Hushållning med mark & vatten, 2 : rapport 1979

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

a

vcmen

DEL ll Bakgrundsbeskrivning 1979:55

@ Statens offentliga utredningar

?så Eg

l 979: 55

w

Bostadsdepartementet

med

hushållning

mark

a

vatten

2 DEL II

Bakgrundsbeskrivning

Rapport 1979 utarbetad inom bostadsdepartementet

lSBN 91 -38-05062-5 ISSN 0375-250X

Omslag Nils A. Peterson Teckningar Jan Alfredson Kartografi bostadsdepartementet Tryck LiberTryck 1979

Innehåll

Naturmiljön

1.1 Energiflöden och ämneskretslopp 1.1.1 Energiñöden ll 1.1.2 Vattnets 11 kretslopp 1.1.3 Vissa ämnens kretslopp 13 1.2 Geologiska förhållanden 18 1.2.1 Berggrunden 18 1.2.2 J ordlagren 21 1.2.3 Markens byggbarhet 21

1.3 Fauna 23 1.4 Våtmarker 27 1.4.1 Olika våtmarkstyper 27 1.4.2 Våtmarkernas 29 användning 1.5 Sötvatten 32 1.5.1 Vattnet i naturen 32 1.5.2 Vattenresurser 34 1.5.3 Anspråk pá vatten 43 1.6 Hav 47 1.6.1 Miljöförhållanden 47 1.6.2 Anspråk från olika intressen 57 1.6.3 Anspråk på olika havsområden 58 1.7 Luftföroreningar 63 1.7.1 Ventilationsklimatet 63 1.7.2 Utsläpp av föroreningar till luft 65 1.8 Försurning av mark och vatten 70 1.8.1 Försurningen och dess orsaker 70 1.8.2 Effekter av försurning 71 1.8.3 områden 72

Försurningskänsliga

Areella 77

näringar

2.1 Inledning 77 2.2 Jordbruk 79 2.2.1 Jordbmksnäringen 79 2.2.2 Jordbrukets användning av mark- och vattenresurser 80 2.2.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till jordbruksproduktion 81 2.2.4 Förhållanden inom jordbruket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning 84 2.3 Skogsbruk 90 2.3.1 Skogsnäringen 90 2.3.2 Skogsbrukets utnyttjande av skogsresurserna 90 2.3.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till skogsproduktion 91 2.3.4 Förhållanden inom skogsbruket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning 92 2.4 Fiske 99 2.4.1 Fiskerinäringen 99 2.4.2 Fiskets användning av mark- och vattenresurserna 99 2.4.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till ñskproduktion 101 2.4.4 Förhållanden inom ñsket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning 105 2.5 Renskötsel 107 2.5.1 Rennäringen 107 2.5.2 Renskötselns användning av mark- och vattenresurserna 108 2.5.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till renskötsel 109

Naturvård, kulturminnesvård och

friluftsliv 113

3.1 Inledning 113 3.2 Naturvård 115 3.2.1 Utgångspunkter 115 3.2.2 Anspråk på vissa naturtyper 116 3.2.3 Genomförandeläget 120

3.3 Kulturminnesvård 122 3.3.1 Utgångspunkter 122 3.3.2 lntresseområden 123 3.3.3 Markanvändnings- och bebyggelseproblem 124 3.3.4 Program för kulturminnesvården 127 3.3.5 Säkerställandeläget 127 3.4 Friluftsliv 130

Fritidsboende och turism 135

4.1 Inledning 135 4.2 Enskild fritidsbebyggelse 137 4.2.1 Omfattning 137 4.2.2 Utvecklingen i olika områden 137 4.2.3 Funktionsomvandling 143 4.2.4 Prisutveckling 144 4.2.5 Avstånd - fritidshus 146 permanentbostad 4.2.6 Tillgång till fritidshus 146 4.3 Stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell och camping 148 4.4 Fysiska förutsättningar för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden 152 4.5 Primära rekreationsområden 155 4.6 Vissa långsiktiga bedömningar 156

Tätorter och infrastruktur 161

5.1 Inledning 161 5.2 Nuläge och utvecklingstendenser 163 5.2.1 Tätorter 163 5.2.2 Vägnätet 165 5.2.3 J ärnvägsnätet 165 5.2.4 Flygplatser 166 5.2.5 Hamnar 166 5.2.6 Anläggningsverksamhet i havet 170 5.2.7 Kraftledningar 170 5.2.8 Rörledningar 171 5.3 Sammanfattning och vissa långsiktiga bedömningar 172

Energi 177

6.1 Inledning 177 6.2 Markbehov för framtida energisystem 177 6.3 Lokaliseringsanspråk och behov av markreservationer 178 6.3.1 Vattenkraft 182 6.3.2 Kondenskraftverk 183 6.3.3 Gasturbinkraftverk 188 6.3.4 Kraftvärmeverk 188 6.3.5 Oljerafñnaderier 190 6.3.6 Förgasningsanläggningar 190

7.2 Förutsättningar för lokalisering av FRP-industri 207 7.2.1 Allmänt 207 7.2.2 Södra Sveriges kuster 208 7.2.3 Norrlandskusten 212 7.2.4 Inlandet 213

Mineralråvaror 217

8.1 Framtida utvinning 217 8.2 Miljöproblem och motstående mark- och vattenanvändningsintressen 219 8.2.1 Prospektering 219 8.2.2 Utvinning och förädling 220 8.3 Mineralråvaror av intresse i den fysiska riksplaneringen 224 8.3.1 J ärnmalm 224 8.3.2 Järnets legeringsmetaller 225

Sulñdmalmer Industrimineral

Återvinning och substitution

Planeringsunderlag

Inledning Hittills framtaget underlag Behov och försörjning Basdata och värderade data Omfattning och innehåll Nya metoder och ny teknik ADB-teknik Fjärranalysteknik Konsekvensbedömningar och landskapsanalys

1 Naturmiljön

l.l Energiflöden och ämneskretslopp 1.2 Geologiska förhållanden 1.3 Fauna 1.4 Våtmarker 1.5 Sötvatten 1.6 Hav 1.7 Luftföroreningar 1.8 Försurning av mark och vatten

1.1 Energiflöden och ämneskretslopp

Organismerna i en avgränsad del av naturen utgör tillsam-

mans med sin omgivning ett ekosystem. Ekosystemen varie-

rar i storlek från t. ex. en liten vattensamling till en skog. Varje ekosystem har ett större eller mindre utbyte av energi och materia med omgivande ekosystem. Olika ekosystem och deras delar binds samman av energijlöden och kretslopp av

materia. Kretsloppen drivs av energiflödet från solen. Vattnet

är en viktig transportöri många ämnens kretslopp. Ett ämnes kretslopp består ofta av flera olika delkretslopp. Omsättvarierar starkt mellan olika delar av krets-

ningshastigheten

loppet. Människan kan på kort tid genomgripande förändra naturmiljön genom att exploatera naturresurser, använda ny teknik, bebygga och genom utsläpp av föroreningar. Passiva förändringar av naturmiljön sker genom att tidigare metoder överges, t.ex. vid jordbruksnedläggningar. Snabba förändringar utgör en stor risk för rubbningar i den ekologiska jämvikten och ekosystemen kan behöva lång tid för att på nytt uppnå jämvikt. Många förändringar i ekosystemen är irreversibla, dvs. det går inte att återställa ekosystemen till tillståndet före förändringen.

Störningar på ett ställe i ett kretslopp får återverkningar på

andra delar av kretsloppet och i många fall även på andra kretslopp. Det är väsentligt i den fysiska planeringen att kunskap finns om vilka effekter olika verksamheter kan ha på kretsloppen liksom hur förutsättningarna för olika verksamheter påverkas av kretsloppen.

E] 9

Några ekologiska begrepp

Anrikning Transporten av materia genom en näringskedja innebär bl.a. att ämnen omformas. Stabila ämnen såsom miljögifterna DDT, PCB och tungmetaller bryts dock ner endast långsamt eller inte alls, varför allt större mängder samlas i organismerna. Ju flera steg en näringskedja omfattar desto större är risken för anrikning till höga koncentrationer (se även tabell l 21).

Biokemisk syre- Biokemisk syreförbrukning är den förbrukning av i vatten löst förbrukning, BS syre som sker vid biologisk nedbrytning av organiska ämnen. Som mått på vattnets halt av organiska föreningar används ofta syreförbrukningen under 7 dygn (B87).

Biotop En biotop är ett område, som utgör levnadsplats för vissa växtoch djurarter. Biotopens egenskaper bestämmer vilka arter som finns där. En näringsfattig sjö är exempelvis biotop för vissa sötvattensorganismer.

Denitriñkation Denitriñkation är en bakteriell nedbrytning av nitrat till kväve eller kväveoxider.

Ekosystem Ett ekosystem är ett stycke natur med de ömsesidiga sambanden mellan organismerna och mellan dem och deras omgivning som utvecklas inom detta område.

Näringskedja En näringskedja består av producenter och konsumenter. De viktigaste producenterna är de gröna växterna. Konsumenterna kan delas in i olika kategorier, växtätare, rovdjur och nedbrytare, beroende på deras plats i näringskedjan. Nedbrytarna bryter ned döda organismer och frigör på så sätt olika närsalter som växterna sedan på nytt kan tillgodogöra sig. De viktigaste nedbrytarna är svampar och bakterier.

Näringsväv I naturen är enkla näringskedjor ovanliga. Sambanden är ofta mer komplicerade genom att en organism kan i flera ingå näringskedjor, som bygger upp större system. Dessa brukar benämnas näringsvävar.

l0 l]

1.1.1 Energiflöden I ekosystemen utnyttjas solenergi dels direkt, dels i form av korttidslagrad energi (biomassa). Naturliga ekosystem tillgodogör sig ofta solens energi minst lika effektivt som människostyrda system såsom jordbruk och skogsbruk. Energin omvandlas i näringskedjorna. Primärt använder växterna solenergin till att bygga upp och underhålla energirika organiska föreningar samtidigt som värme avges till omgivningen. I varje nytt steg i en näringskedja utnyttjas lagrad organisk energi för att bygga upp nytt organiskt material under värmeavgivning. Vid fotosyntesen i näringskedjans första led binds ca 1 °/0 av solenergin i form av biomassa. l efterföljande led i näringskedjan återfinns ca 10 % av energiinnehållet från föregående led. I en under lång tid tämligen konstant miljö kan artrika ekosystem med invecklade näringsvävar och högt specialiserade arter utvecklas. Utsätts ett sådant system för stora variationer i miljöbetingelserna kan antalet arter minska och näringsvävarna bli enklare. Även de enskilda individernas egenskaper kan förändras. Blåmusslan blir exempelvis mind-

re med minskande salhalt från Västerhavet in i Östersjön tills

den når gränsen för sin utbredning. Orsaken är bl.a. att den energi som skulle kunna användas till att underhålla den komplicerade strukturen åtgår till att motstå påverkan från

omgivningen. Människans ökade energianvändning och förskjutningen mot en allt större användning av långtidslagrad energi, t.ex. olja och kol har medfört stora förändringar i ekosystemen.

Energi, som det i naturen har tagit mycket lång tid att lagra

frigörs under kort tid. Ämnen som under lång tid har varit bundna i kol och olja, t.ex. vissa tungmetaller, frigörs och

träder in i kretsloppen. Utnyttjande av energin i biomassa påverkar troligtvis naturmiljön mindre än kol och olja genom i vissa avseenden lägre utsläpp av förorenande ämnen. Utnyttjande av förnybara energikällor som sol, biomassa och vind kan dock medföra betydande påverkan på naturen genom omfattande anspråk på mark och vatten. Det gäller t.ex.

lägen för vindkraftverk och utnyttjande av våtmarker för I| in energiskogsodling.

Figur 1:1. Andelen korttidslagrad respektive lángtidslagrad energi i svensk energiförsörjning 1800-1975. 1.1.2 Vattnets kretslopp Den nederbörd som faller över land övergår i markvatten, korttidslagrad energi

l

grundvatten och avrinning i ett samspel mellan vatten, luft,

Iângtidslagrad energi

mark och vegetation (fig. 1:2). Den nederbörd som inte av-

Källa: Lönnroth M, Johansson T B, Steen dunstar eller avrinner inñltreras i marken och bildar mark- P, Sol eller uran - att välja energiframvatten. En del av detta vatten fångas upp av växtrötter medan tid, sekretariatet för framtidsstudier, 1978. resten sjunker ned och fyller utjordlagrens hålrum och bildar

D l1

Ut2325

I

Nederbörd 325

Avdunstning 150

Flodavrinning 175

Ytvatten Flodavrinning

Figur 1 :2. Vattnets kretslopp. Figuren ger en schematisk bild av den del av det globala vattenkretsloppet som berör Sverige. Värdena som är grova uppskattningar är angivna i km3 per år. Människan påverkar vattenkretsloppet genom sitt utnyttjande av mark och vatten. Förändringar i markanvändningen ändrar fördelningen mellan ytavrinning och grundvattenbildning. Även avdunstningen påverkas av markanvändningen. Genom avledning förändras grundvattenströmmarna och flödet i vattendragen. Människan påverkar också vattnets kvalitet genom markanvändning och genom att utnyttja vattnet som recipient. Källa: Water i Sweden, jordbruksdepartementet, 1977.

12 D

grundvatten. I högre belägna delar av avrinningsområdet

dominerar inströmning av vatten till mark (inströmningsom-

råden). I de lägre delarna dominerar utströmningen av vatten

från mark (utströmningsområden). Under sin väg genom

marken, vattendrag, sjöar och hav transporterar vattnet olika lösta ämnen, vilket ger vattnet en viktig roll i många ämnens kretslopp.

För Vattenförsörjning av samhällen och industri och för

bevattning avleds vatten från sitt naturliga lopp. Huvuddelen

av detta vatten återförs till vattendrag men är då mer eller mindre förorenat av organiskt material, närsalter och olika gifter. Människan kan även störa det naturliga systemet genom anläggningar för t.ex. vattenkraftproduktion. Föränd-

rad markanvändning, som exempelvis medför stora föränd-

ringar i bladverkets form och täthet, markytans struktur samt rotsystemets djup och utveckling, påverkar avrinningen. Vattenföroreningar och förändringar i vattenflödet får ekologiska återverkningar. I extrema fall kan ekosystemen helt slås ut. Även ekosystemen i havet, särskilt de kustnära ekosystemen, påverkas av ingrepp i vattendragen.

1.1.3 Vissa ämnens kretslopp

Ett fyrtiotal grundämnen cirkulerar naturligt i ekosystemen.

Grundämnena kombineras i olika kemiska föreningar som

ständigt byggs upp och bryts ned i naturen. En del av de

kemiska föreningarna består under mycket långa tider, t.ex. när de binds i geologiska formationer och utgör långtidslag-

rade förråd som omsätts långsamt. Andra omsätts och förändras mycket snabbt i ekosystemen. Genom transport med luft, vatten och de levande organismerna sker en

fortlöpande omfördelning av ämnena. Cirkulationen av ämnena består av

flera delkretslopp som griper in i varandra och

därigenom

innefattar komplicerade samband. Växter och djur har utvecklat behov av och tolerans för vissa koncentrationer av skilda ämnen. Det är därför väsentligt att tillförsel av ämnen till och bortförseln från ekosystemen inte väsentligen avviker från de naturliga mängderna. Människan har åstadkommit betydande av

förändringar vissa ämnens kretslopp genom att utnyttja långtidslagrade

förråd av energi och ämnen och genom geografisk omfördel-

ning av olika ämnen. Några av de effekter som följer med

sådana förändringar behandlas närmare i följande redovisning av ett par viktiga ämnens kretslopp.

Svavel De största mängderna svavel i naturen är bundna i olika mineral ijordskorpan. Stora mängder svavel finns vidare löst i havsvatten som sulfat. Mindre mängder finns i växter och

El 13

Nedfall över hav 86

Bakterier, havsskum 96

Gruvdrift

Fossila bränslen

Flodtransport 135

Figur 1:3. Svavlets kretslopp. Figuren ger en schematisk bild av det globala svavelkretsloppet. Värdena som är grova uppskattningar är angivna i miljoner ton svavel per år. Genom mänsklig verksamhet har svavelomsättningen ökat starkt. Ökade mängder svavel tillförs naturmiljön främst genom förbränning av olja och kol, ökad vittring samt handelsgödsel och gruvdrift. Människans påverkan av svavelkretsloppet skapar bl.a. i Skandinavien problem genom försurning av mark och vatten i känsliga områden. I tätorter pâverkas luftkvaliteten negativt av svaveldioxidutsläpp. Källa: Kretslopp, naturvetenskapliga forskningsrádets årsbok 1976/77.

14 El

för vilka svavel är väsentligt för bl.a. uppbyggnad av djur, En relativt sett liten del återfinns i atmosfären. äggviteämnen.

Sett i globalt perspektiv består de största naturliga svavel-

av föreningar som frigörs ur marken och med transporterna vattendragen förs till havet för att med tiden deponeras i olika sediment. Svavlets kretslopp har förändrats kraftigt genom olika mänskliga aktiviteter. Troligen omsätts mer svavel i atmosfären till följd av mänsklig verksamhet än vad som härrör från naturliga Stora mängder svaveldioxid frigörs bl.a. processer. förbränning av fossila bränslen och vid olika indugenom striella Utsläppen till atmosfären av svaveldioxid processer.

från eldning av kol och olja har globalt sett ökat med ungefär

4 °/0 per år under de senaste hundra åren. För närvarande beräknas utsläppen till ca 70 miljoner ton svavel per år i hela världen. I atmosfären bildar svaveldioxiden svavelsyra som bl.a. genom nederbörden återförs till land- och vattenområden. Svavel i form av sulfater i havsvattnet omvandlas i sedimenten bakteriers medverkan till svavelväte, som är genom starkt giftigt. I bl.a. grunda och gyttjiga havsvikar sker ofta en intensiv bildning av svavelväte. Svavelväte och andra svavelhaltiga gaser uppstår också vid nedbrytning av döda växter och djur. Problemet med svavelvätebildning, bl.a. som en följd av mänskliga aktiviteter, behandlas närmare i avsnitt 1.6. av inträffade i svav- De negativa effekterna förändringar lets kretslopp har främst visat sig som försurning av sjöar och vattendrag. Försurningen medför bl.a. att livsbetingelserna

för vattenlevande organismer försämras eller försvinner.

Försurningsproblem har börjat uppmärksammats i global

skala men är främst kända från Skandinavien. Genom snabb spridning i atmosfären drabbas även områden på långt avstånd från platser där huvuddelen av utsläppen sker. Försurningen av mark och i vatten behandlas närmare i avsnitt 1.8 och i rapportens del I, kap. 12. Även effekter på andra ämnens kretslopp till följd av svavelutsläpp medför betydande påverkan i naturen. Genom försurningen sker bl.a. en fastläggning av fosfor i sjöarnas bottnar, vilket innebär att ett viktigt näringsämne blir mindre

tillgängligt för växternas produktion. Samtidigt sker en snab-

bare utlösning än normalt av många andra ämnen, bl.a. flera tungmetaller.

Kväve

Växterna tillgodogör sig kväve i form av nitrat och ammo-

nium som har betydelse för uppbyggnaden av bl.a. äggvite-

El 15

Biologisk bindning av kväve 140

Denitrifikation Nedfall 25-30 100 - 160

Oinsattning i -=-\\ Iandekosystem 2 000

Nedfall 5- 30 Förbränning 30-60

Denitrifikation 30- 180

Biologisk bindning av kväve 30- 130

edimentation

Omsättning i marina ekosystem 4 000

Flodtransport 10-25 Handelsgödsel 40

Figur 1:4. Kvävets kretslopp.

Figuren ger en schematisk bild av det globala kvävekretsloppet. Värdena som är grova uppskattningar äro angivna i miljoner ton per år. Genom mänsklig verksamhet har kväveomsättningen ökat. Kväve tillförs naturmiljön dels genom industriellt framställd handelsgödsel, dels genom kväveföreningar från förbränning. Människans påverkan på kvävekretsloppet skapar problem bl.a. i form av igenväxning av sjöar, försurning av mark och vatten. uppkomsten av syrefria havsbottnar, förgiftning av grundvatten och försämring av Iuftkvaliteten i tätorterna.

Källa: Bearbetning av Bolin B, Arrhenius E, Nitrogen - An Essential Life Factor and a Growing Environmental Hazard, Ambio nr 2-3, 1977

16 D

ämnen. Vid bakteriers och svampars nedbrytning av organiskt material frigörs nitrat och ammonium, som

därigenom på nytt blir tillgängliga för växterna. Vissa växter, bl.a. olika

ärtväxter, samverkar med bakterier till att binda luftens kväve, kvävefixering. I syrefattiga miljöer sker en motsatt process dvs. det bundna kvävet återgår till atmosfären som fritt kväve, denitrifikation. Trots att luften till 79 % består av kväve råder i många miljöer knapphet på för organismerna användbara kväveför-

eningar. Genom tillförsel av lättillgängligt kväve kan en be-

tydande ökning av skördarna erhållas. I jordbruket tillförs

åkermarkerna stora mängder kvävegödsel. En stor del av

denna utlakas till andra miljöer. Till de problem som har uppmärksammats hör stigande nitrathalter i grundvatten främst inom områden med sandjordar och ökad tillväxt i de grunda havsvikar, sjöar och vattendrag som mottar det utla-

kade kvävet. Problemen med kvävegödsling behandlas när-

mare i rapportens del l, kap. 12. Även andra verksamheter än jordbruket påverkar kvävets

kretslopp. Förbränning vid höga temperaturer ger utsläpp av

kväveoxider som likt svaveldioxiden ger upphov till sur ne-

derbörd. Av de försurande ämnena beräknas ungefär en tredjedel härröra från kväveföreningar. En stor källa för utsläpp av kväveoxider är biltrafiken. Vissa kväveföreningar inverkar troligen menligt på det luftlager som skyddar jorden mot

alltför intensiv ultraviolett strålning.

Fosfor

Till skillnad från svavel och kväve förekommer fosfor inte i gasform. Detta innebär att fosfor inte sprids med luft i någon

större utsträckning, utan har ett kretslopp som liknar metal-

lernas. Fosfor är nödvändigt för de levande organismerna, bl.a. för transport av energi i cellerna och för överföring av

ärftliga egenskaper. I de flesta land- och sötvattenekosystemen är fosfor en begränsande faktor för organismernas tillväxt Genom erosion frigörs fosfater ur fosforhaltiga bergarter

och fosfatavlagringar. Frigjorda fosfater transporteras med

vattnet i löst tillstånd. Växternas rötter tar upp fosfat och fosforn kan via växtätare och rovdjur vandra vidare genom näringskedjan. När döda organismer bryts ned av mikroorganismer frigörs fosfor åter i form av fosfat.

De mänskliga ingreppen i fosforns kretslopp sker främst i

form av avloppsutsläpp från kommuner och industrier samt

ökad fosfatanvändning i jordbruket. Denna tillförsel av fos-

for till andra miljöer, kan medföra övergödsling av sjöar och

vattendrag och därmed bl.a. igenväxning och syrebrist (jmf.

SOU l979z55 E] l7

del I, kap. 12). Omfattande insatser för att rena avloppsvatten Tabell 1:1. Anrikning av PCB i en näringskedja från Östersjön. från fosfor har genomförts.

mg PCB per Miljögifter kg kroppsfett För tungmetaller (t.ex. kvicksilver, kadium och bly) och svår-

Tungmetallerna är av mycket varierande betydelse för organismerna. Det stora flertalet har giftverkan redan vid låga Källa: Diagnos Östersjön, statens naturkoncentrationer. Förekomsten är ofta stor i olika vârdsverk, 1978. bergarter men då de flesta tungmetaller är hårt bundna är de naturligt cirkulerande mängderna i ekosystemen oftast mycket små. Genom utvinning och förädling av malmer och mineral har betydande mängder tungmetaller kommit i omlopp. Även fossila bränslen innehåller stora mängder av vissa tungmetaller som frigörs vid förbränning. Ökad markvittring till följd av försurning av mark och vatten medför också att tungmetaller frigörs. Tungmetaller som tas upp av en organism kan inte utsöndras i tillräcklig utsträckning varför en successiv lagring sker. Ju högre upp i näringskedjan en organism återfinns desto större är riskerna för att detta leder till anrikning i skadliga koncentrationer. Likartade problem finns med svårnedbrytbara ämnen, såsom klorerade kolväten, av vilka särskilt DDT och PCB har uppmärksammats på grund av stark giftverkan. För exempelvis havsörn och säl har de höga halterna av dessa ämnen lett till att djurens fortplantning har blivit störd.

Problemen med miljögifter behandlas även i dell, kap. 12.

1.2 Geologiska förhållanden

1.2.1 Berggrunden

Berggrunden är den naturliga förutsättningen för bildandet

av jordlager och landskapets ytformer. Berggrunden är av

intresse i den fysiska riksplaneringen främst som lokalise-

ringsfaktor för större byggnader och anläggningar ovan och

under mark samt för utvinning av malm och industrimineral

och grundvatten. I framtiden kan berggrunden fä betydelse

för bl.a. energilagring och utvinning av geotermisk energi. De

berggrundsgeologiska faktorer som det är väsentligt att ta

hänsyn till i den fysiska riksplaneringen är berggrundsregionerna, förekomsten av större störningszoner i berggrunden

(t.ex. förkastnings- och förskiffringszoner) samt bergarternas

egenskaper. Den svenska berggrunden kan översiktligt delas in i hårda, kristallina bergarter (s.k. urberg) och sedimentära bergarter.

18 El SOU [979255

Figur 1:5. Berggrundsregioner i Sverige. Figur 1:6. Förskiffringszoner och större förkastningar. bergarter

;fjällkedjans

Z förskiffringszon sedimentära bergarter

_yngre

större förkastning, nedförkastad sida anges med taggar

|:|urberg

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, Sveri» spricklinje ges geologiska undersökning, 1979. Den svenska kustens läge i Bottniska viken är präglad av förkastningar med den största vertikala förskjutningen i Nordingråområdet. Åven den uppländska kusten längs Ålands hav följs delvis av en förkastning med stora vertikala förskjutningar. De stora förkastningarna i Kattegatt och i södra Östersjön markerar gränsen för den s.k. Fennoskandiska urbergsskölden. lnne i landet finns de största förkastningarna i anslutning till Vänern, Vättern, Mälardalen och i Skåne. Den gren av förskiffringszonen som sträcker sig ut i Hanöbukten är den troliga försättningen på den s.k. Oberrhein- Altmarkzonen i Centraleuropa. Denna zon är bl.a. av intresse för prospektering av geotermisk energi. Källa: Havet - Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, underlag för fortsatt fysisk riksplanering, 1978:7. Magnusson N, Lundqvist G, Granlund E, Sveriges geologi, Stockholm, 1963.

D 19

Figur 1:7. Jordartskarta över Sverige.

Kartan visar huvuddragen i jordarternas fördelning (utom isälvsmaterial och torv). Under högsta kustlinjen (HK) förekommer alla större sedimentjordsområden. Enstaka mindre områden kan dock förekomma ovan HK. Under HK kan m0ränen vara bearbetad av havets bränningar (svallad) och det finkorniga materialet ofta bortspolat eller omlagrat. Havets bearbetning av terrängen anses också vara en väsentlig orsak till de stora områden med kalt berg som markerats i vissa kustomrâden.

morän (i huvudsak) |:] moränlera -

mjäla, _

_Ierm finmo sedu-

ment sand, grovmo och jmda

i:)

älvsediment

kalt berg, delvis med tunt morän- täcke, i fjällen kalfjäll

högsta kustlinjen (HK)

g

Källa: Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75.

20 C]

l urberget dominerar bergartstyperna gnejs och granit, som

kan utnyttjas för underjordsanläggningar och som råvara för

bl.a. stenindustrin. Det gäller också bergarterna porfyr, kvartsit och diabas. Som framgår av kap. 9 i rapportens dell återfinns merparten av de kända svenska malmerna i urberget. Vissa sedimentära bergarter, t.ex. sandsten och kalksten

har intresse som råvaror för cement- och byggnadsindustrin. På grund av att anläggningskostnaderna vanligtvis blir höga

utnyttjas den sedimentära berggrunden endast i undantags-

fall för underjordsanläggningar.

Grundvatten kan i urberget utvinnas ur sprickor som förekommer i varierande omfattning. Större mängder grundvatten kan endast erhållas ur sprick- och krosszoner, som också

utgör potentiella spridningsvägar för vattenburna förore-

ningar. Grundvattnet i de sedimentära bergarterna förekommer både i sprickor och i porer i berget.

1.2.2 Jordlagren

Stora delar av berggrunden täcks av fasta och lösa avlagring-

ar i form av t.ex. morän, grovsediment (grus och sand) och

fmsediment (ler- och siltjordar). Dessa avlagringar bildades under eller efter istiden och av klimatiska betingelser föränd-

ras de fortlöpande genom bl.a. tjäle, erosion, sedimentation,

uttorkning och urlakning. Utbredningen i stort av olika jordarter mest

framgår av fig. l :7. De för biologisk produktion

är framför allt kalkrika leror.

lämpade jordarterna

Genom landhöjningen, som fortfarande pågår i huvuddelen av reser landet ur havet. Landhöjningen med-

Sverige, sig

av farleder och hamnar -

för bl.a. en märkbar uppgrundning

särskilt utmed Norrlandskusten - samt en viss sänkning av

Landhöjningen är störst vid Ångerman-

grundvattennivån.

lands kust där den uppgår till närmare 100 cm per hundra år. I Stockholmstrakten är den ca 40 cm under lika lång tid. I Skåne sker en mindre landsänkning. Under högsta kustlinjen - dvs. på tidigare havsbotten - är fmsedimentjordar vanliga,

bl.a. de lerjordar som finns på de högproduktiva jordbruks-

slätterna. Ovanför den högsta kustlinjen utgörs jordarna ofta av torvmarker eller steniga, föga bördiga moräner.

1.2.3 Markens byggbarhet Vid byggande av anläggningar i berg, t.ex. tunnlar och bergrum, att byggbarheten är störst i sprickfattigt gäller generellt

urberg. Även om det finns tekniska möjligheter att bygga i

praktiskt taget alla typer av berggrund, så påverkar bergtyp

och bergkvalitet kraftigt såväl kostnaderna och säkerheten. Sedimentberggrund är vanligen ogynnsam att bygga i. Ris-

ken är där stor för stabilitets- och grundvattenproblem. I

SOU [979255 D 2l

sedimentberggrund är det också vanligt att egenskaper som berör stabilitets- och grundvattenförhållanden, varierar både

kraftigt och snabbt.

I urberget varierar både intensiteten och karaktären av den

naturliga uppsprickningen kraftigt, eftersom både hållfasthe-

ten och påkänningarna varierat i tid och rum. Därför varierar också byggbarheten från område till område. Lokalt kan t.ex. problem uppkomma vid smärre kross- och sprickzoner. Inom

regionala förskiffrings- och förkastningszoner är berget inom

en bred, lång zon särskilt dåligt. Exempel på sådana zoner är den flera mil breda förskiffringszon som löper från Romeleå-

sen till Hjo vid Vättern och den kraftiga förkastningszonen

vid Vätterns östra strand. Av de fasta och lösa avlagringarna har morän, grus- och

sandavlagringar vanligen god bärförmåga. Fasta, starkt kon-

soliderade leror och siltjordar anses ha en medelgod bärförmåga. Mark med låg eller dålig bärförmåga finns i områden med lösa leror eller organiska jordar av typ torv, dy och gyttja.

Jordskred år relativt vanliga i svensk lerterräng. I genom-

snitt inträffar ett skred omfattande mer än l hektar vartannat Figur 1:8. Skred inom Ierområden.

eller vart tredje år. Dalgångar med lutande lerterräng är

exempel på områden där skred kan inträffa under vissa för- Kartan visar registrerade skred inom områden med Ierjordar. Riskerna för skred utsättningar. Inom stora områden i Västsverige och på flera varierar starkt mellan olika områden be- _ ställen längs ostkusten förekommer sådana lerområden där roende på Ierans sammansättning, topografi m.m. riskerna för skred synes vara stora (se fig. l :8). Genom av marken inom skredfarli-

olämpligt utnyttjande im

ga områden, kan skredens antal och bli större än - ras har förekommit

omfattning vad som är naturligt. Samhällets direkta kostnader med an-

Källa: Sveriges geotekniska institut.

ledning av skred som har inträffat under de senaste 30 åren Atlas över Sverige.

har uppskattats till i genomsnitt l0 miljoner kronor per år. Statens institut har i juni geotekniska 1978 fått regeringens uppdrag att utföra en översiktlig kartering av områden i landet där risk för skred kan föreligga. Uppdraget skall vara slutfört senast år 1983. Sättningar i marken är vanliga och samhället orsakas även till följd härav skador och stora kostnader. De vanligaste orsakerna till sättningar är belastning genom

bebyggelse,

upplag m.m. och ändring av grundvattenståndet. Sättningsegenskaperna för olika material varierar inom vida gränser. Sättningar i morän, grus och sand blir oftast begränsade. Stora och långvariga sättningar är däremot vanliga vid belastning av lösa leror och organisk jord. Grundvattennivån har särskild betydelse för sättningar i lerterräng. Byggande av tunnlar och bergrum kan sänka grundvattennivån på långt avstånd från anläggningen och därigenom indirekt orsaka sättningar och därmed skador på bebyggelse.

22 E] SOU 1079755

Tabell 1:2. Hotade ryggradsdjur exklusi- De områden i Sverige där det i ett översiktligt perspektiv ve fiskar. finns särskilt stor risk för sättningar är de västsvenska lerom-

l enlighet med ett system utarbetat rådena och Mälardalen med Storstockholmsregionen. Vid en av Internationella Naturvårdsunionen genomgång av 3 000 hus i Stockholm byggda under åren (IUCN) har de hotade svenska ryggradsdjuren indelats i olika kategorier: förs- 1920-1950 befanns inte mindre än ca 500 ha betydande sättvunna arter, akut hotade arter, sårbara arter och sällsynta arter. l tabellen har ningsskador. Problemet med sättningar är av särskilt intresse endast hotkategorierna akut hotade ar- i den kommunala planeringen, exempelvis när det gäller val ter och sårbara arter medtagits. Fiskar

av utbyggnadsriktning för tätorter.

ingår inte i redovisningen då motsvarande indelning för denna djurgrupp för närvarande saknas.

Akut hotade Sårbara 1.3 Fauna arter arter

i den ekologiska är att slå Bechsteins fladder- Igelkott En viktig utgångspunkt grundsynen mus Hasselmus i naturen. vakt om mångformigheten En djurarts fortbestånd Fjällräv Utter Järv Knubbsäl kräver att antalet invidivider är tämligen stort och att arvs- Fjällgås Vikare variamassan är tillräckligt omfattande för att tillåta naturlig Havsörn Gråsäl Storskarv tion inom arten och hindra t.ex. inavel. Variation inom arten Pilgrimsfalk Svartbent Sädgås gör den som helhet mer motståndskraftig mot störningar. strandpipare Glada

Svarttärna Ängshök Faunan i landet utgörs av några hundra arter ryggradsdjur

Tornuggla Kungsörn arter och några tiotusental ryggradslösa djur. Var och en av Gråspett Jaktfalk Kornknarr de vilda djurarterna fyller en specifik funktion i ekosystemen. Mellanspett Vitryggig Kärrsnäppa (sydl.) Mångfalden av arter är väsentlig för ekosystemens funktion hackspett Dubbelbeckasin Småtärna och långsiktiga fortbestånd. Det är vidare i ett internationellt Lökgroda Grönfläckig padda Berguv angeläget att bevara lämpliga miljöer för vissa

perspektiv

Lövgroda Lappuggla Nattskärra djurarter, t.ex. rastlokaler för flyttfåglar som passerar Sveri-

Trädlärka ge. Kornsparv

En del av faunan utgör en ekonomiskt betydelsefull natur-

Sandödla

Hasselsnok och

resurs. Jakt och fiske har stor betydelse för rekreation Lángbensgroda naturupplevelse men ger också ett inte oväsentligt livsme-

delstillskott. Älgjakt dag större avkastning än ren- och

Källa: Ahlén, l, Faunavârd, skogshögsko- ger i lan och naturvârdsverket, 1977. fårskötsel tillsammans.

Faunan har alltid varit stadd i förändring. Invandring av

nya djurarter förekommer. Förändringar som innebär risk

för att vissa djurarter försvinner är dock mera omfattande.

Under 1900-talet har av ryggradsdjuren 9 arter försvunnit,

bl.a. vit stork och klockgroda. 15 arter är akut hotade och 24

är sårbara. 23 arter är så sällsynta att små miljöförändringar

kan innebära ett hot, mot deras fortbestånd. Vidare förefaller

ett fyrtiotal arter vara beroende av speciella hänsynstaganden

för att inte försvinna från delar av landet De flesta under

modern tid kända förändringarna i faunan kan hänföras till

sådana miljöförändringar som människans nyttjande av

mark och vatten resulterat i.

Bevarande av många arter i faunan och åtgärder för att

motverka en utarmning innefattar naturligt såväl bevarandet

av för faunan viktiga områden som hänsynstaganden i marklAhlén, Ingemar, Faunavård, skogshögskolan - naturvårdsverket 1977. användningen. För närvarande föreligger det särskilt stort

El 23

Exempel på hotade djurarters utbredning i Sverige.

Områden i Norrbotten där järv förekom- Grásäle :s utbredning 1976. Utterns utbredning 1975- 1.977, mir stadigvarande under åren 1974- 76. Järven förekommer i fjällområdet och i Gråsäisstammen har minskat åtminsto- Utterns naturliga utbredningsområde gränsområdet mellan fjäll och skogs- ne sedan 1930-talet. Endast nâgra få pro- omfattar klippiga havsstränder, sjöa land. Antalet järvar i Sverige år 1977 har cent av den ursprungliga stammen åter- och vattendrag i hela landet utom Got beräknats till ca 100 varav huvuddelen i står nu. Gråsälen förekommer i Sverige land. Under efterkrigstiden har en allt Norrbottens län. Mindre stammar finns i främst utmed Östersjöns kuster. I en in- jämt pågående kraftig nedgång av utter Västerbottens och Jämtlands län. Järven ventering från 1976uppskattades antalet beståndet skett. l en inventering från fridlystes 1968. Genom jakt hade den då djur till ca 600 varav ca 20 på västkusten. åren 1975-77 uppskattades antalet utt nästan utrotats. inventeringar tyder på Tre huvudorsaker tili nedgången av säl- rar till ca 1 000-1 500 djur i hela landet att järvstammen har ökat med uppskatr stammen kan anges, misslyckad fort- Flertalet av dessa finns i Norrland. I Gö ningsvis 50 °/omellan åren 1974 och 1977. plantning orsakad av miljögifter, jakt taland och Svealand är förekomsten Järven rör sig över stora områden. Vin- samt att ungar fastnar i fiskeredskap. mycket ojämn. Vissa begränsade områ tertid utgör renen den viktigaste födan, Guåsälen har höga halter av miljögifter i den har livskraftiga bestånd medan anda vilket skapar konflikter med rennäringen. första hand PCB, DDT och kvicksilver. ra områden helt saknar utter. Den del av beståndet som fortplantar sig Uttern är anpassas till ett liv i vatten. För undersökta områden där järv har lägre PCB- och DDT-halter än övriga att få ett livskraftigt utterbestånd krävs har påträffats djur. l centrala Östersjön antas endast ca större sammanhängande vattensystem var femte hona kunna föda ungar. Sälen Utterns livsmiljö har förstörts eller förområden utan har behov av att ostört kunna gå upp på ändrats genom exempelvis utdikning av

Ejundersökta

järv skär. Sälskyddsområden är därför bety- sjöar och våtmarker samt genom regle delsefulla för arten. ring och utbyggnad av vattendrag. Etl Källa: Bjärvall Anders, Nilsson Edvin, os. klart samband mellan vattenförorening terdahl Lars: Järvstammen ökar - total- . 1-10 djur och frånvaro av utter har konstaterats skydd eller avskjutning, Forskning och . 10-25 djur vissa vattensystem. Ökad tätortsbebyg- Framsteg, 1978:1. o 25-50 djur gelse och fritidsverksamhet utmed kusJ 0 50djur ter, sjöar och vattendrag har vidare haft negativ inverkan på utterbestândet.

Källa: Aimkvist Lennart: Seal Stock Sizes Antalet rappo^erade uttrar vintrarn along the Swedish Coasts in 1976, Natur- 1975-1977, Iänsvis. historiska riksmuseet, 1977. 50

10-50

10 Z Källa: Erlinge Sam, Nilsson Tom: Uttern fortsätter att minska, Svensk jakt 1978.

24 EJ

behov av att med hänsyn till faunan säkerställa naturskogar och våtmarker. De hot som är direkt riktade mot dessa mil-

jöer kommer främst från omfattande landskapsförändringar

genom bl.a. nya driftsformer inom jord- och skogsbruk. l kap. 2 i del Il behandlas dessa förändringar närmare. Bebyg-

gelse, anläggande av vägar, industriell verksamhet och annan

exploatering utgör i vissa fall hot mot för faunan viktiga livsmiljöer. Störningar från friluftslivet kan påverka faunan negativt särskilt vid kuster, i större insjöar och i vissafjällområden.

Åtskillig påverkan och störning av faunan kan undvikas

genom relativt begränsade förändringar i den störande verksamheten. Regler om hänsyn till naturvårdens intressen finns i lagstiftningen för skogsbruket. För jordbruket finns inga motsvarande regler i speciallagstiftningen. På friluftslivets område har naturvårdsverket utfärdat rekommendationer beträffande hänsyn till naturen i samband med orienteringstävlingar och annan friluftsverksamhet. Behov av regler för

hänsynstagande till bl.a. faunan finns bl.a. i fråga om jord-

bruk, planering av nya bostadsområden, nya vägar etc.

Inom faunavården kan intresseområdena artbevarande

och faunabevarande urskiljas. Artbevarande innefattar

främst vård och skydd av betydelsefulla områden för enskil-

da hotade arter. Faunabevarande omfattar bl.a. vård och av viktiga områden för faunan som helhet.

skydd

För de mest hotade arterna i Sveriges fauna krävs program

för särskilda åtgärder upprättade för varje art för sig. I såda-

na program kan olika åtgärder samordnas och systematiskt riktas mot att avlägsna eller minimera de allvarligaste hoten.

är att eller kontrol-

En viktig åtgärd för artbevarande skydda

lera de livsmiljöer som är nödvändiga för att en hotad art att överleva under förhållanden. skall ges möjlighet naturliga av detta slag torde i första hand vara aktuella för de

Åtgärder

djurarter som redovisas i tabell l 22.

l landet finns vissa områden som är mer betydelsefulla för

faunan än andra. Det t.ex. områden med ett stort antal

gäller

områden där faunan har en ovanlig artsammandjurarter, sättning och områden med fauna knuten till mer eller mindre

orörda eller ursprungliga förhållanden. Det gäller bl.a. vissa

slättsjöar i Mellansverige, större våtmarker och vissa naturskogar. För faunabevarande är också vissa områden av spe-

ciell betydelse genom att de fungerar som ruggningsområrastlokaler, övervintringsområden, överden, yngelplatser,

etc, Det är angeläget att sådana för faunan nattningsplatser säkerställs men detta arbete kräver i

betydelsefulla biotoper

allmänhet bättre kunskap än som finns för närvarande. Skyddet. av livsmiljöer för faunan kan i viss utsträckning

SOU l979:55 D 25

OLIKA VÅTMARKSTYPER

Med hänsyn till topograñska, hydrologiska och biologiska förhållanden kan våtmarkerna delas in i följande fem huvudtyper.

Grunda vattenområden

I den internationella konventionen om våtvarker (Convention on Wetlands, CW) inbe-

grips som våtmark grunda vattenområden ut till 6 m vattendjup. I Sverige finns det skäl att begränsa kategorin till bevuxna stränder och bottnar.

Skoglösa våtmarker inom strandområden Våtmarker inom strandområden är periodvis vattendränkta. På västkusten förekommer marskomráden. Vidare förekommer översvämningsmarker, flödesängar och deltaområden.

Öppna fuktiga fastmarksområden Öppna fuktiga fastmarksområden, som inte influeras av vattendrag, sjöar eller hav, kan

vara periodvis översvämmade eller översilade av vatten.

Myrar Myrar är mer eller mindre våta marker med torv av varierande mäktighet. Torv bildas av växtlämningar m.m. som är ofullständigt nedbrutna på grund av att vatten stänger ute luft och hindrar nedbrytning. Växtligheten på myrar är unik genom att den bildar sitt eget växtsubstrat - torv - och genom det starka beroendet mellan växtsamhällena och de topograñska och hydrologiska förhållandena. Myrar kan med hänsyn till vatten och mineralnäringstillgång grovindelas i kärr och mossar samt övergångsformer dem emellan. Kärr är huvudsakligen uppbyggda av halvgräs, brunmossor och vissa vitmossor. De får näring från fastmarksvatten (ytvatten och grundvatten), nederbörd och luft. Deras växtlighet och djurliv varierar med mark- och vattenmiljön. Mossarnas växtlighet består mest av vitmossor och ris. De får vatten och näring enbart ur luften och nederbörden. Deras vegetation är i stort sett fattig och enhetlig. Torven kan vara mäktig, i vissa fall mer än 10 meter men är vanligen ett par meter i södra Sverige och någon meter i Norrland. Blandmyrar består av mosaikartat växlande kärr- och mosspartier på grund av fördelningen grundvatten-nederbördsvatten. Torvmäktigheten varierar men är vanligen mindre än i mossar.

Sumpskog Som sumpskog betecknas våta skogsmarker med varierande torvbildning. Sumpskogar kan växa i strandområden som skogskärr och i områden med högt vatten i övrigt på grund av översvämning eller försumpning. De kan domineras av lövträd eller barrskog. Sumpskogarnas växtlighet varierar från rik till fattig. Den naturliga gränsen mellan skog och myr är diffus. Ett lövkärr eller en tallmosse kan genom naturligt ökad skogstillvâxt övergå i skog med mer eller mindre täckande trädkronor och ökad slutenhet. Skogstillväxten kan påskyndas genom ökad dränering och skogsgödsling.

26 D

samordnas och ingå i skyddet av naturen från en mer allmän utgångspunkt. I vissa fall är dock för faunan värdefulla områden inte så intressanta i andra avseenden, varför det är angeläget att urvalet av livsmiljöer för faunan beaktas särskilt.

Åtgärder för bevarande av faunan utformas ofta i första

hand som skydd och vård av särskilt betydelsefulla områden och blir därigenom inriktade mot vissa objekt, t.ex. fågelsjöar. Det finns ofta anledning att komplettera sådana områden med särskilda hänsynsregler inom mera sammanhängande områden av betydelse för faunan. Inom områden av den senare typen kan det även vara av intresse att bevara och vidareutveckla speciellt goda förutsättningar för vissa vilda djurarter eller särskilt individrika viltstammar. Detta kan gälla t.ex. vissa tätortsnära grönområden, i fjällnära skogsbygd med satsning på vildmarksturism, jakt och fiske och inom primära rekreationsområden.

1.4 Våtmarker

1.4.1 Olika våtmarkstyper Med våtmarker avses flera olika naturtyper, alltifrån grunda vattenområden i sjöar och hav till myrar och sumpskogar. Våtmarkerna täcker grovt uppskattat mellan 20 och 25 procent av Sveriges yta. Våtmarker inom strandområden och fuktiga trädlösa fastmarksområden har störst utbredning i regioner med flack

terräng. Som exempel kan nämnas slättsjöar med anslutande

våta strandområden i bl.a. Västergötland, Östergötland, När-

ke, Västmanland och Uppland. I Västerbotten och Norrbotten förekommer omfattande, successivt torrare våtmarker längs flacka kustavsnitt. Vidsträckta översvämningsmarker i anslutning till vattendrag finns t.ex. längs Lagan och Emån i Småland, på åslätterna i Mälarlandskapen, samt längs Klarälven, Västerdalälven, Kalix och Torne älvar. Översvämningar av flodslätternas låglänta delar är i dessa områden vanliga under högvatten. Fuktiga, öppna områden med varierande vattenstånd förekommer som vätar och bleketräsk på Ölands och Gotlands flacka kalkstensmarker. Den sammanlagda arealen översvämningsmarker uppgår till några procent av landets yta. Den totala myrarealen är ca 12 procent av landets yta. Huvuddelen av myrarna har ett torvdjup på mer än 30 cm. Den största myrfrekvensen finns i västra Götaland och i

D 27

Lagg Mosserand Mosseplan

Mossetorv med stubbar Kärr- och vasstory/ Gynja l/ Leri/

En högmosses uppbyggnad

Mossen har från början bildats genom igenväxning av en sjö. Leran på sjöns botten avlagrades i samband med inlandsisens avsmältning. På den näringsrika lerbottnen avsattes gyttja. Sjön växte igen. Vasstorv och kärrtorv bildades. Genom torvtillväxt på höjden kom efter hand allt större delar av kärret att avstängas från inflytande av vatten från fastmarken. Tillförseln av näring från sidorna blev blockerad. Nya växter med andra näringskrav än kärrvegetationen, främst vitmossor, vandrade in på myren, varigenom en mosse bildades. Utvecklingsförloppet är typiskt för mossar i södra Sverige och upp till Norrlandsgränsen.

Vid torvtäkt är det främst mossetorven som utnyttjas. Låghumifierad torv (torv av låg nedbrytningsgrad) finns normalt i de övre delarna av mossen och används främst som jordförbâttringsmedel. Den höghumifierade torven i mossens mellersta och nedre delar är användbar som bränsletorv. Återstoden av mossen efter torvtäkt kan t.ex. användas som odlingsunderlag för endera jordbruk, skogsbruk eller energiskogsodling beroende på mineraljordsunderlaget. Mossen kan användas för odling även utan föregående täkt, främst skogsbruk och energiskogsodling.

28 D

Svealand samt i Norrland norr och väster om norrlandsgränsen (gränsen mellan det mellansvenska låglandet och den höglänta kuperade norrlandsterrängen). Utredningen av olika myrtyper framgår av jig. I 210. Utbredningen av sumpskogar följer i stort sett samma mönster som myrarna. Skogsväxten på de våta markerna minskar av huvudsakligen klimatiska skäl från söder mot norr och från kustområden mot höglandsområden. Den sammanlagda arealen sumpskog är några få procent av landets yta. Fig. 1:9 visar fördelningen av myrar och sumpskogar. Torvmarksarealen ökar i stort sett från söder mot norr och från öster mot väster, vilket främst beror på klimatförhållanden. Den produktiva torvmarken ökar från norr mot söder och från väster mot öster.

1.4.2 Vâtmarkernas användning Vissa våtmarker är i huvudsak orörda av människan. Myrar är i opåverkat tillstånd som regel mycket stabila ekosystem.

Myrvegetationen är mer omväxlande än växtligheten på fast

mark. möjlighen med undantag av stränder och fjäll. Våtmarker i anslutning till stränder vid kuster med snabb landhöjning såsom t.ex. norrlandkusten. genomgår en snabb utveckling från vattenstrand till landst-rand. Vissa våtmarker är

präglade av människan genom slåtter och boskapsdrift. Des-

sa ekosystem hölls i viss jämvikt så länge slåtter och bete pågick men därefter har en snabb förbuskning skett. Många djurarter är hänvisade till våtmarksområden för sin

existens. Det gäller ett betydande antal fågelarter och ett flertal däggdjur och groddjur. Till dessa kommer en an

mängd insektsarter och andra ryggradslösa djur. Våtmarker-

na fyller för dessa en rad livsnödvändiga funktioner., exempelvis som häckningsplats, spelplats och områden där djuren söker näring. Våtmarkerna har använts på ett flertal olika sätt av människan. Behovet av ökad livsmedelsproduktion efter 1800-talets mitt medförde omfattande sjösänkningar, invallningar och dikningar av kärr, fuktängar och mossar. När torv dräneras och förmultning kommer i gång sjunker torvmarken. Om den i fortsättningen kan brukas som åker beror väsentli-

gen på mineraljordsunderlaget. I vissa gyttjeleror, t.ex. på Närkeslätten, förekommer hög halt svavel, vilket medför

försurning av mark och vatten; Mångasänkta sjöar och torv-

marker har efter en tids odling övergetts och vuxit igen till

kärr med buskage av vide, björk, al etc. Där grunden är god har högproduktiv åkermark eller skogsmark blivit resultat av

torrläggningen. Exempel på sådana områden finns framför

1979:55 El 29

S01;

Figur1z9. Arealen torvmarker i Sverige Q areal produktiv torvmark Figur 1:10. Utbredningen av olika myrtyutanför fjällen. per. av arealen produktiv Produktiv torvmark har en skogstillväxt

©summan

torvmark och arealen impedi- Figuren visar vilken myrtyp som dominesom är minst en skogskubikmeter per ment rar inom olika delar av landet. Myrfrehektar och år. Med impediment avses kvensen varierar starkt mellan olika delar övrig torvmark. Som torvmark räknas här Källa: Riksskogstaxeringen. av landet. endast mark med ett torvdjup på minst 30 cm. I norra Skåne, östra Halland och västra Småland täcks landytan till omkring hälften av torv, huvudsakligen i högmossar. I de fuktigaste trakterna med en årsnederbörd som överstiger 800 mm per år utbreder sig terrängtäckande myrar över näringsfattig morän. Högmossar före-

30 El

V kommer i princip bara nedanför Norr- allt i Skåne, Västergötland, Östergötland och Mälarlandska-

landsgränsen, norrut så långt som till Norrbotten. pen där utbredda lerjordar på flacka våtmarksbäcken finns.

Där är torvmarksarealen numera låg. Längs kusterna i östra Sydsverige domi-

nerar igenväxningsmyrar, huvudsakligen Under 1970-talet har ökad efterfrågan på jordbruksmark

utbildade som kärr och skogsmossar. medfört ökad dränering av våtmarker. Invallningsföretag är Myrarealen är här genomgående betydligt lägre än i västra och norra Sveriges aktuella i Skåne och Vänerlandskapen. Dikning av sumpskofuktigare inlandsområden.

gar och myrar, främst kärr, för att främja skogsproduktionen

Från Bergslagen och norrut är myrarna l950-talet. I vissa delar av mellersta och vanligen flackare och grundare. Norr om har tilltagit sedan _ Värmland-Västmanland utgörs myrarsödra Sverige håller våtmarkerna på att helt försvinna genom na väsentligen av blandmyrar. Mycket vidsträckta myrkomplex utbreder sig i ett intensiñerat markutnyttjande. Omkring år 1960 låg ca den höglänta terrängen mellan Klarälven 400 000 hektar odlad mark Av dessa

på organiska jordarter.

” och Österdalälven, där flack topografi låg närmare 200 000 hektar på torvjord. 3 och fuktigt klimat gynnar försumpning. i Över vidsträckta områden är här mer än Mosstorv kan utnyttjas som torvströ. Efter tillsats av sand hälften av landytan täckt av torvavlagringar. och en del mineralnäringsämnen används torv i växthus för

att odla i. Torv används även som jordförbättringsmedel i Stora myromráden av skiftande karaktär t utbreder sig norr om Storsjön i Jämtland torv kan komma att öka trädgårdar. Efterfrågan på svensk r samt i södra, mellersta och norra Lappfrån länder utan eller med begränsade egna mosstorvtillgángland öster om fjällkedjan. Längst i norr g där vinterklimatet är särskilt strängt ut- ar. å breder sig myrar med kullar av uppfrusen Som energikälla har torven åter kommit att uppmärksamf torv (palsmyrar). mas under senare år. Mosstorven har låg askhalt och kan

myrar av kärrtyp därför utan större svårigheter förbrännas i stora värmepan-

nor. Torvtäkt för i kraftvärmeverk kan

energiproduktion

myrar av mossetyp komma att ske i områden där det finns stora lättillgängliga j - blandmyrar Föruttorvmarker med för brytning tillräckig torvtjocklek. att använda torv för behand-

. Källa: Atlas över Sverige, blad 41-42. sättningarna energiproduktion

las närmare i kap. 6 i del II.

På sikt kan energiskogsodling tänkas bli aktuell på våtmarker. Marker som kan vara intressanta för energiskogsodling är bl.a. fuktiga eller våta, näringsrika marker. Vissa förutsätt-

behandlas närmare i 6

ningar för odling av energiskog kap.

i de! II. Skilda anspråk på våtmarkerna kan vara mer eller mindre

förenliga. Täktanspråk kan vara lättare att förena med andra

anspråk om utnyttjandet exempelvis sker i form av flersteg-

sutnyttjande. Exempel är användning av den ytliga torven till

torven därunder till bränsle. Den nya mark-

jordförbättring,

yta som därigenom skapas kan sedan utnyttas för jordbruk,

skogsbruk eller eventuell energiskogsodling.

Våtmarkerna har som utjämnande vattenmagasin betydelse för vattenbalansen både lokalt och regionalt. Detta märks

i regioner där torvmarker och sjöar har torrlagts för jord-

bruksändamål och där nederbördsvariationerna är stora,

t.ex. i östra och sydöstra Sverige. Svåra översvämningar i

vissa områden är delvis beroende på nedsatt magasinerings-

kapaciptet till följd av utdikningar. Som exempel kan näm-

nas Mälardalen och Emådalen i östra Småland.

Dikning av våtmarker kan genom tillförseln av olika äm-

El 31

nen inverka kraftigt på vattenkvalitén nedströms i ifrågavarande Särskilt i samband vattendrag. med snösmältning och häftiga regn kan erosion leda till grumling, vilket inverkar negativt på användning för fiske, bad m.m. Beskogning jäm-

nar ut och minskar avrinning dels genom att bladmassa och

grenverk tar ,upp en del av nederbörden, dels genom att vatten sugs upp ur marken. Områden i anslutning till dik-

ningsföretag kan få sänkt grundvattenstånd, särskilt i lätta

genomsläppliga jordarter. Mossar har lägre vattenmagasine-

rade förmåga än kärr och sumpskog, varför dikning av mos-

sar medför mer begränsad sänkning av grundvattnet än dik-

ning av kärr och sumpskog. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att genomföra

en översiktlig inventering från av de naturvårdssynpunkt

svenska våtmarkerna samt att i samarbete med övriga statliga

myndigheter utarbeta en plan för en fortsatt inventering av

våtmarkerna. Syftet med inventeringen är att ge ytterligare

kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och bety-

delse, bl.a. med hänsyn till intresset av en långsiktig hushåll-

med den naturresurs som våtmarkerna ton/år, km?

ning utgör.

1.5 Sötvatten

1.5.1 Vattnet i naturen A vrinningsområden

Sverige kan indelas i ett antal avrinningsområden_ som av-

gränsas från varandra genom vattendelare, dvs. eller

berg andra höjdsträckningar. Nederbörd som faller innanför vattendelaren förs via ytliga och underjordiska dräneringssystem till det vattendrag som hela området. Flodomavvattnar råde kallas det avrinningsområde eller den grupp av avrinningsområden som når fram till havet. Sverige består av totalt

0 |0 20 30 40 50 60 ca 130 flodområden, se separatkarta 2. Flertalet ligger helt 0/0 odlad mark inom landets gränser, men några går in i Finland, t.ex. Torne Figur 1:11. Samband mellan utlakning älv, och i Norge, t.ex. Klarälven. och uppodlad mark. Genom mänsklig verksamhet avleds vatten från vatten- Figuren visar förändringar av urlakning-

drag, sjöar och grundvattenförande lager för Vattenförsörj- en av ett par vanliga ämnen i marken

inom Verkaåns avrinningsområde i

ning avtsamhällen och industrier och för bevattning. Männi-

Stockholms län. Trots att beräkningarna

skan påverkar också det naturliga systemet genom olika an- inte innefattar konstgödselhanteringen

framgår att tillförseln av vissa ämnen till

läggningar för vattenkraftproduktion, sjöfart, fiske och re-

vattendrag och sjöar ökar mycket markreation eller för att omforma flödets säsongsvariationer. kant med andelen odlad jord. Även utsläpp och förändrad markanvändning kan medföra Ca = kalcium

betydande inverkan på vattnets flöde och beskaffenhet. Re- SO,= svavel i form av sulfater

K = kalium

sultatet av alla ingrepp i den naturliga vattenpassagen genom

NOS-N = kväve i form av nitrater

ett avrinningsområde visar sig i det vattendrag som avvattnar

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser området. Den grundläggande enheten för vattenplanering anspråk - problem. Ett försök till hydro-

blir därför naturligen det enskilda avrinningsområdet. Iogisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

32 El

Några begrepp beträffande vatten

Vattenresurs Begreppet vattenresurs kan delas upp i vattentillgång och vattenförekomst.

Vattentillgång Vattentillgång betecknar en strömningsresurs där takten i förnyelsen eller flödet är den centrala egenskapen även om vattnets beskaffenhet har viss betydelse.

Vattenförekomst Vattenförekomst betecknar den platsbundna vattenresursen i vilken främst vattenbeskaffenheten är av intresse även om kvantitativa egenskaper har betydelse.

Vattenföring I framställningen relateras anspråken ofta till vattentillgången som beskrivs med uppgifter om flödet i vattendragen eller i grundvattenförande formationer och uttrycks i volym per tidsenhet, vanligen m3/sek. För att kunna beskriva de stora variationer som finns i svenska - den vattendrag utnyttjas begreppen medelvattenföring volym vatten som genomsnittligt under flera år passar en viss punkt - och Iágvattenjöring den genomsnittligt lägsta vattenföringen vid en viss punkt under de torraste perioderna under flera år.

Vattnets beskaffenhet

Vattnets mycket goda lösningsförmåga ger det stor betydelse

som transportör av olika substanser. Den kemiska samman-

sättningen är resultatet av den samverkan som sker mellan

det cirkulerade vattnet och den omgivning det passerat. Ne-

derbörd, markvatten, grundvatten och ytvatten har därför

som regel olika sammansättning. Vattnets kemiska samman-

sättning varierar också från område till område. Vidare före-

kommer såväl säsongsvariationer som variationer från år till år. Vid västkusten är koncentrationerna av havssalter, som

natrium och klorid, i nederbörden höga men avtar med ökan-

de avstånd från kusten. Höga halter av försurande ämnen,

som sulfat och kväveföreningar, finns i nederbörden i södra

och västra Sverige.

El 33

När nederbörden tränger ned i marken ändras vattnets kemiska sammansättning främst genom utlakning av olika

ämnen. Vattnets innehåll av oorganiska salter visar tydliga regionala skillnader, vilka främst är geologiskt betingade.

Organiska ämnen härrör främst från multnande växtdelar från avrinningsområdets skogs- och myrmarker. Dessa ämnen kan ha en begränsande effekt på möjligheterna att använda vattnet. I vattnet ingår även närsalterna kväve och fosfor som har betydelse som näringsämnen för den biologiska produktionen. Från markens kväveförräd, som byggs upp både genom att atmosfäriskt kväve tas upp av vegetationen och genom det direkta tillskottet från nederbörden, utlakas kväve. Det fosfor som naturligt finns i vattendragen härrör

till större delen från mineralvittring. Ansenliga mängder kvä-

ve och fosfor tillförs vidare genom handelsgödsel. Detta behandlas närmare i kap. 2 i rapportens del II och i kap. 12 i del I. Utlakningen av olika ämnen har studerats i ett område sammansatt av skogsbygd och jordbruksområden på lerslätter. Fig. 1:11 visar att utlakningen av flera viktiga ämnena ökar med arealen odlad mark. Detta är tydligast för kalcium och sulfat. Begreppet Vattenkvalitet nyttjas för att beteckna vattnets

lämplighet för en bestämd typ av användning. Till flertalet användningar är speciella önskemål i fråga om vattnets fysi-

kaliska, kemiska och biologiska beskaffenhet knutna. Ge- Figur. 1:12. Lågvattenföring mindre än

nom en kvalitetsbeskrivning kan anges villkor för en viss 5 m°/sekund.

användning t.ex. för drickvatten och för bad. I vissa fall har

Lågvattenföringen bestämmer storle- N * riktvärden angetts för olika användningar. För bad och ken på utnyttjandet av vattenresurserna. Lågvattenföringen inträffar i Syd- och i dricksvatten finns sådana riktvärden. I vissa fall anges för- Mellansverige under sommarhalvåret då

oreningsgraden som ett mått på ”allmän påverkan” av vatt- ansprâken är störst.

net. Bedömningen utgår härvid från i vad mån vattenbeskaf- 2 m3/sekund fenheten i ett visst område avviker från vad man betraktar -5 m3/sekund som den för området naturliga. Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser- 1.5.2 Vattenresurser anspråk-problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Vattnets fördelning över landet

Vattencirkulationen genom svenskt territorium är en länk i

ett globalt kretslopp. Svenskt luftrum mottar totalt ca 2 500

km3 vatten per år (fig. 1:2). Den nederbörd som faller över

landet i form av regn eller snö motsvarar 325 km3 per år eller ca 13 procent av denna vattenmängd. En stor del av nederbörden kommer med lågtryckspassager från väst och sydväst,

vilket ger högre nederbörd i västra än i östra Sverige. Den maximala tillgången på vatten i Sverige som kan utnyttjas för

uttag för olika ändamål motsvarar ca 175 km3/år. Häri är

inräknat merparten av grundvattenflödet, ca 20-40 km3/ år,

en eftertraktad resom på grund av sin höga kvalitet utgör surs. 34 E1

l/sek. km7 120 i

Sverige är gynnat vattenförsörjningshänseende. Detta beror mer på liten befolkning än på stor avrinning. Nederbör-

110 den ger efter avdunstning en avrinning som i genomsnitt motsvarar ca 20 000 m3 vatten per person och år. Vattentillgången varierar emellertid starkt mellan olika delar av lan-

det. Vattenfördelningen över landet är nämligen omvänd

mot befolkningsfördelningen. I Svealand och Götaland mot-

svarar relativa tillgången ca 9 000 m3 per person och år, vilket är jämförbart med förhållandena i vissa delar av europeiska

kontinenten. Årstidsfördelningen av vattentillgångarna är i

70-

södra Sverige ofördelaktig jämfört med vattenbehovet. Vat-

tenföringen i vattendragen är där låg under sommaren då vattenbehovet är störst.

Vattendrag I de norra delarna av landet är avrinningsområdena stora och

avrinningen hög. Älvarna är därför vattenrika. Vattendragen i södra Sverige, med undantag för Göta älv, har däremot i allmänhet ganska små avrinningsområden och liten avrin- 20 av alla de svenska vattenning. Göta älv som är vattenrikast dragen, avvattnar ett stort område som sträcker sig från källflödena i Norge och västra Jämtlandsfjällen ner till utloppet i Göteborg.

JFMAMJJASONDÅr Vattenföringens säsongsvariationer är betydande. De be-

Figur 1:13. Avrinningens variation under stäms i första hand av säsongsvariationerna i nederbörden året.

och magasineringsmöjligheterna. Vinternederbörden avrin- Figuren visar avrinningen vid Edebäck i ner snabbt under snösmältningsperioden. I områden som har

Värmland. Procenttalen anger hur stor

många stora vattendrag eller är sjörika är magasineringsmöj-

sannolikheten är för att en viss avrinning

skall förekomma. ligheterna goda och vattenföringen mindre varierande.

Grundvattenmagasinet är i stora delar av Sverige relativt litet

och dess inflytande på vattenföringen är mindre än i många

andra länder. Säsongsvariationerna innebär att den säkra vattentillgång-

en är betydligt lägre än medelvattentillgángen. Fig. l 212 visar

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser- att lågvattenföringen i flertalet små vattendrag i Svealand anspråk-problem. Ett försök till hydrolo-

och Götaland är mycket liten även under ett medelår. I jig.

gisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

l :13 ges exempel på variationen av den naturliga avrinning-

en, som bestämmer vattenföringen. Det är värdefullt om

varaktigheten av en vattenföring kan förutsägas och hur ofta

vissa extrema vattenföringar kan inträffa. Variationerna i

vattenföringen är måttliga under lågvattentid men avsevärda

under högvattentid. Detta är naturligt eftersom lågvattnet huvudsakligen utgörs av vatten från sjöar och grundvatten-

magasin medan högvattenföringen huvudsakligen utgörs av

smältvatten, vars avrinning beror av dels snötäckets storlek, dels vårvädrets karaktär. Variationerna är relativt sett störst där medelavrinningen är lägst, dvs., i landets tätare bebodda

E] 35

södra och östra del. Detta medför i vissa fall vattenkonflikter under extrema år.

Enbart för kommunal Vattenförsörjning, dvs. utan uttag för större industrier och bevattning, anses det behövas 400

liter/ person och dygn (l/p.d). I många områden är medelvattentillgången för hela året högre än ca 20 000 I/p.d och un-

derskrider inte i något område 4 000 l/p.d. Vattentillgången

är därför betryggande allmänt sett. Däremot är den säkra vattentillgången under årets torraste månad mycket låg i

vissa områden, t.ex. i Mälarregionen och västra Skåne. Lågvattentillgången uppgår där under normalår inte till 800

l/p.d. Dessa områden måste därför betecknas som bristområden.

Vad gäller vattnets kemiska sammansättning finns de

största halterna av t.ex. kalium och kalcium i rinnande vatten

i lerslätternas vattendrag. Den låga vattenhastigheten hos vattendragen i dessa slättområden ger god tid för omfattande

utlakning och vattnet blir näringsrikt (eutroft). I områden

med svårvittrade mineral är utlakningen av olika ämnen

mindre effektiv. Vattnet blir näringsfattigt. Å andra sidan kan

sådana vatten innehålla betydande mängder löst substans,

främst brunfärgade humusämnen. Skillnader i tillförseln av

olika slags lösta ämnen till vattendragen leder till skillnader

i vattnets innehåll av växtnäringsämnen som är grundläggan-

de för den biologiska produktionen. Figur 1:14. Vattentillgång per invånare.

Förutom genom naturlig tillförsel av skilda ämnen tillförs

Vattentillgången avser förhållanden vid

vattendragen stora mängder avloppsvatten som påverkar

lågvattenföring och anges i liter/person

vattnets sammansättning. Vissa Översikter över förorening- och dygn.

spåverkan på rinnande vatten och sjöar redovisas i särskilt

800 |/p.d. avsnitt. - 800-4000 l/p.d.

l

Sjöar 4 000-8 000l/p.d. [j

Flertalet svenska sjöar är mycket små. Av de ca 100000

8000 |/p.d.

sjöarna med en yta över l ha är bara tre större än l 000 kmz, i

27 större än 100 kmz, 125 över 25 kmz och ca 3 900 över l kmz. :I uppgift saknas p.g.a. reglering

De svenska sjöarna är grunda sett i ett internationellt per-

Källa: SMHI.

spektiv. Den djupaste sjön, Hornavan, är 222 m djup. Sjörikedom och sjötyp varierar kraftigt regionalt sett. En småkuperad terräng som återfinns i urbergsområden har

många småsjöar, t.ex i delar av Bohuslän, Dalsland och Ble-

kinge. Slättlandskap, som exempelvis Skåne, Vikbolandet och Norrbottens inlandsslätter, är mer sjöfattiga.

Det mellansvenska låglandet domineras helt av de stora

sjöarna Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Regionen är i övrigt jämförelsevis sjöfattig. Lerslätterna saknar sålunda nästan helt sjöar. Även landets kustzon är sjöfattig, framför allt

i södra Sverige. Gränsen mot sjörikare områden sammanfal-

36 El

ler ibland med högsta kustlinjen, t.ex. i Halland, Blekinge, sydöstra Småland och delar av Bohuslän.

l kalkrika områden har skett en snabb igenväxning av

sjöar. Detta gäller särskilt områdena med kalkbergarter t.ex.

Storsjöområdet, Östgöta- och Närkeslätten, Öland, Gotland

och Skåne men är vanligt även i områden dit kalken förts med inlandsisen, exempelvis i Uppland, Västergötland och

Östergötland.

Sjövattnets egenskaper beror till stor del på hur snabbt

vattnet byts ut i sjöarna. Vattenutbytets hastighet bestäms av

relationen mellan sjövolym och vattenomsättningen. Många av de större sjöarna i landets norra del har så stor genomströmning i relation till volymen att vattenmassan i genom-

snitt bytes ut varje år eller t.0.m. oftare. De stora sjöarna i

södra Sverige har däremot långsammare vattenutbyte. Till denna grupp hör Vänern (ca 9 år), Vättern (70 år), Mälaren (3 år), Hjälmaren (nära 4 år).

eor o HORNAVAN -

I. fb I. s c -ru *en ,å v- to v o, k .. *u o ronneTRASK n, 50.- _.

.o _° VÄWWN o KALLSJON

o VIRlHAURE

ao- å å osronA LE o SILJAN D *g I I I 5 o FLÅSJ°N o STORUMAN VÅNERN

20- SKAGERN 0 sTRoMsvArrNeT Figur 1:15. Vattenutbytets hastighet i ° OSTORSJON ga* några svenska sjöar. SOMMEN Vattenutbytets hastighet i en sjö be- OMÅLAHEN stäms av vattenomsättning och sjövosr. LULEVATTEN _ lym. Många stora sjöar i norra Sverige m __ so557 9-9 byter vatten årligen, medan utbyteshas- ä tigheten i sjöar i södra Sverige är betyd- 0.15 ligt långsammare. Linjerna ifiguren ang- OHJÅLMAREN er omsättningstiden i år.

Källa: Falkenmark M, Yttre vattenom- I sättning i större svenska sjöar. Vatten 20000 1975. Årligvattenomsârtning

SOU l979z55 El 37

I sjöar med snabbt vattenutbyte får vattnet flodkaraktär

genom att de för en sjö karaktäristiska biologiska processer-

na inte nämnvärt hinner förändra vattenbeskaffenheten. I sjöar med långsamt vattenutbyte däremot präglas vattenbeskaffenheten i hög grad av de biologiska processerna i sjön. Långsamt vattenutbyte i en sjö medför också att inverkan av

föroreningar som släpps ut i sjön kvarstår under lång tid. En del av föroreningarna blir dessutom kvar under ännu

längre tid genom att de binds till sedimenten.

Påverkan på ytvatten

Få vattendrag och sjöar är helt opåverkade. Även om inte

något direkt ingrepp eller några direkta utsläpp har gjorts är vattnet ofta förorenat genom nedfall av luftburna föroreningar. Effekterna av utsläpp till vatten är av många typer. Ifig. l:l6-l :18 ges exempel på några typer. I naturen förekommer kväve och fosfor normalt så sparsamt att de ofta blir begränsande faktorer för tillväxten av växter och djur. Utsläpp av dessa ämnen ökar tillgången på växtnäring i vattnet, vilket först leder till en ökning av exempelvis vassar och av plankton, vattnet blommar. Detta kan till en viss gräns vara positivt med tanke på näringstillgången för fisk, men leder vanligen till övergödsling av vattnen med

igenväxning som följd. Hårdast drabbade av igenväxning är slättlandets sjöar och vattendrag, i synnerhet de som har låg Figur 1:16. Växtnäringstillgäng i sjöar

sommartid. och vattendrag.

vattenföring

Hög växtnäringstillgång medför en snab-

Tillgången på växtnäring och utsläpp av organiskt material bare igenväxning och situationer med N

innebär syrebrist. att mycket material skall brytas ned, vilket tar syre i anspråk. I områden med lite vatten.i förhållande till utsläpnäringsfattigt I: pen kan syrebrist uppkomma, till men för allt biologiskt liv. måttligt näringsrikt .

Vid syrebrist utlöses också bl.a. näringsämnen från bottnar-

näringsrikt nas ytliga sedimentskikt. I svåra fall bildas svavelväte, vilket i

är giftigt för organismerna. Även i detta fall är påverkan Källa: Användning av Sveriges naturtill-

gångar, statens naturvårdsverk, PM

tydligast i områden med vattendrag med liten vattenföring

1120,1978. och få sjöar. Till giftämnen räknas ett antal metaller, som t.ex. arsenik, kadmium och krom, men även vissa andra ämnen t.ex. fluorider och fenoler. Några heltäckande mätningar görs inte av

förekomsten av dessa föroreningar, varför underlagsmaterialet är ojämt. Särskilt höga halter av vissa giftämnen eller

förekomst av flera olika föroreningar återfinns i vattendrag i anslutning till industrier som hanterar dessa ämnen. Höga halter av giftämnen har medfört att vissa sjöar och vattendrag har svartlistats, dvs. förbud har utfärdats mot att sälja fisk från dessa vatten (se separatkarta 2). Problem med giftämnen

i sjöar och vattendrag finns främst i slättområdena i Upp-

land, Östergötland och Västergötland men även i hela Skåne,

38 D

Figur 1:18. Syretäring i sjöar och vattendrag.

Hög syretäring i vatten med svag syresättning ger syrebrist. Hög syretäring innebär att vattnet innehåller höga halter av organiska ämnen. Kartan grundar sig på mätningar av syretäringen. Inom områden med hög eller mycket hög syretäring är risken stor för negativ inverkan på många former av vattenutnyttjande.

låg - låg syretäring

:lmycket

måttlig syretäring

hög syretäring j

mycket hög syretäring

l

Källa: Översiktlig kartläggning av landets vattentillgångar och vattenanvändning. Delrapport: Sjöar. Vattendrag, statens naturvårdsverk, PM 884, 1977. å z . s z 5 2

Figur 1:17. Områden med betydande utsläpp av tungmetaller.

Uppgifter om utsläppa mängder av tungmetaller är ännu mycket ofullständiga. Områden med begränsade uppgifter och som belastas av andra typer av föroreningar är Göta älv, Åtran, Klaraälvens Förekomster av

nedre delar och områden kring Mälaren. på Öland och på Gotland. tungmetaller kring Vänern, Vättern och Mälaren förtjänar att uppmärksammas,

fler metaller (i mindre mängd) då de kan vattenkvaliteten och hindrar att det anpåverka två metaller i stora mängder vänds som dricksvatten. Även vissa vattendrag är särskilt förorenade av tungmetaller t.ex. Viskan. minst tre metaller i stora mängder

i

Källa: Bearbetning av Översiktlig kart- Grundvatten läggning av landets vattentillgångar. Delrapport: Avloppsvatten, statens na- Grundvattenbildningen bestäms främst av meteorologiska turvárdsverk, PM 828, 1977.

förhållanden, marklutning, marklagrens genomsläpplighet och vegetationens vattenbehov. Den totala grundvattenbildningen i Sverige uppskattas till ca 20-40 km3 per år. Merpar-

ten av grundvattnet rinner ut i vattendragen och ingår därför

i flodavrinningen medan endast en obetydlig del förs direkt

ut i havet.

De geologiska förhållandena i Sverige är ofördelaktiga för

grundvattenmagasinering och utvinning av stora grundvattenmängder. Områden med olika geologiska förutsättningar för utvinning av jordgrundvatten visas i jig. l :19.

E] 39

Den största grundvattenmängden utgörs av jordgrundvat-

ten från ásar och andra sand- och grusformationer. I stora

delar av östra Mellansverige och södra Norrlands kustland förekommer rikligt med vattenförande rullstensåsar. I stora delar av södra och mellersta Sverige är förekomsten av

grundvattenförande sand- och grusavlagringar ringa. Den dominerande jordarten morän är tät och svårgenomsläpplig

för vatten. Eftersom också berggrunden är vattenfattig kan dessa områden betraktas som bristområden från grundvat-

tensynpunkt.

Områden med olika geologiska förutsättningar för utvinning av berggrundsvatten visas i fig. 1:20. Berggrundvatten

återfinns i urbergsområden enbart i bergets spricksystem.

Allmänt gäller att vattentillgången i det svenska urberget är

relativt liten. Vattentillgången är större i områden med sedi-

mentär berggrund, framför allt vissa delar av Skåne, Got-

land, Östergötland, Västergötland, Närke och Dalarna. Bäst

är områden med porösa och sprickrika kalkstenar och sandstenar, som kan magasinera och transportera stora vattenmängder.

Figur 1:19. Grundvattentillgång i jordlager. mycket god

l

mycket god - god -

a

god - måttlig måttlig - ringa I: kalfjällsområden m. m. (bedömningsunderlag saknas)

Källa: Översiktlig beskrivning av grundvattentillgångar i Sverige, Sveriges geologiska undersökning, 1977.

Figur 1:20. Grundvattentillgång i berg. god - måttlig

i

måttlig, ställvis ringa

i

ringa, ställvis måttlig

:I

fjällkedjans bergarter (bedömningsunderlag saknas). Källa: Översiktlig beskrivning av grundvattentillgângar i Sverige, Sveriges geologiska undersökning, 1977.

40 D

Grundvattenståndet i jord och berg är föremål för naturliga, klimatiskt betingade variationer i form av dels säsongsvariationer dels variationer från år till år. Även grundvattnets kemiska beskaffenhet kan påverkas av säsongvariationerna. Tack vare de regelbundna mätningarna under de senaste 10 åren i samband med Internationella Hydrologiska Deka-

den (IHD) har en bild börjat framträda också av långtidsvariationerna i grundvattenståndet. En klar sänkning har iakt-

tagits i östra Götaland och Svealand, betingade av avsevärda

nederbördsunderskott under perioden i fråga. I delar av

Norrland har konstaterats en höjning av grundvattenståndet.

I övriga delar av landet föreligger ingen entydig utveckling.

Grundvatten kan ofta användas som dricksvatten utan nämnvärd behandling. l vissa områden har dock vattenbeskaffenheten påverkats av berggrund och jordarter, vilket i vissa fall kan kräva åtgärder före användning. Under högsta kustlinjen förekommer ofta höga halter av klorider, som

härrör från uttvättning av havssalter. Grundvatten i sand-

och grusavlagringar, genom vilka vattnet passerar tämligen

snabbt, kännetecknas av låga salthalter.

Mer än halva den mängd vatten som går till samhällenas

Vattenförsörjning utgörs av grundvatten. Nästan 80 % av landets kommunala vattenverksanläggningar utnyttjar grundvatten. Det totala grundvattenuttaget motsvarar endast

några få procent av den samlade tillgången. Inom vissa områden är de nuvarande uttagen dock mycket stora i förhållan-

de till den lokala tillgången och många grundvattentäkter anses otillräckliga i ett längre perspektiv. Det kan delvis bero

på att inströmningsområdet är för litet i förhållande till uttaget (jmf. tabell 1:3).

Tabell l:3. Erforderligt lnströmnlngsområde för olika grundvattenutvinning. Antagen grundvanenbildning är 100 mm/år. Grundvatten- Erforderligt utvinning inströmningsm3/ år område hekar Uttag till ett hushåll 600 0,6 (l-2 m3/d) Måttligt grundvattenuttag över 36 500 över 36 (över 100 m3/ d) Stort grundvattenuttag över 365 000 över 360 (över l 000 m3/ d) Källa: Falkenmark M: Vatten. Resurser-anspråk-problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn Ds Jo 1979:8.

El 4l

I vissa områden kan grundvattnet behöva skyddas särskilt t.ex. i form av skyddsområden där speciella restriktioner

råder i fråga om sådana aktiviteter som kan utgöra ett hot mot

grundvattnet. Inte bara området närmast vattentäkten kan behöva skyddas utan även det inströmningsområde där

grundvattnet bildas. Kring tätorter som i större omfattning utnyttjar grundvatten för Vattenförsörjning kan det vara angeläget att inströmningsområdena kartläggs och beaktas i

den fysiska planeringen.

Påverkan på grundvatten Uttag av grundvatten genom pumpning ur brunnar innebär

alltid en mer eller mindre påtaglig förändring eller störning

av de naturliga förhållandena. Pumpningen leder till en lokal sänkning av grundvattenståndet. Stora grundvattenuttag kan leda till att källor sinar och angränsande våtmarker torkar ut.

Genom konstgjord infiltration kan grundvattenbildningen

påverkas. Med konstgjord infiltration menas att ytvatten

pumpas till ett sandområde genom vilket vattnet får sippra

ned. Sanden fungerar därvid som ett reningsñlter. Ca en

fjärdedel av samhällenas Vattenförsörjning är baserad på den tekniken. Inñltrationsanläggningen återverkar på omkringliggande grundvatten så att grundvattenståndet höjs och va-

riationsmönstren förändras.

Mark och vegetation utgör en nyckelzon i det hydrologiska kretsloppet, när det gäller grundvatten och avrinning. Därför

medför som regel större ingrepp i eller förändringar av de naturliga förhållandena i mark och vegetation i inströmningsområdena, t.ex. större kalhyggen, förändringar i grund-

vattenbildningen.

Avsiktlig sänkning av grundvattenståndet sker inom jordoch skogsbruk i form av dränering av bl.a. våtmarker för att åstadkomma bättre odlingsmöjligheter. Dräneringen återverkar på avdunstningen och därigenom i viss utsträckning även på grundvattenbildningen. Eftersom grundvattnet normalt avrinner till sjöar och vattendrag regleras grundvattenståndet i vattendragens närhet

av vattenståndet. Detta innebär att vattenregleringar återver-

kar på grundvattnet i omgivningen.

Bebyggelse kan innebära kraftiga ingrepp i de hydrologis-

ka förhållandena. Nederbördsvattnet hejdas av tak och oge-

nomträngliga asfaltytor och avleds snabbt till dräneringssys-

temet i stället för att bilda mark- och grundvatten. Med

minskad infiltration följer givetvis minskad grundvattenbild-

ning och därför på lång sikt ett sjunkande grundvattenstånd, vilket kan leda till sättningsskador.

42 D

Nederbörd 325 kmVår

Kommunalt uttag

Bevattnrngl/

[- l-Industrruttag Avlednrngsanspråk 30/0 Avnnmng 175 kmVår | I l : 100 0/0 E; avlett vatten 87 5/0 Utspádnmgs anspråk

Figur 1:21, Utnyttjande av Sveriges vattenresurser.

Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurser - anspråk - problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Tunnel- och bergrumsanläggningar innebär vanligen en

dränering av kringliggande grundvattenmagasin till följd av

att tunnel- och bergrumväggar inte utan mycket stora kostnader kan göras helt täta. Grundvattnet är bättre skyddat än ytvattnet från föroreningar från markytan tack vare den filtrering, fastläggning

och nedbrytning av föroreningar som äger rum i samband

miljarder mJ/âr med vattnets passage främst genom det översta markskiktet. Inom sandjordsomrâden med intensivt jordbruk har dock nitrathalterna stigit till en så hög nivå att det måste betecknas prognos 1965

I som hälsovådligt (jmf. kap. 4 i rapportens del I).

| / i x _ _› i lo prognos 1976 1.5.3 Anspråk på vatten

| I \-ø Av den totala vattentillgången, i huvudsak tillgänglig i form

I av flodavrinning, avleds för Vattenförsörjning och bevattning

I

sammanlagt inte mer än 2,7 procentJig. l 221. Om merparten

19301940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 av detta vatten återgår till vattendragen som avloppsvatten Figur 1:22. Årligt vattenbehov. och för sin utspädning antas ”kräva” ca 10 gånger så mycket --- totala vattenbehovet vatten uppgår utspädningsanspråket till ca 34 km3 eller näs-

-- tan 20 % av totala tillgången.

industri Den totala vattenavledningen från ytvatten och grundvat- --samhälle ten har ökat 14 gånger under det senaste århundradet och

-w « bevattning fyrfaldigats under de senaste 30 åren fig. 1:22. Skillnaden i

utnyttjandet av olika vattendrag framgår av jig. 1:23 som

Källa: Vattenkris eller inte?, jordbruksdepartementet, 1977. visar regleringsgrad och uttagsgrad.

El 43

REGLERINGSGRAD

E

I :i: “as I! :[3 “as II

$--;---Fas l

i

TOTALREGLERAT | 150- - _ - - - - - - - - - - - - _ _ _ * - - : _ _ - - - _ - - _ _ _ - - - -T -I 4+ l l UTVECKLINGSSKEDE

I l

l I 100 _ (l:ll) | (m.) | (nun - I .. .. .. l *KVanern-Gota alv

*Lule a.” “är

l l * skelwheäw l *- Eskilstunaån | §5Indalsalven -léÅngermanälven I l Lgungan* Umeälv l 56Dalälven 9G l Kclbäcksån _ * Llusnan | ggKlarmven *Vattern-Motala strom l

*Lagan älálâláiága-Norrstrom

l i *Skrabeån

m --__ _________ __l__.._*_Em2 _____ __l _______ _l_

l l

l l

NATURLlGA FÖRHÅLLANDEN

l l *Pite älv | _

l

(m) | (nu) | (nu) f

l l

l l

l l l Vindelälven Kalixälv l

LrdanIHeIgeån Fyrisån Kävlingeån

1 l L l l l I . . . › i v *

OJ I * l * i 10! I 0/0 AVLEDNINGSGRAD

ä*

Figur 1:23. Vattenavledning och vattenreglering. Graden av vattenutnyttjande kan indelas i tre faser: ett skede med relativt orörda förhållanden (l), en period då större förändringar företas (ll) samt ett skede få flodområdet närmast är totalreglerat (lll). Som underlag för bedömningen och jämförelser av utnyttjandet kan användas grova mått på vattenavledningens omfattning resp. vattenregleringarna. Inget svenska vattendrag kan betecknas som totalreglerat, men många befinner sig i utveckiingsskedet.

Källa: Falkenmark M. Resurser-anspråk-problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Vattenutnyttjandet per individ i tätorterna har trefaldigats

under 1900-talet. Under 70-talet har emellertid en tydlig sta-

bilisering inträtt vid ca 380 liter/person och dygn (l/p.d)

uppdelat på främst hushåll 210 och tätortsindustri 68 samt

allmänna ändamål. Vattenbehovet i glest befolkade områden

äri runt tal 2001/p.d. Några betydande framtida förändringar i den regionala fördelningen anses inte troliga. Dock kommer - eftersom

befolkningsfördelningen är styrande - förbrukningen i tä-

tortsregioner förmodligen att öka medan den i glesbygdsre-

gioner kan förmodas avta. Urbaniseringen kan innebära en

ökad individuell vattenanvändning. Det sammanlagda årliga

vattenbehovet var i mitten på 1970-talet ca 950 miljoner m3.

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen bedömer mot-

svarande vattenbehov år 2000 vara l 140 miljoner m3 dvs. en

ökning med knappt 20 % (Vattenprognos 1975-2000,

VAV P 30).

44 D SOU l979z55

Industrin i tätorterna tar vanligen sitt vatten från kommu-

nala vattensystemet och svarar för 18 % av hela uttaget i tätorterna. Industrier utanför tätorterna försörjs mestadels från egna ytvattentäkter. Industrins vattenförbrukning har

undergått kraftiga förändringar. Från år 1930 ökade förbrukningen 5-6 gånger fram till 1960-talet då det uppgick till nära

4 km3/ år. Sedan dess har industrins Vattenförbrukning minskat avsevärt.

I dagens jordbruk är det skillnader i vattentillförseln som förklarar större delen av avkastningsvariationerna från år till

âr. Typiskt för klimatet i stora delar av östra Sverige är en ofta utpräglad försommartorka. Vattenunderskottet i landets östra delar skulle behöva täckas av en bevattning motsvarande en ökning av nederbörd av storleken 150-250 mm per år. Under torrår har hela landet vattenunderskott, vilket i Öster-

sjöområdet kan uppgå till ca 350 mm per år. För att kompen-

sera detta vattenunderskott kommer sannolikt antalet bevatt-

ningsanläggningar och bevattningsarealer att öka. De senaste

årens ökningstakt har varit hög. En fortsatt expansion i samma takt skulle innebära att man år 1985 hade fördubblat kapaciteten i jämförelse med år 1975.

Figur 1:24. Bevattningsbehov uttryckt som nederbördsunderskott under vegetationsperioden. 100 mm

100-200 mm mm

[3200-300

300 mm - Källa: Falkenmark M, Vatten. Resurseranspråk-problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

E] 45

Stora anspråk ställs på sjöar och vattendrag som mottagare av förorenat Områden med stora av

avloppsvatten. utsläpp föroreningar (B87, fosfor och metaller) i avloppsvatten finns

främst utmed Norrlandskusten, kring storstadsområdena samt i Värmland och Bergslagen. Industrin svarar för de verkligt stora utsläppen främst också av BS, och sannolikt metaller (se fig. 1:25). Graden av påverkan på vatten har redovisats i det föregående. Utöver behandlade anspråk finns flera andra av stor betydelse, t.ex. fiske, vattenkraft, naturvård och friluftsliv. Dessa behandlas i resp. verksamhetsavsnitt.

Figur 1:25. Utsläpp av B87, fosfor och metaller. Kartan anger områden med stora utsläpp av BS7, fosfor och metaller eller med stora utsläpp av endera. Endast uppgifter om BS, är rikstäckande. För fosfor och i viss män metaller finns stor brist på uppgifter om utsläppen. stora utsläpp måttligt stora utsläpp

2 Källa: Användning av Sveriges vattentillgångar, statens naturvårdsverk PM 1120, 1978.

46 El

1.6 Hav

En arbetsgrupp knuten till bostadsdepartementet har under år 1978 redovisat rapporten Havet, Naturförhållanden och

utnyttjande (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering

1978:7) och till denna hörande delrapporter Marin geologi

och oceanograñ, Marin ekologi och sedimentologi, samt

Marin verksamhet och anspråk på den marina miljön (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:4, 5 och 6). Kompletterande material, rörande bl.a. tillförsel av föroreningar till havsområden, har sammanställts i rapporten Tillförsel av

föroreningar och deras effekter på marina ekosystem (Under-

lag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:9). Underlagsmate-

rialet till detta kapitel utgörs om inte annat anges av nämnda rapporter. Under hösten 1978 har riksdagen beslutat att inrätta en delegation för samordning av havsresursverksamheten fr. o. m. den 1 januari 1979 (Prop. 1977/78:167, NU 1978/ 79:2, rskr 1978/79:13). Riksdagen har år 1978 beslutat att

utvidga den svenska territorialhavsbredden från fyra till tolv

nautiska mil (12 964 meter). Beslutet gäller från och med den l juli 1979 (Prop. 1978/79127, KU l978/79:l8, rskr 1978/

79 294). De svenska havsområdenas indelning framgår avjig.

1:26.

1.6.1 Miljöförhållanden

De svenska havsområdena är omgivna av industrialiserade länder, varifrån föroreningar i form av bl.a. närsalter, orga-

nisk substans och miljögifter tillförs havet genom direkta utsläpp från samhällen och industrier samt indirekt via floderna. Under perioden 1969- l 977 har den totala tillförseln av fosfor från Sverige minskat med drygt 20 % medan motsvarande tillförsel av kväve har ökat med 10 %. Floderna har ökat sin andel i tillförseln under den aktuella perioden, medan en minskning kan konstateras för kommuner och industrier vid kusten. Den flodburna tillförseln av föroreningar orsakar

den största belastningen på havsområdena. Av den flodbur-

na belastningen svarar föroreningar från jord- och skogsbruk för en betydande del. Se fig. l :27 - 1:29. Svenska havsområden skiljer sig vad gäller vattnets om-

sättningshastighet, temperatur och salthalt. Vattnets omsätt-

ningstid är för Bottenviken 3 år, Bottenhavet 6 år, Östersjön

30 år, Öresund några dagar, Kattegatt 2 månader och för Skagerrak 1 år. Omsättningstiden påverkar bl.a. hur lång tid

föroreningar stannar kvar i ett havsområde. Våra havsområden

är kalla, varför de biologiska processerna sker relativt långsamt. Vattnets temperatur påverkar även den hastighet med

E] 47

Figur 1:26. Gränser i våra havsområden.

Avtal om kontinentalsockelns och fiskezonens avgränsning följer den s k mittlinjeprincipen, om inte annan gränslinje överenskommits.

- - _territorialhavsgränsen (12 nautiska

mil) i

_ _ -teoretisk gränslinje dragen enligt?

den s k mittlinjeprincipen

gräns för havsområde

Källa: Havet - Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet. Un« M / derlag för fortsatt fysisk riksplanering BVQTTENf// 1978:7. /r\\*\__\A/|KEN./ \ / f l

\ , Bj rbklubb

,Z

Finngrundet _ästrabanken

ox, ÄVLEBUEågâinmi N sk

z

\\ f *Äimqiâäâcåiçâs* A5? G0. a

øix NT QuMç .

p* §\\

1 La d n .K

n/SB ,_ OpparSlfnafna

.. w v l l

. G?ska sancåon | \

- Såvorev

_/ I

› ,/ KALMARSUND , «_=r\\\ \r x j-...z I {,,-

\ . I-. ,^ LAHOLMSBUKTEN 7“\__/“ “ ÖSUÅRSJÖN

- / Å SKÄLDERVIKEN \*\\/1\(| \ _ av _ f __ .l .\ w/ / ”

a, Háoøykrsn ,

C \ \ , / \ .W // \ , STORABÅLT \ . , .q a se ucu- \ t_ / // S d ü ...nam-uu

48 D

vilken föroreningar bryts ned och cirkulerar mellan vattnet,

organismerna och sedimenten. Salthalten förändras från näs-

tan helt oceaniska förhållanden i Skagerrak, över brackvat-

tenförhållanden i Östersjön till nästan sötvattenförhållanden

i Bottenviken. Organismernas känslighet för olika salthalt visar sig bl.a. i skillnader i artantalet marina bottendjur som är nära 2 000 i norra Skagerrak och bara l50 i södra Östersjön. Se fig. 1:30. Skillnaden i salthalt mellan ytvatten och djupvatten är vidare avgörande för vattenutbytet mellan de

båda vattenmassorna. l Östersjön där skillnaden är stor, för-

hindras i hög grad detta vattenutbyte. l ytvattnet produceras syre och i djupvattnet förbrukas syre. Om vattenutbytet mellan de båda vattenmassorna är litet kan syrebrist uppkomma

i djupvattnet. Därmed frigörs näringsämnen och miljögifter

från sedimenten och kan på nytt föras in i de biologiska kretsloppen.

Kännetecknande för Östersjöområdets ekosystem är att

växter och djur lever under starkt skiftande yttre betingelser. Antalet arter är lågt men de arter som finns är individrika, har låg specialiseringsgrad och stor anpassningsförmåga till variationer i den yttre miljön. Organismerna har därför sanno-

likt en viss tolerans även mot föroreningar. Artfattigdomen

gör emellertid att utslagningen av en art inte så lätt kan kompenseras av en annan, med liknande funktion. Ekosystemen i Västerhavet, främst Skagerrak, kännetecknas av stor artrikedom och förhållandevis litet antal individer per art. Arterna är ofta högt specialiserade med snäva toleransgränser för variationer i den yttre miljön. De enskilda arterna är därför sannolikt känsligare även för föroreningar

än arterna i Östersjöområdet. Artrikedomen gör dock att utslagningen av en art lättare än i Östersjöområdet kan kom-

penseras av en annan art med liknande funktion.

Bottniska viken tar emot ca 85 procent av de föroreningar

som tillförs hela Östersjöområdet från Sverige. Utsläppen

från kommunala reningsverk är relativt små ijämförelse med

utsläppen från industrin. Tillförseln av organiskt material från industrier är störst till Bottenhavet eftersom mer än hälften av landets kustlokaliserade cellulosafiberindustrier ligger där. Floderna svarar för ca 90 % av fosfomtsläppen till Bottenviken, medan även industrierna svarar för en betydande andel av sådana till Bottenhavet utsläpp (fig. 1:27 1:29). Generellt gäller för Bottenviken och Bottenhavet att de svenska floderna har ökat sin andel av tillförseln av föroreningar under åren 1969-77. Av de miljögifter som släpps ut är metallutsläppen sannolikt den största gruppen. De största utsläppen av metaller till ett enskilt havsområde redovisas för

E) 49

organisktmateriaI10 20 30 40 90 1000-tal

n l 510 I 100 200 300 400 500 “900 10001100

u. kVäVe 1 2 3 4 5 6 7 8 20 30 40 1 000-tal 1 _ 10 fosfor ton

100 2§0 300 400 500 600 700 8009001000110012001300

org. mtrl.

å

e; _ IL J

C g .. kvave .öm

Il “J

fosfor

l J

org. mtrl.

F

§ .. (o kvave .C ä z: JL I

å fosfor

J

org. mtrl

c 22 2 d) :z kväve =O

få J! J

E å: fosfor LLI

J

,_ 7F Ir O) ä

h

kväve E 93 . 7! J :g

fosfor

J

50 E]

Figur1:27.Tillförsel av organiskt mate- Bottenviken. Utsläppen kommer främst från Rönnskärsverrial, kväve och fosfor till svenska havsområden frân Sverige 1977. ken vid Skellefteå. Särskilt stora är utsläppen av kadmium och arsenik. Bottenhavet tillförs stora kvicksilvermängder. Tillförsel från Sverige av organiskt mate-

rial, mätt som kemisk syrgasförbrukning Effekterna av de utsläppta föroreningarna är starkt påver-

(COD) samt av kväve och fosfor från kade bottensediment, utslagning av bottenorganismer i vidkommunala avloppsreningsverk, industrier och floder. Tillförsel från kommu- sträckta områden utanför utsläppskällorna samt anrikning nala avloppsreningsverk och industrier av miljögifteri havets växter och djur. Detta leder till försämavser direkt utsläpp i havsvatten. Antalet kommunala avloppsreningsverk rade förutsättningar för yrkes- och fritidsfisket. Den ökade är i Bottenviken 32 st motsvarande en belastningen av kväve kan tillsammans med fosforbelastanslutning på 175 000 personekvivalenter (p.e.), i Bottenhavet 60 st motsvaran- ningen leda till ökad biologisk produktion och därmed till de 445 000 p.e, i egentliga Östersjön 102 ökad i bottennära vatten i samband med syreförbrukning st motsvarande 1 B80000 pe, i Öresund 8 st motsvarande 620 000 p.e., i Kattegatt nedbrytning av organiskt material. Som en följd av detta kan 26 st motsvarande 1020000 p.e, och i svavelväte bildas samt fosfor och utlösas från tungmetaller Skagerrak 33 st motsvarande 88 000 p.e. Den stora belastningen från industrier på sedimenten i bottenområden som ligger i riskzonen för sva- Bottenhavet beror på att en stor del av den svenska träfiberindustrin velvätebildning. Se separatkarta 2. ligger längs Bottenhavets kust. Föroreningssituationen i Bottniska viken är inte lika all-

varlig som i Östersjön vilket beror på flera förhållanden. Den

kommuner

ii

snabbare vattenomsättningen i Bottenviken och Bottenhavet industri medför relativt korta uppehållstider för vatten och förorefloder ningar. Djupvattnen tillförs oftare nytt syrerikt vatten. Utbytet mellan yt- och djupvatten är större. Den lägre salthalten Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem bostads- bidrar till att föroreningar i större utsträckning binds till fasta departementet, Underlag för fortsatt fypartiklar som sedimenterar. Detta medverkar till en minskad sisk riksplanering, 1978:9. transport av föroreningar från kustzon till uthav, vilket är särskilt märkbart i skärgårdsområden. Faktorer som verkar

försämrande på föroreningssituationen är bl.a. den låga tem-

peraturen, som medför låg biologisk aktivitet och långsam

nedbrytning av föroreningar. Under vår och höst bidrar san-

nolikt temperaturskillnaden mellan kustområdenas och uthavets Vattenmassor till ett försämrat vattenutbyte. Därvid

kan föroreningar ansamlas i kustområdena. Även under vintern kan sannolikt föroreningshalterna öka i kustzonen, ef-

tersom isbeläggning minskar strömmarna och därmed utspädningen av föroreningar.

De industriella utsläppen från Sverige av organiskt mate-

rial till Östersjön dominerar över de kommunala. De direkta

kommunala utsläppen av kväve och fosfor är däremot, till skillnad från situationen i Bottniska viken, större än motsvarande industriella. Floderna svarar emellertid för den största tillförseln. Det gäller särskilt kväve. Under perioden 1969-77

ökade kvävebelastningen på våra havsområden. Ökningen faller till största delen på Östersjön. (Sefig. l :27-1 129). Stora

kvicksilverutsläpp och utsläpp av andra metaller sker från bl.a. reningsverken i Stockholmsområdet. Metallindustri och cellulosaindustri svarar också för en stor del av metalltillför-

seln. Östersjön får vidare ta emot stora utsläpp av fenol och

SOU l979z55 E] 51

floder

Bottenviken

kommuner

industrier

floder

Bottenhavet

kommuner

industrier

floder C 52 V) L bl 1D kommuner (I) =o industrier

floder

Västerhavet

kommuner

industrier

52 D

i. Figur 1:28. Källornas andel i tillförseln av från metallindustri och kemisk industri. Tankfartyg, cyanid « kväve och fosfor till våra havsomräden.

lastfartyg, färjor och fritidsbåtar släpper uppskattningsvis ut

i Jämförelsen gäller åren 1969 och 1977. mellan 30 000 - 60 000 ton olja varje år i Östersjöområdet.

För Västerhavet finns inte jämförbara

mätvärden från 1969, vad avser kommu- Huvuddelen av dessa utsläpp sker i Östersjön.

ner och industrier. För floder redovisas i växter och

l Östersjön finns högre halter av miljögifter

därför tillförseln till Västerhavet även i ton/är för 1969 och 1977. djur än i i andra svenska havsområden. Koncen-

organismer

trationen av miljögifter är störst i kustzonerna men förhöjda Fosfor Kväve

organismerna. Däremot har PCB-halterna inte visat någon tendens att sjunka. Säl har så höga gifthalter att artens exis- N Vattenvârdsåtgärderna har under de se- . naste ârtiondet huvudsakligen koncent- tens är hotad. Fisk från vissa områden får inte saluföras på rerats på en minskning av organiska ut- Det råder Lex. förbud mot att ; släpp och närsaltutsläpp, främst fosfor. grund av för höga gifthalter.

Effekterna av olika vattenvårdsåtgärder ñsklever från torsk fångad i hela Östersjöområdet.

sälja är minskade utsläpp från kommuner och industrier. Det är emellertid uppenbart Mängden av olja som lösts i vatten har ökat under senare år. att den tilltagande kvävegödslingen un- I närheten av stora industrier kan oljehalten i vattnet vara i der de senaste årtiondena visar sig i den av ökad tillgång på näringsämnen är z ökade kvävebelastningen på våra sydli- mycket hög. Effekten

gaste havsomrâden. ökad i ytvattnet och försämrad syresituation algproduktion

i bottennära vatten. l strandområden breder vassar ut sig och fosfor :J

i vissa är den för Östersjöns ekosystem så

skärgårdsområden

i kväve viktiga blåstången på väg att försvinna. l djupvattnen, främst Källa: Tillförsel av föroreningar och deras kring Gotland, men även på vissa andra platser förekommer effekter på marina ekosystem, bostadsofta syrebrist med åtföljande utbredning av svavelväte på departementet, Underlag för fortsatt fy-

sisk riksplanering l978:9. botten och därmed sammanhängande spridning av närsalter

och Utbredningen av bottnar med svavelväte kan

miljögifter.

indirekt förvärras av den ökade kvävetillförseln.

Den ansträngda miljösituationen i Östersjön beror pâ flera

faktorer. med Västerhavet och därmed tillför- Vattenutbytet

seln av vatten av de grunda och smala syrerikt begränsas passagerna genom de danska sunden och Öresund. (Se fig.

1:30). Den stora skillnaden i salthalt mellan yt- och djupvatten försvårar ett utbyte av syre mellan de båda Vattenmassormedverkar liksom i Bottniska na. Den låga salthalten vidare, viken, till en minskad transport av föroreningar från kustzon till uthav. Vattenomsättningen är mycket långsam (ca 30 år). Detta för såväl vatten som svårned-

ger långa uppehållstider

föroreningar. Den låga vattentemperaturen bidrar brytbara till en relativt låg biologisk aktivitet och långsam nedbrytning

av miljögifter.

Föroreningar tillförs Västerhavet förutom från samhällen,

industrier och vattendrag även från Östersjön via den Baltis-

ka strömmen och från Nordsjön via den Jutska strömmen.

(Se jig. l 230). De direkta kommunala utsläppen från Sverige

kväve och fosfor dominerar över motav organiskt material, svarande industriella, vad avser fosfor även över den flod-

burna tillförseln. (Se fig. 1:27-l :29). Av de svenska havsom-

SUU [979155 LJ 53

0.2 0.4 0.6 0.7

kvicksilver kadmium bly

Bottenviken

krom fenol olja arsenik cyanid

kvicksilver

Bottenhavet

fluorid y y 353 vinylklorid

kvicksilver

kadmium

Östersjön

kvicksilver

kadmium

Västerhavet ;4-

vinylklorid

Figur 1:29. Utsläpp av metaller m m i vå- samheter och är därför svåra att jämföra ra havsområden från Sverige 1977. med belastning från vattendrag och avloppsreningsverk. Analysmetoderna är Utsläppen av metaller och vissa andra inte enhetliga och används inte enhetligt föroreningar från kommuner och indu- inom branscherna. strier är i allmänhet dåligt kända. I många fall sker ingen redovisning av ut- industri släppta mängder. Analyser av tungmetaller och ibland av i kommun någon annan speciell förorening utförs endast vid ett fåtal kommunala renings- Källa: Tillförsel av föroreningar och deras verk, huvudsakligen i områdena kring effekter på marina ekosystem, bostads- Stockholm, Göteborg och Malmö. departementet, Underlag för fortsatt fy- De industriella utsläppens sammansätt- sisk riksplanering 1978:9. ning varierar kraftigt mellan olika verk-

54 D

rådena mottar Västerhavet de största utsläppen av både kväve och fosfor. Andelen närsalter i tillförseln genom vattendrag är större på västkusten än i Bottenviken. Under perioden l969-77 har den flodburna tillförseln av fosfor minskat något medan tillförseln av kväve har ökat. Effekterna av den ökade kvävetillförseln är sannolikt ökad biologisk produktion i kustnära områden samt vegetations- och faunaförändringar. Stora utsläpp av organiskt material från industrier görs bl.a. av cellulosaindustri samt ñsk- och konservindustri. av tungmetaller sker bl.a. från metallindustri, kemisk Utsläpp industri och cellulosaindustri. Stora utsläpp av fluorid sker i

Öresund, där också stora utsläpp av bly och kadmium sker.

Baltiska strömmen, som har lättare vatten än det övriga vattnet i Kattegatt och Skagerrak, bidrar till ett försämrat vattenutbyte mellan kust och uthav. Förhöjda halter av organiskt material, fosfor, kväve och miljögifter finns i sediment och i första hand i kustnära områden. Halterna är organismer dock Lokalt, främst i

generellt lägre än i Östersjöområdet.

och vikar, förekommer emellertid så höga

skärgårdsområden gifthalter i fisk att förbud mot försäljning har införts.

Orsaken till den i relation till andra svenska havsområden bättre miljösituationen i Västerhavet är bl.a. att havsområdeen snabbare bortnas vattenomsättning är hög, vilket medför

av tillförda föroreningar än i Östersjön. Ytvattnets

transport

medeltemperatur är högre än i Östersjön, vilket ger snabbare

nedbrytning av föroreningar. Utbytet mellan yt- och djupvatten är genom de små salthaltsskillnaderna förhållandevis stort. Den höga salthalten bidrar vidare till att föroreningar i mindre utsträckning binds till fasta partiklar, vilket medverkar till en ökad transport av föroreningar från kust till uthav. l Skagerrak och norra Kattegatt bidrar emellertid skärgårdarna till en bromsning av denna transport, varför halterna av och närsalter i vatten och sediment här är större

miljögifter

ån i den södra delen av havsområdet, där skärgård saknas. l Västerhavets djupområden har ekosystemen hittills inte i samma utsträckning utsatts för syrebrist och därmed samav föroreningar som ekosystemen i

manhängande spridning

Den ökade tillförseln av kväve

Östersjöområdets djupvatten.

kan dock indirekt genom ökad tillväxt av organiskt material

komma att påverka syresituationen främst i Kattegatts dju-

redan är låg. Vidare kan pare områden där syrehalten tidvis förekomsten av flera cirkulationsströmmar i Skagerrak medverka till ett försämrat vattenutbyte i havsområdet. Förorefrån Nordsjön förblir i sådant fall en längre tid i ningar

Skagerrak och kan föras vidare in i Östersjön.

El 55

Figur 1:30. Strömförhållanden, saltha och antalet marina djurarter i våra omg vande havsområden.

En motsols cirkulation råder i de flesta a våra havsområden både för yt och dju vatten. Övergången från nästan oceanis ka förhållanden i Skagerrak till så go som utsötade förhållanden i Bottenvike kan följas i förändringen av salthalt oc i antalet för blotta ögat synliga marinl djurarter.

:D förenklad redovisning av ytströmÅ mar i

äförenklad redovisning av djupströmmar

för salt

â/ungefärlig linje redovisad

halt angiven l promille.

för blotta ögat synliga ma1

Oantalet

rina djurarter som finns I

Källa: Havet - Naturförhållanden och utnyttjande, bostadsdepartementet, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering. 1978:7.

s ç

;X

69/00Q

J74*

u

Åh; i

Baltiska strömmen

I v f ck \ n _ , .

56 U

1.6.2 Anspråk från olika intressen De ökade föroreningarna och anspråken från olika verksam heter på att utnyttja kustområdena har medfört att den marina naturvärden och kulturminnesvården fått ökad betydelse. Naturvårdens intressen riktar sig mot vissa av biologiska eller

geologiska skäl särskilt skyddsvärda marina miljöer. Genom

naturvårdsverket pågår ett inventeringsarbete för att avgränsa s.k. marina reservat Skyddet av sådana miljöer kan

till följd av vattnets transport av föroreningar innebära behov

av åtgärder i hav och på land långt utanför det område som avses bli skyddat. Den marina kulturminnesvårdens intressen riktas i första hand mot vissa kustområden. Därutöver finns vissa kulturhistoriskt värdefulla miljöer innefattande såväl land- som vattenområden. Anspråk som innebär utsläpp av föroreningar till vatten medför krav på effektiva vattenvårdsåtgärder såväl vad avser utsläpp från kommuner, industrier och fartyg som tillförseln

via floder. Detta kan i sin tur medföra krav på begränsning

i användningen av vissa ämnen. Det gäller i första hand

sådana ämnen, som har giftverkan samt sådana som kan

orsaka en gödsling av våra havsområden. Genom att Norge och EG-staterna inrättat ekonomiska

zoner, där det svenska fisket begränsats, har tyngdpunkten

för fisket förskjutits till Östersjöområdet. Samtidigt har kust-

fisket kommit att få ökad betydelse liksom intresset för odling av fisk och skaldjur. Fiskets anspråk gäller främst skydd av viktiga lek- och uppväxtomrâden i strandnära grundornråden och på bankar samt skydd av vissa viktiga vandringsstråk

för ål, lax och laxöring. Även viktiga fångsområden för vissa

fiskarter och skaldjur är i behov av skydd. Odling av fisk och

skaldjur ställer höga krav på vattnets kvalitet. I synnerhet

skaldjursodlingar är känsliga för föroreningar även i mycket

låga koncentrationer.

Våra kust- och skärgårdsområden har fått ökad betydelse

som rekreationsmiljö med möjligheter till naturupplevelser,

bad, camping, segling och fiske. Friluftslivet ställer krav på

anordningar av olika slag - småbåtshamnar, småbåtsleder, ankringsplatser, fiskevårdsområden, friluftsområden m.m. I vattenområden med stort antal motorbåtar sker en inte obetydlig spridning av miljögifter från giftiga bottenfärger och

av oljeföroreningar. Det havsanknutna friluftslivets utveck-

ling har varit särskilt påtaglig i skärgårdsområdena där i flera fall konflikter mellan olika former av friluftsliv och med andra intressen har uppstått.

Naturvårsverket har i publikationen Mari- Försvarets anspråk på skilda områden avser främst skydds-

a °s°° SNV PM 94 °d°i“ “

områden, kontrollområden, riskområden för militära skjut-

I naturvârdens synvinkel skyddsvärda om» __ _ _ _ _ _ __ falt och målplatser samt vissa områden inom vilka militära t_ råden i svenska havsområden,

SOU l979z55 [3 57

farleder finns. Utvecklingen av sjáfarten har inneburit en ökad speciali-

sering vad avser fartygstyper och hamnar. Överföring av

godshanteringen från mindre till större hamnar har lett till

större trafikintensitet i vissa farleder samtidigt som andra försvunnit. Sjöfarten har anspråk på bättre framkomlighet i farleder och ökad Sjösäkerhet i dessa. Detta kan kräva trafikövervakning, trafikreglering och trafikseparering i särskilt tättrañkerade kust- och uthavsområden. Anläggningsverksamheti form av utfyllnader, byggande av

fyrar, hamnar, broar, undervattenstunnlar, rörledningar för

avloppsutsläpp, olja och naturgas samt nedläggning av eloch telekablar, har genom den havstekniska utvecklingen

ökat i omfattning. Anläggningsverksamhet som berör kust-

nära områden kan medföra bestående skador på den marina miljön, t.ex. på lek- och uppväxtområden för fisk. l framtiden kan anläggning av sjöterminaler och hamnanläggningar längre ut från kustområdena medföra nya problem. Intresset för marin prospektering av malm, olja samt sand och grus har ökat under senare år. Utvinning av mineralråvaror sker dock för närvarande bara vad gäller sand och grus.

Intresset för utvinning av kvalitetssand riktas i första hand

mot sandbottnar i strandnära områden och vissa grundområden i uthavet. Sand- och grus för utfyllnad kan ha lägre

kvalitet och anspråken på utvinning riktas i första hand mot

förekomster så nära det aktuella utfyllnadsföretaget som möjligt. Industriverkets grusutredning avses ge underlag för bedömning av förekomsternas storlek och kvalitet. I framtiden kan anläggningar för energiutvinningi havet eventuellt bli aktuella t.ex. anläggningar för vind- och våg-

energi, saltgradientenergi och marin biomassa. Eventuella

sådana anläggningar kan antas bli lokaliserade till i första hand kustnära områden.

1.6.3 Anspråk på olika havsområden I det följande sammanfattas de anspråk som riktas mot skilda havsområden. Behoven av planering av dessa områden behandlas i rapportens del I, kap. ll.

Bottniska viken

Marina miljöer av särskilt intresse för naturvärden är Gräsö- Singöområdet i Ålands hav, Gävlebukten, Lövgrundet-

Eggegrund-Gråskälsbådan-Skälstenarna, Trysundaområdet

utanför Höga kusten, Ångermanälvens mynningsområde,

Ullångerfjärden och Ulvödjupet i Bottenhavet samt Hapa-

randaskärgården i Bottenviken.

58 D

I Ålands hav och Bottenhavet finns kulturhistoriskt intres-

santa fartygsförlisningar registrerade längs hela kusten. I

Bottenviken än antalet registreringar litet. Bottniska vikens kustområden är viktiga lek- och uppväxtområden för bl.a. sill, gädda och siklöja. Kustområdena är dessutom viktiga vandringsstråk för ål, havsöring och lax. I

uthavet är Västra Banken och området kring Vänta litets

grund viktiga lek- och uppväxtområden för sill. Viktiga fångsområden för strömming i Bottenhavet är Västra Ban-

ken, Finngrundet, Sylen och Eystrasaltbanken samt Vänta

litets grund och ett område utanför Skagsudde. Viktiga områden för friluftsliv är Gräsö-Singöområdet i Ålands hav, Lövstabukten och Höga Kustenområdet i Bottenhavet samt Norrbottens skärgårdsområde i Bottenviken. Höga kustenområdet tillhör de s.k. obrutna kustområdena. Den genomgående småbåtstrafiken är under sommaren mycket omfattande i Ålands hav och södra Bottenhavet. Försvarets intressen omfattar två skyddsområden i Ålands Figur 1:31. Områden med motstående

intressen i Bottniska viken. hav utanför Norrtälje och Östhammar, ett i Bottenhavet

utanför Härnösand samt ett i Bottenviken utanför Luleå. 1 Upplands skärgårdar 2 Gävlebukten Därutöver finns ett flertal riskområden för skjutfält och mål- 3 Hamrångefjärden 4 Höga kusten platser. 5 Husumområdet Tättrafikerade farleder finns in mot Gävle, Söderhamn, 6 Rönnskärsomrâdet Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Skellefteå, Piteå 7 Norrbottens skärgårdsomrâde och Luleå. Av intresse är därutöver tungtrafikstråken och de KällazHavet - Naturförhållanden och livligt trafikerade farlederna genom Ålands hav och Norra utnyttjande, bostadsdepartementet, Un-

derlag för fortsatt fysisk riksplanering, kvarken. Ur sjöfartens synvinkel är bogsering av timmersläp

1978:7. ett speciellt sjösäkerhetsproblem i Bottniska viken. Av intresse för prospektering är i första hand de sand- och grusförekomster som finns i södra Bottenhavet. Även sandoch grusförekomster i Norrbottens skärgård kan vara av

intresse för prospektering. I Skelleftefältets antagna fortsättning i Bottenviken pågår prospektering efter sulfidmalm.

Prospektering efter sällsynta jordartsmineral i området mel-

lan Sundsvall och Nordmaling kan möjligen bli av intresse i

framtiden.

I Bottniska viken utgör den kraftiga landhöjningen ett

särskilt problem i främst grunda kustområden, vilket är av betydelse för bl.a. vissa former av anläggningsverksamhet. I Norrbottens skärgårdsområde finns många intressen re-

presenterade. (Se fig. 1:31). Motsättningar föreligger mellan

fiske och utsläpp av föroreningar samt mellan yrkesfiske och fritidsfiske. Även i Gävlebukten, Harmångersfjärden, utanför Husum och i Rönnskärsområdet konflikter

föreligger mellan fisket och utsläpp av föroreningar. I det uppländska

skärgårdsområdet föreligger konflikter mellan bl.a. friluftsliv och försvar, mellan sjöfart och småbåtstrafik och mellan

El 59

naturvård och frilviftsliv. Miljöriskerna vid transporter av farligt gods är särskilt stora i Norrbottens och Upplands skärgårdsområden och vid Höga kusten.

Östersjön

Ett flertal mindre områden längs hela kuststräckan samt utmed Ölands och Gotlands kuster är av intresse för den marina naturvärden. De med hänsyn till den marina miljön mest skyddsvärda områdena är Måkläppen, Hanö, området mellan Kopparstenarna och Salvorev, Askögrund, Gotlands sydostkust, Landsortsområdet, Landsortsdjupet, Asköfjärden och Yttre Hållsfjärden.

Kalmarkusten och Östergötlands skärgård är kustområden

som har klassiñcerats som riksintressanta områden för kulturminnesvården. Utmed hela östersjökusten finns ett stort antal fartygsförlisningar registrerade. Utanför Skånes sydkust kan finnas submarina stenåldersbosättningar ned till omkring 50 meters djup. Fiskets intressen är längs hela kuststräckan till stor del knutna till kustnära lek- och uppväxtområden för ett flertal fiskarter, bl.a. strömming, gädda, sik och skrubbskädda. Viktiga lek- och uppväxtområden för sill finns i uthavet, där främst grundområdena är intressanta. Torsken leker i Östersjöns djuphålor, bl.a. öster om Bornholm, i Gdanskbukten och öster om Gotland. Längs hela ostkusten och längs Ölands och Gotlands kuster finns viktiga vandringsstråk för ål, havs-

öring och lax. Viktigare fångstområden i uthavet är Kriegers

flak, Davids bank, området öster och norr om Bornholm,

Stolpe bank, Rysshålan, Norra och Södra Midsjöbankarna,

ett område sydost och ett söder om Gotland samt ett utanför Stockholms södra skärgård. De viktigaste områdena för friluftslivet omfattar delar av Blekingeskärgården, Kalmarsund norr om Kalmar. Ölands och Gotlands kustområden samt hela skärgårdskusten från Simpevarp till och med Stockholms norra skärgård. Kuststräckan mellan Simpevarp och Arkösund tillhör de s.k. obrutna kustområdena. Den genomgående fritidsbåttrafiken i skärgårdarna är stor och en utbyggnad av serviceanordningar för det båtburna friluftslivet pågår i flera skärgårdsområden. Försvarets intressen omfattar ett antal skyddsomrâden i Östra Blekingeskärgården, utanför nordöstra Gotland och Fårö samt i delar av Stockholms södra skärgård. Därutöver finns ett flertal riskområden för militära skjutfält och målplatser. Sjöfartens anspråk omfattar tungtralikkorridorer, trafikse-

pareringsplatser och farleder. Bland mer trafikerade farleder

60 EJ

in till hamnar kan nämnas farlederna in till Trelleborg, Ystad, Sölvesborg, Karlshamn, Karlskrona, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Norrköping, Oxelösund, Södertälje, Nynäshamn och Stockholm. W Sandoch grusfyndigheter av intresse för utvinning finns i ett område öster och norr om Fårö samt utanför sydöstra Skåne. Sand- och grusförekomster finns även i Kalmarsund och på flera grundområden i uthavet. Områden väster, söder och öster om Gotland är av intresse för prospektering av olja och gas, liksom delar av Hanöbukten och områden utanför Skånes sydkust. Konflikter mellan olika intressen är särskilt uttalade i skärgårdsområdet utanför Upplands- och Södermanlandskusten inklusive Stockholms skärgård samt i grundområdena utan- F|gurl32 Områden med motstående

intressen I Östersjön för norra Gotland. (Se j/ig. 1:32). Problemen i Stockholms

skärgård liknar dem i den bohusländska skärgården och gäl- 1 Skånes sydkust f 2 Hanöbukten ler bl.a. konflikter mellan sjöfartens och småbåtstrafikens 3 Blekingeskargárden med Pukaviksbuk mellan intressen, fiske och utsläpp av föroreningar och melten . 4 Kalmarsund lan olika former av friluftsliv. l området norr om Gotland 5 Gudmgen konfiikter mellan friluftsliv och föreligger fiske, naturvård, 6 Norr om Gotland 7 Bråviken mineralutvinning. Sandsugning har aktualiserats i en del av 8 Södermanlands och Upplands skar området öster om Fårö och konflikter med i första hand gårdar fiskets och naturvårdens intressen kan uppstå. KallaHavet - Naturforhállanden och Andra områden där starka motstående intressen finns är utnyttjande. bostadsdepartementet, Un derlag for fortsatt fysisk riksplanering Skånes sydkust (fiske, friluftsliv samt utvinning av sand och 1978:7. grus), Hanöbukten (fiske, friluftsliv, militära intressen och

utsläpp av föroreningar), Blekinge skärgård med Pukaviks-

bukten, (många olika intressen finns representerade), Kalmarsund (fiske, sjöfart, naturvård och friluftsliv), Gudingen (fiske och utsläpp av föroreningar) samt Bråviken (fiske, friluftsliv, naturvård, sjöfart och utsläpp av föroreningar). Miljöriskerna vid transporter av farligt gods är särskilt stora i Blekingeskärgården och i skärgårdsområdet utanför Upplands- och Södermanlandskusten.

Västerhavet Av särskilt intresse för den marina naturvärden är Kosteröarna med omgivande vattenområden, Gullmaren och Stigfjorden i Skagerrak, Laholmsbukten, vattenområdena kring Hallands Väderö och Kullaberg i Kattegatt samt omkring Falsterbohalvön i Öresund.

Längs hela västkusten finns ett stort antal förlisningar re-

gistrerade. Utöver skeppsvrak finns även flera kulturhistoriskt värdefulla miljöer innefattande såväl land som vattenområden. Som exempel kan nämnas fiskeläget i Hunnebostrand och den gamla stadskärnan i Landskrona. För fisket betydelsefulla vandringsstråk finns bl,a. i Hake-

SOU l979:55 Fl 6l

och Gullmaren i in mot Viskan, Ätran och

fjorden Skagerrak,

Lagan i Kattegatt samt längs hela Öresundskusten. Lokala bestånd av Nordhavsräka finns i Gullmaren och Kosterfjorden. Försöksodlingar med musslor pågår på fler platser längs Skagerraks kust t.ex. utanför Strömstad. Stora och Lilla Middelgrund i Kattegatt samt flera mindre områden i Öresund är

viktiga lek- och uppväxtområden för flera konsumtionsfis-

kar. I Kattegatt och Öresund bedrivs ett intensivt fiske med fasta redskap. Ett viktigt fångsområde för havskräfta ligger mella Väderöarna och Måseskär och mellan Vinga och Falkenberg.

Det bohusländska skärgårdslandskapet och den halländ-

ska sandkusten är av stor betydelse för friluftslivet. Kuststräckan norr om Brofjorden tillhör de s.k. obrutna kustom- Figurlz33, Områden med motstående rådena. l bohusskärgården är anspråken på småbåtshamnar intressen i Västerhavet.

och andra serviceanordningar för friluftslivet särskilt stora.

1 Bohusläns och norra Hallands skär-

Försvarets intressen omfattar skjutfält och målplatser gárdsomráde

2 Klosterfjorden utanför kusten i höjd med Kungshamn, Pater Noster och 3 St. och L. Middelgrund utanför Nordre älv samt norr om Halmstad och i Laholms- 4 Laholmsbukten 5 Skälderviken bukten. Utanför Göteborg finns militära skyddsområden. 6 Öresund Längs västkusten finns trafikkorridorer för större fartyg KällazHavet - Naturförhâllanden och och i den norra delen av Öresund en trafiksepareringsplats. utnyttjande, bostadsdepartementet, Un- Öresund utgör ett av världens livligast trafikerade sund med derlag för fortsatt fysisk riktsplanering, 1978:7.

en intensiv genomgående trafik och korsande färjetrafik. ln-

tensivt trafikerade farleder går in mot styckegods- och olje-

hamnar i bl.a. Brofjorden, Udevalla, Stenungsund, Göte-

borg, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Helsingborg och Malmö.

Kunskaperna om sand- och grusförekomster i Skagerrak

är ännu mycket begränsade men sannolikt finns fler före-

komster av exploateringsintresse än de som hittills utnyttjats. I Kattegatt finns sand- och grusförekomster t.ex. längs kusten

söder om Kungsbacka och på stora och Lilla Middelgrund. I södra Kattegatt finns områden av intresse för oljeprospek-

tering. I Öresund finns mycket stora sand- och grusförekoms-

ter i området mellan Flintrännan och svenska kusten men även norr om Ven finns stora tillgångar. Konflikter mellan skilda intressen är särskilt uttalade inom

vissa områden. (Sefig. 1:33). Det gäller i första hand områden

där många olika intressen finns representerade som t.ex. i Bohusläns och norra Hallands skärgårdsområde och i Öre-

sund. I Bohusskärgården utgör motsättningar mellan bl.a.

fiske och anläggningsverksamhet för småbåtshamnar ett växande problem. I Öresund är bl.a. småbättstrafik och sandsug-

ning ett problem för sjöfarten. I den bohusländska skärgår-

den och i Öresund är dessutom miljöriskerna till följd av transporter av farligt gods mycket stora. I Klosterfjorden

62 E]

finns motsättningar mellan fiske och utsläpp av föroreningar,

på Stora och Lilla Middelgrund mellan fiske och sandsugning och i Laholmsbukten och Skälderviken mellan bl.a. fiske, naturvård, friluftsliv och utsläpp av föroreningar.

1.7 Luftföroreningar

1.7.1 Ventilationsklimatet De meteorologiska förhållanden som är av störst betydelse för spridningen av luftföroreningar är vindriktning, vindhastighet, förekomst av virvelrörelser i luften (turbulens) samt blandningshöjden, dvs. höjden av det skikt i vilket föroreningar omblandas effektivt.

Vindhastighet och vindriktning bestäms i första hand av

storskaliga luftströmmar. På lägre höjd påverkas hastighet

och riktning av markens topografi och skrovlighet. Topogra-

fm påverkar vindriktningen genom styrning längs dalgångar

och genom att lokala cirkulationssystem uppstår. Föroreningars spridning i sid- och höjdled bestäms av virvelrörelser i luften. Nästan alltid förekommer ett stabilt luftlager som begränsar omblandningen i höjdled. Avståndet från marky-

tan till detta luftlager (blandningshöjden) spelar därför myc-

ket stor roll för spridningen.

Ett framträdande drag i landets klimat är av vandringen

lågtryck från sydväst mot nordost. Särskilt i samband med

passagen av lågtryck kan vindriktning och vindstyrka växla

starkt. Vinden påverkas även i hög grad av lokala förhållan-

den, såsom dalstråk och höjdsträckningar samt närhet till hav eller större insjöar.

En översiktlig beskrivning av vindhastighetens geografiska

variation ges ifig. 1:34. Även om osäkerheten i materialet är betydande gäller följande skillnader mellan olika områden. E] Vindhastighen är hög vid kusten och avtar snabbt inåt land. Den avtar snabbare nära marken än högre upp. El I kustbandet är vindhastigheten högst (ca 9 m/ s, meter per sekund) vid Skånes sydkust, ganska hög (ca 8 m/s) på

västkusten, Skånes ostkust, Gotlandskusten och Öland,

något lägre (ca 7 m/s) på Blekingekusten, Götalands ostkust och Svealandskusten och lägst (ca 6 m/s) längs Norr- Figur 1:34. Årsmedianvindhastighet på landskusten. 100 meters höjd över terrängen.

El I inlandet är vindhastigheten högst (6-7 m/s) i slättområ-

6-7 meter/sekund I: dena samt runt de stora sjöarna. Vindhastigheten är lägst 7-8 meter/sekund I” ( 5 m/s) i kuperade och skogklädda områden. 8-9 meter/sekund

- Vindriktningsförhållandena är av betydelse för var nedfallet

9 meter/sekund av föroreningar sker. Av jig. 1:35 framgår bl.a. att vindar inom sektorn väst-syd dominerar i södra Sverige. Detta med- Källa: Vindenergi i Sverige, nämnden för energiproduktionsforskning, NE 1977:2. för att spridningen av luftföroreningar in över land från en

l] 63

kustnära industrianlaggning är större på väst- och Sydkusten än på ostkusten För beskrivning av atmosfärens förmåga att sprida och späda ut föroreningar kan S.k\ ventilationsindex beräknas. Det ifig. l :36 redovisade ventilationsindexet visar betydande skillnader såväl mellan olika delar av landet som mellan olika årstider. Ventilationen är bättre vid kusten än i inlandet och bättre i södra än i norra Sverige. Av kustområdena har Skånekusten den bästa ventilationen. Denna avtar norrut och är lägst vid Norrbottenskusten. Av inlandsområdena har inre Skåne den bästa ventilationen och områdena runt de stora sjöarna samt slättområdena i norra Götaland och södra Svealand den näst bästa. Ventilationen är i hela landet bättre på sommaren än på vintern. Mera detaljerade bedömningar av ventilationsklimatet har utförts för vissa delar av landet. Exempelvis har områden närmast kusten i Västernorrlands län bedömts i samband

Figur 1:35. Vindar mot land. Uppgifterna avser vindar mot land vid olika kustavsnitt i genomsnitt under året, vid antagande att kustlinjen är jämn. Lokalt kan förhållandena vara väsentligt annorlunda eftersom kusten på många håll inte är jämn. Källa: SMHI

Sommar Vinter Index Ventilationen Figur 1:36 Ventilationsindex. 2 400 Mycket god därför överslagsmässig och avser att För beskrivning av atmosfårens formåga spegla medelförhållanden över större 600-Z 400 God

att sprida och späda ut föroreningar kan områden utan hänsyn till lokala awikelolika ventilationsindex beräknas. Ett en» ser. Sålunda finns det mindre områden 000-l 600 Tämligen god

med awikande ventilation inom de av- E31

kelt index är produkten av blandningshöjden och vindhastigheten. Mätningar gränsade områdena. Redovisat index blir 600-1 000 Mindre god som ligger till grund för beräkningar av mest rättvisande för spridningen av luftblandningshöjden finns endast för ett få- föroreningar om många spridda utsläpp 400-600 Dålig tal platser i landet. Redovisningen blir finns inom ett område. 400 Mycket dålig 64 El SOU l979t55 Källa: SMHI.

med studier av områden vid Norrlandskusten som är lämpliga för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri.

(Se/ig. lz37).

1.7.2 Utsläpp av föroreningar till luft

Huvuddelen av utsläppen av till luft kommer

föroreningar

från olika typer av Av 1:38 att

förbränning. jig. framgår

transportmedel svarar för en betydande andel av utsläppen.

Av koloxidutsläppen svarar för

transportmedel ca 80 procent. Vad gäller utsläpp av kväveoxider och kolväten kom-

mer mer än hälften från olika transportmedel. Bland förbrän-

ningsanläggningar svarar den individuella uppvärmningen

av bostäder m.m. för merparten av

svaveldioxidutsläppen.

S va veldioxid igur 1:37. Ventilationen i kustnära om- De helt dominerande delarna av utsläppen av svaveldioxid Hden i Västernorrlands län.

härrör från förbränning av fossila bränslen främst och

olja [lassificeringen bygger på sammanväg- kol. Vid sidan härav

är utsläpp från industriprocesser, t.ex.

a bedömningar om främst topografi, vid pappersmassafabriker och industrier med av

indriktningar, vindhastighet och luftens förädling

kiktning. Område markerat med I har svavelhaltiga malmer av svaveldioxid

betydande. Utsläppen

äst och område markerat med IV har lämst ventilation. Bäst är ventilationen ökade mycket markant i landet under l950- och l960-talen.

ängs kusten med höga vindhastigheter Ökningen berodde till

övervägande del på en ökad användch mindre skiktning av luften. Sämst är -algângar i inlandet som t. ex. Ådalen, idalsälvens och Ljungans dalgångar. Spridning av luftföroreningar sker .g. a. kanaliseringen huvudsakligen ångs dalgången utan större möjlighet till tbredning vinkelrät mot denna. Höga oncentrationer av föroreningar kan därlör bibehållas på relativt långt avstånd

ban källan.

c övergång mellan l och II

f- övergång mellan Il och IIl low-talton ,__. . Figur 1:38. Utsläpp av föroreningar till L» övergång mellan lll och IV luft år 1975.

fälla: Luftföroreningsförhållandena i 1200a l utsläppen från industri inräknas både

_Iästernorrlands läns kusttrakter samt industriella processer och användningen ledre Ådalen, SMHI, 1977. av fossila bränslen.

transportmedel

- förbränningsanläggningar

industri

l

|:| övrigt

Källa: Levander T, Utsläpp av luftföroreningar i Sverige år I975, statens naturvårdsverket, PM 1078, 1978.

Cl 65

iooo-m Ion

ning av olja. Utsläpp från förbränning resp. industriproces-

ann ser framgår av jig. 1:39. J Som framgår avfig. 1:40 sker stora utsläpp av svaveldioxid bl.a. längs Norrlandskusten. Den största enskilda utsläppskällan i landet är Rönnskärsverken utanför Skellefteå. Stora

utsläppskällor är vidare de oljeeldade kondenskraftverken i Karlshamn och Stenungsund. 200

Under 1950- och 1960-talen konstaterades dålig luftkvalistörre tätorter till av av främst 0 l95O 1967 1970 l97Z 1975 l977 1985 l tet i många följd utsläpp svaveldioxid från bostadsuppvärmning. Till följd av bl.a. Figur 1:39. Utsläpp av svaveldioxid.

dessa problem har införts bestämmelser om begränsad sva- Värdena för olika år är inte direkt jämförvelhalt bara eftersom utsläppen från värmean- i i eldningsolja. Samtidigt intensifierades utbyggnaden Iäggningar bl.a. är beroende av temperaav fjärrvärmenäten. Dessa åtgärder har lett till sänkningar av turförhållandena under året. Beroende svaveldioxidhalterna i tätorterna. Vid vissa väderlekssitua- på konjunkturerna varierar vidare produktionen vid Iuftförorenande industrier tioner uppträder dock fortfarande höga svaveldioxidhalter i mellan olika år. Om hänsyn tastill sådana N “ vissa tätorter. awikelser beräknas begränsning av svavelhalt i olja, rökgasrening m.m. ha lett Målet för nuvarande lagstiftning är att år 1985 ha bringat till en minskning av svaveldioxidutsläpp ned de totala i hela landet till samma nivå som i med 15-25 % sedan början av 1970-tautsläppen let. början av 1950-talet, dvs. omkring 400 000 ton svaveldioxid industriella processer

per år. :l

En reduktion av svaveldioxidutsläppen i motsvarande

-förbränning

grad för Europa - med undantag för länderna vid Medelhavet Källor: Mindre svavel - bättre miljö, Ds - skulle innebära en minskning av utsläppen med ca 50 % av Jo 1976:2. « Levander T, manuskript 1978. de mängder som släpptes ut år 1975, dvs. från ca 53 milj. SMHI.

ton/år till ca 26 milj. ton/år. Att genomföra ett program av den omfattningen har beräknats till en årlig kostnad av stor-

Figur 1 :40. Geografisk fördelning av svaveldioxidutslåpp.

Redovisningen avser utsläpp till luft år 1975. Den milda väderleken under vinterhalvåret i kombination med lågkonjunktur inom industrin medförde mindre förbränning av olja än under ett normalâr. Ett normalår kan utsläppen av svaveldioxid beräknas vara 10 % högre.

Ton svaveldioxid

500 - 500- 2000 j: 2000- 5000 I: 5000-10000

10 000-20 000

20 000-30 000 j 30 000 - Källa: Levander T, Utsläpp av luftföroreningar i Sverige 1975, statens naturvârdsverk, PM 1078, 1978.

66 El

Tabell 124.Nedfall av svavel i Sverige leksordningen 100 miljarder kronor år 1990. I länder med från utsläpp i olika länder. omfattande användning av kol skulle reningsförfarande

Uppgifterna avser år 1974 och är resultat m.m. kunna kosta ett par hundra kronor och år. per invånare av beräkningar från matematiska modeller. Nedfallet anges som mängder sva- Sverige har ett utsatt läge i förhållande till utländska utvel. Utsläppen anges oftast som mäng-

släpp. Svavelföroreningar transporteras hundratals och i vis-

der svaveldioxid. Viktförhållandet mellan svavel och svaveldioxid är 1:2. sa fall tusentals kilometer över Europa och faller ned i stora

mängder i länder långt från utsläppskällan. Vissa områden,

t.ex. det nederbördsrika sydvästra Skandinavien, har mycket Utsläpps- 1 000-tal land ton större nedfall än förväntat med till avståndet till stora hänsyn

Belgien 7 utsläppskällor. Problemen med försurning av mark och vat-

Danmark 30 ten behandlas i avsnitt 1.8. Västtyskland 30 Finland l0 Av tabell 1:4 framgår att bidragen från andra länder är Frankrike 10 Nederländerna betydande när det gäller nedfall av svavel i Sverige. Av de ca 6

ropa (ECE) inför ett miljövårdsmöte som skall behandla Källa: Long Range Transport of Air Pollu- problemet med långväga transport av luftföroreningar. Vid

tants, OECD, Paris 1977. detta möte skall bl.a. behandlas en mellanstatlig konvention

inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan

ske.

Figur 1:41. Geografisk fördelning av kväveoxidutsläpp. Redovisningen avser utsläpp till luft år 1975. Ton kväveoxider 500 - 500-2000 2000- 5000 E] 5000-10000

n

ñøsq 210000-20000

§4

p

J: zzoooo-aoooo

30000 Källa: Levander T, Utsläpp av luftförorening i Sverige 1975, statens naturvårdsverk, PM 1078, 1978.

Beräkningarna har utförts på uppdrag |v kommittén för samordning av frågor örande långväga transport av luftföro- *eningar (Jo 1978:03).

El 67

K väveoxider l ännu högre utsträckning än beträffande svaveldioxid härrör utsläppen av kväveoxider i landet från förbränning. Av totalt ca 310 000 ton beräknas ca 290 000 ton komma från förbrän-

ningsmotorer och värmepannor. Transportmedel svarar för de största utsläppen (ca 200 000 ton). Den geografiska fördelningen av utsläppen av kväveoxider framgår av fig. l :4l.

Kunskaperna om hur den ökande användningen av kvävegödselmedel inverkar på förekomsten av kväveoxider i luften är osäkra. Sannolikt härrör de till en betydande del från kvävegödslingen. Lokalt kan kväveoxider medverka till att s.k. fotokemisk smog bildas (luftförorening som bildas av kolväten och kväveoxider vid stark solsträlning). Kväveoxider verkar liksom svaveldioxid starkt försurande. Av det försurande nedfallet beräknas omkring en tredjedel utgöras av kväveföreningar. I ett globalt perspektiv kan befaras att den ultravioletta strål-

ningen ökar på grund av kväveoxidernas påverkan på de

övre Iuftlagrens skyddande ozonlager.

Andra luftföroreningar

De största utsläppta mängderna luftföroreningar utgörs av koldioxid, som pâ sikt kan bli ett betydande globalt problem inverkan på Lo-

genom temperaturförhållandena på jorden.

kalt har större negativa effekter inte konstaterats av de ökande koldioxidutsläppen. Koloxid är däremot ett allvarligt problem i tätorterna. Ko-

loxid bildas bl.a. vid förbränning i bensinmotorer. Nästan hela den i landet utsläppta mängden (totalt ca 1,4 milj.

ton/år) kommer från denna källa. Några större förändringar

av utsläppsmängderna har inte skett under de senaste åren,

eftersom vidtagna förbättringar av bensinmotorerna i stort har uppvägts av den ökande biltrafiken. Kolväten utgörs av ett stort antal ämnen med olika egenskaper och effekter på miljön. Några är starkt cancerframkal-

lande. Kolväten deltar vidare i bildningen av fotokemisk

smog. Av de årliga utsläppen i Sverige om ca 440 000 ton kommer ca 250 000 ton från transportmedel. Ca 140 000 ton släpps varje år ut från oljeraffinaderier och petrokemisk industri.

Stoft består av partiklar med mycket varierande storlek och

med olika kemiska sammansättningar. Stoft är ofta bärare av

andra luftföroreningar. Viktiga beståndsdelar kan t.ex. vara

olika tungmetaller. Av de årliga stoftutsläppen på omkring

170 000 ton beräknas ca 140 000 ton komma från olika industriprocesser. Genom har stoftutsläppen från

reningsåtgärder

industrier minskat kraftigt under 1960- och 1970-talen.

68 D SOU l979z55

Tabell 1:5. Metalluslägpp tm luften. Effekterna av olika har på faunan kvicksilverföreningar Uppgifterna gälIer/amligen aren 1970_ riktat uppmärksamheten mot riskerna med utsläpp av tung-

1973» l några fa a end-WS_ UPPSWW metaller. Betydande åtgärder har vidtagits för att begränsa

nmgarav utsläppe kwnnat 90m utsläppen av kvicksilver. De direkta utsläppen till luften av kvicksilver beräknas uppgå till 5 ton/år och utgör viktmässigt ”m”

- ett av de mindre tungmetallutsläppen. (Se tabell l 25).

Spridningen av bly med avgaser är globalt det största tung-

:gun 2152233

Aluminium 2300 metallutsläppet till atmosfären. 1 huvudsak återförs blyut- 2 20°

Mansan släppen efter kort tid till marken. Inom vägarnas närområden

âzgnesium §23 har mycket höga koncentrationer uppmätts. Blyet har blivit

Krom 73° ett av tätorternas svåraste Under åren

föroreningsproblem.

sâfâiá; 2:8 1973 - 1977 beräknas blyutsläppen från bilar i Sverige ha

60 till mellan l 200 ton och l 300 ton/år. Nicke! uppgått

ârâfxäen §3

Utsläppen har minskat från omkring 2 000 ton år 1968 till omkring l 100 ton år l978. Det fastställda programmet för

215-

Kvicksilve, 5 minskning av blyhalten i bensin beräknas medföra att blyutsläppen i mitten av 1980-talet uppgår till drygt 500 ton/år. 1 Källail-indau L. Suvdbterg K. PM anøåen-

syfte att minimera dessa tungmetallutsläpp har regeringen

de vissa uppgifter rm tungmetaller som . . , _ .. .. . naurøvârdsverket, PM bl.a. tillsatt en kommitte (Jo 1977.08) som skall se over mo]- .umönueningl 423: 1974ligheterna att på sikt använda helt blyfria bränslen.

Spridningsnondeller

En en beskrivning av transporter och spridning virvelrörelser

spridniugzsmodelluär genom

av luftföroreningar. Aven nedfall och kemiska processer kan visas av vissa modeller.

En spridniagsmodell kan ge en prognos av föroreningsbelastningen i det planlagda området. Modellerna kan ge information om medelhalter och maximihalter. Beräknad föroreningsbelasming kan återges på kartor. Resultaten kan ge svar på frågor som ställs bl. a. i samband med planering och luftkvalitetskontroll. Dyrbara planlösningar i vilka luftkvaliteten senare skulle kunna bli ett problem kan undvikas.

Valet av spridningsmodell varierar med problemets karaktär t. ex. modelloinrådets kom-

plexitet, typ av utsläppskälla, föroreningstyp och krav på noggrannheten i resultaten.

Sedan början av 1960-talet har modeller använts för beräkning av spridning av luftföroreningar över små avstånd (upp till ca 10 km) till en början för enskilda höga skorstenar men sedan även för stadsområden.

Inom ramen för OECD-projektet Long Range Transport of Air Pollutants som redovisats i en rapport år 1977 har det tagits fram beräkningsmetoder för luftföroreningarnas spridning över stora avstånd (ca l 000 km).

Däremot har det saknats modeller som visar spridning i s. k. mesoskala (10-300 km). I ett nordiskt projekt Mesoskaliga spridningsmodeller” samordnar nu de nordiska länderna

delar av sin luftvårdsmeteorologiska forskning för att bättre lösa problemen för spridning

på dessa avstånd.

D 69

1.8 Försurning av mark och vatten

1.8.1 Försurningen och dess orsaker Försurningen av mark och vatten är ett av de allvarligaste

miljöproblemen i Sverige. Försurningen leder till effekter på

såväl sjöarnas som markens ekosystem. Vidare kan den sura nederbörden medföra att korrosionen ökar. I naturen råder en viss jämvikt mellan sura och inte sura, dvs. basiska ämnen. Förhållandet mellan dessa ämnen ut-

trycks genom pH-värdet. pH 7 är ett neutralvärde. Låga värden - under pH 7 - anger sura tillstånd och höga värden -

över pH 7 - basiska tillstånd. Avvikelser från pH:s neutral-

värde är vanliga och i många fall naturligt betingade. För-

mågan att motstå försurning (buffringsförmåga, alkalinitet) beror på tillgången av basiska ämnen, exempelvis kalk. I naturen motverkas snabba förändringar av pH genom buff-

rande system. De buffrande systemen har en viss kapacitet. När denna är förbrukad kan mycket snabba och drastiska

förändringar ske av pH-värdena. I sjöar börjar detta uppträda vid pH-värden omkring 5,5.

pH-värden mellan 6 och 7 är typiska för flertalet svenska \

sjöar. Normalt varierar värdena något med årstiderna. De

P

lägsta värdena förekommer under våren i samband med snö-

smältningen. Typiska pH-värden i svenska skogsmarker lig- L;

ger mellan 3,5 och 5. Som har framhållits i avsnitt 1.2 är de

Figur 1:42. Svavelbelastning på sjöar:

svenska jordarna geologiskt sett unga och genomgår, främst utbergsområden.

beroende på klimat och barrskogsvegetation, en viss urlak-

Uppgifterna avser belastningen unde_

ning som leder till sänkt pH-värde. Processen är dock lång- åren 1975-1976 och uttrycks i ton sva

vel/km* och år.

sam och kompenseras i viss mån genom vittring av jord och

Källa: Dickson W, Alkalinitet och pH berg. svenska vatten 1974-1978, statens natur Många mark- och vattenområden i Sverige har under se- vârdsverk, PM 1106, 1978.

nare årtionden genomgått en snabb försurning. En väsentlig

orsak till detta är utsläppen av svavelföroreningar från bl.a. uppvärmning och industriprocesser. Även utsläppen av kväveföreningar har betydelse för försurningen. Nedfallet av svavel är i dag sannolikt mer än fem gången större än för

hundra år sedan och kanske tio gånger större än det naturliga nedfallet. Nedfallet är störst i södra och västra Sverige, men lokalt kan stort nedfall även noteras i andra delar av landet. Fig. 1:42 visar svavelbelastningen på urbergssjöar i olika delar av landet under åren 1975 och 1976. Även utsläpp från kommunala reningsverk kan vara av

betydelse för sjöförsurningen. Obehandlat kommunalt av-

loppsvatten har normalt ett pH-värde 7 och är starkt

kring buffrande. Vid rening behandlas det bl.a. med aluminium-

eller järnsalt, varvid vattnets pH-värde sänks och motstånds-

kraften mot försurning avtar. kan Reningsprocessen därige-

70 l]

nom medföra en indirekt försurning av recipienten. Är recipienten känslig för försurning kan det därför vara motiverat att i reningsprocessen byta ut aluminium- och järnsalterna mot kalk. Under senare år har markanvändingens effekter på försurningen uppmärksammats alltmer. Det har t.ex. visat sig att om granskog planteras på tidigare lövskogs- eller åkermark kan påtagliga markförändringar i försurande riktning ske.

Återplantering av lövskog kan återställa pH-värdet. Även

dikning av skogs- och myrmark kan bidra till försurningen. Kalhyggen medför ofta att syra bildas till följd av att marken tillförs stora mängder organiskt kväve genom hyggesavfallet. Undersökningar tyder på att skogsgödsling kan få märkbara effekter på markens surhetsförhållanden. En kraftigt ökad användning av handelsgödsel på vissa marktyper kan befaras medföra en allvarlig försurning inom dessa områden.

1.8.2 Effekter av försurning Vid försurning av vatten ändras livsbetingelserna successivt för växter och djur, vilket kan leda till att artbalans och konkurrensförhållanden förändras. I starkt försurade vatten överlever endast ett fåtal arter. För exempelvis fiskar innebär försurningen ett hot från flera håll dels genom att tillgången på föda minskar, dels genom att fiskamas fortplantning påverkas genom att leken uteblir eller eventuella rom och yngel dör. Vidare kan fisken under vissa förhållanden drabbas av

en akut förgiftning.

Vattnets sammansättning samspelar med pH-värdets för-

ändringar varigenom effekterna kan förvärras. Med sjunkan-

de pH-värde E] minskar antalet arter växt- och djurplankton E] vandrar vitmossor in på sjöbotten

E! försämras nedbrytningen av olika ämnen och organiskt

material ansamlas på bottnarna E! binds vissa näringsämnen i bottensedimenten varvid utbytet med vattnet försämras, bl.a. går fosforns kretslopp långsammare.

Genom de biologiska förändringarna till följd av försurning-

en sker troligen en förstärkning och permanentering av det sura tillståndet. Försurning ökar utlakningen av bl.a. metaller från mark till vatten. Detta kan bl.a. ha till följd att fisk drabbas av aluminiumförgiftning, vilket nedsätter konditionen eller

medför att fisken dör. Gifteffekten är störst i intervallet pH 5-6. Aluminiumförgiftning av lax och öring har skett i flera

ñskodlingar i områden med låg motståndskraft mot försur-

ning.

E! 71

pH-utvecklingen i landets sjöar har under de senaste åren medfört en kraftig ökning av antalet sura vatten. Dessa år har varit nederbördsrika och följt på en del nederbördsfattiga år, vilket förmodligen medverkat till denna utveckling. Situationen åren 1975-1978 har varit sämre än någonsin tidigare. pH-värdena åren 1977-1978 har ofta varit 0,5 enheter lägre än fem år tidigare. pH-variationer över året i rinnande vatten är betydligt större än i sjövatten. En successiv försurning blir därigenom svårare att belägga i dessa. En del floder, till vilka försurande industriutsläpp har minskat visar en tydlig pH-höjning, t.ex. Byälven och Upperudsälven. Andra floder visar inte någon

tydlig tendens, t.ex. Råneälv, Öreälv, Ljusnan och Dalälven,

medan ytterligare andra visar sjunkande pH-värden t.ex. Helgeån, Ätran och Botorpsströmmen. Försurningen är således tydligast i södra Sverige. Försurningen av mark stör den biologiska omsättningen i marken och därmed kväveomsättningen, som är av avgörande betydelse för markens produktionsförmåga. Försurningen

påverkar också markens kemiska tillstånd så att förluster av näringsämnen uppkommer. Den kan också, som tidigare har

nämnts, medföra att tungmetaller utlakas till sjöar och vattendrag. Preliminära undersökningsresultat antyder att en

upplagring av försurande ämnen sker i skogsmark. Detta innebär en risk för att markens förmåga att motstå försurning

Figur 1:43. pH i skogsmark.

försämras. Det finns f.n. inte underlag som statistiskt kan

I kartan visas pH-värden i det övre marka

belägga att försurningen haft en begränsande effekt på sko-

siktet (humusskiktet) i skogsmark. Karl gens tillväxt. Detta kan möjligen förklaras av att skogsekosy- tan bygger på ca 20 000 prover. De surasa te jordarna - med de lägsta pH-värdeni

stemen reagerar långsamt, eftersom skogen har lång tillväxt- - finns i de södra och västra delarna ai

“ tid. Barrskogsdöd landet. i bl.a. Blekinge kan ha orsakats av försur-

ning i samverkan med vissa andra faktorer.

pH Exempel på markens surhet ges i jig. 1 :43 som visar 4,30 pH-värdena i skogsjordar i olika delar av landet. Av kartan 4,29-4,00

i:)

framgår att pH-värdena är lägst i de södra och västra delarna 3,82-3,99 av landet. - 3,s1

i

1.8.3 Försurningskänsliga områden [:J uppgifter saknas Den helt övervägande delen av de svenska ytvattnen är föga Källa: Bearbetning av Thoedsson T och

motståndskraftiga mot försurning eftersom berggrund och

Wikander L, Sveriges lantbruksuniversi-

jordtäcke i landet oftast är kalkfattiga. Kalkrika vatten på- tet (under publicering i institutionens föl

skoglig marklära rapportserie). träffas endast på jordbruksslätterna, t.ex. i Skåne, Uppland,

Östergötland, Södermanland, Västergötland, Västmanland

och Närke samt i skogsområden med kalkrika berg eller

jordarter t.ex. på Gotland och runt Siljan och Storsjön, sefig. 1:44.

72 D

Figur 1:44. Motståndskraft mot försurning i sjöar.

Alkalinitet är ett mått på motståndskraften mot försurning och anges vanligen i mekv/I. Värden under 0,1 mekv/I anger dålig motståndskraft. I dessa områden är sjöarna redan till stor del försurade. Endast sjöar med högre värden än 0,5 mekv/I torde ha tillräcklig naturlig motståndskraft för att undgå försurning med nuvarande belastning av försurande ämnen på naturmiljön. I första hand drabbas små sjöar av försurning. Inom de starkast försurade områdena är även stora sjöar tydligt påverkade. Kartan bygger på uppgifter om al kaliteten ica 8 000 sjöar vid olika årstider under åren 1975-1978.

0,1 mekv/I - *0,5 mekv/I

E101

0,5 mekv/i

Källa: Dickson, W, Alkalinitet och pH i svenska vatten 1975-1978,statens naturvårdsverk, PM 1106, 1978.

E1 73

Sjöarnas förmåga att motstå försurning har sjunkit. Inom

fem år skulle exempelvis sjön Unden ha förlorat denna förmåga om inte kalkning, som motverkar försurning, hade

genomförts. Utvecklingen för Bolmen pekar mot att dess förmåga att motstå försurning kan vara förbrukad vid mitten av 1990-talet. Med den utvecking som landets sjöar för närvarande visar kan man befara mycket omfattande försurningsproblem vid sekelskiftet. Västkustregionen är särskilt påverkad av försurningen.

Försurningens effekter kan där spåras tillbaka till 1920- och

1930-ta1en. Andra kraftigt påverkade regioner är stora delar av Småland, Blekinge, Dalsland, Värmland och västra Dalarna, delar av Västmanland, Tiveden, Kilsbergen, delar av Kolmården, Södertörn och Södermanland. Längs Norr-

landskusten finns vidare ett par regioner med försurnings-

känsliga vatten där skador på fisk har noterats. Ifig. 1:45 och 1:46 visas som ett exempel försurningen av sjöarna i Krono-

bergs län. Mätningar visar att försurningen av länets sjöar

ökar snabbt. År 1972 saknade ca 7 procent av länets sjöareal

motståndskraft mot försurning. Redan år 1977 hade andelen

ökat till 13 procent. Prognoser tyder på att hälften av sjöarealen i Kronobergs län kan komma att sakna motståndskraft mot försurning i mitten av l980-talet.

Försurningseffekter på fisk har iakttagits i kalkfattiga delar

av fjällkedjan från Dalarna till Jämtland. Denna region till-

hör visserligen de minst belastade i landet men har liten

motståndskraft mot försurning.

l

l

l

Figur 1:45. pH-värden i sjöar i Krono- Figur 1:46. Förändring av pH-värdena i bergs Iän år 1977. sjöar i Kronobergs län.

:l pH förändrats mer än 5 %

n pH sjunkit 5-10 %

2 pH sjunkit mer än 10 %

Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län. Kartan visar förändringar av pH-värdena Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län. mellan åren 1971 och 1977.

74 El

De för försurning känsligaste skogsjordarna finns i vissa områden på västkusten. Där kombineras hög humiditet, (dvs. stor skillnad mellan nederbördsmängd och avdunstning), stort nedfall av försurande ämen, svårvittrad berggrund samt tunt jordtäcke och grovkorniga jordar. Podsoljordar med dominerande inslag av sand är speciellt känsliga för försurning. Detta gäller även sanddominerade brunjordar. Något nytt material som helt förändrar den bild

av markens känslighet mot försurning som gavs i rapporten.

Hushållning med mark och vatten (SOU 1971:75) har inte kommit fram. Fig. 1:47 som ingick i denna rapport är fortfarande användbar för att grovt karaktärisera markens känslighet för försurning.

Figur 1:47. Markens känslighet för sura ämnen. Kartan presenterades redan 1971 i föregående rapport om mark och vatten. Även om en omfattande forskning har genomförts sedan dess, är det inte möjligt att göra kartbilden mer detaljerad. lnte heller har något framkommit som ger anledning att radikalt ändra kartbilden. försurande ämnen känsliga

amor områden

mot försurande ämnen mycket känsliga områden försurande ämnen extremt

-mot

känsliga områden Källa: Hushâllning med mark och vatten, SOU 1971:75.

El 75

2 Areella näringar

2.1 Inledning 2.2 Jordbruk 2.3 Skogsbruk 2.4 Fiske 2.5 Renskötsel

2.1 Inledning

Utgângspunkter Det hittills bedrivna arbetet i den fysiska riksplaneringen har för de areella näringarna i hög grad handlat om att långsiktigt trygga jord- och skogsbrukets tillgång på markresurser. Även

renskötselns markanvändning har i berörda delar av landet

ägnats betydande intresse. Det finns även i fortsättningen anledning att ägna stor uppmärksamhet åt de areella näringarnas behov av mark- och vattenresurser. Också andra frågor

är emellertid av intresse för den fysiska riksplaneringen.

Andra företeelser än det direkta ianspråktagandet av

mark- eller vattenresurser för andra ändamål kan innebära

försämring eller förstörande av naturresurserna för biologisk

produktion. Det kan gälla förhållanden som orsakas av näringen själv eller av andra verksamheter. Den pågående upplagringen av vissa tungmetaller i jorden kan på längre sikt medföra oacceptabla tungmetallhalter i livsmedlen. Tillför-

seln av PCB och DDT till Östersjön har redan begränsat

möjligheterna att utnyttja vissa ñskslag som föda. Försurningen av skogsmarken kan innebära risker för minskad

skogstillväxt. Särskilt allvarliga är sådana skador som tar lång tid eller är omöjliga att komma till rätta med, s.k. irreversibla skador.

Vissa inslag i de areella näringarna kan också begränsa

möjligheterna till annat angeläget utnyttjande av mark- och

vattenresurserna än areell produktion. Som exempel kan nämnas utlakningen av kväve från jordbruksmarken som i några områden har lett till så höga halter av nitrat i grundvattnet att det inte kan användas som dricksvatten. Bakgrundsbeskrivningen i detta kapitel syftar inte till att ge

någon heltäckande redovisning av de areella näringarnas

mark- och vattenanvändning, utan att belysa sådana förhål-

El 77

landen med anknytning till de areella näringarna som har eller kan få större betydelse för utnyttjandet av mark- och

vattenresurserna. I kapitlet behandlas El företeelser inom eller vid sidan av de areella näringarna som kan innebära begränsningar i mark- och vattenresursernas biologiska produktionsförmåga El inslag i de areella näringarna som kan inverka på möjligheterna till annat utnyttjande av mark- och vattenresurserna.

Många av de frågor som tas upp kan inte lösas med hjälp

av den fysiska riksplaneringen. Det är emellertid viktigt att i den fysiska riksplaneringen peka på sådana problem som

kan påverka ett ändamålsenligt utnyttjande av landets markoch vattenresurser, oberoende av på vilket sätt problemen bör angripas.

Ekologisk grundsyn

En tillämpning av en ekologisk grundsyn på de areella nä-

ringarna innebär att kunskaper om naturmiljöns tillstånd, om konsekvenserna av olika produktionsmetoder och om tillgången på olika resurser måste beaktas i verksamheten. Med hänsyn till den ekologiska grundsynens krav på långt

tidsperspektiv är det viktigt att de areella näringarna bedrivs

så att de även på lång sikt inte orsakar skador på mark och

vatten. Exempel på sådana skador är de långsiktiga verknin-

garna på jordarnas produktionsförmåga genom tungmetall-

anrikning, mullhaltsminskning, jordpackning samt förändringar i markfaunan genom bruket av kemiska bekämpningsmedel. De långsiktiga effekterna såväl för skogsbruket som

för fauna och flora av införande av nya trädslag måste också bedömas i ett långt tidsperspektiv. Kravet på mângformighet innebär att de areella näringarna bör bedrivas med hänsyn till växters och djurs olika funktio-

ner i ekosystemet. Mångformighet bidrar till ekologisk stabi-

litet. Förutsättningarna för mångformigheten påverkas genom att åkerholmar, träddungar, öppna diken och vattensamlingar i jordbrukslandskapet tas bort. Härigenom mins-

kar livsmöjligheterna för många växter och djur som är be-

roende av dessa från produktionssynpunkt impedimentbetonade ytor. I skogen kan på samma sätt de minskade arealerna med naturskog innebära avsevärt sämre livsmöjligheter för vissa djur och växter. En kraftig minskning eller utrotning av rovdjurstammarna med hänsyn till renskötseln strider också

mot önskemålet om mångformighet. Även användning av

kemiska bekämpningsmedel kan leda till att mångformigheten minskar. Den tidigare förekommande betningen av utsä-

78 El

de med alkylkvicksilver medförde drastiska effekter på fau-

nan. B1.a var några fågelarter därigenom på väg att försvinna

från jordbruksbygderna. Hushållning med naturresurserna innebär att icke förnyelsebara resurser inte bör förbrukas i högre kvantitet eller kvalitet än nödvändigt. Uttaget av självförnyande resurser bör inte överstiga tillväxten och återväxten bör inte äventyras genom föroreningar. Längre tids avverkning av mer skog än

vad som tillväxer eller större fångsuttag än vad fiskproduk-

tionen medger är exempel på dålig resurshushållning.

2.2 Jordbruk

2.2.1 Jordbruksnäringen Under den senaste 30-årsperioden har en omfattande ratiomil; ha nalisering ägt rum inom jordbruket. Antalet jordbruk har minskat kraftigt, medan företagens storlek har ökat. Jordbruk på svaga jordar har lagts ned. Under 1950-talet lades årligen ned i genomsnitt 17 000 ha åker. Under 1960-talet var motsvarande siffra 42 000 ha. Till största delen gällde det

sämre åkermark i skogsbygderna och i norra Sverige. I södra

och mellersta Sveriges slättbygder minskade åkerarealen ge-

nom nedläggning endast obetydligt under 1950- och 1960-ta-

len. Nedläggningstakten avtog markant i början av 1970-talet

1950 1955 1960 1965 1970 1975 77 och är nu mycket liten, se tabell 2:1. Viss nyodling har skett

Figur 2:1. Åkerjordens användning under de senaste åren. 1950-1978. vall Tabell 2:1. Antal fall av registrerad nedläggning respektive uppodling av åker - 1971 - 1976. spannmål - 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 oljeväxter - Nedläggning 3 423 3 084 2 774 2 917 2 202 Uppodling 233 1 012 1 418 1 157 2 392

M Övrigt

Källa: Jordbruksstatistisk årsbok. Källa: Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden serie J 1975:37, 1976:59 och 1977:7.2.

Jordbruksarealen är f.n. ca 3,3 milj. ha, varav 3 milj. ha

åker. Jordbruksproduktionen har sin tyngdpunkti södra och

mellersta Sveriges slättbygder, där hälften av landets åkerareal finns. Endast 10 °/o av åkerarealen finns i Norrland. Se vidare fig. 2:2 och separatkarta l. Jordbruksproduktionens värde uppgick år 1978 till ca 14 miljarder kr. Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) sysselsätts totalt ca 190 000 människor inom jord-

E1 79

bruket inkl. trädgårdsnäringen (1977). Det motsvarar knappt

5 °/0 av den förvärvsarbetande befolkningen. Skogsbruk är ett viktigt komplement till jordbruk i skogs- och mellanbygder-

na. Av landets skogsareal brukas 25 % i kombinerade jordoch skogsbruksföretag. Förädlingen av jordbrukets produkter sysselsatte år 1974 knappt 21 000 personer. Produktionsvärdet uppgick till 10

miljarder kr.

Riksdagen har år l977 fattat beslut om ny jordbrukspolitik (prop. 1977/78:19, JoU I977/78:10, rskr 1977/782103). Den innebär bl.a. att ungefär nuvarande åkerareal bör bibehållasJ

2.2.2 Jordbrukets användning av mark- och vattenresurserna Jordbrukslandskapet har uppstått genom att ursprungsvege-

tationen har omvandlats genom röjning, bränning, stenrens-

ning, dikning, bete etc. Därigenom har under lång tid utbil-

dats olika slag av odlingsmark såsom åker-, ängs- och hagmark.

Uppodling innebär genomgripande förändringar för ekosystemet. De ekosystem som människan därigenom skapar

har egenskaper som är viktiga att känna till för förståelsen av Figur 2:2. Jordbrukets totala avsalupro-

de problem som kan uppstå i jordbrukets utnyttjande av

duktion år 1975. mark- och vattenresurserna. Procentsiffrorna anger omrâdenas andel

Åker-, ängs- och hagmarker utgör ekosystem som för att

av landets totala saluproduktion. bestå kräver kontinuerlig skötsel (hävd). Lämnas de åt sig Källa: Lantbruksstyrelsen. själva vandrar träd och buskar snabbt in och markerna åter-

går så småningom till skog.

När skog omvandlas till ängs- och hagmarker skapas för-

utsättningar för en mera varierad flora och fauna. Ängs- och

hagmarker dominerade jordbrukslandskapet långt in på

l800-talet. Utvecklingen därefter har utmärkts av att ängs-

och hagmarkerna i stor utsträckning har försvunnit och ersatts av åker eller skog. Ett rent åkerlandskap är artmässigt

utarmat men kan å andra sidan gynna vissa arter. Inslagen i

åkerlandskapet av träddungar, åkerholmandikesrenar, sten-

gärdsgårdar osv har stor betydelse för att en någorlunda varierad flora och fauna skall kunna bibehållas. Åkerbruk innebär oftast monokultur, d.v.s. varje år sker odling av endast ett växtslag över en viss yta. Från odlingsteknisk synpunkt har en sådan teknik självfallet stora fördelar. Monokulturen utgör emellertid ett sårbart ekosystem. Möjökar för En utförligare bild av ekonomiska och

ligheterna exempelvis massförökning av skadedjur. andra förhållanden inom jordbruket ges i Riskerna för skador blir i princip större ju större fälten är och Jordbruksstatistisk årsbok 1978, statistis-

oftare samma återkommer ka centralbyrån 1978. Vidare hänvisas till

ju gröda på en viss yta. Genom

utredningsbetânkandet Översyn av jord-

anpassning av växtföljder, växtförädling och andra åtgärder brukspolitiken (SOU 1977:17).

80 El

kan skadorna minskas. Kemiska har i

bekämpningsmedel dagensjordbruk stor betydelse för att begränsa konkurrensen

från ogräs och för att hindra insekts- och svampangrepp. När mark används för odling innebär om detta, inga särskilda åtgärder vidtas, att markens producerande egenskaper

och möjligheterna att bedrivajordbruk snabbt bl.a.

minskar, genom att växtnäring förs bort med grödan och att mullhal-

ten sjunker genom nedbrytning. I det permanenta åkerbruket

måste därför bortförd växtnäring ersättas och mullbildande material såsom halm och blast tillföras. kan mar- Härigenom

kens producerande förmåga bibehållas eller höjas. Genom åtgärder som dränering och är det att bevattning möjligt ytterligare öka avkastningen.

2.2.3 Förhållanden som kan minska till

möjligheterna jord-

bruksproduktion

Iansprâktagande av jordbruksmark för andra ändamål än

jordbruksproduktion

Jordbruksmark har under åren kommit att utnyttjas för en rad andra ändamål än jordbruk. Det gäller i första hand tätortsutbyggnad men även utbyggnad av vägar, flygfält, industrier m.m

I samband med redovisningen av den fysiska riksplane-

ringens planeringsskede har markåtgången för tätortsutbyggnad beräknats i de viktigaste Under jordbruksbygderna. pe-

rioden 1960-1975 ca 1 900 ha åker togs årligen i anspråk för

tätortsutbyggnad i de drygt 80 kommuner som har upprättat jordbruksprogram. För perioden 1976- l 990 kan för tätortsut-

byggnad i dessa kommuner komma att tas i anspråk ca l 600 ha per år eller sammanlagt för 15-årsperioden 25 000 ha.

Ianspråktagandet av jordbruksmark för tätortsutbyggnad

är ett särskilt stort problem i Skåne. Skånekommunernas

markhushållningsprogram visar för perioden 1976-1990 att

ca 9 000 ha åkermark kan komma att

utnyttjas. Möjligheterna

att i en ort finna alternativa för att

utbyggnadsriktningar

spara jordbruksmark är ofta små och inte sällan saknas alternativa orter inom samma kommun att en

förlägga utbyggnad

till. Nordvästra Skånes Kommunalförbund har visat (NSK) att behovet av mark för tätortsutbyggnad främst sam-

hänger man med den fortgående av Enredovisning av jordbruket, dess mark- ökningen utrymmesstandard ch vattenanvändning samt behandlingen och den större andelen småhus inom bostadsproduktionen.

planeringsskede: finns i planverkets rap-

Befolkningstillväxten har däremot mindre betydelse. NSK

ort 44, del 3, Jordbruket i kommunernas Ianering, 1978. har också visat att av den mark som med dagens sätt att

bygga

D 81

går åt för tätortsutbyggnad, är endast 50 °/o bostadsområden.

Resten av främst grön- och rekreationsområden samt upptas ytor för industri och liknande verksamhet.” har i beslut för varje län med anledning av Regeringen i den fysiska riksplaneringen samt i en till

planeringsskedet

besluten med allmänna ut-

fogad promemoria (1978-09-07)

för fullföljandet av de fastlagda riktlinjerna för

gångspunkter

hushållning med mark och vatten angett hur arbetet med ska bedrivas de närmaste åren.

jordbruksmarksfrågorna

Ökade mängder tungmetaller fjorden

Marken innehåller normalt vissa kvantiteter av olika tungmetaller. Många av dessa är också nödvändiga för odlingen. Det råder brist tungmetaller i marken, varför en på vissa tillförsel via nederbörd, handelsgödsel, rötslam etc snarast är till fördel. är emel-

Vissa tungmetaller som tillförs jordbruksmarken lertid allvarliga miljögifter, även i små mängder. Det gäller i

synnerhet bly, kadmium och kvicksilver. På sikt kan dessa metaller leda till begränsningar i möjligheterna att bedriva

jordbruk genom att de via grödorna när människor och djur

med olika skador som följd. Kadmium anses f.n. vara det dominerande problemet. Kadmium kan bl.a. ge njurskador och skelettförändringar.

Tillförseln till jordbruksmarken är idag väsenligt större än

bortförseln. Grödorna tar lätt upp kadmium. Produktkontrollnämnden mellan har pekat på att säkerhetsmarginalen i människans dagliga intag av kadmium via livsmedel m. m. Tabell 2:2. Kadmiumtillförseln till Sveri-f och den nivå effekter redan nu är liten. Å då skadliga uppstår ges åkermark (kg/år). Beräkningar har visat att den nuvarande tillförseln till åker- Handelsgödsel 5 300” marken skulle leda till att mängden kadmium som kan tas stallgödsel 800 Rötslam 500 kommer att fördubblas inom 25 år?

med nederbörden, det senare som en följd av förbränningsoch industriprocesser, se tabell 2:2. Kadmium används bl.a.

“Samma mängd fosfor tillförd i stallgöd-l

vid ytbehandling av järn- och stålföremål, som legeringsme- sel ger ca 2 000 kg kadmium.

tall, som färgämne och som stabilisator i plastmaterial. Me- Källa: A. Andersson, Tungmetaller i hantallen förekommer vidare i räfosfat, som är råvara för framdelsgödsel, stallgödsel och kalk. Kadmiumbudget för åkermarken, Lantbruksställning av fosforgödsel. högskolans meddelande serie A, nr 283, Produktkontrollnämnden har föreslagit förbud för an- Uppsala 1977. vändning av kadmium som legering, stabilisator och färgäm-

ne fr.o.m. den ljanuari 1980. Åtgärder för att minska tillför- lMarkhushållningsprogram i regionalt

seln av kadmium utreds inom perspektiv, Nordvästra Skånes Kommugenom handelsgödsel produktnalförbunds rapport 1976:4, Helsingborg kontrollnämnden. 1976.

zAndersson, Tungmetaller i handelsgödsel, stallgödsel och kalk. Kadmiumbudget

Jordpackning för åkermarken. Meddelande 283, serie Amed tunga fordon och maskiner på jordbruksmark frân lantbruksuniversitetet, 1977.

Körning

82 El

har fått en allt större Det leder till

omfattning. att jorden

packas och risker för minskad

produktionsförmåga.

Packningen berör framförallt matjorden, men också den underliggande alven. Jordbrukstekniska institutet har i en rapport redovisat att de genomsnittliga

avkastningsförlusterna till följd av packning av matjordslagret kan uppgå till 10 % jämfört med ideala förhållanden. Särskilt känsliga är ler-

jordarna. Förlusterna genom av alven bedöms

packning på

kort sikt som mindre

Packning av matjorden minskas till en del på naturlig väg

bl.a. genom tjälens Genom

verkningar. plöjning kan pack-

ningens verkningar i matjorden ytterligare begränsas. Det

tycks vara betydligt svårare att motverka en av packning

alven. I rapporten från Jordbrukstekniska utredningsinstitu-

tet görs den bedömningen att om körningen med maskiner

och fordon ökar ytterligare, kommer av alven att packningen bli mera intensiv och Det kan leda till större

djupgående. avkastningsförluster och verkningar som kan beräknas kvarstå under mycket lång tid. effekter är därför Jordpackningens viktiga att följa från resurshushållningssynpunkt.

Minskad mullhalt Mullen är den organiska substansen i marken och utgörs av omvandlade rester av döda djur och växter samt

markorga-

nismer. Mullen har stor betydelse för En alltför

bördigheten.

låg mullhalt kan innebära betydande svårigheter för odlingen, särskilt på lerjordar. Under de senaste årtiondena har alltmer över-

jordbruket gått till ensidiga spannmålsdominerade växtföljder. [jämfö-

relse med de som dominerade med stort

växtföljder tidigare inslag av vall innebär detta såväl mindre tillskott av mullbil-

dande material som av mullförrådet

hastigare nedbrytning till följd av intensivare jordbearbetning.

Lantbruksuniversitetet följer genom vissa försök utvecklingen av mullhalten ijordarna. Den genomsnittliga mullhalten tenderar att sjunka i de sydsvenska Konseåkerjordarna.

kvenserna av en ensidig under tid är stråsädesodling längre dock inte klarlagda.

För att återställa alltför låga mullhalter krävs tillförsel av mycket stora mängder organisk substans. är det

Troligen fråga om så stora mängder i det fall det skulle

gälla större arealer att det kan bli svårt att

överhuvudtaget tillgodose

behovet. Från är det därför mo-

resurshushållningssynpunkt tiverat att noga följa mullhaltens och konsekven-

utveckling

serna för avkastningen.

?Eriksson m.fl., Jordpackning-markstruk-

;ur-gröda, meddelande nr 354 från Jordbrukstekniska institutet, 1974. I

El 83

Övrigt

Förändringar i markfaunan till följd av kemisk bekämpning behandlas i avsnitt 2.2.4.

2.2.4 Förhållanden inom jordbruket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning

mll] ha

Odlingslandskapets förändring

Under de senaste 40 åren har arealen ängs- och naturbetesmark minskat från 1,5 milj. ha till 0,2 milj. ha, bl.a. beroende på minskad djurhållning och att naturbetet delvis har ersatts med annan utfordring. Åkerarealen har under samma tid minskat från 3,7 milj. ha till 3 milj. ha,se fig. 2:3. Rationaliseringen har bl.a. lett till större sammanhängande fält, täckj dikning, igenfyllnad av vattenhål samt borttagande av rösen, 1870 1900 1920 1940 1960 1978 häckar, åkerholmar och andra brukningshinder. Arealen Figur 2:3. Förändring i areal åker och betesmark sedan 1870. täckdikad åker ökade exempelvis från 300 000 ha år 1930 till

l milj. ha år 1973. Denna utveckling av jordbrukslandskapet naturlig betesmark

. får konsekvenser för landskapsbilden, friluftslivet samt faukultiverad betesmark

nan och floran. åker

Landskapet har ändrat utseende genom att de nedlagda 2

ängs- och naturbetesmarkerna i stor utsträckning har skog- Källa: Landskapsvård i odlingsbygder, 1970. Jordbruksstatistisk årsbok. eller fått växa igen. Kontrasten mellan öppen mark planterats och skog har därmed blivit skarpare och har ytterligare förstärkts av åkerholmar, häckar och alléer.

genom borttagandet

Det samlade resultatet är ett mera ensartat jordbrukslandskap än tidigare. Åkermark är som regel inte tillgänglig för allmänheten

annat än under vintern. Ängs- och naturbetesmarker är där-

emot tillgängliga under stora delar av året. Utvecklingen mot en allt större andel åker har därför inneburit försämrade

möjligheter för allmänheten att röra sig i jordbrukslandska-

pet.

I ett jordbrukslandskap med stort inslag av ängs- och be-

tesmarker finns en artrik fauna och flora. Utvecklingen mot ett landskap där åkern alltmer dominerar har inneburit försämrade villkor för en del djur- och växtarter. Sjösänkningar, torrläggningar och borttagande av små vattensamlingar har t.ex. kraftigt påverkat flera grodarter, andfåglar och vit stork. Det minskade betet har försämrat livsmöjligheterna för flera

vadararter. Utarmningen av ogräsfloran och insektsfaunan

missgynnar exempelvis rapphönsen. Borttagande av ytor med träd, buskar, rösen etc. missgynnar arter för vilka dessa

är viktiga som skydd och boplatser. Även brukningsmetoderna kan innebära problem för faunan. Höstplöjningen inne-

bär stort bortfall av föda för rådjur, hare och en rad fågelar-

84 E1

ter. Den tidiga höslåtten sammanfaller med en del markhäckande fågelarters häckningstid.”

1000131 ton/är _ ,.,___ . ._.._,.,,_,,, _,_ _ _ 400 Minskningen av ängs- och naturbetesmarkerna har redu-

cerat livsmöjligheterna även för många växter. Täckdiknin- 300 gen, utdikningen av våtmarker, borttagandet av åkerholmar

och röjningen av träd och buskar längs åkerkanterna innebär

200 att ytor med förutsättningar för en mer varierad flora försvin-

ner. För l l av de 90 nordiska växtarter som är utrotningsho- 100 tade anses förändringar i jordbruket och jordbrukslandska-

0 , pet vara huvudorsaken? 1 800 l 850 l 900 1950 2000

Figur 2:4, Jordbrukets totala användning av kväve (svart) och fosfor (grönt) i form Ökade förluster av växtnäring från jordbruksmarken av stallgödsel och handelsgödsel. Genom och förlorar utlakning avrinning jordbruksmarken A ll stallgödselproduktion stora mängder växtnäring. Den förlorade växtnäringen till-

förs vattendragen och grundvattnet. En avgörande orsak till B _ handelsgödselförbrukning de stora förlusterna är att marken varje år tillförs betydande Källa: Ahl, Andersson, Miljökonsekven- kvantiteter Jordbrukets metoder växtnäring genom gödsling. ser av gödslingsåtgärder inom jordbruket och skogsbruket, Uppsala 1977. är emellertid också dåligt anpassade för hushållning med den

tillförda näringen? nlll]kg Under de senaste 30 åren har förbrukning av gödsel inom 300 jordbruket ökat starkt, sefig. 2:4. Under 1970-talet har dock 250- --wv en Stabilisering ägt rum, se fig. 2:5. 200-n- --v

Utlakningen sker genom att nederbördsvatten sjunker ned

genom marken till dräneringsledningar och grundvatten och

150/

tar med sig lättlösliga ämnen ijorden. Särskilt gäller detta l00 kväve. Förlusterna av växtnäring genom avrinning äger rum fosfor

50 4_ främst under nederbördsrika perioder och vid snösmältning,

0_ då växtnäring kan spolas ned i diken och föras vidare ut till T.-. . .. , _. FT... l960 l965 1970 7374757577 Förlusterna av fosfor sker främst avrin-

vattendragen. genom

Figur 2:5. Jordbrukets användning av har visat att och

ning. Undersökningar utlakning avrinning

kväve och fosfor i form av handelsgödsel 1960-1977, tillsammans medför att drygt 10 gånger mer kväve och fosfor

per hektar tillförs yt- och grundvattnet från jordbruksmark Källa: Jordbruksekonomiska meddelanden, 1978:1. jämfört med skogsmark!

Beräkningar av kväve- och fosforbelastningen på Östersjö-

området som naturvårdsverket har gjort visar att tillförseln

från jordbruks- och skogsmark har ökat under perioden Jordbrukslandskapets betydelse för faunan behandlas utförligt i Ahlén, Faunavård l969-l976, medan de kommunala och industriella utsläppen - om bevarande av hotade djurarter i Sve- har minskat. Den ökade tillförseln från jord- och skogsbruket rige, skogshögskolan och naturvårdsverket. antas bero i första hand på den ökade gödslingen inom jord-

zHotade djur och växter i Norden, NU bruket. Den totala kvävetillförseln till Östersjön har således

1978:9.

ökat trots stora investeringar i kommunala och industriella

3Användningen av handelsgödsel har be-

reningsanläggningar?

handlats i betänkandet Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35). Ökad kväve- och fosfortillförsel till vattendrag och sjöar

“Gödselmedlen och miljöskyddet, natur- leder till ökad biologisk produktion. Det innebär bl.a. att den várdsverkets publikation 1976:10. naturliga igenväxningen påskyndas. Möjligheterna att ut- 5Tillförsel av föroreningar och deras effeknyttja vattendragen för bad och andra ändamål minskar. För ter på marina ekosystem, Underlag för

fortsatt fysisk riksplanering 1978:9. fisket kan en mindre tillförsel av näring vara till fördel. Större

Cl 85

tillförsel leder emellertid till förändringar i artsammansätt-

ningen av oftast negativ betydelse. Se även avsnitt 2.4.3. Utlakningen kan även leda till att kväve i nitratform når

grundvattnet. l de fall nitrat omvandlas till nitrit kan nitrathaltigt vatten vara skadligt att dricka för spädbarn. De röda

blodkropparna kan påverkas så att de förlorar den syretransporterande förmågan med kvävning som följd (methemoglo-

binemi). Risker finns också för uppkomst av cancerframkallande nitrosaminer. Utländska undersökningar visar högre frekvens magcancer hos personer som under längre tid har Figur 2:6. Odlade sandjordsomrâden i använt dricksvatten med hög nitrathalt. Enligt gällande Hallands, Kalmar, Blekinge, Gotlands, svenska anvisningar får inte vatten med högre nitrathalt än Kristianstads, Malmöhus, Östergötlands och Skaraborgs län. 50 mg/l ges till barn under l års ålder. Vid halter över 20 mg/l Källa: Joelsson, Nitrat i brunnsvatten i skall vattnet betraktas som hygieniskt anmärkningsvärt jordbruksomráden, naturvárdsverkets Risken är särskilt PM 927. för utlakning av nitrat till grundvattnet stor i områden med odlade lätta jordar, se jig. 2:6. Brunns-

undersökningar visar att nitrathalterna kan vara höga eller FALKENBERGS KOMMUN

mycket höga i vattentäkter i områden med intensivt jordbruk på sandjordar. I Hallands län har påträffats ett flertal vatten-

täkter med nitrathalter över 50 mg/ l, se fig. 2:7. På Kristianstadsslåtten finns områden med nitrathalter på över 100 mg/ l.

Nitratföroreningen innebär sannolikt att grundvattnet för lång tid blir omöjligt att använda som dricksvatten. Växtnäringsförlusterna får självfallet också ekonomiska

konsekvenser. Lantbruksuniversitetet har beräknat att kväveförlusterna under vintern 1977/78 motsvarade handels-

gödsel för 200 milj. kr eller 40 °/o av den årliga insatsen av

handelsgödselkväve? För att komma till rätta med växtnäringsförlusterna inom uno -mu jord- och skogsbruket behövs forskning. Naturvårdsverket Figur2:7.NitrathaIter i kommunala

har låtit utföra en kartläggning av vilka insatser som fordras?

grundvattentäkter i Falkenbergs kommun.

:I skogsbygd Ökad bevattning jordbruksbygd

En betydande del av variationerna i skörden mellan olika år :l

beror på skillnader i vattentillgång. Genom bevattning kan Källa: Andersson, Nitrat i kommunala

skördevariationerna utjämnas. Tillgång på vatten kan be- grundvattentäkter, naturvårdsverkets

PM 1012. roende på omständigheterna i övrigt ge en skördeökning med 25-50 %. Särskilt fördelaktig är bevattning på sandjordar, För en närmare belysning av riskerna med vilkas naturliga förmåga att magasinera vatten är mycket nitrat i grundvattnet hänvisas till Nitrat och liten. Bevattning i rätt mängd innebär bl.a. ett effektivt utnytt- nitrit - tillförsel och omsättning hos människan, socialstyrelsens publikation jande av den tillförda växtnäringen. För mycket vatten ge- 1978:1. nom bevattning eller nederbörd kan leda till att växtnäring :Brink m.fl., Förluster av växtnäring från utlakas. åker, lantbruksuniversitetets rapport Eko- För närvarande bevattnas ca 100 000 ha eller 3 % av åker- hydrologi nr 1, Uppsala 1978. aAndersson m.fl., Miljökonsekvenser av

arealen. Bevattning är vanligast i Blekinge och Kristianstads

odlingsátgärder inom jord- och skogsbru-

län, där omkring 8 °/o av åkerarealen bevattnas. Även längs ket - växtnåringsläckage, Uppsala 1979.

86 El

ostkusten upp till och med Uppland är bevattningen relativt omfattande, se fig. 2:8.

Åtgången på vatten för bevattning vid torrår beräknades

1976 till 82 milj. m3, varav 68 milj. m3 från sjöar och vattendrag, 13 milj. m* från grundvatten och 1 milj. m3 från Östersjön. Förbrukningen är liten ställd mot landets totala vattenanvändning (2 °/o). I vissa områden och under vissa perioder

utgör emellertid uttagen för bevattning en stor del av den

totala vattenanvändningen. I Kristianstads län har jordbrukets årliga bevattningsuttag beräknats till omkring 25 % av den kommunala förbrukningen. Under de 2-3 månader av året som bevattning pågår kan jordbrukets uttag vara lika stort som kommunernas. Detta kan leda till lokal vattenbrist, varvid även små grund- och ytvattentäkter kan komma att utnyttjas hårt. Mindre vattendrag kan därigenom torka ut med konsekvenser för ñskreproduktionen och faunan i övrigt som följd. Se vidare avsnitt 1:4. Lantbruksuniversitetet har bedömt det framtida behovet av bevattning i landet. Under torrår finns enligt lantbruksuniversitetet ett totalt behov av bevattning av 300 000 ha eller 10 % av landets åkerareal. Redan år 1985 beräknas bevatt- Figur 2:8. Bevattnad andel av jordbruks-

arealen. ningsanläggningarna kunna vara utbyggda för bevattning av

200 000 ha. Utökningen kommer sannolikt främst att äga Kartan anger Iänsvis den procentuella andelen av arealen odlad mark och kulti- rum inom de områden där bevattning redan idag förekomverad betesmark som skulle varit bevattmer. nad om 1976 hade varit ett torrår. 3,9 % _ Användning av kemiska bekämpningsmedel °/o

_29-39 I all odling finns risker för angrepp av sjukdomar och ska-

% dedjur eller för konkurrens från andra växter än de odlade.

-1,9-2,9

Ju större sammanhängande arealer med samma gröda och ju 1,9 % :j oftare den återkommer, desto större är risken för skador. Källa: Johansson, Klingspor, Bevattning- Växtskydd är den sammanfattande benämningen på åtgärder en inom jordbruket 1976, Uppsala 1977.

för att minska skadorna. Kemisk bekämpning är ett led i

växtskyddet. Andra led är val av lämplig växtföljd och utsä-

desmängd, växtförädling, trädesbruk och mekanisk ogräsbe-

kämpning.

År 1938 förbrukades totalt inom jordbruket cirka 300 ton kemiska bekämpningsmedel räknat som verksam mängd (aktiv substans). Förbrukningen är idag ca 4 400 ton/ år, se tabell 223.2 Över hälften av landets odlade jord berördes av användning av kemiska bekämpningsmedel år 1977. Spridningen skedde huvudsakligen från marken. Ett införande av s.k. Johansson Klingspor, Bevattningen

inom lantbruket 1976, lantbruksuniversite- programmerad växtodling, som nu förekommer i exempelvis

tets stenciltryck nr 100, 1977. ett mera Danmark och som innebär systematisk och onyanzDen kemiska bekämpningen har behandserat bruk av bekämpningsmedel, skulle sannolikt leda till en lats i betänkandet Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35), väsentligt ökad förbrukning.

El 87

Tabell 2:3. Försäljning av kemiska bekämpningsmedel till jordbruket (ton aktiv substans). 1972 1975 1976 1977 Herbicider 3 520 3 181 3 342 3 776 lnsekticider I75 55 151 161 Fungicider, inkl. betningsmedel 480 691 522 449 Summa 4 l25 3 927 4 0l5 4 386

Källa: Jordbrukets utredningsinstitut, produktkontrollnämnden, Spridning av kemiska medel (SOU 1974:35).

Bekämpningen av ogräs med s.k. herbicider dominerar den kemiska bekämpningen. Över 85 °/o av den inom jordbruket

använda aktiva substansen används för ogräsbekämpningen,

som år 1975 berörde ca 1,3 milj. ha. De viktigaste herbiciderna är av typ fenoxisyror. Bekämpningen av insekter med s.k. insekticider har relativt liten omfattning och står för 5 % av den aktiva substansen. År 1972 behandlades 0,1 milj. ha.

Framför allt används organiska fosforföreningar som Fenit-

rotion och insekticida karbamater. Omkring lO % av den aktiva substansen används för bekämpning av svampar med s.k. fungicider, framförallt till betning av utsäde. Vissa bekämpningsmedel har på grund av sina miljöeffekter förbjudits. DDT, som har använts som insektsbekämpningsmedel, är exempelvis numera helt förbjudet. Alkylkvicksilvermedel för betning av utsäde förbjöds år 1966. Vi-

dare har användningen av fenoxisyran 2,4,5-T förbjudits

fr.0.m. år 1977. Bruket av såväl DDT som alkylkvicksilver har lett till omfattande skador på faunan. Vissa fâgelarter höll på att försvinna ur jordbrukslandskapet under 1960-talet till följd av betningen med alkylkvicksilver. Produktkontrollnämnden och lantbruksstyrelsen har före-

slagit regeringen ytterligare inskränkningar i bruket av kvicksilverföreningar i jordbrukets utsädesbetning. Inskränknin-

garna beräknas medföra en sänkning av den årliga medelför-

brukningen från 1,5 ton till ca 100 kilo. Det ideala bekämpningsmedlet verkar endast på den organism som skall bekämpas. Bekämpningsmedel med så hög grad av selektivitet är emellertid sällsynta. Som regel har därför de kemiska bekämpningsmedlen verkningar även på andra växter, djur och svampar. Bekämpningsmedel med

stor beständighet är särskilt riskfyllda genom att de kan utöva

verkan i ekosystemet under lång tid. Några bekämpningsmedel har förmåga att successivt ansamlas och koncentreras i

näringskedjorna. Slutligen kan sådana koncentrationer nås att biologiska effekter åstadkoms. De nu förbjudna medlen

DDT och alkylkvicksilver har denna förmåga.

88 E]

Ogräsbekämpningsmedlen har medverkat till en mycket

art- och individfattig ogräsvegetation såväl på som runt åk-

rarna. Vissa åkerogräs är idag sällsynta. Arter som blåklint och vallmo är starkt decimerade. Bekämpningsmedlen kan leda till förändringar i markfaunan av betydelse för bördigheten. Markdjur, bakterier och

svampar bryter ned och ombildar det organiska material som

tillförs jorden i form av bl.a. skörderester och rötter. De större markdjuren blandar och omfördelar markens olika komponenter. Maskarnas gångsystem ger en ökad genomluftning och vattentillgång. Daggmasken anses t.ex. ha mycket stor betydelse. Kunskaperna om bekämpningsmedlens betydelse för markorganismerna är små. Produktkontrollnämnden har låtit genomföra en litteraturstudie över påverkan på markfaunan genom kemiska bekämpningsmedel. En liknande ge-

nomgång om markmikroorganismerna pågår. Av produktkontrollnämndens litteraturstudie framgår att bekämpnings-

medlen inte sällan har skadliga återverkningar på djurlivet i marken. lnsektsmedlen ger de största effekterna. Därnäst kommer svampbekämpningsmedlen och i tredje hand ogräsmedlenJ Hur förändringar i markfaunan inverkar på jordens av-

kastning är dåligt känd. I produktkontrollnämndens littera-

turstudie ett fall då en tioprocentig minskning i anges dock

veteskörden har uppmätts vid odling i jord utan daggmask.

Mot bakgrund av att mer än 1,5 milj. ha åker årligen behandlas med olika kemiska bekämpningsmedel, kan mera perma-

nenta skador på markorganisamer få avsevärd betydelse från

resurshushållningssynpunkt.

Det kan inte uteslutas att bekämpningsmedlen liksom andra

kemiska substanser också kan ha direkta effekter på männi-

skans hälsa. Kemiska substanser kan ingripa i cellprocesser

så att elakartade tumörer uppstår. Substanser tillförda under

graviditet kan ge fosterskador. Även ärftlighetskoden, som överför egenskaper från generation till generation, kan på-

verkas. Intaget av substans kan ske på olika sätt- via livsmedel, direkt i munnen, genom huden eller genom inandning. Lantbruksuniversitet har studerat tänkbara konsekvenser för jordbruksnäringen av att minska användningen av kemiska bekämningsmedel. Av utredningen framgår att ett totalförbud skulle medföra att oljeväxtodlingen, som år 1975 omfattade 170 000 ha och är svårt ansatt av insekter, inte torde kunna fortsätta. Vidare skulle ogräsproblemet inom sockerbetsodlingen ställa sådana krav på manuellt arbete att od- Andrén, Steen, Bekämpningsmedlens in- skulle Förbud mot av strå-

lingen äventyras. utsädesbetning

verkan på markens organismer, Djurlivet, naturvârdsverkets PM 802. säd skulle troligen leda till kraftiga sjukdomsangrepp. Vall-

SOU l979z55 Cl 89

odlingen skulle däremot inte i mer påtaglig grad påverkas av ett förbud mot kemiska bekämpningsmedel.”

2.3 Skogsbruk

milj m sk Will m* sk (UUVEXK och avgång) (vnrkesiorrådl ._ -.-á

2.3.1 Skogsnäringen

Landets omfattar 80 2400 produktiva skogsmark 23.5 milj. ha, vilket

motsvarar 57 % av Sveriges landyta. Därav finns 13.3 milj. ha 70 2300

i Norrland, 5.4 milj. ha i Svealand och 4.8 milj. ha i Götaland. S0 2200 Virkesförrådet, d.v.s. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 me? _, . m. - -t 2100 milj. skogskubikmeter (m3sk) (1975). Därav finns 1 200 i 600 i Svealand och 600 i Götaland. Gran 48 v i - - Norrland, utgör 52/53 64/65 70/71 76/77 % av förrådet, tall 38 % och lövträd 14 °/o. Figur 2:9.Virkesförrâd, tillväxt och av- Medeltillväxten per hektar och år (boniteten) är dubbelt så gång stor i Götaland som i Norrland. Den totala tillväxten per år Källa: Skog för framtid, SOU 1978:6.

uppgår f.n. till ca 75 miljoner m3sk varav ca 32 milj. i Norr-

land, 20 milj. i Svealand och 23 milj. i Götaland. Se ävenfigur 2:9. För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten, dvs. ca 75 milj. misk/ är. Av det avverkade virket gär 98 % till skogsindustrin. Resten används bl.a. som brännved. År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogs-

industrin, dvs. trävaru- samt massa- och pappersindustrin, ca

172 000 personer?

2.3.2 Skogsbrukets utnyttjande av skogsresurserna

Dagens skogar är till större delen kulturskogar som är präglade av skogsbruk. Kulturskogen skiljer sig på några väsent-

liga punkter från naturskogen. Den avverkas redan när till-

växten har börjat avta eftersom det lönar sig bättre att anlägga ny skog än att låta den gamla stå kvar. Det innebär att kulturskogen saknar de gamla träden som är typiska för

naturskogen.

En annan väsentlig skillnad är att kulturskogen som regel innehåller mer barrträd än en naturskog på grund av att Ekonomiska konsekvenser av att minska andra lönsamhet. jordbrukets användning av kemiska be-

trädslag ger sämre

kämpningsmedel, bil. 1 till 1972 års jord-

Skogsföryngringen sker som regel genom kalhuggning, bruksutrednings betänkande (SOU

varefter bestånd anläggs med plantering eller genom självför- 1977:17). Detta med förhållandevis sto- ;En utförligare redovisning av ekonomiska

yngring. skapar kulturskogar

och andra förhållanden inom skogsbruket

ra, likåldriga bestånd med ett och samma trädslag, vilket i ges i Skogsstatistisk årsbok 1976, skogs-

styrelsen 1978. Vidare hänvisas till utrednaturskogen i regel bara återfinns efter skogsbrand och självningsbetänkandet Skog för framtid (SOU sådd. 1978:6).

90 El

2.3.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till skogs-

produktion

Iansprâktagande av skogsmark för andra ändamål än skogs-

produktion

Skogsmark utnyttjas ofta för tätortsutbyggnad. Tätorters utbyggnad kan förutom direkta arealbortfall medföra produktionsinskränkningar genom slitage och krav på anpassning av skogsbruket med hänsyn till närboendes rekreation och trevnad. Uppgifter om den totala omfattningen av tät-

ortsutbyggnadens utnyttjande av skogsmark i landets saknas!

Fritidsbebyggelsen förorsakar betydande arealbortfall och

produktionsinskränkningar. Enligt Skogsstyrelsen har hittills

250 000 - 300 000 ha skogsmark tagits i anspråk för fritidsbebyggelse. sammanställningar från skogsvårdsstyrelserna baserade på kommunernas översiktliga planer visar att ytterligare 50 000 - 100 000 ha skogsmark kan komma att tas i

anspråk eller beröras av fritidsbebyggelse under den närmas-

te tiden. Även kraftledningar och vattenmagasin tar i anspråk stora arealer skogsmark. Enligt en undersökning vid lantbruksuniversitetet beräknades kraftledningarna år 1975 uppta 140 000 ha tidigare skogsmark. Detta motsvarar ett årligt produktionsbortfall på 630 000 m3sk eller ca 1 °/0 av landets skogspro-

duktion. Under tioårsperioden 1975-1985 beräknas ytterligare 35 000 ha skogsmark tas i anspråk för kraftledningar,

vilket motsvarar ett bortfall av 160 000 m3sk/år.2

Enligt utredningen Vattenkraft och miljö (SOU 1976:28) skulle ca 30 000 ha skogsmark gå förlorad genom överdäm-

ningar vid vattenkraftutbyggnad om samtliga tänkbara projekt byggs ut. Produktionsförmågan hos dessa marker är 80 000 m3sk/ år. Vägnätet upptar ca 180 000 ha tidigare skogsmark. Utbyggnaderna av det allmänna vägnätet under perioden 1975 - 1985

beräknas ta i anspråk ytterligare 7 000 - 10 000 ha skogsmark. Under samma period kan skogsbilvägnätets utbyggnad kom-

ma att åstadkomma ett arealbortfall på 2 000 ha? Vissa arealer skogsmark berörs av naturreservat och andra förordnanden enligt naturvårdslagen. Befintliga förordnanden omfattar ca 355 000 ha skogsmark. Inom 2 - 3 år kan tillkommande förordnanden beröra ytterligare 220 000 ha. En redovisning av skogsbruket, dess naturreservat motsvarar enligt av länsstyrelserna

mark- och vattenanvändning samt be- Befintliga

handlingen i planeringsskedet finns i plan- och skogsvårdsstyrelserna gjorda bedömningar i planeringsverkets rapport 44, del 7, skogsbruket i

kommunernas planering, 1978. skedet av den fysiska riksplaneringen ett produktionsbortfall

2 askogsmarksarealer för vägar och på 100 000 m3sk/ år. Naturreservat som beräknas bli genomkraftledningar till år 1985, information 2 - 3 åren kan komma att motsvara en lika förda de närmaste 1975:4från Troedssonska forskningskura-

toriet. stor produktion. Befintliga och planerade naturreservat kan

El 91

tillsammans innebära produktionsbortfall på 0.15 °/o av landets totala skogsproduktion. Till dessa inskränkningar i pro-

duktionen kommer de som föranleds av befintliga national-

- - samt de parker några av dessa berör produktiv skogsmark mindre inskränkningar som kan bli följden av förordnande om naturvårdsområde eller samråd.

Markförsurning Hur försurad nederbörd och andra företeelser som leder till

markförsurning påverkar skogsproduktionen är ännu inte

klarlagt. Hittills har inte några förändringar i skogens produktionsförmåga som beror på försurningen kunnat fastslås. Skogens ekosystem har dock stor förmåga att motstå påverkan, varför de kan dröja lång tid innan försurad nederbörd eventuellt ledc. till förändringar i skogens produktionsförmåga. Det finns dock tecken på att förändringar äger rum. I områden med stort syranedfall har kunnat konstateras högre halter av aluminium i sjöarnas vatten vilket skulle kunna vara ett resultat av ändrade förhållanden i marken genom försurning. Skalle det visa sig att försurningen leder till en minskning

av skogsmarkens produktionsförmåga, torde mycket omfat-

tande och tidskrävande åtgärder krävas för att återställa mar-

kens produktionsförmåga, om det överhuvudtaget är möjligt.

De områden i landet där effekter först kan bli märkbara i större skala återfinns främst på västkusten, där det på många

håll föreligger en kombination av hög nederbörd, stort syranedfall, svårvittrad berggrund samt grovkorniga och samti-

digt tunna jordtäckenJ

Övrigt

Införande av främmande trädslag i landet kan vara förenat

med vissa risker för skogsproduktionen. Detta behandlas i

avsnitt 2.3.4. Tabell 2:4. Utvecklingen av barr- och lövskogsarealerna sedan 1930-talet (procent av skogsarealen).

2.3.4 Förhållanden inom skogsbruket som kan påverka an-

nan mark- och vattenanvändning Barrskogs- Löv- och blandareal, % skogsareal, Vu

Förändringar i skogslandskapet 1938 - 52 62 38

1953- 62 65 35 Skogsbruket har medverkat till en omfattande förändring av 1968-72 82 l8 skogslandskapet, som har påverkat fauna, flora, friluftsliv och landskapsbild. Källa: The environment and its Manage- Naturvårdsverket och miljödatanämnden har visat att an- ment in Sweden. rapport till OECD från naturvårdsverket och miljödatanämndelen löv- och blandskog har sjunkit till hälften sedan slutet den,1979,

av 1930-talet. Särskilt kraftig har minskningen varit under

Försurningsproblemen har belysts i be- 1960-talet, se tabell 2:4. Naturvårdsverket har i en översiktlig tänkandet Mindre svavel - Bättre miljö (Ds

inventering funnit att det år 1973 i hela landet fanns ca 13 000 Jo 1976:2).

92 E]

ha ädellövskog, dvs. trädbestånd med minst 60 °/o ek, lind, ask, alm, avenbok eller lönn. Därtill kommer bokskogen, som år 1970 omfattade ca 60 000 ha. I verkets rapport konstateras att det har ägt rum en omfattande överföring av lövskog till barrskog, främst granskog. Sannolikt uppgår överföringen för Skånes del till omkring 50 000 ha sedan l920-talet. Endast en mycket liten del av landets skogar är opåverkad

av skogsbruk. Naturvårdsverket har visat att av landets 23,5 milj. ha produktiv skogsmark kan endast 80 000 ha eller

0,35 °/o betecknas som naturskog. Söder om Dalälven är motsvarande siffra 0,06 %.2 Naturvårdsverket har påbörjat en mer detaljerad inventering av landets naturskogar, vilken beräknas vara avslutad år

1982. I projektet skall även ingå att precisera behovet av

skogliga referensområden och att göra ett urval av sådana. I skog präglad av är inslaget av lövträd samt

skogsbruk

gamla och döda träd litet. En del av skogens fauna och flora är emellertid anpassad till en skog där dessa trädkategorier ingår. Många djur- och växtarter har därför fått sina levnadsbetingelser kraftigt försämrade. Vissa djurarter står på gränsen till utrotning. Särskilt utsatta är flera ñaddermössarter,

hackspettar, ugglor, vissa rovfåglar och skogshöns. Också

insektsfaunan utarmas i kulturskogarna. En del insektsarter har nästan helt försvunnit och finns i dag bara i de få kvar-

varande naturskogsbestånden. Även vissa växtarter är be-

roende av träd som får utvecklas till hög ålder. Detta gäller t.ex. vissa lavarter, vilka genom sin långsamma tillväxt inte hinner utvecklas i kulturskogen. För 10 av de 90 nordiska

växtarter som är utrotningshotade, anses huvudorsaken vara

förändringar i skogsbruket och skogslandskapetñ Vissa djuroch växtarter gynnas å andra sidan i kulturskogen. Det moderna anses t.ex. ha bidragit till den kraftiga

skogsbruket

ökningen av älgstammen. Även skadedjur kan föröka sig lättarer* Även för friluftslivsutnyttjande har naturskogen och kul- Inventering av urskogar och ädellövsko- olika är exempelvis inte

turskogen egenskaper. Kulturskogen

gar, del 2 Ådellövskogar, naturvårdsver-

kets PM 802, 1976. allemansrättsligt tillgänglig under plantstadiet och är för en zlnventering av urskogar och ädellövsko- tid också svårframkomlig till följd av stor täthet, risighet eller

gar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM hindrande är därför särskilt röjningsavfall. Tillgängligheten 704, 1976. i södra Sverige, där skogsbruket bedrivs mycket intensivt, :Hotade djur och växter i Norden, NU A

1978:9. begränsad under 20-30 år av omloppstiden. Efter gallringen

Skogslandskapets betydelse för faunan och fram till slutavverkningen är tillgängligheten dock som behandlas utförligt i Ahlén, Faunavård -

regel mycket god.

. om bevarande av hotade djurarter i Sverige, skogshögskolan och naturvårdsverket, Genom upptagning av hyggen påverkas landskapsbilden. Stockholm 1977.

Såväl stora som små byggen kan åstadkomma en betydande

5Hyggenas betydelse för landskapsbilden inverkan på landskapet, vilket kan förstärkas genom olika ; har bl.a. behandlats av Kardell i Sveriges Skogsvårdsförbunds tidskrift nr 1978:5 former av markberedning?

El 93

Skogsodling på våtmarker

Genom dikning, gödsling och skogsplantering av myrmarker

och sumpskogar kan arealen produktiv skogsmark ökas väsentligt. För närvarande är den årligen dikade arealen ca 25 000 ha. 1973 års skogsutredning har bedömt att det finns ca 2,3 milj. ha myrmarker och sumpskogar som är lämpliga

för skogsodling. Detta skulle på sikt kunna ge en samman-

lagd produktionsökning av ca 6 milj. m3sk/år eller med ca 8 % i förhållande till dagens virksproduktion. De för skogsbruk intressanta myrmarks- och sumpskogsomrädena finns främst i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustland. Genom dikning och gödsling förändras myrmarkernas och sumskogarnas hydrologi och förutsättningarna för flora och fauna. Det tidigare tillståndet efter ett ingrepp kan inte återskapas inom överskådlig tid. Även förhållandena i de nedströms liggande vattendragen kan påverkas. Konsekvenserna för naturmiljön av myrmarksdikning behandlas f.n. i ett forskningsprojekt som bedrivs med stöd av naturvårdsverket. Projektet beräknas vara avslutat år 1982.

Naturvårdsverket arbetar också med en inventering av lan-

dets våtmarker. Med en sådan som grund finns det bättre möjligheter att avgöra vilka våtmarker som från naturvårdssynpunkt är angelägna att behålla i opåverkat skick.

Skogsbruk i jjällskogarna Efterfrågan på skogsråvara har medfört ett ökat intresse för

skogsavverkningar i barrskogsomrâdena ovanför skogsod-

lingsgränsen. Dessa områden har tidigare inte varit av intresse för det ekonomiska skogsbruket. Till följd av att inget normalt skogsbruk har bedrivits inom fjällskogsområdet utgörs en stor del av skogen av naturskog

eller naturskogsbetonad skog. Det är en bidragande orsak till att betydande naturvårds- och friluftslivsintressen finns i om-

rådet. Kunskaperna om i vilka delar av fjällskogsomrädet dessa intressen är särskilt stora är emellertid bristfälliga. Så

länge sådana kunskaper saknas är det därför risk för att skog avverkas i områden som borde bevaras med hänsyn till bl.a. naturvårdens och friluftslivets intressen. Ett annat problem är att återväxten på många håll i fjällskogsområdet av klimatiska och andra skäl kan bli svår att

trygga med från naturvårds- och friluftslivssynpunkt godtagbara metoder. Hyggesplöjning och plantering av främmande

trädslag är metoder som kan bli aktuella.

Ökad skogsgödsling Skogsgödsling i större omfattning har förekommit i drygt 10 år. Gödslingen på fast mark dominerar helt. Vid skogsgöds-

94 D

ling på fast mark används kvävegödselmedel. Den gödslade

. 1000-taI ha arealen uppgick år 1976 till drygt 180 000 ha, se fig. 2:10. 200 Därav utgör 20 000 - 30 000 ha mark som redan tidigare har /\/ 15° arealen motsvagödslats en eller flera gånger. Den gödslade

rl/

Is rar 27 000 ton kvävegödselmedel eller ca 10 % av totalför- 100 LJ brukningen i landet. Gödsling sker en eller flera gånger under / 5° F mellan

perioden gallring och slutavverkning. Varje gödsling

o har effekt under en 10-årsperiod och ger i gynnsamma fall en | i _ 1965 1970 1975 med 25-50 °/o. Enligt 1973 års ökning av den årliga tillväxten Figur 2:10. Skogsmarksgödslingens om- arealen fast mark skogsutredning uppgår den gödslingsbara fattning 19654975_ till 4-5 milj. ha. Meravkastningen skulle innebära en total Källa: Planverkets rapport 44, del 7, vart ökning av virkesproduktionen med ca 10 % vid gödsling skogsbruket i kommunernas planering. 7 :e år. Även skogsodling på myrmarker, vilken som tidigare

nämnts skulle kunna omfatta 2,3 milj. ha, kräver gödsling när

de gäller näringsfattiga marker.

Med skogsgödsling följer förluster av växtnäring till

grund- och ytvatten. Omfattningen och konsekvenserna av

förlusterna är bristfälligt kända. De undersöks bl.a. i ett forskningsprojekt i Klotenområdet, vilket skall slutredovisas

under år 1979. Naturvårdsverket har låtit utreda behovet av ytterligare forskning när det gäller förluster av växtnäring

genom skogsbruksåtgärder. I utredningen föreslås att resur-

ser i första hand satsat på att bättre klarlägga effekterna av gödsling och kalavverkning.

Gödsling kan också medföra förändringar för vegetation

av lavar och mossor minskar t.ex. och djurliv. Förekomsten till följd av ökad konkurrens från örter och ris. Undersöknin-

gar pågår för att ta reda på hur skogsgödslingen påverkar renbetet för vilket lavtillgången är av grundläggande betydel-

se.

Införande av främmande trädslag

Främmande trädslag har hittills endast kommit till användning i begränsad omfattning i det svenska skogsbruket. De senaste åren har intresset ökat för att införa Contortatall, ett nordamerikanskt trädslag. Contortatall väntas i jämförelse med vanlig tall kunna producera 30-60 % mer virke. Omloppstiden bedöms vara 15-20 år kortare än för den inhemska

tallen. Härdigheten i områden med svåra klimatförhållanden

är bättre. För närvarande planteras 20 000 - 25 000 ha/ år med contortatall. Contortatall är aktuell främst i norra och mellersta Sverige. I södra Sverige är som regel gran att föredra.

Omfattande planteringar av contortatall kan vara förenat

med vissa risker. Det kan t.ex. tänkas att contortatallen är känslig för ännu som skulle kunna även-

Andersson m f Millökonsekvenser av okända skadegörare

skogsproduktionen inom stora geografiska områden.

lind_

tyra

odnngsåtgärdghgom och skogsbruk

- växtnärinssläckaøa, Uppsala 1979. Full klarhet om riskerna kan erhållas först när contortatall

E] 95

har prövats i full skala under längre tid än som nu är fallet. Contortallens rotsystem är mindre än hos tall, vilket vanlig kan medföra större risker för att träden fälls av snötryck eller vind. Det har också visat sig att contortatallen i försöksplanteringarna i södra och mellersta Sverige utsätts för mer viltskador än vanlig tall. Från naturvårdssynpunkt finns flera invändningar mot contortatallen. Den är risigare och har annan barr- och barkfärg och form än vanlig tall, vilket har betydelse för landskapsbilden. Contortaskogen blir också tätare och genom senare kvistrensning mer svårframkomlig än vanlig tallskog, vilket kan ha betydelse för friluftslivet. En viktig fråga är om den fauna som är anpassad till vanlig tall kan anpassa sig till contortatallen. Contortatallens bark är exempelvis mycket tunnare än barken hos vanlig tall vilket kan påverka insekters möjligheter att övervintra. Detta i sin tur har betydelse för exempelvis vissa, fågelarters möjligheter att få tillgång till föda

Helträdsutnyttjande Ett allt större intresse har visats för att bättre ta tillvara virket. Projekt helträdsutnyttjande, PHU, har visat att av de 50 milj. m3 vedfiber som årligen lämnas kvar i skogen, skulle 7-8 milj. m3 i form av stubbar och klena träd från gallringar kunna användas som ñberråvara. Det skulle innebära ett tillskott av virke med 10 %. Ytterligare åtminstone 7 milj. m3, främst hyggesavfall och klena träd från gallring, skulle kunna utnyttjas som bränsle. Dessutom skulle insektsproblemen i skogen begränsas väsentligt genom att tillgången på stubbar och hyggesavfall minskar. Såväl snytbagge som granbarkborre skulle få sämre möjligheter att föröka sig. Framkomligheten på hyggena skulle också förbättras. Till nackdelarna med ett hör den ökade helträdutnyttjande utförseln av växtnäring ur skogen med virket. Av det skälet kan det vara olämpligt att driva helträdsutnyttjandet för långt. Det gäller i synnerhet på mera näringsfattiga marker. Vidare kan bortförande av hyggesavfall och stubbar från skogen leda till en viss minskad produktion av hallon, blåbär och lingon?

Trakthyggesbruk En utförlig behandling av Contortatallens egenskaper har gjorts av Remröd i Skogs- Trakthyggesbruk är den skogsbruksform som i stor utsträck- och Lantbruksakademiens Tidskrift 116 i Sverige. Slutskörden av virke (1977). ning tillämpas sker genom dvs. alla träd avverkas inom en viss yta med ?Från Projekt helträdsutnyttjande har utkalavverkning, givits ett 60-tal rapporter. En sammanfatundantag för eventuella fröträd. Ny skog anläggs genom tande rapport publicerades 1977 (Sveriges eller med fröträd. skogsvårdsförbund). plantering självföryngring Trakthygges- 3 bruket Omfattningen och verkningarna av kalger snabb föryngring av skogen och är förhållandevis hyggen har belyste i promemorian Kalhyglätt att mekanisera? gen, Ds Jo 1974:2.

96 E!

Arealen kalavverkad mark, som också inkluderar plantskog, har inte ändrats nämnvärt de senaste 30 åren. Den uppgår f.n. till 8 % av skogsarealen eller l,8 ha. Däremot milj. har de enskilda ytornas storlek ökat. Det har förekommit hyggen på betydligt över 100 ha. De senaste åren tycks dock en viss återgång till mindre ytor ha skett. Mekaniseringen i skogsbruket motiverar inte större än i storleksordhyggen ningen 15-25 ha. Trakthyggesbruket är förenat med en del nackdelar. Bl. a. har förluster av växtnäring, förändring i växt- och djurlivet samt ökade insektsangrepp uppmärksammats.

Strävan att successivt öka av stora beinslaget likåldriga stånd med ibland bara ett innebär att förträdslag generellt utsättningarna för omfattande angrepp av och skadedjur sjukdomar Ökar. Med kalavverkning av följer nedbrytning hyggesavfall och humus. Som en följd härav frigörs bl. a. kväve växtnäring, och fosfor. Omfattningen och konsekvenserna av förlusterna av växtnäring är bristfälligt kända och undersöks bl. a. i ett forskningsprojekt i Klotenområdet, vilket ska redovisas under år 1979. Naturvårdsverket har låtit utreda behovet av ytterligare forskning när det gäller förluster av växtnäring genom skogsbruksåtgärder. I utredningen föreslås att resurser i första hand satsas på att bättre effekterna av klarlägga gödsling och kalavverkning

Vid lämnas avverkningen som regel avfall kvar på bygget i form av toppar, rötskadat virke grenar, etc. Riklig tillgång på färska stubbar och avfall förbättrar till möjligheterna massförökning för en del insekter. Det kan leda till skadegörelse på unga trädplantor, kvarstående skog eller på lagrat virke. Till insekter som orsakar stora skador och som förökas i grövre hyggesavfall hör granbarkborren och mindre märgborren. Förekomsten av färska barrträdsstubbar gynnar snytbaggen som är barrträdsplantornas viktigaste fiende genom sitt näringsgnag på plantornas bark. har Snytbaggen tidigare bekämpats genom doppning av plantorna i DDT.

Vid kalavverkning förändras förutsättningarna för faunan. Djurarter som rör sig över vidsträckta områden påverkas i mindre omfattning av det enskilda medan arter som hygget, är helt bundna till den aktuella ytan kan försvinna. Kalavverkningarna anses t. ex. vara en viktig orsak till tjäderns tillbakagång. Bland de arter som gynnas av trakthyggesbruket kan nämnas älg. Hyggena är oftast goda för biotoper smågnagare. Andersson m.fI., Miljökonsekvenser av Efter en kalavverkning reduceras som regel odlingsåtgärder inom jord- och skogsbruk blåbärsmäng- - växtnäringsläckage, Uppsala 1979. den kraftigt under en 10-årsperiod. Hallon däremot förutsät-

SOU l979z55 El 97

ter snarast för att förekomma i större omfatt-

kalhuggning

ning.

Kemiska bekämpningsmedel

använder herbicider främst för att bekämpa ej

Skogsbruket

önskvärt i kan förkväva aktiv substans I ion areal I 100mm ha

lövsly skogsplanteringar. Lövslyet

200 tillväxt om det får utveckeller fördröja barrträdsplantornas

las fritt. Behovet av lövslybekämpning är störst i södra Sve-

mängd herbicider används för att minska

rige. En mindre

konkurrensen från gräs vid skogsplantering på nedlagd jord-

bruksmark. För används f. n. nästan ute-

lövslybekämpning

slutande fenoxisyrepreparat som innehåller 2,4-D och MCPA. innehållande 2, 4, 5-T är förbjudna sedan Preparat i juli-september

50]

1977. Behandling sker som regel genom eller med buren 0 1-*T“4r' 7 r i i spridning från flyg, med traktor sprututrust- 1968 69 70 71 72 73 74 75 1977 ning. Figur 2:11. Fenoxiättiksyror inom skogs- Försålda kvantiteter herbicider och behandlade arealer för bruket. Försâlda kvantiteter och behandunder åren 1971 och lade arealer. olika år framgår avj7g.2:11. Nedgången med att förbud mot inför-

1972 sammanhänger besprutning aktiv substans i ton

endast

des den 1 januari 1971, varvid lövslybekämpningen

areal i 1 000-tal ha

tilläts ske med s. k. fickning. År 1972 tilläts besprutning från

marken. Källa: Skogsstatistisk årsbok 1976, Produktkontrollnämnden.

Insekticider används f.n. inom skogsbruket endast för att

förhindra av skadeinsekter i lagrat virke. Vid be- aktiv substans 1 ton förökning virke används företrädesvis Lindan.

sprutning av upplagt 30-

Mängden besprutat virke år 1972 motsvarar ca 3 milj.m-* sk eller 4 % av avverkad volym, se fg. 2:12. Fram till och med år 1974 skedde kemisk bekämpning av 20i DDT-lösning. På

snytbagge genom doppning av plantorna

så vis behandlades flertalet plantor. År 1975 förbjöds emellertid DDT. Försöksverksamhet med andra preparat och al-

ternativa bekämpningsmetoder pågår. Snytbaggeskadorna i dag stora ekonomiska värden.

representerar 1968 69 70 71 72 73 74 75

Det ideala bekämpningsmedlet verkar endast på den orga-

Figur 2:12. Försålda kvantiteter bekämp-

nism som skall bekämpas. Bekämpningsmedel med så hög ningsmedel för virkesskydd.

grad av selektivitet är emellertid sällsynta. Som regel verkar Källa: Skogsstatistisk årsbok 1976, Pro-

de kemiska bekämpningsmedlen även på andra växter, djur duktkontrollnämnden.

med stor beständighet är

och svampar. Bekämpningsmedel

särskilt att de kan utöva verkningar i eko-

riskfyllda genom under bekämpningsmedel har för-

systemet lång tid. Några

ansamlas och koncentreras i näringsked-

måga att successivt jorna. Slutligen kan sådan koncentration nås att biologiska effekter åstadkoms. Det nu förbjudna medlet DDT har denna

förmåga.

Det kan inte uteslutas att bekämpningsmedlen liksom and-

ra kemiska substanser också kan ha direkta effekter på män- Eriksson m.fl., Skogen full av bär, Forskniskans hälsa. Kemiska substanser kan ingripa i cellprocesser ning och Framsteg nr 6, 1978.

98 El

ilnlal l lOOU tal så att elakartade tumörer Substanser tillförda under uppstår. graviditet kan ge fosterskador. Även ärftlighetskoden, som

överför från egenskaper generation till generation, kan påverkas. Intag av substans behöver inte ske direkt i munnen, totalt huden eller genom utan kan också ske via livs-

inandning, medel, t. ex. bär, som innehåller rester av bekämpningsme-

del. yrkesfiskare w J

l “ ,ni_ \7

bmanngsnskare 2.4 Fiske

5 å l . 2.4.1

, , i Fiskerinäringen

”g l , . Det svenska utövas av omkring

f yrkesfisket 5 000 personer

“goi l 1930 35 ao as 50 55 en es 70 73 7a med fiske som enda yrke och av ytterligare 4 000 med fiske

Figur 2:13. Antal fiskare i saltvattensfiske som binäring. För de som är ägnar sig åt fiske på heltid med uppdelning på yrkes- och binärings-

saltsjöñsket viktigast, se fig. 2:13. För binäringsfiskarna har

fiskare 1930-1976. även fisket i sötvatten stor betydelse. Kvantitets- och värde- Källa: Fiskestatistisk årsbok 1978, statismässigt dominerar saltsjöfisket helt, sefig. 2:14. tiska centralbyrån, 1978.

miljoner kg Västkustñsket, vilket bedrivs i Skagerrak, Kattegatt och

Nordsjön, svarar för hälften av yrkesfiskets

fångster, se fig.

2:15. De ekonomiskt viktigaste är sill, räka och

fiskslagen

torsk. Även fisket efter foderfisk har stor betydelse. I sydkust-

fisket spelar sill och torsk en roll. På ostkusten fiskas

viktig

framförallt strömming. Torskens roll har ökat. I

Östersjön

finns ett viktigt havsfiske efter lax.

Yrkesfisket i sötvatten äger rum framförallt i de stora in-

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren, i Norrlands inland samt i några högproduktiva sjöar i Sydsverige. Framförallt fångas gös, sik, siklöja och gädda. På många håll finns ett viktigt husbehovsfiske. I vissa vat-

ten är kräftfisket betydelsefullt.

Yrkesñsket, i synnerhet på västkusten, har karaktäriserats »soL ._ _ t.- av en snabb

strukturomvandling under 1960- och l970-talen.

71& svdkustaL,\/

ostkusten Antalet fiskeföretag har minskat samtidigt som nya metoder

0 J och mer rationella enheter har medfört förbättrad lönsamhet. 56 58 60 S1 S4 66 6B 70 72 74 76 Figur 2:14. Totalfângsten vid saltsjöfiske De allra senaste åren har en Stabilisering av antalet företag med uppdelning på kuststräckor 1956- av fisk för konsumtion

ägt rum. Odling har tidigare endast

1977, skett undantagsvis. Under senare år har emellertid intresset Källa: Fiskestatistisk årsbok 1978, statisökat och den årliga produktionsvolymen är idag ca 200 ton, *tiska centralbyrån, 1978.

huvudsakligen regnbågsforell.

Den kemiska bekämpningen har behand- Fisk- och konservindustrin år 1976 ca 2 700 lats i betänkandet Spridning av kemiska sysselsatte _medel (SOU 1974:35). personer. Produkternas saluvärde uppgick till ca 520 milj. kr? ZEn utförligare bild av ekonomiska och andra förhållanden inom fisket ges i Fis- 2.4.2 Fiskets användning av mark- och vattenresurserna kestatistisk årsbok 1978, statistiska cenjtralbyrån. Fisket ställer krav på såväl vatten- som markresurser. Stora

El 99

kvantitet i milj kg värde i mil; kg

och produktiva vattenarealer fordras för fiskens lek och upp-

växt. Lämpliga vattenområden krävs för fângstverksamheten. På land behövs utrymmen för hamnar, beredningsindu-

stri, service, etc.

Olika fiskarters utbredning regleras av komplicerade bio-

Många ekonomiskt viktiga fiskarter företar

logiska system.

lek- och/eller vilket medför att

långa näringsvandringar, fångsområdena kan ligga långt från lek- och uppväxtområ-

älv kan därför få

dena. Ett ingrepp i en norrländsk negativa effekter även för laxfisket i södra Östersjön. De flesta fiskar-

olika under levnadstiden, året ter förflyttar sig mellan miljöer eller dygnet. Därför krävs detaljerad kunskap om varje fiskför att kunna skydda bestånden och kunna slags biologi Figur 2:15. De olika kuststräckornas bedöma effekterna av ingrepp, exempelvis en sandtäkt eller samt sötvattensfiskets andelar av yrkesfiskets totala fångstkvantitet och fångstett utsläpp. värde 1976. Genom att vattnet ständigt är i omlopp kan t.ex. utsläpp av och fisket sötvatten

giftiga ämnen ge återverkningar på fisken långt från störningskällan. Även om ett avsnitt av ett vattensystem ostkusten

från påverkan kan ett utsläpp uppströms

skyddas negativ

sydkusten skada fiskeintresset. Även till synes obetydliga ingrepp i vatkan få för fiskbeståndet. västkusten

tendrag vittgående följder

Källa: Planverkets rapport 44, del 8, Fisket i kommunernas planering,

Figur 2:16. Fiskeomräden för svenskt fiske. Källa: Fiskestaristisk årsbok 1978, statistiska centralbyrån.

Norska havet

En redovisning av fisket, dess merk- och vattenanvändning samt behandlingen i planeringsskedet finns i planverkets rapport 44, del 8, Fisket i kommunernas planering.

[00 Ei

Om inte fisket dimensioneras efter tillväxten, kan det leda till biologisk överfiskning. Det finns nu metoder att beräkna vilka fångstuttag som är möjliga utan att ett bestånd på längre sikt decimeras.

2.4.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till fiskproduktion

Överfiskning av vissa fiskslag

Fångstpotentialen är det största möjliga uttag som kan göras

utan att ett Fiskbestånd på sikt decimeras. Överfiskning inne-

bär att fångstpotentialen överskrids. På sikt kan en biologisk överfiskning leda till att beståndet blir så litet att det inte överlever. Det är dock inte givet att ett totalt sett ökat fiske medför att det på sikt blir mindre fisk kvar i havet. Tvärtom kan ett ökat

fiske i lämpliga former öka mängden fisk. Överfiskning är

således inte alltid en följd av ett totalt sett alltför stort uttag utan kan även bero på uttag av fel storlekar av en viss fiskart. Under senare år har fisket intensifierats kraftigt. Överfiskning av många traditionella fiskslag har blivit följden. Fiskebegränsningar i form av fångstkvoter har därför införts för

flertalet viktiga fiskslag, bl.a. i Östersjön, Skagerrak, Katte-

gatt och Nordsjön. Sill, torsk, makrill och rödspätta är exempel på sådana kvoterade arter. För den s.k. nordsjösillen råder totalt fiskeförbud för att beståndet skall få möjlighet att fortleva.

I Östersjön är problemet med överfiskning mindre allvarligt än i Västerhavet. Sillbestândet i södra Östersjön liksom beståndet av lax är f.n. dock överutnyttjat. Övriga ekono-

miskt mera betydelsefulla arter är i stort sett fullt utnyttjade, varför ett väsentligt ökat fiske skulle innebära överfiskning. Negativt för fiskbestånden är det s.k. industrifisket som utan urskiljning fångar såväl ung som gammal fisk. Med ett fiskeribiologiskt riktigare fiske skulle fångsterna av konsumtionsfisk kunna öka avsevärt. Ett annat problem är att konsumtionen av fisk är begränsad till några fiskslag. En mera allsidig fiskkonsumtion skulle kunna minska efterfrågan på de hårdast utnyttjade arterna. Möjligheterna att undvika överfiskning får numera anses som goda. Genom fiskeribiologins utveckling är det möjligt att med kännedom om bl.a. naturlig reproduktion, tillväxt och dödlighet beskriva vad som händer med fiskbestånd vid olika fångstuttag. Därmed kan för varje fiskslag fastställas ett optimalt uttag.

EI l0l

Miljögifter

En förutsättning för att fisket skall kunna fortgå är att fisken inte skadas eller blir oanvändbar som föda genom miljögif-

ter. Några fiskslag i Östersjön och i många insjöar har idag

för höga halter av vissa ämnen för att kunna tjäna som föda Särskilt effekterna av tungmetaller och klorerade kolväten har uppmärksammats. Många tungmetaller och klorerade kolväten är beständiga och har egenskaper som gör att de relativt lätt anrikas i fisk. De kan därvid nå sådana koncentrationer att fisken inte kan användas som föda utan risk för skador hos konsumenten. Det är orsaken till de restriktioner som gäller för saluföring av vissa slag av fisk eller fisklever, har visat sig särskilt för

se separatkarta 2. Östersjön känslig

tillförsel av miljögifter. Halterna av exempelvis de kloreran-

de kolvätena DDT och PCB är 5-10 gånger högre i Östersjön

än i Västerhavet. Miljögifterna kan också direkt skada fisken. Även låga halter av vissa tungmetaller har visat sig kunna ge s.k. subletala effekter, dvs. skador som leder till minskad tillväxt och motståndskraft mot sjukdomar, störd fortplantning och beteenderubbningar, vilket på sikt han påverka fiskemöjligheterna.

DDT har tillförts Östersjön framför allt från jordbruket i

kuststaterna. I de flesta stater har man nu begränsat eller förbjudit användningen av DDT. PCB har en mera spridd användning, och utnyttjas bl.a. i transformatorer. Riskerna med DDT och PCB har tagit sig uttryck i omfattande skador

på djur som livnär sig på fisk. Östersjöns sälbestånd anses

t.ex. stå på gränsen till utrotning på grund av PCB :s inverkan på fortplantningen. DDT har åstadkommit äggskalsförtun-

ning hos fiskätande fåglar, främst tordmule och havsörn, så att fortplantningen anses hotad. Ett särskilt miljöproblem är den omfattande försurningen av insjöarna i vissa delar av landet. Många insjöar har därigenom förlorat eller kommer att förlora sina Fiskbestånd. Dessa sjöar har oftast störst intresse för fritidsfisket. De för yrkesfisket viktigaste sjöarna är som regel mer motståndskraftiga

mot försurning. Försurningen påverkar också de strömman-

de vattendragen, varvid reproduktionen av lax och laxöring kan försvåras eller omöjliggöras. Särskilt gäller det vattendragen på västkusten.

Eutrojiering För en utförligare redovisning av olika för-

hållanden i havsområdena kring Sverige Sjöar och vattendrag tillförs ständigt organiskt material och hänvisas till Havet, Naturförhállanden och växtnäringsämnen från kommunala och industriella avlopp utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk En viss del av tillförseln riksplanering 1978:7. Förhållandena i Össamt från jordbruks- och skogsmark. tersjön har även behandlats i Diagnosär naturlig, men människan är orsak till att den verkliga Östersjön, naturvårdsverket, 1978.

102 El

tillförseln är avsevärt större än den naturliga. För Vänern har exempelvis beräknats att 60 % av kvävetillförseln och 70 % av fosfortillförseln härrör från människans verksamhet.”

Tillförseln av växtnäring och organiskt material medverkar till eutrofiering av såväl insjöar som havsområden. Eu-

trofiering innebär ökad biologisk produktion vilket får kon-

sekvenser bl.a. för fisket. En viss

eutrofiering av näringsfat-

tiga vatten kan ge ökad fiskproduktion. Vid mer betydande

eutroñering förändras artsammansättningen. Genomgående ersätts de för yrkesfisket mer värdefulla fiskslagen med mind-

re värdefulla. Laxartade fiskar ersätts av aborre, gös och

gädda. Vid ytterligare eutrofiering tar fiskar som mört och

braxen överhand. Vid särskilt ogynnsamma förhållanden kan fisken försvinna helt. i artsammansätt-

Förskjutningen

är redan i vissa skärgårdsområden ningen påtaglig och sjöar. Tillförseln av organisk substans och växtnäring anses ha

bidragit till den ökning av svavelvätebildningen som har

konstaterats i Östersjöns djupvatten. Svavelväte är starkt gif-

tigt och omöjliggör högre liv. Svavelväteförekomsterna har medfört att torsk, som är beroende av djupvatten, numera inte fortplantar sig effektivt norr om Gotland. Den torsk som finns i Ålands hav och vattnen norr därom har som regel invandrat söderifrån.

Omfattande åtgärder har vidtagits för att minska de kom-

munala och industriella utsläppen av organiskt material och

växtnäring. I många vatten, bl.a. Östersjön, är emellertid

jordbruket en betydande källa när det gäller tillförsel av kväve, se bl.a. separatkarta 2.

Oljeförorening Problemet med oljeförorening av vattnet rör främst havsom-

rådena, men även de största

insjöarna. Årligen släpps 30 000

- 60 000 ton olja ut i Östersjöområdet. Till största delen är det

frågan om utsläpp från fartyg. Under år 1977 registrerade

kustbevakningen 302 oljeutsläpp. Flertalet hade skett i strid

mot svenska eller internationella bestämmelser. Utsläpp förekommer även från rafñnaderier, kraftverk, kommuner och

industrier. Också via nederbörden tillförs oljeföroreningar.

De enskilda utsläppen av olja får främst lokal betydelse för

fisket. Fisk i den närmaste omgivningen kan ta smak som gör

den oätlig. Fiskdöd kan också inträffa i omedelbar anslutning till utsläppet. Olja som sjunker kan förstöra lekbottnar. Redskap kan skadas.

Den allmänna oljeföroreningen i Östersjön och Västerha-

vet torde dock vara allvarligare än de enskilda utsläppen.

Vänern - en naturresurs, naturvårdsver- Många av oljans mer än 1 000 olika komponenter är mycket

ket, 1978. beständiga och giftiga. Särskilt fiskens ägg och yngel har visat

El 103

sig vara känsliga. Risker föreligger även att fiskens tillgång på föda minskar. Det är också möjligt, men inte helt klarlagt, att ämnen som ingår i olja och som hamnar i fisken kan orsaka skador hos konsumenten.

Kunskaperna om de petroleumkolväten som ingår i oljan

är fortfarande mycket bristfälliga. Sannolikt kommer flera ämnen i att vara giftiga och skadliga för fisk. oljan påvisas

Kännedomen om tillförsel och nedbrytning av olja i havet är Det är dock klart att vattnets temperatur i havsom-

dålig. rådena är jämförelsevis låg, vilket medför att kring Sverige

oljan endast långsamt bryts ner genom kemiska och biologis- En fortsatt tillförsel av olja kan därför innebära ka processer.

en upplagring i ekosystemet och på bottnarna.

Anläggnings- och exploateringsverksamhet

Vid i vatten av t.ex. broar och hamnar och vid

byggande

och muddringar i bott-

farledsfördjupningar görs grävningar

narna. Ibland sker även deponering av massor i vattenområden. Bottenområden som fordras för lek och uppväxt kan förstöras. För djurlivet skadliga ämnen som har därigenom

exempelvis kvicksilver, kan åter-

lagrats i bottensedimenten,

föras till det biologiska kretsloppet. Den grumling av vatten

som kan bli följden kan försvåra fiskens syreupptagning och minska Avsevärda skador av detta slag

näringstillgången. kan inträffa även vid relativt små arbeten, t.ex. anläggande av

friluftsbad och småbåtshamnar.

Det förhållandet att det finns malm, olja och gas under

havsbottnarna runt landets kuster har hittills inte lett till

någon omfattande utvinningsverksamhet. Skulle en större

verksamhet komma igång kommer fisket och fiskresurserna

troligen att påverkas genom att lek-, uppväxt- och fångstområden tas i anspråk, genom att det sker ökade utsläpp av olja

och miljögifter samt genom att vattnet grumlas.

Täkt av grus och sand i hav och insjöar förekommer redan i viss omfattning, framförallt i Kattegatt och Öresund. Tillgångarna är stora. Täktverksamheten kan orsaka allvarliga

skador för vissa fiskslag genom att lek- och uppväxtområde-

na förstörs. l avsnitt 8.3 finns en redovisning av mineraltillgångarna i havsområdena.

Ett särskilt problem är utnyttjandet av de rinnande vattenför kraftproduktion, bevattning m.m. Många av de dragen rinnande vattendragen är av stor betydelse för reproduktio-

nen av lax och öring. Flertalet av de större vattendragen är nu utbyggda för

kraftproduktion. Förlusterna av vatten för ñskreproduktion har till en del kompenserats genom utsättning av odlad fisk.

Laxfisket i Östersjön bygger således f.n. till cirka 60 % på

104 El SOU |979:55

utsatt s.k. smolt från odlingar i Sverige. De mindre vattendragen, vilka främst är av betydelse för reproduktionen av öring, har i mindre utsträckning varit attraktiva för exploatering. Det ökade behovet av energi och vatten för jordbruksbevatthar emellertid ökat intresset för exploatering även av

ning dessa vattendrag.

Ett ökat utnyttjande av strömmande vatten innebär att en

allt större del av lax- och öringreproduktionen måste ske

genom odling. Det är dock förenat med risker att helt förlita sig på odlad fisk. Odlingsverksamheten är redan idag utsatt för svårigheter genom sjukdomar. Om av någon anledning odlingen eller utsättningen skulle hindras, blir avsaknaden allav naturliga reproduktionsmöjligheter självfallet mycket varlig för fisket.

2.4.4 Förhållanden inom fisket som kan påverka annan mark- och vattenanvändning

Ändrade fiskeområden

Traditionellt varit det viktigaste för har Nordsjön fångstfältet svenskt fiske. Av flera skäl har betydelsen dock minskat.

Överfiskningen under 1960-talet ledde till en ekonomisk kris

i det svenska fisket och en omfattande försäljning av fiskefar-

tyg som följd. Ännu en för det svenska fisket betydelsefull

förändring inträffade den l januari 1977 då flera länder utvidgade sina fiskezoner. För fiske i andra länders fiskezoner måste Sverige träffa avtal med berörda stater, vilket ytterligare har försvårat ett svenskt Nordsjöñske.

Det har därför skett en viss förändring i inriktningen av det

svenska havsfisket. Betydelsen av det kustnära fisket i Ska-

gerrak och Kattegatt samt fisket i Östersjön, där Sverige nu

genom utvidgad fiskezon har större fiskemöjligheter, har

ökat. På sikt torde inte det svenska havsfisket behöva minska.

Detta förutsätter dock att fiskemöjligheterna i Östersjön inte

ytterligare försämras av t.ex. miljögifter. Om de åtgärder som

har vidtagits för att återställa Skagerraks och Kattegatts överbeskattade Fiskbestånd ger avsett resultat kommer tvärtom

fångstmöjligheterna att kunna förbättras på sikt. Det gäller

främst sill och makrill.

Förskjutningen av havsfisket till Östersjön kan medföra

behov av bättre landningsplatser för att ta emot fisk vid

Östersjökusten. Regeringen har därför uppdragit åt fiskeri-

styrelsen att utreda yrkesfiskets behov av ändamålsenliga och lämpligt lokaliserade hamnar.

Ökad fisk- och skaldjursodling

Fisk- och skaldjursodling (akvakultur) för konsumtion har

nått en betydande omfattning på många håll i världen. l

C] 105

Sverige har dock omfattningen hittills varit mycket blygsam,

främst av klimatiska och ekonomiska skäl. Import av motsvarande produkter har ställt sig billigare. I Sverige finns emellertid naturliga förutsättningar för odling av vissa laxñskar samt av skaldjur som blåmusslor och ostron. Plattfiskar som tunga, hälleflundra och piggvar odlas på försök utomlands med utnyttjande av varmvattenutsläpp från industrier. Odling kan ske i flytande nätkassar eller i anläggningar med cirkulerande vatten. För närvarande produceras i landet årligen ca 200 ton odlad regnbågsforell, främst genom kassodling. Försöksodling av musslor och ostron har påbörjats på ett flertal platser längs västkusten, se fig. 2:17. Försöken har visat att musselodling är tänkbart även i Sverige. Förutsättningarna längs västkusten är jämförbara med dem i nationer där odling bedrivs i stor skala. Musselproduktionen kan efter 16 månader uppgå till 50 ton/ha. För odlingsverksamhet vid kusten krävs tillgång till vatten av god kvalitet och lägen som är skyddade för vind och isdrift. Fiskodling har prövats i kylvatten från kraftverk. Ett intensifierat arbete med utveckling av metoder för fisk- och

skaldjursodling kan väntas de närmaste åren. Vissa konflikter kan dock förutses. Skaldjursodling förutsätter exempelvis

begränsning i sjötrañken i området. Sjöfågel, t.ex ejder, dras till odlingarna och kan orsaka skador vilket kan leda till i Figur 2:17. Viktigare fisk- och skaldjursönskemål om avskjutning. odlingar. Kommersiella odlingar av alger finns idag på flera häll i Odling av fisk för konsumtion sker huvärlden. Försök pågår bl.a. i Kanada. Alger efterfrågas bl.a. vudsakligen i kassar. Dessa kan vara pla- - cerade både i söt- och saltvattensområ-

för framställning av bindemedel alginater - för glass, krämer

den. På kartan har medtagits anlägg-

och salvor. I Sverige finns idag inte någon algodling. ningar som producerar mer än 10 ton per

Vid sidan av år.

Fiskodling för direktkonsumtion, odlas fisk

Konsumtionsodling av skaldjur (musslor, också för de omfattande utsättningar som sker som kompenostron) sker än så länge endast på försök sation för Utan dessa vid ett 10-tal mindre anläggningar längs

vattenkraftutbyggnader. utsättningar

västkusten. skulle möjligheterna till laxfiske försämras avsevärt. Från och med år 1979 kommer I kommersiell odling av fisk för utdessutom att göras förstärkningssättning

utsättningar av laxñsk och ål i kustvatten. Ålutsättningarna

O kompensationsodling av fisk för sker i försökssyfte. På motsvarande sätt kommer att sättas ut utsättning laxfisk och ål i de för yrkesfisket viktigaste insjöarna. V konsumtionsodling av fisk (kassodling) A konsumtionsodling av skaldjur

0 statliga fiskodlingsanstalter

Källa: Fiskets omfattning och intresseområden, fiskeristyrelsen 1977.

106 D

|000›tal renar 2.5 Renskötsel

2.5.1 Rennäringen Genom 1971 års riksdagsbeslut om rennäringslag har den

nuvarande rennäringspolitiken lagts fast. Det är ett samhälls-

intresse att genom åtgärder av olika slag skapa förutsättning- Figur 2:18, Antal renar enligt renlängder- ar för en effektiv och lönsam renskötsel. Rennäringen är en na. förutsättning för bevarandet av den samiska kulturen. Rätten Källa: Lantbruksstyrelsen. att bedriva renskötsel i Sverige är därför förbehållen samerna. I renskötselrätten ingår även rätt till jakt och fiske samt att ta virke för vissa ändamål. Renskötseln bedrivs i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Av Sveriges 17 000 samer tillhör ca 2 500 renskötande familjer.

Det totala antalet renar uppgår enligt aktuella uppgifter till ca 210 000 djur. Antalet varierar år från år beroende på

betestillgång och andra omständigheter, sefig. 2:18. Rensköt-

seln avkastar ca 1 400 ton renkött per år, vilket motsvarar

produktionsintäkter på ca 28 miljoner kronor, inkl. prisstöd

och ersättning för förlorade renar. Renskötseln är i 52 samebyar. år

organiserad Samebyn

såväl ett geografiskt område som en ekonomisk sammanslut-

ning. Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens län ovanför odlingsgränsen och nedanför denna gräns på vissa marker som utnyttjas för skogsrenskötsel samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län. Vintertid (l oktober - 30 Figur 2:19. Renskötselområdet i Sverige. april) får renskötsel bedrivas på sedvanerättsmarkerna utan- Gräns för renbetesfjäll/ för dessa områden. odlingsgräns Inom renskötselområdets 150 000 km? utövas renskötseln --- Lappmarksgräns

med olika intensitet beroende på årstid, naturliga förhållan-

Vinterbetesmarker E: den, tradition och konkurrerande intressen, sefig. 2:19. Fjäll- Åretruntmarker renskötseln innebär långa flyttningar mellan fjällregionen -

och skogslandet. I Norrbottens och Västerbottens län kan

Område för koncessionsrenskötj röra inom ett område från mot

sei renhjordar sig gränsen Norge till kustlandet. Skogsrenskötseln, som bedrivs på skogsmark

Källa: Planverkets rapport 44, del 5, Ren-

näringen i kommunernas planering. under i huvudsak hela året, innebär endast begränsade flytt- De olika momenten i renskötseln framgår avfig. 2:20. ningar. På åretruntmarkerna ger rennäringslagen ett uttryckligt

En redovisning av renskötseln, dess

markanvändning samt behandlingen i pla- skydd mot sådan ändrad markanvändning som är till avse-

neringsskedet finns i planverkets rapport värd olägenhet för renskötseln. Något sådant skydd finns 44, del 5, Rennäringen i kommunernas planering, 1978. Renskötselns markanvänd- inte beträffande sedvanerättsmarkerna. För dessa gäller enning har också behandlats i Fjällen, planbart förbud mot att stänga av flyttningsväg eller hindra renar verkets rapport 20, del 2 och 3, 1973resp. 1975. att beta.

E1 107

2.5.2 Renskötselns användning av mark- och vattenresurserna Renskötseln bygger på ett systematiskt utnyttjande av mar-

kens betesproducerande förmåga. För att erhålla bete och för

SOMMARBETESLAND att med hänsyn till årstid, klimat m. m. kunna bedriva renskötsel flyttas renhjorden mellan olika betesområden som vart och ett har egenskaper som gör dem värdefulla från olika synpunkter. Exempel på sådana specialområden kan vara

sydsluttningarför kalvning, snöfattiga områden för vinter-

bete och lavrika hedar. Det bästa betet utgörs sommartid av

gräsrika områden och vintertid av lavrika områden. Flytt-

ningarna sker i etapper varvid hedar, myrar och höglänta områden kan utnyttjas som övernattningsbeten eller upp-

samlingsplatser. Vid ñyttningarna utnyttjas ofta långsträckta, lätt framkomliga terrängformer som lågfjäll och älvdalar.

En isbelagd älv kan utgöra en mycket lämplig flyttningsväg. Vid flyttning med samlad hjord används ofta bestämda flyttningsleder. Arbetet inom renskötseln påverkas kraftigt av väderleken. Ymnigt snöfall, isbelagt bete, sen isläggning, varm sommar etc. kan helt förändra renhjordens Hyttningsvägar i förhållande till vad som har varit normalt under flera år. Därför är det viktigt att det finns alternativa betesområden och flyttningsvägar.

Förändringar utefter flyttningsvägarna kan resultera i att

behovet av arbetskraft för att genomföra flyttningen ökar. En

avsevärd förlängning av flyttningsvägen kan också bli följ-

VINTERBETESLAN D

den. Förändringar som kan försv-åra flyttningen kan vara ny

Figur 2:20. Renskötselförloppet i en sa-

bebyggelse, nya vägar eller vattenregleringar. meby.

Övernattnings- eller rastbetena är relativt begränsade om-

Källa: Planverkets rapport 44, del 5, Renråden där renarna under pågående flyttning hålls samlade näringen i kommunernas planering.

under intensiv bevakning. Då övernattningsbetena utnyttjas

behöver renarna vara ostörda för att inte bevakningen skall försvåras eller renarna lämna området. Förändringar på ett övernattningsbete genom exempelvis bebyggelse, grustäkt, skogsbruksåtgärder m. m. kan innebära betydande svårighe-

ter att genomföra samlade Hyttningar.

Som regel är det tillgången på vinterbete (lavbete) som bestämmer renantalet. Varje ren behöver i storleksordningen

4 ha vinterbete om överbetning skall kunna undvikas. Renbetesmarksutredningen (SOU 1966:12) föreslog att det normala renantalet i landet skulle fastställas till 260 000, vilket är en högre siffra än antalet idag. En viss ökning av renantalet torde således vara möjlig. Inom vissa områden kan dock betesresurserna redan vara fullt utnyttjade.

108 D

2.5.3 Förhållanden som kan minska möjligheterna till ren-

skötsel

inskränkningar i möjligheterna att erhålla bete

Möjligheterna att bedriva renskötsel har försvårats genom att

bl. a. gruvbrytning och utbyggnad av vägar, tätorter, fritidsbebyggelse och flygplatser har tagit betesmark i anspråk. Den största förlusten av betesmark torde vattenkraftutbyggnaden

vara orsak till. Samebyarna har i en rapport från planverket

gjort en kartredovisning av de intrång i renbetesmarkerna som hittills har förekommit Även i framtiden torde vattenkraftutbyggnaden inom vissa områden stå för de största anspråken på renbetesmark. l

Vattenkraft och miljö 3 (SOU 1976:28) har gjorts en bedömning av betydelsen för rennäringen av älv-

idag outbyggda

sträckor. Här konstateras att ett stort antal utbyggnader i olika avseenden skulle innebära allvarliga intrång för rennä-

ringen. De svåraste skadorna kan uppkomma inom vinterbe-

tesområdena genom att lättåtkomliga lavmarker överdäms. Mindre skador kan förväntas endast vid ingrepp i redan utbyggda älvsträckor och i de sydligare skogsälvarna.

Av minst lika stor betydelse för renskötseln som de areella_

bortfallen av betesmark är olika slags hinder för utnyttjandet av betesmarkerna. Vattenkraftutbyggnaderna medför exem-

pelvis ofta betydande skador utöver bortfall av betesmark.

Framförallt kan flyttningsvägar stängas av, vilket försvårar

eller omöjliggör de nödvändiga renflyttningarna. Kraftled-

ningar och linbanor kan ha liknande effekter. Som exempel

kan nämnas att en utbyggnad av Kalix älv skulle medföra

bl.a. att en sameby skulle förlora samtliga flyttningsleder till

vinterbeteslandet.

Även turism och fritidsaktiviteter kan allvarligt försvåra

renskötseln.. Fjällturismens högsäsonger, sommar och vårvinter, sammanfaller med intensiva arbetsperioder i renskötseln eller med perioder då det finns ett behov av lugna förhållanden för renarna. Den ökade tältturismen har inneburit att människor inte enbart rör sig kring vandringslederna. Upprepade störningar från vandringsturism kan innebära att

betesområdena överges. Områdena runt anläggningar och

bebyggelse kan heller inte utnyttjas på gründ av störningar. Uppförandet av anläggningar som liftar, stugbyar etc. leder

ofta till konflikter med renskötseln. Även fritidsbebyggelsen kan vara hindrande för renskötseln. Snöskotertrafiken under

vårvinte › är särskilt störande i kalvningslanden. Det största

föreligga rvde och även förväntade svårigheterna för rensköt-

lFjällen, planverkets rapport 20, del 3, 1975. seln finns i fjällområdet i Jämtlands län. Också i en del

El 109

fjälldalgångar i Västerbottens och Norrbottens län finns an-

ledning att uppmärksamma inverkan på rennäringen till

följd av exploatering för rekreation, turism och fritidsboende.

skogsbruket i vinterbetesomrâdena Tillgången på vinterbete är som nämnts för de flesta samebyar bestämmande för högsta renantal och därmed begränsande för renskötselns avkastning. I renskötselns vinterbetesmarker bedrivs som regel skogsbruk. Det högt mekaniserade och storskaliga skogsbruket använder metoder som är negativa för renskötseln. Skogsbruk bedrivet utan hänsyn till renskötseln kan därför medföra svårigheter för rennäringen.

På ett kalhygge packar sig snön hårdare än i ett skogsbe-

stånd, vilket innebär att betet kan bli oåtkomligt för renarna.

Betet påverkas negativt genom att de mera näringskrävande

växterna ökar på bekostnad av de ursprungliga markväxterna. De för vinterbetet helt avgörande renlavarna minskar under de första 10 åren. De återkommer som regel med

ungskogen, men i områden med speciellt ogynsamm förhål-

landen kan lavbetet bli förstört för avsevärt tid. Vidare för-

svårar det kvarliggande hyggesavfallet för renarna att komma ât betet. En ytterligare olägenhet som följer av avverknin-

gar är att de gamla träden med trädlavar, ett viktigt nödfoder för renarna, försvinner. Svårigheter för renskötseln uppstår också i samband med

markberedning genom åtgärder som hyggesbränning, hyggesplöjning och harvning. På brända hyggen torde det ta

minst 20 år innan renlaven har återinvandrat. Plöjd mark kan först efter relativt lång tid bli bra renbetesmark igen, främst beroende på att det tar tid för laven att växa ut på plogningsvallen.

Vid skogsgödsling påverkas betesväxterna så att lavmäng-

derna minskar till förmån för bärris och gräs som gynnas av

ökad kvävetillgång. Studier visar de att renarna undviker att

beta i gödslade skogsbestånd, i vart fall första året efter

gödslingen.

Användning av s.k. herbicider på hyggen för att bekämpa

lövsly, medför att betydande arealer kan vara otillgängliga

för bete under viss tid.

Olämpligt dragna skogsbilvägar kan minska tillgången till

vinterbete framför allt genom att betesmarkerna styckas sönder i mindre områden som inte kan utnyttjas effektivt. Vägarna kan också medföra att renarna lockas att vandra i icke önskade riktningar.

ll0 El

Skogsbruket i vinterbetesområdena innebär alltså flera slag av förändringar som sammantagna avsevärt kan påverka betet och betesförhållandena. Särskilt svår blir situationen för renskötseln om samma sameby under loppet av några år får stora delar av vinterbetesområdet mer eller mindre spolierat genom skogsbruk. Detta kan omöjliggöra renskötsel. Fig. 2:21 visar områden där skogsbruksåtgärder utgör intrång för renskötseln. Det har förekommit att fjällsamebyar har försökt klara bristen på vinterbete genom att stanna kvar i fjällregionen över vintern. En sådan lösning är förenad med betydande risker därför att betet i fjällen på kort tid kan bli åtkomligt samtidigt som en utfordring med hänsyn till transportproblem, vind- och snöförhållanden m.m. kan bli mycket svår att genomföra. Genom att skogen på rastbetesplatser har avverkats har också några samebyar fått betydande problem att sina flyttningar. Denna betesbrist försöker man

genomföra

kompensera bl. a. genom att utfodra djuren och genom att transportera dem med bil. Båda metoderna har karaktär av

nödfallsutväg och kan utnyttjas rationellt endast i begränsad

utsträckning. Rennäringen kan självfallet även medföra olägenheter för

skogsbruket. Renar på avverkningsplatser kan leda till

Figur 2:221. Områden där skogsbruksåt- olyckstillbud. Anhopning av renar i plantskog vintertid kan gärder uutgör intrång för renskötseln. förorsaka skador Avstående från markberedpå plantorna.

Källa: Saamebyarnas redovisning av ren- ning, lövbekämpning och gödsling kan innebära minskad

skötselnns markanvändning, planverket, 1974. skogsproduktion.” antal 51130 i

Renskötseln och rovdjuren

Så länge renskötsel har bedrivits har förluster för rennäringen förorsakats av rovdjur, framför allt varg, järv, 10 och björn. Dessa rovdjur har tidigare funnits i större delen av landet men har trängts tillbaka för att nu, särskilt vad gäller varg och järv, endast finnas kvar i renskötselområdena. Vasterbotten Bevarandet av rovdjuren är ett allmänt intresse. Därför 6566167 697071 7273741757677 från utgår ersättning staten för varje ren som kan styrkas vara Figur 2:222. Rovdjursdödade renar som renar rovdjursriven. Antalet ersätta rovdjursdödade har stigit har anmaälts under åren 1965-1977.

med 200 % under perioden 1965-1977, sefig. 2:22. De verkliga

Källa: Plaanverkets rapport 44, del 5, Ren- förlusterna känner man dock inte men genom rovdjur till, näringem i kommunernas planering. man har anledning att anta att de uppgår till ett avsevärt En analyys av intressekonflikterna mellan större antal än som har ersatts. Det är svårt att dokumentera renskötseeln och skogsbruket återfinns i särskilt under barmarkstiden. Den fallrensunförlusterna, lantbrukssstyralsens meddelande 1976:3 Rennäringg - skogsbruk dersökning som bedrivs i Umbyns sameby visar att åtminsto-

Nordkvissn Förlustundersökningen i Um- ne 40 °/o av förlusterna inom renhjorden beror på rovdjur?

byn, delrlrapport från fallrensundersök- i Norbottens län till av Den totala årliga förlusten följd ningen, sstatens veterinärmedicinska anstalt, 19777. rovdjur, olyckor, sjukdom etc har av lantbruksstyrelsen be-

El 111

räknats till 22 % av hjorden efter utförd slakt. Slaktuttaget beräknas till 21 % av hjorden. De största förlusterna till följd av rovdjur har under senare år orsakats av järv och lo. I Umbynundersökningen stod järv och lo för 85 % av dessa förluster. Vargens betydelse har varit liten under senare år beroende på det begränsade antalet

djur.

För budgetåret 1977/78 utbetalades ca 3 milj. kr i ersätt-

ning för rovdjursrivna renar.

ll2 CJ

3 Naturvård, kulturminnesvård

och friluftsliv

3.1 Inledning 3.2 Naturvård 3.3 Kulturminnesvård 3.4 Friluftsliv

3.1 Inledning

Behovet av särskilda åtgärder för att tillgodose naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen beror i hög grad på hur anspråken från andra markanvändningsintressen utvecklas. Ändrad teknik eller nya intresseområden inom exempelvis de areella näringarna eller på energiförsörjningens område kan få stor betydelse för bevarandeintressena. Skogsbruket har under de senaste 30-40 åren utvecklats i former som avsevärt har påverkat skogslandskapet. Den tekniska utvecklingen i skogsbruket har medfört att möjligheterna har minskat till utnyttjande av skogen för andra ändamål än skogsbruk. Trakthyggesbruket med täta ungskogar, kemisk bekämpning av lövsly och markberedning har begränsat möjligheterna eller minskat attraktiviteten för friluftsliv. Samtidigt har även möjligheterna minskat att bevara kultur- Iämningar i skogsmark och att hålla dem tillgängliga. Efterfrågan på skogsråvara har ökat intresset för avverkningar i områden som tidigare endast i liten utsträckning har utnyttjats för ekonomiskt skogsbruk. Det gäller bl.a. skogen ovan skogsodlingsgränsen och i skärgårdarna. Det finns vidare intresse för att med hjälp av dikning, gödsling och plantering utnyttja myrmarker och sumpskogar för skogsodling. Inom de bättre jordbruksbygderna har eftersträvats ett bättre utnyttjande av markresurserna för jordbruk genom bl.a. upplöjning av ängs- och hagmarker till åker, invallning eller utdikning av våtmarker samt borttagande av olika brukningshinder. Arealen ängs- och betesmark har sedan 1930-talet minskat väsentligt. Utvecklingen inom jordbruket har därmed bidragit till att landskapet har blivit mer ensartat och mindre attraktivt för friluftslivet. Den allemansrättsligt tillgängliga marken i det öppna landskapet har minskat. Ett intensivt användande av handelsgödsel och bekämpningsmedel liksom ökad bevattning har också påverkat naturmiljön på olika sätt och därmed naturvårdens förutsättningar.

El 113

Utvecklingen inom jordbruket har stor betydelse även för kulturminnesvården. De minskade arealerna ängs- och betes-

mark, strävan efter att skapa större fält utan brukningshinder

och sammanslagningen till större brukningsenheter innebär att många av de karaktäristiska elementen i det äldre kulturlandskapet försvinner. och ängs- och betesmarken i tätorternas när-

Skogsmarken

för friluftslivet. Sådana marker het är ofta av stor betydelse har emellertid blivit alltmer efterfrågade för tätortsutbyggnad till följd av den ökade restriktiviteten mot att bygga på jordbruksmark. Det gäller särskilt i södra Sveriges slättbygder. Ökad användning av inhemska energikällor kan komma att ställa stora markkrav. Odling av energiskog liksom täkt av torv för kan medföra problem för natur-

energiproduktion

värden, kulturminnesvärden och friluftslivet genom att stora arealer, främst våtmarker, kan komma att tas i anspråk. Naturmiljön skulle därigenom förändras helt. Vindkraftverkens direkta krav på mark för fundament etc. är små, men verken påverkar landskapsbilden i betydande grad. Vattenregleringar i samband med vattenkraftutbyggnad påverkar ofta natur- och kulturminnesvårdens intressen genom att t.ex. värdefulla områden överdäms. Den ökade bevattningen inom jordbruket kan också komma att ställa krav på vattenreglering, framför allt i södra Sverige. Vattenregleringen i kan vara av såväl positiv som

jordbrukslandskapet negativ betydelse för naturvärden. Ett Ökat utnyttjande av

äldre dammar för kraftproduktion i små Vattenkraftverk kan

medföra att kulturhistoriskt värdefulla miljöer och anlägg-

ningar försvinner. Fritidsbebyggelsen har under senare år expanderat kraftigt i vissa kustområden, i södra fjällområdet samt i vissa insjöområden. Utbyggnaden av enskild fritidsbebyggelse blockerar i många fall värdefulla områden för naturvård och friluftsliv. Knappt 10 % av landets kuster är tillgängliga från land. Resterande delar är spärrade av bebyggelse eller på

annat sätt otillgängliga.

Inom försvarets övnings- och skjutfält kan maskiner och fordon skada terrängen. På fälten intill tåtorterna kan det

ofta begränsade tillträdet vara besvärande med hänsyn till

behovet av närbelägna rekreationsområden. Särskilt i kustlänen redovisas konflikter mellan försvarets markanvändning

och friluftslivet, De militära övningsfälten kan å andra sidan

vara en tillgång för naturvärden, t.ex. genom att en stor andel naturlig betesmark kan bibehållas. Försurningen av sjöar och vattendrag har lett och kommer att leda till omfattande konsekvenser för naturvärden och

ll4 Cl

friluftslivet. Fisken dör successivt ut i de starkt försurade

sjöarna, och möjligheterna till fritidsfiske minskar.

Människors behov av naturkontakt och naturupplevelser

är grunden för friluftslivet. Det gäller att skydda tillräckligt

med områden för friluftsliv. Samma områden är emellertid ofta även av intresse för naturvärden. I en del fall kan friluftslivet vara i konflikt med naturvårdsintressena, Lex. genom båttrafik i skärgårdsområden och insjöar med fågelliv som är känsligt för störningar. Områden med ömtålig vegetation,

lokaler för sällsynta växter och häckningsplatser för fåglar är

särskilt känsliga för ett intensivt friluftsliv. När det gäller fjällområdet är det väsentligt att beakta följderna för friluftsliv och naturvård av en allt intensivare flygverksamhet och en mer omfattande skotertrafik. Även kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen finns ofta i samma områden. De flesta primära rekreationsområden sammanfaller helt eller delvis med s.k. större områden av betydelse för kulturminnesvården. Konflikter mellan friluftsliv och kulturminnesvård kan uppstå om anläggningar för friluftslivet byggs inom områden som har en hög täthet av kulturminnen och kulturmiljöer. De primära rekreationsområdena samt konflikterna mellan friluftslivet och fritidsbobebyggelsen behandlas i kap. 4.

3.2 Naturvård

3.2.1 Utgångspunkter

Naturvården syftar till att skydda och vårda naturmiljön för att därigenom åt allmänhet och forskning bevara möjligheten

att förstå naturmiljöns utveckling och funktion. Naturvårdsverket har som mål för naturvärden angivit att det bör finnas

D förutsättningar för växt- och djurarters fortlevnad D referensområden för grundforskning och miljökontroll

D naturområden för undervisning i

*Med naturvård avses i denna rapport vad D områden som belyser kulturlandskapets utveckling?

som i den tidigare Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75, benämndes ve-

tenskaplig naturvård. I andra samman- Ett viktigt led i naturvårdsarbetet är att värna om att andra

hang kan naturvård avse såväl vetenskapverksamheter bedrivs med hänsyn till naturvärden. En ekolig naturvård som friluftsliv. :Naturvårdens mål och urval av skydds- logisk grundsyn bör prägla utnyttjandet av naturmiljön. Pro-

värda områden har mer utförligt behand- duktkontroll och miljöskydd är viktiga inslag i det arbete vid

lats i naturvårdsverkets publikation 1975:1, sidan av det hänsynstagande som grundas på naturvårdsla- Översiktlig naturinventering och naturvárdsplanering. gen. Ett annat led i naturvårdsarbetet är skydd och vård av

D 115

särskilt värdefulla områden. Vid urvalet av naturområden som bör särskilt skyddas och vårdas är några viktiga faktorer D rariteten - förekomsten av sällsynta växter, djur, naturfor-

mation etc. D representativiteten - hur typiskt området är för viss natur-

typ*

D betydelsen som genbank - inslaget av arter, raser, etc.,

d.v.s. specifika arvsanlagz D orördheten - frånvaro av ingrepp D - artrikedomen etc.

mångsidigheten D funktionen - betydelsen som t.ex. reproduktionsområde

för fisk eller rastplats för fåglar - veten-

D forskningsinsatsen gjorda investeringar genom

skaplig forskning D utnyttjande som studieobjekt - områdets lämplighet för

vetenskaplig forskning eller undervisning

3.2.2 Anspråk på vissa naturtyper

Naturvårdsarbetets inriktning blir i hög grad beroende av

vilka anspråk som från annat håll riktas mot olika naturmiljöer. Anspråken växlar som en följd av utvecklingen inom andra sektorer i samhället. Stor betydelse har för närvarande

utvecklingen inom bl.a. skogsbruket, energiförsörjningen

och mineralutvinningen. Vissa naturtyper har härigenom mer än andra blivit utsatta för anspråk. Det gäller för närvarande särskilt våtmarkerna, insjöarna i de försurningskänsliga områdena, naturskogarna, ädellövskogarna och vissa havsområden.

Våtmarker

Våtmarkernas ekologiska betydelse och regionala utbredning Nordiska ministerrådet har låtit utarbeta

i avsnitt 1:4. Våtmarkernas har en naturgeografisk regionindelning för

beskrivs närmare betydelse

Norden, NU B 1977:34. Regionindelningen

uppmärksammats bl.a. genom våtmarksåret 1976. Under se- möjliggör ett mera systematiskt urval av

riktats mot våtmarkerna. representativa naturområden än som hitnare år har allt fler anspråk tills har varit möjligt. Genom dikning och i en del fall också gödsling och plan- :Behovet av genbanker för bl.a. vilda växtering kan våtmarkerna utnyttjas för att producera skog. En- ter och djur behandlades vid ett symposium om genbanker i Finland 1978. Rapligt 1973 års skogsutredning är ca 1,0 milj. ha av landets 2.1 porter och förslag från symposiet finns i milj. ha sumpskog och 1,3 milj. ha av landets 5.0 milj. ha Nordiska ministerrådets publikation NU B 1978:30. Uppgifter om hotade djurarter i

myrmark möjliga att använda för skogsodling.

Sverige återfinns i Ahlén, Faunavård, ut- En eventuell framtida odling av energiskog med kort om- given av skogshögskolan och naturvårdsverket 1977. En arbetsgrupp för naturvård loppstid kan också komma att ske på olika typer av våtmarunder Nordiska ämbetsmannakommittén

ker, särskilt näringsrika sådana. I en promemoria från bo- för miljövårdsfrågor har redovisat en sam-

av den areal manställning av hotade djur- och växter i stadsdepartementet har gjorts en uppskattning Norden, publikation NU A 1978:9. Behovet

som kan vara lämplig för energiskogsodling. Goda av att bevara skogsträdens genresurser myrmark

finns behandlas i betänkandet Skogliga genrenaturliga förutsättningar hos 0,2 milj. ha. Om mer resurser - bevarande, utnyttjande och förgödsling vidtas kan totalt 2,5 milj. ha myrmark bli nyelse (Ds Jo 1978:12).

gelbunden

ll6 D

aktuell Energikommissionen (SOU 1978:17) har i ett högalternativ räknat med att år 2000 behöva utnyttja 1,0 milj. ha

våtmark för energiskogsodling. Behovet av mark för energi-

skogsodling behandlas även i avsnitt 63.10.

Planeringsgruppen för torv vid nämnden för energipro-

duktionsforskning (NE) har beräknat att frästorvupptagning för att framställa energi skulle kunna vara tekniskt möjligt på

1,2 milj. ha torvmark.: Energikommissionen har räknat med att högst 0,12 milj. ha torvmark kan komma att utnyttjas för torvtäkt. Behovet av torv för energihushållning har behandlats även i avsnitt 6.3.8. Under senare år har en viss nyodling skett inom jordbruket, främst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige. Nyodling sker b1.a. genom invallning samt igenfyllning eller

utdikning av smärre vattensamlingar. De arealer som därvid

berörs har ofta stor betydelse för våtmarksberoende växt- och djurarter. Samtliga här angivna slag av utnyttjande av våtmarker innebär att naturmiljön helt förändras och inte annat än möjligen på mycket lång sikt kan återskapas. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att genomföra

en översiktlig inventering från naturvårdssynpunkt av våt-

markerna. En första etapp har redovisats under år 1979. l samarbete med övriga berörda myndigheter har verket också utarbetat en plan för fortsatt utredning om våtmarkerna. Syftet är att ta fram mera detaljerad kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse. I propositionen 1978/79:1 10 med riktlinjer för skogspoli-

tiken föreslår regeringen att generell skyldighet införs att via

skogsvårdsstyrelsen till länsstyrelsen anmäla planerade våt-

marksdikningar. Avsevärda arealer torde utan närmare in-

ventering kunna användas för t.ex. skogsbruk. I andra fall kan krävas närmare studier innan det kan avgöras om våt-

marken bör skyddas eller kan användas för skogsodling.

Sjöar känsliga för försurning

Utsläpp av försurande ämnen, främst svaveldioxid och kväveföreningar från olje- och kolförbränning, samt olika industriprocesser utgör troligen huvudorsaken till försurningen av sjöar och vattendrag. Ändrad markanvändning såsom

ökad barrskogsplantering har också framhållits som en möjlig bidragande orsak till försurningen.

Försurningen av sjöar och vattendrag är mest omfattande Mark för enargiskogsbruk. Underlag för i de västra delarna av Götaland och Svealand. Sannolikt kan fortsatt fysisk riksplanering 1977:14. redan i dag 20 000 sjöar i samband med snösmältning få zTorv i Sverige, planeringsrapport NE 1977:7. kritiskt dvs. mindre låga ph-värden, än 6,0. Låga ph-värden

El ll7

leder bl.a. till att fisken inte kan fortplanta sig. Utvecklingen pekar mot att allt fler sjöar och vattendrag kommer att fâ surt vatten. En möjlig motåtgärd mot försurning är kalkning. F.n. avsätts ca 10 milj. kr. per år för kalkning, vilket motsvarar 10 °/0 av behovet. Försurningsfrågorna behandlas närmare i avsnitt 1.8.

Figur 3:1. Naturskogar i Sverige. Figur 3:2. Barrskog ovan skogsodlingsgränsen. Kartan visar bestånd av urskog eller ur- Skogen mellan skogsodlingsgränsen skogsliknande skog med en areal större och barrträdsgränsen är till stor del opåän 5 ha (10 ha norr om Dalälven). Skogen verkad av skogsbruk. ovan skogsodlingsgränsen, vilken i stor Källa: Riktlinjer i den fysiska riksplaneutsträckning också är opåverkad, har ringen för vissa s. k. obrutna fjällområsom regel inte tagits med. den, proposition 1977/78:31.

Källa: Inventering av urskogar och ädel- Iövskogar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704.

ll8 D

Naturskogar Endast 0,35 % eller 80 000 ha av landets 23,5 milj. ha produk-

tiv skog är enligt en översiktlig inventering som naturvårdsverket har gjort, opåverkad av skogsbruk, fig. 3:1. Natur-

skogen eller urskogen har egenskaper som är viktiga för bl.a. fauna och flora och som den skogsbrukspräglade kulturskogen saknar. Ett exempel är det för naturskogen typiska inslaget av gamla träd. Därför är det en väsentlig uppgift för naturvärden att skydda naturskogen. Se även avsnitt 2.3.4. Den ökade efterfrågan på skogsråvara har aktualiserat avverkningar i områden som tidigare har varit mindre intressanta för skogsbruk och som därför har bestånd av naturskog eller i varje fall av skogsbruk relativt opåverkad skog. Exempel är skogen ovan skogsodlingsgränsen, se fig. 3:2, samt skogen i skärgårdarna. Naturvårdsverket har påbörjat en mer detaljerad inventering av landets naturskogar, vilken beräknas vara avslutad år 1982. I projektet skall även ingå att precisera behovet av skogliga referensområden och att göra ett urval av sådana.

Åldellövskogar

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket med minskat

skogsbete och favorisering av barrträden har lett till att ädel-

lövskogen, dvs. skogen som domineras av ek, lind, ask, alm,

Figur 3:3. Ädellövskogar. bok och lönn, har minskat kraftigt i omfattning. Naturvårdsverket har bedömt att ädellövskogen genomgår en liknande

Kartan redovisar bestånd av ädellövskog utom bokskog, dvs bestånd med minst utveckling som bokskogen gjorde innan bokskogslagens till- 60 °/o av trädslagen ek, lind, ask, alm, komst år 1974, då endast 10 % av den avverkade bokskogsavenbok och lönn. Bland- och ekbeståndens minsta yta är 5 ha, övrigas 2 ha. arealen ersattes med ny bokskog. Arealen beståndsbildande

ädellövskog exkl. bokskog uppgår f.n. till ca 13 000 ha enligt

Källa: Inventering av urskogar och ädel-

Iövskogar, del 2 Adellövskogar, natur- den översiktliga inventering som naturvårdsverket har ge-

vårdsverkets PM 802. nomfört, se fig. 3:33

Ädellövskogen har betydelse som ett karaktäristiskt inslag

i södra och mellersta Sveriges landskap. Den utgör livsmiljö för en fauna och flora som är anpassad till sådan skog. Den är också attraktiv för rekreation, bl.a. genom att den är lättframkomlig. Från naturvårdssynpunkt är därför bevarandet av ädellövskogen av stor betydelse.

Marina miljöer

Kustrandzonen med närmast liggande bakland, kustvattenområden och havsbottnar är en av de viktigaste biologiska

zonerna i landet. Levnadsbetingelserna för växter och djur på Inventering av urskogar och ädellövskogar, del 1 urskogar, naturvárdsverkets PM land och i vatten är här starkt knutna till varandra och till de 704, 1976. naturgeografiska förhållandena. Samtidigt som naturvår- Zlnventering av urskogar och ädellövskodens och friluftslivets anspråk är starka inom kust- och kustgar, del 2 Ådellövskogar, naturvârdsver-

kets PM 802, 1976. vattenområdena är exploateringsanspråken ofta stora. Kus-

D ll9

terna är efterfrågade för lokalisering av industrier, hamnar etc. Möjligheterna att utvinna mineraler eller olja i havsom-

rådena har alltmer uppmärksammats. En ökad fiskodling

kan ställa speciella krav på utnyttjandet av den marina mil-

jön (se avsnitt 2.4.4). När det gäller bevarande och skydd av

marina växt- och djurarter är problemen delvis annorlunda än på land. Förändringar i den marina floran och faunan är ofta mycket svåra att upptäcka. Man kan i regel inte utpeka eller skydda speciella organismer. Vattenmiljön är i ständig rörelse, varför utsläpp och andra störningar sprids över stora områden. Därför är det som regel nödvändigt att skydda hela den marina miljön så långt det är möjligt. Några marina områden kan, med hänsyn till stora vetenskapliga värden eller lämplighet som referensområden för uppföljning av förändringar i miljön, komma att skyddas som s.k. marina reservat. Arbete med sådana reservatsbildningar har påbörjats vid naturvårdsverket. Verket har till regeringen lämnat ett förslag till skydd för Gullmarsfjorden. Naturvårdsverket avser att under år 1979 redovisa en utredning om vilka övriga områden som i första hand bör skyddas.

En preliminär redovisning av naturvårdens marina intresse-

områden återfinns i avsnitt 1.6.

3.2.3 Genomförandeläget Kunskaperna om naturvärdena har förbättrats under det hit- Figur 3:4. lnventerings- och planeringstillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen. Över- Iåget för naturvärden, 1979-02-01,

siktligt inventeringsmaterial med syfte att ange bevarandein- översiktlig naturinventering

l

tressen och friluftslivsintressen saknas nu främst i Norrbotnaturvårdsplan

Jämtlands och län. Av 2

tens, Västerbottens, Kopparbergs Källa: Naturvårdsverket.

länsstyrelserna antagna eller godkända naturvårdsplaner

finns i sex län, se fig. 3:4.” I den kommunala planeringen har de riksintressanta områdena i flertalet fall beaktats, se fig. 3.5. Den kommunala

planeringen är dock ofta ett otillräckligt medel för att säkerställa de riksintressanta områdena . I de flesta fall krävs även förordnanden enligt naturvårdslagen för att säkra skydd och vård. Endast vart tionde riksobjekt för naturvård har skyddats genom förordnande enligt naturvårdslagen. För 2/3 av riksobjekten har konkreta behov av naturvårdsförordnanden - främst naturreservat angetts i länsstyrelsernas sammanställningar. Endast i 6 °/o av antalet områden anses naturvårdsförordnanden obehövliga. Se vidare fig. 3:6.

Under av den fysiska riksplaneringen avplaneringskedet

sattes årligen i medeltal två naturreservat per län. Svårighe- En redovisning av naturvärden, dess terna att genomföra reservatsbildningar för naturvårdens mark- och vattenanspråk samt behandbedöms av naturvårdsverket vara avsevärt större lingen i planeringsskedet finns i planverriksobjekt kets rapport 44, del 11, Naturvârden i kom-

än för genomsnittet av hittills genomförda reservat på grund munernas planering, 1979.

120 El

Figur 3:5. Områden av riksintresse för Figur 3:6. Säkerställandet av naturvårnaturvården, dens riksintressen. Källa: Naturvårdsverket 1977. . . .. områden av riksintresse for naturvärden, areal/län andel som är skyddad enligt 4, 7, 19 §§ naturvårdslagen (19 § avser naturvårdsområden) Källa: Planverkets rapport 44, del 11, Naturvården i kommunernas planering.

av områdenas omfattning och komplexitet. De begränsade ekonomiska och personella resurserna innebär vidare att genomförandet kommer att ta mycket lång tid. Naturvårdsverket anser att det i dag kända behovet av skydd inte kommer att vara tillgodosett före år 2 000. Anslagen för markförvärv och

ersättningar vid bildande av naturreservat är för budgetåret

1978/79 13 miljoner kronor. För år 1979/80 har beslutats en ökning till 25 miljoner kronor. Anslaget för vård av naturreservat m.m. är för budgetåret I978/79 22 750 000 kronor. För 1979/80 har beslutats en ökning till 24 miljoner kronor. Vårdåtgärder finansieras även med arbetsmarknadsmedel.

El l2l

3.3 Kulturminnesvård

3.3.1 Utgångspunkter Kulturminnesvården syftar till att bevara, vårda och levandegöra kulturarvet i den byggda miljön och i det av människan påverkade landskapet. Det kulturhistoriska värdet ligger bl. a. i de enskilda objektens och miljöernas förmåga att ge inblick i äldre tiders näringsliv, arbetsförhållanden, sociala villkor, byggnadsskick och estetiska ideal. Kulturlandskapet, fornlämningar och byggnader ger möjlighet att följa landets odlings- och bebyggelsehistoria och att förstå den utveckling som har lett fram till vårt nuvarande samhälle. För forskningen utgör detta ett källmaterial som inte kan återskapas eller ersättas om det en gång förstörts. För nyskapande och planering kan kulturmiljön ge värdefulla upplysningar om hur människan har anpassat sig till skilda förutsättningar i natur och byggd miljö liksom om den teknik hon därvid har tagit till sin hjälp. Kulturmiljön utgör emellertid inte endast en källa till kunskap utan ger också tillfällen till upplevelse och ökad för-

ståelse för olika värderingar och deras bakgrund - både i ett

historiskt perspektiv och för vår egen tid. Kulturmiljön kan vidare utgöra en källa till stimulans och rekreation för den enskilda människan och bidra till hennes känsla av kontinuitet och förankring i tillvaron. Kunskapen om och förståelsen för de kulturhistoriska värdena i miljön utgör den förnämsta garantin för fortsatt nyttjande, underhåll och vård. Den fysiska riksplaneringen har starkt bidragit till att den fysiska kulturmiljön har kommit att betraktas som ett väsent-

ligt inslag i samhällsplaneringen. Kulturminnesvårdens möjligheter att delta i planeringen har därigenom avsevärt förbättrats. I propositionen Hushâllning med mark och vatten

(prop. 1972:111) underströks bl. a. att intresset inom kultur-

minnesvården bör vidgas från de unika företeelserna till de

karaktäristiska för att referensområden skall kunna bevaras i en tid av snabba förändringar. I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1974:28) angavs att kulturminnesvården i ökad utsträckning bör inriktas även på bevarandet av samlade miljöer vid sidan av den monument- och objektvård som

är kulturminnesvårdens traditionella domän. I dag riktas

uppmärksamheten alltmer mot landskapets helhet och möjligheterna att bevara väsentliga drag i landskap och stadsbild. De kulturpolitiska målen där helhetssynen inom kulturminnesvården betonas ger följande utgångspunkter för planeringen av landskapsmiljön och bebyggelsen:

122 D

D Kulturutveckling bör ske med respekt för tidigare generationers insatser. Den lokala byggnadstraditionen bör beaktas och i tillämpliga delar hållas levande. Större förändringar bör planeras så att varje etapp för sig kan

upplevas som en fullgängen miljö.

D Befintliga kulturmiljöer (byggnader, anläggningar, odlingslandskap) bör tas till vara, vårdas och utvecklas. Stort avseende skall fästas vid underhåll och förbättring. D Den historiskt framvuxna bebyggelsemiljön har stor social betydelse bl. a. genom den roll den spelar för individens upplevelse av sin närmiljö. Bevarandet av den histo-

riska kontinuiteten har grundläggande betydelse för den

enskildes känsla av trygghet och förankring i tillvaron.

Det är kulturminnesvårdens uppgift att se till att den orientering mot en helhetssyn som pågår inom kulturminnesvården tränger in i och påverkar samhällsplaneringen på olika nivåer. Behovet av hänsyn till kulturmiljön behöver klarläggas såväl i konkreta riktlinjer som i hänsynsregler av mera allmän art. För kulturminnesvården är det vidare angeläget

att det planerings- och säkerställandearbete fullföljs som har inletts under den första etappen av den fysiska riksplanering-

Figur 3:7. Större områden av intresse för i kulturminnesvården. en inom de områden som är av riksintresse för kulturminnes- Källa: Riksantikvarieämbetet. vården. Vidare bör vissa större områden av betydelse för

kulturminnesvården tillförsäkras skydd mot förändringar

som kan påverka områdenas karaktär.

3.3.2 Intresseområden Det nutida landskapet utgör inte någon orörd natur utan är produkten av en lång utvecklingsprocess där naturgivna förutsättningar har kombinerats med olika former av mänsklig påverkan. Starka samband finns mellan naturvårds- och kul-

turminnesvårdsintressena i kulturlandskapet. Inom det öpp-

na kulturlandskapet sammanfaller dessa intressen ofta och kompletterar varandra. Kulturminnesvårdens riksintressen består av ett tusental kulturhistoriska miljöer samt ett hundratal större områden av intresse för kulturminnesvården.De större områdena täcker stora delar av landets yta,se fig. 3:7. I vissa områden har en precisering skett av kulturminnesvårdens intressen under

planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Fortsatta stu-

dier och överväganden beträffande de större områdena inom

ramen för arbetet med kulturminnesvårdsprogrammen bör

ge nya och bättre förutsättningar för att karaktärisera och avgränsa kulturbygder och miljöer.

Många områden av stor betydelse för kulturminnesvården är odlingsbygder. Exempel på sådana områden utgör central-

El 123

och kärnbygderna för uppodlingen i landet. Dessa områden

är som regel känsliga för sådana ingrepp som förändrar landskapets karaktär. Nedläggning av svaga jordar eller ra-

tionaliseringsåtgärder såsom borttagande av gamla vägar,

allér, stengärdsgårdar etc. är exempel på företeelser som från

kulturminnesvårdssynpunkt kan vara mycket ofördelaktiga.

I vissa odlingsbygder finns förutom starka kulturminnesvårdsintressen också betydande värden för naturvård och friluftsliv. Fig. 3:8 redovisar exempel på sådana områden. I dessa är det ett gemensamt naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdsintresse att områdenas karaktär bibehålls och att ett jordbruk bedrivs under särskilt hänsynstagande till dessa intressen. Ett relativt nytt intresseområde för kulturminnesvården är

de marina fornlämningarna. Dessa kan utgöras av exempel-

vis skeppsvrak och därtill hörande föremål, gamla hamnplatser, försvarsverk i form av spärrar och pålverk samt boplats-

i Gotland

lämningar. Boplatslämningar från stenåldern, belägna under land den nuvarande havsnivån, kan förekomma framför allt längs Södra Skåne Skånes västkust.

Östersjön är av speciellt intresse ur kulturminnesvårdens Figur 3:8. Exempel på för kulturminnes-

synvinkel därför att borrmusslan (skeppsmasken), som i sal- värden värdefulla odlingsbygder med stora naturvärds- eller friluftslivsvärden.

tare hav förstör allt trävirke, saknas i Östersjöns bräckta

vatten. Därför finns troligen ett stort antal välbevarade

skeppsvrak på Östersjöns botten.

Den marina kulturminnesvården har i allt större utsträckning kommit att uppmärksammas i samband med anläggningsarbeten i vatten. Också ökad utvinning av sand och grus

från havsbottnen eller mineralutvinning kan i framtiden

komma i konflikt med kulturminnesvårdens intressen. Riksantikvarieämbetet och statens Sjöhistoriska museum har avgränsat särskilt intressanta kuststräckor med stort antal skeppsvrak och registrerade förlisningar, se fig. 3:9. De kus-

ter vid vilka de flesta förlisningarna har skett är västkusten,

Skånes och Blekinges kuster, Stockholms skärgård samt Ölands- och Gotlandskusterna. Marinarkeologiska specialinventeringar längs den svenska kusten har visat att det finns många lämningar som avspeglar sjöfart och fiske under äldre tid. Exempel på sådana lämningar är segelleder, utmärkningar samt hamn- och ankarplatser, ofta med bebyggelselämningar på stränderna. Vissa av de marina lämningarna kan tillsammans med kulturminnesmärken på land bilda sammanhängande kulturhistoriska miljöer.

3.3.3 Markanvändnings- och bebyggelseproblem

Förändringarna i odlingslandskapet är särskilt påtagliga där

de arealmässigt mindre jordbruken fortfarande dominerar. I

124 El

Figur 3:9. Områden med större antal far- : tygsförlisningar och registrerade skeppsvrak.

gräns för område med stort antal förlisningar - 1skeppsvrak

i Sskeppsvrak

, Källa: Havet - Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk planering 1978:7, bostadsdepartementet,

El 125

rationaliseringssyfte sker där ofta en sammanslagning av

jordbruken till större brukningsenheter, vilket på sikt medför att nuvarande karaktärsskapande element i landskapet försvinner och att variationsrikedomen i kulturlandskapet delvis går förlorad.

Övergången till tyngre och större jordbruksmaskiner kan

också medföra att ingrepp måste företas i befintlig bebyggelse och miljö. Ett speciellt problem utgör djupplöjningen, som innebär stora risker för att fornlämningar skadas i de delar av landet, t. ex. Skåne, där fornlämningar förekommer dolda under den brukade jorden. Den nedläggning av den svaga åkerjorden som inleddes på 1920-talet och kulminerade under 1960-talet har successivt

medfört att tidigare öppna kulturlandskap har övergått till

skog. Även om denna strukturomvandling i stort kan anses vara avslutad återstår ännu öppna marker som kan komma att övergå i skog. Även bebyggelsemiljöerna är utsatta för successiva förändringar. I byggnadsmiljöerna från äldre tid har t. ex. ekonomibyggnader och olika typer av uthus utgjort markanta inslag. I och med att behovet av byggnaderna har minskat, har

inte sällan också det kontinuerliga underhållet blivit eftersatt. Så småningom blir byggnaderna rivningsfärdiga. Typhusen

och de nya färg-, tak- och fasadmaterialen som har kommit till användning på såväl befintlig som ny bebyggelse ger en prägel av traditionslöshet åt allt större delar av det svenska kulturlandskapet. Fiskelägena utgör miljöer som i större utsträckning än andra samhällen är opåverkade av förändringar. Fiskelägena förvandlas dock i stor utsträckning till orter för fritidsboende. En sådan omvandling kan i en del fall medföra att byggnader och byggnadsmiljöer bevaras bättre. Priserna på äldre centralt belägen bebyggelse har emellertid på vissa håll nått en sådan nivå att den bofasta befolkningen ibland hänvisas

till nyuppförda bostäder i ñskelägenas periferi. Funktions-

omvandlingen från helårsbebyggelse till ftitidshus i de cent-

rala delarna av ñskelägena innebär därför en kraftig föränd-

ring av ñskesamhällenas karaktär. En motsvarande funktionsomvandling kan iakttagas innanför stadsmurarna i Visby och i Trosa, Västervik m. fl. äldre småstäder på ostkusten. Karaktären på fjällbyar och ett stort antal fäbodar liksom den överblivna bebyggelsen på landsbygden förändras på samma sätt. Vidare förekommer i vissa fall mer omfattande ökning av bebyggelsen i mindre samhällen av typ kyrkbyar. Sådan komplettering av bebyggelsen kan innebära att de kulturhistoriska värdena i den äldre bebyggelsen går förlorade om inte tillskotten i miljön sker med stor hänsyn.

126 EI

I en del fall kan det vara svårt att utnyttja skyddsvärda byggnader och miljöer på ett sätt som tillgodoser både kraven på god ekonomi, funktion och att bevara de kulturhistoriska intressena. Det finns emellertid åtskilliga exempel på att detta kan lyckas och det torde i själva verket utgöra en förutsättning för att man i ökad omfattning skall kunna skydda byggnader, miljöer och landskap.

3.3.4 Program för kulturminnesvården Det material som under den fysiska har ta-

riksplaneringen

gits fram om kulturminnesvårdens intressen har väsentligt förbättrat kunskapen om kulturmiljöerna i landet. Materialet har i vissa fall inte hunnit beaktas fullt ut i det hittills genomförda planeringsarbetet. Ännu återstår ett omfattande arbete innan kulturminnesvårdens intressen har säkerställts på ett tillfredsställande sätt. Program för kulturminnesvården saknas. Riksantikvarieämbetet och statens planverk har i december 1978 lämnat vägledning till länsstyrelser och kommuner för att utarbeta sådana program.

I frågor som rör kulturhistoriskt intressanta delar av kom-

munen bör enligt denna vägledning ett kommunalt program underlätta samordningen mellan ansvariga nämnder - kom-

munstyrelse, byggnadsnämnd, fastighetsnämnd, kultur-

nämnd m. fl. För länsstyrelsen bör ett regionalt bli program

ett hjälpmedel i sektorsplaneringen liksom i samarbetet med

andra sektorsintressen inom och utom länsstyrelsen, t. ex. naturvård, jord- och skogsbruk, rekreation och turism. Länsmuseéts ansvar för dokumentationen av länets kulturmiljö ger museéts en självklar roll i programarbetet. Det regionala

programmet bör också enligt vägledningen bli till stor hjälp

för museéts fortsatta arbete. I några län har länsstyrelsen

tillsammans med kommunerna redan påbörjat ett program-

arbete

3.3.5 Säkerställandeläget Inventeringsläget när det gäller kulturminnesvårdens intressen uppvisar en splittrad bild, se fig. 3:10. Orsaken är att

ambitionsnivå, syfte och utgångspunkter för inventeringarna varierat kraftigt. Den förskjutning av intresset mot en hel-

hetssyn som har skett inom kulturminnesvården har inte heller hunnit påverka utgångspunkterna för inventeringarna i någon större utsträckning. Inom de flesta av de större om- Program för kulturminnesvården, riksantikvarieämbetet och planverket, 1978. rådena av betydelse för kulturminnesvården återstår fortfa-

EI l27

Figur 3:10. Inventeringsläget för kulturminnesvården 1978.

total byggnadsinventering selektiv byggnadsinventering översiktlig kulturhistorisk analys j Källa: Planverkets rapport 44, del 1, Kulturminnesvärden i kommunernas planering.

rande betydande planeringsarbete, se fig. 3:1 l.

Kulturminnesvårdens riksobjekt har endast i begränsad

utsträckning erhållit ett långsiktigt skydd genom särskilda

förordnanden. Anledningen är att kulturminnesvårdens spe- En redovisning av kulturminnesvården,

ciallagstiftning enbart gäller för enstaka objekt och därför dess mark- och vattenanspråk samt be-

inte kan Under handlingen i planeringsskedet finns i plan-

tillämpas på sammanhängande miljöer. pla-

verkets rapport 44, del 6, Kulturminnesvår-

neringsskedet har behovet av skydd för ungefär två tredjede- den i kommunernas planering, 1978.

l28 El

Figur 3:11. Planeringsläget hösten 1977 i de större områdena av intresse för kulturminnesvârden.

- Större områden där planeringsoch säkerställandearbete kvarstår. Ett flertal av dessa bör sedan kunna uppdelas på kulturhistoriska miljöer.

Större områden där planeringsoch säkerställandearbete har utförts. områdena har delats upp i kulturhistoriska miljöer.

områden där skyddsbe-

;Större

hovet är relaterat till området i sin helhet och mot strukturförändringar i stor skala. inom dessa områden krävs ett fortsatt planeringsarbete.

Källa: Riksantikvarieämbetet och bostadsdepartementet, 1978.

lar av de miljöer som bedömts vara av riksintresse för kultur-

minnesvården tills vidare tillgodosetts i

genom riktlinjer

kommunöversikt. I ett tiotal fall har säkerställande skett ge-

nom förordnanden enligt och i naturvårdslagen ytterligare

ett tiotal fall förordnanden 86 §

genom enligt byggnadslagen. Inventeringar och utredningar i till den anslutning fysiska riksplaneringen har huvudsakligen bekostats av kommuner-

D 129

bidrag från na, se fig. 3:12. Länsstyrelserna och länsmuseerna har med- kommunen beredskapsmedel verkat inom ramen för sina ordinarie resurser. Särskilda stat-

liga medel har ställts till förfogande dels till länsstyrelserna för större regionala undersökningar), dels till kom- (medel munerna till översiktlig kommunal planering). C 2-anslag (bidrag

gi

av landskaps- och ruinvården har utförts Huvudparten stone regionala som liksom en större del av byggnadsvår-

beredskapsarbete utredningar

den. För har dessutom lotterimedel, bidrag från

byggnadsvård utnyttjats nksantikvaneambetet

fondmedel samt riksantikvarieämbetets anslag för vård och underhåll. Dessutom har förhöjt låneunderlag och tilläggslân

beviljats i enstaka fall. Kostnadsuppgifter för sådan bygg-

nadsvård, som utföres utan statliga bidrag, har ej förelegat.

3.4 Friluftsliv

blir allt

Att trygga tillgången på goda rekreationsmöjligheter

för välbeñnnandet. och tillta- byggnadsvård viktigare Ren luft, rent vatten Iandskapsvárd 32 värderas som 32 lande natur allt högre. Bevarandet av områden är lämpliga för friluftsliv blir allt angelägnare. Av särskilt stor

för friluftslivet är tillgången på större sammanbetydelse hängande naturområden. Sådana områden tenderar samtidigt att sammanfalla med naturvårdens och kulturminnes-

vårdens intressen, se jig. 3:13. Figur 3:12. Kulturminnesvärdens kostna-

Fritt strövande, friluftsbad, bär- och svampplockning samt

der angivet i miljoner kronor. skidåkning är vanligen förekommande aktiviteter. Överst: Kostnader för inventeringar och aktiviteter utredningar som utförts inom kulturmin- Av särskilt intresse i detta avsnitt är emellertid nesvârdens riksintressen åren 1971 som kanotfärder, fritidsfiske och båtliv för 1976 fördelade på olika bidragsgivare.

långvandringar,

vilka intresset har vuxit snabbt under senare år. Dessa akti- Under: Uppskattade kostnader för perioden 1977-1982. viteter goda till naturkontakt, är förhållande-

ger möjligheter Nederst: Kostnader för byggnadsvård, vis billiga och kräver inga eller små anläggningsresurser. Ett ruinvârd och Iandskapsvård som utförts

inom miljöer av riksintresse åren 1971 undantag är båtlivet som kan vara såväl kostnads- som an- 1976.

läggningskrävande. Källa: Planverkets rapport 44, del 6, 1978,

friluftsaktiviteterna finns Kulturminnesvården i kommunernas pla- Möjligheter att utöva de nämnda nering. i stort sett över hela landet. Landskapens, vattendragens och sjöarnas variationsrikedom skapar förutsättningar att välja med till intressen och den miljö som är lämpligast hänsyn

färdigheter.

Långvandring Långvandring i skog och mark är en friluftsaktivitet som blivit finns ett 30-tal iordallt mer populär. För närvarande ningställda vandringsleder i låglandsterräng. Ytterligare ett 15-tal leder häller på att anläggas eller planeras. För vandrar-

l30 l]

na har dessa leder flera fördelar. En långvandring är förhållandevis billig och oftast krävs inga långa resvägar för att nå en passande vandringsled. Ijig. 3:14 redovisas befintliga och planerade Iångvandringsleder i Sverige. 1 några fall har planeringen av nya leder fördröjts eller avstannat beroende på oklarheter när det gäl-

ler ansvarsfördelning och finansiering av ledernas utbygg-

nad. Fr.o.m. 1 juli 1977 har staten ansvaret för de viktigaste lederna i fjällen. För lokala leder och mindre anslutningsleder svarar resp. kommuner.

Kanotfärder Möjligheter att paddla kanot finns i stort sett över hela landet. Ganska få kanotvatten har emellertid funnits beskrivna på tillfredsställande sätt. Detta har bl.a. lett till att vissa attraktiva sjösystem och vattenleder har kommit att utnyttjas mycket hårt. Naturvårdsverket har översiktligt inventerat sjöar och vattendrag lämpliga som kanotvatten. Syftet har varit att på ett

Figur 3:13. Områden av riksintresse för enhetligt och översiktligt sätt kartlägga och beskriva de vat-

› friluftslivet. i landet som är med kanot

tenvägar framkomliga och som ger Källa: Naturvårdsverket, 1977. möjlighet till längre turer.

Resultatet skall tillsammans med bl.a. av-

inventeringar

seende olika skyddsintressen kunna vara ett underlag för

översiktlig planering av kanotleder och för konkreta åtgärder

för att bevara och förbättra möjligheterna till kanotfärder? Som för de flesta andra friluftsaktiviteter grundar sig en betydande del av intresset för

kanotpaddling på en önskan

att uppleva och komma nära naturen. Förväntningar på upp-

levelser, strapatser och bekvämligheter varierar dock. Många

kanotister är oerfarna och för dem kan det vara med

lämpligt iordningställda vatten för att underlätta framkomligheten. Andra söker sig till så orörda vatten som möjligt. Rastplatser, stigar för kanotvagnar, iläggningsbryggor, parkeringsplatser

etc. har också fördelen att kanalisera trafiken och på så sätt

begränsa slitage och andra störningar. Enligt uppskattningar av Sveriges Turistråd och Svenska Kanotförbundet motsvarade uthyrningen av kanoter under

Naturvårdsverket sommaren 1978 ca 70 000 kanotdygn. Bl.a. Kanotförbundet har i meddelande 4/ 1978, vandringsleder i låglandsterräng, har satsat stort på att bygga ut kanotcentraler med uthyrsammanställt råd och synpunkter som rör

ningsmöjligheter. Möjligheterna till kanotuthyrning framgår

planering, anläggande, underhåll m.m. av vandringsleder. av fig. 3:15. En normal kanotsäsong spänner över 10-12 veczstatens naturvårdsverk PM 1051-1057. kor och därtill ca 7 veckoslut. Naturvårdsverket har i meddelande 2/ 1979, Kanotleder, sammanställt råd och synpunkter som rör rekognosering, plane-

ring, anläggande, beskrivningar m.m. av Fritidsfiske

Nkanotleder. Utkommer hösten 1979. Intresset för fritidsfiske är mycket stort. En undersökning

El 131

Figur 3:14. Befintliga och planerade Figur 3:15. Uthyrningsställen för kanot. vandringsleder i Iåglandsterräng hösten 1978. kanot- _ Svenska Kanotförbundets central -Zleden helt eller delvis klar 0 övriga uthyrningsställen :planering eller anläggning pågår Källa: Svenska Kanotförbundet. O endast ungefärligt läge markerat Källa: vandringsleder i låglandsterräng, naturvårdsverket, meddelande 4/1978.

som statistiska centralbyrån har utfört visar att fritidsfisket har utvecklats till en av landets mest omfattande friluftsaktiviteter. Ca 2 miljoner människor i åldrarna 15-74 år fiskar åtminstone någon gång per år. De flesta, ca 70 %, fiskar

enbart med handredskap. Omfattningen av fisket varierar

mellan olika landsändar och tycks växa från söder till norrJ

I ett betänkande från 1973 års fiskevattensutredning (SOU

1978:75) föreslås vissa åtgärder för att öka möjligheterna till fritidsfiske. Fiske med handredskap föreslås släppas fritt vid

Blekinge läns sydkust, Gotlandskusten samt i de stora in- Svenskarnas fiskevanor. Ds Jo 1977:3.

132 E1

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön.

Vidare föreslås att bildande av ñskevårdsområden skall underlättas för att på så vis förbättra möjligheterna till fritidsfiske i enskilt vatten.

Båtliv Fritidsbåten har för många människor blivit ett alternativ till fritidshuset.

Enligt fritidsbåtsundersökningen fanns år 1971 ca 56 000

större segel- och motorbåtar avsedda för övernattning. . Dessa båtar utgjorde drygt 10 % av det totala beståndet av fritids- Figur 3:16. Båtarnas fördelning på olika bâttyper år 1971. båtar, se fig. 3:16. Antalet båtar har sedan år 1971 utvecklats

mycket kraftigt. Enligt naturvårdsverkets beräkningar ökar

1 Kanoter 2 Jollar, ekor, roddbâtar utan motor det totala antalet fritidsbåtar varje år med ca 40 000 båtar. 3 Motor- och segelbåtar helt utan över- Vid slutet av år 1978 fanns ca 740 000 fritidsbåtar i landet. nattningsmöjlighet 4 Motor- och segelbåtar avsedda för Andelen båtar med övernattningsmöjligheter förefaller att övernattning döma av att ha ökat. Innehavet av

försäljningsstatistiken

Källa: Fritidsbâtundersökningen fritidsbåtar med är olika i olika

(Ds Jo övernattningsmöjligheter

1973:2). delar av landet, se fig. 3:l7. Inslaget av gästande utländska fritidsbåtar ökar. Det gäller särskilt de tyska fritidsbåtarna. Möjligheterna att hyra fritidsbåt har ökat under de senaste åren. Det gäller framför allt på ostkusten och västkusten. Intresset från utländska medborgare att hyra fritidsbåt i Sve-

rige är jämförelsevis stort. Ca 30 °/o av båtarna på västkusten

hyrs av utländska medborgare.

Ett antal områden i landet är särskilt attraktiva och lämp-

liga för båtliv, nämligen skärgårdsområdena, de större in-

sjöarna samt kanalområdena, framför allt Göta kanal och

Dalslands kanal, se fig. 3:18. Båtlivet har också betydelse i

andra områden, t.ex. utmed Hallands- och Skånekusten. För fritidsbåtarna behövs bl.a. hemmahamnar och vinter-

uppläggningsplatser. Behovet är särskilt stort i de större tät-

ortsregionerna, vid kusterna och de större insjöarna. Anspråken har ökat kraftigt under senare år och kommer ofta att riktas mot områden som har betydelse för naturvård och närrekreation. Särskilda utredningar om

hamnfrågornas framtida lösning har genomförts i flera regioner. I Göte-

borgs- och Bohus län beräknas behovet av nya hamnplatser för fritidsbåtar i kustområdet fram till år 2000 kunna uppgå till 20 000 - 30 000.2 Vid sidan av hemmahamnar och

vinteruppläggningsplat-

Fritidsbåtundersökningen 1971 (Ds Jo ser ställer båtlivet relativt begränsade krav på anläggningar. 1973:2). Redovisad i betänkandet Båtliv, samhället och fritidsbåtarna, SOU Det rör sig framför allt om

serviceanläggningar som gästham-

1974:95.

nar, bensinstationer samt sop- och toalettanläggninar. I de

:Bohusläns kustutredning 1977 och Göte-

mycket hårt frekventerade områdena kan omhändertagandet

borgsregionens kust- och skärgårdsutradning. av t.ex. sopor medföra stora problem. För närvarande

SOU l979z55 E] 133

finns 360 under Svenska turistföreningens hu-

gästhamnar vudmannaskap. Ungefär 2/3 av dessa hamnar finns längs

kusterna och i skärgårdarna. Antalet sop- och toalettanläggningar, s.k. sopmajor, uppgår till ca 500. I områden med ett omfattande båtliv uppstår ofta konflikter med bevarandeintressen. Det gäller t.ex. förslitning av känsliga naturområden och störningar för fågellivet. I dessa områden kan båtlivet behöva regleras t.ex. genom begränsning av trafiken till vissa farleder, föreskrifter mot buller och

vattenskidåkning, avsättning av fågelskyddsområden m.m.

Figur3zl7. Innehav av fritidsbåt med övernattningsmöjlighet i olika regioner år 1971. Källa: Fritidsbâtundersökningen (Ds Jo 1973:2)

Figur 3:18. Exempel på områden som är särskilt attraktiva och lämpliga för båtliv.

134 El

4 Fritidsboende och turism

4.1 Inledning

4.2 Enskild fritidsbebyggelse

4.2.1 Omfattning

4.2.2 Utvecklingen i olika områden

4.2.3 Funktionsomvandling

4.2.4 Prisutveckling

4.2.5 Avstånd permanentbostad - fritidshus 4.2.6 Tillgång till fritidshus

4.3 Stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell och

camping

4.4 Fysiska förutsättningar för i vissa infritidsbebyggelse

landsområden 4.5 Primära rekreationsområden 4.6 Vissa långsiktiga bedömningar

4.1 Inledning

Fritidsbebyggelsen har tagit i anspråk stora markarealer. An-

språken på mark har ofta riktats mot sådana områden som har stort intresse även för andra

markanvändningsintressen främst det rörliga friluftslivet. Det gäller områden vid kuster-

na, välbelägna insjöar, i fjällen men också områden i anslut-

ning till de större tätorterna. I dessa områden har den enskil-

da fritidsbebyggelsen i flera fall utvecklats så att kraftigt tillgången på mark för ytterligare utbyggnad är begränsad*

Fritidsbebyggelsens utveckling och de problem som är för-

knippade med denna har varit en av i kom-

huvudfrågorna munernas planeringsarbete under den fysiska Statens lantmäteriverk har inventerat fri- riksplaneringtidsbebyggelsens omfattning i landet, se- ens planeringsskede. Vissa kommuner har i sitt planeringsar-

nast vid årsskiftet 1975/76. Resultatet från bete också behandlat och andra former av

denna inventering ligger till grund för be- turistanläggningar

skrivningen av fritidsbebyggelsens ut- fritidsboendef veckling i detta kapitel. lnventeringsresul-

I regeringens beslut med av planeringsskedet i tatet redovisas i rapporten Fritidsbebyg- anledning gelsen i Sverige 1975/76, Lantmäteriets den fysiska riksplaneringen ges utgångspunkter för fritidsbe-

meddelande 1977:7, underlag för fortsatt byggelsens utveckling i olika områden i landet 1978/ fysisk riksplanering 1977:9. Visst underlag (prop. för detta kapitel har även hämtats från 79:213), se nästa sida. Sveriges turistråds statistik över de svenska turistanläggningarna. Många av de frågor om fritidsboendet, som har aktualiserats av kommuner, länsstyrelser, ämbetsverk m. fl. under 21 statens planverks rapport 44, del 1och 4,

1978 görs en omfattande redovisning av planeringsskedet, behandlas inom den utredning (Bo

fritidsbebyggelsens behandling i kommu-

1978:01) som chefen för bostadsdepartementet har tillkallat

nernas planering under den fysiska riks-

planeringens planeringsskede. för att utreda olika frågor om fritidsboendets framtida ut-

E1 135

veckling. Det gäller främst frågor om samhällets engagemang i tillkomsten av fritidsbostäder av olika slag, samhällsekonomiska konsekvenser av fritidsboendet, fritidsboendets ener-

giförbrukning, upplåtelseformer, prisutveckling, standard-

frågor samt omvandling av fritidshus till permanentbostäder

och omvänt.

Sammanfattning av de för fortsatt arbete

utgångspunkter

med i vissa delar av landet som

fritidsboendefrågor anges

i regeringens beslut med anledning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Regeringen uttalar i sina beslut län för län att den fortsatta planeringen för södra Bohuskusten, Hallandskusten, Skånekusten, Blekingekusten, Bråviken, kusterna i Stockholms och Södermanlands län, delar av kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gotlandskusten bör inriktas på utbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende än enskilda fritidshus. Enskild fritidsbebyggelse bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. Den begränsade tillgängligheten till stränderna motiverar en översyn av vissa helt eller delvis utbyggda detaljplaner. Liknande uttalanden gör regeringen för vissa insjöområden och primära rekreationsområden.

Likaså bör enligt regeringens beslut planeringen för norra Bohuskusten, Småland-Östgöta skärgård, Höga kusten, Siljansbygden och det södra fjällområdet inriktas på fritidsboende i andra former än enskilda fritidshus, så att områdena kan utnyttjas även av de grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I dessa områden bör turismen och friluftslivets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Även inom övriga kust- och insjöområden, fjällområden och älvdalar är det enligt regeringens beslut angeläget att man överväger ytterligare enskild fritidsbebyggelse bara om naturvårdens och friluftslivets intressen samtidigt kan tillgodoses. I strandnära områden och på de öar som har stort värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Regeringen anför i sina beslut att planeringsprogram för att samordna bl a turismens och fritidsbebyggelsens utveckling bör upprättas som ett led i det fortsatta planeringsarbetet för i första hand Öland, Siljansbygden samt det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län. Länsstyrelserna bör år 1980 lämna en etappredovisning av planeringsarbetet för dessa områden.

I regeringens beslut anges vidare att bl a vissa områden i södra och mellersta Sveriges inland är så belägna att en växande efterfrågan på fritidshus kan förväntas. Det är angeläget att kommunerna vidtar åtgärder för att möta denna efterfrågan. Härvid bör man på grundval av översiktliga planmässiga bedömningar överväga vilken planberedskap som bör upprätthållas inom olika områden.

136 E1

l det följande behandlas fritidsboendet i första hand från markanvändningssynpunkt. Nuläget och vissa utvecklingstendenser när det gäller olika former av fritidsboende beskrivs. Vidare görs en översiktlig bedömning av de fysiska förutsättningarna för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden. Planeringsläget m.m inom de primära rekreationsområdena behandlas också kortfattat. Även vissa långsiktiga bedömningar beträffande fritidsboendets utveckling redovisas.

4.2 Enskild fritidsbebyggelse

4.2.1 Omfattning Den dominerande formen av fritidsboende i Sverige är boende i eget fritidshus. De som har eget fritidshus tillbringar en stor del av semestern där, men fritidshusen används även i 1000-ul fritidshus stor under och veckoslut. omfattning helger Fritidsbebyggelsens omfattning vid olika tidpunkter har § inventerats av lantmäteriverket, se jig. 4.1. Vid slutet av år 1975 fanns ca 590 000 fritidshus i landet. Sedan oktober 1970 hade antalet fritidshus ökat med ca 92 000, dvs. med i genomsnitt ca 18 000 hus per år. Detta är en något långsammare ökningstakt än under perioden 1967-1970, då det i genom- 0 1957 ma;63 okt67 okt70 75/76 snitt tillkom ca 24 000 hus per år. utveck- Om antalet fritidshus ökat med 18 000 fritidshus per år Figur 4:1. Fritidsbebyggelsens ling 1957-1975. också efter år 1975 skulle det innebära att det vid slutet av år 1979 finns drygt 650 000 hus i landet.

För tiden före år 1963 finns endast översiktliga uppskattningar av antalet fritidshus. Fastighetssakkunniga (SOU 1960:4) uppskattade år 1957 antalet sommarstu- 4.2.2 Utvecklingen i olika områden gor till ca 180 000. År 1963 genomfördes den första egentliga räkningen av fritidshus på uppdrag av fritidsutredningen

Utvecklingen under perioden 1970-1975

(SOU 1964:74). Den har sedan följts av tre inventeringar utförda av lantmäteriet Som framgår avfig. 4:2 varierar fritidsbebyggelsens anspråk åren 1967, 1970 och 1975. Enligt dessa till större på mark i olika delar av landet. Anknytningen räkningar uppgick antalet fritidshus till ca 297000 (maj 1963), 420000 (oktober tätorter, till vatten och attraktiva rekreations- och semester- 1967), 496000 (oktober 1970) resp områden har bestämt huvuddragen i fritidsbebyggelsens ut- 588 000 (december 1975). bredning. KällazFritidsbebyggelsen i Sverige Av lantmäteriverkets inventering framgår att anspråksbil- 1975/76, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:9. den inte har förändrats nämnvärt under perioden oktober

E1 137

Figur 4:2. Fritidsbebyggelsen âr 1975.

Fritidsbebyggelsens omfattning vid slutet av år 1975 har inventerats av lantmäteriet. inventeringen är i huvudsak en uppdatering av motsvarande arbete i 0ktober 1970. Som fritidshus har definierats bostadshus som taxerats som fritidshus eller som nyttjas för fritidsändamål. Tillfälliga övernattningsstugor, ko- Ionistugor och gäststugor har inte tagits i med. inventeringen har i huvudsak utgått frâng skattemyndigheternas fastighetsläng-j der kompletterade med lokal kännedom* och annat material. Skiftande lokala för- i utsättningar har medfört att kvalitetenå hos inventeringsresultatet blivit ojämnt.

Varje symbol representerar ett område om 5 › 5 km motsvarande ett blad av den ekonomiska kartan.

5 - 49 fritidshus

50 - 199 fritidshus

- 200 fritidshus och däröver

KällazFritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

138 E]

AB Stockholmslän Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län

N-(xåc-dmzlvozgFx-xm-nmoo

Kristianstads län Malmöhus lån Hallands län Göteborgs ochBohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län ACVästerbottens län BDNorrbottens län 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1000-taI iritidshus Figur 4:3. Fritidsbebyggelsens utveckling i länen under 1970-1975. antal fritidshus oktober 1970 nettoökning oktober 1970 - december 1975.

I

Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

1970 - december 1975 jämfört med tidigare, sejig. 4:3 och 4:4. Nettoökningen i fritidshusbeståndet har under perioden 1970-1975 varit störst i de områden där det redan tidigare

fanns mycket fritidsbebyggelse, dvs. vid kusterna, på Öland

och Gotland, i storstadsregionerna, i vissa insjöområden samt i älvdalarna. Ett delvis nytt drag i utvecklingen är emel-

lertid fritidsbebyggelsens ökade utbredning i fjällområdena, särskilt i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands

län. Också i vissa inlandsområden har fritidsbebyggelsens tillväxttakt ökat. I Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Skaraborgs län var den årliga nettoökningen av antalet fritidshus i genomsnitt större under perioden 1970- 1975 än under perioden 1967-1970. Fritidshusens antal har också i flera områden minskat under perioden 1970-l975. Denna utveckling har varit särskilt tydlig närmast storstäderna och beror främst på att fritidshus har tagits i anspråk för permanentboende. I områden där en omfattande omvandling av fritidshus till permanentbostäder har skett, har också flera nya fritidshus uppförts än vad nettoförändringen anger. Det gäller framför allt i anslutning till de större tätorterna. I områden där tidigare helårsbostäder har kunnat tas i anspråk som fritidshus

El 139

Figur 4:4. Nettoförändring i fritidshusbeståndet under perioden oktober 1970 december 1975.

Nettoförändringen i fritidshusbeståndet under perioden oktober 1970 - decem› ber 1975 har redovisats av lantmäteriet i samband med fritidsbebyggeIseinventeringen år 1975. En jämförelse av fritidsbebyggelsens v omfattning vid inventeringarna åren 1970 och 1975 kan inrymma vissa felaktigheter. BI a har sannolikt inventeringskvali- , teten i flera områden varit högre vid 1975 N års inventering. Lantmäteriverket har särskilt pekat på svårigheter att jämföra inventeringarna i Västerbottens län.

Varje symbol representerar ett område om 5 x 5 km motsvarande ett blad av den ekonomiska kartan

fritidshusens antal har ökat med mindre än 5 fritidshus

5 - 19 fritidshus

20 - 49 fritidshus

^ 50 - 99 fritidshus

100 fritidshus och mera

- fritidshusens antal har minskat

\ ? x Jim | min I sm , snGr Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/71

140 EI

KUSTER 1 Västkusten 2 Sydkusten J Svealandskusten 4 Norra Bohuskusten 5 Kalmar-Östgöta skärgård 6 Hogskusten 7 Kalmarkusten 8 Södra Norrlandskusten 9 Norra Norrlandskusten 10 Oland 11Gotlandskusten STÖRRE INSJOAR 12 Vänern 13 Vättern 14Hjälmaren 15 Mälaren Övriga slorre msföar

ÅLVDALAR

FJÅLLOMRÅDEN 13 Södra ljüllområdat 17Norra ljállområdet 20000 330) 40GB 5001!) 00000 antallrilidshuu

Figur 4:5. Fritidsbebyggelsens utveckling under 1970-1975 vid kusterna, de större insjöarna, i älvdalarna och i fjällen.

fritidshus oktober 1970

lantal

oktober 1970 -

:nettoökning

december 1975 Högexploaterade kuster

I

Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76. Obrutna kuster -

Övriga kuster

Öland och Gotlandskusten -

Större insjöar utgör dessa äldre hus en del av Det

á nettoökningen. gäller

Älvdalar

bl. a. i Södermanlands, Kalmar, Skaraborgs och Koppar-

Fjällområden bergs län. Se vidare avsnitt 4.2.3.

Ungefär hälften av alla fritidshus år 1975 fanns vid kuster-

na, de större insjöarna, i älvdalarna och i fjällen, se jig. 4:5.

I flera av dessa områden har ökat

fritidsbebyggelsen kraftigt

under perioden 1970-1975. Den relativa i ge-

utvecklingen

nomsnitt i dessa områden har dock varit något lägre än den

relativa utvecklingen totalt för hela landet. Detta kan tolkas

som en ökad försiktighet med att tillåta i fritidsbebyggelse

dessa områden. I vissa områden är det uppenbart att en lägre utvecklingstakt har tvingats fram på grund av brist på mark

för ytterligare fritidsbebyggelse. Det gäller t. ex. för kustom-

rådena i Skåne och Halland. I dessa områden förekommer

dessutom en omfattande avgång av fritidsbebyggelse genom

att fritidshus övergår till att bli permanentbostäder.

I flertalet av de områden som utgör s. k. primära rekrea-

tionsområden* har fritidsbebyggelsen utvecklats unkraftigt

Regeringens proposition om planering der perioden l970-l975, se fig. 4:6. I genomsnitt har den och samordning av samhällets insatser för relativa tillväxten varit högre i dessa områden än totalt för rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76316). hela landet.

E] l4l

1Sydskånes sjo-ocháslandskap 2 Östskáne 3 Kullaberg -Hallendsásen 4 Amen- Lrsierlandet 5 Oland 6 Gotland 7 Småland - Oatnötu skirglrd BNorra Bohuslän 9 Dalnland - Nordmerltan ll) Tiveden ll Sörmlands skirglrd 12 Målaren 13 Fryksdelen 14Siljansbygden 15Lpusnan 16 Dalaijällen 17Härjedalsfjñllen 1BÅre 19Höga kusten 20 Vindelâlvøn 21Tärna - Graddis fiñllvivld 22 Norrbottens skärgård 23Abisko - Kebnekaisøljillon 24Malingsbo - Kloten 25 Nedre Dalilvan 0 10 (IX) 20 000 antalfritidshus

Figur 4:6. Fritidsbebyggelsens utveckling inom de primära rekreationsområdena.

antal fritidshus oktober 1970

nettoökning oktober 1970 -

I

december 1975.

Källa: Lantmäteriets sammanställning över den fysiska riksplaneringens planeringsskede, promemoria från lantmäteriverket, december 1978.

Utvecklingen i vissa områden under åren 1976 och 1977

För några av de områden som har uppmärksammats särskilt

i den fysiska riksplaneringen, har lantmäteriverket samman-

ställt uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling under åren

1976 och 1977.

Lantmäteriverkets inventering visar att den årliga öknin-

gen av fritidshus under åren 1976 och 1977 i södra Sveriges

kustkommuner, på Öland och Gotland är lägre än under

perioden 1970-1975, se fig. 4:7 och 4:8. Ökningstakten har

totalt avtagit från i genomsnitt ca 5 800 fritidshus per år

under perioden 1970-1975 till ca 3 500 under åren 1976 och

1977. I vissa kustområden har emellertid Ökningstakten från

1970- 1975 fortsatt även under åren 1976 och 1977. Den årliga

ökningen av antalet fritidshus är fortfarande hög i många av

kommunerna i de undersökta områdena.

I fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands län har Sammanställning av uppgifter om fritidsav antalet fritidshus från bebyggelsens utveckling inom vissa om-

ökningen stigit i genomsnitt ca 900

råden efter den 1 januari 1976, promemofritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1 300 under ria från Iantmäteriverket, 1978-10-13. åren 1976 och 1977 eller med ca 45 %. är särskilt Sammanställningen kommer att redovisas

Ökningen

i serien Underlag för fortsatt fysisk riksplastor i Kopparbergs län. nering.

142 l]

Figur 4:7. Förändringen av antalet fritids- Figur 4:8. Den genomsnittliga årliga förhus i vissa kommuner under perioden ändringen av antalet fritidshus i vissa 1976-1977 jämfört med perioden områden under perioden 1970- 1975 och 1970-1975. perioden 1976-1977.

Den genomsnittliga årliga nettoök- J_ under perioden 1970 - 1975 ningen under perioden 1976-1977

l under perioden 1976 - 1977

var större

l

var något mindre

l

Källa: Sammanställning av uppgifter om mindre än hälften fritidsbebyggelsens utveckling inom vis-

|:]var

sa områden efter den 1 januari 1976, pro- Det totala antalet fritidshus mins- memoria från Iantmäteriverket oktober

l

kade under perioden 1976-1977 1978.

4.2.3 Funktionsomvandling

Funktionsomvandlingens omfattning och utbredning har betydelse för anspråken på mark för ny fritidsbebyggelse.

Enligt lantmäteriverkets inventering har uppskattningsvis ca 20 000 - 25 000 fritidshus under perioden 1970-1975 omvandlats till permanentbostäder eller på annat sätt utgått som fritidshus. Omvandlingen är särskilt stor i storstadsregionerna men förekommer också i flera andra områden i landet, se jig.4:9. Inget tyder på att denna omvandling kommer att avta under de närmaste åren. Bl.a. i Stockholmsregionen, Göte-

El 143

Figur 4:9. Antal fritidshus av 1970års be- Figur 4:10. Antal fritidshus som mellan år stånd som omvandlats till permanentbd 1970 och år 1976 har kommit till genom städer fram till år 1976. Stockholms, omvandling av tidigare permanentbostä- Uppsala, Södermanlands, Gotlands, der, Södermanlands, Kronobergs, Kal- Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Halv mar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Iands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands och Norrbottens län. Västmanlands och Västernorrlands län. Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76.

borgsregionen, i Skåne och utmed Hallandskusten kan förväntas en fortsatt stark avgång av fritidsbebyggelse. Lantmäteriverket uppskattar att mellan 25 och 30 % av

fritidsbehyggelsens nettoökning under perioden 1970-1975

utgörs av tidigare permanentbostäder som har omvandlats

till fritidshus. Omvandlingen har varit särskilt stor i delar av

bl.a. Kalmar, Kronobergs och Skaraborgs län, sefig. 4:10. I vissa områden är det inte ovanligt att upp till 60 °/o av nettotillskottet av fritidshus under perioden utgörs av tidigare permanentbostäder. Större delen av det bostadsbestånd som kan komma i fråga för omvandling till fritidshus torde nu ha tagits i anspråk, varför antalet fritidshus som kan tillkomma på detta sätt i framtiden kommer att minska.

4.2.4 Prisutveckling

Lantmäteriverket har sammanställt uppgifter om prisutvecklingen på bebyggda fritidsfastigheter åren 1970, 1975 och

144 El

_,___i _

Figur 4:1l. Genomsnittlig kopeskilling på Figur 4:12. Genomsnittlig relativ prisökbebyggda fritidsfastigheter i april 1978, ning på fritidshus under perioden april länsvis. 1975 - april 1978, länsvis.

mindre an 75 000 kr mindre an 50 °/0 :j I: 000 - 100000 kr 50 - 59 °/o

S75 -

000 ›- 125 000 kr 60 - 69 °/o

-100 -

over 125 000 kr 70 0/0och mera - - Källa: Prisutvecklingen på fritidshus 1975 --1978, promemoria från lantmäteriverket, december 1978.

1978. Av sammanställningarna framgår att priserna

på fritidshus i viss mån håller på att utjämnas över landet. Fritidshusi Stockholms län och på västkusten är fortfarande dyrast.

Höga priser och en betydande prisökning förekommer dess-

utom lokalt i olika delar av landet. Fig. 4:l l visar prisnivån i länen i april 1978.

Prisökningen mellan åren 1970 och l975 var störst

i regioner med en tidigare låg prisnivå. Sålunda fördubblades priserna i de regioner där den

genomsnittliga köpeskillingen understeg 20 000 kr år 1970, medan ökningen stannade vid ca

50 % i de regioner där den genomsnittliga köpeskillingen

Prisutvecklingen 1970-1975för bebyggda fritidsfastigheter, Iantmäteriverkets sam- översteg 70 000 kr år 1970. manställning över den fysiska riksplane- Fig. 4:12 visar den relativa genomsnittliga

ringens planeringsskede, december 1977. prisökningen på

Prisutveckllngen på fritidshus 1975-1978, fritidshus mellan april 1975 och april 1978. Den relativa promemorian kommer att redovisas i sehar varit störst rien Underlag för fortsatt fysisk riksplane- ökningen på Gotland, i Göteborgs och Bohus ring. län, i Jämtlands, Värmlands, Södermanlands, Uppsala, Ble-

10 El 145

kinge och Älvsborgs län. Stora lokala variationer förekom-

mer i flera län.

4.2.5 Avstånd permanentbostad - fritidshus

Avståndet mellan permanentbostaden och fritidshuset varie-

rar i olika delar av landet. l områden med stor befolkning är u o

förutsättningarna att ha kort avstånd till fritidsbostaden va: o

självfallet mindre än i områden med liten befolkning. Enligt - o en studie av avståndet till fritidshusen år 1977 har ca 60 °/0 av 0-5 5-10 10-20 20-30 30 mil fritidshusägarna mindre än 5 mil till fritidshuset, se fig. 1977 års fritidshusbestånd

4:13”. Ca 10 °/o av fritidshusen ligger på mer än 30 mils

avstånd från ägarens bostad. Dessa fritidshus används hu- %

vudsakligen under semesterperioden och är ofta belägna i 60

särskilt attraktiva områden. Fritidshus som har uppförts efter

år 1970 ligger som regel på något längre avstånd från perma-

nentbostaden än fritidshusen i allmänhet.

Efterfrågan på fritidshus är stor såväl inom som utanför

hemortskommunen och länet. Bl. a. i Södermanlands, Kop-

parbergs och Jämtlands län har efterfrågan på fritidshus från

boende i andra län varit stor under 1970-talet, se fig. 4:14. 0-5 5-10 10-20 20-30 30 mil

Inslaget av fritidshusägare som bor i storstadslänen är ofta

Fritidshus som uppförts efter âr1970 stort i andra län och kommuner. Detta gäller särskilt fritids-

husägare från Stockholms län. Se fig. 4:15 och 4:16. Figur 4:13. Avstånd mellan fritidshus och permanentbostad. 4.2.6 Tillgång till fritidshus Diagrammen visar dels hur det totala fri- Tabell 4:1 visar att ca 40 % av Sveriges befolkning under år tidshusbeståndet år 1977, dels hur de fritill tidshus som uppförts efter år 1970 förde- 1975 hade tillgång till fritidsbostad? Ca 20 % hade tillgång lar sig på olika avstândsklasser. hade tillgång via släktingar, att

eget fritidshus. Övriga genom

hyra fritidshus eller på annat sätt. Hushåll med högre in- Källa: Fastigheter för fritidsändamâl en studie av lägessambandet fritidshus komst i större än hushåll med

äger fritidshus utsträckning - primärbostad utifrån 1977 års fastig-

hushåll är hetstaxeringsregister, statistiska cenlägre inkomst. Andelen med tillgång till fritidshus tralbyrån. också större bland dem som bor i större tätorter.

Den andel av fritidshusbeståndet som korttidsuthyrs be- Fastigheter för fritidsändamål - en studie räknas till ca 5 °/0.3 Som kan nämnas att av Iägessambandet fritidshus-primärbo-

uppgå jämförelse

stad utifrån 1977 års fastighetstaxeringemotsvarande siffra för Danmark är 37 °/o. Andelen fritidshus register, statistiska centralbyrån, Understörre. Antalet sökningen kommer att redovisas i serien som hyrs ut på årsbasis är betydligt uppskattas Underlag för fortsatt fysisk riksplanering. till omkring 90 000 hus. Många av dessa fritidshus hyrs ut av :Kurt Genrup och Urban Nordin, Fritidslantbrukare och är belägna i närheten av de större tätorterna. boendevanor - kunskapsöversikt rörande för fritids- vissa sociala och kulturhistoriska aspek-

Under de senaste åren har en ny upplåtelseform

ter, underlag för fortsatt fysisk riksplaneboende introducerats, s.k. andelssystem. Andelsstugorna ägs ring 1977:10.

eller långtidshyrs för viss eller vissa bestämda veckor varje år 3Statliga insatser för turism och rekreation

av denna form av fritids- (Ds Jo 1978:2), rapport avgiven av rekreaav resp. andelsägare. Omfattningen tionsberedningen.

bebyggelse är ännu mycket begränsad, men flera tecken tyder

“Vissa juridiska och ekonomiska förutsättpå att andelsboendet kan komma att utvecklas kraftigt. An- ningar för andelsboende i fritidshus har studerats av Per Göran Blixt och Tord delsstugor har hittills uppförts endast i de mest attraktiva Porsblad i ett examensarbete vid institusemesterområdena - i Dalsland och i det södra tionen för fastighetsteknik, Tekniska högpå västkusten, skolan i Stockholm: Andelsboende i frifjällområdet. Erfarenheter saknas ännu av hur andelssystetidshus, Examensarbete och kursrappormet på sikt kommer att fungerañ ter nr 29, 1979.

146 E] SOU l979:55

i l l

Figur 4:14. Antal fritidshus som ägs av Figur 4:15. Kommuner där stor andel av Figur 4:16, Kommuner där stor andel av boende i annat län samt förändring un« fritidshusen ägs av boende i Stockholms fritidshusen ägs av boende i Göteborgs der perioden 1970w1977, länsvis, län. och Bohus län samt Malmöhus län.

antal fritidshus som är 1977 ägdes över 50 °/o över 50 9/0 = av boende i annat län. 20 - 50 9/0 20 - 50 9/0

H - Q tillskott under 1970-1977

10 - 20 9/0 10 -20 9/0

i

mindre än 10 9/0 mindre än 10 9/0 Källa: Fastigheter för fritidsändamäl - :I en studie av lägessambandet fritidshus - primärbostad utifrån 1977 års fastighetstaxeringsregister, statistiska centralbyrân.

TabelI4:1.TilIgång till fritidsbostad âr1975.

Procent som har tillgång till fritidsbostad

totalt därav genom

ägande släkt förhyrning

Storstadsområdena - Stockholmsområdet 56,9 26,9 18,6 7,5 - Göteborgsområdet 42,9 19,3 15,0 6,7 - Malmöomrádet 33,5 16,6 9,8 5,4 Riket i övrigt 36,7 18,6 10,7 4,8

Hela landet 40,5 19,9 12,3

Källa: Sveriges officiella statistik. Levnadsförhållanden rapport 13: Boendeförhållanden 1975.

D 147

4.3 stugbyar, uthyrningsstugor, turisthotell

och camping

För den enskilde innebär boende i stugbyar, uthyrningsstugor, vandrarhem och turisthotell samt camping möjligheter att byta vistelseort på semestrar och längre ledigheter. Härigenom kan fritidsboendet bli mera variationsrikt ur olika aspekter. Ofta erbjuder dessa former av fritidsboende god Antal baddar service och goda möjligheter till umgänge utanför familjen. 25 000

20 000 m v .-.Q Stugbyar med totalt ca 24 000 1 Sverige fanns år 1978 ca 240 stugbyar bäddarz. Fig. 4:17 visar hur antalet bäddar i stugbyar har ökat 15 000 sedan år 1969. Stugbyarna är ojämt fördelade över landet. De finns framallt och se för i fjällområdena samt på Öland Gotland, 10 000 f: fig. 4:18 och 4:19. Cirka en tredjedel av stugbyarna utnyttjas enbart under sommaren. Dessa stugbyar ligger framför allt i södra Sverige. 5000 Kommuner eller kommunala stiftelser äger drygt hälften av

Stugbyarna? Övriga byar ägs av enskilda personer, privata

0 företag eller föreningar. I norra Sverige dominerar de privatägda stugbyarna. Kommunernas andel av stugbyarna har Figur 4:17. Antal bäddar i Stugbyar 1970-talet. Kommunernas 1969-1978. minskat under investeringsplaner visar att kommunerna endast i beför perioden 1975-1980 Källa: Turism och rekreation i Sverige (SOU 1973:52) samt Sveriges officiella gränsad utsträckning engagerar sig i utbyggnad av stugbyar. statistik, Statistiska meddelanden serie H. Detta beror främst på svårigheter att finansiera utbyggnaden och driften.

Uthyrningsstugor Under sommaren 1978 fanns ca 13 000 privatägda stugor och

lägenheter med en total bäddkapacitet av ca 56 000 bäddar,

som olika organisationer hyrdes ut under kortare genom

perioder! Flest uthyrningsstugor finns i Kopparbergs, Kal-

mar och Värmlands län. Fig. 4:20 visar antalet bäddar i uthyrningsstugor i länen. Utnyttjandet av uthyrningsstugorna varierar mellan olika delar av landet. I flera områden har

stor betydelse för inkvarteringen semesuthyrningsstugorna

Enligt Sveriges turistrád skall en stugby tertid. bestå av minst fem stugor/lägenheter. olika Stugorna skall vara fullständigt utrustade

Utöver de stugor som hyrs ut genom organisationer

för självhushåll och i första hand vara av-

förekommer uthyrning av stugor och lägenheter för kortare sedda för veckouthyrning.

släkt och Sveriges officiella statistik, Statistiska

perioder via direktkontakter, privatannonsering,

meddelanden, serie H.

vänner etc. Denna mera oorganiserade form av uthyrning sFritidsbebyggelsen i kommunernas pla-

nering, statens planverk, rapport 44, del 4, torde vara relativt omfattande i vissa delar av landet, statistik 1978. saknas emellertid. Uppgift från Sveriges turistråd,

148 I]

Figur 4:13 stugbyar januar; 197g I om i ua) j 140 1 34m 44a 1 sm I star j 701) 000 1 uu j :M | :tm

v” swnx V90: 1

s

c stugby 0

§11 Mä,

i D 31 3 j, ” . stugby, öppen enbart under som- D marhalvâret i §

Kälia: Bearbetning av uppgifter från Sveriges officiella statistik.

u :o ;min 01

TET sm um I m0 1 au) I vw I 000 nu :M um t

EI 149

Figur4:19. Antal bäddar i stugbyar år Figur 4:20. Antal bäddar i uthyrningsstu» Figur 4:21. Antal bäddar i turisthotell år 1978, Iänsvis. gor sommaren 1978, Iänsvis. 1978, länsvis. O mindre än 500 bäddar Ö mindre än 500 bäddar O mindre än 500 bäddar Ö 500 - 1 000 bäddar 0 500 - 2 000 bäddar O 500 - 2 000 bäddar . 1 000 - 2000 bäddar 2 000 _ 4000 bäddar 2 000 _ 4000 bäddar

0 .

2 000 - 4 000 bäddar 4 000 - ca 8000 bäddar 000 - ca 6 000 bäddar

v4

.

O

Källa: Sveriges officiella statistik, Statis- Källa: Sveriges turistråd. Källa: Sveriges officiella statistik, Statistiska meddelanden serie H. tiska meddelanden serie H.

Turisthotell I Sverige fanns år 1978 ca 540 turisthotell med en total bäddkapacitet av ca 32 000 bäddar* Fig. 4:21 visar bäddkapaciteten i de olika länen. Turisthotellens antal och bäddkapacitet har inte ökat nämnvärt under senare år. Nya anläggningar har visserligen tillkommit men å andra sidan har äldre och omoderna anläggningar tagits ur bruk.

Camping År 1977 fanns i landet ca 530 auktoriserade campingplatser 3 med en beräknad möjlig kapacitet av ca 250 000 besökande. Fig. 4:22 visar besökskapaciteten i länen. Den största kapa- 1Sveriges officiella statistik, Statistiska citeten finns i de stora turistområdena i Göteborgs och Bohus meddelanden, serie H.

län, i Malmöhus län, på Öland, i Hallands och Kopparbergs 2Uppgift från Sveriges turistråd.

150 E]

län samt i Stockholmsområdet. Dessa områden hade under år 1977 också det största antalet besökare på campingplatserna totalt sett.

Husvagnscampingen har ökat starkt under senare år. På flertalet campingplatser upptar husvagnarna en betydande

del av utrymmet. Antalet husvagnar ökar mycket starkt, se fig. 4:23. År 1978 fanns ca 117 000 registrerade husvagnar i landet och antalet ökar för närvarande med drygt 10 000 per än De senare årens utveckling har visat att campingen tende- , rar att bli alltmer stationär. Särskilt beträffande husvagns-

5 campingen förekommer i allt större utsträckning långtids- : uppställning under hela sommarperioden. Husvagnscam-

blir alltmer med den fasta fri-

i pingen härigenom jämförbar

tidsbebyggelsen. Genom denna utveckling har i många fall

i

tillgängligheten minskat till attraktiva områden för det i verklig mening rörliga friluftslivet?

“v

10004al husvagnar i i 120 i 1 l l l l l

Å 1573 1974 1975 1976 1977 1978 Figur 4:22. Besökskapaciteten pá aukto- Figur 4:23. Antal registrerade husvagnar riserade campingplatser âr1978,länsvis. 1973-1978. Källa: Sveriges officiella statistik, Statis- O mindre än 5 000 bäddar tiska meddelanden serie T. - 10 000 bäddar Q 5 000 Sveriges officiella statistik, Statistiska 10 000 _ 20000 bäddar . meddelanden, serie T. ;Se vidare rapporten Campingplatser, pla- 000 - 40 000 bäddar

l nering och utformning, naturvârdsverket, °20

i l planverket och socialstyrelsen, 1978. Källa: Sveriges turistråd.

E] l5l

4.4 Fysiska förutsättningar för fritidsbebyg-

gelse i vissa inlandsområden

Den enskilda fritidsbebyggelsen har under 1960-talet och delvis också i början av 1970-talet till stor del lokaliserats till de från rekreationssynpunkt mest attraktiva områdena i landet, dvs. till kust- och större insjöområden. Den ökade konkurrensen om markens användning och minskade möjligheter till enskild fritidsbebyggelse i dessa områden medför att fritidsbebyggelse i allt större omfattning måste lokaliseras till andra delar av landet. l Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna har efterfrågan på fritidshus varit betydande. l dessa områden förekommer en omfattande avgång av fritidshus till följd av permanentbosättning, vilket ökar efterfrågan på nyproducerade fritidshus. Eftersom möjligheterna till ytterligare fritids-

/f

_...___ , Figur 4:24. Befolkningsunderlag i olika Figur 4:25. Befolkningsunderlag i olika Figur 4:26. Områden belägna inom ci delar avlandet. Områden med stort antal delar av landet Områden med stort antal 1,2 och 3 timmars resavstånd med bl invånare inom 200 km (inkl. Köpenhamn invånare inom 100 km. från Stockholm, Göteborg och Malmö. och Oslo). milj. invånare

-överl

3 milj. invånare

-över

0.5 milj_ invånare

.över

; över 1 milj. invånare 0.2 milj. invånare

.över

01 milj. invånare

:över

Källa: Hägerstrand, Öberg, Befolknings- Källa: Orter i regional samverkan, betänfördelningen och dess förändringar. Ur- kande av expertgruppen för regional utbaniseringen i Sverige, SOU 1970:14. redningsverksamhet (ERU), SOU 1974:1

152 D

bebyggelse på kort resavstånd är begränsade för de boende i storstadslänen, förvärvar dessa fritidshus i stor omfattning i andra län. Särskilt invånarna i Stockholms län förvärvar fritidshus i andra län. Ca 30 % av stockholmamas fritidshusförvärv mellan åren 1970 och l977 skedde i Södermanlands

län. En ökad geografisk spridning av efterfrågan på fritids-

hus kan också utläsas av de prisjämförelser mellan åren 1970

och 1978 beträffande bebyggda fritidsfastigheter som lant-

mäteriverket har gjort. En viss andel av efterfrågan på fritidshus har som idigare

nämnts kunnat tillgodoses genom att äldre permanentbostä-

der har tagits i anspråk för fritidsändamål. Enbart i Södermanlands län omvandlades enligt lantmäteriverkets invente-

ring ca 1800 permanentbostäder till fritidshus under perio-

den l970-l975. Detta motsvarar ca 30 °/o av den totala öknin-

gen av fritidshusbeståndet i länet. Beståndet av befintliga hus

som på detta sätt är lämpliga för fritidsändamål blir emeller-

tid alltmer begränsat. Efterfrågan på fritidshus måste således i fortsättningen huvudsakligen tillgodoses genom nyproduk-

tion.

Fritidsbebyggelsens lokalisering är starkt beroende av önskemålet att kunna utnyttja fritidsbostaden under helger och veckoslut. Efterfrågan inriktas därför i första hand på områden belägna på kort resavstånd från hemorten.

Fig. 4:24-4:26 visar de områden i landet som är särskilt

välbelägna i förhållande till befolkningens fördelning i Ian-

det. Det gäller särskilt områden kring de större tätorterna och

storstadsområdena. Den utländska efterfrågan på fritidsbe-

byggelse har hittills främst inriktats på områden i landets

sydligaste delar.

Områden i inlandet som är särskilt attraktiva för fritidsbe- Figur 4:27. Huvuddragen i fritidsland-

skapat. byggelse är i första hand de som har god tillgång till sjöar och

vattendrag för bad och fiske. till Strövområden och

Tillgång

Schematisk indelning i Iandskapstyper. ett varierat och attraktivt landskap har också betydelse för Som underlag har använts olika redovis-

ningar i Atlas över Sverige. inriktningen av efterfrågan. Denna typ av landskap återfinns ofta i skogsbygder och s.k. d.v.s. områden med fjällkedjan mellanbygder, inslag av både jord- och skogsbruk. De områden i inlandet

kuperade, vanligen sjörika mellan- - som på detta sätt är särskilt attraktiva för

och skogsbygder fritidsbebyggelse framgår översiktligt av fig. 4:27.

__ sjörika platåområden

Fritidsbebyggelsen kan i vissa inlandsområden komma i

sjöfattiga skogsplatåer konflikt med annan

E markanvändning. Det gäller i områden

som omfattas av starka bevarandeintressen från naturvårds-, helt eller delvis jordbruksdomine-

:I

rade slättområden med randzoner friluftslivs- och Även

kulturminnesvårdssynpunkt. i skogs-

och jordbruksdominerade områden kan möjligheterna att

lokalisera fritidsbebyggelse vara begränsade.

Områden nära de medelstora och större tätorterna med

goda rekreationsmöjligheter har ofta stor betydelse för fri-

D 153

. 1,*°),_.,_Z*C* J31?” a NE . Figur 4:28. Exempel på områden där rekreationsresurser i första hand bör utnyttjas för friluftslivet.

Figuren visar områden som i samband med den fysiska riksplaneringen har angivits vara av riksintresse och regionalt intresse för friluftslivet. Runt tätorter med 10 000-50 000 invånare har avgränsats ett område inom 1 mil, runt tätorter med mer än 50 000 invånare ett område inom 2 mil samt runt Stockholm, Göte-i borg och Malmö ett område inom 5 mil. Det kan antas att dessa grovt avgränsa- j de områden visar var behovet av mark- 5 områden för närrekreation är störst.

i

4 områden av riksintresse eller re-i gionalt intresse för friluftslivet

i

i områden runt de större tätorterna 4

l

Källa: Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75, separatkarta C. Statistiska centralbyrån, folk- och bostadsräkning-g en år 1975.

PL_ s

fi:

m;

a n |Whvi .b ,,_,, , T TCKÃT . um Inc» 1 moi I 415)I 51F) 6(6)i m0 | si» i 9u› i om 1 nu I 20.0 | :rm 1

154 E]

luftslivet. Detta gör dem mindre lämpliga för utveckling av traditionella former av fritidsboende. Exempel på sådana områden anges ifig. 4:28. Markresurserna för ytterligare förefaller

fritidsbebyggelse

totalt sett vara stora i landet. Anspråken på mark är dock olika stora i olika delar av landet. Till följd av

befolkningsfördelningen är anspråken särskilt stora i södra Sverige, sam-

tidigt som tillgången på mark för fritidsbebyggelse är mindre

i denna del av landet. Med hänsyn till efterfrågan och motstående markanvänd-

ningsintressen förefaller tillgången på mark för fritidsbebyg-

gelse vara förhållandevis begränsad i vissa storstadsnära områden i södra och mellersta Sverige. Behovet av en planmäs-

sig utveckling av fritidsbebyggelsen torde vara störst i dessa

områden. I andra delar av Götaland och Svealand finns däremot förhållandevis stora markresurser för fritidsbebyggelse. Även i stora delar av Norrland är marktillgångarna för

fritidsbebyggelse stora.

4.5 Primära rekreationsområden

Genom riksdagens beslut med av prop.l975 :46 om

anledning planering och samordning av samhällets insatser för turism

och rekreation utpekades 25 s. k. primära rekreationsomrâden, se fig. 4:29. (CU 1975/76:2, rskr. l975/76:46). Dessa innehåller väsentliga delar av landets resurser för rekreation och turism.

Utvecklingen avturism och rekreation i de primära rekrea-

tionsområdena bör enligt riksdagens beslut vägledas av de övergripande målen, El att för framtiden säkerställa markresurser för rekreation i landet i enlighet med den fysiska inten-

riksplaneringens

tioner El att skapa rekreationsresurser för alla, särskilt med tanke på att åstadkomma goda alternativ för semestervistelse i Sverige El att bidra till en gynnsam utveckling av turismen som nä-

ringsgren och därvid också medverka till att förverkliga

regionalpolitiska mål.

Några närmare riktlinjer eller prioriteringar från statsmakternas sida har hittills inte getts vad gäller formerna för och

omfattningen av den fortsatta utbyggnaden i de primära re-

kreationsområdena. I ett första skede har det ansetts som

mest väsentligt att inom ramen för den fysiska riksplanering-

El 155

en reservera erforderliga markområden så att en utveckling

på sikt av rekreationslivet möjliggörs inom dessa områden. Ett omfattande utrednings- och planeringsarbete har påbör-

jats inom den fysiska riksplaneringens ram för de primära rekreationsområdena i landet. Arbetet har i flertalet områden bedrivits i särskilda interkommunala kommittéer och bl.a. resulterat i gemensamma program för fortsatt arbete. För några områden har upprättats gemensamma riktlinjer som underlag för den fortsatta kommunala planeringen. Rekrea-

tionsberedningen har i en rapport (Ds Jo 1978:2) till rege-

ringen föreslagit att frågor som rör utbyggnad av semesterområden och anläggningar bör träda i förgrunden i det fortsatta planeringsarbetet inom de primära rekreationsområdena.

4.6 Vissa långsiktiga bedömningar

Efterfrågan på fritidsbostäder är beroende av flera olika förhållanden. Bland förhållanden som har betydelse kan nämnas fritidens omfattning och fördelning, inkomstens storlek, priset på fritidsfastigheter, tillgången på välbelägen och attraktiv mark samt möjligheterna till friluftsliv, fritidsaktiviteter och rekreation i bostadsområdet eller dess närhet. Anspråken på mark för fritidsbebyggelse i landet påverkas även av den utländska efterfrågan på fritidsbostäder. Efterfrågans omfattning och inriktning, både den inhemska och den utländska, är även beroende av utbudet av fritidsbostäder. Utbudet påverkas bl.a. av samhällets insatser för att främja tillkomsten av olika former av fritidsboende. l ett längre tidsperspektiv torde energitillgången och möjligheterna att försörja fritidsbostäderna med värme och elektricitet ha betydelse för utbudet och fritidsbostädernas lokalisering i för-

hållande till permanentbostäderna.

Beträffande åtskilliga av de förhållanden som påverkar

råder en betydande osäkerhet. efterfrågan på fritidsbostäder

Det är därför inte möjligt att göra några säkra bedömningar av vilken omfattning och inriktning efterfrågan på fritidsbostäder kommer att ha i framtiden. Den av regeringen tillsatta

fritidsboendekommittén (Bo l978z0l) har i uppdrag att utre-

da bl.a. de frågor som nu har angetts. Det kan emellertid

konstateras att fritidsbebyggelsens genomsnittliga tillväxttakt i landet har minskat under senare år. Den långsammare tillväxttakten torde kunna förklaras bl.a. av minskad tillgång på välbelägen och attraktiv mark samt stigande priser på

fritidsfastigheter. Efterfrågan på fritidsbostäder behöver så-

ledes inte ha minskat under senare år.

156 D

Figur 4:29. De primära rekreationsområ- M L. V ,\ f) / En) ,Lz n :r “n _7._ dena. K\\ \\ .V ”§73 Lpc \ .rä/å rå \1\\ I regeringens beslut med anledning av JO 4_ \_ _V 7 t\\

/wâil

den fysiska riksplaneringens planerings- o; 91,74» x? ?a e . Sf/J :NJ ?se \ , skede förutsätts att planeringen för de V”

19A »Ni/ *i

primära rekreationsområdena fullföljs i x ll L enlighet med de program som har upp- . 5%? ö ç rättats av kommunerna och de särskilt . L1á% \ \ - ;ty/”Lfä v l tillsatta planeringskommitteerna. Läns- / i styrelserna skall är 1982 lämna en sär- å? \) ?T5 i skild redovisning av planeringsläget g ,. s m. m. inom de primära rekreationsområdena. För flera områden, bl.a. södra fjällomrâdet, bör samordnade planeringsprogram för bl.a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling upprättas. Vidare betonas i besluten att fritidsbebyggelsen i områdena bör utvecklas i sådana former som gör områdena tillgängliga for så många människor som möjligt. Vissa rekreationsområden kan emellertid mot bakgrund av den begränsade tillgången på mark for friluftsliv behöva planeras i huvudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. Det gäller framför allt rekreationsområdena l Skåne.

Under planeringsskedet har flera förslag till ny avgränsning m. m. av områdena forts fram. Figuren redovisar de avgränsningar som har angivits av rekreationsberedningen och som ligger till grund för arbetet under planeringsskedet.

Sydskånes sjö- och åslandskap Östskäne Kullaberg-Hallandsåsen Åsnen- Listerlandet

IDGJNIECHbCJM-b

Öland Gotland Smäland-Östgota skärgård Norra Bohuslän Dalsland-Nordmarken Tiveden Sörmlands skärgård Mälaren Fryksdalen Siljansbygden men Ljusnan Dalafjällen Härjedalsfjällen

i

Åre Höga Kusten Vindelälven Tärna - Graddis fjällvärld Norrbottens skärgård Abisko-Kebnekaisefjällen Malingsbo-Kloten Nedre Dalälven

E] 157

Under senare år framträder vissa mönster i fritidsbebyggelsens lokalisering som kan ge viss vägledning vid en bedömning av den framtida efterfrågans geografiska inriktning. Bl.a. kan noteras ett ökat intresse att förvärva fritidsbostäder i fjällområdet. Det gäller särskilt i det södra fjällområdet. Vidare förvärvas fritidsbostäder i ökad utsträckning i olika inlandsområden. Det gäller särskilt inom vissa områden i södra och mellersta Sverige som ligger inom sådant avstånd från storstadsområdena och de större tätorterna att de kan nås med bil under veckoslut och helger. Med hänsyn till den ökade restriktiviteten mot enskild fritidsbebyggelse vid landets kuster torde efterfrågan på fritidsbostäder i vissa områden i inlandet komma att öka. Det är också möjligt att den ökade restriktiviteten mot enskild fritidsbebyggelse i vissa attraktiva områden kommer att medföra en ökad efterfrågan på fritidsbostäder i andra former än de traditionella. Speciellt i storstadsområdena finns redan ett stort intresse för kolonistugor och det är möjligt att det intresset kommer att öka om det blir svårare att finna fritidsbostäder i välbelägna områden till överkomliga priser. Det är vidare möjligt att intresset för boendei uthyrningsstugor, turisthotell och vandrarhem samt camping kommer att öka om möjligheterna att förvärva en fritidsbostad inom välbelägna och attraktiva områden minskar. Bland de förhållanden som kan antas kraftigt påverka efterfrågan på fritidsbostäder och därmed sammanhängande aktiviteter förändringar i arbetspå lång sikt bör framhållas tiden, förändringar i den utländska efterfrågan och inte minst den ekonomiska utvecklingen i stort i samhället. Möjligheterna att tillgodose efterfrågan på lång sikt torde i betydande bli beroende av hur samhällets inställning till utsträckning fritidsboendet påverkas av frågor om mark- och energihushållning m.m. Även tillgången på välbelägen och attraktiv mark för fritidsbostäder kommer naturligtvis att ha betydelse för möjligheterna att tillgodose efterfrågan även på lång sikt. När det gäller frågan hur arbetstidens längd och förläggkan olika antaning påverkar efterfrågan på fritidsbostäder arbetstidsförkortning tas ut ganden göras. Om en förväntad i form av kortare arbetsdag kommer detta antagligen inte att nämnvärt påverka efterfrågan på fritidsbostäder. Möjligen och kolonistugor i bostadskan efterfrågan på odlingslotter områdenas närhet komma att öka. Om en arbetstidsförkorttas ut i form av en kortare arbetsvecka kommer ning i stället efterfrågan på fritidsbostäder att öka även på antagligen

avstånd från permanentbostaden. Det kan även antas

långt som inatt efterfrågan på såväl enskilt ägda fritidsbostäder

tresset och att utnyttja cam-

för att hyra övernattningsstugor

158 E]

pingsplatser, vandrarhem och turisthotell kommer att öka om arbetsveckan förkortas och ökar.

veckoslutsledigheten

Med ökad semesterledighet följer med stor sannolikhet en

ökad efterfrågan på fritidsboståder i olika former. Genom

den femte semesterveckans införande ökar benägenheten att dela upp semestern i flera perioder, vilket kan komma att

påverka efterfrågans inriktning vad gäller formerna för fritidsboendet. Efterfrågan torde i första hand komma att riktas

mot de attraktiva semesterområdena d.v.s. kust- och skärgårdsområdena, fjällen, vissa insjöområden samt attraktiva

kulturbygder. De primära rekreationsområdenas betydelse

som semesterområden kommer sannolikt att öka, vilket torde

öka efterfrågan på fritidsboståder och olika för

anläggningar turism och rekreation i dessa områden. Den utländska turismen i Sverige har under senare årtion-

den ökat mycket kraftigt. Det glest befolkade Sverige med sin

förhållandevis orörda natur har speciella för

förutsättningar

fritidsboende jämfört med många länder i

Centraleuropa.

Längre fritid och bättre kommunikationer kommer att göra

det möjligt att färdas sträckor för att komma

längre i åtnjutande av sådana kvaliteter. Det utländska

efterfrågan på fritidsboståder i Sverige kan därför komma att öka väsentligt. De

utländska förvärven av fritidsboståder tyder på att efterfrågan särskilt kan komma att riktas mot de glesbefolkade in-

landsområdena med sin skogsrika, relativt orörda natur med

god tillgång på allemansrättsligt tillgänglig mark. Samtidigt bör betonas att den utländska efterfrågan genom t.ex. mark-

nadsföring och olika samhälleliga âtgärder på ett helt annat sätt är möjlig att styra än den inhemska.

El 159

5 Tätorter och infrastruktur

5.1 lnledning 5.2 Nuläge och utvecklingstendenser 5.2.1 Tätorter 5.2.2 Vägnätet 5.2.3 Järnvägsnätet 5.2.4 Flygplatser 5.2.5 Hamnar 5.2.6 Anläggningsverksamhet i havet 5.2.7 kraftledningar 5.2.8 Rörledningar 5.3 Sammanfattning och vissa långsiktiga bedömningar

5.1 Inledning

Den byggda miljön och infrastrukturen (vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, terminaler och energidistributionsanläggningar) kännetecknas av lång livslängd. För att bedöma konsekvenserna av planerade investeringar bl.a. med hänsyn till markanvändningen är det därför att arbeta nödvändigt med ett långsiktigt tidsperspektiv. Strukturförändringarna i samhället har varit mycket omfattande under de senaste 200 åren. illustrerar sam- Samtidigt hällsutvecklingen att förändringarna i den och byggda miljön infrastrukturen har skett långsamt på grund av betydande läsningar och trögheter. Energitillgång och transportmöjligheter har lagt mycket starka begränsningar under på utvecklingen industrialiserings- och urbaniseringsprocessens första skede. Sedan det grundläggande tätortsmönstret etablerats, har energi- och transportsystemens strukturpåverkande karaktär försvagats. De viktigaste drivkrafterna och bakbestämningsfaktorerna om bebyggelsemönstrets har successivt utveckling flyttats från energisystem via transportsystem till förnäringslivets utsättningar i ett internationellt sammanhang. l sådana områden där näringslivet lokaliseras förstärks i sin tur behovet av samhällsinvesteringar. l detta kapitel redovisas och nuläge utvecklingstendenser beträffande tätorter och från delar rikssynpunkt väsentliga av infrastrukturen. I avsnitt 5.2 redovisas utvecklingstendenserna främst med hänsyn till markanvändnings- och miljökonsekvenserna. l avsnitt 5.3 görs en sammanfattande be-

SOU l979z55 D l6l

av olika utvecklingstendensers samlade effekter på dömning av landets struktur och därmed även utvecklingen fysiska indirekt i olika delar av landet. på markanvändningen

Drivkrafter och samband i bebyggelsens, näringslivets

och infrastrukturens under de senaste 200

utveckling

åren.

under de senaste århundradena som har speciell I det följande tecknas några av de utvecklingsdrag relevans för bedömningar av struktursamband och förändringsmöjligheter.

1700-talet. Befolkningen, som uppgick till knappt 2 miljoner invånare, fanns huvudsakligen i södra och förekom i Bergslagen, medan den kvantitativt sett mellersta Sveriges jordbruksbygder. Järnhantering främst inriktad fanns i städerna. Även jordbruk i obetydliga förädlingsindustrin, på krigsutrustning, satte anslutning till städerna var vanliga. Energitillgång (vattenhjul, skog) och rransportmöjligheter mycket bestämda gränser för den råvarubaserade industrins utveckling och lokalisering. Skogen sågs i första hand som en energikälla. Transporterna skedde till största delen Sjövägen men även ett system av Norrland stimulerades aktivt. Konflikter uppstod av landsvägar byggdes upp. Koloniseringen mellan nyodlingssträvanden, skogen som energiresurs och samekulturen.

1800-talet. Den reglerade och statiska samhällstypen avlöstes av reformer och snabba förändringar. och Härtill bidrog speciellt tre betydelsefulla faktorer: skiftesreformen. som gav nya brukningsmetoder som revolutionerade landtransporterna och ledde till upphöjd produktivitet, järnvägsutbyggnaden, komsten av stationssamhällen samt ny teknik där bl a ångmaskinen och elektriciteten är exempel. Utvecklingen av nya processer och ny energiteknik medförde koncentration av järn- och sågverksinoch dustri, konkurrens om skogen som råvara samt en snabbt ökande kolimport. Trots ökad åkerareal som fördubbnya brukningsmetoder kunde intejordbruket försörja den snabbt växande befolkningen, lades på 100 år. Industrialiserings- och urbaniseringsprocessen kom igång och resulterade i en tilltagande regional arbetsfördelning. Transportmöjligheterna blev alltmer avgörande för industrins lokalisering och energitillgângen och bestämde därigenom bebyggelsemönstrets utveckling.

1900-talet. Urbaniseringen fortsatte och resulterade i en snabb befolkningsomflyttning från landsbygd till tätort. lndustrisysselsättningen växte fram till 1960-talet, medan servicenäringarna expanderade under hela urbaniseringsförloppet. Två viktiga förutsättningar för näringslivets strukturomvandling och befolkningens omfördelning utgjordes av förändringarna inom energi- och transportsystemen. Under introduktionsskedet förstärkte de nya energikällorna (olja, elektricitet) det redan etablerade tätortsmönstret. Nya vägar följde i huvudsak redan befintliga förbindelser. Den utbyggda el- och ledde dock till en utjämnad energitillgang och transoljeförsörjningen liksom bilismens genombrott faktorerna under portstandard mellan olika orter och regioner. Därigenom hade de strukturbildande på bebyggelsemönstret. Istället bestämde tidigare epoker upphört att lägga avgörande begränsningar näringslivets allmänna konkurrensförutsättningar samhällets utveckling. Tätortstillväxt, utglesning markkonflikinom tätorter, näringslivets specialisering och ökad rörlighet medförde nya och intensiva ter.

l62 El

Tabell 5:1. Procentuell folkmängdsför-

5.2 Nuläge och utvecklingstendenser

ändring i tätorter och på landsbygden 1960-1975. 5.2.1 Tätorter

År Tät- Lands-

Urbaniseringsprocessen är i stort sett avslutad. Under

orter bygd °/n 0/0 1960-talet ökade med

tätortsbefolkningen ca lO % per fem-

1960- årsperiod. Landsbygdens befolkning minskade med knappt

1965 10,3 - l4,2 l5 % per femårsperiod. har sedan

Landsbygdsbefolkningen

1965minskat med 6 °/0 under l 970 9,4 - 14,4 knappt femårsperioden 1970-1975,

1970- samtidigt som takten i tätorternas har

befolkningstillväxt

l975 3,3 -- 5,5 sjunkit till ca 3 procent för hela perioden, se tabelI5:l.

Storstäder och andra större huvudorter har haft en mins- Källa: Folk- och bostadsräkningen 1975, statistiska centralbyrån. kad tillväxttakt och ofta t.o.m. fått vidkännas en befolknings-

minskning under perioden 1970-1975. har de Samtidigt mindre orterna ökat sin befolkningstillväxt kraftigt. Det

gäller särskilt sådana småorter som nära de stora orterna. ligger

Storstäder och primära centra med omgivande har regioner

haft lägre procentuell tillväxt än region- och kommuncentra

med omgivande regioner. av vid

Ansamlingen befolkningen

övergången från det tidigare agrara samhället till ett urbant

index samhälle

tycks ha förbytts till en utspridning av det urbana l960=100 samhället. Utvecklingen i skogslänen (S,W,Y,Z, AC och BD

1140 län) avviker genom att de stora centralorterna växer, medan

de mindre mera isolerade orternas ofta minskar!

folkmängd

Trots att bilism och har tenderat

,130 flyg att utjämna skillna-

derna i mellan olika sker

tillgänglighet regioner en fortgåen-

de koncentration av kontaktintensiva verksamheter

till stor-

/^ städer och i viss utsträckning till regionala centra.

/ År l975 - var tätortsarealen 4 450 km? och utgjorde l,l % av -110 landarealen. Tätortsarealen kan komma att öka dels något, /

som en följd av omflyttningar, dels en av genom ökning

*100 tätortsarealen per invånare, sejig. 5 : 1. De över

räkneexempel

1960 1965 1970 1975 den framtida tätortsarealens som har redovisats

omfattning

Figur 5:1. Tätortsbefolkning och tätorts-

areal 1960-75 ger stöd åt denna allmänna trendbedömning?

Över en längre period t.ex. fram till år 2000, kan summan - - - - tätortsbefolkning av de årliga tillskotten i tätortsyta bli ganska omfattande.

tätortsareal Med stöd i material bl.a. från kommunala utbyggnadsplaner

kan konstateras att en av tätortsarealen fram till

fördubbling

Källa: Folk- och bostadsräkningen 1975, sekelskiftet inte är helt utesluten. Det är emellertid mer sanstatistiska centralbyrån

nolikt att tätortsarealen kommer att tillväxa med mellan 50

och 75 ll/ojämfört med år l975. Det innebär att tätortsytan år

2000 skulle motsvara mellan 1,2 och 1,4 % av landarealen.

Den framtida tätortsarealens tillväxt kommer att ha olika

omfattning i olika delar av landet. Det hittills etablerade Hans Mattsson, Tätortsutvecklingen åren tätortssystemet skapar emellertid bindningar för den framti-

1970-75 och den statliga regionala orts-

da utvecklingen och några stora förändringar i tätortssyste-

klassificeringen, tidskriften Plan nr 5,1978. met är inte att vänta. De

?Henrik O. Andersson, Tätorternas bebyg- förändringar som sker i bosättningsgelse, struktur och förändring, Lund 1977. mönster och bebyggelse är i stor utsträckning betingade av

Cl 163

förändringar. Lokalt och regionalt kan tä-

inomregionala

tortsarealen komma att öka i betydande omfattning, bl.a.

som ett resultat av ökad boendestandard, ökad hushållssplittring och utflyttning från flerfamiljshus till småhus.

En stor del av landets större tätorter ligger i jordbruksbygder. Betydande arealer jordbruksmark tas därför i anspråk i samband med Även skogsmark och övsamhällsutbyggnad.

används för sam-

rig mark (ängsmark, impediment m.m.)

hällsbyggandet. Denna mark är ofta av intresse för det rörliga friluftslivet. medför inte endast arealförluster för

Tätortsutbyggnad

olika konkurrerande markanvändningsintressen utan kan

också få konsekvenser för jord- och skogsbrukets produk-

tionsförhållanden och ekonomi. Dessa konsekvenser är mer

svårbedömda. Inom en gränszon mellan jordbruk och tätor-

ter kan uppstå osäkerhet om framtida driftvillkor, störningar nedskräpning, hinder för djurhållningen eller restrikgenom tioner på grund av luktolägenheter. Den tätortsinfluerade arealen är större än den areal som direkt tas i

betydligt

anspråk för tätortsändamål. utgör betydande problem i tätorterna. De Luftföroreningar bensindrivna trafikmedlen avger föroreningar i form av kol-

oxid, kolväten, kväveoxider, blyföreningar och sotpartiklar.

Inom eller i anslutning till ett område med hög biltäthet kan de samlade medverka till uppkomsten av

avgasutsläppen s.k. fotokemisk smog. Dessa föroreningar medför påtagliga

hälsorisker och kan ge växt- och materielskador. Sikten försämras också. Bildning av lätt fotokemisk smog har iakttagits i bl.a. Stockholm och Göteborg Buller från bilar och flyg är ett annat stort problem i våra större tätorter. Trafikbullerutredningen har beräknat att ca 2,5 miljoner boende i tätorter år 1970 var utsatta för högre

än vad som på sociala och medicinska grunder ljudnivåer borde accepteras. Om inga åtgärder i bullerbegränsande syf-

man att antalet boende som kommer ten vidtogs beräknade att utsättas för störande i det närmaste kommer att

ljudnivåer

fördubblas fram till år 1985.2 Av tabell 5:2 framgår hur stor andel av de som bor i tätorter av olika storlek som berörs av buller.

Miljö och miljövård i Sverige - en rapport till OECD, miljödatanämnden och naturvårdsverket, 1979. zTrafikbullerutredningen, SOU 1974:60.

l64 EI

Tabell 5:2, Av olika bullernivåer berörda boende i tätorter av ollka storlek (antal och procentuell fördelning inom respektive s tätortsklass).

lmmisions- Tätortsklass efter invånarantal m” i gränser dB (A) dygnsnivå mer än 100000 50-100 000 10--S0 000 mindre än l0 000 samtliga tätorter ""”“_" “ * “7“""A A M W “ inomhus tusental % tusental % tusental % tusental % tusental °/o

Totalt 1725 100 l 030 100 I 825 100 l 995 100 6 575 100

Källa: Trafikbullerutredningen, SOU 1974:60.

5.2.2 Vägnätet Det nuvarande statsvägnätet beräknas ha en yta av drygt 900

kmz. Vägverket bedömer att ytterligare upp emot 50 km* kan

komma att tas i anspråk för vägar fram till år 1990. Utbyggnaden av huvudvägnätet beräknas komma att svara för ungefär 80 % av arealtillskottet. Av den uppskattade markåtgången hänför sig mer än l/4 till de tre storstadslänen.

I de län där jordbruksmarksprogram upprättats väntas omkring l 500 ha god åkermark komma att tas i anspråk för

nya allmänna vägar fram till år 1990. Behovet av terminalanläggningar och andra följdinvesteringar torde medföra en omvandling av ytterligare arealer. Indirekt kommer större jordbruksarealer att beröras genom de barriäreffekter som uppstår vid nya vägdragningar och som splittrar ägostrukturen och försvårar ett rationellt åkerbruk. Dessa problem kan

möjligen också vara aktuella vid den fortgående ombyggna-

den och upprustningen av det befintliga vägsystemet. Vid vägnätets utbyggnad kan självfallet också konflikter uppstå med intresseområden för natur- och kulturminnesvården samt friluftslivet. Vid sidan av den rena arealkonsumtionen är här bl.a. de visuella effekterna av stor betydelse.

5.2.3 Järnvägsnätet Utbyggnaden av järnvägsnätet torde bli av begränsad omfattning inom överskådlig tid och i huvudsak inskränka sig till bandelar av anslutningskaraktär. En viss utbyggnad av rangerbangårdar och terminaler kan förutses. Sett i riksperspektiv torde detta dock inte medföra några allvarligare markan-

vändningskonflikter. Ökade säkerhetskrav bl.a. i samband

,Vägverkets redovisning av den fysiska

riksplaneringens planeringsskede. med att höghastighetståg introduceras på vissa sträckor inne-

El 165 ,i

bär ökade barriäreffekter (indragning av obevakade över-

gångar m.m.) och därigenom vissa konflikter med bl.a jord-

bruket.

1 j, Q ansvara

g 5.2.4 Flygplatser a) O Aricploø _, .Q \./ av större bedöms av luftfartsverket Q

Utbyggnaden flygplatser Hemaévan . Sorsele . Årvildpiaur

som i det närmaste avslutad. Flertalet civila I. trafiktlygplatser

i landet uppvisar för närvarande kapacitetsöverskott när det

gäller utnyttjandet av banorna. Behovet av kapacitetsöknin-

gar synes därför vara begränsat även på längre sikt. En eta-

ti rv blering av nya länsñygplatser kan möjligen bli aktuell i det \

s.k. Trestadsområdet Äng, . çAlnön/Bänkás

(Vänersborg, Trollhättan, Uddevalla),

g 0

i Skara/Skövderegionen och i Örebro-regionen. Vidare kan ixidra \ Ljtládal .

komma Q

ersättningsflygplatser i fråga i Värmland, Östergöt- 34mm,

k? Oviinåker

land i \

och i Stockholms-regionen. Planerade flygplatsutbygg- i i O Hagfors nader framgår av fig. 5:2. Kançád/Jâvorön .gäuefms Ä? .atv

Den direkt ianspråktagna arealen för flygplatser har av ma i g ullinge/Getaren

. . , S560 ge luftfartsverket till 70 km3. I likhet med

”T

uppskattats knappt i c;

0/7 062W

,g i Skara Iunda l

vad som är fallet beträffande berörs V vägtrafiken, naturligtvis 0 Eksjö?

större områden av buller- och riskzoner m.m. Särskilt x ,

flyg- ovetiçiga g Varberg/Getteröri y *›_: platserna i Visby, Umeå, Karlstad, Norrköping, Bromma, \{ J O Älmhul/Ã/ Halmstad och Sundsvall/Härnösand förorsakar 3 »a . ,z V Ronneby, \ \\. La s rona/Viarp omgivningsstörningar. Ami. Simrishamn

Figur 5:2. Planerade eller diskuterade ny- 5.2.5 Hamnar Iokaliseringar och utbyggnader av flygplatser.

Utvecklingen inom sjöfartsnäringen med ökad trafik och

större med ökat medför att växande krav Flera av de ovan redovisade nya flygplat-

fartyg djupgående

serna kommer enligt Iuftfartsverkets beställs på hamnars och farleders kapacitet. Denna utveckling, dömande förmodligen ej att byggas

tillsammans med tendenserna inom överskådlig framtid eller ens överatt i ökad utsträckning i hamnhuvud taget. verksamheten integrera terminal- och lagerverksamheter,

medför att fortsatt tillväxt . nylokaliserlng av flygplats för tung av ytbehoven för hamnar kan jettrafik förutses. Kraven på större vattendjup och ökat utrymme

0 nylokallsering av annan flygplats kommer att få som följd att en allt större del av hamnverk-

samheten förläggs i uthamnslägen. Planerad hamnutbyggnad utbyggnad av flygplats till tung jet- . trafikstandard framgår av fig. 5:3.

De största hamnarna för parti- och styckegods är Göteborg, O utbyggnad av flygplats i annat av-

seende

Helsingborg, Norrköping och Stockholm. Dessa hamnar fungerar som centralhamnar för mycket stora omland. När Källa: Länsstyrelsernas och luftfartsver-

kets redovisning av den fysiska rikspladet gäller huvudparten av linjetrafiken väntas den sedan neringens planeringsskede. Luftfartsverlänge pågående hamnkoncentrationen att fortsätta. ket har aktualiserat materialet i februari 1979. Oljehanteringen har sedan länge varit spridd på ett stort

antal hamnar och strukturförändringar i nuvarande hamn-

mönster är mindre sannolika. Transporten av oljeprodukter

väntas dock ske med allt större fartyg. Göteborg är den utan

jämförelse största oljehamnen. Hamnar med betydande ollLuftfartsverkets redovisning av den fysisjeinförsel är också Stockholm, Brofjorden, Norrköping, Ste- ka riksplaneringens planeringsskede.

166 E]

E-Iän

Norrköpings kommun Norrköpings hamn Nylokalisering av kommunal massgodshamn. Utbyggnad i inre hamnen.

Mönsterås kommun St Jättersö Utbyggnad av hamn bl a för Utskeppning av skogsprodukter.

Västerviks kommun Utbyggnad av hamn för bl a utskeppning av skogsprodukter.

M-Iän

Malmö kommun Utbyggnad av kaj och hamnplan för torrlastgods.

Landskrona kommun Anläggande av djuphamn. (Sundshamnsprojektet)

Helsingborgs kommun Nylokalisering av kommunal enhetsgodshamn. (Västhamnsprojektet)

Halmstads kommun Omfattande muddringsarbeten inom hamnen och anläggande av vågbrytare m m.

Falkenbergs kommun Figur 5:3. Större pågående eller planera- Utbyggnad av kajer och hamnbassäng. de hamnutbyggnader som redovisats av länsstyrelserna eller som kommit till sjö- O-Iän fartsverkets kännedom. Göteborgs kommun I Långholmen nylokalisering av större hamn Nylokalisering avser bla hamnanlägg- I ning för kol. utbyggnad av befintlig hamn Tjörns kommun Källa: Sjöfartsverkets redovisning av den Vallhamn. Utbyggnad av hamn. fysiska riksplaneringens planeringsskede. Sjöfartsverket har aktualiserat materialet i februari 1979. Stenungsunds kommun Anläggande av kajer och muddringsarbeten för kemisk industri. AB-Iän

Södertälje kommun Luleå kommun Utbyggnad av sydhamnen omfattande Utbyggnad av kaj för järn- och stålprokaj och muddringsarbeten. dukter m m. Anläggande av oljehamn för vârmeverk. Kalix kommun Nynäshamns kommun Utbyggnad av kaj och hamnplan i Karls- Nylokalisering av hamn vid Norviksholme m. m. borg. Utskeppning av bl a skogsprodukter. Oxelösunds kommun Utbyggnad/nylokalisering av hamn och farled för massgods. Nyanläggande av farled och hamn till Brannäs. Utskeppning av järn och stälprodukter.

El 167

nungsund, Malmö, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå, sefig. 5:4.

Oljeutsläpp och utsläpp av andra farliga ämnen förekom-

mer i transportlederna. Dessa går i många fall nära eller genom känsliga områden där utsläpp skulle orsaka allvarliga störningar. Exempel på sådana områden är reproduktionsoch uppväxtområden för vissa fiskar, marinbiologiskt intressanta miljöer, områden av intresse för friluftslivet och vattenområden av betydelse för vattenförsörjningen. Genom den

alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön har risker

uppstått även för den svenska kusten. Oljeföroreningar från Nordsjön kan nämligen med Jutska strömmen föras in i

Skagerack och påverka iförsta hand Bohuskusten.

När det gäller bulkgods medför kravet på låga transportkostnader en strävan att förlägga hamnverksamheten så nära råvarukällan resp. förbrukaren som möjligt. Hamnfunktionen blir härigenom nära knuten till olika typer av industriell verksamhet. Exempel på sådana hamnar (uttransport av malm och intransport av kol) är Luleå och Oxelösund. Detta gäller även för vissa typer av partigods exempelvis skogsindustriprodukter samt järn- och stålvaror för vilka under se- Figur 5:4. Oljehamnar. nare år en rad hamnar har anlagts. Redovisning av oljetrafiken 975. Ham- Pâ västkusten har Vallhamn, Göteborg och Landskrona nar med en omsättning större än 100 000 diskuterats som tänkbara lägen för en framtida stor kolhamn. ton olja per år. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att önskemål kan 0 100-500 tusen ton komma att ställas på att förlägga koleldade kraftverk och O 501 -2 000 tusen ton

kraftvärmeverk i anslutning till en kolhamn. En etablering av

en hamn för direkt av kol från transoceana länder C 1 000-2 500 tusen ton import torde ställa speciella krav pâ djuphamns- och f arledsresurser, Q 2 501-5 000 tusen ton som i vårt land endast finns pâ ett fåtal platser längs västkus- O 15 000 tusen ton ten. En nordisk ämbetsmannakommitté studerar frågan om en gemensam nordisk kolhamn. Kolhamnar kräver tillgång Källa: Havet - Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk till betydande markområden och kan medföra omfattande riksplanering 1978:7, bostadsdepartelokala miljöstörningar i form av damm och buller. mentet.

Vissa lägen med förutsättningar för djuphamn kan vara en

viktig lokaliseringsfaktor för industri med behov av hamnar och farleder med stor djupkapacitet. Sjöfartsverket redovisa-

de år l976 tänkbara lägen för djuphamnark Såväl sjöfarts-

verket som planverket har i samband med planeringsskedet

i den fysiska riksplaneringen bedömt att dessa lägen har

beaktats på ett godtagbart sätt i den kommunala planeringen. Ifig. 5:5 redovisas planeringsläget närmare.

Tänkbara nya farleder och hamnlägen för fartyg med stort djupgående, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1976:3.

l68 El

Figur 5:5, Behandling av djuphamnar i kommunernas planering. Med utgångspunkt i underlagsmaterial för fortsatt fysisk riksplanering nr 3, 1976, Tänkbara nya farleder och hamnlägen för fartyg med stort djupgående har berörda kommuners kommunöversikter och markdispositionsplaner granskats. Granskningen har skett med avseende på hur dels befintliga hamnar och sådana djuphamnslägen som aktualiserats i olika sammanhang dels potentiella djuphamnslägen har behandlats i planeringen. På kartan redovisas de 55 områden där enligt ovannämnda underlagsmaterial farled med minst 10 m djupgående till hamn sannolikt är möjlig.

I Områden där kommunerna har reserverat mark för hamnändamål och FRP-industri eller uttalat att möjligheterna att lokalisera sådan industri närmare skall studeras i en områdesplan (26 st.).

D Områden därkommunernainte har tagit ställning till djuphamnsresurserna. Kommunöversikternas riktlinjer har dock utformats så att ett framtida ianspråktagande av hamnresurserna är möjligt (16 st.).

I Befintlig hamn som har reglerats i detaljplan (9 st.).

1 ,i Områden där riktlinjerna i den kommunala planeringen står i strid med hamnintressena. l fråga om ett område uttalar kommunen att ett utnyttjande av djuphamnsresursen skulle strida mot riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten.

Källa: Sammanställning utförd av planverket, december 1978.

FJ 369

5.2.6 Anläggningsverksamhet i havet

Anläggningsverksamhet i havet sker företrädesvis i kustnära områden och får allt större omfattning. Det gäller verksamheter som t.ex. utfyllnader, byggande av fyrar, hamnar, broar, undervattenstunnlar och rörledningar för avloppsutsläpp, olja och naturgas samt nedläggning av el- och telekab-

lar. Sådan anläggningsverksamhet orsakar ofta en reaktive-

ring av föroreningar som ligger bundna i bottensedimenten. Härigenom kan giftiga ämnen åter komma in i de biologiska kretsloppen. Genom att anläggningsverksamhet ofta tar strandområden i anspråk uppstår dessutom nästan alltid besvärliga problem med tanke på dessa områdens stora biologiska betydelse. Nedläggning av kablar, utställning av fyrkassuner o.dyl. kan förhindra eller omöjliggöra utvinning t.ex. av grus samt orsaka problem för sjöfarten. I framtiden kan sjöterminaler och hamnanläggningar aktualiseras till havs. Oljelagring i tankar, flytande kraftverk och i därtill energikrävande industrier till havs är

anslutning

exempel på andra anläggningar som kan komma att byggas i kustnära vatten för att avlasta trycket på vissa kustområden.

5.2.7 Kraftledningar Under 1970-talet har flera kraftledningsprojekt avseende stamlinjenätets utbyggnad aktualiserats i främst södra Sverige. Det gäller bl.a. vissa 400 kV-ledningar och en planerad framtida utbyggnad av ett 800 kV-nät i Götaland och Svea-

land, som avses binda samman befintliga kärnkraftverk. Om

en av stora värmekraftverk vid södra Norrlands-

förläggning kusten aktualiseras kommer kraftindustrin enligt Vattenfalls-

verket att pröva möjligheterna att ersätta någon befintlig kraftledning från Norrland till Mellansverige med en 800 kV-ledning. Kraftledningsgator har en avskärmande inverkan på bebyggelsen. l öppna landskap som t.ex. Skåne och i fjällvärlden påverkar ledningar landskapsbilden särskilt mycket. Det är förenat med betydande konflikter att dra överföringsledningar genom områden som är av intresse för naturvärden och kulturminnesvården.

För skogsbruket innebär kraftledningsdragningarna ett

betydande produktionsbortfall, som i dag uppgår till 630 000

m3 skog/år. Kraftledningsfundament och andra fasta installationer kan vidare förhindra en rationell drift av jordbruksmark. Eftersom kraftledningarna ofta skär renhjordarnas flyttningsleder uppstår konflikter gentemot rennäringen.

Statens Vattenfalls remissvar över den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

170 El

5.2.8 Rörledningar Under 1970-talet har ett betydande arbete bedrivits för att

klargöra förutsättningarna för import av naturgastill Sverige.

Utredningarbetet har tidigare inriktats på rörleveranser i första hand från Nordsjön och Sovjetunionen. Även import av flytande naturgas, s.k. LNG, från Algeriet har studerats.

Enligt regeringens energipolitiska proposition (1978/79:1 15)

består riskerna vid främst

naturgashantering i att stora olyc-

kor kan inträffa i såväl produktions- och som distri-

lagrings-

butionsledet. Dessa risker är enligt propositionen särskilt

påtagliga vid hantering av LNG.

Även förutsättningarna för överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk har studerats av olika intressenter.

Vattenfallsverket har till regeringen redovisat möjligheterna

till hetvattenöverföring från kärnkraftverken i Forsmark,

Barsebäck och Ringhals. Överledning av hetvatten från Fors-

mark har vidare utretts av Stockholms i Kraftgrupp (SKG) samarbete med Storstockholms

Energiaktiebolag (STOSEB).

Härvid förutsätts att aggregat 3 och 4 i Forsmark förbereds för leverans av varmvatten. Hälften av den 120 km långa

ledningen planeras gå i tunnel och hälften i kulvert. För

närvarande undersöks även för en Överled-

förutsättningarna ning av varmvatten från kärnkraftverket till Göte- Ringhals borg. Ledningen beräknas bli 60 km Inom det s.k.

lång.

Sydvärmeprojektet har sedan år 1974 om värmeförfrågan sörjning från ett planerat tredje kärnkraftaggregat vid Barse-

bäck utretts. Om ett eventuellt tredje i Barsebäck aggregat är det 3

byggs som kraftvärmeverk enligt uppgift rimligt att

tänka sig att Lund och Malmö försörjs med varmvatten. En ombyggnad av det andra aggregatet i Barsebäck, som skall

möjliggöra avtappning av hetvatten, har även utretts.

I

regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken

förutsätts att planerade från kärn-

varmvattenöverföringar

kraftverken i Barsebäck och ti1l Malmö-Lund

Ringhals resp.

Göteborg kommer till stånd fram till år 1990. I propositionen ges vidare statens industriverk i uppdrag att bl.a. beakta

möjligheterna att förse Stockholms- och Uppsalaomrâdena

med fjärrvärme från Forsmark.

Presenterade projekt avseende överföring av hetvatten

frän Barsebäck anger som huvudalternativ i di-

förläggning

ken med omgivande jordvallar. Ett alternativ utgör förläggning i kulvert, men kostnaderna anges därvid som högre än

vid förläggning ovan jord. Enligt Sydvärmegruppens studie kan av ekonomiska skäl kulvertförläggning väljas enbart för

Liquified Natural Gas sådana sträckor där estetiska eller andra skäl motiverar detta. :Sydvärmeprojektet rapport från utred-

En förläggning ovan jord av hetvattenledning kan medföra

ningsetapp 3, Sydvärmegruppen 1978- 08-24. betydande konflikter med areella och bevarandeinnäringar

E] 171

tressen. En synlig rörlinje skulle kunna störa landskapsbilden kan ha en avskärmande inveri känsliga områden. Rörlinjen kan att dela brukningsarealer och försvåra männigenom skors och djurs förflytming. Förläggning av hetvattenledi kulvert torde medföra mindre konflikter med andra ningar intressen.

5.3 Sammanfattning och vissa långsiktiga be-

dömningar

I avsnitt 5.2 redovisas utbyggnadsplaner för transportanlägg-

ningar och l detta avsnitt sam-

energidistributionssystem.

manfattas de viktigaste utbyggnadsplanerna med hänsyn till deras konsekvenser för strukturutvecklingen i landet. Den samlade bilden av vissa utbyggnadsplaner framgår avfig. 5:6.

Av den uppskattade vägutbyggnaden hänför sig fram till år

1990 ungefär en fjärdedel till storstadslänen. Omläggningen

av E6 :an norr om Halmstad innebär en förstärkning av sambanden mellan Göteborg och Malmö. I övrigt planeras i huvudsak endast mindre kompletteringar och förbättringar i vilka torde ha mindre betydelse för strul irutveckvägnätet, lingen i landet för den närmaste IO-ärsperioden. Järnvägsnätets utveckling torde även fortsättningsvis präg-

las av indragningar av olönsamma bandelar och nedläggning

av mindre En sådan utveckling medför en

järnvägsstationer.

relativt sett förbättrad för urbaniserade områ-

tillgänglighet den och större tätorter längs järnvägsnätet jämfört med glesoch m.ndre orter. Ersättningstrafik med buss bygdsområden

kan dock motverka effekterna av denna utveckde negativa ling.

för tung jettrañk planeras eller diskuteras för Flygplatser

några platser i området mellan Stockholm och Göteborg. En viss av sådana planeras också i övre

utbyggnad flygplatser Norrland. Utbyggnadsplanerna för mindre och medelstora

flygplatser uppvisar ett mera spritt mönster. Tillgång till goda

är särskilt betydelsefullt för kontaktintensiñygförbindelser

va verksamheter. Planerade är koncentrerade till platser

hamnutbyggnader

inom eller i nära anslutning till storstadsområdena. Beträffande väntas den sedan länge pågående hamnlinjetrafiken koncentrationen att fortsätta. Hamnutbyggnader ger upphov till såsom vägar, terminaler och

betydande följdinvesteringar Sådana följdinvesteringar innebär ytterligalagerfunktioner.

re förstärkning av infrastrukturen i områden som omfattas av

172 El

* - . l Figur 5.6. Planerad eller diskuterad ut ll, W . ll . , L_ 1,! f” T a 240 ao s W* l “GJ IJ! 7 U l IIMI ,mm

.wghül ;W l 945m

byggnad av vissa infrastrukturanlägg- ,z n ningar. ›

n C nylokalisering av flygplats för tung jettrafik

C utbyggnad av flygplats för tung jettrafik F”

I nylokalisering av större hamn

§28

I utbyggnad av befintlig hamn ru

l A kärnkraftverk

ln

i

planerat 800 kv-nät 1

l --- -_ planerat gasledningsnät (Sydgas)

-- - planerat gasledningsnät (Västgas) i” ;n LLLLLLJ planerad hetvattenledning - .I ,A22 ruvv ev. hetvatten per båt V› l .u Flygplatser för tung jettrafik planeras el- H l ler diskuteras för några platser i området 10 5 mellan Stockholm och Göteborg. En eta- _ blering av nya länsflygplatser kan bli ak- w tuell i det s k Trestadsområdet (Väners- N

borg, Trollhättan, Uddevalla), i Skara/ “m

Skövderegionen och i Örebroregionen. Vidare kan ersättningsflygplatser komma i fråga i Värmland, Östergötland och i Stockholmsregionen.

lá““l“

Platser för planerade hamnutbyggnader är koncentrerade inom eller i nära anslutning till storstadsområdena. Kraven på a större xattendjup och ökat utrymme il kommer att få som följd att en allt större : del av hamnverksamheten förläggs i uthamnslägen. Pâ västkusten har Vall-

§51

hamn. Göteborg och Landskrona disku- k terats som tänkbara lägen för en even- ° §50.

tuell framtida kolhamn, f gå”

“Q Flera kraftledningsprojek! avseende i stamlinjenätets utbyggnad har aktuali- l|1 serats l främst södra Sverige. Det gäller F bl a vissa 400 kv-ledningar och en plane- ;kw s rad framtida utbyggnad av ett 800 kv-nät å] i Götaland och Svealand som avses bin- 09 da samman befintliga kärnkraftverk. l regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken förutsätts att planerna angående varmvattenöverföring från kärnkraftverken i Barsebäck och Ringhals till Malmö-Lund resp Göteborg kommer till stånd fram till å 990. I propositionen ges vidare stat w industriverk i uppdrag att bl a beaka möjligheterna att förse Stockholms- och Uppsalaomrädena med fjärrvärme från Forsmark. Ett gasledningsnät planeras bla mellan Göteborg och Malmö.

Källa: Länsstyrelsernas och centrala äm- _ betsverkens redovisning av den fysiska m E_ -in .Em riksplaneringens planeringsskede. i Prop. 1978/79115 om riktlinjer för ener- ma) I ztCYTiöT ] 419 SlF)1 ett? l iii-il la4|›]§ü›_I'oTöT 11D 21m im: gipolitiken. Sydgas- och Västgasprojekten. ÃOU 1979:55 El 173

hamnutbyggnader. l samband med en ev. etablering av en

större kolhamn kan t.ex. krav ställas på att förlägga ett kol-

kraftverk i anslutning till en sådan hamn. En utbyggnad av ett gasledningsnät mellan Göteborg och Malmö som har diskuterats skulle kunna ha betydelse för bebyggelsemönstrets utveckling utmed västkusten och innebära att bebyggelsen lokaliseras med möjligheter till anslutning till gasledningsnätet. Det är mer osäkert vilken strukturpåverkande betydelse ett 800 kV:s kraftledningsnät mellan Stockholm, Göteborg och Malmö skulle kunna få. De utbyggnadsplaner som redovisats beträffande transportanläggningar och energidistributionsnätet är sålunda till stor del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs innebär detta dels en direkt förstärkning av den rådande strukturen, dels en indi-

rekt förstärkning genom de följdinvesteringar av olika slag

som kan komma till stånd. Den sammanlagda effekten av utbyggnader av infrastrukturen kan därför bli betydande och ge upphov till en ansamling av markanvändningskonflikter inom berörda områden. Som exempel kan nämnas att konflikterna med jordbruksmarkintressena torde komma att förstärkas i första hand i storstadsområdena samt i Skåne och Halland. Den sammanfattande bedömningen av konsekvenserna av kända utbyggnadsplaner vad gäller transport- och energidistributionssystemen visar att gjorda investeringar i infrastrukturen blir styrande för behovet av kompletterande investeringar liksom för bebyggelsemönstrets utveckling. Även på lång sikt, dvs 15-30 år, begränsar den befintliga infrastruktu-

ren utrymmet för mer omfattande förändringar i bebyggelse-

mönstret. Först på mycket lång sikt, dvs 30 år och däröver, torde det vara möjligt att åstadkomma bebyggelsemönster som väsentligt avviker från det mönster som finns idag. En sådan förändring förutsätter emellertid bl.a. att nya investeringar i infrastrukturen redan idag görs med hänsyn till önskemålet att förändra bebyggelsemönstret. Frågan om infrastrukturens och tätortsbebyggelsens utveckling på lång sikt hänger också samman med samhällsutvecklingen i stort. Som framhållits i avsnitt 5.1 har de vikti-

gaste bestämningsfaktorerna bakom bebyggelsemönstrets ut-

veckling successivt flyttats från energisystem via transportsystem till näringslivets allmänna konkurrensförutsättningar. Till detta har det ökade internationella beroendet bidragit. Först under senare tid har aktiva samhällsinsatser inom nä-

rings- och vidtagits i syfte att påverka näregionalpolitiken

ringslivets förutsättningar och därmed hela den byggda miljöns utveckling.

174 El

Mot denna bakgrund kan utvecklingen av det internationella beroendet och närings- och regionalpolitikens utformning förväntas få en avgörande inverkan på de långsiktiga anspråken på mark för tätortsbebyggelse, transportanläggningar och energidistributionssystem. Valet av energipolitik kommer också att ha betydelse för bebyggelsemönstrets och infrastrukturens utveckling. Osäkerheten beträffande den internationella utvecklingen måste betraktas som bred och genuin. Även beträffande ut-

formningen av den framtida närings- och regionalpolitiken

samt energipolitiken råder betydande osäkerhet. Det finns därför starka skäl för att den fysiska riksplaneringen på kort sikt inriktas mot att bevara handlingsfriheten för olika samhällsutvecklingar på lång sikt. I rapporten Bebyggelse, nä-

ringsliv, energiförsörjning och transporter (Underlagsmaterial för den fortsatta fysiska riksplaneringen 1978:8) re-

dovisas hur olika samhällsutvecklingar kan påverka anspråken på mark på lång sikt och vilka åtgärder som är lämpliga att vidta inom ramen för den fysiska riksplaneringen för att åstadkomma handlingsfrihet för olika samhällsutvecklingar på lång sikt.

El 175

6 Energi

6.1 Inledning 6.2 Markbehov för framtida energisystem 6.3 Lokaliseringsanspråk och behov av markreservationer 6.3.1 Vattenkraft 6.3.2 Kondenskraftverk 6.3.3 Gasturbinkraftverk 6.3.4 Kraftvärmeverk 6.3.5 Oljeraffinaderier 6.3.6 Förgasningsanläggningar 6.3.7 Metanolproduktionsanläggningar 6.3.8 Torv 6.3.9 Vindkraft 6.3.l0 Energiskog m.m. 6.3.1 l Andra framtida energislag

6.1 Inledning

I det följande redovisas som kan vara av underlagsmaterial intresse i den fysiska riksplaneringen vid av bedömning markanvändnings- och miljökonsekvenser av tänkbart framtida utnyttjande av olika Utöver sådana stora energislag. kraftproducerande anläggningar, t.ex. kondenskraftverk, som redan tidigare behandlas i den fysiska riksplaneringen ägnas betydande intresse även åt sådana inhemska framtida energislag som, om de introduceras i större skala, kan medföra konflikter med areella näringar och med bevarandeintressen.

6.2 Markbehov för framtida energisystem

Från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter är det av särskilt intresse att beakta vilka krav på mark framtida energiproduktionssystem kan komma att ställa. Valet av framtida energiproduktionsformer kan vidare i viss utsträckning påverka förutsättningarna för bebyggelsens framtida lokalisering och utformning. Som exempel på sådana samband kan nämnas att energisystem baserade på stora kraftproducerande anläggningar medför krav på överföringssystem i form av kraftledningar och hetvattenledningar. En introduktion av solvärme för uppvärmning av bostäder m.m. kan ställa krav på mark i anslutning till bebyggelsen. Det finns också ömsesidiga samband mellan den framtida närings- och sysselsättningsstrukturen och valet av energiproduktionsformer.

D 177

För att ge en uppfattning om hur behovet av mark kan variera beroende på vilka energislag som väljs i framtiden redovisas iñg. 6:1 och 6:2 två räkneexempel på följande uppslag.

O Markbehov för olika energislag vid produktion av 15

TWh elenergi per år. O Markbehov i tillförselgrupps C-al-

energikommissionens ternativ för år 2000 och Uran- resp. ”Solsverige” år 2015.3

Syftet med den senare redovisningen är att söka åskådligmellan ett mera realistiskt alternativ och göra spännvidden två extrema - och därmed mindre realistiska - energivetvis De senare utgör referensmo-

gialternativ. energialternativen

deller med vilka det mera sannolika alternativet kan jämföras.

6.3 Lokaliseringsanspråk och behov av

markreservationer

Statens industriverk har inom ramen för den fysiska riksplaneringen utrett kraftindustrins anspråk på naturresurser. Bostadsdepartementet har i samarbete med sekretariatet för framtidsstudier låtit utarbeta rapporten Markanvändning och framtida energisystem (Underlag för fortsatt fysisk riks-

planering 1977:12) och Mark för energiskogsbruk (Underlag

för fortsatt fysisk riksplanering 1977:14). Departementet har

vidare initierat rapporten Bebyggelse, näringsliv, energiför-

sörjning och transporter (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:8). Dessa rapporter utgör tillsammans med ma-

terial från bl.a. energikommissionen, sekretariatet för fram-

tidsstudier och Centrala Driftledningen (CDL) underlag för

behandling av lokaliseringsanspråk.

De bedömningar som industriverket och energikommis-

sionen har gjort kan tjäna som utgångspunkt för att belysa

mer långsiktiga konsekvenser från markanvändningssynpunkt som en utbyggnad av olika energisystem kan medföra.

En sådan analys kan även ge visst underlag för att bedöma möjligheterna till och konsekvenserna av att behålla hand-

lingsfriheten för tänkbara utvecklingar av olika energislag.

Redovisningen av den svenska energiproduktionens utbyggnad fram till år 1990 har grundats på regeringens proposition

om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:1 15, bilaga

l). Det har inte varit möjligt att beakta riksdagens beslut (NU

1978/79 260, rskr 1978/792429) med anledning av energipropositionen i denna rapport. En sammanställning av industri-

Energitillförsel Energikommissionens

verkets, energikommisionens och energipropositionens be- alternativ (Ds I 1978:2).

2 S01 eller uran - att välja energiframtid,

dömningar av den framtida utbyggnaden av olika energislag

sekretariatet för framtidsstudier, Stockfinns i faktarutan i detta avsnitt. holm 1978.

178 El

Statens industriverks och energikommissionens bedömningar av den framtida utbyggnaden av olika kraftslag samt regeringens förslag till framtida energipolitik. Statens industriverk har som underlag för den fysiska riksplaneringen redovisat olika kraftslags tänkbara energiproduktion aren 1985 och 2005. Tänkbar variationsbredd för bruttoproduktiøn i vissa kraftslag, TWh eI/ár

a Till fossila bränslen räknas bl.a. olja, gas och kol. Industriverket syftar i detta sammanhang i första hand på olja och kol.

Källa: industrin i den fysiska riksplaneringen, Kraftindustrin, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:3 med kompletteringar.

Energikommissionen har i sitt huvudbetänkande (Energi SOU 1978:17) redovisat fyra energialtemativ fram till år 1990 som syftar till att belysa olika energipolitiska strategier. Dessa alternativ är följande:

O A, där kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 O B, där energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en IO-ársperiod, med år 1990 som riktpunkt O C, där viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet men läsningar för tiden därefter undviks O D, där kärnkraftutbyggnader accepteras under 1980-talet i något större omfattning än i C men där en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyttjande förutsätts ske, bl.a. i form av satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

I regeringens proposition I978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken redovisas den framtida energipolitikens inriktning fram till år 1990.

Elproduktionssystemet âr 1978, 1985 och l 990. Installerad effekt i megawan (MW) och elproduktion i terawait (TWh)

Kärnkraft med - - 1 040 6 2 5902 16 värmeavtappning

Fossilkondens

1:0- 1 5

1 Produktion vid normal vattentillrinning ca 61 TWh. 2 Värmeavtappning antas vara genomförd i Barsebäck och Ringhals. Värmeavtappning kan även komma i fråga i Forsmark. Utan värmeavtappning skulle elproduktionen från kärnkraftverken år 1990 vara ca 2 TWh större än i tabellen.

Cl 179

Jämförelse direkt markå 9ng

uranAr2015 lillförsalgruppens befintligt âr1978

Galternativ år2000 vattenkraft kärnkraft och vattenkraft200 .imurinslecel kärnkraft30 fossila bränslen olja2,5 kol7 & torv900 I

I

energiskog5000

Figur 6:1. Vissa energislags markbehov. Figur 6:2. Markbehov för energiproduk- Teckenförklaring, se motstående sida. tion i tre râkneexempel. Teckenförklaring, se motstående sida.

Källor: Analys av vattendomar utförd av Källor: Energitillförsel Energikommissio- Örjan Nyström; Markanvändning och nens alternativ (Ds l 1978:2); Sol eller framtida energisystem, Underlag för Uran, sekretariatet för framtidsstudier, fortsatt fysisk riksplanering 1977:12; Stockholm 1978; Analys av vattendomar Energi (SOU 1978:17); Sol eller Uran, utförd av Örjan Nyström; Analys av kärnsekretariatet för framtidsstudier, Stock- bränslecykeln i Uransverige utförd av holm 1978. Sven-Olof Eriksson.

180 Cl

Figur 6:1. Vissa energislags markbehov. Figur 6:2. Merkbehov för energiproduk- l figuren redovisas sådana energiprotion i tre räkneexempel. duktionsformer som medför att annan

l figuren redovisas vissa energislags be- markanvändning skulle försvåras i större hov av merk för produktion av 15 TWh l figuren redovisas den mark som går åt eller mindre utsträckning. Energiprodukelström per år. 15 TWh elenergi utgör ca till energiproduktion i tre olika räknetion baserad på bl.a. omhändertagande 17 °/0 av den totala elenergiproduktionen exempel: av bark, halm och skogsavfell samt sol-

år 1978. Denna energimängd produceras energi för uppvärmningsändamål redoi tre kärnkraftaggregat om ca l 000 MW O Energikommissionens tillförselgrupps visas inte i exemplet, eftersom verksam- C-alternativ för år 2000 vardera eller sammanlagt i Stora och Lil- heten kan antas ske utan att annan merkla Lule älv. lfiguren redovisas inte påver- användning påverkas i större utsträckkan till följd av utsläpp av föroreningar O ”Uransverige är 2015 ning. l exemplet redovisas endast olika vid exempelvis kol- och oljeeldning. De energislags direkta markanvändningsefav markåtgången som O Solsverige år 2015” fekter. Andra effekter i miljön, exempelbedömningar görs i figuren är behäftade med osäker- vis utsläpp till mark och vatten samt förhet, framförallt när det gäller nya ener- Som jämförelse redovisas även en uppsurning av sjöar och vattendrag redovigislag och föranleder följande kommen- skattning av markåtgången för dagens sas inte. tarer. energiproduktionssystem. De bakgrundsdata som energialternati- Vattenkraftl Uran- och Solsvarige” kan betraktas ven bygger på är behäftade med osäkerarealuppskattningen ingår mark för kraftverk och mark som berörs som ytterlighetsalternativ vilka utgör re- het bl.a. beroende på att flera av energi-

av vattenkraftutbyggnad. ferenspunkter med vilka mera sannolika produktionsformerna hittills är oprövade alternativ kan jämföras. i större skala. l det följande redovisas

Kärnkraft. Energin förutsätts producerad vissa utgångspunkter vid beräkningen av Gemensamt för Uran- och Solsverige olika energislags arealbehov. (Jmf. även i ett kärnkraftläge med tre aggregat å är att inga fossila bränslen ingar i ener- kommentarerna till figur 6:1.) l 000 MW som omges av en skyddszon med 2 km radie. I exemplet inkluderas giproduktionssystemen. l båda alternativen förutsätts att landet blir självförsör- Vattenkraft. l arealuppskattningen ingår arealbehovet vid uranutvinning genom jande på energirávaror och att metanol mark för kraftverk och mark som berörs det tidigare projektet Ranstad 75. eller väte ersätter olja för transportända- av vattankraftutbyggnad. mål. l energikommissionans tillförsel- Olja. Energin förutsätts bli producerad i grupps C-alternativ importeras år 2000 Kärnkraft. Arealbehovet har beräknats ett läge med tre oljekondenskraftaggreolja och kol i relativt stor omfattning. för kraftstationer och kärnbränslecykel (i gat med oljelagringsutrymmen. landet). För att producera uran till de Energikommissionens tillförselgrupps C- kärnkraftverk som förutsätts i Uransve- Kol. l det uppskattade arealbehovet inalternativ år 2000 rige skulle erfordras ca tre projekt av går mark för tre aggregat samt hamn-, lager- och deponeringsytor för kol resp. storleksordningen ”Ranstad 75. Markåt- - Begränsad utbyggnad av kärnkraf- gången för uranbrytning, anrikning, slutaska och slagg. ten. förvaring etc. utgör ca 15% av ytan i Torv. Mark för kraftproducerande an- - Uranbränsle importeras. figuren. Ingen inhemsk uranbrytning för- - Kraftig minskning av oljeanvändning utsätts i tillförselgruppens C-alternativ. läggning är marginell i jämförelse med för el- och värmeproduktion. Minstäktytan. kad oljeförbrukning i samfärdseln ge- Fossilbränsle. Olja, kol och gas ingår. l nom besparingar och övergång till beräkningen ingår vidare arealåtgång för Energiskog. En mindre intensiv odlingsform förutsätts. Vid användande av göd- syntetiska bränslen. kraftstationer samt erforderliga hamn-, sel i större skala skulle markåtgången bli - Introduktion av gas, torv, kol och bio- lagrings- och deponeringsytor. l fossil-

massa för elproduktion och/eller el- bränsle för år 1978 ingår endast olja. mindre än i exemplet. Markytan för kraftvärmeproduktion. introduktion av producerande anläggningar är marginell i relation till odlingsytan. vindkraft i relativt stor omfattning. Torv. Behovet av torvareal vid s.k. fräs-

torvsutvinning har uppskattets. Vindkraft. Elenergin förutsätts bli produ- Uransverige år 2015 cerad i ca l 500 vindkraftaggregat om 4 Energiskog. Behovet av mark avser - Kärnkraften antas kraftigt utbyggd mindre intensiv odling utan bl.a. större MW samlade i gruppstationer. Den och inhemska anläggningar för tillförsel ev gödsel. mindre ytan anger markbehov för fundauranbrytning, anrikning och slutförment, kraftledningar etc. Den större ytan varing uppförs successivt. Kärnkraft- Vindkraft. Merkbehov för aggregat, omfattar markåtgång för sannolikt områvärmeverk och kärnvärmeverk antas kraftledningar och skyddszoner har bede där annan markanvändning förhindras eller försvåras. användas för uppvärmning av större räknats med utgångspunkt i användningstäder och tätorter. För att uppnå en av 4 MW aggregat placerade i gruppbättre bränsleekonomi antas brid- stationer. reaktorer introduceras kring år 2000. - Kraftledningsnätet byggs ut med Vågenergi. Behovet av havssträcka re-

bl.a. 500 mil 800 kV-Iedning. dovisas längst ostkusten.

So/sverige år 2015 Kraft/edningar ingående i stamlinjenätet. Uransverige förutsätter utbyggnad - antas baserad Energiförsörjningen av 800 kV-Iedningar.

på förnybara energikällor. Andelen el i försörjningssystemet är mindre än i Ges/edninger. Den i energikommissio-

Uransverige. nen antagna introduktionen av ges i till- - Kraftledningsnätet byggs ut i måttlig förselgruppens C-alternativ förutsätter

takt. utbyggnad av ett gasledningsnât.

El 181

6.3.1 Vattenkraft

Konventionella vatlenkraftverk

Vissa riktlinjer för utbyggnaden av vattenkraft angavs i det energipolitiska beslutet år 1975 (prop.l975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202). Riktlinjerna var avsedda att gälla i avvaktan på att då pågående utredningsarbete beträffande vattenkraftutbyggnaden skulle slutföras. Beslutet innebar bl.a. att sammanhängande älvsträckor med stort bevarandevärde undan-

tas från utbyggnad. Därvid förutsattes en utbyggnadsnivâ om

5 terawattimmar (TWh) fram till år 1985 motsvarande totalt 66 TWh utbyggd vattenkraft.

Sedan utredningarna om vattenkraftbyggnaden hade slut- Indalsälven

förts och remissbehandlats lade Ljungan regeringen i proposition 1977/78:57 fram förslag till riktlinjer i den fysiska riksplane-

ringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. Riks-

dagen godtog i huvudsak regeringens förslag (CU 1977/ 78:91, rskr l977/78:l00). Riktlinjerna innebär att de outbyggda huvudälvarna Torne, Kalix och Pite älvar samt Vindelälven, vissa av de s.k. skogsälvarna och ett antal outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut skall undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Beträffande Pi-

teälven och Vindelälven har utretts genom utredningen (Bo

1978:02) om viss överledning av vatten till redan utbyggda älvar kan ske utan avsevärd skada på bevarandeintressen. Industriverket bedömer att det bör vara möjligt att med Figur 6:3. Från vattenkraftutbyggnad unbegränsade skadeverkningar bygga ut vattenkraften med 2 á dantagna vattendrag enligt riksdagens beslut (prop 1977/78:57, CU 1977/78:91, 3 TWh fram till mitten av 1980-talet och med 4 á 5 TWh på rskr 1977/78:100).

längre sikt. Verket redovisar också ett högalternativ om totalt

90 TWh utbyggd vattenkraft år 2005. En sådan utbyggnad skulle innebära en naturpåverkan som få människor i dag är beredda att acceptera. Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79 :l 15) är ett bidrag på 65 TWh från vattenkraft

år 1990 ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål bl.a. mot bak-

grund av de begränsningar beträffande vattenkraften som beslutades av riksdagen år 1977.

Pumpkraftverk

Ett pumpkraftverk utnyttjar som regel stor fallhöjd. Under nätter och helger då elenergibehovet är lågt pumpas vatten från ett undre till ett övre magasin, och under dagtid då kraftbehovet är stort töms det övre magasinet. Enligt Centrala Driftledningen, Toppkraftverk CDL 1975, är lägen tänkbara för pumpkraftverk nära belastningscentra och med två närbelägna sjöar eller vattendrag med stor nivå- Vattenkraft och miljö 1 och 3 (sou skillnad sällsynta i vårt land. Pumpkraftverk med underjor- 1974:22, sou 1975:23).

182 El

diskt magasin kan vara ett alternativ till lägen med

naturliga förutsättningar. Stabil berggrund för det undre magasinet och tillgång till naturligt Övre magasin är avgörande för lo-

kaliseringen. Sådana lägen redovisas dock inte i CDL:s rap-

port.

Små Vattenkraftverk

I regeringens förslag till riktlinjer i den fysiska riksplanering-

en för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78 :57) anförs att vattenkraft bör kunna utvinnas också i små Vattenkraftverk och genom viss i mindre

utbyggnad vattendrag som inte har studerats i vattenkraftutredningarna.

Genom riksdagens beslut angående små Vattenkraftverk m.m. (prop. l977/78zl3l, NU l977/78:6l, rskr 1977/78:303) införs ekonomiskt stöd till små Vattenkraftverk. Av propositionen framgår att industriverket uppskattar att 2

knappt

TWh kan produceras i 900-1 000 Vattenkraftverk inom effekt-

området 100-1 500 kilowatt (kW) . Enligt industriverket tor-

de små Vattenkraftverk inte medföra större i miljön.

ingrepp

Naturvårdsverket är mycket tveksamt till byggande av små kraftverk i orörda Vattensystem. Fiskeristyrelsen bedömer att en upprustning och utbyggnad av små Vattenkraftverk kan vålla problem för fisket.

Svenska Kraftverksföreningen uppskattar i en rapport 2att

ca 50 kraftverk med en medeleffekt av 200 kW per aggregat

bör kunna nyanläggas i outbyggda fallsträckor i små vattendrag. Totalt har Svenska Kraftverksföreningen inventerat ca

l 000

kraftverkslägen.

I en promemoria från jordbruksdepartementeü föreslås att

en inventering och registrering genomförs av bl.a. befintliga

dammbyggnader i anslutning till vilka det finns förutsätt-

ningar att anlägga små Vattenkraftverk. Små Vattenkraftverk kan vara av intresse i den fysiska riksplaneringen i de fall utbyggnad sker i större omfattning i ett vattendrag eller konflikter med andra markanvändningsintressen av rikskaraktär uppstår. Det är angeläget att planer på utbyggnad av små Vattenkraftverk uppmärksammas på ett tidigt stadium i den kommunala markanvändningsplaneringen.

Små Vattenkraftverk, statens industri- 6.3.2 Kondenskraftverk verk, S|ND PM 1977:13. 2 I ett kondenskraftverk produceras elenergi. Ca 60% av den Minikraftverk Svenska Kraftverksföreningens stiftelse för tekniskt utveck- alstrade värmeenergin kyls bort. För svenskt vidkommande lingsarbete (VAST) 1977-10-06. kan det i framtiden bli aktuellt att introducera kondenskraft- 3 Inventering och registrering av damverk eldade med kol under att sådana kraftverk

mar och lägen för små Vattenkraftverk förutsättning

(Ds Jo 1978:9). kan accepteras från bl.a. miljösynpunkt. På längre sikt kan

El l83

det möjligen bli aktuellt att elda kondenskraftverk med torv. Industriverket har beräknat den maximala produktionen i fossileldade kondenskraftverk till totalt 40 TWh år 2005. Denna utbyggnad motsvarar enligt verket 5-18 kondenskraftaggregat om 1 000 megawatt (MW) vardera.

I regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken

(prop. 1978/792115) anförs att behovet av nya anläggningar för elproduktion f.n. är begränsat. Den utbyggnad av kraft-

verk som har beslutats och genomförts har varit avsedd att

tillgodose en större elförbrukning än som f.n. är fallet. Den

elproduktionskapacitet som finns eller är under byggnad för idrifttagning under perioden fram till mitten av 1980-talet

bedöms som tillräcklig förutsatt att gällande säkerhetskrav kan uppfyllas. Utöver viss utbyggnad av vattenkraft och

idrifttagning av de kärnkraftverk som f.n. äri drift eller under utbyggnad (12 aggregat) bör i övrigt behovet av produktions-

tillskott under senare delen av 1980-talet i första hand tillgodoses genom utbyggnad av kraftvärmeverk. 1 propositionen framhålls vidare att möjligheterna att anpassa befintliga kondenskraftverk till eldning med fasta bränslen bör undersökas. Tabell 6:1. Huvudsakliga luftföroreningsutslâpp i ton per energienhet

Oljekondenskraftverk

bränsle (ton/TWh tillförd energi) från ol- Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett oljekondenskraftverk jekondenskraftverk om 1 000 MW el. om fyra aggregat á 1 000 MW. Förorening ton/TWh

D Tillräckliga hamn- och farledsförutsättningar

Svaveldioxid 440- 1 8004 D God vatten- och luftrecipient Kväveoxider 400-1 100” Koldioxid 270 000 D Markområde för kraftstation ca 2,5 km* Vanadin 0.5- 54 D Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde. Nickel 0.5 -3“

Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken avser olika re-

“lntervallgränser (prop. 1978/79:1 15) bör ingen utbyggnad av enbart oljeelda- ningsåtgärder. Det högre avser utkomma att släpp utan rening medan det lägre de kondenskraftverk i fråga. Det är inte sannolikt värdet avser utsläpp efter stoftav-

nya lägen för oljekondenskraftverk kommer att bli aktuella skiljning med spärrñlter och rökgas-

i framtiden. avsvavling. Källa: Energi, SOU 1978:17.

Kolkondenskraftverk

Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett kolkondenskraftverk

om fyra aggregat á 1 000 MW.

D Tillräckliga farleds- och hamnförutsättningar Ett 1000 MW oljeeldat kondenskraft-

verk släpper ut ca 33 m3 kylvatten per D God vatten-Z och luftrecipient sekund med en förhöjd temperatur av D Markområde för kraftstation ca 2 km* 10° C, (Energi, Hälsa, Miljö, SOU 1977:671. D Lagringsutrymme för kol ca 0,5 km* 2 Kylvattenutsläpp 33 m3 per sekund med D Deponeringsutrymme för aska och slagg ca 1-2 kmz eren förhöjd temperatur av 10? C (SOU fordras i anslutning till kraftverket* 1977:67). D Deponeringsutrymme för slam från avsvavling av rökga- 3 Markbehovet för deponering av aska, slam och slagg är beroende av kolets ser 4 kmz kan erfordras i anslutning till kraftverket kvalitet och utformningen av anlägg- D Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde. ningen.

184 D

Tabell 6:2. Huvudsakliga luftförore- lndustriverket anser att om en ytterligare utbyggnad av ningsutsläpp och avfall i ton per energienhet bränsle (ton/TWh tillförd energi) kondenskraftverk kommer till stånd kommer flera av aggre-

från kolkraftverk om 1000 MW el och att eldas med kol. l gaten regeringens proposition 1978/ 99,5 °/0 stoftavskiljning. 79:1 15 om riktlinjer för energipolitiken förordas att plane-

får frågan om någon anläggning bör komma till stånd Kvicksili detta tidsperspektiv bedömas mot bakgrund av bl.a. kraftverb 0.01

Kadmiumb 0.002-0.0l försörjningsläget vid den tidpunkt vid vilket beslut måste

Aska* 8 000- 16 000 fattas. Slam vid avsvavling 12 000-35 000 l en rapport från CDL redovisas tänkbara för etalägen blering av kolkondenskraftverk. a Den lägre siffran hänför sig till kol Av de lägen CDL redovisar på västkusten kan Hogdal och med 1,5 % svavel och med 90 % av- Vässby i norra Bohuslän inte komma i fråga, eftersom de svavling. Det högre värdet till kol med 0,74% svavel och utan avsvav- inom ett kustområde som för husligger enligt riktlinjerna ling. härrör från hållning med mark och vatten bör undantas från etablering blntervallgränserna normal resp hög halt av metaller av miljöstörande industri. l Lysekil och Stenungsund skall efter rening med elektroñlter.

f Tvättat kol, 6- 12 % askhalt. enligt riktlinjerna mark reserveras för miljöstörande industri.

Ett kolkondenskraftverk skulle dock - om inte utsläppen av Källa: Energi, SOU 1978:17. svaveldioxid - belasta den från

kraftigt begränsas ytterligare

försurningssynpunkt känsliga västkustregionen. Enligt CDL förutsätter en utbyggnad med fyra aggregat i Lysekil att långtgående reningskrav ställs för befintliga och tillkomman-

de industrier. Vatten- och luftrecipienten i Stenungsund är

hårt belastad av utsläpp från befintlig industri? CDL anger att även utbyggnad i Stenungsund torde kräva långtgående

rening eller begränsning av nuvarande utsläpp.

När det gäller Landskrona innebär riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen att mark bör reserveras för framtida lokalisering av tung industri som inte är miljöstörande, men som kan ha ett väsentligt intresse av tillgång till djuphamn. Etablering av kolkondenskraftverk i Landskrona torde kunna komma i fråga först om kolkondenskraftverk med mindre utsläpp av föroreningar utvecklas. De av CDL redovisade lägena Stilleryd och Karlshamn ligger båda i anslutning till Karlshamn där enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten mark skall reserveras för miljöstörande industri. Känsligheten för utsläpp av försurande ämnen är stor i syd-

östra Götaland. (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering

1978:2). Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten

Lokalisering av kustförlagda koleldade bör etablering av miljöstörande industri vid de högexploate-

värmekraftverk, CDL 1978. rade kusterna inte tillåtas utanför de orter som har angetts för 2Jämförande studie av miljön i några in- sådan industri. Mot denna bakgrund torde Verkö inte kunna dustrilägen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:2. komma i fråga för etablering om inte betydande insatser görs

El 185

för att lösa miljöproblemen.

Enligt CDL medger läget Åsehorn, som är beläget ca 20 km

söder om Oskarshamn, en utbyggnad av fyra kolkondensaggregat. Utanför Åsehorn ligger Vållö naturreservat som är av

riksintresse för den vetenskapliga naturvärden och det rörli-

ga friluftslivet. När det gäller industrilokalisering till Kalmarkusten framhåller departementschefen i propositionen om hushållning med mark och vatten (prop. 1972:1 l l) att sådan

lokalisering sammanfaller med regionalpolitiska strävanden.

Departementschefen anför vidare att en lokalisering till Kalmarkusten från miljösynpunkt är möjlig och i många fall lämpligare än till andra kuststräckor i södra Sverige. I östra Mellansverige bör det av CDL redovisade läget i Gryt inte komma i fråga för utbyggnad av kolkondenskraftverk, eftersom det ligger inom obrutet kustområde som enligt gällande riktlinjer helt bör undantas från etablering av miljöstörande industri. Tunaberg har av CDL redovisats som

lämpligt läge för en utbyggnad av kolkondenskraftverk. Markanvändningsplanering har utförts för Bråvikenområdet. Tunabergshalvön ingår i det område som har övervägts

i planeringen. Inget område för industri eller kraftverk redovisas på Tunabergshalvön. Marviken, Trosa och Haninge ligger samtliga inom kustområden som i den fysiska riksplaneringen har betecknats som högexploaterade. Mot denna bakgrund torde etablering Figur 6:4. Kraftföretagens regionvisa reav kolkraftverk inte kunna komma i fråga i Marviken, Trosa dovisning av Iägen för kolkondenskraftverk.

och Haninge som av CDL har redovisats som tänkbara lägen

för kolkondenskraftverk. O prioriterade lägen Enligt riktlinjerna för hushållning med mark och vatten Q övriga lägen

sammanfaller lokalisering längs Norrlandskusten med strä-

|:] region vandena till regional balans i den industriella utvecklingen

och torde på många platser kunna ske utan avgörande kon- Källa: Lokalisering av kustförlagda kolel-

dade värmekraftverk, CDL 1978. flikter med naturvårds- och rekreationsintressen. Länsstyrelserna längs Norrlandskusten har haft i uppdrag att i samarbete med berörda kommuner studera lokaliseringsförutsätt- Tabell 6:3. Huvudsakliga luftföroreningarna vid norra Svealands- och Norrlandskusten. Dessa ningsutslåpp och avfall (ton/TWh tillstudier redovisas närmare i kapitel 7, avsnitt 7.2.3. förd energi) från torvkraftverk om i 100 MW el och 99 °/0 stoftavskiljning.

Enligt regeringens energipolitiska proposition kommer

framtiden betydande insatser att göras för att minska utsläp- ton/TWh Förorening pen till luft av bl.a. tungmetaller och försurande ämnen. Det Stoft 76-480 kan leda till att restriktionerna vid val av plats för kolkon-

8 600

Torvkondenskraftverk

kraftverk om Källa: Miljöeffekter och risker vid utnytt-

Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett torveldat

jande av energi, energikommissionen, 100 MW. Ds l 1978:27.

186 El

D Järnväg erfordras. Tillgång till hamn torde vara en fördel D God vatten- och luftrecipient

D Avståndet till större brytvärd torvtäkt bör sannolikt inte överstiga 10 mil D Vid eller i anslutning till kraftstationen erfordras områden för lagring av torv och aska.

lndustriverket har inte bedömt förutsättningarna att bygga

torveldade kondenskraftverk. Fram till år 1990 förutsätts

ingen utbyggnad av torvkondenskraftverk i regeringens för-

slag till framtida energipolitik. För närvarande saknas underlag för av var

bedömningar

i landet eventuella torveldade kondenskraftverk kan

förläg-

gas. Det får förutsättas att ett eventuellt framtida beslut om att uppföra torveldade kondenskraftverk föregås av studier som redovisar var lokalisering kan ske med hänsyn tagen till bl.a. och miljökonsekvenser

markanvändnings- och lämpliga

torvproduktionsområden.

Torv behandlas mer utförligt i avsnitt 6.3.8.

Tabell 6:4. Huvudsaklig miljöpåverkan Kärnkraftverk é vid normal drift av kärnkraftverk.

Viktigare lokaliseringsfaktorer för ett kärnkraftverk om fyra

O Utsläpp av uppvärmt kylvatten aggregat â l 000 MW el 3 O Små mängder radioaktivitet avges till omgivningen med utgående ventilationsluft och kylvatten D Hamn för intransport av större processdelar och kärn- - o Påverkan på landskapsbilden bränsle och uttransport av utbränt kärnbränsle Källa: Energi, Hälsa, Miljö, SOU 1977:67. D God vattenrecipient D Markområde för kraftstation ca 1,5 km? Restriktioner för

markanvändningen gäller inom ett avstånd av upp till 10

km D Närhet till stamlinjenät och konsumtionsområde.

I energipropositionen bedöms att 55-57 TWh el årligen kommer att produceras i kärnkraftverk år 1990. Dessutom beräknas 6 TWh värme produceras. Förslaget innebär att de

kärnkraftaggregat som f.n. är i drift eller under byggnad

utnyttjas samt att någon ytterligare utbyggnad inte kommer till stånd. Det är därmed inte aktuellt att öppna nya lägen för kärnkraftverk. 1 Kylvattenutsläpp 50 m3 per sekund med För att ta hand om det utbrända kärnbränslet erfordras en förhöjd temperatur av 10° C (SOU 2 1977:67) anläggningar för lagring av utbrända kärnbränsleelement. En- Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) ligt Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS)2 bestäms platsvalet leds av en arbetsgrupp bestående av landets kärnkraftsföretag. KBS har åren bl.a. av behovet av närhet till kust och lämplig berggrund. 1977-78 publicerat två rapporter angåem Regeringen har den 14 december 1978 i beslut enligt 136 a § de hantering av utbränt kärnbränsle,

nämligen Kärnbränslecykelns slutsteg, byggnadslagen givit Svensk Kärnbränsleförsörjning AB

förglasat avfall från upparbetning samt

(SKBF) tillstånd att i anslutning till kärnkraftverket i Simpe-

Kärnbränslecykelns slutsteg, slutförva-

ring av använt kärnbränsle. varp uppföra ett bergrum för central lagring av använt kärn-

El 187

bränsle från svenska kärnkraftverk innan detta förs vidare till eller o +›

slutlig förvaring upparbetning. urangmva konversion till UFB anrikning branslaelemenl

tillverkning

Platsen för en slutförvaring av högaktivt avfall ställer enligt ,a .m ,l

I KBS i första hand krav med stabil áiarvurinei uran på en förläggningsplats I . x

berggrund med små och långsamma grundvattenrörelser. : aluminium

I |» om i olika delar av “- få -n-á: -J

Kunskaperna berggrundens egenskaper uppaibeining iagiing av biansiaelamsm

områden lorvaring av avfall o ---- -landet talar enligt KBS för att det bl.a. i kustnära från Uppland till Blekinge finns platser som lämpar sig för Figur 6:5. Lâttvattenreaktorns bränslecykel. slutlig förvaring av högaktivt avfall. Genom projektet har hittills L-:förts Källa:0m kärnbränslecykeln, projektet undersökningar i Karlshamn, Forsmark och Energi och samhälle, sekretariatet för Oskarshamn. framtidsstudier, Stockholm 1976.

6.3.3 Gasturbinkraftverk

En gasturbinanläggning är ett s.k. toppkraftverk, d.v.s. av-

sedd för kort årlig drifttid vid hög belastning av elnätet. Lokaliseringen av en gasturbinanläggning kan vara av in-

tresse i den fysiska riksplaneringen om den byggs i från miljösynpunkt särskilt känsliga eller från bevarandesynpunkt värdefulla områden. Utsläppen, som är beroende av

årlig drifttid, är relativt begränsade. Enligt industriverket

förefaller utbyggnaden av gasturbiner bli obetydlig i framtiden. Utöver ett eventuellt block i Trollhättan och ett block i

Halmstad förutser verket inte någon ytterligare utbyggnad

före år 2000.

6.3.4 Kraftvärmeverk I kraftvärmeverk som kan drivas med såväl fossila bränslen som uran produceras elström och varmvatten för uppvärmningsändamål. Därmed utnyttjas bränslet på ett bättre sätt än i kondenskraftverk. Större fossileldade kraftvärmeanläggningar finns bl.a. i Malmö, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Västerås. Kraftvärmeverk måste förläggas i närheten av de bostäder etc. som skall försörjas med hetvatten. Detta är en avgörande lokaliseringsfaktor.

Enligt industriverket bör ytterligare utbyggnad av kraftvärme i första hand ske i Stockholm och Göteborg samt i

vissa andra större städer. Om utbyggnadsnivån fram till år

2005 sätts till maximalt 30 TWh krävs kraftvärmeverk på ett IOO-tal orter. Denna nivå torde enligt verket vara svår att

uppnå då den kräver en mycket stark utbyggnad av fjärrvär-

menätet. Planer på koleldade kraftvärmeverk i Stockholm, Göteborg och Malmö har bl.a. redovisats av CDL, (CDL 1978).

Enligt regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken

(prop. 1978/792115) bör beroendet av olja i kombinerad el-

och värmeproduktion minskas. Nya kraftvärmeverk bör en-

l88 i]

Tabell 6:5. Värmeproduktlon i fjärrvârmesystemet i TWh.

1978 1985 1990

Kraftvärmeverk Olja 10,0 10-14 16 Fasta bränslen - 0- 2 6 - 8 Hetvattencentraler

Summa produktion (inkl. distributionsförluster) 25,9 38 46 1 värden. Uppskattade Källa: Riktlinjer för energipolitiken, prop. 1978/792115

ligt propositionen byggas så att de från början kan eldas med

andra bränslen än olja. Enligt propositionen är det väsentligt

att försöksverksamhet med användning av bl.a. torv för ener-

giändamål kommer till stånd. Någon eller några anläggning-

ar bör bl.a. av sysselsättningspolitiska skäl förläggas till

Norrbottens län. Torv behandlas mer utförligt i avsnitt 6.3.8.

Enligt regeringens proposition 1978/79:1 15 om riktlinjer

för energipolitiken bör vissa storstadsområdens värmeför-

sörjning kunna lösas genom överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk. Frågan om överföring av hetvatten

från Forsmark skall studeras av statens industriverk. Rege-

ringen har vidare gett industriverket i uppdrag att i samarbete med berörda parter studera frågan om Storstockholms värmeförsörjning med särskild tyngdpunkt på den södra delen.

Enligt regeringens beslut bör bl.a. undersökas möjligheterna att förse vissa kommuner med fjärrvärme från ett koleldat kraftvärmeverk förlagt till kust. En förutsättning för att en sådan anläggning skall få komma tillstånd är att miljöproble-

men kan bemästras på ett acceptabelt sätt. Nya kraftvärmeverk som utnyttjar kol, torv, skogsavfall eller eventuell energiskog eller omställning av ol-

befintliga

jeeldade verk till dessa bränslen kan föra med sig vissa markanvändnings- och miljöproblem som skiljer sig från de som uppkommer i konventionella olieeldade kraftvärmeverk.

Transportfrågorna bör ägnas särskild uppmärksamhet vid

val av plats för kol-, torv-, skogsavfalls- och energiskogseldade kraftvärmeverk. Fasta bränslen är mer skrymmande och transportkrävande än olja. Omfattande transporter kan

även komma att erfordras före slutdeponering av aska och slagg. En introduktion av större kraftvärmeanläggningar som eldas med fasta bränslen bör föregås av utredningar som bl.a.

redovisar markanvändnings- och miljökonsekvenser.

D 189

6.3.5 Oljeraffinaderier Statsraff AB har år 1976 fått tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen att uppföra ett raffinaderi i Lysekil. Detta tillstånd

kommer dock sannolikt inte att tas i anspråk. Utbyggnaden

av den inhemska raffinaderikapaciteten på längre sikt beror

bl.a. på möjligheterna till nordiskt samarbete om oljeförsörj-

ningen. Något behov av nya lägen för oljeraffinaderier kan

f.n. inte förutses.

Enligt den energipolitiska propositionen (prop. 1978/

79:115) har regeringen inlett förhandlingar med OK och

Texaco Oil AB om en gemensam projektstudie avseende bl.a.

katalytisk krackning. I en katalytisk kracker tillverkas baskomponenter för bensinframställning. Om en sådan anläggning kommer till stånd är det sannolikt att den kommer att till ett befintligt exem-

förläggas i anslutning oljeraffinaderi, pelvis i Brofjorden.

6.3.6 Förgasningsanläggningar Genom förgasning av kol kan exempelvis stadsgas, syntesgas för metanoltillverkning och metanrik gas erhållas. Som rest-

produkt efter förgasning och eventuell slutförbränning av

återstoden erhålls kolaska. Askan måste deponeras på ett sådant sätt att läckage till yt- och grundvatten av metaller och andra ämnen På av de stora

som ingår i kolen undviks. grund

kvantiteter som erhålls måste betydande arealer reserveras för askdeponering. En anläggning som producerar l Mton metanol/âr kräver exempelvis för 25 års drift ca 0,3-O,7 kmz deponeringsyta om askan deponeras till en höjd av 120 meter.

Om kolets innehåll av svavel avskiljs i en reningsanläggning erhålls slam som kräver ytterligare mark för deponering. Vid anläggningen måste också finnas ett kollager. Detta

lager kan ge upphov till vissa problem i form av damm i lagrets omedelbara närhet. Anordningar för transport och malning av kol kan tillsammans med tillverkningsprocessen medföra bullerstörningar i anläggningens omedelbara när-

het. Luktstörningar kan vidare uppstå i omgivningen.

6.3.7 Metanolproduktionsanläggningar

Metanol kan komma att introduceras i det svenska energisystemet under början av 1980-talet. I första hand avses metanol komma att blandas i bensin, men på längre sikt kan metanol i ren form komma att användas som motorbränsle. Metanol tillverkas ur en syntesgas bestående av koloxid och vätgas. Vid framställningsprocessen sker vissa utsläpp av stoft, metaller och svaveldioxid. Metanol tillverkas vanligen av naturgas, men kan även

190 El

erhållas genom förgasning av restoljor, kol, biomassa, torv

eller skiffer. En anläggning för metanoltillverkning kan komma att samlokaliseras med en förgasningsanläggning. Meta-

noltillverkning ur restoljor förläggs lämpligen i anslutning till ett rafñnaderi, under förutsättning att en sådan lokalisering kan godtas från bl.a. miljösynpunkt. som Anläggningar

utnyttjar biomassa eller torv kan komma att förläggas relativt

nära odlingsområden resp. torvtäkter. Om skiffer kommer till

användning kan anläggningen komma att förläggas i anslut-

ning till brytningsområdet.

6.3.8 Torv Av Sveriges yta är ca 12 % eller 54 000 km? torvmarker. Av denna areal finns omkring 70% i norra, 15 °/0 i mellersta och 15 % i södra Sverige. I avsnitt 1.4 i rapportens del II behandlas Figur 6:6. Torvmarker i södra Sverige g med minst l milj. ton torrsubstans. landets våtmarker närmare.

0- 2km7 Torvmarkerna representerar en teoretisk energipotential

J motsvarande 100 års oljeförbrukning på nuvarande nivå.

io 2- 4km2

Energikommissionen bedömer att maximalt 1 200 km? bryt-

lo 4- 8km2 värd torvmarksareal kan komma att i framtiden.

utnyttjas o 8-16 km? Som jämförelse nämns att de torvmarker som redan är eller

f

inom kort blir fredade som naturreservat och nationalpark g 0 16 km? har en sammanlagd areal av 750 kmz. g Källa: Torvmängder i Sverige - nuva- Den dominerande utvinningsmetoden i bl.a. Finland är : rande kunskap och behov av nyinvente-

fräsning som innebär att tunna skikt fräses upp och lufttorkas

gring, SGU stencil jan 1977. Redovisning- _en är baserad på äldre inventeringar. (frästorvsmetoden). Markbehovet för att producera 1 TWh/ år enligt frästorvsmetoden är ca 20 kml. Beroende på torvmäk- Som en jämförelse kan nämnas att ett Ntorveldat kondenskraftverk med en ef- kan en sådan i ca 5 till 10 år.

tigheten produktion fortgå

* fekt av 200 MW el/år förbrukar ca 1,5 milj Även andra i ton torv på ett år. (Beräkningarna har utvinningsmetoder är tänkbara t.ex. maskingjorts på grundval av Ds l 1978:27). torvsmetoden (uppgrävning av torven) vilken ställer mindre

krav på myrytans storlek och form. Projekt som syftar till utveckling av teknik som medför mindre miljöingrepp ge-

nomförs f.n. genom nämnden för energiproduktionsforskning.

Tabell 6:6. Produktionsvillkor vid torvutvinning i större skala.

Minsta utvinningsareal Ca 2 km? (200 ha): myrytan bör vara sammanhängande. Beräknat minsta torv- Ca 1 meter djup för brytvärda torvmarker Torvkvalitet Låg askhalt, hög humiñeringsgrad samt låga halter av svavel och tungmetaller. Läge Avståndet mellan täkt och avsättningsplats bör vara högst 100 km. Rávaran har hög transportkänslighet.

Miljöeffekter och risker vid utnyttjande Källa: Torv i Sverige, nämnden för energiproduktionsforskning, NE 1977:1. av energi (Ds l 1978:27). MALTE 1990, Förslag till miljörörelsens alternativa energiplan, Ds l 1978:11.

D 191

I energipropositionen (prop. 1978/79:ll5) framhålls att dagens kunskapsläge om landets torvtillgångar, miljöinverkan vid utvinning och förbränning m.m. inte gör det möjligt att få till stånd ett torvutnyttjande i den omfattning energikommissionen skisserar. Med hänsyn till storleken på landets torvtillgångar och de tekniska möjligheterna att nu utnyttja

dessa tillgångar bör det dock vara möjligt att sätta upp ett relativt ambitiöst mål för torvutnyttjande i Sverige år 1990.

Enligt propositionen bör det vara möjligt att utvinna 2-4 milj.

ton torv motsvarande 5-10 TWh vid denna tidpunkt. Inledningsvis bör insatserna inom torvområdet med hänsyn tagen till bl.a. sysselsättningsskäl i stor utsträckning göras i norra delen av Sverige. Några torveldade kraftvärmeverk eller vär-

meverk torde mot denna bakgrund enligt propositionen bli

aktuella att uppföra i de fyra nordligaste länen. Vid förbränning av torv frigörs bl.a. svaveldioxid och kvä-

veoxider samt tungmetaller i mängder motsvarande eldning med lågsvavlig olja. Torv kan i avfallshänseende i allmänhet

jämställas med kol med låga halter av aska, svavel och metaller.

Torvråvarans låga energiinnehåll gör transportbehovet om-

fattande. Ett 200 MW kondenskraftverk skulle behöva ca 500 m3(l65 ton) torv per timme vilket motsvarar ca 160 lastbilar kan dock växla bemed släp per dygn. Transportbehovet roende på bl.a. torvens fukthalt. Figur 6:7. Torvförekomster i anslutning Inom ett område där torv utvinns konflikter med till tätorter med över 10 000 invånare. uppstår

andra markanvändningsintresscn. Följande bedömningar Avstånd från tätort anges med cirkelradier

om6 resp. 10 mil. kan f.n. göras av dessa konflikter.

Täktverksamhet inverkar negativt på fauna och flora ge- mycket glest mellan torvmarkerna

i

nom att myren som ursprunglig biotop försvinner. De hydro- 1 tätare, men ganska små arealer

påverkas av utdikningen som sker före logiska förhållandena

samt enstaka stora arealer

torvtäkt eftersom myren har stor betydelse som vattenregula- -tätt,

tor. stora sammanhängande torv- för att den distrikt

Myrar är i regel av intresse friluftslivet genom

ofta kan utnyttjas för bär- och svampplockning samt jakt. Källa: Atlas över Sverige, myrmarker. vildmarkskaraktär är vidare i en allt Folk- och bostadsräkningen 1975, Stock- Myrens betydelsefull holm 1976. mer kulturdanad miljö. För skogsbruket framstår vissa myr-

marker som allt viktigare för skogsplantering. Efter avslutad

utvinning bör i vissa fall skogsodling och eventuell energikunna ske på den utbrutna torvmossen.

skogsodling Nämnden för energiproduktionsforskning (NE) bedriver f.n. försöksverksa het i Västerbottens län i syfte att få kun-

skap om tillgånga. .a på biologiskt bränsle och marknadsför-

utsättningarna för dessa bränslen. NE planerar att starta ett liknande i något av smålandslänen. Statens natur-

projekt

Räkneexemplet bygger på uppgifter vårdsverk kartlägger f.n. landets våtmarker. hämtade från energikommissionen (Ds I Ett kraftvärmeverk eldat med torv bör sannolikt inte för- 1978:27).

l92 E]

läggas längre bort än 10 mil från torvförekomsten om trans-

port sker på lastbil. Järnvägstransport kan möjligen medge

något längre transportsträckork Torv för energiändamål beräknas i första hand kunna ut-

nyttjas i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Det innebär

att värmeunderlagets

läge i hög grad blir styrande för valet av torvtäkt.

6.3.9 Vindkraft

Översiktliga studier genom nämnden för energiproduktions-

forskning har visat att områden med minst

7 m/s (meter per sekund) medianvind på 100 m höjd teoretiskt skulle kunna ge ca 30 TWh el per år. Energikommissionen har angett en teoretisk möjlig år 2000 om 30 TWh el?

vindkraftproduktion

Bl.a. de ekonomiska för ett mera omfattan-

förutsättningarna

de utnyttjande av vindkraft är dock ännu mycket oklara.

I prop. 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken fram-

hålls att ett utnyttjande av vindkraften i form av nätanslutna

aggregat erbjuder en möjlighet att få vissa till ett bidrag huvudsakligen på andra energikällor uppbyggt elförsörjningsssystem. Påbörjade forsknings- och utvecklingsstudier bör enligt propositionen fullföljas med målsättningen att till

mitten av 1980-talet få för vidare

underlag bedömningar

rörande vindkraften. I energibalansen för år 1990 beräknas

vindkraft enligt propositionen Figur 6:8. Årsmedianvindhastighet på uppgå till högst 1 TWh. 100 meters höjd över terrängen. De för mest aktuella

Sverige aggregattyperna vad gäller

6- 7 meter/sekund större vindkraftverk för elproduktion har sannolikt en effekt

:I

på 1-4 MW. Turbiner av denna storlek har rotorblad med en 7 - 8 meter/sekund diameter meter

på 50-100 och sitter på ca 100 m höga master

8 - 9 meter/sekund eller torn. Arealbehovet*

I för ett vindkraftverk i en gruppstation med komplement i form av

9 meter/sekund servicevägar, transformator» I

station etc. har beräknats

översiktligt till 0,35-2 ha. Intervallet

Källa: Vindenergi i Sverige, nämnden för är

energiproduktionsforskning, NE 1977:2. avhängigt av om det är jordbruksmark eller skogsmark

som berörs samt om och

befintliga väg- ledningsnät kan

utnyttjas. Skillnaden i direkt mellan

markátgång aggregat om

Tabell 6:7. Markâtgång i kmz för produktion av 15 1\Nh elström per år i vindkraftaggregat på platser med en vindhastighet över 7 meter per sekund respektive 6-7 meter per sekund.

k/indhastighet 7 m/s 6-7 m/s

Aggregatens effekt 1 MW 4 MW 1 MW 4 MW Antal aggregat 6 000 l 500 8 400 2 100 Energikommissionen Ds I 1978:27. zEnergitillförsel Direkt markåtgång“ 21-120 5 -30 30- 170 7 -40 Energikommissionens Berört område 3 0005 2 500 4 200 3 500 alternativ (Ds I 1978:2). 3 Markanvändning och framtida energi- ° Avser mark för det totala antalet aggregat. system, Underlag för fortsatt fysisk riks- b Som en jämförelse kan nämnas att Gotlands landareal är 3 140 km2. planering 1977:12. Carl-Johan Engström, .stencil 1978. Källa: Carl-Johan Engström, stencil 1978.

13 El 193

som förefaller ha Figur 6:11. Andel myrmark som förefaller Figur 6:12 Områden Figur 5:10. Andel skogsmark som företänkbar för odling av energiskog redovi- förutsättningar för odling av energiskog. faller vara tänkbar för odling av energiskog redovisad länsvis i procent av land- sad länsvis i procent av Iandarealen. förutsättningarförefaller finnas för

arealen. Q

- 2,4% energiskogsodling utan allvarliga

|:J0 konflikter med motstående intres-

- 2,4%

E0 4,9% sen eller primära intresseomráden D25- för jordbruket

2,5- 4,9 °/0 5,0- 7,4 % 5.0- 7,4 0/0 förutsättningar förefaller finnas för energiskogsodling men motstâen- 7,5-10,0 °/0 - de riksintressen eller primära in-

-7,5-11,0% Hela landet: 6,1 °/0 tresseområden för jordbruket finns

Hela landet: 4,0 °/0 Källa: Mark för energiskogsbruk, Under- Källa: Uno Björkhem, opublicerat mateför fortsatt fysisk riksplanering rial, 1978. Källa: Mark för energiskogsbruk, Under- lag lag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:14.

1977:14.

Förutsättningar för odling av energiskog Beroende på landskapstyp och odlings- sig för energiskogsbruk. i olika delar av landet. form kan konflikterna med andra markanvändningsintressen variera. l det föl- l fig. 6:10 och 6:11 redovisas skogs- re-

jande redovisas vissa analyser av var i spektive myrmark som förefaller ha goda Odling av s.k. energiskog kan bedrivas i för landet det förefallerfinnasförutsättning- naturliga förutsättningar energimer eller mindre intensiva former. Vid ar för energiskogsbruk. Vidare kan analy- skogsbruk. Vid bedömningen av förutintensiv odling måste marken i regel vatsättningar för energiskogsbruk på tenregleras, gödslas, markberedas etc. ser av detta slag redovisa konflikter med nä- Mindre intensiva odlingsformer kan be- andra markanvändningsintressen av riks- skogsmark har markens fuktighet, drivas utan lika omfattande ingrepp som karaktär. Det bör emellertid betonas att ringstillgâng i marken och markens lutvid intensivare odling om marken har rik- osäkerheten är betydande när det gäller ning beaktats. Av klimatskäl har vidare under vilka förutsättningar och i vilka högt belägna marker uteslutits. På motlig och jämn tillgång till vatten. områden energiskogsbruk kan bedrivas. svarande sätt har näringstillgång och kli- Detta medför att analyserna i figurerna mat beaktats när det gäller myrmark. Det saknas i dag närmare kunskaper om konsekvenserna för andra markanvänd- inte leder till heit överensstämmande av energiskogsodling. slutsatser om vilka områden som lämpar l fig. 6:12 redovisas områden som föreningsintressen

194 D

-neii-r Kakiiaslowiel J l resp 4 MW bedöms vara relativt marginell. Inom ett vind-

l5

kraftproduktionsområde bedöms avståndet mellan aggregaten bli ca 500 rn (l MW-turbin) till ca 700 m (4 MW-turbin).

Uppsala aomkyikaÅ / Skyddszonen växlar mellan 50 och 170 ha beroende på om l Stockholms Stadshus - i lOO MW- eller 4

MW-aggregat används. Bullret vid vindmåttliga

styrkor beräknas uppgå till 50 invid

dB(A) vindkraftverket. Redovisade bedömningar innefattar emellertid

en betydande

osäkerhet.

Inom ett område med vindkraftverk markens begränsas

användning för andra ändamål. Följande kan bedömningar f.n. göras om konflikter med annan markanvändning.

Figur 6:9. Principskiss av ett 4 MW vind- Gruppstationer med tillhörande kraftledningar skulle ska-

kraftverk.

pa en helt ny landskapsbild. I ett öppet slättlandskap skulle

vindkraftverken Som jämförelse kan nämnas att Stock- vara synliga på upp till 10 km avstånd. I ett

holms stadshus är 106 meter högt, Kak- mer kuperat eller skulle

skogigt landskap påverkan på land-

Tnåstornet på Gärdet i Stockholm 155 me- *ter och Uppsala domkyrka 118 meter. skapsbilden bli mindre omfattande.

Jordbruk och skogsbruk kan utanför de direkt ian-

fortgå

lKälla:Saab-Scania, hämtat ur SOU

.1978:17, energikommissionen. språktagna markytorna. Speciell hänsyn krävs vid lokalisering av aggregat, vägar och ledningsstråk så att inte jord- och

skogsbruket onödigtvis försvåras. Områden inom vilka vind-

kraft produceras kan vidare ett hinder för tätortsexutgöra Tabellüzâ. Marker med naturliga förut-

sättningar för energiskogsbruk. pansion. Områden av intresse för kulturminnesvård och veten-

skaplig naturvård skulle i många fall påverkas av en etable-

Skogsmark 16 700 km?

Våtmarker ring av vindkraftverk.

l 700 km? Nedlagd åker 3 000 km? Till av buller och

följd störande inverkan i landskapet

?Summa 21 400 km? skulle konflikter även i viss

utsträckning uppstå gentemot

rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse.

;Källaz Markanvändning och framtida

energisystem, Underlag för fortsatt fysisk

6.3.1O Energiskog m.m.

*riksplanering 1977:12.

Odlad biomassa kan på längre sikt komma att erbjuda möj-

ligheter att ersätta olja. Osäkerheten om hur stort energibi-

draget kan bli och när en introduktion kan ske är dock f.n. En gruppstation är en samling av fle- betydande. Omfattande forsknings-och utvecklingsinsatser

ra vindkraftaggregat anslutna till en transformatorstation varifrån strömmen pågår f.n. med sikte på att i mitten av 1980-talet ge ett bättre

matas ut i distributionsnätet.

underlag.

laller ha förutsättningar för odling av utan konflikter med motstående markansamt områden mellan kusten och södra anergiskog samt konflikter med motstå- vändningsintressen av rikskaraktär. Vättern har enligt analysen mindre goda ende markanvändningsintressen av riksförutsättningar för energiskogsodling, taraktär. Utgångspunkten för redovis- l en liknande analys som fig. 5:12 redoeftersom det där finns mer än 50 °/o kalt ningen är följande indikationer på nä- visar Ingvar Svensson, stencil Alnarp berg (hällmarker). Detsamma gäller för ingstillgång i marken och klimat: höjd 1979, områden och restriktioner i landet Västsverige från trakten av Varberg upp över havet, belägenhet i förhållande till för odling av energiskog. I denna redotill södra Värmland. Vidare anges mindre iögsta kustlinjen, berggrundens och visning beaktas vissa ytterligare faktorer. goda förutsättningar för odling av enerordmånens inverkan på markens bör- l likhet med fig. 6:12 tyder analysen på att giskog i Skåne. Slutligen tycks det enligt iighet samt nederbörd under vegeta- det kan finnas förutsättningar för enerredovisningen finnas vissa förutsättionsperioden, Med utgångspunkt i des- giskogsbruk i vissa delar av de stora ia faktorer kan vissa större samman- ningar för energiskogsodling längs norrsammanhängande myrområden som landskusten, speciellt i sådana områden iängande områden urskiljas inom vilka finns i mellersta och södra Sverige. Vissa där det enligt Atlas över Sverige finns let sannolikt finns vissa förutsättningar skillnader mellan denna redovisning och tätt liggande, enstaka större myrmariör energiskogsodling. Inom delar av den föregående kan emellertid urskiljas. ker.

lessa områden förefaller det finnas Områden längs norra Kalmarkusten och

örutsättningar för energiskogsodling Östergötlands kust upp till Bråviken

D 195

De växter som hittills har bedömts vara mest intressanta för är sälg- och poppelarter samt al.

energiskogsbruk

Även (klenvirke, lövvirke och avverkningsav-

skogsavfall

fall samt vass, halm och lutar bör i framtiden kunna m.m.) bidra till om sådan biomassa tas tillvara

energiförsörjningen

i större skala. storlek torde vara beroende av

Energibidragets

kostnadsrelationerna till andra energislag. krävs tillgång till näringsrik mark

Vid odling av energiskog

De marker som primärt är intressanta är och mycket vatten.

mer näringsrika våtmarker, våta skogsmarker och nedlagd

åkermark.

Följande bedömningar kan f.n. göras om energiskogsod-

lingens konflikter med andra markanvändningsintressen.

Om stora arealer skulle tas i anspråk för energiskogsodling

skulle det kunna leda till att naturmiljön påverkas. Intensiv skulle kräva att marken gödslas, dräneras, bereds etc. odling

vilket kan leda till negativa effekter för fauna och flora.

Utlakning av närsalter, t.ex. nitrater, skulle kunna medföra

försämring av grundvattnet samt övergödning av sjöar och

vattendrag i avrinningsområdet. Täta odlingar av energiskog

skulle komma att skapa barriärer i landskapet. Produktionsområdet skulle i stort sett komma att sakna rekreativt värde och leda till konflikter med vetenskaplig naturvård och rörligt Odling skulle vidare komma i konflikt med kultur-

friluftsliv. minnesvårdsintressen. Ett med energiskogsodling konkurre-

rande intresse är eftersom våtmarker är av in-

skogsbruket,

tresse för beskogning. Konflikter kan också uppstå gentemot

jordbruket.

av energiskog kan ske genom direkt för-

Nyttiggörande eller omvandling till gasformiga alternativt flytan-

bränning vid förbränning är likartad

de energibärare. Miljöpåverkan

vid eldning av fossila bränslen. med miljöpåverkan

har relativt lågt energiinnehåll och förutsätter Energiskog

därför korta Ca 6-10 mil har bedömts som

transportavstånd.

möjligt transportavståndJ

av skulle komma till stånd i större

Om odling energiskog

skala kan det i vissa fall bli aktuellt att lokalisera kraftproducerande anläggningar och t.ex. kemisk industri i anslutning

till större odlingar.

6.3.1 l Andra framtida energislag

Solvärme för uppvärmning av bostäder etc. kan på längre sikt

ge Sverige ett betydande energibidrag. Energikommissionens beräknar ett sannolikt energitillskott år 2000

tillförselgrupp till ca 9 TWh. l l978/79zl 15)

energipropositionen (prop.

Markanvändning och framtida energitill l-2

beräknas solvärmeproduktionen i fjärrvärmesystemet system, Underlag för fortsatt fysisk riks-

TWh för introduktion i stor planering 1977:12.

år 1990. Avgörande solenergins

196 E1

skala är om säsongslagring av solvärme blir tekniskt-ekono-

miskt möjlig.

Solvärmeteknik har mindre negativa miljöeffekter än flertalet andra energislag förutsatt att från miljösynpunkt lämpliga material väljs. Markåtgången för solfångare blir beroende av om de fästs direkt på husen eller placeras på annat sätt, t.ex. i grupper i anslutning till fjärrvärmenätet. Centrala värmemagasin kräver mark i anslutning till bebyggelsen. För att minska lagrings- och överföringsförlusterna bör bebyggelsen inte vara för gles. Markanvändningskonsekvenser av vissa

typer av långtidslagring av värme, t.ex. eventuell i lagring

sjöar eller havsvikar kan behöva övervägas i den fysiska

riksplaneringen.

Omvandling av solstrålning till elenergi genom solceller bedöms av energikommissionen inte vara

konkurrenskraftig

före år 2000 (SOU 1978:17). Någon direkt

miljöbelastning

vid produktion av solkraft är inte sannolik. Markåtgången kan bli betydande om solenergin utvinns i solceller placerade i större grupper (solkraftverk). Ett solkraftverk med l km? solcellsyta skulle uppta en total markyta av 2-3 kml. Vid

lokalisering i södra Sverige skulle ett sådant kraftverk pro-

ducera ca 0,15 TWh/år med en effekt av 150 MW om solcel-

ierna antas ha en verkningsgrad av 15°/o. Vid en produktion

av 3 TWh/år erfordras en markyta om 40-60 kmz, vilket

ungefär motsvarar markbehovet för en kraftledningsgata

från övre Norrland till Solkraft kan emeller-

Mellansverige.

tid också komma att produceras i mindre enheter placerade på hustak eller väggar. Vågenergikan omformas till elenergi i olika slags vågkraftverk. De största konflikterna vid lokalisering av vâgkraftverk skulle uppstå gentemot bl.a. sjöfart, fiske och båtsport.

Vågkraft som en del av svensk energiförsörjning är - om den

över huvud blir aktuell - före år 2000. taget knappast trolig Den teoretiskt utvinningsbara energimängden i svenska vatten är förhållandevis liten jämfört med vad som kan utvinnas

i t.ex. Atlanten. Den utvinningsbara energimängden i svens-

ka vatten har beräknats till 10-30 TWh beroende på antagen

drifttid. Ett kraftverk med ett energibidrag om 1 TWh/år

skulle uppta en havssträcka om ca 200 km. Kerogener är organiska substanser som finns i landets skifferförekomster. Kerogenet uppdelas i bl.a. koks, olja och gas om skiffer upphettas. Försiktiga bedömningar ger vid handen Uppgifterna om vågkraft är hämtade från Markanvändning och framtida ener- att de utvinningsbara kerogentillgängarna i Sverige motsvagisystem, Underlag för fortsatt fysisk rar 2 500 - 6 000 TWh 2. Enligt energikommissionen är bränsriksplanering 1977:12.

leproduktion baserad på inhemsk skiffer möjlig mot slutet av

2 Nämnden för energiproduktionsforskl980-talet. Maximal produktion bedöms år 2000 kunna uppning, Plan för NE-programmet skiffer, stencil februari 1977. 12-15 TWh. De intressantaste områdena för

gå till kerogenut-

D 197

Kvarn-

vinning är enligt energikommissionen Billingen,

torpsområdet, sydvästra Skåne, Jämtland och områden öster om Kiruna. Alunskiffrarnas kerogen kan komma att utvinnas vid eventuell framtida I som en biprodukt uranutvinning. l978/79:l 15 om riktlinjer för ener-

regeringens proposition

är föredragande statsrådet inte berett att göra

gipolitiken

av skiffrarnas potential som fossil energinågon bedömning råvara och möjligheten att utnyttja den i landets energiför-

sörjning förrän nu pågående forskning och utveckling kom-

mit längre. Brytning av skiffer sker som regel i dagbrott. Detta innebär påtagliga ingrepp i landskapet. Genom rekultivering kan det återställas men inte återskapas i ur-

ursprungliga landskapet

sprungligt skick. Det deponerade avfallet från brytningen innehåller bl.a. svavel och tungmetaller. l samtliga områden

som bedöms intressanta för kerogentuvinning finns betydan-

de motstående intressen, bl.a. vetenskaplig natur-

jordbruk, vård, kulturminnesvârd och rörligt friluftsliv. I kap. 8 behand-

las alunskiffer närmare.

198 E]

7 Industri

7.1 Lokaliseringsanspråk 7.1.1 Lokaliseringsanspråk och lokaliseringsfaktorer för vissa industrityper 7.1.2 Ytterligare industrityper som kan vara av framtida intresse 7.2 Förutsättningar för lokalisering av FRP-industri 7.2.1 Allmänt 7.2.2 Södra Sveriges kuster 7.2.3 Norrlandskusten 7.2.4 Inlandet

Lokaliseringsanspråk

7.1.1 Lokaliseringsanspråk och för vislokaliseringsfaktorer sa industrityper Lokaliseringsanspråk Industriverket har i samarbete med berörda branschorgan, naturvårdsverket och styrelsen för teknisk utveckling inom ramen för den fysiska studerat vissa industririksplaneringen typers långsiktiga lokaliseringsanspråk, krav på naturresurser och miljöeffekter. I det följande behandlas i korthet sannolik utveckling, lokaliseringsönskemål och lokaliseringsfaktorer för flertalet av dessa industrityper med utgångspunkt i verkens underlag. Kraftindustrin behandlas i 6 kap. Energi och gruvindustrin i kap. 8 Mineralråvaror. Enligt industriverket och Jernkontoret är det f.n. osannolikt att något nytt stâlverk kommer att uppföras i landet. Den produktionsökning som kan bli aktuell i ett annat marknadsläge torde i allt väsentligt kunna ske i verk. befintliga Enligt industriverket kommer utvecklingen inom den svenska stålindustrin att på längre sikt sannolikt inriktas på mera förädlade produkter och inte på ökad produktion. bran- Enligt schens bedömningar skulle möjligen ett nytt valsverk kunna komma att uppföras på sikt. År 1977 bildades Svensk stål AB (SSAB) genom samgående mellan Norrbottens J ärnverk AB, Domnarvets Jernverk och Oxelösunds Järnverk. Långtidsutredningen (LU) (SOU 1978:78) framhåller att bedömningen av stålindustrins utveckling är mycket osäker. LU anser att

El 199

Bedömningar av den framtida industriutvecklingen som underlag för den fysiska riksplaneringen

Industriverket har haft i uppdrag att i samarbete med statens naturvårdsverk, för teknisk och berörda branschorgan studera vissa industritystyrelsen utveckling krav på naturresurser och miljöeffekter. Rappers långsiktiga lokaliseringsanspråk, porterna har remissbehandlats. Framtidsbedömningarna i studierna är utförda dels i ett kortare tidsperspektiv (högst 10 år), dels i ett mera långsiktigt tidsperspektiv (ca 25-30 år). I det kortare diskussionen till industristatistikens branschbegrepp. Lokaliseperspektivet knyts och behov av markreservationer diskuteras översiktligt. Bedömningarringsbehov na i det längre är i första hand av kvalitativ karaktär, t.ex. tillgång på perspektivet råvaror och framtida miljökrav. I industriverkets att behandla skilda lokaliseringsalternativ för uppdrag ingick olika Avsikten var att förstahandsalternativ för lokalisering av anindustrityper. skulle med i ett antal landsdelar läggningar i resp. bransch jämföras lägen övriga och kustområden. I det branschorganisationerna utarbetade för underlagsmaterial industriverkets har emellertid inte sådana jämförelser av skilda lokabedömningar liseringsalternativ skett. Förteckning över industriverkets studier om industrin i den fysiska riksplaneringen som ingår i serien Underlag för fortsatt fysisk riksplanering:

1976:2 Industrin i den riksplaneringen. En introduktion. Statens fysiska industriverk. (SIND PM 1976:8). 1977:1 Gruvindustrin. (SIND PM 1977:1). 1977:2 Varv och offshoreindustri. (SIND PM 1977:2). 1977:3 Kraftindustrin. (SIND PM 1977:3 med komplement). 1977:4 Järn, stål- och metallverk. (SIND PM 1977 :4). 1977:5 Skogsindustrin. (SIND PM 1977:6). 1977:6 Delar av den kemiska industrin. (SIND PM 1977:10).

En förstudie av alternativa för framtida lokaliseringar av förutsättningar Alternativa för industrilokalisering, Underlag för FRP-industri, förutsättningar utförts fortsatt fysisk riksplanering 1976:5, har på bostadsdepartementets uppdrag av Förmedlingscentralen för framtidsstudier AB.

200 E1

den inhemska användningen av järn och stål kan komma att öka under förutsättning att situationen förbättras för verkstadsindustrin och byggnadsindustrin. Enligt LU kommer den omfattande strukturomvandlingen som planeras inom stålindustrin att kräva omfattande investeringar. LU nämner därvid att SSAB den strukturplan som företaget har

enligt

utarbetat planerar en omfattande ombyggnad av Domnarvets varmbandvalsverk, valsverk och stränggjutningsanlägg-

ning i Luleå och en ombyggnad av Oxelösunds grovplåtverk.

Ferrolegeringsindustrins utveckling är beroende av utvecklingen inom järn- och stålbranschen. Såväl Sveriges Kemiska Industrikontor (Kemikontoret) som industriverket anser det inte sannolikt att någon ny ferrolegeringsindustri etableras i landet före år 1985. Den långsamma produktionsökning som eventuellt kan komma till stånd före år 1985 anses kunna ske vid befintlig industri. Den stora osäkerheten om den framtida marknadsutvecklingen gör att branschorganet och industriverket inte redovisar någon bedömning i det längre tidsperspektivet.

Produktionen i ickejärnmetallverk beräknas öka något

fram till år 1985. Såväl kemikontoret som industriverket anser det emellertid osannolikt att någon ny tillverkare etableden närmaste I det rar sig i landet under tioårsperioden. längre tidsperspektivet redovisar inte branschorganet eller industriverket någon bedömning. Det bedöms dock som sannolikt att ytterligare förädling av någon eller nâgra ickekan komma till stånd i landet i ett längre tids-

järnmetaller perspektiv. Den utbyggnad av kapaciteten som väntas på längre sikt

inom skogsindustrin kommer enligt industriverket sannolikt

att ske genom ut- eller ombyggnad av befintliga modernare LU bedömer att först i början av 1980-talet kan anläggningar. en viss kapacitetsökning inom massa- och pappersindustrin

bli aktuell. Nya anläggningar kommer enligt LU inom överblickbar framtid att etableras i betydligt långsammare takt än hittills. Produktionen inom den kemiska industrin kommer enligt Kemikontoret och industriverket att tillväxa i långsammare

takt än hittills. Den produktionsökning som väntas kommer i allt väsentligt att ske genom utbyggnader i anslutning till

befintliga anläggningar. Den utbyggnad inom den oorganis-

ka kemiska industrin som förväntas under den kommande tioårsperioden berör främst svavelsyraproduktion, produk-

tion av fosforsyra, salpetersyra, sammansatta gödselmedel

och klorater vid befintliga anläggningar. På längre sikt kan

det enligt industriverket finnas möjlighet till svavelsyratill-

verkning i anslutning till en eventuell framtida skifferbaserad

El 201

uranproduktion samt fosforsyratillverkning i anslutning till

brytning av fosforrika malmer i Kiruna. Inom den petrokemiska industrin i Stenungsund har samtliga företag fått regeringens tillstånd till utbyggnad av befintliga anläggningar eller nyanläggningar. Något nytt petrokemiskt centrum bedöms av petroindustriutredningen inte bli aktuellt före år 1990.

Enligt industriverket och Kemikontoret är det inte aktuellt

med någon mer av cementindustrin

omfattande utbyggnad

under de närmaste decennierna. En fortsatt strukturomvandling väntas vilket kan leda till nedläggning av vissa befintliga cementindustrier. Industriverket bedömer att det inte kommer att krävas markreservationer för något nytt större varv under de närmaste tio åren. När det gäller markreservationer i ett längre tidsperspektiv avstår industriverket från att göra någon bedömning. Enligt LU kommer den svenska varvsindustrin under de närmaste åren att uppleva en genomgripande strukturomvandling som innebär en omläggning av produktions-

inriktningen och stora kapacitetsnedskärningar. När det gäl-

ler den s.k. ojfshoreindustrin bedömer industriverket att den

tillverkning som eventuellt kan komma i fråga bör kunna ske

vid befintliga varv samt inom det område på Hogdalsnäset i

Strömstads kommun där sådan tillverkning har ägt rum. En bedömning av markreservationsbehovet i ett längre tidsper-

spektiv anser industriverket inte vara meningsfull.

Lokaliseringsfaktorer

Den industri (s.k. FRP-industri) som behandlas i den

fysiska riksplaneringen kräver stora markomrâden, tillgång till bery-

dande kvantiteter vatten, energi och råvaror, goda

möjligheter till in- och uttransporter av råvaror och färdiga produkter samt goda luft- och vattenrecipienter. Den är följaktigen sär-

skilt resurskrävande och miljöstörande. Vissa industrityper

ställer speciella lokaliseringskrav som begränsar antalet etab-

leringsplatser i landet. I vissa fall råder ett starkt lokaliseringsberoende till annan industri av samma typ, som exempelvis inom den petrokemiska industrin. För andra industri-

typer föreligger vissa lokaliseringssamband med annan indu-

stri, t.ex. mellan industrier med betydande energibehov och kraftverk samt petrokemisk industri och oljeraffinaderier.

Merparten av de produktionsökningar som enligt industriverket och berörda branschorgan kan bli aktuella förväntas ske genom kapacitetshöjningar i och utbyggnader av befint-

liga industrier.

Betydande strukturförändringar av den svenska industrin 1

Petroindustrin i Sverige - Petrokemisk kan bli erforderliga under 1980-talet, vilket kan ge upphov till industri (SOU 1976:59).

202 EI

vissa nyetableringar av FRP-industri, bl.a. inom kemisk industri och skogsindustri. Trots avsaknad av uttalade anspråk finns det därför anledning att i det följande redovisa lokaliseringsfaktorer för skilda industrityper. Dessa kan bl.a. användas i den fysiska planeringen vid bedömning av olika områdens förutsättningar och lämplighet för utbyggnader eller nylokaliseringar av FRP-industri. Eftersom industriella

processer och reningsteknik sannolikt förändras starkt be-

döms vissa av lokaliseringsfaktorerna ha mindre betydelse i ett längre tidsperspektiv. De lokaliseringsfaktorer som redovisas närmare i det följande berör främst fysiska förhållanden.Det slutliga valet av lämpliga områden för FRP-industri påverkas även av andra faktorer, såsom näringslivsstruktur och befintlig industri, tillgång till arbetskraft och regionalpolitiska hänsynstaganden. De markområden som kan komma i fråga för etablering av FRP-industri bör vara relativt plana och ha goda grundförhållanden för de ofta mycket tunga processenheterna. I framtiden kan markbehovet öka om krav ställs på utökade skyddszoner kring anläggningarna och om behovet av stora lagringsområden för exempelvis kol ökar. Vidare kan särskilda krav behöva ställas på berggrunden med tanke på att bergrumslager kan erfordras. miljoner m3/ár Genom förbättrade möjligheter till rening och återanvänd- 4000

i prognos ning av vatten tenderar industrins specifika vanenförbruk-

1976 3000 l Sedan mitten av 1960-talet har vattenbehovet ning att minska. l för industri i landet minskat även absolut sett. Det gäller inte = minst skogsindustrin som förbrukar en betydande andel av 1000 ;gggøu det totala vattenuttaget i landet. Ökad produktionsvolym kan 0 obama

1930 40 50 60 70 80 90 2000 dock medföra att den totala vattenförbrukningen blir oför- Figur 7:1 Vattenbehov per år för industri ändrad eller ökar. Om inte tillräcklig vattentillgång finns på

i Sverige. kan vattenbehovet platsen i vissa fall tillgodoses genom rör- Källa: Vattenkris eller inte? Jordbruksde- ledningar eller bergtunnlar för vattenöverföring på längre partementet, 1977. avstånd. Sådan av vatten från överledning sjöar och vattendrag kan medföra betydande konflikter med motstående intressen. Industrier med betydande behov av sötvatten är främst skogsindustri och metallverk. Kondenskraftverk, som

behandlas närmare i kap. 6, har betydande behov av kyl-

vatten. De har därför behov av goda recipienrer. Ett av huvudskälen för att behandla vissa industrityper i den fysiska riksplaneringen är att industrianläggningarna kan ge upphov till betydande miljöstörningar till följd av

utsläpp av föroreningar till luft, mark och vatten. Enligt naturvårdsverket kan emellertid de ökade möjligheterna till

tekniskt miljöskydd i vissa fall leda till friare val av lokaliseringsplats. Det ökande antalet kända föroreningsutsläpp med skadli-

EI 203

ga verkningar, risken för tillfälliga utsläpp vid driftstörningar och anläggningarnas storlek medför dock att särskilda krav inom överskådlig framtid ställs på befintliga eller nya

lokaliseringsplatser. Trots förbättringar inom det tekniska

miljöskyddet bör lokalisering av FRP-industri mycket nära

tätorter undvikas även i fortsättningen.

lfig. 7:2 redovisas industrier med mera betydande utsläpp av vissa slag.

Figur 7:2. Exempel på industrier med mera betydande utsläpp av vissa föroreningar till luft och vatten Utsläpp till luft av färsurande äm- Utsläpp till luft av stoft nen (svaveldioxid, kväveoxider) Stälverk Stålverk Ferrolegeringsverk lckejärnmetallverk lckejärnmetallverk Massaindustri Utsläpp till luft av illaluktande Cementindustri ämnen (svavelväte, merkaptaner m. m.) Utsläpp till luft av kolväten Massaindustri Petrokemisk industri Oljeraffinaderier Oljerafñnaderier Kemisk industri Utsläpp till luft och vatten av fluor- Utsläpp till vatten av biologiskt föreningar svâmedbrytbara ämnen (tungme- Aluminiumsmältverk taller, klorerade kolväten m. m.) Oorganisk kemisk industri Kemisk industri Ferrolegeringsverk Utsläpp till vatten av syreförbru- Stålverk kande ämnen (fosfor, kväve) lckejärnmetallverk Kemisk industri Petrokemisk industri Massaindustri

Utsläpp till vatten av olja och fenol Petrokemisk industri

Kraftproducerande industri behandlas i kapitel 6 och gruvindustri i kapitel 8.

Huvuddelen av den industri som behandlas i den fysiska

riksplaneringen har betydande bränsle- och elbehov. Den

specifika energiförbrukningen tenderar att minska genom

processförändringar och energibesparingar. Ökad produktion kan dock medföra att energiförbrukningen ökar totalt

sett. Större energibesparingar har indirekta positiva markanvändnings- och miljöeffekter bl.a. genom att behovet av kraftverk minskar. En ökad användning av kol inom industrin kan i framtiden ställa större krav på lagringsområden samt med nuvarande teknik ge upphov till större utsläpp av

luftföroreningar än vid oljeeldning. Om gas i framtiden skul-

le introduceras i landet kan närhet till gasledning bli en viktig lokaliseringsfaktor. F.n. saknar dock en introduktion av gas aktualitet. FRP-industri kräver i regel tillgång till goda transportmöjligheter. Förutom väg och järnväg är närhet till hamn vanligt-

vis en förutsättning för lokalisering. Genom det ökade far-

204 D SOU l979z55

ledsdjupet i Stora Bält (l 5 meter) har skillnaderna i transportförutsättningarna mellan öst- och västkust minskat. Hamndjup, isförhållanden och större känslighet för föroreningsutsläpp i samband med transporter kan medföra att ostkusten i vissa fall kan vara ett mindre gynnsamt lokaliseringsalternativ än västkusten. Offshoreindustrin är i vissa fall beroende av ett skyddat läge med ett vattendjup på ca 150 meter. Denna förutsättning återfinns bara utanför Hogdalsnäset på västkusten. Även varvsindustrin är beroende av stort vattendjup vilket för större varv utesluter annan lokalisering än till västkusten. Vid ett större reparationsvarv bör hamnen ha ett djup

av l8 meter och inseglingsförhållandena bör vara mycket

goda. I framtiden kan enligt sjöfartsverket en ökad användning av s.k. systemtransporter, t.ex. för Hisimport, komma att kräva stora upplagsytor och speciella hamnanordningar, som regel i befintliga hamnar. Ytterligare en faktor som kan komma att få betydelse från lokaliseringssynpunkt är rörledningstransporter av t.ex. gas, vatten och malm. De för industrin viktigaste orsakerna till samlokalisering är

att transportkostnaderna kan minskas för sådana industrier

som hör till samma ”råvaru-slutproduktkedja” (t.ex. massaoch oljerafñnaderi-petrokemisk industindustri-pappersbruk

ri). De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att rena utsläpp kan öka genom användning av gemensamma

reningsanläggningar och genom att ta tillvara biprodukter.

Det finns även en risk för att lokalisering av vissa anläggkan försämra för an-

ningar lokaliseringsförutsättningarna

nan FRP-industri till samma område. Som exempel kan nämnas att lokaliseringen av kärnkraftverket till Väröhalvön sannolikt kan försvåra etableringen av vissa andra industrityper. Trots att reningsåtgärderna kan göras effektivare kan vidare utsläppen till luft och vatten öka totalt sett genom den större ansamlingen av industri. Den industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen kräver till betydande råvarukvantiteter. l som regel tillgång det följande redovisas de av industriverket behandlade industritypernas råvarubehov. Detta sker dels eftersom råvaruförför vissa branscher är lokaliseringsstyrande, dels sörjningen som en för den analys av förutsättningar för

utgångspunkt

inhemsk råvaruutvinning som finns i kap. 8. Järn- och stålindustrin utnyttjar i huvudsak landets egna malmtillgångar. Närhet till gruva är normalt en fördel. Frakt-

priser och brytningskostnader gör det emellertid i vissa fall

mer lönande att importera malm.

utnyttjar i huvudsak importerade Ferrolegeringsindustrin

råvaror. Inhemska råvaror är främst kvarts, kvartsit, kalk och

D 205

kalksten. Sådana kvartsförekomster finns bl.a. i Småland och Dalsland.

Ickejärnmetallverken utnyttjar importerade råvaror vid aluminiumtillverkning. För kopparproduktion är de inhems-

ka tillgångarna begränsade och måste kompletteras genom import. Bly- och zinktillverkningens malmbehov täcks av inhemsk brytning. För kiselproduktion utnyttjas importerad råvara. En ökad användning av inhemska råvaror bör kunna vara möjlig i flera fall. Skogsindustrins kapacitet vid full drift överstiger i dag den långsiktiga tillväxten i skogen. I prop. 1978/79 :l 10 angående

riktlinjer för skogspolitiken m.m. förordas att avverkningen

bör kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin. Detta skulle innebära

en bruttoavverkning av ca 75 milj. skogskubikmeter (m3 sk)

per år. Den begränsade tillgången på skogsråvara utgör en viktig restriktion för skogsindustrins expansionsmöjligheter. Bl.a. en ökad hushållning med träfiberråvaror genom höggradigt fiberutnyttjande och återanvändning kan emellertid bidra till att minska betydelsen av detta. Kemisk industri utnyttjar i huvudsak importerade råvaror. Oljeraffmaderier och den organiska kemiska industrin utnyttjar främst importerad råolja och olika fraktioner av denna. Av den oorganiska industrins råvaror måste bl.a. huvuddelen av behovet av fosforråvaror samt hela behovet av ka-

liumsalter och natriumklorid täckas genom import. Svavelkis och kalksten samt i begränsad omfattning fosforråvaror

(apatit) produceras inom landet. Möjligheter att öka den inhemska försörjningen med vissa råvaror föreligger enligt

mineralpolitiska utredningen. Cementindustrin utnyttjar främst kalksten som råvara. Närhet till lämplig brytningsplats är en avgörande lokalise-

ringsfaktor. Kalkstenstillgångarna vid befintlig industri beräknas vara tillräckliga under överskådlig framtid.

7.1.2 Ytterligare industrityper som kan vara av framtida intresse

Vid sidan av de industrityper som har behandlats i industriverkets studier finns det anledning att översiktligt behandla

vissa andra industriella verksamheter av intresse i den fysiska

riksplaneringen. Underlag för bedömningar av den framtida

utvecklingen av dessa industrityper saknas emellertid i stor

utsträckning f.n. I kap. 6 behandlas - förutom olika kraftverk

och andra - bl.a. kolenergiproduktionsformer översiktligt

förgasningsanläggningar samt metanolfabriker. Utvinning

av mineralråvaror behandlas i kap. 8.

A vfallsdestruktionsanläggningar som lagrar och förstör gif-

206 E!

tigt avfall från andra industrier bör lokaliseras till områden av mindre värde för andra markanvändningsintressen så att

riskerna för allvarliga negativa miljö- och hälsoeffekter skall

minskas. Även andra större avfallsanläggningar kan i vissa

fall vara av intresse i den fysiska riksplaneringen.

I framtiden kan det komma att ställas krav på ökade lageroch deponeringsytor för bl.a. kol och andra råvaror samt för slagg och restprodukter. Detta kan medföra ett ökat markbehov för olika industrier. Sådana lager kan i vissa fall förorsaka miljöstörningar och markkonflikter av samma typ som lager vid koleldade kraftverk. Det förefaller f.n. mindre troligt att flytande industrier och

kraftverk aktualiseras i vårt land.

F.n. saknas tillräckligt underlag för en bedömning av om det finns anledning att reservera mark för vissa av ovan behandlade verksamheter. Såväl från teknisk-ekonomisk som från energi- och miljösynpunkt kan det vara ändamålsenligt att lokalisera flera ömsesidigt beroende industrienheter till samma område, s.k. kombinat. Härigenom kan samordningsvinster göras bl.a. i form av samt gemensam skyddszon, avfalls-

produktutbyte

hantering och vattenrening. Vidare bör i vissa fall avfall

kunna återanvändas. Ömsesidigt utbyte av olika produkter

kan vidare leda till att utsläppen till luft och vatten minskar.

För svenskt vidkommande kan det exempelvis på sikt vara av

intresse om kombinat, kemiska kombinat och

metallurgiska energikombinat kommer till stånd. Kombinatsbildningar

finns bl.a. i Stenungsund och på vissa platser längs Norrlandskusten. Gemensamt för olika typer av kombinat är att de kräver

förhållandevis stora markområden, goda recipientförhâllanden, tillgång på sötvatten och goda transportmöjligheter. De

som i den fysiska riksplaneringen har utpekats som lägen lämpliga för lokalisering av FRP-industri torde i flera fall uppfylla dessa krav. Speciella lägen kan emellertid komma att fordras för bl.a. kombinat som är beroende av viss råvara. En. föreligger inga redovisade planer på kombinat i vårt land.

7.2 Förutsättningar för lokalisering av

FRP-industri

7.2.1 Allmänt Vid val mellan lokalisering av FRP-industri till västkusten, ostkusten resp. till inlandet är det bland de fysiska lokalise-

El 207

ringsfaktorerna framför allt transport- och miljöfaktorer som

motiverar kustlokalisering medan mark-, sötvatten- och i vissa fall även energifaktorer kan tala för inlandslokalisering.

Det arbete som pågår inom planverket i syfte att förbättra planeringen av industriområden kan förväntas tillföra visst

underlagsmaterial beträffande dimensionering och utform-

ning av industriområden för miljöstörande industrier. Även naturvårdsverkets fortlöpande arbete med immissionsriktlinjer bör kunna bidra till att underlaget förbättras så att lämplig

storlek och utformning av skyddsområden kan preciseras för

olika industrityper. När ytterligare underlag från

föreligger

naturvårdsverket bör detta kunna ge underlag för planverket, industriverket, naturvårdsverket och socialstyrelsen att i samråd utarbeta ytterligare riktlinjer för och ut-

planering

formning av industriområden.

1 prop. 1972:111 angående hushållning med mark och

vatten uttalades att det är angeläget att för skilda uppkommande industriprojekt finna andra än

lokaliseringsplatser

vid västkusten. Motiven för detta är såväl miljö- som regio-

nalpolitiska. Enligt propositionen bör vidare möjligheter till

Figur 7:3. Lâgen för FRP-industri vid söd-

inlandslokalisering alltid beaktas. I vissa fall kan emellertid ra Sveriges kuster.

istnämnda möjlighet liksom möjligheterna till

lokalisering

vid andra kuststräckor än västkusten och södra kus-

Sveriges

ter i övrigt vara begränsade. Vid kustområden där konkurrensen om mark och vatten är stor bör i vissa fall industri

kunna förläggas längre in från kustlinjen för att medverka till

att den egentliga kusten reserveras för starkt kustbunden industri.

7.2.2 Södra Sveriges kuster

I rapporten Jämförande studie av miljön i några industrilägen har natur- och miljöförhållandena på de platser vid

södra Sveriges kuster där mark enligt riktlinjerna för hushåll-

ning med mark och vatten bör reserveras för resurskrävande och miljöstörande industri sammanfattats. Med utgångspunkt i denna rapport och i framförda

remissbehandlingen

Oxelösund v synpunkter kan följande anföras om nämnda platser. Tunagarg

Målsättningen är självfallet att föroreningar och värme

från industriella processer så långt skall innehållas

möjligt och att vattenförbrukningen skall nedbringas genom an-

vändning av slutna system. F.n. är detta tekniskt och ekonomiskt möjligt endast i begränsad utsträckning. Industrityper med särskilda miljöproblem eller som kräver stora mängder vatten behöver fortfarande lokaliseras så att eventuella skadliga effekter på människor och natur skall bli så små som möjligt. Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:2.

208 E]

Brofjordenomrâdet är ett av Sveriges mest undersökta områden vad gäller miljöförhållanden, farleder m.m. Utförda

undersökningar visar att Brofjorden har goda förutsättningar för utspädning och utspridning av luftföroreningar, vilket

kan bidra till att minska negativa effekter vid utsläpp av sådana föroreningar. Brofjorden ligger emellertid i närheten

av försurningskänsliga områden i västra Sverige. Vattenom-

sättningen utanför fjorden är god, i själva fjorden mindre god. Söder om Brofjorden ligger den skyddsvärda Gullmarsfjorden och norr därom det obrutna kustområdet till vilket miljöstörande industri inte får lokaliseras.

Sötvattentillgångarna vid Brofjorden är tillräckliga för nuvarande behov men

utbyggnad av vattenkrävande verksamhet skulle ställa krav på överföring av vatten från relativt avlägsna vattensystem.

Planberedskapen är god i området.

Brofjordenområdet förefaller således ha förutsättningar

för lokalisering av industri som är förenad med utsläpp till vatten. Ytterligare etablering i området av industri med utsläpp till luften av försurande ämnen är däremot inte lämplig. Med tanke på Brofjordens goda hamnförhållanden finns

förutsättningar för skilda hamnbaserade verksamheter.

Luftmiljön i Stenungsund har en komplex och delvis dåligt

känd föroreningsbild. Olika kolväten utgör ett väsentligt in-

slag bland utsläppta föroreningar. Förutsättningarna för spridning av luftföroreningar är sämre än vid andra västkust-

lägen. Nedfall av svavel från utsläpp i Stenungsund sker till stor del över redan försurade områden. Stenungsunds kommun anser emellertid att luftmiljön har beskrivits alltför negativt i rapporten Jämförande studie av miljön i några indu-

strilägen. Även vattenmiljön i Askeröfjorden förefaller enligt

rapporten vara tydligt påverkad. Stenungsunds kommun anför dock att någon märkbar påverkan av vattenmiljön inte har kunnat påvisas. Den påverkan till följd av

föroreningar

som synes föreligga medför att kapaciteten att ta emot ytter-

ligare föroreningar förefaller vara begränsad. Tillgången på sötvatten är god. Dispositionsplan har antagits för industriområdet nordost om befintlig bebyggelse.

Stenungsund har sammanfattningsvis begränsade förutsättningar för ytterligare industri med utsläpp till vatten av kolväten, tungmetaller och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten samt utsläpp till luft av kolväten och försurande ämnen.

Värö har goda naturliga förutsättningar för spridning av

luftföroreningar, vilket kan bidra till att minska negativa

effekter vid sådana utsläpp. Värö ligger emellertid i likhet

med Brofjorden och Stenungsund i närheten av försurningskänsliga områden i västra Sverige. Kustvattnet har god ka-

SOU l979z55 El 209

och varmvattenut-

pacitet att bryta ned föroreningar sprida

De små och hårt sötvattentillgångarna kan

släpp. utnyttjade

försvåra lokalisering till området av vattenkrävande verksamhet. av sötvatten till Värö kan innebära kon-

Överföring

flikter med och bevattningsintressen samt

kraftproduktionsmed bevarandeintressen av riksintresse till följd av påverkan

på Viskan och sjön Lygnern. I en utförd hamnutredning görs bedömningen att djuphamn kan anläggas i området. Värö förefaller således ha förutsättningar för lokalisering av industri som inte släpper ut försurande ämnen till luft. säkerhetskraven för kärnkraftverket i Ringhals kan hindra etablering av bl.a. verksamheter som kan medföra brand-

eller explosionsrisker. Lokalisering av industri med betydan-

de sötvattenbehov kräver åtgärder för att öka tillgången på

sötvatten. En utveckling av Värö till ett industriområde med kräver relativt omfat-

allsidiga lokaliseringsförutsättningar

tande investeringar.

Förutsättningarna i Karlshamn för utspädning och sprid-

förefaller vara goda. Utsläppen av ning av luftföroreningar försurande ämnen bidrar emellertid till en omfattande påver-

kan av sjöar och vattendrag i den försurningskänsliga sydöstra delen av landet. Mot bl.a. denna bakgrund anser länssty-

relsen i Blekinge län och Karlshamns kommun att luftmiljön är den viktigaste för fortsatt lokalisering av

begränsningen industri till området. I kommunens yttrande miljöstörande

över rapporten anförs även att luftmiljön i Karlshamnsområdet är starkt av luktande ämnen. Vattenomsätt-

påverkad i kustvattnen i Karlshamn är relativt god vilket kan

ningen

bidra till att minska de negativa effekterna av vattenförore-

Ytvattentillgångarna är goda. Arbete med en omrâningar. pågår. och hamnöversikt har utarbe-

desplan Miljööversikt

tats.

Karlshamn förefaller mot denna bakgrund ha förutsätt-

av industri som är förenad med utningar för lokalisering och luft. med släpp till vatten Det gäller dock inte industri utsläpp till luften av försurande eller luktande ämnen. Den

utvärdering av miljösituationen som har föreskrivits i rege-

den 7 december 1978 angående fullföljande av ringens beslut för hushållning med mark och vatten i Blekinge län riktlinjer

bör kunna öka kunskaperna om lokaliseringsförytterligare

utsättningarna i Karlshamn. Med hänsyn till den goda till-

har Karlshamn vidare förutsättningar att

gången på sötvatten

ta emot industri med behov av stora mängder sötvatten.

har under lång tid varit ett av vatten- och Norrköping starkt påverkat område. Utsläppen till främst vatluftutsläpp ten men även luft har under de senaste åren reducerats avsevärt. Förändringarna i recipienterna till följd av detta är

210 E]

Figur 7:4. Bráviken - ett exempel på markanvändningsplanering i områden med miljöstörande industri. . Brannäshalvön ä.. _.-.\_ få? \ tätort Furön storindustri OXELÖSUND :allmän väg »MM järnväg NORRKÖPIN områden för vilka det föreslås sär-

En

skilda riktlinjer för FRP-industri

reservomráden för FRP-industri

En

Källa: Bråviken, Gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riksplanering, Ledningsgruppen för interkommunal planering av Bråvikenomrâdet, K-Konsult 1978-11-01 (remissupplaga).

emellertid ofullständigt kända. Norrköpings skyddade läge

Slutlig ställning till detta förslag har ännu inte tagits av berörda kommuner. längst inne i Bråviken ger dåliga naturliga för

förutsättningar utspädning och spridning av luftföroreningar. Bråviken som

helhet har relativt god I det inre av Bråvi-

vattenomsättning. ken är vattenomsättningen tämligen långsam. Norrköpings

kommun anför att genomförda studier har visat att de natur-

liga förutsättningarna för att störningsfritt avleda förore-

ningar till luft och vatten i Norrköping inte är så bra som man tidigare hade räknat med. Länsstyrelsen i län

Östergötlands

anser emellertid att de senaste årens

minskning av belastningen på vattenmiljön har ökat de tillgängliga marginalerna för

utsläpp. Norrköping ligger relativt nära Svensksundsviken

och Kolmården, vilka är av riksintresse för den vetenskapliga

naturvärden samt det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. Sjöar i Kolmårdsområdet är tydligt försurade.

Ytvattentillgångarna är stora. Bråviken har goda förutsättningar för djupgående fartyg. Berörda kommuner har inte

tagit ställning till utförd markanvändningsplanering avseen-

de Bråvikenområdet. I avvaktan på entydiga för att

belägg föroreningsförhållandena i Bråviken har förbättrats bör försiktighet iakttas beträf-

fande mer betydande utsläpp genom utbyggnad av industri i Norrköping. Särskilt vad gäller industri med utsläpp av försurande ämnen till luften förefaller vara en

Norrköping mindre lämplig lokaliseringsplats. Industri med behov av

stora mängder sötvatten kan däremot lokaliseras till Norrköping. i Oxelösund för

Förutsättningarna utspädning och spridning av luftföroreningar förefaller vara goda, vilket kan bi-

dra till att minska negativa effekter av utsläpp av sådana

föroreningar. Kolmården och delar av skärgårdsomrâdet är

försurningskänsliga. Utsläppen förs emellertid till stor del ut

över Östersjön. Vattnen utanför Oxelösund visar en stark

El 211

påverkan av olika tungmetaller. Möjligheterna till ytterligare utsläpp av föroreningar i närområdet bedöms enligt rapporten vara liten. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att recipientkapaciteten bör vara bättre i vattnen utanför Oxelösund än i närområdet. Oxelösund ligger nära Kolmården och det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. Sötvattentillgången är tämligen riklig. Nyköpingsån är dock hårt utnyttjad. Oxelösund omfattas av markanvändningsplaför Brävikenområdet. Tunabergs (Nyköpings komneringen mun) öppna läge vid Bråvikens norra del uppvisar relativt goda luftventilationsförhållanden och förhållandevis god vattenomsättning. Kunskaperna om luft- och vattenrecipient är dock ofullständiga. Området ligger nära Kolmården och det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. Av

förslaget till markanvändningsplanering för Bråvikenområ-

för industriändadet framgår att ingen mark har reserverats mål på Tunabergshalvön. förefaller ha förutsättningar för i Oxelösund-Tunaberg första hand lokalisering av industri som är förenad med av bl.a. försurande ämnen till luften. Däremot är utsläpp

sannolikt mindre goda för etablering av förutsättningarna

industri av svårnedbrytbara ämnen med utsläpp till vatten och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten. Förutsättningarna i Nynäshamn för utspädning och spridning av luftföroreningar förefaller vara goda, vilket kan bidra till att minska negativa effekter av utsläpp av sådana föroreningar. Luftföroreningarna förs till stor del ut över

Östersjön eller längs kusten. Vattenomsättningen utanför

i Nynäshamn har under Nynäshamn är god. Rafñnaderiet tid ut betydande mängder föroreningar, bl.a. lång släppt

tungmetaller. Sötvattentillgångarna är starkt begränsade var-

för vattenöverföring från Stockholmsregionen planeras. Ny-

näshamnsområdet rymmer bl.a. miljöer med dålig motståndskraft mot försurning. I vissa vattensystem har mycket stark påverkan iakttagits. Områdesplan för industriläget Norvik-Kalvö har lagts fram av Nynäshamns kommun. Även Nynäshamn förefaller följaktligen ha förutsättningar för i första hand lokalisering av industri förenad med utsläpp till luften. Förutsättningarna för etablering av industri med utsläpp till vatten av svårnedbrytbara ämnen och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten är mindre goda.

7.2.3 Norrlandskusten

[samband med planeringsskedet i den fysiska riksplanering-

en har berörda länsstyrelser haft regeringens uppdrag att i

2l2 D SOU l979t55

samarbete med berörda kommuner studera

lokaliseringsförutsättningarna vid norra Svealands- och Norrlandskus-

ten. Studierna skulle inte omfatta vissa kuststräckor med starka bevarandeintressen, och kuststräckor som saknar farled eller för farled med minst

förutsättningar 10 meters djup-

gående. l några fall har dock länsstyrelserna redovisat platser som inte uppfyller de nämnda kriterierna.

I tabell 7:1 har lokaliseringsförutsättningar och tänkbara

markanvändningskonflikter sammanställts. Av länsstyrelser-

na redovisade platser på kuststräckor med starka bevarandeintressen som inte skulle ingå i studierna och de platser för Essviken Ljusne - Vallvik vilka berörd kommun har ställt sig negativ till industrietablering behandlas emellertid inte. av lokalise-

Klassiliceringen ringsförutsättningar och markanvändningskonflikter har skett på grundval av länsstyrelsernas redovisning. Även vissa

andra konflikter än de som behandlas i det följande kan

föreligga, t.ex. med militära intressen eller bebyggelse. Av redovisningen i tabell 7:1 framgår att det föreligger

vissa skillnader i

lokaliseringsförutsättningar på de olika platserna. Andra markanvändningsintressen har varierande

Figur 7:5. Tänkbara platser för FRP-in- styrka på skilda platser. Underlaget beträffande förutsättdustri vid norra Svealands- och Norr-

ningar för lokalisering av FRP-industri behöver fördjupas

landskusten. beträffande vissa av de i tabellen redovisade platserna. Ut- (Utöver dessa platser finns ytterligare över i tabellen redovisade ñnns flera orter platser ytterligare flera orter med befintlig industri vid vilka

lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan med befintlig industri vid vilka lokaliseringar sannolikt i

komma i fråga). vissa fall kan komma i Först om orter

fråga. med befintlig

FRP-industri skulle visa sig vara

otillräckliga för etableringar

av sådan industri bör andra lägen övervägas.

Centrala driftledningen (CDL) har i rapporten Lokalise-

ring av stora kustförlagda koleldade värmekraftverk med avseende på Norrlandskusten prioriterat Sunnäs söder om

Söderhamn som lokaliseringsplats för en sådan anläggning.

Även bl.a. Vallvik och Lindön har övervägts av CDL.

7.2.4 Inlandet I Vänerkommunernas gemensamma redovisning Vänerredovisningen inom ramen för den fysiska anförs

riksplaneringen bl.a. följande beträffande industri.

Inom Värmlandsskärgården bör industri bara tillåtas i di-

rekt anslutning till befintliga industriområden i Grums, Vål-

berg, Älvenäs, Karlstad-Skoghall och Kristinehamn. De re-

surser som återstår för friluftsliv och turism samt områden av värde för naturvård och kulturminnesvård bör skyddas från miljöstörande anläggningar. I det centrala skärgârdsområdet

bör miljöstörande industri inte komma i fråga enligt redovis-

ningen. Vänerredovisningem slutrapport, april 1978. Enligt bör vidare resurser för utveck- Vänerredovisningen

D 213

Tabell 7:1. Sammanställning av Iokaliseringsförutsättningar och markanvändningskonflikter beträffande vissa för PHP-industri tänkbara platser vid norra Svealands- och Norrlandskusten.

*R _ 5 L- S v å ?å . 2. .s å x q, :s nu:v: -E

åâ så E2 §2 §3 äåä eå% mä

Befintlig industri: Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej Nej

Løkaliseringsförutsättningar: Sötvatten A A A A-B A A B B Recipient - vatten A-B A-B A-B A-B B B A A - luft A A-B A A B B A A Marktillgáng A A Sanno- B B B A A likt A Hamn- och farledsdjup B A A B A A Sanno- Sannolikt A likt A

Konflikter: Bevarandeintressen B-C (F) C (N, F)C (F) A A A-B (N) B-C (N) C (N) Areella näringar B (Fi) B (Fi) B (Fi) A A B (Fi) B (J, Fi) A

E

° .§1 u

E E

E 1 5 äs å E E

å F åå

Qi 2» åx Ex åk aka ix in wb nu

industri: Ja Nej Nej Ja Nej Ja Ja Ja Befintlig Nej Nej

Lokaliseringsförutsättningar: Sötvatten A A-B A B C A C A A B

Recipient - vatten A A-B A B A-B A A B B B-C - luft A B B A A A A A A-B A A B A-B A A A-B A A B B-C Marktillgáng Hamn- och farleds- A A A B A A-B A A djup

Konflikter: Bevarandeintressen A A-B B (F) B-C B-C A B (N, F) B-C B-C (F) B-C (N, F) (N, F) (N, F) K, (K, F) (ä, B (Fi) B (Fi) B (Fi) B-C B (Fi) B (Fi) B (Fi) B (Fi) Areella näringar A-B . A-_B (iñ) (Fi) (F1)

Lokaliseringsfärutsättningar: Konflikter med andra markan- Bokstäverna inom parentes: A = goda K = Kulturminnesvård vändningsintressen: B = mindre goda A = N = Naturvård inga andra mera uttalade C = F = Friluftsliv mycket begränsade markanvändningsintressen S = Skogsbruk Hamn- och farledsdjup: B = konflikt J = Jordbruk A = kan uppstå med 210 m = = uttalat markanvändnings- Fi Fiske B 10 m intresse C = konflikt kan uppstå med betydande markanvändningsintresse eller med riksintresse

Not 1-7, se nästa sida

214 El

ling av befintlig FRP-industri och eventuell nyetablering re- ÄTÃTÃTÖ 703mm, serveras i Otterbäcken, Mariestad, Hällekis och Vänersborg-

i s Vargön. Det finns enligt redovisningen f.n. ingen

anledning

till särskilda markreservationer för hamnberoende och areal-

krävande industri utan direkt anknytning till ham-

33:35:28; befintliga

, nar och industriområden. Pågående mark- och vattenan- Ma“°“

Mellerd

H vändning påverkar inte väsentligt möjligheterna att i framtiden utnyttja dessa för industriändamål. Om större föränd-

Vänersborg ringar av pågående markanvändning skulle aktualiseras på

östra Värmlandsnäs eller södra Mellerudskusten bör enligt bwäffamje id“$i i

Fi?“735 Fölsbg redovisningen aktualiteten av markreservationer för indu-

Vanerredovisningen. _ striändamål övervägas. O i ti b°f“

Qmåd? a$,““"9 Härutöver bör enligt redovisningen Timmerviken i Ma-

Iig FRP-industri. . _ riestads kommun bibehållas som ett område med potentiella

D d?st.°""åd°“ l a5“*i"9 m resurser

för arealkrävande, hamnberoende industri befintliga hamnar. _ _ _ _ _ _

Sammanfattningsvis föreslås 1 redovisningen följande åt-

A fö amb° beträffande områden för

foeesffázñwáägâ?

gärder FRP-industri. Områden i

anslutning till befintlig FRP-industri: I Grums, Hammarö/

Käna:Vänenedovismngen_

Skoghall, Gullspång/ Otterbäcken, Mariestad, Vänersborg och Säffle bör åtgärder vidtas för att säkra utvecklingsmöjlig-

heterna för befintlig FRP-industri och där så är resermöjligt vera resurser för nyetablering av FRP-industri. Industriområ-

den ianslutning till befintliga hamnar: I Åmål, Kristinehamn,

Götene/Hällekis och Lidköping bör mark i anslutning till befintlig hamn reserveras för av hamnberoende etablering

industri. Reservområden för hamnberoende industri: Maries-

tads, Säffles och Melleruds kommuner bör slå vakt om potentiella resurser för av hamnberoende industri.

nyetablering

Av av industristudier som

redovisningar har ingetts till bostadsdepartementet av länsstyrelserna Västmanlands, Örebro resp. Kopparbergs län framgår bl.a. följande.

För Västmanlands län belyses i första hand in-

befintlig

dustri i större tätorter.

Enligt länsstyrelsen kan begränsande

faktorer för en utbyggnad av FRP-industri vara en relativt

dålig planberedskap samt utsläpp till luft och vatten.

Rapporten avseende Örebro län utgör en

sammanställning

av bl.a. miljöförhållanden och regionalpolitiska förutsätt-

ningar i anslutning till befintliga industrilägen.

Noter från föregående sida:

1 För Hörnefors, Umeå uthamn och Skellefteå- Näsudden anser länsstyrelsen att ytterligare utredning bör ske. 2 Naturvårdsverket anser att de stora utsläppen av svaveldioxid, klorväte och tungmetaller i Skellefteå- Näsudden medför att platsen är olämplig för lokalisering av FRP-industri. 3 Naturvårdsverket anser att Järnäs-Bredvik från allmän naturvårdssynpunkt är en olämplig lokaliseringsför FRP-industri.

plats

Plats som enligt kommunen bör komma i fråga i andra hand efter Järnäs-Bredvik. 5 Kommunen avser att närmare utreda vilka typer av FRP-industri som kan lokaliseras till området. 6 Ytterligare utredning torde enligt kommunen vara nödvändig innan ställning kan tas till områdets avgränsning och lämplighet. 7 Två skilda områden redovisas i underlagsmaterialet.

D 215

I rapporten avseende Kopparbergs län redovisas en första av miljöförhållanden, regionalpolitiska förut-

genomgång

sättningar och transportförutsättningar i syfte att ge kommunerna råd och vägledning i arbetet och att verka för att

koncentreras till de områden som från

utredningsinsatserna

synpunkt förefaller mest lämpade för aktuella induregional strityper.

1 bostadsdepartementets promemoria 1978-09-07 Fysisk

riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer har föreskrivits fortsatta studier av förutsättningarna för att lokalisera FRP-industri till Bergslagen och Vänerområdet. Berörda länsstyrelser skall under år 1982 till regeringen redovisa hur långt arbetet då har fortskridit.

216 El

8 Mineralråvaror

8.1 Framtida utvinning

8.2 Miljöproblem och motstående mark- och vattenanvändningsintressen 8.2.1 Prospektering 8.2.2 Utvinning och förädling 8.3 Mineralråvaror av intresse i den fysiska riksplaneringen 8.3.1 Järnmalm 8.3.2 Järnets legeringsmetaller 8.3.3 Sulfidmalmer 8.3.4 Industrimineral

8.4 Återvinning och substitution

8.1 Framtida utvinning

Malmbrytning bedrivs av 1 l företag vid ett 40-tal gruvor eller

Antalet anställda inom malmgruvindustrin är näsgruvfält.

tan 13 000 varav cirka 9 000 arbetar i järnmalmsgruvor. Två

företag dominerar nämligen LKAB (järngruvindustrin,

malmsgruvor) och Boliden Metall AB (icke järnmalmsgruvor). Landet har järnmalmstillgångar framför allt i

betydande

Norrbotten. För sulfidmalmernas del är många av förek Jmsterna små och malmen inom en och samma fyndighet är ofta uppsplittrad i ett antal separata malmkroppar. Sulñdmalmstillgångarna kan komma att öka om stora, ytnära och lågpro-

centiga fyndigheter blir tekniskt-ekonomiskt möjliga att ut-

vinna.

Förteckningen över underlag av intresse för behandlingen av mineralråvaror i den fysiska riksplaneringen innehåller de

källor som ligger till grund för detta kapitel. Under den kommande IO-årsperioden kommer enligt in-

dustriverket några nya stora gruvor sannolikt inte att öppnas.

En viss produktionsökning bedöms kunna ske vid befintliga

gruvor. Nedläggningar bedöms komma att ske av mindre

järnmalmsgruvor, främst i mellansverige. Enligt långtidsut-

1978 (SOU 1978:78) kan det antas att i stort sett

redningen

alla mindre gruvor kommer att tas ur drift i Mellansverige

under perioden fram till 1983.

EJ 217

Den järnmalmsinventering som har utförts av Sveriges geologiska undersökning (SGU) i Norrbotten de senaste åren visar att av den uppskattade i Norrbotjärnmalmsmängden ten utgör de fyndigheter som f.n. inte bryts endast en mindre del. Större delen finns på djupet i de gruvor som är i drift. De fyndigheter som inte bryts har som regel låg järnhalt, hög svavelhalt och så liten utbredning att de i regel inte var för sig kan bli föremål för exploatering. Det kan dock enligt industriverket bli aktuellt att några av dessa under fyndigheter 1980-talet kan komma att brytas parallellt med de stora gruvor som är i drift. Industriverket bedömer att vissa mindre sulñdmalmsgruvor på sikt kan tillkomma som ersättning för utbrutna gruvor men även att nedläggning av vissa sulfidmalmsgruvor kan komma att ske. Med hänsyn till de stora kostnaderna för att uppföra anrikningsverk blir enligt industriverket några nya verk sannolikt inte aktuella inom den närmaste 10-årsperioden. Befintliga anrikningsverk kan under vissa förutsättningar betjäna flera mindre gruvor på avstånd upp till 5-10 mil. Eventuella nya gruvor kan därför i första hand förväntas inom verkens närzoner. Som exempel kan nämnas anrikningsverket i Kristineberg som betjänar ett flertal sulfidmalmsgruvor. Under vissa förutsättningar kan sulñdmalm anrikas i anrikningsverk för järnmalm. Så t.ex. avser man, om gruvdrift kommer till stånd, att anrika den nära Kiruna Viscariamalbelägna men vid anrikningsverket i Tuollavaara, ca 10 km från den planerade gruvan. Kunskaperna om landets malm- och mineralförekomster är i många fall otillräckliga. Endast på längre sikt kan bl.a. genom geologisk kartering och prospektering en mera betydande ökning av dessa kunskaper ske. Den som forskning pågår beträffande strukturgeologi och malmbildningsprocesser kan leda till ökade möjligheter att inrikta prospekteringsinsatserna på regioner som har särskilt goda förutsättningar för fynd av mineralråvaror. Fortsatt prospektering kan enligt industriverket resultera i fynd av skilda industrimineral och brytvärda malmer, innehållande metaller som t.ex. vanadin, nickel och kobolt. Vissa av dessa kommer sannolikt att påträffas i traditionella malmregioner, medan andra kan komma att återfinnas i områden där mineralutvinning inte tidigare förekommit eller endast gjort det i begränsad omfattning. Enligt den mineralpolitiska utredningen (MPU) (SOU 1977:75) är de geologiska förhållandena i olika delar av landet gynnsamma för fynd av ett flertal industrimineral.

218 E1

8.2 Miljöproblem och motstående markoch vattenanvändningsintressen

Konflikter mellan mineralutvinning samt andra mark- och vattenanvändningsintressen av rikskaraktär - t.ex. avseende naturvård, friluftsliv och jordbruk - kan komma att öka i framtiden till följd av en för vissa mineralråvaror successiv övergång till utvinning av mer låghaltiga förekomster samt genom brytning i dagbrott i vissa fall. Intresset för utvinning av mineralråvaror kan vidare komma att i större utsträckning riktas mot områden där mineralutvinning tidigare inte har förekommit eller endast gjort det i begränsad omfattning. Exempel på sådana områden kan i olika tidsperspektiv vara f jällkedjan, Lostrakten i Hälsingland, Billingen, Österlen och delar av havsbotten i Bottenviken. I avsnitt 8.3 behandlas specifika problem och konflikter i samband med utvinning av mineralråvaror som för närvarande bedöms vara av intresse i den fysiska riksplaneringen.

8.2.1 Prospektering och mineralletning) omfattar under- Prospektering (malmsökning, uppmätning och utvärdering av mineralfyndigheter. Prospektering sker i regel långt före det att en fyndighet utvinns. undersökningar kan påverka naturmiljön och Detaljerade medföra vissa konflikter med framför allt naturvårdens intressen i samband med framdragning av borrutrustning, blottläggning av berg m.m. Mer ingående fyndighetsunderär i vissa fall jämförbara med mineralutvinning i sökningar liten skala. Vid marin prospektering skiljer sig tekniken delvis från den teknik som används på land. Marin prospektering efter malm har hittills inte utförts i Sverige i större omfattning. Däremot förekommer marin prospektering efter sand och grus samt prospektering efter kolväten, bl.a. olja och naturgas. Provborrningar till havs kan orsaka störningar för i första hand naturvård och fiske. Halvstationära ansjöfart, för kan utgöra en sjösäkerhetsrisk. Naläggningar borrning turvård och fiske kan påverkas negativt av den bottenpåverkan som sker vid provborring och av den grumling som uppstår till av utsläpp av borrspolvatten. Om marina följd fyndighetsundersökningar kommer till stånd kan mer omfattande störningar uppstå. En större del av botten måste då tas i anspråk för de anläggningar som erfordras för själva undersökningen. Ligger en malmfyndighet nära land kan dock eventuellt schaktsänkning och ortdrivning ske från land, varvid botten inte påverkas.

E] 219

Tabell 8:1. Prospekteringsverksamhet och miljöeffekter

Fältundersökningar Arbetsmoment Miljöproblem

Regional översikt Geologisk kartering, (stort undersök- Blockletning ningsområde) Elektromagnetisk och radiometrisk flygmätning Geokemisk bäcksedimentprovtagning

Lokal mer detaljerad Geologisk kartering, översikt Blockletning (relativt begränsat Magnetisk, elektrisk undersökningsområde) gravimetrisk och radiometrisk markmätning Geokemisk jordprovtagning

Ingående undersökningar Diamantborrning Pâ land: i ett snävt avgränsat Blottningsarbeten Buller område Magnetiska, elektriska I havet: och radiometriska mät- Borrspolvatten ningar i borrhål Kemisk analys av borrkärnor

Ingående detaljundersök- Förtätad diamantborrning, På land: ningar i ett mineral- schaktsänkning, ort- Restmassor objekt drivning, provbrytning, Gruwatten sovrings- och anriknings- Grundvatten försök Buller I havet: Bottenpåverkan Borrspolvatten

Källa: Bearbetning av Metoder för malmletning av Rudyard Frietsch, Uppsala 1972.

8.2.2 Utvinning och förädling

Brytning av mineralråvaror sker antingen ovan jord i dagbrott eller under jord i gruva. Utvecklingen av brytningstekniken kommer enligt industriverket sannolikt att leda till att dagbrottsbrytning blir vanligare. F.n. svarar dagbrottsbryt-

ning för 15-20 % av den totala mängden bruten malm i

Sverige. I vissa gruvor kan enligt industriverket brytningen

förväntas ske allt djupare, vilket kan leda till efter hand större

riskområden för ras. Utvinning av mineralråvaror medför anspråk på utrymme

för D brytning och anläggningar i direkt anslutning till denna

D serviceanläggningar D reningsanläggningar och utsläpp av avloppsvatten D deponering av restmassor

D vägar och kraftledningar.

220 D

Figur 8:1. Kaptensgruvan i Malmberget. Malmkroppens utbredning på 600 meters djup i den s k Kaptensmalmen i Malmberget. Kaptensgruvan - - --nuvarande gräns för dagbrott malmen på 600 meters nivå - Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

Vid underjordsbrytning kan gruvornas rasriskområden på

markytan medföra problem för bebyggelse och kommunika-

tionsleder. Sådana problem ñnns bl.a. i Kiruna, Malmberget och Grängesberg (se fig. 8:1). Vid ovanjordsbrytning kan

ingreppet i landskapet bli betydande. Som exempel kan näm-

nas anläggningen i Svappavara, där dagbrottet kommer att

ha en yta på ca l kmz och ett djup på 325 meter när malmen

är utbruten. Utveckling av brytningsformer och anrikningsteknik sker även i syfte att förbättra efterbehandlingen av

brytningsområden. Ett särskilt problem är vidare den fara som det stora antalet gamla gruvhål, f.n. över 10 000 i hela landet, utgör.

El 221

Tabell 8:2. Brytning av mineralrâvaror och miljöeffekter

Arbetsmoment, som Miljöproblem kan vara aktuellt

Dagbrott

Kontinuerlig blottläggning Sänkning av grundvatten av jordmassor samt avbaning Omhändertagande av av ofyndigt berg genom förorenat gruwatten borrning och sprängning Buller Borrning och sprängning Dammning av fyndigt berg Restprodukter Skrotning Lastning Upptransport Efterbehandling

Brytning under jord Pâ land: Sänkning av grundvatten Blottläggning av Förorenat grundvatten ett begränsat område Restprodukter Schaktsänkning Ortdrivning genom I havet: borrning, bergför- Bottenpåverkan ankring, utlastning från plattformar eller och uppfordring andra byggnadsverk Efterbehandling

Källa: Bearbetning av Malm och metall, Boliden AB 1974

Anrikning av mineralråvaror sker i allmänhet i anslutning

till platsen för brytningen om denna är tillräckligt stor. Om

så inte är fallet kan ett anrikningsverk under vissa förutsätt-

ningar betjäna flera mindre gruvor och dagbrott. Bl.a. bör

avståndet mellan gruvor och anrikningsverk i sådana fall

som regel inte överstiga 10 mil. I den mån mineralberedningen även omfattar agglomerering, dvs. processer som överför ñnkornigt material till styc-

keform, uppstår miljöstörningar genom utsläpp till luft av bl.a. stoft, svavelföreningar och fluorväte från det s.k. sinterverket vid vilket agglomeringen sker.

Tabell 8:3. Mineralberedning och miljöeffekter Arbetsmoment Miljöproblem som kan vara aktuellt

Krossning Förorenat processvatten Malning Stora avfallsdammar Anrikning med hjälp av med utlakningsrisker våtmekaniska metoder, Buller flotationsprocesser, Damm hydrometallurgiska processer Uppläggning av restmassor

222 El

Vid anrikning erhålls dels ett koncentrat av värdefulla mineral, dels restprodukter, s.k. anrikningsand, med visst innehåll av metallmineral och gråberg. Anrikningssanden läggs upp i stora sandmagasin. I Kiruna planeras exempelvis torrläggning av sjön Luossajärvi och iordningsställandet av en konstgjord sjö för ett nytt avfallssystem med en slutlig areal av ca 20 kmz. De miljöeffekter som uppstår vid utvinning av mineralråvaror hänger till betydande del samman med utsläpp av föroreningar till vatten. Utsläppen bestâr i huvudsak av dräneringsvatten från gruvor och dagbrott, processvatten från anrikningsverk samt dag- och dräneringsvatten från brytningsområde och sandmagasin. De stora mängder av avfallssand som läggs upp i sandmagasin medför enligt naturvårdsverket (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:1) problem till följd av nederbörd och tillströmmande grundvatten som passerar de deponerade restprodukterna. Det förorenade vattnet innehåller stora mängder uppslammat mineralstoff, ofta tungmetaller och olika kemikalier. I dräneringsvattnet från gruvor och dagbrott förekommer även kväveföreningar som ingår i sprängämnen samt olja som används för produktionstekniska ändamål. Effekterna av dessa utsläpp i recepienten kan innebära giftverkan på växter och djur, gödning av recipienten och förorening av grundvattnet. Teknik för rening av förorenat vatten är enligt Svenska gruvföreningen (Svenska gruvföreningen 1977, Meddelande nr 147) under utveckling. Till följd av brytning kan vidare uppkomma grundvattensänkning. Detta kan inverka negativt på brunnar och förändra förutsättningarna för olika naturtyper i omgivningen. I den mån mineralutvinning förläggs till havs beror typen av konflikter i hög grad på om förekomsten kan utvinnas från land eller inte. Om så inte kan ske, kan det bli aktuellt att bygga upp en anläggning till havs i form av en plattform eller en konstgjord ö. Härvid kan problem med andra vattenanvändningsintressen förväntas uppkomma.

El 223

8.3 Mineralråvaror av intresse i den fysiska

riksplaneringen

l detta avsnitt behandlas malmer, industrimineral och bergarter som bedöms vara av intresse för den fysiska riksplane-

ringen till följd av bl.a. förekomsternas belägenhet och den

inverkan på landskap och miljö som en eventuell utvinning

skulle innebära. I huvudsak bygger redovisningen på rapporten lcke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

8.3.1 Järnmalm

Järnmalm förekommer huvudsakligen i Norrbotten, Mellan-

sverige och i Skåne. Tillgángarna i Norrbotten utgör minst

4/5 av Sveriges kända järnmalmstillgångar. Malmerna kan

uppdelas i två huvudgrupper, nämligen fosfor- och ofta vanadinrika apatitjärnmalmer samt svavelrika s.k. skarnjärnmalmer. Såväl i Norrbotten som i Mellansverige är apatitjärnmalm dominerande. Eventuell ytterligare exploatering av järnmalmsfyndigheter kommer enligt SGU sannolikt att ske i norra Norrbotten.

Vissa fyndigheter av intresse ligger inom de obrutna fjällområdena, där särskilda riktlinjer för prospektering och utvin-

ning av mineralråvaror gäller och inom andra områden av värde för naturvård och friluftsliv. Utsikterna att finna nya ytligt liggande järnmalmer bedöms av SGU vara små. Den Figur 8:2 Järnmalm. framtida prospekteringen kommer därför sannolikt att i allt För närvarande, december 1978, finns tre

större utsträckning inrikta sig mot djupmalmer.

järnmalmsgruvor i drift i Norrbotten och

Vid brytning och anrikning av fosfor- och fluorrik järn- elva i Bergslagen.

malm Enligt de senaste beräkningarna över överförs respektive ämnen till gruvvatten och anrik- Sverigesjärnmalmstillgångarfinns totalt

ningsverkens processvatten som tillsammans med anrik- över 5000 milj ton malm motsvarande

2350 milj ton järn. Av dessa tillgångar

ningssand förs till sandmagasinen, varifrån föroreningar när

ligger 4/5 i den norrbottniska malmpro-

recipienten. Betydande störningar i recipienternas ekosystem vinsen.

föreligger bl.a. i Kiruna, Svappavaara och Grängesberg. Utmalmprovins

till luften i

släpp av stoft, svavelföroreningar och fluorväte

A gruva

utgör de allvarligaste föroreningarna frän agglomererings-

verk. För närvarande föreligger enligt naturvårdsverket (Un- I utmål utanför malmprovinserna

derlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:1) stora svårig-

0 fyndighet utanför malmprovinserheter att hålla utsläppen under gällande riktvärden. De allt na

större rasriskområden, som blir följden vid brytning på större

Källa: lcke förnyelsebara råvaror, SGU djup kan medföra problem för i första hand bebyggelse och 1979. kommunikationsleder. Som exempel kan nämnas Kaptensgruvan i Malmberget där rasriskområdet för malmen på 600

m djup påtagligt berör bebyggelsen i Malmbergets tätort, (se

figur8zl).

224 El

8.3.2 Järnets legeringsmetaller Kännedom om de svenska tillgångarna på järnets legeringsmetaller är relativt bristfällig. Vid intensifierad prospektering kan det enligt SGU förväntas att flera förekomster kommer att påträffas såväl inom som utanför de traditionella malmregionerna. Beträffande redan kända förekomster föreligger i flera fall konflikter mellan intresset för och utvinning bl.a. naturvård, exempelvis vid Smålands Taberg och på Billingen. Kännetecknande för eventuell framtida utvinning blir enligt SGU sannolikt att relativt små förekomster kan komma att brytas och att malmen behöver anrikas. Järnets legeringsmetaller är av stor betydelse för svensk stålindustri. Till gruppen brukar räknas krom, mangan, nickel, kisel, molybden, volfram, titan, vanadin, kobolt, niob, tantal, zirkonium och bor. Av dessa förefaller volfram, molybden, nickel, titan och vanadin vara av särskilt intresse i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till att betydande förekomster finns eller att möjligheterna till nyfynd har bedömts som goda.”

Volfram är det enda av legeringsmetallerna som utvinns i

landet. Möjligheterna till nyfynd är enligt SGU goda inom stora delar av landet. Molybden förekommer ofta tillsammans med volframEn betydande tillgång finns i landets alunskiffrar, där halterna emellertid är relativt låga. Möjligheter till nyfynd bedöms av SGU som goda och flera uppslag finns bl.a. i Arjeplogs kommun. Nickel förekommer bl.a. i vissa av fjällkedjans bergarter. Söder om Skellefteå har nya fyndigheter blivit kända. Gruvundersökning pågår avseende en fyndighet i Lappvattnet söder om Boliden. SGU bedömer möjligheterna till nyfynd som goda och att prospekteringsintresset sannolikt koncentreras till mellersta Norrland. Titan förekommer i titanjärnmalmer. Utvinningsmöjligheterna hänger enligt SGU samman med att sammöjligheterna tidigt utvinna vanadin. Sverige har flera betydande förekomster men exploatering är f.n. inte aktuell. Möjligheterna till nyfynd är enligt SGU små. Vanadin förekommer dels i viss titanjärnmalm, dels i vanadinförande alunskiffer. Metallen kan även utvinnas ur rökgaser från t.ex. oljeeldade kraftverk och förekommer i relativt höga halter i stålslaggar från järn-, stål- och ytbehandlingsindustrier. SGU bedömer att det finns goda förutsättningar att inhemsk brytning av vanadin i framtiden kan täcka Sveriges behov. Även kan komma export ifråga. Genom utveckling av förbättrade kan Malmtillgångar och prospektering, Ds l utvinningsmetoder 1978:16. i framtiden även andra metaller komma att utvinnas. Hit hör

15 El 225

Figur 8:3 Volfram och molybden. Figur 8:4. Nickel, titan och vanadin. A volframgruva I nickelutmål I volframutmål O nickelfyndighet O volframfyndighet I titanutmâl molybdenutmål 0 titanfyndighet . 9 molybdenfyndighet I vanadinutmål Källa: Malmer, industriella mineral och KälIa:Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977. bergarter, SGU 1977.

t.ex. aluminium, kobolt och sällsynta jordartsmetaller. Av intresse för brytning i detta sammanhang är

bl.a. alunskiffrar och fjällkedjans peridotiter.

8.3.3 Sulfidmalmer Sulñdmalmernas malmmineral utgörs huvudsakligen av sul-

ñder, dvs. föreningar mellan svavel och något annat grundämne, t.ex. koppar, bly, zink eller kvicksilver. Vanligtvis in-

nehåller sulñdmalm även ädelmetaller som guld och silver

men också andra metaller som t.ex. arsenik, selen, vismut och kadmium. Förutom nämnda metaller kan ur sulñdmalmer även utvinnas svavelkis som kan användas för tillverkning av

bl.a. svavelsyra. Sulñdmalmer förekommer huvudsakligen

inom fyra större områden (se fig. 8:5). Förekomster uppträder emellertid även utanför dessa områden.

226 D

Sulñdmalmsbrytning sker såväl i dagbrott som i gruvor. Kännetecknande för malmhanteringen är att förekomsterna

ofta är små och har en relativt kort Så är t.ex.

brytningstid.

fallet i Västerbotten och Bergslagen, där ett fåtal

anriknings-

verk betjänar flera mindre gruvor. I Norrbotten är däremot de nuvarande gruvorna stora och kombinerade med anrik-

ningsverk. Här skeri vissa fall t.ex. i Aitik, dagbrottsbrytning, varigenom relativt lågvärdiga malmer kan utnyttjas.

Sulñdmalmsbrytning har huvudsakligen varit koncentre-

rad till traditionella gruvbygder. Om i nya gruvor öppnas områden utanför dessa kan konflikterna med motstående intressen förväntas öka.Intresse för av sulfidmal-

utvinning

mer kan i framtiden även komma att riktas mot områden på havsbotten. Vid en eventuell till havs kan konflik-

utvinning

ter med främst fiske, naturvård, kulturminnesvård, sjöfart och försvar uppstå.

Sulñdmalmshanteringen utgör enligt naturvárdsverket (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:1) ett allvarligt problem från miljövårdssynpunkt. Såväl gruvvatten som

anrikningsverkens processvatten är starkt förorenade. Vattnet leds till sandmagasin där kemikalier och metaller avsätts.

Från dessa kan bl.a. metaller

magasin som t.ex. koppar, zink,

kadmium och kvicksilver läcka ut i sjöar och

vattendrag.

Genom oxidation av sulñder i recipienten kan metallerna överföras till former som är för växter och

Figur 8:5. Sulfidmalm. lättillgängliga

djur. För närvarande, december 1978,finns en sulfidmalmsgruva i drifti Norrbotten, nio i Skellefteâfältet, tre i fjällkedjan eller dess randzon och fem i Bergslagen. Vilande sulfidmalmsförekomster finns i så- 8.3.4 Industrimineral väl Norrbotten som i Skellefteåfältet och Med industrimineral menas sådana mineral som utvinns i i Bergslagen. Från Bergslagen är ett stort

antal förekomster kända, men de flesta annat syfte än för sitt metall- och bränsleinnehåll. De an-

är små. vänds för många olika ändamål, bl.a. som basråvaror för

malmprovins anläggnings- och byggnadsverksamhet, som i hjälpmedel

A olika industriella processer, som och som

gruva gödningsämnen råvaror för framställning av t.ex. glas, och eldfasta

porslin I utmål utanför malmprovins produkter. 0 fyndighet utanför malmprovins Kännedomen om landets och

tillgångar på industrimineral bergarter är bristfällig. Såväl mineralpolitiska

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU utredningen 1979. (MPU) (SOU som SGU anser att

1977:75) förutsättningarna för inhemsk utvinning av flera industrimineral är goda.

Bland de industrimineral för vilka finns för

förutsättningar inhemsk utvinning, kan enligt MPU en ökad i förbrukning

framtiden, förväntas för bl.a. fosfor och- kaliumsalter, talk,

täljsten, kaolin, nefelinsyenit, olivin och zirkon. Av dessa

mineral förefaller för närvarande olivin, kaolin och nefelinsyenit vara av större intresse i den fysiska

riksplaneringen.

Därutöver är karbonatsten, kvarts, kvartsit och kvartssand,

E] 227

diabas, alunskiffer samt sand och grus på grund av sin utbredning och utvinningens inverkan på landskap och miljö av särskilt intresse i den fysiska riksplaneringen. Brytning av industrimineral sker huvudsakligen i dagbrott.

Även vid framtida exploatering kommer enligt MPU (SOU 1977:75) i första hand brytning i dagbrott att bli aktuell. Fortsatt efter industrimineral kommer enligt prospektering MPU:s bedömning sannolikt att leda till att nya fyndigheter

påträffas. Olivin används bl.a. vid råjärnframställning, som form-

sand vid gjuterier och som råvara för eldfasta produkter.

Olivin hör till de råvaror som kan komma till användning för att motverka försurningen av sjöar och vattendrag och för vattenrening. F.n. sker brytning av olivin i Handöl där mycket stora brytvärda förekomster finns. Mineralet förekommer i vissa bergarter i fjällkedjan. Förbrukningen av olivin i Sve-

rige kan enligt MPU (SOU 1977 :75) komma att öka väsentligt inom den närmaste tioårsperioden. Förutsättningarna för ett

ökat uttag ur de inhemska förekomsterna är f.n. osäkra enligt MPU.

Kaolin används huvudsakligen inom pappersindustrin.

Figur 8:6. Olivin, kaolin och nefelinsye- Andra är bl.a. keramisk industri samt nit.

användningsområden

färg och Kaolin är även potentiell råvara för

gummiindustri. A olivinutvinning

De bäst kända förekomsterna finns i

aluminiumutvinning.

O olivinfyndighet Skåne där starka motstående markanvändningsintressen dock Kaolin förekommer även i norra Norrbot- A kaolinutvinning

föreligger.

ten. Enligt MPU (SOU 1977 175) krävs ingående undersökstörre område med kaolinföre-

l

skall kunna komst

ningar av varje förekomst för att tillgångarna

bedömas i det enskilda fallet. 0 nefelinsyenitfyndighet Nefelinsyenit kan i vissa fall användas i stället för fältspat Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU vid glas- och keramisk tillverkning. Den är vidare en tänkbar 1979. Malmer, industriella mineral och

aluminiumråvara. Av de fyra förekomster som f.n. är kända bergarter, SGU 1977.

i Sverige är ett par föremål för undersökning. Den inhemska efterfrågan på nefelinsyenit kommer enligt MPU (SOU 1977:75) att öka kraftigt inom den närmaste tioårsperioden.

Karbonatsten Karbonatsten är den sammanfattande benämningen på industrimineralen kalksten, dolomit och magnesit. Industriverket har utarbetat underlagsrapporten Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen. Kalksten används främst inom cementindustrin, järn- och stålindustrin, cellulosaindustrin och den kemiska industrin.

Viktiga användningsområden finns även inom jordbruket

som och inom miljövården för kalk- Alunskiffer är inte ett industrimineral

jordförbättringsmedel

utan en bergart men dess innehåll av ning av sjöar samt som och anläggningssten. MPU

prydnads- bl.a. vissa industrimineral gör att den här

1977 275) bedömer att den framtida efterfrågeökningen behandlas under denna rubrik.

(SOU

228 El

blir måttlig. Användning inom jordbruk och miljövård bedöms dock öka kraftigt. Industriverket anger fyra områden med särskilt stora brytvärda förekomster: Sydvästskåne, Västergötland, Siljansområdet och Gotland. Kalksten bryts f.n. på ett flertal platser i skilda delar av landet. Dolomit används bl.a. som infordringsmaterial i stålugnar, inom mineralullindustri, metallurgisk industri, inom jordbruk och miljövård och som fyllnadsmedel i bl.a. färger,

plaster och gummiDolomit bryts på flera platser i olika delar

av landet. De flesta brytningsplatser ligger i Bergslagen. MPU bedömer (SOU 1977:75) att efterfrågetillväxten kan bli relativt kraftig inom jordbruk, miljövård, mineralullsindustri samt järn- och stålindustri.

Magnesit används vid tillverkning av eldfasta infordrings-

material och inom pappers-, läkemedels- och kemisk industri. Kända förekomster finns på flera ställen i Norrbottens fjälltrakter. Magnesit skulle vidare kunna utvinnas ur restmassor vid eventuell framtida nickelutvinning i fjälltrakterna. Karbonatstensförekomsterna är ofta förorenade av främmande mineral. l vissa fall utnyttjas av kvalitetsskäl endast en mindre del av den brutna stenen medan resten lämnas kvar som skrymmande upplag av s.k. skrotsten. Det är angeläget att även denna kan komma till användning för ändamål med

lägre kvalitetskrav på stenen, t.ex. som fyllnadsmaterial. l

den mån ny teknik utvecklas för anrikning av karbonatsten eller andra användningsområden med lägre kvalitetsanspråk aktualiseras kommer alternativa täktområden lättare än f.n. att kunna övervägas vid eventuella konflikter med andra markanvändningsintressen. Utvecklingen beträffande substitut till dolomit, t.ex. magnesit kan väsentligt påverka den

framtida förbrukningen. Brytningen av karbonatsten sker främst i dagbrott. Påver-

kan från cementindustrins stora täkter är betydande. Andra karbonatstenstäkter är inte så markkrävande. Kvalitetskraven gör emellertid att flera täkter ofta utnyttjas samtidigt inom ett område. Deras sammanlagda påverkan kan i sådana fall bli omfattande. Områden med kalkstensbergrund är ofta av stor betydelse från landskapssynpunkt och för naturvård, kulturminnes-

vård och rörligt friluftsliv. Jord- och skogsbruksmark på kalkstensgrund är vidare oftast av hög klass. Täktverksamhet

i kalkstensområden kan medföra sänkning av grundvattennivån och leda till negativa konsekvenser för Vattenförsörjningen. Enligt rapporten Kalksten och dolomit i den fysiska

riksplaneringen står i flera fall intresset för kalkstensbrytning

i konflikt med planer på permanent bebyggelse eller fritids-

El 229

/

s-/Mg/,w

w

Figur 8:7. Kalksten och magnesit. Figur 8:8. Dolomit_ område med kalksten Källa: Kalksten och dolomit, Underlag (kalksten i fjälikedjans bergarter är för fortsatt fysisk riksplanering 1977:7. ej redovisade) O omrâde med magnesit Källa: Kalksten och dolomit, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:7. Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977.

230 Ei

bebyggelse. Kalkstensförekomster med starka motstående

markanvändningsintressen finns i Skåne, Blekinge, Halland,

Öland, norra Gotland, Västergötland, på Östgötaslätten, i Gistad och Kolmården i Östergötland, Latorp i Närke och Storsjöområdet i Jämtland. Lerbergsvik i Östergötland har

delområden med endast måttliga motstående intressen medan områdena Fröryd i Småland, mellersta och södra Gotland, Hällabrottet och Kvarntorp i Närke samt Klövsjö,

Åsarna, Glöte och Häggingsåsen i Jämtland till övervägande

del har små eller måttliga motstående intressen.

Kvarts, kvartsit och kvartssand

Kvarts är efter fältspat det vanligaste mineralet i jordskor-

pan. Ren kvarts och kvartsit bryts från avgränsade bergmassiv eller sprickor där mineralet utkristalliserats medan kvartsand erhålls direkt från naturliga sandlager eller genom

krossning och siktning av kvartsbergarter brutna i fast berg. Kvarts används bl.a. för framställning av kiselmetall och i

porslins- och lergodsindustrin. Kvartsit används förutom i

den metallurgiska industrin vid kulsintertillverkning även vid tillverkning av eldfasta produkter. Kvartssand används bl.a. i glasindustrin och som gjuterisand. Den största efterfrå-

geökningen kommer enligt MPU (SOU 1977:75) att ske för

kulsintertillverkning. I övrigt bedöms råvaruförbrukningen

bli relativt konstant. Det finns förhållandevis få stora, lämp-

ligt belägna fyndigheter av högvärdig kvarts och kvartsit.

Kvartsit lämpad för metallurgiska ändamål bryts i Dalsland. Stora förekomster finns även i övre Norrland. Kvartssand

r :#134

K lämpad för metallurgiska ändamål erhålls bl.a. som restpro- .wo

dukt vid sulfidmalmsbrytning. Från t.ex. blygruvan i Laisvall

o

j uppstår årligen någon miljon ton kvartssand som f.n. inte

1,1/ / g utnyttjas, främst till följd av bl.a. ogynnsamma transportför-

/i hållanden.

Zøz/

,xx

Kvarts och kvartsit bryts i dagbrott, som i allmänhet är av

ih :J

mindre omfattning. Eftersom ofta höga kvalitetskrav ställs

Figur 8:9. Kvarts, kvartsit och kvarts-

sand. och möjlighet till anrikning f.n. saknas har brytning ofta

koncentrerats till de mest högvärdiga förekomsterna medan

; utvinning av kvarts lågvärdiga eller förorenade förekomster har lämnats kvar. område med kvartsit - Härigenom har i vissa fall ett mycket stort antal täkter kom- A mit att öppnas i begränsade områden bl.a. i Dalformationen utvinning av kvartsit i Dalsland. a utvinning av kvartssand

De geologiska förutsättningarna att finna exploaterbara

restprodukt av kvartssand från sul- förekomster av ren kvarts i olika delar av landet bedöms av fidmalmsgruva. MPU (SOU 1977:75) som relativt goda. Källa: Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977. Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979.

i] 231

Diabas Diabas uppträder i gångar, som korsar eller följer andra bergartslager. Den förekommer över hela landet. Mineralinnehållet och därmed förutsättningarna för industriell användning varierar från förekomst till förekomst. Diabas används främst för mineralulls-, makadam- och byggstensframställning. Mineralullsindustrin bedöms enligt industriverkets diabasutredning (Diabasutredningen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:13) svara för en kraftig efterfrågeökning på inhemsk råvara under de närmaste fem åren. Diabas kan som mineralullsråvara i vissa fall ersättas av gabbro- och basaltbergarter eller av restprodukter såsom slagg eller glas. Diabas bryts i dagbrott. Täktområdet med stenkross, sorteringsverk och annan serviceutrustning tar i allmänhet i anspråk ett mindre markområde. Flera täkter kan dock förekomma inom begränsade områden.

Alunskijfer Ur alunskiffer kan i huvudsak utvinnas D organiskt material, ofta benämnt kerogen. Kerogenet ur Figur 8:10. Uran. vilket energi kan utvinnas kan förädlas till bl.a. skiffer- Uran förekommer både i sedimentära olja. bergarter och i djupbergarter. Genom uranprospektering har ett antal före- |:| metaller som aluminium, magnesium, natrium, kalium, komster lokaliserats, varav Pleutajokkfosfor, uran, vanadin, molybden och kobolt. fyndigheten i Arjeplogs kommun för närvarande undersöks närmare. De svenska E] svavelkis som utöver svavel bl.a. innehåller järn. alunskiffrarna representerar en av värl- Uran och kerogen kan enligt industriverkets alunskifferut- dens större urantillgângar även om uranför fortsatt halten är låg.

redning Alunskiffer, Underlag fysisk riksplanering 1978 :l från ekonomisk synpunkt för närvarande betrak- omrâde med alunskiffer

tas som skifferns huvudkomponenter. Av större ekonomisk I utmål betydelse kan även vara skifferns innehåll av vanadin, me- 0 fyndighet dan molybden, nickel och kobolt enligt verket är helt av biproduktskaraktär. Det bör framhållas att tillgångar på Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU nämnda 1979, metaller även finns utanför alunskifferområdena och att flera av metallerna kan återvinnas ur restprodukter. Det gäller t.ex. vanadin som kan utvinnas ur rökgaser från oljeeldade kraftverk.

Brytning av alunskiffer sker företrädesvis i dagbrott men

kan även i vissa fall ske under jord. De ämnen som kan

utvinnas förekommer i låga koncentrationer, varför mycket stora volymer måste tas ut. Det innebär att stora ytor krävs

vid dagbrottsbrytning och för uppläggning av restmassor.

Enligt alunskifferutredningen utgör alunskifferomrädena

i regel områden, där andra markanvändningsintressen än intresset för mineralutvinning är framträdande. Alunskiffer-

områdena i Skåne, Västergötland, Östergötland och på

Öland berörs i sin helhet av mycket starka motstående intres-

232 [3

l

Figur 8:11. Områden med alunskiffer. Figur 8:12. Diabas.

Källa: Alunskiffer, Underlag för fortsatt område med diabas

g

fysisk riksplanering 1978:1. Havet - naturförhállanden och utnytt- Ö mindre område med diabas jande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7. Å utvinning

Källa: Diabasutredningen, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:13.

E] 233

sen främst jordbruk, naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Eventuella natur- och kulturminnesvårdsintressen

förstörs inom det berörda området för brytning och depone-

ring medan jordbruks- och friluftslivsintressen genom rekultivering sannolikt på längre sikt kan tillgodoses på nytt. Alunskifferförekomsterna i Närke har endast mindre delområden

med måttliga motstående intressen, medan alunskifferområ-

det i Jämtland till övervägande del redovisar små eller måttliga motstående intressen, (se dell kap 9.3.3). Skifferbrytningens omgivningspåverkan består dels av utsläpp av vatten förorenat av brytningen, dels av förorenings-

utsläpp från deponeringsplatser till yt- och grundvatten.

Alunskiffrarna innehåller såväl tungmetaller som närsaltkomponenter. Ett svårlöst utlakningsproblem kan uppstå om skifferns svavelinneháll inte utvinns. Det finns vidare risk för

grundvattensänkning inom ett område som kan vara avsevärt

större än området för brytning och deponering av restmassor.

Forskning för att finna en lösning på dessa problem pågår i

Ranstad genom AB Svensk alunskifferutveckling. Regering-

en har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att från hälso-

och miljösynpunkt studera och utvärdera genomförda undersökningar och tekniska metoder rörande uranutvinning. Ut-

redningen skall vidare ange vilken teknik och vilka åtgärder som erfordras för att uranutvinning i Sverige skall ske på ett

sätt som är acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt.

Sand och grus Sand och grus finns naturligt i rullstensåsar, deltan och i vissa moränavlagringar. Sand och grus kan även erhållas från fö-

rekomster på havsbotten. Möjliga ersättningsmaterial för na-

turgrus finns i de flesta delar av landet i form av krossat material från fast berg, grov morän och restprodukter såsom

sprängsten och skrotsten. Naturgrusförekomsterna i landet

är med hänsyn till behoven mycket ojämnt fördelade. På

grund av transportkänslighet och omfattande användning i anslutning till vissa tätorter har sand och grus börjat uppvisa bristområden - i första hand Göta älvdal trakten kring Göte-

borg, delar av Blekinge samt området runt Bråviken. Sand och grusutvinning på land sker genom täktverksam-

het. Förekomsterna är ofta topografiskt väl framträdande

ytformer i landskapet och utgör i många fall värdefulla natur-

och kulturminnesvårdsobjekt. Efterbehandling vid utvinning

av sand och grus är som regel mindre komplicerad ijämfö-

relse med efterbehandling av områden där mineral i fast berg

har utvunnits. Täktområdet kan i regel återanvändas för t. ex. bebyggelse, jordbruk eller skogsbruk. Grusavlagringarna är vidare av stor betydelse från vatten-

234 EI

Figur 8:13 Sand och grustillgängar samt framtida bristomrâden. Områden med olika god tillgång på naturgrus. god/mycket god tillgång måttligt god tillgång ringa tillgång

l:

fjäll E I_T sand- och grusförekomsteri havet. Framtida bristomráden Grustillgângarna räcker: 20-40 år

40-60 är j 60-80 år - 80 år E] KällazGrusutredningen 74, Översikt av grustillgångar och grusförsörjningssituationen i länen och de största tätortsregionerna, SIND PM 1978:1,

El 235

försörjningssynpunkt till följd av att de ofta är grundvatten-

förande. Drygt en fjärdedel av landets tätortsbefolkning får

sin Vattenförsörjning tryggad genom naturligt grundvatten

och ytterligare omkring 20% genom infiltrerat grundvatten. Täktverksamhet förorsakar förändringar av grundvattensi-

tuationen inom täktens influensområde och kan även medfö-

ra risk för förorening av grundvattnet.

Varje enskild täkt har i allmänhet en ganska begränsad inverkan på naturmiljön men antalet grustäkter - f. n. över 9 000 täkter med tillstånd samt ett stort antal husbehovstäkter - att täkternas inverkan totalt sett är gör på naturmiljön omfattande. Bostadsdepartementets arbetsgrupp för havsmiljöfrågor (Havet, Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysiskt riksplanering 1978:7) har påtalat behovet av kartering av de svenska havsområdenas sand- och grusförekomster som ett underlag för prospektering. För Öresund har

en kartering av sand och grusförekomsterna nyligen genom-

förts och ett område norr om Gotland karteras f.n. Arbetsgruppen har redovisat områden i havet av intresse för sandoch grusprospektering samt de motstående intressen som berör dessa områden. (se dell kap. 9.3.2). Den bottenpåverkan och grumling som uppstår vid marin sandtäkt kan medföra starka negativa effekter för fiskets, naturvårdens och den marina kulturminnesvårdens intressen. Utvinningsfartyg utgör dessutom en sjösäkerhetsrisk med hänsyn till sjöfartens intressen.

Återvinning

och substitution

Ökad användning av restprodukter och ur avfall återvinning

kan komma att påverka produktionen av vissa mineralråvaror. Även dvs.

substitution, möjligheten att byta ut en råvara

mot en annan, kan få större betydelse i framtiden

Genom återvinning skulle utsläppen av föroreningar till följd av råvaruutvinning och förädlingsprocesser kunna re-

duceras. Vidare kunde en del av den mark sparas, som annars

skulle tas i anspråk för råvaruutvinning. Även energiförbruk-

ningen skulle i många fall kunna reduceras. Redan Om inte annat anges bygger detta avsnitt i dag återvinns vissa mineralråvaror i relativt stor på följande underlagsmaterial: Återvin-

omfattning. Exempelvis återvinns i Sverige genom fragmen- ning, rapport nr 308, sekretariatet för

av bilvrak ca 90 % av metallinnehållet i dessa. Den framtidsstudier1977;Substitution och by-

tering

te av resurser, rapport nr 309, Sekretaria-

årliga skrotmängden i hushållsavfall i Sverige uppgår till ca tet för framtidsstudier 1977, Resurserna,

En samhället och framtiden, sekretariatet för 120 000 ton. Den största delen av avfallet deponeras. framtidsstudier 1977; Nordgren M., Åter-

återvinningsgrad på 50 % anses dock möjlig. Andra exempel vinning, Dala-Husby 1976.

236 EI

på återvinning är nyttiggörande av svavel ur smältverksgaser samt av gips och fluor från fosforsyraframställning. Stora volymer restprodukter uppstår i samband med malmbrytning. De förekomster av industrimineral som bearbetas i landet kännetecknas däremot av att i allmänhet relativt begränsade mängder restprodukter uppstår. De restprodukter i form av tillredningsberg, sovringsavfall, anrikningssand och slagger som uppkommeri samband med mineralutvinning och produktion vid smältverken i landet uppgår till minst 45 milj. ton per år. Enligt MPU (SOU 1977:75) utgör restprodukter från mineralutvinning och industrimineralbaserade förädlingsindustrier en viktig mineralresurs som hittills har utnyttjats i mycket liten utsträckning. Restprodukterna representerar också stora energimängder. Exempel på utvinning av industrimineral ur restprodukter är bl. a. apatit från anrikningen av fosforhaltiga järnmalmer samt baryt, kaliummineral, talk, flusspat, och bormineral ur anrikningssanderna från sulfidmalmsutvinning. Andra exempel är användning av masugnsslagg för cement- och mineralullstillverkning och kopparslagg för blästring. De gruvor som ligger i närheten av befolkningscentra ochsom producerar grövre restprodukter har sedan lång tid kunnat avsätta större eller mindre mängder restprodukter som makadam eller annan typ av ballastmaterial. Särskilt i Mellansverige, där restprodukten oftast består av s.k. leptit som har god hållfasthet, kan godtagbara makadamprodukter framställas. Ett ökat tillvaratagande av olika värdefulla beståndsdelar i anrikningssand och av restprodukter från metallurgiska processer framstår från resursutnyttjandesynpunkt och av miljöskäl som angelägen. Värdet av utvinningen av biprodukter bör även i vissa fall kunna vara av betydelse för möjligheterna att upprätthålla eller påbörja utvinning av mineralråvaror. Substitution av en råvara med en annan kan ha betydelse för användning av mark och vatten och för miljön genom att utvinning av en viss råvara bortfaller eller genom utvinning av nya råvaror. Substitution behöver emellertid inte endast avse utbyte mellan olika material utan kan även innebära ersättning av energi, arbete eller kapital. Flera olika faktorer kan föranleda substitution. Bl.a. behov av ökade miljövärdsinsatser liksom högre energikostnader kan tvinga fram en övergång till alternativa produkter. Förändringar av människors värderingar och i deras livsmönster kan vidare leda till substitution t.ex. genom att nya produkter kan komma att efterfrågas. Tillgången på metalleri världen såsom t.ex. järn,

E! 237

aluminium, magnesium och titan är tillräcklig för överskådlig framtid. Ett effektivt utnyttjande av dessa metaller kräver

emellertid tillgång till legeringsmetaller, för vilka tillgångarna förefaller vara betydligt mer begränsade. Industrimineral kan tänkas komma att spela en betydelsefull roll som ersätt-

ning för vissa legeringsmetaller. Industrimineral är i många fall lätta att substituera. (Se tabell 8:4).

Tabell 8:4. Exempel på substitutionsmöjligheter för vissa industrimineral.

1 2 3 Lätt, eller Möjlig, Omöjlig relativt men svår, eller synlätt, att att nerligen substituera substituera svår att i flertalet i substituara användningar vissa i vissa användningar användingar, möjlig i andra

Asbest x Baryt x Bauxit (icke-metallisk användning) x Bentonit x Bor (borater) x Diamant (industri) x Dolomit x Flusspat x Fosfor (râfosfat/apatit) x Fältspat x Gipssten x Grafit x Ilmenit x Glimmer (blad) x Glimmer (rest) x Kalcium (kalksten) x Kalium (kaliumsalter) x Kaolin x (x) Natrium och klor (koksalt) x Litium x Magnesit x Olivin x Perlit x Rutil x (x) Sillimanitmineral x Svavel x Talk x Vermikulit x Wollastonit x Zirkon x

Källa: Industrimineral, SOU 1977:75.

238 D

9 Planeringsunderlag

9.1 Inledning 9.2 Hittills framtaget underlag 9.3 Behov och försörjning 9.3.1 Basdata och värderade data 9.3.2 Omfattning och innehåll 9.4 Nya metoder och ny teknik 9.4.1 ADB-teknik 9.4.2 Fjärranalysteknik 9.4.3 Konsekvensbedömningar och landskapsanalys

9.1 Inledning

Kartläggningar och analyser av anspråken på naturresurser och naturtillgångar samt studier av naturmiljöns tillstånd och känslighet är väsentliga inslag i den fysiska riksplaneringen. I det hittillsvarande arbetet har berörda myndigheter tagit fram ett grundläggande kunskapsmaterial. Det är nu angelä-

get att överväga vilka redovisningar som behöver hållas aktuella i det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen

och hur kunskapsinsamlingen skall ordnas på ett rationellt sätt. Härvid är det angeläget att beakta hur den fysiska riks-

planeringens kunskapsförsörjning kan samordnas med kunskapsförsörjningen för annan översiktlig fysisk planering och för olika verksamheter. För att se Över hur samhällets försörjning med information om marken och vattnet samt dess egenskaper och användning skall ordnas i framtiden har bostadministern tillkallat en särskild utredare som även har till uppgift att närmare över-

väga vilka uppgifter lantmäteriet bör ha som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation. Inom flera myndigheter studeras metoder och tekniska

hjälpmedel för att samla in och lagra landskapsinformation. Ajourhållet kartmaterial torde också i framtiden vara av grundläggande betydelse för den fysiska planeringen, men som komplement härtill framstår fotografiska bilder och annat fjärranalysmaterial som alltmer intressant. Utveckling av ADB-baserade planeringsinstrument för att hantera information i den fysiska planeringen pågår på både central, regional och lokal nivå.

För att förbättra möjligheterna att ta ekologiska hänsyn i

den fysiska planeringen pågår försöksverksamhet med olika arbets- och analysmetoder. Sålunda bedrivs utvecklingsarbete beträffande s.k. konsekvens- och landskapsanalyser.

E] 239

9.2 Hittills framtaget underlag

I arbetet med den fysiska riksplaneringen har en omfattande kunskapsinsamling ägt rum om naturresursernas tillstånd och utnyttjande samt de anspråk som riktas mot dessa. Kunskapsunderlaget tas i stor utsträckning från olika statliga myndigheter men även från kommunerna. Kunskapsinsamlingen har skett dels genom särskilda utredningsinsatser, dels genom myndigheternas m.fl. ordinarie verksamhet för att tillgodose det egna kunskapsbehovet. Länsstyrelser och andra länsmyndigheter har haft en viktig funktion i kunskapsinsamlingen. Inom samtliga länsförvaltningar utarbetades åren 1970-72 s.k. länsinventeringar bl.a. som underlag för den fysiska riksplaneringen. Redovisningarna skedde på särskilda planeringskartor i skala 1:250 000. Inventeringarna omfattade intresseområden för naturvård, kulturminnesvård, rörligt friluftsliv och fritidsfiske, klassificering av jordbruks- och skogsbruksmark, markanvändningsplaner och markanvändningsreglerande bestämmelser, fritidsbebyggelse, flygplatser, vägnät och försvar. Statens planverk utfärdade generella anvisningar för länsmyndigheternas redovisningar. Mot bakgrund av dessa generella anvisningar utarbetade berörda centrala ämbetsverk detaljerade redovisningsprogram. Verken svarade i ett senare skede för sammanställningar av länsmyndigheternas redovisningar. Planverket inhämtade år l972 synpunkter från kommuner och länsstyrelser på länsinventeringarnas utformning, innehåll och användbarhet. Dessa synpunkter har redovisats i en promemoria från planverket, daterad 1973-05-02. Ett stort antal av de tillfrågade kommunerna och länsstyrelserna anser att länsinventeringsmaterialet är värdefullt. Flertalet pekar emellertid på att redovisningarna i första hand är lämpade som underlag för överväganden på riks- och länsnivå men är alltför översiktliga för den kommunala planeringen. Flera länsstyrelser berör frågan om fortsatta länsinventeringar och framhåller betydelsen av att det inom länsstyrelsens planeringsavdelning finns ett ajourfört underlagsmaterial om mark och vatten. Det anses rationellt att kommunerna m.fl. på detta sätt har tillgång till de viktigaste planeringsförutsättningarna genom ett aktuellt och för länet och landet likformigt inventeringsmaterial. Utöver ett sådant rikstäckande och standardiserat material betonas behovet av kompletterande underlagsmaterial, anpassat till de särskilda behov som föreligger i olika län. De regionala myndigheternas sammanställningar av material av betydelse för den fysiska riksplaneringen har successivt kommit att i huvudsak riktas mot:

240 EI

EJ Ajourföring och komplettering av tidigare länsinventeringar i syfte att på olika nivåer ge överblick och samlad redovisning av grundläggande data rörande pågående och planerad markanvändning. El sammanställningar av för större underlagsmaterial projekt som drivs på central nivå, t.ex. naturvårdsverkets kartering av landets vattenresurser. E] Studier av vissa geografiska områden med särskilt komplicerade planeringsproblem. De delar av den fysiska riksplaneringens kunskapsunderlag som tagits fram genom särskilda utredningar på central nivå, i vissa fall med medverkan från har regional nivå, publicerats i särskilda serier. Den som kunskapsinsamling skedde i arbetet med den första rapporten om hushållning med mark och vatten publicerades sålunda av dåvarande civildepartementet i serien “Förarbeten för fysisk riksplanering. Delar av det utredningsarbete som skett i arbetet med den nu aktuella rapporten har av bostadsdepartementet publicerats i serien Underlag för fortsatt fysisk riksplanering”. Som exempel på material som ingår i den sistnämnda serien kan nämnas industriverkets studier av industrin i den fysiska riksplaneringen, av alunskiffer, diabas samt av kalksten och dolomit, lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen samt en studie av naturförhållanden och utnyttjande som rör havet utförd av en knuten till arbetsgrupp bostadsdepartementet. Statens naturvårdsverk har genomfört en kartläggning av landets vattenresurser. Statens planverk har i en rapport (Rapport 44, 1978) redovisat det arbete som har utförts under l planeringsskedet. rapporten ges bl.a. en översikt över i markanvändningen landet. I rapporten ingår även ett antal som redovisningar behandlar jordbruk, skogsbruk, fiske, renskötsel, bebyggelse, fritidsbebyggelse, naturvård, kulturminnesvård, kraftförsörjning och försvar. Genom det utrednings-, inventerings- och planeringsarbete som har utförts i arbetet med den fysiska riksplaneringen finns f.n. ett antal och studier med kartläggningar godtagbar aktualitet och noggrannhet som underlag för bedömningar på central, regional, och i vissa fall också kommunal nivå av de verksamheter och områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Flera av studierna har varit förstagångsinsatser och i regel saknas bestämda planer för ajourhållning av materialet. l många fall skulle av materialet ajourhållning innebära ett effektivt utnyttjande av redan resurser nerlagda utan nämnvärt merarbete.

16 El 241

9.3 Behov och försörjning

9.3.1 Basdata och värderade data Man kan i skilja på basdata och

planeringssammanhang värderade data. Med basdata menas grundinformation om

t.ex. markens naturgivna innehåll och egenskaper samt den och befolkningen som inte är värderande utbyggda miljön

ifrån något speciellt intresse. Statens lantmåteriverk, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hyd-

rologiska institut är exempel på myndigheter som har ansvar för att ta fram basdata om mark, vatten och luft. Även vissa sektorsmyndigheter såsom Skogsstyrelsen och naturvårdsverket tar också fram olika slags basdata. Sektormyndigheterna tar emellertid som underlag för plaoch beslut i första hand fram värderade data utifrån nering

den egna sektorns behov. Sådana värderade data grundar sig

av områden med värdefull natur

på basdata. Avgränsningen exempelvis på basdata om bl.a. vegetation, geogrundar sig

och Urvalet av basdata och värderingen av dessa

logi djurliv.

sker utifrån särskilda kravspecifikationer och bedömningskriterier grundade på det speciella behovet eller intresset. Exempel på värderade data som använts för överväganden i den fysiska riksplaneringen är redovisningar av primära intresseområden för olika verksamheter, samt av markens och vattnets känslighet för olika ingrepp.

Ett stort antal myndigheter, institutioner och organisatio-

ner tar sålunda fram basdata och värderade data av betydelse

för och sektorövergripande planering. Samsektorplanering

fordon- markforskning (SFM) har kart-

arbetsorganisationen och av markdata. Kartläggningen vilagt behov produktion

ekonomiska resurser detta sar att betydande läggs ned inom

område. Kartläggningen pekar också på att det finns uppen-

bara risker för dubbelinvesteringar och dubbelarbete vad

och produktion av markdata och att det gäller utveckling finns behov av bättre systematisering och samordning. Vad

försörjning med data om olika företeelser i gäller samhällets landskapet har bostadsministern som angetts i inledningen tillkallat en särskild utredare.

9.3.2 Omfattning och innehåll

Behovet av kunskapsunderlag för den fysiska riksplanering-

en kan hänföras till följande arbetsuppgifter.

D Riksomfattande analyser av utvecklingen beträffande na-

turresursernas tillstånd och utnyttjande och av anspråken

på luft, mark och vatten i ett långt tidsperspektiv. D Analyser inom geografiska områden där intressemotsätt-

och av interregional karaktär föreligger

ningar problem

242 D SOU l979z55

eller kan förväntas. Som exempel på sådana områden kan nämnas områden som är attraktiva för fritidsbebyggelse samt jordbruksbygder. El Analyser av övergripande förändringar i de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för och samhällsbyggande markutnyttjande vilket kan ge upphov till nya aspekter på hushållningen med luft, mark och vatten. D Analyser av spelreglerna för samhällsbyggande och markutnyttjande som kartlägger behovet av successiv anpassning av lagstiftning och administration.

För att den fysiska riksplaneringens planeringsunderlag inte skall bli onödigt omfattande och ohanterligt är det väsentligt att söka avgränsa de utredningsuppgifter och det kunskapsbehov som direkt bör sättas i samband med den fysiska riksplaneringen från det fortlöpande kunskapsutbyte som sker mellan statliga myndigheter och kommuner i samband med övrig fysisk planering. Den fysiska riksplaneringens direkta försörjning med data kan avgränsas till att ge underlag för sådana beslut som statsmakterna behöver fatta för att tillgodose nationella mål och för att ge underlag för genomförandet av dessa beslut på lokal och regional nivå. Det torde i många fall även vara rationellt att inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen på ett sätt enhetligt ta fram annat rikstäckande underlagsmaterial för olika verksamheter och intressen. Som exempel härpå kan nämnas redovisningar av bebyggelseutvecklingen utanför tätorter. Som framgår av avsnitt9.2 finns f.n. på central och regional nivå ett antal redovisningar avseende de verksamheter och områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Det är angeläget att överväga vilka av dessa redovisningar som utifrån den fysiska riksplaneringens behov behöver hållas aktuella och vilka ev. nya som behövs för att redovisningar hantera nya problemområden i den fysiska riksplaneringen. I kap. 15 behandlas bl.a. formerna för den fysiska riksplaneringens försörjning med planeringsunderlag. Utgångspunkt för de förslag som lämnas avseende den fysiska riksplaneringens försörjning med planeringsunderlag är att den fysiska riksplaneringen liksom övrig fysisk planering skall utnyttja sådant material som finns i olika register och sammanställningar och inte i onödan skapa egna system för datainsamlingen. Uppgifter om olika verksamheter och företeelser som behandlas i den fysiska riksplaneringen samlas in och lagras emellertid på mycket varierande sätt. Det finns därför behov av att vidta åtgärder för att göra det möjligt att på ett rationellt sätt kunna göra utdrag från olika sammanställningar, register och kartläggningar som är an-

D 243

till den fysiska riksplaneringen på riks- och länsnivå passade i form av riksöversikter och länssammanställningar. Lämpligt

innehåll i sådana riksöversikter och länssammanställningar varierar sannolikt mellan olika verksamheter och företeelser. För verksamhet/företeelse torde det emellertid vara resp.

ändamålsenligt att uppgifter hålls aktuella när det gäller om-

fattning och utbredning, primära intresseområden, utveckoch planer i olika delar av landet, invente-

lingstendenser rings- och kartläggningsläge, planerings- och säkerställande-

läge samt omgivningskonsekvenser. inom ramen för den fysiska riksplaneställningstaganden genomförs i huvudsak genom kommunal planering.

ringen Detta ställer krav på som klargör den

planeringsunderlag fysiska riksplaneringens konsekvenser för planeringen i resp.

kommun. Bl.a. behövs det för den kommunala planeringen

anpassat material som redovisar den fysiska riksplaneringens

och vilka områden som är av riksintresse. Värdet av riktlinjer sammanställningar på regional nivå rörande förhållanden av för hushållningen med mark och vatten har påvibetydelse

sats i den av statens utvärderingen av planverk genomförda

länsinventeringarnas utformning, innehåll och användbarhet.

Behovet av planeringsunderlag för den fysiska planering-

en på olika nivåer är ofta gemensamt. Det är därför angeläget

att så långt samordna framtagandet av planeringsunmöjligt

derlag med beaktande av på vilken nivå arbetet kan ske mest rationellt.

I vissa fall är det naturligt att underlaget för riksöversikter

samlas in på central nivå och att de centrala ämbetsverken förser länsstyrelser och kommuner med länsvisa utdrag som underlag för länssammanställningar. Som exempel på sådant underlag kan nämnas material om utmål och koncessioner, större kraftledningar och andra större samhällsin-

planerade vesteringar. I andra fall är det mer lämpligt att länsstyrelser

och andra regionala myndigheter levererar underlagsmaterial till den centrala nivån. Det kan exempelvis vara angeläget att den information som skall användas för överväganden

nivå bedöms i ett regionalt perspektiv. Som exem-

på central

pel härpå kan nämnas inventeringar av sand- och grusföre-

komster som först bör bedömas med hänsyn till behovet i

regionen innan mera riksomfattande analyser görs. Kommunerna har tillgång till primäruppgifter inom vissa områden som behandlas i den fysiska riksplaneringen. I så-

dana fall är det rationellt om kommunerna fungerar som

uppgiftslämnare. Som exempel härpå kan nämnas uppgifter

om fritidsbebyggelsens utveckling.

244 E] SOU |979255

9.4 Nya metoder och ny teknik

9.4.1 ADB-teknik Som framgår av avsnitt 9.3.1 finns det ett stort antal myndigheter m.fl. som tar fram data av betydelse för den fysiska riksplaneringen och annan fysisk planering. För att kunna hantera den stora informationsmängden inom samhällsplaneringen har särskilda informationssystem utvecklats. Ofta har det visat sig lämpligt att ta ADB-teknik till hjälp. Som exempel på sådana informationssystem kan nämnas riksskogstaxeringen, ADB-baserad skogsbruksplanläggning, försöksvis registrering av naturvårdsdata i Västernorrlands län, Miljövårdens Informationssystem och Vägverkets vägdatabank. En uppbyggnad pågår av statliga administrativa datasystem som primärt är upprättade för andra ändamål än samhällsplanering men där information ändå kan vara av intresse i denna planering. Som exempel på sådan information kan nämnas fastighetstaxeringsregister samt fastighetsoch inskrivningsregister. Regeringen har i samband med upphandlingen av Iänsdatorer angett att dessa skall kunna utnyttjas också för den regionala samhällsplaneringens ADB-behov. Detta ger nya även för det utförutsättningar vecklingsarbete rörande kunskapsförsörjningsfrågor för den fysiska planeringen som pågår inom flera centrala myndigheter. Försöksverksamhet med att på riksnivå med hjälp av ADB kunna lagra, bearbeta och presentera underlagsmaterial för den fysiska riksplaneringen, FRP-faktabank, bedrivs av statens lantmäteriverk, statens planverk och statistiska centralbyrån. Liknande studier har för den regionala nivån genom-

förts av bl.a. Öresundsdelegationen och den till kommunde-

partementet knutna ADB-beredningsgruppen. Stockholms läns landsting har ett ADB-baserat, geografiskt informationssystem (GISA) vilket betjänar den fysiska planeringen m.fl. användningsområden. Försöksverksamheten med en FRP-faktabank syftar till att utveckla ett rationellt analysinstrument för överöversiktliga väganden på central nivå inom ramen för den fysiska riksplaneringen. En sådan FRP-faktabank avses bl.a. E] ge en sammanfattande och jämförbar beskrivning av vissa större områden t.ex. områden med geografiska riktlinjer. El visa på utvecklingstendenser för naturresurserna och deras användning El illustrera och förklara samband mellan olika faktorer t.ex. jordbruksmark och bebyggelse (se fig 9.1) D ange regioner med vissa egenskaper eller kombinationer av egenskaper, t.ex. var det finns mark med förutsättningar för viss exploateringsåtgärd. El 245

I om ;JELJ :to Figur 9:1.Jordbruk bebyggelse. Försöksverksamhet med ADB-baserad FRP-faktabank.

. primär jordbruksmark som samtidigt berörs av tätort

primär jordbruksmark som sam› tidigt berörs av koncentrerad fritidsbebyggelse

Källa: Försöksverksamhet med ADBbaserad FRP-faktabank, Iantmäteriven ket, planverket och statistiska centralbyrån.

246 E]

En försöksverksamhet med att på riksni- El absoluta och relativa av markan-

möjliggöra jämförelser

vå på ADB-medium kunna lagra, bearbem.m. i olika eller mellan en region ta och presentera underlagsmaterial för vändningen regioner den fysiska riksplaneringen utförs av staoch riksgenomsnittet. tens lantmäteriverk, statens planverk och statistiska centralbyrån, Nedan redovisas sådan information som hittills Försöksverksamheten har inriktats på att överföra inforlagrats i denna s. k. FRP-faktabank. mation från främst planeringsskedet, som hos länsstyrelserna Innehåll i FRP-faktabanken har sammanställts på kartor i skala 1:250 000, till magnet- 1 Jordbrukets primära intresseomrâ-

den band. Uppgifterna har lagrats i ett rutnät med rutor om 5 x 5 2 Skogsbrukets viktigaste produktions-

km, motsvarande den ekonomiska kartans bladindelning.

områden 3 Fiskets viktigaste intresseområden Informationen har bearbetats genom att olika informations- 4 Rennäringens viktigaste intresseomskikt (se marginalen till vänster) har sammanställts och preråden Tätorter senterats i form av tematiska kartor och tabeller. mer Någon

(D01 Fritidsbebyggelseinfluerade områ-

omfattande utvärdering av den genomförda försöksverksam-

den s: Vattenområde som väsentligt påver- heten med en FRP-faktabank har ännu inte genomförts. Makas av reglering terialet har i viss utsträckning använts i arbetet med denna Flygbullerstört område

(DW Områden för försvarets fredsverk- fler

rapport, varigenom bearbetningar och analyser kunnat

samhet göras än vad som hade varit möjligt med manuella metoder. 10. Utvidgning av område för försvarets fredsverksamhet Redovisningen av informationen i rutor om 5 x 5 km har 11, Områden med antagna markdisposiinneburit att det varit praktiskt och ekonomiskt möjligt att tionsplaner 12 Riktlinjer i kommunöversikt under kort tid sammanställa uppgifter för hela landet avseen- 13 Förordnande enligt 5, 7 eller 11 §§ de områden av intresse för olika verksamheter.

NVL Detalje-

14 Förordnande enligt 19 § NVL, 86 eller ringsgraden i redovisningen har varit tillräcklig för att man

122 §§ BL skall kunna sammanställa uppgifter för de olika typer av 15 Områden där fortsatt planering eller

utredning erfordras områden som behandlas i den fysiska

riksplaneringen på

16 Övrig mark

central nivå, t.ex. obruten kust o.d. Detaljeringsgraden i re-

17 Befintligt huvudvägnät

18 Utbyggnad av huvudvägnät dovisningen har också varit tillräcklig för att man skall kunna

19 Befintlig industri urskilja sådana områden som från olika utgångspunkter bör 20 Utbyggnad av industri

21 Nylokalisering av industri studeras närmare med hjälp av ett mera detaljerat underlags-

22 Befintlig kraftindustri

material. Detaljeringsgraden är däremot inte för

23 Utbyggnad av kraftindustri tillräcklig

24 Nylokalisering av kraftindustri att kunna få mera deltaljerade uppgifter om ett visst område. 25 Befintlig kraftledning 26 Utbyggnad kraftledning 27 Befintliga hamnar 28 Utbyggnad hamnar

9.4.2 Fjärranalysteknik

29 Nylokalisering hamnar 30 Befintliga flygplatser Ajourhållet kartmaterial torde också i framtiden utgöra bas- 31 Utbyggnad flygplatser

informationen för fysisk Som komplement härtill

32 Nylokalisering flygplatser planering;

33 Område av riksintresse för naturvård framstår fotografiska bilder och annat fjärranalysmaterial

34 Område av riksintresse för rörligt fri-

som alltmer intressant för insamling och analys av olika slags

Iuftsliv 35 Område av riksintresse för kulturmin- landskapsinformation. nesvård

36 Område med obrutna fjäll ITjärrana/ys är ett samlingsnamn för olika metoder att in-

37 Total strandlängd samt längd av samla och bearbeta information på avstånd från det studera-

klipp-, sten-, grus- och sandstrand

38 Sjöareal de objektet. Vanligtvis förknippar man begreppet med in-

39 Havsareal samling och bearbetning av landskapsinformation i bildmäs- 40 Fritidshus

sig form från flyg- och satellitburna system. Fjärranalystek-

nik kan därför betraktas som en av traditionell

utvidgning fotogrammetrisk kartläggningsteknik till att omfatta även annan registreringsteknik än den fotografiska och även and-

ra objekt och egenskaper hos landskapet än de topograñska.

El 247

Flyg/fotografering för kartläggningsändamål utförs av statens lantmäteriverk (LMV). Användning av flygbildsmaterial

som underlag vid fysisk planering har ökat, dels i form av systematiska inventeringar utifrån flygbilden, dels genom att flygbilder används som alternativ till fältbesök i planeringsarbete och byggnadslovsgranskning. Under det senaste de-

cenniet har användning av färgfilm och IR-färgfilm blivit

intressanta alternativ till det konventionella svart-vita flyg-

bildsmaterialet. Inom ett antal forskningsprojekt studeras

möjligheterna till kartläggning av vegetation och jordarter

och att upptäcka vegetationsförändringar beroende på insektsangrepp och luftföroreningar samt för studier av bebyg-

gelse och markanvändning. För den fysiska planeringen är

det viktigt att ta till vara erfarenheterna från den snabba tekniska utvecklingen på detta område.

I samband med den fysiska riksplaneringen har från olika

håll framförts behov av tillgång till landsomfattande översiktlig information om bl.a. vegetation och våtmarker. Sådan information har betydelse för bl.a. naturvård, jord- och skogsbruk, försvar och för fysisk planering. Ett betydande

utvecklingsarbete avseende sådan kartering baserad på flyg-

bildsteknik har bedrivits bl.a. vid Stockholms universitets

naturgeograñska institution med stöd från främst naturvårdsverket. Utvecklingsarbetet har nu bedrivits så långt att man kan överväga en allmän vegetationskartering av landet.

De amerikanska jordresurssatelliterna Landsat har sedan år 1972 levererat data i bildmässig eller magnetbandslagrad form för utvärdering med traditionella bildtolkningsmetoder eller med hjälp av dator. Under år 1978 har en nedtagnings-

station för satellitbilder tagits i bruk vid Esrange utanför

Kiruna, vilket ökar Landsatmaterialets tillgänglighet för

svenskt vidkommande. Den information som f.n. erhålls från jordresurssatelliter-

na är registrerad i fyra våglängdsområden och med en upplösningsförmåga vad gäller terrängvariationer om ca 60 x 80

m. Erfarenheterna visar att dagens satellitinformation när det

gäller upplösning eller kvalitet i övrigt ej helt kan uppfylla de

krav användare inom den fysiska planeringen ställer. De satellitdata som kommer att kunna tas emot i början av 80-talet kommer bättre att motsvara kraven på upplösning

(ca 10-20 m) och kommer att vara registrerade i våglängds-

områden som medger utvärderingsresultat av högre kvalitet. Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är central

förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska

rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt vad avser forsk-

ning och utveckling, i den mån dessa inte ankommer på

annan myndighet. Det statliga Svenska Rymdaktiebolaget

248 El

svarar för verkställande funktioner inom svensk rymdverksamhet. LMV bedriver bl.a. i samarbete med DFR, utvecklingsarbete rörande fjärranalys baserad på satellitbilder. Utredningen rörande lantmäteriets uppgifter att tillhanda-

hålla information om landskapet (Bo 1978:08) skall särskilt

bedömma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinformationen och mot bakgrund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i fråga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhandahållande.

9.4.3 Konsekvensbedömningar och landskapsanalys

I rapportens del I kap. 8 diskuteras behovet av att utveckla

metoder för s.k. konsekvensbedömningar vid tillåtlighets-

prövning av miljöstörande industri. Till skillnad från flera

andra länder finns i Sverige inga formaliserade krav på kon-

sekvensbedömningar som underlag för tillståndsprövning av

miljöstörande verksamheter. Sådana bedömningar utförs dock i vissa avseenden exempelvis vid prövning av industrier enligt l36 a§ byggnadslagen

och enligt miljöskyddslagen. l samband med remissbehand-

lingen av ett ärende enligt dessa båda lagar är det en uppgift för respektive sektormyndighet att redovisa olika effekter av den verksamhet som prövas.

I ett delbetänkande av miljöskyddsutredningen ”Bättre miljöskydd I (SOU l978:80)”, föreslås bl.a. en utvidgad skyldighet för det företag som söker tillstånd enligt miljöskyddslagen att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför

eller kan befaras medföra. Utredningen föreslår också en skyldighet för utövare av miljöfarlig verksamhet att lämna förslag till skyddsåtgärder, begränsningar av verksamheten

m.m. för att förebygga eller avhjälpa olägenheter av verksam-

heten. Utredningens förslag bereds f.n. inom regeringskans-

liet. Vid sidan av bedömningar av konsekvenser för miljön är det vid stora projekt rörande exempelvis utbyggnad av industri angeläget att överväganden görs om arbetsmarknadsef-

fekter och ekonomiska konsekvenser. Utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industriområden (UMI) har i sitt

slutbetänkande Etablering av miljöstörande industri (SOU

1978:25) uppmärksammat konsekvenser för sysselsättningen

som kan bli följden av lokalisering av storindustri till mindre orter. Som exempel på sådana effektstudier kan nämnas be-

dömningar av väntad inflyttning av arbetskraft, väntad arbetspendling samt väntat behov av kommunala investeringar

i form av bostäder, skolor och annan service.

I bl.a. USA, Kanada, Västtyskland och Japan finns vissa

formaliserade krav på konsekvensbedömningar vid plane-

El 249

ring och tillståndsprövning av miljöstörande verksamheter (t.ex. vägprojekt och industrietableringar). Exempelvis skall enligt den amerikanska National Environmental Policy Act (NEPA) sådana bedömningar utarbetas för verksamheter och projekt som kan antas medföra påtagliga effekter på omgivningen och som bedrivs av statliga myndigheter, berör områden som ägs av staten eller erhåller federala bidrag eller lån. Konsekvensanalysen beträffande ett visst utbyggnadsprojekt skall bl.a. D objektivt beskriva de förändringar som kommer att ske vid ett genomförande av projektet D innefatta följande aspekter: ekologi, föroreningsmängder, resursförbrukning, estetik, kulturella förhållanden, befolkningsförändringar, inverkan på energiförsörjning och markanvändning, D precisera vilka bestående förändringar som kommer att inträffa D redovisa de primärdata och vetenskapliga kriterier som används vid värderingen.

De viktigaste momenten i de amerikanska konsekvensbedömningarna kan sammanfattas på följande sätt. D Utifrån gällande om en konsekvensanvisningar avgöra bedömning behöver genomföras för ett visst projekt. D Om en konsekvensbedömning skall ske utarbetas en preliminär bedömning. D Den preliminära konsekvensbedömningen tillställs berörda myndigheter (på federal, och lokal delstatlig nivå) samt organisationer och allmänhet för kommentarer. D En slutlig analys utarbetas därefter. I denna skall även beaktas de synpunkter som framförts vid remissbehandlingen. D Den slutliga konsekvensbedömningen inklusive remissyttrandena lämnas till beslutsfattaren.

I har om införande av bedöm-

Sverige frågan ytterligare

ningar av effekterna av olika verksamheter uppmärksammats. I direktiven till miljöskyddsutredningen anför chefen för jordbruksdepartementet att utredningen, bl.a. mot bakgrund av utländska erfarenheter, bör överväga om det kan finnas skäl att ålägga dem som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet att i större utsträckning än f.n. svara för att ett tillfredsställande i om bl.a. beslutsunderlag fråga miljöeffekter ställs till de beslutande myndigheternas förfogande.

250 D

Enligt utredningen Bättre miljöskydd l (SOU 1978:80) finns det dock för svensk del knappast anledning att införa det amerikanska systemet. Enligt utredningen bör man istället bygga vidare på den svenska ordningen att inrikta studier-

na pá det aktuella företaget och de verkningar för miljön som

det kan få.

Landskapsanalys

Vid statens naturvårdsverk pågår ett arbete för att i form av s.k. landskapsanalys utveckla generella metoder för beaktande av ekologi och naturmiljö i den översiktliga fysiska planeringen. Försöksverksamhet med landskapsanalys har bl.a.

skett i Linköpings kommun. Beskrivningen i det följande

baseras på den rapport om försöksverksamheten, Landskapsanalys i Linköpings kommun, som har redovisats av

statens naturvårdsverk och Linköpings kommun år 1977

(SNV PM 804).

Försöksverksamheten i Linköpings kommun var mycket

omfattande, varför den är att betrakta som ett maximialternativ vid utformningen av framtida landskapsanalyser. Hur ingående en landskapsanalys bör vara blir beroende av de

olika naturgivna förutsättningarna i det område analysen

avses bli genomförd samt de konflikter om markanvändningen som finns eller kan förväntas uppstå.

Enligt rapporten skall landskapsanalysen ge kunskap om natur och landskap som ledning för den fysiska planeringen.

Dels skall man kunna avläsa förutsättningarna för olika markanvändningar, dels skall man kunna bedöma konse-

kvenserna av ett visst markanvändningssätt. Landskapsana-

lysen bör ses som en integrerad del i planeringsprocessen. Ekologiska uppgifter skall tillsammans med sociala, tekniska

och ekonomiska data ge ett underlag för politiska sammanvägningar och beslut. Den utförda landskapsanalysen har bedrivits i två huvudmoment. EI Inventering av grunddata om naturen och landskapet inom hela undersökningsområdet, t.ex. beträffande vegetationen.

EI Utvärdering av inventeringarna för att belysa förutsätt-

ningarna för vissa intressanta markanvändningsändamål, t.ex. friluftsliv, bestämma känsligheten hos ett område för

viss markanvändning eller viss typ av ingrepp, t.ex. kalav-

verkning och bestämma ett områdes stabilitet eller troliga

förändring, t.ex. genom igenväxning.

Eftersom det ofta är samma data som behövs kan enligt

rapporten inventeringen av grunddata användas för olika

El 251

utvärderingar. Sålunda kan en inventering av jordarterna bl.a. användas för utvärdering av förutsättningarna för jordbruksproduktion, skogsproduktion, täktverksamhet och tätortsutbyggnad (grundförhållanden). Genom att göra inventeringarna allsidiga sparar man tid jämfört med att komplettera inventeringen för varje ny fråga. Den använda metoden för landskapsanalys bygger enligt rapporten på följande grundläggande förutsättningar. D Inventeringen skall så långt som möjligt avse objektiva data och genomföras samtidigt för hela inventeringsområdet. D Analys av inventeringarna skall kunna göras vid skilda tillfällen av olika fackkunniga personer och med nya värderingsgrunder beroende på politiska mål m.m. D Inventering av vissa naturförhållanden bör utföras för hela kommunens yta för att tjäna som underlag för den kommunomfattande planeringen och plötsligt påkallade översiktliga bedömningar av större ingrepp såsom vägar och kraftledningar. D Inventering på kommunnivå måste vara mycket översiktlig. D Då inventeringarna måste vara mer ingående för att lösa vissa bestämda problem, måste inventeringsområdet i dessa fall begränsas till kommundelar med de problem som är mest angelägna att lösa.

252 D SOU l979z55

Statens offentliga utredningar 1979

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skydd mot höga vard- och Iâkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. . Regional Iaboratorieverksarnhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju.

wøø›w»»

Konsumentinflytande genom insynl H. Polisen. Ju. , Tandvården i början av 30-talet. S. . Löntagarna och kapitaltillvâxten 1. Löntegarfonder - bakgrund g och problemanalys. E, 9 l ^ 2. Den v nu och r ill förmögenhetsfördelningens utvecklingen. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion. Internationella koncerner och Iöntagarfonder. E. 10. Löntagarna och r illväxten 3. Löner, Iönsa .hut och so- Iiditet i svenska industriföretag. Vinstbegrappet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. E. 11. Löntagarna och kapitaltill ^ 4. Lantbrukskooperationen - ideologi och verklighet. E. l2. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 13. Konkurs och rätten att idka näring, Ju 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo 15. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. .lo 16. Ökad sysselså tuning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. 17. Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. l8. Museijärnvägar. U. 19. Jaktvñrdsområden. Jo 20. Anhöriga. S. 21. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. . Barn och döden. S. . Avgifter i staten - nuläge och tvecklingsmöjligheter. B. . Sysselsâttningspolitik för arbete at alla. A. . Nya namnregler. Ju. . Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria. S. . Sysselsättning , för arbete åt alla. Bilagedel. A. . Barnolycksfall. S. . Lotteri och spel. H› . Lotter och spel. Bilago . H.

Såååååâåäåfâiigåfåüåääüääääü

Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. Fastighetstaxering. 8 1 B. . Fastighetstaxering 8 l. Bilagor. B. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. Rationellare girohantering. E. Konsumenttiânstlag. Ju. Aktivt boende. Bo. Lagerstöd. A. Vattenkraft och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. I. Barnen i framtiden. S. Vår säkerhetspolitik. Fö. Ren tur. Program för miljösäkra sjötrensporter. Jo. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. Bilagor 1-6. Jo. iv”- Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. Koncernbegreppet m m. Ju. Dokumentation och sta om högskoleutbildning. U. Arbetstiderna inför 80-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju.

$$$$3$5$$$

Huv annaskapet för specialakolan. U. Öst Ekonomiska Byrån. H. Viltskador. Jo. Nytt skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del l. överväganden. Bo. Hushållning med mark och vatten 2. Del ll. Bakgrundsbeskrivning. Bo.

El 253

Statens offentliga 1979 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Avskildhet och gemenskap inom krininalvården. [4] Sysselsâttningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella Polisen. [6] effekter i offentliga sektorn. [16]2. Sysselsättningspolitik för ar- Konkurs och rätten att idka näring. [13] bete åt alla. [24]3.Sysselsättui. _, ,. itik för arbete åt alla_ Bilaga- Nya namnregler. [25] del, [27] Konsumenttjänstlag. [36] Lagerstöd. [38] Koncernbegreppet m m. [46] Arbetstiderna inför 80-talet. [48] Grundlagsskyddad yttrandefrihet, [49] Bostadsdepertementet Försvarsdepartementet Aktivt boende. [37] Vår säkerhetspolitik. [42] Vattenkraft och miljö 4. [39] Hushållning med mark och vatten 2. Del l. överväganden. [54] Socialdepartementet Hushâllning med mark och vatten 2. Del Il. Bakgrundsbeskrivning. Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [1] [55] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av 80-talet. [7] Industridepartementet Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Malmer och metalle . [40] slutskede. 1.Anhöriga. [20]2. Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. Kommundepartementet 22 Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre

[Sjulkvårdens inre organisation - en idépromemoria. [26] kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]

Barnolycksfall. [28] Barnen i framtiden. [41]

Ekonomidepartementet Utredningen om löntagarna och kapitaltillvâxten. Löntagarna och kapitaltillväxten. 1.Löntagarfonder - bakgrund och problemanalys. [8] Löntegarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion. Internationella koncerner och Iöntagarfonder. [9] Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och Soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. [10] Löntagerna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen ideologi och verklighet. [11] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet Avgifter i staten - nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976års fastighetstaxeringskommitté. l. Fastighetstaxering B 1. [32]2. Fastighetstaxering 8 1. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18] Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] Huvudmannaskapet för specialskolan. [50]

Jordbruksdepartementet Regional laboratorieverksamhet. [3] Neturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt- och viltvårdsberedningen 1.Jaktvårdsområden. [19]2. Viltskador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötrensporter. 1. Ren tur. Program för miljösâkra sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösäkra sjötrens› porter. Bilagor 1-8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13.[45] Nytt skördeskadeskydd. [53]

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1.Lotterier och spel. [29]2. Lotterier och spel. Bilagor. [30] Öst Ekonomiska Byrân. [51]

254 E]