjul, batterier. På kort sikt är pumpkraftverk, då befintliga kraftdet för övrigt inga problem med toppkraftförsörjningen, verk har en betydande överkapacitet, i storleksordningen IOOO-tals MW. Slutligen finns givetvis många möjligheter att genom styrning av konsumtionen jämna ut elförbrukningen. T. ex. kan man ta ut en högre el-taxa under december-januari.

Sammanfattning av pläderingen Redan vid en utbyggnad av mer än 1 TWh av de 12 TWh som redovisats i utredningen uppstår allvarliga konflikter med bevarandeintressena. Den högsta tänkbara utbyggnadsnivån i praktiken är å andra sidan endast 3,5-4 TWh av dessa 12 TWh. Resten är älvar i klass 4 eller olönsamma älvar. Skillnaden mellan en mjuk och en hård linje i norra Norrlands älvar blir därför endast ca 3 TWh, eller 0,6 % av Sveriges energibehov 1980. Denna energimängd skulle kunna sparas in genom att minska blekningen av pappersmassan med en tredjedel. För bevarandeintressena representerar emellertid dessa 3 TWh helt orimliga uppoffringar av oersättliga värden av högsta klass. En hård linje skulle därför leda till våldsamma protester från bl. a. fritidsfiskare, samer, vetenoch inte minst lokalbefolkningen. Flera kommuner har redan skapsmän uttalat sig emot här aktuella utbyggnader, t. ex. Sollefteå, Vilhelmina, Arvidsjaur och Arjeplog. Ännu fler kommuner tillkommer säkert vid remissbehandlingen av denna utredning.

Synpunkter på klassningen direktiven ska utredaren göra en enda slutlig rangordning av de ak- Enligt tuella älvarna. Det är tveksamt om en så pass förenklad, endimensionell bild av älvarna verkligen är meningsfull. Utan tvekan kommer utredarens in vid sammanvägningen av bevarandeintressena och subjektiva värderingar I princip vore det riktigare att istället presentera en ren energiintressena. bevarandelista resp. en ren energilista. Sedan är det remissinstansernas sak att föreslå hur en sammanvägning av dessa skilda intressen bör ske. Personligen tycker jag att energilistan endast bör ges ett marginellt inflytande

328 Två röster om vatrenkrafturbyggnad

över den slutliga rangordningen, eftersom energiutbytet av utbyggnaderna är marginellt från nationell energiförsörjningssynpunkt.

Äivarna i framtiden

Det är knappast möjligt att på grundval av denna utredning göra en rättvisande jämförelse mellan våra kvarvarande älvar. Visserligen har utredningen på ett förtjänstfullt sätt redovisat de olika bevarandevärden som knyts till de återstående älvarna. Emellertid har utredningens karaktär av snabbutredning medfört, att underlagsmaterialet blivit ojämnt och ofullständigt. Därför bör denna utredning endast utgöra en första etapp, där följande tre kategorier av älvar kan urskiljas: A) Älvar med så höga bevarandevärden, att de redan nu bör få varaktigt skydd B) Älvar med så låga bevarandevärden, att de redan nu kan prövas av vattendomstol C) Älvar där osäkerhet råder och där meningarna är delade om bevarandevärdena. Här fordras fördjupade utredningar, innan långsiktiga beslut kan fattas. Till kategori A vill jag föra älvar, som från någon bevarandesynpunkt förts till den högsta skyddsklassen, klass 4. Denna utredning har på ett övertygande sätt visat att dessa älvar representerar omistliga bevarandevärden. Till kategori B vill jag föra de älvar i klass l i utredarens slutliga rangordning, som inte är kontroversiella. En älv är kontroversiell om någon av följande instanser motsatt sig en utbyggnad: Kammarkollegiet, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, liskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen, Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Naturskyddsföreningen, den direkt berörda kommunen eller den direkt berörda samebyn.

Övriga älvar förs till kategori C och ges ett tidsbegränsat skydd, t. ex.

l0 år som i Norge och USA. Under den tiden ska ett acceptabelt underlag för långsiktiga beslut om dessa älvar arbetas fram.

SOU l976:28

Bilaga l Tabellsammanställning av data för utbyggd vattenkraft och redovisade

utbyggnadsmöjligheter i norra

Norrland

/f/vs/räcka hänför sig till den indelning av älvar och älvsträckor som ligger till grund för utredningens rangordning. (Se kapitel 13, inledning.) Tabellens uppställning följer denna indelning och redovisar således älvarna från norr till söder. Varje älv följs från källorna till havet. Bivattendragen redovisas på motsvarande sätt där de mynnar i huvudälven, med undantag i för vissa större biflöden som i sin helhet redovisas efter huvudälven. i Be/int/iga ,förhållanden (bef.) avser anläggningar som är tagna i drift, är under byggnad eller för vilka tillåtlighetsdom förelåg 1976-01-01. Uppgifterna om i drift tagna anläggningar har hämtats från CDL:s kraftstationsregister

1974 samt från sammanställningsuppgifter som statens vattenfallsverk och

vissa kraftbolag lämnat om sina anläggningar. Endast i undantagsfall redovisas anläggningar med lägre utbyggnadseffekt än lMW. Föreslagna urbyggnaderfforesl.) avser alla till utredningen redovisade, planerade eller endast som potentiella tillgångar angivna projekt. För att särskilja regleringsmagasin från kraftstationer anges namnen på de förra med kursiv stil. - t ex effektutbyggnader Beträffande i til/byggnader anges til/skotten i kol lumn som avser effekt, energiproduktion

och magasinsvolym. Övriga upp-

gifter beträffande föreslagna utbyggnader avser data för hela anläggningar. MGgGSiHSVO/yül avser års- (flerårs-) regleringar. Korttidsregleringsmagasin redovisas som regel inte. l vissa fall anges dock amplituden för korttidsreglering inom parentes. Mede/varten/öring (MQ) avser i förekommande fall förhållandet före en föreslagen vattenöverledning. Då uppgift saknas i tabellen betyder ett streck att uppgiften inte är relevant i sammanhanget. Ingen markering betyder att uppgiften inte redovisats till utredningen. l nâgra fall skiljer sig tabellens uppgifter från motsvarande i søpararlcarra B. I dessa fall gäller uppgifterna i tabellen, eftersom det inte varit möjligt att på ett sent stadium utföra ändringar i kartan.

330 Bilaga I

436,_

m.: m_

ca

â .m 3 s. R

som

ä m

än m.: m: SN

mcmämwcEEmø

.g .m

.E .E

-:QE

o

E: E E? o_

435,_

nEE

.mcimwcå Ebo

.E

.

om a oo m.. cv

o: 00m som ca. SN omm om o: om n: 8_

485_

S_ &

.voââucm .E230

...B

ICC sotnoorxox-ootn 01h mNvv-M-Mvm N

.

:m

:Eêzm

äâcofsz :uuogacñ

Zm4x_._<v_ mcixcmmomc

_oeuixo_ _xwoååm mmêenå .o=_...:E_:_

Zm4mZ<m

_xoEO Eâto EBES: eoêzz_ Eâmcm.. _moäå nfozå

_ m m v m o N. w o -N _ m o_ m_ E 2 o_ E

-_ avse;

501, 1976:28 1 331 Bilaga

.:o_mo_:›_ _

m:_:xom:o_c.:uo._a .m

.m .a ö.:

._3550

oo

.öm

.gzmchâs

.in

225m

acircmmomzwü.

_un_

.:o›_mo_:›_

å.

vacmmâ.:

E.

mciuøzoå

E

:m

m

§3_

_ .za

.G550

om .nacwmâtz

i .x . . _ m z. ...N L w

_ñcoccoåov_

.zu ...s

E:.›naua.:«..\c_:..

,mEEzm ,sEEsm _m:_mw::o_wo.

xmmäâcmz .mamämz xåxywu: 422505_ mata 989.235 hä,...

Y m v m o n w _

uzmszc.

.: a a

332 Bilaga l SOU l96:28

._wU._.0›_

mcfmmmEcêmo

.z .o .E

.iväg

.soämwöcm E230

...B

.

.

:m

0:1_

§S\u:.

...:E.wa...w

...Ezxwtzw

å, .E

Zm4m4 ;xøazsm 053.0; tuäsmoêu.. mxmmxøäi .ømcmäümz 2:382

58.30 omges: _n_d: E35_ 2:05 msacm 0093._ 23:5 ._22

o:_m:...ao:

Ewan_

:uwoczmz

å: _EP_

Du_ m_ 2 v_ m_ 2 m_

mxumzm

Bilaga 1 333

n ä mv

å. o_m omm

030_

w m

03 omm .ä mmm

_ _ m

| a

S_ omm sm så o.:

82 o_ 000m z

.u._mo._om

.Eszäoxmqh

_

_

| |

:o_s_=uo.a_m.o:u

om om

02 o? mom mmm a_

.cozåmwzzx

m m

:o_:_:,uo.a_m.u:o

_m

mEomzz

0.:..

umcmwäzsiocu

:m

mäuxâxw

.§:»ma.=.u§ .Bssqsaxmmk .Esxqozm

0.:.. :Sch

=s.\...s..\_

2:..

wocñmtmhnxxoqxEnv_

i..

...Emäzcx

:s :s

aêEam

.Essunga Eêåoxmqh

32m:

:oüêoxz:

Emâzøm mâaâüt

co

...så :En _v53_ 28.32 §3 52:5_

.v:o_._m._xaE:m mcEvozuo

mEcvutoåu..

o_ om _m mm __25_ mm ä mm om R ä E

öcm_

.. t s

334 Bilaga 1

.EEE

m»

eva

ä

Nm m: SN

mcmeñmmEcêmn_

.z .o

.E ._02

435,_

1:2

-mEmmmxZ

Eåo .E

.

.agé

.qxvzñcucm .W230

.E

o Nonno--o l\ Y? 1-(\Jf'\If)f5 ® CV

.

.

:ozmoxâm

:uâaeemnszcczx

.Eåwvixk .Eñxwkåvx

...332

:owöbwm

cuåwmuåsm_ cuäemäonccmua_

m:äm._o(:__v_

aEEzm mêEzm

:uaéxøå :oEo.=_m »wüwwzuzwq .ueâoxzüz

zm4mzm>m

...x.SE.s.w :oüøtâm Eoåmzm:

xzmåwâmxx

E0.:

Eâwoxm

50.50 EEG Ȥ0 sin: v. E922 n_ .osm 9.32

_ m m v m o

4 mxumbm v

Bilaga I 335

åxøtåü

oo

uå>

._3550

oc_

nu om

0:3?

33:3

J_

ä o_ a ä_ ä_ o: m: o: _m_ n_ _v_ o: ä_ .Liss

v3

n.: 02

:uäwøxäm

E

:i

mEcsutuå

omm å_ S... o? SN om_ 02

Eocum

04m

mm

E3_

.sw:mw=.::u:n

n o» mm

S s_ Ä m: ...m a?

:sååå

.oBmmEz

mââmäâ

.Suxthb

32a

.ozmmö

...=S.\w..:am

å

zmñâmtmjmzm

xä:umaäo.m

.sonia

:omögcäsx

...êEam

:oââøöm 595.20:

:ossacxi

zm4mo<x

.E

eoâcxm .Mxowöñ 053.nu .mEnom mmcmöm mmcmsm _owåmsm Eotbo .Smnzzäu 883.3 Banana. wöläcr...

oøcaazøc.:

waåm_

.á

.cmâmoxåm

_ m m .v _ TN v

m.. E., w...

.: 525_ 1U1m

u. _ a x

336 Bilaga 1

436,_

mcmämmcEEmn_

.z .o

.E ._02

__35_

1:2

-mEmnmmZ

E33 .E

.voâüöcm aêso en

.E 00m så o:

.

ä.

:ochêmx_._u:>|_oxmw:mvom

.E

xäêzü

:oeâümnö :oEoEmmmmO cuââütnczmn_

mEEzm

üâcmäu üâwcmö_ comøzom cuñotmäv_ .mxøngwêaå Eâøcnbm _omzåñ E0205_ cuxumgmsv_ .mxwngtzm _oväåâ

zm4um:m

.v.28 Eotoñ 285.5 säs. 28x0

.E222

_ m m v m m_ 2 E m: o_ om .m mm mm vw n R å

|_ såmzm 0004300000)

Bilaga l 337

cozåmcsac_

måmnäom

5,_

nav

En

cos?

mcamEmh

...S230

:m5 om

.cuzmucuåoxm

.nmcxmöø

m_ mm vm n I 8 vm vm om å _ m_ m_

o:

.åEBO

va.:

_

.. | | mm o_

.m_mmmEmwn_Eoo

m om ä mv .n

.to

oum._EommE:Ewu :ocosxzøokxäoco

m_

.mmvco

8 s

Eo._m.m

.m n

En

cocaäcsa_

MCExmEE

:s

:osxsvnzancucu

55m...

:u

mcivozmâw

_m_ .må

.sno .E..›o

»F32

| I |

.wnocE

a 3 8

:B

.min

.m§m_o_.o.

:on

:små mao_ 2:5.

äs.:

å

ä. 3.2 2:_ 5,_

2:_

eemzønox .äsxaäyau

.E 0

:§5

=m«.::aU|.u=..a«..m\w

vmcwmâä

:E

E8

28.54 cos?

.wüwêwuxm Sueoogaxmw_

aEEzm

såâmâ :u:_=äo0 manage”.

.xowxa

=§5§§Q gängen_ .mååâuav 2026:0

_aami Eonoz

zmåxmz:

wEEåon

«zz<<m

coaazv_ masa.: :måêm ._4860

wEmh :EEG nä...?

åmcözs mcmacåh

_ m m v w _ m m v m m. p

_swiss_

.nämen

o_ : :m

o .s . EO\

338 Bilaga l

n

486,_ ma.

mcmeämmEcEmo ill

.g

.a u m 2.

.e .E mmm mmm en com _v mom vom

m o v

-__._E

_

ua E

u .. | u u u | u u | u u u u n

:se

om_ å

mEZ

.mcüxmuå

u | n n | a o .. n - n a | |

com m: 00m

E22

...B _ m

||.|›||.

_ o_

mäE

m

OS_ S_ S_ S_ ä_ omm mmm mmm :m omm nu omm ovm ovm mvv mm

| u o_ m m_ o_ vm 2 mm a m_ .m mm om 2 2

-..nu 29_

SN vm ä

E

| a | n u | | | - u u u .. |

.maa

om GC

8..

.vâaücucm

| n

.§30

mmm vov ev_ mom ovv o.: oem 8... oem

som

v_m :w _m_ E_ s_ m.

x

...B m

1 a 1 | m 1 - | r u |

ov o_

...maa

mm mm mv m_ u

av a.

| u

8 om 8 mv mm vm .m mv m: mm

oz.. 8_ mom Ev m;

.xøtm

_ 1

.E .

=G=:§§.M.\§m.§ww%:5b

28._

=uszasW=åaam

så

:XmEED :w§:.:m._oO EoEoEoñ

asså

2.5.5.0 :ocøäm:

...zmrøgxmzo

säoåm 23:a: 8035:_

:oäotoñ

0.02.05 news_ 20.53 89.52_

sxømêo

0.8.3 :annah

.

_VEEO ...§2

m m. _ o_ Z m_ m_ v_ m_ o_ : m_ o_ om _m mm m

wxumzm

. m_ ._ -_ u

Bilaga I 339

_

_uEzä

._3230

m:

nä...? En

...u

cognac

.mazäEEam

_

om

mmm 0:33

om

:måne:

2:53

.E

:ozmpö :§5

o_ 2 :s

Ȥ5

_m

.v:o

.to

0.3._

e..

oucammäzwEauoc

å ...Ö

å

:nu 9. .m

»Eccuzuåo w:_:co_.o›©

_

.S5

...min

oo

.xwizo

uumo..

.to

o_ Z :ua

:o:o__s2._.§_ Eoâzmwzwb:

BO

= _

nämns... maria.:

_oömuusåcccem

;Bomcszêcccü

mcivurmäo

_oêvnzztnqm

2:33

_

__u:o::ocox

ä. å.

§4:...Eei..=:=:«w

:å: .E .E

.omid

...W230

coäâäzsEExü

szmåxmcoøq

:oeââzamiz uñøzumcx:

wEEJW

:oEoEoZ

mêêam

:øüâmcmq mêczmaa: _o__s._s:a..m

zmäåmozu

:oâotoñ :oââxj :bwârracq :owötoñ conoäm...

c_uccz_mmc_czu_än

.züwáab :sååå Ewan.. essä:

ömå

mm=m 522 .små

mm

såucñaaa

m v m o n m _ N m v w o n w _ N

...EQ aä>

E = 2

340 Bilaga I SOU 196128

485._

å_ 3

mcümwmceemø

.s .o

.E .än 8 2

__85_

MEE

,msmawuz Ebo

...un

.

.EEE

om mv

.vEEmhEm .G550

...B å_

.

.

»Ecuoröâw

:uaacmcgrcmamaü

zm4z<2zmoz<

:oüâommbüzz

mEEJW

nwoczc

...Ensam

zmqxbmm>

aEEam

uxuøaouö

nêêzm

Eouoøczwxm

mcmxsm

xeâugo

.xoEO

25.20: z«z§z

asså umcbm agé; _

m v w o _ N l

.S385

i Å

Bilaga I 341

p_

du: w_

å..

V:o_,__:v_

.öcocim

nscmmå.:

.nxEamoEU

...min

:c

_ .__

E..

åäcmwccuüu_

.qmêomzwå

22:5

mmms

z:

_Esm

:Rfsu

.osåouâuøam

tmEz/O

:umâzwcmqxcoqmeü

.cowcicbc

E

.G

m.

coqmEaoxz

_Eööcw

_ a E

f:

_.. _ .._ .__

euro_

:uømzvzåcmm oåaEoêäm

:m:

.\S:cx\§._. :omötmzäm :ueotowoa :uüemcuvm _Eåmcñ_

20m_

:b.5552 :uââoå

...FE

E_

Pain?! 283 oEâcu_

gamar,...

coçñ R2.: 22...; Emz

m:_:.:cu:_.._osoE>

E: :O

o=_m_:..:mm›..tDg u:_:_ö_.oO\

927.332_

v5: 4

342 Bilaga l

.Fukt

m: En 8a

Sw mm E... Ev ...om .å :å

mcmñmwEc

.c

.n

Emm_ .E .E - - -

»om

.:aE

v.: E N å 2

8 o_

__85_

I - u -

mEZ

-mcünmmå Ebo

a 2 2

.E ä_

OONInO

m\ME

mmvw o:

OZ :v _m_

V1 OOV3P^A© OOW5© _q_« m_

.E 29_

3 3

- -

43.6;

.voänøöcm .E230

o

;B o:

.

% -®®V OV\\O

_men_

--t1- (Nit/IN

;em 32

=m.\w==iem

:o›_mmcösüwmacanxomwcaq

...anse

::«E_.o

:«E_.o cozmuümø.

m:_E_oE_ m.o._owm_o

zm._oamjfu_

:Ensam

;cmoñmmcmq

svaga _âwzaax_ mäxcoa

zsntu=n

aocmácm 22mm: 35.25 »samma

:oeâmcom

:B50 mE.8

çoeêo_

.atom 284.

åwztb 0.530: Ezcom Ezzå

0._C 232

:m

Ȥ0

m m o 2 om ä mm mm å n 8 R mm om om 2 Nm m

._.« ...xäâm 0000 r...«.__r_:._ 50505050

m_ :CLJ:

Bilaga l 343

..._..eom__..2

E_

.:.«:ww›a=.§otø.

v .32

8 o.. E. om m_

saga_

n

.uuåoumzuoam

nå;

E

.ü

.uztu_.wnråz.zs.k vtu_._x.c_nEsn

v.20:

:mxâzgox

_êxcmuwku..tu.c...t

msêåoa

tbuçêttd

...Ewuztet

:mäkta

.32

.åwwt

sååå

s.:u.u:m__.aoEmum:mmb:D

55mm

a.

_oczmåøøm mccmkzomüov_ :oünørzxmcsa .azommaizq

m:_,..E.8

:.::c.\w.::w.

5058._

.,:n.w§_:

co

§w..u..:.m 2825 .§23 ?Näbük xaeêm .ovovumü mamman

Zm4x<m

zâêZ mcco: 205.31_ :ansa

35m :.25 5:5. n??

...534

.E z:

vm n, om D” ä 2 o.. Q S 3 s. mv av N? mv

...2 vad??

.__: ._

344 Bilaga l

,

I | n 1 I | | | | I

a: n |

.EEE _

mcimmwEcEma

.z

.o I | | | u Nm

x _ ..

.e ...on mmm _

.:»:c

m m | m | m

E: E

| o | u n | z 1 1 u |

_inky_

mm 2 _

Em cm_ SN E..

.,

:s:

| 1 1 I I s a 1 - u o:

smzå :EE

å .ä

22 S

;on m3. o _ _

| | o p u | n

OZ män. ev_ 02 m_ E_ o: ä_ o: m:

1 n | i v 1 a. _m v_ om 2 mm 2 om ä .E

n | I | 1 | | u 1 u

m3. 8 w: om

.änka

.å 2a må E_

. _ w w

...okzmöcm

I | n | I 1 u u m 1

omv

.S530

o: m: :N o: omm .å å_ 8_ o:

m m m

...en o_

I | m I u | u I o m | w | |

.icke

_ ä mv

o? m:

| .. l | I I u u _ u om o.. mm

omm

_xotm_

Z_ E_ m.: :á så mo»

32 ...oc m _

.så

cozåssg

_

cäzxi

83: 2.325;

WE

Ȥ0

:oåcsä

..:::›.5:Ek Ee2==_,_s_m

m_..:::=m

:Neo

2025.0_ omEcåü annica:

cfêm o.. :m .m ä. mm vm 0:52 mm om T... mm

57:51.

.

7. x _ _ _ _ _ _ E

Bilaga l 345

1 u n | m_ 5 a 2 m_ | a...? .wctoñøäcszox

8_ o: s_ i.. n...

vwwo.

3 m n m

mi:

uucmmâzøgcsvu:

.uEEox

.:«E.8

_

__:.:..

05e:

_mcämmcrwøzmo_ .coznicåx

...ao

_

.su

._5550

owman_

_

95mm_

cuzmcnEömEm

om

:uzmocüåoxw

...EE

:ozmuxåm

m:_:.:..,_:zp::_:m

âåmumå

.m

cozmxzsv_ cuzamax>

asså

Ezñcmz âåusg âzâpøx cozmommv_ :uzmoâm :W020i :såå :manus: :uzmøö :azäuö :gås: åêmz

:..§vço::_n

24:5

ömu

o_ : m_ 2 i m_ o_ E m_ N

Bilaga 2 Litteratur

Rapporter och yttranden som överlämnats till utredningen

Fiskeristyrelsen: Preliminärt yttrande 1974-09-06 med anledning av jordbruksdepartementets remiss. Till yttrandet biläggs preliminära yttranden från frskeriintendentema i övre norra och nedre norra distrikten, sötvattenlaboratoriet samt promemoria upprättad inom styrelsens fritidsfiskesektion rörande förhållandet mellan vattenkraftutbyggnad och fritidsfrske. Fiskerisryrelsen: Redovisning av underlagsmaterial for en bedömning av inverkan av olika aktuella vattenkraftutbyggnader i norra Norrland, yttrande 1975-10-13. Till yttrandet biläggs följande utredningar: Fiskeriintendenten i övre norra distriktet (1975-09-05). Fiskeriintendenten i nedre norra distriktet (1975-09-26). Sötvattenlaboratoriet: PM över fiskbestånd som är skyddsvärda ur vetenskaplig synvinkel. Fiskeristyrelsens fritidsfiskesektion: PM angående fritidsfrskets bevarandeanspråk. Lantbruksstyrelsen: Preliminär redovisning rörande underlagsmaterial för bedömning av de aktuella utbyggnadsprojekten från jordbrukssynpunkt. Yttrande 1974-08-30. Till yttrandet biläggs bedömningar utförda av lantbruksnämnderna i Y, Z, AC och BD län. Lantbrukssryrelsen: Utredning rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland, redovisning av resultatet från lantbruksstyrelsens inventeringar och graderingar beträffandejordbrukets intressen, skrivelse 1975-09-09. Till skrivelsen biläggs utredningsmaterial redovisat av lantbruksnämnderna i Y, Z, AC och BD län. Lanrbrukssryrelsen, rennäringsenheren: Utredning rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Renskötsel. Preliminärt yttrande 1974-08-19. Lantbrukssryrelsen, rennäringsenheren: Utredning rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Renskötsel. Redovisning 1975-11-03 med bilagt underlagsmaterial från lantbruksnämnderna i Z, AC och BD län. Riksantikvarieämbetet: Preliminär rapport 1974-09-06 över kulturminnesvårdens markanspråk inom av utredningen berörda älvdalar. Riksantikvarieämbetet. Meschke, Chr. (red): Kulturlandskap i älvdalar II. Riksantikvarieämbetet rapport D9 1975. Skogsstyrelsen: Berörda skogliga intresseområden vid ifrågasatt utbyggnad av vattenkraften i norra Norrland. Promemoria 1974-08-29.

348 317418412 sou 1976:28

Skogsstyrelsen: Inventering av skogliga intressen som kan skadas vid utbyggnad av vattenkraften i norra Norrland. Promemoria 1975-08-26. Härtill är fogade utredningar från skogsvârdsstyrelserna i Y, Z, AC och BD län. Statens industriverk: SIND PM 1974:2 Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland. Statens industriverk: PM “Vattenkraftutbyggnader i norra Norrland”, slutlig redovisning av underlagsmaterial för bedömning från kraftforsörjningssynpunkt (SIND PM 1975:9). Statens naturvárdsverk: Preliminär bedömning av utbyggnadsprojekt och utbyggnadsmöjligheter i de vattendrag som skall undersökas enligt direktiven till utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. PM 1974-09-28. Statens naturvärdsverk: Bedömning från naturvårdssynpunkt av sjöar och vattendrag som omfattas av bostadsdepartementets utredning rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. Rapport 1975-10-31 (dnr 3907-3741 -74). På naturvårdsverkets uppdrag har följande rapporter utarbetats: Abrahamsson, K V: Rekreation och friluftsliv vid älvar i norra Norrland, GERUM, Rapport A:6 1975, Geografiska institutionen vid Umeå universitet. Rudberg S, Sundborg Å . Vattendragen i norra Norrland, Geovetenskapliga naturvärden. Uppsala universitet, Naturgeograliska institutionen. Uppsala l975. j Sjörs, H: Preliminär botanisk värdering av norra Norrlands outbyggda älvä sträckor. Meddelanden från Växtbiologiska institutionen, Uppsala 1975:7. Skoog, P: Vattendragen i norra Norrland, Zoologiska naturvärden. Stockholms universitet, Zoologiska institutionen, Stockholm 1975. Statens vatten/allsverk - Svenska K raftverkstfireningen . Preliminär sammanställning av dels redan utbyggd vattenkraft och dels outnyttjade utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar norr om Indalsälven. Skrivelse 1974-06-17. Statens vattenfa/Isverk: Inventering av outbyggd vattenkraft i norra Norrland. December 1974. Skellefteå Kraftverk: Materialinsamling for Utredningen rörande vattenkraftutbyggnad i norra Norrland 1974-08-12. Carlsson R, Wiberg U: Arbetsmarknads- och regionalpolitiska konsekvenser av kraftverksutbyggnader i norra Norrland. GERUM, Rapport A25 1975 . Geografiska institutionen vid Umeå universitet.

Övriga yttranden som inhämtats av utredningen

Länsstyrelsernas naflllYåIY/Sell/IPIPIi Y. Z. AC och BD län: Underlagsmate- i rial for bedömning av älvarnas värden från rekreationssynpunkt. Yttranden ijuni 1975 till utredningen med uppgifter rörande befintliga och planerade i dispositioner enligt naturvårdslagen. befintlig och planerad fritidsbebyggelse och anläggningar for turism och friluftsliv, vatten av intresse for båtsport och kanotism samt landskaps- och liskevårdande åtgärder.

sou 1976:28 Bilaga 2 349

Litteratur i övrigt

Andersson B, Sten B: Fritidsfisket och vattenkraftutbyggnaden. Sv. Kraftverksför. Publ. 1973:10. .4Ib0ISgIll])])E'Il för de outbjiggtla norrlandsälvarna. Promemoria den 20 november 1969. Del 1 Redogörelse, överväganden och forslag. Del ll Rapporter angående forskning och turism. 1-Stencil 1969:8. Del ll finns även i statens naturvårdsverks publikation 1969:13 Norrlandsälvarnas naturvärden. Beskøw G, Rasmusson G: Värdegraderad förteckning över sjöar och älvsträckor som böra skonas vid vattenkraftutbyggnad. Del I Norrlandsområdet. Utredning for Naturvârdsdelegationen 1959. Beskow G, Rasmusson G. Sjöar och vattendrag i Sverige söder om Norrlandsområdet. Del II. A Textdel, B Sjöregister samt kartbilaga. Utredning for Naturvårdsdelegationen 1969. CDL: Kraftstationsregister, Vattenkraftstationer, elområden 1.7.1974. CDLzs lø/ca/iseringszitskoti: Toppkraftverk Augusti 1975. Civilølepartemenret: Områden for friluftsliv och vetenskapligt kulturell naturvård. Underlagsmaterial nr 19. Civildepartementet: Miljöer och större områden av betydelse for kulturminnesvården. Underlagsmaterial nr 23. Departementspromemoria Ds B 1974:4 Vattenkraft och miljö 2 Ilja/ström F: Sveriges elektrifiering, Geographica nr 8. Jansson S, Hvar/ner H: Från norrlandsälvar och ljällsjöar. Riksantikvarieämbetet 1960. Kommerskollegium: Sveriges utbyggda vattenkraft. Stockholm 1931. Länsstyrelsen i Västerbottens län, naturvârdsenheten: - för övre Öreälven. 1972. Naturvârdsinventering NorbergB -

Översiktlig naturvårdsinventering av Öreälvens dalgång Örträsket -älvens utlopp i Örefjärden. Backman J, EdlundB 1972.

-

Översiktlig naturinventering av bögdeälvens dalgång Granträsket -älvens

utlopp i Normalingsljärden. Edlund B, Isaksson K-E 1973. Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Gideälven, Moälven. Nätraån naturinventering 1975:15. Länsstyrelseni Västernorrlands län: l-lelgumsjöns delta, naturinventering. 1975:21. Melin, R: vattenföringen i Sveriges floder. Stockholm 1955, SMHI Meddelande. serie D, nr 6. Nilss0n0 W: Fisken och miljön. LT:s förlag 1974. Proposition 1972:111. Regional utveckling och hushållning med mark och vatten. Proposition 1975:30 Energihushållning m m Proposition 1975:46. Planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism. Proposition 1975/ 76:1 Redovisning av programskedet for den fysiska riksplaneringen. SOU 1970:30 Revision av vattenlagen 1, Provisoriska ändringar i prövningssystemet.

350 Bilagaz sou 1976:28

SOU 1971:75 Hushållning med mark och vatten. Rapport 1971 upprättad inom civildepartementet. SOU 1972:14 Revision av vattenlagen 2, Ersättningar, avgifter m m. SOU 1973:31 Revision av vattenlagen 3, Vattenförbund. SOU 1973:52 Turism och rekreation i Sverige. Betänkande avgivet av kommittén for planering av turistanläggningar och friluftsområden. SOU 1974:22 Vattenkraft och miljö. SOU 1975:64-65 Energi 1985 2000. SOU 1975199-100 Samerna i Sverige. Stöd åt språk och kultur. Statens naturvârdsverk: Planering för friluftsliv. Publikationer 1971:7 Statens naturvârdsverk: Fritidsfrsket. Publikationer 1972:1. Statens naturvärdsverk: Fritid-friluftsliv. Publikationer 1974:20. Statens naturvârdsverk: Obrutna fjällomrâden. Förslag till avgränsning och diskussion av bestämmelser. Publikationer 1975:12. Statens natmvârdwerk: Områden for friluftsliv och naturvård, PM 726 (1976). Statens planverk: Den fysiska riksplaneringens programskede. Rapport 30 1974. Statens planverk: Fjällen, Samebyarnas redovisning. Sundin G: Effektutbyggnad av vattenkraft. Sv. Kraftverksforen. Publ. 1974:4. - Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund Fritids/iskarna: Fiske 75, Fritidsfiskarnas årsbok. Svenska Kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk aktuell information: Vattenkraft (maj 1974).

Åberg,A: Från skvaltkvam till storkraftverk. Stockholm 1962.

3 Bilaga Ordförklaringar

AB Allmänna beredningsutskottet Alluvial Avlagring av grus, sand eller lera som av vatten spolats från högre områden och avlagrats i sänkor. Amplitud Vid vattenreglering skillnad mellan vattenytans högsta och lägsta tillåtna nivå - dämningsgräns respektive sänkningsgräns. Benämnes även regleringshöjd. Areella näringar Jordbruk, skogsbruk, fiske och renskötsel. Avrinning Den del av nederbörden som avrinner till sjö eller vattendrag; kan indelas i ytvattenavrinning och grundvattenavrinning. Avrinningsområde Det genom vartendelare avgränsade område varifrån vatten avrinner genom en tvärsektion i ett vattendrag. Anm. Beteckningen nederbördsområde används numera enbart i meteorologisk betydelse (yta där nederbörd faller). Avbördning Flöde av vatten från en sjö eller annan vattensamling, t ex regleringsmagasin; anges i volym per tid, t ex m3/ s. Bergkullslätt Flack terräng med spridda berg. Erosionslandskap med kvarstående högre partier (restberg). Billöde Mindre vattendrag som mynnar i huvudvattendrag eller annat större vattendrag. Bifurkation l. Ett vattendrags delning i två grenar, tlodbifurkation. eller fördelningen av avbördningen från en sjö på två utloPP. sjöbifurkation. 2. Förbindelse mellan två vattendrag genom en flodarm. Biotop Ett genom lokalklimat, markbeskaffenhet, växt- och djurvärld naturligt avgränsat område med enhetlig miljö och organismsammansättning. CDL Centrala - för landets Driftledningen samarbetsorgan 14 största kraftproducenter. Civilutskottet

352 Bilaga 3

Damm (-byggnad) Byggnadsverk för reglering av sjö eller vattendrag, för torrläggning eller som skydd mot översvämning. Delta Landområde som uppstått genom att vattentransporterat material avlagrats vid ett vattendrags mynning, tex i en sjö. Diversitet Mângformighet. Drumlin En i isrörelseriktningen utsträckt rygg, bildad av bottenmorän. Dubbla rödingar Uttryck for att beteckna att två olika rödingformer lever i samma vattensystem. Dämningsgräns Den nivå till vilken en vattenyta högst får uppdämmas. Dödismorän Moränomrâden som tillhör isens randområden och som bildas när all isrörelse upphört. Terrängformen är ojämn med omväxlande höga kullar eller ryggar, djupa gropar och hålor m m. Effekt Elenergi eller värmeenergi per tidsenhet l kW (kilowatt) = 3,6 MJ (megajoule) /h = 860 kcal/h l MW (megawatt = l 000 kW l Gcal/h (gigakalorier per timme) = 10°kcal/h. Effektutbyggnad Elkraftutbyggnad som utförs lör att tillgodose kortvariga (ej uthålliga) behov av hög elTekt. Ekologi Läran om sambanden mellan organismerna och deras omgivning. Ekosystem Växt- och djursamhälle med tillhörande miljö uppfattat som funktionell enhet. Energi Elenergi eller värmeenergi Energi = effekt x tid = arbete l kWh = 3.6 MJ = 860 cal 1 MWh = 1 000 kWh 1 Gcal = 10°kcal Erosion Samlingsbenämning lör de processer varigenom jord och bergartsmaterial lossnar eller upplöses och transporteras från en plats till en annan, tex nötande inverkan och transport genom vatten, vind och is. Eutrof Näringsrik. Fallhöjd Skillnad i vattenstånd mellan två tvärsektioner i ett vattendrag. Flark Finns tex på s k översilningstorvmarker och utgöres av mer eller mindre vegetationslösa partier orienterade vinkelrätt mot torvmarkens lutningsriktning.

Bilaga 3 253 SOL 1976:28

Fluvial, lluviatil Bildad genom det rinnande vattnets arbete. Francisturbin Vattenturbin med fasta löphjulskovlar.

l Förñäll Övergångszon med lägre höjder än ljällens men med

större former än landet nedom ljällområdet. - kWh (kilowattimmar). GWh Gigawattimme miljon Gasturbinkraftverk Kraftverk, där gaserna från förbränning av tex eldningsolja driver en gasturbin. Genbank Bevarande av genetiskt material in situ (“på plats“) eller i artiñciell miljö. Genombrottsdal Passliknande älvgenombrott i fjällkedjan. I själva genombrottet ligger vanligen en sjö. Det vetenskapliga studiet av jordytans landformer, de- Geomorfologi ras ursprung och utveckling. Glacialerosion landisens arbete. Eros/on genom isens, företrädesvis Glacifluviala Glaci=is, lluvial=av rinnande vatten; avlagringar som byggts upp av smältvattentransporterat material i anavlagringar slutning till Iandis, tex rullstensåsar och randdeltan. llydrologi Läran om vattnet i naturen, dess förekomst och egenskaper. Med ett vattendrags hydrologi avses här dess avdunstnings-, vatten/örings- och vattenståndsförhâllanden. dal Bidal som mynnar högt upp på en huvuddals sida. Hängande

Högsta vatten- Högsta observerade dygnsvanenföring under viss längföring, HHQ re period eller uppskattat högsta dygnsvärde. Högsta kustlinjen, Den högsta nivå till vilken kusten någon gång nått HK upp. Jämförelsevatten Referensvattenområde för studier av det av människan opåverkade tillståndet. kV Kilovolt (tusen volt), mått på elspänning. kW Kilowatt - 1 000 watt, mått på eleffekt.

354 Bilaga 3

- mått på elenergi. kWh Kilowattimme Kanjon Bäck- eller floddal som är så djupt nedskuren i fasta berget att väggarna står vertikalt. Karsterosion Vittringsfenomen bundet till kalksten, både urkalksten och yngre kalksten, samt till kritbergarter. Kolsyrehaltigt vatten fräter berget och löser ut kalken vilket medför att kanaler och hålrum bildas. Kaplanturbin Vattenturbin med reglerbara löphjulskovlar. Kondenskraftverk Anläggning avsedd for produktion av elektrisk energi. alstrad via turbiner som drivs med ånga. erhållen genom uppvärmning (kokning) av vatten. Se även värmekrafwerk. Korttidsreglering Anpassning av tappningen från ett regleringsmagasin till variationer i elkraftbehovet under veckan och dygnet. Detta innebär kortfattat att magasinet fylls under helger och nätter, medan avtappning och kraftproduktion sker under dagtid, då elkraftbehovet är som störst. Leve Sedimentrygg längs en älv, uppbyggd vid dess högvatten. Limnologi Läran om inlandsvattnets organismer och miljöförhållanden och deras inbördes samband. Lägsta lågvatten- Lägsta observerade dygnsvattenföring under viss längföring, LLQ re period eller uppskattat lägsta dygnsvärde. Mm3 Miljon kubikmeter. Exempel: den volym som kan tappas ur ett vattenmagasin med ytan 1 km7 om nivån sänks med l meter. Mtoe Miljon ton ekvivalent olja. MW Megawatt - tusen kW (kilowatt).

Meanderlopp Slingrande vattendrag uppkommet genom erosion och sedimentation i strömmande vatten. Medelhögvatten- Medelvärdet av de högsta årsvärdena på vattenföringen föring, MHQ under en följd av år. Medellågvatten- Medelvärdet av de lägsta årsvärdena på vattenföringen föring, MLQ under en följd av år. Medelvattenföring, Medelvärdet av ett antal under en flerårsperiod jämnt MQ fördelade värden på vattenföringen i en sektion av ett vattendrag. Minimitappning Minsta (föreskrivna) tappning av vatten i älvfåra. Morän Krossat och mer eller mindre vittrat bergartsmaterial som medförs av glaciärer eller inlandsisar och som avlagras direkt av dessa. Mottryckskraft- Anläggning som förutom elenergi även ger värme för verk industriellt behov eller för bostäder över ett fjärrvärmenät. Se även \ÖII?I('/\'I'G_ff\'FI'/\'.

Bilaga 3 355

NU Näringsutskottet. Område skyddat genom förordnande enligt Nationalpark naturvårdslagens 4 §. Kronan tillhörig mark kan avsättas som nationalpark “i syfte att bevara större område av viss landskapstyp i dess sammanhängande tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick”. naturliga Naturreservat Område skyddat genom förordnande enligt naturvårdslagens 7 §. Som naturreservat må förklaras område som särskilt bör skyddas ”på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller om området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv . . f”. Nipa Strandbrink utbildad genom älvens erosion i ñnkorniga sediment. Den blir vegetationsfri där ras inträffar. Med plana marken nipa avses ofta också den närmaste ovanför rasbranten. Normal högvatten- Se MedelhögvarIen/öring. föring Normal lågvatten- Se MedeIIågvaIIen/öring. föring Oligotrof Näringsfattig. Postglacial Bildad efter senaste istiden. Preglacial Bildad före senaste istiden. Pumpkraftverk Ett kraftverk som ligger mellan två sjöar med stor höjdskillnad. Under helger och nätter, då kraftbehovet är lågt, pumpar man vattnet upp till den övre sjön. Vattnet används sedan till att driva kraftverket under dagtid, då kraftbehovet är ston. Randdelta Delta som byggs upp där en isälv mynnar i havet. Recent Nu pågående. Referensvattensjö Se Jäm/öre/sevalten. Refugium Ett skyddat område där växter och djur kunnat överleva ogynnsamma perioder. Termen används särskilt om trakter som varit fria från is under nedisningsperioder. Regleringshöjd Se A Irlp/iflld. Regleringsgrad Förhållandet mellan regleringsvohmen och den till regunder ett medelår tillrunna vatten- Ieringsmagasiner mängden. Regleringsmagasin Naturlig eller konstgjord sjö för reglering av vatten- /öringen i ett vattendrag. Regleringsvolym Vattenvolymen mellan sänkningsgräns och dämningsgräns i ett regleringsmagasin.

356 Bilaga 3

Rensning Fördjupning och/eller breddning av en älvfåra i syfte att samla _fa/Ihöjd till kraftverk. Rskr Riksdagsskrivelse Sandur Deltatyp som bildas då iskanten befinner sig på land. Deltaytan korsas av ett nätverk av strömfåror eftersom smältvattnet rinner fram direkt på den. Sediment Avlagring av med is, vatten eller vind transporterat material. Sel Älvsträcka av sjöliknande karaktär med lugnt framrinnande vatten avsnitt (horisontellt av vattendrag). Serpentin Ett vattenrikt magnesiumsilikat, som ofta innehåller järn. Bergarten serpentinsten är omvandlad peridotit. Serpentinllora Starkt avvikande, artfattig och torftig vegetation. Utmärkande är rikedomen på caryophyllaceer (nejlikväxter), och Förekomsten av särskilda raser av flera växter. Sjöprocent Förhållandet (uttryckt i procent) mellan den sammanlagda sjöytan inom avrinningsomrâder och områdets totala yta. Stormorfologi Landskapets storskaliga form. Sänkningsgräns Den nivå till vilken ett magasin lägst får avsänkas. TWh Terawattimme - kWh miljard (kilowattimmar). Talus Konformad samling av block och stenar vid foten av en bergssluttning. Materialet har lossnat genom vittring och därefter rullat ner. Terrass Bildas genom a. avlagring av lösmaterial i tex ett floddelta (ackumulationsterrass, kameterrass, lateralterrass) eller genom b. erosion i lösa jordlager eller fast berg tex vägornas bearbetning av en strand (erosionsterrass). Terrester På land, på marken, landanknuten. Toppkraft Skall täcka topparna i elkonsumtionen. Behovet av toppkraft täcks främst av Vattenkraftverk. Även gasrurbinkrqfrverk och pumpkrqfrverk utnyttjas. Utbyggnadsvatten- Maximal vallen/öring som nyttiggörs i kraftanläggning. föring Utskov Anordning i damm, tex lucköppning, for alvbördning av vatten. Vattendelare Höjdrygg eller annan geologisk bildning som skiljer ett avrinningsomrâde från ett annat. Vattenforing Flöde av vatten genom en sektion av ett vattendrag; anges i volym per tid, tex m3/s.

sou 1976:28 Bilaga 3 357

Vattenkraftverk Kraftverk, där vattendragens vatten och/Zz/l/räjd - lä- - i turbiner omvandlas gesenergin till rörelseenergi. Turbinerna driver generatorer, vilka omvandlar denna energi till elkraft.

Vattenreglering Åtgärd för ändring av vattenföringen i ett vattendrag

eller av avbördningen från en sjö; vidtages till förmån för Vattenförsörjning, för att utvinna vattenkraft etc. Man skiljer mellan kortridsreglering, ârsreglering och _/Ierârsreglering. V-dal, U-dal U-dalen (trågdalen) har bildats genom att berggrunden i den preglaeiala floddalen omgestaltats till följd av glada/erosion. Ofta är bildningen förenad med erosion av dalbotten, vilket medför att U-dalen får brantare sidor och bredare dalbotten än floderosionens V-dal. U-dalen tillhör främst högljällens storformer.

1 Z

Floderosion Glacialerosion

Våtmarker Samlingsord för all slags våt mark (mad, kärr, mosse. träsk, myr, etc) och grunt vatten. Ofta biologiskt högproduktiva och av hydrologisk betydelse som naturliga utjämningsmagasin. Värmekraftverk Kraftverk, där energin i fossila bränslen eller i kärnbränslen omvandlas till värmeenergi, vilken upphettar vatten till ånga som driver turbiner. Turbinema driver generatorer, vilka omvandlar rörelseenergi till elkraft.

Årsreglering Anpassning av vattenföringen från ett reg/eringsmagasin

till variationer i elkraftbehov under året. Detta innebär i regel att magasinet fylls under vårfloden och avtappas under vintern, då elkraftbehovet är störst.

Återreglering En form av omvänd kortridsreg/ering för att minska

variationer i vattenföringen nedströms en korttidsreglerad älvsträcka. Älvvall Sedimentbildning i en meanderbåges innersväng.

4 samiska och finska 0rd för

Bilaga Några naturformer och lägesangivelser

Samiska Finska Betydelse på svenska alep, alle- länsi (nord) västra, (nord) väst ape aapa, vuoma stor myr jaure järvi sjö jauratj, jaurats järvi, lampi liten sjö, tjärn jieggi, jägge jänkkä, suo (mindre) myr pl. jiekkeh, jääkeh jåkka, jåkkä joki bäck, å kaise ljällbrant, brant fjäll kaske- keski mellan-, mittkuoika koski fors kåbba, kåbbå kumpu, vaara kulle, bergsknalle pl. kåppah. kåppåh kårsa, kårså kursu trång dal, ravin kártje kurkkio vattenfall, stark fors Iulep, lulle itä (syd)östra, (syd) öst luokta lahti vik luoppal pl. luobbalah lompolo tjärn, kort sel luspe luspa utflöde ur sjö märka muotka ed - eller landtunga (med vandringsled) mellan två sjöar njarka niemi näs, udde njavve niva ström i älv, “strycka” nuorta ita. koillinen n0rr-, nord(öst)njira stenig bäckfåra, fjällbäck njunnje nenä näs(a), utlöpare från berg pakte pahta brant bergvägg, klippbrant padjea paiep yli över-, övre rim sel saiva saivo helig sjö, bisjö savon, savo suanto, suvanto sel, lugnvatten suolo, suoloi saari ö, holme stuor iso stor-. stora tjåkka, tjåkkå ijälltopp, högt fjäll tjålme salmi sund tjårro kero bergrygg, krön tjärro kero Iâgijäll (mot skogslandet) utsa, uttja pieni, pikku liten, lillvagge pl. vakkeh laakso dal, stor dalgång vare vaara berg, fjäll varatj, varats vaara litet berg varto tunturi lågfjäll vuolep. vuolle- ala nedre, nederårje-, årjatj- syd(väst)ätno, ädno CDO älv

Statens offentliga utredningar 1976

Kronologisk förteckning

, Arbetsmiljölag. A. . Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. . Rapport l psykosociala frågor. A. . Internationella konventioner inom arbetarskvddet. A

wmxiçnmawu..

. Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. . Deltidsarbete 1974. Ju. , Regionala tralikplaner - Iänsvisa sammanfattningar. K. Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskattning II. Fi. . Företagens uppgiftslämnande. Fi. . Bvggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. . Károbligatorium? U, ; Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. . Folkhögskolan, U. . Skador i arbetet, A. . Lokala trafikföreskrifter rn. m. K . Den militära underrättelsetiänsten. Fo. . Kultur ät alla. U. . Tralikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K. . Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtids» utredning. Fi. . Produktansvar l. Ersättning för Iäkuinedelsskada. Ju. . internationellt patentsamarbete Il. H. . internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. H. . Bostadsverket, Samordningdecentralisering. B. . Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. Fi. . Vattenkraft och miljö 3. B.

Ka,... . _

2 5 Aut”. 3

r

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. 1. Deltidsanställdas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar l. Ersättning för läkemedelsskada. [23]

Försvarsdepartementet Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Utbildning I förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underrättelsetjänsten. [19]

Kommunikationsdepartementet Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar. [8] Lokala trafikföreskrifter. [18] Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. [21]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning ll. [11] Företagens uppgiftslämnande. [12] Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975 års långtidsutrednlng. 1. Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 árs Iångtidsutredning. [22] 2. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års Iángtidsutredning. [27]

Utbildningsdepartementet Skolans ekonomi. [10] Károbligatorium? [14] Folkhögskolan. [16] Kultur åt alla. [20]

Handelsdepartementet Patentpolicykommittén. l. Internationellt patentsamarbete ll. [24] 2. internationellt patentsamarbete Il. Bilagor. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag, [2] 3. Rapport i psykosociala frågor. [3] 4. Internationella konventioner inom arbetarskvddet. [4] Skador i arbetet. [17]

Bostadsdepartementet Bostadsverket. Samordning-decentralisering. [26] Vattenkraft och miljö 3. [28]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

. Nordiske naturgasudredninger . Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern . Adult Education . Nordisk samarbeide om energisparing i byggsektoren

ommwømawu_

. Norden och fackpressen ILO og kvinner i arbeidslivet . Aikuiskasvatus Pohjoismaissa , Cooperation Agreements between the Nordic Countries . Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation _. . Nordisk konvention om gränskommunalt samarbete

Vettasjärvi lÄngesân, Kalix älv) Linafallet (Linaälven, Kalix älv)

l l

Korpforsen (Råne älv) Mjödvattnt (Bure älv)

Vattenkraft och 3

m|l|0

är slutbetänkandet från utredningen röran- först SOU 1974:22 Vattenkraft och milj de vattenkraftutbyggnad i norra Norrland. av utredningen rörande vattenkraftutbyg Tidigare har utredningen publicerat läges- nader i södra Norrland och norra Svealan rapporten (Ds B 1974:4) Vattenkraft och den s k sehlstedtska utredningen. Dess vi

miljö 2. tigaste slutsatser refereras i denna bok, so

Utredningen skall ses främst som ett un- således avser en samlad översiktli

attvge

derlag för beslut i den fysiska riksplane- bild av förutsättningarna för en fortsatt u ringen. l detta sammanhang publicerades byggnad av vattenkraften i Sverige.

ISBN 91-38-02863

LiberFörlag ISSN O375-25OX

Allmänna Förlaget

\. v* L.) g o

Karta A till , Vattenkraft och miliö 3. [gjé 378,-.

Vattenkraftanläggningar

Den svenska elkraftförsörjningen är uppbyggd på ett samspel mellan olika kraftslag - vattenkraft, oljekraft, kärnkraft, gasturbiner 0 s v. Vattenkraftverken svarar för både baskraft- och toppkraftproduktion.

Befintliga Vattenkraftanläggningar inkluderar sådana som fått tillstånd enligt vattenlagen, även om de inte tagits i drift. Mindre anläggningar än 1 MW har inte redovisatsÅ I storleksklassen 0,1-0,99 MW finns över 500 anläggningar, som dock svarar för endast omkring en hundradel av produktionen i de drygt 400 anläggningar som är på minst 1 MW. När det gäller sjöregleringar för kraftändamål har ingen nedre storleksgräns tillämpats. Bilden är sannolikt ändå inte fullständig, då antalet reglerade småsjöar är mycket stort. Det finns också många sjöar som reglerats för annat än kraftändamål. Källor för redovisningen är CDL:s kraftstationsregister, betänkandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö, kartläggningen för

planverkets fjällprojekt, civildepartementets kartläggning för rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten samt kraftföretagens redovisningar till utredningen inför detta betänkande.

Utbyggnadsmöjligheter omfattar sådana som anmälts till någon av utredningarna om vattenkraftutbyggnad i södra Norrland och norra Svealand resp. i norra Norrlánd. Därutöver finns vissa utbyggnads- \_ fix, möjligheter i vattendrag utanför utredningsområdena. Dessa har Cl \:E. \,/*t,{“-xi*\_7§ inte redovisats på kartan. z, h \ .År Vattenkraftanläggningar i norra Norrland redovisas i skala 1:1 miljon på separatkarta B. Vattenkraften i södra Norrland och norra l, Svealand redovisas i skala 1:1 miljon på separatkartorna till betän- l kandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö.

7\ \ g, \g 4: » 2a KW »ck l

,12 ALTERÅN l: PITEÅLVEN

ll L/LLPIIEÅLVEN

15;man -.

lá .IÅVREÅ/ll 23

I _, 721211

7 “i

ba: .sn-rundan J BOTTENVIKEN 21 BUREÅLVEN g MKV 22 \

an,... NORRA KVARKL-N JOOREÅLVEN

.12 LOGDEÅLVEN

.11 NUSUMÅN

.u 5117511 VIN

- HARSPRÃNGET

x PETÄJÄSKOS

g. .*\ Star* i .ss alarm , 7 40IIVDALSÅL VEN f

u SELÅNGERSÅN

42LJUNGAN

. R nmmmasnuu kr! älg/á

.›.

7777).?? BOTVTENHAVET

77H7UDKSVAL Q .k = l å ÅMDELÅNGERSÅN :i . - 45 onlneuu w \ ,

a;

c EI ;MN 7 7 i 47 NonkAuAN u. 48 LJusNAN (T l 49SKÅRJÅN l

50 HAMRÅIVGEÅN

51l 75:15:04”

62 Gina STOCKHOLM

5.1 DALÅLVEN

54YÅMNARÅN

RING- HALS

HELSING BOR

Högspänningsnätet inom Nordel-systemet

(generaliserad redovisning)

Beslutade och planerade utbyggnader till och med driftåret 1980/81 10:5 - . g _ Vattenkraftverk gg g g g 7 g _vumnêhwñnsrnau g i v - ° ”””°2^ . i . y ,. = , g g g g g ggr g g _ f g g A_

g ggg Värmgekraftverk

r ,l - . »massan

ggggggggggg g g g: g g g g _gl _. g g ga ggg g- g_ gg gg g _ s g g g g g g O Transformator- eller kopplingsstation

- k - W - 1 -x g , , 400 kV ledning

V/“N

l 275 kV ledning

09 220 kV ledning DC Likströmsledning .

0_--Q Samkörningsförbindelse för lägrespänning än 220 k_\/

( ) Temporär driftspänning

:u mxoiluasAn -. nu l ?A-O I drift 1975 Klum;

57virrvarr-Alena z

:man l --A-O Beslutade utbyggnader av soøsnxaplndsln 7

----7AEl0 Planerade men ännu ej beslutade utbyggnader

l \ »

:__\gg<§glx g

**:l›.*_.“”1;§\?»

n gorouøssmauusu f, g(›x\ 1_X,_.___.? i Jag * i . - . / l .- n x - nunsmøuusn l osv i j ,7 ., I _.7 m g

Befintliga vattenkraftanläggningar \

(inkl. beslutade utbyggnader)

0 1-9,9 MW

e* i 10-99,9 MW O i g 100 MW eller större

W/

Q

21a/ ,amma J 413535 Regleringsmagasin

g 6300

å JNI/Kuøallcxsw

ö:

gr

7 Utbyggnadsmöjligheter

co

, , _ i g mindre än 10 MW g g

K

K/A g gwmgm g g 4 g g g. .g g _L .n

04 n i i i l i l

l ligfa°fli”fl*f“... o 10 99.9 Mw

7 “w g n 100 MW eller större Ö O Q O Alternativa möjligheter i 7 ø

Ä Q Tillbyggnad av befintligt kraftverk

-------- Tunnel

.saga Regleringsmagasin

um um man Gräns för utredningsområdet

----------- --- Vattendelarehuvudflöde

7 ------------- --- biflöde

-kunzmuua

H-*lhllt- 1 zøsxsutrrzlu/:N Namn på huvudflöde * o Bifurkation

l Riksgräns g \

g 777 7 7 7 77 i 7l T , i i ; Skala 1:2 milj. z ;_ 0 50 100 i; V; g _ 13 - › -l » l 58 å . 3 “Fl 5(5) WH) BW 9(4) O(K) HL) ”V” w” LiberKanor Stockholm 5 052194975

2(C)

Karta B till , Vattenkraft och miljö 3.

i norra Norrland

Vattenkraftutbyggnad

Befintliga vattenkraftanläggningar inkluderar sådana som fått till-

stånd enligt vattenlagen, även om de inte tagits i drift. Mindre an-

läggningar än l MW har inte redovisats. Källor till redovisningen

anges på karta A.

v * Ä « n _ ,a Utbyggnadsmöjligheter omfattar sådana projekt som av kraftindu- i _ l * i F

strin bedömts som ekonomiskt utbyggnadsvärda inom överskådlig g ° i Iuâq§“

tid. Tekniskt möjliga utbyggnader är betydligt fler. I några fall har

utbyggnadsmöjligheterna i en älvsträcka inte närmare preciserats

geografiskt. De anges då endast med namn. I andra fall har flera

alternativa möjligheter angetts. Halvfylld symbol på kartan anger

ett alternativ som utesluter utbyggnad av alternativ som markerats

med den omvända symbolen.

Vissa riksdagsbeslut som innebär restriktioner mot vattenkraftut-

byggnad redovisas på kartan. Nationalpark skall enligt naturvårds-

lagen bevaras i sitt ursprungliga skick eller väsentligen oförändrad.

Vattenkraftutbyggnad i nationalpark får därför ske endast om riks-

dagen beslutar godkänna intrånget.

Riksdagsbeslutet 1972 om hushållningen med mark och vatten om-

fattade bla riktlinjer för planeringen av vissa väglösa områden i

fjällvärlden, som skulle undantas från all tyngre exploatering, bla

vägdragning och vattenkraftutbyggnad. Planverket och naturvårds-

verket har i samråd med bla länsstyrelser och kommuner gjort den

preliminära avgränsning av områdena som visas på kartan. Stats- ” eller till de “maktema har ännu inte tagit ställning till avgränsningen

närmare riktlinjer för ornrådenas användning som skall gälla.

Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare de fyra outbyggda huvudälvar-

na Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven bevaras outbygg-

da. Av dessa ingår endast Kalix älv i utredningens uppdrag. Även

outbyggda källflöden till de utbyggda huvudälvarna i norra Norrland

skulle enligt samma beslut bevaras outbyggda. Avgränsningen av

dessa har dock inte redovisats på kartan.

Befintliga vattenkraftanläggningar

(inkl. beslutade utbyggnader)

1_9,9 MW

- › ö 10-99,9MW z l x i_ ,g .- _\ - * * . . , r- 100 MW eller större _- _ _ i -_

O

r KF* w

. PORJUS 294 Kraftstationsnamn med effekt i MW l

t T w I u .fe m5 L.

_ - › ___----- Tunne| g .e\\ - Å. N e 60 .

f*\

.- Regleringsmagasin med amplitud I m

Utbyggnadsmöiligheter

O mindre än 10 MW

. 10-99,9 MW

100 MW eller större

0 e

Alternativa möjligheter

FJÄLLNÄS 65 Arbetsnamn med beräknad effekt i MW

MOÄLVEN Namn utan siffra och symbol avser utbyggnadsmöjlig-

het som inte geografiskt preciserats

o

Tillbyggnad av befintligt kraftverk

LETSI 450 740 Kraftstationsnamn med effekt före och efter tillbyggnad

- _ - _ _ --u- Tunne]

Regleringsmagasin

U. Kikkejaur 6 Namn på regleringsmagasin med amplitud i m

”r “ \ i i I \ .« ., W. _ _ _ _. . _ r unn u- Nationalparker .r \ _ \ l i . \ 9 L arm . ^ - -« - F k E « i fjällvärlden. Preliminär V, .

U

Väglösa områden avgränsning \\”\Å . - . N \ i \_ \ . .

Huvudälvar som enligt riksdagsbeslut undantagits K i i Å . \ u* avxi/ø/:eu

i v “ r . › » l _ l u AI. Id l - ., . . V _ _ _ V I_ _ från vattenkraftutbyggnad j “ i 7 V i .

2 › i . -J-. . x .“§

m7

gå ._ _ . , _ . ^^3 _

Gräns för utredningsområdet -4

Vattendelare, huvudflöde , . _ _ _ _ _ 7 V, z _ i r 7 4 i i e e v i i . . biflöde : _ _ g ° - e “ * 9 LULEÄLVEN j i _ . . V , _V . 10 _/ Namn på huvudflöde , _ n › » - . i . . o . 1 _ _ . _ _ g ._ \\

Bifurkation .h i v i 11

\°: - - k p 4-c-»++o4›o i . \ n. 50. v \\\ \.\_\“ _ . _ - p v . . i 4. h , ; - _ 9,; ansgrans i i I

I _ : Po | 1\7.° \\

Q

Kommungräns _ . N _ i _ . . i i - - i* » - \ a , « _ .

SOLLEFTEÅ Kommuncentrum _ _ ” “ _ ;ü3{éR|

i g g . , vs MOSKOSEL Annan ort med minst 500 invånare _ w i _ \ _ _ _

Väg l . . . , 4 i _ t? i i - . .

v97:

1 . “. . y _ 4 I. då _ Skala 1:1 milj. _ j j _ .g

l? ZP 3.° “P

LiberKartor Stockholm 5 052194 97a

_ \ , y_ _ _ . _ ä ” u i u _ . . _ _ wiGüñixa :garden . _ , _ _ y __ ayanljärden

”k-ç. “ I, - . l

i . ._ V . _ y “ _ -BALTERSUNDFT i R- “ ° .w . u - . * r .. _r .› .A U _ 9LULEÅLVEN n 5 H

5.1 E: 10 ALÅN

i i U _ l i 4. i H i

. g :i h.

l

v .

3 - . . \ I . ,ç

i - e - « . v. l \ . Lo - - .. i . j \ e; ›

:--:.r å, _ , g _ . i . \ , \___ V \ _ . \ -072 ALTERÅN

V \_\_ SKÖLMFR _azwâ l . . . xx_ \-_^_ .- ä_ * --g 4 Km d a ;är en

va _ _A j

t “

h

_ . . .\ . , ,ri T , : . pnE-ÄLVEN

i”

-aJi l . . x i 4 \ tyg

14 lY/LLPITEÄLVEN

a \ a n i . _ \\ \ __ i n i v \ - I . . x . . .. i V . _ 15 ROKÅN

4/

.

Är

p; _ I

16 JÄ VREÅN

17 ÅBYÄLVEN

78 B YSKEÄL VEN

_79 KÅGEÄLVEN

slBOTTENVl

.\ v VEN

\ “ut

snron

24 R/ CKLEÅN

25 DALKARLSÅN

x

V 25 SÄVARÅN 5 . . 0 z __ _11-:3 5x,

* - = r I _ , - \ . JAKQB A

a

_ .| ___ .y .Västra 9. r

. u n. ›

\ t

- . . Kvnrken I \\ g \ * v . _-_, V v “ VT), 4. .l 4. _ 27 TAVELÅN _ .

*y

,04,5 _ 5 l

1 Vâs{rgan - .i * . n \ _

i k j Å \ l - 28 UMEÄLVEN \

* a G9- N

y I _ Å ,

2- .Qergsr . : . . *

- ( 29 HÖRNEAN \_a › Östra Ki-.trkcu

e

“ X ›

BJÖRN * . - . ,M_QHE..R..A.-.,_KMY.A R_ KVEN

_O_ s n; _ I ,5_ j q . _

.i * , r _ g _ l ,_ _ ao OREALVEN - ”- ›

“âNÃä S.

F . BREDBYNf\ á _ GEFORSEN 10 . L. | A I ABACKA 8 32 LÖGDEÄLVEN MOFOEN

E916 . \›

l

33 _-..

\\\.-\ HUSZMAN

62 * 34 GIDEÄLVEN t_

4A s EFTEÅ 1 .. ._

,g _N_ / . 35 /oavA/v

36 M OÄL VEN

+ 37 NÄTRAÅN . .. A * V . KRA n R

N_ å* ramo ,. . .= ;. 38 ÅNGERMANÄLVEN